KUNGL. MEDICINALSTYRELSENS (Statens offentliga utredningar 1919:6)

KUNGL. MEDICINALSTYRELSENS

UTLÅTANDE

ÖVEH

SVENSKA ALLMÄNNA BARNMORSKEFÖRBUNDETS FRAMSTÄLLNINGAR
OM FÖRBÄTTRING AV DE KOMMUNALT
ANSTÄLLDA BARNMORSKORNAS LÖNER M. M.

AVGIVKT

ENLIGT NÅDIG BEFALLNING OCH MED BITRÄDE AV
SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA
DEN « OKTOBER 1917

STOCKHOLM 1918
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

? i '' i t r
< t, i ■

,J i

]

tf '' i

?■>

INNEHA [^FÖRTECKNING.

Sid.

Inledning: Gången av ärendets handläggning..... 5

Barnmorskeväsendets utveckling ............................ 8

Barnmorskornas anställning, antal m. in........................ . 15

Barnmorskornas nuvarande avlöning, inkomster och pension............. 17

Barnmorskornas utgifter.......................... 22

Barnmorskeförbundets framställningar och de i anledning därav avgivna yttranden 26

Medicinalstyrelsens förslag angående löneförmånerna................. 29

Distriktsindelningen................................... 33

Stats- och landstingsbidrag. Barnmorskornas tillsättning............... 40

Reservbarnmorskor.................................... 44

Barnmorskestyrelser................................... 45

Övergångsstadganden................................... 47

Förslagets ekonomi.................................... 48

Hemställan om proposition.......................... 50

Tabellbilagor....................................... 53

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 20 oktober 1914 har medicinalstyrelsen
fått sig anbefallt att avgiva underdånigt utlåtande över en av svenska
allmänna barnmorskeförbundet genom dess styrelse den 29 september

Inledning Gången

av
ärendets
handläggning.

1914 gjord framställning om förbättring av de kommunalt anställda
barnmorskornas löner m. m.

Över denna framställning har medicinalstyrelsen infordrat yttranden
av överlärarna vid barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm
och Göteborg professorerna E. Alin och K. A. Walter samt förutvarande
barnmorskeläraren i Lund professor G. E. Essen-Möller, av
samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen efter vederbörande
förste provinsialläkares hörande samt, beträffande Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, jämväl efter hörande av stadsläkaren i
Malmö respektive förste stadsläkaren i Göteborg.

De sålunda begärda yttrandena inkommo till styrelsen i slutet
av år 1914 och under de första månaderna av år 1915.

Den 1 maj 1915 överflyttades detta ärende, liksom alla övriga bärarn
orskeäi’enden, från medicinalstyrelsens hälsovårdsbyrå till dess medicinalbyrå.
Till denna sistnämnda byrå överlämnades då även en genom nådigt
brev den 30 oktober 1914 medicinalstyrelsen anbefalld utredning om bättre
vård för barnsängskvinnor in. m., för vilken utredning fyra särskilda
sakkunniga blivit tillkallade. Dessa sakkunniga, professorn E. Alin,
ledamoten av riksdagens första kammare N. Åkesson, ledamoten av
riksdagens andra kammare friherre E. K. Palmstierna och barnmorskan
Hanna Lager, sammanträdde med styrelsen den 10—14 maj 1915.
Vid dessa sammanträden beslöts att införskaffa vissa erforderliga upplysningar
från barnmorskor och lämnades åt delegerade att utarbeta
frågeformulär för erhållande av nämnda upplysningar. Vid utarbetandet
av detta formulär ansågs lämpligt att låta utredningen omfatta
även frågan om barnmorskornas löneförhållanden, och utsändes följaktligen
frågeformulären med sådan avfattning, att upplysning skulle
erhållas jämväl om barnmorskornas löner. När frågeformulären under
år 1915 återkommo med svar, överlämnades de alla till en statistiker,
aktuarien i socialstyrelsen N. O. Nilsson, för bearbetning. Detta statistiska
arbete var vid innevarande års början i sin helhet icke slutfört,
men på särskild anmodan liava uppgifterna om barnmorskornas
löneförhållanden utbrutits och tabeller å dessa uppgifter, vilka tabeller
bär bifogas, i slutet av januari månad överlämnats till styrelsen.

Genom cirkulärskrivelser den 24 april och den 9 juni 1917 har
styrelsen från samtliga förste provinsialläkare i riket infordrat förslag
å indelning'' av riket i särskilda barnmorskedistrikt.

Sedan det aktuarien Nilsson anförtrodda statistiska arbetet helt
slutförts, framlades resultatet vid medicinalstyrelsens sammanträde med
de förenänmda fyra sakkunniga den 8 maj 1917. Vid detta samman -

träde uttalades den uppfattningen, att frågan om barnmorskornas löner
allt fortfarande borde behandlas i ett sammanhang med den utredning
om bättre vård åt barnsängskvinnoi" m. m., som anbefallts genom
nådiga brevet den SO oktober 1914. I anledning härav avlät medicinalstyrelsen
den 18 maj 1917 underdånig skrivelse med hemställan
om sådan utvidgning av de sakkunnigas uppdrag, att det Unge omfatta
jämväl här ifrågavarande ärende om barnmorskornas löner.

Genom särskild nådig remiss den 29 mars 1917 anbefalldes
medicinalstyrelsen att vid avgivande av det genom förstnämnda nådiga
i’emiss infordrade utlåtandet jämväl taga i övervägande en av förberörda
barnmorskeförbund genom dess styrelse i mars 1917 gjord framställning
om en på grund av de ändrade ekonomiska förhållandena
ytterligare förhöjning i de kommunalt anställda barnmorskornas
minimilön.

I skrivelse till Eders Kungl. Magt den 4 maj 1917 har vidare
riksdagen, under tillkännagivande att den i anledning av en inom
riksdagen väckt motion för sin del antagit lag om ändrad lydelse av
3 § i lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet i fråga
om anställande av barnmorska, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte
för nästkommande års riksdag framlägga det förslag till lönereglering
för barnmorskor, vartill den i frågan igångsatta och pågående utredningen
kunde föranleda.

Den 5 juni 1917 mottog medicinalstyrelsen civildepartementets
ämbetsskrivelse med meddelande att Eders Kungl. Maj:t, som framdeles
komme att förordna om utfärdande av lag i ämnet i enlighet med
förberörda av riksdagen antagna lag, den 19 maj 1917 anbefallt medicinalstyrelsen
att före den 1 augusti 1917 till Eders Kungl. Maj:t
inkomma med det genom remissen den 20 oktober 1914 infordrade
utlåtandet ävensom med förslag till bestämmelser i ämnet, därvid styrelsen
hade att taga i övervägande vad riksdagens lagutskott i avgivet
utlåtande i ärendet anfört.

Genom nådigt brev den 8 juni 1917 har Eders Kung], Maj:t bifallit
medicinalstyrelsens hemställan i skrivelse den 18 maj 1917 och
sålunda medgivit, att omförmälda fyra sakkunniga må biträda styrelsen
jämväl vid behandlingen av det genom nådiga remissen den 20
oktober 1914 överlämnade ärende ävensom med upprättande av förslag
till bestämmelser i ämnet.

Från Fredrika-Bremer-förbundets styrelse har slutligen med skrivelse
den 15 juni 1917 inkommit eu vid förbundets årsmöte i Göteborg
den 11 april 1917 antagen resolution med förordande av de förslag

Äldre

författningar.

till förbättring i de kommunalt anställda barnmorskornas ekonomiska
villkor, vilka framförts i motioner till årets riksdag.

Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den
19 maj 1917 har medicinalstyrelsen sökt på allt sätt påskynda ärendets
fortsatta utredning. I)å emellertid svaren å cirkulärskrivelsen
den 9 juni 1917 först under sommarmånaderna inlcommo till styrelsen,
och utredningen i många avseenden icke förrän under senaste tiden
hunnit utföras, har det blivit styrelsen omöjligt att inkomma med sitt
utlåtande till den av Eders Kungl. Maj:t utsatta tiden. Vid det nu
avslutade utredningsarbetet har styrelsen biträtts av professor E.
Alin samt av extra assistenten hos styrelsen, medicine licentiaten Ada
Nilsson.

Till åtlydnad av i ärendet meddelade nådiga befallningar vill
medicinalstyrelsen efter lämnande av några meddelanden rörande barnmorskeväsendets
utveckling här nedan avgiva utlåtande och förslag
i ämnet.

1. Barn morske väsendets utveckling.

I privilegierna för collegium medicorum, fastställda av regeringen
år 1663 och utgörande de grundläggande bestämmelserna för det
svenska medicinalverket, träffas den första ansatsen till ordnandet av
barmnorskeväsendet i Sverige. Där stadgas nämligen helt allmänt, att
collegium skulle hava uppsikt över barnmorskor och jordgummor.
Någon ordnad undervisning för barnmorskorna var ej påbjuden, utan
dessa erhöllo sin utbildning genom äldre barnmorskor.

Först 1668 års så kallade medicinalordningar föreskrevo eu sorts
examen samt eds avläggande. Ingen fick sålunda utöva barnmorskeyrket
utan att vara på vederbörligt sätt examinerad.

Ordnad undervisning för barnmorskor började införas först år
1711. Flera åtgärder vidtogos även för att examinerade barnmorskor
skulle anställas i landsorten. Särskilt barnmorskereglemente utfärdades
år 1777, och i detta stadgades, att elev från landsorten måste för
att vinna tillträde till undervisningsanstalten för barnmorskor uppvisa
kallelsebrev från någon stad eller socken om blivande anställning.
För hjälp vid förlossning, lämnad av oexaminerat biträde, stadgades
böter och, eventuellt, fängelse. I 1819 års barnmorskereglemente
bortföll villkoret, att elev skulle styrka sig hava blivit kallad till
barnmorska av någon kommun, med undantag dock för Skåne, där
en särskild anstalt i Lund upprättats för Skånes behov.

I de äldre barnmorskereglementena talades endast om barnmorskornas
skyldigheter, men icke om deras rättigheter i annan mån,
än att de examinerade skyddades mot intrång i yrket genom förenämnda
straffbestämmelser. Först i 1840 års reglemente stadgades, att
barnmorska skulle erhålla fri skjuts och fri kost samt ersättning efter
särskild taxa, som, där ej överenskommelse kunde nås, bestämdes av
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande. Dessutom tillädes i reglementet,
att barnmorska, som samvetsgrant skött sin befattning, vore berättigad
till ersättning efter överenskommet belopp. Detta sista stadgande
återkommer i 1856 års barnmorskereglemente. Däremot saknas
bestämmelsen om fri skjuts och fri kost samt att Eders Kung]. Maj:ts
befallningshavande i vissa fall kunde medla mellan församling och
barnmorska.

Barnmorskornas förrättningsarvode skulle bestämmas å allmän
sockenstämma, som även ägde att anställa barnmorska. Det dröjde
emellertid åtskilliga år, innan regeln om kommunalanställning av barnmorska
vann allmän anslutning. Sålunda ansågs nödigt att i läkarinstruktionen
av den 31 oktober 1890 stadga skyldighet för provinsialläkare
att söka medverka därtill, att examinerade barnmorskor anställdes
av kommunerna.

Redan förut hade förslag framkommit, att staten skulle icke endast
övervaka barnmorskornas verksamhet, utan ekonomiskt bidraga till deras
avlöning. Vidare yrkades, att tillräckligt antal barnmorskor anställdes
särskilt å landsbygden och att dessa garanterades eu mot sitt arbete
svarande avlöning. Doktor A. Wretlind väckte sålunda vid 1885 års
riksdag motion i andra kammaren med yrkande på riksdagsskrivelse
om förslag till lag, varigenom församlingarna i riket ålades att i mån
av omfång och folkmängd anställa nödigt antal behörigen examinerade
barnmorskor med en bestämd minimilön, dock med rätt för särskilt hårt
betungade församlingar att genom statsmedel få bidrag till minimilön.
Motionen vann ej riksdagens bifall. Motionären återkom emellertid
med nya motioner i ämnet både vid 1887 och 1888 års riksdagar.
Hans förslag gick nu ut på, att staten skulle bidraga med eu fjärdedel
och landstingen med eu fjärdedel av avlöningen till barnmorskan. Ej
heller detta förslag antogs av riksdagen.

Tio år senare kom frågan åter upp i riksdagen. Under tiden
hade barnmorskorna vid sina möten dryftat frågan, och vid tredje allmänna
barnmorskemötet år 1893 uppställdes krav på, att statsbidrag
borde utverkas åt kommunalt anställda barnmorskor. Herr Jansson i
Djursätra väckte år 1897 motion i ämnet, varvid yrkades, att riksdagen

Uti. ang. barnmorskor. ^

1840 ml, IS.'','';
åra regiein
c liten.

Frågan om
statsbidrag.

1906 års förslag
till
reglemente.

Barnmorskemötet
år
1907.

ville hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, till vilket belopp
och under vilka villkor statsbidrag kunde beviljas till avlöning av inom
kommun anställd examinerad barnmorska. Motionen avslogs, dock
endast med 20 rösters övervikt.

År 1904 väcktes av herr Byström i Stockholm riksdagsmotion om
ett förslagsanslag å 10,000 kronor att användas såsom bidrag till barnmorskornas
avlöning i de mest betungade kommunerna. Förslaget föll
emellertid igenom. Samma öde rönte en liknande motion, vilken framlades
vid 1906 års riksdag av herr Mattson i Gravås.

Med det förslag till barnmorskereglemente, som av medicinalstyrelsen
år 1906 överlämnades till Eders Kungl. Maj:t och vars 30—35
§§ handlade om barnmorskornas anställande och förmåner, avsågstyrelsen
vinnandet av två viktiga syftemål. Det ena av dessa var att
få den principen fastslagen, att varje kommun vore ansvarig för, att
tillgång till examinerat förlossningsbiträde funnes för dess invånare;
det andra var, att barnmorskorna tillförsäkrades skälig ersättning för
sitt ansvarsfulla arbete. Medicinalstyrelsens förslag upptog för den skull
eu minimilön till samma belopp, som det, vilket i nådiga reglementet
för barnmorskornas pensionsanstalt den 31 december 1904 fordrades
för inträde i anstalten, eller 200 kronor. Härmed menade styrelsen
dock icke, att denna lön skulle vara tillräcklig för en anständig bärgning.
För detta måls ernående ansåg styrelsen det bättre att låta
större delen av barnmorskornas inkomster utgå i form av ersättning
enligt taxa. Denna taxa borde, för att bliva rättvis och lämpad efter skilda
ortsförhållanden, utfärdas av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter förslag av förste provinsialläkaren i länet.

Detta system för barnmorskornas avlönande vann icke gillande.
Förste provinsialläkarna, med vilka Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
vanligen instämde, framhöllo enstämmigt, att det icke vore
tillfredsställande. Såväl antalet förlossningar som de personers betalningsförmåga,
barnmorskorna hade att bispringa, vore synnerligen
växlande, vadan barnmorskornas existens skulle bliva alltför osäker.
Om taxan sattes hög, bleve den därjämte alltför kännbar för dem, som,
utan att vara erkänt medellösa, dock befunne sig i små ekonomiska
omständigheter och vore mindre betalningskraftiga. Oexaminerade förlossningsbiträden
koinnie säkerligen att anlitas i större utsträckning
än förut.

Enligt uppdrag av sjunde allmänna svenska barnmorskemötet i
Malmö år 1907 framhöll barnmorskeförbundets ordförande, barnmorskan
Hanna Qvai-zell. jämte dåvarande biträdande läraren vid barnmorske -

undervisningsanstalten i Stockholm E. Alin samma synpunkter i eu
till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrift.

Vid framläggande av den nådiga propositionen (nr 54) till 1908 Föredragande
års riksdag med förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga
om anställande av barnmorska anförde föredragande departementschefen
statsrådet Hamilton till protokollet, att han icke kunde annat än
erkänna det beaktansvärda i, vad såväl från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
och förste provinsialläkarna i länen som från barnmorskorna
själva framhållits om olägenheterna av en så låg lagbestämd
minimilön som den av medicinalstyrelsen föreslagna. Minimilönen borde
ej sättas lägre, än att barnmorskan ensamt av densamma hade möjlighet
till nödtorftig bärgning. För den skull föresloges eu minimilön å 300
kronor jämte husrum och fri vedbrand eller ersättning, icke understigande
100 kronor. Utöver den fasta avlöningen borde utgå ersättning
för varje förrättning enligt taxa, och ansåg departementschefen,
att taxan borde fastställas på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, men att
bestämmelserna härom dock icke torde böra upptagas i en allmän lag.

Vid 1908 års riksdag väcktes åtskilliga motioner om ändrad Motioner vid
lydelse av lagförslaget. Så yrkades av herr Kjellberg med instämmanden ^
av tolv kammarledamöter, att, då den nådiga propositionen avsåge ett
åläggande för kommun att mot viss minimilön anställa barnmorska,
det torde vara både önskvärt och lämpligt, att staten, för att minska
kommunernas utgifter till ifrågavarande ändamål, bidroge till kostnadernas
betäckande och därigenom ådagalade sitt intresse för, att kommunerna
till det allmännas fördel anställde barnmorska. Statsbidraget
kunde motsvara eu fjärdedel av den kontanta lönen. De anställda
barnmorskorna bleve härigenom icke blott kommunernas utan jämväl
statens tjänare, vilket från deras synpunkt torde äga icke så ringa
betydelse. Motionärerna hemställde om sådan ändring av § 3 i lagförslaget,
att den årliga lönen komme att utgöra 400 kronor, samt
om utredning om statsbidrag till kommun för ifrågavarande ändamål.

En ytterligare motion i frågan framlades av herrar Thavenius
och Byström. Även de framhöllo, att den föreslagna minimilönen å
300 kronor vore för låg. Barnmorskornas extra inkomster uppgingo
ej till några avsevärda belopp, knappt mer än 100 kronor per år.
Barnmorska hade vidare behov av semester och borde beredas tillfälle
att bevista övningskurser. Motionärerna åberopa uttalanden, gjorda.
av extra ombudsmöte, anordnat av svenska allmänna barnmorskeförbundet
den 17 februari 1908 i Stockholm. Vid mötet hade framhållits,
att minimilönen borde bestämmas till 400 kronor jämte bostad och

Statsutskottet

1908.

Reglemente.

Ni/a motiv ner
i ämnet.

vedbrand, ävensom att staten borde med någon del bidraga till
barnmorskornas avlönande. Motionärerna hemställde om 400 kronors
minimilön.

I särskild motion 3''rkade herr 1). Persson i Tallberg, att, då det
borde tillkomma vederbörande kommun och icke Eders Kung!. Maj:ts
befallningshavande att bestämma den taxa, efter vilken ersättning
utöver den fasta avlöningen till barnmorska skulle utgå, § 4 i lagförslaget
borde givas eu för syftemålet avpassad lydelse.

Vid behandling av ärendet yttrade statsutskottet, bland annat,
följande. Det syntes vara en statsangelägenhet av synnerlig vikt att
söka förhindra sådana betänkliga missförhållanden, som blåsten på
tillgång på examinerade barnmorskor kan hava till följd, närmast därutinnan
att man vid förlossningar anlitat biträden utan nödig skolning,
varigenom vid många tillfällen anledning givits till sjukdomsfall, vilka
merendels torde kunnat undvikas, därest examinerad barnmorska funnits
att tillgå och tagits i anspråk. Det vore vidare otvivelaktigt av vikt,
att barnmorskorna med den ansvarsfulla uppgift, som ålåge dem, erhölle
en tryggad ekonomisk ställning. Nödigt beaktande måste härvid dock
skänkas åt kommunernas bärkraft. Utskottet kunde därför ej förorda
ett längre gående förslag än nådiga propositionen. I avseende å ersättningen
till barnmorska för varje särskild förrättning ansåge utskottet,
att herr D. Perssons motion anslöte sig till nu gällande praxis, och, då
inga skäl anförts för den föreslagna ändringen av denna praxis, förordade
utskottet, att kommunen skulle bestämma taxan.

Vad slutligen frågan om utredning rörande bidrag av statsmedel
beträffade, ansåge utskottet, att åtminstone under dåvarande förhållanden
barnmorskornas anställande och avlöning borde vara en uteslutande kommunal
angelägenhet, och avstyrkte därför herr Kjellbergs med fleres förslag
i ämnet.

Utskottets förslag bifölls med obetydlig ändring av riksdagen,
och den 13 juni 1908 utfärdade Eders Kungl. Maj:t lag angående
kommuns skyldighet i fråga om anställande av barnmorska.

Det nu gällande reglementet för barnmorskor utfärdades den 3
september 1909.

Vid 1912 och 1913 års riksdagar väcktes ånyo motioner om statsbidrag
till avlöning av barnmorskor. Motionärerna, herr Larsson i
Klagstorp jämte nio andra, åberopade sig därvid å följande motivering.
Med anledning av 1908 års lags stadgande om minimilön, i
regel ej understigande 400 kronor, samt om ersättning enligt taxa vid
förrättning hade det i kommuner, som dittills haft två eller flera

i:;

barnmorskor anställda, uppstått fråga om indragning av barnmorsketjänster
för att därigenom göra besparingar i kommunens utgiftsstat.
Att eu sådan indragning kunde medföra vådliga följder, torde för eu
var vara påtagligt, i synnerhet då kommun har stor utsträckning med
kanhända dåliga kommunikationer och därmed följande svårighet att
vid behov anskaffa läkare. — Då sjukvård och folkundervisning numera
delvis bekostades av staten, syntes det vara följdriktigt, att avlöningen
till barnmorskorna, vilkas yrke torde kunna hänföras till
sjukvården, även till viss del utginge av statsmedel. Staten hade ju
tagit- ett slags husbondevälde över barnmorskorna genom att för dem
utfärda reglemente, ävensom genom att låta dem sortera under medicinalstyrelsen,
provinsial- och stadsläkare och slutligen genom att ingripa
i kommunens självbestämmanderätt, då det gällde avlöningsvillkor
för i kommunens tjänst anställd person. Konsekvensen av detta
åtgörande torde vara, att statsverket borde lämna något bidrag till
ifrågavarande persons avlöning.

1 utlåtandet över motionen anförde statsutskottet, att lagen av
år 1908 så nyligen trätt i kraft, att ej någon erfarenhet ännu kunnat
vinnas, vadan det ej vore lämpligt att redan nu vidtaga åtgärder,
avseende förändring i den av statsmakterna beslutade lagen. Statsutskottet
avstyrkte därför motionen.

Vid behandlingen i riksdagen bifölls motionen av andra kammaren
med 103 röster mot 91, men avslogs av första kammaren. Förslaget
hade sålunda fallit igenom.

Vid 1913 års riksdag återkommo motionärerna med sitt yrkande.
Statsutskottet- avstyrkte av samma skäl som föregående år och motionen
avslogs, denna gång av båda kamrarna.

I debatten anfördes av en av avslagsyrkama (C. Persson i Stallerhult),
att stora skillnader förefunnes mellan de olika länen enligt
propositionen till 1908 års riksdag. I Kristianstads län t. ex. funnes
icke mindre än 153 barnmorskor och av dem 127 med avlöning lägre
än 300 kronor och endast 26 över 300 kronor; i Kopparbergs län
79 barnmorskor, men endast 6 som hade lägre avlöning än 300 kronor.
»Sålunda ser man, vilka stora skillnader det var, och sådana skillnader
var det meningen att den nya lagen skulle utjämna. Nu vet man
icke det ringaste, huruvida en sådan utjämning skett, därigenom att
småkommuner sammanfört sig till ett distrikt för att sålunda bättre
avlöning skulle beredas barnmorskorna. — Någon sådan utredning har
man icke ännu, men eu sådan borde man ha, innan man anslår medel
från statsverket till avlöning åt barnmorskor.»

C. Persson
Stål lerka 11

lins.

1917 års
krig stid ihjälp.

Herr Byströms

motion.
Lagutskottet
1917.

Genom beslut vid innevarande års riksdag har barnmorskornas
ställning förbättrats. Herrar Hellberg och Wennerström hade i motion
föreslagit ett föi-slagsanslag å 150,000 kronor till dyrtidsunderstöd åt
kommunalt anställda barnmorskor. Över denna motion hade jämväl
medicinalstyrelsen tillfälle att yttra sig, varvid styrelsen i underdånig
skrivelse den 24 april 1917 tillstyrkte bifall till densamma. I anledning
av motionen beslöt riksdagen att bevilja ett anslag av 100,000
kronor till beredande för år 1917 enligt grunder, som av Eders Kungl.
Maj:t närmare bestämdes, av krigstidshjälp till kommunalt anställda
barnmorskor med högst 100 kronor till varje under förutsättning, att
av vederbörande kommun med flera lämnades bidrag till belopp av
minst hälften av statsbidraget. Kungörelse i ämnet har utfärdats den
7 september 1917. Såsom villkor för erhållande av krigstidshjälp av
statsmedel stadgas i denna kungörelse, att vederbörande kommun tillskjuter
ett till minst hälften av statsbidraget uppgående belopp. Från
åtnjutande av krigstidshjälp undantages barnmorska, som under år
1916 haft inkomst av 700 kronor eller däröver, samt barnmorska,
som före den dag, då kungörelsen trädde i kraft, lämnade kommunal
anställning utan att omedelbart tillträda annan sådan befattning.
Krigstidshjälp av statsmedel utgår med dubbla beloppet av vad vederbörande
kommun lämnat såsom bidrag, dock högst med två tredjedelar
av det belopp, varmed den inkomst, som barnmorska under år
1916 åtnjutit, understiger 700 kronor, samt i intet fall med högre
belopp än 100 kronor.

Av herr Byström hade vidare motionerats om minimilönens
höjande från 300 kronor till 400 kronor.

Vid motionens behandling i lagutskottet sade utskottet sig visserligen
funnit betänkligheter vid att allenast i anledning av den väckta
motionen inlåta sig på förslag till en definitiv lönereglering. Frågan
om höjning av barnmorskornas minimilön hade som sagts redan 1914
väckts hos Eders Kungl. Maj:t, och den i anledning därav igångsatta
objektiva utredningen kunde antagas vara inom en ej allt för lång
tid färdig, och därefter komme Eders Kungl. Maj:t säkerligen att förelägga
riksdagen förslag i ämnet. Däremot syntes alla skäl tala för
att under väntetiden bereda barnmorskorna någon krigstidshjälp och
vore en höjning av minimilönen från 300 kronor till 400 kronor
skälig.

I utlåtandet framhöll utskottet på samma gång önskvärdheten
av, att den definitiva löneregleringen bleve snarast möjligt genomförd.
Detta skulle än kraftigare understrykas, ifall riksdagen samtidigt hem -

ställde därom, att Eders Kungl. Maj:t vid nästa års riksdag'' ville framlägga
det förslag, vartill den förut omnämnda pågående utredningen
kunde giva anledning.

I detta sammanhang liar utskottet, utan att dock självt taga
någon bestämd ståndpunkt, ansett sig böra framhålla lämpligheten av,
att vid nämnda utredning jämväl komme under övervägande dels
befogenheten av en jämkning eller ändring i andra stycket av § 3 i
iagförslaget, vilken bestämmelse möjligen kunde i ett eller annat fall
göra om intet, vad man med stadgandet av minimilön avsåge att
vinna, och dels eventuellt behövligheten av någon statens mellankomst
för att även med statsbidrag medverka till en skälig lönereglering
för barnmorskorna.

I överensstämmelse med lagutskottets förslag godkände riks- Riksdagens
dagen lagförslaget; i andra kammaren utan debatt och i första kam- bes"'' L''1/''
maren utan votering. Om riksdagens skrivelse den 4 maj 1917 i
ärendet och om Eders Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1917 i
anledning därav är förut talat, (se sid. 7).

Lag om ändrad lydelse av lagen om kommuns skyldighet att avlöna
barnmorska är ännu icke utfärdad1.

2. Barnmorskornas anställning, antal m. m.

Enligt 1908 års lag (§ 1) skall varje lånt- och stadskommun u»os års lag.
hava anställd barnmorska med fast avlöning. Inom kommun, som är
av större vidd eller har större folkmängd, skola två eller flera fast
avlönade barnmorskor finnas anställda.

Smärre kommuner, som angränsa varandra, äga efter prövning
av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande och sedan vederbörande
förste provinsialläkare i ärendet hörts, förena sig om anställande av
gemensam barnmorska; dock att sådan föregående prövning ej erfordras,
därest kommunerna hava mindre ytvidd och deras sammanlagda folkmängd
ej överstiger 3,000 invånare.

Mindre kommun må jämväl, efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
i förenämnda ordning lämnade medgivande, träffa avtal med
angränsande större kommun om rätt att betjäna sig av den större
kommunens barnmorska.

1 Under arbete med utlåtandets tryckning har den 9 november 1917 utfärdats lag om ändrad
lydelse av 3 § i lagen den 13 juni 1908 angående kommuns skyldighet i fråga om anställande av
barnmorska.

Äril fint 191.J.

Tabell

1901 ~1914.

Önskar kommun förena sig med en eller flera andra kommuner
om anställande av gemensam barnmorska eller vill mindre kommun
träffa avtal med angränsande större kommun om rätt att betjäna sig
av den större kommunens barnmorska, men kan överenskommelse ej
träffas, äger Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, på därom av
kommunen gjord framställning samt efter vederbörande kommuners
och förste provinsialläkares hörande, i ämnet träffa avgörande.

Därest Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter förste provinsialläkarens
hörande, lämnar tillstånd, må stad, så ock intill densamma
gränsande mindre lantkommun, i stället för att anställa barnmorska
med fast avlöning, träffa avtal med tillräckligt antal av i staden
praktiserande barnmorskor att mot ersättning av kommunen för
varje förrättning betjäna dess fattiga.

I fråga om sättet för barnmorskornas utseende äger varje kommun
besluta. Äro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt
och enas dessa icke i valet av barnmorska, äger Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter förste provinsialläkarens hörande,
utse den av de valda, som därtill finnes lämpligast (se § 2 av 1908 års lag).

Enligt riksförsäkringsanstaltens berättelser funnos år 1915 3,084
barnmorskor i Sverige. Denna siffra innefattar dock ej blott de verkligt
praktiserande, utan i densamma ingår ett mindre antal överåriga,
orkeslösa, sjuka med flera, som ej längre utöva yrket.

Av nämnda antal barnmorskor voro vidare 2,414 anställda i
kommun, därav 2,194 mot fast årslön och 220 utan fast lön, men mot
viss taxa; 28 voro anställda på barnbördshus, och 473 utövade endast
enskild praktik. Pension från barnmorskornas pensionsanstalt åtnjöts
av 111 barnmorskor.

Enligt samma källa voro under år 1915 ej mindre än 1,122
kommuner förenade med annan kommun om gemensam barnmorska.
Av 1,309 kommuner (Stockholms stad undantagen), som icke hade
gemensam barnmorska med annan kommun, hade 1,055 endast en
barnmorska, 181 hade 2 och de övriga 3 —14 barnmorskor vardera.
43 kommuner hade icke någon fast avlönad barnmorska, utan hade
träffat avtal med vissa barnmorskor att mot ersättning för varje förrättning
betjäna kommunens fattiga. Stockholms stad hade sålunda
träffat dylikt avtal med 67 barnmorskor. 30 kommuner angåvos icke
hava någon barnmorska.

Till närmare belysning av barnmorskornas antal och dettas förhållande
till antalet årligen utexaminerade barnmorskor, barnaföderskor
m. m. meddelas här nedan en tabell, omfattande åren 1901—1914.

	Antal barnmorskor i riket enligt medicinalstyrelsens årsberättelser Land \| Stad \| Summa	Utexami-nerade från läro-anstal-terna1	Barnaföder-skornas antal enligt stat. contr. byråns uppgifter	Intagna på barnbörds-hus	Av barn-morska för-lösta	Antal barna-föderskor pr barn-morska
’ 1901	1 2,079 !	714	2,793	127	140,701	5,540	135,215	48.4
1902	2.114	717	2,831	114	138,780	5,820	132,954	47
1903	2,143	727	2,870	no	135,359	5,771	129,588	45.2
1904	2,180	733	2,913	120	136,376	6,521	129,855	44.s
1905	2,174	742	2,910	115	136,792	7.160	129,632	44.5
1900	2,175	763	2,938	105	138,024	8,146	129,878	44.2
1907	2,170	771	2,947	135	138,100	9,233	128,933	43.8
1908	2,200 ;	791	2,991	119	140,158	10,147	130,011	43.8
1909	2 222	790	3,012	112	140,873	10,865	130,008	43.2
1910	2,234	754	2,988	114	136,955	10,875	126,080	42.2
1911	2,229 j	758	2,987	115	134,364	11,212	123,052	41.2
1912	2,289 i	758	3.047	114	134,197	11,816	122,381	40.2
1913	2,263 i	732	2,995	109	131.457	12,431	119,026	39.7
1914	2,287	723	3,010	100	! —	13,017	_	—

1 Från 1909 blott två läroanstalter (förut 3).

Siffrorna i de två sista kolumnerna äro väsentligt för höga.
Barnaföderskor, som antingen ej haft barnmorska utan hjälpgumma
eller fött alldeles utan hjälp eller dylikt, äro nämligen medräknade i
näst sista kolumnen, och således är även medelantalet förlossningar per
barnmorska för högt. Till jämförelse må nämnas, att för år 1914 uppgiva
sig 3,073 barnmorskor hava haft 108,981 förlossningar eller 35 förlossningar
per barnmorska. (Detta enligt dagböckerna.)

Som av ovanstående tabell framgår, har barnmorskornas antal i
riket under de sista åren hållit sig tämligen konstant, likaså antalet
utexaminerade nya barnmorskor. A andra sidan har barnmorskornas
arbete icke obetydligt minskats dels på grund av de sjunkande födelsesiffrorna,
dels, i synnerhet i städerna, därigenom att barnbördshusen
draga till sig ett för varje år större klientel. Detta förhållande har
säkerligen också gjort barnmorskorna ett icke obetydligt ekonomiskt
avbräck.

3. Barnmorskornas nuvarande avlöning, inkomster och pension.

Enligt 1908 års lag i dess oförändrade skick skulle barnmorska, 1908 drs lai‘
som är i kommuns tjänst fast anställd, i årlig lön åtnjuta minst 300
kronor samt därjämte förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle
eller ock erhålla ersättning därför med minst 100 kronor. Detta är
innehållet i § 3 första stycket.

IJtl. ang. barnmorskor.

(nimanställiig
enl. riksVi
r säkringsanstå
flen.

Enligt 1917 års lagändring skall den kontanta årliga lönen utgöra
minst 400 kronor.

I andra stycket av samma paragraf säges att, där särskilda omständigheter
sådant påkalla, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger att, på ansökan av kommun och efter förste provinsialläkares
hörande, medgiva, att avlöningen må utgå med skäligt lägre belopp.

Avlöningen bestämmes av vederbörande kommun och skall utgöras
efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet
är eller kan vara föreskriven.

Utöver den fasta avlöningen äger barnmorska för varje förrättning
undfå ersättning enligt taxa, som vid hennes antagande eller
senare efter med henne trälfat avtal blivit av kommun fastställd.

Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt
eller betjäna sig av samma barnmorska, icke träffa överenskommelse
om avlöningen eller taxan, skall frågan avgöras av Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande.

Lagen av år 1908 trädde i kraft först den 1 januari 1912. Eu
bild av den inverkan, lagen hade under sitt första år, erhålles av den
sammanställning av barnmorskornas löneförhållanden under nämnda år,
som förekom i riksförsäkringsanstaltens redogörelse för 1912. Till
jämförelse meddelas här nedan även motsvarande siffror för åren 1906
och 1916, hämtade från samma publikation för respektive år. Samtliga
siffror grunda sig på kommunernas årliga uppgifter till riksförsäkringsanétalten.

Kommunalt anställda barnmorskors löneförhållanden
(barnmorskor i Stockholm och på barnbördshus ej medräknade).

	1906	1912	1914	1916
under 200 kronor	263	64	38	24
200—299 »	621	137	98	69
300 — 399 »	798	819	447	481
400—499 »	251	783	906	859
500—599 »	72	214	357	403
600—699 »	15	73	124	197
700—799 »	—	7	27	37
800—899 »	—	7	11	20
900 och däröver	—	1	3	13
endast anl. taxa	—	2	—	—
Summa	2.020	2.107	2,011	2,103

Vid sidan av förenämnda uppgifter hava satts de, som inkommit
från 2,011 barnmorskor i svar å utsända frågeformulär och vilka avse
År 1914. Av dessa 2,011 barnmorskor äro 1,878 anställda på landsbygden
och 133 i stad.

Eu jämförelse mellan talen för 1912 och 1914, beräknade i procent
av hela antalet barnmorskor, ger följande tabell:

lider	300	kronor	nu 9.r,	2 $	in 6>	u 0/ /o
300	-399	»	38.li	%	22.2	%
400-	-499	»	37.2	%	45.-	%
500-	-599	»	10.1	%	17.s	%
600	och	däröver	4.n	%	8.2	%

Av denna jämförelse synes framgå, att någon höjning av lönebeloppen
ägt rum, ehuru det är omöjligt att säga i vilken grad. Av
svaren från barnmorskorna framgick för övrigt, att år 1914 voro i
allmänhet löneförmånerna för städernas barnmorskor bättre än de för
landsbygdens.

I samtliga uppgifter rörande den kontanta årsinkomsten under
år 1914 är även inräknat det belopp, som utgått såsom ersättning för
naturaförmåner. Som förut nämnts står det kommunerna fritt att
giva sina barnmorskor bostad och bränsle in natura i stället för kontant
ersättning. Enligt de från barnmorskorna inkomna svaren var det 744
barnmorskor, som åtnjöto naturaförmåner. Av dessa erliöllo 480 såväl
bostad som ved, 215 endast fri bostad och 49 endast fri ved.

I några kommuner hade barnmorskorna tillerkänts löneförmåner
in natura utöver de lagstadgade. Så åtnjöto år 1914 32 barnmorskor,
av dessa 14 i stad och 18 på landsbygden, fri telefon, varjämte 3
barnmorskor tillerkänts fria resor.

Åtskilliga kommuner giva sina barnmorskor fria antiseptiska
medel och bomull eller ock kontant bidrag till dessa förbrukningsartiklar.
Vid ledigförklarande under år 1916 av 111 barnmorsketjänster
utlovades i 5 fall fria antiseptiska medel och i 15 fall kontant ersättning
för dylika medel med 15—50 kronor.

Till barnmorskornas inkomster hör också den avgift, de äga att
uppbära av de födande vid varje förlossning och som av kommunen
bestämmes på sätt förut är nämnt. Det vanligaste torde vara, att
avgiften beräknas efter glidande skala.

Till hur stort årligt belopp dessa avgifter kunna uppgå, är icke

Järn för cl xe I
■procent.

Naturaförmåner.

Inkomster enl.
taxa.

Taxan.

1913.

1916.

Extra

inkomster.

möjligt att bestämt uppgiva, då barnmorskorna icke lämnat några
meddelanden i det avseendet. Säkerligen äro dessa inkomster mycket
växlande såväl för varje barnmorska som för varje år. Antagligt är
dock, att de i regel hållit sig omkring 100 —150 kronor.

Någon föreställning om de olika barnmorskétaxornas storlek torde
kunna erhållas genom eu sammanställning av de uppgifter i ämnet,
som lämnats i under år 1913 i tidskriften »Jordemodern» intagna
annonser om lediga barnmorskeplatser, 65 till antalet. I dessa 65 fall
var förlossningsavgiften bestämd på följande sätt:

i 20 fall till 1—2

i 13 » » 3

i 4 » » 4-5

i 25 » » 1—5

i 2 »- » 10

i 1 » »2.:>o—25

kronor

En liknande sammanställning rörande 40 med taxeuppgifter försedda
dylika annonser av 83 under år 1916 förekommande ger denna
tabell:

i 10 fall till

ill » »

il» »
i 4 » »

i 11 » »

i 3 » »

2 kronor

3 »

4 »

5 »

1—5 »

1 — 10 »

På flera ställen i riket är ännu minsta förlossningsavgift 1 krona
eller 1 krona 50 öre. men i allmänhet torde förlossningsavgiften hålla
sig vid omkring 3 kronor.

Hur låga dessa ersättningar än kunna tyckas vara, lär det dock
icke så sällan hända, att det är förenat med svårigheter att utfå dem.
Enligt barnmorskornas svar å frågeformulären hava 120 barnmorskor
av 1,831 (eller 6.6 %) förklarat, att dylika svårigheter föreligga. Vidare
framgår det av svaren, att barnmorskorna i städerna haft större svårigheter
än de på landsbygden att utfå vederbörlig ersättning enligt taxa.

Anmärkningsvärt är även, att 192 av 2,031 barnmorskor (9 %)
förklarat, att ingen taxa förekommit inom deras distrikt.

En del smärre sjuk vårdsförrättningar, som barnmorskorna utföra,
torde icke giva nämnvärd inkomst och kunna sålunda här förbigås.

1 detta samband synas även böra nämnas Hägra ord om deri inkomst,
som av barnmorskorna sedan ett århundrade åtnjutits men nyligen berövats
dem, nämligen inkomsten såsom vaccinatriser. Genom riksdagens
beslut i vaccinationsfrågan förbehölls rätten att vaccinera åt landets
läkare, utan att de förutvarande vaccinatörerna och vaccinatriserna
erhöllo någon som helst gottgörelse. För landets barnmorskor, vilka
redan under sin utbildning erhållit undervisning i vaccinationsförfarandet
och vilka haft ett avsevärt ekonomiskt stöd i inkomsten av vaccinationens
verkställande, var detta ett hårt slag.

Bland barnmorskornas löneförmåner intager rätten till pension
ett framstående rum. Reglerna rörande denna pensionsrätt innefattas
i förnyade nådiga reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt den
30 december 1910. Denna anstalt är avsedd att bereda ålderdomsunderstöd
åt här i riket legitimerade barnmorskor, vilka utöva yrkesmässig
verksamhet som sådana. Skyldiga att inträda såsom delägare
i anstalten är, bland andra, varje legitimerad barnmorska, som efter
1912 års ingång i eu ålder ej uppgående till 40 år, erhåller anställning
hos kommun mot åtnjutande av fast avlöning, ej understigande
400 kronor, vari värdet av bostad, vedbrand och andra naturaförmåner
må inräknas med sammanlagt 100 kronor. Delägare är
pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas erhålla pension, till
anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre tid än 20 år.
Hon får dock därutöver göra frivilliga insatser för beredande av högre
pension. För den obligatoriska avgiftens erläggande ansvarar kommun,
där barnmorskan är anställd. Kommunen kan även bestämma
om erläggande av årsbidrag, dock minst 10 kronor. Till kommunalt
anställd delägares pensionering bidrager staten årligen med ett belopp,
lika stort med de insatser tillsammantagna, vilka under året
blivit av eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för
någon må överstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år
eller för delägare, som uppnått sextio år. Pensionen utgår i form av
livränta, vars belopp är beroende på storleken av de insatser och bidrag,
som blivit tillgodoskrivna delägaren. Rätt att komma i åtnjutande
av pension inträder för delägare, som fullgjort föreskrivna inbetalningar,
efter 20 års yrkesmässig verksamhet såsom barnmorska
och sedan hon uppnått eu levnadsålder av 55 år eller i händelse hon
genom obotlig sjukdom eller vanförhet blivit urståndsatt att vidare
utöva barnmorskeyrket, 50 år, i vilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas
till 12 års yrkesmässig verksamhet såsom barnmorska.

Även för vissa äldre barnmorskor kan rätt till någon pension

Pension.

Äldre barnmorskors

pension.

Utbildningens

kostnader.

Kostnad för
instrument
o. <1.

Yrkeskost nader.

erhållas. Stadgandena härom innehållas i nådiga kungörelsen den 18
september 1908 angående rätt till pension för äldre barnmorskor. Pensionerna
utgå med 100 kronor eller 150, kronor, allteftersom den kommun,
där barnmorskan är anställd, förbinder sig att inbetala avgifter,
motsvarande mindre eller större del av kostnaden för pensionen.

4. Barnmorskornas utgifter.

Med de små löneförmåner, som på sätt ovan visats tillkomma
den kommunalt anställda barnmorskan, skall hon även bestrida samtliga
de med hennes liv och verksamhet förenade utgifterna. Det ligger
då i öppen dag, att hennes tillvaro måste i många fall vara förenad
med åtskilliga umbäranden. Har vidare hennes ekonomi redan
från början försvagats, bliva icke utsikterna synnerligen lovande, att
yrkesutövningen skall skänka någon gottgörelse för gjorda utlägg än
mindre något överskott.

De flesta barnmorskor få redan under sin utbildningstid vidkännas
avsevärda kostnader. Frånsett utrustning i fråga om kläder, resa
in. m. i och för lärokursen, uppgår för närvarande i Stockholm det
av varje elev för mat inbetalade beloppet till 550 kronor per år.
Bostad, värme och lyse samt undervisningen erhållas kostnadsfritt. I
Göteborg, där något internat icke är anordnat, utan eleverna själva
få skaffa sig mat och bostad in. in., var de kunna, är kostnaden för
uppehållet vid kursen, enligt instruktionsbarnmorskans uppgift, säkerligen
ett par hundra kronor större.

Då barnmorskan lämnar anstalten efter sin examen, skall hon
vara försedd med en av överläraren godkänd uppsättning av nödvändiga
instrument och redskap. Kostnaden för sådan uppsättning plägar
belöpa sig till 150—200 kronor. I det hela torde för närvarande
genomgåendet av den ettåriga lärokursen draga en kostnad på 1,000 —
1,200 kronor. Nästan utan undantag anskaffas dessa medel som lån
mot eu ränta av 5—8 procent. Flertalet barnmorskor kommer nämligen
från hem, från vilka nämnvärd penninghjälp icke kan erhållas.
Vid börjandet av sin yrkesutövning tynges alltså barnmorskan av eu
i förhållande till hennes ställning mycket stor skuldbörda och tvingas
att bland sina årliga utgifter under eu längre följd av år beräkna icke
så små belopp till ränta och amortering å sagda skuld.

Med kostnaden för utbildningen äro icke alla utgifter för yrket
bragta ur världen. Även själva utövningen av yrket drager åtskilliga

kostnader med .sig, och järn väl för dessa bör barnmorskan genom löneförmånerna
erhålla ersättning.

Det myckna gåendet och färdandet på vägarna, vilket är förenat ''s7''/''1""''''
med yrkesutövningen, för med sig, att kläder och skodon slitas hårt.

På rent linne, förkläden, handdukar och dylikt får barnmorskan ej
spara, om hon vill genom renlighet tillgodose sina patienters bästa
och efterkomma desinfektionslärans föreskrifter. Hon är förbjuden att
syssla med tvätt, skurning och grovsysslor, men å andra sidan har hon
ej heller råd att för sådant arbete leja hjälp, ännu mindre hålla sig
med en tjänarinna. Eu sådan skulle dock för den självförsörjande
barnmorskan vara synnerligen behövlig. Hon får ju särskilt under
vintern allt emellanåt vara borta från hemmet under flora dygn och
finner dä vid sin hemkomst bostaden utkyld och livsfarlig att bebo.

Den hos barnmorskan möjligen befintliga telefonen är ej heller, då
tjänarinna saknas, till mycken nytta för dem, som under tiden för
barnmorskans bortovaro kunna behöva anlita barnmorskans råd och
hjälp och åtminstone vilja hava anvisning om, var hon är att träffa.
Kostnaden för tjänarinnehjälp måste sålunda betraktas som skälig för
ensam självförsörjande barnmorska.

. Jämväl kostnaden för vid förlossningstillfällena åtgångna förbrukningsartiklar
får barnmorskan ofta själv vidkännas. Under en m. m.
normal förlossning, som skötes efter konstens fordringar och i enlighet
med gällande föreskrifter, åtgå minst V»—Va kilogram renad bomull.
Tillkommer vård under barnsängstiden erfordras dubbla mängden bomull.
Apotekspriset på sådan är för närvarande 6 kronor 30 öre per kilogram.

Förutom bomull åtgå även en del antiseptiska medel. Anmärkas må
dock, att i enstaka fall anskaffas på tillsägelse från barnmorskan ifrågavarande
förbrukningsartiklar i förväg av barnsängskvinnan. Att kommunen
i några fall ersätter eller bidrager till denna kostnad, därom
är förut talat. I de flesta fallen drabbar kostnaden emellertid den
fattiga barnmorskan. Visserligen anses det tillåtligt, att barnmorskan
begär särskild ersättning för dylika omkostnader, men enligt uppgift
av erfarna barnmorskor betraktas av patienten en sådan begäran ofta
som ett försök till obehörig uppskörtning från barnmorskans sida, förutom
det att utgifter för desinfektionsmedel anses onödiga. Under
sådana förhållanden är det ej att undra på, om sparsamheten med
desinfektionsmedel kan sträcka sig för långt till fara för barnaföderskan.

Även slitning av instrument och redskap samt materialförbruk- tjutning av
ning (silke, borstar, slangar, catgut, salpetersyra, lapislösning in. in.) ,ns,ume"-

Extra yrkesutgifter.

Pensions avgift.

måste rättvisligen tagas med i räkningen, när man framlägger barnmorskans
yrkesutgifter. Jämväl om uppsättningen av instrument
m. m. från början var oklanderlig, kan dock icke den omsorgsfullaste
skötsel utestänga slitning och nötning. Efter några års användning
blir utrustningen bristfällig och defekt. Vid de årligen hållna två
fortbildningskurser i Stockholm för barnmorskor, därvid dessa skola
medföra sin utrustning av instrument m. m. till granskning, har det även
visat sig, att rätt många sådana utrustningar ingalunda äro sådana,
som de borde vara, för att barnmorskan skall på ett konstmässigt
och betryggande sätt kunna vårda och hjälpa de födande och deras
späda barn. En dylik mindervärdig utrustning bör naturligen förbättras
och förnyas. Kostnaden härför torde emellertid för närvarande
överstiga de flesta äldre barnmorskors ekonomiska tillgångar,
vilket är högeligen att beklaga, ty skötsel med dåliga instrument utgör
en stor fara för den behandlade.

Bland barnmorskornas yrkesutgifter böra även upptagas kostnaderna
för facktidskrift och för deltagande i repetitionskurser; Dessa
utgifter äro visserligen icke obligatoriska, men synnerligen behövliga.
För flertalet barnmorskor torde tyvärr åtminstone den senare kostnaden
vara oöverstiglig.

Årsavgifter och frivilliga insatser av delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt under år 1916.

Antal	Avgifter eller fri villiga insatser kr.	Summa kr.	Antal	Avgifter eller fri- Summa villiga insatser kr. kr. 21,070.511
barnmorskor	barnmorskor Trpt 1,718
f»	5	30	15	30	450
1.222	10	12,220	1	35	35
11	12	132	2	40	80
38	12.50	475	2	45	90
13	13	169	5	50	250
215	15	3,225	1	70	70
100	20	2,000	1	85	85
1	22	22	1	90	90
1	23	23	3	100	300
1	24.5 o	24.5	0 1	140	140
no Summa 1.718	25	2,750 - 1 21,070.50 1,751	500	500 23,160.50
De kommunalt anställda	barnmorskorna hava ännu	en utgift på
grund av sin verksamhet, nämligen	avgiften	till sin	pensionering.

Denna avgift, varom redan förut är något talat, torde enligt uppgift
från riksförsäkringsanstalten hålla .sig omkring 10 —15 kronor och
sällan överstiga ‘20 kronor. Verklig sjuk- och olycksfallsförsäkring
är under nuvarande avlöningsförhållanden för barnmorska ej att tänka
på. En liten ansats till sjukförsäkring finnes dock uti de olika landskapsföreningarnas
små sjukkassor. Avgiften till sådan kassa torde
icke uppgå till något avsevärt belopp.

Barnmorskornas övriga utgifter avse de allmänna levnadskostnaderna.
Dessa kostnader borde väl för barnmorskorna vara desamma
som för andra självförsörjande kvinnor av samma sociala ställning.
Med hänsyn till barnmorskornas små inkomster bliva dock sagda utgifter
strängt begränsade till det minsta möjliga. För de barnmorskor,
som åtnjuta bostad och andra naturaförmåner, torde förhållandena
ställa sig gynnsammast, men det oaktat torde nog fördelningen av inkomstsumman
å de olika utgiftsposterna även för dem vara ett synnerligen
svårlöst problem.

För att få en närmare kännedom om de kommunalt anställda,
självförsörjande barnmorskornas utgifter utsändes av doktor Frans
Berglund år 1915 frågeformulär till 32 sådana i landets olika delar
utan val. Av de inkomna svaren voro 20 så avfattade, att de möjliggjorde
en statistisk sammanställning. Denna sammanställjiing, vilken
återfinnes i bifogade häfte av tidskriften »Jordemodern» (nr 1 år 1915),
visar följande siffror:

Levnads kostnader.

Doktor Berg
lunds under
sölen in gar.

	Medeltal	Högsta	Lägsta	Anmärkningar
Kosthåll .................................	259		350		157
Kläder .......................................	Ilo	—	150	—	70	—
Tvätt och bad ...........................	20	—	52	—	O	—	i
Värme och ljus (utöver vedans]as	49	—	175	—	_		För tv a
Underhåll av hemmet..................	24	—	75	—	—	—	För åtta
Pensions- och andra avgifter.........	44	—	140	—	10	_
Böcker och tidningar ..................	15	—	50	—	2	so	Sannolikt ».Jordemodern»
Resor ......................................	24	—	75	—	—		För fem
Skatt .:.....................................	14		59		2	50	Två sakna uppgift; sannolikt ej upptaxerad för mer än personlig avgift
Tandläkare................................	20	—	87	—	—		För sju
Understöd til) anhöriga ...............	3	(25)	40		—		För aderton
Biträde i hemmet........................	s	—	38	—	—	—	För femton
Instrument ................................	11	—	55	-	—	-	För åtta
Medelslutsumma	012

IJtl. ang. barnmorskor.

Slutsumman i genomsnitt för de allra nödvändigaste utgifterna
uppgår sålunda till 612 kronor. I främsta rummet kommer naturligen
kostnaden för mat; två av de svarande barnmorskorna kunde ej
därtill anslå mer än 200 kronor. 13 kostade pa sig 200—300 kronor;
endast för 5 gick utgiften i fråga över 300 kronor. Det finnes sålunda
icke så få barnmorskor, som få äta för 80—52 öre om dagen, det
vill säga de få svältföda sig.

Denna av doktor Berglund gjorda undersökning kontrollerades
av honom genom utfrågning av barnmorskor, kommunalt anställda
och kommande från olika delar av landet, vilka deltogo i fortbildningskurs
i Stockholm 1917. Resultatet blev detsamma. (Se medicinalstyrelsens
underdåniga skrivelse den 24 april 1917 angående riksdagsmotionen
om dyrtidshjälp för barnmorskor.)

5. Bariiniorskeförbundets framställningar och de i anledning
därav avgivna yttranden.

1914 års
petition.

Med insikt om medlemmarnas svåra ekonomiska förhållanden
vände sig svenska barnmorskeförbundet till Eders Kungl. Maj:t med
sin framställning den 29 september 1914. I denna åberopar förbundet,
bland annat, att redan under förberedelserna till 1908 års lag från
flera håll yrkats en minimilön av 400 kronor, att vid förslagets föredragning
i statsrådet föredragande departementschefen allenast på
grund av det rådande förhållandet, att halva antalet barnmorskor hade
lön under 300 kronor, ansett sig icke kunna föreslå mer än 300 kronor
såsom minimilön, att yrkanden om lönens höjande framkommit dels
omedelbart vid 1908 års riksdag dels även sedermera vid flera tillfällen,
att erfarenheten givit vid handen, att de kommunalt anställda
barnmorskornas existensvillkor med den fastställda minimilönen å 300
kronor icke ens voro drägliga, samt att det vore eu samhällsangelägenhet
av stor vikt, att barnmorskekåren rekryterades med goda
krafter, något som icke vore möjligt, om kåren måste leva under allt
för dåliga levnadsvillkor. Barnmorskeförbundet hemställde för den
skull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder för, att
.kommunalt anställda barnmorskors minimilön höjdes till femhundra
kronor om året jämte fritt husrum och fri vedbrand samt två ålderstillägg,
ett efter fem år å 50 kronor och ett efter tio år å 100 kronor,
samt att staten bidroge till dessa barnmorskors avlöning med skäligt
belopp.

I barnmorskeförbundets framställning i mars 1917 hemställdes
om minimilönens höjande till 800 kronor samt att <le tvii älderstill1
äggen skulle utgå vartdera med 100 kronor. I övrigt upprepades
1914 års hemställan.

Såsom skäl för de begärda höjningarna anfördes följande. Under
de år, vilka förflutit, sedan 1914 års petition framlades inför Eders
Kungl. Maj:t, hade de ekonomiska förhållandena ändrats i hög grad.
Den minimilön åt kommunalt anställda barnmorskor å 500 kronor,
som man 1914 begärde, skulle nu innebära eu otillräcklig förbättringav
lönen, då man betänkte den starka reduktion, som penningens värde
sedan dess undergått.

Över 1914 års petition hördes, såsom redan i inledningen nämndes,
ett flertal myndigheter, och i det stora hela kan man säga, att
petitionen erhållit ett mycket gynnsamt mottagande i alla delar
av landet.

Professor Alin framhåller i sitt yttrande, bland annat, att enligt
riksförsäkringsanstaltens tabell av år 1912 sex sjundedelar av barnmorskorna
voro under den skäliga gränsen av 500 kronors avlöning.
Att denna gräns knappast kunde underskridas utan att barnmorskan
drevs mot umbäranden och svält, visades av de undersökningar om
lantbarnmorskornas levnadsbehov, som gjorts av doktor Berglund.
Professor Alin hänvisar vidare till den i Danmark antagna lagen om
jordemoderväsendet av den 13 juni 1915, i vilket kommunalt anställda
barnmorskors begynnelselön är fastställd till 500 kronor, och tillstyrker
bifall till förbundets hemställan.

Även professor Walter i Göteborg vitsordar, att barnmorskornas
nuvarande villkor icke kunna anses tillfredsställande, även om deras
extra inkomster, som icke kunna skattas högre än 100—150 kronor,
medräknas. Han tillstyrker eu ökning av deras inkomster vare sig
genom löneförhöjning eller ökad taxa, och framhåller, att en dylik
ökning skulle öva icke obetydligt inflytande på förbättrandet av elevmaterialet
vid barnmorskeundervisningsanstalterna och även på detta
sätt gagna landet.

Professor Essen-Möller i Lund anser även för sin del, att en
minimilön å 300 kronor utan tvivel är för låg, och fruktar, att den
uppmuntrar till anskaffandet av biinkomster av olämplig art (kvacksalveri
o. d.). Beträffande löneförhöjningen framhåller han lämpligheten
av, att antiseptica, bomull o. d. komme att ingå i löneförmånerna,
då kostnaderna härför i en samvetsgrann barnmorskas praktik
uppginge till icke så alldeles obetydliga belopp, och föreslår, att i så

1917 dr it
petition.

Hörda myndigheter
m. fl

Professor

Alin.

Professor

Walter.

Professor

Essen-Möllci

iStockholm,s
läns läkarförening.

Konungen*
befallning sh
av ande m. fl,

fall hellre den kontanta lönen sättes något lägre än det föreslagna
beloppet.

Stockholms läns lä karförening, vilken på begäran av t. f. förste
provinsialläkaren i länet yttrat sig i ärendet, anser, att med kraft
borde framhållas, att barnmorskorna befinna sig i ekonomiskt trångmål,
avsevärt förstorat genom sista tidens oerhörda prisstegringar.
Föreningen uttalar sig vidare för en utredning för att få till stånd ett
förslag till ny lag om barnmorskeväsendet. Efter ett påpekande av
den nya danska lagen framhåller föreningen önskvärdheten av att få
barnmorskorna i samma ekonomiska läge som folkskollärarinnorna,
samt erinrar om vikten av, att barnmorskornas existens tryggas genom
bestämmelser om rätt för dem att bibehålla lön helt eller delvis i
händelse av sjukdom, något som knappast kunde ske utan statens
hjälp. Slutligen framhålles, att, om ej nu bestående avlöningsförhållanden
snart avsevärt förbättras, det ej torde dröja länge, förrän kårens
rekrytering komme att kvalitativt försämras till stor skada för hela
barnmorskeväsendet och för de kvinnor, som vid kritiska tillfällen
måste lämna sig i barnmorskornas händer.

Samtliga hörda Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande och
tjänsteläkare anse en höjning av barnmorskornas minimilön ej obillig
och förorda i regel barnmorskeförbundets anhållan om 500 kronors
minimilön med två ålderstillägg.

Några (Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och
Västerbottens län samt förste provinsialläkarna i Jönköpings, Göteborgs
och Bohus samt Västerbottens län) anse, att en höjning av lönen
till 500 kronor med två ålderstillägg är något för hög och föreslå i
stället 400 kronor såsom miminimilön med två ålderstillägg å 50
kronor. Eders Kung], Maj:ts befallningshavande i Örebro län jämte
förste provinsialläkaren därstädes avstyrka ålderstilläggen.

Såsom villkor för erhållande av ålderstillägg framhålles av ett
par myndigheter »av provinsialläkare väl vitsordad tjänstgöring».

Statsbidrag till barnmorskeavlöningen anses i regel lämpligt, men
framhålles allmänt, att en allsidig utredning härom vore önskvärd.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands och Västerbottens län liksom förste provinsialläkaren
i Örebro län avstyrka alla statsbidrag, länsstyrelserna i Kronobergs
och Västmanlands län dock under förordande av, att landstingets
medverkan under någon form tages i anspråk.

1 samband med statsbidragsfrågan framhålles av förste provinsial -

läkaren i Västmanlands län, att statsbidrag förutsätter, att staten
reglerar barnmorskedistrikten liksom förut extra provinsialläkaredistrikten.

Förste provinsialläkaren i Malmöhus län anser, att landet lämpligast
borde indelas i barnmorskedistrikt, vilkas storlek skulle bestämmas
efter folkmängden (2,500—3,000 invånare) och ytvidden. Barnmorskorna
skulle antagas av kommunalmyndigheterna efter motiverat
förslag av vederbörande läkare. Vidare borde åtgärder vidtagas till
hela barnmorskekårens höjande, vartill fordrades utom ökade inkomster
även ökade inträdesfordringar vid undervisningsanstalterna.

Förste provinsialläkaren i Gottlands län framhåller, att den definitiva
lösningen av barnmorskornas lönefråga står i intimt samband
med andra frågor såsom förlängd utbildningstid, regelbundet återkommande
repetitionsövningar in. in. Även förste stadsläkaren i Göteborg
yrkar på ökad utbildning för barnmorskorna; likaså förste provinsialläkaren
i Hallands län, som anser, att utbildningstiden bör förlängas
och kompetensfordringarna för inträde vid undervisningsanstalt
höjas. Förste provinsialläkaren i Norrbottens län förordar även en
bättre utbildning, särskilt för att barnmorskorna må kunna sprida kunskap
om ändamålsenlig spädbarnsvård.

Eders Kungl. Majts befallningshavande i Jönköpings län gör
gällande, att vid ärendets avgörande hänsyn borde tagas till de utredningar,
som Eders Kungl. Maj:t i anledning av riksdagsskrivelse
nyligen uppdragit åt medicinalstyrelsen och socialstyrelsen att verkställa
angående åtgärder för bättre vård åt barnsängskvinnor och späda barn.

ti. Medicinalstyrelsens förslag angående löneförmånerna.

Barnmorskeförbundets petitioner avse vinnandet av två olika syftemål,
nämligen å ena sidan förbättrade avlöningsförmåner och å andra
sidan statsbidrag till avlöningen. Båda dessa frågor hava naturligen
ett starkt sammanhang, men detta sammanhang är dock icke av den
art, att det icke medgiver vardera frågans lösning alldeles för sig.
Medicinalstyrelsen vill för sin del här nedan först upptaga frågan om
löneförhållandena till prövning.

Av den utredning, som ovan i detta utlåtande lämnats rörande
barnmorskornas inkomster och utgifter, framgår otvetydigt, under vilka
stora ekonomiska svårigheter barnmorskorna arbeta för närvarande,
även om man tar hänsyn till innevarande års krigstidshjälp, vilken för

Barnmorskor ~
nas nödläge.

Faran (lärår.

Järn fordne
med andra
yrkesklasser.

övrigt endast kan komma de svårast betungade till del. Den enligt
doktor Berglunds utredning erhållna årliga medelutgiftssumman å 612
kronor motsvaras för de flesta barnmorskor icke av tillräckliga kontanta
inkomster. Det blir då yrkesutgifterna, som i första hand bli lidande
härpå, och med dem arbetets kvalitet. T övrigt blir det ingen annan
råd än att så långt som möjligt draga in på omkostnaderna för livets
nödtorft. Det torde alltså kunna anses uppenbart och är även av de
hörda myndigheterna i det hela erkänt, att en stor del av de kommunalt
anställda barnmorskorna befinner sig i ett ekonomiskt nödläge.

Detta förhållande bekräftas även av de uttalanden, som under
innevarande års riksdag gjordes vid behandlingen av då föreliggande
motioner om provisorisk löneförbättring åt de kommunalt anställda
barnmorskorna.

Det synes medicinalstyrelsen även klart, att ett dylikt ekonomiskt
nödläge icke utan fara för hela kårens sociala ställning längre kan få>
fortfara. Det torde, såsom redan av doktor E. Wretlind framhölls i
motion till 1885 års riksdag, vara betänkligt att uppfostra proletärer
bland eu sådan samhällsklass som barnmorskorna. Den faran föreligger
även, att barnmorskor till överflödigt antal samlas i städerna och där
kämpa med knappa existensmöjligheter.

Eu jämförelse med eu del andra yrkesklasser, vilkas förutsättningar
och utbildning äro ungefär likställda med barnmorskornas,
ger även vid handen, att de sistnämndas löneförmåner äro synnerligen
lågt tilltagna. Sådana yrkesklasser bilda exempelvis länssjuksköterskorna,
epidemisjuksköterskorna och småskollärarinnorna. För distriktssjuksköterskorna,
av vilka en stor de! hittills haft endast ettårig utbildningstid.
äro enligt en av särskilda kommitterade verkställd utredningföljande
löneförmåner föreslagna: kontant lön minst 400 kronor, slutlönen
minst 600 kronor, fri kost eller skälig ersättning därför jämte
fri bostad, lyse och värme eller tillräcklig ersättning härför. Länssjuksköterskornas
och epidemisjuksköterskornas löneförmåner äro i regel
högre än de för distriktssköterskorna föreslagna. Småskollärarinnor,
vilka hava 16 månaders utbildning, åtnjuta en begynnelselön av 500
kronor, som kan gå upp till 680 kronor, samt bostad och bränsle.
De hava innevarande år av statsmedel erhållit 250 kronor i krigstidshjälp,
då barnmorskorna samtidigt erhöllo högst 100 kronor. I ett
betänkande den 31 oktober 1914 föreslog lärarlönenämnden för småskollärarinnorna
en grundlön å 700 kronor jämte tre dels ålderstillägg
a 150 kronor dels familjetillägg å 150 kronor. Folkskoleöverstyrelsen
ansåg ock dessa löneförmåner otillräckliga och hemställde om 800

:ll

kronors grundlön med ålderstillägg upp till 250 kronor samt tre familjetillägg
å 200 kronor.

Genom den innevarande år beslutade ändringen i lagen om kommuns
skyldighet ifråga om anställande av barnmorska, vilken ändring är avsedd
att träda i kraft den 1 januari 1918, liar barnmorskornas ställning i
någon ringa mån förbättrats. Skall emellertid barnmorskornas nödläge
helt hävas, hjälper ej med partiella reformer. Man måste vidtaga, åtgärder,
som på ett bestående sätt tillförsäkra dem eu anständig och
tillräcklig bärgning. Deras ansvarsfulla, samhälls viktiga och samvetsgrant
utförda arbete bör avlönas efter värde och förtjänst. Med
tagen hänsyn till vad ovan anförts om barnmorskornas utgifter och
levnadsbehov anser medicinalstyrelsen, att de böra tillförsäkras en
grundavlöning å minst 800 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera ä
100 kronor efter fem respektive tio års val vitsordad tjänstgöring, allt
dock under förutsättning att de hava sin verksamhet inom distrikt,
som med hänsyn till de lokala förhållandena kunna sägas giva barnmorska
tillräcklig sysselsättning.

Denna grundlön är icke avsedd att vara fullt tillräcklig även å
dyrorter och å sådana ställen, där barnmorsketjänsten med hänsyn till
klimat, kommunikationer eller andra lokala förhållanden är synnerligen
svårskött och slitande och i följd därav även svårbesatt. För dylika
fall bliva naturligen extra förmåner fortfarande erforderliga, men bör
det då liksom nu vara kommunens (eventuellt även landstingets) sak
att göra dylik tjänst så förmånlig i ekonomiskt avseende, att den kan
locka sökande. Vid en jämförelse mellan den här föreslagna och den
nuvarande minimilönen bör icke förglömmas, att den nu gällande barnmorskedistriktsindelningen
med hänsyn till ovannämnda förutsättning
måste undergå en väsentlig omreglering, varigenom en utvidgning av
distriktsområdena i åtskilliga fall kommer att äga rum.

Barnmorska bör därjämte såsom hittills förses med tjänlig bostad
och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför. Denna ersättning
kan med hänsyn till nuvarande stegrade priser icke beräknas
få understiga 250 kronor. Med tjänlig bostad synes nämligen böra
avses en familjebostad å två rum och kök jämte uthus och planteringsland.
Såsom ett önskemål må framhållas, att sådan bostad m. in.
tillhandahålles in natura. För barnmorska, som är skyldig att vara bosatt
å viss ort, blir en sådan förmån av väsentligt värde. Vill man tillförsäkra
barnmorskan denna förmån, bör därför den kontanta ersättningen
för samma förmån ej tilltagas så låg, att distriktet lockas att,
såsom nu oftast sker, föredraga densamma framför naturaprestationen.

Före slät} na
löneförmåner.

Naturafö rmåner.

Förbättrad
barmnorske u t -bildning.

Barnmorska bör vidare kostnadsfritt tillhandahållas alla för förlossningsbiträde
erforderliga förbrukningsartiklar samt, där så lämpligen
kan ske, även telefon. De förra kunna lämpligen anskaffas av barnmorskan
och därefter ersättas henne enligt av vederbörande tjänsteläkare
attesterad räkning. Fördelen av fri telefon är påtaglig för alla
parter. Distriktet, inom vilket hon verkar, kan reda sig med ett
mindre antal barnmorskor, eftersom varje barnmorskas klientel kan
ökas icke så litet på grund av lättheten att telefonledes anträffa barnmorskan.
Allmänheten vinner även, t}7 den kan genom telefonen besparas
åtskilliga resor och kostnader, förutom det att råd och anvisningar
lätteligen kunna erhållas i många fall och att kallelse å barnmorska
kan skyndsamt och säkert framföras. Att barnmorskan själv har fördel
av ökad praktik, behöver ju ej särskilt framhållas. Lämpligt är
emellertid, att barnmorskan i taxan tillförsäkras viss mindre avgift för
lämnande av yrlcesupplysningar per telefon. Vid förrättning bör barnmorskan,
såsom även i nu gällande taxor oftast föreskrives, erhålla fri
kost under vistelsen hos barnaföderskan samt fria resor till och från
förrättningsstället.

Innan styrelsen övergår till eu utredning om distriktsindelningen
och om vem, som skall vidkännas kostnaden för de av medicinalstyrelsen
sålunda föreslagna ökade avlöningsförmånerna, och i samband därmed
om och i vilken mån statsbidrag bör utgå för ändamålet, anser sig
styrelsen böra erinra om, att åtskilliga hörda myndigheter och tjänsteläkare
i sina yttranden framhållit vikten och betydelsen av förbättrad
utbildning åt barnmorskekåren och i samband därmed högre fordringar
för inträde i barnmorskeläroanstalterna. Barnmorskorna hava själva
länge kämpat för samma mål. Redan vid det tredje allmänna barnmorskemötet
i Örebro 1898 framställdes som önskemål, att för inträde
vid barnmorskeläroanstalt borde fordras samma kunskaper som för inträde
vid folkskolelärarinneseminarium, samt att utbildningstiden borde
förlängas till två år. Samma yrkande gjordes gällande även vid de
flesta följande möten, senast vid det år 1916 hållna tionde allmänna
barnmorskemötet i Stockholm. Vid sistnämnda möte märktes bland
överläggningsämnena följande »Önskemål rörande barnmorskeundervisningen
samt barnmorskornas lönevillkor. Hur skola vi få till stånd
en längre undervisningstid för barnmorskorna? Och hur skola vi förhindra
den hotande överproduktionen av barnmorskor?»

Barnmorskornas strävan i berörda avseende har under de sista
åren livligt understötts av läkarna, såsom bl. a. framgår av Stockholms

liins läkarförenings förut omförmälda uttalande. xYven vid allmänna
svenska läkarmötet i Hälsingborg år 1914 var frågan på tal. Härvid
framhölls särskilt från pediatriskt håll vikten av förbättrad utbildning
i spädbarnsvård för barnmorskorna, något som även förste provinsialläkaren
i Norrbottens län i sitt yttrande påpekat. 1 denna särskilda
fråga har till medicinalstyrelsen ingått jämväl en skrivelse från svenska
läkarsällskapets sektion för pediatrik med anhållan om styrelsens medverkan
till åstadkommande av dylik undervisning vid barnmorskeläroanstalterna,
i anslutning vartill lärotiden där skulle förlängas.

En utredning av hithörande frågor beträffande barnmorskeundervisningen,
inträdesfordringarna och lärotidens längd synes även medicinalstyrelsen
synnerligen önskvärd, men behöver enligt styrelsens mening
ej sammanbindas med frågan om eu förbättring av barnmorskornas
lönevillkor. Tvärtom synes det medicinalstyrelsen som om bättre avlöningsförhållanden
vore en nödvändig förutsättning för eu ökning av
studietiden eller höjning av inträdesfordringarna. Styrelsen har för
den skull ansett sig kunna lämna dessa frågor tillsvidare åt sidan,
men har för avsikt att, så snart lönefrågan blivit slutligen avgjord,
taga nämnda frågor under förnyad omprövning.

7. Distriktsiiidelningen.

Av redogörelsen för barnmorskeväsendets utveckling framgår, att
yrket från att hava varit fullkomligt fritt allt mer och mer ställts
under statens kontroll. Anställandet och avlönandet av barnmorskor
bliva dock mer och mer en kommunal angelägenhet och genom 1908
års lag fastslås den grundsatsen, att varje kommun skall vara ansvarig
för, att tillgång för dess invånare finnes till examinerat förlossningsbiträde.

Med få undantag när har också varje kommun anställt barnmorska,
såsom framgår av nedanstående uppgifter hämtade ur riksförsäkringsanstaltens
årsredogörelser.

åren	litet;	1914	1915	1916
En barnmorska anställd i ...........	1053	1053	1055	1064	kommuner
Mer än en barnmorska anställd i Med annan kommun gemensam	196	254	254	257	»
barnmorska anställd i ..........	991	1113	1122	1121
Ingen barnmorska anställd i.........	226	48	30	30
Summa	2466	2468	2461	2472	kommuner.

Kommunal

anställning.

JJtl. ang. barnmorskorna.

Barnmorskornas
fördelning.

Antalet kommuner utan barnmorska är sålunda statt i försvinnande.
(se även sid. 16).

Barnmorskorna äro emellertid fortfarande ganska ojämt fördelade
i olika län, vilket framgår av en beräkning om hur många kvinnliga
invånare det kommer på en barnmorska i varje län. Redan 1885
påvisades av doktor Wretlind denna skillnad de olika länen emellan.
En jämförelse mellan hans siffror för år 1882 med motsvarande för år
1914 ger följande resultat :

	En barnmorska på	1882	1914
Stockholms	län................................	......... 919	871 kvinnliga	invånare
Uppsala	» ...............................	............ 852	962		y>
Kronobergs	» ................................	.......... 1672	1029	»	»
Kalmar	» ..................................	............ 1362	1084	»	»
Gottlands	» ................................	............ 566	624
Blekinge	» ................................	............ 1879	1259		>
Kristianstads	» ..................................	............ 617	653	»	>
Malmöhus	» .................................	............ 523	860	»
Älvsborgs	» ..................................	............ 2430	881
Norrbottens	'' » ...................	............ 2036	944	»

Av jämförelsen finner man, att en utjämning visserligen ägt rum.
men att en ganska stor olikhet fortfarande är rådande. Klart är, att
i tätt bebyggda län med goda kommunikationsförhållanden en barnmorska
kan betjäna ett betydligt större antal kvinnor än i de glest befolkade
länen såsom de norrländska.

Förlovningar Ett annat sätt att söka bedöma om barnmorsketillgången i landet

morskehjäip. är tillräcklig är att söka utforska, huru stort antal förlossningar som
försiggå utan barnmorskehjälp. Även därom gjordes år 1885 undersökning
av doktor Wretlind. Undersökningen angavs handla »om förhållandet
mellan dödligheten i barnsängsfeber och användandet av examinerat
förlossningsbiträde», och avse tiden från 1863 till 1882 (se
tidskriften Eira 1885 nr 13). Det visade sig då, att år 1863 hade på
landet blott 33 procent och i städerna 91 procent av barnaföderskorna
sakkunnig hjälp, under det att för sista 5-årstalet (1880—1885) motsvarande
siffror voro 57 procent och 93 procent. Även i detta avseende
rådde högst olika förhållanden i olika delar i landet.

Ett icke så litet antal förlossningar äger fortfarande rum utan
barnmorskebiträde. Med de Wretlindska siffrorna fullt jämförliga tal
stå ej medicinalstyrelsen till buds. Befolkningsstatistikens siffror, järn -

fördai med barnmorskornas dagboks uppgifter, visa dock, att ett stort
antal levande barn födas, utan att barnmorska är närvarande.

Av förste provinsialläkarnas årsberättelser år 1915 inhämtas vidare
följande siffror ä antalet levande födda barn utan barnmorskehjälp:

Stockholms	läns	landsbygd ...........	........ 432	av	4250 :	10.2	procent
Gottlands		» ............	...... 117	>	933 :	10.2
Malmöhus	,>	» ............	.......... 676	^ »	6077 :	11	»
Älvsborgs		» ............	.......... 570	»	4999 :	: 11.4	•?>
Värmlands	»	» ...........	.......... 626	»	4469	: 14	>
Västerbottens		» ............	.......... Ull		4697 :	23.ti	»
Norrbottens		» ............	1395		4929 :	: 28	»

I de norra länen torde distriktens storlek och de långa avstånden
förklara, att över en fjärdedel av barnen födas utan barnmorskehjälp.

Även i de län, där tillgången till barnmorskor är riklig och kommunikationerna
goda, såsom Malmöhus och Gottlands län, uppgår dock
antalet barn, levande födda utan barnmorskehjälp, till omkring 10—11
procent av hela antalet levande födda barn. Missförhållandet kan då
icke vara beroende på barnmorske&m£ utan måste sammanhänga med
andra faktorer, som förorsaka, att de barnmorskor, som finnas att tillgå,
icke användas. Denna fråga har samband med utredningen om bättre
vård åt fattiga barnaföderskor och deras späda barn och kommer där
att närmare av styrelsen omhandlas.

Trots att sålunda ett relativt stort antal levande födda barn
komma till världen utan examinerat förlossningsbiträde anser medicinalstyrelsen,
att tillgången till barnmorskehjälp för landet i dess helhet
är tillräcklig.

Orsaken härtill är att finna i den högst betydliga olikhet, som utan
tvång av lokala naturförhållanden förefinnes mellan kommunalt anställda
ungefär lika avlönade barnmorskors arbetsprestation, särskilt på landsbygden.

Visserligen bör den första regeln för ett väl ordnat barnmorskeväsen
vara, att barnaföderskorna hava lätt att erhålla snar och sakkunnig
hjälp, men denna regel får ej överdrivas därhän, att varje
barnaföderska skall hava barnmorska i sin närhet. Sistnämnda förhållande
synes man sträva efter i små kommuner med liten ytvidd
och få förlossningar, där stora ekonomiska uppoffringar göras för att
hava egen barnmorska. En sådan anordning är icke för förlossningsvården
nödvändig och är tillika till skada för barnmorskan, som av
brist på övning allt mer försämras i sitt yrke, viket för henne ej blir

ti ar amor skehjälpen
tillräcklig.

Olikhet i arbetsprestationer.

	Antal barn-morskor ä rikets	Antal kommunalt	anställda barnmorskor å landsbyg frågeformulären avseende år 1914	den, vilka besvarat	Antal av nämnda kommu-nalt an-ställda	Medel-tal för-loss-ningar å varje barn-morska
L ä ii	bygd en-ligt medi-cinal-styrelsens års-	med 1 —14 förlossningar per år	med 15—34 förlossningar per år	med 35 —55 förlossningar per är	med 56 - 79 förlossningar per år	med 80 och däröver för-lossningar per år	Summa	barn-morskor å lands-bygden redo-visade för-
	berättelse 1914 Tab. I	antal	i %	antal	i %	antal	i %	antal	i 0 A o	\| antal	i /b		lossningar under är 1914
Stockholms ......	114	12	13.5	37	41.6	33	37. l	6	6.7	1	1.1	89	3,033	34.1
Uppsala............ Södermanlands...	55	3	6.1	25	51	15	30.6	4	8.2	2	4.1	49	1,793	36.0
70	5	8.:''.	21	35	22	36.7	i	11.7	5	8.8	60	2,539	42.8
Östergötlands ...	94	3	3.7	22	26.*	34	41.5	18	22	5	6	82	3,824	46.fi
Jönköpings ...... Kronobergs ......	73	3	4.1	28	38.5	30	41	9	12.3	3	4.1	73	2,903	39.8
68	2	3.8	17	27.9	22	36	18	29.5	2	3.3	61	2,725	44.7
Kalmar ............	82	3	4.2	23	32.1	23	32.4	17	24	5	7	71	3,199	45
Gottlands.........	42	7	20	26	74.:i	2	5.7	—	—	—		35	776	22.2
Blekinge .........	44	2	5.4	4	10.8	14	37.8	11	29.8	6	16.2	37	1.992	54
Kristianstads ...	167	12	8.0	76	54.8	41	29.?.	2	1.4	9	6.4	140	4,468	31.9
Malmöhus.........	236	55	28.a	95	50	34	17.9	4	2.1	2	1.1	190	4,700 1,871	24.7
Hallands .........	73	6	10.5	31	54.4	15	26.3	4	7.1	i	1.7	57	39.8
Göteborgs och Bohus .........	103	3	4.1	28	38.1	25	34.2	13	17.8	4	5.5	73	3,162 3,065	43.8
Älvsborgs.........	146	8	7.5	51	48.1	28	26.4	17	16.2	2	1.8	106	28.9
Skaraborgs ...... Värmlands ......	107	4	4.5	37	41.o	39	43.8	7	7.9	2	2.2	89	3,518	39.5
115	10	11	31	34.1	33	36.8	13	14.3	4	4.4	91	3,576	39. s
Örebro ............	83	4	5.7	24	34.8	29	41.4	9	12.1)	4	5.7	70	2,877	41.1
Västmanlands ...	66	3	6	17	34	17	34	10	20	3	6	50	2,326	46.5
Kopparbergs...... Gävleborgs ......	100	5	6.6	13	17.4	28	37.9	19	25	11	13.1	76	3,981	52.4
85	3	4.3	18	25.7	17	24.8	21	30	11	15.7	70	3,742	53.4
V ästernorrlands..	114	■ 4	4.7	24	27.9	29	33.7	17	19.8	12	13.9	86	4,293	49.9
Jämtlands.........	69	6	10.7	24	42.8	17	30.4	7	12.5	2	3.0	56	2,093	37.4
Västerbottens ...	Ilo	10	lO.i»	34	86.6	36	38.7	12	12.9	i	1	93	3,362	36.1
Norrbottens ......	76	4	6.3	15	23.8	20	31.7	15	23.8	;• 9	14.4	63	3,155	50
	2,287	177	p 5	721	38.6	603	32.8	260	13.9	106	5.7	1.867	72,973	39.1

annat än eu bisyssla. Endast den barnmorska bibehåller sina kunskaper
och förkovrar sin färdighet, som har tull sysselsättning i sitt yrke och
helt uppgår däruti.

Såsom exempel på, hur obetydligt arbete barnmorskan i inånga
trakter av landet utför, må här hänvisas till vidstående tabell,
utvisande antalet förlossningar för olika grupper lantbarnmorskor enligt
dessas egna uppgifter angående praktiken under år 1914.

Enligt denna tabell uppgår det sannolika medeltalet förlossningar
för i,324 på landsbygden kommunalt anställda barnmorskor,
till 35 förlossningar per år. Omkring 50 procent av hela antalet
barnmorskor hava dock under 35 förlossningar årligen. Av dessa 50
procent hava 9.s procent under 15 förlossningar.

Siffrorna fördela sig högst olika på olika län. törsta gruppen
— under 15 förlossningar per år — är talrikast företrädd i Malmöhus
län med 28.u procent, därnäst kommer Gottlands län med 20 procent,
Stockholms läns landsbygd med 13.5 procent. Värmlands län med 11
procent, Jämtlands län med 10.7 procent och Västerbottens län med
10.s procent. De lägsta talen visa Kronobergs och Östergötlands län
med respektive 3.3 procent och 3.7 procent. De stora procenttalen
under första och andra gruppen vid Malmöhus och Gottlands län tyda
på, att åtminstone i dessa län ett stort antal kommunalt anställda barnmorskor
finnes och att en utjämning här är nödvändig.

Klart är, att i avlägsna, glest befolkade bygder, på öar i skärgården
och dylikt det alltid måste komma att finnas områden, inom
vilka blott ett fåtal förlossningar äger rum, men som ändock måste
hava sin egen barnmorska för att icke bliva ställda alldeles utan hjälp.
Å andra sidan kan en kommun med liten ytvidd giva fullt arbete åt
liera barnmorskor; om inom densamma större industrisamhälle eller
dylikt förekomma, För närvarande pågår emellertid utredning med
anledning av en av herrar Steffen och Palmstierna i riksdagen väckt
motion om inrättande av förlossningshem på dylika orter. Komma
dessa hem till stånd, torde de kommunalt anställda barnmorskornas
antal på dessa platser kunna minskas. En stor del av dessa kommunala
anställningar, vilkas innehavarinnor just ingenting göra, kan utan
olägenhet för förlossnings- och barnsängsvården så småningom indragas.
Det synes ej heller vara något skäl för, att sådana barnmorskor åtnjuta
nästan samma löneförmåner som de, vilka helt upptagas av sitt yrke.

En av de viktigaste reformerna i fråga om vårt barnm orskeväsen
blir alltså, att där sådant utan våda eller nämnvärd olägenhet låter
sig göra slå ihop de små barnmorskedistrikten till större. Törhånda

Sa mman slagning
av små
distrikt.

Förste provinsialläkarnas

utredning om
distrikten.

äro även för närvarande några distrikt så stora, att de behöva delas
i smärre.

För att nu från sakkunnigt håll få ett uttalande, om eu dylik
i’eform vore ur sjukvårdssynpunkt möjlig och genomförbar, har medicinalstyrelsen
genom särskild cirkulärskrivelse anmodat förste provinsialläkarna
att för sina respektive län inkomma med förslag till en ny
indelning i barnmorskedistrikt.

Till ledning för förslaget hava tjänat dels principen, att barnaföderska
utan svårighet skall kunna erhålla barnmorskebiträde, dels
regeln, att barnmorskan skall hava så mycket arbete, som hon skäligen
kan anses hinna med. I sistnämnda avseende har erfarenheten givit
vid handen, att under vanliga förhållanden (måttliga avstånd, ej för
svåra framkomstmöjligheter m. m.) omkring 40—50 förlossningar om
året giva barnmorskan tillräcklig sysselsättning. Ett stort antal barnmorskor
hinna med vida mer, men med hänsyn till önskvärdheten, att
barnmorskan mer än förut kan bistå barnsängskvinnorna och de späda
barnen, kan man endast med tvekan tänka på att i genomsnitt giva
barnmorskan mer arbete med förlossningar än vad ovan sagts.

Första provinsialläkarna hava i sina utlåtanden, med bibehållande

så vitt möjligt av	nuvarande	indelning, kommit	till följande resultat
beträffande antalet	barnm o rskedistri kt.
		A	rifål distrikt.	enl. nuva-	enl. den före-
				rande indel-	slagna reg-
				ning.	leringen
Stockholms	län			97	91
Uppsala	>			54	56
Södermanlands	»			70	63
Östergötlands	»			88	81
Jönköpings	»			82	80
Kronobergs				06	64
Kalmar				81	78
Gottlands	>			38	13
Blekinge	>			48	55
Kristianstads	>			149	120
Malmöhus	»			218	137
Hallands				62	58
Göteborgs och Bohus >			81	73
Alv8borgs	>			121	122
			Transport	1,255	1,091

Transport

Skaraborgs län

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Summa

tull. nuvu-	enl. don före
unde indel-	slagna rog
ning.	1 eri ngen.
1,255	1.091
100	83
97	100
69	69
65	55
86	95
76	86
104	104
66	72
1 12	113
73	81
2,103	1,949

Av förestående sammanställning framgår, att i större delen av
redan befintliga barnmorskedistrikt förhållandena äro sådana, att någon
uppdelning eller sammanslagning ej behöver ifrågakomma. Beträffande
mindretalet distrikt torde dock en icke så obetydlig reduktion av
distriktens antal kunna ske. Mot denna reduktion kunde säkerligen
befaras att från några kommuner motstånd skulle resas. Om reduktionen
förbindes, på sätt framdeles angives, med eu nedsättning i det
kommunala tillskottet till barnmorskans lön. har man dock anledning
antaga, att reduktionen skall utan större svårigheter kunna genonäföras.

Ovan anförda uppgifter äro dock, såsom kunde väntas, endast
approximativa och böra därför ej tillmätas avgörande värde. En av
medicinalstyrelsen framdeles verkställd grundlig utredning om behovet
av barnmorskedistrikt är således nödvändig. För här ifrågavarande
organisationsplan är emellertid de av förste provinsialläkarna lämnade
uppgifterna belysande och giva otvetydigt vid handen, att en reducering
av nuvarande antal distrikt utan olägenhet torde kunna ske. dill
förhindrande av för låga beräkningar har medicinalstyrelsen ansett sig
här nedan böra utgå från ett antal av 2,000 reglerade barnmorskedistrikt.
I den mån kommunala förlossningsanstalter inrättas å tätare
bebyggda orter, kommer även barnmorskedistriktens antal att nedgå.
Som det emellertid torde dröja ännu några år, innan dylika anstalter
i avsevärt antal hunnit uppföras och tagas i bruk, torde man för närvarande
gorå rättast i att ej taga hänsyn till dem vid beräknande av
antalet barnmorskedistrikt.

Barnmorskor
nas löneförbättring.

Något detaljerat förslag till ny indelning av barnmorskedistrikteu
hai medicinalstyrelsen sålunda icke ansett sig böra på frågans nuvarande
läge framställa, men anser styrelsen det lämpligen höra uppdragas
åt styrelsen att besluta rörande distriktsindelningen. Vidare vill
styrelsen framhålla, att den nya distriktsindelningen icke bör lägga
hinder i vägen för stad, så ock intill densamma gränsande mindre lantkommun,
att i stället för att anställa barnmorskor med fast avlöningträffa
avtal med tillräckligt antal av i staden praktiserande barnmorskor
att mot ersättning av kommun för varje förrättning betjäna deras
fattiga.

8. Stats- och landstingsbidrag. Barnmorskornas tillsättning.

1 ett reglerat barnmorskedistrikt bör barnmorska äga uppbära de
av medicinalstyrelsen förut förordade löneförmånerna, det vill såga en
begynnelselön å minst 800 kronor in. m. I förhållande till nuvarande
löneförmåner måste sålunda ett icke obetydligt tillskott göras till den
redan nu från kommunerna utgående kontanta lönen.

Förslag hava visserligen framkastats att förbättra barnmorskornas
inkomster genom att giva dem bisysslor mer eller mindre indräktiga.
såsom till exempel sjukvårdsuppdrag, handarbete, skötsel av telefonväxel
och dylikt. Barnmorskornas ytterst oregelbundna arbetsordning
och oupphörligen återkommande bortovaro från hemmet göra dock förslag
i nämnda riktning outförbara. Man liar även tänkt på möjligheten
av eu väsentligt ökad inkomst genom höjning av taxan, men ej
heller den utvägen torde vara att tänka på. Redan vid behandlingen
ar 1907 i riksdagen av barnmorskornas lönefråga restes genast ett
mycket bestämt motstånd i andra kammaren mot den av medicinalstyrelsen
då föreslagna, tämligen höga taxan, och från tongivande håll
uttalades den meningen, att i detta avseende ville kommunerna hava
sin fulla självbestämmanderätt, Eu väsentligt höjd förlossningsavgift
måste också bliva mycket betungande för särskilt de nybildade hemmen,
som företrädesvis äro de, som behöva anlita barnmorska. Redan den
nu vanliga avgiften av tre kröner är för ett lantarbetarhem en kännbar
utgift. För övrigt skulle, även om taxan höjdes, detta för de flesta
barnmorskor endast medföra en ringa ökning i deras inkomster. I
Danmark har man beträtt denna väg och satt den lägsta förlossningsavgitten
till 10 kronor. De danska barnmorskorna medgiva dock själva,
att det mången gång är svårt för dem att uttaga nämnda avgift''

nom i ett fattigt hem endast med svårighet cell försakelse kan åstadkommas.

Då nu en stor del kommuner åro av utgifter och skulder så , oc£
betungade, att frän dem någon höjning av barnmorskelönerna ej torde drag.
vara möjlig, allra minst sedan innevarande års riksdag höjt det kommunala
löneminimum från 300 till 400 kronor, återstå]- ingen annan
utväg, om någon förbättring av barnmorskornas ekonomiska läge skall
komma till stånd, än att staten, eventuellt landstingen, kunna förmås
att bidraga. Utan sådan medverkan torde varje tanke på ökning av
barnmorskornas löner vara utsiktslös.

Barnmorskornas avlönande har visserligen hittills påvilat uteslutande
kommunerna, men statsmakterna hava genom lag bestämt minimistorleken
av det utgående lönebeloppet. Staten har även på flera sätt
stödjande och ordnande ingripit i barnmorskeväsendet (se härom under
avdelningen om dettas utveckling), den ordnar och bekostar barnmorskeundervisningen,
reglerar barnmorskornas verksamhet genom reglementen
och förordningar och har slutligen för dem inrättat särskild
pensionsanstalt, vars delägare även gottgöras bidrag från statsverket.

En utveckling av denna statens stödjande verksamhet till att omfatta
även ekonomiskt bidrag till barnmorskornas avlöning kan även sägas
hava skett genom 1917 års dyrtidsunderstöd. Statsbidrag till avlöningen
saknar för övrigt icke motsvarighet å andra administrativa områden.

Så hava statsbidrag beviljats för ordnande av extra provinsialläkarinstitutionen
och av distriktsveterinärväsendet. Medicinalstyrelsen anser
sig således kunna förorda, att statsbidrag beviljas jämväl till barnmorskornas
avlönande.

Sådant statsbidrag utesluter icke bidrag även från landstingens
sida. Kostnaderna för sjukvården och hälsovården i länen bestridas redan
nu till mycket stor del av landstingen med statsunderstöd. Det kan
då icke synas olämpligt, att här ifrågavarande gren av sjukvården även
lägges under landstingen och erhåller dessas ekonomiska stöd. Medicinal- Kostnadernas
styrelsen får alltså föreslå, att kostnaden för barnmorskornas avlönande r e‘n,nsfördelas
å staten, landstingen och barnmorskedistrikten.

Vad fördelningen av denna kostnad beträffar synes å distriktet
böra falla den kontanta minimilön, för vilken enligt 1917 års lag
kommunen ansvarar, eller minst 400 kronor, därjämte tjänlig bostad å
två rum och kök in. m. och nödigt bränsle eller ersättning för dessa
naturaförmåner med 250 kronor. Någon nedsättning i detta belopp
bör icke medgivas. Distriktet bör även bestrida kostnaden för antiseptica
m. m. som åtgå vid förlossningar samt, där telefon medgivits
Uti. ang. barnmorskor.

Landstinget.

Staten.

Lönevillkor,
ledighet m. fn.

barnmorska, kostnaden för denna, för så vitt angår samtal inom distriktet.
Ingå flera kommuner helt eller delvis i ett barnmorskedistrikt,
böra kommunerna själva äga överenskomma om sina respektive bidrag.
Kunna ej kommunerna enas därom eller erhålles ej det fastställda minimibeloppet,
skall Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter hörande
av den barnmorskestyrelse, som enligt medicinalstyrelsens förslag skall
hava distriktets angelägenheter om hand, bestämma vars och ens andel.

Skulle någon kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt,
vilja själv avlöna barnmorska, bör sådant ej förvägras, men
bör då kommunen dels tillägga sin barnmorska samma förmåner
som distriktsbarnmorska, men utan rätt att erhålla något bidrag till
hennes avlönande, dels fortfarande fullgöra sina skyldigheter till det
eller de barnmorskedistrikt, kommunen tillhör.

Landstingets bidrag bör bestämmas till 200 kronor jämte pensionsavgift
å minst tio kronor samt hälften av vartdera ålderstillägget.
Utom detta avlöningsbidrag bör landstinget även vidkännas andra kostnader
för barnmorskeorganisationen, varom mera nedan.

Staten i sin tur bör bidraga med 200 kronor samt återstående
hälften av ålder stilläggen.

Distriktsbarnmorska skulle sålunda bekomma minst 800 kronor
jämte naturaförmåner och pensionsavgiften. Hennes kontanta minimiårsavlöning
kan då uppgå till 1,250 kronor, om ålderstilläggen och
naturaersättningen medräknas. Landstingsbidraget å 200 kronor bör
för barnmorskan hava karaktären av tjänstgörings]jenningar. Barnmorskan
bör äga rätt till 14 dagars semester utan löneavdrag. Vid
tjänstledighet för sjukdom bör hon endast vara skyldig avstå den del
av landstingsbidraget å 200 kronor, som faller å tjänstledighetstiden.
Tjänstledighet för högst två daga! utan avdrag av löneförmåner kan
beviljas barnmorska av kommunalnämndsordföranden i den kommun,
där barnmorska har sin station. Vid annan tjänstledighet för enskilda
angelägenheters vårdande och i därmed likställda fall bör hon avstå
förenämnda landstingsbidrag (tjänstgöringspenningarna), vilka i stället
böra uppbäras av vikarien, så framt ej denna på annat sätt avlönas
av landstinget. Den ersättning, vikarien skall uppbära utöver tjänstgöringspenningarua,
bör utgivas av barnmorskan själv.

All ledighet utöver två dagar beviljas av barnmorskestyrelsen
eller dess ordförande, vilken sistnämnda har att om densamma ofördröjligen
göra anmälan till styrelsens sekreterare, hos vilken barnmorskornas
avlöningsmedel böra utbetalas och till vilken de kommunala
bidragen och statsbidraget böra inflyta. Vid vakans å barnmorsketjänst

må, när vakanstiden överstiger en månad, den Horn därefter uppehåller
tjänsten kunna tillerkännas samtliga med tjänsten förenade löneförmåner.

Utöver den fasta avlöningen skall barnmorska erhålla ersättningför
varje förrättning såsom hittills enligt taxa. Denna taxa skall vara
fastställd av den styrelse, som handhar barnmorskedistriktets angelägenheter.
Ändring i taxan får ej äga rum efter barnmorskas anställande,
därest ej särskilt avtal i ämnet kan träffas med henne. Taxan bör omfatta
förlossningar, missfall, förundersökning, efterbehandling, yrkesupplysningar
per telefon, smärre förrättningar och dylikt. I taxa bör rätt
till fri kost under vistelse hos barnaföderska och fria resor till och från
förrättningsställe tillförsäkras barnmorska.

Förslag har även framställts, att för medellösa och mindre bemedlade
kvinnors förlossningar barnmorska bör erhålla betalningen av
barnmorskestyrelsen, sedan genom vederbörande kommunalnåinndsorc 1-förandes intyg styrkts den behandlades bristande eller svaga betalningsförmåga.
Dessa kostnader skulle då i första hand utgå av landstingsmedel,
landstinget dock obetaget att återfordra de utbetalda beloppen
av vederbörande kommun utan att dock utgiften där erhåller fattigvårdskaraktär.
Ifrågasättas kali då även, att landstingen för sagda
ändamål må kunna tillerkännas bidrag trän eventuellt statsanslag till
moderskapsförsäkring. Fn sådan kostnadsfri förlossningshjälp skulle
vara ett synnerligen verksamt medel till motarbetande av oseden att
ej anlita examinerat förlossningsbiträde. Styrelsen har emellertid ansett
sig böra behandla förslaget i samband med frågan om bättre vård åt
barnaföderskor och därför i detta sammanhang lämnat detsamma å
sido. Här må dock framhållas, att styrelsen finner förslaget i vad det
avser säkerställandet för barnmorskorna att utfå stadgade förlossningsavgifter
synnerligen beaktansvärt.

Barnmorska anställes för närvarande utan uppsägningstid av respektive
kommunalnämnd och får härigenom i förhållande till denna
en osäker och oskyddad ställning. Det har icke saknats exempel på, att
barnmorska blivit lidande genom maktmissbruk från nämndens sida.
Fn ändring i sättet för tillsättningen synes därför nu lämpligen böra
äga rum. Barnmorska bör sålunda utses av barnmorskestyrelsen, sedan
den eller de kommuner, som tillhöra distriktet, efter vederbörande
tjänsteläkares hörande avgivit sitt förord. Barnmorska bör förordnas
tillsvidare med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Genom barnmorskestyrelsens
sammansättning och reglerna för dess verksamhet,
varom närmare längre fram i utlåtandet, erhalles eu ytterligare garanti

Vaxa».

Förslag till
kostnadsfri
förlosmingshjälp.

Tillsättning*-

sättet.

Förmåner vid
i or t b tidning skurt.

Pension.

för trygghet i barnmorskans ställning och för opartiskt bedömande av
hennes verksamhet.

Yrkande har framställts, att barnmorska skulle äga uppbära sin
avlöning oavkortad under den tid, hon bevistar fortbildningskurs. Denna
fråga har hittills ordnats huvudsakligen genom landstingens medverkan.
De statsbidrag, som kunnat lämnas deltagarinnorna i sådan kurs, hava
varit synnerligen obetydliga. Undervisningen vid kurserna däremot
har på statens bekostnad kunnat göras kostnadsfri. Med de föreslagna
avlöningsförmånerna för barnmorskor torde svårigheterna för dem att
deltaga i dylik kurs vara väsentligt begränsade, och medicinalstyrelsen
anser sig för den skull för närvarande icke böra framställa något förslag
i ämnet.

Ej heller i nu gällande pensionsbestämmelser för barnmorskor
anser sig medicinalstyrelsen böra föreslå annan ändring än som formellt
betingas av den förändrade organisation för barnmorskeväsendet, som
av medicinalstyrelsen nu förordas.

9. Reserv ba i n in orskor.

Uppgift Och
tidighet er.

Förslaget om lagstadgad semester för distriktsbarnmorska samt
om bibehållande av större delen av avlöningen under sjukdom medför
ett betydligt ökat behov av vikarierande barnmorskor. För att tillgodose
detta behov vill medicinalstyrelsen förorda införande av ett nytt
slags kommunalt anställda barnmorskor, efter danskt mönster benämnda
reservbarnm orsk or.

Sådana böra till erforderligt antal anställas i varje län av barnmorskestyrelsen
för viss tid. Dessas uppgift är, att på anmodan av
barnmorskestyrelsen eller förste provinsialläkaren ofördröjligen övertaga
och under föreskriven tid uppehålla distriktsbarnmorskas tjänst, när
sådant på gTund av dödsfall eller annan vakans, sjukdom, tjänstledighet,
semester eller eljest är nödigt. Reservbarnmorska får icke utan barnmorskestyrelsen
s medgivande byta boningsort, om hon vill kvarstå som
sådan. Till reservbarnmorskor böra lämpligen utväljas i olika delar av
länet boende enskilt praktiserande yngre barnmorskor. Verksamhet
som reservbarnmorska bör anses såsom särskilt meriterande för sökande
till distriktsbarnmorsketjänst. Under sådana förhållanden bör det ej
vålla svårighet att få reservbarnmorsketjänsterna besatta med dugliga
innehavare.

Reservbarnmorska skall på den plats, dit hon skickas, av distrikts -

barnmorska eller, vid vakans, av distriktet tillhandahållas möblerat
rum med värme och lyse, men ej kost. De avgifter för biträde vid
förlossning eller andra förrättningar, som hon under förordnandet utför,
böra tillfalla henne odelade. Hon är emellertid därvid skyldig följa
den för distriktsbarnmorska gällande taxan. Nödiga instrument och
redskap skall hon själv hålla sig med. Förlossningarna skola införas i
distriktsbarnmorskans dagbok. När förordnandet upphör, skall hon ofördröjligen
återvända till sitt hem (station).

Reservbarnmorska skall i fast årlig lön åtnjuta 200 kronor samt
dessutom vid förordnande å distriktsbarnmorsketjänst erhålla dagavlöning
med tre kronor jämte ersättning för resa till och från tjänstgöringsorten.
Samtliga dessa avlöningsförmåner böra utgå av landstingsmedel.
Reservbarnmorska bör vara skyldig att på samma villkor
som distriktsbarnmorska ingå i barnmorskornas pensionsanstalt.

10. Barnmorskestyrelser.

Då säkerligen, vid eu eventuell omreglering av barnmorskeväsendet
på det sätt, som ovan antytts, eu mängd frågor av ekonomisk och
administrativ natur rörande barnmorskorna och kommunerna uppkomma,
synes dylika frågor lämpligen böra hänskjuta^ till eu för varje län
(landstingsområde) tillsatt gemensam barnmorskestyrelse. Motsvarighet
härtill finnes redan inom distriktsveterinärväsendet. I Örebro län finnes
därjämte eu styrelse, gemensam för samtliga extra provinsialläkardistrikt
inom länet.

Barnmorskestyrelsen bör utgöras av en ordförande och tre ledamöter.
Självskriven ledamot och ordförande är första provinsialläkaren
i länet eller hans ställföreträdare. Av de övriga ledamöterna utses för
fem år i sänder en av Eders Kungl. Maj:ts befällningsliavande och två
av landstinget jämte lika många på samma sätt och för samma tid
utsedda suppleanter. Styrelsen väljer inom sig vice ordförande samt
inom eller utom sig sekreterare (tillika kassör). Avgår ledamot eller
suppleant, innan tiden för hans uppdrag är utlupen, skall meddelande
därom av ordföranden eller vice ordföranden snarast möjligt avgå till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande respektive landstinget, på det
att efterträdare, så fort ske kan, må utses.

Barnmorskestyrelsens verksamhet torde bliva ganska omfattande
och mångskiftande. Exempelvis bör det åligga styrelsen att handlägga
följande ärenden.

Avlöning

Sammansätt ning.

Verksamhet

1. Bammorskestyrelsen skall till medicinalstyrelsen ingiva anmälan
om behov av nya barnmorskedistrikt eller annan ändring av distriktsindelningen
eller om behövliga nya barnmorskeplatser.

2. När distriktsbarnmorska avlider eller lämnar anställning, till
vilken statsbidrag utgår, bör kommunalnämndsordföranden i den kommun.
där barnmorskan är bosatt, därom ofördröjligen underrätta barnmorskestyrelsen,
som ombesörjer vikarie, ledigförklarar tjänsten, och mottager
ansökningarna, vilka därefter tillställas först vederbörande tjänsteläkare
för yttrande och därefter vederbörande kommun eller kommuner
för avgivande av förord. Efter ansökningshandlingarnas återbekommande
jämte nämnda yttrande och förord tillsätter barnmorskestyrelsen
tjänsten genom förordnande tillsvidare (undantagna från barnmorskestyrelsen
äro de tjänster, som av kommun eller enskild person
avlönas i enlighet med lagen men för vilka statsbidrag ej erhållas).

3. År distriktsbarnmorska av sjukdom förhindrad att sköta sin
tjänst, utsänder barn morsk estyrelsen, själv eller genom sin ordförande,
efter erhåll en underrättelse reservbarnmorska såsom vikarie.

4. Kungörandet och tillsättandet av befattning såsom reservbarnmorska.

5. Avgivandet efter kommunalnämnds och tjänsteläkares hörande
av vitsord om distriktsbarnmorska, exempelvis för att hon må erhålla
ålderstillägg, för sökande av ny plats eller dylikt.

6. Barmnorskestyrelsen har att från kommunerna emottaga de
av dem beviljade kontanta avlöningsbeloppen och att till barnmorskorna
utbetala dessa belopp. Vidare skall styrelsen hos Eders Kungl Maj:ts
befallningshavande rekvirera och till barnmorskorna utbetala dem tillkommande
statsbidrag samt hos landstingets kamrerare rekvirera och
till barnmorskorna utbetala jämväl landstingsbidraget. Styrelsen har
vidare att till landstinget redovisa för såväl de av landstinget beviljade
som övriga uppburna löneförmåner och medel till bestridande av utgifterna
för länets barnmorskeväsen.

7. Befogenheten att varna och på viss tid eller för alltid avsätta
distriktsbarnmorska, som uppför sig ovärdigt. Fel i den egentliga
yrkesutövningen hänskjutas till förste provinsialläkaren eller medicinalstyrelsen.

8. Bestämmandet av distriktsbarnmorskas bostadsort (station)
inom distriktet, efter vederbörande kommuners hörande. Bestämmandet
av reservbarnmorskas bostadsort.

9. Avgörande av klagomål över naturaförmånernas utgörande, i
den mån klagomålen ej infatta besvär över kommunalstämmobeslut.

10. Tillsyn över att mellan distrikten och barnmorskan uppgjorda
kontrakt ej innehålla olaga eller eljest olämpliga bestämmelser.

11. Fastställande av barnmorsketaxorna.

12. Avgivande av förslag till medicinalstyrelsen om gränserna
för de olika barnmorskedistrikten inom länen.

13. Efter barnmorskas ansökan må barnmorskestyrelsen medgiva
henne, lagstadgad eller i kontrakt medgiven semester samt förordna
vikarie. Beviljandet av tjänstledighet för tid utöver två dagar tillkommer
även styrelsen, vilken dock kan å sin ordförande överlåta
denna befogenhet.

14. Barnmorskestyrelsen skall årligen till landstinget avlämna
berättelse över sin verksamhet under det nästförflutna året samt avgiva
förslag angående nästkommande års utgifter för barnmorskeväsendet
inom länet.

Barnmorskestyrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden
eller när två styrelseledamöter det begära samt minst eu gång årligen.
Beslutmässig är styrelsen blott, när den är fulltalig. De valda ledamöterna
respektive suppleanterna åtnjuta för varje styrelsesammanträde,
i vilket de deltaga, en av landstinget bestämd ersättning. Sekreterarens
arvode bestämmes av landstinget efter förslag av barnmorskestyrelsen,
vilken utfärdar instruktion för sekreteraren.

För tiden mellan sammanträdena kan barnmorskestyrelsen uppdraga
åt sin ordförande att i fråga om ärenden, som kräva skyndsamhet,
på eget ansvar vidtaga erforderliga åtgärder, vilka vid följande sammanträde
anmälas för styrelsen. Disciplinära åtgärder samt tillsättande
eller entledigande av barnmorska må dock icke avgöras av ordföranden
ensam.

Barnmorskestyrelsens beslut må kunna överklagas hos medicinalstyrelsen
. 11

11. Överg&ngsstadganden.

Den här ovan föreslagna organisationen för barnmorskeväsendet
i Sverige kan emellertid icke omedelbart genomföras i sin helhet. Med
hänsyn till nuvarande antal kommunalt anställda barnmorskor och den
ytterst ojämna fördelningen av deras arbetsprestationer, varom i det
föregående utförligt talats, måste man räkna med en tämligen lång

Sammanirä

den.

Kommunernas
kostnader.

La näst ing ens
kostnader.

övergångstid. Man kan ej utgå från. att de nu i småkommuner med
obetydligt antal förlossningar anställda barnmorskorna skola utan vidare
avskedas. utan man måste avvakta den tid, då dessa barnmorskors
tjänster bliva lediga. Har sålunda dylik barnmorska genom flyttning,
dödsfall eller pensionering avgått frän sin plats, bör denna plats icke
tillsättas, utan antingen uppehållas genom vikarie eller ock skötas av
de övriga till det nya distriktet hörande barnmorskorna, tills allenast
en ordinarie barnmorska återstår inom distriktet. Denna bör då förflyttas
till det för hela distriktet lämpligaste stället, där sedan distriktsbarnmorskan
skulle hava sin station. När även denna sista tjänst blivit
vakant eller tidigare, därest såväl barnmorskan som den kommun, där
hon är anställd, sådant medgiver, besattes den nya distriktsbarnmorsketjänsten
med innehavare. Under övergångstiden böra de av stat och
landsting för distriktet beviljade avlöningsbidragen å tillhopa 400 kronor
utgå till distriktets barnmorskor samfällt och på dem fördelas efter
deras arbetsmängd (d. v. s. antalet förlossningar). Denna fördelning bör
verkställas av barnmorskestyrelsen.

Kan den nya distriktsindelningens genomförande påskyndas, genom
att en eller flera kommuner begagnar sig av rätten att själv fullt avlöna
barnmorska jämte det skyldigheterna gent emot en distriktsbarnmorska
fullgöras, bör sådan anordning icke möta hinder. För
organisationens enhetlighet är dock icke önskvärt, att nämnda rätt
kommer att tagas i anspråk i någon större omfattning.

12. Förslagets ekonomi.

För de kommuner inom landet, vilka för närvarande avlöna barnmorska.
torde den av medicinalstyrelsen föreslagna organisationen i det
stora hela endast förorsaka en mindre ökning i kostnaden för naturaförmånerna,
vilken ökning icke torde bereda kommunerna några svårigheter
att utgöra. Den föreslagna höjningen i ersättningen för naturaförmåner
är betingad av dessa förmåners höjda marknadsvärde. Eu
eller annan större kommun, som fördelas på två eller flera distrikt,
kan möjligen komma att träffas något härdare än för närvarande. Till
ersättning uppkommer för de små kommuner, som förut haft egen
barnmorska men enligt förslaget ingå i ett av flera kommuner bestående
distrikt, en avsevärd lindring.

Vad kostnaden för landstingen beträffar är denna beroende pa
antalet bammorskedistrikt enligt den nya organisationen. Med ledning

av den genom förste provinsialläkarna verkställda utredningen har
medicinalstyrelsen utgått ifrån, att antalet barnmorskedistrikt skulle
komma att hålla sig omkring 2,000. Med beräknande av att tre fjärdedelar
av detta antal1) komma att bliva berättigade till två ålderstillägg,
av vilka hälften faller å landstingen, att landstingens pensionsbidrag
uppgår till högsta statsbidragets belopp eller till 25 kronor, att 100
reservbarnmorskor anställas, det vill säga i medeltal omkring fyra i
varje län (ungefär en på vart tjugonde barnmorskedistrikt), att reservbarnmorska
tjänstgör såsom vikarie tolv månader årligen samt att reservbarnmorskornas
reseersättningar, arvode åt sekreterarna i barnmorskestyrelserna,
arvoden och reseersättningar åt ledamöterna i dessa styrelser,
expenser och extra utgifter för barnmorskeväsendet draga en
årlig kostnad av 122,000 kronor,2) bliva landstingens årliga kostnader
för barnmorskeväsendet 850,000 kronor enligt följande tablå:

Avlöningsbidrag till 2,000 distriktsbarnmorskor ä 200

kronor .................................................................................. 400,000 kronor

Ålderstillägg (100 kronor) åt 1,500 distriktsbarnmorskor
......................................................... 150.000 ■»

Pensionsavgift (25 kronor) åt 2,000 distriktsbarnmorskor
.......................................................................... 50,000 >

Arvode till 100 reservbarnmorskor å 200 kronor ..... 20,000 »

Vikariatsarvoden å S kronor om dagen, tolv månader

för 100 reservbarnmorskor ....................................... 108,000 »

Reseersättningar, extra utgifter m. m........................ 122,000 >

Summa 850,000 kronor.

Statens kostnader enligt förslaget till ny organisation för barnmorskeväsendet
bliva väsentligt mindre och kunna beräknas till sammanlagt
550,000 kronor enligt följande tablå :

'') Enligt riksförsäkringsanstaltens berättelse om barnmorskornas pensionsanstalt för år 1915
är åldern för de i anstalten nyinträdande barnmorskorna i regel 24—30 år. Efter tio år äro dessa
berättigade till två ålderstillägg, alltså vid en ålder av 34 —40 år. Av de i anstalten vid 1915
års slut intagna 1,848 barnmorskorna voro 520 under 34 år och 907 under 40 år. En beräkning
av att fem åttondedelar av alla kommunalt anställda barnmorskor komma att bliva berättigade
till två ålderstillägg och en åttondedel till ett ålderstillägg är sålunda fullt motiverad. Till förhindrande
av för låga beräkningar hava i kostnadstablån samtliga sex åttondedelarna upptagits
berättigade till två ålderstillägg.

2) Av dessa 122,000 komma ungefär 15,000 kronor i reservbarnmorskornas reseersättningar,
60,000 i arvoden (1,000—3,000 kronor) till sekreterarna i burninorskestyrelserna, 30,000 kronor i
arvoden (100—300 kronor) och reseersättningar åt ledamöterna i dessa styrelser samt 17,000 kronor
i expenser och extra utgifter för barnmorskeväsendet.

Uti. ang. barnmorskor. 7

Statens ko
nåd er.

Avlöningsbidrag till 2,000 distriktsbarnmorskor å 200

kronor .......................................................................... 400,000 kronor

Ålderstillägg (100 kronor) åt 1,500 distriktsbarnmorskor
............................................................................ 150,000 »

Summa 550,000 kronor.

Såsom villkor för statens bidrag bör stadgas, att vederbörande
landsting förbinder sig att gälda de kostnader, som vad landstinget
beträffar, bliva förenade med en organisation av barnmorskeväsendet
på sätt ovan föreslagits.

Statens förutvarande ordinarie kostnader för barnmorskeväsendet
skulle genom styrelsens föreliggande förslag bliva oförändrade. Sålunda
skulle tillsvidare icke någon höjning inträda i anslaget å 63,533 kronor
till barnmorskeundervisningen, ej heller i det extra anslaget till
fortbildningskurser. Det för år 1917 beviljade anslaget å 100,000
kronor till krigstidshjälp skulle däremot icke tänkas förnyat efter
nämnda år.

13. Hemställan om proposition.

Såsom ovan visats kräver medicinalstyrelsens förevarande förslag
eu kostnad från statsverkets sida å minst 550,000 kronor. Till bestridande
av denna kostnad, vilken är av varaktig karaktär, blir ett
förslagsanslag erforderligt å nämnda belopp.

Medicinalstyrelsen får för den skull under hänvisning till sitt
ovan omförmälda förslag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till
nästkommande riksdag framställa nådig proposition att

riksdagen ville dels å ordinarie stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag å högst 550,000 kronor till
avlöningsbidrag åt kommunalt anställda barnmorskor
i riket enligt de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t
utfärdar, under villkor att vederbörande landsting
förbinder sig att erlägga de kostnader, som vad
landstinget beträffar, bliva förenade med en organisation
av barnmorskeväsendet på sätt av Eders Kungl.
Maj:t föreslås, dels och godkänna de ändringar i nu
gällande lag om kommuns skyldighet att avlöna barnmorska,
som av Eders Kungl. Maj:t anses betingade
av här förevarande förslag.

Slutligen får medicinalstyrelsen, som angående frågan om bättre
vård för barnsängskvinnor vill framdeles så snart den i ämnet pågående
utredning hunnit avslutas, avgiva särskilt utlåtande, anhålla att bliva
satt i tillfälle att, före det förslag om författningsändring underställes
riksdagen eller utfärdas, få avgiva yttrande över detsamma.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade,
jämväl deltagit enligt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande förenämnda
sakkunniga, herrar Alin, Åkesson och Palmstierna samt fröken Lager.
De till ärendet hörande handlingar överlämnas härjämte.

Underdånigst

B. BUHRE.

F. BLOCK.

A. E. Bastman.

Stockholm den 6 oktober 1917.

§ ''v ;

«; ■ • -

- \K

Xy •: ''• m ? . • ■/.

• • .f. ■ : i:''-

- f- r v''.;■ ■’ ''-i.•'' r ; vr

. . ■ j■ - ■ ■ ■ • ■ :- i r •

- Ö : / - . •:»!:> '' ..U1 ’ * <•

r ■ ■ :

■;; •: ■

■ ■ ■ I v-l -

l • f :

.-T: h

^ :

TABELLBILAGOR

• ,v : . : 1.

Sammanfattning

ar resultaten av kungl. medicinalstyrelsens undersökning angående kommunalt
anställda barnmorskors löneförhållanden under år 1915.

Å frågoformulär I begärdes förutom uppgift å respektive barnmorskors
namn och tjänstgöringsområde även upplysning angående
löneförmånerna. I primärtabeller hava för var och en av de kommunalt
anställda barnmorskorna uppförts uppgifter angående löneförmånerna
i den ordning, deras respektive tjänstgöringsområden förekomma
i den officiella administrativa indelningen.

Tillsammans hava 2,011 kommunalt anställda barnmorskor lämnat
uppgifter angående sina löneförmåner. Av dessa åtnjuta 889 eller
44.2 procent endast kontant årslön samt 378 eller 18.8 procent såväl
kontant årslön som kontant ersättning för naturaförmåner. 598 barnmorskor
eller 29.7 procent av här berörda åtnjöto förutom kontant
årslön även vissa naturaförmåner, såsom fri bostad, ved in. m., medan
146 eller 7.3 procent utom den kontanta årslönen och vissa naturaförmåner
även erhöllo kontant ersättning för andra dylika förmåner.
Huru dessa förhållanden gestaltade sig i städerna och på landsbygden
framgår av efterföljande sammanställning.

Tab. 1.

Endast kontant årslön...................................	S t £ Antal 103	i der % 77.4	La ndsbygd Antal % 786 41.8
Kontant årslön + ersättning för natura-förmåner .......................................................	21	15.8	357	19.0
Kontant årslön + naturaförmåner ............	7	5.3	591	31.5
Kontant årslön + naturaförmåner + er-sättning för naturaförmåner..................	2	1.5	144	7.7
Summa	133	100.o	1,878	100.o.

Fördelning å olika inkomstgrupper.

I efterföljande tablå hava de kommunalt anställda barnmorskorna
fördelats på olika inkomstgrupper efter den kontanta årslönens + kontanta
ersättningens för naturaförmåner storlek.

Tab. 2.

Antal barnmorskor med vidstående kontanta årsinkomst.

Inkomstgrupp	A b	soluta tal	Relativa tal
Summa	Därav	Summa	D ä	r a v
Kronor	städer	landsbygd	städer	landsbygd
Under 200 ..................	38	_	38	°/ ''O 1.»	%	0/ /O 2.0
200—299 .....................	98	4	94	4.9	3.0	5.o
300—399 .....................	447	7	440	22.2	5.8	23.4
400—499 .....................	906	33	873	45.1	24. s	46.5
500—599 .....................	857	48	309	17.s	36.1	16.4
000—699 .....................	124	25	99	6.2	18.s	5.3
700—799 ...............	27	14	13	1.3	10.5	0.7
800—899 .....................	11	2	9	0.3	1.5	0.3
900—999 .....................	3	—	3	0.1	—	0.2
Summa	2,011	133	1,878	100. o	100.o	lOO.o

Såsom synes av anförda tablå, understeg den kontanta årslönen
jämte den kontanta ersättningen 300 kronor för 135 barnmorskor eller

6.s procent av samtliga, uppgick till 300—400 kronor för 447 eller
22.2 procent, till 400—500 kronor för 906 eller 45.1 procent, till
500—600 kronor för 357 eller 17.8 procent samt uppnådda 600 kronor
och däröver för 165 eller 8.i procent.

I denna sammanställning har ingen hänsyn tagits till förekomsten
av naturaförmåner. I tabellen å sid. 57 har emellertid en uppdelninggjorts
med hänsyn till om naturaförmåner förekommit eller icke.

Såsom framgår av sistnämnda tabell, var den kontanta årsinkomsten,
för de barnmorskor, som antingen endast åtnjöto kontant lön eller
sådan jämte ersättning för naturaförmåner i vanligaste fall mellan 400
och 500 kronor, men översteg för ett relativt stort antal sistnämnda
belopp. De barnmorskor åter, som åtnjöto naturaförmåner, voro talrikast
representerade i grupperna 300—400 och 400—500 kronor med
ungefär lika stort antal i vardera gruppen.

Beträffande förhållandena i städerna och på landsbygden framgår
av anförda tabell, att löneförmånerna för barnmorskorna i städerna i
allmänhet ställde sig gynnsammare än å landsbygden.

Av de 744 barnmorskor, vilka åtnjöto naturaförmåner, erhöllo,
såsom av tabell 9 närmare synes, 480 såväl fri bostad som ved, 215
endast fri bostad samt 49 endast fri ved.

Tillsammans 32 barnmorskor, varav 14 i städerna och 18 på
landsbygden, hade fri telefon, varjämte 3 hade fria resor.

Beloppet av ersättningen för naturaförmånerna synes av tabell 8.

Fördelningen på olika inkomstgrupper länsvis framgår av tabellerna
5—7.

Tab. 3.

Antal barnmorskor med vidstående kontanta årsinkomst.

Inkomst- grupp	Endast kontant årslön	Kontant årslön -j- ersättning för naturaförmåner	Kontant årslön + naturaförmåner	Kontant årslön + ersättning för naturaförmåner -f-naturaförmåuer
Kronor	Summa	Därav	Summa	Därav	Summa	Därav	Summa	Dä	rav
städer	lands- bygd	städer	lands- bygd	städer	lands bygd	städer	lands- bygd
Absoluta
tal.
Under 200...	34	—	34	_	_	_	3		3	1		1
200—299 ...	70	3	67	6	—	6	18	1	17	4		4
300—399 ...	126	5	121	28	—	28	239	2	237	54	_	54
400-499 ...	407	27	380	191	5	186	243	1	242	65	_	65
500—599 ...	162	33	129	104	ii	93	74	3	71	17	1	16
600—699 ...	70	21	49	37	4	33	13	_	13	4		4
700—799 ...	16	12	4	5	1	4	5	_	5	1	1
800—899 ...	4	2	2	6	—	6	i	_	i
900—999 ...	—	—	—	1	—	1	2	—	2	—	—	—
Summa	889	103	786	378	21	357	598	7	591	146	2	144
Relativa
tal.	%	%	%	%	%	%	%	%	o/ so	%	%	%
Under 200...	3.8	—	4.8	_	_	_	0.5	_	0.5	0.7		0.7
200—299 ...	7.8	2.0	8.5	1.6	—	1.7	3.0	14.3	2.9	2.7	_	2.8
300—399 ...	14.2	4.9	15.4	7.4	—	7.8	40.0	28.6	40.1	37.0	_	37.5
400—499 ...	45.8	26.2	48.4	50.6	23.8	52.i	40.6	14.3	41.o	44.5	_	45.1
500—599 ...	18.2	32.0	16.4	27.5	52.4	26.x	12.4	42.s	12.0	11.7	50. o	ll.l
600—699 ...	7.9	20.4	6.2	9.8	19.0	9.2	2.2	_ <	9.2	2.7	_	2.8
700—799 ...	1.8	11.7	O.ä	1.3	4.8	l.i	O.s	_	0.8	0.7	50. o
800—899 ...	0.4	1.9	0.3	1.6	—	1.7	0.2	_	0.2
900—999 ...	—	—	—	0.3	—	0.3	0.3	—	0.3	—	—	—
Summa	100.o	lOO.o 100.0	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o	lOO.o

Uti. ang. barnmorskor. 8

Tab. 4. Barnmorskorna grupperade efter hela kontanta

L ä ii i	Kon-tant årslön intill 200 kr.	Därav med natu- raför måner l)	200— 299 Kronor	Därav med natu- raför- måner ‘1	300— 399 Kronor	Därav med natu- j raför-måner '')	400— 499 Kronor	Därav med natu- raför- måner *)	500— 599 kronor	Därav med natu- raför- måner '')
Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn- 1 Antal barn-morskor morskor
Stockholms län...............			6	3	26	23	35	26	21	12
därav städer...............	—	--		T—	—	—	1	—	4	2
» landsbygd .........	—	—	6	3	26	23	34	26	17	10
Uppsala län ............... \| därav släder..............	i	1	2	2	18	14	16	13	12	9
—	—	-T-	—	1	—	—	—	—	—
» landsbygd .........	i	1	2	2	G	14	16	13	12	9
! Södermanlands län.........	—	—	4	1	14	8	26	20	17	15
därav städer..............	_	—	2	1	1	_	2	1	1	—
» landsbygd .........	—	—	2	—	13	8	24	19	16	15
Östergötlands län............	i	—	(i	2	21	13	31	24	19	9
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—
» landsbygd .........	i	—	6	2	21	13	31	24	18	9
Jönköpings län...............	3	—	8	2	18	16	39	9	11	1
därav städer ............	—	—	—	—	l	1	4	—	3	—
» landsbygd .........	3	—	8	2	17	15	35	9	8	1
Kronobergs län...............	2	—	5	1	15	6	30	5	7	- j
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	—		—	- \|
» landsbygd .........	2	—	5	1	15	6	30	5	7	—
Kalmar län ..................	i	_	4	o	18	10	40	12	14	1
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	3	—	3	- I
» landsbygd .........	i	—	4	2	18	10	37	12	11	1 \|
Gottlands län ...............	—	__	3	2	12	12	17	15	2	1
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	— :
» landsbygd .........	i	—	3	2	12	12	17	15	2	1
Blekinge län..................	i	—	2	—	4	3	18	7	12	1
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	—	_	2	1
» landsbygd......	i	—	2	—	4	3	18	7	10	—
Kristianstads län.........	3	—	8	t	32	15	83	10	14	1
därav städer.............	—	—	—	—	—	—	1	—	1	—
» landsbygd .........	3	—	8	i	32	15	82	10	13	1
Malmöhus län ...............	It	1	26	4	52	30	84	12	24	- \|
därav städer...............	—	—	2	—	1	—	1	—	5	—
» landsbygd.........	11	1	24	4	51	30	83	12	19	—
i Hallands län..................	3	—	2	—	15	9	29	3	10	—
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	2	—	3	—
» landsbygd .........	3	—	2	—	15	9	27	3	7	_
Göteborgs o. Bohus län...	2	—	i	—	20	12	43		8	—
därav städer...............	—	—	—	—	1	—	5		—	—
» landsbygd .........	2	—	i	—	19	12	38	—	8	—

) Fri bostad och ved eller endera.

årsinkomsten: lönen -f- ersättning för naturaförmåner.

600- 699 kronor	Därav med natu- raför- måner l)	700— 799 kronor	Därav med natu- raför- måner '')	800— 899 kronor	Därav med natu- raför- måner l)	900- 999 kronor	Därav med natu- raför- måner	Ej upp-givet	Antal barn- morskor	Därav med natura- för- måner i>	Med fri telefon	Med fria resor
Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn- mor- skor	Antal barn- mor- skor
6		2	1			i		i	100	70	10	i
1	__	2	l	—	—	—	—	—	8	3	1	_
7	5		—	—	—	i	—	i	92	H7	9	i
2 1	l		—	—	—	—	—	—	51	40	—	—
i	1		—	—	—	—	—	—	49	40	• -	—
5	1	1	—	—	—	—	—	—	67	45	3	_
—	—	—	—	—	—	—	—	—	6	2	—	—
5	1	1	—	—	—	—	—	—	61	43	3	—
8	1	—	—	—	—	—	—	__	86	49	2	_
2	—	—	—	—	—	—	—	_	3	_	i	_
6	1	—	—	—	—	—	—	—	83	49	i	—
3 l	—	1	1	—	—	—	—	2	85	29	3	—
2	—	1	l	—	—	—	—	2	76	28	3	—
2	1	1	—	—	—	—	—	1	63	13	—	i
—	—	1	—	—	—	—	—	—	1	—	■—	—
2	1		—	—	—	—	—	1	62	13	—	i
5	—	1	—	i	1	—		—	84	26	2	_
4	—	1	—	—	—			—	11	_	9	_
i	—	—	—	i	1	-		—	73	26	—	—
—	—	3	—	—	—	—	—	—	37	30	i	—
—	—	2	—	—	—	—	—	—	2	—	i	■ •_
—	—	i	—	—	—	—	—	—	35	30	—	—
8 6	—	—	—	—	—	—	—	—	45	11	—	—
2	—	—	—	—	—	—	—	—	37	10	—	—
2 l	—	—	—	—	—	—	—	3	146	27	i	—
i		—	—	—	—	—	—	3	142	27	i	—
5	—	i	—	i	-	—	—	4	208	47	—	__
i	—	i	—	i	—	—	—	—	12	—	—	—
4	—	—	_	—	—	—	—	4	196	47	—	—
2	—	i	1	—	—	—	—	—	62	13	i	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	5	__	i	_
2	—	i	1	—	—	—	—	—	57	13	—	—
3	—	1 [	—	—	—	i	1	1	SO	13	—	—■
3	—		—	—	—	i	1	1	73	13	—	I

Tab. 4 (forts.). Barnmorskorna grupperade efter hela kontanta

Län	Kon-rant årslön intill 200 kr.	Därav med natu- raför- måner ‘)	200— 299 kronor	Därav med natu- raför- måner ö	300- 399 kronor	Därav med natu- raför- måner l)	1 400— 499 kronor	Därav med natu- raför- måner ■)	500— 599 kronor	Därav med natu- raför- måner *)
	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor
Alvsborgs län .............	2		7		28	16	52	9	14	1
därav städer...............	—	—	—	—		—	3	—	—	—
» landsbygd .........	2	—	7	—	28	16	49	9	14	1
Skaraborgs län..............	3	—	2	—	25	16	49	4	13	2
därav städer.............	—	—	—	1—	—	—	5	—	3	—
» landsbygd .........	3	—	2	—	25	16	44	4	10	2
Värmlands län...............	1	_	2	_	26	14	41	17	16	4
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—
» landsbygd .........	1	—	2	—	26	14	41	17	15	4
Örebro län.....................	2	1	4	_	13	10	32	22	15	10
därav städer ...............	—	—	—	—	1	—	—	—	2	—
» landsbygd .........	2	1	4	—	12	10	32	22	13	10
Västmanlands län .........	i	1	2	1	22	20	21	17	9	2
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	1	—	5	—
» landsbygd .........	i	1	2	1	22	20	20	17	4	2
Kopparbergs län ............ därav städer.............*.	_	_	i	1	ii	8	29	12	28	9
—	—	—	—	—	—	3	—	1	—
» landsbygd .........	—	—	i	1	ii	8	26	12	27	9
Gävleborgs län...............	_	—	i	—	15	14	33	25	22	6
därav städer...............	—	—	—	—	i	1	1	—	O	1
» landsbygd .........	—	—	i	—	14	13	32	25	17	5
Västernorrland s län.........	_	_	i	_	21	13	44	20	16	1
därav städer ...............	—	—	—	—	—	—	—	—	4	—
» landsbygd .........		—	i		21	13	44	20	12	1
Jämtlands län ...............	i	_	i		12	10	28	16	12	3
därav städer...............	—	—	—	—	*-	—	-	—	—
» landsbygd .........	i	—	i	—	12	10	28	16	12	3
Västerbottens län............	—	—	—	—	6	—	66	3	20	1
därav städer...............	—	—	—		—	—	_		1	—
» landsbygd .........	—	—	—		6	—	66	3	19	1
Norrbottens län ............	—	—	—	—	3	1	20	7	21	2
därav städer...............	—	—	—	—	—	—	1	—	3	—
» landsbygd .........	—	—	—	—	3	1	19	7	18	2
Summa	38	4	98	22	447	293	906	308	357	91
Därav städer...............	—	—	4	1	7	2	33	1	48	4
» landsbygd............ Relativa tal.	38	4	94	21	440	291	873	307	309	87
Stimma	l.i)	0.5	4.8	3.0	22.0	39.4	44.8	41.4	17.8	12.2
Därav städer..................		—	3.0	ll.t	5.2	22.2	24.4	ll.i	35.5	44.5
» landsbygd......... '') Fri bostad och ved	2.o eller e	0.5 ndera.	5.o	2.o	23.2	39.«	46.o	41.8	16.3	11 8

årsinkomsten: lönen + ersättning för naturaförmåner.

600-; 699 \|kronor	Därav med natu- raför- måner x)	700— 799 kronor	Därav med natu- raför- måner l)	800— 899 kronor	Därav med natu- raför- måner ‘)	900— 999 kronor	Därav med natu- raför- måner ■)	Ej upp-givet	Antal barn-	Därav mod natura- för- måner '')	Med fri telefon	Med fria
\| Antal barn-\| . morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn-morskor	Antal barn- mor- skor	morskor	Antal barn- mor- skor	resor
9	_	1	_	_	_	_	_	i	114	26	i
4	—	—	—	—	—	—	—	i	8	—	—	—
5	—	1	—	—	—	—	—	—	106	26	i
o O	1	—	—	i	'' -	—	—	2	98	23	i	—
1	—	—	—	~ —	—	—	—	—	9	—	i
2	1	—	-	i	—	—	—	2	89	23	—	—
7	1	3	—	—	—	—	—	i	97	36	—	_
1	—	3	—	—	—	—	—	—	5	_	_	- — !
6	1	—	—	—	—	—	—	i	92	36	—	—
7	—	2	2	—	—	—	—	—	75	45	i	i
1 —1	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	i	—
7	—	2	2	—	—	—	—	—	72	45	—	i
4	-»	—	—	—	—	—	—	—	59	41	4
1	—	—	—	—	- .	—	—	—	7	—	3	— i
1 3	—	—	—	—		—	—	—	52	41	1	-
i 13	—	i	—	—	—	—	—	—	83	30	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	4	—	—	-
13	—	i	—	—	—	—	—	—	79	30	—	—
5	2	i	—	—	—	—	—	2	79	47	_	• _
—		i	—	—	• -	—	—	I	9	2	—	—
- 5	2	—	—	—	—	—	—	i	70	45	—	—
8	i	2	—	—	—	1	i	—	93	36	—	V —
—	—	1	—	—	—	—	—	—	5	—	—	_
8	i	1	—	—	—	1	i	—	88	36	—	—
1	—	1	—	—	—	—	—	i	57	29	2	—
—	—	1	—	—	—	—	—	—	1	—	—	.,—
1	—	—	—	—	—	—	—	i	56	29	2	—
3	i	—	—	—	—	—	—		95	5	—	—
1	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—
1 2	i	—	—	—	—	—	—	—	93	5	—	—
ii	2	4	i	7	—	—	—	i	67	13	--	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	4	—	_	_
ii	2	4	i	7	—	—	—	i	63 .	13	—	—
124	17	27	6	11	1	3	2	20	2,031	744	32	3
23	—	14	1	2	—	—	—	2	135	9	14	—
99 1 6.1 18.5 5.2	17 2.3 2.3	13 1.3 10. t 0.7	5 O.s ll.l 0.7	3 0.5 1.5 0.5	1 0.1 0.1	3 0.2 0.2	2 0.3 0.3	18 1.0 1.5 0.9	1,896 lOO.o 100. o lOO.o	735 100.» lOO.o lOO.o	18	3

Tab. 5.

Barnmorskorna grupperade efter kontant lön + ersättning för naturaförmåner.

L ä n		Antal barnmorskor med kontant årslön 4- ersättning för naturaförmåner uppgående till	Hela antalet barn- morskor
intill 200 kronor	200— 299 kronor	300— 399 kronor	400— 499 kronor	500— 599 kronor	600— 699 kronor	700— 799 kronor	800— 899 kronor	900— 999 kronor
Stockholms	län				3	51)	31)	l1)		1	13
Uppsala	»	—	_	—	_	2			_	_	2
Södermanlands	»	—	—	—	—	l1)	_	1	—	_	2
Östergötlands	»	—	—	3	2	4	3	—	—	—	12
Jönköpings	»	—	—	1	132)	3	1'')	—	—		18
Kronobergs	»	—	1	3	10	5	1	—	—	—	20
Kalmar	»	—	—	1	B	4	1	—	—	_	12
Gottlands	»	—	1	—	i	1	—	1	—	_	4
Blekinge	»	—	—	1	4	4	1	—	—	-^	10
Kristianstads	>	—	3	5	26	8‘)	1	—	—		43
Malmöhus		—	—	i	16	143)	l1)	—	. -	_	32
Hallands		—	—	—	8	1	1	—	_ -	_	10
Göteborgs och Bohus »	—	_	—	15	2	—	—	—	—	17
Alvsborgs	»	—	1	i	16’)	3	I1)	1	—	—	23
Skaraborgs	»	—	—	i	13	4		—	—	—	18
V ärmlands	»	—	—	3	6	6	—	—	—	—	15
Örebro	»	—	—	1	4	3	6	—	—	_	14
Västmanlands	»	—	—	1	1	—	2	—	—	_	4
Kopparbergs	»	—	—	1	4	6	3	—	—	_	14
Gävleborgs	t	—	—	1	4	7‘)	2	—	—	—	14
Västernorrlands	»	—	—	2	7	3 ’)	4	—	—	—	16
Jämtlands	>	—	—	1	5	o~	—	—	—	—	11
Västerbottens		—	—	1	24	5	—	—	—	—	30
Norrbottens	»	—	—		3	8	6	1	6	—	24
	Summa	—	6	28	191	104	37	5	6	1	3785)
Därav	städer	_		_	5	11	4	i			21
» landsbygd	—	6	28	186	93	33	4	6	1	357

'') Därav i stad 1 barnmorska.

2) » » » 4 barnmorskor.

3) » » » 5 »

4) » » » 2 »

6) Se tab. 3.

Barnmorskor, som hava endast lön (utan ersättning för naturaförmåner)

och naturaförmåner.

Antal barnmorskor med naturaförmåner + en lön

L ä

Hela

n	intill	200—	300—	400—	500—	600—	700—	800—	900—	antalet barn-
	200	299	399	499	599	699	799	899	999	morskor
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
län		3	20	24	81)	5				60
»	1	—	13	10	9	—	—	—	_	33
s »	—	i1)	7	161)	13	i	—	—	_	38
»	—	i	10	17	5	—	_	_	_	33
»	—	2	H1)	6	—	—	i	—	_‘	20
		1	4	4	—	i	—	—	—	10
»	—	2	7	8	i	—	—	i	_	19
	—	i	12	11	i	—	—	—	_	25
>	—	—	3	4	i1)	—	—	—	—	8
»	—	i	11	ti	i	—	—	—	_	19
»	—	4	21	7	—	—	—	—	_	32
	—	—	0	1	_	_	i	_		8
Bohus »	—	—	11	—	—	_		_	1	12
»	—	—	12	7	—		—	—		19
»	—	—	13	2	i	—	—	—	_	16
»	—	—	12	15	4	—	—	—	_	31
*	1	—	9	21	10	—	2	—	_	43
»	1	1	17	15	2	—	_	—	—	36
»	—	1	7	9	7	—	—	—	_	24
»	—	—	122)	23	61)	2	—	—	_	43
ds »	—	—	10	18	1	i	—	—	1	31
»		—	10	13	3	—		—	—	26
»		—	—	2	—	i		—	—	3
»		—	1	4	1	2	1	—	—	9
Summa	3	18	239	243	74	13	5	1	2	598!)
städer		1	2	1	3					7
landsbygd	3	17	237	242	71	13	5	i	2	591

Stockholms
Uppsala
Södermanlai:
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och
Alvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro

Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlan
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens

Därav

’) Därav i stad 1 barnmorska.
2) Se tab. 3.

Tab. 7.

Barnmorskorna grupperade efter kontant lön + ersättning för naturaförmåner
+ naturaförmåner.

		Antal barnmorskor med kontant	årslön -f- ersättning för
			naturaförmåner + naturaförmåner uppgående till		Hela
Län											antalet

		intill	200—	300—	400—	500—	600—	700—	800—	900—	barn-
		200	299	399	499	599	699	799	899	999	morskor
		kronor	kronor	kronor kronor	kronor \| kronor	kronor	kronor	kronor
Stockholms	län			3	2	41)		1‘)			10
Uppsala	»	_	2	1	3		1		_	7 _	7
Södermanlands	»	_	__	1	4	2	_	_	_	_	é
Östergötlands	»	—	i	3	7	4	1	—	_	—	16
Jönköpings		—	—	5	3	1	—	—	—	—	9
Kronobergs	»	—	—	2	1	—	—	—	—	—
Kalmar	»	_	_	3	4	_	_	_	_	_	7
Gottian ds		_	i	_	4	_	_	_	_	_	5
Blekinge	»	—	—	—	3	—	—	—	—	—	3
Kristianstads	»	—	—	4	4	—	—	_	—	—	8
Malmöhus	»	1	_	9	5	_	_	_	_	_	15 1
Hallands		—	—	3	2	_	_	_	_	_	5
Göteborgs och Bohus »	—	—	1	—	—	—	—	—	—	l
Alvsborgs	»	—	—	4	2	1	—	—	_	_	7
Skaraborgs		—	—	3	2	1	1	_	_	_	7
Värmlands	»	—	—	2	2	_	1	_	_	_	5
Örebro	»	—	—	1	i	_	_	_	_	_	2
Västmanlands	»	—	—	3	2	—	—	—	—	—	5
Kopparbergs Gävleborgs	» »	—	—	1 2	3 2	2	—	—	—	—	6 4
Västernorrlands	»	_	_	3	2	_	_	_	_	_	5
Jämtlands		_	_	_	3	_	_	_	_	_	3
Västerbottens		—	—		1	i	—	—	—	—	2
Norrbottens	»	—	—	—	3	i	—	—	—	—	4
	Summa	1	4	54	05	17	4	1	—	—	146*)
						1		1			2
» landsbygd .........	1	4	54	65	16	4		—	—	144

*) Därav i stad 1 barnmorska.
2) Se tab. 3.

Tab. 8.

Antal barnmorskor med ersättning för naturaförmåner till belopp av:

Län	Högst 49 kronor	50— ! 100— 99 i 149 kronor kronor	150- 199 kronor	200- 249 kronor	250— 299 kronor	300— 349 kronor	350— 399 kronor	400— 449 kronor	450— 499 kronor	550— 599 kronor	Summa barn- mor- skor
Stockholms län ............	6	3	4	2		5	1	1			1	23
därav städer ............	—	—	2	1	—	2	—	—	—	_		5
» landsbygd ......	6	3	2	1	—	3	1	1	—	—	1	18
Uppsala län ...............	1	4	2	2	_	_	_	_	_	_	_	9
därav städer ............	—	—	—	—	—	—	_	—	—	_	_	_
» landsbygd ......	1	4	2	2	—	—	—	-	—	—	—	9
j Södermanlands län ......	5	2	_	__	2	_		_	_			9
därav städer ............	—	—	—	—	i	_	_	_	—	_	_	1
» landsbygd ......	5	2	—	—	i	—	—	—	—	—	—	8
Östergötlands län ........	9	8	6	3	2	_	_	_	_	_		28
därav städer ............	—	—	—	—	—	—	_	—	—	—	_	_
» landsbygd ......	9	8	6	3	2	—	—	—	—	—	—	28
Jönköpings län ............	6	2	13	5	1	_	_	_	_	_	_	27
därav städer ............	—	—	5	—	—	—	—	_	--	—	_	5
» landsbygd ......	6	2	8	5	1	—	—	-		—	—	22
Kronobergs län ............	3	11	5	4	_	_	_	_	_	_	_	23
därav städer ............	—	—	—	—	—	—	_	—	—	___	_	_
» landsbygd ......	3	11	5	4	—	—	’		—	—	—	23
Kalmar län..................	4	4	10	1								19
därav städer ............	—	—	—	_		—	—	—	—	. -	_
» landsbygd ......	4	4	10	1	—	—	—	—	—	-	—	19
Gottlands län...............	3	3	1	1	1							9
därav städer ...........	—	—	—		—	—		—	—	__	_
» landsbygd ......	3	3	1	1	1	—	—	—	—	—	—	9
Blekinge län ...............	1	5	3	4	—	_	_	_	_	_	_	13
därav städer ............	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	__
» landsbygd ......	1	5	3	4	—	—	—	—	—	—	—	13

Uti. ang. barnmorskor.

Tab. 8 (forts )

Län	Högst 49 minor	50- 99 rronor	100— 149 monor	150— 199 rtonor	200— 249 aonor	250— 299 kronor	300— 349 mmor	350— 399 rronor	400— 449 kronor	450- 499 tronor	550- 599 kronor	Summa barn- mor- skor
Kristianstads län .........	11	8	26	4	2	_	_	_	—	—	—	51 1
därav städer ............	—	—	1		—	—	—	—	—
» landsbygd .....	11	8	25	4	2	''	_	~		*		50
Malmöhus län ............	6	12	16	4	9	-	—	—	—	—	—	47 6
därav städer ............	—	—	—	—	6	—	—	—	—	—
» landsbygd ......	6	12	16	4	3							41
Hallands län ...............	—	5	7	3	—	—	—	—	—	—	—	15
därav städer ............	—		—	—	—	—	—	—	—			~
» landsbygd ......	—	5	7 7	3	—		~					15
Göteborgs och Bohus län	—	2	9	6	1	—	—	—	—	'' —	—	18
därav städer ............	—	—	—	—	—	—	—	—				18
» landsbygd ......	—	2	9	6	1
Älvsborgs län ............	7	7	15	1	—	—	-	—	—	—	—	30
därav städer ............	—	2	—	—	—	—	—	—
» landsbygd ......	7	5	15	1	—							28
Skaraborgs län ...........	5	4	12	3	1	—	—	—	—	—	—	25
därav städer ............	—		! —		_	—	—
» landsbygd ......	5	4	12	3	1		-					25
Värmlands län ............	2	8	9	1	—	—	—	—	—	—	—	20
därav städer ............	—	—	1 -	—		—	—	—	—			20
» landsbygd .....	2	8	9	1
Örebro län .................	I 1 2	1 6	1 5	2	1 1	-	—		—	—		16
därav städer ..........	i -	—	—	—	1 -	—	—
» landsbygd .....	2	6	5	2	1							lb
Västmanlands län........	1	4	3	: —	—	—	1	\| —	—	—	\|	9
därav städer .........	! —	! —	i -	—	—	—	~7	—	—		''	9
» landsbygd .....	i	4	3	—	—	—	i	—

Kopparbergs lön
därav städer
» landsbygd

Gävleborgs län
därav städer ....
» landsbygd

Västernorrlands län .....

därav städer ............

» landsbygd ......

Jämtlands län ....
därav städer ....
» landsbygd

Tab. 8 (forts.).

Län	Högst 49 kronor	50- 99 kronor	100— 149 kronor	150— 199 kronor	200— 249 kronor	250- 299 kronor	300— 349 kronor	350— 399 kronor	400- 450— 449 \| 499 kronor kronor l	550— 599 kronor	1 Summa barn- 1 mor-skor
1 1 Västerbottens län ........		4	17	11								32
därav städer ............	—		17	—	—	—	—	—	—	—	—	—
» landsbygd ......	—	4	• 11	—	—		—	—	—		32
Norrbottens län............	1	4	8	5	7	_	_	—	—	3	—	28
därav stflder ...........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
» landsbygd ......	1	4	8	5	7	—	—	—	—	3	—	28
Summa	83	130	191	72	36	5	2	1	—	3	1	524
Därav städer ...............	1	4	8	1	7	2	—	—	—	—		23
» landsbygd .........	82	126	183	71	29	3	2	1		3	1	501
Relativa tal: Summa	15.8	24.8	36.4	13.7	6.9	1.0	0.4	0.2	—	0.6	0.2	100.o
Därav städer ..............	4.3	17.4	34.8	4.3	30.5	8.7	_	—	—	—	—	100. o
» landsbygd .........	16.4	25.1	36.5	14.2	5.8	0.6	0.4	0.2	—	0.6	0.2	100. o

Tab. 9. Barnmorskor grupperade efter beskaffenheten av

		Kontant års-inkomst intill	200—299	300-399 kronor	400—499 kronor
		200 kronor1)
								*!			*1
		3.			2.			2.			2.
Län		er o CO et-	2-	•-i	er c ÖB et-	2.		er o CO et-	3.	2	er o ce et-	2.	H
		p p	o" o		P	er o	<j	P	er o	<	P P	o'' o	<i
		o o	et-	CD P	O CD	<rt- P	CD P	O CD	et- P	CD P	O	p	CD P
		&	P		tr	P		tr	P		tr	p
		<			<			<
		p			P			p			p
; Stockholms	län				3			19	2	2	21	5
Uppsala 1 Södermanlands	»	1	—	—	—	—	2	12	i	1	8	5	—
»	_	_	_	I4)	—	_	7	i	—	17	2	I4)
S Östergötlands		—	—	—	1	—	1	10	2	1	15	5	4
Jönköpings Kronobergs	»	—	—	—	2	—	—	10	43)	2	3	4	2
»	—	—	—	1	—		3	3	_	2	3	—
Kalmar	»	—	_	—	2	—	—	7	2	1	8	3	1
Gottlands	»	—	—	—	—	2	—	5	5	2	5	10	—
Blekinge	»	—	—	—	—	—	—	2	1	—	3	3	1
Kristianstads		—	—	—	—	i	—	8	7	—	4	6	—
Malmöhus	»		l	—	—	j	—	14	14	2	3	9	- \|
Hallands	»		—	—	—	—	—	4	5	—	1	2	- 1
j Göteborgs- o. Bohus »	—	—	—	—	—		7	5	—	—	—	- \|
] Alvborgs	»	—	—	—	—	—	—	11	5	—	7	2	—
Skaraborgs	»	—	—	—	—	—	—	13	3	—	2	2	—
Värmlands	»	—	—	—	—	—	—	8	6	—	11	6	—
Örebro	»	—	l	—	—	—	—	8	2	—	16	6	—
Västmanlands	»	—	—	1	—	—	1	15	4	1	14	1	2
Kopparbergs Gävleborgs	»	—	—	—	—	t	—	5 I3a)	2 1	1	6 20	5 4	1 1
Västernorrlands	»							11	—	2	14	4	2
Jämtlands	»	—		—		—	—	8	1	1	12	2	2
Västerbottens	»	—		—		—		—	—	—	2	1
Norrbottens	»	—	—	—	—	—		1	-	—	4	3	—
	Summa	1	2	1	103)	8	4	2013)	763)	16	198	93	173)

'') Lön + ersättning för naturaförmåner.

’) Därav 2 i stad.

3) Därav 1 i stad. 4) I stad.

åtnjutna naturaförmåner inom olika inkomstgrupper.

500—599 kronor	600-699 kronor	700-799 kronor	800- 899 kronor	900-999 kronor 1	Tillsammans
3 K			53 er	”3		*4 3. a"	*4		4 3. er	nj		*3 a''	!	:	3. er
! v-		*3	in	3.		in	3.	*1		3.	*9		3.		0	3.	*4
! 9»	G-		&	er	b.	er p		3.	5T		3.	er P			et- P
o.	O	<1	P	0	i <J	p	O	<	P	0	<	P	O		P	O	<
O CD p- < CD P	p	CD P	O CD & < CD P	et So P	CD 1 *	0 CD P- <J CD P	p	1 » P	O CD P" <1 CD p	c*- p eu	CD P	O CD P- < CD P	et- P P	! CD p	O CD P- <1 CD P	et- P P	CD P
i «	3	3»)	4	1			14	t	_			_			i 53	123)	5»)
7	t	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	_	28	7	5
10	5	—	1	—		—	--	—	—	—	—	—	—		36”)	8	1‘)
3	5	1												29	12	8
—	—	1	—			1									16	8a)	O
1 -		—	1	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	7	6	—
1															19	5	2
1															11	17	2
l1)	—														6»)	4	1
—	i	—													12	15	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17	28	2
															6	7	—
—															8	5	—
—	i														18	8	—
1	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16	7	—
4	—	—	—	1	—	—	—	—		—	—	—	—		23	13	—
6	3	1	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	32	12	1
—	2														29	7	5
5	3	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	16	11	3
43)	2	—	—	1	1	—	—		—	—	—	—	—	—	37’)	8	2
1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	1 j	~i—	—	28	4	4
2	1														22	4	3
	l !	—	t 1				1								3	2	_
1	i	—	1	1		1	\|	— 1							8	5	—
53») \|	30	8»)	9 1	51	3	51	14 \|	1 1	—	— 1	— \|	2 1	—	—	480s) \| 215’) \| 49e)7)

*) Därav 4 i stad. 6) Därav 3 i stad. ») S:a 744 — se tab. 4.