Långtidsutredningen 19992000 - del 4 (Statens offentliga utredningar 2000:7)

/ETMXEPMRXIRWMZ MRHYWXVM

/ETMXEPMRXIRWMZ ¶ZVMK ZIVOWEQLIX

/ETMXEPMRXIRWMZ MRHYWXVM

/ETMXEPMRXIRWMZ ¶ZVMK ZIVOWEQLIX

/YRWOETWMRXIRWMZ MRHYWXVM

%VFIXWMRXIRWMZ MRHYWXVM

/YRWOETWMRXIRWMZ MRHYWXVM

%VFIXWMRXIRWMZ MRHYWXVM

%VFIXWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

/ETMXEPMRXIRWMZE XNÆRWXIV

/YRWOETWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

sou 2000 7 d4

Svenskt näringsliv på rätt väg?

Närings- och Teknikutvecklingsverket

Bilaga 3 till Långtidsutredningen 1999

Förord

Långtidutredningen 1999 utarbetas inom Finansdepartementets struktur-enhet. I samband med utredningen genomförs ett antal specialstudier. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.

Denna bilaga har utarbetats av enheten för näringspolitiska analyser vid NUTEK. Lars-Bager Sjögren har fungerat som projektledare.

I bilagan analyseras näringslivsstrukturens förändring i Sverige, liksom utvecklingen av produktivitet och konkurrenskraft. Vidare disku-teras etydelsen av väl formulerade spelregler och fungerande kon-kurrens. Utbildning och kompetens, som är av central betydelse för svenskt näringsliv i framtiden, analyseras i ett eget avsnitt i bilagan. Avslutningsvis presenteras olika scenarier för näringslivets utveckling fram till är 2010.

Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och de bedömningar dessa innehåller vilar på respektive författare. Av huvudbetänkandet framgår hur bilagorna har använts i utredningens arbete.

Finansdepartementets kontaktperson har fram till februari 1998 varit departementsekreterare Helene Norberg och sedan april 1998 departe-mentssekreterare Gunnar Fors.

Stockholm i december 1998

Stefan Lundgren

Departementsråd

Innehåll
NUTEKs förord ..............................................................................		9
Sammanfattning i punktform................................................		11
	Strukturomvandling under 1990-talet ..........................................	11
	Konkurrenskraft ...........................................................................	11
	Spelregler och konkurrens i Sverige ............................................	12
	Utbildning och kompetens ...........................................................	12
	Scenarier fram till år 2010 ...........................................................	13
Sammanfattning ...........................................................................		15
	Omfattande strukturomvandling ..................................................	15
	Konkurrenskraften har förbättrats ................................................	16
	Spelregler och konkurrens i Sverige ............................................	18
	Utbildnings- och kompetensnivå i Sverige ..................................	19
	Scenarier över en framtida näringslivsstruktur.............................	21
	Näringspolitisk slutsats ................................................................	23
1	Inledning................................................................................	25
	Bilagans disposition.....................................................................	29
2	Näringslivsstrukturen i Sverige ...............................	31
	Strukturomvandling .....................................................................	31
	Kunskapsintensiv produktion ökar...............................................	33
	Lägre sysselsättning för de lågutbildade ......................................	35
	Gynnsam utveckling av arbetsproduktivitet .................................	42
	Förbättrad lönsamhet inom industrin ...........................................	45
	Sammanfattning ...........................................................................	48

3	Internationella jämförelser av svensk
	konkurrenskraft .................................................................	51
	Konkurrenskraft ...........................................................................	51
	Kvalitet är ett konkurrensmedel ...................................................	53
	Produktkvaliteten i verkstadsindustrin minskade
	mellan 1980 och 1993..................................................................	55
	Totalfaktorproduktiviteten ökade i början av 1990-talet .............	57
	Konkurrenskraft jämfört med OECD...........................................	61
	Handelsfördelar inom humankapitalintensiv produktion .............	66
	Näringsklimatet i Sverige.............................................................	73
	Sammanfattning ...........................................................................	80
4	Spelregler och konkurrens i Sverige.....................	83
	Marknadsekonomin......................................................................	83
	Det behövs spelregler för effektiv konkurrens .............................	84
5	Utbildning och kompetens..........................................	99
	Utbildningsnivån i internationell jämförelse ..............................	101
	Inkomstpremierna har ökat under 1990-talet .............................	107
	Baskompetensen är hög i Sverige ..............................................	115
	Sammanfattning .........................................................................	128
6	Scenarier till år 2010 ....................................................	129
	Sammanfattning .........................................................................	146
Appendix A: Kriterier för sektorsindelningen .........		149
Appendix B: Nationalräkenskapsdata ...........................		153
Appendix C: Sysselsatta efter utbildning
	och sektor............................................................................	159
Appendix D: Lönsamhet ......................................................		161

Appendix E: Kvalitetsmodell.............................................

167

Appendix F: Specialiseringsmodell ...............................	169
Appendix G: Näringsklimatet i Sverige .....................	171
Appendix H: Data i inkomstpremieanalysen...........	173
Appendix I: Utnyttjande av baskompetens...............	175
Appendix J: Scenarier – en modellöversikt .............	177
Appendix K: Resultattabeller ...........................................	209

187(.V I|URUG

NUTEK ser det som sin uppgift att följa näringlivsutvecklingen i Sverige, jämföra med utvecklingen i omvärlden och granska betingelserna för den fortsatta utvecklingen. En komponent i fullföljandet av den uppgiften är att studera strukturomvandling och konkurrenskraft ur olika aspekter. Vid ett flertal tillfällen har NUTEK därför bidragit med underlag till Långtidsutredningen. Föreliggande bilaga till Långtidsutredningen 1999 har utarbetats av NUTEK på enheten för näringspolitiska analyser.

I avsnittet om strukturomvandling har framförallt Gunilla U Almqvist och Tomas Forsberg stått för text och data. Kapitlet om konkurrenskraft har skrivits av Mats Marcusson, Marit Nilses och Ann-Christine Strandell. Jonas Hammarlund har behandlat spelregler för effektiv konkurrens. Carina Lindén och Lars Bager-Sjögren står för innehållet i kapitlet om utbildning och kompetens. Scenarierna om framtida näringslivsstruktur och dessas fördelning på regioner har Thomas Forsberg och Christina Kvarnström producerat. Som redaktörer och finputsare av materialet har Carina Lindén och Lars Bager-Sjögren fungerat. Enhetschef Hans-Olof Hagén har varit coach och rådgivare.

Vi vill slutligen tacka Finansdepartementets referensgrupp för kritisk och konstruktiv läsning av materialet.

Stockholm december 1998

Birgit Erngren	Lars Bager-Sjögren
Generaldirektör	Projektledare

6DPPDQIDWWQLQJ L SXQNWIRUP

6WUXNWXURPYDQGOLQJ XQGHU WDOHW

·Kunskapsintensiv produktion av varor och tjänster utgör en allt större andel av den totala produktionen.

·Kunskapsintensiva tjänster är den enda sektor som har ökat sysselsättningen mellan 1990 och 1996. Det är främst inom de arbets- intensiva sektorerna som sysselsättningen har minskat.

·Den lägre efterfrågan på arbetskraft har framför allt drabbat personer med låg utbildning.

·Samtidigt som sysselsättningen har minskat har produktionen ökat. Det har medfört högre arbetsproduktivitet, i synnerhet inom kuns- kapsintensiv industriproduktion.

·Lönsamheten inom industrin har stigit.

.RQNXUUHQVNUDIW

·Trots lägre relativpriser på svenska exportvaror förlorade Sverige marknadsandelar mellan 1980 och 1993. Detta kan tolkas som att den upplevda ”kvaliteten” hos svenskproducerade varor har utvecklats i långsammare takt än i andra OECD-länder.

·Den tekniska utvecklingen inom verkstadsindustrin har legat på

ungefär samma nivå som genomsnittet för G7-länderna sedan	1970-
talet.
· Utvecklingen av verkstadsindustrins totalfaktorproduktivitet	under

1990-talets början pekar på förbättrad ko nkurrenskraft gentemot G7- länderna.

·Jämfört med ett genomsnitt av OECD-länderna har tillväxten i industriproduktionen varit högre i Sverige mellan 1993 och 1997. Den svenska tillväxten har dominerats av teleprodukt- och läkemedelsindustrin. Men även i övrig svensk industriproduktion har tillväxttakten varit högre än den genomsnittliga tillväxten i OECD.

·I jämförelse med genomsnittet av OECD-länderna var den svenska exportutvecklingen mycket starkare mellan 1992 och 1995 och därefter fortsatt gynnsam. Delvis kan den starka exportutvecklingen förklaras av deprecieringen av den svenska kronan i november 1992.

·Närmare hälften av företagsledarna för större svenska företag upplever att näringsklimatet i Sverige i stort sett varit oförändrat sedan 1993. Över hälften av företagsledarna anser dock att näringsklimatet är bättre utomlands.

·En majoritet av de större företagen har planer på att öka produktionen och antalet anställda i Sverige.

·De stora företagen upplever att det är svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige än i utlandet.

6SHOUHJOHU RFK NRQNXUUHQV L 6YHULJH

·För att marknader ska fungera krävs regelverk. Behovet av spelregler varierar dock från marknad till marknad. För att få en effektiv lösning måste regelverket anpassas till den aktuella marknadens behov.

·Vid förändringar av spelreglerna på en marknad är det viktigt att klargöra vilka marknadsimperfektioner som finns och vilka som kan uppstå efter det att reglerna förändrats. En analys av kostnaderna för att uppnå olika målsättningar måste föregå införandet av nya spelregler.

·Resultaten av genomförda avregleringar inom transportsektorn motsvarade inte förväntningarna. Konkurrenstrycket blev svagare än väntat i många fall. Förutsättningarna för inträde på en marknad är en

av de mest avgörande faktorerna för att konkurrens ska kunna uppstå.

·Byggsektorn har historiskt präglats av regleringar och subventioner och lider fortfarande av brist på konkurrens. Branschen har startat ett förändringsarbete för att öka produktiviteten, en process som påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering av byggandet. Denna process kan stödjas genom ”rätt” utformade spelregler.

·För att inte snedvrida konkurrensen är det viktigt att styrmedel är konkurrensneutrala. Av bland annat det skälet är ekonomiska styrmedel ofta att föredra framför de administrativa.

8WELOGQLQJ RFK NRPSHWHQV

·I jämförelse med ett antal OECD-länder har Sverige en lägre andel anställda akademiker. Skillnaderna beror inte på den svenska näringslivsstrukturen utan är en konsekvens av att andra länder har en högre andel akademiker anställda inom samtliga sektorer.

·Sverige har en lägre andel av ungdomarna i högre utbildning än många andra länder i OECD. Skillnaderna har minskat något under 1990-talet till följd av genomförda utbildningssatsningar.

·Sverige hade 1995 en lägre andel naturvetare och tekniker med universitetsutbildning än genomsnittet i OECD och EU.

·Inkomstskillnaderna mellan arbetstagare med olika utbildning har ökat i Sverige under 1990-talet. Det bör leda till starkare incitament till utbildning och därmed en större tillströmning till universitet och högskolor.

·I jämförelse med flera andra OECD-länder har den vuxna befolkningen i Sverige en hög förmåga att tillgodogöra sig skriftligt material, så kallad baskompetens. Det innebär att det finns en utbildningspotential i Sverige och att åtgärder såsom Kunskapslyftet har goda förutsättningar.

·Fortfarande har dock nära 25 procent av den vuxna befolkningen i Sverige så låg baskompetens att de har svårigheter att klara de vardagskrav som ställs på läs-, tolknings- och räkneförmåga.

·Det finns tecken på att svenska arbetsgivare inte tar tillvara på de anställdas baskompetens i lika hög grad som arbetsgivare i andra länder.

·Formell utbildning och baskompetens ger avkastning i form av högre lön men avkastningen är relativt låg i Sverige. Det är i stället arbetslivserfarenhet som premieras i högre utsträckning.

6FHQDULHU IUDP WLOO nU

·De olika scenarierna över den framtida näringslivsstrukturen pekar på fortsatt utveckling mot kunskapsintensiv produktion av både varor och tjänster. Omvandlingen går dock långsammare än under 1990- talet.

·Sysselsättningen inom den arbetsintensiva industrin fortsätter att

minska. Bland tjänstesektorerna är det främst de kunskapsintensiva tjänsterna som ökar sin andel av sysselsättningen, men även arbetsintensiva tjänster ökar. I huvudscenariet ökar andelen som sysselsätts i kunskapsintensiva sektorer från 35 procent år 1995 till 39 procent år 2010.

·Sysselsättningen ökar mest i storstäderna och i regioner med ett stort utbud av privata tjänster. I flera av regionerna som domineras av industri förväntas en sysselsättningsminskning.

·Efterfrågan på personer med enbart grundskoleutbildning fortsätter att minska i hela Sverige. Efterfrågan ökar snabbast för högskole- utbildade tekniker och IT-utbildade. Totalt sett stiger andelen med långa högskoleutbildingar i näringslivet från omkring sju procent år 1995 till ungefär tolv procent år 2010. Ökningen sker främst i stor- stads- och universitetsregionerna.

6DPPDQIDWWQLQJ

Den kris som inträffade i början av 1990-talet har inneburit stora förändringar i den svenska ekonomin. Den förändring som dominerar är naturligtvis den höga arbetslösheten som uppstod och den åtföljande krisen i de offentliga finanserna. Vårt syfte med denna rapport är dock inte att primärt fokusera på arbetslösheten. I stället ska vi koncentrera oss på områden som produktivitet, konkurrenskraft, spelregler och näringsklimat eftersom en gynnsam utveckling inom dessa områden stimulerar till ökad sysselsättning i ekonomin och därigenom till en högre välfärd. Utbildning och kompetens, som är en gemensam nämnare för dessa områden, får en allt större betydelse för den ekonomiska utvecklingen och behandlas därför i ett separat avsnitt.

2PIDWWDQGH VWUXNWXURPYDQGOLQJ

Begreppet strukturomvandling avser att beskriva hur resursanvändningen förändras inom och mellan olika sektorer i ekonomin. En förändrad näringslivsstruktur avspeglar olika branschers tillväxt respektive stagnation. De delar av näringslivet som växer behöver locka till sig resurser i ökad omfattning. Om resurser inte kan föras över till de expanderande delarna medför det lägre tillväxt i nationalinkomsten. I denna rapport har vi valt att studera näringslivet på en förhållandevis översiktlig nivå som speglar användandet av produktionsresurserna. Arbetsställen har delats in i olika sektorer beroende på om verksamheten kan karakteriseras som kunskaps-, kapital- eller arbetsintensiv. En ytterligare indelning har sedan gjorts i varu- respektive tjänsteproducerande verksamhet. Detta resulterar i en uppdelning på sex sektorer. Verksamheter som i viktiga avseenden skiljer sig från denna karaktärisering har placerats i en sjunde sektor, där exempelvis energiproduktion och jordbruk ingår.

År 1980 stod de arbetsintensiva sektorerna i näringslivet för omkring 36 procent av det producerade förädlingsvärdet, de kapitalintensiva för cirka 32 procent och de kunskapsintensiva för ungefär 26 procent. Sedan dess har produktionsstrukturen i Sverige förändrats till förmån för de kunskapsintensiva sektorerna som har ökat sin andel av förädlingsvärdet med nästan åtta procentenheter, till 34 procent av förädlingsvärdet år 1996. Under 1980-talet gick förändringen långsamt men i början av 1990-talet höjdes takten markant och produktionsstrukturen förändrades mer påtagligt. Den del av den privata ekonomin som minskar mest är framför allt arbetsintensiva sektorer.

Samtidigt som produktionen i näringslivet ökade mellan 1990 och 1996 minskade sysselsättningen med över 300 000 personer, vilket motsvarar en årlig genomsnittlig minskning på 1,9 procent. Produktionsökningen har således genomförts med ett lägre antal sysselsatta. Sysselsättningen

minskade i samtliga sektorer med undantag av kunskapsintensiva tjänster. Vi kan även se en tydlig förändring i fördelningen av de anställda mellan de olika sektorerna under 1990-talet. Andelen sysselsatta inom kunskapsintensiva sektorer ökade med fyra procentenheter till 36 procent medan arbetsintensiva sektorer minskade sin andel av näringslivets sysselsättning med tre procentenheter till 40 procent. I de kapitalintensiva sektorerna har andelen sysselsatta varit relativt konstant. Produktionsex- pansionen inom de kunskapsintensiva sektorerna kan delvis förklaras av att dessa domineras av exportvaror som gynnades av att den svenska kronan deprecierades. Att regeringen under perioden valt att lösa statens budgetunderskott med en stram finanspolitik (högre skatter) som begränsat den privata konsumtionen har förmodligen verkat hämmande för de arbetsintensiva sektorerna, som har sin främsta avsättning på den inhemska marknaden.

Sysselsättningen har utvecklats olika beroende på vilken tidsperiod under 1990-talet som studeras. Under perioden 1990-93 minskade sysselsättningen drastiskt och drabbade framför allt personer med låg utbildningsnivå. Under åren 1993-96 ökade efterfrågan på arbetskraft men då var det främst de högre utbildade som gynnades av sysselsättningsökningarna. Det innebär att den genomsnittliga utbildningsnivån hos de sysselsatta har stigit under 1990-talet. Förändringen i efterfrågan mot en högre utbildad arbetskraft har varit tydlig i alla näringslivssektorer och särskilt inom den kunskapsintensiva industrin.

Tillväxten i förädlingsvärde stagnerade under krisåren 1991 och 1992 för att sedan ta fart efter 1993, med anledning av deprecieringen av kronan och den förbättrade konjukturen. Den lägre sysselsättningen i början av 1990-talet innebar att arbetsproduktiviteten ökade, framför allt i kunskapsintensiv och kapitalintensiv industri. Den största ökningen i

arbetsproduktivitet inom den kunskapsintensiva industrin noterades dock efter 1993, trots att sysselsättningen åter börjat stiga. Arbetsproduktiviteten minskade något under 1996, som var ett år som präglades av lägre ekonomisk aktivitet, jämfört både med åren dessförinnan och de som följde.

Lönsamhet är en central förutsättning för tillväxt och förnyelse. Spännvidden mellan arbetsställen med låg och hög lönsamhet är en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik och högre kompetens genomförs. Under den första halvan av 1990-talet har lönsamheten förbättrats inom samtliga industrisektorer, men mest har lönsamheten stigit inom den kunskapsintensiva industrin. Den ökade lönsamheten inom arbets- respektive kapitalintensiv industri gäller i större utsträckning arbetsställen med lägre lönsamhet i utgångsläget.

.RQNXUUHQVNUDIWHQ KDU I|UElWWUDWV

Mellan 1980 och 1993 minskade den svenska verkstadsindustins andel av OECDs export med sju procent. Det innebär att Sverige förlorade marknadsandelar till andra OECD-länder trots att prisnivån i Sverige

sjunkit via de devalveringar som genomförts under perioden. Givet den relativa prisutvecklingen borde de svenska produkterna varit mer attraktiva på världsmarknaden. Detta kan tolkas som att den upplevda ”kvaliteten” hos svenskproducerade varor har utvecklats i långsammare takt än i andra OECD-länder. En långsiktig konkurrenskraft förutsätter en kombination av varor och kringtjänster som tillgodoser världsmarknadens efterfrågan. Nya kvaliteter såsom exempelvis produktdifferentiering och kundanpassning blir allt mer betydelsefullt. Utvecklingen tyder på att svenska verkstadsföretag inte har kunna öka kvaliteten på sina produkter i takt med prisutvecklingen. Resultatet pekar på att förhållanden i Sverige inte gynnat en utveckling som skulle medföra en högre kvalitet. Lägre priser visar sig därmed inte vara ett recept för att vinna marknadsandelar på längre sikt.

Det finns tecken på en mer gynnsam utveckling när det gäller produktiviteten. I Sverige har totalfaktorproduktiviteten varierat kraftigt under de senaste decennierna. Svängningarna har i stort sett följt konjunkturen och kraftiga ökningar märks i samband med devalveringarna 1976/77 och 1981/82 samt när växelkursen förklarades flyta år 1992. I genomsnitt har produktiviteten inom svensk verkstadsindustri utvecklats i takt med genomsnittet för de sju största industriländerna (G7-länderna). Under 1990-talets första år steg ökningstakten kraftigt i Sverige. Det kan dock till viss del förklaras av en minskad sysselsättning som innebär att kostnaden för produktionen sänktes och därmed påverkade produktiviteten. Den tekniska utvecklingen i Sverige har utvecklats mer stabilt än produktiviteten. Den har legat på ungefär samma nivå som genomsnittet för G7-länderna sedan 1970 och uppvisar till och med en kraftigare ökningstakt under perioden 1990-93. Den tekniska utvecklingen i svensk verkstadsindustri under 1990-talet indikerar att produktiviteten skulle kunna fortsätta att ligga runt genomsnittet för G7-länderna.

Vid en jämförelse av industrins produktionsutveckling i Sverige och OECD under 1990-talet så framkommer att svensk industri har vuxit väsentligt snabbare än OECD-genomsnittet. Det är utvecklingen inom teleprodukt- och läkemedelsindustrin som är huvudförklaringen till att tillväxten inom svensk industri överträffat OECD-genomsnittet. Men även den övriga industrin i Sverige har utvecklats gynnsamt och vuxit i snabbare takt än OECD-genomsnittet. Exporten har varit en viktig draghjälp för produktionsökningarna. Exporten från Sverige har stigit snabbare än den samlade exporten från OECD-området och snabbare än i EU-länder som Tyskland och England. Vi har här inte kunnat avgöra i vilken omfattning som de förluster i marknadsandelar som tidigare gjorts nu återtagits. De resultat våra data anger pekar dock på att svensk industri har visat prov på god konkurrenskraft under 1990-talet.

I handel mellan öppna ekonomier kommer en vara att produceras i det land som har komparativa fördelar i produktionen. Det innebär att länder kommer att specialisera sig i enlighet med sina komparativa fördelar. När vi tittat närmare på vilka delar av den svenska industrin som har störst komparativa fördelar finner vi att det är skogsindustrin (massa och papper) och den kunskapsintensiva delen av industrin. Det innebär således att Sverige har de största handelsfördelarna i branscher som

använder ett stort antal universitets- och högskoleutbildade per sysselsatt. Vår analys indikerar dock att fördelarna i kunskapsintensiv produktion stagnerat under senare tid. Våra data är emellertid av otillräcklig mängd för att definitivt säkerställa detta resultat.

Företagens lokalisering blir allt mindre beroende av hemlandet och grundar sig allt mer på ekonomiska och strategiska överväganden. Företagsledarnas uppfattning om de förhållanden som tillsammans utgör ett lands näringsklimat spelar därmed en allt större roll. Mellan åren 1990 och 1993 var det allt fler företagsledare som upplevde en gradvis förbättring av näringsklimatet i Sverige. Den uppåtgående trenden tycks nu ha brutits och allt fler företagsledare uppfattar näringsklimatet som oförändrat. En majoritet av de större företagen har ändå planer på att öka sin produktion i Sverige och andelen som planerar att öka antalet

anställda i Sverige har stigit successivt mellan 1992 och 1997. De förändringar i det svenska näringsklimatet som skulle ge störst incitament till investeringsökningar är stabilare närings- och skattepolitik, sänkta lönekostnader och ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft.

6SHOUHJOHU RFK NRQNXUUHQV L 6YHULJH

Ska det finnas regleringar eller ska det vara en fri marknad? Frågan

formuleras ofta så i den allmänna debatten. Den centrala frågan är inte RP vi ska ha regler utan YLOND regler vi ska ha. För att kunna besvara den

frågan krävs detaljerade kunskaper om egenskaperna hos den specifika marknaden och om den situation där köp och försäljning sker.

Förväntningarna om lägre priser, högre kvalitet och ökad effektivitet till följd av att marknaderna för inrikesflyg och taxi avreglerades infriades inte till fullo. En viktig orsak är att konkurrenstrycket blev svagare än väntat. En anledning är att det fanns överdrivna förhoppningar om utrymmet för konkurrens på de avreglerade marknaderna. En annan anledning är att samhället inte lyckats utforma regler som gav förutsättningar för fungerande konkurrensmarknader. Möjligheten till inträde på en marknad, av både inhemska och utländska konkurrenter, är en av de mest avgörande faktorerna för att konkurrens ska kunna uppstå.

Byggsektorn har historiskt präglats av subventioner och regleringar. Den långsiktiga produktivitetsutvecklingen har varit sämre än i andra industrisektorer. Det finns få formella etableringshinder inom byggsektorn men i praktiken innebär förekomsten av dominerande företag, bristande importkonkurrens och olika vertikala bindningar att det existerar etableringshinder. Under 1990-talet har dock omvandlings- trycket inom byggsektorn stigit. Byggsektorn har påbörjat ett förändringsarbete för att öka produktiviteten, en process som påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering. Det är viktigt att denna process inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulanspaket. För att skapa en motvikt till de etableringshinder som finns i praktiken är det viktigt att underlätta inträdet för nya svenska och utländska företag.

För att nå de miljöpolitiska målen har allt fler regler och andra styrmedel införts. De miljöpolitiska styrmedel som tillämpats i Sverige

bygger i hög grad på direkta regleringar men det finns också inslag av ekonomiska styrmedel. Det finns exempel på miljöregler som har snedvridit konkurrensen, eller som riskerar att göra det. Som exempel kan nämnas regler som hindrar eller försvårar för nya företag att etablera sig eller som gör det svårt för mindre företag att konkurrera med stora företag. Det är viktigt att försöka utforma styrmedel som är konkurrensneutrala. Generella ekonomiska styrmedel har ofta den egenskapen. De ger också företagen incitament till en successiv anpassning av produktionen som kan innebära både bättre miljö och effektiv produktion.

Det krävs spelregler som är utformade så att aktörerna på marknaderna får incitament att fatta samhällsekonomiskt effektiva beslut. Det är viktigt att poängtera att behovet av spelregler varierar från marknad till marknad. För att få en effektiv lösning måste regelverket anpassas till den aktuella marknadens behov.

Det är också av stor betydelse att klargöra vilka marknads- imperfektioner som föreligger innan en åtgärd genomförs och vilka som kan uppstå efter det att reglerna förändrats. Även när målen är andra än att värna om handel och konkurrens måste kostnaden för att nå dessa andra målsättningar beräknas, exempelvis kostnaden som utebliven konkurrens medför. En annan generell lärdom är betydelsen av att skapa förutsättningar för inträde till marknader. I det sammanhanget är den utmaning som importkonkurrens utgör en mycket central fråga.

Spelreglernas uppgift får inte vara att gynna enskilda aktörer på bekostnad av andra, till exempel genom att ge befintliga företag konkurrensfördelar. Deras framgångar ska bestämmas av hur skickliga de är i förhållande till konkurrenterna och hur väl de förmår att anpassa sig till olika spelregler.

8WELOGQLQJV RFK NRPSHWHQVQLYn L 6YHULJH

Utbildning har en värdeskapande effekt och är därmed betydelsefull för den ekonomiska utvecklingen i ett land. Högre utbildning innebär ofta att en person kan producera ett högre värde vid en given arbetsinsats. Den ökade produktiviteten som högre utbildning medför är inte bara individuell utan påverkar också omgivningens produktivitet i positiv riktning. Vidare brukar man tala om att högre utbildning underlättar anpassning till nya arbetsförhållanden och är betydelsefull som en grund för individens fortsatta lärande i arbetslivet. Högre utbildning ger därigenom ofta en högre grad av ”anställningsbarhet”. Högre utbildning anses också gynnsamt för att kunna ta emot och sortera information. Dessutom påverkas företagens förmåga att ta till sig innovationer positivt ju högre utbildad dess personal är.

En jämförelse av utbildningsnivån i början av 1990-talet visar att andelen anställda med universitetsutbildning var betydligt lägre i Sverige jämfört med ett genomsnitt av åtta OECD-länder. De länder som ingick i jämförelsen var Danmark, Finland, Storbritannien, Tyskland, Australien, Japan, Kanada och USA. Om utbildningsnivån hos de anställda i Sverige i stället jämförs med genomsnittet för de fyra europeiska OECD-länderna

blir resultaten mer lika. Den totala andelen universitetsutbildade är till och med något högre i Sverige. Det är dock en högre andel med kortare universitetsutbildning som ger den positiva bilden för Sveriges del, andelen anställda med minst tre års universitetsutbildning är lägre i Sverige även vid denna jämförelse. Om de anställda i verksamhet inom vård, omsorg och utbildning exkluderas, oberoende av om de är organiserade privat eller offentligt, minskar andelen anställda med universitetsutbildning. Det innebär att andelen anställda med eftergymnasial utbildning är högre inom dessa verksamheter än i ekonomin som helhet. Det är dock i Sverige som förändringen är störst, vilket innebär att Sverige har en större andel högre utbildade inom dessa verksamheter än övriga länder.

En förklaring skulle kunna vara att vissa länder har specialiserat sin produktion till mer kunskapsintensiva verksamheter och därför efterfrågar en högre andel akademiker. En alternativ förklaring är att de andra länderna efterfrågar en högre andel akademiker i samtliga sektorer. Resultaten visar att skillnader i de anställdas utbildningsnivå inte förklaras av att den svenska näringslivsstrukturen skulle medföra en lägre efterfrågan på högre utbildade än de OECD-länder vi jämför med. Förhållandet är snarare det motsatta. Sverige har en näringslivsstruktur som i relativt hög grad är präglad av kunskapsintensiva verksamheter Anledningen är att de andra OECD-länderna, generellt sett, sysselsätter en större andel universitetsutbildade inom respektive sektor. I relativa mått är skillnaderna inte alltid så stora men omräknat i absoluta tal behöver näringslivet ett tillskott på cirka 80 000 individer med minst tre års universitetsutbildning om Sverige ska komma upp i samma andel som genomsnittet av de europeiska OECD-länderna.

Andelen ungdomar mellan 18 och 25 år i universitetsutbildning var lägre i Sverige jämfört med många länder i OECD år 1995. Detta är bekymmersamt då ungdomar i utbildning utgör framtidens arbetskraft. Sverige har genomfört stora utbildningssatsningar under 1990-talet. Även om andelen som deltar i högre utbildning har stigit kraftigt har Sverige inte kommit i kapp viktiga konkurrentländer. Vad gäller inriktning på utbildning kan vi konstatera att Sverige hade en lägre andel naturvetare och tekniker i åldern 25-34 år i jämförelse med flera andra länder år 1995. Utvecklingen under 1990-talet visar tecken på att vi närmar oss de övriga länderna men de uppgifter som finns till hands (1995) tyder på att utvecklingen går långsamt.

För att öka andelen högutbildade räcker det inte att konstatera att den högre utbildningen är av stor vikt för den ekonomiska utvecklingen. Det måste finnas ytterligare drivkrafter för individen att avsätta tid till utbildning. En av de viktigaste drivkrafterna är den ekonomiska avkastningen. Inkomstpremien med avseende på utbildning har ökat mellan 1990 och 1995. Detta är delvis en konsekvens av skattereformen år 1991 som medförde lägre marginalskatter än tidigare, något som gynnade de högre utbildade. Vi kan konstatera att utvecklingen av inkomstpremierna är mest positiv för tekniska utbildningar. Utvecklingen har också varit mer förmånlig för anställda i privat sektor. De ekonomiska drivkrafterna för att individer ska välja högre utbildning har alltså utvecklats positivt. Det är dock för tidigt att säga om denna

utveckling är tillräcklig. Om Sverige ska komma upp i samma utbildningsnivå som många andra OECD-länder måste högre utbildning i ökad omfattning bli ett naturligt val för ungdomen. Det är också viktigt att dimensioneringen av universitet och högskolor anpassas och att tillgången till utbildningsplatser är god.

Under hösten 1994 genomfördes en internationell studie som undersökte vuxnas förmåga att läsa och förstå löpande text, att tolka dokument samt att utföra beräkningar i sju länder. För att få ett samlat mått på vuxnas förmåga att förstå och använda tryckt och skrivet material har vi skapat ett mått av de tre förmågorna som vi kallar baskompetens.

Det finns tydliga skillnader i baskompetens mellan länderna och Sverige uppvisar det bästa resultatet av de deltagande länderna. I samtliga länder ökar baskompetensen med utbildningsnivån och baskompetensen är högst i Sverige, oavsett utbildningsnivå. Resultaten visar således att den svenska befolkningen har en hög förmåga att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information i ett internationellt perspektiv. Det tyder på att det finns en stor potential för att utbildningssatsningar ska lyckas i Sverige och att avkastningen på dessa utbildningssatsningar skulle kunna vara relativt hög.

Den höga baskompetensen innebär också att de svenska arbetsgivarna har tillgång till en relativt kompetent personal. Eftersom andelen högutbildade är relativt låg i Sverige vore det naturliga resultatet att arbetsgivare i Sverige använde de anställdas baskompetens i högre utsträckning än arbetsgivare i andra länder. När vi studerar hur ofta de anställda utför vissa läs-, skriv- och räkneuppgifter på arbetstid i de olika länderna visar det sig dock att de anställda i Sverige inte genomför dem i större utsträckning än anställda i andra länder.

Sambandet mellan lön och formell utbildning respektive baskompetens är svagare i Sverige jämfört med flera av de andra länderna. Däremot premieras arbetslivserfarenhet i högre utsträckning i Sverige. I samband med förändringar av arbetsorganisationen som innebär ett mer decentraliserat ansvarstagande har kompetensens betydelse påtalats. Enligt de undersökningar som står till buds har Sverige en längre gången decentralisering än andra europeiska länder. Det vore logiskt om Sverige därmed också tog till vara baskompetensen i högre utsträckning.

6FHQDULHU |YHU HQ IUDPWLGD QlULQJVOLYV

VWUXNWXU

Hur kommer resurserna att fördelas i näringslivet i framtiden? Enskilda prognoser över bruttonationalproduktens (BNPs) utveckling beskriver sällan eller aldrig fördelningen inom näringslivet. Den vanligaste rapportformen är bruttonationalprodukten fördelad på offentlig respektive privat konsumtion, sparande samt investeringar. NUTEKs scenarier avser att beskriva hur BNP-utvecklingen fördelas på olika branscher. Utvecklingen beskriver även hur sysselsättning, investeringar och produktivitetsutveckling fördelas på de definierade sektorerna. Scenarierna tar sin utgångspunkt i historiska trender. Till dessa läggs antaganden om framtida utveckling inom till exempel exportutveckling.

Scenarierna ska inte ses som en förutsägelse om hur ekonomin kommer att utvecklas i framtiden som en illustration av vissa ekonomiska samband.

Två scenarier om utvecklingen framöver är framtagna, huvud- alternativet och snabbtillväxtalternativet. I huvudalternativet antar vi att världsmarknaden fortsätter att växa enligt den historiska trenden från början av 1970-talet till mitten på 1990-talet, vilket motsvarar en volymtillväxt på 5,5 procent per år. Snabbtillväxtalternativet utgår från en volymtillväxt som mer liknar de senaste åren och tillväxten antas därmed bli 6,5 procent per år. Skillnaderna i tillväxt för med sig antagandet att investeringsbenägenheten kommer att vara större i snabbtillväxtalterna- tivet än i huvudalternativet. Skillnaderna i näringslivets strukturförändringar mellan de två scenarierna blir emellertid små. I snabbtillväxtalternativet sker dock utvecklingen i högre takt, vilket är naturligt. Den allmänna bilden är att kunskapsintensiva sektorer växer mest. Ser vi till fördelningen av totalt producerat förädlingsvärde kommer kunskapsintensiv industri att öka sin andel från 15 procent år 1995 till 22 procent år 2010. Kunskapsintensiva tjänster ökar också sin andel av det totala förädlingsvärdet medan kapitalintensiva tjänster och arbets- intensiva tjänster minskar.

I sysselsättningstermer blir bilden annorlunda. Huvudalternativ- scenariot anger här att arbetsintensiva och kunskapsintensiva tjänster ökar sin andel av den totala sysselsättningen medan arbetsintensiv industri- sektor minskar sin andel. Övriga industrisektorer kommer att behålla sina andelar av den totala sysselsättningen. Totalt sett innebär detta scenario en total arbetslöshet (öppen arbetslöshet och arbetslösa i arbetsmarknads- åtgärder) på nio procent.

En nedbrytning av scenarierna på regional nivå visar på en fortsatt ojämn regional sysselsättningsutveckling. Scenarierna indikerar en sysselsättningsutveckling i Stockholmsområdet som är tre gånger så stor som den genomsnittliga utvecklingen i landet. Detta kan betyda en omfattande inflyttning till Stockholmsområdet. Sysselsättningsutveck- lingen i Malmö blir lägre än genomsnittet i Sverige men eftersom scenarierna inte tar hänsyn till den effekt som Öresundsbron medför är detta resultat i större grad än andra betingad av gårdagen än av framtiden.

Scenarierna pekar således på tillväxt i ekonomin. Detta tillsammans med en av våra utgångspunkter för scenarierna, att den offentliga sektorn växer i lägre takt än det privata näringslivet, medför att den privata konsumtionen ökar i omfattning. I scenarierna återspeglas den ökade privata konsumtionen delvis i en ökad konsumtion av privata tjänster. Det medför i sin tur att sysselsättningen ökar i regioner med stor privat tjänstesektor, däribland turistområden med omfattande hotell- och restaurangverksamhet.

Vi har också studerat effekterna på utbildningsstrukturen inom det näringslivet som scenarierna medför. Som ett resultat av att efterfrågan på grundskoleutbildad arbetskraft fortsätter att minska samtidigt som efterfrågan på personer med högskoleutbildning stiger ökar den generella utbildningsnivån inom näringslivet. Andelen universitetsutbildade tek- niker och ekonomer i arbetskraften ökar med över 25 procent. Efterfrågan på dessa universitetsutbildade är störst storstäderna.

Givet våra antaganden bör utvecklingen framöver ge en konsumtions- utveckling som mer liknar den i vår omvärld än vad som varit fallet i Sverige det senaste kvartseklet.

1lULQJVSROLWLVN VOXWVDWV

Sveriges historiskt mycket höga sysselsättningsnivå har sjunkit under det senaste årtiondet och närmar sig sysselsättningsnivåerna i viktiga europeiska konkurrentländer. Vårt framtida välstånd bestäms till stor del av att företag väljer att placera högförädlande verksamheter inom våra gränser. En välutbildad och kompetent arbetskraft är då ett nödvändigt villkor. Sverige har hittills kunnat konkurrera väl inom kunskapsintensiva områden, som till exempel tele- och läkemedelsprodukter. Ser vi till våra framtida möjligheter att hävda oss är drivkrafter till högre utbildning och drivkrafter att genomföra kvalificerade utbildningar av största näringspolitiska relevans. För att komma upp i samma andel högre utbildade som några av våra närmaste konkurrentländer skulle Sverige behöva ett tillskott på över 80 000 akademiker. En slutsats är därför att vi behöver höja utbildningsnivån i arbetskraften, vilket ställer antalet platser och lärare i utbildningssystemet i fokus. Den höga baskompetensen i Sverige inger dock tillförsikt, då den för det första bör möjliggöra en kontinuerlig utveckling av kompetens. För det andra innebär den höga baskompetensen att denna process bör kunna ske med relativt sett låga kostnader. Att svenska företag inte tillvaratar arbetskraftens baskompetens i större utsträckning inger dock betänksamhet. Tillgången till och tillvaratagandet av kompetens är nödvändiga villkor för ett konkurrenskraftigt framtida näringsliv.

Efterfrågan på arbetskraft har förändrats i samband med krisen på 1990-talet. Näringslivet har drastiskt minskat efterfrågan på arbetskraft med låg utbildning. Oavsett verksamhet ställs det nu allt högre krav på arbetskraftens formella utbildning. Under 1990-talet har sysselsättningen varit störst inom kunskapsintensiv industri och tjänsteverksamhet. Scenarierna till år 2010 indikerar att sysselsättningsökningen kommer att avta i kunskapsintensiv industri medan den fortsätter i de kunskaps- och arbetsintensiva tjänstesektorerna. Tillväxten i den arbetsintensiva tjänste- sektorn kan ses som ett komplement (en sorts infrastruktur) till de övriga tillväxtsektorerna. Den näringspolitiska uppmärksamheten skall därför inte koncentreras enbart till ”tillväxt”sektorerna.

Indikationer om den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997 pekar på att det går bra för stora delar av det svenska näringslivet. Totalfaktorproduktiviteten inom verkstadsindustrin har ökat under 1990- talets första år,, vilket vittnar om en effektivare produktion. I jämförelse med OECD är tillväxten inom den svenska industrin märkbart högre. För att detta ska fortgå är det nödvändigt att de internationellt verksamma företagen upplever det svenska näringsklimatet som konkurrenskraftigt. Dessa företag utgör kanaler till vår omvärld och är därmed avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Vår framtida levnadsstandard är i hög grad beroende av två faktorer. Den ena är i vilken utsträckning vår produktion fördelar sig mellan högförädlande

och standardiserad produktion. Den andra är att konkurrenstrycket utvecklas så att en högre effektivitet kommer till stånd inom de delar av näringslivet som främst avsätter sin produktion på den inhemska marknaden.

På den inhemska marknaden finns det områden som fortfarande kräver förändring. Diskussionen i denna rapport kring effektiv ko nkurrens fäster uppmärksamheten på förhållanden inom tidigare reglerade marknader. För att effektiv konkurrens med hög innovationstakt och produktivitetsutveckling ska uppstå måste en marknad hela tiden vara utmaningsbar från andra närliggande substitut och importkonkurrens. Förhållanden inom framför allt byggsektorn måste omvandlas så att produktivitetsutvecklingen kan öka. Denna process har inletts, och påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering. Det är viktigt att denna process inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulanspaket. Den inre marknaden kan bidra till att en gemensam byggmarknad uppstår som i sin tur leder till ökat omvandlingstryck.

Miljömål är inte absoluta utan innebär en avvägning mellan olika mål. För att inte snedvrida konkurrensen är det viktigt att styrmedel är konkurrensneutrala. Av bland annat det skälet är ekonomiska styrmedel ofta att föredra framför de administrativa.

,QOHGQLQJ

Den viktigaste motorn för nationens ekonomiska tillväxt är näringslivet. Att följa och studera näringslivets utveckling är därför en viktig angelägenhet. Den här rapportens huvudsyfte är att ge en helhetsbild av Sveriges näringslivsutveckling under 1990-talet men även beskriva vilken riktning utvecklingen kan ta i framtiden.

För att uppnå detta syfte studeras näringslivets strukturomvandling och konkurrenskraft. Konkurrens och omvandlingstryck1 är grundläggande för ett effektivt utnyttjande av resurser. Det krävs också spelregler som ger aktörer på olika marknader incitament att fatta beslut som också är samhällsekonomiskt önskvärda. Inom alla dessa områden går utbild- ningens betydelse som en röd tråd.

Rapportens inriktning är att studera förhållanden inom det privata näringslivet, så långt in på 1990-talet som tillgång till data medger. I några fall innebär dock brist på data att vi tvingas begränsa oss till industrin.

Historisk tillbakablick

De senaste tjugo åren har vittnat om omfattande förändringar i den svenska ekonomin. Kraftiga höjningar av oljepriset ledde till oljekriser, basindustrier som gruv-, stål-, varv- och textilindustrin har upplevt strukturomvandlingskriser och Sverige har ändrat sin valutakurs sex gånger mellan 1973 och 1992, i huvudsak genom att sänka kronans värde. 2 Under perioden har en internationell kreditmarknad vuxit fram som medfört avregleringar på inhemska kreditmarknader i ett flertal OECD-länder. Idag kan vi beskriva alla dessa förändringar som en process som inneburit ökat internationellt beroende. Internationali- seringen har påverkat betingelserna för ekonomisk politik och Sverige kan idag inte bedriva en penningpolitik som skiljer sig från omvärlden. 3 4

1 För en diskussion kring begreppet omvandlingstryck se Lennart Erixon ”Begreppet omvandlingstryck – en ny infallsvinkel på ekonomisk politik” (NRQRPLVN 'HEDWW nr 5 1995.

2Från 1973 ingick Sverige i det så kallade ”valutaormsamarbetet” (framförallt EG-länder). Fram till 1977 devalverades den svenska kronan tre gånger. Därefter relaterades fick den svenska valutan till en valutakorg i förhållande till vilken två devalveringar gjordes 1981 och 1982. Den fasta kronkursen fick överges helt november 1992. Se t ex Kinnvall och Norman K 9DOXWDPDUNQDGHQ, SNS Förlag 1991.

3Det faktum att Sverige idag har rörlig växelkurs medan de flesta övriga EU-länder kommer att gå med i EMU som träder i kraft från och med 1999 behöver inte motsäga påståendet. Det har dels visat sig att Riksbanken intervenerar för att hålla kronkursen mot D-marken på en viss nivå och dels innebär de facto den ekonomiska politiken i Sverige en konvergens mot övriga EU-länder.

4Lars Jonung ”90-talets kris i historisk belysning” SNS occ paper 57 1994 är en genomgång av krisens förlopp. Ekonomisk Debatt nr 1/98 har finanskrisen som tema.

Bokslutet hittills för den ekonomiska utvecklingen åskådliggörs med hjälp av Sveriges förändrade position i listan över de rikaste länderna. I tabell 1.1 visas BNP per capita i OECD-länderna åren 1990, 1993 och 1996.5 Från en fjärde placering år 1970, efter Schweiz, USA och Luxemburg hade Sverige sjunkit i rangordningen till nionde plats år 1990 och en sextonde plats år 1996. Den lägre placeringen betyder att Sverige inte har haft förmågan att öka inkomsterna i lika stor omfattning som andra OECD-länder. 6 De europeiska länder inom OECD som hade en lägre inkomstnivå än Sverige 1996 var Storbritannien, Finland, Irland, Spanien, Portugal och Grekland. Positionsförändringen är delvis en konsekvens av att Sverige skrivit ned den svenska kronans värde i förhållande till omvärldens valutor.

Den negativa utvecklingen fram till 1993 kan inte enbart tillskrivas de svenska företagen. Visserligen har produktivitetsutvecklingen periodvis varit sämre än i viktiga konkurrentländer, vilket kommer att visas i kapitel tre. Flera studier visar att det går bra för svenska företag som arbetar internationellt. Dessa företag tar andelar på världsmarknaden, men en stor del av produktionsökningarna har skett utomlands. Sverige som land har däremot förlorat marknadsandelar på världsmarknaden. En slutsats måste därför bli att institutionella förhållanden i Sverige är betydelsefulla som en förklaring till den låga tillväxttakten sedan 1970- talet.7 Mellan 1993 och 1996 har den svenska ekonomin däremot utvecklats positivt i den bemärkelsen att tillväxten i stort sett motsvarade genomsnittet av de övriga länderna inom OECD. Det betyder att Sveriges position i inkomstlistan har stabiliserats.

Det stora underskottet i statens budget finansierades framför allt med högre skatter. Detta innebar ett minskat tryck uppåt på räntorna, vilket naturligtvis understödde både näringslivet och privat konsumtion. Det ökade skatteuttaget påverkade dock efterfrågan på hemmamarknaden negativt. Nettoeffekten får framtiden utröna men under den tidsperiod vi studerat kan vi konstatera att den del av näringslivet som är inriktad på den svenska hemmamarknaden utvecklats sämre än den exportinriktade delen.

Assar Lindbeck 7KH 6ZHGLVK ([SHULPHQW SNS förlag 1997, diskuterar mer översiktligt svensk ekonomisk politik under de senaste tjugo åren.

5Det finns preliminära uppgifter för 1997 men vi har valt att använda uppgifter baserade på faktiskt utfall.

6Produktivitetsdelegation (SOU 1991:82, sid. 135) konstaterade att Sveriges produk- tivitetsutveckling visat på en kronisk eftersläpning under 1970- och 1980-talen.

7Blomström M och Lipsey R ”De multinationella företagens konkurrenskraft” i

([SRUWLQGXVWULQV IUDPWLG, SIND 1988:2 och Assar Lindbeck, 7KH 6ZHGLVK ([SHULPHQW, SNS 1997. Se också Andersson T et al 0XOWLQDWLRQDOV UHFRQVWUXFWXULQJ LQWHU QDWLRQDOL]DWLRQ DQG VPDOO HFRQRPLHV WKH 6ZHGLVK FDVH London: Routledge, 1996.

7DEHOO %13 SHU FDSLWD XWWU\FNW L 86 GROODU N|SNUDIWVSDULWHWVMXVWHUDG

RFK


	/X[HPEXUJ		/X[HPEXUJ	/X[HPEXUJ
	86$	86$			86$
	6FKZHL]		6FKZHL]		6FKZHL]
	.DQDGD		1RUJH		.DQDGD
	-DSDQ		-DSDQ		1RUJH
	1RUJH		%HOJLHQ		,VODQG
	)UDQNULNH		.DQDGD		-DSDQ
	,VODQG		gVWHUULNH		'DQPDUN

	6YHULJH		'DQPDUN		%HOJLHQ
	gVWHUULNH		,VODQG		gVWHUULNH
	%HOJLHQ		)UDQNULNH		7\VNODQG
	'DQPDUN		7\VNODQG		)UDQNULNH
	,WDOLHQ		1HGHUOlQGHUQD		1HGHUOlQGHUQD
	)LQODQG		,WDOLHQ		,WDOLHQ
	7\VNODQG		$XVWUDOLHQ		$XVWUDOLHQ
	1HGHUOlQGHUQD		6WRUEULWDQQLHQ		6YHULJH
	$XVWUDOLHQ		6YHULJH		6WRUEULWDQQLHQ
	6WRUEULWDQQLHQ		)LQODQG		)LQODQG
	1\D =HHODQG		1\D =HHODQG		,UODQG
	6SDQLHQ		,UODQG		1\D =HHODQG
	,UODQG		6SDQLHQ		6SDQLHQ
	3RUWXJDO		3RUWXJDO		3RUWXJDO
*UHNODQG			*UHNODQG	*UHNODQG
	*HQRPVQLWW 2(&'
	*HQRPVQLWW (8

	6YHULJH L MlPI\|UHOVH PHG 2(&' OlQGHU NYRWHQ 6YHULJH 2(&' UHVS (8

	2(&'
	(8

$QP 2(&' H[NOXVLYH .RUHD 0H[LFR 7XUNLHW VDPW gVWHXURSHLVND OlQGHU

.lOOD 2(&' 1DWLRQDO $FFRXQWV RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

I anslutning till tabell 1.1 vill vi understryka två saker. Den första är att skillnaderna mellan Sverige och de länder som ligger närmast i rangordning inte är så stora. Detta innebär att små förändringar kan påverka rangordningen. Med tabellen vill vi framför allt illustrera förändringen över tiden för Sveriges del, som efter 1993 vänts i positiv

8Så kallad N|SNUDIWVSDULWHWVMXVWHULQJ måste göras för att få en jämförelse i reala termer. I annat fall återspeglar skillnader mellan länder även skillnader i prisnivå.

riktning. Det andra som bör poängteras är att måttet brutto- nationalprodukt inte är ett heltäckande mått på välfärdsutveckling. Till exempel innebär en ökad fritid ett produktionsbortfall. Om detta bortfall inte kompenseras av ökad produktivitet stagnerar BNP, trots att fritiden kan innebära icke-mätbara välfärdsvinster som mer än väl motsvarar produktionsbortfallet.

I slutet av 1980-talet föranledde de dåliga tillväxttalen i Sverige att en produktivitetsdelegation tillsattes. Denna överlämnade 1991 sitt betänkande (SOU 1991:82). Följande tre huvudinslag i en tillväxtstrategi formulerades av delegationen:

1.Skärpt konkurrens för att stärka drivkrafterna för produktivitet och öka omvandlingstrycket. Detta innefattar bland annat fast växelkurs, stängd akutmottagning för företag i kris, EG-medlemskap och introduktion av mer konkurrens i fler branscher, inte minst i den offentliga sektorn.

2.Förbättrade drivkrafter för människors arbete och förkovran; bättre utbildning, en mer effektiv arbetsorganisation, samt en lönebildning som premierar kompetensutveckling och ansvar.

3.Förbättrade drivkrafter för realkapitalbildning; fasta stabiliserings- politiska spelregler, bättre relativ avkastning på reala investeringar, bättre stimulans för sparande och ett program för modernisering av infrastrukturen.

När dessa rekommendationer kom hade flera åtgärder i linje med dessa genomförts. En förändrad konkurrenslagstiftning var under utarbetning. Flera verksamheter inom vård och omsorg, som tidigare bedrivits inom ramen för den offentliga sektorn, öppnades nu för privata initiativ. Ett EU-medlemskap var vid denna tid tämligen avlägset då neutralitets- aspekterna fortfarande vägde tungt. Rekommendationen om fast kronkurs avsåg att förhindra en devalvering i förhållande till den valutakorg som kronan haft en fast kurs till sedan 1982. Högre lönsamhet till följd av en devalvering beror på förändrade relationer mellan valutakurser som innebär att landets varor och tjänster blir billigare i den internationella handeln. Lönsamheten är inte ett resultat av att företagen har effektiviserat sin produktionen och därmed kan sänka priset eller att de kan ta ut ett högre pris tack vare en högre produktkvalitet. Det naturliga följden av en devalvering blir därför att landet konkurrerar med låga priser istället högre kvalitet. Effekterna av en devalvering motverkar därigenom processen mot en ökad produktivitet och produktkvalitet. Sverige hade visserligen en fast kronkurs men ett hårdare band till den tyska D-marken skapades i samband med kopplingen av kronan till ECUn. Detta syftade till att markera politiken om fast kronkurs och målet om inflationsbekämpning som blivit det primära sedan budget- propositionen 1989.

Vad gäller drivkrafter för människors arbete innebar reformering av inkomstskatterna och företagsbeskattningen att olika inkomstslag likställdes. Genom att kapitalinkomster taxerades separat från arbetsinkomster och att marginalskatterna sänktes, med ambitionen att en övervägande majoritet av skattebetalarna enbart skulle betala en

inkomstskatt som motsvarande kommunalskatten, ökade incitamenten till arbete och sparande.

Rekommendationen angående effektivare arbetsorganisationer och en lönebildning som premierar kompetensutveckling och ansvar är något som ligger utanför statens beslutsområde. Enligt uppgifter från bland annat NUTEK så har 1990-talet inneburit stora organisationsförändringar inom näringslivet. En flexiblare lönebildning är fortfarande föremål för häftig debatt.

Krisen i början av 1990-talet var dock inte något som produktivitesdelegationen tagit i beräkningen. Krisen innebar att Sverige i vissa fall gick i rakt motsatt riktning till vad som rekommenderats. Målet att bibehålla en fast kronkurs fick överges i november 1992. Efter en längre tids spekulation förklarades kronan flyta fritt i förhållande till övriga valutor. 9

Åren 1991 och 1992 upplevde svensk ekonomi den största krisen sedan trettiotalet. Antalet nedläggningar ökade lavinartat i samband med realräntekrisen. Arbetslösheten steg från i det närmaste obefintliga två procent 1990 till nivåer motsvarande övriga europeiska länder 1992. När den svenska kronan förklarades flyta fritt sjönk värdet på kronan med över 20 procent i förhållande till D-marken och den amerikanska dollarn. Detta motsvarade en lika omfattande nedskrivning av valutan som tidigare devalveringar i början av 1980-talet sammantaget. Effekten lät sig inte dröja. Exportindustrin ökade produktionen avsevärt under 1993. I det initiala skedet påminner därför utvecklingen under 1993 om det uppsving som skedde tio år tidigare i samband med dåtida devalveringar. Men realräntekrisen innebar också att en mängd företag lades ned. Om vi antar att en ansenlig del av dessa nedläggningar var en konsekvens av otillräcklig produktivitet så innebar det att kronfallet föregicks av en omfattande strukturomvandling. Det var således de företag som var tillräckligt livskraftiga för att klara krisen som levde vidare och som sedan fick ett uppsving på exportmarknaden till följd av deprecieringen. Utvecklingen efter november 1992 betingas delvis av detta förhållande och förutsättningarna skiljer sig därmed troligtvis från situationen i samband med devalveringarna i början av 1980-talet.

%LODJDQV GLVSRVLWLRQ

I kapitel två studeras strukturförändringar i produktions- och sysselsättningsstrukturen under 1990-talet. Näringslivet delas in i sju sektorer beroende på om det är industri- eller tjänstesektorer och i vilken utsträckning de använder produktionsfaktorerna kapital, arbetskraft och humankapital. Kapitlet fortsätter med en beskrivning av hur

9En allmän oro på de europeiska valutamarknaderna i samband med EUs Maastrichtavtal, Danmarks nej till detta, bibehållande av gamla valutarelationer i det europeiska valutasamarbetet ERM innebar att kronan som en ”svagare valuta” med fast kurs till den starka D-marken utsattes för spekulation. Även andra länder som Storbritannien och Spanien tvingades ändra valutakursen med anledning av valutaoron.

arbetsproduktiviteten i Sverige utvecklats sedan 1980 och avslutas med en analys av lönsamheten i de olika industrisektorerna.

Det tredje kapitlet inriktas på Sveriges internationella konkurrenskraft och inleds med ett avsnitt om hur produktkvaliteten på den svenska verkstadsindustrins varor har förändrats relativt ett genomsnitt för OECD-länderna. Därefter följer en jämförande analys av totalfaktorproduktivitet och teknisk utveckling inom verkstadsindustrin i Sverige och G7-länderna. För att få en bild av den svenska industrins konkurrenskraft under 1990-talet jämförs sedan utvecklingen av den svenska industriproduktionen och dess export med ett genomsnitt för OECD-länderna. Vilka komparativa fördelar Sverige har i handeln med omvärlden studeras med hjälp av specialiseringsgraden. Vi avslutar kapitlet med ett avsnitt om hur företagsledare i Sverige uppfattar näringsklimatet. Företagsledarnas uppfattning av näringsklimatet i ett land är betydelsefullt för deras investeringsbeslut och påverkar därmed den ekonomiska utvecklingen.

Efter att ha studerat Sveriges konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv återvänder vi i kapitel fyra till den inhemska marknaden. Hur förändrade spelregler påverkar konkurrensen beskrivs utifrån tre fallstudier inom ekonomisk betydelsefulla områden; transportsektorn, byggsektorn och miljöområdet. Vad har nya spelregler inneburit och vilka ytterligare förändringar behövs för att målet om effektiva marknader ska kunna uppnås är de frågor vi söker svar på.

Kapitel fem behandlar utbildnings- och kompetensförhållanden. Utbildningsnivån bland de anställda i Sverige jämförs med nivån i några OECD-länder. Vi ställer oss frågan om det är Sveriges sektorsstruktur som påverkar skillnader i utbildningsnivån eller om vissa länder efterfrågar en större andel universitetsutbildade i samtliga sektorer. Drivkrafter till utbildning brukar mätas med någon form av utbildningslönepremier. Vi tar upp en sådan diskussion och jämför inkomstpremier av utbildning mellan åren 1990 och 1995. Kapitlet avslutas med en internationell jämförelse av vuxnas förmåga att tillgodogöra sig skrivet material och i vilken utsträckning denna förmåga tas till vara i arbetslivet.

NUTEKs bilaga till långtidsutredningen avslutas i kapitel fem med två scenarier för näringslivets struktur år 2010. Scenarierna avser att ge en bild av hur näringslivsstrukturen förändras på nationell såväl som på regional nivå, vid vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Med utgångspunkt från scenarierna beräknas avslutningsvis vilka konsekvenser utvecklingen medför när det gäller efterfrågan på olika utbildningskategorier.

1lULQJVOLYVVWUXNWXUHQ L

6YHULJH

För en fortsatt välfärdsutveckling är det avgörande att produktionen inriktas mot allt mer förädlade varor och tjänster. 1970-talet präglades av en snabb omvandling mot sektorer som producerar högt förädlade pro- dukter. Denna process avstannade dock under 1980-talet. En fråga som vi försöker besvara i detta kapitel är i vilken omfattning krisen i början av 1990-talets påverkade fördelningen av produktion och sysselsättning inom näringslivet.

6WUXNWXURPYDQGOLQJ

Om företagen vinstmaximerar och agerar på en öppen marknad med perfekt konkurrens10 kommer ett lands produktionsstruktur, teoretiskt sett, genast att anpassas till yttre förutsättningar. Företag i landet kommer att specialisera sin produktion till varor och tjänster som kräver resurser, det vill säga insatsfaktorer som arbetskraft, kapital och råvaror, som landet har relativt gott om för att sedan exportera dessa produkter och importera produkter som är dyrare att producera, relativt andra länder. Resurserna användes med andra ord där de ger högst relativ avkastning. Kvantiteten som produceras är beroende av vinsten och produktionen ökas till dess att produktionen av ytterligare en enhet inte ger någon vinst. I en sådan teoretiskt optimal situation skulle resurser omedelbart flyttas mellan företag, branscher eller länder om förutsättningarna förändras. En marknad med perfekt konkurrens existerar dock inte i verkligheten. Redan genomförda investeringar som saknar alternativa användnings- områden (sunk cost) kan fördröja den anpassning teorin föreskriver. Däremot kommer det alltid att finnas incitament att flytta resurser så att

de används där de ger en relativt högre avkastning.

Begreppet VWUXNWXURPYDQGOLQJ11 avser att fånga in den förändrade användningen av olika resurser inom och mellan olika sektorer. Vissa sektorer växer mer än andra och tar en större andel av resurserna i anspråk. Men det sker också en förändring av resursutnyttjande inom varje sektor med anledning av den tekniska utvecklingen, av modernisering och av förändrade former för företagsledning i varu- och tjänsteproduktionen. I vår analys kommer vi att koncentrera oss på att

10Perfekt konkurrens eller fullständig konkurrens är ett teoretiskt begrepp som avser en marknadssituation som karaktäriseras av ingen aktör på marknaden dominerar med avseende på informationsinnehav eller inflytande på prisbildning.

11Se till exempel Lundberg Lars ”Utbildning, konkurrenskraft och strukturomvandling” i $UEHWVPDUNQDG RFK WLOOYl[W 7LR nUV IRUVNQLQJ PHG IDFNHW Red Bergström W, FIEF 1996.

beskriva strukturomvandlingen mellan sektorer. Det finns dock inget enskilt mått som kan täcka alla aspekter på strukturomvandling. Vi kommer att spegla strukturomvandlingen med hjälp av förändring i sysselsättning respektive förädlingsvärde.

För att kunna studera strukturomvandlingen har vi delat in näringslivet i sektorer. Arbetsställen har fördelats beroende på om de karaktäriseras av kunskapsintensiv, kapitalintensiv eller arbetsintensiv produktion. Vi har också tagit hänsyn till om arbetsstället är av industrikaraktär, det vill säga varuproduktion, eller av tjänstekaraktär. En övrig sektor består av verksamheter som inte naturligt låter sig kategoriseras i ovan sektorer. I tabell 2.1 återfinns en närmare redogörelse av vilka branscher som ingår i de olika sektorerna.

De sysselsatta inom arbetsintensiva verksamheter har generellt sett en lägre utbildningsnivå och genererar ett lägre förädlingsvärde per anställd

än kapital- och kunskapsintensiva verksamheter. Tidigare studier har också visat att de kunskapsintensiva sektorerna vid sidan om högre produktivitet även har högre förnyelsepotential jämfört med andra sektorer.12 En önskvärd utveckling är därför att de kunskapsintensiva industri- och tjänstesektorerna växer och tar en större andel av produktionen. Tidigare undersökningar visar att strukturomvandlings- takten har varit relativt konstant under perioden 1965 till 1991, med undantag av de första och de sista åren under perioden. 13 Under 1970- talet ökade sysselsättningen inom industrin mest i de kunskapsintensiva sektorerna, men denna utveckling hämmades av devalveringarna under 1980-talet.14

12Se NUTEK, bilaga 3 till LU 1992.

13Lundberg, Lars LELG. Strukturomvandlingstakten är mätt som summan av sysselsättnings- andelsförändringen för alla branscher 1996.

14Se till exempel Jacobsson och Jagrén ”Den underliggande konkurrenskraften” 1\D YLOONRU I|U HNRQRPL RFK SROLWLN SOU 1993:16 bilagedel 2.

7DEHOO 1lULQJVOLYHW LQGHODW L LQGXVWUL WMlQVWH UHVSHNWLYH |YULJ VHNWRU EHURHQGH Sn L YLONHQ XWVWUlFNQLQJ GH DQYlQGHU SURGXNWLRQV IDNWRUHUQD NDSLWDO DUEHWVNUDIW RFK KXPDQNDSLWDO

1lULQJVOLYVVHNWRU	'HOVHNWRUHU HQOLJW VYHQVN QlULQJVJUHQVLQGHOQLQJ
,1'8675,(5	,1'8675,(5 )g5
.XQVNDSVLQWHQVLY	(OHNWUR RFK WHOHSURGXNWHU PDVNLQHU
	WUDQVSRUWPHGHO I\|UODJVSURGXNWHU OlNHPHGHO
	LQVWUXPHQW NRQWRUVPDVNLQHU
.DSLWDOLQWHQVLY	PDVVD RFK SDSSHU VWnO RFK PHWDOOYHUN
	NHPLNDOLHU XWRP OlNHPHGHO SHWURNHPLVND MRUG
	RFK VWHQ JUXYRU RFK PLQHUDOXWYLQQLQJ
$UEHWVLQWHQVLY	/LYVPHGHO PHWDOO HM PDVNLQHU WUl JXPPL RFK
	SODVW WH[WLO RFK EHNOlGQDG \|YULJ WLOOYHUNQLQJ
7-b167(5	9(5.6$0+(7(5
.XQVNDSVLQWHQVLYD	)\|UHWDJVVHUYLFH ILQDQV NXOWXU RFK VSRUW
	XWELOGQLQJ VDPW KlOVR RFK VMXNYnUG RFK RPVRUJ
.DSLWDOLQWHQVLYD	)DVWLJKHWVI\|UYDOWQLQJ RFK ERODJ WUDQVSRUW RFK
	NRPPXQLNDWLRQ nNHULHU SRVW RFK WHOH
$UEHWVLQWHQVLYD	+DQGHO RFK UHSDUDWLRQ E\JJDQGH KRWHOO RFK
	UHVWDXUDQJ
g95,*	9(5.6$0+(7(5
gYULJ YHUNVDPKHW	(O JDV YlUPH RFK YDWWHQYHUN MRUG RFK
	VNRJVEUXN VDPW ILVNH

$QP ,QGHOQLQJHQ I|OMHU VYHQVN QlULQJVJUHQVLQGHOQLQJ PHQ EHWHFNQLQJDUQD KDU I|UHQNODWV 0HWRG I|U LQGHOQLQJ nWHUILQQV L DSSHQGL[ $

.XQVNDSVLQWHQVLY SURGXNWLRQ |NDU

För att få en uppfattning om i vilken riktning strukturomvandlingen går ska vi studera näringslivsstrukturens utveckling, med tyngdpunkt på 1990-talet. I tabell 2.2 visas fördelningen av förädlingsvärdet mellan de sju sektorerna från 1980 till 1996.

Vi kan konstatera att strukturen var tämligen stabil fram till 1990 och att den tydligaste förändringen är att kunskapsintensiva tjänster ökade sin andel av det totala förädlingsvärdet. Mellan 1990 och 1996 blev utvecklingen mer turbulent. Förädlingsvärdet, i absoluta tal, föll inom flertalet sektorer fram till 1992/1993 men har sedan stigit, framför allt inom kunskapsintensiv industri. De kunskapsintensiva sektorerna ökade därmed sin andel av det totala förädlingsvärdet från knappt 29 procent 1990 till nästan 34 procent 1996. Den sektor som minskat sin andel i störst omfattning är arbetsintensiva tjänster.

Sett över hela den studerade perioden innebär detta att kunskapsintensiva sektorer har ökat sin produktion, kapitalintensiva sektorer har minskat sin andel något och att arbetsintensiva sektorer har minskat i störst omfattning. De tre tjänstesektorerna svarade för 63 procent av näringslivets totala produktion 1996 och industrins andel

uppgick, tillsammans med övrig produktion, till resterande 37 procent. Inom industrin dominerade den kunskapsintensiva industrin som svarade för drygt hälften av produktionsvärdet.

Den beskrivna utvecklingen innebär att strukturomvandlingen i Sverige går allt mer åt kunskapsintensiv produktion och att takten har tilltagit under 1990-talet. Att de kunskapsintensiva verksamheterna har ökat i omfattning betyder att andelen av produktionen av varor och tjänster som bygger på människors kunskaper och utnyttjande av teknologin har ökat.

7DEHOO 1lULQJVOLYHWV SURGXNWLRQVVWUXNWXU )|UlGOLQJVYlUGH SURFHQWXHOO I|UGHOQLQJ RFK DEVROXWD WDO XWYDOGD nU

1lULQJVOLYVHNWRU
.XQVNDSVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
7RWDO DQGHO LQGXVWUL
7RWDO DQGHO WMlQVWHU
)\|UlGOLQJVYlUGH PLOM NU

$QP (Q PHU GHWDOMHUDG VDPPDQVWlOOQLQJ |YHU I|UlGOLQJVYlUGHW L VHNWRUHUQD VDPW L GH ROLND GHOVHNWRUHUQD I|U SHULRGHQ nWHUILQQV L DSSHQGL[ % WDEHOO % , VDPPD DSSHQGL[ WDEHOO % UHGRYLVDV lYHQ I|UlGOLQJVYlUGH SHU V\VVHOVDWW

.lOOD 6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU

Den kunskapsintensiva industrins jämförelsevis snabba produktionsökning beror till stor del på att efterfrågan på produkter från teleprodukt- respektive läkemedelsindustrin ökat mycket, med års- genomsnitt på cirka 20 respektive 13 procent. Dessa industrigrenar berördes inte lika starkt av nedgången mellan 1990 och 1993 som de flesta andra delsektorer. Även instrumentindustrin ökade mer än sektorns genomsnitt. Bland de kunskapsintensiva tjänsterna har såväl finansiella tjänster som företagsservice ökat sin produktion med i genomsnitt ungefär tre procent per år. 15

15 Utvecklingen av de olika delsektorer framgår av appendix B.

Vi har tidigare påpekat att strukturomvandling kan mätas på olika sätt. Ovan har vi beskrivit strukturomvandling i form av hur fördelningen av förädlingsvärdet mellan olika näringslivssektorer har förändrats. För att

få en mer komplett bild studerar vi härnäst hur strukturomvandlingen återspeglas i fördelningen av antalet sysselsatta i samma sektorer. En naturlig frågeställning är om strukturomvandlingen påverkat syssel- sättningen enligt samma mönster som förädlingsvärdet.

/lJUH V\VVHOVlWWQLQJ I|U GH OnJXWELOGDGH

Samtidigt som produktionen i näringslivet har ökat mellan 1990 och 1996 minskade sysselsättningen med 313 500 personer, vilket motsvarar 1,9 procent per år i genomsnitt. Antalet sysselsatta i näringslivet uppgick till ca 2 699 000 år 1996.

I diagram 2.1 visas utvecklingen av både produktion och sysselsättning mellan åren 1990 och 1996. Som framgår av diagrammet minskade antalet sysselsatta i alla sektorer med undantag från kunskapsintensiva tjänster. Produktionsökningen under 1990-talet genomfördes således med en lägre sysselsättning.

'LDJUDP 3URGXNWLRQV RFK V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJDU L QlULQJVOLYHWV VHNWRUHU

cUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ

8
8			Produktion


6			(förädlingsvärde)

			Sysselsättning
4


	,QGXVWULHU	7MlQVWHU	gYULJW
	,QGXVWULHU	7MlQVWHU	gYULJW

2
0
	/YRWOETW	/ETMXEP	%VFIXW	/YRWOETW	/ETMXEP	%VFIXW
-2	MRXIRWMZ	MRXIRWMZ	MRXIRWMZ	MRXIRWMZ	MRXIRWMZ	MRXIRWMZ
-2

-4

.lOOD 6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU

I tabell 2.3 visas sysselsättningen fördelad på sektorerna för åren 1980, 1990 och 1996. Det mest utmärkande är att sysselsättningen stigit kraftigt inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn, från en andel på 13 procent 1980 till 22 procent 1996. Det är inom industrin som sysselsättningen har minskat i motsvarande utsträckning. I denna återfanns 1996 cirka 29 procent av de sysselsatta vilket innebär att sysselsättningen inom industri minskat med sex procentenheter sedan 1980. Sysselsättningen inom

tjänstesektorerna har däremot ökat med nio procentenheter under samma period och uppgick till 65 procent 1996. Som framgår av tabellen sysselsatte sektorn arbetsintensiva tjänster över 800 000 personer år 1996 och var därmed den största sektorn, följd av kunskapsintensiva tjänster med nästan 600 000 personer.

7DEHOO 6\VVHOVDWWD L QlULQJVOLYHW XSSGHODW Sn VHNWRUHU WXVHQWDO RFK SURFHQWDQGHO VDPW WRWDOW DQWDO V\VVHOVDWWD WXVHQWDO RFK

1lULQJVOLYVVHNWRU
	$QWDO	$QWDO	$QWDO
.XQVNDSVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
,QGXVWUL WRWDOW DQWDO
7MlQVWHU WRWDOW DQWDO
7RWDOW DQWDO V\VVHOVDWWD

$QP (Q PHU GHWDOMHUDG VDPPDQVWlOOQLQJ |YHU V\VVHOVlWWQLQJHQ L VHNWRUHUQD VDPW L GH ROLND GHOVHNWRUHUQD I|U SHULRGHQ nWHUILQQV L DSSHQGL[ % WDEHOO %

.lOOD 6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU RFK 187(.

Sysselsättningsförändringarna varierar givetvis också inom de olika sektorerna. Inom den kunskapsintensiva industrin ökade sysselsättningen inom delsektorerna läkemedels- och instrumentindustrin. Bland de kunskapsintensiva tjänstesektorerna ökade sysselsättningen inom samtliga delsektorer med undantag av finansiella tjänster. Inom övriga delsektorer minskade sysselsättningen.

Utifrån ovanstående analys kan vi konstatera att strukturomvandlingen påverkat sysselsättningsstrukturen i mindre utsträckning än produktions- strukturen. Det är dock tydligt att riktningen är densamma i det att kunskapsintensiva sektorer får en allt större betydelse.

Att industrin minskat sin sysselsättning i högre utsträckning är tjänstesektorerna kan delvis förklaras av att det är lättare för industri- företag att effektivisera produktionen genom investeringar i maskiner. En

annan tendens är att allt fler industriföretag koncentrerar sig på kärnverksamheten. Mindre strategisk verksamhet kan läggas som uppdrag

till olika leverantörer och konsulter inom tjänstesektorn, så kallad RXWVRXUFLQJ eller så kan denna verksamhet drivas vidare i nya

självständiga bolag. Antalet arbetade timmar per sysselsatt har också ökat mer inom industrin än i tjänsteföretagen under perioden, vilket innebär att minskningen i arbetsinsats inte är lika stor som sysselsättningsminsk- ningen antyder, se tabell 2.4.

7DEHOO cUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ DY DQWDO DUEHWDGH WLPPDU DQWDO V\VVHOVDWWD RFK DQWDO WLPPDU SHU V\VVHOVDWW VDPW DQWDO DUEHWDGH WLPPDU SHU V\VVHOVDWW nU RFK HIWHU QlULQJVOLYVVHNWRU

1lULQJVOLYVVHNWRU	cUOLJ SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ			$QWDO WLPPDU SHU
				V\VVHOVDWW
			$QWDO
	$QWDO	$QWDO	WLPPDU
	DUEHWDGH	V\VVHO	SHU
	WLPPDU	VDWWD	V\VVHOVDWW
.XQVNDSVLQWHQVLY
,LQGXVWUL
7MlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
+HOD QlULQJVOLYHW

$QP (Q PHU GHWDOMHUDG VDPPDQVWlOOQLQJ |YHU DQWDOHW DUEHWDGH WLPPDU L VHNWRUHUQD VDPW L GH ROLND GHOVHNWRUHUQD I|U SHULRGHQ nWHUILQQV L DSSHQGL[ % WDEHOO %

.lOOD 6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU

Den genomsnittliga utbildningsnivån hos de sysselsatta stiger

Vi har konstaterat att produktionen inom näringslivet stigit samtidigt som sysselsättningen minskat. Frågan är om näringslivet har ändrat kom- petensstrukturen bland de sysselsatta, det vill säga om låg- och högutbildad personal påverkats i samma utsträckning av den minskade sysselsättningen. Enligt tabell 2.5 16 har näringslivet i första hand minskat antalet sysselsatta med låg utbildning. Antalet sysselsatta med grund- och gymnasieskola som högsta formella utbildning minskade i genomsnitt

16 Informationen i tabell 2.5 återges i absoluta tal i appendix C.

med ungefär tolv respektive sju procent per år mellan 1990 och 1993. Antalet högutbildade minskade i betydligt lägre grad under perioden. Ser vi till utvecklingen efter de akuta krisåren 1991 och 1992 kan vi konstatera att den procentuella ökningen av antalet högutbildade var markant samtidigt som sysselsättningsförändringen för lägre utbildade var mindre gynnsam. Den procentuella förändringen av antalet sysselsatta med grundskoleutbildning var fortsatt negativ medan sysselsättnings- ökningen för gymnasieutbildade var positiv, dock var den procentuella ökningen störst för de högre utbildade. Mellan 1990 och 1993 minskade de kunskaps- och kapitalintensiva sektorerna inte antalet sysselsatta med grundskola som högsta utbildning lika mycket som de arbetsintensiva sektorerna. Detsamma gäller även för gymnasieutbildad arbetskraft. De arbetsintensiva sektorerna samt den övriga sektorn uppvisar också stora minskningar av arbetskraft med högre utbildning. Det är endast i den kunskapsintensiva tjänstesektorn som sysselsättningen för grundskoleutbildade ökat mellan 1993 och 1995. Sysselsatta med kortare eftergymnasiala utbildningar har ökat mycket kraftigt.

7DEHOO 6\VVHOVDWWD L QlULQJVOLYHW HIWHU K|JVWD XWELOGQLQJVQLYn RFK VHNWRU nUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ UHVSHNWLYH

			(IWHUJ\PQDVLDO XWELOGQLQJ
	*UXQGVNROD	*\PQDVLXP	nU	³ nU
1lULQJVOLYVVHNWRU

.XQVNDSVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
+HOD QlULQJVOLYHW

.lOOD 187(. XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ

Vi kan konstatera att näringslivets djupa svacka i början av 1990-talet, med åtföljande sysselsättningsminskning, främst drabbade sysselsatta med låg utbildningsnivå. Samtidigt var det främst de högre utbildade som gynnades av sysselsättningsökningarna som följde efter 1993. Den här

utvecklingen medför att den genomsnittliga utbildningsnivån bland de sysselsatta har ökat. Förändringen i efterfrågan mot en högre utbildad arbetskraft har varit tydlig i alla näringslivssektorer och särskilt i den kunskapsintensiva industrin. Det innebär dels att det sker en strukturomvandling mot kunskapsintensiva verksamheter men också att det sker en förändring inom samtliga sektorer som resulterar i en högre genomsnittlig utbildningsnivå. Den högre utbildningsnivån är viktig för näringslivets utveckling eftersom ökad kompetens ger bättre

förutsättningar att möta omvärldsförändringar och förnya produktionen.	17

Förändringen i efterfrågan mot högre utbildad arbetskraft märks i olika omfattning inom flertalet OECD-länder sedan länge. 18 I Sverige kom denna strukturella förändring först i samband med den djupa krisen 1991 och 1992. Detta tyder på att institutionella förhållanden som är specifika för Sverige har fördröjt en utveckling som pågått i omvärlden under den senaste tioårsperioden. Exempelvis har Sverige försökt upprätthålla en hög sysselsättning genom devalveringar som minskade omvandlings- trycket i näringslivet och därmed medförde lägre krav på arbetskraften 19. År 1995 hade 27 procent av de sysselsatta i näringslivet grundskola som högsta utbildningsnivå, 57 procent gymnasieskola och åtta procent hade kortare eftergymnasial och åtta procent hade en längre eftergymnasial utbildning.20

Trots att de högutbildade fortfarande representerar en relativt liten andel av de sysselsatta har vi valt att främst koncentrera den följande analysen till denna delgrupp. Anledningen till detta angreppssätt är att utvecklingen visar ett tydligt skifte mot en högre efterfrågan på denna arbetskraft.

Med hjälp av de två första kolumnerna i tabell 2.6 kan vi utläsa att de högutbildades andel av sysselsättningen i näringslivet ökade med 1,7 procentenheter mellan 1990 och 1995. Med högutbildad avser vi i detta avsnitt individer med tre års universitetsutbildning. Det framgår tydligt att andelen har ökat inom samtliga sektorer. Det rör sig dock om relativt små förändringar. I den tredje kolumnen redovisas hur stocken av högutbildade i Sverige fördelades sektorsvis 1995. Över hälften av de högutbildade, drygt 54 procent sysselsattes inom kunskapsintensiva tjänster och ytterligare ungefär 17 procent inom kunskapsintensiv industri, vilket innebär att de kunskapsintensiva sektorerna tillsammans sysselsatte drygt 70 procent av de högutbildade. I kolumn fyra och fem anges den procentuella förändringen av högutbildade respektive den totala sysselsättningsförändringen. Sysselsättning inom näringslivet hade

17 Strukturförändringen förklaras delvis av två andra faktorer. Den ena är att konjunktur- förloppet i allmänhet innebär att lägre utbildade efterfrågas senare i konj unkturen än högre utbildade i den omfattning som lägre utbildning också innebär lägre marginal- produktivitet. Den andra faktorn är kohorteffekten, det vill säga att många av de lägre utbildade är äldre och delar av sysselsättningsminskningen kan därför förklaras av ålders- pensionering. Märk väl att en ökad omfattning av förtidpensionering av dessa äldre är ett uttryck för strukturförändringen i efterfrågan.

18Se till exempel 7HFKQRORJ\ 3URGXFWLYLW\ DQG -RE &UHDWLRQ, OECD, 1996 sid 80ff.

19Se resonemang i till exempel Lundberg ”Utbildning och internationell specialisering i

svensk industri” Ekonomisk Debatt nr 8 1992. 20 Se Appendix C.

1995 sjunkit till 90 procent av nivån 1990. Utvecklingen för de högutbildade har däremot varit positiv och dess andel av sysselsättningen steg med 15 procent. Den kapitalintensiva industrin är dock ett undantag och en viss minskning av andelen högre utbildade har skett. Det blir därmed tydligt att andelen högutbildade av de sysselsatta har ökat inom näringslivet. Den kraftigaste ökningen finner vi inom kunskapsintensiva verksamheter samt inom kapitalintensiva tjänster. En bidragande förklaring till den högre andelen högutbildade bland de sysselsatta kan vara de utbildningssatsningar som har lett till ett större utbud av högutbildade. Den sjätte kolumen visar den procentuella förändringen av produktionen, mätt som förädlingsvärdet, under den studerade perioden.

7DEHOO $QGHOHQ K|JXWELOGDGH DY WRWDOW DQWDO V\VVHOVDWWD UHVSHNWLYH VHNWRU

1lULQJVOLYVVHNWRU		+\|JXWELOGDGHV	)\|UGHOQLQJ
		DQGHO	DY K\|J
		DY V\VVHOVDWWD L XWELOGDGH
		UHVS VHNWRU	VHNWRUVYLV	cUOLJ I\|UlQGULQJ
				$QWDO	$QWDO	)\|UlG
				K\|J	V\VVHO	OLQJV
				XWELOGDGH	VDWWD	YlUGH
.XQVNDSVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLY
,QGXVWUL
7MlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
+HOD QlULQJVOLYHW
$QP	)\|UlGOLQJVYlUGH L nUV SULVHU
$QP 0HG K\|JXWELOGDG DYVHV LQGLYLGHU PHG WUH nUV XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ
.lOOD	6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU RFK 187(. XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ

Vi har konstaterat att andelen högutbildade bland de sysselsatta har ökat. Om vi jämför med produktionsutvecklingen, mätt som förädlingsvärde, finner vi att ökningen av andelen högutbildade är större än ökningen i

produktionen i de flesta sektorer. De kunskapsintensiva och kapitalintensiva industrisektorerna uppvisar dock ett avvikande mönster och andelen högutbildade har stigit mindre än produktionen i dessa sektorer. En förklaring till detta kan vara att arbetsproduktiviteten 21 ökat av andra orsaker än just kompetenstillskott i form av högutbildade. Det kan exempelvis ha skett genom teknisk utveckling, genom att kompetensen hos de sysselsatta utnyttjats bättre, genom organisationsförbättringar eller genom att sektorns företagsstruktur förändrats, och därmed också sektorns genomsnittliga kompetenskrav. Att andelen högutbildade ökat mer än produktionen i de andra sektorerna kan tyda på att dessa behövt anpassa sig till förändrade kompetenskrav med anledning av den tekniska utvecklingen, men att detta inte avspeglats på produktionstillväxten ännu.

En diskussion över tänkbara förklaringar till den strukturella förändringen i efterfrågan mot högre utbildad arbetskraft som nämndes ovan har pågått under 1990-talet. 22 Det finns i huvudsak två förklaringsmodeller till att den minskade sysselsättningen främst drabbat de lågutbildade.

En av förklaringsmodellerna diskuterar teknisk utveckling och utgår från det faktum att den ökade akademikerintensiteten kan påvisas i alla sektorer och inte enbart i vissa.23 Denna förklaringsmodell betonar betydelsen av ny teknik som förväntas gynna framförallt de högutbildade och vara negativ i synnerhet för äldre med låg utbildning. Tre argument brukar framföras. Det första är att arbetskraft med högre utbildning lättare anpassar sig till nya tekniska förhållanden, det andra är att arbetsuppgifter förknippade med lägre utbildning ofta utgörs av enkla repetitiva moment, vilka är de första som ersätts av maskiner. Slutligen är det tredje argumentet att datorteknologin ökar produktiviteten mer för högre än för lägre utbildade. Mot dessa tre argument kan framförs att ny teknik ofta medför att avancerade uppgifter som tidigare enbart utfördes av ”specialister” nu lätt kan utföras av ”icke-specialister”.

Den andra förklaringsmodellen till att den minskade sysselsättningen främst drabbat de lågutbildade utgår från förhållandet att världshandeln har liberaliserats sedan mitten på 1970-talet när GATT-rundorna, som sedermera lett till bildandet av WTO (World Trade Organisation), kom igång. En friare handel leder enligt handelsteorin till att tidigare skyddade sektorer får konkurrens från länder som har komparativa fördelar i produktionen av liknande varor. En del inom denna förklaringsmodell tar upp effekterna av den ökade specialiseringen mellan länder och den därmed utökade handeln med insatsvaror. 24 Framförallt har vissa delar av varuproduktionen flyttats till låglöneländer. En aspekt av denna förklaringsmodell är att den allt mer ökande specialiseringen i

21 För en närmare beskrivning av arbetsproduktivitet, se avsnittet "Gynnsam utveckling av arbetsproduktivitet".

22 Exempel på den akademiska diskussionen återfinnes till exempel i -RXUQDO RI (FRQRPLF 3HUVSHFWLYHV vol 11 nr 2 1997.

23Se till exempel diskussion i anslutning till tabell 4.5, sid 87, 7HFKQRORJ\ 3URGXFWLYLW\ DQG -RE &UHDWLRQ OECD 1996.

24Se till exempel Feenstra R ”New Technology and Trade: A Threat to Low Skilled Workers?” 6ZHGLVK (FRQRPLF 3ROLF\ 5HYLHZ YRO QR 1998.

produktionen innebär att handeln med insatsvaror har ökat. Detta har medfört att företag i de industrialiserade länderna, som tidigare själva producerade de flesta insatsvarorna till slutprodukten, nu i stället importerar vissa insatsvaror från länder som kan producera dessa till lägre pris. Det medför att denna del av den inhemska insatsproduktionen konkurreras ut och att de som tidigare producerade dessa insatsvaror, ofta lågutbildade, förlorar sina arbeten.

Resonemangen i båda förklaringsmodellerna understryker att framtida utveckling av produktivitet och välfärd grundar sig på förmågan att ta till sig och anpassa sig till förändringar inom både teknik och marknader. Därför är också utbildning och vidareutveckling av kompetens nyckelkomponenter för både företag och det övriga samhället.

*\QQVDP XWYHFNOLQJ DY DUEHWVSURGXNWLYLWHW

Produktivitet är ett mått som relaterar mängden insatsfaktorer till produktionen av varor och tjänster. En ökad produktivitet innebär en större produktion med samma mängd insatsvaror. En ökad produktion leder till högre inkomster om den kan avsättas på marknaden. Ökad produktivitet innebär på samma sätt att en given produktion kan genomföras med mindre resursinsatser. I detta fall erhålls högre lönsamhet som i sin tur kan användas till investeringar i samma eller andra sektorer eller till konsumtion och därmed ökad produktion i andra sektorer. Den ökade produktiviteten innebär alltså ekonomisk tillväxt oavsett vilken form den antar. Ökad produktivitet är därför en grundläggande förutsättning för vår förmåga att öka välståndet.

Högre produktion förklaras av ökad produktivitet

Det vanligaste produktivitetsmåttet är arbetsproduktivitet, som definieras som mängden produktion per arbetskraftsinsats. Arbetsproduktivitet är med andra ord ett partiellt mått på produktivitet eftersom det endast tar hänsyn till insatsfaktorn arbetskraft och inte till övriga insatsfaktorer. Detta innebär att måttet arbetsproduktivitet överskattar arbetskraftens bidrag till produktiviteten. Arbetsproduktivitet är emellertid enkelt att beräkna vilket förklarar den stora användningen av detta mått.

Vi har tidigare konstaterat att produktionen i näringslivet under 1990- talets första hälft har ökat samtidigt som sysselsättningen minskat. Per definition ökar arbetsproduktiviteten om sysselsättningen sjunker samtidigt som produktionen är konstant. I diagram 2.2 återges utvecklingen av arbetsproduktiviteten i näringslivet för perioden 1980 till 1996, mätt som förädlingsvärdet per timme. Eftersom arbetsproduktivitet inbegriper effekten av flera insatsfaktorer så måste kurvorna tolkas mer kvalitativt än kvantitativt. Det intressanta är således i vilken omfattning arbetsproduktiviteten förändras snarare än vilken nivå den ligger på. Arbetsproduktiviteten ökade snabbt efter devalveringarna i början av 1980-talet men ökningstakten avtog efterhand för att nästan helt avstanna omkring 1990. I samband med deprecieringen av valutan 1992 ökade arbetsproduktiviteten i alla sektorer men mest inom industrin.

Ökningstakten var störst inom den exportinriktade kunskapsintensiva industrin och särskilt för teleprodukter och läkemedel. En ökad exportefterfrågan i kombination med deprecieringens prisfördelar på exportmarknaderna innebar att produktionen ökade. Detta tillsammans med personalnedskärningar och effektiviseringar i form av modernare maskiner bidrog till den högre arbetsproduktiviteten. Även inom den kapitalintensiva industrin, särskilt stålindustrin, ökade arbets- produktiviteten kraftigt, främst till följd av rationaliseringar.

'LDJUDP $UEHWVSURGXNWLYLWHW L ROLND QlULQJVOLYVJUHQDU )|UlGOLQJV YlUGH SHU WLPPH ,QGH[

$QP (Q PHU GHWDOMHUDG VDPPDQVWlOOQLQJ |YHU DUEHWVSURGXNWLYLWHWHQ L VHNWRUHUQD VDPW L GH ROLND GHOVHNWRUHUQD I|U SHULRGHQ nWHUILQQV L DSSHQGL[ % WDEHOO % 'DWD lU L nUV SULVHU

.lOOD 6&% 187(.

Under 1990-talet har antalet arbetade timmar per sysselsatt ökat vilket borde ha inverkat negativt på arbetsproduktiviteten om sysselsättningen varit konstant. Statistiken visar dock att det totala antalet arbetade timmar har sjunkit i och med den minskade sysselsättningen. 25 Orsakerna är

25 En detaljerad sammanställning över antalet arbetade timmar i olika sektorer för perioden 1980-1996 återfinns i appendix B, tabell B5.

bland annat minskad frånvaro, delvis med anledning av förändringar i sjukförsäkringarna, 26 och ökat övertidsuttag.

Som nämndes ovan är arbetsproduktivitet ett partiellt produktivitets- mått. Det är därför nödvändigt att närmare studera utvecklingen av andra insatsfaktorer som också påverkar förädlingsvärdet. Teknisk utveckling är en betydelsefull sådan insatsfaktor, eftersom denna ofta är knuten till investeringar i realkapital i form av maskiner och anläggningar. Uppgifter på investeringar finns dock inte för hela näringslivet. I diagram 2.3 återges investeringskvoten, mätt som bruttoinvesteringar i procent av förädlingsvärdet, för industrisektorerna för perioden 1990-1996. Det är endast kapitalintensiv industri som ökat investeringskvoten i någon större

omfattning under perioden. Investeringskvoten i denna sektor har dock varierat med lågkonjunkturen och de höga realräntorna vilket är att vänta med tanke på den stora andel som kapitalkostnaderna utgör av de totala kostnaderna i denna sektor. Den kunskapsintensiva sektorn har ökat investeringskvoten under slutet av perioden men nivån 1996 var endast något högre än 1990.

'LDJUDP		,QGXVWULQV EUXWWRLQYHVWHULQJDU L SURFHQW DY I\|UlGOLQJVYlUGH

35
			Kapitalintensiv industri
30			Kunskapsintensiv industri
			Kunskapsintensiv industri
25			Arbetsintensiv industri
20
15
10
5
0
1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996
.lOOD	6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU

Industrins bruttoinvesteringar har stigit sedan bottenåren 1992/1993 och nivån i absoluta tal var betydligt högre 1996 än 1990. Den

26 Se till exempel diskussionen i Henreksson, Lantto och Persson %UXN RFK PLVVEUXN DY VMXNI|UVlNULQJHQ SNS Förlag 1992.

kunskapsintensiva industrin stod 1996 för 43 procent av investeringarna, kapitalintensiv industri för 39 procent och arbetsintensiv industri för resterande 18 procent.27

En annan viktig faktor som har inflytande på förädlingvärdet är utvecklingen av nya produkter. Investeringar i forskning och utveckling, FoU, är därför strategiskt betydelsefulla och utgör en viktig del för den långsiktiga utvecklingen av näringslivet. Sverige satsar internationellt sett en stor andel av BNP på FoU. 28 Företagssektorn svarade 1995 för cirka 63 procent av FoU-utgifterna och av detta stod industrin för cirka 85 procent.29 Kunskapsintensiv industri dominerade med cirka 90 procent av industrins FoU-utgifter och av antalet utförda FoU-årsverken med en något mindre andel. Industrins FoU-intensitet (FoU-utgifter i procent av förädlingsvärde) ökade mellan åren 1991-1993. Industrin drog alltså inte ned dessa utgifter i samma utsträckning som produktionen. Åren 1993- 1995 ökade FoU-utgifterna snabbare än produktionen och motsvarade 24 procent av förädlingsvärdet 1995. FoU-utgifterna ökade mer i tjänstenäringarna än i industrin dessa år, delvis beroende på att industrin i större utsträckning köpte FoU-tjänster från företag i tjänstesektorn.

)|UElWWUDG O|QVDPKHW LQRP LQGXVWULQ

Lönsamhet är en central förutsättning för tillväxt och förnyelse. Vinsterna som uppstår används som en finansieringskälla och fungerar som ett incitament för individer att driva verksamhet. Teknisk utveckling, investeringar, produktförnyelser och marknadsförändringar leder till att näringslivets produktivitet och lönsamhet blir ojämnt fördelad. Vanligen har de industrier som arbetar med teknisk utveckling, marknadsanpassade produkter, modern och kapitalintensiv produktionsutrustning samt har god kompetens och flexibilitet också hög produktivitet och lönsamhet. Samtidigt finns det som regel arbetsställen med föråldrade produkter, omodernt, nedslitet eller inflexibelt produktionssystem som har låg lönsamhet. Detta är normalt i en marknadsekonomi. Spännvidden mellan dessa grupper är stor. Denna spännvidd är också en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik, högre kompetens och nya produkter genomförs. Ju snabbare resurser kan flyttas från lågproduktiva till högproduktiva branscher och ju mer koncentrerad industrin är till branscher med snabb produktivitetstillväxt, desto snabbare växer industrins genomsnittliga produktivitet.

27Enligt SCB Nationalräkenskaper.

28År 1995 motsvarade de totala utgifterna för FoU utförd i Sverige 3,6 procent av BNP. FoU-resurserna i Sverige är starkt koncentrerade till å ena sidan ett relativt litet antal stora multinationella industrikoncerner och å andra sidan till universitet och högskolor. SCB U14 SM 9701.

29FoU-utgifter avser både investeringskostnader och driftkostnader. SCB U14 SM 9701.

Ökad lönsamhet inom samtliga industrisektorer

Ett mått på lönsamhet är bruttovinst. För att kunna beskriva lönsamheten i de tre industrisektorerna studerar vi hur stor andel av de sysselsatta som finns i arbetsställen i olika bruttovinstklasser.

Kapitalintensiv industri har en jämförelsevis större andel sysselsatta i arbetsställen med höga bruttovinstandelar än arbets- och kunskaps- intensiv industri, vilket kan förklaras av att den kapitalintensiva industrin har betydligt lägre andel personalkostnader än andra industrier. Den kapitalintensiva industrin måste dessutom, generellt sett, ha en högre bruttovinstandel än de andra industrierna för att kunna täcka de relativt sett högre kapitalkostnaderna.

Hur har då bruttovinsten utvecklats under 1990-talet? Det är tydligt att lönsamhetsnivån är betydligt högre under 1995 jämfört med 1990 i de studerade industrisektorerna. Lönsamheten steg i samtliga tre industrisektorer efter 1992 men den kunskapsintensiva industrin ökade mest. 32

En viss andel av de sysselsatta återfinns i arbetsställen som uppvisar en negativ bruttovinst. Men även denna andel minskade under den studerade perioden och utgjorde en mycket liten del av de sysselsatta 1995. En negativ bruttovinst innebär att produktionens rörliga kostnader, inklusive lönekostnader, inte täcks och att risken för utslagning är överhängande om lönsamheten inte förbättras. Om ett arbetsställe ska kunna överleva på sikt måste emellertid bruttovinstandelen vara så stor att också övriga kostnader kan täckas. För de arbetsställen som har problem att täcka sina övriga kostnader kan även små förändringar i inkomster eller utgifter få drastiska konsekvenser.

En sektorsstruktur där lönsamhetsnivån är låg och jämnt fördelad över sektorns arbetsställen innebär att en relativt stor andel skulle påverkas av kostnadsökningar eller intäktsreduktioner. En mer ojämnt fördelad lönsamhetsnivå innebär i stället att sektorn är relativt mindre känslig för förändrade kostnader eller intäkter. Den kunskapsintensiva industrin har en mer ojämn lönsamhetsfördelning än de andra, vilket innebär att de är mindre känsliga för sådana förändringar.

Vi har redan konstaterat att den kunskapsintensiva industrin har haft en starkt positiv lönsamhetsutveckling under den första halvan av 1990-talet. Det är också denna sektor som uppvisar den största skillnaden mellan de mest och de minst lönsamma arbetsställena. Det är ett tecken på att den kunskapsintensiva industrin har en större förnyelsepotential än de andra

30 Bruttovinsten är förädlingsvärdet (försäljningsvärdet minus kostnader för inköp av varor och tjänster) med avdrag för kostnader för personal, inklusive sociala avgifter. Bruttovinsten ska täcka övriga kostnader, exempelvis kapitalkostnader och kostnader för reparationer och underhåll samt också ge en nettovinst.

Källa har varit industristatistiken. Den omfattar näringslivets alla arbetsställen med mer än tio anställda. Arbetsstället är en produktionsenhet och ett företag kan bestå av ett eller flera arbetsställen. Avgående arbetsställen är sådana som har försvunnit ur statistiken. De har antingen lagt ned sin verksamhet eller omklassificerats, exempelvis efter fusioner eller uppköp av annat företag. Bruttovinstandel beräknas som bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet.

32 En mer omfattande analys återfinns i appendix D.

sektorerna. Den ökade lönsamheten i arbets- respektive kapitalintensiv industri har viss tyngdpunkt bland dem med lägre bruttovinstandelar. Detta betyder att industrierna har blivit något mer sårbara för minskade intäkter eller ökade kostnader, eftersom sådana förändringar skulle påverka en större andel av arbetsställena i respektive industri.

Avgångna arbetsställen var mindre lönsamma

Genom att studera andelen avgångna och tillkommande arbetsställen enligt industristatistiken får vi uppgifter om omsättningen på arbetsställen. Begreppet avgångna arbetsställen omfattar dels arbetsställen som lagts ned men även sådana som köpts upp av andra arbetsställen, eller som av annan anledning omklassificerats. Under perioden 1990-1995 har omsättningen på arbetsställen inom industrin varit betydande. Nästan 40 procent av arbetsställena försvann och något fler tillkom. Arbetsställena var förhållandevis små och med hjälp av tabell 2.7 kan vi se att de avgångnas andel uppgick till 21 procent och de tillkommandes andel till 13 procent av sysselsättningen år 1995.

De arbetsställen som tillkom under den studerade perioden hade en bruttovinstandelsstruktur som liknade de befintliga arbetsställenas inom respektive sektor. Deras tillskott av produktionskapacitet har därför varit begränsat och uppgick mellan 1990 och 1995 till ca 12 procent av produktionen 1995.

Andelen sysselsatta i avgångna arbetsställen i arbetsintensiv industri uppgick till 25 procent, i kapitalintensiv till 21 procent och i kunskapsintensiv till 18 procent. Produktionen, mätt som förädlingsvärdet, hos de avgångna arbetsställena motsvarade en mindre andel av hela industriproduktionen 1995, 12 procent. Det antyder en mycket stark rationalisering i kvarvarande produktion. Förändringarna har varit ojämna under åren och den största andelen arbetsställen försvann mellan 1991 och 1992.

7DEHOO $QWDO V\VVHOVDWWD L DYJnQJQD RFK WLOONRPPDQGH DUEHWVVWlOOHQ L

LQGXVWULQ VDPW DQWDO V\VVHOVDWWD L DUEHWVVWlOOHQ VRP

IXQQLWV KHOD SHULRGHQ

$QWDO V\VVHOVDWWD L DUEHWVVWlOOHQ

,QGXVWULVHNWRU VRP IXQQLWV VRP DYJnWW VRP WLOONRPPLW KHOD SHULRGHQ

$UEHWVLQWHQVLY
.DSLWDOLQWHQVLYL
.XQVNDSVLQWHQVLYL
+HOD LQGXVWULQ
.lOOD 6&% LQGXVWULVWDWLVWLN

33 Som jämförelse kan nämnas att under hela perioden 1970-1987 avgick endast cirka en tredjedel av arbetsställena.

För att strukturförnyelsen ska bli positiv bör de arbetsställen som försvinner under en period ha både lägre bruttovinstandel och produktivitet än de som lever vidare.

Det framgår att arbetsställen med låg bruttovinstandel har försvunnit i högre utsträckning än arbetsställen med hög bruttovinstandel. Här kan också nämnas att materialet tyder på att avgångna arbetsställen hade betydligt lägre arbetsproduktivitet (förädlingsvärde per sysselsatt) än de befintliga i samma bruttovinstklass, vilket var särskilt markant i de låga klasserna.

Tabell 2.8 återger fördelningen av antalet sysselsatta i avgångna arbets- ställen per bruttovinstklass. Tabellen förtydligar att de flesta sysselsatta inom avgångna arbetsställen ligger i de ”låga” bruttovinstklasserna.

7DEHOO 6\VVHOVDWWD L DYJnQJQD DUEHWVVWlOOHQ SURFHQWXHOOW I|UGHODGH |YHU EUXWWRYLQVWNODVVHU

,QGXVWUL

VHNWRU

6XPPD

$UEHWV

,QWHQVLY

.DSLWDO

,QWHQVLY

.XQVNDSV

LQWHQVLY

.lOOD 6&% LQGXVWULVWDWLVWLN

6DPPDQIDWWQLQJ

Vi har i det här kapitlet beskrivit det privata näringslivets utveckling med avseende på produktion, sysselsättning och utbildningsstruktur. Vi har också återgett hur arbetsproduktivitet och lönsamhet har förändrats.

Den bild resultaten ger är att strukturomvandlingen under 1990-talets första hälft medfört att kunskapsintensiva sektorer vuxit i betydelse, både avseende förädlingsvärde och sysselsättning. Sysselsättningen har minskat inom alla sektorer mellan 1990 och 1996, utom i den kunskaps- intensiva tjänstesektorn. Ytterligare ett resultat är att sysselsättningen av lågutbildad arbetskraft har minskat i större utsträckning inom arbetsintensiva sektorer än inom kunskapsintensiva. Ser man till rekrytering av personal mellan 1993-1995 har den relativa efterfrågan varit större på högre utbildade, även i de arbetsintensiva sektorerna. Detta avspeglar den stora strukturförändring i efterfrågan på arbetskraft som skett under 1990-talet.

Trots sysselsättningsminskningen har produktionen ökat under den första halvan av 1990-talet. Detta gäller framför allt den kunskapsintensiva industrin där arbetsproduktiviteten har ökat kraftigt under perioden.

Lönsamhetsnivåerna är högre år 1995 än 1990 i samtliga industrisektorer. Det är dock tydligt att investeringarna ligger något år efter lönsamhetsutvecklingen. Först år 1995 överstiger investeringskvoten för den kunskapsintensiva industrin 1990 års nivå.

,QWHUQDWLRQHOOD

MlPI|UHOVHU DY VYHQVN

NRQNXUUHQVNUDIW

I föreliggande kapitel är uppgiften att analysera utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft ur olika synvinklar. Detta utgör den andra delen i att skapa en helhetsbild av näringslivsutvecklingen. Konkurrenskraft är inte ett exakt definierat begrepp och kapitlet inleds därför med ett avsnitt som syftar till att ringa in begreppets innebörd. Genomgående i detta kapitlet görs jämförelser med andra länder. Detta innebär dock vissa begränsningar. För det första innebär några av analysernas ambition att det inte finns ett tillräckligt aktuellt datamaterial som man skulle kunna önska. Den andra begränsningen är att det endast finns tillgängliga data för industrin vid vissa av jämförelserna.

.RQNXUUHQVNUDIW

Den ökade internationaliseringen gör att företag idag är mer utsatta för internationell konkurrens än tidigare. Svenska företag konkurrerar om avsättning på de internationella marknaderna samtidigt som konkurrensen från utländska företag på den svenska hemmamarknaden har ökat. För konsumenterna kan detta ses som positivt eftersom det resulterar i ett ökat och varierat utbud som på sikt pressar priserna. För producenterna betyder det att konkurrensen om kunderna hårdnar och att det blir viktigare att varorna produceras mer effektivt. Det innebär att kostnaden för att producera varan blir lägre och att priset därmed kan sänkas eller att pengar kan investeras i ny produktionsteknik eller forskning för nya produkter. En alternativ taktik är att producera varor vars kvalitet eller exklusivitet gör att det går att konkurrera trots ett högre pris.

Konkurrenskraft, förmågan att hävda sig i internationell konkurrens, kan ses på olika sätt. Först och främst beskriver begreppet det enskilda företagets förmåga att konkurrera på sina specifika marknader. Dessutom kan begreppet användas i syfte att illustrera hela branschens betydelse på världsmarknaden. Slutligen kan begreppet åsyfta landets förmåga att erbjuda en attraktiv miljö för att bedriva näringsverksamhet.

I en öppen ekonomi ko nkurrerar företag både på produktmarknaden och faktormarknaden. På produktmarknaden konkurrerar företagen om försäljning av sina varor och tjänster. Konkurrenskraft på produkt- marknaden kan därmed mätas som företagets marknadsandelar. Men

eftersom mängden produktionsresurser är begränsad konkurrerar företagen också på faktormarknaden om resurser som arbetskraft och investeringar. I linje med den senare definitionen kan alltså konkurrenskraft definieras i termer av betalningsförmåga för arbetskraft, insatsvaror och investeringar. Ett företag som inte kan betala gällande löner och priser på insatsvaror kan inte i längden fortsätta vara konkurrenskraftigt. De företag eller branscher som uppnår en högre produktivitet än sina konkurrenter ökar däremot sin vinst och har därmed möjlighet att betala mer i konkurrensen om de begränsade resurserna. Detta driver upp löner och priser på insatsvaror, vilket i sin tur försämrar konkurrenskraften för övriga företag och branscher. Resonemanget visar att företags och branschers internationella konkurrenskraft är ett relativt begrepp. För att en bransch skall vara internationellt konkurrenskraftigt är det inte tillräckligt att produktivitet och produktkvalitet är högre än konkurrenterna inom branschen. Om andra branscher är överlägsna i dessa avseenden kommer de, genom faktorpriserna, att bidra till att branschen i fråga förlorar i konkurrenskraft. 35

I en liten öppen ekonomi som den svenska bestäms industrins struktur och specialisering ytterst av den internationella konkurrenskraften i olika branscher. Förändringar av industrins internationella konkurrenskraft kan ske genom att nya konkurrenter tillkommer som genom en högre produktivitet kan sätta lägre priser för samma produkter eller skapa bättre produkter, högre kvalitet, till samma pris. Om ett företag inte kan höja produktiviteten eller produkternas exklusivitet i takt med sina konkurrenter kommer dess produkter att bli dyrare eller mindre attraktiva än konkurrenternas. Detta pressar lönsamheten för existerande företag inom branschen och innebär att avkastningen på resurserna blir lägre i dessa branscher. För att ett land skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft är det av vikt att produktionsresurserna flyttas till andra företag eller branscher där avkastningen är högre. 36 En ökad produktion av varor med högre avkastning gynnar också landet, eftersom vinsterna blir högre och därmed också landets ekonomiska välstånd. Om resurser däremot inte kan förflyttas mellan företag och branscher kommer landets välstånd att sjunka.

Begreppet konkurrenskraft förekommer ofta utan att det exakt framgår på vilket sätt det mätts, eller om det är ett lands, en branschs eller ett företags konkurrenskraft som åsyftas. Företags och branschers kon- kurrenskraft mäts ofta i form av marknadsandelar. Ett sätt att mäta länders konkurrenskraft är som dess förmåga att sälja exportvaror till ett så högt pris som möjligt och samtidigt köpa importvaror till ett så fördelaktigt pris som möjligt. Om ett land kan höja exportpriset på sina varor relativt importpriset utan att förlora marknadsandelar ökar landets ekonomiska välfärd. Landets medborgare får då tillgång till fler importvaror för samma mängd exportvaror som tidigare. Det är främst

35Hansson, P & Lundberg, L. )UnQ %DVLQGXVWUL WLOO K|JWHNQRORJL" 6YHQVN QlULQJVVWUXNWXU RFK VWUXNWXUSROLWLN (1995). SNS Förlag, Stockholm.

36Se Lundberg, L. ”Utbildning, konkurrenskraft och strukturomandling” s 104 i Berg- ström, V red. (1996). $UEHWVPDUNQDG RFK WLOOYl[ W 7LR nUV IRUVNQLQJ PHG IDFNHW FIEF:s jubileumsbok. Ekerlids förlag. Stockholm.

kunskapsintensiva produkter som erfar en snabb efterfrågetillväxt. De tar marknadsandelar från äldre produkter eftersom de är mer utvecklade eller fyller en ny typ av funktion.

Det diskuteras ofta hur kostnadsförändringar påverkar marknads- andelarna. Sådana diskussioner kan vara meningsfulla på kort sikt men de bortser från att det finns andra faktorer än pris och kostnader som påverkar marknadsandelarna på lång sikt. För att företag ska vara konkurrenskraftiga i det längre perspektivet krävs att de kan sätta priser på sina varor som möjliggör ökande marknadsandelar samtidigt som produktionen genererar ett överskott som täcker kostnader för produktutveckling och utbyggnad av produktionskapacitet. Nyinveste- ringar medför att produktionen kan ske med en nyare teknik och mer effektiv produktionsapparat än tidigare, vilket innebär att produktiviteten i företag och branscher ökar. En högre produktivitet skapar högre vinster och innebär ökade inkomster i ekonomin. Det ger i sin tur återverkningar på både investeringar och sysselsättning. Genom investeringar kan också möjligheterna att framställa varor med högre kvalitet öka.

En avgörande förutsättning för konkurrenskraftig näringslivsstruktur och produktion är att det finns tillräckliga drivkrafter att bedriva, starta och utveckla produktion. Internationaliseringen innebär att valet av lokalisering av produktion allt mindre baseras på tradition utan istället bygger på företagledningens bedömningar av var produktions- förutsättningarna är mest gynnsamma. Dessa bedömningar grundas på både objektiva och subjektiva faktorer. Hur företagsledare uppfattar ett lands näringsklimat kan därför vara en kompletterande indikator på ett lands konkurrenskraft.

.YDOLWHW lU HWW NRQNXUUHQVPHGHO

Med en vid definition av begreppet kvalitet kan man betrakta producenter som säljer varor med hög kvalitet att ha större möjligheter att påverka varans pris än de som säljer varor av lägre kvalitet. Det är därför intressant att studera vilken betydelse kvalitet har för marknadsandelens storlek eftersom det i förlängningen påverkar landets konkurrenskraft.

Produktkvalitet betraktas vanligen ur två olika aspekter. Förbättrad kvalitet kan ses i betydelsen produktutveckling, där en produkt utvecklas och blir bättre men bibehåller sina ursprungliga funktioner. Högre kvalitet kan också uppkomma då innovationer leder till att helt nya produkter med nya funktioner utvecklas. Kvalitetsdimensionen är särskilt viktig inom högteknologisk industri där kvaliteten kan antas vara en mer relevant beslutsvariabel än priset vid inköp. Genom att erbjuda mer avancerade, eller pålitliga, produkter kan ett företag ofta påverka marknadsandelen mer än genom att erbjuda produkter till ett lägre pris. Produktion av högkvalitativa varor skulle då innebära förbättrad konkurrenskraft genom att marknadsandelen kan bibehållas utan att priset behöver sänkas.

Vi kommer här att använda oss av en ganska bred definition av begreppet kvalitet. Med kvalitetsförändring i en bransch menar vi de förändringar i marknadsandelar som inte kan förklaras av förändringar i

relativpriser. Analysen genomförs på makronivå, vilket innebär att vi studerar den sammanlagda genomsnittliga utvecklingen inom en bransch. Marknadsandelarna kan alltså förändras i större mån än relativpriset för vissa av verkstadsindustrins delbranscher, eller för vissa företag inom branscherna, än vad dessa beräkningar visar.

Den vida definitionen av kvalitet innebär att även åtgärder som inte fysiskt påverkar produkterna innefattas i måttet på kvalitetsförändringar. Exempel på åtgärder som kan leda till ökade marknadsandelar är förbättrad marknadsföring, ökad tillgänglighet av varan för konsumenterna, mer information om dess egenskaper, ökad användbarhet hos varan, fler reservdelar och serviceverkstäder. Gemensamt för alla dessa åtgärder är att de uppfattas som något värdefullt av konsumenterna. Värdet ligger i att varan antingen får fler betydelsefulla egenskaper till samma pris eller att konsumenterna bedömer att varans förändring mer än väl kompenserar för ett högre pris. I båda fallen uppfattar konsumenterna varans förändring som en kvalitetsökning. Som ett resultat av denna högre värdering av varan från konsumenternas sida kan företaget sälja mer av varan än tidigare och därigenom öka sina marknadsandelar. En ökad kvalitet kan alltså ses som att en produkt får egenskaper som på något sätt är unika och som konsumenterna därför är beredda att betala ett högre pris för.

Sambandet mellan produktivitet och produktkvalitet kan beskrivas enligt följande; om ett företag lyckas producera en vara med högre kvalitet för vilken de kan få ett högre pris, utan att kostnaderna för insatsfaktorerna ökar i motsvarande utsträckning, så har företaget lyckats kombinera en ökad kvalitet med en ökad produktivitet.

Kvalitetsmätning

Eftersom det är svårt att mäta kvalitet finns det få empiriska studier som visar på den verkliga betydelsen av kvalitet för ökad konkurrenskraft. Vi genomför i det följande en skattning av kvalitet och kartlägger vilka länder, som genom ökad kvalitet, har lyckats förbättra sin konkurrenskraft relativt genomsnittet för OECD-länderna. Beräkningarna baseras på marknadsandelar och exportpriser inom den största av tillverkningsindustrins delbranscher, verkstadsindustrin, i 18 av OECDs medlemsländer.

Vi har valt att mäta kvalitetsskillnaderna genom regressionsanalys. 37 Kvalitetsförändringar i ett lands produkter beräknas genom att jämföra den förändring som skett av branschens marknadsandel med den marknadsandel som branschen hypotetiskt skulle ha haft om endast relativpriserna varit avgörande. Den beräknade marknadsandelen tar hänsyn till ländernas relativpriser samt de landspecifika egenskaper som finns i produktionslandet. Dessa landspecifika egenskaper antas variera över länderna men vara konstanta över tiden. Det antagandet kan synas vara väl starkt. Vi menar dock att även om dessa landspecifika

37 En utförligare beskrivning av metoden återfinns i ”Market Shares, Relative Prices and Quality” NUTEK B 1997:9, samt i appendix E.

egenskaper inte är konstanta över tiden, så är förändringarna små över den tidsperiod vi studerar. De effekter som förändringar av de landspecifika egenskaperna får på ländernas marknadsandelar torde då

vara i det närmaste försumbara. Som exempel på viktiga landspecifika egenskaper kan bland annat KHPPDPDUNQDGHQV VWRUOHN nämnas. Ett stort

land har en större inhemsk konsumtion, vilket innebär att företagen har ökade möjligheter att pressa produktionskostnaderna genom att utnyttja stordriftsfördelar i produktionen. Därigenom ökar också dess möjligheter

att bli konkurrenskraftiga på den internationella marknaden och öka exporten. VDURUV XWVHHQGH HOOHU GHVLJQ är en annan egenskap som

varierar mellan länder beroende på att tycke och smak skiljer sig åt. Länderna attraherar GLUHNWLQYHVWHULQJDU i olika utsträckning. Ökar landets

produktionskapacitet ökar också landets förmåga att exportera till andra länder. 6NLOOQDGHU L WLOOJnQJ WLOO H[SRUWNUHGLW kan ge upphov till skillnader

i marknadsandelar. Om ett land endast har begränsad tillgång till exportfinansiering jämfört med andra länder kan det innebära högre risker och därmed en något lägre export. 38

3URGXNWNYDOLWHWHQ L YHUNVWDGVLQGXVWULQ PLQVNDGH PHOODQ RFK

Av verkstadsindustrins export från OECD till övriga världen 1980 svarade de fem stora industriländerna Frankrike, Japan, Storbritannien, USA och Tyskland tillsammans för nästan tre fjärdedelar, eller 73 procent. Denna marknadsandel hade 1993 minskat med 4 procentenheter till drygt 69 procent. Svensk verkstadsindustris andel av OECDs export till världen var knappt 2,7 procent 1993 vilket var en minskning med 7 procent från 1980. Trots att exporten ökade från 61 miljarder kronor 1980 till 196 miljarder kronor 1993 i löpande priser minskade alltså svenska produkters andel av världsmarknaden.

I de två första kolumnerna i tabell 3.1 nedan visas verkstadsindustrins marknadsandel 1980 i respektive land samt den faktiska procentuella förändringen i marknadsandelar mellan 1980 och 1993. I den tredje kolumnen redovisas resultaten från beräkningarna av de hypotetiska marknadsandelarna, det vill säga de marknadsandelar som länderna hypotetiskt skulle ha haft givet relativprisutvecklingen mellan 1980 och 1993. I den sista kolumnen redovisas kvalitetsmåttet, vilket beräknas som differensen mellan den faktiska och den hypotetiska marknadsandels- utvecklingen mellan 1980 och 1993. Som nämnts ovan tolkas differensen som den relativa kvalitetsförändringen för branschens varor under tidsperioden. Den relativa kvalitetsförändringen anges i procent per år.

38 I den svenska debatten har det ibland hävdats att små och medelstora företag har svårt att etablera sina produkter på världsmarknaden då de har sämre möjligheter till exportfinansiering än stora företag. Huruvida det är ett fenomen som särskilt har missgynnat svenska företag och därmed svenska marknadsandelar har vi inte haft möjlighet att studera närmare.

7DEHOO 2(&' OlQGHUQDV PDUNQDGVDQGHODU LQRP YHUNVWDGVLQGXVWULQ

GHUDV IDNWLVND RFK K\SRWHWLVND PDUNQDGVDQGHOVXWYHFNOLQJ PHOODQ

RFK VDPW EHUlNQDG JHQRPVQLWWOLJ nUOLJ NYDOLWHWVI|UlQGULQJ

/DQG		)DNWLVN	+\SRWHWLVN	*HQRPVQLWWOLJ
		SURFHQWXHOO	SURFHQWXHOO	NYDOLWHWV
	0DUNQDGVDQGHO	I\|UlQGULQJ	I\|UlQGULQJ	I\|UlQGULQJ
	SURFHQW			SURFHQW
%HOJLHQ LQNO
/X[HPEXUJ
'DQPDUN
)LQODQG
)UDQNULNH
*UHNODQG
+ROODQG
,WDOLHQ
-DSDQ
.DQDGD
1RUJH
3RUWXJDO
6FKZHL]
6SDQLHQ
6WRUEULWDQQLHQ
6YHULJH
86$
9lVWW\VNODQG
gVWHUULNH

$QP 3n JUXQG DY DYUXQGQLQJVIHO VXPPHUDU LQWH PDUNQDGVDQGHODUQD WLOO

.lOOD 2(&' 67$1 'DWDEDVH

Enligt våra beräkningar har den relativa kvaliteten på den svenska verkstadsindustrins varor minskat med nära två procent per år. Andra länder som haft en sämre utveckling av marknadsandelarna än de hypotetiska är Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Schweiz, Storbritannien och Västtyskland. Kvaliteten på dessa länders varor har alltså enligt modellen minskat relativt OECD-genomsnittet. Portugal, Spanien och Österrike har ökat sina verkliga marknadsandelar betydligt mer än de hypotetiska under tidsperioden. Detta innebär stora kvalitetsförbättringar. Portugal och Spanien är de överlägset mest framgångsrika länderna vad gäller ökningen av marknadsandelar i verkstadsindustrin, emellertid startade dessa länder från en relativt låg nivå. Då den reella marknadsutvecklingen för dessa länder har varit mycket bättre än den hypotetiska, innebär detta att Portugal och Spanien kraftigt har förbättrat produktkvaliteten inom dessa branscher relativt OECD-genomsnittet. En orsak till denna positiva utveckling kan tänkas ligga i att Spanien och Portugal under perioden blev medlemmar i Europeiska Gemenskapen. Eftersom lönerna i dessa länder varit lägre än den genomsnittliga lönenivån i EG är det troligt att medlemskapet har

stimulerat till omfattande direktinvesteringar som i sin tur bidragit till högre kvalitet i produktionen.

Resultaten av beräkningarna visar att utvecklingen av svensk verkstadsindustris verkliga exportmarknadsandelar har varit lägre än de hypotetiska. Detta resultat tyder på att våra produkter, givet den relativa prisutveckling Sverige har haft under perioden 1980-1993, borde ha varit mer attraktiva på världsmarknaden än vad de i realiteten var. Resultaten indikerar att svenska företag inte har kunnat öka kvaliteten på sina produkter i takt med prisutvecklingen.

Sverige har alltså förlorat marknadsandelar i verkstadsindustrin, trots sänkta eller oförändrade relativpriser. Två allmänna förklaringar till detta kan föras fram. För att kunna vinna marknadsandelar och vara långsiktigt konkurrenskraftig är det en förutsättning att kunna erbjuda en kombination av varor och kringtjänster med en kvalitet som tillfredsställer världsmarknadens efterfrågan. För att generera en hög tillväxt måste dessa varor alltså hålla en hög kvalitet vilket i sin tur genererar ett högt förädlingsvärde.

7RWDOIDNWRUSURGXNWLYLWHWHQ |NDGH L E|UMDQ DY

WDOHW

Ett annat sätt att illustrera Sveriges konkurrenskraft är att jämföra produktivitetsutvecklingen i olika länder. I det följande kommer vi att beskriva utvecklingen av totalfaktorproduktivitet (TFP) mellan 1971 och 1993 i verkstadsindustrin. för Sverige och G7-länderna. Till skillnad från arbetsproduktivitet, som är ett partiellt mått, relaterar TFP produktionsvolymen hos ett företag eller en bransch till utnyttjandet av samtliga insatsfaktorer, det vill säga arbetskraft, kapital, energi med mera.

Det finns flera anledningar till att vi valt att endast diskutera utvecklingen inom verkstadsindustrin. Verkstadsindustrin är den bransch inom tillverkningsindustrin som sysselsätter flest personer. I samtliga länder som ingår i denna produktivitetsjämförelse har verkstadsindustrin mer än dubbelt så många sysselsatta som någon av de andra tillverknings- industrierna, trots nedskärningarna under senare år. Utvecklingen inom verkstadsindustrin får därmed relativt stort utslag på utvecklingen inom tillverkningsindustrin som helhet. Av de branscher som studerats ska tilläggas att verkstadsindustrin också haft den bästa genomsnittliga produktivitetsutvecklingen.39

Produktivitet kan mätas i absoluta nivåer eller som procentuella förändringar. I litteraturen används begreppet produktivitet oftast synonymt med produktivitetsförändringar. Anledningen till detta är att det är endast om produktiviteten i Sverige ökar snabbare än hos våra konkurrenter som vi kan förvänta oss en ökning av inkomsterna i ekonomin och därmed också i vår levnadsstandard. Vi kommer därför

39 Verkstadsindustrin innefattar branscherna metallvaru-, maskinvaru-, elektro-, transport- medels-, och instrumenttillverkningsindustrin. Den övervägande delen av verkstadsindustrin klassas som kunskapsintensiv industri.

fortsättningsvis att använda begreppet SURGXNWLYLWHW synonymnt med begreppet SURGXNWLYLWHWVI|UlQGULQJDU.

Den metod vi använder oss av för produktivitetsberäkningarna, WIDE- modellen40, är konstruerad så att den dekomponerar produktivitetsutveck- lingen i bakomliggande orsaker. Modellen är en så kallad dynamisk modell som mäter industrins efterfrågan på produktionsfaktorer, i detta fall arbetskraft och kapital. Det som är speciellt för modellen är att den kan skilja effekterna av kortsiktiga konjunkturberoende faktorer från långsiktiga trendmässiga. Modellen utgår från att företag agerar för att maximera sin vinst. Vid en konjunkturnedgång får företagen, generellt sett, svårare att sälja sina produkter. Produktionen antas därför minska och reducerar därmed också företagens utnyttjande av tillgänglig produktionskapacitet. Eftersom insatsfaktorerna inte kan minskas i motsvarande utsträckning visar sig detta som en produktivitetsminskning. En sådan produktivitetsminskning är orsakad av förändringar i efterfrågan och inte av förändringar i företagens möjligheter att producera på ett effektivt sätt. Av denna anledning är modellen konstruerad så att den kan skilja mellan den produktivitetsförändring som är en effekt av företagens förändrade kapacitetsutnyttjande eller av förändrade relativpriser i produktionsfaktorerna respektive mer långsiktiga produktivitetsförändringar i form av teknisk utveckling.

Den tekniska utvecklingen kan beskrivas som att investeringar i ny teknik ökar kapaciteten i produktionsanläggningarna och därmed även effektiviteten. Det leder till att produktionen kan bedrivas till lägre kostnader eller att man kan producera varor av högre kvalitet än tidigare. När takten i den tekniska utvecklingen stiger ökar också företagens möjligheter att tillgodogöra sig teknologiska innovationer. Den tekniska utvecklingen får således två effekter. Det uppstår dels en omedelbar effekt i och med stigande effektivitet, dels en dynamisk effekt eftersom anpassningen till nya produktionsmetoder och tillvaratagandet av ny teknologi kan ske i snabbare takt. I det följande kommer vi att visa utvecklingen inom verkstadsindustrin med avseende på totalfaktorpro- duktiviteten och en av produktivitetens delkomponenter, den tekniska utvecklingen.41 Den tekniska utvecklingen tolkar vi som ett mått på den långsiktigt underliggande produktivitetsutvecklingen, varför vi speciellt kommer att diskutera detta mått.

Teknisk utveckling har lett till ökad produktivitet

I tabellerna 3.2 och 3.3 nedan visas produktiviteten och den tekniska utvecklingen i verkstadsindustrin under perioden 1971-93. Det framgår att Kanada hade den starkaste totalfaktorproduktiviteten i början av 1970- talet. Under mitten av 1970-talet passerades dock Kanada av flera länder

40Walfridson Interrelated Disequilibrium model. Se Walfridson, B. och Hjalmarsson, L. (1991).

41Övriga komponenter som utgör TFP är: kapacitetsutnyttjande, förändrade relativpriser mellan insatsfaktorer samt en felkomponent som fångar upp övriga faktorers påverkan på TFP.

och Japan intog den ledande positionen ända fram till 1990-talets början. Produktiviteten var under perioden 1975-1980 mycket högre i den japanska verkstadsindustrin än i något annat land. En relativt stor del av den höga produktiviteten förklaras av att den tekniska utvecklingen var betydligt snabbare än i de andra länderna. Den tekniska utvecklingen har i sin tur samband med en stark kapacitetstillväxt i japansk industri. 43

7DEHOO	7RWDOIDNWRUSURGXNWLYLWHWHQ 7)3 L YHUNVWDGVLQGXVWULQ PHOODQ
	L 6YHULJH RFK * OlQGHUQD cUOLJ JHQRPVQLWWOLJ \|NQLQJVWDNW L
	SURFHQW

/DQG
-DSDQ		-0,49	8,07	4,48	4,17	0,14	3,73
,WDOLHQ		-1,17	5,15	2,37	3,02	-	2,53
6YHULJH		2,75	0,34	3,12	0,16	8,17	2,16
)UDQNULNH		3,07	3,23	0,74	2,60	-0,39	2,11
6WRUEULWDQQLHQ		2,47	-1,43	4,90	2,40	-	2,08
.DQDGD		3,45	0,43	3,90	-0,51	1,99	1,77
86$		0,00	-0,53	2,25	2,90	4,15	1,61
7\VNODQG		1,78	2,22	1,32	0,97	-0,12	1,40

$QP 'DWD I|U ,WDOLHQ VWUlFNHU VLJ HQGDVW IUDP WLOO RFK PHG I|U 6WRUEULWDQQLHQ HQGDVW IUDP WLOO RFK PHG RFK I|U )UDQNULNH RFK 7\VNODQG WLOO RFK PHG

'DWD I|U .DQDGD 86$ 6YHULJH RFK -DSDQ ILQQV I|U KHOD GHQ VWXGHUDGH WLGVSHULRGHQ

$QP $WW WLGVLQWHUYDOOHQ E|UMDU RFK VOXWDU PHG VDPPD nUWDO EHURU Sn DWW GHW U|U VLJ RP nUVYLVD I|UlQGULQJDU

.lOOD 187(.

Italien uppvisar också en relativt hög totalfaktorproduktivitet. Landets kapacitetstillväxt var relativt hög mellan 1971-1990. Detta återspeglas i den tekniska utvecklingen som utgjorde den enskilt största delen av produktivitetsökningen även i Italien. Den genomsnittliga utvecklingen har varit lägst i tysk och amerikansk verkstadsindustri, både med avseende på produktivitet och teknisk utveckling. Produktiviteten i kanadensisk verkstadsindustri uppvisade fram till 1990-talet stora likheter med den svenska. Den kanadensiska verkstadsindustrin hade dock sämre teknisk utveckling än den svenska, trots en i genomsnitt högre kapacitetsförnyelse. Storbritanniens verkstadsindustri hade en relativt hög produktivitet under 1980-talet. Likaså var den tekniska utvecklingens bidrag till produktivitetsutvecklingen i brittisk verkstadsindustri relativt hög trots en låg kapacitetstillväxt. Anledningen är förmodligen de strukturrationaliseringar som skedde inom den brittiska tillverkningsindustrin i form av stora nedskärningar av sysselsättningen under perioden.

43 Den genomsnittliga kapacitetstillväxten var under perioden 1971-1993 hela 5,9 procent, vilket kan jämföras med i genomsnitt 2 procent i övriga länder.

7DEHOO	'HQ WHNQLVND XWYHFNOLQJHQ L YHUNVWDGVLQGXVWULQ PHOODQ L
	6YHULJH RFK * OlQGHUQD cUOLJ JHQRPVQLWWOLJ \|NQLQJVWDNW L SURFHQW

/DQG
-DSDQ		6,75	3,33	3,79	3,66	1,86	3,93
,WDOLHQ		1,74	1,73	3,81	2,98	-	2,61
6WRUEULWDQQLHQ		1,48	0,29	2,63	3,40	-	2,04
)UDQNULNH		0,85	2,07	2,74	1,73	1,90	1,90
6YHULJH		1,26	2,05	1,93	1,29	2,12	1,70
.DQDGD		1,08	1,11	1,15	1,69	1,02	1,23
7\VNODQG		1,09	1,02	1,18	1,23	1,25	1,14
86$		1,09	1,43	1,43	0,90	0,68	1,14

$QP 'DWD I|U ,WDOLHQ VWUlFNHU VLJ HQGDVW IUDP WLOO RFK PHG I|U 6WRUEULWDQQLHQ HQGDVW IUDP WLOO RFK PHG RFK I|U )UDQNULNH RFK 7\VNODQG WLOO RFK PHG

'DWD I|U .DQDGD 86$ 6YHULJH RFK -DSDQ ILQQV I|U KHOD GHQ VWXGHUDGH WLGVSHULRGHQ

$QP $WW WLGVLQWHUYDOOHQ E|UMDU RFK VOXWDU PHG VDPPD nUWDO EHURU Sn DWW GHW U|U VLJ RP nUVYLVD I|UlQGULQJDU

.lOOD 187(.

I Sverige har produktiviteten varierat kraftigt under perioden. Svängningarna i produktiviteten följer i stort sett konjunkturen och de därmed följande variationerna i kapacitetsutnyttjande. Kraftiga ökningar av produktiviteten märks i samband med de devalveringar av kronan som ägde rum 1976/77 och 1981/82, samt när växelkursen blev flytande 1992. I genomsnitt har produktiviteten i svensk verkstadsindustri en ökningstakt som ligger nära övriga länder fram till 1990-talets början varefter den stiger kraftigt. Produktivitetsökningen under 1990-talet har dock inte främst sin grund i en ökning av produktionen, utan speglar till stor del de nedskärningar som skett i Sverige liksom i Storbritannien. Under perioden 1990-1993 minskade sysselsättningen i svensk verkstadsindustri med 23 procent. Anledningen till att minskningen i sysselsättning visar sig som en produktivitetshöjning är att produktivitetsberäkningar utgår från kostnader för produktionen samt förädlingsvärde. Om kostnaderna för att producera en vara minskar snabbare än förädlingsvärdet på sålda produkter får vi alltså en produktivitetshöjning. Således kan vi få en produktivitetshöjning utan att vi därför får en produktionshöjning.

Den tekniska utvecklingen i Sverige har varit betydligt mer stabil än produktiviteten, men även den har ökat under 1990-talet. Sammantaget ligger den tekniska utvecklingen i Sverige nära genomsnittet för G7- länderna. Kapacitetstillväxten har dock varit relativt låg i svensk verkstadsindustri, i genomsnitt 1,71 procent per år. Endast Storbritannien uppvisar en lägre kapacitetstillväxt.

I de två inledande avsnitten har tillgången till data medfört att vi koncentrerat oss på utvecklingen fram till i början på 1990-talet. Sverige har inte uppnått den utveckling av marknadsandelar som relativpriserna indikerat. Det kan diskuteras i vilken omfattning detta beror på låg innovationstakt, är en konsekvens av internationaliseringen som medfört att svenska företag i allt större utsträckning förlägger sin produktion av

varor utanför Sveriges gränser eller på bristande produktivitetsutveckling, framför allt under 1980-talet.

Den relativt snabba tekniska utvecklingen i svensk verkstadsindustri under 1990-talet tyder på att produktiviteten på lite längre sikt skulle kunna fortsätta att ligga runt genomsnittet av de sju största industriländerna (G7). Den kraftiga produktions- och produktivitets- tillväxten som skett 1993-94 framför allt inom den kunskapsintensiva delen tyder på att de kan ha skett ett trendbrott under 1990-talet i den svenska verkstadsindustrins tekniska utveckling.

I nästa avsnitt går vi vidare för att se i vilken omfattning den beskrivna utvecklingen i början på 1990-talet avspeglar sig i industriproduktionen och exportutvecklingen fram till 1997 när vi jämför med genomsnittet för OECD-länderna.

.RQNXUUHQVNUDIW MlPI|UW PHG 2(&'

,QGXVWULSURGXNWLRQHQ L 6YHULJH KDU XWYHFNODWV SRVLWLYW

I diagram 3.1 visas utvecklingen av industriproduktionen i Sverige jämfört med den genomsnittliga utvecklingen inom EU- och OECD- länderna under perioden 1990-1997. Vi kan konstatera att utvecklingen var negativ fram till 1993 då industriproduktionen ökade kraftigt. Sverige hade den lägsta utvecklingstakten fram till 1993 men har därefter upplevt en mer gynnsam produktionsökning än genomsnittet för OECD- och EU- länderna. Industriproduktionen i Sverige ökade med 30 procent under den studerade perioden, vilket kan jämföras med att ökningstakten i EU uppgick till 8 procent och i hela OECD-området till 14 procent. Det innebär att utvecklingen har varit starkare i Sverige under senare år och betydligt snabbare än i de flesta andra industriländer. Enstaka länder har visat samma höga produktionsökning som Sverige, exempelvis USA och Finland. Produktionen i Tyskland, inklusive de östra delarna, har i stora drag varit oförändrad.

'LDJUDP ,QGXVWULSURGXNWLRQVYRO\PHQ PlWW VRP I\|UlGOLQJVYlUGH L 6YHULJH
		(8 RFK 2(&' OlQGHUQD ,QGH[

			7ZIVMKI

			3)'(
			8SXEPX
			)9






$QP 8SSJLIWHU I\|U lU SUHOLPLQlUD
.lOOD	2(&' 4XDUWHUO\ 6WDWLVWLFV

Den samlade industriproduktionsökningen i Sverige har, som tidigare nämnts, sin grund i de snabbväxande läkemedels- och teleprodukt- industrierna. I digram 3.2 kan vi se att produktionen ökat mer än 300 procent inom industrin för teleprodukter och mer än fördubblats inom industrin för läkemedel under perioden 1990-1997. Om vi bortser ifrån de två snabbväxande delsektorerna uppvisade den resterande industrin en tillväxttakt på nära tre procent. Det kan jämföras med genomsnittet för OECD-länderna som hade en årlig genomsnittlig tillväxt på två procent i industriproduktionen, inklusive de snabbväxande industribranscherna. Bland nära konkurrentländer kan noteras att Finland också haft en mycket snabb produktionstillväxt för de nämnda industrierna.

'LDJUDP		,QGXVWULSURGXNWLRQHQ L 6YHULJH LQGHODG L OlNHPHGHOV RFK
		WHOHSURGXNWLQGXVWUL VDPW L \|YULJ LQGXVWUL )\|UlGOLQJVYlUGH L IDVWD
		SULVHU ,QGH[
350
		Industri för teleprodukter
300		Industri för läkemedel
		Övrig industri
250		Hela industrin
200
150
100
50
1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997
$QP 'DWD ILQQV HQGDVW WLOOJlQJOLJD I\|U KHOD LQGXVWULQ I\|U SHULRGHQ RFK
	GHQQD \|NQLQJVWDNW KDU GlUI\|U DQWDJLWV I\|U GH WUH LQGXVWULHUQD I\|U GHQQD SHULRG
.lOOD	6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU LQGXVWULSURGXNWLRQVLQGH[ RFK

([SRUWHQ KDU |NDW NUDIWLJW

Handeln mellan länder har varit den viktigaste draghjälpen för produktionsökningarna inom industrin. I diagram 3.3 visas att exporten från Sverige har stigit snabbare än den samlade exporten från OECD- området och snabbare än EU-länder som Tyskland och England. Det kan också nämnas att USA och Finland är två länder som upplevt nästan lika stor exportökning som Sverige under nämnda period.

'LDJUDP		([SRUW DY YDURU IUnQ 6YHULJH RFK QnJUD YLNWLJD NRQNXUUHQWOlQGHU
		/\|SDQGH SULV ,QGH[

		7ZIVMKI
		8]WOPERH
		8]WOPERH
		9/
		3)'( XSXEPX





$QP 8SSJLIWHU I\|U lU SUHOLPLQlUD
.lOOD	2(&' 4XDUWHUO\ 6WDWLVWLFV

Den kapitalintensiva och den kunskapsintensiva industrin exporterade vardera närmare 60 procent av sin produktion 1996 och den arbetskraftsintensiva industrin knappt 30 procent.44 För att få en indikation på Sveriges relativa konkurrenskraft inom de tre industrisektorerna studerar vi exportgraden, vilken mäts som exportens andel av importen. Det innebär att om exporten och importen är lika stora blir andelen 100. En positiv utveckling av exportgraden kan bero såväl på en minskad import som en ökad export. Under den studerade perioden har både importen och exporten ökat, men exportökningen har varit betydligt större än importökningen.

Som framgår av diagram 3.4 har både den kunskaps- och den kapitalintensiva industrin ett exportöverskott medan den arbetsintensiva industrin redovisar ett exportunderskott. Andelen exportvaror från den arbetsintensiva industrin har dock ökat påtagligt från 1993 och är nästan lika stor som importen 1996. Det kan delvis förklaras av att arbetskraftskostnaderna är ett viktigt konkurrensmedel inom arbetsintensiv produktion eftersom deras varor är relativt priskänsliga. Deprecieringen under 1992 gynnade därför speciellt denna industri. Den kunskapsintensiva industrin, som har det största exportöverskottet, har utvecklats gynnsamt under hela 1990-talet. Den kapitalintensiva industrin, som till ca 40 procent består av den råvarubaserade och

44 Jämförelserna mellan produktion och utrikeshandel är ungefärliga. Dels har handelns varugruppsindelning inte kunnat göras så att den helt motsvarar industriindelningen, dels tenderar produktionsvärdet (här saluvärdet) genom summeringarna över delsektorer att överskattas.

energikrävande massa- och pappersindustrin samt stålindustrin, visade en stabil exportgrad under perioden med undantag från en tydlig toppnotering 1995.

'LDJUDP ([SRUWJUDGHQ H[SRUW L SURFHQW DY LPSRUW LQRP NXQVNDSV NDSLWDO RFK DUEHWVLQWHQVLY LQGXVWUL

160

140

120

100

60
1990		1991	1992	1993		1994	1995	1996

	Kunskapsintensiva varor				Kapitalintensiva varor		Arbetsintensiva varor

$QP cU JMRUGHV KDQGHOVVWDWLVWLNHQ RP YLONHW EHJUlQVDU MlPI|UEDUKHWHQ PHG

WLGLJDUH nU

.lOOD 6&% RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

Vi kan också få en indikation på förändringar i konkurrenskraften genom att jämföra om Sverige exporterar relativt sett mer av något varuslag än andra länder. I diagram 3.5 redovisas därför varuslagens andel av Sveriges export relativt varuslagens andel av OECD-ländernas export. Om värdet överstiger 100 betyder det att Sverige exporterar relativt sett mer av det specifika varuslaget och därför har en relativ konkurrensfördel. Av diagrammet kan man också utläsa den relativa förändringen i exportspecialisering mellan åren 1990 och 1995. De svenska skogsindustrivarornas dominans framgår tydligt; i trävarorna bland de arbetsintensiva varorna och i massa- och pappersvarorna bland de kapitalintensiva. Andra varugrupper med högre relativ exportandel år 1995 var metallvaror bland de arbetsintensiva varorna, petro- och basmetall bland de kapitalintensiva varorna samt kommunikations- utrustning, maskiner och motorfordon bland de kunskapsintensiva varorna. De största relativa förbättringarna mellan åren 1990 och 1995 kan noteras för kemiska varor (där läkemedel ingår), som i diagrammet återfinns bland de kapitalintensiva varorna, samt för kommunikationsutrustning (som inkluderar telekommunikationsvaror) och transportmedelsvaror bland de kunskapsintensiva varorna.

'LDJUDP 6YHULJHV H[SRUWVSHFLDOLVHULQJ I|U YLVVD YDUXVODJ RFK

9DUXVODJHQV DQGHO DY 6YHULJHV H[SRUW UHODWLYW YDUXVODJHQV DQGHO DY 2(&' OlQGHUQDV H[SRUW 2(&'

450

400

350

300

250

200

150

100

Arbetsintensiva



	Kapitalintensiva

		Kunskapsinteniva
		Kunskapsinteniva

Trä

Metalllvaro

Gummi

plastvaro

Livsmed

Kläder

Massa o papper

Petro

Basmetal

Kemisk

Jord o sten

Kommunik.utr.

Maskine

Motorfor

Instrume

Elektro

Transportmed

Förlag

Datorer m

$QP 9DUXJUXSSHUQD WlFNHU PHUSDUWHQ DY YDUXH[SRUWHQ %ODQG NHPLVND YDURU nWHUILQQV EODQG DQQDW GH NXQVNDSVLQWHQVLYD OlNHPHGHOVYDURUQD

.lOOD (XURVWDW

+DQGHOVI|UGHODU LQRP KXPDQNDSLWDOLQWHQVLY SURGXNWLRQ

Den ökade internationella handeln innebär att det blir av allt mindre vikt att varor produceras i det land de konsumeras. I handel mellan öppna ekonomier kommer en vara att produceras i det land som har komparativa fördelar i produktionen av varan i fråga. 45 Länder kommer då att specialisera sig i enlighet med sina komparativa fördelar. Komparativa fördelar skiftar i takt med förändringar i kvalitet, produktivitet (och därmed pris) samt teknisk utveckling i olika länder. Av detta skäl kommer också ett lands specialisering att förändras över tiden. För att

45 Lagen om komparativa fördelar (David Ricardo) säger att även om ett land är mindre effektivt än ett annat land i produktionen av alla varor finns det ändå en bas för ömsesidig nytta i handel. Detta fungerar genom att lönerna anpassar sig så att ett land kan exportera även om det är minst effektivt i produktionen av alla produkter. Landet bör specialisera sig i produktion och export av den vara i vilken dess absoluta effektivitetsnackdel är minst och importera den vara där skillnaden i effektivitet är störst.

uppnå maximal vinst kommer resurser att flyttas till företag med bäst internationell konkurrenskraft. Resurserna kommer således att omfördelas, såväl inom som mellan företag, branscher och länder. Denna

strukturomvandling, som följer av specialiseringen, är alltså orsakad av förskjutningar i UHODWLY konkurrenskraft mellan olika delar av näringslivet.

En stark internationell konkurrensposition i en bransch bör avspegla sig i form av höga marknadsandelar både på hemmamarknaden och exportmarknaden. Ett sätt att mäta den internationella konkurrenskraften i en bransch är därför som kvoten mellan inhemsk produktion och

förbrukningen 46 på den inhemska marknaden av branschens produkter. Detta kallas VSHFLDOLVHULQJVNYRWHQ. En specialiseringskvot som överstiger

ett innebär att Sverige är nettoexportör inom varugruppen. Ju högre värde specialiseringskvoten har, desto större är nettoexporten som andel av förbrukningen, och desto starkare kan den svenska industrins internationella konkurrensposition och därmed komparativa fördelar sägas vara. 47

Ett lands industriella specialisering påverkas av en rad faktorer. En viktig faktor är landets tillgång till produktionsresurser. 48 Detta gäller speciellt de resurser som är mindre rörliga och som därför påverkar företagens lokaliseringsbeslut. Exempel på mindre rörliga resurser är infrastruktur, råvarutillgång och specialiserad arbetskraft. Vidare påverkas specialiseringen av de tekniska försprång landet uppnått inom olika branscher. De tekniska försprången antas visa sig som skillnader i produktivitet, och därmed resursåtgång, i en bransch jämfört med dess internationella konkurrenter. En tredje faktor som påverkar specialiseringen är existensen av kvalitetsskillnader mellan inhemska och utländska produkter.

Vid en jämförelse mellan branscher kan man därför förvänta sig höga värden på specialiseringskvoten i branscher som:

·kräver stora insatser av resurser som landet har gott om (eller som av andra anledningar är billiga),

·har hög teknisk effektivitet (produktivitet) jämfört med konkurrenterna,

·har en hög kvalitet på sina produkter i internationell jämförelse. Genom att beräkna de statistiska sambanden mellan ett lands

specialiseringskvot och den relativa åtgången av olika resurser i produktionen kan vi studera det svenska näringslivets internationella specialisering.

46Förbrukningen definieras som produktion plus import minus export (C = Q + M - X).

47Hansson, P. & Lundberg, L. (1995), s.20.

48Heckscher-Ohlin teoremet säger att komparativa fördelar existerar på grund av skillnader

ifaktortillgång och -pris. En nation kommer att exportera de varor vars produktion kräver intensivt användande av de insatsfaktorer ett land har relativt gott om och vilken därmed är billig och importera de varor vars produktion kräver stort användande av resurser som är knappa och dyra.

%HUlNQLQJ DY VSHFLDOLVHULQJ

Vi kommer att använda oss av regressionsanalys för att studera sambandet mellan internationell konkurrenskraft och faktorintensiteter på branschnivå. Med faktorintensiteter menas åtgången av produktions- faktorer som realkapital, energi, skogsråvara och humankapital per sysselsatt.

I tidigare studier av svensk industris specialisering har man funnit att svensk industri ökat specialiseringen mot branscher med högt förädlingsvärde per sysselsatt, samt att denna trend framför allt beror på förbättrade komparativa fördelar i humankapitalintensiva branscher. 49 Det förädlingsvärde ett företag genererar ska täcka kostnader för arbetskraft och humankapital i produktionen samt kostnader för realkapital i form av eventuella nyinvesteringar och avkastning till verksamhetens finansiärer. För att kunna se vari ett lands komparativa fördelar består behöver vi ersätta variabeln förädlingsvärde med variabler som mäter realkapital respektive humankapital. Som ett mått på realkapital använder vi värdet av byggnader och maskiner per sysselsatt. Insatsen av humankapital mäts som arbetskraftens genomsnittliga utbildningstid efter grundskolan.

Vi beräknar först en ekvation som relaterar förändringen i specialiseringskvoten till insatsen av skogsråvara, el, realkapital och utbildad arbetskraft. Denna ekvation förändras sedan något för att studera olika utbildningsnivåers påverkan på specialiseringskvoten. Till slut beräknar vi en liknande ekvation som den första men med tillägg av ytterligare en insatsfaktor; teknisk utveckling.50 Nedan visas resultaten från de olika beräkningarna.

.XQVNDS RFK VNRJ lU GH YLNWLJDVWH LQVDWVIDNWRUHUQD

Regressionerna har beräknats för 11 branscher inom tillverknings- industrin för treårsperioderna 1986-88, 1989-91 samt 1992-94. Till att börja med kan vi konstatera att regressionerna tycks vara relativt väl utformade, då de ingående koefficienterna lyckas förklara runt 60 procent av variationerna i specialiseringskvoten.51

I resultaten från den första regressionen som redovisas i tabell 3.4 ser vi att koefficienten 6NRJ är positiv och signifikant. Det betyder att Sverige har komparativa fördelar i branscher med hög insats av skogsråvara. Resultatet är förväntat och stämmer väl med resonemanget ovan gällande god tillgång på produktionsfaktorer. Värdet på koefficienten är däremot relativt lågt, vilket indikerar att tillgången på skogsråvara påverkar vår specialisering, men att dess påverkan på tillverkningsindustrin som helhet är relativt liten.

49 Se t.ex. Lundberg, L. (1988) ”Technology, Factor Proportions and Competitiveness”.

6FDQGLQDYLDQ -RXUQDO RI (FRQRPLFV, 90, 173-188.

Hansson, P. (1993), "Changing Comparative Advantage of Sweden and in OECD during the 1970’s and 1980’s”. ),() Stencil.

50En beskrivning av specialiseringsmodellen återfinns i appendix F.

51Se appendix F.

Koefficienterna för tillgången till elenergi och realkapital visar också låga värden. Dessutom är de inte signifikanta under någon av perioderna. Detta betyder att vi inte kan utesluta att dessa variablers påverkan på specialiseringskvoten är noll - det vill säga att tillgången till dem inte påverkar specialiseringskvoten. Variablerna elenergi och realkapital är visserligen starkt korrelerade med varandra.52 Om vi utesluter en av de två blir den kvarvarande variabelns koefficient negativ och fortfarande icke signifikant. Resultat kan tyda på att Sverige inte på senare tid inte har några särskilt starka komparativa fördelar i vare sig elintensiv eller realkapitalintensiv tillverkning. Resultatet bör dock endast tolkas indikativt se diskussion nedan.

Däremot tycks svensk tillverkningsindustri ha komparativa fördelar i humankapitalintensiv produktion. Koefficienten för genomsnittlig utbildningstid efter grundskolan är signifikant och positiv. Dessutom ligger den på en betydligt högre nivå än övriga koefficienter. Vår tolkning är därför att den genomsnittliga utbildningsnivån har betydelse för specialiseringen inom svensk tillverkningsindustri, och att dess påverkan dessutom är relativt stor.

7DEHOO 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU I|U VDPEDQGHW PHOODQ VSHFLDOLVHULQJVNYRW

RFK IDNWRULQWHQVLWHWHU L VYHQVN LQGXVWUL XQGHU WUH WUHnUVSHULRGHU



(OHQHUJL
5HDONDSLWDO
6NRJ
8WELOGQLQJ
)\|UNODULQJVJUDG

$QP )|UNODULQJVJUDGHQ MXVWHUDG 5 WDODU RP L YLONHQ XWVWUlFNQLQJ PRGHOOHQ O\FNDV I|UNODUD VDPEDQGHQ

$QP LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYnQ RFK

LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYnQ

.lOOD 187(.

Av tabell 3.4 framgår också att utbildningens betydelse för specialiseringskvoten varierar, samt att den var störst mellan 1989-91. I diagram 3.6 visas hur koefficienterna utvecklats över tiden. Diagrammet baseras på regressioner av samma typ som ovan, årsvis beräknade för de elva branscher som ingår i studien. 53 Utbildningsnivåns ökade påverkan på specialiseringen framgår här ännu tydligare. Utbildningsnivån hade fram till 1990 en ökande betydelse för svensk tillverkningsindustris komparativa fördelar. Efter 1990 började utbildningsnivåns påverkan på specialiseringskvoten att falla. Detta betyder att svensk tillverkningsindustri har komparativa fördelar i humankapitalintensiv

52Det vill säga att de samvarierar. Korrelationen är 0,923.

53Eftersom våra regressioner baseras på data från 11 branscher inom tillverkningsindustrin får vi endast 11 observationer per år. De flesta koefficienter är därmed inte signifikanta i denna regression. Koefficienterna visar dock på trenden i utvecklingen.

produktion, men att humankapitalets betydelse för specialiseringskvoten är på nedåtgående.

För Sverige som land med sina konkurrensfördelar framför allt inom kunskapsintensiv industri bådar denna trend inte speciellt gott inför framtiden. Den visar att branscher som har relativt hög utbildningsnivå förlorat i konkurrenskraft under 1990-talet relativt övriga länder i världen.

Ovanstående analys är en fortsättning på Hansson och Lundbergs analys för åren 1969 till 1989. 54 Deras beräkningar baserar sig emellertid på tillverkningsindustrin fördelad på 75 branscher. Då vi enbart använder oss av elva branscher innebär det en betydelsefull skillnad i information vilket kan förklara en viss differens i storleken på koefficienterna för de år vi kan jämföra. Koefficienten för till exempel elenergi är i våra beräkningar negativ och icke-signifikant, medan den i deras resultat är svagt positiv och signifikant vilket kan vara ett resultat av att de har haft en större informationsmängd till förfogande. Hansson och Lundberg får dock inte heller ett signifikant estimat på koefficienten för realkapital vilket de förklarar att Sverige realkapitalstock är mer en konsekvens av tidigare härledda fördelar i elintensiva verksamheter. Våra resultat liknar Hansson och Lundbergs vad gäller den relativa skillnaden mellan betydelsen av utbildning och övriga insatsfaktorers betydelse. Vi vill dock understryka att den begränsade informationsmängden medför att slutsatserna bör ses som indikationer som uppmanar till uppföljning.

'LDJUDP		cUOLJD UHJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU PHOODQ RFK I\|U
		EUDQVFKHU LQRP WLOOYHUNQLQJVLQGXVWULQ
2
1,8
1,6
1,4
1,2
1
0,8
0,6
0,4
0,2
0
-0,2
-0,4
1986		1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994
		Utbildning		Realkapital		Skog		Elenergi
.lOOD	187(.

54 Hansson, P & Lundberg, L. )UnQ %DVLQGXVWUL WLOO K|JWHNQRORJL" 6YHQVN QlULQJVVWUXNWXU RFK VWUXNWXUSROLWLN VLG , SNS Förlag, Stockholm ,1995

$NDGHPLNHU RFK WHNQLVN XWYHFNOLQJ SnYHUNDU VSHFLDOLVHULQJVNYRWHQ PHVW

Enligt resultaten från den första regressionen ovan såg vi att Sverige har komparativa fördelar i humankapitalintensiv produktion. Som en vidareutveckling av de resultaten vill vi undersöka om de komparativa fördelarna är förknippade med någon särskild utbildningsnivå. Internationella jämförelser har visat att Sveriges akademiker är lågt betalda i ett internationellt perspektiv.55 Om så är fallet, och givet att utbytbarheten mellan arbetskraft med olika utbildningsnivåer är liten, torde Sverige ha komparativa fördelar i branscher som använder sig av en relativt stor andel högskoleutbildade akademiker.

Vi vill därför studera om de komparativa fördelarna främst ligger i branscher som använder sig av en stor andel gymnasie-, högskole- eller

forskarutbildade per sysselsatt. I den regression vi uppskattar byter vi därför ut variabeln 8WELOGQLQJ, som mätte genomsnittlig utbildningstid

efter grundskolan, mot tre variabler som beräknar andel gymnasie-, högskole- respektive forskarutbildade per sysselsatt. På grund av begränsad datatillgänglighet har vi beräknat denna regression för 1987, 1990 och 1993 sammanslaget. Regressionskoefficienterna indikerar då olika faktorers påverkan på specialiseringskvoten i genomsnitt över alla branscher och de tre ingående åren. Resultaten visas i tabell 3.5 nedan.

7DEHOO 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU I|U VDPEDQGHW PHOODQ VSHFLDOLVHULQJVNYRW RFK IDNWRULQWHQVLWHWHU L VYHQVN LQGXVWUL QlU YDULDEHOQ XWELOGQLQJ GHODWV XSS L J\PQDVLH K|JVNROH RFK IRUVNDUXWELOGDGH I|U nUHQ

RFK VDPPDQWDJHW

	RFK

(OHQHUJL
5HDONDSLWDO
6NRJ
*\PQDVLHXWELOGDGH
8QLYHUVLWHWV RFK K\|JVNROHXWELOGDGH
)RUVNDUXWELOGDGH
)\|UNODULQJVJUDG

$QP )|UNODULQJVJUDGHQ MXVWHUDG 5 WDODU RP L YLONHQ XWVWUlFNQLQJ PRGHOOHQ O\FNDV I|UNODUD VDPEDQGHQ

$QP LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYn RFK LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYnQ

.lOOD 187(.

I ovanstående tabell kan vi se att koefficienten 8QLYHUVLWHWV RFK K|JVNROHXWELOGDGH är positiv och signifikant. Resultaten indikerar därmed

att Sverige har komparativa fördelar i branscher som använder sig av ett stort antal universitets- och högskoleutbildade per sysselsatt. Koefficienterna för gymnasieutbildade eller forskarutbildade är däremot

55 Se t.ex: $NDGHPLNHUQDV O|QHU L 6YHULJH RFK (XURSD, specialutgåva av nr 5, 1994 i serien Akademikerfakta, SACO. Jämförelserna är gjorda med hänsyn till köpkraften.

inte signifikanta, vilket tyder på att svensk tillverkningsindustri inte har några komparativa fördelar i branscher som anställer relativt många på dessa utbildningsnivåer.

Den regressionsmodell som använts i de två beräkningarna ovan förklarar alltså komparativa fördelar utifrån skillnader i resurstillgång i ett land respektive resursåtgång i olika branscher. En svaghet med specifikationen av modellen är dock att vi förutsätter att produktionstekniken i en viss bransch är densamma i alla länder. Vi bortser därmed från andra bestämningsfaktorer till komparativa fördelar som exempelvis teknisk kunskap och produktkvalitet. I det följande kommer vi därför att beräkna samma regression men med tillägg av en variabel som mäter den tekniska utvecklingen 56.

I tabell 3.6 nedan ser vi att variabeln teknisk utveckling är starkt signifikant när den inkluderas i regressionen, vilket innebär att den är mycket betydelsefull för specialiseringskvoten. Koefficienten för insats av skogsråvara, 6NRJ är också fortsatt signifikant. Koefficienten för utbildning blir dock betydligt lägre när den tekniska utvecklingen inkluderas. Detta tyder på en viss samvariation mellan de två variablerna.57 Speciellt tydligt är det under den sista perioden, då koefficienten för teknisk utveckling är mycket hög och koefficienten för utbildning låg. Förklaringen torde vara att samma branscher som har haft en hög teknisk utveckling också sett en ökning av den genomsnittliga utbildningstiden hos de anställda. I dessa fall klarar inte modellen av att separera de två variablernas effekter. Det går då inte heller att säga om det är en snabb teknisk utveckling som medför högre krav på utbildningsnivån eller tvärtom.

7DEHOO 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU I|U VDPEDQGHW PHOODQ VSHFLDOLVHULQJVNYRW RFK IDNWRULQWHQVLWHWHU L VYHQVN LQGXVWUL QlU WHNQLVN XWYHFNOLQJ LQNOXGHUDV L PRGHOOHQ



(OHQHUJL
5HDONDSLWDO
6NRJ
8WELOGQLQJ
7HNQLVN XWYHFNOLQJ
)\|UNODULQJVJUDG

$QP )|UNODULQJVJUDGHQ MXVWHUDG 5 WDODU RP L YLONHQ XWVWUlFNQLQJ PRGHOOHQ O\FNDV I|UNODUD VDPEDQGHQ

$QP LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYnQ RFK

LQQHElU DWW YDULDEHOQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQW Sn SURFHQWVQLYnQ

.lOOD 187(.

56Variabeln ”teknisk utveckling” kommer från resultaten av produktivitetsberäkningar med WIDE-modellen, vilken beskrivs i produktivitetsavsnittet i denna bilaga.

57Variablerna 8WELOGQLQJ och 7HNQLVN XWYHFNOLQJ är starkt korrelerade; korrelationen är 0,50 under perioden.

1lULQJVNOLPDWHW L 6YHULJH

Den pågående internationaliseringen av näringslivet medför att näringsklimatet i Sverige allt oftare jämförs med förhållanden i andra länder. Näringsklimat är dock inget entydigt begrepp utan har olika betydelse för olika personer. Det omfattar både politiska förändringar och ekonomiska händelser. Företagsledare fattar sina beslut om framtida investeringar mot bakgrund av den egna uppfattningen om näringsklimatet i Sverige, deras förväntningar inför framtiden respektive hur de bedömer att förutsättningarna är på andra håll i världen. Det är således rimligt att utgå från att företagsledarnas bedömningar av framtida förutsättningar att bedriva verksamhet på olika platser avgör vilka investeringar som kommer att göras. Företag som har en omfattande utlandsverksamhet kan, i högre grad än de företag som enbart är etablerade i Sverige, välja mellan Sverige och andra länder när det gäller expansion respektive nedläggning. 58

En bättre förståelse för drivkrafterna bakom näringslivets tillväxt och förnyelse kan därför baseras på kunskap om hur näringslivets nyckelpersoner uppfattar villkoren för näringslivets utveckling. I detta avsnitt ska vi därför belysa hur näringslivets företagsledare ser på förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige och vilka planer de har inför framtiden. Vi utgår från en undersökning, som genomfördes i november 1997, med 242 företagsledare bland de 500 omsättningsmässigt största företagen i Sverige . 59

Näringsklimatet uppfattas som bättre utomlands

I slutet av 1997 hade svenskt näringsliv ånyo hamnat i en situation av ökad osäkerhet, delvis beroende av finanskrisen i Asien. En flerårig börsuppgång hade brutits och vissa företags aktier föll kraftigt under hösten 1997. Detta var en markant scenförändring. Den kris landet kastades in i under början av 1990-talet hade successivt klingat av och allt fler positiva tecken kunde skönjas under åren 1996 och 1997. Framför allt förbättrades statens finanser, vilket ökade stabiliteten i den svenska ekonomin.

Knappt var tredje tillfrågad företagsledare anger att näringsklimatet förbättrats under de senaste tre till fyra åren. Som framgår av diagram 3.7 är detta en mycket lägre andel än 1993, då 65 procent tyckte att näringsklimatet hade förbättrats. Vid detta tillfälle hade företagsledarna dock den krisartade hösten 1992 i färskt minne. Andelen av de som uppger att näringsklimatet är oförändrat har ökat kraftigt, från 12 procent under åren 1992 och 1993 till 46 procent i 1997 års mätning. En tolkning av detta mätresultat kan vara att den uppfattning om ett gradvis förbättrat näringsklimat som kunde noteras mellan åren 1990 och 1993 har brutits. Samtidigt kan konstateras att det trots detta är färre idag än tidigare som

58 Se även resultatet av personliga intervjuer med koncernledningar i NUTEKs rapport

6YHQVNW QlULQJVOLY RFK QlULQJVSROLWLN

59 För information om intervjuundersökningen hänvisas till appendix G.

tycker att näringsklimatet har blivit sämre ± endast 20 procent i november 1997 jämfört med 47 procent år 1990.

'LDJUDP +XU DQVHU GX DWW QlULQJVNOLPDWHW Sn GHW KHOD WDJHW KDU I|UlQGUDWV XQGHU GH VHQDVWH WLOO nUHQ" 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ RFK

70
60
50
40
30
20
10
0
	Sämre		Bättre	Oförändrat	Ingen
					uppfattning
	1990	1991	1992	1993	1997
.lOOD	187(. 6,)2

När företagsledarna får jämföra näringsklimatet i Sverige med andra länder i 1997 års undersökning visar det sig att endast sju procent av alla tillfrågade anser att näringsklimatet är bäst i Sverige. Drygt hälften av företagsledarna anser i stället att det är bäst i andra länder. Av de företag som har mer än hälften av sina anställda utomlands - och som därmed kan antas ha goda förutsättningar att göra direkta jämförelser med förhållanden i andra länder - bedömer 65 procent att näringsklimatet är bäst utomlands. De branscher som har en stor andel av sin produktion i Sverige tycks vara något mer positivt inställda till Sverige än övriga företag. Skillnaderna är dock mycket små. Detta är en betydande attitydomsvängning från 1993 då nästan hälften av företagsledarna bedömde att förutsättningarna att bedriva lönsam verksamhet var bäst i Sverige.60

Det går bra för företagen i Sverige

Trots den något mer ifrågasättande synen på näringsklimatet i Sverige jämfört med andra länder går det bra för företagen i Sverige. Detta märks i företagens omsättning och i planerna att på fem års sikt öka både

60 I tidigare undersökningar har frågan varit +XU VHU 'X Sn I|UXWVlWWQLQJDUQD UHQW DOOPlQW DWW EHGULYD O|QVDP YHUNVDPKHW" bU I|UXWVlWWQLQJDUQD ElVW L 6YHULJH HOOHU L DQGUD OlQGHU" Frågan har omformulerats till +XU VHU GX Sn QlULQJVNOLPDWHW L 6YHULJH MlPI|UW PHG DQGUD OlQGHU"

produktionen och sysselsättningen i Sverige. I likhet med 1993, märks en viss optimism beträffande företagens expansionsplaner.

)|UHWDJHQV RPVlWWQLQJ KDU |NDW

Under de fem år som har gått sedan Sveriges Riksbank och regering gav upp försvaret av den svenska kronan och lät den flyta fritt har exportföretagen gynnats av den nedvärderade svenska kronan. Många exportföretag hade vid intervjutillfället arbetat med högt kapacitetsutnyttjande under flera år. Detta läge av flerårig expansion framgår tydligt när omsättningsutvecklingen under det senaste året studeras. Två av tre företagsledare uppger att omsättningen har stigit under det senaste året. Det innebär en kraftig ökning jämfört med 1992 då nära vart annat företag angav en minskad omsättning. Medan det rådde en direkt kris i Sverige år 1992 - även bland storföretag - var läget således väsentligt annorlunda hösten 1997. Endast 12 procent av samtliga tillfrågade företagsledare uppger att omsättningen har minskat sedan 1996. Det är främst företag som är beroende av den svenska hemmamarknaden som har minskat sin omsättning. Samtidigt som den svenska hemmamarknaden har utvecklats svagt under ett antal år har också konkurrensen för vissa företag ökat till följd av det svenska EU- inträdet.

)|UHWDJHQV SURGXNWLRQ I|UYlQWDV |ND

Den positiva utvecklingen för företagen i Sverige märks också i produktionen. Mer än hälften av företagsledarna bedömer att företagets produktionsvolym i Sverige kommer att öka på fem års sikt, medan 19 procent tror på en minskning.

En tredjedel av företagen räknar med minskade inköp i Sverige, medan en femtedel anger att inköpen kommer att öka. Det innebär att inköpen av svenskproducerade varor och tjänster tenderar att minska jämfört med tidigare. Därför finns det en hotbild för svenska leverantörers förmåga att klara en ökad internationell konkurrens. Det faktum att inköpen förväntas ske i ökad utsträckning utomlands ska inte enbart tolkas som att näringsklimatet i Sverige blivit sämre. Det kan också vara en konsekvens av en långsiktigt ökad specialisering och att komplexiteten i produktionssystemen ökar.

)OHU I|UHWDJ SODQHUDU Q\DQVWlOOQLQJDU L 6YHULJH

Den ovanligt höga arbetslösheten i Sverige under 1990-talet har fört upp sysselsättningsfrågorna högt på agendan över viktiga ekonomiska och politiska frågor. I diagram 3.8 kan vi se att det har skett en stor förändring i företagens sysselsättningsplaner under 1990-talet. Från 1992 har företagen som planerar att öka sysselsättningen i Sverige ökat från 18 till 33 procent. År 1992 planerade cirka hälften av företagen att minska sysselsättningen. Denna andel har minskat till 33 procent år 1997. Men i

den senaste undersökningen i november 1997, liksom 1993, är det betydligt fler som avser att öka produktionen än sysselsättningen.

'LDJUDP	3ODQHUDU GLWW I\|UHWDJ DWW QHWWR\|ND HOOHU QHWWRPLQVND DQWDOHW DQVWlOOGD
	L 6YHULJH XQGHU GH QlUPDVWH nUHQ" 3URFHQWXHOO I\|UGHOQLQJ
	RFK

50
40
30
20
10
0
Öka	Ungefär	Minska	Ingen
	oförändrat		uppfattning
1992	1993		1997

nUV XQGHUV|NQLQJ WLOO DWW JlOOD I|UKnOODQGHW Sn IHP nUV VLNW

.lOOD 187(. 6,)2

De företag som planerar att minska sysselsättningen i Sverige anger i huvudsak tre orsaker. Den främsta orsaken förefaller vara möjligheten att rationalisera och effektivisera produktionen som en följd av bland annat teknikutvecklingen. De andra orsakerna är låg eller vikande efterfrågan i Sverige och ett ofördelaktigt svenskt kostnadsläge.

Bilden av den framtida sysselsättningsutvecklingen kan också påverkas av att företagen i dagsläget upplever rekryteringssituationen som delvis besvärlig. Närmare hälften, 45 procent, uppger att de har svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige för närvarande. Även de framtida rekryteringsmöjligheterna uppfattas som svårare i Sverige än i utlandet. Drygt en tredjedel av företagen tror att det blir svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige om fem år. Motsvarande andel som tror att det kommer att bli svårare att rekrytera i utlandet endast åtta procent.

Beroendet av den svenska kapitalmarknaden har minskat

En viktig fråga, med tanke på framväxten av en global kapitalmarknad, är om de företag som är verksamma i Sverige är beroende av den svenska kapitalmarknaden för att finansiera sina investeringar eller om de kan få sin finansiering ordnad på den internationella kapitalmarknaden.

En konsekvens av försvaret av kronan i början av 1990-talet var att det svenska ränteläget pressades i höjden. I relation till konkurrenterna i exempelvis Tyskland tvingades svenska företag, som var hänvisade till svensk kapitalmarknad, att betala mycket höga räntor. Därefter har en stegvis minskning av räntegapet gentemot flera konkurrentländer skett. Majoriteten av företagen har i dag tillgång till den internationella kapitalmarknaden, men fortfarande är dock en betydande andel av de svenska företagen beroende av den svenska kapitalmarknaden. Även om räntegapet mellan Sverige och andra länder har minskat kan det vara svårt för företag som enbart är hänvisade till den svenska kapitalmarknaden att få lån till internationellt konkurrenskraftig ränta.

Flera av företagen som ingår i undersökningen har en stor del av sin verksamhet, både försäljning och produktion, utomlands vilket innebär att de har tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Undersökningen som genomfördes 1997 visar att det är en mindre andel av företagsledarna som anser att den svenska kapitalmarknaden är viktig för att finansiera investeringar i Sverige än tidigare år. Mellan 1993 och 1997 har andelen som är beroende av svensk finansiering minskat från 60 till 43 procent. Internationaliseringen av kapitalmarknaden under 1990-talet har minskat företagens beroende av den svenska kapitalmarknaden.

Minskat intresse att öka satsningarna på FoU i Sverige

Under de senaste åren har stor massmedial uppmärksamhet ägnats åt Sverige som bas för företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det har framförts farhågor att tillgången till personal inom forsknings- och utvecklingsverksamhet, FoU, kommer att bli en trång sektor för många teknikintensiva företags utveckling. 61 Debatten till trots synes den svenska forskningsmiljön fortfarande hävda sig något bättre jämfört med andra länder. Andelen företagsledare som bedömde att förutsättningarna att öka satsningarna på forskning och utveckling var bäst i Sverige ökade från 40 procent 1990 till knappt 60 procent 1992. I den senaste undersökningen märks dock en attitydförändring till att bedriva FoU i Sverige. Andelen som anser att förutsättningarna är bäst i Sverige har minskat till en tredjedel år 1997.

61Se även NUTEKs rapport R 1996:72, Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag

iSverige samt Svenskt näringsliv och näringspolitik 1997, kapitel 3.6.

'LDJUDP +XU VHU GX Sn HQ |NDG VDWVQLQJ Sn IRUVNQLQJ RFK WHNQLVN XWYHFNOLQJ LQRP HUW I|UHWDJ" 9DU lU I|UXWVlWWQLQJDUQD ElVW" 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ RFK








	&ÆWX M	&ÆWX M ERHVE		-RKIR	-RKIR
	7ZIVMKI		PÆRHIV	WOMPPREH	YTTJEXXRMR

.lOOD	187(. 6,)2

Vart tredje företag anser således att förutsättningarna för forskning- och utveckling är bäst i Sverige. Drygt vart fjärde företag anser däremot att förutsättningarna är bäst i andra länder. Andelen företagsledare som inte uppfattar någon skillnad mellan att öka FoU-satsningarna i Sverige och i andra länder, har mer än fördubblats sedan 1993. Å andra sidan anser hälften av de största företagen i undersökningen, det vill säga de företag som svarar för merparten av forskning och utveckling i Sverige, att forskningsklimatet är bäst i Sverige. Det kan betyda att dessa storföretag har byggt upp bra relationer med universitet och forskningsstiftelser och även investerat så tungt i egna forskningsavdelningar att de ser klara fördelar med att fortsätta att öka forskning och teknisk utveckling i Sverige.

Flyttar huvudkontoren utomlands?

Huvudkontorets lokalisering förknippas med lokaliseringen av andra strategiska funktioner, såsom forskning och utveckling, eftersom dessa funktioner historiskt sett funnits nära varandra. En hotbild är därför att företagen flyttar från Sverige och i samband med detta även omlokaliserar sin forskning och utveckling. Var femte tillfrågad företagsledare tror att huvudkontoret kommer att ligga utomlands om fem år. Detta är en betydligt större andel än tidigare år. Andelen företag som redan har huvudkontoret utomlands har nästan fördubblats sedan år 1990 då andelen uppgick till sju procent, vilket kan jämföras med tolv procent år 1997.

Orsakerna till att fler företag har, eller planerar att utlokalisera huvudkontoret är svåra att uttala sig om. Den ur svensk synvinkel något negativa bilden kan inte enbart relateras till ett bra eller dåligt

näringsklimat i Sverige. En del omlokaliseringar av huvudkontor har samband med företagens globalisering och därmed följande omstruktureringar.

Den högre andelen företagsledare som gör bedömningen att huvudkontoret om fem år kommer att vara placerat utomlands, behöver således inte vara uttryck för att någon aktiv utflyttning kommer att ske som en följd av dåligt näringsklimat i Sverige. Det kan i stället vara ett uttryck för att företagsledarna förväntar sig att förvärvs- och fusionsaktiviteterna över nationsgränserna kommer att fortsätta. Det svenska EU-medlemskapet har sannolikt förstärkt dessa tendenser, varvid processen kan gå i båda riktningarna. Å ena sidan kommer i så fall fler produktionsenheter att hamna under huvudkontor i Sverige samtidigt som svenska företag blir produktionsenheter under huvudkontor i andra länder. Den sammantagna effekten av denna process är således oviss. Men om det finns anledning att misstänka att utvecklingen leder till att mindre forskning och utveckling av strategisk karaktär bedrivs i Sverige, kan det finnas skäl att redan nu ta signalerna på allvar och utreda frågan närmare.

Företagen efterfrågar stabilare närings- och skattepolitik

Vi har konstaterat att det endast är en liten andel av företagsledarna som anser att näringsklimatet är bäst i Sverige. Allt fler företag planerar att utlokalisera huvudkontoret och Sverige riskerar också att förlora annan strategisk verksamhet såsom forskning- och utveckling. Vilka förändringar anser då företagsledarna att det krävs för att investeringarna

i Sverige ska öka i framtiden?

cWJlUG	3URFHQWXHOO DQGHO

6WDELODUH QlULQJV RFK VNDWWHSROLWLN
6lQNWD O\|QHNRVWQDGHU
gNDW XWEXG DY NYDOLILFHUDG DUEHWVNUDIW
/lJUH UlQWD
gNDG WLOOJnQJ Sn NDSLWDO

$QP )|UHWDJHQ ILFN OlPQD IOHUD VYDU Sn GHQQD IUnJD 'HW IDQQV lYHQ WLOOIlOOH I|U I|UHWDJHQ DWW VSHFLILFHUD DQGUD nWJlUGHU VRP GH DQVnJ VNXOOH SnYHUND GHUDV LQYHVWHULQJVEHVOXW

.lOOD 187(. 6,)2

Som framgår av tabell 3.7 är det främst stabilare närings- och skattepolitik som företagsledarna efterfrågar. Därefter kommer sänkta lönekostnader och ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft. Lägre ränta och ökad tillgång till kapital påverkar också de framtida investeringarna, men i betydligt mindre utsträckning. Det finns i regel inte några avgörande skillnader mellan olika företagskategorier eller branscher. För

IT-företagen och företagen inom uppdragsverksamhet är det dock tydligt att ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft skulle få störst betydelse för ökade investeringar i Sverige.

Mer än hälften av företagen bedömer också att ett svenskt deltagande i EMU skulle förbättra förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige. Det är endast tre procent av företagsledarna som är negativa till ett deltagande i EMU.

6DPPDQIDWWQLQJ

I det här kapitlet har uppgiften varit att beskriva utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft ur olika vinklar. Efter en inledande diskussion om begreppet konkurrenskraft har analyser som jämför Sveriges konkurrenskraft i förhållande till omvärlden presenterats. Jämförelsen av totalfaktorproduktivitetens utveckling inom verkstadsindustrin i Sverige och G7-länderna visade att totalfaktorproduktiviteten var högre i Sverige i början 1990-talet. Delvis förklaras detta av att produktionsnivåerna har kunnat upprätthållas trots att sysselsättningen minskat. Den tekniska utvecklingen i Sverige har varit mer stabil än utvecklingen i totalfaktor- produktivitet. Sammantaget har den tekniska utvecklingen i Sverige legat nära genomsnittet för G7-länderna mellan 1970 och 1993.

I kapitlet har vi visat att den minskade efterfrågan på svenska verkstadsindustrivaror kan tolkas som en minskning i kvalitet då efter- frågan sjunkit trots en fördelaktig utveckling i relativpriserna.

Tillgången till jämförbara data begränsar dock dessa två analyser till de första åren på 1990-talet. Med hjälp av OECD-statistik kan vi också konstatera att industriproduktionen föll både inom OECD och i Sverige i början av 1990-talet. Sedan 1993 har dock den svenska industri- produktionen vuxit snabbare än såväl OECD- som EU-genomsnittet. Tillväxten har visserligen skett inom några enstaka industribranscher, framför allt teleprodukter och läkemedel. Även undantaget dessa två delsektorer har den svenska industriproduktion vuxit snabbare än i EU och i OECD mellan 1993 och 1997. Dessutom har Sverige haft en högre exporttillväxt än genomsnittet i OECD efter 1993. Mycket talar dock för att tillväxten främst är koncentrerad till nya marknader. I vilken omfattning som utvecklingen under 1990-talet har inneburit ett återtagande av tidigare förlorade marknader får framtida studier avgöra.

När vi tittar närmare på specialiseringskvoten inom den svenska industrin, finner vi att Sverige har komparativa fördelar inom human- kapitalintesiv produktion. Analysen indikerar dock att dessa fördelar kan ha stagnerat under senare tid. Våra data är emellertid av otillräcklig mängd för att definitivt säkerställa detta resultat.

I takt med att lokalisering av produktion blir mindre traditionsbetingad och mer grundad på ekonomiskt överväganden blir företagsledares uppfattning om de förhållanden som tillsammans utgör ett lands näringsklimat allt viktigare. Närmare hälften av företrädarna för de största företagen i Sverige upplever att näringsklimatet i Sverige varit relativt oförändrat mellan 1993 och 1997. Drygt hälften av de tillfrågade företagsledarna år 1997 ansåg dock att näringsklimatet var bättre i andra

länder. Allvarligt är att många av företagsledarna upplever att det är svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige än i utlandet. En majoritet av de större företagen har ändå planer på att utveckla både produktion och sysselsättning i Sverige.

6SHOUHJOHU RFK

NRQNXUUHQV L 6YHULJH

I detta kapitel ska vi studera hur spelreglerna påverkar konkurrensen i svensk ekonomi. Vi kommer att utgå från fallstudier med tre olika infallsvinklar. Först ska vi studera varför den förväntade konkurrensen inte uppstod vid avregleringar inom transportsektorn. Därefter belyser vi vilka krav de förändrade förutsättningarna i byggsektorn ställer på spelreglerna. Avslutningsvis kommer vi att ta upp miljöregler som är ett område där omprövning av gamla och införandet av nya ”oprövade” spelregler diskuteras.

0DUNQDGVHNRQRPLQ

I en perfekt fungerande marknadsekonomi tvingar konkurrens- och omvandlingstrycket aktörerna att hela tiden anpassa och organisera sig efter förändrade förutsättningar. Genom marknadens mekanismer skapas en balans mellan de olika producenternas utbud och varje enskild konsuments efterfrågan. Det gäller såväl vad och hur mycket som ska produceras som de olika varornas och tjänsternas kvalitet och priser.

Så ser den idealiska marknadsekonomin ut. För att den teoretiska modellen ska inträffa i verkligheten krävs att en mängd förutsättningar är uppfyllda. Det måste finnas ett så stort antal företag som konkurrerar med varandra att inget av dem ensamt kan påverka prisbildningen. Det måste dessutom råda fritt in- och utträde på alla marknader för kapital, arbetskraft och produkter. Köpare och säljare ska vara fria att utan begränsningar sluta avtal om priser för byten på marknaderna. Alla konsumenter och producenter har fullständig information om priserna samt om sina preferenser och kostnader.

I själva verket finns det många och svåra hinder på vägen mot den ideala teoretiska modellen av marknadsekonomin som leder till att den sällan eller aldrig uppstår. Det finns en rad faktorer som stör ekonomins funktion och hämmar dess effektivitet. Det gäller inte minst olika slag av politiska åtgärder. I ett modernt samhälle finns mängder av politiska mål. För att nå dessa finns olika regler och villkor som anger förutsättningarna för producenterna och konsumenterna på marknaderna. De fungerar som ekonomins spelregler. Hur spelreglerna utformas och tillämpas har stor betydelse för den ekonomiska effektiviteten. Det gäller inte minst effekterna för konkurrensen och handeln över gränserna. En väl fungerande konkurrens och handel är två centrala inslag i en dynamisk marknadsekonomi.

Institutionerna och tillväxten

Den offentliga sektorn påverkar villkoren för företagandet på flera sätt. Det handlar dels om hur offentlig verksamhet organiseras, dels om ingrepp som görs av olika skäl för att stödja enskilda, privata eller offentliga verksamheter. Det handlar också om inhemska regleringar som är förankrade i det internationella regelverket och som Sverige inte kan styra helt själv. Dessa villkor sätter spelreglerna för näringslivet och kan vara avgörande för effektiviteten och utvecklingskraften i näringslivet.

Ska det finnas regleringar eller ska det vara en fri marknad? Frågan

formuleras ofta så i den allmänna debatten. Den centrala frågan är inte om vi ska ha regler utan YLOND UHJOHU vi ska ha. För att kunna besvara den

frågan krävs detaljerade kunskaper om egenskaperna hos den specifika marknaden och om den situation i vilken köp och försäljning sker.

Det krävs spelregler som är utformade så att aktörerna på marknaderna får incitament att fatta samhällsekonomiskt effektiva beslut. Som exempel på sådana spelregler kan ett väl fungerande rättssystem nämnas. Det är viktigt att komma ihåg att regleringar likaväl kan vara offentliga och privata som formella eller informella. Den vanligaste typen av reglering är offentligrättsliga inslag, till exempel skattelagstiftningen och konkurrenslagen, som styr olika verksamheter. Förutom de generella regleringarna finns det också specifika regleringar på många marknader och som exempel kan nämnas patent, reglerade monopol, prisreglering och etableringskontroll. Företag kan också på eget initiativ försöka påverka den institutionella miljö de verkar inom. De kan till exempel försöka begränsa möjligheterna för andra företag att ta sig in på deras marknad och därmed minska hotet om konkurrens och mindre vinster.

Målsättningen med spelreglerna är bland annat att främja den ekonomiska utvecklingen genom att skapa förutsättningar för tillväxt, förnyelse och sysselsättning. Det finns även spelregler som är utformade för att stödja enskilda individer eller företag och som kan stå i konflikt med målet om effektiva marknader. Det är viktigt att olika politiska åtgärder utformas på ett sätt som kan bidra till en effektiv marknadsekonomi, utan att samtidigt skapa nya störningar. Spelregler kan, om de är rätt utformade, stimulera till bättre användning av samhällets resurser och stärka det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella marknader. I den ekonomiska forskningen har institutionella faktorers betydelse för tillväxtens drivkrafter blivit en alltmer central fråga. 62

'HW EHK|YV VSHOUHJOHU I|U HIIHNWLY NRQNXUUHQV

Det positiva sambandet mellan produktivitet och internationell konkurrens är belagt i ett flertal empiriska undersökningar. Däremot är sambanden mellan den inhemska konkurrenssituationen, subventioner

62 Se t ex North Douglas C. (1993) och Myhrman J. (1994).

och produktivitetsutvecklingen mer osäker. 63 Produktivitetsdelegationen försökte i sitt betänkande 64 kartlägga orsakerna till den låga produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin. Några av de områden som särskilt belystes var regleringarnas effekter och den bristande konkurrensen i några av de mest skyddade sektorerna i den svenska ekonomin samt regleringar på miljöområdet. Delegationen visade på behovet av ökad konkurrens i såväl privat som offentlig sektor.

Under 1990-talet har flera omfattande åtgärder genomförts i syfte att höja konkurrens- och omvandlingstrycket i den svenska ekonomin. En skärpt konkurrenslagstiftning 65 i syfte att främja tillväxt och effektivitet på den svenska marknaden trädde i kraft den 1 juli 1993. En annan åtgärd är lagen om offentlig upphandling, LOU 66, som innebär att det, med vissa undantag, ställs hårdare och mer detaljerade krav än tidigare när den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster. Sedan början av 1990- talet har också flera marknader avreglerats och som exempel kan elmarknaden, inrikesflyget, posten, telekommunikationer och taxi nämnas. Dessutom innebär inträdet i EU att förutsättningarna för den internationella handeln och importkonkurrensen har blivit bättre på många områden i ekonomin.

Fallstudierna som följer ska ses i ljuset av den bakgrund som har beskrivits. Det blir en tillbakablick och studie av vad som har hänt på några av de områden som också pekades ut som problematiska av Produktivitetsdelegationen. Vad har de förändrade spelreglerna inneburit och vilka ytterligare förändringar kan behövas för att målet om effektivare marknader genom ökad konkurrens skall kunna uppnås?

Brister i avregleringen av taxi och inrikesflyget

De marknader som avreglerats inom transportsektorn är främst inrikesflyget (1992) och taximarknaden (1990). Även om det kan ta tid innan avregleringarnas långsiktiga effekter visar sig, kan vi konstatera att resultaten av de genomförda avregleringarna inte riktigt har motsvarat förväntningarna. En viktig orsak till detta är att konkurrenstrycket i många fall blivit svagare än förväntat.

Inrikesflygets avreglering gav till en början positiva effekter men under 1995 gick utvecklingen mot högre priser och färre avgångar. Förväntningarna om lägre priser efter avregleringen av taximarknaden infriades inte heller och det råder i praktiken fortfarande rent monopol på taximarknaden i var fjärde större tätort. 67

Frågan är varför inte förväntningarna om lägre priser, högre kvalitet och ökad effektivitet infriades i högre grad. Anledningarna kan delas in i två kategorier av förklaringar.

63Se t.ex. .RQNXUUHQV UHJOHULQJDU RFK HIIHNWLYLWHW, Expertrapport nr 7 till Produktivitets- delegationen.

64SOU 1991:82.

65SFS 1993:56.

66SFS 1992:1528.

67Följande avsnitt bygger på $YUHJOHULQJHQ DY WD[LPDUNQDGHQ, NUTEK R1996:67 och

,QULNHVIO\JHW HIWHU DYUHJOHULQJHQ, NUTEK R1997:24.

7HRULIHO

En av kategorierna är teorifel som innebär att det funnits överdrivna förhoppningar om utrymmet för ko nkurrens på den avreglerade marknaden. En typ av teorifel är att man slentrianmässigt utgått från att konkurrensen ska ske Sn en marknad. Men det kan ibland vara bättre med konkurrens RP en marknad för en given tidsperiod. Exempel på detta är flygtrafik på linjer med svagt passagerarunderlag. Här kanske man istället borde ha strävat efter konkurrens om marknaden. Ett annat teorifel är att man nästan regelmässigt utgått från att konkurrensen ska ske genom internkonkurrens, exempelvis att flera järnvägsföretag konkurrerar med varandra, när en effektivare lösning ibland kan föreligga när ett företag konkurrerar med andra trafikslag som konsumenten upplever som relativt likvärdiga, så kallad externkonkurrens.

3URJUDPIHO

Den andra kategorin är programfel som betyder att det finns förutsättningar för konkurrens på marknaden men att samhället inte har lyckats utforma regler som ger förutsättningar för fungerande konkurrensmarknader. Ett exempel på programfel är att betydelsen av ett fungerande juridiskt system som backar upp avregleringarna har underskattats. Många förutsägelser om positiva effekter av friare marknader bygger på tanken att företagarna ska försöka tjäna pengar på att sänka sina kostnader och bättre anpassa sina produkter till konsumenternas önskemål. Det är i dessa avseenden som kreativitet och initiativrikedom ska blomstra. Motsvarande fenomen finns på vissa marknader där företag lever på att lura skattemyndigheter och okunniga konsumenter och på att hota konkurrenter. Fria marknader förutsätter ett ”starkt samhälle” för att marknadsekonomin ska fungera samhällsekonomiskt effektivt.

En viktig orsak till programfel är att många av de offentliga utredningar som gjordes inför avregleringarna tillämpade alltför enkla ekonomiska teorier som förutsatte förhållanden som inte gällde på den aktuella marknaden. Det krävs teorier som tar hänsyn till bland annat strategiskt samspel mellan företag, hur lätt det är att etablera sig, hur lätt det är för kunder att informera sig om priser och kvalitet, om det är en vara/tjänst som köps ofta eller sällan och om säljaren har anledning att skaffa sig ett gott rykte eller inte. Med utgångspunkt från en sådan analys kan man komma fram till vilka krav som avregleringen ställer på de nya spelreglerna för att marknaden ska bli effektiv. Programfel kan vara en viktig orsak till att de potentiella vinsterna av avregleringarna inte helt har kunnat uppnås. En avreglering som i stor utsträckning utmärks av uppenbara programfel är avregleringen av taxi i de större tätorterna.

'HW NUlYV Q\D VSHOUHJOHU I|U DWW |ND NRQNXUUHQVWU\FNHW

När en marknad har egenskaper som avviker från teorin om perfekt fungerande marknader är risken stor att marknadsprocessen inte blir

samhällsekonomiskt effektiv, även om det rent teoretiskt finns goda förutsättningar för att en fungerande konkurrens ska uppstå. För att öka konkurrenstrycket krävs därför oftast att nya spelregler införs.

Vid avregleringar har ofta de företag som redan fanns på marknaden innan avregleringen en konkurrensfördel framför nya aktörer. En viktig spelregel i samband med genomförandet är därför att försöka förhindra att ex-monopolisten får omotiverade konkurrensfördelar. På

taximarknaden fick de etablerade taxibolagen behålla sina gamla telefonnummer, som var väl inarbetade hos kunderna. Nya företag skulle lättare ha kunnat utmana de etablerade om samtliga företag på marknaden fått helt nya telefonnummer. Ett annat sätt att minska ex-monopolistens konkurrensfördelar är genom information på strategiska platser som underlättar för konsumenterna att orientera sig om samtliga konkurrenter som finns på marknaden och om vilka priser dessa tar för olika varor och tjänster. Om den aktuella marknaden dominerades av ett statligt ägt företag som hade monopolställning, eller en starkt dominerande ställning, innan avregleringen bör man överväga att dela upp detta företag i flera separata bolag i samband med avregleringen. Då minskar risken att det reglerade monopolet ersätts av ett oreglerat monopol. Om det finns uppenbara stordriftsfördelar bör de ”nya” företagen inte göras så små att dessa stordriftsfördelar förloras. Genom en sådan delning kan problematiken med missbruk av dominerande ställning minskas.

Det behövs spelregler som ger samtliga producenter en likartad tillgång till strategiskt viktig infrastruktur eller andra gemensamma funktioner på marknaden. På vissa marknader existerar fortfarande stora brister. På telemarknaden har man inte skiljt på drifts- och nätfunktionerna vilket innebär att monopolisten Telia kontrollerar de lokala näten. Konkurrenterna måste därför köpa tjänsten av Telia för att sedan kunna ge sina abonnenter tillgång till de områden där de har möjlighet att konkurrera med Telia på någorlunda lika villkor, nämligen fjärr- och internationella samtal. Ett annat närbesläktat exempel är att en av aktörerna på inrikesflygmarknaden även efter avregleringen tilläts fortsätta att kontrollera fördelningen av start- och landningstillstånd, så kallade slots, på till exempel Arlanda. Detta system har först nu börjat förändras. Ytterligare en brist är att de etablerade företagen på flyg- och taximarknaderna, via avtal eller ägarförhållanden, har möjlighet att stänga ute konkurrenter från att utnyttja beställningsfunktioner som alla aktörer borde ha tillgång till. Genom att utforma spelregler som förbjuder producenter att äga och/eller kontrollera strategiska funktioner kan effektiviteten höjas och utdragna tvister om missbruk av dominerande ställning undvikas.

,QIRUPDWLRQVEULVW NUlYHU nWJlUGHU

När en prisreglering upphävs går det inte att utgå ifrån att marknaden själv förmår skapa ett effektivt prissystem. På taximarknaden var den så kallade brytpunktstaxan fortfarande helt dominerande även efter avregleringen. Detta prissystem gör att kunden inte kan bedöma priset på en resa även om denne vet sträckan. Det beror på att en tidstaxa tillämpas när bilen står still eller kör långsamt. Därmed blir det omöjligt för kunden

att jämföra priset på en viss taxiresa både mellan olika taxibolag och mellan taxi och andra transportslag. Om inte marknaden förmår utveckla ett effektivt prissystem kan spelregler behöva införas för att göra det möjligt för konsumenterna att enkelt jämföra olika producenters priser. Riksdagen har därför genom den nya Yrkestrafiklagen (SFS 1998:490) samt genom förordning (SFS 1998:779) i praktiken förbjudit brytpunktstaxan från den 1 oktober 1998. Det nya regelverket föreskriver att taxipriset ska kunna anges i förväg och inte kunna påverkas av faktorer som inträffar under färden. Ett annat exempel på en konkret åtgärd som införts är jämförpriser på livsmedel.

Kunden tar risker när de köper varor och tjänster som produceras av nya okända aktörer. Om kraven för etablering sätts för lågt finns det en risk att aktörer som bjuder ut tjänster med låg kvalitet ökar. På marknader där kunder har svårt att skilja mellan företag som bjuder ut dåliga respektive bra tjänster måste konsumenterna välja efter andra kriterier. Det finns risker för att kunderna skapar sig tumregler, till exempel att alltid anlita den största leverantören eller den lokala leverantören. Det minskar möjligheterna för nya aktörer att etablera sig. På sådana marknader kan det behövas att myndigheterna sätter regler om miniminivåer på aktörernas kompetens. Risken är annars att producenterna genom egna auktorisationssystem försvårar för nya företag att etablera sig på marknaden. Som exempel på en kompetensåtgärd kan läkarlegitimation nämnas. Införandet av den obligatoriska taxiförarlegitimationen är ytterligare ett exempel, men den borde ha införts redan vid avregleringen.

+RW RP NRQNXUUHQV RFK XWPDQLQJVEDUKHW lU YLNWLJW

Det kan vara lätt att överskatta hur många företag det finns plats för på en marknad. På marknader med höga etableringskostnader och/eller uppenbara stordriftsfördelar i kombination med en relativt begränsad efterfrågan, som gör att det endast finns plats för ett fåtal producenter, ökar risken för bristande priskonkurrens. Risken för att aktörerna väljer att implicit prissamarbeta i stället för att priskonkurrera blir då stor. Här gäller det att skapa regler som maximerar förutsättningen för konkurrens, givet de begränsade möjligheter som finns. Den starkaste potentiella konkurrensen kommer troligen från utländska företag som är verksamma inom samma bransch i sitt hemland eller internationellt. Därför kan det behövas spelregler som öppnar den nationella marknaden för internationell konkurrens. På flygmarknaden kan borttagandet av cabotageförbudet från 1997, det vill säga förbudet för utländska flygbolag att bedriva inrikesflyg i Sverige, vidga antalet potentiella konkurrenter till de etablerade bolagen. Även liberalare regler av wet- leasing, vilket innebär inhyrning av plan och personal som utför flygningar i inhyrarens namn, skulle kunna öka möjligheten för nya bolag att börja flyga med tunga jetplan.

Byggsektorn - nya tider kräver nya lösningar

Byggandet är en viktig del av Sveriges ekonomi. Drygt hälften av samhällets totala bruttoinvesteringar har historiskt sett utgjorts av investeringar i byggnader och anläggningar. Byggsektorn är en hemma- marknadsbetonad verksamhet som styrs av nationella regler, normer och standarder. Subventioner och regleringar har till exempel i hög grad bestämt byggandets inriktning och omfattning. Under 1980-talet förändrades förutsättningarna för många av de spelregler som tidigare införts och intresse riktades bland annat mot vad som upplevdes som svag konkurrens och höga kostnader i byggsektorn. Under senare år har det därför skett förändringar som kan benämnas omregleringar, bland annat genom minskade bidrag till nyproduktionen av bostäder och mindre detaljreglering av byggprocessen.68

(IIHNWLYLWHWVSUREOHP

Offentlig statistik visar att bygg- och boendekostnaderna har ökat avsevärt mer än konsumentprisindex under de senaste tjugo åren. Av SCBs faktorprisindex framgår att priset på byggmaterial ökade med 20 procent under perioden 1991-1996, vilket kan jämföras med konsumentprisindex (KPI) som steg under samma period med 12,7 procent. Byggmaterialkostnaderna har alltså ökat kraftigt trots lågkonjunkturen under 1990-talet. De myndighetsberoende kostnaderna i form av olika lovavgifter, anslutningsavgifter och moms har också ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Entreprenadkostnaderna förefaller däremot att ha ökat relativt måttligt under samma period. 69 Vad den kraftiga byggkostnadsutvecklingen beror på är omtvistat. En tolkning är att bristande konkurrens, höga vinster och dålig produktivitetsutveckling har orsakat de höga byggkostnaderna.

Produktivitetsstudier tyder på att den långsiktiga produktivitets- utvecklingen i byggsektorn har varit sämre än i andra industrisektorer. 70 Olika undersökningar har visat att det finns besparingsmöjligheter till följd av avsteg från de tidigare byggnormerna som kunnat sänka de totala byggkostnaderna. En numera utbredd uppfattning är därför att funktionskrav istället för metodnormer leder till förbättringar av produktiviteten.71 Regleringarna i byggsektorn har bidragit till en bristande flexibilitet i att anpassa sig till förändrade behov och krav. Tillsammans med omfattande subventioner har produktionssystemet byggs upp på ett sätt som har hindrat en effektiv samordning i

68 Avsnittet bygger på %\JJVHNWRUQ VSHOUHJOHU I|U |NDG NRQNXUUHQV (1996), Kommers- kollegium, Konkurrensverket och NUTEK.

69%\JJVHNWRUQ VSHOUHJOHU I|U |NDG NRQNXUUHQV (1996), Kommerskollegium, Konkurrens- verket och NUTEK.

70Åberg Y (1983), ”Utvecklingen av produktion och produktivitet i svensk ekonomi 1963-

1981”, Ds A 1983:17.

71 Se till exempel Quigley, J M (1982), 5HVLGHQWLDO FRQVWUXFWLRQ, Jonsson, J (1996),

&RQVWUXFWLRQ VLWH SURGXFWLYLW\ PHDVXUHPHQWV ( 1996:185 D), Tekniska högskolan, Luleå.

byggprocessen.72 Därigenom har den långsiktiga innovationstakten varit

låg.

En viktig faktor för effektiviteten på en marknad är VW\UNHUHODWLRQHQ PHOODQ N|SDUH RFK VlOMDUH. Svaga köpare ger säljarna marknadsmakt och

minskade incitament att göra sina produkter billigare. Det finns mycket som tyder på att svaga beställare har bidragit till att omvandlingstrycket i förädlingskedjan i bygg- och bostadssektorn varit lågt. Den rika förekomsten av subventioner i kombination med att kraven på eget kapital var låga har medfört att incitamenten för beställarna att pressa kostnaderna i byggprojekten varit svaga.

En utveckling där företagen finner nya produktionslösningar som är billigare och effektivare handlar också om kompetens. Kompetensen är låg i byggsektorn jämfört med andra industrisektorer, både vad gäller antal högskoleutbildade och antalet forskarutbildade. 73 Orsaken till den låga kompetensen i byggsektorn kan troligen också sökas i den rika förekomsten av subventioner och regleringar som hämmat omvandlingstrycket.

%ULVWDQGH NRQNXUUHQV RFK LQIRUPHOOD HWDEOHULQJVKLQGHU L E\JJVHNWRUQ

Det existerar få formella etableringshinder på byggsektorns olika delmarknader. I praktiken innebär förekomsten av dominerande företag, vertikala bindningar och bristande importkonkurrens att olika informella etableringshinder existerar. Ett annat etableringshinder kan vara möjligheten att hitta en återförsäljare av en ny produkt då de etablerade återförsäljarna redan har kopplingar eller avtal med de etablerade

tillverkarna.

Flera byggmaterialmarknader kännetecknas av InWDOVGRPLQDQV. En del av förklaringen till den höga koncentrationen är den strukturomvandling som skedde i början av 1980-talet, då dålig lönsamhet i företagen resulterade i omfattande företagsförvärv, fusioner och nedläggningar. Företagen förklarade att strukturomvandlingar var nödvändiga för att möta en ökad utländsk konkurrens. Den internationella handeln ökade emellertid inte i någon större utsträckning under 1980-talet. Som ett resultat av lågkonjunkturen som inleddes under början av 1990-talet har förvärv, fusioner och nedläggningar återigen blivit vanliga. Fåtalsdominansen består därför på flera marknader och har i vissa fall förstärkts. Konkurrenslagen är inte ett tillräckligt instrument för att bryta redan etablerade strukturer på en marknad. Konkurrenslagens möjligheter att ingripa mot koncentrationsökningar genom förvärv har också visat sig vara begränsad.

Ett villkor för att produktionen ska vara samhällsekonomiskt effektiv är att stordriftsfördelar utnyttjas och att företagen verkligen har en press på sig att producera till lägsta möjliga kostnad. I byggsektorn finns det både små- och storskalig produktion. Det betyder att det optimala antalet

72Byggprocessgruppen (1987), Byggprocessens förnyelse, SIB R13:1987.

73+|JVNROHXWELOGDGH WHNQLNHU RFK QDWXUYHWDUH L E\JJ RFK ERVWDGVEUDQVFKHQ, NUTEK

R1997:46.

företag varierar mellan olika delbranscher. Det betyder också att graden

av inhemsk konkurrens varierar. Förutom att byggbranschen kännetecknas av en hög koncentration är sk YHUWLNDO LQWHJUDWLRQ vanligt.

Många av produktionsleden som utgör de många delmarknaderna inom byggsektorn är nära sammanlänkade och detta gör att det är intressant från till exempel en byggentreprenörs synpunkt att skaffa sig kontroll över vissa strategiska insatsvaror. Om effekterna av vertikal integration är positiva för de producerande företagen borde det leda till måttliga prisökningar eller kanske till och med prissänkningar, vid en fungerande konkurrens. Byggmaterial uppvisar istället kraftigare prisökningar än andra produkter. Fåtalsdominans och vertikal integration kan ge kortsiktiga vinster genom att produktionen kan bli effektivare men kan samtidigt leda till långsiktiga samhällsekonomiska förluster om konkurrensen är svag. Företagens incitament att göra produktionsapparaten effektivare försvagas när konkurrensen är bristfällig.

Branschorganisationer har en stark ställning i byggsektorn och det har

funnits en lång tradition av samarbete om branschspecifika frågor. Som exempel på NRQNXUUHQVEHJUlQVDQGH VDPYHUNDQ har så kallad horisontell

prissamverkan mellan företag i samma handelsled förekommit. Den nya konkurrenslagen innebär i princip ett stopp för samarbeten mellan konkurrenter i samma handelsled, bland annat prissamverkan. Det spelar ingen roll om ett avtal har formen av en formellt bindande överenskommelse eller om det rör sig om en mer informell överenskommelse. Synen på konsortier mellan stora byggföretag har också skärpts i och med den förändrade konkurrenslagen. Det finns numera en praxis genom att Konkurrensverket har nekat undantag för konsortiesamarbeten mellan de stora byggföretagen.

Byggproduktområdet betecknas av många som ett av de mest problematiska på (8V LQUH PDUNQDG.74 Försöket att skapa ett gemensamt

regelverk för byggvaruområdet har ännu inte lyckats, vilket beror på att nödvändiga tillämpningsdokument till direktivet inte har tagits fram. Genom att direktivet ändå anses vara harmoniserat har i stället effekten blivit att principerna för ömsesidigt erkännande etc. inte är tillämpliga.

Situationen är därför, när det gäller varurörligheten, sämre än om en harmonisering inte hade ägt rum. Den nuvarande situationen med ett icke fungerande harmoniseringsdirektiv medför därmed bristande konkurrens både nationellt och internationellt.

)|UlQGULQJVSURFHVVHU

Den markanta nedgången i efterfrågan på bostäder och den reformering av bostadsfinansieringssystemet som ägt rum under 1990-talet har ökat omvandlingstrycket i byggsektorn. Branschen har själv satt igång ett förändringsarbete för att öka produktiviteten. Denna process har

74 EGs byggproduktdirektiv (&RQVWUXFWLRQ 3URGXFWV 'LUHFWLYH &'3) syftar till att åstad- komma fri rörlighet för bygg- och anläggningsprodukter. Direktivet har överförts till svensk rätt genom byggproduktlagen och lagen om teknisk kontroll samt lagen om EG- märket. Byggproduktdirektivet förvaltas av EGs ständiga byggkommitté (SCC).

påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering av byggandet.

Behovet av att industrialisera byggandet är något som har uppmärksammats allt mer. Ett industrialiserat byggande kräver förändringar i byggprocessen, där ett viktigt led kan vara ökad prefabricering och större variationsmöjligheter. Möjligheterna att bygga varierat och med hög kvalitet, genom att bland annat använda nya typer av material och produktionstekniker, är betydligt större i dag än under miljonprogrammets dagar. Ett mer industriellt byggande och utvecklingen av nya produktionsmetoder kräver en större innovationsbenägenhet hos de producerande företagen. För att kunna möta behovet av, och skapa förutsättningar för, en ökad innovationsbenägenhet krävs det att kompetensen i de producerande företagen ökar.

Ett mer industriellt byggande kan tillsammans med en ökad standardisering och internationalisering leda till en omstrukturering och nya affärsmöjligheter för byggmaterialindustrin. Ökad prefabricering kan innebära att vissa arbetsmoment försvinner eller integreras. Det kan exempelvis innebära att vinster flyttas från entreprenörsledet till byggmaterialtillverkarledet. Byggentreprenörerna kan som en följd av detta bli mer intresserade av att i större utsträckning integrera sig med byggmaterialindustrin. Ett exempel på denna utveckling är Skanska som har ökat sitt aktieinnehav i byggmaterialtillverkande företag.

6SHOUHJOHU NDQ VW|GMD SURFHVVHQ PRW |NDG SURGXNWLYLWHW

Det är viktigt att den process mot ökad effektivitet som har inletts inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulansåtgärder. Det kan nämligen innebära negativa effekter för kostnadsutvecklingen, speciellt om de utformas på ett sätt som inte ger incitament till produktivitetsökningar och ökad industrialisering av byggandet.

De processer som har inletts och de tendenser som kan skönjas i byggsektorn kan innebära att koncentrationen och integrationen över olika led och marknader tilltar. För att detta skall komma konsumenterna till godo krävs faktorer som minskar de ledande företagens makt på marknaden. Avgörande faktorer som kan fungera som motvikt till marknadsmakt är rationella köpare och internationell konkurrens. Därför är det viktigt att eventuella hinder för importkonkurrens tas bort så att konkurrenstrycket kan öka. Erfarenheterna visar att konkurrenslagen inte är ett tillräckligt villkor, men väl ett nödvändigt villkor, för att öka konkurrensen i byggsektorn. Ett hot om importkonkurrens kan därför vara ett effektivare och billigare medel än andra alternativ för att öka konkurrensen.

Exportmöjligheter för svenska företag inom byggmaterialindustrin kan vara viktigt för att få till stånd investeringar och satsningar på att utveckla metoder för ett mer industrialiserat byggande. För att få en rationell produktion som är konkurrenskraftig krävs det en viss volym för att investeringarna ska vara lönsamma. Ett sätt att höja konkurrenstrycket i byggsektorn är att öka företagens incitament till att etablera sig på utländska marknader. Syftet med EUs inre marknad på byggområdet är

att underlätta byggföretagens möjligheter att arbeta i grannländerna. Om den inre marknaden ska fås att fungera måste särlösningar som försvårar för nya och konkurrerande aktörer på byggmarknaden i de olika medlemsländerna undanröjas. I dag finns ingen fungerande gemensam marknad för byggområdet men när den inre marknaden börjar fungera bör den internationella specialiseringen öka med effektivare produktion och konkurrens som följd. De små och medelstora företagen kan då genom att utveckla specialistkompetens dra nytta av de nya marknadsmöjligheterna. Liberaliseringen av den offentliga upphandlingen ökar också konkurrensen på hemmamarknaden.

För att skapa incitament till nya innovativa lösningar fordras större kunskaper än i dag. För att köparna ska agera rationellt och för att konkurrensen ska fungera är det viktigt att kompetensen ökar på beställarsidan. Speciellt viktigt är detta om byggandet blir mer komplext och industrialiserat. Ett sätt att öka beställarnas kompetens är att i ökad grad anställa personer med en hög och bred utbildning inom byggområdet. Speciella utbildningar med inriktning på just beställningsfunktionen kan därför behövas. Beställaren måste främst ha förmåga att förstå vilken roll det byggda kommer att spela i det samhälle där det byggs och hur det kommer att användas av olika kategorier av brukare. Kompetens är även en fråga om att kunna branschen och dess olika aktörer, så att lämpliga entreprenörer kan identifieras. Behovet av ökad kompetens för att möta denna utveckling gäller som nämnts också byggmaterial- och byggföretagen. För att tillgodose behovet av detta kompetenslyft kan det behövas insatser i utbildningssystemet eller att någon form av certifierings- eller auktorisationssystem övervägs.

Miljöregler är spelregler för företagen

8nder de senaste decennierna har skilda miljöpolitiska mål klättrat allt högre på den politiska agendan. För att nå målen har därmed allt fler regler och andra styrmedel införts. De spelreglerna står i fokus för analysen.75 Frågan är om de medel som används eller planeras för att nå de miljöpolitiska målen fungerar som sunda spelregler för handel och konkurrens. Eller om spelreglerna kan utformas på ett bättre sätt, utan att man samtidigt minskar möjligheterna att nå miljömålen.

Till miljöregler kan de formella statliga styrmedlen räknas, det vill säga lagar, miljöavgifter, skatter och subventioner. Men också olika informella åtgärder kan fungera som spelregler och ha stor betydelse för marknadernas funktion. Det kan gälla mer eller mindre frivilliga åtaganden, förhandlingar, konsumentpåverkan och insatser som påverkar marknadens aktörer på olika sätt. De miljöpolitiska styrmedel som tillämpats i Sverige bygger i hög grad på direkta regleringar men det finns också många inslag av ekonomiska styrmedel. Exempel på ekonomiska styrmedel är koldioxid-, svavel- och kväveoxidskatterna samt pant på olika produkter.

75 Avsnittet bygger på 0LOM| KDQGHO RFK NRQNXUUHQV VSHOUHJOHU I|U HIIHNWLYD PDUNQDGHU, 1998, Kommerskollegium, Konkurrensverket och NUTEK.

'HW ILQQV PnONRQIOLNWHU

Det finns ingenting som direkt tyder på att de styrmedel eller andra åtgärder på miljöområdet som hittills har använts i Sverige har varit något avgörande hinder för marknadsekonomins funktion. Det betyder inte att miljöreglerna och deras tillämpning alla gånger är helt idealiska. Men jämfört med andra ingrepp i marknader har de inte påverkat produktionen eller priserna lika mycket som ändringar i andra faktorer, som till exempel förändrade råvarupriser, personalkostnader och valutakurser. Ett stort metodproblem i detta sammanhang är att det är omöjligt att säga hur situationen skulle ha blivit om miljöreglerna hade varit annorlunda utformade. Det går till exempel inte att intervjua företag som skulle ha funnits om villkoren för konkurrens och handel hade varit annorlunda utformade.

Miljömålen är inte absoluta utan innebär avvägningar mellan olika mål.

I den svenska miljöpolitiken har bland annat sysselsättningsaspekten ofta vägts in vid koncessionsprövningar. Det är nödvändigt att olika miljökvalitetsmål diskuteras så att det bättre går att säga hur mycket av ett miljömål som måste ges upp för att ett annat miljömål eller välfärdsmål ska uppnås. För att miljöpolitiken ska vara framgångsrik är det mycket viktigt att de målkonflikter som finns, eller som kan uppstå, när man utformar miljöstyrmedel klargörs. Man måste veta kostnaderna i form av välfärdsförluster på andra områden av att införa olika åtgärder, till exempel kostnaden för utebliven konkurrens. Saknas en helhetsbild av miljöpolitiken och dess konsekvenser finns risken att den blir instabil och ineffektiv när målkonflikterna visar sig.

Att miljöreglerna inte har haft några avgörande negativa effekter på ekonomins funktionssätt i stort betyder inte att de inte har skapat några problem alls. Det finns flera exempel på miljöregler som har snedvridit konkurrensen på de inhemska och internationella marknaderna, eller riskerar att göra det. Inte minst gäller det regler som hindrar eller försvårar för nya företag att etablera sig på marknaden, eller som gör det svårt för mindre företag att konkurrera med stora företag. Att marknader är utmaningsbara är av central betydelse för deras dynamik och effektivitet. Därför är det viktigt att försöka skapa spelregler som inte försvårar för mindre företag eller hindrar import.

På enskilda marknader kan den här sortens problem vara eller bli relativt stora. Det gäller särskilt försöken med ”otraditionella” styrmedel och andra åtgärder som har prövats på senare år. Ett exempel är olika försök att åstadkomma kretslopp för vissa material. De innebär ofta direkta ingrepp på marknaderna, och riskerar därmed att hämma en sund konkurrens.

Det finns exempel på när målkonflikter mellan miljömålen och konkurrensen kan lösas genom åtgärder som leder till att miljömålet uppnås utan att hindra handeln och störa konkurrensen. Men det är viktigt att komma ihåg att det även finns konflikter som man inte kan komma ifrån och som kräver avvägningar mellan olika mål som måste bestämmas genom politiska beslut.

0nONRQIOLNWHU RFK DYYlJQLQJDU

Ekonomiska styrmedel, till exempel en utsläppsskatt, ger incitament till en successiv anpassningsprocess av produktionen. Det gör att styrmedlet blir ett incitament som skapar en långsiktig förbättring av produktionen som kan innebära både bättre miljö och en effektivare produktion. Den situation som råder i dag jämfört med för trettio år sedan innebär att antalet beslutsfattare som berörs av en miljöreglering är flera. Det blir därför allt svårare att klara av tillsyn och information om enskilda företags miljöbelastning och kostnadsstrukturer. Det innebär att direkta regleringar blir allt svårare att administrera.

Ekonomiska styrmedel har den egenskapen att de drabbar alla lika och är konkurrensneutrala eftersom det inte finns något förhandlingsutrymme i tillämpningen. En fundamental kritik mot ekonomiska styrmedel är att de blir dyra om alla negativa effekter ska internaliseras i priset. Poängen är just att synliggöra kostnader och sätta en prislapp på miljön för att kunna väga olika miljökvalitetsmål mot varandra i den politiska beslutsprocessen.

Det finns mycket som talar för att miljöskatter eller avgifter i miljöpolitiken bör användas i första hand. När OECD granskade den svenska miljöpolitiken var en av slutsatserna att Sverige bör satsa mer på ekonomiska styrmedel.76 Den uppfattningen delas också av regeringen som i olika sammanhang har argumenterat för en ökad användning av ekonomiska styrmedel.

Även om en del av de nuvarande miljölagarna skulle kunna ersättas med ekonomiska styrmedel så lär de finnas kvar under överskådlig tid. Därför är frågan om hur lagarna tillämpas viktig, bland annat för konkurrensen. Om tillsynen fungerar bristfälligt kan det löna sig att fuska och kringgå reglerna genom att lura myndigheter och konsumenter. Som redan har påtalats förutsätter fria marknader ett ”starkt samhälle” för att marknadsekonomin skall vara samhällsekonomiskt effektiv.

1\D VW\UPHGHO NUlYHU Q\D UHJOHU

Under de senaste åren har information till konsumenter börjat användas som miljöstyrmedel. Miljömärkning och information kan inte klassificeras som vare sig traditionella ekonomiska eller administrativa styrmedel. Miljömärkning handlar om information och utnyttjar det miljöintresse som har vuxit på senare år hos konsumenterna. I en marknadsekonomi är det konsumenternas val som bestämmer vad som skall produceras. Om konsumenternas val ska leda till effektiva byten måste konsumenterna ha tillgång till perfekt information. Information är därför inte någon styrning som stör marknadernas funktion. Däremot kan det vara ett medel för att få en fungerande marknad genom att ge konsumenterna tillgång till information om de miljökostnader som konsumtionsvalen kan vara förenade med. För att miljömärkningen ska

76 OECD Environmental Performance, review of Sweden. Miljödepartementets skriftserie 1:1996.

vara ett alternativ till traditionella styrmedel krävs dock att de kriterier som gäller för miljömärkning bygger på de uppsatta miljömålen. Så är det inte i dag. Därför behöver de nuvarande systemen utvecklas och förbättras. Det är också viktigt att kriterierna utformas på ett sätt som inte diskriminerar de mindre företagen i förhållande till större företag eller diskriminerar utländska producenter i förhållande till inhemska.

Olika typer av subventioner används som styrmedel, bland annat på miljöområdet. Syftet är ofta att stimulera företagen att genomföra investeringar eller andra åtgärder som bedöms som angelägna från miljösynpunkt. Riktade subventioner riskerar alltid att snedvrida konkurrensen och minska dynamiken på marknaden. Reglerna för bidragen måste därför utformas och tillämpas med särskild hänsyn till konkurrensförhållandena. I första hand bör bidragen riktas mot sådana områden där det saknas förutsättningar för effektiva marknader. För åren 1998 till 2000 kan kommunerna söka pengar till lokala investerings- program. Motivet är dels att åstadkomma miljöförbättringar, dels att skapa sysselsättningstillfällen. För att inte störa konkurrensen är det viktigt att bidragen inte används för att starta kommunala verksamheter som konkurrerar med aktörerna på marknader som håller på att utvecklas. Bidragen får heller inte hindra eller försvåra för nya företag att etableras. Samma typ av krav bör gälla för andra former av bidrag till miljöåtgärder.

Under de senaste åren har olika åtgärder vidtagits eller planerats för att stimulera ett ökat kretslopp av material och avfall. Det finns en rad principiella frågetecken kring åtgärdernas effekter på konkurrensen, och flera tecken på skadliga effekter. Eftersom de inte har funnits någon längre tid är det svårt att peka på och bedöma hur allvarliga problemen är. Det finns många olika möjligheter att nå syftet med åtgärderna. Därför bör de åtgärder som har prövats och planerats hittills betraktas och utnyttjas som experiment, som måste följas och utvärderas innan de införs i full skala. På kort sikt handlar det om att bedöma åtgärdernas effekter på de aktuella kretsloppsmarknaderna och konsekvenserna för de nuvarande och tänkbara aktörerna.

Men frågan har dessutom ett vidare perspektiv, som gäller konsekvenserna för näringslivet och ekonomin i stort av att förverkliga visionen om ett ”kretsloppssamhälle”. I dagsläget finns inte tillräcklig kunskap om vilken omställning och strukturomvandling som kan krävas för att uppnå de mål som diskuteras. Om de försök som pågår följs och utvärderas noga kan det ge värdefull information om de potentiella målkonflikter som kan uppstå vid en omställning av det här slaget.

(8 HQ LQVWDQV L PLOM|DUEHWHW

I flera fall har Sverige tvingats dra tillbaka förslag till miljöregler i form av tekniska krav på produkter. Skälet är att reglerna har råkat i konflikt med EUs strävan att underlätta den fria handeln över gränserna.

Förslagen har i flera fall passerat genom en rad instanser innan de lagts fram. Arbetet med förslag till regler på miljöområdet bedrivs därför ineffektivt. I denna situation finns risken att spelreglerna blir otydliga och instabila. De svenska procedurerna bör fungera så att förslagen stäms av

mot EG-reglerna och anpassas till dessa i ett tidigare skede. Det kan bidra till att göra spelreglerna mer stabila, samtidigt som de blir mer effektiva som styrmedel på miljöområdet.

Möjligheterna att ställa krav i samband med offentlig upphandling begränsas av formella regler. Genom att ställa miljökrav vid upphandling kan de fungera som ett miljöpolitiskt styrmedel. EG-direktiven innehåller inga uttryckliga bestämmelser om möjligheterna att ställa miljökrav. Det är därför viktigt att Sverige har en strategi och verkar för gemensamma regler för miljökrav i samband med offentlig upphandling. Att driva frågorna nationellt kan ge negativa effekter på konkurrensen och handeln över gränserna. En förutsättning för att i framtiden kunna utnyttja den offentliga upphandlingen som ett sätt att minska miljöbelastningen är att EGs regler utformas så att det går att ställa miljökrav i upphandlingen. Så länge det saknas tydliga EG-regler finns risken att de olika länderna utformar nationella regler.

Sammanfattning

En fri marknad - en marknad utan regler - och en fungerande marknad är två helt skilda saker. För att marknader ska fungera krävs ett väl anpassat regelverk. Den offentliga sektorn har en betydelsefull roll för att främja en effektiv konkurrens och dynamiska marknader.

Det är en svår konst att avreglera marknader så att målen med avregleringen uppfylls, till exempel att öka den samhällsekonomiska effektiviteten. Faktorer som till exempel efterfrågans priselasticitet, marknadsstrukturen och priskonkurrensen är avgörande för huruvida en övergång från en ”reglerad” till ”en friare” marknad leder till ökad samhällsekonomisk effektivitet. Det behövs oftast nya spelregler som leder företagen och konsumenterna på marknaderna till att fatta de beslut som främjar samhällsekonomisk effektivitet.

För att kunna utforma spelregler som leder till att marknaderna blir effektiva krävs noggranna analyser av varje enskild marknads speciella särdrag. Regelverket måste anpassas till den aktuella marknadens behov. På grund av att analyserna inför avregleringar i en del fall varit bristfälliga har avregleringarna till vissa delar misslyckats. Det har skapat osäkerhet och samhällsekonomiska kostnader som hade kunnat undvikas.

Likväl som företagen ständigt måste anpassa sig till förändrade marknadsförhållanden måste utformningen av samhällets spelregler anpassas över tiden. De regler som var effektiva igår är troligen inte de effektivaste för att åtgärda dagens och morgondagens problem. Det faktum att situationen hela tiden förändras gör att regler som tidigare uppfyllde sitt syfte inte längre gör det utan övergår till att bli ett hinder för dynamiken i ekonomin. Det är därför viktigt att exempelvis marknads- anpassningen av byggsektorn, med bland annat minskade subventioner, fortsätter.

Samtidigt som spelregler måste anpassas efter förändrade förutsättningar har näringslivet ett behov av långsiktiga spelregler. Här finns en potentiell konflikt. Det krävs därför att målkonflikter som kan uppstå klargörs innan nya spelregler införs. Det är viktigt att klargöra vilka marknadsimperfektioner som finns innan och vilka som kan uppstå

efter det att spelreglerna förändras. Även när målen är andra än att exempelvis värna om handel och konkurrens måste man veta kostnaden för att nå dessa andra målsättningar, i form av exempelvis kostnaden av utebliven konkurrens. Klargör man målkonflikterna och kan hantera dessa med hjälp av andra regler skapas förutsättningar för mer långsiktigt stabila spelregler. Först och främst bör man överväga att använda sig av beprövade styrmedel. Det är till exempel viktigt att ”oprövade” styrmedel inte införs innan försök i mindre skala har genomförts.

Det är betydelsefullt att skapa förutsättningar för inträde till marknader och i det sammanhanget är hotet från nya svenska företag och importkonkurrens viktigt. Spelreglernas uppgift får inte vara att gynna vissa aktörer på bekostnad av andra, till exempel genom att ge befintliga företag konkurrensfördelar. Deras framgångar ska bestämmas av hur skickliga de är i förhållande till konkurrenterna.

8WELOGQLQJ RFK

NRPSHWHQV

I de tidigare kapitlen har betydelsen av utbildning påvisats på olika sätt. I kapitel 2 skildrades bland annat strukturförändringen i efterfrågan på arbetskraft med avseende på utbildning. Minskningen av sysselsatta var i relativa termer större för lägre utbildade än för högre utbildade. För de högst utbildade steg till och med sysselsättningen mellan 1990 och 1995. I kapitel tre jämfördes utvecklingen av den svenska industriproduktionen med OECD-genomsnittet mellan 1990 och 1997. Det visade sig att de delbranscher som har haft en mycket stark expansion karaktäriseras som kunskapsintensiva. Emellertid erhöll vi vissa indikationer på att Sveriges komparativa fördelar i kunskapsintensiv industri håller på att stagnera. I avsnittet om näringsklimatet ansåg över en fjärdedel av de tillfrågande aktörerna i näringslivet att ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft har stor betydelse för investeringsbenägenheten. 77 Denna andel var nästan dubbelt så stor som den andel företagsledare som menade att minskade kapitalkostnader i form av lägre ränta var viktigast för att öka investeringarna. Vi kan konstatera att dessa exempel visar på utbildning som ett ytterst viktigt strategisk område för tillväxtpolitik, något som också framhölls i produktivitetsdelegationens betänkande. 78

I en tid där selektiv näringspolitik med riktade stöd minskat 79 samtidigt som utbildningens betydelse betonats både i modern ekonomisk tillväxt- teori och i innovationsforskning har också intresset för utbildning blivit allt större från statsmakternas sida. 80 I regeringens tillväxtproposition kunde man således läsa att ”Arbetskraftens kunskaper och kompetens är en avgörande förutsättning för produktivitetsutveckling och tillväxt ´81 Förutom att konstatera utbildningens betydelse för den långsiktiga tillväxten fastslog regeringen i budgetpropositionen 1997 att utbildning också är av stor fördelningspolitisk betydelse.

Varför är då utbildning så betydelsefullt? När man talar om utbildning i ekonomiska sammanhang brukar man dela in effekterna av utbildning i två aspekter. Den ena är inriktad på utbildningens värdeskapande effekt och utgår från att individens produktivitet ökar med utbildningsnivån. Det

77Man kan naturligtvis invända att det ligger i arbetsgivarens intresse att öka utbudet av olika typer av arbetsskraft då detta i längden medför lägre löneökningar.

78SOU 1991:82 sid 30.

79Till exempel industripolitiken på 1970-talet med dess omfattande stöd till specifika branscher.

80Människors utbildning har länge varit ett ämne för statlig uppmärksamhet, se till exempel SOU 1973:3, sid 79, eller SOU 1959:45, s 162, om skrivningar rörande betydelsen av högre utbildning. För en diskussion kring förändringen av näringspolitikens inriktning de senaste decennierna se Hansson och Lundberg,

%DVLQGXVWUL RFK K|JWHNQRORJL, SNS Förlag 1995.

81Prop 1995/96:25 s 13.

100

innebär att värdet per arbetsinsats ökar ju högre utbildning den anställde har. Den andra aspekten på utbildning är konsumtion och innebär att effekten av utbildning framför allt har karaktären av individuell tillfredsställelse. Det är intressant att utbilda sig och att kunna mer, men det ger inte nödvändigtvis högre inkomst. Utbildning som konsumtion är en viktig aspekt men av mindre direkt betydelse när vi analyserar utbildningens ekonomiska konsekvenser. De ekonomiska aspekterna av utbildning är så betydelsefulla att man talar om investeringar i human- kapital i analogi med andra investeringar i produktivt kapital. Vid sidan om effekten att enskilda individer blir mer produktiva medför utbildning även att andra i denna individs närhet blir mer produktiva, man talar om att utbildningens produktivitet ”spiller över”. Det brukar också poängteras att utbildning för med sig en ökad förmåga att anpassa sig till förändrade situationer. Det skulle kunna uttryckas som att utbildning ökar individens möjlighet att få arbete.

Kompetens är ett begrepp som allt mer hörs i debatten och som syftar till att fånga upp en skicklighetsaspekt i utförandet av specifika uppgifter. Den tekniska utvecklingen och allmänt förändrade marknadsvillkor innebär att den kompetens som krävs för att kunna utföra olika arbetsuppgifter kontinuerligt genomgår förändringar. Detta medför i sin tur att vidareutbildning blir allt viktigare för ökad produktivitet. Den formella utbildningsnivån får därför anses utgöra en bas för individens fortsatta lärande men indikerar samtidigt ett lands förutsättningar avseende tillgången till kvalificerad arbetskraft. Analyser med avseende på humankapital grundar sig vanligtvis på den formella utbildning som det offentliga utbildningssystemet tillhandahåller. I detta kapitel utgår vi från den formella utbildningen men använder även ett alternativt sätt att mäta människors kompetens.

Med anledning av utbildningens påvisade betydelse har vi i detta kapitel sammanställt tre analyser. Först studerar vi utbildningsnivån i Sverige i jämförelse med andra avancerade industriländer. Jämförelser har gjorts tidigare i olika avseenden men det material som vi fått till förfogande medger även en jämförelse på sektorsnivå. Sedan ställer vi frågan om högre utbildning har lett till ökade inkomster under 1990-talet? Ett positivt svar på denna fråga skulle innebära en ökad drivkraft för individer att studera vidare. Slutligen vill vi diskutera ett alternativt mått på kompetens. I kapitlets sista avsnitt jämförs de vuxnas förmåga att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information i sju länder. Denna förmåga har betydelse för utbildningssatsningar och den fortsatta utvecklingen i näringslivet.

101

8WELOGQLQJVQLYnQ L LQWHUQDWLRQHOO MlPI|UHOVH

Inriktningen på ett lands produktion av varor och tjänster bestäms av tillgången till produktionsfaktorer relativt andra länder. 82 Produktionsförutsättningarna har förändras drastiskt i och med marknadernas globalisering. Kapitalet rör sig numera relativt fritt över de nationella gränserna och kostnaderna för transport av varor har blivit lägre. Det innebär att både möjligheterna och incitamenten ökar för producenter att etablera produktionsanläggningar i länder som har lägre produktionskostnader än hemlandet. En förutsättning är givetvis att en högre vinst uppväger övriga omkostnader, som exempelvis transportkostnader. Ett exempel är arbetsintensiva varor som i allt större utsträckning tillverkas i länder där det finns tillgång till relativt billig arbetskraft och sedan exporteras.

Samtidigt ökar den kunskapsintensiva produktionen i omfattning och ny teknik sprids i allt snabbare takt mellan länder. Humankapital är en produktionsfaktor som är mer fast knuten till ett specifikt land och representerar därmed också en mer stabil resurs. Det innebär att satsningar som höjer arbetskraftens humankapital skapar konkurrens- fördelar som är direkt knutna till ett specifikt land. För att kunna använda sig av ny teknik, och för att kunna utveckla den, ställs höga krav på individers kunskap. Ett land med mycket humankapital kan därför lättare ta till sig innovationer från andra länder, både i syfte att använda sig av den i produktionen och för att vidareutveckla produkter. Det är rimligt att förmågan att ta till sig nya produkter i snabb takt påverkar landets tillväxttakt positivt och samtidigt stimulerar utvecklingen av humankapitalet. Att bygga upp komparativa fördelar med avseende på kompetens bör därmed leda till bestående konkurrensfördelar. Tillgången till kvalificerad arbetskraft, som kan delta i avancerad produktion, påverkar i allt högre grad de kunskapsintensiva företagens lokali- seringsbeslut.

Arbetsfördelningen mellan länder bestäms således i ökad utsträckning av arbetskraftskostnaden- och kunskapsnivån i ett land. Arbetskraftens nivå vad gäller utbildning och kompetens blir den avgjort viktigaste produktionsfaktorn för ett land som vill skapa konkurrensfördelar inom

kunskapsintensiv produktion istället för att priskonkurrera genom låga löner 83.

82Enligt Faktorproportionsteorin, Heckscher-Ohlin. För en närmare beskrivning av denna med tillämpning på Sverige se till exempel: Leamer E och Lundborg P, Sweden

&RPSHWLQJ LQ WKH *OREDO 0DUNHWSODFH $ +HFNVFKHU 2KOLQ YLHZ, SNS Occasional Paper No 68 1995.

83I avsnittet om "Kvalitet som konkurrensmedel" i kapitel 3 visades att Sverige trots lägre relativ priser med anledning av 80-talets devalveringar misslyckats att bibehålla eller öka industrins marknadsandelar intenationellt sett.

102

Färre anställda med lång universitetsutbildning i Sverige

Hur hög är då utbildningsnivån hos de anställda i Sverige i ett internationellt perspektiv? Det är frågan som vi ska försöka besvara i detta avsnitt. Vi jämför utbildningsnivån hos de anställda i Sverige med ett genomsnitt för åtta OECD-länder. 84 Att vi väljer att studera de anställda beror på att de kan antas illustrera ländernas faktiska användande av produktionsfaktorn humankapital. Av resultaten framgår att Australien, Kanada och USA utmärker sig genom att ha en betydligt högre andel universitetsutbildade bland de anställda. Eftersom Kanada och USA är befolkningsmässigt stora länder representerar de dessutom en stor andel av det totala antalet sysselsatta i de 8 länderna och får därav en stor relativ vikt. Vi är intresserade av hur Sverige står sig i jämförelse med både de europeiska länderna och samtliga länder som ingår i studien. Resultaten redovisas därför som en jämförelse mellan Sverige och två aggregat av OECD-länder. De två aggregaten är OECD4, som visar ett genomsnitt av de anställdas formella utbildning i de fyra europeiska länderna, och OECD8 där även de utomeuropeiska länderna inkluderas.

Av diagram 5.1 framgår de anställdas utbildningsnivå i Sverige jämfört med de två OECD-aggregaten. Resultaten visas både för hela ekonomin och för den delen av ekonomin som kvarstår när verksamheter som ingår i den svenska offentliga sektorn räknats bort. I hela ekonomin är de anställdas utbildningsnivå i Sverige och i de europeiska OECD-länderna relativt likartad. Andelen högskoleutbildade är till och med något högre i Sverige. En skillnad som vi kan notera är att andelen anställda med längre universitetsutbildning är något lägre i Sverige och att det är den

relativt stora andelen anställda med kortare universitetsutbildning som ger det positiva resultatet. Däremot är andelen universitetsutbildade bland de anställda betydligt högre i det totala OECD-aggregatet, som även inkluderar de utomeuropeiska länderna. De anställdas utbildningsnivå i Sverige står sig därmed bra i jämförelse med de europeiska länderna men är betydligt lägre i jämförelse med de anställdas utbildningsnivå i det sammanlagda aggregatet.

84Australien, Danmark, Finland, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. Antalet länder i jämförelsen begränsas av tillgängliga data på utbildningsnivån för anställda på sektorsnivå. Trots det begränsade urvalet av länder ingår några av Sveriges viktigaste konkurrentländer inom kunskapsintensiv produktion.

103

'LDJUDP 'H DQVWlOOGDV XWELOGQLQJVQLYn L 6YHULJH MlPI|UW PHG HWW JHQRPVQLWW I|U WYn 2(&' DJJUHJDW 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ WDO

	Hela ekonomin			Utan vård, omsorg, utbildning*
100		13,3	12,8		9,1	7,4
	19,2			13,8	9,1	7,4
				13,8	7,5	6,6
						6,6
		9,1	11,6
80		9,1	11,6	18,6
80

	20,1
60
40		77,6	75,6		83,4	86,1
40		77,6	75,6	67,6
	60,7			67,6
	60,7
20
0

OECD8	OECD4	Sverige		OECD8	OECD4 Sverige

	Högst gymn.		Univ < 3 år		Univ > 3 år

$QP $WW WLGVDQJLYHOVHQ lU WDO EHURU Sn DWW nUWDOHQ VNLOMHU VLJ QnJRW PHOODQ OlQGHUQD cUWDOHQ DQJHV L SDUHQWHV HIWHU UHVSHNWLYH ODQG L XSSUlNQLQJHQ VRP I|OMHU 2(&' lU HWW DJJUHJDW VRP EHVWnU DY 'DQPDUN )LQODQG

6WRUEULWDQQLHQ RFK 7\VNODQG , DJJUHJDWHW 2(&' LQJnU GHVVXWRP $XVWUDOLHQ -DSDQ .DQDGD RFK 86$ 6YHULJH

$QP 9nUG RPVRUJ RFK XWELOGQLQJ UHSUHVHQWHUDU DYGHOQLQJ ,6,& UHY

.lOOD 2(&' 'LUHFWRUDWH IRU (GXFDWLRQ (PSOR\PHQW /DERXU DQG 6RFLDO $IIDLUV

När vi exkluderar verksamheter som i Sverige bedrivs inom offentlig sektor förändras sammansättningen av utbildningsnivån. Andelen anställda med universitetsutbildning minskar både i Sverige och i de båda aggregaten, vilket innebär att andelen högutbildade är högre inom dessa verksamheter än i ekonomin som helhet. Det är dock i Sverige som förändringen är störst och det får ses som ett uttryck för att en större andel av akademikerna i Sverige är sysselsatta inom offentlig verksamhet jämfört med övriga länder.

Lägre andel högutbildade inom samtliga sektorer

Vad kan de observerade skillnaderna bero på? En hypotes skulle kunna vara att skillnaderna är en konsekvens av att näringslivsstrukturen är olika i länderna. Exempelvis kan vissa länder i större utsträckning ha inriktat sin produktion till kunskapsintensiva sektorer, som i sin tur kräver en högre andel utbildad personal. En annan förklaring kan vara att vissa länder helt enkelt efterfrågar en generellt sett större andel högutbildad personal inom respektive sektor. Skillnaderna i utbildningsnivå skulle då bero på ett mer utbyggt utbildningssystem som medger att näringslivet får en arbetskraft som motsvarar efterfrågan. En annan konsekvens av ett omfattande utbildningssystem kan vara att efterfrågan på högutbildad

104

arbetskraft stiger i samband med att utbudet ökar eftersom lönerna för de högutbildade sjunker relativt övrig arbetskraft.

Genom att studera vilken utbildningsnivå de anställda i Sverige skulle ha om förutsättningarna var desamma som i de två OECD-aggregaten ska vi försöka besvara denna fråga. De två faktorerna som vi antog kunde förklara skillnader i utbildningsnivån var sektorsstrukturen i länderna och de anställdas utbildningsnivå inom respektive sektor. För att ta reda på i vilken utsträckning sektorsstrukturen i ett land påverkar utbildningsnivån har vi beräknat hur utbildningsnivån hos de anställda i Sverige skulle förändras om den svenska sektorsstrukturen, det vill säga den procentuella fördelningen av de anställda mellan sektorerna, skulle motsvara fördelningen inom OECD4 respektive OECD8. 85 Det betyder med andra ord att vi antar att Sverige har en lika stor andel anställda inom varje sektor som genomsnittet i de båda aggregaten. För att se om skillnaderna i stället beror på de anställdas utbildningsnivå inom respektive sektor har vi också beräknat hur de anställdas utbildningsnivå i Sverige skulle förändras om utbildningsnivån sektorsvis i de två OECD- aggregaten appliceras på den svenska sektorsstrukturen. Det innebär att vi antar en procentuell fördelning av utbildningsnivån inom respektive sektor i Sverige som motsvarar genomsnittet i de båda aggregaten. Resultaten illustreras i diagram 5.2.

85 Sektorsindelning enligt ISIC Rev.2.

105

'LDJUDP )DNWLVN XWELOGQLQJVQLYn KRV GH DQVWlOOGD L 6YHULJH RFK EHUlNQDG HIIHNW Sn XWELOGQLQJVQLYnQ RP I|UXWVlWWQLQJDUQD PHG DYVHHQGH Sn XWELOGQLQJV UHVSHNWLYH VHNWRUVVWUXNWXU VNXOOH PRWVYDUD GH L 2(&' RFK 2(&' DJJUHJDWHQ 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ WDO

100	12,8	11,0	10,7
				15,1	21,7
		10,1	10,2
80	11,6			9,6

20,7

75,6

78,9

79,1

75,3

57,6

Sverige

Sv utb

OECD4

OECD8

sektor

OECD4

OECD8

utb

Högst gymn.

Univ<3 år

Univ>3 år

$QP $WW WLGVDQJLYHOVHQ lU WDO EHURU Sn DWW nUWDOHQ VNLOMHU VLJ QnJRW PHOODQ OlQGHUQD 'H H[DNWD nUWDOHQ I|U UHVSHNWLYH ODQG nWHUILQQV L DQVOXWQLQJ WLOO GLDJUDP

.lOOD 2(&' 'LUHFWRUDWH IRU (GXFDWLRQ (PSOR\PHQW /DERXU DQG 6RFLDO $IIDLUV

Den första stapeln redovisar den faktiska utbildningsnivån hos de anställda i Sverige. I den andra och den tredje stapeln kan vi se vilken utbildningsnivån skulle vara i Sverige om vi applicerade den svenska utbildningsstrukturen sektorsvis på den sektorsstruktur som återfinns i OECD4 respektive i OECD8. Den fjärde och den femte stapeln illustrerar det motsatta förhållandet; att den sammansättning av formell utbildning sektorsvis som återfinns i de båda aggregaten appliceras på den svenska sektorsstrukturen.

Som framgår av diagrammet skulle en sektorsstruktur som motsvarar genomsnittet för OECD-länderna, oavsett aggregat, innebära en lägre andel universitetsutbildade bland de anställda i Sverige. En applicering av OECD-ländernas utbildningsstruktur på den svenska sektorsstrukturen skulle däremot höja andelen anställda med universitetsutbildning. Skillnaden varierar dock betydligt i storlek beroende på vilket aggregat som studeras. Skillnaden mellan Sverige och de europeiska länderna kan uppfattas som relativt liten när det gäller andelen av de anställda med universitetsutbildning jämfört med de lägre utbildade. För att tydligare åskådliggöra skillnaden på 0,3 procentenheter som skiljer de båda utbildningsnivåerna åt kan nämnas att det motsvarar drygt 10 000 personer. Det finns också en distinkt skillnad mellan andelen anställda

106

med långa och korta högskoleutbildningar. Skillnaden på 2,3 procentenheter innebär att antalet med en universitetsutbildning på minst tre år skulle behöva öka med drygt 80 000 personer för att andelen anställda med lång universitetsutbildning i Sverige ska motsvara genomsnittet för de länder som ingår i aggregatet OECD4. Detta faktum speglar att andelen med längre högskoleutbildningar är mindre i Sverige än i de andra europeiska länderna som ingår i OECD4. Av diagrammet framgår också att en utbildningsstruktur sektorsvis som motsvarar genomsnittet av samtliga de studerade OECD-länderna skulle innebära en avsevärt högre utbildningsnivå i Sverige. Antalet anställda med någon form av universitetsutbildning skulle behöva öka med över 640 000 för att motsvara nivån inom OECD8.

Skillnader i sektorsstrukturen tycks därmed inte förklara skillnaderna i de anställdas utbildningsnivå. Dessa förefaller istället vara en konsekvens av att de andra OECD-länderna, generellt sett, sysselsätter en större andel universitetsutbildade inom respektive sektor än vad som är fallet i Sverige. För att verifiera resonemanget studerar vi hur andelen anställda med minst tre års universitetsutbildning skiljer sig åt mellan Sverige och de två OECD-aggregaten. Som framgår av tabell 5.1 är mönstret tydligt. I samtliga sektorer är den genomsnittliga andelen anställda med lång universitetsutbildning störst i OECD8, näst störst i OECD4 och minst i Sverige.

7DEHOO	3URFHQWXHOO DQGHO DQVWlOOGD PHG PLQVW nUV XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ
	VHNWRUVYLV L 6YHULJH 2(&' RFK 2(&' WDO

6HNWRU		2(&'	2(&'	6YHULJH

-RUGEUXN VNRJVEUXN RFK MDNW
*UXYRU
7LOOYHUNQLQJ
(O JDV YlUPH RFK YDWWHQ
%\JJ
+DQGHO UHVWDXUDQJ KRWHOO
6DPIlUGVHO NRPPXQLNDWLRQ
)LQDQV RFK XSSGUDJ
9nUG RPVRUJ XWELOGQLQJ

$QP $WW WLGVDQJLYHOVHQ lU WDO EHURU Sn DWW nUWDOHQ VNLOMHU VLJ QnJRW PHOODQ OlQGHUQD 'H H[DNWD nUWDOHQ I|U UHVSHNWLYH ODQG nWHUILQQV L DQVOXWQLQJ WLOO GLDJUDP

.lOOD 2(&' 'LUHFWRUDWH IRU (GXFDWLRQ (PSOR\PHQW /DERXU DQG 6RFLDO $IIDLUV

Det är tydligt att Sverige har en lägre andel med lång universitetsutbildning inom samtliga sektorer. Att Sverige vid upprepade tillfällen försökt förbättra sin konkurrenskraft genom devalveringar och depreciering av kronan har troligen påverkat inriktningen av varu- och tjänsteproduktionen. När de svenska varorna blev relativt billiga på världsmarknaden ökade incitamenten till priskonkurrens, vilket kan ha

107

hämmat utvecklingen från arbetsintensiv till mer kunskapsintensiv produktion.86 För att Sverige ska kunna konkurrera i den allt mer kunskapsintensiva produktionen av varor och tjänster krävs en generell höjning av utbildningsnivån.

Resultaten innebär att Sverige behöver öka satsningarna på utbildning för att komma i kapp övriga OECD-länder. De satsningar som genomförts i syfte att öka antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor är ett steg i denna riktning.

I vilken riktning har då utvecklingen gått under det senaste decenniet? I tabell 5.2 kan vi närmare studera hur andelen anställda med minst tre års universitetsstudier har förändrats i Sverige jämfört med genomsnittet i OECD4- och OECD8-aggregaten. Det finns inte något samband med den distinkta nivåskillnaden som vi såg mellan OECD8, OECD4 och Sverige i tabell 5.1. Ökningstakten är i stället högst inom de europeiska OECD- länderna inom flertalet sektorer.

7DEHOO cUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ DY DQWDOHW DQVWlOOGD PHG PLQVW WUH nUV XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ XQGHU HQ WLRnUVSHULRG VHNWRUVYLV L 6YHULJH 2(&' RFK 2(&'

6HNWRU	2(&'	2(&'	6YHULJH

-RUGEUXN VNRJVEUXN RFK MDNW
*UXYRU
7LOOYHUNQLQJ
(O JDV YlUPH RFK YDWWHQ
%\JJ
+DQGHO UHVWDXUDQJ KRWHOO
6DPIlUGVHO NRPPXQLNDWLRQ
)LQDQV RFK XSSGUDJ
9nUG RPVRUJ XWELOGQLQJ

$QP $WW WLGVDQJLYHOVHQ lU ´HQ WLRnUVSHULRG´ EHURU Sn DWW nUWDOHQ VNLOMHU VLJ QnJRW PHOODQ OlQGHUQD cUWDOHQ DQJHV L SDUHQWHV EDNRP UHVSHNWLYH ODQG L XSSUlNQLQJHQ VRP I|OMHU 6YHULJH RFK 'DQPDUN RFK )LQODQG

RFK 6WRUEULWDQQLHQ RFK 7\VNODQG RFK

$XVWUDOLHQ RFK -DSDQ RFK .DQDGD RFK

VDPW 86$ RFK

.lOOD 2(&' 'LUHFWRUDWH IRU (GXFDWLRQ (PSOR\PHQW /DERXU DQG 6RFLDO $IIDLUV

,QNRPVWSUHPLHUQD KDU |NDW XQGHU WDOHW

För att enskilda individer ska välja att avsätta ytterligare tid i utbildning räcker det inte att konstatera att högre utbildning har en stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det måste finnas andra drivkrafter för individer att utbilda sig. En av de viktigaste drivkrafterna är naturligtvis den ekonomiska avkastningen och i detta avsnitt kommer vi att visa att utbildning betalar sig och att avkastningen på utbildning är högre inom

86 Se till exempel Lundberg ”Utbildning och internationell specialisering i svensk industri”

(NRQRPLVN 'HEDWW nr. 8 1992

108

privat sektor än i offentlig sektor. 87 Vi avser här att analysera hur den ekonomiska avkastningen skiljer sig åt mellan olika

utbildningsinriktningar mellan 1990 och 1995.88 Syftet är framförallt att diskutera om dessa LQNRPVWSUHPLHU ger oss information om förändringar i

ekonomiska drivkrafter till högre utbildning i allmänhet och teknisk i synnerhet.

Det tidiga 1990-talets kris innebar att Sverige ställdes inför det strukturskifte som i andra länder påbörjades redan i slutet av 1970-talet samt under 1980-talet.89 Detta strukturskifte innebar en minskad efterfrågan på arbetskraft med lägre utbildning. Skiftet kom relativt obemärkt i Sverige, bland annat beroende på den höga ekonomiska aktivitet som delvis skapats genom den avreglerade finansmarknaden och som medförde en ökad sysselsättning. I den fulla sysselsättningens Sverige under andra halvan av 1980-talet var det lätt att få arbete även för personer med relativt låg utbildning. I efterhand kan vi märka struktur- skiftet genom till exempel att utvecklingen av utbildningslönepremierna för högre utbildade ökade under den senare halvan av 1980-talet. Samma utveckling kunde noteras i USA redan tio år tidigare. 90 Någon större tillströmning till universitet och högskolor i Sverige kunde dock inte observeras. I Produktivitetsdelegationens betänkande poängterade man uttryckligen att drivkrafter för att öka investeringarna i humankapital var utomordentligt viktiga. Detta skrevs strax innan den drastiska ökningen av arbetslösheten som inträffade i början på 1990-talet. Tillströmningen till universitet och högskolor har ökat med anledning av den uppkomna arbetslösheten och lärosätena har fått ökade anslag för att kunna utöka antalet utbildningsplatser.

I en tidigare studie har Hallberg och Elmvik med hjälp av NUTEK data studerat förändringen i löneskillnader för olika utbildningstyper mellan åren 1986 och 1992. 91 De erhöll det något förvånande resultatet att inkomstpremien92 för längre tekniska utbildningar var lägre 1992 än 1986. Då omfattningen av teknisk utbildning har stor betydelse för utvecklingen av den konkurrensutsatta delen av näringslivet så har vi valt att genomföra en analys som liknar Hallbergs och Elmviks för att se om

87Detta har emellertid påpekats förut av bland annat Zetterberg ”Avkastning på utbildning i privat och offentlig sektor” ),() $UEHWVUDSSRUW QU 1994.

88Med ekonomisk avkastning menar vi här den del i löneskillnader som kan relateras till utbildningstypen när man standardiserar för tid i förvärvslivet samt kön (så kallade

	löneekvationer av Mincertyp) För närmare beskrivning se till exempel $UEHWVPDUNQDGHQ
	av Björklund, Edin och Holmlund. SNS 1996. Ett antal begrepp finns som är kopplade
	till avkastning på utbildning för diskussion se Edin, Holmlund och Fredriksson i
	”Utbildningsnivå och utbildningsavkastning Sverige”, 6WXGLHU DY VYHQVN XWELOGQLQJ,
89	Ekonomiska rådet 1993.
89	Se till exempel artiklar i -RXUQDO RI (FRQRPLF 3HUVSHFWLYHV VSULQJ för en
90	genomgång.
90	Edin och Holmlund (1993) ”Avkastning och efte rfrågan på högre utbildning”,
	(NRQRPLVN GHEDWW Nr. 1. och Katz och Murphy (1992) ”Changes in relative wages 1963-
91	1987: supply and demand factors, 4XDUWHUO\ -RXUQDO RI (FRQRPLFV Vol. 107
91	Elmvik och Hallberg , -”Utbildningspremien i Sverige under åren 1986 och 1992”
92	(NRQRPLVN GHEDWW, 1995:5.
92	Vi kommer att följa Hallberg och Elmvik i att använda begreppet ”inkomstpremie” på

vår uppskattning av avkastningen av utbildning då dessa baseras på inkomst per år utan hänsyn till nedlagda antalet arbetstimmar.

109

detta resultat står sig vid en jämförelse av löneskillnader mellan åren 1990 och 1995. I analyser av avkastning på utbildningsinvesteringar tar man oftast bara hänsyn till hur många år som en individ har utbildat sig. Sällan eller aldrig diskuteras skillnader i utbildningar med samma utbildningslängd. Härvidlag skiljer sig vår analys (och Elmvik och Hallbergs) från andra analyser som gjorts på området. 93

Vi är alltså intresserade av inkomstpremien som en drivkraft för individens val av utbildning. Vårt datamaterial består av ett urval från en population av sysselsatta94 i Sverige i åldersintervallet 16-65 år. År 1990 bestod denna population av cirka 4,4 miljoner individer och fram till 1995 hade den minskat till att omfatta ungefär 3,7 miljoner individer.

Tabell 5.3 ger information om inkomstnivåer för olika utbildningsinriktningar, både före och efter skatt. Lönenivån anges i form av medianer och relateras till lönenivån för sysselsatta med grundskoleutbildning. Vi ser att skillnaderna mellan inkomsterna blir mindre efter skatt och att effekten var större 1990 än 1995, vilket beror på att marginalskatterna var högre 1990. Längre utbildningar ger högre lön, vilket knappast förvånar. Vad som är anmärkningsvärt är att den procentuella förändringen för respektive utbildningsinriktning visar att förutom utbildade med yrkesinriktat gymnasium är det tre eftergymnasiala utbildningar som har haft den sämsta löneutvecklingen under perioden. Dessa har fått en försämrad position i jämförelse med grundskoleutbildade.

93 Zetterberg (1994) eller Edin och Holmlund (1993).

Under de senaste åren har man också blivit alltmer intresserad av om effekten av utbildning på lönens storlek uppskattas fel på grund av att individer med stor talang för att tjäna pengar systematisk väljer att utbilda sig längre. Om så är fallet så är de uppskattade utbildningslönepremierna här (och i texten refererade studier) överskattade. För en diskussion om detta se Palme (1997).

94 ”Sysselsatt” är här ett begrepp som är knutet till en viss minimiinkomst och avser att täcka samma population som arbetskraftsundersökningarna (AKU) gör med sitt begrepp sysselsatt.

110

7DEHOO ,QNRPVWVNLOOQDGHU PHOODQ ROLND XWELOGQLQJDU RFK 0HGLDQHU L WXVHQWDO NURQRU RFK UHODWLY VNLOOQDG L I|UKnOODQGH WLOO JUXQGVNROHXWELOGDGHJUXQGVNROD 8SSJLIWHUQD JlOOHU I|U V\VVHOVDWWD UHVSHNWLYH nU

8WELOGQLQJ		%UXWWRO\|Q				1HWWRO\|Q

	PHGLDQ	LQGH[	PHGLDQ	LQGH[	PHGLDQ	,QGH[	0HGLDQ	LQGH[

*UXQGVNROD
*\P \UN
*\P VWXGLHI\|UEHUG
( J\P NRUW WHNQ QY
( J\P NRUW \|YULJ
( J\P OnQJ WHNQ QY
( J\P OnQJ \|YU
)RUVNDUH WHNQLN QY
)RUVNDUH \|YULJD

.lOOD 187(. XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ

Vi har emellertid inte tagit hänsyn till att antal år i arbetslivet samt kön har betydelse för inkomstnivån. En mer nyanserad bild får vi med hjälp av en regressionsanalys där standardisering med avseende på dessa variabler kan göras. I tabell 5.4 redovisas sådana standardiserade relativa inkomstskillnader.96

95För närmare information om datamaterialet, se appendix H.

96Standardiseringen har gjort med hjälp av en regressionsmodell där den beroende variabeln är logaritmerad nettoinkomst och de förklarande variablerna består dels av interaktioner av indikatorer för respektive utbildningstyp och respektive sektor dels av variabeln ”tid i arbetslivet” och en indikator för om individen är en kvinna. Beräkning är gjord med en metod som innebär att extremvärden inte skall ha stort inflytande på resultaten.

111

7DEHOO 6WDQGDUGLVHUDGH UHODWLYD ´LQNRPVWSUHPLHU´ RFK I|U V\VVHOVDWWD PHG ROLND XWELOGQLQJDU -lPI|UHOVHJUXSSHQ lU JUXQGVNROHXWELOGDGH LQGLYLGHU VRP lU DQVWlOOGD LQRP RIIHQWOLJ VHNWRU

3ULYDW VHNWRU S RFK RIIHQWOLJ VHNWRU R

6HNWRU	8WELOGQLQJ

S	*UXQGVNROD
R	6WXGLHLQULNWDW J\PQDVLXP
R	<UNHVLQULNWDW J\PQDVLXP
S	<UNHVLQULNWDW J\PQDVLXP
R	.RUW HIWHUJ\PQDVLDO XWE PHG WHNQLVN QDWXUYHW LQULNW
S	6WXGLHLQULNWDW J\PQDVLXP
R	gYULJD NRUWD HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJDU
S	.RUW HIWHUJ\PQDVLDO XWE PHG WHNQLVN QDWXUYHW LQULNW
S	gYULJD NRUWD HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJDU
R	/lQJUH HIWHUJ\PQDVLDO XWE WHNQLVN QDWXUYHW
R	gYULJD OlQJUH HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJDU
S	gYULJD OlQJUH HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJDU
R	7HNQLVN QDWXUYHW IRUVNDUXWE
S	/lQJUH HIWHUJ\PQDVLDO XWE WHNQLVN QDWXUYHW
S	gYULJD IRUVNDUXWELOGDGH
R	gYULJD IRUVNDUXWELOGDGH
S	7HNQLVN QDWXUYHW IRUVNDUXWE

$QP *\PQDVLHLQJHQM|UHU KDU SODFHUDWV LQRP NRUWD HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJDU PHG WHNQLVN LQULNWQLQJ I|U DWW |ND MlPI|UEDUKHWHQ LQRP GHQQD XWELOGQLQJVW\S

$QP $OOD YlUGHQ L WDEHOOHQ lU VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQWD L I|UKnOODQGH WLOO MlPI|UHOVHJUXSSHQ 'HVVXWRP lU VNLOOQDGHU PHOODQ GH ROLND XWELOGQLQJDUQD VRP XSSJnU WLOO PLQVW IHP SURFHQWHQKHWHU RFNVn VWDWLVWLVNW VLJQLILNDQWD

.lOOD 187(.

Notera att skillnad i inkomstpremie PHOODQ olika utbildningar under något av de två åren endast kan hävdas om differensen är minst fem procentenheter. Att arbeta inom privat sektor med studieinriktat gymnasium lönar sig med andra ord lika bra som att ha satsat på en kortare eftergymnasial utbildning om personen valt att arbeta inom offentlig sektor. Det framgår tydligt att en person tjänar bättre i privat sektor än i offentlig sektor, oberoende av utbildning.

I den ovan nämnda studien av Elmvik och Hallberg framfördes resultatet att utbildningar med inriktning mot teknik och naturvetenskap haft en sämre löneutveckling än andra längre utbildningsalternativ. Det spekulerades i om detta kunde vara en delförklaring till den ofta påtalade bristen på tekniker och naturvetare i Sverige. Vi kan konstatera att detta förhållande inte gäller i vårt material. Våra resultat visar att utbildningar med inriktning på teknik och naturvetenskap tillhör de utbildningar med störst positiv förändring i inkomstpremien. Vetskapen om detta förhållande bör locka fler till denna typ av utbildning. Slutsatsen av tabell 5.4 är att alltså att för de sysselsatta har inkomstpremierna med avseende på utbildning utvecklats i positivt. Det ekonomiska incitamentet att söka sig till utbildning har därmed ökat.

112

Tabell 5.5 återger antalet universitetsutbildade inom naturvetenskap och teknik inom åldersgruppen 25 till 34 år för några OECD-länder på 1990-talet. Urvalet av länder kan tyckas godtyckligt men avsikten har varit att inkludera de länder vi idkar mest handel med. Anledningen till att Schweiz finns med i urvalet är att deras FoU-struktur liknar den svenska.97 Om vi hade tagit med länder som exempelvis Irland och Korea, där antalet universitetsutbildade ökat mycket kraftigt under senare år, så hade Sveriges position försämrats.

7DEHOO $QWDO XQLYHUVLWHWVXWELOGDGH LQRP WHNQLN RFK QDWXUYHWHQVNDS SHU

L DUEHWVNUDIWHQ L nOGHUVJUXSSHQ nU VDPW 6YHULJHV SRVLWLRQ L I|UKnOODQGH WLOO PHGHOYlUGHW I|U OlQGHUQD RFK WLOO GHQ OHGDQGH QDWLRQHQ

/DQG

6WRUEULWDQQLHQ
-DSDQ
1RUJH
)LQODQG
+ROODQG
86$
'DQPDUN
7\VNODQG
6YHULJH
6FKZHL]
0HGHOYlUGH
6YHULJH PHGHOYlUGH
6YHULJH (77$1

.lOOD 2(&' (GXFDWLRQ DW D JODQFH RFK

Vid en jämförelse med dessa OECD-länder blir det tydligt att Sverige har en lägre andel naturvetare och tekniker i åldersintervallet 25-34 år. Vi ser i tabellen att Sverige endast hade två tredjedelar av det genomsnittliga antalet tekniker och naturvetare för de utvalda länderna år 1992. Fram till 1995 har den svenska positionen förbättrats något, både gentemot medelvärdet för länderna och i förhållande till ”ledaren”. Framtiden får utvisa om Sverige ytterligare kommer att närma sig de övriga länderna i detta avseende.

97En anledning till att Schweiz har låga andelar är att Schweiz utbildar många av sina ungdomar i andra länder, framför allt i Tyskland.

98Andelen tekniker/civilingenjörer i arbetskraften har tidigare beräknats på alla åldrar och

medfört lägre siffror för Sverige på gr und av att vid tidigare mätningar har Sverige fler lågutbildade i arbetskraften och högre kvinnlig förvärvsfrekvens (nämnaren blir relativt större vid beräkningen. När man enbart tittar på kohorten 25-34 år blir jämförbarheten större mellan länderna vad gäller nämnaren och Sveriges eftersläpning vad gäller naturvetare/tekniker är fortfarande slående.

113

Betydelsen av just naturvetare och tekniker poängteras på många ställen. Inte minst Produktivitetsdelegationen betonade att ”En fortsatt satsning bör ske för att öka examinationen av civilingenjörer och naturvetare”. 99 Detta har också gjorts under 1990-talet men det ligger i utbildningssatsningarnas karaktär att det tar tid innan vi märker dess effekter. Uppmärksamheten kring naturvetare och framförallt tekniker och civilingenjörer motiveras framför allt av att svenska exportprodukter har ett högt teknikinnehåll. Vidare talas det om att både innovationsbenägeheten, det vill säga förmågan att ta fram nya produkter eller produktförbättringar, och produktionsprocessen är kopplat till tek- nikerintensiteten.100

Hur har då utbildningsintensiteten förändrats under perioden. I tabell 5.6 återges andelen individer som deltog i högre utbildning åren 1992 och 1995. Länderurvalet är detsamma som i tabell 5.5. Eftersom skol- systemen är olika i länderna och bland annat skiljer sig åt med avseende på skolstart så redovisar vi två åldersgrupper, 18-21-åringar och 22-25- åringar.

7DEHOO $QGHOHQ LQGLYLGHU L nOGHUVLQWHUYDOOHQ nU RFK nU VRP GHOWDU L K|JUH XWELOGQLQJ ,6&(' RFK RFK VDPW SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ PHOODQ nUHQ

/DQG


86$
6WRUEULWDQQLHQ
7\VNODQG
6FKZHL]
+ROODQG
)LQODQG
1RUJH
'DQPDUN
6YHULJH

.lOOD 2(&' (GXFDWLRQ DW D *ODQFH RFK

De utbildningssatsningar som Sverige genomfört har ännu inte förändrat rangordningen mellan de båda åren, men vi kan se att studerandeantalet i Sverige har ökat i störst utsträckning, efter Storbritannien. En förut- sättning för att den gynnsamma utvecklingen ska fortgå är att det finns ett tillräckligt antal utbildningsplatser, men framför allt att motivationen för individerna att genomföra långa universitetsutbildningar hålls uppe även under perioder med lägre arbetslöshet.

99SOU 1991:82 s. 383.

100Se även 7HFKQRORJ\ 3URGXFWLYLW\ DQG -RE &UHDWLRQ OECD 1996)

114

Utbildningsnivån bland sysselsatta stiger

Vi har tidigare i detta kapitel jämfört utbildningsnivån hos de anställda i Sverige med utbildningsnivån i några OECD-länder i början av 1990- talet. Resultaten visade att andelen anställda med en universitetsutbild- ning som är minst tre år är lägre i Sverige jämfört med genomsnittet för de andra OECD-länderna som ingick i analysen. Vi har också konstaterat att löneskillnaderna utvecklats till förmån för högre utbildade under 1990-talet.

Frågan som vi nu ska studera är hur utbildningsnivån i Sverige har förändrats bland de sysselsatta under 1990-talet? För det första bör nämnas att förutsättningarna har förändrats inom flera områden. Den högre arbetslösheten för lägre utbildade och de större löneskillnaderna har förstärkt de individuella drivkrafterna till högre utbildning. Samtidigt har antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor ökat. Dessa förändringar har med all sannolikhet skapat incitament som kommer att leda till en högre utbildningsnivå.

I tabell 5.7 redovisas de sysselsattas utbildningsnivå åren 1990 och 1995 samt den procentuella förändringen mellan 1990-1993 och 1993- 1995. Då våra data endast sträcker sig till 1995 kommer vi endast att se början på den utbildningsexpansion som utvecklingen medfört. Mellan 1990 och 1995 minskade antalet sysselsatta med nära 680 000 individer, vilket motsvarade 15,5 procent av den totala sysselsättningen år 1990.

När vi studerar förändringar i utbildningsnivån bland de sysselsatta finner vi att det endast är andelen med grundskola som har minskat. Denna minskning är också den största förändringen mellan 1990 och 1995. För sysselsatta med eftergymnasiala utbildningar har sysselsättningsutvecklingen varit positiv, om än svag. Att andelen lågutbildade bland de sysselsatta kraftigt minskar bidrar i sig till att utbildningsstrukturen förändras och att andelen sysselsatta med längre utbildningar ökar.

115

7DEHOO		8WELOGQLQJVQLYn I\|U V\VVHOVDWWD WRWDOW KHOD HNRQRPLQ nU
		RFK VDPW SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ RFK

8WELOGQLQJ					)\|UlQGULQJ L SURFHQW
			DQWDO	DQWDO

*UXQGVNROD
*\PQ \UNHVLQULNWDW
*\PQ VWXGLHI\|UE
( J\PQ NRUW WHNQLN QDWXUY
( J\PQ NRUW \|YULJD
( J\PQ OnQJ WHNQLN QDWXUY
( J\PQ OnQJ \|YULJD
)RUVNDUH WHNQLN QDWXUY
)RUVNDUH \|YULJD
(M NODVVDGH
6XPPD
$QP	(M NODVVDGH LQQHElU DWW XWELOGQLQJVNRG VDNQDV
$QP 3n JUXQG DY DYUXQGQLQJVIHO XSSJnU SURFHQWVXPPDQ LQWH WLOO H[DNW
.lOOD	187(. XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ

%DVNRPSHWHQVHQ lU K|J L 6YHULJH

I det moderna kunskapssamhället ökar kraven på invånarnas kompetens kontinuerligt. Informationsmängden som den enskilde individen möter i samhället ökar explosionsartat och det ställs allt högre krav på människors läs- och skrivförmåga. I vilken utsträckning individen kan förstå och använda sig av information påverkar både privat- och yrkesliv.

En privatperson förväntas klara av en rad uppgifter av olika karaktär. Samhället kräver exempelvis att alla medborgare ska inkomstdeklarera årligen. Olika statliga myndigheter skickar skriftliga förfrågningar och förväntar sig att medborgarna tar ställning till frågan och därefter skriftligen kommunicerar svaret. En privatperson behöver dessutom kunna betala sina räkningar, förstå försäkringsvillkor och tolka villkor vid kreditköp. Det blir också allt viktigare för den enskilda individen att kunna sortera informationen och avgöra vad som är aktuellt för att sedan på bästa sätt använda den. Förmågan att förstå och använda skriven information är avgörande, och påverkar dessutom ofta privatekonomin.

I yrkeslivet ställs allt högre krav på kompetens och de anställda påverkas på flera sätt. Det sker dels en omstrukturering av arbetsmarknaden. Nya arbeten skapas inom kunskapsintensiv produktion och arbeten inom mer arbetsintensiv produktion, med lägre förädlingsvärde, omallokeras i allt större utsträckning till länder som har relativt billig arbetskraft. Parallellt med denna omstrukturering sker också en förändring av arbetsuppgifter inom yrkesgrupper. Rationaliseringar och omorganiseringar innebär ofta nya arbetsuppgifter och de anställda förväntas dessutom använda olika tekniska hjälpmedel i ökad utsträckning.

116

I takt med dessa förändringar på arbetsmarknaden möter de anställda krav på vidareutbildning. Nya kunskaper efterfrågas och humankapitalet blir en allt viktigare insatsvara i produktionen av både varor och tjänster. Förändringarna på arbetsmarknaden innebär möjligheter för kompetenta och skickliga arbetare men samtidigt hotas lågutbildad arbetskraft av långtidsarbetslöshet och social utslagning. En kontinuerlig uppgradering av kompetens blir nödvändig för att invånarna i ett land ska kunna anpassa sig till förändrade villkor i samhället och på arbetsmarknaden. En hög kompetensnivå innebär en trygghet för den enskilde individen, högre konkurrenskraft för företaget och ökad ekonomisk välfärd för landet.

Det finns flera sätt att mäta kompetens

Det vanligast måtten på kompetens är formell utbildning och arbetslivserfarenhet. Båda dessa mått ger endast grov uppskattning av den faktiska kompetensen. Formell utbildning är ett mått som inte tar någon hänsyn till förändringar i kunskapsnivån efter avslutad utbildning.

Arbetlivserfarenhet mäts, i bästa fall, enbart med antalet år i förvärvslivet och behandlar därmed inte heller kompetens eller förändring av kompetens explicit. Kompetens är inte ett statiskt begrepp utan påverkas av den vidareutbildning som sker kontinuerligt.

Sverige har tillsammans med sex andra OECD-länder deltagit i en

studie som öppnar vägar för ett helt nytt sätt att mäta människors kompetens. Studien, ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ (IALS), som har letts av 6WDWLVWLFV &DQDGD i samarbete med (GXFDWLRQDO 7HVWLQJ 6HUYLFH i

USA och OECD studerar vuxnas förmåga att läsa löpande text, att tolka dokument och att utföra beräkningar. 101 Ett urval av befolkningen genomförde ett antal uppgifter med varierande svårighetsgrad inom de tre kategorierna. Uppgifterna, som hämtades från situationer i vardagslivet, krävde att personen skulle kunna lokalisera information, sortera den och sedan använda sig av den för att lösa uppgiften. Individerna sorterades därefter in på tre femgradiga skalor där nivå 1 representerar den lägsta kunskapsnivån och nivå 5 den högsta. Bedömare menar att en individ måste prestera på lägst nivå 3 för att på ett tillfredsställande sätt kunna

möta de krav som ställs i det moderna samhället, både i det dagliga livet och i arbetslivet.102

Tidigare studier har mätt läskunnighet enligt olika definitioner och redovisat hur stor andel av en befolkning som är läskunnig. Det speciella med IALS är att undersökningen beskriver i vilken utsträckning en person kan tillgodogöra sig skrivet material.

Medborgarna bör rimligen vara beroende av kombinationen av de tre förmågorna för att kunna möta de ökande kraven som ställs i kunskapssamhället. För att få ett samlat mått på vuxnas förmåga att förstå

och använda tryckt och skrivet material har vi därför beräknat

101 Urvalsförfarandet har varierat mellan länderna och viss kritik har riktats mot genom- förandet i några av länderna. En viss försiktighet rekommenderas därför vid tolkningen

av mindre skillnader i jämförelser mellan länder.

102 /LWHUDF\ (FRQRP\ DQG 6RFLHW\ 5HVXOWV RI WKH )LUVW ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\, OECD, 1995.

117

medelvärdet för de tre skalorna och skapat ett mått som vi kallar EDVNRPSHWHQV.103 Baskompetens mäter kompetensnivån i ett land men

indikerar också vilka förutsättningar det finns för fortsatt lärande i länderna. Baskompetens är således inte något mått som kan jämföras med formell utbildning utan utgår ifrån personens färdigheter när det gäller att läsa och förstå text, tolka dokument och utföra beräkningar.

Nivån på baskompetens varierar kraftigt mellan länder

Finns det då några skillnader mellan de vuxnas förmåga att förstå och använda skriven information i de olika länderna? I diagram 5.3 illustreras baskompetensens fördelning i befolkningen uppdelad på fyra nivåer. 104 Nivå 1 visar andelen med den lägsta baskompetensen och nivå 4/5 den högsta.

'LDJUDP 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ DY EHIRONQLQJHQV EDVNRPSHWHQV L VMX OlQGHU

/EREHE 2IHIVPÆRHIV 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPER 97%



2MZÄ	2MZÄ	2MZÄ	2MZÄ
2MZÄ	2MZÄ	2MZÄ	2MZÄ

.lOOD 2(&' ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

Av diagrammet framgår att det finns tydliga skillnader i fördelningen av baskompetens mellan de olika länderna. För det första varierar andelen på respektive kompetensnivå mellan länderna. I vissa länder är andelen av befolkningen ungefär lika stor på samtliga fyra nivåer men i andra länder är andelen mer koncentrerad till en eller ett par nivåer. Vi kan dessutom notera att det finns betydande skillnader i var tyngdpunkten ligger, det vill säga om huvuddelen av befolkningen har en låg eller hög baskompetens. Det innebär att det finns betydande skillnader i ländernas genomsnittsnivå. Men även om baskompetensen är betydligt högre i några av länderna återstår det faktum att en viss andel av befolkningen återfinns på den lägsta kompetensnivån i samtliga länder.

103 Korrelationen mellan ”baskompetens” och respektive underliggande mått är mycket hög.

104 I IALS delades befolkningen in i femgradiga skalor för respektive förmåga. Eftersom andelen som presterade på nivå 5 är mycket låg i några av länderna, och tillförlitligheten därför skulle kunna bli lidande, har vi valt att samredovisa nivå 4 och 5.

118

Vi kan konstatera att Sverige har det bästa resultatet av samtliga deltagande länder. Var tredje vuxen svensk klarar av att lösa uppgifter på nivå 4/5. Det innebär att de kan använda sin läsförmåga för att kritiskt granska texter med komplicerad uppbyggnad och flera tolknings- möjligheter. Inte i något annat land överstiger nivån 23 procent av befolkningen. De ytterligare 40 procent som återfinns på nivå 3 i Sverige kan sammanfatta och dra slutsatser av texter utöver det som framgår ordagrant. Omkring 75 procent av den vuxna befolkningen i Sverige klarar således de flesta vardagskrav när det gäller att läsa, skriva och räkna. Det innebär dock samtidigt att var fjärde vuxen i Sverige endast klarar av att tillgodogöra sig mycket välstrukturerad skriven information. De klarar inte att tolka dokument som de inte använder regelbundet. Inte heller kan de utföra beräkningar utan att det finns tydliga och klara anvisningar om beräkningssätt och beräkningsunderlag. Det innebär med stor sannolikhet att deras beredskap att via skriftligt underlag snabbt sätta sig in i nya förutsättningar i arbetet eller som konsumenter är låg. De har sämre förutsättningar att tillägna sig vidareutbildning och på så sätt utvecklas i sitt arbete.

Vid en internationell jämförelse uppvisar Polen den tveklöst lägsta nivån och nära två tredjedelar av invånarna når inte över nivå 2 i baskompetens. Nederländerna och Tyskland har, liksom Sverige, en jämförelsevis liten andel på den lägsta nivån. I Nederländerna återfinns den största andelen som presterar på nivå 3 av samtliga länder. USA och Kanada uppvisar en relativt likartad bild och befolkningen fördelar sig relativt jämt mellan de fyra intervallen. Det innebär en utbredd variation i baskompetens eftersom en relativt stor andel av befolkningen återfinns både på nivå 1 och på nivå 4/5.

Med utgångspunkt från resultaten kan vi konstatera att stora delar av den vuxna populationen har en låg baskompetens. I flertalet av de studerade länderna når drygt 40 procent av de vuxna invånarna inte över nivå 2. Det måste uppfattas som en kraftig varningssignal att en så stor andel av befolkningen inte kan möta de vardagskrav som ställs i samhället på ett tillfredsställande sätt. Det finns således ett kraftigt behov av en generell satsning på att höja baskompetensen.

Förutsättningar för hög avkastning på utbildning i Sverige

Baskompetensen har nu studerats på aggregerad nivå och betydande skillnader mellan de ingående länderna har noterats. Den naturliga fortsättningen blir att studera sambandet mellan formell utbildning, som är det vanligaste måttet på kompetens, och baskompetens. Den övergripande frågeställningen är hur baskompetensen är fördelad mellan olika utbildningsnivåer. 105

Baskompetens och formell utbildning är högt korrelerade med varandra. Detta mycket tydliga samband illustreras i diagram 5.4. Vid en

105 Fyra utbildningsaggregat har skapats, de som har minst 3 års universitetsstudier res- pektive universitetsstudier upp till tre år, gymnasieskola samt de som har någon form av påbörjad grundskoleutbildning.

119

jämförelse mellan länderna kan vi se att baskompetensen ökar med utbildningsnivån i samtliga länder. Av de som endast har någon form av grundskoleutbildning är det en stor andel som redovisar mycket låg baskompetens. Om vi istället studerar baskompetensen hos de högutbildade i samhället råder ett direkt motsatt förhållande. En mycket stor andel presterar på nivå 4/5 samtidigt som resultat på den lägsta nivån är mer sällsynta.

En andra observation med utgångspunkt från diagram 5.4 är att Sverige har den högsta baskompetensen oavsett utbildningsnivå och att Polen har den lägsta. Av diagrammet framgår också att andelen gymnasieutbildade i Sverige som presterar på nivå 4/5 är högre än andelen med en kortare universitetsutbildning som presterar på samma nivå i de andra länderna. Det är också tydligt att andelen med låg baskompetens hos befolkningen med grundskoleutbildning är betydligt högre i USA, Schweiz och Kanada. Bland de högst utbildade visar däremot Kanada nästan samma höga baskompetens som Sverige. Tyskland och USA uppvisar en mycket likartad bild bland dem med längre högskoleutbildning. Skillnaderna mellan de båda länderna förstärks sedan ju kortare formell utbildning individerna har. Tyskland visar en jämnare fördelning medan baskompetensen i USA är mycket starkt korrelerad med utbildningsnivån.

Att det finns en andel av befolkningen som uppvisar en baskompetens som inte tillnärmelsevis återspeglar deras formella utbildningsnivå indikerar att även andra förhållanden påverkar individens baskompetens. Föreställningen att kompetens är någonting som eleverna får sig till godo under skoltiden och som de sedan har med sig i bagaget livet ut stämmer inte. Att kompetens kan utvecklas positivt med tiden torde numera vara den gängse uppfattningen. Men IALS, tillsammans med flera tidigare studier, pekar på att kompetensnivån kan förändras i både positiv och negativ riktning under en individs livscykel.106 Den formella utbildningen skapar en plattform och i vilken utsträckning individen därefter förädlar sin baskompetens beror till stor del på de utmaningar som arbetsuppgifter och fritidsintressen erbjuder. Kompetensnivån kan försämras om den inte underhålls, exempelvis vid långa perioder av arbetslöshet som kombineras med en inaktiv fritid.107

Vad innebär det då att baskompetensen är hög i Sverige? För det första indikerar det att arbetsgivarna har tillgång till relativt kompetent personal. Men framför allt tyder det på en stor utbildningspotential och att avkastningen på utbildningssatsningar skulle kunna vara relativt hög i Sverige.

106Literacy Skills for the Knowledge Society; Further Results from the International Adult Literacy Survey, OECD, 1997.

107Education Policy Analysis 1997, OECD.

120

'LDJUDP 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ DY EHIRONQLQJHQV EDVNRPSHWHQV L VMX OlQGHU SHU XWELOGQLQJVQLYn

*UXQGVNROD

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH 97%

*\PQDVLXP

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH

97%

8QLYHUVLWHW NRUWDUH lQ nU

/EREHE 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH

97%

8QLYHUVLWHW nU HOOHU OlQJUH

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH

97%

0%		20%	40%		60%	80%		100%

	Nivå 1			Nivå 2	Nivå 3		Nivå 4/5

$QP 1HGHUOlQGHUQDV UDSSRUWHULQJ VNLOMHU VLJ nW IUnQ GH DQGUD OlQGHUQD RFK XSSJLIW VDNQDV I|U XQLYHUVLWHW NRUWDUH lQ nU

.lOOD 2(&' ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

121

Man kan också fråga sig vad de positiva resultaten för Sveriges del kan bero på. I ett internationellt perspektiv satsar Sverige stora resurser på utbildning. Som exempel kan nämnas att de offentliga utgifterna för grund- och gymnasieskola år 1993 var störst i Sverige och Finland av OECD-länderna och uppgick till 4,7 procent av BNP. 108 En förklaring skulle kunna vara att de stora satsningarna på det svenska skolsystemet har gett avkastning. En annan möjlig förklaring kan vara det faktum att svenskarna besöker bibliotek, deltar i föreningslivet och läser dagstid- ningar i betydande omfattning och därigenom underhåller och utvecklar sin baskompetens.109

Arbetsuppgifter styrs mer av utbildning än av baskompetens

Den ekonomiska tillväxten i ett land är beroende av tillgången till produktionsfaktorer. I det moderna samhället är det inte endast tillgången till arbetskraft och kapital som påverkar produktionen av varor och tjänster. I takt med att tjänstesektorn och högteknologiska industrier ökar sin andel av den samlade produktionen blir också tillgången till humankapital allt viktigare. Nyare ekonomiska teorier visar att kunskap är en viktig produktionsfaktor och att personal med hög kompetens ökar produktiviteten i ett företag. 110 I vilken utsträckning ett land kan öka sin kunskapsmängd borde vara beroende av invånarnas förmåga att läsa och förstå skrivet material, det vill säga vilken baskompetens de besitter. Vi har tidigare konstaterat att baskompetens inte är något statiskt. De krav arbetsgivarna ställer på de anställda påverkar svårighetsgraden i arbetsuppgifterna och därmed i vilken grad deras baskompetens stimuleras i arbetslivet.

Vi har konstaterat att det finns betydande skillnader i baskompetens mellan länderna och att nivån är högst i Sverige, oavsett utbildningsnivå. Det innebär att tillgången till kompetent arbetskraft är relativt hög i Sverige. Ett rimligt antagande skulle därför vara att arbetsgivare ställer högre krav på de anställda i Sverige jämfört med andra länder. Frågan som vi nu önskar besvara är om de svenska arbetsgivarna använder den tillgängliga kompetensresursen.

I IALS fick intervjupersonerna svara på hur ofta de utförde vissa läs-, skriv- och räkneuppgifter under arbetstid. Genom att poängsätta individerna efter frekvens får vi ett mått på i vilken utsträckning de anställda utför arbetsuppgifter som ställer krav på läs-, skriv- eller räknekompetens. 111 Vi får därigenom en uppfattning om i vilken

108(GXFDWLRQ DW D *ODQFH, OECD Indicators, 1996.

109/LWHUDF\ (FRQRP\ DQG 6RFLHW\ )XUWKHU 5HVXOWV IURP WKH ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\

6XUYH\, OECD, 1995.

1107HFKQRORJ\ 3URGXFWLYLW\ DQG -RE &UHDWLRQ, OECD, 1996.

111Vi har poängsatt svaren efter hur ofta personerna utför 12 olika uppgifter. De sex läsrelaterade uppgifterna var att läsa (1) brev eller längre meddelande, (2) rapporter eller artiklar i tidsskrifter, (3) manualer, handböcker eller kataloger, (4) diagram eller scheman, (5) räkningar, fakturor, tablåer eller budgetuppgifter samt (6) material på främmande språk. De fyra skrivrelateratde uppgifterna var att skriva (1) brev eller meddelanden, (2) formulär, fakturor eller budgettablåer, (3) rapporter eller artiklar samt

(4) tekniska specifikationer eller bedömningar. De två räknerelaterade uppgifterna var att

122

utsträckning baskompetensen tillvaratas i de olika länderna. Resultaten kan studeras i diagram 5.5.

'LDJUDP , YLONHQ XWVWUlFNQLQJ GH DQVWlOOGD XWI|U DUEHWVXSSJLIWHU VRP lU UHODWHUDGH WLOO OlV VNULY RFK UlNQHI|UPnJD L GH VMX OlQGHUQD

/EREHE

2IHIV PÆRHIVRE

4SPIR

7GL[IM^

7ZIVMKI

8]WOPERH

97%


%PHVMK	7ÆPPER	:IGOSZM	3JXE
%PHVMK	7ÆPPER	:IGOSZM	3JXE

.lOOD 2(&' ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

Det visar sig att de anställda i Sverige inte genomför arbetsuppgifter som är relaterade till baskompetens i större utsträckning än anställda i de andra länderna. Andelen som anger att de ofta läser, skriver eller räknar på arbetstid är endast lägre i Polen. Det är också tydligt att en relativt stor andel i Sverige har svarat att de sällan utför dylika arbetsuppgifter. Schweiz är det land som ställer högst krav på sin arbetskraft följt av Tyskland och USA. Men vi kan också konstatera att länderna uppvisar en mer likartad bild när det gäller vilka krav som ställs inom ramen för arbetet än vad som var fallet när vi jämförde nivån på baskompetens. Resultatet tyder på att det inte finns något direkt samband mellan hur ofta de anställda utför läs-, skriv- och räkneuppgifter i arbetet och deras nivå på baskompetens.

För att kontrollera i vilken utsträckning de anställda i Sverige utför läs- skriv- och räkneuppgifter i jämförelse med de andra länderna genomför

vien regressionsanalys där hänsyn tas till nivån på baskompetensen. 112

(1)mäta eller bedöma storlek eller vikt samt (2) beräkna pris, kostnad eller budget- underlag. De tre svarsalternativen som gav poäng var; dagligen (3 poäng), minst en gång per vecka (2 poäng) och minst en gång per månad (1 poäng). Genom att sedan summera poängen skapas ett intervall från 0 poäng, som innebär att individen aldrig utför dessa uppgifter i arbetet, till 36 poäng om samtliga uppgifter ingår som ett dagligt inslag i

arbetet. För att lättare åskådliggöra resultaten har individerna delats upp i fyra grupperingar; de som aldrig utför uppgifterna (0 poäng), de som sällan gör det (1-12 poäng), de som utför åtminstone några av uppgifterna veckovis (13-24 poäng) och slutligen de som ofta utför dessa arbetsuppgifter (25-36 poäng). De personer som omfattas arbetade, eller hade gjort så under den 12-månadersperiod som föregick

intervjun.

112 Se appendix I.

123

'LDJUDP , YLONHQ XWVWUlFNQLQJ GH DQVWlOOGD XWI|U DUEHWVXSSJLIWHU VRP lU UHODWHUDGH WLOO OlV VNULY RFK UlNQHI|UPnJD L GH OlQGHUQD SHU XWELOGQLQJVQLYn

*UXQGVNROD

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH 97%

*\PQDVLXP

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH 97%

8QLYHUVLWHW NRUWDUH lQ nU

/EREHE 4SPIR 7GL[IM^ 7ZIVMKI 8]WOPERH

97%

8QLYHUVLWHW nU HOOHU OlQJUH

/EREHE 2IHIVPÆRHIVR 4SPIR 7GL[IM^

7ZIVMKI

8]WOPERH

97%



%PHVMK	7ÆPPER	:IGOSZMW	3JXE
%PHVMK	7ÆPPER	:IGOSZMW	3JXE

$QP 1HGHUOlQGHUQDV UDSSRUWHULQJ VNLOMHU VLJ nW IUnQ GH DQGUD OlQGHUQD RFK XSSJLIW VDNQDV I|U XQLYHUVLWHW NRUWDUH lQ nU

.lOOD 2(&' ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ RFK 187(.V HJQD EHUlNQLQJDU

124

Resultatet indikerar att arbetsgivarna använder arbetskraftens kompetens i mindre utsträckning än genomsnittet i de övriga länderna. Det tyder således på att den relativt höga baskompetensen som finns i Sverige inte utnyttjas till fullo. Att vi inte ställer de höga krav på arbetskraften som är möjligt kan ge flera återverkningar. Dels går näringslivet miste om en värdefull resurs när den befintliga kompetensen inte tillvaratas. Men det innebär samtidigt att de anställda inte stimuleras till fullo på arbetstid och att Sverige dessutom går miste om en potentiell förbättring av baskompetensen.

Två intressanta frågeställningar blir då om kraven från arbetsgivaren varierar beroende på den anställdes utbildningsnivå och om de anställdas baskompetens tas tillvara i olika utsträckning inom respektive utbildningsnivå i de olika länderna.

Det är tydligt att kraven som ställs på de anställda ökar med utbildningsnivån i samtliga länder, vilket framgår av diagram 5.6. Vi har därmed slagit fast att både baskompetens och de krav som ställs i arbetslivet ökar med den formella utbildningsnivån. Det tyder på att det kan vara svårt att avgöra vilken baskompetens den anställde har och att den formella utbildningen används som måttstock på den individuella kapaciteten.

Som framgick tidigare i detta kapitel har Sverige en lägre andel med lång universitetsutbildning bland de anställda än många andra OECD- länder. En tes som drivits är att den lägre utbildade personalen i Sverige utför avancerade uppgifter, som i andra länder utförs av högutbildade. De resultat som framkommit här indikerar snarare motsatsen.

Incitamentsstrukturen påverkar den framtida utvecklingen

Vad kan det finnas för bakomliggande faktorer som gör att de anställdas baskompetens inte utnyttjas fullt ut i arbetslivet? En förklaring kan vara att det helt enkelt inte ingår några inslag av läs-, skriv- eller räkneuppgifter i arbetsbeskrivningen för vissa yrken. Men i de flesta fall borde incitamentsstrukturen i samhället spela en avgörande roll. I vilken utsträckning den enskilde individen belönas för sina arbetsinsatser torde stå i direkt relation till arbetsprestationen.

Finns det då några skillnader i vilka kunskaper länderna premierar vid lönesättningen? I diagram 5.7 framgår hur den anställdes baskompetens, formella utbildning och arbetslivserfarenhet påverkar lönen i de olika länderna. 113

113 Hur de olika variablerna påverkar lönenivån har skattats i ”Linear Structural Equation models” (LISREL). Regressionskofficienterna i diagram 5 är Maximum Likelihood- estimat som uppmätts i den standardiserade modellen. Metoden minimerar förekomsten av multikollinearitet mellan effekter som uppstår från formell utbildning respektive baskompetens. Sambandet mellan baskompetens och formell utbildning är dock komplicerat eftersom baskompetensen utvecklas i samband med den formella utbildningen. Formell utbildning uppskattas genom antal utbildningsår. Arbetslivserfarenhet motsvarar personens ålder med avdrag för antal utbildningsår och ytterligare fem år.

125

'LDJUDP	+XU		O\|QHQ	SnYHUNDV		DY	EDVNRPSHWHQV XWELOGQLQJ RFK
	DUEHWVOLYVHUIDUHQKHW L GH VMX OlQGHUQD 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU I\|U
	UHVSHNWLYH YDULDEHO VRP VNDWWDWV L HQ /,65(/ PRGHOO









.DQDGD		1HGHU		3ROHQ	6FKZHL]		6YHULJH	7\VNODQG	86$
		OlQGHUQD
%DVNRPSHWHQV				)RUPHOO XWELOGQLQJ				$UEHWVOLYVHUIDUHQKHW
.lOOD /LWHUDF\ 6NLOOV IRU WKH .QRZOHGJH 6RFLHW\ )XUWKHU 5HVXOWV IURP WKH ,QWHUQDWLRQDO
$GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\ 2(&'

Resultaten visar att den formella utbildningen påverkar lönenivån i störst utsträckning i fem av de studerade länderna. Den formella utbildningens korrelation med lönenivån varierar dock kraftigt mellan länderna och effekten är starkast i Kanada och i Polen och svagast i Sverige. Utöver effekten av formell utbildning finns det ett tydligt samband mellan baskompetens och lönenivå. Baskompetens påverkar lönenivån i samtliga länder utom i Polen men effekten är avgjort starkast i USA. I Sverige däremot belönas baskompetens i relativt liten utsträckning. Resultaten indikerar således att både initiala investeringar i formell utbildning och fortsatt utveckling av baskompetensen ger individen kompensation i form av högre lön men att avkastningen är jämförelsevis låg för de anställda i Sverige.

Den tredje komponenten i diagram 5.7 är arbetslivserfarenhet och vi kan notera att antal år i arbetslivet också påverkar lönenivån. I Sverige och i Nederländerna påverkas inkomsten jämförelsevis mer av erfarenhet än av formell utbildning eller baskompetens. I USA är förhållandet rakt motsatt. Lönen påverkas i relativt liten utsträckning av erfarenhet. Det är istället formell utbildning och baskompetens som premieras. En tänkbar förklaring kan vara att baskompetensen generellt sett är högre i Sverige och jämnare fördelad. Om skillnaderna i baskompetens är mindre kan det vara svårt att upptäcka dessa och därför belönas de inte i högre utsträckning. I USA är skillnaderna i baskompetens betydande och

dessutom inte jämnt fördelad, vilket skulle underlätta en lönedifferentie- ring.114

114 /LWHUDF\ 6NLOOV IRU WKH .QRZOHGJH 6RFLHW\ )XUWKHU 5HVXOWV IURP WKH ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\, OECD, 1997.

126

Lönepolitik och institutionella förhållanden är avgörande för incitamentsstrukturen i ett land. De starka fackliga organisationerna i Sverige har medverkat till relativt höga ingångslöner och drivit en solidarisk lönepolitik. Tillsammans med en låg utbildningspremie på formell utbildning relativt andra länder har detta bidragit till en lägre lönespridning i Sverige.

För att en anställd ska ta på sig ytterligare arbetsuppgifter krävs i regel en kompensation i form av högre lön. Eftersom lönespridningen är låg är det tänkbart att den anställde inte tycker att belöningen motsvarar den ökade arbetsbelastningen. De kollektiva löneförhandlingarna medverkar också till att den eventuella löneförhöjningen inte sätts i direkt relation till de mer avancerade uppgifterna eftersom de inte sammanfaller i tiden. Det kan till viss del minska individens incitament att ta egna initiativ till mer avancerade arbetsuppgifter.

Det finns resultat som visar att sambandet mellan lön och baskompetens är starkast i länder med en stor lönespridning och svagast i länder med en sammanpressad lönestruktur. 115 Det skulle innebära att lönebildningen i Sverige inte stimulerar de anställdas incitament att utveckla och använda sin baskompetens i arbetslivet i någon större omfattning.

Arbetsorganisationen är ytterligare en aspekt som bör påverka den anställdes arbetsuppgifter. En kompletterande orsak till att de anställdas baskompetens inte utnyttjas mer i arbetslivet kan vara att arbetsgivarna inte vet hur de ska omsätta kompetensen till praktiska arbetsuppgifter eller att de inte inser fördelarna med att stimulera viljan hos personalen att både använda och utveckla sin kompetens. I vilken utsträckning de anställdas kompetens används och stimuleras kan vara beroende av vilken organisationskultur som finns i företaget.

Den traditionella arbetsorganisationen var uppbyggd enligt en hierar- kiskt princip. I syfte att effektivisera produktionen specialiserade sig de anställda och utförde ett begränsat antal arbetsuppgifter. Organisations- formen innehöll många beslutsnivåer vilket gjorde att avståndet mellan företagsledning och den anställde blev betydande. Den traditionella arbetsorganisationen, med ett tydligt inslag av arbetsdifferentiering, innebar att det tog lång tid ställa om produktionen.

I och med den ökande globaliseringen förändras företagarnas villkor i allt snabbare takt. Det blir viktigare att företagens organisationsform blir mer flexibel så att verksamheten snabbt kan anpassas efter förändringar i efterfrågan. En förutsättning blir då att ansvaret för arbetsuppgifter och planering delegeras till anställda som har kontakt med kunder och leverantörer. Impulserna kan då istället gå från de anställda till företagsledningen. I en sådan mer flexibel arbetsorganisation blir de anställdas kompetens och anpassningsförmåga av större betydelse.

Flexibla arbetsorganisationer använder i högre utsträckning indi- viduella kompetensutvecklingsplaner för de anställda. De ser satsningar på humankapital som en del av företagets strategiska planering. Oftast rör det sig inte om fortsatt formell utbildning utan kompetensutvecklingen

115 /LWHUDF\ 6NLOOV IRU WKH .QRZOHGJH 6RFLHW\ )XUWKHU 5HVXOWV IURP WKH ,QWHUQDWLRQDO $GXOW /LWHUDF\ 6XUYH\, OECD, 1997.

127

bedrivs som en del av det dagliga arbetet. Företaget har på så sätt skapat en lärande organisation. 116 Arbetsgivare som verkar aktivt för att höja baskompetensen och stimulerar till ett kontinuerligt lärande anställer dock i regel relativt högutbildad personal. Det innebär att individer med låg formell utbildning inte får samma möjlighet till utveckling inom yrkeslivet.

Vid en jämförelse mellan tio EU-länder har det visat sig att Sverige är det land som i störst utsträckning delegerar arbetsuppgifter till de anställda. 117 Det tyder på att arbetsorganisationerna i Sverige är relativt flexibla och att det inte är organisationsformen som är orsaken till att de anställdas baskompetens inte tillvaratas till fullo.

'HW OLJJHU L DUEHWVJLYDUQDV LQWUHVVH DWW VWLPXOHUD NRPSHWHQVXWYHFNOLQJ

Vad kan då en arbetsgivare vinna på att stimulera kompetensutveckling inom ramen för arbetet. Det finns en rad ekonomiska fördelar med att aktivt höja baskompetensen inom ett företag. Med en högre baskompetens ökar den anställdes förmåga att arbeta med skrivet material och att lära sig nya uppgifter. Det innebär att förutsättningarna att klara vidareutbildning inom arbetet ökar och att de anställda dessutom kan tillgodogöra sig utbildningen snabbare. En förhöjd baskompetens innebär att den anställde gör mindre fel och att tidsåtgången för att genomföra en arbetsuppgift minskar.118

Ökad utbildning kan också leda till förbättrade relationer inom en arbetsplats. Den anställde känner en positiv uppskattning när företagsledningen investerar i hans vidareutbildning. Samtidigt får företagsledningen en mer kompetent arbetskraft och stimulerar till ett mer aktivt kontinuerligt lärande. En anställd med högre baskompetens kan lättare förstå andras förutsättningar och är mer villig att samarbeta med andra parter. De tar en mer aktiv roll i arbetet och använder sin kunskap i större utsträckning. Detta får en direkt påverkan på både produktkvalitet och produktivitet.119

Anställda i arbetsorganisationer som belönar en hög baskompetens tenderar att ha en högre genomsnittlig kompetensnivå, givet utbildningsnivå, jämfört med arbetsställen som inte ger sina anställda samma lönepremie. Dessutom återfinns arbetsställen med en hög nivå av baskompetens oftare i sektorer som präglas av hög produktivitet. Arbetsställen med en låg nivå på baskompetens återfinns däremot oftare i stagnerande sektorer. En nödvändig åtgärd för att komma tillrätta med underskottet av baskompetens är därför att försöka påverka företagens arbetssätt. 120

1167RZDUGV )OH[LEOH 2UJDQLVDWLRQV, NUTEK, 1996.

117EPOC Research group.

118The Conference Board of Canada, 1997.

119The Conference Board of Canada, 1997.

120(GXFDWLRQ 3ROLF\ $QDO\VLV, OECD,1997.

128

6DPPDQIDWWQLQJ

Det här avsnittet har behandlat olika aspekter på utbildning och kompetens. Vi visade att andelen anställda med minst tre års universitets- utbildning är lägre i Sverige jämfört med genomsnittet för OECD- länderna som ingått i vår studie. Vi kunde konstatera att detta inte är en konsekvens av näringslivsstrukturen i Sverige. Det är istället på det viset att Sverige efterfrågar en lägre andel akademiker i samtliga delsektorer i förhållande till de andra länderna. En anledningar till att Sverige har färre högutbildade är att den ekonomiska avkastningen på högre utbildning varit låg. När vi undersöker avkastningen för 1990 respektive 1995 finner vi att den har ökat avsevärt för de högre utbildningarna och framför allt för de tekniska utbildningarna. Om dessa skillnader är tillräckliga för att locka fler individer i ung ålder till högre utbildning blir en uppgift som framtida studier får undersöka. Vi kan dock konstatera att år 1995 hade Sverige fortfarande en lägre andel ungdomar i högre utbildning samt en lägre andel med teknisk/naturvetenskaplig utbildning i åldrarna 25-34 år än många andra OECD-länder. De senaste årens utbildningssatsningar har medfört att Sverige närmar sig nivån i de övriga länderna, men utvecklingen går långsamt. Vår slutsats blir därför att satsningarna på utbildning bör öka under de närmaste åren.

De vuxnas förmåga att förstå och tillg odogöra sig skriven information är mycket hög i Sverige. Det innebär för det första att arbetsgivarna har tillgång till relativt kompetent personal. Det innebär också att det finns en stor utbildningspotential och att avkastningen på utbildningssatsningar torde vara relativt hög i Sverige. Det finns dock tecken på att arbetsgivarna i Sverige inte tillvaratar den höga baskompetensen.

129

6FHQDULHU WLOO nU

I tidigare kapitel kunde vi se att produktionen successivt har förskjutits mot kunskapsintensiva varor och tjänster sedan 1980 och att denna strukturomvandling ökade i takt under 1990-talet. När det gäller industri- produktionen har utvecklingen varit mycket positiv sedan 1993. Vid en internationell jämförelse kunde vi konstatera att industriproduktionen har ökat snabbare i Sverige jämfört med den genomsnittliga ökningstakten i både EU- och OECD-länderna. Industriexporten från Sverige var en viktig draghjälp och ökade i snabbare takt än den genomsnittliga exporten från OECD-området. Exportgraden, export i procent av import, ökade inom samtliga varuslag och högst var ökningstakten inom kunskapsintensiva varor.

Den ökade produktionen i näringslivet genomfördes samtidigt som antalet sysselsatta minskade. Vi konstaterade att den minskade sysselsättningen under 1990-talets första år främst drabbade sysselsatta med låg utbildningsnivå. Under åren som följde steg sysselsättningen igen men det var främst de högre utbildade som anställdes. Det innebär att den genomsnittliga utbildningsnivån bland de anställda har stigit.

Hur kommer då den framtida utvecklingen att gestalta sig. Med hjälp av en så kallad allmän jämviktsmodell, ISMOD 121, ska vi i detta kapitel ge två möjliga bilder av ekonomin år 2010. Dessa scenarier ska inte ses som en förutsägelse om hur ekonomin kommer att utvecklas i framtiden utan som illustration av vissa ekonomiska samband. Genom att studera hur olika ekonomiska nyckeltal har förändrats vid slutåret 2010 kan vi belysa hur vissa förändrade förutsättningar påverkar utvecklingen. Exempel på nyckeltal som beräknas är förädlingsvärde, produktivitet, sysselsättning, export, import, nationell efterfrågan samt nedlagd och nytillkommen produktionskapacitet. Inom ramen för modellen beräknas dessutom branschernas efterfrågan på arbetskraft, fördelad på tolv utbildningskategorier från grundskola till forskarutbildning. Med utgångspunkt från dessa nationella scenarier beräknas även hur efterfrågan på arbetskraft kan utvecklas i olika regioner i Sverige.

Scenarieförutsättningar

I analysen har vi valt att exemplifiera utvecklingen fram till år 2010 med hjälp av två scenarier; ett KXYXGDOWHUQDWLY och ett VQDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLY

Båda scenarierna innebär en positiv utveckling av ekonomin i förhållande till den historiska utvecklingen mellan 1980 och 1995. Huvudalternativet illustrerar en utveckling utan stora externa chocker där arbetslösheten

121 ,QGXVWULQ WLOO nU ² HWW WLOOYl[WGHFHQQLXP, Bilaga 18 till LU90, Finansdeparte- mentet, samt appendix J.

130

återgår till lägre nivåer och världshandeln utvecklas trendmässigt. Snabbtillväxtalternativet avser att illustrera en framtid där världsmarknaden fortsätter att växa i en takt som mer avspeglar de senaste årens utveckling än genomsnittet från 1970 och framåt. Dessutom har vi ett bättre investeringsklimat, snabbare teknikutveckling, större utlandsinvesteringar och en lägre arbetslöshet än i huvudalternativet.

Ett väsentligt antagande är hur världsmarknadsefterfrågan kommer att utvecklas. Vi baserar våra antaganden på historiska trender över pris- och

volymutvecklingen från början av 1970-talet till mitten av 1990-talet. I KXYXGDOWHUQDWLYHW antas världsmarknaden växa med 5,5 procent per år i

volym, vilket motsvarar genomsnittet för den historiska utvecklingen. I VQDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLYHW antas världsmarknaden växa med ytterligare en

procentenhet, det vill säga med 6,5 procent per år.

En av de faktorer som har stor betydelse för slutresultatet i modellen är tillgången till arbetskraft. I modellen hanteras bara de sysselsatta. Det antagna arbetskraftsutbudet baseras på en prognos från SCBs prognos- institut över hur antalet sysselsatta kommer att utvecklas mellan åren 1995 och 2010. Prognosinstitutet förutsätter att arbetskraftsdeltagandet och arbetslösheten i varje åldersklass uppgår till samma nivå som under år 1992. Vi modifierar denna bild och antar att Sverige kommer att återgå till ett, historiskt sett, mer normalt läge. Våra antaganden i huvudalternativet blir därför att 90 procent av de som idag är högst 30 år och arbetslösa kommer att vara sysselsatta år 2010 och att hälften av de arbetslösa 30- till 45-åringarna kommer att vara sysselsatta. De arbetslösa som är 45 år och äldre har gått i pension. De nytillkomna på arbetsmarknaden under prognosperioden förväntas ha samma sysselsätt- ningsfrekvens som före krisåren. Ovanstående antaganden medför att antalet sysselsatta ökar med 180 000, vilket innebär en ökning på 0,3

procent per år.

I VQDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLYHW antar vi att den snabbare tillväxten ger sysselsättning 360 000 personer, vilket motsvarar en ökningstakt på 0,6 procent per år. Dessa två scenarier skulle innebära att arbetslösheten sjunker från 14 procent år 1995 till nio respektive fem procent år 2010. 122

Vi antar att den offentliga sektorns andel av BNP även fortsättningsvis kommer att minska. Det innebär att den offentliga sektorn växer långsammare än resten av ekonomin. I huvudalternativet ökar den offentliga konsumtionen med 0,25 procent per år och i snabb- tillväxtalternativet med 0,5 procent per år. Häri ligger ett implicit antagande att skattekvoten kommer att minska eftersom den offentliga sektorn skulle växa i väsentligt högre takt om skattekvoten var oförändrad.

De produktionsenheter som tillkommer under prognosperioden antas förbättra sin produktivitet, enligt vad som observerats under historiskt tidsperiod. Även investeringsbenägenheten bygger på historiska värden. I snabbtillväxtalternativet förväntas produktivitetsutvecklingen ta en snabbare bana och den årliga ökningstakten blir tio procent högre än i huvudalternativet. Investeringsbenägenheten ökar med fem procent mer i

122 Det arbetslöshetsmått som vi använder oss av är summan av de arbetslösa, enligt AKU, och de som deltar i AMS-åtgärder som andel av arbetskraften.

131

snabbväxtalternativet under perioden. I snabbtillväxtalternativet antar vi dessutom att det svenska investeringsklimatet förbättras så att de utländska direktinvesteringarna ökar med 10 procent jämfört med huvudalternativet. Det leder till ett lägre krav på exportöverskott. En sammanfattning av de förutsättningar som skiljer scenarierna åt finns i tabell 6.1.

7DEHOO	)\|UXWVlWWQLQJDU VRP VNLOMHU GH WYn VFHQDULHUQD nW

)\|UXWVlWWQLQJDU		+XYXG	6QDEEWLOOYl[W
		DOWHUQDWLY	DOWHUQDWLY
9lUOGVPDUNQDGVWLOOYl[W SURFHQW SHU nU
$UEHWVNUDIWVXWEXG nUOLJ SURFHQWXHOO WLOOYl[W
$UEHWVO\|VKHWHQ VOXWnUHW SURFHQW
2IIHQWOLJ NRQVXPWLRQ nUOLJ I\|UlQGULQJ L SURFHQW
3URGXNWLYLWHWV\|NQLQJ L Q\ WHNQLN SURFHQW
,QYHVWHULQJVEHQlJHQKHW SURFHQW
'LUHNWLQYHVWHULQJDU SURFHQW

Snabbtillväxtalternativet kan sägas illustrera modellens känslighet för förändrade antaganden. Den största relativa skillnaden mellan de två scenarierna är antagandet att ökningen i arbetskraftsutbudet är dubbelt så stort i snabbtillväxtalternativet.

Vad händer?

Med utgångspunkt från de antaganden som gjorts i modellen ökar BNP med 2,6 procent per år i huvudalternativet och med 3,1 procent per år i snabbtillväxtalternativet. Skillnaden mellan de båda scenarieutfallen år 2010 är stor. 124 Exempelvis är nivån på privat konsumtion tio procent högre i alternativet med den snabbare tillväxten, vilket motsvarar 100 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att den privata konsumtionen ökade med knappt två miljarder kronor mellan åren 1990 och 1996, vilket internationellt sett var mycket litet.

Investeringarna ökar kraftigt och investeringskvoten stiger från 14 procent år 1995 till 22 respektive 25 procent år 2010. Investeringskvoten har tidigare legat på nivåer över 20 procent så 14 procent är en historiskt sett låg nivå, som bland annat beror på en kraftig nedgång i investeringar i bostäder och kommersiella byggnader.

Utrikeshandeln ökar mycket kraftigt i de båda alternativen.

Det krävs en snabb produktivitetstillväxt 125 för att denna ekonomiska utveckling ska uppnås. Framför allt inom industrin där resultaten visar på

123I ISMOD räknas personer i arbetsmarknadsåtgärder såsom arbetslösa, vilket medför en högre siffra än den öppet redovisade arbetslösheten.

124Detaljerade resultattabeller återfinnes i Appendix K. I tidigare genomförda känslighets- analyser, se referens i fotnot 127, har antaganden på arbetskraftsutbudet den enskilt största effekten på scenarieresultaten.

125Produktivitet mätt som förädlingsvärde per sysselsatt.

132

en ökningstakt på 4,4 respektive 4,7 procent per år. I tjänstebranscherna blir den lägre och uppgår till 1,8 respektive 1,9 procent per år. Jämfört med utvecklingen hittills under 1990-talet är detta inga uppseende- väckande produktivitetsökningar.

7DEHOO	6DPPDQIDWWQLQJ DY UHVXOWDW IUnQ GH WYn VFHQDULHUQD )\|UV\|UMQLQJV
	EDODQVHQ SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ WLOO nU

)\|UV\|UMQLQJVEDODQV L IDVWD SULVHU			6QDEE
nUOLJ SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ		+XYXGDOWHUQDWLY	WLOOYl[WDOWHUQDWLY
%13
,PSRUW
3ULYDW NRQVXPWLRQ
2IIHQWOLJ NRQVXPWLRQ
,QYHVWHULQJDU
([SRUW

.lOOD 187(. ,602'

Sverige får ett kraftigt överskott i handelsbalansen som medger att utlandsskulden successivt kan minskas. Utvecklingen av de makroekonomiska variablerna fram till år 2010 framgår av tabell 6.2 och 6.3.

7DEHOO 6DPPDQIDWWQLQJ DY UHVXOWDWHQ IUnQ GH WYn VFHQDULHUQD

LQYHVWHULQJDU SURGXNWLYLWHW RFK XWULNHVKDQGHO

		6QDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLY
,QYHVWHULQJDU SURFHQW	+XYXGDOWHUQDWLY
,QYHVWHULQJVNYRW
,QYHVWHULQJVNYRW
$UEHWVSURGXNWLYLWHW SURFHQW SHU nU

+HOD QlULQJVOLYHW
LQGXVWUL
\|YULJD VHNWRUHU
8WULNHVKDQGHO

+DQGHOVEDODQV SURFHQW DY %13
7HUPV RI 7UDGH nUOLJ
SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ
.lOOD 187(. ,602'

Strukturomvandling

De två scenarierna visar en strukturomvandling som går i samma riktning men utvecklingen är något snabbare i snabbtillväxtalternativet. Vi kommer därför fortsättningsvis att endast beskriva utvecklingen i huvudscenariet.

133

3URGXNWLRQ

Genom att studera utvecklingen av näringslivets produktion får vi en bild av i vilken riktning strukturomvandlingen går. I diagram 6.1 visas utvecklingen från 1990 till 2010 enligt huvudscenariet. Med hjälp av tabell 6.4 kan vi också studera hur efterfrågan har utvecklats inom tillgångs- respektive användningssidan.

Det framgår att produktionen ökar mycket snabbt i den NXQVNDSVLQWHQVLYD LQGXVWULQ och att dess andel av den totala produktionen

stiger från 15 procent 1995 till 22 procent 2010. 126 Exportefterfrågan är mycket stark och ökar med sju procent årligen medan insats- och konsumtionsefterfrågan ökar hälften så snabbt. Inom den kunskapsinten- siva industrin är det som väntat teleprodukt- och läkemedelsindustri som växer snabbast men det innebär inte att de är dominerande, även maskinindustri och transportmedelsindustri utvecklas mycket bra och har ett högre produktionsvärde än teleprodukt- och läkemedelsindustrin.

7DEHOO	8WYHFNOLQJ DY I\|UV\|UMQLQJVEDODQVHQV NRPSRQHQWHU nU WLOO
	I\|UGHODW Sn QlULQJVJUHQDU nUOLJ SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ

1lULQJVOLYVVHNWRU		7LOOJnQJVVLGDQ			$QYlQGQLQJVVLGDQ
					3ULYDW		2II
		3UR			NRQ		NRQ
		GXN			VXP		VXP
		WLRQ	,PSRUW	,QVDWV	WLRQ	,QYHVW	WLRQ	([SRUW
.XQVNDSVLQWHQVLY LQGXVWUL
.DSLWDOLQWHQVLY LQGXVWUL
$UEHWVLQWHQVLY LQGXVWUL
.XQVNDSVLQWHQVLYD
WMlQVHU
.DSLWDOLQWHQVLYD WMlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLYD WMlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
6XPPD LQGXVWUL
6XPPD WMlQVWHU \|YU
+HOD QlULQJVOLYHW

.lOOD 187(. ,602'

De NDSLWDOLQWHQVLYD WMlQVWHUQD minskar sin andel av den totala produktionen, från 23 procent 1995 till 18 procent 2010. Det är konsumtion och export som utvecklas i långsam takt medan

insatsvaruefterfrågan utvecklas gynnsamt och importen ökar kraftigt. Även |YULJ YHUNVDPKHWminskar sin andel, från sju procent 1995 till fem

126 För en närmare diskussion om de kriterier som används för indelningen i de sju sektorerna hänvisas till appendix A. I tabell 2.1 ges en översikt av de branscher som ingår i sektorerna. I appendix B återges data för ingående delsektorer och sektorer för åren 1980-1996.

134

procent 2010. Importen ökar snabbt och exporten minskar kraftigt. De övriga verksamheterna behåller i stort sett sin andel av produktionsvolymen. Sammantaget kan vi säga att Sveriges produktionssammansättning förändras i kunskapsintensiv riktning. Denna utveckling framgår tydligt av diagram 6.1 som visar hur förädlingsvärdet fördelar sig mellan de olika näringslivsgrenarna mellan åren 1990 och 2010.

'LDJUDP 6WUXNWXURPYDQGOLQJ L SURGXNWLRQHQ PHOODQ WLOO L KXYXGDOWHUQDWLYHW cUVYLV I|UGHOQLQJ DY I|UlGOLQJVYlUGHW PHOODQ QlULQJVOLYVJUHQDUQD

OYRWOETWMRXIRWMZ MRHYWXVM

OETMXEPMRXIRWMZ MRHYWXVM

EVFIXWMRXIRWMZ MRHYWXVM

OYRWOETWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

OETMXEPMRXIRWMZE XNÆRWXIV

EVFIXWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

OETMXEPMRXIRWMZ ¶ZVMK ZIVOWEQLIX

$QP 0HOODQ RFK UHGRYLVDV GHQ IDNWLVND XWYHFNOLQJHQ

.lOOD 6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU RFK 187(. ,602'

8WULNHVKDQGHO

Den kunskapsintensiva industrin dominerade utrikeshandeln redan 1995, både som exportör och importör. Detta framgår av diagram 6.2 och vi kan också se att den kunskapsintensiva industrin kraftigt ökar sin andel av exporten och helt kommer att dominera som exportör år 2010. Även importandelen av kunskapsintensiva produkter ökar till år 2010, dock inte lika kraftigt som exportandelen. Denna utveckling speglas mycket tydligt av sektorns självförsörjningsgrad 127 som halveras under perioden, från över 20 procent år 1995 till 10 procent år 2010. Denna utveckling är en

127 Självförsörjningsgrad = (produktion - export)/(produktion + import), dvs hur stor andel av de varor och tjänster som utbjuds på den svenska marknaden som är producerade i Sverige.

135

avspegling av världsmarknadsutvecklingen där efterfrågan vrids mot kunskapsintensiva produkter men också ett resultat av att Sverige utnyttjar sina komparativa fördelar inom kunskapsintensiv produktion.

'LDJUDP ([SRUW RFK LPSRUWYlUGH I|UGHODG Sn QlULQJVOLYVJUHQDU RFK

SURFHQW +XYXGDOWHUQDWLYHW

)<4368

.lOOD 187(. ,602'

)<4368	-14368	-14368

ÒZVMK ZIVOWEQLIX

%VFIXWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

/ETMXEPMRXIRWMZE XNÆRWXIV

/YRWOETWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

%VFIXWMRXIRWMZ MRH

/ETMXEPMRXIRWMZ MRH /YRWOETWMRXIRWMZ MRH

Den kapitalintensiva industrins exportandel sjunker och självförsörjnings- graden ökar. Framförallt kan detta hänföras till förlorade andelar på världsmarknaden som i sin tur beror på att den kapitalintensiva industrin inte lyckas hålla kostnader och priser på en internationellt konkurrenskraftig nivå, när Sverige inte längre genomför successiva devalveringar. För den arbetsintensiva industrin går det bättre och exportandelarna stiger tack vare att kostnaderna stiger i lägre takt samtidigt som självförsörjningsgraden sjunker.

136

'LDJUDP		)\|UlQGULQJ L H[SRUWDQGHODU HQOLJW VFHQDULH KXYXGDOWHUQDWLYHW












		/YRWOETWMRXIRWMZ	/ETMXEPMRXIRWMZ	%VFIXWMRXIRWMZ
		MRHYWXVM	MRHYWXVM	MRHYWXMV
.lOOD	187(. ,602'

)|UQ\HOVH DY SURGXNWLRQVDSSDUDWHQ

Förnyelsen av näringslivet måste gå snabbt för att kraven som ställts i scenarieförutsättningarna ska uppfyllas. Således består mer än hälften av produktionskapaciteten år 2010 av anlä ggningar som tillkommit under prognosperioden. Högst är kravet på industribranscherna där nya anläggningar 128 har två gånger så stor kapacitet som de gamla. Bland industribranscherna är förnyelsen som väntat snabbast inom den kunskapsintensiva industrin och lägst inom den kapitalintensiva industrin. Även kapitalintensiva tjänster och kapitalintensiv övrig verksamhet har en relativt långsam förnyelsetakt. Anledningen är att kraven på produktionsökning i dessa näringsgrenar är relativt måttliga, att investeringar i dessa branscher är mycket kapitalkrävande, avkastningen under genomsnittet och teknikutvecklingen långsam jämfört med den kunskapintensiva industrin. Tjänstenäringarna har genomgående lägre behov av kapital och teknikutvecklingen är långsammare än inom industrin.

128 Nya anläggningar är sådana som tillkommer genom investeringar företagna under prognosperioden och som använder sig av den bästa tekniken som existerar vid periodens början. Gamla anläggningar är följaktligen de befintliga anläggningarna vid periodens början minus de som lagts ned under prognosperioden på grund av låg lönsamhet.

137

'LDJUDP

.DSDFLWHW L JDPPDO RFK Q\ WHNQLN nU I|UGHODGH Sn

QlULQJVJUHQDU 0LOMRQHU NURQRU L nUV SULVHU 6FHQDULR HQOLJW

KXYXGDOWHUQDWLYHW

+EQQEP XIORMO

2] XIORMO

W R

.lOOD

187(. ,602'

6\VVHOVlWWQLQJ

Mätt i sysselsättningstermer blir bilden av strukturomvandlingen delvis annorlunda jämfört med produktionsutvecklingen. Industrins andel av sysselsättningen minskar från 28 procent år 1995 till 25 procent år 2010, se diagram 6.5. Det beror främst på att den arbetsintensiva industrin minskar medan den kapital- och den kunskapsintensiva industrin ligger kvar på samma andel, trots att främst den kunskapsintensiva industrin uppvisar en snabb produktivitetstillväxt.

138

7DEHOO 3URGXNWLYLWHWVXWYHFNOLQJ I|UGHODW Sn QlULQJVJUHQDU nUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ WLOO +XYXGDOWHUQDWLYHW

1lULQJVOLYVVHNWRU	3URGXNWLYLWHW

.XQVNDSVLQWHQVLY LQGXVWUL
.DSLWDOLQWHQVLY LQGXVWUL
$UEHWVLQWHQVLY LQGXVWUL
.XQVNDSVLQWHQVLYD WMlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLYD WMlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLYD WMlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
6XPPD LQGXVWUL
6XPPD WMlQVWHU \|YULJ YHUNVDPKHW
+HOD QlULQJVOLYHW
.lOOD 187(. ,602'

Bland tjänstesektorerna är det framförallt de kunskapsintensiva tjänsterna som i snabb takt ökar sin andel av sysselsättningen, men även de arbetsintensiva tjänsterna. Tillsammans ökar de båda tjänstesektorernas andel av sysselsättningen från 52 procent år 1995 till 58 procent år 2010. Utvecklingen kan hänföras till en positiv produktionstillväxt i kombination med måttliga produktivitetsökningar jämfört med industrin.

De kapitalintensiva tjänsterna, till exempel transport- samt post- och telebranscherna, och övrig verksamhet såsom energiproduktion och jordbruk minskar däremot sin andel av sysselsättningen från 19 procent år 1995 till 15 procent år 2010. Minskningen beror främst på en långsam produktionstillväxt, men också på en snabb produktivitetstillväxt inom kapitalintensiv övrig verksamhet. Sammantaget innebär detta att andelen av de sysselsatta inom kunskapsintensiva delar av näringslivet ökar från 35 till 39 procent under perioden.

139

'LDJUDP 6WUXNWXURPYDQGOLQJ L V\VVHOVlWWQLQJHQ PHOODQ WLOO L KXYXGDOWHUQDWLYHW cUVYLV I|UGHOQLQJ PHOODQ QlULQJVJUHQDUQD

OYRWOETWMRXIRWMZ MRHYWXVM

OETMXEPMRXIRWMZ MRHYWXVM

EVFIXWMRXIRWMZ MRHYWXVM

OYRWOETWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

OETMXEPMRXIRWMZE XNÆRWXIV

EVFIXWMRXIRWMZE XNÆRWXIV

OETMXEPMRXIRWMZ ¶ZVMK ZIVOWEQLIX

.lOOD

6&% QDWLRQDOUlNHQVNDSHU RFK 187(. ,602'

5HJLRQDOD VFHQDULHU

Den nationella utvecklingen innebär inte automatiskt att alla regioner genomgår samma utveckling. Regionens utveckling är bland annat beroende av dess branschstruktur, regionens historiska sysselsättning samt vilken tillgång till kvalificerad arbetskraft som krävs.

För att analysera utvecklingstendenser i olika delar av Sverige krävs en lämplig regionindelning som ska fungera som näringsgeografiska regioner, det vill säga en slags funktionella regioner. 129 Funktionella regioner kan variera i både storlek och omfattning beroende på syftet med avgränsningen samt vilka faktorer som skall studeras. Lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) är den bäst lämpade funktionella regionen då sysselsättningsförändringar ska studeras.

Lokala arbetsmarknadsregioner130 baseras på pendlingsrelationer mellan kommuner och indelningen bygger på rörlighetsmönstret hos samtliga sysselsatta. Olika LA-regioner har ofta helt olika utvecklingsförutsättningar, vilket måste tas i beaktande när en region studeras. Utvecklingsförutsättningarna beror i mångt och mycket på varierande produktionsförutsättningar, såsom exempelvis hur stor regionen är, invånarnas utbildningsnivå och näringsklimatet. Regionerna

129Regioner på väg mot år 2015, NUTEK R 1997:10

130I appendix J finns en närmare beskrivning av de lokala arbetsmarknadsregionerna.

140

har därför delats in i sju regionfamiljer. De olika regionfamiljerna återfinns i tabell 6.6.

7DEHOO 5HJLRQIDPLOMV LQGHOQLQJ

5HJLRQIDPLOM 7\S DY RUW

6WRUVWlGHU 6WRFNKROP *|WHERUJ 0DOP|

8QLYHUVLWHWVUHJLRQHU VDPW QnJUD VW|UUH UHJLRQHU PHG K|JVNROD

5HJLRQDO FHQWUD RIWD PHG HQ UHJLRQDO K|JVNROD

5HODWLYW VWRUD LQGXVWULWXQJD UHJLRQHU

9LVVD PLQGUH UHJLRQDOD FHQWUD VDPW FHQWUD PHG EODQGDW QlULQJVOLYVVDPPDQVlWWQLQJ

0LQGUH LQGXVWULWXQJD UHJLRQHU

5HJLRQHU VRP RIWD KDU HQ VWRU DQGHO RIIHQWOLJW DQVWlOOGD

.lOOD 5HJLRQHU Sn YlJ PRW nU ² )|UXWVlWWQLQJDU IDNWD RFK WHQGHQVHU 187(. 5

9DG KlQGHU Gn L UHJLRQHUQD"

Sysselsättningsförändringen i huvudalternativet varierar kraftigt mellan regionerna, från en årlig ökning på drygt 1,5 procent till en minskning på nära en procent per år. Merparten av LA-regioner ligger dock inom intervallet -0,5 till +0,5 procent sysselsättningsförändring per år. Det är endast tolv regioner som årligen ökar mer än 0,4 procent. Som framgår av karta 6.1 ligger flertalet av dessa i inlandet, från Värmland och norrut. Förutom Stockholm finner vi även Olofström och Strömstad i denna kategori. De flesta tillhör den sjunde regionfamiljen, regioner som har en stor andel offentligt anställda. Eftersom den offentliga sektorn endast ökar med 0,25 procent per år vilket är lägre än den genomsnittliga sysselsättningsökningen för riket är detta inte förklaringen. Gemensamt för dessa regioner är att en stor andel av sysselsättningen är i turistbranscher, som här har definierats såsom hotell och restaurang samt idrott och rekreation. Båda dessa branscher ingår i sektorn privata tjänster och då den sektorn kommer att öka kraftigt enligt det nationella scenariet ökar sysselsättningen i regioner som domineras av dessa branscher. Det finns dock ingen ensam förklaringsfaktor till ökningen. För de regioner som har en sysselsättningsminskning under perioden finns inga gemensamma drag.

141

.DUWD 'HQ nUOLJD V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ L SURFHQW I|U /$ UHJLRQHU

IUDP WLOO nU KXYXGVFHQDULHW

.lOOD 187(.

142

I diagram 6.6 går det att utläsa att det även är stora skillnader inom de olika regionfamiljerna. Storstäderna, Stockholm, Malmö och Göteborg, har en relativt positiv utveckling jämfört med många andra regioner men varierar kraftig sinsemellan. Stockholm går bra och uppvisar nära en procents årlig sysselsättningsökning, jämfört med Malmö som endast ökar sin sysselsättning med 0,1 procent per år. Detta beror givetvis på den sammansättning av branscher som finns inom regionen. I Stockholm finns en stor del av branschen datakonsulter, som är på stark frammarsch, samt elektronikbranschen. Malmö har en industristruktur som domineras av branscher som inte går framåt enligt de nationella scenarierna. Eftersom modellerna bygger på historiskt strukturella samband och på bedömningar av makroekonomiska utvecklingen kan inte hänsyn tas till dramatiska förändringar i förutsättningarna för enskilda regioner, där Öresundsbron är det mest betydelsefulla exemplet.

'LDJUDP 'HQ nUOLJD SURFHQWXHOOD V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ I|U /$ UHJLRQHU I|UGHODW Sn UHJLRQIDPLOMHU nU KXYXGVFHQDULHW

2,50
2,00
1,50
1,00
0,50
0,00
-0,50
-1,00	Storstad	Regionalt centra		Mindre regionalt		Region med
	Storstad	Regionalt centra		Mindre regionalt		Region med
				centra	Mindre	stor andel
	Universitetsregion		Industritung		industritung	offentligt
	Universitetsregion			region	industritung	offentligt
				region	region	anställda
					region	anställda

.lOOD 'HQ UHJLRQDOD V\VVHOVlWWQLQJVPRGHOOHQ 187(.

Skillnaden är som nämnts tidigare stor inom regionfamiljen storstäder men även inom regionfamiljerna sex och sju är skillnaderna stora och variationerna uppgår till 1,5-2 gånger så stora. Spridningen mellan regionerna är till viss del grundade i hur stor andel av sysselsättningen som återfinns i privata tjänster. Den minsta skillnaden är inom regionfamilj fyra, det vill säga stora regioner med industri. Detta kan tyckas vara märkligt då mindre regioner som domineras av industri tillhör de som har den största spridningen. Det beror till stor del på att de stora industritunga regionerna inte enbart är beroende av industrin utan också har en betydande andel av sin sysselsättning inom olika privata tjänster.

143

En annan anledning är att det i flera av dessa regioner återfinns stora företag som går riktigt bra inom dessa industribranscher.

.DUWD 'HQ nUOLJD V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ L SURFHQW I|U /$ UHJLRQHU

IUDP WLOO nU VQDEEWLOOYl[WVFHQDULHW

.lOOD 187(.

144

Spridningen mellan regionerna är mycket större i snabbtillväxtscenariet, med en förskjutning mot en mer positiv sysselsättningsförändring. Generellt är det så att när det går bättre för Sverige som nation avspeglas detta i den regionala utvecklingen, men detta är inte sant för alla regioner och framförallt inte när det gäller den inbördes fördelningen inom regionfamiljerna. Det är dock fortfarande regioner med en stor sysselsättningsandel inom turismen som ligger i topp. Detta framgår av karta 6.2. I detta alternativ är det 48 regioner som har en sysselsättningsökning som överstiger 0,4 procent per år och endast 16 regioner som har en sysselsättningsminskning under den studerade perioden. Den senare siffran skall jämföras med att det i huvudalternativet är så många som 44 regioner som visar en negativ trend.

'LDJUDP 'HQ nUOLJD SURFHQWXHOOD I|UlQGULQJHQ I|U /$ UHJLRQHU I|UGHODW Sn

UHJLRQIDPLOMHU nU VQDEEWLOOYl[W VFHQDULHW

2,50

2,00

1,50

1,00

0,50

0,00

-0,50

-1,00

.lOOD 'HQ UHJLRQDO V\VVHOVlWWQLQJVPRGHOOHQ 187(.

Strukturomvandlingen verkar dock slå igenom mycket kraftigare i detta scenario, Skillnaden är fortfarande störst i regionfamilj sju och minst i familj ett och två vilket kan avläsas ur diagram 6.8.

$UEHWVNUDIWVHIWHUIUnJDQV VDPPDQVlWWQLQJ

Vi konstaterade i kapitel två att efterfrågan på grundskoleutbildade har sjunkit på 1990-talet. Denna utveckling fortsätter och efterfrågan sj unker från 30 procent år 1995 till 18 procent år 2010, vilket nästan innebär en halvering. Alla andra utbildningskategorier möter en ökad efterfråge- andel. Den relativt sett största ökningen kan noteras för tekniker, framförallt högskoleingenjörer, och IT-utbildade. Men även ekonomer

145

och jurister samt de med kortare högskoleutbildningar möter en högre efterfrågan. Andelen högskoleutbildade i näringslivet stiger från omkring sju procent 1995 till ungefär 12 procent 2010. Tillspetsat kan vi säga att vi måste närma oss den genomsnittliga utbildningsnivån i OECD- länderna, se kapitel fem, för att uppnå utvecklingen i huvudscenariet.

'LDJUDP		$UEHWVNUDIWVHIWHUIUnJDQ I\|UGHODG Sn XWELOGQLQJVNDWHJRULHU nU
		RFK LQRP SULYDWD QlULQJVOLYHW 3URFHQW










	KVYRHWOSPE		K]QREWMYQ		OSVX YRMZIVWMXIX		PÄRK YRMZIVWMXIX
.lOOD 6&% cUV\V RFK 187(. ,602'
'LDJUDP		$UEHWVNUDIWVHIWHUIUnJDQ I\|U HIWHUJ\PQDVLDOD XWELOGQLQJVNDWHJRULHU
		nU RFK LQRP SULYDWD QlULQJVOLYHW 3URFHQW










	IK]Q XIO	IK]Q ¶ZV	YRMZ XIO	YRMZ IONY	PÆVEVI	JSVWO	MX WTIG
.lOOD	6&% cUV\V RFK 187(. ,602'

146

5HJLRQHU

Efterfrågan på personer med olika utbildningsnivå varierar mellan de sju regionfamiljerna. Grundskoleutbildade personer efterfrågas i större utsträckning i de regioner som domineras av industri, det vill säga regionfamilj fyra och sex. År 2010 har andelen grundskoleutbildade dock minskat i de flesta regioner och i snabbtillväxtalternativet i alla regioner. Gymnasieutbildade möter en minskad efterfrågan i alla regioner oavsett scenarie. Personer med eftergymnasial utbildning efterfrågas i en högre utsträckning i storstadsregionerna. I regionfamilj fyra till sju minskar dock andelen universitetsutbildade.

Skillnaden i andelen sysselsatta med olika utbildningskaraktär i respektive region i huvudalternativet är liten jämfört med dagens struktur. I snabbtillväxtalternativet blir det dock en förändring mot en större andel universitetsutbildade i alla regioner. Fler personer med längre uni- versitetsutbildning efterfrågas i storstäder och universitetsstäder medan personer med kortare universitetsutbildningar efterfrågas i större utsträckning i de andra regionfamiljerna.

6DPPDQIDWWQLQJ

Vi har ovan presenterat två scenarier över den framtida ekonomiska utvecklingen. Med utgångspunkt från de antaganden som gjorts i modellen ökar BNP med 2,6 procent per år i huvudalternativet och med 3,1 procent per år i snabbtillväxtalternativet.

Strukturomvandlingen i de båda scenarierna går i samma riktning men utvecklingen går något snabbare i snabbtillväxtalternativet. Det framgår att produktionen ökar mycket snabbt i den kunskapsintensiva industrin och att dess andel av den totala produktionen stiger från 15 procent år 1995 till 22 procent år 2010 i huvudalternativet. Denna utveckling är en avspegling av världsmarknadsutvecklingen där efterfrågan vrids mot kunskapsintensiva produkter men också ett resultat av att Sverige utnyttjar sina komparativa fördelar inom kunskapsintensiv produktion. Den sektor som minskar i störst utsträckning är kapitalintensiva tjänster.

Mätt i sysselsättningstermer blir bilden av strukturomvandlingen delvis annorlunda jämfört med produktionsutvecklingen. Industrins andel av sysselsättningen minskar i huvudalternativet från 28 procent år 1995 till 25 procent år 2010. Det beror främst på att den arbetsintensiva industrin minskar medan den kapital- och den kunskapsintensiva industrin ligger kvar på samma andel, trots att främst den kunskapsintensiva industrin uppvisar en snabb produktivitetstillväxt. Bland tjänstesektorerna är det framför allt de kunskapsintensiva tjänsterna som i snabb takt ökar sin andel av sysselsättningen. Sammantaget innebär detta att andelen av de sysselsatta inom kunskapsintensiva delar av näringslivet ökar från 35 procent år 1995 till 39 procent år 2010.

147

Sysselsättningen utvecklas mest positivt i storstäderna och i områden med ett stort utbud av privata tjänster, exempelvis turism. Delvis är detta en konsekvens av att scenarierna förutsätter en lägre genomsnittlig ökningstakt för offentlig konsumtion än den ökningstakt som scenarierna härleder för privat konsumtion.

Vi konstaterade i kapitel två att efterfrågan på grundskoleutbildade har minskat på 1990-talet. Denna utveckling fortsätter i scenarierna och efterfrågan sjunker från 30 procent år 1995 till 18 procent år 2010 i huvudalternativet, vilket nästan innebär en halvering. Alla andra utbildningskategorier möter en ökad efterfrågeandel. Den relativt sett största ökningen kan noteras för tekniker, framför allt högskole- ingenjörer, och IT-utbildade. Men även ekonomer och jurister samt de med kortare högskoleutbildningar möter en högre efterfrågan. Andelen högskoleutbildade i näringslivet stiger från omkring sju procent år 1995 till ungefär tolv procent år 2010. För att uppnå denna utvecklingen måste utbildningsnivån i Sverige således närma sig den genomsnittliga utbildningsnivån i OECD-länderna. Efterfrågan på grundskoleutbildade minskar i de flesta regioner i huvudalternativet och i alla regioner i snabbtillväxtalternativet. Gymnasieutbildade möter en minskad efterfrå- gan i alla regioner oavsett scenarie.

149

$SSHQGL[ $ .ULWHULHU I|U

VHNWRUVLQGHOQLQJHQ

Ohlsson-Vinell har utvecklat en klassificering av tillverkningsindustrin utifrån olika branschers relativa användning av produktionsresurser. 131 I

denna rapport har samma princip använts för att dela in DOOD QlULQJVJUHQDU i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer. De

kriterier, eller mått, som har använts skiljer sig emellertid från Ohlsson- Vinells men för tillverkningsindustrin överensstämmer indelningen enligt vår metod i stort sett med Ohlson-Vinells. 132 Tjänstesektorn brukar inte indelas i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer.133 Det finns därför inte någon tidigare gjord indelning att jämföra med.

Indelningen i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer har genomförts i två steg. Först har de kapitalintensiva branscherna identifierats. De branscher som inte definierats som kapitalintensiva har sedan delats in i kunskapsintensiva och arbetsintensiva sektorer.

För att kunna identifiera de kapitalintensiva branscherna har ett mått på den relativa kapitalanvändningen i olika branscher konstruerats. 134 Kapitalförslitning har använts som en approximation av den del av en

branschs förädlingsvärde som kapitalet bidrar med. Ett mått på den UHODWLYD kapitalanvändningen erhålls om kapitalförslitningen sätts i

relation till det totala förädlingsvärdet till faktorpris exkl. driftsöverskott netto,135 det vill säga kapitalförslitning dividerat med löner + kollektiva avgifter + kapitalförslitning.

131Lennart Ohlsson, Lars Vinell, 7LOOYl[WHQV GULYNUDIWHU (Q VWXGLH DY LQGXVWULHUV IUDPWLGV YLOONRU, Industriförbundet 1987.

132Ohlsson-Vinell använder fem sektorer. Förutom kunskap- kapital- och arbetsintensiv industri har man även en skyddad sektor och en forskningsintensiv sektor. Om den forskningsintensiva sektorn läggs samman med den kunskapsintensiva så erhålles god överensstämmelse med vår kunskapsintensiva sektor.

133I Bilaga 6 till Finansdepartementets Långtidsutredning görs en indelning av tjänste- sektorn i kunskaps- och arbetsintensiva sektorer. Här har vi gått ett steg längre. Vi har enligt samma princip som för tillverkningsindustrin även identifierat de kapitalintensiva branscherna.

134Appendix 2 till Nationalräkenskaper 1980-1993 N 10 SM 9401.

135Förädlingsvärde faktorpris är summan av de direkta och indirekta kostnader som en bransch måste täcka. De direkta kostnaderna är löner och kollektiva avgifter samt kapitalförslitning. Driftsöverskott netto är övriga kostnader - räntor, utdelning osv. Vi har bedömt att de direkta kostnaderna för arbete (löner och kollektiva avgifter) samt kapitalförslitning bäst visar produktionsfaktorerna arbete och kapitals bidrag till förädlingsvärdet. Driftsöverskott netto har därför exkluderats. Kapitalförslitning har alltså satts i relation till de direkta kostnaderna för produktionsfaktorerna arbete och kapital.

150

8EFIPP %	/ETMXEPJ¶VWPMXRMRKIRW ERHIP EZ HIX XSXEPE J¶VÆHPMRKWZÆVHIX XMPP
	JEOXSVTVMW I\OP HVMJXW¶ZIVWOSXX

3HWUR		HO JDV YDWWHQ
PDVVD RFK SDSSHU		MRUGEUXN PP
VWnO RFK PHWDOOIUDPVWlOOQ		H[WUDNWLY LQGXVWUL
NHPL H[NO SHWUR		E\JJ
VnJYHUN RFK WUlYDURU
JXPPL		IDVWLJKHWHU XWK\UQLQJ
MRUG RFK VWHQ		VDPIlUGVHO
OLYVPHGHO		SRVW RFK WHOH
WUDQVSRUWPHGHO		UHVWDXUDQJ RFK KRWHOO
WHNR		KDQGHO
PHWDOOYDUX		I\|UHWDJVWMlQVWHU
PDVNLQ		UHQKnOOQLQJ PP
HOHNWUR		UHNUHDWLRQ PP
YDUY		XQGHUYLVQ RFK VMXNYnUG
I\|UODJVYHUNVDPKHW		EDQN RFK I\|UVlNULQJ
LQVWUXPHQW
\|YULJ WLOOYHUNQLQJ

$QP 0DUNHUDGH EUDQVFKHU KDU NODVVLILFHUDWV VRP NDSLWDOLQWHQVLYD

.lOOD $SSHQGL[ WLOO 1DWLRQDOUlNHQVNDSHU 1 60

Eftersom den genomsnittliga kapitalförslitningens andel av förädlings- värde faktorpris är 19 procent i tillverkningsindustrin och 28 procent i tjänstesektorn har 25 procent bedömts som ett rimligt kriterium för att definiera en bransch som kapitalintensiv. De markerade branscherna i tabell A.1 är de som klassats som kapitalintensiva.

I ett andra steg ska de kunskapsintensiva branscherna identifieras bland de branscher som LQWH definierats som kapitalintensiva. Som mått på kunskap används andelen akademiker med en utbildning som är tre år eller längre 136 (exkl. forskarutbildade). Branscher där mer än fem procent137 av de sysselsatta har en akademisk utbildning som är längre än tre år har identifierats som kunskapsintensiva.

136 Datamaterialet kommer från SCB - Årsys, 1992 års si ffror.

137 Den genomsnittliga andelen akademiker med utbildning längre än tre år är fem procent inom tillverkningsindustrin och nio procent i den privata tjänstesektorn.

151

8EFIPP % %RHIPIR W]WWIPWEXXE QIH IR EOEHIQMWO YXFMPHRMRK PÆRKVI ÆR XVI ÄV M SPMOE FVERWGLIV I\OP JSVWOEVYXFMPHEHI

YDUY			HO JDV YDWWHQ
WUDQVSRUWPHGHO			H[WUDNWLY LQGXVWUL
NHPL H[NO SHWUR			MRUGEUXN PP
SHWUR			E\JJ
I\|UODJVYHUNVDPKHW
PDVNLQ			XQGHUYLVQLQJ RFK )R8
HOHNWUR			I\|UYDOWQLQJ RFK I\|UVYDU
LQVWUXPHQW			I\|UHWDJVWMlQVWHU
PDVVD RFK SDSSHU			LQWUHVVHRUJDQ PP
VWnO RFK PHWDOOIUDPVWlOOQ			NXOWXU RFK UHNUHDWLRQ
JXPPL			EDQN RFK I\|UVlNULQJ
MRUG RFK VWHQ			LQW RUJ RFK DPEDVVDGHU
\|YULJ WLOOYHUNQLQJ			KlOVR RFK VMXNYnUG
OLYVPHGHGHO			IDVWLJKHWHU XWK\UQLQJ
WHNR			VDPIlUGVHO
PHWDOOYDUX			SRVW RFK WHOH
VnJYHUN RFK WUlYDURU			KDQGHO UHVWDXUDQJ KRWHOO
			UHQKnOOQLQJ PP

$QP 0DUNHUDGH EUDQVFKHU KDU NODVVLILFHUDWV VRP NXQVNDSVLQWHQVLYD

.lOOD $SSHQGL[ WLOO 1DWLRQDOUlNHQVNDSHU 1 60

De branscher som är markerade i tabell A.2 är de som klassats som kunskapsintensiva. De branscher som varken klassificerats som kapital- eller kunskapsintensiva benämns arbetsintensiva. Indelningen mellan industri- och tjänsteverksamheter bestäms slutligen av SNI-tillhörigheten.

153

$SSHQGL[ %

1DWLRQDOUlNHQVNDSVGDWD

Appendix B består av tabeller över näringslivets utveckling med avseen- de förädlingsvärde, förädlingsvärde per sysselsatt, förädlingsvärde per timme,antal sysselsatta och antal arbetade timmar för perioden 1980 till 1996. I tabellen anger S en delsumma av sektorer närmast ovan medan SS anger totalsumman för alla sektorer.

61,	61, QDPQ
22	Förlag; grafisk och annan reproind

29Maskinind

30Ind för kontorsmaskiner o datorer

33	Ind för instrument och ur
24.4-5	Ind f läkemedel, rengöringsmedel
31-32	Annan elektro-och teleproduktind
34-35	Transportmedelsind

S6XPPD NXQVNDSVLQWHQVLY LQG

21	Massa- pappers- pappersvaruind
23	Ind f stenkols- petroleumprod o kärnbr

26Jord o stenvaruind

27Stål- o metallverk

10-14	Gruvor o mineralutvinningsind
24 övr	Övrig kemisk ind

S6XPPD NDSLWDOLQWHQVLY LQG

20	Trävaruind; ej möbler
25	Gummi- och plastvaruind
28	Metallvaruind; ej maskinind
15-16	Livsmedels- dryckesvaru & tobaksind
17-19	Textil- beklädnads- o lädervaruind
36-37	Övrig tillverkningsind

S6XPPD DUEHWVLQWHQVLY LQG

65-67	Finansiella företag
71-74	Företagsservicefirmor
80-85	Utbildning, hälso- o sjukvård o omsorg
90-93	Renhållning, kultur, sport mm

S6XPPD NXQVNDSVLQWHQVLYD WM

70	Fastighetsbolag, fastighetsförvaltare
60-64	Transport- o kommunikationsföretag

S6XPPD NDSLWDOLQWHQVLYD WM

45	Byggind
55	Hotell o restaurang
50-52	Parti- o detaljhandel, reparationsverks

S6XPPD DUEHWVLQWHQVLYD WM

01-05	Jordbruk, skogsbruk, fiske
40-41	El- gas- värme- o vattenverk
S	6XPPD \|YULJD
SS	7RWDO VXPPD

Tabell B1. Förädlingsvärde till producentpris, 1991 års priser, miljontals kronor.

SNI92	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
22	19567	19323	18880	19494	19766	19474	19843	20553	20207	20758	19943	20663	20007	20273	21773	23427	24197
29	28402	28124	27276	30123	33104	35144	34771	33924	34380	36880	36744	32337	30160	28862	34609	39948	37104
30	3041	2955	2871	3245	3644	3871	3849	3755	3816	4136	4078	3568	2921	2050	1759	1615	1675
33	4898	4774	4818	4870	5091	6047	6010	5969	6354	6807	8264	7709	7705	9052	10302	11870	12148
24.4-5	5113	5277	5163	5416	5488	5544	5425	5890	6298	6311	6722	7657	8311	9805	11449	12800	14015
31-32	9772	10119	9718	10316	11435	12535	12686	12927	14415	14772	15694	15780	16263	18872	25837	37925	46972
34-35	29299	30348	31454	32152	33456	33658	34969	36034	35139	33907	31515	27768	27273	25371	31095	39092	37961
S	100092	100920	100180	105616	111984	116273	117553	119052	120609	123571	122960	115482	112640	114285	136824	166677	174072
21	15833	15009	15276	17234	17711	18081	18811	20547	21084	20716	20607	20112	20575	21494	23381	22654	22283
23	3356	3158	3701	5284	6303	5817	7476	6307	6752	6878	7123	6823	7069	7932	7628	7812	8289
26	8944	7702	8339	8836	9238	8765	8930	9180	9641	10184	9895	8411	7440	6804	7119	7482	6881
27	11170	10429	10381	11034	12203	12124	11879	12228	13001	13289	13346	12514	12390	12936	15207	16388	16626
10-14	4425	3980	3067	2895	3903	4156	4336	4327	4230	3950	4084	3831	3955	3615	3830	4324	4162
24 övr	8440	7964	8347	8846	9186	9332	9211	9782	10224	10215	10369	10595	10620	11287	12038	11802	12079
S	52168	48242	49111	54129	58544	58275	60643	62371	64932	65232	65424	62286	62049	64068	69203	70462	70320
20	12529	11276	12012	12775	13567	13058	13121	13911	14251	14927	14646	13373	10979	10845	12021	12630	12140
25	8568	7778	7716	8098	8966	9109	8886	9279	9549	8996	8606	7925	7848	7852	9208	9456	9236
28	16842	16275	15920	17033	18883	19984	20181	21281	22400	23052	22817	19953	17552	17770	20459	23542	22541
15-16	27263	26898	27951	27975	29919	30332	30094	30002	30658	29832	28845	28618	28126	28381	29872	30318	31506
17-19	8195	7257	6508	6383	6935	7012	6939	7112	6517	6060	5901	5144	4936	4516	4865	5015	4934
36-37	6637	6193	6696	6700	7687	8136	8241	8781	9043	9377	9426	8257	8123	7547	8583	9329	9525
S	80034	75677	76803	78964	85957	87631	87462	90366	92418	92244	90241	83270	77564	76911	85008	90290	89882
65-67	37527	38758	40305	42097	44133	47027	50488	53218	55847	58193	58150	60960	58844	57020	64779	69129	70082
71-74	45519	48143	53376	55028	55840	57979	62231	67777	72979	76212	80682	81901	80958	76755	82500	88526	94914
80-85	4980	5094	5307	5247	5135	4771	4826	5260	5264	5377	5362	5613	6187	6696	8754	9203	9480
90-93	18885	20258	19936	20220	20254	20302	21175	22181	22042	21927	21718	21889	21962	21581	21835	23104	23944
S	106911	112253	118924	122592	125362	130079	138720	148436	156132	161709	165912	170363	167951	162052	177868	189962	198420
70	137579	141560	144022	146498	146310	145373	143564	143743	144527	144839	145789	147422	158008	156295	157157	157186	157442
60-64	62463	62785	63621	62598	64409	65447	68373	73097	77327	80162	88780	87538	88228	83937	87222	90364	92969
S	200042	204345	207643	209096	210719	210820	211937	216840	221854	225001	234569	234960	246236	240232	244379	247550	250411
45	80845	77944	80867	79280	84301	84886	86345	89954	91380	98416	98748	98536	94091	84787	81186	80773	81441
55	19923	19637	19675	20288	20834	20329	19551	20763	21525	23016	21596	20250	19284	19919	20704	21547	22252
50-52	102792	100711	101656	103747	107560	110703	117152	124139	129439	133732	134897	133989	131613	130125	136488	143368	146903
S	203560	198292	202198	203315	212695	215918	223048	234856	242344	255164	255241	252775	244988	234831	238378	245688	250596
01-05	28048	28057	29292	31991	32380	31480	31303	29957	29442	32627	34020	31211	30301	30840	31420	33212	32225
40-41	25773	26968	25978	28221	32880	36550	38468	40758	40761	39192	40080	40483	39710	39549	39484	40550	40616
S	53821	55025	55270	60212	65260	68030	69771	70715	70203	71819	74100	71694	70011	70389	70904	73762	72841

SS	796628	794754	810129	833924	870521	887026	909134	942636	968492	994740	1008447	990830	981439	962768	1022564	1084391	1106542

154

Tabell B2. Medelantal sysselsatta, hundratal.

SNI92	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
22	736	733	723	731	735	738	727	716	733	743	724	702	654	621	642	644	641
29	1404	1364	1296	1250	1258	1292	1336	1280	1291	1309	1294	1202	1096	995	1027	1094	1076
30	128	125	118	115	115	120	126	119	120	124	124	116	106	97	75	66	65
33	180	181	174	174	171	195	204	191	199	208	230	226	209	205	221	236	234
24.4-5	136	144	142	141	145	148	152	159	152	148	135	131	122	117	132	146	158
31-32	971	970	933	903	920	917	826	787	817	738	655	632	558	518	531	619	638
34-35	1173	1167	1164	1120	1141	1197	1249	1270	1290	1221	1157	1067	957	859	872	934	918
S	4728	4684	4550	4434	4485	4607	4620	4522	4602	4491	4319	4076	3702	3412	3500	3739	3730
21	703	689	651	638	634	626	596	593	601	606	581	544	491	455	450	463	468
23	39	38	37	37	38	38	39	30	32	32	33	31	28	29	28	29	30
26	345	321	308	299	287	279	287	288	291	301	296	285	248	210	197	204	201
27	649	623	577	535	515	513	495	488	495	479	456	413	376	345	349	360	351
10-14	170	166	157	147	141	141	133	122	117	109	108	105	101	90	94	98	100
24 övr	273	265	259	253	251	250	240	247	241	246	228	224	208	200	196	195	202
S	2179	2102	1989	1909	1866	1847	1790	1768	1777	1773	1702	1602	1452	1329	1314	1349	1352
20	603	548	532	546	544	509	500	493	484	478	473	444	398	362	371	385	372
25	309	294	275	269	283	288	296	305	309	289	272	251	236	211	225	234	234
28	701	679	649	666	674	752	755	792	853	851	826	752	669	612	649	699	708
15-16	881	849	832	810	820	792	797	807	843	841	825	790	726	716	702	703	694
17-19	454	412	382	361	365	352	359	342	320	287	274	227	199	182	177	183	162
36-37	654	628	616	622	624	628	648	659	665	675	676	644	618	579	600	611	599
S	3602	3410	3286	3274	3310	3321	3355	3398	3474	3421	3346	3108	2846	2662	2724	2815	2769
65-67	736	740	749	765	795	821	841	890	907	921	953	950	895	840	899	919	898
71-74	1511	1558	1629	1680	1773	1786	2047	2188	2299	2460	2594	2645	2582	2386	2455	2585	2708
80-85	742	737	738	737	708	742	741	757	745	750	812	837	905	976	1097	1181	1186
90-93	1012	1033	1056	1063	1050	1062	1073	1111	1127	1134	1122	1123	1103	1074	1090	1138	1133
S	4001	4068	4172	4245	4326	4411	4702	4946	5078	5265	5481	5555	5485	5276	5541	5823	5925
70	519	482	483	537	535	535	608	573	570	595	641	653	671	632	629	637	640
60-64	2813	2826	2890	2844	2833	2899	2893	2900	2900	2941	2989	3006	2884	2739	2709	2721	2707
	3332	3308	3373	3381	3368	3434	3501	3473	3470	3536	3630	3659	3555	3371	3338	3358	3347
45	3017	2991	2930	2799	2722	2720	2731	2799	2809	2973	2992	2972	2678	2296	2139	2136	2155
55	672	691	726	764	812	883	875	897	952	998	1011	926	852	858	860	883	888
50-52	5551	5506	5390	5372	5349	5376	5369	5460	5579	5755	5705	5622	5390	5113	5104	5153	5098
S	9240	9188	9046	8935	8883	8979	8975	9156	9340	9726	9708	9520	8920	8267	8103	8172	8141
01-05	2312	2227	2189	2139	2116	2067	2014	1809	1784	1697	1677	1603	1547	1541	1543	1510	1428
40-41	325	329	338	342	337	341	341	340	333	335	330	324	315	301	294	292	298
	2637	2556	2527	2481	2453	2408	2355	2149	2117	2032	2007	1927	1862	1842	1837	1802	1726

SS	29719	29316	28943	28659	28691	29007	29298	29412	29858	30244	30193	29447	27822	26159	26357	27058	26990

155

Tabell B3. Förädlingsvärde per sysselsatt i 1991 års priser, kronor.

SNI92	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
22	265856	263615	261134	266676	268925	263875	272944	287053	275675	279381	275456	294345	305917	326457	339143	363773	377488
29	202293	206188	210463	240984	263148	272012	260262	265031	266305	281742	283957	269027	275182	290070	336991	365155	344833
30	237578	236400	243305	282174	316870	322583	305476	315546	318000	333548	328871	307586	275566	211340	234533	244697	257692
33	272111	263757	276897	279885	297719	310103	294608	312513	319296	327260	359304	341106	368660	441561	466154	502966	519145
24.4-5	375956	366458	363592	384113	378483	374595	356908	370440	414342	426419	497926	584504	681230	838034	867348	876712	887025
31-32	100639	104320	104159	114241	124293	136696	153584	164257	176438	200163	239603	249684	291452	364324	486573	612682	736238
34-35	249778	260051	270223	287071	293216	281186	279976	283732	272395	277699	272385	260244	284984	295355	356594	418544	413519
S	211701	215457	220176	238196	249686	252383	254444	263273	262080	275153	284696	283322	304268	334950	390926	445780	466681
21	225220	217837	234654	270125	279353	288834	315621	346492	350815	341848	354682	369706	419043	472396	519578	489287	476132
23	860513	831053	1000270	1428108	1658684	1530789	1916923	2102333	2110000	2149375	2158485	2200968	2524643	2735172	2724286	2693793	2763000
26	259246	239938	270747	295518	321882	314158	311150	318750	331306	338339	334291	295123	300000	324000	361371	366765	342338
27	172111	167400	179913	206243	236951	236335	239980	250574	262646	277432	292675	303002	329521	374957	435731	455222	473675
10-14	260294	239759	195350	196939	276809	294752	326015	354672	361538	362385	378148	364857	391584	401667	407447	441224	416200
24 övr	309158	300528	322278	349644	365976	373280	383792	396032	424232	415244	454781	472991	510577	564350	614184	605231	597970
S	239413	229505	246913	283546	313741	315512	338788	352777	365402	367919	384395	388801	427335	482077	526659	522328	520118
20	207778	205766	225789	233974	249393	256542	262420	282170	294442	312280	309641	301194	275854	299586	324016	328052	326344
25	277282	264558	280582	301041	316820	316285	300203	304230	309029	311280	316397	315737	332542	372133	409244	404103	394701
28	240257	239691	245300	255751	280163	265745	267298	268699	262603	270881	276235	265332	262362	290359	315239	336795	318376
15-16	309455	316820	335950	345370	364866	382980	377591	371772	363677	354721	349636	362253	387410	396383	425527	431266	453977
17-19	180507	176141	170366	176814	190000	199205	193287	207953	203656	211150	215365	226608	248040	248132	274859	274044	304568
36-37	101483	98615	108701	107717	123189	129554	127176	133247	135985	138919	139438	128214	131440	130345	143050	152684	159015
S	222193	221927	233728	241185	259689	263869	260692	265939	266028	269640	269698	267921	272537	288922	312070	320746	324601
65-67	509878	523757	538117	550288	555132	572801	600333	597955	615733	631846	610178	641684	657475	678810	720567	752220	780423
71-74	301251	309005	327661	327548	314946	324630	304011	309767	317438	309805	311033	309645	313548	321689	336049	342460	350495
80-85	67116	69118	71911	71194	72528	64299	65128	69485	70658	71693	66034	67061	68365	68607	79799	77925	79933
90-93	186611	196108	188788	190216	192895	191168	197344	199649	195581	193360	193565	194915	199112	200940	200321	203023	211333
S	267211	275941	285053	288792	289787	294897	295023	300113	307468	307140	302704	306684	306201	307149	321003	326227	334886
70	2650848	2936929	2981822	2728082	2734766	2717252	2361250	2508604	2535561	2434269	2274399	2257611	2354814	2473022	2498521	2467598	2460031
60-64	222051	222169	220142	220105	227353	225757	236339	252059	266645	272567	297022	291211	305922	306451	321971	332098	343439
S	600366	617730	615603	618444	625650	613920	605361	624359	639349	636315	646196	642143	692647	712643	732112	737195	748166
45	267965	260595	275997	283244	309702	312081	316166	321379	325311	331033	330040	331548	351348	369281	379551	378151	377916
55	296473	284182	271006	265550	256576	230227	223440	231472	226103	230621	213610	218683	226338	232156	240744	244020	250586
50-52	185177	182911	188601	193125	201084	205921	218201	227361	232011	232375	236454	238330	244180	254498	267414	278222	288158
S	220303	215816	223522	227549	239441	240470	248521	256505	259469	262352	262918	265520	274650	284058	294185	300646	307820
01-05	121315	125986	133815	149561	153025	152298	155427	165600	165034	192263	202862	194704	195869	200130	203629	219947	225665
40-41	793015	819696	768580	825175	975668	1071848	1128094	1198765	1224054	1169910	1214545	1249475	1260635	1313920	1342993	1388699	1362953
S	204099	215278	218718	242692	266042	282517	296268	329060	331615	353440	369208	372050	375999	382134	385977	409334	422022

SS	268053	271099	279905	290982	303413	305797	310306	320494	324366	328905	334000	336479	352756	368045	387967	400765	409982

156

Tabell B4. Förädlingsvärde per arbetad timme i 1991 års priser, kronor.

SNI92	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
22	203	200	197	198	197	192	183	190	185	187	181	193	207	213	225	239	250
29	136	138	141	159	169	177	173	173	169	181	180	169	172	176	196	207	195
30	158	157	161	186	202	209	204	204	199	211	207	193	172	129	131	140	142
33	190	184	190	192	200	210	197	197	204	213	228	223	241	276	286	302	307
24.4-5	300	297	287	298	291	292	279	301	326	336	391	449	499	605	599	593	609
31-32	84	86	85	88	94	106	105	112	121	135	153	168	193	232	302	375	438
34-35	164	170	176	187	184	174	185	185	181	188	179	170	178	179	208	243	238
S	151	153	156	166	169	172	171	174	173	183	185	184	196	209	237	266	277
21	167	162	174	195	195	195	210	227	232	226	235	243	272	301	323	304	305
23	540	534	640	919	1056	952	1246	1177	1230	1264	1277	1310	1488	1577	1453	1508	1524
26	168	156	178	195	209	201	206	209	217	229	222	192	198	211	230	233	220
27	116	112	120	136	158	159	164	169	176	186	199	208	222	246	278	284	292
10-14	180	168	140	134	175	178	197	209	216	215	232	229	252	247	256	273	276
24 övr	232	216	228	237	242	245	245	251	263	257	280	293	310	339	349	346	352
S	167	160	172	194	210	208	224	230	238	241	252	255	277	306	325	321	325
20	136	132	141	148	156	160	167	180	190	200	197	191	175	188	199	196	194
25	205	191	197	207	217	211	207	207	211	212	215	215	226	243	259	257	252
28	147	143	146	153	166	177	180	178	177	181	183	174	172	186	195	197	190
15-16	212	216	229	233	243	254	257	248	244	241	238	249	259	258	266	269	280
17-19	120	117	113	116	124	128	136	147	141	143	149	155	168	167	172	171	174
36-37	72	71	79	79	90	96	95	100	104	106	107	99	105	102	110	114	115
S	149	147	154	159	170	177	179	181	183	185	185	184	187	194	203	203	203
65-67	354	361	369	377	385	393	401	410	420	428	436	447	451	458	478	487	498
71-74	189	195	205	206	199	206	205	208	210	206	210	211	211	213	218	224	228
80-85	54	55	57	55	54	45	43	44	42	42	39	40	40	40	46	45	44
90-93	141	146	139	143	141	137	138	140	136	133	133	133	135	133	132	135	139
S	187	192	196	199	198	198	199	202	203	203	203	206	202	199	204	208	210
70	2076	2331	2207	2100	2141	1916	1823	1852	1776	1657	1566	1630	1675	1646	1654	1624	1623
60-64	135	134	136	136	140	140	141	150	156	159	166	167	174	174	181	186	192
S	377	386	389	394	398	387	376	383	385	381	374	383	409	416	424	425	431
45	164	159	167	171	177	179	181	185	187	190	191	195	206	214	214	213	214
55	192	182	173	170	164	154	144	146	146	150	138	144	146	149	154	156	159
50-52	119	118	120	123	127	132	139	145	148	149	152	155	156	161	166	172	178
S	140	137	140	142	147	149	153	158	160	162	163	167	171	176	179	182	186
01-05	89	92	99	110	113	116	118	121	120	134	142	141	140	146	146	157	159
40-41	445	461	427	469	558	617	655	686	685	655	636	661	641	656	661	687	671
S	144	152	154	172	189	205	215	230	230	237	245	253	251	259	259	273	277

SS	179	181	186	192	198	200	203	207	209	211	213	217	225	232	240	246	250

157

Tabell B5. Arbetade timmar i 10 000-tal.

SNI92	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
22	9646	9661	9579	9826	10015	10164	10823	10824	10922	11075	11007	10713	9648	9522	9661	9782	9668
29	20825	20314	19352	18916	19544	19848	20062	19646	20304	20431	20444	19123	17569	16410	17616	19337	18982
30	1922	1877	1787	1743	1801	1856	1891	1844	1920	1956	1971	1844	1695	1584	1346	1157	1177
33	2582	2594	2536	2537	2547	2884	3044	3028	3114	3193	3621	3463	3199	3283	3607	3932	3962
24.4-5	1705	1776	1798	1820	1887	1896	1947	1960	1932	1877	1718	1706	1666	1620	1911	2157	2302
31-32	11609	11763	11446	11705	12227	11814	12111	11589	11949	10911	10241	9419	8409	8118	8551	10112	10729
34-35	17886	17890	17845	17234	18226	19326	18859	19464	19402	18028	17582	16335	15363	14192	14953	16081	15960
S	66175	65875	64343	63781	66247	67788	68737	68355	69543	67471	66584	62603	57549	54729	57645	62558	62780
21	9500	9254	8798	8847	9104	9256	8957	9033	9106	9166	8776	8273	7571	7145	7244	7462	7301
23	621	591	578	575	597	611	600	536	549	544	558	521	475	503	525	518	544
26	5327	4938	4692	4531	4415	4359	4341	4393	4443	4455	4457	4374	3758	3222	3090	3218	3130
27	9620	9282	8624	8097	7702	7629	7257	7216	7381	7137	6717	6010	5569	5253	5470	5767	5703
10-14	2461	2363	2196	2153	2225	2330	2198	2070	1956	1839	1762	1672	1567	1461	1495	1581	1509
24 övr	3645	3684	3663	3733	3789	3811	3758	3893	3890	3979	3703	3611	3428	3328	3445	3410	3433
S	31174	30112	28551	27936	27832	27996	27111	27141	27325	27120	25973	24461	22368	20912	21269	21956	21620
20	9242	8556	8501	8639	8683	8179	7850	7718	7493	7448	7429	7015	6273	5756	6027	6437	6244
25	4172	4074	3910	3905	4127	4307	4284	4479	4536	4235	3994	3691	3480	3225	3556	3684	3661
28	11470	11385	10890	11101	11390	11287	11236	11937	12688	12754	12497	11449	10200	9537	10467	11964	11893
15-16	12887	12468	12211	12025	12302	11951	11706	12081	12562	12382	12128	11506	10879	10981	11247	11268	11266
17-19	6837	6200	5763	5498	5581	5462	5101	4851	4620	4228	3949	3314	2933	2709	2831	2928	2839
36-37	9156	8667	8446	8442	8570	8445	8648	8756	8680	8848	8785	8303	7747	7420	7838	8216	8281
S	53764	51350	49721	49610	50653	49631	48825	49822	50579	49895	48782	45278	41512	39628	41966	44497	44184
65-67	10606	10734	10920	11164	11461	11978	12599	12987	13300	13585	13340	13624	13043	12452	13545	14187	14077
71-74	24065	24749	26043	26729	28005	28203	30291	32639	34827	36942	38493	38831	38368	36032	37929	39471	41674
80-85	9195	9244	9390	9474	9593	10532	11293	12077	12479	12707	13594	13969	15348	16639	19003	20655	21308
90-93	13400	13876	14314	14182	14322	14853	15390	15826	16257	16471	16340	16463	16321	16235	16565	17177	17243
S	57266	58603	60667	61549	63381	65566	69573	73529	76863	79705	81767	82887	83080	81358	87042	91490	94302
70	6628	6073	6526	6976	6835	7586	7877	7763	8140	8739	9311	9042	9431	9494	9504	9681	9702
60-64	46436	46844	46832	46095	46059	46908	48524	48857	49438	50273	53423	52297	50767	48239	48162	48510	48437
S	53064	52917	53358	53071	52894	54494	56401	56620	57578	59012	62734	61339	60198	57733	57666	58191	58139
45	49182	49081	48350	46352	47649	47458	47790	48521	48958	51734	51734	50565	45759	39582	38005	37876	38134
55	10371	10772	11391	11965	12670	13239	13585	14236	14731	15330	15702	14054	13191	13355	13416	13852	14019
50-52	86229	85273	84493	84600	84812	83952	84123	85517	87755	89963	88869	86597	84360	80595	82092	83197	82464
S	145782	145126	144234	142917	145131	144649	145498	148274	151444	157027	156305	151216	143310	133532	133513	134925	134617
01-05	31495	30393	29694	29022	28671	27229	26603	24846	24582	24297	23898	22202	21695	21182	21450	21116	20236
40-41	5795	5853	6088	6015	5889	5923	5869	5940	5952	5988	6304	6125	6199	6029	5969	5903	6051
S	37290	36246	35782	35037	34560	33152	32472	30786	30534	30285	30202	28327	27894	27211	27419	27019	26287

SS	444515	440229	436656	433901	440698	443276	448617	454527	463866	470515	472347	456111	435911	415103	426520	440636	441929

158

Appendix C: Sysselsatta efter utbildning och sektor

Tabell C.1 Antalet sysselsatta (tusental) fördelade efter utbildningsnivå och sektor 1990, 1993 och 1995.

Sektor i näringslivet		Grundskoleutbildade			Gymnasieutbildade			Korta eftergymnasiala utb			Långa eftergymnasiala
		1990	1993	1995	1990	1993	1995	1990	1993	1995	1990	1993	1995
Kunskapsintensiv
Industri		136	93	92	241	190	217	23	22	29	30	30	35
Andel av alla inom utb. kat		14	14	14	16	16	16	14	14	15	19	20	20
Tjänster		91	66	70	228	207	234	57	62	79	80	77	92
Andel av alla inom utb. kat		10	10	11	15	17	18	35	38	40	49	50	52
Kapitalintensiv
Industri		40	30	29	49	43	46	3	4	4	4	4	4
Andel av alla inom utb. kat		4	5	5	3	4	3	2	2	2	2	2	2
Tjänster		115	85	82	214	188	190	22	21	23	12	12	12
Andel av alla inom utb. kat		12	13	13	14	15	14	13	13	12	7	7	7
Arbetsintensiv
Industri		171	107	107	180	124	146	11	9	11	8	6	7
Andel av alla inom utb. kat		18	17	17	12	10	11	7	5	5	5	4	4
Tjänster		340	225	219	504	408	445	39	37	45	25	22	24
Andel av alla inom utb. kat		35	35	34	34	34	33	24	23	22	15	14	14
Övrig sektor		66	42	38	72	58	59	8	7	7	5	4	4
Andel av alla inom utb. kat		7	6	6	5	5	4	5	4	4	3	2	2
Hela näringslivet		959	649	637	1488	1217	1338	163	162	198	163	155	178
Andel av totalt antal
sysselsatta		35	30	27	54	56	57	6	7	8	6	7	8
Anm:	Skillnader i datakälla medfö r att uppgifter om om absoluta tal kan skilja sig. Uppgifterna i denna tabell baseras på SCBs databas ÅRSYS medan
	uppgifter som återfinnes i tabell 2.2 kommer från nationalräkenskaperna
Källa:	NUTEK utbildningsdatabasen.

159

161

$SSHQGL[ '

/|QVDPKHW

Som mått på lönsamhet används EUXWWRYLQVWDQGHO138. För att beskriva hur lönsamheten är fördelad inom, och mellan, de tre industrisektorerna delas arbetsställen in i olika bruttovinstklasser och vi studerar hur stor andel av de sysselsatta som finns i arbetsställen inom respektive sektor och bruttovinstklass 1995.

Det framgår av diagram D.1 att lönsamheten är ojämnt fördelad mellan industrins arbetsställen. Kapitalintensiv industri har en jämförelsevis större andel sysselsatta i arbetsställen med höga bruttovinstandelar än arbets- och kunskapsintensiv industri, vilket kan förklaras av att den kapitalintensiva industrin har betydligt lägre andel personalkostnader än andra industrier. Den kapitalintensiva industrin måste dessutom, generellt sett, ha en högre bruttovinstandel än de andra industrierna för att kunna täcka de relativt sett högre kapitalkostnaderna. Att den arbetsintensiva sektorns sysselsättning är mer koncentrerad till lägre bruttovinstklasser framgår också av diagrammet.

138 Bruttovinsten är förädlingsvärdet (försäljningsvärdet minus kostnader för inköp av varor och tjänster) med avdrag för kostnader för personal, inklusive sociala avgifter. Bruttovinsten ska täcka övriga kostnader, exempelvis kapitalkostnader och kostnader för reparationer och underhåll samt också ge en nettovinst. Bruttovinstandelen beräknas sedan som bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet.

162

'LDJUDP '		6\VVHOVDWWD LQRP UHVSHNWLYH LQGXVWULVHNWRU SURFHQWXHOOW I\|UGHODGH
		HIWHU DUEHWVVWlOOHWV EUXWWRYLQVWNODVV
25
20		Arbetsintensiv
20
		Kapitalintensiv
		Kunskapsintensiv
15
10
5
0
<=-20	-19--11	-10--1	0-9	10-19	20-29	30-39	40-49	50-59	60-69	>=70
				Bruttovinstandel
$QP	'H WUH NXUYRUQD UHSUHVHQWHUDU GH V\VVHOVDWWD LQRP UHVSHNWLYH VHNWRU									RFK
	EUXWWRYLQVWNODVV 9DUMH NXUYD VXPPHUDU VnOHGHV WLOO SURFHQW 1RWHUD DWW GHQ
	OlJVWD UHVSHNWLYH GHQ K\|JVWD EUXWWRYLQVWNODVVHQ lU HWW \|SSHW LQWHUYDOO RFK GlUI\|U
	RPIDWWDU HWW VW\|UUH VSDQQ lQ \|YULJD EUXWWRYLQVWJUXSSHU
.lOOD	6&% LQGXVWULVWDWLVWLN RFK 187(.

Hur har då bruttovinsten utvecklats under 1990-talet? I diagram D.2 kan vi studera bruttovinstutvecklingen inom industrin mellan åren 1990 och 1995. Industrin har indelats i fem industrisektorer: skyddad industri, arbets-, kapital-, kunskaps- och FoU-intensiv industri.139 Skyddad industri utgörs bland annat av delar av livsmedelsindustrin och kan i huvudsak räknas som arbetsintensiv. Den FoU-intensiva industrin är också kunskapsintensiv.

Lönsamheten i industrin var genomgående lägre 1990 än 1995 men det framgår tydligt att utvecklingen skiljer sig åt mellan sektorerna, både med avseende på nivå och förändringstakt. Lönsamheten har ökat mest inom den FoU-intensiva industrin, som visar en stabil och uppåtgående trend sedan 1991. Den ökade lönsamheten har också varit jämnast över alla bruttovinstklasser inom FoU-intensiv industri. Lönsamheten inom den

139 Tyvärr har vi inte kunnat erhålla data över bruttovinstutvecklingen med den indelning i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiv industri som användas genomgående i bilagan.

163

kunskapsintensiva industrin sjönk kraftigt mellan 1991 och 1992 men fick sedan ett kraftigt uppsving och redovisar den kraftigaste ökningstakten mellan 1992 och 1994. Lönsamhetsutvecklingen inom den arbetsintensiva industrin var relativt stabil under de första åren men steg sedan. Inom kapital-, kunskaps- och den arbetsintensiva industrin ökade lönsamheten efter 1992. Utvecklingen har varit mest stabil inom den skyddade industrin under perioden.

'LDJUDP ' *HQRPVQLWWOLJD EUXWWRYLQVWDQGHODU L IHP LQGXVWULVHNWRUHU
75
70
65
60
55
50
45
40
35
30
25
1990	1991	1992	1993	1994	1995

Arbetsintensiv	Kunskapsintensiv	FoU-intensiv
Kapitalintensiv	Skyddad

.lOOD 187(.

Teknisk utveckling, investeringar, produktförnyelser och marknadsförändringar leder till att näringslivets produktivitet och lönsamhet blir ojämnt fördelad. Vanligen har de industrier som arbetar med tekniska försprång, marknadsanpassade produkter, modern och kapitalintensiv produktionsutrustning samt har god kompetens och flexibilitet också hög produktivitet och lönsamhet. Samtidigt finns det som regel arbetsställen med föråldrade produkter, omodernt, nedslitet eller inflexibelt produktionssystem som har låg lönsamhet. Det är normalt i en marknadsekonomi. Spännvidden mellan dessa grupper är stor. Denna spännvidd är också en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik, högre kompetens och nya produkter genomförs.

För att få en uppfattning om spännvidden mellan arbetsställen med högst respektive lägst lönsamhet inom de olika industrisektorerna grupperas arbetsställena efter lönsamhetsnivå. I strukturdiagrammen D.3-D.6 visas de sysselsatta i sektorn efter arbetsställenas lönsamhet. Arbetsställen har rangordnats i fallande skala från de med högst bruttovinstandel längst till vänster i diagrammet. Kurvans K|MG visar lönsamhetsnivån och bredden anger hur stor andel av de sysselsatta som

164

'LDJUDP ' $QGHO V\VVHOVDWWD HIWHU DUEHWVVWlOOHQDV EUXWWRYLQVWDQGHO RFK

L )R8 LQWHQVLY LQGXVWUL

100

20						1990
20						1990

1995

-20

100

Andel sysselsatta

$QP $UEHWVVWlOOHQ lU UDQJRUGQDGH L IDOODQGH VNDOD HIWHU EUXWWRYLQVWDQGHO

.lOOD 187(.

'LDJUDP ' $QGHO V\VVHOVDWWD HIWHU DUEHWVVWlOOHQDV EUXWWRYLQVWDQGHO RFK

L NXQVNDSVLQWHQVLY LQGXVWUL

100

1990

1995

-20

100

Andel sysselsatta

$QP $UEHWVVWlOOHQ lU UDQJRUGQDGH L IDOODQGH VNDOD HIWHU EUXWWRYLQVWDQGHO

.lOOD 187(.

165

finns i arbetsställen på respektive nivå. Kurvans IRUP anger i princip hur sårbara sektorns arbetsställen är för förändringar i kostnader och intäkter.

Vi ser om flertalet av arbetsställena har en hög bruttovinstnivå, om tyngdpunkten ligger på de lägre bruttovinstnivåerna eller om den största delen återfinns inom de mellersta bruttovinstklasserna. Kurvans OXWQLQJ anger differenser mellan arbetsställen med höga respektive låga bruttovinstandelar och anger därmed vilken förnyelsepotential som finns inom sektorn. En flack kurva innebär att många arbetsställen har en liknande lönsamhetsnivå. 140 Genom att jämföra åren 1990 och 1995 kan vi också studera hur lönsamhetsstrukturen förändrats under perioden.

Det är mycket tydligt att lönsamhetskurvan förskjutits i samtliga de studerade industrisektorerna och att arbetsställena har en högre lönsamhetsnivå 1995 jämfört med 1990.

Vi kan också se att en viss andel av de sysselsatta återfinns i arbetsställen som uppvisar en negativ bruttovinst. Men även denna andel har minskat under den studerade perioden och representerade 1995 en mycket liten del av de sysselsatta. En negativ bruttovinst innebär att produktionens rörliga kostnader, inklusive lönekostnader, inte täcks och att risken för utslagning är överhängande om lönsamheten inte förbättras.

Om ett arbetsställe ska kunna överleva på sikt måste emellertid bruttovinstandelen vara så stor att också omkostnaderna kan täckas. För de arbetsställen som har problem att täcka sina omkostnader kan även små förändringar i inkomster eller utgifter få drastiska konsekvenser. Vi uppskattar att 20 procent av bruttovinsten behövs för att täcka omkostnader i samtliga sektorer, med undantag av den kapitalintensiva sektorn där andelen uppskattas till 40 procent. Av diagrammen framgår att andelen sysselsatta i långsiktigt svaga arbetsställen, det vill säga arbetsställen som inte når upp till denna andel, var betydligt lägre 1995 än 1990.

En sektorsstruktur där lönsamhetsnivån är låg och jämnt fördelad innebär att en relativt stor andel av arbetsställena i sektorn skulle påverkas av kostnadsökningar eller intäktsreduktioner. En mer ojämnt fördelad lönsamhetsnivå innebär i stället att sektorn är relativt okänslig för förändringar i kostnader eller intäkter. Den FoU- och den kunskapsintensiva industrin har en mer ojämn lönsamhetsfördelning än de andra, vilket innebär att de är mindre känsliga för sådana förändringar.

Vi har redan konstaterat att den FoU-intensiva industrin har haft en starkt positiv lönsamhetsutveckling under den första halvan av 1990-talet. Som framgår av diagrammen finns också den största skillnaden mellan de mest och de minst lönsamma arbetsställena i denna industri, vilket är ett tecken på att den FoU-intensiva industrin har en större förnyelsepotential än de andra. Den ökade lönsamheten i arbets- respektive kapitalintensiv industri har viss tyngdpunkt bland dem med lägre bruttovinstandelar. Detta betyder att industrierna har blivit något mer sårbara för minskade intäkter eller ökade kostnader, eftersom sådana förändringar skulle påverka en större andel av arbetsställena i respektive industri.

140 Resonemanget bygger på så kallade Salter-diagram.

166

'LDJUDP ' $QGHO V\VVHOVDWWD HIWHU DUEHWVVWlOOHQDV EUXWWRYLQVWDQGHO RFK

L DUEHWVLQWHQVLY LQGXVWUL

100

1990

1995

-20

100

Andel sysselsatta

$QP $UEHWVVWlOOHQ lU UDQJRUGQDGH L IDOODQGH VNDOD HIWHU EUXWWRYLQVWDQGHO

.lOOD 187(.

'LDJUDP ' $QGHO V\VVHOVDWWD HIWHU DUEHWVVWlOOHQDV EUXWWRYLQVWDQGHO RFK

L NDSLWDOLQWHQVLY LQGXVWUL

100

20												1990
20												1990

1995

-20

100

Andel sysselsatta

$QP $UEHWVVWlOOHQ lU UDQJRUGQDGH L IDOODQGH VNDOD HIWHU EUXWWRYLQVWDQGHO

.lOOD 187(.

167

$SSHQGL[ (

.YDOLWHWVPRGHOO

Regressionsanalys av marknadsandelar och relativpriser

Marknadsandelarna baseras på respektive lands andel av OECD:s export till världen. Relativpriset utgörs av kvoten mellan exportprisindex för respektive land och bransch och OECD-genomsnittet för samma bransch.

Den skattade ekvationen har följande utseende 141:

<LMW	=a + b3LMW +g 2:2W +....+g 18:18W + e LMW	(1)
<LMW	är den logaritmerade marknadsandelen för bransch	L i land j, år W.
3LMW	är den logaritmerade kvalitetsindikatorn d.v.s. kvoten mellan

exportpriset i bransch L land j och exportpriset i bransch L, OECD, år W.

:	MW	är dummyvariabler för respektive land 142
			ì1för det M: WHlandet , M = 2,...18
där :MW			= í
där :MW			= í	0 annars
			î	0 annars

Logaritmering medför att resultaten kan tolkas som procentuella förändringar. Som ett resultat av regressionsanalysen får vi för varje bransch en skattad b-koefficient som kan tolkas som den genomsnittliga priselasticiteten i branschen. Våra skattningar visar att b är negativ vilket implicerar att en sänkning av relativpriset leder till en ökad marknadsandel. Det för vårt syfte viktigaste resultatet är de av ekvationerna anpassade marknadsandelarna (”fitted values”) för de olika ländernas branscher, det vill säga <MW i ekvationen. Förändringen av

dessa anpassade marknadsandelar tolkas som den hypotetiska marknads- utvecklingen för det enskilda landet, givet landets relativa prisutveckling

141För en diskussion gällande modellval, se ”Market Shares, Relative Prices and Quality” NUTEK B 1997:9.

142Man kan även tänka sig att i ekvationen inkludera indikatorvariabler för de olika tidsperioderna. Skattningar med denna specifikation skilde sig dock inte nämnvärt åt från skattningarna av ekvation (1) och redovisas därför inte.

168

och de landspecifika egenskaperna för varje industri som fångas upp av tvärsnittsdummyvariablerna.

För att kunna avgöra om ett land har ökat eller minskat produktkvaliteten i en viss bransch under perioden 1980-1992 jämförs den hypotetiska procentuella förändringen i marknadsandelar för varje bransch och land med den verkliga procentuella förändringen. Skillnaden mellan dessa divideras därefter med antalet år, för att få genomsnittlig årlig procentuell kvalitetsförändring. Denna procentuella kvalitetsutveckling är alltså landets kvalitetsförändring relativt genomsnittet för alla länders kvalitetsutveckling.

En positiv differens mellan den verkliga procentuella förändringen i marknadsutvecklingen och den hypotetiska tyder på att landets produkter, vid konstanthållna relativpriser och landspecifika variabler, har varit attraktiva på marknaden, det vill säga ökat i kvalitet. En negativ differens tolkas som den genomsnittliga årliga procentuella minskningen av den relativa kvaliteten för ett land i en viss bransch under perioden 1980- 1993.

169

$SSHQGL[ )

6SHFLDOLVHULQJVPRGHOO

Regressionsekvationen

Den regressionsekvation vi använt oss av för beräkningarna i tabell 3.4. ser ut enligt följande:

ln r = b0 + b1 ln SKOG + b2 ln EL + b3 ln RKAP + b4 ln UTB + e

Regressionen har beräknats för tidsperioderna 1986-1988, 1989-1991, 1992-1994, som ett tvärsnitt och poolat över dessa år. Detta innebär att de är beräknade som ett genomsnitt över alla 11 branscher och tre år.

Dessutom beräknades regressionen för varje år och de 11 branscherna mellan 1986 och 1994, vilket redovisas i diagram 3.6.

Efter detta inkluderades ett mått på teknisk utveckling i modellen, här kallat TFPEMB och resultaten framgår av tabell 3.5. Regressions- ekvationen fick då följande utseende:

ln r = b0 + b1 ln SKOG + b2 ln EL + b3 ln RKAP + b4 ln UTB + b5 ln TFPEMB + e

Ln betyder att vi använt logaritmerade värden på variablerna, vilket innebär att de kan tolkas som elasticiteter.

Till beräkningarna har svenska data uppdelat per bransch 1986-1994 för 11 branscher använts(se nedanstående branschspecifikation). Data till variablerna är följande:

6.2* Åtgång av skogsråvara, enligt input/output tabell 1994 – antas vara konstant.

(/ Kostnad för elenergi, SCB.

5.$3 Realkapital: värdet av byggnader och maskiner, SCB.

87% Genomsnittlig utbildningstid efter grundskolan. SCB;ÅRSYS och NUTEKs utbildningsdatabas.

7)3(0% Teknisk utveckling enligt beräkningar med WIDE-modellen, NUTEK.

Justerad R2 ligger mellan 0,54 och 0,61 för den första regressionen respektive 0,72 och 0,77 för den andra.

170

Specialiseringskvoten

Specialiseringskvoten i en bransch kan skrivas:

U =	4L	=	&L - 0L - ;L	= 1 -	0L	+	;L
	&L		&L		&L		&L

där Q j, Cj, Xj och Mj är produktion, förbrukning, export och import i den i:te branschen.

Branschuppdelning

Regressionerna baseras på data från 11 branscher inom tillverknings- industrin. Branschkodningen följer nomenklaturen SNI69 (ISIC rev.2) på tvåsiffernivå, förutom verkstadsindustrin (38) som på grund av sin storlek delats upp på delindustrier på tresiffernivå. Bransch 384 är dock inte med i beräkningarna på grund av avsaknad av data.

Följande branscher ingår:

7DEHOO ) 9DULDEOHU L UHJUHVVLRQPRGHOOHQ

%UDQVFKNRG	1DPQ	$QWDO V\VVHOVDWWD

	/LYVPHGHOVLQGXVWUL
	7H[WLO EHNOlGQDGV RFK	18 700
	OlGHUYDUXLQGXVWUL
	7UlYDUXLQGXVWUL	51 600
	0DVVD SDSSHU RFK JUDILVN LQGXVWUL
	.HPLVN LQGXVWUL LQNO OlNHPHGHO	60 200
	-RUG RFK VWHQYDUXLQGXVWUL
	0HWDOOIUDPVWlOOQLQJ
	0HWDOOYDUXLQGXVWUL
	0DVNLQLQGXVWUL
	(OHNWURQLNLQGXVWUL

,QVWUXPHQW RSWLN RFK XU

+HOD WLOOYHUNQLQJVLQGXVWULQ

$QP $QWDO V\VVHOVDWWD EHVWnU DY HJQD I|UHWDJDUH RFK DQVWlOOGD

.lOOD 6&%

171

$SSHQGL[ *

1lULQJVNOLPDWHW L 6YHULJH

På uppdrag av regeringen har NUTEK, i samarbete med SIFO, studerat årliga förändringar av näringsklimatet. Syftet med undersökningen har varit att ge underlag till en aktuell och bred näringspolitisk diskussion. För att kartlägga och belysa möjligheter och hinder för tillväxt i Sverige

ställdes två typer av frågor till företagsledare. Den första kategorin fångar QXOlJH och IUDPWLGVSODQHU. Man frågade näringslivets företagsledare hur

de ser på förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige. Hur bedömer de att produktionsvolym, forskning och utveckling, samt sysselsättning kommer att utvecklas i Sverige i framtiden? Avsikten med dessa frågor är att få företagsledningens bild, både av dagens situation

och av framtiden. Den andra kategorin av frågor avser företagsledarnas allmänna DWWLW\GHU till det svenska näringsklimatet. Hur upplever

företagsledarna förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige jämfört med i andra länder?

Urvalet av intervjuföretag har gjorts från Månadens Affärers lista över Sveriges 500 omsättningsmässigt största företag, bokslutsåret 1996. Tre kriterier har använts för att fastställa undersökningens population.

Verksamheten ska bedrivas i vinstsyfte. Dessutom ska verksamheten inte främst avse en omfördelning av inkomster genom exempelvis kapitalförvaltning, spel eller lotterier. Slutligen ska huvudprincipen vara att företaget finansieras med privat kapital. Vissa undantag har dock gjorts för statligt finansierade bolag som uppfyller de två övriga kraven.

Efter denna gallring gjordes ett slumpmässigt urval av 250 företag bland de 400 som hade störst omsättning 1996. I dessa 400 företag har 242 företagsledare intervjuats, vilket innebär ett mindre bortfall. De uppfattningar som speglas i intervjuerna kan således betraktas som representativa för de 400 omsättningsmässigt största företagen i Sverige.143 Det är i huvudsak företagsledare i koncerners moderbolag som intervjuats, vilket innebär att de i praktiken har inflytande över betydligt fler företag än de som ingår i undersökningen.

Antalet sysselsatta i Sverige inom “400-gruppen“ motsvarade ca 30 procent av antalet anställda i det privata näringslivet under år 1996. 144 Enligt NUTEKs statistik över internationella företag 145 svarade de tjugo

143I denna undersökning ingår endast stora företag. Även de företag som här har färre än 250 anställda, och därmed enligt statistisk indelningsgrund skulle betraktas som små och medelstora företag, med mer än 800 miljoner kronor i årsomsättning definieras enligt EU-kommissionen som stora företag.

144Enligt SCBs Nationalräkenskaper uppgick det totala antalet anställda i näringslivet till 2,7 miljoner år 1996.

145 NUTEK är sedan 19940701 statistikansvarig myndighet för ,QWHUQDWLRQHOOD I|UHWDJ dvs, utlandsägda företag i Sverige och svenskägda företag i utlandet.

172

största industrikoncernerna för cirka 80 procent av industrins FoU- utgifter i Sverige och sannolikt för merparten av all FoU-verksamhet som bedrevs utanför Sverige år 1995. Dessutom har de sedan länge dominerat svensk export. De intervjuade representerar således en stor del av näringslivets investeringar och sysselsättning i Sverige.

Den nu genomförda undersökningen är en direkt uppföljning av liknande undersökningar som gjordes årligen 1990 till 1993. Samtliga undersökningar baseras på intervjuer med cirka 250 personer i företagsledande ställning bland de 500 omsättningsmässigt största företagen i Sverige. En större skillnad är att intervjusvaren 1997 också ger möjligheter att särskilja grupperna IT-företag respektive medieföretag. Nytt för 1997 är också att kommersiella banker och försäkringsbolag har intervjuats. Dessutom har vissa frågor modifierats. Det gäller bland annat de frågor som berör EU, vilka har omformulerats som en konsekvens av det svenska EU-inträdet. Nya frågor i denna undersökning gäller svenskt deltagande i EMU och orsaker till planerade sysselsättningsförändringar i Sverige.

173

$SSHQGL[ +

'DWD L LQNRPVWSUHPLH

DQDO\VHQ

De data som används medger inte analys av lön per timme utan endast av årslön. I årslön ingår av inkomst av tjänst, inkomst av rörelse, ersättning från försäkringskassa samt ersättning från a-kassa och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Detta inkomstbegrepp innebär en risk att felvärdera storleken på utbildningslönepremien om det finns en koppling mellan antalet arbetade timmar per år och utbildningstyp. Om till exempel civilingenjörer i genomsnitt arbetar fler timmar per år (timmar som de också får lön för) än sysselsatta med grundskoleutbildning så innebär detta att utbildningslönepremien blir övervärderad. 146 I vårt datamaterial kan vi inte heller ta hänsyn till om sysselsatta arbetar heltid eller deltid vilket också påverkar beräkningen av utbildnings- lönepremierna. Vi försöker delvis ta hänsyn till detta genom att i våra beräkningar särskilja män och kvinnor då förekomsten av deltidsanställningar är vanligare hos de senare. Utöver detta problem måste vi även anta att andelen sysselsatta som arbetar på heltid är konstant mellan de två åren. Begreppet ”inkomstpremie” som vi använder avser därför att särskilja begreppet från ”utbildningspremie” som är kopplad till information om ersättning per timme och därmed kräver information av data som vi tyvärr inte haft till vårt förfogande 147.

I den beräknade årsinkomst netto har en genomsnittlig preliminärskatt, gemensam för hela riket, dragits. Hänsynstagande till kommuntillhörighet eller hushållsspecifika karaktäristika har alltså inte gjorts.

Standardiseringen har gjort med hjälp av en regressionsmodell där den beroende variabeln är logaritmerad nettoinkomst och de förklarande variablerna dels består av interaktioner av indikatorer för respektive utbildningstyp och respektive sektor dels av variabeln ”tid i arbetslivet” och en indikator för om individen är en kvinna. Regressionsmodellen är därför att betrakta som en konventionell modell av Mincer-typ.

146 För en diskussion över löneskillnader och skillnader i antal arbetade timmar se till exempel Costa ”The Unequal Work Day: A Long Term Wiew”, NBER, workingpaper 6419 (1997).

147 I Ekonomiska rådets årsbok 1993 har Edin, Holmlund och Fredriksson ett bidrag som diskuterar olika begrepp som anknyter till avkastningen på utbildning.

174

Definitionen på offentlig sektor baseras på SCB organisationsregisters information över institutionstyp. Alla myndigheter, förvaltningar och verksamheter som i stor utsträckning är skattefinansierade betraktas höra till offentlig sektor. Övriga verksamheter, oberoende av ägare, har kate- goriserats som privat sektor.

175

$SSHQGL[ ,

8WQ\WWMDQGH DY

EDVNRPSHWHQV

Vi har närmare studerat i vilken omfattning anställda i Sverige utför läs-, skriv- och räkneuppgifter i jämförelse med de andra länderna när hänsyn tas till nivån på baskompetensen.

Regressionmodellen är:

FREKVENS = a+b1*BASKOMPETENS+b2*BASKOMPETENS2+b3*SVERIGE+e.

Där FREKVENS är en variabel som mäter hur ofta individen utför tolv olika läs-, skriv- eller räkneuppgifter under arbetstid. Denna kan anta värden mellan 0 och 36, där 0 anger att inga sådan uppgifter utförs och 36 anger att samtliga tolv uppgifter utförs dagligen. BASKOMPETENS är vårt mått på förmågan att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information. Denna antar värden mellan 0 och 500, där 500 anger högst förmåga. BASKOMPETENS 2 är kvadrerad baskompetens som är inkluderad under antagandet att ökningen i frekvens avtar med stigande baskompetens. SVERIGE är en indikatorvariabel som antar värdet 1 för Sverige och noll för övriga länder som ingår i analysen. Denna är vår primära testvariabel. e är en störningsterm med konventionella antaganden om dess fördelning. I regressionsanalysen har vi exkluderat Polen då detta land avviker kraftigt från de övriga länderna, både med avseende på baskompetens och frekvens av utförda uppgifter.

Resultat av skattning av koefficienterna finns i tabellen nedan.

7DEHOO , 5HVXOWDW DY UHJUHVVLRQ DY XWQ\WWMDQGH DY EDVNRPSHWHQV

.RHIILFLHQW I\|U YDULDEH	(VWLPDW	S YlUGH
6YHULJH E
%DVNRPSHWHQV E
%DVNRPSHWHQV E
,QWHUFHSW

*P-värde på 0,05 och mindre anger konventionellt sett statisktisk signifikans.

176

Koefficienterna b1 och b2 bekräftar vår förväntan att högre baskompetens innebär en högre frekvens men att ökningen är avtagande. Koefficienten b3 är estimerad med ett negativt tecken. P-värdet anger att sannolikheten att nollhypotesen, det vill säga att det inte råder någon skillnad mellan Sverige och övriga länder, i det närmaste är obefintlig. Resultatet indikerar med andra ord att anställda i Sverige i mindre omfattning utför läs-, skriv- och räkneuppgifter än anställda i andra länder när hänsyn har tagits till nivån på baskompetensen.

177

$SSHQGL[ -

6FHQDULHU ± HQ

PRGHOO|YHUVLNW

Nationella scenarier - ISMOD

ISMOD är en industristrukturmodell som är skapad för att på medellång sikt belysa kapitalbildning, modernisering av teknik och struktur- omvandling. Modellen är en allmän jämviktsmodell, vilket bland annat innebär att både produktionspris och volym i alla branscher är beroende av och hänger samman med varandra. För att spegla kapitalets åldersfördelning delas den existerande kapitalutrustningen i varje industrisektor in i olika teknikklasser med hjälp av bruttovinstandelar. Detta görs för att kunna beräkna utslagningen av olönsam kapital- utrustning men även för att visa på moderniseringen via investeringar i ny teknik. Beskrivningen av produktionstekniken och kapitalbindningen är tyngdpunkten i modellen. Den slutliga efterfrågan i övrigt, det vill säga konsumtion och utrikeshandel, bygger på standardmässiga och förhållandevis enkla modellsamband.

+XU IXQJHUDU PRGHOOHQ"

I modellen har näringslivet delats in i 31 olika branscher, varav 20 industribranscher och sju tjänstebranscher. Dessutom redovisas jord- respektive skogsbruket och bygg- samt energisektorn separat.148 De 31 branscherna påverkas i olika utsträckning när efterfrågan förändras. Ett exempel på detta är att om den privata konsumtionen ökar och andelen privat konsumtion av jordbruksprodukter är större än andelen privat konsumtion av skogsbruksprodukter blir efterfrågeökningen inom jordbruket relativt sett större.

Tillgången till arbetskraft bestäms utanför modellen. Den baseras på SCBs beräkningar av arbetskraftsutbudet år 2010 och på NUTEKs bedömning av hur stor del av arbetskraften som kommer att vara sysselsatt på den reguljära marknaden under samma år.

Modellen använder sig av en prognostiserad pris- respektive volymutveckling av världshandeln per bransch, som bygger på den historiska utvecklingen, och tar hänsyn till hur arbetskraftstillgången förändras i Sverige. Det är framförallt strukturomvandlingen, det vill säga omflyttningen av resurser mellan och inom branscher, som beräknas men

148 Den offentliga sektorn ligger således helt utanför modellen.

178

även respektive branschs produktion, sysselsättning, produktivitet och investeringar.

Världsmarknadsefterfrågan bestäms helt utanför modellen och uttrycks som en årlig procentuell förändring av varors pris och volym för olika branscher. Den internationella efterfrågan delas upp i en förändring av den totala världshandeln och i de enskilda varornas utveckling relativt andra varor. Är marknadstillväxten exempelvis generellt fyra procent per år medan efterfrågan endast ökar med tre procent för en viss varukategori minskar den relativa efterfrågan på dessa varor med en procent.

Förändringar i prisutvecklingen kan hänföras till två aspekter, dels en allmän inflationstakt och dels en relativprisutveckling för varje enskild bransch. En högre volym- och pristillväxt i en bransch gynnar naturligtvis tillväxtförutsättningarna för den specifika branschen. Växer de svenska priserna i takt med världsmarknadspriserna antar vi att exporten för varje enskild bransch kommer att öka i samma takt som tillväxten på branschens marknader. När det gäller importerade varor antar vi däremot att det finnas en tendens till att öka andelen, även vid oförändrade relativpriser. Detta är en följd av att den allt mer tilltagande specia- liseringen ökar handelsutbytet mellan länderna. Dessa förändringar av världsmarknadsefterfrågan och dess struktur är baserade på traditionella handelsmönster som kompletteras med NUTEKs bedömning av vilken exportefterfrågan som kommer att möta svenska varor och tjänster.

Den offentliga sektorn som bransch ligger helt utanför modellen. Sektorn ingår dock i modellen framförallt som användare av en del av den samlade arbetskraftstillgången men också som köpare av varor och tjänster från den privata sektorn.

I ISMOD studeras efterfrågan på varor och tjänster, både från andra sektorer i Sverige och från andra länder, och tillgången till arbetskraft på branschnivå. Det görs i syfte att få en bild av näringslivets struktur och traditionella leveransmönster vid utgångsåret men också för att få en grov skiss av hur pris-, löne-, och kapitalbildningsmekanismerna fungerar. Varje bransch köper varor och tjänster, som antingen är producerade i Sverige eller importerade från andra länder, från ett stort antal andra branscher som de sedan använder som insatsvaror i den egna produktionen. På samma sätt används deras slutprodukter som insatsvaror och investeringsvaror av andra branscher i Sverige, som konsumtions- varor eller säljs på export. Hela detta nätverk, eller mönster av leveranser, antas i det stora hela vara oförändrat under scenarieperioden. Det innebär att förskjutningar i efterfrågan mot nya material eller från varor till tjänster troligen blir underskattade.

Ett viktigt antagande i modellen är att att både den ekonomiska politiken och näringspolitiken som helhet blir framgångsrik utom i de fall där vi uttryckligen antar något annat.

(Q PRGHOO|YHUVLNW PHG IRUPOHU

Modellen avbildar en öppen ekonomi, det vill säga en ekonomi med utrikeshandel. Det ömsesidiga beroende i produktionssystemet representeras av en input-output struktur. Modellen har som nämnts tidigare 31 branscher. Dessa branscher producerar varor och tjänster för

179

intermediära leveranser (insatsvaror), investeringar och slutlig förbrukning. Den slutliga förbrukningen delas upp i tre delar; privat respektive offentlig konsumtion samt nettoexport. I modellen eftersträvas jämvikt och detta uppnås med hjälp av varubalanser, prisekvationer, en sysselsättningsbalans och en handelsbalans.

Investeringsvarorna produceras inom systemet. Detta är en av de faktorer som gör att modellen skiljer sig från andra flersektorsmodeller. Investeringarnas storlek beror på behovet av en kapacitetsexpansion samt på hur stor den ”avgångna” kapaciteten är. För modellens industrisektorer och branscherna bygg, handel, samfärdsel, uppdragsverksamhet samt privata tjänster finns det teknikklasser som bygger på olika bruttovinstandelar som i sin tur beror på priser och löner. Teknikklassen avgör hur stor del av startårets kapacitet som återstår vid prognosåret i varje sektor M. Teknikmatrisen $ = (DLM ) 149 förändras till följd av

kapacitetsavgång och vid som tillkomsten av ny teknik. Investeringsvarumatrisen % = (ELM ) 150 är konstant och används endast vid en kapacitetsexpansion.

x = U[Ax + B(maxí0, xj (1 - xj/Xj)1/Tý) + d]

(1) 151

Efterfrågan på leveranser av insatsvaror, investeringsvaror och slutlig förbrukning värderade till producentpris, det vill säga varubalanserna, uttrycks i ekvation (1). Den totala efterfrågan på varor översätts med hjälp av en outputmatris till efterfrågan på sektorsprodukter, som i ett jämviktsläge skall vara lika med produktionen för varje sektor.

Priset på varje sektorsprodukt i ekvation (2) bestäms av produktionskostnaderna. Handelsmarginaler, varuskatter eller varusubventioner ingår inte i produktionskostnaderna, utan antas istället ingå som en konstant andel av producentpriset i outputmatris (U). Outputmatrisen (U) översätter sektorprodukternas priser till mottagarindex. Marknadspriset i modellen är en sammanvägning, av priset på inhemsk produktion och på import.

p' = [(p'U - p	’) C	w	+ p	w	'] [A + B(maxíO, (1 - xj/ Xj)	1/T	ý/aj)] + w'O	152
w		w		w		1/T		152

Ekvation (2) omfattar även kostnader för insatsvaror, investeringskostnader och lönekostnader. Investeringskostnaderna innehåller priser på investeringsvaror och ett krav på vinststorlek för att möjliggöra investeringar i ny kapacitet. Om vinsten inte räcker till för att

149a= åtgångstalet i matrisen där j är kolumnvis sektor och i är radvis sektor.

150b= åtgångstalet för att bygga upp nya anläggningar i matrisen där j är en kolumnvis sektor och i är en radvis sektor.

151Insatsvaror =Ax, Investeringar = B(maxí0, xj (1 - xj/Xj)1/Tý), Slutlig förbrukning d = [di], Outputmatris U = [uij], Produktion X = [Xj], Kapacitet x=[xj].

152Sektorprodukternas priser, p' = (p1,…, pn), priset för inhemsk produktion= p'U, Importpriset=p’w, I diagonalmatrisen Cw används vikter [cwij] för att uttrycka den inhemska produktionens andel av hemmamarknaden för varje vara, kostnader för

insatsvaror [(—) + ] A, investeringskostnader [(—) + ]B(max í0,(1-xj/Xj) 1/Tý/aj), lönekostnader w'l, lönenivå =w, vinstens storlek =investeringsbenägenheten a.

180

genomföra investeringarna så höjs priset, då minskar efterfrågan samtidigt som vinsten ökar. På detta sätt uppnås slutligen en jämvikt på kapitalvarumarknaden. Lönekostnaden bestäms av en förutbestämd lönestruktur samt av en allmän lönenivå som ges i modellens lösning.

Lg + l 'x =

(3)153

Arbetsutbudet är exogent givet och tas helt i anspråk för produktion i näringslivet och av offentlig sektor. Eftersom den offentliga konsumtionen är exogent given, anpassas den privata konsumtionen så att hela arbetsutbudet tas i anspråk med hjälp av åtgångstal. Åtgångstalen ändras när produktionskapacitet tillkommer eller försvinner. Sysselsättningen i den offentliga sektorn och sysselsättningen i näringslivet skall summera till en förutbestämd total sysselsättning, vilket visas i sysselsättningsbalansen, ekvation (3).

Handelsbalanskravet, det vill säga det exogena värdet på handelsbalansen, skall uppfyllas av modellens lösning, se ekvation (4). Värdet av exporten, uttryckt i inhemska produktionskostnader, skall förhålla sig till värdet av importen, mätt i världsmarknadspriser, på ett förutbestämt sätt. Detta villkor uppfylls genom att lönenivån, och därigenom också den inhemska kostnadsnivån, anpassar sig.

w -1	= B	4	154
e'U'p(m'p)

Modellen löser ut jämviktslägen definierade av en uppsättning priser och produktionsvolymer för varje lönenivå (w) och disponibel inkomst (Y) som innebär att sambanden i ekvationerna 1 — 4 uppfylls. En implicit lösning av priser och kvantiteter uppnås genom ekvationerna 1 och 2. De återstående två ekvationerna, 3 och 4, kan uttryckas i lönenivå (w) och disponibel inkomst (Y), det vill säga:

L(w, Y) = /

B(w, Y) = B

Genom att utgå ifrån startårets priser beräknas produktionsvolymer och kapaciteter så att w och Y uppfyller de krav som vi har ställt på handelsbalansen och sysselsättningsbalansen. De framräknade ”priserna” på lönenivå, disponibel inkomst och krav på kapacitetsökning jämförs med de initiala priserna. Om prisvektorerna avviker upprepas processen tills ett jämviktsläge har uppnåtts.

Regionala scenarier

Genom att utgå från det nationella scenariet kan vi beräkna

sysselsättningsförändringar på regional nivå. Med utgångspunkt från de EUDQVFKYLVD sysselsättningsförändringarna på QDWLRQHOO nivå beräknas de

153 Åtgångstalen för arbetskraft	O¶ O « O Sysselsättningen i offentlig sektor = L g
sysselsättning i näringslivet =	O 'x, total sysselsättning = (L).

154 Handelsbalanskravet=B, värdet av exporten = e'U'p, värdet av importen =m’p w.

181

EUDQVFKYLVD UHJLRQDOD sysselsättningsförändringar. Nästa steg är att beräkna den totala sysselsättningsförändringen för varje region. Detta flöde beskrivs schematiskt i figur J.1.

)LJXU - 6FKHPDWLVN ELOG |YHU PRGHOOHQ I|U EHUlNQLQJ DY GH UHJLRQDOD V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJDUQD

Steg 1

Steg 2

Steg 3

Sysselsättnings-

Total syssel-

Nationella

förändringar

förändringar,

sättnings-

Branschvis

scenarier

branschvis

förändring i

på nationell nivå)

regional nivå

varje region

I det första steget tas ett scenario för ett framtida år fram. Den nationella sysselsättningsutvecklingen beräknas även för enskilda branscher. För detta steg används modellen ISMOD. I ISMOD beräknas, förutom sysselsättningen för de 31 branscherna, en total sysselsättningsförändring för den offentliga sektorn. I det andra steget överförs ISMOD- branschernas sysselsättningsförändringar till förändringar i länsplaneringsbranscher (LP-branscher) för varje lokal arbetsmarknadsregion (LA-region).

Det finns 42 LP-branscher, vilket är 11 fler än antalet ISMOD- branscher. Detta beror på att den offentliga sektorn är uppdelad i ett flertal branscher och att antalet tjänstebranscherna är fler. 155 I den regionala modellen har vi delat branschen utbildning i två delar då grundskola och gymnasium delvis har en annan roll än universitet och högskola i en region. De senare agerar ofta som motor i en region, det vill säga att de stimulerar företagsamheten i regionen. Modellen räknar med 44 branscher då det även finns en kategori för icke klassificerade branscher. Modellens regionala indelning är först och främst de 108 lokala arbetsmarknadsregionerna, men sysselsättningsförändringarna kan även beräknas för de olika länen. För att få fram den totala sysselsättningsförändringen i respektive region krävs en sammanslagning av de förändringar som skett i varje bransch inom respektive region. Detta sker i det tredje steget.

%UDQVFKHUV EHW\GHOVH I|U UHJLRQHUQD ² ORN RFK YDJQDU

Vid nedbrytningen av den nationella sysselsättningsutvecklingen tas även hänsyn till sektorers beroende av varandra. En indelning görs av branscher på aggregerad nivå, beroende på deras betydelse för regionens sysselsättning. En bransch som, genom sin produktion, genererar

155 Definitionen av branscher, se tabell J.5.

182

produktion i andra branscher i sin region kallas lok. Ett loks produktion exporteras bland annat till andra regioner. De branscher som främst tillhandahåller service i form av insatsvaror eller tjänster till lokbranscherna, samt tjänster till lokalbefolkningen kallas för vagnar. Det främsta skälet till att kalla dem för vagnar är att förändringar i sysselsättningen till följd av en förändring i loken inte får full genomslagskraft förrän efter en viss tid. Beroendet av statliga transfereringar och hur starkt beroendeförhållande som råder mellan vagnen och loket påverkar också förändringen i vagnarna. Två olika kategorier av vagnar har identifierats, privata respektive offentliga tjänster.

Oavsett region är alla delbranscher inom tillverkningsindustrin lok. Huvuddelen av den privata tjänstesektorn samt merparten av den offentliga sektorn är vagnar. Den del av utbildningssektorn som är inriktad mot universitet och högskolor karakteriseras dock som lok. De återstående branscherna kan i vissa regioner vara lok för att i andra vara en vagn. Branscherna hotell och restaurang samt rekreation och kultur får i brist på annan lämplig branschindelning representera turismen. I de regioner där andelen sysselsatta inom dessa branscher är väsentligt högre än genomsnittet, är branscherna lok. I tabell J.7 finns en lista över vilka branscher som är lok respektive vagnar i varje region.

)UnQ QDWLRQHOOD VFHQDULHU WLOO UHJLRQDOD EUDQVFKYLVD VFHQDULHU

Nedbrytningen från den branschvisa QDWLRQHOOD nivån till den branschvisa UHJLRQDOD nivån sker i några olika moment. För de branscher som

definieras som lok i respektive region beräknas sysselsättningsutveck- lingen genom att den nationella branschvisa utvecklingen justeras för avvikelser i den historiska sysselsättningen. Dessutom tas hänsyn till storleken av den strukturella förändringen i företagsbeståndet, det vill säga andelen nedläggningar och nyetableringar, i varje bransch i respektive region. För branscher som definieras som vagnar tas, förutom den nationella utvecklingen och den historiska skillnaden, även hänsyn till hur snabbt vagnarna återkopplar till lokens sysselsättnings- förändringar. De olika momenten förklaras närmare i den följande texten och visas schematiskt i figur J.2.

183

)LJXU - 6\VVHOVlWWQLQJVXWYHFNOLQJHQ I|U YDJQDU UHVSHNWLYH ORN

(IR REXMSRIPPE 6IKMSRIRW W]WWIPWÆXXRMRKWYXZIGOPMRKIR FVERWGLZMWE EZZMOIPWI

HIR REXMSRIPPE LMWXSVMWOE

0SO		:EKREV
W]WWIPWÆXXRMRKW		W]WWIPWÆXXRMRKW
J¶VÆRHVMRK		J¶VÆRHVMRK

I det första momentet beaktas den historiskt regionala skillnaden i sysselsättningsutvecklingen för respektive bransch jämfört med den nationella utvecklingen. Beräkningen sker för varje region. Detta görs genom att en historisk trend för varje bransch i respektive LA-region beräknas. Denna trend skrivs sedan fram 156 till det önskade prognosåret. För varje bransch beräknas också ett nationellt genomsnitt för den historiska utvecklingen. Med hjälp av genomsnittet kan ett normerat värde för den historiska trenden för varje bransch i respektive region tas fram. Denna avvikelse från riksgenomsnittet multipliceras sedan med den tidigare beräknade framtida nationella utvecklingen för respektive bransch (från ISMOD) för att få regionens branschutveckling i förhållande till nationens.

Om förändringen i en viss region varit högre än i resten av landet förstärker den en nationell ökning. För att tydliggöra detta ges två exempel. Om livsmedelsindustrin i Gnosjö historiskt haft tre procent högre sysselsättningsökning än resten av Sverige och sysselsättningen i livsmedelsindustrin som helhet minskar med en procent, så ökar sysselsättningen i Gnosjö med två procent. 157 Om livsmedelsindustrin i Gnosjö historiskt haft en tre procent lägre sysselsättningsökning än resten av Sverige, och sysselsättningen i livsmedelsindustrin som helhet minskar med en procent, så minskar den i Gnosjö med fyra procent 158

För loken tas även hänsyn till det eventuella bortfall av företag som inte överlever under hela tidsperioden. En strukturbild (en slags dödsrisk) beräknas med hjälp av ISMOD. Vi beräknar den andel företag som kommer att slås ut under prognosperioden. Detta kommer att påverka sysselsättningsutvecklingen i respektive lokbransch och LA-region.

156Trenden extrapoleras linjärt.

157Sysselsättningsutvecklingen beräknas enligt [((1-0,01)*(1+0,03))-1]* 100= 2.

158Sysselsättningsutvecklingen beräknas enligt [((1-0,01)*(1-0,03))-1]* 100= -4.

184

Den så kallade dödsrisken för varje lokbransch i respektive LA-region, har beräknats utifrån hur många sysselsatta som 1993 arbetade inom verksamhet med en viss bruttovinst, inom varje bransch i varje län. Uppgifterna om bruttovinsten hämtas från databasen NUDATA. Den andel företag som beräknas ha en för låg bruttovinstandel för fortsatt överlevnad kommer att slås ut inom prognosperioden. Företag med en bruttovinst som är för låg för att täcka de fasta kostnaderna kommer att slås ut på sikt. Detta medför att sysselsättningen minskar inom dessa branscher, vilket i modellen beräknas som en funktion av bruttovinstandelen.159

För loksektorerna är alla beräkningar avklarade i och med det förra momentet. Vagnarnas utveckling är förutom den nationella utvecklingen och den historiska avvikelsen, beroende av sysselsättningsutvecklingen i loken men dessa förändringar slår inte igenom fullt ut omedelbart. Vi antar ett positivt sambandet mellan förändringar i loken och förändringar

i vagnarna, de statliga transfereringarna samt hur starkt loken och de två kategorierna av vagnar är kopplade till varandra.

7LGHQ inverkar naturligtvis på sysselsättningsutvecklingen. Den direkta effekten av förändringar i loksektorerna på vagnarna är liten, men på längre sikt slår förändringen igenom helt och hållet. I beräkningarna antar

vi att förändringar har slagit igenom med full effekt först efter 10 år. 6WDWOLJD QHWWRWUDQVIHUHULQJDU till en region kan mildra effekterna av

nedskärningar inom loken. Vid sysselsättningsökningar inom loken har dock transfereringarna ingen betydelse för utvecklingen i vagnarna. De 108 LA-regionerna delas in i 10 grupper, beroende på hur stora nettotransfereringarna från staten är. De olika grupperna fördröjer ett fullt genomslag av nedskärningarna olika länge. Maximalt antas

transfereringarna dämpa nedskärningarna med 20 procent. Efter antaganden om tid och transfereringar kan sambandet HODVWLFLWHWHUQD

mellan loken och de två olika av vagnarna beräknas. 160 Som underlag för beräkningen har sysselsättningstal för åren 1985-1994 fördelat per region och bransch använts. Beräkningarna visar att kopplingen mellan loken och de två grupperna av vagnar skiljer sig åt. En förändring i loken har störst effekt på sysselsättningen i privata tjänster medan offentliga tjänster påverkas i mindre utsträckning.

Beräkningen av sysselsättningsutvecklingen i vagnarna beskrivs i formel 5. 161

159 Sambandet för dödsrisken ser ut som följer:	) ( = ) = a 0 + a 1	exp( b 1 ] + b 2 ] ) , där z är löne-
andelen och ”1-bruttovinstandelen”, och där	a0,, a1, b1, och b2 är olika skattade
parametrar. F(Z)= andel av ursprungligt	förädlingsvärde	som ”försvinner” under

tidsperioden. De olika värdena för länen överförs till LA-regioner. I de fall där en LA- region skär en länsgräns, används värdet för det län där huvuddelen av LA-regionen befinner sig geografiskt. Värdet på F(z), andelen företag som ”försvinner”, normeras för riket. Avvikelsen från riksnivån multipliceras sedan med resultatet i första momentet.

160Skattningen av elasticiterna görs med hjälp av OLS-metoden.

161En beskrivning av de ingående variablerna i formel 5:

DyIM= sysselsättningsförändring i en vagn i en viss region. a = nationell förändring justerad för historisk trend (se ovan).

h = elasticitet över tiden. Elasticitet på 1,0 antas för en 10-års-period med en linjär förändring.

’’10 ]

185

D\	= a +[KD[	0	(g ' +g	2	' +g ' )]* '’[b ' ’’+b ' ’’+....b						'’’ ] (5)
,0		0	1 1	2	2	3 3	1 1	2	2	10	10

En vagn i en region påverkas av alla loksektorer i regionen. Den genomsnittliga sysselsättningsförändringen ( DxM) beräknas genom att sysselsättningsförändringen i varje lok i regionen multipliceras med dess andel av den totala sysselsättningen i loken. För ursprungsåret summeras sysselsättningen i loken för varje region. Varje loks andel av den totala sysselsättningen beräknas. Eftersom andelarna summerar till ett kan andelarna multiplicerat med sysselsättningsförändringen i varje lok adderas, och ett vägt genomsnitt för lokens sysselsättningsförändring beräknas. De värden som beräknades för loken används för att beräkna förändringen i vagnarna. Därmed har den branschvisa regionala sysselsättningsförändringen beräknats för alla branscher och alla regioner.

'HQ WRWDOD UHJLRQDOD EUDQVFKYLV V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ

Den andra delen i modellen innebär en aggregering av den totala sysselsättningsförändringen i respektive LA-region. För varje LA-region summeras sedan den framräknade utvecklingen över alla branscher. Denna aggregerade siffra sätts i relation till den totala sysselsättningen för startåret. På detta sätt får vi en sysselsättningsförändring för varje LA- region. Sist i beräkningen görs en normering av regionernas branschutveckling mot den nationella utvecklingen i varje bransch.

Regionindelning

I våra scenarier använder vi oss av två olika regionindelningar, LA- regioner respektive regionfamiljer. Dessa båda indelningar beskrivs nedan. För ett utförligare resonemang om regionindelningar hänvisas till rapporten ”Regioner på väg mot 2015”.

DxM= genomsnittlig sysselsättningsförändring i motorsektorerna i samma region, där motorernas förändring vägts enligt deras andel av antalet sysselsatta.

g1-3 = elasticitet med avseende på sektorns känslighet för förändringen i motorsektorerna. Denna elasticitet visar som nämnts tidigare hur mycket vagnen påverkas av förändringarna i motorbranscherna. De elasticiteter som använts är: g1=0,427 (privata tjänster) och g2=0,333 (offentlig sektor).

D2-3= dummyvariabler

D2=1om sektorn är privat tjänstesektor, annars 0 D3=1 - ” - offentlig sektor - ” -

D’= dummyvariabel, där D’=1 om motorernas utveckling är negativ, annars 1/ [b1 1’’+b2 2 ’’+. .. . b10 där,

b1-10= vikter med avseende på graden av statliga nettotransfereringar till regionen.

D’’ 1-10= dummyvariabler, som antar värdet 1 eller 0 beroende på vilken kategori mottagare av statliga transfereringar regionen tillhör.

186

/RNDOD DUEHWVPDUNQDGVUHJLRQHU

Lokala arbetsmarknadsregioner är en funktionell region, det vill säga en region som har en fungerande näringsgeografi. Funktionella regioner kan variera både i storlek och omfattning beroende på vad syftet med avgränsningen är. LA-regioner är en lämplig funktionell region när syftet är att analysera sysselsättningsförändringar. Indelningen i LA-regioner är gjord för att identifiera områden inom vilken arbetsmarknaden fungerar relativt oberoende av omvärlden, när det gäller antalet arbetstillfällen och arbetsmarknadens funktion. LA-regioner baseras därför på pendlingsrelationer, från hemmet till arbetet, mellan kommuner. Statistiken baseras på rörlighetsmönstret hos samtliga sysselsatta. Den lägsta redovisningsnivån för statistik är oftast en kommun. Det faktum att en kommun är en administrativ enhet gör att en kommun är den minsta byggstenen vid bildandet av LA-regioner. Varje kommun förekommer endast i en LA-region. Den indelningen som används är baserad på 1991 års pendlingsstatistik och omfattar 108 regioner 162. Det är knappt 60 kommuner som själva bildar en LA-region. Det finns dock 14 regioner som korsar en eller flera länsgränser, vilket i vissa fall kan medföra tolkningsproblem.163

5HJLRQIDPLOMHU

En storstadsregion och en glesbygdskommun har helt olika förutsättningar. För att underlätta jämförelser kan regioner grupperas på olika grunder, bland annat beroende på de produktionsförutsättningar som respektive region har. Regionfamiljer är en sådan gruppindelning. Inom respektive regionfamilj är förutsättningarna likartade, vilket medför att en jämförelse kan göras mellan de olika ingående regionerna. Det kan givetvis föras en diskussion om vilka produktionsförutsättningar som skall ligga till grund för en sådan indelning. I rapporten ”Regioner på väg mot år 2015” har fem olika kriterier valts, befolkning mellan 16-64 år, antalet företagare per antal invånare 16-64 år, andel av befolkning med eftergymnasial utbildning, tillgänglighet till kommuncentra samt tillgänglighet till ort med högskola eller universitet. Efter detta har LA- regioner delats in i sju regionfamiljer. Indelningen visas i tabell J.1 och J.3.

162I tabell J.3 redogörs vilka kommuner som ingår i respektive LA-region.

163För vidare diskussion se ”Regioner på väg mot år 2015, förutsättningar, fakta och tendenser”.

7DEHOO -

5HJLRQIDPLOM

187

,QGHOQLQJ DY RUWHU L UHJLRQIDPLOMHU

2UWVW\S

9LVVD PLQGUH UHJLRQDOD FHQWUD VDPW FHQWUD PHG EODQGDG QlULQJVOLYVVDPPDQVlWWQLQJ 0LQGUH LQGXVWULWXQJD UHJLRQHU 5HJLRQHU VRP RIWD KDU HQ VWRU DQGHO RIIHQWOLJW DQVWlOOGD

$QP , WDEHOO - GHODV DOOD /$ UHJLRQHU LQ L UHJLRQIDPLOMHU

.lOOD 187(. 5HJLRQHU Sn YlJ PRW nU

Grupperingen i regionfamiljer är inte gjord för att rangordna regioner utan för att hitta likheter i grundläggande produktionsförutsättningar. Detta kan leda till en analys av orsaker till varför regionfamiljer presterar på olika nivåer.

Den regional efterfrågan på personer med olika utbildning

För att se hur sysselsättningsförändringarna påverkar efterfrågan på olika utbildningar i olikan regioner har den regional modellen utökats med en beräkningsdel som tar hänsyn till utbildningssammansättningen.

För att möjliggöra en prognos av utbildningssammansättningen i olika regioner utgår modellen från scenarier på nationell nivå (ISMOD), nedbrytningen på regional nivå av sysselsättningsförändringarna samt fördelningen mellan olika utbildningskategorier 164 i olika branscher och regioner startåret.

Startårets fördelning av tolv utbildningskategorier i olika branscher tas fram med hjälp av utbildningsdatabasen 165 och läggs in som en av förutsättningar för beräkningarna i ISMOD. För slutåret beräknar ISMOD förutom ekonomiska data även den efterfrågade utbildningssammansätt- ningen per bransch. Uppgifterna från utbildningsdatabasen är också geo- grafiskt fördelade vilket är en förutsättning för att kunna se om efter- frågan varierar i olika delar i Sverige. Vi har valt att redovisa efterfrågan för de sju olika regionfamiljer som helhet.

Vi har också slagit samman olika utbildningskategorier för att få så homogena grupper som möjligt ur ett arbetsmarknadsperspektiv. ISMOD tillåter maximalt tolv olika kategorier, vilket medför en viss begränsning i fördelningen. Vi har dock plockat ut all utbildning som har IT-inriktning

164 ISMOD begränsar antalet utbildningskategorier till tolv och dessa finns beskrivna i appendix J.4.

165 Utbildningsdatabasen är en databas som bland annat omfattar individ data. Uppgifterna som finns om respektive individ är bland annat utbildningsnivå, inom vilken bransch han/hon arbetar, var i Sverige arbetsplatsen är lokaliserad.

188

och fört samman dem till en kategori på grund av den extremt höga efterfrågan som just nu råder på arbetsmarknaden. Om inte kommer resultatet att bli svårtolkat eftersom det finns en representation av denna utbildningskategori i flera andra grupper.

Branscher

ISMOD har, som nämnts tidigare, 31 branscher där den offentliga sektorn inte är representerad. Den modellversion som har använts till dessa scenarier bygger på SNI 69 (svensk näringsgrensindelning från år 1969) trots att det finns en senare officiell indelning, SNI 92. Detta beror på att flera av de tabeller som ISMOD bygger på ännu inte har u ppdaterats av SCB.

Den regionala modellen och beräkningen av efterfrågan på olika utbildningar bygger på den senare indelningen, SNI 92, vilket medför att en fördelning av resultatet från de nationella scenarierna måste göras med hjälp av nycklar. Dessutom är antalet branscher fler då de bygger på länsplaneringabranscherna, LP-branscher, som är 42 till antalet, vi använder dock 44 branscher eftersom vi har delat på utbildningskategorin i två delar. Grundskola och gymnasium respektive högskola och universitet då de senare oftast fungerar som en motor för regionens sysselsättning. De olika nycklarna finns i tabell J.4.

Utbildningskategorier

Enligt statistiken från SCB klassas personer i olika grupper beroende på deras högsta utbildningsnivå. Huvudprincipen är att utbildningen ska vara avslutad. Vad som menas med avslutad skiljer sig dock mellan olika utbildningar och inriktningar, främst på eftergymnasial nivå. För att få högskolestudier klassade som högsta utbildningsnivå ska examensbevis finnas. Oavsett antalet slutförda terminer på räknas gymnasieutbildningen som högsta utbildningsnivå, om inte någon högre examen tagits ut. Det finns dock undantag från denna regel. De personer som läst minst 20

poäng i ett ämne som räknas som en fristående kurs, klassas i gruppen

HIWHUJ\PQDVLDO XWELOGQLQJ NRUWDUH lQ nU

ISMOD möjliggör förutom sysselsättningsprognoser även en skattning av näringslivets efterfrågan på individer med olika utbildningsbakgrund. Modellen begränsar antalet utbildningskategorier till tolv.

Vi har delat in alla utbildningar både efter nivå och inriktning, se tabell J.2 och J.4. Den första kategorien omfattar individer som högst har genomgått folk- respektive grundskola. Kategori två och tre omfattar båda högst gymnasieutbildning och är indelade efter yrkes- respektive studieförberedande inriktningar. Resterande nio kategorier omfattar eftergymnasiala utbildningar. Kategori 4 och 5 omfattar kortare eftergymnasiala utbildningar (kortare än tre år) inriktade mot tekniska och naturvetenskapliga ämnen eller mot humanistiska ämnen. I kategori sex återfinns civilingenjörer och i kategori sju ekonomer och jurister.

Utbildningar inriktade mot offentlig verksamhet där exempelvis läkare ingår men inte lärare, bildar kategori åtta. Lärare är en egen kategori,

189

nummer 10. Kategori nio är mer allmänna universitetsutbildningar. Alla forskarutbildade, oavsett inriktning, återfinns i nummer elva och i tolv har alla IT-specialister samlats. IT-specialister kan ha både kortare eller längre högskoleutbildning. I många statistiska redovisningar och utredningar under den senaste tiden har det redovisats en akut brist på arbetskraft med IT-utbildningar, därför särredovisas denna grupp.

7DEHOO -

,602' JUXSS

(Q VDPPDQIDWWQLQJ DY GH ROLND XWELOGQLQJVDJJUHJDWHQ

1LYn	,QULNWQLQJ	*UXSS	bPQHVNRPELQDWLRQ

)RON RFK			)\|UJ\PQDVLDO XWELOGQLQJ
JUXQG			NRUWDUH lQ nU
VNROD

*\PQD	<UNHV
VLXP	I\|UEHUHGDQGH

	6WXGLH
	I\|UEHUHGDQGH

(IWHUJ\P	.RUWDUH
QDVLDOD	XWELOGQLQJ lQ
	nU

%nGH WHNQLVN QDWXUYHWHQ VNDSOLJ LQULNWQLQJ RFK DQGUD XWELOGQLQJDU

1DWXUYHWHQVNDSOLJD RFK

6DPKlOOVYHWHQVNDSOLJD SURJUDPPHQ

7HNQLN QDWXUYHWHQVNDS IDUPDFHXWLVND XWELOGQLQJDU

8WELOG		+XPDQLVWLVND RFK DQGUD
QLQJDU		NRUWDUH HIWHUJ\PQDVLDOD
		XWELOGQLQJDU
	/lQJUH	7HNQLVND FLYLOLQJHQM\|UV
	XWELOGQLQJDU	XWELOGQLQJ 1DWXUYHWHQVNDS
	lQ nU	IDUPDFHXWLVND
		XWELOGQLQJDU
		(NRQRPHU -XULVWHU

		6SHFLILNW LQULNWDGH PRW
		RIIHQWOLJ VHNWRU H[NOXVLYH
		OlUDUXWELOGQLQJDU
		$OOPlQQD XWELOGQLQJDU
		H[NOXVLYH XWELOGQLQJDU
		LQULNWDGH PRW RIIHQWOLJ VHNWRU
		RFK OlUDUXWELOGQLQJDU
		/lUDUXWELOGQLQJDU
	)RUVNDUXWELO	$OOD lPQHQ
	GDGH
	,7 VSHFLD
	OLVWHU

.lOOD 187(.

190

I tabell I.4 finns en mer detaljerad förklaring till vilka utbildningar som ingår i de tolv olika utbildningskategorierna. Varje ISMOD-grupp består av en eller flera ämnesgrupper. Dessa ämnesgrupper beskrivs genom att tala om vilken nivå som gruppen avser, vilka utbildningar som omfattas samt den statistiska kod som SCB använder sig av för att klassa utbildning, SUN-kod. Då det finns en specialklass för IT-specialister exkluderas de från sin vanliga klass.

191

7DEHOO - )|UGHOQLQJ DY NRPPXQHU L /$ UHJLRQHU RFK UHJLRQIDPLOMHU

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		6WRFNKROP			8SSODQGV 9lVE\
		6WRFNKROP			9DOOHQWXQD
		6WRFNKROP			gVWHUnNHU
		6WRFNKROP			9lUPG\|
		6WRFNKROP			-lUIlOOD
		6WRFNKROP			(NHU\|
		6WRFNKROP			+XGGLQJH
		6WRFNKROP			%RWN\UND
		6WRFNKROP			6DOHP
		6WRFNKROP			+DQLQJH
		6WRFNKROP			7\UHV\|
		6WRFNKROP			8SSODQGV %UR
		6WRFNKROP			7lE\
		6WRFNKROP			'DQGHU\G
		6WRFNKROP			6ROOHQWXQD
		6WRFNKROP			6WRFNKROP
		6WRFNKROP			6\|GHUWlOMH
		6WRFNKROP			1DFND
		6WRFNKROP			6XQGE\EHUJ
		6WRFNKROP			6ROQD
		6WRFNKROP			/LGLQJ\|
		6WRFNKROP			9D[KROP
		6WRFNKROP			1RUUWlOMH
		6WRFNKROP			6LJWXQD
		6WRFNKROP			1\QlVKDPQ
		6WRFNKROP			+nER
		6WRFNKROP			*QHVWD
		6WRFNKROP			6WUlQJQlV
		6WRFNKROP			7URVD
		8SSVDOD			7LHUS
		8SSVDOD			8SSVDOD
		8SSVDOD			(QN\|SLQJ
		8SSVDOD			gVWKDPPDU
		8SSVDOD			+HE\
		1\N\|SLQJ			1\N\|SLQJ
		1\N\|SLQJ			2[HO\|VXQG
		.DWULQHKROP			9LQJnNHU
		.DWULQHKROP			.DWULQHKROP
		(VNLOVWXQD			)OHQ
		(VNLOVWXQD			(VNLOVWXQD
		/LQN\|SLQJ			gGHVK\|J
		/LQN\|SLQJ			.LQGD
		/LQN\|SLQJ			%R[KROP
		/LQN\|SLQJ			cWYLGDEHUJ

192

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		/LQN\|SLQJ			/LQN\|SLQJ
		/LQN\|SLQJ			0RWDOD
		/LQN\|SLQJ			9DGVWHQD
		/LQN\|SLQJ			0M\|OE\
		1RUUN\|SLQJ			)LQVSnQJ
		1RUUN\|SLQJ			9DOGHPDUVYLN
		1RUUN\|SLQJ			1RUUN\|SLQJ
		1RUUN\|SLQJ			6\|GHUN\|SLQJ
		*QRVM\|			*QRVM\|
		*LVODYHG			*LVODYHG
		-\|QN\|SLQJ			9DJJHU\G
		-\|QN\|SLQJ			-\|QN\|SLQJ
		-\|QN\|SLQJ			0XOOVM\|
		-\|QN\|SLQJ			+DER
		1lVVM\|			1lVVM\|
		9lUQDPR			9lUQDPR
		6lYVM\|			6lYVM\|
		9HWODQGD			9HWODQGD
		(NVM\|			(NVM\|
		7UDQnV			<GUH
		7UDQnV			$QHE\
		7UDQnV			7UDQnV
		bOPKXOW			bOPKXOW
		bOPKXOW			2VE\
		0DUNDU\G			0DUNDU\G
		9l[M\|			8SSYLGLQJH
		9l[M\|			/HVVHER
		9l[M\|			7LQJVU\G
		9l[M\|			$OYHVWD
		9l[M\|			9l[M\|
		/MXQJE\			/MXQJE\
		+XOWVIUHG			+XOWVIUHG
		(PPDERGD			(PPDERGD
		.DOPDU			7RUVnV
		.DOPDU			0\|UE\OnQJD
		.DOPDU			.DOPDU
		.DOPDU			1\EUR
		.DOPDU			%RUJKROP
		2VNDUVKDPQ			+\|JVE\
		2VNDUVKDPQ			0\|QVWHUnV
		2VNDUVKDPQ			2VNDUVKDPQ
		9lVWHUYLN			9lVWHUYLN
		9LPPHUE\			9LPPHUE\
		*RWODQG			*RWODQG
		2ORIVWU\|P			2ORIVWU\|P
		.DUOVNURQD			.DUOVNURQD

193

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		.DUOVNURQD			5RQQHE\
		.DUOVKDPQ			.DUOVKDPQ
		.ULVWLDQVWDG			6\|OYHVERUJ
		.ULVWLDQVWDG			gVWUD *\|LQJH
		.ULVWLDQVWDG			%URP\|OOD
		.ULVWLDQVWDG			.ULVWLDQVWDG
		6LPULVKDPQ			7RPHOLOOD
		6LPULVKDPQ			6LPULVKDPQ
		+lVVOHKROP			3HUVWRUS
		+lVVOHKROP			+lVVOHKROP
		0DOP\|			6WDIIDQVWRUS
		0DOP\|			%XUO\|Y
		0DOP\|			9HOOLQJH
		0DOP\|			.lYOLQJH
		0DOP\|			/RPPD
		0DOP\|			6YHGDOD
		0DOP\|			6NXUXS
		0DOP\|			6M\|ER
		0DOP\|			+\|UE\
		0DOP\|			+\|\|U
		0DOP\|			0DOP\|
		0DOP\|			/XQG
		0DOP\|			(VO\|Y
		0DOP\|			<VWDG
		0DOP\|			7UHOOHERUJ
		+HOVLQJERUJ			gUNHOOMXQJD
		+HOVLQJERUJ			.OLSSDQ
		+HOVLQJERUJ			cVWRUS
		+HOVLQJERUJ			%nVWDG
		+HOVLQJERUJ			bQJHOKROP
		+HOVLQJERUJ			6YDO\|Y
		+HOVLQJERUJ			%MXY
		+HOVLQJERUJ			/DQGVNURQD
		+HOVLQJERUJ			+HOVLQJERUJ
		+HOVLQJERUJ			+\|JDQlV
		+\OWH			+\OWH
		+DOPVWDG			+DOPVWDG
		+DOPVWDG			/DKROP
		)DONHQEHUJ			)DONHQEHUJ
		9DUEHUJ			9DUEHUJ
		*\|WHERUJ			.XQJVEDFND
		*\|WHERUJ			+lUU\GD
		*\|WHERUJ			3DUWLOOH
		*\|WHERUJ			gFNHU\|
		*\|WHERUJ			6WHQXQJVXQG
		*\|WHERUJ			7M\|UQ

194

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		*\|WHERUJ			2UXVW
		*\|WHERUJ			*\|WHERUJ
		*\|WHERUJ			0\|OQGDO
		*\|WHERUJ			.XQJlOY
		*\|WHERUJ			$OH
		*\|WHERUJ			/HUXP
		*\|WHERUJ			9nUJnUGD
		*\|WHERUJ			0DUN
		*\|WHERUJ			$OLQJVnV
		/\VHNLO			6RWHQlV
		/\VHNLO			/\VHNLO
		8GGHYDOOD			0XQNHGDO
		8GGHYDOOD			7DQXP
		8GGHYDOOD			8GGHYDOOD
		8GGHYDOOD			)lUJHODQGD
		6WU\|PVWDG			6WU\|PVWDG
		%HQJVWIRUV			'DOV (G
		%HQJVWIRUV			%HQJWVIRUV
		7UROOKlWWDQ			0HOOHUXG
		7UROOKlWWDQ			/LOOD (GHW
		7UROOKlWWDQ			9lQHUVERUJ
		7UROOKlWWDQ			7UROOKlWWDQ
		7UROOKlWWDQ			*UlVWRUS
		7UROOKlWWDQ			(VVXQJD
		7UROOKlWWDQ			9DUD
		%RUnV			7UDQHPR
		%RUnV			6YHQOMXQJD
		%RUnV			+HUUOMXQJD
		%RUnV			%RUnV
		%RUnV			8OULFHKDPQ
		*XOOVSnQJ			*XOOVSnQJ
		*XOOVSnQJ			7\|UHERGD
		*XOOVSnQJ			0DULHVWDG
		/LGN\|SLQJ			*\|WHQH
		/LGN\|SLQJ			/LGN\|SLQJ
		6N\|YGH			%ROOHE\JG
		6N\|YGH			.DUOVERUJ
		6N\|YGH			7LEUR
		6N\|YGH			6NDUD
		6N\|YGH			6N\|YGH
		6N\|YGH			+MR
		6N\|YGH			)DON\|SLQJ
		7LGDKROP			7LGDKROP
		7RUVE\			7RUVE\
		0XQNIRUV			0XQNIRUV
		cUMlQJ			cUMlQJ

195

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		6XQQH			6XQQH
		.DUOVWDG			.LO
		.DUOVWDG			+DPPDU\|
		.DUOVWDG			)RUVKDJD
		.DUOVWDG			*UXPV
		.DUOVWDG			.DUOVWDG
		.ULVWLQHKDPQ			.ULVWLQHKDPQ
		)LOLSVWDG			)LOLSVWDG
		+DJIRUV			+DJIRUV
		$UYLND			(GD
		$UYLND			$UYLND
		6lIIOH			cPnO
		6lIIOH			6lIIOH
		/D[n			/D[n
		+lOOHIRUV			+lOOHIRUV
		gUHEUR			/HNHEHUJ
		gUHEUR			+DOOVEHUJ
		gUHEUR			gUHEUR
		gUHEUR			.XPOD
		gUHEUR			$VNHUVXQG
		gUHEUR			1RUD
		gUHEUR			/LQGHVEHUJ
		.DUOVNRJD			6WRUIRUV
		.DUOVNRJD			'HJHUIRUV
		.DUOVNRJD			.DUOVNRJD
		9lVWHUnV			6XUDKDPPDU
		9lVWHUnV			+DOOVWDKDPPDU
		9lVWHUnV			9lVWHUnV
		9lVWHUnV			6DOD
		)DJHUVWD			6NLQQVNDWWHEHUJ
		)DJHUVWD			1RUEHUJ
		)DJHUVWD			)DJHUVWD
		.\|SLQJ			.XQJV\|U
		.\|SLQJ			.\|SLQJ
		.\|SLQJ			$UERJD
		9DQVEUR			9DQVEUR
		0DOXQJ			0DOXQJ
		0RUD			2UVD
		0RUD			bOYGDOHQ
		0RUD			0RUD
		)DOXQ			*DJQHI
		)DOXQ			/HNVDQG
		)DOXQ			5lWWYLN
		)DOXQ			)DOXQ
		)DOXQ			%RUOlQJH
		)DOXQ			6lWHU

196

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		+HGHPRUD			+HGHPRUD
		$YHVWD			$YHVWD
		/XGYLND			/MXVQDUVEHUJ
		/XGYLND			6PHGMHEDFNHQ
		/XGYLND			/XGYLND
		+RIRUV			+RIRUV
		/MXVGDO			/MXVGDO
		*lYOH			bOYNDUOHE\
		*lYOH			2FNHOER
		*lYOH			*lYOH
		*lYOH			6DQGYLNHQ
		6\|GHUKDPQ			6\|GHUKDPQ
		%ROOQlV			2YDQnNHU
		%ROOQlV			%ROOQlV
		+XGLNVYDOO			1RUGDQVWLJ
		+XGLNVYDOO			+XGLNVYDOO
		+lUQ\|VDQG			+lUQ\|VDQG
		6XQGVYDOO			cQJH
		6XQGVYDOO			7LPUn
		6XQGVYDOO			6XQGVYDOO
		.UDPIRUV			.UDPIRUV
		6ROOHIWHn			6ROOHIWHn
		gUQVN\|OGVYLN			gUQVN\|OGVYLN
		6WU\|PVXQG			6WU\|PVXQG
		cUH			cUH
		+lUMHGDOHQ			+lUMHGDOHQ
		gVWHUVXQG			5DJXQGD
		gVWHUVXQG			%UlFNH
		gVWHUVXQG			.URNRP
		gVWHUVXQG			%HUJ
		gVWHUVXQG			gVWHUVXQG
		6WRUXPDQ			6WRUXPDQ
		6RUVHOH			6RUVHOH
		'RURWHD			'RURWHD
		9LOKHOPLQD			9LOKHOPLQD
		cVHOH			cVHOH
		8PHn			1RUGPDOLQJ
		8PHn			%MXUKROP
		8PHn			9LQGHOQ
		8PHn			5REHUWVIRUV
		8PHn			9lQQlV
		8PHn			8PHn
		/\FNVHOH			0DOn
		/\FNVHOH			/\FNVHOH
		6NHOOHIWHn			1RUVM\|
		6NHOOHIWHn			6NHOOHIWHn

197

5HJLRQ	/$ NRG	/$ UHJLRQ	/lQ	.RPPXQNRG .RPPXQQDPQ
IDPLOM
		$UYLGVMDXU			$UYLGVMDXU
		$UMHSORJ			$UMHSORJ
		-RNNPRNN			-RNNPRNN
		gYHUNDOL[			gYHUNDOL[
		.DOL[			.DOL[
		gYHUWRUQHn			gYHUWRUQHn
		3DMDOD			3DMDOD
		*lOOLYDUH			*lOOLYDUH
		/XOHn			bOYVE\Q
		/XOHn			/XOHn
		/XOHn			3LWHn
		/XOHn			%RGHQ
		+DSDUDQGD			+DSDUDQGD
		.LUXQD			.LUXQD

198

7DEHOO - ,QGHOQLQJ DY ROLND XWELOGQLQJDU L NDWHJRULHU RFK 681 NRG

bPQHV	1LYn	,QULNWQLQJ	681 NRG
NRG

	)RON R	*UXQG IRON HQKHWV RFK
	JUXQGVNROD	UHDOVNROHXWELOGQLQJ )\|UJ\PQDVLDO
		XWELOGQLQJ NRUWDUH lQ nU RFK
		nU HOOHU PRWVYDUDQGH

<UNHV I|U 8WELOGQLQJ I|U LQGXVWUL RFK KDQWYHUN

	EHUHGDQGH	VDPW WHNQLVN RFK QDWXUYHWHQVNDSOLJ
	J\PQDVLXP	XWELOGQLQJ LQNOXVLYH NRUWDUH
	² WHNQLVN	XWELOGQLQJDU LQRP .2098;
	LQULNWQLQJ	([HPSHO Sn XWELOGQLQJDU
		·	WUDQVSRUW RFK NRPPXQLNDWLRQ
		· ODQW RFK VNRJVEUXN WUlGJnUG
			ILVNH
		· DSRWHNV RFK
			ODERUDWRULHWHNQLNHU
		·	EUDQGI\|UVYDUHW
		·	VNRUVWHQVIHMDUH
<UNHVI\|U		8WELOGQLQJDU I\|U HVWHWLVN
	EHUHGDQGH	KXPDQLVWLVN RFK UHOLJL\|VW
	J\PQDVLXP	YHUNVDPKHW 3HGDJRJLVN XWELOGQLQJ

²8WELOGQLQJDU I|U KDQGHO NRQWRU

KXPDQLV I\|UYDOWQLQJ HNRQRPLVNW RFK
WLVN LQULNW EHWHHQGHYHWHQVNDSOLJW DUEHWH
QLQJ	([HPSHO Sn XWELOGQLQJDU lU
	· ELWUlGHVSHUVRQDO L KlOVR RFK
		VMXNYnUG
		XQGHUVN\|WHUVNHXWELOGQLQJ
		VN\|WDUH L SV\NLDWULVN YnUG
	·	YlNWDUH WXOOEHYDNQLQJ
	·	NRQVXPHQWHNRQRP VWRUKXVKnOO
		RFK UHVWDXUDQJN\|N KRWHOO RFK
		UHVWDXUDQJ K\JLHQ RFK
		VN\|QKHWVYnUG
	· nULJ IRONK\|JVNROHXWELOGQLQJ
		VRP LQWH JHU
		XQLYHUVLWHWVEHK\|ULJKHW
	· 9LGDUHXWELOGQLQJ RFK NRPSO
		LQRP KlOVR RFK VMXNYnUG R
		VSHFLDOLQULNWDG XWELOGQLQJ

199

bPQHV

1LYn

,QULNWQLQJ

681 NRG

NRG

6WXGLHI|U 1DWXUYHWHQVNDSOLJD lPHQ 1 7

EHUHGDQGH	GlU VWXGHQWH[DPHQ UHDOOLQMHQ
J\PQDVLXP	.2098; QDWXUYHWHQVNDSOLJ VHNWRU
19	996 WHNQLVN XWELOGQLQJ RFK nULJ
SURJUDP	WHNQLVNW J\PDVLXP UlNQDV LQ
PHW OlQJUH
lQ nU
6WXGLHI\|U	6DPKlOOVYHWHQVNDSOLJD lPQHQ
EHUHGDQGH	6 + ( GlU DOOPlQ
J\PQDVLXP	VWXGHQWH[DPHQ RFK ODWLQOLQMHQ ,%
63	GLSORP nULJ
SURJUDP	IRONK\|JVNROHXWELOGQLQJ VRP JHU
PHW OlQJUH	XQLYHUVLWHWVEHK\|ULJKHW
lQ nU
(IWHUJ\P	· 6M\|EHIlO IO\JWMlQVW RFK
QDVLDO		IO\JOHGDUH
XWELOGQLQJ		WUDQVSRUWV\VWHPSODQHULQJ RFK
NRUWDUH lQ		WUDILN DVVLVWHQW XWE I\|U
nU		SRVWEHIRUGUDQ
WHNQLNHU	· )DUPDFHXWLVND lPQHQ
QDWXU		RUWRSHGWHNQLVN XWELOGQLQJ
YHWDUH ,7	· /DQWPlVWDUH WUlGJnUGVWHNQLNHU
RFK		VNRJVPlVWDUH ILVNHYnUG
IDUPDFHX	·	%UDQGLQJHQM\|UVXWELOGQLQJHQ
WLVND		I\|UH
lPQHQ	·	7HNQLVN NRPSDQLFKHIVXWELOGQLQJ
	· $'% XWELOGQLQJ LQNO
		K\|JVNROHH[HPHQ LQIRUPDWLRQ
		NRPPXQLNDWLRQ
		LQIRUPDWLRQVWHNQLN GULIWVWHNQLVN
	·	+lOVRYnUGVLQVSHNW\|UV RFK
		PHWHRURORJ DVVLVWHQW WHOHWHNQLVN

200

bPQHV	1LYn	,QULNWQLQJ	681 NRG
NRG

	(IWHUJ\P	+XPDQLVWLVN WHRORJLVN VRFLDO
	QDVLDO	VFHQLVN RFK ELOGPHGLHNRQVWQlUOLJ
	XWELOGQLQJ	ELOG RFK IRUPNRQVWQlUOLJ PXVLN
	NRUWDUH lQ	WHRORJLVN WRON RFK WHFNHQVSUnN RFK
	nU	\|YHUVlWWDUXWELOGQLQJ
	DQGUD	· 7HFNQLQJVOlUDUH VO\|MG
	XWELOG	PXVLNSHGDJRJLN J\PQDVWLN RFK
	QLQJDU	LGURWW I\|UVNROOlUDUH
	RIWD	IULWLGVSHGDJRJHU
	RIIHQWOLJ	· -RXUQDOLVW VHNUHWHUDUH RFK
	LQULNWQLQJ	PHUNDQWLOD XWELOGQLQJ
		GHWDOMKDQGHOV

·6MXNVN|WHUVNHXWELOGQLQJ KlOVR RFK VMXNYnUGVXWE VRFLDO RPVRUJ RFK SHGDJRJLN

·3ROLVXWELOGQLQJ WXOOWD[HUDU NDPPDU VNULYDUXW NRPSDQLRIILFHUVXWELOGQLQJ XWELOGQLQJ DY \UNHVRIILFHUDUH YLGDUHXWELOGQLQJ I|U NRPSDQLRIILFHUDUH

(IWHUJ\P 7HOHLQJHQM|UHU XSSK|UGH WDOHW

QDVLDO	DUNLWHNW PHMHUL
XWELOGQLQJ	ODQWEUXNVLQJHQM\|U
OlQJUH lQ
nU ²
WHNQLNHU
RFK FLYLO
LQJHQM\|UHU
(IWHUJ\P	.DQGLGDWH[DPHQ RFK
QDVLDO	PDJLVWHUH[DPHQ LQRP
XWELOGQLQJ	·	$'%
OlQJUH lQ	·	0DWHPDWLN RFK QDWXUYHWHQVNDS
nU	·	)DUPDFL IDUPDFHXWLVN
QDWXU		ELRYHWHQVNDS IDUPDFHXWLVN NHPL
YHWDUH ,7		RFK DSRWHNDUH
RFK IDUPD	· $JURQRP +RUWRQRP LQNO
FHXWLVND		ODQGVNDSVDUNLWHNW MlJPlVWDUH
lPQHQ		VNRJVPlVWDUH

201

bPQHV	1LYn		,QULNWQLQJ	681 NRG
NRG

	(IWHUJ\P	·	(NRQRPL
	QDVLDO	·	)\|UYDOWQLQJVHNRQRPL RFK
	XWELOGQLQJ		VDPKlOOVHNRQRPLVNW
	OlQJUH lQ		XWUHGQLQJVDUEHWH
	nU ²
	HNRQRPHU


	(IWHUJ\P	·	-XULVWXWELOGQLQJDUQD
	QDVLDO	·	3RO PDJ XWELOGQLQJ
	XWELOGQLQJ
	OlQJUH lQ
	nU ²
	MXULVWHU
	(IWHUJ\P	8WELOGQLQJ I\|U I\|UYDOWQLQJ KDQGHO
	QDVLDO	NRQWRU HNRQRPLVN RFK
	XWELOGQLQJ	VDPKlOOVYHWHQVNDSOLJ XWELOGQLQJ
	OlQJUH lQ	·	-RXUQDOLVW
	nU	·	$NDGHPLVN VHNUHWHUDUXWELOGQLQJ
	VSHFLILNW	· %LOG RFK IRUPNRQVWQlUOLJ
	LQULNWDGH		XWELOGQLQJ
	PRW	·	%LEOLRWHNDULH
	RIIHQWOLJ
	VHNWRU
	RUJDQL
	VDWLRQ

	(IWHUJ\P	·	6RFLRQRP
	QDVLDO	·	3V\NRORJ SV\NRWHUDSL
	XWELOGQLQJ	· /lNDUH WDQGOlNDUH
	OlQJUH lQ		VMXNVN\|WHUVND EDUQPRUVND
	nU	·	2SWLNHU
	VSHFLILNW	·	/RJRSHG
	LQULNWDGH	·	9HWHULQlU
	PRW	·	)\|UYDOWQLQJVXWELOGQLQJ PHG
	RIIHQWOLJ		EHWHHQGHYHWHQVNDSOLJ LQULNWQLQJ
	VHNWRU
	EHWHHQGH
	YHWHQVNDS
	OLJ LQULNW
	QLQJ RFK
	OlNDUH

202

bPQHV	1LYn		,QULNWQLQJ	681 NRG
NRG

	(IWHUJ\PQD	·	/lUDUH I\|U DOOD QLYnHU
	VLDO	·	bPQHVOlUDUH LQRP PXVLN
	XWELOGQLQJ		EDUQDYnUGV KXVKnOOV
	OlQJUH lQ	·	WHFNQLQJV WH[WLO LGURWW
	nU	·	6SHFLDOOlUDUH
	±
	OlUDUXWELOG
	QLQJDU
	)RUVNDUXW	$OOD IRUVNDUXWELOGDGH RDYVHWW
	ELOGDGH	lPQHVRPUnGH
	,7	$OOD PHG ,7 VSHFLDOLVWNRPSHWHQV
	VSHFLDOLVWHU	·	$'% XWELOGQLQJ
		·	,QIRUPDWLRQ NRPPXQLNDWLRQ
			PHGLD
		·	6WDWLVWLN RFK LQIRUPDWLRQV
			EHKDQGOLQJ LQIRUPDWLN PHG
			V\VWHPYHWHQVNDS
		·	6\VWHPYHWHQVNDSOLJ XWELOGQLQJ
		·	'DWDWHNQLVND XWELOGQLQJDU
		·	(O RFK WHOHWHNQLN HOHNWURWHNQLN
			WHOHNRPPXQLNDWLRQ
		·	'DWDORJ JUHQ DY PDWHPDWLNHU
			OLQMHQ
		·	'DWDYHWHQVNDSOLJ OLQMH
		·	0DWHPDWLN VWDWLVWLN
			LQIRUPDWLRQVEHKDQGOLQJ
		·	1XPHULVN DQDO\V
		·	7HNQLVN I\VLN RFK GDWDWHNQLN

203

7DEHOO - ,602' EUDQVFKHUQD

,602' ,602'

-RUGEUXN

6NRJ

*UXYRU

6N\GGDG OLYV

.RQNXUUHQVXWVDWW OLYV

'U\FNHU WREDN

7HNR

7Ul

0DVVD RFK SDSSHU

*UDILVN LQGXVWUL

.HPL

3HWURNHPL

*XPPL

-RUG RFK VWHQ

-lUQ RFK VWnO

0HWDOO

0DVNLQ

(OHNWUR

9DUY

7UDQVSRUWPHGHO

,QVWUXPHQWLQGXVWUL

$DQQDQ WLOOYHUNQLQJVLQGXVWUL

(OJDV

%\JJ

+DQGHO

6DPIlUGVHO

7HOH RFK SRVW

%RVWDG

%DQN

8SSGUDJ

3ULYDWD WMlQVWHU

204

7DEHOO -	/3 EUDQVFKHU 61, RFK ,602' EUDQVFKHU

		/3
%UDQVFKHU		%UDQVFK	1DFH 61,	,VPRG
-RUGEUXN
6NRJVEUXN
)LVNH
*UXYRU
/LYVPHGHOVLQGXVWUL
7H[WLOLQGXVWUL
7UlYDUXLQGXVWUL
0DVVD RFK SDSSHUVLQGXVWUL
)\|UODJ RFK JUDILVN LQGXVWUL
.HPLVN LQGXVWUL
*XPPL RFK SODVWYDUX
LQGXVWUL
-RUG RFK VWHQYDUXLQGXVWUL
6WnO RFK PHWDOOYHUN
0HWDOOLQGXVWUL
0DVNLQLQGXVWUL
(O RFK RSWLNSURGXNWHU
7UDQVSRUWPHGHOVLQGXVWUL
gYULJ WLOOYHUNQLQJVLQGXVWUL
(QHUJL YDWWHQ RFK
DYIDOOVKDQWHULQJ
%\JJYHUNVDPKHW
+DQGHO RFK VHUYLFH DY
PRWRUIRUGRQ
3DUWL RFK DJHQWXUKDQGHO
'HWDOMKDQGHO
7UDQVSRUW RFK PDJDVLQHULQJ
3RVW RFK WHOH
%DQN
)\|UVlNULQJVERODJ
)DVWLJKHWVERODJ
8WK\UQLQJVILUPRU
'DWDNRQVXOWHU RFK
GDWDVHUYLFHE\UnHU
$QGUD I\|UHWDJVWMlQVWHU
8WELOGQLQJ JUXQGVNROD RFK
J\PQ
)RUVNQLQJ RFK XWYHFNOLQJ
+lOVR RFK VMXNYnUG
%DUQVRPVRUJ
bOGUH RFK KDQGLNDSS
RPVRUJ
gYULJ RPVRUJ

+RWHOO RFK UHVWDXUDQJ

205

7DEHOO -	/3 EUDQVFKHU 61, RFK ,602' EUDQVFKHU IRUWV

		/3
%UDQVFKHU		%UDQVFK	1DFH 61,	,VPRG
,QWUHVVHRUJ RFK UHOLJ\|VD
VDPIXQG
5HNUHDWLRQ NXOWXU RFK VSRUW
$QQDQ VHUYLFHYHUNVDPKHW
2IIHQWOLJ I\|UYDOWQLQJ
(M VSHFLILFHUDG YHUNVDPKHW			HOOHU EODQN
8WELOGQLQJ K\|JVNROD

206

7DEHOO -		/RN UHVSHNWLYH YDJQDU

1U	/S EUDQVFK		$OOD	/ 3 2 /$ UHJLRQ GlU YLVVD
					EUDQVFKHU lU HWW ORN
	-RUGEUXN		-D	/
	6NRJVEUXN		-D	/
	)LVNH		-D	/
	*UXYRU		-D	/
	/LYVPHGHOVLQGXVWUL		-D	/
	7H[WLOLQGXVWUL		-D	/
	7UlYDUXLQGXVWUL		-D	/
	0DVVD RFK SDSSHUVLQGXVWUL		-D	/
	)\|UODJ RFK JUDILVN LQGXVWUL		-D	/
	.HPLVN LQGXVWUL		-D	/
	*XPPL RFK SODVWYDUXLQGXVWUL		-D	/
	-RUG RFK VWHQYDUXLQGXVWUL		-D	/
	6WnO RFK PHWDOOYHUN		-D	/
	0HWDOOLQGXVWUL		-D	/
	0DVNLQLQGXVWUL		-D	/
	(O RFK RSWLNSURGXNWHU		-D	/
	7UDQVSRUWPHGHOVLQGXVWUL		-D	/
	gYULJ WLOOYHUNQLQJVLQGXVWUL		-D	/
	(QHUJL YDWWHQ		-D	3
	DYIDOOVKDQWHULQJ
	%\JJYHUNVDPKHW		-D	3
	+DQGHO RFK VHUYLFH DY		-D	3
	PRWRUIRUGRQ
	3DUWL RFK DJHQWXUKDQGHO		-D	/
	'HWDOMKDQGHO		-D	3
	7UDQVSRUW RFK PDJDVLQHULQJ		-D	3
	3RVW RFK WHOH		-D	3
	%DQN		1HM	/ 3	1
	)\|UVlNULQJVERODJ		1HM	/ 3	1, 10, 82
	)DVWLJKHWVERODJ		-D	3
	8WK\UQLQJVILUPRU		-D	3
	'DWDNRQVXOWHU		1HM	/ 3	1, 2, 5, 6, 29, 34,
	GDWDVHUYLFHE\UnHU				40, 55, 65, 76, 97
	$QGUD I\|UHWDJVWMlQVWHU		1HM	/ 3	1, 108
	8WELOGQLQJ JUXQGVNROD		-D	2
	J\PQDVLXP
	)RUVNQLQJ RFK XWYHFNOLQJ		-D	/
	+lOVR RFK VMXNYnUG		-D	2
	%DUQVRPVRUJ		-D	2
	bOGUH RFK KDQGLNDSSRPVRUJ		-D	2
	gYULJ RPVRUJ		-D	2
	+RWHOO RFK UHVWDXUDQJ		1HM	/ 3	1, 23, 27, 29, 37,
					43, 54, 62, 69, 70,
					71, 76, 87, 88, 89,

$QP

207

/S EUDQVFK	$OOD	/ 3 2 /$ UHJLRQ GlU YLVVD
			EUDQVFKHU lU HWW ORN
			90, 93, 105, 106,
			108
,QWUHVVHRUJ RFK UHOLJ\|VD	-D	3
VDPIXQG
5HNUHDWLRQ NXOWXU RFK VSRUW	1HM	/ 3	1, 69, 87, 99, 100,
			102
$QQDQ VHUYLFHYHUNVDPKHW	-D	3
2IIHQWOLJ I\|UYDOWQLQJ	1HM	/ 2	15, 27, 29, 49, 81,
			98
(M VSHFLILFHUDG YHUNVDPKHW	-D	3
8WELOGQLQJ K\|JVNROD	-D	/
/ ORNEUDQVFK 3 RFK 2 lU YDJQDU GlU 3		SULYDWD WMlQVWHU 2 RIIHQWOLJD
WMlQVWHU

Appendix K: Resultattabeller

Tabell K.1	Försörjningsbalans år 1995, Mkr, 1995 års priser .

			TILLGÅNG					ANVÄNDNING
									Offentlig
							Konsum-	Investe-	konsumtion
		Produktion	Import	HM	Summa	Insats	tion	ringar		Lager	Export	Summa
Industrisektorer
Kunskapsintensiv		448344	229504	71320	763658	248255	84216	99918	32223	9886	295232	761543
Kapitalintensivi		276081	104470	47221	469688	237371	56382	1764	11038	634	159203	470573
Arbetsintensiv		289642	114515	84944	548849	182528	235624	13811	17270	-195	101733	548449
Tjänstesektorer
Kunskapsintensiva		410022	60068	256	487044	281622	96477	21389	38080	0	49330	486976
tjänster
Kapitalintensiva tjänster		474751	22492	0	504298	144213	278500	0	46266	0	35254	504280
Arbetsintensiva tjänster		231911	22191	9526	285073	99496	52172	93094	21222	0	17690	283758
Övrig verkamhet		129516	15961	16195	184506	107712	63774	1822	8685	503	3399	183406
Summa industri		1014068	569201	229461	3243116	1301197	867145	231798	174784	10828	661841	3238985
Summa tjänster+övrigt		1246200	120712	25977	1460921	633043	490923	116305	114253	503	105673	1458420
Totalt näringslivet		2260268	569201	229461	3243116	1301197	867145	231798	174784	10828	661841	3238985

209

210

Tabell K.2	Försörjningsbalans år 2010 Mkr, 1995 års priser.

			TILLGÅNG					ANVÄNDNING
									Offentlig
							Konsum-	Investe-	konsumtion
		Produktion	Import	HM	Summa	Insats	tion	ringar		Lager	Export	Summa
Industri
Kunskapsintensiv		997079	538853	134507	1702723	429441	132560	267490	33452	9886	854411	1719052
Kapitalintensiv		398430	163455	60706	685941	347543	97767	5426	11458	634	219264	686276
Arbetsintensiv		380844	254248	115857	848337	268048	371586	35546	17930	-195	159846	850438
Tjänster
Kunskapsintensiva		647623	115341	385	792603	470358	164987	26077	39534	0	93089	794124
Kapitalintensiva		583891	72982	0	669443	265453	317376	0	48032	0	38535	669443
Arbetsintensiva		378418	49134	11003	475121	145496	92470	197122	22032	0	29895	487097
Övrig verksamhet		146134	41511	17109	234736	148302	75585	2938	9016	503	1034	234890
Summa industri		1776353	1235524	339567	5408904	2074641	1252331	534599	181454	10828	1396074	5441320
Summa tjänster+övrigt		1756066	278968	28497	2171903	1029609	650418	226137	118614	503	162553	2185554

Totalt näringslivet		3532419	1235524	339567	5408904	2074641	1252331	534599	181454	10828	1396074	5441320

Tabell K.3 Försörjningsbalans, fasta priser. årlig procentuell förändring 1995-2010 .

		Produktion		Import	Summa	Insats	Konsumtion		Invest	Off kons	Export	SUMMA
Kunskapsintensiv ind			5.5	5.9	5.5	3.7		3.1	6.8	0.2	7.3	5.6
Kapitalintensiv ind			2.5	3.0	2.6	2.6		3.7	7.8	0.2	2.2	2.5
Arbetsintensiv ind			1.8	5.5	2.9	2.6		3.1	6.5	0.3	3.1	3.0
Kunskapsintensiva tjänster			3.1	4.4	3.3	3.5		3.6	1.3	0.3	4.3	3.3
Kapitalintensiva tjänster			1.4	8.2	1.9	4.2		0.9	0.0	0.3	0.6	1.9
Arbetsintensiva tjänster			3.3	5.4	3.5	2.6		3.9	5.1	0.3	3.6	3.7
Övrig verkamhets			0.8	6.6	1.6	2.2		1.1	3.2	0.2	-7.6	1.7
Summa industri			3.8	5.3	3.5	3.2		2.5	5.7	0.2	5.1	3.5
Summa tjänster+övrigt			2.3	5.7	2.7	3.3		1.9	4.5	0.3	2.9	2.7
Totalt näringslivet			3.0	5.3	3.5	3.2		2.5	5.7	0.2	5.1	3.5

Tabell K.4	Sysselsatta fördelade på utbildningskategorier år 1995, procent .

	grund		gym yrk	gym stud	egym tek	egym övr univ tek		univ ekju	spec off	allm uni	lärare	forsk	it spec	Summa

Kunskapsint. ind.		25.30	43.62	14.73	3.04	4.04	5.13	1.30	0.05	0.05	1.01	0.50	1.23	100
Kapitalintensiv ind.		34.33	43.80	10.78	2.26	2.81	3.25	1.07	0.03	0.09	0.38	0.65	0.54	100
Arbetsintensiv ind.		39.01	44.16	9.48	1.60	2.49	1.38	0.85	0.03	0.06	0.30	0.27	0.37	100
Kunskapsintensiva tj		23.55	40.25	14.73	1.75	6.70	3.41	4.71	0.12	0.09	1.48	0.32	2.89	100
Kapitalintensiva tj.		28.99	46.56	13.02	2.84	4.48	1.02	1.33	0.06	0.06	0.69	0.06	0.90	100
Arbetsintensiva tj		30.76	48.31	12.33	1.09	4.28	1.11	0.97	0.06	0.06	0.42	0.07	0.53	100
Övrig verksamhet		36.67	46.68	6.72	4.72	2.07	1.71	0.47	0.01	0.15	0.33	0.13	0.34	100

Summa industri		11.72	56.62	15.69	2.60	5.47	2.89	2.23	0.08	0.09	0.92	0.29	1.40	100
Summa		28.96	45.55	12.60	1.93	4.79	1.81	2.05	0.07	0.08	0.76	0.15	1.25	100
tjänster+övrigt
Totalt näringslivet		29.76	45.05	12.48	2.07	4.35	2.30	1.77	0.06	0.07	0.73	0.23	1.12	100
Totalt antal		800931	1212431	335874	55710	117072	61900	47636	1615	1884	19646	6190	30143	2691031

211

212

Tabell K.5	Sysselsatta fördelade på utbildningskategorier år 2010, procent.
									Univer-
									sitet med
								Univer-	inriktn.
								sitet	mot	Allmän
			Gymna-	Gymna-	Efter-	Efter-	Univer-	ekono-	offentlig	univer-
		Grund-	sium	sium	gymn	gymn	sitet	mer/ju-	sektor	sitets
		skola	yrkesinr	studieinr	tekniskt	övriga	teknisk	rister		utbild-	Lärare	forskare	it spec	Summa
										ning

Kunskapsintensiv ind		13.26	41.75	15.08	7.10	5.48	7.94	2.09	0.09	0.03	1.20	1.75	4.24	100
Kapitalintensiv ind		26.35	44.69	10.74	4.08	3.94	4.02	1.76	0.05	0.08	0.40	2.18	1.70	100
Arbetsintensiv ind		23.95	52.79	11.18	3.37	3.04	1.74	1.31	0.07	0.05	0.23	0.94	1.31	100
Kunskapsintensiva tjänster		14.54	41.79	12.97	3.55	8.87	4.25	5.79	0.18	0.05	1.20	0.44	6.37	100
Kapitalintensiva tjänster		25.49	47.11	13.53	3.14	5.27	1.24	1.59	0.07	0.05	0.64	0.09	1.76	100
Arbetsintensiva tjänster		16.33	53.54	15.50	2.49	6.59	1.72	1.47	0.11	0.03	0.24	0.11	1.87	100
Övrig verksamhet		24.14	51.29	8.72	7.85	2.51	2.78	0.96	0.01	0.08	0.35	0.14	1.17	100
Summa industri		18.90	45.67	13.10	5.41	4.45	5.33	1.79	0.08	0.05	0.76	1.58	2.89	100
Summa tjänster+övrigt		17.48	48.38	13.97	3.25	6.97	2.59	2.96	0.12	0.04	0.64	0.23	3.38	100
Totalt näringslivet		17.86	47.64	13.73	3.83	6.29	3.33	2.65	0.11	0.05	0.67	0.59	3.25	100
Totalt antal		504337	1345274	387712	108153	177619	94034	74832	3106	1412	18920	16661	91775	2823833

Tabell K.6	Kapacitet, teknik, sysselsättning samt produktivitet i gammal och ny teknik år 2010
			Gammal teknik				Ny teknik
			För				För
			ädlings	Syssel-			ädlings	Syssel-
		Produktion	värde (fv)	sättning	fv/ syss	Produktion	värde(fv)	sättning	fv/syss

Kunskapsintensiv ind		260924	107800	181	597	772801	254844	212	1203
Kapitalintensiv ind		181819	65104	85	768	222973	74733	53	1399
Arbetsintensiv ind		141137	57985	118	490	255952	93176	116	802
Kunskapsintensiva tjänster		267248	127648	393	325	329209	140002	324	432
Kapitalintensiva tjänster		424171	267710	257	1042	175983	94335	46	2042
Arbetsintensiva tjänster		216814	141174	416	340	478962	281324	513	549
Övrig verksamhet		78976	50494	74	686	65008	41009	37	1115
Summa industri		583880	230889	384	602	1251727	422754	381	1108
Summa tjänster+övrigt		987209	587026	1139	515	1049162	556670	920	605
Totalt näringslivet		1571089	817915	1522	537	2300889	979424	1301	753

213

214

7DEHOO . )|UlGOLQJVYlUGH EUXWWRYLQVW RFK LQYHVWHULQJDU nU

	)\|U			%UXWWR	,QYHV
	lGOLQJV	%UXWWR	,QYHVWH	YLQVW	WHULQJV
	YlUGH	YLQVW	ULQJDU	DQGHO	NYRW
.XQVNDSVLQWHQVLY LQG
.DSLWDOLQWHQVLY LQG
$UEHWVLQWHQVLY LQG
.XQVNDSVLQWHQVLYD WMlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLYD WMlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLYD WMlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
6XPPD LQGXVWUL
6XPPD WMlQVWHU \|YULJW
7RWDOW QlULQJVOLYHW

7DEHOO .	8WULNHVKDQGHO nU

		([SRUW	,PSRUW
.XQVNDSVLQWHQVLY LQG
.DSLWDOLQWHQVLY LQG
$UEHWVLQWHQVLY LQG
.XQVNDSVLQWHQVLYD WMlQVWHU
.DSLWDOLQWHQVLYD WMlQVWHU
$UEHWVLQWHQVLYD WMlQVWHU
gYULJ YHUNVDPKHW
6XPPD LQGXVWUL
6XPPD WMlQVWHU \|YULJW
7RWDOW QlULQJVOLYHW

215

7DEHOO .	'HQ UHJLRQDOD XWYHFNOLQJHQ I\|U EnGH KXYXG RFK WLOOYl[WDOWHUQDWLYHW
	cU nUOLJ SURFHQWXHOO I\|UlQGULQJ

5HJLRQIDPLOM	/$	+XYXG	6QDEEWLOOYl[W

216

7DEHOO . IRUWV 'HQ UHJLRQDOD XWYHFNOLQJHQ I|U EnGH KXYXG RFK WLOOYl[WDOWHUQDWLYHW cU nUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ

5HJLRQIDPLOM	/$	+XYXG	6QDEEWLOOYl[W

217

7DEHOO . IRUWV 'HQ UHJLRQDOD XWYHFNOLQJHQ I|U EnGH KXYXG RFK WLOOYl[WDOWHUQDWLYHW cU nUOLJ SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ

5HJLRQIDPLOM	/$	+XYXG	6QDEEWLOOYl[W

























0HGHOYlUGH ULNHW

218

7DEHOO . (IWHUIUnJDG XWELOGQLQJ L UHVSHNWLYH UHJLRQIDPLOM L DQGHODU nU

RFK KXYXG UHVSHNWLYH VQDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLYHW

8WELOGQLQJ UHJLRQIDPLOM

)RON R JUXQGVNROD
*\PQDVLXP
(IWHUJ\PQ XWE nU
(IWHUJ\PQ XWE !	nU
7RWDOW
KXYXGDOWHUQDWLYHW
)RON R JUXQGVNROD
*\PQDVLXP
(IWHUJ\PQ XWE nU
(IWHUJ\PQ XWE !	nU
7RWDOW
VQDEEWLOOYl[W
)RON R JUXQGVNROD
*\PQDVLXP
(IWHUJ\PQ XWE nU
(IWHUJ\PQ XWE !	nU
7RWDOW