Landtmäteri-Styreis ens (Statens offentliga utredningar 1878:2)

Landtmäteri-Styreis ens

underdåniga utlåtande

i anledning af

Unemleriisstoiiriteis letäilaiäe och förslag

angående lönereglering m. m. för sagda embetsverk

jemte tillhörande bilagor.

STOCKHOLM, 1877.

KONG!;. BOKTRYCKERIET,
P. A. HORSTEDT & SÖKER.

IT it d e r d å n i g t u 11 å t a n d e.

Genom nådig remiss den 25 sistlidne Juli har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt. Landtmäteristyrelsen att inkomma med underdånigt utlåtande
i anledning af det utaf Löneregleringskomitén den 13 i samma månad
afgifna betänkande och förslag angående lönereglering m. in. för Landtmäteristyrelsen;
och som Styrelsens chef, hvilken deltagit såsom ordfö -

Justerings verket.

rande i Komitén ocli undertecknat dess betänkande, tillkännagifvit sig
vara i följd häraf förhindrad att i det förevarande ärendets handläggning
deltaga, tillkommer det, jemlikt 2 § i nådiga landtmäteri-instruktionen,
undertecknade Landtmäterisekreterare och Ofveringeniör att på
Landtmäteristyrelsens vägnar besvara den nådiga remissen; hvilket åliggande
vi —- sedan tjenstemännen i Generallandtmäterikontoret och de
begge nuvarande justerarne af mått och vigter i Stockholm lemnats tillfälle
att öfver det i fråga varande betänkandet, så vidt det dem angår,
sig yttra — nu gå att i underdånighet fullgöra.

Med ledning af det utaf Styrelsens chef till Komitén aflemnade
skriftliga anförande redogör Komitén till eu början för landtmäteriets
och justeringsväsendets uppkomst och förening, för de särskilda instruktioner,
som tid efter annan utfärdats för Generallandtmäterikontoret, för
omfånget af Styrelsens och dess särskilda tjenstemäns verksamhet under
föregående år, samt för hvad under senare tider förekommit och
blifvit åtgjordt i fråga om införandet i riket af det metriska systemet
för mått och vigt samt i och för ett lämpligare anordnande af justeringsväsendet;
hvarefter Komitén öfvergår till frågan om justeringsväsendets
skiljande från Landtmäteristyrelsen och dermed sammanhängande
ämnen.

Härvid erinrar Komitén, att sedan här i riket på senaste tiden fråga
uppstått om ett lämpligare ordnande af justeringsväsendet och ledningen
deraf, samt Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober 1875 anbefalt Vetenskaps-Akademien
att afgifva underdånigt förslag till författning angående
det metriska mått- och vigtsystemets införande, så hade Akademien
den 5 Januari 1876 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett inom
Akademien utarbetadt författningsförslag och utlåtande i ämnet, deruti
på anförda skäl föreslås, att öfverinseendet öfver justeringsväsendet
skall utöfvas af en Central-justering sbyrå, för hvilken Generaldirektören
för landtmäteriet skall vara chef, och i hvilken en af Kongl. Maj:t dertill
förordnad vetenskapsman, med fysikaliska och tekniska insigter,
skall såsom ledamot ega säte och stämma i alla sådana, mått och vigt
beträffande mål, för hvilkas utredning och bedömande insigter af i fråga
varande art äro nödiga; — att Landtmäteristyrelsen, till hvilken författningsförslaget
remitterats, den 19 Januari 1876 afgifvit utlåtande i ämdet
och deruti, bland annat, föreslagit, att alla Styrelsens och öfveringeniörens
härstädes åligganden beträffande öfverinseende å mått och vigt samt
justering af mätt, vigter och vägar, spanmålsvågar och bränvinspröfningsinstrument
måtte, på af Kongl. Maj:t framdeles bestämmande tidpunkt, öfverflyttas
på chefen för Kongl. Maj:ts Finansdepartements byrå för kon -

trollen å tillverkning saf gifter och hans underlydande; — att Landtmäteristyrelsen
vidare, med anledning af livad under tiden angående det metriska
mått- och vigtsystemets antagande här i landet iörekommit och åtskilligt,
som, i fråga om justeringsväsendets ordnande i Norge, derstädes
blifvit beslutadt, i underdånigt memorial den 26 Maj 1876 hemstält,
att, derest Eders Kongl. Maj:t icke funne skäl i nåder bifalla styrelsens
i nyssberörda underdåniga utlåtande den 19 Januari samma år framstälda
förslag, Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke
styrelsens och öfveringeniörens i generallandtmäterikontor et befattningar med
mätt, vigt och bränvinspr öfning sinstrument kunde uppdragas åt. kontrollverket;
— samt slutligen att Generaldirektören för landtmäteriet, efter
uppdrag af Statsrådet och Chefen för Civildepartementet, den 30 sist
lidne Januari afgifvit förslag till författningar om mått och vigt efter
det metriska systemet, enligt hvilket öfverinseendet å mått och vigt
samt hvad dermed eger sammanhang skulle handhafvas af Qn justering sstyrelse
och denna utgöras af kontrollverkets embets- och tjenstemän eller
kontrolldirektören, en kontrollör och en assistent.

Af hvad uti ofvan nämnda utlåtanden och förslag förekommer i
fråga om nya anordningar för justeringsväsendet har Komitén för sin
del funnit framgå vigten deraf, att högsta ledningen af och öfverinseendet
å denna angelägenhet lemnas åt en myndighet,. som innehar
de fysikaliska och tekniska insigter, hvilka äro oundgängligen erforderliga
för ett rigtigt bedömande af vissa frågor, som röra mått och vigt,
samt för verkställande af mera grannlaga justeringar. . Att, på sätt
Vetenskaps-Akademien föreslagit, inrätta en centraljusteringsbyrå med
Generaldirektören .för landtmäteriet såsom chef och en i nyssnämnda afseende
väl qvalificerad vetenskapsman såsom ledamot, hvilken skulle i
justeringsstyrelsen ega säte och stämma, då der förekomme frågor, för
hvilkas utredande och bedömande hans vetenskapliga insigter behöfde
tagas i anspråk — detta förslag har Komitén funnit vara icke fullt tillfredsställande,
och Komitén yttrar härom följande: »Förhållandet är vis»serligen
för närvarande, att de fleste justerare tillika äro landtmätare
»— hvilket Akademien anför såsom skäl för justeringsverkets och landt»mäteriets
bibehållande under samme chef — men orsaken till detta
»förhållande ligger ej i något verkligt samband mellan dessa båda för»valtningsgrenar,
hvilka fast mer hafva alldeles skiljda ändamål, som
»hvart för sig böra tillgodoses, men hvilkas ernående icke kan genom
»de båda verkens förening på något sätt befrämjas. Redan detta vore
»utan tvifvel skäl nog att icke fortfarande bibehålla verken under en
»gemensam chef. Men äfven ett annat vigtigt skäl talar emot en sådan

»organisation. I alla de frågor, som komme att erfordra utredning el»ler
yttranden af den biträdande vetenskapsmannen — och dessas an»tal
blefve, åtminstone innan det beslutade nya systemet för mått och
»vigt hunnit oidnas, utan tvifvel jemförelsevis med justeringsstyrelsens
»öfriga göromål ganska stort, då hos chefen för étt annat verk med
»helt fremmande ändamål icke kunna förutsättas sådana insigter i hit—
»hörande ämnen, att ens tekniska frågor af mindre invecklad beskaffen»het
skulle af honom utan anlitande af vetenskapsmannen kunna sjelf»ständigt
afgöras — borde väl, om hvarje fråga skulle finna sin rigtiga
»lösning, den sakkunnige ledamotens yttrande vara i frågan ensamt be»stämmande,
men då komme ock chefen att sakna allt inflytande i af»seende
på de yigtigaste frågornas lösning, och vid sådant förhållande
»kunde med skäl i fråga sättas, om icke en sådan chef vore för iuste»ringsstyrelsen
alldeles umbärlig.» ’

Emot Styrelsens ofvan nämnda förslag att antingen ställa justeringsväsendet
_ under öfverinseende och ledning af chefen för Eders Ivongl.
Maj:ts Finansdepartements byrå för kontrollen öfver tillverkningsafgiftei,
eller ock förena det med Kontrollverket, andrager Komitén: att de
kompetensvilkor, som för närvarande, enligt instruktionen för Kontrollverket
den 8 December 1876, äro föreskrifna för anställning såsom
tjensteman i detta verk, blifvit bestämda med fästadt afseende derå, att
för desse tjensteman erfordras hufvudsakligen kemiskt-tekniska insigter,
således^ insigter till art och möjligen äfven till omfattning helt andra
än de fysikaliska och tekniska kunskaper, som med nödvändighet måste
förutsättas för justeringsväsendets lämpliga och ändamålsenliga handhafvande;
att kontrolldirektören icke innehar en så sjelfständig'' tjensteställning,
att åt honom lämpligen skulle kunna uppdragas ledningen af
justeringsväsendet och styrelsen öfver den dithörande personal, enär han
i egenskap af myntproberare är beroende af göromålen vid Myntverket,
der arbetet och anordningarne bestämmas af myntdirektören; att således,
äfven om en förening af justerings- och kontrollväsendet för öfrigt
vore tjenlig, densamma nödvändigt förutsätter en omreglering af de
nyss organiserade Mynt- och Kontroll-verken; samt att det synes mindre
lämpligt att en tjensteman, hvilken, såsom förhållandet är med kontrolldirektören,
dagligen behöfver för utöfvandet af sin verksamhet, använda
de noggrannaste vigter, sjelf skall vara den, som eger högsta
inseendet öfver dessa vigters justering; hvarjemte Komitén angående
de i fråga varande förslagen vidare yttrar följande: »Härtill kommer
»att, sedan numera metriska mått- och vigtsystemet blifvit i riket an»taget,
Justeringsstyrelsen under närmaste tiden efter det ny stadga om

»mått och vigt utfärdats, blifver så sysselsatt med anskaffande af tuskare
och modeller till mått och vigter för styrelsens egen räkning
»samt med anskaffande, justering och utdelning till vederbörande justerare
»i orterna af de likare och modeller, som af dem vid justering skola använda,
att med alla dessa bestyr svårligen kunde förenas kontrolldirektörens
»nuvarande många och högst vigtiga åligganden vid Mynt- och Kon»trollverken.
Sist anförda skäl torde äfven gälla i viss, om än icke lika
»hög grad i fråga om . förslaget, att åt chefen för ofvannämnde kontrollsbyrå
öfverlemna ledningen af justeringsväsendet, hvilket förslag eljest
»varit för Komitén synnerligen tilltalande, helst denne chef för en''del
»af de honom i denna egenskap tillkommande göromål måste besitta i
»det närmaste enahanda insigter, som för justeringsväsendets chef äro
»oeftergifliga. Då emellertid nämnda byråchefs befattning icke för när»varande
är ledig och nuvarande innehafvaren deraf måhända icke kan
»åläggas en sådan tillökning i sina göromål, som af detta förslags an»tagande
skulle blifva en följd, men justeringsväsendets tidsenliga ord»nande
är en fråga, hvars lösning, med hänsyn till de mångartade åt»gärder,
som i närmaste framtiden blifva nödvändiga för det nya mått»och
vigtsystemets införande, icke bör till en oviss tidpunkt uppskjutas,
»bär Komitén väl icke nu kunnat till omedelbart antagande förorda
»sistnämnda förslag, men dock ansett sig böra hemställa, att — om ju»steringsstyrelsens
verksamhet, såsom Komitén för sin del antager, se»dan
det nya justerings verket i alla afseenden blifvit ordnadt, visar sig
»blifva af så ringa omfattning, att den icke gifver verkets styresman
»full sysselsättning — vid en sådan tidpunkt måtte tagas under pröf»ning,
huruvida å honom icke kunde öfverflyttas andra lämpliga göro»mål
och i sådant fall företrädesvis de, som tillkomma byrån för kon»trollen
öfver tillverkningsafgifter.»

_ Slutligen och då Komitén sålunda funnit öfverinseendet öfver justeringsväsendet
hvarken böra stå under ledning af landtmäteriets chef
eller .lämpligen kunna åläggas kontrolldirektören, och icke heller nu
låta sig förenas med ofvannämnde kontrollbyrå, samt Komitén lika litet
funnit, något annat embetsverk kunna till gagn för saken i sig upptaga
justeringsverket, föreslår Komitén, att öfverinseendet öfver justeringsväsendet
ma uppdragas åt en särskild styrelse, hvars chef, under benämning
justeringsdirektör, bör ega de qvalifikationer och den myndighet, som
ofvan blifvit antydda, och att i egenskap af biträde åt justeringsdirektören
i styrelsen anställes en justeringsmästare, som tillika vore föreståndare
för justeringskammaren i Stockholm; dock hemställer Komitén
tillika att, derest denna styrelses verksamhet skulle, sedan det nya ju -

steringsväsendet blifvit i alla afseenden ordnadt, Ansa sig icke blifva af
tillräcklig omfattning för att lemna dess chef full sysselsättning, Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande, om ej, på sätt ofvan
blifvit antydt, med chefskapet för justeringsverket kunde förenas de
göromål, som åligga bränvinskontrollbyrån eller andra lämpliga åligganden.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Landtmäteristyrelsen
föreslagit uti ofvanberörda underdåniga utlåtande den 19 Januari 1876
anser Komitén sålunda, att högsta ledningen af och öfverinseendet å
justeringsväsendet bör skiljas ifrån landtmäteristyrelsen; och då ej mindre
af nyssberörda utlåtande än äfven af hvad Komitén p detta ämne
anfört, enligt Styrelsens omdöme, tydligen framgår, att nutidens oafvisliga
fordringar på ett ändamålsenligt anordnande af justeringsväsendet
icke kunna uppfyllas med mindre detsamma skiljes från landtmäteriet,
så anser Styrelsen sig böra på det kraftigaste understödja och till nådigt
bifall förorda, hvad Komitén i denna del. föreslagit, under tillkännagifvande
att Styrelsen likaledes instämmer i hvad Komitén yttrat
om olämpligheten deraf, att chefen för landtmäteristyrelsen jemväl skulle
vara ordförande i den af Vetenskaps-Akademien föreslagna Centraljusteringsbyrån.

Deremot kan Styrelsen icke biträda Komiténs förslag att öfverlemna
öfverinseendet af mått och vigt samt hvad dermed eger sammanhang
åt ett särskilt för detta ändamål organiseradt nytt embetsverk,
enär Styrelsen anser, att ■—• hvad ock Komitén för sin del medgifvit
justeringsstyrelsens verksamhet, sedan det nya justeringsverket en gång
väl blifvit i alla afseenden ordnadt, antagligen blefve af så ringa omfattning,
att den icke gåfve verkets styresman full sysselsättning; att
vidare hvad Komitén anfört emot justeringsstyrelsens förening med
Kontrollverket, på sätt Komiténs ordförande i sin vid komitébetänkandet
fogade reservation föreslagit, icke, efter Styrelsens förmenande, hvad
ock i nämnda reservation blifvit ådagalagdt, innefattar något verkligt
hinder för en sådan förening, — samt att följaktligen de drygare kostnader
för det allmänna, som obestridligen skulle uppkomma genom justeringsväsendets
öfverlemnande åt ett nytt särskilt embetsverk i stället
för dess förenande med Kontrollverket, böra och kunna undvikas.

Till lindring i statsverkets kostnader för den nya justeringsstyrelsen
har Komitén föreslagit, att, i stället för de uti Generaldirektörens
för landtmäteriet ofvan omförmälda förslag till författningar om mått
och vigt efter det metriska systemet afsedda två justeringskammare i
Stockholms stad, endast en justeringskammare skulle derstädes finnas

och denna förenas med Justeringsstyrelsen och förestås af en Justeringsmästare,
hvilken skulle eg a sådana qvalifikationer, att han kunde
så väl i allmänhet biträda Justeringsdirektören vid justeringsgöromålen,
som äfven vid dennes frånvaro eller förfall intaga hans plats. Enligt
Komiténs mening skulle en sådan anordning af Justeringsstyrelsen medföra,
utom nu antydda fördelar, äfven den, »att statsverkets uppoffrin»gar
för densamma komme att blifva högst obetydliga, om ens några»,
derest, såsom Komitén tillika föreslagit, de justeringsarfvoden, hvilka
för närvarande såsom sportler uppbäras af öfveringeniören i generallandtmäterikontoret
och justerarne i Stockholm indroges och redovisades
till statsverket, mot det att bestämda löner åt Justeringsstyrelsens
tjenstemän anvisades; och har Komitén beräknat öfveringeniörens sportler
under åren 1866—1875 i medeltal till 1,200 kronor samt justerarnes
i Stockholm nettobehållning af justeringsarfvodena årligen i medeltal
till 10,000 å 12,000 kronor.

Uti de skriftliga yttranden öfver Komiténs i fråga varande förslag,
som till Styrelsen inkommit från de begge justerarne af mått och vigter
i hufvudstaden, har Kommissionslandtmätaren T. B. floberg, som är
anstäld i södra justeringsdistriktet, icke anfört något beträffande lämpligheten
af den föreslagna indragningen af de ofvannämnda begge justerare!)
efattningarna, utan endast yrkat, att, om sådan indragning
skulle komma att ske, han, som innehaft justerarebefattning sedan 1846,
måtte blifva för sin återstående lifstid tillförsäkrad en årlig ersättningmotsvarande
nettoinkomsten af hans innehafvande justerarebefattning. —
Kommissionslandtmätaren E. Backman åter, som är justerare i Stockholms
stads norra justeringsdistrikt, har emot förslaget andragit åtskilligt, som
enligt Styrelsens omdöme förtjenar mycken uppmärksamhet, hvarföre Styrelsen
torde få ur hans ofvan berörda yttrande anföra följande: »Förslaget
»synes för mig åtminstone så dunkelt, att jag har svårt att fatta dess
»mening. Till en början säges, att justeringen af mått och vigt skulle
»verkställas af eu justeringkammare, hvilken skulle förenas med juste»ringsstyrelsen
och förestås af en justeringsmästare, som skulle biträda
»justeringsdirektören med justeringsgöromålen. Det synes således å ena
»sidan som om det vore justeringsdirektören, hvilken borde verkställa
»justeringen, emedan han skulle hafva biträde med justeringsgöromålen,
»men å andra sidan säges det uttryckligen, att justeringen »skall verk»ställas»
af justeringskammaren, och således af dennes föreståndare, ju»steringsmästaren.
— Hvilkendera af dessa tjenstemän, justeringsdirek»tören
eller justeringsmästaren, som justeringen än kommer att åligga,
»så finnes ingen bestämmelse angående kontroll å justeringens verkstäl 2 -

»lande, och högst osäkert synes till och med, om endera eller begge,
»utom de göromål, som tillhöra justeringsstyrelsen, skulle medhinna all
»justering, som kan ifrågakomma för Stockholms stad och närmast om»kringliggande
landsbygd. — Ifrågasättas kan vidare rigtigheten af
»Komit,
»styrelsen skall medföra betydliga besparingar för statsverket, ty om,
»såsom förslaget är, justeringsarfvodena enligt den en gång faststälda
»taxan indroges till statsverket, så uppkomme visserligen en årlig in»komst,
som till en början måhända kunde bidraga till någon del af ut»gifterna
för justeringsstyrelsen, men sedan styrelsen och justerings»mästaren
en gång fått bestämda löner, skola deras anspråk på löne»förbättringar
växa i mån af göromålens ökande och lefnadskostnadens
»stigande, och det är icke alldeles afgjordt, att inkomsterna af juste»ringen
komma att motsvara deras anspråk. Deremot om, såsom nu
»är fallet, justerarnes löneförmåner äro beroende af en faststäld taxa,
»kan något anspråk på löneförbättring af staten aldrig ifrågakomma,
»utan när sådan af förenämnda orsaker möjligen blir nödig, kan den
»erhållas, utan statsverkets betungande, genom någon förhöjning i taxan.
»—I alla händelser har jag ansett mig böra fästa uppmärksamhet derpå,
»att de nuvarande justerarne, i händelse den föreslagna reformen brin»gas
i verkställighet,'' måste tilläggas ersättning af statsmedel i sin lifstid,
. enär, efter livad Chefen för landtmäteristyrelsen upplyst, grunden
»hvarföre de endast fått konstitutorial och ej fullmakt, ej varit tanke på
»en omorganisering, utan på det de utan omgång skulle kunna skiljas
»från sina befattningar, om de dertill gjorde sig förfallna genom fel
»eller försummelser i tjenstens utöfning; hvarföre det skulle vara orätt»vist,
om den, som sökt och erhållit befattningen under förutsättning
»att endast för fel eller försummelser i tjensten kunna mista densamma,
»plötsligt skulle utan sådan anledning blifva beröfvad sin befattning.»

Landtmäteristyrelsen tvekar för sin del visserligen icke om att Komiténs
i fråga varande förslag rätteligen bör så förstås, att det är justeringsmästaren,
och icke justeringsdirektören, som skulle verkställa all
inom justeringskammaren i Stockholm förekommande justering; och icke
heller vill Landtmäteristyrelsen förneka, att, genom den af Komitén
föreslagna anordningen af justeringsstyrelsen, statsverkets utgifter för
densamma Lomme att minskas, om än ock icke i så betydlig mån, som
Komitén synes antaga. Men på grund af den mångåriga erfarenhet
Landtmäteristyrelsen har om de ofta af både justerare och enskilda justeringssökande
öfverklagade olägenheterna deraf, att öfveringeniören
härstädes, som nu närmast chefen i styrelsen har öfverinseendet å mått

och vigt med hvad dertill hörer, tillika åligger att förrätta all den vid
generallandtmäterikontoret förekommande justering af landtmäteri-, vägnings-
och bränvinsprofningsinstrument samt af mått och vigter, föreställer
Styrelsen sig, att dessa olägenheter, i stället för att afhjelpas,
skulle blifva af ännu större betydenhet om den af Komitén föreslagna
anordningen blefve genomförd. Komitén yttrar sjelf i fråga om den af
dess ordförande föreslagna förening af justeringsstyrelsen med kontrollverket,
hurusom det syntes mindre lämpligt att en tjensteman, hvilken
dagligen behöfver att, för utöfvandet af sin verksamhet, använda de
noggrannaste vigter, sjelf skall vara den, som eger högsta inseendet öfver
dessa vigters justering; men för Landtmäteristyrelsen synes dessa
farhågor vara mera befogade i afseende å den af Komitén föreslagna
föreståndaren för justeringskammaren i Stockholm, hvilken skulle biträda
justeringsdirektören och stundom företräda hans ställe, än beträffande
''kontrolldirektören, hvilken, enligt det särskilda förslag till justeringsväsendets
omorganisering, som Komiténs ordförande afgifvit, visserligen
icke skulle hafva åliggande att tillhandagå enskilde med justering
af mått och vigter.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, och då Landtmäteristyrelsen
äfven i öfrigt delar de åsigter om justeringsväsendets anordnande,
som Komiténs ordförande i sin reservation uttalat, får Styrelsen,
med afstyrkande af Komiténs förslag att uppdraga öfverinseendet öfver
justeringsväsendet åt en särskild lör detta ändamål inrättad styrelse,
underdånigst hemställa att samma öfverinseende måtte anförtros Kontrollverkets
embete- och tjenstemän på sätt i ofvannämnda reservation
blifvit föreslaget.

Komitén öfvergå]- härefter till frågan om förändrad organisation af LandtmäteHlandtmäteristyrelsen,
hvarvid Komitén, i betraktande af den minskning styreUeni
landtmäteristyrelsens göromål, som dels framdeles skulle uppkomma
genom justeringsväsendets skiljande från landtmäteriet, och dels under
senare åren redan uppkommit, föreslår, att generaldirektörsembetet och
öfveringeniörstjensten i general-landtmäterikontoret måtte indragas, samt
att Landtmäteristyrelsen hädanefter må utgöras af en landtmäteridirektör,
såsom chef för landtmäteriet och en landtmäterisekreterare.

Öfveringeniörens tid har hitintills varit hufvudsakligast upptagen af
sådana ärenden, som angå mått och vigt; och då Komitén nu föreslagit
justeringsverkets skiljande från landtmäteriet, så torde deraf blifva eu

gifven följd, att öfveringeniörstjensten bör, såsom derefter obehöflig, indragas
och öfveringeniörens återstående göromål fördelas på den öfriga
tjenstepersonalen inom general-landtmäterikontoret. Under förutsättning
att så sker, delar Styrelsen äfven Komiténs mening derom, att landtmäteristyrelsen
hädanefter skall bestå af en chef, med rätt att ensam
besluta och biträdd af en landtmäterisekreterare såsom föredragande,
samt sålunda varda organiserad i likhet med det fordna Öfverdirektörsembetet,
som, enligt nådiga landtmäteri-instruktionen den 4 Maj 1827,
hade sig uppdragen styrelsen öfver landtmäteriet och justeringsverket.

Huruvida chefen för landtmäteriet fortfarande borde benämnas generaldirektör
eller, såsom Komitén ansett lämpligare, landtmäteridirektör,
synes vara en fråga, som i och för sig icke torde erfordra särskildt
yttrande af Styrelsen; men då Komitén i sammanhang dermed föreslagit,
att chefens nuvarande löneförmåner måtte nedsättas och vissa nya
skyldigheter honom åläggas, föranlåtes Styrelsen att i detta ämne yttra
följande.

Till stöd för i fråga varande förslag har Komitén, såsom ofvan
blifvit nämndt, åberopat dels den betydliga minskningen af landtmäteristyrelsens
göromål under senare åren, dels ock den omständigheten att,
enligt Komiténs förslag, justeringsverket skulle komma att skiljas från
landtmäteriet, samt general-landtmäterikontorets chef derigenom befrias
från åtskilliga af de göromål, som hitintills upptagit hans tid.

Den af Komitén anförda minskningen i landtmäteristyrelsens göromål
torde lättast och säkrast bedömas af de sifferuppgifter, Komiténs
ordförande lemnat angående omfånget af landtmäteristyrelsens verksamhet
under föregående år, hvaraf inhemta^, att årliga medeltalet af de
från landtmäteristyrelsen utgångna expeditioner uppgått under åren
1846—1850 till 1,024, under åren 1851-—1855 till 1,422, under åren
1856—1860 till 2,168, samt derefter nedgått under åren 1861—1865 till
1,968, under åren 1866—1870 till 1,594, samt under åren 1871—1875
till 1,493.

Dessa uppgifter utvisa visserligen, att landtmäteristyrelsens göromål,
som varit i mycket stark tillväxt under hela det decennium, som
ingick med år 1851, efter år 1860 minskats så pass, att de numera synas
vara på återgång till de förhållanden, som egde rum före år 1851.
Men i fråga varande uppgifter äro i och för sig, enligt Styrelsens förmenande,
ingalunda af beskaffenhet att påkalla en sådan förändring i
chefens för landtmäteristyrelsen embetsställning och aflöningsförmåner,
som Komitén föreslagit.

Ån mindre synes en sådan förändring böra föranledas af justeringsverkets
skiljande från landtmäteriet. Ty dels äro, på några få undantag
när, alla vid justeringsstaten anstälde personer, hvilkas antal år
1875 utgjorde 79, tillika landtmätare och såsom sådana qvarstående under
landtmäteristyrelsen, i följd hvaraf justeringsverkets skiljande från
landtmäteriet ej skulle komma att medföra nämnvärd minskning i den under
tillsyn af landtmäteristyrelsens chef nu stående tjenstemannapersonal;
dels äro öfveringeniörens tjenstebestyr, sa vidt de ängd justeringsväsendet,
hufvudsakligen sådana, som icke påkalla föredragning hos styrelsen,
vid hvilket förhållande samma bestyrs frånskiljande påtagligen icke
skulle medföra en motsvarande minskning i landtmäteristyrelsens göromål;
och dels skulle, äfven om styrelsens chef ej komme att erhålla alla
de nya åligganden, Komitén ansett böra honom tilldelas, hans göromål
i allt fall just i följd af justeringsverkets frånskiljande komma att ökas,
enligt hvad Komitén föreslagit, med åtskilliga af de göromål, som för
närvarande, utöfver livad till justeringsväsendet hörer, åligga öfveringeniören,
hvars tjenst skulle komma att indragas.

Om nu behörigt afseende äfven fästes å det gagneligt inflytande, landtmäteriet
haft och fortfarande har på jordbruksnäringen, samt på vigten
och omfattningen af så väl de nu pågående, som de allt framgent säkerligen
förekommande landtmäterigöromålen, synnerligast skiftesförättningarne
i Norrland och Dalarne, Indika, till en del redan började, efter
afvittringarnes afslutande tvifvelsutan i hög grad skola under en lång
följd af år påkalla landtmätares verksamhet;—om man vidare besinnar
det kända förhållandet, att en stor mängd äldre laga skiftesförrättningar
i alla delar af riket äfvensom flera storskiften i Dalarne blifvit, synnerligast
i fråga om de utlagda egoskiftenas form och antal, verkstälda på
ett så föga ändamålsenligt sätt, att detta med nödvändighet påkallar
deras omarbetande, för så vidt jordbrukets fordringar skola blifva behörigen
tillgodosedde, samt att i följd häraf de olika förslag till melodi
mindre genomgripande förändringar i detta afseende, livilka under
senare åren sökt göra sig gällande och redan i vissa delar gjorts till
föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, snart nog torde framkalla
f nya allmänna föreskrifter angående skiftesverket med dertill hörande
ämnen; — och om än vidare i betraktande tages, att den tjenstemannapersonal,
som står under chefens för landtmäteriet öfverinseende
och ledning samt i afseende å sin tj en stu tofning är i så hög grad beroende
af hans insigter och föreskrifter, är mycket talrik och, enligt
Styrelsens åsigt, icke vidare torde kunna, utan skadliga dröjsmål i
landtmäterigöromålens handläggning, i någon nämnvärd mån minskas,

så framgåi’ af detta allt nödvändigheten att i spetsen för landtmäteriet
alltid kunna ställa en person med mera framstående chefsegenskaper.

Men för en så (kvalificerad person kan den af Komitén i fråga satta
aflöningen — 7,500 kronor ■— alldeles icke anses vara nöjaktig under
närvarande tid, då alla lefnadskostnader äro så ytterligt stegrade.

Icke heller kan det, enligt Styrelsens förmenande, vara till fördel
hvarken för det allmänna eller för landtmäteripersonalen att, såsom Komitén
föreslagit, landtmäteridirektören sjelf skall »uppsätta expeditioner
uti åtminstone alla svårare och vigtigare mål», — ett förslag hvarigenom
Komitén velat bereda möjlighet för landtmäterisekreteraren att öfvertaga
vissa af de göromål, som hitintills förrättats dels af öfveringeniören,
och dels af den hos Styrelsen nu anstälda, men efter Komiténs mening
ej vidare behöflige amanuensen. Men dessutom vill Komitén på landtmäteridirektören
öfverflytta följande af öfveringeniörens nuvarande skyldigheter,
nemligen: att tillse det arkivets alla kartor och handlingar hållas
i god ordning samt riktigt registreras och antecknas, äfvensom att
de utlånade behörigen återfordras; — att anordna de ingeniörerne åliggande
publika göromål och mellan vederbörande tjensteman fördela den
privata karterenovationen samt hålla hand öfver att deras arbeten varda
skyndsamt och behörigen verkstälde, — samt att öfver de af aktuarien
och ingeniörerne förrättade göromål föra anteckningsbok, så uppstäld,
att deraf tydligen må synas, hvad en hvar af dem under året uträttat.

Den besparing i statsverkets kostnader, som med detta allt varit
afsedd att vinnas, synes Styrelsen icke uppväga olägenheterna deraf, att
landtmäteridirektören skulle komma att fördjupa sig i många, jemförelsevis
mindre vigtiga tjenstebestyr, hvilka icke torde kunna anses lämpliga för
innehafvaren af ett embete af så maktpåliggande och ansvarsfull beskaffenhet,
som det landtmäteriets chef bekläder. Och för öfrigt torde
med allt skäl kunna ifrågasättas, om det ens blir möjligt för landtmäteriets
högste styresman att, jemte detta embetes behöriga förvaltning,
tillika medhinna uppsättandet af expeditioner uti »åtminstone alla svårare
och vigtigare mål». Hvilka expeditioner, som i allmänhet skola
hänföras till i fråga varande slag, har Komitén icke närmare angifvit,
och olika meningar härutinnan kunde inom den blifvande landtmäteristyrelsen
lätt uppstå. Styrelsen räknar emellertid till dessa expeditioner,
bland annat, de underdåniga utlåtanden, som äro en följd af remisser
å besvär öfver egodelningsrätters utslag i skiftesmål. Dylika
utlåtanden, bland hvilka förekommit sådana, som kräft två å tre månaders
träget arbete, hafva under senare åren nästan uteslutande blifvit
uppsatta af landtmäterisekreteraren, stundom med biträde vid förekom -

mande kartel!träkningar in. m. af ordinarie ingeniör, ock den nuvarande
Chefen för landtmäteristyrelsen har i sin ofvanberörda reservation uttryckligen
förbehållit sig att, i anledning af sina ögons beskaffenhet,
varda för sin del befriad från sådana expeditioners utarbetande.

Genom hvad sålunda i underdånighet anförts tror Styrelsen sig
hafva visat, att det icke kan vara ändamålsenligt, att landtmäteristyrelsens
chef, vare sig han kommer att bibehålla sin nuvarande benämning
eller hädanefter skall benämnas landtmäteridirektör, betungas med sådana
göromål och bestyr, som i följd af deras natur mera lämpa sig för de
honom biträdande tjenstemännen, äfvensom att chefens löneförmåner
icke torde böra sättas så lågt som Komitén föreslagit.

I denna punkt hemställer Komitén, att general-landtmäterikontorets Generallandtordinarie
tjenstemannapersonal må bestå af, förutom chefen och landt- mfettesrff^toj
mäterisekreteraren, en landtmäterifiskal, en aktuarie och registrator samt tjensteman.
två ingeniörer, och att kontorets vaktbetjening bestämmes till en förste
vaktmästare och en vaktmästare. Komitén har härvid, i öfverensstämmelse
med den vid omreglering af vissa andra embetsverk förut följda
grundsatsen, att nuvarande lägsta gradens tjenster böra indragas, föreslagit
indragning af begge amanuenstjensterne i general-landtmäterikontoret,
hvarjemte Komitén, under åberopande af den betydliga minskning i ingeniörernes
göromål, som under senare åren inträdt, ansett ingeniörernes
antal kunna minskas från tre till två. Till första gradens tjenster
hos Styrelsen skulle derefter hänföras aktuarien och de två ingeniörerne,
hvilka skulle af Styrelsen tillsättas genom fullmakt, med Styrelsen förbehållen
rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren tills vidare såsom aktuarie
Och registrator eller ingeniör.

Af den redogörelse Komitén lemnat, å sidd. 8—14 i det tryckta
betänkandet, för personalens i general-landtmäterikontoret tjensteåligganden
och göromålens fördelning mellan tjenstemännen, inhemtas, att den
ene af amanuenserne hitintills uteslutande biträdt landtmäterifiskalen,
hvaremot den andre amanuensen biträdt både landtmäterisekreteraren
och aktuarien samt i någon mån äfven öfveringeniören.

Beträffande den af Komitén föreslagna indragningen af den förstnämnda
amanuens^ensten, så har Komitens ordförande i förut omförmälda
reservation uttalat deri åsigt, att det utan tvifvel blefve skadligt
för saken om, i stället för eu ordinarie innehafvare af berörda tjenst, de

till denna tjenst hörande göromål skulle bestridas af ett extra biträde;
och med afseende härå samt åtskilliga andra omständigheter och förhållanden,
deribland mängden och beskaffenheten af de i fråga varande
göromålen, har Komiténs ordförande för sin del ansett, att merberörde
amanuenstjenst bör såsom ordinarie tjenst bibehållas samt dess innehafvare
berättigas till 2,000 kronor i lön och tjenstgöringspenningar äfvensom
två ålderstill ägg, hvartdera å 500 kronor. Äfven den nuvarande
Landtmäterifiskalen har utförligt yttrat sig för bibehållande af amanutjensten
i landtmäterifiskalskontoret, hvars innehafvare han dock ansett
lämpligare böra benämnas vice Fiskal.

Den granskning af landtmäteri-arfvodesräkningar, som åligger landtmäterifiskalen,
torde, enligt Styrelsens mening, i allmänhet icke böra utsträckas
till andra räkningar än sådana, som i följd af särskild anmodan
af Styrelsen eller annan myndighet, eller ock på hemställan af vederbörande
jordegare, kunna påkalla en noggrannare granskning, och detta
arbete, likasom granskningen af de till landtmäterifiskalskontoret årligen
inkommande dagböcker, arbetsförteckningar, årsberättelser samt förteckningar
öfver koncept- och publika renovationer af kartor och beskrifningar
in. m., har hufvudsakligen till ändamål att upptäcka, huruvida
landtmätare gjort sig skyldig till fel eller försummelser i tjensten och
lärer fördenskull icke lämpligen böra förrättas af någon annan än landtmäterifiskalen
sjelf. Med hänsyn härtill och då erfarenheten från senare
åren visat, att icke allenast den nuvarande landtmäterifiskalen vid flera
särskilda tillfällen, senast från och med den 25 Oktober 1875 till den 1
Maj 1876, utan äfven amanuensen å landtmäterifiskalskontoret för kortare
tider, kunnat hvar för sig utan hinder i göromålens jemna gång,
samtidigt uppehålla begge dessa tjenster, anser Styrelsen för sin del de
göromål, som hitintills i allmänhet förrättats af nyssbemälda amanuens,
icke vara af den beskaffenhet, att de nödvändigt kräfva bibehållandet
af en ordinarie tjensteman vid landtmäterifiskalens sida, samt att amanuensen
å landtmäterifiskalskontoret således bör, såsom Komitén hemstält,
utbytas mot ett extra biträde.

Hvad derefter vidkommer amanuensen hos Styrelsen, så anser Styrelsen
likaledes, att de göromål, som nu förrättas af denne tjensteman,
både kunna och böra, i de delar desamma hädanefter icke medhinnas
af kontorets ordinarie tjensteman, bestridas af extra biträde; och under
förutsättning att nödiga medel till ersättning åt sådant biträde beviljas,
har Styrelsen icke heller något att erinra mot Komiténs hemställan om
indragning äfven af denna tjenst.

Såsom af Komiténs ofvan åberopade redogörelse närmare inhemtas?
åligger det, enligt nu gällande landtmäteri-instruktion, ingeniörerne i
general-landtmäterikontoret att, jemte förrättandet af vissa särskilt uppräknade
göromål, i öfrigt efter iandtmäteristyrelsens förordnande, biträda
jemväl vid andra inom kontoret förefallande göromål, älvensom, då landtmäterisekreteraren
eller öfveringeniören af jäf eller annat tillfälligt förfall
hindras att något ärende handlägga, samt när landtmäterifiskalen
eller aktuarien åtnjuta dem årligen tillkommande semester, desse tjenstemäns
ställe företräda. T öfverensstämmelse med dessa föreskrifter hafva
ingeniörerne hitintills, utom de egentliga ingeniörsgöromålen, vid förefallande
behof biträdt dels — och detta hufvudsakligast — landtmäterisekreteraren
med utredning af till Styrelsen från Högsta Domstolen remitterade
skiftesmål samt dels öfveringeniören, hvarjemte de,, under de tider,
andre tjenstemän inom kontoret, synnerligast öfveringeniören och aktuarien,
af hvarjehanda orsaker varit hindrade att tjenstgöra, såsom vikarier
uppehållit deras befattningar. Komitén har icke i fråga satt någon
annan ändring i ingeniörsgöromålens fördelning, än att arkivundersökningarne,
i den mån de ålegat ingeniörerne, måtte öfverflyttas till aktuarien
och ingeniörerne i stället åläggas att, utan biträde af aktuarien,
utföra alla enskildes reqvisitioner å kartor och handlingar från arkivet.

Om emellertid nu, såsom Komitén hemstält, begge amanuenstjensterne
indragas, måste behofvet af det ingeniörsbiträde, som i ofvan
omförmälda afseende kan för Styrelsen erfordras, blifva vida större än
hitintills. Och om vidare de i fråga stälda indragningarne utsträckas
ännu längre, såsom Komitén föreslagit, så kan med visshet antagas,
att de återstående två ingeniörerne icke kunna, med fullgörande af de
egentliga ingeniörsgöromålen, påräknas till biträden vid de inom kontoret
i öfrigt förekommande göromålen. Komitén har till och med i
fråga satt, att ingeniörerne någon gång torde, för de tidtals i större
mängd inkommande kartereqvisitionernas effektuerande utan allt för stort
dröjsmål, behöfva att förstärkas med extra biträde och i sådant afseende
beräknat särskilda medel. Men hvilkendera — Iandtmäteristyrelsens chef
eller landtmäterisekreteraren — än må få till åliggande att uppsätta utlåtande
i de ofvan nämnda skiftesmålen, så erfordras härvid i allt fall
biträde för karteuträkningar m. m. af i sådana göromål kunnig och erfaren
landtmäteritjensteman, så vidt nemligen dessa vigtiga expeditioner,
som hitintills ofta lagts till grund för Eders Kongl. Maj:ts nådiga utslag i
dessa mål, skola innehålla en fullständig utredning af deri förekommande
frågor. Till dessa, ofta mödosamma och alltid vigtiga arbeten är det icke

lämpligt att begagna extra biträden; de böra i följd af sin natur företrädesvis
verkställas af ordinarie tjenstemän, »med egen ansvarighet för
riktigheten till siffran af förekommande karteuträkningar», såsom det
rörande ingeniörernes åligganden nu är stadgadt i första punkten af 7
§ uti landtmäteri-instruktionen.

Äfven aktuarien synes blifva i behof af biträde jemväl af ordinarie
tjensteman, för såvidt, han skall kunna behörigen verkställa alla de göromål,
Komitén vill med hans tjenst förena. Synnerligen blir detta förhållandet
under de tider af året, då göromålen i arkivet äro af större
omfattning och besökandes antal understundom ganska stor. Arkivet
besökes af personer ur nästan alla samhällsklasser, och på det bemötande,
de besökande der röna och de upplysningar, de der vinna, kan
det allmänna omdömet om landtmäterikåren och särskilt om generallandtmäterikontoret
i viss mån bero. Der bör således alltid finnas en
bildad och i yrket fullt hemmastadd ordinarie tjensteman, som med beredvillighet
och sakkännedom tillhandagår de besökande. Men detta
upptar mycken tid på de öfriga tjenstgöromålens bekostnad, och aktuarien
har derföre redan nu under vissa tider en ganska ansträngande
verksamhet. Icke desto mindre skulle, enligt Komiténs förslag, åt aktuarien,
utöfver hans nuvarande åligganden, uppdragas dels att föra räkning
öfver böter och viten, som till general-landtmäterikontoret inflyta,
samt öfver deras användande, dels att sjelf öfvertaga den honom enligt
instruktionen åliggande, men tills vidare på amanuensen hos Styrelsen
öfverflyttade diariiföringen af de till general-landtmäterikontoret inkommande
mål och ärenden, dels ock att ensam verkställa de arkivundersökningar,
som af embetsverk och myndigheter kunna begäras och hvilka
efter år 1868 af honom och ingeniörerne i tur verkstälts; hvaremot aktuarien
i stället skulle befrias från deltagande med ingeniörerne i de
renovationer af kartor och handlingar, som af enskilde reqvireras. —
Denna renovationsskyldighet, från hvilken aktuarien sålunda skulle befrias,
har visserligen hitintills ålegat, men i allmänhet icke medhunnits af
den nuvarande aktuarien, utan blifvit under dennes tillsyn och ansvar
samt på hans bekostnad fullgjord af extra biträden, företrädesvis dertill
inöfvade fruntimmer.

Af ofvan nämnda för aktuarien afsedda nya åligganden anser Styrelsen
arkivundersökningarne, hvilka icke ens till den del, de hitintills
ålegat aktuarien, af denne medhunnits med behörig skyndsamhet, vara
af den beskaffenhet och omfattning, att aktuarien, för deras behöriga
verkställande, understundom skulle behöfva biträde af ordinarie ingeniör;
och med afseende så väl härå, som å arten och vidden af aktuariens

öfrige tjenstegöromål, föreställer sig Styrelsen, att det vore mera öfverensstämmande
med en ändamålsenlig arbetsfördelning, om alla arkivundersökningarne
hädanefter uppdroges åt ingeniörerne, då aktuarien möjligen
skulle kunna utan biträde af ordinarie ingeniör fullgöra sina öfriga åligganden,
under förutsättning likväl, att han dertill under vissa tider, då
arkivgöromålen i allmänhet ökas, lemnades biträde af extra tjensteman.

Och om nu vid bedömandet af omfattningen och beskaffenheten af
de arbeten inom general-landtmäterikontoret, till hvilka första gradens
tjenstemän, enligt hvad förut blifvit nämndt, böra vara att påräkna,
jemväl tages i betraktande, hurusom kontorets öfrige tjenstemän, utöfver
den dem årligen tillkommande semester, kunna af hvarjehanda orsaker
blifva än för kortare och än för längre tider förhindrade från
tjenstens utöfning, hvarvid, enär aktuarie- och registratorstjensten aldrig
kan få ligga nere, och de senare årens erfarenhet visat, att landtmätare
från landsorten numera icke äro att påräkna för vikariat inom kontoret,
de ordinarie ingeniörerne alltid måste i sådant afseende anlitas, så torde,
efter Styrelsens uppfattning, af allt detta oafvisligen framgå, att indragning
af ordinarie tjenster i general-landtmäterikontoret icke kan, utan skada
för det allmänna, utsträckas fält så långt som Komitén i fråga satt.

Styrelsen har vid denna undersökning måhända varit alltför utförlig,
men i sj elfva verket sammanhänger frågan om antalet af första gradens
tjenstemän inom kontoret ganska nära med hvad Sryrelsen förut yttrat
beträffande Komiténs förslag att öfverflytta på landtmäteridirektören sådana
tjenstegöromål, som han, enligt Styrelsens omdöme, icke kan bestrida
utan att eftersätta sina vida mera vigtiga ech ansvarsfulla åligganden
såsom högste styresman för landtmäteriet. Med detta åsyftar
Styrelsen naturligtvis Komiténs förslag, att landtmäteridirektören dels
skulle hafva skyldighet att uppsätta expeditioner uti åtminstone alla
svårare och vigtigare mål, samt dels från öfveringeniören öfvertaga
vissa, till en del mycket underordnade tjensteåligganden, — allt öfver
hufvud göromål af den beskaffenhet, att de, enligt Styrelsens förmenande,
böra åläggas landtmäterisekreteraren, hvilken deremot skulle beredas
tillfälle att vid deras handläggning erhålla nödigt biträde dels,
hvad skiftesmålen angår, af ordinarie ingeniör och dels, beträffande
mindre vigtiga arbeten, af extra tjensteman.

På grund af det nu anförda hemställer Styrelsen i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af hvad Komitén i
denna punkt för öfrigt föreslagit, i nåder stadga, att antalet af första
gradens tjenstemän inom general-landtmäterikontoret skall utgöra fyra,
deraf en aktuarie och registrator samt tre ingeniör er, med fortfarande

Löneförmåner.

skyldighet för ingeniören att, jemte bestridande af de egentliga ingeniörsgöromålen,
efter uppdrag af Styrelsen jemväl biträda vid andra inom
kontoret förefallande göromål.

I sammanhang härmed tillåter Styrelsen sig anmärka, att Komitén,
som uttryckligen hemstält, dels att landtmäteridirektören och landtmäterisekreteraren
måtte utnämnas af Eders Kongl. Maj:t, och dels att första
gradens tjensteman inom landtmäteristyrelsen, till hvilken grad Komitén
hänfört aktuarien och ingeniörerne, må af Styrelsen tillsättas, deremot
icke lemnat något yttrande angående utnämningsrätten till landtmäterifiskalstjensten.
— Styrelsen, som biträder nyssnämnda hemställan, anser
för sin del, att landtmäterifiskalstj ensten hädanefter som hitintills bör
tillsättas af Eders Kongl. Maj:t, efter förslag af landtmäteristyrelsen.

Vidkommande beloppen af de löneförmåner, som skäligen böra embete-
och tjenstemännen samt betjente i den nya Landtmäteristyrelsen
tillkomma, har Komitén, hvad först angår Chefen i Styrelsen, såsom förut
blifvit omnämndt, föreslagit hans aflöning till 7,500 kronor, hvaraf den
fasta lönen skulle utgöra 5,000 kronor och tjenstgöringspenningarne
2,500 kronor. Då Komitén sålunda ansett Chefens nuvarande aflöningsförmåner
böra, i motsats till hvad för öfrige löntagare inom generallandtmäterikontoret
blifvit i fråga stäldt, nedsättas med icke mindre än
2,300 kronor, har Komitén utgått från den synpunkt, att »landtmäteristyrelsens
verksamhet nu är och framdeles blir af den jemförelsevis
ringa omfattning, att i spetsen för densamma icke kan erfordras en chef
med de ansenliga löneförmåner och den högre embetsställning, som af
den nuvarande chefen innehafvas». Denna åsigt kan Styrelsen icke dela
och åberopar såsom skäl härför, hvad Styrelsen i detta ämne i det föregående
anfört. Men ehuru Styrelsen med afseende härå anser, att Chefens
nuvarande aflöningsförmåner icke böra i någon betydligare män
minskas, hemställer Styrelsen likväl i underdånighet, med hänsyn ej
mindre till beloppet af den hyresinkomst af boställsvåningen, som den
nuvarande Chefen åtnjuter, än äfven derå, att denne torde få anses oberoende
af den reglering, som nu är i fråga, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder bestämma, att den blifvande Chefens för landtmäteriet
aflöning skall utgöra 9,000 kronor, af hvilka 6,000 kronor i fast lön,
lika med den i nu gällande stat upptagna, och i tjenstgöringspenningar
3,000 kronor.

Landtmät eris ekr eter ar etjensten har hitintills alltid med rätta ansetts
mera maktpåliggande och förenad med trägnare arbete än landtmäterifiskalstjensten;
och med afseende derå har aflöningen för den förra tjensten
sedan år 1854 varit högre, än för den senare. Enligt nu gällande
stat utgör landtmäterisekreterarens lön 3,500 kronor, hvartill kommer
dyrtidstillägg 700 kronor, men landtmäterifiskalens lön endast 3,000 kronor
och dyrtidstillägg 600 kronor. Med hänsyn till dessa förhållanden
hemstälde också Styrelsen i underdånigt memorial den 10 November
1873, angående då i fråga satt löneförbättring för general-landtmäterikontorets
tjenstemän, att landtmäterisekreterarens lön skulle höjas till
5,100 kronor och landtmäterifiskalens till 4,000 kronor, oberäknad! ålderstillägg.
Men nu har Komitén, som i afseende å aflöningen sammanfört
alla tjensterna i landtmäteristyrelsen under två grader med lika
aflöning inom samma grad, föreslagit lika aflöning för landtmäterisekreteraren
och landtmäterifiskalen, eller 4,500 kronor, deraf lön 3,000 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, samt dessutom två ålderstillägg,
livartdera å 500 kronor. Visserligen är denna aflöning, hvad
landtmäterisekreteraren vidkommer, lika med den som blifvit bestämd
eller föreslagen för motsvarande tjenster i Statskontoret, Medicinalstj^-relsen, Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen m. fl. embetsverk,
men landtmäterisekreterarens tjenståligganden äro så till vida mera maktpåliggande,
än sekreterarnes i de nyssnämnda embetsverken, att de förra,
jemte de vanliga sekreterarebestyren, tillika innefatta skyldighet för honom
''dels att utreda och föredraga alla i Styrelsen förekommande landtmäteriärenden
och dels, efter hvad Komitén föreslagit, att vid vissa tillfällen
företräda landtmäteridirektörens plats. På grund af detta allt och om
än de ofvan antydda skiljaktigheterna i landtmäterisekreterarens och
landtmäterifiskalens verksamhet icke äro af beskaffenhet att föranleda
dessa tjensters hänförande till olika grader, synes dock tjenstgöringspenningarne
för landtmäterisekreteraren rättvisligen böra sättas högre
än för landtmäterifiskalen; och Styrelsen hemställer alltså i underdånighet,
att landtmäterisekreterarens aflöning måtte, lika med hvad som blifvit
i underdånigt memorial den 23 Oktober 1876 föreslaget af Generaltullstyrelsen
för dess sekreterare, bestämmas till 5,000 kronor, deraf lön
3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor, samt dessutom
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Mot öfrigc af Komitén föreslagna lönebelopp har Styrelsen endast
funnit sig befogad att framställa anmärkning beträffande aflöningen för
aktuarien och registrator, hvilken aflöning af Komitén föreslagits till lika
belopp som för ingeniörerne, eller till 3,000 kronor, deraf lön 1,800 kro -

nor och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, samt dessutom två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor. Denne tjensteman åligger, bland annat,
att hafva vården af general-landtmäterikontorets dyrbara arkiv och
meddela alla sökande de upplysningar, som ur arkivets kartor och handlingar
äskas; och det torde icke kunna förnekas, att innehafvaren af
denna befattning, som under de vanliga tjenstgöringstimmarne nästan
uteslutande måste gå allmänheten tillhanda, under denna tid medhinner
föga af sina öfrige tjenstegöromål, och alltså måste för de senare mången
gång under ansträngande arbete uppoffra den tid, då hans kamrater
inom embetsverket i allmänhet kunna vara lediga. Billighet och
rättvisa fordra derföre, att denne tjensteman beredes högre ersättning
för sitt trägnare arbete, än hans vederlikar inom graden, och Styrelsen
föreslår i sådant afseende en förhöjning med femhundra kronor i de
för i fråga varande befattning af Komitén föreslagna tjenstgöringspenningar.

Vikariat, extra
biträden
m. m.

I denna punkt har Komitén beräknat årliga kostnaden för vikariat
dels under semester för landtmäteristyrelsens embets- och tjenstemän
till 987 kronor 50 öre, och dels under chefens inspektionsresor till 416
kronor 67 öre, eller tillhopa 1,404 kronor 17 öre. Men om Eders Kongl.
Maj:t skulle finna skäligt godkänna, hvad Styrelsen i det föregående
föreslagit dels i afseende å det blifvande antalet af första gradens tjenstemän
och dels beträffande tjenstgöringspenningarne för chefen, landtmäterisekreteraren
och aktuarien, så torde ofvanberörda af Komitén beräknade
belopp böra något höjas; och Styrelsen anser för sin del, att
för i fråga varande ändamål komme att erfordras omkring 1,600 kronor.

På de skäl, Komiténs ordförande i sin reservation anfört, anser Styrelsen
vidare, att det allmännas kostnader för renskrifning inom general-landtmäterikontoret
icke böra beräknas lägre än det belopp, som enligt
nu gällande stat för detta ändamål utgår, nemligen 1,500 kronor.

Emot det af Komitén föreslagna belopp till aflöning för ett extra
biträde å landtmäterifiskalskontoret har Styrelsen intet att erinra. Deremot,
och under förutsättning, att de nuvarande ordinarie ingeniörernes
antal icke minskas, torde det belopp, Komitén i öfrigt afsett till extra
biträde för befordrande af arbetets jemna gång inom Styrelsen, kunna
nedsättas till 750 kronor, hvarigenom de belopp, som för alla nu ifrågavarande
ändamål blifva erforderliga, skulle tillhopa utgöra 5,350 kronor,
således 350 kronor mera, än Komitén i sitt förslag till stat för dessa
ändamål upptagit.

Med iakttagande af allt hvad Styrelsen sålunda i underdånighet anfört
i fråga om det allmännas utgifter för general-landtmäterikontoret, har
Styrelsen uppgjort bifogade förslag till stat för Landtmäteri styrelsen, att
tillämpas från och med år 1879. Detta förslag till stat upptager embetsoch
tjenstemännens antal till 7 och deras aflöning, tillsammans med öfriga
utgifter för styrelsen, till 41,250 kronor.

Jemföres detta förslag till stat med det af Komitén uppgjorda, så visar
sig slutsumman i Komiténs förslag vara 5,850 kronor lägre, än motsvarande
summa i Styrelsens förslag. T afseende å embete- och tjenstemännens
antal upptager Komiténs förslag detsamma till 6, således till
endast en tjensteman mindre än Styrelsens förslag.

Den nu gällande staten för landtmäteri styrelsen upptager 10 ordinarie
embets- och tjenstemän, hvilkas aflöning,'' jemte öfrige utgifter för
styrelsen, uppgå till 47,777 kronor, eller till 6,527 kronor högre belopp,
än hvad Styrelsen nu föreslagit.

Det ifrågavarande komitébetänkandet äfvensom de i sammanhang dermed
till Styrelsen remitterade handlingar, nemligen: Do ett af Komiténs
ordförande, uppsatt skriftligt anförande, angående förändring af generallandtmäterikontorets
organisation och aflöningsstat, 2:o Landtmäteristyrelsens
två särskilda underdåniga utlåtanden af den 10 November 1873 och
3:o Generaldirektörens för landtmäteriet till Statsrådet och Chefen för
Eders Kong! Maj:ts Civildepartement den 1 December 1873 aflåtna skrifvelse.
— återställas härmed i underdånighet; och bifogar Styrelsen tillika
ej mindre utdrag af det vid ärendets behandling härstädes förda protokoll,
än äfven de yttranden i ämnet, som afgifvits dels af de begge justerarne
af mått och vigter i Stockholm, Kommissionslandtmätarne T. B.
floberg. och E. Backman, samt dels af Landtmäterifiskalen J. G. Klein
och ordinarie Ingeniörerne i general-landtmäterikontoret P. M. Anderson,
Friherre H. M. Kruse och P. E. Bergstrand.

På Landtmäteristyrelsens vägnar:

H. Wetterström. Gustaf Liunggren.

Stater.

Stockholm i Rikets General-landtmäterikontor d. 15 Okt. 1877.

Förslag till stat

för Landtmäteristyrelsen, att tillämpas frän ock med år 1879.

	Lön.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Chefen för landtmäteriet.................. 1 Landtmäterisekreterare.................. 1 Landtmäterifiskal ........................ 1 Aktuarie och registrator............... 1 Ingeniör....................................... 2 d:0 .......................................	6,000 3,000 3,000 1,800 1,800 3,600	3.000 2.000 1,500 1,700 1,200 2,400	9.000 5.000 4.500 3.500 3.000 6.000 3,000 5,350	Efter 5 år kali lönen höjas > med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Till arfvode åt lärare för landtmäteri- elevers undervisning.............. ...... Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifnings-kostnad ......................................
	800	300	1,100 800
1 Vaktmästare ................................	500	300	fEfter 5 år kan lönen höjas \ med 100 kronor.
Summa	—		41,250

Utdrag af Protokoll, hållet hos Kolig! LandtmäteriStyrelseii
den 15 Oktober 1877.

Närvarande: Öfveringeniören och Riddaren G. Liunggren samt

undertecknad Landtmäterisekreterare.

§ 17.

S. D. Till besvarande af Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 25 sistlidne
Juli angående Löneregleringskomiténs den 13 i samma månad afgifna
underdåniga betänkande och förslag om lönereglering m. m. för
Landtmäteristyrelsen, hade undertecknad Landtmäterisekreterare, efter
föregången öfverläggning med Öfveringeniören, uppsatt ett förslag till
underdånigt utlåtande i detta ärende, hvilket förslag nu upplästes, hvarefter
Öfveringeniören aflemnade, för intagande i protokollet, följande
skriftliga anförande:

»Från den af föredraganden i nyssberörda skrifvelseförslag uttalade
mening i hvad den afser tillstyrkande af Komiténs förslag att högsta
ledningen af och öfverinseendet öfver justeringsväsendet skulle skiljas
från Landtmäteristyrelsen är jag skiljaktig och vidhåller den åsigt, hvilken
jag vid föregående tillfällen, då Landtmäteristyrelsen hos Kongl.
Maj:t föreslagit denna förändring, till Styrelsens protokoll den 19 Januari
och 26 Maj 1876 yttrat, gående hufvudsakligen derpå ut, dels att,
som justeringsbestyren i orterne lämpligast kunna och böra, såsom ock
nu eger rum, anförtros åt landtmätare, det ock är lämpligt att chefskapet
öfver dem, i deras egenskap af Justerare, fortfarande bibehålies
af den Styrelse, som har chefskapet öfver dem i deras egenskap af
landtmätare, och dels att denna anordning vore för landtmätarne fördelaktigast,
enär antagligt vore att, om justeringsväsendet skiljes från
Landtmäteristyrelsen, landtmätarnes bestyr med justeringen af mått och
vigter så småningom skulle komma att öfverflyttas på andra personer;

men då en del utaf de i Komitén föreslagna förändringar af Landtmäteristyrelsens
organisation m. m. hafva tillkommit på grund af förutsättningen
af justeringsverkets skiljande från Styrelsen, bör jag, för att
icke underlåta att öfver dessa föreslagna ändringar yttra mig, ju förutsätta,
att den ifrågasatta förändringen med högsta öfverinseendet å justeringsverket
kan komma till stånd, och för detta fall instämmer jag i
den af Landtmäterisekreteraren uttalade mening i fråga om förslag till
de indragningar och förändringar, som häraf föranledts, likasom jag delar
hans uttalade åsigter, rörande öfrige af förberörda fråga oberoende
förslag till förändring af Styrelsens personal, dess göromål och aflöningsvilkor.

Särskildt har jag ansett mig icke kunna underlåta att något yttra
mig rörande den, visserligen icke af Komitén, men af dess Ordförande
uti hans särskilda reservation ifrågasatta anordning att förelägga de
tjensteman, Indika innehafva sådane tjenster, som enligt förslaget böra
indragas, att fortfarande biträda med tjenstgöring, enär denna anordning
skulle röra mig personligen, då Ofveringeniörstjensten är! till indragning
föreslagen. Jag kan härvid för min del icke finna det med
billighet förenligt, att låta innehafvarne af de indragne tjensterne, för
eu erkändt otillräcklig aflöning, fullgöra åligganden, för hvilkas öfvertagande
de öfrige tjenstemännen erhållit förbättrade lönevilkor; ty att
pålägga dessa indragne tjensters innehafvare sådane slags göromål att
derigenom det för renskrifnings och dylika göromål afsedda extra medels-anslag
besparas, lärer väl icke skäligen kunna i fråga sättas.,,

Hvad särskildt beträffar de göromål, som skulle kunna efter Ofveringeniörstjenstens
indragning uppdragas åt mig, så skulle dessa vara
sådana, som liittils verkställts af mig underordnade tjensteman, och en
degradation jemte åtföljande afkortning på nuvarande löne-inkomster
skulle sålunda blifva lönen för en långvarig och anmärkningsfri tjenstgöring
inom landtmäteriet. Härförutom torde ock kunna ifrågasättas,
huruvida, då min tjenst indrages, jag kan tvingas åtaga mig annan
tjenstgöring; ty de förändringar i tjenstgöring, hvarom fullmakterna
innehålla förbehåll, måste väl förnuftigtvis afse sådane göromål, som
tillhöra den tjenst, på hvilken fullmakten lyder, och då denna tjenst
upphör, torde dess innehafvare icke kunna åläggas att mottaga hvilken
annan tjenstebefattning som helst. Det synes mig derföre som det enda
rätta vore att, i fall de föreslagne indragningarne beslutas, innehafvarne
af ifrågavarande tjenster böra derefter befrias från vidare tjenstgöring
inom General-landtmäterikontoret och deras nuvarande inkomster uppföras
på Rikets allmänna indragningsstat och derefter utgå intill dess

bemälde innehafvare antingen söker och erhåller afsked ur statens tjenst,
då gällande förordningar angående pension torde komma att å dem
tillämpas, eller de i nämnda tjenst erhållit annan befattning med minst
lika störa inkomster, som de på indragningsstaten för dem uppförda.

Gustaf Liunggren•»

Och beslöts härefter att Landtmäteristyrelsens underdåniga utlåtande
i detta ärende skulle expedieras i enlighet med ofvannämnda förslag
dertill, och att utdrag af dagens protokoll, upptagande Ofveringeniörens
särskilda anförande i ämnet, skulle åtfölja den afgående expeditionen.

Dag som ofvan.

H. Wetterström.

Till Kongl. Landtmäteri-Styr elsen!

Genom protokollsutdrag af den 28 nästlidne månad, har Kongl.
Landtmäteristyrelsen tillåtit mig att inkomma med yttrande öfver Lönereglerings-Komiténs
underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering
m. m. för Landtmäteristyrelsen; och har Komitén, bland annat,
på uppgifna skäl, föreslagit indragning af justerarebefattningarne i
Stockholms stad.

Då det icke tillkommer mig att afgifva yttrande om lämpligheten
af den föreslagna indragningen af förenämnde tjenstebefattningar, så
enär Komitén i underdåniga betänkandet icke föreslagit på hvad sätt
nu varande innehafvare borde ersättas, om Kongl. Maj:t skulle gilla
Korniténs förslag, får undertecknad, som sedan år 1846 innehaft justerarebefattning,
yrka, att vid sådant förhållande blifva för sin återstående
lifstid tillförsäkrad en årlig ersättning, motsvarande den inkomst, som
enligt journalen kan visas att befattningen inbringat, likväl med afdrag
för omkostnaderne. Stockholm den 13 Augusti 1877.

Tli. Boberg.

Justerare af mått och vigter i Stockholms
stads södra distrikt.

Till Kongl. Landtmäteri-Styr elsen!

I anledning af Lönereglerings-Komiténs underdåniga betänkande
och förslag till lönereglering m. m. för Landtmäteristyrelsen får jag, så
vidt förslaget afser justerarebefattningarne i Stockholm, afgifva följande
yttrande:

Förslaget synes för mig åtminstone så dunkelt, att jag har svårt
att fatta dess mening. Till en början säges, att justeringen af mått
och vigt skulle verkställas af en justeringskammare, hvilken skulle förenas
med justeringsstyrelsen och förestås af en justeringsmästare, som
skulle biträda justeringsdirektören med justeringsgöromålen. Det synes
således å ena sidan som om det vore justeringsdirektören, hvilken borde
verkställa justeringen, emedan han skulle hafva biträde med justeringsgöromålen,
men å andra sidan säges det uttryckligen, att justeringen
»skall verkställas» af justeringskammaren, och således af dennas föreståndare,
justeringsmästaren.

Hvilkendera af dessa tjensteman, justeringsdirektören eller justeringsmästaren,
som justeringen än kommer att åligga, så finnes ingen
bestämmelse angående kontroll å justeringens verkställande, och högst
osäkert synes till och med, om endera eller begge, utom de göromål,
som justeringsstyrelsen tillhöra, skulle medhinna all justering, som kan
ifrågakomma för Stockholms stad och närmast omkringliggande landsbygd ifrågasättas

kan vidare rigtigheten af Komiterades antagande, att
den föreslagna anordningen af justeringsstyrelsen skall medföra betydliga
besparingar för statsverket, ty om, såsom förslaget är, justeringsarfvodena
enligt den en gång faststälda taxan indroges till statsverket,
så uppkomme visserligen en årlig inkomst, som till eu början måhända
kunde bidraga till någon del af utgifterna för justeringsstyrelsen, men
sedan styrelsen och justeringsmästaren eu gång fått bestämda löner,
skola deras anspråk på löneförbättringar växa i mån af göromålens
ökande och lefnadskostnadens stigande, och det är icke alldeles afgjordt,
att inkomsterna af justeringen komma att motsvara deras anspråk.
Deremot om, såsom nu är fallet, justerarnes löneförmåner äro
beroende af en faststäld taxa, kan något anspråk på löneförbättring
af staten aldrig ifrågakomma, utan när sådan af förenämnda orsaker

möjligen blir nödig, kan den erhållas, utan statsverkets betungande,
genom någon förhöjning i taxan.

T alla händelser har jag ansett mig böra fästa uppmärksamhet derpå,
att de nuvarande justerare, i händelse den föreslagna reformen bringas
i verkställighet, måste tilläggas ersättning af statsmedel i sin lifstid,
enär, efter hvad Herr Generaldirektören upplyst, grunden hvarföre
de endast fått konstitutorial och ej fullmakt, ej varit tanke på
en omorganisering, utan på det de utan omgång skulle kunna skiljas
från sina befattningar, om de dertill gjorde sig förfallna genom fel
eller försummelser i tjenstens utöfning; hvarföre det skulle vara orättvist,
om den, som sökt och erhållit befattningen under förutsättning
att endast för fel eller försummelser i tjensten kunna mista densamma,
plötsligt skulle utan sådan anledning blifva beröfvad sin befattning.
Stockholm den 11 Augusti 1877.

E. Backman.

Justerare af mått och vigter i Stockholms
stads norra justeringsdistrikt.

Till Kongl. Landtmäteri-Styrelsen!

Genom meddeladt utdrag af protokollet för den 28 sistlidne Juli
hafven I benäget lemnat mig tillfälle, dels att i Ofver-Ingeniörsexpeditionen
taga kännedom om Lönereglerings-Komiténs underdåniga betänkande
och förslag, angående lönereglering m. m. för Landtmäteristyrelsen
samt dels att inom 14 dagar efter delfåendet af förberörda protokolls-utdrag
till Eder afgifva det yttrande öfver samma betänkande
och förslag, så vidt dessa mig angår, hvartill jag kunde finna mig befogad.

Med anledning häraf får jag nu vördsamt anföra följande. Af det
ifrågavarande betänkandet, sidan 110, har jag inhemtat, att Komiterade
föreslagit, det endast Landtmäteridirektören och Landtmäterisekreteraren
må utnämnas af Kongl. Maj:t, den senare efter förslag af Landtmäteristyrelsen.
Då häraf kan uppstå den mening att Landtmäterifiskalen icke

skulle hädanefter såsom hittills, ända sedan tjenstens inrättande år 1786,
blifva utnämnd af Kongl. Maj:t och försedd med nådig fullmakt, efter
förslag af Landtmäteristyrelsen och nådigt inhemtande af Justitie-Kanslers-Embetets
yttrande, så har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten
på förstnämda förhållande, hvilket dock antagligen tillkommit
blott af förbiseende, hvartill man desto heldre må sluta, som Komiterade
ingenstädes framstäldt eller motiverat något bestämdt förslag till
förändring i de hittills gällande bestämmelserna för Landtmäterifiskalens
utnämnande och icke heller i förslaget å sidan 117, angående öfrige
General-landtmäterikontorets tjenstemäns utnämnande och förseende med
fullmakt, nämnes något om Landtmäterifiskalen, som hänförts till andra
gradens tjensteman, utan blott om tjenstemännen af första graden,
hvilka skola utnämnas af Landtmäteristyrelsen.

I följd af detta mitt antagande och förmenande lär det icke vara
erforderligt, att jag vidare yttrar mig i detta hänseende, utan får jag
blott vördsamt anhålla att I behagaden, uti Edert blifvande underdåniga
utlåtande i frågan, göra den underdåniga framställning, att utnämnandet
af Landtinäterifiskalen måtte få ske på hittills vanligt sätt.

Å sidan 111 hafva Komiterade lemnat några upplysningar angående
göromålen på Landtmäterifiskalskontoret och deraf hafva de funnit, hurusom
det icke vore möjligt att dessa göromål kunde medhinnas af kontorets
nuvarande personal, bestående endast af Landtmäterifiskalen och
en Amanuens. Men hade Komiterade tagit närmare kännedom om alla
de göromål, som af kontoret måste utföras, nemligen (utom de af Komiterade
nämda): de ganska vidlyftiga och noggranna granskningarne
af inkommande inventeringshandlingar öfver aflidne eller på annat sätt
ur tjenst satte Landtmätares tjenstehandlingar och löner, landtmäterikontorens
handlingar och effekter; de flere yttranden, som affordras
Landtmäterifiskalen vid Landtmätarnes vidare befordran i tjensten; de
ej obetydliga skriftvexlingarne med Kr ono åklagar ne; de flerehanda förklaringarne
öfver anförda besvär i Hofrätterne och Llögsta Domstolen;
de många yttranden och utlåtanden, som afgifvas till Landtmäteristyrelsen
dels i fiskaliska mål och dels i frågor angående anstånd för Landtmätarne
med renovationers och redovisningars aflemnande m. m., så hade
utan tvifvel en fullständigare kännedom vunnits om den tid, den uppmärksamhet
ech de insigter, som kräfvas af tjenstepersonalen i kontoret,
och helt säkert hade Komiterade då också funnit skäl att föreslå
någon minskning i göromålen, men ingalunda, såsom likväl skett, eu
tillökning i desamma, genom förande af adressboken eller lilla diariet
öfver årsredogörelsen och reversal, och tillika en inskränkning i den nu -

varande personalen ända der lian, att Landtmäterifiskalen skulle blifva
ensam, endast betjenad af ett extra biträde, som Komiterade anse skulle
kunna förskaffas mot en ersättning af allenast 1,500 kronor för ett helt
års arbete. Komiterade synas för öfrigt hafva varit ganska tvehogsne
huru Landtmäterifiskalskontoret lämpligast borde organiseras och denna
tveliogsenhet härleder sig högst antagligen deraf att kontorets göromål
äro väsendtligen beroende på Landtmäteri-tjenstemännens i orterne tjensteskyldiglieter,
men hvarom Komiterade icke lära hafva haft fog att
afgifva något förslag. Dock hafva Komiterade varit på väg dermed
och fördenskull anfört: att Komiterade funnit, att granskningen af
Landtmätarnes arfvodesräkningar icke lämpligen och fullständigt kan,
under nu varande förhållanden, af Landtmäterifiskalen göras, och Komiterade
hafva äfven fått skäl att ifrågasätta, huruvida icke berörda
granskning kunde helt och hållet upphöra, alldenstund staten borde anses
hafva sörjt nog för bevarande af enskild persons rätt genom fastställande
af offentlig landtmätaretaxa, hvars riktiga tillämpning i hvarje
serskilt fall den i förrättningen intresserade icke lär underlåta att kontrollera,
hvilket också är ganska lätt för honom att verkställa. Efter
detta resonemang borde man hafva kunnat vänta sig att Komiterade
föreslagit någon lindring i berörda granskningsgöromål, eller ännu heldre
att detsamma borde helt och hållet upphöra, såsom icke nu mera tidsenligt,
sedan Landtmätarne och jordegarne medgifvits att fritt öfverenskomma
om landtmätarearfvodet till hvad belopp som helst och sedan
staten således afsagt sig allt förmynderskap eller tillsyn öfver huruvida
jordegarne debiteras en eller annan krona mera än taxan utfäster, men i
synnerhet derföre, att dessa granskningar åstadkomma en ganska betydlig
uppoffring,j jemväl för den lönlöse Landtmätaren, af tid, arbete
och skrifmaterialier samt i sig innefatta en oskälig misstanke om hela
Landtmäterikårens redbarhet. Som denna fråga således är af serdeles
stort intresse ej allenast för Landtmäterifiskalen, utan äfven för den
lönlösa Landtmäteripersonalen, så anser jag mig nu böra begagna tillfället
för att få en behöflig förändring i bestämmelserna om Landtmätarnes
arfvodes-räkningar; men då detta lämpligast torde böra ske genom
aflåtande af serskildt memorial i ämnet, så har jag härmed endast velat
antyda en sådan afsigt, jemte det jag får uttrycka min tillfredsställelse
deröfver, att jag genom Komiterades och Eder medverkan fått ett länge
sökt tillfälle att med skäl kunna taga initiativet till en tidsenlig lösning
af denna vigtiga fråga.

Ehuru Komiterade sålunda, såsom nyss nämnts, varit på god väg att
föreslå en ändamålsenlig lindring i göromålen, stanna de dock dervid,

att de ansett den ifrågavarande granskningen af arfvodes-räkningarne,
ehuru för närvarande ofullständig, likväl icke böra, med stora ökade
kostnader för staten, än vidare utsträckas, och finna Komiterade, med
anledning häraf och en förut följd grundsats, sig föranlåtna att, — hvad
man dock icke kunnat vänta af de anförda premisserna —, föreslå, det
Amanuensen i Landtmäterifiskalskontoret må utbytas mot ett extra biträde,
livilket skulle bestås det förut nämnda beloppet 1,500 kronor.

Detta ganska egendomliga förslag har icke heller kunnat biträdas
af Komiterades Ordförande, som i sin egenskap af Chef för landtmäteriet
haft en tillräckligt lång och säker erfarenhet af Amanuenstjenstens
behöflighet. De motiv, han för sin mening andragit, äro så talande, att
jag dertill har föga att tillägga, men tillåter mig dock att fästa uppmärksamheten
på följande förhållanden.

När fråga först under år 1863 uppstod om Amanuenstjexistens tillsättande,
så föreslogs lönen till 2,000 rdr, emedan tjensten borde besättas
af en person med kunskap och kännedom såväl i landtmäteriet
som i rättegångsväsendet, på det att han kunde blifva både eu hjelpare
och en rådgifvare åt Landtmäterifiskalen samt jemväl dennes efterträdare.
Meningen var således icke att göra honom till en underordnad
tjensteman i första graden. Hans lön blef visserligen sedermera bestämd
till endast 1,200 rdr, men detta orsakades uteslutande af den
omständigheten, att äldste Ingeniören den tiden icke åtnjöt högre lön
än nyssberörda belopp. Vid tillsättandet af Amanuens hafva alltid de
ofvan nämnda qvalifikationerne tagits i betraktande, och beträffande lönen,
så hafva underdåniga framställningar om dess betydliga förhöjande
redan flere gånger skett. Då nu, enligt hvad Komiterade också anfört,
göromålen å Landtmäterifiskalskontoret äro både många och mångartade
samt jemväl förenade med risk, t. ex. vid'' indrifningarne af Generallandtmäterikontorets
fordringar och bevakningarne i konkurser och rättegångar,
sålunda varande icke blotta landtmäteri-göromål, såsom förhållandet
är med (lenei-al-landtmäterikonto rots och Landtmäteristatens öfrige
tjenstemäns arbeten, så fordra de naturligtvis också en mångsidigare
kunskap och större praktisk erfarenhet, än hvad förhållandet är med
första gradens tjensteman inom General-landtmäterikontoret, och erfarenheten
har också lärt, att ingen af desse befunnits lämplige att vid
Landtmäterifiskalens hinder af jäf, sjukdom eller semester, förordnas
såsom hans vikarie, utan har dertill alltid Amanuensen blifvit använd,
alldenstund endast han haft dertill erforderlig kunskap samt förvärfvat full
kännedom om ärendeixas föregående behandling och de dervid förda många
anteekningarne samt om hvad för desammas slutliga utförande erfor -

drades, hvadan Landtmäterifiskalen också vid berörda tillfällen kunnat
lugnt åt honom anförtro hela tjenstgöringen, utan risk att vigtiga fatalier
försummades, livilket allt är att i hög grad beakta vid en så ansvarsfull
tjenst, som Landtmäterifiskalens. Amanuenstjensten har fördenskull
också hittills blifvit anförtrodd åt personer med framstående skicklighet
och behofvet af densamma har redan så många gånger blifvit ådagalagdt,
att något vidare ordande derom icke nu lär vara erforderligt, då
för öfrigt det är lätt att inse, såsom Komiterade jemväl medgifvit,
omöjligheten deraf att en person skulle kunna medhinna alla göromålen,
och ännu mer det omöjliga för en att utföra hvad som förut varit
omöjligt för två, och icke heller kan en ensam person hafva i minnet
alla de förhållanden, som efterfrågas i Landtmäterifiskalskontoret, men
i synnerhet är det olämpligt för Landtmäterifiskalen att sjelf uppträda
såsom vittne vid de många tillfällen, som detta ifrågakommer, deribland
vid bevittnandet utaf afskrifter, som härifrån skola bestyrkta utgå, hvilket
hittills skett ex officio af den ojäfvige Amanuensen.

Dessa förhållanden ådagalägga, enligt mitt förmenande, obestridligen
att Amanuensen hos Landtmäterifiskalen icke är att betrakta såsom
en vanlig underordnad tjensteman af första graden, jemförlig med kopister
och kanslister inom de verk, som Komiterade redan förehaft till
omreglering, vid livilket förhållande det också är klart att Amanuensen
icke heller lämpligen kan, såsom Komiterade föreslagit, ersättas af ett
extra biträde, utan kompetens att kunna hvarken användas, vid serskilda
tillfällen, såsom tjensteman ex officio, eller såsom vikarie för
Landtmäterifiskalen, hvadan berörda förslags genomförande påtagligen
blefve för Landtmäterifiskalstjenstens ordentliga skötande eu större olägenhet
än den ringa fördel för statsverket, hvilken Komiterade med sitt
förslag eftersträfvat. Amanuensen borde då i stället lämpligare kunna
förändras till en vice Fiskal, livilket han i sjelfva verket är, men ingalunda
utbytas mot ett extra biträde.

Med anledning af det nu anförda och med stöd af hvad Herr Ordföranden
i Komitén föreslagit, anser jag mig fördenskull böra på det
ifrigaste anhålla, att I bchagaden i underdånighet afstyrka nådigt godkännande
af Komiterades nu ifrågavarande förslag, helst jag icke ser
någon möjlighet att, såsom sig bör, kunna ensam sköta alla göromålen
och icke heller tilltror mig att förskaffa någon lämplig person, som, för
det ringa beloppet af 1,500 kronor årligen, vill betjena mig såsom extra
biträde.

Slutligen och då Amanuensen hos Landtmäterifiskalen, såsom ofvan
närnts, redan eu gång förut varit föreslagen till erhållande af högre

lön, än den lägsta inom General-landtmäterikontoret, och jemväl i verkligheten
gör skäl derför, hvilket förhållande antagligen också varit anledningen,
hvarföre Komiterades Ordförande föreslagit att Amanuensen
borde förses med en lön af 2,000 kronor och således 200 kronor mera,
än lägsta gradens tjenstemän, hvilkas lön är föreslagen till blott 1,800
kronor, vågar jag anhålla, att I behagaden i underdånighet förorda, att
Amanuenstjensten måtte få bibehållas under benämning af vice Fiskal
och att dess innehafvare måtte få i lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,200 kronor äfvensom 2:ne ålderstillägg, hvardera å 500
kronor. Stockholm i Landtmäterifiskalskontoret den 10 Augusti 1877.

J. O. Klein.

Till Kort yl. Landtmäteri-Styr elsen!

Begagnande mig af Edert medgifvande att yttra mig öfver Löneregleringskomiténs
förslag rörande Landtmäteristyrelsen m. in., får jag
härmed vördsamt anföra:

Beträffande ingeniörstjensterna har Komitén föreslagit att alla så
kallade arkivundersökningar skulle frångå ingeniörerna, hvilka deremot
skulle verkställa alla kopieringar af kartor och handlingar ur arkivet
samt alla granskningar af inkommande renovationsakter, hvaremot ingeniörernas
antal skulle inskränkas från tre till två.

Man skulle kanske kunna antaga att af dessa göromål kartkopieringen
upptager halfva tiden och renovationsgranskningen den andra hälften
eller med andra ord, att den ene ingeniören skulle hafva full sysselsättning
med kartkopieringen och den andre med renovationsgranskningen.

'''' Kartkopiering förutsätter goda ögon, teknisk färdighet och andra
egenskaper, hvilka kunna förvärfvas af en del unga personer af båda
könen, men som till ej ringa del gått förlorade redan vid den ålder de
nu tjenstgörande tre ingeniörerne innehafva. Redan under en följd
af år hafva alla tre ingeniörerne mot afstående af en del dem tillkommande
arfvode nödgats anförtro dessa arbeten åt yngre personer,
dels emedan de förlorat förmågan att tidsenligt och med vederbörlig

noggrannhet och prydlighet verkställa dem, dels emedan utrymme å
embetslokalen samt tillräcklig tid saknats. Upplysningsvis må nämnas,
att unga fruntimmer verkställt dessa arbeten, vanligen mot hälften af
det arfvode som i landtmäteri-taxan bestämmes. Ungefär enahanda är
förhållandet med utskrift af handlingar, och af detta förhållande vill
synas som om det vore för det allmänna mer fördelaktigt och billigt att
dylika göromål verkställas genom tillfälliga rit- och skrifbiträden, aflönade
genom ett extra anslag och under kontroll och uppsigt af en ordinarie
tjensteman.

Dernäst kommer renovationsgranskningen. Under antagande att
detta göromål vore full sysselsättning för en ingeniör eller half sysselsättning
för två, och att i medeltal 3,200 regalark årligen granskas, så
skulle detta blifva bortåt 12 regalarks granskning om dagen för en ingeniör.
Att en så beskaffad granskning måste vara af föga eller intet
värde, ligger i sjelfva sakens beskaffenhet, synnerligast när man besinnar,
att granskaren ej eger tillgång till de konceptakter, hvilkas kopiering
han skall undersöka, samt att ett inskränkt utrymme å embetsrummet
och akternas ojemna ''tillströmmande nödgar till en undersökning, som
ofta måste begränsas till efterseende om aktens arktal är fullständigt.

Utan att våga inlåta mig på den frågan, huruvida granskningen af
landtmätarnes renovationer borde verkställas i länslandtmäterikontoren,
der konceptakterna finnas och der en verklig granskning är möjlig, har
jag ansett mig böra uppmärksamma, att härstädes verkstälda granskning
af renovationer väl medförer tid och kostnad, men till föga eller intet
gagnar.

Af hvad jag sålunda vördsamt anfört, torde böra följdriktigt slutas,
att de två af Löneregleringskomitén bibehållna och till göremålen reglerade
ingeniörstjensterna skulle kunna indragas och de dem tillhörande
göromål dels fördelas på bättre och billigare händer, dels i någon mån
upphöra. Under förutsättning att den så kallade renovationsgranskningen
härstädes endast blifver lagligen inskränkt till hvad den ty värr i
verkligheten oftast nödgats blifva, ett tillseende om akters fullständighet
till arktal och andra yttre omständigheter, vågar jag yttra den förmodan
att en väl aflönad ordinarie tjensteman, ett slags revisor eller
kontrollör, biträdd af tillfälligt aflönade ritare och skrifvare, skulle till
fromma för det allmänna och bättre än så kallade ingeniörer här omtalade
göromål verkställa. Stockholm den 11 Augusti 1877.

P. E. Bergstrand.

3:dje Ingeniör.

Till Kongl. Landtmäteri-Styrelsen!

Såsom tillägg till hvad jag förut vågat anföra rörande Löneregleringskomiténs
förslag om Landtmäteristyrelsen m. m., får jag härmed
vördsamt anhålla att få anföra:

Betalning för i General-landtmäteriet verkstälda kopieringar af kartor
och handlingar utgår för närvarande efter taxa och tillfaller vederbörande
kopist såsom sportler. Enligt Komiterades förslag skulle deremot
denna betalning eller lösen indragas till statsverket, men arbetet
uteslutande verkställas af två för detta och andra göromål med
bestämd ordinarie lön försedde ingeniörer. Dessa två ingeniörer närma
sig med stora steg pensionsåldern och deras embetsrum är för kartritning
odugligt samt för fukt och köld i det närmaste obeboeligt.
Hänvisade endast till detta rum och dessa arbeten mot eu bestämd lön,
hvilken ej tål vid några afprutningar, måste de sjelfva verkställa dessa
kopieringar. Reqvisitioner af dylika kopior komma dock ganska ojemnt.
Ofta tillströmma de på vissa tider i mängd och begäras vanligen färdiga
om en kort tid, stundom eu eller annan dag, emedan de erfordras
för rättegångar och deraf beroende fatalietid. Kanske aldrig torde det
hafva inträffat att en dylik begäran, om än i och för sig mindre rimlig,
ej blifvit uppfyld, af den orsak att vederbörande kopist för betalningens
erhållande haft samma intresse som reqvirenten, att så snart
som möjligt få färdigt ett arbete, som endast reqvirerats under förut
gjord bestämning att det till en gifven fataliedag skulle vara färdigt.
Samma intresse har ock eggat de kanske tre eller fyra biträden, hvilka
kopisten måst samtidigt använda mot viss andel, vanligen hälften eller
mer, af lösen.

Skulle deremot kopieringarna verkställas så som Komiterade föreslagit,
så skulle första verkan blifva att de ginge vida långsammare.
Den andra verkan blefve att de så småningom komme att upphöra, att
de derför aflönade ingeniörerna blefve utan sysselsättning, statsverket
utan inkomster och hufvudsakliga och första ändamålet med inrättande
af ett centralt kartearkiv förfelades. De missnöjde reqvirenterne skulle
försöka att vända sig till länslandtmäterikontoren, af hvilkas arkiv de
flesta äro mindre fullständiga än General-landtmäterikontorets och hvaraf
två förlorats genom eldsvåda. Dessa arkivs föreståndare träffas utom

dess blott två dagar i månaden och äro af andra göromål hindrade att
verkställa kopieringar.

Om, såsom jag vågat vördsammast föreslå, en ende tjensteman ansvarade
för dessa arbetens utförande, och extra anslag användes för
aflönande af tillfälliga ritare och skrifvare, så skulle här ofvan anförda
olägenheter kunna i någon mån minskas, om biträdena aflönades efter
något slags taxa, enligt hvilken betalning erlades omedelbart efter hvarje
arbetes utförande. Efter något slags taxa skulle också den för kopieringarnas
utförande ansvarige ordinarie tjenstemannen betalas särskild för
hvarje reqvisition och omedelbart efter dess utförande.

Utan några dylika bestämmelser, som gifva arbetsgivare!! och arbetstagaren
samma intresse, torde aldrig dylikartade arbeten kunna utföras
nöjaktigt. Enligt mitt förmenande kunna de icke och böra icke
heller ställas i samma förhållande som vanliga embetsgöromål. De äro
nästan uteslutande mekaniska och tekniska samt hafva med handtverksgöromål
det gemensamma att de liksom »beställningar» böra utföras
skyndsamt, emedan dess tillvaro derpå till stor del beror. Deras stora
vigt för det allmänna och för General-landtmäterikontoret påkallar
mycken uppmärksamhet på sättet för deras utförande, och jag har derföre
utan tvekan ansett mig böra framställa min på mångårig särskild
erfarenhet grundade uppfattning till den kraft och verkan den kan förmå.
Stockholm den 18 Augusti 1877.

P. E. Bergstrand.

3:dje Ingeniör.

Till Kong!. Landtmäteri-Styr elsen!

Med anledning af Edert protokoll den 28 sistlidne Juli, får jag härigenom
vördsamt afgifva följande yttrande rörande i nåder förordnade
Komiterades underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering
m. in. för Kongl. Landtmäteristyrelsen.

Enligt nämnda betänkande och förslag har Komitén, bland annat,
föreslagit, dels indragning af eu utaf nu befintliga tre ingeniörstjenster,

dels sådan fördelning af aktuariens och ingeniörernes göromål, att den
förstnämnde öfvertager behandlingen af alla inkommande arkiv-undersökningar,
och de sistnämnde utförandet af alla från arkivet till enskilde
utgående renovationer af kartor och beskrifningar.

Det är angående dessa förslag, i hvad de röra ingeniörerne, jag
här nedan skall meddela några upplysningar m. in.

I likhet med andra verks embets- och tjenstemän, skola Kongl.
Landtmäteristyrelsens chef samt andra gradens tjenstemän hvardera åtnjuta
11 månads semester och första gradens tjenstemän 1 månads sådan
ledighet årligen. Landtmäteridirektören, landtmäterisekreteraren,
landtmäterifiskalen, aktuarien och 2 ingeniörer erhålla sålunda tillsammans
71r månaders semester. Om nu, hvilket val måste blifva händelsen,
ingeniörerne förordnas att vikariera under öfriga embets- och tjenstemäns
ledighet, hvilken, liksom ingeniörernes egen, naturligen åtnjutes
under sommarmånaderna Maj, Juni, Juli och Augusti, så blifver följden,
att under hela denna tid, med undantag af 14 dagar, alla ingeniörsgöromål
måste ligga nere. Huruvida en så lång, eller, genom annan indelning
af semester, kortare, hvila af ingeniörsgöromålen kan vara lämplig,
lärer Kongl. Landtmäteristyrelsen i hvarje fall blifva i tillfälle att
bedöma. Visst är emellertid, att utförandet af renovationer till enskilda
icke får göras beroende af, huruvida någon ingeniör finnes att tillgå
eller icke.

Här torde jemväl böra erinras, att, om landtmäterirektören företager
iuspektionsresor under 2 månader, den tid, som åtgår för vikariater och
semester, ökas från 7\ till 9\ månader årligen.

Uti Edra underdåniga berättelser om landtmäteriet för åren 1872—
1876 inhemtas, bland annat, att aktuarien och ingeniörerne tillsammans
utfört följande antal renovationer till enskilde, nemligen:

År 1872....................... 92 kartor och 121 beskrifningar,

1873 ...................... 81 dito » 100 dito *),

1874 ...................... 120 dito » 151 dito

1875 ........................ 77 dito » 111 dito

1876 ................... 85 dito » 130 dito

Summa 455 kartor och 613 beskrifningar,
eller i medeltal 91 kartor och 122 beskrifningar årligen.

Af dessa arbeten verkställas nu alla renovationer af endast kartor
samt af kartor med tillhörande beskrifningar af aktuarien och ingeniö *)

Här saknas uppgift på antal beskrifningar, utförda af aktuarien. Han aflemnade år 1872 67,
år 1874 74, år 1875 71 och år 1876 91 beskrifningar. Jag har för år 1873 upptagit allenast 60 sådane.

rerne till 1 hvardera, på sätt af renovationsboken inhemtas. Alla afskrifter,
der icke jemväl karta reqvireras, utföras deremot af aktuarien
ensam, och dessa intagas icke uti renovationsboken. Sist nämnda handlingar
utgå emellertid till ett mycket stort antal. Af Edra förenämnda
underdåniga berättelser för åren 1872—1876 inhemtas nemligen, att under
dessa år aktuarien utfört 363 afskrifter af beskrifningar och de 3
ingeniörernejjtillsammans 250 sådane, eller aktuarien årligen 72 afskrifter
och hvardera af ingeniörerne 17 sådane.

Ofvan nämnda, på 4 tjenstemän fördelade arbeten, och af hvilka
aktuarien nu ombestyr omkring 59 procent af alla afskrifter af beskrifningar,
skola, enligt Komiténs förslag, påläggas 2 tjenstemän, hvilka
dessutom — med undantag af i af i medeltal årligen 20 stycken arkivundersökningar
— måste utföra alla öfriga, nu mellan 3 ordinarie ingeniörer
och 1 extra ordinarie ingeniör fördelade, arbeten.

Utförandet af endast ofvan nämnda renovationsarbeten upptager

emellertid mycken tid:

91 kartor å 5 dagar för hvarje ....................................... arbetsdagar 455 *) **)

122 beskrifningar å 1 för hvarje.......................................»_61.

Summa arbetsdagar årligen 516.

Af årets 600 arbetsdagar (för 2 ingeniörer) skulle sålunda återstå
allenast 84 dagar, eller ungefär 3 månader. Men här förut är anfördt,
att endast till vikariater och semester årligen åtgå 71 eller 91 månader.
En brist af tid, uppgående till 4\ månader eller 61 månader årligen,
måste sålunda uppstå, och detta oaktadt icke en enda dag blifvit beräknad
för utförandet af ingeniörerne jemväl åliggande, dels granskning af alla
från landtmätare inkömmande publika renovationer, dels granskning af
skattläggningar, förmedlingar och byten, dels uträknande af skiftesändringar
och uppsättande af underdåniga utlåtanden öfver, ifrån Kongl.
Maj:t eller egodelningsdomare, inkommande mål, samt dels handläggning
af alla de mål och ärenden, som Kongl. Landtmäteristyrelsen eger
att bestämma, och hvilka, efter indragning af öfveringeniörstjensten och
amanuens^ ensten hos Kongl. Styrelsen, torde komma att blifva ganska
många.

För betäckande af förenämnde tidsbrist, 41 eller 61 månader, samt
för utförandet derjemte af nu uppräknade ingeniörsgöromål, erfordras

*) Angående karterenovationer vill jag här, för deras skull, som icke känna arten af sådane arbeten,
nämna, att berörde arbeten icke kunna utföras vid eldsljus, att de alltid äro mycket ansträngande

för ögonen, att de måste utföras med stor noggrannhet, ofta med tillhjelp af förstoringsglas, och att de
sålunda taga mycken tid i anspråk.

visserligen minst 12 månaders arbetstid; och följer härutaf, att minst 3
ingeniörer blifva behöfliga, och icke 2, såsom Komitén föreslagit.

Genom antagandet af ett ständigt extra biträde skulle dock måhända
den ena ingeniörstjensten kunna besparas. Detta extra biträde
borde uteslutande sysselsättas med renovationer af kartor och beskrifningar,
hvartill erfordras en god hand och goda ögon, men icke embetsexamen
eller praktisk skicklighet såsom landtmätare. Men ett biträde
kan icke lämpligen arbeta under tillsyn och kontroll af 2 tjenstemän.
Det synes mig af detta och följande skäl riktigare, och för arbetenas
ostörda gång fördelaktigare, om fördelningen af aktuariens och
ingeniörernes arbeten något förändrades.

Aktuarien, som hittills sjelf utfört 1 af de i renovationsboken intagne
renovationer af kartor och omkring 59 procent af alla utgående
afskrifter af beskrifningar, skulle, genom förenämnde extra biträde, utföra
de renovationer af kartor och beskrifningar, som hos honom reqvireras,
och hvartill i hans vård originalen äro att tillgå. Han, som har
Kong], Landtmäteristyrelsens penningar och räkenskaper om händer,
skulle äfven uträkna, uppbära och redovisa den för renovationerna inflytande
lösen. Aktuarien blefve äfven härigenom i tillfälle att, enligt
föreskriften i § 6 Kongl. Landtmäteri-instruktionen, föranstalta, att sökande,
emot lösen, skyndsamt försågos med af dem begärda renovationer
af kartor och handlingar.

Ingeniörerne borde häremot från akturien öfvertaga utarbetandet af
alla till Kongl. Landtmäteristyrelsen remitterade arkivundersökningar.
Dessa arbeten äro mindre lämpliga för aktuarien, enär han flera gånger
dagligen måste gå besökande tillhanda med hvarjehanda upplysningar
angående befintligheten af kartor och beskrifningar, och sålunda icke i
stillhet och ro kan egna sig åt uppsättandet af utlåtanden eller utredning
af invecklade jordetvister och dylikt. Denna anordning är jemväl
af behofvet påkallad, dels derföre, att ingeniörernes rum äro mindre
ljusa, hvadan karteritning derstädes med svårighet kan utföras, åtminstone
under den mörkare tiden af året, och dels derföre, att i desamma
lämpliga platser för kartebord saknas0). Arkivrummen äro deremot
jemförelsevis ljusa, och i dem finnas behöfliga kartebord.

Löneregleringskomitén, som äfven funnit, att de 2 ingeniörerne icke
skulle hafva tid till utförande af alla dem pålagda arbeten, föreslår, att
ett belopp af 1,095 kronor och 83 öre måtte ställas till Kongl. Landtmäteristyrelsens
disposition för anskaffande af behöfliga extra biträden.

*) Defc är i synnerhet af nämnda skal, som ingeniörerne nu måste lega för nästan all renovation.

Detta belopp torde vara tillräckligt för aflönande af ofvan föreslagna
ständiga extra biträde, om dertill utses ett fruntimmer. Flera sådana,
skickliga i karteritning och renskrifning, finnas jemväl att tillgå, och
deras anspråk ställer sig alltid särdeles lågt, jemfördt med hvad, som
måste betalas till landtmätare eller landtmäteri-auskultanter, om sådane
skola användas. Stockholm den 19 September 1877.

H. M. Kruse.

Uti förestående yttrande instämmer undertecknad. Stockholm den
20 September 1877.

Max. Anderson.