kungl. öfverstyrelsens (Statens offentliga utredningar 1911:6)

kungl. öfverstyrelsens

FÖR

RIKETS ALLMÄNNA LÄROVERK

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

DEN 12 SEPTEMBER 1910

MED UTREDNING OGLI FÖRSLAG

I AFSEENDE A SÄTTET FÖR

OMBILDNING AF LÄRARNAS VID ELEMENTARLÄROVERKEN
ÄNNE- OCH PUPILLKASSA.

STOCKHOLM

IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
1910.

Till KONUNGEN.

Sedan Riksdagen, på grund af sitt beslut med anledning af nådiga
propositionen till 1909 års Riksdag angående ombildning af lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassa och särskild! med hänsyn till det

i berörda proposition framlagda förslag till tjänstårsprivilegiets aflösande, i
skrifvelse den 22 maj 1909 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel framhållit, att frågan om tjänstårsrättens upphäfvande
icke syntes vara af mer brådskande natur, än att resultatet af en af
vederbörande departementschef i meddelande till statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 19 februari 1909 i utsikt ställd utredning angående
sättet för änke- och pupillkassans ombildning borde kunna afvaktas, innan
rubbning skedde af tjänstårsprivilegiet, har Eders Kung!. Maj:t funnit godt
uppdraga åt öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att verkställa ny
utredning och uppgöra nytt förslag i afseende å sättet för lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassas ombildning, med iakttagande därvid, att
förslag skulle uppgöras alternativt med bibehållande af tjänstårsprivilegiet
eller med dess upphörande, hvarjämte Eders Kung!. Maj:t bemyndigade öfverstyrelsen
att, om så erfordrades, för biträde vid ofvannämnda arbete anlita
högst två sakkunniga personer.

På grund af ofvannämnda nådiga bemyndigande beslöt öfverstyrelsen
den 18 oktober 1909 att såsom biträde vid fullgörande af sagda uppdrag
anmoda byrådirektören i riksförsäkringsanstalten K. Dickman och lektorn vid
högre allmänna läroverket i Galle K. Starbäck, hvilka båda redan tidigare
biträdt vid förevarande ärendes utredning. Sedan den sistnämnde, som på
grund af fullgörande af riksdagsmannauppdrag ansåg sig förhindrad att fortsätta
ifrågavarande arbete, den 5 februari 1910 anhållit att blifva därifrån
entledigad, anmodade öfverstyrelsen genom beslut den 7 mars 1910 lektorn
vid högre latinläroverket å Norrmalm E. Göransson att i Starbäcks ställe
inträda såsom biträde vid ifrågavarande utredning.

Innan öfverstyrelsen går att redogöra för den verkställda utredningen
och till afgifvande af förslag beträffande kassans ifrågasatta ombildning, anser
sig öfverstyrelsen böra erinra om hufvuddragen af förevarande ärendes föregående
behandling.

Enligt nådigt beslut den 27 april 1906 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
fem sakkunnige för att inom departementet biträda vid verkställande
af en fullständig utredning rörande den förändring i delägarnas i
änke- och pupillkassan ställning till kassan, som kunde vara af omständigheterna
påkallad, samt vid uppgörande af förslag till de ändringar i reglementet
för kassan, som kunde påkallas genom en förändring af delägarnas
ställning till kassan eller i öfrigt befunnes lämpliga.

Bemälda sakkunnige afgåfvo den 8 april 1907 underdånigt betänkande
och förslag i ämnet. Angående de grunder, på hvilka de sakkunnige uppgjort
sitt förslag till nytt reglemente för kassan, äfvensom beträffande frågans följande
behandling får öfverstyrelsen, i anslutning till den redogörelse häröfver,

som lämnas i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 19 februari
1909, meddela följande.

Sakkunnige utgingo från den uppfattningen, att jämte den gamla änke- kv^''ges
och pupillkassan måste upprättas eu ny sådan kassa, som skulle öfvertaga förslag af
alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara för fullgörandet äen^aprii
af alla dess förbindelser, och som skulle vara skild från densamma med afseende
å delägare och delaktighetsbelopp, änke- och barnpensioner, pensionsafgifter
med flera omständigheter. Skyldighet att vara delägare i den nya kassan
skulle åligga en hvar, som den dag, då reglementet för denna kassa trädde
i kraft, eller därefter genom befordran eller transport blefve rektor eller ordinarie
ämneslärare eller pensionsberättigad öfningslärare vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium, rektor, lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm samt vid tekniska elementarskolorna i Norrköping,

Malmö, Örebro, Borås och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers
tekniska läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet,
kamrerare eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman eller
vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig att fortfarande
kvarstå såsom delägare i kassan.

Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma
enhvar, som är delägare i den gamla kassan, med undantag af lärare i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked med pension
före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven tillkomma hvarje blifvande
ordinarie lärarinna vid något af förutnämnda seminarier.

Delaktighetsbelopp et i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa skulle
utgöra det pensionsbelopp, som är bestämdt för befattningen i dess högsta
lönegrad, dock ej öfverstigande 4,000 kronor. Men då teckningslärarna vid
de allmänna läroverken komma att uppbära pensioner, växlande vid de högre
läroverken från 2,000 till 2,750 kronor och de lägre från 900 till 2,360
kronor, beroende på det antal extratimmar, som ålegat teckningsläraren
under de tio sista åren af hans tjänstgöring, föreslogs att, allt efter antalet
sådana extra tjänstgöringstimmar, delaktighetsbeloppet för teckningslärare vid
högre läroverk skulle vara dels 2,750 kronor, dels 2,000 kronor och delaktighetsbeloppet
för teckningslärare vid realskola dels 2,000, dels 1,350 och
dels 900 kronor. För öfningslärare, som innehafva två eller flera kassan
tillhörande befattningar, skulle delaktighetsbeloppet utgöra summan af de
särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfverstigande 3,000
kronor.

Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, utgingo
sakkunnige från den uppfattningen, att änkepensionen borde höjas i ungefär

samma proportion, som lönerna blifvit höjda vid den år 1904 skedda och
därefter vidtagna löneregleringen, samt att de mest behöfvande särskildt
skulle tillgodoses. För detta ändamål skulle hvarje änkepension bestå af
två delar, en, som till samma belopp ingår i alla pensioner, grundpensionen,
och en, som utgör en viss procent af delaktighetsbeloppet, tilläggspensionen.
Grundpensionen skulle utgöra 100 kronor och tilläggspensionen 20 procent
af delaktighetsbeloppet. Vidare skulle den förhöjning af änkans pension, som
enligt det gamla reglementet äger rum med 30 procent för ett och 50 procent
för två eller liera minderåriga barn, ytterligare ökas med 10 procent
för hvarje minderårigt barn utöfver de två; och då enligt det gamla reglementet
ett föräldralöst barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle
hafva tillkommit modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderns hela
pension, skulle framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på ett
eller två sådana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns pension
med 30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents
förhöjning samt fem eller flera föräldralösa barn ytterligare 10 procents
förhöjning för hvarje barn öfver fyra.

Slutligen skulle pensionsrätten utsträckas sålunda, att änkor och barn
efter delägare i gamla kassan, Indika varit i tjänst efter ingången af år 1905,
men sedermera aflidit under tiden från början af år 1905 till slutet af år
1908, från början af år 1909 komme i åtnjutande af den pension i nya kassan,
som skulle hafva tillkommit dem, om bemälda delägare i densamma
vunnit inträde, men med skyldighet för vederbörande stärbhus att afstå från
detsamma eventuellt tillkommande rätt till tjänstår, för så vidt detta folie
inom år 1909.

Pensionsafgifterna skulle höjas i ungefär samma proportion som lönerna
och de föreslagna änkepensionerna blifvit höjda. Den egentliga pensionsafgiften
skulle utgöra en årsafgift, som för i tjänst varande delägare skulle uppgå
till 3 procent och för pensionerad delägare till 2 procent af hvars och ens
delaktighetsbelopp. Denna pensionsafgift skulle emellertid eventuellt höjas
med 0,6 procent eller till 3,6 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst
varande delägare.

För att skydda kassan för den förlust, som kunde förorsakas densamma
genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad mellan
makarna, skulle vidare delägare, som efter fyllda 65 år inginge äktenskap,
för att erhålla pensionsrätt för sina efterlefvande, erlägga en tilläggs afgift,
beräknad efter mannens ålder och åldersskillnaden mellan makarna.

Slutligen skulle kostnaderna för den förhöjning i pensionen, som föreslagits
för änkor och barn efter delägare, som aflidit under åren 1905—1908,
icke fördelas på samtliga delägare i den nya kasssan, utan till väsentlig del

bestridas af de nuvarande delägarna i den gamla kassan, hvilka öfverginge
i den nya. Dessa skulle därför erlägga en retroaktivafgift, hvilken skulle utgå
för åren 1905 —1908 och utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, delägare
skulle erlagt till den nya kassan, om han vid ingången afår 1905 eller
vid senare skedd utnämning inträdt i densamma, och den, som för hvarje af
nämnda år erlagts till den gamla kassan. Dylik retroaktivafgift skulle äfven
erläggas af vederbörande änka och barn från början af år 1905 till mannens
eller faderns död.

Den rätt till s. k. tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer
ämneslärarna vid de allmänna läroverken, skulle upphäfvas, under
förutsättning att Riksdagen medgåfve aflösning af nämnda privilegium och
Kyrkomötet därtill lämnade sitt bifall.

/ Enligt sakkunniges beräkning, för hvilken lagts till grund en räntefot af
4 %, skulle för genomförande af deras förslag erfordras, förutom nu utgående
bidrag af statsmedel, ett årligt belopp af 72,900 kronor. Denna summa skulle
fyllas genom

l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning

gjorts till 1907 års Riksdag ...........................

2:o) statsbidrag

dels för upptagande af nya delägare och
höjdt delaktighetsbelopp för äldre delägare

under perioden 1878 — 1897 ........................

dels såsom ersättning för den kapitalförlust,
kassan lidit därigenom att den år 1908 i
24 år måst umbära nyssnämnda belopp

kr. 3,521: -

» 7,951: —

» 12,975: —

20,926: —

25,633:

eller tillsammans kr.

3:o) det såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet

beräknade statsbidraget................................. »

samt

4:o) ytterligare statsbidrag för att pensionsafgiften
skulle kunna bestämmas till 3 procent
af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare ............................................................ 22,810: —

Öfver sakkunniges betänkande och förslag hördes öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium,
direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och öfver
gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för de tekniska elementarskolorna och
Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom vederbörande läroverkskollegier, kassans
direktion och statskontoret. Till berörda yttranden får öfverstyrelsen

Kungl.
Maj:ts
prop. till
1908 års
Riksdag.

Beslut af
1908 års
Riksdag.

längre fram återkomma, i den mån de äro af betydelse för nu förevarande
utredning.

Sedan sakkunniges förslag afgifvits, blef det under l:o) bär ofvan upptagna
statsbidraget beviljadt af 1907 års Riksdag. På grund af beslut vid
samma Riksdag upprättades emellertid 63 nya adjunktsbefattningar vid de
allmänna läroverken. Då frågan förelädes 1908 års Riksdag, utgick följaktligen
det nämnda anslaget å 3,521 kronor, men i stället upptogs ett anslag å
9,883 kronor för täckande af kostnaderna för mottagande i kassan af berörda
nya adjunktsbefattningar.

För genomförande af sakkunnigas förslag till kassans ombildning äskades
därför af 1908 års Riksdag:

l:o) för mottagande af nya delägare och böjning af åtskilliga
delägares delaktighetsbelopp under tiden 1878

—1897 ................................................................................

2:o) såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet ..............................

3:o) för att pensionsafgiften skulle kunna bestämmas till 3
procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare .................................................................................

4:o) för mottagande af innehafvarna af de 1907 upprättade

63 nya adjunktsbefattningarna .......................................

eller tillsammans kr. 79,252: —

Af förenämnda anslagsbehof ansåg sig statsutskottet endast kunna tillstyrka
beviljandet af en summa af 7,951 kronor, som ingingo i det under
l:o) upptagna beloppet och utgjorde statsbidrag för upptagande af nya delägare
och höj dt delaktighetsbelopp för äldre delägare under perioden 1878
— 1897, samt af det under 4:o) upptagna beloppet af 9,883 kronor och hemställde
alltså, att Eders Kung]. Maj:ts ifrågavarande framställning måtte på
det sätt bifallas, att Riksdagen höjde det såsom bidrag till pensionering af
änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
in. in. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 17,834 kronor till 113,092

kronor. . .... .

I en mot detta utskottets förslag afgifven reservation gjordes gällande,

att med afseende å det ojämna sätt, hvarpå förmånen af rätt till tjänstår
utfölle för olika delägare i kassan, jämväl Kungl Maj:ts förslag om beviljande

af ett belopp af 25,633 kronor till aflösning af tjänstårsprivilegiet bort utöfver
de af utskottet förordade anslagsbelopp af utskottet förordas till bifall.

Vid ärendets behandling i Riksdagen biföll Andra kammaren utan omröstning
statsutskottets förslag. Första kammaren däremot antog efter omröstning
reservanternas förslag. Vid gemensam omröstning bifölls emellertid
statsutskottets förslag med 166 röster mot 163.

kr. 20,926: —
» 25,633: —

» 22,810: —
» 9,883:

Med anledning af den utgång frågan sålunda erhållit i Riksdagen, infordrades
utlåtanden dels från kassans direktion dels från öfverstyrelse!!.

Innan yttranden afgifvits af dessa myndigheter, hade emellertid 1908 års
revisorer för granskning af kassans förvaltning och räkenskaper i sin b er ät- revisorer.
telse öfver verkställd revision upptagit frågan om kassans ombildning till ny
behandling. Efter pröfning af de olika möjligheter, som under frågans dåvarande
läge kunde ifrågasättas för kassans ombildning, hemställde revisorerna,
att Kungl. Maj:t för nästkommande Riksdag ville framlägga förnyadt förslag
till änke- och pupillkassans ombildning i enlighet med det på sakkunniges utredning
hvilande förslag, som förelagts 1908 års Riksdag, och därvid anhålla
-om dels beviljande af ytterligare ett belopp af 12,975 kronor såsom ersättning
för den kapitalförlust, kassan lidit genom afsaknad af 7,951 kronor om
året under 24 år, dels ock medgifvande, att tjänstårsprivilegiet i dess nuvarande
form måtte aflösas, antingen på samma sätt som vid 1908 års Riksdag
blifvit af Eders Kungl. Maj:t föreslaget, eller ock så, att till kassan skulle
få ingå den del af aflöningen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den
aflidne tjänstinnehafvarens stärbhus. Beträffande det sistnämnda sättet att
utjämna tjänstår sförmånen vore dock att märka, att då tjäll står sförmånen
endast tillkomme ämneslärarna vid de allmänna läroverken och ej kassans
öfriga delägare, men höjningen af pensionerna borde tillkomma alla delägare,
ett ytterligare statsbidrag blefve behöfligt, hvilket i 1908 års proposition
enligt sakkunniges utredning upptagits till 4,627 kronor.

Därjämte hemställde revisorerna i underdånighet, att, i händelse Eders
Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl till Riksdagen aflåta proposition i ofvan -nämnda syfte, eller därest Riksdagen skulle afslå en sådan framställning, Eders
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta genom särskilda sakkunnige verkställa
förnyad utredning och uppgöra nytt förslag i ämnet, innefattande jämväl dels
alternativa förslag till pensionsbelopp under förutsättning af pensionsafgifternas
utgående med 3 % eller högst 3,6 % af delaktighetsbeloppet för i tjänst
varande delägare, dels ock eventuella bestämmelser i fråga om tjänstårets
beräkning i hvarje fall till ett hälft år från dödsdagen.

Direktionen öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa Utlåtande

a i rit kassans

instämde i revisorernas utlåtande och åberopade detsamma såsom sitt ut- direktion
låtande i ämnet.

Öfverstyrelsen anslöt sig äfven i sitt den 12 november 1908 afgifna yttrande
till revisorernas mening angående det anslag af 12,975 kronor, som styrelsen.
begärdes såsom ersättning för af kassan liden kapitalförlust.

Beträffande åter revisorernas alternativt angifna sätt för tjänstårsprivilegiets
aflösning ansåg sig öfverstyrelsen icke kunna tillstyrka detsamma, förnämligast
därför att det strede mot den uppfattning, 1874 års Riksdag uttalade

angående det likartade nådårsprivilegiet, hvilken uppfattning Riksdagen sedermera
icke frångått. I skrifvelse den 17 maj 1874 framhöll nämligen Riksdagen,
att det enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att
det understöd af statsmedel, som genom nådåret komme den aflidne lärarens
efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under en annan
form lämnade bidrag till eu för samma personer afsedd pensionskassa, samt
att det vore vida lämpligare, att allt det understöd, som från statens sida borde
komma änkor och barn efter elementarlärare till godo, utginge under en form.
Det sätt för tjänstårsförmånens aflösning, som i den nådiga propositionen föreslagits,
öfverensstämde däremot fullständigt med Riksdagens nämnda uttalande,
hvarför öfverstyrelsen förordade att ny framställning därom gjordes.
Skulle emellertid icke någon aflösning af tjänstårsprivilegiet komma till stånd,
utan denna föråldrade institution komma att kvarstå, ansåge öfverstyrelsen
lämpligt och önskligt, att revisorernas förslag till tjänstårets beräkning vunne
bifall. Hvad slutligen anginge revisorernas under angifna förutsättning gjorda
hemställan om anordnande af ny utredning och upprättande af nytt förslag
i ämnet, så hade öfverstyrelsen intet att däremot invända. Men då det skulle
vara af stort intresse att erfara, huru afgifterna skulle ställa sig, därest de
af sakkunnige föreslagna pensionsbeloppen för änkor och barn bibehölios oförändrade,
ville öfverstyrelsen föreslå, att en utredning äfven i detta syfte gjordes.

Ull 1909 ars Efter inhämtande af ovannämnda yttranden och förslag afgaf Eders Kungl.

J2fecta^.iSMaj:t till 1909 års Riksdag förnyad proposition angående kassans ombildning
i så nära öfverensstämmelse som möjligt med de i nådiga propositionen till
1908 års Riksdag angifna grunder.

Beträffande det anslag å 12,975 kronor, som i sistnämnda nådiga proposition
äskades såsom ersättning för af kassan liden kapitalförlust, gjordes
ingen förnyad framställning. Ej heller ansåg sig Eders Kungl. Maj:t böra
ånyo för Riksdagen framlägga förslaget om anslag å 22,810 kronor för att
pensionsafgiften skulle kunna bestämmas till 3 procent af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare. Däremot täcktes Eders Kungl. Maj:t till Riksdagen
aflåta förnyad framställning angående aflösning af tjänstårsprivilegiet,
då å ena sidan tungt vägande skäl talade för en sådan åtgärd och å andra
sidan, såsom af den gemensamma omröstningen vid 190S års Riksdag framgick,
denna fråga omfattades med sympati af ett stort antal af Riksdagens
ledamöter. Till den fullständiga utredning af frågan om berörda aflösning
af tjänstårsrätten, som lämnas i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 19 februari 1909, tillåter sig öfverstyrelsen att längre fram återkomma.

Beträffande det af 1908 års revisorer af kassan alternativt angifna sättet
för tjänstårsprivilegiets aflösning biträdde föredragande departementschefen
öfverstyrelsens mening om berörda förslag och ansåg sig icke kunna till -

styrka detsamma, helst detta förslag i själfva verket icke innebure ett upphäfvande
af tjänstårsrätten, utan allenast ett öfverflyttande af densamma på
änke- och pupillkassan.

I händelse Eders Kungl. Maj:ts förslag om tjänstårsrättens aflösande
icke skulle vinna Riksdagens bifall utan berörda rätt skulle komma att bibehållas,
ansågs som lämpligt att tagas i öfvervägande, huruvida icke tjänstårsrätten
borde ombildas, så att alla tjänstårsberättigade stärbhus finge uppbära
den behållna lönen under viss tid, till exempel fem och en half månad
efter dödsfallet, och att i så fall framställning i denna riktning borde göras.

Innan definitivt beslut kunde fattas angående sättet för kassans ombild -

emellertid

erforderligt, att ny utredning
att för detta ändamål särskilda

verkställdes och nytt
sakkunniga tin -

ning, ansågs
förslag uppgjordes och
Jkallades.

I den nådiga propositionen till 1909 års Riksdag gjordes äfven framställning
om statsbidrag för mottagande i kassan af innehafvarne af nyinrättade
lärartjänster samt för medgifvande af ökadt delaktighetsbelpp för vissa
lärare, hvilket bidrag befunnits utgöra 2,873 kronor.

Lägges till den föreslagna aflösningssumman för tjänstårsrätten, 25,033
kronor, nyssnämnda summa, utgjorde alltså 28,506 kronor det belopp, som
af Riksdagen äskades såsom höjning af till kassan dittills utgående statsbidrag.

Statsutskottet ansåg sig endast kunna tillstyrka beviljandet af summan
2,873 kronor för mottagande af nyinrättade lärartjänster samt för höjning
af delaktighetsbeloppet för vissa lärare. Angående tjänstårsprivilegiets aflösande
yttrade utskottet, att denna fråga icke syntes vara af mera brådskande
natur, än att resultatet af den af vederbörande departementschef i uttalande
till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 19 februari 1909 i utsikt
ställda utredning angående sättet för änke- och pupillkassans ombildning
borde kunna afvaktas, innan rubbning skedde af tjänstårsprivilegiet.

Riksdagen beslöt därefter i enlighet med statsutskottets nämnda hemställan
och uttalande.

Jämlikt nådiga brefvet till öfverstyrelsen den 8 oktober 1909 angående
verkställande af ny utredning och uppgörande af nytt förslag rörande änkeocli
pupillkassans ombildning har öfverstyrelsen med biträde af ofvannämnda
sakkunnige sedermera företagit fullgörande af berörda uppdrag.

Beshit af
1909 års
Riksdag.

Därvid uppstod då först den frågan, huruvida det kunde anses erfor - Öfverstyrelderligt,
att ny undersökning verkställdes rörande änke- och pupillkassans
ställning. En sådan undersökning hade på uppdrag af kassans direktion ti- förslag
digare utförts af doktor H. A. J. Tiseiius beträffande kassans ställning vid
1904 års slut och sedermera af en bland de den 2 7 april 1906 tillkallade ombildning.

sakkunnige, byrådirektören K. Dickman, beträffande kassans ställning den 3 i
december 1905 under antagande af kassans föreslagna ombildning i enlighet
med 1907 års betänkande.

Under den tid, som förflutit sedan sistnämnda undersökningar utfördes,
har emellertid, särskildt bland lärarna vid de allmänna läroverken, ovanligt
stora förändringar ägt rum i fråga om innehafvare af ordinarie tjänst och pensionerade
lärare. Nämnda förhållande beror dels därpå, att ett stort antal ordinarie
tjänster under denna tid upprättats i följd af läroverkens fortsatta
ombildning eller på grund af särskilda riksdagsbeslut under åren 1906, 1907
och 1908, dels därpå att, på grund af de nya bestämmelserna angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, ett mycket stort antal ordinarie lärare
under åren 1907 — 1909 afgått med pension. Då det kunde förväntas,
att denna starka omsättning bland kassans delägare skulle i hög grad inverka
på kassans ekonomiska ställning, ansågs nödvändigt för erhållande
af en fast utgångspunkt för den kommande utredningen, att ny undersökning
gjordes angående kassans ställning och att denna undersökning skulle afse
förhållandena vid en så sen tidpunkt som möjligt, sålunda helst den 31 december
1909. I följd häraf infordrades från rektorsämbetena nya fullständiga
uppgifter angående delägarna i kassan, hvilka uppgifter bearbetades och
inregistrerades å de vid föregående undersökningar använda, särskildt därför
afsedda statistik-kort.

Vidare förutsattes, att kassans ombildning skulle äga rum i så nära anslutning
till de hufvudgrunder, hvilka angåfvos i propositionen i ämnet till 1908
års Riksdag, som med för ändamålet tillgängliga medel läte sig göra.

Öfverstyrelsen har sålunda utgått ifrån att delägarnas delaktighetsbelopp
äfvensom änke- och barnpensionerna borde bibehållas vid de belopp, som i
nämnda nådiga proposition äro föreslagna. Hvad pensionernas storlek beträffar,
skulle en sänkning i deras belopp, hvilka icke från något håll, vare
sig i de inkomna utlåtandena öfver ombildningsförslaget eller vid frågans behandling
i Riksdagen, ansetts vara för höga, i hög grad förringa värdet af
den föreslagna reformen.

Med afseende på skyldighet och rättighet att blifva delägare i kassan
har öfverstyrelsen icke för afsikt att föreslå någon ändring i de bestämmelser,
som äro angifna i 1907 års betänkande och reglementsförslag, utom
beträffande ett fall.

Enligt § I mom. 3 i nämnda förslag till reglemente äger delägare, som
pensionerats före år 1905, då den nya löneregleringen för flertalet af kassans
delägare blef gällande, icke rätt till inträde i den nya kassan, hvaremot
delägare, som pensionerats efter ingången af år 1905, tillerkändes denna
rätt. Under den tid, som förflutit sedan berörda förslag till reglemente för

kassan framlades, hafva emellertid förhållandena i fråga om lärare, pensionerade
efter år 1905, väsentligen ändrats. Under det att nyssnämnda reglemente
var beräknad t att träda i kraft redan den 1 januari 1909, kan nu
föreliggande förslag tänkas genomfördt tidigast från och med början af år
1912. I förra fallet gällde bestämmelsen om rätt till inträde i kassan sålunda
endast de lärare, som pensionerats under 4-årsperioden 1905—1908,
under det att nu samma bestämmelser skulle afse alla de lärare, som pensionerats
under de 7 åren 1905—1911, hvilket skulle innebära en väsentlig
ökning af antalet af ifrågavarande delägare. Härtill kommer, att sedan olvannämnda
förslag till reglemente för kassan framlades, den nya pensionslagen
trädt i kraft från och med ingången af år 1908, hvilket haft till följd
en betydligt ökad afgång bland de ordinarie lärarna.

Dä sålunda antalet af de efter ingången af år 1905 pensionerade lärarna
i så betydlig grad ökats, har ett medgifvande åt dessa lärare af rätt
till inträde i den nya kassan ansetts medföra så stor risk för kassan, att en
sådan rätt icke utan vissa villkor ansetts böra beviljas.

Öfverstyrelsen har då tänkt sig, att ifrågavarande delägare skulle vid
inträde i den nya kassan erlägga en viss retroaktivafgift, beräknad efter
grunder som i bil. 4 sid. 29 och 30 närmare angifvas. Sagda afgift skulle
ej behöfva erläggas på eu gång, utan kunna fördelas på fyra inbetalningar
kvartalsvis under loppet af ett år.

Af liknande skäl, som nu anförts, anser sig öfverstyrelsen icke heller
kunna bibehålla den bestämmelse i § 57 af 1907 års reglementsförslag, som
tillerkände pensionsberättigade anhöriga till i tjänst varande delägare i kassan,
hvilka aftidit sedan början af år 1905 och intill dess den nya änke- och
pupillkassan trädde i verket, rätt att komma i åtnjutande åt de förbättrade
pensioner, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälde bortgångna delägare
varit i tillfälle att inträda i den nya kassan. Antalet af ifrågavarande
pensionstagare måste nämligen nu beräknas vara betydligt större än
vid 1907 års förslag, då ju tiden från 1905 års ingång till den nya kassans
trädande i verket enligt nu förevarande förslag måste antagas uppgå till minst
sju år mot i det förra fallet fyra år. En följd häraf är, att de retroaktivafgifter,
som enligt det förra pensionsförslaget skulle erläggas af delägarna i den
gamla kassan vid öfvergång till den nya och som beräknades skola utgöra ersättning
för de höjda pensionerna åt ofvannämnda pensionstagare, måste komma
att betydligt höjas. Nämnda afgifter skulle nämligen enligt nyssnämnda förslag
utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, som skulle ålegat delägare
att betala till den nya kassan, därest han från och med 1905 eller från tiden
för sin därefter skedda utnämning vunnit inträde i densamma, och den
årsafgift han till den gamla betalt för hvart och ett af åren 1905, 1906,

1907 och 1908. Denna bestämmelse skulle nu utsträckas att gälla äfven föraren
1909, 1910 och 1911, enär den nya kassan, som nämnts, kan antagas
träda i verksamhet tidigast från och med ingången af år 1912. De retroaktivafgifter,
som under sådana förhållanden horde af delägarna erläggas,
skulle i följd häraf blifva så betungande, att det icke längre torde kunna
ifrågasättas att pålägga dylika utgifter.

Antagligt är också, att sistnämnda omständigheter i väsentlig mån skulle
minska antalet af de delägare i den gamla kassan, som skulle öfvergå i den
nya, hvarigenom den nya kassans ställning komme att i afsevärd mån försvagas.
I läroverkskollegiernas utlåtanden angående 1907 års betänkande uttalas
också från flera håll starka betänkligheter mot ifrågavarande utgifter, och öfverstyrelsen
ansåg sig kunna tillstyrka ofvannämnda utsträckning af pensionsrätten
endast under förutsättning, att staten trädde emellan och erforderligt
statsbidrag beviljades i stället för de föreslagna retroaktivafgifterna, hvilka
öfverstvrelsen ansåg icke horde ifrågasättas. Äfven i nådig proposition till
1909 års Riksdag uttalas angående ifrågavarande utsträckning af pensionsrätter
att mot densamma blifvit af flere af de hörda myndigheterna anförda
ganska tungt vägande skäl, hvartill komme, att ifrågavarande retroaktivafgifter
blefve större och tyngre för hvarje år, som gånge, innan den nya kassan
trädde i verket.

Vid pensionsafgifternas bestämmande har öfverstyrelsen utgått ifrån att
de utgifter, som voro upptagna i 1907 års förslag, om möjligt icke borde
öfverskridas och att afgifterna för i tjänst varande delägare sålunda skulle
utgöra 3 % af delaktighetsbeloppet. Äfven dessa utgifter hafva af vissa läroverkskollegier
ansetts väl höga, och det förslag, som uppgjorts för det fall,
att vissa poster i det begärda statsbidraget icke beviljades, och som upptog
pensionsafgifter uppgående till 3,G % af delaktighetsbeloppet, möttes på många
håll åt starkt motstånd. Öfverstyrelsen uttalade som sin mening i fråga om
berörda afgifter, att de under inga förhållanden borde bestämmas högre än
till 3 °;o af delaktighetsbeloppet.

Hvad beträffar den räntefot, som skulle ligga till grund för beräkningen,
ansågs lämpligt att bibehålla den vid samma värde, nämligen 4 %, som användts
vid föregående utredning, äfven om medelräntefoten i änke- och pupillkassan
under de senare åren varit något högre (4,35 %).

I enlighet med här ofvan angifna grunder och på grundval af nu insamladt,
statistiskt material, gällande tidpunkten den 31 december 1909, utfördes sedermera
af de tillkallade sakkunniga Dickman och Göransson de matematiska beräkningar
angående kassans ställning och ombildning, för hvilka redogörelse lämnas
i bifogade bilaga 4, där såväl utförandet af själfva beräkningarna är närmare
angifvet, som äfven beräkningarnas resultat i särskilda tabeller meddelade.

Af nämnda bilaga framgår att, om det framställda förslaget antages,

kassans ställning den 1 januari 1910 blir följande.

	Kronor	Kronor	Kronor
Passiva.
I. Pensionsfonden.
1. Änkor med eller utan barn...........................\|		2,221,000
2. Föräldralösa barn			1
a) minderåriga................................................	16.000
b) sjukpensioner.............................................	69,000	85.000	2,306,000
II. Delägarefonden för nuvarande delägare:
1. Pensionerade delägare....................................		635,000
2. Tjänstgörande delägare (excl. befordran)......		4,704.000	5,339,000 i
III. Delägarefonden för blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af de vid 1910 års början
obesatta platserna (excl. befordran) ............		184,000
2. Öfriga blifvande delägare (incl. befordran)...		4,062.000	4,246,000
IV. Ökning i pensionerna för flera syskon......			179,000
V. Framdeles beviljade sjukpensioner samt oför-
utsedda behof*) ............................................			200,000
VI. Förvaltningskostnadernas värde..................			150,000
Summa kronor			12,420,000
Aktiva
(under förutsättning af delägareafgifter å B % af delaktig-
hetsbeloppet för i tjänst varande delägare).
I. Af gifter af nuvarande delägare:
1. Pensionerade...................................................		90,000
2. Tjänstgörande................................................	1,634,000		\|
minskning på grund af att icke alla öfvergå till
den nya kassan ..............................................	61.000	1,573,000	1,663,000
II. Afgifter af blifvande delägare:
1. Nästa innehafvare af nu obesatta platser...		96,000
2. Öfriga blifvande delägare..............................		2,129,000	2.225,000
III. Det utgående statsbidragets värde...............			i 2,883,000
IV. Kassans kapitalbehållning år 1910............			4,958,000
V. Tjänstårets värde.............................................			686,000
Summa kronor		j	\| 12,415,000

*) Enlig! föregående utredning 150,000, nu på grund af beloppets svårberäknelighet mera
afrimdadt.

Såsom af ofvanstående tablå framgår, skulle kassans ombildning alltså
kunna genomföras med pensionsafgifter, utgörande 3 °ja af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare, under förutsättning att tjänstår srätten aflöses
med ett belopp, hvars årliga värde skulle utgöra 26,889 kronor. Utöfver
detta belopp och nu utgående statsbidrag samt sådant bidrag för upptagande
i kassan af nya delägare och liöjdt delaktighetsbelopp för vissa delägare
skulle för kassans ombildning icke kräfvas något ytterligare bidrag af statsmedel.

Jämföres kassans ofvan beräknade ställning vid 1910 års början med
dess under samma förutsättningar beräknade ställning vid 1906 års början,
befmnes kassan under mellantiden hafva så förbättrats, att ett af 1908 års
Riksdag äskadt årligt bidrag å 35,785 kronor nu kunnat för nämnda ombildning
undvaras.

Sistnämnda bidrag var afsedt att utgöra dels ersättning med 12,975
kronor årligen för liden kapitalförlust, därigenom att kassan under 24 år måst
umbära ett årligt statsbidrag å kronor 7,951, dels ett årligt bidrag å 22,810
kronor, för att pensionsafgiften icke skulle behöfva höjas öfver 3 % af delaktighetsbeloppet
för i tjänst varande delägare.

Anledningarna till denna betydande förbättring i kassans ställning torde
vara många, men den viktigaste sammanhänger med den ofvan berörda starka
omsättningen bland de ordinarie lärarna under denna period. Genom upprättande
af ett ovanligt stort antal ordinarie platser och genom en särdeles
stor afgång af pensionerade, hvarigenom ett betydande antal tjänster under
kort tid blifvit lediga, hafva befordringsförhållandena så förbättrats, att den
medelålder, vid hvilken befordran första gången till ordinarie adjunkt inträffat,
sjunkit från 39 år under närmast föregående period till 36 år under perioden
Vi 1906—31/i2 1909 och motsvarande medelålder för lektorer från 36 till
35 år. Visserligen har för vissa grupper af öfningslärare en motsvarande
nedgång i befordringsåldern icke inträffat, men då dessa delägaregrupper äro
jämförelsevis fåtaliga, är befordringsåldern för dem af mindre inflytande ifråga
om kassans ekonomiska ställning. Med afseende på ofvannämnda sänkning
i befordringsåldern, hvilken för kassans ställning är af väsentlig betydelse,
torde visserligen kunna invändas, att de särskilda förhållanden i fråga om
lärares befordran, som nu i några år varit rådande och säkerligen ännu en
tid skola fortfara, icke för framtiden kunna väntas blifva konstanta och att därför
möjligen en höjning af befordringsåldern ånyo skulle kunna komma att
inträda. I anledning häraf bör erinras, huruledes befordringsförhållandena vid
de allmänna läroverken före den allra sista tiden under en lång följd af år
varit synnerligen ogynnsamma och att i följd häraf befordringsåldern under
denna tid undergick en abnorm stegring. Bland de under de sista åren be -

fordrade hafva därför funnits en stor del äldre extraordinarie lärare, som
nu under de gynnsammare konjunkturerna erhöllo ordinarie tjänster. Medelåldern
för befordran har därför icke minskats så mycket, som man eljest
skulle haft anledning vänta, och de medelåldrar, som nyss angifvits, torde
snarare kunna sägas vara öfver än under hvad som kan anses normalt. Det
torde ock med skäl kunna förväntas, att Riksdagen äfven framgent skall tillgodose
de allmänna läroverkens behof af ordinarie lärare, i den mån sådana
visa sig behöfliga, så att eu så stor ökning af de extraordinarie lärarnas
antal, som tidigare förekommit, icke vidare skall behöfva inträffa. Under
sådana omständigheter torde ock de förutsättningar ifråga om befordringsåldern,
på hvilka de gjorda beräkningarna till väsentlig del hvila, få anses
för kassan innebära tillräcklig trygghet.

Vidare får öfverstyrelsen erinra därom, att 1908 års Riksdag beviljade
bland annat ett årligt bidrag till kassan af 7,951 kronor, utgörande statsbidrag
för upptagande i kassan af nya delägare och liöjdt delaktighetsbelopp
för äldre delägare under perioden 1878—1897. Nämnda årliga bidrag, som
icke motsvarades af några nya, nu tillkomna delägare, medförde sålunda en
bestämd förbättring i kassans ställning.

Fördelaktigt för kassan har också varit, att den räntefot, som legat till
grund för den senaste beräkningen af kassans ställning och som utgjorde
4 %, varit något lägre än medelvärdet af den räntefot, enligt hvilken kassans
medel under perioden 1906 — 1909 förräntades, eller 4,35 %.

En för kassan gynnsam omständighet har äfven varit den, att den faktiska
dödligheten bland delägarna varit mindre än den, som framgår af statistiska
centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871—1880 för män i hela
riket och som legat till grund för beräkningen. Därjämte har dödligheten ibland
änkorna varit något större än den beräknade, hvilken utgjorde 0,7 af dödligheten
för kvinnor i hela riket under perioden 1881 — 1890 och sålunda äfven
varit för kassan gynnsam.

Slutligen bör nämnas att för lärare, pensionerade efter ingången af år
1905, visserligen medgifvits rätt till inträde i kassan men under villkor af
retroaktivafgifter, under det i 1907 års ombildningsförslag inga särskilda
retroaktivafgifter för pensionerade delägare ansågos behöfva upptagas. För
kassan är detta en fördelaktigt medverkande omständighet.

Fn nödvändig förutsättning för kassans ombildning i enlighet med nu Tjänstårsförevarande
förslag är, att den rätt till åtnjutande af tjänstår från tjänstinne- rättens
hafvarens död till den lista därpå följande maj, som enligt prästerskapets * ösmn(Jprivilegier
och nådiga brefvet den 28 januari 1697 tillkommer stärbhus efter
afliden ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, aflöses på det sätt, att
Riksdagen beviljar ett visst mot tjänstårets värde svarande belopp, som år -

ligen skall utgå till elementarlärarnas änke- och pupillkassa. Enligt gjord
beräkning skulle frånträdande! af rätten till tjänstår medföra en årlig förlust
för ämneslärarna vid de allmänna läroverken åt 22,320 kronor. En ökning
af statsbidraget til! kassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt
vederlag för tjänståret, ty detta vederlag, som i sin helhet borde
komma ämneslärarna vid de allmänna läroverken till godo, skulle genom att
utgå såsom ökning af statsbidraget till kassan komma att fördelas äfven på
icke tjänstårsberättigade delägare, hvarför de förra skulle göra en uppoffring
till de senares förmån. Det torde därför’ vara rättvist, att kassan för de
icke tjänstårsberättigade erhåller ett belopp, svarande mot det vederlag, som
beräknats böra tillkomma ämneslärarna vid de allmänna läroverken för afstående
af rätten till tjänstår. Detta belopp skulle enligt gjord beräkning
utgöra 4,569 kronor, och hela den ökning af statsbidraget till kassan, som
upphäfvande! af rätten till tjänstår skulle kräfva, skulle alltså uppgå till
26,889 kronor.

Det förslag, som härmed framlägges till tjänstårsrättens aflösning, innebär,
såsom vid flere föregående tillfällen framhållits, endast en fortsatt tillämpning
af de grundsatser, som af 1874 års Riksdag uttalades i fråga om nådårsprivilegiets
upphäfvande. Enligt nämnda Riksdags förmenande vore det nämligen
synnerligen oegentligt, att det understöd af statsmedel, som genom
nådåret kom den allidne lärarens efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt
därmed, att staten under en annan form lämnade bidrag till en för

samma person afsedd pensionskassa, samt att det vore vida lämpligare, att
allt det understöd, som från statens sida borde komma änkor och barn efter
elementarlärare till godo, utginge under en form.

Därjämte framhölls under frågans behandling såsom ytterligare skäl för
upphäfvande! af lärarnas nådårsrätt, att undervisningen i skolan måste lida
häraf, att lärarbefattningar under en längre tid uppehöllos af ofta växlande
vikarier samt att de extraordinarie lärarnas befordran därigenom oskäligt
fördröjdes.

De skäl, som här anförts mot bibehållande af lärarnas rätt till nådår,

kunna lika väl anses gälla med afseende å deras rätt till tjänstår. Att före nämnda

skäl i viss mån äfven beaktats af de senaste årens Riksdagar,
framgår häraf att, såsom ofvan nämnts, 1908 års Riksdag visserligen afslog
förslaget om tjänstårsrättens aflösning, men med den ringa röstöfvervikten af
166 röster mot och 163 för förslaget, hvartill måhända äfven den omständigheten
bidrog, att äfven om berörda förslag då antagits, kassans ombildning
under dåvarande förhållanden icke skulle kunnat genomföras i enlighet med
den uppgjorda planen. Äfven 1909 års Riksdag ansåg sig ej heller kunna
bifalla det ånyo väckta förslaget om tjänstårsrättens upphäfvande, men under

uttalande af den förmodan, att berörda fråga icke torde vara af mera brådskande
natur, än att resultatet af den af departementschefen i utsikt ställda
nya utredning angående sättet för änke- och pupillkassans ombildning borde
kunna afvaktas, innan rubbning skedde i tjänstårsprivilegiet.

Då nu resultatet af nämnda utredning, som härmed föreligger afslutad,
utvisar, att det i 1907 års betänkande framlagda förslag till kassans ombildning,
hvilket i 1908 års proposition af departementschefen betecknades
såsom i alla väsentliga delar tidsenligt och väl afvägdt, kan i väsentligen
oförändrad form genomföras utan annat ökadt statsbidrag än det, som motsvarar
tjänstårsrättens upphäfvande, så synes skäl förefinnas för det antagandet,
att nämnda förslag äfven torde kunna påräkna Riksdagens godkännande.

Hvad vidare angår de lärares ställning till frågan om tjänstårsrättens
aflösning, som för närvarande innehafva sådan tjänstår srätt, så framgår det
af läroverkskollegiernas yttranden öfver 1907 års betänkande, att det öfvervägande
flertalet kollegier icke haft någon invändning att göra mot ifrågavarande
aflösning. Af 77 kollegier vid allmänna läroverk hade 10 afstyrkt
aflösning på föreslaget sätt, i det att fyra kollegier velat bibehålla tjänstårsrätten
i dess nuvarande form, men tre önskat en sådan ändring däri, att alla
tjänstårsberättigade stärbhus skulle åtnjuta den behållna löneinkomsten under
ett visst antal månader efter dödsfallet, under det att de återstående tre kollegierna
väl ville gå in på en aflösning, men endast med det förbehåll, att
den behållna lönen under en eller annan månad skulle utgå till hvarje
stärbhus.

De olägenheter från lärarnas synpunkt, som vidlåda tjänstårsrätten i dess
nuvarande form, äro förnämligast den stora ojämnhet och osäkerhet, som äro
förenade med densamma. Af kassans delägare åtnjuter endast i tjänst varande
ämneslärare vid de allmänna läroverken denna förmån, sålunda icke
öfningslärare vid nämnda läroverk, icke heller pensionerade lärare eller lärare
vid seminarier eller tekniska läroanstalter. Att öfningslärarna vid de allmänna
läroverken borde i förhållande till änkepensioneringen likställas med
ämneslärarna, har redan uttalats af 1874 års Riksdag.

En oegentlighet i fråga om tjänstårsrätten är vidare, att denna förmån,
som är afsedd att vara en hjälp för aflidna lärares änkor och barn, för närvarande
kan komma personer till godo, som stå alldeles utom lärarkåren.
Om en i tjänst varande ämneslärare aflider såsom ogift, uppbär nämligen
hans stärbhus under alla förhållanden inkomsten af tjänståret.

Att tjänstårsrätten under sin nuvarande form verkar synnerligen osäkert,
framgår redan däraf, att den tid, under hvilken nämnda rätt får åtnjutas,
kan växla från i 1 månader i gynnsammaste fall till ingenting alls, allt efter

tidpunkten för delägares frånfälle. Under frågans föregående behandling har
utförligt framhållits de ojämna förhållanden, som häraf uppstå, och den minskning
i värdet af ifrågavarande förmån, som häraf måste blifva en följd.

Ofvannämnda olägenheter jämte flera andra, hvilka i 1909 års proposition
i ämnet äro fullständigt framlagda, hafva gjort, att de tjänstårsberättigade
lärarna varit villiga att afstå från tjänstårsrätten, oaktadt denna förmån för
dem kan hafva ett ganska betydande värde. De förmåner, som i stället
skulle beredas dem, vore i första rummet den ökning af änkepensionerna,
som kan blifva en följd däraf, att ett visst belopp årligen tillföres änke- och
pupillkassan. Sant är visserligen, aft denna ökning icke fullt motsvarar den
förra förmånen, men härvid måste äfven tagas i betraktande, att nyssnämnda
årliga bidrag äfven skulle komma pensionerade lärare äfvensom alla öfriga
delägare i kassan till godo.

Hvad statsverkets ställning till aflösningsfrågan beträffar, skulle dess direkta
vinst af aflösningen förnämligast vara den, att det belopp af 22,320
kronor, som beräknats i medeltal årligen komma att utgå till tjänstårsberättigade
stärblms, i stället skulle ingå som besparing till statsverket, endast
med den inskränkning, som skulle blifva en följd däraf, att åtskilliga befattningar
före tjänstårets slut besättas med ordinarie innehafvare, och att dessa
komme att uppbära ordinarie lön, vanligtvis i lägsta lönegraden, i stället för
vikariatsarfvode.

Slutligen får öfverstyrelsen, i anledning af den jämförelse, som gjorts
mellan lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa och andra likartade
kassor, fästa uppmärksamheten därpå, att största delen af de statsbidrag,
som utgå och enligt bär framställda förslag ytterligare skulle komma
att utgå till kassan, äro i fråga om ämneslärarna vid de allmänna läroverken
att betrakta såsom ersättning för privilegieförmåner, som eljest skulle tillkommit
dem. Det är då en naturlig följd häraf, att berörda änke- och pupillkassa
bör kunna bereda sina delägare fördelaktigare villkor än andra kassor,
hvilkas delägare icke afstått från vissa dem tillkommande förmåner och därigenom
beredt dessa kassor motsvarande årliga bidrag.

Under förutsättning att Eders Iiungl. Maj:t skulle finna för godt att till
nästkommande års Riksdag framlägga nådig proposition angående ombildning
al lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa i enlighet med
ofvan angilna förslag, torde frågan om upphörande af tjänstårsrätten böra
hänskjutas redan till det i höst sammanträdande Kyrkomötet. Det torde
nämligen icke möta något hinder, att redan nämnda Kyrkomöte beslutar i
fråga om den ändring i stadgandet angående prästerskapets privilegier, som
kan föranledas af upphörande af den rätt till tjänstår, som för närvarande
tillkommer ämneslärare vid de allmänna läroverken, under förutsättning att
Riksdagen sedermera härtill gifver sitt bifall.

Under förutsättning af Kyrkomötets och Riksdagens bifall till förevarande
förslag skulle den nya kassan kunna redan från den 1 januari 1912 träda i
verksamhet. Det torde ock få anses synnerligen önskvärd!, att förevarande
ärende, som helst bort vara ordnadt samtidigt med nu gällande lönereglerings
trädande i kraft eller med ingången af år 1905, icke längre måtte uppskjutas.
För hvarje år, som går, innan kassans ombildning blifver genomförd, kommer
nämligen för vissa grupper af delägare inträdet i den nya kassan att i hög
grad försvåras, hvarjämte för änkorna efter delägare, som aflida under sagda
tid, omöjliggöres att komma i åtnjutande af de förmåner, som ifrågavarande
ombildning afser att bereda och som för dem måste anses i hög grad af behofvet
påkallade.

Af 1908 års revisorer af änke- och pupillkassan har, som ofvan omnämnts,
eu annan form för tjänstår srättens aflösning än den ofvan angifna
blifvit ifrågasatt, nämligen att till änke- och pupillkassan skulle få ingå den
del af aflösningen under tjänståret, som eljest skolat tillfalla den aflidne tjänstinnehafvarens
stärbhus.

Öfverstyrelsen har redan i sitt den 12 november 1908 afgifna yttrande
uttalat sig angående berörda förslag och finner sig på de i sagda yttrande
angifna grunder ej heller nu böra förorda ett genomförande af nämnda förslag.
I motiveringen till 1909 års nådiga proposition angående änke- och
pupillkassans ombildning, ansåg sig föredragande departementschefen icke
heller kunna tillstyrka revisorernas berörda förslag, helst detsamma i själfva
verket icke innebure ett upphäfvande af tjänstårsrätten, utan allenast ett
öfverflyttande af densamma på änke- och pupillkassan.

Det förslag i afseende å sättet för änke- och pupillkassans ombildning,
för hvithet här ofvan redogjorts och beträffande hvithet bifogade statistiskmatematiska
utredning ytterligare lämnar upplysning, förutsätter för sitt genomförande,
att tjänstårsprivilegiet aflöses och att i stället till kassan ingår ett
visst årligt bidrag af statsmedel.

I nådiga brefvet till öfverstyrelsen den 8 oktober 1909 har Eders Kungl.
Maj:t emellertid anbefallt öfverstyrelsen att verkställa ny utredning och uppgöra
nytt förslag i afseende å sättet för kassans ombildning äfven under
förutsättning af bibehållande af tjänstårsprivilegiet.

En sådan undersökning har äfven blifvit af öfverstyrelsen verkställd,
och resultatet af densamma framgår af bil. 4 mom. IV i bifogade statistiskmatematiska
beräkningar. I nämnda moment inhämtas, att det för genomförande
af kassans ombildning, under förutsättning att tjänstårsprivilegiet icke
aflöses, erfordras, att årsafgifterna för i tjänst varande delägare höjas till
3,5 °lo af delaktighetsbeloppet. Detta skulle såsom närmare framgår af den
vid föreliggande skrifvelse fogade tablå (bil. 3) öfver pensionsbelopp och års

afgifter, beräknade under förutsättning af olika alternativ, beträffande de största
delägaregrupperna, nämligen rektorer och lektorer, innebära en höjning af
årsafgiften från 90 till 140 kronor eller med 55 °j0 och för adjunkter från
70 till 119 kronor eller med 70 %. Tager man därjämte i betraktande, att
lärarna vid de allmänna läroverken i och med den nuvarande lönestatens
genomförande blifvit pålagda afgifter för sin egen pensionering, uppgående för
adjunkter till belopp mellan 65 och 115 kronor samt för lektorer mellan 100
och 160 kronor, torde det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida årsafgifter
till förutnämnda, tämligen dryga belopp kunna anses lämpliga. Väl är det
sant, att i 1907 års betänkande eventuellt föreslagits såsom en nödfallsutväg
för genomförande af kassans ombildning afgifter uppgående till 3,6 % af deiaktighetsbeloppet,
men många af läroverkskollegierna, Indika funno redan de
med 3 % af delaktighetsbeloppet utgående afgifterna väl höga, afstyrkte bestämdt
så höga årsafgifter, och öfverstyrelsen uttalade som sin mening angående
ifrågavarande afgifter, att de under inga förhållanden borde utgå med
högre belopp än 3 % af delaktighetsbeloppet. Öfverstyrelsen har ej heller
nu funnit anledning att frångå denna mening och anser sig sålunda icke
kunna förorda, att för möjliggörande af kassans ombildning enligt ofvan föreslagna
grunder delägarna åläggas årsafgifter uppgående till 3,5 % af delaktighetsbeloppet.

För att undvika de sistnämnda höga afgifterna har man äfven föreslagit
eu annan utväg, nämligen att jämte årsafgiften skulle införas en inträdes- och
befordringsafgift, vid hvars bestämmande hänsyn tages till vederbörandes ålder.
Då emellertid ett sådant förfaringssätt, som icke förut inom kassan tilllämpats,
icke torde bland delägarna ha några sympatier och för öfrigt icke
kan sägas öfverensstämma med de principer, hvarpå lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa vid dess stiftande grundades, så finner sig
öfverstyrelsen ej heller kunna förorda införande af berörda afgifter.

För genomförande af den ifrågasatta ombildningen af kassan, under antagande
att tjänstårsprivilegiet icke aflöses, lärer då icke återstå någon annan
utväg än att vidtaga en sänkning i de föreslagna pensionsbeloppen. Öfverstyrelsen
anser visserligen synnerligen önskvärdt, att en sådan åtgärd icke
måtte behöfva vidtagas, helst som de föreslagna pensionerna, enligt hvad som
från alla håll enstämmigt intygats, icke kunna anses för högt tilltagna, men
då nämnda anordning, för den händelse tjänstårsrätten icke kommer att aflösas,
torde vara den minst betungande utväg för genomförande af kassans
ombildning, har öfverstyrelsen ansett lämpligt, att en undersökning gjordes
beträffande storleken af den eventuella sänkning af pensionsbeloppen, som för
förslagets genomförande i öfrigt vore erforderlig.

Som de föreslagna pensionerna bestå af två delar, grundpensionen, som
är lika för alla delägare, nämligen 100 kronor, och tilläggspensionen, som

för samtliga delägare utgår med samma del, 20 %, af delaktighetsbeloppet,
kan det sättas i fråga, huruvida förut nämnda minskning i pensionsbeloppet
skall göras i form af afdrag på grundpensionen eller på tilläggspensionen.
Göres nämnda afdrag å tilläggspensionen, skulle den nyssnämnda procentsatsen
behöfva ändras och bestämmas till ett värde af 18,6 % af delaktighetsbeloppet.
Häremot kan med skäl invändas, att delägare med lägre delaktighetsbelopp,
hvilka redan i det framställda hufvudförslaget intaga eu relativt
gynnad ställning, genom nyssnämnda ändring skulle komma att ännu mera
gynnas i jämförelse med öfriga delägare. Därjämte kan anmärkas, att det
varit önskvärdt, om procentsatsen kunnat liksom i hufvudförslaget uttryckas
genom ett enkelt tal. Lättare är däremot att vidtaga den erforderliga minskningen
i pensionerna genom att göra afdrag i grundpensionen, hvilket afdrag
för enkelhets skull kunde göras lika för olika delaktighetsbelopp. Visserligen
skulle härigenom den inbördes storleken mellan olika pensionsbelopp i någon
mån ändras och de mindre pensionerna härigenom få vidkännas en relativt
stor minskning, men då nämnda afdrag, som ej skulle komma att öfverstiga
50 kronor, icke är allt för betydande, torde i betraktande jämväl däraf, att
kassans lägst aflönade delägare under förutsättning af en grundpension å 100
kronor kunna anses blifvit relativt taget väl gynnade, sistnämnda anordning,
för den händelse den skulle visa sig oundgängligen nödvändig, böra i främsta
rummet förordas.

I händelse tjänstår sr ätten icke skulle komma att aflösas, utan denna föråldrade
aflöningsform skulle komma att kvarstå, anser öfver styr elsen lämpligt
och önskligt, att det förslag till tjänstårets beräkning, som framställts af 1908
års revisorer af kassan, måtte tagas under ompröfning. Enligt nämnda förslag
skulle tjänståret i hvarje fall beräknas till ett hälft år från dödsdagen i
likhet med hvad som finnes stadgadt i nådiga reglementet för universitetets
{-''Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn af den 21 februari
1849.

Äfven om härigenom icke alla invändningar mot tjänståret i en sådan
form skulle förfalla, så skulle dock den be lyd ande fördel vinnas, att förmånen
af tjänståret blefve bestämd och beräknelig och lika för alla tjänstårsberättigade.
Den osäkerhet och ojämnhet, som vidlåder tjänstårsrätten under dess
nuvarande form och utgör den mest vägande invändningen mot densamma,
skulle härigenom till stor del försvinna, och ifrågavarande förmån högst betydligt
stiga i värde för vederbörande lärare. För närvarande växlar den tid,
under hvilken tjänstårsrätt åtnjutes, från 11 månader, då tjänstårsberättigad
lärare aflider under maj månad, till ingenting alls, då dödsfallet inträffar under
april. Det kunde då synas riktigt, att den gemensamma tiden bestämdes
till 5V2 månader. Vederbörande stärbhus skulle då upphöra att uppbära
lönen midt under en månad, hvilket eljest aldrig plägar äga rum i fråga om

2-1

löntagare. Nämnda omständighet jämte analogien med universitetslärarnas
tjänstårsberäkning tala för att tjänståret i hvarje fall torde böra beräknas till
jämnt ett hälft år.

För ett eventuellt genomförande af sistnämnda förändring af tjänstårsrätten
lärer äfven nästkommande Kyrkomötes bifall böra inhämtas, under
förutsättning att Riksdagen skulle komma att besluta i enlighet med berörda
förslag.

Beträffande de ändringar i det i 1907 års betänkande intagna förslag till
reglemente för lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, som
kunna föranledas af nu planlagda omorganisation af kassan, får öfverstyrelsen
hänvisa till här bilagda förslag till ändringar och tillägg till särskilda paragrafer
i reglementsförslaget jämte tillhörande motivering (bil. 1). Ett fullständigt
förslag till reglemente, uppgjordt med iakttagande af nyssnämnda
ändringar och tillägg, bifogas härjämte (bil. 2).

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får öfverstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa i öfverensstämmelse
med ofvan angifna grunder — under förutsättning att den rätt
till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus efter
ämnesläi are vid de allmänna läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphäfd
— höja det årliga anslaget till nämnda kassa, nu 115,965 kronor med
26,889 kronor, eller till 142,854 kronor.

I sammanhang härmed får öfverstyrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte till instundande Kyrkomöte göra nådig framställning
därom, att Kyrkomötet, under förutsättning af Riksdagens bifall till nyssnämnda
förslag, måtte medgifva upphäfvande! af den rätt till tjänstår, som
enligt prästerskapets privilegier tillkommer lärarna vid de allmänna läroverken,
eller ock, för den händelse Riksdagen skulle så besluta, medgifva, att
nämnda tjänstårsrätt i hvarje fall beräknades till ett hälft år från dödsdagen
för vederbörande ämneslärare vid allmänt läroverk.

Stockholm den 12 september 1910.

Underdånigst

N. G. W. LAGERSTEDT.

G. R. Fåhr/eus. Aug. Falk. J. Lagergren.

Olof Wibélius.

Bil. 2 till Läroverksöfverstyrelsens skrifvelse den 12 sept. 1910.

Förslag till reglemente för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa.

Om delaktighet i nya änke- och pupillkassan.

§ 1.

1. Skyldighet att vara delägare i lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa åligger en hvar, som den dag detta reglemente träder
i kraft eller därefter genom befordran eller transport blifver rektor eller
ordinarie ämneslärare eller pensionsberättigad öfningslärare vid allmänt läroverk
och folkskoleseminarium, rektor eller lektor vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm samt vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro, Borås och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska
läroanstalt, öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet, kamrerare
eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman eller vaktmästare
vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

2. Delägare, som erhållit afsked med pension, är skyldig att fortfarande
kvarstå i kassan.

3. Rättighet att blifva delägare i lärarnas vid elementarläroverken nya
änke- och pupillkassa tillkommer en hvar, som är delägare i lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassa, med undantag af lärare i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarium och dem, som erhållit afsked med pension
före år 1905; dock med förbehåll att behörig anmälan om delaktighet
göres hos kassans direktion före utgången af mars månad 1912.

Beträffande de delägare i den gamla kassan, som pensionerats under
tiden 1905 — 1911, gälla de särskilda bestämmelser om delaktighet i den nya
kassan, som äro intagna i § 56 af öfvergångsstadganden.

4. Rättighet att som delägare inträda i kassan tillkommer äfven hvarje

blifvande lärarinna med ordinarie tjänst vid något af de i mom. 1 nämnda
seminarier; dock med förbehåll att behörig anmälan därom göres hos kassans
direktion inom ett år efter det hon vunnit befordran till tjänsten.

§ 2.

Delägare i denna kassa äger icke rätt till nådår för änka och barn, ej
heller äger sådan delägares stärbhus rätt till tjänstår efter honom.

§ 3.

1. Frånträder delägare sin lärarbefattning genom befordran till någon
statens eller kyrkans tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa
är förenad, eller tager delägare afsked från sin lärarbefattning utan
att öfvergå till annan statens tjänst eller till allmänna indragningsstaten, utträder
han med detsamma ur kassan.

2. Frånträder delägare sin lärarbefattning genom befordran till någon
statens tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa icke är
förenad, äge han rättighet att, mot betalande af dels stadgad pensionsafgift,
dels ock hvad som motsvarar för befattningen utgående statsbidrag, i kassan
som delägare kvarstå med oförändradt delaktighetsbelopp; dock med skyldighet
för honom att hos kassans direktion skriftligen anmäla sin önskan
senast en månad efter det lian befattningen frånträdt.

3. Frånträder delägare, som för annan befattning i statens eller kyrkans
tjänst äger delaktighet äfven i annan änke- och pupillkassa, sin lärarbefattning,
äge han rättighet alt, mot betalande af dels stadgad årsafgift, dels ock
hvad som motsvarar för befattningen utgående statsbidrag, i kassan som delägare
kvarstå med oförändradt delaktighetsbelopp; dock med skyldighet för
honom att hos kassans direktion skriftligen anmäla sin önskan senast eu
månad efter det han befattningen frånträdt.

4. Delägare, som innehar mera än en befattning, hörande till kassan,
och afgår från någon af dem utan att för densamma erhålla pension, äge
rättighet att med oförändradt delaktighetsbelopp i kassan kvarstå mot betalande
af dels stadgad årsafgift för den eller de befattningar, han fortfarande
innehar, dels ock den del af pensionsafgiften, som faller på den frånträdda
tjänsten, jämte mot denna del svarande statsbidrag; dock med skyldighet för
honom att hos kassans direktion skriftligen anmäla sin önskan senast eu
månad efter det han befattningen frånträdt.

5. Delägare, som genom laga kraftvunnen dom blifvit förlustig sin
tjänst, vare från delaktighet i kassan skild. Men om afsatt delägare vid sin

död efterlämnar änka eller minderåriga barn, erhålla dessa den pension,
hvartill mannens under hans tjänstetid gjorda insatser enligt direktionens
pröfning kunna berättiga.

§ 4.

1. Anmälan om delaktighet i nya änke- och pupillkassan, hvarom i
§ 1 mom. 3 och 4 sägs, göres hos direktionen af kassans tjänstemän och betjänte
omedelbart och beträffande öfrige genom rektor eller föreståndare vid
den läroanstalt, vid hvilken den, som anmäler sig, innehar eller, därest han
är pensionerad, senast innehaft ordinarie tjänst.

2. Vederbörande rektor eller föreståndare skall ock ofördröjligen hos
direktionen göra anmälan om befordran till lärartjänst, hvarmed jämlikt § i
mom. 1 följer skyldighet för den befordrade att vara delägare i kassan, äfvensom
angående delägares afgång med pension.

3. Dessutom skall vederbörande rektor eller föreståndare före den 15
februari meddela kassans direktion fullständig uppgift å de förändringar, som
i afseende å tillträde till och afgång från tjänster under föregående året inträffat
vid läroanstalten, och om tiden, då förändringarna ägt rum, skolande
denna uppgift bestyrkas af två utaf vederbörande läroverkskollegium utsedda
medlemmar. Likaledes skall vederbörande rektor eller föreståndare inom
samma tid insända statistiska uppgifter angående samtliga ordinarie lärare
vid anstalten samt deras familjeförhållanden, börande dessa uppgifter hos
direktionen förvaras.

4. De i denna paragraf nämnda anmälningar och uppgifter affattas i
enlighet med de föreskrifter eller formulär, Indika kassans direktion meddelar.

Om nya änke- och pupillkassa!^ tillgångar.

§ 5.

1. Kassans tillgångar och inkomster utgöras af:

a) den gamla änke- och pupillkassans tillgångar och inkomster;

b) det årliga bidrag, som utgår af statsmedel;

c) de utgifter, som delägarna äro skyldiga att erlägga;

d) afkastning af kassans utlånade eller på aAnat sätt förräntade tillgångar.

2. Donationer, med hvilka kassan kan blifva ihågkommen, äger direktionen
mottaga, såvida dessa enligt direktionens ompröfning finnas vara med
kassans syfte förenliga. Mottagna donationer bokföras särskild! och användas
i enlighet med därför lämnade föreskrifter.

Om delägares delaktighetsbelopp,

§ 6.

Delaktighetsbelopp är det penningbelopp, som lägges till grund för beräkningen
af änkepensioner och pensionsafgifter.

Detta belopp, som för hvarje befattning i allmänhet satts lika med det
högsta pensionsbelopp, hvillcet innehafvaren af befattningen i fråga kan erhålla,
men som ej får öfverstiga 4,000 kronor, utgör:

4.000 kronor för rektorer och lektorer vid högre allmänna läroverk,
högre lärarinneseminariet och tekniska elementarskolor, föreståndaren och lektorer
vid Chalmers tekniska läroanstalt, rektorer vid folkskoleseminarier, öfverlärare
vid gymnastiska centralinstitutet samt kamreraren vid kassan;

3.700 kronor för rektorer vid realskolor, därest de icke äro lektorer;

3.400 kronor för adjunkter vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet
samt folkskoleseminarier;

2,750 kronor för vissa lärare i teckning vid högre allmänna läroverk;

2.400 kronor för kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarierna och ordinarie
lärarinnor vid högre lärarinneseminariet;

2.200 kronor för en lärare vid gymnastiska centralinstitutet;

2.000 kronor för öfriga lärare vid gymnastiska centralinstitutet, vissa
lärare i teckning vid allmänna läroverk, lärare i gymnastik vid högre allmänna
läroverk samt kassören vid kassan;

1.700 kronor för lärare i musik vid högre allmänna läroverk;

1,350 kronor för lärare i musik vid folkskoleseminarier samt vissa teckningslärare
vid realskolor;

1.200 kronor för sekreteraren vid kassan;

1,050 kronor för lärare i teckning vid folkskoleseminarier;

975 kronor för lärare i gymnastik och slöjd vid folkskoleseminarier;

900 kronor för lärare i gymnastik samt vissa lärare i teckning vid realskolor; 750

kronor för lärare i musik vid realskolor;

600 kronor för vaktmästaren vid kassan.

§ 7.

1. Teckningslärare vid högre allmänt läroverk inträder i kassan med
ett delaktighetsbelopp af 2,750 kronor, om undervisningstimmarna för teckningsläraren
vid det läroverk, där han tillträder befattning eller vid öfver -

gången till den nya kassan tjänstgör, under de sistförfluten fem läsåren i
medeltal uppgått till minst 27 i veckan. I annat fall inträder lian med ett
delaktighetsbelopp af 2,000 kronor.

2. Teckningslärare vid realskola inträder i kassan med ett delaktighetsbelopp
af 2,000 kronor, om undervisningstimmarna för teckningsläraren vid
den skola, där han tillträder befattning eller vid öfvergången till den nya
kassan tjänstgör, under de sistförfluten fem läsåren i medeltal uppgått till
minst 22. Har antalet dylika undervisningstimmar uppgått till 15, men ej
till 22, inträder lian med ett delaktighetsbelopp af 1,350 kronor. Uppgå berörda
undervisningstimmar ej till 15, inträder han med ett delaktighetsbelopp
af 900 kronor.

3. Det delaktighetsbelopp, med hvilket teckningslärare inträdt i kassan,
bibehåller han, därest han icke transporteras till annan teckningslärarbefattning,
i hvilket fall förfares på sätt i föregående moment sägs.

4. Tillförordnad rektor, som är ordinarie adjunkt, må, om han återgår
till sin adjunktsbefattning, kvarstå i kassan med det delaktighetsbelopp, med
hvilket han såsom rektor inträdt, mot erläggande af samma afgift, som han
betalt såsom rektor, jämte ett belopp motsvarande det statsbidrag, som kan
anses falla på skillnaden mellan ifrågavarande rektorsbefattnings och adjunktsbefattnings
delaktighetsbelopp.

5. År tillförordnad rektor ordinarie lektor, tillkommer honom lektors
delaktighetsbelopp.

6. Innehar delägare två eller flera befattningar, hvilka tillhöra kassan,
skall hans delaktighetsbelopp utgöra summan af de särskilda befattningarnas
delaktighetsbelopp, dock icke öfver 3,000 kronor.

Om delägares afgifter.

§ 8.

Delägare är skyldig att till kassan för hvarje år betala pensionsafgift,
hvilken utgår:

a) för i tjänst varande delägare äfvensom för delägare, hvarom i § 3
mom. 2, 3 och 4 sägs, med tre procent af det delaktighetsbelopp, som tillkommer
hvar och en af dem;

b) för delägare, pensionerad, sedan detta reglemente trädt i kraft, med
två procent af honom tillkommande delaktighetsbelopp, för annan, efter ingången
af 1905 pensionerad delägare gäller hvad därom i § 58 särskildt
stadgas;

c) för lärarinna med hälften af det belopp, som skulle hafva betalats af
lärare med samma befattning.

§ 9-

Delägare, hvarom i § 3 mom. 2 och 3 samt i § 7 mom. 4 sägs, har
att jämte stadgad pensionsafgift erlägga därstädes angifna mot statsbidraget
svarande belopp.

§ 10.

Den, som är delägare i kassan för mer än en lärartjänst, betalar pensionsafgift
på sätt i § 8 bestämts, men uppbär han lön för en lärartjänst
och pension för en annan, erlägger han full pensionsafgift för den tjänst, han
bibehåller, men blott 2/3 af den pensionsafgift, som faller på skillnaden mellan
hela hans delaktighetsbelopp och den bibehållna tjänstens.

§ 11.

Pensionsafgiften jämte de mot statsbidraget svarande belopp, hvarom i
§ 9 sägs, betalas med en fjärdedel för hvarje ingånget kalenderkvartal från
och med det hvarunder lönen eller pensionen tillträdts, till och med det hvarunder
lönen eller pensionen frånträdts.

§ 12.

1. I tjänst varande delägares pensionsafgifter skola, åtföljda af dubbla
reversal, affattade enligt formulär, som blifvit af kassans direktion fastställdt,
insändas till direktionen före utgången af månaderna mars, juni, september
och december hvarje år af vederbörande rektor eller föreståndare, hvilken
äger att vid utbetalningen af delägarnas löner hvarje kvartal göra afdrag af
hvars och en pensionsafgift.

2. Delägare, hvarom i § 3 mom. 2 och 3 sägs, har att själf på enahanda
sätt och inom samma tid till kassans direktion insända pensionsafgiften
jämte det mot statsbidraget svarande beloppet.

3. Pensionerad delägares afgift till kassan afdrages å den honom tillkommande
pensionen och redovisas till kassan af den ämbetsmyndighet, genom
hvilken pensionen utbetalas.

För detta ändamål åligger det direktionen att före den 15 i månaderna
februari, maj, augusti och november tillhandahålla vederbörande myndighet
förteckning å de pensionerade delägare, för hvilka innehållning af pensions -

afgifter bör ske, med för hvar och en angifvet belopp; skolande förteckningen
åtföljas af kassans kvittens å afgiftsbeloppet för att den betalningsskyldige
tillställas.

§ 13.

Till änke- och pupillkassan erlagda afgifter må icke återställas, ej heller
upplupna men oguldna afgifter efterskänkas.

§ 14.

Här omförmälda afgifter vare exekutiva.

Om rätt till pension från änke- och pupillkassan.

§ 15.

Endast delägares med vigsel eller annorledes lagligen fullkomnade äktenskap
medför pensionsrätt för hans änka och barn.

§ 16.

Har delägare ingått äktenskap på sotsängen, ankomme det på direktionens
pröfning, huruvida änka må komma i åtnjutande af pension. Äktenskap,
ingånget för att legitimera barn, medför dock alltid pensionsrätt. Oberättigad
till pension vare lagligen frånskild hustru äfvensom de styfbarn delägare
efterlämnar.

§ 17.

Äktenskap, ingånget af delägare, sedan han fyllt 65 år, medför rätt till
pension för änka och barn endast under förutsättning, att delägare erlägger
en tilläggsafgift, som beräknas enligt i bil. A till detta reglemente angifven
formel. Denna tilläggsafgift uppbäres af direktionen. Skulle dylik afgift icke
af vederbörande betalas, utträde delägaren ur kassan.

§ 18.

Änka, som ingår nytt gifte, förlorar den pension, hon innehar efter
afliden man.

§ 19.

1. Barn efter delägare vare berättigade till pension intill uppnådda
tjuguett års ålder, hvilken rätt likväl upphör för dotter, så framt hon dessförinnan
ingår äktenskap.

2. Sou eller ogift dotter, som af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock
af särskildt lyte är oförmögen till arbete, må dock i saknad af annan tillgång,
därest kassans ställning det medgifver, efter direktionens ompröfning,
äfven efter fyllda tjuguett år tilldelas ett understöd till högst halfva beloppet
af moderns pension, så länge direktionen pröfvar sådant lämpligt och vederbörligen
styrkes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet till arbete
samt utblottade tillstånd fortfara.

§ 20.

Änka vare, mot den henne åliggande skyldighet att barnen uppfostra,
berättigad att uppbära pension för både sig och barnen. Är hon hindrad
eller försummar hon att om barnen draga omsorg, äge barnens målsman att
barnens pensionsmedel för deras räkning uppbära. Och njute änkan, om
endast ett barn är till delaktighet i pensionen berättigad!, 2/a och barnet V3
af den familjen enligt § 28 tillkommande pensionen; äro barnen två eller
flera, njute änkan 3/4 af den änka utan barn tillkommande pension, och återstoden
af den familjen enligt § 28 tillkommande pensionen fördelas lika
mellan de pensionsberättigade barnen. Om ej änka utan allenast barn af ett
eller flera äktenskap finnas, fördelas den dem tillkommande pension lika dem
emellan.

§ 21.

Barn, livilkas båda föräldrar, när de afledo, ägde delaktighet i kassan,
åtnjute pension både efter fader och moder.

§ 22.

Pensionstagare, som under loppet af fem år ej uttagit sin pension, varde
från pensionsstaten affärd. Anmäler sig sådan sedermera ånyo, ankomme
på särskild pröfning af för handen varande omständigheter, huruvida förut
innehafd pensionsrätt må vidare åtnjutas, dock utan rättighet för pensionstagaren
att för den förflutna tiden någon pension uppbära, därest ej direktionen
pröfvar skäligt sådant medgifva.

§ 23.

Pensionstagare, som varder dömd för brott, hvilket medför straffarbete
för längre eller kortare tid, vare under samma tid förlustig sin rätt till
pension.

§ 24.

Rättighet för änka och barn att uppbära pension vidtager med månaden
näst efter den, med hvilken delägarens lön eller pension upphör att utgå
och inskränkes denna rättighet icke däraf, att delägare möjligen aflidit innan
någon pensionsafgift för honom kunnat inbetalas.

Då pension, som delägares änka innehaft, till större eller mindre del
öfvergå!’ till samma delägares barn, äga dessa att tillträda pensionen med
månaden näst efter den, med hvilken änkans pension upphör att utgå.

§ 25.

Pension utgår till och med slutet af det halfår, hvarunder pensionstagaren
aflider eller förlorar sin rättighet till pensionens bibehållande.

§ 26.

Pension må ej för gäld utmätas eller med kvarstad beläggas.

Om pensionernas belopp.

§ 27.

^ar delägare efterlämnat änka men icke'' barn, utgöre pensionen dels
100 kronor såsom grundpension, dels 20 procent af delaktighetsbelopnet såsom
tilläggspension.

§ 28.

Har delägare efterlämnat, förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade
barn, vare änkans i föregående paragraf bestämda pension förhöjd
tor ett pensionsberättigadt barn med 30 procent, för två pensionsberättigadé
flarn med 50 procent och för hvarje följande pensionsberättigadt barn med
ytterligare 10 procent.

§ 29.

1. Har delägare icke efterlämnat änka utan endast barn, som äro till
pension berättigade, åtnjute ett barn femtio procent af den pension, som med
afseende å den tjänst delägaren innehaft skolat utgå enligt § 27 och två barn
pensionens hela belopp; tre barn samma pensionsbelopp med trettio procents
förhöjning, fyra barn pensionsbeloppet med femtio procents förhöjning, flera
än fyra barn ytterligare tio procents förhöjning för hvarje barn utöfver nämnda
antal.

2. Samma grunder för pensionens bestämmande gälla, då änkas pensionsrätt
upphört, och då lärarinna efterlämnar pensionsberättigade barn, äfven
om fadern lefver; så ock då barn jämlikt § 21 äro berättigade till pension
efter både fader och moder.

§ 30.

Skulle vid uträkning af pensionen dennas belopp sluta på öre, höjes det
till närmaste hela tal af kronor.

Om sättet, huru pension sökes och tillägges.

§ 31.

1. Ansökning om pension efter lärare ingifves till direktionen genom
rektor eller föreståndare vid den läroanstalt, hvilken den aflidne delägaren
senast tillhört, efter annan delägare omedelbart, och bör vid dylik ansökning
fogas behörigt prästbetyg, innehållande:

a) tiden, då delägare, efter hvilken pension sökes, aftidit;

b) dennes äktenskap och tiden för dess eller deras ingående;

c) de stärbhusdelägares namn, födelsedag och frejd, för hvilka anspråk
på pension göres.

2. Sökes understöd för sådant barn öfver 21 år, hvarom i § 19 mom.
2 sägs. skall, utom prästbevis angående de förhållanden, som angifvas i föregående
moment, samt huruvida annan tillgång till dess underhåll saknas,
äfven bifogas intyg af läkare om beskaffenheten af dess sjukdom eller lyte
och oförmögenhet till arbete.

§ 32.

Uppgifves delägare hafva afhdit, utan att vederbörligt intyg om frånfället
kan företes, ankomme på direktionen att, sådant oaktadt, på grund af med -

delade upplysningar och med afseende å härvid för öfrig!, förekommande omständigheter,
pröfva pensionsansökningen samt medgifva pensionsbeloppets
utbetalning, med eller utan förbehåll af detsammas återbärande, äfvensom
föreskrifva det eller de villkor för pensionens lyftning, som till betryggande
af kassans rätt och säkerhet anses erforderliga.

§ 33.

1. Då pensionssökande funnits till pension berättigad, utfärde direktionen
vederbörligt pensionsbref, som öfversändes till den rektor eller föreståndare,
genom hvilken ansökningen ingifvits, för att pensionären tillställas, eller, därest
ansökningen skett omedelbart bos direktionen, därstädes pensionären tillhandahållas.

2. För den, som enligt § 19 mom. 2 äger efter fyllda tjuguett år uppbära
understöd, utfärdas särskildt bref, upptagande understödsbeloppet och
tiden, hvarunder det får utgå, jämte uppgift om det lyte eller den sjukdom,
på grund hvaraf understödet beviljats.

§ 34.

Då änka eller barn, som innehar pension, med döden afgår eller eljest
förlorar pensionsrätt, bestämmer direktionen, utan särskild ansökning, pensionsbeloppet
för efterlefvande barn med pensionsrätt, enligt stadgade grunder.

§ 35.

I händelse pensionsbref förkommer eller varder pensionstagaren afhändt,
bör denne, på egen bekostnad, låta i ett nummer af den allmänna tidning, I
hvilken legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet af pensionsbref^
och inför kassans direktion förete detta tidningsnummer samt, därest pensionen
jämlikt § 37 får hos Kungl. Maj ds befallningshafvande lyftas, intyg
från denna myndighet om tid, för hvilken pension redan uppburits, hvarefter
direktionen har att utfärda nytt pensionsbref samt därom underrätta den
Kung], Majds befallningshafvande, hos hvilken pensionen skall lyftas.

Om utbetalning af pension.

§ 36.

Pension utbetalas kvartalsvis i mars, juni, september och december månader
till pensionstagaren eller den, som behörigen styrker sig vara hans

målsman eller lagligen befullmäktigade ombud. Därvid skall företes dels
pensionsbref till påtecknande af utbetalningen, dels behörigt prästbevis,
att pensionstagaren vid ingången af sista kvartalet ännu lefde. Har pensionstagare
dött under kvartalet och uttages pensionen af hans rättsinneliafvare,
skall denne förete bevis om dagen för dödsfallet. För änka äfvensom
för dotter öfver sjutton år skall styrkas, att hon fortfarande lefver ogift,
och för den, som enligt § It» mom. 2 efter fyllda tjuguett år uppbär särskilt
understöd, att de omständigheter, som gifvit anledning till understödet,
ännu fortfara.

§ 37.

Utbetalning af pension verkställes af änke- och pupillkassan. Pensionstagare
i landsorten vare dock berättigad att, efter anmälan hos direktionen,
innefattande uppgift om hans hemvist, bekomma pensionen genom Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande, som därom skall af direktionen
underrättas.

Om förvaltning och redovisning af nya änke- och

pupillkassan.

§ 38.

Lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa förvaltas af
samma direktion som den, hvilken är förordnad för folkskollärarnas pensionsinrättning;
och galle därvid i alla de omständigheter, om hvilka icke
i detta reglemente finnes särskilt stadgadt, enahanda föreskrifter, som enligt
reglementet för sistnämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning
och redovisning.

§ 39.

Förvaltningskostnaderna bestridas af det för ändamålet anvisade statsanslaget.

§ 40.

1. Hos direktionen skall löras eu liggare, som upptager:

a) de särskilda delägarnas namn:

b) deras födelseår;

c) tiden, då de blefvo delägare;

d) de delaktighetsbelopp, efter hvilka pensionsafgifterna beräknas;

e) dessa afgifters belopp.

2. Äfven skall lios direktionen föras en matrikel öfver samtliga pensionstagare,
deras ålder samt de åt dem beviljade pensioners belopp, med
hänvisning till det beslut, hvarigenom pension blifvit hvar och en tillerkänd.
I denna matrikel skola jämväl antecknas alla genom dödsfall, utträde ur pensionsåldern
eller af annan anledning inträffade förändringar med afseende å
pensionerna.

3. Därjämte skall år från år ordnas och kompletteras det statistiska
material, hvarom i § 4 mom. 3 sägs, och som erfordras för verkställande
af utredning rörande kassans ekonomiska ställning.

§ 41.

Öfver direktionens beslut, så vidt de angå rättighet till och villkor för
inträde i pensionsinrättningen samt pensions åtnjutande, må den missnöjde
hos Kung], Maj:t anföra besvär, Indika skola, vid talans förlust, till ecklesiastikdepartementet
ingifvas innan klockan 12 å trettionde dagen från delfåendet
af beslutet.

§ 42.

1. Granskning af änke- och pupillkassans förvaltning och räkenskaper
verkställes i Stockholm år 1914 och därefter hvart tredje år under högst
tre veckor, räknade från och med fjärde måndagen i juli månad, af fem samt
under hvart och ett af de öfriga åren under högst tio dagar, räknade från
den första måndagen i augusti månad, af två revisorer. Af det förstnämnda
antalet revisorer utser Kungl. Maj:t tre, däraf minst en delägare i kassan.
Två revisorer äfvensom två suppleanter för dem skola hvarje år i tur och
ordning väljas af delägarna i nedannämnda valkretsar.

2. Direktionen åligger att i början af hvarje år om valens förrättande
erinra öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk samt hvart tredje år i behörig
tid hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om utseende af tre
revisorer.

3. För val af revisorer indelas delägarna i följande sju valkretsar,
nämligen:

den l:a, bestående af rektorer och lärare vid högre latinläroverket å
Norrmalm, högre allmänna läroverket å Södermalm, högre realläroverket å
Norrmalm och Östermalm, Nya elementarskolan samt Jakobs, Katarina och
Kungsholmens realskolor, alla i Stockholm, äfvensom realskolorna i Enköping
och Norrtälje;

den 2:a, bestående af rektorer och lärare vid högre allmänna läroverken
i Uppsala, Gäfle, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå
samt realskolorna i Söderhamn, Örnsköldsvik, Skellefteå, Piteå och Haparanda;

den 3:e, bestående af rektorer och lärare vid högre allmänna läroverken
i Strängnäs, Nyköping, Örebro, Västerås, Falun och Karlstad samt realskolorna
i Södertälje, Eskilstuna, Askersund, Arboga, Köping, Sala, Kristinehamn,
Arvika, Åmål och Filipstad;

den 4:e, bestående af rektorer och lärare vid högre allmännna läroverken
i Skara, Vänersborg, Borås, högre realläroverket och högre latinläroverket i
Göteborg samt realskolorna i Sköfde, Mariestad, Lidköping, Alingsås, Falköping,
Uddevalla, Strömstad, Varberg, äfvensom västra och östra realskolorna
i Göteborg;

den ox, bestående af rektorer och lärare vid högre allmänna läroverken
i Linköping, Norrköping, Västervik, Växjö, Jönköping, Kalmar och Visby samt
realskolorna i Eksjö, Vadstena, Vimmerby och Oskarshamn;

den 6:e, bestående af rektorer och lärare vid högre allmänna läroverken
i Lund, Malmö, Karlskrona, Kristianstad, Helsingborg, Ystad och Halmstad
samt realskolorna i Malmö, Trelleborg, Landskrona, Engel bolin och Karlshamn;

den 7:e, bestående af rektorer, föreståndare och lärare vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm, folkskoleseminarierna, Chalmers tekniska läroanstalt,
tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Härnösand
samt gymnastiska centralinstitutet.

Pensionerade lärare äfvensom delägare, hvarom i § 3 mom. 2 och 3
sägs, anses höra till det läroverk, vid hvilket de senast tjänstgjort.

Det tillkommer öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att, när nytt
allmänt läroverk inrättats, till Kung!. Maj:t afgifva förslag i fråga om den
valkrets, det nya läroverkets lärarpersonal skall anses tillhöra.

4. Efter mottagandet af direktionens anmälan utsätte öfverstyrelsen tid
lör valet och för insändandet af valprotokollen samt underrätte härom vederbörande
rektorer och föreståndare inom den valkrets, som för året har att
välja revisorer. Sedan valprotokollen till öfverstyrelsen insändts från de rektorer
och föreståndare, inför hvilka valet ägt rum, sammanräkne öfverstyrelsen
de atgilna rösterna och meddele resultatet åt direktionen, hvilken har att
härom äfvensom om tiden på dagen för revisionens början samt om sammanträdeslokalen
underrätta de valda revisorerna.

5. År revisor hindrad, underrätte han härom direktionen, som har att
inkalla suppleant för honom.

§ 43.

Förutom den i föregående § omförmälda granskningsrätt, som tillhör

hvarje års revisorer, tillkomma revisorerna i den större revision, som hvart
tredje år verkställes, rättighet att hos Kungl. Maj:t föreslå de förändringar i
reglementet för änke- och pupillkassan eller i afseende å kassans förvaltning
och räkenskaper, hvilka de anse af behofvet påkallade.

§ 44.

Första gången 1914 och sedermera hvart sjätte år verkställes genom
direktionens försorg en fullständig statistisk-matematisk utredning angående
kassans tillstånd och förmåga att fullgöra sina förbindelser. Denna utredning
bör föreligga färdig, då årets större revision sammanträder.

Framgår af denna utredning, att kassans inkomster befinnas otillräckliga,
tillkommer det revisionen att härom göra anmälan hos Kungl. Maj:t samt tilllika
föreslå nödiga åtgärder för kassans tryggande.

§ 45.

Efter slutad förrättning afgifve revisorerna vid den större revision, som
hvart tredje år förrättas, till Kungl. Maj:t underdånig berättelse om den verkställda
granskningen in. m. De öfriga åren afgifves revisionsberättelsen till
chefen för ecklesiastikdepartementet.

§ 46.

Den underdåniga revisionsberättelse, som hvart tredje år till Kungl. Maj:t
afgifves, skall jämte däröfver afgifna yttranden samt med anledning däraf
fattade beslut genom direktionens försorg tryckas och tillställas, med tre exemplar,
hvarje läroanstalt, hvars lärare äga delaktighet i änke- och pupillkassan.

§ 47.

Revisorerna åtnjute för sitt uppdrag enahanda reseersättning och dagtraktamente,
som tillkomma Riksdagens revisorer.

Utgifterna för revisionen samt den i § 44 omnämnda statistisk-matematiska
utredningen bestridas af kassans tillgångar.

§ 48.

Efter årsräkenskapens afslutande afgifve direktionen ofördröjligen till Kungl.
Maj:t, genom dess ecklesiastikdepartement, underdånig berättelse rörande pen -

sionsinrättningens förvaltning under det föregående året, åtföljd af en tabellarisk
öfversikt af kassans ställning.

§ 49.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1912.

Öfvergångsstadganden.

§ 50.

Lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa åligger att
ansvara för gamla änke- och pupillkassans förbindelser mot tillgodonjutande
af denna kassas tillgångar och inkomster.

§ 51.

För delägare, som icke öfvergått till de i detta reglemente stadgade pensionsvillkor,
gäller fortfarande nådiga reglementet för lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa af den 11 oktober 1878 med däri jämlikt
nådiga beslut åt den 8 augusti 1885, den 9 november 1888, den 29 oktober
1899, den 15 juni 1900 samt den 18 november 1904 gjorda förändringar;
dock med undantag för bestämmelserna i berörda reglementes § 39, i stället
för hvilka skall gälla hvad i nya reglementets § 42 föreskrifves.

§ 52.

Pensionsafgift till den nya kassan erlägges af den, som från den gamla
kassan öfvergått till densamma, från böi''jan af år 1912.

§ 53.

Delägare i gamla änke- och pupillkassan, som icke inom förcskrifven
tid anmält sig vilja öfvergå till den nya kassan, förlore sin rätt att i densamma
vinna inträde.

§ 54.

Innehar delägare två eller flera befattningar, som höra till kassan, skall
han antingen öfvergå till nya kassan för dem alla eller ock för ingen.

§ 55.

Delaktighetsbelopp för teckningslärare vid läroverk, hvars nya organisation
icke i fem år varit genomförd, beräknas tills vidare efter lärarens tjänstgöringstid
under sistförflutna året, men fastställes, sedan fem år förflutit efter
det läroverkets omorganisation blifvit fullbordad.

§ 56.

Delägare i den gamla kassan, som blifvit pensionerad efter år 1904,
innan detta reglemente träd! i kraft, erlägge, såvida flan önskar vinna inträde
i den nya kassan, utom de afgifter, som åligga öfriga pensionerade delägare
i den nya kassan, en tilläggsafgift beräknad efter grunder, som i bil.
B till detta reglemente närmare angifvas.

Nämnda afgift erlägges med en fjärdedel för hvarje kvartal af år 1912.

Bil. A.

Den i § 17 föreskrifna tilläggsafgift för delägare, som ingår äktenskap
efter fyllda 65 år, beräknas enligt följande formel:

(s+ 10) . 0''l P,

där P är den med hänsyn till mannens befattning utgående pension åt änka
utan barn, och s det hela tal, som är lika med eller närmast större än
m-k, då m angifver mannens ålder och k hustruns ålder. Skulle i något
fall k-m vara större än 10, betalas ingen tilläggsafgift.

Exempel 1. En pensionerad adjunkt, 68 år 8 månader gammal, gifter
sig med en 42 år 1 månad gammal kvinna, m-k ligger mellan 26 och 27
år. Alltså är s — 27. Änkepensionsbeloppet är 780 kronor. Tilläggsafgiften
blir följaktligen

(27 + 10) . 0*1 . 780 = 37 . 78 — 2,886 kronor.

Exempel 2. En pensionerad lektor, 65 år 4 månader gammal, gifter
sig med en 67 år 8 månader gammal kvinna, m-k ligger mellan — 2 och
— 3 år. Alltså är s = —2. Änkepensionsbeloppet är 900 kronor. Tilläggsafgiften
blir följaktligen

(10 - 2). 0‘1 . 900 = 8 . 90 = 720 kronor.

Bil. B.

Den i § 56 föreskrift^ tilläggsafgift för efter 1904 pensionerad delägare,
som önskar ingå i den nya kassan, beräknas enligt formeln

(s + 10) . 0,2 1),

där D är skillnaden mellan den med hänsyn till mannens befattning utgående
pensionen åt änka utan barn enligt förslaget och enligt nu gällande
reglemente och s det hela tal, som är lika med eller närmast större än m-k, då
in angifver mannens ålder och k hustruns ålder. Skulle i något fall k-m
vara större än 10, betalas ingen tilläggsafgift.

För delägare, som icke hafva hustrur, betalas ej heller tilläggsafgift vid
öfvergång till den nya kassan. För barn betalas ingen tilläggsafgift.

Exempel 1. Fn pensionerad adjunkt, 68 år 8 månader gammal, bär
en hustru, 42 år 1 månad gammal, m-k ligger mellan 26 och 27 år. Alltså
är s — 27. Änkepensionsbeloppet i nya kassan är 780 kronor, i gamla
kassan 584 kronor, alltså skillnaden D = 196. Tilläggsafgiften blir följaktligen (27

+ 10) . 0,2 . 196 = 37 . 39,2 = 1,450 kronor 40 öre.

Exempel 2. Fn pensionerad lektor, 65 år 4 månader gammal, har en
hustru, som är 67 år 8 månader, m-k ligger mellan — 2 och — 3. Alltså är
s = —2. Skillnaden i änkepensionsbeloppen är 900 —675 — 225 kronor.
Tilläggsafgiften blir följaktligen

(10 — 2). 0,2 . 225 = 8 . 45 = 360 kronor.

Pensionsbelopp och årsafgifter

Befattning	Enligt gällande reglemente
Delaktigh.- belopp	Änke- pension	Afgift
Föreståndare vid Chalmers tekniska anstalt..............................	6,000	900	120
Rektorer vid tekniska skolor...................................................	5,000	750	100
Rektorer och lektorer vid högre allmänna läroverk, högre lära-
rinneseminariet, lektorer vid Chalmers samt vissa seminarie-
rektorer ..........................................................................	4,500	675	90
Realskolerektorer ..................................................................	4,000	600	80
Vissa seminarierektorer .........................................................	3,500	584	70
Adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier .........	3,500	584	70 \|
Lektorer vid tekniska elementarskolor, 3 öfverlärare vid gym-
nastiska centralinstitutet, kamrer vid kassan .....................	4,000	600	80
Teckningslärare vid högre allmänna läroverk..........................	1,500	300	30
D:o » do ...........................	1,500	300	SO
Do » realskolor................................................	600	120	12
D:o » d:o ................................................	600	120	12
D:o » d:o ................................................	600	120	12 f
D:o » folkskoleseminarier .................................	1,200	240	24
Gymnastiklärare » högre allmänna läroverk...........................	1,500	300	30 1
D:o » realskolor................................................	600	120	12
D:o och slöjdlärare vid seminarier ........................	675	135	1.3,5 I
Musiklärare vid högre allmänna läroverk.................................	1,250	250	25
D:o » realskolor......................................................	450	90	9
D:o » folkskoleseminarier .......................................	1,500	300	30
En föreståndarhefattning vid gymnastiska centralinstitutet.........	2,200	367	44
Kassör vid kassan och 3 lärare vid d:o d:o .........	2,000	334	40
Vaktmästare vid kassan.........................................................	600	120	12

Alternativ 1: Pension åt ensam änka = 100 kronor jämte 20 % af delaktighetsbeloppet.

Pensionsafgift 3 % af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.
Tjänstårsprivilegiet aflöses.

Alternativ 2: Pension = alternativ 1.

Pensionsafgift 3,5 % af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande delägare.
Tjänstårsprivilegiet aflöses icke.

Alternativ 3: Pension = 50 kronor jämte 20% af delaktighetsbeloppet.

Pensionsafgift = alternativ 1.

Tjänstårsprivilegiet aflöses icke.

Bilaga 3.

Till öfverstyrelsens skrifvelse den 12 sept. 1910.

enligt olika alternativ.

	E	n 1 i g t	fors!	a g e l
Delaktigh.- belopp	Alternativ 1.	Alternativ 2.	Alternativ 3.
Änke- pension	Afgift	Änke- pension	Afgift	Änke- pension	Afgift
4,000	900	120	900	140	850	120
4,000	900	120	900	140	850	120
4,000	900	120	900	140	850	120
3,700	840	in	840	129,50	790	in
4,000	900	120	900	140	850	120
3,400	780	102	780	119	730	102
4,000	900	120	900	140	850	120
2,750	650	82,50	650	96,25	600	82,50
2,000	500	60	500	70	450	60
2,000	500	60	500	70	450	60
1,350	370	40,50	370	47,25	320	40,50
900	280	27	280	31,50	230	27	j
1,050	310	31,50	310	36,75	260	31,50	1
2,000	500	60	500	70	450	60	1
900	280	27	280	31,50	230	27
975	\| 295	29,25	295	34,10	245	29,25
1,700	440	51	440	59,50	390	51
750	250	22,60	250	26,25	200	22,50
1,350	370	40,50	370	47,25	320	40,50
2,200	540	66	540	77	490	66
2,000	500	60	500	70	\| 450	60
600	220	IS	220	21	170	18