LAG ANGÅENDE VISSA ANVISNINGAR (Statens offentliga utredningar 1897:1)

FÖRSLAG

TILL

LAG ANGÅENDE VISSA ANVISNINGAR

M. M.

AFGIFVET

I NÅDER DERTILL UTSEDDE KOMITERADE.

STOCKHOLM

K. I,. BECKMANS BOKTRYCKERI

isar,

'' ».

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kongl. Magt den 17 April innevarande år behagat i
nåder uppdraga åt undertecknade att utarbeta förslag till lag angående
sigtanvisningar eller s. k. checks, så vidt möjligt öfverensstämmande

med de lagförslag angående samma ämne, som samtidigt kunde blifva
uPPg''jorda af dertill förordnade norska och danska komiterade, samt i
anledning häraf komiterade från de tre skandinaviska rikena hållit
sammanträden dels i Köpenhamn under de sista dagarne af nästlidne
Maj och början af påföljande Juni månader, dels ock här i Stockholm
från och med den 31 sistförflutne Augusti till och med den 4 innevarande
September månad, få vi, efter numera fullgjordt uppdrag, härmed
i underdånighet aflemna uppgjorda förslag till
l:o) Lag angående vissa anvisningar,

2:o) Lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i Förordningen
om nya Utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 10 Augusti 1877
jemte tillhörande motiv.

Derjemte bifogas i underdånighet de för Norge och Danmark uppgjorda
förslag till lag om checks.

Underdånigst

CARL HERSLOW. HERMAN BILLING.

Stockholm den 30 September 1896.

TEXT.

Svensk text.

Förslag

till

Lag angående vissa anvisningar.

1 §•

Anvisning, hvarom i denna lag sägs (check), skall innehålla:
uttrycklig, i sjelfva texten införd benämning af check;
det penningebelopp, som skall betalas;
till hvem betalningen skall ske;
dens namn, som skall infria checken (trassat);
den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer checken, och dagen för dess
utställande.

Check må ej utställas till betalning å annan tid än vid uppvisandet
(vid anfordran, vid sigt, 1. d.); är ej tid för betalningen angifven, anses
den betalbar vid uppvisandet.

Såsom betalningsort gälle, der ej annat angifvits, den vid trassatens
namn utsatta ort.

År den summa, som skall betalas, flere gånger utsatt, men till
olika belopp, gälle det, som minst är.

Utfästes i check ränta, vare det ogillt.

Norsk text.

Dansk text.

Udkast

til

Lov om visse Anvisninger
(Checks).

§ I Eu

Check skal indeholde:
udtrykkelig Benasvnelse af Check,
indf0rt i selve Texten;
den Pengesum, der skal betales;
til hvem Betalingen skal ske;
dens Navn, der skal indfri Checken
(Trassaten);

det Sted, livor Betalingen skal ske;
Udstedelsesdagen samt
Udstederens Underskrift.

Den kan kun lyde paa Betaling
ved Förevisning (ved Sigt, paa Anfordring
eller lignende); som betalbar
ved Förevisning ansees den ogsaa,
naar ingen Betalingstid er angiven.
Som Betalingssted gjaalder i

Udkast

til

Lov om Checks og andre
Sigtanvisninger.

§ 1.

Fn Check skal indeholde:
udtrykkelig Benaevnelse af Check,
indfprt i selve Teksten;
den Pengesum, der skal betales;
til hvem Betalingen skal ske;
dens Navn, der skal indfri Checken
(Trassaten);

det Sted, hvor Betalingen skal ske;
Udstedelsesdagen samt
Udstederens Underskrift.

Den kan kun lyde paa Betaling
ved Förevisning (ved Sigt, paa Anfordring
eller lignende); som betalbar
ved Förevisning anses den ogsaa,
naar ingen Betalingstid er angiven.
Som Betalingssted gaelder i Man -

Svensk text.

2 §■

Check må kunna lyda på betalning till innehafvare^ Lyder check
på betalning till viss man eller innehafvaren, vare, utom i det afseende,
hvarom i 10 § första punkten sägs, så ansedt, som vore den utstäld till
innehafvaren.

3 §•

Med de afvikelser, som af bestämmelserna i denna lag föranledas,
skall hvad i Vexellagen den 7 maj 1880 finnes stadgadt
om öfverlåtelse af vexel,
om utställares och öfverlåtares ansvarighet,
om vexels betalning,

om återgångstalan för bristande betalning samt
om vexels preskription
ega motsvarande tillämpning å check.

Norsk text.

Mangel af anden Angivelse det ved
Trassatens Navn anf0rte Sted.

Er den Sum, som skal betales,
naevnt flere Gånge, men med forskjellige
Behsb, gjaelder det Bel0b,
som mindst er.

Indeholder en Check Tilsagn
om Rente, ansees det som uskrevet.

§ 2-

En Check kan lyde paa Betaling
til Ihaendehaveren. Lyder den
paa Betaling til en bestemt Person
eller Ihasndehaveren, ansees den,
bortseet fra Forskriften i § 10, lste
Punktum, som udstedt til Ihaendeha
veren.

§ 3.

De Regler, som i Lov om Vexler
af 7de Mai 1880 er givne
om Overdragelse af Vexler,
om Udstederens og Endossenternes
''Ansvar,
om Vexlcrs Betaling,
om Regres paa Grund af manglende
Betaling samt
om Vexelfordringers Prasskriptiou,

Dansk text.

gel af anden Angivelse det ved
Trassatens Navn anfprte Sted.

Er den Sum, som skal betales,
naevnt flere Gånge men med forskeliige
Beleb, gaslder det Bel0b,
som mindst er.

Indeholder en Check Tilsagn om
Rente, anses det som uskrevet.

§ 2.

En Check kan lyde paa Betaling
til Ihaendehaveren. Lyder den
paa Betaling til en bestemt Person
eller Ihaendehaveren, anses den,
bortset fra Forskriften i § 10, lste
Punktum, som udstedt til Ihaendehaveren.

§ 3.

De Regler, som i Veksellov for
Danmark af 7de Maj 1880 ere givne
om Overdragelse af Veksler,
om Udstederens og Endossenternes
Ansvar,
om Vekslers Betaling,
om Regres paa Grund af manglende
Betaling samt
om Vekselfordringers Preskription,

''2

Svensk text.

4 §•

öfverlåtelse af check må ej tecknas å afskrift (kopia) af checken.

5 §•

Utan hinder deraf, att check är utstäld till innehafvaren, må den
genom indossament göras betalbar till viss man.

6 §•

Å check, som, genom indossament eller annorledes, öfvergått till
trassaten, må denne ej grunda återgångstalan, utan så är att, der trassaten
drifver rörelse vid kontor å skilda orter, checken öfvergått till
ett annat af dessa kontor än det, hvarå den är dragen.

Check, som öfvergått till trassaten, må ej vidare utgifvas. 7

7 §•

Åro öfver framsidan af en check dragna tvänne jemnlöpande tvärstreck,
må, ehvad orden »till bank eller bankir» finnas mellan tvär -

Norsk text.

skal med de Afvigelser, som f0lger
af Bestemmelserne i nservserende
Lov, Ande Anvendelse paa Checks.

§ 4.

Endossement af en Check kan
ikke gyldig skrives paa en Afskrift
(Kopi) af Checken.

§ 5''

Åt en Check er udstedt til
Ihamdehaveren, er ikke till Hinder
for, åt den ved Endossement gjöres
betalbar til en bestemt Person.

§ 6.

Ved Overdragelse af en Check
til Trassaten överföres ikke Ret til
Regres mod Udsteder eller Endossenter,
medmindre Trassaten har
flere Forretningsafdelinger og Overdragelsen
sker til en a*nden Afdeling
end den, paa hvilken Checken
er tråk ken.

En Check, som er bleven överdraget
til Trassaten, maa ikke överdrages
videre.

§ i Er

der tvers over Checkens Forside
anbragt to parallcle Streger,

Dansk text.

skulle med de Afvigelser, som fölge
af Bestemmelserne i nservaerende
Lov, Ande Anvendelse paa Checks.

§ 4.

Endossement af en Check kan
ikke gyldigt skrives paa en Afskrift
(Kopi) af Checken.

§ 5-

Åt en Check er udstedt til
Ihsendehaveren, er ikke til Hinder
för, åt den ved Endossement göres
betalbar til en bestemt Person.

§ 6.

Ved Overdragelse af en Check
til Trassaten överföres ikke Ret til
Regres mod Udsteder eller Endossenter,
medmindre Trassaten har
flere Forretningsafdelinger og Overdragelsen
sker til en anden Afdeling
end den, paa hvilken Checken
er trukken.

En Check, som er bleven överdragen
til Trassaten, maa ikke överdrages
videre.

§ 7.

Er der tvaers over Checkens
Forside anbragt to parallele Stre -

Svensk text.

strecken anbragta eller ej, betalning ej ske till annan än bank eller
bankir; finnes mellan tvärstrecken viss bank eller bankir utsatt, må
betalning ej till annan än denne utgifvas.

Påteckning, hvarom nu är sagdt, må af enhvar behörig innehafvare
af checken anbringas. Sådan påteckning kan ej med laga verkan
utstrykas, återkallas eller förändras; dock må, der ej viss bank eller
bankir angifvits, tillägg derom göras.

8 §•

Tecknas å check godkännande till betalning (accept), vare det
utan verkan. 9 10

9 §•

Vill checkinneliafvare mot utställaren eller öfverlåtare bevara sin
rätt till återgångstalan, uppvise checken till betalning inom tid, som i

10 § sägs. Att checken blifvit uppvisad utan att betalning erhållits

Norsk text.

med eller uden Ordene »til Bank
eller Bankier», maa Betaling af
Checken kun ske til en Bank eller
Bankier; er Navnet paa en bestemt
Bank eller Bankier anfprt mellem
Stregerne, maa Betaling kun ske
til denne.

Et saadant Paabud kan gives
saavel af Udstederen som af enhver
Checkeier. Det kan ikke med Retsvirkning
tilbagekaldes eller forandres;
dog kan, naar en bestemt
Bank eller Bankier ikke allerede er
nmvnt, Navnet paa en saadan senere
tilf0ies.

§ 8.

Tegnes Akcept paa en Check,
er saadan Paategning uden Retsvirkning.

§ 9.

Vil Checkeieren bevare sin Ret
til Regres overfor Udsteder og Endossenter,
maa han forevise Checken

Dansk text.

ger, med eller uden Ordene »til
Bank eller Bankier», maa Betaling
af Checken kun ske til en Bank
eller Bankier; er Navnet paa en bestemt
Bank eller Bankier anfprt
mellem Stregerne, maa Betaling kun
ske til denne.

Et saadant Paabud kan gives
saavel af Udstederen som af enhver
Checkejer. Det kan ikke med Retsvirkning
tilbagekaldes eller forandres;
dog kan, naar en bestemt
Bank eller Bankier ikke allerede er
naevnt, Navnet paa en saadan senere
til f0jes.

Som Bank eller Bankier anses
enhver, hvis Forretning til Handelsregistret
er anmeldt som Bank forretning.

§ 8.

Tegnes Accept paa en Check,
er saadan Paategning uden Retsvirkning.

§ 9.

Vil Checkejeren bevare sin Ret
til Regres overfor Udsteder og Endossenter,
maa han forevise Cliec -

Svensk text.

skall styrkas antingen genom protest, som inom samma tid upptagits
i enlighet med hvad om protest af vexel gäller, eller ock medelst ett
å checken anbragt, af trassaten eller annan å hans vägnar eller af två
ojäfviga vitnen undertecknadt intyg, som tillika skall angifva dagen för
uppvisandet; skolande, der protest ej upptagits, tiden för meddelande
af sådan underrättelse, som i 45 § Yexellagen sägs, räknas från den
dag, då enligt intyget uppvisandet skedde.

År i fråga om check uppmaning gifven, som i 42 § Vexellagen
om vexel sägs, skall om verkan deraf gälla hvad i nämnda lagrum
finnes stadgadt.

10 §.

År check betalbar å samma ort, hvarest den är utstäld, skall
checken, der den lyder på betalning till viss å den ort bosatt person,
eller till viss å den ort bosatt person eller innehafvaren, eller
till innehafvaren, uppvisas till betalning sist å tredje dagen från det
den utstäldes. Annan inom riket betalbar check skall till betalning
uppvisas sist å tionde dagen från det den utstäldes eller, der för dess

Norsk text.

til Betaling inden saadan Frist, som
er bestemt i § 10. Åt Förevisning
er skeet, uden åt Betaling er opnaaet,
godtgjpres enten ved en inden
ForevisningsfristensUdlpboverensstemmende
med Reglerne for
Vexel protester optagen Protest eller
ved en paa Checken anbragt, af
Trassaten eller nogen paa hans
Vegne underskreven Frisering, der
tillige angiver Dagen, paa hvilken
Förevisningen bär fundet Sted. I
sidste Tilfselde regnes Fristen for
Meddelelsen af den i Vexellovens
§ 45 foreskrevne Underretning fra
den Dag, da Förevisningen ifplge
Paategningen fandt Sted.

Om Virkningen af eu Opfordring
til ikke åt optage Protest
gj seid er, hvad i Vexellovens § 42
er bestemt.

§ io.

Fn Check, der er udstedt og
betalbar paa et og samme Sted her
i Riget, skal forevises til Betaling
senest paa den tredie Dag efter
Udstedelsesdagen, saafremt den lyder
paa Betaling enten til Ihsende -

Dansk text.

ken til Betaling inden saadan Frist,
som er bestemt i § 10. Åt Förevisning
er sket, uden åt Betaling
er opnaaet, godtgpres enten ved en
inden Forevisningsfristens Udl0b
overensstemmende med Reglerne
for Vekselprotester optagen Protest
eller ved en paa Checken anbragt,
af Trassaten eller nogen paa
hans Vegne underskreven Frisering,
der tillige angiver Dagen, paa
hvilken Förevisningen har fundet
Sted. I sidste Tilfselde regnes Fristen
for Meddelelsen af deniVeksellovens
§ 45 foreskrevne Underretning
fra den Dag, da Förevisningen
ifplge Paategningen fandt Sted.

Om Virkningen af en Opfordring
til ikke åt optage Protest gaelder,
hvad i Veksellovens § 42 er bestemt.

§ io.

Eu Check, der er udstedt og
betalbar paa et og samme Sted her
i Riget, skal forevises til Betaling
senest paa den tredje Dag efter
Udstedelsesdagen, saafremt den lyder
paa Betaling enten til Ihamde -

Svensk text.

befordran i vanlig ordning från den ort, der den är utstäld, till betalningsorten
erfordras längre tid än fem dagar, sist å femte dagen efter
utgången af den tid. År utställelseort ej utsatt, anses checken vara
utstäld å betalningsorten.

Infaller tid, då uppvisandet sist bör ske, på söndag eller annan
allmän helgedag, må uppvisandet ske å nästa söckendag. Hvad i 92 §
Vexellagen är om vexel stadgadt skall ega motsvarande tillämpning
å check.

Om tid för uppvisandet af utomlands betalbar check gälle hvad å
betalningsorten är föreskrifvet.

Norsk text.

haveren eller til en sammesteds boende
navngiven Person (med eller
uden Tillsegget »eller Ihaendehaveren»).
Andre lier i Rigel, betalbare
Checks skal forevises til Betaling
senest paa den tiende Dag efter
Udstedelsesdagen eller, saafremtder
til Checkens Forsendelse paa sedvanlig
Maade fra Udstedelsesstedet,
til Betalingsstedet udkrseves eu lengere
Tid end fem Båge, senest paa
den femte Dag efter Udl tibet, af den
til saadan Forsendelse nodvendige
Tid. Er Udstedelsesstedet ikke angivet
i Checken, antages den åt
vsere udstedt paa Betalingsstedet.

Udlober den ovenfor bestemte
Frist paa en Söndag eller en anden
almiudelig Helligdag, kan Förevisningen
gyldig ske den nseste Spgnedag.
Regelen i Vexellovens § 92
Under tilsvarende Anvendelse.

Tiden for Förevisning af en
Check, der er betalbar i Udlandet,
bestemmes efter de paa Betalingsstedet
gjaeldende Regler.

Dansk text.

haveren eller til en sammesteds
boende navngiven Person (med eller
uden Tillsegget »eller Ihaendehaveren»).
Andre her i Riget betalbare
Checks skulle forevises til Betaling
senest paa den tiende Dag efter Udstedelsesdagen
eller, saafremt der
til Checkens Forsendelse paa sedvanlig
Maade fra Udstedelsesstedet
til Betalingsstedet udkrseves en lsengere
Tid end fem Dage, senest
paa den femte Dag efter Udlobet
af den til saadan Forsendelse npdvendige
Tid. Er Udstedelsesstedet
ikke angivet i Checken, antages
den åt vsere udstedt paa Betalingsstedet.

Udlpber den ovenfor bestemte
Frist paa en Söndag eller anden
almindelig Helligdag, kan Förevisning
gyldigt ske den naeste Spgnedag.
Regien i Veksellovens § 92
Under tilsvarende Anvendelse.

Tiden for Förevisning af en
Check, der er betalbar i Udlandet,
bestemmes efter de paa Betalingsstedet
gaddende Regler.

Svensk text.

§ 11.

Den tid, inom hvilken checkinnehafvares återgångstalan preskriberas,
räknas från den dag, då checken är utstäld.

§ 12.

År regressfordran preskriberad, eller har den på checken grundade
rätt gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess
bevarande föreskrifven handling, skall hvad i 93 § Vexellagen är i
fråga om vexel stadgadt eg a tillämpning å check; dock att, i saknad
af utredning om annat förhållande, utställaren anses till fordringsegarens
skada göra vinst, motsvarande checkens belopp, der fordringen förfaller. 13

13 §.

Har check förkommit, må den kunna dödas på sätt om dödande
af förkommen vexel finnes stadgadt.

Norsk text. Dansk text.

§ 11.

Den Frist af sex Maaneder eller
et Aar, i hvilken Checkeierens Regresfordring
formides (Vexellovens
§ 78), regnes fra Checkens Udstedelsesdag.

§ 12.

Er Regresfordringen formidet,
eller er den til dens Bevaring foreskrevne
Omgång fors0mt, Under Bestemmelsen
i Vexellovens § 93 tilsvarende
Anvendelse. Naar ikke
andet gjores antageligt, ansees Udstederen
beriget paa Checkeierens
Bekostning med den Sum, Checken
lpd paa.

§ 13-

Er en Check bortkommen, kan
den, hvad enten den lyder paa
Navn eller paa Ihmndehaveren, blive
mortificeret efter de om Modifikation
af Gjmldsbreve i Almindelighed
givne Regler; de smrskilte Betingelser
og Förskrifter, som gjmlder for
Modifikation af Gjmldsbreve, lydende
paa Ihmndehaveren, kommer
ikke til Anvendelse paa Checks.

§ 11.

Den Frist af seks Maaneder eller
et Aar, i hvilken Checkejerens Regresfordring
formides (Veksellovens
§ 78), regnes fra Checkens Udstedelsesdag.

§ 12.

Er Regresfordringen formidet,
eller er den til dens Bevaring foreskrevne
Omgång fors0mt, finder
Bestemmelsen i Veksellovens § 93
tilsvarende Anvendelse. Naar ikke
andet g0res antageligt, anses Udstederen
beriget paa Checkejerens
Bekostning med den Sum, Checken
l0d paa.

§ 13.

Er en Check bortkommen, kan
den, hvad enten den lyder paa Navn
eller paa Ihmndehaveren, blive
mortificeret overensstemmende med
de om Modifikation af Gmldsbreve
i Almindelighed gmldende Regler.

Svensk text.

14 §.

Hvad i 84, 85 och 86 §§ Vexellagen är i afseende å vexel stadgadt
om förhållandet till utländsk lag skall ega motsvarande tillämpning
å check; dock varde penningeanvisning såsom check enligt denna
lag ansedd, der den är affattad i enlighet med de bestämmelser, som
å betalningsorten för check gälla. 15

15 §.

I mål angående regressfordran på grund af check skola bestämmelserna
i Förordningen om nya Vexellagens införande och hvad i afseende
derå iakttagas skall den 7 maj 1880 ega motsvarande tillämpning.

Norsk text.

Dansk text.

§ 14.

Bestemmelserne i Vexellovens
§§ 84 til 86 om Forholdet til udenlandsk
Lov skal Ande tilsvarende
Anvendelse i Henseende til Checks;
dog bliver en Pengeanvisning ved
Anvendelsen af naervaerende Lov
ogsaa åt anse som eu gyldig Check,
naar den er affattet i Overensstemmelse
med de Regler, som på Betalingsstedet
gjselder for Checks.

§ 15-

T Sager, som til Regres for
manglende Betaling anlasgges mod
Udsteder eller Endossenter af en
Check, kommer Forskrifterne i Lov
om Rettergangsmaaden i Vexelsager
m. v. af 17de Juni 1880 til Anvendelse.

§ 14-

Bestemmelserne i Veksellovens
§§ 84 til 86 om Forholdet til udenlandsk
Lov skulle Ande tilsvarende
Anvendelse i Henseende til Checks;
dog bliver en Pengeanvisning ved
Anvendelsen af naervaerende Lov
ogsaa åt anse som en gyldig Check,
naar den er affattet i Overensstemmelse
med de Regler, som paa Betalingsstedet
gaelde for Checks.

§ 15-

T Sager, hvorunder Regreskrav
efter en Check indtales, Ande Bestemmelserne
i Lov om Vekselsager
o g Vekselprotester af 28de
Maj 1880 tilsvarende Anvendelse.

Sager mellem Handlende (jfr.
Lov om Oprettelse af en Sp- o g
Handelsret i Kpbenhavn af Hide
Februar 1861 § 13 Nr 1), hvorunder
Fordringsrettigheder, som ere
hjemlede ved foranstaaende Bestemmelser,
gpres gmldende, ere
Handelssager.

Svensk text.

Norsk text.

Dansk text.

§ 16-

Imod den, der har udstedt eller
endossent en ved Sigt betalbar
Pengeanvisning, som er affattet
i anden Form end den, som i nmrvaerende
Lov og i Veksellov af 7de
Maj 1880 er foreskreven henholdsvis
for Checks og for Veksler, kan
Regres paa Grund af Manglende
Betaling, livor saadan Regres maatte
vtere hjemlet, dog kun g0res gaeldende
under de Betingelser, som i
foranstaaende §§ 9 og 10 ere foreskrevne
i Hen seende til Checks;
saadan Regresfordring forteides derhos
efter de samme Regler, som
gaelde for Regresfordring efter en
Check ligesom Reglerne i § 12
Ande tilsvarende Anvendelse.

§ n.

Checks og andre ved Sigt betalbare
Pengeanvisninger, der ilcke
indeholde Benasvnelso af Vekse] og
paa hvilke der ikke er tegnet Accept,
saavelsom derpaa tegnede Endossementer
ere stempelfri.

Tf tina»;

Svensk text.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

Norsk text.

Denne Lov trseder i Kraft den —

Dansk text.

Udgives eu Check eller anden
ved Sigt betalbar Anvisning forinden
den deri angivne Udstedelsesdag,
eller udgives eu saadan Anvisning,
i hvilken Udstedelsesdag
ikke er angiven, er Dokumentet
stempelpligtigt efter Reglerne för
länge Veksler og under det for
saadanne bestemte B0deansvar.

§ 18-

Denne Lov trasder i Kraft den —

Fra samme Dag bortfalde Bestemmelserne
i de sidste tre Stykker
af § 3 i Lov angaaende Begunstigelser
i Hänseende til Brugen af
stemplet Papir af lite Februar
1863.

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i Förordningen
om nya Utsökningslagens införande och hvad i
afseende derå iakttagas skall den 10 Augusti 1877.

Härigenom förordnas, att 10 § 4 mom. i Förordningen om nya
Utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall
den 10 Augusti 1877 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Häfver någon fått invisning å viss man, och får ej betalning af
honom; njute då betalning af den, som in visningen gaf, med ränta till
sex för hundrade, der det ej st}rrkes, att den, som invisniugen fått,
varit vållande, att betalning i rättan tid ej följt.

Om check gälle hvad särskildt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari.....

MOTIV.

Det nu utarbetade lagförslaget angående den art af anvisningar, som
är allmänt känd under benämningen »check», ansluter sig, såsom man
finner, i väsentliga delar till gällande bestämmelser rörande vexlar. Detta
förhållande har sin naturliga grund i den inre likheten mellan dessa
båda slag af förbindelser, och komiterade hafva i detta hänseende endast
haft att följa den väg, som af all främmande lagstiftning i ämnet anvisats.
Men då checken till sin natur och uppgift är att anse såsom
allenast ett betalningsmedel, under det att vexeln derjemte har karakter
af ett för cirkulation afsedt kreditpapper, så följer häraf att i
vissa vigtiga punkter från vexellagen afvikande bestämmelser bort uppställas
för checks. Hit höra i främsta rummet föreskrifter, hvarigenom
tiden för checkens uppvisande till betalning i möjligaste mån begränsas
samt accept af check förhindras. Ur samma grund härröra i sjelfva
verket äfven de i viss mån afvikande reglerna om det sätt, hvarpå
checkens uppvisande för betalning skall i regressmål styrkas. Deremot
synas vexellagens regler om öfverlåtelse, om utställares och endossenters
ansvarighet, om betalning, om återgångstalan för bristande betalning
samt om preskription lämpligen kunna finna analog användning
på checks, dock med vissa jemkningar, för hvilka i det följande skall
redogöras.

I öfverensstämmelse med hvad i vexellagen iakttagits lemnar förslaget
ej någon definition å begreppet check utan åtnöjer sig med att
i 1 § angifva det innehåll en anvisning måste hafva, för att anses och
bedömas såsom check. I fråga härom torde endast följande erinringar
vara erforderliga. Med hänsyn till de speciella, stränga föreskrifter i
afseende å preskription, endossent^ ansvarighet m. m., som enligt förslaget
skulle komma att gälla för checks, har det ansetts nödigt att,
för vinnande af ett säkert och i ögonen fallande kännemärke, föreskrifva
att ordet »check» skall finnas intaget i anvisningens text. En liknande
föreskrift gäller redan om vexlar, och finnes i fråga om checks upptagen
i schweiziska obligation srätten äfvensom i de lagförslag, som
uppgjorts för Nederländerna 1886, för Tyskland 1892 och för Österrike
1895. Den föreslagna anordningen torde desto mindre böra möta

några betänkligheter, som utan tvifvel hädanefter som hittills tryckta
blanketter, hvilka af banker och bankirer pläga tillhandahållas allmänheten,
komma att i de allra flesta fall för betalning medelst check
användas.

I regel kommer säkerligen en check att innehålla — utom hvad
i 1 § finnes upptaget — jemväl den ort, hvarest den är utstäld. Denna
finnes emellertid, af helt naturlig orsak, vanligen ej utsatt å blanketten;
och det kan lätt inträffa att utställaren, hvars uppmärksamhet, ej —
såsom fallet är i fråga om penningebeloppet, remittenten och den egna
underskriften — med nödvändighet rigtas på utställelseorten, förbiser
att angifva densamma vid blankettens utfyllande. Men en dylik, ganska
ursäktlig försummelse bör ej medföra den påföljd, att anvisningen förlorar
sin egenskap af check. Då emellertid enligt förslagets 10 § tiden
för checkens uppvisande till betalning (presentationsfristen) gjorts beroende
af utställelseorten, har det blitvit nödigt att reglera förhållandet
för det fall, att någon utställelseort ej finnes utsatt; och synes för
denna händelse den enklaste utvägen vara att betrakta anvisningen
såsom utstäld å betalningsorten. En bestämmelse af sådant innehåll
har derföre intagits i nyssnämnda §.

Att en check ej må utställas till betalning å annan tid än vid uppvisandet
måste fordras såsom ett oeftergifligt vilkor för att dess
egenskap af betalningsmedel skall upprätthållas. Denna i de allra flesta
främmande lagar och lagförslag i ämnet fastslagna grundsats hafva
komiterade alltså utan tvekan upptagit.

I England, checkens egentliga hemland, der dess användning nått
vida större utbredning än annorstädes, kan check dragas allenast å en
bank eller en bankir, och en liknande bestämmelse återfinnes i det
österrikiska förslaget. Denna föreskrift står, åtminstone hvad England
angår, i oskiljaktigt samband med sedvänjor och förhållanden, som för
oss äro främmande, och en dylik inskränkning torde åtminstone för det
närvarande ej finnas vara för vårt land lämplig, redan på den grund
att begreppet »bankir», om än för lagen ej alldeles okändt (jfr stämpelpappersförordningens
8 § under ordet »vexel»), dock ej vunnit den
fasta begränsning, att en anvisnings egenskap af check kan göras deraf
beroende. Härtill kommer att, änskönt äfven hos oss säkerligen i ett
öfvervägande flertal fall checks komma att dragas på en bank eller
bankir, sådana omständigheter dock väl kunna tänkas vara för handen,
särskilt i mera aflägsna landsändar, att ett förbud att trassera checks
på t. ex. brukskontor 1. d. skulle kännas såsom ett onödigt och hämmande
band på penningrörelsen.

I vissa främmande lagstiftningar är användningen af checks uttryckligen
begränsad till de fall, då utställaren hos trassaten eger disponibelt
tillgodohafvande eller disponibel kredit, i sammanhang hvarmed
vanligen meddelas straffbestämmelser för den, som utställer en check
utan att hafva erforderlig »täckning» hos trassaten. Bestämmelser i
sådan rigtniug hafva emellertid icke ansetts böra för de skandinaviska
länderna ifrågakomma. Till belysning af denna fråga tillåta komiterade
sig att i öfversättning åberopa hvad härom yttras i motiven till det
danska förslag, som legat till grund för de nu utarbetade lagbestämmelserna.
»Säkerligen skall», heter det i nämnda motiv, pag. 8, »den
regelmässiga faktiska förutsättningen för att en person kan, med utsigt till
att se dem honorerade, draga sigtanvisningar på en annan vara, att
han hos denne har sådant tillgodohafvande eller sådan kredit, eller
åtminstone har ett öppet checkkonto och kommer att hafva erforderliga
medel innestående vid den tid, då checken kan antagas blifva presenterad.
Och mottagaren måste, när ej annat tillkännagifvits, vara berättigad
att utgå från att denna förutsättning är förhanden; eller, om
man hellre vill uttrycka sig så, i öfverlemnandet af en sådan anvisning
ligger regelmässigt — der ej annat angifvits — gentemot den, som
mottager anvisningen, en försäkran att förhållandet är sådant. Först
och främst gäller detta naturligtvis då fråga är om anvisning på en
bank, utstäld på en af dess vanliga blanketter; enhvar vet att förutsättningen
för att en sådan anvisning kan antagas blifva honorerad klätt
utställaren hos banken har ett konto, hvarå han är berättigad att
draga beloppet. Hvad man litar på, då man tager en sådan anvisning,
är väl ofta mindre utställarens vederhäftighet än hans ärlighet — att
det är sannt att han har ett konto med erforderliga medel innestående
hos banken. Å andra sidan skulle det naturligen vara att gå för långt
att utan vidare påstå, att utställaren förfar svikligt emot remittenten,
när han lemnar denne såsom betalning en bankanvisning utan att med
säkerhet veta, huruvida för densamma finnes täckning, eller till och med
om han vet, att täckning ej finnes. Förhållandet kan nämligen vara
att fråga är om att draga blott i mindre mån utöfver kontot, och att
utställaren, i enlighet med hvad mellan honom och banken varit vanligt,
med fog kunde räkna på att den senare utan invändning skulle
honorera anvisningen — något som måhända ock inträffar. Vidare
kan det lätt hända, att en räkningshafvare på grund af felräkning eller
annat misstag råkar anvisa ett större belopp, än han för ögonblicket
har innestående. Men ehvad man tänker särskilt på dylika fall eller
på tillfällen, då anvisningens utställare gjort sig skyldig till svikligt

förfarande gentemot mottagaren, synes det vara föga praktiskt att här
utestänga användningen af de regler, som annars skulle gälla om anvisningsinnehafvarens
regress, och derigenom göra hans rättsliga ställning
beroende af en. omständighet, som han i regel ej är i tillfälle att undersöka,
när han mottager anvisningen.»

Hvad särskildt angår frågan om upptagande af straffbestämmelser
för den händelse att check utstälts utan att vara täckt af utställarens
tillgodohafvande hos trassaten, torde till det ofvan anförda böra läggas,
att för de fall, då verkligt svek föreligger, allmänna strafflagens bestämmelser
synas göra tillfyllest, och att för andra tillfällen utställaren
icke bör drabbas af någon straffpåföljd, ej ens, såsom i schweiziska
rätten är stadgadt, i form af straffränta.

Lagförslaget har ej med uttryckliga ord behandlat den inom utlandets
lagstiftning på olika sätt besvarade frågan, huruvida genom uthändigande!
af en check utställarens tillgodohafvande hos trassaten skall
anses öfverlåtet till checkemottagaren. Att, då annat ej finnes stadgadt,
en dylik öfverlåtelse ej får anses hafva egt rum torde emellertid enligt
här i landet rådande sedvänja och rättsuppfattning icke kunna dragas
i tvifvelsmål. Då såsom hufvudsakligt skäl för den motsatta ståndpunkten
plägar anföras, att checken derigenom skulle med större begärlighet
mottagas och hela checksystemet på detta sätt vinna i styrka, så
kan å andra sidan med fog erinras, att checkinnehafvarens befogenhet
att göra sin rätt gällande gent emot trassaten får sin egentliga betydelse
för den händelse att utställaren under tiden råkat i konkurs, men
att just för detta fall förefintligheten af en sådan rätt är egnad att
väcka allvarliga betänkligheter och alstra missbruk genom antedatering
o. d. Komiterade hafva derföre ansett sig sakna skäl att i denna
punkt frångå den uppfattning af anvisningens natur, som hos oss lärer
vara den rådande.

I nära samband härmed står frågan om utställarens rätt att med
för trassaten bindande verkan förbjuda checkens inlösen, och svaret
härpå kan i sjelfva verket anses genom det föregående vara gifvet.
Ett förbud att kontramandera checken har nämligen, såsom lätt inses,
ringa betydelse, om innehafvet af densamma ej grundar någon fordringsrätt
emot trassaten. Det ankommer ju då alltid på den senare, huruvida
han vill inlösa checken eller ej, och då han i allmänhet kan antagas
vara villig att tillmötesgå den af en kund uttalade önskan, skulle
säkerligen ett lagbud af antydt innehåll blifva så godt som maktlöst.
Beaktas bör tillika, att det mången gång är af vigt för utställaren att

kunna kontramandera eu check, t. ex. då checken förkommit eller utlemnats
till obehörig person.

I fråga om de tre sista momenten i 1 § hänvisas till motsvarande
bestämmelser i Vexellagens 4 § mom. 2 samt 6 och 7 §§.

Checkens inre frändskap med vexeln föranleder dertill, att eu till 2 §.
viss man eller order utstäld check ej bör erhålla karakter af en löpande,
i innehafvarens hand giltig förbindelse. En motsatt bestämmelse har
så mycket mindre kunnat ifrågasättas, som den skulle kommit att strida
mot den i de öfriga skandinaviska länderna gällande rätt, och skiljaktighet
i en så vigtig punkt ej utan tvingande skäl bör ega rum. Det
svenska förslagets ståndpunkt i frågan lärer otvetydigt framgå af stadgandet
i 3 §, att i fråga om öfverlåtelse af check samma regler som
för vexel skola lända till efterrättelse.

Enligt gällande vexellag kan vexel ej ställas till innehafvare!!. En
dylik begränsning i fråga om checks synes dock vara hvarken nödig
eller ändamålsenlig, och komiterade sakna skäl att härutinnan föreslå
någon afvikelse från den i utländsk rätt öfverallt antagna regel, att
check må lyda å betalning till innehafvare!!. I utlandet förekommer
rätt ofta att checks utställas till viss man eller innehafvaren, och då
en dylik affattning stundom erbjuder vissa fördelar, hafva komiterade
ansett äfven denna art af checks böra blifva tillåten, dervid torde erfordras
ett förklarande, att dylik check skall vara att anse såsom likståt
med check till innehafvaren utom i det afseende, hvarom första
punkten af 10 § handlar.

Sedan i förslagets två första §§ nödiga bestämmelser meddelats 3 §.
rörande det innehåll en check skall och får hafva, angifver 3 § de områden,
inom hvilka för vexel gällande regler skola ega analog tillämpning
på check. De punkter, i hvilka checkens natur kräft afvikelse från
Vexellagens föreskrifter, skola här nedan, hvar på sin plats, anmärkas.

Då den önskan offentligen uttalats och säkert af många delas, att vid
lagstiftningen angående checks nödiga hänvisningar till Vexellagen måtte
göras i den form, att de särskilda lagrum, som åberopades, blefve uttryckligen
angifna, så anse komiterade sig böra, villigt medgifvande att
ett dylikt förfaringssätt, om det kunnat genomföras, skulle medfört
beaktansvärda praktiska fördelar, här framhålla, att de försök, som i
detta syfte gjorts, ådagalagt de betydande, att ej säga oöfvervinneliga
svårigheterna vid ett dylikt förfarande, i ty att af åtskilliga paragrafer
i Vexellagen blott vissa delar skulle kommit till användning, men dessa
delar ej kunnat så afskiljas, att tydlig hänvisning blifvit möjlig. Komi 5 -

terade våga emellertid hysa den förhoppning, att förslagets affattning
ej skall i någon afsevärd grad gifva anledning till rättsosäkerhet.

4 §■ Enär checks ej äro föremål för accept och således något behof att

använda checkkopia icke lärer vara förhanden, har i 4 § föreslagits förbud
att å sådan teckna endossement.

5 §. Då vexel ej må lyda på betalning till innehafvaren, lärer den i 3

§ meddelade hänvisning till Vexellagens regler om öfverlåtelse ej lemna
tillräcklig ledning för det fall, att en till innehafvaren stöld check endosseras
till viss man. Bestämmelse härom har derför upptagits i 5 §.

g §. Sedan eu check blifvit af trassaten inlöst, bör dess omloppstid vara

afslutad, hvadan den ej vidare må af trassaten utsläppas. Af sjelfva
rättsförhållandets natur följer ock, att trassaten ej kan på den inlösta
checken få grunda någon regresstalan, utan att innehafvet af checken
för trassaten gent emot utställaren utgör allenast bevis om en för
dennes räkning verkstäld utbetalning. Från den senare regeln synes
dock af praktiskt vigtiga skäl ett undantag böra göras. Åtskilliga af
våra bankinrättningar drifva, såsom kändt är, rörelse vid kontor på
olika, stundom vidt skilda orter, och ganska vanligt är att eu check
presenteras till inlösen vid ett annat kontor än det, der utställaren har
sin räkning. Vid sådant förhållande kan upplysning ofta nog ej genast
erhållas, huruvida erforderlig täckning linnés, och det skulle mången
gång för checkinnehafvaren medföra olägenhet, om han för liqvids
erhållande nödgades vänta, till dess nödig upplysning derom hunnit
anskaffas. Å andra sidan måste bankkontoret, i saknad af sådan upplysning,
för sin egen säkerhet ofta vägra inlösen, om regress mot endossent
ej kan å den inlösta checken grundas. En å annan ort boende
utställare kan ej alltid förutsättas vara vid bankkontoret känd, medan
det deremot väl kan hända, att endossenten der åtnjuter sådan kredit,
att banken, under förutsättning att den eger återgångs talan mot honom,
ej tvekar att inlösa checken utan afseende å utställarens vederhäftighet.
Afskäres i sådant fall regressrätten mot endossent, skulle detta otvifvelaktigt
verka hämmande på samfärdseln och starkt motverka checklagstiltningens
syftemål att åvägabringa en utsträckt användning af
ifrågavarande beqväma och billiga betalningsmedel. Af dessa skäl hafva
komiterade funnit sig föranlåtna att i 6 § framställa det förslag, att
åt,ergång;stalan för eu till trassaten öfverlåten check undantagsvis må få
väckas lör det fall, att han drifver rörelse vid kontor å skilda orter och
checken blifvit inlöst vid ett annat af dessa kontor än det, hvarå den
är dragen.

I denna punkt förefinnes en mindre, men dock ej alldeles ovigtig

skiljaktighet mellan den svenska texten, å ena, och det norsk-danska
förslaget, å andra sidan, i det att det senare gör till förutsättning för
regressrätten allenast att inlösen skett vid annan »förrättningsafdelning»
än den, hvarå checken dragits, under det att den svenska texten uppställer
den något strängare fordringen, att de begge kontoren skola
vara belägna å skilda orter. Grunden till denna afvikelse är att i vårt
land, så vidt kändt är, penningeinrättningar ej å samma plats hafva
filialer med sjelfständig förvaltning, och att i allt fall kontor å samma
ort måste antagas stå i den förbindelse med hvarandra, att det ej bör
medföra någon nämnvärd omgång att genast inhemta de upplysningar,
som kunna vara af nöden.

I 7 § äro intagna bestämmelser om den inom affärsverlden välbe- t §■
kanta och särskilt i checkens egentliga hemort, England, mycket vanliga
form af check, som benämnes »crossed check». Enligt der sedan lång
tid gällande, numera af lag stadfästad sedvänja kan en checkinnehafvare
genom påteckning å checken med bindande verkan föreskrifva, att checkbeloppet
må utbetalas allenast till bankhus {general Crossing) eller till
ett visst bankhus {special Crossing). I förra fallet består påteckningen
af två öfver checkens framsida anbragta, jemnlöpande tvärstreck, med
eller utan tecknet »tf Comp.» mellan strecken; i senare fallet utsattes
mellan strecken namnet å det bankhus, till hvilket utbetalningen skall
göras.

Ett likartad! bruk har vunnit insteg i Tyskland och Österrike, i det
att der orden mur zur Verrechnung», anbragta tvärs öfver checkens
framsida, anses innefatta ett påbud, att kontant utbetalning af checksumman
ej må ega rum, utan att liqviden skall ske medelst beloppets
öfverförande från utställarens bankräkning till checkinnehafvarens.

Dessa anordningar hafva, såsom lätt inses, till syftemål att, så vidt
möjligt är, afvärja faran för missbruk i händelse en check råkar i orätta
händer, och allmänt erkännes att »korsningen» visat sig på ett synnerligen
tillfredsställande sätt fylla denna uppgift. Då fråga uppstått att
genom särskild lagstiftning möjliggöra för vårt lands affärslit att tillegna
sig alla fördelar af ett fullt utveckladt checksystem, synos man
därföre icke böra underlåta att draga nytta äfven af uti denna del inom
utlandet vunnen erfarenhet. Vid valet mellan de begge ofvannämnda
formerna hafva komiterade ej tvekat att förorda den engelska, bland
annat derföre, att deri tysk-österrikiska för sin tillämpning förutsätter
ett ordnad t utvexli ags förfarande {clearing), hvilket ännu icke kommit
till stånd i de nordiska länderna. I fråga om detaljerna torde här allenast
behöfva framhållas, att det i detta sammanhang ej synes böra väcka

någon betänklighet att medgifva »korsning» till betalning äfven genom
bankir, då ju i hvarje fall, der vederbörandes egenskap af bankir finnes
vara tvifvelaktig, det står trassaten öppet att vägra utbetalning innan
erforderligt medgifvande dertill hunnit inhemtas.

8 §■ I det föregående är redan anmärkt, hurusom det, enligt komitera des

åsigt, icke kan med checkens egenskap af allenast betalningsmedel
vara förenligt att tillstädja checkaccept. Förbud mot dylik accept finnes
intaget såväl i den schweiziska obligationsrätten som i tyska och
österrikiska förslagen, och i anslutning härtill innehåller 8 § i nu föreliggande
förslag, att accept af check skall vara utan rättslig verkan.
Eu särskild grund till ett dylikt stadgande hafva komiterade funnit däruti,
att om accept finge ega rum, dymedelst för bankinrättningar bereddes
utväg att bringa i omlopp räntefria, till innehafvare! stälda och
vid sigt förfallande förbindelser — således papper, som i väsentliga
hänseenden finge samma egenskaper som banksedlar.

9o.i0§§. 9 och 10 §§ innehålla bestämmelser om den tid, inom hvilken en

check skall uppvisas till betalning, presentationsfristen, och om hvad
i öfrigt för regressrättens bevarande bör iakttagas.

Att presentation sfristen bör vara mycket kort följer, såsom redan
antydts, af checkens uppgift och denna grundsats har så godt som allestädes
i främmande rätt med ganska stor stränghet fasthållits. Efter
engelsk rätt är fristen ej bestämd i visst tidsmått, utan skall uppvisandet
ske inom »skälig tid» (within a reasonable time). Vid bedömandet
af hvad med »skälig tid» bör förstås skall hänsyn tagas till dokumentets
natur, den sedvänja, som utvecklats bland affärsmän och bankirer,
samt de i hvarje särskilt fall föreliggande omständigheter. Genom
långvarig praxis kan emellertid anses fastslaget, att om den, till hvilken
checken är utstäld, befinner sig å samma ort som trassaten, checken
i _ regel bör uppvisas dagen efter det den mottogs. Befinner remittenten
sig å annan ort, bör checken, der ej af särskilda omständigheter annat
föranledes, afsändas för uppvisning dagen efter emottagande^ och den,
till hvilken den afsändts (vanligen remittentens egen bankir), bör likaledes
dagen efter mottagandet uppvisa eller, efter omständigheterna,
afsända den för uppvisande. Enahanda system följes i Nordamerika.
I Europas kontinentala länder är tiden för uppvisandet bestämd till
visst antal dagar, räknade från tiden för checkens utställande, och det
så, att i allmänhet kortare tid anslagits för de fall, då checken är betalbar
å samma ort, der den är utstäld (platscheck), en längre deremot i
fråga om check, för hvilken utställelse- och betalningsorten ej är densamma
(distanscheck). Så gälla i Frankrike, Schweiz och Spanien 5

dagar för platschecks och 8 dagar för distanschecks, i Belgien resp. 3
och 6 dagar, i Italien och Portugal — de länder der presentationsfristen
är längst och anses öfver höfvan utsträckt — 8 och 15 dagar.

I det tyska förslaget var utsatt en frist af 5 dagar för alla inom riket
utstälda och betalbara checks, och för utomlands utstälda eller betalbara
checks 5 dagar utöfver den tid, som med regelbunden postbefordran
åtginge för checkens försändelse från utställelse- till betalningsorten,
dock att, hvad anginge utomlands betalbara checks, sagda tidsbestämmelse
skulle gälla endast för den händelse att lagen på betalningsorten
ej föreskrefve någon presentationsfrist. Enligt österrikiska
förslaget är fristen bestämd till 3 dagar för platschecks, och för andra
fall till 5 dagar.

Vid öfvervägande af denna fråga hafva koiniterade väl ansett sig
af både principiella och praktiska skäl böra söka begränsa checkens
omloppstid så vidt möjligt varit. Men å andra sidan har hänsyn måst
tagas till de långa afstånden inom Sverige och Norge samt de ofta
obeqväma och mindre regelbundna samfärdsmedlen inom dessa länders
nordligare trakter, hvarförutom tidsbestämmelserna bort så afpassas, att
de lämpade sig för en ohindrad checkcirkulation de tre skandinaviska
rikena emellan. På dessa grunder hafva komiterade funnit sig böra
föreslå, att tiden för uppvisandet af distanschecks bestämmes till 10
dagar, dock så att, der mer än fem dagar åtgå för checkens befordran
i vanlig ordning från utställelse- till betalningsorten, checken bör uppvisas
sist å femte dagen efter utgången af denna tid.

Såsom af ofvanstående redogörelse inhemta^, är det i främmande
lagstiftning ej ovanligt att en kortare presentationsfrist uppställes för
alla platschecks, d. v. s. sådana checks, som äro utstälda och betalbara
å samma ort. En sådan anordning synes dock lemna rum för anmärkning
så till vida, som derigenom hinder beredes för den fullt berättigade
och ganska utbredda plägseden att med check, dragen å bank i
utställarens hemort, verkställa betalning till eu å annan ort bosatt
fordringsegare. I betraktande häraf torde den kortare presentationsfristen
— af komiterade föreslagen till tre dagar — böra gälla allenast
för de fall, då remittenten är eller skäligen må antagas vara bosatt å
den plats, der checken är utstäld och betalbar. Platscheck — detta
ord taget i sin vanliga betydelse af å utställelsoorten betalbar check —
som är stäld till viss å annan ort bosatt man eller till viss å annan
ort bosatt man eller innehafvaren, skulle följaktligen komma att följa
de för distanschecks föreslagna regler.

Under förutsättning att, såsom naturligt synes vara och af komité -

rade föreslagits, återgångstalan för bristande betalning af checks skall
föras i de för vexelmål stadgade former, bör uppenbarligen uppvisandet
styrkas genom skriftlig handling eller skriftligt intyg. Att ovilkorligt
föreskifva upptagandet af protest- i den ordning, som för vexelprotest
gäller, synes emellertid mången gång skola onödigtvis förorsaka
omgång och kostnader. Ett å checken af trassaten eller annan
å hans vägnar tecknadt. intyg om uppvisandet och dagen derför torde
i detta hänseende kunna få tagas för godt, motpart naturligtvis öppet
lemnadt att, om han gitter, styrka intygets origtighet. Men vid sidan
om dessa båda bevisformer lärer ännu en tredje böra medgifvas. För
att ej öka checkens omloppstid hafva komiterade nämligen, efter utländskt
föredöme, ansett något särskildt rådrum för protests upptagande
ej böra itrågakomma, och det kan då tydligtvis inträffa, att trassaten
åt en eller annan anledning vägrar lemna påskrift om uppvisandet
och att protest inom presentationsfristens utgång ej hinner upptagas.
I Norge och Danmark, der för upptagande af protest ej ovilkorligen
fordras offentlig myndighets medverkan, utan tvänne ojäfviga vitnens
intyg under vissa vilkor gör tillfyllest, lärer något särskildt stadgande
i detta hänseende ej vara af nöden. Men med de i vårt land gällande
regler om protests upptagande måste någon utväg beredas checkinnehafvare
att för det fall, som ofvan förutsatts, anskaffa tillfyllestgörande
bevis om det fruktlösa uppvisandet. I betraktande häraf har i det svenska
förslaget upptagits den bestämmelse, att uppvisandet må kunna
styrkas jemväl genom två ojäfviga vitnens å checken tecknade intyg.

Att uppmaning att ej protestera fritager checkinnehafvaren jemväl
från skjddighet att anskaffa annat intyg om uppvisandet torde uppenbart
framgå af innehållet i åberopade 42 § Vexellagen, och har således
ej här behöft uttalas.

11 §■ I analogi med Vexellagens bestämmelser kunde ifrågasättas att

låta preskriptionstiden löpa från uppvisandet. Med hänsyn till den för
checken föreslagna korta omloppstid och då tiden för uppvisandet kan
styrkas annorledes än genom offentlig myndighets intyg, har det
emellertid synts vara lämpligast att, på sätt 11 § innehåller, taga dagen
för checkens utställande till utgångspunkt för beräkningen.

12 §. I 12 § har föreslagits att stadgandet i 93 § Vexellagen skall ega

tillämpning å jjrejudicerade eller preskriberade checks, dock med det
vigtiga tillägg, att, der ej annat förhållande ådagalägges, utställaren
skall presumeras till fordringsegarens skada göra vinst, motsvarande
checkens belopp, i händelse fordringen förfaller. En dylik presumtion
till checkinnehafvarens förmån har sin naturliga förklaringsgrund der -

uti, att utställaren af eu check så godt som alltid är civilrättsligt förpligta
att tillhandahålla erforderliga medel för dess inlösen. Till verkan
enahanda om än till formen olika bestämmelser återfinnas ock i främmande
checklagar.

I fråga om dödande af förkommen check inskränker förslaget sig 13 §.
till att, i 13 §, föreslå användandet af de för vexelmortifikation stadgade
former. Något behof af speciella bestämmelser motsvarande 11
kap. Vexellagcn synes nämligen här ej förefinnas, och särskild! vore
det föga ändamålsenligt att föreskrifva skyldighet för utställaren att
utfärda ny check i den förkomnas ställe.

Enligt förslagets 14 § skola för checks gälla samma regler, som u §.
beträffande vexlar finnas i Vexellagen meddelade i fråga om förhållandet
till utländsk lag, dock med den afvikelse, att en anvisning skall vara
att bedöma såsom check jemväl då den affattats i enlighet med de. å
betalningsorten gällande föreskrifter. Ett sådant tillägg har befunnits
nödigt af det skäl, att blanketter till checks pläga tillhandahållas af
trassaten och således i allmänhet äro affattade efter de å betalningsorten
gällande regler.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i Förordningen
om nya utsökning slag ens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall den 10 augusti 1877 lärer ej vara af beskaffenhet att
erfordra någon särskild motivering.

Slutligen anse komiterade sig böra fästa uppmärksamhet derå, att
i händelse förslaget angående checkanvisningar varder till lag upphöjdt,
gällande stämpelpappersförordning torde böra undergå den förändring,
att check varder från stämpel fri jemväl för det fall, att den dragés å
annan än bank eller bankir.