KUNGL. STATSKONTORETS (Statens offentliga utredningar 1913:4)

KUNGL. STATSKONTORETS

1»

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE -

DEN 31 DECEMBER 1908

ANGÅENDE

SÄTTET FÖR VERKSTÄLLANDE AF
STÄMPELBELÄGGNING AF STÄMPELPLIKTIGA HANDLINGAR
OCH KONTROLLEN DÄRÅ

3,46/0S

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

Till KONUNGEN.

I skrivelse till Konungen af den 8 Mars 1907 har Riksdagen anfört,
att gällande förordning angående stämpelafgiften upptoge tre slag af
stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggnings -

stämplar samt att endast beträffande användningen af de dubbla beläggningsstämplarne
funnes kontrollföreskrifter af sådan art, att statistiska uppgifter
kunde erhållas rörande de belopp, som stämpelbeläggningen af de
med d)7lika stämplar försedda olika slag af handlingar årligen tillförde
statsverket. Sådana uppgifter skulle ock, jämlikt bestämmelserna i kungl.
brefven den 12 september 1884 och den 19 april 1895, årligen utarbetas
inom finansdepartementet, och skulle uppgifter från vederbörande myndigheter
till departementet insändas före den 1 oktober årligen, alltså i god
tid före statsregleringens uppgörande. Hvad däremot vidkomme användningen
af de enkla beläggningsstämplarne, kunde någon specificering, på
sätt ofvan nämnts icke åstadkommas och det syntes icke kunna bestridas,
att detta vore en brist, som både kunde och borde afhjälpas. Sakens
ordnande vore så mycket viktigare, som det gällde afsevärda belopp, i
fråga om hvilka dylika specificerade uppgifter saknades. Att åtskilliga
olägenheter häraf uppstode, syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Hvad
särskildt anginge statsregleringen, vore det naturligen af största vikt att
vid de olika skattetitlarnes beräkning hafva tillgång till säkra och tillförlitliga
uppgifter i statistiskt hänseende. Detta förhållande framträdde
särskildt då eu stämpclafgift skulle höjas eller en ny stämpelskatt införas.
Då inom Riksdagen framhållits, att vid behof för staten af ökade inkomster
ett utsträckt anlitande af stämpelskatten vore ett lämpligt medel för
ernåendet af detta mål, ville det därför synas Riksdagen vara af vikt, med
hänsyn till icke blott redan befintliga utan äfven möjligen erforderliga
ytterligare stämpelskatter, att här omförmälda brist blefve på ett tillfredsställande
sätt afhjälpt. 1 sådant afseende hade i eu inom Riksdagen väckt
motion hänvisats till åtskilliga utvägar. Utan att för det dåvarande ingå
i bedömande i detalj af de sålunda ifrågasatta åtgärderna, ansåge sig
dock Riksdagen böra beträffande den framkastade tanken att för vissa
grupper af handlingar inrätta särskilda slag af stämplar betona, att en
dylik åtgärd kunde för den allmänhet, som skulle använda dessa stämplar,
medföra ovisshet och föranleda misstag. I hvarje fall torde dock en ingående
undersökning af hithörande förhållanden, med inhämtande därvid
af erfarenhet från utlandet, vara erforderlig för bedömande af de olika
förslagens lämplighet och större eller mindre användbarhet. Den utredning
i ärendet som således erfordrades, borde enligt Riksdagens åsikt öfverlämnas
åt Eders Kungl. Maj:t att verkställa. Riksdagen anhöll alltså, med
erkännande af frågans vikt samt under framhållande, att en förbättrad
kontroll borde kunna åstadkommas utan ökade kostnader för det allmänna,
det täcktes Eders Kungl. Majd låta verkställa utredning, huruvida genom
förändrade eller förenklade bestämmelser rörande sättet för verkställandet

af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga handlingar skulle kunna utan
ökade kostnader för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom
om hvad de särskilda stämpelafgifterna inbringade åt statsverket, äfvensom
en mer tillfredsställande kontroll öfver att stadgade af gifter behörigen

o Ö C1

erlades, samt efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma med de
förslag, hvartill en d}dik utredning kunde gifva anledning.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 22 mars 1907
anbefallt Kungl. Statskontoret att afgifva underdånigt utlåtande i anledning
af Riksdagens berörda skrifvelse, har Statskontoret, då i sagda riksdagsskrifvelse
särskildt framhållits, att till den för frågans allsidiga bedömande
nödigbefunna undersökning af hithörande; förhållanden jämväl borde höra
inhämtande af erfarenhet från utlandet, i skrifvelse till Hans Excellens
Herr Ministern för utrikes ärendena anhållit att Hans Excellens behagade
sätta Statskontoret i tillfälle att få taga kännedom om, hvilka åtgärder som i
England, Frankrike, Tyska riket, Preussen, Österrike, Danmark, Norge och
Italien kunde vara vidtagna för ernående af de i Riksdagens skrifvelse
åsyftade målen: en så vi dt möjligt fullständig statistik öfver det finansiella
resultatet af de olika slagen af stämpelskatter samt en tillfredsställande
kontroll öfver dessa skatters behöriga erläggande.

Med anledning af Statskontorets sålunda framställda anhållan bär
Statskontoret fått från Kungl. Utrikesdepartementet mottaga i ofvan angifna
länder gällande lagar och författningar i ämnet tillika med åtskillig
dithörande litteratur; och får Statskontoret, innan Statskontoret yttrar sig
i de af Riksdagen antydda hänseenden, här nedan meddela cn redogörelse
för de delar utaf nyssnämnda länders lagstiftning i ämnet, som synts
Statskontoret vara af särskild vikt för de nu förevarande frågornas belysning.

England.

Stämpelafgifterna (the Stamp Duties) utgå på grund af stämpellagen
af den 21 Juli 1891 med däri sedermera vidtagna ändringar.

Stämpelpliktiga handlingar skola enligt regeln skrifvas på papper,
som är försedt med i själfva papperet intryckt stämpel, skrifstämplar.

1 vissa fall, hufvudsakligen för sådana oftare förekommande handlingar,
hvilka draga en fix stämpelafgift till lågt belopp, är det tillåtet
att använda beläggningsstämplar (adhesive stamps). I några få fall är
användandet af beläggningsstämplar obligatoriskt, nämligen för utländska

växlar, för mäklareslutsedlar rörande belopp af 100 pund eller däröfver samt
för vissa förbindelser till tullverket. Beläggningsstämplar skola åsättas
innan handlingen underskrifves.

Särskilda stämplar, endast afsedda för vissa handlingar (appropriated
stamps) förekomma endast till ringa antal, nämligen stämplade blanketter
för inom landet utställda växlar och promissory notes (skuldförbindelser,
som icke innehålla något annat än ett löfte att betala en viss penningsumma;
i vissa afseenden likställda med växlar), då dessa papper skola
draga stämpel i förhållande till värdet, d. v. s. då de icke äro ställda att
betalas vid uppvisandet — äro de betalbara vid uppvisandet utgöres en fix
stämpel af 1 penny — samt beläggningsstämplar för utom landet utställda
växlar och promissory notes i nyssnämnda fall samt för mäklareslutsedlar
rörande belopp af 100 pund eller däröfver. Dessutom förekomma dels
denoting stamps, som användas då en handlings stämpelpliktighet på något
sätt är beroende af stämpelafgiften för en annan handling, antingen så att
för den skull frihet från stämpel skall åtnjutas eller stämpel till lägre
belopp än i allmänhet utgöras, dels adjudication stamps, om hvilka vidare
nedan.

Tillförene hafva funnits särskilda stämplar äfven för märkrullor,
för scrips, för kvittenser och för anvisningar, men dessa äro numera afskaffade.

Enligt lagens uttryckliga föreskrift får eu för ett särskildt slag åt
handlingar afsedd stämpel icke användas för andra slag af handlingar.
Sker detta, betraktas handlingen icke som behörigen försedd med stämpel.
Dock är en växel eller en promissory note, som skrifvits på stämpladt
papper till riktig valör, men af oriktigt slag, icke ovillkorligen ogiltig —
hvilket den såsom icke vid upprättandet behörigen stämpelförsedd enligt
nedan meddelade regler skulle vara, — utan kan erhålla gällande
kraft om den förses med stämpel af riktigt slag och dessutom stadgade
böter erläggas.

Ett antal ofta förekommande handlingar, såsom kvittenser, checker,
växlar, ställda att betalas vid anfordran eller lydande å belopp understigande
5 pund, mäklareslutsedlar å belopp understigande 100 pund, in. fl.,
draga en fix stämpel af 1 penny. År 1881 medgafs att beläggningsstämplar
å 1 penny och postfrimärken å samma belopp finge utan åtskillnad
användas för stämpelbeläggning af handlingar och frankering af bref, hvilket
medgifvande år 1883 utsträcktes att gälla för beläggningsstämplar och
postfrimärken af valörer icke öfverstigande 21h shillings. Medgifvandet
gäller dock icke sådana handlingar, som skola förses med särskilda för
dem afsedda stämplar. Numera äro själfva märkena till och med nyss -

nämnda valör gemensamma för stämpelväsendet och postverket (inskrift:
»postage and revenue»). Hela försälj ni ngsbeloppet ingår till Poststyrelsen,
hvarefter denna årligen till den myndighet, the Commissioners of Inland
Revenue, under hvilken stämpelväsendet lyder, utbetalar det belopp, som
enligt mellan de båda myndigheterna öfverenskomna grunder beräknas
belöpa å stämpelväsendet.

Kontant inbetalning af stämpelafgift i stället för dess utgörande
medelst inköp af stämplar torde icke förekomma i vidsträcktare man än
att det i fråga om vissa slag af handlingar är medgifvet att aflösa afgiftcn
efter vissa grunder, genom hvilken aflösning (»compositiom) befrielse vinnes
från skyldigheten att förse handlingarna med stämpel. För banksedlar
(under hvilken term äfven inbegripas vissa af bank eller bankir utställda
växlar) skall sålunda enligt stämpelförordningen erläggas viss stämpelafgift
för hvarje sedel, men denna stämpelafgift får aflösas i fråga om
enskilda banker och bankirer i England och Irland med en afgift för halfår,
som utgår med visst belopp i förhållande till antalet utelöpande sedlar,
och i fråga om enskilda banker och bankirer i Skottland samt Irländska
Banken efter öfverenskommelse med the Treasury. Denna rätt till aflösning
af stämpelafgiften användes allmänt. Engelska Bankens sedlar äro
enligt stämpelförordningen fria från stämpel, men enligt särskild författning
skall banken såsom aflösning af stämpelskyldigheten årligen erlägga
en summa af 60,000 pund. Aflösning kan vidare äga rum af den stämpel,
som skall utgöras vid öfverlåtelse af större eller mindre kommuners samt
bolags obligationer. För att ernå sådan aflösning skall kommunen eller
bolaget hvart halfår till »the Commissioners of Inland Revenue» ingifva
uppgift på kommunens eller bolagets hela obligationsskuld, i förhållande
till beloppet hvaraf en viss afgift erlägges. Ett liknande förfarande äger
rum i fråga om stämpeln för försäkringspolicer med undantag dock af
policer för sjö- eller 1 i {försäkring. Försäkringsbolaget kan friköpa sig från
stämpelpliktigheten genom att hvart fjärdedels år ingifva en uppgift på
sammanlagda beloppet af under kvartalet influtna premier samt genom att
erlägga en i visst förhållande till detta belopp beräknad afgift. Rätten
att på sådant sätt vinna aflösning för stämpeln till obligationer och försäkringspolicer
är dock icke ovillkorlig, utan beroende af vederbörande
myndighets godtfinnande. Slutligen kan i viss stadgad ordning aflösning
äga rum af den stämpel, som eljest skolat utgöras vid öfverlåtelse af
koloniala regeringars skuldförbindelser.

Ehuru, enligt hvad of van blifvit nämndt, stämpelpliktiga handlingar
i allmänhet skola antingen skrifvas på stämpladt papper eller ock, innan
de underskrifvas, förses med beläggningsstämplar, är tillfälle likväl beredt

att få en på ostämpladt papper skrifven handling äfven efter dess under*
skrifvande stämplad. Den, som önskar komma i åtnjutande af en sådan
förmån, skall, förutom själfva stärapelafgiften, erlägga en straffafgift (penalty
on stämpling) af 10 pund eller för sjöförsäkringspolicer af 100 pund,
samt, om det felande stämpelbeloppet öfverstiger 10 pund, därutöfver
5 procent ränta å detta belopp från den dag, då handlingen försågs med
underskrift, till den, då räntan motsvarar beloppet af den felande af giften.
Dessa föreskrifter äga icke tillämplighet på växlar och promissorv notes,
märkrullor samt fullmakter att rösta vid val och sammanträden, hvilka
handlingar således under inga förhållanden kunna efter utfärdandet förses
ined stämpel. — Utom landet pa ostämpladt papper utgifna handlingar
kunna inom trettio dagar, efter det de inkommit i landet, varda försedda
med stämpel utan erläggande af straffafgift. Dessutom bör anmärkas,
att »the Commissioners» äga rätt att efter godtfinnande mildra eller
efterskänka straffafgiften.

Eu särskild procedur är anordnad för det fall, att någon vill erhålla
officiellt yttrande rörande den stämpelafgift, som till en viss redan utfärdad
handling rätteligen erfordras, vare sig handlingen redan är försedd
med stämpel eller ej. Sådant yttrande meddelas af »the Commissioners of
Inland Revenue» och handlingen förses, om den redan är stämplad till det
af the Commissioners såsom riktigt ansedda beloppet, eller, i annat fall
sedan detta ägt rum, med en särskild stämpel, utmärkande att handlingen
är behörigen stämpelbelagd (adjudication stamp).

Bland de till stämpeluppbördens tryggande meddelade kontrollföreskrifter
böra i främsta rummet märkas de, som afse de civil rättsliga eller
processuella följderna af underlåten eller felaktig stämpling. Den allmänna
regeln i detta alseende uttryckes i stämpelförordningen sålunda,
att en handling, som upprättats i någon del af det Förenade Konungariket
eller som, hvar den än må vara upprättad, afser egendom, belägen i,
eller något ärende, som blifvit utfördt eller skall utföras i någon del af
det Förenade Konungariket, icke far, utom i brottmål, åberopas inför domstol
och icke skall vara användbar för något som helst ändamål, med
mindre den är försedd med stämpel enligt den vid utfärdandet gällande
författningen. De handlingar, hvilka under intet förhållande kunna stämplas
efter utfärdandet, nämligen växlar och promissory notes, märkrullor samt
fullmakter att rösta vid val och sammanträden, äro således, om de utfärdats
utan stämpel, ovillkorligen ogiltiga. I fråga om andra slag af handlingar
gäller däremot, att om sådan handling företes inför domstol, utan att vara
med stämpel försedd, den tjänsteman, till hvars tjänstebefattning handlingens
uppläsande hörer, skall fästa myndighetens uppmärksamhet på

den i afseende på stämpel till handlingen förefintliga brist. Om därefter
vederbörande part till nämnda tjänsteman inbetalar det felande stämpelbeloppet
jämte straffafgiften för underlåten stämpling och därutöfver ett
pund, godkännes handlingen såsom bevisningsmedel.

Till kontroll å afgifternas behöriga utgörande är vidare stadgadt, att
ingen tjänsteman, till hvars åliggande det hör att i offentliga böcker, register
eller protokoll införa eller anteckna stämpelpliktiga handlingar, får
fullgöra sådant, utan att handlingen är vederbörligen försedd med stämpel;
samt att hvarje utgivare af en handling, som är af beskaffenhet att kunna
blifva underkastad stämpel i förhållande till det uti densamma uttryckta
värde är, vid bötesansvar för uppsåtlig försummelse, pliktig att uti handlingen
riktigt angifva alla de omständigheter, som på stämpelpliktigheten
kunna äga inflytande.

Slutligen är i talrika fall bötesansvar stadgadt för underlåtenhet att
förse stämpelpliktiga handlingar med de föreskrift^ stämpelbeloppen.

Makulering af stämplar till enskilda handlingar verkställes af den
enskilda parten.

I den berättelse, som »the Commissioners of Inland Revenue» årligen
afgifva rörande sin ämbetsförvaltning förekommer, bland andra statistiska
tabeller rörande stämpelafgiften, äfven en mycket detaljerad specifikation
af de särskilda stämpelrubrikernas afkastning. Denna specifikation upptager
fjorton afdelningar, af hvilka två, såsom afseende stämpel till spelkort
och till vissa medicinska preparat, här kunna lämnas ur räkningen.
Af de öfriga afdelningarna upptager den första stämpelpliktiga handlingar
(deeds and other instruments), rörande hvilka specifikation icke lämnas i
de följande afdelningarna, och angifves i rubriken till denna afdelning,
att siffrorna äro delvis approximativt beräknade (partly estimated). Denna
första afdelning upptager särskilda siffror för åtskilliga slag af handlingar,
nämligen lagfarter, inteckningar, arrende- och hyreskontrakt, öfverlåtelser
af fondpapper, dispositioner af egendom till förmån för flera personer efter
hvarandra (settlements), märkrullor, vissa slags kontrakt (agreements under
hand), vissa slags skuldförbindelser {honds, debentures in. fl.), samt letters
of allotment (genom hvilka en person berättigas att under vissa förhållanden
blifva innehafvare af aktier eller obligationer), hvarefter tabellen upptager
särskilda siffror för handlingar, ej specificerade, för af kommuner
in. fl. inbetalda afgifter för aflösning (composition) af stämpelafgifter, för

straffafgifter, för oskrifvet stämpladt papper samt för af Poststyrelsen
redovisade, på stämpelväsendet belöpande andelar af försäljningssumman
för märken gemensamma för postverket och stämpelväsendet. I de följande
tabellerna redogöres för afkastningen af: a) tlie penny stamps eller den
fixa stämpelafgift af 1 penny, som utgöres för kvittenser, checker, vissa
rnäklareslutsedlar, policer till andra försäkringar än sjö- och lifförsäkringar,
in. fl., utan specifikation af afgiften för särskilda slag af dessa handlingar,
hvarvid erinras, att den i tabellen upptagna summan utgör det belopp,
som, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, redovisas af Poststyrelsen och sålunda
blott är approximativ; samt vidare för stämpelafgifterna för: b) aktiebolags
inbetalda kapital, hvilken stämpel uppbäres på sådant sätt, att den anmälan
om storleken af ett aktiebolags nominella kapital eller om ökning
däraf, som skall ingifvas till vederbörande registreringsmyndighet, förses
med föreskrifven stämpel; b) lån, som under vissa förhållanden upptagas
af kommuner och bolag, däi''vid stämpeln åsättes den anmälan om lånets
storlek, som skall af låntagaren göras hos the Commissioners, varande denna,
genom 1899 års finanslag införda stämpel hufvudsakligen eu supplementärskatt
med jämförelsevis ringa afkastning; c) växlar och proinissory notes,
för hvilka särskilda stämplar finnas; d) sjöförsäkringspoiicer; e) lifförsäkringspolicer;
f) vissa fondpapper (rnarketable securities tramferable by deliver
y), medan flertalet fondpapper faller under den första afdelningen;
g) rnäklareslutsedlar lydande å belopp af 100 pund eller därutöfver, för
hvilka slutsedlar finnas särskilda stämplar; h) vissa intyg och tillståndsbevis;
i) banksedlar, för hvilka stämpelafgiften till allra väsentligaste delen
utgöres genom aflösning; samt k) aktier. 1 eu särskild tabell meddelas
redogörelse för de s. k. fee stamps, hvarmed afses stämpelafgifter, som
vid domstolar och myndigheter utgöras i stället för de forna sportelafgifterna,
hvilka härigenom indragits till statsverket. Dessa afgifter påbjudas icke
i den egentliga stämpellagstiftningen, utan i författningar, som reglera
proceduren vid vederbörande domstolar och myndigheter.

I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att efter den år 1894
vidtagna genomgripande reformen af arfsskattelagstiftningen, arfsskatterna
icke vidare till någon del uttagas såsom stämpelskatter.

Hvad nu angår det sätt, hvarpå tillgång till dessa statistiska uppgifter
beredes, torde först böra omnämnas, att i den utförliga handbok
rörande det engelska stämpelskatteväsendet, hvilken varit för Statskontoret
tillgänglig och i hvilken upptagas de i ämnet gällande författningar jämte
kommentarier, icke kunnat återfinnas några i direkt statistiskt syfte gifna
bestämmelser med undantag af de ofvan omförmälda om särskilda stämplar
för växlar och proinissory notes samt vissa rnäklareslutsedlar. Gifvet

är, att uppgifterna rörande stämpel för aktiebolags inbetalda kapital och
för vissa lån erhållas från de myndigheter, till hvilka de stämpelpliktiga
anmälningarna ingifvas, likasom i fråga om handlingar, som utgifvas af
offentliga myndigheter, dessa naturligen lämna erforderliga uppgifter. Om
beloppet af de afgifter, främst stämpeln för banksedlar, som utgå genom
aflösning af stämpelafgiften, finnas uppgifter hos the Commissioners, som
bestämt aflösningsbeloppet. Uppgifterna om stämpel till sjö- och lifförsäkringspolicer
torde lämnas af vederbörande försäkringsbolag. I öfrigt
lärer för utrönande af det sätt, på hvilket de statistiska uppgifterna erhållas,
vara erforderligt att genomgå den allmänna lagstiftningen rörande de
särskilda handlingarna, ett arbete, hvilket Statskontoret icke varit i tillfälle
utföra. Erinras bör dessutom om ofvan angifna förhållande, att eu del åt
de statistiska uppgifterna blott äro approximativa.

Frankrike.

1 de flesta länder finnas skatter, hvilka med afseende på sin plats i
skattesystemet äga hufvudsakligen samma betydelse som stämpelskatten,
ehuru skatterna uppbäras utan förmedling af stämpladt papper. I intet
land år detta i så hög grad förhållandet som i Frankrike. I detta land
finnes ett egenartadt institut, som visserligen blifvit efterbildadt i vissa
länder, såsom Italien och Belgien, men i de flesta länder saknar all motsvarighet.
Detta institut är nl’.Enregistreinent». Med enregistrement förstås
antecknandet i vissa för ändamålet bestämda offentliga böcker af innehållet
af de skriftliga handlingar, som äro underkastade en sådan formalitet
— och hvilka utgöra det vida öfvervägande flertalet af så väl judiciella
som enskilda handlingar, hvilka skola äga någon rättsverkan äfvensom
af de anmälningar om egendoms öfvergång från eu person till en annan,
som i vissa af lagen bestämda fall böra göras. Ändamålet med denna
formalitet är tvåfaldigt: det ena, hälft civilrättsligt, att utgöra eu af staten
den enskilde beredd förmån, åsyftande, allt efter olika fall, att betrygga
de inregistrerade handlingarnes tillvaro, att konstatera deras utgifningsdag,
att gifva dem full laga verkan eller att bereda kännedom om förändringarna
i äganderättsförhållandena inom landet (dessutom finnas dock särskilda
fastighetsböcker), det andra, fiskaliskt, att utgöra grundvalen för uppbörden
af eu skatt. För »1’Enregistrement» finnas byråer inom vissa smärre distrikt
samt en talrik särskild tjänstemannakår. Skatten, enrcgistrementsafgiften,

uppgår till mycket högt belopp och utgör den till afkastningen främsta
bland Frankrikes statsinkomster.

Ehuru genom enregistrementsafgiften beskattas åtskilliga transaktioner,
hvilkas beskattning hos oss sker genom stämpelafgifter, skulle en redogörelse
för förstnämnda afgifts uppbördssätt och hvad därmed sammanhänger
föra för långt och med afseende på institutets säregna karaktär vara
utan nytta för den här ifrågavarande utredningen.

Stämpelafgifterna i Frankrike {droits de timbre) träffa, äfven de, flertalet
handlingar, som äro afsedda att hafva någon rättsverkan, och äga sålunda
eu mycket stor omfattning, ehuru de i fråga om finansiell betydelse
för statsverket stå ganska långt efter enregistrementsafgifterna (för 1906
i runda tal 202,000,000 fr. mot 612,000,000 fr.).

Hufvudförfattningen för stämpelskatten är ännu lagen af den 13
brumaire år VII (3 november 1798), ehuru dess bestämmelser blifvit modifierade
och utvidgade genom ett mycket stort antal senare författningar.

Stämpelafgifterna äro af tre slag: dimensionsstämpel, proportionell
stämpel och fix stämpel. Uppbörden sker a) genom försäljning af stämpladt
papper, b) genom s. k. extraordinär stämpel, d. v. s. påtryckning af stämpel
å papperet, c) genom abonnement och d) genom s. k. visa pour timbre
eller skriftlig påteckning å handlingen i stället för stämpel.

1) Dimensionsstämpel.

Den sedan langa tider tillbaka och allt fortfarande gällande regeln
är, att alla offentliga handlingar samt alla enskilda handlingar samt utdrag
och afskrifter af sådana af beskaffenhet att grundlägga eller kunna grundlägga
någon rättighet eller att inför domstol kunna företes såom bevis för
skuldförbindelse eller befrielse från sådan, såsom verifikation eller såsom
stöd för käromål eller svaromål, skola skrifvas å stämpladt papper. Detta
innebär, enligt regeln och där icke annorlunda är stadgadt, att handlingarna
skola skrifvas å det stämplade papper, som staten i fem olika storlekar
tillhandahåller. Detta stämplade papper är åsatt olika pris efter
papperets större eller mindre format (däraf namnet »dimensionsstämpel»).
Med några undantag äger hvar och en använda det slag af stämpladt
papper, han önskar. Likaså är det, äfvenledes med några undantag, tilllåtet
att skrifva handlingarna på ostämpladt papper samt att därefter få
handlingarna hos vederbörande myndighet försedda med extraordinär
(påtryckt) stämpel eller med visa pour timbre. Om papperet icke är af samma
storlek som något af nyssnämnda fem slag, skall stämpelafgiften för det
närmast större utgöras. Detta är den gamla regeln, men sedan år 1862 är
det medgifvet för myndigheter att i stället för påtryckt stämpel eller visa

pour timbre använda beläggningsstämplar af ett sär skild t slag (timbres mobil-es
de dimension) till valörer motsvarande dimensionsstämplarnas. För offentliga
anslag (affischer) finnas särskilda slag af nu omförinälda beläggningsstämplar.
Ytterligare ett tredje slag af »lösa dimensionsstämplar», om hvilka
särskilda regler gälla, finnas för »copies d’exploits», hvarmed förstås part
tillställda bevis om vissa af notarier eller rättsbetjänte vidtagna åtgärder,
såsom t. ex. växelprotester. Bruket af dessa särskilda slag af beläggningsstämplar,
hvilka endast användas af vederbörande tjänstemän, bär till
större delen utträngt användningen af visa pour timbre.

Den allmänna regeln, att alla enskilda handlingar skola skrifvas på
stämpladt papper, är dock med afseende på det sätt, hvarpå ansvaret för
öfverträdelser däraf är bestämdt, af väsentligt mindre omfattning än hvad
på grund af lagbudets afifattning skulle kunna förmodas. Med undantag för
vissa slag af handlingar (försäkringspolicer, offentliga anslag, konnossementer
samt mönsterrullor för sjöfolk), hvilkas upprättande utan erläggande
af stämpelafgift är belagdt med bötesansvar, finnes ansvar stadgaft
endast för det fall, att handlingen ostämplad eller utan att vara försedd
med extraordinär stämpel eller med visa ipour timbre företes inför domstol.
Handling af nu ifrågavarande slag kan således upprättas utan stämpel,
blott man, när dess företeende inför domstol ifrågakommer, drager
försorg därom, att densamma dessförinnan hos vederbörlig myndighet
företes för erhållande mot afgiftens erläggande af påtryckt stämpel eller
visa pour timbre eller för åsättande af ofvan omförinälda slag af beläggningsstämplar.

1 fråga om offentliga anslag (affischer) finnes i vissa fall en annan
tariff för dimensionsstämpeln än den i allmänhet gällande.

Försäkringspolicer äro, såsom ofvan blifvit nämndt, underkastade
dimensionsstämpel. Hvarje kontrakt om försäkring äfvensom hvarje efterföljande
aftal om förlängning af försäkringen eller om förhöjning af premien
eller det försäkrade beloppet skall sålunda skrifvas på stämpladt
papper. Innefattar policen bestämmelse om tyst förlängning, skall den
dessutom inom viss tid från utgifningsdagen underkastas visa pour timbre,
för hvilken erlägges en afgift, motsvarande stämpeln för själfva policen.

Då det är fråga om försäkringar mot annan skada än sjöskada,
gifves likväl för uppbörden af stämpeln för försäkringspolicer äfven ett
annat sätt, hvilket enligt lagen af den 29 december 1884 är obligatoriskt
i fråga om brand- och lifförsäkringar med bestämda premier, vissa ömsesidighetsbolag
för brand- och lifförsäkring samt vissa departementala brandstodsföreningar,
men fakultativt för öfriga slag af försäkringar, dock, såsom
nämnts, icke för sjöförsäkringar, för hvilka abonnement under inga

förhållanden äger rum. Försäkringsgifvaren befrias i nu antydda fall
från skyldigheten att betala skatten för hvarje särskild police eller
annat aftal genom att med staten sluta aftal om årligt abonnement.
Detta beräknas i sådant fall efter totalsumman af det föregående årets
transaktioner och utgår i visst förhållande till denna. Önskar försäkringsgifvaren,
i det fall att sådant är medgifvet, upphöra med ingånget abonnement,
skall för hvarje i gällande kraft varande police erläggas en viss
fix afgift. Policer, utfärdade af försäkringsgifvare, som ingått abonnement
om stämpelafgiftens erläggande, förses kostnadsfritt med stämpel af
särskild t slag.

Till kontroll å uppbörden af försäkringsstämpeln är stadgadt, att
försäkringsbolag och andra försäkringsgifvare vid äfventyr af böter äro
pliktiga att, innan de börja sin rörelse, till enregistrementsbyrån i den
ort, där de äga sitt hufvudkontor, anmäla rörelsens beskaffenhet och direktörens
namn och att föra ett register, där alla policer och ytterligare
aftal inom sex månader från utgifningsdagen till sitt innehåll summariskt
angifvas; detta register besiktigas och bladen i detsamma numreras
och märkas af domaren vid handelsdomstolen eller fredsdomaren i orten.
Dessutom äga enregistrementstjänstemännen ovillkorligt tillträde till alla
försäkringsgifvarens böcker och handlingar.

2) Proportionell stämpel.

Den proportionella stämpeln utgöres, där icke för särskilda fall annorlunda
är föreskrifvet, genom användning antingen af blanketter med
påtryckt stämpel, som i ett stort antal olika valörer tillhandahållas af
staten, eller beläggningsstämplar af ett särskilt slag (timbres proportionell
mobiles).

Underkastade den proportionella stämpeln äro a) växlar och öfriga
handelspapper (effets de commerce), vissa skuldförskrifningar samt warrants;
b) hypoteksbankens (Crédit fonder) obligationer och pantbref, franska
bankens sedlar samt anvisningar på statskassan af föreståndarna för
vissa publika kassor; c) franska aktier och obligationer; d) utländska
aktier och obligationer samt främmande staters skuldförskrifningar; e)
mäklareslutsedlar.

a) Växlar och andra handelspapper.

Omfattande bestämmelser finnas meddelade rörande ansvar för dem,
hvilka taga befattning med växel, som icke är behörigen försedd med
stämpel. För dessa bestämmelser torde icke vara behöfligt att bär redo -

göra, men däremot torde böra omfbrmälas vissa andra påföljder för underlåten
stämpelbeläggning. Innehafvaren af en icke behörigen stärnpelförsedd
växel äger, i händelse växeln icke är accepterad, talan om betalning
endast mot trassenten; är åter växeln accepterad, äger han talan endast
mot acceptanten och trassenten, mot den senare likväl blott i det fall, att
denne icke kan visa att betäckning varit gifven. Innehafvaren af hvarje
annat stämpel underkastadt, men icke behörigen stämpelförsedt handelspapper
äger endast mot utgifvaren talan om betalning. Alla häremot
stridande överenskommelser äro kraftlösa. Vidare är det såväl enskilda
personer som bolag och offentliga institutioner förbjudet att för egen
eller andras räkning inkassera eller låta inkassera handelspapper, som icke
äro behörigen stämpelförsedda. vid ansvar af böter, motsvarande sex procent
af de inkasserade papperens belopp. Slutligen är hvarje öfverenskommelse
om återgångstalan för bristande betalning kraftlös, om den afser
ett icke behörigen stämpelförsedt handelspapper.

b) Stämpelafgiften för hypoteksbankens obligationer och pantbref utgöres
genom en abonnementssumma af vissa centimer för hvarje 1,000
francs af det belopp, som uttrycker totalsumman af det föregående årets
transaktioner. Franska bankens sedlar äro underkastade den proportionella
stämpeln för handelspapper, men denna utgöres likaledes genom erläggande
af en efter medeltalet af de under året utelöpande sedlarna beräknad
abonnementssumma.

c) Franska aktier och obligationer.

Stämpelafgiften för aktier och obligationer är en emissionsstämpel.
Stämpelbeloppet för aktier utgör 1 procent af det nominella värdet, om
bolaget skall äga bestånd längre tid än tio år, eljest Va procent. 1 brist
af nominellt värde utgår afgiften efter det verkliga, beräknadt efter den
uppskattning däraf, som enligt de för Venregistrement gällande regler skall
af den skattskyldige göras. För vissa slag af aktier, hvilka icke kunna
öfverlåtas utan vissa i Code civil stadgade formaliteter, äger icke proportionell
utan diinensionsstämpel rum.

Till kontroll å uppbörden af aktiestämpeln äro vissa bestämmelser
meddelade. Jämte det bolaget har att på vederbörligt ställe lämna mycket
detaljerade uppgifter om alla förhållanden, som röra bolaget, skola aktiebrefven
tagas ur en för ändamålet särskildt inrättad bok och dessförinnan
förses med stämpel sålunda åsätt, att, då aktiebrefven lösryckas ur boken,
en del af stämpeln medföljer brefvet, medan den andra delen kvarstannar
å återstoden af det blad, aktiebrefvet i boken bildat. Denna bok skall vid
anfordran tillhandahållas enregistrementstjänstemännen. Dryga böter ut -

kräfvas af bolag, som öfverträda dessa bestämmelser, äfvensom af mäklare,
som lämna sitt biträde vid öfverlåtelsen af en ostämplad aktie.

Aktiestämpeln kan emellertid äfven utgöras under formen af abonnement,
hvilket likväl måste ingås för hela den tid bolaget äger bestånd.
Den årliga abonnementsafgiften, som erlägges kvartalsvis, utgör 6 centimer
för 100 francs af beloppet utaf hvarje utfärdad aktie. Abonnementet befriar
icke från iakttagande af nyssnämnda för kontroll å uppbörden stadgade
formaliteter, men stämpeln — som i detta fall är af ett särskildt
slag — åsättes kostnadsfritt. Bolag, som ingått abonnement, åtnjuter en
särskild förmån därutinnan, att detsamma, om det ställes under utredning
eller under de två sistförflutna åren icke lämnat utdelning, befrias från
utgörande af den årliga afgiften till dess utdelning åter äger rum.

För obligationsstämpeln gälla väsentligen samma regler som för
aktiestämpeln. Stämpelafgiften utgör, då den erlägges kontant,, 1 procent
af det i hvarje obligation förskrifna beloppet och den årliga afgiften
vid abonnement 6 centimer för hvarje 100 francs för hvarje obligation.
Hvad abonnementsafgiften beträffar, bör likväl anmärkas, att denna,
i olikhet med abonnementsafgiften för aktier, beräknas för hvarje särskild
obligation, så att i och med det en obligation inlöses abonnementsafgiften
minskas med ett mot afgiften för denna obligation svarande belopp.
Franska statens skuldförbindelser äro fria från stämpel.

Såväl aktiestämpeln som obligationsstämpeln utgöras i alldeles öfvervägande
grad genom abonnement. De influtna afgifterna utgjorde år
1906 i runda tal: för aktiestämpeln genom abonnement 6,404,000 fr. mot

38.000 fr. utan abonnement; för obligationsstämpeln 13,000,000 fr. mot

7.000 fr.

Här torde böra anmärkas, att öfverlåtelse af aktier och obligationer
träffas af en på grund af lagen den 23 juni 1857 utgående särskild skatt
(droit de transmission), som icke har karaktären af stämpelskatt.

d) Utländska aktier och obligationer samt främmande staters skuldförskrifningar.

Utländska aktier och obligationer äro underkastade samma stämpel
som motsvarande franska papper. Eu åtskillnad måste likväl göras mellan
de papper, som noteras på fransk börs, och dem, som icke åtnjuta denna
förmån. De senare förses med stämpel till 1 procent af nominella värdet;
förde förra åter skall stämpelskyldigheten alltid fullgöras medelst erläggande
af den årliga abonnementsafgiften af 6 centimer för hvarje belopp
af 100 francs, som är förskrifvet i de skattskyldighet underkastade papperen.
Antalet af dessa bestämmes af finansministern, som därvid skall
inhämta yttrande af eu på i lagen bestämdt sätt sammansatt kommission.

Hvarje bolag, stad o. s. v., som erhållit rätt att låta notera sina aktier
eller obligationer å fransk börs, skall utse en i Frankrike bosatt, af finansministern
godkänd representant, som ansvarar för afgifternas utgörande.
De utländska papper, om hvilka här är fråga, förses, sedan noteringen å
börsen ägt rum, icke med stämpel, utan ersättes denna för dem af en i
den officiella tidningen införd notis om att afgiften blifvit erlagd. Särskilda
kontrollbestämmelser äro meddelade i fråga om stämpeln till aktier
och obligationer, som icke äro noterade å fransk börs.

Stämpeln för främmande staters skuldförskrifningar, som utgår efter
en särskild tariff, skall alltid erläggas kontant (således utan abonnement)
mot visa pour timbre eller ock förses med extraordinär (i papperet intryckt)
stämpel.

e) Mäklareslutsedlar.

Enligt lagen af den 2 juli 1862 skola mäklareslutsedlar skrifvas på
papper, som förses med extraordinär stämpel med olika belopp, allt
efter som transaktionen afser ett belopp icke öfverstigande 10,000 francs
eller ett högre belopp. Ur denna stämpelafgift, ännu gällande för mäklare,
som förmedla andra affärer än köp och försäljning af fondpapper
(courtiers), har i fråga om mäklare, som förmedla sistnämnda slag af affärer
(agents de change), utvecklat sig en särskild börsskatt (impöt sur les
operations de bourse), grundad på lagen af den 28 april 1893. Denna
skatt upptages i budgeten som en från stämpelskatten skild skatt och kan
icke sägas hafva karaktären af stämpelafgift, om än skatten anses kunna
erläggas genom användning af dimensionsstämpel (ej beläggningsstämplar).
Att här redogöra för det sätt, hvarpå denna skatt är anordnad, torde icke
vara lämpligt.

3) Fix stämpel.

Den fixa stämpeln utgöres för: a) kvittenser; b) checker; c) transportkontrakt
(fraktsedlar, järnvägsfraktkvitton, konnossementer); d) pass;
e) jaktlicenser; och f) kontroll å fabriksmärken.

Beläggningsstämplar af särskilda typer finnas för kvittenser af enskilda,
för kvittenser af tjänstemän, för järnvägsfraktkvitton, för fraktsedlar,
för konnossement samt för kontroll å fabriksmärken. För inrikes
pass, för utrikes pass och för jaktlicenser användas särskild! stämplade formulär.
För utgörande af checkstämpeln få i allmänhet icke användas beläggningsstämplar,
utan skola checkerna skrifvas på särskild! stämplade
blanketter, dock att beläggningsstämplar (kvittensstämplar eller proportiosl46/os.
3

nella stämplar) få användas till checker, som dragas från ort utom landet
på ort inom Frankrike, äfvensom för utgörande af den tilläggsafgift af
10 centimer, som erlägges för check, som dragés från en plats på en annan
inom Frankrike. Järnvägarnas kvittenser och fraktsedlar samt konnossement
kunna äfven förses med extraordinär stämpel, men dessutom är
i fråga om fraktkvitton och fraktsedlar vid järnvägarna sedan år 1892
medgifvet, att de järnvägsbolag, som sådant önska, kunna erhålla tillåtelse
att på sitt ansvar uppbära och till statsverkrt inbetala de ifrågavarande
stämpelafgifterna, allt med iakttagande af vissa bestämmelser, i
hvilket fall kvittenserna och fraktsedlarna ej förses med stämpel. Detta
medgifvande användes ock i mycket stor utsträckning. I förbigående kan
anmärkas, att denna järnvägarnas stämpelafgift inbringar öfver en femtedel
af stämpelskattens hela afkastning (1906: 42,600,000 fr.). För utgörande
af kvittensstämpeln kan äfven stämpling af blanketter äga rum,
hvarjämte järnvägsbiljetter, teaterbiljetter och andra biljetter, hvilka berättiga
till någon plats och, såsom innefattande bevis, att afgiften för platsen
blifvit erlagd, äro underkastade kvittensstämpeln, då priset öfverstiger
10 francs, få utlämnas utan stämpel, såvida vederbörande bolag eller direktör
underkastar sig de kontrollbestämmelser för stämpelafgiftens erläggande,
som förvaltningen äger bestämma.

Stämpeln för kontroll å fabriksmärken redovisas visserligen till sin
afkastning under stämpelskatten, men har en helt annan karaktär än öfriga
stämpelafgifter, likasom den, såsom utgående efter en särskild tariff,
icke kan anses som en egentlig fix stämpel, ehuru den plägar hänföras
till dessa. Den är icke obligatorisk, utan erlägges för erhållande af en
stämpel, som till intygande af fabriksmärkets autenticitet fästes å varornas
etiketter eller omslag.

För uppbörden af de särskilda slagen af fixa stämpelafgifter äro
meddelade kontrollföreskrifter, hvilka särskild! i fråga om de finansiellt
betydande afgifterna för »transportkontrakt» äro omfattande och detaljerade.
En redogörelse för dessa mycket speciella bestämmelser torde icke
här vara på sin plats i vidare mån än att beträffande den i finansiellt
afseende likaledes betydande kvittensstämpeln (1906: öfver 23,000,000 fr.)
kan nämnas, att det stora flertalet bolag (alla hvilkas papper äro underkastade
enregistrementsafgift) äro pliktiga att på anfordran af enregistrementstjänstemännen
förete sina böcker, handlingar samt verifikationer till
inkomster och utgifter, öfverträdelser af bestämmelserna rörande kvittensstämpeln
bestraffas med böter af 50 francs, hvilka utgå för hvarje
särskilt kvitto, som icke blifvit behörigen med stämpel försedt. Stämpelafgiften
drabbar enligt lagen gäldenären, men fordringsägare, som läm -

nät kvitto utan att tillse att detsamma i behörig ordning försetts med

o o

stämpel, svarar personligen och utan regress till gäldenären för beloppet
af stämpelafgiften, böterna och öfriga kostnader.

Till kontroll å efterlefnaden af stämpelförfattningaimas föreskrifter
äro, utom ansvar för öfverträdelser, meddelade vissa allmänna bestämmelser.
Sålunda är det förbjudet notarier, sekreterare och registratorer vid
myndigheter (greffiers), skiljemän (arbitres) och sakkunnige (experts) att
vidtaga några åtgärder,domare att fälla några domar och förvaltande myndigheter
att meddela några beslut på grund af handlingar, register eller
handelspapper, som icke äro behörigen försedda med stämpel. Vidare är
det tjänstemännen vid 1’Enregistrement förbjudet att inregistrera handlingar
i allmänhet, utan att dessa äro behörigen stämpelförsedda, samt särskilt
växelprotester, utan att växeln, behörigen stämpelförsedd, dem
förevisas.

Tillsynen öfver efterlefnaden af stämpelförfattningarna utöfvas i
närmaste hand af tjänstemännen vid 1’Enregistrement. Dessa äga ovillkorlig
rätt att vid anfordran få sig företedda alla böcker, register och
räkenskapshandlingar, som innehafvas af myndigheter, bolag samt järnvägs-
och andra transportföretag. Dessutom äga tulltjänstemän samt
tjänstemän vid förvaltningen af de indirekta skatterna samt de kommunala
acciserna rätt att åtala förbrytelser mot föreskrifterna om stämpel
till enskilda handlingar i allmänhet. Enahanda rätt tillkommer polis- och
posttjänstemän i fråga om kvittensstämpeln o. s. v. De handlingar, som
blifvit upprättade i strid med stämpelförfattningarna, få af vederbörande
tjänstemän kvarhållas för att biläggas det protokoll, som angående förseelsen
bör upprättas, såvida icke de skyldiga frivilligt underteckna detta
protokoll eller genast inbetala böterna och det bristande stämpelbeloppet.
Vid förseelse mot stämpelförfattningarna föres talan om erläggande af afgifterna
med böter solidariskt mot alla undertecknarna af en handling,
som bär flera underskrifter; mot långifvare och låntagare vid skuldförbindelser;
mot fordringsägare och gäldenärer vid kvittenser; samt
mot de tjänstemän, som mottagit eller upprättat offentliga handlingar, för
hvilka icke vederbörligen stämpelförsedda handlingar ligga till grund.

Mcikulering af stämplarna till enskilda handlingar sker enligt regeln
genom den enskildes försorg. I ett par fall sker makuleringen lik -

väl genom vederbörande tjänsteman, nämligen i fråga om protesterade
växlar, som inkomma från utlandet, samt anvisningar på offentliga kassor.

Såsom af förestående redogörelse för sättet för uppbörden af de
olika franska stämpelafgifterna torde framgå, inedgifver detta upprättandet
af en ganska omfattande stämpelstatistik, och en sådan föreligger äfven.
Statistiken sönderfaller i två afdelningar: icke proportionell stämpel (dimensionsstämpel
och fix stämpel) samt proportionell stämpel. I fråga om
den egentliga dimensionsstämpeln, som skall utgöras för handlingar i allmänhet,
hvilka icke äro underkastade särskild stämpel, kan statistiken naturligtvis
icke upptaga annan specifikation än att den skiljer mellan skrifstämplar,
beläggningsstämplar (timbres mobiles de dimension) samt extraordinär
stämpel och visa pour timbre. Den efter särskild tariff utgående stämpeln
för offentliga anslag redovisas särskildt. »Försäkringskontrakt» och
»transportkontrakt» bilda två stora grupper med många särskildt redovisade
underrubriker, hvilken specifikation möjliggöres genom bolagens anmälningsskyldighet,
de dels obligatoriska, dels fakultativa abonnementen
och de särskilda typerna af beläggningsstämplar. De särskilda stämpelsorterna
medgifva äfven speciell redovisning af stämpelafgifterna för kontroll
å fabriksmärken, för pass (särskildt för inrikes och för utrikes) för
jaktlicenser, för kvittenser (särskildt för enskildas och för tjänstemäns)
samt för checker (särskildt för platschecker och för checker från en plats
på en annan).

Under rubriken proportionell stämpel upptagas särskildt stämpelafgifterna
för handelspapper (växlar in. fl. och warrants) och för franska bankens
sedlar samt under den allmänna rubriken fondpapper (valeurs mobilieres)
två underrubriker, franska papper och utländska papper, af hvilka under den
förra redovisas stämpelafgifterna särskildt för aktier, för obligationer och
för hypoteksbankens obligationer och pantbref samt under den senare för
aktier, för obligationer och för främmande staters förskrifningar. För
hvarje slag af papper, där abonnement ifrågakommer, angifves, huruvida
afgiften influtit genom dylikt eller icke.

För de proportionella stämpelafgifterna finnas visserligen, utom de
särskilda slag af stämplar, som användas för aktier och obligatiouer (särskilda
för hvartdera slaget), för hvilka afgiften utgöres genom abonnement,
samt stämplade blanketter för handelspapper, blott ett slag af beläggningsstämplar,
men de anmälningar, som af bolag m. fl. skola göras

rörande hithörande förhålllanden, lämna otvifvelaktigt material för statistikens
upprättande.

Preussen.

I ämnet gäller stämpelskattelagen af den 31 juli 1895.

Skyldigheten att utgöra stämpel för en handling fullgöres genom
användning a) af skrifstämplar; b) af tryckta formulär med stämpel; c) af
tryckta ark med stämpel; eller d) af beläggningsstämplar. Dessutom kan
i vissa fall e) kontant inbetalning af stämpelafgift genom aflösning af
stämpelplikten ifrågakomma.

Tryckta formulär med stämpel skola användas för näringslegitimationsbevis,
pass och passkort samt betyg för fartygsbefälhafvare, styrmän
och maskinister på ångfartyg.

Tryckta ark med stämpel skola användas för tillståndsbevis för anordnande
af lustbarheter.

I dessa fall får handlingarnas förseende med stämpel endast ske
genom användning af de föreskrifna tryckta formulären eller arken.

Beläggningsstämplar. Sådana finnas af flera olika valörer, men endast
af en typ. Beläggningsstämplar få i regeln endast användas, så vida
handlingen icke drager högre stämpel än 300 mark. Uppgår stämpeln
till högre belopp, måste, om beloppet är delbart med 100, skrifstämplar
användas, medan för det Överskjutande beloppet beläggningsstämplar till
möjligast minsta antal användas.

Bestämmelserna om makuleringen af använda beläggningsstämplar intaga
en viktig plats i den preussiska stämpellagstiftningen. Regeln är den,
att makuleringen icke får ske af den enskilde, utan skall verkställas af
stämpelmyndigheter, stämpelförsäljare, andra myndigheter, notarier och
skiljemän under något olika former för de olika slagen af funktionärer.
Om den stämpelpliktiga handlingen icke kan företes — stämpelbeläggningen
skall i regeln ske inom viss tid efter handlingens utfärdande — skall den
skattepliktige till myndigheten ingifva en anmälan, som upptager det väsentliga
innehållet i handlingen, eller ock låta införa detta innehåll i myndighetens
protokoll. Stämpeln fästes då å den ingifna anmälan eller å lämnadt
utdrag af protokollet. Företes sedermera originalhandlingen, skall på
denna göras anteckning om den förut skedda stämpelbeläggningen af anmälningsskriften
eller protokollsutdraget.

I vissa fall får emellertid inakulering af beläggningsstämplar ske
utan myndighets öfvervakande. Detta iir medgifvet för utgivare af bergverksandelar
(Kuxscheine), testamenten samt för säkringsfördrag, policer och
deras förlängningar; för auktionsförrättare med afseende på de af dem
upprättade auktionsprotokoll; samt för advokater (Rechtsanwälte) med afseende
på de af och för dem upprättade fullmakter. Dessutom kan på
begäran finansministern medgifva sparkassor, bolag, föreningar, banker,
bankirer, kreditanstalter, industriella företag m. fl. rätten att för vissa slag
i deras rörelse ofta förekommande handlingar själfva makulera stämplarna,
med rätt för finansministern att återkalla det lämnade medgifvandet. Denna
tillåtelse kan afse icke blott de af vederbörande bolag m. fl. själf utgifna,
utan äfven de af tredje person till förmån för bolaget in. fl. utgifna
handlingar. Såsom villkor för stämplarnas makulering utan myndighets
medverkan gäller, bland annat, att tillåtelsen endast gäller handlingar,
som icke draga stämpel till högre belopp än 30 mark (för försäkringsfördrag,
policer och förlängningar 50 mark), samt att de, som vilja begagna
sig af tillåtelsen skola, så vidt det icke är fråga om testamenten eller fullmakter,
föra en stämpelskattebok enligt författningen bifogadt formulär,
i hvilken bok skola i fortlöpande nummerföljd för hvarje stämpelmakulering
införas den skattskyldiges namn, stånd och bostad, handlingens art,
rubrik i stämpelförordningen, föremålets värde, stämpelbeloppet och dagen
för makuleringen. Dessa böcker äro underkastade granskning af vederbörande
tjänstemän och kunna mot ersättning för försändningskostnaden
infordras af de olika skattemyndigheterna. De som äro pliktiga att föra
stämpelskatteböckerna, skola bevara hvarje bok fem år, räknadt från den
sista anteckningen i boken.

Kontant inbetalning eller aflösning af std atp elafgiften (Aversionalstempel).
Detta sätt att fullgöra stämpelplikten består däruti, att en af
vederbörande myndighet bestämd aflösningssumma (Abfindungssumme)
årligen erlägges, i hvilket fall de särskilda handlingarna icke behöfva förses
med stämpel. Bestämmelserna härom finnas meddelade i kungörelsen
af den 13 februari 1896 angående utförande af stämpelskattelagen. Skattepliktens
fullgörande genom erläggande af årliga aflösningsbelopp i stället
för de särskilda handlingarnas förseende med stämpel medgifves endast,
då fråga är om beskattning af handlingar af likartadt, ofta återkommande
slag, t. ex. försäkringskontrakt, policer o. s. v. I författningen framhålles,
att då detta beskattningssätt endast har till ändamål att bespara de skattskyldige
det besvär och den omgång, som äro förenade med de särskilda
handlingarnas stämpelbeläggning, och icke att bereda dem ekonomisk fördel
genom erläggande af lägre skattebelopp, så måste vid beskattning

genom aflösning i möjligaste mån samma skattebelopp uppbäras, som den
skattskyldige skulle hafva erlagt vid stämpelbeläggning af hvarje särskild
handling. Sparkassor, försäkringsbolag m. fl., hvilka, enligt hvad ofvan
blifvit nämndt, kunna utan vederbörande myndighets öfvervakande få sina beläggningsstämplar
makulerade och under loppet af ett år såsom följd häraf
fört den likaledes ofvan omtalade stämpelskatteboken, kunna erhålla tillåtelse
att efter utgången af detta år utgöra sin stämpelskyldighet genom aflösning.
Sammanlagda beloppet, sådant det ur stämpelskatteboken framgår, af de
stämpelafgift-er, som erlagts under loppet af ett år, utgör grundvalen för
beräkningen af de aflösningsbelopp, som skola erläggas för hvart särskildt
år. Visar sig efter förloppet af det år, för hvilket uppgörelsen om aflösning
gäller, att totalvärdet af de afslutade aftalen in. m. är högre än
motsvarande värde för det år, under hvilket anteckningarne i stämpelskatteboken
ägt rum, skall en häremot svarande förhöjning äga rum i det
belopp, som skall betalas. Likaså kan, om förhållandena därtill föranleda,
en nedsättning i aflösningssumman äga rum. Ordalagen i författningen
synas gifva vid handen, att sagda förhöjning eller nedsättning endast afser
aflösningssumman för det följande året, så att icke för det redan förflutna
året något tillskott till eller afdrag från det redan erlagda aflösningsbeloppet
ifrågakommer.

Nu omförmälda bestämmelser afse i öfrigt endast att utgöra allmänna
utgångspunkter för beräkning af aflösningssumman, hvarför afvikelser från
eller lättnader i desamma vid summans utrönande alltid äro medgifna, då
de kunna försvaras med afseende på den ifrågakommande affärsrörelsens
egenart eller befintligheten af särskilda omständigheter. Likaledes kunna
äfven sådana sparkassor, försäkringsbolag, föreningar m. fl., hvilka icke
fört stämpelskattebok, erhålla rätt till stämpelaflösning, så framt de kunna
ur sina böcker eller på annat sätt anskaffa de för utrönande af aflösningssummorna
erforderliga uppgifter.

Den skattskyldige är pliktig att för vederbörande skattemyndigheter
tillhandahålla sina räkenskaper och öfriga för utrönande af aflösningssumman
eller eljest för kontroll å beskattningen äro erforderliga.

De handlingar, hvilka på grund af aflösningen icke behöfva förses
med stämpel, skola af den skattskyldige förses med en kort anteckning,
som angifver, att aflösning af stämpeln ägt rum. Denna anteckning skall
innehålla ett från finansministern erhållet nummer tillika med den skattskyldiges
för- och tillnamn samt bostad.

Kontant inbetalning af stäinpelafgiften äger vidare rum beträffande
vissa domstolshandlingar (Gerichtskostenstempel), men inbetalningen äger
här rum under sådana former, att afgifterna icke längre kunna betraktas
såsom verkliga stämpelafgifter. I vissa fall, hufvudsakligen rörande den
frivilliga jurisdiktionen, skola nämligen, enligt lagen om rättegångskostnader
af den 25 juni 1895, de i stämpelförordningen stadgade stämpelafgifter
upptagas såsom rättegångskostnader. Domstolens sekreterare har att
beräkna stämpelbeloppet, upptaga detta i räkningen å rättegångskostnaden
samt, utan användning af skrifstämplar eller beläggningsstämplar, på expeditionen
anteckna stämpelbeloppet. Enahanda anteckning göres på de
ingifna handlingar, för hvilka stämpelbeloppct beräknats såsom rättegångskostnad.
De sålunda influtna stämpelafgifterna redovisas på justitieförvaltningens
stat under rubriken rättegångskostnader.

Någon anledning att bär närmare ingå på denna anordning torde
icke förefinnas.

I fråga om kontroll å stämpeluppbörden innehåller stämpelförordningen,
utom hvad här ofvan blifvit omförmäldt, bestämmelser om skyldighet
för bolag o. s. v. att för vederbörande tjänstemän tillhandahålla sina
böcker äfvensom bötesbestämmelser.

Någon statistik öfver afkastningen af de särskilda stämpelrubrikerna
förefinnes icke i vidare mån, än att uppgifter föreligga angående afkastningen
af stämpelafgifterna för näringslegitimationsbevis, för tillståndsbevis
för anordnande af lustbarheter, för pass och för passkort; hvarjämte en
särskild siffra angifver totalbeloppet af rättegångskostnadsstämpeln (»Gerichtskostenstempel»).
-På sätt förut framhållits är emellertid den sistnämnda
icke någon verklig stämpelafgift och behållningen af densamma redovisas
ej heller under stämpelskatten.

Tyska riket.

Utom de stämpelskatter, som gälla för de särskilda förbundsstaterna,
finnas vissa för Tyska riket gemensamma stämpelafgifter, hvilka utgöra
riksinkomster. Dessa utgå dels enligt riksstämpellagen af den 3 juni

1906, dels enligt växelstämpelskattelagen af den 10 juni 1869 med senare
ändringar.

Enligt riksstämpellagen äro följande slag af handlingar underkastade
stämpel:

1) Aktier, bergverksandelar och obligationer (Rent en- und Schuldversc.
hr
låtelser af varor (Kauf- und sonstige Anschaffungsgeschäfte); 3) lottsedlar
vid lotterier; 4) frakturkunder (konnossementer, fraktsedlar in. fl.; 5) järnvägs-
och ångbåtsbiljetter; 6) tillståndskort för velocipeder och automobiler;
och 7) vissa bolags uppgifter angående den godtgörelse, deras styrelsemedlemmar
m. fl. åtnjuta (Vergiitungen).

För dessa olika slag af handlingar fullgöres stämpelpliktigheten på
olika sätt. De under 1) omförmälda papper påtryckas stämpel genom vederbörande
myndighets försorg. För de under 2) upptagna användas beläggningsstämplar
af särskild typ eller stämplade blanketter, därvid märkes
att stämpeln för varuköp genom tillsatsen af ett W skiljer sig från stämplar för
fondpappersöfverlåtelser. Lotterisedlar påtryckas stämpel. För frakturkunder
användas beläggningsstämplar af särskild typ eller stämplade blanketter.
Järnvägs- och ångbåtsbiljetter påtryckas stämpel; i vissa fall kunna
afgifterna kontant erläggas. Tillståndskorten för velocipeder och automobiler
bära stämpeln i själfva papperet. Stämpelafgiften för de under 7)
omförmälda uppgifter inbetalas kontant. Växelstämpeln är en beläggningsstämpel
af särskild typ.

I fråga om hvar och en särskild af ofvan omnämnda riksstämpelafgifter,
hvilka kunna betraktas såsom i viss mån fristående skatter, finnas
meddelade mycket utförliga bestämmelser. Stämpelafgiften för »Kauf- und
sonstige Anschaffungsgeschäfte», den s. k. börsskatten, har tjänat till förebild
för den genom Kungl. kungörelsen den 6 november 1908 hos oss införda
stämpelafgiften vid köp och byte af fondpapper, ehuru den tyska skatten
är betydligt mera omfattande. Af sagda anledning torde emellertid någon
redogörelse för det sätt — genom stämpelbeläggning af afräkningsnotan
-— hvarpå denna stämpelafgift uttages, icke här erfordras. Skatterna å
lotterier, järnvägs- och ångbåtsbiljetter, velocipeder och automobiler samt
s. k. »Vergiitungen» äro af en speciell natur och torde, såsom fallande
utom området för hvad i allmänhet plägar hänföras under begreppet stämpelskatt,
icke här behöfva ytterligare vidröras. Kontrollen å utgörandet af
stämpeln till frakturkunder och växlar ligger hufvudsakligen i straffbestämmelser
för underlåtenhet att iakttaga författningarnas föreskrifter.
För det sätt, hvarpå uppbörd af stämpeln till aktier, bergverksandelar och
obligationer äger rum, torde däremot något närmare böra redogöras.

Enligt riksstämpellagen skall den ifrågavarande stämpelafgiften utgöras
genom inbetalning af afgiftsbeloppet till vederbörande skattemyndighet
— hvarvid anmärkes, att på regeringen i hvarje särskild förbundsstat
beror att bestämma, hvilka myndigheter äga befogenhet mottaga afgifterna
— hvarefter myndigheten låter antingen förse handlingen med beläggningsstämplar
till erforderligt belopp eller å handlingen intrycka stämpelmärken;
och äger enligt lagen förbundsrådet bestämma i hvilka fall och under
hvilka villkor'' skatteplikten må fullgöras genom användning af beläggningsstämplar
utan myndighetens medverkan. Enligt de för lagens verkställighet
utfärdade föreskrifter sker emellertid handlingarnas förseende med
stämpel för närvarande uteslutande genom stämpelmärkens intryckande i
papperet genom myndighetens försorg. Utländska värdepapper af nu ifrågavarande
slag skola inom fjorton dagar efter det de inkommit i riket på
enahanda sätt företes till afstämpling.

Innan stämpelpliktiga inländska värdepapper utbjudas till teckning
eller ytterligare inbetalningar på dylika infordras, skall emittenten enligt fastställdt
formulär till skattemyndigheten lämna uppgift på papperens antal, slag
och nominella värde eller på beloppet af de inbetalningar, som skola fullgöras.

Då fondpapperen för afstämpling inlämnas till myndigheten skola
de åtföljas af mycket detaljerade, i två exemplar upprättade reversal enligt
fastställdt formulär. Utgifvas papperen till högre kurs än det nominella
värdet, skall sådan öfverkurs uppgifvas. Kan kursen vid arnnälningstillfället
icke uppgifvas, skall anmälaren skriftligen förbinda sig att
inom viss tid efter papperens utgifvande lämna uppgift därom och skall,
om så fordras, ställa säkerhet för erläggandet af möjligen erforderlig ytterligare
stämpel.

Interimsbevis förses med stämpel lika med aktierna eller obligationerna
i förhållande till det inbetalda beloppet. Utförliga bestämmelser
linnas meddelade för ordnandet af stämpelafgiftens utgörande i det fall,
att stämpelafgiften inbetalas successivt, i den mån som interimsbevis eller
ofullständigt inbetalda aktier i förhållande till det inbetalda beloppet förses
med stämpel.

Fall kunna förekomma, då afgiften kontant inbetalas, utan att användning
af stämplar ifrågakommer. Om ett inländskt aktiebolag icke
inom ett år efter bolagets införande i handelsregistret utgifvit aktiebref
eller interimsbevis, skall bolaget senast inom två veckor efter årets utgång
till skattemyndigheten ingifva uppgift enligt fastställdt formulär på beloppet
af de inbetalningar, som kunna ha skett på bolagets i aktier
fördelade grundkapital. Detsamma gäller för det fall, att bolag ökat
sitt aktiekapital. Myndigheten pröfvar uppgifterna i anmälningsskrif -

ten och uppbär kontant belöpande stämpelafgift mot kvitto å sagda skrift.
Utgifvas sedan aktier, tillämpas i fråga om dessas förseende med stämpel
enahanda bestämmelser, som gälla för det fall, att interimsbevis blifvit
försedda med stämpel.

Förseelser mot författningens föreskrifter straffas med böter, hvilka
vid underlåtenhet att anmäla inbetalningar, som skett utan att aktiebref
utfärdats, kunna uppgå ända till 5,000 mark.

Då för utgörande af riksstämpelafgifterna beläggningsstäraplar få
användas, ankommer det på den enskilde att makulera desamma.

Det för riksstämpelafgifterna och växelstämpelskatten tillämpade uppbördssätt
medgifver upprättandet af en synnerligen detaljerad statistik öfver
dessa afgifter. Sålunda icke blott finnas statistiska uppgifter för hvarje
hufvudrubrik af stämpelpliktiga handlingar, utan flere af dessa rubriker
äro uppdelade i specialrubriker. Hufvudrubriken Fondpapper (aktier, bergverksandelar
och obligationer) meddelar sålunda siffror för inländska aktier;
utländska aktier; utländska obligationer, utgifna af stater och järnvägsbolag;
utländska obligationer, utgifna af korporationer, aktiebolag, industriella
företag in. fl.; inländska obligationer, utgifna af kommuner; inländska
obligationer, utgifna af hypoteksinrättningar och järnvägsbolag; andra inländska
obligationer; olika slag af bergverksandelar. Rubriken »Kauf- und
sonstige Anschaffungsgeschäfte» (börsskatten) upptager särskilda underrubriker
för affärer i fondpapper och affärer i varor. Rubriken för lotterier
upptager likaledes flere underrubriker. Under rubriken Frakturkunder
meddelas siffror dels för transatlantisk sjöfart, dels för sjöfart på Nordsjön
och Östersjön och dels för insjö- och järnvägstrafik.

Österrike.

Hufvudförfattningen rörande stämpelskatten i Österrike är lagen af
den 9 Februari 1850, i hvars bestämmelser likväl ändringar skett genom
en mångfald af senare författningar.

Den stämpelafgift, som skall utgöras för en stämpelpliktig handling,
är i Österrike antingen en fast af gift eller eu skalaafgift (Scalagebör) eller
en procentisk afgift (Perzentualgebur). Med skalaafgift förstås en afgift,
som ökas med vissa steg eller grader i förhållande till föremålets värde.
Skalorna äro tre och skattesatsen utmärkes i tariffen genom hänvisning
till en af dessa.

Denna indelning är af betydelse för frågan, huruvida stämpelskatten
skall utgöras genom förmedling af stämplar eller inbetalas kontant utan
användning af dylika. Kontant inbetalning af stämpelskatten äger nämligen
i Österrike rum i stor utsträckning.

Medelst användning af stämplar skola utgöras:

a) den fasta afgiften med undantag af afgifterna för testamenten
och för person- och fraktbiljetter å järnvägar och ångfartyg, för hvilka
afgiften erlägges kontant;

b) skalaafgiften, då afgiftsbeloppet icke öfverstiger 50 österrikiska
kronor (40 kronor enligt lagen, men afgiften utgår för närvarande med
25 procents förhöjning), med undantag för vissa fall, i hvilka afgift skall
utgöras vare sig skriftlig af handling upprättats eller icke, hvarom vidare
nedan;

c) den procentiska afgiften för gåfvor af lösegendom, då afgiftsbeloppet
icke öfverstiger 50 kronor;

d) den procentiska afgiften för kvarlåtenskaper, som endast bestå
af lösegendom, likaledes då afgiftsbeloppet icke öfverstiger 50 kronor;
samt

e) den procentiska afgiften för inskrifningar i offentliga böcker
för erhållande af annan sakrätt än äganderätt, då afgiftens belopp
icke öfverstiger 10 kronor (8 kronor med förhöjning, hvarom ofvan
nämnts).

Om i de under b)—e) angifna fall afgiften öfverstiger där omförmälda
belopp (50 resp. 10 kronor), äger parten valfrihet mellan användning
af stämpel eller kontant inbetalning.

I alla öfriga fall skall afgiften inbetalas kontant.

Kontant inbetalning af stämpelafgiften är sålunda obligatorisk, då
afgiften är procentisk — utom i ofvan angifna fall — samt då afgiften
är en skalaafgift och skall utgå vare sig skriftlig handling upprättas eller icke.
Det viktigaste slag af procentisk afgift underkastade handlingar, för hvilka
afgiften sålunda skall utgöras kontant, äro de, hvilka innefatta öfverlåtelse
af fast egendom; öfriga hithörande kategorier af handlingar äro af
mera speciell beskaffenhet. Bland de afhandlingar, för hvilka stämpelafgift
skall utgöras, vare sig skriftlig handling upprättas eller icke, och

hvilka likaledes till stor del äro af mycket speciell natur, kunna särskilt
nämnas aktiebolags bolagskontrakt, försäkringsaftal samt kvittenser å afgifter
till försäkringsbolag.

Då stämpelafgiften skall utgöras medelst användning af stämplar,
kan detta ske antingen genom handlingens förseende med beläggningsstämplar
eller genom användning af blanketter med i papperet intryckt
stämpel, som tillhandahållas af förvaltningen, eller slutligen genom påtryckning
af stämpelmärken (Stempelsignatur). Belåggningsstämplarne äro för
den allmänna stämpelskatten blott af en typ, som användes till alla slag
af handlingar, hvarvid dock är att märka att för utgörande af den nedan
vidare omförmälda Effektenumsatzsteuer, som äfven är en stämpelafgift,
ehuru den betraktas såsom en särskild skatt, användas beläggningsstämplar
af ett särskildt slag. Tryckta stämpelblanketter tillhandahålles endast för
växlar och anvisningar af eller på köpmän (kaufmännische Anweisungen),.
för promesser samt för järnvägs- och post-fraktsedlar. Påtryckning åt
stämpelmärken kan endast ske hos vissa myndigheter, som äro försedda
med erforderliga maskinella anordningar.

Då beläggningsstämplar användas, skola desamma enligt regeln fästas
å papperet, innan texten skrifves å detta, och bör, då detta sker, åtminstone
en råd af texten skrifvas öfver stämpeln. Om detta ej iakttagits,
skall stämpeln därefter makuleras, hvilket i sådant fall måste ske genom
vissa bestämda myndigheters försorg.

Då afgiften inbetalas kontant, kan detta ske på ettdera af två sätt.
Afgiften kan betalas före upprättandet af handlingen, i hvilket fall beloppet
kontant inbetalas till vederbörande myndighet, som kvitterar beloppet
på det papper, å hvilket handlingen är afsedd att affattas. Eller ock kan
handlingen utfärdas utan stämpel, då utgifvaren är skyldig att till myndigheten
ingifva handlingen i original eller bestyrkt afskrift. Myndigheten
beräknar därefter stämpelbeloppet, som i regeln medelst skriftligt föreläggande
affordras parten. Beloppet skall erläggas inom 30 dagar efter
delgifning af detta föreläggande vid äfventyr att den försumlige har att
erlägga 5 procent dröjsmålsränta samt att beloppet uttages i exekutiv väg
på den skattskyldiges bekostnad.

Oberoende af i öfrigt gällande bestämmelser om sättet för utgörande
af stämpelafgiften äger finansförvaltningen för bestämda slag af handlingar
tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel samt att belöpande stämpelafgifter
sedermera efter bestämda tidsperioder kontant inbetalas till vederbörande
myndighet, då tillika skall aflemnas förteckning öfver de under perioden
i fråga utan stämpel utfärdade handlingar. Myndigheten äger att låta pröfva

dessa förteckningars riktighet och fullständighet genom jämförelse med
parternas originaljournaler och räkningar.

Vid sidan af den allmänna stämpelskatten utgår, såsom ofvan blifvit
antyat, jämlikt lagen af den 9 Mars 1897 en särskild skatt på öfverlåtelser
af fondpapper (Effektenumsatzsteuer). Denna skatt, som äfven är en
stämpelskatt, drabbar öfverlåtelser af fondpapper, vare sig öfverlåtelsen
sker å börs eller därutom. För utgörande af skatten finnas särskilda beläggningsstämplar.
Med dessa stämplar skola i allmänhet förses de handlingar,
genom hvilka aftalen slutas; men pei’Soner, som yrkesmässigt idka
handel med fondpapper eller på börsen afsluta premieaftal, skola föra ett
eller flera i lagen föreskrifna register, i hvilka afslutade aftal införas och
i hvilka beläggningsstämplarna infästas. Finansministern kan tillåta skattens
kontanta inbetalning, i hvilket fall förfares på enahanda sätt, som
ofvan i fråga om den allmänna stämpelafgiften för dylikt fall är angifvet.

öfverträdelser af stämpelförfattningarne bestraffas genom böter, som,
utan anlitande af domstol, påföras af vederbörande skattemyndighet. Försummelse
att behörigen erlägga skatten drager med sig skyldighet att
erlägga skatten med ett belopp, som uppgår till tre, tio eller femtio och,
i fråga om skatten på öfverlåtelser af fondpapper, till etthundrafemtio
gånger det normala.

Då förutom de allmänna beläggningsstämplarna särskilda beläggningsstämplar
endast förekomma för skatten å omsättning af fondpapper,
är det gifvet, att den officiella statistiken öfver stämpelskatterna endast
kan vara föga detaljerad. Denna statistik upptager också allenast fyra
rubriker, af hvilka den tredje är delad i tre underrubriker. Rubrikerna
äro följande: 1) försäljning af allmänna beläggningsstämplar; 2) försälj ning

af beläggningsstämplar för skatten å omsättning af fondpapper;
3) försäljning af stämplade blanketter för: a) växlar och anvisningar;
b) promesser och c) järnvägs- och postfraktsedlar; 4) påtryckning af stäm -

pel genom myndighets försorg. Denna i och för sig knapphändiga statistik
varder ännu ofullständigare därigenom att i densamma icke ingå de
stämpelskattebelopp, som kontant inbetalas. I fråga om dessa upplyses,
att statistisk redogörelse för dem icke är möjlig att lämna, då desamma
delvis redovisas tillsammans med andra afgifter.

Italien.

Enligt lagen om stämpelskatten (tassa di bollo) af den 4 Juli 1897
är denna skatt proportionell, graduell eller fix. Den proportionella afgiften,
hvilken utgöres dels för banksedlar, dels för biljetter och inträdeskort
till teatrar och andra lokaler, där föreställningar äga rum, är emellertid
icke någon verklig stämpelafgift, då den erlägges kontant efter vissa i
lagen angifna beräkningsgrunder. Den graduella afgiften, som hufvudsakligen
utgöres för växlar och andra handelspapper, utgår med visst belopp
för vissa summor af handlingens värde.

Stämpelskatten uppbäres på tre olika sätt, det ordinarie, det extraordinarie
och det kontanta. Försäljning af skrifstämplar utgör det ordinarie
uppbördssättet. Det extraordinarie kommer till användning på tre
sätt: genom handlingens förseende med beläggningsstämplar, genom påtryckning
af en särskild stämpel eller genom handlingens uppvisande för
erhållande af viss påteckning (visto per bollo). I vissa fall skall afgiften
inbetalas kontant.

Skrifstämplarne, genom hvilka afgiften vid det ordinarie uppbördssättet
ingår, äro af fyra slag, hvilka alla äro af olika, till bredd och längd
noga angifna dimensioner, nämligen: de ordinarie till fixt pris, de speciella,
likaledes till fixt pris, hvilka användas till handlingar, som utgifvas
af fastighetsböckernas vårdare, de graduella, till växlar, warrants och andra
handelspapper samt de mindre, som åter äro af två olika storlekar, af
hvilka de större användas till fredsdomares utslag i mål, hvilkas värde icke
öfverstiger 50 lire, och till kvittenser å belopp öfverstigande 100 lire (med
vissa undantag) och de mindre till kvittenser å lägre belopp.

Hvad det extraordinarie uppbördssättet beträffar, äro beläggningsstämplarna
af fyra slag, nämligen: a) sådana — af fyra olika valörer —

hvilkas belopp varierar efter dimensionerna af det papper, å hvilket de
skola fästas; varande dessa stämplar afsedda dels för planer, ritningar,
modeller m. m. utförda af ingeniörer och arkitekter m. fl.; dels för likvidatorers
och räkenskapsförares vidräkningar, kalkyler m. m.; b) sådana —
till växlar och andra handelspapper — hvilkas belopp äro graderade i
förhållande till handlingens värde; c) allmänna beläggningsstämplar för
fixa afgifter och d) speciella beläggningsstämplar, likaledes för fixa afgifter.

De stämpelpliktiga handlingarne äro i författningen uppdelade i fyra
hufvudkategorier, nämligen: 1) handlingar, som skola förses med stämpel
redan vid upprättandet, hvilka handlingar åter fördelas i två underafdelningar,
sådana, hvilka skola skrifvas på skrifstämplar, och sådana, för
hvilka det extraordinarie sättet att utgöra stämpelskatten (genom beläggningsstämplar,
påtryckning af stämpel eller »visto per bollo») får användas;
2) handlingar, som få skrifvas på ostämpladt papper, men skola förses med
stämpel, då bruk skall göras af dem; 3) handlingar, som inkomma från
utlandet och skola förses med stämpel, innan bruk göres af dem; samt

4) handlingar (hufvudsakligen hörande till konkursförfarandet), hvilka få
skrifvas på ostämpladt papper, men för hvilka sedermera i vissa inträffande
fall skall erläggas en kontant afgift.

Då handlingen icke ovillkorligen skall vid upprättandet skrifvas på
stämpladt papper och således, om detta icke skett, extraordinarie stämpel
skall utgöras, skola beläggnngsstämplar användas, utom i vissa fall då i
stället påtryckning af stämpel eller »visto per bollo» skola användas. I
särskilda fall är användningen af de olika uppbördssätten fakultativ. Det
synes ändamålslöst att bär närmare redogöra för de i dessa afseenden
gällande bestämmelser.

Handlingars förseende med graduella beläggningsstämplar (för växlar
och andra handelspapper), med påtryckta stämplar eller med »visto per
bollo» skall ske genom vederbörande skattetjänstemäns försorg. Beläggningsstämplar
till fixa belopp få däremot åsättas handling antingen af den
skattepliktige själf eller af andra personer, som hafva i saken del, eller
på deras begäran af vederbörande tjänstemän. I ganska talrika undantagsfall
skola emellertid äfven dessa beläggningsstämplar åsättas af skattetjänstemännen.

Då stämplarna åsättas af den enskilde, sker makuleringen äfven
af denne.

Såsom ofvan blifvit nämndt, erlägges stämpelskatten i vissa fall kontant,
utan förmedling af stämpel. Detta är händelsen först i de likaledes
ofvan omförmälda fall, då den s. k. ''proportionella afgiften skall utgöras,
d. v. s. i fråga om banksedlar och teaterbiljetter m. fl. inträdeskort.

Vidare uppbäras å vederbörande tullkammare kontant belöpande stämpelafgifter
för kvittenser å tull- och sjöfartsafgifter äfvensom för konnossement
och fraktsedlar, som inkomma från utlandet. Den stämpel af 50 centiiner,
som skall utgöras för hvarje blad i civilregistren, erlägges likaledes kontant.
Slutligen kunna a) järnvägsbolag förvärfva rätt att enligt vissa i stämpellagen
stadgade grunder ingå abonnement om erläggande kvartalsvis af
de stämpelafgifter, som med föregående årets förhållanden till beräkningsgrund
skolat erläggas för de af bolaget utgifna biljetter och andra kvittenser
för transport af resande och gods; samt b) lagligen koncessionerade
penningeinrättningar likaledes erhålla tillåtelse att utan åsättande af stämplar
erlägga de för anvisningar, böcker för löpande räkning och spark asseböcker
samt räntebärande papper med viss förfallotid belöpande afgifter, därest
bolagen förbinda sig att — med regressrätt för dem gent emot parterna
— genom abonnement kvartalsvis inbetala de ifrågavarande afgifterna;
och stadgas i stämpellagen att om de närmare grunderna för inlämnandet
af uppgifter om de skattepliktiga papperen, dessa uppgifters bestyrkande
samt sättet för afgifternas uppbärande skola meddelas bestämmelser i särskilt
reglemente. Detta reglemente har icke varit för Statskontoret tillgängligt.

Kontrollen å stämpelafgifternas behöriga utgörande ligger, förutom
i böter för underlåtenhet häraf, hufvudsakligen i bestämmelser som åsyfta
att beröfva icke behörigen stämpelbelagda handlingar all användbarhet.
1 detta afseende stadgas, att utan åtskillnad alla handlingar, kontrakter,
skrifter, böcker och register af hvad slag och hvad namn de än må vara,
hvilka äro underkastade stämpelskatten, icke, om de icke äro försedda med
stämpel eller äro försedda med stämpel till lägre belopp än det föreskrifna
eller om i afseende på dem brytes mot någon föreskrift i stämpellagen,
få inregistreras eller företes eller på något sätt antagas som bevis inför
domstol eller åberopas i offentliga handlingar eller i domstolarnes domar
och beslut, så vida de icke förses med extraordinär stämpel, beläggningsstämpel
eller »visto per bollo». Växlar och andra handelspapper, som icke
behörigen och vid deras utgifvande eller inom den af lagen föreskrifna
tiden blifvit försedda med stämpel, skola dessutom icke kunna medföra
några af de växelrättsliga verkningar, som afses i civillagen och handelsrätten.

Dessutom innehåller stämpellagen en rad förbud för olika slags
tjänstemän att taga befattning med handlingar, som icke äro behörigen

5U9/08 5

försedda med stämpel. Domare samt judiciella och administrativa tjänstemän
få sålunda icke vidtaga någon åtgärd beträffande dylika handlingar.
Advokater, arkivföreståndare, skiljemän, besiktningsmän, rättsbetjänte af
olika slag m. fl. få ej heller vidtaga någon dem eljest tillkommande åtgärd
i fråga om dylika handlingar, ej mottaga dem i förvar, ej taga afskrift
af dem, ej åberopa dem i sina skrifter eller göra annat bruk af
dem. Blott få undantag gälla från dessa stränga regler, såsom att dylika
handlingar få åberopas i brottmål samt beskrifvas i bouppteckningar.

Såsom framgår af ofvanstående redogörelse för de olika sätt, under
hvilka den italienska stämpelskatten uppbäres, utgår, om man bortser från
den s. k. proportionella afgiften, hvilken icke är någon verklig stämpelafgift,
stämpelskatten endast för växlar och andra handelspapper med belopp,
som graderas i förhållande till handlingens värde, hvaremot skatten
i öfriga fall utgår med fixt belopp, oberoende af nämnda värde; dock att
i ett och annat fall afgiften utgår med olika belopp öfver och under ett
visst gränsvärde. Omförmälda förhållande beror därpå att Italien likasom
Frankrike har det halft civilrättsliga, halft fiskaliska inregistreringsinstitutet
och att sålunda jämte stämpelafgiften, som för budgetåret 1905—06
uppgick till i rundt tal 71,760,000 lire, utgingo inregistreringsafgifter (tasse
di registro) till belopp för samma år af i rundt tal 74,000,000 lire, hvartill
kommer en särskild arfsskatt.

1 kap. X af stämpellagen meddelas dessutom bestämmelser om två
skatter, som skola utgå i stället för stämpelskatt och inregistreringsafgift
(tasse in surrogazione del bollo e registro). Den första af dessa skatter
drabbar utländska aktiebolag och kommanditbolag, som drifva rörelse i
Italien och hvilkas aktier och obligationer icke träffas af den omsättningsskatt,
om hvilken strax skall nämnas. Nu ifrågavarande skatt utgår med
en årlig afgift af 1.5 per mille å totalbeloppet af det kapital, som bolaget
afsett för sin rörelse i Italien.

Den andra i stämpellagen stadgade ersättningsskatten är en skatt
på omsättningen af obligationer och aktier samt liknande förskrifningar,
af hvad slag och benämning de vara må, provisoriska eller definitiva,
ställda på viss man eller till innehafvaren — dock med vissa undantag
— under förutsättning att öfverlåtelsen icke kan ske genom enkel tradition.
Skatten, som utgår oberoende af den stämpelafgift, som utgöres vid

papperens emission, beräknas å papperens medelkurs å börs under nästföregående
år med afdrag för hvad som enligt halfårsvis lämnade uppgifter
bolaget är skyldigt utgifva för infriande af dylika papper. Aro
papperen icke noterade å börs, beräknas värdet af en kommitté af officiella
börsmäklare. Afgiften betalas af papperens utgivare med regress
mot innehafvaren. Vid emissionen af papperen skall anmälan om deras
antal och nominella värde af utgifvaren göras hos vederbörande myndighet,
likaså då papper af dessa slag af utgifvaren infrias. — En snarlik ersättningsskatt
utgöres äfven af bolag och andra institutioner, som utlämna
lån mot pant. Denna skatt, äfven den förut upptagen i stämpellagen,
utgöres numera på grund af en särskild lag af den 7 April 1898.

Den officiella statistiken öfver stämpelskattens afkastning är ganska
fullständig och detaljerad. Jämte uppgifter rörande de olika slag af
stämpelpapper, som försålts, omfattar statistiken en specifikation af influtna
afgifter för särskilda slag af handlingar. Denna del af statistiken
redovisar under tre särskilda afdelningar de fixa, de graduella och de proportionella
afgifterna, af hvilka, såsom förut framhållits, de sistnämnda, hufvudsakligen
utgående för banksedlar och inträdeskort till teatrar m. fl. lokaler,
icke äro egentliga stämpelafgifter. Under rubriken graduella afgifter redovisas
särskildt inrikes växlar, växlar inkommande från utlandet, samt, i en
grupp, åtskilliga andra handelspapper. Den utförligaste afdelningen är
naturligtvis den, som upptager de fixa afgifterna. I denna upptagas för
hvarje stämpelsats, af hvilka icke alla motsvaras af stämpelvalörer till enahanda
belopp, sifferuppgifter rörande de handlingar, som draga stämpel
efter sagda skattesats. För vissa stämpelsatser finnes endast ett slag af
handlingar, för hvilka skatt utgöres enligt densamma, och i dessa fall framgår
sålunda den statistiska siffran för detta slag af handlingar af sig själf.
För andra upptagas i en grupp med en gemensam siffra för dem alla de
handlingar, som draga stämpelsatsen i fråga. För andra stämpelsatser åter
finnas specifika sifferuppgifter för vissa slag — dock alltid blott ett fåtal
— handlingar, medan de öfriga sammanföras i en grupp. Beträffande
sist omförmälda stämpelsatser lämnar stämpellagen icke för hvarje fall tillräcklig
ledning för bedömande, genom hvilka anordningar det varit möjligt
att sålunda specificera siffrorna för vissa slag af handlingar, men erinras
bör, att, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, utom de allmänna beläggnings -

stämplarna för fixa afgifter äfven finnas speciella beläggningsstämplar för
fixa afgifter, delvis å samma, men delvis å andra valörer. Stämpellagen
innehåller inga bestämmelser om de fall, då dessa speciella beläggningsstämplar
skola användas, men stadgar, att genom ett särskildt reglemente
skola bestämmas de olika stämpelslagens utseende och särskilda kännemärken.
Det torde tilläfventyrs kunna antagas, att i detta reglemente,
hvilket icke varit för Statskontoret tillgängligt, innehållas föreskrifter om
användningen af de speciella beläggningsstämplarna, som möjliggöra erhållandet
af statistiska uppgifter om afkastningen af stämpelafgiften för vissa
slag af handlingar.

Danmark.

Danmarks lagstiftning rörande stämpelskatt innefattas i lagen om
stämpladt pappers användande af den 19 Februari 1861 och ett antal senare
lagar af mindre omfattning. Nyssnämnda lag uttalar såsom allmän
grundsats, att alla handlingar, som lyda på penningar eller penningars
värde och genom hvilka någon förpliktelse ingås eller öfvertages eller någon
åtkomst, fordran eller rättighet förvärfvas eller öfverlätes, äro underkastade
stämpelafgift efter sitt innehåll och värde.

Stämpelafgifterna äro indelade i två allmänna klasser, af hvilka den
första utgår med procent och den andra med 1/6 procent af föremålets
värde. Dessutom finnas för vissa slag af handlingar fixa eller proportionella
stämpelsatser.

Stämpelskyldigheten kan fullgöras på fyra olika sätt. De stämpelpliktiga
handlingarna kunna nämligen antingen a) skrifvas på stämpladt
papper, b) beläggas med sådant papper, c) påtryckas stämpel eller d) förses
med beläggningsstämplar. En på ostämpladt papper skrifven stämpelpliktig
handling kan inom tre veckor efter utgifningsdagen (eller, om
handlingen är afsedd att utföras inom kortare tid, före utgången af denna
tid) beläggas med stämpladt papper, hvilket vidhäftas handlingen; denna
stämpelbeläggning får likväl, hvad enskilda handlingar angår, endast verkställas
af en rättsbetjänt, notarius publicus, övrighedsperson (herredsfoged,
birkedommer, byfoged eller magistrat) eller sognefoged, som med sin underskrift
betygar dagen, då handlingen förelägges honom. I stället för
stämpelbeläggning kan äfven inom samma tid påtryckning af stämpel å en
på ostämpladt papper skrifven handling äga rum; denna form användes

dessutom alltid, då en handling icke inom lagbestämd tid blifvit försedd
med stämpel. Påtryckning af stämpel tillgår sålunda, att handlingen ingifves
i Köpenhamn till generaldirektoratet för skatteväsendet och utom
Köpenhamn till vederbörande »övrighed», som insänder densamma tillika
med erforderliga upplysningar till amtmannen, hvilken senare antingen bestämmer
afgiftens belopp eller ock i tvifvelaktiga fall inhämtar generaldirektoratets
resolution. Sedan handlingen blifvit försedd med anteckning
om den belöpande afgiften, utlämnas den till den skattskyldige vid den
honom närmaste »amtsstue», därvid handlingen, såsom kvitto för afgiftens
erläggande, påtryckes en stämpel. Nu omförmälda stämplingssätt afser att
bereda den skattskyldige garanti för skattebeloppets riktiga beräkning,
hvilken garanti likväl icke är att fatta såsom absolut, så att icke det fastställda
stämpelbeloppet skulle kunna efter sig föreetende omständigheter
undergå förändring. Slutligen kan, såsom ofvan blifvit nämndt, stäinpelpliktigheten
fullgöras genom handlingens förseende med beläggningsstämplar.
''Sådana stämplar få användas till handlingar, som utgifvas af ämbetsmän,
hvilka äro tillsatta af konungen, till handlingar afsedda att
ingifvas till domstol, såsom stämningar och andra inlagor, äfvensom till
ansökningar, vissa protokoll och böcker, växlar samt daterade transporter
och accepter å anvisningar. Dessutom få beläggningsstämplar användas,
då enahanda procedur med den för beläggande med stämpelpapper föreskrifna
iakttages, hvarjämte styrelserna för försäkringsbolag, banker, lotterier
och dylika inrättningar kunna förvärfva rätt att med sådana stämplar
förse sina policer, bevis, skuldförskrifningar o. s. v. Utom de allmänna
beläggningsstämplarna förekommer äfven ett särskildt slag af sådana,
nämligen de genom lagen af den 25 Mars 1872 införda stämplarna för
utländska obligationer.

I fråga om sättet för uppbörden af stämpelafgiften för särskilda slag
af handlingar torde följande böra anmärkas.

Rörande utländska fondpapper äro särskilda bestämmelser meddelade
genom nyssnämnda lag af den 25 Mars 1872. Enligt denna lag skola främmande
staters, hypoteksföreningars eller hypoteksbankers obligationer äfvensom
aktier och andra dylika af främmande regeringar, myndigheter, kommuner,
korporationer, bolag eller institut utgifna fondpapper förses med stämpel
till viss procent af nominella värdet. Vid ötverlåtelser inom landet
eller förnyadt inkommande af vederbörligen stämpelförsedda papper erlägges
ingen ytterligare stämpelafgift. — Stämpelafgiften skall, antingen
genom handlingens insändande till vederbörlig af finansministeriet bestämd
myndighet för påtryckning af stämpel eller dess förseende med nyssnämnda
särskilda obligationsstämpel, utgöras så fort som möjligt efter handlingens

inkommande i landet och i alla händelser innan någon omsättning af densamma
äger rum. Särskilda straffbestämmelser gälla för öfverträdelser af
hithörande bestämmelser.

Förs eller i ngsp o lic er skola för utgörande af den för dem stadgade
stämpelafgift skrifvas på stämpladt papper eller förses med beläggningsstämplar.
Men finansministeriet äger äfven rätt medgifva ett annat sätt
för försäkringsstämpelns utgörande, när sådant är förenligt med nödig
kontroll å stämpeluppbörden. Sålunda äger ministeriet på ansökan af
vederbörande försäkringsbolag och med villkor att detta underkastar sig
de närmare föreskrifter i afseende på redovisning och kontroll, ministeriet
kan finna skäligt föreskrifva, tillåta att stämpelafgiften för andra försäkringar
än lifförsäkringar må utgöras i en rund summa för alla under ett
försäkringsår utfärdade'' policer; och skall i detta fall afgiften bestämmas
till 4 kronor för hvarje summa af 200,000 kronor, som totalbeloppet af
de i bolaget försäkrade värden, för hvilka premie beräknats, under året
utgjort.

Genom ett stort antal speciallagar hafva vissa kommuner bemyndigats
att för upptagande af lån till angifna ändamål utgifva partialobligationer
på ostämpladt papper, lydande på innehafvaren eller på namn, emot
det att för lånet utgifves en hufvudobligation försedd med stämpel efter
»anden klasses taxt» d. v. s Ve procent af skuldsumman. Öfverlåtelse af
de på namn lydande partialobligationerna kan därefter ske utan användning
af stämpel.

I fråga om lottsedlar har stämpelstyrelsen genom särskilda beslut
för vissa namngifna anstalter medgifvit, att stämpelafgiften väl beräknas
efter hvarje af dem utgifven lotterisedel, men erlägges, utan att denna förses
med stämpel, med en summa för en gång efter det efter anstaltens
räkenskaper på vederbörande styrelses ansvar uppgifna antalet af de från
anstalten under en gifven tidsperiod utgifna stämpelpliktiga lottsedlar.

Underlåtenhet att utgöra de fastställda stämpelafgifterna straffas
i de fall, för hvilka icke särskilda ansvarsbestämmelser äro meddelade,
med böter motsvarande femdubbla beloppet af de felande stämpelafgifterna,
hvarförutom själfva stämpelbeloppet alltid skall erläggas. För att förebygga
kringgående af stämpellagens föreskrifter är det vidare vid bot af
tiodubbla stämpelbeloppet förbjudet att utfärda bevis eller öfverlåtelser,

till hvilka stämpel erfordras, med namn in blanco eller ställda till innehafvaren;
en regel, från hvilken lagen medgifver undantag endast i fråga
om trasserade växlar och lottsedlar, hvarjämte vissa anstalter såsom särskilt
privilegium erhållit rätt att utgifva obligationer eller aktier ställda
till innehafvaren. Vid enahanda bot är det förbjudet att, då en handlings
datum kan äga inflytande på stämpelbeloppet, lämna datum in blanco eller
oriktigt angifva utgifningsdagen. Böter för öfverträdelser af stämpellagen
kunna af finansministeriet eftergifvas, om det kan visas, att öfverträdelsen
på grund af särskilda omständigheter varit ursäktlig eller ofrivillig, eller
att den felaktige saknar tillgångar, eller att den stämpelpliktiga handlingen
till följd af gäldenärens iråkade obestånd blifvit till större eller mindre
del värdelös.

En bestyrkt afskrift af en handling får skrifvas på ostämpladt papper,
men på densamma skall antecknas beloppet af den stämpel, som utgjorts
för hufvudskriften. Försummelse häraf medför bötesansvar och afskriften
skall förses med stämpel efter dess innehåll, så vida icke huf\ udskriften
vid anfordran förevisas eller på betryggande sätt styrkes, att
handlingen varit skrifven på vederbörligen stämpladt papper. Amtmannen
eller i Köpenhamn finansministeriet kan med föreläggande af dagaböter
tillhålla innehafvaren af hufvudskriften - att hos vederbörlig myndighet
förete densamma.

Det är ålagdt vissa i stämpellagen uppräknade kategorier af tjänstemän
i statens och kommunens tjänst att utöfva tillsyn å efterlefnaden af
sagda lag samt att för sådant ändämål kvarhålla alla icke behörigen stämpelföi’sedda
originalhandlingar, som ingifvas till dem eller komma i deras
händer på grund af deras ämbetsverksamhet, äfvensom sådana afskrifter
af stämpelpliktiga handlingar, som icke äro försedda med förut omförmälda
påteckning om stämpeln till hufvudskriften. Hufvudskrifterna till dessa
skola därefter infordras likasom vederbörande ämbetsman, för det fall att
afskriften väl är försedd med sådan påteckning, hvarom nyss blifvit sagdt,
men anledning finnes att betvifla riktigheten af denna påteckning, kan
fordra, att hufvudskriften förevisas honom. Vägrar någon att efterkomma

föreläggandet om hufvudskriftens aflämnande, anmäles förhållandet hos
vederbörande amtman eller i Köpenhamn hos finansministeriet, till hvilka
myndigheter . äfven skola öfversändas de kvarhållna handlingar, med afseende
på hvilka någon stäinpelöfverträdelse antages hafva blifvit begången.
Amtmannen eller finansministeriet vidtaga därefter erforderliga åtgärder
och påföra de felande böter. Vidare skola i alla af domstolarne meddelade
domar i civila mål anmärkas, huruvida i afseende å de under sakens
behandling företedda handlingar någon öfverträdelse af stämpellagens föreskrifter
antages hafva blifvit begången, i hvilket fall statskassans rätt skall
i domen förbehållas samt en afskrift af domen tillika med handlingarne insändas
till amtmannen eller finansministeriet. Till samma myndigheter skola
äfven insändas handlingar af ifrågavarande slag, som komma till synes
under handläggningen af något brottmål.

Beträffande två kategorier af handlingar äger likväl en något olika
procedur rum. Stämningar och andra till domstolarna ställda handlingar
skola nämligen, om de utan behörig stämpel blifvit till domstolen ingifna,
af denna för rättelses vidtagande till vederbörande återställas eller ock
skall i själfva domen viss kort tid föreläggas, inom hvilken rättelse skall
hafva följt; först om denna tid försittes, anhålles handlingen och parten
är förfallen, till bötesansvar. Hvad åter angår sådana till Konungen själf,
något af ministerierna eller någon af amtmännen ingifna ansökningar, som
äro underkastade stämpel, föranleder visserligen försummelse att behörigen
förse dem med stämpel icke till ansvar, men den i sådant afseende bristfälliga
ansökningen upptages icke till pröfning.

Slutligen bör anmärkas, att om genom en dom någon blifvit förpliktad
att fullgöra något på grund af en handling, i afseende hvarå statskassans
rätt till stämpel blifvit i domen förbehållen, domen icke får gå i
verkställighet utan att handlingen, behörigen försedd med stämpel, därvid
företes, likasom ej heller i konkurser eller vid arfskiften bevakade fordringar
få godtgöras. förr än den till grund för fordringsanspråket liggande
handlingen, behörigen försedd med stämpel, blifvit företedd.

Makuleringen af stämplar till enskilda handlingar sker genom den
enskildes försorg.

Den i den för hvarje finansår af trycket utgifna statsräkenskapen
intagna statistiken öfver afkastningen af stämpelskatten innehåller icke i
vidare mån någon specifikation af stämpelafgiften för olika slag af hand -

lingar, är att den särskildt redovisar stämpelafgifterna för utländska fondpapper
enligt lagen af den 25 mars 1872, för de af försäkringsbolag utgifna
policer, för lotterisedlar, för mätbref för fartyg samt för borgarbref
och näringsbevis i Köpenhamn.

Norge.

Lagen om stämpladt papper af den 9 augusti 1839 gäller ännu i
sina hufvuddrag, ehuru genom senare författningar väsentliga ändringar i
densamma blifvit vidtagna.

Stämpelpliktiga handlingar skola antingen skrifvas på stämpladt
papper eller förses med beläggningsstämplar. Beläggningsstäinplar få användas
:

a) till hvarje stäm pel pliktig handling, om densamma underskrifves
och stämplas i närvaro af någon civil »övrigheds-» eller magistratsperson,
domare, rättsskrifvare, offentlig notarie, länsman eller förlikningskommissarie;
och är hvarje rättsskrifvare, notarie, fogde och länsman, hos hvilken
handlingens utställare för sådant ändamål infinner sig, förpliktad öfvervara
sådan förrättning;

b) till stämningar, inlagor och alla andra stämpel pliktiga handlingar,
som utgifvas af eller ställas till någon ämbetsman eller myndighet;
samt

c) i vissa, i lagen angifna fall, då en stämpelpliktig handling först
någon tid efter utgifvandet förses med stämpel.

Gällande författningar rörande stämpelskatten omförmäla icke mer
än ett slag af beläggningsstämplar.

Den hufvudsakliga kontrollen därå, att stämpelafgifterna behörigen
utgöras, ligger — förutom i bestämmelser om bötesansvar vid öfverträdelser
— däruti, att de flesta tjänstemän äga skyldighet att öfva tillsyn
å gällande bestämmelsers efterlefnad. I detta afseende stadgas i § 25 af
lagen om stämpladt papper den 9 augusti 1839, att det i allmänhet åligger
alla ämbetsmän och särskildt rättsbetjänte. domare, skrifvare, fogdar,
skiftes- och auktionsförvaltare och kommissarier äfvensom alla andra,
hvilka någon gren af rättsskipningen är anförtrodd, att vara uppmärksamma
på de förseelser mot sagda lag, som kunna komma till deras kännedom,
ofördröjligen inberätta sådana förseelser till vederbörande regeringsdepartement,
och att, då den handling, i afseende på hvilken förse S1«/08

elsen blifvit begången, kommer i deras händer, så snart som möjligt insända
den till bemälda departement. Departementet har därefter att gå i
författning om utkräfvande af böter för den begångna förseelsen. Ansvar
är stadgadt för den statens ämbetsman, som antager, förbiser eller
förtiger någon handling, till hvilken behörigt stämpladt papper icke blifvit
användt, eller som på annat sätt, vare sig genom efterlåtenhet vid lagens
efterlefnad eller genom förtigande af öfverträdelser, handlar mot sin plikt.

Den sålunda för statens tjänstemän stadgade tillsynsskyldigheten
har genom lagen af den 17 mars 1902 blifvit utsträckt till tjänstemän
vid Norges bank och genom lagen den 8 juni 1907 till amtskassörer,
länsmän och sparbanksinspektörer.

Det upplyses, att gällande kontrollbestämmelser, så få och kortfattade
de än äro, icke desto mindre i det stora hela anses verka någorlunda
tillfredsställande för det åsyftade ändamålet. Man anser sig
kunna antaga, att de flesta stämpelpliktiga handlingar förr eller senare
komma någon offentlig myndighet i handom.

I de under punkt b) här ofvan omförmälda fall makuleras stämplarna
af handlingens utgivare. I de fall åter, som omförmälas under
punkterna a) och c) — hvilka naturligtvis utgöra flertalet — makuleras
stämplarna antingen af den tjänsteman, i hvars närvaro eller af hvilken
stämplingen sker, eller af utgifvaren. I sistnämnda fall skall tjänstemannen
på handlingen teckna intyg, att denna stämpelbelagts i hans närvaro
och på den i makuleringspåteckningen angifna tid.

Någon statistik öfver huru mycket af stämpelafgiften faller på särskilda
slag af stämpelpliktiga handlingar finnes icke och anses heller icke
utan största svårighet kunna åvägabringas.

Utan att ingå i någon detaljerad historik rörande det sätt, hvarpå
stämpelskatten här i landet i äldre tider varit anordnad, anser sig Statskontoret,
då fråga nu blifvit väckt om vissa ändringar i det uppbördssätt
och den kontroll å skattens utgörande, som hittills tillämpats, böra i
största korthet erinra om vissa hufvuddrag i den äldre lagstiftningen rörande
stämpelskatten, därvid i det följande hänsyn tages endast till den
stämpel, som skolat utgöras för enskilda handlingar, och sålunda icke till
stämpeln till statsmyndigheternas expeditioner.

Stämpelafgiften infördes här i Sverige genom kungl. förordningen
den 4 december 1660, som stadgade, att följande handlingar skulle skrif -

vas å stämpladt papper, nämligen kontrakt, som upprättas öfver jordagods
å landet, bodar, hus, källare och tomter i städerna; vidare kontrakter i
allmänhet, obligationer, transporter och växelprotester; köpe-, bytes- och
morgongåfvobref på landtgods, hus, tomter m. m.; testamenten; samt kompromisser,
arfskiften och inventarier. Afgiften är icke inskränkt till det
fall, att handlingarna företes inför offentlig myndighet. Några böter för
underlåtenhet att skrifva handlingarna på stämpelpapper omtalas icke, men
däremot stadgas, »att inga af föreskrifna skrifter och akter skola vara af
något värde, hvarken för rätta eller eljest, utan hållas före, som vore
de aldrig skrifna eller samtyckta, med mindre de på försegladt papper
äro skrifna, som de ock icke skola af någon accepteras eller attenderas».

Stämpelafgiften afskaffades åter genom kungl. resolutionen på städernas
besvär den 1 september 1664, men infördes på nytt genom kungl.
förordningen den 23 december 1686, som i väsentliga delar upptager innehållet
i 1660 års förordning och jämväl bibehåller påföljden af förlusten
af laga verkan för handlingar, som skrifvas på ostämpladt papper.
Härjämte stadgas ansvar af böter för det fall, att handling skrifves på
stämpelpapper af för låg valör.

Kungl. förordningen den 23 juni 1718 utvidgar väsentligt området
för skatten, då förordningen efter att såsom stämpelpliktiga hafva uppräknat
hufvudsakligen samma handlingar som i äldre författningar, tillägger, att
jämväl »allt annat, som skriftligen af handlas mellan enskilda personer till
deras säkerhet af hvad art det vara må, bör upprättas på stämpladt
papper».

Genom kungl. förordningen den 10 december 1732 förändras i
grund uppbördssättet för skatten. Stämpelpapperet af skaffas och skatten,
som dock bibehåller sitt namn af »charta sigillata-afgift», skall inbetalas
kontant till den myndighet, där handlingen företes, hvarefter myndigheten
förser handlingen med påteckning om den skedda betalningen. För sådana
handlingar, som icke ingifvas till domstolar eller andra myndigheter,
skall afgiften, vid äfventyr af böter, erläggas inom viss tid efter upprättandet.
Inbetalningen kan ske till närmaste domstol eller hvilken myndighet
vederbörande finner för sig bekvämligast.

Förändringen synes icke hafva slagit väl ut. Sedan nämligen Rikets
Ständer anmält, »att det från år 1732 brukade sättet för charta-sigillata-afgiftens
uppbärande icke funnits alldeles pålitligt, hvarmedelst ock
händt, att den inkomst, Kungl. Maj:t och kronan däraf hafva borde, varit
uti de senare åren mot de förra nog ringa», återinfördes bruket af stämpelpapper
genom stämpelförordningen af den 14 januari 1748. Genom
denna förordning, som med vissa förhöjningar i stämpelsatserna och andra

ändringar gällde ända till och med år 1803, stadgades, att alla stämpelpliktiga
handlingar skulle skrifvas på stämpladt papper eller senast inom
tre månader efter upprättandet beläggas därmed. Försummades detta,
inträdde bötesansvar, men påföljden att handlingen förlorade sin laga
verkan omförmäles ej vidare. Exekutorer, konsistorier och andra publika
verk skulle låta tilltala öfverfrädelser, som komme till deras kännedom,
vid kämnärs- eller rådstufvurätt i samma stad.

I öfrigt torde förtjäna nämnas, att, medan fortfarande de i 1748
års förordning upptagna handlingar i allmänhet voro underkastade stärripelafgiften
oberoende däraf, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet
eller ej, gjordes i denna författning för första gången i fråga om
skuldebref (»obligationer och löpande sedlar») den begränsning i stämpelpliktigheten,
som sedermera kom att utsträckas till i det närmaste alla
skatten underkastade handlingar, nämligen att stämpel skulle erläggas endast
när de uppvisades för domaren eller exekutor.

Stämpelförordningen af den 10 juni 1803 bibehåller ännu föreskriften,
att alla kontrakter, som mellan enskilda personer till deras säkerhet
skriftligen afhandlas, skola skrifvas på stämpladt papper. Stämpelpliktigheten
för köpe- och bytesbref om fast egendom och fartyg inskränkes
till det fall, att handlingarna vid domstol uppbjudas eller intecknas,
hvilken inskränkning ännu icke förekommer i fråga om bouppteckningar
och arfskiften. För hyreskontrakter i städerna tillkom en ny
kontrollanordning, i det sådana kontrakt skulle uppvisas vid mantalsskrifningarna,
en anordning, som genom stämpelförordningen af den 8 januari
1824 utsträcktes att gälla äfven för arrendekontrakt på landet.

Bötesansvar stadgas allmänt för det fall, att någon underlåter att
på stämpladt papper till sitt rätta belopp skrifva de handlingar, som i
författningen nämnda äro.

Stämpelförordningen af den 27 september 1810 undantager från
den allmänna regeln, att kontrakt skola vid upprättandet skrifvas på
stämpladt papper, de kontrakt och afhandlingar, som af husbönder afslutas
med underhafvande bönder, torpare, tjänstfolk eller andra arbetare,
hvilka kontrakt icke behöfva förses med stämpel innan de för domare
eller exekutor företes.

Stämpelförordningen af den 8 januari 1824 begränsar den forna
omfattande rubriken »kontrakt» så, att den därefter endast afser arrendeoch
hyreskontrakt rörande fastigheter på landet och i städerna. I 1824
års stämpelförordning uteslötos för öfrigt alla bestämmelser om bötesansvar
för enskilda personer för underlåtenhet att förse handling med behörig
stämpel (blott med undantag för det fall, att handlingen insändes

med posten). Detta skedde på förslag af bevillningsutskottet vid 1823
års riksdag, som ansåg »det ansvar äldre författningar ålagt enskilda personer
för eftersatta skyldigheter i afseende på stämpelförordningen, böra
såsom mindre lämpligt förfalla, så vida det egentligen tillhörde statens
ämbets- och tjänstemän att vaka öfver författningens efterlefnad och därvid
tillse att det allmännas rätt icke åsidosattes». Sedermera infördes bötesansvar
för sådan underlåtenhet i fråga om utländska bolags försäkringshandlingar
och i fråga om växlar, hvilka bötesbestämmmelser under en
lång följd af år voro de enda i stämpelförordningen förekommande bötesbestämmelser
af detta slag.

Genom kungl. kungörelsen den 15 maj 1846 infördes det ännu bestående
kontrollförfarande, enligt hvilket för köpe-, bytes- och gåfvobref
å fast egendom, skuldebref och andra handlingar, hvilka i domstolarnas
inteckningsprotokoll intogos, samt bouppteckningar, morgongåfvobref och
afhandlingar om lösöreköp (och sedermera äfven äktenskapsförord), skulle
användas dubbla beläggningsstämplar, af hvilka den ena delen skulle vidhäftas
handlingen och den andra delen jämte det renoverade protokollet
insändas fill vederbörande hofrätt, där granskning af stämpelbeläggningen
skulle äga rum.

Sedan genom stämpelförordningen af den 30 november 1860 stämpelpliktigheten
för arrende- och hyreskontrakt af alla slag inskränkts till
det fall, att handlingen för domstol eller exekutor företeddes, återstodo af
handlingar, som voro underkastade stämpel oberoende däraf, huruvida de
företeddes inför offentlig myndighet eller icke, endast köpe-. bytes- och
gåfvobref om fartyg, skogsafverkningskontrakt (genom stämpelförordningen
den 6 september 1883 inskränktes äfven för dessa kontrakt stämpelpliktigheten
till det fall att de företeddes inför domstol för vinnande af
inteckning) samt växlar i utländskt myntslag äfvensom sjöassuransbref samt
utländska bolags försäkringshandlingar, för hvilka sistnämnda båda kategorier
af handlingar stämpelafgifterna sedermera blifvit afskaffade.

Först genom stämpelförordningen af den 9 augusti 1894 utsträcktes
stämpelskatten utöfver sina förutvarande trånga gränser, i det genom
sagda förordning arfsbeskattningen omgestaltades och betydligt utvidgades,
hvarjämte stämpel för depositions- och andra bankräkningsbevis, för obligationer
och för inrikes växlar infördes. Stämpeln å inrikes växlar afskaffades
visserligen åter redan genom kungl. kungörelsen den 14 oktober
1898, men genom kungl. förordningen den 8 juni 1906 infördes stämpelafgift
för aktiebref och lottbref i solidariska bankbolag samt genom
kungl. förordningen den 6 november 1908 en särskild stämpelafgift vid köp
och byte af fondpapper.

I fråga om de olika slag af stämpelpapper, som under olika tider här
i landet varit i bruk, torde följande böra erinras.

Från äldre tider fanns endast ett slag af stämpelpapper, stämpladt
papper i hela ark eller s. k. skrifstämplar, på hvilka handlingarna skulle
skrifvas, men med hvilka de äfven kunde beläggas. Särskilda beläggningsstämplar
till samma valörer som skrifstämplarnas infördes första gången
genom stämpelförordningen af den 27 september 1810; dessa beläggniifgsstäinplar,
för hvilka benämningen var mera egentlig än för senare tiders
stämpelmärken, skulle i storlek motsvara ett sjättedels ark.

För utgörande af växelstämpeln medgafs genom stämpelförordningen
den 8 januari 1824 stämpling af växelblanketter, för hvilken stämpling
genom stämpelförordningen den 14 november 1845 fastställdes närmare
föreskrifter. Bestämmelserna om stämpling af växelblanketter, hvilka upphört
att äga praktisk betydelse, upphäfdes genom kungörelsen den 8 juni
1906. Enligt 1845 års stämpelförordning skulle stämplade växelblanketter
tillhandahållas allmänheten, i stället för hvilka genom stämpelförordningen
den 4 december 1863 infördes särskilda växelstämplar (beläggningsstämplar),
hvilka i sin ordning afskaffades genom stämpelförordningen af den 6
september 1883.

Genom stämpelförordningen den 20 september 1878 infördes särskilda
anvisningsstämplar, hvarjämte stämpling af anvisningar medgafs i
den för stämpling af växlar gällande ordning. Då växelstämplarna och
stämplingen af växelblanketter upphörde, afskaffades samtidigt äfven anvisningsstämplarna
och stämplingen af anvisningsblanketter.

Genom nyssnämnda kungörelse af den 8 juni 1906 medgafs, att
stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer linge på
därom hos Statskontoret gjord ansökning verkställas genom denna myndighets
försorg.

Ett förändradt sätt för uppbörden af stämpelafgiften, då fråga var
om högre afgiftsbelopp, infördes genom 1863 års stämpelförordning. I §
8 mom. 6 af denna förordning stadgades nämligen, att, då stämpelafgift
för en handling på en gång skulle utgöras med högre belopp än 500
riksdaler, afgiften skulle erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven
ordning i Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till
vederbörande landtränteri. Det kvitterade reversalet, som, utom uppgift å
den erlagda summan, alltid borde innefatta upplysning om ändamålet med
den skedda levereringen, skulle aflämnas till den, som å rättens vägnar
borde mottaga den ifrågavarande handlingen. Efter det denne å ämbetets
vägnar på den handling, hvarför stämpelafgift sålunda blifvit erlagd,
tecknat bevis, när detta skett och af hvem kvitto därå utfärdats, skulle

han foga berörda kvitto vid de renoverade protokoll, som till vederbörande
hofrätt skulle insändas.

Anledningen till att denna förändrade anordning infördes, var, efter
hvad riksdagshandlingarna utvisa, allenast den, att då stämplar å högre
värde än 1Ö0 Riksdaler ej vore tillgängliga, stämplarna å en del handlingar
uppginge till så stort antal, att de icke kunde handlingarna biläggas.

Genom nästföljande stämpelförordning af den 23 november 1866
gjordes nyssnämnda bestämmelse fakultativ, så att det ankomme på parten
att inbetala beloppet kontant eller att använda stämplar till motsvarande
belopp.

Sedan stämplar å såväl 200 som 500 kronors valör blifvit införda,
upphäfdes genom 1883 års stämpelförordning nyssnämnda bestämmelse om
kontant inbetalning i vissa fall af stämpelbelopp.

I vårt land likasom i alla öfriga länder, där stämpelskatten är införd,
kunna, om man lämnar åsido sådana stämpelafgifter, som hafva karaktären
af konsumtionsskatter, såsom stämpelafgifterna för spelkort och
punsch, den i England förekommande stämpelafgiften för patentmedicin
m. fl. dylika, de under stämpelskatten inrymda afgifter hänföras till två
till sin natur väsentligen åtskilda grupper, hvilka i vår stämpelförordning
angifvas med de båda rubrikerna »stämpel till statsmyndigheternas expeditioner»
och »stämpel till enskilda handlingar». Af dessa är den förra
väsentligen hvad som med en något föråldrad term plägar kallas en »gebyr»,
en ersättning för någon af staten den enskilde beredd förmån, och den
senare en skatt i egentlig mening. Att i något enstaka fall en afgift, tillhörande
den förra kategorien, till följd af sin storlek eller sitt beräkningssätt
i större eller mindre grad tillika får karaktären af skatt, såsom t. ex.
stämpeln till fullmakter å ämbeten eller tjänster, kan icke förändra den
allmänna naturen af den första gruppens afgifter.

Då nu riksdagen uttalat önskan om en utredning af möjligheten att
vinna närmare statistisk kännedom om de särskilda stämpelafgifternas avkastning
äfvensom ökad kontroll å uppbörden af afgifterna, har Statskontoret
ansett sig kunna antaga, att Riksdagen med sagda framställning i
det väsentliga afsett en utredning rörande de stämpelafgifter, som äro att
anse såsom skatter, d. v. s. afgifterna för »enskilda handlingar». Hvad
stämpelafgiften till statsmyndigheternas expeditoner beträffar, har icke, så

vidt Statskontoret har sig bekant, någon önskan om eller något behof af
statistik rörande de särskilda rubrikernas afkastning gjort sig kändt. Skulle
man i något fall önska vinna kännedom om det belopp, hvartill stämpelafgiften
under någon hithörande rubrik under något år uppgått, kan sådan
vinnas genom infordrande af uppgifter härom från vederbörande
myndigheter. I sammanhang härmed bör erinras, att då i den motion
(N:o 5 i Andra Kammaren), som närmast föranledt aflåtandet af Riksdagens
förevarande skrivelse den 8 mars 1907, framhålles såsom anmärkningsvärdt,
att man i fråga om ett belopp af omkring två och en half
millioner kronor af 1905 års stämpeluppbörd saknade alla uppgifter om
de summor, med hvilka olika stämpelrubriker bidragit till åvägabringandet
af detta belopp, detta visserligen är riktigt, men att gifvet är, att sagda
belopp till öfvervägande del utgjorts af stämpelafgifter för »statsmyndigheternas
expeditioner».

Kontrollen på utgörandet af sistnämnda slag af afgifter ligger uti
det tjänstemannaansvar vederbörande tjänstemän äro underkastade i afseende
på deras skyldighet att förse de utgående expeditionerna med stämpel.
Fullständigad, som den är, med vissa till iakttagande af allmänheten
afsedda bestämmelser, såsom skyldighet att utlösa vissa slag af expeditioner,
förbud för den, som blifvit utnämnd till något ämbete, att åtnjuta
lönen därför, innan han uppvisat sin fullmakt, behörigen försedd med
stämpel o. s. v., måste otvifvelaktigt sagda kontroll i allmänhet anses
tillfredsställande. Nu befinnes emellertid, att det enda exempel på bristande
kontroll, som i ofvan anförda motion speciellt anföres, just afser
ett slag af handlingar, mäklareslutsedlar, som upptages i tariffen under
Art. I, stämpel till statsmyndigheternas expeditioner. I 51 § af stämpelförordningen
af den 18 September 1908 stadgas, att fel eller försummelse
af ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller skeppsklarerare vid
fullgörande af hvad enligt stämpelförordningen honom åligger, så ock försummelse
af mäklare att förse af honom utfärdad handling med föreskrifven
stämpel anses efter allmän lag. I 18 § af mäklareordningen den 9
Juni 1893 och 14 § af skeppsklarerareordningen af samma dag omförmäles
äfven den stämpelafgift, som bör utgöras för slutsedlar, som af
mäklare eller skeppsklarerare utfärdas. Äfven om mäklare och skeppsklarerare
i åtskilliga afseenden intaga en annan ställning än flertalet öfriga
tjänstemän, som hafva att förse utgående expeditioner med stämpel,
och icke kunna sägas i afseende på fullgörandet af sina åligganden stå
under så direkt och flerfaldig kontroll som statens tjänstemän, tror Statskontoret
icke, att några särskilda föreskrifter till kontroll å utgörandet af
stämpelafgifterna å slutsedlar utöfver de nu befintliga skola befinnas be -

höfliga, föreskrifter, hvilka i sådant fall torde böra anknytas till de i 11 §
af mäklareordningen och 12 § af skeppsklarerareordningen innefattade bestämmelser
om de böcker, som enligt dessa §§ böra af mäklare och skeppsklarerare
föras, och borde affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de kontrollanordningar, hvilka beredts genom Kungl. förordningen om en
stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper den 6 November 1908. Om, såsom
motionären uppgifver, föreskriften om stämpel till slutsedlar i allmänhet
ej vidare skulle efterlefvas, föreställer sig Statskontoret, att rättelse
i detta visserligen synnerligen obehöriga förhållande skall kunna vinnas,
därigenom, att vederbörande handels- och sjöfartsnämnder, under hvilka
mäklare och skeppsklarerare sortera, förständigas erinra dessa om skyldigheten
att förse slutsedlar med stämpel och det äfventyr, för hvilket de
utsätta sig genom underlåtenhet härutinnan, hvarjämte äfven vederbörande
allmänna åklagares uppmärksamhet lärer böra fästas på förhållandet.

De båda synpunkter, ur hvilka Riksdagen önskat en revision af gällande
bestämmelser rörande stämpelafgiften, nämligen dels möjligheten att
åstadkomma en förbättrad statistik rörande afkastningen af denna skatt,
dels möjligheten att åvägabringa skärpt kontroll å skattens utgörande, stå
med hvarandra i det närmaste sammanhang. Om det nämligen å ena sidan
icke låter sig bestrida, att det i fråga om en skatteform af den betydenhet
och den utvecklingsmöjlighet som stämpelafgiften måste vara af
mycken vikt för statsmakterna att äga så nogrann kännedom som möjligen
kan erhållas rörande afkastningen af de särskilda stämpelrubrikerna, kan
det ej heller å andra sidan gärna förnekas, att fördelen af en vidgad kunskap
om skattens af kastning kan köpas för dyrt, om för dess vinnande allmänheten
måste besväras med tyngre och omständligare former för skattens
utgörande än som eljest skulle vara behöfliga. Den vidgade statistiska
kunskapen lärer således, i den mån densamma icke kan vinnas med det
nuvarande systemet för skattens uppbörd, utan för densammas beredande
erfordras ändringar i detta system, blott böra eftersträfvas under den förutsättning,
att sagda ändringar medföra ökad kontroll på skattens utgörande,
eller åtminstone icke vålla ökad tunga för de skattskyldige. Till
pröfning torde därför i första rummet böra förekomma frågan om lämpligheten
af förändringar i den nuvarande ordningen för skatteuppbörden
och kontrollen därå.

En stämpelskatt är icke i och för sig en skatt af ett särskilt slag,
utan en form för skatteuppbörd, hvilken, såsom förut blifvit erinradt, kan
användas för uppbörden af olika slags skatter och afgifter. Den nu ifrågavarande
stämpelafgiften för »enskilda handlingar» är emellertid till sin
natur närmast en omsättningsskatt, en skatt på värdens öfvergång från en

sl46/oa. 7

hand till en annan. Denna beskattning på transaktioner kan naturligtvis
komma till användning i mycket olika utsträckning. Hos oss är skatten
hållen inom jämförelsevis trånga gränser; i andra länder åter förekommer densamma
i så stor utsträckning, att så godt som hvarje privaträttslig transaktion,
som föranleder. skriftlig anteckning öfver densamma, träffas af
skatten. Skulle, i öfverensstäminelse med hvad vid uppbörd af skatter i
allmänhet äger rum, hvarje skattepliktig transaktion anmälas hos någon
myndighet, skatten där uträknas och erläggas, influtna medel bokföras och
räkenskaperna sedan revideras o. s. v., komme härför att erfordras en så
vidlyftig och kostsam förvaltning och en för de skattskyldiga så besvärande
omgång, att skatten, åtminstone i den mån densamma, såsom i flera
länder är brukligt, med afgifter till lågt belopp träffar vissa ofta återkommande
transaktioner, icke med någon fördel skulle kunna anlitas. Skattens
erläggande förenklas i hög grad, då detta kan ske allenast genom
inköp och användning af stämpelpapper, och likaså varder därigenom
skatteuppbörden, som hufvudsakligen inskränkes till försäljning och redovisning
af anskaffadt stämpelpapper, synnerligen förenklad. Men visserligen
måste i möjligaste mån trygghet beredas för att skatten också erlägges
vid de tillfällen, då den skall utgöras, och erlägges till riktigt belopp.

Då man vill framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjuder
sig naturligen såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen
att förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för den skattskyldige
menlig påföljd. En sådan påföljd och den, som i första rummet
erbjuder sig, är bötesansvar. En annan kan ligga däruti, att den handling,
som icke blifvit behörigen försedd med stämpel, i större eller mindre
grad beröfvas sin laga verkan.

Bötesansvar för förseelser mot stämpelförordningen förekommer i alla
länder, där denna skatt är införd, i Sverige dock i väsentligt mindre grad
ån annorstädes. På sätt förut framhållits, hade nämligen förhållandena hos
oss gestaltat sig så, att den i äldre tider mera omfattande stämpelplikten
steg för steg så inskränktes, att den under årtiondena närmast föreår 1894 nästan
uteslutande träffade handlingar, som enligt lag skulle ingifvas till
domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna, och endast träffade dem då detta
ingifvande skedde. Granskar man stämpelförordningen af den 5 September
1890, den närmast före 1894 års stämpelförordning gällande, finner man att,
utom de handlingar, som skulle stämpelbeläggas vid ingifvandet till domstol,
endast följande enskilda handlingar voro stämpelpliktiga, nämligen utländska
försäkringsgifvares premiekvittens, köp-, bytes- och gåfvobref om fartyg samt
utrikes växlar, hvarjämte bör anmärkas att skuldebref och vissa med skuldebref
jämförliga handlingar voro underkastade stämpel icke blott då de ingåfvos

till domstol för vinnande af inteckning, utan äfven då de företeddes för
offentlig myndighet för vinnande af betalning. Det är klart, att då stämpelbeskattningen
var hållen inom så trånga gränser, problemet om en
betryggande kontroll ställde sig på ett helt annat sätt och var väsentligt
lättlöstare än i länder med en vidt utsträckt stämpelbeskattning. Det genom
kungörelsen den 15 Maj 1846 införda systemet med dubbla beläggningsstämplar
för småprotokollshandlingarna och stämpelbeläggningens
granskning i hofrätterna hade ock löst problemet på ett sätt, som i fråga
om kontrollens effektivitet icke lämnade något öfrigt att önska, och i detta
afseende torde öfverträffa h varje på andra håll tillämpad kontrollanordning.
Någon ansvarspåföljd för underlåten stämpelbeläggning behöfde för det
alldeles öfvervägande flertalet stämpelpliktiga handlingar icke stadgas, utan
kunde denna påföljd, såsom i 1890 års stämpelförordning ock skett, inskränkas
till ofvannämnda tre kategorier af handlingar, som skulle förses
med stämpel oberoende däraf, huruvida de företeddes inför offentlig
myndighet.

Så länge staten inskränkte sig till att utkräfva stämpelafgift hufvudsakligen
för handlingar, som enligt stadgande i allmän lag eller för vinnande
af inteckning eller betalning skulle företes inför domstol, erbjöd,
såsom redan blifvit nämndt, lösningen af frågan om kontroll å skattens
utgörande icke några större svårigheter. Annorlunda gestaltade sig förhållandena,
då staten för fyllande af sitt behof af ökade inkomster måste,
efter andra länders föredöme, i större utsträckning anlita stämpelskatten.
För utgörandet af de år 1894 införda stämpelafgifterna för depositionsoch
andra bankräkningsbevis och för obligationer samt de år 1906 införda
afgifterna för aktier och för lottbref i solidariska bankbolag lades kontrollen
i påföljden af bötesansvar och då den särskilda stämpelafgiften vid
köp och byte af fondpapper genom förordningen af den 6 november 1908
infördes, föreskrefs vid sidan af ansvarspåföljden en särskild kontrollanordning,
för hvilken förebilden väsentligen hämtats från motsvarande tyska
riksstämpelafgift.

Frågar man sig nu, huruvida den sålunda anordnade kontrollen å
stämpelafgiftens utgörande verkar på ett tillfredsställande sätt, är svaret
i fråga om det slag af stämpelpliktiga handlingar, som fortfarande utgör
flertalet, eller de s. k. småprotokollshandlingarna, redan af det föregående
gifvet. Kontrollen är i afseende på dessa handlingar fullt effektiv. Huruvida
enahanda omdöme kan komma att fällas i fråga om kontrollen vid den
nya stämpelafgiften vid köp och byte af fondpapper, är ännu för tidigt att
afgöra, flå denna afgift börjar att tillämpas först från och med år 1909.
I alla händelser kan fråga icke nu uppstå om ändring i dessa nyligen efter

omsorgsfull pröfning beslutade kontrollbestämmelser. Att i fråga om de
i senare tid införda stämpelafgifterna för affärspapper, nämligen depositionsstämpeln
och emissionsstämpeln för obligationer, aktiebref samt lottbref
i solidariska banker äfvensom i fråga om stämpelafgiften för utrikes växlar
underlåtenhet att erlägga stadgad stämpel skulle i någon nämnvärd
grad förekomma, har åtminstone icke kommit till Statskontorets kännedom,
ehuru naturligtvis sådana förseelser kunna begås, utan att de blifva
upptäckta. Såsom jämförelsevis svag måste den kontroll betecknas, som
äger rum å utgörandet af stämpelafgiften för sådana handlingar som
gåfvobref om lösegendom, köpe- eller bytesbref om fartyg, afhandling om
skogsafverkning samt testamenten, då dessa i vissa fall skola stämpelbeläggas
utan sammanhang med lagfart eller upprättandet af bouppteckning.
Att skuldebref och med dem jämnställda handlingar allmänneligen stämpelbeläggas
då de för vinnande af betalning för exekutor företes, kan icke
betviflas; huruvida åter lika allmänt stämpel erlägges för dylika handlingar,
då de under rättegång vid domstol företes för vinnande af betalning, vågar
Statskontoret icke afgöra.

Om ock i fråga om ett och annat slag af stämpelpliktiga handlingar
kontrollen, såsom sagdt, måste anses vara jämförelsevis svag, anser sig dock
Statskontoret på grund af hvad ofvan anförts kunna antaga, att beträffande
det stora flertalet handlingar de för närvarande gällande kontrollbestämmelserna
på ett i allmänhet verksamt sätt förebyggt skattesvek. Beträffande
sådana handlingar, som draga stämpel äfven utan att de företes inför
offentlig myndighet, kunna naturligtvis mera betryggande anordningar
tänkas; och skulle stämpelbeskattningen komma att utsträckas så, att den
omfattade ett flertal handlingar utöfver dem, som nu träffas af skatten,
torde förstärkt kontroll i åtskilliga fall varda nödvändig. Med afseende
härå och då, såsom förut framhållits, frågorna om förbättrad statistik rörande
stämpelskattens afkastning och en mer tillfredsställande kontroll
blifvit ställda i samband mé3 hvarandra, torde, med ledning af ofvan lämnade
redogörelse för utländsk lagstiftning i ämnet, till hvilken hänvisas
hvad närmare detaljer beträffar, en granskning af de olika utvägar, som
erbjuda sig för vinnande af en sådan kontroll, nu böra följa.

Såsom redan blifvit erinradt, förekommer såsom en bland dessa utvägar
den, att handling, som icke blifvit behörigen försedd med stämpel,
i större eller mindre grad förlorar sin laga verkan. Denna påföljd för
underlåten användning af stämpelpapper var stadgad i den före år 1732
här i landet gällande lagstiftning, enligt hvilken en stämpelpliktig, men icke
med stämpel försedd handling i alla afseenden skulle vara kraftlös och betraktas
såsom icke upprättad. I den engelska och den italienska stämpellagstiftningen

förekommer i vissa, dock icke synnerligen talrika fall påföljden af ovillkorlig
ogiltighet för handling, som icke vid upprättandet eller inom viss
tid därefter blifvit försedd med stämpel. Däremot gäller i England, Frankrike
och Italien med få undantag regeln, att domstolar och andra myndigheter
icke få vidtaga någon ämbetsåtgärd på grund af eu icke behörigen
stämpelförsedd handling. Sistnämnda grundsats är till en viss grad antagen
äfven i den svenska stämpellagstiftningen, då i densamma (39 § i
stämpelförordningen af den 18 september 1908) stadgas, att ämbets- eller
tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till hvilken stämpel underkastad
handling ingifves, bör tillse, att handlingen är behörigen försedd med
stämpel, samt att, om handlingen icke är behörigen försedd med stämpel
och ej genast efter erhållen tillsägelse penningar erläggas till det felande
stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,
nämnda stämpelbelopp, handlingen ej må mottagas. Att
frånkänna en handling, som icke vid upprättandet eller inom viss kort tid
därefter försetts med föreskrifven stämpel, laga giltighet, är utan tvifvel
ett verksamt kontrollmedel, men den allmänna meningen här i landet torde
icke finnas benägen för en dylik sammanblandning af civilrättsliga och
fiskaliska villkor för en handlings giltighet, hvarjämte kan anmärkas, att
den rättsförlust, som för utgifvaren af handlingen är afsedd att utgöra
påföljden för hans förseelse, bereder hans kontrahent en förmån, till hvilken
denne måste anses sakna hvarje moralisk rätt.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till hvilken för hans ämbetsåtgärd
ingifves stämpelpliktig handling, har att tillse, att handlingen
är behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke är fallet eller penningar
till det felande stämpelbeloppet icke erläggas, icke får mottaga handlingen,
är i Norge och Danmark åt flertalet af så väl statens som kommunernas
myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare befogenhet lämnad, i det att de
beträffande handlingar, som komma i deras händer, äro pliktiga att undersöka,
huruvida handlingen år behörigen försedd med stämpel, och att, om
detta icke är förhållandet, taga handlingen i beslag för att i föreskrifven
ordning utkräfva stämpelbeloppet och förfallna böter, hvarjämte i Danmark
originalen till i afskrift företedda handlingar kunna infordras. Det vitsordas,
att denna anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam. Möjligen
torde, om stämpelbeskattningen framdeles kommer att utsträckas till
ett flertal enskilda handlingar, någon motsvarande anordning hos oss kunna
befinnas lämplig. Under nuvarande förhållanden, då utöfver de handlingar,
hvilkas stämpelbeläggning kontrolleras i hofrätterna, endast ett relativt fåtal
träffas af stämpelbeskattningen, torde omständigheterna knappast påkalla
införandet af denna anordning.

Vill man anlita andra utvägar än de sålunda angifna för vinnande
af ökad kontroll å stämpelafgiftens utgörande, låter detta sig svårligen
göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer äga rurn
i den enkla grundtanke, på hvilken stämpelskatten ytterst är byggd, att
nämligen den enskilde ur statens förråd köper det stämpelpapper han behöfver
och använder detta för den handling, han upprättat eller vill upprätta.
Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att någon statens
myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt, på hvilket en handling
försåges med stämpel. Detta kan ske på flera olika sätt. Det kan föreskrifvas,
att makuleringen af åsatt stämpel skall ske genom myndighetens
försorg eller att handlingen skall ingifvas till myndigheten för att förses
med stämpel, hvilket då kan ske vare sig genom användning af det allmänna
stämpelpapperet eller genom intryckning af stämpelmärken i papperet.
Slutligen kan man, med öfvergifvande af tanken om skatteinbetalningens
förmedling genom stämplar och därmed ock i själfva verket af
hela skatteformen, fordra kontant inbetalning af skattebeloppet, antingen
särskildt för hvarje handling eller ock på en gång för ett större antal
handlingar eller för de handlingar af det ifrågavarande slaget, som utgifvas
under loppet af en viss tidrymd. Alla dessa metoder hafva kommit
till användning i olika länder. I fråga om dem alla kan sägas, att de
verka en väsentlig omgång vid skattens utgörande, och därför icke gärna
kunna med fördel användas, då saken gäller de i åtskilliga länder, ehuru
icke hos oss, brukliga stämpelsatscr, som med fasta och låga belopp utgå
för transaktioner, som i stort antal förekomma i det dagliga lifvet, såsom
t. ex. för kvittenser, checker m. fl. (spenny stamps»). Ju större de transaktioner
enligt regeln äro, som utgöra föremål för ett visst slag af handlingar,
desto bättre lämpa sig gifvetvis nyss omförmälda metoder.

Då lagstiftaren på det ena eller andra sättet anordnat en myndighets
direkta medverkan vid en handlings stämpelbeläggning, lärer han därmed
mindre hafva åsyftat, att kontrollera, att stämpelbeläggningen öfver hufvud
kommer till stånd, än att stämpel åsättes till riktigt belopp — tv den,
som vill undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan förmodas lika gärna
underlåta att infinna sig hos myndigheten som att själf åsätta stämpel.
För en riktig stämpelbeläggning är antydda medverkan utan tvifvel af betydelse.
Eu egendomlig form för denna medverkan är den i Preussen
genom 1895 års stämpelskattelag införda anordning, att stämplarnas makulering
skall ske genom försorg af viss myndighet. Om ock naturligen
härmed jämväl afsetts att förekomma förnyadt bruk af en gång använda
stämplar, torde få anses att syftet med de omfattande och minutiösa bestämmelserna
i ämnet varit vidsträcktare. Vanligare är, att lagen påbjuder.

att myndigheten skall låta antingen åsätta stämplarna eller intrycka stämplar
i papperet. I stort sedt — ehuru visserligen med åtskilliga undantag
och modifikationer — är detta i England, Frankrike, Italien och Danmark
anbefalldt för de fall, att handling, som vid utfärdandet skolat förses
med stämpel, först därefter förses med sådan. I Frankrike skola
främmande staters skuldförskrifningar af vederbörande myndighet påtryckas
stämpel eller förses med »visa pour timbre». De tyska riksstämpelafgifterna
för aktier, bergverksandelar och. obligationer, för lotterisedlar samt
för järnvägs- och ångbåtsbiljetter, skola enligt regel erläggas genom handlingarnas
inlämnande till vederbörlig myndighet för stämplarnas påtryckning
å handlingen. I Italien skola handlingar, som draga graduell stämpel
° (växlar och andra handelspapper), genom vederbörande skattetjänstemäns
försorg förses med beläggningsstämplar eller påtryckas stämpel;
enahanda är därstädes i vissa fall förhållandet med beläggningsstämplar
till fixa belopp o. s. v. I likhet med hvad hos oss är medgifvet i fråga
om aktiebref, lottbref i banker samt obligationer, är äfven i utlandet
flerstädes tillfälle beredt för dem, som sådant önska, att få sina handlingar
stämplade genom offentlig myndighets försorg.

Ofvan är antydt, att kontant inbetalning af den afgift, som enligt
de allmänna reglerna skulle utgjorts genom användning af stämpelpapper,
stundom förekommer i främmande länders stämpellagstiftning. Sådan kontant
inbetalning kan förekomma under olika former, främst bland dessa
förtjänar anföras den anordning, enligt hvilken afiösnmg af stämpélafgiften
(»composition», »abonnement», »Aversionalversteuerung») är påbjuden
eller medgifven, en anordning, som i stor och efter hvad det vill synas
alltjämt växande utsträckning i andra länder användes. Härmed förstås
den anordning, enligt hvilken den skattskyldige genom erläggande på en
gång af ett visst penningebelopp, i allmänhet beräknadt efter förhållandena
under en viss tilländagången tid, ett år eller del däraf, för en viss
period i sänder befrias från skyldigheten att med stämpel förse de af
honom utgifna handlingar af det slag, aflösningen gäller. I England är
sådan afiösning obligatorisk i fråga om engelska bankens sedlar, samt
medgifven beträffande andra bankers sedlar, kommuners och bolags obligationer,
försäkringspolicer (med undantag af policer för sjö- eller lifförsäkring)
samt förskrifningar, utgifna af regeringarna i engelska kolonier.
I Frankrike är abonnement obligatoriskt beträffande Crédit fonciers (hypoteksbankens)
obligationer och pantbref, franska bankens sedlar, utländska
aktier och obligationer, som noteras å fransk börs (dock ej främmande
staters skuldförskrifningar, i fråga om hvilka abonnement ej heller är medgifvet),
samt brand- och lifförsäkringar med bestämda premier, vissa ömse -

sidighetsbolag för brand- och livförsäkring äfvensom vissa departeraentala
brandstodsföreningar samt fakultativt i fråga om andra slag af försäkringar
(dock är abonnement ej medgifvet för försäkringar mot sjöskada), för
franska aktier och obligationer (hvilka i detta fall kostnadsfritt åsättas en
särskild stämpel), järnvägars fraktkvitton och fraktsedlar samt järnvägs-,
teater m. fl. stämpelplikt underkastade biljetter. I Italien kan abonnement
medgifvas lagligen koncessionerade penningeinrättningar för anvisningar,
böcker för löpande räkning och sparkasseböcker samt räntebärande
papper med viss förfallotid; likaså järnvägsbolag för biljetter och fraktkvitton.
I Preussen kan, utan begränsning till vissa bestämda kategorier
af handlingar, aflösning medgifvas, då fråga är om beskattning af "handlingar
af likartadt, ofta återkommande slag. Än vidsträcktare befogenhet
tillkommer finansförvaltningen i Österrike, som för bestämda slag af handlingar
kan tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel mot det att belöpande
stämpelafgifter sedermera efter bestämda tidsperioder kontant inbetalas
till vederbörande myndighet. I Danmark kan finansministeriet
tillåta, att stämpelafgiften för andra försäkringar än liffbrsäkringar må utgöras
i en rund summa för alla under ett försäkringsår utfärdade policer;
hvarjämte kan erinras, att i Danmark kommuner i talrika fall genom
speciallagar bemyndigats att för upptagande af lån utgifva stämpelfria
partialobligationer mot det att hela stämpelbeloppet lägges på en hufvudobligation.

Afven i andra fall än då stämpelskatten erlägges genom aflösning
af afgifter, förekommer kontant inbetalning af skatten. Detta är framför
allt fallet beträffande den från andra länders starkt afvikande österrikiska
stämpelskatten, som, på sätt af ofvan lämnade redogörelse för denna skatt
framgår, till stor del erlägges kontant. Då i Frankrike och Italien handling
skall af vederbörande myndighet åsättas eller påtryckas stämpel, kan
enligt regeln denna stämpling ersättas med en påteckning å handlingen,
att afgiften blifvit erlagd (»visa pour timbre», »visto per bollo»), hvilken
form för afgiftens erläggande dock numera i Frankrike till större delen
kommit ur bruk. För öfrigt är i spridda fall i de särskilda ländernas
stämpellagar kontant inbetalning af afgiften påbjuden. Sålunda skall enligt
den tyska riksstämpellagen aktiestämpeln inbetalas kontant, om icke
aktiebref utgifvits inom viss tid efter bolagets bildande; likaledes sker
kontant inbetalning af riksstämpelafgiften för medlemmarnas i bolagsstyrelser
godtgörelser (»Vergutungen»). I Italien inbetalas vissa mera speciella
stämpelafgifter kontant o. s. v.

Då en stämpelafgift kontant inbetalas; är den naturligtvis i själfva
verket ej längre någon stämpelafgift, ehuru enheten i systemet stundom

fordrat, att den måst upptagas i stämpellagen. I flera länder förekomma
omsättningsskatter, som till sin finansiella natur stå stämpelskatten mycket
nära, ehuru stämpelformen blifvit öfvergifven. Vidtomfattande skatter åt
detta slag äro inregistreringsafgifterna i Frankrike och Italien, af hvilka
den förra utan tvifvel är den både absolut och relativt mest gifvande bland
alla skatter af olika slag, som i olika länder förekomma. Hithörande afgifter
äro äfven arfsskatterna, hvilka numera icke i något af här behandlade
länder, utom Sverige, äro stämpelskatter. I öfrigt kunna flertalet
omsättningsskatter, som icke äro stämpelskatter, i allmänhet mer eller
mindre hänföras till kategorien börsskatter.

Dessa omsättningsskatter hafva ansetts falla utanför området för här
förevarande utredning.

I sammanhang med frågan, huruvida skärpt kontroll å stämpelskattens
utgörande lämpligen må böra beredas genom anlitande af någon af de
former för erläggandet af denna skatt, som nu blifvit omförmälda, anser sig
Statskontoret, på sätt förut blifvit antydt, böra till behandling upptaga frågan
om möjligheten att vinna en förbättrad statistik rörande denna skatt.

Den statistik rörande stämpelafgiften, som för närvarande förefinnes,
innefattas dels i den specifikation af statsverkets inkomster, som är upptagen
i det genom Statskontorets försorg årligen af trycket utgifna
kapitalkonto till rikshufvudboken, i hvilken specifikation under rubriken
»Stämpelmedel» i särskilda summor redovisas för helarksstämplar, beläggningsstämplar,
stämpling af aktiebref m. m., ersättning för makulerade
stämplar, tillfällig uppbörd och stämpelafgift för spelkort, dels i det genom
Kungl. Finansdepartementets försorg årligen på grund af bestämmelserna
i nådiga brefven den 12 september 1884 och den 19 april 1895
utarbetade sammandrag öfver anbefallda uppgifter öfver inkomsten af
stämpelpapper, som användes till beläggning af lagfarts-, intecknings- m. fl.
handlingar.

Omförmälda sammandrag upptager uppgifter rörande afkastningen
af följande stämpelrubriker:

A. Handlingar till lagfartsprotokollet: köpebref, bytesbref, gåfvobref
och förvärf för allmänt behof eller afledning af vatten (för bvarje slag af
dessa handlingar å 60 öre eller å 1 krona 20 öre för 100 kronor, den
högre afgiften, då lagfarten sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse),
testamente, fideikommissbref (särskilda siffror för det fall, att fideikommisset
öfvergår till: 1) bröstarfvinge, bröstarfvinges afkomling, efterlefvande
maka; 2) föräldrar, syskon, syskons afkomling; 3) öfriga) samt
bref eller resolution om skattelösen af kronojord (ä 5 kronor eller å 10
kronor, den senare afgiften för aktiebolag, hvarorn nyss nämnts).

B. '' Handlingar till inteckningsprotokollet: afhandlingar om afkomst
eller servituter, om nyttjanderätt till fast egendom, om skogsafverkning
samt om lifränta äfvensom, i en post, skuldebref och andra handlingar.

C. Handlingar till äktenskapsförord protokollet: äktenskapsförord.

D. Handlingar till bouppteckning protokollet: bouppteckningar (särskilda
poster för andelar, som under rubriken bouppteckning i stämpelförordningen
omförmälas i grupp 1) bröstarfvinge, bröstarfvinges afkomling,
efterlef vande maka; grupp 2) föräldrar, syskon, syskons afkomling; och
grupp 3) öfriga, och särskilda poster för häradsrätterna och hofrätterna
samt för rådstufvurätterna), testamenten, till hvilka hänsyn ej tagits vid
bouppteckningens stämpelbeläggning, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp.

I förbigående vill Statskontoret anmärka, att den statistik rörande
stämpelafgiften, som sålunda redan hos oss förefinnes, i jämförelse med
motsvarande statistik i vissa andra länder, kan anses ganska detaljerad,
ehuru den, på sätt Riksdagen framhållit, företer väsentliga luckor. På
sätt af här ofvan lämnade redogörelse framgår, saknas i Preussen, Österrike,
Danmark och Norge, med undantag af någon siffra för en och annan
stämpelrubrik, uppgifter rörande de särskilda stämpelrubrikernas afkastning.
Rörande den engelska, den franska och den italienska stämpelskatten
likasom rörande den tyska riksstämpelskattens fåtaliga rubriker finnas
däremot ganska omfattande och detaljerade uppgifter, därvid likvisst i
fråga om den engelska stämpelstatistiken, som till utseendet är den fullständigaste
af dem alla, bör erinras, att ett icke obetydligt antal af siffrorna
i denna äro approximerade.

Då Statskontoret, på sätt förut framhållits, ansett sig kunna antaga,
att förevarande utredning icke bör afse ståmpelafgifterna för »statsmyndigheternas
expeditioner»; då i fråga om de stämpelafgifter, som redovisas i
Kungl. finansdepartementets nyssnämnda sammandrag, kontrollen är synnerligen
effektiv och statistiken fullständig; och då beträffande den genom
Kungl. förordningen den 6 november 1908 införda stämpelafgiften vid köp
och byte af fondpapper uppgift angående skattens afkastning naturligen
kommer att i statsräkenskaperna erhållas och förnyad granskning af de för
denna skatt beslutade kontrollanordningar icke redan nu kan ifrågakomma,
följer häraf, att de olika slag af handlingar, som kunna afses med de af
Riksdagen uttalade önskningar om skärpt kontroll och förbättrad statistik
äro jämförelsevis fåtaliga. De torde vara följande:

de härofvan under rubriken »handlingar till inteckningsprotokollet»
omförmälda, likasom vissa andra med skuldebref likställda handlingar, då
de för vinnande af betalning hos offentlig myndighet företes;

af handling om gåfva af lösegendom;

testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagaren vill sig
begagna — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning af
bouppteckningen efter testamentsgifvaren samt den stämpelafgift, som för
bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets bestämmelser lagts
till grund för afgiften, är högre än den, som för bouppteckningen utgått;

aktiebref i inländskt aktiebolag;

lottbref i inländskt solidariskt bankbolag;

obligation, som utfärdas här i riket;

bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir äfvensom
å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas;

växel (hvarmed likställes anvisning, invisning, check, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och mot hvars företeende
eller aflämnande betalning fordras, samt kvittens, som för inkassering af
penningar genom annan person än fordringsägaren från en ort till en annan
försändes), då växeln ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad
å utrikes ort;

af handling om köp eller byte af fartyg, hvars dräktighet öfverstiger
40 ton;

af handling om skogsafverkning; samt

afhandling om öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge.

Hvad beträffar nyssnämnda handlingar, för hvilka stämpelafgift skall
utgöras, då de för vinnande af betalning företes hos offentlig myndighet,
äfvensom afhandlingar om öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagda
krononybyggen, hvilka blifva stämpelpliktiga först då åborätt på grund af
dem vinnes, kontrolleras stämpelbeläggningen af vederbörande myndigheter,
till hvilka handlingarna ingifvas, och statistiska uppgifter rörande de för
dessa erlagda stämpelafgifter, kunna, om sådant anses erforderligt, erhållas
genom infordrande af uppgifter därom från berörda myndigheter.

Af öfriga nu omförmälda slag af handlingar äro aktiebref, lottbref
i banker, obligationer, bankers depositions- och kapitalräkningsbevis samt
utrikes växlar de ojämförligt viktigaste. Att uppgifter saknas om afkastningen
af dessa i finansiellt afseende viktiga stämpelrubriker, är utan tvifvel en
kännbar brist, hvilken, hvad rubriken växlar beträffar, kommer att ökas, om.
såsom måhända torde kunna antagas, den år 1894 införda, men år 1898
under då rådande goda statsfinansiella ställning åter afskaffade stämpeln för
inrikes växlar under förändrade förhållanden åter kommer att införas.

Då man önskar bereda sig kännedom om afkastningen af stämpelafgiften
för något särskilt slag af handlingar, är den med afseende på
stämpelskattens så att säga normala anordning närmast till hands liggande
utvägen att påbjuda användandet af stämpelmärken af särskildt slag för
handlingarna i fråga. På sätt Riksdagen i sin förevarande skrivelse
framhållit, är emellertid ett mångfaldigande af typerna för beläggningsstämplar
förenadt med icke obetydliga olägenheter för allmänheten. Skall
i ett fall, där för ett visst slag af handlingar beläggningsstämplar af viss
typ blifvit påbjudna, syftet med denna åtgärd icke helt och hållet förfelas,
får handlingen icke anses behörigen stämpelbelagd med mindre det särskilda
slaget af stämplar blifvit användt. Om någon af misstag användt
stämpel af annat slag, drabbas han, ehuru han till äfventyrs erlagt det
riktiga skattebeloppet, af skyldigheten att erlägga detta ännu en gång förmedelst
anskaffande af den riktiga stämpeln, sä vida man icke vill genom
bestämmelser i stämpelförordningen bereda honom tillfälle att få göra utbyte
af stämplar, något, som då den felaktiga stämpelbeläggningen ägt
rum för längre tid tillbaka kan vara förenadt med rätt stora vanskligheter.

Såsom af förut lämnade redogörelse framgår, brukas i vissa andra
länder stämplar af speciell typ för vissa slag af handlingar; dock användes
denna specialisering i allmänhet ganska sparsamt och snarare i aftagande
än i tilltagande grad. Undantag gör dock Frankrike, som har ett
stort antal särskilda stämpeltyper, hvarjämte för utgörande af de särskilda
tyska riksstämpelafgifterna, hvilka dock, såsom förut framhållits, i viss
mån äga karaktären af från hvarandra fristående skatter, särskilda anordningar,
. medelst olika stämpelmärken eller stämplade blanketter, påtryckning
af olika stämplar in. m., äro träffade. I Preussen och Norge finnes
blott ett slag af beläggningsstämplar och likaså i Österrike, om man bortser
från de särskilda stämplar, som användas för den till den egentliga
stämpelskatten icke hänförda skatten på omsättning af fondpapper. Hos
oss hafva funnits särskilda beläggningsstämplar för växlar och anvisningar,
men dessa voro af ett från de då brukliga allmänna beläggningsstämplarnas
så afvikande utseende och format, att förväxling icke var möjlig
med dessa, hvilka för öfrigt på grund af sin storlek icke kunde användas
till växlar. Sedan enligt nådiga kungörelsen den 14 maj 1880 beläggningsstämplar
af den nu använda typen införts, afskaffades ej långt därefter,
genom stämpelförordningen af den 6 september 1883, de särskilda växeloch
anvisningsstämplarna.

Af. desto mera speciell beskaffenhet den stäinpclpliktiga handlingen
är, ju mindre betänklighet bör emellertid ur allmänhetens synpunkt möta
för användning till densamma af en stämpel af särskild typ. Sålunda torde

ur ofvan anförda synpunkt ingen nämnvärd olägenhet kunna befaras uppkomma
däraf, att en särskild stämpeltyp införes gemensamt för depositionsoch
kapitalräkningsbevis samt andra bevis om insättning af penningar på räkning
hos bank eller bankir. Då stämplarna skola åsättas af banken eller
bankiren, bör fara för förväxling icke kunna anses föreligga. Större betänkligheter,
om än måhända icke afgörande, torde förefinnas i fråga om särskild
stämpel för växlar och med dem likställda handlingar. Vill man emellertid
erhålla statistiska uppgifter rörande afkastningen af stämpelafgifterna
för bankinsättningsbevis samt växlar, torde knappast annan utväg gifvas,
då en föreskrift för utgifvaren af dessa handlingar att hos någon myndighet
förete handlingen för åsättande eller påtryckning af stämpel eller erhållande
af påteckning om afgiftens erläggande otvifvelaktigt allt för
mycket skulle- leda till rörelsens betungande. Att, på sätt i Italien äger
rum, låta bankerna ingå aftal med staten om rätt att genom erläggande
af en viss rund summa för viss tidsperiod aflösa skyldigheten att utgöra
stämpel för vissa af banken utgifna papper, torde förefalla oss allt för
främmande.

Önskar man däremot erhålla statistiska uppgifter rörande stämpelafgifterna
för aktier, banklotter och obligationer, kan man, äfven om man
icke vill för dem införa en särskild stämpeltyp och äfven om man icke
vill beträffande dem tillåta det i andra länder mycket använda abonnementssystemet,
hvilket mera torde lämpa sig för uttagande af stämpelafgifter
för sådana handlingar, som årligen till större antal förekomma, använda
flera olika utvägar. I hvarje fall skulle då föreskrifvas, att handlingen
för afgiftens utgörande skulle företes hos viss angifven myndighet.

För dennas åtgärd vid afgiftens uttagande kunna olika former tänkas. Åtgärden
kan bestå däri, att myndigheten låter åsätta handlingen stämplar
eller låter medelst särskild apparat intrycka sådana i handlingen — i
hvilka fall hela stämpelbeloppet för en emission möjligen kan läggas på en
handling och de öfriga utlämnas utan stämpel — eller ock, utan handlingens
förseende med stämpel, blott mottager den kontant erlagda afgiften
mot bevis därom å handlingen eller särskild! kvitto. Påbjuder man för
större grupper af handlingar kontant inbetalning af stämpelafgiften utan
att detta sker under formen af aflösning för viss period af skatten eller
s. k. »abonnement», uppgifver man därmed de allmänt erkända fördelar,

stämpelskatten erbjuder, och får i stället en annan skatteform, som

kräfver en vidlyftig bokföring och sina särskilda kontroller, hvilket icke
synes böra ske med mindre tvingande, i detta fall icke föreliggande skal
därtill föranleda. Då afgiften skall utgöras genom användning af stämplar,
synes mindre lämpligt att belägga endast en handling med det stämpel -

belopp, som belöper på ett större antal. Af återstående, nyss angifna utvägar
handlingarnas förseende med beläggningsstämplar eller stämplars
inteckning i handlingarna — torde den senare, som genom 32 § i gällande
stämpelförordning redan är fakultativt medgifven, vara att föredraga.
Gifvet är emellertid, att, om denna form för stämpelafgiftens utgörande
blir lagstadgad, myndighetens åtgärd får en annan och vidsträcktare
innebörd än den stämpling, som för närvarande sker genom Statskontorets
försorg. Denna innebär nämligen intet annat eller mera än att
handlingarna stämplas till det belopp, om hvilket sökanden framställt begäran,
utan vidare granskning, huruvida detta är det med stämpelförordningens
föreskrifter öfverensstämmande. En sådan granskning skulle däremot
åligga myndigheten, därest dennas åtgärd med stämplingen blefve i
författningen påbjuden.

Den i gällande stämpelförordning medgifna stämpling af aktiebrev
lottbref och obligationer kan nu endast äga ram genom Statskontorets
försorg. Om denna stämpling göres obligatorisk, kunde ifrågasättas, huruvida
sådan stämpling borde få äga rum äfven hos andra myndigheter, t. ex.
hos länsstyrelserna. De maskinella anordningar, som erfordras för verkställandet
af ifrågavarande stämpling, äro emellertid af ganska dyrbar beskaffenhet,
i hvilket afseende må omförmälas, att den apparat, som af
Statskontoret måst anskaffas för utförande af den i stämpelförordningen anbefallda
stämplingen, betingat en kostnad af 7,425 kronor 50 öre, hvilken
kostnad emellertid i viss mån inotväges däraf att stämpelprovisionen för de
på detta sätt utgjorda stämpelafgifter bortfaller; och torde med afseende
hårå och då det för utgifvaren af ifrågavarande papper i allmänhet icke
torde vara förenadt med större besvär eller omgång att insända dem till
Statskontoret än till vederbörande länsstyrelse, stämplingen enligt Statskontorets
mening böra äga rum allenast genom detta ämbetsverks försorg.

Om den sålunda föreslagna anordningen lagfästes, kunna °från
Statskontoret för hvarje år erhållas statistiska uppgifter angående afkastningen
af stämpelafgifterna för aktiebrev lottbref i bankbolag och obligationer,
särsldldt för hvart och ett af dessa slag af handlingar. Den ökade
kontroll på den riktiga beräkningen af afgifterna, som tillika vunnes, får,
med afseende på den i fråga om stämpelafgiften för aktiebref och lottbref
i banker gällande bestämmelsen, att, i fall enligt bolagets beslut för aktie
eller lott skall erläggas betalning med högre belopp än det, hvarå aktien
eller lotten lyder, stämpeln skali beräknas i förhållande till det högre beloppet,
icke anses sakna sin betydelse.

Införes tillika, på^ sätt här ofvan jämväl blifvit ifrågasatt, ett särskudt
slag af stämplar för depositions-, kapitalräknings- och öfriga insätt -

ningsbevis hos banker eller bankirer, vinnes kännedom om den årliga afkastningen
af en annan af ståmpelförordningens mera betydande rubriker.
Med pröfning af frågan, huruvida särskilda växelstämplar ånyo böra införas,
torde lämpligen böra anstå till en tidpunkt då genom eventuell
utsträckning af stämpelbeskattningen äfven till inrikes växlar, stämpelrubriken
för växlar vinner ökad finansiell betydelse. Hvad slutligen angår
öfriga bär ofvan (sid. 57) angifna handlingar, om hvilka undersökningen
nu närmast rört sig, nämligen gåfvobref om lös egendom, testamenten under
vissa, antagligen mera sällan förekommande förhållanden, gåfvo- och
bytesbref om fartyg samt afhandlingar om skogsafverkning, torde skäl icke
föreligga, att för närvarande och innan stämpelbeskattningen vunnit den
utsträckning, att den omfattar ett större antal enskilda handlingar, särskilt
för dessa slag af handlingar införa nya anordningar för skärpt kontroll
å utgörandet af stämpelafgifterna för dem eller statistisk kännedom
om dessa afgifter.

Med åberopande af hvad Statskontoret sålunda anfört och under
förutsättning, hvad de ifrågasatta särskilda stämplarna till depositionsmed
flera likartade bevis beträffar, att vinnandet af statistiska uppgifter
rörande afkastningen af stämpelafgifterna för dessa bevis anses vara af den
vikt, att de kostnader, som alltid måste vara förenade med anskaffandet
af stämpelmateriel af ett särskilt slag, däraf uppvägas, hemställer Statskontoret
i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen besluta, att nedannämnda paragrafer i nådiga förordningen
angående stämpelafgiften den 18 september 1908 må erhålla följande
förändrade lydelse:

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) — ~ — — — — — — — — — — — — —

b) ---______-------

c) bankstämplar a 20, 30 och 50 öre samt 1, l,so, 2, 2,so, 3, 3,so,
4, 4,50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12,so, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och

500 kronor.

Dessutom äger stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och
obligationer rum i den ordning 32 § föreskrifver.

29 §.

Till handlingar--— — — dubbla beläggningsstäinplar.

Sådana stämplar — — — — — förses.

Till bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir
äfvensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskildt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återställas, skola, utom för utgörande af den särskilda stämpel, hvarmed
beviset skall förses, då på grund däraf betalning sökes hos offentlig
myndighet, användas sådana bankstämplar, om hvilka i 27 § förmäles.

32 §.

Då aktiebref, lottbref eller obligationer enligt § 8 C skola förses med
stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling af blanketterna till aktiebrefven,
lottbrefven eller obligationerna sker genom Statskontorets försorg.
Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen
hos Statskontoret med bifogande af blanketterna samt tvefald uppgift å dessas
valör och antalet af hvarje valör. Statskontoret fastställer därefter det belopp,
med hvilket stämpel enligt bestämmelserna i denna förordning skall utgöras,
och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet blifvit inbetaldt,
verkställa stämplingen.

Talan mot Statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes
i enahanda ordning, som är stadgad för öfverklagande af Statskontorets
beslut i allmänhet.

Slutligen tillåter sig Statskontoret fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
därpå, att för den händelse sättet för utgörande af stämpelafgiften
för aktiebref, lottbref och obligationer varder ordnadt såsom Statskontoret
här ofvan föreslagit, häraf torde påkalla vissa tillägg till gällande
instruktion för Statskontoret, hvarjämte föreskrifter torde böra lämnas om
meddelandet af statistiska uppgifter rörande afkastningen af hithörande
stämpelrubriker; och torde Statskontoret, om omständigheterna därtill föranleda,
framdeles få inkomma med förslag i dessa hänseenden.

Den till Statskontoret remitterade handlingen återställes härmed.
Stockholm den 31 december 1908.

Underdånigst

HANS WACHTMEISTER.

C. G. Sylvan. Ciir. L. Tenow. Gustaf Ahlm.

G. Thorstenson.