LAHJTMATEBITÄSEBDETS OIORGAIISATIOI (Statens offentliga utredningar 1909:5)

HANDLINGAR

ANGÅENDE

LAHJTMATEBITÄSEBDETS OIORGAIISATIOI

STOCKHOLM 1908

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOr.AG

Innehållsförteckning.

Sid

Landtmäteristyrelsens förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningår
den 7 juni 1902 .................................................... 1

Skrifvelse till Konungen........................................................................................ 3

Förslag .................................................................................................................. 7

Motiv.................					31
Landtmäteristyrelsens förslag	till omorganisation af landtmäteri kåren
den 3 augusti 1903				53
Yttranden.........					in
I Kungl. Maj:ts befallningshafvande	i Stockholms	län ....	113
II „	tt	tt	i Uppsala	tt ----	117
in „	tt	tt	i Södermanlands	tt ----	121
IV „	tt	tt	i Östergötlands		125
V „	tt	tt	i Jönköpings		126
VI „	It	it	i Kronobergs		134
VII „	tt	tt	i Kalmar	____•	135
VIII	11	tt	i Gottlands		145
IX „	tt	tt	i Blekinge		147
X „	vt	tt	i Kristianstads	....	152
XI „	tt	•t	i Malmöhus		154
XII „	tt	tt	i Hallands		158
XIII „	tt	tt	i Göteborgs och Bohus		160
XIV	tt	tt	i Älfsborgs		164
XV „	tt	•t	i Skaraborgs		165
XVI „	tt	,,	i Värmlands		170
XVII „	tt	t»	i Örebro		175
XVIII „	tt	tt	i Västmanlands	....	177
XIX „	tt	„	i Kopparbergs	tt ----	179
XX ■„	tt		i Gäfleborgs	,, ____	188
XXI	tt	tt	i Västernorrlands	----	190

XXII Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län ................ 199

XXIII „ „ „ i Västerbottens „ ................ 202

XXIV „ „ „ i Norrbottens „ ................ 216

XXV Landtmäteristyrelsen ............................................................................ 226

XXVI Förste landt mätarna i riket................................................................ 242

XXVII Statskontoret ........................................................................................ 214

XXVIII Kommittén för revision af skiftesstadgan .................................... 257

I). Landtmätoristyrelsens förslag till förnyad taxa på arfvode för landt mäteriförrättningar

den 14 december 190“ ........................................ 271

Skrifvelse till Konungen........................................................................................ 273

Förslag .................................................................................................................. 281

Bilagor ................................................................................................................... 301

FÖRSLAG

TILL

FÖRNYAD TAXA PÅ ARFVODE FÖR LANDTMÄTERIFÖRRÄTTNINGAR

AFGIFVET DEN 7 JUNI 1902

K XJNGL. LAND TMÄ TER ISTYRELSEN.

Till Konungen.

♦

Sedan landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 november
1901 — med framhållande hurusom, enligt styrelsens på anförda skäl
grundade åsikt, eu revision af gällande nådiga taxa på arfvode för

landtmäteriförrättningar vore af behofvet påkallad — i underdånighet
hemställt att, enär för åstadkommande af ett förslag till taxa, i hvilken
de särskilda ersättningarna vore väl afvägda i förhållande till de särskilda
göromålens arbetsvärde, syntes vara nödigt att anlita personer
med praktisk erfarenhet i hithörande ämnen inom olika delar af landet,
Eders Kungl. Magt måtte bemyndiga styrelsen att åt fyra därtill lämpliga
landtmätare uppdraga att vid sammanträde i Stockholm i samråd
med styrelsen utarbeta motiveradt förslag till förnyad taxa på arfvode
för landtmäteriförrättningar,

samt Eders Kung]. Maj:t genom nådigt bref den 29 i samma
månad funnit godt bemyndiga styrelsen att till sammanträde hos styrelsen
för det af styrelsen angifna ändamål kalla högst fyra landtmätare från
olika delar af landet,

så har stvrelsen med biträde af förste landtmätarne i Stockholms
län Thure Essén, i Norrbottens län 0. A. Sjöberg, i Västerbottens län
H. J. Norrman och i Blekinge län S. A. Bentzer under innevarande
år utarbetat underdånigt förslag till förnyad landtmäteritaxa, hvarvid,
i den mån sådant varit möjligt, hänsyn tagits till alla de synpunkter,
hvilka enligt styrelsens i ofvanberörda skrifvelse uttalade mening vore
af beskaffenhet att påkalla revision af gällande nådiga landtmäteritaxa.

Detta underdåniga förslag med tillhörande motiv och därvid fogade
bilagor får styrelsen nu till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna, med underdånig
hemställan att Eders Kungl. Maj:t täcktes detsamma i nåder
gilla och i öfverensstämmelse därmed utfärda förnyad nådig taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar.

Till upplysning angående storleken af de särskilda landtmäteriarfvodena
enligt nu gällande taxa och enligt styrelsens underdåniga
förslag hänvisar styrelsen i underdånighet till bifogade »jämförelse»,
hvilken är uppgjord på grund af 112 af styrelsen infordrade arfvodesräkningar
för förrättningar uti olika delar af riket. Rörande denna
»jämförelse» får styrelsen tillika upplysa:

att de förrättningar, för hvilka de från Norrbottens, Jämtlands
och Gefleborgs län till styrelsen inkomna arfvodesräkningar blifvit
upprättade, kunna anses såsom typiska ej blott för Norrland utan äfven
hufvudsakligen för öfriga trakter af riket, där skogsarealerna äro jämförelsevis
störa i förhållande till inägorna,

att tre af arfvodesräkningarna från Jämtlands län emellertid
blifvit valda jämväl i afsikt att visa, landtmäteriarfvoden vid synnerligen
stora förrättningar, som numera blott undantagsvis förekomma,

att af de för förrättningar i Stockholms län upprättade räkningar

de uio först omförraälda röra sådana för Eders Kungl. Maj:ts och
kronans enskilda räkning verkställda förrättningar, för livilka förste
landtmätarne jämlikt 18 § i landtmäteritaxan åtnjuta blott U aitvode,
att anledningen därtill, att arfvodet för dylika förrättningar enligt
det underdåniga förslaget skulle komma att ökas jämförelsevis mer än
för andra förrättningar, är den, att vid dylika förrättningar vanligen
ej förekomma andra landtmäterigöromal än sådana, för hvilka enligt
förslaget arfvodena skulle komma att ökas,

att räkningarna från öfriga i »jämförelsen» upptagna län blifvit
valda för att erhålla exempel på mera varierande medelarealer,

att arfvodena för delning af impediment icke blifvit uträknade
enligt styrelsens förslag, enär, på sätt den vid motiven till förslaget
fogade bilagan 1) utvisar, den föreslagna förändringen rörande beräkning
af arfvodena därför högst obetydligt ändrar dessas belopp,

att styrelsen approximativt beräknat, att emellan ändpunkter på
skifteslinjer nedsättas sex stenar eller pålar per kilometer,

att samtliga dagarfvoden beräknats till 15 kronor, enär någon
grund för dagantalets fördelning på förrättningsställena och landt mätarnes

hemvist ej kunnat erhållas,

att någon ökning i arfvodet för kallelser och kungörelser, hvilket
ingår i det under rubriken »diverse kostnader» upptagna arfvode, icke
beräknats af den orsak, dels att i åtskilliga af ifrågavarande räkningar
kostnader för kallelser och kungörelser upptagits till högre belopp än
det af styrelsen föreslagna minimiarfvode åt 4 kronor och dels att dagarfvodena,
såsom nämnts, beräknats till högre belopp än de rätteligen

bort, samt >

att den af styrelsen föreslagna ökning i de till landtmätarne utgående
arfvoden, på sätt af jämförelsen framgår, i genomsnitt i hela
riket kan beräknas till ett medeltal af i det närmaste 16 procent.

Stockholm den 7 juni 1902.

Underdånigst

H. RHODIN.

Hugo Ruuth.

Anill. De vid landtmäteristyrelsens skrifvelse fogade bilagorna äro här utelämnade.

Underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar.

1 §•

1 mom. Vid ägoskifte eller annan tjänstförrättning, som landtmätare
verkställer, skall han erhålla reseersättning och arfvode för
förrättningen samt lösen för karta och handlingar enligt här nedan
gifna bestämmelser, där ej, för särskild! fall, är annorlunda mellan
vederbörande öfverenskommet.

2 mom. För medhjälpare, som landtmätare begagnar till biträde
vid förrättning, må, utom reseersättning enligt 3 § och arfvode efter
hvad i 17 § 1 och 3 mom. sägs, arfvode eller ersättning, under hvilken
förevändning som helst, jordägare icke påföras, utan skall betalningför
sådant biträde anses inbegripen i hvad landtmätare i ett för allt
för förrättningen åtnjuter.

2 §•

1 mom. För resa till och från förrättningsstället njute landtmätare
ersättning för resekostnad enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,
hvars bestämmelser härutinnan lända till efterrättelse, samt för
kost och husrum efter vägens längd med 10 öre för kilometer vid
resa med skjuts och med 4 öre för kilometer vid resa på ångfartyg
eller järnväg, och för tidsspillan efter vägens längd med 15 öre för
kilometer vid resa med skjuts och med 5 öre för kilometer vid resa på
ångfartyg eller järnväg. Ersättningen beräknas i allmänhet från landtmätarens
hemvist och dit åter, men, när landtmätare skall å tjänstens
vägnar, på vederbörande myndighets kallelse, infinna sig såsom biträde
vid domstol, skattläggning eller dylikt och han är med tjänstegöromål
utom sitt hemvist sysselsatt, från den ort, å hvilken han befinner sig och
dit åter; allt med iakttagande att, om landtmätare har sitt hemvist eller
är med tjänstegöromål sysselsatt utom det län, där lian är anställd,

ersättningen beräknas från den i landtmätarens väg förrättningsstället
närmast liggande länsgränsen och dit åter.

2 mom. För resa å orter, hvarest icke något af förenämnda
fortskaffningsmedel finnes att tillgå, utan färden måste ske till fots
eller på båt, äge landtmätaren åtnjuta, utöfver resekostnadsersättningenligt
9 § i gällande resereglemente, ersättning till erforderligt antal
bärare och roddare enligt för orten gällande taxa samt för kost och
tidsspillan med 60 öre för hvarje påbörjad kilometer.

Där landtmätaren måste mot lega, öfverstigande gällande taxa,
anskaffa bärare eller roddare, åtnjutes reseersättning med det belopp,
färden bevisligen betingat, jämte ersättning för kost och tidsspillan med
60 öre för hvarje påbörjad kilometer.

3 mom. Lägsta ersättning för kost och tidsspillan under resa
utgår med tre kronor.

4 mom. För färder under pågående förrättning till skifteslaget
tillhöriga urfjällar, ströängar eller andra skilda ägoskiften, åtnjute
landtmätare ersättning för tidsspillan med 30 öre för kilometer, räknadt
efter den tillryggalagda våglängden; dock att sådan ersättning ej utgår,
där ej den tillryggalagda våglängden öfverstiger tre mil; åliggande
det landtmätaren, om han vill komma i åtnjutande af dylik ersättning,
att i förrättningsprotokollet alltid anteckna våglängden till sådana skilda
ägostycken.

5 mom. Vid vägdelningar åtnjute förrättningsmannen, utom reseersättning
till och från förrättningsstället, som ofvan är sagdt, ersättning
för en resa fram och tillbaka öfver väghållningsdistriktets sammanlagda
våglängd.

3 §■

1 mom. Medhjälpare njute ersättning för resekostnad efter resereglementets
femte klass samt för kost, husrum och tidsspillan efter
våglängden med 15 öre för kilometer vid resa med skjuts och med 5
öre för kilometer vid resa på ångfartyg eller järnväg; skolande dessa
ersättningar alltid beräknas från landtmätarens eget hemvist.

2 mom. Ej må landtmätare för annan förrättning än den, som
upptager minst åtta månaders oafbrutet arbete för en person, beräkna
reseersättning för mera än en medhjälpare, ändå att flere medhafvas.

3 mom. Vid förrättning af så inskränkt omfattning, att den al
eu person på till och med sex dagar kan verkställas, äfvensom vid s}m,

skattläggning eller annat göromål af dylik beskaffenhet, må jordägare
med rese- eller annan ersättning till medhjälpare icke betungas, ändå
att sådan medföljer.

4 §•

1 mom. Vid landtmäteriförrättning af så ringa omfattning, att
den kan af landtmätaren med oafbrutet arbete utan medhjälpare verkställas
på femton dagar eller kortare tid, utgår reseersättning för endast
en resa till och från förrättningsstället, likasom, där landtmätaren,
fastän förrättningen kraft längre tid, verkställt allenast en resa till
och från förrättningsstället, reseersättning ej får beräknas för flera resor.

2 mom. Vid landtmäteriförrättning af större omfattning, än hvad
i 1 mom. sägs, må landtmätaren erhålla ersättning för två resor till
och från förrättningsstället.

3 mom. År landtmäteriförrättning så vidlyftig, att den med oafbrutet
arbete icke kan på ett år, under därtill tjänlig tid, afslutas, njute
landtmätare reseersättning, efter hvad i 2 § bestämmes, en gång om
året, så länge förrättningen på sådant sätt fortvara!’.

4 mom. Finnes det nödigt eller medförande besparing af skog
eller handtlangning och kostnader att afbryta ägomätning, för att densamma,
hvad angår skogbevuxna sjöstränder, öar, holmar eller större
sjöar, kärr eller mossar, på is fortsätta, och måste särskilda resor fördenskull
företagas, vare landtmätare till ersättning lör desamma berättigad.
Varder förrättning eljest utan landtmätares vållande uppskjuten,
vare ock då landtmätare, när han på förrättningsstället åter
skall sig infinna, till reseersättning berättigad. År däremot landmätare
till uppskofvet vållande, och föranledas däraf flera resor till förrättningsstället
än dem, för hvilka enligt denna § ersättning må utgå,
eller utsätter han, utan jordägares egen begäran, förrättning på sådan
årstid, att marken till dess företagande icke linnes tjänlig, och förrättningen
därför måste uppskjutas; äge för dylika onödiga resor ingen
ersättning rum.

5 mom. Uppskjutes landtmäteriförrättning därför, att tvist mellan
jordägare uppstår, huruvida densamma må äga rum, eller därför, att
den eljest måste vederbörande myndighets pröfning underställas, eller
därför, att jordägare under slåtter- och skördetiderna icke vilja nödig
liandtlangning för landtmätare utgöra; äge landtmätare rätt att af den
eller dem, som obehörigen föranledt uppskofvet, eller, där ingen särskild
delägare uppskofvet sålunda vållat, af dem alla gemensamt erhålla,

förutom reseersättning, jämväl godtgörelse för den af uppskofvet vållade
tidsspillan efter dagberäkning enligt 17 § för den tid, uppskofvet varar,
dock icke för längre tid än två dagar, när förrättningen är af sådan
beskaffenhet, som i 3 § 3 mom. omförmäles, men eljest för högst sju
dagar. Till enahanda ersättning vare landtmätare berättigad, om jordägare
återkallar begäran om förrättning senare än fjorton dagar'' före
kungjord sammanträdesdag, eller om förrättning, sedan den börjad
blifvit, utan landtmätares vållande inställes. I alla dessa fall äge dock
någon ersättning för nyss omförmälda tidsspillan icke rum, om landtmätare
under tiden varit sysselsatt med annat landtmäterigöromål.

5 §•

1 mom. \ id alla landtmäteriförrättningar må det bero af landtmätare
att själf förskaffa sig kost och husrum, endera eller bägge.
\ill han det ej, åligge det jordägare att på tillsägelse anskaffa så väl
tjänligt husrum, hvartill räknas uppassning, ljus och värme, säng och
sängkläder, som ock god husmanskost, ej blott för landtmätare utan
äfven för medhjälpare och elev, då sådana medhafvas; och betale landtmätare
för husrum 75 öre samt för kost 2 kronor och 25 öre för hvarje
person om dagen, hvilken betalning å landtmäteriarfvodet afräknas.

2 mom. Tredskas jordägare att, när därom tillsagdt blifvit, anskaffa
kost och husrum för landtmätare, medhjälpare eller elev, njute
landtmätare handräckning hos närmaste kronobetjänt till dessa förnödenheters
erhållande på den tredskandes bekostnad.

6 §.

1 mom. Arfvode för ägors mätning utgår sålunda:

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1: 4,000): med en efter
ägofigurernas medelareal lämpad afgift för hvarje figur enligt följande
tariff:

Tariff 1.

Tomter och	och trädgårdar, Åker cirkulationsjord.	Ang	och odlingsmark.	Annan duglig	nark.
Medel-	Öretal	För Över-skjutande ar.	Medel-	Öretal	För Över-skjutande ar.	Medel-	Öretal	För Över-skjutande 1 ar.
areal.	per figur.	f\real.	per figur.	areal.	per figur.
År.	Öre.	Öre.	År.	Öre.	Öre.	År.	Öre.	Öro. 1
0	0.0	6.10	0	O.0	5.1 o	0	O.o	4.9 0
1	6.1	4.10	i	5.1	3.20	1	4.9	2.70
2	10.2	3.60	2	8.3	2.70	2	7.6	2.30
3	13.8	3.30	3	11.0	2.40	3	9.9	1.90
5	20.4	2.90	5	15.8	2.05	5	13.7	1.70
7	26.2	2.70	7	19.9	1.90	7	17-1	1.40
10	34.3	2.50	10	25.6	1.70	10	21.3	1.35
12	39.3	2.40	12	29.0	1.60	12	24.0	1.20
15	46.5	2.30	15	33.8	1.60	15	27.6	1.20
18	53.4	2.15	18	38.6	1.45	18	31.2	1.05
20	57.7	2.i o	20	41.5	1.40	20	33.3	1.02
25	68.2	2.oo	25	48.5	1.30	25	38.4	0.96
30	78.2	1.88	30	55.0	1.25	30	43.2	0.8 7
40	97.0	1.73	40	67.5	1.10	40	51.9	0.77
60	131.6	1.58	60	89.5	1.00	60	67.3	0.68
80	163.2	1.48	80	109.5	0.93	80	80.9	0.62
100	192.8	1.42	100	128.1	0.87	100	93.3	0.58
120	221.2	1.34	120	145.5	0.82	120	104.9	0.54
150	261.4	1.28	150	170.1	0.7 8	150	121.1	0.50
180	299.8	1.23	180	193.5	0.73	180	136.1	0.47
200	324.4	1.15	200	208.1	0.68	200	145.5	0.43
300	439.4	1.06	300	276.1	0.62	300	188.5	0.38
400	545.4	0.99	400	338.1	0.57	400	226.5	0.35
500	644.4	0.93	500	395.1	0.525	500	261.5	0.315 !
700	830.4	0.85	700	500.1	0.474	700	324.5	0.277 !
1000	1085.4	0.735	1000	642.3	0.4 0 1	1000	407.6	0.228
2000	1820.4	0.652	2000	1043.3	0.342	2000	635.6	0.188
3000	2472.4	0.577	3000	1385.3	0.2 9 8	3000	823.6	0.159 1
5000	3626.4	0.521	5000	1981.3	0.2 6 3	5000	1141.6	0.137 i
7000	4668.4	0.477	7000	2507.3	0.2 3 7	7000	1415.6	0.121 \|
10000	6099.4	0.416	10000	3218.3	0.2 0 1	10000	1778.6	0.099 \|
20000	10259.4	0.300	20000	5228.3	*0.1 8 0	20000	2768.6	0.0 7 5

Exempel. Om vederbörande beskrifning upptager 120 ägofigurer åker

i 90

med en sammanlagd areal af 90 hektar, utgör medelarealen ] 2~q==0,7 5

hektar eller 75 ar. Öretal per figur med nyssnämnda medelareal erhålles
på följande sätt. Till öretalet för närmast lägre liggande medelareal,
60 ar (i tariffen angifvet till 131,6 öre), lägges ett öretal som
finnes genom att multiplicera skillnaden mellan den ifrågavarande medelarealen,
75 ar och 60 ar, eller 15 med det i samma tariff upptagna
differenstal, 1,5 8, hvarigenom erhålles ett tilläggstal af 23,7 öre. (Tretalet
för medelarealen 75 ar blir alltså 131,6 + 23,7 eller 155,3 öre
och hela arfvodet 120 x 155,3 öre eller 186,36 kronor.

Arfvode för mätning af impediment utgår efter samma grund
som arfvode för mätning af afrösningsjord; dock med den inskränkning,
som i 9 § 1 mom. 5: o) här nedan omförmäles.

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1 : 2,000), må det här
ofvan bestämda arfvode höjas med Vs;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1 : 8,000) eller i skala
1 : 16,000 eller 1 : 20,000, skall det enligt punkten a) utgående arfvode
minskas, i första fallet med Vs och eljest med 1/2;

d) när kartan är upprättad i större skala än 1 : 2,000 eller mindre
skala än 1 : 20,000, skall mätningsarfvodet utgå efter dagberäkning
enligt 17 §.

2 mom. Landtmätare vare skyldig att för mätningsarfvodet verkställa
mätningen, upprätta konceptkarta i fullständigt skick, densamma
färglägga samt med ramar, rubrik, kringskrifning, skala och norrstreck
förse, äfvensom uppsätta för mätningen erforderligt protokoll samt i
ägobeskrifningen införa ägofigurernas nummer å kartan, ägornas namn
och fördelning i särskilda ägoslag.

7 §•

1 mom. För gradering och för jordvärdering af tomter och trädgårdar,
åker och cirkulationsjord utgår arfvode med 4/jo af mätningsarfvodet
enligt tariff 1, utan afseende å den skala, i hvilken mätningen
skett. För gradering af all annan duglig mark utgår arfvode med 26/joo
af mätningsarfvodet, likaledes oberoende af mätningsskalan.

2 mom. För graderingsarfvodet skall landtmätaren urskilja inrösnings-
och afrösningsjorden, verkställa ägograderingen, uti ägobeskrilningen
införa markens naturliga beskaffenhet, gradtalet och upp -

skattningsinnehållet samt det sistnämnda summera äfvensom uppsätta
det protokoll, som vid graderingen erfordras.

3 mom. Arfvode för uträkning af karta utgår lika för alla ägoslag,
dels med 2 öre för hvarje i ägobeskrifningen införd ägofigur, utan afseende
å den bland bär nedan i detta mom. uppräknade skalor, hvari
kartan är upprättad, dels ock därjämte,

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1 : 4,000), med en på
hela figurantalet belöpande afgift för hvarje ägofigur enligt tariff 2; dock
med den inskränkning, som i 9 § 1 mom. 5:o) bär nedan sägs;

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1 : 2,000), med den i
punkten a) bestämda afgift fördubblad;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1 : 8,000) eller i skala
1 : 16,000 eller 1 : 20,000, med den i punkten a) bestämda afgift, förminskad
med respektive 6/io, 7B/ioo eller 810.

Tariff 2.

Alla ä g o s 1 a g. ÖrStal För öfver- Medelareal. , , per figur. skjutande ar.
År:	Öre.	Öre.
0	0.0	1.20
2	2.4	0.5 0
5	3.9	0.3 0
10	5.4	0.22
20	7.6	0.17
30	9.3	0.15
40	10.8	0.12
50	12.0	0.12
60	13.2	0.10
70	14.2	0.10
80	15.2	0.10
90	16.2	0.0 8
100	17.0	0.0 7 2
200	24.2	0.054
300	29.6	0.044
400	34.0	0.040

A 11 a ii g o s 1 a «f.

Medelareal.

Öretal
per figur.

För Överskjutande
ar.

År.	Öre.	Öre.
500	38.0	1 0.036
600	41.G	0.0 3 4
700	45.0	0.031
800	48.1	0. o 2 y
900	51.0	0.0 2 8
1000	53.8	0.0 2 2 2
2000	76.0	0.0 1 7 0
3000	93.0	0.0 1 4 0
4000	107.o	0.0 1 30
5000	120. o	0.0 1 2 0
6000	132.0	O.o i oo
7000	142.0	O.oioo
8000	152.0	0.0 0 9 0
9000	161.0	0.0 0 9 0
10000	170.0	0.0 0 5 0

4 mom. År kartan upprättad i större skala än 1 : 2000 eller mindre
skala än 1 : 20000, skall uträkningsarfvodet utgå efter dagberäkninoenligt
17 §.

5 mom. För det härofvan bestämda uträkningsarfvode skall uträkningen
verkställas och kontrolleras, ägofigurernas och, där ägogradering
eller jordvärdering skett, gradering^- eller jordvärderingsfigurernas nummer
tecknas å kartan, samt en i afseende å arealen fullständig ägobeskrifning
med därtill hörande sammandrag upprättas och summeras.

6 mom. Arfvode för upprättande och summering af liäfdeförteckning,
upptagande de tegar och ägostycken, som hvar och en delägare
eller skifteslaget samfäldt innehar, utgår för de härför nödiga
sammanträden med delägarne efter dagberäkning enligt 17 §'' samt för
hvarje sida, som förteckningen med dess sammandrag upptager, med
75 öre, när hvarje ägofigurs nummer, namn, gradtal, areal och uppskattningsinnehåll
särskildt för sig införas, samt med 2 kronor 50 öre,
när häfdeförteckningen upprättas i sammandrag för hvarje särskild teg

eller ägostycke, dock ;itt ersättning för dylik häfdeförteckning i sammandrag
icke får öfverstiga det belopp, som skulle utgå för häfdeförteckning,
om den upprättats, på sätt bär ofvan först är sagdt.

8 §•

1 mom. Delningsarfvode skall för hvarje ägolott samt för väg,
afloppsdike eller annat af oskifto utsatt område, som särskilt utbrytes,
utgå:

dels med 10 öre för hvarje inom ägolotten eller det utbrutna
området befintlig ägofigur,

dels ock efter ägolottens eller det utbrutna områdets areal, enligt
tariff 3: dock med den inskränkning, som i 9 § här nedan sägs.

Tariff 3.

Areal. Hektar.	Inrösningsjord.	Areal. Hektar.		Afrösningsjord.
För mot axe	stående al. ,Öre.	För Över-skjutande areal per ilek tar.	För mot.4 aref Kronor.	stående 1.	För Över-skjutande areal per hektar.
	Kronor.	Kronor.	Öre.	Öre.	Kronor. \| Öre.
0	0	_	G		0	0		3 i 50
i	6	—	3	—	i	3	50	1 1 50
2	9	—	2	25	2	5		1 05
3	11	25	1	90	3	G	05	1 —
4	13	15	1	65	4	7	05	95
5	14	80	1	50	5	8		— 90
G	16	30	1	45	G	8	90	85
7	17	75	1	40	7	9	75	80
8	19	15	1	35	8	10	55	75
9	20	50	1	30	9	11	30	70
10	21	80	1	20	10	12	—	— 65
12	24	20	1	05	12	13	30	60
15	27	35	—	93	15	15	10	58
•20	32	—	—	80	20	18	—	— i 50
30	40	—	•—	70	30	23	—	40 ''
40	47	— 1	—	60	40	'' 27	—	— 30
50	53	—	—	56	f 0	30	—	— 28
G0	58	G0 \|	—	53	60	32	80	- i 27

Areal.	Inrösningsjord.		Areal.	. Afrösningsjord.
Hektar.	i För motstående areal.	För Över-skjutande areal per hektar.	Hektar.	För niotal area Kronor.	fiende .	För Över-skjutande areal per hektar.
Kronor.	Öre.	Kronor. \| Öre.	Öre.	Kronor. Öre.
70	63	90		50	70	35	50	— 26
80	68	90	—	47	80	38	10	25
90	73	60	—	44	90	40	60	— 24
100	78	—	—	36	100	43	—	— 20
200	114	—	—	30	200	63	—	— 16
J 300	144	—	—	25	300	79	—	12
400	169	—	—	20	400	91	—	— 11
500	189	—	—	17.4	500	102	—	10
1000	279	—		13	1000	152		— 7
2000	406	—		11	2000	222	_	— t;
3000	516	—		9	3000	282	—	— 5
4000	606	—	—	7	4000	332	—	— 4
5000	676	—	—	6.2	5000	372	—	— 3
10000	986	—	—	5	10000	522	—	_ 2

mom. Åro ägolotterna blott tre, utgår endast 9/i0, och, om de
8/i0 af det enligt 1 mom. efter figurantal och areal beräknade

äro två,
delningsarfvode.

B mom. Äro ägolotterna flera än fyra, utgår jämte delningsarfvode
enligt 1 mom., dessutom en ersättning för hvarje Överskjutande
ägolott, beräknad efter samtliga ägolotternas medelareal sålunda, att
vid en medelareal af till och med 2 hektar ersättningen utgör 1 krona,
däröfver » » » 5 » » »

» » » )) 10 » » »

» » » • » 20 » » . »

» » » » 50 » » »

däröfver » ))

»■

mom.

2 kronor,
4 »

0 »

8 ))

10 »

Genom delningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd

för sammanträden med delägare, uppsättande af föreningar och protokoll,
utom de i 6 och 7 §§ omnämnda, provisionel! plan till skiftet och dess
utvisande på marken, alla till skiftet hörande grunders bestämmande,
skiftenas uträkning och utläggning på kartan samt upprättande af
delningsbeskrifning och sammandrag efter skiftet.

5 mom. Arfvode för införande i särskild kolumn uti ägo- och
delningsbeskrifning af ägoligurernas arealinnehåll äfven i tunnland och
kappland eller, där delägarne sådant önska, i kvadratref och kvadratstänger,
utgår för hvardera beskrifningen med 2 öre för hvarje figur.

9 §•

1 mom. Vid beräkning af de i nästföregående tre §§ stadgade
arfvoden, hvaruti inbegripes ersättning för s. k. berednings-, konnekterings-,
uppritnings- och delningsdagar äfvensom godtgörelse för skrifoch
ritmaterialier till koncepthandlingar och kartor, iakttages vidare:

l:o) Med ägofigur förstås hvar och eu å karta upptagen, inom
vissa linjer eller afprickningar innesluten areal, som blifvit bestämd, i
fråga om tillämpning af 6 och 7 §§, genom mätning eller gradering
samt, i fråga om tillämpning af 8 §, jämväl genom styckning medelst
skifteslinjer; och böra således ägofigurernas areal och antal beräknas,
i de båda förstnämnda fallen enligt ägo- eller häfdebeskrifningens samt
i sistnämnda fallet enligt delningsbeskrifningens innehåll; skolande de
ägofigurer, hvilka gränsa intill hvarandra och blifvit till samma gradvärde
uppskattade, men ej äro åtskilda genom sådana föremål på
marken som väg, stängsel, dike eller vattendrag eller genom häfdegränser
eller gräns emellan skilda ägoslag in. in. dylikt, vid arfvodets
beräkning såsom en anses.

2:o) Med ägolott menas sammanfattningen af alla de skiften,
hvilka tilläggas hvarje by, hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller
lägenhet, som särskilt utbrytes.

3:o) För impediment eller sådant område, som icke blifvit till
något gradvärde upptaget, må arfvode för gradering ej fordras, men
för uträkning och införande i delningsbeskrifning af deladt impediment
utgår ersättning med tio öre för hvarje del och lör odeladt impediments
införande i nämnda beskrifning erhålles 2 öre för hvarje ägofigur.

4:o) Då vid affattning af skog och utmark, de därinom belägna
inägor endast till yttre gränserna afmätas, må arfvode för samma inägor
icke till högre belopp åtnjutas, än som för afrösningsjord är stadgadt.
För torfmosse, då sådan mellan delägarne skittas, beräknas graderingsoch
delningsarfvode efter dagberäkning enligt 17 §.

5:o) För råskillnaders upptagande under ägors mätning samt för
de gränser, hvilka utgöras af bäckar, strömmar eller sjöstränder och
hvilka på en gång med s]älfva marken blifva afmatta, må annan betalning
icke äga rum, än den, som för de afmätta ägorna får beräknas.

För sjö, hafsfjärd, vik eller del däraf erlägges enahanda arfvode, som
här ofvan blifvit för afrösningsjord bestämdt, dock att af den areal,
sådant vatten innehåller öfver 200 till och med 1,800 hektar, endast
hälften ingår i beräkning af den medelareal, som lägges till grund för
bestämmande af mätnings- och uträkningsarfvodena, samt att, för hvad
ett sådant vatten innehåller mera än 1,800 hektar, mätnings- och uträkningsarfvode
icke får beräknas, därest icke landtmäteristyrelsen, på
anmälan därom, efter vederbörandes hörande annorlunda förordnar.

6:o) Om skifte vid det sammanträde, då provisionel! plan till
skiftesläggning för delägarne utvisas, återkallas eller eljest alldeles
inställes, må endast hälften af delningsarfvodet tillgodonjutas.

7:o) När delning blott efter areal äger rum, må endast hälft
delningsarfvode påföras.

2 inom. Då förut upprättad karta vid landtmäteriförrättning begagnas,
skall för densammas undersökning och nödiga rättelsers insättande
därå äfvensom för granskning af uträkningen, betalning erläggas
enligt 17 §. Om kartans kopiering eller ny uträkning erfordras, godtgöres
kopieringen efter 13 § och uträkningen efter 7 §, hvarmed öfriga
i 7 § 5 mom. uppräknade arbeten skola anses ersatta. Ej må likväl
landtmätaren sålunda tillkommande ersättning öfverstiga hvad för ny
kartas upprättande och uträkning bort gäldas.

10 §.

1 mom. .Vid ändring af verkställdt laga skifte, enligt domstols
beslut, utgår ersättning till landtmätaren för de åtgärder och besvär,
som af beslutet föranledas, sålunda:

a) , för den uträkning, som i följd af föreskrifna rättelser i ägograderiogen
kan erfordras, enligt den i 7 § utsatta grund;

b) för upprättande af ny ägobeskrifning i koncept, med 50 öre
för hvarje sida och dessutom 3 öre för hvarje ägofigur, hvars gradvärde
blifvit ändradt;

c) för upprättande af ny häfdeförteckning i koncept, med 50 öre
för hvarje sida;

d) för bestämmande genom uträkning af de nya skifteslinjernas
läge å kartan, i allmänhet med delningsarfvode enligt 8 §, likväl beräknadt
endast för de rubbade skiftena, men, när skifteslinje mellan
nämnda skiften till någon del bibehålies, allenast med så stor anpart
af det sålunda beräknade delningsarfvodet, som belöper på den eller de
nya skifteslinjernas sammanräknade längd i förhållande till summan

af de nya och de bibehållna gränslinjerna omkring de rubbade skiftena;
dock bör i båda fallen ersättningsbeloppet minskas till hälften, dels
om endast jämkning sker, så att skifteslinjernas hufvudriktning eller
läge ej väsentligen förändras, dels ock därest vid mera genomgripande
förändring af skiftesläggningen linjernas nya läge blifvit genom uträkning
förslagsvis bestämdt; skolande rubbade skiften, i fråga om
bestämmandet af det i delningsarfvodet ingående figurarfvode, tillsammans
betraktas såsom ett nytt delningsområde och figurarfvodet
således utgå för hvarje inom detta område befintlig ägofigur, dock ej
sådan, som uppkommit genom styckning medelst någon i följd af
ändringen försvinnande skifteslinje;

e) för upprättande af ny delningsbeskrifning i koncept med 50
öre för hvarje sida af de delar af beskrifningen, som angå icke rubbade
skiften; och galle såväl härvid, som vid beräkning af ofvan nämnda
ersättning för upprättande af ny ägobeskrifning och ny häfdeförteckning,
hvad i 14 § om radernas antal och sifferkolumnernas bredd
stadgas; samt

f) för öfriga åtgärder, efter taxans särskilda bestämmelser.

2 mom. När verkställdt skifte af annan anledning, än i föregående
mom. sagdt är, blott jämkas, skola i samma mom. stadgade
grunder för ersättningens bestämmande i tillämpliga delar jämväl följas.

11 §•

1 mom. Vid förrättning angående rågång emellan län, härad,
socknar eller särskilda skifteslag, till hvilken förrättning ej må räknas
rågångs rätning genom ägoutbyte, njute landtmätare, förutom reseersättning,
betalning:

a) för kungörelser och kallelser enligt hvad i 14 § sägs;

b) för de dagar, som åtgå till sammanträden med rågrannar,
enligt 17 §;

c) för mätning och kartläggning af råskillnads- eller tvistelinjer,
när sådana äro räta, med 3 kronor i skoglös och 6 kronor i skogbeväxt
mark; men när de följa bäckar, strömmar, sjöstränder eller krokiga
gärdesgårdar med 6 kronor i skoglös och 9 kronor i skogbeväxt mark
för hvarje kilometer; dock att arfvodet efter denna punkt ej må beräknas
i det fall, att marken å endera sidan skall afmätas och därvid
rågången eller tvistelinjerna å karta upptagas;

d) för utstakning af rågång i skoglös mark med 3 kronor och i
skogbeväxt mark med 6 kirnnor för hvarje kilometer; samt

e) för rörläggning och rösebeskrifnings upprättande, efter antalet
nedlagda laga rör, emellan län, härad och socknar med 3 kronor, samt
emellan byar och hemman med 1 krona för hvarje sådant rör; äfvensom
med 60 öre för hvarje i röse kringskolad utliggare, visare eller
ledare, som å karta utmärkes; men för råstenar, hvilka utan kringskolning
nedläggas, med endast 25 öre.

2 mom. För utstakning af skifteslinjer betalas, då sådan sker i
skoglös mark, 3 kronor och i skogbeväxt mark 6 kronor för hvarje
kilometer. Rörläggning af sådana linjer betalas med 60 öi''e för hvarje
råsten, som i änd- och brytningspunkter nedlägges samt med 25 öre
för hvarje sådan mindre sten eller träpåle, som enligt föreskriften i
104 § skiftesstadgan skall i hvarje linje finnas.

3 mom. För vägars mätning betalas 2 kronor, för deras gradering,
med hvad därtill hörer 5 kronor och för deras delning 4 kronor,
allt för hvarje kilometer, dock att, när delning sker utan gradering,
af delningsarfvodet endast hälften erlägges. Dessutom betalas för hvarje
väglott, som å marken utmärkes, 60 öre. Varder vägen å karta lagd,
ökas mätningsarfvodet, om vägen går genom skoglös mark, med 1
krona och om den omgifves af skog, med 3 kronor för hvarje kilometer;
dock att, där vägen kartlägges på det sätt, att vägsträckan endast
med räta linjer utmärkes, mätningsarfvodet ökas med allenast 75 öre
för hvarje kilometer; skolande i båda dessa fall såväl väglotterna som
broar, trummor, rågångar m. m. å karta utmärkas.

4 mom. För hägnaders mätning betalas 2 kronor, för deras gradering,
med hvad därtill hörer, 1 krona och för deras delning 3 kronor,
allt för hvarje kilometer; dock att, när delning sker utan gradering,
af delningsarfvodet endast hälften erlägges, samt att, om delningen
verkställes efter förut befintlig karta, därå hägnadernas längd uttages,
mätningsarfvodet minskas med 3/4. Dessutom betalas för hvarje hägnadslott,
som å marken särskild! utmärkes, 60 öre. Varder hägnaden å
karta lagd, ökas mätningsarfvodet, som om väg i näst föregående mom.
sagdt är.

5 mom. Uti de i 2, 3 och 4 mom. af denna § stadgade arfvoden
är betalning för sammanträden med delägarne äfvensom för protokolls
och beskrifningars författande i koncept jämväl inbegripen.

12 §.

Vid ägostyckning utgår till landtmätaren, förutom reseersättning,
betalning enligt följande bestämmelser.

l:o) Då i fråga om gränserna omkring ägor, som skola styckas,
erfordras åtgärd, hvarom i 45 och följande §§ af 5 kap. skiftesstadgan
förmäles, njute landtmätare därför betalning enligt de grunder, som
gälla ifråga om ersättning för förrättning angående rågång mellan
särskilda skifteslag.

2:o) I)å för utmärkande å karta af skillnadslinjerna mellan de
särskilda liemmanslotternas ägoområden eller af gränserna för mark,
som undantages för gemensamt behof eller eljest afsättes såsom för de
särskilda hemmanslotterna gemensam, mätning sker af dessa skillnadslinjer
eller gränser, utgår arfvode för mätningen enligt den i 11 §
1 mom. c) stadgade grund; dock att för mätning af gränserna för
mark, som undantages för väg eller dike, arfvodet minskas med hälften
och att särskildt arfvode för mätning, som i denna punkt afses, icke
må beräknas i det fall, att fullständig karta öfver hemmanet upprättas.

3:o) Styckningsarfvode skall utgå

dels för hvarje skifte, som till hemmanslott lägges, efter dess
areal enligt tariff 4.

Tariff 4.

Areal i hektar.	För motstående areal.	För Över-skjutande areal per hektar.
Kronor.	Öre.	Kronor. \| Öre.
0	0		2 —
1	2	—	— 56
2	2	56	— 51
3	3	07	- j 48
4	3	55	— 45
5	4	—	— 42
6	4	42	— 41
7	4	83	— i 40
8	5	23	— 39
9	5	62	— 38
10	6	—	— 35
12	6	70	— 30
15	7	60	- 28
20	9	—	— 25
30	11	50	— 20

1 Areal i hektar.	j För motstående areal.	För öfver-j skjutande areal per hektar.
Kronor.	Öre.	Kronor. [ Öre.
40	13	50	15
50	15	—	12
60	16	20	! 11
70	17	30	- 10
80	18	30	- 9
90	19	20	— 8
100	20	—	5
200	25	—	— 4.5
300	29	50	4
400	33	50	3.5
500	37	—	— 3
1000	52	—	— 2
2000	72 \|	—	1

dels för hvarje väg, dike eller annat för gemensamt behof undantaget
eller^ eljest såsom för de särskilda hemmanslotterna gemensamt
afsatt omiåde, som särskildt uträknas och beskrifves, efter dess areal,
med hälften af hvad tariff 4 bestämmer;

dels, om hemmanet tillhörande vattenfall, fiske eller annan dylik
till viss areal icke bestämd lägenhet eller hemmanets andel i dylik
lägenhet icke bibehålies såsom gemensam för de särskilda hemmanslotterna,
utan tillägges någon hemmanslott, med 2 kronor för hvarje
dylik lägenhet eller andel i sådan lägenhet;

dels, därest någon hemmanslott jämlikt 13 § af lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring tillägges andel i ägor, hvilka
icke undergått sådan delning, som i 2 § af samma lag omförmäles,
med godtgörelse efter dagberäkning enligt 17 § för den tid, som utgår
för uppskattande af det värde, hvartill dylik andel skall vid mantalets
bestämmande tagas i beräkning;

dels ock, därest beräkningen af mantalen skall, i enlighet med
bestämmelsen i 18 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndiing, göras på det sätt, att vid förut verkställd landtmäteriförrättning
å ägorna skedd gradering skall vid mantalets fördelning
lända till efterrättelse, med 5 öre för hvarje i graderingslängden upptagen
och i ägostyckningshandlingarna särskildt för sig redovisad ägo -

figur; dock att sistnämnda arfvode ej må beräknas för lott, som jämnt
motsvaras af ett eller flera af de för det styckade hemmanet, utlagda
ägoskiften, där delningsbeskrii ningen är upprättad pa det i landtmäteristyrelsens
cirkulär n:o 28 den 5 februari 1808 föreskrifna sätt.

Minsta styckningsarfvode vare 15 kronor.

Genom styckningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd för
sammanträden med sakägare, uppsättande af protokoll och föreningar,
utmärkande å kartan och uträknande af de särskilda hemmanslotternas
ägoområden samt af vägar, diken och andra områden, som undantagas
för gemensamt behof eller eljest afsättas såsom för de särskilda hemmanslotterna
gemensamma, fördelning af hemmanets mantal mellan de särskilda
lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande
af det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga
i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär, äfvensom
verkställande af den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras,
samt upprättande af beskrifning öfver styckningen.

4:o) För utstakning af skillnadslinjerna erlägges betalning enligt
den i 11 § 2 mom. för utstakning af skifteslinjer stadgade grund.

5:o) För skillnadslinjernas rörläggning och upprättande af beskrifning
däröfver utgår ersättning med 1 krona för hvarje råsten, som
nedlägges i änd- eller brytningspunkter, samt med 25 öre för hvarje
råsten eller påle, som i skillnadslinjerna mellan änd- och brytningspunkter
nedsättes.

6:o) I afseende å betalningen för andra åtgärder, såsom utfärdande
af kallelser och kungörelser, där annans rätt än sökandens är vid förrättningen
i fråga, upprättande af fullständig karta, där sakägare det
begär eller sådant varder för verkställande af föreskrifven uppskattning
erforderligt in. in., äfvensom i fråga om lösen för karta och handlingar,
gäller hvad därom finnes för hvarje fall i taxan bestämdt. 13

13 §.

1 mom. Lösen för kopia eller utdrag af geometrisk karta utgår,
där ej annorlunda här nedan stadgas, dels med enahanda belopp, som
det för uträkning af karta i 7 § 3 mom. bestämda arfvode, dels ock
efter kartans storlek med 3 kronor för första regalarket och 50 öre
för hvarje ark därutöfver.

2 mom. Vid uträkning af lösen för kopia af karta, hvarå delning
finnes utmärkt, beräknas ägofigurernas areal och antal enligt delningsbeskrifningen.

3 mom. För insättande af delningslinjer å kartekopia, hvilken
före delningens verkställande blifvit begärd och hvarå således delningslinjerna
icke äro utmärkta, erlägges en tilläggslösen, svarande mot skillnaden
mellan kartelösen enligt 2 och enligt 1 mom. i denna §.

4 mom. För kopia eller utdrag af geometrisk karta i större skala
än 1 : 2,000, för karta i mindre skala än 1 : 20,000, för geometrisk
karta, som icke eller blott till någon del är uträknad, för äldre så kallad
delineation eller afritning samt för äldre geografisk karta, som icke är
i detalj utförd, betalas i förhållande till därå användt arbete, som genom
värdering bestämmes, i länen af förste landtmätaren och i generallandtmäterikontoret
af landtmäterifiskalen. Uppstår tvist om beloppet, afgöres
den af landtmäteristyrelsen och bör vid dess yttrande i ämnet
förblifva.

5 mom. Lösen för kopia af sedan år 1845 upprättad härads- eller
sockenkarta eller af annan geografisk karta bestämmes efter arbetets
beskaffenhet af landtmäteristyrelsen.

6 mom. För kopia eller utdrag af karta öfver rågång eller annan
längdsträckning af hvad slag som helst äfvensom för sådant utdrag af
geometrisk karta, som endast afser att utvisa rågång eller annan längdsträckning,
erlägges såsom lösen dels betalning efter kartans storlek
enligt hvad i 1 mom. är bestämdt, dels ock, då kartan är upprättad i
åkerskalan, för första kilometern 2 ki-onor, för den andra 1 krona 50
öre, för den tredje 1 krona 25 öre, samt för hvarje följande kilometer
1 krona. År karta upprättad i tomtskalan eller i än större skala, höjes
den efter längdmått utgående lösen med 7/i0i hvaremot om skogsskalan
eller en mindre skala är använd, samma lösen med 4B/100 nedsättes.

7 mom. Minsta lösen för karta, som i denna § afses, utgör 5 kronor.

8 mom. För stämpladt papper bör särskild betalning erläggas. 14

14 §.

1 mom. För afskrift af ägo- och delningsbeskrifning samt häfdeförteckning,
protokoll, förening och annan sådan handling eller utdrag
däraf skall i lösen, ersättning för papper inberäknad, erläggas 1 krona
25 öre arket, då trettio rader med tät stil böra vara skrifna på hvarje
sida med högst 3 centimeters marginal; och bör, därest formulär för
uppställning af sådan handling, som är inrättad med sifferkolumner,
blifvit af landtmäteristyrelsen utfärdadt, detsamma jämväl i afseende å
alla sifferkolumnernas sammanlagda bredd tjäna till efterrättelse, så att
denna bredd ej öfverskrides.

2 inom. För hvarje utfärdad kallelse och kungörelse till förrättning,
hvarvid annans rätt än sökandens är i fråga, betalas 20 öre;
dock att minsta ersättning härför utgår med 4 kronor. I det fall att
landtmätaren själf vållat behofvet af kallelsen eller kungörelsen, erhålles
därför ingen ersättning.

15 §.

1 mom. För ståndskogslikvid utgår ersättning:

a) när ståndskogen värderas hufvudsakligen genom mätning och
räkning af träden med dels V* öre för hvarje uppmätt och räknadt träd
och dels 20 öre för hvarje hektar af den i ståndskogslikviden ingående
ägo vidd;

b) när ståndskogen på annat sätt värderas, efter dagberäkning
enligt 17 §.

2 mom. Skulle arfvode för ståndskogslikvid, beräknadt efter den
i punkt a) bestämda grund, understiga det arfvode, som skulle erhållas
efter dagberäkning enligt 17 §, må betalning i stället utgå efter sistnämnda
grund.

3 mom. Arfvode för ståndskogslikvid, hvilket arfvode skall beräknas
antingen efter den i punkt a) eller i punkt b) utsatta grund,
men icke efter båda, skall anses utgöra godtgörelse för sammanträden
med delägarne, upprättande af föreningar och protokoll, trädens uppmätning,
räkning och värdering, upprättande af besiktnings- och värderingsinstrument
samt likvid emellan delägarne.

16 §.

1 mom. Begär någon att lösa protokoll eller karta med tillhörande
beskrifning eller annan handling angående verkställd landtmäteriförrättning
eller utdrag däraf, må sådant icke förvägras. Ingen jordägare
vare skyldig att lösa vid landtmäteriförrättning upprättade kartor och
handlingar, utan så vida rågångsförrättning, skifte, ägoutbyte eller
ägostyckning skett, då därmed förhålles på sätt i skiftesstadgan och
lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring sägs.

2 inom. För kopia eller utdrag af karta, beskrifning, landtmäteriprotokoll
eller annan dylik handling, som från landtmäterikontoren i
länen utgifves, erlägges lösen efter hvad i 13 och 14 §§ sagdt är. I
afseende å annan expedition skall gällande förordning angående expeditionslösen
tjäna till efterrättelse.

1 mom. För sådan till en landtmäteriförrättning hörande göromål,
hvilka icke, på sätt förut är stadgadt, betalas efter figurantal,
längd- eller ytmått, äfvensom för skattläggning, afvägning, biträde vid
domstol och syn, med mera dylikt, njute landtmätare så väl för sig
som för medhjälpare, då sådant biträde begagnas och, enligt hvad i
3 § är sagdt, får på jordägarens bekostnad medhafvas, jämte reseersättning
efter 2, 3 och 4 §§, för hvarje dag han eller hans medhjälpare
å förrättningsstället är sysselsatt, men icke för flere dagar,
arfvode med 15 kronor om dagen och i förhållande därtill för kortare tid.

2 inom. För besiktningar och värderingar, som erfordras för
upprättande af likvider i fråga om ersättning för odling, häfd samt
vägbyggnads- och husflyttningskostnad eller annat dylikt, som vid skifte
förekommer, för erforderliga besiktnings- och värderingsinstruments
upprättande samt för själfva likviderna njute landtmätare betalning
enligt den i föregående mom. stadgade grund, dock att godtgörelse för
likvidernas upprättande ej må i något tall beräknas för längre tid än
en tredjedel åt den, som åtgått till besiktningarnas och värderingarnas
verkställande samt besiktnings- och värderingsinstruments upprättande.
Till enahanda betalning som för ofvannämnda besiktningar och värderingar
vare landtmätare vid vägdelning jämväl berättigad för de sammanträden
med delägarne, som erfordras före vägarnes mätning och gradering,
äfvensom för erforderliga besiktningar af föreslagna områden för
hämtning af väglagningsämnen.

3 inom. För sådana till de i förestående två mom. omförmälda
göromål hörande arbeten, som utföras i landtmätarens hem eller på
annan plats än förrättningsstället, njute landtmätare arfvode med endast
12 kronor om dagen; börande anteckning i förrättningsprotokollet om
antalet af dessa förrättningsdagar alltid göras.

4 mom. Skulle arfvodet för förrättning, beräknadt efter figurantal,
längd- eller ytmått, understiga det arfvode, som skulle erhållas
efter dagberäkning, må betalning i stället utgå efter sistnämnda grund,
om landtmätare sådant åstundan skolande dock, därest förrättningen
medtagit öfver två dagar, frågan, i fall någon vederbörande det påkallar,
underställas landtmäteristyrelsens pröfning.

5 inom. Därest vid en förrättning å samma dag förehafvas särskilda
arbeten, af hvilka ett skall godtgöras efter dagberäkning, ett
annat efter annan grund, bör dagarfvodet skäligen jämkas i förhållande

till den tid, som a det därmed ersatta arbete användes; och ej må för
samma dag mera än ett dagarfvode beräknas.

18 §.

För mätning och uträkning, gradering samt delning, utstakning
och rörläggning af ägor, som till stad höra, äfvensom för rågångs, vägs
och hägnads mätning, gradering och delning å stadsägor, njute landtmätare
arfvode lika med hvad här ofvan i 6, 7, 8, 11 och 17 §§ stadgadt
är, utom hvad angår mätning och uträkning af själfva stadsplanen med
förstad, hamn och dylikt, jämte därå varande tomter, för hvilka göromål
arfvodet beräknas antingen till tre gånger det belopp, som i 6 och
7 §§ blifvit bestämdt, eller ock, där landtmätare sådant åstundar, efter
dagberäkning enligt 17 §.

19 §•

1 mom. När landtmäteriförrättning för Kungl. Maj:ts och kronans
enskilda räkning, såsom till kungs- och kungsladugårdars, andra kronan
förbehållna hemmans och lägenheters, kronoparkers och de kronan
tillhöriga allmänningars afmätning och indelning m. m., verkställes,
äfvensom när civilt boställe afmätes, antingen till vinnande af framtida
säkerhet för dess område, eller för dess förordnade utarrenderande för
kronans räkning eller till beredande af annan för statens räkning med
sådant boställe vidtagen åtgärd, i bvilka händelser med förordnande
härtill förfares, på sätt i landtmäteriinstruktionen särskildt finnes stadgadt;
då skall landtmätare, efter hvad i denna taxa för hvarje fall stadgadt
är, därför erhålla reseersättning och, om han liar lön på stat, 3/4:dels,
men, om han ej njuter lön på stat, fullt arfvode, hvilket, liksom arfvode
och reseersättning för gode män, sedan räkningen blifvit i vederbörlig
ordning granskad, godtgöres af allmänna medel.

2 mom. Om betalning för afvittringsförrättningar i rikets norra
län på kronans bekostnad gälle hvad särskildt är eller vidare kan varda
förordnadt.

3 mom. Vid landtmäteriförrättning å civilt boställe, hvilken har
till föremål laga skifte eller annan åtgärd till boställshafvarens enskilda
nytta, skall han, då han själf till förrättningen är sökande, i allt betala
såsom enskild. År åter boställshafvaren icke till förrättningen sökande,
skall endast V6 af den på bostället belöpande andel i hela förrättningskostnaden
af honom betalas, men de öfriga 8/e, sedan räkningen i veder -

börlig ordning blifvit granskad, gäldas af allmänna medel. För landtmäteriförrättning
å ecklesiastikt boställe betalas i allt såsom af enskild
jordägare; dock att boställshafvaren endast vidkännes V6 af boställets
andel i hela förrättningskostnaden och öfriga 5/8 betalas med kyrkans
eller församlingens medel.

20 §.

Vid landtmäteriförrättnings afsilande åligger det landtmätare att,
så vida öfverenskommelse om hela arfvodets belopp icke blifvit ingången,
upprätta specifik räkning på allt hvad han af jordägare har att fordra
för så väl resor som arfvode för förrättningens verkställande, med
skyldighet att, därest jordägare lämnat kost och husrum, utsätta, huru
stor afräkning å arfvodet de därför tillgodonjutit; fördele ock kostnaden
för förrättningen delägarne emellan efter de grunder, som i skiftesstadgan
och för vissa fall i denna taxa finnas föreskrifna; samt teckne
sedan å räkningen inom hvad tid, hvar och i hvilken ordning densamma
må klandras. Af denna räkning upprätte landtmätare två exemplar;
det ena utgifves till jordägarne och det andra försedt med gode männens
eller jordägarnes bevis, att de sistnämnde ett lika lydande exemplar
erhållit, bilägges förrättningsprotokollet. När öfverenskommelse om
arfvode träffats, bör vederbörligen bestyrkt afskrift på enahanda sätt
biläggas.

21 §.

1 inom. När landtmäteriförrättning, som icke har till föremål ägoskifte,
slutad är, och landtmätare öfver kostnaden därför afgifvit räkning,
som i 20 § sägs, vare han berättigad att sitt arfvode fullt
utbekomma. År åter ägoskifte verkställdt, må landtmätare vid skiftets
afslutande icke utan delägarnes medgifvande uppbära, utöfver fulla
reseersättningen, större andel af skälfva arfvodet än 3/4. ben återstående
1/l må landtmätare då äfven lyfta, om han därför ställer pant eller
borgen, men i annat fall först när skiftet genom laga kraft ägande
beslut blifvit fastställdt eller domstolen, i händelse af klander å räkningen,
förklarat landtmätare berättigad att samma 1U erhålla.

2 inom. Landtmätare vare skyldig att å kartor och handlingar,
som utlämnas, teckna lösen, samt berättigad att sådan lösen vid handlingarnas
aflämnande genast uppbära.

22 §.

År landtmäteriförrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att den
första året icke kan medhinnas, eller varder den utan landtmätares
vållande uppskjuten; då må landtmätare, efter till jordägare aflämnad,
så vidt omständigheterna medgifva, specifik förskottsräkning, uppbära,
jämte full reseersättning, 7* af arfvodet för det af honom verkställda
arbete utan pant eller borgen samt, om dylik säkerhet ställes, ytterligare
V4; dock skall vid förrättningens slut upprättas fullständig räkning
öfver hela kostnaden, såsom i 20 § sägs.

23 §.

Tredskas jordägare att betala landtmäteriarfvode, njute landtmätare
lios öfverexekutor sk}mdsam handräckning till dess utbekommande,
titan afseende å äganderätts- eller konkurstvister, skall landtmäteriarfvode
gäldas, för förrättning, som icke erfordrar fastställelse, af den,
som vid förrättningens slut innehar jorden och i fråga om förrättning,
som fastställes, af den, som vid afslutandet eller senast vid fastställandet
är af jorden innehafvare. Ej må dock handräckning vid arfvodets
utbekommande landtmätare lämnas, utan att han styrker, att räkning,
på sätt i 20 och 22 §§ sägs, blifvit upprättad, eller öfverenskommelse
om arfvodesbeloppet träffad, äfvensom, när fråga är om arfvode för
afslutadt laga skifte, ägoutbyte eller ägostyckning, att handlingarna i
föreskrifven ordning blifvit till delägarne utgifna.

24 §.

1 mom. Förmenar jordägare, att landtmätare i den för verkställd
förrättning enligt 20 § afgifna räkning i ett eller annat afseende för
mycket fordrat, och för tv den räkning klandra vill, göre det å landet
vid häradsrätt och i stad vid rådstufvurätt inom sex månader, sedan
förrättningen blifvit slutad och räkningen jordägare tillställd, på sätt
i nyssnämnda § sägs; och äger den, som med nämnda domstolars beslut
i dessa mål finner sig missnöjd, att besvär i vederbörande hofrätt anföra;
hvarefter målet, utan nedsättning af revisionsskilling, må hos
lvungl. Maj:t i justitierevisions-expeditionen besvärsvis fullföljas.

2 mom. Klander å förskottsräkning må å jordägares sida icke
äga rum, innan förrättningen blifvit afslutad och fullständig arfvodes -

räkning aflämnats, utom i det fall, att landtmätare därförinnan blifvit
från vidare befattning med förrättningen skild. För klandertalan, där
sådan medgifven är, gälla enahanda bestämmelser, som i 1 mom. meddelats;
dock att, i händelse landtmätaren blifvit från förrättningen skild,
tiden för talans anställande räknas från den dag, beslutet därom blifvit
jordägarne kunnigt.

3 mom. Underlåter jordägare att inom tid, som i 1 och 2 mom.
sagdt är, klandra landtmäteriarfvodesräkning, kåfve själf sedan ingen
rätt att talan därå anställa; men landtmäterifiskalen vare obetaget att,
då det af förste landtmätare, hvilken äfven äger arfvodesräkningar
granska, eller af annan hos honom anmäles, eller anledning därtill eljest
förekommer, för tjänstefel vid arfvodesräknings upprättande landtmätare
i laga ordning tilltala; och gånge äfven i sådant fall på sätt i nästföljande
§ sägs.

25 §.

Finnes landtmätare uti afgifven räkning hafva beräknat sig högre
betalning, än honom rätteligen tillkomma bort, återbäre till jordägare,
som sådant yrkar, hvad denne till landtmätare för mycket utbetalt,
och ansvare såsom för tjänstefel.

Denna förnyade nådiga taxa på landtmäteriförrättningar skall gälla
till efterrättelse för alla landtmäterigöromål, som från och med den 1
instundande augusti verkställas, så vida de icke utgöra fortsättning af
före den tiden började förrättningar, å hvilka senare denna taxa skall
tillämpas blott för de delar af desamma, som den 1 oktober 1902 kunna
vara ofullbordade.

Stockholm den 7 juni 1902.

Underdånigst:

H. RHODIN.

Hugo Buuth.

Motiv

till underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar.

Motiv till 2 § 1 mom.

Om förrättningsstället har sådan belägenhet, att landtmätaren för
att komma dit måste färdas på järnväg 70 kilometer och på landsväg
efter skjuts en mil, så får landtmätaren, enligt bestämmelserna i nu
gällande taxa, 70 x 4 öre + 10 x 12 öre eller tillsammans 4 kronor såsom
ersättning för kost och tidsspillan under resan. För att hinna fram
till förrättningsstället till klockan 10 f. m. måste landtmätaren i regeln
fara dagen förut och förspilla minst en half dag samt därunder förskaffa
sig mat och husrum, hvilket säkerligen medför en kostnad af
minst de 4 kronor, som skulle iitgöra ersättning till honom för både kost
och tidsspillan. Af förestående och liknande exempel synes, att i nuvarande
taxas bestämmelser rörande reseersättning icke ligger någon
ersättning för tidsspillan utan endast ersättning för den med resa förenade
särskilda kostnad för mat och husrum eller samma ersättning,
som enligt resereglementet bestås aflönade tjänstemän, hvilkas tidsspillan
är ersatt genom den lön, som de jämväl under resor i tjänsten oafkortad
uppbära. Då den lönlöse landtmätarens tid är för honom af
lika mycket värde, antingen han reser i tjänsten eller i denna sysselsätter
sig hemma eller på förrättningsstället, så bör han vara berättigad
till ersättning äfven för den tid, han förspiller på tjänsteresor, hvilken
ersättning skäligen torde böra utgå med föreslagna respektive 15 och
5 öre per kilometer. Med begagnande af förestående exempel skulle
ersättning för tidsspillan (minst Va dag) blifva 70 x 5 öre + 10 x 15
öre eller tillsammans 5 kronor.

Motiv till 2 § 2 mom.

Den i detta mom. föreslagna högre ersättningen för kost och
tidsspillan per kilometer torde till fullo motiveras däraf, att endast eu
kort vägsträcka kan för hvarje dag tillryggaläggas.

Motiv till 2 § 3 mom.

Detta mom. är tillkommet för att äfven vid kortare resor landtmätare
må undfå någon ersättning för det besvär (t. ex. med instrumenters
nedpaekning m. m.) som alltid föranledes af en resa, vare
sig den är kort eller lång.

Motiv till 2 § 4 mom.

Då de i detta mom. omnämnda urfjällar, ströängar in. m. mångenstädes
hafva sådan belägenhet, att nästan en hel dag åtgår för att
komma dit, men arbetet på platsen däremot är af ytterst ringa omfång
(t. ex. vid gradering); så skulle, om landtmätaren icke bereddes någon
ersättning för den'' långa vägens tillryggaläggande, hans arfvode för
dagen inskränka sig till några öre för graderingsarbetet, hvilket icke
kan anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Motiv till 2 § 5 mom.

Vid vägdelningar måste i allmänhet väghållningsdistriktets alla
vägar befaras tre gånger nämligen vid besiktningen, vid graderingen
och vid utpålningen af väglotterna, hvadan således reseersättning borde
utgå för tre resor inom vägliållningsdistriktet. Då emellertid genvägar
från en vägs slutpunkt till en annan vägs början ibland kunna begagnas,
så har reseersättning för endast en resa öfver väghållningsdistriktets
sammanlagda väglängd löreslagits. Denna reseersättning
torde vara så mycket mera befogad, som det för erhållande af mat
och nattlogis under förrättningen mången gång är nödvändigt för förrättningsmannen
att under hvart och ett af ofvannämnda arbeten flera
gånger färdas samma väg fram och åter.

Motiv till 3 § 1 mom.

Den föreslagna ändringen är en följd al de föreslagna bestämmelserna
i 2 § 1 mom.

Motiv till 4 § 1 och 2 mom.

Vid de flesta landtmäteriförrättningar af större omfattning torde
förrättningsmannen i regeln behöfva göra 3 a 4 resor till förrättningsstället.
Dessa resor påkallas dels af skyldigheten för landtmätaren att
företaga mätning och gradering på därför tjänlig årstid samt, hvad
gradering beträffar, jämväl å sådan tid, att icke genom gräfning och
tramp uti nära fullmogen gröda skada å densamma förorsakas, dels

.‘53

ock af föreskrifterna om provisionel! plans utvisande, handlingarnas
afrinnande in. in. Härtill kommer, att åtskilliga synnerligen viktiga
göromål, som icke ovillkorligen fordra förrättningsmannens närvaro
på förrättningsstället, ofta nog icke kunna verkställas där i brist på
lämpligt rum och ändamålsenligt bord m. in., utan måste utföras i
landtmätarens hem.

Motiv till 6 § 1 mom.

Det nuvarande arfvodet för mätning i åkerskalan utgår dels efter
figurantal och dels efter ytinnehåll. Ersättningen efter figurantal utgår,
oberoende af ägoslag, med 15 öre för hvarje ägofigur, som öfverstiger
en areal af 5 ar. Ersättningen efter ytmått betalas olika för olika
ägoslag, sålunda att, då ägofigur öfverstiger en areal af 5 ar, ersättningen
för tomter, trädgårdar, åker och cirkulations jord utgår med
dubbla samt för äng och odlingsmark med cirka 1,4 gånger ersättningen
för utmark, afrösningsjord eller impedimenter, samt, då ägofigur
understiger eller uppgår till högst 5 ar, ersättningen för tomter, trädgårdar,
åker och cirkulations]ord utgår med cirka 23 samt för äng och
odlingsmark med cirka 10 procent högre afgift än ersättningen för
utmark, afrösningsjord eller impedimenter. Emellertid beräknas ersättningen
efter areal enligt en tariff, med afgifter per hektar, fallande
sålunda, att ju större en figur är, desto mindre är afgiften. Denna
tariff är uppdelad i följande 9 grupper, af hvilka
Grupp 1 omfattar ägofigurer med areal

,, 2 ,, ,, *, ,, öf\ei

11 11 11 11 11 11

ii ^ ii ii ii ii ii

ii v v ii »i ii ii

ii ■ ii ii ii ii ii

ii ^ ii ii ii ii ii

ii ** ii ?? ii ii ii

		till och med	5 ar
5	ar	11	2 hektar
2	hektar	11	5 d:o
5	11	11	10 d:o
10	11	11	20 d:o
20	11	11	50 d:o
50	11	11	100 d:o
100	11	11	200 d:o
200	11 •

Inom grupperna 3—9 utgår mätningsarfvodet per hektar dels efter en
högre afgift för hvarje hektar af gruppens begynnelseareal (begynnelseafgift)
dels ock efter en lägre afgift per hektar för den Överskjutande
arealen (öfverskottsafgift). Inom hvarje grupp är begynnelseafgiften
lika med aritmetiska medeltalet mellan begynnelse- och öfverskottsafgifterna
i näst föregående grupp. Från denna regel är emellertid
den väsentliga afvikelse gjord, att begynnelseafgiften för grupp 4 är

omkring 10 procent lägre än medelvärdet af afgifterna inom näst föregående
grupp. Följden häraf är den, att grupperna 4—9 erhållit lägre
afgift er, än hvad som blifvit fallet, om den ofvan omtalade normen
följts, att hvarje efterföljande grupps begynnelseafgift utgör medeltalet
af föregående grupps båda afgifter. Ett dylikt språng eller sådan
ojämnhet i nedsättningen af afgiften per ytenhet fanns icke i 1867 års
taxa, som för mätnings- och uträkningsarfvodet var uppställd efter samma
principer som nu gällande taxa för mätningsarfvode. Äfven var i
1867 års taxa sänkningen af afgiften per ytenhet för figurer med större
ytvidd ej så stor som i gällande taxa, hvilken till följd däraf, beträffande
ersättning för mätning af större ägofigurer, är väsentligt lägre än 1867 års
taxa med den genom Kungl. kungörelsen den 12 december 1873 stadgade
25 procent förhöjning däri. Tillföljd däraf att ersättningen efter ytinnehåll
för ägofigurer öfver 2 hektar utgår dels med en högre afgift
per hektar för den areal, som utgör produkten af gruppens begynnelseareal
och ägofigurernas antal, och dels med en lägre afgift för Överskjutande
areal, så inträffar, att mätningsarfvodet i dess helhet växlar rätt
betydligt till sin storlek, allt efter ägofigurernas fördelning på olika
arealgrupper. Arealerna inom grupperna 3—9 betinga väsentligt olika
mätningsarfvode, allt efter som medelarealen inom hvarje grupp närmar
sig gruppens lägsta eller högsta arealsiffra. Om exempelvis inom
gruppen 3 finnas 300 figurer, kan arealen vara ett tal, som antingen
obetydligt öfverstiger 600 hektar eller också närmar sig 1,500 hektar.
I förra fallet utgår ersättningen för t. ex. skogsmark med 90 öre för
hvarje af 600 hektar och med 36 öre per hektar för den obetydliga
Överskjutande arealen, men i senare fallet utgår ersättningen med 90
öre per hektar för 600 hektar och med 36 öre per hektar för den
Överskjutande betydliga arealen, som i detta fall kan uppgå till närmare
900 hektar. Åt bifogade exempel (se bilacja A.) på, huru mätningsarfvodet
kan blifva större eller mindre för ett till arealen bestämdt
område med visst antal ägofigurer, framgår, att denna ersättning kan i
vissa fall uppgå till ett belopp, som öfverskjuter ersättningen för det
från landtmätarens synpunkt ogynnsammaste fallet med ända till 40 å
50 procent, beroende pa att medelarealen inom de olika grupperna för
hvarje figur ligger nära lägsta eller högsta siffertalet inom hvarje grupp.
Visserligen inträffar det mycket sällan, att medelstorleken för hvarje
grupp inom de olika grupperna är sådan, att den ligger nära ytterligheterna
för gynnsamt eller ogynnsamt resultat, hvad ersättningen till
landtmätaren beträffar, men redan möjligheten, att så kan äga rum,
visar behofvet af en förbättrad och förenklad form för beräkning af

mätningsarfVodet. Det torde kunna fastslås som regel, att ersättning
lör mätning af ett visst område, fördeladt i visst antal ägofigurer, borde
utgå med ett belopp, som under de flesta förhållanden blefve lika stort.
De anförda exemplen visa dock, att så ej alltid äger rum efter nu
gällande taxebestämmelser. Det nuvarande sättet för beräkning af
mätningsarfVodet är äfven för landtmätaren synnerligen besvärligt och
tidsödande och för delägarne svårt, om ej omöjligt att kontrollera,
hvadan det redan från dessa synpunkter är af behofvet påkalladt, att
förändring härutinnan äger rum.

Alldenstund vid mätning af ägor i allmänhet största besväret
ligger uti upptagande och återgifvande på kartan af de olika ägofigurerna
af skilda ägoslag, som finnas inom mätningsområdet, synes
därför både rättast och lämpligast, att ersättningen utgår efter en af
figurernas antal och ytinnehåll kombinerad beräkningsgrund eller med
viss ersättning för hvarje ägofigur, hvilken ersättning till beloppet
göres beroende af ägofigurernas medelareal. Därvid kunde ersättningen
beräknas efter en sålunda uppgjord tariff, att ökningen af figurarfvodet
vid öfvergång till högre medelarealer blefve mindre, ju större figurernas
medelareal vore. Äfvenledes kunde iakttagas, att för de olika ägoslagen
ersättningsbeloppen stode i samma proportion till hvarandra som^ i
nuvarande taxan för olika ägoslag och således bestämdes högst för
tomter, trädgårdar, åker och cirkulationsjord, näst därefter för äng
och odlingsmark samt minst för utmark, afrösningsjord och impedimenter.
Efter sådana grunder är den föreslagna tariff 1 utarbetad (se bilaga B).

Då mätning i tomtskalan äger rum, torde en förhöjning med 1,å
af det belopp, som utgår för mätning i åkerskalan, vara berättigad och
skälig. Då ägor mätas i tomtskalan, blir nämligen dels mätningen
mera tidsödande och besvärlig, enär denna skala kräfver skarpare mått
på marken och föranleder upptagande å karta af föremål, som vid
mätning i mindre skala måste uteslutas, dels själfva kartan större och
mera svårhandterlig.

Motiv till 7 § 1 mom.

Med graderingsarfvodet skall ersättning anses vara erlagd för
urskiljande af inrösningsjorden och afrösningsjorden, markens undersökning
och besiktning i och för ägograderingen, upprättande af beskrifning
öfver markens naturliga beskaffenhet m. in., gradtalens införande
i ägobeskrifningen, uppskattning af ägofigurernas arealer samt
denna uppskattnings summering och kontrollering. Då graderings -

göromålen kräfva synnerlig omsorg och noggrann pröfning samt undersökningarne
å marken beträflande inägorna, synnerligast åker och
cirkulationsjord, äro mycket arbetsamma och tidsödande samt i allmänhet
måste, och detta med rätta, förrättas af landtmätaren själf utan
att kunna, h\ ad fältarbetet angar, annat än i enstaka fall och vid mindre
förrättningar, utlöras al tjänstemedhjälpare, hafva åtskilliga landtmätare
uttalat sig för en skälig förhöjning af detta arfvode, dock att det fortfarande
borde stå i ett visst förhållande till mätningsarfvodets storlek,
km förhöjning af detta arfvode hvad tomter och trädgårdar, åker och
cirkulationsjord angår till 0,4 af arfvodet för mätning i åkerskalan
anser jämväl landtmäteristyrelsen af ofvannämnda orsaker vara af rättAusa
och billighet påkallad. För bifall till denna framställning torde
äfven kunna åberopas, att enligt 1867 års taxa graderingsarfvodet utgick
med 4:del af arfvodet för både mätning och uträkning.

Motiv till 7 § 3 mom.

I uträkningsarfvodet enligt nuvarande taxa ingår en särskild
ersättning med 1,5 öre för hvarje i ägobeskrifningen införd ägofigur.
Denna ersättning anses utgöra godtgörelse för ägofigurernas numrering
å kartan, arealernas införande, summering och kontrollering samt
fördelning uti särskilda ägoslag. Dessa arbeten äro emellertid af den
beskaffenhet och det omfång, att sagda ersättning måste anses vara
alltför obetydlig i förhållande till den å berörda göromål använda tid
och möda. En förhöjning från 1,5 till 2 öre torde således vara af
behofvet påkallad.

Den hufvudsakliga ersättningen enligt nu gällande taxa för uträkning
af karta utgår emellertid efter en särskildt uppgjord tariff,
n:o 2. I denna tariff, enligt hvilken ersättningsbeloppen utgå efter en
fallande skala, äro differenstalen mindre, ju större medelarealen är.
Emellertid äro differenstalen lika för medelarealen 30 ar intill 1 hektar
och från 1 hektar inom hvarje 10-tal hektar intill 100 hektar och därifrån
intill 200 hektar.

Emedan uträkningsarfvodet och den efter samma grund utgående
lösen för kopia af karta allmänt erkännas vara så låga, att landtmätaren
i allmänhet ej kan med dessa göromål bereda sig högre dagarfvode än
omkring sex kronor, föreslås en förhöjning enligt upprättad ny tariff
med tätare och jämnare medelarealer och differenstal än i gällande tariff.

Eträkningsarfvodet torde böra utgå med ett visst belopp, som är
lika stort för hvarje ägofigur, som innehar en för ögat lika stor yta,

oberoende af i hvilken skala kartan är upprättad. Denna princip ligger
till grund för den föreslagna ändringen i punkten c af detta moment.

Motiv till V § G mom.

Då 4 underrättelsen efter häfdeförteckning i landtmäteristyrelsens
cirkulär n:o 28 föreskrifver, att häfdeförteckning kan upprättas i sammandrag,
torde en ersättning per konceptark för sådan förteckning
vara alldeles otillräcklig med 3 kronor för helt ark och i förhållande
därefter för delar af ark. Ty att sammandraga hvarje särskild teg
eller ägostycke till en rad fordrar mycket arbete med särskild summering
och kontrollering för hvarje dylik rad, uti hvilken ägostyckets
eller tegens areal- och uppskattningssummor skola införas. Till utarbetande
af ett ark häfdeförteckning, sålunda rad för rad uträknad,
torde åtgå minst 4 å 5 gånger så lång tid som för upprättande af en
vanlig häfdeförteckning med afskrifvande af hvarje ägofigurs nummer,
areal och uppskattningsinnehåll från ägobeskrifningen. Då häfdeförteckning,
upprättad i sammandrag, äfven med ett pris af 2 kronor 50
öre för sida, säkerligen komme att förminska delägarnes utgifter icke
blott för upprättandet utan äfven för lösen af dessa handlingar, hvilka
genom att upprättas i sammandrag till voljunen mycket förminskas,
vore det således till delägarnes förmån, om detta pris bestämdes, hvarigenom
landtmätaren ock erhölle en skälig godtgörelse för sitt med
sådan häfdeförtecknings upprättande förenade dryga arbete.

Motiv till 8 § 1 mom.

I nu gällande tariff för delningsarfvode äro några af begynnelseafgifterna
för inrösningsjord felaktigt uträknade, nämligen dels för
arealerna 50, 100, 200, 500, 1000, 2000 och 5000 hektar, i det att
begynnelseafgiften 52 kronor, härledd ur den näst föregående, 32 kronor,
rätteligen bör vara — 32 + 0,7 0 x 30 = 53 kronor och de följande sex
afgifterna i samma kolumn af denna anledning respektive kronor 78,
114, 189, 276, 406 och 676, dels ock för arealen 10,000 hektar, i det
att begynnelseafgiften 976 kronor, härledd ur den näst föregående afgiften
676 kronor, rätteligen bör vara — 676 + 0,062 x 5000 — 986.
Uti den föreslagna tariffen äro dessa fel rättade. Någon förhöjning uti
den gällande tariffen eller annan ändring däri än berörda rättelser
föreslås icke i vidare mån, än att emellan de ursprungliga tariffarealerna
0, 2, 5, 10, 20, 50, 100, 200, 500, 1000, 2000, 5000 och 10000 insatts
arealerna 1, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 12, 15, 30, 40, 60, 70, 80, 90, 300,
400, 3000 och 4000 med tillhörande begynnelse- och öfverskottsafgifter,

uträknade efter de afgifter, gällande tariff innehåller för arealerna 0, 2,
5, 10 etc. Härigenom blir den nya tariffen fullständigare än den gamla,
och denna komplettering torde endast i enstaka fall medföra en förhöjning,
hvilken når sitt maximum för en ägolott bestående af 1 hektar
inrösningsjord och 1 hektar afrösningsjord och då utgör 2 kronor 50
öre. I vanliga fall håller sig förhöjningen under 1 krona.

Motiv till 8 § 2 mom.

Enligt detta moment i den nu gällande taxan sänkes delningsarfvodet,
när ägolotterna äro blott tre, till 8/10 och, om de äro två, till
Vio af det i 1 mom. för areal och figurantal bestämda belopp. Enligt
nu gällande tariff utgör sänkningen i öfverskottsafgiften vid öfvergång
från en areal i tariffen till den nästföljande 25, ända till och öfver 50
procent. Då nu ett visst område delas mellan 2, 3 eller flera delägare,
blir arealen på hvarje lott större, ju färre delägarne äro, och ersättningen
(både begynnelse- och öfverskottsafgiften) för hvarje ägolott
kommer att, när delägarne äro få, utgå med lägre belopp per hektar
än näst föregående tariffareals ersättningsvärde för hektar, hvilket värde
kunnat ernås, om delägarne varit flera. Härförutom blifver delningsarfvodet
genom förminskadt antal delar af ägofigurer (10 öre per st.),
då delningen omfattar blott 2 eller 3 delägare, mindre, än då delningen
omfattar 4 eller flera delägare, hvarför en ytterligare sänkning icke
torde erfordras. Om sänkning emellertid skulle anses böra äga rum,
torde den dock icke böra göras större, än hvad förslaget innebär eller
så, att, där delägarne äro blott två eller tre, utgår det enligt mom. 1
bestämda delningsarfvode med respektive 8/10 och Vin.

Motiv till 8 § 3 mom.

Genom -detta moment föreslås ett tillägg i arfvodet för det fall,
att delägarnes antal är större än fyra. Såsom ländande till upplysning
i denna fråga bifogas härvid en jämförande tablå (se bilaga C.) öfver
delningsarfvode för vissa områden, delade mellan fyra eller flere delägare,
hvaruti upptages det medelpris, som erhålles för hvarje ägolott,
då området är deladt mellan fyra eller flera delägare, dels enligt gällande
taxa och dels med föreslaget tilläggsarfvode. Af tablån synes, att om
1, 2 eller 5 hektar delas mellan 4, 10 eller 50 delägare, erhålles endast
respektive kronor 4.50, 9.00 och 22.50 i delningsarfvode, under det
att skillnaden i ersättningen för större antal delägare blott utgöres af
ersättningen efter tio öre stycket för det större antal styckade ägofigurer,
som uppkommit genom delningsområdets sönderdelande mellan

ilera delägare. Denna ökning i ersättningen för figurantal är alltför
obetydlig för att uppväga det större arbete, som uppkommer genom
områdets fördelning mellan flera delägare. Detta förhållande belyses
af ofvannämnda tablå. Härvid är att märka, det ersättningen för figurantalet
å jämförelsetablån antagits hafva blifvit, synnerligen tillökad, då
delningen antages äga rum mellan flera än fyra delägare, hvilket ju
visserligen föranleder eu afsevärd ökning i delningsarfvodet, da delägarnes
antal är stort. Men enligt hvad som inhämtats ur flera för
styrelsen tillgängliga arfvodesräkningar, däri deiägarnes antal upptagits
till 50 å 100 och häröfver, höjes genom styckning af ägofigurer
figurantalet sällan med mera än hälften af ägobeskrifningens figurantal.
Jämförelsetablån visar således bättre resultat, än som förekommer i
verkligheten. Af tablån framgår tydligt, att ersättningen för delning
blifver proportionsvis mindre, ju flera delägarne äro, hvarför eu förbättring
härutinnan är af behofvet påkallad, hånligt 6 § 3 mom. i
landtmäteritaxan den 12 maj 1857 utgick, när deiägarnes antal utgjorde
flera än fyra, ett tilläggsarfvode af 8 kronor för hvarje delägare därutöfver,
då såväl in- som utägor ingingo i skiftet, och 4 kronor, om
endast ett slags ägor fanns i skifteslaget. Med åberopande häraf och
då någon skälig ersättning bör ifrågakomma för det ökade besväret
med delning mellan flera delägare, föreslås ett stadgande af den lydelse,
det af landtmäteristyrelsen föreslagna 3 mom. erhållit.

Motiv till 9 § 1 mom.

Den af landtmäteristyrelsen föreslagna ändring af detta moment
innebär, hvad arfvodet för delning af impediment angår, hufvudsakligen
eu förenkling af sättet för arfvodets beräknande. Den nu utgående
ersättningen för ostyckadt impediments införande i delningsbeskrifningen
motsvarar numera ungefär blott själfva renskrifningskostnaden, hvadan
denna ersättning föreslås att utgå med 2 öre (bilaga B).

Bestämmelsen därom, att arfvode för slåttermyrar och kärrängar,
belägna å utmarken, skall, då de därifrån icke äro särskildt afstängda,
beräknas endast såsom för afrösningsjord, innebär en arfvodesnedsättuing,
hvilken icke har skäl för sig och därför, huru obetydlig den än må
vara, torde böra ur taxan utgå. Det är alldeles otvifvelaktigt, att såväl
mätning som isynnerhet gradering åt dylika ägor kräfva både noggrannare
och mera tidsödande arbete, än som behöfves för samma arbeten
med afrösningsjorden. Likaledes förorsaka dylika lägenheter, da de
ingå uti skiftet såsom inrösningsjord, icke så få olägenheter och omarbetningar
vid skiftesläggningen. Äfven torde böra erinras, att tvekan

icke allenast kan uppstå utan äfven ofta uppstått, om livad som rättelgen
bör förstås med dylika lägenheter, och hvar gränsen rätteligen
lör dragas mellan sänka, till äng upptagna bäckstränder och ifrågavarande
slags ägor. Jämväl torde skäl för den ifrågasatta ändringen
ligga dan, att vid granskning af arfvodesräkningar det i allmänhet ej
kan utrönas, hviska ägofigurer blifvit beräknade till sådana slåttermyrar
eller kärrängar, som rätteligen bort hänföras till sådana myrar
eller ängar för hvilka ifrågavarande bestämmelse är afsedd. Härjämte
torde ytterligare kunna påpekas det förhållande, att den föreslagna
ändringen medför en ökning af mätningsarfvodet för sådana lägenheter,
vnken i själfva verket är mera skenbar än verklig. Genom att liänöra
dessa lägenheter, hvilkas medelareal i regeln öfverstiger inrösningsjoidens
och understiger afrösningsjordens medelareal, till inrösningsjorden,
dit de rätteligen höra, kommer nämligen detta ägoslag att få
no6 medelareal än enligt nu gällande bestämmelser blefve händelsen,
till följd hvaraf ersättningen per ägofigur blifver proportionsvis mindre
för mrosnmgsjorden i dess helhet. Af samma skäl blifver äfven aflösnings]ordens
medelareal större, då slåttermyrar och kärrängar ej
angre dras till detta ägoslag och arfvodet för afrösningsjorden i dess
helhet till följd däraf mindre. Som belysande exempel på att en helt

0 etj ig ökning i mätningsarfvodet äger rum genom en sådan ändring
hanvisas till vidfogade bilagor, litt. E och F.

Af samma skäl som nu beträffande slåttermyrar och kärrängar å
utmarken bhfvit anförda, torde jämväl böra ur taxan utgå bestämmelsen
angående beräkning af delningsarfvode, när af inrösningsjorden endast
°c ° hng^ark eller ettdera ägoslaget i delningen intages. Vidare
föreslås, att arfvode för torfmosse, då sådan särskildt skiftas mellan
delagarne, ma beraknas enligt 17 §. Skälet härtill är, att vid dylika

1 or rättningar matning och gradering måste verkställas på sådant sätt,
att ej blott ytan af torfmossen uppmätes och kartlägges, utan äfven
se * loner pa en mängd ställen tagas för beräkning af kubikmassan och
för gradermgen. Taxans bestämmelser beträffande arfvode, då torfmosse
emellan delagarne särskildt skiftas, kunna således icke anses
innebära skälig ersättning för nämnda göromål.

Enär delagarne kunna återkalla ett skifte äfven någon tid efter
proviBioneapk^ utvisande, då landtmätaren möjligen medhunnit
att fullständigt uträkna delningen och häröfver upprätta beskrifning,
sa kan, ifall begränsning ej göres i den tid, inom hvilken ett skiftes
återkallande eller inställande enligt punkt 6) skulle medföra delningsarfvodets
nedsättande till hälften, landtmätaren blifva berättigad till

endast hälft arfvode för ett arbete, som bort gäldas med helt arfvode.
Af denna orsak är den föreslagna ändringen i punkt 6:o) tillkommen.

Motiv till 10

Den i punkt b) af denna § i nu gällande taxa föreskrifna ersättning
af 3 öre för hvarje ägofigur, hvars gradvärde blifvit, ändradt,
utgör endast skälig ersättning för beräknande af det nya uppskattningsinnehållet
(den s. k. uppskattning med kontrollering), i det att, äfven
om efter vunnen färdighet i detta arbete 3 ä 400 figurer per dag kunde
medhinnas, dagsinkomsten ändock icke skulle blifva mer än 9 ä 12
kronor. Således torde för de ägofigurer, hvilkas gradvärden blifvit
ändrade, något arfvode böra utgå äfven för inskrifvande i den nya
ägobeskrifningen af figurnummer, ägornas namn, fördelning uti särskilda
ägoslag och naturliga beskaffenhet in. m. samt arealen; och då detta
arbete är i det närmaste lika besvärligt som införandet i ägobeskrifningen
af de ägofigurer, hvilkas gradvärde icke blifvit ändradt, föreslås
för båda slagen af ägofigurer samma arfvode för omskrifningen. Sistnämnda
arfvode är i nu gällande taxa 1 krona 75 öre för hvarje fullt
ark och för delar af ett ark i förhållande därefter. Vore det endast
fråga om afskrift, skulle till och med 1 krona 25 öre vara tillräckligt
arfvode, men då ändringarna i uppskattningsinnehållet föranleda nv
summering i uppskattningskolumnen, och sådan icke gärna kan med
skälig dagsinkomst göras för lägre ersättning än 75 öre per ark, föreslås
en ersättning för omskrifningen af 2 kronor per ark eller 50 öre
per sida.

Arbetet för upprättande af ny häfdeförteckning är alldeles oberoende
af ändringar i gradvärdena och bör därför ersättas endast med
visst belopp för hvarje sida utan tillägg för de ägofigurer, hvilkas gradvärden
blifvit ändrade. Ersättningen för omskrifningen torde skäligen
böra utgå med samma belopp som för omskrifning af ägobeskrifningen
föreslagits.

I punkt c) i nu gällande taxa är ordet delningslinje utbytt mot
skifteslinje.

I öfverensstämmelse med hvad för ny ägobeskrifning och nv
häfdeförteckning i punkt b) är föreslaget torde arfvodet 1 krona 75
öre för hvarje ark af den nya delningsbeskrifningen, såvidt den angår
icke rubbade skiften, böra höjas till 2 kronor arket eller 50 öre för
hvarje sida.

De föreslagna ändringarne i punkt c) af nu gällande taxa (punkt
d) i förslaget) afse endast att förtydliga stadgandet i fråga och kunna

icke i något fall medföra höjning men åstadkomma däremot, då rubbad t
skifte ligger intill skifteslagets rågång, alltid sänkning i arfvode!

Motiv till 11 § 1 mom.

Nu gällande taxa innehåller ingen bestämmelse om arfvode för
mätning och kartläggning af råskillnads- och tvistelinjer, som följa
bäckar, strömmar, sjöstränder eller krokiga gärdesgårdar och tillika
omgifvas af skog.

I punkt b) af 1 mom. är föreslaget ett arfvode för dylika linjers
mätning af 9 kronor för hvarje kilometer. Tillägget af 3 kronor per
kilometer synes styrelsen vara motiveradt i de redan befintliga bestämmelserna
angående arfvodets ökning med 3 kronor, då linjerna äro
antingen krokiga eller omgifna af skog. Och då ifrågavarande arbete,
då linjerna äro både krokiga och omgifna af skog, är väsentligt mera
tidsödande än samma arbete under allenast endera af dessa förutsättningar,
torde den föreslagna ökningen böra anses vara med billighet
öfverensstämmande.

Då man torde kunna anse, att skiftesförrättningarnas ändamål ej är
vunnet förr, än alla skifteslinjer och rågångarne omkring skifteslaget
blifvit till framtida säkerhet och efterrättelse noggrant och tydligt
utmärkta, bör landtmätaren för de till sagda del af skiftet hörande
göromål undfå sådan ersättning, att han finner med sin egen fördel
öfverensstämmande att å dessa göromål nedlägga ett noggrant och
omsorgsfullt arbete. Så är emellertid ej förhållandet enligt nu gällande
landtmäteritaxa, i det att, beträffande de märken, som enligt 12 kap.
jordabalken samt 52 och 104 §§ skiftesstadgan skola nedläggas emellan
änd- och brytningspunkter, dels för nedläggande af vissa råstenar i
rågång erlägges det i förhållande till arbetets vikt och tidsutdräkt låga
arfvode af endast 15 öre per råsten dels ock icke någon ersättning utgår
för nedsättande af motsvarande märken i skifteslinjer nämligen sådana
mindre stenar eller stadiga träpålar, som, enligt 104 § skiftesstadgan,
skola nedläggas: uti inrösningsj orden på hvarje tvåhundrade fot och i
afrösning^’orden på hvarje sexhundrade fot eller, då linjerna äro kortare,
på närmare afstånd.

Dessa märken måste med synnerlig noggrannhet inriktas i linjerna
och därefter nedgräfvas eller nedslås, så att arbetet å hvarje märke
kan anses kräfva en tid af omkring 15 minuter. Arfvodet därför, då
sådant enligt taxan utgår, belöper sig alltså till endast omkring 60 öre
i timmen eller 6 kronor för en tio timmars arbetsdag. För rörläggning
af skifteslinjer, hvarför 60 öre erlägges för märken i änd- och bryt -

ningspunkter men ingen ersättning utgår för mellanliggande märken,
bekommer landtmätaren en synnerligen oansenlig godtgörelse, då han
för äfven den längsta linjes rörläggning ej erhåller mera än 1 krona
20 öre, oberoende af det antal märken, han nedlagt emellan ändpunkterna.

På grund af hvad sålunda anförts, har det blifvit föreslaget, att
en ersättning borde till landtmätaren utgå af 25 öre för hvarje märke
emellan änd- och brytningspunkter i skifteslinjer och att minsta ersättning
för nedläggande af råsten i rågång skulle utgöra 25 öre i stället
för 15 öre.

Motiv till 12 §.

I afsikt att det nya sätt för delning af jord, som genom ägostyckningslagen
infördes, skulle kunna tillämpas med så ringa kostnader,
att utsträckt möjlighet bereddes för bildande af smärre jordlägenheter,
meddelades i lagen vissa föreskrifter, som åsyftade ett summariskt förfarande
af landtmätaren. Tillämpningen af ägostyckningslagen har
emellertid gifvit vid handen, att vissa göromål icke, åtminstone icke
alltid, kunna verkställas så summariskt, som man antagit, äfvensom
stadgat det omdömet, att de, i öfverensstämmelse med grundsatsen att
ägostyckningarna borde blifva synnerligen billiga förrättningar, fastställda
ersättningar därför måste anses vara för låga eller icke rätt
afvägda. Detta är särskilt fallet med det enligt tariffen stadgade arfvodet
för styckning, som endast är grundadt på areal och utan hänsyn
till det figurantal, med hvilket landtmätaren har att operera. Skall, på
sätt i ägostyckningslagens 18 § 1 punkt sägs, mantalet bestämmas med
hänsyn till ägornas efter vidd och godhet beräknade värde och hvilket
lämpligast bör kunna bestämmas i penningar, kan figurantalet inskränkas
till en eller åtminstone till ett fåtal för hvarje lott, och mantalsuträkningen
på ett mycket enkelt sätt därefter försiggå. För sådant fall
synes ersättningen enligt nämnda tariff vara bestämd. Skall däremot,
enligt hvad samma § alternativt förutsätter, mantalet bestämmas med
ledning af förut skedd gradering, kommer ligurantalet att högst betydligt
inverka på arbetet. Likasom vid vanlig delning måste nämligen
icke blott hvarje figur, som af styckningslinje delas, särskild! uträknas
och med sitt gradtal uppskattas utan äfven sorgfälligt utrönas, på hvilka
styckningslotter de öfriga figurerna fallit. Då här likasom vid delning
en särskild ersättning per figur bör utgå, har styrelsen föreslagit ett
under vissa förhållanden utgående tilläggsarfvode af 5 öre för hvarje
ägofigur.

För att åskådliggöra olikheten med afseende på omfattningen af
det arbete, som de ofvannämnda olika alternativen medföra, äro härvid
fogade 2:ne exempel på beräkningar till grund för styckning (bil. G.
och II.)

I nu gällande taxa är stadgadt, att styckningsarfvodet skall anses
utgöra betalning, bland annat, för undersökning af förut upprättad karta.
Då emellertid arbetet å undersökning, huruvida en förut upprättad karta
må kunna vid ägostyckning användas, ofta är lika tidsödande som dylik
undersökning, när annan delning är i fråga, hvarför ersättning enligt
9 § 2 mom. utgår i form af dagarfvode, föreslås, att ur förevarande §
borttagas orden: »undersökning af förut upprättad karta».

I öfverensstämmelse med den föreslagna ändrade lydelsen af 11 §
1 mom. punkt c) föreslås ändrad lydelse af punkt 5:o).

Motiv till 13 §.

Enligt nu gällande taxa 13 § 2 mom. skall för kopia af sådan
till beredande af laga skifte, storskifte eller afvittring upprättad karta,
hvilken före skiftets verkställighet kan begäras och hvarå således delningslinjerna
icke äro utmärkta, erläggas endast a/4 af i samma §
1 mom. stadgad lösen och den återstående V4, när skiftet blifvit afslutadt
och å kartan utmärkt. Sådant afdrag å lösen är icke föreskrifvet
för dylik karta, som från generallandtmäterikontoret eller från länslandtmäterikontor
utgifves, hvadan samma arbete i vissa fall betalas med
Va högre arfvode än i andra. Ehuru bestämmelsen ytterst sällan kommit
att tillämpas, torde densamma dock såsom icke fullt rättvis böra utgå.
Skillnaden emellan lösen för karta utan och karta med insatta delningslinjer
bör enligt hvad styrelsen beräknat icke vara så stor som ofvan -berörda afdrag utan bör utgöra omkring tiondedelen af lösen för sistnämnda
slags karta. Denna med rättvisa och billighet mer öfverensstämmande
skillnad emellan lösen för de båda slagens kartor, har styrelsen
velat fastslå genom förslaget att vid uträkning af lösen figurantalet
beräknas: för karta utan delningslinjer efter ägobeskrifningen
och för karta med delningslinjerna insatta därå efter delningsbeskrifningen.

Detta sätt för beräknande af figurantalet är äfven ur en annan
synpunkt önskvärdt. I många fall finnes nämligen ingen annan beskrifning
till karta än delningsbeskrifningen. Så är t. ex. fallet med
de flesta kartor, som förvaras i generallandtmäterikontoret. Ändringen
medför visserligen i vanliga fall i och för sig en höjning i lösen, utgörande
omkring 10 procent, så att — enär genom den föreslagna
ändringen uti uträkningsarfvodet den för karta utgående lösen blir höjd

med omkring 38 procent — på det hela en höjning af närmare 48
procent i lösen för karta göres genom båda de föreslagna ändringarna.
I betraktande af hvad ofvan är anfördt i motiv till 7 § 3 mom. och
då förhöjningen i allt fall icke höjer dagsinkomsten för landtmätaren
mer än till omkring nio kronor, har styrelsen icke tvekat att föreslå
ifrågavarande ändring. I detta sammanhang torde böra erinras, att
detta slags arbete likasom ock arealuträkning är af den beskaffenhet,
att det kan verkställas af tjänstemedhjälpare utan särdeles tidsödande
tillsyn af landtmätaren. Detta är orsaken till att förslaget icke går
ut på dessa arfvodens höjande så, att dagsinkomsten i regeln kunde
stiga till det i 17 § 3 mom. föreslagna dagarfvode af 12 kronor.

Orden »med högst 20 kronor i ett för allt för hvarje regalark»
äro ur 3 mom. (förslagets 4 mom.) uteslutna af det skäl, att de kartearbeten,
som åsyftas i detta mom., mången gång icke äro tillräckligt
ersatta ens med dubbla beloppet af den såsom maximum bestämda lösen;
hvartill kommer, att, då värderingen är uppdragen åt sakkunnige personer
med tjänstemannaansvar samt, i fall tvist skulle uppstå om beloppet,
denna skall hänskjutas till landtmäteristyrelsen, det i allt fall torde
vara erforderligen sör j dt för, att e j oskälig ersättning varder bestämd.

Den ändring, som föreslås uti nu gällande taxa 5 mom. (förslagets
6 mom.) torde vara nödig för undvikande af tvetydighet med afseende
på bestämmelserna i nästpåföljande moment därom, att minsta lösen,
som i denna § afses, utgör 5 kronor. Det har nämligen kommit till
styrelsens kännedom, att landtmätare ansett sig för rågångskarta kunna
taga en minsta lösen af fem kronor och dessutom betalning efter kartans
storlek för ett regalark med tre kronor eller tillsammans 8 kronor.

Motiv till 14 § 2 mom.

Enligt 1867 års taxa med den år 1873 gjorda förhöjning däri
utgick ersättning för kallelser och kungörelser i ett för allt med 3
kronor 75 öre. I de flesta fall var denna ersättning förmånligare än
den, som nu kan utgå efter 20 öre för hvarje utfärdad kallelse och
kungörelse. För mindre förrättningar, exempelvis ägostyckningar, erfordras
visserligen få kallelser och sällan mer än 1 kungörelse. Men åt
uppsättandet af dessa handlingar måste dock ägnas någon tid; hvarjämte
till god ordning hörer, dels att de antingen utskrifvas i 2:ne
exemplar, däraf koncepten kvarligga eller ock kopieras, dels att missiv
uppsättes för att åtfölja kungörelsen. När härtill kommer att någon tid
åtgår för expedieringen till posten, kan det bestämda arfvodet af 20 öre
icke anses vara tillfyllest.

Huru specificerad landtmäteritaxan än är, medför dock hvarje
förrättning åtskilliga göromål, som ej kunna rubriceras under något af
de stadganden, taxan innehåller. Hit höra en del förberedande åtgärder,
som stå i samband med förrättningens kungörande och hvilka därför
synas lämpligen kunna godtgöras i sammanhang med det för kallelser
och kungörelser stadgade arfvode, hvilket därför föreslagits skola utgå
med minst 4 kronor. Bland dessa förberedande åtgärder kan nämnas
inhämtande af upplysning om delägarne, vidare den utredning, som
landtmätaren i regeln måste göra åt sökanden i och för uppsättande åt
ansökan om förordnande till förrättningen. Afser förrättningen exempelvis
hemmansklyfning eller ägostyckning, kan sökanden i allmänhet ej
själf bedöma det omfång, förrättningen måste hafva, utan får härför
anlita landtmätaren, hvilken besökes och därvid icke så litet uppehälles.
Vid detta eller annat tillfälle före första kungörelsens utfärdande bör
vidare utrönas, huruvida det allmännas rätt är af åtgärden beroende,
huruvida omyndiga delägare finnas och i så fall, om förmyndare är
utsedd, om denne själf är delägare eller på annat sätt jäfvig.

Vid större förrättningar kan det visserligen ej vara af synnerlig
vikt, att dessa omständigheter få sin utredning före första sammanträdet,
men vid små förrättningar, som påbörjas och afslutas å ett och
samma sammanträde, är det, för undvikande af uppskof och däraf föranledda
väsentligen ökade kostnader för delägarne, en nödvändighet.

Motiv till 15 §.

I den mån trävaruprisen stigit, hafva jordägarne vid ägoskiften
påfordrat allt större noggrannhet vid den värdering af ståndskog, som
verkställes i och för likvid enligt 101 § skiftesstadgan. Till följd däraf
hafva arbetena i och för ståndskogslikvid tagit landtmätarens arbetstid
i allt större anspråk. Ersättningen för dylika arbeten, hvilken ersättning
enligt gällande taxa utgår efter dagarfvode med 10 kronor om
dagen, är icke anpassad efter hvad som betalas för de föregående arbetena
å förrättningen eller mätning, gradering och delning och icke
efter den långa arbetsdag af 10 timmar och däröfver, som af landtmätarne
under sommartid utgöres. Att denna ersättning blifvit satt så
låg, hade mindre betydelse förr, då en enklare och mera summarisk
besiktning och taxering, t. ex. genom räkning af endast vissa procent
af trädantalet, tillfredsställde delägarne. En dylik besiktning verkställdes
på några få dagar. Numera, då delägarne påfordra, att ståndskogen
skall mätas och räknas träd för träd till en dimension af ända ned till
5 å 6 verktums diameter vid brösthöjd, ställer sig saken helt annorlunda.

Dylika skogsräkningar taga mångdubbelt längre tid och draga ned den
medeldagsinkomst på skiftesförrättningen i dess helhet, hvilken nu gällande
taxa ursprungligen afsett att bereda landtmätaren. Om ägoskiftet
och den däraf föranledda ståndskogslikviden verkställas af samme landtmätare,
blir dennes förlust genom den sålunda nedsatta medeldagsinkomsten
dock icke så kännbar, som när en landtmätare verkställt
ägoskiftet och en annan blifvit förordnad att verkställa den däraf föranledda,
uppskjutna ståndskogslikviden. Sådana fall förekomma numera
ganska ofta. Den genom lagen af den 22 maj 1891 gjorda ändring i
101 § skiftesstadgan, hvarigenom under vissa betingelser med värderingen
och likvidens uppgörande kan få anstå, till dess skiftet i öfrig!,
blifvit fastställdt-, har nämligen ofta föranledt ett eller flere års uppehåll
i arbetena mellan ägoskiftets afslutande och likvidens å ståndskogen
företagande.

Ståndskogslikviden, som förr var en bisak vid ägoskiftet, har
numera blifvit hufvudsak. Ståndskogen är nu i många fall flera gånger
mera värd än jord och åbyggnader på ett hemman, och ett hemman
kan lätt komma att få hälften af sitt värde på annat hemmans mark i
form af likvidskog.

För att ståndskogslikviden skall göra full nytta, bör den verkställas
så noggrant som möjligt och på möjligast korta tid; det senare
därför att, om ståndskogslikviden påginge under flera år, de under
första sommaren räknade träden kunde hinna växa in i ett högre tumtal
än det, till hvilket de blifvit klafvade och bokförda. Vägen till ernåendet
af dessa önskemål, noggrannhet och rask handläggning, är förut, beträffande
mätning af ägor, gradering och delning, beträdd i och med
införandet i landtmäteritaxan af visst arfvode, beräknadt efter både
figurantal och ytmått; och lika väl som mätning, gradering och delningersättas
efter både areal och figurantal, lika väl bör mätning af träden
och deras värdering kunna ersättas efter areal och trädantal. Då det
emellertid torde blifva svårt att finna taxebestämmelser, som äro tillämpliga
för alla slags ståndskogslikvider, små och stora, enkla och mera
invecklade, torde en reservbestämmelse af den art, 17 § 3 mom. i nu
gällande taxa innehåller, böra göras på ståndskogslikvid tillämplig,
oafsedt, om denna göres efter skiftet och sålunda kan betraktas såsom
själfständig förrättning eller den göres i sammanhang med ägoskiftet.
Med en sådan bestämmelse uteslutes risken för förlust för landtmätaren
vid de likvider, där särskilda förhållanden göra, att ersättningen efter
areal och trädantal understiger det arfvode, som skulle erhållas efter
dagberäkning.

För sammanträden med delägarne, upprättande af föreningar och
protokoll, trädens uppmätning, räkning och värdering, upprättande af
besiktnings- och värderingsinstrument samt likvid emellan delägarne
torde i ett för allt böra utgå eu ersättning af dels ett hälft öre för
hvarje uppmätt och räknadt träd och dels tjugu öre för hvarje hektar
af den i ståndskogslikviden ingående ägovidd.

Med en sålunda afvägd ersättning kunde landtmätaren — med
användande af tillräcklig handtlangning — medhinna i medeltal per dag
att öfvergå en areal af trettifem å fyrtio hektar samt uppräkna och
mäta omkring tretusen träd och sålunda ernå eu dagsinkomst af omkring
femton kronor. (Med skogens mätning och räkning ute på fältet är
endast 2/s af arbetet utfördt och därför har för fältarbetet ensamt priset
per träd beräknats till endast */''s af V2 öre = 7S öre och priset per
hektar till endast % af 20 öre = 13 Va öre.)

(Ofvan föreslagna pris torde för ståndskogslikvider af mindre omfattning
vara allt för låga, men med hänsyn därtill, att de smärre
ståndskogslikviderna oftare göras i samband med ägoskiftet och under
förutsättning att ofvan berörda reservbestämmelse införes, torde några
kännbara olägenheter för landtmätarne icke vara att befara af de föreslagna
taxebestämmelserna, hvilka för jordägarne otvifvelaktigt komme
att blifva till stort gagn, genom den sporre till ett energiskt arbete af
landtmätaren, som ligger i att ersättningen utgår efter arbetsmängden.

Motiv till 17 §.

I 1 mom. föreslås, att det nu utgående dagarfvodet 10 kronor
måtte höjas till 15 kronor eller med 50 procent. Denna förhöjning
kan synas dryg, synnerligast om man ville af de i gällande resereglemente
stadgade dagtraktamenten söka ledning för sitt omdöme beträffande
storleken af ifrågavarande dagarfvode. Af resereglementet inhämtas
nämligen, att för extra förrättning i statens ärenden dagtraktamente
utgår exempelvis till kansliråd, häradshöfdingar m. fl. med 10 kronor,
till kronofogdar m. fl. med 6 kronor, och vid sådant förhållande kunde
möjligen synas oskäligt, att landtmätaren vore berättigad till ett dagarfvode
af 15 kronor. Men om man tager erforderlig hänsyn till, att
förenämnda aflönade ämbets- och tjänstemän hafva en årsinkomst, som
för hvarje af årets 300 arbetsdagar bereder dem en inkomst per dag
af 15, 20, 25 å 30 kronor, och att det dem enligt resereglementet tillkommande
dagtraktamente endast utgör ersättning, såvidt angår den
tid, som till extra förrättning åtgått, för de af vistelsen utom hemmet
förorsakade särskilda kostnader, hvaremot det dagarfvode af 15 kronor

tjura nu föreslås för don oaflönade landtmätare!!, utgör hela hans inkomst
för dagen och således skall för honom motsvara såväl den atlönade
tjänstemannens dagsinkomst af lön som ock ersättning för omförmälda
särskilda kostnader, så torde näppeligen kunna sägas, att ett dagarfvode
för landtmätaren af 15 kronor är för högt tilltaget.

Jämför man vidare ett dagarfvode för landtmätaren af 15 kronor
med den dagsinkomst, som exempelvis statens landtbruksingenjörer och
jägmästare hafva, så linner man,

att landtbruksingenjörerna hafva en medellön af 2,750 kronor
(högsta lön 3,500 kronor och lägsta lön 2,000 kronor), som, fördelad
på 300 arbetsdagar, motsvarar en dagsinkomst af 9 kronor 17 öre;

att dessa tjänstemän dessutom för syneförrättningår, hvilka i allmänhet
upptaga stor del af deras arbetstid, uppbära samma ersättning
som den lönlöse landtmätaren ocli för sådana arbeten ute å marken,
som icke betalas efter landtmäteritaxan, erhålla dagtraktamente med
4 kronor 50 öre, jämte fritt husrum in. m., som, lågt beräknadt, upptages
till 1 krona eller tillhopa 5 kronor 50 öre, så att — om därtill
lägges deras dagsinkomst af lönen — landtbruksingenjörerna kunna sägas
uppnå en dagsinkomst af minst kronor 9,17+5.50 eller 14 kronor 67 öre;

att jägmästarnes medellön utgör 3,550 kronor (4,600 kronor högsta
och 2,500 kronor lägsta lönen), som fördelad på 300 arbetsdagar, motsvarar
en dagsinkomst af 11 kronor 83 öre;

att jägmästare enligt resereglementet erhålla dagtraktamente med
6 kronor;

och att således deras inkomst för hvarje dygn, som helt och hållet
eller till någon del varit användt till resa, förrättning eller bäggedera
tillsammans, uppgår till kronor 11.8 3+6.0 0 eller 17 kronor 83 öre.

Vidare är att märka, att dagarfvodet kommer till tillämpning
hufvudsakligen under den del af året, då landtmätaren borde vara
sysselsatt med mätning, gradering eller andra sådana arbeten, som för
honom grundlägga sysselsättning i tjänsten jämväl under vintermånaderna,
hvilket däremot i allmänhet icke är förhållandet med de arbeten,
som betalas efter dagberäkning; samt att arbetsdagen vid värderingar
m. m. eller de flesta sådana arbeten, som med dagarfvode gäldas, i
regeln kan beräknas till 10 å 12 timmar eller nära nog lika med 2:ne
arbetsdagar för många andra tjänstemän.

Ytterligare må här påpekas, dels att afvittringslandtmätarne enligt
förnyade nådiga taxan på arfvode åt dylika tjänstemän den 3 december
1880 för hvarje dag, de under sommararbetstiden äro å arbetsstation
inom afvittringslag sysselsatte med arbete för skattläggning eller om 7 -

rådestilldelning, åtnjuta 15 kronor, dels att, om dagarfvodet skulle läggas
till grund för beräkning af en landtmätares hela årsinkomst, denna
inkomst, under förutsättning af oafbruten verksamhet under alla arbetsdagar
och med ett dagarlvode af 15 kronor å förrättningsstället och,
såsom i 3 mom. här nedan föreslagits, af 12 kronor i hemmet, skulle
blifva för exempelvis 100 arbetsdagar å förrättningsstället och 100
arbetsdagar i hemmet 3,420 kronor, hvilket belopp — om man beräknar
årets arbetsdagar till 300 och därifrån drager 40 dagar, som kunna
anses minst åtgå till verkställande af publika renovationer, redovisningar
och årsredogörelser med flera arbeten, för hvilka landtmätaren icke
njuter någon ersättning — motsvarar en dagsinkomst af 11 kronor 40 öre.

Med skäl torde dessutom kunna ifrågasättas, huruvida icke landtmätaren
i likhet med andra tjänstemän borde vara berättigad att utan
minskning af sin inkomst åtnjuta en månads semester. Gör han det
under nuvarande förhållanden, så kommer lian icke till ofvan angifna
årsinkomst.

Här bör erinras, att bland de kommissionslandtmätare, som äro
mest anlitade af allmänheten, de flesta pläga begagna sig af den i
landtmäteriinstruktionen medgifna förmån att använda en eller flere,
högst tre, landtmäteriauskultanter såsom medhjälpare i tjänsten. Då
praxis är, att en sådan tjänstemedhjälpare aflönas med % eller högst
SU af de landtmäteriarfvoden, han intjänar, samt redovisar återstoden
till principalen, ökas alltså dessa landtmätares årsinkomster i förhållande
härefter, så vida icke ålder och aftagande arbetskrafter samtidigt minska
principalens arbetsförmåga och alltså göra ökningen mera skenbar än
verklig.

Enligt nu gällande taxa åtnjuter landtmätare för besiktningar och
värderingar i och för odlings- m. fl. likvider äfvensom för själfva likviderna
betalning efter dagberäkning; dock att godtgörelse för likvidernas
upprättande ej må i något fall beräknas för längre tid än hälften af
den, som till besiktningarna och värderingarna åtgått. I vanliga fall
går så till vid handläggande af nu ifrågavarande slags göromål, att
landtmätaren, hvilkens tid under sommaren är på förhand fördelad
emellan de förrättningar, vid hvilka yttre göromål förekomma, för
besiktningarna och värderingarna disponerar endast ett minimum af tid
och därför icke hinner att på förrättningsstället uppsätta besiktningsoch
värderingsinstrumenten samt uppgöra likviderna, utan måste uppskjuta
dessa arbeten, till dess lian återkommit till sitt hem. Så kan
t. ex. inträffa, att till besiktning och värdering för odlingslikvid åtgått
på förrättningsstället tre dagar samt i hemmet dels två dagar till upp -

rättandet af besiktnings- och värderingsinstrument, arealernas förvandling
i penningar och summering och dels 1 Va dag till själfva likviden.
Vid sådana förhållanden har tvekan rådt, huruvida landtmätare ägde
att debitera dagarfvode för mer än tre dagar för besiktning och värdering
samt 1 Va dag för likvidens upprättande. Önskan att få denna
tvetydighet undanröjd har varit anledningen till införandet i 2 inom.
af orden »för erforderliga besiktnings- och värderingsinstruments upprättande».
Och har styrelse" insett, att dagarfvodet för göromål, som
verkställdes annorledes än ä törrättningsstället, i regeln landtmätarens
eget hem, och för hvilka han ägde åtnjuta betalning efter dagberäkning,
lämpligen kunde bestämmas till 12 kronor.

Det af styrelsen föreslagna öfvergångsstadgande, hvarigenom den
tid, efter hvilkens förlopp den nya taxan skulle tillämpas å göromål,
tillhörande de vid nya taxans trädande i kraft började men ofullbordade
förrättningar, komme att bestämmas kortare än i det till nu gällande taxa
hörande öfvergångsstadgande, har affattats med hänsyn till behofvet
för dem af rikets landtmätare, hvilka icke såsom andra tjänstemän kunnat
erhålla något dyrtidstillägg, att så snart som möjligt komma i åtnjutande
af däremot svarande förmån.

Stockholm den 7 juni 1902.

Underdånigst:

H. RHODIN.

Hugo Ruuth.

FÖRSLAG

OMORGANISATION AF LANDTMÅTERIKÅREN

AFGIFVET DEN 3 AUGUSTI 1903

KUNGL. LANDTMÄTERISTYRELSEN.

Till Konungen.

Vid allmänt landtmätaremöte i Stockholm i november månad 1895
tillsattes en kommitté för afgifvande af förslag till landtmäteriets omorganisation.
Sedan kommittén utarbetat ett utkast till sådant förslag,

blef detta utkast öfversändt till förste landtmätarne i riket med anhållan,
att de ville hvar ocli eu för sitt län föranstalta om öfverläggning
rörande detsamma och till kommittén insända redogörelse öfver hvad
vid sammanträden för sådana öfverläggningar kunde hafva förekommit.
Med anledning af från länen inkomna yttranden gjorde kommittén
ändring i vissa delar af förslaget, hvilket därefter företogs till granskning
af ett uteslutande för sådant ändamål under hösten 1896 hållet
allmänt landtmätaremöte. Detta möte uppdrog åt kommittén att på
grund af den utredning af frågan, kommittén verkställt, samt med
afseende å de från länen inkomna yttranden och hvad vid mötet förekommit
upprätta sådant omorganisationsförslag, som kommittén funne
öfverensstämmande med landtmäterikårens bästa, samt att å mötets
vägnar ingifva detsamma till landtmäteristyrelsen med anhållan, att
styrelsen ville verka för genomförande af en tillfredsställande omorganisation
af landtmäterikåren.

Med anledning häraf ingaf kommittén den 6 mars 1897 till landtmäteristyrelsen
tryckt exemplar af ett utarbetadt betänkande jämte
motiv rörande de hufvudgrunder, som borde iakttagas vid svenska iandtmäteriets
omorganisation.

Enligt dessa hufvudgrunder skulle landtmäteripersonalen bestå af
öfverlandtmätare, distriktslandtmätare, extra landtmätare och landtmäterielever.
Ofverlandtmätarne, liksom deras distrikt, skulle blifva 15; de
skulle icke äga rätt att handlägga förrättningar åt enskilde; de skulle
erhålla en del nya uppgifter åt sig anförtrodda och deras aflöning
skulle utgå med lön, 3,200 kronor, tjänstgöringspenningar, olika i särskilda
distrikt, från 1,200 till 2,000 kronor samt ålderstillägg å 600
kronor efter 5 år. Distriktslandtmätarnes antal skulle vara 100, fördelade
på länen efter förekommande behof men utan bestämda distrikt,
med lön af 1,600 kronor, som skulle kunna höjas efter 10 år med 400
kronor och efter 20 år med ytterligare 400 kronor; hvarjemte distriktslandtmätarne
ägde uppbära arfvode och reseersättning enligt en i viss
män nedsatt taxa. Till hvar och en af 50 hos distriktslandtmätarne
anställda extra landtmätare skulle utgå ett arfvode af 500 kronor och
till hvar och en af ytterligare 30 extra landtmätare 400 kronor att af
landtmäteristyrelsen fördelas.

Enligt det uppgjorda förslaget beräknades staten för landtmäteripersonalen
i länen att uppgå till 269,000 kronor, hvarjämte för organisationens
genomförande följande förslagsanslag ansågos erforderliga, nämligen
till högst 10 ålderstillägg å 600 kronor åt öfverlandtmätare 6,000
kronor, till högst 50 ålderstillägg å 400 kronor åt distriktslandtmätare

20,000 kronor och såsom tillfälligt anslag under öfvergångstiden till
ersättning åt landtmätare, som icke kunna erhålla lön, högst 30,000
kronor. Summan af statsverkets utgifter blefve således 325,000 kronor.
Och om därifrån afdroges de till förste landtmätarne nu utgående
52,800 kronor, återstode 272,200 kronor, som sålunda utgjorde den
summa, hvilken såsom nytt anslag erfordrades af statsverket. Härifrån
borde dock afräknas nyss nämnda belopp å 30,000 kronor, som beräknades
kunna efter 10 år upphöra att utgå. Statsverkets utgift blefve
då 242,200 kronor, hvilken summa vore mindre än den till 254,743
kronor beräknade besparingen för jordägarne genom taxans nedsättning.

Den 12 februari 1894 hade inför Eders Kungl. Maj:t föredragits
underdåniga framställningar angående omorganisation af landtmäterikåren,
hvilka framställningar i väsentliga afseenden öfverensstämde
med de af ofvan nämnda kommitté föreslagna hufvudgrunder, som enligt
kommitténs åsikt borde tillämpas vid omorganisation af 1 andtmäterikåren.
Handlingarne i berörda ärende utvisa, att förste landtmätaren i Norrbottens
län J. E. Nyström under år 1886 hos Eders Kungl. Maj:t gjort
underdånig framställning i fråga om landtmäterikårens omorganisation
i enlighet med af honom angifna grunder och hvarmed han hufvudsakligen
åsyftade att vinna, lindring för jordbruket genom landtmäteritaxans
nedsättning, bättre ställning för landtmätarne genom en lönereglering
för dem och slutligen ändamålsenligare ordnande af ekonomiska
kartverket. Öfver denna framställning afgaf landtmäteristyrelsen underdånigt
utlåtande den 26 oktober 1886, däri styrelsen förklarade sig
anse framställningen i hufvudsakliga delar förtjänt af nådig uppmärksamhet.
Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga
län inkommit med yttranden i ärendet, hemställde landtmäteristyrelsen
i underdånigt utlåtande under år 1891, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
af Riksdagen begära

l:o) för åstadkommande af granskning genom förste landtmätarne
utaf landtmätarnes rese- och arfvodesräkningar jämte öfriga tjänstehandlingar
ett årligt förslagsanslag till belopp af — 19,000 kronor;

2:o) för beredande af etthundra löner för kommissionslandtmätare
å 1,200 kronor — 120,000 kronor; med skyldighet för dem, som åtnjöte
dessa löner, dels att, då det af Eders Kungl. Maj:t pröfvades nödigt,
vara underkastade flyttning från ett län till ett annat och dels att
efter uppnådd pensionsålder - afgå från tjänsten med pension från allmänna
indragningsstaten;

3:o) till ålderstillägg för femtio i tjänsten äldste kommissions 8 -

landtmätare med lön, att utgå efter minst 10 års tjänstgöring- —
20,000 kronor;

4:o) för att såväl för förste laudtmätarne som för de kommissionslandtmätare
ock vice kommissionslandtmätare, kvilka icke innekade lön
på stat, kereda ersättning, motsvarande en nedsättning af deras arfvoden
till */3 af stadgadt kelopp, ett årligt förslagsanslag af — 130,000
kronor; ock

5:o) att Riksdagen ville medgifva, att landtmätarne tillkommande
arfvoden, reseersättningar ock lösen för kartor och liandlingar för alla
förrättningar, som anginge ägoskiften, efter vederkörlig granskning af
kandlingarne ock efter då stadgade grunder, finge af landtränterierna
utbetalas med skyldighet för skiftesdelägarne att — senast vid den
kronouppbörd, som ägde rum under tredje året efter den dag, då
enligt 105 § skiftesstadgan förrättningen af landtmätaren tillkännagifvits
vara afslutad — återbetala reseersättningen och lösen för kartor
och handlingar till fulla beloppet samt arfvoden till */3 af de utbetalade
beloppen;

allt under nådig förklaring att, om dessa framställningar blefve
af Riksdagen bifallna, Eders Ivungl. Maj:t ville förordna, att, så länge
de nödiga anslagen utginge, de arfvoden ock ersättningar till landtmätare
och deras biträden, som i då gällande landtmäteritaxa bestämdes,
med undantag af reseersättningar samt lösen för kartor ock handlingar,
skulle utgå med endast 2/3 af då stadgade belopp.

Sedan detta ärende, på sätt kär ofvan är nämndt, blifvit den 12
februari 1894 inför Eders Kungl. Maj:t föredraget, fann Eders Kungl.
Maj:t de däri gjorda framställningarne icke böra föranleda något förslag
till Riksdagen rörande omorganisation af landtmäterikåren.

Ehuru således tio år ännu icke förflutit, sedan Eders Kungl. Maj:t
funnit skäl att afslå väckt förslag om förändrad organisation af landtmäterikåren,
åsyftande att bereda landtmäteripersonalen eu säkrare
utkomst ock jordägarne lindring i de för laga skiften och därmed jämförliga
förrättningar utgående ersättningar, vågar landtmäteristyrelsen
ändock att i detta ämne nu åter vända sig till Eders Kungl. Maj:t med
eu underdånig framställning, som afser att förbättra landtmätarnes
ställning och minska jordägarnes skifteskostnader och hvari styrelsen
för vinnande af dessa mål kommer att göra underdåniga förslag, kvilka
i väsentliga delar ansluta sig till styrelsens förslag af år 1891 ock
ofvan berörda kommittébetänkande; dock med den olikhet att styrelsen
anser, att landtmäterikårens antal nu så nedgått, att hinder ej vidare
förefinnes för rikets indelande i landtmäteridistrikt.

5!)

Att landtmäteristyrelsen vågar så snart åter påkalla Eders Kungl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet för hithörande frågor beror därpå, att
enligt styrelsens förmenande en snar omreglering af landtmäterikåren
är af behofvet synnerligen påkallad.

De skäl, hvarpå styrelsen stöder denna mening, äro hufvudsakligen
följande:

l:o) Rikets landtmätare befinna sig i ekonomiskt afseende i en
delvis betryckt och i allmänhet bekymmersam eller osäker ställning.
Af sådan orsak ämnar landtmäteristyrelsen nu i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att åt ett begränsadt
antal kommissionslaudtmätare bevilja löner till belopp, som
kunde anses motsvara ungefär en tredjedel af hvad de skäligen må
anses behöfva för sitt eget och sina familjers uppehälle.

2:o) Emedan den del af rikets jord, som ännu icke undergått
laga skifte, i allmänhet utgöres af den mindre bördiga och därför mindre
värdefulla jorden, som alltså har svårare att bära de med laga skiften
förenade kostnader, samt, hvad öfriga landtmätariförrättningar angår,
dessa i regeln beröra ett mindre antal delägare och därför drabba enskilde
delägare mera kännbart, än förrättningarnes omfattning borde
föranleda, håller styrelsen före att, till minskande af jordägarnes kostnader
för landtmäteriförrättningar, de till landtmätarne efter taxa utgående
arfvoden böra nedsiittas i mån åt storleken af de löner, som må varda
landtmätarne af Riksdagen tillerkända.

3:o) Enär klagomål ofta med rätta försports öfver det sätt, hvarpå
laga skiften och andra landtmäteriförrättningar verkställts och hvarigenom
skada och olägenhet ofta tillskyndats jordägarne, anser styrelsen
det vara af största vikt, att en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnes
göromål, än hvad under nuvarande förhållanden kan åstadkommas, blefve
föreskrifven. Då eu sådan tillsyn, som icke lämpligen kan utöfvas af
annan än förste landtmätarne i länen, dock icke skulle kunna anförtros
åt dem under annan förutsättning, än att de icke själfve ägde rätt att
verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilde, men förste landtmätarne,
genom att dem betoges denna rätt, skulle förlora en väsentlig del af
sina nuvarande inkomster, måste ersättning beredas dem genom höjning
af deras nuvarande lön till sådant belopp, att de därigenom finge sin
skäliga bärgning. Och anser styrelsen att å förste landtmätarne borde
läggas utom berörda granskningsgöromål vissa andra viktiga arbeten,
som nu icke åligga dem.

4:o) Det torde vara uppenbart, att det svenska landtmäteriet icke
vunnit den utveckling, att dess utöfvare i allmänhet kunna anses besitta

Landtmätarne
äro i bett of af
lön.

Jordägare
äro i behof
af lindring i
kostnaderna
för landtmäteriförrättningar.

Noggrannare
tillsyn öfver
landtmätarnes
göromål.

Större kunskap
smått hos
landtmätarne.

Statens
behof af
landtmätare.

sådan kunskapsgrad ocli utbildning, att de uppfylla senaste tiders anspråk
på noggrannhet vid ägors mätning eller kunna på tillfredsställande
sätt verkställa en del landtmäteriet närstående göromål, som de redan
nu äga åtaga sig eller som borde anses tillhöra området för landtmätarnes
verksamhet. Men innan säkra utsikter finnas för dem, som
ägna sig åt landtmäteriyrket, att ett omsorgsfullt och nitiskt arbete
skall skänka dem en i ekonomiskt afseende tryggad ställning, torde
kompetensvillkoren å denna tjänstemannabana icke rimligen kunna i
någon väsentlig grad skärpas.

Innan styrelsen går att närmare utveckla de omständigheter,
styrelsen sålunda angifvit såsom grund för förevarande framställning,
vill styrelsen i någon mån belysa en fråga, som vid tal om lönereglering
för landtmätarne ej sällan väckes, nämligen huruvida icke
staten, vid det förhållande att laga skifte redan öfvergått större delen
af Sveriges jord, snart nog skulle kunna alldeles undvara landtmätarne.

På denna fråga måste styrelsen svara ett bestämdt nej. Så länge
delar af fast egendom på land och i stad kunna förvärfvas genom köp
och arf och andra fång, kan staten icke undvara landtmätarne. Staten
lärer nämligen aldrig kunna medgifva, att personer, som icke äga en
viss, af staten fastslagen kompetens, må äga att verkställa jorddelningar,
ej heller att jord delas, utan att därvid iakttagas vissa genom lag
stadgade former. Ty eljest skulle betänklig oreda och osäkerhet uppstå
i fråga om synnerligen viktiga rättsförhållanden. Det är väl sant,
att den större delen af rikets jord undergått laga skifte och att till
följd däraf den del af landtmäteriet, som benämnes skiftesverket, men
som rätteligen borde kallas skiftesverket i inskränkt bemärkelse, inom
en icke så synnerligen lång tid är, med undantag för några få län,
bragt till sin fullbordan. Men skiftesverket i vidsträckt bemärkelse
torde däremot allt jämt komma att påkalla landtmätares tjänsteverksamhet.
Till skiftesverket i vidsträckt bemärkelse torde böra räknas, utom
laga skiften å ''oskiftade byar och hemman,

1) rubbningar af äldre laga skiften för åstadkommande af eu
under årens lopp såsom nödvändig insedd lämpligare ägoreglering och
som redan enligt nu gällande skiftesstadga (3 §) under visst villkor
kunna komma till stånd;

2) delning af ägor, som vid laga skifte antingen uttryckligen
undantag^ såsom samfälligheter för något delägarnes gemensamma
behof eller af annan orsak icke ingått i delningen;

3) förnyad delning af tillförene sänka ägor, hvilka genom sjö -

Öl

sänkning eller annat större vattenafledningsföretag blifVit torrlagda, så
att de kunna liäfdas såsom åker (3 § skiftesstadgan);

4) klyfningar af hemman och lägenheter;

5) af eu eller annan orsak sammanslagna, vid hemmansklyfning
utbrutna ägolotters indelning på annat sätt (rubbning af hemmansklyfning),
och

G) ägostyckningar.

Men utom för nu nämnda slag af landtmäteriförrättningar, hvilka
med ett gemensamt namn kunna kallas ägoskiften, kommer naturligen
såsom hittills landtmätares arbete att erfordras för ägoutbyten, delning
af vägar, hägnader, vattenfall och fiskevatten, uppgående och utstakande
af rågångar, afvägningar, uppgörande af förslag till vattenaftappningar
och väganläggningar samt vid syner af ägodelningsrätter och andra
domstolar med mera. Härtill kommer att, ifall staten funne för godt
att bereda tjänstemännen inom landtmäterikåren en i ekonomiskt afseende
tryggad ställning, utsikt förefunnes, att, genom bibringande åt
landtmätarne af högre utbildning, landtmäteriets uppgifter kunde utvecklas
och utsträckas till områden, som i vårt land hittills ansetts
icke tillhöra landtmätarnes verksamhet, men där man i utlandet redan
länge tillgodogjort sig landtmätarnes fackkunskaper.

En af styrelsen upprättad, härvid fogad grafisk tabell öfver omfattningen
af de under hvart och ett af åren 1879—1902 afslutade
landtmäteriförrättningar (Tab. II) utvisar riktigheten af styrelsens här
ofvan gjorda antagande, att laga skiftenas aftagande i antal icke medfört
minskning i de göromål, till hvilkas utförande landtmätares biträde
erfordras. Tabellen visar nämligen dels att, ehuru, på sätt framgår
af Tab. VII, laga skiftenas omfattning aftagit i mellersta och södra
delarne af riket, ännu icke förmärkts något konstant aftagande i riket
såsom en helhet af omfattningen af afslutade laga skiften, dels ock
att andra förrättningar än laga skiften under år 1902 afslutats till en
omfattning nära fyra gånger så stor som medeltalet däraf för perioden
1879—1888.

Att rikets landtmätare, på sätt styrelsen här ofvan yttrat, i
ekonomiskt afseende befinna sig i en delvis betryckt och i allmänhet
bekymmersam och osäker ställning, torde säkerligen vara för Eders
Kungl. Maj:t bekant. Styrelsen vill dock i detta afseende framhålla
följande.

Aflöningen för de 24 förste landtmätarne i riket utgår med lön
1,500 kronor och tjänstgöringspenningar 700 kronor, hvarjämte ett
ålderstillägg å 400 kronor kan efter tio år tilläggas lönen. Emedan

Landtmätarnes
behof af
löner.

föi-ste landtmätarne i regeln befordras så sent, att de sällan uppnå den
högre lönegraden, åtnjuta alltså de fleste förste landtmätare en aflöning
till sammanlagt belopp af allenast 2,200 kronor. Hvad de utöfver
lönen behöfva för beredande af nödtorftig utkomst för sig och de sina,
äro de hänvisade att söka förvärfva genom verkställande af landtm
äter i förrätt]! i n gar.

Kommissionslandtmätarne och vice kommissionslandtmätarne hafva
däremot ingen aflöning utan äro för sin utkomst helt och hållet beroende
af de uppdrag till landtmäteriförrättningar, som de af jordägarne i
länen kunna förskaffa sig och hvilka ersättas efter en taxa, som visserligen
ofta kännes betungande för jordägarne, men som, oaktadt alltjämt
fallande penningvärde och därigenom fördyrade lefnadskostnader,
icke blifvit höjd efter 1874 år ingång och genom hvilken, på sätt dess
17 § anses utmärka, för landtmätaren beräknats en normalinkomst af
allenast tio kronor per arbetsdag, och det fastän arbetsdagen ofta
tillbringas fjärran från hemmet, så att landtmätaren måste för kost
och husrum afstå en väsentlig del af detta dagarfvode, hvilket är afsedt
att utgöra hans lön och således icke kan likställas med det dagtraktamente,
som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga resereglemente tillkommer
tjänstemän med lön på stat. Men hvad som dock ännu mera än landtmäteriarfvodenas
låga belopp gör de lönlöse landtmätarnes ställning
så synnerligen vansklig, är den omständigheten, att deras inkomster
äro i så hög grad osäkra, emedan de uteslutande äro beroende på
uppdrag af enskilde jordägare, hvilka, där de äro ense i valet om
förrättningsman, enligt gällande bestämmelser äga rätt att med sina
uppdrag vända sig till hvilken landtmätare inom länet de själfve önska,
så att, ehuru landtmäterigöro målen i ett län, om de någorlunda jämnt
fördelades emellan samtliga landtmätare i länet, skulle räcka till att
bereda dem alla eu någorlunda god utkomst, förhållandet ej sällan
varit, att vissa landtmätare haft goda inkomster, under det andra ej ens
kunnat skaffa sig en torftig utkomst. Att länets landtmätare måste
med hvarandra konkurrera om förrätta ingår ne verkar naturligen också
nedsättande både i moraliskt och socialt afseende och har, till stor
skada för kåren, framkallat det ackorderande med jordägarne angående
nedprutning af arfvodena, hvaröfver så mycken klagan af landtmätarne
med rätta förts och som förledt mången landtmätare att genom åsidosättande
af gifna föreskrifter och ett så mycket som möjligt summariskt
tillvägagångssätt motverka följderna af ett för honom ofördelaktigt
ackord.

Hvad styrelsen sålunda anlort synes styrelsen ådagalägga beliofvet
af erfoderliga åtgärders vidtagande, för att landtmäteritjänstemännen
må för sitt maktpåliggande och mödosamma arbete kunna påräkna en
skälig godtgörelse och att de icke vid sjukdom eller tillfällig arbetsbrist
utsättas för risken att sakna det nödvändigaste för sin bärgning.

Bifogade tabell 1, hvilken innefattar utredning rörande landtmätarnes
arfvoden för under de senaste fem åren afslutade förrättningar,
visar,

att medeltalet årsinkomst, beräknadt för hvarje på eget ansvar
arbetande landtmätare i hela riket och efter afdrag af resekostnader
samt aflöningar till medhjälpare och andra biträden under nämnda år,
varit 3,053 kronor, samt

att medeltalet årsinkomst för landtmätarne inom de särskilda
länen varit

Stockholms	län	1,559	kronor
Uppsala	11	2,456	ii
Södermanlands	n	852	n
Östergötlands	ii	1,491	ii
Jönköpings	ii	2,255	ii
Kronobergs	ii	1,707	ii
Kalmar	ii	1,651	ii
Gottlands	ii	2,318	ii
Blekinge	ii	2,371	ii
Kristianstads	ii	2,718	ii
Malmöhus	ii	3,446	ii
Hallands	ii	2,125	ii
Göteborgs och Bohus	ii	2,101	ii
Alfsborgs	ii	1,639	ii
Skaraborgs	ii	2,122	ii
Yärmlands	ii	2,853	ii
Örebro	11	2,201	ii
Västmanlands		2,161	ii
Kopparbergs	ii	3,793	ii
Gäfleborgs	ii	2,463	ii
Västernorrlands	ii	3,173	ii
Jämtlands	ii	4,971	ii
Västerbottens	ii	5,677	ii
Norrbottens	ii	3,843	ii

Då emellertid kommissionslandtmätarnes inkomster uppenbarligen
icke kunna i någon väsentlig mån förbättras genom allmän betydlig

förhöjning af landtmäteritaxans arfvoden, enär den därigenom ökade
kostnaden för landtmäteriförrättningar åt enskilde komme att för jordbruket
blifva allt för betungade, synas de enda utvägarne för förbättring
af landtmätarnes villkor vara dels landtmäteripersonalens inskränkning
till minsta möjliga antal med särskildt tjänstgöringsdistrikt för
hvarje landtmätare och dels statens mellankomst med anslag till
löner.

För att största möjliga arbetsprodukt må kunna åstadkommas
håller styrelsen dock före, att landtmäterigöromålen böra hufvudsakligen
ersättas efter taxa, hvilken bör till fromma för jordägarne nedsättas i
förhållande till storleken af de löner, som beviljas landtmätarne. Att
staten bör bidraga ej blott till förste landtmätarnes utan äfven till
kommissionslandtmätarnes aflöning, synes styrelsen så mycket billigare,
som de viktigaste landtmäteriförrättningarne i regeln icke verkställas
på alla de därvid intresserades begäran utan tvärtom ofta mot vissa
jordägares önskan såsom ett slags tvångsåtgärder för ändamål, som
staten erkänt för sina och som göra det af stor vikt för staten, att
den äger en duglig och pålitlig landtmäteripersonal. För statens plikt
att deltaga i landtmätarnes aflöning talar äfven den omständigheten,
att staten ålagt landtmätarne skyldighet att utan ersättning till generallandtmäterikontoret
aflämna renoveradt exemplar af en mängd förrättningskartor
med beskrifningar. Denna skyldighet, hvartill någon verklig
motsvarighet icke finnes hos andra, ehuru aflönade tjänstemän, har två
hufvudsakliga ändamål, det ena att betrygga och lämna upplysning om
äganderättsförhållanden, och det andra att tjäna till material vid utarbetande
af geografiska och statistiska kartor och beskrifningar öfver
riket. Denna renovationsskyldighet, som först blifvit ålagd under eu
tid, då alla landtmätare hade lön på stat, har alltjämt förklarats åligga
dem och alltid innefattat en i hög grad tryckande börda för landtmätarne,
hvilka naturligen icke kunna anses hafva större förpliktelse
att utan ersättning medverka till dessa statsändamål än hvarje annan
medborgare. Därtill kommer, att, om man ock kunde anse, att landtmätarne
i de åt dem utgående arfvoden hade ersättning jämväl för
renovationsgöromålen, billigheten synes fordra, att utgifterna för de
med renovationsskyldigheten tillgodosedda statsändamål böra drabba
icke ensamt rikets jordägare utan staten såsom sammanfattningen af
rikets alla medborgare.

För jämförelses skull införes här följande, på officiella uppgifter
grundade:

Tablå, utvisande nedannämnda staters utgifter för landtmåteriväsendet
samt dess tjänstemäns antal m. in. år 1901.

1 Areal i kv. . k Horn.	Statsverkens kostnader i Folk- svenskt mängd. mynt. kr. öre	Stats- Stats- verkets verkets kost- kost-nad pr nåd pr kv. individ kilom. kr. öre kr. öre	Statsverkens kostnad i proe. af stadsbudgeten. Statsverkens andel i proc. af landets samtliga landtmäterikostnader.	Antal examinerade tjänstemän.	På hvarje tjänsteman. Antal Folk- kv. ; : mängd.; kilom. 1 : i
i Preussen ... 348,545	34,468,307 11,993,640 —	31	54 —	34,s	70 0,7 5	3,020	116	11,000
I Finland ___1365,590	2,699,744 396,676 50	1	09 —	14,5	34 1	217	1,684	12,441
I Norge ...... 323,645	2,239,880 244,550 —		76 —	10,0	90 0,25	114	'' 2,839	19,648
, Danmark ... 38,455	2,449,540 70,405 —	1	83 —	2,88	15 0,1	134	287	18,280
[ Sverige......<447,862	5,175,228 150,243 60		33 -	2,9	13 0,1	312	1,435	16,587

Emot kommissionslandtmätarnes förseende med fast lön bär man
bort den invändning göras, att, därest den aflönade landtmätaren ej
erhölle förrättningar till sådant antal eller omfång, att de därför belöpande
arfvodena uppginge till samma belopp som lönen, han finge
uppbära lön utan motsvarande arbete; hvarjämte han möjligen kunde
undandraga sig att verkställa landtmäteriförrättningar och sålunda uppbära
lön utan att göra något arbete därför. Häremot vill styrelsen
anföra, att enligt styrelsens mening det vid en lönereglering för landtmätarne
blifver nödigt, att visst tjänstgöringsdistrikt anvisas åt en hvar
kommissionslandtmätare, att distrikten naturligen måste göras så stora,
att, efter hvad som kan med en till visshet gränsande sannolikhet
beräknas, landtmäterigöromålen inom distriktet, hvilka samtliga med
oväsentligt undantag skulle åligga distriktets landtmätare, icke ens
undantagsvis blefve af så ringa omfattning, att icke landtmätaren
gjorde skäl för lönen, hvilken för öfrigt, enligt hvad ofvan är antydt,
icke skulle utgöra den hufvudsakliga delen af hans beräknade inkomster;
hvarförutom stadgande borde finnas, hvarigenom distrikt med aftagande
göromål kunde sammanslås med angränsande distrikt och lönen indragas,
när tillfälle yppades att placera landtmätaren i annat distrikt.
Och om en landtmätare med bestämdt tjänstgöringsområde utan laga
förfall undandroge sig göromålen inom distriktet, funnes ju mot honom
samma lagliga tvångsmedel som mot andra tjänstemän; hvartill kommer,
att. beloppet af den landtmätaren anslagna lönen, vid det förhållande

Minskning i
jordägcirnes
utgifter för
landtmäteriförrättningar.

Landtmäterigoromålens

rättvisa fördelning

emellan landtmätarne.

att lians hufvudsakliga inkomster skulle utgöras af arfvoden enligt
taxa, uppenbarligen icke skulle innebära någon lockelse för honom att
icke med tacksamhet mottaga och utföra de uppdrag: å förrättning-ar
som erbjödes. ö ’

Landets jordägare hafva varit i hög grad betungade med utgifter
för skiftes väsendet i landet, i det de utan nämn värdi bidrag från staten
mast betala alla med skifte af jord förenade kostnader. Då rikets landtmätare,
som utan kostnad för staten tillfört landtmäterikontoren i länen
och i hufvudstaden ett rikligt materiel af kartor med beskrifningar,
med undantag af förste landtmätarne haft nästan sin enda lön i de
arfvoden, de af vederbörande jordägare bekommit för verkställda skiften,
kunna alltså, såsom här ofvan är antydt, jordägare anses hafva bekostat
den dyrbara och för en mängd ändamål anlitade samling af
kartor och handlingar, som förvaras i nämnda arkiv.

Af dessa orsaker och med hänsyn till hvad styrelsen förut i denna
skrifvelse anfört, anser styrelsen rättvisa och billighet fordra, att staten
bereder rikets jordägare någon lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar.
Därigenom skulle staten säkerligen befordra befolkningens
tillväxt och förkofran, särskildt i de nordligaste delarne af
riket, hvarest skiften och klyfningar med däraf följande odlingar och
jordförbättringar eljest icke torde kunna mera allmänt under den närmaste
framtiden komma till stånd.

Den minskning uti ifrågavarande kostnader, som enligt styrelsens
åsikt alltså bör beredas rikets jordägare, synes lämpligast kunna åstadkommas
genom nedsättning i de landtmätarne enligt landtmäteritaxan
tillkommande arfvoden. För att nedsättningen i taxan skall kunna
medföra en verklig lindring i jordägarnes börda, synes emellertid taxenedsättningen
behöfva göras tämligen ansenlig. För att en hvar delägare
i skiftesförrättning må erhålla en verklig lättnad, synes nedsättningen
icke böra göras mindre, än som motsvarar åtminstone en tredjedel
af landtmäteriarfvodet. Men i samma mån som arfvodena enligt landtmäteritaxan
nedsättas, måste naturligen de löner, med hvilka man vill
bereda landtmätarne ersättning för nedsättningen, ökas. För att emellertid
statsverkets utgifter till löner åt de nu oaflönade landtmätarne
icke skola blifva större, än landtmätarnes billiga anspråk på en anständig
utkomst fordra, blifver det nödigt att till det minsta möjliga antal
nedbringa landtmäteripersonalen. Men det är ej nog härmed. Staten
bör uppenbarligen bättre än hittills sörja för, att landtmäterigöromålen,
så vidt som möjligt, någorlunda jämnt må varda fördelade emellan landtmätarne,
så att det icke, såsom nu ej sällan händer, må inträffa, att en

landtmätare erhåller flere uppdrag, än lian ens med biträde af landtmäterielever
och de tre landtmäteriauskultanter, eu kommissionslandtmätare
högst äger använda till medhjälpare i tjänsten, hinner att med
erforderlig skyndsamhet fullgöra, under det eu eller kanske flere andra
landtmätare i länet lida väsentlig brist på arbete och alltså jämväl på
inkomster af tjänsten. Landtmätarne höra därför i fråga om arbetstillgång
göras oberoende af don jordägare i 13 § skiftesstadgan medgifva
rätt att i visst fall själfve välja förrättningsman. För sådant
ändamål anser styrelsen, att det blifver nödvändigt att begagna den
redan genom Eders Kungl. Maj:ts den 6 augusti 1804 utfärdade landtmäteriinstruktion
i dess IG § angifna utväg eller länens indelande i
vissa landtmäteridistrikt, hvart och ett med sin landtmätare.

Frågan om länens indelande i landtmäteridistrikt är eu fråga,
som i snart ett hälft århundrade varit på tal i sammanhang med spörsmål
rörande förbättrande af landtmätarnes ställning. Redan i eu underdånig
skrifvelse den 22 december 1856 yttrade öfverdirektören för
landtmäteriet — vid fråga om undanrödjande af de många olägenheterna
af sättet för förordnandens meddelande till landtmäteriförrättningar
— att eu god utväg i sådant afseende vore den af landtmätarne
i Malmöhus län då föreslagna indelning af länen i vissa landtmäteridistrikt
med hvart och ett sin landtmätare, hvarigenom äfven vunnes,
att landtmätaren erhölle bättre kännedom om folket och lokala förhållanden
än som förut kunnat ske; att han vore närmare till hands
för nödiga upplysningars vinnande i tjänsten; att resekostnaderna, som
vid smärre förrättningar ofta vore högre än förrättningsarfvodet, blefve
obetydliga, och, viktigast af allt, att landtmätaren för erhållna förrättningar,
det ville säga för möjligheten att sig försörja, icke redan vid
förrättningens början stode i tacksamhetsskuld hos någon viss jordägare.

Och i underdånig skrifvelse den 13 augusti 1869 hade landtmäteristyrelsens
chef, generaldirektören Falkman, i frågan rörande
distriktsindelning ett anförande, hvari styrelsen äfven nu kan i hufvudsak
instämma. Däri yttrades bland annat:

Mot distriktsindelningen kunde invändas, att distriktens en gång
bestämda omfång kunde framdeles behöfva förändras. Detta gällde
dock knappast om sådana län, inom hvilka det egentliga skiftesverket
vore afslutadt och smärre landtmäteriförrättningar i alla trakter af länet
behöfdes till ungefär lika antal och beskaffenhet, utan om sådana län,
där flere byar ännu återstode att skifta, ehuru härtill kunde vid uppgörandet
af distriktsindelningen tagas hänsyn på det sätt, att flera
landtmätare anställdes inom distrikt, i hvilka dessa byar funnes. Men

Länens indelande
i landtmäteri
istr Hd.

äfven om förändring- af distrikten i vissa län någon gång- skidle erfordras,
så innefattade detta ingalunda eu olägenhet, som vore större
än fördelarne af distriktsindelningen; och hvarje förändring borde dessutom
blifva obehöflig framdeles, då alla byar förlagts i laga skifte,
hvarefter återstående landtmäteriförrättningars antal, omfång och beskaffenhet
komme att blifva ungefärligen lika öfver allt. Det kunde
äfven invändas, att jordägarne i distriktet kunde äfventyra att få biträde
af mindre dugliga landtmätare. Detsamma kunde dock äfven
sägas med hänsikt till de anspråk i tjensteväg, som jordägare lagligen
hade på t. ex. häradshöfdingar, kronofogdar och häradsskrifvare, hvilka
likväl, oberoende af allmänhetens godtycke, en och en tjänstgjorde
inom sitt noga begränsade, större eller mindre distrikt, och visserligen
icke, om de funnes vara oskickliga eller försumliga, kunde göras oskadliga
lika fort och säkert som landtmätarne, enär beträffande dessa bland
annat gällde den i 13 § 1 mom. af nådiga landtmäteriinstruktionen
meddelade föreskrift, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade
rättighet och skyldighet att vidtaga alla de åtgärder, som i ett eller
annat afseende kunde leda till landtmäteriförrättningars fortgång och
behöriga verkställighet och med gifna föreskrifter öfverensstämde etc.
Det kunde dessutom med allt skäl anmärkas, att jordägarne vore underkastade
det ofvan berörda äfventyret jämväl under dåvarande förhållanden,
hvilka visserligen icke hindrade jordägare att själfve föreslå
äfven den sämste af sitt läns landtmätare och för honom erhålla Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande, därpå många högt
talande exempel funnes. — Vid öfvervägande af alla af generaldirektören
kända olägenheter och fördelar af länens indelande i vissa landtmäteridistrikt
hade han funnit de senare vida större än de förra och ansåge
således: att efter vederbörandes hörande och förslag alla länen borde
indelas i landtmäteridistrikt, därest icke i afseende å något visst län
förekomme sådana omständigheter, som kunde anses innefatta giltiga
skäl till uppskof med distriktsindelningen därstädes; att distriktens
antal icke borde rättas efter det dåvarande och i synnerhet i framtiden
allt för stora antalet landtmätare, hvarigenom distrikten skulle blifva
för små, utan i allmänhet efter domsagornas antal, dock så, att där
domsagorna vore små, icke blott en skulle utgöra ett landtmäteridistrikt,
och där de vore ovanligt stora, eu domsaga skulle kunna omfatta mera
än ett landtmäteridistrikt; att de dåvarande landtmätarne borde fördelas
på distrikten med hänsikt till beräkneliga tjänstegöromål inom
hvarje och med rättighet, där göromålen i eget distrikt tröte, att tjänstgöra
såsom medhjälpare hos landtmätare i annat distrikt; att så vidt

sådant utan förnärmande åt någon laudtmätares lagliga rätt kunde ske,
landtmäteristyrelsen borde fortfarande bemöda sig om förminskning åt
laudtmätarnes antal, till dess att blott en landtmätare funnes i hvarje
distrikt, hvilken skulle vara förbunden att bo inom distriktet och, sa
vidt möjligt, midt uti detsamma samt berättigad och skyldig att, med
biträde af nödigt antal landtmäteriauskultanter, verkställa alla erforderliga
landtmäteriförrättningar inom distriktet utom måhända sådana, som
särskildt omförmäldes i 9 § - och 3 momenten af nådiga landtmäteriinstruktionen;
samt att för verkställande af allt detta intet annat lagligt
hinder syntes förefinnas än möjligen föreskrifterna i 13 § skiftesstadgan,
hvilken paragraf således, därest sådant ansåges erforderligt,
borde ändras.

Landtmäteristyrelsen är öfvertygad om och skall här nedan ådagalägga,
att landtmätarnes antal nu nedgått så långt, att i landtmäteripersonalens
talrikhet icke längre förefinnes hinder för rikets indelande
i landtmäteridistrikt.

I styrelsens ofvan omförmälda underdåniga utlåtande den 26
oktober 1886 uttalade styrelsen beträffande behofvet af landtmätare och
deras antal den mening, att det vore sannolikt att, därest förste landtmätarne
bibehölles vid rättigheten att verkställa förrättningar med undantag
af ägoskiften, hvartill styrelsen hänförde laga skiften, ändringar i
sådana, hemmansklyfningar och med nu nämnda förrättningar sammanhängande
ägoutbyten, inom en icke aflägsen framtid omkring ett hundra
kommissionslandtmätare jämte tills vidare förordnade vice kommissionslandtmätare
skulle nöjaktigt kunna utföra förekommande förrättningar,
hvadan styrelsen icke vågade tillstyrka, att flere än ett hundra löner
för kommissionslandtmätare äskades af Riksdagen.

En begränsning af de aflönade kommissionslandtmätarnes antal
till ett hundra eller till ungefär hälften af de nu, utom förste landtmätarne,
på eget ansvar arbetande landtmätarne, anser sig styrelsen
icke kunna föreslå, i det styrelsen finner behofvet nödvändigt kräfva
ett antal af minst 120 distriktslandtmätare. Styrelsen håller nämligen
före, på sätt här nedan skall närmare angifvas, att en ändamålsenlig
organisation af landtmäterikåren med nödvändighet fordrar, att förste
landtmätarne i ännu större grad, än hvad i styrelsens berörda utlåtande
af den 26 oktober 1886 angifvits, betages rätt att handlägga landtmäteriförrättningar,
hvadan redan af denna orsak betydligt mera landtmäterigöromål
komma att åligga kommissionslandtmätarne, än styrelsen
år 1886 antagit. Härtill kommer, hvad för denna frågas belysande klaf
ännu större vikt, nämligen att laudtmäterigöromålen, i stället för

Antal distriktslandtmätare.

Landtmäteriförrättningarna
hafva
efter 1888
ökats i omfattning
och
antal.

att — såsom styrelsen år 1886 antagit skola under den närmaste framtiden
ske — kafva aftagit i omfång, tvärt om tilltagit, i det att förrättningarna
efter år 1888 ökats både i omfattning och i antal.

Till utredning häraf åberopas härvid fogade Tab. II och Tab. III.

Tab. II framställer grafiskt omfattningen af de under hvart och
ett al åren 1879—1902 afslutade landtmäteriförrättningar. Vid dess
upprättande har mätning och delning af Vio kilometers längdsträckning
ansetts medföra lika mycket arbete och betinga lika stort arfvode som
uppmätning och delning af en hektars yta och därför i tabellen jämväl
blifvit uttryckt i ytvidd.

Tabellen utvisar:

att summan af de vid egentliga laga skiften och andra landtmäteriförrättningar
mätta och skiftade hektar samt mätta och delade
längder under perioden 1879—1889 varit tämligen konstant och motsvarat,
uttryckt i enbart ytvidd, omkring 500,000 hektar årligen:

att sagda summa redan 1890 öfversteg 600,000, 1891 uppgick
till nära 700,000, 1892 till 525,000, 1893 till 800,000, 1894 till eu
million, 1898 till 1 Va million och 1902 till 1 V7 million hektar;

att växlingen i förrättningarnes omfattning under åren 1879 —1902
ungefärligen betecknas af en på tabellen med röd färg utprickad balanslinje,
som vid 1902 års utgång visar nära en million hektar, samt

att uti summan af mätta och skiftade hektar från och med år
1897 ingå ägostyckningar med en areal, som vuxit från ett belopp för
nämnda år af omkring 40,000 hektar till ett belopp för år 1902 af
omkring 450,000 hektar.

Tab. III framställer antalet af under hvart och ettafåren 1878—
1902 afslutade:

a) egentliga laga skiften,

b) alla andra förrättningar utom ägostyckningar och

c) ägostyckningar.

Af tabellen framgår:

att antalet egentliga laga skiften under ifrågavarande tid varit i
nästan oafbrutet aftagande, i det att medeltalet däraf varit under första
femårsperioden 240 om året, under andra femårsperioden 200, under
den tredje 160, under den fjärde 166 och under den sista endast 153; samt

att antalet afslutade andra förrättningar, som år 1878 var 2,214
och år 1888 nedgick till 1,553, därefter varit i stigande, under första
tiden endast obetydligt men efter 1897, då ägostyckningarna tillkommo,
i _ mycket stark progression, så att antalet år 1902 afslutade förrättningar
af ifrågavarande kategori var 3,845, hvaraf 1,687 ägostvckningar.

Då beloppet af det för jorddelningar af olika slag till landtmätare
utgående arfvode är eu ännu säkrare mätare af den a landtmäteriförrättningarne
nedlagda arbetskvantitet än den areal, som blifvit
mätt och skiftad, får landtmäteristyrelsen till upplysning angående
landtmäterigöromålens ökning, åberopa älven bifogade Tab. V och
Tab. VI.

Tab. V framställer summan af de belopp, som lör hvart och ett
af åren 1898 —1902 blifvit jordägarne påförda i de arfvodesräkningar,
hvilka under dessa år blifvit vid afsittande af egentliga Jat/a skiften
till jordägarne utlämnade.

Tabellen utvisar:

att sagda summa för hela riket under de fyra första åren efter
hand nedgått från 786,300 kronor till respektive 526,500 kronor, 476,000
kronor och 363,600 kronor men under år 1902 stigit till 513,300
kronor, och

att nämnda nedgång hufvudsakligen är att tillskrifva förhållandena
i Jämtlands län.

Beträffande Jämtlands län förekommer, att under åren 1898 och
1899 afslutas några synnerligen stora förrättningar, som handlagts
under en lång följd af år före 1898, nämligen laga skifte:

i Vemdalen, som börjats 1879 och tillfört landtmätarne i arfvoden
166,299 kronor,

i Storsjö, som börjats 1886 och betingat landtmäteriarfvoden till
belopp af 55,040 kronor, samt

i Tennäs, som börjats 1887 och för livilket landtmäteriarfvoden
påförts med belopp af 148,328 kronor.

Då statistiken öfver arfvoden för laga skiften under endast en
femårsperiod skulle blifva missvisande, om icke afdrag skedde för någon
del af de arfvoden, som belöpa å sagda under så lång tid som tre femårsperioder
eller därutöfver handlagda förrättningar, synes det vara
riktigast att för dessa göra ett afdrag, hvilket med hänsyn till den tid,
hvarunder de pågått, bör beräknas till 268,600 kronor. Efter afdrag
af denna summa med 232,000 kronor från 1898 års arfvodesbelopp för
Jämtlands län och med 36,600 kronor från 1899 års arfvodesbelopp för
samma län, blifver arfvodessumman för hela riket i afrundade tal:

för år 1898 ............................. omkring 554,300 kronor

1899 ............................. „ 489,900 „

1900 ............................. „ 476,000 „

1901 ........................... „ 363,600 „

1902 ............................. „ 513,300 „

Beloppet af
landtmäteriarfvoden
i
stillande, under
åren
1 SOS - 1002.

Tab. VI framställer summan af de belopp, som för hvart och ett
af åren 1898—1902 blifvit jordägarne påförda i de arfvodesräkningar,
hvilka under dessa ar blifvit vid afslutande af andra landtmäteriförrättningar
än egentliga laga skiften till jordägarne utlämnade.

Tabellen visar, att sagda summa varit i jämnt stigande från ett
belopp för år 1898 af omkring 507 500 kronor till ett belopp för år
1902 af öfver 800,000 kronor.

Tab. V och Tab. VI tillsammans visa att, ehuru arfvodena för
egentliga laga skiften nedgått under femårsperioden, landtmäteriarfvodena
för samtliga förrättningar varit i stigande.

För jämförelses skull fogas härvid en grafisk tabell (N:o VII)
ölver beloppet å de arfvoden, rikets jordägare under hvart och ett af
åren 1867—1902 utgifvit till landtmätare och gode män för afslutade
laga skiften.

Tabellen utvisar:

att beloppet varit under den angifna tiden på det hela aftagande
i Stockholms, 1 ppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Hallands, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands och Kopparbergs län, konstant i Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gäfleborgs och Västern orrl an ds samt
tilltagande i Gottlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;
samt

att för hela riket beloppet, hvilket intill år 1872 var i fallande
men därefter på det hela i stigande, uppgått år 1867 till något mer
än 570,000 kronor, år 1872 till omkring 365,000 kronor och år 1902
till något öfver 570,000 kronor.

Genom hvad af ofvannämnda tabellbilagor sålunda framgår, torde
det vara ådagalagdt, att behofvet af landtmätare i riket numera är
större, än då landtmäteristyrelsen i sina under åren 1886 och 1891 i
anledning al förste landtmätaren Nyströms underdåniga framställning''
afgifna utlåtanden antog, att landtmäterigöromålen i riket icke kräfde
större personal utom förste landtmätarne än 100 distriktslandtmätare
jämte då tillförordnade vice kommissionslandtmätare, hvilkas antal enligt
den hos landtmäteristyrelsen förda matrikel utgjorde 60 utom dem,
som voro anställda vid afvittringsverket.

Den af 1895 års landtmätaremöte tillsatta kommitté för utarbetande
af förslag till hufvudgrunder att iakttagas vid landtmäteriets
omorganisation utgick vid afgifvande af sitt förslag från den uppfattningen,
att landtmäterigöromålen i riket kräfde en personal, utom
förste landtmätarne, af 180 på länen arbetande landtmätare, däraf 100

distriktslandt mätare och 80 extra landtmätare. Ocli denna uppfattning1
delades af 1896 års landtmätaremöte.

Detta antal af ISO med egentliga landtmäterigöromål arbetande
landtmätare anser styrelsen med afseende å de ökade göromål, 1896
års lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring tillfört
landtmätarue, beteckna storleken af den landtmäteripersonal, utöfver
förste landtmätarne, som minst behöfves, om landtmäterigöromålen skola
med önskvärd skyndsamhet kunna handläggas.

Den nuvarande landtmäteripersonalens storlek och de särskilda
landtmätarnes verksamhetsgrad gifver också vid handen, att ett mindre
antal arbetande kommissions- och vice kommissionslandtmätare än 180
icke skulle kunna fylla det verkliga behofvet af landtmätare i riket.
Vid det förhållande att kommissionslandtmätarnes antal är bestämdt
till 120 och förste landtmätarnes till 24, beror personalens storlek i
själfva verket på mängden af befordringar till vice kommissionslandtmätare.
Men då anställning såsom vice kommissionslandtmätare i ett
län icke plägar af landtmäteristyrelsen beviljas, utan att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter förste landtmätarens hörande tillkännagifvit,
att behof förefinnes att förstärka landtmäteripersonalen i länet,
samt förste landtmätarne icke gärna förorda någon ökning af personalen,
hvarigenom arbetsutsikterna för de redan å länet arbetande landtmätarne
skulle minskas, om icke ett verkligt behof föreligger, så måste
man anse, att den personal, som med full verksamhetsgrad är arbetande

i länen, i regeln också uttrycker det antal landtmätare, som är af be hofvet

påkalladt.

Till upplysning om landtmäteripersonalens storlek under de senaste
25 åren och växlingarne inom densamma åberopas i underdånighet
bifogade Tab. IV.

Af denna tabell synes:

att under åren 1879—1897 antalet i hela riket varit i aftagande

och vid sistnämnda års utgång nått ett minimum af 206, däraf 202

varit verksamma,

att efter 1897 antalet varit i stigande till 1902 års ingång, då
det var 221, hvarefter det under 1902 något nedgått, samt

att antalet inom skiftesverket ej verksamme eller sysselsättningsaknande
landtmätare varit år 1878 ej mindre än 41, hvilken siffra år
efter år nedgått, så att antalet overksamme de senaste åren varit endast
en eller två.

Efter det af ofvannämnde 221 landtmätare 9 afgått, utgör personalen
nu 217 landtmätare, däraf 23 förste landtmätare. Af kommissions 10 -

Den nuvarande
landtniäterijper
sonalen.

Antal distriktslandtmätare
i de
särskilda
länen.

landtmätare och vice kommissionslandtmätare finnas således tillsammans
194, däraf två äro overksamme inom landtmäteriväsendet samt 24
utgöras af officerare och andra, som kunna anses utöfva verksamhet,
motsvarande endast ungefär hälften af landtmätarnes i allmänhet. Enligt
denna beräkningsgrund skulle man sålunda komma till ett antal kommissions-
och vice kommissionslandtmätare för närvarande af 180. Då
nu, såsom här ofvan blifvit yttradt, största delen af de rena landtmäterigöromål,
som för närvarande verkställas af rikets förste landtmätare,
skulle komma att läggas å de öfrige landtmätarne, torde det
vara ännu mera uppenbart, att personalen af i distrikten arbetande
kommissions- och vice kommissionslandtmätare icke bör bestämmas till
mindre än 180. Fråga torde i stället kunna uppstå, om dessa 180
landtmätare må anses med erforderlig skyndsamhet kunna medhinna
dem åliggande göromål. Landtmäteristyrelsen vågar dock hysa förhoppning
därom, och grundar denna dels därå, att vid ökad arbetstillgäng
mången landtmätares verksamhetsgrad skall kunna höjas, och dels därå,
att den ökning af landtmäterigöromålen, som blifvit eu följd af ägostyckningslagens
tillkomst, möjligen icke blifver framdeles lika stor som
under den sist förflutna femårsperioden.

Då på grund af hvad här ofvan anförts landtmäteristyrelsen håller
före, att under en tämligen lång följd af år en landtmäteripersonal i
distrikten till ett antal af 180 är af behofvet påkallad, kan styrelsen
vid fråga om lönereglering för landtmätarne icke föreslå, att lön på
stat tillerkännes åt ett mindre antal än 120. Denna siffra synes uppenbarligen
vara väl lågt tilltagen och har af landtmäteristyrelsen valts
allenast af den orsak, att 1885 års riksdag vid beviljandet af 48 pensioner
för kommissionslandtmätarne såsom villkor härför föreskrift,
att antalet kommissionslandtmätare, oberäknadt dem, som voro sysselsatte
vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken,
bestämdes till 120, hvilken siffra torde få anses utmärka det
antal ordinarie landtmätare, som, jämte förste landtmätarne och vice
kommissionslandtmätare, Riksdagen ansåg vara af behofvet påkalladt.

Landtmäteristyrelsen tillåter sig i detta sammanhang uttala den
bestämda mening, att därest, såsom all anledning är att förmoda, landets
jordbruk kommer att utvecklas och förkofras, 120 landtmätare blifver
det minsta antal tjänstemän inom ifrågavarande förvaltningsområde,
som, äfven efter det alla nu oskiftade byar undergått laga skifte,
erfordras för tillgodoseende af landtmäteri väsendets behof i riket.

Att redan nu exakt angifva det antal distriktslandtmätare, som
vid en eventuell distriktsindelning skulle inom hvarje län anställas,

låter sig icke lämpligen göras af den orsak, att, enligt landtmäteristyreisens
mening, icke blott vederbörande myndigheter i länen utan
möjligen äfven länens innevånare borde lämnas tillfälle att yttra sig
om distriktens antal och gränser, innan en definitiv indelning blefve
af Eders Kungl. Maj:t beslutad.

Landtmäteristyrelsen vill dock på grundvalen af det material till
frågans utredning, som styrelsen har att tillgå i de här ofvan åberopade
tabellbilagor äfvensom bifogade i två häften sammanförda uppgifter på
landtmätarnes arfvoden under den sista femårsperioden, i underdånighet
afgifva ett förslag i ämnet.

Om landet skulle indelas i landtmäteridistrikt med hänsyn allenast
till den senaste femårsperiodens årliga medeltal af arbetsprodukt, uttryckt
i det medeltal af arfvode, som under hvart och ett af dessa år tillgodokommit
landtmätarne, skulle de särskilda länens behof af landtmätare
uttryckas med följande tal

Stockholms
Uppsala .....

3,92
9 1 *

Södermanlands
Östergötlands. .

2,70

3,04

2,33

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar........

Gottlands ..
Blekinge ....

5,78

1,42

3,00

3,76

2,20

4,75

3,47

o o

3,13

Kristianstads

Malmöhus.....................

Hallands.......................

Göteborgs och Bohus

Älfsborgs ......................

Skaraborgs .................

Yärmlands .................

Örebro ..........................

Västmanlands ...........

Kopparbergs ...............

Gäfleborgs .................

Västernorrlands ..........

Jämtlands.....................

Västerbottens..............

Norrbottens.................

11,63
26,24
32,00
20,8 6

17,85

JL I ^ O O

11,74

3 9 Q

3,50

1,84

Summa 179,81

Emellertid torde, vid de 180 landtmätarnes fördelande på de olika
länen, hänsyn böra tagas ej allenast till den senaste femårsperiodens
arbetsmängd och landtmätarnes inkomster därunder Titan äfven till den
nuvarande personalens i länen storlek och verksamhetsgrad, till sannolikheten
för de egentliga laga skiftenas snabbare eller långsammare
aftagande i Norrland äfvensom till det af landtmäteristyrelsen kända
förhållande, att i mellersta och södra delarna af riket åtskilliga landtmäterigöromål,
som röra blott en enda person, ej sällan verkställas af
landtmätarne utan att de därtill blifvit af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade, till följd hvaraf sådana förrättningar icke
blifva upptagna i landtmätarnes arbetsförteckningar.

Med afseende fästadt å alla dessa omständigheten anser landtmäteristyrelsen,
att i de särskilda länen borde anställas landtmätare
distriktslandtmätare och extra landtmätare) till följande antal, nämligen:

i Stockholms	4	distrikts-	0	extra	landtmätare
,, Uppsala	Q	y	i		y
,, Södermanlands	2		i
,, Östergötlands	3	v	i	y	it
,, Jönköpings	2	V)	2	y	y
„ Kronobergs	2	V)	1	y	y
,, Kalmar	3		1
,, Glottlands	3		3	• i
„ Blekinge	2	y	0	y	y
,, Kristianstads	2		1
,, Malmöhus	3		1
„ Hallands	2		1
,, Göteborgs och Bohus	4	V)	1	y
,, Ålfsborgs	3	V)	1	y	y
„ Skaraborgs	3	V	1	y	y
„ Värmlands	5		3
,, Örebro	3		1
„ Västmanlands	2	V)	0
,, Kopparbergs	12	y	5	y	y
„ Gäfleborgs	8		4
,, Västernorrlands	8		4
„ Jämtlands	12		10
,, Västerbottens	16		12
„ Norrbottens	14		5	y	y
Summa	120	y	60	y	y

Vid distriktsindelningen och under öfvergången till denna organisation
lära uppenbarligen vissa särskilda, af Eders Kungl. Maj:t stadgade
föreskrifter böra iakttagas. Ehuru frågan härom icke kan förekomma
till pröfning, förr än förevarande underdåniga framställning i
öfriga delar blifvit af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen afgjord, vill
styrelsen dock angifva de hufvudsakliga bestämmelser, som enligt styrelsens
mening borde meddelas rörande distriktsindelningens genomförande.
Styrelsen anser sålunda, att det borde stadgas, bland annat:

att anstånd med distriktsindelning må ske i de län, där sådana
förhållanden förekomme, som ansåges innefatta giltigt skäl till uppskof,
såsom t. ex. i Kopparbergs och möjligen Norrbottens län;

att distriktslandtmätare skulle utnämnas af Eders Kungl. Maj:t
på förslag af landtmäteristyrelsen;

att distriktslandtmätare skulle vara skyldig bo inom distriktet och
i hvarje fall ej Unge beräkna reseersättning för längre väg än från
distriktsgränsen;

att, därest i framtiden skulle visa sig, att göromålen i ett distrikt
blefve så obetydliga, att distriktslandtmätaren ansåges icke göra skäl
för sin lön af staten, förste landtmätaren skulle åligga att ofördröjligen
anmäla förhållandet hos landtmäteristyrelsen, som hade att hos Eders
Kung!. Maj:t göra framställning om distriktets sammanslagning med
ett eller flera angränsande distrikt och lönens indragande till statsverket,
när tillfälle yppades att kunna förflytta landtmätaren till annat
distrikt;

att såväl distriktslandtmätare, för hvilken göromål möjligen trofé,
som äfven kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare,
som ej erhölle distrikt, skulle äga rätt att såsom medhjälpare tjänstgöra
hos distriktslandtmätare; samt

att arfvode för de förrättningar, hvilka vid tiden för distriktsindelningens
trädande i kraft vore påbörjade men ej afslutade, skulle
beräknas efter gällande taxa för de förrättningsåtgärder, som vid sagda
tid vore påbörjade, men för öfriga förrättningsåtgärder utgå efter den
nedsatta taxan.

Hvad härefter angår frågan om storleken af de löner, som borde
tillkomma distriktslandtmätarne, är denna fråga, såsom af det föregående
framgår, hufvudsakligen beroende på storleken af den nedsättning i
landtmäteritaxan, som till jordbrukets fromma skulle göras. Men då
den nuvarande landtmäteritaxan, på sätt ofvan blifvit antydt och styrelsen
i en på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende, af styrelsen
gjord underdånig framställning om förändrad landtmäteritaxa närmare

&Morloken af
distriktslandtmätarnes
löner
ock nedsättningen
i
landtmäteritaxan.

utvecklat, icke är tillräcklig för att, sedan lefnadskostnaderna under den
senaste tiden så väsentligt stegrats, bereda de lönlöse landtmätarne,
hvilka ju icke såsom andra tjänstemän kunnat erhålla något dyrtidstillägg,
en skälig goatgörelse för sitt arbete, hvarförutom de i gällande landtmäteritaxa
ingående arfvoden icke äro väl afpassade efter graden af
landtmätarens å de olika landtmäterigöromålen nedlagda arbete och
besvär, äfvensom delvis utgående efter en invecklad beräkningsgrund
och till följd däraf svåra att till beloppet kontrollera, så anser landtmäteristyrelsen
det vara nödvändigt, att taxenedsättningen beräknas å
en landtmäteritaxa, som undergått de i styrelsens berörda framställning
föreslagna förändringar.

Vidare anser styrelsen, att nedsättning icke bör tillerkännas jordägarne
uti de landtmätarne tillkommande resekostnads- och traktamentsersättningar,
enär dessa motsvara verkliga utgifter, som uppenbarligen
böra till fullo godtgöras. Likaledes håller styrelsen före, att den för
kopia af kartor och afskrift af handlingar utgående lösen, såsom innefattande
afgift för ett uteslutande till vederbörande jordägares nytta
verkställdt göromål, för livilket landtmätaren själf i regeln måste vidkännas
utgifter, bör utan någon nedsättning däri oafkortad utbetalas
till landtmätarne.

De förhöjningar i gällande landtmäteritaxa, som skulle blifva en
följd af bifall till styrelsens i sådant afseende gjorda framställning,
skulle, på sätt den af styrelsen därutinnan förebragta utredning gifver
vid handen, medföra en förhöjning i medeltal i hela riket i de fall,
där alla de särskilda slagen af landtmäteriarfvoden inginge i en räkning
med i det närmaste 16 procent. Om resekostnads- och traktan! entsersättningarne
frånräknas, blifver förhöjningen blott omkring 15 procent.
Ett förrättningsarfvode å exempelvis ett hundra kronor med tillägg af
därmed gemenligen följande kartelösen af omkring 6 kronor skulle,
efter nedsättning af 1/s i arfvodet, lämna landtmätaren en ersättning af

kronor 66,6 7 i arfvode och
,, 6,— i kartelösen eller

tillhopa „ 72,6 7.

Enligt den föreslagna nya taxan, däri förhöjning i lösen för afskrift
af förrättningshandlingar ej blifvit gjord, komme förrättnings -

arfvodet 100 kronor att höjas till ................................................ 115,— kr.

och kartelösen till .............................................................................. 8,2 7 ,,

tillhopa 123,27 kr.

vis 1
eller

Efter en nedsättning enligt den föreslagna nya taxan med exempel -

io af arfvodet 115 kronor, blefve detta .............................. (59,— kr.

med tillägg af kartel ogen .................................................. 8,2 7 ,,

sammanlagdt 77,27 kr.

Skillnaden emellan kr. 77,27 och kr. 72,67 eller kronor 4,50,
motsvarande ungefär 6,2 procent å 72,G7, skulle då kunna anses innebära
det dyrtidstillägg, som komme landtmätaren till del på de inkomster,
lian skulle erhålla enligt taxa.

1 fall, såsom styrelsen vågar i underdånighet hoppas, vid tiden,
då en eventuell lönereglering i den af styrelsen i denna skrifvelse angifva
riktning skulle träda i kraft, en af Eders Kungl. Maj:t fastställd,
på sätt öu är nämndt höjd landtmäteritaxa skulle vara gällande, synes
det styrelsen, som om den nedsättning däri, hvilken till jordbrukets
lindring borde mot vederlag i lön till landtmätarne göras, skäligen borde
bestämmas till något mera än V3 eller till 4/]0 af alla landtmäteriarfvoden
utom resekostnads- och traktamentsersättningar samt lösen för karta
och handlingar, hvarigenom nedsättningen komme att ungefärligen motsvara
en nedsättning af Vs i arfvodena efter nu gällande taxa.

Utom den lindring för jordbruket, som skulle komma detsamma Landtmäteritillgodo
genom nedsättning i landtmäterjtaxan, bör äfven en annan förlkotterande
lättnad kunna beredas jordägarne i den på dem hvilande bördan för af statsverket.
landtmäteri väsendet nämligen, på sätt ofvan är antydt, därigenom, att
statsverket försköte den del af landtmäteriarfvodena, som det skulle
åligga jordägarne att gälda, dock med undantag af resekostnads- och
traktamentsersättning samt lösen för karta och handlingar. Om, i
sammanhang med bestämmelse härom, tillika medgåfves jordägarne
något anstånd med förskottens återbetalande, komme härigenom stor
fördel att beredas både jordägare och landtmätare. Hvad de senare
angår, har landtmäteriarfvodenas direkta uppbörd hos jordägarne alltid
satt landtmätarne i en beroende ställning till jordägarne och ofta gifvit
anledning till misstanke om våld, hvartill kommer, att landtmätarne ej
sällan varit nödsakade att låta förfallet arfvode innestå och därigenom
drabbats af förluster.

Men om staten skulle åtaga sig att förskjuta landtmäteriarfvodena,
blefve det nödvändigt, att arfvodesräkningarne först granskades af förste
landtmätarne. Denna granskning komme äfven jordägarne till godo,
så att de icke, såsom nu ofta är fallet, behöfde känna oro öfver att
betala en räkning, hvars alla poster de icke ägde förmåga att själfva
granska. För att räkningarnas granskning af förste landtmätarne måtte

Ändring i 17
kap. 6 § Hand
el sbal ken.

Beloppet eif
distriktslandtmäiarnes
lön.

kunna verkställas utan allt för mycket arbete å hvarje räkning, blefve
det emellertid nödvändigt, att en enklare och mindre invecklad grund
fastsloges för arfvodenas beräknande än i nu gällande taxa. Af denna
orsak anser landtmäteristyrelsen, såsom ofvan är nämndt, det vara af
synnerlig vikt, att det af styrelsen hos Eders Kungl. Maj:t framställda
förslag till förnyad landtmäteritaxa, enligt hvilket arfvodesgranskning
kunde göras å en fjärdedel af den tid, som nu skulle åtgå därtill, må
blifva af Eders Kungl. Maj:t godkändt.

I 1891 års underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
hade landtmäteristyrelsen föreslagit, att arfvoden allenast för
förrättningar, som anginge ägoskiften, skulle förskjutas af statsverket.
Men då det framför allt för jordägare men jämväl för landtmätarne
vore högeligen önskvärd!, om arfvodena för alla slag af landtmäteriförrättningar
blefve förskotterade af staten, samt olägenheterna för
staten att äfven förskottera arfvoden för förrättningar, som icke kunna
hänföras till ägoskiften, så vidt styrelsen kan förstå, icke komme att
blifva, stora, s}Tnes det styrelsen icke vara lämpligt att i nu ifrågavarande
afseende göra skillnad emellan olika slag af landtmäteriförrättningar.

I fall statsverket skulle komma att förskjuta landtmäteriarfvodena,
lärer däraf följa, att förändrade bestämmelser blifva erforderliga i 17
kap. Handelsbalken till beredande af säkerhet för staten att återfå utlagda
arfvoden, för hvilket ändamål landtmäteriarfvoden borde i fråga
om förmånsrätt likställas med afgäld af fast egendom, hvarom stadgas
i 6 § i samma kapitel.

I fråga om tiden, då det förskjutna landtmäteriarfvodet borde
vara till återbetalning förfallet, delar styrelsen den uppfattning därutinnan,
som uttalats i styrelsens underdåniga utlåtande af år 1891,
hvari förfallotiden föreslagits till senast den kronouppbörd, som äger
rum under tredje året efter förrättningens afsilande.

Den af landtmäteristyrelsen år 1891 föreslagna lön af 1,200 kronor
var tydligen beräknad att utgöra Va af en årsinkomst i arfvoden efter
nu gällande taxa af 3,600 kronor. Men vid det förhållande att eu
sådan årsinkomst efter nu gällande taxa skulle enligt den af styrelsen
föreslagna förnyade taxa, hvarigenom arfvodena blefve liöjda med omkring
15 procent, komma att stiga till omkring 4,000 kronor, så torde
det afdrag af 4/''io, som, enligt hvad landtmäteristyrelsen nu föreslagit,
landtmätarne skulle till jordägarnes fromma vidkännas å sina arfvoden,
böra ersättas med en lön, beräknad till 4/,0 af 4,000, eller 1,600 kronor.
Härigenom blefve landtmätarnes dvrtidstillägg, hvilket enligt hvad ofvan

är visadt skulle blifva synnerligen ringa på den del af deras inkomster,
som skulle utgå i arfvoden, på det hela ökadt i en mot de fördyrade
lefnadsomkostnaderna mera proportionerlig grad.

Till den föreslagna lönen torde ett ålderstillägg å 400 kronor
höra läggas efter fem års tjänstgöring; hvarjämte landtmäter istyrelsen,
med hänsyn därtill, att landtmätarne mera än de fleste andra tjänstemän
äro utsatta för att under sin tjänsteverksamhet nödgas slita ondt
och få sina krafter i förtid nedsatta eller brutna, vågar i underdånighet
hemställa, att distriktslandtmätarne må anses förtjänte att efter tio ars
tjänstgöring undfå ett ytterligare ålderstillägg å 400 kronor.

Styrelsen har med afseende å utsikterna till befordran till distriktslandtmätare
beräknat, att 80 distriktslandtmätare möjligen kunde på
en gång vara berättigade till ålderstillägg och att 40 af dem tjänat i
tio år och således kunde göra anspråk på det andra ålderstillägget.

Såsom villkor för erhållande af dessa ålderstillägg torde lämpligen
böra stadgas skyldighet för distriktslandtmätare att, undei föregående
tjänstgöring i denna egenskap, hafva afslutat landtmäteriförrättningai,
som betingat arfvoden till belopp i medeltal årligen af 3,200 kronor,
likasom skyldighet torde höra aläggas distriktslandtmätare att afgå från
tjänsten vid fyllda 65 år, om han da innehar sa många tjänståi, att
han är berättigad till pension.

Då distriktslandtmätare och extra landtmätare skulle hafva alldeles
samma tjänsteåligganden och således tillgodoföra det allmänna och
rikets jordägare alldeles samma slag af arbete, samt kommission slandtmätare
och vice kommissionslandtmätare hittills åtnjutit, ersättning för
sina arbeten efter samma taxa, synes det icke vara billigt, att efter
distriktsindelningens genomförande extra landtmätarne, hvilka icke
erhölle lön på stat, eller de kommissions- och vice kommissionslandtmätare,
som af en eller annan anledning icke erhölle .distrikt, skulle
nödgas verkställa landtmäteriförrättningai- mot ersättning, som, trots
dyrare tider, blifvit till jordägarnes bästa så nedsatt, som landtmäteristyrelsen
nu föreslagit. På dessa skäl anser styrelsen, att ett särskildt
förslagsanslag borde stå till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, för att nu
nämnda slag af landtmätare, till ett antal af högst 60, därur kunde
beredas vederlag för den nedsättning af deras arfvoden, som skulle
blifva en följd af taxenedsättningen till jordbrukets fromma.

Vederlag för
nedsättning i
taxan till vice
/.• ommissionslandtmätare

och öfvertalige
kopimissionslandtmätarc.

Fördelning eif
göromålen
emellan distrikts-
och
extra landtmätare.

Tillägg till
13 § skiftesstadgan.

Hvad angår storleken af detta vederlag torde deisamma, om
dessa landtmätare knnde anses äga laglig rätt att erhålla vederlag,
böra bestämmas till belopp, motsvarande 4/,0 af utaf dem intjänade
arfvoden, dock ej utöfver sammanlagdt 1,600 kronor. Då emellertid
någon verklig rätt härtill väl knappast kan anses finnas ens för de vid
organisationens genomförande befintliga kommissions- och vice kommissionslandtmätare,
utan deras anspråk i förevarande afseende torde
få grundas allenast å billigheten att icke nödgas fä sina tjänstegöromål
godtgjorda efter en för dem mindre fördelaktig grund än den, som var
gällande, då de utnämndes eller konstituerades till sina innehafvande
befattningar, håller styrelsen före, att vederlaget — med hänsyn därtill,
att summan af distriktslandtmätarnes inkomster beräknats böra blifva
omkring 4,000 kronor, däraf 1,600 kronor skulle utgå i lön och omkring
2,400 kronor i arfvoden, och att denna summa, på sätt ofvan angifvits,
erhållits genom böjning med 15 procent af en beräknad inkomstsumma
enligt nu gällande taxa åt 3,600 kronor — borde bestämmas till
skillnaden mellan 3,600 kronor och 2,400 kronor eller 1,200 kronor
och alltså utgå med Vio af intjänade arfvoden, dock högst med 1,200
kronor.

Om den föreslagna distriktsindelningen kunde genomföras om fem
år, skulle landtmäteripersonalen, med afseende å hittills inträffad afgång
och med någon minskning i landtmäteriauskultanternas befordran till
vice kommissionslandtmätare, sannolikt hafva nedgått så, att, med
inberäknande af några till landtmäteristaten hörande officerare, blott
skulle finnas omkring 15 kommissions- och vice kommissionslandtmätare,
som, under förutsättning att distrikten skulle vara 120, ej skulle kunna
erhålla distrikt. A andra sidan skulle då finnas riklig tillgång på
auskultanter, som vore väl meriterade till befordran till extra landtmätare.

I fråga om fördelningen af göromålen emellan distriktslandtmätarne
och de i länet anställda extra landtmätare anser landtmäteristyrelsen,
att det bör tillkomma Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
fortfarande torde böra meddela landtmätarne förordnanden å de förrättningar,
som åt dem uppdragas, att tillse, det distriktslandtmätare icke
får så många tjänstegöromål sig anförtrodda, att de icke kunna inom
behörig tid fullbordas, och att, i sådant fall, efter förste landtmätarens
hörande, förordna någon extra landtmätare eller distriktslandtmätare,
som tilläfventyrs saknade full sysselsättning i tjänsten.

Om Eders Kungl. Mai:t skulle gilla landtmäteristyrelsens underdåniga
framställning rörande rikets eller tills vidare de flesta länens

indelande i landtmäteridistrikt äfvensom styrelsens mening rörande sättet
för do extra landtmätarnes förseende med förrättningar, lärer till 13 §
skiftesstadgan böra fogas ett tillägg af ungefär följande innehåll:

År län indeladt i landtmäteridistrikt, skall, där ej för särskildt
fall är annorlunda stadgadt eller laga hinder eljest möter, vederbörande
distriktlandtmätare förordnas att förrättningen verkställa, så vida han
ej redan har så många ofullbordade landtmäteriförrättningar, att nya
tjänstegöromål icke kunna med önskvärd skyndsamhet af honom fullbordas,
i hvilket fall Konungens befallningshafvande må, efter förste
landtmätarens hörande, förordna annan behörig landtmätare inom länet.

Det torde vara ovedersägligt, att skiftesdelägare i allmänhet icke
äro i stånd att verkställa någon på sakkunskap grundad granskning af
ett skifte. De hafva uppenbarligen mindre förmåga än t. ex. rättssökande
vid domstolarne att själfva kontrollera den påkallade ämbetsåtgärden.
Och dock hafva skiftesdelägare i regeln synnerligen stora
intressen att bevaka.

Detta oaktadt är någon fullt verksam granskning af skiftes- och
därmed likartade förrättningar icke i lag stadgad. Visserligen skola
skiften och sådana landtmäteriförrättningar, i fråga om hvilka stadgats,
att de, för att medföra rättslig verkan, skola af ägodelningsrätt eller,
hvad ägostyckningen angår, af ägodelningsrätts ordförande pröfvas och
fastställas, undergå granskning, därvid vederbörande har att noga tillse
och pröfva, att de äro lagligen beskaffade. Men utom det att ägodelningsrätten,
som icke har någon ledamot med bildning i landtmäterikunskap,
af sådan orsak icke kan ägna förrättningarne någon granskning
i tekniskt afseende, är ägodelningsrättsordförandenas tid i allmänhet
så upptagen af öfriga till domareämbetet hörande göromål, att den
af lagen påbjudna materiella pröfning af landtmäteriförrättningarna
vanligen inskränker sig till granskning allenast af, huruvida laga former
blifvit iakttagna. Och till och med denna granskning blifver mången
gång, då ägodelningsrättens ordförande, såsom onekligen ofta är händelsen,
utgöres af någon i domarevärf synnerligen oerfaren uug man,
högeligen otillfredsställande.

Af dessa orsaker är det ingalunda sällsynt att, då karta och
handlingar till fastställda skiften och hemmansklyfningar, för utredning
af ett eller annat till domstol instämdt äganderättsspörsmål, blifva

Angående
lönereglering
åt förstelandtmät
ar ne.

Granskning af
distriktslandtmätarnes
förrättningar.

föremål för granskning, eller då publika renovationer af skifteskartor
mottagas i generallandtmäterikontoret, sådana fel upptäckas, att förrättningarna
icke bort genom meddelad fastställelse erhålla karaktär af
lagligen beskaffade förrättningar.

Förste landtmätarne, hvilka i sin egenskap af föreståndare för
länens landtmäterikontor till förvaring emottaga landtmätarnes alla
koncepthandlingar och kartor och som af sådan anledning borde vara
de tjänstemän, som hade att utöfva den närmaste tillsynen öfver, huru
de på eget ansvar arbetande landtmätarne i länet verkställa dem
anförtrodda förrättningar, hafva enligt gällande bestämmelser icke
erhållit befogenhet därtill. De skola visserligen tillse, att landtmätarnes
konceptkartor och handlingar inom föreskrifren tid aflämnas, samt,
hvad medhjälpare och elever angår, hafva noga uppsikt, huru de sina
skyldigheter fullgöra. Däremot åligger det förste landtmätarne beträffande
öfrige landtmätare endast att hos landtmäteristyrelsen anmäla de tjänsteförseelser,
som af de inom länet tjänstgörande landtmätarne begås och
komma till förste landtmätarens kännedom. För öfrigt äro förste landtmätarne
likasom öfrige landtmätare berättigade att sysselsätta sig med
landtmäteriförrättningar af alla slag och hafva i afseende å redogörelsen
därför samma skyldigheter som öfrige landtmätare.

Emot lämpligheten af en sådan organisation erinrades redan under
år 1850 af öfverdirektören för landtmäteriet: att förste landtmätaren
knappt kunde utöfva den honom åliggande noggranna uppsikt öfver
medhjälpare och elever, emedan, då dessa saknade rättighet till själfständig
verksamhet, han ej af några dem handlagda arbeten kunde
inhämta, i hvad mån de voro flitiga och skickliga; att denna uppsikt
dessutom vore mindre nödig, emedan medhjälpare och elever sysselsattes
under ansvar af sina principaler, i hvilka de sålunda hade sina
närmaste och naturligaste kontrollanter; att däremot en noggrann tillsyn
öfver dem, som hade rätt till själfständig verksamhet, eller de på
eget ansvar arbetande landtmätarne voro af mycken vikt och således
borde åligga förste landtmätaren, i stället för att han blott ägde angifva
tjänsteförseelser, som möjligen komme till hans kännedom; att förste
landtmätaren vore sin egen kontrollant i fråga om de af honom författade
kartors och handlingars afkunnande; att han således vore i
tillfälle att obehörigen förminska sin renovationsskyldighet; att om han
detta gjorde, han likväl måste blunda, när landtmätarne gjorde på
samma sätt, emedan han eljest, om han begagnade sin angifvarerätt i
fråga om landtmätarnes tjänsteförseelser, blottställde sig för anmärkningar
från deras sida; och att sålunda något själfständigt eller lagligt

förhållande af förman och underlydande emellan förste landtmätaren
och öfrige landtmätare icke funnes.

För att förste landtmätarne måtte blifva fullt opartiske vid utöfvande
af den granskning af distriktslandtmätarnes förrättningar, som landtmäteristyrelsen
på ofvan nämnda grunder anser böra åläggas förste
landtmätarne, och på det att de icke måtte af andra göromål blifva
förhindrade från att med noggrannhet och omsorg utöfva en dylik
maktpåliggande och tid kräfvande tillsyn, fordras, att nådig föreskrift
varder i landtmäteriinstruktionen meddelad, hvarigenom förste landtmätarne
betages rätt att befatta sig med landtmäterigöromål för enskildes
räkning.

Den sålunda ifrågasatta granskning synes, i det fall att besvär
varda öfver landtmäteriförrättningar anförda, böra verkställas, innan stadgan.
dessa till pröfning företagas, hvadan det borde åligga förrättningsmannen
att ofördröjligen efter förrättnings afslutande insända karta
och handlingar för granskning till förste landtmätaren. Förste landtmätaren
skulle därefter, så fört hans öfriga tj än stegöro mål sådant medgåfve,
verkställa granskning af förrättningen samt i utlåtande, som
jämte kartan och handlingarne skulle till ägodelningsrättens ordförande
skyndsamt insändas, tillkännagifva: om anledning förefunnes till antagande,
att sådant fel blifvit vid mätningen begånget, att delägare
däraf tillskyndades verkligt lidande, om fel begåtts vid uträkning och
summering af arealer, vid uppskattningsinnehållets beräknande och
summering, vid häfdeförteckningens upprättande, vid beräknandet åt
det å hvarje delägare efter delningsgrund belöpande ägobelopp, vid
den för delningen verkställda uträkning af styckade ägofigurer, vid
de odelade ägofigurernas uppförande å de särskilda ägolotterna, vid
beräkningar för likvider med mera samt huruvida förrättningen jämväl
i öfrigt vore lagligen beskaffad. Om förste landtmätaren i sitt utlåtande
visat sannolika skäl till antagande, att sådant mätningsfel begåtts, som
ofvan är sagdt, borde ägodelningsrätten, innan fastställelse af förrättningen
meddelades, låta genom förste landtmätaren undersöka mätningen.
Om dylikt fel därvid ådagalades, komme naturligen, utan
att föreskrift därom behöfde i skiftesstadgan införas, den påföljd att
af ägodelningsrätten stadgas, som i 133 § skiftesstadgan är föreskrifven
för det fall, att landtmätare vid ägomätning begagnat biträde af därtill
obehörig person, nämligen att förrättningen förklarades ogilld och skyldighet
ålades landtmätaren att på egen bekostnad omgöra såväl mätningen
som förrättningen i öfrigt i alla erforderliga delar.

Höjning af
förste landtvidt
ar nes
löner.

Betydelsen af
landtmäterifÖr
rättning ar -nes granskning
af förste
landtmätarne.

Om rättighet att verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilde
betoges förste landtmätarne, kom me de att därigenom förlora en väsentlig
del af sina nuvarande inkomster. Därför måste ersättning beredas dem
genom höjning af deras nuvarande löner, hvilka äro satta till sitt nuvarande
låga belopp af 2,200 kronor med ett ålderstillägg å 400 kronor
efter 10 år af den orsak, att man beräknat, att förste landtmätarne
genom arfvoden för verkställda förrättningar skulle erhålla erforderlig
fyllnad, hvarför också på förste landtmätarne icke lagts tjänstegöromål
till det allmännas nytta i sådan grad, att de af dessa tjänstegöromål
erhålla full sysselsättning.

Då förste landtmätarne, såsom de i allmänhet mest kunnige och
ansedde landtmätarne i länen, i regeln erhållit förordnanden å förrättningar
till ganska stor omfattning, lärer billigheten fordra, att det
belopp, hvarmed förste landtmätarens lön borde ökas, sattes så högt,
att det motsvarade hvad förste landtmätarne kunna anses i medeltal
per år hafva förtjänat på af dem verkställda förrättningar och i alla
händelser så högt, att deras lön beredde dem och deras familjer en
anständig bärgning.

Staten skulle således få vidkännas en ej obetydlig årlig utgift för
fyllande af förste landtmätarnes lönebehof.

Fråga torde med anledning häraf kunna uppstå, om den granskning
åt de öfrige landtmätarnes förrättningar, hvilken skulle påkalla sagda
utgift, innebär ett så viktigt statsändamål, att stateD därför borde
ålägga sig någon nämnvärd utgift.

Landtmäteristyrelsen vågar jakande besvara denna fråga och
tillåter sig till belysande af frågan erinra om, hvilken mängd af landtmäteriförrättningar
årligen blifva af ägodelningsrätterna och Eders
Kungl. Maj:ts högsta domstol ändrade eller till och med helt eller
delvis undanröjda på grund af felaktigheter, som äro en följd allenast
af vårdslöshet eller försummelse, som landtmätarne säkerligen icke
skulle låta komma sig till last, om deras förrättningar af ifrågavarande
slag komme att blifva underkastade granskning af en med deras arbetsmetoder
förtrogen och i yrket skicklig person. Landtmäteristyrelsen
är förvissad om, att mången landtmätare ofta på ett synnerligen summariskt
sätt handlagt sina förrättningar, i förhoppning att klander
mot förrättningen ej skulle af delägarne anställas och att förrättningen
skulle utan anmärkning kunna genomgå den, såsom ofvan är sagdt, ej
sällan tämligen ytliga granskning, ägodelningsrätterna vid fråga om förrättningars
fastställande ägna dem. Härtill kommer, att den granskning
i tekniskt hänseende, som förste landtmätarne skulle underkasta för -

rättningarne, komme att motverka vårdslöshet och försummelse af landtmätarne
i sådana afseenden, i hvilka förrättningarne för närvarande
icke undergå någon som helst granskning. Och huru betydelsefull
för en rättvis ägodelning en dylik granskning borde blifva, ligger i
öppen dag.

Vid pröfning af frågan, huruvida staten bör ålägga sig utgifter
för att möjliggöra sådan granskning af distriktslandtmätarnes förrättningar,
som landtmäteristyrelsen nu tillåtit sig förorda, uppstår naturligen
jämväl det spörsmål, huruvida förste landtmätarne, som i denna
egenskap enligt nu gällande bestämmelser icke hafva mera göromål
sig anförtrodda, än att de kunna äga tid att i ej ringa omfattning på
enskildes ansökan verkställa landtmäteriförrättningar, komme att få full
sysselsättning i tjänsten genom att åläggas den ifrågasatta granskningsskyldigheten,
så att de alltså kunde sägas göra skäl för de ökade löner,
staten beviljade dem.

Ehuru granskningen af de underlydande landtmätarnes förrättningar
gifvetvis komme att kräfva mycken tid, anser landtmäteristyrelsen likväl,
att i åtskilliga län förste landtmätarne icke Unge sin arbetstid fullt
upptagen. Denna mening har också, dock före ägostyckningslagens
tillkomst, delats både af landtmäteristyrelsen i dess ofvanberörda underdåniga
utlåtande af år 1891 och af den utaf 1895 års landtmätaremöte
tillsatta organisationskommitté.

Af sådan orsak förordades af nämnda kommitté, att vissa län
sammansloges med ett eller två andra län till ett gemensamt förste
landtmätaredistrikt men med bibehållande af landtmäterikontor i de
särskilda länen. Och landtmäteristyrelsen ansåg i sagda utlåtande en
dylik sammanslagning såsom möjlig, men tilltrodde sig icke, vid det
förhållande att en sammanslagning skulle medföra åtskilliga olägenheter
för länens innevånare, att kunna framställa förslag i sådan riktning.

Med den uppfattning, landtmäteristyrelsen för närvarande hyser
beträffande vikten af att i hvarje län finnes ett landtmäterikontor och
en förste landtmätare såsom verklig förman för de öfrige landtmätarne
i länet, anser styrelsen två eller flera läns sammanslagning till ett
distrikt ej allenast synnerligen menlig för det allmänna och för länets
innevånare utan äfven obehöflig för vinnande af ändamålet att gifva
förste landtmätarne full sysselsättning i tjänsten, i det styrelsen håller
före, att, utom ofvanberörda granskningsarbete, äfven andra maktpåliggande
tjänstegöromål böra läggas å förste landtmätarne, likasom
att deras skyldighet att tjänstgöra å landtmäterikontoret bör i väsentlig

Fråga om två
eller tre län
möjligen skulle
kunna förenas
till ett
förste landtmätaredistrikt.

grad utsträckas, så att kontoret med dess kartor och handlingar må
kunna oftare, än enligt nu gällande bestämmelse behöfver ske, hållas
tillgängligt för allmänheten.

Med denna åsikt skulle icke erfordras någon utredning angående
de påstådda olägenheterna af sammanslagning. Styrelsen vill dock
framhålla några omständigheter till stöd för sin uppfattning, att olägenheter
verkligen komme att uppstå af att två eller flera län sammanfördes
till ett gemensamt förste landtmätaredistrikt.

Därvid torde först böra tagas i öfvervägande, om sammanslagning
möjligen skulle kunna göras på det sätt, att de till landtmäterikontoret
i ett län hörande kartor och handlingar flyttades och sammanfördes
till ett gemensamt arkiv med kartorna och handlingarne i landtmäterikontoret
i ett annat län. Men utom kostnaderna för och risken med
eu sådan flyttning, måste staten för en dylik sammanslagning vidkännas
ganska afsevärda utgifter för anskaffande af tillräckliga och för eldfara
skyddade lokaler, som säkerligen icke skulle kunna inredas i de nuvarande
länsresidensen eller till länsstyrelserna upplåtna byggnader.
De till de nuvarande landtmäterikontoren hörande arkiv, där upplysningar
kunna erhållas i frågor om äganderätt till jord samt jordpossessioners
areal och beskaffenhet, äro emellertid af synnerligen stor
vikt både för länets jordägare och vederbörande länsstyrelse. Och det
är enligt landtmäteristyrelsens åsikt synnerligen angeläget, att dessa
arkiv äro lätt tillgängliga. Därför håller styrelsen före, att, äfven om
kostnaderna för arkivlokalers anskaffande ej skulle utgöra hinder för
två eller tre arkivs sammanförande till ett, så stora olägenheter dock
skulle uppstå af en sådan anordning både för länsstyrelserna och jordägarne
i de län, från livilka de nuvarande landtmäterikontorens arkiv
komme att flyttas, att en sammanslagning på sådant sätt af två eller
tre förste landtmätaretjänster icke lärer kunna ifrågasättas.

I fall vissa län skulle sammanslås till ett gemensamt förste landtmätaredistriktet,
torde det därför blifva nödvändigt att bibehålla de
nuvarande landtmäterikontoren i länen. Förste landtmätarne i de till
ett distrikt sammanslagna länen skulle således göras till föreståndare
för de särskilda landtmäterikontoren inom distriktet. Han skulle naturligen
bo i den ena residensstaden och, för hvarje gång kontoret i någon
af de andra residensstäderna skulle hållas tillgängligt vare sig för allmänheten
eller länsstyrelsen, företaga resor till dessa städer. Då förste
landtmätarne äro ansvariga för landtmäterikontorens vård samt efter
inventering emottaga och till efterträdare öfverlämna kontorens kartor
och handlingar, skulle medgifvande icke lämpligen kunna lämnas ens

åt länsstyrelsernas ärabets- och tjänstemän att vid andra tillfällen, än
då förste landtmätaren vore å kontoret tillstädes, få tillgång till därvarande
arkiv. I de residensstäder, där förste landtmätare icke vore
boende, skalle landtmäterikontoren således icke annat än undantagsvis
vara tillgängliga å andra tider, än då det enligt gifven föreskrift ålåge
förste landtmätaren att hålla dem öppna. Men att med våra dagars
lifliga verksamhet å handelns och näringarnes områden störa olägenheter
skulle följa af en anordning, hvarigenom tillgången till ifrågavarande
arkiv försvårades, torde icke behöfva vidare utredas. Man
kan nog invända, att äfven under nuvarande förhållanden landtmäterikontoren
icke annat än undantagsvis äro öppna andra tider, än i 29 §
landtmäteriinstruktionen är stadgadt eller å första och sista söckendagen
i hvarje månad. Men då förste landtmätarne, som enligt föreskrift i
samma paragraf skola hafva sin bostad i länets residensstad eller högst
eu half mil därifrån, utan undantag bo i residensstäderna, har den
praxis utvecklat sig, att, då de icke hafva förrättningar på landet, de
hålla landtmäterikontoren tillgängliga åtskilliga dagar i månaden och
naturligen, om hinder ej möter, alltid hålla dem öppna på tillsägelse

från länsstyrelsen. ^ o

Den förste landtmätare, som vore föreståndare för två arkiv,
måste uppehålla sig än i den ena än i den andra residensstaden, och
detta icke endast då arkiven enligt föreskrift skulle hållas tillgängliga
utan äfven vid många andra tillfällen. Sålunda kunde han naturligen
icke i regeln utan särskild resa till vederbörligt arkiv meddela utlåtande
i till honom remitterade ärenden rörande fastigheter i annat
län, än dät han hade sitt hem. Och ifall något från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, landtmäteristyrelsen eller någon domare i distiiktet
för utredning öfverlämnadt ärende vore af synnerligen omfattande art,
kunde det inträffa, att han för verkställighet af därför erforderlig
arkivforskning finge flera veckor uppehålla sig i residensstad utanföi
det län, där han bodde.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att resekostnads- och
traktamentsersättningar till de förste landtmätare, som vore föreståndare
för två eller tre landtmäterikontor, skulle årligen förorsaka statsverket
ganska betydande utgifter.

Härtill kommer att, då förste landtmätaren af härads- och ägodelningsrätter
påkallades såsom biträde vid förrättningar ute å marken,
utgifter af nyssnämnda slag ofta komme att drabba vederbörande jordägare
till betydligt högre belopp än under nuvarande förhållanden.
Och ofta skulle det säkerligen hända, att jordägare, som i angeläget

ärende ville träffa förste landtmätaren under tiden mellan de för arkivens
öppenhållande bestämda dagar, förgäfves doge göra kostsamma resor
till den residensstad, där förste landtmätaren bodde.

Då de förste landtmätare, som skulle förena tjänstgöring å landtmäterikontoren
i två eller tre län, komme att lyda under två eller tre
länsstyrelser, komme olägenheter antagligen att uppstå däraf. En länsstyrelse
ansåge t. ex., att visst ärende påkallade förste landtmätarens
omedelbara och skyndsamma utredning, under det att samma fordran
samtidigt ställdes på honom af annan länsstyrelse beträffande ärende
under dess handläggning. Kollisioner och skadliga dröjsmål i allmänna
ärendens utredning skulle således häraf lätt uppstå. Och det biträde
med anskaffande af upplysningar rörande äganderättsförhållanden, som
länens jordägare under nuvarande förhållanden i de flesta län rikligen
erhålla af förste landtmätarne, skulle för de förste landtmätare, som
hade att lyda under två eller tre länsstyrelser, mången gång blifva
svårt eller till och med omöjligt att lämna.

göromåTböm Sedan land!mäteristyrelsen sålunda sökt visa, att betydande olägen läggaså

förste heter skulle komma att blifva följden af två eller tre läns sarnmanlandtmätarnc.
slagning, till ett gemensamt förste landtmätaredistrikt, skall styrelsen
nämna vissa tjänstegöromål, som enligt styrelsens åsikt äro af trängande
behof påkallade och af beskaffenhet att böra läggas å förste landtmätarne.
,

Hit vill styrelsen i första rummet hänföra ett arbete, som här i
riket ännu icke ingått i området för någon förvaltningsgren, nämligen
förande af ett fullständigt jordregister med därtill hörande kartor eller
så kalladt katasterverk.

Fråga om ett Upprättandet af ett katasterverk för riket är enligt landtmäteri verk

förVikct. styrelse.ns åsikt ett nödvändigt villkor för beredande af trygghet i
jordbesittning samt ordning och reda i rikets för närvarande på många
ställen mycket invecklade jordförhållanden. Katasterverket skulle således
komma att trygga äganderättsförhållandena och kreditväsendet i hvad
de angå fast egendom på landet. Därjämte synes det styrelsen, som
om en ändamålsenlig och rättvis fastighetsbeskattning svårligen skulle
kunna åstadkommas annat än på grund af de upplysningar, som af
jordregistret skulle kunna hämtas. Detta register torde nämligen efter
mönster af det katasterverk, som i Finland upprättats på grund af

nådig förordning den 12 juni 1895, böra innehålla hufvudsakligen
följande uppgifter, nämligen: hvarje jordegendoms — hemmans, hemmansdels
och lägenhets — namn, registernummer och jordnatur, ägovidden
å de särskilda ägoslagen, egendomens storlek i förhållande till hela
hemmanet, det mantal, som kunde vara egendomen åsatt, tiden, då dess
gränser blifvit genom laga skifte eller annan ägodelning bestämda,
samt de servitutsrättigheter och servitutsförpliktelser, som därvid lagligen
tillkommit, äfvensom hänvisning till kartverket och delningshandlingarne.

Då det kartmaterial, hvarpå ett katasterverk i Sverige skulle
grunda sig, uppenbarligen måste blifva de i länslandtmäterikontoren
förvarade laga skifteskartor samt efter laga skiftena upprättade kartor
öfver hemmansklyfningar och ägostyckningar, torde förste landtmätarne,
likasom i Finland länelandtmätarne, vara de tjänstemän, å hvilka de
till katasterverket hörande göromål borde läggas.

Emot behofvet af ett, katasterverk i riket torde möjligen den
invändning göras, att genom uppläggandet och förandet af våra lagfartsoch
inteckningsböcker blifvit tillräckligt sörjdt för beredande af trygghet
åt äganderätts- och kreditförhållandena rörande fast egendom.

Men emot den säkerhet, som i berörda afseenden vinnes genom
lagfarts- och inteckningsböckerna, med hvilka, enligt hvad vid deras
påbjudande genom lag förekommit, dock icke afsetts annat än begynnelsen
till ett fullständigt fastighetsbokregister, kunna uppenbarligen befogade
anmärkningar göras, framför allt grundade å det förhållandet, att vårt
lagfarts- och inteckningsväsende icke står i någon direkt korrespondens
med de konkreta förhållandena på marken.

Sålunda innefatta de rörande en jordegendom i lagfarts- och
inteckningsböckerna gjorda inskrifningar icke uppgifter om alla eller
ens flertalet sådana förhållanden, som bestämma egendomens värde.
Väl torde beträffande en mängd jordegendomar i riket uppgifter härutinnan
kunna anskaffas ur jordeböcker och mantalslängder, lagfartsoch
inteckningsprotokoll, lagfarts- och inteckningsböcker samt de'' i
länens landtmäterikontor förvarade kartor och handlingar. Men då dessa
urkunder förvaras på tre olika ställen, och många uppgifter icke kunna
erhållas utan särskild forskning, blifver det ofta förenadt med svårigheter
och ej obetydliga kostnader att hopsamla erforderliga uppgifter.
Den kunskap om en jordegendom, hvilken både det allmänna och enskilde
personer för olika ändamål tidt och ofta kunna behöfva, är således allt
annat än lätt tillgänglig.

Emellertid gifves det en mängd jordegendomar, beträffande hvilka
tillförlitliga uppgifter uti ifrågavarande afseenden icke ens efter gransk -

ning af ofvannämnda urkunder kunna erhållas. Landtmäteristyrelsen
syftar härmed å jordafsöndringar för alltid och framför allt sådana,
som afsöndrats, innan nu gällande afsöndringsförfattning trädde i kraft,
samt å hemman, hvilkas område minskats genom upprepade jordafsöndringar.

Orsaken härtill är hufvudsakligen att tillskrifva den omständigheten,
att det slag af jorddelning, som verkställes medelst afsöndring,
enligt de om jordafsöndring utfärdade författningar fått och fortfarande
får äga rum utan att det afsöndrade området behöfver affatta^ å karta.

De föreskrifter, som i äldre författningar angående jordafsöndring
inrymts såsom villkor för att.en afsöndring skulle erhålla laglig giltighet,
åsyftade hufvudsakligen att lägga hinder i vägen för att skattskyldig
jord minskades så, att den icke kunde utgöra de å densamma
Infilande räntor till staten och andra allmänna utskylder.

Af sådan orsak skulle ock å jord, som från hemman eller lägenhet
afsöndrades, läggas årlig afgäld, hvilken skulle fastställas af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som jämväl hade att tillse, huruvida
upplåtelsehandlingen i afseende å afsöndringens storlek i förhållande
till stamhemmanets ägovidd vore med gällande bestämmelser öfverensstämmande.

Men då författningarne icke föreskrefvo, att den pröfning, som
sålunda ålåg Eders Kungl. Maj:t.s befallningshafvande, utgjorde ett
nödvändigt villkor för att lagfart skulle kunna beviljas å jordafsöndring,
hafva åtminstone å många trakter i riket lagfart i regeln beviljats å
afsöndringar, utan att någon pröfning föregått i fråga om deras storlek
i förhållande till stamhemmanet och utan att någon som helst upplysning
angående deras ägovidd blifvit förebragt. Och äfven om en
afhandling rörande jordafsöndring, då den ingafs till domaren för lagfart,
åtföljdes af bevis, att den blifvit pröfvad af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande,
innefattade dock denna pröfning icke säkert bevis
för, att icke från hemmanet blifvit afsöndrad jord till större omfattning,
än i lag var medgifvet. För utredning därom erfordrades nämligen
en kännedom angående förut från hemmanet afsöndrade lägenheters
antal och areal, som sällan eller åtminstone icke alltid stod Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till buds, i det att, fastän enligt författningarnes
föreskrift för alltid afsöndrade lägenheter skolat i kronans
jordebok antecknas, jordeboken dock icke innehåller anteckningar om
alla äldre jordafsöndringar, samt en mängd afsöndringar blifvit i upplåtelsehandlingarne
beskrifna allenast till läge och gränser men icke
till storlek, så att jordeboken, äfven om alla från ett visst hemman

gjorda afsöndringar iiro däri antecknade, af sådan anledning icke innehåller
erforderliga upplysningar om deras storlek.

Till följd af ofvan nämnda förhållanden torde med säkerhet kunna
antagas, att för närvarande finnas många hemman, från hvilka afsöndrats
både de värderikaste och de till arealen största ägorna, så att den del
af hemmanet, vid hvilken mautalsbeteckningen är fästad, utgöres af
blott en obetydlig lägenhet med ringa värde i förhållande till de från
hemmanet afsöndrade ägor. Att dylika, allenast efter vidtomfattande
undersökningar framgående förhållanden icke äro ägnade att trygga
fastighetskrediten, synes vara uppenbart.

Sedan föreskrift meddelats dels i nådiga förordningen angående
hemmansklyfning och jordafsöndring den G augusti 1881, att afhandling
rörande jordafsöndring skall innehålla noggrann beskrifning ej mindre
såsom dittills å den afsöndrade jordens läge och gränser utan äfven å
dess storlek, dels ock i nu gällande lagar af den 27 juni 1896, att
afhandling rörande jordafsöndring för alltid skall innehålla så noggrann
beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser, att
någon osäkerhet därom ej kan uppstå, och att lagfart ej må å jordafsöndring
beviljas, innan den blifvit fastställd af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, har visserligen ett betydelsefullt steg tagits i syfte
att åstadkomma mera reda och ordning, än förut kunde vinnas, i de
äganderättsförhållanden, som uppkomma genom jordafsöndring.

Men då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i en mängd fall
saknar anledning att ingå i eller af landtmätare påkalla en så detaljerad
granskning, som endast låter sig verkställa efter inhämtad kännedom
om det rörande stamhemmanet vid laga skifte och därefter gjorda
hemmansklyfniDgar eller ägostyckningar upprättade kartmaterial, måste
alltjämt inträffa, att fastställelse meddelas å jordafsöndringar, som icke
lagligen bort gillas, och hvilka äro af beskaffenhet att föranleda oreda
i jordförhållandena.

Såsom exempel å dylika säkerligen ej sällan förekommande afsöndringar
tillåter sig landtmäteristyrelsen anföra följande fall:

1) En person hade afsöndrat ett mindre jordområde från en honom
tillhörig fastighet om ''”/Vjo mantel. Denna fastighet utgjordes af dels
de ägor, som vid laga skifte å hela hemmanet tillagts den för 18/i8o mantal
under litt. C utbrutna ägolott, och dels de ägor, som vid hemmansklyfning
å den vid laga skiftet för 19 oo mantal under litt. Gc utlagda
lott tillagts 19/24o mantal under litt. A.

2) Eu person hade såsom ägare till 31 /288 mantal af n:o 4 i en
genom laga skifte delad by från fastigheten sålt ett till storlek, läge

Jordregister
öfver af söndringar.

och gränser närmare beskrifvet område. Detta område utgjorde ägor,
hörande till alla tre vid hemmansklyfning å laga skifieslotten litt. De
utlagda ägolotter.

I båda dessa fall förklarade Eders Kung]. Maj:t, vid fråga om
fastställelse å afsöndringarna, att afsöndring lagligen ej må i ett sammanhang
äga rum från dylika, genom laga skifte eller hemmansklyfning
från hvarandra skilda hemmansdelar.

Om hvarje jordegendom, således hvarje hemman, hemmansdel och
lägenhet, vore upptagen i ett katasterverk, hvarest alltjämt alla områdesförändringar
antecknades, skulle den oreda i jordförhållandena på landet
kunna undvikas, som uppkommer genom från hvarandra lagligen skilda
hemmansdelars sammanslagning och förnyade delning medelst det fria
jorddelningsförfarande, som jordafsöndringen här i landet onekligen
utgör.

Af hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört torde framgå, att den
kunskap om jordegendomars beskaffenhet och beståndsdelar och andra
på deras värde inverkande omständigheter, som i närvarande tid är af
stor betydelse för det ekonomiska lifvets utveckling, i allmänhet icke
är lätt tillgänglig och i många fall svår att vinna. Och då dessa
olägenheter skulle kunna undanrödjas genom uppläggandet och förandet
af ett katasterverk, torde däraf framgå, att ett katasterverk för riket
är af behofvet påkalladt.

Då emellertid kostnaderna för upprättande af ett fullständigt
katasterverk, upptagande samtliga jordegendomar i riket, skulle uppgå
till mycket ansenligt belopp, samt frågan om uppläggande af ett dylikt
registerverk icke tillhör området för landtmäteristyrelsens ämbetsförvaltning
utan lärer böra i lagstiftningsväg väckas och utredas, anser sig
landtmäteristyrelsen icke höra hos Eders Kungl. Maj:t göra någon
framställning rörande uppläggande af ett all jordegendom på landet
omfattande katasterverk. *

Men då enligt landtmäteristyrelsens åsikt det för närvarande är
af den allra största vikt att icke våra jordförhållanden på landet bringas
i allt större och större oreda genom den fria jorddelning, som i stigande
omfattning äger rum medelst jordafsöndringar, samt detta syfte
skulle Titan kostnad kunna i väsentlig grad främjas genom inrättande
åt ett efter lnifvudsakligt mönster af en jordkataster upprättadt register
öfver alla genom afsöndring för alltid uppkommande jordlägenheter,
håller landtmäteristyrelsen före, att bland förste landtmätarnes tjänsteåligganden
borde i landtmäteriinstruktionen intagas skyldighet att i
öfverensstämmelse med formulär, som blefve i vederbörlig ordning

utfärdadt, inrätta och föra utförligt register öfver alla jordafsöndringar,
som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas.

Landtmäteristyrelsen är icke i tillfälle att meddela någon exakt
uppgift å antalet af utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande under
de senaste åren fastställda afsöndringar. Att antalet årligen är i stigande
håller styrelsen troligt med hänsyn till den lätthet och prisbillighet,
hvarmed jorddelning medelst afsöndring äger rum i förhållande
till andra jorddelningsförfaranden.

Enligt vid egna heros kommitténs underdåniga betänkande af den
22 juni 1901 fogad bilaga (D) hade länsstyrelserna i riket under åren
1897—1899 fastställt jordafsöndringar till följande antal nämligen:

i Stockholms
,, Uppsala
,, Södermanlands
,, Östergötlands
,, Jönköpings
„ Kronobergs
,, Kalmar
„ Gottlands
,, Blekinge
„ Kristianstads
„ Malmöhus
,, Hallands

,, Göteborgs och Bohus
„ Ålfsborgs
„ Skaraborgs
,, Värmlands
,, Örebro
,, Västmanlands
,, Kopparbergs
,, Gäfleborgs
,, Västernorrlands
,, Jämtlands
„ Västerbottens
,, Norrbottens

län

1,446

188

341

525

399

340

322

244

136

580

1,148

141

290

334

311

238

761

227

272

1,087 •
421
355
329
817

Ett nytt tjänstegöromål af betydlig omfattning, hvilket, i fall
landtmäteristyrelsens underdåniga framställning rörande landtmäteriarfvodenas
utbetalande af statsverket skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens bifall, med nödvändighet måste läggas å förste landt -

Granskning af
arfvodesräkfångar.

Förste land tmätarncs
biträde
vid
domstol.

Förste landtmätarnes

tjänsteåligganden.

mätarne, blifver den granskning af distriktslandtmätarnes och extra
landtmätarnes arfvodesräkningar, hvilken uppenbarligen måste föregå
arfvodenas utanordnande. Att göromålen i och för denna granskning
korame att blifva ganska tidsödande, särskildt i de norrländska länen,
framgår af den härvid fogade bilagan 2:o), som innefattar statistik
bland annat öfver landtmäteriförrättningarnas antal i de särskilda länen
under perioden 1879 —1902.

När förste landtmätarne ej längre täfla med öfrige landtmätare om
förrättningar inom länen, synas förste landtmätarne, hvilka måste anses
vara de skickligaste och erfarnaste landtmätarne i länet, blifva i högre
grad än hittills de mest kompetente att vid syner och eljest såsom
sakkunnige män biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet
vid utredning af landtmäteriärenden eller därmed sammanhängande
frågor. Då emellertid detta biträde, sedan förste landtmätarne erhållit
sådan reglering af sina löneförmåner, som med denna underdåniga
framställning åsyftas, icke skulle komma att tillföra dem någon särskild
inkomst utöfver den resekostnads- och traktamentsersättning, som vid
resor borde tillkomma dem, hvadan vederbörande förste landtmätare
mången gång kunde känna sig hågad att tillbakavisa uppdrag af ofvannämnda
slag, håller styrelsen före, att i landtmäteriinstruktionen borde
bland förste landtmätarnes tjänsteplikter upptagas skyldighet att såsom
sakkunnige biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet.

Slutligen föreslår landtmäteristyrelsen i underdånighet, att förste
landtmätarne ålägges skyldighet att oftare än nu är föreskrifvet hålla
landtmäterikontoreh tillgängliga för allmänheten. Styrelsen anser visserligen,
att fullgörandet af de många nya tjänsteplikter, som, enligt
hvad här ofvan blifvit föreslaget, skulle åligga förste landtmätarne,
komme att göra det nödvändigt för dem att dagligen hafva sin sysselsättning
förlagd till landtmäterikontoren. Men då de understundom
måste företaga tjänsteresor, torde det vara mest förenligt med allmänhetens
fördel, att vissa dagar bestämdes, å hvilka förste landtmätarne
med säkerhet vore att anträffa i landtmäterikontoren; i hvilket afseende
landtmäteristyrelsen i underdånighet föreslår sista söckendagen i hvarje
vecka, såsom varande de dagar, då förste landtmätarne med största
sannolikhet böra vara lediga från göromål utanför residensstaden.

De skyldigheter, som enligt gällande och nu föreslagna bestämmelser,
skulle åligga förste landtmätarne, blefve följande:

att ansvara för vården af länslandtmäterikontorens kartor och
handlingar,

att i regeln dagligen, men alltid å sista söckondagen hvarje vecka
hålla landtmäterikontoret öppet och för en hvar tillgängligt samt därvid
gå sökande till banda med upplysningar,

att i vissa fall utlåna kontorets kartor och handlingar, däröfver
föra särskild bok och de utlånade kartorna och handlingarna i fall af
behof återfordra,

att noga granska och till ägodelningsrätternas ordförande afgifva
utlåtande rörande beskaffenheten af alla sådana landtmäteriförrättningar,
som enligt lag skola fastställas för att äga giltighet,

att till förvaring emottaga och kvittera samt enligt gifna föreskrifter
registrera alla af landtmätarne i länet upprättade konceptkartor
och handlingar,

att om konceptkartor och handlingar e j i rätt tid af landtmätarne
ingifvas, därom göra anmälan hos landtmäteristyrelsen,

att granska alla af landtmätarne i länet utfärdade arfvodesräkningar
och afgifva det utlåtande, hvartill granskningen gifvit anledning,
att hafva noggrann uppsikt öfver medhjälpare och elever och
göra anmälan hos landtmäteristyrelsen om tjänstefel, som af de andra
landtmätarne blifvit begångna,

att emottaga och granska deras och deras medhjälpares dagböcker
och arbetsförteckningar samt brefvexla med landtmätarne för nödiga
upplysningars och rättelsers vinnande,

att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteristyrelsen
afgifva mycket utförliga årsberättelser och statistiska sammandrag,

att afgifva yttranden i en mängd befordringsfrågor,
att utan lösen verkställa kopior af kartor och afskrifter af handlingar,
som från landtmäterikontoren kunna erfordras för kronans räkning,
att utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning
verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning,
att såsom sakkunnige biträda ägodelningsrätter och andra domstolar
i länet,

att i en mängd fall afgifva utlåtanden till landtmäteristyrelsen
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, däribland till stor omfattning
i frågor rörande fastställelse å jordafsöndringar, samt

att inrätta och föra ett fullständigt jordregister öfver alla afsöndringar,
som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas.

I detta sammanhang tillåter sig landtmäteristyrelsen såsom sin
åsikt framhålla, att, därest egnahemskommitténs förslag till lag om
egnahemslån af statsmedel skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts och Kiks 13 -

Storleken af
förste landtmätarnes

löner.

dagens bifall, förste landtmätarne med sin i allmänhet stora kännedom
om ortsförhållandena i länen synas vara särskildt lämpliga till ledamöter
i de af kommittén föreslagna egnahemsnämnder.

Hvad angår storleken af de löneförmåner, som, i fall rättigheten
att handlägga landtmäteriförrättningar åt enskilde betoges förste landtmätarne,
skäligen borde tillförsäkras dem, håller landtmäteristyrelsen
fota, att förste landtmätarne, med hänsyn såväl till deras ställning
såsom förmän för och kontrollanter af de öfrige landtmätarnes i länet
tjenstegöromål som ock till vikten af deras tjänsteåligganden äfvensom
därtill, att de genom en lönereglering icke komme att lida synnerlig
minskning i deras nuvarande årliga medelinkomst, borde åtnjuta minst
lika löneförmåner med öfver]ägmästarne, hvilka enligt nådiga brefvet
den 29 november 1889 uppbära, utom fast belopp i resepenningar, 3,200
kronor i lön och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa
4,800 kronor jämte ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor.

Då emellertid göromålens mängd och beskaffenhet måste blifva
tämligen olika i olika län, beroende i främsta rummet på mängden af
afslutade laga skiften, och därnäst på antalet andra förrättningar, hvilka
före fastställelsen skola af förste landtmätarne genomgås och granskas,
anser landtmäteristyrelsen, med hemställan att förste landtmätarnes
tjänstgöringspenningar må bestämmas till 1,600 kronor i medeltal, att
beloppet däraf bör så vidt möjligt jämkas efter göromålens mängd, så
att förste landtmätarne i de arbetsammaste länen finge 2,000 kronor
och i de mindre arbetsamma länen 1,600 å 1,200 kronor.

Vid denna skrift fogas såsom bilaga uppgift å fastställda förrättningar
under femårsperioden 1897—1901. Det däri upptagna medeltal
per år af fastställda laga skiften och andra förrättningar utmärker dock
icke den exakta skillnaden i arbetsmängd, som skulle komma att fordras
af förste landtmätarne i de särskilda länen; i det att erfarenheten visat,
att i län med tätare befolkning förste landtmätarne blifva af vederbörande
myndigheter affordrade flere utredningar rörande jordförhållanden
inom orterna än i de stora länen med glesare befolkning.
Vidare förekomma, med undantag för Jämtland, nästan inga kronoförrättningar
i Norrland, under det att dylika förrättningar i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads,
Malmöhus och Alfsborgs län under åren 1898—1902 uppgått

till ett medeltal årligen af omkring 10 eller foga därunder. Härtill
kommer, dels att ju flere brukningsdelar, i hvilka länens jordbruksegendomar
äro delade, samt ju bättre kommunikationerna äro till residensstäderna,
desto mera tages förste landtmätarnes tid i anspråk för
förevisande af kartor i landtmäterikontoren och meddelande af upplysningar
åt länens jordbrukare, dels ock att förste landtmätarnes
arbeten i och för jordafsöndringars fastställande och registrering icke
torde stå i något visst förhållande till mängden af verkställda laga
skiften och andra landtmäteriförrättningar.

Med hänsyn till alla ofvannämnda omständigheter anser landtmäteri
ty relsen, att tjänstgöringspenningar borde tillerkännas förste
landtmätarne i de särskilda länen till följande belopp, nämligen

i Stockholms	län............	............................. 1,600	kronor
,, Uppsala	11 ............	............................ 1,200	11
,, Södermanlands	i? ...........	............................. 1,200	11
„ Östergötlands	11 ............	............................ 1,600	11
,, Jönköpings	11 ...........	............................. 1,600	11
,, Kronobergs	11 ...........	............................. 1,600	11
„ Kalmar	............	............................ 1,200	11
„ Gottlands	11 ..........	............................. 1,600	11
,, Blekinge	11 ..........	............................. 1,200	11
„ Kristianstads	..........	............................ 1,600	11
,, Malmöhus	11 ..........	.......................... 1,600	11
„ Göteborgs och Bohus	11 ............	............................. 1,600	11
„ Hallands	11 ..........	............................. 1,600	11
,, Ålfsborgs	11 ............	............................. 1,600	11-
,, Skaraborgs	11 ............	............................. 1,600	11
„ Värmlands	11 ..........	............................. 2,000	11
„ Örebro	11 ............	............................ 1,600	11
„ Västmanlands	11 ............	............................. 1.200	11
„ Kopparbergs	11 ............	........................... 1,200	11
,, Gäfleborgs	11 ...........	............................ 2,000	11
,, Västernorrlands	11 ............	............................ 2,000	11
,, Jämtlands	11 ...........	........................... 2,000	11
,, Västerbottens	11 ............	.......................... 2,000	11
„ Norrbottens	11 ............	............................ 2,000	11
Denna fördelning af	summan	af de till samtliga förste la

mätarelönerna hörande tjänstgöringspenningar torde emellertid icke
böra göras så definitiv, att icke möjlighet förefunnes att vid förändrade

100

Amanuens arfvoden.

Angående
landtmätcritjänstemännens
pensioner.

förhållanden inom länen fördela summan på annat sätt, hvadan såsom
villkor lör åtnjutande af de föreslagna nya löneförmånerna lämpligen
borde stadgas skyldighet för förste landtmätarne att vidkännas den
minskning i tjänstgöringspenningar, som till följd af minskade göromål
i tjänsten tilläfventyrs må varda föreskrifven.

Med hänsyn till mängden af de under de senaste åren inom Värmlands,
Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län verkställda laga skiften och andra förrättningar, komma
förste landtmätarne i dessa län att blifva så öfverhopade af tjänstegöromål,
att de utan tjänstebiträde uppenbarligen icke få tid att med
erforderlig omsorg fullgöra den granskning af de öfriga landtmätarnes
förrättningshandlingar och arfvodesräkningar, som enligt landtmäteristyrelsens
förslag skulle komma att åligga dem. Af sådan orsak anser
landtmäteristyrelsen det blifva nödvändigt alt hos dessa förste landtmätare
anställa en amanuens, som kunde biträda vid en del göromål
af enklare beskaffenhet, såsom fastställda förrättningars emottagande,
registrerande och kvitterande, kartors utlåning till mjmdigheter, en del
kopieringsarbeten och expeditionsgöromål med mera.

Till arfvoden åt dessa amanuenser torde ett årligt anslag erfordras
å 7,200 kronor.

I sammanhang med den af landtmäteristyrelsen i underdånighet
föreslagna lönereglering för rikets landtmätare, tillåter sig styrelsen
till behandling upptaga äfven frågan om pensioneringen af tjänstemännen
vid landtmäteristaten.

Hvad kommissionslondtmätarne angår, har 1885 års Riksdag medgift,
att, under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för
hela riket, oberäknadt dem, som vore sysselsatta vid rikets allmänna
kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken, bestämdes till 120
och att, intill dess antalet nedgått till denna siffra, ej flere än fyra
årligen befordrades till kommissionslandtmätare, 48 pensioner finge å
allmänna indragningsstaten uppföras till belopp af 1,600 kronor för
hvarje, afl af Eders Kungl. Maj:t, i den mån nämnda pensionsrum därtill
lämnade tillfälle, vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten
äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest
sådan innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65
lefnadsår och tjänat minst 30 år samt under sammanräknade 25 år

101

varit anställde vid generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska
kartverket eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice
kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare och af Eders
Kung]. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda 25 år varit verksamme
såsom landtmäteritjänstemän.

Kommissionslandtmätare är emellertid icke skyldig att efter uppnådd
pensionsrätt afgå från tjänsten, utan äger att utöfva landtmäteriverksamhet,
så långt in i ålderdomen det honom lyster. Och så länge
han på sin verksamhet kan skaffa sig i eu inkomst, som öfverstiger det
belopp af 1,600 kronor, han vid afskedstagandet skulle erhålla i pension,
lärer han i allmänhet föredraga att stå kvar i tjänsten. Landtmäteristyrelsen
föreställer sig därför, att för landtmäteripersonalens
bibehållande i tjänstedugligt skick det vore af nöden, att så tillräckliga
pensioner bereddes distriktslandtmätarne, att staten kunde hafva rätt
att fordra deras afgång vid den ålder, då deras tjänstbarhet med sannolikhet
kunde antagas vara i väsentlig mån förminskad. Styrelsen vågar
därför, med erinran att jägmästare, med hvilka distriktslandtmätare i
afseende å tjänstgöringens beskaffenhet torde kunna likställas, åtnjuta
pension med lägst 1,500 och högst 2,625 kronor, i underdånighet föreslå,
att distriktslandtmätare må berättigas att, efter att hafva uppnått
det af 1885 års Riksdag stadgade antal lefnads- och tjänsteår, å allmänna
indragningsstaten undfå pension till lönens fulla belopp med
skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder från tjänsten afgå.
Distriktslandtmätares pension skulle, i fäll styrelsens underdåniga framställning
bifölles, komma att uppgå till lägst 1,600 och högst 2,400 kronor.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till landtmäteristyrelsen
den 7 juni 1878 är förste landtmätare vid uppnådda 60
lefnads- och 30 tjänsteår, om han därunder varit minst 25 år verksam
såsom tjänsteman vid landtmäteristaten, berättigad till pension till årligt
belopp af 2,500 kronor. Men icke heller beträffande förste landtmätarne
är stadgande meddeladt, att de skola vara förpliktade att vid
uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten.

Om de nya tjänstegöromål, som enligt styrelsens förslag borde
läggas å förste landtmätarne, blefve dem anförtrodda, håller styrelsen
före, att vikten af dessa göromål borde föranleda, att staten fordrade
förste landtmätarnes afgång vid den ålder, då det kunde antagas, att
de icke förmådde nöjaktigt sköta sina tjänsteåligganden. Hvad denna
ålder angår synes det styrelsen, som om denna, med afseende därå att
förste landtmätarne icke vidare skulle annat än i obetydlig grad, nämligen
allenast för kronans enskilda räkning, befatta sig med de mera

102

Villkoren för
åtnjutande
af de nya
lönerna.

ansträngande göromål, som tillhöra landtmäteriförrättningar ute å marken,
lämpligen kunde bestämmas till 65 år. Men skulle förste landtmätarne
vara skyldiga att vid denna ålder afgå från tjänsten, torde billigheten
fordra, att beloppet af pensionen afpassades efter tjänstens vikt och
betydelse samt den därvid fästade aflöning. Om den för förste landtmätarne
föreslagna lön skulle med inberäknande däri af ålderstillägget
läggas till grund för beräkningen af pensionen, synes dock beloppet
af denna komma att blifva större än hvad som kunde anses nödigt.
Landtmäteristvrelsen hemställer därför, att, på sätt som är stadgadt
beträffande de till tjänstemännen vid skogsstaten utgående ålderstillägg,
tre fjärdedelar af det för förste landtmätarne föreslagna ålderstillägg å
600 kronor må hänföras till lönen och en fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar,
och att förste landtmätarne må berättigas aitt vid
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår å allmänna indragningsstaten
undfå pension till lönens fulla belopp med skyldighet att vid
sålunda hunnen pensionsålder från tjänsten afgå. Efter denna beräkningsgrund
skulle förste landtmätarnes pension blifva lägst 3,200 och
högst 3,650 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande af de för landtmäteripersonalen
ifrågasatta löneförmåner anser styrelsen böra stadgas:

att innehafvare af befattning vid landtmäteristaten skall vara
underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet samt jämkning
i åligganden och löneförmåner som ock den reglering af tjänstgöringsområde,
som kan varda föreskrifven;

att med ordinarie tjänst vid landtmäteristaten icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan
tjänstebefattning, med mindre den linnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjänstgöringen vid landtmäteristaten; dock att tjänsteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande innehar tjänst utom
landtmäteristaten, må densamma bibehålla, så länge den icke är för
tjänstgöringen vid denna stat hinderlig;

att förste landtmätare icke äger åtaga sig landtmäteriförrättningar
åt enskilde;

att de med förste landtmätaretjänst förenade tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen
tjänstgjort, men skola för den tid, han varit från tjänstgöring'' befriad,
utgå till den, som tjänsten förrättat;

103

att förste landtmätare, som åt sjukdom hindras att sin tjänst
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att förste landtmätare, som eljest
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskildt uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina
tjänstgöringspenningar, .afstå så mycket åt lönen, som för tjänstens
förrättande erfordras eller eljest prof vas skäligt;

att distriktslandtmätare, som åtnjuter tjänstledighet, skall, där lian
med vikarien ej träffat aftal om dennes nflöningsvillkor, till denne .afstå
det arfvode enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien verkställda
tjenstegöromål, eller den del af arfvodet, som landtmäteristyrelsen pa
ansökan bestämmer;

att tidpunkten för åtnjutande af det förste landtmätarne medgifna
ålderstillägg skall inträda fem år efter befattningens tillträdande,
under villkor att inuehafvaren under mera än fyra femtedelar af denna
tid själf bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens
tjänst och att hans tjänstgöring därunder varit af beskaffenhet att
kunna väl vitsordas samt med iakttagande att den högre aflöningen
icke må tillträdas förr, än vid början af kalendeåret näst efter det år,
hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; skolande dock
härvid förste landtmätare, som till sådan tjänst blifvit nämnd före den
nya lönestatens utfärdande, icke tillgodoräknas tjänstetid, som därförinnan
förflutit;

att tidpunkten, då distriktslandtmätare må komma i åtnjutande
af första ålderstillägget, skall inträda vid början af kalenderåret näst
efter det år, hvarunder fem år tilländalupit efter befattningens tillträdande,
med villkor att han under sin tjänstgöring såsom distriktslandtmätare
afslutat landtmäteriförrättningar, som betingat arfvoden till
belopp i medeltal årligen af tre tusen två hundra kronor, däri inberäknad
den del af arfvodena, som icke påförts jordägare;

att andra ålderstillägget får af distriktslandtmätare tillträdas efter
ytterligare fem år under enahanda villkor, som gälla beträffande det
första ålderstillägget;

att af det förste landtmätare medgifna ålderstillägg tre fjärdedelar
skola räknas till lönen och en fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar;
samt

att tjänsteman vid landtmäteristaten skall vara förpliktad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå: förste landtmätare vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår
samt distriktslandtmätare, då han uppnått 65 lefnads- och minst 30
tjänsteår, så vida han tillika af Kungl. Maj:t pröfvas hafva under 25
år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman.

104

Förslag till
länsstat.

Den af landtmäteristvrelsen i underdånighet föreslagna stat för
landtmäteripersonalen skulle erhålla följande utseende:

			. Tjänst-
		Lön.	görings- penningar.	Svimma.
1 förste	landtmätare ........	3,200	1,200	4,400	''
5	d:o .........	16,000	6,000	22,000
1	d:o .........	3,200	1,600	4,800	Efter 5 år kan aflöning
11	d:o .........	35,200	17,600	52,800	gen höjas med 600 kro-
1	d:o .........	3,200	2,000	5,200	nor.
5	d:o ........	16,000	10,000	26,000
1 distriktslandtmätare ......	1,600	__	1,600	Lönen kan höjas efter 5, år med 400 kronor och
119	d:o ........	190,400	— —	190,400	efter 10 år med ytter-i ligare 400 kronor.
	Summa	268,800	38,400	307,200	1
Härtill	skulle komma arfvoden	till sex		i

amanuenser å 1,200 kronor ........................

samt förslagsvis beräknade ålderstillägg

för 16 förste landtmätare, kronor ...............

ålderstillägg af första klassen åt 80 distrikts landtmätare

kronor ....................................

ålderstillägg af andra klassen åt 40 distrikts landtmätare

kronor .....................................

samt arfvoden åt högst 60 extra landtmätare
å högst 1,200 kronor...............................

7,200

9,600:

32.000

16.000
72,000:

Om därifrån dragés det belopp å kronor...
som i lön och tjänstgöringspenningar nu
utbetalas till förste landtmätarne, erfordras
alltså för den nya staten en ökning
i anslaget till landtmäteristaten i orterna
å kronor ..............................................................

Summa 444,000
52,800

391,200

Detta belopp visar dock icke summan af de utgifter, staten skulle
få vidkännas för den föreslagna regleringen, enär till dessa utgifter

105

också måste räknas det belopp, hvarmed de åt landtmäteristyrelsen
föreslagna ökade pensioner för landtmäteritjänstemännen öfverskjuta
livad som nu utgår i pension till landtmätarne.

Om, med hänsyn till den ifrågasatta obligatoriska afgången vid
uppnådd pensionsålder och pensionsbeloppets höjning, antalet pensioner
för distriktslandtmätare ökas från nuvarande 48 till 54 samt förste
landtmätarepensioner, som vid innevarande års början utgingo till 16,
med afseende å den föreslagna fram flyttningen af pensionsåldern, antagas
blifva erforderliga till ett antal af 12, skulle pensionsstaten för
rikets landtmätare, efter beräkning af de dem medgifna högsta pensionsbelopp,
komma att uppgå

för förste landtmätare till .................. kronor

„ distrikts ,, „ .................. n

Om härifrån dragés summan af
de vid innevarande års början utgående
16 pensioner å 2,500 kronor till f. d.

förste landtmätare eller .................... ,,

och 48 pensioner å 1,600 kronor till
f. d. kommissionslandtmätare eller ... „

skulle beloppet af de föreslagna nya
pensionerna komma att öfverskjuta de

nu utgående med ............................................................ kronor

Och om detta belopp lägges till slutsumman i den
föreslagna lönestaten eller ...........................

43,800: —
129,600: —	173,400: —
40,000: —
76,800: —	116,800: —
......... kronor	56,600: —
i den
	391,200: —
eller kronor	447,800: —

den beräknade summan af de utgifter, statsverket skulle få vidkännas
för den föreslagna löneregleringen.

Den härvid fogade bilagan 3:o visar, att de rikets jordägare påförda
landtmäteriarfvoden under åren 1898—1902 varit i medeltal för

år omkring ...............................................................kronor 1,125,000:

Om därifrån dragés de af landtmätarne Enligt
samma bilaga debiterade reseersättningar, i rundt

tal .................................................................... kronor 88,000: —

samt lösen för kartor och handlingar,

i rundt tal ...................................................... v>___ 72,000: 160,000: —

blifver årliga beloppet af egentliga

landtmäteriarfvoden i medeltal ....................................••• kronor 965,000:

Om ersättningen för de landtmäterigöromål, som blifvit godtgjorda
medelst detta arfvodesbelopp, hade beräknats efter den af landtmäteri 14 -

Nedsättning oi
i jordägarnas
utgifter för
landtmäteriförrättningar.

106

st,yi''elsen hos Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändrade landtmäteritaxa,
skulle arfvodesbeloppet, såsom ofvan blifvit nämndt, hafva blifvit omkring
15 procent högre och alltså hafva uppgått till omkring 1,109,700
kronor. Och fyra tiondedelar däraf eller i rundt tal 444,000 kronor
skulle då hafva utgjort den nedsättning i arfvodena, som enligt styrelsens
förslag skulle hafva gjorts för att lindra jordägarnes kostnader
för landtmäteriförrättningar.

Under antagande att landtmätarnes medelinkomster per år icke
komma att understiga dem, de haft under ifrågavarande femårsperiod,
skulle alltså det belopp, landtmätarne efter taxans höjning årligen komme
att afstå af sina arfvoden till jordbrukets lindring eller i rundt tal
444,000 kronor, i det allra närmaste förslå icke blott till aflöning åt de
inom distrikten tjänstgörande ordinarie och extra landtmätare utan
äfven till den af landtmäteristyrelsen foreslagDa ökning af förste landtmätarnes
löner och af pensionerna åt alla tjänstemännen vid landtmäteristaten;
och detta ehuru ökningen af förste landtmätarnes löner
hufvudsakligen är betingad af nya tjänstegöromål, som till det all -

männas bästa skulle läggas å dem.

Om från nyssnämna belopp af ........................... kronor 444,000: —

dragés skillnaden emellan landtmätarnes årliga arfvoden
i medeltal, beräknade, å ena sidan efter den
föreslagna förhöjda taxan och, å andra sidan, efter
nu gällande taxa (1,109,700—965,000) eller i rundt tal „ 144,000: —

utmärker återstoden eller ................................................ kronor 600,000: —

den ungefärliga nedsättning i de efter nu gällande taxa utgående landtlig
äteri ar fv od en, som tillika med den af rikets indelande i landtmäteridistrikt
härflytande nedsättning i ersättningar till landtmätarne för
deras resor, enligt föreliggande förslag skulle komma rikets jordägare
till godo. Då reseersättningarne äro drygast i de vidsträckta norrländska
länen, inom hvilka jämväl de flesta landtmäteriförrättningar
förekomma och under lång följd af år också varda förekommande,
måste den genom länens indelande i distrikt med hvart sin landtmätare
uppkommande minskning i reseersättningar till landtmätarne blifva
ganska afsevärd. Och med hänsyn härtill är landtmäteristyrelsen öfvertyg^
onb den nedsättning i de efter nu gällande bestämmelser
utgående landtmäteriarfvoden och reseersättningar till landtmätarne,
som medelst genomförande af styrelsens i denna underdåniga framställning
gjorda förslag, skulle beredas jordägare, komme att belöpa
sig till minst en tredjedel af deras nuvarande, till landtmätarne utgående
kostnader för landtmäteriförrättningars verkställande. Denna

107

lindring för rikets jordägare, jämte säkrare och bättre utkomst för landtmäteripersonalen
och noggrannare tillsyn å landtmätarnes arbeten skulle
således kunna åstadkommas genom att statsverket åtoge sig utgifter
till landtmäteripersonalens aflöning och pensionering, hvilka med omkring
147,000 kronor öfverstege den jordägare tillgodokommande
lindring.

Under åberopande af hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört,
hemställer styrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
dels föreslå Riksdagen

att godkänna den föreslagna staten för landtmäteripersonalen i
orterna och de villkor för den njm aflöningens åtnjutande, hvilka i
sammanhang därmed tillstyrkts; samt

att medgifva, att landtmätarne enligt taxa tillkommande arlvoden,
med undantag af rese- och traktamentsersättningar samt lösen för
kartor och handlingar, må, efter det arfvodesräkningarna blifvit vederbörligen
granskade och godkända, af statsverket utbetalas till landtmätarne
med skyldighet för vederbörande jordägare att, efter åtnjutande
af det betalningsanstånd, Riksdagen kan finna godt bevilja, i sammanhang
med utskylderna till kronan återgälda det förskotterade beloppet
jämte af Riksdagen bestämd ränta därå;

dels besluta och för Riksdagen till antagande framlägga förslag

1) till sådan ändring i 17 kap. 6 § handelsbalken, som torde
blifva erforderlig för beredande af säkerhet för statsverket att återfå
förskotterade laudtmäteriarfvoden,

2) till det af landtmäteristyrelsen antydda tillägg till 13 § i Eders
Kungl. Maj:ts förnyade nådiga skiftesstadga den 9 november 1866,
hvilket tillägg påkallas af förslaget angående länens indelande i särskilda
landtmäteridistrikt,

3) till den ändring i nådiga skiftesstadgan, som kan anses erfordras
till följd af landtmäteristyrelsens hemställan, att landtmäteriförrättningar
borde före deras fastställande granskas af förste landtmätarne,
och

4) till den förändrade lydelse af 21 § i lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896, som må anses
erforderlig till följd af styrelsens förslag, att registerverk öfver fastställda
jordafsöndringar bör af förste landtmätarne föras;

Landtmäteri styrelsens underdåniya hemställan.

108

Bilagor.

dels medelst tillägg till nådiga resereglemente! den 11 februari
1881 i nåder förklara, att för sådana tjänsteförrättningar, för hvilka
enligt gällande resereglemente ersättning bör utgå, förste landtmätare
skola vara berättigade till resekostnads- och traktamentsersättning efter
reglementets tredje klass;

dels ock — jämte utfärdande, enligt af landtmäteristyrelsen afgifvet
underdånigt förslag, af förnyad nådig taxa på arfvode för landtmäteri
förrättningar — under förutsättning af Riksdagens godkännande
af de utaf landtmäteristyrelsen föreslagna löner för distriktslandtmätarne,
i nåder förordna, att de i taxan upptagna landtmäteriarfvoden, med
undantag af resekostnads- och traktamentsersättningar samt lösen för
kartor och handlingar, skola utgå med endast sextio procent af de i
taxan stadgade belopp, samt i fall Riksdagen skulle medgifva, att
landtmäteriarfvodena må af statsverket förskjutas, i taxan meddela erforderliga
föreskrifter rörande arfvodesräkningars granskning.

Vid denna skrift fogas följande bilagor: °)

l:o) Uppgift å landtmätarnes arfvoden för under åren 1898—1902
afslutade landtmäteri förrättningar i 2 häften,

2:o) Statistik för perioden 1879 —1902 öfver landtmäteriförrättningarnes
antal och omfattning, landtmäteripersonalens antal, jordägarnesutgifter
till landtmätare och gode män m. in. i 2 häften,

3:o) Tab. I. Sammandrag rörande landtmätarnes arfvoden för
under åren 1898—1902 afslutade landtmäteriförrältningar,

4:o) följande å bilagorna l:o och 2:o samt landtmäteristyrelsens
underdåniga berättelser grundade grafiska tabeller:

Tab. II. Grafisk framställning af omfattningen af de under hvartdera
af åren 1879—1902 afslutade landtmäteriförrättningar,

Tab. III. Grafisk framställning af antalet under hvardera af
åren 1878—1902 afslutade a) egentliga laga skiften och b) alla andra
förrättningar, med undantag af ägostyckningar samt c) ägostyckningar,
Tab. IV. Grafisk framställning af antalet af de inom länen på
eget ansvar arbetande landtmätarne — förste, kommissions- och vice
kommissionslandtmätare — för tiden 31j2 1878—31/,ä 1902,

Tab. V. Grafisk framställning af summan af de belopp, som för
hvartdera af åren 1898, 1899, 1900, 1901 och 1902 blifvit jordägarne
påförda i de arfvodesräkningar, hvilka under dessa år blifvit vid afslutande
af egentliga laga skiften till jordägarne utlämnade,

*) Dessa bilagor lira bär utelämnade.

109

Tab. VI. Grafisk framställning af summan af de belopp, som
för hvartdera af åren 1898, 1899, 1900, 1901 och 1902 blifvit jordägarne
påförda i de arfvodesräkningar, hvilka under dessa år blifvit
vid afsilande af andra landtmäteriförrättningar än egentliga laga skiften
till jordägarne utlämnade, och

Tab. VII. Grafisk framställning af beloppet för hvartdera af åren
1807—1902 af jordägarnes i rikets 24 län kostnader till landtmätare
och godemän för afslutade laga skiften,

5:o) Uppgift på fastställda förrättningar under femårsperioden
1897—1901, samt

6:o) Betänkande rörande de hufvudgrunder, som ifrågasatts böra
iakttagas vid svenska landtmäteriets omorganisation, afgifvet af den
härför af 1895 års allmänna landtmätaremöte tillsatta kommitté.

Stockholm den 3 augusti 1903.

Underdånigst
H. RHODIN.

Hugo Tunik.

YTTRANDEN

ÖFVER

LANDTMÄTERISTYRELSENS FÖRSLAG TILL FÖRNYAD TAXA PÅ
ARFVODE FÖR LANDTMÄTERIFÖRRÄTTNINGAR SAMT TILL
OMORGANISATION AF LANDTMÄTERIKÅREN M. M.

113

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Till Konungen.

I anledning af Eders Kungl. Maj:ts remiss den 27 juni 1904 får
Stockholms länsstyrelse härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver de
remissen bilagda, af landtmäteristyrelsen framlagda underdåniga förslagtill
omorganisation af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa på
•arfvode för landtmäteriförrättningar.

Den föreslagna omorganisationen af landtmäterikåren angifves i
landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse påkallas hufvudsakligen af
tre skäl, nämligen dels för att bereda landtmätarne i ekonomiskt hänseende
en mindre bekymmersam och mindre osäker ställning än med
nuvarande aflöningssättet är förhållandet, dels för att minska jordägarnas
kostnader för landtmäteriförrättningar och dels för att möjliggöra
-en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnes göromål än för närvarande
är fallet, hvarförutom framhålles önskvärdheten af större kunskapsmått
hos landtmätarne —- ett kraf, som först med fog skulle kunna ställas
på dem, om man genom förbättrad aflöning beredde dem eu mera
tryggad ställning i ekonomiskt hänseende.

Enligt förslaget skulle omorganisationen i hufvudsak gå därpå ut,
att länen skulle indelas i särskilda distrikt och i hvarje af dessa anställas
en distriktslandtmätare, som, utom i särskilda undantagsfall, skulle
vara berättigad att erhålla samtliga förordnanden, som gällde landtmäteriförrättningar
inom distriktet, så att den jordägarna nu tillerkända
rätt att själfva välja förrättningsman skulle upphöra; och aflöningen,
■som borde fastställas till sådant belopp, att landtmätaren erhölle sin
anständiga bärgning, skulle utgå till eu tredjedel af statsmedel och i
öfrigt bestå i förrättningsarfvode enligt taxa, till lindring för jordägarna
nedsatt med omkring en tredjedel af nuvarande afgifter, med rätt för
landtmätarne att utbekomma sin arfvodesfordran hos jordägarna förskottsvis
af staten, som sedan hade att taga sitt åter af jordägarna.

114

Förste landtmätarnes befogenhet att själfva verkställa landtmäteriförrättningar
skulle upphöra, och i stället''skulle de, med en aflöning helt
och hållet utgående af statsmedel, erhålla ökad befattning med tillsyn
å distriktslandt-mätarnes verksamhet och i sådant afseende dels tekniskt
granska skiftesförrättningar, innan dessa blefve föremål för fastställelse,
dels revidera landtmätarnes alla arfvodesräkningar, hvarjemte ytterligare
skulle åligga dessa tjänstemän, bland annat, att föra ett nödigt ansedt
katasterverk för riket och register öfver jordafsöndringar, hvilket äfven
ansågs vara af behofvet påkalladt.

Att den sålunda ifrågasatta omorganisationen af landtmäterikåren
i många afseenden innehåller uppslag till väsentliga förbättringar torde
icke kunna förnekas. Den jordägarna hittills tillkommande rätt att
själfva välja förrättningsman har, såsom landtmäteristyrelsen framhållit
visat sig gifva anledning till många oegentligheter och olägenheter,
och det har därföre länge varit ett önskemål att kunna ordna förhållandena
så, att hvarje landtmätare linge sitt distrikt, inom hvilket han
i regel vore uteslutande berättigad och befogad att handlägga förekommande
landtmäteriförrättningar. Likaledes synes det vara riktigt, att i
sammanhang med en sådan förändring, landtmätarens aflöning utgår
till en del af statsmedel och att följaktligen, till lindring för jordägarna,
taxan på arfvode i motsvarande mån nedsättes.

Emellertid förefaller det länsstyrelsen tveksamt, huruvida en reform
sådan som den ifrågavarande redan nu bör genomföras. Landtmäteriet
kan sägas för närvarande befinna sig i en öfvergångsperiod, då af de
större laga skiftena ännu ej få finnas kvar, men man likväl ser den tid
ej aflägsen, då dessa helt och hållet eller med få betydelselösa undantagskola
taga slut och landtmätarens göromål komma att inskränkas till
förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning, och det synes därför
kunna sättas i fråga, huruvida icke med den åsyftade reformen bör uppskjutas,
till dess denna tid inträdt och fört med sig större stabilitet i
förhållandena.

Härtill komma vissa betänkligheter i fråga om landtmäteristyrelsens
förslag rörande förste landtmätarne. En väsentlig del af dessas
åligganden skulle utgöras af granskning i tekniskt hänseende af landtmätarens
åtgärder vid laga skiften och andra förrättningar, som ära
föremål för fastställelsepröfning af ägodelningsrätt eller dess ordförande,
granskning af landtmätarnes arfvodesräkningar och förande af ett katasterverk
för riket.

Att anordna en förberedande granskning genom förste landtmätarne
anser länsstyrelsen icke böra föreskrifvas. Har man hittills.

under do stora laga skiftenas tid kunnat reda sig utan sådan granskning,
kan man vida lättare gorå det framdeles, sedan dessa skiften
upphört och förrättningarna blifva af vida mindre omfattning med färre
delägare. En granskning sådan som den af landtmäteristyrelsen ifrågasatta,
skulle blifva så att säga en ny instans till ytterligare fördröjande
af landtmäteriförrättningarna. Dessutom är det att märka att förste
landtmätarne icke i fråga om kompetens kunna sägas stå nog högt öfver
förrättningslandtmätarne för att under alla förhållanden tillerkännas
vitsord framför dessa, i hvad det tekniska i yrket vidkommer, och framför
allt synes det betänkligt — huru hög tanke man än må äga om
förste landtmätarens plikttrohet —■ att ålägga dem en granskningsskyldighet,
utan att angående densammas fullgörande anordna någon som
helst kontroll. Det kan under inga förhållanden vara riktigt att ställa
saken så, att den granskningsskyldige kan komma ifrån en tidsödande
och besvärlig granskning af en förrättning genom ett enkelt tillkännagifvande
för ägodelningsrätten eller dess ordförande, att förrättningen
lämnas utan anmärkning.

Åliggandet att granska arfvodesräkningar sammanhänger med
förslaget om rätt för landtmätarne att utbekomma arfvode förskottsvis
af staten. En sådan rätt bör emellertid-, enligt länsstyrelsens mening
icke medgifvas. Olägenheterna af nuvarande systemet blifva, sedan de
större skiftena upphört och endast förrättningar af mindre omfattning
och med färre delägare förekomma, icke på långt när så stora som nu,
och den ifrågasatta anordningen, hvilken förutsätter förmånsrätt för
statens förskottsfordran i jordägarnas fastigheter och således skulle göra
eu ny skåra i fastighetskrediten, kan därföre icke anses nödig. Härmed
förfaller ock behofvet af granskning genom förste landtmätarne af arfvodesräkningarn
a.

Upprättande af ett katasterverk för riket är visserligen en nyttig
sak och förr eller senare blir den väl ock nödvändig, men därom föreligger
icke nu något förslag och lång tid torde förvisso förflyta, innan
lagbestämmelser därom kunna komma att utfärdas.

Men om man från förste landtmätarens åligganden borttager skyldigheten
att granska skiftesförrättningar och arfvodesräkningar samt
befattningen med förande af katasterverk, utgör hvad som återstår icke
på långt när tillräcklig sysselsättning för dessa tjänstemän.

Möjligen skall härpå kunna rådas bot genom att åt förste landtmätarne
inrymma befogenhet att inom ett visst distrikt i likhet med
distriktslandtmätarne verkställa förrättningar; men detta förutsätter omändring
af den föreslagna distriktsindelningen i dess helhet; något som

116

icke lärer kunna i första hand göras af annan myndighet än landtmäteristyrelsen.

Länsstyrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka landtmäteristyrelsens
nu föreliggande förslag till omorganisation af landtmäterikåren.

I fråga om förslaget till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
tillåter sig länsstyrelsen i underdånighet anföra, att länsstyrelsen
delar landtmäteristyrelsens åsikt om behöfligketen att i någon
mån förbättra laudtmätarens arfvodesinkomster och att länsstyrelsen icke
tilltror sig att framställa någon annan anmärkning mot de i sådant syfte
föreslagna ändringar i landtmäteritaxan än att den ifrågasatta ökningen
af dagarfvodet med femtio procent synes väl hög.

Stockholm å laudskansliet den 15 februari 1905.

Underdånigst
PAUL ISBERG.

Carl Fröberg.

117

II.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 juni 1904 liar det blilvit Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefaldt att afgifva underdånigt
utlåtande öfver landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren in. m. samt till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar.

I ärendet har befallningshafvanden inhämtat yttrande från förste
landtmätaren i länet F. W. Mossberg, hvilket yttrande härvid i underdånighet
öfverlämnas.

De delar af förslagen, livilka närmast beröra länets invånare
samt befallningshafvanden, äro de, som afse länens uppdelning i landtmäteridistrikt,
förste landtmätarens förändrade ställning och åligganden,
minskning af jordbrukarnes utgifter för landtmäteriarfvoden samt dessa
arfvodens förskotterande af statsverket.

Länens uppdelande i landtmäteridistrikt med hvar sin landtmätare,
hvilken skulle äga att, så långt hans tid medgåfve, erhålla förordnanden
till alla inom distriktet förefallande landtmäterigöromål, skulle utan
tvifvel vara ägnadt att betrygga landtmäterikårens ställning, särskilt
ur ekonomisk synpunkt. Det torde emellertid kunna ifrågasättas,
huruvida man ej genom att förbinda distriktsindelningen med ett sådant
monopol för distriktslandtmätaren skulle gå den enskildes rätt att själf
bestämma i sina enskilda angelägenheter för nära. Styrelsen har själf
påpekat, att det föreslagna systemet under vissa förutsättningar kunde
komma att vålla olägenheter för den enskilde, men styrelsen har ansett
dessa olägenheter icke vara större än den, att inom hvarje domsaga
finnes blott en häradshöfding, inom hvarje fögderi blott eu kronofogde
och eu häradsskrifvare. Dessa ämbets- och tjänstemän äro emellertid
i deras verksamhet på ett helt annat sätt begränsade af lagar och författningar,
än hvad fallet är med landtmätaren, som väl snarare torde

118

böra jämföras med skogstjäustemannen och landtbruksingenjören. Befallingshafvanden
anser för sin del, att lika litet som man bör ovillkorligen
förbinda allmänheten att för sina skogars och ägors indelande
för behörigt bruk använda en viss jägmästare eller en viss landtbruksingenjör,
lika litet bör allmänheten ovillkorligen bindas vid eu viss
landtmätare för förefallande, landtmäterigöromål. Det förefaller befallningshafvanden,
som om allmänhetens valfrihet i detta afseende borde
kunna bibehållas A7id det mått, nu gällande författningar medgifva,
utan att därför den af styrelsen åsyftade reformen, behöfde uppgifvas.
I regel kom me väl i alla fall allmänheten att vända sig till vederbörande
distriktslandtmätare, hvars resekostnader blefve mindre än andras.

Styrelsens framställning angående förste landtmätarens förändrade
ställning får befallningshafvanden på det lifligaste förorda. De uppoffringar
från det allmännas sida, som förutsattes för denna reform,
uppvägdes vida af de därmed förenade fördelar af mera effektiv kontroll
öfver landtmätarnes arbete, bättre ordnade jordeboksförhållanden in. in.
Dessa fördelar äro så stora, att de jämväl torde få anses uppväga
olägenheten af den tidsutdräkt med landtmäteriförrättningarnas afsilande,
som blefve en följd af förste landtmätarens granskningsskyldighet.
Denna tidsutdräkt torde ock kunna begränsas genom lämpliga
föreskrifter i förste landtmätarens instruktion.

Förslaget om minskning af jordbrukarnes utgifter för landtmäteriarfvoden
anser befallningshafvanden synnerligen beaktansvärdt. De af
styrelsen anförda skäl för dess åsikt att staten bör deltaga i dessa
kostnader synas bindande.

Däremot finner befallningshafvanden icke lika bindande skäl vara
anförda för styrelsens förslag att den del af dessa kostnader, som skulle
gäldas af den enskilde, skulle förskjutas af staten. Särdeles vid en del
mindre landtmäteriförrättningar torde det allmännas intresse ej vara så
stort, att det kan motivera en dylik åtgärd. På sätt framgår af förste
landtmätarens yttrande, har ej heller något behof af en sådan anordning
yppats inom Uppsala län.

Mot öfriga delar af styrelsens förslag har befallningshafvanden
icke något att erinra.

Uppsala slott i landskansli den 12 december 1904.

Underdånigst:

BRÅKENHIELM.

Knut Hamilton.

Bilaga.

Till Konungens Befallningshafvande i Uppsala lån.

Med återställande af remitterade handlingar rörande Kungl. Landtmäteristyrelsen
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
in. m. samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
får jag såsom affordradt yttrande däröfver vördsammast anföra följande:

De hufvudsakliga förändringarna i kungl. landtmäteristyrelsens
förslag äro:

Do. Länens indelning i landtmäteridistrikt, hvilket länge under
landtmäterimöten och annorledes varit förbereda och ventileradt samt
äfven af regeringen gilladt genom dess intagande i 10 § af gällande
landtmäteriinstruktion.

Tidpunkten för denna förändring synes nu vara inne, då landtmäteripersonalen
nedgått så, att dess genomförande utan vidare olägenhet
kan ske.

2:o. Förste landtmätarneS ändrade ställning inom kåren.

3:o. Strängare kontroll på landtmätarne för dess verkställande
förrättningar och

4:o. Landtmätarnes ersättande för sina arbeten genom lön och
arfvode.

Jag finner Kungl. Landtmäteristyrelsens förslag mycket välbetänkt
och väl utarbetadt och får därför föreslå, att Konungens Befallningshafvande
behagade detsamma tillstyrka.

Jag har endast följande att däremot anmärka, nämligen dels att
landtmätarnes arfvode för landtmäteriförrättningar skulle af staten förskotteras,
hvilket jag icke finner leda till större båtnad för allmänheten
utan för densamma medföra ökade utgifter genom skrifvelser, intyg m. m.

Här har i allmänhet icke någon olägenhet försports att utfå
arfvodet på det sätt nu är stadgadt, och anstånd på begäran delägarne
beviljadt.

Och dels anser jag, att förste landtmätarnes pensioner efter
afskedstagande böra blifva lika öfver hela riket, ty efter afskedstagande
.hafva alla samma skyldigheter, d. v. s. ingå, och alltså vara likställda

120

rörande pension. Den större mängd af göromål, som förekommer inom
vissa län, godtgöres ju genom högre tjänstgöringspengar, h varjämte
föreslås aflönade amanuenser till deras biträde, hvadan de under sin
tjänstgöringstid äro tillgodosedda för sina större besvär.

Uppsala den 27 augusti 1904.

J. W. Mossberg.

III.

121

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af nådig remiss den 27 sistlidne juni får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande
öfver kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren m. m. och till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar.

De skäl, kungl. landtmäteristyrelsen i sitt förslag anfört och utvecklat
för behöfligheten af en snar omorganisation af landtmäterikåren,
synas Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande vara riktiga och öfvertygande.
För egen de! har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
länge hyst och i ett tidigare underdånigt utlåtande af den 31 december
1887 äfven uttalat den åsikten, att en förändrad anordning af landtmäterikåren
är af behofvet påkallad ej blott för landtmätarnes egen
utan äfven för det allmännas skull. Och särskild! har det förefallit
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande otillbörligt att hela ifrågavarande
klass af tjänstemän, hvilkas arbete dock är för staten af mycket stor
betydelse, vant och är i jämförelse med andra tjänstemannakårer synnerligen
vanlottad i fråga om löneförmåner, i det alt förste landtmätarneslöner
äro allt för låga samt öfriga landtmätare ej af statsmedel åtnjuta
någon som helst aflöning, utan blott fått sig anvisade efter afskedstagande!
pensioner till otillräckligt antal och belopp.

Det af kungl. landtmäteristyrelsen nu föreslagna sättet för frågans
lösning synes Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i hufvudsakliga
delar förtjäna att förordas. Dock torde, på sätt här nedan skall
närmare utvecklas, genom vissa jämkningar i förslaget minskning kunna
göras i de till öfver 400,000 kronor uppgående utgifter, som förslagets
genomförande i oförändradt skick skulle årligen för staten medföra,
öfver hittills för landtmäteristaten i länen anvisade anslag.

122

Vid förslagets granskande, hvarvid det skulle varit önskvärdt att
tiga tillgång till de i kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse
den 3 augusti 1903 åberopade bilagor, har Éders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
varit mycket tveksam, huruvida ej vissa af rikets län skulle
kunna utan mera afsevärda olägenheter förenas till ett första landtmäteridistrikt.
Den utförliga motivering, kung], landtmäteristyrelsen anfört
mot en sådan sammanslagning, har emellertid verkat öfvertygande på
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Den arbetsbörda, som enligt
förslaget skulle påläggas förste landtmätarne, komme med den ifrågasatta
anordningen att blifva af mycket olika tyngd i de särskilda länen.
Med hänsyn därtill har kungl. landtmäteristyrelsen föreslagit, att
förste landtmätarnes tjänstgöringspengar skulle i de olika länen utgå
med olika stora belopp, nämligen 1,200, 1,600 eller 2,000 kronor om
året. För Södermanlands län har, och det med rätta, föreslagits det
minsta af dessa belopp; men det förefaller Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
anmärkningsvärd!, att minimibeloppet föreslagits äfven
t. ex. för Kopparbergs län med, enligt förslaget, 17 landtmätare, men
1,600 kronor för ett flertal län med blott tre eller fyra underordnade
landtmätare. Äfven har Eders Kungl. Mapts befallningshafvande fäst
sin uppmärksamhet därvid, att arfvode ifrågasatts för anställande af en
amanuens hos, bland andra, förste landtmätarne i Gäfleborgs och Västernorrlands
län, hvartdera länet med 12 landtmätare, men ej hos förste
landtmätaren i Kopparbergs län, där dock landtmätarnes antal föreslagits
blifva högre.

Kungl. landtmäteristyrelsen uttalar den åsikten, att förutom förste
landtmätarne erfordras i länen en landtmäteripersonal till ett antal af
180, samt föreslår dels inrättande af 120 distriktslandtmätaretjänster,
hvilkas innehafvare skulle åtnjuta lön å 1,600 kronor med två ålderstillägg,
hvartdera å 400 kronor, äfvensom pensionsrätt, dels ock anvisande
årligen af arfvoden å högst 1,200 kronor till högst 60 extra
landtmätare. Äfven om en landtmäteripersonal till ett antal af 180
må vara erforderlig — något hvarom Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
emellertid, med hänsyn till den ringa grad af tjänsteverksamhet,
som en och annan landtmätare för närvarande utöfvar, ej är förvissad
— synes dock inrättande på en gång af 120 aflönade distriktslandtmätaretjänster
pröfva af staten större kostnader än Riksdagen kan
förväntas medgifva. Och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har
ej heller af kungl. landtmäteristyrelsens utredning i ärendet blifvit
öfvertygad om, att inrättande af ett så stort antal distriktslandtmätaretjänster
åtminstone för närvarande är oafvisligen behöflig!. För öfrig!

123

synas laudtmätarekårens medlemmar ej själ lvu hafva ställt sina anspråk
högre än till anordnande af 100 dylika tjänster. Af kungl. landtmäteristyrelsens
skrifvelse framgår nämligen, såväl att den kommitté, som af
1895 års landtmätaremöte tillsattes för utarbetande af förslag till hufvudgrunder
att iakttagas vid landtmäteriets omorganisation, vid förslagets
afgifvande utgick från den uppfattningen, att landtmäterigöromålen i
riket kräfde, utom förste landtmätarne, eu personal af 180 på länen
arbetande landtmätare, däraf 100 distriktslandtmätare och 80 extra
landtmätare, som äfven att denna uppfattning delats af 1896 års landtmätare.
1 underdånigt utlåtande öfver eu år 1886 af dåvarande förste
landtmätaren i Norrbottens län J. K. Nyström gjord framställning i
fråga om landtlikäterikårens omorganisation har äfven kung], landtmäteristyrelsen
år 1891 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen
begära anslag för beredande af löner åt 100 kommissionslandtmätare.
För den skull anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillräckliga skäl knappast vara anförda för inrättande af större antal
distriktslandtmätaretjänster än 100, däraf 2 inom Södermanlands'' län.

Äfven i fråga om arfvoden af statsmedel till extra landtmätare
synes kungl. landtmäteristyrelsens anspråk sträcka sig utöfver de önskningar,
som framställts af ofvannämnda utaf 1895 års landtmätaremöte
tillsatta kommitté, hvilken föreslog ajfvodeu att fördelas af kungl. landtmäteristyrelsen
med 500 kronor till hvar och en af 50 extra landtmätare
och med 400 kronor till hvar och en af ytterligare 30 extra landtmätare,
under det att kungl. landtmäteristyrelsen föreslår arfvoden å högst
1,200 kronor till högst 60 extra landtmätare. De af kommittén föreslagna
beloppen förefalla emellertid vara allt för låga såsom vederlag
för den nedsättning i taxearfvoden, som enligt kungl. landtmäteristyrelsens
förslag skulle inträda i samband med den föreslagna omorganisationen.
Däremot och med hänsyn äfven till den af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta minskningen i antalet
distriktslandtmätaretjänster torde det måhända vara lämpligt, att dessa
arfvoden af statsmedel ej utginge med lika belopp till alla extra landtmätare
utan t. ex. bestämdes till 800 kronor för högst 80 extra landtmätare
— om ett så stort antal extra landtmätare finnes behöfligt —
med förhöjning enligt kungl. landtmäteristyrelsens bepröfvande af 400
kronor till högst 20 af dem.

I det underdåniga förslaget hemställes, att taxearfvoden för alla
slag af landtmäteriförrättningar finge förskottsvis till landtmätarne utbetalas
af statsverket, som skulle i samband med kronoutskylderna
uttaga hos vederbörande jordägare de förskotterade beloppen. Eders

124

Kungl. Maj:ts befallningshafvande är ej förvissad om, att behof verkligen
föreligger af en sådan anordning, som skulle föranleda mycket
besvär och vidlyftiga redovisningar; åtminstone synes sådant medgifvande
böra begränsas antingen till arfvoden för vissa slag af landtmäteriförrättningar
eller ock till de fall, då jordägare tredskas att betala
landtmätarearfvode.

Förverkligande af kungl. landtmäteristyrelsens mycket genomgripande
förslag i oförändradt skick skulle visserligen för statsverket
föranleda en ökad årlig kostnad af öfver 400,000 kronor, en kostnad,
som dock, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes här ofvan
gjorda uttalanden, synes kunna i viss mån reduceras. Men vid ärendets
afgörande torde hänsyn till kostnadsfrågan ej böra i allt för hög grad
få göra sig gällande, utan därjämte böra vederbörligen beaktas, förutom
landtmätarnes obestridliga behof af och berättigade anspråk på förbättrad
ekonomisk ställning, den högst betydande minskning i jordägares
kostnader för landtmäteriförrättningar och de stora fördelar för
det allmänna, som förslagets förverkligande skulle medföra, i det senare
fallet, bland annat, genom skärpt kontroll öfver landtmätarnes arbeten
och genom den begynnelse till ett ordnadt katasterverk, hvilken de af
förste landtmätarne förda registren öfver de allt mera talrika jordafsöndringarna
skulle innebära.

Mot det underdåniga förslaget till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar, för hvars granskande i detalj Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande saknar nödiga förutsättningar, har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej funnit skäl till anmärkning.

Nyköping i landskansliet den 26 november 1904.

Underdånigst:

F. A. BOSTRÖM.

Wilhelm Fålder antz.

125

IV.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 27 sistlidne
juni anbefallt Eders Kungl. Maj-.ts befallningshafvande att afgifva underdånigt
utlåtande öfver Kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslagtill
omorganisation af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar, får Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
i underdånighet tillkännagifva, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
beträffande Östergötlands län icke har något att emot
det underdåniga förslaget erinra.

Linköpings slott i landskansli den 14 december 1904.

Underdånigst
L. DOUGLAS.

C. O. de Frese.

126

Kungi. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län.

Till Konungen.

Genom nådig remissresolution den 27 sistlidne juni anbefalld att
afgifva underdånigt utlåtande öfver Eders Kungl. Maj:ts landtmäteristyrelses
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
m. m. samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar,
får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter att hafva inhämtat
yttrande af förste landtmätaren i länet och med öfverlämnande af detta
yttrande, i underdånighet anföra följande.

Lika med landtmäteristyrelsen anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att förste landtmätarne böra, för att kunna ägna sig
åt granskning af öfrige landtmätares förrättningar, fullständigt aflönas
åt staten med skyldighet att icke åtaga sig enskilda förrättningar, samt
att, då staten ålagt hvarje landtmätare skyldighet att utan ersättning
till landtmäterikontoren afkunna renoverade exemplar af en mängd förrättningskartor
med beskrifningar, staten jämväl bör gifva bidrag till
den öfriga landtmäterikårens aflöning och vid afskedstagande! tilldela
de ordinarie landtmätarne en så tillräcklig pension, att staten kunde
hafva rätt att fordra deras afgång vid den ålder, då deras tjenstbarhet
med sannolikhet kunde antagas vara i väsentlig mån förminskad.

Med afseende å beloppen af dessa löner och pensioner har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke något annat att erinra mot hvad
landtmäteristyrelsen föreslagit, än att Eders Kungl. Mapts befallningshafvande
är tveksam, huruvida icke förste landtmätarne, hvilka enligt
nämnda förslag skulle åtnjuta, bland annat, resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementets tredje klass, böra fortfarande
bekomma sådan ersättning allenast efter resereglementets fjärde klass,
hvilken de på grund af sin tjänsteställning torde närmast tillhöra.

Visserligen skulle detta medföra en minskning i de föreslagna
inkomsterna för . förste landtmätarne, särskild! med hänsyn till att dessa

127

enligt förslaget skulle vara skyldiga att verkställa landtmäteriförrättningar
för kronans räkning utan annan godtgörelse än resekostnadsoch
traktamentsersättning; men deras inkomster synas möjligen ändock
komma att uppgå till skäligt belopp, på sätt nedan skall angifvas.

Förste landtmätaren i detta län, hvilket är ett medelstort län, har
på förfrågan af Eders Kung]. Majds befallningshafvande upplyst, att
han, om föreliggande förslag antages, beräknas få eu årsinkomst af
omkring sextusen kronor, oberäknadt ålderstillägg och inkomst på sådana
resor, som på uppdrag af ägodelningsrätt kunde komma att företagas
för närmare undersökning huru landtmäteriförrättningar blifvit utförda
(se sid. 81 i förslaget). Tages nu hänsyn till ålderstillägget och inkomsten
af sistnämnda resor, synas första landtmätarnes löneförmåner,
äfven med den minskning i inkomst, som skulle tillskyndas dem därigenom,
att de fortfarande blefve hänförda till fjärde klassen i resereglemente!,
kunna i genomsnitt beräknas till sextusen kronor, som
torde utgöra ett skäligt belopp. Skulle emellertid förste landtmätarnes
löneinkomster anses böra höjas därutöfver, skulle detta, enligt Eders
Kungl. Majds befallningshafvandes åsikt, lämpligare kunna ske genom
att bereda dem någon särskild godtgörelse för krön oförrättningar än
genom deras uppflyttning i en högre klass i resereglementet.

Dessutom synas förste landtmätarne, i likhet med distriktslandtmätarne,
höra efter tio års tjänstgöring tilldelas ett andra ålderstillägg.
Därest sådant tillägges äfven förste landtmätarne, torde dock båda deras
ålderstillägg kunna bestämmas till blott femhundra kronor hvartdera.

Öfverjägmästarne, med livilka landtmäteristyrelsen vill likställa
förste landtmätarne i afseende på aflöning, hafva ett fast belopp i respenningar.
Då öfverjägmästarne blott äro tio till antalet och i allmänhet
hafva flere län till distrikt samt äro chefer för skogspersonalen i
distriktet, under det att förste landtmätarne endast skulle hafva skyldighet
att granska distriktslandtmätarnes förrättningar af sådan beskaffenhet,
att de skola fastställas, eller göra anmälan hos landtmäteristyrelsen
om tjänstefel af dem, torde öfverjägmästarne dessutom hafva en
högre tjänsteställning än förste landtmätarne.

Lika med landtmäteristyrelsen håller Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
före, att en förste landtmätare bör bibehållas i hvarje
län, samt att distriktslandtmätarnes antal bör bestämmas till etthundratjugo.

På de af landtmäteristyrelsen andragna skäl anser Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande äfven, att hvarje distriktslandtmätare bör förordnas
att inom sitt distrikt verkställa alla andra landtmäteriförrättningar
än sådana för kronans räkning, såvida han ej har så många ofullbor

128

dåde förrättningar, att nya tjänstegöromål icke kunna med önskvärd skyndsamhet
af honom fullbordas, i hvilket fall Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande
bör äga att förordna annan behörig landtmätare inom länet.

Då emellertid för närvarande icke alla län torde äga så skickliga
och ordentliga landtmätare, att de äro lämpliga till distriktslandtmätare,
torde uppskof med distriktsindelningen böra för sådana tills vidare meddelas.

Enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle Jönköpings län erhålla
två distrikts- och två extra landtmätare. Då emellertid, på sätt förste
landtmätaren i länet yttrat, länet torde äga behof af tre distrikts- och
en extra landtmätare, samt ett sådant antal synes kunna erhållas därigenom,
att såväl Stockholms län, hvilket i förslaget tilldelats fyra distriktslandtmätare,
men icke någon extra landtmätare, som Jönköpings
län finge tre distrikts- och en extra landtmätare, hemställer Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i underdånighet, att sistnämnda antal distriktsoeh
extra landtmätare måtte bestämmas för Jönköpings län.

Angående sammanlagda antalet extra landtmätare och amanuenser
samt deras aflöning har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande icke
något att erinra mot landtmäteristyrelsens förslag.

För jordägarne skulle det visserligen i allmänhet blifva till fördel,
om arfvodena för alla slag af landtmäteriförrättningar blefvo förskotterade
af staten, på sätt landtmäteristyrelsen hemställt, men Eders Kungl. Majds
befallningshafvande kan dock ej tillstyrka detta förslag af följande skäl.

Då jordägarne ej kunna betagas rätten att klandra landtmätares
ersättningsräkningar, hvilken rätt ock uttryckligen upptagits uti § 24 i
den föreslagna nya landtmäteritaxan, skulle kronan, om den förskotterat
det i räkningen upptagna arfvodet, hvilket landtmätaren bör vara berättigad
att, oafsedt klandret, ofördröjligen utbekomma, lätt kunna blifva
invecklad uti ett flertal rättegångar angående dylikt klander. Det kan
visserligen invändas, att, då arfvodesräkningarna skulle komma att granskas
af förste landtmätarne, skäl till klander ej skulle förefinnas så ofta
som nu, men så länge som misstrogenhet och processlystnad finnas,
skulle nog klander af dylika räkningar förekomma, om ock möjligen
icke i samma myckenhet som nu, och det kan ju dessutom tänkas, att
räkningarne äro behäftade med fel, som vid granskningen antingen icke
kunnat — såsom beroende på aftal mellan förrättningsmannen och jordägarne
eller dylikt — upptäckas eller ock förbisetts eller varit tvifvelaktigt.

Förskotterandet skulle äfven medföra ett frångående af den nu
gällande och i den föreslagna nya landtmäteritaxans 23 § jämväl upptagna
principen, att landtmäteriarfvodet skall gäldas af den, som vid
förrättningens slut eller fastställelse är innehafvare af jorden. Kronan

129

måste nämligen — såsom oek landtmäteristyrelsen tänkt sig, då den
föreslagit ändring i 17 kap. 6 § handelsbalken — hafva förmånsrätt till
jorden, och detta äfven för det fall, att jorden efter förrättningens afslutande
eller fastställande byter om ägare, hvilket sistnämnda fall landtmäteristyrelsen
däremot ej synes hafva tänkt sig, emedan den ej föreslagit
ändring i landtmäteritaxans 23 §. Ett sådant fastbindande af
landtmäteriarfvode med själfva jorden skulle emellertid kunna leda till
betänkliga följder och äfven menligt inverka på fastighetskrediten.

För landtmätarne själfva skulle förslaget medföra den olägenheten,
att de utfinge sitt arfvode eu eller annan månad senare än eljest.

En af de viktigaste delarne i landtmäteristyrelsens föreliggande
förslag utgöres af de förändrade tjänsteåligganden, som skulle tillkomma
förste landtmätarne.

Lika med landtmäteristyrelsen anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
att förste landtmätarne, ehuru de icke vidare skulle få
åtaga sig enskilda förrättningar, ändock skulle få sin tid fullt upptagen,
om de påläggas alla de åligganden, som uppräknas å sid. 42 och 43 i förslaget.

Uppläggandet af ett utförligt register öfver fastställda jordafsöndringar,
hvilket förslaget uppdragit åt förste landtmätarne, äfvensom upprättande
framdeles af ett fullständigt s. k. katasterverk skulle otvifvelaktigt
bringa större reda i våra jordbruksförhållanden, men med bestämmande
därom torde böra anstå, till dess af Eders Kungl. Maj:t den 30
sistlidne september utsedde kommitterade verkställt åt dem då uppdragen
utredning, huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena,
hvilka för närvarande skola upptagas i jordeboken, må kunna gifvas
den omfattning och i öfrigt sådan anordning, att därigenom beredes
jämväl ett ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen, samt afgifvit
förslag i anledning af denna utredning. Äfven om sådant jordregister
öfver afsöndringar, som af landtmäteristyrelsen föreslagits, ej skulle komma
att föras, torde förste landtmätarne få sig tilldeladt biträdande arbete
med en blifvande fastighetsbokföring och hans göromål sålunda blifva
fullt tillräckliga.

Beträffande förste landt mätarens granskning af de öfriga landt -mätarnes förrättningar har landtmäteristyrelsen föreslagit sådan ändring
i 136 § i skiftesstadgan, att om förste landtmätare i sitt efter sådan
granskning till ägodelningsrätt afgifna utlåtande visat sannolika skäl till
antagande att sådant fel blifvit vid mätning begånget, att delägare i
jord däraf skulle tillskyndas verkligt lidande, ägodelningsrätt skulle äga
att, innan fastställelse af förrättningen meddelades, låta genom förste
landtmätare undersöka mätningen. I afseende å dylik undersökning,

130

därvid biträde alltid torde behöfva användas, synes böra bestämmas,
huru ersättning för sådan undersökning skall gäldas.

I öfrigt har Eders Kungl. Majrts befallningshafvande icke något
att erinra, beträffande de föreslagna åliggandena för förste landtmätarne.

En omorganisation af förste landtmätarnes ställning synes Eders
Kungl. Majrts befallningshafvande vara af den vikt, att den bör med
det snaraste genomföras, äfven om hinder skulle uppstå för hela landtmäterikårens
ombildning.

I sådant afseende tillåter sig Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
jämväl att åberopa sina underdåniga skrifvelser den 7 december
1901 och den 11 juni 1902 angående behofvet af ersättning åt förste
landtmätarne för deras ökade arbete med granskning af afsöndringsärenden,
som af länsstyrelserna till dem hänskjutas för yttrandes afgifvande.

Slutligen får Eders Kungl. Majrts befallningshafvande, beträffande
landtmäteristatens omorganisation, hemställa, huruvida icke förste landtmätarne
må berättigas att åtnjuta fyra veckors semester i likhet med
andra tjänstemän af motsvarande grad.

Vidkommande förslaget till förnyad landtmäteritaxa får Eders Kungl.
Majrts befallningshafvande i underdånighet åberopa förste landtmätarnes
i länet bilagda yttrande med tillägg allenast dels att, därest landtmäteristyrelsens
förslag, att landtmäteriarfvodena skulle af statsverket förskjutas,
blefve godkändt, ändring i taxans 23 § synes böra vidtagas i
enlighet med hvad ofvan blifvit antydt, och dels att det för redans skull
synes Eders Kungl. Majrts befallningshafvande önskligt, att ett taxeförslag
utarbetades, däri landtmäteriarfvodet beräknats 40 procent lägre,
på det att, därest den föreslagna löneregleringen genomföres, samtidigt
må kunna fastställas en taxa, upptagande de arfvoden, som verkligen
skola af jordägarne erläggas.

Jönköping i landskansliet den 28 november 1904.

Underdånigst
HJ. PALMSTJERNA.

J. W. Spens.

131

Bilaga.

Till Kung). Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län.

Under återställande af den vid länsstyrelsens skrifvelse den 28
sistlidne juni närslutna Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 27 i samma
månad å Kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren samt till förnyad taxa på arfvode för landtlik
äteriförrättningar får jag, efter att af dessa handlingar hafva tagit
del, vördsamt afgifva följande yttrande.

Hvad sjkifva omorganisationsförslaget vidkommer, så synes detsamma
utarbetadt med den omsorg och noggrannhet, att jag anser mig
ej hafva något vidare att därom erinra, än att förste landtmätarne fortfarande
horde medgifvas rättighet att använda ett examineradt biträde
vid handläggning af kronoförrättningar samt andra tjänstegöromål å
kontoret.

Ehuru landtmätaren har sig anförtrodt ett af de mest viktiga kall,
som kräfver ett strängt arbete, och hvars verksamhet för landet medfört
ovärderliga förmåner, finnes väl ingen tjänstemannakår, som af det
allmänna varit tillbakasatt i samma grad som landtmätarne, bland hvilka
det större antalet för sin utkomst endast är hänvisadt till sin arbetsförmåga
med skyldighet att till staten för ett flertal förrättningar aflämna
publika renovationer utan annan godtgörelse än att vid framskriden
ålder kunna påräkna en för sitt uppehälle otillräcklig pension.

Såsom ett talande skäl för bifall till förslaget vill jag särskild!
framhålla den stora förmån, som skulle beredas den enskilde jordägaren
genom den förste landtmätarne åliggande granskningsskyldigheten af
de olika förrättningsärendena, innan desamma för stadsfästelse till ägodelningsrätterna
inlämnades, och genom hvilket granskningsuppdrag
dessutom vore att förvänta, det de å länen stationerade landtmätarne
skulle på ett mera tillfredsställande sätt, än hvad nu understundom är
förhållandet, söka fullgöra sina uppdrag.

132

Då detta län, om förste landtmätaren fråntages rätt att handlägga
göromål af enskilde, nnder en längre följd af år antagligen kommer
att bereda full sysselsättning åt fyra på eget ansvar arbetande landtmätare,
så synes det mig böra indelas i tre distrikt, det första med
station i Jönköping samt omfattande Malmbäcks och Svenarums socknar
af Västra härad, Norra Vedbo, Tveta, Vista och Mo härader med undantag
af Oreryds, Norra Hestra, Källeryds, Åsenhöga, Stengårdshults och
Valdshults socknar samt af Östbo härad, Byarums och Tofteryds socknar;
det andra med station i Hveranda eller Säfsjö samt omfattande
Södra Vedbo, Ostra och Västra härader med undantag af Malmbäcks
och Svenarums socknar, samt det tredje med station i Vernamo, omfattande
Västbo och Östbo härader förutom Byarums och Tofteryds socknar
samt dessutom de socknar af Mo härad, som ej skulle tillhöra första
distriktet.

Därjämte torde till eu början vara nödigt anställa en extra landtmätare
med skyldighet att tjänstgöra inom länet, där länsstyrelsen så
finner behöflig!.

Skulle Kungl. landtmäteristyrelsens förslag i sin helhet ej komma
att genomföras, vore eu stor fördel att förvänta såväl för det allmänna
som den enskilde jordägaren, om detsamma åtminstone beträffande förste
landtmätarne ginge i verkställighet med dem åliggande vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet med motsvarande löneförmåner.

Då förste landtmätarnes göromål i tjänsten för det allmänna, sedan
lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27
juni 1896 trädt i kraft genom afsöndringsärendenas remittering från
länsstyrelserna till förste landtmätarne för granskning och yttrandes
afgifvande, en åtgärd, som visat sig vara mycket välbehöflig, i de flesta
län mer än fördubblats utan ringaste godtgörelse, så synes det vara eu
billig framställning, i händelse det underdåniga förslaget icke skulle
vinna nådigt bifall, att dem härför bereddes skälig ersättning.

Att nu gällande landtmäteritaxa, som utfärdades 10 juni 1881, är
i flere afseenden oegentlig och alltför låg i anseende till nu rådande
dyra lefnadsomkostnader, är ett förhållande, som äfven erkännes af ett
flertal jordägare, hvilka vanligen föreställa sig det till landtmätarne utgående
arfvodet långt högre än hvad i verkligheten är förhållandet.
De största bristerna torde emellertid vidlåda godtgörelse för gradering
åt mägor, arealuträkningar, kartlösen och reseersättningar. Ett af de
viktigaste vid landtmäteriet förekommande göromål är jordens taxering,
och skall, hvad åker och äng vidkommer, denna på ett omsorgsfullt
sätt utföras, kan landtmätaren i vanliga fall härför ej påräkna ett större

133

arfvodesbelopp än 5 å högst 7 kronor per dag. Samma är förhållandet
med arealuträkningen i rikets mellersta och södra delar, där medelarealen
af ägofigurerna, hvarefter arfvodet, utgår, vanligen endast belöper
sig till 15 ar med en ersättning af 4,1 öre per figur, och landtmätaren
således för att hafva en inkomst af 8 kronor 20 kronor per dag måste
uträkna och summera 200 ägofigurer, ett antal, som mer sällan torde
uppnås.

Ehuru landtmätaren i vanliga fall endast åtnjuter betalning fölen
resa fram och åter från förrättningsstället, måste han ofta företaga
flera, då kanske en hel dag erfordras för resan utan annan godtgörelse
än 5 å 7 kronor, hvilket synes alldeles obilligt i betraktande af de med
resan förenade extra utgifter till kost o. d.

I nuvarande taxa finnas dessutom intagna åtskilliga bestämmelser
för arfvodets beräkning, som dels äro förenade med så stora besvär och
dels så lågt tilltagna, att man vanligen helt och hållet afstår från ersättning
härför.

Då därjämte penningevärdet sedan nu gällande taxas tillämpning
varit i sjunkande, hvarigenom landtmätarnes redan förut låga inkomster
ytterligare nedgått, synes stora skäl tala för bifall till utfärdande åt ny
landtmäteritaxa i enlighet med Kungl. landtmäteristvrelsens nådiga
framställning i ämnet.

Jönköpings läns landtmäterikontor den 22 augusti 1904.

Yngve Ostwald.

134

VI.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län.

Till Konungen.

Enligt nådig befallning åligger det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att afgifva underdånigt utlåtande öfver landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren m. m.
samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar; och får
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till fullgörande häraf under-*
dånigst anföra, att ifrågavarande förslag, som närmast åsyfta att bereda
landtmäteripersonalen en säkrare utkomst och jordägarne lindring i de
för laga skiften och andra landtmäteriförrättningar utgående ersättningar,
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning äro förtjänta
af nådigt beaktande. Fullgiltiga skäl tala tvifvelsutan för, att
åtgärder vidtagas till omgestaltning af landtmäteriväsendet i de hänseenden,
om hvilka nu särskildt är fråga.

Då de hufvudgrunder, på hvilka landtmäteristyrelsens framställning
i ämnet blifvit fotad, synas välbetänkta, samt ifrågasatta detaljanordningarna,
i den män dessa ansetts kunna blifva föremål för Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes granskning, icke heller gifvit anledning
till anmärkning, finner sig Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
böra för sin del tillstyrka, att förevarande förslag läggas till
grund för landtmäterikårens omorganisation samt därmed sammanhängande
lönereglerings- och andra lagstiftningsåtgärder.

Växjö i landskansliet den 31 december 1904.

Underdånigst:

CH. E. von OELREICH.

Frithiof Ohlsson.

135

VIJ.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län.

Till Konungen.

Det åligger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att afgifva
underdånigt utlåtande öfver kungl. landtmäteristyrelsens förslag till omorganisation
af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa pa arfvode
för landtmäteriförrättningar.

Till åtlydnad af den härom gifna nådiga befallning får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som infordrat och bilägger underdånigt
yttrande i ärendet från förste landtmätaren i detta län, i undeidånighet
meddela, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lika med
landtmäteristyrelsen anser önskvärd! och väl behöflig!, att landtmäterikåren
omorganiseras och beredes tryggare och öfver hufvud taget
bättre existensvillkor, samt icke har något att erinra i afseende å de
hufvudgrunder, som i sådant afseende blifvit af landtmäteristyrelsen
föreslagna.

Dock håller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande före, att det
af styrelsen i detta sammanhang framburna förslaget om landtmäteriarfvodens
förskotterande af statsverket icke bör accepteras, åtminstone
icke, så vidt det afser andra landtmäteriförrättniugar än laga skiften.
I andra fall — och dessa ojämförligt öfvervägande — lära nämligen
fördelarna för jordägarne af en sådan anordning i stort sedt icke motsvara
besväret "med de förskotterade medlens indrifning och redovisning.
Att nödig trygghet för arfvodenas utbekommande hos jordägaren under
alla förhållanden beredes landtmätare, finner dock Eders Kungl. Mapts
befallningshafvande i sin ordning; lärande detta kunna ske därigenom,
att förmånsrätt för dylikt arfvode varder landtmätare tillförsäkrad.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande biträder för öfrigt förste
landtmätarens anmärkningar beträffande den af landtmäteristyrelsen
föreslagna tidpunkten för inträdandet af förste landtmätares rätt till
åtnjutande af ålderstillägg äfvensom i fråga om beloppet af tjänst -

gönngspenningama för förste landtmätaren i detta län, hvilket belopp
af landtmäteristyrelsen uppenbarligen tilltagits för lågt och bör höjas
till ettusen sexhundra kronor för år; och tillåter sig i fråga särskildt
om landtmäteritaxan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att hänvisa
till de anmärkningar, som af förste landtmätaren blifvit däremot
framställda.

Kalmar i landskansliet den 31 december 1904.

Underdånigst:

Å landshöfdingeämbetets vägnar:

Karl Mossberg.

Knut Gislén.

Bilaga.

Till Konungen.

Med glädje erfarande, att den så viktiga frågan om omorganisation
af landtmäterikåren och den lika så viktiga frågan om förbättrad landtmäteritaxa
nu avancerat så långt, att de af landtmäteristyrelsen uti
dessa ärenden framlagda underdåniga förslag blifvit remitterade till
vederbörande myndigheters hörande,- får jag, på anmodan af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar, i djupaste underdånighet
andraga följ ande:

Enligt livad som synes af ingressen uti landtmäteristyrelsens förslag
till omorganisation af landtmäterikåren, har denna fråga såväl af
landtmäteristj^relsen som af landtmätarne själfva på deras landtmäterimöten
och af särskilda af dem utsedda kommitterade varit så länge
och grundligt afhandlad, att den från deras sida nu synes vara fullständigt
utredd och behandlad. Den enda viktiga sak, hvari det nu af
landtmäteristyrelsen i underdånighet framlagda och det af kommitterade
den 6 mars 1897 till landtmäteristyrelsen ingifna förslaget skiljer
sig från hvarandra, är det om rikets indelning uti 120 landtmäteridistrikt.

Då jag obetingadt och af flerfaldiga skäl härvid ställer mig på
landtmäteristyrelsens sida, så vågar jag i underdånighet tillstyrka
distriktsindelningen.

A sidan 49 uti det underdåniga förslaget, som bland annat afliandlar
tidpunkten för förste landtmätarnes åtnjutande af ålderstillägg
efter fem * år, har blifvit inryckt: »skolande dock härvid förste landtmätare,
som till sådan tjänst blifvit nämnd före den nya lönestatens
utfärdande, icke tillgodoräknas tjänstetid som därförinnan förflutit.»

I underdånighet måste jag på det allra betydelsefullaste påyrka,
att nyssberörda ord måtte helt och hållet från förslaget utgå. Det
skulle vara den största orättvisa och obillighet, om en förste landtmätare,
som i denna egenskap tjänstgjort t. ex. nio år och enligt nuvarande
lönestat alltså vore berättigad till ålderstillägg efter ett år, skulle få

138

vänta ytterligare fyra år för att komma i åtnjutande af berörda ålderstillägg.
Meningen må möjligen hafva varit, att det nuvarande ålderstillägget
af 400 kronor skulle efter nu gällande författningar utgå i
därför bestämd ordning och det mi föreslagna högre åld er stillägget af
600 kronor ej utgå förr än fem år förflutit efter den nya lönestatens
definitiva antagande, men ordalydelsen, sådan den af landtmäteristyrelsen
blifvit formulerad, ger icke anledning till sådant antagande.

Sista punkten å 49 sidan föreskrifter obligatorisk afgång från
tjänsten vid uppnådda 65 lefnadsår, dock med tillägg af minst 35
tjänsteår för förste landtmätare och 30 tjänsteår för distriktslandtmätare.

Då många landtmätare vid uppnådda 65 lefnadsår ännu torde vara
i besittning af i det närmaste fulla lifskrafter, vågar jag i underdånighet
hemställa, att, i likhet med hvad som finnes föreskrifvet för
andra civila tjänstemannakårer och senast uti nådiga kungörelsen den
10 juni 1904 stadgats uti aflöningsreglemente för tullverkets tjänstemän,
nämligen: »dock Kungl. Maj:t obetaget att låta med afskedet anstå,
därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och han finnes villig
att i densamma kvarstå», jämväl måtte uti det nu ifrågavarande förslaget
till omorganisation af landtmäterikåren inflyta.

Bland ett af de skäl, som nu tala för att t. ex. förste landtmätarne
vid uppnådda 65 år icke skulle vara obligatoriskt skyldiga att från
tjänsten afgå vid nämnda tidpunkt, torde kunna anföras att, om dessa
tjänstemän erhålla uppdrag att hvar och en för sitt län upprätta ett
fullständigt katasterverk och vid uppnådda 65 år äro därmed sysselsatta
samt kanhända hafva detta arbete i det närmaste färdigt, så skulle de,
om det af mig föreslagna tillägget icke infördes vid bestämmande af
lönestaten, icke få fortsätta och afsluta det af dem härå gjorda arbete,
utan fortsättningen och afslutningen af detsamma skulle anförtros antingen
åt under vakansen tillförordnad tjänsteman eller ock af närmast
följande ordinarie innehafvare af samma tjänst, hvarigenom möjligen
afslutningen af ett så viktigt arbete tilläfventyrs skulle förryckas. Flera
andra skäl, hvilka jämväl gälla distriktslandtmätarne, torde ock kunna
andragas för införande i en blifvande författning utaf den af mig i
underdånighet föreslagna och tillagda bestämmelsen.

Jag vågar nu i underdånighet öfvergå till bemötande af landtmäteristyrelsens
förslag till tjänstgöringspengar för förste landtmätaren
i Kalmar län med endast 1,200 kronor, hvilket i hög grad påkallat min
synnerliga uppmärksamhet och hvilket jag här nedan skall visa skulle
för innehafvaren af denna tjänst vid jämförelse med t. ex. förste

139

landtmätarne i de tvenne andra småländska länen och vid jämförelse
med det Kila Blekinge län blifva i högsta grad obilligt och orättvist;
och kommer jag att stödja mina underdåniga påminnelser härutinnan
på landtmäteristyrelsens egna förutsättningar för tjänstgöringspengarnas
olika fördelning på de olika länen, jämte några åt mig tillagda utredningar.

För bedömande af förste landtmätarnes tjänstgöringspengar uti
de olika länen har landtmäteristyrelsen (sidorna 44 och 45 i det underdåniga
förslaget) anfört: »Då emellertid göromålens mängd och beskaffenhet
måste blifva tämligen olika i olika län, beroende»

l:o) »i främsta rummet på mängden af slutade lana skiften och
därnäst på antalet andra förrättningar, hvilka för fastställelse skola af
förste landtmätarne genomgås och granskas»;

2:o) »att i de län med tätare befolkning förste landtmätarne blifva
af vederbörande myndigheter affordrade flera utredningar rörande jordförhållanden
inom orterna än i län med glesare befolkning»;

3:o) »att kronoförrättningarnas antal under åren 1898—1902 uppgått,
bland andra, uti Jönköpings och Kronobergs län till i medeltal
årligen omkring 10 eller föga därunder», hvaremot Kalmar län ej här
blifvit vidrördt och således måste antagas understiga 10 dylika förrättningar
om året;

4:o) »att ju flera brukningsdelar, i Indika länens jordbruksegendomar
äro delade och ju bättre kommunikationerna äro till residensstäderna,
desto mer tages förste landtmätarnes tid i anspråk lör förevisande
af kartor i landtmäterikontoren och meddelande åt upplysningar
åt länens jordbrukare»;

5:o) »dels ock, att förste landtmätarnes arbeten i och för jordafsöndringars
fastställande och registrering icke torde stå i något visst
förhållande till mängden af verkställda laga skiften och andra förrättningar».

På dessa grunder har landtmäteristyrelsen uppgjort sitt förslag
till bestämmande af tjänstgöringspengar inom de olika länen.

För att nu visa det märkvärdiga resultat hvartill landtmäteristyrelsen
med begagnande af utaf styrelsen själf uppgifna beräkningsgrunder
kommit, att föreslå tjänstgöringspengarne för förste landtmätarne
i Jönköpings och Kronobergs län till 1,600 kronor, men däremot likställa
Kalmar län med det lilla Blekinge län och med tjänstgöringspengar
af endast 1,200 kronor, anhåller jag i underdånighet få göra
följande jämförelser och andragande^

Punkt 1:6): Enligt tab. 7 uti bidrag till Sveriges officiella stati -

140

stik, litt. O, landtmäteriet XXXVI, innefattande landtmäteristyrelsens
underdåniga berättelse för år 1903, och under rubriken: »troligen komma
att undergå laga skifte», återstår för nedannämnda län att laga skifta
följande mantal.

Kalmar län 380 mantal

Jönköpings „ 176 „

Kronobergs „ 204 „

Blekinge „ 79 „ .

Häraf synes, att Kalmar län alltså har det ojämförligt största antalet
oskiftade mantal och att förty förste landtmätaren i detta län kommer
att betungas med öfvervägande granskningar af laga skiftesförrättningar
än hvad som kan ifrågakomma uti något af de andra af ofvanberörda
länen.

Punkt 2:o): Enligt statskalendern för innevarande år utgör befolkningen
i nedannämnde län:

Kalmar län

Jönköpings „
Kronobergs „
Blekinge ,,

Landsbygden.	Städerna.	Summa.
.... 195,279	32,600	227,887.
.... 175,329	28,158	203,487.
.... 150,543	7,528	158,071.
.... 109,680	37,896	147,576.

Äfven om städernas befolkning, hvarmed förste landtmätarne hafva
ringa besvär, tages med uti beräkningen, så synes, att befolkningen i
Kalmar län är den ojämförligt största.

Punkt 3:o): Ostridigt torde vara, att kronodomänerna i Jönköpings
och Kronobergs län äro större i dessa län än i Kalmar län, hvadan
förste landtmätarnes göromål med förrättningar för kronans räkning nog
äro större i förstnämnda tvenne län än i Kalmar län. Under detta år
har jag dock själf handlagt 7 dylika förrättningar och 2 sådana förrättningar
handlagts af tvenne af Kalmar läns öfriga landtmätare. — Enligt
det nya förslaget till landtmäteritaxa skall dock för sådana förrättningar
erläggas särskild betalning. Förefinnes nu flera sådana förrättningar
uti ett län än uti ett annat län, så blir ju detta till fördel och ej till
skada i ekonomiskt hänseende för förste landtmätarne i de län, där större
antal kronodomäner förefinnas.

Punkt 4:o): Intet af de småländska länen, för att nu icke tala
om det lilla Blekinge län, torde med all säkerhet vara deladt i så
många brukningsdelar som Kalmar län med Öland. Om landtmäteristyrelsen
hade varit i tillfälle att en ordinarie kontorsdag besöka Kalmar

141

läns landtmäterikontor och med egna ögon sett den mängd af Olands
befolkning, som nästan hvarje sådan dag besöker landtmäterikontoret,
så är jag säker på att styrelsen ej ringaktat göromålen i Kalmar län
på sätt som skett vid förslaget till tjänstgöringspengar i detta län.
Styrelsen torde dock hafva sig bekant, hvilket ofantligt besvär förste
landtmätaren i Kalmar län har med Olands befolkning och med de
märkvärdiga enskiftena därstädes, hvarest i mångfaldiga fall särskilda
skiften blifvit gjorda: på inägorna, på särskilda delar af utmarkerna,
på hustomterna, på gallmark erna och på de delar af ägorna, som
icke undergått skifte vid någon af dessa förrättningar. Det är ej ovanligt,
utan tvärtom ganska vanligt, att en besökande från Öland kan uti
ett och samma ärende nödga förste landtmätaren att från arkivet nedtaga
och förevisa 5 å 6 olika kartor och förrättningsakter. Härtill
kommer den öfriga befolkningen inom länet. Jag kan med fullaste
tillförsikt antaga, att ingen af förste landtmätarne i de tvenne andra
småländska länen på långt när har så mycket besvär med besökande
å landtmäterikontoret som förste landtmätaren i Kalmar län och detta
kanhända till en stor del beroende på de lätta kommunikationerna såväl
med järnvägar som med ångbåtar, som förefinnas till residensstaden
härstädes.

Punkt 5:o): Att landtmäteristyrelsens antagande, det förste landtmätarnes
göromål för jordafsöndringars fastställande och registrering
icke torde stå i något visst förhållande till mängden af verkställda laga
skiften och andra förrättningar, vågar jag i underdånighet på det allra
kraftigaste bestrida. Dessa frågor stå nämligen i det allra intimaste
förhållande med hvarandra. Att utreda en jordafsöndring, där ordentligt
laga skifte föregått, är en småsak, men att utreda en jordafsöndring,
där endast storskiften på mången gång skilda ägoslag blifvit förrättade
och där handlingarne äro i hög grad svårläsliga såsom skrifna med
gammal oläslig tysk stil, eller att utreda en jordafsöndring på Öland,
är ingen småsak och kräfver mången gång en hel förmiddag för endast
en eller två dylika utredningar. De öfriga tvenne småländska länen
hafva en betydlig lättnad härutinnan, där ej så många oskiftade mantal
förefinnas som uti Kalmar län.

För att än ytterligare styrka att göromålen för förste landtmätaren
i Kalmar län äro fullt jämförliga och i de allra flesta fall öfvervägande
emot i de tvenne andra småländska länen, får jag underdånigst hänvisa
till sidan 21 uti förslaget till omorganisation af landtmäterikåren, där
landtmäteristyrelsen vitsordar att, om landet skulle indelas uti landtmäteridistrikt
med hänsyn allenast till den senaste femårsperiodens

142

årliga medeltal af arbetsprodukt uttryckt i det medeltal af arfvode, som
under hvart och ett af dessa år tillgodokommit landtmätarne, skulle de
särskilda länens behof af landtmätare uttryckas med följande tal:

Kalmar län 3.13

Jönköpings ,, 3.0 4

Kronobergs ,, 2.3 3

Blekinge „ 1.42.

Då alla de såväl af landtmäteristyrelsen som af mig framhållna
skäl och statistiska uppgifter utvisa, att förste landtmätarens göromål i
Kalmar län äro större än i något af de tvenne andra småländska länen,
med undantag möjligen af arbetet med kronodomänerna, så kan med
skäl frågas: Hvad har orsaken varit att landtmäteristyrelsen föreslagit
endast 1,200 kronor i tjänstgöringspengar för förste landtmätaren i Kalmar
län och likställt honom med det lilla obetydliga Blekinge län? Jag
kan för min del härå ej lämna ett enda nöjaktigt svar. — I underdånighet
måste jag alltså anhålla, att vid upprättande af nådig stat för
landtmäterikåren förste landtmätarens i Kalmar län tjänstgöringspengar
bestämmas till 1,600 kronor.

Då jag själf tjänstgjort som förste landtmätare i Blekinge län och
känner de olika göromålen i berörda län samt Kalmar län, så kan jag
med skäl förvåna mig öfver landtmäteristyrelsens likställighet mellan
dessa tvenne län; Och vågar jag hänvisa till mina under nedannämnda
år förda dagböcker som utvisa att förste landtmätaretjänsten under nedannämnda
år tagit i anspråk:

i Blekinge län:	år	1897 —	35 dagar.
	VI	1898 —	56	11
	V) V	1899 —	66
till den 23 3	1900 —	18	11
i Kalmar län:
från den 23/3	VI	1900 —	105	11
	11	1901 —	108	11
	11	1902 —	133	11
	11	1903 —	162	11

År det nu rimligt att likställa dessa tvenne län med hvarandra?
Emot öfriga delar uti landtmäteristyrelsens underdåniga förslag
till omorganisation af landtmäterikåren har jag ej något att anmärka,
utan vågar jag lika underdånigt på det lifhgaste tillstyrka detsamma.

143

Beträffande härefter den föreslag-na nya landtmäteritaxan, så utbeder
jag mig underdånigst få fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på följande:

Uti 2 § 4 mom. bör: »dock att ersättning ej utgår, där ej den
tillryggalagda våglängden öfverstiger tre mil» ändras därhän, att framför
ordet »väglängden» införes ordet »sammanlagda».

Såväl i 3 § 2 mom., som jämväl i 4 § 8 mom. bör ordet: »oafbrutet»
utgå, emedan detta ord möjligen kan föranleda till misstydningar af en
eller annan part. Mig synes därjämte att åtta, månader uti 3 § 2 mom.
bör ändras till fem månader. Om t. ex. eu ägomätning behöfver skyndsamt
verkställas för att under samma år ägograderingen må kunna
verkställas, samt landtmätaren förty vid denna ägomätning använder
två landtmäteriauskultanter, så synes det billigt, att reseersättning af
skiftesdelägarne erlägges till båda biträdena.

Vid 13 § 2 mom. bör göras följande tillägg: »skulle härvid ifrågakomma,
att å äldre kartor en del figurer sakna ägonummer, eller finnes
ett och samma ägonummer vara på kartan anbragt på flera skilda
ställen, så skall lösen utgå efter det antal ägofigurer som å kartan
förefinnes».

Erfarenheten har nämligen visat, att å de gamla storskifteskartorna
samma ägonummer finnes på vidt skilda ställen anbragt å sådana kartor
och att stora figurer, som då ej ansågos innehafva något värde och förty
blifvit betraktade som odugliga, ej försetts med något ägonummer. Det
kan mången gång inträffa, att uti delningsbeskrifningen finnas upptagna
t. ex. endast 40 figurer, under det kartan i verkligheten kan innehafva
tredubbelt eller fyrdubbelt detta antal. — Om nu lösen för en sådan
kartas kopiering skulle beräknas endast efter antalet ägofigurer uti
delningsbeskrifningen, så skulle detta blifva rent af ruinerande för den
landtmätare som verkställer en sådan kartekopia och ersättningen mången
gång ej utgöra ens 3 å 4 kronor om dagen.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke vid 14 § bör införas ett särskilt
mom. som hänvisar till 7 § 2 mom. i nådiga stadgan angående
vissa offentliga arkiv den 31 december 1900, att, där svårighet förefinnes
att tolka äldre arkivhandling, så skall särskild ersättning härför
erläggas.

I öfrig! har jag ej något att anmärka mot det underdåniga förslaget
till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar. Jag
vågar dock i underdånighet framhålla, att, då rikets öfriga tjänstemän
med under 7,000 kronors inkomst redan under tre år och med Riksdagens
samtycke åtnjutit tio procents dyrtidstillägg, men landtmätarne

144

ännu icke bekommit trängande och välbehöflig förhöjning uti landtmäteritaxan,
denna fråga icke måtte sammanblandas med frågan om
omorganisation af landtmäterikåren, utan särskildt för sig inom kort
tid af Eders Kungl. Maj:t i nåder pröfvas och afgöras.

Kalmar i länets landtmäterikontor den 5 september 1904.

U nderdånigst:

Oskar Götherström,

förste landtmätare i Kalmar län.

145

vin.

Kungi. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 sistlidne juni har Eders Kung]. Maj:t
anbefallt Sin befallningshafvande i Gotlands län att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af landtmäteristyrelsens underdåniga
förslag till omorganisation af landtmäterikåren m. in., afgifvet den 3
augusti 1903, samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar,
afgifvet den 7 juni 1902.

I likhet med landtmäteristyrelsen anser Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
en omorganisation af landtmäterikåren i den riktning,
som af landtmäteristyrelsen angifvits, vara i hög grad af behofvet påkallad
och, såvidt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunnat finna,
är det förslag, som i sådant syfte nu af styrelsen afgifvits, väl ägnadt
att på ett tillfredsställande sätt afhjälpa de olägenheter, som för närvarande
vidlåda landtmäteriväsendet. Särskild! anser Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förslaget i hvad det rör förste landtmätarnes
ställning vara synnerligen beaktansvärdt. Genom det sätt, hvarpå
desses ställning och uppgifter enligt förslaget komme att ordnas, skulle
många betydande fördelar vinnas för det allmänna, bland hvilka Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillåter sig att särskild! framhålla
granskningen genom fullt sakkunnig person af verkställda landtmäteriförrättningar
och uppläggandet af jordregister öfver afsöndringar.

Endast på en punkt måste Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ställa sig något tveksam gentemot förslaget, nämligen i hvad det afser
tillskapandet af ännu en tyst förmånsrätt genom att tillerkänna sådan
åt kronans fordran för förskjutna landtmäteriarfvoden. Det synes kunna
ifrågasättas, huruvida fördelen af att dessa arfvoden komme att för -

146

skjutas af kronan verkligen är af den betydenhet, att därför en sådan
lagstiftningsåtgärd bör vidtagas.

Härutöfver har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke funnit
något att erinra mot nagotdera af de nu omförmälda båda förslagen.

Visby å landskansliet den 22 december 1904.

Underdånigst:

AUGUST WALL.

X. T. D. Westman.

147

IX.

Kung). Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län.

Till Konungen.

Till åtlydande af föreskriften i nådig resolution den 27 juni nästlidet
år får Kungl. Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt
utlåtande i ärendet angående kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga
förslag till omorganisation af landtmäterikåren m. m. samt till
förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

I likhet med kungl. landtmäteristyrelsen finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande
synnerligen talande skäl föreligga för en förändring
i organisationen af landtmäterikåren dels för beredande åt landtmäteripersonalen
af en säkrare utkomst och dels för åstadkommande af en
väl behöflig lindring för jordägarna i de med landtmäteriförrättningar
nu förenade kostnader; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej
något att erinra emot de förslag i berörda syften, som af kungl. landtmäteristyrelsen
blifvit framlagda, dock att beträffande förste landtmätarnas
löneförmåner dessa torde böra med hänsyn till inskränkningen i förste
landtmätarnas inkomster af extra förrättningar något höjas utöfver de
af kungl. landtmäteristyrelsen föreslagna belopp.

Från förste landtmätaren och kommissionslandtmätaren i länet
infordrade yttranden i ärendet bifogas.

Karlskrona å landskansli den 9 februari 1905.

Underdånigst:

Land shö fdinge ämbetet.

Josef Fröberg. Albert Lilja.

148

Bilaga 1.

Till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län.

I anledning af Eder remiss den 13 juli sistlidet år med anmodan
dels att infordra kommissionslandtmätaren S. Kallenbergs yttrande, dels
att afgifva eget utlåtande angående kungl. landtmäteristyrelsens förslagtill
omorganisation af landtmäterikåren samt till förnyad taxa, får jag,
med återställande af remissakten, öfversända Kallenbergs yttrande och
själf uttala den åsikten, att en tidsenlig omorganisation af landtmäteriet
är i högsta grad af behofvet påkallad, och att den ändring af taxan,
som är föreslagen, redan länge ansetts nödvändig.

Då landtmäteristyrelsens förslag i hufvudsak grundar sig på af
landtmäterikåren vid dess möten föreslagna grunder och, såsom af motiveringen
framgår, organisationen afser lika mycket att till landtbrukets
gagn ordna landtmäteriet till öfverensstämmelse med de kulturella behofven
som förbättra landtmätarnes ekonomiska ställning, anser jag mig
böra tillstyrka det föreliggande förslaget, med de erinringar dock i
afseende på förste landtmätarnes åligganden och aflöning äfvensom
organisationens vidare utsträckning, som jag här nedan vågat påpeka.

Såsom af förslaget synes, blifva förste landtmätarne genom att
frånhändas rätten till landtmäteriförrättningai-s handläggning beröfvade
den väsentligaste delen af sina inkomster. Deras nuvarande fasta lön
utgår med endast 2,200 kronor.

Genom förslaget skulle denna höjas för de lägst aflönade till 4,400,
däri tjänstgöringspenningar inbegripna, och ökningen, 2,200, anses motsvara
de förlorade inkomsterna å praktiken.

Detta är påtagligen för lågt och medför en afsevärd minskning i
nästan alla förste landtmätares inkomster, då det af den statistiska utredningen
framgår, att medeltalet årsinkomster å förrättningar för hvarje
på eget ansvar arbetande landtmätare belöper sig till 3,053 kr. Utom
dess måste, i förhållande till distriktslandtmätarne, hvilkas årsinkomster
beräknats till 4,000, förste landtmätarnes föreslagna lön anses missproportionerlig,
då man tager hänsyn bland annat till tvånget för denne
att bo uti residensstaden, där hyror och förnödenheter i regel äro
dyrast.

149

Kungl. styrelsen synes hafva grundat lönebestämmelsen i fråga
på det förslag, konnnittorade år 1897 ingifvit, men härvid är att märka,
dels att en lång tid sedan dess förflutit, under hvilken lefnadskostnaderna
betydligt stigit och medfört dyrtidstillägg, dels och framförallt, att nya
ökade göromål blifvit förste landtmätarne ålagda, som då ej voro påtänkta.

Förstelandtmätaruas minimilön jämte tjänstgöringspenningar anser
jag för den skull ej kunna sättas lägre än 4,800, d. v. s. lika med
öfverjägmästarnas, med hvilka jämförelsen är satt.

Ett förslag, som kungl. styrelsen ej vidrört, men som framkastats
på landtmäterimöte, anser jag här böra omnämnas, synnerligast som
det går i såväl praktiskt som sparsamhets syfte.

(fkningen af förstelandtmätarnes löner bör nämligen kunna åstadkommas
utan synnerlig ökad kostnad för staten, därest den ändring i
nu gällande organisation för domänförvaltningen vidtoges, att domänintendentsbefattningarna
indroges och deras åligganden förenades med
förste landtmätaretjänsten. Af instruktionen för domänintendenterna framgår,
att förste landtmätaren, som aflagt examen i agronomi och skogshushållning
och som har en lång praktik i jordbrukets tjänst bakom
sig, särdeles val lämpar sig för detta värf. Då emellertid domängöromålen
äro af betydligt olika omfattning i de skilda länen, och intendenter
för närvarande saknas i eu del af dessa, vågar jag i saknad af
materiel för frågans allsidiga bedömande ej inlåta mig på framställning
af något förslag till aflöningar, därest en sådan sammanslagning af
tjänster kunde åvägabringas, men af skäl som anförts, och af hvilka eu
åfsevärd besparing i statsverkets utgifter synas mig mest vägande, har
jag ansett det förestående böra påpekas för beaktande vid regleringsiorslagets
slutliga pröfning och afgörande.

Vid en så genomgripande omorganisation, som nu är ifrågasatt,
ligger den frågan nära till hands, om icke äfven en omreglering af
landtmäteriets centralverk borde ifrågasättas. Sedan några år hafva
vi ett eget jordbruksdepartement och en landtbruksstyrelse, under hvilken
sistnämnda bland andra statens landtbruksiugenjörer lyda. Hvarför
skulle icke äfven landtmätarne kunna lyda under samma styrelse, då ju landtmäteriet
i första rummet har åligganden till jordbrukets gagn, hvilket
kungl. landtmäteristyrelsen i sina motiveringar kraftigt framhåller. Det
förefaller mig såsom den naturligaste sak, att landtmätarne böra vara
subordinerade under kungl. landtbruksstyrelsen och att dessa med landtbruksingenjörerna
sam organiseras till ett. Dessa senares ursprungliga
värf var i första rummet att lämna råd och upplysningar åt jordbrukarna.

150

Landtbruket har emellertid under de senaste årtiondena gjort så stora
framsteg, att det så att säga vuxit ifrån de lärdomar, som från detta
håll kunna lämnas, och är det numera vanligt att särskilda konsulenter
för nämnda värf anlitas. Landtbruksingenjörernas tid upptages numera
hufvudsakligast af syneförrättningar, men härtill äro landtmätarna enligt
gällande dikningslag lika berättigade.

I Preussen verkställas i sammanhang med ägoregleringen äfven
åtgärderna för vattenregleringen af landtmätaren. Här åter särskiljas
dessa åtgärder, och dess funktionärer subordinera under skilda verk.
Tillfällen hafva t. o. m. gifvits, att landtmätare och landtbruksingenjörer
samtidigt uppgjort, den ena plan för skifte, den andra för afdikning af
samma område utan tillfälle eller skyldighet till samarbete.

Påtagligt skulle det blifva till gagn, därest en koncentrering ägde
rum af de krafter, som äro medverkande till jordbrukets höjande.

Så länge landtmäteriet hade sin stora kamerala betydelse, kunde
dess särställning anses såsom nödvändig. Nu är detta emellertid ej
längre förhållandet. Nu måste dess uppgift i främsta rummet vara att
ligga i nivå med jordbrukets utveckling. Bäst skickad att dirigera
landtmäteriet i denna riktning synes mig kungl. landtbruksstyrelsen
vara.

Genom det nu sagda vill jag hafva framhållet, att vid en så pass
genomgripande omorganisation, som nu föreligger, det äfven borde tagas
under öfvervägande om icke äfven denna borde sträcka sig än längre.

Karlskrona i länets landtmäterikontor den 6 januari 1905.

Aug. Bentzer.

151

Bilaga 2.

Till förste landtmätaren i Blekinge län.

Återställande härjämte det af Eder till mig öfversända exemplaret
af kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
meddelas härmed, att jag icke har något att erinra
mot nämnda förslag.

Karlskrona den 30 september 1904.

S. Kallenberg.

152

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Till Konungen.

I nådig remissresolution den 27 sistlidne juni har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt Eders Kungl. Maj:t befallningshafvande afgifva underdånigt
utlåtande öfver Eders Kungl. Maj:ts landtmäteristyrelses underdåniga
förslag dels till omorganisation af landtmäterikåren med mera
och dels till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, hvilka
förslag afgifvits det förra den 3 augusti 1903 och det senare den 7
juni 1902; och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som från
förste landtmätaren E. Mebius infordrat yttrande öfver förslagen, med
öfverlämnande af samma yttrande såsom eget utlåtande i ärendet, underdånigst
anföra, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke har
något att erinra mot omförmälda förslag.

Kristianstads landskansli den 3 december 1904.

Underdånigst:

M. G. DE LA GARDIE.

W. Ehrenborg.

153

Bilaga.

Till Klingl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Anmodad inkomma med yttrande öfver kungl. landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren in. m. samt
till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, får jag, med
remissaktens återställande, vördsammast anföra:

Efter granskning af nämnda handlingar har jag intet vidare att
emot desamma anmärka, än att jag anser förste landtmätarnes skyldighet,
»att utan annan godtgörelse än resekostnad och traktamentsersättning
verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning», böra
ändras till: att verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda
räkning för endast */3 arfvode samt full resekostnad och lösen för kopia
af handlingarna; ty att fordra det förste landtmätarne, som i regel skola
hålla landtmäterikontoren öppna dagligen och således svårligen själfva
kunna på fältet göra några uppmätningar o. d. utan därtill måste
använda medhjälpare, skola göra förrättningar åt kronan utan ersättning
anser jag ej vara med billighet förenadt, emedan deras lön, om
kronoförrättningarna blefve många och af större omfattning, skulle betydligt
reduceras genom ersättning åt biträden.

Enär kungl. landtmäteristyrelsens förslag till landtmäterikårens
omorganisation i öfrigt är väl genomtänkt och omorganisationen behöflig,
så får jag vördsammast anhålla, det Kungl. Maj:ts befallningshafvande
måtte tillstyrka detsamma med ofvannämnda ändring och jämväl tillstyrka
förslaget till ny arfvodestaxa för landtmäteriförrättningar, emedan
landtmätarne väl behöfva den lilla förhöjning i arfvodet, som skulle
tillkomma dem genom nämnda taxa.

Kristianstads läns landtmäterikontor den 27 oktober 1904.

Elam Mebias.

154

XI.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 juni detta år anbefalld att afgifva
underdånigt utlåtande öfver ett af Eders Kungl. Maj:ts landtmäteristyrelse
den 3 augusti 1903 afgifvet förslag till omorganisation af landtmäterikåren
samt till törnvad taxa för landtmäteriförrättningar, får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med öfverlämnande af förste landtmätarens
i länet till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställda
yttrande i ämnet, i underdånighet anföra följande.

Ett förslag, som afser att förhjälpa rikets landtmäteri kår ur den
ekonomiskt betryckta och för öfrigt otrygga och ofria ställning, hvari
den nu befinner sig, kan icke anses annat än som tilltalande. Att landtmätarnes
ekonomiska villkor äro ringare än skäligt är lärer vara obestridd
och deras bekymmersamma ställning förvärras än mera därigenom,
att de i regel hunnit till den mänskliga medelåldern eller öfverskridit
densamma, då de blifva i tillfälle att genom själfständig verksamhet
söka förvärfva sitt uppehälle. Härtill kommer, att de som ej
hunnit till beställning som förste landtmätare, äro vid inträffande sjukdom
och skröplighet alldeles utan inkomster, eftersom någon lön ej är dem
beredd. Men de flesta landtmätare, äfven de, livilka få sig förrättningar
uppdragna i så stor omfattning, som tid och krafter medgifva, och
livilka icke heller hemsökas af sjukdom, kunna icke påräkna en så stor
årlig inkomst, att de kunna lefva någorlunda bekymmerfritt. Landtmäteristyrelsen
har beräknat årsinkomsten för hvarje på eget ansvar
arbetande landtmätare till 3,053 kronor, men en åberopad tabell utvisar,
att årsinkomsten i vissa län varit vida lägre och i ett län utgdort endast
852 kronor. J

Men frånsedt inkomsternas otillräcklighet intaga landtmätare en
synnerligt otillfredsställande ställning till de jordägare, hvilka de skickas

155

att betjäna i landtmäteriärenden, ity att det hufvudsakligen beror på
jordägarna att påkalla biträde af den landtmätare, de själfva önska anlita,
likasom lian ock, förste landtmätarne delvis och öfriga helt och
hållet, är med afseende på sin utkomst beroende af det förtroende och
den välvilja, hvarmed han af jordägarna i länet omfattas. Att en dylik
ställning skulle kunna ofördelaktigt påverka hans själfständighet vid
förrättningens utförande är uppenbart, och det vittnar fördelaktigt om
den svenska landtmäterikåren, att icke menliga följder af denna landtmätarnes
i viss mån beroende ställning till dem, mellan hvilka de hafva
att ordna högst viktiga rättsliga angelägenheter, låtit sig förnimma.

Genom eu sådan anordning, som landtmäteristyrelsen föreslagit,
skulle landtmätarnes ekonomiska villkor icke oväsentligt förbättras och
dem genom pension beredas trygghet på äldre dagar, hvarförutom och
då det skulle tillkomma Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att
fördela förrättningarna mellan landtmätarne, hvilkas arfvoden tillika
skulle af statsverket förskotteras, landtmätarne skulle komma att intaga
en sjelfständig ställning gent emot jordägarna. Tillika skulle vinnas,
att arbetet blefve jämnare fördeladt, så att icke, såsom nu stundom kan
vara förhållandet, några landtmätare äro öfverhopade med förrättningar,
under det att andra sakna tillräcklig sysselsättning. Då emellertid
hädanefter jordägaren varder betagen rätten att vända sig till den landtmätare,
till hvilken han hyser mest förtroende, bör det skäligen kunna
som ett önskemål framhållas, att kompetensvillkoren för landtmäterikåren
böra skärpas, så att jordägaren icke äfventyra!’ att få sig anvisad
eu mindre skicklig förrättningsman.

Beträffande förslagets särskilda detaljer har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande funnit det kunna ifrågasättas, huruvida förste landtmätarne
kunna medhinna de bestyr, som enligt förslaget skola dem
åligga. Visserligen skulle förste landtmätarne hädanefter icke få befatta
sig med landtmäterigöromål för enskildas räkning, men å andra sidan
hafva åtskilliga nya göromål af ganska viktig och grannlaga art pålagts
dem, och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som visserligen
icke tilltror sig att helt bedöma, i hvad mån förste landtmätarnes
tid och krafter skulle genom de nya göromålen ytterligare tagas i anspråk,
tillåter sig dock i underdånighet uttala farhåga att förste landtmätarnes
uppgift i mångt och mycket, synnerligast såvidt den afser
den granskningsskyldighet och kontroll för öfrig!, öfver andra landtmätare,
som skulle dem påhvila, i väsentlig mån skall förfelas, därest
för stor arbetsbörda dem pålägges. Om tillika framdeles förste landtmätarne
skola hafva till åliggande att föra så kallade katasterverk, synes

156

svårigheten vara än mera framträdande. Ett sätt att afhjälpa denna
skulle kunna vara att till biträde åt förste landtmätarne i alla län, likasom
af landtmäteristyrelsen föreslagits för några få, anställa en eller
flera aflönade amanuenser.

I fråga om villkoren för åtnjutande af de nya lönerna är föreslaget,
att tidpunkten för åtnjutande af det förste landtmätare medgifna
ålderstillägg skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, dock
så att förste landtmätare, som till sådan tjänst blifvit nämnd före den
nya lönestatens utfärdande, icke tillgodoräknas tjänstetid, som därförinnan
förflutit. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vågar ifrågasätta,
huruvida icke jämväl tjänstetiden före nya lönestatens utfärdande
skäligen borde tillgodoräknas, helst förste ''landtmätarne hädanefter,
i motsats till hvad nu är förhållandet, skulle vara skyldiga taga afsked
vid viss ålder.

Såsom villkor för distriktslandtmätares rätt att komma i åtnjutande
af ålderstillägg är föreslaget, att sådan landtmätare skall under de närmast
föregående fem åren hafva afslutat landtmäteriförrättningar, som betingat
arfvoden till belopp i medeltal årligen af 3,200 kronor. Därest emellertid
undantagsvis omständigheterna skulle så foga, att förordnanden icke
under perioden stått till buds i den omfattning, att nämnda inkomst
kunnat uppnås, synes det vara för landtmätaren kännbart att gå i mistning''
af ålderstillägg.

Beträffande förslaget till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke funnit
annat att erinra än att uttala önskvärdheten af ett förtydligande af föreskriften
i 23 § angående ordningen för den handräckning för utbekommande
af landtmätares arfvode, som af öfverexekutor skall lämnas. I
dylika ärenden har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande så förfarit,
att ansökningen om handräckning utställts till kommunikation med vederbörande
jordägare, hvilken kommunikation enligt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes föreskrift verkställts genom länsmannen mot ersättning
af sökanden, att utslag sedermera meddelats, att såväl kommunikationsresolutionen,
som utslaget belagts med stämpel, att i utslaget sökanden
tillerkänts ersättning för lagsökningskostnaden och att sökanden
sedermera hänvisats att hos vederbörande utmätningsman påkalla verkställighet
af utslaget. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har sig
bekant, att liknande förfaringssätt äfven hos andra länsstyrelser vedertagits.
— Därest jordägaren är solvent, utfår landtmätaren hvad honom
tillkommer, men i motsatt fall blifver följden den, att landtmätaren, förutom
det att han ej får sin fordran gulden, tillika måste vidkännas kost -

157

naderna för lagsökningen. Enär det emellertid torde vara afsedt och
under alla omständigheter billigt, att den handräckning, som landtmätareu
är berättigad påkalla, lämnas utan särskild kostnad för honom, men Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig uti ifrågavarande lagrums
lydelse äga stöd för annat förfaringssätt än det ofvan omnämnda,
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande trott sig böra i underdånighet
hemställa, huruvida icke lagrummet borde på lämpligt sätt förtydligas.
Visserligen skulle, därest landtmäteriarfvode framdeles kommer att af
statsmedel förskjutas, landtmätare icke vidare behöfva påkalla handräckning
för utfående af sådant, men enär jordägarna fortfarande skulle
omedelbart till landtmätareu gälda traktamente, resekostnad med mera,
kan handräckning ifrågakomma för utfående af ersättning härutinnan.

Malmö i landskansli den 12 december 1904.

Underdånigst:

G. TORNERHJELM.

Fritz Hallberg.

158

XII.

Kungi. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län.

Till Konungen.

Jämlikt Eders Kungl. Maj:ts nådiga, remiss den 27 juni innevarande
år får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt
utlåtande öfver Kungl. landtmäteristyrelsens förslag till omorganisation
af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa på arfvode
för landtmäteriförrättningar och i sådant hänseende anföra följande:

De föreliggande förslagen hafva till syfte att bereda landtmätarne
mera stadgade lönevillkor och allmänheten en icke oväsentlig nedsättning
i kostnaderna för skiftesförrättningar; och då tillfyllestgörande skäl synas
hafva blifvit anförda för en omorganisation af landtmäterikåren i den
af kungl. landtmäteristyrelsen föreslagna riktning samt det ifrågasatta
antalet landtmätare torde blifva af behofvet påkalladt, för att ärendena
må vinna en snabb och säker behandling, synas förslagen i stort sedt
vara förtjänta af bifall från statsmakternas sida.

Emot länens uppdelande i landtmäteridistrikt med eu förste landtmätare
inom hvarje län såsom förman för länets samtliga öfriga landtmätare
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke något att
erinra, men anser lika med kungl. landtmäteristyrelsen det vara af
yttersta vikt, att förste landtmätaren icke må i något fall erhålla större
verksamhetsområde än ett län. En af de nu förefintliga, mest betydande
olägenheterna såväl för länsstyrelsen som allmänheten är onekligen,
att länens landtmäterikontor hållas öppna endast första och sista
dagen i hvarje månad; och då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
håller före, att landtmäterikontoren böra med hänsyn till den numera
lifliga verksamheten å handelns och näringarnes områden hållas öppna
hvarje helgfri dag eller åtminstone tre helgfria dagar i veckan, skulle
eu sammanslagning af två eller flera län under en förste landtmätare
förorsaka alltför stora svårigheter för den anordning med landtmäterikontorens
öppenhållande, som Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
anser i högsta måtto önskvärd och behöflig.

159

Enligt Kungl. landtmäteristyrelsens förslag skulle förste landtmätaren
hafva till åliggande, bland annat, att granska alla af landtmätarne i
länet utfärdade arfvodesräkningar och afgifva det utlåtande, hvartill
granskningen gifvit anledning. Detta förslag utgör förutsättningen för
en annan af kungl. landtmäteristyrelsen ifrågasatt bestämmelse därom,
att landtmätarne enligt taxa tillkommande arfvode!!, med undantag af
rese- och traktamentsersättningar samt lösen för kartor och handlingar,
skulle efter det arfvodesräkningarna blifvit vederbörligen granskade och
godkända, af statsverket utbetalas till landtmätarne med skyldighet för
vederbörande jordägare att, efter åtnjutande af det betalningsanstånd,
Riksdagen kunde finna för godt bevilja, i sammanhang med utskylderna
till kronan återgälda det förskotterade beloppet jämte af Riksdagen
bestämd ränta därå; men då en dylik förskottslikvid från statens
sida utan tvifvel skulle komma att medföra många förvecklingar, icke
minst om, såsom nu är fallet, landtmätarne redan under förrättningens
gång af jordägarne själfva utfinge förskott å arfvodet, kan Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke biträda kungl. landtmäteristyrelsens
förslag beträffande någon som helst förskottslikvid i detta hänseende
från statsverkets sida.

Beträffande de löneförmåner, som genom kungl. landtmäteristyrelsens
förslag skulle tillkomma landtmätarne, torde de ansvarsfulla göromål,
som hvila å landtmätarne, böra berättiga dem till en mera själfständig
ställning i ekonomiskt hänseende, än de hitintills haft; och då härtill
kommer, att landtmätarne lika väl som statens öfriga tjänstemän böra
komma i åtnjutande af fast lön, som står i skäligt förhållande till deras
arbete i det allmännas tjänst, torde tiden vara inne att jämväl för
denna tjänstemannakår ordna lönefrågan på ett tidsenligt sätt.

Hvad slutligen vidkommer förslaget till ny arfvodestaxa, så och
då detta förslag uppenbarligen komme att medföra en lättnad för den
allmänhet, som kan påfordra landt.mätares biträde, och tillika synes
med hänsyn till den förmån, landtmätarne komme att erhålla i förbättrade
lönevillkor, vara lämpligen afpassadt, torde jämväl detta förslag
vara af beskaffenhet att böra till framtida efterrättelse fastställas.

Halmstads slott i landskansliet den 2 november 1904.

Underdånigst:

A. ASKER.

Carl Säfström.

160

XIII.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län.

Till Konungen.

På grund af nådig befallning i remiss den 27 sistlidne juni åligger
det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i underdånighet sig
utlåta öfver landtmäteristyrelsens den 3 augusti 1903 afgifna förslag
till omorganisation af landtmäterikåren m. in. samt till förnyad taxa
på arfvode för landtmäteriförrättningar; och får i följd däraf Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant afseende underdånigst anföra
följande.

Obestridligen hafva förhållandena sedan lång tid tillbaka ådagalagt
behofvet af en omorganisation af landtmätarekåren för beredande af
säkrare utkomst och bättre ställning äfven i andra hänseenden för
landtmätarne, men också för att nedbringa vederbörande jordägares
kostnader för laga skiften och därmed jämförliga förrättningar.

Landtmäteristyrelsen torde därföre böra anses hafva haft goda
skäl för framläggande af sitt förslag om en sådan omorganisation och
i samband därmed stående anordningar.

Detta förslag synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande också
hvila på goda grunder och vara ägnadt att tillgodose såväl landtmäteripersoDalens
och de enskilde jordägarnes som ock det allmännas intressen.

Särskildt delar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande landtmäteristyrelsens
åsikt angående hufvudvillkoren för omorganisationen, hvilka,
då ändamålet uppenbarligen icke skulle kunna vinnas genom en allmän
betydlig förhöjning af landtmäteritaxans arfvoden, hvilka i stället böra
undergå afsevärd nedsättning, synas böra blifva de af styrelsen angifna
eller inskränkning af landtmäteripersonalen till minsta möjliga antal med
särskildt tjänstgöringsdistrikt för hvarje landtmätare och statens mellankomst
med penningeanslag till nödig förbättring af landtmätarnes löner.

Då förslaget innefattar, att rättighet skulle betagas förste landtmätarne
att verkställa förrättningar för enskilde, men deras åliggande i

161

•stället utsträckas för det allmänna bästa, särskild!, genom ett noggrannare
öfvervakande af öfrige landtmätares i länet viktigare göromål, hvilket
måste anses vara ett nödvändigt villkor för åstadkommande af ett väl
ordnadt landtmäteriväsende, och då landi mätarnes skyldighet att utan
ersättning till generallandmäterikontoret afkunna renoveradt exemplar
af eu mängd förrättningskartor med beskrifningar fortfarande skulle
bibehållas, lära berättigade anspråk också kunna ställas på staten om
anvisande af erforderliga medel till omorganisationens genomförande.

Såsom särskilda fördelar af länens indelande i landtmäteridistrikt
med hvar sin landtmätare har landtmäteristyrelsen med rätta framhållit:
att landtmätarne erhölle bättre kännedom om folket och lokala förhållanden
än som för närvarande stode att vinna; att landtmätaren vore
närmare till hands för nödiga upplysningars meddelande i tjänsten;.att
resekostnaderna, som vid smärre förrättningar ofta vore högre än förrättningsarfvodet,
blefve mindre; och, viktigast af allt, att landtmätaren
för erhållna förrättningar, eller, med andra ord för möjligheten att sig
försörja icke redan vid förrättningens början stode i tacksamhetsskuld
hos den jordägare, som begärt förordnande för honom att verkställa
förrättningen. Såsom en mycket viktig ytterligare fördel af distriktsindelningen
bör äfven bemärkas, att laudtmäterigöromålen blefve jämnare
fördelade emellan landtmätarne än nu är förhållandet, då icke så sällan
inträffar, att en eller annan af länets landtmätare erhåller långt flere
uppdrag, än han är i tillfälle att ordentligt och noggrant utföra, under
det att andra lida brist på arbete och således också på inkomster af
tjänsten.

Antalet landtmätare skulle enligt styrelsens förslag blifva: 24
förste landtmätare, en i hvart och ett af rikets län, 120 distriktslandtmätare,
anställde inom de olika länen, hvar och en med sitt distrikt,
60 extra landtmätare, fördelade efter behof på länen, och 6 amanuenser
med anställning hos förste landtmätarne i Värmlands och de norrländska
länen.

Af denna personal har styrelsen för detta län beräknat, förutom
förste landtmätaren, 4 distriktslandtmätare och 1 extra landtmätare;
och torde behofvet i länet, där för närvarande äro anställde 4 kommissionslandtmätare
och 1 vice kommissionslandtmätare, kunna anses därmed
blifva nöjaktigt tillgodosedt, åtminstone för en tid framåt.

För öfvergången från det gamla till det nya systemet synes i
förslaget vara tillbörligen sörjdt.

Beträffande den föreslagna nya lönestaten har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke heller funnit anledning till någon erinran; och

162

synas äfven förslagets bestämmelser angående landtmätarnes pensionera er
vara väl grundade.

Lämpligt och behöfligt vore det utan tvifvel, om rätt till fyra
veckors semester årligen kunde beredas förste landtmätarne, och skulle,
därest sådant medgifves, skyldighet väl kunna åläggas distriktiandtmätnreatt
åtaga sig förordnande att under tiden vikariera för förste landtmätaren.

Vidkommande landtmäteriarfvodenas förskotterande af statsverket,
hvarom landtmäteristyrelsen ock framställt förslag, så skulle otvifvelaktigt
eu sådan anordning medföra lättnad för jordägare, som skulle
hafva att ansvara för betalningen af dessa arfvoden, och synes den
ock kunna blifva till gagn för landtmätarne, om de än, åtminstone i
vissa fall, skulle få vänta längre än nu på arfvodenas utbetalning, hvilken
icke skulle försiggå förr, än förste landtmätaren hunnit granska arfvodesräkningen;
men olägenheter lära nog också uppstå, om förslaget blifver
verklighet, i det statsverket blifver inveckladt i de tvister, som förekomma
angående räkningarnas rätta belopp, och dessutom icke kan
undgå att möta svårigheter vid indrifvandet af förskotterade belopp
hos vederbörande jordägare, hvartill kommer att anordningen måste
åtföljas af stadgande om förmånsrätt för statsverket för förskotteradt
belopp med ränta i den fastighet, för hvilken förskottet utbetalts och
som mången gång öfvergått till ny ägare, möjligen i flere led, innan
indrifning af förskottet skall äga rum, och att dylik förmånsrätts fästandevid
fastigheten kan i viss mån lända till osäkerhet i fastighetskrediten
och äganderättsförhåll andena.

I alla händelser synes det blifva nödigt att tillerkänna statsverket
rätt till skyndsam handräckning för uttagande af förskotteradt arfvode
vid uteblifven likvid i likhet med hvad i 23 § af gällande landtmäteritaxa
stadgats för landtmätare gent emot jordägare, hvilket stadgande
äfven bibehållits i nu föreliggande förslag till ny sådan taxa, ehuru
förslaget om arfvodenas förskotterande af statsverket bort föranleda
förslag till ändring i detta författningsrum.

Mot förslaget till omorganisation af landtmätarekåren m. m. i
öfrig t har icke förekommit skäl till någon erinran från Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes sida.

Under förutsättning att den föreslagna löneregleringen kommer
till stånd och landtmätarne därigenom beredas den beräknade ersättningen
för de 16 procent, hvarmed de belopp, hvilka enligt landtmäteristyrelsens
förslag till ny landtmäteritaxa skulle utgå såsom landtmäteriarfvoden,
ansetts böra nedsättas för vinnande af lättnad för jordägarne,

iinner Eders Kungl. Mai:ts befallningshafvande sig icke hafva något
annat att anmärka mot sistnämnda förslag än hvad som redan erinrats
beträffande innehållet af 23 § däri; men anser sig Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande dock tillika böra meddela, att förste landtmätaren
i länet i hit meddeladt yttrande erinrat, att den föreslagna höjningen
i taxan syntes honom otillräcklig i de fall, då ägolotterna vid skiften
och ägostyckningar vore många och arealerna jämförelsevis små, hvilket
ofta vore händelsen i detta län.

Göteborg i landskansliet den 30 december 1904.

Underdånigst:

GUST. LAGERBRING.

V. Billmanson.

164

XIV.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs län.

Till Konuugen.

Enligt nådig remiss den 27 juni 1904 har landshöfdingeämbetet
att afgifva underdånigt utlåtande öfver Kungl. landtmäteristyrelsens
förslag till omorganisation af landtmäterikåren samt till förnyad taxa
på arfvode för landtmäteriförrättningar; och får landshöfdingeämbetet
till fullgörande häraf i underdånighet anmäla, att landshöfdingeämbetet
funnit berörda förslag icke föranleda till någon erinran.

Vänersborg i landskansliet den 30 juni 1905.

Underdånigst

På landshöfdingeämbetets vägnar:

Mats Zackrisson.

Erik Westerlund.

165

XV.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län.

Till Konungen.

Enligt remissresolution den 27 sistlidne juni liar Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs lan undfått nådig befallning
att före innevarande års utgång afgifva underdånigt utlåtande öfver
dels Kungl. landtmäteristyrelsens den 3 augusti 1903 afgifna förslag
till omorganisation af landtmäterikåren m. m. dels ock samma styrelses
den 7 juni 1902 afgifna förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i anledning häråt
anmodat förste landtmätaren i länet A. H. Öhrvall att i dessa äienden
Sxg yttra, har lian uti skrifvelse den 8 i denna månad tillkännagifvit,
att, som behofvet af ändringar inom landtmäterikåren med stor styrka
gjorde sig gällande särskildt i fråga om förste landtmätarens tjänstgöring,
han för att vinna detta mål fortast möjligt ville instämma uti

styrelsens förslag. ^

Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu fullgör den nadiga
befallningen, får Eders Kung], Maj:ts befallningshafvande beträffande
förslaget till omorganisation af landtmäterikåren m. m. underdånigst tillkännagifva,
att Éders Kungl. Maj:ts befallningshafvande instämmei uti
allt hvad styrelsen anfört rörande behofvet af förbättring i landtmätarnes
delvis betryckta och i allmänhet bekymmersamma eller osäkra ställning
i ekonomiskt afseende; behofvet af noggrannare tillsyn öfver landtmätarnes
göromål och större kunskapsmatt hos laudtmätarne, statens
behof af landtmätare; landtmäterigöromålens rättvisa fördelning emellan
landtmätarne och länens indelning i landtmäteridistrikt samt antal distriktslandtmätare
och dessas fördelning emellan de särskilda länen; granskning
af distriktslandtmätarnes förrättningar och ändring af 136 § skiftesstadgan;
nödvändigheten af en förste landtmätares anställande i hvarje

166

län, likasom hittills varit förhållandet; samt om fördelning'' af göromålen
emellan distrikts- och extra landtmätare.

Däremot kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke biträda
hvad landtmäteristvrelsen anfört och föreslagit i fråga om minskning
i jordägarnes utgifter för landtmäteriförrättningar. Val måste landtmäteriväsendets
behöriga upprätthållande anses vara ett statsändamål,
för hvilket staten bör i mån af behof anvisa erforderliga medel. Men
däraf följer alldeles icke skyldighet för staten att medelbart eller omedelbart
till större eller mindre del betala kostnaden för landtmäteriförrättning,
som äger rum på enskildes begäran och uteslutande för främjande
af deras intressen. Om nu den gällande, år 1881 utfärdade arfvodestaxan
för de ^ särskilda förrättningarne bestämmer sådana ersättningsbelopp,
som då utgjorde skälig ersättning för det därå nedlagda arbete,
och jordägarne således då icke ansågos vara för hårdt betungade, så
lära de väl, sedan peuningevärdet fallit, icke rättvisligen kunna göra
anspråk på annan lindring, än den, som redan kommer dem till godo,
därest taxans bestämmelser i afseende å arfvodenas belopp blifva i
hufvudsak oiubbade, hvilket Eders Kung’1. Maj:ts befallningshafvande
för sin del förordar. Att ytterligare lindring skulle för jordägarne i
allmänhet vara oundgängligen nödig, är icke af styrelsen på något sätt
bevisadt.^ Undantagsfall kunna naturligtvis förekomma, och Norrlandskommitten
har uti sitt nyligen afgifna betänkande föreslagit åtgärder
föi underlättande i vissa fall af skilteskostnadens börda inom Norrland
och Dalarna. Men dessa förslag kunna icke inverka på den nu föreliggande
frågan. Såsom skäl för beviljande af det föreslagna medgift
andet kan icke heller rätteligen aberopas den nu, liksom många
gånger tillförne i fråga om landtmäteriväsendet omordade skyldigheten
föi landtmätarne att till offentliga arkiv afkunna kartor och beskrifningai.
Likartade skyldigheter förekomma äfven inom andra förvaltningsområden,
och den nu ifrågavarande skyldigheten åsyftar ju i
fiämsta rummet just jordägarnes bästa, enär därigenom beredes möjlighet
att tillhandagå dem med många för dem viktiga upplysningar
samt att ersätta de till dem aflämnade landtmäterihandlingar, därest
desamma skulle förkomma.

Emellertid måste det förefalla öfverraskande, att landtmäteris
tyre] sen föi afhjälpande af landtmätarnes ekonomiska bekymmer föreslår
skyldighet för dem att afstå icke mindre än en tredjedel af de
aifvoden, som enligt nu gällande taxa skulle dem tillkomma, eller fyra
tiondedelar af arfvodet enligt den af styrelsen föreslagna nya taxa.
Den ifrågasätta lönen för distriktslandtmätarne skulle ju visserligen

167

motväga detta medgifvande. Men denna lön är nog, om arfvodestaxan
icke höjes, ändå väl behöflig, för att desse landtmätare skola vinna en
verklig och stadigvarande god ekonomisk ställning motsvarande vikton
-af deras arbete och ansvar.

Eders Kungl. Majds befallningshafvande hemställer alltså underdånigst,
att hvad landtmäteristyrelsen i nu omförmälda hänseende föreslagit
äfvensom styrelsens i samband därmed framställda förslag om
vederlag för nedsättning i taxan till vice kommissionslandtmätare och
öfvertalige kommissionslandtmätare icke måtte bifallas.

Om landtmäteristyrelsens förslag rörande landtmäteriarlvodenas
förskjutande af statsverket och anstånd med de förskjutna beloppens
återbetalande vunne godkännande, skulle säkerligen därigenom framkallas
anspråk på likartade förmåner inom andra förvaltningsområden.
Länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas redovisnings- och räkenskapsföringsarbete
skulle utan tvifvel därigenom ökas väsentligt och i
högre grad än som kan anses motsvara den väntade, ej så synnerligen
beaktansvärda fördelen för jordägare. Då dessutom styrelsen icke
anfört något giltigt skäl för införande af denna nyhet inom landets
förvaltning, anser Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande, att förslaget
härom äfvensom därmed sammanhängande framställningar om ändring
i 17 kapitlet 6 § handelsbalken samt om granskning af landtmätarnes
arfvodesräkningar icke böra bifallas.

Eders Kungl. Majds befallningshafvande har redan antydt, att,
om nu gällande arfvodestaxa icke, öfver hufvud taget, höjes, distriktslandtmätarne
synas vara i behof af något bidrag från staten i form af
fast lön. Och som utöfvandet af landtmäteriverksamhet icke är ett
fritt yrke, utan staten därför måste uppställa icke oväsentliga behörighetsvillkor,
som nu skulle ytterligare skärpas, samt distriktslandtmätarne
skulle vara bundne vid ett visst distrikt och icke utan förordnande få
åtaga sig förrättningar därinom, anser Eders Kungl. Majds befallningshafvande
följdriktigt och rättvist, att distriktslandtmätarne, h vilka skola
utnämnas af Konungen och i fråga om verksamhetsuppgift äro nära
jämförlige med ländtbruksingenjörer och länsveterinärer erhålla lön af
statsmedel.

Beträffande beloppet af denna aflöning och villkoren för åtnjutande
af ålderstillägg förordar Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i
underdånighet det af landtmäteristyrelsen afgifna förslag, allenast med
den ändring att det medelbelopp, som för åtnjutande af ålderstillägget,
skulle vara intjänadt, i erforderlig mån minskas, därest arfvodestaxan
icke höjes.

168

Emot styrelsens förslag- rörande de skyldigheter, som skalle åligga
förste landtmätarne anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
endast böra framställa den erinran, att, om desse tjänstemän skola utan
annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning verkställa
landt mäteriförrättnin gar för kronans räkning, tjänstebiträde torde blifva
erforderligt för flere förste landtmätare än de sex, som omförmälas å
SK|- 46 af styrelsens underdåniga skrifvelse. Särskilt gäller detta beträffande
Skaraborgs län, inom hvilket domänernas antal är öfvervägande
stort i förhållande till andra län. Antalet amanuensarfvoden synes
således höra i erforderlig mån ökas.

Landtmäteristyrelsen, som ansett förste landtmätarne böra åtnjuta
minst lika löneförmåner med öfverjägmästarne, har föreslagit aflöningens
fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, de senare till olika belopp
mom de särskilda länen, lämpade efter göromålens omfattning. Lönen
skulle således utgöra 3,200 kronor, och förste landtmätarne skulle därjämte
kunna komma i åtnjutande af ett ålderstillägg till belopp af 600
kronor, hvaraf dock endast 450 kronor skulle tilläggas lönen och återstoden
anses som tjänstgöringspenningar. Detta förslag kan Eders
Kungl Maj:ts befallningshafvande icke till alla delar biträda. Jämförelsen
med öfverjägmästarne saknar väl icke befogenhet. Men aflöningen för
dessa tjänstemän, hvilka nu åtnjuta dyrtidstillägg, torde icke längre
kunna anses tillfredsställande utan böra i icke oväsentlig mån höjas.
För sin del anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förste landtmätare
böra komma i åtnjutande af minst lika stor slutlig årsinkomst
af tjänsten som rektorerna vid högre allmänna läroverk. Men som
förste landtmätarne kunna påräkna någon inkomst genom lösen för
kartkopior, ahkrifter och bevis, torde dock aflöningens belopp kunna
sattas något lägre. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillåter
sig alltså hemställa,, att lönen måtte bestämmas till 3,500 kronor med
ett ålderstillägg efter fem år till belopp af 500 kronor att odeladt tillläggas
lönen. Hvad åter angår tjänstgöringspcnningarne instämmer
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti hvad styrelsén anfört samt
förordar, att beloppen för de särskilda länen bestämmas enligt styrelsens
förslag (sid. 45), således för Skaraborgs län till 1,600 kronor.

Det för amanuensarfvodena föreslagna belopp, 1,200 kronor, g-ifver
icke anledning till anmärkning från Eders Kungl. Maj:ts befallnino-sliafvandes
sida.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande biträder landtmäteristyielsens
förslag beträffande landtmäteritjänstemännens pensionering
med erinran allenast, att bifall till hvad Eders Kung], Maj:ts befallnings -

169

hafvande förordat angående förste landtmätarnes lön föranleder ändring
i det pensionsbelopp, som enligt styrelsens förslag skulle tillgodokomina
desse tjänstemän.

I fråga om villkoren för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna
synes kunna ifrågasättas, huruvida icke förste landtmätarne borde lika
med andra statens tjänare få åtnjuta kostnadsfri semester. Därjämte
erinras, att, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning,
skäl helt och hållet saknas för bestämmelsen, att förste landtmätare,
som till sådan tjänst blifvit nämnd före den nya lönestatens utfärdande,
icke tillgodoräknas tjänstetid, som därförinnan förflutit. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande hemställer därföre underdånigst, att denna
bestämmelse måtte uteslutas och ersättas med uttryckligt förklarande,
att den föregående tjänstetiden får tillgodoräknas. Men i öfrigt har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande intet annat att anmärka mot
styrelsens förslag i detta hänseende, än att, på grund af hvad ofvan
anförts, bestämmelsen angående fördelningen af förste landtmätarnes
ålderstillägg bör uteslutas och det såsom villkor för distriktslandtmätarnes
ålderstillägg föreskrifna medeltal af förtjänta arfvoden minskas.

Vidkommande slutligen förslaget till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteri förrättning ar, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
under åberopande af hvad här ofvan i detta utlåtande anförts, underdånigst
uttala den åsikt, att, på grund af numera vunnen erfarenhet,
de särskilda i taxan upptagna beräkningsbeloppen väl böra jämkas, så
att samma mått af arbete kommer att inom alla delar af landet betalas
lika, men att landtmäteritaxan, öfver hufvud taget, icke bör förhöjas.
I öfrigt har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande intet att erinra
mot förslaget, som synes komma att medföra ändamålsenliga förenklingar.

Mariestad i landskansli den 30 november 1904.

Underdånigst:

C. SJÖCRONA.

Ludv. Almqvist.

170

XYI.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län.

Till Konungen.

Genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 27 juni 1904 har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallts att afgifva underdånigt
utlåtande öfver Kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslagtill
omorganisation af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad taxa
på arfvode för landtmäteriförrättningar; och får Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande i anledning häraf underdånigst anföra följande:

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande behjärtar till fullo såväl
landtmäterikårens osäkra ställning och önskvärdheten att bereda kommissionslandtmätarne
någon fast aflöning, som ock jordägarnes befogade
anspråk på lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar, samt
finner för sin del, att landtmäteristyrelsen med klok varsamhet sökt
vinna de mål, styrelsen uppsatt.

Det oaktadt kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke för
närvarande tillstyrka förslaget i sin helhet. Allmänt torde erkännas,
att de nuvarande fastighetsbokregistren (lagfarts- och inteckningsböckerna)
äro behäftade med stora brister och att det är af vikt att
vinna direkt korrespondens mellan lagfarts- och inteckningsväsendet
■och de konkreta förhållandena å marken. Lagfartsmeddelande å ideella
fastighetsandelar, å en af köparen eller säljaren själf beräknad skatträtt
i ett hemman m. m. hafva alstrat osäkerhet och oreda i fastighetsförhållandena
och äro af menligt inflytande på fastiglietskrediten och
dess lämpligaste begagnande och utnyttjande. Den hittills använda
mantals- och skattbeteckningen å fastighetsdelar torde numera få anses
i det närmaste betydelselös, och andra grunder, i främsta rummet
arealen, kunna tänkas blifva lagda till grund för inskrifningarne i lagfarts-
och inteckningsböckerna. För jordbruksnäringens utveckling är
ett lämpligt skiftes- och fastighetsboksväsen af stor betydelse på samma
gång därmed större möjligheter vinnas för en rättvis beskattning af

171

jordbruksfastigheten. Sättet för laga skiftens verkställande, den ytterligare
klyfning af liemmauslottcrna, som ägt ruin, de många afsöndringarne
och ägostyckningarne hafva nu ofta bildat olämpliga, illa
belägna och svårskötta hemmansdelar. Betydelsen af att söka ersätta
dessa med nya välformade och lättskötta ägokomplexer är uppenbar.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande antager, att lagberedningen
vid pågående revision af jordabalken med tillhörande författningar
skall komma att ägna uppmärksamhet åt ordnande af eu del
jordeförhållanden, som här allenast kunnat antydningsvis upptagas, men
hvilkas betydelse och räckvidd är stor. Men kommer skiftesväsendet
till större eller mindre del att undergå förändring och andra grunder
att tillämpas vid fastighetsinskrifningarne, få såväl landtmätarne ett
ökadt maktpåliggande arbete sig ålagdt som jordägarne betydligt större
kostnader för landtmäteriförrättningar m. m. Detta synes i sin ordning
kunna hafva till följd, å ena sidan att behofvet af fasta löner för en
del af landtmäteripersonalen kan blifva mindre framträdande, och å
andra sidan att anspråken från jordägarne på lindring i kostnaderna
för de nya jordmätningar, som af en del af ofvan antydda förändringar
i jordlagstiftningen torde ifrågakomma, blefve vida större och torde i
vidsträcktare grad tillgodoses, än som landtmäteristyrelsen i sitt nu
framlagda förslag satt ifråga. Eu förändring af de lägre landtmäteritjänstemännens
ställning kan under sådana förhållanden också tänkas
genomförd på annat än nu föreslaget sätt.

Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dessutom hyser eu
viss tvekan mot eu indelning af länen i landtmäteridistrikt samt distriktslandtmätarens
företrädesrätt till förrättningar inom sitt distrikt, får
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under uttalande att frågan om
beredande af lön å stat åt vissa kommissionslandtm ätare (distriktslandtmätare)
synes böra anstå, tills den emotsedda revisionen af jordabalken
föreligger, och sättas i visst samband med omfattningen af denna revision
och de förändringar i fastighetsbokregistrens förande samt i
skiftes- och liemmansklyfnings-, ägostycknings- och afsöndringsförfattningarna,
som tilläfventyrs torde ifrågakomma, underdånigst hemställa,
att landtmäteristvrelsens förslag om anställande af distriktslandtmätare
och deras uppförande å lönestat, icke för det närvarande måtte vinna
nådigt afseende.

Däremot tala, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
mening, kraftiga skäl för att redan nu vidtaga den af landtmäteri- ''
styrelsen ifrågasatta ändringen i förste landtmätarnes göromål, tjänste -

172

ställning och löneförmåner. Förste landtmätarne innehafva redan lön
å stat, och deras göromål och ställning borde vara af den art, att de
icke finge konkurrera med öfriga landtmätare i länet om enskilda landtmäteriförrättningar.
Ej heller böra dessa tjänstemän i någon afsevärd
grad kunna beröras af förut antydda frågor om revision af jordabalken
och tillhörande författningar och i hvarje fall ej i annan mån, än att
därmed ökadt kontroll- och granskningsarbete kan åläggas dem. De
göromål, som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle tillkomma förste
landtmätarne, synas vara synnerligen påkallade för erhållande af reda
och kontroll å landtmäteriförrättningar. I afseende härå vill Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande särskildt uttala, att det utan tvifvel
vore både för landtmätarne af betydelse och för jordägarna till lindring,
om arfvodesräkningarna förskottsvis förskötes af statsmedel, för att
sedan under lämplig tidsperiod uttagas af jordägarna i sammanhangmed
kronouppbörden. Men härför fordras ovillkorligen att granskning
af arfvodesräkningarna sker genom förste landtmätarne. En ytterligare
fördel med nu antydt sätt för landtmäteriarfvodens gäldande vore, att
landtmätarne i allmänhet undsluppe att hos Konungens befallningshafvande
söka handräckning för arfvodens utbekommande af vederbörande
jordägare. Med afseende härå tillämpas af olika länsstyrelser
olika praxis, hvadan i hvarje fall synes nödigt, att denna handräcknings
art och omfattning varda i allmän författning närmare bestämda.

Vidare vore det utan tvifvel af afsevärd betydelse, om förste
landtmätarne förde ett fullständigt jordregister öfver alla afsöndringar.
Dylika afsöndringar ökas alltjämt, en ökning som med tillkomsten af
»egna hem» å landet torde blifva än kraftigare. Från att de fastställda
afsöndringarna i Värmlands län för åren 1897—1899 utgjorde 238 eller
i medeltal 79 om året för hvart af nämnda år, hafva de för tidsperioden
1900—1904 uppgått till 766 eller i medeltal per år 191.

Det torde kunna ifrågasättas, om icke Eders Kungl. Maj ds befallningshafvandes
befattning med afsöndringars fastställande borde öfverflyttas
å häradsrätterna, och blefve då än mera nödigt, att förste landtmätarne
såväl lämnade utredning och yttrande rörande hvarje förekommande
afsöndring, som ock öfver godkända sådana förde ett tillräckligt
fullständigt register. Slutligen kan med förbud för förste landtmätarne
att verkställa egna landtmäteriförrättningar större tid ägnas åt landtmäterikontorens
och där förvarade viktiga handlingars och kartors vård,
'' samt landtmäterikontorens tillgänglighet för allmänheten väsentligt utsträckas,
hvilket är väl behöfligt.

173

Mot de åt'' laudtmäteristyrelsen föreslagna löner och pensioner för
förste landtmätarne är från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
sida ingen erinran att framställa.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande får således till nådigt
afseende i underdånighet förorda hvad laudtmäteristyrelsen föreslagit,
dels med afseende å förste landtmätarnes löner, pensioner och tjänsteåligganden,
dels rörande landtmäteriarfvodens utbetalande i förskott af
statsmedel samt deras återgäldande af jordägarna i sammanhang med
kronoutskylderna antingen efter visst betalningsanstånd eller, hvilket
synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligare, under viss
tidsperiod — t. ex. 2 eller 3 år —, dels angående ändring af 17 kap.
6 § handelsbalken, dels vidkommande ändring af skiftesstadgan i fråga
om granskning af förste landtmätarne af landtmäteriförrättningar, dels
angående ändring i gällande lag om hemmansklyfning in. m. i s3Tfte
att registerverk öfver godkända afsöndringar skall föras af förste landtmätarne,
dels ock slutligen till ändring af reglementet vidkommande
förste landtmätares rese- och traktamentsersättning vid vissa tjänste förrättningar.

. . ''

Vidkommande landtmäteri styrelsens underdåniga förslag till törnvad
taxa på arfvoden för landtmäteriförrättningar, synas Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande fullgiltiga skäl vara anförda för höjning af
taxan. I sammanhang härmed torde emellertid vara nödigt att statsverket,
till lindring af jordägarnas kostnader, ikläder sig viss del af
kostnaden för landtmäteriförrättningar. Detta torde kunna äga rum
alldeles oberoende af frågan om distriktslandtmätare och deras uppförande
i lönestat. Med antagande att statsverket, på sätt förut framhållits,
förskottsvis gäldade visst landtmäteriarfvode, kunde föreskrifvas,
att eu del af dessa kostnader slutligt gäldades af staten och allenast
återstoden uttoges af jordägarna i sammanhang med kronouppbörden.
Om den del, staten slutgiltigt gäldade, sattes till 25 eller 30 procent,
finge jordägaren, då den nya taxan antages medföra en förhöjning af
omkring 16 procent i landtmäteriarfvodet, en lindring i landtmäterikostnad
i jämförelse med nu gällande taxa af omkring 10 resp.^ 15
procent samt dessutom den fördelen att få erlägga återstoden något
senare än eljest eller ock i 2 eller 3 perioder.

Med den förhöjning i arfvodena för landtmäteriförrättningar, som
med den nya taxan skulle tillföras landtmätarne, med förste landtmätareus
förbättrade ställning och förbadet för denne att hafva enskilda
landtmäteriförrättningar, samt med lättadt sätt att utta arfvodena genom
dessas förskjutande till landtmätarne af statsverket, synes ock landt -

174

mäterikårens befogade anspråk på förbättrade villkor blifva i viss mån
tillgodosedda, på samma gång kåren, utan alltför stora bekymmer, kunde
afvakta det mera fullständiga ordnandet af kårens löneförhållanden, som
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett böra för närvarande
anstå och sättas i sammanhang med en blifvande förändrad jordlagstiftning.

De särskilda taxebestämmelserna föranleda icke till annan erinran
från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes sida än att, på sätt förut
framhållits, den i 23 § landtmätare tillerkända handräckning af öfverexekutor
till landtmäteriarfvodes utbekommande bör till art och omfattning
närmare bestämmas.

Med iakttagande häraf såmt med hemställan att statsverket måtte
slutligt gälda viss del af kostnader för landtmäteriförrättningar, får
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande alltså i underdånighet förorda
bifall jämväl till landtmäteristyrelsens föreliggande förslag till förnyad
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Karlstad i landskansliet den 27 december 1904.

Underdånigst:

GERH. DYRSSEN.

Axel Schotte.

175-

XVII.

Kung). Maj:ts befallningshafvande i Örebro län.

Till Konungen.

Ålagd genom nådig remiss den 27 juni 1904 att före innevarandeårs
utgång afgifva underdånigt utlåtande öfver Kung], landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
med mera samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant hänseende i underdånighet
anföra följande:

Frågan om landtmäteriets omorganisation har inom landtmäterikåren
under det sista årtiondet varit föremål för talrika öfver 1 äggningar,,
men framställda förslag till omorganisation af kåren hafva hittills ej
vunnit nådigt bifall.

I nu föreliggande förslag synes Kung], landtmäteristyrelsen hafva
tydligt ådagalagt, att en snar omreglering af landtmäterikåren är af
behofvet synnerligen påkallad ej blott för landtmätarne själfva utan
äfven för vederbörande jordägare.

I fall nu föreliggande förslag i hufvudsak godkännes, torde landtmätarnes
nuvarande bekymmersamma och osäkra ekonomiska ställningi
hög grad förbättras, hvarförutom en väl behöflig lindring i kostnaderna
för landtmäteriförrättningar kommer att beredas jordägarna. Den i
förslaget intagna bestämmelsen att laga skiften och ändra landtmäteriförrättningar
skola granskas af förste landtmätarne torde äfven medföra
stor nytta både för de enskilda personerna och det allmänna, ty det
lärer ej kunna bestridas, att den granskning, som ägodelningsrätterna
ägna förrättningar vid fråga om deras fastställande, i många fall är
tämligen ytlig.

Den föreslagna arfvodestaxan innebär visserligen eu förhöjning i
nu till landtmätare utgående arfvoden men då denna ökning i genomsnitt
i hela riket kan beräknas ej utgöra mer än 16 procent, torde i
betraktande af de senare årens prisstegring å alla varor, denna ökning:

176

få anses fullt skälig. I öfrigt synas i det nya förslaget de olika ersättningarna
vara bättre än i nu gällande taxa afvägda i förhållande
till de särskilda göromålens arbetsvärde.

Äfven om detaljanmärkningar kunna göras mot förslagen, synas
desamma dock medföra så många fördelar, att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande anser sig böra i underdånighet förorda nådigt bifall
till förslagen och de i sammanhang med dessa stående förändringar af
andra författningar.

Örebro slott i landskansliet den 31 december 1904.

Underdånigst:

Å landshöfdingeämbetets vägnar:

A. Lené.

Bobert Bichter.

XVIII.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 sistlidne juni har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande fått sig anbefalldt att afgifva underdånigi
utlåtande öfver landtmäteristyrelsens underdåniga förslag den 7 juni
1902 rörande förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar samt
den 3 augusti 1903 angående omorganisation af landtmäterikåreu; och
får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, beträffande förslaget till
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, tillkännagifva, att läsningen
af förslaget icke föranledt någon erinran från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes sida.

Vidkommande frågan om en omorganisation åt landtmäterikåren,
gifver den af landtmäteristyrelsen framlagda utredning vid handen, att
Västmanlands län är en af de tre landsorter, där arbetet enligt styrelsens
beräkning tagit icke fullt två förrättningsmäns tid i anspråk.
Enligt den uppfattning, Eders Kiingl. Maj:ts befallningshafvande själf
hyser i fråga om länets behof af kommissionslandtmätare, har länet
under de senai’e åren väl tarfvat tre arbetande landtmätare, hvadan och
då förrättningarna lämnats hufvudsakligen åt två tjänstemän, desse icke
med önskvärd skyndsamhet kunnat fullgöra arbetena. Anmärkas bör
dock härvidlag, att en art af förrättningar, som varit tidsödande, nämligen
vägdelningarna, med tiden torde högst väsentligt inskränkas, så
att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande på sådan grund kan lämna
utan anmärkning förslaget om stationerande här i länet af två distriktslandtmätare.

De af Kungl. styrelsen åberopade skäl för landtmäterikårens omorganisation
synas ej kunna jäfvas. Tjänstemännens nuvarande, ekonomiskt
svaga ställning hindrar staten att på dem ställa högre anspråk
på utbildning, och kan den enskildes utgifter för landtmäteriförrättningar
väsentligt minskas därigenom, att staten bidrager med omkring
en tredjedel af den nödig befunna årsinkomsten, bör däremot icke vara
något hufvudsakligt att erinra.

178

Kn afgjord förtjänst hos förslaget synes Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ligga i förste landtmätarens förändrade tjänsteställning,
hvarigenom lian, obunden af egna förrättningar, kommer att
utöfva teknisk kontroll öfver de öfrige landtmätarne. Huruvida hans
arbetskraft i ett mindre län däraf blifver fullt tagen i anspråk, förekommer
dock Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande högeligen tvifvelaktigt,
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har icke funnit
Kungl. styrelsens skäl emot en sammanslagning af två mindre län under
en förste landtmätare fullt öfvertygande. Särskildt torde därutinnan böra
erinras, att hvarken lokalfrågan eller resekostnadsfrågan synes beträffande
sammanslagningen. vara af den betydenhet, som i förslaget angifvits;
och äfven bör afseende fästas vid, att en mängd afhandlingar med
förste landtmätaren bör kunna ske skriftligen. I hvarje fall vill det
synas märkligt, om län med föreslagna respektive två och tolf arbetande
distriktslandtmätare skulle fordra jämförlig arbetsprodukt af förste landtmätaren.
Häremot måste erkännas, att Kungl. styrelsen i och med
framställandet af sitt förslag om upprättande af ett jordregister, som
bör blifva af oskattbar betydelse för det ekonomiska lifvets utveckling,
öppnat utsikt för en högst viktig gren af förste landtmätarens ämbetsverksamhet;
och det är möjligt, att just detta uppslag nödvändiggör
bibehållandet af en förste landtmätare i hvarje län, helst om, såsom
antagligt är, inrättandet af ett katasterverk här lika väl som i Danmark
förutsätter, att hvarje själfständig fastighet skall finnas kartlagd.

En. synnerligen vansklig fråga är den om lönereglering för en
omorganiserad landtmäterikar. Härutinnan spelar kompetensfrågan en
betydande roll. b örslaget innehåller i denna del en jämförelse med
skogsstatens tjänstemän, hvilken Eders Kungl. Majrts befallningshafvande,
innan ännu landtmätarnes kompetensvillkor jämnställts med skogsstatstjänstemännens,
icke funnit i allo befogad.

Med åberopande af hvad sålunda anförts tillåter sig Eders Kungl.
Maj ds befallningshafvande i underdånighet uttala den mening, att en
omorganisation af landtmäterikåren i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med förslaget synes vara af beskaffenhet att lända det allmänna till
båtnad och fördenskull vara förtjänt att tagas i nådigt öfvervägande.

Västerås slott i landskansliet den 7 november 1904.

Underdånigst:
CLAES WERSÅLL.

Herman Udclén.

179

XIX.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

Till Konungen.

Uti nådig remiss den 27 juni 1904 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att afgifva underdånigt
utlåtande öfver landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren in. m. samt till förnyad taxa på arfvodeu
för landtmäteriförrättningar.

I anledning häraf har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
infordrat yttrande från förste landtmätaren i länet, hvilket yttrande
härhos bifogas, och får för egen del anföra följande.

I underdånigt utlåtande af denna dag rörande den s. k. Norrlandskommitténs
betänkande har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framställt en del önskningsmål hvad angår skiftesförhållandena i Dalarne
och i sammanhang därmed underdånigst hemställt, att åt en kommitté
eller tillkallade sakkunnige måtte uppdragas att föra dessa frågor framåt.
Det vill synas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande som om, därest
denna framställning vinner nådigt afseende, de i nu föreliggande förslag
angifna ämnen, som ju så nära beröra skiftesförhållandena i öfrigt,
borde till samma kommitté eller sakkunnige öfverlämnas för att underkastas
en förnyad pröfning, särskilt i hvad angår skiftesdelägarnes
ställning till frågan om skifteskostnad.

Beträffande förslagen, sådana de nu föreligga, tillåter sig Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anföra, att de synas i stort sedt innebära
betydande förbättringar, men delar för sin del de speciella anmärkningar
mot förslagen, som innefattas i det af förste landtmätaren afgifna
yttrande i ämnet.

Falun i landskansli den 31 augusti 1905.

Underdånigst:

S. HOLMQUIST.

Kristian Wik.

180

Bilaga.

Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

Återställande de till mig med Eder resolution den 6 sistlidne juli
öfverlämnade, från Kungl. Jordbruksdepartementet den 27 juni detta
år till Eder remitterade Kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga dels
förslag till omorganisation af landtmäterikåren och dels förslag till förnyad
taxa på arfvoden för landtmäteriförrättningar, får jag angående
berörda förslag vördsamt afgifva följande yttrande.

I inledningen af det undei’dåniga förslaget om omorganisationen
af landtmäterikåren har Kungl. landtmäteristyrelsen till fullo ådagalagt
nyttan, billigheten och rättvisan af eu sådan omorganisation både från
jordägarnas och landtmätarnes synpunkt.

För jordägarnas skull kunna ernås stora fördelar, dels genom
minskade kostnader för landtmäteriförrättningar och dels genom vinnande
af större reda och säkerhet i ordnandet af äganderättsförhållandena och
skiftesverket, för landtmätarne däremot fordrar både billigheten och
rättvisan, att kåren omorganiseras så, att landtmätarne erhålla en bättre
ställning såväl i ekonomiskt som socialt hänseende samt att någon ersättning
kunde lämnas dem för den mycket betungande och orättvisa
publika renovationsskyldigheten, genom hvilken staten under en lång
följd af år eller från den tid då samtlige landtmätarne i riket åtnjöto
lön, ålagt den lönlöse landtmätaren att utan ersättning till rikets generallandtmäterikontor
aflämna renoverade exemplar af kartor och beskrifningar
öfver alla de förrättningar, som omförmälas i 44 § 1 mom.
punkterna a, b och c i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga landtmäteriinstruktion
af den 6 augusti 1864, att någon ersättning ej lämnas landtmätarne
för ofvannämnde publika renovationer genom arfvodena för öfriga förrättningsåtgärder
framgår otvetydigt däraf, att gällande landtmäteritaxa
ej tillerkänner större arfvode för de förrättningar, som äro underkastade
publik renovation än för dem, som äro befriade därifrån.

Det därefter utarbetade omorganisationsförslaget, hvilket innefattar
hufvudsakligen nedanstående bestämmelser, nämligen:

att riket indelas i 120 distrikt med en ordinarie landtmätare i
hvarje;

att denna distriktindelning skall verkställas, så fort förslaget blifvit
antaget utom i Kopparbergs län och möjligen Norrbottens län;

181

att i hela riket skulle tillsättas utom förste laudtmätarne 120 ordinarie
och 60 extra landtmätare, hvaraf hvar och eu af de ordinarie
skulle tilldelas en årlig lön af 1,600 kronor med två ålderstillägg a
400 hvardera, så att lönen skulle efter 10 år kunna uppgå till 2,400
kronor;

hvar och eu af de 60 extra landtmätarne skulle däremot erhålla
ett årligt arfvode af 1,200 kronor. Förutom dessa löne- och arfvodesförmåner
skall för blifvande landtmäteriförrättningar till landtmätarne
utgå endast 6/10 delar af de i den nu föreslagna landtmäteritaxan upptagna
arfvoden utom för resekostnader samt lönen för kopior af kartor
och afskrift af skifteshandlingar;

att de landtmätarne från jordägorna tillkommande arfvodena skola
utfås efter vederbörligen granskade och godkända räkningar, genom
respektive Kung]. Maj:ts befallningshafvandes försorg å länslandtränterierna
samt af jordägarna sedermera vid kronouppbördsstämmorna till
kronan återbetalas efter viss bestämd tid efter det förrättningarna vunnit
laga kraft;

samt att i hvart och ett af rikets 24 län skall finnas, såsom nu,
eu förste landtmätare, hvilken förutom de i 28 och 29 §§ gällande
landtmäteriinstruktion och andra författningar förste landtmätaren ålagda
tjänstegöromål, skall ytterligare åläggas:

l:o) att granska" kartor och handlingar, som af landtmätarne inom
länet upprättas öfver de förrättningar, hvilka skola af ägodelningsrätt
fastställas;

2:o) att efter gifvet formulär inrätta och föra utförligt register
öfver alla jordafsöndringar, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fastställas;

3:o) att granska alla distrikts- och extra landtmätares inom länet
afgifna arfvodesräkningar;

4:o) att såsom sakkunnig biträda vid alla inom länet förekommande
ägodelningsrätter och andra domstolar samt

5:o) att hålla landtmäterikontoret öppet för allmänheten i regeln
dagligen, men alltid å den sista söckendagen i hvarje vecka, hvarjämte
landtmäteristyrelsen föreslår, att förste landtmätaren skall vara ledamot
i möjligen blifvande egnahemsnämnderna, samtliga föreslagna förste
landtmätaren ålagda tjänsteplikter finnas angifna å sidorna 42, 43 och
44 i det underdåniga omorganisationsförslaget.

För dessa tjänstegöromål skall förste landtmätaren komma att
åtnjuta dels en årlig lön, stor 3,200 kronor, lika för hvar och en af de
24 förste landtmätarne, hvartill komme tjänstgöringspenningar 2,000,

182

1,600 och 1,200 kronor varierande emellan de olika länen, efter som
Kungl. landtmäteristyrelsen ansett tjänstegöromålen inom desamma blifva
mer eller mindre betungande för de respektive förste landtmätarne, och
har förste landtmätaren i detta län ansetts böra tilldelas endast 1,200
kronor årligen i tjänstgöringspenningar.

Detta underdåniga omorganisation sförslag synes mig vara godt
samt lända såväl landets jordägare som landtmäterikåren till gagn och
fromma, och har jag ej något annat att erinra däremot än att Kopparbergs
län skall fortfarande förblifva ett undantag från de öfriga länen
i riket.

Det föreslås nämligen att distriktsindelningen ej skall verkställas
i Kopparbergs län, som i öfriga delen af riket, af hvilket skäl angifves
ej, möjligen skulle skälet vara det, att skiftesvitsordet är i största
delen af detta län eller den del däraf, hvilkas socknar blifvit storskiftade
med bidrag af statsmedel, betydligen inskränkt, hvaraf följer att
laga skifte kommit till stånd i ganska ringa utsträckning i dessa socknar.
Skulle ofvannämnda inskränkning i skiftesvitsordet borttagas, hvithet
troligen kommer att ske inom eu ej allt för lång tid, så kunde laga
skiftena inom ett distrikt blifva så många och omfattande, att distriktslandtmätaren
och de i distriktet antagna extra landtmätare ej kunde
medhinna desamma i önsklig tid, men denna olägenhet undanröjes ju
genom Kungl. Majrts befallningshafvandes rätt att förordna distriktlandtmätare
och extra landtmätare inom ett distrikt, uti hvilket ej full
sysselsättning finnes att verkställa förrättningar å andra distrikt, hvari
öfverflöd af arbete finnes, och skulle arbetena inom länet blifva så många
och omfattande, att de icke kunde i önsklig tid medhinnas af de i länet
anställda distriktslandtmätare och extra landtmätare, kunna ju andra
inom öfriga länen stationerade landtmätare på samma sätt förordnas.

För flera år sedan eller år 1899 ingåfvo en stor del af länets
landtmätare jämte länets dåvarande förste landtmätare till Eder ett
motiveradt förslag till länets indelning i distrikt, hvilket förslag i afskrift
bifogas under bilagan 1, och som jag fortfarande anser det skulle
vara för både länets jordägare och dess landtmätare nyttigt och ömkligt,
att sådan distriktsindelning blefve så fort som möjligt verkställd,
vill jag vördsamt föreslå, att I behagade tillstyrka, det indelning i landtmäteridistrikt
företagas så fort som möjligt vore, åtminstone ej senare
än då distriktsindelningen företages i rikets öfriga län.

Utom ofvanstående anser jag mig skyldig att påpeka, att förste
landtmätaren i Kopparbergs län föreslås erhålla för litet tjänstgöringspenningar
eller 1,200 kronor, i förhållande till den redan nu ganska

183

dryga tjänstgöring, förste landtmätaren i detta län ålägges ocli som
troligen kommer att ökas år för år, till dess laga skiftena komma, efter
inskränkningens i skiftesvitsordet borttagande, att i vidsträcktare mån
användas, då detta län kommer att blifva det för förste landtmätaren
arbetsammaste i riket och på grund däraf för förste landtmätaren omöjligt
att ensam fullgöra honom åliggande göromål.

Kungl. landtmäteristyrelsen synes själf anse, att det skall blifva
så mycket arbete för landtmätarne i detta län, att Kungl. styrelsen föreslår,
att här skola stationeras 12 distriktslandtmätare och 5 extra landtmätare
eller således blifva i afseende å mängden — af landtmätarne och
i följd däraf äfven mängden af göromål det fjärde i riket, då för Värmlands
län föreslås endast 5 distriktslandtmätare och 3 extra landtmätare,
för Gäfleborgs län 8 distriktslandtmätare och 4 extra landtmätare samt
i Västernorrlands län 8 distriktslandtmätare och 4 extra landtmätare,
uti hvilka län förste landtmätaren tillerkänts 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar.
Visserligen föreslår Kungl. landtmäteristyrelsen att
tjänstgöringspenningarne skulle höjas inom ett län, då göromålen ökades
men endast i det fall att tjänstgöringspenningarna i ett annat län i följd
af mindre göromål kunde minskas, men torde en sådan öfverflyttning
blifva nästan omöjlig och då det kan tagas för gifvet, att den en gångfastslagna
lönestaten ej kommer att rubbas eller åtminstone höjas andelen
lång följd af år, så skulle det inträffa, att den med tjänstgöromål
mest betungade förste landtmätaren skulle erhålla de minsta tjänstgöringspenningarna.

På grund af ofvanstående kan jag ej annat än vördsamt påyrka,
att ändring göres i detta afseende, så att förste landtmätaren i Kopparbergs
län må kunna tillerkännas högsta tjänstgöringspenningssumman
eller 2,000 kronor.

Den af Kungl. landtmäteristyrelsen utarbetade förnyade nådiga
taxa å arfvoden för landtmäteriförrättningar, hvilken synes mig vara
betydligt enklare samt rättvisare afvägd än gällande taxa 1881, vill jag
på det lifligaste förorda, isynnerhet som densamma gifver landtmätarne
en liten och behöflig höjning i deras i allmänhet ej stora inkomster.

Falun i länets landtmäterikontor den 24 september 1904.

Alfred Lejdström.

184

Bilaga 1 till Bilaga.

Till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

För att, i hvad på oss beror, söka medverka till undanrödjande
och framtida förebyggande af de många olägenheter och missförhållanden,
som vidlåda landtmäteriverket inom länet, och hvilka vi vid handläggningen
af oss anförtrodda ämbetsgöromål icke kunnat undgå att
bemärka, såsom vi här nedan närmare skola påpeka, anhålla vi vördsammast
att få taga Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppmärksamhet
i anspråk, helst vi tro oss därigenom verka för den jordbrukande befolkningens
inom länet bästa. Bland här ofvan antydda missförhållanden
vilja vi särskild! framhålla följande, som närmast gifvit anledning till
denna framställning. De bestämmelser i gällande skiftesförfattningar,
som hafva jordens indelning i för jordbruket och skogshushållningen
möjligast lämpliga ägolotter till syftemål, hafva stått och stå ännu —
oaktadt de visat sig öfver allt där de blifvit rationellt tillämpade, i
högsta måtto välsignelsebringande — i viss män i strid med en betydande
folkopinion synnerligast uti de öfre dalsocknarne. Härigenom
har skiftesförrättaren, som enligt gällande praxis i betydande grad varit
beroende af iorrättningssökande parters förtroende, kommit i det betänkliga
läget, att han måste antingen, för att tillfredsställa folkopinionen
och därigenom bevara åt sig allmänhetens förtroende, i möjligaste måtto
lämna författningarnas ofvannämnda syftemål å sido, eller ock lämna
arbetsfältet åt någon annan, som i detta afseende hyser mindre betänkligheter.

Att ett sådant förhållande varit ägnadt att menligt inverka på
förrättningarnas ändamålsenliga handläggande, synes oss ligga i öppen
dag; och vittna oförtydbart härom många af de på provinslandtmäterikontoret
förvarade förrättningsakter till förrättningar, som verkställts
efter nu gällande författningar, dock så långt tillbaka i tiden, att de nu
kunna blifva föremål för opartiskt bedömande. Så t. ex. hafva vid de
s. k. skogsåbodelningarne i de öfre dalsocknarna, i strid med författningarnas
ofvan nämnda syftemål, men i öfverensstämmelse med befolkningens
önskningar, ägolotterna i regel uppenbarligen utlagts i flere
och oformligare skiften än af omständigheterna påkallats, och till undantag
af mark för delägarnes allmänna behof, som i bästa fall tarfvat ett

185

område ut'' möjligen ett eller annat tunnland, tagits vidder om hundratals
tunnland, hvilka därigenom i viss mån blifvit improduktiva. Genom
dylika skiften hafva jordägarna i hvarje fall tillskyndats betydande extra
utgifter och olägenheter, bland annat genom kostsamma undantagsdelningar,
rågångsförrättningar och rättegångar, för att icke orda om
de vid skiftenas afbrukande ständigt återkommande svårigheterna.

Dessa olägenheter och missförhållanden, hvilka samtliga finna sin
naturliga förklaring uti den beroende ställning, landtmätaren intager i
förhållande till jordägarna, äro, synes det oss, mera än tillräcklig anledning
för framkallandet af den reform inom landtmäteri ver ket i länet,
vi här nedan drista oss föreslå, men genom densamma skulle jämväl
andra betydande fördelar vinnas, såsom möjlighet till en jämnare och
ändamålsenligare fördelning af landtmäterigöromålen in. m., som vi här
nedan vidare skola beröra.

Efter noggrann undersökning af förhållandena inom detta län,
hafva vi funnit, att, enligt vårt förmenande, en reform i angifna riktningen
lämpligast skulle kunna genomföras därigenom, att länet indelades
i landtmäteridistrikt; och våga vi i sådant syfte, med stöd af föreskriften
i §§ 13 och 16 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga landtmäteriinstruktion
den 6 augusti 1864, härmed vördsammast föreslå, att länet
indelas i följande 11 landtmäteridistrikt med hvar sin egen landtmätare,

nämligen:

l:a distriktet, omfattande
2:a » »

3:e » »

4:e » »

5:e b »

6:e b »

7:e » »

8:e » b

Lima, Transtrand och Sårna socknar;
Elfdalens och Wårnhus socknar samt
Yästbygge fjärding i Mora socken;

Orsa socken och Ostbygge fjärding i Mora
socken;

Rättviks, Boda, Ore och Envikens socknar;
Leksands, Åls, Bjursås, Siljansnäs och Svärdsjö
samt Sollerö socknar;

Malungs och Venjans socknar;

Järna och Äppelbo socknar;

Nås, Flöda, Säfsnäs, Grangärde, Ludvika,
Malingsbo, Norrbärke och Söderbärke

9:e b

10:e »

ll:e »

socknar;

» Stora Tima, Gustafs, Säters, Silfbergs ocli
Gagnefs socknar;

b Sundborns, Kopparbergs, Aspeboda, Vika

och Torsångs socknar samt
b Störa Sked vi, Hedemora, Husby, Garpen bergs,

Grytnäs, Folkärna och By socknar

186

samt att följande särskilda bestämmelser måtte för denna indelning tilllämpas,
nämligen:

l:o) Att Kungl. Mapts befallningshafvande, som, enligt 13 § i
förenämnda nådiga landtmäteriinstruktion, utöfvar allmän tillsyn öfver
landtmäteriverket i länet, sedan distriktsindelningen blifvit antagen eller
därefter; då distrikt blifver ledigt, måtte åt sådana landtmätare, som
af Kungl. landtmäteristyrelsen blifvit å länet stationerade, utfärda stationsbref,
anvisande åt hvar och en landtmätare hans distrikt; börande landtmätare,
som härvid vill komma i åtanke, inom 30 dagar efter det ledigheten
blifvit-i länskungörelserna kungjord, för sådant ändamål till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ingifva ansökan och

2:o) . Att distriktslandtmätaren förordnas att verkställa alla inom
hans distrikt förekommande landtmäteriförrättningar, därest icke i ansökning,
som blifvit underskrifven af alla, hvilkas rätt kan vara af förrättningen
beroende, annan förrättningsman enhälligt föreslagits, eller Kungl.
Maj :ts befallningshafvande, för att tillgodose befolkningens kraf på landtmätares
biträde eller för att bereda sysselsättning åt å länet stationerade
landtmätare, som däraf kan vara i behof, eller eljest för att befordra
landtmäteriverkets i länet lagenliga gång, finner skäligt att annorlunda
bestämma.

Genom en sådan distrikt sindelning skulle icke allenast förenämnda
missförhållanden helt och hållet undanrödjas, utan skulle därjämte bland
annat kostnaderna för landtmätarnes resor, hvilka nu röra sig inom hela
länets gränser, men genom distriktsindelningen i de flesta fall skulle
kunna inskränkas till distriktets, i betydande grad nedbringas; äfvenså
skulle distriktslandtmätaren, som efter någon tids tjänstgöring inom sitt
distrikt måste så godt som i hvarje enskild detalj blifva förtrogen med
såväl de inom distriktet rådande jordeförhållanden i allmänhet som ock
särskilt de med jordindelningen sammanhörande omständigheter, bättre
kunna lämna den jordbrukande befolkningen råd och upplysningar angående
ordnandet af jordförhållandena m. m. d., samt tillhandagå vederbörande
ämbefsmyndigheter med detaljerade uppgifter i hithörande
ämnen. Särskild^ tänka vi oss, skulle härigenom svårigheterna vid
upprättandet af blifvande jordeböcker i betydande grad undanrödjas.

Då ° ingen rubbning uti gällande skiftesförfattningar genom förslaget
ifrågasättes, torde något hinder i sådant afseende för dess genomförande,
enligt vårt förmenande, icke förefinnas. Enda lagstadgandet,
som i någon mån beröres af detsamma, är föreskriften i 13 § af Kungl.
Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november
1866 angående landtmätares förordnande till landtmäteriförrättning; men

187

då enligt förslaget icke allenast jordägarne skulle bibehållas vid sin nuvarande
rätt att själfva välja förrättningsman utan äfven Kuugl. Maj:ts
befallningshafvande koinme att blifva oförhindrad att, där så skäligt
pröfvas, tillämpa öfriga bestämmelser i berörda lagrum, torde någon
ändring häraf icke vara oundvikligen nödvändig.

Ofvertygade därom, att genomförandet af vårt förslag skulle
kraftigt verka till främjande af såväl jordbruket som skogshushållningen
inom länet, våga vi utbedja oss, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
täcktes understödja detsamma och utverka Kungl. Maj:ts nådiga bifall
till dess genomförande.

Slutligen få vi, för den händelse Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skulle för sakens befrämjande anse någon vidare utredning från vår
sida önsklig, härmed vördsammast utbedja oss att få i sådant afseende
ställa oss till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande.

Falun den 2 januari 1899.

C. O. WIDMARK.

Förste Lnndtmätare.

Alfred Lejdström O. Bergström B. Mogensén

Kommissionslandtmätare. Kommissionslandtmätare. Kommissionslandtmätare.

E. Ekenstedt

Oscar Bladin

V. E. ^Vinberg Teodor Andersson

Landtmäteri auskultnnt.

vice Kommissionslandtmätare.

Landtmäteriauskultant.

Carl Edv. Bergin Walter Raqaette John Petersson

Landtmäteriauskultant. Landtmäteriauskultant. Landtmäteriauskultant.

Vidimeras

Alfred Lejdström.

188

XX.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län.

Till Konungen.

Sedan genom nådig remissresolution den 27 juni 1904 Eders
Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län fått sig anbefalldt
att afgifva underdånigt utlåtande öfver Kungl. landtmäteristyrelsens den
3 augusti 1903 afgifna underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
m. m. äfvensom öfver samma styrelses den 7 juni 1902
afgifna förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar,
lår Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som i ärendet infordrat
utlåtande från förste landtmätaren i detta län, hvilket utlåtande här
bifogas, i underdånighet anföra, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
i öfverensstämmelse med hvad länsstyrelsen redan i ett den
14 januari 1887 i ämnet afgifvet underdånigt utlåtande uttalat, anser
sig böra förorda bifall till de hufvudgrunder för omorganisation af landtmäteristaten,
hvarpå nu föreliggande förslag fotats, äfvensom att förslaget
till förnyad landtmäteritaxa ej gifvit anledning till någon anmärkning
från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes sida.

Gäfle slott.å landskansliet den 4 januari 1905.

Underdånigst:

HUGO L. G. HAMILTON.

J. J. Smith.

189

Bilaga.

Till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gälleborgs län.

Till följd af landsböfdingeämbetets skrifvelse under den 23 sistlidne
augusti med anmodan att inkomma med yttrande öfver Kung],
landtmäteristyrelseus underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
m. m., får jag med handlingarnes återställande härmed
vördsamt anföra följande:

Vördsamt erinrande om hvad landtmäterikåren under tidernas lopp
uträttat, nämligen bland annat det frambragta kartmaterial, som legat
till grund för landets geografiska kännedom och den systematiska fördelningen
af jorden i större och mindre lotter, hvarigenom landets
odling befrämjats, jordbrukande befolkningen ökats samt ordning och
säkerhet i äganderätten åstadkommits, äfvensom framhållande orättvisan
däri, att landtmätare äro de enda tjänstemän, som icke hafva lön på
stat, utan äro hänvisade till att emottaga ersättning för sitt arbete omedelbart
af jordägare, hvithet alltid varit förödmjukande och osäkert, under
det att jägmästare och landtbruksingenjörer, med hvilka landtmätarne
i viss mån äro likställda, fått sina löner reglerade, har jag — endast
med uttalande af den billiga önskan, att jämväl förste landtmätarne
med hänsyn till att en stor del af det maktpåliggande och tidsödande
arbete, som närmare uppräknas å sidorna 42 och 43 i det underdåniga
förslaget, redan förut åligger dem åtminstone i de län, för hvilka tjänstgöringspengarna
beräknats högst och hvilka omnämnts å sidan 45 i
samma förslag, måtte tillgodoberäknas den tjänstetid de användt före
den nya lönestatens utfärdande — äran härmed på de beaktansvärda
skäl, kungl. landtmäteristyrelsen andragit tillstyrka bifall till samma
styrelses underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
jämte i sammanhang därmed förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Gäfle i landtmäterikontoret den 8 november 1904.

Magnus Hofrén.

190

XXL

Kungl. Majrts befallningshafvande i Västernorrlands län.

Till K ömnig en.

Genom nådig remiss den 27 juni detta år har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Västernorrlands län fått sig anbefalldt att afgifva
underdånigt utlåtande öfver kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga
förslag^ till omorganisation af landtmäterikåren m. m. samt till förnyad
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar; och får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande på grund häraf i underdånighet anföra följande.

Den af landtmäteristyrelsen uttalade mening, att en snar omreglering
al landtmäterikåren är af behofvet synnerligen påkallad, delar Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande fullkomligt, likasom de skäl, hvarpå
landtmäteristyrelsen stöder denna mening och Indika angifvas i förslaget,
synas Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande synnerligen beaktansvärda.

Förste landtmätaren i detta län, som lämnats tillfälle att afgifva
\ ttiande i ärendet, har därvid framhållit den åsikt, att vissa län skulle
sammanslås med ett eller två andra län till ett gemensamt förste landtmätaredistrikt,
men med bibehållande af landtmäterikontor i de särskilda
länen, en åsikt, som förut uttalats af en år 1895 vid allmänt landtmätaremöte
tillsatt kommitté. Landtmäteristyrelsen, som i sitt underdåniga
utlåtande upptager denna fråga, ådagalägger enligt Eders Kungl.
Majrts befallningskafvandes mening på ett öfvertygande sätt, att en
sådan sammanslagning skulle medföra så afsevärda olägenheter, att den
för den skull icke bör äga rum. Den af förste landtmätaren härstädes
ifrågasatta ändring rörande de förste landtmätarne genom det underdåniga
förslaget tillkommande skyldigheter därhän, att skyldigheten att
utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning verkställa
landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning skulle utgå,
vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke förorda. Om en sådan
förrättning skulle blifva af den omfattning, som i åberopadt exempel

191

angifves, hvilket väl i allt fall endast undantagsvis kan inträffa, så att
hinder däraf uppstår för förste landtmätarne att fullgöra sina ordinarie
ämbetsgöromål, synas de befarade svårigheterna kunna afhjälpas genom
bestämmelse, att i sådant fall annan förrättningsman efter anmälan kan
för den särskilda förrättningen förordnas.

Vid granskning af det underdåniga förslaget bär Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande fästat särskild uppmärksamhet vid styrelsens
omnämnande af behofvet af upprättandet af ett jordregister med därtill
hörande kartor eller s. k. katasterverk, enär Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
anser, att ett sådant arbete skulle blifva till stort gagn
och nytta.

Mot förslaget i hvad det afser förnyad taxa har heller icke förekommit
skäl till erinran, hvadan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för sin del i underdånighet tillstyrker bifall till Kungl. landtmäteristyrelsens
förevarande förslag.

Härnösand i landskansli den 3 december 1904.

Underdånigst:
G. RUDEBECK.

O. Hammar.

192

Bilaga.

Till Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län.

Med anledning af, för mitt yttrande, liit remitterade Kungl. landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, får
jag, under hänvisning i öfrigt till de sidor uti förslagen där de af
undertecknad vidrörda frågorna äro motiverade och omnämnda, vördsamt
anföra:

l:o) Beträffande förslaget till omorganisation af landtmäterikåren:

Förslaget — hvars föregående i korthet relateras å sid. 1—4° —
afser, att genom förändrad organisation af kåren bereda landtmäteripersonalen
en säkrare utkomst och jordägarna lindring i de för laga
skiften och därmed jämförliga förrättningar utgående ersättningar.

De viktiga skäl, hvarpå landtmäteristyrelsen stöder sin åsikt om
behofvet af en snar omreglering af landtmäterikåren — sid. 5—8 °° —
hafva länge varit kända och erkända, ehuru de hittills icke nog beaktats
af höga vederbörande.

Omorganisationen gäller hnfvudsakligen

a) Förste landtmätaretjänsterna samt

b) Länens indelning uti landtmäteridistrikt.

a. Förste landtmätaretjänsterna.

Enligt förslaget skall — som hittills — en förste landtmätare
finnas i hvarje län 1), hvilken, med borttagande af rätten för honom att
befatta sig med landtmäterigöromål för enskildas räkning, skall, emot
lön — 3,200 kronor och tjänstgöringspenningar från 1,200 till 2,000
kronor — för Västernorrlands län respektive 3,200 och 2,000 kronor —
samt en eventuell löneförhöjning efter 5 år med 600 kronor, fullgöra
alla de tjänsteåligganden, som omförmäles å sid. 42—43 °°°.

b Uti det betänkande, som af landtmätarne tillsatt kommitté år 1897 afgaf
angående grunderna för “svenska Jandtmäteriets omorganisation “ föreslås, att, i sydliga
Sverige 2 till 3 län skulle sammanslås till ett öfverlandtmätaredistrikt (= Förste landtmätaredistrikt),
så att antalet blefve 15 med lika lön och tjänstgöringspenningar för
alla innehafvarna.

* Motsvarar i denna upplaga sid. 55—58.

** „ „ „ „ „ 59—62.

*** „ „ „ „ 96—97.

193

Blund de nya skyldigheter, som komme att åligga förste landtmätare,
äro följande de viktigaste:

att noga, granska och till ägodelningsrätternas ordförande afgifva
utlåtande rörande beskaffenheten af alla sådana förrättningar, som skola
fastställas;

att granska alla landtmätarnes arfvodesräkningar och däröfver afgifva
det utlåtande, hvartill granskningen gifver anledning;

att utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning
verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning1);
samt

att inrätta och föra ett fullständigt jordregister (= s. k. katasterverk)
öfver alla afsöndringar, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fastställas.

Då landtmäteristyrelsen ansett, att förste landtmätarne ati de sex
nordligaste länen uppenbarligen skulle blilva så öfverhopade med tjänstegöromål,
att dessa icke nöjaktigt skulle kunna medhinnas, så föreslår
styrelsen, att hos hvarje förste landtmätare i nämnda län anställes eu
amanuens, »som kunde biträda vid en del göromål af enklare beskaffenhet».
Denne amanuens skidle hafva 1,200 kr. om året.

6. Länens indelning uti landtmäteridistrikt:

att visst tjänstgöringsdistrikt anvisas åt en hvar kommissionslandtmätare; att

distrikten göras så stora, att landtmäterigöromålen inom ett
distrikt, icke ens undantagsvis, blefve af så ringa omfattning, att icke
landtmätaren gjorde skäl för lönen, hvilken för öfrigt icke skulle utgöra
den hufvudsakliga delen af hans beräknade inkomst;

att ett distrikt med aftagande göromål kunde sammanslås med
ett annat distrikt och lönen indragas för det förra;

att distriktslandtmätare skall hafva 1,600 kronor i lön — med ett
ålderstillägg å 400 kronor efter 5 år — och 710 af landtmäteriarfvodet
för veidcställda förrättningar, (Yio skall till jordbrukets lindring efter 1)

Härom’ har förut endast uti landtmäteritaxan 19 § 1 mom. varit stadgadt,
att om landtmätare, som har lön pä stat. verkställer landtmäteriförrättningar för kronans
räkning, han därför skall erhålla arfvodet, men landtmätare, som ej njuter lön

på stat, skall hafva helt arfvode.

IV.

VII.

XIII.

XVI.

194

skänkas), hvilka G/i0 eventuellt skulle förskjutas af staten efter arfvodesräkningarnas
granskning af förste landtmätaren, och skulle återbetalningen
af det förskjutna arfvodet ske senast den kronouppbörd, som
äger rum under 3:dje året efter förrättningens afslutning; samt

att riket skulle indelas uti 120 distrikt med ordinarie landtmätare
och 60 extra landtmätare, — däraf på Västernorr]ands län skulle komma
8 distrikts- och 4 extra landtmätare.

Landtmäteristyrelsen anser, att »icke blott vederbörande myndigheter
i länen, utan möjligen äfven länens innevånare borde lämnas tillfälle
att yttra sig om distriktens antal och gränser», innan eu definitiv
indelning blefve af Kungl. Maj:t beslutad.

Emot det i korthet omnämnda förslaget har jag endast att
anmärka:

a. Vid förste landtmätaretjänsterna.

att det, oaktadt landtmäteristyrelsens åsikt om nödvändigheten
af en förste landtmätare i hvarje Jän, likväl synes mig lämpligare, att,
efter skedd utredning, såsom landtmäterikommittén föreslagit, i mellersta
och södra Sverige sammanslå 2 å 3 län under en förste landtmätare;
svårigheterna härför torde icke vara större än att de kunna öfvervinnas.

Om man, sid. 21,° aktgifver å de tal, som uttrycka de särskilda
länens behof af landtmätare, så finner man, t. ex., att Blekinge och
Västernorrlands län stå i förhållande till hvarandra som 1,4 2 : 11,63
och stå då äfven de arbeten, som åligga respektive förste landtmätare
i samma förhållande till hvarandra; och likväl skulle förste landtmätaren
i Blekinge län hafva i lön och tjänstgöringspenningar 4,400 kronor,
då förste landtmätaren i Västernorrlands län skulle bekomma 5,200, eu
skillnad på 800 kronor, som åtgår till de fördyrade lefnadsomkostnaderna
i Norrland, utan att gifva ersättning för den oproportionellt större
arbetsmängden;

att, sedan de nya, tidsödande och maktpåliggande göromål, som
omförmälas uti de af mig härofvan med IV, VII och XVI signerade
åliggandena påförts förste landtmätaren, äfven ålägga honom skyldigheten,
att, på sätt i punkt XIII sägs, utan arfvode verkställa landt *

Motsvarar i denna upplaga sid. 75.

195

mäteri förrättningar för kronans räkning, anser jag vara obilligt och
alstrande orättvisa, på så sätt, att en förste landtmätare därigenom
kunde drabbas af eu betydlig kontant förlust, då öfriga förste landtmätare
med lika inkomster ginge fria. Man vet, att i län där många
kronoparker och boställen, som äro ställda under kronans omedelbara
vård, finnas, ofta förekomma rågångsuppstakningar och då Riksdagen—
af en eller annan anledning — beslutar att ett boställe, helt eller
styckadt, skall försäljas, så sker detta senare först sedan landtmätare
uppmätt, graderat och vid större boställen fördelt inägorna uti mindre
lotter, som sedan försäljas. Att ägorna genom en landtmäteriåtgärd
stiga mer i värde än det landtmäteriarfvode, som förrättningen betingar,
är allmänt erkändt och vore det väl orättvist, om kronan skulle taga
denna vinst från en måttligt aflönad tjänsteman.

Om en förste landtmätare blefve förordnad att uppmäta och i
mindre lotter fördela ett boställe på t. ex. 500 har — ett arbete på
Va å 3U år — huru skulle han då bete sig? Själf kunde han icke
verkställa utarbetet, ty då måste han öfvergifva det kontor, han är satt
att öfvervaka och alla de därmed förknippade maktpåliggande göromålen
; den amanuens, som vore anställd hos honom, kunde icke skickas
såsom varande inkompetent, förste landtmätaren blefve tvungen att
skaffa sig en medhjälpare — då han på samma gång blefve konkurrent
med distriktslandtmätarne om medhjälparne — som gjorde hela arbetet och
betala denne minst 8/i0 af arfvodet efter taxan, för det tagna exemplet
1,000 å 1,500 kronor — med en ren förlust för förste landtmätaren;
och hvem skulle kontrollera arbetet? Få vi distriktslandtmätare, som
hafva lön på stat och skola arbeta för B/i0-dels taxa, så låt dem äfven
efter samma grunder verkställa de förrättningar, som blifva behöfliga
för kronans räkning.

Det blefve ändå billigare för kronan, än hvad det nu är, då förste
landtmätaren, enligt 19 § 1 mom. gällande taxa för liknande arbete
skall hafva 3/4-dels, och de öfriga landtmätarne helt arfvode.

Att landtmäteristyrelsen för de sex nordligaste länen vill anställa
en amanuens hos hvarje förste landtmätare är riktigt och nödvändigt,
men, synes mig det för amanuenserna föreslagna arfvodet — 1,200 kr.
för hvarje — vara för lågt. I de nordliga residensstäderna, där alla
lefnadsomkostnaderna äro särdeles högt uppdrifna, blifver det nog svårt,
att för det priset anskaffa ett hyggligt och dugligt biträde. Landtmäteriauskultanter
borde helst därtill användas, då de för sin utbildning
till distriktslandtmätare skulle hafva nytta af några månaders

196

tjänstgöring hos förste landtmätaren. Jag anser, att arfvodena för
amanuenserna bör sättas till 1,400 kronor för hvarje.

b. Emot förslaget om länens indelning uti landtmäteridistrikt har
jag intet annat att anmärka, än att jag anser, det landtmäteristyrelsens
projekt, att möjligen länens innevånare borde lämnas tillfälle att yttra
sig om distriktens indelning, bör utgå från förslaget, såsom opraktiskt
och ändamålslöst. Förslag; till distriktens antal och gränser bör upprättas
inom hvarje län af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter utredning
af förste landtmätaren.

Med anledning af hvad undertecknad, efter granskning af förslaget,
i korthet haft äran framhålla, vågar jag vördsamt föreslå:

Det Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrker bifall till det
underdåniga förslaget, med följande ändringar:

att, såvida förslaget om en förste landtmätare i hvarje län skall
bibehållas, 200 kronor fråndragas de tjänstgöringspenningar å 1,200
och 1,600 kronor, som föreslagits åt hvardera af förste landtmätarne i
Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Västmanlands
län och att de medel — tillsammans 1,200 kronor —, som härigenom
erhållas, läggas till de 7,200 kronor, som beräknats för sex
amanuenser, så att dessa kunde erhålla 1,400 kronor hvardera;

att, (den nya) skyldigheten för förste landtmätarne, att, utan annan
godtgörelse än resekostnads- och traktamentesersättning, verkställa landtmäteriförrättningar
för kronans enskilda räkning helt och hållet borttages,
samt

att förslag till landtmäteridistrikt ens antal och gränser skall upprättas
inom hvarje län af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter utredning
af förste landtmätare, utan andra myndigheters hörande.

Hernösand i länets landtmäterikontor den 20 oktober 1904.

Gustaf Barkman.

197

2:o) Angående förslaget till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.
[J

Förslaget afser att, om möjligt, bereda landtmätarne en rättvisare
ersättning för deras ansträngande och maktpåliggande arbeten, än livad
den föråldrade nu gällande taxan tillerkänner dem.

Ehuru landtmäteritaxan icke blifvit höjd efter 1874 års ingång,
men lefnadsomkostnaderna under tiden fördyrats med, i vissa fall, ända
till 100 %, så innehåller förslaget likväl endast en ökning af arfvodet
med i genomsnitt 15 å 16 % .* 2)

Emot förslaget, i hvilket arfvodena för de olika göromålen äro
noga beräknade och afpassade efter den tid, de kunna taga i anspråk
m. in. — se landtmäteristyrelsens motiv å sid. 85—105° — är egentligen
intet att anmärka.

Uti detsamma förekomma emellertid, en ny (värdefull) arfvodesbestämmelse
och ett återupprepande från den gamla taxan om en tilllåtelse
af högst skadlig innebörd, som förtjäna att omnämnas.

Den nya arfvodesbestämmelsen återfinnes i 15 §, som stadgar,
huru ersättning för skogslikvid skall utgå.

Då härom icke förut är tidsenligt bestämdt och dessa förrättningar,
verkställda efter gällande taxa, blifva mycket förlustbringande
för landtmätarne, så uppskjutas deras handläggning så länge som möjligt
eller ock öfverlämnas desamma — med delägarnes medgifvande — att
verkställas af mindre kompetenta personer.

Uti §§ 1 och 20 är — likasom uti motsvarande §§ i gällande
taxa — tillåtelse lämnad att med delägarne träffa öfverenskommelse
om arfvodet.

Denna tillåtelse har mycket missbrukats och för landtmätarne i
hög grad verkat förlustbringande och demoraliserande.

Genom nedprutning af arfvodet har mången landtmätare förledts
att genom åsidosättande af gifna föreskrifter och ett så mycket som

Det kan förtjäna nämnas, dels att detta förslag redan i juni månad 1902 inlämnades
till Kungl. jordbruksdepartementet för vinnande af Kungl. Maj:ts nådiga
sanktion, och dels att detsamma icke står i något inbördes förhållande till förslaget om
landtmäterikårens omorganisation.

2) Genom en kungl. kungörelse af den 12 december 1873 bestämdes, att från
1874 års början 25 % förhöjning skulle läggas till alla efter 1867 års (af d. s/2) taxa
utgående arfvode!). Då lefnadsomkostnaderna sedan nämnda tid nog hafva stigit i samma
proportion, borde höjningen för den föreslagna taxan snarare varit 90 å 100 % än 15
å 16 %.

* Motsvarar i denna upplaga sid. 31 — 51.

198

möjligt summariskt tillvägagångssätt motverka följderna af ett för honom
ofördelaktigt ackord — se landtmäteristyrelsens förslag- till omorganisation,
sid. 8, 91) °

En tillåtelse om ackord, som har till följd skada och förlust förhäda
kontrahenterna, anser jag böra borttagas.

Skulle dessutom omorganisation af landtmäterikåren, på sätt särskildt
är föreslaget, komma till stånd, så vore ju tillåtelsen om ackord meningslös.

Med anledning af hvad undertecknad, efter granskning af taxeförslaget,
i korthet haft äran anföra, vågar jag vördsamt föreslå:

Det Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrker bifall till det
underdåniga förslaget, med den ändring uti 1 och 20 §§, att öfverenskommelse
om arfvode icke får träffas med jordägare.

Hernösand i länets landtmäterikontor den 22 oktober 1904.

Gustaf Barkman.

1) För att i någon mån söka motverka det onda hafva landtmätarne i Västernorrlands
län underskrifvit en förening att icke ingå på ackord, men — den onda
frestelsen står ju ändå kvar.

* Motsvarar i denna upplaga sid. 62, 63.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län.

Till Konungen.

Enligt nådig befallning uti remiss den 27 sistlidne juni får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande
öfver landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till dels omorganisation
af landtmäterikåren m. m., afgifvet den 3 augusti 1903, och dels förnyad
taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, afgifvet den 7 juni
1902.

Hufvuddragen af den föreslagna nya organisationen: förste landtmätarnes
upphöjande till verkliga kontrollanter öfver de öfriga landtmätarnes
verksamhet och i sammanhang därmed deras skiljande från
rättighet och skyldighet att åtaga sig förrättningar för enskilde, länens
indelande i landtmäteridistrikt, distriktslandtmätarnes förseende med lön,
minskning af jordägarnes kostnader för landtmäteriförrättningar och
landtmäteriarfvodenas förskjutande af statverket, innefatta reformer, om
hvilkas nytta och nödvändighet olika meningar knappt synas kunna
råda.

Hvad förslagets detaljer däremot beträffar har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ett par anmärkningar att framställa.

Af vårt lands betydande utsträckning i norr och söder med däraf
härrörande stora klimatiska skiljaktigheter och den ofantliga skillnaden
i befolkningstätheten mellan dess sydliga och nordliga delar följer, att
de ekonomiska förhållandena ställa sig så ogynnsamt i de nordliga delarna
i jämförelse med de sydliga, med andra ord, att lefnadskostnaderna i
Norrland, som innehåller mer än hälften af hela rikets areal, äro vida
högre än i rikets öfriga delar. Det ofta framställda påståendet, att
dylika skiljaktigheter komma att utjämnas, i den män kommunikationerna
förbättras, äger visserligen sin riktighet med afseende på de landsdelar,
hvarest de hufvudsakligaste lefnadsförnödenheterna produceras, men
ingalunda i fråga om Norrland, där det mesta af dylika förnödenheter

200

måste hämtas från långt aflägsna orter och där likställighet med det
öfriga landet i fråga om lefnadskostnaderna i följd häraf sannolikt
aldrig kan uppnås. Värdet af eu i penningar bestämd lön är sålunda
betydligt mindre i Norrland än i det öfriga landet, och det är därför
ej blott af billighet och rättvisa utan ock af statens intresse af, att
statstjänsten äfven i de af naturen mindre gynnade landsdelarna uppehälles
åt lika goda krafter som i andra, påkalladt, att genom någon
förhöjning i aflöningarna i Norrland olikheterna i lefnadsförhållandena
så vidt möjligt utjämnas. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
mening borde en sådan, hittills i vårt land endast undantagsvis
tillämpad anordning uppställas såsom regel vid alla löneregleringar.
Men i fråga om landtmäterikåren är denna princips iakttagande i särskilt
hög grad behöfligt med hänsyn därtill, att i Norrland under
göromålen ute å marken landtmätarne ständigt måste underkasta sig
strapatser och umbäranden, till livilka tjänstgöringen i de sydligare
orterna med deras täta befolkning och bekväma kommunikationer blott
sällan kan uppvisa motstycken, och genom hvilka hälsa och arbetskrafter
ofta i förtid brytas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anser på grund häraf, att
lönerna till så väl förste landtmätare som distriktslandtmätare i Norrland
böra ökas med tio procent af de belopp, hvartill enligt landtmäteristyrelsens
beräkning dessa tjänstemäns sammanlagda inkomster af lön och
arfvode anses böra uppgå, och att för extra landtmätare och kommissionslandtmätare,
som ej kunna få anställning såsom distriktslandtmätare, en
motsvarande förhöjning bör medgifvas i vederlaget för den ifrågaställa
nedsättningen i arfvodestaxan.

Om, på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit, distriktslandtmätare
skulle vara skyldig att bo inom sitt distrikt, skulle detta för honom
mången gång kunna medföra svåra olägenheter. Oansedt att för den,
som ej har jordbruk, kostnaden för många förnödenheter ställer sig
högre på landsbygden än i en stad, så äro de kommunala beskattningsförhållandena
på landet enligt nu gällande bestämmelser och de metoder,
som brukas vid fastighetstaxeringen, ofta sådana, att de, som skatta
för inkomst, få bära en oskäligt stor del af kommunens bördor. I detta
län finnas till exempel kommuner, där utskylderna tidtals uppgått ända
till 33 kronor på bevillningskronan. För den, som önskar gifva sina
barn en omsorgsfull uppfostran, är det också olägligt att bo aflägset
från de i städerna förlagda högre undervisningsanstalterna. Det synes
därför tillräckligt, om för distriktslandtmätare stadgades allenast skyldighet
att bo inom det län, där hans distrikt vore beläget. Då han i alla

201

händelser ej skulle vara berättigad till reseersättning för den del åt
resorna till eller från förrättningsställena, som folie utom distriktet,
komme han i regel att bosätta sig i detta, där ej särskilda lörhallanden
nödgade honom att välja annan boningsort.

Landtmäteristyrelsens förslag om skyldighet för förste landtmätare
att vidkännas den minskning i tjänstgöringspenningar, som till följd af
minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs kunde blifva föreskrifven, innefattar
en afvikelse från den i vårt land allmänna grundsatsen, att ordinarie
tjänsteman ej är skyldig underkasta sig minskning i de vid hans
tillträde till tjänsten därmed följaktiga löneförmåner; och då befordran
till förste landtmätare numera sällan förekommer förr än efter en ganska
lång tjänstetid, hvadan omsättningen inom denna grad är ganska liflig,
förefaller ett stadgande om sådan skyldighet tämligen obehörigt.

Mot de i landtmäteristyrelsens förslag till arfvodestaxa bestämda
afgifterna har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande intet att erinra.

Skulle emellertid förslaget om lönereglering för landtmäterikåren
varda bifallet, och som följd häraf arfvodena aldrig komma att utgå
med mera än sex tiondedelar af de i taxan upptagna beloppen, vill det
synas lämpligast, att vid taxans slutliga redaktion afgifterna utsättas till
de belopp, som äro afsedda att oafkortade utgå.

Sista satsen i taxans § 1, moment 1, lika lydande i nu gällande
taxa, bör enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening utgå
och i stället insättas förbud för landtmätare att öfverenskomma om lägre
arfvode än det i taxan fastställda, då genom dylika överenskommelser
tvifvel alltid framkallas om landtmätarens opartiskhet och noggrannhet
i arbetet. Det kan väl invändas, att sådant förbud skulle vara.obehörigt,
om förslaget till landtmäterikårens omorganisation skulle vinna bifall,
och jordägares rätt att föreslå förrättningsman skulle bortfalla. Men
anledningar till »ackord» skulle utan tvifvel kvarstå äfven då, helst om
i distriktet funnes blott en landtmätare, och denne ej hade full sysselsättning.
Han kunde då lätt frestas att inlåta sig på aftal på sidan om
taxan för att få förrättningar i gång.

Östersund i 1 andskansliet den 6 december 1904.

Underdånigst
K. U. SPARRE.

L. Th. Jacolson.

202

XXIII.

Kung). Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 sistlidne juni har Eders Kung], Maj:t
behagat infordra Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens
län underdåniga utlåtande i anledning af landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag dels till omorganisation af landtmäterikåren m. m.
dels till förnyad taxa på arfvode för landtmäteri förrättningar.

Med anledning häraf får Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet anföra följande.

Landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den 7 juni 1902 med
öfverlämnande af det underdåniga förslaget till förnyad nådig taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar utmynnar i en underdånig hemställan,
att Eders Kung]. Maj:t täcktes i nåder gilla förslaget och i
öfverensstämmelse därmed utfärda förnyad taxa för dessa förrättningar.
I skrifvelsen upplyses, bland annat, att, enligt gjorda jämförelser, taxeförslagets
tillämpning skulle komma att medföra en ökning i de till
landtmätarne utgående arfvoden af i genomsnitt i det närmaste 16 procent.
Och i slutet af taxeförslaget är intaget ett öfvergångsstadgande,
i syfte att den nya taxan skulle så skyndsamt som möjligt vinna tilllämpning
med hänsyn, såsom i slutet af motiveringen nämnes, till behofvet
för dem af rikets landtmätare, hvilka icke såsom andra tjänstemän
kunnat erhålla något dyrtid stil!ägg, att så snart som möjligt komma
i åtnjutande af däremot svarande förmån.

Sedermera har i landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den
3 augusti 1903 framlagts förslaget till landtmäterikårens omorganisation
och i denna skrifvelse, sid. 25 °, uttalar landtmäteri styrel sen den förhoppningen,
att vid tiden, då en eventuell lönereglering i den af styrelsen
angifna riktningen skulle träda i kraft, den förhöjda landtmäteritaxan
skulle vara gällande, i hvilket fall föreslås till jordbrukets lindring nedsättning
i den förhöjda taxan mot vederlag i lön för landtmätarne,

* Motsvara!- i denna upplaga sid. 79.

203

hvilken nedsättning ungefärligen skulle motsvara en nedsättning åt V3
i arfvodena efter nu gällande taxa.

Landtmäteristyrelsen har således tänkt sig, att eu mellantid skulle
kunna komma att förflyta, under hvilken, i afbidan på genomförande
af förslaget rörande omorganisation, den föreslagna högre taxan skulle
tillämpas och med sina högre ersättningsbelopp ännu mer än den nuvarande
taxan tynga jordbruket.

En sådan eventualitet anser sig Kungl. Maj ds befallningshafvande
böra på det kraftigaste afstyrka.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande är visserligen med landtmäteristyrelsen
ense om det tvingande behofvet af förbättrade inkomster
för landtmätarne öfver hufvud taget och anser de af styrelsen i det
afseendet uti omorganisationsförslaget förordade lönesatser vara moderata,
likasom ock Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke i öfrigt har
något väsentligt att mot omorganisationsförslaget erinra, utan finner
detsamma innefatta en lycklig lösning af organisations- och aflöningsfrågorna,
men Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande anser sig äfven
böra till jordbrukets fromma åberopa och biträda de på många ställen
i skrifvelsen förekommande uttalanden om rättvisan och billigheten af
att staten bereder rikets jordägare någon lindring i kostnaderna för
landtmäteri förrättningar till befordran af befolkningens tillväxt och förkofran,
därvid för detta län särskild! torde äga tillämpning, hvad styrelsen
å sid. 5 yttrar därom, att den del af rikets jord, som ännu icke
undergått laga skifte, i allmänhet utgöres af den mindre bördiga och
därför mindre värdefulla jorden, som alltså har svårare att bära de med
laga skifte förenade kostnader, samt att, hvad öfriga landtmäteriförrättningar
angår, dessa i regeln beröra ett mindre antal delägare och
därför drabba enskilde delägare mera kännbart än förrättningarnas omfattning
borde föranleda.

Ehuru således Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anser sig
böra i underdånighet afstyrka, att ens för någon kortare tid en förnyad
taxa vinner tillämpning, hvarigenom jordägare skulle betungas
med högre landtmäterikostnader än för närvarande, finner Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande intet vara att erinra emot, att det nya taxeförslaget
med den föreslagna nedsättningen däri vinner tillämpning i
sammanhang med omorganisationens genomförande, helst som, enligt
hvad landtmäteristyrelsen sid. 24 ° vitsordar, de i nu gällande landtmäteritaxa
ingående arfvoden icke äro väl af^assade efter graden af
landtmätarens å de olika landtmäterigöromålen nedlagda arbete och

* Motsvarar i denna upplaga sid. 78.

204

besvär äfvensom utgående efter eu invecklad beräkningsgrund och till
följd dåra! svåra att till beloppet kontrollera, hvaremot, enligt styrelsens
uPPgift å sid. 26 '' , genom tillämpning åt det nya taxeförslaget arfvodesgranskningen
kunde göras å en fjärdedel af den tid, som nu skulle
därtill åtgå.

\id frågan om länens indelande i vissa landtmäteridistrikt, hvart
och ett med sin landtmätare, har landtmäteristyrelsen förutsatt, att innan
en definitiv indelning blefve af Eders Kungl.‘Maj:t beslutad och antalet
distriktslandtmätare, som skulle inom hvarje län anställas, blefve bestämdt,
vederbörande myndigheter i länen äfvensom möjligen länens innevånare
borde lämnas tillfälle att yttra sig om distriktens antal och gränser.

Det för Västerbottens län af styrelsen uppgifna antal, eller 16
distriktslandtmätare med 12 extra landtmätare, är således endast att
betrakta såsom approximativt och kan så mycket mindre nu föranleda
något uttalande från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes sida,
som utredning saknas rörande de omständigheter, hvartill, enligt styrelsens
åsikt, hänsyn bör tagas vid landtmätarnes fördelande på de
olika länen. Men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anser sig
dock ledan nu böra uttala, att det synes sannolikt, att vid den blifvande
utredningen jämväl beträffande Västerbottens län sådana förhållanden
skola visa sig förekomma, som föranleda, att anstånd med distriktsindelningen
i länet bör ske, vare sig helt eller delvis, i hvilket, fall
vissa öfvergångsstadganden lära blifva af nöden, i syfte att, oaktadt
sådant anstånd, vinna enighet i fråga om aflöning och taxa, landtmäteriarfvodenas
förskotterande af statsverket in. in.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som i ärendet infordrat
förste landtmätarens i länet yttrande, tillåter sig att bifoga detsamma
jämte det den nådiga remissakten härmed återställes.

Umeå i landskansliet den 16 december 1904.

Underdånigst

HENNING BJÖRKLUND.

Arv. Almqvist.

* Motsvarar i denna upplaga sid. 80.

Till Konungens befallningshafvande i Västerbottens län.

Anmodad afgifva yttrande angående Kungl. landtmäteristyrelsens
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikaren samt förnyad
taxa å arfvode för landtmäteriförrättningar får jag härmed vördsamt
anföra följande.

De allmänna grunder, på hvilka förslaget stöder sig, äro:

landtmäterikårens berättigade anspråk att, med hänsyn till det
stora kulturändamål — jordbruksnäringens främjande — för hvilket den
hufvudsakligen arbetar, blifva jämnställd med andra statens tjänstemän
med den rätt till lön och omvårdnad i öfrigt, som dessa i förhållande
till deras befattningars vikt och betydelse åtnjuta; vederbörande jordägares
behof af lindring i för landtmäteriförrättningar utgående arfvode]),
hvilka de nu ensamt få vidkännas, ehuru staten såväl direkt som, och
framförallt, indirekt har af förrättningarna fördel; samt

behofvet af noggrannare kontroll öfver landtmätarnes arbeten,
särskildt vidkommande granskning af förrättningarna innan dessa befordras
till fastställelse.

Rikets landtmäteri och skiftesväsende har under sin nära trehundraåriga
tillvaro såsom statsinstitution flera gånger varit föremål för omorganisation,
dels med afseende på föremålet för dess verksamhet —
från början rent geografiskt — dels med afseende på landtmäterikårens
ekonomiska villkor, efter det dess verksamhet hufvudsakligen togs i
anspråk af skiftesverket.

Sålunda reducerades landtmäterikåren i följd af rikets allmänna
nöd efter Karl XIl:s död år 1723 genom indragning af vissa löner för
att bespara statsverket ett belopp af 1,900 daler silfvermynt.

Följden häraf blef att efter någon tid brist på landtmätare i förhållande
till det växande behofvet uppstod, hvilket behof staten ansåg
sig kunna afhjälpa genom att år 1740 gifva landtmätarna »rang och
heder» näst efter dem som stodo i n:o 40 i 1714 års rangordning,
hvarigenom, såsom orden lyda, »den publika kassan icke graveras men

200

kunnige och bemedlade personer af den studerande ungdomen kunde
lockas till dessa sysslor.

År 1756 inträdde någon förbättring, då, på grund af allmogens
klagan öfver brist på landtmätare, 60 stycken kommissionslandtmätare
tillsattes med en lön af 500 daler silfvermynt, hvilken lön dock redan
år 1766 nedsattes till 200 daler samma mynt, men med rätt dels till
visst arfvode, dels till befordran till landsstatstjänster efter tjänsteår.

År 1802 omorganiserades staten sålunda att en förste och eu
andre landtmätare tillsattes i alla, och en tredje landtmätare i vissa län,
hvaremot de 60 kommissionslandtmätarelönernå indrogos till statsverket,
därvid kommissionslandtmätarne erhöllo Kung!. Maj:ts nådiga fullmakt
» »att vara kommissionslandtmätare i Sverige och utan lön»; och härmed
var den ännu bestående existensformen genom arfvodestaxa för landtmäterikåren
fastslagen, gällande detta äfven förste landtmätarna, som
äro hänvisade att i konkurrens med dem, hvars arbeten de slutligen
skola kontrollera, ur arfvodestaxan hämta hvad de utöfver sin lön 2,200
nödtorftiga kronor för sin utkomst behöfva,

År 1827 upprättades ett förslag till reglering af landtmätarnes
lönevillkor i sammanhang med den nya laga skiftesförordningen, men
denna tilltänkta lönereglering kom aldrig till stånd. Efter denna tid
hafva visserligen en del förbättringar i arfvodestaxan skett, men däremot
hafva af de få, af staten aflönade platserna, dels tredje- dels andralandtmätaretjänsterna
indragits äfvenså ekonomiska kartverket och justeringsverket,
hvilket senare lydt under landtmäteriet sedan år 1725 och
för många landtmätare varit eu afsevärd inkomst.

Under dessa förhållanden har landtmäterikåren under eu städse
hård kamp för tillvaron och med en alltid oviss framtid för ögonen
dock ovedersägligen utfört ett kulturarbete i fosterlandets tjänst, som
måste gifvas erkännande, ity att detta arbete lagt den första grundvalen,
på hvilken jordbruksnäringen kunnat utveckla sig genom att till
innehåll och form bestämma de områden inom hvilka den har att verka.
Därjämte bär detta arbete i statens arkiv »utan kostnad för det allmänna»
samlat och samlar ett material af kartor och handlingar af
oskattbart värde för geografiskt, statistiskt och jordbruksekonomiskt ändamål;
och då denna verksamhet, på grund af den så att säga rörliga
äganderätten till jorden, som betingas af köp, arf, gåfva, byte m. in.,
är att för all framtid förutsätta, och därmed statens behof af landtmätare,
såsom i det underdåniga förslaget fram ställes, må anses tillfullo ådagalagdt,
så vågar landtmäterikåren nu hysa den berättigade förhoppningen
att blifva med andra statens tjänstemän likställd.

207

Förutom de skäl, som det underdåniga förslaget innehåller angående
nedsättning af jordägarnas kostnader för landtmäteriförrättningar,
må framhållas, att särskildt det mindre jordbrukets utveckling är af eu
sådan nedsättning beroende, emedan det ej utan svårighet kan bära
skifteskostnaderna, en olägenhet, som genom statens bidrag och anordnandet
af landtmäteridistrikt med däraf följande lindring i reseersättningar
kunde afsevärdt afhjälpas, särskildt till gagn för den delning
af jorden i smålotter, som är att förvänta af den på dagordningen stående
egnahemsfrågan.

Att en större och framför allt i rätt tid företagen kontroll af landtmätarnes
arfvoden erfordras af eu verkligt sakkunnig person, särskildt
hvad angår de förrättningar som skola fastställas, är uti det underdåniga
förslaget till fullo ådagalagdt, dock må särskildt framhållas det
oegentliga däruti att den granskning af landtmätarnes kartor och handlingar,
som enligt landtmäteriinstruktionen åligger förste landtmätarne,
icke äger rum förr än två år efter förrättningarnas fastställelse, i följd
hvaraf befintliga fel och oformligheter, som varit lätta att afhjälpa, därest
granskningen iigt rum före fastställelse^ nu för all framtid kvarstå,
hvadan den anmälan till landtmäteristyrelsen om förhållandet, som för
sådant fall föreskrifves, är ur saklig synpunkt värdelös, ehuru ansvar
för tjänstefel häraf kan blifva en följd.

Till belysandet af värdet å de publika renovationer af kartor och
handlingar, som landtmätarne äro skyldiga att till staten utan ersättning
aflämna, må såsom exempel anföras, att dessa under sednaste
tioårsperiod

för undertecknad uppgått till 14,800 kronor,

„ kom.-landtm. F. O. Sjöström till 16,032 „

,, ,, J. F. Johansson ,, 10,700 „

,, ,, I. A. Lindahl ,, 10,325 „

„ ,, J. A. Sandkvist „ 9,745 ,,

eller omkring 1,000 till 1,600 kronor årligen motsvarande tio till femton
procent af hela inkomsten för eget, medhjälpares och extra biträdens
arbete, gällande detta ej mindre ofvanstående exempel än äfven förhållandena
i allmänhet inom de norrländska länen äfvensom rikets öfriga
län under den tid, då laga skiftena därinom pågingo; och må härvid
iakttagas, att någon särskild ersättning för dessa arbeten icke är i någon
af arfvodestaxans bestämmelser intagen utan kvarstår som ett åliggande
ifrån den tid, då landtmätarne voro af staten aflönade.

Hvad i öfrigt angår det underdåniga förslagets detaljer, så äro
dessa så grundligt utredda och belysta, att något tillägg därtill ej torde

208

kunna göras, dock må framhållas, att det föreslagna antalet distriktslandtmätare
på detta län synes vara för högt, åtminstone för den närmaste
framtiden, efter det laga skiftena nu äro i det närmaste afslutade
äfvenså trävarubolagens ägostyckningar och folkökningen ej kan förutsättas
blifva så stor, att däraf föranledda klyfningar och styckningar af
hemmanen kan gifva full sysselsättning åt det föreslagna antalet; men
då det är att antaga att sådana förrättningar i mellersta och södra
delarna af landet ökas, och därmed behofvet af nya distrikt, och då,
enligt det underdåniga förslaget, sådana efter omständigheterna kunna
bildas och andra indragas eller sammanslås, så torde dessa förhållanden
kunna lämpligen regleras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Konungens befallningshafvande
i detta län enligt underdånig skrifvelse till Konungen
den 7 mars 1887 tillstyrkt ett af förste landtmätaren J. E. Nyström
väckt förslag om landtmäterikårens omorganisation, med hvilket det nu
föreliggande i sina hufvuddrag sammanfaller, så får jag härmed vördsamt
hemställa, att Kungl. landtmäteristyrelsens underdåniga förslag till
omorganisation af landtmäterikåren samt förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar måtte tillstyrkas.

De remitterade handlingarna återgå, hvarjämte bifogas förste landtmätare
Grafströms den 2 februari 1887 afgifna yttrande öfver det Nyströmska
förslaget samt

Konungens befallningshafvandes den 7 mars 1887 i ärendet till
Konungen afgifna skrifvelse.

Västerbottens läns landtmäterikontor Umeå den 31 oktober 1904.

H. J. Norrman.

20!)

Bilaga 1 till Bilaga.

Utdrag af Konceptbr ef boken, förd af förste landtmätaren i Västerbottens
län år 1887. N:o 6.

Till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Umeå.

Till åtlydande af Eder skrifvelse den 10 sistlidne december, hvarigenom
jag anmodas att afgifva yttrande öfver ett af förste landtmätaren
och riddaren J. E. Nyström väckt underdånigt förslag om landtmäteriets
omorganisering får jag härmed vördsamt anföra.

Allmänt öfver hela liinet höres bland allmogen ett erkännande af
de tjänster, landtmäteriet medelbart gjort och gör landets jordbruk, men
lika allmän är ock klagan öfver storleken af omkostnaderna för dessa
tjänster, hvilka omkostnader på många ställen äro så stora att de hindra
tillgodogörandet af de fördelar, som genom laga skiften stå att vinna.

Endast fruktan för dessa kostnader har hittills afhållit flere skifteslag
från att söka och erhålla ett högst behöflig^ laga skifte.

För att, så vidt sig göra låter, visa, huru stor denna kostnad är,
anser jag mig böra meddela följande uppgifter, hvilka äro grundade på
för redan verkställda laga skiften upprättade arfvodesräkningar, som
härstädes finnas i original.

Socken.	Skifte sia g.	Skatt, oförmedl.	Antal del- ägare.	Skiftes-kostnaden i kronor till Land.	Hvarje delägares ut-gift i kronor. högst lägst
Bjurholm	Hvitvattnet	0,5	10	7,096	1,774	444
Nord mahn g	Brattsbacke	0,9	10	10,490	1,486	743
Bjurholm	Ottervattnet	0,5	5	2,626	944	266
Nordm äling	Afva	2	10	8,158	1,360	247
Wännäs	Spöland	1,8	21	6,218	509	129
Degerfors	Strandåker	0,27	6	6,770	1,172	1,042
Nors jo	Svansele	1	11	5,989	1,497	94
Jörn	Missenträsk	3	7	4,602	1,534	383

210

Men utom dessa utgifter har skifteslaget fått vidkännas ej obetydliga
kostnader, hvilka bär ej närmare kunna specificeras, såsom till
handtlangning'', godemäns aflönande och, i synnerhet där sådant ifrågakommer,
till gårdsutflyttningar, till hvilka sistnämnda utgifter jag anhåller
att längre fram få återkomma.

Af förestående torde vara tydligt, huru önskvärd en nedsättning
i skifteskostnaderna måste vara för landets jordbrukare, särdeles inom
rikets nordligare län, hvarest, såsom en naturlig följd af de grunder,
hvarpå landtmäteritaxan stöder sig, omkostnaderna äro, jämförelsevis
med jordens värde, betydligt högre än i sydligare län.

Eu utväg till lindring i skifteskostnaden, som synes ligga nära
till hands, vore en nedsättning af landtmäteritaxan, men denna utväg
torde vara omöjlig att åstadkomma utan ersättning från annat håll, så
länge landtmätaren är så strängt bunden af reglementerade föreskrifter,
som nu är händelsen.

Denna stränghet är så stor att, enligt 133 § skiftesstadgan, eu
karta, som befinnes vara upprättad af obehörig person, blir icke allenast
förklarad ogild, äfven om fel däri ej kan visas, utan äfven landtmätaren
dessutom straffad med böter.

Genom dessa föreskrifter tvingas han att använda kostsamma
biträden och själf offra en lång, dyrbar tid åt göromål, som kunde vida
billigare uträttas. Men då staten ansett denna reglementering såsom
kontroll nödvändig, och då det ej torde vara rådligt att lämna landtmätaren
någon nämnvärd större frihet i sitt arbete samt staten dessutom
genom den utan ersättning anbefallda renovation af bland annat
alla laga skifteskartor, därigenom fördyrat laga skifteskostnaden, finnes
ej någon annan utväg att kunna nedsätta landtmäteritaxan än att, hvad
ock billigt och rättvist vore, staten också bidroge, åtminstone i samma
mån den ansett nyttigt och nödvändigt, genom reglementering och
renovationsskyldighet fördyra kostnaden. Så sker dock ej nu. Tvärtom.
Genom den kostsamma renovationsskyldigheten, tillkommen i tider, då
samtliga landtmätare hade lön på stat, har staten lagt en skatt på landtmätarne
fl, eu skatt, eu ibland de största och odrägligaste, som kanske
finnes i något land.

Enär denna fördyrning genom statens ingripande i enskilda för fl

Uti underdånigt utlåtande den 31 oktober 1874 har landtmäteristyrelsen å
pag. 17 bestämdt förklarat att någon ersättning för den publika renovationen icke ingått i
någon af taxans föreskrifter, ej ens för de kontanta utgifter, som fordras för papperet titt
densamma, hvilket förklarande afgafs med förväntadt bifall till den på pröfning beroendefrågan
om lön åt visst antal kommissionslandtmätare.

211

rättningar kan med fullt skäl uppskattas till minst af duss kostnader,
får jag härmed vördsamt föreslå att staten, för att åstadkomma full
rättvisa emellan rättigheter och skyldigheter äfven bidrager med samma
belopp.

Af skid, Indika såväl landtmäteristyrelsen som förste landtmätaren
Nyström anfört, blefve det en fördel, icke allenast för landtmätarne
utan fäst mera för den allmänhet, som behöfver landtmätarens biträde,
om denna tredjedel utginge i form af fast lön; ty därigenom erhölle
landtmätarna en mera oberoende tjänstemannaställning, och de alltid
skamliga och ofta skadliga hemliga överenskommelser emellan förrättningssökande
och tjänstemannen icke allenast om landtmätarens aflöning
utan äfven, hvad värre är, om att utlåtanden afgifvas i öfverensstämmelse
med sökandens önskan kunde förekommas.

dag vill dock älska att tro, det detta senare icke förekommit i
detta län, men endast det att det lian förekomma, borde mana till ändring
i nu gällande lagstadganden.

Beträffande de för kommissionslanatmätarna föreslagna lönebeloppens
storlek, har förste landtmätaren Nyström föreslagit 1,600 kronor,
hvilket landtmäteristyrelsen på anförda skäl nedsatt till 1,200 kronor.
En lön af 1,600 kronor skulle med beräkning därtill af 2/3-dels taxa
och full arbetstillgång gifva en årsinkomst af 4,800 kronor, hvilken kan
synas, jämförelsevis med andra likställda tjänstemän mer än tillräcklig,
men jag anhåller få fästa uppmärksamheten på att, enär af dessa
4,800 kronor äfven medhjälpare och elever skola aflönas, torde återstoden
ej blifva större än hvad landtmätarna billigtvis kunna äga rätt
att fordra.

De svårigheter, som ofta möter landtmätaren att utbekomma sitt
arfvode, skulle göra det högst välkommet för honom om detsamma förskotterades
af statsverket. Såsom nu tillgår, får han stundom vänta i
åratal, innan arfvodet kan utfås. Jag utber mig att härom få anföra
ett exempel. På grund af vederbörligt förordnande förrättade undertecknad
laga skifte öfver alla ägor till Grundbäcks by uti Saf var socken,
hvilket skifte afslutades den 8/6 1883 och fastställdes den31A2 samma år, utan
att det, såsom bilagda intyg vitsordar (se Bil. Ditt. A.), allt hitintills
lyckats mig bekomma annat än en obetydlig bråkdel af arfvodesbeloppet,
utgörande, förutom kartlösen, 1,020 kronor. Stundom har äfven
inträffat att, om ej landtmätaren hunnit utsöka sitt arfvode innan jordägaren
på ett eller annat sätt från jordegendomen afgått, och därjämte,
hvarpå exempel ingalunda saknas, sålt sitt lösörebo, den lönlöse landtmätaren
icke fått någon betalning för sitt arbete.

212

Då de utflyttningsbidrag af allmänna medel, hvilka för närvarande
utgå enligt Kungl. kungörelsen den 27 september 1861, otvifvelaktigt,
genom att understödja nödvändiga utflyttningar verkat mycket godt,
ehuru kanske icke genom understödets obetydlighet, i förhållande till
utflyttningskostnaden på det hela, fullt tillfredsställande, anser jag mig
ej kunna biträda förste landtmätaren Nyströms förslag om indragning
af detta anslag utan fast hellre söka framställa nödvändigheten af detsammas
höjande.

Man får ej förundra sig öfver, att utflyttningar betraktas i allmänhet
såsom de mest kännbara vid ett laga skifte, enär de stundom
kunna uppgå till lika och t. o. m. högre belopp, som själfva skifteskostnaden
i öfrigt och skola utgöras å en tidpunkt, då så många andra
arbeten förestå, såsom nyodlingar, undanröjande af gammal och uppsättande
af ny stängsel, anläggande af nva vägar och dylikt, och kanske
då den, som blir skyldig vidkännas kostnaden, är därpå oberedd.

Mången gång har ock landtmätaren och godemännen vid skiftets
verkställighet och domaren vid dess pröfning till fastställelse, mer än
nyttigt varit, af för mycken och alltså klandervärd ömhet för delägarna
tagit hänsyn till dessa omständigheter, hvaraf följden blifvit antingen
skiftenas oformlighet eller ock ett större antal skifien, än som varit
nödvändigt, ett ondt, som kvarstår i alla tider.

Då, efter slutad afvittring i lappmarken jordägarna i de större
byarna därstädes snart sagdt äro tvungna att begära laga skifte, och
då nämnda byar i allmänhet äro tätt bebyggda och i följd däraf utflyttningar
alldeles nödvändiga, synes mig så mycket större skäl att staten
bispringer befolkningen därstädes med utflyttningsunderstöd, hvilket
snarare borde höjas än alldeles indragas.

Till hvad belopp utflyttningskostnaderna i länet stundom kunna
uppgå, torde följande uppgifter, hämtade från laga skifteshandlingar i
någon mån utvisa.

Skifteslagets namn.	Skatt i mantal.	Delägar-nas antal.	Utflyttnings- kostnader.	Arfvodes- räkningens belopp.
Umeå, Tegs och Ohus gemensamhet	13,73	109	18,836	22,239
fl meå, Stäcke ..................................	5,3	56	9,291	8,742 9,648
Umeå, Västerhiske ..............................	8,8	65	15,958
Skellefteå, Norrböle..............................	3,5	55	12,421	8,825
Umeå, Ansmark ................................. Bjurholm, Hvitvattnet .......................	o m	24	5,822	4,812
0,5	10	1,592	7,096

213

Förslaget åsyftar vidare att bereda förste landtmätaren en mera
oberoende förmansställning och vidsträcktare tillsyn öfver landtmäteriets
utöfning inom länet, hvarigenom de böra betagas rättighet att verkställa
skiftesförrättningar och vara själfskrifna biträden vid ägodelningsrätter.
Så i högsta måtto önskligt en sådan förändring än vore, förekomma
dock åtskilliga omständigheter, såsom att i olika domsagor ägodelningsrätts
sammanträden möjligen kunna utsättas dels samtidigt dels
å första eller sista söckendagen i någon månad, dagar då förste landtmätaren
är skyldig vistas å länets landtmäterikontor, hvilka göra dennes
själfskrifna biträde vid domstolarna mången gång omöjligt. Det
vore dock af mycken nytta att förste landtmätaren, så framt ej hinder
möter, biträdde vid domstolarna, ty därigenom skulle, såsom landtmäteristyrelsen
i sitt utlåtande anför, troligen ett mindre antal skiltesmål
besvära Kungl. Maj:t i Högsta domstolen, hvilken olägenhet, enligt mitt
förmenande, kunde ännu säkrare förekommas, om den granskningsskyldighet,
förslaget afser att pålägga förste landtmätaren, skedde före fastställelseåtgärden.

Jag har tänkt mig saken kunna ordnas så, att koncepthandlingarna
vid besvärstidens slut i och för granskning sändes till förste
landtmätaren, hvilken, om skäl till anmärkning förekom, antingen återsände
handlingarna till rättelse och komplettering, eller ock anmälde
desamma till ägodelningsrätten, som däröfver afkunnade utslag. Därigenom
skulle vinnas icke allenast en nödig enhet i handlingars upprättande,
utan äfven en för jordägarna och domaren behöflig säkerhet
på att såväl laga former som gifna föreskrifter blifvit af landtmätarne
iakttagna. Såsom nu tillgår, måste ju, om i ett eller annat afseende
ändring anses nödvändig, ägodelningsrätten uppträda på samma gång
både såsom åklagare och domare öfver egna anmärkningar.

För att höra länets landtmätares åsikter om förslaget har sammanträde
härstädes blifvit hållet den 15 sistliden januari och får jag
vördsamt bifoga det därvid förda protokoll (Bil. Ditt. B.).

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra får jag vördsamt
hemställa, att landtmäteristyrelsens utlåtande måtte tillstyrkas, dock med
den ändring att de för kommissionslandtmätarna föreslagna löner måtte
höjas till 1,600 kronor, eller lika med deras pension.

Västerbottens läns landtmäterikontor den 2 februari 1887.

F. H. Gr of ström.

Likheten med konceptbrefboken bestyrkes, hvarjämte meddelas
att åberopade bilagorna A och B härstädes ej finnas.

Västerbottens läns landtmäterikontor, Umeå, den 31 oktober 1904.

H. J. Norrman.

214

Bilaga 2 till Bilaga.

Afskrift.

Konungens befallning skaf''v andes i Västerbottens län underdåniga
skrifvelse den 7 mars 1887 i anledning af väckt förslag om landtmäterikårens
omorganisation.

Till Konungen (Civildepartementet).

Genom nådig remiss den 1 december 1886 bär Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes underdåniga yttrande infordrats öfver ej mindre en
af förste landtmätaren och riddaren J. E. Nyström gjord underdånig
framställning om nedsättning i landtmäteri taxan och i sammanhang
därmed anslag af allmänna medel till löner åt en del af kommissionslandtmätare
och vice kommissionslandtmätare m. m. än äfven Eders
Kungl. Maj ds landtmäteristyrelses öfver Nyströms framställning afgifna
utlåtande.

Med anledning häraf har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
från förste landtmätaren och riddaren F. H. Grafström infordrat det
betänkande, som Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande här hos i
underdånighet bifogar och tillåter sig att såsom eget yttrande åberopa,
utom i ett afseende.

Eders Kungl. Majds befallningshafvande anser nämligen att den
återbetalningsreseersättning till fulla beloppet och arfvode till */s af de
utbetalade beloppen, som af landtmäteristyrelsen föreslagits, böra åligga
skiftesdelägarna senast vid den kronouppbörd, som äger rum under
andra året efter det skiftet blifvit fastställa, i stället fördelas till utbetalning
under 5 å 10 år från det skiftet afslutades och utgöras af vederbörande
ägare af jorden vid den tid då uppbörden verkställes, därvid
staten torde böra tillerkännas samma förmånsrätt för dessa utbetalningar
som för kronoutskylder. Hufvudskälet, hvarför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anser detta stadgande af så stor vikt, är det, att, då
därigenom ytterligare eu väsentlig lättnad skulle tillskyndas deltagare
i ägoskiften, förhoppningen om att de för jordbrukets förkofran så

215

ytterst viktiga laga skiften skulle oftare än nu är fallet begäras. Därigenom
komme åter också vederbörande landtmätare att erhålla flera
tillfällen till arbetsförtjänst.

Landskansliet i Umeå den 7 mars 1887.

AXEL WÅSTFELT.

C. O. de Frése.

Vidimeras Ex officio
H. J. Norrman.

216

XXIV.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län.

Till Konungen.

Till åtlydnad af nådig befallning i remiss den 27 sistlidne juni
att afgifva underdånigt utlåtande öfver kungl. landtmäteristyrelsens
förslag till omorganisation af landtmätarekåren samt till förnyad taxa
å arfvode för landtmäteriförrättningar får Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande,
med öfverlämnande af förste landtmätarens i länet i ärendet
afgifna yttrande, för egen del underdånigst anföra följande.

Ifrågavarande förslag afser i hufvudsak dels atit förbättra landtmätarnes
ekonomiska ställning genom att bereda dem, såsom aflönade
statstjänstemän, en säkrare utkomst dels att minska vederbörande jordägares
kostnader för skiften och andra landtmäteriförrättningar genom
en landtmätarnes aflöning motsvarande nedsättning i taxan å landtmäteriförrättningar
dels slutligen att införa en mera noggrann och
omfattande tillsyn öfver landtmätarnes verksamhet.

Hvad kungl. styrelsen anfört till utredning om behofvet af åtgärder
i dessa syften likasom ock angående lämpligheten af att kostnaderna
för landtmäteriinstitutionen, såsom i ej oafsevärd mån betingad af ett
statsintresse, delvis gäldas af statsverket, finner sig Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande böra biträda. Hvad särskildt beträffar behofvet af
en lindring i jordägarnes skifteskostnader genom ett verksamt ingripande
från statsverkets sida har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvad
förhållandena inom Norrbottens län angår, utförligt uttalat sig i underdåniga
skrivelser den 26 december 1903 och den 6 juni innevarande
år, till hvilkas innehåll Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande underdånigst
tillåter sig hänvisa.

Ej heller har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande något att
i hufvudsak erinra i anledning af de af kungl. styrelsen för genom -

217

förande af dess förslag ifrågasatta närmare bestämmelser i afseende å
noggrannare tillsyn öfver landtmätarnes verksamhet och häraf påkallade
ändrade bestämmelser angående förste landtmätarnes tjänsteåligganden
och aflöning, angående länens indelning i landtmäteridistrikt för vinnande
af eu jämnare och rättvisare fördelning af göromålen mellan de särskilda
landtmätarne, en åtgärd, som synes af högsta behof påkallad, angående
landtmäteriarfvodenas förskotterande af statsverket med mera.

För beredande af säkerhet för statsverket att erhålla godtgörelse
för dessa förskott föreslår kungl. styrelsen införande af en ny förmånsrätt.
1 och för sig kan en lagbestämmelse härom anses såväl nödig
som billig, men på det någon rubbning ej måtte ske i fastighetskrediten,
anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmelser i sammanhang
härmed böra meddelas därom, att anteckning om dylika förmånsrätter
skola inflyta i inteckningsböckerna.

Beträffande länens indelning i landtmäteridistrikt bär kungl. styrelsen
ifrågasatt, huruvida icke med sådan indelnings genomförande borde
anstå i Norrbottens län. Kung!, styrelsen har härvid uppenbarligen
haft sin tanke fäst på den omständigheten, att landtmäterigöromålen i
länets lappmarker, som nyligen undergått eller för närvarande undergå
afvittring, under någon tid framgent komma att mera än länets öfriga
delar taga landtmätarnes tid och krafter i anspråk för laga skiftesförrättningar
samt föreställt sig, att på den grund svårighet tills vidare
skulle möta att få en efter arbetets omfattning afpassad och i öfrigt
lämplig indelning i landtmäteridistrikt till stånd. Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande håller dock före, att betänkligheterna i detta afseende
måste förfalla, om vid tillsättandet af distriktslandtmätare dessa tillförbindas
att underkasta sig den förändring i verksamhetsområde, hvartill
förhållandena kunna föranleda.

I- sitt öfver förslaget afgifna yttrande framhåller förste landtmätaren
i länet önskvärdheten af att förste landtmätarne måtte beredas
dels ett andra ålderstillägg efter tio års tjänstgöring dels en månads
semester årligen. Hvad det första önskemålet beträffar, som motiverats
därmed att förste landtmätarne vid med åldern aftagande arbetskrafter
icke kunde vara tillräckligt betjänade allenast med en amanuens, utan
vore nödsakade att med egna medel aflöna det ytterligare biträde, som
göromålen kräfde, är Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke i
tillfälle att bedöma omfattningen af det arbete, som är förenadt med
alla de gransknings- och andra göromål, hvilka enligt förslaget tillhöra
förste landtmätarne och vågar därför icke afgifva något omdöme härut 28 -

218

innan Däremot anser Eders Kung!. Majrts befallningshafvande, att, då
förste landtmatarnes åligganden enligt förslaget hufvudsakligen innefattar
kammararbete, anspråk pa rätt till semester för dem icke kan anses
■obefogadt.

Luleå i landskansliet den 24 december 1904.

Underdånigst:
KARL ,T. BERGSTRÖM.

S. A. Lilja.

219

Bilaga.

Till Konungens befallningshafvande i Norrbottens lan.

Uti skrifvelse den 29 sistlidne augusti bär Konungens befallningshafvande,
med ötverlämnande af Kung!. Maj:ts nådiga remiss på kung],
landtmäteristyrelsens förslag till omorganisation af laudtmäterikåren
samt till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar, anmodat
förste landtmätaren i Norrbottens län att före den 15 innevarande månad
inkomma med yttrande öfver förslaget, och får förste landtmätaren i
anledning häraf, med återställande af remissakten, härmed vördsamt
anföra följande.

Företager man en jämförelse emellan såväl den nu gällande taxan
på arfvode för landtmäteriförrättningar som det af kungl. landtmäteristyrelsen
den 7 juni 1902 afgifna underdåniga förslaget till förnyad
taxa med de göromål, hvari en landtmätares verksamhet består, finner
man, att en mångfald göromål äro en landtmätare ålagda, utan att
desamma finnas upptagna bland arfvodesbestämmelserna, och följden
häraf är den, att landtmätarne för dessa göromål icke njuta någon direkt
•ersättning.

Det mest betungande af dessa göromål har, såsom kungl. landtmäteristyrelsen
framhållit, under laga skiftesperioden varit den landtmätarne
ålagda publika renovationsskyldigheten, som för en landtmätare
med stor skiftesverksamhet torde kunna beräknas till belopp hellre öfverstigande
än understigande 1,000 kronor årligen. Jämte denna renovationsskyldigket
bestå de icke ersatta arbetena hufvudsakligen i expeditionsoch
redovisningsgöromål. Dessa göromål stå icke i direkt förhållande
till en'' förrättnings omfattning och det arfvode, som därför af landtmätaren
åtnjutes, utan åtskilliga af dessa göromål äro konstanta, och
■ehuru de i förhållande till eu större skiftesförrättning kunna anses
såsom mindre betydande, hafva de likväl den omfattning, att de i afseende
å smärre förrättningar kunna utgöra en afsevärd del af det arbete förrättningen
förorsakar förrättningsmannen. För enstaka fall kan en för -

220

rättning äfven vara sådan, att det efter taxa icke ersatta arbetet kan
vara större än förrättningsgöromålen i öfrigt.

I mån som förrättniugarnes omfattning minskas, och landtmätarnes
tid upptages af smärre förrättningar, komma dessa expeditions- och
redovisningsgöromål att upptaga allt större del af deras verksamhet,
samt taxebestämmelserna sålunda att för landtmätarne ställa sig allt mer
och mer ofördelaktiga, och redan under nu i allmänhet inträdda förhållanden
anses en landtmätares tid till en tredjedel upptagas af göromål,
hvarför någon direkt ersättning icke åtnjutes.

Här omhandlade, icke ersatta arbeten, äro hufvudsakligen sådana,
som i den allmänna ordningens och rättssäkerhetens intresse tillkommit,
och att tänka sig ersätta dessa genom att allt fortfarande öka arfvodet
för det direkta arbete landtmätaren utför åt den enskilde, torde icke
vara med rättvisa och allmänt väl förenligt.

Förste landtmätaren kan sålunda icke finna annat än, adt det måste
vara en skyldighet för staten att åtaga sig kostnaderna för nu i fråga
varande arbeten, på samma grund som staten inom andra förvaltningsgrenar
bekostar motsvarande arbeten.

Landtmätarnes förseende med lön rinner förste landtmätaren sålunda
vara en statsåtgärd, som icke längre bör kunna skjutas å sido, och att
i sammanhang härmed företaga en distriktsindelning anser förste landtmätaren
vara tillräckligt betingadt af utsikten att härigenom nedbringa
resekostnaderna för landtmätarne.

Med dessa kostnader förhåller det sig på visst sätt lika med här
förut omhandlade, efter taxa icke ersatta göromål. Vid de större skiftesförrättningarne
hafva deras betydenhet förefallit mindre, men då länets
samtliga landtmätare äro bosatta i kuststäderna eller deras närhet,
inträffar, att en person för att få en mindre landtmäteriförrättning utförd
lår vidkännas en utgift för förrättningsmannens resa långt större än
arfvodet för förrättningen. Att ett sådant förhållande hindrar företagande
af dylika förrättningar och den utveckling, som följer en ändamålsenlig
jorddelning i spåren, synes påtagligt.

Fn distriktsindelning torde desslikes vara en oundgänglig förutsättning
för uppfyllande af önskemålet om afsöndringars obligatoriska
utmärkande å karta.

.lordstyckningen genom afsöndringsförfarandet är ganska liflig
inom länet, men tyvärr hafva de brister, som kungl. landtmäteristyrelsen
påvisat vidlåda förfarandet, tillfullo framträdt. Om i sammanhang med
en distriktsindelning föreskrift meddelas om skyldighet för distriktslandtmätaren,
att efter vederbörligt kungörande, årligen företaga en

221

resa genom distriktet, (iller att personer, som önskade få afsöndringsförrättningar
eller andra mindre förrättningar utförda, hade att anmäla
sådant inom viss tid, samt att landtmätaren hade skyldighet att ordna
sina resor, så att kostnaderna härför pa bästa sätt fördelades, torde
någon fara af föreskrift om afsöndringars upptecknande på karta af
landtmätare icke vara att befara. En sådan ordning torde ock blifva
nödvändig för förande af ett katasterverk, hvars behof kungl. landtmäteristyrelsen
framhållit, och för hvars förverkligande förberedande
åtgärder redan lärer vidtagits.

På grund af hvad nu anförts, finner förste landtmätaren ingalunda
skäl att ifrågasätta någon undantagsställning för Norrbottens län vid
eu allmän indelning af riket, i landtmäteridistrikt, utan anser, att behofvet
af en distriktsindelning i allmänhet inom Norrbottens län är lika stort
som på andra orter i landet. Endast i ett afseende synes en modifikation
för Norrbottens län erforderlig, och denna betingas af svårigheten
att lämpligen indela distrikten med åstadkommande af jämn fördelning
af arbetet mellan tjänstemännen och uppfyllande af jordägarnes anspråk,
på att landtmätarne må vara att tillgå så nära som möjligt. Dessa
två önskemål synes förste landtmätaren vara svåra att ernå med genomförande
af eu fullständig distriktsindelning, där hvarje distrikt både sin
landtmätare, utan torde ändamålet bättre vinnas, om vissa distrikt gjordes
större i afsikt att inom desamma anställa två distriktslandtmätare, som
dock borde förpliktigas bo på skilda orter. Äfven under förutsättning
af beaktande häraf, torde likväl föreskrift, tarfvas därom, att vid tillgång
på arbete inom ett distrikt före anlitande af extra landtmätare distriktslandtmätare
från annat distrikt, hvilken saknade full sysselsättning,
skulle beredas arbete.

1 sammanhang härmed anser sig förste landtmätaren böra framhålla,
att den statistik, som lagts till grund för beräkningen af det
antal landtmätare, som inom länet skulle för framtiden erfordras, tydligen
är vilseledande. Den är hämtad från den lifligaste skiftesperioden, som
desslikes råkat infalla under en tid, då ägostyckningsinstitutet på grund
af särskilda omständigheter kommit i flitig användning.

Därest icke särskilt gynnsamma förhållanden, hvarom man nu
icke har någon kännedom, inträffa, håller förste landtmätaren före, att
för framtiden inom Norrbottens län 15 landtmätare kunna erhålla någorlunda
full sysselsättning, hvaraf 12 torde böra vara distriktslandtmätare
och sålunda tre extra landtmätare, hvithet sistnämnda antal emellertid
efter behof kunde ökas eller minskas.

222

Under förutsättning, att landtmätarnes antal nedbringas till det
sålunda föreslagna antalet, hyser förste landtmätaren förhoppning, att
detta antal landtmätare skall inom länet med den föreslagna organisationen
och godtgörelse dels genom lön och dels genom föreslagna taxebestämmelser
för framtiden kunna beredas en nödtorftig bärgning, och
anser förste landtmätaren, att de föreliggande förslagen i denna del
sålunda för landtmätarne inom länet, under villkor om iakttagande af
här framställda erinringar, kunna anses antagliga.

De verksammaste landtmätarne komma säkerligen att genom organisationen
få vidkännas minskning i arbetstillgång och inkomster, men
förste landtmätaren tilltror sig likväl kunna meddela, att de äro villiga
att underkasta sig detta för den säkrare ställning och utkomst, som
förslaget tillförsäkrar dem.

Den nuvarande organisationens största svaghet torde få anses vara
landtmätarnes beroende af jordägarne för erhållande af arbete och ersättning
därför samt den täflan om förrättningar, som häraf blifvit följden,
och då nu det föreliggande förslaget helt och hållet undanrödjer dessa
olägenheter, synes dess genomförande vara synnerligen önskvärdt, och
torde den bättre ställning, som förslaget är ägnadt att bereda landtmätarne,
äfven komma att i icke ringa mån återverka på resultatet af
förrättningarne. De erinringar, som mot eu landtmäteriförrättnings
ändamålsenlighet göras, torde nämligen ofta till stor del vara beroende
på jordägarnes inflytande.

I afseende å behofvet af de framställda förslagens genomförande
ur synpunkten af jorddelningsförhållandena inom länet och jordägarne»
förmåga att för framtiden bära ytterligare ökade kostnader för detta
ändamål anser sig förste landtmätaren, utöfver hvad redan därom anförts,
böra anteckna följande.

Laga skiften hafva öfvergått de hufvudsakligaste delarne af så
väl kustlandet som länets lappmark, och där de kommit till utförande
utan bidrag af statsmedel, måste erkännas, att kostnaderna under alla
förhållanden varit för jordägarne rätt betungande.

På nedre landet äro emellertid hemmanen mindre och hafva redan
vid tiden för skiftenas utförande ofta varit delade, så att hvarje delägares
andel i kostnaderna för skiftena härigenom hafva stannat vid
icke allt för höga belopp, som till betalning kunnat fördelas på flere
år och därför i regel kunnat utgöras.

Inom lappmarkssocknarna äro hemmanen däremot oftast stora, och
skifteskostnaderna uppgå då till afsevärda belopp, hvilka det icke varit

223

möjligt för befolkningen att åstadkomma, om den icke, såsom skeft,,
beredts tillgångar genom ^stämpling af skog. Som emellertid denna
tillgång kunnat användas först efter skiftenas afslutande, har låneutväg
måst anlitas, och har det därvid visat sig, att förhållandena tvungit
landtmätaren, att, så långt hans egna hjälpkällor förmått, medgifva
anstånd med betalning af honom tillkommande arfvode, hvilket medgifvande
alltid förorsakat honom ränteförlust och en och annan gång
äfven mistning af hans rättmätiga ersättning.

Inom Juckasjärvi och Enontekis socknar hafva förhållandena befunnits
vara sådana, att de föranledt Konungens befallningshafvande att
göra framställning om vidtagande af alldeles särskilda åtgärder, och som
man torde kunna hoppas, att statsmakterna skola behjärta och särskildt
befordra de härom framställda önskemålen, anser sig förste landtmätaren
i detta sammanhang kunna förbigå förhållandena inom nämnda socknar.

Inom öfriga socknar efter Torneådalen hafva laga skiften utförts
till hufvudsaklig del på statens bekostnad. För att nedbringa kostnaderna
begagnade man sig härvid emellertid af tillvägagångssätt, som resulterat
däri, att det kartmaterial, som åvägabragtes, numera icke kan användasför
hemmansklyfningar och dylika ändamål. Följden häraf har blifvit
den, att, alldenstund ny ägomätning tarfvas för verkställande af hemmansklyfningar,
kostnaderna för dessa förrättningar visat sig blifva så stora,
att dylika förrättningar endast sparsamt kommit till utförande.

Då de naturliga förutsättningarne emellertid för jordbruk uti
ifrågavarande socknar äro synnerligen rika, skulle eu underlättad jorddelning
komma att medföra en rik inveckling, hvars befrämjande måste
betraktas såsom en viktig angelägenhet.

De byar och hemman inom öfriga trakter af länet, som icke
undergått laga skifte, utgöras till hufvudsaklig del af sådana, som äro
belägna antingen inom lappmarkssocknarne eller i öfre delarne af kustlandet,
och som antingen sakna skogstillgång eller hvars skogstillgångupplåtits
till nyttjande af andra. I båda fallen äro de beröfvade möjlighet
att bestrida de med en skiftesförrättning förenade kostnader, och om en
sådan kommer till utförande, föranleder den ofta en eller flere hemmansdelars
försäljning vanligen till sågverksintressenter. För enstaka fall
har man äfven kunnat påvisa, att ett laga skifte i dylikt syfte påkallats.

De större byarne i kustlandet, där jordbruket utgör hufvudnäring,
undergingo i allmänhet tidigt laga skifte. Förhållandena hafva emellertid
inom dessa sedermera mycket förändrats. Nya kommunikationer hafva
tillkommit och odlingen har flerestädes framskridit så långt, som den
med den existerande ägoindelningen med fördel kunnat. För odlingsarbetets
fortsatta utveckling tarfvas därför nya ägoindelningar, men att

224

tänka sig att kanna åstadkomma den härför erforderlig^ enigheten
mellan intressenterna, så länge de för dylika förrättningar nödgas på
en gång betala nu bestämda eller ytterligare förhöjda kostnader, torde
fortfarande komma att visa sig ligga utom möjlighetens gränser.

Förutom det särskilda behof af landtmäteriförrättningar, som
framgår af hvad förste landtmätaren nu anfört, tillika med hvad här
förut meddelats om behofvet af landtmätarnes biträde vid afsöndringar,
torde inom länet komma att allmänt påkallas landtmäteriförrättningar
af beskaffenhet, som kungl. landtmäteristyrelsen omförmält, och torde
sålunda få anses ådagalagdt, att landtmäteriet inom Norrbottens län för
framtiden har afsevärda uppgifter att fylla.

Då det emellertid torde få anses uppenbart, att det nuvarande
sättet för landtmäteriförrättningars gäldande fördröjer och förhindrar
samt ofta omöjliggör utförandet af dessa uppgifter, eller om de komma
till utförande, medföra särskilda jordägares ekonomiska undergång, samt
det föreliggande förslaget, så vidt förste landtmätaren kan finna, är väl
ägnadt att undanrödja dessa olägenheter, anser förste landtmätaren, att
förslagets framgång bör på allt sätt befrämjas, och att detsammas genomförande,
hvad Norrbottens län angår, innefattar en åtgärd, hvaraf en
god såväl social som ekonomisk utveckling vore att förvänta, samt att
de utgifter, staten under förutsättning af förslagets antagande komme
att vidkännas, fullt motsvaras af det ändamål som komme att vinnas.

Beträffande härefter, hvad förslaget innehåller om förste landtmätarnes
blifvande göromål och deras ersättande, finner förste landtmätaren
sig i hufvudsak äfven böra förorda tillstyrkande härutinnan.

Hvad göromålen särskildt angår, synas de emellertid blifva både
många och omfattande. Att för eu förste landtmätare medhinna den
speciella granskning af ett tjugutal på eget ansvar arbetande landtmätare
tillika med deras biträdens arbeten i den omfattning, som förslaget
efter ordaHdelsen anger, torde emellertid icke vara möjligt, och
likväl har den skyldighet att granska publika renovationer, som nu
åligger förste landtmätarne, icke kommit att inflyta i förteckningen
öfver deras tjänsteåligganden. För att man må kunna beräkna, att den
granskning, som förste landtmätarne skola verkställa af ägoindelningsmålen
före deras afgörande af ägodelningsrätten, icke skall blifva allt för
ytlig, torde hvad förslaget innehåller om skyldighet för förste landtmätarne
att utan annan ersättning än resekostnads- och traktan!entsersättning
verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning, helt och
hållet böra från förslaget utgå.

225

Visserligen hafva dylika förrättningar hittills inom Norrbottens
län varit sällsynta, men huru förhållandena efter afvittriugens afsilande
komma alt te sig, är ovisst. Ifrågavarande föreskrift synes förste landtmätare!
stå i strid med en af förslagets principer och komme att föranleda
därtill, att förste landtmätaren nödgades årligen i likhet med
andra landtmätare afgifva årsredogörelse, hvarjämte torde höra uppmärksammas,
att de på detta sätt fortfarande komme att granska egna
göromål, hvilket man med förslaget i öfrigt velat undvika. Granskning
af arfvodesräkningar af ifrågavarande slag af förrättningar kunde, under
förutsättning af deras utförande af förste landtmätarne, icke ske på
länens landtmäterikontor, utan nödvändiggjordes deras afsändande till
landtmäteri fiskalen för granskning.

Den besparing, som med förslaget i denna del torde vara afsedd att
vinnas, torde icke alltid med visshet vara att emotse, då resekostnaderna
för förste landtmätarne torde blifva större än för den landtmätare, som
bor inom distriktet, och traktamentsersättuing för förste landtmätarne
under vistande å förrättningsstället i allmänhet motsvara arfvodet för
förrättningen.

Äfven under förutsättning af beaktande af hvad nu anförts, anser
förste landtmätaren, att göromålen icke af en person kunna medhinnas,
utan att det föreslagna beloppet för aflönande af en amanuens är af
behofvet högeligen påkalladt, och de 1,200 kronor, som härför föreslagits,
anser förste landtmätaren till och med blifva otillräckligt, då vid framskriden
ålder en förste landtmätares egna arbetskrafter efter naturens
ordning aftaga. För utförande af göromålen vid förminskad arbetsförmåga
torde sålunda förste landtmätarne på län, sådana som Norrbottens,
få vidkännas minskning af egna inkomster för ersättande af
biträde. Till godtgörelse härför vågar förste landtmätaren hemställa
om tillerkännande åt förste landtmätarne af ett andra lönetillägg efter
tio års tjänstgöring i likhet med landsstatens öfriga tjänstemän.

Slutligen får förste landtmätaren vördsamt hemställa om Konungens
befallningshafvandes bistånd för beredande åt förste landtmätarne på
enahanda villkor som statens öfriga ämbets- och tjänstemän af semester
under minst en månad. Den enda inskränkning, som härvid torde böra
göras-, vore måhända i afseende å tiden för semesters åtnjutande, sa
att den icke finge åtnjutas under den tid, som allmänneligen inom länet
användes af ägodelningsrätterna för förrättningar, som tarfva syn på
förrättningsstället.

Luleå, i Norrbottens läns landtmäterikontor den 12 november 1904.

J. A. Lindahl.

226

XXV.

Landtmäteristyrelsen.

Till Konungen.

Sedan landtmäteristyrelsen afgifvit underdåniga förslag till omorganisation
af landtmäterikåren med mera och till förnyad taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar, samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län på nådig befallning afgifvit yttranden
öfver dessa förslag, har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den
4 sistlidne oktober anbefallt landtmäteristyrelsen att till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande i anledning af hvad Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört angående samma förslag.

Till åtlydnad häraf får landtmäteristyrelsen i underdånighet anföra.

Med undantag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms
och i Värmlands län hafva samtliga länsstyrelser i hufvudsak tillstyrkt
bifall till landtmäteristyrelsens ifrågavarande förslag till omorganisation
af landtmäterikåren.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har
ansett sig icke kunna tillstyrka detta förslag, enär det förefölle Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande tveksamt, huruvida den ifrågasatta
reformen redan nu borde genomföras, samt vissa betänkligheter förefunnes
i fråga om styrelsens förslag rörande förste landtmätarne. Och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har i underdånighet
hemställt, att styrelsens förslag i hvad det afser länens indelande
i landtmäteridistrikt och distriktlandtmätarnes uppförande å
lönestat icke för det närvarande måtte vinna nådigt afseende.

Till stöd för sin tveksamhet, huruvida den ifrågasatta reformen
redan nu borde genomföras, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län anfört, att landtmäteriet kunde sägas för närvarande
befinna sig i en öfvergångsperiod, då af de större laga skiftena ännu
ej få funnes kvar, men man likväl såge den tid ej aflägsen, då dessa
helt och hållet eller med få betydelselösa undantag skulle taga slut och
landtmätarnes göromål komma att inskränkas till förrättningar af jämförelsevis
ringa omfattning, hvadan det därföre syntes kunna sättas i

227

fråga, huruvida icke med den åsyftade reformen borde uppskjutas, till
dess denna tid inträdt och fort med sig större stabilitet i förhållandena.

Enligt landtmäteristyrelsens underdåniga ämbetsberättelse för år
1904 hade vid samma års slut laga skifte eller därmed i afseende å
orubblighet likställd delning öfvergått eller börjats å alla ägorna eller
åtminstone inägorna till hemman om ungefär 47,700 mantal af sammanlagda
skattetalet å landsbygden eller 67,300 mantal. Återstoden eller
omkring 19,600 mantal betecknar storleken af den jord i riket, som ej
ännu undergått laga skifte eller därmed likställd delning. Men då i
detta mantalsbelopp ingå dels mantalet å en mängd så kallade enstaka
hemman af såväl skatte som krono natur, hvilka ej legat i samfällighet
med andra hemman och hvilkas ägor således ej behöfva genom laga
skifte utbrytas, och dels de många ofta af flere hela mantal bestående
större jordegendomar (herrgårdar och bruksegendomar), som af ålder haft
sina ägoområden behörigen skilda från angränsande hemmans ägor och
utan sammanblandning med dessa, har landtmäteristyrelsen enligt berörda
ämbetsberättelse ansett, att vid 1904 års slut funnos hemman
med sammanlagdt mantal af 16,300, hvilka troligen icke komma att
undergå laga skifte, och att hemman om allenast 3,300 mantal sannolikt
komma att blifva föremål för laga skifte på alla ägorna eller åtminstone
inägorna.

Dessa statistiska uppgifter ådagalägga tydligen, att rikets jord
till allra största delen undergått laga skifte. Hvad som ej framgår af
dessa uppgifter, men som för landtmäteristyrelsen och jämväl i allmänhet
är ett kändt förhållande är, att med få undantag, särskilt beträffande
Kopparbergs län med sin från öfriga delar af riket afvikande
skifteslagstiftning, alla de stora byarne med många delägare redan
undergått laga skifte.

Den stabilitet i förhållandena, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansett böra fordras såsom villkor för reformens genomförande,
synes alltså redan hafva inträdt. Detta anser landtmäteristyrelsen äfven
framgå dels af den vid styrelsens underdåniga förslag fogade bilaga
2:o) a och b, och dels af styrelsens underdåniga ämbetsberättelse för
år 1904 (tabellbilagan 9). Båda dessa bilagor utvisa nämligen, att antalet
årligen afslutade laga skiften är synnerligen obetydligt i förhållande
till antalet andra årligen verkställda förrättningar eller under år 1904
endast 149 laga skiften mot 4,367 andra förrättningar. Då antalet
distriktslandtmätare enligt styrelsens förslag skulle blifva 120, däraf flertalet
skulle anställas i de norrländska länen, där laga skiften förekomma i
jämförelsevis större mängd än i rikets mellersta och södra delar, torde

228

det vara uppenbart, att hvarje distriktslandtmätare årligen ej skulle hafva
omhänder mer än ett eller högst två laga skiften och att hans hufvudsakliga
göromål skulle afse andra förrättningar eller förrättningar af i
allmänhet mindre omfattning än laga skiftena i regeln hittills varit.

Det lärer möjligen kunna antagas, att i en ej så synnerligen aflägsen
framtid de stora jordegendomarna komma att ganska allmänt
utstyckas i mindre jordbruk och att laga skifte för sådant ändamål
måste öfvergå dem. Men då sådana skiften icke såsom fallet varit vid
laga skiftena å de stora byarna, komma att verkställas mellan en mängd
delägare med stridiga anspråk, föranledande långvariga förhandlingar
samt pröfning af en mängd tvistefrågor och uppgörande af vidlyftiga
likvider, utan blifva inskränkta till jämförelsevis summariska förrättningar
för utbrytande af de särskilda i egendomarna ingående jordeboksenheterna
(heinmansuumren), för att dessa sedermera må genom ägostyckning
kunna delas, så blifva dessa laga skiften, ehuru antagligen
åtskilliga blifva af ganska stor omfattning beträffande arealen, dock
icke förrättningar af stor omfattning i samma bemärkelse som i fråga
om laga skiftena å de stora tätt sammanbyggda byarna i riket.

För öfrigt händer redan nu och kommer säkerligen i framtiden
att oftare inträffa, att jämförelsevis stora rubbningar genom förnyadt
laga skifte enligt 3 § skiftesstadgan göras i äldre laga skiften och att
vissa, vid hemmansklyfning utbrutna, af särskilda anledningar sammanslagna
ägolotter genom förnyad hemmansklyfning indelas på annat sätt.
Sådana förrättningar kunna uppenbarligen blifva ganska invecklade och
äfven stora till omfång, hvadan, äfven om alla byar och hemman i riket
vore delade genom laga skifte, denna omständighet dock icke i och
för sig innebär, att ej förrättningar af invecklad beskaffenhet och stort
omfång kunna blifva anförtrodda åt rikets landtmätare.

Landtmäteristyrelsen håller alltså före, att, i fall den föreslagna
reformen, hvilken ej allenast af styrelsen utan äfven af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i nästan alla rikets län anses vara af behofvet
synnerligen påkalladt, skulle uppskjutas till den af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län afsedda tidpunkt, då landtmätarnes
göromål vore inskränkta till förrättningar af jämförelsevis
ringa omfattning och större stabilitet i förhållandena inträdt, reformen
säkerligen komine att få anstå till en ganska aflägsen framtid, i det
att först sedan all rikets jord blifvit så styckad och sammandragen,
att den vore indelad i så kallade småbruk med ett eller högst två
skiften, landtmäterigöromålen måste blifva inskränkta till förrättningar
af jämförelsevis ringa omfattning. Men i ett land med så gles befolk -

22U

niug ocli till större delen så karg natur som vårt land, torde jordbrukets
utveckling till sådan grad åt'' intensitet och kultur, att jorden
af förhållandenas makt varder, såsom i länder med gynnsammare klimatiska
förhållanden, allmänneligen indelad i småbruk, icke kunna antagas
försiggå annat än synnerligen sakta.

Hvad angår Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Stockholms
län betänkligheter i fråga om styrelsens förslag till förändrad
organisation af förste landtmätaretjänsterna tillåter sig styrelsen i underdånighet
åberopa hvad styrelsen i det underdåniga förslaget anfört till
stöd därför och som gifvit åtskilliga af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
anledning att, med särskild! framhållande af vikten och behofvet
för det allmänna af dessa befattningars reglering i öfverensstämmelse
med styrelsens förslag, tillstyrka nådigt bifall därtill. Och
får styrelsen därjämte, emot hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län yttrat, i underdånighet anföra.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärker emot förslaget
att anordna en förberedande granskning af distriktslandtmätarnes förrättningshandlingar
genom förste landtmätarne, att, om man hittills
under de stora laga skiftenas tid kunnat »reda sig» utan sådan granskning,
kan man vida lättare göra det framdeles, sedan dessa skiften
upphört och förrättningarna blifva af vida mindre omfattning med färre
delägare.

Landtmäteristyrelsen kan ej dela denna Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
''uppfattning. Det är obestridligt, att vid de stora
laga skiftena större eller mindre fel begåtts till skada för delägare.
Och styrelsen kan ej finna, att den omständigheten, att staten ej hittills
anordnat en verksam kontroll öfver att de för rikets allmoge och
öfriga jordägare synnerligen viktiga tjänstegöromål, som ingå i laga
skiftena och som icke kunna af jordägare själfve kontrolleras, blifva
riktigt utförda, kan vara ett skäl mot anordnande af sådan kontroll
beträffande hemmansklyfningar och ägostyckningar jämte ännu återstående
laga skiften. Det är nämligen icke mindre angeläget för den,
som exempelvis i ett vid laga skifte utbrutet hemman om Va mantal äger
v8 mantal, att vid hemmansklyfning få ägorna till denna hemmansdel
noggrannt uppmätta, uträknade och utstakade än det var för ägaren
af lagaskifteslotten å Vs mantal att en exakt delning blef verkställd.
1 stället kan det sägas vara ännu viktigare för ägaren af en mindre
hemmansdel än för ägaren af en större, att han vid land t mäter iförrättning
bekommer sin tillbörliga andel af de ägor, som skola delas. Och
icke heller kunna af landtmätare begångna fel sägas blifva mindre

230

betydande därför, att de icke begåtts vid en och samma förrättning
(laga skiftet) utan vid efter hvarandra verkställda hemmansklyfningar
å vid laga skiftet utbrutna ägolotter, då ju felen i senare händelsen
kunna vara både lika många och lika grofva.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes anmärkning, att den af
landtmäteristyrelsen ifrågasatta granskning af landtmäteriförrättningar,
skulle blifva så att säga en ny instans till ytterligare fördröjande af
landtmäteriförrättningarna, kan möjligen synas mera befogad, åtminstone
vid första påseendet. Men genom rikets indelande i landtmäteridistrikt
med hvar sin landtmätare blifva landtmäteriförrättningarna mera jämt
fördelade på landtmätarne inom hvarje län, hvadan landtmätarne kunna
antagas ej få mera tjenstegöromål, än att de med biträde, i fall af
behof, af tjänstemedhjälpare eller extra landtmätare kunna skyndsamt
verkställa dem, under det att landtmätarne för närvarande till följd af
ovissheten om arbetsförtjänst i framtiden i regeln åtaga sig så många
förrättningar som erbjudas dem, oberoende af om göromålen kunna
verkställas med erforderlig skyndsamhet. Genom distriktsindelningen
kommer alltså krafvet på skyndsamhet i handläggning af landtmäteriförrättningar
alt i afsevärd grad befordras. Då härtill kommer, att
ägodelningsrätterna och deras ordförande, som i allmänhet icke behandla
frågor om fastställelse å landtmäteriförrättningar med synnerlig
skyndsamhet, torde kunna antagas skola utan dröjsmål företaga dylika
frågor till handläggning, i fall vid ansökan om ''fastställelse utlåtande
af förste landtmätaren förelåge angående förrättningens beskaffenhet,
så att ägodelningsrättens eller dess ordförandes granskning kunde inskränkas
till efterseende, huruvida de viktigaste formella föreskrifter
blifvit iakttagna, håller landtmäteristyrelsen före, att den under förutsättning
af länens indelande i landtmäteridistrikt föreslagna granskning
_ skulle komma att påskynda, ej att fördröja fastställelse af förrättningarna.
Men äfven om förste landtmätarnes granskning i ett
eller annat län och i fråga om en eller annan större förrättning komme
att taga längre tid än hvad styrelsen vid uppgörandet af sitt underdåniga
förslag förutsatt, synes dock denna olägenhet, som i allt fall
sannolikt skulle blifva af öfvergående natur, icke böra lägga hinder i
vägen för ifrågavarande synnerligen angelägna reform.

Att, såsom Eders Kungl. Majrts befallningshafvande synes förorda,
anordna kontroll å förste landtmätarnes granskningsgöromål anser landtmäteristyrelsen
ej erforderligt; och i olikhet med Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande, hyser styrelsen den uppfattning angående förste
landtmätarnes kompetens och plikttrohet, att de skola både kunna och

‘231

vilja verkställa eu noggrann granskning, äfven där denna blefve tidsödande
och besvärlig.

Slutligen bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms
län afstyrkt bifall till landtmäteristyrelsens förslag, att distriktslandtmätarne
skulle äga rätt att utbekomma sina arfvoden förskottsvis
af staten. Och med framhållande att behofvet af granskning genom
lorste landtmätarne af distriktslandtmätarnes arfvodesräkningar förfölle
med frågan om deras rätt till arfvodenas utbekommande förskottsvis
af staten och att förslag om upprättande af katasterverk i riket ej
ännu förelåge, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat den
mening att, om man från förste landtmätarnes åligganden borttoge
skyldigheten att granska skiftesförrättningar och arfvodesräkningar
samt förandet af katastervek, hvad som återstode af göromål icke på
långt när utgjorde tillräcklig sysselsättning för förste landtmätarne.

Emot denna Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt anser
emellertid landtmäteristyrelsen, att, äfven om skyldigheten att granska
distriktslandtmätarnes arfvodesräkningar och föra katasterverk borttoges
från förste landtmätarnes tjänsteåligganden, de i allt fall skulle erhålla
sin arbetstid fullt upptagen med granskningen af distriktslandtmätarnes
förrättningshandlingar och öfriga tjänstegöromål, som enligt styrelsens
förslag skulle åligga dem, bland hvilka här må erinras om den besvärliga,
af landtmäteristyrelsen förut ej framhållna skyldigheten enligt gällande
instruktion att, i sammanhang med emottagandet till förvaring
af landtmätarnes konceptkartor och handlingar, granska att därvid
fogade publika renovationer äro öfverensstämmande med koncepten.
Redan nu åligga förste landtmätarne så många bestyr för det allmännas
räkning, att, sedan genom nådigt cirkulär i sammanhang med utfärdandet
af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
den 27 juni 189(1 skyldighet ålagts dem att på vederbörande myndighets
framställning utan ersättning meddela utredning i frågor om fastställelse
å jordafsöndringar, allmän klagan däröfver försports och gifvit
landtmäteristyrelsen anledning till en underdånig framställning den 7
mars 1902. Därefter har genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär
den 2 juni 1905 enahanda skyldighet blifvit förste landtmätarne ålagd,
där upplysningar erfordras vid handläggning af frågor, som afses i
lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet den 25 maj 1905. Och
hvad särskilt förste landtmätarne i de norrländska länen angår, komma
de att betungas med tidsödande och besvärligt arbete utan särskild
ersättning för afgifvande af utredning i ärenden, som enligt lagen den
16 juni 1905 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning an -

232

hänggiggöras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande för utverkande
af tillstånd till ägostyckning. Härtill kommer, hvad förande
af katasterverk angår, att af särskilde af Eders Kungl. Maj:t utsedde
kommitterade i dessa dagar afgifvits underdånigt betänkande med förslag
till förordning angående jordregister, enligt hvilket förslag katasterverk
under namn af jordregister skall uppläggas för riket och föras af
förste landtmätarne, samt att, äfven om beslut angående jordregisters
uppläggande för riket ej skulle föreligga, då eu eventuell omorganisation
af landtmäterikåren i enlighet med landtmäteristyrelsens förslag af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämdes, denna omständighet synes ej
utgöra hinder för att ålägga förste landtmätarne att föra register öfver
jordafsöndringar på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit och enligt formulär,
som det kunde medgifvas landtmäteristyrelsen att utfärda.

Hvad angår Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Värmlands
län hemställan, att landtmäteristyrelsens underdåniga förslag i
hvad det afser länens indelande i landtmäteridistrikt och distriktslandtmätarnes
uppförande å lönestat icke för det närvarande måtte vinna
nådigt afseende, får landtmäteristyrelsen i underdånighet anföra.

Till stöd för denna hemställan har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
yttrat, att till följd af den revision af jordabalken med därtill
hörande författningar, med hvilken lagberedningen för närvarande är
sysselsatt, komme antagligen förändrade grunder att tillämpas i fråga
om fastighetsbokföringen och ändringar att vidtagas å skifteslagstiftningens
område i syfte att åstadkomma mera välformade och lättskötta
ägokomplexer. Sådana ändringar inom lagstiftningen syntes i sin ordning,
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening, kunna
hafva till följd, å ena sidan, att behofvet af fasta löner för en del af
landtmäteripersonalen kunde blifva mindre framträdande och, å andra
sidan, att anspråken från jordägare på lindring i kostnaderna för de
nya jordmätningar, som af en del af de antydda förändringarna i jordlagstiftningen
kunde ifrågakomma, blefve vida större och borde i vidsträcktare
grad tillgodoses än landtmäteristyrelsen i sitt förslag satt i
Iråga; hvarjämte en förändring af de lägre landtmäteri tjänstemännens
ställning också kunde under sådana förhållanden tänkas genomförd på
annat än nu föreslaget sätt.

Beträffande då först frågan, huruvida ändrade bestämmelser an -

233

gående fastighetsbokföringen må kunna hafva något inflytande å spörsmålet
angående omorganisation af landtmäterikåren, i hvad den afser
länens indelande i landtmäteridistrikt, kan landtmäteristyrelsen ej finna,
att dessa frågor hafva något verkligt samband med hvarandra. Antagligen
har frågan om inrättande af ett kastasterverk eller jordregister
för riket föresväfva!. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Men
äfven om det vore möjligt eller till och med lämpligt att i vårt land
upprätta ett jordregister till underlag för inskrifningarna i fastighetsböckerna
på sådant sätt, att särskilt jordregister skulle af landtmätarne
föras för så små områden som de nuvarande domsagorna, borde detta
ej utgöra hinder för rikets indelande i landtmäteridistrikt. Tv utom
diet att domsagornas antal för närvarande är 120 eller lika många som
de landtmäteridistrikt, hvari riket enligt landtmäteristyrelsens förslag
skulle indelas, torde emellertid några svårigheter ej behöfva uppstå till
följd däraf, att i ett eller annat fall landtmäteridistrikt och domsaga
möjligen ej sammanfölle till sina gränser, då landtmätarne naturligen
lika lätt kunna sända de för öfverensstämmelsen mellan jordregistret
och fastighetsböckerna nödiga utdrag ur jördregistret till två eller tre
häradshöfdingar som t ill eu. För öfrigt lärer man i vårt land ej utan
oerhörda kostnader kunna anordna ett jordregisterverk, som skulle föras
särskildt för vissa smärre områden. Det till omfånget storartade och
till beskaffenheten ganska tillfredsställande material för ett blifvande
jordregister, som redan finnes i de länsvis i landtmäterikontor en förvarade
handlingar och kartor öfver verkställda skiften och andra landtmäteriförrättningar,
torde nämligen uppenbarligen böra läggas till grund
för ett jordregister i riket. Och dä detta material, hvilket behöfver
vara tillgängligt äfven vid jordregistrets framtida förande och hvilket,
såsom ett samladt fullständigt arkiv, är af största betydelse för eu
mängd olika ändamål, gifvetvis ej bör skingras genom dess uppdelande
på flere mindre arkiv, för hvilka lämpliga lokaler för stora kostnader
skulle behöfva anskaffas, kan det >ej gärna blifva tal om, att jordregister
i vårt land inrättas och föres annat än länsvis. Det i dessa dagar till
Eders Kungl. Maj:t afgifna förslag till förordning angående jordregister
utgår också ifrån, att jordregister skall för hvarje län uppläggas och föras.

Emot hvad Eders Kungl Maj:ts befallningshafvande i Värmlands
län vidare anfört till stöd för sin mening, att frågan om beredande af
lön åt vissa kommissionslandtmätare (distriktslandtmätare) bör tills vidare
anstå, skulle landtmäteristyrelsen kunna inskränka sig till att framhålla
att, i fall en reform, som allmänt anses önskvärd, likväl skulle tills
vidare anstå, på det att tillfälle måtte erhållas att utreda, huruvida lag 30 -

234

ändringar, som väl ej blifvit ifrågasatta, men som tilläfventyrs kunna
ifrågakomma, möjligen skulle påkalla reformens genomförande på annat
än det föreslagna sättet, så torde reformen komma att uppskjutas till
en synnerligen oviss framtid, ja kanske aldrig komma till stånd. Emellertid
vill landtmäteristyrelsen såsom sin mening uttala, att den revision
inom skifteslagstiftningens område, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anser möjligen komma att genomföras, icke kan förmodas gå
i den af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande antydda riktning
eller att, efter det rikets jordägare fått vidkännas stora kostnader för
sina ägors utbrytande ur samfällighet först genom en skiftesform (storskifte)
och sedan genom en annan (laga skifte), ovillkorligt skiftes vitsord
skulle genom lag tillerkännas jordägare att få de genom laga skifte
och därefter verkställda hemmansklyfningar, ägostyckningar och jordafsöndringar
delade områden
kommande af mera välformade och lättskötta ägokomplexer. Om alltså
detta för jordbrukets utveckling visserligen mycket angelägna syftemål
måste vinnas, såsom hittills och enligt antydan i 3 § 2 mom. skiftesstadgan,
endast på frivillighetens väg, torde säkerligen lång tid förflyta,
innan dylika ägoregleringar, som emellertid redan nu understundom
förekomma, blifva mera allmänna. Men äfven om landtmäteristyrelsen
kunde anses taga miste i dessa sina antaganden, blefve i allt
fall, såvidt styrelsen kan finna, skiftesväsendet dock ej så förändradt
af den af Eders Kung], Maj:ts befallningshafvande tänkta förändrade
lagstiftning, att behofvet af fästa löner för landtmäteripersonalen kunde
anses därigenom blifva mindre framträdande.

Landtmäteristyrelsens förslag angående rätt för landtmätarne att
förskottsvis af statsverket utbekomma de dem enligt taxa tillkommande
arfvoden, med undantag af rese- och traktamentsersättningar samt lösen
för kartor och handlingar, har af flere utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
blifvit afstyrkt, hufvudsakligen dels emedan en sådan
förmån ansetts icke vara af behofvet påkallad och dels af den orsak,
att den panträtt i fast egendom, som borde beredas statsverket såsom
säkerhet för återfående af förskotterade landtmäteriarfvoden, komme
att verka menligt för fastighetskrediten.

Då detta förslag, hvars godkännande ej utgör någon förutsättning
för hufvudsakligt bifall till den af landtmäteristyrelsen föreslagna om -

235

organisation, i första rummet tillkommit i syfte att bereda rikets jordägare
lättnad i den på dem hvilande bördan för landtmäteriväsendet i
riket, i det att landtmätarne utan synnerliga olägenheter kunna framdeles,
såsom hittills, åtnöja» med att direkt hos jordägarne uppbära
sina arfvoden, öfverlämnar landtmäteristyrelsen till Eders Kungl. Maj:ts
nådiga pröfning, huruvida de mot samma förslag gjorda erinringar
böra föranleda förslagets ogillande.

I frågan om länens indelande i vissa landtmäteridistrikt har Eders
Kungl. Majrts befallningshafvande i Uppsala län anfört, att det kunde
ifrågasättas, huruvida man ej genom att förbinda distriktsindelningen
med »monopol» för distriktslandtmätaren till alla inom distriktet förefallande
landtmäterigöromål, skulle gå den enskildes rätt att själf bestämma
i sina »enskilda» angelägenheter för nära; hvadan det förefölle
Eders Kimgl. Maj:ts befallningshafvande som om allmänhetens frihet
att välja förrättningsman för förefallande landtmäterigöromål borde
kunna bibehållas vid det mått, nu gällande författningar medgifva
utan att därför den af landtmäteristyrelsen åsyftade reform behöfde
uppgifvas.

Med anledning af detta anförande tillåter sig landtmäteristyrelsen,
med åberopande af hvad i denna fråga blifvit af styrelsen anfördt i
det underdåniga förslaget, att underdånigst framhålla: att-samfälld jords
delande mellan dem, som äga rätt till andel däri, icke är någon enskild
angelägenhet för delägarne, enär staten har intresse af att de
fastigheter, som uppstå vid jords delning, varda utbrutna på sådant
sätt, att oreda och osäkerhet ej uppkomma i fråga om äganderätt till
och sakrätt i fast egendom; att landtmäteriförrättningar därför, emot
hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län synes anse,
måste verkställas i noggrann öfverensstämmelse med lagar, författningar
och detaljföreskrifter i vida högre grad än då en jordägare för sina
skogars och ägors'' indelande för lämpligt bruk anlitar en statens skogstjänsteman
eller landtbruksingenjör; samt att, då landtmäteriförrättningar
därför äro och måste vara tjänsteförrättningar, det ej kan anses
vara ett monopol för landtmätare, som blifvit anställd i visst distrikt,
att verkställa därinom förefallande landtmäteriförrättningar utan i stället
en ämbetsplikt för honom, om ock de jordägare, som påkalla hans
tjänstebiträde, helt eller delvis måste ersätta honom för hans arbete.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har i
frågan om distriktsindelning anfört, att då för närvarande icke alla län
torde äga så skickliga och ordentliga landtmätare, att de vore lämpliga
till distriktslandtmätare, uppskof för sådana län borde tills vidare med -

236

delas. Af landtmäteristyrelsens underdåniga framställning (sid. 27 i de
tryckta exemplaren °) framgår, att vissa kommissionslandtmätare af en
eller annan anledning icke skulle komma i fråga till erhållande af
distriktslandtmätaretjänst. Då de blifvande innehafvare af dessa befattningar
alltså skulle sökas ej endast bland kommissionslandtmätarne
utan äfven inom vice kommissionslandtmätarnes krets, är land t mäteristyrelsen
öfvertvgad, att erforderligt antal skickliga och ordentliga
landtmätare skulle vara att tillgå att anställa såsom distriktslandtmätare.
Och sedan skyldighet ålagts förste landtmätarne att granska och meddela
utlåtande angående distriktslandtmätarnes förrättningar, hyser landtmäteristyrelsen
den säkra förhoppning, att denna anordning skulle
kraftigt bidraga till, att distriktslandtmätarne med större noggrannhet
än hvad för närvarande emellanåt är händelsen skola fullgöra sina
skyldigheter.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs
och i Norrbottens län med anledning af yttranden af vederbörande
förste landtmätare såsom sin mening uttalat, att anledning till anstånd
med dessa läns indelning i landtmäteridistrikt ej kan anses föreligga,
håller landtmäteristyrelsen före, att hinder ej bör möta för distriktsindelnings
genomförande samtidigt i hela riket. Några öfvergångsstadganden
för de län, där anstånd med distriktsindelning tilläfventyrs
gjordes, hvarom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens
län väckt fråga, torde alltså icke erfordras.

Då det af landtmäteristyrelsen framställda förslag i fråga om antal
distrikt inom hvarje liin blott är approximativt, i det att styrelsen
ansett en definitiv indelning icke böra komma i fråga förr än organisationsförslaget
i sin helhet blifvit af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
pröfvadt och godkändt, anser landtmäteristyrelsen icke erforderligt att
nu inlåta sig på de af vissa länsstyrelser framställda spörsmål angående
antalet distriktslandtmätare i respektive län.

Emot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Södermanlands
liin yttrande, att tillräckliga skäl knappast torde vara anförda för inrättandet
af större antal distriktslandtmätaretjänster än ett hundra,
åberopar landtmäteristyrelsen hvad styrelsen härom anfört i sin underdåniga
framställning den 3 augusti 1903 med därvid fogade statistiska
bilagor, hvaraf styrelsen anser otvetydigt framgå, att efter ägostvckningslagens
tillkomst under år 1896 en landtmäteripersonal i länen till
ett antal af 180 är af behofvet oundgängligen påkallad. Med hänsyn
därtill borde landtmäteristyrelsen således rätteligen hafva hemställt om
löner till 180 distriktslandtmätare, då ordinarie tjänstemäns åligganden

* Motsvarar i denna upplaga sid. 81.

237

icke! lämpligen kora uppdragas åt extra ordinarie tjänsteman. Endast
af den utaf styrelsen angifna orsak, att Riksdagen anslagit medel till
48 pensioner åt kommissionslandtmätarc under villkor att dessas antal
bestämdes till 120, bär landtmäteristyrelsen förmåtts att afstå från
hemställan om löner till större antal distriktslandtmätare.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län anmärker
vidare, att landtmäteristjvrelsens anspråk på arfvoden af statsmedel
åt extra landtmätare synes sträcka sig utöfver de önskningar,
som framställts af eu utaf 1895 års landtmätaremöte tillsatt kommitté.
Denna Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning är icke
riktig, i det att uti de båda åsyftade framställningarna icke är fråga
om samma slags tjänstemän, ehuru de blifvit betecknade med samma
benämning. De extra landtmätare, för livilka landtmäteristyrelsen anhållit
om ett arfvode af högst 1,200 kronor om året, motsvara, såsom
af styrelsens yttrande å sidan 27 i den tryckta framställningen synes,
de nuvarande vice kommissionslandtmätarne, således landtmätare med
samma kompetens och tjänsteåligganden som de nuvarande kommissionslandtmätarne
och de blifvande distriktslandtmätarne. Hvad åter angår
de extra landtmätare, för hvilka den af 1895 års landtmätaremöte tillsatta
kommitté föreslagit årliga arfvoden af respektive 500 och 400
kronor, så framgår af de vid kommitténs betänkande fogade »hufvudgrunder
för svenska landtmäteriets omorganisation», att de däri omnämnda
extra landtmätare motsvaras af de nuvarande landtmäteriauskultanterna,
hvilka äro anställda såsom medhjälpare i tjänsten hos kommissionslandtmätarne
och icke äga utöfva landtmäteriverksamhet på
eget ansvar, hvadan alltså de af kommittén föreslagna arfvoden skolat
utgå till distriktslandtmätarnes tjänstebiträden. Det är således en väsentlig
skillnad mellan de särskilda landtmäteritjänstemän, som Eders Kungl.
Majrts befallningshafvande velat likställa.

I frågan angående distriktslandtmätarnes löner har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län anfört, att, därest undantagsvis
omständigheterna skulle så foga, att förordnanden under en femårsperiod
icke stått landtmätaren till buds i den omfattning, att arfvoden
till belopp i medeltal årligen af 3,200 kronor kunnat uppnås, det syntes
för landtmätaren kännbart att gå miste af ålderstillägg. Då enligt de
af landtmäteristyrelsen föreslagna villkor för åtnjutande af de nya
lönerna (sid. 49 °°) i beloppet 3,200 kronor skall inberäknas äfven den
del af landtmäteriarfvodena, som icke blifvit jordägarne påförd, håller

:i: Motsvarar i denna upplaga sid. 81.

** „ „ „ „ „ 103.

238

landtmäteristyrelsen före, att det af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
förutsatta undantagsfall ytterligt sällan skall komma att inträffa.
Det föreslagna villkoret, som innebär fordran å viss grad af
verksamhet, har emellertid sin betydelse äfven därutinnan, att landtmätarne,
i motsats till hvad för närvarande understundom händer, blifva
angelägna att i sina årsredogörelser upptaga äfven sådana landt mäteri -göromål, som de på enskildes uppdrag utan förordnande af Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande verkställa, såsom afsöndrade lägenheters uppmätande
och affattande på karta med mera, hvarigenom således statistiken
öfver i riket förekommande landtmäteriförrättningar kan blifva mera
exakt än hvad för närvarande är händelsen.

Med anledning af landtmäteristyrelsens förslag, att distriktslandtmätarne
skulle vara skyldiga att bo inom sitt distrikt, har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län uttalat den mening,
att det syntes tillräckligt, om för distriktslandtmätarne stadgades allenast
skyldighet att bo inom det län, där hans distrikt vore beläget, då han
ej vore berättigad till reseersättning för den del af resorna till och
från förrättningsställena, som folie utom distriktet. Landtmäteristyrelsen
kan icke instämma i denna Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes
mening, men håller före, att då det naturligtvis icke bör såsom villkor
för åtnjutande af lön stadgas skyldighet för distriktslandtmätare att bo
inom sitt distrikt, det bör bero på Eders Kung!. Majrts nådiga pröfning
för hvarje särskildt fall, huruvida befrielse från berörda skyldighet må
njutas.

Landtmäteristyrelsen går härefter att besvara några anmärkningar,
som af vissa länsstyrelser gjorts mot styrelsens förslag i hvad det afser
lönereglering för förste iandtmätarne.

flere af Eders Kung], Maj:ts befallningshafvande hafva ansett, att
förste landtmätare, som till sådan tjänst blifvit nämnd före den nya
lönestatens utfärdande, borde för åtnjutande af ålderstillägg till lönen
få tillgodoräkna sig tjänstetid, som därförinnan förflutit.

Hvad som gifvit anledning till landtmäteristyrelsens förslag härutinnan
är den omständigheten, att förste landtmätaretjänsterna efter den
ifrågasatta omorganisationen blifva tjänstebefattningar, hvilkas innehafvare
uteslutande blifva sysselsatta med åligganden, som tillhöra just
den befattningen, under det att de nuvarande förste Iandtmätarne,
äfven om mången bland dem har föga tid öfrig åt andra än de honom

239

såsom förste landtmätare åliggande göromål, dock principiellt äro att
anse såsom landtmäteri tjänstemän, livilka delvis äro likställda med
kommissionslandtmätarne, i det de mot arfvode efter taxa verkställa
landtmäteriförrättningar åt enskilde. Landtmäteristyrelsen har därför
ansett förste landtmätare, som exempelvis varit detta i fem år vid ny
lönestats första tillämpning, icke billigtvis kunna fordra att omedelbart
blifva uppförd i andra lönegraden, oaktadt lian tilläfventyrs under större
delen af den förflutna femårsperioden sysselsatt sig med laga skiften
och andra landtmäteriförrättningar för enskildes räkning.

Vissa länsstyrelser hafva framhållit önskvärdheten af att förste
landtmätarne bereddes kostnadsfri semester.

Om förste landtmätaretjänsterna blifva reglerade i enlighet med
styrelsens förslag och alltså blifva byråtjänster, vore det gifvetvis
synnerligen önskvärdt, om semester kunde deras innehafvare beredas
på statsverkets bekostnad. Men styrelsen har funnit det vara förenadt
med så stora svårigheter att nå detta mår, att styrelsen ansett förste
landtmätarne, likasom exempelvis häradshöfdingar, kronofogdar och
provinsialläkare, böra underkasta sig skyldighet att vid behof af tjänstledighet
själfva aflöna vikarie. Ty äfven om Riksdagen beviljade särskildt
anslag till vikariatsersättningar, måste skyldighet förefinnas för
tjänsteman af lägre grad, här distriktslandtmätare, att under semestern
för förste landtmätaren bestrida dennes tjänst. Men att ålägga distriktslandtmätarne
en sådan skyldighet, hvarigenom någon bland dem skulle
i regeln under den för hans mätnings- och graderingsgöromål och
andra fältarbeten lämpligaste tiden tagas ifrån dessa samt, såsom är
att antaga, mot en ersättning endast motsvarande förste landtmätarens
tjänstgöringspenningar uppehålla sig borta från sitt hem, har landtmäteristyrelsen
ansett sig icke kunna ifrågasätta.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län har, med
biträdande af hvad förste landtmätaren i länet anmärkt rörande beloppet
af de tjänstgöringspenningar, som enligt styrelsens förslag skulle förenas
med lönen för förste landtmätaren i detta län, ansett, att beloppet
borde höjas från 1,200 kronor till 1,600 kronor.

Med afseende å den af förste landtmätaren i berörda fråga gjorda
utredning och då enligt styrelsens förslag i Kalmar län skola anställas
fyra men i Kronobergs län endast tre distrikts- och extra landtmätare,
synas förhållandena påkalla den ändring i förslaget, att tjänstgöringspenningarna
för förste landtmätarne i dessa län tills vidare bestämmas
till 1,200 kronor för förste landtmätaren i Kronobergs län och till
1,600 krouor för förste landtmätaren i Kalmar län.

240

Däremot finner landtmäteristyrelsen ej anledning att, till följd af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län, af länsstyrelsen
i Södermanlands län biträdda anmärkning i fråga om beloppet
af tjänstgöringspenningar för förste landtmätaren i Kopparbergs län,
frångå hvad styrelsen därutinnan föreslagit eller 1,200 kronor. Styrelsens
förslag är grundadt därpå att, till följd af den för detta län gällande
särskilda skifteslagstiftning med i hög grad inskränkt skiftesvitsord, i
Kopparbergs län verkställas mindre antal laga skiften och andra förrättningar
af beskaffenhet alt böra af ägodelniugsrätt eller dess ordförande
fastställas än i något af rikets öfriga län, i det att flertalet
landtmäteriförrättningar utgöras af så kallade åbodelningar, närmast
jämförliga med sämjedelningar, hvilka icke få mot stadgande i 94 §
skiftesstadgan fastställas. Då ett af de mest maktpåliggande göromål,
som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle åligga förste landtmätarne,
komme att bestå i granskning af och meddelande af utlåtande öfver
sådana landtmäteriförrättningar, som skola af ägodelnirigsrätt eller dess
ordförande fastställas, lärer, så länge den för länet gällande särskilda
författning eller Eders Kung], Maj:ts nådiga kungörelse den 18 februari
1859 är i kraft, någon grundad anmärkning icke kunna göras emot
hvad landtmäteristyrelsen uti ifrågavarande hänseende föreslagit. Den
vid styrelsens underdåniga förslag fogade bilagan 5:o) visar, att under
femårsperioden 1897—1901 mindre antal landtmäteriförrättningar fastställts
i Kopparbergs län än i något annat län i riket.

Med anledning af den tvekan, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings bin uttalat, huruvida icke förste landtmätarne
fortfarande borde vara uppförda i fjärde klassen af gällande resereglemente,
tillåter sig landtmäteristyrelsen erinra: att konnnissionslandtmätarne
tillhöra denna klass; att förste landtmätarne för närvarande ej
företaga tjänsteresor i denna egenskap utan i själfva verket såsom öfriga
på eget ansvar arbetande landtmätare, det vill säga kommissions- eller
vice kommissionslandtmätare; att emellertid med den nya organisationen
härutinnan kommer att inträda en väsentlig förändring; samt att de
tjänsfegöromål, som komma att åligga förste landtmätarne, blifva af
den maktpåliggande art, att förste landtmätarne uppenbarligen böra i
resereglemente! inrymmas i en högre klass än do underlydande landtmätarne,
således i fjärde klassen.

Om det af landtmiiteristyrelsen afgifna förslag till omorganisation
varder af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bifallet, erfordras gifvetvis
en förändrad landtinäteriinstruktion, hvari måste inflyta åtskilliga stadgande^
angående hvilka styrelsen icke hittills afgifvit några detaljerade

241

förslag. Styrelsen tillåter sig erinra härom med anledning af Eders
Knngl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län anmärkning, att
bestiimmelse syntes böra meddelas, huru ersättning skall gäldas för
sådan undersökning af utaf distriktslandtmätare verkstiilld mätning, som
ägodelningsrätt skulle kunna anmoda förste landtmätare att verkställa.
Den af Eders Knngl. Maj:ts befallningshafvande väckta frågan torde
dock kunna lösas äfven med nu gällande föreskrifter; i hvilket afseende
styrelsen, med upplysning att någon handtlangning antagligen understundom
kan blifva erforderlig, hänvisar till 110 § och 124 § 5:e punkten
skiftesstadgan samt 39 § i landtmäteriinstruktionen.

Hvad slutligen angår Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
yttranden öfver landtmäteristyrelsens förslag till förnyad taxa på arfvode
för landtmäteriförrättningar, hvilket förslag icke afgifvits i sammanhang
med förslaget angående ny organisation af landtmäterikåren, får styrelsen
i underdånighet anföra: att, därest Riksdagen godkänner styrelsens förslag
i hvad det afser landtmäteriarfvodenas förskotterande af statsverket,
23 § i förslaget till taxa bör ändras i öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut; att äfven i motsatt fall samma § möjligen erfordrar
ändrad lydelse i syfte att bereda landtmätarne skyndsammare handräckning
till utbekommande af landtmäteriarfvode; att i fall den föreslagna
löneregleringen af Riksdagen beslutas, taxeförslagets tariffer
lämpligen böra så omarbetas, att hvarje arfvode varder nedsatt med
40 procent; samt att de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Kalmar län på förste landtmätarens framställning gjorda anmärkningar
mot vissa bestämmelser i taxan enligt styrelsens mening icke äro af
beskaffenhet att böra föranleda ändrad lydelse af något föreslaget stadgande.

De remitterade handlingarna återställas härvid.

Stockholm den 1 december 1905.

Underdånigst:

K. RHODIN.

Alfred Eriksson.

242

XXVI.

Förste landtmätarna i riket.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts landtmäteristyrelse den 7 september
1903 afgifvit underdånigt förslag till omorganisation af landtmäteristaten
och därvid föreslagit förste landtmätarnes förseende med förbättrade
löner under antagande dels att deras tjänst komme att taga hela deras
tid i anspråk samt att rättigheten att åtaga sig landtmäteriförrättningar
åt enskilde blefve dem fråntagen, dels ock att de uti aflöningsförbållanden
skulle göras likställda med rikets öfverjägmästare, men då omförmälda
förslag ännu icke föranledt till något beslut af regering och riksdag
och förhållanden inträffat, som göra det till en bjudande nödvändighet
för landets förste landtmätare att inför Eders Kungl. Maj:t söka påvisa
den ställning, hvari de genom dessa förhållandens utveckling finna sig
försatta, få vi i underdånighet anföra.

Genom på senare tider utkomna lagar och förordningar angående
ägostyckningar, jordafsöndringar, bolagens jordförvärf in. in. hvarom
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen påkallar förste landtmätarnes
yttrande, blifver förste landtmätarnes tid i hög grad tagen i
anspråk för afgifvande af oftast vidlyftiga utredningar och utlåtanden;
och då det kan antagas att det nu föreliggande förslaget rörande inrättandet
af ett jordregister kommer till stånd, hvilket register skulle
föras åt förste landtmätarne i länen, så kommer deras arbetstid att helt
och hållet upptagas, så att de blifva hänvisade att enbart existera på
den löneinkomst, deras tjänst såsom förste landtmätare kan lämna.
Härtill kommer att alla lefnadsomkostnader i hög grad ökats på senare
tid ej minst efter år 1903, då Kungl. landtmäteristyrelsens förslag till
omorganisation af landtmäteristaten upprättades, hvadan däri gjorda
förslag till löner och tjänstgöringspenningar för förste landtmätarne
nu ej kan anses motsvara de billiga kraf på den ekonomiska existens,
förste landtmätarne i sin tjänstebefattning skäligen kunna göra anspråk.

243

Kungl. landtmäteristyrelsens ofvanberörda underdåniga förslag till
omorganisation hafva vi funnit vara byggdt på rättvisa grunder och
på det hela väl afvägdt. Det torde emellertid vara uppenbart, att Kungl.
landtmäteristyrelsen vid dess afgifvande ansåg sig böra i afseende på
lönebeloppen ansluta sig till de förhållanden, som i allmänhet rådde vid
tiden för förslagets afgifvande.

Väl både frågan om förbättrade löneförmåner för statens ämbetsocli
tjänstemän redan då kommit till den ståndpunkt, att en allmän
lönereglering kunde antagas komma att genomföras de närmaste åren
i afvaktan på hvilken en stor del ämbets- och tjänstemän erhållit s. k.
dyrtidstillägg. Men Kungl. landtmäteristyrelsen torde hafva hoppats,
att dess förslag omedelbarligen skulle komma under statsmakternas
pröfning och sålunda förste landtmätarne därefter blifva delaktiga uti
de förbättrade löneförmåner, som genom reglering af tjänstemännens
löner i allmänhet därefter kunde ifrågakomma på grund af nya förhållanden.

På grund af förestående, få undertecknade, i öfverensstämmelse
med hvad den nyss hållna sammankomsten mellan rikets förste landtmätare
af handlats, i djupaste underdånighet anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes, vid afgörandet af det af Kungl. landtmäteristyrelsen väckta
förslaget om landtmäteriets omorganisation, vidkommande däri föreslagna
löner, taga i öfvervägande de förändrade lefnadsförhållanden, som därefter
inträdt, samt de ökade lönebelopp, som blifvit föreslagna för öfverjägmästare,
med livilka förste landtmätarna enligt landtmäteristyrelsens
förslag blifvit likställda, samt att förste landtmätarnes lönefråga måtte
afgöras och bestämmas oberoende utaf det väckta förslaget om landtmäteriets
omorganisation i sin helhet, för den händelse detta af en
eller annan orsak skulle blifva fördröjdt.

Stockholm den 10 maj 1907.

Underdånigst:

HJ. NORRMAN

Förste landtmätare,

ordförande vid förste landtmätarnes sammankomst.

C. A. Sjöberg

Förste landtmätare,
sekreterare vid mötet.

244

XXVII.

Statskontoret.

Till Konungen.

Med underdånig skrifvelse den 7 juni 1902 har landtmäteristyrelsen
öfverlämnat förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
och därefter uti underdånig skrifvelse den 3 augusti 1903 framlagt
förslag till omorganisation af landtmäterikåren m. m.

Häröfver hafva rikets samtliga länsstyrelser afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, hvarefter landtmäteristyrelsen den 1 december
1905 inkommit med yttrande i anledning af hvad länsstyrelserna anfört.

Enligt nådig remiss åligger det nu jämväl statskontoret att i
ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Hvad det egentliga omorganisationsförslaget och förslaget till ny
arfvodestaxa angår, lärer Eders Kungl. Maj:t icke påkalla något särskildt
yttrande från statskontorets sida, då dessa frågor ligga utanför området
för statskontorets erfarenhet, utan torde detta ämbetsverk kunna inskränka
sig till de delar af ärendet, som afse den föreslagna lönestaten
för landtmäteripersonalen och hvad därmed äger direkt samband, samt
frågan om landtmäteriarfvodenas förskotterande af statsverket.

Statskontoret utgår från den förutsättningen, att föreliggande
förslag till omorganisation af landtmäterikåren varder af Eders Kungl.
Maj:t godkändt.

Förste landtmätarne, till ett antal af 24, uppbära för närvarande
i lön 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar 700 kronor, tillsammans
2,200 kronor samt äga att efter tio års tjänstgöring åtnjuta ett ålderstillägg
å 400 kronor. Deras sammanlagda aflöningsförmåner kunna
alltså efter tio år bestiga sig till 2,600 kronor. Att aflöningen hittills
satts så lågt har sin orsak däri, att man beräknat, att förste landtmätärne
genom arfvoden för verkställda förrättningar skulle erhålla
erforderlig fyllnad, hvarför också på förste landtmätarne icke lagts

245

tjänstegöromål för det allmännas räkning i sådan grad, att de af dessa
tjenstegöromål erhållit full sysselsättning.

Enligt föreliggande omorganisationsförslag skall däremot förste
landtmätaren intaga en helt annan ställning än tillförene. Honom skall
vara förbjudet att befatta sig med enskilda landtmäteriuppdrag och han
skall gent emot distriktslandtmätarne i vida högre grad än hittills varit
fallet intaga en förmans ställning, i det att desses landtmäteriförrättningar
skola af honom granskas. Åtskilliga sannolikt ganska betungande
nya tjänstegöromål skola honom åläggas, särskild! afseende jordregistrering
och hvad därmed äger sammanhang. Han skall komma att biträda
domstolarne vid syner samt ägodelningsrätter och andra domstolar
i länet vid utredning af landtmäteriärenden och dylika frågor.

Landtmäteristyrelsen föreslår, att lönen för förste landtmätare må
bestämmas till 3,200 kronor med ett ålderstillägg efter fem år af 600
kronor. Tjänstgöringspenningarne skulle med hänsyn till göromålens
mängd och beskaffenhet i olika län, beroende i främsta rummet på
mängden af afslutade laga skiften och andra förhållanden, bestämmas
olika för olika län. Sålunda skulle i sex län tjänstgöringspenningarne
utgå med 1,200 kronor, i 12 län med 1,600 kronor och i sex län med
2,000 kronor.

Begynnelse- och slutlönerna för förste landtmätare skulle alltså
blifva:

Begynnelselön. Slutlön.

i 6 län......................... kronor 4,400: —........................... kronor 5,000: —

i 12 län .................... ,, 4,800: —........................... ,, 5,400: —

i 6 län..........................., 5,200: —........................ „ 5,800: —

Då detta förslag afgafs redan för fyra år sedan och under förutsättning
att tjänstemännen skulle vara befriade från afgifter för sin
egen pensionering samt då tillika efter denna tid eu högst betydande
stegring i lefnadskostnaderna inträdt i hela riket, Indika omständigheter
icke blött föranledt Eders Kungl. Maj:t att vid innevarande års riksdag
äska högre aflöningar åt de grupper af statstjänare, för hvilka reglering
nu förekommit än som i tidigare afgifna löneförslag ifrågasatts, utan
äfven blifvit af riksdagen uti dess innevarande år fattade beslut i löneregleringsfrågor
beaktade, finner sig statskontoret böra föreslå någon
förhöjning i hvad landtmäteristyrelsen här ifrågasatt,

I detta sammanhang får statskontoret erinra därom, att Eders
Kungl. Maj:t, uppå statskontorets förslag, i aflöningsstater, som vid

246

innevarande års riksdag reglerats, infört ett nytt moment, kalladt ortstillägg,
afsedt att i någon mån afpassa löneförmånerna efter lefnadskostnaderna
å olika orter. Då de skäl för ett dylikt lönetillägg (af
statskontoret i tidigare underdåniga utlåtanden benämnd t »hyresbidrag»),
hvilka af statskontoret anförts uti dess underdåniga utlåtande den 14
oktober 1902 samt kammarkollegii och statskontorets gemensamma
underdåniga utlåtande den 9 februari 1907, angående landsstatens löneförhållanden,
äro fullt tillämpliga på äfven förste landtmätarne, hvilkas
tjänstgöring är förlagd till residensstäderna, hemställer statskontoret,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes tillerkänna jämväl desse tjänstemän ortstillägg,
normeradt efter de olika residensstädernas större eller mindre
lefnadskostnader. I fråga om afvägandet af dessa ortstillägg efter nyssnämnda
kostnader får statskontoret hänvisa till den utredning därutinnan,
som finnes förebragt i berörda underdåniga utlåtanden angående landsstaten.

I sitt förslag till tjänstgöringspenningarnas afvägande synes landtmäteristyrelsen
icke hafva tagit någon hänsyn till de skiftande lefnadskostnaderna
i olika orter.

Statskontoret hemställer, att förste landtmätarne må tillerkännas
ortstillägg med följande belopp:

i län, tillhörande första dyrhetsklassen (eller Stockholms län)
kronor 800: —,

i län, tillhörande andra dyrhetsklassen (eller Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) kronor 600: —,

och i län, tillhörande tredje dyrhetsklassen (eller öfriga, nu ej
nämnda län) ki-onor 400: —.

Men dessutom bör, särskildt med hänsyn till den förändrade ställning
i pensionsliänseende, som förste landtmätarne i likhet med öfrige
tjänstemän måste efter genomförandet af den nya pensionslagen underkasta
sig, lönen höjas med 200 kronor utöfver hvad landtmäteristyrelsen
föreslagit, under förutsättning att pensionsafgifter icke skulle förekomma.

Därest förste landtmätarne komma i åtnjutande af sålunda bestämd
lön jämte ortstillägg samt tjänstgöringspenningar enligt landtmäteristyrelsens
förslag, vill det synas statskontoret som om desse tjänstemän
skulle erhålla en sammanlagd aflöning, som med afseende å den fördyrade
tiden äfvensorn å den förändrade tjänsteställning, som de komma
att efter omorganisationen intaga, blifver riktigt afvägd.

Därest detta statskontorets förslag varder bifallet, skulle begynnelseoch
slutaflöningen för förste landtmätare komma att utgöra i

247

		Län	Tjänst- görings- penningar	Ortstillagg	Summa begynnelse- nlläiiing	Slut-nflöning efter fem år
i Stockholms	län	3,400	1,600	800	5,800	6,400
Uppsala	11	3,400	1,200	400	5,000	5,600
Södermaulands	ii	3,400	1,200	400	5,000	5,600
Östergötlands	ii	3,400	1,600	400	5,400	6,000
Jönköpings	it	3,400	1,600	400	5,400	6,000
Kronobergs	ii	3,400	1,200	400	5,000	5,600 ;
Kalmar	n	3,400	1,600	400	5,400	6,000
Gottlands	ii	3,400	1,600	400	5,400	6,000 i
Blekinge	ii	3,400	1,200	400	5,000	5,600 ;
Kristianstads		3,400	1,600	400	5,400	6,000
Malmöhus	n	3,400	1,600	600	5,600	6,200
Hallands	n	3,400	1,600	400	5,400	6,000
Göteborgs och Bohus	11	3,400	1,600	600	5,600	6,200
1 Ålfsborgs''	11	3,400	1,600	400	5,400	6,000
I Skaraborgs	11	3,400	1,600	400	5,400	6,000
Värmlands		3,400	2,000	400	5,800	6,400 1
1 Örebro		3,400	1,600	400	5,400	6,000
Västmanlands	11	3,400	1,200	400	5,000	5,600
j Kopparbergs	11	3,400	1,200	400	5,000	5,600
! Gäfleborgs		3,400	2,000	400	5,800	6,400
V äster n orrlands		3,400	2,000	400	5,800	6,400
Jämtlands		3,400	2,000	600	6,000	6,600
Västerbottens	11	3,400	2,000	600	6,000	6,600
] Norrbottens	11	3,400	2,000	600	6,000	6,600

Landtmäteristyrelsen har föreslagit, att fördelningen af summan
af de till samtliga förste landtmätarelönerna hörande tjänstgöringspenningar
icke borde göras så definitiv, att icke möjlighet förefunnes
att vid förändrade förhållanden inom länen fördela summan på annat
sätt, hvadan såsom villkor för åtnjutande af de föreslagna nya löneförmånerna
lämpligen borde stadgas skyldighet för förste landtmätare
att vidkännas den minskning i tjänstgöringspenningar, som till följd
af minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs må varda föreskrifveu.

Ehuru det icke — med den omfattning, som förste laudtmätarnes
tjänsteåligganden efter omorganisationen synas få, särskildt med af -

248

seende å införandet af ett katasterverk — torde kunna förutsättas, att
med den ständigt i stegrad grad fortgående jordstyckningen desse tjänstemäns
göromål i någon landsända komma att minskas, lärer hinder icke
förehnnas att bland villkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande
intaga en dylik bestämmelse.

Större betydelse kan däremot ett motsvarande villkor få beträffande
ortstillägget, enär de olika orterna kunna i fråga om lefnadskostnaderna
i framtiden komma i ett annat förhållande till hvarandra än det, som
framgått af den undersökning därutinnan, som legat till grund för statskontorets
ofvanåberopade förslag om residensstädernas indelning i tre
dyrhetsklasser.

Statskontoret hemställer därför, att, därest Eders Kungl. Maj:t
baner sig böra i öfverensstämmelse med landtmäteristyrelsens förslag
föreskrifva ett dylikt villkor beträffande minskning i tjänstgöringspenningarne,
föreskrift jämväl må meddelas därom att förste landtmätare
skall vara skyldig underkasta sig den minskning i ortstillägget,
som med afseende å minskade lefnadskostnader å en ort tilläfventyrs
kan varda föreskrifven.

Däremot bnner statskontoret sig icke kunna tillstyrka landtmäteristyrelsens
å sid. 48° framställda förslag, att åt detta villkor skall gifvas
en så allmän affattning, att detsamma skall afse alla löneförmåner och
alltså kunna komma till tillämpning jämväl å den egentliga lönen.
Förste landtmätarne böra nämligen icke i detta hänseende sättas i en
sämre ställning än andra ordinarie statstjänare.

I sammanhang med frågan om löner för de föreslagna distriktslandtmätarne,
hvilka, enligt omorganisationsförslaget skulle aflösa de
nuvarande oaflönade kommissionslandtmätarne, står frågan om jordägarnes
behof af lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar.

I detta hänseende anför landtmäteristyrelsen, att den del af rikets
jord, som ännu icke undergått laga skifte, i allmänhet utgöres af den
mindre bördiga och därför mindre värdefulla jorden, som alltså har
svårare att bära de med laga skiften förenade kostnader, och hvad
öfriga landtmäteriförrättningar angår, att desse i regel beröra ett mindre
antal delägare och därför drabba enskilde delägare mera kännbart än
förrättningarnes omfattning borde föranleda. Landets jordägare hafva,
enligt styrelsens förmenande, varit i hög grad betungade med utgifter
för skiftesväsendet i landet, i det de utan nämnvärdt bidrag från staten
måst betala alla med skifte af jord förenade kostnader. Då rikets landtmätare,
som utan kostnad för staten tillfört landtmäterikontoren i länen
och i hufvudstaden ett rikligt materiel af kartor med beskrifningar,

* Motsvarar i denna upplaga sid. 102.

249

med undantag af förste landtmätarne haft nästan sin enda lön i de
arfvoden, de af vederbörande jordägare bekommit för verkställda skiften,
kunde alltså, enligt landtmäteristyrelsens mening, jordägarne anses hafva
bekostat den dyrbara och för en mängd ändamål anlitade samling af
kartor och handlingar, som förvaras i nämnda arkiv.

Af dessa orsaker anser styrelsen rättvisa och billighet fordra, att
staten bereder rikets jordägare någon lindring i kostnaderna för landtmäteriförrättningar.
Därigenom skulle staten säkerligen befordra befolkningens
tillväxt och förkofran, särskilt i de nordligaste delarne af
riket, hvarest skiften och klyfningar med däraf följande odlingar och
jordförbättringar eljest icke torde kunna mera allmänt under den närmaste
framtiden komma till stånd. Styrelsen håller därför före, att, till
minskande af jordägarnes kostnader för landtmäteriförrättningar, de till
landtmätarne efter taxa utgående arfvoden böra nedsättas i mån af
storleken af de löner, som må varda landtmätarne tillerkända.

Uti denna mera principiella fråga har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Skaraborgs län anfört, att landtmäteriväsendets behöriga
upprätthållande väl måste anses vara ett statsändamål, för hvilket staten
bör i mån af behof anvisa erforderliga medel. Men däraf följer alldeles
icke skyldighet för staten att medelbart eller omedelbart till större eller
mindre del betala kostnaden för landtmäteriförrättning, som äger rum
på enskildes begäran och uteslutande för främjande af deras intressen.
Om nu den gällande, år 1881 utfärdade arfvodestaxan för de särskilda
förrättningarne bestämmer sådana ersättningsbelopp, som då utgjorde
skälig ersättning för det därå nedlagda arbete, och jordägarne således
då icke ansågos vara för liårdt betungade, så lära de väl, sedan penningevärdet
fallit, icke rättvisligen kunna göra anspråk på annan lindring,
än den, som redan kommer dem tillgodo, därest taxans bestämmelser
i afseende å arfvodenas belopp blifva i hufvudsak orubbade, hvilket
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande för sin del förordar. Att ytterligare
lindring skulle för jordägarne i allmänhet vara oundgängligen
nödig, är icke af styrelsen på något sätt bevisadt. Undantagsfall kunna
naturligtvis förekomma, och norrlandskommittén har uti sitt nyligen
afgifna betänkande föreslagit åtgärder för underlättande i vissa fall åt
skifteskostnadens börda inom Xorrland och Dalarna. Men dessa förslag
kunna icke inverka på den nu föreliggande frågan. Såsom skäl för
beviljandet af det föreslagna medgifvandet kan icke heller rätteligen
åberopas den nu, liksom många gånger tillförne i fråga om landtmäteriväsendet
omordade skyldigheten för landtmätarne att till offentliga arkiv
aflämna kartor och beskrifningar. Likartade skvldigheter förekomma

250

äfven inom andra förvaltningsområden, och den nu ifrågavarande skyldigheten
åsyftar ju i främsta rummet just jordägarnes bästa, enär därigenom
beredes möjlighet att tillhandagå dem med många för dem viktiga
upplysningar samt att ersätta de till dem aflämnade landtmäterihandlingar,
därest desamma skulle förkomma. Emellertid måste det
förefalla öfverraskande, att landtmäteristyrelsen för afhjälpande af landtmätarnes
ekonomiska bekymmer föreslår skyldighet för dem att afstå
icke mindre än en tredjedel af de arfvoden, som enligt nu gällande
taxa skulle dem tillkomma eller fyra tiondedelar af arfvodet enligt den
af styrelsen föreslagna nya taxa. Den ifrågasatta lönen för distriktslandtmätarne
skulle ju visserligen motväga detta medgifvande. Men
denna lön är nog, om arfvodestaxan icke höjes, ändå väl behöflig, för
att desse landtmätare skola vinna en verklig och stadigvarande god
ekonomisk ställning, motsvarande vikten af deras arbete och ansvar.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställer alltså, att hvad
landtmäteristyrelsen i nu om förmälda hänseende föreslagit äfvensom
styrelsens i samband därmed framställda förslag om vederlag för nedsättning
i taxan till vice kommissionslandtmätare och öfvertalige kommissionslandtmätare
icke måtte bifallas.

Hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län
sålunda anfört — utan att, såvidt statskontoret kunnat finna, landtmäteristyrelsen
uti sitt senare öfver Eders Kungl. Maj:ts samtlige befallningshafvandes
yttranden afgifna utlåtande haft något att däremot erinra
— anser statskontoret vara förtjänt af nådigt beaktande.

Landtmäteristju-elsen har för distriktslandtmätare föreslagit eu lön
af 1,600 kronor med två ålderstillägg å 400 kronor, så att aflöningen
efter 10 års tjänst kan uppgå till 2,400 kronor. Med hänsyn till de
kraf, som måste ställas på desse tjänstemän och de ovissa förhållanden,
under hvilka de kunna förvärfva sig hvad de därutöfver behöfva för
sitt och de sinas uppehälle, skulle denna lön utan tvifvel under nuvarande
dyra tider vara alltför ringa, därest den nedsättning i taxan
på arfvode för landtmäteriförrättningar med 40 procent, hvarom landtmäteristyrelsen
gjort förslag, vunne Eders Kungl. Maj:ts godkännande.
Härtill kommer, att desse tjänstemän efter löneregleringens genomförande
torde böra underkastas den nya pensionslagens bestämmelser
och förty varda förpliktade att med afsevärda årliga afdrag å sin lön
bidraga till sin egen pensionering. På de principiella skäl, som här
ofvan, under åberopande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i
Skaraborgs län yttrande, framhållits, tillstyrker emellertid statskontoret
att någon nedsättning i arfvodestaxan till jordägarnes förmån icke må

251

äga rum. Då emellertid, å andra sidan, skäl icke torde förefinn as att
öka jordägarnes utgifter för landtmäteriväsendet och då för den nya
taxans bringande i öfverensstämmelse med den äldre taxan, såsom åt
landtmäteristyrelsens utlåtande inhämtas, erfordras eu reduktion nedåt
med 15 procent, hemställer statskontoret, att den omarbetning åt taxeförslaget
i syfte att nedbringa hvarje arfvode med 40 procent, hvarom
landtmäterist,yreisen uti sitt utlåtande af den 1 december 1905 framställt
förslag, må begränsas till ett nedbringande med 15 procent.

Ett bifall till statskontorets förslag härutinnan skulle, utan höjning
i jordbrukets nuvarande onera för landtmäteriet, tillförsäkra disiriktslandtmätarne
eu inkomst, som — jämte den af landtmäteristyrelsen
föreslagna lönen af 1,600 kronor med två ålderstillägg efter respektive
5 och 10 års tjänst å 400 kronor hvardera, så att slutaflöningen kunde
efter 10 år bestiga sig till 2,400 kronor — kan anses tillfredsställande.

Landtmäteristyrelsen har föreslagit, att såsom villkor för erhållande
af ålderstillägg skulle stadgas skyldighet för distriktslandtmätare, att
under föregående tjänstgöring i denna egenskap, hafva afslutat landtmäteriförrättningar,
som betingat arfvoden till belopp i medeltal årligen
af 3,200 kronor, däri inberäknad den del af arfvodena, som icke påförts
jordägarne.

Då enligt det nya organisationsförslaget riket skall indelas i landtmäteridistrikt
och distriktslandtmätaren skall äga företrädesrätt att utföra
alla inom distriktet förekommande landtmäterigöromål, vill det synas
som om det sålunda föreslagna villkoret — för såvidt det afser framtvingande
af viss grad af verksamhet — icke skulle vara af något
behof påkalladt. Däremot skulle det kunna medföra en orättvisa, därest
undantagsvis en landtmätare inom sitt distrikt funne så ringa sysselsättning,
att hans arfvoden icke komme att uppgå till 3,200 kronor i
medeltal årligen, i hvilket fall han tvärtom väl måste anses vara i än
större behof af lönetillökning. På af Eders Kungl. Maj:t.s befallningshafvande
i Malmöhus län gifven anledning har emellertid landtmäteristyrelsen
antydt, att förslaget om detta villkor tillkommit för att framtvinga
en fullständig statistik öfver landtmäteriförrättningarne. Då
statskontoret icke kan föreställa sig, att ett dylikt aflönings villkor är
berättigadt af sådan anledning, måste statskontoret afstyrka detsamma.

Mot de föreslagna amanuensarfvodenas storlek har statskontoret
intet att erinra.

I direkt samband med frågan om lönebeloppen står frågan om
pensioneringen.

252

Förste landtmätare är, enligt nu gällande bestämmelser, hvilka
återfinnas i nådiga brefvet den 7 juni 1878, berättigad att vid uppnådda
60 lefnads- och 30 tjänsteår, om han därunder varit minst 25 år
verksam såsom tjänsteman vid landtmäteristaten, undfå pension till
årligt belopp af 2,500 kronor. Stadgande saknas, att förste landtmätare
är förpliktad att vid uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten.

Med hänsyn till den förändring i tjänstegöromål, som enligt omorganisationsförslaget
skulle åligga förste landtmätarne, hemställer landtmäteristyrelsen,
att pensionsåldern måtte höjas till 65 år med skyldighet
att då från tjänsten afgå. Styrelsen anser vidare, att, om den för förste
landtmätarne föreslagna lön skulle med inberäknande däri af ålderstillägget
läggas till grund för beräkningen af pensionen, skulle beloppet
åt denna komma att blifva större än hvad som kunde anses nödigt.
Landtmäteristyrelsen hemställer därför, att tre fjärdedelar af det för
förste landtmätarne föreslagna ålderstillägg å 600 kronor må hänföras
till lönen och en fjärdedel anses såsom tjänstgöringspenningar, och att
förste landtmätarne må berättigas att vid uppnådda 65 lefnads- och
minst 35 tjänsteår å allmänna indragningsstaten undfå pension till
lönens fulla belopp.

Statskontoret, som icke kan finna någon anledning till undantag
i förevarande fall från regeln att ålderstillägg skall odeladt tillräknas
lönen, får i underdånighet erinra därom, att därest förevarande löneregleringsförslag
varder bifallet, den af innevarande års riksdag antagna
pensionslagen torde blifva på förste landtmätarne tillämplig. Den pension
å 4,000 kronor, som enligt statskontorets förslag skulle tillkomma
förste landtmätare, är enligt statskontorets förmenande icke öfver höfvan
hög och torde icke böra sättas lägre, om man vill göra ifrågavarande
tjänster begärliga för de mera dugande å ifrågavarande område.

Hvad distriktslandtmätarne beträffar, erinrar landtmäteristyrelsen
först därom, att 1885 års riksdag medgifvit, att, under förutsättning
att antalet kommissionslandtmätare för hela riket, oberäknadt dem, som
vore sysselsatta vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och
afvittringsverken, bestämdes till 120 och att, intill dess antalet nedgått
till denna siffra, ej flere än fyra årligen befordrades till kommissionslandtmätare,
48 pensioner finge å allmänna indragningsstaten uppföras
till belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Eders Kungl. Maj:t, i den
mån nämnda pensionsrum därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslandtmätares
afgång från landtmäteristaten äfvensom från anställning
vid ekonomiska kartverket, därest sådan innehades, tilldelas kommissionslandtmätare,
som uppnått 65 lefnadsår och tjänat minst 30 år, samt

253

under sammanräknade 25 år varit anställde vid generallandtinäterikontoret
eller vid ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes- eller
afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare,
och af Eders Kungl. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda
25 år varit verksamme såsom landtmäteritjänstemän. Styrelsen
erinrar vidare, att kommissionslandtmätare emellertid icke är skyldig
att efter uppnådd pensionsrätt afgå från tjänsten, utan tiger att utöfva
landtmäteri verksamhet, så långt in i ålderdomen det honom lyster. Och
så länge han på sin verksamhet kan skaffa sig en inkomst, som öfverstiger
det belopp af 1,600 kronor, han vid afskedstagandet skulle erhålla
i pension, lärer han i allmänhet föredraga att stå kvar i tjänsten.
Landtmäteristyrelsen föreställer sig därför, att för landtmäteripersonalens
bibehållande i tjänstedugligt skick det vore af nöden, att så tillräckliga
pensioner bereddes distriktslandtmätarne, att staten kunde hafva rätt
att fordra deras afgång vid den ålder, då deras tjänstbarhet med sannolikhet
kunde antagas vara i väsentlig mån förminskad.

Styrelsen hemställer därför, att distriktslandtmätare må berättigas
att, efter att hafva uppnått det af 1885 års riksdag stadgade antal
lefnads- och tjänsteår, å allmänna indragningsstaten undfå pension till
lönens fulla belopp med skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder
från tjänsten afgå.

Den n}ra, af innevarande års riksdag antagna pensionslagen innehåller
uti § 3, att såsom underlag för bestämmande af pensionsbelopp
skola, där ej särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt,
tjäna: a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller
ortstillägg äro förenade, hela lönen; b) för annan tjänst två tredjedelar
af lönen.

Då distriktslandtmätarnes aflöning, sådan den nu blifvit tillstyrkt,
icke är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, utan endast i lön
1,600 kronor med två ålderstillägg ä 400 kronor hvardera, men två
tredjedelar af denna lön icke synes statskontoret utgöra skälig pension,
helst kommissionslandtmätarne redan nu äro i mån af lediga pensionsrum
tillförsäkrade eu pension af 1,600 kronor, får statskontoret, som
icke har något att erinra mot hvad landtmäteristyrelsen uti ifrågavarande
hänseende hufvudsakligen anfört, hemställa, att föreskrift må meddelas
därom att för distriktslandtmätare skall lönen med därtill hörande ålderstillägg
beräknas såsom pensionsunderlag.

Hvad angår de af landtmäteristyrelsen uti föreliggande ärende
föreslagna villkor för åtnjutande af de nya lönerna, får statskontoret,
förutom hvad ämbetsverket redan i särskilda fall yttrat, erinra om de

254

beslut, som i berörda hänseende fattats af innevarande års riksdag- i
fråga om lönestaterna för statskontoret och arméns centrala förvaltningsmyndighet
och hvilka beslut, torde böra blifva normerande för formuleringen
af aflöningsvillkoren vid förestående löneregleringar.

1 fråga därefter om landtmäterisfyrelsens förslag, att landtmäteriarfvodena
skola förskotteras af statsverket förekommer följande.

Styrelsen yttrar: »Utom den lindring för jordbruket, som skulle
komma detsamma till godo genom nedsättning i landtmät.eritaxan, bör
älven en annan lättnad kunna beredas jordägarne i den på dem hvilande
bördan för landtmäteriväsendet, nämligen, på sätt ofvan är antydt, därigenom,
att statsverket försköte den del af landtmäteriarfvodena, som
det skulle åligga jordägarne att gälda, dock med undantag af resekostnads-
och traktamentsersättning samt lösen för karta och handlingar.
Om, i sammanhang med bestämmelse härom, tillika medgåfves
jordägarne något anstånd med förskottens återbetalande, komme härigenom
stor fördel att beredas både jordägare och landtmätare. Hvad
de senare angår, har landtmäteriarfvodenas direkta uppbörd hos jordägarne
alltid satt landtmätarne i en beroende ställning till jordägarne
och ofta gifvit anledning till misstanke om väld, hvartill kommer, att
landtmätarne ej sällan varit nödsakade att låta förfallet arfvode innestå
och därigenom drabbats af förluster.»

»I 1891 års underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren
hade landtmäteristyrelsen föreslagit, att arfvoden allenast för förrättningar,
som anginge ägoskiften, skulle förskjutas af statsverket.
Men då det framför allt för jordägarne men jämväl för landtmätarne
vore högeligen önskvärd!, om arfvodena för alla slag af landtmäteriförrättningar
biel ve förskotterade af staten, samt olägenheterna för staten
att älven förskottera arfvoden för förrättningar, som icke kunna hänföras
till ägoskiften, så vidt styrelsen kan förstå, icke komme att blifva
stora, synes det styrelsen icke vara lämpligt att i nu ifrågavarande
afseende göra skillnad emellan olika slag af landtmäteriförrättningar.
I fall statsverket skulle komma att förskjuta landtmäteriarfvodena, lärer
däraf följa, att förändrade bestämmelser blifva erforderliga i 17 kap.
Handelsbalken till beredande af säkerhet för staten att återfå utlagda
arfvoden, för hvilket ändamål landtmäteriarfvoden borde i fråga om
förmånsrätt likställas med afgäld af fast egendom, hvarom stadgas i
6 § i samma kapitel. I fråga om tiden, då det förskjutna landtmäteriarfvodet
borde vara till återbetalning förfallet, delar st}Trelsen den uppfattning
därutinnan, som uttalats i styrelsens underdåniga utlåtande af

år 1891, hvari förfallotiden föreslagits till senast den kronouppbörd,
som äger rum under tredje året efter förrättningens afslutande.»

Häremot hafva flere länsstyrelser inlagt bestämda gensagor. Bland
andra yttrar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, att,
om detta förslag vunne godkännande, skulle säkerligen därigenom framkallas
anspråk på likartade förmåner inom andra förvaltningsområden.
Länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas redovisnings- och räkenskapsföringsarbete
skulle utan tvifvel därigenom ökas väsentligt och i
högre grad iin som kan anses motsvara den väntade, ej så synnerligen
beaktansvärda fördelen för jordägarne. Då dessutom styrelsen icke
anfört något giltigt skäl för införande af denna nyhet inom landets
förvaltning, ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att förslaget
härom äfvensom därmed sammanhängande framställningar om
ändring i 17 kapitlet 6 § handelsbalken samt om granskning af landtmätarnes
arfvodesräkningar icke borde bifallas.

I samma fråga yttrar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings län följande: »Då jordägarne ej kunna betagas rätten att
klandra landt.mätares ersättningsräkningar, hvilken rätt ock uttryckligen
upptagits uti § 24 i den föreslagna nya landtmäteritaxan, skulle kronan,
om den förskotterat det i räkningen upptagna arfvodet, hvilket landtmätaren
bör vara berättigad att, oafsedt klandret, ofördröjligen utbekomma,
lätt kunna blifva invecklad uti ett flertal rättegångar angående
dylikt klander. Det kan visserligen invändas, att, då arfvodesräkningarne
skulle komma att granskas af förste landtmätarne, skäl till klander ej
stadie förefinnas så ofta som nu, men så länge som misstrogenhet och
processlystnad finnas skulle nog klander af dylika räkningar förekomma,
om ock möjligen icke i samma myckenhet som nu, och det kan ju
dessutom tänkas, att räkningarne äro behäftade med fel, som vid granskningen
antingen icke kunnat — såsom beroende på aftal mellan förrättningsmannen
och jordägarne eller dylikt — upptäckas eller ock
förbisetts eller varit tvifvelaktigt. Förskotterandet skulle äfven medföra
ett frångående af den nu gällande och i den föreslagna nya landtmäteritaxans
23 § jämväl upptagna principen, att landtmäteriarfvodet
skall gäldas af den, som vid förrättningens slut eller fastställelse är
innehafvare af jorden. Kronan måste nämligen — såsom ock landtmäteristyrelsen
tänkt sig, då den föreslagit ändring i 17 kap. 6 §
handelsbalken — hafva förmånsrätt till jorden, och detta äfven för det
fall, att jorden efter förrättningens afslutande eller fastställande byter
om ägare, hvilket sistnämnda fall landtmäteristyrelsen däremot ej synes
hafva tänkt sig, emedan den ej föreslagit ändring i landtmäteritaxans

256

23 §. Ett sådant fastbindande af landtmäteriarfvode med själfva jorden
skulle emellertid kunna leda till betänkliga följder och äfven menligt
inverka på fastighetskrediten. För landtmätarne själfva skulle förslaget
medföra den olägenheten, att de utfinge sitt arfvode en eller annan
månad senare än eljest.»

Jämväl statskontoret delar de sålunda uttalade betänkligheterna
och finner sig därför böra afstyrka ifrågavarande förslag.

De remitterade handlingarne varda härmed återställda.

Stockholm den 18 juni 1907.

Underdånigst:

HANS WACHTMEISTER.

Per Södermark. C. A:son Leijonhufvud.

Erik Lindblad.

Chr. L. Tenoiv.

Föredragande.

257

XXV1I1.

Kommittén för revision af skiftesstadgan.

Till Konungen.

Kungl. landtmäteri styrelsen har till Eders Kung!. Maj:t ingifvit
den 7 juni 1902 förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
och den 3 augusti 1903 förslag till omorganisation af
landtmäterikåren m. m. Öfver dessa förslag hafva Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län afgifvit infordrade yttranden,
hvarefter landtmäteristyrelsen den 1 december 1905 inkommit med utlåtande
i anledning af hvad sålunda anförts. Därefter har förste landtmätaren
i Västerbottens län, H. J. Norrman, i egenskap af ordförande
vid ett år 1907 i Stockholm hållet sammanträde med förste landt-mätarne
i riket, den 10 maj 1907 ingifvit underdånig skrifvelse angående förbättrande
af bemälde tjänstemäns löneförmåner. Öfver samtliga dessa
framställningar har kungl. statskontoret den 18 juni 1907 afgifvit infordradt.
utlåtande. Och har Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss
den 20 juni 1907 uppdragit åt den för revision af skiftesstadgan och
därmed sammanhängande författningar tillsatta kommittén att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande. Därefter har chefen för jordbruksdepartementet
i skrifvelse till kommitténs ordförande den 7 oktober
1907 på angifna skäl anhållit, att kommittén måtte, så snart ske kunde,
afgifva utlåtande i berörda frågor.

Vid fullgörande af det sålunda erhållna uppdrag har kommittén
väl funnit, att vissa betänkligheter kunna yppas emot att redan nu,
då arbetet med lösandet af kommitténs hufvudsakliga uppgift ännu icke
framskridit så långt, att definitivt förslag till ändrad skifteslagstiftning
föreligger, afgifva utlåtande angående förslaget till omorganisation af
landtmäterikåren, helst vissa ändringar i skiftesstadgan i sammanhang
härmed blifvit ifrågasatta. Men å andra sidan hafva de olägenheter,
som följa af kårens nuvarande organisation, redan länge vant öfverklagade.
Då det nu föreliggande förslaget synes vara väl ägnadt att
af hjälpa dessa och tillika i sin mån befordra den utveckling till större

258

snabbhet, ändamålsenlighet, rättssäkerhet och billighet i skiftesförfarandet,
som man velat ernå genom ny skifteslagstiftning, har kommittén icke
ansett sig böra tillstyrka anstånd med kårens omorganisation, till dess
förslag till nya skiftesförfattningar föreligga. Kommittén har så mycket
mindre funnit tillfyllestgörande skäl för ett sådant dröjsmål, som de
särskilda önskemål beträffande ändringar i skiftesväsendet, hvilka hittills
under kommitténs arbete yppats, icke äro af den art, att de synas föranleda
några väsentliga ändringar i den organisation af landtmäterikåren,
som med föreliggande förslag afses.

Vid granskning af förslaget har kommittén därför väl i första
rummet sökt pröfva huruvida detsamma under nu bestående skiftesförhållanden,
fyller de kraf på förbättrad organisation af landtmäterikåren,
som gjort sig kännbara. Men tillika har kommittén ägnat uppmärksamhet
åt frågan, om den ifrågasatta organisationen kan lämpas efter
det antagliga innehållet i de förslag till nya skiftesförfattningar, som
i sin tid kunna framgå ur kommitténs hufvudsakliga arbete.

Från båda dessa synpunkter har kommittén funnit nu föreliggande
förslag i hufvudsakliga delar synnerligen behjärtansvärdt. De viktigaste
däri föreslagna ändringarne bestå dels däri, att förste landtmätarnes
ställning såsom förmän för de egentliga förrättningslandtmätarne och
föreståndare för landtmäterikontoren på ett verksamt sätt genomföres
samt att i sammanhang härmed dem betages rätt att befatta sig med
landtmäterigöromål för enskildas räkning; dels däri att länen skulle
indelas i landtmäteridistrikt, och i hvarje af dessa anställas en distriktslandtmätare,
som så långt hans tid medgåfve, skulle vara berättigad
att erhålla och pliktig att emottaga samtliga förordnanden, som gällde
landtmäteriförrättningar inom distriktet; och dels däri att lindring i
skifteskostnaderna skulle beredas jordägarne på det sätt, att statsverket
tillhandahölle förrättningslandtmätarne aflöning, beräknad att åtminstone
till någon del lämna godtgörelse för deras arbeten för enskildas räkning.

Det första af dessa ändringsförslag har föranledts af erfarenheten
däraf, att en sakkunnig teknisk granskning af landtmätarnes förrättningar
erfordras för tillvaratagande af jordägarnes rätt och det allmännas
intressen. Fn sådan granskning kan ej lämpligen uppdragas åt annan
myndighet än förste landtmätaren i länet, som redan nu har att utöfva
en viss uppsikt öfver öfriga i länet arbetande landtmätare. Skall han
emellertid hafva tid att med noggrannhet och omsorg utöfva eu sådan
granskning och tillika kunna intaga en fullt opartisk ställning vid fullgörandet
af denna maktpåliggande uppgift, synes det, på sätt landt -

259

mäteristyrelsen ådagalagt, oundgängligen erforderligt, att lian ej vidare
får befatta nig med utförande af landtmäteriförrättningar åt enskilda,
samt att i sammanhang därmed tillräcklig aflöning beredes honom af
statsmedel.

Kommittén anser för sin del, att redan medvetandet, att förrättuingarne
komme att undergå en så beskaffad granskning, skulle hos
förrättningsmännen skärpa bemödandet att noggrant och omtänksamt
utföra de dem anförtrodda arbeten. Såväl härigenom som genom den
ökade utsikten, att möjligen förelupna fel blefve rättade, skulle granskningen
tvifvelsutan lända till skiftesväsendets fullkomnande. Med hänsyn
härtill finner kommittén det kunna ifrågasättas, huruvida icke i
motsats mot hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, denna granskning
borde utsträckas jämväl till sådana landtmäteriförrättningar, som icke
för sin giltighet fordra fastställelse. Då granskningen helt visst i många
fall ej skulle kunna fullbordas, innan förrättningen vunnit laga kraft,
skulle väl i åtskilliga af dessa fall rättelse ej i vanlig ordning kunna
vinnas i därvid möjligen upptäckta fel. Men af skäl kommittén redan
anfört skulle granskningen i allt fall icke sakna betydelse.

På ofvan anförda och andra i ärendet framkomna skäl anser
kommittén det vara synnerligen viktigt, att den föreslagna ändringen
i förste landtmätarnes ställning genomföres. Den betänklighet häremot,
som kan härledas af tvekan om förste landtmätarnes göromål därefter
skulle särskild! i de smärre länen vara tillräckliga att bereda dem full
sysselsättning, söker landtmäteristyrelsen häfva genom att hänvisa till
andra för det allmänna betydelsefulla uppgifter, som lämpligen kunde
anförtros åt förste landtmätarne. Främst af dessa nämner styrelsen
med rätta förandet af ett fullständigt jordregister eller, om tiden härför
ännu icke anses vara inne, i allt fall en förteckning öfver fastställda
jordafsöndringar.

Det synes kommittén uppenbart, att man icke utan våda för rättssäkerheten
kan låta länge anstå med upprättandet af ett dylikt register.
Och huru än dess upprättande och förande anordnas, torde väl vara
otvifvelaktigt, att en hufvudsaklig del af arbetet därmed kommer att
öfverlämnas åt förste landtmätarne såsom föreståndare för landtmäterikontoren
i länen.

De skyldigheter, som enligt nu gällande och af landtmäteristyrelsen
föreslagna föreskrifter skulle åligga förste landtmätarne, angifvas af
styrelsen sålunda:

att ansvara för vården af länslandtmäterikontorens kartor och
handlingar;

260

att i regeln dagligen, men alltid å sista söckendagen i hvarje
vecka hålla landtmäterikontoret öppet och för en hvar tillgängligt samt
därvid gå sökande till hända med upplysningar;

att i vissa fall utlåna kontorets kartor och handlingar, däröfver
föra särskild bok och de utlånade kartorna och handlingarna i fall af
behof återfordra;

att till förvaring emottaga och kvittera samt enligt gifna föreskrifter
registrera alla af landtmätarne i länet upprättade konceptkartor
och handlingar;

att om konceptkartor och handlingar ej i rätt tid af landtmätarne
ingifvas, därom göra anmälan hos landtmäteristyrelsen;

att granska alla af landtmätarne i länet utfärdade arfvodesräkningar
och afgifva det utlåtande, hvartill granskningen gifvit anledning;

att hafva noggrann uppsikt öfver medhjälpare och elever och
göra anmälan hos landtmäteristyrelsen om tjänstefel, som af de andra
landtmätarne blifvit begångna;

att emottaga och granska deras och deras medhjälpares dagböcker
och arbetsförteckningar samt brefväxla med landtmätarne för nödiga
upplysningars och rättelsers vinnande;

att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteristyrelsen
afgifva mycket utförliga årsberättelser och statistiska sammandrag; att

afgifva yttranden i en mängd befordringsfrågor;
att utan lösen verkställa kopior af kartor och afskrifter af handlingar
som från landtmäterikontoren kunna erfordras för kronans räkning;

att utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning
verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda
räkning;

att såsom sakkunnige biträda ägodelningsrätter och andra domstolar
i länet;

att i en mängd fall afgifva utlåtanden till landtmäteristyrelsen och
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, däribland till stor omfattning
i frågor rörande fastställelse å jordafsöndringar; samt

att inrätta och föra ett fullständigt jordregister öfver alla afsöndringar,
som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställas.

Sedan förevarande framställning från landtmäteristyrelsen till
Eders Kungl. Maj:t inkom, har af särskilde kommitterade afgifvits för -

201

slug till förordning angående inrättande och förande af jordregister
öfver alla fastigheter på landsbygden. Öfver detta förslag har kommittén
haft att yttra sig och därvid i hufvudsak tillstyrkt förslaget. Skulle
eu lagstiftning, byggd på detta förslag, komma till stånd, blefve tvifvelsutan
det arbete, förste landtmätarne finge att utföra för jordregistrets
uppläggande och fortsatta förande, af den betydenhet, att de äfven i
de mindre länen blefve fullt sysselsatta af på dem ankommande ämbetsåligganden.
Skulle åter jordregisterfrågan, äfven i hvad den afser uppläggande
af förteckning å fastställda afsöndringar, under någon längre
tid förblifva olöst, torde det vara tvifvelaktigt huruvida under tiden
förste-landtmätar-tjänsterna i några af de mindre länen komma att gifva
sina innehafvare full sysselsättning. Det kan därför under denna förutsättning
måhända förtjäna tagas under öfvervägande om ej vissa län
kunna sammanslås till gemensamt förste-landtmätardistrikt. Uppenbart
är dock att, på sätt landtmäteristyrelsen framhållit, afsevärda olägenheter
såväl för allmänheten som för arbetet hos Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande däraf skulle uppstå. Och det kan väl ifrågasättas,
om ej dessa olägenheter äro af den allvarliga art, att tanken på en
sådan sammanslagning måste uppgifvas.

Såsom en följd af förslaget om förberedande granskning genom
förste landtmätaren af sådana landtmäteriförrättningar, som enligt lag
skola fastställas för att äga giltighet, har landtmäteristyrelsen hemställt
om ändring i 136 § skiftesstadgan. Det synes emellertid kommittén
önskvärdt, att för närvarande, i afvaktan på fullständig revision af
skifteslagstiftningen, endast de allra nödvändigaste ändringar i skiftesstadgan
genomföras. Det afsedda syftet torde jämväl utan sådan ändring
kunna vinnas, därest Eders Kungl. Maj:t åt landtmätare och ägodelningsrätternas
ordförande meddelar föreskrifter att iakttaga hvad
beträffande granskning af landtmäteriförrättningar vid besvär eller före
fastställelse föreslagits. På grund häraf får kommittén i underdånighet
afstyrka nämnda förslag till ändring i skiftesstadgan och hemställa, att
erforderliga föreskrifter för landtmätare och ägodelningsrätternas ordförande
måtte af Eders Kungl. Maj:t i berörda hänseende lämnas.

Hvad nu angår länens indelande i landtmäteridistrikt med rättighet
för distriktslandtmätare att i regel verkställa alla förrättningar inom
distriktet, innebär förslaget härutinnan ett försök att genomföra en
reform, som länge haft ifriga och öfvertygade förespråkare inom de
sakkunniges krets. Redan i underdånig skrifvelse den 22 december
1856 berörde dåvarande öfverdirektören för landtmäteriet de olägenheter,
som följde af det nu gällande sättet för meddelande af förord -

262

nanden å landtmäteriförättningar, samt framhöll de fördelar, som stode
att vinna genom länens indelning i vissa landtmäteridistrikt, hvart och
ett med sin landtmätare. Och i nu gällande landtmäteriinstruktion den
6 augusti 1864 16 § 2 mom. ställes i utsikt, att Kungl. Maj:t kunde
komma att på därom gjord framställning medgifva en sådan anordning.
Då detta skulle innebära upphäfvande af den jordägare i 13 § skiftesstadgan
medgifna rätt att i visst fall själfva välja förrättningsmän, är
det uppenbart, att man vid ifrågavarande uttalande utgick från den vid
denna tid gällande och tillämpade uppfattningen, att skiftesförfattningarne
hörde till den ekonomiska lagstiftning, som ankomme på Eders
Kung]. Maj:t utan medverkan af Riksdagen. En förändrad uppfattning
i detta stycke har emellertid därefter gjort sig gällande och vunnit sitt
slutgiltiga uttryck i ett af Eders Kungl. Maj:t den 29 juni 1883 meddeladt
lörklarande, af innehåll att, enär de väsentligaste delarne af
skiftesstadgan tillhörde allmänna lagen, fråga om ändring i denna stadga
skulle behandlas i den ordning, som vore föreskrifven för ändring af
civillag.

Det torde emellertid vara obestridligt, att olägenheterna af den
nuvarande ordningen för meddelande af landtmäteriförordnanden äro i
flera afseenden så kännbara, att de påkalla ändring af skiftesstadgan i
syfte att bereda rum för en annan ordning därutinnan.

Dessa olägenheter finner kommittén hufvudsakligen kunna sammanfattas
däri, att möjlighet icke finnes att tillse, att landtmäterigöromålen
blifva något så när jämnt fördelade mellan landtmätarne. I följd häraf
inträffar det icke sällan, att eu landtmätare erhåller flera uppdrag än
han ens med biträde af landtmäteriauskultanter och elever hinner att
med erforderlig skyndsamhet fullgöra. Att han ej afvisar en del af
dessa uppdrag, kan ej i högre grad läggas honom till last. Han kan
nämligen icke vara förvissad om, att lian,* äfven vid ett exemplariskt
utförande af de honom anförtrodda uppdrag, fortfarande skall komma
att åtnjuta det förtroende hos allmänheten, hvaraf hans bärgning beror.
Däraf föranledes han att, så länge sådan bjudes, mottaga de uppdrag,
som kunna för en tid framåt betrygga honom mot arbetslöshet och
bristande utkomst. Uppenbart är, att landtmäteriförrättningarnes utförande
och afsilande härigenom fördröjes till stort men för jordägare,
som alltid blifva lidande af det med skiftesexekutionen följande osäkerhetstillstånd.
Men ej nog härmed. De många uppdragens samlande
på en hand ger, enligt hvad erfarenheten visat, stundom anledning till
att landtmäteriförrättningar utföras på ett mindre omsorgsfullt sätt och
sålunda ej tillgodose enskildt och allmänt väl i den grad, som kunnat

2G3

och bort ske. Under tiden kun en annan landtmätare i länet, mahända
lika skicklig i sitt yrke men ej i besittning af samma förmåga att göra
sig af allmänheten känd, lida ''brist på arbete. Allvarliga invändningar
af principiell art kunna jämväl med skäl göras gällande emot en anordning,
som har till följd att landtmätaren redan vid början af eu
förrättning, som afser att lösa grannlaga rätts- och intressefragoi mellan
flera jordägare, står i tacksamhetsskuld till en af dem, för det lian
erhållit förrättningen och därmed tillfälle till utkomst, bär man än
hos honom förutsätta den karaktärsfasthet, att han icke däraf later sig
• förledas att gynna denne delägare pa de andras bekostnad, sa är redan
en ogrundad misstanke i det afseendet nog att i väsentlig grad förringa
hans° förmåga att i en för skiftet ändamålsenlig riktning inverka på
jordägarne i de många frågor, som det ankommer pa dem att afgöra
genom föreningar.

Emot det sätt, hvaruppå landtmäteristyrelsen sökt bäfva dessa
olägenheter och grundlägga en bättre ordning inom landtmäteriet, hafva
hufvudsakligen två anmärkningar under ärendets behandling framkommit.
Den ena utgår därifrån, att förslaget att upphäfva den enskilde jordägarens
rätt att i vissa fall själf välja förrättniugsman, ansetts innebära
ett ingrepp i den enskildes rätt att bestämma i sina egna angelägenheter.

Denna anmärkning torde nog vara uttryck för en ganska allmänt
gängse uppfattning. Och tvifvelsutan kan det understundom vara af
en viss vikt för jordägaren att äga vända sig till en landtmätare, för
hvilken han har särskildt förtroende, och kanske ännu mera att kunna
undgå att få ett skiftesärende handlagdt af en landtmätare, till hvilken
han ej har tilltro. Medgifvandet åt jordägare att välja landtmätare har
ock helt visst på sin tid varit nödvändigt för att minska allmogens
naturliga misstro och ovilja mot en så genomgripande och till sina
följder svåröfverskådlig förändring af jordbesittningsförhållandena, som
laga skiftet innebär. Detta misstroende torde emellertid numera hafva
förbytts i ett allmänt erkännande af att verkningarna af laga skiftet
varit till oskattbar nytta för landet och särskildt för dess jordbrukande
befolkning. Vid en‘ sådan förändring af den allmänna uppfattningen
synes det ej vara af nöden att, trots däraf härflytande ofvan påvisade
olägenheter, bibehålla en ordning för förordnande till landtmäteiiförrättningar,
som synes bättre stå tillsammans med förrättningsmannens
ställning vid det gamla storskiftesförfarandet, än enligt nu gällande
lagstiftning. Vid det förra låg nämligen afgörandet af så godt som
alla frågor beträffande skiftet i jordägarnes händer. Nu åter tillkommer
det landtmätaren att tillsammans med de gode männen under ämbets -

264

mannaansvar afgöra ett flertal af de viktigaste i skiftet ingående frågor.
Den trygghet mot att få skiftesförrättningen öfverlämnad till en mindre
lämplig landtmätare, som jordägarens inflytande på förordnande af förrättningsman
afsåg att bereda, är ock ofta mera skenbar än verklig
Jordägaren har nämligen till ledning för sitt val sällan en på erfarenhet
grundad uppfattning angående förrättningsmannens förmåga och noggrannhet.
Ofta låter han sig i stället ledas af hörsagor eller jämförelsevis
ogrundade tycken angående en landtmätares personliga egenskaper
och uppträdande, kanske i sådan a afseenden, som äro af föga betydelse
för hans ämbetsverksamhet.

Härtill kommer att, utom de redan antydda, äfven andra afsevärda
fördelar för jordägarne vore att vänta af den anordning, att
länen indelades i distrikt, försedda hvart med sin landtmätare, som vore
pliktig att vara bosatt inom distriktet å ort, som af Eders Kungl.
Maj.ts befallningshafvande godkännes. Landtmätarnes reseersättningar
skulle nedbringas. I den män förrättningarne öfvergå till att blifva
mindre hvar och eu till omfånget men flera till antalet, innebär detta
en allt större ekonomisk fördel för jordägarne. Härjämte torde det
vara till nytta för jordägarne att kunna utan långa och kostsamma
lesor personligen rådgöra med landtmätaren. Och denne skulle inom
sitt mera begränsade verksamhetsområde förvärfva en grundligare kännedom
om ortsförhållandena, som icke vore utan betydelse för förrättningarnes
ändamålsenliga och skyndsamma utförande.

Emot befarade olägenheter af, att jordägaren skulle sakna befogenhet
att själf utse förrättaingsman, komme helt visst ett synnerligen
kraftigt korrektiv att ligga i förste landtmätarnes tekniska granskning
af _ förrättningarne, om hvars stora betydelse kommittén ofvan
uttalat sig. Då distnktslandtmätarne skulle utnämnas af Eders Kungl.
Maj:t på förslag af landtmäteristyrelsen, innebure ju detta ock trygghet
för, att den vid den ifrågasatta organisationen oafvisliga fordran på ett
synnerligen omsorgsfullt urval vid besättandet af dessa viktiga platser
blefve väl tillgodosedd.

För att undanrödja det hinder mot länens indelning i vissa landtmäteridistrikt,
som möter i nuvarande lydelsen af 13 § skiftesstadgan,
hemställer landtmäteristyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta
och för Riksdagen till antagande framlägga förslag till tillägg till
nämnda lagrum. I denna hemställan får kommittén på ofvan angifna
skäl i underdånighet instämma.

Den andra . anmärkningen mot länens indelning i landtmäteridistrikt
utgår därifrån, att en någorlunda jämn tillgång på landtmäteri -

265

göromål icke skulle kunna beräknas. Kommittén håller dock 1''öre, att
med stöd af vunna erfarenheter indelningen skulle kunna i det afseendet
på ett i allmänhet tillfredsställande sätt verkställas. Erforderlig omregleriug
skulle ju ock enligt landtmäteristyrelsens förslag kunna verkställas
på det sätt, att distrikt, där göromålen förminskades, sammanslogos
med ett eller flera angränsande distrikt, under det att distrikt, där ett
motsatt förhållande inträdde, kunde delas. Med denna möjlighet till
framtida omregleringar har kommittén icke något att erinra emot att
distrikten, på sätt föreslagits, bestämmas till 120.

L andt in äter i styrelsen anser emellertid, att landtmäterigöromålen iriket
icke kunna ombesörjas af detta antal förrättningslandtmätare, utan
hemställer, att jämte distriktslandtmätarne skola anställas 60 extra landtmätare,
fördelade på de olika länen. På Eders Kungl. Majits befallningshafvande
skulle det ankomma att tillse, att distriktslandtmätarne icke
finge så många tjänstegöromål sig anförtrodda, att de icke kunde inom
behörig tid fullbordas och att, i sådant fall, efter förste landtmätarens
hörande, förordna någon extra landtmätare eller distriktslandtmätare,
som till äfventyrs saknade full sysselsättning i tjänsten.

Kommittén finner det möjligen kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida
nämnda antal extra landtmätare för närvarande är behöfligt. Antagligt
torde det väl vara, att det i framtiden skulle blifva erforderligt,
då skiftesärendenas antal redan nu visar tendens att ökas, samt ytterligare
ökning lärer vara att vänta i följd af föreslagna lindringar i
skifteskostnaderna samt tilltagande benägenhet för bildande af småbruk.
Lämpligast torde emellertid vara, om extra landtmätare tillsättas i mån
af det växlande behofvet på sätt nu äger rum med förordnande af vice
kommissionslandtmätare.

I fråga om de extra landtmätarnes ställning synes en viss oklarhet
råda i det föreliggande förslaget, särskildt beträffande frågan huruvida
de skola anställas i vissa extra landtmätaredistrikt eller jämte någon
distriktslandtmätare tjänstgöra inom dennes distrikt eller slutligen vara
anställda inom länet med skyldighet att tjänstgöra, hvarhelst behof af
ytterligare arbetskrafter yppar sig. Det synes kommittén, som skulle
någon allmängiltig regel i detta afseende knappast kunna uppställas.

I de trakter, där flera byar ännu återstå att skifta, eller af andra skäl
många och vidlyftiga landtmäteriförrättningar äro att förutse, torde
lämpligast vara att extra landtmätarne förläggas inom vissa distrikt.
Där åter det egentliga skiftesvei''ket är afslutadt och allenast smärre
landtmäteriförrättningar i olika trakter af länet till ungefär lika antal
och beskaffenhet äro att vänta, torde svårighet möta att bestämma om 34 -

266

rådet för extra landtmätarnes tjänstgöring på annat sätt, än att det må
ankomma på Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att tilldela dem
förordnanden, hvar inom länet behof därtill yppar sig. Lämpligast torde
därför vara, att det öfverlämnas åt landtmäteristyrelsen att efter Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes hörande lämna erforderliga föreskrifter
om extra landtmätarnes verksamhetsområden och fördelninginom
de olika länen. Dock synes böra stadgas, att jordägare icke i
något fall må betungas med ersättning till extra landtmätare för längre
resa än från den i förrättningsmannens väg till förrättningsstället närmast
* liggande distriktsgränsen.

Beträffande de föreskrifter landtmäteristyrelsen förutsatt, att Eders
Kungl. Maj:t skulle meddela till iakttagande vid distriktsindelningen
och under öfvergången till denna organisation, liar kommittén icke annat
att erinra, än att det, på de af förste landtmätaren i Kopparbergs län
anförda, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet biträdda
grunder, synes kommittén önskvärdt och möjligt, att organisationen
genomföres i nämnda län på samma gång som i öfriga delar af landet.
Den undantagsställning i skiftesafseende, som sedan gammalt tillerkänts
Kopparbergs län, har nämligen enligt kommitténs uppfattning ingalunda
i alla afseenden varit till fromma för länets jordbesittningsförhållanden.

Då förordnande å landtmäteriförrättning enligt förslaget skulle
såsom hittills meddelas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
torde föreskrift böra lämnas om sättet för Överklagande af nämnda
myndigheters beslut i sådant ärende. De skäl, som föranledt nu gällande
stadgande om att dylika besvär skola anföras hos Eders Kungl. Maj:t
i högsta domstolen, lära, därest den enskilde jordägarens rätt att välja
förrättningsman upphäfves, icke vidare äga giltighet. Det torde därför
under denna förutsättning lämpligast böra föreskrifvas, att klagan
öfver sådant beslut skall föras hos Eders Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet.

Landtmäteristyrelsens förslag, att lindring i kostnaderna skulle
beredas jordägarne på det sätt, att en del af ersättningen för landtmätarens
arbete godtgjordes honom af statsverket i form af lön åt
distriktslandtmät-are och af årligt arfvode åt extra landtmätare, finner
kommittén synnerligen belijärtans värdi. Näringslifvets kraf på stöd och
omvårdnad från statsmakternas sida blir i våra dagar allt mera erkändt.
Tager man därtill hänsyn till de stora fördelar, i form af ökad rättssäkerhet
i jordbesittningsförhållandeu och intensivare utnyttjande af
landets jordområde, som det allmänna har att vinna af ett väl ordnadt

2G7

skiftesväsende, torde man vara benägen att anse, att knappast något
annat sätt för statsunderstöd till jordbruket kan väntas bära så rika
frukter och föranleda så ringa betänkligheter, som en kraftigare medverkan
till en efter förefintliga behof lämpad delning och sammandragning
af de enskilda jordägarnes områden. Då härtill kommer, att
skiftesverket tillför staten ett värdefullt och i flera afseenden oumbärligt
material i kartor och ägobeskrifningar, synes hvarje tvekan om lämpligheten
af statens bidrag till lindring af de enskilda jordägarnes skifteskostnader
böra förfalla.

Landtmäteristyrelsens förslag, att detta bidrag skulle motsvara
omkring en tredjedel af de utgifter, som hittills från jordägarne utgått
i form af arfvode enligt taxa, synes kommittén vara väl afvägdt efter
de förhållanden, som i allmänhet råda inom landet. Vid bedömandet
häraf torde man uppmärksamma, att en ytterligare lindring af afsevärd
betydelse skulle, i händelse af distriktsindelningens genomförande, tillgodokomma
jordägarne genom minskning i reseersättningar åt landtmätarne.
I vissa delar af landet torde emellertid, vare sig i följd af
synnerligen låga jordvärden eller, såsom i Kopparbergs län i följd af
inägojordens af naturen spridda läge, brister i där gällande skifteslagstiftning
och allt för länge bibehållna egendomliga sedvänjor i afseende
på jordbesittningen, sådana förhållanden råda, att ett kraftigare ekonomiskt
understöd från statsverket torde vara påkalladt, därest befolkningen
skall blifva delaktig af fördelarne af ordnade skiftesförhållanden.
Då möjligen erforderliga åtgärder i detta syfte emellertid icke stå i
nödvändigt sammanhang med nu iörevaraude organisationsfråga, torde
kommittén framdeles vid fullgörande af sitt hufvudsakliga uppdrag få
tillfälle att återkomma härtill.

Emot förslaget, i hvad det afser de å jordägarne fallande landtmäterikostnadernas
förskotterande af statsverket och förmånsrätt för
statens på sådana förskott grundade fordringar, hafva betänkligheter
uttalats af flera af de myndigheter, som yttrat sig i ärendet. Kommittén
kan ej undgå att dela dessa betänkligheter och får sålunda hemställa,
att hvad landtmäteristyrelsen därutinnan föreslagit ej måtte vinna afseende.
Då emellertid i de af naturen mindre gynnade delarna af landet
och särskilt i gränstrakterna mot Finland vore önskligt, att lindring
kunde beredas jordägarne i skifteskostnaderna jämväl genom dessas fördelande
på en längre tid, synes detta mål lämpligen kunna vinnas på''
det sätt, att ett förslagsanslag ställes under statskontorets förvaltning
för beviljande af amortisabla skifteslån mot säkerhet, som kan af kontoret
godkännas.

268

I fråga om storleken af förste landtmätarnes löneförmåner biträder
kommittén hvad statskontoret därutinnan anfört. Jämväl distriktslandtmätarnes
och extra landtmätarnes tjänsteinkomster torde på grund af
ökade lefnadskostnader och med hänsyn till på andra områden genomförda
löneregleringar böra tillmätas något rikligare än i landtmäteristyrelsens
förslag skett. På grund af sin redan uttalade öfvertygelse
angående behofvet af lindring i skifteskostnaderna för jordägare
anser kommittén emellertid, i olikhet mot statskontoret och Eders Kung],
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, denna inkomstökning böra
beredas icke genom bibehållande af nu gällande taxa å arfvoden för
landtmäteriförrättningar utan genom någon höjning i de föreslagna
lönerna för distriktslandtmätarne och årliga arfvodena för extra landtmätarne.

Landtmäteriauskultanternas ställning beröres ej i landtmäteristyrelsens
förslag. Kommittén har emellertid ansett, att svårighet kunde
komma att möta för landtmäterikårens rekrytering, därest den föreslagna
organisationen komine att leda till nedsättning i ersättningen för auskultanternas
göromål. För närvarande åtnjuta auskultanterna vanligen af
sina principaler en viss andel af arfvodet enligt taxan, växlande i olika
fall mellan hälften och tre fjärdedelar. Därmed beredes dem,i allmänhet
en årsinkomst af 2,000 till 3,000 kronor. Med den betydande nedsättning,
som nu föreslås i landtmäteritaxan, skulle af arfvodet för de
af medhjälparen verkställda göromålen föga eller intet återstå för principalen,
därest medhjälparen skulle bibehållas vid samma inkomster
som hittills. Då någon del af arfvodet emellertid torde komma att tagas
i anspråk såsom godtgörelse för principalens ledning, ansvar, granskning,
redovisning och öfvertagande af förekommande förluster, är det icke
osannolikt, att nedsättningen i taxan kommer att medföra eu minskning
i auskultanternas inkomster. Och om än en sådan i någon mån skulle
motvägas af de säkrare framtidsutsikter, som genom omorganisationen
komme att erbjudas auskultanterna, måste man dock sörja för att medhjälparnes
inkomster icke sjunka i den grad, att deras möjligheter att
bärga sig under den långa medhjälpartiden äfventyras. I sådant syfte
hemställer kommittén, att ett mindre arfvode, t. ex. 600 kronor om
året skulle af statsmedel* beredas en hvar af de 50 i tjänsten äldste
landtmäteriauskultanterna.

Förslaget till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
har ingifvits till Eders Kungl. Maj:t före utarbetandet af förslaget till
omorganisation af landtmäterikåren och till den i sammanhang därmed
föreslagna lindringen i jordägarnes skifteskostnader. I anledning af

269

den inbördes ordning, hvari dessa ärenden i landtrnäteristyrelsen behandlats,
har det inträffat, att taxeförslaget innebär eu förhöjning af
landtmätarnes arfvoden. Den tilltänkta lindringen i skifteskostnaderna
föreslås sedan skola genomföras genom eu nedsättning med omkring
40 procent af de föreslagna tarifferna. Redan af denna anledning har
det blifvit mindre lätt att öfverskåda verkningarna af de ifrågasatta
ändringarna i landtmäteritaxan. En fullständig omarbetning af taxan,
i syfte att åstadkomma en nedsättning af i medeltal omkring en tredjedel
i kostnaderna enligt nu gällande tariffer, torde därför vara att anbefalla.
Vid utarbetande af denna taxa synes ledning i många afseenden kunna
vinnas af den i taxeförslaget använda uppställningen af tarifferna för
de olika moment, som ingå i landtmäteriförrättningar. Möjligen torde
man genom att i högre grad, än i förslaget skett bryta med de grunder
för arfvodets beräknande, som äro gifna i nu gällande taxa, komma till
en högre grad af öfverskådlighet och lättfattlighet i arfvodesräkningarne,
än som med den nu föreslagna taxan kan ernås. Någon antydan om,
på hvad väg detta mål skulle bäst vinnas, är kommittén emellertid icke
beredd att lämna. Påpekas må blott, att den i taxeförslaget i sammanhang
med reseersättningar upptagna godtgörelsen för tidsförlust torde
böra nedsättas, i händelse förrättningslandtmätarne erhålla fast aflöning
från statsverket.

De remitterade handlingarne återställas härvid.

Stockholm den 29 oktober 1907.

Underdånigst:

G. RIBBING.

Carl Cederström.

1). Persson i Tällberg.

Ad. Wiklund.

Carl Grnbbström.

FÖRSLAG

TILL

FÖRNYAD TAXA PÅ ARFVODE FÖR LANDTMÄTERIFÖRRÄTTNINGAR

AFGIFVET DEN 14 DECEMBER 1907

KUNGL. LAND TMÄ TED ISTYRELSEN.

273

Till Konungen.

Uti skrifvelse den 5 sistlidne november bär herr statsrådet och
chefen för kungl. jordbruksdepartementet anbefallt landtmäteristjTelsen,
att, med särskilt iakttagande af största möjliga förenklingar i upp 35 -

274

ställning och arfvodesberäkning, utarbeta förslag till förnyad taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar.

I samband därmed har herr statsrådet till styrelsens chef uttalat
önskvärdheten af att taxeförslaget blefve så upprättadt, att arfvoden,
beräknade efter det sålunda uppgjorda förslaget, komme att uppgå till
ett belopp, som med en tredjedel understege, hvad som enligt nu gällande
land tm äteritaxa utgår.

Till åtlydnad af hvad landtmäteristyrelsen sålunda fått sin- förelag-dt,
får styrelsen härmed i underdånighet öfverlämna närlagda förslag till
landtmäteritaxa, åtföljdt af tvenne jämförelsetablåer jämte sammandrag
af sistnämnda handlingar; och tillåter sig styrelsen till upplysning angående
de hufvudgrunder, styrelsen vid förslagets utarbetande tillämpat,
i underdånighet anföra följande.

I likhet med föregående landtmäteritaxor upptager jämväl detta
förslag den till landtmätare utgående ersättning under trenne hufvndrubriker
nämligen: arfvoden, reseersättningar samt lösen för kartor och
handlingar.

Hvad först angår de till landtmätare utgående arfvoden, har landtmäteristyrelsen
vid uppgörande af förslaget vidhållit såsom liufvudprincip,
att de särskilda arfvodesposterna borde afvägas åtminstone
hufvudsakligen efter det arbete, de olika åtgärderna kräfva, och följaktligen
hvar för sig taxeras. Järnte det denna grundsats ovedersägligen
är öfverensstämmande med billighet och rättvisa, med för densamma
också den praktiska fördel att gifva en bestämd grund för arfvodets
utbetalande i de fall, där några - men icke alla arbetsåtgärder utförts
eller där de verkställts af olika förrättningsmän.

Landtmäteristyrelsen liar vid uppgörande af nu föreliggande taxeförslag
sökt att så vidt möjligt införa förenklade och för den stora
allmänheten mera lättfattliga och öfverskådliga bestämmelser. Genomförandet
af dessa förenklingar har i viss mån underlättats däraf, att
den till landtmätare efter taxa utgående ersättning hädanefter skulle
komma att utgöra endast en del af den honom tillkommande betalning
för verkställdt arbete.

Genomgripande förenklingar hafva sålunda kunnat ske beträffande
samtliga i taxan förekommande tariffer och hafva därigenom åstadkommits,
att priset per ägofigur eller eventuellt ägolott numera kan
erhållas direkt ur vederbörande tariff utan den omständliga sortering
af ägofigurer och den tidsödande och för allmänheten svårfattliga interpolation
af öretal, som vid tillämpning af nu gällande taxa förekommer.

275

Styrelsen lmr äfven verkställt utredning- om möjligheten af ännu
längre gående förenklingar, men därvid funnit, att allt för få och summariska
bestämmelser i taxan skulle kunna medföra, att vederbörande
jordägare komme att drabbas ojämt af de med landtmäteri förrättningar
förenade kostnader. Landets stora utsträckning och den stora olikheten
i naturförhållandena inverka nämligen i sfi hög grad på landtmäteriarbetenas
beskaffenhet, att taxan, om densamma ej skall verka allt för
ojämt, bör så vidt möjligt vara afpassad efter olika ortförhållanden.

För upprättande af karta med beskrifning »ifver lägenhet, som
tillkommit genom jordafsöndriug, hafva uti förslaget intagits enkla taxebestämmelser,
hvarigenom arfvodet i regeln skulle komma att utgå med
ett belopp af endast 10 kronor.

Vid verkställande af den äskade nedsättningen af nu gällande
landtmäteritaxa har landtmäteristyrelsen haft två utvägar att välja.
Den skenbart enklaste utvägen hade därvid varit, att med matematisk
noggrannhet nedsätta hvarje i nu gällande taxa förekommande pris.
Genom ett dylikt förfaringssätt blefve taxan dock ej förenklad utan
snarare tvärtom, i det att en mängd brutna öretal därigenom komme
att träda i stället för de i taxan nu förekommande hela öretal. Därtill
kommer, att de i taxan upptagna tariffer, livilka för den enskilde torde
Arara mest svårfattliga, härvid skulle komma att bibehållas vid förutvarande
uppställning. Den andra utvägen, som stått landtmäteristyrelsen
till buds vid verkställandet af ifrågavarande nedsättning, har varit den,
att låta den äskade nedsättningen komma till stånd beträffande de största
och i en arfvodesräkning vanligast förekommande arfvodesposter, under
det att några smärre lämnades orubbade. Landtmäteristyrelsen har valt
sistnämnda utväg, då styrelsen ansett det vara tillfyllest, om ett förslag
komme till stånd, som i genomsnitt gåfve en nedsättning med en tredjedel
af de landtmäteriarfvoden, som för förrättningar i allmänhet utgå
enligt nu gällande taxa. Landtmäteristyrelsen har haft så mycket större
skäl att välja sistnämnda utväg, som förenklingar i taxans uppställning
härigenom möjliggjordes, på samma gång som vissa ojämnheter, som
vidlåda nu gällande landtmäteritaxa, därigenom kunde blifva undanröjda.

Såsom landtmäteristyrelsen redan vid afgifvande! af 1902 års
taxeförslag i underdånighet framhållit, äro nämligen bestämmelserna i
nu gällande taxa ej väl afvägda i förhållande till de särskilda göromålens
arbetsvärde. A id uppgörandet af nu ifrågavarande taxeförslag
liar landtmäteristyrelsen sålunda ansett sig böra taga hänsyn till sistberörda
förhållanden och har detta skett på det sätt, att vissa arfvoden

276

bibehållits vid nu utgående belopp, under det att andra arfvoden sänkts
med väsentligt mer än den ifrågasatta tredjedelen. Sistnämnda fruhållande
äger ruin beträffande de på det hela så betydande arfvodesposterna
för mätning, gradering och delning, på Indika sänkningen uti
anförda exempel i genomsnitt belöper sig till respektive 36,3 5, 36,8 5
och 39,5 0 procent. På af verkställd utredning framgår, att sistnämnda
arfvodesposter, Indika därjämte äro de vanligast förekommande posterna
i eu landtmätares arfvodesräkning, i allmänhet utgöra sammanlagdt
omkring 81 procent af landtmätaren tillkommande arfvode för en landtmäteriforrättning
samt då härtill kommer, att af de återstående arfvodesposterna
i det närmaste hälften bli hvit sänkta med i genomsnitt 32
procent, svnes det vara tydligt, att de gjorda nedsättningarna belöpa
sig till minst 33,3 procent eller 13 af landtmäteriarfvodena, utan att
behöfva utsträckas till hvarje särskild detalj af gällande taxa. Gifvetvis
medför dock såväl sistberörda förhållande som i synnerhet den omständigheten
att taxan blifvit afsevärdt förenklad, att nedsättningarna
beträffande en viss förrättning ej alltid motsvara nedsättning med en
tredjedel af hvad enligt nu gällande taxa utgår. Landtmäteristyrelsen
tillåter sig i samband härmed i underdånighet framhålla, att sänkningen
i de fall, där mätning, gradering och delning ingå såsom hufvudsakliga
poster i en arfvodesräkning, blifver ej obetydligt större än den ifrågasatta
tredjedelen. Att delningsarfvodet därvid kommit att blifva föremål
för en särskild! stor nedsättning, kommer sig däraf, att delningsarbetet
ofta kan verkställas i landtmätarens hemvist och att till
följd häraf arfvodet för detsamma bättre än andra kan bära en nedsättning.

Hvad beträffar de till landtmätarna utgående reseersättningar, så
hafva bestämmelserna för desammas beräknande i hufvudsak bibehållits
vid nuvarande lydelse. 1 samband härmed tillåter sig styrelsen i underdånighet
framhålla, att, på grund af de i taxan förekommande inskränkningar
beträffande resornas antal, landtmätarna ej härigenom
beredas ersättning för mer än det minsta möjliga antal resor till och
från förrättningsstället, under det att i regeln ytterligare resor måste
af dem företagas, för Indika sistnämnda någon ersättning ej alls utgår.
Kommer den föreslagna distriktsindelningen till stånd, blifva dock sistberörda
kostnader af mindre betydelse för landtmätarna, emedan resornas
längd därigenom komma att i regeln minskas högst ansenligt. För
rikets jordägare kommer emellertid distriktsindelningen att medföra en
högst betydlig nedsättning i kostnaden för landtmätares förrättnings -

resor, eu minskning, som i genomsnitt muste anses uppgå till minst
eu tredjedel af nu utgående belopp.

Beträffande lösen för kartor och handlingar hafva förutvarande
bestämmelser likaledes bibehållits i det närmaste oförändrade. Anledningen
härtill har varit, att denna lösen redan nu är så låg, att
densamma i och för sig ej tillför landtmätaren någon nämnvärd inkomst.
När härtill kommer, att landtmätarna, beträffande de uti 44 § af gällande
nådiga landtmäteriinstruktion den (i augusti 1864 omförmälda landtmäteriförrättningar,
äro skyldiga att utan ersättning verkställa publik
renovation af karta och beskrifning, torde giltiga skäl finnas för att
nämnda lösen bibehålies vid nu utgående belopp.

Den härvid fogade bilaga n:o 4 visar, att de vidtagna nedsättningarna
i genomsnitt medföra eu sänkning af arfvodet med en
tredjedel. Att denna sänkning är verklig och icke beroende på sammanträffände
omständigheter, framgår af de i bilagan n:o 3 för hvarje särskild
förrättning beräknade procenttal, och tillåter sig landtmäteri styrelsen att
såsom bevis härför i underdånighet framhålla, att nedsättningen i 40
fall af de 65, undersökningen omfattat, öfverstiger 33,3 procent.

I de uti bifogade tabellbilagor upptagna exempel, Indika tillsammans
äro af den omfattning, att de motsvara omkring en sjättedel af
det belopp, som af samtliga ländtmätare under ett års tid i medeltal
påförts rikets jordägare för verkställda landtmäteriförrättningar, har i
genomsnitt en sänkning ägt rum af 33,3 4 procent. 5led framhållande
af detta resultat anser sig styrelsen således hafva fullgjort det styrelsen
gifna uppdrag i fråga om den gällande landtmäteritaxans förenkling
och sänkning.

Genom remiss den 14 nästlidne november har herr statsrådet och
chefen för kungl. jordbruksdepartementet anmodat landtmäteristyrelsen,
att, i samband med ofvan omförmälda förslag till landtmäteritaxa, yttra
sig äfven öfver en af Arjepluogs kommun hos Eders Kungl. Maj:t gjord
framställning i fråga om nedbringande af kostnaderna för ägostyckning
och jordafsöndring, och får landtmäteristyrelsen i anledning häraf med
återställande af de remitterade handlingarna i underdånighet anföra
följande.

278

Till eu början tillåter sig- landtmäteristvrelsen i underdånighet
framhålla den väsentliga olikhet, som förefinnes emellan förfarandet vid
ägostyckning och vid jordafsöndring. År ägostyckning i fråga, måste
nämligen hela det hemman, hvarifrån en del skall afskiljas, i förrättningen
ingå. Kostnaderna för dylika förrättningar blifva till följd däraf
i det närmaste lika stora, vare sig större eller mindre del skall ifrån
stamhemmanet afskiljas.

Vid jordafsöndringsförrättningar däremot är det hufvudsakligen
den afsöndrade delen och dess storlek, som inverkar på ifrågavarande
kostnad.

Eu följd häraf är, att ägostyckningsförrättningar i regeln måste
blifva dyrare än jordafsöndringsförrättningar. Att ägostyckningsförrättningar
i vissa fall dragit förhållandevis höga kostnader, kan understundom
bero på, att jorddelning skett genom ägostyckning, där jordafsöndringsförfarandet
hellre bort komma till användning. Dylika fall
skulle knappast behöfva förekomma, därest af landtmäteristyrelsen föreslagen
organisation af landtmätarna med distriktsindelning blefve genomford,
enär vederbörande jordägare därigenom lättare komme i tillfälle,
att rådslå med landtmätaren, innan förordnande begärdes.

Vidare får landtmäteristyrelsen i underdånighet framhålla, att den
öfverklagade olägenheten rörande kostnaderna för ägostvckningar så till
vida synes hafva blifvit öfverdrifven, som exempel tagits från de mera
ovanliga fall, där förrättningsmannen tydligen haft ett tiotal mil landsväg
att färdas från sitt hem för att komma till förrättningsstället. Genom
den föreslagna distriktsindelningen skulle, såsom här ofvan blifvit framhållet,
jämväl denna olägenhet väsentligen minskas.

Om landtmätarna på sätt föreslagits blefve af staten aflönade och
taxan på deras a rf voden nedsattes i öfverensstämmelse med styrelsens
denna dag afgifna underdåniga förslag, skulle allmogens kostnader
för landtmäteriförrättningar af alla slag nedbringas så betydligt, att
enligt styrelsens mening öfverklagade missförhållanden därmed skulle
bortfalla.

Er sitt underdåniga förslag till nedsatt landtmäteritaxa tillåter sig
styrelsen särskild! framhålla det billiga arfvodet för jordafsöndringsförrättningar.
Att utgifterna för sådana förrättningar i allt fall på
grund af dryga resekostnader någon gång skulle kunna ställa sig oproportionerligt
höga i förhållande till värdet af den fastighet förrättningsåtgärden
afsåge, är likväl att förutse, och får landtmäteristyrelsen med
hänsyn därtill till Eders Kung], Mapts nådiga bepröfvande hemställa,

279

huruvida icke för befrämjandet af den viktiga angelägenhet, som egnahemssträfvandena
innebära, staten kunde finnas villig att bidraga till
gäldande af resekostnaderna för dylika landtmäteriförrättningar.
Stockholm den 14 december 1907.

Underdånigst:

e. f.

E. K. Lång ström.

H. 11H OD IN.

281

Underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för
landtmäteriförrättningar.

1 §•

1 mom. Vid ägoskifte eller annan tjänsteförrältning, som landtmätare
verkställer, skall han erhålla reseersättning och arfvode för förrättningen
samt lösen för karta och handlingar enligt här nedan gifna
bestämmelser.

2 mom. För medhjälpare, som landtmätare begagnar till biträde
vid förrättning, må, utom reseersättning enligt 3 § och arfvode efter
hvad i 17 § sägs, arfvode eller ersättning, under hvilken förevändning
som helst, jordägare icke påföras, utan skall betalning för sådant
biträde anses inbegripen i hvad landtmätare i ett för allt för förrättningen
åtnjuter.

2 §•

För resa till och från förrättningsstället njute landtmätare ersättning,
för resekostnad enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,
hvars bestämmelser härutinnan lända till efterrättelse, samt för kost och
tidsspillan, efter vägens längd, med 12 öre för kilometer vid resa med
skjuts och med 4 Öre för kilometer vid resa på ångfartyg eller järnväg.
Ersättningen beräknas i allmänhet från landtmätarens hemvist
och dit åter, men, när landtmätare skall å tjänstens vägnar, på vederbörande
myndighets kallelse, infinna sig såsom biträde vid domstol,
skattläggning eller dylikt och han är med tjänstegöromål utom sitt
hemvist sysselsatt, från den ort, å hvilken han befinner sig och dit åter;
allt med iakttagande att, om landtmätare har sitt hemvist eller är med
tjänstegöromål sysselsatt utom det distrikt, där han är anställd, ersättningen
beräknas från den i landtmätarens väg förrättningsstället närmast
liggande distriktsgränsen och dit åter.

Lägsta ersättning för kost och tidsspillan under resa utgar med
två kronor.

282

3 §•

1 mom. Medhjälpare njute reseersättning lika med landtmätare,
såsom i 2 § sägs, dock att ersättningen för resekostnad utgår efter
resei''eglementets femte klass och att denna ersättning likasom ersättningen
för kost och tidsspillan ej får påföras för större väglängd än
landtmätaren enligt 2 § äger beräkna.

2 mom. Ej må landtmätare för annan förrättning än den, som
upptager minst åtta månaders arbete för en person, beräkna reseersättning
för mera än eu medhjälpare, ändå att flere medhafvas.

3 mom. Vid förrättning af så inskränkt omfattning, att den af
en person på till och med sex dagar kan verkställas, må jordägare med
rese- eller annan ersättning till medhälpare icke betungas, ändå att
sådan medföljer.

4 §•

1 mom. År landtmäteriförrättning så vidlyftig, att den med oafbrutet
arbete icke kan på ett år, under därtill tjänlig tid, afslutas,
njute landtmätare reseersättning, efter hvad i 2 och 3 §§ bestämmes,
en gång om året, så länge förrättningen på sådant sätt fortvarar.

2 mom. Finnes det nödigt eller medförande besparing af skog
eller handtlangning och kostnader att afbryta ägomätning, för att densamma,
hvad angår skogbevuxna sjöstränder, öar, holmar eller större
sjöar, kärr eller mossar, på is fortsätta, och måste särskilda resor fördenskull
företagas, vare landtmätare till ersättning för densamma berättigad.
Varder förrättningen eljest utan landtmätares vållande uppskjuten,
vare ock då landtmätare, när han på förrättningsstället åter
skall sig infinna, till reseersättning berättigad. År däremot landtmätare
till uppskofvet vållande, eller uppskjuter han börjad förrättning för att
annorstädes än å förrättningsstället, densamma fortsätta, eller utsätter
han, utan jordägares egen begäran, förrättning på sådan årstid, att
marken till dess företagande icke finnes tjänlig, och förrättningen därför
måste uppskjutas; äge i dessa fall ingen reseersättning rum.

3 mom. Uppskjutes landtmäteriförrättning därföre att tvist mellan
jordägare uppstår, huruvida densamma må äga rum, eller därför att
den eljest måste vederbörande myndighets pröfning underställas, eller
därför att jordägare under slåtter- och skördetiderna icke vilja nödig
handtlangning för landtmätare utgöra; äge landtmätare rätt att af den

283

eller dem, som obehörigen föranledt uppskofvet, eller, diir ingen särskild
delägare uppskofvet sålunda vållat, af dem alla gemensamt erhålla,
förutom reseersättning, jämväl godtgörelse för den af uppskofvet vållade
tidsspillan efter dagberäkning enligt 17 § för den tid, uppskofvet varar,
dock icke för längre tid än två dagar. Till enahanda ersättning vare
landtmätare berättigad, om jordägare återkallar begäran om förrättning
senare än fjorton dagar'' före kungjord sammanträdesdag, eller om
förrättning, sedan den börjad bli fvit, utan landtmätares vållande inställes.
I alla dessa fall äge dock någon ersättning för nyss omförmälda tidsspillan
icke rum, om landtmätare under tiden varit sysselsatt med
annat landtmäterigöromål.

5 §•

1 mom. Vid alla landtmäteriförrättningar må det bero af landtmätare
att själf förskaffa sig kost och husrum, endera eller bägge. Vill
han det ej, åligge det jordägare att på tillsägelse anskaffa så val tjänligt
husrum, hvartill räknas uppassning, ljus och värme, säng och sängkläder,
som ock god husmanskonst, ej blott för landtmätare, utan
äfven för medhjälpare och elev, då sådana medhafvas; och betale landtmätare
för husrum 60 öre samt för kost 1 krona 90 öre för hvarje
person om dagen, hvilken betalning å landtmäteriarfvodet afräknas.

6 §•

1 mom. Arfvode för ägors mätning utgår sålunda:

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1 : 4,000) med en efter
ägofigurernas medelareal lämpad afgift för hvarje ägofigur enligt följande
tariff:

284

Tariff 1.

Medelareal	i Öretal per figur	Medelareal	Öretal	per figur
för tomter, träd- gärdar, åker och cirkulationsj ord	för äng och od- lingsmark	för skogsmark och annan duglig mark	för tomter, träd-gårdar, åker och eirkulationsjord	för äng och od-lingsmark	1 för skogsmark och annan duglig mark
Öfver	0 t.	o. m.	2	ar	4	3	3	öfver 50 t. o. in.	55	ar	70	48	3(5
»	2	»	4	»	8	H	6	»	55 »	(50	»	75	51	38
	4	»	6		12	9	8	»	(50 »	65	»	80	54	41
»	6	»	8	»	15	12	10	»	65 »	70	»	84	57	43 !
»	8	»	10	»	19	14	12	»	70	80	»	91	<51	4(5
»	10	»	12	»	22	1(5	13	»	80 »	90	»	100		49 1
»	12	»	14	»	25	18	15	»	90 »	1	hkr	109	73	53 I
»	14	»	1(5	»	27	20	1(5	»	1 hkr »	1.20	»	122	80	58
»	lfi	»	18		30	22	18	»	1.20 » »	1.40		138	90	65
	18	»	20	»	33	24	19	»	1.40 » »	1.70	»	158	102	73
»	20	»	22	»	35	25	20		1.70 » »	2,_		180	11(5	81
	22	»	26	>	38	27	22	»	2.— » »	2.60	»	208	132	92
»	25	»	28	»	42	30	23	T>	2.6o » »	3.—		242	15(5	105
»	28	»	30	»	45	32	25		3.— » ........			290	181	122
	30	»	35	»	49	34	27		med tillägg för hvarje	hel
»	35	»	40	»	54	38	29	hektar därutöfver ..			50	30	20
»	40	»	45	»	(50	41	32
»	45		50		65	45	34

(Exempel. Om vederbörande beskrifning upptager 120 ägofigurer
åker med en sammanlagd areal af 90 hektar, utgör medelarealen per
figur TiV0TT=0,7 5 hektar eller 75 ar. Emot denna medelareal svarar enligt
tariffen ett pris af 91 öre per figur. Hela mätningsarfvodet blifver
alltså, därest åkerskalan användts vid mätningen, 120 ffån^er 91 eller
109 kronor 20 öre.)

Arfvode för mätning af impediment utgår efter samma tariff, som
arfvode för mätning af skogsmark; dock med den inskränkning att den
areal, som sjö, hafsfjärd eller vik innehåller öfver 500 hektar, ej ingår
vid beräkning af impedimenternas medelareal.

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1 : 2,000), må det här ofvan
bestämda arfvode höjas med V6;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1 : 8,000), skall det enligt
punkten a) utgående arfvode minskas med V5;

285

d) när kartan är upprättad i större skala än 1 : 2,000 eller mindre
skala än 1 : 8,000, skall mätningsarfvodet utgå efter dagberäkning
enligt 17 §.

2 mom. Landtmätare vare skyldig att för mätningsarfvodet verkställa
mätningen, upprätta konceptkarta i fullständigt skick, densamma
färglägga samt med ram, rubrik, kringskrifning, skala och norrstreck
förse, äfvensom uppsätta för mätningen erforderligt protokoll samt i
ägobeskrifningen införa ägofigurernas nummer, ägornas namn och fördelning
i särskilda ägoslag.

7 §•

1 mom. För gradering och för jordvärdering utgår arfvode med
y4 af hvad i 6 § 1 mom. punkten a) för mätning stadgadt är, utan
afseende å den skala, i hvilken mätningen skett.

För impediment eller sådant område, som ej blifvit till något
gradvärde upptaget, må arfvode för gradering ej fordras.

2 mom. För graderingsarfvodet skall landtmätaren urskilja inrösnings-
och afrösningsjorden, verkställa ägograderingen, uti ägobeskrifningen
införa uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet, gradtalet
och uppskattningsinnehållet samt det sistnämnda summera, äfvensom
uppsätta i samband med graderingen erforderliga protokoll och föreningar.

3 mom. Arfvode för uträkning af karta utgår lika för alla ägoslag,

a) när kartan är upprättad i åkerskalan (1 : 4,000), med ersättning
för hvarje ägofigur enligt tariff 2;

b) när kartan är upprättad i tomtskalan (1 : 2,000), med den i
punkten a) bestämda afgift fördubblad;

c) när kartan är upprättad i skogsskalan (1 : 8,000) eller i skala
1 : 16,000 eller 1 : 20,000, med den i punkten a) bestämda afgift förminskad
med respektive 4/i0, 6 jo eller Vio -

286

Tariff 2.

			Med	e 1 a r e a 1		Öretal per figur
öfver	0	ar	t. O.	m. 5	ar ...........................	4
))	5	))	))	13	))	5
))	13	)>	))	19	» .........................	6
))	19	)>	»	29	)) ..........................	7
))	29	))	))	37	)) ...........................	8
)>	37	»	))	50	» .........................	9
»	50	»	)>	60	» ...........................	10
»	60	i)	)>	76	, .........................	11
»	76	»	»	90	» ................	12
)) ))	90 1.10	» hektar	)) )>	1.10 1.30	hektar .................... » ..................	13 1 14
))	1.30		»	1.5 5	» .............	15
»		»	))	1.80	» ....................	16 i
»	1.80	»	))	2.15	)> ..................	17
»	2.1 5	)>		2.50	))	18
»	2.50	»	»	3.oo	» .....................	19
)>	3	))			21
med	tillägg för hvarje	hel hektar därutöfver ............	3

4 mom. År kartan upprättad i större skala än 1 : 2,000 eller
mindre skala än 1: 20,000, skall uträkningsarfvodet utgå efter dagberäkning
enligt 17 §.

5 mom. För det här ofvan bestämda uträkningsarfvode skall arealen
uträknas och kontrolleras, ägofigurernas och, där ägogradering eller
jordvärdering skett, graderings- eller jordvärderingsfigurernas nummer
tecknas å kartan, samt en i afseende å arealen fullständig ägobeskrifning
med därtill hörande sammandrag upprättas och summeras.

6 mom. Arfvode för upprättande och summering af Imfdeförteckning,
upptagande de tegar och ägostycken, som hvar och en delägare eller
skifteslaget samfälldt innehar, utgår för de härför nödiga samman -

287

träden med delägare, efter dagberäkning enligt 17 §, samt för hvarje
påbörjad sida, som förteckningen med dess sammandrag upptager,
med 50 öre.

8 §•

1 mom. Delningsarfvode skall för hvarje ägolott, som särskildt
utbrytes, utgå:

dels efter ägolottens areal af inrösnings- och afrösningsjord enligt
tariff 3;

dels ock med 6 öre för hvarje inom ägolotten befintlig ägo figur,
impedimentfigurerna häruti inberäknade.

Tariff 3.

	Agolottens areal			Ersättning då mot-stående areal ut-göres af		Ägolottens areal		Ersättning då Stående areal göres af	mot- ut-
inrös- ningsjord	afrös- ningsjord	inrös- \| afrös-ningsjord ningsjord
Kr.	öre	Kr.	öre	Kr.	öre	Kr.	öre 1
öfver	0	ar t.	o. m.	25	ar	1	50	1		öfver	60 t.	o. ni.	80 hektar	37		21
	25			50	»	2	50	l	70		80	»	100	»	43	_	24	— :
»	SO	>		1 hektar	3	40	2	—	»	100	»	120	»	47	_	26	_.
»	1 nektar	»	2	*	4	50	2	60	»	120	»	140		52	_	28	__i
»	2	»	»	4	»	6	SO	3	50	»	140	»	170	»	57	__	31	—
»	4	»	»	6	»	8	no	4	60	»	170	»	200	»	63	—	35	— :
»	6	»	»	8		10	30	5	70		200	»	250	»	71	__	39	—
»	8	V	»	10	»	12	—	6	60	»	250	»	300	»	79	_	43	_ i
»	10	»	»	13	»	13	70	7	SO	»	300	»	400	»	91	—	49
»	13	>	»	16		15	60	8	60	»	400	»	600	»	no	—	59	_•
»	16	»		20		17	50	9	80	»	600	»	800	»	130	—	71	— \|
»	20	»	»	25	»	19	70	11	20	»	800	»	1.000	»	150	—	83	—
»	25	»	»	30	»	22	—	12	60	»	1.000 hektar .			164	—	90	—
»	30		»	40	»	25	—	14	50	med tillägg för hvarje helt hundra-
»	40	»	»	50	»	29	—	16	60	tal hektar därutöfver ....		6	—	4	— :
	50	»		60	»	32	—	18	—									1

2 mom. Delningsarfvode för utläggande af samfällda undantag
utgår efter den i 1 mom. stadgade grund; och skola därvid alla sådana
undantag tillsammans räknas såsom en ägolott.

288

Med ägolott menas sammanfattningen af alla de skiften, hvilka
tilläggas hvarje hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller lägenhet,
som särskilt utbrytes.

3 mom. Genom delningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd
för sammanträden med delägare, uppsättande af föreningar och protokoll,
utom de i 6 och 7 §§ omnämnda, provisionel! plan till skiftet och
dess utvisande på marken, alla till skiftet hörande grunders bestämmande,
skiftenas uträkning och utläggning på kartan samt upprättande af delningsbeskrifningen
och sammandrag efter skiftet.

9 §•

1 mom. Vid beräkning af de i 6, 7 och 8 §§ stadgade arfvoden,
hvaruti inbegripes ersättning för så kallade berednings-, konnekterings-,
uppritnings- och delningsdagar äfvensom godtgörelse för skrif- och ritmaterialier
till koncepthandlingar och kartor, iakttages vidare:

l:o) Med ägofigur förstås hvar och en å karta upptagen, inom
vissa linjer eller afprickningar innesluten areal, som blifVit bestämd,
i fråga om tillämpning af 6 och 7 §§, genom mätning eller gradering
samt, i fråga om tillämpning af 8 §, jämväl genom styckning medelst
skifteslinjer; och böra således ägofigurernas areal och antal beräknas i
de båda förstnämnda fallen enligt ägo- eller häfdebeskrifningens samt i
sistnämnda fallet enligt delningsbeskrifningens innehåll; skolande de
ägofigurer, hvilka gränsa intill hvarandra och blifvit till samma gradvärde
uppskattade, men ej äro åtskilda genom sådana föremål på marken
som väg, stängsel, dike eller vattendrag, eller genom häfdegränser eller
gräns emellan skilda ägoslag m. in. djdikt, vid arfvodets beräkning
såsom en anses.

2:o) Då vid affattning af skog och utmark de därinom belägna
inägor endast till yttre gränserna afmätas, må arfvode för samma inägor
icke till högre belopp åtnjutas än som för afrösningsjord är stadgadt.
För torfmosse, då sådan mellan delägarna skiftas, beräknas
graderiugs- och delningsarfvode efter dagberäkning enligt 17 §.

3:o) Om skifte vid det sammanträde, då provisionel! plan till skiftesläggning
för delägarna utvisas, återkallas eller eljest alldeles inställes,
må endast hälften af delningsarfvodet tillgodonjutas.

4:o) När delning efter areal äger rum, må endast hälft delningsarfvode
påföras.

2 mom. Då förut upprättad karta vid landtmäteriförrättning begagnas,
skall för densammas undersökning och nödiga rättelsers insättande
därå, äfvensom för granskning af uträkningen, betalning er -

289

läggas enligt 17 §. Om kartans kopiering eller ny uträkning erfordras,
godtgöres kopieringen efter 13 § och uträkningen efter 7 §, hvarmed
öfriga i 7 § 5 mom. uppräknade arbeten skola anses ersatta. Ej må
likväl landtmätaren sålunda tillkommande ersättning öfverstiga hvad för
ny kartas upprättande och uträkning bort gäldas.

10 §.

1 mom. A id ändring af verkställdt laga skifte, enligt domstols
beslut, utgår ersättning till landtmätaren för de åtgärder och besvär,
som af beslutet föranledas, sålunda:

a) för den uträkning, som i följd af föreskrifna rättelser i ägograderingen
kan erfordras, enligt den i 7 § utsatta grund;

b) för upprättande af ny ägobeskrifning i koncept, med 40 öre
för hvarje påbörjad sida och dessutom 2 öre för hvarje ägofigur, hvars
gradvärde blifvit ändradt;

c) för upprättandet af ny häfdeförteckning i koncept, med 40 öre
för hvarje påbörjad sida;

d) för bestämmande, genom uträkning, af de nya skifteslinjernas
läge å kartan, i allmänhet med delningsarfvode enligt 8 §, likväl beräknadt
endast för de rubbade skiftena, men, när skifteslinje mellan
nämnda skiften till någon del bibehålies, allenast med så stor anpart
af det sålunda beräknade delningsarfvodet, som belöper på den eller
de nya skifteslinjernas sammanräknade längd i förhållande till summan
af de nya och de bibehållna gränslinjerna omkring de rubbade skiftena;
skolande rubbade skiften, i fråga om bestämmandet af det i delningsarfvodét
ingående figurarfvode, tillsammans betraktas såsom ett nytt
delningsområde och figurarfvodet således utgå för hvarje inom detta
område befintlig ägofigur, dock ej sådan, som uppkommit genom styckning
medelst någon i följd af ändringen försvinnande skifteslinje;

e) för upprättande af ny delningsbeskrifning i koncept, med 40
öre för hvarje påbörjad sida, räknadt för de delar af beskrifningen,
som angå icke rubbade skiften; och galle såväl härvid, som vid beräkning
af ofvan nämnda ersättning för upprättande äf ny ägobeskrifning
och ny häfdeförteckning, hvad i 14 § om radernas antal och sifferkolumnernas
bredd stadgas; samt

f) för öfriga åtgärder, efter taxans särskilda bestämmelser.

2 mom. När verkställdt skifte af annan anledning, än i föregående
mom. sagdt är, ändras, skola i samma mom. stadgade grunder
för ersättningens bestämmande i tillämpliga delar jämväl följas.

290

11 §•

1 mom. Vid förrättning- angående rågång emellan län, härad,
socknar eller särskilda skifteslag, till hvilken förrättning ej må räknas
rågångsrätning genom ägoutbyte, njute landtmätare, förutom reseersättning,
betalning:

a) för kungörelser och kallelser enligt hvad i 14 § sägs;

b) för de dagar, som åtgå till sammanträden med rågrannar,
enligt 17 §;

c) för mätning och kartläggning af råskillnads- eller tvistelinjer,
när sådana äro räta, med 2 kronor, men när de följa bäckar, strömmar,
sjöstränder eller krokiga gärdesgårdar eller ock omgifvas af skog, med
4 kronor för hvarje kilometer; dock att arfvodet efter denna punkt ej
må beräknas i det fall, att marken å endera sidan skall afmätas och
därvid rågången eller tvistelinjerna å karta upptagas;

d) för utstakning af rågång i skoglös mark med 2 kronor och i
skogbeväxt mark med 4 kronor för hvarje kilometer; samt

e) för rörläggning och rösebeskrifnings upprättande, efter antalet
nedlagda laga rör, emellan län, härad och socknar med 2 kronor, samt
emellan byar och hemman med 60 öre för hvarje sådant rör; äfvensom
med 40 öre för hvarje i röse kringskolad utliggare, visare eller ledare,
som å karta utmärkes; men för råstenar, hvilka utan kringskolning
nedläggas, med endast 15 öre.

2 mom. För utstakning af skifteslinjer betalas, då sådan sker i
skoglös mark, 2 kronor och i skogbeväxt mark 4 kronor för hvarje
kilometer. Rörläggning af sådana linjer betalas med 40 öre för hvarje
råsten, som i ände- och brytningspunkter nedlägges samt med 15 öre
för hvarje sådan mindre sten eller träpåle, som enligt föreskriften i
104 § skiftesstadgan skall i hvarje linje finnas.

3 mom. För vägars .mätning betalas 1 krona 50 öre, för deras
gradering, med hvad därtill liörer, 3 kronor och för deras delning 3
kronor, allt för hvarje kilometer, dock att, när delning sker utau gradering,
af delningsarfvodet endast hälften erlägges. Dessutom betalas
för hvarje väglott, som å marken utmärkes, 40 öre. Varder vägen å
karta lagd, ökas mätningsarfvodet, om vägen går genom skoglös mark,
med 70 öre och, om den omgifves af skog, med 2 kronor för hvarje
kilometer; dock att, där vägen kartlägges på det sätt, att vägsträckan
endast med räta linjer utmärkes, mätningsarfvodet ökas med allenast
50 öre för hvarje kilometer; skolande i båda dessa fall såväl väglotterna
som broar, trummor, rågångar m. in. å karta utmärkas.

4 mom. För hägnaders mätning betalas 1 krona 50 öre, för deras
gradering, med hvad därtill liörer, 00 öre och för deras delning 2
kronor, allt för hvarje kilometer; dock att, när delning sker utan gradering,
af delningsarfvodet endast hälften erlägges, samt att, om delningen
verkställes efter förut befintlig karta, därå hägnadernas längd
uttages, mätningsarfvodet, minskas med 3/,. Dessutom betalas för hvarje
hägnadslott, som å marken särskildt utmärkes, 40 öre. Varder hägnaden
å karta lagd, ökas mätningsarfvodet, som om väg i näst föregående
moment sagdt är.

5 mom. Uti de i 2, 3 och 4 mom. af denna § stadgade arfvoden
är betalning för sammanträden med delägarne, äfvensom för protokolls
och beskrifningars författande i koncept, jämväl inbegripen.

6 mom. För upprättandet af karta med beskrifning öfver afsöndrad
lägenhet äge landtmätare undfå arfvode med 10 kronor. Erfordras
vidlyftigare mätnings- eller utredningsgöromål, än som under en förrättningsdag
hinna utföras, njute landtmätare härför ersättning med
det i 17 § stadgade dagarfvode.

12 §.

Vid ägostyckning utgår till landtmätaren, förutom reseersättning,
betalning enligt följande bestämmelser:

Do) Då i fråga om gränserna omkring ägor, som skola styckas,
erfordras åtgärd, hvarom i 45 och följande §§ af 5 kap." skiftesstadgan
lörmäles, njute landtmätare därför betalning enligt de grunder, som
gälla i fråga om ersättning för förrättning angående rågång mellan
särskilda skifteslag.

2:6) Då för utmärkande å karta af skillnadslinjerna mellan de
särskilda hemmanslotternas ägoområden eller af gränserna för mark,
som undantages för gemensamt behof eller eljest afsättes såsom för de
särskilda hemmanslotterna gemensam, mätning sker af dessa skillnadslinjer
eller gränser, utgår arfvode för mätningen enligt den i 11 § 1
mom. c) stadgade grund; dock att för mätning af gränserna för mark,
som undantages för väg eller dike, arfvodet minskas med hälften och
att särskildt arfvode för mätning, som i denna punkt afses, icke må
beräknas i det fall, att fullständig karta öfver hemmanet upprättas.

3:o) Styckningsarfvode skall utgå dels för hvarje skifte, som till
hemmanslott lägges, dels ock för hvarje väg, dike eller annat för
gemensamt behof undantaget eller eljest för de särskilda hemmanslotterna
gemensamt afsatt område, som särskildt uträknas och beskrifves, efter
dess areal, enligt tariff 4.

292

Tariff 4.

•		A i	e a 1		Ersättning
					Kr.	öre
öfver 0	t. o. m.	50	ar ......................	1
»	50		1	hektar ................	1	30
»	1	»	2	» ...............	1	60
	2	»	3	» ...............	1	90
»	3	)) **	5	»	Q U	40
»	5	»	7	» .................	3
»	7-	»	10	»	3	60
	10	»	15	» .................	4	60
»	15		20	» ................	5	50
)>	20	»	30	» .................	7	—
»	30	»	50	» ................	9
	50	»	80	)) ................	11
»	80	»	150	:» .................	14
»	150	»	300	» '' .................	17
	300	»	500	» .................	22	—
))	500	»	1,000	» .................	30	[
»	1,000	hektar ..			36	_i
med	tillägg	ör hvar]	e helt	hundratal hektar		.

därutöfver .......................................................... 1 —

Erfordras särskild värdering af sådan lägenhet, som omförmäles
i andra stycket af 12 § lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring, eller af sådan andel i ägor, som finnes omnämnd uti
13 § samma lag, njute landtmätare härför ersättning efter dagberäkning
enligt 17 §.

Minsta styckningsarfvode vare 10 kronor.

Genom styckningsarfvodet skall betalning anses vara erlagd för
sammanträden med sakägare, uppsättande af protokoll och föreningar,
utmärkande å kartan och uträknande af de särskilda liemmanslotternas
ägoområden samt af vägar, diken och andra områden, som undantagas
för gemensamt behof eller eljest afsättas såsom för de särskilda hemmanslotterna
gemensamma, fördelning af hemmanets mantal mellan de särskilda
lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande
af det inbördes förhållande, efter hvilket lotterna skola deltaga

293

i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder och besvär, äfvensom
verkställande af den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras,
samt upprättande af beskrifning öfver styckningen.

4:o) För utstakning af skillnadslinjerna erlägges betalning- enligt
den i 11 § 2 mom. för utstakning af skifteslinjer stadgade grund.

5:o) För skillnadslinjernas rörläggning och upprättande af beskrifning
däröfver utgår ersättning med 60 öre för hvarje råsten, som nedlägges
i ände- eller brytningspunkter, samt med 15 öre för hvarje
råsten eller påle, som i skillnadslinjerna mellan ände» och brytningspunkter
nedsättes.

6:o) I afseende å betalniugen för andra åtgärder, såsom utfärdande
af kallelser och kungörelser, där annans rätt än sökandens är vid förrättningen
i fråga, undersökning af förut upprättad karta, upprättande
af fullständig karta, där sakägare det begär eller sådant varder för
verkställande af föreskrifven uppskattning erforderligt in. m., äfvensom
i fråga om lösen för karta och handlingar, gäller hvad därom finnes
för hvarje fall i taxan bestämdt.

13 §.

1 mom. Lösen för kopia eller utdrag af geometrisk karta utgår,
där ej annorlunda här nedan stadgas, med enahanda belopp, som det
för uträkning af karta i 7 § 3 mom. bestämda arfvode med tillägg
efter kartans storlek af 3 kronor för första regalarket och 50 öre för
hvarje ark därutöfver.

2 mom. För kopia af sådan till beredande af laga skifte eller
afvittring upprättad karta, hvilken före skiftets verkställighet kan begäras
och hvarå således delningslinjerna icke äro utmärkta, erlägges endast
3/i af nu stadgad lösen och den återstående Vi, när skiftet blifvit afslutadt
och å kartan utmärkt.

3 mom. För kopia eller utdrag af geometrisk karta i större skala
än 1 : 2,000, för karta i mindre skala är 1 : 20,000, för geometrisk karta,
som icke eller blott till någon del är uträknad, för äldre så kallad
delineation eller afritning, samt för äldre geografisk karta, som icke
är i detalj utförd, betalas i förhållande till därå användt arbete, som
genom värdering bestämmes, i länen af förste landt mätaren och i generallandtmäterikontoret
af landtmäterifiskalen. Uppstår tvist om beloppet, .
afgöres den af landtmäteristyrelsen och bör vid dess yttrande i ämnet
förblifva.

294

4 mom. Lösen för kopia af efter år 1845 upprättad härads- eller
sockenkarta eller af annan geografisk karta bestämmes efter arbetets
beskaffenhet af landtmäteristyrelsen.

5 mom. För kopia eller utdrag af karta öfver rågång eller annan
längdsträckning af hvad slag som helst, äfvensom för sådant utdrag
af geometrisk karta, som endast afser att utvisa rågång eller annan
längdsträckning, erlägges såsom lösen dels betalning efter kartans storlek
enligt hvad i 1 mom. är bestämdt, dels ock, då kartan är upprättad
i akerskplan, för första kilometern 2 kronor, för den andra 1
krona 50 öre, för den tredje 1 krona 25 öre, samt för hvarje följande
kilometer 1 krona. Är karta upprättad i tomtskalan, höjes den efter
längdmått utgående lösen med halfva beloppet, hvaremot, om skogsskada
eller mindre skala är använd, samma lösen nedsättes med en
tredjedel.

G mom. Minsta lösen för karta, som i denna § afses, utgör 5
kronor.

7 inom. För stämpladt papper bör särskild betalning erläggas.

14 §.

1 inom. För afskrift af ägo- och delningsbeskrifning samt häfdeförteckning,
. protokoll, förening och annan sådan handling eller utdrag
däiaf skall i lösen, ersättning för papper inberäknad, erläggas 1 krona
25 öre arket, då trettio rader med tät stil böra vara skrifna på hvarje
sida, med högst 3 centimeters marginal; och bör, därest formulär för
uppställning af sådan handling, som är inrättad med sifferkolumner,
blifvit af landtmäteristyrelsen utfärdadt, detsamma jämväl i afseende å
alla sifferkolumnernas sammanlagda bredd tjäna till efterrättelse, så att
denna bredd ej öfverskrides.

2 inom. För hvarje utfärdad kallelse och kungörelse till förrättning,
hvarvid annans rätt än sökandens är i fråga, betalas 20 öre. I
det fall att landtmätaren själf vållat behofvet af kallelsen eller kungörelsen,
erhålles därför ingen ersättning.

15 §.

1 mom. För ståndskogslikvid utgår ersättning:
a) när ståndskogen värderas hufvudsakligen genom mätning och
räkning af träden med dels 1''3 öre för hvarje uppmätt och räknadt

295

träd och dels 15 öro för hvarje hektar af den i ståndskogslikviden ingående
ägovidd;

b) när ståndskogen på annat sätt värderas, efter dagberäkning
enligt 17 §.

2 mom. Arfvode för ståndskogslikvid, hvilket arfvode skall beräknas
antingen efter den i punkt a) eller i punkt b) utsatta grund,
men icke efter båda, skall anses utgöra godtgörelse för sammanträden
med delägarne, uppsättande af föreningar och protokoll, trädens uppmätning,
räkning och värdering, upprättande af besiktnings- och värderingsinstrument
samt likvid emellan delägarne.

16 §•

1 mom. Begär någon att lösa protokoll eller karta med tillhörande
beskrifning eller annan handling angående verkställd landtmäteriförrättning
eller utdrag däraf, må sådant icke förvägras. Ingen
jordägare vare skyldig att lösa vid landtmäteriförrättning upprättade
kartor och handlingar, utan så vida rågångsförrättning, skifte, ägoutbyte
eller ägostyckning skett, då därmed förhålles på sätt i skiftesstadgan
och lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
sägs.

2 mom. För kopia eller utdrag af karta, beskrifning, landtmäteriprotokoll
eller annan dylik handling, som från landtmäterikontoren i
länen utgifves, erlägges lösen efter hvad i 13 och 14 §§ sagdt är. I
afseende å annan expedition skall gällande förordning angående expeditionslösen
tjäna till efterrättelse.

17 §•

1 mom. För sådana till en landtmäteriförrättning hörande göromål,
hvilka icke, på sätt förut är stadgadt, betalas efter figurantal,
längd- eller ytmått, äfvensom för skattläggning, afvägning, biträde vid
domstol och syn, med mera dylikt, njute landtmätare så väl för sig
som för medhjälpare, då sådant biträde begagnas och, enligt hvad i
3 § är sagdt, får på jordägarnes bekostnad medhafvas, jämte reseer -

296

sättning efter 2, 3 och 4 §§, för hvarje dag lian eller hans medhjälpare
å förrättningsstället är sysselsatt, arfvode med 10 kronor om dagen.

2 mom. För besiktningar och värderingar, som erfordras för
upprättande af likvider i fråga om ersättning för odling, häfd samt
vägbyggnads- och husflyttningskostnad eller annat dylikt, som vid
skifte förekommer, för erforderliga besiktnings- och värderingsinstruments
upprättande samt för själfva likviderna njute landtmätare betalning
enligt den i föregående mom. stadgade grund, dock att godtgörelse
för likvidernas upprättande ej må i något fall beräknas för
längre tid än en tredjedel af den, som åtgått till besiktningarnas och
värderingarnas verkställande samt besiktnings- och värderingsinstrumentets
upprättande. I ill enahanda betalning som för ofvannämnda
besiktningar och \ärderingar vare landtmätare vid vägdelning'' jämväl
berättigad för de sammanträden med delägarne, som erfordras före
vägarnes mätning och gradering, äfvensom för erforderliga besiktningar
af föreslagna områden för hämtning af väglagningsämnen.

3 mom. Skulle arfvodet för förrättning, beräknadt efter figurantal,
längd- eller ytmått, understiga det arfvode, som skulle erhållas efter
dagberäkning, må betalning i stället utgå efter sistnämnda grund, om
landtmätare sådant åstundan skolande dock, därest förrättningen medtagit
öfver två dagar, frågan, i fall någon vederbörande det påkallar,
underställas landtmäteristyrelsens pröfning.

4 mom. Därest vid en förrättning å samma dag förehafva» särskilda
arbeten, af Indika ett skall godtgöra» efter dagberäkning, ett
annat efter annan grund, bör dagarfvodet skäligen jämkas i förhållande
till den tid, som å det därmed ersatta arbete användes; och ej må för
samma dag mera än ett dagarfvode beräknas.

18 §.

För mätning och uträkning, gradering samt delning, utstakning
och rörläggning af ägor, som till stad höra, äfvensom för rågångs,
vägs och hägnads mätning, gradering och delning å stadsägor, njute
landtmätare arfvode lika med hvad här ofvan i 6, 7, 8, 11 och 17 §§
stadgadt är, utom hvad angar mätning och uträkning af själfva stadsplanen
med förstad, hamn och dylikt, jämte därå varande tomter, för
hvilka göromål landtmätare äge beräkna arfvode antingen till tre gånger
det belopp,. som i 6 och 7 §§ blifvit bestämdt, eller ock efter dagberäkning
enligt 17 §.

297

19 §.

1 inom. Vid landtmäteriforrättning å civilt bostiille, hvilken liar
till föremål laga skifte eller annan åtgärd till boställshafvareus enskilda
nytta, skall lian, då lian själf till förrättningen är sökande, i allt betala
såsom enskild. År åter boställshafvaren icke till förrättningen sökande,
skall endast \/e af den på bostället belöpande andel i hela förrältningskostnaden
af honom betalas, men de öfriga 6/g, sedan räkningen i vederbörlig
ordning blifvit granskad, gäldas af allmänna medel. För landtmäteriförrättning
å ecklesiastikt boställe betalas i allt såsom af enskild
jordägare; dock att boställshafvaren endast vidkännes 1/6 af boställets
andel i hela förrättningskostnaden och öfriga 5/e betalas med kyrkans
eller församlingens medel.

2 mom. Om betalning för afvittringsförrättningar i rikets norra
län på kronans bekostnad gälle hvad särskildt är eller vidare kan varda
förordnadt.

3 mom. Angående arfvode för trigonometriska mätningar af städer
eller stadsliknande samhällen gälle hvad därom särskildt kan varda
förordnadt.

20 §.

Vid landtmäteriförrättnings afsittande åligger det landtmätare att
upprätta specifik räkning på allt hvad han af jordägare har att fordra
för så väl resor som arfvode för förrättningens verkställande; fördele
ock kostnaden för förrättningen delägarne emellan efter de grunder,
som i skiftesstadgan och för vissa fall i denna taxa finnas föreskrifna;
samt teckne sedan å räkningen inom hvad tid, hvar och i hvilken ordning
densamma må klandras. Af denna räkning upprätte landtmätare
två exemplar; det ena iitgifves till jordägarne och det andra, försedt
med gode männens eller jordägarnes bevis, att de sistnämnde ett lika
lydande exemplar erhållit, bilägges förrättningsprotokollet.

21 §.

1 mom. När landtmäteriforrättning, som icke har till föremål
ägoskifte, slutad är, och landtmätare öfver kostnaden därför afgifvit
räkning, som i 20 § sägs, vare han berättigad att sitt arfvode fullt
utbekomma. År åter ägoskifte verkställdt, må landtmätare vid skiftets
afslutande icke utan delägarnes medgifvande uppbära, utöfver fulla

298

reseersättningen, större andel af själfva arfvodet än 3/4. Den återstående
]/4 må landtmätare då äfven lyfta, om han därför ställer pant
eller borgen, men i annat fall först när skiftet genom laga kraft ägande
beslut blifvit fastställdt eller domstolen, i händelse af klander å räkningen,
förklarat landtmätare berättigad att samma */4 erhålla.

2 mom. Landtmätare vare skyldig att å kartor* och handlingar,
som utlämnas, teckna lösen, samt berättigad att sådan lösen vid handlingarnas
afrinnande genast uppbära.

22 §.

År landtmäteriförrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att den
första året icke kan medhinnas, eller varder den utan landtmätares
vållande uppskjuten, då må landtmätare, efter till jordägare aflämnad,
så vidt omständigheterna medgifva, specifik förskottsräkning, uppbära,
jämte full reseersättning, >/2 af arfvodet för det af honom verkställda
arbete utan pant eller borgen samt, om dylik säkerhet ställes, ytterligare
V4; dock skall vid förrättningens slut upprättas fullständig räkning
öfver hela kostnaden, såsom i 20 § sägs.

23 §.

Tredskas jordägare att betala landtmäteriarfvode, njute landtmätare
hos öfverexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande.
Utan afseende å äganderätts- eller konkurstvister, skall landtmäteriarfvode
gäldas, för förrättning, som icke erfordrar fastställelse,
af den, som vid förrättningens slut innehar jorden och, i fråga om
förrättning, som fastställes, af den, som vid afslutandet eller senast
\ id fastställandet är af jorden innehafvare. Ej må dock handräckning
till arfvodets utbekommande landtmätare lämnas, utan att han styrker,
åkning, på sätt i 20 och 22 §§ sägs, blifvit upprättad, äfvensom,
när fråga är om arfvode för afslutadt laga skifte, ägoutbyte eller ägostyckning,
att handlingarna i föreskrifven ordning blifvit till delägarne
utgifna.

24 §.

1 mom. Förmenar jordägare, att landtmätare i den för verkställd
förrättning enligt 20 § afgifna räkning i ett eller annat afseende för
mycket fordrat, och för ty den räkning klandra vill, göre det å landet

299

vid häradsrätt och i stad vid rådstufvurätt inom sex månader, sedan
förrättningen blindt slutad och räkningen jordägare tillställd, på sätt i
nyssnämnda § sägs; och äger den, som med nämnda domstolars beslut
i dessa mål linner sig missnöjd, att besvär i vederbörande hofrätt
anföra; hvarefter målet, utan nedsättning af revisionsskilling, må hos
Kungl. Maj:t i justitierevisions-expeditionen besvärsvis fullföljas.

2 mom. Klander å förskottsräkning må å jordägares sida icke
iiga rum, innan förrättningen blifvit afslutad och fullständig arfvodesräkning
aflämnats, utom i det fall att landtmätare därförinnan blifvit
från vidare befattning med förrättningen skild. För klandertalan, där
sådan medgifven är, gälla enahanda bestämmelser, som i 1 mom. meddelats;
dock att, i händelse landtmätaren blifvit från förrättningen skild,
tiden för talans anställande räknas från den dag, beslutet därom blifvit
jordägarne kunnigt.

3 mom. Underlåter jordägare att inom tid, som i 1 och 2 mom.
sagdt är klandra landtmäteriarfvodesräkning, kåfve själf sedan ingen
rätt att talan därå anställa; men landtmäterifiskalen vare obetaget att,
då det af förste landtmätare, hvilken äfven äger arfvodesräkningar
granska, eller af annan hos honom anmäles, eller anledning därtill eljest
förekommer, för tjänstefel vid arfvodesräknings upprättande landtmätare
i laga ordning tilltala; och gånge äfven i sådant fall på sätt i nästföljande
§ sägs.

25 §.

Finnes landtmätare uti afgifven räkning hafva beräknat sig högre
betalning, än honom rätteligen tillkomma bort, återbäre till jordägare,
som sådant yrkar, hvad denne till landtmätaren för mycket utbetalt,
och ansvare såsom för tjänstefel.

Denna förnyade nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar
skall träda i kraft i samband med genomförandet af föreslagen
distriktsindelning för landtmätarne, dock att för arbeten, som verkställts
å därförinnan påbörjad landtmäteriförrättning, 1881 års landtmäteritaxa
med däruti sedermera gjorda ändringar skall lända till efterrättelse.

BILAGOR

302

Bilaga 1.

Järn gällande

landtmäteritaxa

emellan de för 65 särskilda förrättningar enligt nu 0_________________________

borde utgå enligt ett af landtmäteristyrelsen den 14 december 1907

landtmäteri -

Käkningamas totala |
belopp enligt:

, a B s 3 8

nedsatt | nu gäl- J • °o; IT |
taxa. lande taxa.'' 3 »5 o ?

I ! 73 >~i Qj 22.

2 " o O i

g. w

ErS g

O CX
* O £
3" T

Mätningsarfyodet.

Åker och ; Ang och
dylikt. I odling.

Skogs- T

, Imp.

mark. 1

Böle by,	Norrbotten .	i		11,751	31	8 90	52] 08	854 3 0
		8,126	70	—	—	8 90	72	08	545\| 60
Hemlunda,	D:o	.................. .	—	252	96	2	25	4 80	15182
		180	2 2	—		2	25	4:80	1056
Sundsnäs,	ILO	................... .	—	1,872	80	6(50	80,88	8 24
		1,303	32	—	—	6 50	80\|88	57 0
Tällbäck,	11:0	................... .	—	786	33	13	70	42 28	8 09
		631	85	—	—	13	70	42 28	4 44
Helleström,	D:o	_	_	1,755 2 5	6j80	28	80	51,80
		1,201			—	6	80	28	80	35186
Asele,	D:o	...................\| -		1,809	90	7	40	116	70	8 62
		1,253	95	—	—	7	40	116	70	5 94
Krokvattnet,	I):o	—		1,916 34	6	20	69 12	55 98
		1,259	86	—	—	6	20	69 12	56 7 5
Långviken n:o	1, D:o	................... .		2,390	28	7	60	32 64	1 98 8 7
		\| 1,562	95	—	—	7	60	32 64	6715o
Tviirsels by,	I):o	................... —	—	1,374 41	18	93	19.20	19 01
		932	17	—	—	18	93	19 20	1118 S
										17 43
Korsträsk,	D:o	................... .	—	703 91	6	10	93,60	8 42
		548 82	—	—	6	10	93 60	17 29
Petbergsliden,	D:o	.......	—	1,034	72	6	90	57	60	14 28
		774 06	—	—	6	90	57 60	9 50
Brännheden,	D:o	.................. .	—	1,537,08	8	80	163 20	14 52
		1,055	97	—	—	8	80	163	20	9 12
Svedja!!,	D:o	................... .	—	1,398: so	7	80	93124	33 o o
		941	84	—	—	7 so	93! 24	22,41
Warrisån N:o	1, U:o	................... .	—	1,802	22	30 7 2			21 45
		1,175	96	—		30 7 2	—	—	14152
Gransel N:o 1,	D:o	...................i -	—	1,565! 5i	30; 04	_		14 18
		1,021	11	—	—	3o!o4	—	—	8) 55
Heden N:o 1,	D:o		—	890	76	6 90	_		47! 7 2
		1 584	26	—	—	6190	—	—	31 50
Öfverföres enl.	gällande taxa! —	—	32,842:58	175)54	854114	_ 1_1
	it It	nedsatt taxa'' 22,554 0 4	—	—	175 54	874!14

1,158

706

1 -!

5 01
4 0 j

58''

78 5 o j
56 24

79,65
51 30!

113 84
72 59!

84 70
5490

9*61 ''

4302/
32 62

64, 7 5
38! 10

94*47
60 44

39 2 7
25 92

47,16
31 62

58 63
35’ 18
I ;
49 or
31 62!

1,623

944

513

332

257

152

415

325

565

342

590

345

662

376

365

311

55
2 2

40 U
84 f

97
6 8

204 33;

58 0 4 • |
79jlsU
82’80!

165 6 9
111132

401! 59
233; 2 2

351,81
191] 9S

658; 7 Oj
381; 71]

592 18|
361]99{

289! 7 s|
169; 2 si

107108!
88|04|

15 ]

21 55]
17 52!

24-33.

22 21

1 i

6 31/
4 42

20(10

1696

24124

25148

53:08
55 02

5:43

3,84

11;

8 88
6 86

4 09

3 24

4 6 2;
2| 66

f ö r e I s e

påförda arfvoden och de landtmäteriarfvoden, som för samma förrättningar
afgifvet underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för
förrättningar.


I räkningen utfördt mätnings- arfvode.	Kopiering af karta.	Graderings- arfvode.	Uträkning.	g w Cfq 5350 ''V 2. ö 3 Cfq Jq T ''	>■ crq 0 rt-	>-*» iw 0 3“ tf ! a qq	0 qq	deringar 0. likviders upprättande.	Besiktn., vär-	Utstakning.	Hl’ & tfq qq qq	Afskrifter.	Resor.	6 ÖjCfq	Diverse kostnader.
3,743	6 B			9091	14	558	13	52	74			242		3,438 06	1,140		620; 40	486		493	75	6 48	,	’
2,284	40	—	— j	549	09	569	52	42	2 4	—	—\|	178		2,044! 6 4	1,140		413	60	324	—	493	7 5	6 48	—1—	—	—
59	41	2	36	13	06	9	56						1	95; 97,	5		31	20	15	60	13	75		i
37	70	2	35	8 28	10	05						—	64 781	5	—1	20	80	10	40	13	75		I
589	22		—	141 92	92	12	-j	—	—''		22	_	610 96	75		130	50	76	20	47	50	--1 -	1	-’	—
385	11	—	—	91 89	90	84	—	—	—1		18	_\|	369 80	75		87	_	50	80	47	50	— —			—
312	75	—	—	72 10	48! 3 9	_	—	—!		14	25	108''78	52 so	5	8 7	2	40	28	75	84 56	—:—	—	—
192	64	—	—	42 o i	52	03	--	—	—		9	50	107 70	52 so	3	9 2	1	60	28	75	84156		-!	—
572	35			141	51	87129								100		144	93	66	_	45		_J__
366	24	—	_	90 40	87 84	—	—		—	—	—	335 24	100	—	96	62	44	—	45	—	— —	_ _		—
672	66	—	_	163.14	98] 56	_	__	—	—	—	—	482	23	30	_	114	18	48	—	38	13	38! 90	_!_	_
1 421	84	—	—	101 2 2	102 90			—				288j68	30,	—	76	12	32	—	38	13	38''oo		—	—
750	40	—	—	181 54	llll68							546	92		_	162	63	51	00	36	25	—		_
458	56	—	—	108 27	111 12	—	—	—	—	—	—	327	52	—	—	108	42	34	40	36	25	—	_!_	—	—
928	7 6	—	—	218	94	13461	28	15	—	—	—	—	774	17	30	_	133	71	52	20	52	50	-1-	__	_.	1
571	7 9	—	—	129	19	129 64	25	—	—	—	—	—	460 0 4	30	—	89	15	34	80	52	50			—	—
474	79	—	—	117	34	68 33	_	_	—	—	26	7 5	364	17	52	50	81	43	54	—	39	37	57 oo	_’_	_	1
274	95	—	—	67	77	73!20	—	—	—	—	19 50	218	82	52\| so	54	27	36	—	39	37	5/6 0	— —	—
132	63	17	50	54	08	33 86				_	_	_	199 02	10		18	52	15	_	20		93)60	10—
80	5 2	18	93	33	18	36	81	—	—	—	—	—	—	123	74	10	_	12	34	10		20	—	93 60	10—	—	1
253	60	44	44	61	18	40	44							304 21	22	50	66	70	28 so	18	7 5	129!60	_j_	_	_;
165	78	44	56	39	73	40	56							184 42	22	50	44	46	19	20	18	75	129)60	——	—
517	77	—	_	127	04	73	63	_	_	22	48	8	75	445 01	15	_	73	SO	36	—	45	—	—;_	_■_	_	_
307	68	—	—	75	69	79	64	—	—	15	74	7	50	264)52	15	—	49	20	24	—	45	—	_!_		—	—
429	61	—	_	106	17	60	22	_		—	—	8	25	455i 70	30	_	72	09	40	20	40	—	35.5 2	201 —	_	_
243	28	—	—	6Oi08	57	48	—	—	—	—	5	50	274	08	30	—	48	06	26	SO	40	—	fri »0 »c eo	20 —	—	—
739	71	—	_	181	83	107	85	_	_	_	_	4	50	523	98	35	_	97	20	40	80	40	63		i \|
439	81	—	—	106	96	114	12	—		—	_	3	—	313	72	35	—	64	80	27	20	40	63		1
669 08	_		166	25	98	54	_		_	_	4	50	461	70	15	_	68	10	19	80	32	50		_j_	_	_
408	96	—	—	101	43	97 32	—	__	—	—	3	—	274	26	15	—	45	40	13	20	32	50				—
391	13	_		96	63	56 io	_		—	_		_	262	92	15	—	26	40	13 80	21	88	i	! • 1
235[oo	—	_	58	10	59 6 2					i		160	90	15	—	17	60	9,20	21	8 81 —\| —	I —!—
11,237	50	64! 30	2,752	45	1,676 31	i 8089 22	j 4 8	1 331		9,636 3 7	I 1,627	150	I 1,847	60	1,041	4C	\|l,013\|7c	I 446 26 30 —	.1 __	I_
6,874 38. 65	84	1,663	97	1,712 81	67	24! 15	74	\| 244		5,813 52	! 1,627	150	1 1,231	\|7<	1 69''	er	1,013! 71	446\|26) 30!—		j—

304

	Räkningarnas totala belopp enligt:
nedsatt taxa	nu gäl-lande taxa.	Kommissio- närsarfvode, kallelser, kungörelser m. in.	Reseersätt- ningar och dylikt		M ä t n i n	gs	arfvodet
Åker ocli dylikt.	Ang ocli odling.	Skogs 1 mark		Imp.
Öfverföres enl. gällande taxa			32,842^> s	175	54	854	14
	„ „ nedsatt taxa	22,554	04	—	—	175	[54	874	14
Vistböcken, Norrbotten .....................	—	—	991	61	6	80	67	20	21	27	67	15	224	76	5	56
		674	39	—		6	80	67	20	14	06	43	18	123	97	3	45
Lappurträsk,	1 ):o .....................	—	—	1,453	92	~	40	38	88	38	24	81	32	389	95	22	58
		969	28	—	—	7	40	38	88	25	—	48	64	233	7 3	19	88
Bäckdal,	1 ko ....................		_	1,012	26	8	20	33	60	10 82	35	27	253	71	7	25
		719	19	—	~	8	20	33	60	7	03	21	60	14913 4	4	55
Bredsel,	I >:o .....................	—	—	1,211	39	6	30	—	—	19	48	38	27	413	85	5	26
		760	7 5	—	—		30	—	—	12 35	26	22	233	16	3	24
Avvidsån N o 1,	!):<• .....................	—	—	990	88	7	90	—	—	20	25	36	37	312	01	19	56
		648	94	—	—	7	90	—	—	11	85	22	80	186	03	17	82
						3	_	i 172	64	\
Hotbergs by,	U:o .....................	—	—	6,437	97	2	60	r 280	68	t 43	82	204	90	2,218	07	52	58
		4,615	95	—	—	5	60	453	32	32; 6 8	132	66	1,497	56	35	10
Nyvalls by,	D:o .....................	—	—	4,586	3 6	i	80	185	60	15	48	46	84	1,783	55	118	49
		3,273	67	—		i	80	185	60	9:30	29	60	1,136	20	123	12
Hedbergs by,	D:o .....................	_	_	6,123	18	14	90	129	48	54 85	609	14	1,415	57	40	81
		4,281	32	—	—	14	90	129	48	38 95	359	52	934	05	26	73
Sandträsks by,	D:o .....................	—	—	4,921	29	8	20	409	20	40	97	680	23	1,105	90	67	22
		3,40347		—	8	20	409	20	27	28	403	21	663	65	93	94
Deppis by,	D:o .....................	—	—	5,117	92		90	215	68	15 29	292	48	1,971	84	40	04
		3,457	67	—	—	6	90	215	68	10	07	188	10	1,256	45	26	22
								187	20
Grundträsk,	D:o .....................	—	—	4,324	80	■ 10	—	187	20	1 39	85	192	85	1,139	42	100	56
		3,047	51	—	~	10	—	374	40	29	07	124	78	666	90	64	64
								101	40	i
Utterlidens by,	D:o .....................	—	—	4,180	56	9	40	101	40	/ 25\|o5	129	17	1,483	27	10	14
		2,833	52	—	—	9	40	202	SO	15	58	75	62	885	30	10	98
G all ijaur,	U:o .....................	—	—	2,052	3 5	9	40	145	92	16	57	266	70	342	86	28	74
		1,458	44	—	—	9	40	145	92	11	59	162	24	201	50	28	82
Högheden,	D:o .....................	—	—	2,214	10	9	—	109	20	18	84	202	95	639	76	13	6 9
		1,531	09	—	—	9	—	109	20	12	50	123	84	397	30	9	80
								68	40	1
Fjeskers by,	D:o .....................	—	—	7,732	6 5	10	20	162	36	/ «	41	344	04	2,796	17	128	11
		5,015	64	—		10	20	230	76	32	13	204	63	1,589	25	125	76
Järfträsk,	D:o .....................	—	—	6,099	36	8		370	44	61	63	765	52	1,629	53	59	34
		4,210	18	_		8	— \|	370	44	41	80	501	42	1,017	62	84	2 4
Öfverföres enl. gällande taxa	—	—	92,2934 8!	305	54	3,820	6 2	_ ,	_	_	__		_
	„ „ nedsatt taxa	63,455	05	—	—	305	54	3,840	62

305

utfördt mätnings- arfvode.	I räkningen 1	Kopiering af karta.	3 2 Eg. 2 §. <jq /.	Uträkning.	3 w qq «	>■ CfQ O c*	Häfde- förteckning.	qq	& p- ö: 1 ten < D ££ £ a ; P <t> £ * 1 3 M • ^ n as- \| ft> •	Utstakning.		£0 O: H D* crq i §* qq	Afskrifter.	Eesor.	Dag- i ai*f voden.	Diverse kostnader.
11,237	50	64	3 0	2,752		J ,676 31	80,8 9	22	48	331		9,636	*3 7 1,627	50	1,847	GG	1,046	40	1,013	7 G	446	2 G	30
6,874	38	65	84	1,663	95	1 1,71281	67	2 4	15	7 4	244	—	5,813	5 2 1,627	50	1,231	7 G	697	G0	1,013	7 G	446	2 G	30	—	—	—
318	7 4	—	—	78	29	45	97	—	—	—	—	17	50	311	5 G 45	_	39	7 8	26	4 0	34	3 7	_	_	_	_	_	_
184	GG	—	—	45	30	46	90	—	—	—	—	12	50	137	5G 45	—	26	50	17	GO	34	37	—	—	—	—	—
532	09	—	—	127	38	78	2 9	—	—-	—	—	—	—	451	48 60	_	84	G0	43	80	30	_	_	_	_	_	_	_
327	2 5	—	—	76	8 4	79	09	—	—	—	—	—	—	264	23 60	—	56	40	29	20	30	—	—		—	—	—	—
																							33	GO	\
307	05	—	—	74	95	46	G8	—	—	—	—	19	7 5	281	4 7 45	—	41	9 7	15	GO	37	19	67	20	f —	_	_	_
182	5 2	—	—	44	49	50 no	—	—	—	—	14	—	164	15 45	—	27	9 4	10	4 0	37	19	100	SO		—	—	--
476	8 G	—	—	117	90	70 is							401	88: 10	—	71	10	31	20	25	_	_	_	_	_	1
274	97	—	—	67	93	70 85							236	50 10	—	47	40	20	80	25	—	—	—	—	—	1	-i
388	19	—	—	92	16	61	33	—	—	—	—	5	25	327	io 15	—	46	14	18		28	7 5	_	_	_	_	1	;
238	50	—	—	55	17	60	12	—	—	—	—	3	50	196	24 15	—	30	7 G	12	—	. 28	75	—	—	—	—	1	-!
																							98	28	\
2,519	37	—	—	616	07	408 40	—	—	—	—	37	—	1,493 öli 30	—	455	9 G	97	80	123	75	98	28	1 —	_
1,698	—	—	—	415	7 2	409 os	—	—''	—	—	28	—	886	7 6'' 30	—	303	9G	65	20	123	7 5	196	5G		—	—	-,
1,964 46	—	—	461	42	327	13	—	—	—	—	28	—	902	05 .30	—	269	50	120	_	105	_	187	20	_	_	4	20
1,298	22	—	—	293	77	330	72	—	—	—	—	22	—	555	48 30	—	179	G 8	80	—	105	—	187	2 0	—	—	4	20
														1,726	70 1
2,120 3 7	—	—	519	89	310	9 7	—	—	—	—	65	—	142	33) 150	—	307	20	123	GO	125	_	388	44
1,359	25	—	—	333	13	315	12	—	—			50	—	1,128	so 150	—	204so	82	40	125	—	388	44	—	—	—	_
1,89432			456	78	260	05	—	—	—	—	36	25	1,334	34 90	_	194 3 0	67	20	96	25	74	40
1,188 os			273	54	263	0 2	—	—	—	—	27	50	798	38 90	—	129	50	44	80	96	25	74	40	—	—	_	_
2,319 65			569	90	343] 4 a	—	—	70	25	48	50	1,202	5 7 45	_	172	SO	27	_	96	25	_
1,480	84			363	G 5	329	94			49	17	39	—	698	0 4 45	—	115	20	18	—	96	25	—	—		—	—	—
1,471	Öl	—	—	342	G1	2031 o 9	_	_	_	_	47	—	1,102	25 120	_	262 so	80	40	87	50	187	20			36	54
885	39			205	18	220 92 I	—	—	—	—	38	—	653	58; 120	—	175	2 0	53	60	87	50	187	20	_	—	36	54
1,647	G3	_	_	409	37	1 22819 7	_	—	_	_	32	50	1,060	14 60		213oo	39	60	73	7 5	202	80
987	48		—	244	13	231 28	—	—	—	—	25	—	628	08 60	—	142 40	26	40	73	75	202	80	_	—	—	_!
654 S7			156	53	97 42	—	—	—	—	25	7 5	570	37 60	_	95	97	40	20	50		145	92				_i
404 13		—	93	83	93	G0	—	—	—	—	20	50	344	34 60	—	63	98	26	80	50	—	145	92	—	—	—	—
875	24		—	215	39	123	79	—				16	7 5	585	03! 30	_	71	40	21	GO	47	50	109	20
543 44		—	133	41	125	04	—				14 50 i	347	80 30	—	47	60	14	40	47	50	109	20	_	—	—
3,315	73	_	_	796	91	437	92		_	_		59		1,984	2 9 150		493	20	75				179	0 4				!
1,951	77		—	456	50	445	6 5		—		—	46	—	1,166	32j 150	—	3281 so	50	—	—	—	179	G 4	_	_	_	_
2,516	02	—;	—	614	17	350 so	_1	—	—	—;	46	_	1.597	54 75	_	302''0 4	105		13
1,645	08	—	—!	390	21	348 3 2	—1	—		—	34	—	953	6 21 75	—	201	76	70	—	113	7 5	—	—	--!	—	_(	_
34,559	10	64J 3 o	8,402	82	5,069 so!	80\|8»\|	92	73	81512 5''	25,111	04 2,642	50	4,970\|e2	l,978iso	2,087	8212,218 42	30		42:	74
21,523 ds	65 84	5,156	7 5	5,13319 oj	67	24	64	9!	618 50	15,023	39 2,642	50	3,31304	1,319	20	2,087	82	2,218 42	30	—	42	74

306

Räkningarnas totala
belopp enligt:

nedsatt

taxa.

nu gällande
taxa.

a W

a- 3'' £
^ ds <o
" s> ffi

Mätningsarfvodet.

Åker och Äng och i Skogsdjur.
! odling. | mark.

Öfverföres enligt gällande taxa			92,293	18:	305 54	3,820	62
„ „ nedsatt taxa	63,455	05		—	305 54	3,840	62
Glommersträsk, Norrbotten ...............	—	—	21,778	21]	13 90	372	60	279	87	1,903	75	5,866''2 5
	14,866	64	—	—i	13	90	372	60	189	25	1,197	60	3,582 08
Lappträsk by, D:o .............	—	—	8,215	8 2 j	8	80	202	so	102	42	711	74	2,110	99
	5,681	86	—	—	8	80	202	80	67	10	477	04	1,214	20
Ljusträsk, D:o ...............	—	—	2,623	5 7,	7	40	211	20	21	71	179	94	677	48
	1,786	70	—	— j	7	40	• 211	20	13	86	117	72	387	40
									—	—	\| 1,526	45	I 37	so
Gellivare kvrkobv, D:o ’/iooo in. m.	—	—	17,593i32i	4	40	118j 42	161	48	> 273	47	> 1,693 6 9
‘/sooo m. m.										39	1 559	17	1 4,330; 58
	12,023	10	—	—1	4	40	118	42	104	32	1,598	97	4,035	03
Kilva by, D:o . ................	—	—	9,428 05	7	90	96	81	10	33	510	90	3,360	46
	6,367	55	—	-	7	90	96	81	6	84	299	54	2,124	30
					1	50	1
Mårdsel, D:o ...............	—	—	5,553:11	9	50	1 174	05	52	38	228	86	1,966	11
	3,666	55	—	—	11	—	174	05	35	91	136	62	1,124	93
					9		430		32		11°		9 RRR	43
	6,311	25			2	80	430	41	18	36	280	44	1,858	14
Kaptensgård m. fl., D:o ............		_	2,257	89;	8	90	192	86	8	39	39	66	973	57
	1,588	60	—	—j	8	90	192	86	5	75	24	—	563	76
									_	_	) 187	81	1 1I23
Kopponis o. Metträsk, D:o ''Uooo m. m.	—	—	6,255	3 0 j	5	70	91	03	n	59	19:44	( 55	46
l/8ooo m. in.									—	—	) 21989	1 3,306 81
	4,743	34	—	— j	5	70	91	03	8	04	383170 1	2,280 IT
Padjerims by, D:o ............	_	_	7,042	61	7	30	74	90	95	67	171 33	2,666 28
	5,102	14	—	—i	7	30	74	90	59	84	239 84	1,743 32
							47	04	t
Wuollerim, D:o ...............	—	—	15,613	13	8	20	47	04	1 168	70	372,7 5	6,796 88
	10,518	87	—	—	8	20	94	08	107	14	290 36	4,253	78
Luovajaur, D:o ...............	—	_	1,925	2 2	1	20	in	15	11	57	125,30	826 05
	1,396	32	—	—	1	20	in	15	7	2 2	8317 5	499 s o
Storträsk, D:o ..............	—	_	4,508	39;	16	45	_	—	89	06	263 91	1,663 3 7
	2,995	06	—	— 1	16	45	—	—	56	25	191 42	979,04
Summa enl. gällande taxa	_	_	203,920	52	409 49	5,990	93
Summa enl. nedsatt taxa	140,503	03! —	—	409!49	6,010	93

Imp.

106	64
89	79
39	99
34	83
25	70
30	94
69	18
122	73
321	26
97	63
65	61
36	09
42	—
51	75
52	90
12	61
9	31
I	8 2
153	77
126	16
60	43
52	65
133	72
98	02
112	79
76	86
63	08
91	—

307

utfördt mätnings- arfvode.	I räkningen 1	Kopiering af karta.	Crraderings- arfvode.		Uträkning.	It A gångs- reglering.	Agoutbyte.	Häfde- förteckning.	5’ er?	cienngar 0. likviders upprättande.	w C0 CO • 7? p:	Cfl r+ 93 Tf P. a crq		w o« HJ I er? p \|		! Afskrifter.	Resor.	Dag- arfvoden.	Diverse j kostnader.
34,559	10	6430	8,402 8 2	5,069	99	80	89	92	73	815	1 25	25,111 04	2,642 so	4,970 621!,978:80 2,087	82	2,218 42	30		42	74
21,523	98	65 84	5,156	75	5,133	9G	67	2 4	64	91	618 50	15,023,39	2,642 öo	3,313 64	1,319 20 2,087	82	2,218 42	30	—	42	74
• 8,156	51	—	—	2,012 4 7	1,137	37	—	—	—	_	368		5,968!4i	1,440	''_	1,168 so	414	60	561	25	129 00	10	_	25	_
5,058	72	—	-	1,242 23	1,157	G 4	—	—	-	-	272	-	3,528	30	1,440	-	779	—	276	40	561	25	129 60	10	-	25
2,965	1 i	—	—	711 43	405	93	—	—	_	_	93	_	2,263!9i	640	_	395 06	163	20	163	75	202 so	-	_	_	_
1,793	17	-	—	439 38	385	58	-	-	-	-	82	-	1,391	24	640	-	263 34	108	80	163	7 5	202	so	__	-	-	-
904 83	—	—	219	78	125	87	—	—	109	93	32	_	647	43	72	50	161	19	78	_	53	44
549	92	—	—	129 7 5	125	IG		—	76	95	23	-	377	92	72	50	107 46	52	-	53	44
6,208	11	57	11	2,145	77	808	16	—	-	-	-	204	-	6,044	83	300	—	903		378	—	365		19	82	—	—	36	70
4,204	—	52 3G	ce	38	800) 3 6	—	—	—	—	156	—	3,677	40	300	—	602	—	252	—	365		19,82	—	—	36	70
3,962 89	—	—	990	72	559	20	_	_	225	17	_	_	2,297	37	90	__	717 so	108	60	145		216	89		_	9	90
2,496	29	—	—	607	G 7	580	05	—	—	157	62	—	—	1,408 6 2	90	-	478 40	72	40	145		216	89		—	9	90
2,283	44		_	561	84	320	G9					47		1,363	29	90		364	20	79	80	83	7 5	174	05
1,339	4G	—	—	324 44	318	G4	—	-	—	—	38	-	817jio	90	—	242	80	53	20	83	7 5	174	05	-		-	—
3,410	14	490:34	839 o o	478)34	_	_	_	_	88	_	1,977 66	160	_	524	41	133	80	153	7 5	143	47		_	_	_
2,209	84	507	-	539	24	495	-	—	—	-	—	69	—	1,161	96	160	—	349	58	89	20	153	7 5	143	47	_	—	—	—
						8:60	1
1,034	23	12:60	255	40	122	Öl	/ -	—	—	_	22	_	483	35	30	_	11 i 40	3	__	42	_	21	54	10	_	—	—
602	82	11	14	148	38	133	22		—	—		18	—	360	14	30	—	7	60	2	—	42	—	21	54	10	—	—	—
—	—	1 327	GG	1
87	31	6	37	950	43	320	66	_	—	_	_	97	_	934	13	60	_	162	_	48	_	130	_	91	03	_	_	—
2,943	98	1 -	—	1
2,165	5G	320	69	667	98	313	DO	_	—	—	—	68	—	689	66	60	—	108	—	32		130	—	91	03	—	—	—	“I
		461	50	1		1	68	1
2,993	71	5	18	1 748	16	449	32	1 -	—	—	_	100	—	1,430	79	90	—	351 90	51	—	143	7 5	133	42	. _	—	—	—
2,062	36	455	30	510	75	443	32		—	—	—	70	—	842 44	90	—	234:60	34	—	143	7 5	133	42	—	—	—	—
7,472	05	_	_	1,834	58	1,141	76		_			71		3,355	3 0	300		818 02	141		316	25	48	84			12
4,749	30	-	-	1,162 82	1,144	32	-	-	—	—	54	—	1,989	74	300	—	545{3 2	94	—	316	25	48	84	-	_	12	-
1,075	77	_	_	240 7 4	126 30	_	_	_	_	17	50	262 83	_	_	52 o 7	12	_	25	_	_	_	_	-	_	—
667	G3		—	147	69	126 36	—	-	—	-	15	-	259 18	—	—	35 11	8	—	25
2,079	42	_	—	504 08	340 30	—	_	_	_	45	25	1,158 48	—	_	189 21	70	20	105
1,317i 71	—	-	306 68	. 347)88	-	-	-	—	33	50	694 90	—	—	126; 14	46	80	105
80,136 jo 3	1,425	06	20,417)82	11,416 24	80) 8 9	427)83)2,000	_	53,298)8 7	5,915	—	10,789:7 8 !3,660	_	4,375	70	3,399 88	50	_	126 34
50,740	7 G	1,412 33	12,818 54	11,505 18	67	24	299	48)1,517	—	32,222 11	5,195	—	7,192 99)2,440	-	4,375	76	3,399! 8 8	50	-	126!34

308

Räkningarnas totala
belopp enligt:

nedsatt

taxa.

nu gäl-lande taxa.

Mätning sarfvodet.

Echo K ® ”

Ö (jo p E3 ro

a ? s'' 1 S. ^ g Åker och

■ S* S g. 2.j Å g £ dylikt.

Äng och
odling.

Skogs-

mark.

Imp.

Ljusnäs, Värmland .........................

Gårdsjöberget, D:o ..........................

Likenäs, D:o ..........................

Ojesvik, D:o .......................

Södra Arneby, Do ...........................

Talrene, D:o ........................

Fensbols utskog, D:o ...........................

Summa enl. gällande taxa
Summa enl. nedsatt taxa

Örebro län.

Siekelsjö,	Örebro
Fronnnesta,	D:o
Ullavi m. fl..	D:o
Wia,	D:o

Mosjöns sänkning, D:o .....................

Hjälmarens d:o, D:o .....................

Summa enl. gällande taxa
Summa enl. nedsatt taxa

		14,001	00	4	20	130	28	321	44	152	30	5,382	47	115 39
9,408	30	—	—	4	20	130	28	208	50	91	98	3,313	87	87	40
	—	2,119	5 4	2	20	119	2 7	13	8 2	16	49	626	50	8	7 i 1
1,542	13	-	—	2	20	119	2 7	9	0 2	10	50	385	12	4	92''
—	—	1,721	11	3	_	47	25	22	73	14	38	482	95	13	901
1,207	53		-	3	-	47	25	14	7 4	8	SO	296	80	8	G4\|
								115	14	\ 22	58	1 -	—	t -
	_	809	13	7	52	24	74	72	90	1 47	07	/ 354	18	1 12	18
578	40	—		7	52	24	74	124	94	43	5 7	219	70	9	03 j
—		433	07	—	—		—	167	14	81	GG	263	23	2	85
390	SO	—		—	—		—	113	19	52	20	148	85	1	7 4!
—	_	1,385 e i	7	02	23	80	94	58	27	82	525	in	10	48
925	5	-	—	7	02	23	80	60	7 5	16	-	286	»	8	20
						61	52	1
—	—	1,952	«7	3	20	91	08	/ 48	21	23	07	543	02	16	02
1,383	82	—		3	20	153] 20	32	50	14	35	354	05	10	581
_	_	22,422	79	27	14	498	00	_	_	_	_	-	_	_	—
15,496	7 1	-		27	14	498	0 0						_		-\|
				4	SO	\
—	—	5,659	0 4	5	70	1 29	38	1,081	53	437	92	1,504	7 5	53 so
4,575	04	—	—	10	50	29	38	774	44	283	05	1,099	21	23 3 2
		707	21	11	00	9	84	_	_	208	70	_
490	Öb		-	11	00	11	84	—	—	124	50	—	_	-	—
—		906	02	—		6	10	495	05	11	80	118	0 5	13	12
725	03	—	-	—	_	6	10	333	90	7	50	106	05	6	10
						15	01	1
—	—	1,383	09		80	6	28	325	21	168	15	35	94	—	—
995	•-.i			-	80	21	2 9	’ 211	14	87	7 7	22	10		—
		w o o	08	50	14	3 11	22 90	l 1 —		1,613	70
2,778	03	—	—	50	14	19	18		—	1,178	75	—	_	—	--
_	_	405	70	_	SO	20	78			372	44
373	0 9	—	-	—	80	23	78	—	-	225	00	—	_	—	—
—	—	12,361	74	73	84	102	5 7
9,933	4 2	-	-	73	84	in	5 7

I räkningen utfördt mätnings- arfvode.	Kopiering af karta.		Graderings- arfvode.	Uträkning.	*1 M (Il <-V H g-Jä q<5 ?	Agoutbyte.		Häfde- förteckning.	Delning.	denngar o. 1 likviders upprättande.	(I 73 ?r << pa	Utstakning.		w c* SB Cl<5 orq 5" q<?	Afskrifter.		Eesor.		Dag- arfvoden.	Diverse kostnader.
5,971	60			1,464	05	931	97	13o ost	11	73	\| 40 -	2.826 7 4	140		1,600	50	209 40	338	7 5	162	5 1			33 07
3,701	81	—	_	903	60	941	38	105	-	8	21	35 -	1,697 3 2	140	—	1,067	-	139 o o	338	7 5	162	54	—	-	33 0 7
665	58	—	—	164	21	O O	17	_	_	_	_	7 2 5	527 12	_	_	105	3 0	34)20	36	2 5	152 93	_	_	205	06
409	5G	—	-	101	IG	97	7 G		-	-	-	6 —	318 94	-	—	70 20	22 80	36	25	152 93		—	205	06 j
534	0 2	—	—	130	0 2	78	9 G	92	76	_	_	_ t _	300 «o	72	50	144	_	24 -	43	7 5	250	2 5	—	—	—
328	98	—	—	80	08	83	7 G	61	84	—	—	— —	184 i ''	72	50	96	—	16 -	43	75	250	2 5	—	—	—
486	33	i ) 15	09	152	97	82 48											i
308	97	15	5 2	97	05	84 oo																40
—	—	53	Öl	128	01	66	17												22	50	103,98	60	_	—
—	—	56	Öl	78	5G	69	84												22	50	103	98	60	—	—
658	07	—	—	161	8 9	93	70			_		___	302 gm	15	_	51 3 0	12 —	36	2 5	23 so	—	—	—
371	07	—	—	90	7 2	96	40			—		“ ! —	219 20	15	—	34	2 0	8 —	36	2 5	23 s i;	—	—	—
630 »2	_	_	153	72	94	7 7					28 2 5	555 7 5	32	50	148 47	64 so	41	2 5	45 84	_	_	—
411 54	—	—	100 j 2 4	89,83	—	—	—	—	25; 5 0	338)54	32	50	98 98	43,20	41	25	45 84	—	—	—	—
8,946 52	68	10	2,354	87	1,448	22	228 39	11	73	75 so	4,512 st	260	_	2,049	5 7	.344 40	518	7 5	739	40	O o	—	238	73
5,531	93	71	53	1,451	41	1,463	5 7	166	84	8	21	66 50	2,758 12	260	—	1,666	38	229 «o	518	'' •’	739	10	100		238	73
																							40		\|
													*										10	—	1
		503	40	\		91	35												65	7 5	1		50	_	1 2
2,899 28	468	0G	) 756	05	459	56	1 -											62	50	1 54	52	60	—	1 97	29]
2,001 so	978	34	539	18	573	78	_	_	—	-	—	— ! —	_	—	—	—	— —	128	25	54	5 2	160	-	99	2 9 i
																					4	92	1
1 —	—	35	38	52	19	32138	—		_	_	4 30	423 oo	_	—	36	_	36 go	40	—	9	84	( io	—	—	—
_		38	98	31	12	35	98	__	_	—	-	3 —	244Uo		—	24	-	24)40	40	-	14	7 6	10	-	—	_
638 c 2	91	59	_	_	87	09												13	12	6	75	_	_	62	75
453 cl	94	10	-	—	89	60												13	12	6	7 5	-	-	62	75
																					13	8G	\
495 19	71	68	122	0G	67	68						446 41		_	—	_	_; —	32	50	21	29	1 -	—	90 33
321	Öl	72	G 7	80	25	68	67					1	272 58	_	—	—	—	—	32	50	35	15		-	90	33
																							50	_	1
																							120	_	1
		268	31	i		245	81												62	—	\		10	_	\|
1,613	70	147	85	/ 403	43	73	92												12	50	/ 9	24	130	_	\| 88	—
1,178	7 5	420	27	294	69	328	26	>											74	50	9	24	310	-	88	-
		90	68	1															16	25	1		10		1
—	—	90	68	\| 93	11	39	64												2	50	1 11	2G	30		1 -	_
—		183	52	56	40	39	48					-1-							18	7 5	11	2 G	40	-		-
5,646	79	1,767	63	1,426	84	1,097	43	_	_		_	-1 50	870!37	_	_	36	_	36] oo	307	12	131 08	520	_	340'';3 7
3,955	17	1,787	88	1,001	64	1,135	77	—	—	—	—	3 —	516 98	—	—	24	—	24)40	307	12	13108	520	—	340 3 7

310

Räkningarnas totala
belopp enligt:

nedsatt taxa.	Kommissio- närs arfvode, kallelser, kungörelser in. m. cé r-H M :c6 Ä ÖB <v i a-§	Reseersätt- ningar och dylikt.		Mätnings	arfvode t.
Åker och dylikt.	Äng och odling.	Skogs mark		Imp.
Hököpinge, Malmöhus län .....................			236	Öl 1		25	58	80 6 6	11	42
	173oi	—	1		25	58	57 so	7	20	—	_	—	—
\| Tygelsjö, D:o .....................	—	—	225	76 3!80	8	18	5 39	9	13	_		_	28
	190	94	—	— 3 80	8	18	4 —	7	24	—	__	—	16
Helsingborgs stad, D:o .....................	_	_	183	23 1	_	9	43	99	93
	129	80	—	-j 1	—	9	43	68	—	—			__	—	— j
1 Kronoh. Håstad, KronofölTättn., D:o.........	—	—	106	27 —	_	16	17	96	02	_				4	78
	89	30	—		—	16	17	75	60	—	—		_	3	01
j Stump, D:o .....................	—	—	109	88: 280	17	34	14	82		_		_	_	_■
	92	51	—	— 2	80	17	34	12 48		—			—	— i
Balkåkra, D:o .....................	—	—	109	92 5	80	8	86	25 28		_			1	30
\|	89	GG	—	5	80	11	86	20 40	_	—''	_	-	—	81
Summa enl. gällande taxa	_		971	97'' 14	40	85 56
Summa enl. nedsatt taxa	765	22	—	-1 14	40	88 50
Västmanlands län.
Gammelbyn ................. ........................	_	_	774	61 7	60	46'' so	78 86	4 62	129	3 7	5	56
enl. nedsatt taxa	614	12	—	— 7	G0	46	80	o/	6 4	2	!0	94 50	30	2 2

311

I räkningen utfördt mätnings - arfvode.	Kopiering af karta.	Graderings- arfvode.	1---------— Uträkning.	Rågångs- reglering.	Ägoutbyte.	Häfde- förteckning.	Delning.	denngar o. likviders upprättande.	53 ro •/. K er p Sos	Utstakning.	Rörläggning.	Afskrifter.	Resor.	Dag- arfvoden.	Diverse kostnader.
	8; 08	23	0 2	5							138	95			1	80	3	60	r				5		18
—	8\|08	16	25	5	89	—	—	—;—	—	—	83	80	—	—	1	20	2	40	5	—	—	—	5	—	18	—
14 80	5 50	3	63	1	3 6	_	_	__	_	_	53	29	_	—	12	30	18	—	5	—	8 18	—	—	91	72
11 10	5 50	2	81	1	53	—	—	—-	—	—	32	62		—	8	20	12	—	5	—	8	18	—	—	91	72
	7 j C 7 7\| G 7	i / 24	98	4	67					_	no	38	-		—	—	—	—	5	—	9	43	—	—	l
—	15 00	17	—	4	80	—	—	—i—	—	—	64	54	—	—	—	—	—	—	5	—	9	43	—	—
75\| (»o	8] 8G	_	_	4	39														i	25
58 «o	8 07	—	—	4	25	—	—	—	—		—		—	—	—	—	—	—	i	25	—	—		—	—
14 8 2				1	54			__	_	_	24	28	10	—	4	50	6	60	2	50	—	—	—	—	25 50
12 48:	-'' -	—	—	1	08	—	—	_1_	—	—	13	41	10	—	3	—	4	40	2	50	—	—	—	—	25 50
26158			_	3	02	_	_	___	1	50	35	00	—	—	3	—	3	00	2	50	—	—	—	—	20
21 2l\|	-‘.I-	—	—	1	89		—	—j—	1	—	21	—	—		2	—	2	40	2	50	—	—	—	—	20 —
13l\|80	3868	5ljc3	20 96	—	_	__	1	50	361	96	10		21	G0	31	80	21	25	17	61	5	—	158	22
104;o5''	B8 o o	36 06	19	44	—	—	—	1	—	215	37	10	—	14	40	21	20	21	25	17	61	5	—	158	22

21841		53 21	45 38	58	29
185106,	—	38 56	44 94	42	2i\|

! i

30 50 227,07 — —
22;— 150 oo ——

18 —
12 -

38:7 5
38 7 5

15 00
15 oo

312

Bilaga 2.

Samman af

förestående jämförelse mellan de för 65 särskilda förrättningar enligt nu gällande
rättningar borde utgå enligt ett af Landtmäteristyrelsen den 14 december 1907 af -

Bäkningarnas totala
belopp enligt

L ä n	nedsatt taxa	nu gällande	s \| g* bS*S?§ rtR Sfs ? B	W CD a t» CD a cd	3» sx < Ö"		g, > K-!	1
			taxa		? jjf g2 &15	AD	£ e sb		Pj S2*		§ i?
	1				gg?»?	el		^ c»		o a * crq
Norrbottens län ...........	140,503	03	203,920	52	535 535	83 83	9,390 9,410	81 81	80,136 50,740	63 7 6	1,425 1,412	061 33 ]
Värmlands län .............	—	—	22,422	79	265	87	1,238	_	8,946	52	68	10)
Örebro län............	15,496	71	—	—	265	87	1,238	—	5,531	93	71	53''
—	—	12,361	74	414	21	234	25	5,646	79	1,767	63
	9,933	42	—	—	414	21	243	25	3,955	17	1,787	88
Malmöhus län .............		—	971	97	172	62	103	17	131	80	38
	765	22	—	—	172	62	106	17	104	05	38	66 i
Västmanlands län ................		—	774	G1	7	60	62	40	218	41
	614	12	—	—	7	60	62	40	185	06	_	_
S:a enligt nu gällande taxa S:a enligt nedsatt taxa......	167,312	50	240,451	G3	1.396 1.396	13 13	11,028 11,060	63 63	95,080 60,516	15 97	3,299 3,310	47 40

313

drag

landtmäteritaxa påförda arfvoden och do landtmäteriarfvoden, som för samma förgifvet
underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Graderings- a rf voden		Uträknings- arf voden		ril W ers p» a CTS S p» m'' P rS ^ CfS rr, p • ►i	>'' ers \| CD	Häfdeför- teckningar	Delnings- arfvoden - ..... ._____		§■ g « g. P M * c 3 3 * P-* „ « CD 0 3 1	-0 n K -r 3 3" S a	Utställnin- gar		JI3j> -11 raSS-Hpag;		Afskrift af handlingar 0		& ers >-+» 0 CD B
20,417	82	11,416 24	80 89	427	83	2,000 -	53,298	87	5,915		10,789 78	3,660	J	4,3 / 0	76	50
12,818	54	11,505\| 18	67	24	299	48	1,517 —	32,222	ll1	5,915	—	7,192 99	2,440	— \|	4,375	76	50	—
2,354	87	1,448 22	228	39	11	73	75 50	4,512	87:	260	_	2,049 5 7	344	4 0	518	75	100	—
1,451	41	1,463''5 7	166(84	8	21	06\|5o	2,758	12	260	—	1,366	38	229	60	518	7 5	100	—
1,426	84	1,097	43	_	_	_	_	4!50	870	37I	—	_	36	—	36''6o	307	12	520	—
1,001	64	1,135	77	—		—		3 —	516	98	—	—	24	—	24	4 0 j	.307	12	520	—
51	63	20	96	_	_	_	_	1 so	361	96	10	_	21	60	31	80	21	25	5	—
36	06	19 44	—	—	—		1 -	215	3 7	10	—	14 40	21	20	21	25	5	“
53	21	45138	58	29	_		30 50	227	07!	_		15	—	18	—\|	38	75	—	—
38	56	44\|94	42	21	—	—	22 —	ISO oo\|	—	—	10	—	12	—1	38	75		—
24,304! 3 7	14,028 23	367	57	439	56	2,112: —	59,271	14	6,185	—	12,911	95	4,090!8o\|	5,261	63	675 —
15,346	21	14,168 90	276	29	307	69	1,609 so	35,863	18	6,185	—	8,607	7 7	2,727	20	5,261	63	675	—!

314

Bilaga 3. J ä m emellan

de för 65 särskilda förrättningar enligt nu gällande landtmäteritaxa påförda arfvomäteristyrelsen
den 14 december 1907 afgifvet underdånigt förslag till förnyad taxa på arfvode

samt diverse utlägg såsom godemans -

	Räkningarnas totala belopp enligt:
nedsatt nu gällande taxa taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- arfvode.
Bftle by, Norrbotten .......................................		— 11,190	10	3,743	C3	909	14
(nedsätta. 32,0 °/o) ............	7,545	49 —	—	2,284	40	549	09
Hemlunda, D:o .......................................	—	_ 229	80	59	41	13	06
(nedsätta. 31,6 °/o)...............	157	07 —	—	37	7 ti	8	28
Sundsnäs, D:o ....................................	—	— 1,737	92	589	2 2	141	92
(nedsätta. 32,8 °/o)...............	1,168	44 —	—	385	11	91	89
Tällbtick, D:o .......................................		— 617	04	312	7 5	72	10
(nedsättn. 25 °/o) ...............	462	uti —	—	192	64	42	61
Helleström, D:o .......................................	—	— - 1,674	G 5	572	35	141	51
(nedsätta. 33,1 °/o)...............	1,120	40 —	—	366	24	90	46
Asele, . D:o	—	— 1,608	7 7	672	GC	163	14
(nedsätta. 34,6 °/«)...............	1,052	82 —	—	421	84	101	22
Krokvattnet, D:o .......................................	—	— 1,804	7 7	750	40	181	54
(nedsättn. 36,1 °/°)...............	1,148	29 ; —	—	458	56	108	27
Långviken n:o 1, D:o .......................................	—	— 2,297	54	928	7 ti	218	94
(nedsättn. 36,o °/o)...............	1,470	21 —	—	571	79	129	19
Tvärsets by, D:o .......................................	—	— 1,239	31	474	79	117	34
(nedsätta. 35,7 °/o)...............	797	07 —	_	274	95	67	77
Korsträsk, D:o ..... ..............................	—	— 473	11	132	63	54	08
(nedsättn. 33,1 °/o)...............	316	59 —	—	80	52	33	18
Petbergsliden, D:o .......................................	—	— 777	43	253	60	61	18
(nedsättn. 33,5 °/o)...............	516	65 —	—	165	78	39	73
Brännheden,- D:o ............... .......................	—	— 1,320	08	517	77	127	64
(nedsättn. 36, l °/o)...............	838	97 i —	—	307	68	75	G9
Svedjan, D:o ....................................	—	_ 1 ^222	24	429	61	106	17
(nedsättn. 37, i°/o)..............	765	28 —	—	243	28	60	08
Warrisån n:o 1, D:o .......................................	—	— 1,730: 87	739	71	181	83
(nedsättn. 36,2°/o)...............	1,104	til -	—	439	81	106	96
Gransel, n:o 1, D:o .......................................	—	1,502	97	669	08	166	25
(nedsättn. 36,2 °/o)...............	958	5 7 —	—	408	9 ti	101	43
Heden n:o 1, D:o .......................................	—	— \| 861	98	391	13	96	63
(nedsättn. 35,o °/o)...............	555	48 i —	—	235	06	58	10
Öfverföres enl. gällande taxa —	1 — 30,288	\| 58	11,237	50	2,752! 47
„ „ nedsatt taxa	19,978	j 50 ; —	—	6,874	38	3,663'' 95

315

f ö r e I s e

den och de landtmäteriarfvoden, som för samma förrättningar borde utgå enligt ett af landtför
landtmäteriförrättningar (med afdrag af reseersättningar, lösen för kartor och handlingar
arfvoden, kommissionärsarfvoden m. m.).

Uträknings- arfvode.	Rågångs» reglering.	Ägo- utbyten:	Häfde- förteck- ning.	Delnings- arfvode.	Besiktnin-gar, värde-ringar och likvider.	Utstak- nings- arfvode.	Körlägg- nings- arfvode.	Dag- arfvode.
558	13	52	74			242		3,438	06	1,140		620	40	486			_
569	52	42	24	—	—	178	—	2,044	64	1,140	—	413	60	324	—	—	—
9	56	_	_	_	_!	_	_	95	97	5	_	31	20	15	60	—	- ''
10	05	—	—	—	—	—	—	64	78	5	—	20	80	10	40	—	—
i 92	12	__	_	_	_!	22	—	610	96	75	—	130	50	76	20	—	—
90	84	—	—	—	—	18	—	369	80	75	—	87	—	50	80	—	—
48	39		_	_	_	14	25	108	78	52	50	5	87	2	40	—	—
52	03	—	—	—	—	9	50	107	76	52	50	3	92	i	60	—	—
87	29	_	__	_	_	_	_	562	5 7	100	—	144	93	66	—	_	—
87	84	—	—	—	—	—	—	335	24	100	—	96	62	44	—	—	—
98	56	_	_	_	_	_	_	482	23	30	—	114	18	48	—	—	—
102	96	—	—	—	—	—	—	288	68	30	—	76	1 2	32	—	—	—
111	6 8	_	_	_	_	_	_	546	92	—	—	162	6 3	51	60	—	—
i in	12	_	—	—	—	—	—	327	52	—	—	108	42	34	40	—	—
131	61	28	15	_	_	_	_	774	17	30	—	133	71	52	20	—	—
i 129	64	25	—	—	—	—	—	460	64	30	—	89	15	34	80	—
68	33	_	_	_	_\|	26	75	364	17	52	50	81	43	54	—	—	—
73	26	—	—	—	—	19	50	218	82	52	50	54	27	36	—	—	—
33	86	_	_	_	_	_	_	199	02	10	—	18	52	15	—	10	—
36	81	—	—	—	—	—	—	123	74	10	—	12	34	10	—	10	— \|
40	44	_	_	_	_	_	_	304	21	22	50	66	70	28	80	—	—
40	56	—	—	—	— ■	—	—	184	42	22	50	44	40	19	20	—	—
73	63	_	_	22	48	8	7 5	445	Öl	15	—	73	SO	36	—	—
79	61	—	—	15	74	7	50	264	52	15	—	49	20	24	—	—
60	22	_	_	_	’_ :	8	25	455	70	30	—	72	09	40	20	20	—
57	48	—	—	—	—	5	50	274	08	30	—	48	06	26	80	20	—
107	85	_	_	_	_	4	50	523	98	35	—	97	20	40	80	—	—
114	12	__	_	—	—	3	—	313	72	35	—	64	80	27	20	—	—
98	si	_	_	_	_ ;	4	50	461	70	15	—	68	10	19	80	—	—
97	32	—	—	—	—	3	—	274	26	15	—	45	40	13	20	—	—
56	10	__	_	_	_ 1	_	_	262	92	15	—	26	40	13	80	—	—
59	62	—			—!	—	—	160	90	15	—	17	60	9	20	—	—
1,676	1 31	80	89	22	48 !	331	_	9,636	37	1,627	50	1,847	66	1,046	40	30	—
1,712	81	67	24	15	74\|	244	—	5,813	52	1,627	50	1,231	76	697	60	30	—

316

	Räkningarnas totala belopp enligt:
nedsatt taxa.	nu gällande taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- arfvode.
Öfverfördt enl. gällande taxa			30,288	! 58	11,237	50	2,752	47 :
,, „ nedsatt taxa	19,978	50	—	—	6,874	38	1,663	95 i
Vistbäcken, Norrbotten .......................................	_	_	.883	24	318	74	78	29
(nedsätta. 35,9°/o)...............	566	02		—	184	GG	45	30 i
Lappurträsk, D:o .......................................	_	_	1,377	C 4	532	09	127	38
(nedsätta. 35,2 °/o)...............	893	00		—	327	25	76	84
Bäckdal, D:o ......................................	_	_	832	47	307	05	74	95
(nedsättn. 35,2%)...............	539	40	—	—	182	52	44	49
Bredse], D:o ......................................	_	_	1,179	09	476	8G	1 17	90
(nedsättn. 38,2°/o)...............	728	45		—	274	97	67	93
Arvidsån n:o 1, D:o .......................................	_	_	953	23	388	19	92	IG
(nedsättn. 35,it0/»)...............	611	29	—	—	238	50	55	17
Holbergs by, D:o .......................................	_	_	5,658	74	2,519	37	616	70
(nedsättn. 32,2%) ..............	3,836	7 2	—	—	1,698	—	415	72 \|
Ny valls by, D:o .........:...........................	_	_	4,102	50	1,964	4G	461	42 I
(nedsättn. 32,0%)...............	2,789	87	—	—	1,298	2 2	293	7 7 :
Hedbergs bv, D:o ...................................	_	_	5,465	3 6	2,120	37	519	89 !
(nedsättn. 33,7%)...............	3,623	50	—	—	1,359	25	333	13
Sandträsk by, D:o .......................................	_	_	4,333	24	1,894	3 2	456	78
(nedsättn. 35,0 %)............	2,815	42	—	—	1,188	08	273	54
Deppis by, D:o .......................................	—	_	4,799	09	2,319	G5	569	90
(nedsättn. 34,0 %)...............	3,138	84	—	—	1,480	84	363	G 5
Grundträsk, D:o .......................................	_	_	3,629	IG	1,471	01	342	G1
(nedsättn. 35,2°/o)..............	2,351	87	—	—	885	39	205	18
Utterlidens bv, D:o ............ ..........................	__	_	3,691	81	1,647	G3	409	37
(nedsättn. 36,o0/»)...............	2,344	77	—	—	987	48	244	13
Gallijaur, D:o .......................................	_	—	1,701	11	654	87	156	53
(nedsätta. 34,o°/o>...............	1,107	20	—	—	404	15	93	83
Högheden, D:o'' .......................................	_	_	1,939	20	875	24	215	39
(nedsättn. 35,2%)...............	1,256	19	—	—	543	44	133	41
Pjeskers by, D:o .......................................	_	_	7,312	05	3,315	73	796	91
(nedsätta. 37,2%)...............	4,595	04	—	—	1,951	7 7	456	50
Järfträsk, D:o .......................................	_	_	5,607	17	2,516	02	614	17
(nedsättn. 33,7%)...............	3,717	99	—	—	1,645	08	390	21
Ofverföres enl. gällande taxa	—	—	83,753	74	34,559	10	8,402	82
„ „ nedsatt taxa	54,894	07	—	—	21,523	98	5,156	7 5

317

Uträknings- arfvode.	Rå gångs-reglering.	Ägo- utbyten.	HHftle- förteck- ning.	Delnings- arfvode.	Besiktnin-gar, värde-ringar och likvider.	Utstak- nings- arfvode.	Rörlägg- nings- arfvode.	l)ag- arfvode.
1,676	31	80	80	22 ''	48	331		9,636 3 7	1,627	50	1,847	66	1,046 \|	40	1 30 1
1,712	81	67	24	15 \|	74	244	— 1	5,813 5 2	1,627	5 0	1,231	76	697	60	30	—
45	07	_ j	_	_ 1	_ I	17	50	311 50	45	—	39	78	26	40	—	—;
46	90	—	—	—	—	12	50	187 56	45	—	26	50	17	60	- i	— i
78	20	_	_	_	_	_	_ ''	451 j 4»	60	—	84	60	43	80	—	—
79	09	—	—	—	—	—	—	264 2 2	60	—	56	40	29	20	—	—
46	6 8	_	_	_	_	19	7 5 ''	281 47	45	—	41	97	15	G0	— !	—
50	00	—	—	—	—	14	—	164 15	45	—	27	9 4	10	40		—
70	15	_	_	_	_	—	_	401 88	JO	—	71	10	31	20	—	— i
70	85	—	—	—	—	-	—	236 so i	10	—	47	40	20	80	—	— j
61	33	_	_	—	—	5	2 5	327 i 16 ]	15	—	46	14	18	—		—
60	12	—	—	—	—	3	50	196 24	15	—	30	76	12	—		— \|
408	40	_	_	—	—	37	_	1,493 51	30	—	455	96	97	80	—	— \|
409	08	—	—	—	—	28	—	886 76	30	—	303	96	65	20	—	—
327	13	_	_	—	—	28	—	902 o.'',	30	—	269	50	120	—		—!
330	72	—	—	—	—	22	—	555 j 48	30	—	179	68	SO	—		— \|
310	2 7	_	_	_	_	65	_	1,869 oa	150	—	307	20	123	60	—	—
315	12	—	—	—	—	50	—	1,128 80	150		204	80	82	40	—	i
260	05	_	_	—	. —	36	25	1,334 3 4	90	—	194	30	67	20	—	— i
263	6 2	—	—	—	—	27	50	798 38	90	—	129	so	44	80	—	i
343	42	—	_	70	25	48	50	1,202 57	45	—	172	so	27	—	—	-
329	94	—	—	49	17	39	—	698 oi	45	—	115	20	18	—	—
203	00	_	_	—	—	47	_	1,102 25	120	—	262	80	80	40	—	— 1
220	92	—	—	—	—	38	—	653 58	120	—	175	20	53	60	—	- 1
228	07	_	_	—	—	32	50	1,060 14	60	—	213	60	39	60	—	_ 1
231	28	—	—	—	—	25	—	628 os	60	—	142	40	26	40	—	—
97	42	_	_	_	_	25	7 5	570 3 7	60	—	95	97	40	20	—	—
93	60	—	—	—	—	20	50	344 34	60	—	63	98	26	80	—	—
123	79	_	_	_	—	16	75	585 \| 03	30	—	71	40	21	60	—	—
125	04	—	—	—	—	14	50	347 so	30	1 —	47	60	14	\| 40	—	—
437	0 2	__	_	_	_	59	—	1,984 29	150	\| —	493	20	75	; —	—	! —
445	6 5	—	—	—	—	46	—	1,166 32	150	—	328	80	50	—	—	i —
350	80	_	_	_	_	46	—	1,597 54	75	—	302	04	105	j —	—	—
348	32	—	—	—	—	34	\| —	953 \| 62	75	1 —	201	\| 76	70	—		—
5,069	1 09	80	\| 89	92	\| 73	815	! 25	25,111 04	2.642	50	4,970	: 62	! 1,978	80	30	—
5,133] 96	67	24	64	1 91	618	1 50	15,023 j 39	2,642	50	3,313	64	1,319	20	30	— 1

318

	Räkningarnas totala belopp enligt:
	nedsatt taxa.	nu gällande taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- arfvöde.
Öfverföres enl. gällande taxa	\|		83,753	74	34,559	10	8,402	82
„ enl. nedsatt taxa	54,894	07	—	—	21,523	98	5,156	75
Glommersträsk, Norrbotten .................................		: _	20,675	86	8,156	51	2,012	47
(nedsättn. 33, i°/°) ......	13,764	29	—	—	5,058	72	1,242	23
Lappträsk by, D:o .................................	_	_	7,637	67	2,965	14	711	43
(nedsättn. 33,2°/o) ......	5,103	71	—	—	1,793	17	439	58
Ljusträsk, D:o ...............................		_	2,351	53	904	83	219	78
(nedsättn. 35,6 °/o) ......	1,514	G6	—	—	549	92	129	7 5
i Gellivare kyrkoby, D:o .............................	—	_	16,991	87	6,208	11	2,145	77
(nedsättn. 32,8 °/o) ......	11,426	40	—	—	4,204	—	1,434	58
Kilva bv, D o ..........................	_	_	8,951	55	3,962	89	990	72
(nedsättn. 34,2°/o) ......	5,891	05	—	—	2,496	29	607	67
Mårdsel, D:o .....................	—	_	5,110	2G	2,283	it	561	84
(nedsättn. 36,9 °/<0 ......	3,223	70	—	—	1,339	46	324	44
Skröfvens bv, D:o ..................	_	_	7,611	95	3,410	it	839	60
(nedsättn. 33,4 °/o) ......	5,073	82	—	—	2,209	84	539	24
Kaptensgård m. fl., D:o .................................		_	1,979	99	1,034	23	255	40
(nedsättn. 33,7 %) ......	1,312	IG	—	—	602	82	148	38 \|
Kopponis och Mätträsk. D:o ................................	_	_	5,6014	51	3,031	29	950	43 j
(nedsättn. 26,8 %) .....	4,104	89	—	—	2,165	56	667	98 1
Padjerims by D:o .........................	—	_	6,216	56	2,993	71	748	16 1
(nedsättn. 31,o °/0) ......	4,287	47	—	—	2,062	36	510	75
Wuollerim D:o ........	_	—	15,133	76	7,472	05	1,834	58 I
(nedsättn. 33,7 °/0) ......	10,039	50	—	—	4,749	30	1,162	82 \|
Luovajaur D:o ..............	—	_	1,787	87	1,075	77	240	74 :
(nedsättn. 29,« °/o) ......	1,258	97	—	—	667	63	147	69 I
Storträsk D.o	—	_	4,386	94	2,079	42	504	1 08 1
(nedsättn. 34.5 °/0) ......	2,873	G1	—	—	1,317	71:	306 i	68
Summa enl. gällande taxa	—	—	188,193	06 i	80,136	63 \|	20,417	82
Summa enl. nedsatt taxa	124,768	30 j	_		50,740	76 1	12,818	54 !
(totalnedsättning 33,70 %)

319

Uträknings- arfvodc.	Rågångs -reglering.	Ägo- utbyten.	Httfde- förteck- ning.	• Delnings- arfvode.	Besiktnin-gar, värde-ringar, och likvider.	Utstak- nings- a rf vode.	Rörlägg- nings- arfvode.	Dag- arfvode.
5,069	99	80	89	92	73	815	25	25,111	04	2,642	50	4,970	62	1,978	80	30
5,133	9G	67	24	64	91	618	50	15,023	39	2,642	50	3,313	64	1,319	20	30	—
1,137	37	—	—	—	_	368	_	5,968	41	1,440	—	1,168	50	414	60	10	—
1,157	64	—		—	—	272	—	3,528	30	1,440	—	779	—	276	40	10	—
405	93	—	_	—	_	93	—	2,263	91	640	_	395	06	163	20	_	—
385	58	—	—	—	—	82	—	1,391	24	640	—	263	34	108	80	—	—
125	87	—	—	109	93	32	—	647	43	72	50	161	19	78	_	_	—
125	16	—	—	76	95	23	—	377	92	72	50	107	46	52	—	—	—
808	IG	—	—	—	—	204	—	6,044	83	300	_	903	—	378	_	—	—
800	3G	—	—	—	—	156	—	3,677	46	300		602	—	252	—	—	—
559	20	_	_	225	17	_	_	2,297	37	90	_	717	60	108	60	_	_
580	05		—	157	6 2	—	—	1,408	62	90	—	478	40	72	40	—	—
320	69		_	—	_	47	—	1,363	29	90	_	364	20	79	80	_	—
318	64	—	—	—	—	38	—	817	16	90	—	242	so	53	20	—	—
478	3 4	_	_	—	_	88	_	1,977	66	160	_	524	41	133	SO	_	—
495	—	—	—	—	—	69	—	1,161	96	160	—	349	58	89	20	—	—
130	61	—	_	_	_	22	—	483	35	30	_	11	40	3	_	10	—
133	22	—	—	—	—	18	—	360	14	30	—	7	60	2	—	10	— j
320	66	—	—	_	—	97	—	934	13	60	_	162	_	48	—	—	_!
313	69	—	—	—	—	68	—	689	66	60	—	108	—	32	—	—	—
451	00	—	_	_	_	100	—	1,430	79	90	—	351	90	51	—	—	—
443	32	—	—	—	—	70	—	842	44	90	—	234	60	34	—	—	—
1,141	76	—	_	_	_	71	_	3,355	35	300	_	818	02	141	_	—	— j
1,144	32	—	—	—	—	54	—	1,989	74	300	—	545	32	94	—	—
126	36	—	—	_	—	17	50	262	83	—	—	52	67	12		—
126	36	—	—	—	—	15	—	259	18	—	—	35	11	8	—	—
340	30	—	—	—	—	45	25	1,158	48	—	_	189	21	70	20	—	_
347	88	—	—	—	—	33	50	694	90	—	—	126	14	46	80	—	—
i 11,416	24	80	89	427	83	2,000	—	53,298	87	5,915	—	10,789	78	3,660	—	50	—
11,505	18	67	24	299	48	1,517	—	32,222	11	5,915	—	7,192	99	2,440		50	—

320

		!	Räkningarnas totala belopp enligt:
nedsatt taxa.	nu gällande taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- ai''fvode.
! Ljusnäs, Värmland				13,331	1 62	5,971	60	1,464	05
		(nedsätta. 34,4 %) ...............	8,738	92	—	1 ~	3,701	81	903	60
Gårdsj Öb erget,	D:o		—	—	1,603	83	665	58	164	21
		(nedsätta. 36,o %) ...............	1,026	42	—	—	409	56	101	16
Likenäs,	D:o		_	_	1,376	8G	534	02	130	02
		(nedsättn. 32,» °/0\ ...............	923	28	—		328	98	80	0 8 i
Oijervik,	D:o	..........................	—	_	761	78	486	33	152	97
		(nedsättn. 30,4 %) ...............	530	G 2	—	—	308	97	97	05
Södra Arneby,	D:o		_	_	254	18	__	_	128	01
		(nedsättn. 18,»%) ............ ■	208	40	—	—	—	—	78	56
Talrene,	D:o		_	_	1,294	62	658	07	161	89
		(nedsättn. 35,5 %) ..............	834	59	—	—	371	07	90	72
Fensbols utskog,	D:o		_	_	• 1,709	18	630	92	153	72
		nedsättn. 33 a0/0) ...............	1,140	33	—		411	54	100	24
		Summa enl. gällande taxa	—	—	20,332	07	8,946	52	2,354	87
		Summa enl. nedsatt taxa	13,402	5G	_	_	5,531	93	1,451	41
		(totalnedsättning 34,08 %)
Sickelsjö,	Örebro.................................... .....	_	_	4,3H6	24	2,899	28	756	05;
		nedsättn. 25,o °/0) ...............	3,274	7 G	—	—	2,001	80	539	is!
Frommesta,	Do		_	_	595	G3	_		52	191
		(nedsätta. 37,4 %) .............	372	90	—	—	—	—	31	12
Ullavi m. fl.	D:o		_	_	725	71	638	G 2
		nedsättn. 25,2%) ...............	543	21	—	—	453	61	—	—
Wia,	D.o		_	_	1,131	34	495	19	122	06
		(nedsättn. 34,4 %) ...............	742	51	—	—	321	01	80	25
Mosjöns sänkning,	D:o		___	_	2,646	86	1,613	70	403	43
		(nedsättn. 20.2 %) ...............	2,111	70	—	—	1,178	7 5	294	69
Fljälmarens sänkning, D:o		_	_	172	7 5	_		93	11
		(nedsätta. 21,4 %) ...............	135	88	—		—	—	56	4 01
		Summa enl. gällande taxa	—	—	9,638	53	5,646	79	1,426	84;
		Summa enl. nedsatt taxa	7,180	9G	_	_	3,955	17	1,001	64
		(totalnedsättning 25,5 %)

321

Uträknings- arfvode.	Rågångs- reglering.	Ägo- utbyten.	Häfde- förteck- ning-	Delnings- arfvode.	1 Besiktnin-gar, värde-ringar och likvider.	Utstaka nings- arfvode.	Rörlägg- nings- arfvode.	Dag- arfvode.
931	97	135	63	11	73	40		2,826	74	140		1,600	50	209	40
941	38	105	—	8	21	35	—	1,697	32	140	—	1,067	—	139	60	—	—
100	17	_	_	_	—	7	25	527	12	—	—	105	30	34	20	—	—
97	76	—	—	—	—	6	—	318	94	—	—	70	20	22	80	—	—
78	96	92	76	_	_	_	_	300	60	72	50	144	—	24	—	—	—
83	7 6	61	84	—	—	—	—	184	12	72	50	96	—	16	—	—	—
82	48															40	—
84	60															40	—
66	17	__	_													60	—
69	84															60	—
93	70	_	_	_	_	_	—	302	66	15	—	51	30	12	—	—	—
96	40	—	—	—	—	—		219	20	15	—	34	20	8		—	—
94	77	_	_	—	—	28	25	555	75	32	50	148	47	64	80	—	—
89	83	_	—	—	—	25	50	338	54	32	50	98	98	43	20	—	__
1,448	22	228	39	11	73	75	50	4,512	87	260	—	2,049	57	344	40	100	—
1,463	57	166	84	8	21	66	50	2,758	12	260	—	1,366	38*	229	60	100	—
1 550	91													_	_	160	_
573	78															160	—
32	38	_	_	_		4	50	423	96	—	—	36	—	36	60	10	—
35	98	—	—	—	—	3	—	244	40	—	—	24	—	24	40	10	—
87	09
89	60
67	68	—	_	—		—	__	446	41	—	—	—	—	—	—	—	—
68	67	—	—	—	—	—	—	272	58				-
319	73												-			310	—
328	26															310
39	64															40	—
39	48
1,097	43	_	_	—	—	4	50	870	37	—	—	36	—	36	60	520	—
1,135	77	—	—	—	_	3	—	516	98	—	—	24	—	! 24 1	40	520

322

	Räkningarnas totala belopp enligt:
	nedsatt taxa.	nu gällande taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- arfvode.
Hököpinge, Malmöhus lön.......................................	_		178	35			23	02
(nedsätta. 35,8 %) ............	114	54	—	—	—	—	16	25
Tygelsjö, D:o .......................................	—		103	38	14	80	3	63
(nedsätta. 33,7 %) ............	68	56		—	11	40	2	81
Helsingborgs stad, D:o .......................................	—	_	140	03	—	_	24	98
(nedsätta. 38,8 °/0) ............	86	34		—	—	—	17	—
Håstad, kronoförr. D:o .......................................	_	_	79	99	75	60	___	_
(nedsätta. 21,0 °/01 ............	63	21	.	—	58	96		—
Stump, D:o	_	_	61	74	14	82	_	_
(nedsätta. 28, i %) ............	44	37	—	—	12	48	—	—
Balkåkra, D:o .......................................	_	_	72	76	26	58	_
(nedsätta. 32,0 %1...............	49	50	—	—	21	21	—	—
Summa enl. gällande taxa	—	—	636	2 5	131	80	51	63
Summa enl. nedsatt taxa (totalnedsättning 32,96 %)	426	5 2		—	104	05	36	06
Gammelbyn, Västmanlands län.................................	_	_	665	86	218	41	53	21
enl. nedsatt taxa.................... (totalnedsättning 24,10%)	505	37		—	185	06	38	56

323

Uträknings- arfvode.	K&gfings- Ägo-reglering. utbyten.	Häfde- förteck- ning.	Delnings- arfvode.	Besiktnin-gar, värde-ringar och likvider.	Utstak- nings- arfvode.	Rörlägg- nings- arfvode.	Pag- arfvode.
5	98						138	95			1 so	3 60	- t)
5	81)	—	—: —	—	—	—	83	80	—	—	1 20	2 j 40	5	—
i	36	_	_ _	_		_	53	29	—	—	12 80	18 —		—
i	53	—	—; —	—	—	—	32	62	—	—	8 20	12 —	—	—
4	67	_	_ j _	_	—	—	no	38
4	80	—	— —	—	—	—	64	54
4	39												—	—
4	25												—	—
1	54	_	_ '' __	_	—	—	24	28	10	—	4 j 50	6 60	—	—
1	08	—	—: —	—	—	—	13	41	10	—	3 —	4 \| 40	—	—
3	0 2	_	_ _	_	1	50	35	06	—	—	3 -	3 60	—	—
1	89	—	—'' —	—	1	—	21	—	—	—	2 1-	2 I 40	—	— i
20	96	_	— 1 —	—	1	50	361	96	10		21 ] 60	31 \| 80	5	—
19	44	—	— —	—	1		215	37	10		14 \| 40	21 20	5	—
45	38	58	29 —		30	50	227	07		_	15 j —	18 —	_	_
44	94	42	21 —	—	22		150	60			10 —	12 i — 1

324

Bilaga 4. Samman -

af förestående jämförelse emellan för 65 särskilda förrättningar enligt nu gällande landtutgå
enligt ett af landtmäteristyrelsen den 14 december 1907 afgifvet underdånigt förslag till

för kartor och handlingar samt diverse utlägg såsom

	Räkningarnas totala belopp enligt:
nedsatt taxa.	nu gällande taxa.	Mätnings- arfvode.	Graderings- arfvode.
Norrbottens län.........................................................			188,193	06	80,136	63	20,417	82
	124,768	30	—	—	50,740	76	12,818	54
Värmlands län ........................................................	—	_	20,332	07	8,946	52	2,354	87
	13,402	50	—	—	5,531	93	1,451	41
Örebro län ..........................................................	—	—	9,638	53	5,646	79	1,426	84
	7,180	90	—	—	3,955	17	1,001	64
Malmöhus län ......................................................	_	_	63H	25	131	80	51	63
	426	52	—	—	104	05	36	06
Västmanlands län.....................................................	_	_	665	86	218	41	53	21
	505	37	—	—	185	06	38	56
Summa enl. nu gällande taxa	—	_	219,465	77	95,080	15	24,304	37
Summa enl. nedsatt taxa	146,283	71	_	—	60,516	97	15,346	21
Nedsättning i procent	33	34	—	—	36	35	36	85

325

drag

mäteritaxa påförda arfvoden och de landtmäteriarfvoden, som för samma förrättningar borde
förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar (med afdrag af reseersättningar, lösen
godemansarfvoden, kommissionärsarfvoden m. m.)

Uträknings- arfvode.	RAgångs -reglering.	Ägo- utbyten.	Hiifile- förteck- ning.	Delnings- arfvode.	Besiktnin-gar, värde-ringar och likvider.	Utstak- nings- arfrode.	Rörlägg- nings- arfvode.	Bak-arf vode.
11,416	2 4	80	89	427	83	2,000 —	53,298 \| 8 7	5,915 —	10,789 78	3,660		50
11,505	18	67	24	299	48	1,517 —	32,222 it	5,915 —	7,192 99	2,440	-	50	—
1,448	22	228	39	11	73	75 50	4,512 8 7	260 —	2,049 j 5 7	344	40	100	—
1,463	57	166	8 4	8	21	66 50	2,758 1 12	260 —	1,366 38	229	60	100	—
1,097	43	—	—	—	—	4 50	870 3 7	- -	36: —	36	60	520	—
1,135	77	—	—	—	—	3 ; —	516 98	— —	241 —	24	40	520	—
20	96	—	—	_	—	1 50	361 j 90	10 : —	211 oo	31	80	5	—
19	44	—	—	—	—	i —	215 37	10 \| —	14 \| 40	21	20	5	-
45	38	58	29	—	—	30 i so	227 1 07	— 1_	15 —	18	—	—	—
44	94	42	21	—	—	22 I_	150 i o o	— —	10 : -	12	—	—	—
14,028	23	367	57	439	56	2,112 1 -	59,271 1 it	6,185	12,911 1 95	4,090	SO	675	_
14,168	90	276	29	307	69	1,609 50	35,863 ; 18	6,185 —	8,607 \| 7 7	2,727	20	675	—
1 —	—	24	8	30	00	23 1 s	39 [ 5	— i —	33 1 3	33	3	—	—

106	64
89	79
39	99
34	83
25	70
30	94
69	18
122	73
321	26
97	63
65	61
36	09
42	—
51	75
52	90
12	61
9	31
I	8 2
153	77
126	16
60	43
52	65
133	72
98	02
112	79
76	86
63	08
91	—

106	64
89	79
39	99
34	83
25	70
30	94
69	18
122	73
321	26
97	63
65	61
36	09
42	—
51	75
52	90
12	61
9	31
I	8 2
153	77
126	16
60	43
52	65
133	72
98	02
112	79
76	86
63	08
91	—

106	64
89	79
39	99
34	83
25	70
30	94
69	18
122	73
321	26
97	63
65	61
36	09
42	—
51	75
52	90
12	61
9	31
I	8 2
153	77
126	16
60	43
52	65
133	72
98	02
112	79
76	86
63	08
91	—