KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS KOMMERSKOLLEGII (Statens offentliga utredningar 1910:6)

KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS KOMMERSKOLLEGII

SAMT

KUNGL, GENERALTULLSTYRELSENS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

TULLTAXEKOMMITTÉNS UNDERDÅNIGA

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL NY

TULLTAXA

STOCKHOLM 1909

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

Genom nådig remiss den 27 sistlidne maj har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt kommerskollegium och generaltullstyrelsen att, sedan jernkontoret,
handelskammare, fabriks- och handtverksföreniugar samt andra

för ämnet intresserade föreningar och enskilde på lämpligt sätt lämnats
tillfälle att sig yttra, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med gemensamt
underdånigt utlåtande i anledning af tulltaxekommitténs den 3 i ofvannämnda
månad afgifna betänkande och förslag.

Till fullgörande af denna nådiga befallning i hvad den afser att
sätta sammanslutningar och enskilde i tillfälle att yttra sig öfver ifrågavarande
betänkande och förslag har kommerskollegium i sådant hänseende
dels aflåtit direkta skrifvelser till jernkontoret, handelskammare
i riket, svenska handelskamrarna i London och New York, styrelserna
för Sveriges allmänna exportförening, järnverksföreningen, Sveriges,
verkstadsförening, svenska trävaruexportföreningen, Sveriges snickeriexportförening,
svenska cellulosaföreningen, svenska trämasseföreningen,
svenska pappersbruksföreningen och Sveriges handtverksorganisatiou,
dels ock genom skrifvelser till öfverståthållareämbetet och samtliga Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfvensom genom annons i allmänna
tidningarna sökt att för öfriga intresserade bereda möjlighet att göra
sig hörda i ämnet.

För egen del få ämbetsverken i underdånighet anföra följande.

För det rätta bedömandet af föreliggande förslags hela innebörd,
hade för visso varit af vikt, att ämbetsverken vid granskningen af förslaget
kunnat stödja sig på en allsidig utredning i fråga om de verkningar,
skyddssystemet hittills visat sig medföra. En så beskaffad utredning
har emellertid icke af kommittén framlagts. Den tid, som tillmätts
ämbetsverken för fullgörande af det åt dem gifna uppdrag,
har gifvetvis icke räckt till för åstadkommande af en dylik utredning.
Jämte framhållande häraf vilja ämbetsverken redan nu betona, att knappheten
i tid jämväl i öfrigt ställt sig hindrande i vägen för en så djupgående
undersökning af samtliga nu ifrågavarande förhållanden, som
ämbetsverken skulle velat åstadkomma, och som med hänsyn till ämnets
vikt varit önskvärd.

De mera genomgripande förändringar i förhållande till nu gällande
bestämmelser, som tulltaxekommitténs förslag företer, och som ämbetsverken
anse sig böra här inledningsvis omnämna, återfinnas i själfva
taxan. Hvad dennas uppställning vidkommer, framträda sålunda betydande
olikheter, såväl i fråga om varurubrikernas ordning, som beträffande
specialiseringen. Genom varornas sammanförande i grupper af
likartade varor har utan tvifvel vunnits större öfverskådlighet i fråga om
bedömande af den allmänna likformigheten. A andra sidan har genom
den större specialiseringen tillfälle beredts att åstadkomma ett rättvisare
afvägdt tullskydd. Dessa omständigheter hafva emellertid med nöd -

vändighet ledt därhän att göra taxan mindre handterlig, då det gäller
att tillämpa densamma.

En annan framträdande förändring, som ämbetsverken ansett sig
böra ägna särskild uppmärksamhet, är den betydande inskränkningen
af nu gällande värdetullar. De skäl, på hvilka kommittén grundat öfvergången
från värdetullar till vikttullar, synas, teoretiskt taget, böra tillerkännas
allmän giltighet, men då i vissa fall, där sådana vikttullar ingå
i förslaget, stora svårigheter helt visst skulle komma att uppställa sig
vid tillämpningen af dylika tullar, hafva ämbetsverken funnit sig icke
kunna i allo dela kommitténs uppfattning i detta ämne. De varuslag,
som nu åsyftas, äro samtliga att hänföra till maskiner eller maskindelar,
och få ämbetsverken tillfälle att här nedan närmare redogöra för sin
ställning härutinnan.

Det har från visst håll anmärkts, att de medelvärden å handelsvaror,
på hvilka kommittén byggt sina förslag till tullsatser, skulle vara
för höga. Af allt att döma har kommittén på sina utredningar härutinnan
nedlagt ett så omfattande, grundligt och omsorgsfullt arbete, att
dess resultat väl får anses efter omständigheterna tillfredsställande. Det
ligger i sakens natur, att en undersökning, som är beroende af så
många och så växlande förhållanden som den ifrågavarande, icke kan i
allo träffa det absolut rätta. Af anledning, som här förut påvisats,
hafva några vidlyftigare undersökningar i omförmälda hänseende icke
kunnat åstadkommas. Ämbetsverken hafva dock på vissa områden låtit
mera ingående kontrollera de af kommittén framlagda uppgifterna, och
har resultatet af detta arbete icke jäfvat ämbetsverkens ofvan uttalade
uppfattning. I enstaka fäll har det emellertid synts ämbetsverken utreda,
att tullsatser byggts på för höga medelvärden, och hafva jämkningar
i dessa tullsatser föreslagits.

Likaledes har anmärkts, att kommittén skulle hafva i mycket stor
omfattning tillämpat det förfaringssätt, att, medan den nuvarande tullsatsen
icke sänkts för de gröfre och prisbilligare varorna, mer eller
mindre betydande tullförhöjningar föreslagits för de finare och mera
förädlade samt i följd däraf dyrbarare varorna. Ehuru det icke kan
förnekas, att i vissa fall ett sådant tillvägagångssätt användts, synes
dock den sålunda gjorda anmärkningen icke kunna tillerkännas allmängiltighet.
I andra fall kan nämligen ett motsatt förhållande iakttagas.
Eör att visa, det afsevärda tullsänkningar föreslagits, har utarbetats en
tablå, upptagande de mera betydande artiklar, för hvilka sådan sänkning
ifrågasatts; och få ämbetsverken härmed öfverlämna denna tablå,
betecknad såsom bilaga litt. A. Utom dessa direkta nedsättningar af

gällande tullsatser innehåller kommittéförslaget flera indirekta lindringar.
En icke oväsentlig sådan är stadgandet, att de till vissa rubriker fogade
bestämmelser, enligt h vilka afdrag i vikten ej medgifves för askar,
papper och dylikt omslag, ej skola tillämpas på ytteremballage, uppenbarligen
endast afsedt till varans skyddande under transporten. En särskild
lättnad torde detta innebära i fråga om varor, inkommande i postpaket,
beträffande hvilka för närvarande askar och ytterpapper i stor
utsträckning medräknas i den tullpliktiga vikten. En annan tullindring
innebär affattningen af anmärkningen under n:r 829 i den föreslagna
taxan. Här saknas nämligen bestämmelse om tilläggstull för lackerade
och bronserade järnvaror, hvarigenom nedsättning till 20, 15 eller 12
öre per kilogram skulle komma att inträda för en mängd artiklar, som
för närvarande draga en tull af 50 öre per kilogram.

En viktig förutsättning för att den nya tulltaxan skall kunna rätt
fylla sin uppgift är tillkomsten af en officiell varuförteckning. Rätteligen
hade en sådan författning bort vara tillgänglig så tidigt, att den
kunde tagas i bruk samtidigt med den nya taxan. Ämbetsverken hemställa
för den skull, att åtgärder måtte snarast möjligt vidtagas för
utarbetande af en officiell varuförteckning.

En tulltaxa sådan som den föreslagna kommer emellertid att
ställa stora kraf på tullpersonalens duglighet. För att dessa kraf må
kunna fyllas, erfordras med nödvändighet, att de, som skola handhafva
tullbehandlingsbestyren, erhålla speciell utbildning. Förslag till anstalter
i sådant syfte föreligger emellertid redan till Eders Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning. För att allmänhetens anspråk på snabb expedition må kunna,
så vidt sig göra låter, tillgodoses äfven sedan ny tulltaxa trädt i kraft,
lärer, såsom kommittén också antydt, ökning af tullpersonalen icke
kunna undvikas.

Ej heller bör förbises, att det redan nu strängt anlitade utrymmet
i de flesta packhuslokaler helt visst är otillräckligt för tillämpningen af
kommitténs förslag till tulltaxa med hänsyn till dess försenande inverkan
å tullbehandlingen, samt att vägningen af tyngre föremål kräfver vissa
tekniska, nu ej förefintliga förutsättningar med afseende å spår- och
våganordningar.

Att i allt fall tullexpeditionens fortgång, särskildt under första
tiden efter den nya tulltaxans ikraftträdande, kommer att menligt påverkas
af de nya formerna, får anses gifvet.

Till de från sammanslutningar och enskilde inkomna framställningar
i fråga om föreliggande kommittéförslag hafva ämbetsverken
tagit den hänsyn, som förhållandena ansetts påkalla. Åtskilliga af dessa

framställningar hafva emellertid inkommit så sent, att ämbetsverken icke
kunnat ägna desamma den ingående undersökning, som med hänsyn
åtminstone till vissa i dem berörda frågors vikt hade varit önskvärd.

Ämbetsverken öfvergå härefter att redogöra för de erinringar och
framställningar från ämbetsverkens sida, till hvilka den närmare granskningen
af förslagets detaljer synts gifva anledning, därvid förslagets
särskilda delar, i den mån ämbetsverken ansett nödigt att här omnämna
dem, behandlas i den ordning, hvari de förekomma i förslaget.

F ö r o r <111 ing e 11.

I)en al kommittén föreslagna anordning att ur nuvarande tulltaxeunderrättelser
utbryta en del bestämmelser, som rätteligen icke höra
dit, och i stället öfverföra dem till en särskild med tulltaxan förbunden
förordning, i hvilken dessutom inrymts åtskilliga andra närstående
stadganden, synes ämbetsverken lämplig. I hufvudsak hafva ämbetsverken
icke något att erinra mot innehållet i denna del af förslaget;
dock att ämbetsverken på sätt här nedan närmare angifves icke kunnat
latta bestämd ståndpunkt hvad beträffar § 13. Några mindre väsentliga
förändringar al dels saklig, dels redaktionell natur synas böra vidtagas;
och få ämbetsverken härutinnan anföra följande under respektive paragrafer.

Paragraf 1.

Med hänsyn därtill att icke alla i den föreslagna tulltaxan upptagna
varor skola draga tull, vilja ämbetsverken sätta i fråga, huruvida
icke innebörden af stadgandet i förevarande § skulle riktigare uttryckas
på följande sätt:

»Varor, som från utlandet införas, äro, så framt
icke annorlunda här nedan stadgas, i fråga om tullafgift
underkastade bestämmelserna i den vid denna
förordning fogade tulltaxa.»

Paragraf 5.

I inom. f) föreslås, att af resande medförd begagnad velociped
„ må, under vissa betingelser, åtnjuta tullfrihet. Liknande frihet medgifver
jämväl nu gällande tulltaxa. Emellertid hafva från skilda håll
framställningar gjorts i syfte att den inskränkning i dispositionsrätten,
som ligger i stadgandet därom att velocipeden skall vara af den resande
medförd, måtte varda upphäfd. Eftergifvande af ifrågavarande villkor
synes icke heller kunna vålla någon risk för det allmänna.

Den frihet, som härutinnan tilläfventyrs må kunna medgifvas i
fråga om velociped, torde också böra uttryckligen stadgas för under
enahanda omständigheter inkommande begagnad handkamera. Redan
nu lärer på goda skäl resande tillhörig sådan kamera af tullmyndigheterna
allmänt betraktas såsom en reseförnödenhet och alltså lämnas
tullfri. Ämbetsverken föreslå förty,

att mom. f) måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »förnödenheter, — — — — annat ändamål;
skolande till sådana förnödenheter jämväl hänföras
begagnad velociped och begagnad handfotografikamera,
hvilka enligt af resande på tro och heder afgifven
skriftlig försäkran införas för eget bruk och
icke i handelsafsikt.»

Beträffande det under g) föreslagna stadgande vilja ämbetsverken
ifrågasätta, huruvida det må anses lämpligt uppställa ovillkorlig fordran
på att instrument, som af vetenskapsman medföras för vetenskapliga
ändamål, skola vara begagnade för att åtnjuta tullfrihet.

Likaledes synes det kunna ifrågasättas, huruvida behof af den
under i) föreslagna inskränkning i fråga om tullfrihet för skeppsinventarier,
tillhörande förolyckade fartyg, må kunna anses ådagalagdt. Helt
visst skulle, därest friheten icke finge tillämpas i fråga om inventarier,
tillhörande fartyg, som förolyckats utom svenskt farvatten, fall kunna
förekomma, där det skulle visa sig särdeles motbjudande att icke härutinnan
kunna tillämpa samma frihet, som medgifves enligt nuvarande
lagstiftning i ämnet.

Under 1) har framkommit ett förslag, som måste anses väl förtjänt
af uppmärksamhet. Tullmyndigheterna hafva rik erfarenhet af

don synnerliga ovilja, som städse af vederbörande trafikanter lägges i
dagen, då det gäller att utgifva tull för s. k. brudutstyrslar. Den af
kommittén föreslagna friheten synes emellertid väl mycket begränsad.
Då här icke är fråga om varor, införda i handelsafsikt, synes tullfriheten
kunna, utan att statsverkets rätt däraf i nämnvärd mån beröres,
utsträckas att omfatta äfven andra än de i förslaget upptagna
föremål, som inkomma under ifrågavarande förhållanden, och detta så
mycket mera som, enligt hvad kommittén anför i sin motivering, sådan
större frihet förekommer flerstädes i utlandet. Ämbetsverken anse alltså,

att, därest ett stadgande härutinnan beslutas,
detsamma bör få det af kommittén föreslagna innehåll
med den ändring, att orden »hushålls- eller klädespersedlar»
utbytas mot ordet »lösörep er sedlar».

Beträffande det under r) föreslagna stadgande hemställa ämbetsverken,

att det mot slutet förekommande uttrycket »i
enahanda transport till utlandet eller eljest» måtte,
då det till äfventyrs kan missuppfattas och i allt fall
synes öfverflödigt, få utgå.

För fullständigande af den under s) ifrågasatta bestämmelsen få
ämbetsverken föreslå,

att ordet »suveräner» utbytes mot ordet »statsmyndighet))
.

Paragraf 6.

De i § 1 b) af nådiga förordningen den 7 maj innevarande år
angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och
Norge förekommande stadganden, hvilka med få afvikelser ordagrant
återgifvas i motsvarande del af kommitténs förslag, hafva, för så vidt
angår införsel till Kalls socken, icke kunnat få fullt ut den tillämpning,
som utan tvifvel afsetts med desamma. Förhållandet är nämligen, att
Åre socken med en kil afdelar Kalls socken och träffar riksgränsen på
den plats, där den ena af de två från Norge till sistnämnda socken

ledande vägarne skär riksgränsen. Följden häraf har blifvit, att ifrågavarande
stadgande anses icke kunna tillämpas å varor, som på denna
väg införas till Kalls socken. Ämbetsverken hemställa förty,

att i berörda del af förslaget uttrycket »öfver
gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas
med uttrycket »öfver den del af gränsen, som är belägen
mellan södra gränsen af Kalls socken i Jämtland
och samma sockens norra gränsa.

Paragraf 9.

I mom. 1 och 2 har kommittén föreslagit bestämmelser för reglerande
af vissa sedan lång tid tillbaka åt trafiken lämnade lättnader,
hvilka icke grundats på särskilda föreskrifter utan så småningom framstått
och utvecklat sig i praktiken. Ämbetsverken, som finna det önskvärdt,
att bestämda anvisningar härutinnan komma till stånd i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förslaget, anse dock några modifikationer
i detsamma vara af nöden. Kommittén har i mom. 1 c) föreslagit tullfrihet
för emballage af spånadsvara eller halm, afsedt att med exportgods
återutföras. Ämbetsverken, som i princip icke hafva något att
erinra mot en sådan föreskrift, vilja dock framhålla, att de skäl, som
anförts till stöd för förslaget, nämligen å ena sidan det högre priset å
här i riket tillverkadt dylikt emballage och å andra sidan omöjligheten
att anskaffa fullgod svensk vara, lära kunna lika väl åberopas i fråga
om vissa andra slag af emballage. Hos generaltullstyrelsen har vid
skilda tillfällen anförts, att export af viss inhemsk produkt, för hvars
emballerande erfordrats i utlandet tillverkadt emballage, äfventyrats eller
omintetgjorts därigenom, att emballaget dragit tull här i riket.. Åtminstone
i vissa af dessa fall har uppgiftens riktighet icke kunnat betviflas.
Skulle kommitténs förslag i nu ifrågavarande afseende vinna beaktande,
synes det ämbetsverken billigt, det medgifvandet utsträckes att gälla
äfven andra slag af emballage, som icke tillverkas inom landet. Ämbetsverken
föreslå alltså,

att mom. 1 c) måtte erhålla följande lydelse:
»inkommande tullpliktigt emballage af spånadsvara
eller halm, afsedt att med exportgods återutföras,
äfvensom för enahanda ändamål inkommande annat tull -

pliktigt emballage af sådant slag, som icke tillverkas
inom landetj)

Vidare hemställer kommittén, att i fråga om tullfrihet för vara,
som skall afprofvas och eventuellt återutföras, eller för emballage tiden
för sagda frihet skall begränsas till tre månader. Denna tidrymd synes
ämbetsverken så knappt tilltagen, att, med tillämpning af ett stadgande
enligt förslaget, den afsedda lättnaden i flera fall torde blifva utan
praktisk betydelse. O påräknade omständigheter kunna nämligen lätt
föranleda därtill, att egenskaperna hos t. ex. en arbetsmaskin, som intagits
för afprofning, och hvars uppackning, montering, nedtagning.och
återinpackning äro af mera kräfvande och tidsödande art, alldeles icke
kunna under ifrågavarande tid utrönas. I vissa fall, såsom inför en
arbetsnedläggelse, kan importören härutinnan stå så godt som maktlös.
Om detta i främsta rummet gäller för varor, som skola afprofvas, kan
det dock i viss mån åberopas äfven i fråga om emballage. Det synes
därför nödigt, att tiden afsevärdt utsträckes; och hemställa ämbetsverken
i anslutning härtill,

att första punkten i sista stycket af mom. 1
måtte få detta innehåll: »Tullfrihet enligt detta moment
må icke medgifvas för längre tid än ett år, och
bör, där tullfrihet medgifves för vara, som skall afprofvas
och eventuellt återutföras, eller för emballage,
tiden begränsas till högst sex månader».

Till förekommande af misstolkning synes det i mom. 2 förekommande
uttrycket »och andra förnödenheter» böra utbytas mot uttrycket
»och andra föremåh.

Under hänvisning till innehållet af det af kommittén den 2 sistlidne
juli afgifna särskilda underdåniga yttrande angående rätt för utländsk
resande att tullfritt disponera medförd automobil, få ämbetsverken,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén härutinnan
föreslagit, än ytterligare hemställa,

att efter mom. 2 i förevarande § måtte inskjutas
ett nytt moment af följande lydelse: »Likaledes
förordnar Konungen om de villkor, under hvilka resande,
som icke är inom riket bosatt, må utan tullafgifts er 2 -

läggande under en tid af högst ett år förfoga öfver
medförd automobil, afsedd att inom samma tids utgång
återutföras», att detta moment betecknas med 3, samt
att de nuvarande momenten 3 och 4 betecknas med resp.
4 och 5.

Paragraf 11.

Med afsende ä hvad under ofva n stående § af förslaget förekommer
rörande värdering af gods i dess skadade skick anse sig ämbetsverken
icke böra underlåta att framhålla, det en sådan värdering ofta
lärer blifva synnerligen svår och, där det gäller en mångfald olika varor
med vidt skilda egenskaper, komma att orsaka afsevärda kostnader.

Paragraf 12.

Det undantag från den i första stycket återgifna allmänna grundsats,
hvilket föreslagits i senare delen af sista stycket, är en rätt genomgripande
nyhet, och tillämpningen af ett sådant undantagsstadgande
måste i många fall blifva synnerligen svår, men då å andra sidan den
ifrågasatta förändringen måste anses hafva sitt berättigande och förvisso
skulle komma att hälsas med sjmnerlig tillfredsställelse från de
trafikerandes sida, finna sig ämbetsverken icke böra frånråda ett stadgande
i öfverensstämmelse med förslaget.

Paragraf 18.

Af motiveringen till denna § framgår med all tydlighet, att kommittén
ej varit tillfreds med att föreslå upprepande af nu gällande bestämmelser
i här ifrågavarande ämne, och att endast brist på möjlighet
till uttömmande utredning nödgat densamma att låta förslaget framkomma
i dess nuvarande form. Från flera håll, bland annat frånjernkontoret
och Sveriges verkstadsförening, hafva också framställts yrkanden
på förändrade bestämmelser i ämnet, yrkanden, hvilka grundats
därpå, att restitutionsförfarandet, som i sin tid infördes för att i första
hand uppmuntra vår rederinäring och dessutom gifva stöd åt den inhemska
skeppsbyggnadsindustrien, om det också visat sig i viss grad

hafva uppfyllt sitt hufvudändamål, dock — hvad vårt skeppsbyggeri
beträffar — verkat mycket ojämnt och för den svenska järnhand teringen
varit i hög grad ogynnsamt, i det att det tjänat såsom premiering
af utländskt material till skeppsbyggnad.

De skäl för en förändring af härutinnan gällande föreskrifter,
som sålunda framförts, kunna icke utan vidare tillbakavisas, men då
icke heller ämbetsverken äro i tillfälle att framlägga något nytt förslag
i ämnet, hemställes,

att, därest det skulle finnas oundvikligt att i den
blifvande tulltaxeförordningen upptaga bestämmelser
i enlighet med innehållet i denna §, sagda bestämmelser
dock måtte betraktas såsom allenast provisoriska,
och att på sakkunskap stödd grundlig utredning
i ämnet må så snart sig göra låter verkställas.

Paragraf 14.

I mom. 4, som lämnar föreskrift rörande tullrestitution vid utförsel
med järnväg till Norge, stadgas såsom villkor för restitution,
bland annat,'' att godset skall förpassas till norsk ort, hvarest tullkammare
finnes och förtullning får äga rum, och att utförseln skall styrkas
genom attest från denna tullkammare.

Då det emellertid understundom inträffat, att vederbörande norska
myndighet, som det tillkommit att meddela kvitto a från här i riket
till ort i Norge förpassadt gods, icke kunnat förmås utfärda sådant
kvitto, ehuru något tvifvel ej funnits rörande godsets framkomst i vederbörlig
ordning, vilja ämbetsverken ifrågasätta, huruvida icke nyssnämnda
stadgande kunde utbytas mot föreskrift af innehåll att gods,
hvarom nu är fråga, skall i stället förpassas till vederbörande svenska
gränstullkammare, som därefter hade att meddela bevis om godsets befordran
till Norge. Ämbetsverken hafva därvid ej förbisett, att sagda
tullkamrar icke ligga alldeles vid gränsen, men då sådan tullkammare
i hvarje fall är belägen vid den sista svenska järnvägsstation, godset
har att passera, innan detsamma anländer till Norge, torde underslef
knappast kunna befaras. Därest Eders Kung]. Maj:t skulle finna sådan
ändring böra vidtagas, torde densamma kunna utföras sålunda,

att dels under a) orden »ort, hvarest tullkammare
finnes och förtullning får äga rum» utbytes mot orden

»vederbörande svenska gränstullkammare'')''), och dels stycket
c) erhåller följande förändrade lydelse: »att genom attest
från gränstullkammaren skall styrkas, beträffande till
emballage använd utländsk juteväfnad, att varan dit
ankommit med orubbad försegling eller plombering och
därifrån befordrats vidare till Norge, samt, beträffande
öfriga varor, därjämte att desamma till beskaffenhet
och myckenhet funnits med förpassningen öfverensstämmande».

Ämbetsverken anse sig icke böra underlåta att i detta sammanhang
omnämna det af Stockholms handelskammare i dess öfver kommittéförslaget
afgifna yttrande framställda förslag till bestämmelser i
syfte att befrämja transithandeln genom anordnande af »tullrestitutionsupplag»
under de former, som angifvits i en handelskammarens yttrande
bifogad promemoria. Ämbetsverken vilja därvid uttala såsom
önskvärdt, att den af handelskammaren sålunda väckta frågan om åtgärder
för underlättande af transithandel må ägnas den uppmärksamhet,
den utan tvifvel är värd. Det af handelskammaren föreslagna sättet
för denna viktiga frågas lösande anse sig ämbetsverken dock icke kunna
förorda, oafsedt det förhållande att härutinnan ett system, grundadt på
tullrestitution, synes vara att föredraga framför bestämmelser, som stödja
sig på tullkredit och afskrifning. De närmare formerna för en lagstiftning
i ämnet lära knappast kunna fastställas förr än efter en ingående
undersökning af alla de förhållanden, en sådan lagstiftning kan
anses komma att beröra.

I anslutning till hvad sålunda anförts, få ämbetsverken i underdånighet
hemställa, huruvida icke Eders Ivungl. Maj:t skulle finna lämpligt
vidtaga anstalter för en sådan undersökning.

Paragraf 15.

Kommitténs under ofvanstående § upptagna förslag har från vissa
håll mött ett mycket bestämdt motstånd. På grund af hvad kommittén
i hithörande motivering anfört, synes dock sannolikt, att införandet i
vår tullagstiftning af bestämmelser i enlighet med innehållet i förevarande
§ skulle i flera hänseenden blifva till gagn för landet i dess helhet.
Med hänsyn härtill och då ämbetsverken icke hafva skäl antaga,
att de af motståndarna till förslaget uttalade farhågorna skola i någon

afsevärd mån besannas, anse ämbetsverken sig böra understödja kommitténs
förslag i denna del.

Paragraf 16.

Mot formuleringen af första stycket i § 4 af underrättelserna till
nu gällande tulltaxa hafva vid skilda tillfällen anmärkningar framställts,
och detta väl icke utan skäl. Då nu innehållet i sagda författningsrum
fått ord för ord inflyta i första stycket af förevarande §, hafva ämbetsverken
ansett sig böra hemställa, att detta stycke omredigeras; och få
ämbetsverken i sådant afseende föreslå,

att detsamma erhåller följande lydelse: »Lastpenningar
till Kungl. Maj:t och kronan erläggas vid
resor mellan Sverige och utrikes ort och utgå till lika
belopp af svenska som af främmande fartyg med 10
öre för hvarje ton af fartygets afgiftspliktiga dräktighet
enligt gällande mäfbref. Be betalas under loppet af ett
kalenderår sålunda:

a) vid inkommande första resan och vid förnyadt
inkommande, när fartyget innehar last samt större eller
mindre del däraf lossar, och må härvid jämväl såsom
barlastadt anses fartyg, då dess last uppgår till mindre
än] en tiondel af fartygets afgiftspliktiga dräktighet;
skolande vid beräkning häraf en ton anses motsvara
för varor, som i fartygets skeppshandlingar äro upptagna
i volym, 2.8 3 kubikmeter och för varor, som
äro upptagna i vikt, 1,360 kilogram; samt

b) vid utgående allenast första resan.

T ulltax a n.

Afd. I. Sten- och jordarter samt andra mineraliska eller fossila
råämnen, icke flytande; äfvensom arbeten däraf, ej annorstädes upptagna.

Rubr. 1. Kvarts, kvartssand, flinta, kiselgur och bauxit, äfven renad,
samt flusspat och kryolit, äfven malna.

Af kryolit förekomma två slag till import, nämligen naturlig och
konstgjord. Då emellertid den sistnämnda, som för närvarande drager
15 procents värdetui], icke utan kemisk undersökning lärer kunna skiljas
från den naturliga, synas de båda slagen böra i tullbehandlingshänseende
likställas, och lärer taxans systematiska uppställning ej få anses
lägga hinder i vägen för detta af praktiska hänsyn betingade förslag,
då t. ex. vissa arbeten af såväl naturlig som konstgjord alabaster under
denna afdelning sammanförts i rubr. 30.

Rubriken skulle till följd häraf erhålla följande lydelse:

Kvarts, kvartssand, flinta, kiselgur och bauxit, äfven renad,

flusspat och kryolit, naturlig eller konstgjord, äfven malna fria.

Rubr. 11. Lera, alla slag, äfven slammad, malen eller bränd, porslinslera
eller kaolin härunder inbegripen; äfvensom chamottoch
dinasmurbruk.

Då import af annat murbruk än chamott- och dinasmurbruk ej
torde vara utesluten, och kommittén synes hafva afsett tullfrihet för
allt murbruk, föreslås följande förändring:

Lera, alla slag, äfven slammad, malen eller bränd, porslinslera''
eller kaolin härunder inbegripen; äfvensom chamott-,
dinas- och annat murbruk................... fria.

Rubr. 16—19. Slip-, bryn- eller polerstenar, äfven i form af plattor
eller skifvor.

Enär kommittén beträffande naturliga slip-, bryn- eller polerstenar
i förening med andra ämnen endast upptagit rubrik för sådana artiklar,
som förekomma i förening med trä, järn eller annan oädel metall, men
äfven sammansättning med andra ämnen lärer förekomma, hemställesr
att rubrikerna i detta afseende utvidgas. Ehuru beträffande konstgjorda
slip-, bryn- eller polerstenar rubriken genom orden »eller annat dylikt
ämne» blifvit mindre inskränkt, synes för likformighets vinnande nedan
angifna formulering vara att förorda:

Slip-, bryn- eller polerstenar, äfven i form af plattor
eller skifvor:
naturliga:

16. utan förening med annat ämne, därunder in begripna

äfven sådana, som äro försedda med

centrumbeslag af järn............. fria.

17. andra slag.....................1 kg. —: 25-

Anm. Därest en naturlig slipsten är till skydd under transporten
försedd med järnband, fästes därvid ej afseende vid
tullbehandlingen.

konstgjorda, äfven i förening med annat ämne:
18. helt eller delvis af smärgel, korundum, alun dum,

karborundum eller andra liknande hårda

slipmedel...................1 kg. —: 25 *

19. andra slag..............''......1 kg. —: 04.

Rubr. 35. Portlandscement, vanlig grå, hvit eller färgad, samt slaggcement,
trass och andra för byggnadsändamål använda,
cementsorter, emballagets vikt inberäknad.

I en till kommerskollegium inkommen framställning har anförts,
att den för cement] föreslagna tullsatsen af 60 öre per lOO jkilogram
skulle kunna kringgås genom import af ett halffabrikat med teknisk
benämning »klinker», af hvilken vara endast genom en enkel förmalningsprocedur
inom landet skulle kunna framställas användbart cement.

Till cementtullens säkerställande föreslås därför, att åt rubriken
gifves följande lydelse:

Portlandscement, vanlig grå, hvit eller färgad, omalen
eller malen, samt slaggcement, trass och andra för
byggnadsändamål använda cementsorter, emballagets
vikt inberäknad................100 kg. —: 60.

Anm. till rubr. 36—39.

Med hänsyn därtill att vissa arbeten af konstgjord alabaster upptages
i rubr. 30 i denna afdelning med tullsats af 1 krona per kilogram, synes
i anmärkningen under rubr. 39 böra göras undantag för nämnda varor.
Till följd häraf föreslås för anmärkningen i fråga följande lydelse:

Såsom arbeten af cement tullbehandlas jämväl arbeten af magnesiacement
och annan konstgjord sten, dock ej alabaster; äfvensom
kalksandsarbeten, ej särskiidt nämnda.

Rubr. 48. Arbeten af i nästföregående rubrik nämnd massa, såsom
plattor, segment och andra formstycken.

Enär för isoleringsändamål afsedda madrasser och andra olika
slags isoleringsartiklar, hvilka ej kunna rubriceras som »formstycken»,
äro hänförliga till denna rubrik, föreslås, att ordet »formstycken» utbytes
mot »isoleringsartiklar».

Afd. III. Alster af åkerbruk, kvarnindustri, trädgårdsskötsel m. m.

A. Spannmål och skidfrukter m. m.,

Rubr. 74—88. Spannmål, omalen.

Såsom allmänt kändt och jämväl af tulltaxekommittén i dess statistiska
utredning påvisadt, har det svenska jordbruket under de senaste
årtiondena utvecklats i riktning från sädesproduktion till frambringande
af ladugårdsprodukter. Härigenom har behofvet af från andra länder
importerad brödsäd, framför allt hvete, ständigt ökats, under det att
exporten af såväl hvete som råg efter hand gått tillbaka och numera
nästan alldeles afstanna! Det vill synas, som om med hänsyn härtill
tiden vore inne att öfverväga, huruvida icke . vissa modifikationer i nu
gällande tullagstiftning i fråga om spannmål kunde vara påkallade.

Det torde för öfrigt vara obestridligt, att spannmålstullar bidraga
till att fördyra de för flertalet af landets befolkning nödvändigaste lifsmedlen,
hvarigenom ock ett afsevärdt men tillfogas den inhemska industrien.
Ämbetsverken vilja visserligen med hänsyn till nämnda tullskydds
stora statsfinansiella betydelse icke ifrågasätta, att detsamma
skulle omedelbart upphäfvas, men kunna ej underlåta framhålla såsom
ett högeligen behjärtansvärdt önskemål, att tullfrihet å spannmål tillförsäkras
landets starkt brödkonsumerande befolkning, så snart omständigheterna
medgifva det.

I hvarje fall synes tullen på majs af skäl, som anförts i kungl.
proposition till 1903 års riksdag, böra redan nu bortfalla.

Rubr. 74—75. Sojabönor.

Till generaltullstyrelsen har under årets lopp inkommit förfrågan
angående tullbehandlingen af s. k. sojabönor med framhållande af att
de, såsom otjänliga till människoföda och innehållande stor oljehalt,
närmast vore att jämnställa med lin-, rof- och rapsfrö samt till följd
häraf borde åtnjuta tullfrihet.

I eu till kommerskollegium ingifven framställning har jämväl
gjorts yrkande om tullfrihet för ifrågavarande bönor. Vid med anledning
häraf verkställd utredning har framgått, att dessa bönor icke
kunna bringas till mognad inom landet, samt att de visserligen i Kina,
Japan m. fl. länder ingå i människoföda, men att de åtminstone icke
hos oss torde få sådan användning. Däremot skulle de utgöra ett utmärkt
kreatursfoder och kunna enligt samstämmiga uttalanden blifva värdefulla
för oljeslagerier och i andra hand för tvålfabriker inom landet,,
då därur kunde pressas en för olika ändamål tjänlig olja. Härjämte
skulle oljeslagerierna under den tid af året, då denna rörelse eljest
ligger nere, finna sysselsättning med pressning af olja ur sojabönor.
Första förutsättningen för den inhemska industrien att tillgodogöra
sig varan är dock, att densamma åtnjuter tullfrihet, då de produkter,
som skulle utvinnas, nämligen olja och kreatursfoder, äro tullfria.

Då sålunda sojabönor icke kunna odlas inom landet, och tullfrihet
för varan icke synes kunna blifva här till men för odling af andra
växter, men däremot till gagn för flera näringsgrenar, vilja ämbetsverken
föreslå, att tullfrihet måtte medgifvas för sojabönor, i likhet med
hvad Riksdagen nyligen beslutat beträffande arachid- eller jordnötter,
och synes nu ifrågavarande artikel lämpligen kunna upptagas i rubr..
75, hvilken sålunda skulle erhålla följande lydelse:

Hafre, vicker och gråärter (sandärter, pelusker); äfvensom

sojabönor........................... fria.

Rubr. 79. Mjöl af arrowrot.

För arrowrot och liknande rötter har nedan föreslagits en tullsats
af 10 öre per kilogram. Enär mjöl af arrowrot icke synts böra draga
lägre utan åtminstone lika hög tull som råvaran, hvaraf det är framställdt,
torde orden »mjöl af arrowrot» böra utgå ur rubriken, hvilken
sålunda skulle lyda:

Mjöl och gryn, alla slag; äfvensom mjöl af andra

vegetabilier, ej till annan rubrik hänförligt . . . 100 kg. 6: 50..

Tall- och grankottar.

Med anledning af att tall- och grankottar enligt prejudikat åtnjuta
tullfrihet, och så fortfarande skulle blifva förhållandet, därest de ej
särskildt i taxan upptagas, har inhämtats domänstyrelsens mening, huruvida
det kunde ligga fara i tullfrihet för desamma, då det ur dem utklängda
fröet är tullbelagdt. Härvid har upplysts, att både utländskt
färdigt frö och ur importerade kottar klängdt frö på grund af klimatiska
förhållanden är olämpligt för användande inom landet, samt att
tall- och grankottar med anledning häraf och för att i möjligaste mån
utestänga import af kottar för klängning af frö, borde beläggas med
samma tull som motsvarande fröslag.

Med anledning af detta uttalande föreslås, att rubrikerna för tall—
och granfrö erhålla lydelsen:

86. tall-; äfvensom tallkottar.................1 kg. 4: —

87. gran-; äfvensom grankottar................1 kg. 1:50.

För att emellertid sålunda föreslagna bestämmelser icke må verka
såsom importförbud för kottar af sådana tall- och granarter, som ej
växa inom landet, och då sådan vara oftast användes i dekorationssyfte,
synes i anmärkning lämpligen kunna intagas bestämmelse därom, att
med tallkottar och grankottar i dessa rubriker endast afses kottar af
respektive Pinus sylvestris samt Abies excelsa eller Abies pectinata.

Rubr. 93. Potatis: af det löpande årets skörd och inkommande under
tiden 15 februari—31 juli.

Med afseende å den tid, under hvilken enligt kommitténs förslag
tull skulle utgå för potatis af det löpande årets skörd, har framhållits,,
att den potatis, som införes under juli månad, icke kan räknas såsom
lyxvara, samt att import af potatis kan vara nödvändig under sådana
förhållanden, då förrådet af föregående års skörd tagit slut, innan det
nya årets skörd kan tillfredsställa konsumtionen. På grund häraf
yrkas, att tullpliktigheten bör inskränkas att gälla potatis, som importeras
till utgången af juni månad.

Ämbetsverken instämma till fullo i de åsikter, som i nämnda framställning
funnit uttryck, och hemställa, att rubriken må ändras till
följande lydelse:

93. af det löpande årets skörd och inkommande under

tiden 15 februari—30 juni.............100 kg. 2: 50.

Rubr. 104. Kreatursfoder, ej särskildt nämndt, etc.

Utom i denna rubrik upptagna majskakmjöl importeras äfven mjöl
af andra oljekakor, hvilket enligt nu tillämpad praxis tullbehandlas lika
med oljekakor. Denna vara har såsom färdigt kreatursfoder ansetts
böra i denna rubrik upptagas, på grund hvaraf för rubriken föreslås
lydelsen:

Kreatursfoder, ej särskildt nämndt, såsom draf, drank,
glutenfoder, mjöl af majskakor och andra oljekakor samt
majsgroddmjöl, äfven med inblandning af animaliska ämnen fritt.

B. Frukter, bär, grönsaker och lefvande växter m. m.

Rubr. 114. Mandel samt aprikos-, persiko- och sviskonkärnor; äfvensom
nötkärnor, alla slag, äfven sönderskurna, s. k.
arachidmandel härunder inbegripen.

I denna rubrik medgifves väl för nötkärnor, att de få vara sönderskurna
för att hit hänföras, men däremot icke beträffande andra i
rubriken upptagna varor. Då emellertid äfven sådana importeras i
sönderdeladt skick, och dessa icke synts böra tullbehandlas efter annan
grund än den ej sönderskurna varan, föreslås för rubriken följande
lydelse:

mandel, aprikos-, persiko- och sviskonkärnor samt
nötkärnor, alla slag, hela eller sönderdelade, s. k.
arachidmandel härunder inbegripen........1 kg. —: 35.

Manioka-, tapioka-, kassava- och arrowrot.

I framställning till Eders Kungl. Maj:t kar framhållits bland
annat, hurusom importen af maniokarot skulle inverka menligt på afsättnihgen
inom landet af det öfverskott af potatisodlingen, som i
synnerhet i landets sydligare län kunde uppstå. Till följd häraf yrkas,
att denna rot måtte tullbeläggas.

Den utredning, som med anledning häraf företagits, gifver vid
handen, att ifrågavarande rötter hafva betydligt större stärkelsehalt än
potatis och vid brännvinstillverkning lämna fyra gånger det utbyte i
brännvin, som kan erhållas vid användande af potatis såsom råvara.
Sålunda skulle af 100 kilogram maniokarot erhållas 80 liter brännvin,
under det att af lika vikt potatis endast erhålles 20 liter. Hvad värdet
beträffar har upplysts, att medelvärdet för potatis utgör 3 kronor per
100 kilogram, under det att medelvärdet för här nämnda rötter utgör
12 kronor för samma kvantitet.

Med anledning af hvad sålunda anförts och med åberopande af
generaltullstyrelsens underdåniga yttrande i frågan, hemställa ämbetsverken,
då äfven åkerbruksnäringen inom andra delar af landet än de
sydligaste länen synes af frågan kunna beröras, att för nämnda rötter
sättes en tullsats af 10 öre per kilogram. På grund häraf erfordras
upptagande i tulltaxan af ny rubrik, hvilken lämpligen torde kunna
erhålla plats närmast efter rubr. 126 och formuleras sålunda:

12 6 72 manioka-, tapioka-, kassava- och arrowrot, äfven

pulveriserade eller på annat sätt sönderdelade . . 1 kg. —: 10.

Rubr. 129. Blommor och blomdelar, naturliga, afskurna, friska och
torkade, ej särskildt nämnda; andra slag etc.

Till denna rubrik hänföras bland annat blommor och blomdelar,
torkade. Då pulveriserade blommor och blomdelar, som nu vid import
draga 15 j>rocents värdetull, icke blifvit i förslaget upptagna, och
ämbetsverken ansett, att de på grund af sin användning för industriellt
och medicinskt behof böra åtnjuta tullfrihet, föreslås för rubriken lydelsen:

andra slag, äfven pulveriserade, äfvensom insektpulver (torkade
och pulveriserade blomdelar, med eller utan tillsättning
af mineraliska beståndsdelar).............

fria.

Rubr. 131 —132. Växter, ej särskildt nämnda, torkade eller annorledes

preparerade.

Vid tullbehandlingen enligt gällande taxa af växter bär afseende
ej fästs vid, huruvida de skolat användas för medicinskt bruk eller ej.
Ämbetsverken hafva icke funnit något skäl föreligga, att här göra
någon ändring, och då importen af giftiga växter är reglerad af gällande
giftstadga och det skulle innebära afsevärd svårighet And tullbehandlingen
och verka betungande för den enskilde importören, om härutöfver
hänsyn äfven skulle tagas till användningssättet, föreslås, att orden »icke
till apoteksvaror hänförliga» ur rubriken utgå.

Rubr. 133. Kvistar och blad, naturliga, till prydnad användbara, lösa
eller sammanbundna, friska, torkade, fernissade, färgade
eller på annat sätt preparerade; äfvensom till prydnad
användbara preparerade gräs, med eller utan ax eller
vippor.

I marknaden förekomma konstgjorda växter, oftast i form af
palmer, bestående af kring ett rundt trästycke fästa, torkade och målade,
naturliga blad. Dessa konstgjorda växter hänföras nu enligt tulltaxan
till rubriken för konstgjorda blommor. Då icke blott den för dessa
bestämda tullsatsen är orimligt hög i förhållande till varuvärdet, utan
äfven förslagets uppställning skulle göra tullbehandlingen af varan oviss,
därest den ej särskildt nämnes, föreslås, att densamma upptages i denna
rubrik, hvilken på grund häraf kunde gifvas lydelsen:

till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna,
friska, torkade, fernissade, färgade eller på annat
sätt preparerade; konstgjorda växter, hufvudsakligen
bestående af naturliga, torkade blad; äfvensom till
prydnad användbara preparerade gräs, med eller
utan ax eller vippor................. 1 kg. —: 50.

Afd. IV. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna.

Rubr. 137. Ost, alla slag-.

Med hänsyn därtill att vissa dyrbarare ostsorter importeras äfven
i burkar och flaskor, torde anmärkningen böra kompletteras sålunda:

För omslag af papper, stanniol, väf eller dylikt ämne, samt för
askar, burkar och flaskor, medgifves ej afdrag i vikten.

Rubr. 140. Flott (smult).................. 1 kg —: 20.

Ister och flott (smult) äro för närvarande lika tullbeskattade, hvadan
särskiljandet af dessa varor endast har statistiskt intresse. Då emellertid
kommittén af vissa anförda skäl ansett, att tullen å ister bör nedsättas
till 15 öre per kilogram, har särskiljandet betydelse jämväl ur beskattningssynpunkt.
Enligt hvad af sakkunniga upplysts, benämnes samma
vara än för ister, än åter för flott, hvadan förväxling vid tullbehandlingen
lätt kan uppstå. Enär ej heller en kemisk undersökning lämnar
tillräckligt stöd för bedömandet, huruvida en vara är att anse såsom
ister eller flott, hemställes, att båda dessa artiklar upptagas med samma
tullsats, och torde detta lämpligen böra ske därigenom, att flott (smult)
upptages med en tull af 15 öre per kilogram.

Rubr. 142. Ägg; äfvensom äggula och flytande ägghvita, med eller
utan tillsats af konserverande medel.

Då uttrycket »äggula» i motsats till »flytande ägghvita» torde få
anses omfatta äfven torkad och pulveriserad vara, föreslås till förtydligande
i detta afseende följande förändrade lydelse:

ägg, äfvensom äggula, äfven torkad och pulveriserad, samt flytande
ägghvita, etc.

Rubr. 154. Choklad (äfven kakao i block), vikten af askar, papper och
dylikt omslag inberäknad.

Enär choklad importeras äfven i flytande form, torde rubriken
med afseende å emballagebestämmelserna böra bringas i öfverensstämmelse
med rubr. 164 och sålunda erhålla följande lydelse:

Choklad (äfven kakao i block), vikten af askar, papper, burkar,
flaskor och dylikt emballage inberäknad.

Rubr. 163. Kulör eller s. k. vintinktur, icke innehållande
sprit..................1 kg. —: 20.

Med anledning af hvad i en till kommerskollegium ingifven framställning
anföres till stöd för höjning af tullen på sockerkulör till samma
belopp som för stärkelsesocker och stärkelsesirap, hafva ämbetsverken
låtit verkställa utredning angående sättet för framställning af kulör.
Af denna utredning framgår, att sockerkulör fabriksmessigt framställes
uteslutande af stärkelsesocker eller stärkelsesirap, hvarvid tillgår så, att
sockret eller sirapen upphettas till karamellbildning, vanligen med tillsats
af något alkalikarbonat, hvarefter den smälta massan försättes med
varmt vatten. Vid bestämmande af tullen på kulör har man därför att
taga hänsyn till tullen på stärkelsesocker och stärkelsesirap. Då af 1
kilogram stärkelsesocker lärer erhållas ej fullt 1 kilogram och af stärkelsesirap
V2 å ZU kilogram kulör, synes fullt fog finnas för att sistnämnda >
vara upptages med samma tull som för stärkelsesocker och stärkelsesirap.

På grund häraf och med fästadt afseende därvid att kulör, som
äfven förekommer i fast form, icke endast användes som vintinktur
utan äfven för färgning af öl m. m., hemställa ämbetsverken, att rubr.
163 måtte erhålla följande lydelse:

Kulör, äfven i fast form, icke innehållande sprit. . 1 kg. —: 23.5.

Rubr. 165. Lakrits

1 kg. —: 12.

Anm. Lakrits med tillsats af socker, kryddor eller essenser hänföres till konfityrer.

Genom denna anmärkning har nu gällande tullbehandlingspraxis
fastslagits. En kemisk undersökning kommer emellertid hädanefter,
liksom hittills, att erfordras för att utröna, om varan innehåller någon
eller några af de uppräknade beståndsdelarna, och det vore med anledning
häraf önskligt, om man, till undvikande af den omgång och de
kostnader, som härmed äro förenade, kunde på annat sätt nå samma
resultat, som af kommittén åsyftats.

Vid de undersökningar, som tid efter annan företagits beträffande
olika artiklar af lakrits, har det visat sig, att fantasiformer däraf, såsom
band, snören, pipor m. m. äfvensom lakrits i finare stänger nästan
alltid innehålla ett eller flera af de i anmärkningen uppräknade ämnena,
medan åter lakrits i gröfre stänger eller i block ej innehåller sådana
beståndsdelar.

Det synes sålunda, som om, med bibehållande af den tullbehandlingsprincip,
som af kommittén föreslagits, genom nedan angifna förändring
af rubriken den fördel skulle kunna vinnas, att kemisk undersökning
ej erfordrades beträffande de artiklar, angående hvilkas tullbehandling
man i allmänhet är tveksam.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställes om följande förändring,
som tillstyrkts af representanter för såväl den inhemska tillverkningen
som importen.

Lakrits:

utan tillsats af socker, kryddor eller essenser, i
runda stänger af minst 10 mm. i diameter eller

i block....................... 1 kg. —: 12.

annan: hänföres till konfityrer.

Anmärkningen under rubr. i65 skulle till följd häraf utgå.

Rubr. 181—182. Brännvin och sprit, alla slag, härunder äfven inbegripna
arrak, rom, konjak samt med eterarter,
essenser eller eteriska oljor försatt brännvin.

Då öfverrubriken omfattar alla slag af brännvin och sprit, synes
redan häraf med tydlighet framgå, att t. ex. pomerans- och kumminbrännvin
äro hit hänförliga, hvadan tillägget »samt med eterarter, essenser
eller eteriska oljor försatt brännvin», som lärer hafva tillkommit
med hänsyn till sistnämnda slag af brännvin, torde böra utgå, i synner 4 -

het som ifrågavarande tillägg synes kunna föranleda villrådighet med
afseende å tullbehandlingen af varor, hänförliga till mbl*. 1185.

Ofverrubriken skulle sålunda erhålla följande lydelse:

Brännvin och sprit, alla slag, härunder äfven ingripna arrak,
rom och konjak.

Anm. till rubr. 181 —182. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli,
innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan för tullberäkning
bestämda grunder, skall tullafgiften förhöjas, om varan är beredd af ris
(arrak) eller af socker (rom) med 75 öre per liter, men eljest med 15 öre
per liter.

Angående tillkomsten af ifrågavarande bestämmelse, som återfinnes
jämväl i gällande tulltaxa, må följande erinras.

Sedan åtskilliga vin- och spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg
och Norrköping till Eders Kungl. Maj:t ingifvit underdåniga ansökningar
om vidtagande af lagstiftningsåtgärder ifråga om den handel
med spritvaror, som af utländingar här i landet idkades, hade vid pröfning
af nämnda ansökningar äfvensom af en vid 1881 års riksdag i
ämnet gjord framställning befunnits, att resande agenter för utländska
handelshus af ett stort antal personer upptogo order å smärre partier
spirituösa, hvarefter dessa från utlandet tillsändes köparne. Då emellertid
denna rörelse ansågs stridande mot de principer, som läge till grund
för då gällande lagstiftning angående brännvinshandeln, samt dessutom
lände de inhemska spritvaruhandlandena till förfång, hade riksdagen
ansett nämnda rörelse böra motverkas genom förändring af § 4 mom.
1 i då gällande lag om brännvinsförsäljning. Efter infordradt underdånigt
utlåtande från kommerskollegium och generaltullstyrelsen föreslog
Eders Kungl. Maj:t, enär den af Riksdagen beslutade ändringen
ansågs icke vara af beskaffenhet att på ett tillfredsställande sätt lösa
sin uppgift, att bestämmelse skulle intagas därom, att, när brännvin
och sprit förtullades i mindre parti än 40 liter, den eljest stadgade
tullafgiften skulle utgå med en förhöjning af 10 öre per liter, hvilket
äfven blef beslutadt vid 1882 års riksdag.

Vid 1885 års riksdag undergick denna bestämmelse den förändring,
att kvantiteten för beräknandet af den lägre tullsatsen höjdes till 250
liter, och att höjningen af tullsatsen för mindre kvantiteter fastställdes
till 15 i stället för 10 öre per liter.

Uti ett tullbehandlingsmål, som dragits under Eders Kungl. Maj:ts
pröfning, förklarades i utslag af den 15 december 1882, att minimikvantiteten
afsåge innehållet i hvarje särskildt kolly och ej den i en
inlaga till förtullning anmälda kvantitet.

För att bringa ordalydelsen i anm. 1 under brännvin och sprit
till öfverensstämmelse med innehållet i ofvannämnda resolution beslöts
vid 1889 års riksdag följande förändrade lydelse:

Vid förtullning af brännvin och sprit i kollys, innehållande mindre
än 250 liter, enligt de här ofvan för tullberäkning bestående
grunder, skall tullafgiften förhöjas med 15 öre per liter.

Ej heller denna formulering har vid tillämpningen visat sig fullt
tillfredsställande, i det att olika meningar gjort sig gällande beträffande
tolkningen af uttrycket »kolli».

För säkerställande af att syftet med den föreslagna bestämmelsen
verkligen vinnes, har generaltullstyrelsen ansett, att tullförhöjningen bör
inträda, äfven om flera lådor eller fat äro provisoriskt sammanfogade
genom järnband eller träribbor. Däremot har den lägre tullsatsen tilllämpats,
om varan inkommit på buteljer, tillsammans innehållande minst
ofvan angifna rymd, förpackade i smålådor, som inneslutits i en större
ytterlåda. — Förpackning af så stort antal buteljer i en låda förekommer
nämligen ej på grund af risken för bräckage.

All anledning till meningsskiljaktighet i berörda afseende svnes
undanröjd, om uttrycket »kolli» förändras till »kärl», och hysa ämbetsverken
ingen betänklighet att föreslå denna förändring, då de representanter
för importen, hvilkas mening inhämtats, ej haft något att erinra
däremot, enär den vinst, som kunnat uppstå genom nyss angifna förpackningssätt,
afsevärdt minskats på grund af ökade kostnader för
emballaget.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställes, att ordet »kolli»
utbytes mot »kärl>.

Anm. 3 till rubr. 181—182.

Sprit i fast form, som innehåller omkring 90 procent alkohol och
något tvål, torde lämpligen böra upptagas i denna anmärkning, enär
tullen å spritfernissa synes väl afpassad för denna vara.

Härigenom skulle kräfvas följande tillägg:

Sprit i fast form, äfvensom spritlösningar, icke drickbara, etc.

Afd. V. Hudar och skinn, läderarbeten, pälsvaror m. in.

Rubr. 194—195. Sul- och bindsulläder samt hvalrosshudar.

Förutom i rubriken upptagna hvalrosshudar importeras äfven flodhästhudar.
Då dessa olika slag af hudar till följd af beredningssätt och
egenskaper i öfrigt äro svåra att skilja från hvarandra samt dessutom
lära hafva samma användning, nämligen för tillverkning af polerskifvor,
hafva äfven flodhästhudar synts böra här upptagas. Till följd häraf
föreslås för öfverrubriken följande lydelse.

Sul- och bindsulläder samt hvalross- och flodhästhudar.

Rubr. 197 och 202.

Med hänsyn därtill att, jämte de i dessa rubriker nämnda skinnsorter,
äfven silfverskinn förekomma till import, och deras värde synes
motivera samma tullsats som för gullskinn, få ämbetsverken understödja
framställdt förslag om följande tillägg:

197. lackerade; äfvensom gull- och silfverskinn.

202. lackerade eller af gull- eller silfverskinn.

Rubr. 208. Skodon, andra: af väfnad, annan än hel- eller halfsiden,
eller af stampad filt, med eller utan lädersulor.

Enär skodon af stampad filt äfven utan lädersulor upptagits i
denna rubrik, synes densamma lämpligen kunna utvidgas att omfatta
jämväl skodon af manillahampa, säf, luffa och dylika ämnen, hvilka
artiklar för närvarande tullbehandlas såsom skodon.

Med hänsyn till å annan plats i förslaget upptagna kautschuksskodon
samt ämbetsverkens förslag beträffande halmskodon föreslås
följ ande formulering:

208. andra slag, ej särskildt nämnda, med eller utan lådersulor.

Rubr. 212. ; Väskor etc.

Enär jämväl de till denna rubrik hänförliga väskor förekomma
såväl med som utan inredning, föreslås här samma tillägg som beträffande
väskor, hänförliga till rubr. 214:

Väskor, med eller utan inredning, och vägande per stycke netto
högst 0: 5 kilogram etc.

Rubr. 212 och 214.

Då lös inredning ej torde böra inräknas vid utrönande af en
väskas nettovikt, synes följande förtydligande i detta afseende lämpligt:
Anm. till rubr. 212 och 214. Vid utrönande af väskors nettovikt inräknas ej lös
inredning i vikten.

Rubr. 218—224. Pälsverk, beredda.

Genom kommitténs åtgärd att, i motsats mot hvad som är förhållandet
i nu gällande taxa, specificera de billiga pälsverken och hänföra
de dyrare till andra slag, synes, i den mån uppräknandet af de
billigare slagen ej blifvit uttömmande, den fara vara för handen, att
pälsvarufabrikationens råvaror blifva för högt tullbeskattade, ett förhållande,
som äfven påpekats af en representant för denna näringsgren.
Äfven lära exempelvis för leksaksindustrien afsedda skinn (med fastsittande
hårbeklädnad) af häst- och nötkreatur, hvilka skinn äro föremål
för import, härigenom drabbas af allt för hög tullsats. För undvikande
af nämnda olägenhet få ämbetsverken, jämte hemställan, att konstgjorda
svansar, beträffande hvilka svårighet ofta möter att bestämma pälsverkets
art, måtte hänföras till rubr. 222, föreslå följande förändrade
uppställning af rubrikerna för pälsverk, hvarvid bland de dyrare slagen
äfven upptagits pälsverk af hermelin, skunk och lo, hvilka för närvarande
tillhöra de lägre tullbeskattade:

Pälsverk:
beredda, fösa:

218. af blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närts,
hermelin, skunk, lo, sobel, svarträf, s. k. kapsk
säl samt utter...................1 kg. 1: —

219. af får, get, ren, hund, varg, vanlig räf eller katt 1 kg. —: 25

220. andra slag.......................1 kg. —: 50

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

persedlar, såsom foder:

221. af blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närts,

hermelin, skunk, lo, sobel, svarträf, s. k. kapsk

säl samt utter..................1 kg. 6: —

222. andra slag, äfvensom konstgjorda svansar ... 1 kg. 3: —

Anm. till n:r 221 och 222. Afseende fästes ej vid sömnadsarbete,
som endast afser att återställa skinnet till
dess naturliga utseende.

fullfärdiga persedlar med pälsverk till öfvertyg eller
foder, såsom mössor, muffar, boor, pälsar, kappor
och fotsackar:

223. af blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närts,

hermelin, skunk, h>, sobel, svarträf, s. k. kapsk

säl samt utter..................1 kg. 9: —

224. andra slag.....................1 kg. 6: —.

Afd. VI. Trävaror, flätade varor, borstbindararbeten samt ben,
horn och andra formbara ämnen m. m.

Rubr. 233. Huggblock (för styckning och hackning af
kött); äfvensom träspån, ej särskildt nämnd
och ej till affall hänförlig..........1 kg. —: 02.

Ar 1907 uppgick importen af trämjöl, som för närvarande drager
15 procents värdetull, till 141,562 kilogram med ett värde af 11,989
kronor; exporten däraf belöpte sig till endast 9,000 kilogram. Med
hänsyn till artikelns ingalunda oväsentliga betydelse torde densamma
böra inrymmas under någon af rubrikerna för särskildt nämnda bearbetade
trävaror, och synes den för rubr. 233 föreslagna tullsats närmast
motsvara nu utgående tull.

På grund af hvad sålunda anförts, få ämbetsverken föreslå följande
tillägg till rubr. 233.

Huggblock (för styckning och hackning af kött);
äfvensom trämjöl samt träspån, ej särskildt nämnd<
och ej till affall hänförlig..............1 kg. —: 02.

Rubr. 240. Remskifvor; brynen samt slip- och polerskifvor, med eller
utan slip- eller polermedel; verktygsskaft, icke hänförliga
till nästföregående rubrik; äfvensom verktygshandtag
samt sågställningar och delar därtill.

Med anledning däraf, att ej särskildt nämnda skaft till redskap
icke innefattas i denna rubrik, har uppmärksamheten fästs därpå, att
dessa, såsom häuförliga till rubrikerna för andra bearbetade trävaror
och i allmänhet bestående af annat träslag än furu eller gran, komma
att draga alltför hög tull. Då värdet af ifrågavarande skaft enligt tillgängliga
uppgifter lärer få anses något lägre än å de till rubr. 240
hänförliga artiklar, synes skäligt, att en lindring i tullen beredes desamma,
hvilket ernås genom att upptaga dem i denna rubrik.

Enär dessutom skaft och handtag äro liktydiga begrepp, föreslås
här följande förändring.

Remskifvor; brynen samt slip- och polerskifvor, med eller utan
slip- eller polermedel; för redskap eller verktyg af sedda handtag
eller skaft, icke hänförliga till nästföregående rubrik; äfvensom
sågställningar och delar därtill.

Rubr. 244. Käppar och kryckor, synbarligen afsedda till paraplyer eller
parasoller.

För underlättande af den nu tidsödande sorteringen vid tullbehandlingen
af paraply- och parasollkryckor och på grund af inhämtade upplysningar,
att intet svenskt industriellt intresse skulle skadas af en nedsättning
i tullen för dessa artiklar, har kommittén för paraply- och
parasollkryckor föreslagit samma tullsats som för motsvarande käppar.
Då emellertid genom en af landets industri- och handelskammare sedermera
upplysts, att dessa kryckor verkligen äro föremål för tillverkning
vid en inhemsk fabrik, hvars intresse genom den föreslagna förändringen
skulle trädas för nära, torde orden Doch kryckor» i öfverrubriken

böra utgå, hvarigenom desamma komma att hänföras till någon af
rubr. 246 eller 253 med tullsatser respektive 1 krona och 60 öre per
kilogram.

Rubr. 257. Block, plattor, rör, formstycken och ändra
arbeten af korkaffall i förening med kiselgur,
kalk, cement, lim, asfalt eller annat
bindemedel, äfven med inblandning af
kreaturshår..................1 kg. —: 10.

Arbeten af konstgjord kork, hvarom stadgas i anm. 2 under rubr.
259, synes ej kunna hafva afseende å annat än af sönderdeladt eller
malet korkaffall genom pressning samt med tillsats af bindemedel framställda
varor. Då i denna rubrik upptagna artiklar sålunda1 äro att betrakta
såsom arbeten af konstgjord kork, hemställes, att, till skillnad
från de till rubr. 259 hänförliga, vanligen finare arbeten af konstgjord
kork, i rubr. 257 göres följande tillägg:

Block, plattor, rör, formstycken och andra dylika gröfre arbeten
etc.

Arbeten af rör, vegetabiliska, äfven i förening med annat ämne.
Rubr. 262. Käppar och kryckor, synbarligen afsedda till

paraplyer eller parasoller..........1 kg. —: 25.

Af samma skäl, som vid rubr. 244 anförts, torde orden ''»och kryckor»
äfven här böra utgå.

Kryckor af rör skulle sålunda komma att hänföras till rubr. 264.

Halmarbeten.

Rubr. 272. Butelj hylsor, lösa................1 kg. —: 07.

I denna rubrik torde böra upptagas halmskor, målskjutningstaflor
och andra gröfre artiklar af halm, enär den här föreslagna tullsatsen

står i bättre öfverensstämmelse med ifrågavarande artiklars låga värde
än tullsatsen för rubr. 273, till hvilken de eljest skulle komma att
hänföras.

Rubriken skulle härigenom få följande lydelse:

buteljhylsor, lösa, äfvensom halmskor, målskjutnings taflor

och andra gröfre artiklar af halm .... 1 kg. —: 07.

Borstbindararbeten etc.

Rubr. 277. Med annan infattning eller montering, damm och

pudervippor härunder inbegripna ... 1 kg. 1: 50.

I denna rubrik torde lämpligen kunna upptagas äfven nagelpolerare,
en artikel, som på grund af sin sammansättning — vanligen af
trä eller ben samt skinn — för närvarande drager 15 procents värdetull.

Rubr. 278. Ben och horn, oarbetadt eller sågadt, spjälkadt, klufvet
och raspadt, s. k. hornborst härunder inbegripet, samt sköldpadd,
oarbetad; äfvensom spjälkade och klufna gåspennor.

Uttrycket »gåspennor» synes böra utbytas mot »//äderjoennori), såsom
mera omfattande.

Afd. VII. Papper och tryckalster m. m.

Rubr. 297, 302 och 308.

Under rubr. 322 finnas upptagna arbeten af papp, papper eller
pappersmassa, försedda med stansade mönster.

Häraf synes framgå, att förutsättningen för att en stansad papp
eller ett stansadt papper skall hänföras till rubr. 297 eller 302 är den,
att stansningen ej utförts i mönster, hvilket torde böra förtydligas
genom ett tillägg till dessa rubriker:

297. =:=: stansad (ej i mönster); =:=:

302. =: = : stansadt (ej i mönster) =: = :

Enär vidare i rubr. 321 fernissade arbeten af papp, papper eller
pappersmassa likställts med lackerade och så måste hafva afsetts äfven
beträffande de i rubr. 297, 302 och 308 upptagna artiklar, bör för likformighets
vinnande detta finna uttryck äfven i sistnämnda rubriker
sålunda:

297. färgad annorlunda än i massan, impregnerad eller bestruken med
annat ämne än asfalt, tjära eller tjärolja (äfven s. k. kriterad
papp), öfverdragen med papper, fernissad, lackerad, belagd med
metall, stansad eller präglad (försedd med pressade mönster),,
samt kartong- och målarpapp;

302. färgadt annorlunda än i massan, hvartill med hvit färg bestruket
s. k. kriteradt jämväl hänföres, förgylldt, försilfradt eller belagdt
med annan metall, fernissadt, lackeradt, försedt med tryckta
mönster eller bilder i en eller flera färger, stansadt, plisseradt
eller pressadt, såsom s. k. linneimitation; äfvensom kartongpapper;
308. botten- (å ena sidan bestrukna med grundfärg), alla slag; äfvensom
naturelltapeter (tryckta å i massan färgadt papper), försåvidt
de äro sammetsliknande, pressade (goffrerade), fernissade,
lackerade eller med glimmer eller metall belagda (bronserade).

Sistnämnda tillägg har ansetts böra inflyta till förtydligande af
hvad som afses med uttrycket »med metall belagda».

Till rubr. 302 hänföres mönstertryckt papper. Det förefaller påtagligt,
att såsom mönstertryckt är att anse äfven sådant papper, där
mönstret utgöres af bilder, hvarför det tillägg, som till förtydligande i
berörda afseende gjorts, »— : — försedt med tryckta mönster eller
bilder — : —», snarare synes ägnadt att medföra tvekan, huruvida varan
är att hänföra till denna rubrik eller till rubr. 332. Med anledning häraf
föreslås,

att orden »eller bilders uteslutas.

Lydelsen af rubr. 302 gifver ej fullt tydligt vid handen, huruvida
varan för att blifva hänförlig till denna rubrik endast må hafva undergått
ett slags bearbetning af här omnämnd beskaffenhet.

Det synes naturligt, att t. ex. ett papper, färgadt annorlunda
än i massan, som undergått stansning eller pressning, hänföres till
denna rubrik, men angående ett papper, som undergått både pressning.

och stansning, ställer man sig mera tveksam, huruvida detsamma ej
snarare är att anse som pappersarbete.

Då emellertid kommittén lärer hafva afsett, att äfven det papper,
som undergått flera slags bearbetning, skall hänföras till denna rubrik,
under förutsättning att detsamma i öfrigt endast är att anse som
material för pappersarbete och ej ett färdigt sådant, synes detta böra
förtydligas sålunda,

att »plisseradt eller pressadt» förändras till »plisseradt och pressadt».

Anm. till rubr. 300—302.

Med hänsyn till de betänkligheter, som uttalats beträffande lämpligheten
af ifrågavarande bestämmelse, och då den lättnad, som härigenom
möjligen skulle beredas vid tullbehandlingen, ej torde kunna
uppväga olägenheterna för importören, få ämbetsverken hemställa, att
ifrågavarande anmärkning måtte utgå.

Rubr. 303. Ljuskänsligt fotografiskt papper........1 kg. —: 20.

Med afseende å artikeln ljuskänsligt fotografiskt papper har af en
inhemsk fabrik för tillverkning af sådant papper gjorts erinran däremot,
att dess intressen genom taxeförslaget cj blifvit vederbörligen tillgodosedda.
Gent emot de af kommittén anförda betänkligheterna mot en
tullförhöjning anföres bland annat, under hänvisning till intyg öfver
fabrikatets goda beskaffenhet, att fabriken besitter alla tekniska förutsättningar
för att tillgodose landets hela behof af dylikt papper, och
påyrkas en tull af 2 kronor 50 öre per kilogram, om ej för allt fotografiskt
papper så åtminstone för framkallningspapper, som i tullbeliandlingshänseende
kunde särskiljas därigenom, att det ej tålde dagsljus,
hvilket däremot vore förhållandet med annat fotografiskt papper. För
säkerställande af den ifrågasatta tullen vore äfven af nöden, att äfven
fotografier och vykort åsattes ofvannämnda tullsats.

Ehuru ämbetsverken på intet sätt underkänna vikten af, att en för
landet naturlig industri beredes ett skäligt tullskydd, hvilket den ifrågavarande
industrien, med hänsyn till tullen å råmateriali erna, för närvarande
ej kan anses åtnjuta, lärer man ej kunna undgå att ställa sig

tveksam angående lämpligheten af den ifrågasatta tullsatsen — enligt
uppgift den minsta möjliga för beredande af ett effektivt skydd — då
den inhemska fabrikationen lärer omfatta endast visst slag af fotografiskt
papper, och tillämpandet af olika tullsatser på olika slag af sådant
papper säkerligen skulle möta större svårigheter, än hvad den ingifna
framställningen låter förmoda.

Äfven kan ifrågasättas, huruvida, med den olika smakriktning, som
gör sig gällande å ifrågavarande område, den föreslagna tullsatsen verkligen
skulle i större grad komma den svenska fabrikationen till godo,
då erfarenheten gifvit vid handen, att äfven i sådana länder, där tillverkningen
af ljuskänsligt papper utvecklats till en betydande industri,
stora kvantiteter dylikt papper dock importeras.

Att döma af de jämförande prisuppgifter, som lämnats å svenskt
och utländskt fotografiskt papper, är det svenska afsevärdt billigare,
hvilket förhållande äfven tyder på, att priset ej är afgörande för omsättningen.

Med stöd af hvad sålunda anförts, anse sig ämbetsverken ej böra
tillstyrka den begärda tullförhöjningen.

Slutligen må anföras, att de uttalade betänkligheterna i det afseende,
att en eventuell högre tull å ljuskänsligt papper kunde göras
illusorisk, därigenom att i Sverige tagna fotografier skulle sändas utomlands
och i form af färdiga vykort och dylikt återinsändas, ej synes
vara af beskaffenhet att föranleda någon åtgärd i antydd riktning, om
högre tull skulle anses böra åsättas fotografiskt papper.

Rubr. 332. Bilder, alla slag etc.

Det i denna rubrik intagna stadgande, att bilder äro hit hänförliga,
äfven om de äro anbragta på annat material än papp eller papper,
äger sin motsvarighet i gällande tulltaxas rubrik för litografiska arbeten,
och har detsamma understundom föranledt oegentligheter vid tullbehandlingen.

Visserligen torde anmärkningen 5 till ifrågavarande rubrik i taxeförslaget
hafva tillkommit i syfte att reglera tillämpningen, men oafsedt
det till synes oegentliga uti att hänföra t. ex. en reklamskylt af järnplåt
till pappersgruppen, om bilden kan anses som hufvudsak, under
det att densamma, om så ej är förhållandet, är hänförlig till rubrikerna

för plåt- och bleckvaror (Afd. XII A.), lärer afgörandet i berörda afseende
komma att medföra tulltekniska svårigheter.

Till lättnad för tullbehandlingen och för genomförande i större
utsträckning af den systematiska uppställningsprincipen hemställes
därför,

att det inom parentes gjorda tillägget (((äfven anbragta på annat
material än papp eller papper)» — och till följd häraf äfven
anm. 5 — måtte utgå.

Rubr. 333—334. Tryckalster, ej särskildt nämnda.

I rubr. 319 finnas upptagna blanketter utan bokstafstryck, afsedda
till visitkort, adresskort, matsedlar och dylikt, då däremot bland tryckalstren
i rubr. 334 endast upptagits visitkort och adresskort. Alldenstund
något skäl att här ej omnämna matsedlar icke torde förefinnas,
synes rubriken böra fullständigas i berörda afseende.

I anm. 4 till rubrikerna för papp och papper finnes stadgadt, att
afseende vid tullbehandlingen ej fästes vid tryck eller etiketter, åsätta
papper eller papp, som tydligen afsetts endast till omslag. Då emellertid
äfven annat papper än bref- och omslagspapper, såsom t. ex. läskpapper
m. m., kan vara försedt med tryck, föreslås den förändring i
rubr. 334,

att ordet »brefpapper)) utbytes mot »papper, dock ej omslagspapper».

Rubrikerna torde äfven för öfrigt vinna i tydlighet genom nedan
föreslagna förändrade lydelse:

333. med utländsk text, ej till nästföljande rubrik hänförliga;

334. andra slag, härunder inbegripna alla visitkort, adresskort, etiketter

och matsedlar med bokstafstryck samt med firmastämpel eller
annat bokstafstryck försedt papper, dock ej omslagspapper.

Afcl. Vill. Spånadsäinnen ur djur- och växtriket samt däraf

framställda varor.

Denna grupp är uppdelad i afdelningar efter olika spånadsäinnen
och olika förarbetning samt med i stort sedt konsekvent genomfördt
uppordnande af varorna under hvarje afdelning efter olika förädling,
från råämne till mest förädlad vara.

Hvad som mest skiljer denna afdelning från motsvarande rubriker
i nu gällande tulltaxa är en större och delvis på nya grunder baserad
specialisering. Så har garn af ull, af lin och af hampa samt af bomull,
med bibehållande af nu gällande indelning efter olika förädlingsprocedurer,
äfven uppdelats efter garnets finlek. Denna betecknas med nummer,
hvilket angifver det antal gånger en viss vikt innehåller en bestämd
längdenhet garn. För särskiljande af lin- och hampgarn från
bind- och segelgarn samt dessa varor från tågvirke har därjämte utom
dimensionsgräns upptagits gränser af viss vikt för 100 meter.

Specialiseringen för de vanligaste väfnaderna af ull och bomull
är baserad på väfnadens vikt per kvadratmeter, för bomullsväfnaderna
därjämte på trådtal per kvadratcentimeter samt på förädlingsgrad. För
väfnader af vegetabiliska spånadsämnen med undantag af bomull har
bibehållits nu gällande trådtalsräkning med ytterligare en gräns samt
därjämte föreslagits en utvidgad specialisering efter förädlingsgraden.

En så vidlyftig specialisering som den nu nämnda kommer förvisso
att förorsaka stora praktiska svårigheter, i synnerhet den, som
baserats på viss vikt för viss längd- eller ytenhet. Utrönandet af nummer
för garn och af vikt per kvadratmeter för väfnader kräfver lång
tid och speciella apparater och anordningar. Nämnda förhållanden
komma att i sin ordning förorsaka kraf på större och för ändamålet
lämpligare lokaler, större antal tjänstemän samt större både teoretisk
och praktisk utbildning för dessa.

Beträffande svårigheterna, synas de blifva störst vid klassificering
af garn, då garnets hydroskopiska egenskaper och dess tänjbarhet inverka
på resultatet. Som exempel på hvilken vikt först nämnda egenskap
tillmätes kan nämnas, att i utländska tulltaxor föreskrifvits, att
garnet måste förvaras i fuktfritt rum, därest fuktighet synts hafva in -

verkat på nummerbestämningen. Vid de praktiska undersökningar, som
utförts för att utröna möjligheten för kontroll af garnnummer, har det
visat sig, att för samma garn kan uppstå en differens af två nummer,
om garnet vid upphasplingen sträckes mer eller mindre. Denna omständighet
skulle kunna gifva anledning till olika tullbehandling af föröfrigt
samma garnnummer i olika förpackningar, t. ex. härfva och spole.
Härfvan gör nämligen vid upphasplingen långt större motstånd än spolen,
hvarigenom garn i sådan förpackning skulle komma att synas vara af
högre nummer. Äfven garnets hållbarhet torde komma att inverka på
den tid, som nummerbestämningen tager i anspråk.

Beträffande utrönandet af vikt per kvadratmeter för vissa väfnader,
består svårigheten, synes det, mest i den tidsutdräkt, förfarandet kommer
att vålla. Dock bör nian kunna vänta, att tjänstemannen efter någon
tids vana vid de nya förhållandena skall vinna den färdighet, att han
i de flesta fall och utan föregående åtgärder skall kunna bedöma en
väfnads hänförlighet till viss rubrik, samt att sålunda endast varor i
närheten af. gränserna skola behöfva undersökas. Af stor praktisk betydelse
och lättnad vid tullbehandlingen efter det nya förslaget torde
vara tillgången på standardprof, omfattande i synnerhet varor, som ligga
i närheten af gränserna, och anse ämbetsverken det ligga stor vikt på,
att tullpackhusen, åtminstone i de större importstäderna, förses med
samlingar af sådana prof.

Å andra sidan synes förslaget innebära ej så få lättnader. Sålunda
må nämnas, att för högst få varor tullsatserna baserats på benämningar.
Af sådana hafva t. ex. »gles bomullsväfnad», »parkum»
m. fl. gifvit anledning till tvistiglieter och ojämnheter vid tullbehandlingen,
och det måste betecknas som en större säkerhet för statsverket,
att en vara direkt och genom en rent praktisk åtgärd kan hänföras till
den tullsats, som afsetts för densamma, än att tullbehandlingen, såsom
nu i flere fall är förhållandet, måste göras beroende på sväfvande praxis
eller individuellt omdöme. Bland andra nu förefintliga svårigheter, som
genom antagande af förslaget skulle undvikas, må framhållas, att bestämda
gränser uppdragits mellan band och snören, så ock mellan segeloch
bindgarn å ena sidan och annat lin- och hampgarn å den andra,
samt att spetsar, spetsväfnader och tyll upptagits under samma rubrik.

De ändringar, som af tullteknisk eller annan orsak ansetts böra
vidtagas i förslaget, äro nedan upptagna.

A. Silke, äfven konstgjordt.

Rubr. 338.

I marknaden förekommer en vara, benämnd gut, bestående af från
silkesfj äi i] slarv en tillvarataget fibromämne, livilket genom pressning erhållit
form och utseende af grofva silkestrådar. Varan har ansetts af
den betydelse, att den för undvikande af tveksamhet om dess hänförande
till viss rubrik ansetts böra i tulltaxan särskildt nämnas. Härvid
hai dess naturliga plats, på grund af hvad ofvan sagts, funnits böra
vara den för silke upptagna. Då varan, som användes till fiskeriutensilier,
närmast liknar rått, ofärgadt silke, och densamma icke framställes
inom landet, hafva ämbetsverken ansett, att den bör åtnjuta tullfrihet,
och att den lämpligen skulle kunna upptagas i rubr. 338. Denna
skulle till följd häraf gifvas följande, ändrade lydelse:

rått, ofärgadt; äfvensom s. k. gut.

Rubr. 343—350.

I framställning till kommerskollegium har klagats öfver de höga
tullsatser, som för varor under dessa rubriker föreslagits. Af till kommitténs
utlåtande fogade tabeller framgår, att tullsatserna i förhållande
till varuvärdet icke kunna anses orimliga, i synnerhet då desamma torde
hafva föreslagits med hänsyn bland annat därtill, att här upptagna
varor i allmänhet afsetts för lyxändamål. Visserligen torde tullsatserna
för en del artiklar, som innehålla en obetydlig mängd silke, och hvilka
sålunda äro billigare, någon gång synas väl höga, men då det ur tullteknisk
synpunkt torde vara omöjligt att göra ytterligare uppdelning
efter den myckenhet silke, som ingår i en vara, hafva ämbetsverken
icke funnit sig. kunna framlägga något förslag i önskad riktning. Hvad
beträffar särskildt halfsidenband, hafva ämbetsverken inhämtat upplysning
om, att sådana tillverkas inom landet.

Anm. till rubr. 351.

I denna anmärkning föreskrifves, huru skall förfaras med besättnings-
och garneringsartiklar, förfärdigade af band enbart eller af band
och snören. Besättnings- och garneringsartiklar, förfärdigade af enbart
snören förekomma äfven, och skulle sådana, om de ej särskildt nämnas,
enligt förslaget blifva hänförliga till någon af rubr. 549—552 (kläder
och andra sömnadsarbeten af hel- eller halfsiden). Då det emellertid
skulle innebära afsevärd tullteknisk svårighet att skilja mellan varor,
förfärdigade af hel- eller halfsidensnören, samt dessutom af motiveringen,
i hvilken säges, att »vissa besättnings- och garneringsartiklar, som merendels
äro högre förädlingsprodukter af band eller snören, ansetts böra
draga den för snören, andra slag, föreslagna högre tullsatsen af 10
kronor per kilogram», tydligt framgår, att kommittén afsett nämnda
varas likställighet i tullbehandlingsafseende med snören, andra slag
(rubr. 351), föreslås, att anmärkningen får följande ändrade lydelse:
besättnings- och garneringsartiklar, ej särskildt nämnda, medelst
sömnad, klistring eller annorledes tillverkade af band eller snören,
livar för sig eller af band och snören, äfven i förening med andra
ämnen, tullbehandlas såsom snören och andra snörmakararbeten,
andra slag.

Samma ändring föreslås äfven för motsvarande anmärkning under
rubr. 496.

B. Ull och andra djurliår.

Rubr. 359—360.

Genom ordalydelsen i öfverrubriken skulle stampad filt, innehållande
silke, icke kunna hänföras till någon af rubrikerna. Då emellertid
sådan vara sällan torde förekomma och i så fall förefintligheten i
densamma af silke mera torde bero på slump än afsikt, anses tillägget:
»med undantag af silke» böra utgå.

Rubr. 360.

I denna rubrik nämnas särskildt polerskifvor af filt. Af hufvudrubrikens
lydelse att döma skulle härmed endast afses polerskifvor af
stampad filt. Polerskifvor och andra skifvor för tekniskt ändamål af
väfd filt, hvilka förekomma till import, skulle sålunda enligt förslaget
blifva hänförliga till rubr. 390 med en tullsats, som betydligt understiger
tullsatsen för den väfnad, hvaraf skifvorna förfärdigats. Då ämbetsverken
icke haft tillfälle att utröna, huruvida något inhemskt intresse
kan beröras af detta förhållande, göres intet annat yrkande än att varan,
därest icke afsetts, att densamma skall hänföras till rubr. 390, antingen
nämnes här eller ock under väfnadsrubrikerna. I förra fallet torde rubr.
360 böra få följande ändrade lydelse:

andra slag, härunder inbegripna polerskifvor och andra skifvor för
tekniskt bruk af filt, äfven väfd;
i det senare rubr. 380 få tillägget;

äfvensom polerskifvor och andra skifvor af väfd filt.

Skulle däremot hafva afsetts, att endast polerskifvor af stampad
filt skulle till rubr. 360 hänföras, torde orden »af filt» såsom vilseledande
böra utgå.

Rubr. 361—368.

Som ofvan antydningsvis framhållits, är vikten af ullgarn per
längdenhet i stor utsträckning beroende på åtskilliga omständigheter,
såsom olika fuktighetsgrad samt garnets relativt stora tänjbarhet. Dessa
egenskaper göra, att kontrolleringen af garnnumren i gränsfallen blifver
ytterst svår, samt att på grund häraf tullbehandlingen i sådana fall
kommer att blifva sväfvande. En annan försvårande omständighet är
bestämmelsen i förslaget, att vid tullbehandlingen af tvinnadt garn icke
skall tagas hänsyn till tvinningsförlusten. Genom denna bestämmelse
kan vid kontrollåtgärden aldrig erhållas ett utslag, som öfverensstämmer
med i faktura eller deklaration upptagna uppgifter om garnnummer,
då den internationella nummerbeteckningen för tvinnadt garn är densamma
som för det i tvinningsprodukten ingående enkla garnet.

Nämnda olägenheter synas ämbetsverken så stora, att specialiseringen
borde undvikas, därest intet synnerligen stort intresse därigenom
skulle motverkas. För att utröna, huru härmed kunde förhålla sig, har
skrifvelse aflåtits till de industrier, som kunde, anses hafva intresse af
den föreslagna uppdelningen. Af inkomna svar på denna skrifvelse framgår
emellertid, att de flesta, ehuru icke direkt berörda häraf, förordat
omtalade specialiserings bibehållande. På grund häraf, och då tiden
icke medgifvit den närmare utredning, som ansetts erforderlig för förslagtill
ändring i berörda afseende, hafva ämbetsverken härmed endast velat
framhålla önskvärdheten af, att gränsen i fråga, så vidt möjligt är,
undvikes.

Rubr. 361—371.

I konsekvens med förslagets gruppering af de väfnader, som särskildt
nämnts, samt för att uppmärksamheten lättare skall fästas därpå,
att förutom de vanliga slagen af ullgarn äfven upptagits andra slag
med andra tullsatser, föreslås för ernående af öfverskådlighet och säkerhet
vid tullbehandlingen följande ändrade ordningsföljd för rubrikerna
ifråga.

Gam af ull:

effekt- eller fantasigarn:

361. oblekt och ofärgadt ................1 kg. —■: 35

362. blekt, färgadt eller tryckt.............1 kg. —: 50

Anm. till rubr. 361 — 362. Med effekt- eller fantasigarn
förstås sådant i regel två- eller flertrådigt garn, som utefter
hela sin längd eller på bestämda afstånd företer
noppor, förtjockningar, knutar, öglor, slingor, spiraler eller
dylikt.

363. i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, nystan, rullar och dylikt.....1 kg. —: 65

ej särskildt nämndt:
enkelt:

oblekt och ofärgadt:

364. hvaraf 1 kilogram innehåller högst 40,000

meter (t. o. m. n:r 40 metriskt)......1 kg. —: 20

365.

366.

367.

368.

369.

370.

371.

hvaraf 1 kilogram innehåller mer än 40,000

meter (öfver n:r 40 metriskt).......1

blekt, färgadt eller tryckt:

hvaraf 1 kilogram innehåller högst 40,000

meter.....................1

. hvaraf 1 kilogram innehåller mer än 40,000

meter.....................1

två eller flertrådigt:
oblekt och ofärgadt:

hvaraf 1 kilogram innehåller högst 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt . . 1

hvaraf 1 kilogram innehåller mer än 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt . . 1
blekt, färgadt eller tryckt:

hvaraf 1 kilogram innehåller högst 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt . . 1
hvaraf 1 kilogram innehåller mer än 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt . . 1

Anm. till n:r 368 — 371. Vid utrönande af förhållandet
mellan vikt och längd hos ett tvinnadt garn
tages icke hänsyn till den minskning i det enkla
garnets längd, som förorsakats genom tvinningen.
Anm. till n:r 364 — 371. Därest ett och samma kolli
innehåller garn af olika nummer, på grund hvaraf
garnet är underkastadt olika tull, och den olika
finleken icke är genom varan åsatt nummerbeteckning
angifven, tillämpas den högre tullsatsen äfven
för det gröfre garnet.

Anm. till rubr. 361 — 371. Såsom oblekt och ofärgadt
garn tullbehandlas äfven s. k. falskfärgadt garn, äfvensom
grisaillegarn. Med falskfärgadt garn förstås
sådant för fabriksbehof inkommande garn, som vid
tvättning i kallt eller kokande vatten under 5 å 10
minuter helt och hållet eller åtminstone till större
delen förlorar sin färg, under det att vattnet genast
erhåller en tydlig färgning. Med grisaillegarn förstås
ett af konstull eller uilaffall spunnet, enkelt
kamullsgarn af en gråaktig, gråbrun eller i allmänhet
tämligen obestämd färg, uppkommen genom blandning
af ofärgade och färgade (respektive mörkare
och ljusare eller olikfärgade) ullhår eller fibrer.

kg.	—: 30
kg.	—: 35
kg.	—: 45
kg.	—: 25
kg.	—: 35
kg.	—: 40
kg.	—: 50.

Rubr. 374—378.

Till kommerskollegium har inkommit framställning med yrkande
på annan uppställning och lägre tullsatser för mattor af ull. Framställningen
motiveras därmed, att de till tulltaxekommittén från handelskamrarna
i Göteborg och Borås uppgifna värdena skulle vara detaljpriser
och betydligt högre än importvärdena, hvarigenom på dem baserade
tullsatser äfvenledes blifvit för höga.

Ämbetsverken hafva vid med anledning häraf verkställd utredning
från en importfirma på området införskaffat nedan nämnda uppgifter
angående värde utan tull för de mattor af ull, som vanligast förekomma
till import.

Till jämförelse bifogas äfven för de olika varuslagen föreslagna
tullsatser och desammas förhållande till värdet.

	Pris per t	Tullsats. Per kg.	I procent
	kr.	af värdet.
K nutna: Mirzapore...........	2: 61	2: —	76,6
Turkiska (Smyrna)......	4: 69	2: —	42,6
Persiska (Zieglers)......	6: 43	2: —	31,1
Plyschartade, skurna: Axminster, afpassad..... Velvet, afpassad........	3: 20	1: 25	39,2
4: —	1: 25	31,3
Velvet, metervara....... Plyschartade, oskurna: Brysselmatta: metervara..........	3: 90	—: 75	19,2
4: 25	—: 75	17,7
afpassad ...........	4: 25	1: 25	29,4
s. k. tagelmatta: metervara..........	3: 90	—: 75	19,2
Tapestry: afpassad ...........	3: 45	1: 25	36,2
Andra, metervara eller afpassade: Skotska............	3: 20	—: 60 å 1: —	18,8
»Filtmatta»...........	3: 30	—: 60 å 1: —	18,2

I samma uppgift meddelas, att af ofvan upptagna, handknutna
mattor, Mirzaporemattor utgöra 80 procent, turkiska omkring 15 procent
samt persiska knappt 5 procent af hela importen.

Af denna utredning synes framgå, att en tullsats af 2 kronor per
kilogram visserligen skulla träffa en s. k. lyxvara, men på samma gång
och till synes allt för hardt drabba en stor förbrukningsartikel, som på
grund af dess allmänna användning näppeligen numera kan betecknas
såsom lyxvara. I detta sammanhang må framhållas, att »knutna» mattor
numera äfven tillverkas på maskin, en omständighet, som naturligtvis
inverkar så, att varuvärdet blifver lägre. Dock synes en sådan billigare
vara icke kunna specificeras i och för beläggande med lägre tullsats,
då det enligt uppgift icke ens för sakkunnig lärer vara möjligt att göra
skillnad mellan handknutna mattor och knutna mattor, som framställts
på maskin.

Förslagets uppdelning af -yllemattor i oskurna och skurna innebär
en stor tullteknisk svårighet och skulle förvisso gifva anledning till olika
tolkning. Nämnas bör, att genom denna redaktion vanliga gångmattor,
s. k. tagelmattor, som i stor utsträckning finna användning i järnvägskupéer,
trappuppgångar o. s. v., samt Brysselmattor, hvilka varuslag
utgöras af oskurna plyschartade mattor, skulle blifva hänförliga till
rubrikerna 375 och 376, hvilket icke torde hafva afsetts.

Med anledning af hvad sålunda anförts vilja ämbetsverken föreslå
följande ändrade uppställning för mattor af ull:

plyschartade, skurna:

374. metervara........................1 kg. —: 75

375. afpassade, äfven hopsydda, fållade, kantade eller med

vidfästade fransar..................1 kg. 1: 25

andra slag:

376. metervara........................1 kg. —: 60

377. afpassade, äfven hopsydda, fållade, kantade eller

försedda med påsydda fransar...........1 kg. 1: —.

På grund af föreslagna ändring skulle alla knutna mattor, hvilka
enligt samstämmande upplysningar alltid äro afpassade, skurna plyschmattor,
blifva hänförliga till den högsta här upptagna tullsatsen af 1
krona 25 öre per kilogram, samt oskurna, plyschartade mattor komma
att tullbehandlas såsom mattor, andra slag. För här förut omnämnda
varor skulle tullsatserna och dessas förhållande till värdet ställa sig
sålunda.

	Pris per kg-kr.	Per kg. kr.	Tullsats. I procent af värdet.
Knutna:
Mirzapore........... Turkiska (Smyrna)......	2: 61	1: 25	48-
4: 6!)	1: 25	26,6
Persiska (Zieglers)......	6: 43	1: 25	19,4
Plyschartade, skurna:
Axminster, afpassad.....	3: 20	1: 25	39,1
Velvet, afpassad........	4: —	1: 25	31,3
Velvet, metervara.......	3: 90	—: To	19,2
Plyschartade, oskurna: Brysselmatta:
metervara..........	4: 25	—: 60	14,1
afpassad............	4: 25	1: —	23,6
s. k. tagelmatta:
metervara . . :.......	3: 90	—: 60	15,4
Tapestry:
afpassad ............	3: 45	1: —	29,-
Andra, metervara eller afpassade:
Skotska............	3: 20	—: 60	å 1: — 18,8 å	31,3
»Filtmatta»...........	3: 30	—: 60	å 1:— 18,2 å	30,3

Rubr. 376.

Af denna rubriks stilisering att döma förefaller det, som om endast
ett af bär nämnda arbeten skulle få vara utfördt, för att mattor skulle
kunna till densamma hänföras. Härigenom skulle t. ex. en yllematta,
som både är fållad och försedd med frans, enligt förslaget blifva hänförlig
till rubr. 554 med tullsats af 5 kronor 25 öre per kilogram. Då
denna tullsats hvarken lämpar sig för eller synes kunna vara afsedd för
dylik vara, föreslås för rubriken följande ändrade lydelse:

afpassade, äfven hopsydda, fållade, kantade och försedda med fransar.

Detta sätt att formulera rubriken synes icke kunna föranleda den
tolkning, att en vara med endast en af här nämnda förarbetningar skulle
kunna tullbehandlas på annat sätt eller till högre tullsats än en vara,
på hvilken flera af nämnda arbeten få förekomma.

Rubr. 378.

Då af motiveringen tydligen framgår, att denna rubrik afsett att
omfatta likartade varor med de i rubr. 376 upptagna, bär ansetts, att
rubriken bör hafva samma lydelse som rubr. 376.

Rubr. 390.

Då en del tekniska artiklar, som afsetts att under denna rubrik
inrymmas, kunna vara framställda genom sömnadsarbete, och de icke
skulle kunna hänföras hit, med mindre än att sådant å varan nedlagdt
arbete särskildt i rubriken nämnes, utan i stället till »sömnads- och
andra arbeten, ej särskildt nämnda», Afd. Vill G, föreslås för rubriken
följande lydelse:

Drif- och transportremmar och andra, ej särskildt nämnda tekniska
artiklar, osydda eller sydda, äfven i förening med annat ämne
med undantag af kautschuk.

C. Vegetabiliska spånadsämnen med undantag af bomull.

Rubr. 393—418.

Genom dimensions-, vikts- och nummerbestämmelser för varor
under dessa rubriker har af kommittén tydligen afsetts, att redan i taxan
skulle vara fastslaget bestämd åtskillnad mellan desamma. Så har t. ex.
för skillnad mellan bind- och segelgarn från annat garn tydligen förutsatts
en gränsskillnad af 17 gram per 100 meter, efter det enkla garnet
räknadt.

Då emellertid genom förslagets uppställning icke kan anses uteslutet,
att t. ex. ett bind- eller segelgarn af lin eller hampa, vägande
mer än 17 gram per 100 meter, efter det enkla garnet räknadt, under
förklaring af t. ex. att dess utseende icke angifver dess användningssätt,
fortfarande kan hänföras till någon af de högre tullsatserna för garn
eller tråd, föreslås för samtliga till dessa rubriker hänförliga varor följande
ändrade uppställning:

Tågvirke och linor samt garn, vägande mer än 17
gram för 100 meter, efter det enkla garnet räknadt,
(bind- och segelgarn) äfven med inlägg af järntråd,
med en diameter:

393. af mer än 15 mm., äfvensom s. k. kabelgarn . . 1 kg. —: 10

394. af mer än 5 mm. till och med 15 mm......1 kg. —: 15

af 5 mm. eller därunder:

med en vikt af 35 gram eller däröfver för
100 meter, efter det enkla garnet räknadt:

395. enkelt: hänföres till garn;
två- eller flertrådigt:

396. oblekt och ofärgadt..........1 kg. —: 20

397. ■ blekt, färgadt eller tryckt.......1 kg. —: 40

med en vikt af mer än 17 gram men mindre
än 35 gram för 100 meter, efter det enkla
garnet räknadt:

398. enkelt: hänföres till p-arn;
två- eller flertrådigt:

399. oblekt och ofärgadt..........1 kg. —: 25

400—401. blekt, färgadt eller tryckt.....1 kg. —: 50

Anm. till rubr. 393. Med kabelgarn förstås
ett enkelt, oblekt, ofärgadt, oappreteradt
och opoleradt garn af spånadsämnen, tillhörande
Afd. VIM C, med undantag af
jute- och kokosfibrer, hvilket väger 330
gram eller däröfver för 100 meter.

Anm. till rubr. 396 -400. Vid utrönande
af förhållandet mellan vikt och
längd hos ett tvinnadt garn tages icke
hänsyn till den minskning i det enkla
garnets längd, som orsakats genom tvinningen.

Garn, ej särskild! nämndt:

af kokostågor, utan inblandning af annat spånads -

ämne:

402. enkelt eller två tradigt.............. fritt

403. annat: hänföres till tågvirke och linor;

af jute, utan inblandning af annat spånadsämne:
enkelt:

404. oblekt och ofärgadt...............1 kg. —: 06

405. blekt, färgadt eller tryckt 1 kg. —: 18

två- eller flertrådigt:

af 5 mm. och därunder:

406. oblekt och ofärgadt..............1 kg. -—: 20

407. blekt, färgadt eller tryckt..........1 kg. —: 40

408. af mer än 5 mm. diameter: hänföres

till tågvirke och linor;

af andra till afdelning VIII C hörande spånadsämnen,
äfven i förening med bomull och jute:
enkelt, oblekt och ofärgadt:

409. n:r 25 (engelsk numrering) och därunder . . 1 kg. —: 20

410. öfver n:r 25 till och med n:r 75......1 kg. —: 25

411. öfver n:r 75.................. fritt.

enkelt, blekt, färgadt eller tryckt:

412. n:r 25 (engelsk numrering) och därunder . . 1 kg. —: 40

413. öfver n:r 25 till och med n:r 75......1 kg. —: 45

414. öfver n:r 75.................. fritt.

Anm. till rubr. 409—414. Därest ett och samma kolli
innehåller garn af olika nummer, på grand hvaraf garnet
är nnderkastadt olika tull, och den olika finleken icke
är genom varan åsatt nummerbeteckning angifven, till -

lämpas den högre tullsatsen äfven för det gröfre garnet
eller för garn, som eljest på grand af finleken skolat
åtnjuta tullfrihet.

två- eller flertrådigt, tråd därunder inbegripen:

415. oblekt och ofärgadt..............1 kg. —: 45

416. blekt, färgadt eller tryckt..........1 kg. —: 65

Flätade varor:

417. oblekta och ofärgade.................1 kg.—: 35

418. blekta, färgade eller tryckta: tullbehandlas såsom
snören och snörmakararbeten.

Genom ofvan föreslagna ändrade uppställning skulle de olika
varorna lättare och mera bestämdt kunna särskiljas, hvarjämte afsikten
att gruppera dem efter stegrad grad af förädling blefve mer konsekvent
genomförd, då väl ej kan frångås, att kabelgarn, tågvirke samt bindoch
segelgarn äro lägre och billigare produkter än de under »garn, ej
särskildt nämndt», härofvan upptagna varorna.

Af kommitténs motivering - framgår, att inom landet icke spinnes
så fint garn, som i rubr. 402 och 405 nämnts, men att ej heller på

denna grund några framställningar gjorts om tullfrihet för detsamma,
utan synes tvärtom alla till kommittén inkomma förslag hafva gått ut
därpå, att det (tydligen till följd af högre värde) skulle beläggas med
högre tull än gröfre lingarn. Tullfriheten skulle därför uteslutande
hafva till syfte att framkalla tillverkning inom landet af sådana väfnader,
till hvilka så fint garn användes.

Den

officiella statistiken för år 1907 upptager följande import -

siffror för mer än 50-trådig linneväfnad och varor däraf.
Mer än 50-trådig linneväfnad

............ kg.

Kragar, manschetter m. m................ kg.

Fållade näsdukar (af alla slags linneväfnad)...... kg.

Broderade remsor, med eller utan annat sömnadsarbete,
klippta eller i väfnadsbredd (häri äfven inräknade
liknande arbeten å bomullsväfnad).......... kg.

Summa kilogram

23,751

15,216

6,154

19,988

65,104)

Med säkerhet torde kunna påstås, att af väfnader endast sådana,
som hålla mer än 65 trådar per kvadratcentimeter, samt att af importerade,
färdiga varor, endast en ringa del förfärdigats af väfnad, som
framställts af garn., finare än n:r 75, hvarjämte måste framhållas, att
broderade remsor å linneväfnad yttert sällan förekomma.

Med stor sannolikhet kan sålunda antagas, att endast en bråkdel
af ofvan upptagna siffror, som omfatta landets hela konsumtion, skulle
komma att beröras af den föreslagna tullfriheten.

Då sålunda inhemsk industri icke synes kunna få nämnvärd fördel
af tullfrihet för varan, men däremot denna ytterligare specifikation af
lingarn innebär en stor tullteknisk svårighet, föreslås, att rubrikerna
402 och 405 sammanslås med respektive 401 och 404, hvilka senare
sålunda skulle få lydelsen:

401. öfver n:r 25.....................1 kg. —: 25

samt

404. öfver n:r 25.....................1 kg. —: 45.

Föreslagna ändring af rubrikerna fordrar äfven, att i anmärkningen
till rubr. 400—405 orden »eller för garn, som eljest på grund af finleken
skolat åtnjuta tullfrihet» utgå.

Rubr. 400—405.

Då det ansetts nödvändigt uppdela garn efter olika nummer samt
hvad ullgarn beträffar redan i rubriktexten förklaras, hvad som åsyftas
med n:r 40 metriskt, anses nödvändigt att här angifva, hvad med
engelsk numrering förstås. Då detta skulle blifva väl långt i någon af
rubrikerna, föreslås, att efter desamma intages en anmärkning af iöl—
j ande innehåll:

Liksom n:r 40 metriskt betecknar ett garn, hvaraf 1 kilogram
innehåller 40,000 (40 x 1,000) meter, så betecknas med n:r 25,
engelsk numrering, ett garn, hvaraf ett engelskt skålpund (pound)
innehåller 21,000 (25 x 840) yards.

Rubr. 446.

Genom ordalydelsen i denna rubrik uteslutas från förtullning
efter densamma här upptagna varor i förening med kautschuk. Som
emellertid på intet ställe i förslaget upptagits rubrik för varor med
sådan sammansättning samt dessutom bestämmelsen icke har någon
som helst praktisk betydelse, då hvarken nät, hängmattor, tågvirke eller
linor torde förekomma i förening med kautschuk, föreslås, att inskränkningen
»med undantag af kautschuk» ur rubriken utgår.

Detsamma, som här sagts, gäller äfven för rubr. 501.

D. Bomull.

Nitrerbomull.

I till kommerskollegium inkommen framställning har anhållits om
åsättande af tull för nitrerbomull. Som motiv bar framhållits varans
egenskap af halffabrikat, det omsorgsfulla och dyra arbete, som måste
nedläggas vid dess framställande, samt de höga anspråk, som af förbrukarna
ställas på dess kvalitet. Som stöd för detta förhållande åberopas
en annons, införd i post- och inrikes tidningar angående leverans
af varan för ett krutbruk inom landet. I denna meddelas, att letthalten
ej får öfverstiga 0,2 5, askhalten 0,3 och fukthalten 8 procent.

Framställningen vänder sig äfven emot de utredningar i ämnet,
som legat till grund för Kung!. Maj:ts beslut angående tullbehandlingen
af varan, enligt hvilket densamma hänfördes till affall. Gent emot
denna utredning, som synes hafva gått ut på underskattande af de
svårigheter, som kunna vara med varans framställning förknippade,
bifogas intyg från föreståndaren för kemiska'' stationen i Jönköping,
som dels vid fabriken, dels ock genom analys kommit till annat resultat
än ofvan omordade utredning gifver vid handen samt till den mening,
att nitrerbomull är en kemisk produkt, som både till utseende och art
väsentligt skiljer sig från råvaran för densamma.

Slutligen framhålles, att den fabrikation på området, som redan
förefinnes, är för landets kruttillverkning värdefull, och att en tullsats
af minst 15 procent af värdet, för närvarande omkring 60 öre per kilogram,
är en nödvändig förutsättning för mötande af konkurrensen från
utlandet.

Samma önskemål om att nitrerbomull skall tullbeläggas uttalas i
ett utlåtande angående tulltaxerevisionen af Smålands och Blekinge handelskammare.
Äfven i denna inlaga uttalas tvifvelsmål om, huruvida
den utredning, som lagts till grund för ofvannämnda beslut, varit fullt
sakkunnig, och betonas statsmakternas plikt att bispringa spirande svensk
industri i konkurrens med utlandet, där så kan ske utan olägenhet.
Handelskammaren föreslår för varan en tullsats af 10 öre per kilogram
under framhållande af, att en sådan tullsats ej skulle åstadkomma någon
ändring i det pris för varan, som var rådande före den svenska fabrikens
uppkomst.

Då af motiveringen till tulltaxeförslaget med däri upptagna jämförande
värden för varan lämnas stöd för det antagande, att den omtalade
utländska konkurrensen måste vara ytterst besvärande samt det
dessutom synes vara till stor fördel, att en för landet så viktig fabrikation
som af krut och sprängämnen icke skall vara uteslutande beroende
af utländsk förmåga eller villighet att leverera halffabrikatet,
så vilja ämbetsverken tillstyrka, dels att i tulltaxan upptages rubrik och
tullsats för varan, dels att denna senare sättes till 10 öre per kilogram.
Åt rubriken synes lämpligen kunna gifvas lydelsen.

1 kg. —: 10.

Konst- eller nitrerbomull

Rubr. 450—461. Vadd.

I framställning, understödd af en af landets industri- och handelskammare,
har hos kommerskollegium yrkats på, att all för medicinskt
behof beredd och äfven kemiskt renad, kardad bomull skall åsättas en
tullsats af 20 öre per kilogram. Som motiv härför framhålles, att detta
önskemål delas af samtliga vaddfabrikanter, samt att äfven bomullsspinnerierna
skulle hafva fördel af ett eventuellt tullskydd, då de med
införande af ett sådant lättare skulle vinna afsättning för de värdefullaste
affallsprodukterna vid garntillverkningen.

I motiveringen till förslaget omnämnes, att redan till tulltaxekommittén
från tio fabriker på området inkommit gemensam framställning
i delvis samma syfte, som ofvan berörts, hvilken framställning
dock icke föranledt någon åtgärd, delvis på den grund, att en tullbeläggning
skulle beröra bomull och vadd, som användas för sjukvårdsändamål.

Vid jämförelse mellan tillgängliga import- och produktionssiffror
visar det sig, att importen af varorna ifråga under tioårsperioden 1898
—1907 nästan fyrdubblats, och att äfven produktionen ökats, dock ej
tillnärmelsevis i samma proportion. Häraf kan dragas den slutsatsen,
att vaddindustrien inom landet är besvärad af utländsk konkurrens, samt
att den skulle hafva stort gagn af ett lämpligt afvägdt tullskydd, då
väl är troligt, att den ökning i konsumtion, som ofvan påpekats, därigenom
skulle tillförsäkras den inhemska tillverkningen. På grund häraf
synas krafven på tullbeläggning berättigade, såframt de omfatta varor,
som undergått nämnvärd förädling, sålunda för medicinskt behof beredd
och kemiskt renad, såväl vadd som bomull. Däremot har icke ansetts,
att tullskydd bör ifrågakomma för så enkel och jämförelsevis billig förarbetning
som endast kardning.

Hvad tullsatsen beträffar, synes den ofvan nämnda, 20 öre per
kilogram, allt för hög i jämförelse med t. ex. den lägst föreslagna garntullen,
15 öre per kilogram, och torde densamma icke böra sättas högre
än den, som här ofvan föreslagits för nitrerbomull, eller 10 öre per
kilogram.

Skulle de framställda krafven på tullskydd vinna beaktande, synes
uppställningen för bomull och vadd lämpligen kunna ändras sålunda:

Bomull:

448. för medicinskt behof beredd, äfvensom kemiskt
renad........................

1 kg. —: 10

Vadd:

449. bestruken med gummi, lim eller annat liknande

ämne, i större eller mindre förpackningar .... 1 kg. —: 20
för medicinskt behof beredd, äfvensom kemiskt renad:

450. i småförpackningar för detalj försäljning.....1 kg. —: 20

451. andra slag......................1 kg. —: 10

45 lp. annan.......................... fri.

Omnämnda förhållande, att en del bomull och vadd för sjukvårdsändamål
skulle beröras af tullsatsen, synes icke af den vikt, att det
borde kunna utgöra hinder för tullbeläggande af varorna, om så finnes
erforderligt för stödjande af den inhemska industrien. Därjämte bör
påpekas, att i förslaget upptagits tull, icke blott för samma varor i
småförpackningar, utan äfven för kirurgiska artiklar och förbandsartiklar
i allmänhet. Äfven bör framhållas, att priserna troligen här, liksom på
andra områden, komma att regleras af konkurrensen inom landet, endast
tullskyddet blir sådant, att den utländska konkurrensen kan uthärdas.

Inhämtade prisuppgifter gifva vid handen, att den inom landet
fabricerade varan äger ett medelvärde af 1 krona 30 öre per kilogram,
under det att den utländska på platsen betingar ett medelvärde af 1
krona 10 öre per kilogram. En tullsats af 10 öre per kilogram skulle
sålunda utgöra omkring 9, i procent af importvärdet.

Rubr. 452 och 454. Förspinning.

Förspinning utgöres af ett på bobiner uppspoladt ämne till garn,
som är så löst snodt, att det med största varsamhet måste afvecklas
från bobinerna för att ej brista. Till följd af snodden skulle varan,
liksom redan nu är förhållandet, äfven enligt förslaget blifva hänförlig
till garn. Då kontroll af garnnummer skulle på grund af ofvannämnda
egenskap blifva ytterst vansklig och tidsödande, och varan i sin egenskap
af halffabrikat måste hafva lägre värde än däraf förfärdigadt garn,
anse ämbetsverken, att den, oberoende af garnnummer, bör särskildt
nämnas i de rubriker för enkelt garn, som upptaga de lägre tullsatserna,
sålunda respektive n:r 452 och 454, hvilka på grund häraf synas böra
gifvas följande lydelse, lika för bägge:

under n:r 23 (engelsk numrering); äfvensom s. k. förspinning.

Anmärkning till rubr. 452—461.

Med denna anmärkning liar tydligen afsetts, att med blekning och
färgning jämnställda förädlingsprocedurer skulle beredas samma tullskydd
som föreslagits för dessa. Ett med mercerisering jämnställdt
förfarande är nitrering. Genom detta förfarande gifves åt garnet samma
egenskaper och utseende som genom mercerisering, till följd hvaraf
nitrerade varor ej kunna praktiskt skiljas från merceriserade. På grund
häraf anse ämbetsverken, att äfven denna art af förädling bör jämnställas
med blekning, färgning och tryckning af garn, samt att anmärkningen
sålunda bör gifvas lydelsen:

Merceriseradt och nitreradt garn tullbehandlas lika med blekt,
färgadt eller tryckt.

Anmärkning till rubr. 463.

Då i denna anmärkning afses alldeles likartad vara som den i
anmärkning till rubr. 369 och 370 omnämnda, föreslås, att åt bägge
anmärkningarna gifves samma lydelse, sålunda för här ifrågavarande:

Med effekt- eller fantasigarn förstås sådant i regel två- eller flertrådigt
garn, som utefter hela sin längd eller på bestämda
afstånd företer noppor, förtjockningar, knutar, öglor, slingor,
spiraler eller dylikt.

Rubr. 452—463.

Af samma anledning, som under afdelningarna för ull och lin etc.
nämnts, föreslås jämväl iför garn af bomull ändring i uppställningen,
med hänsyn tagen till ofvan nämnda föreslagna ändringar, sålunda:

Garn:

452. i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, nystan, rullar och dylikt.....1 kg. —: 40

453. effekt- eller fantasigarn: tullbehandlas lika med fler trådigt,

mer än en gång tvinnadt garn;

Anm. Med effekt- eller fantasigarn förstås sådant i regel
två- eller flertrådigt garn, som utefter hela sin längd
eller på bestämda afstånd företer noppor, förtjockningar,
knutar, öglor, slingor, spiraler eller dylikt.

ej särskildt nämndt:
enkelt:

oblekt ock ofärgadt:

454. under n:r 23 (engelsk numrering); äfvensom

s. k. förspänning...............1 kg. —: 15

455. n:r 23 och däröfver.............. 1 kg. —: 20

blekt, färgadt eller tryckt:

456. under n:r 23 (engelsk numrering); äfvensom

s. k. förspinning...............1 kg. —: 30

457. n:r 23 och däröfver..............1 kg. —: 35

två- eller flertrådigt, en gång tvinnadt:

oblekt och ofärgadt:

458. under n:r 23, efter det enkla garnet räknadt 1 kg. —: 20

459. n:r 23 och däröfver..............1 kg. —: 25

blekt, färgadt eller tryckt:

460. under n:r 23, efter det enkla garnet räknadt 1 kg. —: 35

461. n:r 23 och däröfver..............1 ko\ —: 40

Anm. till n:r 458—461. Vid utrönande af ett tvinnadt
garns nummer tages icke hänsyn till den
minskning i det enkla garnets längd, som förorsakats
genom tvinningen.

Liksom n:r 40 metriskt betecknar ett garn,
hvaraf 1 kilogram innehåller 40,000 (10 x 1,000)
meter, så betecknas med n:r 25, engelsk numrering,
ett garn, hvaraf ett engelskt skålpund (pound) innehåller
21,000 (25 x 840) yards.

Anm. till n:r 454—461. Därest ett och samma kolli
innehåller garn af olika nummer, på grund hvaraf
garnet är underkastadt olika tull, och den olika
finleken icke är genom varan åsatt nummerbeteckning
angifven, tillämpas den högre tullsatsen äfven för
det gröfre garnet.

flertrådigt, mer än en gång tvinnadt:

462. oblekt och ofärgadt..... .........1 kg. —: 25

463.

blekt färgadt eller tryckt...........1 kg. —: 40

Anm. till n:r 454—463. Merceriseradt eller nitreradt
gam tullbehandlas lika med blekt, färgadt eller tryckt.

Anm. Tråd tullbehandlas lika med garn.

Öfverrubrik till n:r 477-—482.

För att nämnda öfverrubrik skall komma i närmare öfverensstämmelse
med motsvarande öfverrubriker till n:r 474—476 och 480—
482, föreslås för densamma följande ändrade lydelse:

vägande per kvm. mindre än 250 gram, men ej mindre än 100
gram.

Anm. 1 till rubr. 464—491.

Med anledning af föreslagen ändring af anmärkning till rubr.
452—461 och på samma grund, torde åt denna anmärkning böra gifvas
lydelsen:

Vid tullbehandling af bomullsväfnader anses mercerisering eller
nitrering lika med färgning.

Anm. till rubr. 496.

Hvad affattningen af denna anmärkning beträffar, gäller detsamma,
som ofvan anförts angående motsvarande anmärkning till rubr. 351.

Till förekommande af att besättnings- och garneringsartiklar, i hvilka
silke ingår, skulle kunna hänföras till rubr. 496, synes nödvändigt, att
i anmärkningen orden: »äfven i förening med andra ämnen» utbytas
mot »äfven i förening med annat ämne med undantag af silke».

Rubr. 501.

Af samma skäl, som åberopats för ändring af rubr. 446, föreslås,
att tillägget: »med undantag af kautschuk» ur rubriken utgår.

E. Spånadsvaror i förening med kautschuk.

Rubr. 503.

Beträffande den för rubriken föreslagna tullsatsen framliålles vikten
af att denna fortfarande må bibehållas lika med den för varor under
rubr. 588 föreslagna, då varor, hänförliga till dessa rubriker, delvis äro
hvarandra så närstående, att de endast med svårighet skulle kunna
särskiljas från hvarandra.

Anm. 1 till Afd. Vill A—F.

I motiveringen framhålles, att föreliggande förslag är byggdt på
samma bestämmelser, som nu tillämpas vid bedömandet af, till hvilken
spånadsafdelning en blandningsprodukt af spånadsvaror bör hänföras,
och har tydligen afsetts att i denna anmärkning därom gifva föreskrift.
För att emellertid på ett mera direkt sätt, än anmärkningens i förslaget
upptagna formulering ger uttryck för, angifva detta och för att i hvarje
särskildt fall undvika en tidsödande jämförelse mellan anmärkningen
ifråga och text samt uppställning i taxan, föreslås för anmärkningen
följande ändrade lydelse:

Då en spånadsvara betecknas såsom vara af visst spånadsämne i
förening med eller med inblandning af annat sådant ämne, innebär
detta, där annorlunda ej är stadgadt, att af silke, ull, lin,
hampa, bomull och jute den först nämnda beståndsdelen, oafsedt den
myckenhet, hvarmed den i varan ingår, är bestämmande för dess
rubricering såsom vara af visst slag; dock att afseende ej fästes
vid i en spånadsvara förekommande enstaka trådar, hvilkas förekomst
uppenbarligen har till syfte att göra varan hänförlig till
en rubrik med lägre tullsats.

G. Sömnads- och andra arbeten, ej scirskildt nämnda, af spånadsvaror,
äfven i förening med annat ämne; hattflätor, hattar,
prydnadsfjådrar, solfjädrar.

Anm. till rubr. 511—513.

Det i anmärkningen använda begreppet »enkel ytberäkning» synes
vara sväfvande och kunna gifva anledning till olika tolkning. Då en
säker ytbestämning alltid kan utföras, om icke fållar eller varans form
lägga hinder i vägen för densamma, synes här mest hafva tagits hänsyn
till, att varan ej må vid tullbehandlingen skadas, och föreslås på grund
häraf, att uttrycket »genom enkel ytberäkning» antingen utgår eller
ersättes med »utan att varan skadas».

Rubr. 518 och 519. Hängslen, bälten etc.

I framställning till kommerskollegium har hänvisats till en härstädes
utkommande periodisk tidskrift, i hvilken framhållits, att åtskilliga
i förslaget upptagna tullsatser för halffabrikat vore högre än de för den
färdiga varan föreslagna. Så skulle vara förhållandet mellan band å ena
sidan samt däraf förfärdigade hängslen, bälten m. fl. å den andra.

I förslaget har upptagits följande bestämmelser för varor här
ifråga.

Band, i hvilka silke ingår:

346. fälb-, plysch- och andra sammetsband af silke enbart

eller i förening med annat spånadsämne.....1 kg. 10: —

andra slag:

347. af silke enbart eller i förening med högst 20

procent annat spånadsämne (helsidenband) ... 1 kg. 10: —

348. af silke i förening med mer än 20 procent annat

spånadsämne (halfsidenband)..........1 kg. 5: —

Samma bestämmelser och tullsatser äro föreslagna för bandlik -nande snören.

Band af annat spånadsämne än silke äro upptagna i rubr. 494
med tullsats af 2 kronor 25 öre per kilogram, samt bandliknande snören
i rubr. 495 med samma tullsats.

Sådana gulddragararbeten, hvaraf bälten kunna framställas, upptagas
i förslaget med en tullsats af 12 kronor per kilogram (rubr. 557).

Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare
samt andra dylika persedlar äro i förslaget upptagna i rubr. 518 och
519 med följande tullsatser:

af hel- eller halfsiden, af elastiska band eller snören,

hvari silke ingår eller af gulddragararbete ... 1 kg. 4: —
andra slag, härunder inbegripna äfven sådana,
hvilkas hufvudbeståndsdel utgöres af elastiska
band eller snören, i hvilka icke silke ingår ... 1 kg. 2: —
Häraf framgår, att det färdiga arbetet i en del fall föreslagits till
lägre tullsats än den vara, hvaraf det är förfärdigadt, ett missförhållande,
som synts böra afhjälpas. Härvid har dock icke synts nödvändigt
att göra skillnad mellan varor af helsiden och af halfsiden, då
de förra endast i undantagsfall torde förekomma, och det dessutom vore
att befara, att varan skadades vid undersökningen. Däremot har ansetts
nödvändigt, att andra bälten beläggas med tullsatser, som uppgå till de
belopp, som kunna för de varor, hvaraf de förfärdigats, blifva gällande.
På grund häraf skulle uppställning och tullsatser för omordade varor

blifva följande:

Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och
ärmhållare samt andra dylika persedlar; äfvensom
delar därtill af spånadsvara:

af gulddragararbete .................1 kg. 12: —

af hel- eller halfsiden samt af elastiska band eller

snören, hvari silke ingår............1 kg. 5: —

andra slag, härunder inbegripna äfven sådana,
hvilkas hufvudbeståndsdel utgöres af elastiska
band eller snören, i hvilka silke icke ingår . . 1 kg. 2: 25

Rubr. 519.

För vinnande af större tydlighet torde ordningsföljden i satsen »i
hvilka icke silke ingår» böra ändras till »i hvilka silke icke ingår».

Rubr. 520—522.

Beträffande utrönande af väskors nettovikt liar ansetts, att här
erfordras lika lydande anmärkning med den för rubr. 212 och 214
föreslagna.

Afdelningsskärmar.

Genom föreskrifterna i tulltaxeund errättelsernas § 1, mom. b)
skulle afdelningsskärmar af spånadsvara tullbehandlas efter tullsatser,
som i en del fall synas alltför höga i förhållande till värdet. Sålunda
skulle en skärm, bestående af ett öfver en träram utspändt broderi å
helsiden komma att draga en tull af 20 kronor per kilogram. Vid inhämtande
af prisuppgifter å dylika skärmar, har meddelats, att värdena
för desamma äro ytterst växlande, från 4 kronor upp till och äfven öfverstigande
400 kronor per stycke, hvarför ansetts lämpligt, att varan, som
af nämnd anledning synes böra i tulltaxan upptagas, belägges med
värdetull af 15 procent, eller samma tullsats, som nu är för varan gällande.
Till följd häraf torde efter rubr. 524 lämpligen kunna intagas
rubrik af lydelsen:

afdelningsskärmar af spånadsvara, äfven i förening

med annat ämne..................100 kr. 15 kr.

Tält och markiser.

Beträffande dessa varor, som någon gång torde förekomma till
import, skulle uppstå tvekan angående tullbehandlingen, därest de ej
särskildt i taxan nämnas, hvartill kommer, att de under denna afdelning
upptagna tullsatserna skulle blifva för höga i förhållande till varornas
värde. På grund häraf föreslås, att, efter ofvan föreslagna bestämmelse
för afdelningsskärmar, upptages följande rubrik:

Tält och markiser af linne-, kamp- eller bomullsväfnad, äfven i förening
med andra ämnen: tullbehandlas lika med sadelmakar arbeten.

I denna rubrik (n:r 216) upptagas sadelmakararbeten, äfven af
spånadsvaror, och har det troligen afsetts, att sådana gröfre arbeten,
som de omnämnda, skulle hit hänföras.

Rullgardiner.

Om icke rullgardiner särskildt upptagas, skulle äfven dessa efter
sin beskaffenhet blifva hänförliga till någon af rubr. 549—554 med
tullsatser, som icke synas lämpa sig för desamma. De importeras oftast
i förening med käppar och mekanism, hvartill torde böra tagas hänsyn
vid affattande af de bestämmelser, som synas böra inflyta i taxan.
Rubriceringen kunde lämpligen lyda sålunda.

Rullgardiner:

utan käppar och mekanism: tullbehandlas efter sin
beskaffenhet;

andra .........................100 kr. 15 kr.

Genom sådan affattning - skulle för varorna samma tullbehandling,
som nu äger rum, blifva tillämplig.

Rubr. 534.

Beträffande tullsatserna äro i förslaget hel- och halfsidenväfnader
järnnställda med hel- och halfsidenband, hvartill räknas äfven ur nämnda
väfnader klippta remsor af högst 20 cm. bredd. Då varornas värde
säkerligen gifvit anledning härtill, synes utom denna omständighet äfven
konsekvensen fordra, att broderier å varorna blifva i tullbehandlingsafseende
med hvarandra järnnställda. Med anledning häraf föreslås, att
åt rubriken gifves följande lydelse:

å spetsar, spetsväfnader eller tyll, å hel- eller halfsiden (väfnad
eller band) eller å stampad filt: förtullas med 100 procents förhöjning
af den för sagda varor stadgade tull.

Rubr. 525—528 och 536 — 541.

Beträffande varor, hänförliga till de fyra första rubrikerna, synas
de vara lika typiska kläder som t. ex. ärmlappar, hvarför föreslås, att

dessa rubriker, liksom äfven rubr. 536—541, för åstadkommande af
större öfverskådlighet inordnas under den gemensamma öfverrubriken:
»Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt nämnda», hvarvid uppställningen
under Afd. Vill G skulle ändras på följande sätt.

524.

525.

526.

527.

528.

529.

530.

531.

532.

med öfvertyg af annan väfnad...........

Hatt- och mössfoder, äfven i förening med annat
material:

af hel- eller halfsiden..............

andra slag.....................

Öfvertyg till paraplyer eller parasoller, tillskuret
eller sydt:

af hel- eller halfsiden ..............

af annan väfnad.................

1 kg. 1: 50

1 kg. 4: —
1 kg. 2: —

1 kg. 12: —
1 kg. 5: —

Broderier:

å remsor af linne- eller bomullsväfnad, med undantag
af spetsväfnader och tyll, äfven om de
äro försedda med annat sömnadsarbete; äfvensom
broderade sådana väfnader, synbarligen

afsedda att sönderklippas till remsor.....1 kg. 5: 50

å spetsar, spetsväfnader eller tyll, å hel- eller
halfsiden (väfnad eller band) eller å stampad
filt: förtullas med 100 procents förhöjning
af den för sagda varor stadgade tull;
andra........................ . 1 kg. 4: —

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt
nämnda:

öfverrockar samt rockar, västar och byxor för
män och gossar af annan väfnad än heloch
halfsiden:

af ylle-, linne- eller hampväfnad:

försedda med foder, uppslag, krage eller
annan besättning af varor, i hvilka
silke ingår, äfvensom alla, hvilka äro
förfärdigade af sådan, silke innehållande
ylleväfnad, som ej är hänförlig
till halfsiden..............1 kg. 4: —

Anm. Kantband eller snören, till skydd för
kanter eller p&sydda för att ersätta knapphål,
räknas icke såsom besättning.

533. andra....................1 kg. 3: —

534. af annan väfnad, däri silke ej ingår ... 1 kg. 2: —
kragar, manschetter och skjortbröst, stärkta och

strukna, af väfnad, tillhörande Afd. VIII C
eller D:

535. med broderier eller spetsar.........1 kg. 4: 50

536. andra slag..................1 kg. 3: 50

snörlif:

537. af hel- eller halfsiden.............1 kg. 8: —

538. af annan väfnad................1 kg. 2: 25

af spånadsvaror, impregnerade eller öfverdragna
med kautschuk eller förenade genom mellanlägg
af kautschuk; äfvensom arbeten, ej särskildt
nämnda, af elastiska spånadsvaror, innehållande
strängar (trådar) af kautschuk:
ärmlappar, äfven utan sömnadsarbete:

539. af spånadsvara, innehållande silke, eller

med foder af sådan spånadsvara ... 1 kg. 8: —
540. andra....................1 kg. 2: 25

Anm. till n:r 539 — 540. Hit hänföras äfven ärmlappar
af spånadsvara med foder af kautschuk,
andra slag:

541. af spånadsvaror, innehållande silke, eller

med foder af sådan spånadsvara. . . 1 kg. 6: —

542. andra....................1 kg. 3: —

af spånadsvaror, vattentäta, belagda eller impregnerade
med annan massa än kautschuk:

543. oljade eller fernissade efter sömnadsarbetet 1 kg. —: 60

544. andra.......................1 kg. 1: —

545. tillverkade af knutna, stickade, virkade eller på

strumpstol förfärdigade varor (äfven metervara):
förtullas utan förhöjning efter hvad för strumpstolsarbeten
är bestämdt.

Rubr. 533—535.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrifvelse har Uddebo Trikåfabriks
Aktiebolag genom F. G. Claeson klagat däröfver, att nu gäl 9 -

lande tullsats för broderade remsor af bomullstyll och broderad bomullstyg
synbarligen afsedd att sönderklippas till remsor, i tulltaxekommitténs
förslag blifvit sänkt från 6 kronor 50 öre till 5 kronor, allt
per kilogram.

Så bar ock delvis skett genom ordalydelsen i rubr. 534, hvarigenom
för broderier å tyll föreslås, att de skola förtullas med 100
procents förhöjning af den för varan stadgade tull. Remsor ifråga äro
nämligen oftast framställda af slät, icke mönsterväfd tyll, för hvilken
vara i förslaget upptagits tull af 2 kronor 50 öre per kilogram. Tulltaxekommittén
har motiverat denna nedsättning bland annat därmed, att
sådana remsor icke förfärdigas inom landet. Af nämnda skrifvelse med
densamma åtföljande prof och utredning synes framgå, att detta skäl
för nedsättning af tullsatsen icke förefinnes/ Då dessutom varan ifråga
uteslutande är att anse såsom lyxvara, och något skäl icke synes förefinnas,
att densamma drager lägre tullsats än broderier å mönstrad
tyll och spetsväfnader, föreslås för broderier följande ändrade uppställning.

533.

534.

535.

5 3 o a.

535b.

535c.

Broderier:

å spetsar, spetsväfnader och tyll:

hvari silke ingår: förtullas med 100 procents
förhöjning af den för sagda vara stadgade
tull;

hvari silke ej ingår:

å remsor af slät, icke mönsterväfd tyll, äfven
om de äro försedda med annat sömnadsarbete;
äfvensom broderad sådan väfnad,
synbarligen afsedd att sönderklippas till

remsor....................1

andra: förtullas med 100 procents förhöjning
af tullsatsen för den vara, hvarå broderiet
utförts;

å liel- eller halfsiden (väfnad eller band) eller å
stampad filt: törtullas med 100 procents förhöjning
af den för sagda varor stadgade tull;

å remsor af linne- eller bomullsväfnad med undantag
af spetsväfnader och tyll, äfven om de äro
försedda med annat sömnadsarbete; äfvensom
broderade sådana väfnader, synbarligen afsedda

att sönderklippas till remsor..........1

andra slag ......................1

kg.

8: —

5: 50
4: —

Tullbeloppet 8 kronor per kilogram har här föreslagits med hänsyn
därtill, att för ej särskildt nämnda kläder och andra sömnadsarbeten
af tyll, som icke innehåller silke, i förslaget upptagits tull af 7
kronor per kilogram, samt att en hel del andra broderier å spetsväfnader
och tyll, hvilka ej äga högre värde, enligt förslaget komma att
blifva fullbelagda med nämnda belopp.

Genom denna ändring skulle broderade remsor å bomullstyll ändock
icke blifva högre fullbelagda än med 6,8 procent å medelvärdet
för de prof, som af tulltaxekommittén undersökts, och för hvilka uppgifter
upptagits i betänkandets bilaga A.

Som ännu ett skäl för denna ändring må nämnas, att en importör
förklarat, att tullsatsen för sådana varor, hvarom här är fråga, på grund
af deras värde och beskaffenhet är af underordnad betydelse, endast
tullbehandlingen blifver likformig.

Rubr. 543.

I denna rubrik har för hit hänförliga varor med krage, i hvilken
silke ingår, föreslagits en tullsats af 4 kronor per kilogram.

I)ä ett klädesplagg, försedt med krage af nämnd beskaffenhet,
icke härigenom kan blifva så mycket dyrare, att ökningen i tullsats
från i detta fall 3 kronor till 4 kronor per kilogram kan anses berättigad,
och då det synts innebära en stor praktisk svårighet att utan
skada för varan undersöka, huruvida en sammetskrage, hvarom härvid
oftast skulle blifva fråga, innehåller silke, har det synts ämbetsverken
lämpligt, att ordet »krage» ur rubriken utgår. Till följd häraf skulle
rubriken erhålla lydelsen:

försedda med foder, uppslag eller annan besättning af varor, i
hvilka silke ingår; äfvensom alla, hvilka äro förfärdigade af
sådan, silke innehållande ylleväfnad, som ej är hänförlig till
halfsiden.

Rubr. 554.

På samma grunder, som ofvan sagts beträffande rubr. 543, föreslås
äfven för denna ändrad lydelse sålunda:

försedda med broderier eller spetsar; äfvensom sådana, som hafva
foder, uppslag eller annan besättning af varor, i hvilka silke
ingår.

Anm. 3 till Afd. Vill Gr (sid. 83 i tulltaxeförslaget).

Till import förekomma ganska ofta gardiner, dukar, m. 11. persedlar,
försedda med mönsterornering af garn, som fästs vid väfnaden
medelst sömnadsarbete. En sådan förädling, hvilken likaväl som i
prydnadssyfte påsydda band etc. är en applikation, synes med här upptagna
arbeten börja jämnställas, hvarför föreslås, att anmärkningen omformuleras
sålunda:

3. Lika med broderade arbeten skola förtullas sådana, som äro
försedda med applikation, för prydnadsändamål påsydda band,
snören, garn, fransar eller gulddragararbeten.

Anm. till rubr. 568—577.

I denna anmärkning har gifvits beskrifning på bland annat den
ustyrsel, som får förekomma på en hatt, för att den skall hänföras till
rubrikerna för garnerade hattar. Härvid torde icke hafva afsetts, att
beskaffenheten hos de band eller snören, hvarom i anmärkningen talas,
skall hafva inverkan på tullbehandlingen, utan fastmer det sätt, på
hvilket de anbragts. Som detta emellertid icke tydligt framgår af anmärkningens
nuvarande formulering, föreslås, att i densamma orden
»hafva ett slätt, kring kullen anbragt band eller snöre» ersättes med

»hafva ett kring kullen slätt anbragt band eller snöre».

Afd. IX. Kautschuk och kautschuksvaror.

Rubr. 588. Plattor af högst 10 mm. tjocklek etc.

Tullbehandlingen af för tätningsändamål afsedda artiklar af kautschuk,
såsom ringar till konservburkar, fönstertätningar och dylikt, har

hittills varit sväfvande, i det desamma hänförts än till packningar, än
åter till kautschuk, arbetad, andra slag, ej specificerade med en tullsats
af 1 krona 20 öre per kilogram. Enär berörda artiklar stå packningar så
nära, att någon åtskillnad ej lämpligen kan genomföras, föreslås, att
packnings- och tätningsmaterial likställas.

Med afseende å beskaffenheten af de i rubr. 588 upptagna asbestpackningar,
hvilka intaga en särställning i förhållande till andra arbeten
af asbest, synas i detta samband äfven böra upptagas packningar af
asbest i förening med spånadsämne.

På grund af hvad ofvan anförts, föreslås följande förändrade
lydelse.

Plattor af högst 10 mm. tjocklek (gummiduk) med inlägg eller
omlägg af spånadsämne eller metall; andra paclmings- och tätningsmaterial
samt packningar af mjuk kautschuk i förening
med spånadsämne, asbest eller metall eller af spånads- eller
annat ämne i förening med kautschuk; äfvensom plattor och
andra packningar af asbest i förening med spånadsämne eller af
spånadsämne eller asbest i förening med stearin, talg, talk och
dylika ämnen.

Rubr. 589. Mattor, hof- och andra buffertar etc.

Då gummi till vagshjul äfven importeras i längder, och sådan
vara synes böra draga samma tull som de i denna rubrik upptagna
hjulringarna, torde detta kräfva ett förtydligande.

Äfvenledes synes här böra tilläggas ordet »tätningar».

Rubriken skulle sålunda erhålla följande lydelse.

Mattor, hof- och andra buffertar, proppar, massiva hjulringar,
äfven i längder, symaskinsringar, ventiler, ventilkulor samt
kautschuksvaror, ej särskildt nämnda, för industriella ändamål,
allt i eller utan förening med annat ämne; äfvensom strängar,
plattor, packningar och tätningar, ej särskildt nämnda.

Rubr. 595. Velociped- och motorvelocipeddelar etc.

Att döma af motiveringen har kommittén ej afsett någon förändring
af nu gällande tullbehandlingspraxis för velocipeddelar.

Då man emellertid torde hafva anledning befara, att den missuppfattning
af uttrycket »omonterade innerslangar» skulle kunna göra
sig gällande, att därmed afsåges äfven sådana (nu tullfria) innerslangar,
som förekomma i längder — innerslangar för velocipeder äro nämligen
en typisk artikel, som ej gärna användes för annat ändamål — och en
sådan tolkning skulle vara till stort förfång för den inhemska velocipedtillverkningen,
föreslås,

att bestämmelsen i hvad den rör ifrågavarande artikel, d. v. s.
orden »innerslangar, omonterade eller monterade med ventil» måtte
utgå ur rubriken, hvarigenom någon förändring i nu tillämpade
praxis ej heller beträffande med ventil monterade innerslangar,
som sällan förekomma till import, kan förutsättas komma att ske.

Rubr. 600. Andra varor af hårdgummi etc.

Vissa kirurgiska artiklar förekomma understundom i förening med
annat ämne, hvilket ej torde böra inverka på varans tullbehandling,
hvadan ett tillägg till rubr. 600 med anledning häraf synes lämpligt,
och lärer man härvid ej behöfva räkna med ädla metaller såsom ingående
beståndsdelar. Då vidare af skäl, som anföras vid rubr. 1044
—1045, delar af hårdgummi till telefon- och telegrafapparater synas
böra upptagas i annat sammanhang, föreslås följande förändrade lydelse
af rubr. 600:

andra varor, ej särskildt nämnda, af hårdgummi, äfven i förening
med annat ämne, såsom kirurgiska artiklar, kammar och dylikt.

Afd. X. Lervaror.

Rubr.

603—604.)
607—608. j

Klinker, trottoarsten, golf- och väggplattor.

I motiveringen till rubr. 603 och 604 anför kommittén (sid. 574),
att delade meningar äro rådande i fråga om betydelsen och omfattningen
af benämningen klinker. Det synes också hafva varit företrädesvis

tulltekniska skäl, som föranledt tullsatsens för gröfre enfärgade och
oglaserade golfplattor bestämmande till samma belopp som för oglaserade
klinkor.

Förslaget upptager ej benämningen trottoarsten, hvarmed afses eu
artikel, som står såväl klinker som golfplattor mycket nära.

Ehuru med afseende å de oglaserade artiklarna af ofvan berörda
slag de tulltekniska svårigheterna äro i viss mån af hjälpta genom en
likformig tullsats, är detta icke fallet beträffande de glaserade, hvadan
en för tullbehandlingen tillfredsställande åtgärd i detta syfte måste
anses erforderlig.

Olägenheterna i det berörda afseendet sjmas lämpligen kunna afhjälpas
på det sätt, att tullsatsen för ntbr. 608 sättes till samm.a belopp
som för rubr. 604 eller till 1 krona per 100 kilogram. Mot detta förslag
skulle visserligen kunna invändas, att det innebär en afsevärd tullnedsättning,
men då kommittén konstaterat, att med nu gällande tullsats,
20 öre per 100 kilogram, »importen af dessa artiklar torde vara
ringa eller ingen», synes en tullförhöjning till fem gånger den nuvarande
fullt tillräcklig att förebygga den af sakkunniga framhållna
möjligheten, att tullen å de tunnare plattorna skulle kunna kringgås
genom import af plattor, som för ändamålet framställts i en tjocklek,
obetydligt öfverstigande 3 centimeter.

Äfven torde böra inflyta stadgande därom, att krossadt eller pulveriseradt
eldfast tegel, en vara, som lärer hafva samma användning som
chamottmurbruk, likställes med sistnämnda artikel.

Med anledning häraf föreslås under rubr. 604 en anm. 3 af följande
lydelse:

Krossadt eller pulveriseradt eldfast tegel tullbehandlas som chamottmurbruk.

Rubr. 618—619. Isolatorer etc.

Enär isolatorer ofta äro fästade å s. k. krampor af järn, livilket
kan vara förhållandet äfven beträffande andra artiklar för isolering af
elektriska ledningar, föreslås, att till ifrågavarande öfverrubrik fogas
tillägget däfven i förening med järm, hvilket förslag ej synes vålla någon
olägenhet ur skyddssynpunkt med afseende å de tullsatser, som föreslagits
för ej särskildt nämnda varor af järn.

Afd. XI. Glas och glasvaror.

Rubr. 630 och 632. Trottoarglas; för fartyg afsedda däcksglas.

På grund af svårigheten i många fall att skilja mellan trottoarglas
och för fartyg afsedda däcksglas är ur tullteknisk synpunkt önskvärdt,
att båda dessa artiklar upptagas under samma rubrik. Då den
sistnämnda, mindre betydande artikeln ej lärer vara föremål för inhemsk
tillverkning, torde densamma utan olägenhet kunna upptagas i rubr. 630.

Genom nedan angifna förändrade lydelse skulle äfven likformighet
vinnas mellan rubr. 630 samt rubr. 636 och 638 beträffande kantslipadt
glas.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, föreslås följande formulering.

Pubr. 630.

Trottoar- och däcksglas, tråd-, katedral-, opalescent- och ornamentglas
samt annat i skifvor gjutet råglas, med eller utan Tcantslipning1
emballagets vikt inberäknad.

Till följd häraf böra i rubr. 632 orden »däcks- och:» utgå.

Rubr. 636—637. Böjdt och kupigt glas.

Böj dt glas, som användes för olika ändamål, såsom till butiksoch
vagnsfönster, lyktor m. m., har i tullbehandlingshänseende hittills
likställts med vanligt fönster- och spegelglas. Beträffande kupigt glas
har tullbehandlingspraxis varit sväfvande, i det att sådant glas än dragit
tull såsom fönster- och spegelglas, än åter hänförts till rubr. 187 i
gällande tulltaxa, »Glas, andra slag», med en tullsats af 60 öre per
kilogram.

Då sålunda redan ur tullteknisk synpunkt en bestämmelse angående
huru förfaras bör med ifrågavarande slag af glas synts af behofvet
påkallad, hafva ämbetsverken haft särskild anledning taga denna fråga
under ompröfning. Af ett inhemskt glasbruk har nämligen påyrkats,
att böjdt glas, på grund af det högre värde detsamma till följd af

dyrbarare bearbetning- betingar, måtte hänföras till rubr. 641 och sålunda
draga en tull af 70 öre per kilogram.

Enligt hvad som upplysts, ansluter sig det inhemska tillverkningsintresset
företrädesvis till sådant böjdt glas, som är hänförligt till rubr.
633—635.

Kupigt glas lärer ej vara föremål för tillverkning vid de inhemska
glasbruken.

Det framställda krafvet på högre tullskydd synes vara baseradt
på_ tillverkningskostnaderna för svensk vara, hvilka lära ställa sig omkring
fem gånger högre för böjdt glas än för motsvarande plana skifvor.
Vid bedömande af tullsatsens storlek bör emellertid vederbörlig hänsvn
tagas till priset å importerad vara. Med afseende härå har upplysts,
att beträffande böjdt glas för Luxljus — en stor förbrukningsartikel —
här i landet användes så godt som uteslutande svensk vara, som på
särskilda sätt preparerats för att kunna uthärda vårt hårda klimat och
följaktligen betingar jämförelsevis högt pris, under det att vid export
till varmare länder med fördel kan användas belgiskt glas, som är
afsevärdt billigare eller knappt dubbelt så dyrt som plant glas.

Vid sådant förhållande hafva ämbetsverken ansett den gjorda
framställningen böra förordas endast så till vida, att öfverrubriken till
n:r 633—635 erhåller följande lydelse:

ofolieradt, utan slipning eller etsning, i plana skifvor med en
sammanlagd längd och bredd;

samt att öfverrubriken till n:r 636—637 omformuleras sålunda:

ofolieradt, mattslipadt eller slipadt och poleradt, etsadt, äfvensom
böjdt eller kupigt glas.

Enligt detta förslag skulle ifrågavarande slag af glas komma att
draga en tull af 25 öre per kilogram, en tullsats som synes stå i öfverensstämmelse
med det skydd, som glasvaror i allmänhet ansetts böra
åtnjuta.

Rubr. 654. Gllasisolatorer.

Under denna rubrik skulle komma att falla isolatorer af glas (för
elektriska ledningar eller till underlag för ackumulatorer), som äro hänförliga
till rubr. 187 i nu gällande taxa, »Glas, andra slag», med tull 10 -

sats af 60 öre per kilogram, och hvilka, att döma af flera till generaltullstyrelsen
inkomna framställningar om varans hänförande under annan
rubrik, skulle på grund af sina tekniska egenskaper kunna komma till
användning här i landet, om de erhölle en tullsats, som stode i rimligare
förhållande till varans värde än den nuvarande. Visserligen innebär
kommitténs förslag en nedsättning från 60 till 45 öre per kilogram,
men då priset enligt verkställd utredning växlar från 17 kronor 70 öre
till 41 kronor med ett medelpris för de vanligaste typerna af 25 kronor,
allt per 100 kilogram, synes ytterligare nedsättning böra kunna medgifvas,
helst som varan ej lärer vara föremål för tillverkning inom landet.

Enär emellertid nämnda isolatorer kunna hafva samma användning
som porslinsisolatorer, torde hänsyn till den inhemska tillverkningen af
sistnämnda slag kräfva, att tullsatsen ej sättes lägre än för de i rubr.
619 upptagna porslinsisolatorerna.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställes att efter n:r 648 i
taxeförslaget upptages följande rubrik.

64872. Isolatorer.......................1 kg. —: 25.

Anm. till rubr. 652—654.

Af samma skäl, som af ämbetsverken anförts beträffande motsvarande
anmärkning till rubr. 300—302, hemställes, att äfven denna
anmärkning måtte ur taxan utgå.

Afd. XII. Metaller.

A. Järn och järnlegeringar samt arheten däraf.

Denna del af taxeförslaget företer, vid en jämförelse med motsvarande
rubriker i gällande taxa, afsevärda olikheter, föranledda dels
af principen för uppställningen samt värdetullars för redskap och verktyg
utbytande mot vikttullar, hvarigenom en mängd af nyssnämnda

artiklar, hvilka med hänsyn till olika pris kräfva en långt gående
specialisering, måst i denna del af förslaget upptagas, dels af industriens
kraf på större specialisering i och för ernående af ett efter de olika
produkternas förädlingsgrad lämpadt skydd.

Med hänsyn till den svenska järnindustriens utvecklingsmöjligheter
i allmänhet, och särskildt med afseende å förutsättningarna för en
inhemsk koksjärnsindustri, hafva vissa gröfre järnartiklar, som förut
varit tullfria, i förslaget belagts med tull, och för andra en förhöjning
af nu gällande tullskydd föreslagits, hvilka åtgärder framkallat protester
från vissa håll, detta så mycket mera förklarligt, som de inhemska tillverkarna
i de flesta fall torde komma att utnyttja det blifvande tullskyddet.

Ämbetsverken hafva med hänsyn till hithörande frågors stora
nationalekonomiska betydelse ägnat desamma en så ingående granskning,
som tiden medgifvit.

Tullsatserna å ett stort antal gröfre järnartiklar, såsom plåt,
stänger, verktygsstål, m. m., som äro viktiga förbrukningsartiklar inom
den mekaniska verkstadsindustrien, hafva af detta skäl gifvit anledningtill
olika uttalanden. Bland representanterna för verkstadsindustrien
synes emellertid den uppfattning i allmänhet vara gällande, att det tullskydd,
som ansetts böra beredas våra järnbruks artiklar, ej tillmätts
för högt, utan hafva de framställda anmärkningarna snarare gått ut
därpå, att vid bestämmande af tullen å vissa färdiga verkstadsindustriens
artiklar, vederbörlig hänsyn ej tagits till höjningen af tullen å materialierna,
och hafva ämbetsverken med anledning häraf beträffande vissa
under maskingruppen upptagna artiklar föreslagit den förändring, som
verkställd utredning ansetts böra föranleda.

Hvad åter beträffar de för järnindustriens artiklar föreslagna tullsatserna,
hafva ämbetsverken på frågans nuvarande ståndpunkt ansett
sig ej böra föreslå andra förändringar, än här nedan finnas upptagna.
Visserligen kunna de föreslagna tullsatserna i vissa fall synas höga,
men i fråga om järnhandteringen lära speciella förhållanden föreligga,
som synas påkalla särskild uppmärksamhet från det allmännas sida vid
bedömande af tullsatserna.

I detta afseende har bland annat framhållits:

att, om man tillser, hvilken utveckling vissa tullskyddade industrier
under de 10 senaste åren undergått, järnindustrien är den, som
haft att framvisa den minsta utvecklingen, ett förhållande som framträder
desto starkare, då man tager i betraktande det uppsving, som
andra länders järnhandtering under samma tid tagit;

att, vid en jämförelse mellan det tullskydd olika industrier åtnjuta
i förhållande till värdebildningarna vid tillverkningen, järnhandteringen
ingalunda intager någon särskild!, gynnad ställning;

att vår järnindustri är hänvisad till relativt små tillverkningar,
och att den till följd däraf ej kan tillfullo utnyttja den moderna teknikens
hjälpmedel, enär dessa äro dyrbara och för sin amortering fordra
mycket stora tillverkningar; tillverkningskostnaderna blifva därföre hos
oss i många fall afsevärdt högre än utomlands. Till belysande af detta
påstående anföres, att omkostnaderna för ämnenas uppvärmning samt
för valsning och klippning uppgå per ton framställdt järn vid ett
svenskt valsverk med en produktion per 24 timmar af 25 ton till 14
kronor 83 öre, och vid ett amerikanskt valsverk med en produktion
per samma tid af 165 eller 400 ton till respektive 7 kronor och 2
kronor 95 öre;

att, hvad som anförts beträffande s. k. dumping från främmande
länder, för järnindustriens vidkommande ej vore blott ett talesätt, hvilket
framginge bland annat af nedan angifna siffror, som ordföranden i
den amerikanska ståltrusten, E. H. Gfary, för en regeringskommission
meddelat angående de priser, som i de olika länderna gällde vid försäljning
inom landet och vid export. (Iron and Coal Trade’s Review,
4 maj 1906).

Järnvägsskenor Plåtar och fasonjäm

per ton. per ton.

Inom landet. Export. Inom landet. Export.

England..... Tyskland ....	kr.	115	— kr.	92	— kr.	131	— kr.	111
»	110	— . »	88	— »	123	— »	103
Frankrike ....	:»	114	— »	94	— »	135	— »	111
Österrike.....	:»	114	— »	94	— »	123	—- »	111
Belgien.....	)>	110	— »	88	— »	127	— »	111
Förenta staterna	»	103	— »	93	— »	131	— »	115

Den åberopade tidskriften hade äfven i en ledande artikel (5 oktober
1906) på det stora hela erkänt riktigheten häraf och lämnar följande
uppgifter angående noteringen i nedan angifna tyska järnartiklar
vid ett annat tillfälle:

Inom landet, per ton. Export, per ton.

Järnvägsskenor . . . kr. 114: — kr. 91: —

Balkar........ » 127: — » 106: —;

slutligen har anförts,

att försäljning af järnartiklar till underpris i vårt land äfven möjliggöres
genom de exportpremier, som lämnas af de tyska syndikaten.
Att dessa premier ej spela någon underordnad roll framginge bland
annat af engelske konsulns i Frankfurt, F. Oppenheimer, lämnade konsularredogörelse
för år 1905, i hvilken anfördes, att ett trådvalsverk
med mycket stor försäljning till utlandet förklarat, att dessa premier
för ett år uppgått till 500,000 mark, af hvilka bestridts en utdelning
af 12 procent, hvarjämte 140,000 mark lagts till reservfonden.

Den frågan kunde visserligen framställas, hvarför ej järnindustrien
inom vårt land söker begagna sig af samma medel till förbilligande af
tillverkningen. Förutsättningen härför vore emellertid, antingen att
den inhemska konsumtionen vore betydande, eller att en vid marginal
funnes mellan tillverkningskostnaden och försäljningspriset på den inhemska
marknaden, eller helst båda fallen förenade. Ingen af dessa
förutsättningar förelåge emellertid nu. Det vore antagligen också för
framtiden uteslutet, att statsmakterna skulle medgifva ett sådant tullskydd,
att ett dylikt utnyttjande af den inhemska marknaden kunde
möjliggöras. Däremot förelåge utsikter för, att produktionen för den
inhemska marknaden med tiden skulle afsevärdt ökas, och på denna
väg tillverkningen blifva så billig, att man till och med kunde få stöd
i export, äfven af ordinärt järn. Detta hopp vore särskildt berättigadt
med hänsyn därtill, att järnhandteringen torde kunna förväntas taga
de inhemska naturtillgångarna i större användning för storproduktion.

Den omvandling, som för närvarande försiggår inom järnhandteringen,
i det att vår kvalitetstillverkning beträffande lancashirmetoden
allt hårdare ansättes af utlandet på grund af nya tillverkningsmetoder,
är äfven en faktor, som ej torde böra lämnas ur räkningen vid bedömande
af tullskyddet.

Med afseende å tullsatserna må äfven framhållas, att i och med
den utvidgade specialiseringen beträffande sådana artiklar, som äro hänförliga
till rubrikerna för ej specificerade järnvaror i nu gällande taxa,
efter de olika artiklarnas värden bättre afpassade tullsatser kunnat vinnas,
hvilka i många fall innebära tullnedsättningar.

För underlättande af förslagets tillämpning synes önskligt, att vid
tullbehandlingen af sådana artiklar — såsom till exempel kiseljärn och
kiselmanganjärn samt snabbsvarfstål och annat verktygsstål — med
afseende å hvilka deklarationsskyldighet ej kan antagas komma att
verka synnerligen betungande, varuemottagaren ålades sådan skyldighet,
i likhet med hvad som är förhållandet i vissa andra länders tullagstiftning
på detta område.

Beträffande uppställningen i denna del af taxeförslaget må slutligen
erinras, att densamma synes kunna vinna i öfverskådlighet, om
vissa rubriker, såsom för här upptagna redskap och verktyg samt
järn vägsmaterial och tillbehör därtill, sammanfördes under särskilda
öfverrubriker.

Rubr. 656. Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn,
wolframjärn, molybdenjärn och andra icke
smidbara, ej särskildt nämnda slag af järn
och järnlegeringar............... fria.

Kommittén har under denna rubrik föreslagit, att tackjärn och
vissa andra icke smidbara slag af järn och järnlegeringar skulle fortfarande
få tullfritt införas till riket.

Vid fattande af beslut i denna fråga har kommittén visserligen icke
varit fullt enig, enär en af dess ledamöter i afgifven reservation på anförda
skäl föreslagit, att sagda vara skulle beläggas med en tull af 1
krona per 100 kilogram.

Ämbetsverken kunna heller icke dela den af kommittén härutinnan
uttalade åsikt.

Det tackjärn, som nu till riket importeras, kommer hufvudsakli -gast från England och är afsedt för gjuteriändamål. År 1907 uppgick
denna import till omkring 70,000 ton med ett värde af inemot 4
miljoner kronor. Tillverkningen af denna vara med därmed förknippad
förtjänst bör, enligt ämbetsverkens förmenande, kunna förvärfvas
åt vårt land, om densamma kommer i åtnjutande af ett väl afpassadt
tullskydd.

Vid 1896 års riksdag, då beslut fattades om upphäfvande af den
tull på tackjärn, som tillkommit på förslag af den år 1888 tillsatta
tullkommittén, anfördes såsom skäl för denna tulls borttagande bland
annat, att importen af kokstackjärn efter tullens införande icke minskats
utan -ökats, och att någon kokstackjärnstillverkning trots tullskyddet
icke kommit till stånd inom landet.

Förhållandena äro emellertid nu här helt andra, än de voro år 1896.

Den konkurrens, som träkolstillverkningen på senare tider haft
att utstå från pappersmasseindustriens sida vid anskaffande af kolningsved,
och den däraf ständigt pågående ökningen af träkolsprisen har
haft till följd, att järnhandteringens idkare och målsmän måst se sig

om efter medel att nedsätta kostnaderna för framställning af tackjärn,
och har man härvid tagit sin tillflykt till koksen. Sålunda hafva, såsom
förenämnda reservant framhållit, redan trenne af våra järnverk
anlagt masugnar för tillverkning af tackjärn med användande af koks
som reduktionsbränsle, hvarförutom — enligt hvad ämbetsverken erfarit
—- ännu ett stort järnverk har för afsikt att basera sin tackjärnstillverkning
på samma metod, och allt detta icke för att erhålla en för
gjuteri ernå användbar vara, utan i hufvudsak för att kunna till ett relativt
billigt pris framställa stål af en kvalitet, som visserligen är lägre
än den som vårt vanliga träkolsstål besitter, men i alla fall fullgod för
tillverkning af en hel del kuranta artiklar, som konsumeras inom landet,
såsom t. ex. stalgjutgods samt järnvägs- och spårvägsskenor m. m.

Da, inom järnindustrien kanske i högre grad än inom andra industrier,
massproduktion är liktydig med billig produktion, måste det
ju vara ur nationalekonomisk synpunkt af stor vikt, att tillverkningen
af de 100,000 ton gjuttackjärn, som våra gjuterier efter all sannolikhet
snart komma att årligen konsumera, kunde förläggas hit till landet för
att öka masugnarnas produktionskvantitet och dymedelst nedsätta tillverkningskostnaderna.

Det torde böra i detta sammanhang erinras därom, att motståndarna
mot tackjärnstullen framhållit, att gjuteritackjärnet och det tackjärn,
som är afsedt för ståltillverkning, äro till sina egenskaper så
olika, att de egentligen icke kunna betraktas som samma vara eller
tillverkas under enahanda förhållanden. Enligt hvad från fullt kompetent
hall påvisats, lära emellertid båda dessa kvaliteter med fördel
kunna framställas från samma masugn och sålunda den ena tillverkningen
ekonomiskt stödja den andra.

Både jernkontoret och jernverksföreningen samt flera enskilda
sakkunniga hafva kraftigt uttalat sig för, att vår järnhandtering nu
måtte genom den af reservanten föreslagna tullsatsen på tackjärn gifvas
det stöd, som den sa väl behöfver; och har därvid framhållits nödvändigheten
af att spara våra träkol för framställning af sådana kvalitetsvaror,
som kunna halla sig uppe på den utländska marknaden, och
hvilka endast kunna tillverkas af våra bättre malmer i träkolsmasugn.
Man har också sagt, att den ökning i vår järnproduktion, som är att
förvänta på grund af ökad konsumtion inom landet, helt enkelt icke
kan komma till stånd, om allt därför erforderligt tackjärn skall blåsas
med träkol, samt att ett forceradt användande af koks för den del af
vår järntillverkning, som lämpligen kan göras med koks, därföre är
nödvändigt.

Under sådana förhållanden anse ämbetsverken det vara angeläget
att förläna tackjärnstillverkningen det stöd, som ett väl afpassadt tullskydd
kan gifva, och detta så mycket mera, som det ju vid flera tillfällen
af statsmakterna framhållits såsom en ur nationalekonomisk synpunkt
mycket viktig sak att i möjligaste mån förädla våra malmer inom
landet i stället för att exportera dem och sedan importera t. ex. tackjärn
med ersättning till utlandet för den värdeökning, som uppstått
genom malmens förädling till tackjärn.

Det har visserligen framhållits såsom skäl mot tack järnstullen, att
det importerade tackjärnet närmast är att betrakta såsom en råvara för
gjuterirörelsen och icke såsom en förädlad vara. Häremot kan ju anföras,
att hvad som är råvara inom den ena industrigrenen ofta är slutprodukt
inom en annan, och jernkontoret har i detta sammanhang
framhållit, att tackjärnet icke är på sitt område mera råvara än t. ex.
ofärgadt bomullsgarn är inom textilindustrien, och att detta icke hindrat
den senare varans beläggande med en tull, som ■— hvad den lägsta
nu ånyo föreslagna tullsatsen af 15 kronor per 100 kilogram beträffar
— motsvarar 30,6 2 procent af den inom landet vid bomullens
»förädling» uppkomna värdeökningen, under det att den för tackjärnet
af reservanten föreslagna tullsatsen- af 1 krona per 100 kilogram tackjärn
skulle motsvara endast 26,3 0 procent af den värdeökning, som
skulle uppstå vid tillverkning af gjuteritackjärn inom landet.

Tackjärnet har för öfrigt belagts med tull inom alla järnproducerande
länder, hvilka öfverhufvud taget begagna sig af tull till skydd
för sin inhemska industri.

Ryssland ....	är	tullsatsen	5	kronor	42	öre	per	100	kilogr
Österrike ....	»	»	1	»	44	»	»	»	»
Förenta staterna	»	»			92	»	»	»	»
Frankrike....	»	»	1	»	44	»	)>	»	»
Tyskland ....	»	»			90	»	»	»	»
Belgien.....	»	»			14	»	»	»	»
Spanien.....	»	»	1	»	01	»	»	»	»
Italien.....	»	»			72	»	»	»	»
Finland.....	»	»	1	»	20	»	»	»	»

Det nuvarande priset på engelskt tackjärn i svensk hamn är i
medeltal 5 kronor 20 öre per 100 kilogram eller 52 kronor per ton.

Kostnaden för framställning af kokstackjärn här i landet är naturligtvis
beroende på den plats, där masugnen är eller varder förlagd.
Enligt af jernkontoret lämnad uppgift skulle sådan vara, tillverkad i

koksmasugn vid t. ex. Oxelösund, kosta där 54 kronor 14 öre per ton
och, med tillägg för nu gällande fraktsatser af respektive 3 kronor 50
öre, 2 kronor 50 öre, 2 kronor, 4 kronor 25 öre och 5 kronor per ton,
kosta 57 kronor 64 öre i Gäfle, 56 kronor 64 öre i Stockholm, 56 kronor
14 öre i Norrköping, 58 kronor 39 öre i Malmö och 59 kronor 14
öre per ton i Göteborg. Om man tänker sig ett försäljningspris, motsvarande
förenämnda pris på den engelska varan, 52 kronor, ökadt
med t. ex. 10 kronor, eller tillsammans 62 kronor per ton, skulle alltså
uppstå en vinst af högst 5 kronor 86 öre (vid försäljning i Norrköping)
och minst 2 kronor 86 öre (vid försäljning i Göteborg), motsvarande
respektive 10.4 procent och 4.8 procent af tillverkningsvärdet med tilllagd
frakt.

Med stöd häraf finna ämbetsverken den af meromnämnda reservant
föreslagna tullsatsen af 1 krona per 100 kilogram vara väl afpassad,
synnerligast om hänsyn tages till den utsikt till reducerande af tillverkningskostnaderna,
hvilken öppnats genom resultaten af de försök
med tackjärnstillverkning på elektrisk väg, hvilka på senare tider pågått
vid Domnarfvet och gifvit upphof till den anläggning för elektrisk
järntillverkning, hvilken jernkontoret i dessa dagar beslutat låta utföra
vid Trollhättan för en kostnad af Va miljon kronor.

Inom fackkretsar anser man, att experimenten vid Domnarfvet
ådagalagt, att problemet om tackjärnstillverkning på elektrisk väg är
löst både i tekniskt och ekonomiskt hänseende, om man ock ansett saken
vara för vår järnhandtering af så stort allmänt intresse, att man
funnit sig böra på gemensam bekostnad afprofva densamma i en fullt
praktisk skala.

Erfarenheten lärer emellertid redan hafva ådagalagt, att den
elektriska ugnen är särskildt ägnad för framställning af gjuteritackjärn
af den kvalitet, som nu hit importeras från England, samt att man vid
denna procedur kan inbespara minst 2/s af den bränslemängd, som erfordras
vid vanlig masugnsdrift.

Äfven om denna besparing af bränsle måste anses vara af stor
allmän betydelse, utgör den dock ingalunda en mätare på metodens
prisbillighet, enär bränslet måste ersättas med elektrisk ström, och framställningskostnaden
sålunda blifver i hög grad beroende på det pris, till
hvilket denna senare kan erhållas.

Enligt hvad af jernkontoret framhålles, är dock i processens nuvarande
ståndpunkt »minskningen i tillverkningskostnad, jämförd med masugnsdriften,
ej större, än att det föreslagna tullskyddet är oundgängligen
erforderligt, om konkurrens med det utländska koksjärnet skall

komma i fråga. Äfven kvarstår den hänsynen, att de verk, som nu
äro utrustade med koksmasugnar, böra sättas i tillfälle att utnyttja dessa
äfven för framställningen af gjuttackjärn.»

Den ifrågasatta tackjärnstullen har, såsom helt naturligt är, rönt
ifrig opposition från de inhemska gjuteri- och verkstadsindustriernas sida.

Hvad den förstnämnda beträffar, har reservanten inom kommittén
gjort en beräkning öfver den föreslagna tackjärnstullens inverkan på
tillverkningskostnaden af mera kuranta gjutgodsartiklar och därvid
kommit till det resultat, att tullen skulle fördyra de olika slagen af
artiklar från 0.4 procent (för kaffekvarnar) till 3.4 procent (för emalj erade
grytor). Då det nu föreslagna tullskyddet för gjutgods af tackjärn
belöper sig till 12.8 å 22.7 procent af varans värde, kan det enligt
hans åsikt ifrågasättas, huruvida verkligen eu så ringa fördyring
skulle vara af någon praktisk betydelse på den inhemska marknaden..
Reservanten framhåller vidare, att det maskingods och tackjärn sgjutgods,
som exporteras härifrån, funnit sin marknad på grund af framstående
konstruktiva egenskaper hos varan, som därjämte är i allmänhet
långt bearbetad, hvarföre också tullen — såsom ofvan nämnts —
spelar en liten roll i förhållande till värdet. Då härtill kommer, att nu
gällande tullskydd för gjuteriindustrien tillkom år 1892 och till sitt
belopp bestämdes under förutsättning af en tackjärnstull, som också
under några år var gällande, finner han det vara skäligt, att tackjärn
nu åter belägges med tull, dock utan att föreslå någon förhöjning i de
för tackjärnsgjutgods föreslagna tullsatserna.

Äfven jernkontoret har gjort en beräkning öfver den föreslagna
tackjärnstullens inflytande på tillverkningskostnaderna för gjutgodsartiklar
samt utsträckt densamma jämväl till maskiner och redskap.
Vid denna beräkning har lagts till grund de uppgifter rörande Sveriges
utförsel af ifrågavarande varor under år 1907, hvilka kommittén bifogat
sitt betänkande.

Af dessa beräkningar framgår, att en tackjärnstull af 1 krona per
100 kilogram skulle hvad gjutgods beträffar motsvara högst 5.9 procen
(för kolonner och lyktstolpar) och lägst 0.5 procent (för icke smidbart
gods) af varans värde, eller i medeltal 1.7 procent med hänsyn tagen
till den exporterade kvantiteten af hvarje särskild vara. För redskap
och maskiner kommer man till det resultat, att för 19 olika grupper
tullen skulle utgöra högst 1.7 6 procent (för arbetsmaskiner och redskap
inom stenindustrien etc.) och lägst 0.3 6 procent (för arbetsmaskiner och
redskap inom bokbinderiindustrien) af varans värde, eller i medeltal

0.515 procent efter samma beräkningsgrunder, som nyss nämndes.

Icke heller jernkontoret synes anse, att en tullsats af 1 krona per
100 kilogram tackjärn skulle nödvändiggöra en ökning af de för gjutgods
och maskiner föreslagna tullsatserna. Ämbetsverken hålla dock
iöre, att rättvisan kräfver, att någon godtgörelse beredes gjuteri- och.
maskinindustrierna för den ökning i kostnad, som ovedersägligt skulle
drabba deras tillverkningar genom införandet af tackjärnstull. "

Hvad gjuterierna beträffar, hafva ämbetsverken för afsikt att vid
de olika taxerubrikerna föreslå de ökningar i vederbörande tullsatser,
som anses häraf betingade.

De mekaniska verkstäderna torde däremot lämpligen kunna beredas
vederlag härutinnan därigenom, att vid bestämmandet af den minimitullsats
i förhållande till de respektive artiklarnas värde, som ämbetsverken
tänka sig böra fastslås för maskiner och maskindelar, vederbörlig
hänsyn tages till nu ifrågavarande ökning af priset på gjuttackjärn.

Dessa båda åtgärder råda dock endast bot mot den uppkommande
prisstegringen, hvad den inhemska marknaden beträffar. Hvad åter
angår afsättningen på utlandet, torde för de ifrågavarande artiklarna,
gjutgods och maskiner, restitutionssystemet kunna användas för de tullbelopp,
som motsvara i de exporterade artiklarna ingående utländskt
tackjärn.

Kommittén har visserligen uttalat den åsikt, att någon restitution
af tackjärnstullen svårligen mera allmänt skulle kunna påräknas, i det att
exportkvantiteterna i hvarje särskild sändning ofta nog skulle vara för
små för att kunna bära de med restitutionsförfarandet förenade omkostnader,
och att det särskildt vid blandning af inhemskt och utländskt
gjutjärn skulle mota svårighet att anordna en för tullverket nöjaktig
identitetskontroll. Ämbetsverken hafva gifvetvis beaktat dessa svårigheter,
men för sin del icke funnit dem böra hafva något afgörande
inflytande på hufvudfrågan; och hafva ämbetsverken styrkts i denna
sin uppfattning därigenom, att restitutionssystemet i motsvarande fall
under längre tid tillämpats i andra länder, såsom Tyskland och Frankrike.

På grund af hvad sålunda anförts, få ämbetsverken i underdånighet
föreslå, att rubr. 656 måtte gifvas följande lydelse:

656. Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn, wolframjärn,
molybdenjärn och andra icke smidbara,
ej särskildt nämnda slag af järn och järnlegeringar
.............. ''.....’.....100 kg. 1: —

Såsom en följd häraf bör också kiseljärn af lägre kisellialt beläggas
med samma tull, hvadan rubr. 657 skulle få följande innehåll:

657. Kiseljärn (ferrosilicium) och kiselmanganjärn, hållande
högst 15 procent kisel...........100 kg. 1: —

Rubr. 663. Eldstadsroster, lod och vikter; äfvensom

gjutna lyktstolpar och kolonner......100 kg. 2: 50.

Om hvad ämbetsverken vid rubr. 914—915 anfört beträffande
rörliga eldstadsroster vinner beaktande, kräfver detta här ett tillägg:

Eldstadsroster, ej särskildt nämnda.

Med hänsyn till den af ämbetsverken föreslagna tullen å tackjärn
synes tullsatsen för här ifrågavarande rubrik böra höjas till 3 kronor
50 öre, hvilket belopp med 50 öre understiger nu gällande tullsats för
gjutna lyktstolpar och kolonner.

Rubr. 664—665. Spisar, ugnar, vattenvärmare etc.

Med afseende å vissa i dessa rubriker upptagna artiklar, hvilka,
på grund af gällande taxas mindre tillfredsställande specialisering, för
närvarande draga jämförelsevis höga tullsatser, hvilket är förhållandet
bland annat beträffande åtskilliga sanitetsartiklar, har anmärkning framställts
mot tullskyddets reducerande till här föreslagna belopp, hvilket
åtminstone beträffande vissa artiklar skulle innebära fara för, att landet
skulle öfversvämmas af utländskt emaljgods, ofta af sekunda kvalitet.
Hvad särskildt anginge emaljerade badkar, hvilkas vikt beträffande importerad
vara växlade mellan 103—153 kilogram, innebure visserligen
förslaget en förhöjning, som dock med hänsyn till den påträngande
utländska konkurrensen måste anses otillräcklig. Verkställd utredning
hade visat, att under innevarande års tre första kvartal ensamt till
Stockholm, Göteborg och Malmö importerats ej mindre än 457 stycken
badkar; samtidigt hade försäljningen från de svenska bruken omfattat
370 stycken. Angående storleken af det skydd, som kunde anses erforderligt,
hafva meningarna varit delade, i det att yrkanden gjorts
dels på 13 öre, dels ock på 15 öre per kilogram för till denna rubrik
hänförliga emalj erade järnvaror.

I betraktande af hvad sålunda anförts och med hänsyn till den
föreslagna tackjärnstullen vilja ämbetsverken, som ej kunnat undgå att
finna den föreslagna tullsatsen väl låg, för sin del föreslå, att tullen
bestämmes för rubr. 664 till 12 öre och för rubr. 663 till 6 öre, allt
per kilogram räknadt. lj <Maj

Beträffande tullsatsen för värme- och lågtryckspannor synes ett
framställdt förslag om förhöjning till 7 öre per kilogram ej böra förordas,
enär en så hög tullsats sannolikt skulle inverka allt för betungande
på denna artikel, hvars användning är i hastigt tilltagande, och
tillverkningskostnaderna, som uppgifvits för närvarande utgöra 29 öre
per kilogram, sannolikt kunna vid masstillverkning nedbringas.

Till förekommande af olika uppfattning beträffande innebörden af
begreppet »bord» i rubr. 664—-665 i motsats till »etagerer och blomsterställningar»
i rubr. 666 och då smärre fönsterbord äro i pris likställda
med de i sistnämnda rubrik upptagna artiklar, föreslås, att ordet »bord»
i öfverrubriken till n:r 664—665 utbytes mot »serverings- och trädgårdsjord,
äfven i förening med annat ämne», —''(sistnämnda tillägg med
hänsyn till att skifvan understundom kan bestå af annat ämne än järn
— samt att vid rubr. 666 göres häraf påkallad förändring.

Rubr. 666. Kopiepressar och delar därtill etc. 1 kg. —: 12.

Värdet å de i denna rubrik upptagna artiklar är afsevärdt växlande,
allt eftersom desamma bestå af icke smidbart gods eller af järnplåt
eller smidesjärn. De i motiveringen anförda högsta prisen å paraplyställ
och luftväxlingsventiler tyda äfven på, att dessa icke afse artiklar
af förstnämnda beskaffenhet.

Enär de för öfriga plåt- eller järnarbeten föreslagna tullsatserna
synas bättre afpassade efter värdet å sådana artiklar, föreslås, att till
rubriken göres motsvarande tillägg, som till rubr. 664—665 (öfverrubriken)
»allt för så vidt de till hufvudsaklig del utgöras af icke smidbart
gods», hvilken bestämmelse med rubrikens nuvarande lydelse endast
gäller delarna. y

Vidare har anförts, att äfven beträffande härfifrågavarande artiklar
hänsyn vid tullsatsens bestämmande bör tagas till emaljering, förnickling
eller förtenning. »N

Ämbetsverken, som icke kunna dela den uttalade uppfattningen,
att en tull af 24 öre per kilogram för de med sådan ytbetäckning för -

sedda artiklar vore lämplig, anse dock, enär nedsättningen för vissa
artiklar, som för närvarande draga tull med 50 öre per kilogram, torde
lå anses allt för våldsam, en högre tullsats befogad, och få med hänsyn
härtill samt på grund af den föreslagna tack järnstullen hemställa, att
tullsatsen för emaljerade, förnicklade eller förtenta, här ifrågavarande
artiklar fastställes till 18 öre samt för andra slag till 13 öre, allt per
kilogram räknadt.

Om hvad sålunda anförts vinner beaktande, skulle ifrågavarande
rubrik erhålla följande förändrade lydelse:

Kopiepressar och delar därtill; äfvensom eldredskapsoch
paraplyställ, bord, ej särskildt nämnda, etagerer
och blomsterställningar, trädgård surnor, stryk- och
pressjärn, ej särskildt nämnda, möbeltrissor och
pianorullar, luftväxlingsventiler och spolcisterner
samt delar därtill, allt för så vidt de till hufvudsaklig
del utgöras af icke smidkart gods:

666. emaljerade, förnicklade eller förtenta........1 kg. : 18

666 Vg. andra slag......................g kg. .• 13

Varmvalsadt järn, ej särskildt nämndt.

Ilubr. 676. Andra slag, i stänger etc.

I denna rubrik omfattar begreppet stänger äfven andra balkar än
de i föregående rubrik upptagna. Då med den till rubr. 739 fogade
anmärkningen ej torde hafva af kommittén afsetts, att alla, med hål
försedda järnbalkar skulle, endast på grund af att de försetts med hål,
draga en tull af 4 kronor 50 öre per 100 kilogram, synes begreppet
stänger i denna rubrik böra gifvas sådan begränsning, att det ej kan
anses omfatta äfven balkar, exempelvis genom följande tydelse:
andra balkar samt annat järn i stänger etc.

På det att ur plåt klippta strimlor (band) af mer än 10 mm. bredd
ej måtte komma att draga lägre tull än den plåt, hvaraf de äro framställda,
synes ett förtydligande i detta afseende erforderligt och torde
lämpligen kunna upptagas i en till rubr. 676 fogad anmärkning.

1. Ur plåt klippta strimlor (band) af mer än 10 mm.

bredd draga den för plåten bestämda tull.

2. Ar till denna rubrik hänförligt järn öfverdraget

med tenn, zink eller bly eller med legeringar
af dessa metaller, förhöjes tullen med 15 procent.

Rubr. 687—688, 697—698, 914—915. Angående bearbetad s. k. grofplåt.

I rubrikerna 687—688 upptagas för plåtar, pressade, böjda, med
uppvikta kanter eller med hål försedda:

af 3 mm. tjocklek eller däröfver en tullsats af 6 kronor för 100
kilogram;

af 0.25 mm. intill 3 mm. tjocklek 7 kronor för 100 kilogram.
Tullsatserna äro sålunda här icke beroende af varans vikt per

stycke.

I rubr. 697—698 för plåt- och bleckvaror, ej särskildt nämnda,
andra slag, stadgas för varor, vägande netto 20 kilogram eller däröfver
följande tullsatser, nämligen för pressade, svetsade eller förzinkade 1
kilogram 8 öre och för andra slag 1 kilogram 6 öre.

I rubr. 914—915 åter föreslås för arbeten af valsad järnplåt till

ångpannor, kokare och behållare etc.:

nitade........................100 kg. 6:

pressade eller svetsade...............100 ,, 8: —.

Tullsatserna äro sålunda äfven för dessa varor oberoende af deras
vikt per stycke.

Då det i många fall lärer blifva omöjligt att bestämma, om en
vara rätteligen bör hänföras till plåtar, böjda, med uppvikta kanter etc.,
rubr. 687—688, eller till arbeten af valsad järnplåt till ångpannor,
kokare och behållare etc., rubr. 914—915, enär arbetet ofta lärer bestå
endast af böjning eller uppvikning af kanterna, föreslås följande förändring
i uppställningen, nämligen:

att öfverrubriken till n:r 687—689 får följande lydelse:

slipade, försedda med blank oxidfri yta (kallvalsade). eller med
matt oxidfri yta (betade) eller med speglande oxidhinna (s. k.
glansplåt), polerade, målade, fernissade, förnicldade, lackerade,
emaljerade, brunerade eller mönsterpressade.

Genom uteslutande af orden »pressade, böjda, med uppvikta kanter
eller med hål försedda», skulle sådan förarbetning göra varan hänförlig
till rubr. 697—698 eller 914—915.

Med afseende å dessa förändringar må anföras, att äfven sakkunnige
å järnindustriens område bekräftat nödvändigheten häraf.

Rubr. 690.

Med tenn, bly eller en legering af dessa båda metaller öfverdragna
järnplåtar............... fria.

Med afseende å de skäl, som af kommittén anförts för bibehållande
af tullfrihet å här ifrågavarande plåtar, hafva representanter för den
inhemska järnindustrien andragit vissa synpunkter, ägnade att ådagalägga,
hurusom verkligen inhemsk tillverkning skulle kunna uppstå under
förutsättning af nödigt tullskydd, hvilket ej borde blifva synnerligen
betungande för de industrier, som använda förtent plåt.

Om också ämbetsverken ej kunna jäfva sannolikheten af hvad som
anförts beträffande förutsättningarna för eu inhemsk tillverkning af förtent
järnplåt, synes å andra sidan hvad som anförts ej vara af beskaffenhet
att i nämnvärd grad minska betänkligheterna med afseende
å den ifrågasatta tullens återverkan på andra inhemska näringsgrenar,
som förbruka förtent plåt, och hemställes därför, att kommitténs förslagbeträffande
denna rubrik måtte bibehållas oförändradt.

Anm. till rubr. 684—691. Ej rätvinklig, här förut nämnd, klippt plåt
af mindre än 7 mm. tjocklek drager en tullförhöjning af 25
procent.

Beträffande den tullförhöjning, som bör ifrågakomma för ej rätvinklig,
klippt plåt, kunna ämbetsverken ej fullt dela kommitténs uppfattning.
Ehuru den beräkning måste anses riktig, att affallet vid framställning
af rund plåt uppgår till 22 å 23 procent af godset, synes dock
denna omständighet ej uteslutande böra läggas till grund vid bedömandet
af tullförhöjningen, enär många andra slag af icke rätvinklig plåt förekomma,
vid hvilkas framställning affallet är långt mindre betydande.

En tullförhöjning af 15 procent anse ämbetsverken för sin del i
genomsnitt bättre motsvara verkliga behofvet.

Hvad kommittén vidare anfört beträffande runda ämnen till ångpannegaflar,
synes ej utgöra tillräckligt skäl för att fritaga desamma
från den högre tullen, hvilken med en förhöjning af endast 15 procent
äfven blifver mindre betungande.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställes, att ifrågavarande
anmärkning erhåller följande förändrade lydelse:

Ej rätvinklig, här förut nämnd, klippt plåt drager en tullförhöjning
af 15 procent.

Rubr. 692—693. Perforerad järnplåt.

Med afseende å de för denna artikel föreslagna tullsatserna har i
en till ämbetsverken inkommen framställning från en inhemsk fabriks
sida framhållits att, om de skulle vinna stadfästelse, den nyligen upptagna
tillverkningen af s. k. Glitterblech, (med fasonerade hål försedd
plåt till värmeledningsskydd, elektriska motorer, gallerverk m. m.) skulle
löpa fara att omöjliggöras, enär den utländska konkurrensen efter fabrikens
tillkomst gjort sig alltmera kännbar.

Enligt uppgift af importörer förekomma sådana plåtar i allmänhet
af dimensionen 1x2 meter och af 1 eller 1.5 mm. tjocklek samt betinga
i pris af förstnämnda tjocklek Mark 5 och af den gröfre dimensionen
Mark 6: 5o per stycke, hvilket med en vikt per plåt af i första
fallet 9 och i det sista 13.5 kilogram motsvarar respektive 50 och 48
öre per kilogram.

För närvarande utgör tullen 20 öre per kilogram med reduktion
för den del af vikten, som öfverskjuter 10 kilogram per stycke.

I betraktande af hvad sålunda anförts och med hänsyn till den
betydande råämnesförlusten vid ifrågavarande tillverkning, synes den
föreslagna tullreduktionen verkligen kunna innebära fara för den inhemska
fabrikationen, hvarför någon åtgärd till förekommande häraf synes af
behofvet påkallad.

Enär beträffande annan perforerad plåt, som vanligen lärer hafva
större tjocklek än s. k. Gitterblech, det föreslagna tullskyddet torde få
anses betryggande, synes det angifna syftet kunna vinnas genom upptagande
af en särskild rubrik för perforerad plåt med en tjocklek af
mindre än 1.6 mm., och synes för sistnämnda rubrik en tull af 15
kronor per 100 kilogram lämplig.

Rubr. 693 skulle följaktligen erhålla lydelsen:
af mindre än 3 mm. men ej mindre än 1.6 mm.

tjocklek.......................100 kg. 10: —

samt rubr. 693 V2:

af mindre än 1.6 mm. tjocklek...........100 kg. 15:—.

Rubr. 701—702.

703—704.

Rör, valsade eller varmdragna etc.
Rör, kalldragna etc.

Förutom rör med rund genomskärning förekomma understundom
rör med annan form å tvärsektionen, såsom oval, fyrkantig o. s. v.

Till förtydligande af huru sådana rör böra tullbehandlas, och då
deras tillverkning, om också något dyrare än af vanliga rör, dock ej
torde påkalla högre tullskydd, föreslås följande tillägg till öfverrubrikerna
till rubr. 701—702 samt *703 — 704:

af rund eller annan än rund form å tvärsektionen.

Med afseende å vällda rör har dimensionsgräns fastslagits för afgörandet,
när en vara är att hänföra till rör eller till plåtar, böjda och
med kanterna hopsvetsade.

Enär äfven beträffande icke vällda rör ett förtydligande i berörda
afseende synes i lika hög grad af behofvet påkalladt, föreslås, att den
under rubr. 702 upptagna anmärkningen erhåller följande lydelse:

Rör, hållande i inre diameter mer än 250 mm., hänföras, om de
äro vällda, till plåtar, böjda och med kanterna hopsvetsade, eljest
till plåtar och bleckvaror, ej särskildt nämnda;

och synes nämnda bestämmelse beträffande ej vällda rör icke böra föranleda
några betänkligheter med afseende å dess verkningar ur tullskyddssynpunkt.

Tråd, kallvalsad eller dragen etc.

Rubr. 706. Polerad (s. k. silfverstål och pianotråd) etc.

Då s. k. silfverstål förekommer i dimensioner upp till 16 mm.,
föreslås, till förekommande af att sådant stål, hållande mer än 10 mm.
i största dimension af tvärsektion, skulle blifva hänförligt till rubr. 682
med tullsats af 5 kronor per 100 kilogram, hvilket ej torde hafva afsetts,
att under rubr. 706 upptages en anmärkning af följande lydelse:

Anm. 2. 8. k. silfverstål, hållande mer än 10 mm. i största dimen sion

af tvärsektion, hänföres till verktygsstål, i stänger, smidt.

Tråd, kallvalsad eller dragen etc.:
andra slag.

Rubr. 707—709. Platt etc.

I likhet med hvad som ofvan anförts beträffande ur plåt klippta
strimlor af mer än 10 mm. bredd erfordras här ett förtydligande med
afseende å strimlor af den för tråd fastställda dimensionen, och synas
desamma lämpligen kunna draga de för platt tråd föreslagna tullsatser.
Visserligen skulle den för rubr. 707 föreslagna tullsatsen blifva 1 öre
lägre, per kilogram räknadt, än för den plåt, hvaraf sådana strimlor äro
framställda, men denna obetydliga skillnad torde ej behöfva föranleda
någon undantagsbestämmelse för af sådan plåt framställd vara. Med
anledning af hvad sålunda anförts, hemställes, att öfverrubriken erhåller
följande förändrade lydelse.

Tråd, kallvalsad, dragen eller klippt ur plåt, kallvalsadt eller kalldraget
band- och fasonjärn därunder inbegripet etc.

Tråd, kallvalsad eller dragen etc.:
andra slag:

Rubr. 710—712. Af annan form än platt etc.

En för inhemsk industri erforderlig förbrukningsartikel, som icke
framställes inom landet, är s. k. solftråd. Denna vara, som undergått
endast den enkla förarbetning, att två jämnlöpande trådar passerat en
maskin för hoplödning, synes med hänsyn till den billiga förädlingsproceduren
samt artikelns egenskap af råvara för inhemsk industri ej
böra beläggas med högre tull än för sådan tråd, hvaraf den framställes.
Med anledning häraf hemställes, att öfverrubriken till rubr. 710—712
erhåller följande lydelse:

af annan form än platt, såsom rund, U-formad o. s. v.; äfvensom
s. It. solftråd.

Den föreslagna förändringen skulle kräfva införandet af en anmärkning
med innehåll:

Beträffande s. k. solftråd iakttages, att den enkla trådens tjocklek
lägges till grund för tullbehandlingen.

Förslaget står i öfverensstämmelse med nu tillämpad praxis.

Rubr. 714. Planschetter; äfvensom formade fjädrar etc.

Liksom i rubr. 713 den till framställande af formade fjädrar af
högst 10 mm. bredd erforderliga råvaran (i längder) särskildt upptagits,
synes äfven beträffande råvaran till de i rubr. 714 upptagna artiklarna
sådan åtgärd böra vidtagas, hvilket lämpligen torde kunna ske genom
följande förändring.

Planschetter, äfvensom fjädrar (i längder eller formade) etc.

Anm. till rubr. 713 och 714. Vid bestämmande af bredden å öfverklädda
fjädrar tages ej hänsyn till öfverklädnaden.

Ifrågavarande anmärkning synes vinna i tydlighet genom följande
förändrade lydelse:

Vid bestämmande af bredden å öfverklädda fjädrar mätes järnet
utan öfverklädnad.

Rubr. 717 — 718. Solf af järntråd.

Beträffande solf af järntråd har från representanten för en fabrik
för tillverkningen häraf inkommit en inlaga, hvari framhålles, att den
för solf af finare tråd föreslagna högre tullsatsen blefve illusorisk, då
konsumenten lätteligen i de flesta fall skulle kunna för ernående af
billigare tull begagna sig af solf, förfärdigade af något gröfre tråd.
Då dessutom kommittén vid evalvering af utländsk nummerbeteckning
för järntråden till svenskt mått synts i stället för tysk nummer beteckning,
på hvilken fabrikens framställning till tulltaxekommittén vore
baserad, utgått från engelsk beteckning, hade äfven denna omständighet
blifvit till nackdel för fabriken. Till följd af hvad sålunda anförts,
yrkas, att gränsen 0.4 5 höjes till 0.7 0 å 0.7 5 mm. Häruti instämmer
en af landets industri- och handelskammare så till vida, att kammaren
föreslår, att gränsen sättes vid 0.6 0 mm.

Då sålunda skäl synes föreligga att i berörda afseende göra ändring,
vilja ämbetsverken föreslå, att rubrikerna ifråga erhålla lydelsen:

717. af 0.6 mm. eller däröfver i största dimension af

tvärsektion....................1 kg. —: 75

718. under OM mm. i största dimension af tvärsektion 1 kg. 2: —

Anm. till rubr. 717 och 718. Består varan af sammanlödda
trådar lägges den enkla trådens dimension till grund för
tullbehandlingen.

Rubr. 722 — 723. Spik och stift, ej särskildt nämnda.

Enär på grund af bestämmelserna i § 1 mom. b. tulltaxeunderrättelserna
spik med hufvud af annan metall än järn eller öfverdragna
med en skålla af annan metall ej torde kunna hänföras till dessa rubriker,
utan komma att falla under Afd. XII B och draga i förhållande till
värdet onaturligt hög tull — värdet å s. k. tafvelspik af här nämnd
beskaffenhet, hvilken är en rätt afsevärd importartikel, lärer utgöra 49
öre å 1 krona 15 öre per kilogram — föreslås, att till ifrågavarande
öfverrubrik tillägges:

äfven med hufvud, helt eller delvis af annan metall än järn.

Anm. 1 och 2 till rubr. 726—729.

På grund af anm. 2 skulle för skrufvar af 12 mm. eller däröfver
i diameter med påsatta blanka muttrar komma att tillämpas olika tull
för skruf och mutter.

För att undvika allt för stor omgång vid tullbehandlingen synes
tillämpandet af en enhetlig tullsats vara att förorda, och torde, till
säkerställande af tullen å de blanka muttrarna, tullsatsen böra bestämmas
efter de sistnämnda, hvilket äfven tillstyrkts af sakkunnige.

Ämbetsverken få sålunda hemställa, att sista delen af anm. 2
erhåller följande lydelse.

En skrufs diameter mätes omedelbart ofvan gängan. Med en
mutters eller mutterbrickas diameter afses hålets diameter i dagen,
doclc att, där skrufvar inkomma med påsatta muttrar, desamma i
hvarje fall förtullas efter den för muttern gällande tullsats.

Till anmärkning 1 torde böra tilläggas: Särskildt inkommande muttrar
etc.

Rubr. 739. Fackverk etc. .................100 kg. 4: 50.

Med afseende å den för fackverk föreslagna tullsatsen har anmärkts,
att densamma skulle vara alltför låg i förhållande till tullen å råmaterialierna,
och synes det särskildt hafva varit tullsatserna för plåt, som
föranledt detta uttalande.

Då emellertid fackverk till större delen lärer utgöras af vinkeljärn
eller plattjärn, för hvilket en tullförhöjning till 4 kronor 50 öre per
100 kilogram synes tillräcklig som skydd för det med anbringandet af
hål och nitningen förenade arbetet, helst som nitningen oftast lärer utföras
här i landet, anse ämbetsverken, att någon höjning af den utaf
kommittén föreslagna tullsatsen ej bör ifrågakomma.

Om fackverket består af plåt, torde dessutom praktiska skäl tala
mot att införa sådana tyngre artiklar sammannitade, och hvad beträffar
icke hopnitade, med hål försedda plåtar, äro desamma att hänföra till
rubrikerna för plåtvaror.

Till förekommande af att med hål försedda smidda stänger skulle
hänföras till denna rubrik, föreslås på sakkunniges inrådan, att anmärkningen
begränsas till endast valsade stänger, sålunda:

Hit hänföras äfven valsade stänger, försedda med hål.

Rub. 746. Ivlensmidesstäd, sparrhorn och ambultar, alla slag; skrufstycken,
vägande per stycke netto 10 kilogram eller däröfver;
skrufnycklar och bräckjärn; hästskor; bänkplåtsaxar
och delar därtill samt järnbågar till sågar.

Enär skiftnycklar, som upptagits i rubr. 767, äro att anse som
ett slags skrufnycklar, torde en antydan härom vid denna rubrik böra
göras, exempelvis genom tillägget:

skrufnycklar, (andra än skiftnycklar).

Rubr. 758—760. Filar och raspar.

Då olika meningar kunna vara rådande om sättet, hvarpå längden

af ifrågvarande verktyg rätteligen bör mätas, föreslås till förtydligande
i detta afseende följande anmärkning:

Längden å filar och raspar mätes från spetsen till skaftet.

Rubr. 767. Tänger, alla slag, af högst 16 cm. längd, samt

färdigarbetade lösa skänklar därtill.....1 kg. 1: —.

Med afseende å den för denna rubrik föreslagna tullsats har anmärkts,
att densamma komme att allt för hårdt drabba tänger af 10—•
16 cm. längd, hvarför rubriken borde med hänsyn därtill uppdelas, och
har en tullsats af 50 öre per kilogram ansetts lämpligare för tänger
inom sistnämnda gräns.

Att döma af införskaffade prisuppgifter utgör visserligen den af
kommittén föreslagna tullsatsen för tänger inom gränsen 10—16 cm.:
för svarta afbitartänger 8.6—18.8 procent af värdet
„ blanka ,, 7.i —15. i

„ svarta flack- och böj tänger.

......12.3—27

,, blanka d:o d:o . . . 8.9—20.4

Då emellertid under denna rubrik komma att falla andra slag af
tänger, såsom nagel- och tandläkartänger, hvilkas pris ställa sig väsentligt
högre än ofvan berörda slag, torde den föreslagna tullsatsen för
tänger i allmänhet ej få anses för hög.

ii ii

11 11

Rubr. 769. Cirklar och filklofvar af järn; hyfveljärn, svarfjärn,
huggjärn, håljärn, stämjärn och bettlar;
skridskor och rullskor samt delar därtill;
korkskrufvar med eller utan skaft; äfvensom
andra korkutdragare och delar därtill ... 1 kg. —: 50.

Med hänsyn därtill, att maskinhyfveljärn upptagits i rubr. 748 —
749, synes lämpligt, att till hyfveljärn här tillägges »ej särskildt nämnda».

En till ämbetsverken inkommen framställning om förhöjning af
tullen för förnicklade eller polerade skridskor till 85 öre och för korkskrufvar
till 1 krona per kilogram synes ej böra förordas, då redan den

af kommittén föreslagna tullsatsen, som innebär förhöjning för vissa
artiklar, torde utgöra ett tillfredsställande skydd för den inhemska
industrien.

Rubr. 770—771. Floretter, sablar etc.

Till förtydligande af att baljor, tillhörande här ifrågavarande
vapen, äro att anse som delar därtill, föreslås följande förändrade lydelse:
Floretter, sablar, värjor, bajonetter, huggare och dylika vapen,
(med eller utan tillhörande baljor); äfvensom delar därtill.

Rubr. 779. Bordsknifvar och knifvar, andra slag, ej särskildt nämnda,
såsom raderknifvar, samt bords- och hushållsgafflar och
s. k. porterbrytare:

med skaft af andra ämnen; äfvensom

oskaftade..................1 kg. —: 50.

Med stöd af prisuppgifter å knifvar och gafflar för hushållsbruk
och af svenskt fabrikat, enligt hvilka uppgifter priset skulle utgöra
5—10 kronor per kilogram, har påyrkats, att tullsatsen måtte höjas till
1 krona 50 öre per kilogram.

Enär, enligt hvad som upplysts, endast obetydlig import af ifrågavarande
artiklar förekommer, och priset å importerad vara i sedvanlig
förpackning växlar från 2 kronor 93 öre till 4 kronor 90 öre per kilogram,
synes kommitténs förslag i berörda afseende böra bibehållas oförändradt.

Rubr. 778—779.

I en till ämbetsverken inkommen skrifvelse har påpekats, hurusom
den i förslaget upptagna tullen för slid knifvar och dolkar vore för
låg, samt att det uppgifna värdet af 4 kronor 60 öre per kilogram,
som kommittén lagt till grund för bestämmandet af tullsatsen för slidknifvar,
i verkligheten utgör cirka 10 kronor per kilogram.

Hvad beträffar s. k. slidknifvar, har den föreslagna tullsatsen
synts ämbetsverken tillräcklig, då större antalet af dessa knifvar utgöres
af billiga och enkla varor, såsom de vanliga matrosknifvarna med
opoleradt träskaft och läderslida, m. fl. Visserligen förekomma äfven
dyrare slidknifvar, men på grund af tulltekniska skäl synes en uppdelning,
som ansluter sig till det olika värdet, ej kunna genomföras.

Däremot lära dolkar, d. v. s. med parerstång försedda knifvar,
äga så högt värde, att för dem en tullsats af 1 krona 50 öre per kilogram
kan anses befogad. Kommittén, som väl varit underkunnig om
dessa knifvars högre värde, har emellertid ansett desamma utgöra en
så obetydlig handelsvara, att hänsyn till dem icke behöfde tagas vid
tullens bestämmande. Med hänsyn till hvad ofvan anförts, och då stark
utländsk konkurrens gjort sig kännbar å detta område, synes den gjorda
framställningen, i hvad den rör dolkar, böra bifallas, och få ämbetsverken
med anledning häraf hemställa, att följande förändring vidtages:

778. med skaft af silfver, förgylld eller försilfrad

metall, pärlemor, porslin, elfenben, hvalrosständer,
celluloid eller ebonit; äfvensom dolkar
med parerstång.................1 kg. 1: 50

779. med skaft af andra ämnen och ej till nästföre gående

rubrik hänförliga; äfvensom oskaftade 1 kg. —: 50.

Kubr. 790. Synålar, stoppnålar, stickmaskinsnålar och virknålar; äfvensom
sylar.

Med hänsyn därtill, att sylar och virknålar ofta vid importen äro
försedda med skaft, hvilken omständighet synes kunna föranleda olikformig
tullbehandling, samt s. k. modellborrar och ritspetsar äro till beskaffenhet
och pris likställda med sylar, få ämbetsverken tillstyrka
följande af sakkunnige förordade förändrade lydelse.

Synålar, stoppnålar och stickmaskinsnålar; äfvensom virknålar,
sylar, ritspetsar sam,t s. k. modellborrar, med eller utan skaft.

Tränsar samt kör- och ridstänger etc.

Rubr. 797. Polerade, lackerade, förnicklade eller försilfrade.

Enär förgyllda artiklar af här ifrågavarande slag lära förekomma,
och dessa ej torde böra draga lägre tull än den här föreslagna, få
ämbetsverken förorda följande inkomna förslag till förändrad lydelse:
polerade, lackerade, förnieklade, försilfrade eller förgyllda.

Rubr. 799. Gångjärn, hörnjärn, haspar, märlör och andra
dylika beslag, ej särskildt nämnda, för byggnader
och möbler..............1 kg. —: 15..

Med afseende å dessa artiklar har anmärkts, att den föreslagna
tullsatsen väl vore tillräcklig för de simplare, men däremot ej tillfyllest
beträffande sådana, som undergått en högre grad af förädling, såsom
förnieklade, förmässingade eller galvaniskt bronserade och ej heller för
blanka plåtgångjärn, för hvilka samtliga föreslås en med 35 öre förhöjd
tull.

Priset å förnieklade, förmässingade eller galvaniskt bronserade
artiklar lärer utgöra 2 kronor till 3 kronor 65 öre per kilogram, under
det att blanka plåtgångjärn betinga ett pris af 65 öre till 1 krona
52 öre per kilogram.

Med hänsyn till dessa prisuppgifter synes framställningen böra
förordas endast så till vida, att ifrågavarande rubrik uppdelas i två
underrubriker med nedan angifna tullsatser:

799. förnieklade, förmässingade eller galvaniskt bronserade 1 kg. —: 40''
799 Vg. andra slag......................1 kg. —: 15.

Rubr. 800. Reglar och skjutdörrullar...........1 kg. —: 25.

Enär sistnämnda artikel ofta förekommer med rullar af vulkaniserad
fiber eller eljest af annat ämne än järn, hvilket förhållande ej
synes böra utöfva inflytande å tullbehandlingen, hemställes med hänsyn
till tulltaxeunderrättelsernas § 1 mom. b, att här göres följande tillägg:

Reglar; skjutdörrullar, äfven med rullar af annat ämne än järn.

Rubr. 801. Elektriska härdugnar, kokapparater, stryk- och pressjärn etc.

Då elektriska kaminer äro till beskaffenhet och pris ungefärligen
jämnställda med här upptagna kokapparater, föreslås, att äfven förstnämnda
artikel upptages i ofvanstående rubrik, som sålunda skulle erhålla
följande lydelse:

Elektriska härdugnar; kokapparater, kaminer, stryk- och pressjärn etc.

Rubr. 807. Tackjärn sskrot; äfvensom smidbart skrot . . fria.

Såsom af reservanten mot kommitténs förslag angående tackjärn
anförts, lärer ett tullbeläggande af tackjärn fordra, att jämväl tackjärnsskrot
åsättes tull, och med hänsyn till skrotets ringare värde anse äfven
ämbetsverken, att densamma lämpligen kan begränsas till 75 öre per 100
kilogram. Då emellertid tackjärnsskrot och smidbart skrot oftast importeras
tillsammans, och ett särskiljande af dessa båda artiklar äfven af
andra skäl är förenadt med stora svårigheter och däraf följande kostnader,
hålla ämbetsverken före, att rubr. 807 bör affattas sålunda.

807. Tackjärnsskrot; äfvensom smidbart skrot.....100 kg. 75.

Rubr. 808—817. Icke smidbart gjutgods och varor däraf, ej särskildt

nämnda.

Mot de af kommittén ifrågasatta tullsatserna för icke smidbart
gjutgods samt ej särskildt nämnda varor däraf hafva ämbetsverken intet
att erinra, under förutsättning af tullfrihet för tackjärn. Då emellertid
denna vara enligt ämbetsverkens förslag skulle blifva belagd med en
tull af 1 krona per 100 kilogram, kräfves såsom en nödvändig följd
häraf motsvarande höjning å tullsatserna för här ifrågavarande rubriker,
till nedan angifna belopp:

för rubr. 808 .....	.....1 kg. —	03.5
809 .....	.....1 kg. —	05
810.....	.....1 kg. —	07
811......	.....1 kg. —	11
812.....	.....1 kg. —	13
813.....	.....1 kg. —	05

100

för rubr. 814.....	.....1	kg.	—: 09
815.....	.....1	kg.	—: 13
816.....	.....1	kg.	—: 16
817.....	.....1	kg.	—: 21

liubr. 818—829. Smidbar! gjutgods och andra varor af smidbart järn

(valsade, smidda, pressade, klippta eller hejade), ej
särskildt nämnda.

Beträffande de tullsatser, kommittén föreslagit för rubr. 818—-829,
hafva målsmän för den svenska järnindustrien framhållit, att för ernående
af något så när tillfredsställande skydd mot utländsk konkurrens, hvilken
särskildt under nu rådande tryckta konjunkturer varit synnerligen påträngande,
dessa tullsatser borde höjas med i rundt tal 50 procent af
de föreslagna beloppen.

Vid jämförelse mellan å ena sidan de tullsatser, kommittén föreslagit
för icke smidbart gjutgods och varor däraf, samt å andra sidan
tullsatserna för smidbart gjutgods och andra varor af smidbart järn, har
det synts ämbetsverken, som om kommittén ej tagit vederbörlig hänsyn
till de högre kostnaderna för framställandet af sistnämnda artiklar. Med
afseende å tullsatsernas storlek gäller jämväl här, hvad som vid rubr.
808—817 anförts beträffande verkningarna af den ofvan föreslagna
tullen å tackjärn.

Om också tulltekniska betänkligheter mot särskiljande af smidbart
och icke smidbart gods kräfva likformighet i tullsatserna beträffande
de lägre viktgrupperna för ifrågavarande olika artiklar, synes ett bättre
skydd för de högre viktgrupperna vara af behofvet påkalladt, och få
ämbetsverket i detta syfte och med stöd af hvad sålunda anförts förorda
följande tullsatser:

818 .... .	.....1	kg. —	06
819.....	.....1	kg. -	07
820 .....	.....1	kg. —	08
821.....	.....1	kg. —	10
822 .....	.....1	kg. —	11
823 .....	.....1	kg. —	13
824 .....	.....1	kg. —	07
825 .....	.....1	kg. —	09
826 .....	.....1	kg. —	12

för rubr. 827 .....	..... 1 kg.	—: 13
828 .....	.....1 kg-	—: 16
829 .....	.....1 kg.	—: 21

Anm. till rubr. 815—817 och 827—829.

Med afseende å de till dessa rubriker hänförliga artiklar har kommittén
ansett bronsering eller lackering, i motsats till hvad enligt gällande
taxa är förhållandet, ej böra föranleda högre tullsats, och som
skäl härför anfört, att detta slag af ytterligare bearbetning ej nämnvärdt
fördyrar varan.

Ehuru detta skäl kan förefalla fullt befogadt, åtminstone hvad
beträffar lackering och annan än galvanisk bronsering, synes dock, med
afseende å lackerade, förmässingade och galvanisk! bronserade artiklar
af järn, samma skäl för en högre tullsats göra sig gällande, som af
kommittén anförts beträffande fernissade arbeten af koppar och dess
legeringar, nämligen att, i stort sedt, endast finare järnvaror undergå
en sådan bearbetning.

Ehuru åtskilliga till ej specificerade järnvaror nu hänförliga artiklar
upptagits under särskilda rubriker i förslaget, synes dock ifrågavarande
anmärkning innebära en alltför betydande nedsättning för en mängd
olika artiklar och sålunda ur skyddssynpunkt kräfva en förändring.

I detta syfte föreslås, att slutet af ifrågavarande anmärkning
erhåller följande lydelse:

tillkommer såsom särskild tilläggstull, då de äro förgyllda eller
försilfrade, 80 öre per kilogram, och då de äro polerade, förnicklade,
emaljerade, lackerade, förmässingade eller galvaniskt bronserade,
35 öre per kilogram.

Härigenom skulle — frånsedt att enligt kommitténs förslag endast
varor med lägre vikt drabbas af den högre tullen — endast den afvikelse
göras från nu gällande tullbeskattning af ifrågavarande artiklar,
att med afseende å bronsering den högre tullsatsen endast tillämpas å
galvaniskt bronserade varor. Beträffande förmässingade järnvaror innebär
förslaget i stort sedt ingen förändring i sak, enär det visat sig, att
förmässingade artiklar af järn i allmänhet öfverdragits med fernissa,
till följd hvaraf de för närvarande tullbehandlas som lackerade.

102

Anmärkningar till Afd. XII A.

3. Enär den inskränkning, som i andra stycket gjorts med afseende
å hvad som är att räkna till bearbetning »(dock med undantag,
som i rubr. 702 sägs)» ej lärer afse annat slags bearbetning än som i
öfverrubriken till n:r 701 och 702 omnämnes, synes detta lämpligen
böra förtydligas genom följande förändrade lydelse:

(dock med undantag, som i öfverrubriken till n:r 701 och 702 sägsJ.

B. Koppar och andra, ej förut nämnda oädla metaller samt

arbeten däraf.

Rubr. 831 — 832. Plåtar och band.

» 835—836. Stänger.

Till förtydligande af skillnaden i tullbehandlingsafseende mellan
begreppen plåtar och band å ena sidan samt stänger å den andra föreslås
följande anmärkning, som tillstyrkts af representanter såväl för den
inhemska tillverkningen som för importen:

Anm. till n:r 885—886. Är genomskärningen rektangulär, hånföres varan till stänger,
allenast för såvidt tjockleken uppgår till minst 2 mm. och motsvarar minst en tiondel
af breddan. Hur genomskärningen genom dragning eller pressning bibringats arman dra
rektangulär form. hånföres vuran allt efter största dimension af tvärsektion till stänger
eller träd.

Under gruppen för järn och järnlegeringar samt arbeten däraf
gör kommittén skillnad mellan med hål försedda och perforerade plåtar
och föreslår för de sistnämnda ett högre tullskydd. Med afseende å
perforerade plåtar af koppar och däraf framställda legeringar finnes
visserligen intet särskildt stadgadt, men synas desamma i likhet med
andra på ej angifvet sätt bearbetade plåtar vara hänförliga till rubr.
833 — tjockleken är nämligen i regel minst 0.2 mm. — med samma
tullsats som för plåtar, försedda med hål, nämligen 20 öre per kilogram.

I en till ämbetsverken inkommen skrifvelse framhålles emellertid
otillräckligheten af detta tullskydd, helst som konkurrerande utländska
fabriker, sedan industri inom landet å detta område uppstått, sålt sådan
plåt till pris, som vore ruinerande för den svenska fabrikationen till
följd af bland annat här rådande högre arbetslöner och råvarupriser.

103

Hvad särskildt an g in ge s. k. knutsilsplåtar, som tillverkas hufvudsakligen
af fosforbrons, och å hvilka hålen åstadkommas genom slipning,
kraf de tillverkningen ett synnerligen noggrant arbete, för hvilket den
föreslagna tullsatsen ej kunde anses innebära tillfredsställande skydd.

Medan vanlig kopparplåt af cirka 1 mm:s tjocklek kostar 1 krona
55 öre per kilogram, utgör priset å perforerad plåt minst 2 kronor
50 öre per kilogram.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, synes en reduktion al nu
gällande tull ej vara tillrådlig. Ämbetsverken, som ej funnit skal föreligga
för åsättande af så hög tull, som Irån en inhemsk fabriks sida
ifrågasatts, nämligen 40 öre per kilogram, få emellertid hemställa, att
all perforerad plåt upptages i rubr. 834 med tullsats af 25 öre per kilogram,
hvilken synes i genomsnitt motsvara nu utgående värdetull.

Lydelsen af rubr. 834 skulle sålunda blifva följande:
af mindre än 0.2 mm. tjocklek; äfvensom all perforerad plåt, s. k.
silplåtar härunder inbegripna.

Denna förändring skulle kräfva ett tillägg till rubr. 833, i>ej till
nästföljande rubrik hänförliga».

Rubr. 841—844. Tråd.

Med afseende å ifrågavarande slag af tråd föreslås samma bestämmelse,
som af ämbetsverken ifrågasatts beträffande järntråd, hvilket
här skulle föranleda följande förändring:
valsad, dragen eller klippt ur plåt.

Nedan angifna uppställning synes därjämte vara att förorda:

841. förgylld eller försilfrad................ 1 kg. 2: 50

annan:

af rund, kvadratisk, rektangulär eller sexkantig
genomskärning; äfvensom s. k. trolleytråd (kontakttråd): 842.

af 0.5 mm. eller däröfver i största dimen sion

af tvärsektion, utan öfverdrag af annan
oädel metall; äfvensom s. k. drillerad tråd

af högst 1 mm. i diameter........1 kg. —: 10

843. andra slag, ej särskildt nämnda.......1 kg. —: 12

844. af annan genomskärning..............1 kg. —: 25.

104

Rubr. 848—849. Tråd, öfverdra gen med gummi etc.

Enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts, utgöres armeringen
för närvarande af järn, men äfven annan metall kan tänkas komma till
användning. Däremot är en med annat ämne än metall omgifven kabel
icke att anse som armerad. Hvarje tvifvelsmål härutinnan synes kunna

undanröjas genom följande förändring:

848. armerad med järn eller annan metall.........1 kg. —: 25

849. andra slag........................1 hg. —; 35.

Enär anm. 2 under rubr. 847 synes böra äga tillämpning äfven
å rubr. 848—849, föreslås, att ifrågavarande anmärkning nedflyttas
under sistnämnda rubrik.

Rubr. 850—851. Tråd, omspunnen eller omlindad allenast med spånads ämne

etc.

Då benämningen »lack» i öfriga delar af taxeförslaget ej användes
för att beteckna lackfernissa, hvilket här, enligt hvad som upplysts,
lärer vara förhållandet, skulle en felaktig uppfattning i detta afseende
kunna göra sig gällande. Samma anmärkning gäller äfven uttrycket
»emalj», som lärer afse en fernissa, hvilken gifver varan ett emaljliknande
öfverdrag. Ett förtydligande i berörda afseende är därför af
nöden. Äfvenledes torde stadgande böra inflyta därom, att afseende
vid tullbehandlingen ej fästes å impregnering af det isolerande spånadsämnet
för de i rubr. 848—851 upptagna artiklarna.

Med anledning häraf föreslås följande förändring och tillägg med
afseende å öfverrubriken:

isolerad antingen enbart medelst spånadsämne, papper, asbest eller
fernissa eller medelst flera af dessa ämnen; äfvensom på sådant
sätt isolerade elektriska ledningskablar, linor och snören.

Anm. till rubr. 848—851. Vid tullbehandlingen fästes ej afseende vid impregnering
af isolering sämnet.

Anm. till rubr. 850 — 851.

1. Innehålla kablar, linor eller snören trådar af olika dimensioner, bestämmes
tullsatsen efter den tråd, som har minsta tjockleken.

2. Kablar eller snören, hvilkas ändar icke äro åtkomliga för uppmätning af trädens
tjocklek, förtullas efter den högre tullsatsen.

105

Den första delen af anm. 2 under rubr. 851 synes af samma skäl,
som anförts beträffande motsvarande anm. till rubr. 300—302 och
652—654, kunna utgå.

Bly, arbetadt.

Rubr. 863. Plåt, rör och rördelar; tråd och linor däraf samt stänger.

Här torde böra tilläggas »äfvensom bly ull», hvilken artikel har
samma användning som tråd och linor af bly.

Rubr. 875. Zink, arbetad; plåt etc.............. fria.

Då anoder af koppar åtnjuta tullfrihet (rubr. 830), synes samma
förmån äfven böra medgifvas för zinkanoder. Något hinder torde ej
heller möta att utsträcka tullfriheten för spik äfven till nubb. Skulle
förslaget i sistberörda afseende ej vinna gillande, vore ur tullteknisk
synpunkt önskligt, att en dimensionsgräns bestämdes till skillnad mellan
spik och nubb. Rubr. 875 skulle, om förslaget biträdes, erhålla följande
lydelse:

plåt, äfven med öfverdrag af annan oädel metall, spik och nubb,
tråd samt rör och rördelar, anoder, gjutna, äfven försedda med
öron, med eller utan liål; äfvensom valsade plattor, försedda med
hål (s. k. ångpannezink).

Afd. XIII. Maskiner, apparater, fartyg och fordon.

A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.

Att värdetullar, särskildt med afseende å maskiner, redskap och
verktyg, äro förenade med stora olägenheter, är ett allmänt erkändt
förhållande, och hafva sedan lång tid tillbaka sträfvanden gjorts att
komma ifrån värdetullsystemet. Att tidpunkten härför synts lämplig i
och med omarbetandet af nu gällande tulltaxa är så mycket mera för 14 -

106

klarligt, som Riksdagen i skrifvelse till Eders Knngl. Maj:t af den 12
maj 1906 anhållit om utredning i berörda syfte.

Då man sålunda velat i allmänhet undvika värdetullar, synes
emellertid fara för ett underskattande af de olägenheter, som äro förenade
med vikttullar, vara nära för handen.

Kommittén har visserligen ej förbisett, att den nya taxan kan gifva
anledning till anmärkning i det afseende, att den trafikerande allmänheten
torde få räkna med sannolikheten af mindre snabb expedition
vid tullbehandlingen af många varuslag, men beträffande tullbehandlingen
af maskiner i enlighet med kommitténs förslag skall allmänheten
helt visst finna, att detta endast med anspråk på sannolikhet gjorda
uttalande kommer att i fullaste mått besannas, en olägenhet, som ej
bör underskattas i vår tid med dess alltjämt ökade kraf på större snabbhet
vid expeditionen.

Såsom kommittén äfven framhåller, kräfver ett tillfredsställande
handhafvande från tullmyndigheternas sida af en tulltaxa, sådan som
den i kommitténs förslag innefattade, en icke obetydligt ökad och väl
utbildad tullpersonal samt större och bättre utrustade packhuslokaler än
som nu i allmänhet stå till tullverkets förfogande, en anmärkning som
torde hafva sin största betydelse med afseende å maskinförslaget. Tullbehandlingen
af maskiner med tillämpning af vikttullar torde nämligen
''i de flesta fall ej lämpligen kunna äga rum under bar himmel, och
förutsätter sålunda hos oss — förutom lämpliga spår- och våganordningar
samt särskild instruktion för tulltjänstemännen — ökadt lokalutrymme,
hvilket allt är förenadt med afsevärda kostnader.

Med afseende å möjligheterna för tillämpningen af denna del af
taxeförslaget kan visserligen den ujapfattningen synas befogad, att
»svårigheterna, om än beaktansvärda, kunna öfvervinnas hos oss, likaväl
som sådant visat sig vara möjligt i andra länder», men då svårigheterna
gifvetvis ökas i samma mån som specialiseringen utvidgas, bör dock
härvid ihågkommas, att medan den tyska autonoma tariffen omfattar
38, den ryska 19 (efter traktaten med Tyska riket 15) och den österrikiska
(efter fördragen) 17 rubriker med särskildt utförda tullsatser
för ej elektriska maskiner, kommittéförslaget upptager ej mindre än
117 rubriker, och detta oaktadt i vissa rubriker sammanförts maskiner
och apparater af ganska olika art (jämför rubr. 908—913, 949, 950—
953 m. fl.).

Äfven må erinras därom, att i Tyskland tullbehandlingen af en
del maskiner är inskränkt till vissa tullplatser, samt att i Ryssland
tullbehandlingen af maskiner får äga rum endast i närvaro af särskilda

107

experter, åtgärder som ej lära sakna olägenheter och därför ej torde
böra här ifrågasättas. Med afseende å österrikisk-ungerska tulltariffen
må anföras, att trots dess jämförelsevis enkla uppställning af gruppen
för maskiner de officiella förklaringarna upptaga ej mindre än 45 sidor
för tullbehandlingen belysande illustrationer till denna grupp, ett arbete
som förelåg färdigt samma år, som tulltariffen trädde i kraft.

Ett oeftergilfigt villkor för att förslaget skall kunna praktiskt tilllämpas
är att, såsom ock af kommittén ifrågasatts, varuägaren ålägges
aflämna uppgifter angående maskinens användning och vikt samt i öfrigt
för tullbehandlingen erforderliga upplysningar.

Visserligen hafva tull tjänstemännen att kontrollera dessa uppgifter,
men då kommittén vid sitt arbete gjort den erfarenheten, att de tillkallade
sakkunnige fackmännen mera sällan behärska de delar af maskinförslaget,
som falla utanför deras eget område, lärer det säkerligen
blifva förenadt med svårigheter att bibringa tulltjänstemännen så mångsidiga
och ingående kunskaper, som en något så när tillfredsställande
tillämpning af maskinförslaget krafvel''.

Då vid tillämpning af värdetullar för maskiner möjlighet att vilseleda
tulltjänstemännen hufvudsakligen endast förefinnes med afseende å
maskinernas värde, skulle däremot vid tillämpningen af kommitténs
förslag afsiktligt eller oafsiktligt oriktiga uppgifter beträffande maskinernas
art, angående hvilka delar, som tillsammans utgöra en hel maskin

o. s. v., kunna medföra lika, om ej än mera menlig inverkan på tullbehandlingen.

Den omständigheten, att maskiner i allmänhet ej inkomma monterade
utan i delar, och dessa ofta nog väl emballerade, inverkar äfven
försvårande å tullbehandlingen. Tjänstemannen har att i hvarje fall
afgöra, huruvida de delar, som eventuellt saknas, äro af så underordnad
betydelse, att det hela dock bör betraktas som en maskin, och att, om
så befinnes vara förhållandet, klassificera densamma. Att härvid erhålla
sakkunnigt biträde af opartiska personer erbjuder gifvetvis ofta nog
stora svårigheter.

De olägenheter, som uppackning af maskiner skulle medföra, har
kommittén förmenat kunna väsentligen afhjälpas genom införande af
lämpligt afvägda tarasatser efter exempel af utländska tulltariffer, och
har kommittén, som ansett, att den legala taran i stort sedt borde
sättas lägre än den verkliga, trott sig kunna räkna med, att importören
till undvikande af olägenheterna med varans störtning skulle föredraga
den legala tarans tillämpande, samt att de fall, där fråga kunde
uppstå om en maskins hänförlighet till den ena eller andra af två

108

olika tullsatser underkastade viktgrupper, allt eftersom den legala eller
den verkliga taran beräknades, icke skulle blifva synnerligen talrika.

Utgår man från det antagandet, att den i tyska och österrikiska
tulltarifferna bestämda taran af 13 procent för maskiner i lådor skulle
blifva äfven hos oss lagstadgad, skulle tillämpningen af denna tara i
de flesta fall medföra en högst väsentlig höjning af tullbeloppet, hvarför
kommitténs förmodan, att importören i regel skulle åtnöja sig med
den legala taran, ej torde komma att föi’verkligas.

Af en i Stockholms tullpackhus verkställd utredning angående
taran å maskiner har framgått, att de fall, då taran å maskiner inkommande
i lådor, uppgått till:

13 % eller därunder af bruttovikten utg

14—20 % »

21—30 » »

31—40 » »

mer än 40 % »

jort 10 % af samtliga fall

34 » »

42 » »

10 >. »

4 » ».

I vissa fall åter, nämligen då maskinens vikt ligger nära en viss
viktgräns, skulle genom beräknandet af för låg taraprocent maskinen
blifva hänförlig under en högre viktgrupp och sålunda komma att draga
afsevärdt lägre tull än som afsetts.

Till belysande af den påföljd tarans missvisande skulle medföra
må anföras, att en ångturbin, vägande 1,000 kilogram (rubr. 921),
skulle draga en tull af 500 kronor, men om dess vikt beräknas 30 kilogram
utöfver den verkliga, skulle tullen (enligt rubr. 922) utgå med
endast 309 kronor.

Äfven i öfrigt medför den afsevärda skillnaden mellan tullsatserna
för vissa maskiner inom olika viktgrupper den verkan, att tullen kommer
att drabba synnerligen ojämnt, såsom framgår af nedanstående exempel.

Ångturbin	Vikt.	Tullbelopp.
80 kg.	60 kr.
»	100 »	7 5 ''»
»	120 »	60 »
»	150 »	75 »
»	7 20 )>	360 »
»	1,000 »	500 )>
»	1,200 »	360 >»
»	1,670 »	501 »

109

Ångturbin	Vikt. 4,000 kg.	Tullbelopp. 1,200 kr
y>	5,000 »	1,500 »
»	6,000 » 7,500 »	1,200 »
»	1,500 ».

En bestämmelse, ägnad att minska olägenheterna i berörda afseende
och till förhindrande af att maskiner vid tillverkningen förtyngas
för nedbringande af tullen, har sålunda synts af behofvet påkallad, och
har under förslagets behandling inom ämbetsverken i detta syfte föreslagits
det stadgande, att tullen för en maskin eller apparat alltid
skall utgå med minst det belopp, som kommer att falla å den högst tullbeskattade
mom närmast lägre viktgrupp.

Ett förslag att af hjälpa ifrågavarande olägenheter i motsatt riktning
så, att tullen för en viss maskin icke får öfverstiga tullen för den
lättaste maskinen inom närmast högre viktgrupp, synes ur skyddssynpunkt
mindre tillfredsställande.

Förutom hvad som ofvan anförts beträffande de med kommitténs
förslag till vikttullsatser förenade olägenheter må äfven erinras därom,
att vid ett utbyte af nu gällande värdetullsatser mot vikttullsatser,
specialiseringen gifvetvis ej kan genomföras i den utsträckning, att icke,
på samma gång som tullsatserna för vissa maskiner komma att ligga
högre än de nuvarande, för andra åter tullskyddet blir väsentligt reduceradt.
Att kommittén sökt minska olägenheterna häraf, dels genom
att, där värdena visat sig alltför divergerande, bibehålla värdetullar,
dels genom en långt gående specialisering, hindrar dock ej, att döma
af flera i motiveringen anförda prisuppgifter, att denna olägenhet torde
blifva ganska kännbar, i det att i många fall tullskyddet enligt kommitténs
förslag blir lägre, än det som nu åtnjutes, medan i andra
fall åter, utan att skäl för tullförhöjning anförts, tullsatserna innebära
en höjning, som måste anses gå utöfver den jämkning uppåt,
som kan våra påkallad af de föreslagna tullförhöjningarna å vissa för
verkstadsindustrien erforderliga halffabrikat.

I detta sammanhang må äfven framhållas, att, i den mån sakliga
anmärkningar kunna göras mot de uppgifter kommittén inhämtat angående
de olika maskinernas värden, där de statistiska uppgifterna ej
lämna material härför, resultatet lätt kan blifva missvisande, och måste
ernåendet af homogena uppgifter beträffande typiska importartiklar inom
de olika kategorierna vara förenadt med stora svårigheter, då gifvetvis
materialet måst insamlas från skilda håll.

110

Att de utländska maskinfirmorna komma att utnyttja de möjligheter,
som kunna förefinnas att frigöra sig från verkningarna af de
föreslagna tullsatserna, är äfven påtagligt.

En sådan möjlighet synes bland annat de för tullbehandlingen af
ej särskildt nämnda delar till maskiner och apparater föreslagna bestämmelserna
i många fall erbjuda. I anm. 4 till Afd. XIII A. stadgas
nämligen, att inkommande lösa maskindelar, ej särskildt nämnda, skola
tullbehandlas såsom varor af det ämne, hvaraf de bestå.

Till förekommande af maskintullarnas kringgående har kommittén
härifrån gjort åtskilliga undantag, i det att vissa maskindelar upptagits
med högre tullsatser än som föreslagits för varor af det ämne, hvaraf
maskindelarna bestå, men då detta gäller endast ett begränsadt antal
delar till vissa maskiner, kunna ämbetsverken ej dela kommitténs uppfattning,
att faran härigenom vore förebyggd, i synnerhet som redan
nu det öfvervägande antalet maskiner införas söndertagna i delar, och
sålunda kostnaden för sammansättningen ej verkar afskräckande för
import af maskiner på sådant sätt.

Motsvarande bestämmelse återfinnes visserligen i tyska tullagstiftningen,
men härvid är att märka, att Tyskland ej haft anledningbereda
sin maskinindustri så högt tullskydd, som här föreslagits, hvilket
bland annat framgår af tyska tulltariffens för den stora gruppen af ej
särskildt nämnda maskiner gällande vikttullsatser, position n:r 906,
hvilka stå i närmare öfverensstämmelse med tullsatserna för ej särskildt
nämnda varor af järn, n:r 783 och 799, än som är förhållandet beträffande
tullsatserna för vissa maskiner och ej särskildt nämnda varor
af järn enligt kommitténs förslag.

Härvid är att märka, att en maskin gifvetvis endast behöfver
söndertagas i ett fåtal delar — hvilka sålunda kunna äfven hvar för
sig hafva en ansenlig vikt — för att desamma, om de införas med olika
lägenheter, blifva hänförliga till någon eller några af de för ej särskildt
nämnda järnvaror upptagna rubrikerna.

Till jämförelse må endast hänvisas till de för nedan upptagna
rubriker föreslagna tullsatser:

rubr. n:r.	för 100 kg.
934	15 kr.
935	10 »
951	10 »
952	8 »
960	30 »
961	22 »

111

rubr. n:r.	för 100	kg.
962	16	»
963	11	»
964	8	»
966	9	»
967	10	»
968	25	»
969	12	»
970	8	»
971	10	)>.

Delar till dessa maskiner skulle i regel komma att hänföras till
någon af rubr. 813, 824 eller 825 med tullsatser af respektive 4, 5 eller
6 kronor per 100 kilogram.

För ett stort antal af de till rubr. 1002 hänförliga maskiner, som
hafva ett i förhållande till vikten högt värde, torde den föreslagna bestämmelsen,
om maskinerna infördes i delar, komma att medföra än
mera afsevärd reduktion af tullskyddet.

Beträffande de i rubr. 960—965 upptagna maskiner skulle visserligen
kunna erinras, att de i öfverrubriken särskildt upptagna delarna
komma att blifva högre tullbeskattade än maskinen i sin helhet, men
då vikten af dessa delar lärer uppgå till på sin höjd en tiondel af
maskinens hela vikt, har denna omständighet endast obetydlig inverkan
på det påvisade förhållandet.

Den uppfattningen, att ifrågavarande bestämmelse för tullbehandlingen
af maskindelar innebär fara, att det för den inhemska industrien
afsedda skyddet äfventyras, delas äfven af representanter för de svenska
maskinverkstäderna, såsom framgår af det från Sveriges Verkstadsförening
afgifna yttrandet. Äfven med bortseende från skyddssynpunkten
är ur tullteknisk synpunkt angeläget, att bestämmelserna för maskindelars
tullbehandling ej gifvas den affattning, att de inbjuda till import
af maskiner i olika sändningar.

I nyss berörda yttrande har äfven gifvits uttryck för den anmärkning,
att de af kommittén föreslagna vikttullsatserna komma att drabba
vissa maskiner för hårdt, under det att för andra åter skyddet blir
lägre än det, som för närvarande åtnjutes, och alltför otillräckligt för
att säkerställa den inhemska tillverkningen.

Ämbetsverken, som ej kunnat underkänna vikten af att den inhemska
verkstadsindustrien, som arbetar under tryckta konjunkturer, ej
undandrages det skydd, som hittills åtnjutits beträffande sådana maskiner,

112

som tillverkas inom landet, få därför, såväl med hänsyn härtill som till
undanröjande i möjligaste mån af de betänkligheter, som ofvan anförts
beträffande de föreslagna bestämmelserna för tullbehandlingen af särskild t,
inkommande delar till maskiner, tillstyrka ett under kommittébetänkandets
senare behandling framställd! förslag af det innehåll, att för sådana
här ifrågavarande artildar, för hvilka tullen skall utgå efter vikt, tullbeloppet
i hvarje fall skall motsvara för icke elektriska maskiner och
apparater, d. v. s. till rubr. 908—1024 hörande samt delar därtill, minst
11 procent och för de elektriska (rubr. 1025—1029) och delar därtill
minst 15 procent af varans värde, därvid hänsyn särskildt tagits till den
förhöjning i tillverkningskostnaderna, som må blifva en följd af de
föreslagna tullsatserna för tackjärn och andra materialier. Beträffande
elektriska maskiner, som åtnjuta ett jämförelsevis högt tullskydd, torde
behof af förhöjning utöfver 15 procent ej förefinnas.

Den korta tid, som stått till buds, har ej medgifvit föranstaltande
af erforderlig utredning för att afgöra, i hvad mån jämkning nedåt af
vissa föreslagna tullsatser bör ifrågakomma.

Man torde emellertid hafva anledning förvänta, att den utredning,
som för närvarande pågår inom tullverket angående tillämpningen af
kommitténs förslag till vikttullar å här ifrågavarande artiklar, skall lämna
ett godt material för bedömande af förslaget såväl i tulltekniskt hänseende
som med afseende å andra därmed sammanhängande frågor.

Rubr. 911—913. Ångpannor.

I en till ämbetsverken inkommen framställning hafva representanter
för verkstadsindustrien inom landet anfört, hurusom de för ångpannor
föreslagna tullsatserna skulle i allmänhet vara alltför låga i jämförelse
med de för materialierna föreslagna, och att svensk industri på detta
område till följd häraf skulle nödgas att till stor del nedlägga denna sin
tillverkning, därest ingen förändring företoges. Detta skulle i synnerhet
vara förhållandet beträffande dels mångtubiga ångpannor med tuber af
järn och med en vikt af mer än 3,000 kilogram, dels pannor med färre
än fyra tuber. Beträffande nämnda slag af pannor påvisas medelst i
tabellarisk form uppställda siffror, att den tull, som enligt förslaget
komme att drabba de materialier, som erfordras för tillverkning af fem
olika typer af ångpannor, skulle öfverstiga den tull, som skulle utgå
för den färdiga pannan. Summariskt te sig dessa siffror sålunda:

60 kvm. returångpanna:
importerade materialier . .
färdig vara.........

80 kvm. lancashireångpanna:
importerade materialier . .
färdig vara.........

80 kvm. tubulärångpanna:
importerade materialier . .
färdig vara .........

93 kvm. vattenrörångpanna:
importerade materialier. . .
färdig vara ........

142 kvm. sjöångpanna:
importerade materialier. . .
färdig vara.........

Skillnad

Vikt Brutto.	i kg. Netto.	113 Tull enligt förslaget. Kr.
8,010	7,800 7,800	492 468
		24
18,345	18,036 18,036	1,109 1,082
		27
8,944	8,720 8,720	551 523 28
10,825	10,675 10,675	719 640
		79
34,121	32,594 32,594	2,178 1,956 222.

Framställningen utmynnar i förslag, att den i rubr. 911 till 3,000
föreslagna gränsen ändras till 5,000 kilogram, samt att de af maskinverkstädernas
tullkommitté föreslagna tullsatserna skulle bibehållas, hvilket
bland annat för varor, hänförliga till rubr. 912, skulle innebära en tullsats
af 7 kronor per 100 kilogram.

Vid den utredning, som med anledning af denna framställning
företagits, hafva ämbetsverken endast kunnat konstatera, att i densamma
åberopade tullsatser äro de riktiga, samt att nu gällande tullsats, 10
procent af värdet, är för låg för att utgöra skydd för tillverkning inom
landet af sådana artiklar, som ofvan nämnts. Äfven har det synts betänkligt,
att så viktiga haltfabrikat som t. ex. eldstäder och gaflar till
ångpannor, livilka oftast bestå af pressad järnplåt, i förslaget upptagits
till högre tull (8 kronor per 100 kilogram) än den färdiga varan, som
i regel är nitad.

Ännu en omständighet, som icke i berörda inlaga direkt framhållits,
och som synes tala för vidtagande af förändring i antydd riktning, är

"l5

114

den förlust i så godt som värdelöst skrot, som vid tillverkningen uppstår,
och som för nämnda slag af pannor uppgår till afsevärda kvantiteter.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, hafva ämbetsverken ansett,
att de till synes moderata anspråk, som framställts, böra vinna beaktande,
till följd hvaraf för rubrikerna ifråga föreslås följande ändrade
uppställning:

911. mångtubiga (med mer än 3 tuber) med rör af
högst 250 mm. diameter och vägande per stycke

netto högst 5,000 kg..............100 kg. 9: —

andra, härunder inbegripna alla utan tuber och rör:

912. nitade.......................100 kg. 7: —

913. pressade eller svetsade..............100 kg. 8:—.

Kubr. 914—915. Eldningsapparater för ångpannor och gasverk; rörliga
eldstadsroster.

Med tillämpning af den till rubr. 908—915 fogade anmärkningskulle
för ångpannor och gasverk afsedda eldningsapparater, enär de
hufvudsakligen bestå af icke smidbart järn, ej blifva bänförliga till dessa
rubriker utan komma att i de flesta fall draga tull med 4 kronor per
100 kilogram.

Gent emot hvad som för kommittén uppgifvits, nämligen att ifrågavarande
artikel ej skulle vara föremål för tillverkning inom landet, bär
anmärkts, att under de senare åren en inhemsk verkstad sysselsatt sig
med tillverkning häraf, och att ledningen för densamma under förutsättning
af tillräckligt tullskydd hoppas på god framtid för denna
tillverkning.

Då värdet för eldningsapparater enligt tulltaxeförslagets motivering
skulle utgöra 100 kronor för 100 kilogram, skulle tullsatsen för varan
blifva betydligt lägre än nu gällande, hvilket efter ofvan nämnda inhämtade
upplysningar icke synes vara att förorda; men då å andra
sidan det uppgifna värdet lärer vara väl högt, har för desamma en tullsats
af 8 kronor per 100 kilogram ansetts lämplig.

I framställning till ämbetsverken har påyrkats, att rörliga eldstadsroster,
som äro föremål för tillverkning inom landet, måtte särskildt
upptagas, enär de i annat fall skulle blifva belagda med alltför låg tull,
nämligen med 2 kronor 50 öre per 100 kilogram efter förslagets rubr.

115

663. Från sakkunnigt håll har upplysts, att varan ifråga med afseendeå
värde och beskaffenhet står nyssnämnda eldningsapparater mycket nära,
hvarför de synas lämpligen böra beläggas med samma tull som dessa.

På grund af hvad sålunda anförts, föreslås, att efter rubr. 915
upptages ny rubrik med följande lydelse:

9 1 572. Eldningsapparater för ångpannor och gasverk,

äfvensom rörliga eldstadsröster..........100 kg. 8: —..

Rubr. 916. Rökgasförvärmare (economisers), hela eller

i delar...................100 kg. 5: —.

Med afseende å s. k. economisers hafva olika meningar uttalats i
till ämbetsverken inkomna framställningar. Å ena sidan har ifrågasatts
sänkning af den föreslagna tull satsen, hvilket motiverats bland annat,
därmed, att de försök, som gjorts att upptaga en tillverkning inom
landet af denna artikel, som i utlandet vore föremål för massproduktion,
hittills strandat; å andra sidan har för beredandet af möjlighet för en
sådan tillverkning föreslagits en tullsats af minst 8 kronor per 100
kilogram.

Då den föreslagna tullförhöjningen säkerligen skulle komma att
minska användningen af economisers, utan att en mera betydande inhemsk
tillverkning därigenom lärer kunna påräknas, synes med hänsyn
till artikelns allmännyttiga ändamål såsom bränslebesparare någon förhöjning
af den föreslagna tullsatsen ej böra ifrågasättas.

Rubr. 917—919. Ivondensorer.

Enär kondensorer ofta lära importeras tillsammans med därtill
hörande pumpverk, som hafva ett afsevärdt högre värde än förstnämnda
maskiner, och tvekan med afseende å tullbehandlingen af pumpverket
synes kunna uppstå, förordas det förslag till förtydligande i berörda afseende,
som af Sveriges verkstadsförening afgifvits, nämligen att till
ifrågavarande rubrik fogas följande anmärkning:

Anm. till n:r 917—919. Pumpverk, tillhörande kondensorer, tullbehandlas
särskildt för sig enligt livad för pumpar är stadgadt.

116

Rubr. 929. Ånglokomobiler på hjul etc.

Enär de till transportabla ånglokomobiler hörande hjulen ofta löstagits
under transporten, synes rubrikens affattning vinna i tydlighet
genom följande förändring.

Ånglokomobiler, afsedda att transporteras på hjul.

Äfven synes en bestämmelse angående tullbehandlingen af stationära
lokomobiler, hvilka enligt motiveringen af kommittén ansetts böra hänföras
till ångmaskiner, anmärkningsvis kunna inflyta sålunda.

Anm. till rubr. 929. Andra ånglokomobiler tullbeliandlas såsom ångmaskiner.

Anm. till rubr. 934—935.

Enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts, äger beträffande regulatorer
till vattenturbiner ett särskildt förhållande rum i motsats till hvad
som gäller med afseende å regulatorer till andra maskiner. Turbinregulatorerna
lära nämligen ej kunna jämföras med t. ex. ångmaskinsregulatorer,
hvilka senare utgöra en'' integrerande del af maskinerna,
utan äro snarare att anse såsom en särskild maskin, som i vikt kan
uppgå till mer än 5,000 kilogram.

Enär sådana regulatorers hänförande till armatur på grund häraf
torde få anses mindre lämpligt, samt ej heller de för rubr. 934—935
föreslagna tullsatserna synas väl afpassade efter värdet för ifrågavarande
regulatorer, hemställes,

att orden »med eller utan tillhörande regulatorer» i öfverrubriken
utgå, likasom ock den under rubr. 935 upptagna anmärkningen,
samt att regulatorer till vattenturbiner upptagas bland exemplen
på ej särskildt nämnda maskiner och apparater i rubr. 1002, för
hvilka värdefull bibehållits.

Anm. till rubr. 920—935.

Bestämmelsen i denna anmärkning, att svänghjul till de i dessa
rubriker afsedda maskiner skola, försåvidt de ej äro fastsittande vid
maskinen, förtullas särskildt för sig efter beskaffenheten, synes kunna
uppfattas så, att de skola tullbeliandlas efter det ämne, hvaraf de äro

117

förfärdigade. Då emellertid så icke torde vara afsedt, och särskild rubrik
i förslaget är upptagen för svänghjul, föreslås följande förändrade
lydelse beträffande anmärkningens sista del:

förtullas särskildt för sig efter livad för svänghjul är stadgadt.

Till förtydligande däraf att, om svänghjulet ej är fastsittande vid
maskinen, det endast är maskinens vikt utan svänghjul, som skall läggas
till grund för maskinens hänförande under viss viktgrupp, torde åt anmärkningen
böra gifvas följande tillägg:

och inberäknas ej i maskinens vikt vid dess hänförande under viss
viktgrupp.

Anm. till rubr. 936—942.

I motiveringen anföres, att kommittén icke kunnat för sprutors
särskiljande från pumpar anvisa annan grund än den tillämnade användningen
— i den mån denna vid tullbehandlingen kan konstateras —
såsom föranledande tillämpning af den för sprutor föreslagna högre
tullsatsen.

Då det gifvetvis ligger i importörens intresse, att munstycken och
andra sådana tillbehör, som kunna tyda på varans användning som
spruta, ej sändas tillsammans med öfriga delar, synes fara föreligga,
att det i allmänhet kommer att bero mera af en slump än på tjänstemannens
vakenhet, om tullbehandlingen i berörda afseende skall blifva
tillfredsställande, livilket äfven bekräftats af de upplysningar, som vunnits
från fackmän på detta område.

Ehuru olägenheterna häraf ur tullskyddssynpunkt skulle i viss
mån afhjälpas genom den ifrågasatta bestämmelsen, att tullen för en
maskin alltid skall utgå med belopp, motsvarande minst 11 procent af
värdet, hafva dock ämbetsverken ej velat underlåta att fästa uppmärksamheten
å berörda förhållande.

Rubr. 943. Kompressorer och kylmaskiner, vägande per

stycke netto mer än 10,000 kilogram . . 100 kg. 6: 50.

En tullsats af 6 kronor 50 öre har här föreslagits under förutsättning,
att ifrågavarande maskiner ej äro föremål för tillverkning inom
landet, såsom för tulltaxekommittén uppgifvits.

118

Hänsyn till inhemsk tillverkning-, som enligt senare upplysningar
lärer förefinnas, torde emellertid, därest reglering af vikttullsatsernas
verkningar nedåt på förut antydt sätt ej kommer till stånd, kräfva ett
högre tullskydd, än som här ifrågasatts, och har i detta syfte föreslagits,
att ifrågavarande rubrik skulle uppgå i rubr. 942, som sålunda
skulle komma att lyda:

942. vägande per stycke mer än 5,000 kilogram . . . 100 kg. 10: —.

Under förutsättning af bestämmelse i härofvan antydd riktningsynes
emellertid förändring i berörda afseende öfverflödig.

Öfverrubriken till n:r 960—965.

Skiljetecknet (;) efter svarfvar och slipmaskiner torde kunna föranleda
den uppfattningen, att här afses alla slag i första raden upptagna
maskiner, sålunda äfven dylika maskiner för bearbetning af trä. Då
träbearbetningsmaskiner äro särskildt nämnda, synes denna anledningtill
misstag böra undanröjas genom följande förändrade lydelse.

Borrmaskiner, vägande per stycke netto mer än 500 kilogram,
svarfvar, fräs-, hyfvel-, gäng- och slipmaskiner samt andra maskiner,
afsedda att skära metaller, dock ej klippmaskiner; äfvensom särskildt
inkommande dockor (spindel-, pinol- och stöd-) samt supporter,
växellådor och indelningsapparater.

Att härigenom en mindre ofta förekommande maskin möjligen
kommer att upptagas före en med större användning lärer vara af
underordnad betydelse.

Rubr. 967. Svarfvar samt borr-, stäm-, fräs- och sågmaskiner för foteller
handkraft, afsedda för bearbetning af trä, äfven om
de äro försedda med remskifva, allt dock endast försåvidt
de väga per stycke netto mindre än 500 kilogram.

I och för vinnande af öfverensstämmelse med rubr. 959 föreslås,
att nettovikten per stycke här fastställes till högst 500 kilogram. ■

119

Ruhr. 971. Pappers-, papp-, tork- och våtmaskiner med sibcylindrar
eller viror.

En inskränkning af de föreslagna vikttullsatserna vore gifvetvis
till lättnad för tullbehandlingen, och synes beträffande vissa slag af
maskiner, som i allmänhet ej föras ä lager utan importeras af industriidkare,
ej böra möta större betänkligheter med afseende å felaktig värdedeklarering.
Så synes vara förhållandet beträffande här ifrågavarande
slag af maskiner, hvilka utan olägenhet torde kunna upptagas i rubr.
1002. För ett sådant förfarande talar äfven i viss mån, hvad kommittén
i motiveringen anfört beträffande de olika maskinernas värde.

Rubr. 976—978. Stickmaskiner.

Med afseende å det för stickmaskiner föreslagna tullskyddet har
en representant för den inhemska fabrikationen framhållit, att detta slag
af maskiner, såsom varande väsentligt dyrare än symaskiner, borde särskildt
upptagas med efter deras värde lämpliga vikttullsatser eller ock
beläggas med 15 procents värdetull.

Värdet af ifrågavarande olika slags maskiner har uppgifvits utgöra
för öfverdelar till stickmaskiner 230 till 650 kronor och för symaskinsöfverdelar
150 till 270 kronor, allt per 100 kilogram. Om också,
såsom kommittén anför, det är de prisbilligare stickmaskinerna, som
oftast förekomma i marknaden, synes värdet å ifrågavarande maskiner
dock vara så afsevärdt högre än å symaskiner, att en särskild tullsats
för stickmaskiner med hänsyn till den inhemska fabrikationen vore fullt
befogad. Då hinder härför ej möter ur tullteknisk synpunkt, få ämbetsverken,
som anse skäl till mera väsentlig höjning af nu gällande tull
ej förefinnas, hemställa, att rubr. 976—978 erhålla följande förändrade
lydelse.

976. Symaskiner, fast förenade med ställningar eller

för motordrift, nåtlingsmaskiner härunder inbegripna
.......................100 kg. 20: —

977. Symaskiner för handkraft, utan ställningar; äfven som

öfverdelar till sy- och nåtlingsmaskiner

samt delar därtill, ej särskildt nämnda.....100 kg. 40: —

978. Ställningar för sy- och nåtlingsmaskiner samt delar

därtill af järn...................100 kg. 8: —.

320

Stickmaskiner borde till följd häraf upptagas bland exemplen i rubr.
1002. Om den af ämbetsverken föreslagna bestämmelsen därom, att
tullen i intet fall må understiga 11 procent af värdet, blifver lagstadgad,
synes ifrågavarande ändring obehöflig.

Rubr. 979. Maskiner för tillverkning af tändsticksaskar etc.

980. Maskiner för tvättning af potatis etc.

Enär den inhemska industrien, särskildt beträffande förstnämnda
maskiner, står på den ståndpunkt, att import mera sällan förekommer,
synes taxeförslaget ej behöfva belastas med särskilda rubriker för dessa
maskiner, utan torde för desamma värdetull utan olägenhet kunna bibehållas
och en utvidgad exemplifiering af rubr. 1002 med hänsyn därtill
böra vidtagas.

Rubr. 981—982. Kaffe- och köttkvarnar etc.

Med den föreslagna lydelsen är tullbehandlingen beroende på,
huruvida maskinen är afsedd för hushållsbehof eller har industriell användning,
såsom för charkuteriaffärer eller dylikt, hvilket ofta nog kan
vara vanskligt att afgöra. Följande förändrade lydelse, som på intet
sätt torde förrycka afsikten beträffande tullskyddet,. skulle vara till lättnad
för tullbehandlingen.

Kaffe-, krydd- och köttkvarnar, fruktskalnings-, glass-, klädvridnings-
och andra för hushållsbehof eller eljest för beredning af
matvaror afsedda, ej särskildt nämnda maskiner eller apparater.

Med afseende å reduceringen af tullsatserna till efter artiklarnas
olika värden bättre afpassade belopp biträda ämbetsverken kommitténs
förslag, och synes, att döma af tillgängliga statistiska uppgifter öfver
import och export, häremot uttalade betänkligheter ej vara af allvarligare
beskaffenhet.

121

Rubr. 983. Apparater (cylinder- och kolonn-) för tillverkning af kolsyrade
drycker etc.

För de i denna rubrik upptagna maskiner, som ej äro föremål
för mera afsevärd import, synes värdetull utan olägenhet kunna bibehållas.

Rubr. 984—985. Hästhackor m. fl. åkerbruksmaskiner.

Med . afseende å hästhackor har anförts, att desamma vore ett
slags ogräsrensare, till pris och beskaffenhet mera att likställa med de
i rubr. 985 upptagna artiklar än med vältar och sladdar, en anmärkning
som synes äga berättigande, och få ämbetsverken, såväl med hänsyn
härtill som i betraktande af svårigheten att tulltekniskt skilja vissa
slag af hästhackor från åtskilliga i rubr. 985 upptagna redskap, biträda
framställdt yrkande, att hästhackor måtte upptagas tillsammans med
öfriga ogräsrensare i rubr. 985.

Beträffande de för rubr. 984—986 föreslagna tullsatserna har
äfven anmärkts, att de skulle innebära afsevärda tullförhöjningar, i vissa
fall ända till en fördubbling af nu utgående tull, och hafva till stöd härför
anförts prisuppgifter. Ämbetsverken, som ägnat denna fråga en så
ingående granskning, som tiden medgifvit, hafva därvid funnit, att beträffande
vissa i den statistiska varuförteckningen särskildt upptagna
artiklar, angående hvilka sålunda det mest exakta deklarerade medelvärdet
för hela landet kunnat erhållas, detta visat sig högre än de anförda
prisuppgifterna. Den ofta omtvistade frågan angående det varuvärde,
som rätteligen bör läggas till grund för beräkningen, äger nära
samband med det förhållande, hvari köparen står till säljaren, och
synes med hänsyn härtill intet af hvad som anförts vara af beskaffenhet
att föranleda det antagande, att kommittén beträffande landtbruksmaskiner
skulle hafva lagt för höga värden till grund för de tullsatser,
som föreslagits, utan lära föreslagna tullförhöjningar hafva föranledts
af hänsyn till den påträngande utländska konkurrensen.

I det afseendet synes emellertid de gjorda erinringarna förtjäna
beaktande, att de föreslagna allmänna bestämmelserna för tullbehandlingen
af särskildt inkommande delar till maskiner medföra synnerligen
betänkliga praktiska svårigheter beträffande delar till vissa här upptagna
maskiner.

122

Reservdelar till förut inköpta utländska slåtter- och skördemaskiner,
som frågan närmast synes gälla, och hvilka ej kunna erhållas
från fabriker här i landet, måste föras på lager i ett antal af mer än
tusen stycken olika slag och med vikter, växlande från 50 gram ända
upp till omkring 50 kilogram, de tyngre dock mera sällan förekommande.

Då man knappast torde kunna förutsätta, att den utländska maskinfirman
vid förpackning af delar till slåtter- eller skördemaskiner kommer
att särskilja desamma allt efter olika vikt för att underlätta den
blifvande tullbehandlingen, inses lätt, hvilken omgång därvid sådana
delars sortering efter olika viktgränser skall medföra, helst som de
flesta delarna hafva så låg vikt, att de komma att falla inom tre olika
viktgrupper med gräns vid respektive 0.5 och 3 kilogram. En afsevärd
lättnad för tullbehandlingen skulle vinnas, om man vid sorteringen
hade att räkna med endast en viktgräns. Till belysande af
huru en sådan gräns lämpligen borde sättas, har utredning införskaffats,
och har man därvid, för att ej den anmärkning skulle kunna
framställas, att uppgifterna komme från sådant håll, där särskildt intresse
af den ifrågasatta förändringen förefunnes, bland annat erhållit
uppgifter angående de priser en större redskapsaffär betalar till en inhemsk
fabrik för oftast förekommande reservdelar till slåtter- och skördemaskiner,
och livilka uppgifter lagts till grund för beräkningen. Härvid
är att märka, att ett belopp, motsvarande minst nu gällande tull,
bör frånräknas.

Af denna utredning framgår, att för 33 olika delar med vikt,
understigande 1 kilogram, priset i medeltal utgjorde 2 kronor 10 öre
per kilogram, hvartill emellertid bidrog, att i fyra fall värdet uppgick
till lägst 3 kronor 90 öre och högst 6 kronor 50 öre per kilogram.
Med frånräknande af dessa undantagsfall utgjorde medelvärdet 1 krona
76 öre per kilogram.

Vidare utgjorde medelpriset för femton delar med vikt per stycke
af 1—2 kilogram 1 krona 21 öre, för femton delar, vägande per
stycke 2—3 kilogram, 1 krona 34 öre per kilogram och för 9 delar med
vikt per stycke af 3 — 5 kilogram 1 krona per kilogram.

Beträffande delar, vägande mer än 5 kilogram, var priset växlande
från något mer än 1 krona ned till 70 öre per kilogram för
tyngre pjäser.

Med afseende å här anförda priser må erinras, att de af en importör
meddelade vore afsevärdt lägre, gifvetvis bland annat beroende
därpå, att gällande tullskydd måste anses utöfva inflytande på den inhemska
fabrikens försäljningspris.

123

Emellertid synas prisväxlingarna ej större, än att en viktgräns
skulle kunna ifrågasättas, och lärer den olägenhet, som skulle föranledas
däraf, att tullen för vissa delar möjligen skulle komma att utgå med
jämförelsevis högt belopp, blifva betydligt mindre kännbar, än de praktiska
olägenheter, som synas vara förenade med tillämpningen af kommitténs
förslag.

Med stöd af hvad ofvan anförts, hemställes, att under rubr. 985
upptagas följande rubriker:

Delar, ej särskildt nämnda, till shörde- och slåttermaskiner:

985 a. vägande per stycke netto högst 5 kilogram.....1 kg. —: 18

985 h. vägande per stycke netto mer än 5 kilogram . ... 1 kg. —: 12.

Dessa tullsatser synas innebära fullt tillräcklig trygghet för säkerställandet
af de för maskinerna föreslagna tullsatserna.

Rubr. 989—990. Kulor till separatorer och fettbestämningscentrifuger.

Med afseende å dessa separatordelar har af representanten för en
inhemsk separatorfabrik anförts i hufvudsak följande.

En komplett separatorkula utgjordes dels af hufven eller manteln,
bestående nästan alltid af pressad stålplåt, vanligen minst 3 mm. tjock,
dels af ett centralrör eller centrumkors, gjutet af metall eller svarfvadt
af stål, dels ock af inre delar, som alltid vore pressade af tunn plåt.

Alla dessa delar, med undantag af hufven eller manteln, kunde
tillverkas vid hvilken mindre separatorfabrik som helst, och om så
understundom ej skedde, berodde detta därpå, att delarna kunde erhållas
billigare från andra svenska verkstäder.

Hufvarna däremot tillverkades för närvarande endast vid tvenne
verk, och då behofvet inom landet ej vore så stort, att ett ytterligare
verk kunde sysselsättas med denna tillverkning, vore den fara ej utesluten,
att, om tullen sattes allt för högt, de svenska stålpressningsverken,
hvari aktiemajoriteten innehades af ett bolag, kunde utnyttja
det höga skyddet till förfång för flertalet mindre separatorfabriker inom
landet.

Hvad beträffar värdet å hufvar af den vanligaste typen, betingade
desamma vid inköp från Tyskland ett pris, motsvarande 1 krona 91

124

öre eller med tillagd tull 2 kronor 10 öre, allt per kilogram räknadt,
medan desamma med den föreslagna tullen skulle betinga ett pris af
2 kronor 41 öre per kilogram.

Den undersökning, som ämbetsverken med anledning af hvad sålunda
anförts föranstaltat, har gifvit vid handen, att, om också det
angifna värdet å utländsk vara torde få anses lågt beräknadt, då, enligt
hvad ytterligare upplysts, priset för mantlar af de mest gångbara
typerna växlar från 2 kronor 15 öre till 3 kronor 70 öre per kilogram,
den föreslagna tullsatsen dock kominer att verka betungande för de
mindre separatorfabrikerna, om det varit kommitténs afsikt att till rubr.
989 skulle hänföras äfven oarbetade hufvar. Däremot synes den öfverklagade
olägenheten af hjälpt, om, såsom ämbetsverken vilja föreslå,
följande förändring af rubr. 989 vidtages:

989. vägande per stycke netto högst 10 kilogram;

äfvensom färdig arbetade delar till sådana

kulor, alla slag................ 100 kg. 150: —.

Oarbetade hufvar skulle sålunda komma att hänföras till plåt- och
bleckvaror, ej särskildt nämnda, med en tullsats af 15 eller 20 öre per
kilogram, allt efter sin olika vikt.

Rubr. 992—994. Lokomotiv samt järnvägs- och spårvägsvagnar i förening
med motorer etc.

Beträffande de af kommittén föreslagna tullsatserna för lokomotiv
har af representanter för den inhemska tillverkningen anförts, att denna
industri vore i behof af ett större procentiskt tullskydd, än som erfordrades
för järnvägsvagnar, samt att här föreslagna tullsatser ej vore
tillfredsställande.

Enär emellertid sakliga anmärkningar ej torde kunna göras mot
de värdeberäkningar, hvarpå kommittén grundat sitt förslag till tullsatser,
och dessa synas motsvara omkring 15 procent af värdet å vanligare
typer, har någon ytterligare höjning ej synts ämbetsverken böra
ifrågakomma.

125

Rubr. 1002. Fals- och häftmaskiner etc.........100 kr. 10: —.

Beträffande tullsatsens storlek lärer ämbetsverkens förslag angående
tackjärnstull få anses kräfva en förhöjning af nu gällande värdefull från
10 till 11 procent af värdet för i rubr. 1002 upptagna varor.

I kommitténs förslag hafva åtskilliga redskap och verktyg upptagits
under grupperna för trä- och järnvaror med särskilda tullsatser.
Ej särskildt nämnda redskap och verktyg skulle däremot komma att
tullbehandlas såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, en tullbehandlingsprincip,
som, särskildt med hänsyn till bestämmelsen i § 1 mom. b)
tulltaxeunderrättelserna, i tillämpningen synes blifva mindre tillfredsställande.
Det är nämligen påtagligt, att, likaväl som tullen för finare,
ej särskildt nämnda redskap och verktyg, genom denna bestämmelse
kan reduceras till en bråkdel af den nuvarande, likaväl kunna vissa
andra, gröfre och billigare artiklar af nämnda slag blifva allt för högt
tullbeskattade. Olägenheterna häraf, i den mån de i ena eller andra
afseendet beröra inhemsk industri, ligga i öppen dag och blifva större,
ju flera ifrågavarande tekniska hjälpmedel, industrien kommer att anlita.

Äfven tulltekniska skäl synas tala för en förändring.

Med hänsyn till taxans systematiska uppställning kunde ifrågasättas,
huruvida ej rubriker för ej särskildt nämnda redskap och verktyg
borde upptagas under vissa af de olika grupperna, men i betraktande
af materialets olika beskaffenhet torde få anses lämpligare, att detta
sker under maskingruppen, som omfattar artiklar oafsedt materialets
beskaffenhet.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes, att sista delen af
rubr. 1002 förändras sålunda:

äfvensom andra, ej särskildt nämnda maskiner, apparater,
redskap och verktyg.

Om hvad ämbetsverken anfört beträffande regulatorer till vattenturbiner
(anm. till rubr. 934—935) samt angående de i rubr. 971, 976
—978, 979, 980, 983 samt 1015 — 1016 och 1020- 1021 upptagna
artiklar vinner beaktande, föranleder detta en komplettering af de i rubr.
1002 anförda exemplen, och skulle rubriken sålunda erhålla följande
lydelse.

1002. Pappers-, papp-1 tork- och våtmaskiner med sibcylindrar
eller viror; fals- och häftmaskiner för

126

bokbinderi- och pappersindustrierna, kuvert- och
påsmaskiner, bestryknings-, bronserings- och
klistringsmaskiner, kartong- och kartonnagemaskiner,
fuktmaskiner, skär- och rullmaskiner;
maskiner för tillverkning af tändsticksaskar samt
för sådana eller andra dylika askars hopskjutning,
etikettering, plåning och fyllning; äfvensom
ramiläggnings- och ramurtagningsmaskiner
för tändstickstillverkningen; kard- och ruggmaskiner,
väfstolar, stickmaskiner samt delar
därtill, ej särskildt nämnda; valkmaskiner,
cigarettmaskiner, kapsylmaskiner, kaffe-, kakaooch
maltrostningsmaskiner, maltvändare; apparater,
(cylinder- och kolonn-) för tillverkning
af kolsyrade drycker; äfvensom tapp- och korkningsmaskiner
för mineralvattenfabrikationen,
med eller titan saftpumpar, eller för bryggerier;
materialprofningsmaskiner, pneumatiska maskiner,
alla slag; skrif- och räknemaskiner, kassakontrollapparater;
axelkopplingar, fasta eller
rörliga; sil- och siktappar åter, massafångare,
urvattnare, sibcylindrar samt perforerade eller
annorledes med hål försedda eller med duk
beklädda cylindrar för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner;
regulatorer till vattenturbiner; maskiner
för tvättning af potatis eller sockerbetor
samt lyfthjul till sådana maskiner; filterpressar;
omröringsapparater för kokare och behållare;
bromsapparater, luft-, vacuum- eller ång-, till
järnvägs- och spårvägsvagnar; pneumatiska
verktyg; äfvensom andra, ej särskildt nämnda
maskiner, apparater, redskap och verktyg . . . 100 kr. 11: —.

Rubr. 1009—1010. Vefaxlar och vefstakar, alla slag.

Med hänsyn därtill, att vefaxlar och vefstakar förekomma af annan
än rund form, och att de genom bearbetning kunna erhålla samma
utseende som blanksvarfvade och med dem synas böra likställas, före -

127

slås, att i rubr. 1009 »blanksvarfVade» utbytes mot »blanksvarfvade
eller eljest finarletade».

Rubr. 1012—1014. Valsar och valscylindrar, ej särskildt nämnda.

De af kommittén föreslagna tullsatserna för bearbetade valsar och
valscylindrar, ej särskildt nämnda, innebära en afsevärd lindring i tallen
för åtminstone vissa slag, som ej äro föremål för tillverkning inom
landet annat än i mindre skala vid de fabriker, som hafva användning
därför.

I och med den af ämbetsverken ifrågasatta bestämmelsen, att tullsatsen
för maskiner och apparater samt delar däraf skulle motsvara
minst 11 procent af värdet, komme den lättnad, som afsetts för importen
af dylika maskindelar, att försvinna.

Beträffande de valsar och valscylindrar, som i detta afseende
erbjuda största intresset, nämligen sådana, som bestå af koppar eller
däraf framställda legeringar, synes ur skyddssynpunkt intet vara att
erinra mot beviljande af tullfrihet för desamma, en åtgärd, som skulle
hälsas med tillfredsställelse äfven på den grund, att alla formaliteter
vid de ofta förekommande försändelserna af valsar, som omgraveras
vid utländska gravyrverkstäder, härigenom skulle undvikas.

Då tullsatsen hvarken har större statsfinansiell betydelse eller ur
skyddssynpunkt är erforderlig, få ämbetsverken sålunda hemställa, att
följande förändring vidtages beträffande ifrågavarande rubriker.

Valsar och valscylindrar, ej särskildt nämnda:

1012. af koppar eller däraf framställda legeringar, med

eller utan mönster............... fria.

andra slag:

1013. icke bearbetade.................100 kg. 2: 50

bearbetade:

1014. med öfverdrag af kautschuk; äfvensom af
järn i förening med annan oädel metall 100 kg.

andra.....................100 kg.

1014 V2.

10: —
8: —,

128

Rubr. 1015—1016. Transmissioner etc.

Enär det lärer vara förenadt med stor svårighet att vid tullbehandlingen
skilja fasta axelkopplingar (rubr. 1015—1016) från rörliga
(rubr. 1020—1021), föreslås, att orden -»fasta axelkopplingar» liär måtte
utgå, samt att ifrågavarande artikel upptages i rubr. 1002, och synes
förslaget i detta afseende ej medföra någon mera genomgripande förändring
med afseende å tullsatser. I stället för »kuggväxlar» föreslås
den mera vanliga benämningen »kugghjul».

Rubr. 1017 —1019. Rull- och kullager.

Med afseende å denna artikel bar i en till ämbetsverken inkommen
framställning uppmärksamheten fästs därå, att större finarbetade kullager
ej vore en så obetydlig artikel, som af kommitténs motiveringsynes
framgå. Tvärtom lärer en afsevärd industri på detta område
hafva uppstått med nuvarande tullskydd.

Denna industris intressen skulle emellertid genom kommitténs förslag
ej blifva vederbörligen tillgodosedda, enär tullen för materialierna
(stål och kulor) skulle öfverstiga det tullskydd, som helfabrikatet komme
att åtnjuta; tullskyddet för större finarbetade kullager skulle komma
att reduceras ned till 1.3 procent af värdet. Med anledning af hvad
sålunda anförts, har hemställts, att de föreslagna tullsatserna bringas
att motsvara nu gällande tull, och att i detta syfte följande ändring
vidtages.

Rull- och kullager:
finarbetade, blanka:

vägande per stycke netto högst 15 kilogram 100 kg. 200: —

vägande per stycke netto mer än 15 kilogram 100 kg. 100: —

andra slag:

vägande per stycke netto högst 15 kilogram 100 kg. 40: —

vägande per stycke netto mer än 15 kilogram 100 kg. 20: -.

Af utredningen synes framgå, att fog finnes för anmärkning i
berörda afseende, och anse ämbetsverken, att hänsyn till denna inhemska
specialtillverkning, som torde hafva varit kommittén obekant,
kräfver en förändring af det föreslagna tullskyddet.

129

Med afseende å storleken af det erforderliga tullskyddet kunna
däremot ämbetsverken ej dela den uppfattningen, att en tullsats af 200
kronor skulle erfordras som skydd för alla finarbetade kullager med en
netto vikt af högst 15 kilogram, enär en sådan tull enligt de pris, som
meddelats å utländsk vara, skulle för vissa slag uppgå ända till 40
procent af värdet.

Om den af kommittén föreslagna tullsatsen af 200 kronor per 100
kilogram, bland annat med hänsyn därtill, att kullager till velocipeder
draga en tullsats af 2 kronor per kilogram, bör bibehållas för finarbetade
rall- och kullager med en nettovikt af högst 1 kilogram, synes
däremot för viktgränsen 1 —15 kilogram en tull af 100 kronor och
öfver 15 kilogram 80 kronor, allt per 100 kilogram, vara tillfyllest,
motsvarande enligt tillgängliga upplysningar angående utländsk vara
9.2—20.7 procent af värdet.

Med stöd af hvad sålunda anförts, skulle ifrågavarande rubriker
erhålla följande förändrade uppställning.

Kull- och kullager:
finarbetade:

1017. vägande per stycke netto högst 1 kilogram 100 kg. 200: —

1018. vägande per stycke netto mer än 1 kilogram

men ej mer än 15 kilogram........100 kg. 100: —

1018 V2. vägande per stycke netto mer än 15 kilogram 100 kg. 80: —

andra slag:

1019. vägande per stycke netto högst 15 kilogram 100 kg. 40: —

1019 V2. vägande per stycke netto mer än 15 kilogram 100 kg. 20:-—.

En förflyttning af ifrågavarande rubriker framför n:r 1015—1016

förordas bland annat af det skäl, att därigenom rubrikerna för kugghjul
komma i omedelbar följd.

Rubr. 1020—1021. Axelkopplingar, rörliga etc.

Beträffande rörliga axelkopplingar gäller detsamma, som här ofvan
sagts om fasta axelkopplingar (rubr. 1015—1016), och föreslås sålunda,
att varan ifråga öfverflyttas till rubr. 1002. Öfverrubriken skulle till
följd häraf erhålla lydelsen.

Skrufväxlar samt kugghjul med bearbetade kuggar.

130

Anmärkningar till Afd. XIII A.

Med afseende å de till Afd. XIII A fogade anmärkningar må
följande erinras.

Anm. 1.

Bestämmelsen i denna anmärkning, att tullsatserna gälla för maskiner,
- hela eller söndertagna i delar, synes, med hänsyn till bestämmelsen’
i anmärkningen till rubr. 920—935 angående tullbehandlingen
af lösa svänghjul till vissa maskiner, kräfva tillägget: »där ej annorlunda
är stadgadt».

Anm. 2.

Att döma af motiveringen synes den i anmärkningen upptagna
bestämmelsen böra tillämpas, endast för så vidt densamma länder importören
till fördel, och torde anmärkning en i detta afseende höra förtydligas,
på det att densamma ej måtte anses innebära förpliktelse för tulltjänstemannen
att utöfva uppsikt öfver, huruvida kompletterande delar möjligen
höra till en tidigare importerad maskin eller med olika lägenheter
importerade maskindelar tillsammans utgöra en maskin.

Anm. 4. Angående tullbehandling af delar till maskiner och apparater.

Innebörden af denna anmärkning och de tulltekniska svårigheter,
densamma kommer att vålla, äro ofvan i inledningen till denna afdelning
berörda.

Anm. 5.

Närmare bestämmelse synes här önsklig angående hvilka åtgärder,
som från tullverkets sida vid utrönande af en maskins vikt annorledes
än genom direkt vågning, böra anses betryggande, t. ex. huruvida
konsulatintyg, bestyrkt fakturavikt eller viktuppgift å konossement i detta
afseende skola anses tillfredsställande, eller om endast af fackman beräknad
vikt skall läggas till grund för tullbehandlingen.

131

Angående minimitull för maskiner och maskindelar samt reglerande
af tullskyddet för vissa maskiner och apparater samt delar däraf.

I inledningen framhålles, dels att de föreslagna vikttullsatserna,
hvilka, såsom jämväl i ingångna framställningar uttalats, i en del fall
skulle blifva för låga i förhållande till nu gällande värdetull, borde
regleras genom bestämmelse om en minimitull, motsvarande 11 procent
af värdet för ej elektriska maskiner, apparater och delar däraf, dels och,
att det missförhållande hvad beträffar maskiner, som uppdelats efter
vikt per stycke, att tullen för en tyngre maskin betydligt kan komma
att understiga tullen för en lättare, borde undanrödjas.

Härvid hafva ämbetsverken visserligen ansett, att så viktiga och
principiella bestämmelser borde annorlunda än anmärkningsvis, t. ex.
genom not på de ställen, där så erfordras, angifvas. Som emellertid
sättet härför i detta sammanhang torde vara af underordnad betydelse,
samt annat sätt för bestämmelsernas upptagande i tulltaxan
icke synts hindra, att de äfven införas anmärkningsvis, föreslås införande
af en anmärkning med följande lydelse.

Anm. 6. För sådana maskiner och apparater samt delar däraf., för hvilka
tullen utgår efter vikt, skall tullbeloppet i hvarje fall motsvara minst
11 procent af varans värde. — För maskiner och apparater samt delar
däraf, för hvilka olika tullsatser är o stadgade alltefter olika vikt per
stycke, må tullen i intet fall utgå med lägre belopp än för högst tullbeskattade
varor i närmast lägre viktgrupp.

Dock torde ämbetsverken med anledning af den utredning, som
för närvarande inom tullverket pågår för bedömande af, huruvida förslaget
kan vara praktiskt tillämpligt, samt i hvilken mån de föreslagna
vikttullarna kunna såsom tullskydd betraktade jämföras med nu utgående
värdetull, beredas tillfälle att vidare yttra sig.

B. Elektriska maskiner och apparater m. m.

Rubr. 1025—1030.

Om det förslag till reglering af vikttullsatsernas verkningar, h vilket
ämbetsverken i inledningen till Afd. XIII framställt, vinner beaktande,
kräfves här en anmärkning af följande innehåll.

132

Anm. till rubr. 1025—1030. För i dessa rubriker upptagna maskiner
eller delar där af skall tullen i hvarje fall motsvara minst 15 procent
af varans värde och må i intet fall utgå med lägre belopp än för högst
tullbeskattade varor i närmast lägre viktgrupp.

Glödlampor:

Rubr. 1034. metalltrådslampor ...............1 kg- 7:50.

Den af kommittén föreslagna tullsatsen för metalltrådslampor,
7 kronor 50 öre per kilogram, liar mött protester från skilda håll,
representerande konsument- och importintresset.

Gent emot de till stöd för den föreslagna tullsatsen anförda uppgifterna
har anförts, att det höga priset för metalltrådslampor, hvarmed
kommittén räknat, ej kunde vara beroende uteslutande på tillverkningskostnaderna,
utan alt andra omständigheter måste bidraga därtill, såsom
beräknad amortering af dyrbara experimentkostnader m. m. samt därpå,
att fabrikanterna hittills kunnat hålla priset uppe, enär tillgången å
varan ej motsvarat efterfrågan. Ett liknande förhållande hade ägt rum
med afseende å koltrådslamporna under den tid, då de först utsläpptes
i marknaden och intill dess tillräcklig tillgång förefanns. Priset å
metalltrådslampor vore för närvarande enligt uppgift ej högre än 20 å
25 kronor per kilogram och kunde nedgå till ännu lägre belopp, om
det emballage, som vid tullbehandlingen medräknas i vikten, vore af
tyngre beskaffenhet. Ett afsevärdt prisfall inom ej långt aflägsen framtid
vore äfven att förvänta.

Genom metall trådslampornas uppträdande hade kostnaderna för
elektriska belysningen reducerats till så lågt pris, att allmänheten
kunnat i större utsträckning än hittills tillgodogöra sig fördelarna
häraf, och vore äfven ur denna synpunkt betänkligt, om genom allt
för höp'' tullsats en hämsko skulle sättas för användandet af ifråga O varande

lampor.

Ämbetsverken få, efter verkställd undersökning, med hänsyn till
hvad sålunda anförts, föreslå, att tullsatsen för metalltrådslampor ej upptages
till högre belopp än 4 kronor per kilogram, hvilket lärer motsvara
16 å 20 procent af nu gängse medelvärde.

Rubr. 1035. Båglampor och s. k. nernstlampor etc.

133

Då glober, tillhörande s. k. nernstlampor, här upptagits med en
tullsats af 50 öre per kilogram, synes rubriken utan olägenhet kunna
omfatta äfven sådana glober, hvilka inkomma som reservdelar eller för
ersättningsändamål. Härigenom vunnes den fördel, att man vid tullbehandlingen
ej behöfde kontrollera, att antalet glober ej öfverstege
antalet införda lampor, bvilket skulle blifva tidsödande, och den obetydliga
skillnaden i tullsatsen synes ej böra utgöra hinder för den sålunda
ifrågasatta förändringens genomförande. Beträffande till båglampor
afsedda glober, som i allmänhet äro afsevärdt större, förefinnes
ej samma önskemål.

På grund af hvad sålunda anförts, föreslås följande förändring:

Båglampor, äfven med tillhörande glober; s. k. nernstlampor samt
glober, lyskroppar och motstånd därtill; äfvensom strålkastare.

Rubr. 1044. Telefonapparater, vägande per stycke netto
mindre än 5 kilogram; äfvensom telegrafapparater,
telefonväxlar och telefonväxelbord,
oafsedt vikten........... . 1 kg. 1:50

Rubr. 1046. Ej särskildt nämnda delar till telefon- och
telegrafapparater samt till telefonväxlar
och telefonväxelbord............ 1 kg. 2: —.

På grund af kommitténs förslag angående olika tullsatser för
telefon- och telegrafapparater, telefonväxlar och telefonväxelbord (rubr.
1044) och ej särskildt nämnda delar därtill (rubr. 1046) skulle tulltjänstemannen
hafva att afgöra, om ett inkommande parti delar, exempelvis
till ett telefonväxelbord, vore att anse som ett helt och sålunda
borde draga en tullsats af 1 krona 50 öre per kilogram, eller borde
hänföras till rubr. 1046 med tullsats af 2 kronor per kilogram. Enär
afgörandet i berörda afseende skulle möta stora praktiska svårigheter,
föreslås den förändring, att de i rubr. 1046 omnämnda delarna upptagas
i rubr. 1044, mot hvilken tullnedsättning representanter för den in -

134

hemska industrien ej haft något att erinra. Att frångå den systematiska
uppställningen med afseende å de i rubr. 600 upptagna delarna af
hårdgummi genom att, för vinnande af större öfverskådlighet, upptaga
dem i detta sammanhang, synes ej heller böra möta betänkligheter, i
synnerhet som någon förändring med afseende å tullsatsen ej föranledes
häraf.

Med anledning af hvad sålunda anförts, hemställes, att rubr. 1046
utgår, samt att rubr. 1044 erhåller följande lydelse:

Vägande per stycke netto mindre än 5 kilogram;
telegrafapparater, telefonväxlar och telefonväxelbord,
oafsedt vikten; äfvensom delar, ej särskildt nämnda,
till telefon- och telegraf apparater samt till telefonväxlar
och telefonväxelbord.............. 1 kg. 1: 50.

Rubr. 1047. Isoleringsrör etc.

Såsom skäl för den af kommittén föreslagna enhetliga tullsatsen,
10 öre per kilogram, för alla slags isoleringsrör har anförts, att intet
inhemskt intresse lade hinder i vägen härför. Sedermera har emellertid
upplysts, att från och med början af innevarande år tillverkning af
sådana rör pågår vid en fabrik inom landet, och att genom en alltför
våldsam sänkning af nu gällande tullskydd denna fabrikations fortbestånd
skulle äfventyras.

Nu gällande tullsats utgör per kilogram räknadt:

för mässingsklädda rör och papprör ............. —: 50

,, rör med förblyad järnmantel............... —: 20

,, s. k. stålpansarrör..................... —: 04.

Angående de olika slagen af rör har upplysts, att de med förblyad
järnmantel på grund af sin prisbillighet och hållbarhet så småningom
komma att uttränga papprören och äfven i viss mån ersätta
mässingsklädda rör; de sistnämnda, som måste användas för växelström,
komme dock att förblifva en afsevärd artikel. S. k. stålpansarrör förekomme
i mindre utsträckning och vore med afseende å tillverkningskostnaderna
ungefärligen likställda med de förblyade järnrören.

Då det svenska fabrikatet först under sistlidne juni månad utsläpptes
i marknaden, har detsamma visserligen ej ännu vunnit större
spridning, men, enligt hvad ämbetsverken kunnat finna, har ej anmärk -

135

ning förekommit mot fabrikatets beskaffenhet. Fabrikens årliga tillverkning
har beräknats uppgå till 400,000 kronor.

Något hinder för att upptaga alla isoleringsrör under en rubrik
synes med afseende å värdet ej förefinnas, men anse ämbetsverken, att
hänsyn till den inhemska tillverkningen kräfver, att, om också tullskyddet
kan reduceras för de rör, som för närvarande draga tull med
50 öre per kilogram, tullsatsen dock ej bör sättas till lägre belopp, än
som för närvarande utgår för den stora artikeln, s. k. förblyade rör,
nämligen 20 öre per kilogram, och hemställes sålunda, att tullsatsen
för rubr. 1047 bestämmes till sistnämnda belopp.

C. Fartyg och fordon.

Rubr. 1049. Fartyg och båtar.

Vid behandling af § 13 af det föreliggande förslaget till tulltaxeförordning,
uti hvilken äro oförändrade intagna nu gällande bestämmelser
angående restitution af tullafgifter för materialier, som användts
till fartygsbyggnad, hafva ämbetsverken vidrört den ojämnhet, med
hvilken dessa bestämmelser verkat inom fartygsbyggnadsindustrien, och
därvid särskildt syftat på det förhållandet, att denna förmån icke obegränsadt
åtnjutes för alla fartyg, utan är inskränkt till sådana, som
hafva en afgiftspliktig dräktighet af mera än 40 ton.

Åtskilliga skäl af tullteknisk art synas hafva talat för en sådan
gräns, men vid densammas bestämmande togs dock hufvudsakligen
hänsyn därtill, att fartyg och båtar under denna gräns genom nådigkungörelse
den 17 november 1882 voro befriade från erläggandet af
fyr- och båkafgifter vid såväl utrikes som inrikes fart, och att de därigenom
åtnjöto en ganska betydande fördel framför fartyg af större
dräktighet,''med hvilka de följaktligen hade lättare att genom billigare
frakter uthärda en eventuell konkurrens. På grund häraf ansåg man,
att rederinäringen icke för sådana fartyg hade samma behof af lindring
i anskaffningskostnader som för de större fartygen.

En logisk följd häraf synes väl hafva varit, att man i fartygsbyggnadsindustriens
intresse belagt dessa mindre fartyg med en lämplig
tull; men så skedde icke, utan de lämnades tullfria, likasom alla andra
fartyg och båtar. Följden häraf har visat sig mycket ogynnsam för

136

våra skeppsbyggerier, i det att sådana mindre fartyg, hvarom här är
fråga, lära i stor utsträckning importeras från grannlanden.

Frågan har också af tulltaxekommittén behandlats med anledning
af från maskinverkstädernas kommitterade väckt förslag, att fartyg och
båtar med en nettodräktighet af högst 40 registerton skulle beläggas
med en tullsats af 10 procent af värdet för att därigenom stödja de
inhemska varfven i konkurrensen med utlandet.

Kommittén fann sig emellertid icke böra tillstyrka det gjorda förslaget,
enär — enligt hvad kommittén erfarit — den föreslagna tullen
skulle komma att träffa äfven för fiskerinäringen erforderliga fartyg och
båtar och därigenom medföra stor olägenhet för denna näring.

I ett till ämbetsverken från Sveriges verkstadsförening ingifvet
utlåtande har föreningen upptagit förenämnda förslag till värdetull för
fartyg om 40 tons nettodräktighet och därunder, samt därvid särskildt
påpekat, att förslaget endast åsyftade fartyg af järn, hvilket förhållande
icke förut tillräckligt tydligt framhållits, och därföre icke heller synts
hafva blifvit af kommittén beaktadt.

Anledningen till detta förslag vore, enligt hvad verkstadsföreningen
uppgifver, omöjligheten för svenska varf att ifråga om byggandet af
bogserbåtar och andra mindre fartyg under 40 nettoton, afsedda för våra
egna hamnar, särskildt dem på västkusten, konkurrera med danska och
norska varf, hvilka åtnjuta fördelen af tillgång på i allmänhet tullfria
materialier.

För att ådagalägga, att här kan vara fråga om mera betydande
belopp, visar föreningen i en bifogad tablå, att sammanlagda beloppet
af tull å materialier för en bogserångare om 400 indikerade hästkrafter,
hvilken uppgifves hafva kostat omkring 90,000 kronor, och hvars tonnage
lärer understiga 40 nettoton, uppgår till 6,305 kronor eller 7
procent af hela anskaffningskostnaden.

I anledning af hvad kommittén förmält därom, att tullen ifråga
kunde medföra stor olägenhet för fiskerinäringen, anför verkstadsföreningen,
under betonande af att denna tull endast skulle gälla fartyg
af järn, att alla fiskefartyg, åtminstone på västkusten, voro byggda af
trä med undantag af trawlare, hvilka dock icke skulle beröras af denna
fråga, då de hade en nettodräktighet, varierande mellan 50 och 100 ton.

Ämbetsverken hafva från sakkunnigt håll vunnit bekräftelse å det
befogade i verkstadsföreningens uppfattning, att fiskerinäringen ej skulle
utsättas för någon nämnvärd olägenhet af den ifrågasatta fartygstullen,
sådan den genom nu förevarande förslag skulle begränsas.

137

Ifrågavarande tull synes ämbetsverken nu kunna och böra åsättas,
oberoende af den utaf ämbetsverken vid behandlingen af § 13 i förslaget
till tulltaxeförordning förordade utredningen genom sakkunnige af frågan
om tullrestitution för fartygsbygguadsmaterialier eller annat lämpligt
system för skeppsbyggerinäringens understödjande.

Den af verkstadsföreningen föreslagna tullsatsen af 10 procent af
värdet synes vara väl afpassad.

Ämbetsverken hemställa alltså, att tulltaxan beträffande fartj^g och
båtar gifves följande lydelse.

Fartyg och båtar, med eller utan tillbehör:

1049. af järn, med nettodräktighet af 40 registerton eller

därunder......................100 kg. 10 kr.

10491. andra......................... fria.

Rubr. 1050. Ångmudderverk.

Ehuru ångmudderverk för närvarande tullbehandlas såsom fartyg,
torde dock kunna ifrågasättas, huruvida ej desamma, med hänsyn till
därmed förenade maskinella anordningar, med större skäl borde upptagas
under gruppen för maskiner, t. ex. efter rubr. 958.

Afd XIV. Oljor och fett, vax m. in. samt produkter af dessa ämnen,

såsom ljus, tvål m. m.

Rubr. 1057. Mineraloljor etc.

Hvad beträffar smörjoljor, kunde visserligen, enligt hvad kommittén
anför, ifrågasättas, om de ej borde likställas med det närstående
ämnet maskinsmörja och följaktligen tullbeläggas; men då upplyst blifvit,
att någon nämnvärd inhemsk beredning af dylika oljor, som äro för de
flesta industrier viktiga förbrukningsartiklar, icke förekommer, och det
hittills ej visat sig medföra svårighet att vid tullbehandlingen skilja

18''

138

smörjoljor från maskinsmörja, hvilken senare artikel vanligen har fastare
konsistens än oljorna, har kommittén funnit riktigast att vid gällande
tullfrihet för smörjoljor får bero.

Den fastare konsistensen såsom utmärkande kännetecken å maskinsmörja
till skillnad från smörjoljor lämnar, enligt hvad erfarenheten
gifvit vid handen, ej alltid tillförlitligt stöd för tullbehandlingen. Konsistensen
är nämligen så beroende på värmegraden, att, om ett fat
smörjolja en längre tid varit utsatt för en högre värmegrad, innehållet
kan vara flytande, medan åter vid lägre temperatur samma vara kan
förete fast konsistens. Från importörer har också anförts klagomål
öfver, att smörjoljor tullbehandlats olika vid olika tillfällen, hvilket ej
heller är förvånande, då sakkunnige efter kemisk undersökning uttalat
diametralt olika meningar angående huruvida samma vara rätteligen
borde hänföras till vaselin eller till smörjoljor.

Såsom skäl, hvarför smörjoljor borde likställas med maskin- och
vagnssmörja, har anförts, dels att man därigenom skulle undvika nyssberörda
tulltekniska svårigheter, dels att det vore företrädesvis de tullbeskattade
rof- och rapsoljorna, som vid beredning af smörjoljor användas
såsom tillsats, enligt uppgift varierande från 5 till 30 viktprocent
af hela blandningen.

En tull å smörjoljor torde äfven kunna föranleda, att beredningen
af ifrågavarande blandningar komme att utföras inom landet i större
utsträckning, än som nu sker, hvilket för förbrukarn e skulle medföra
ökad garanti för erhållande af önskad kvalitet.

Då emellertid det ej synes uteslutet, att en åtgärd i nyss angifven
riktning kunde komma att medföra tulltekniska svårigheter af annan
art, nämligen vid särskiljande af smörjoljor från vissa tullfria produkter
(såsom petroleumåterstoder m. m.), och ett fördyrande af smörjoljor
genom en tull torde möta betänkligheter ur industriell synpunkt, hafva
ämbetsverken funnit sig ej böra framställa förslag om tull å smörjoljor.

Att lägga stelningspunkten till grund för tullbehandlingen, såsom
lärer ske i Tyskland, synes ej medföra större praktisk fördel, enär en
undersökning i berörda afseende knappast lärer kunna utföras vid våra
tullexpeditioner.

Beträffande rubr. 1057 må slutligen tilläggas, att vissa skäl synas
tala för att jordvax (ozokerit), som upptagits i rubr. 42, får sin plats
i denna rubrik tillsammans med ceresin (raffinerad ozokerit), samt att
benämningen montanvax, som lärer vara att anse som ett fantasinamn,
torde böra utgå.

(Rubriken skulle sålunda komma att erhålla följande lydelse.

139

Mineraloljor, nativa eller råa, äfvensom renade, såsom lysoljor, smörjoljor,
petroleumbensin och gasolin; paraffin, rå eller renad, jordvax
(ozokerit) samt ceresin.

Anm. 1 till rubr. 1073 och 1074.

Samma skäl, som föranledt bestämmelsen angående tullbehandlingen
af ceresinarbeten, gälla äfven arbeten af paraffin, hvarför hemställes,
att anmärkningen erhåller följande lydelse:

Arbeten af ceresin och paraffin tullbehandlas såsom arbeten af vax.

Fernissa.

Rubr. 1076. olje-, blekt linolja samt s. k. standolja här -

under inbegripna..............1 kg, —: 15

Rubr. 1077. andra slag etc..................1 kg. —: 30.

För att ernå efter de olika fernissornas skilda värden afpassade
tullsatser har kommittén föreslagit en uppdelning af fernissor, hänförliga
till rubr. 110 i nu gällande tulltaxa, och har genom den till rubr.
1076 fogade förtydligande anmärkningen sökt begränsa begreppet oljefernissa.
Som det emellertid beträffande en sådan vara som fernissa
alltid innebär stor svårighet att afgöra, hvilka ämnen som i densamma
kunna vara lösta, måste specialiseringen ifråga betecknas som en af de
större svårigheterna i förslaget och kommer förvisso, därest densamma
blir fastslagen, att gifva anledning till osäkerhet vid tullbehandlingen
och kemiska undersökningar med däraf följande kostnader för statsverket.

Ehuru å ena sidan måste anses till fullo bevisadt, att den jämförelsevis
enkla beredningen af kokt linolja ej kräfver ett så högt tullskydd,
som för närvarande åtnjutes, har å andra sidan ej kunnat påvisas,
att detta medfört olägenhet i det afseende, att de inhemska fabrikanterna
begagnat sig häraf för ernående af oskäligt pris. Vid sådant
förhållande, och då taxeförslaget i öfrigt innebär förändringar, som äro
af behofvet påkallade, och hvilka ställa afsevärdt ökade fordringar på
tullpersonalen, hade ur tullteknisk synpunkt varit ensidigt, om den liär
föreslagna uppdelningen åtminstone tillvidare fått anstå.

140

Anm. till rubr. 1082.

Parfymerade tvålsnrrogat ha hittills tullbehandlats såsom tvål, parfymerad.
Då skäl till förändring i berörda afseende ej torde förefinnas,
hemställes, att orden »andra slag)) i anmärkningen till rubr. 1082 utgå.

Härigenom föranledes äfven följande förändring beträffande beteckningen
för anmärkningen under rubr. 1082.

Anm. till rubr. 1081 och 1082.

1. Surrogat för tvål, såsom extrakt af kvillajabark och dylikt, tull behandlas

såsom tvål.

2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och dylikt omslag,

ej heller för tuber och burkar.

Rubr. 1083 och 1084. Beträffande dessa rubriker föreslås ett mindre

väsentligt tillägg, föranledt däraf, att såphaltiga
appreturmedel äfven torde böra omnämnas.

1083. Såpa; äfvensom turkrödolja och flytande tvål- eller såphaltiga

appreturmedel, icke innehållande dextrin eller stärkelse.

1084. Tvål- eller såphaltiga desinfektionsmedel, icke annorstädes upp tagna,

såsom lysol och kreolin; tvätt-, skur- eller polermedel,
fasta, flytande eller i pulverform, framställda af tvål, fett eller
olja med tillsats af andra ämnen; äfvensom tvål- eller såphaltiga
appreturmedel i fast form, hvilka icke innehålla dextrin
eller stärkelse.

Afd. XV. Produkter af kemisk industri; äfvensom dithörande råämnen,

ej annorstädes upptagna.

A. Kemiska grundämnen och deras föreningar, ej annorstädes upptagna.

Rubr. 1118. Toriumnitrat och andra föreningar af sällsynta jordartmetaller
etc.

Motsvarande rubrik i gällande taxa har följande lydelse.
Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade: af de sällsynta

141

jordartmetallerna cerium, lantan, didym, yttrium, erbium,
torium, titan, zirkonium och beryllium.......... fria.

Tullfriheten är sålunda inskränkt till preparat af vissa särskildt
upptagna sällsynta jordartmetaller.

Ehuru det torde vara skäligt, att äfven preparat af andra sällsynta
jordartmetaller än de nyssnämnda finge tullfritt införas, synes
dock till ledning för tullbehandlingen önskligt, att de i gällande taxa
uppräknade anfördes såsom exempel. Rubrikens lydelse skulle sålunda
blifva:

Toriumnitrat och andra föreningar af sällsynta jordartmetaller,
såsom cerium, lantan, didym, yttrium, erbium, titan,
zirkonium och beryllium; wolframsyra; äfvensom guld- och
platinasalter.......................... fria.

B. Torrdestillationsprodukter och närstående ämnen.

Rubr. 1130. Stenkolstjära etc.

1 motiveringen till rubr. 1131 anför kommittén, att man torde
få räkna med, att vattenbefriad stenkolstjära utan tillsats af andra
ämnen, hvilken icke med erforderlig säkerhet kan skiljas från vissa
slag af asfaltlackfernissa, kommer att draga tull som asfaltlackfernissa.

Då en sådan tolkning torde få anses riktig beträffande sådan vattenbefriad
stenkolstjära, som har användning i stället för asfaltlackfernissa,
och ett förtydligande i detta afseende synes önskvärdt, hemställes, att
till rubr. 1130 fogas anmärkning af följande innehåll.

Stenkolstjära, som vid intorkning förhåller sig som asfaltlackfernissa,
tullbehandlas såsom asfaltlack.

Rubr. 1139. Formalin i vattenlösning.......... 1 kg. —: 10.

Beträffande den för formalin i vattenlösning föreslagna tullsatsen
har anförts, att densamma är allt för låg, då tullen å det råmaterial,
som användes för tillverkningen, nämligen träsprit (methylalkohol) är

142

föreslagen till 20 öre per kilogram. Enär af 100 kilogram träsprit
erhålles 140 kilogram 35-procentig formalinlösning, skulle tullsatsen å
sistnämnda vara sättas till 14.29 öre per kilogram, för att tullen å det
färdiga fabrikatet skulle motsvara tullen å råvaran. För beredande af
erforderligt skydd för svensk industri förordas en tullsats af 30 öre
per kilogram för formalin i vattenlösning.

Ämbetsverken, som väl funnit skäl för högre tull å ifrågavarande
artikel förefinnas, kunna dock ej dela förslagsställarens uppfattning, att
så högt tullskydd som 30 öre per kilogram skulle vara erforderligt.
Då varan betingar ett värde af omkring 70 öre per kilogram, utgår
tullen för närvarande med endast 10.5 öre per kilogram, under det att
träsprit tullbelägges med 30 öre per kilogram. Då en sänkning af
tullsatsen å sistnämnda artikel till 20 öre per kilogram föreslagits, och
största delen af den träsprit, som tillverkas inom landet, exporteras,
hvarför tullskyddet ej torde utnyttjas, synes en tull af 15 öre per
kilogram för formalin i vattenlösning böra utgöra ett tillfredsställande
skydd, då en tillverkning redan under nuvarande förhållanden kunnat
uppstå.

Ämbetsverken få, med anledning af hvad ofvan anförts, hemställa,
att tullsatsen för rubr. 1139 upptages med ett till 15 öre förhöjdt
belopp.

C. Färger och färgning sämnen rn. m.

Rubr. 1141—1170.

Beträffande färger och färgningsämnen företer kommitténs förslag,
jämfördt med nu gällande tulltaxa, en betydligt längre gående specialisering,
hvilken ställer ökade kraf på tull tjänstemännen, särskildt där
uppdelningen ej endast har statistiskt intresse, utan äfven varans behandling
i tullbeskattningshänseende blifver beroende af, huruvida densamma
hänföres till den ena eller den andra rubriken. Så åtnjuta
t. ex. samtliga i rubr. 1143, 1157, 1160 samt 1163—1164 upptagna
färger för närvarande tullfrihet.

Enär den undersökning, som verkställts med afseende på möjligheterna
för förslagets praktiska tillämpning, gifvit vid handen, att,
ehuruväl tullbehandlingen kommer att afsevärdt fördröjas, metoder dock

143

finnas för varornas undersökning och af så enkel beskaffenhet, att de
i allmänhet kunna utföras inom tullverket, torde betänkligheterna med
afseende å tullbehandlingens försenande få träda tillbaka för industriens
kraf. En ytterligare specialisering, som ifrågasatts i en till ämbetsverken
ingifven skrifvelse beträffande bland annat vissa färger, hvari
berlinerblått ingå, synes däremot vara förenad med alltför stora praktiska
svårigheter.

Angående de olika artiklarnas benämning må endast erinras därom,
att då »zinkhvitt)) är det i handeln gängse namnet å zinkoxid, i rubr.
1144 följande omkastning af uttrycken synes lämplig: zinkhvitt (zinkoxid).

D. Flyktiga, vegetabiliska oljor, äfvensom parfymer och
kosmetiska medel m. m.

Rubr. 1185. Eterarter, alla slag, enkla eller sammansatta, samt med
eter försatt brännvin, kärlens vikt inberäknad.

Enär uttrycket »med eter försatt brännvin» här lärer afse i brännvin
eller sprit lösta eterarter, få ämbetsverken efter samråd med sakkunnige
hemställa, att rubriken till förtydligande i berörda afseende
erhåller följande lydelse:

Eterarter, alla slag, enkla eller sammansatta, härunder inbegripna
jämväl i brännvin eller sprit lösta eterarter, ej särskildt nämnda.

E. Konstgödsel.

Rubr. 1186—1189.

Kommittén har ej funnit lämpligt upptaga rubrik för ej särskildt
nämnda gödningsämnen, som för närvarande åtnjuta tullfrihet, hvadan
desamma, i den mån de äro hänförliga till kemiskt-tekniska preparat,,
ej särskildt nämnda, komma att draga tull. Då, enligt hvad som upplysts,
denna åtgärd ej kan antagas lända vår jordbruksnäring till skada,
utan snarare vara välbetänkt i det afseendet, att den kan verka hindrande

144

för importen af sådana gödningsämnen, som utbjudas under olika fantasinamn
till pris, hvilka ej svara mot deras reella värde, och något verkligt
behof af tullfrihet för andra än de i förslaget med tullfrihet upptagna
gödningsämnen ej torde kunna påvisas, hafva ämbetsverken ej
funnit skäl till förändring af kommitténs förslag i detta afseende föreligga.
Hornmjöl, som lärer hafva samma utseende och användning
som benmjöl, synes dock böra upptagas i rubr. 1189, hvilken sålunda
skulle erhålla följande lydelse.

Benmjöl och hornmjöl; guano, äfven naturlig, och annan

gödsel af animaliskt affall.................. fria.

F. Krut och andra sprängämnen; tändstickor och fyrverkerivaror.

Rubr. 1191. Bomullskrut (nitrerad bomull).

I eu till ämbetsverken inkommen framställning har uttalats den
farhågan, att »nitrerad bomull» skulle kunna förväxlas med »nitrerbomull»,
om hvilken vara härofvan under afdelning Vill D är särskildt taladt.
Då bomullskrut är nämndt i nuvarande tulltaxa, och förtydligande af
uttrycket icke visat sig behöfligt, föreslås, att parentesen ''»(nitrerad
bomull)» ur rubriken utgår.

G. Produkter af öfrig kemisk industri m. m.

Rubr. 1209. Gelatin i tunna, böjliga folier, närmaste omslagets vikt
inberäknad.

Arbeten af gelatin i form af askar, kapslar m. m. beläggas i vanliga
fall med 15 procents värdetull, hvarvid tullbeloppet blifver mindre
per kilogram än för gelatin i folier. Som detta förhållande synts mindre
lämpligt, föreslås, att äfven arbeten af gelatin upptagas i denna rubrik.

Denna förändring erfordrar äfven bestämmelse angående emballaget
för nämnda arbeten, och sjrnes en sådan lämpligen kunna upp -

145

tagas i eu andra anmärkning. På grund häraf skulle rubriken ifråga
erhålla lydelsen:

1209. Gelatin i tunna, böjliga folier, närmaste omslagets

vikt inberäknad; äfvensom arbeten af gelatin 1 kg. 1: 70.

Anm. 1. Gelatin i folier, hänföres till denna rubrik, endast försåvidt foliernas
medelvikt utgör högst 8 gram för 100 kvcm.

Anm. 2. Vid tullbehandling af arbeten af gelatin medgifves ej afdrag i
vikten för askar, papper och dylikt omslag.

Rubr. 1219. Ivemiskt-tekniska preparat, ej särskiidt

nämnda..................100 kr. 15: —.

Beträffande denna rubrik må endast anföras, att, ehuru antalet
artiklar, som komma att hänföras till rubr. 1219 och 1281 genom taxeförslagets
specialisering blifvit afsevärdt reduceradt, det dock ur tullteknisk
synpunkt vore betänkligt, om öfverensstämmelse ej blefve rådande
med afseende å tullsatserna för dessa rubriker.

Afd. XVI. Yaror, ej annorstädes upptagna.

Rubr. 1220. Instrument, kirurgiska, medicinska, fysiska etc.

Enär tullbehandlingen af pyrometer hittills varit sväfvande, föreslås,
att denna artikel, som närmast torde vara att hänföra till fysiska
instrument, upptages i rubr. 1220, hvilken sålunda skulle erhålla följande
lydelse:

kirurgiska, medicinska, fysiska, pyrometrar samt elektricitetsmätare
och andra elektriska mätningsinstrument härunder inbegripna,
kemiska och navigations-, alla slag, ej särskiidt nämnda; mikrometrar,
mätband, mätstockar, räknestafvar och andra, ej särskiidt
nämnda matematiska instrument, stegräknare, cyklometrar, taxametrar,
tachometrar och metronomer härunder inbegripna; äfvensom
delar till instrument, hänförliga till denna rubrik.

146

Rubr. 1221 —1223. Instrument, optiska, fotografikameror, med eller

utan objektiv.

Nu gällande taxa stadgar samma tull för delar af fotografikameror
som för hela kameror.

Enär de för lättare fotografikameror föreslagna tullsatserna skulle
kunna göras illusoriska genom att desamma infördes söndertagna i
delar och med olika lägenhet — om § 1 mom. c tulltaxeunderrättelserna
skulle bibehållas — och oafsedt ett sådant kringgående af tullsatsen lör
fotografikameror, tullbehandlingen af kameradelar i sådana fall skulle
vålla tulltekniska svårigheter, synes till förekommande häraf en ändring
af ifrågavarande rubrik af behofvet påkallad.

Med bibehållande af de i rubr. 1224 upptagna delarna, för hvilka
en sänkning af nu gällande tullsats motiverats, skulle det afsedda syftet
vinnas genom följande förändring.

Fotografikameror, med eller utan objektiv, äfvensom
delar, ej särskildt nämnda, till fotografikameror:

1221. vägande per stycke netto högst 3 kilogram .... 1 kg. 5: —

1222. vägande per stycke netto mer än 3 kilogram men

ej mer än 5 kilogram............... 1 kg. 3: —

1223. vägande per stycke netto mer än 5 kilogram . . 1 kg. 1: —

Anm. 1. En kamera tullbehandlas i det skick, hvari den inkommer.

Anm. 2. Objektiv, särskildt inkommande, tullbehandlas såsom infattade
optiska glas.

1224. Kasetter, sökare, slutare och bländare.

Rubr. 1229 —1230. Instrument, musikaliska, fortepianon.

Enär uttrycken omusikaliska» (instrument) samt »fortepianon» torde
få anses mindre lämpliga, föreslås följande förändring:

Musikinstrument:

1229. tafflar och pianinon

1230. flyglar.

147

Anm. 1 till rubr. 1229 och 1230.

Den af kommittén här föreslagna bestämmelsen beträffande spelapparater
till själfspelande pianoinstrument synes vid tillämpningen
kunna föranleda svårigheter med afseende å värdeberäkningen, då apparaten
är inbyggd i instrumentet och inberäknad i värdet af detsamma.
I sådant fall synes mera lämpligt stadga en förhöjning af
tullen för instrumentet med 100 kronor per stycke, motsvarande omkring
15 procent af nu gällande pris å spelapparater. Inkommer däremot
denna särskildt för sig, lärer äfven priset vara särskildt angifvet och
torde, då prisfall kan antagas komma att inträda, kommitténs förslag
beträffande särskildt inkommande spelapparater få anses lämpligt.

Med stöd af hvad ofvan anförts, hemställes, att ifrågavarande anmärkning
erhåller följande förändrade lydelse:

Anm 1. För här if rågavarande musikinstrument med tillhörande spelapparater
höjes tullen med 100 kronor per stycke. Särskildt inkommande
spelapparater tullbehandlas såsom delar till musikinstrument.

Rubr. 1252. Lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsarur samt
delar af verk till ur, alla slag, utom tornur; äfvensom
talför och visare till ur, andra än tornur.

Med hänsyn till de i rubr. 715 upptagna urfjädrarna föreslås däraf
påkalladt tillägg sålunda:

lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsarur samt delar, ej
särskildt nämnda, af verk till ur.

Rubr. 1269. Väskor, portföljer, portmonnäer och penningbörsar, ej särskildt
nämnda.

Af samma skäl, som framhållits beträffande öfriga rubriker för
väskor, synes här böra tilläggas ''»med, eller utan inredning)), hvarjämte
äfven här en anmärkning torde böra intagas, motsvarande den till rubr.
212 och 214 samt 520—522 föreslagna.

148

Etuier etc.

Rubr. 1570. I förening med elfenben, sköldpadd, pärlemor, snäckor,
bärnsten, agat, förgylld eller försilfrad metall etc.

På grund af svårigheten att vid tullbehandlingen, utan att föremålet
skadas, afgöra, om ett beslag eller annan obetydlig del af metall
är förgylld eller försilfrad, och då förgyllda eller försilfrade beslag af
järn å här ifrågavarande artiklar ej torde förekomma, föreslås den förändring,
att orden »förgylld eller försilfrad metall» utbytes mot »annan
metall än järn».

149

Underrättelser

om livad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

§ 1, mom. a).

Genom här föreslagna bestämmelser angående tullbehandlingen
af sådana varor, som utgöra blandningar af olika beståndsdelar, har
kommittén velat afhjälpa en ofullständighet i vår nu gällande tullagstiftning.
De principer, på hvilka förslaget är grundad!, tillämpas
redan nu beträffande varor, hvilka genom blandningen ej förändrat
karaktär, såsom spannmål, frö m. m. Däremot hafva sådana blandningar,
som utgöra en förarbetning i mera vidsträckt bemärkelse, i
allmänhet hänförts till sista rubriken i tulltaxan och sålunda belagts
med 15 procents värdetull, äfven om beståndsdelarna hvar för sig varit
tullfria. Af ordalydelsen i nu förevarande moment synes ej framgå,
huruvida varan äfven i sistnämnda fall skall vara tullfri, och kräfver
stadgandet i detta afseende ett förtydligande.

Dylika blandningar af tullfria beståndsdelar förekomma rätt ofta
till import. En utredning, som verkställts till belysande af denna fråga,
har visat, att af alla blandningsartiklar, uppgående till omkring ett
hundratal, hvilkas tullbehandling hänskjutits till generaltullstyrelsens
pröfning, och hvilka i de flesta fall blifvit föremål för kemisk undersökning,
23 procent utgjorts af tullfria beståndsdelar, och hafva vid
denna beräkning undantagits sådana varor, som äro hänförliga under
viss rubrik i kommitténs taxeförslag.

Med afseende å frågan, huruvida blandningsprodukter af tullfria
beståndsdelar böra tullbeläggas eller åtnjuta tullfrihet, kan anföras, att

150

värdet till största delen torde få anses ligga i de tullfria ingredienserna,
enär blandningsproceduren i allmänhet är en jämförelsevis enkel förarbetning.
Om med hänsyn härtill tullfrihet för ifrågavarande blandningar
anses böra medgifvas, vilja ämbetsverken dock ej underlåta att
fästa uppmärksamheten därå, att bestämmelsen i nu förevarande moment
ovillkorligen skulle medföra, att ofvanberörda artiklar i väsentligt större
utsträckning än hittills skett måste underkastas kemisk undersökning,
hvilket förhållande kommer att vålla statsverket ej obetydliga kostnader.

Att härigenom äfven tullbehandlingen kommer att afsevärdt fördröjas,
ligger i öppen dag, i synnerhet som det ej torde kunna antagas,
att tullförvaltningarna i allmänhet komma att äga förutsättningar för
varornas kemiska undersökning inom tullverkets lokaler.

§ 1, mom. c).

Med den här föreslagna bestämmelsen har kommittén, såsom i
motiveringen framhålles, åsyftat att förebygga vissa tullsatsers eluderande.
Kommittén har emellertid förutsett, att stadgandet icke under
alla förhållanden kan genomföras, och det torde ej heller kunna förväntas,
att detta kan ske annat än i sällsynta undantagsfall. Följden
skulle sålunda blifva, att endast den importör, som på grund af samvetsbetänkligheter
ansåge sig böra vid tullbehandlingen upplysa, att
vissa delar till en vara funnes förpackade i annat med samma lägenhet
inkommande kolli, kunde drabbas af högre tull, medan en person med
mindre starkt utpräglad t rättsbegrepp hade de största möjligheter att
frigöra sig frän bestämmelsens verkningar. Tulltjänstemannen kan nämligen
i allmänhet icke — och allra minst på de större tullplatserna —
ingå i undersökning, huruvida delar till ett föremål finnas förpackade i
något annat med samma lägenhet inkommet kolli. Ett fiskaliserande från
tulltjänstemännens sida i detta afseende skulle ej heller vara lämpligt.
Skulle tilläfventyrs upptäckas, att ett kolli innehölle vissa kompletterande
delar till en med samma lägenhet inkommen, från tullverket
redan afhämtad vara, har bestämmelsen knappast någon praktisk betydelse,
enär tilläggstull ej skulle kunna utkräfvas, då för dess bestämmande
i allmänhet kräfves förnyad undersökning af varan i dess helhet,
och en sådan knappast skulle kunna föranstaltas, bland annat af det
skäl, att den redan utlösta delen kunde vara försänd till annan ort.

151

Eu motsvarighet till den af kommittén föreslagna bestämmelsen,
ehuru i betydligt mildrad form, har förefunnits i förr tillämpad praxis,
nämligen då de olika beståndsdelarna inkommo i kolli, angifna på en
och samma inlaga, men då häraf uppstod ett betänkligt osäkerhetstillstånd
vid tullbehandlingen, har en mera liberal praxis med stöd af
senare prejudikat utbildats, och erfarenheten har visat, att detta vid
tillämpningen af nu gällande tulltaxa kunnat ske utan nämnvärdt störande
inverkan beträffande tullskyddet.

Kommitténs taxeförslag synes i detta afseende erbjuda större
trygghet, i det att uppmärksamhet i allmänhet synes hafva ägnats tullsatserna
för delar till i förslaget upptagna varor.

Slutligen torde förtjäna påpekas, att, genom den i detta moment
föreslagna bestämmelsen,'' resultatet understundom kan blifva alldeles
motsatt mot hvad som åsyftats. Så t. ex. vid införsel af prydnadsglas
i förening med förgylld eller försilfrad metall, då glaset med eller utan
sådan sammansättning, jämlikt rubriken 652 skulle draga en tull af 1
krona per kilogram och metallen jämlikt rubriken 859 en tull af 2
kronor 50 öre per kilogram.

På grund af hvad sålunda anförts, och då en tullagstiftning,
hvars efterlefnad endast undantagsvis kan öfvervakas, synes betänklig
redan med hänsyn till det demoraliserande inflytande, densamma måste
utöfva såväl på importören som på tulltjänstemannen, hemställes, att
ifrågavarande moment erhåller följande lydelse:

att sammansatta varor, hvarom i b) sägs, äro
underkastade förtullning såsom sådana, äfven om de
införas i söndertaget skick, allenast beståndsdelarna
inkomma i samma kolli, och utan hinder däraf, att
mindre väsentliga beståndsdelar saknas.

§ 2.

Med afseende å sådana varor, för hvilka profvägning kan komma
att medgifvas, förutsätta ämbetsverken, att sådan lättnad kan beredas i
väsentligt större utsträckning än hittills varit förhållandet.

152

§ 3-

Beträffande det pris, som bör läggas till grund för tullbehandlingen
af sådana varor, för hvilka tullen utgår efter vissa procent af
värdet, innehåller § 5 i nu gällande tulltaxeunderrättelser följande bestämmelser.

o .

A inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent
af värdet, bör godsägare uppgifva ic köpspriset med tillägg af
emballagets värde jämte assurans, frakt och annan därå använd
kostnad, intill dess de anländt, därest de fraktats med fartyg,
till den hamn, dit de äro destinerade eller där de för vidare
befordran till destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest de
fraktats å annat sätt, till första svenska tullplats. Godsägarens
uppgift skall, såvidt ske kan, styrkas af faktura och konossement.

Motsvarande bestämmelse i § 3 underrättelserna, om hvad vid tilllämpningen
af kommitténs tulltaxeförslag iakttagas bör, har erhållit följande
förändrade lydelse.

Där tullsats är bestämd till vissa procent af varans värde, beräknas
detta för inkommen oskadad vara lika med varans allmänna
marknadspris, sådant detta vid tiden för varans skeppning
ställde sig vid kontant inköp i parti å inköpsplatsen, eller,
i fråga om inkommen ej inköpt vara, å afsändningsplatsen,
med tillägg i hvilketdera fallet som helst af emballagets värde
jämte assurans, frakt och annan därå använd kostnad, intill dess
varan anländt, därest den fraktats med fartyg, till hamn, dit den
är destinerad eller hvarest den för vidare befordran till destinationsorten
ur fartyget lossas, och, därest den fraktats på annat
sätt, till första svenska tullplats. För vara, som lidit afsevärd
skada, beräknas allenast det lägre värde, varan vid förtullningstillfället
befinnes äga å förtullningsplatsen.

Det åligger varuägaren att uppgifva och, så vidt ske kan,
styrka de belopp, hvilka sålunda tillhopa skola anses utgöra
oskadad varas värde.

153

De förändringar, som föreslagits, öfverensstämma i hufvudsak
med de uttalanden, som återfinnas i Riksdagens skrifvelse den 2 maj
1907 i anledning af väckt motion om ändring af §§ 5 och 6 i tulltaxeunderrättelserna,
hvilken skrifvelse Eders Kungi. Maj:t den 14 juni
1907 remitterat till tulltaxekommittén för att tagas i öfvervägande
vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.

I ett afseende innehåller emellertid den föreslagna bestämmelsen
en afvikelse från den mening, som finnes uttryckt såväl i berörda riksdagsskrifvelse
som i den motion, hvilken närmast föranledde frågans
upptagande vid 1907 års riksdag.

Motionären anför bland annat följande:

§ 5 i tulltaxeunderrättelserna uppvisar en betänklig lucka i det
hänseende, att det ej i densamma stadgas, hvilket värde skall
uppgifvas i faktura, när för utländsk firmas räkning vara sändes
i konsignation hit till landet, eller vara här förtullas för dylik
firmas egen räkning. Följden häraf är, som kändt, att dessa
varor som regel förtullas efter en faktura, som endast upptager
den utländska fabrikantens tillverkningsvärde jämte kostnader
till den svenska importhamnen och således icke fabrikantens
vanliga försäljningspris. Härigenom har icke blott den svenska
staten gått förlustig betydande inkomster, den svenska industrien
ej erhållit det afsedda skyddet, utan äfven den svenska köpmannen,
som i fast räkning köper och importerar varan i fråga,
kommit i en sämre ställning genom att få betala en högre tull
än den utländska firman för samma vara. Så har bevillningsutskottet
1904 uttalat, att genom dylikt tillvägagångssätt den
bestämda tullen å elektriska maskiner, 10 procent af varans värde,
i verkligheten endast lär motsvara omkring 7 eller 8 procent af
värdet. Enligt mitt förmenande bör det stadgas, att i dylika fall
inköpspriset sättes liktydigt med det för varan gällande allmänna
marknadsvärdet å produktionsorten.

Motionären framhåller sålunda behofvet af en förändring i värdeberäkningen
endast när för utländsk firmas räkning vara sändes i konsignation
hit till landet, eller vara här förtullas för dylik firmas egen
räkning.

Riksdagen synes också hafva uttalat sig för behofvet af en förändring
endast för det fall att något af nyssnämnda förhållanden äger
rum, såsom framgår af följande del af berörda riksdagsskrifvelse.

Riksdagen vill till en början beträffande det af motionären före 20 -

154

slagna stadgande, att i visst av g ifvet fall till grund för förtullningen
skulle läggas varans försäljningspris å produktionsorten
jämte vissa tillägg, framhålla, att en dylik föreskrift synes Riksdagen
vara af behofvet påkallad.

Med stöd af den i § 3 underrättelserna till kommittéförslaget
föreslagna bestämmelsen, att varans värde beräknas för inkommen
oskadad vara lika med varans allmänna marknadspris, sådant detta
vid tiden för varans skeppning ställde sig vid kontant inköp i
parti å inköpsplatsen, synes, en importör med full rätt kunna göra
anspråk på nedsättning af ett faktureradt varuvärde på grund däraf,
att han ej betalt varan kontant och sålunda ej kunnat betinga sig motsvarande
förmåner eller endast inköpt en så obetydlig mängd af varan,
att det fakturerade värdet ej kan betraktas som partipris.

Ehuru ingalunda kan förnekas, att det vore rättvist, om en mindre
importör ej behöfde betala högre tull än den, som inför större kvantiteter
af samma vara, synas dock alltför stora praktiska svårigheter
möta vid bedömande af skillnaden i värdeberäkningen vid olika sådana
fall.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes, att första delen af §
3 erhåller följande lydelse:

Där tullsats är bestämd till vissa procent af varans värde, beräknas
detta för inkommen oskadad vara lika med varans marknadspris,
sådant detta vid tiden för varans skeppning ställde sig
å inköpsplatsen etc.

I § 5 af underrättelserna till nu gällande tulltaxa stadgas vidare
bland annat, att godsägarens uppgift angående det värde, som bör
läggas till grund för en varas förtullning, skall, så vidt ske kan,
styrkas af faktura och konossement samt att, därest dessa handlingar
icke företes, tullkammaren är pliktig, likasom den i allt fall är berättigad,
att låta besiktiga varan. Motsvarande bestämmelser i § 3 af tulltaxeförslaget
hafva erhållit följande förändrade lydelse.

Fullgör ej varuägaren hvad honom sålunda åligger eller finner
tullförvaltningen skälig anledning antaga, att det uppgifna värdet
understiger det verkliga, har tull förvaltningen att låta besiktiga
varan etc.

Med den föreslagna lydelsen torde stadgandet näppeligen kunna
undgå att synas afse en inskränkning i tullförvaltningens rätt att, när
den så finner nödigt, genom tillkallande af sakkunniga personer utröna
varans värde eller åtminstone böra föranleda en liberalare tolkning, än

155

som har gifvits åt motsvarande nu gällande bestämmelse, och lärer
den fara ej vara utesluten, att tjänstemannen i strid mot sin personliga
öfvertygelse hellre tager en lämnad värdeuppgift för god än utsätter
sig för misstanken att vilja trakassera importören.

Under sådana förhållanden, och då tullförvaltningarna hittills endast
med varsamhet begagnat sig af sin oinskränkta befogenhet i detta afseende
— som bevis hvarå må anföras, att, enligt gjord utredning, på
grund af ifrågavarande bestämmelse värderingsman tillkallats i Stockholm
endast vid 9 olika tillfällen under år 1908 — få ämbetsverken
hemställa, att de ofvan citerade orden »eller finner tullförvaltningen
skälig anledning antaga, att det uppgifna värdet understiger det verkliga»
måtte utgå, och att orden »har tullförvaltningen» utbytes mot
»vare tullförvaltning en pliktig, likasom den i allt fall är berättigad.»

§ 5.

Det medgifvande, som gjorts i denna paragraf, nämligen att tullbelopp,
som icke uppgår till 5 öre, eftergifves, synes innebära skyldighet
att i hvarje fall debitera tull, så snart beloppet uppgår till
minst 5 öre.

Enligt hittills gängse praxis har detta ej skett, så framt beloppet
ej uppgått till minst 20 öre, detta bland annat på den grund, att man,
särskildt å större tullplatser, ej velat för några öres tull utsätta den
trafikerande allmänheten för de besvär och den tidsutdräkt, som detta
ofta nog skulle förorsaka; för varor, som medföras af resande såsom
passageraregods, har tullfrihet understundom medgifvits, äfven om tullen
uppgått till än högre belopp.

Om afgörandet i berörda afseende ej må, såsom hittills skett,
öfverlämnas åt den tullbehandlande tjänstemannens omdöme, synes dock
minsta belopp å tullräkning böra utgöra 20 öre.

156

Utdrag’ af det vid ämbetsverkens sammanträde denna dag förda
protokoll, utvisande af undertecknade Cedersckiöld, Ruus och Delphin i
visst afseende uttalad skiljaktig mening, bilägges (bil. 1).

Remissakten återställes.

Stockholm den 8 december 1909.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.
JOHAN PIHLGREN.
EM. RUUS.

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.
HJALM. GULLBERG.
EMIL DELPHIN.

BILAGOR.

159

Bil. 1.

Utdrag af protokollet, hållet vid gemensamt sammanträde med
Kungl. Kommerskollegium och Kungl. Generaltullstyrelsen
den 2 december 1909.

Närvarande:

Generaldirektören Herr Lagerheim,

Herr Generaltulldirektör en Cedersciiiöld.

Herr Kommerserådet PlHLGREN,

Herr Förste Aktuarien G ULLBERG,

Herr t. f. Byråchefen Ruus,

Herr t. f. Byråchefen Delphin.

Föredrogs och justerades ämbetsverkens gemensamma underdåniga
utlåtande i anledning af tulltaxekommitténs den 3 maj 1909 afgifna
underdåniga betänkande angående revision af gällande tulltaxa.

Generaltullstyrelsens ledamöter anmälde, att de
icke kunnat instämma i det på sidan 17 förekommande
uttalande angående tull på spannmål, omalen, utan att
de röstat för att detta uttalande icke måtte inflyta i
ämbetsverkens utlåtande.

In fidem:
Axel Koraen.

Utan afgift.

Till Kungl. Generaltullstyrelsen.

160

Bil. A.

Viktigare tullnedsättningar i taxeförslaget.

N:r i taxe- för- slaget.	Varuslag.	Tullsats. Enligt t, ,. , gällande i Enhfjt taxa. årslaget. Kronor. Kronor.	Införsel till Sverige år 1907.
6	Gipsformar för industriella ändamål	100 kr. 10: -	fria.
7	Gipsplattor och gipsbräder ............	1 kg. 0: 2 0	1 kg. 0: 02
9	Gipsafgjutningår till offentliga sam-
	lingar etc................................	1 kg. 0: 20	fria.
11	Chamott- och dinasmurbruk ............	100 kr. lo: —	fria.	Chamottmurbruk till
				värde af 21,367 kr.
13	Varor af mikanit ...........................	100 kr. 10: -	fria.
57	Ister.............................................	å 15: — 1 kg. 0: 2 0	1 kg. 0: 15	Ister o. flott 2,478,848 kg.
61	Oleomargarin.................................	1 kg. 0: 20	1 kg. 0: 10	482,012 kg.
108	S. k. chopped äpples ....................	1 kg. 0: 25	1 kg. 0: l 5
109	Dadlar......................................	1 kg. 0: 6 0	1 kg. 0: 25	16,966 kar.
139	Margarin.......................................	1 kg. 0: 20	1 kg. 0:15	3,200 ko-.
193	Sul- och bindsulläder: hela och halfva
	hudar etc..................................	1 kg. 0: 40	1 kg. 0: 3 5	391,120 kg.
226	Träull ..........................................	100 kr. 15: —	fri.	2,896 kr.
231	Tändsticksämnen af asp..................	1 kg. 0: 30	fria.
260	Klufven och skalad eller hyflad rotting	1 kg. 0: 2 5	fri.	18,020 kg.
275	Tandborstar .................................	1 kg. 1: 20	1 kg. 0: 6 0
278	Hornborst ....................................	100 kr. 15: —	fritt.
331	Musiknoter, bundna .....................	1 kg. 1: _	fria.	678 kg.
402	Garn af lin etc.:
	enkelt, oblekt, ofärgadt, öfver n:r 75	1 kg. 0: 20	fritt.
405	enkelt, blekt, färgadt eller tryckt,
	öfver n:r 75 ...........................	1 kg. 0: 40	fritt.
465/	Bokbindarklot ..............................	1 kg. 0: 50	1 kg. 0: 40	Bokbindarklot af bomull
		m. fl.		59,258 kg.

161

N:r i		Tullsats.
taxe- för- slaget.	V a r u s 1 a g.	Enligt gällande taxa. Kronor.	Enligt förslaget. Kronor.	Införsel till Sverige år 1907.
477—479/ 483-490/	Bomullsväfnader, helt eller delvis		1 kg. 0: 5 0
glesa .......................................	1 kg. 1: 7 5
			0: 7 5
			0: 9 0
			1: -
			1: lo
			1: 2 5
			1: 60
556	Gulddragartråd..............................	1 kg. 9: —	1 kg. 6: —
580	Andra oarbetade prydnadsfjädrar än
	strutsfjädrar ..............................	1 kg. 15: —	1 kg. 10: -
589	Mattor, hofbuffertar, proppar, massiva
	hjulringar och symaskinsringar af mjuk kautschuk ........................	1 kg. 1:20	1 kg. 0: so
598	Stänger af hårdgummi ..................	1 kg. 1: 20	1 kg. 0: 5 0
615	Badkar, tvättställ m. m. af lergods,
	ej hänförligt till fajans- eller por-slinsvaror .................................	1 kg. 0: 10	1 kg. 0: o 5
618,619	Elektriska isoleringsartiklar af lergods	1 kg. 0: r o ä	1 kg. 0: 20 å
		0: eo	0: 2 5
640	Fotografiska torrplåtar ..................	1 kg. 0: 3 0	fria.	142,827 kg.
647	Glasstafvar .................................	1 kg. <l: oo	1 kg. 0: i o
650	Konstgjorda tänder ........................	100 kr. 15: —	fria.	118,885 kr.
654	Vissa glasvaror.............................	1 kg. 0: 6 o	1 kg. 0: 45
663	Gjutna lyktstolpar och kolonner af
	järn ..........................................	1 kg 0: 04	1 kg. 0: 02 ]/2
664—668	Åtskilliga artiklar, i gällande taxa
	hänförliga till ej specificerade järn-
	varor ......................................	1 kg. 0: so å	1 kg. 0: 05,
		0: 2o	0: i o å 0: 12
705	Rörproppar af järn ........................	1 kg. 0: 20	1 kg. 0: 15
715	Drif- och urfjädrar öfver 3 mm. breda
	af bandjärn ..............................	1 kg. 1: -	1 kg. 0: 5 0
769	Cirklar af järn..............................	1 kg. 1: so	1 kg. 0: 5 0
773	Pennknifvar med ytterskållor af järn
i	1 etc., med högst 2 blad etc.	1 kg. 3:-	1 1 kg. 1: 5 0

162

N:r i taxe- för- slaget.	Varuslag.	Tullsats. gällande ! f.EnM ° , i torslaget. taxa. ° Kronor. Kronor.	Införsel till Sverige år 1907.
799	Gångjärn, hörnjärn etc...................	1 kg. 0: 50 å	1 kg. 0: 15
		0: 20
802	Järnsängar, lackerade.....................	1 kg. 0: »o	1 kg. 0: 3 0	3,238 kg.
835	Stänger af koppar in. m., valsade etc.,
	af rektangulär genomskärning......	1 kg. 0: 3 5	1 kg. 0: 10
836	Stänger af koppar m. m., valsade etc.,			43,113 kg.; häri ingå
	af annan genomskärning (än rund,			äfven stänger af rekt-
	kvadratisk, rektangulär eller sex-			angulär genomskär-
	kantig).......................................	1 kg. 0: 3 5	1 kg. 0: 2 5	ning.
839	Stagbultkoppar..............................	1 kg. 0: 5 0	1 kg. 0: 15
8-10	Kopparrör, bearbetade ..................	1 kg. 0: 7 5 å	1 kg. 0: 3 5
		0: 50
851	Koppartråd, öfverspunnen uteslutande
	med textilämne, af större tjocklek
	än 0.5 mm...............................	1 kg. 1: —	1 kg. 0: 50
863	Linor af blytråd ...........................	1 kg. 0: 20	fria.
869	Plåt och tråd af tenn.....................	1 kg. 0: so	fria.	Plåt af tenn 3,669 kg.
875	Angpannezink .............................	1 kg. 0: 20	fri.
876	Stänger af zink ...........................	1 kg. 0: 2 0	1 kg. 0: 10	2,930 kg.
896	Guldplåt.......................................	1 kg. 15: —	1 kg. 2: 50
954	Stansmaskiner, fasonjärnsaxar, bock-
	nings- och riktningsmaskiner för
	plåt och rör, vägande öfver 8,000
	kg. per st..................................	100 kr. 10: —	fria.
973	Snällpressar, rotationspressar, sättma-			Rotationspressar, snäll-
	skiner etc..................................	100 kr. 10: —	fria.	pressar och sättma-
				skiner, till värde af
				1,060,404 kr.
	Kaffe- och köttkvarnar etc.:
981	vägande per st. högst 15 kg.......	1 kg. 0: 2 0	1 kg. 0: 18	> 125,405 kg.
982	af större vikt..............................	1 kg. 0: 20	1 kg. 0: 12	J
1,035	Vissa delar till nernstlampor .........	1 kg. 0: 60 å 0: 7 5	1 kg. 0: 5 0

163

\| N:r i		Tullsats.
taxe- för- slaget.	Varuslag.	Enligt gällande taxa. Kronor.	Enligt förslaget. Kronor.	Införsel till Sverige år 1907.
1,047	Bergmannsrör af papp ..................	1 kg. 0: 50	)	28,020 kg.
	d:o af mässing ...............	1 kg. 0: 50	> 1 kg. 0: io	23,938 kg.
	d:o af järnplåt ...............	1 kg. 0: 2 0	]	126,690 kg.
1,066	Vissa feta oljor samt yäxtfett på andra
	kärl än fat ..............................	1 kg. 0: 0 5	fria.
1,067	Lanolin och degras ........................	100 kr. 15:-	fria.	Lanolin till värde af
				11,695 kr. Degras till
	För ett afsevärdt antal kemiska			värde af 59,289 kr.
	produkter nedsättning från 15 procent å värdet till tullfrihet, t. ex. för:
	natriumhydrosulfit, karborundum, kolsvafla, klorsvafvel, svafvelnat-rium, svafvelkalium, naftalin m. fl.
1,138	Träsprit ......................................	1 kg. 0: 3 0	1 kg. 0: 20	450 kg.
1,222	Fotografikameror, vägande netto mer
	än 3 men ej mer än 5 kg..........	1 kg. 5: —	1 kg. 3: -
I 1,224	Lösa tillbehör till kameror —-.......	1 kg. 5: —	1 kg. 2: -
1,262	Knappar af papier-maché ...............	1 kg. 1: 50	1 kg. 0: 5o
1,266	Pärlemorknappar ...........................	1 kg. 2: —	1 kg. 1: —

164

Bil. B.

Inkom den 27 oktober 1909.

Till generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå.

Sedan jag med anledning af framställd önskan från eder tagit
del af det underdåniga betänkande, som den af Kungl. Maj:t tillsatta
kommittén för revision af gällande tulltaxa aflämnat, får jag rörande
sådana delar, som särskildt beröra nya tullsatser å järnrör och rördelar,
anföra följande.

Hvilken betydelse de föreslagna förhöjningarna å tullsatserna skulle
ha för redan anlagda och ännu mer för planerade vattenledningsanläggningar
är tydlig, då man besinnar, att denna tull är föreslagen till 3
kronor per 100 kilogram för rör öfver 145 millimeters inre diameter.

D. v. s. alla rör öfver 5 engelska tums diameter skulle i ett slag fördyras
i pris med minst 30 procent, då desamma hittills icke varit tullpliktiga,
och inga gjutna dylika rör för närvarande tillverkas inom
landet. Skulle genom den nu ifrågasatta förliöjningeu en afsevärd
industri kunna uppammas, vore ju därom icke så mycket att säga.
Men detta tillåter jag mig att betvifla. Åtgången af dylika rör inom
landet är ej så stor och måste vara så variabel, att ringa utsikt torde
finnas att en sådan industri, baserad endast på försäljning inom landet,
skulle kunna bära sig. Den bör därför ovillkorligen grundas äfven på
export, men i så fall kommer nu föreslagna tullsats att snarare verka
hämmande, då den icke kommer att uppmuntra till konkurrens med utländska
rörverk. Åtskilliga år torde i alla fall komma att förflyta,
innan ett sådant verk, och flera komma ej snart till stånd, kan leverera
så varierande behof, som här antagligen komma i fråga, och under tiden
skulle ju tullen endast verka som en ytterligare skatt på kommunerna,
då det ju i Sverige hufvudsakligen är dessa som själfva äga och an -

165

lägga vattenledningarna. Till hvilka betydande belopp denna tullsats
endast för Stockholm skulle kunna uppgå, framgår af efterföljande
tabell, som utvisar tontalet vid vattenledningsverket använda gjutna
rör under åren 1900 —1909.

År.	Rör och rördelar af mer än 145 millimeters inre diameter.	Rör och rördelar med mindre diameter än 145 millimeter.
1900	906	ton	172 ton
1901	2) 3,505	11	75 „
1902	2) 6,387	11	41 „
1903	2) 3,871	11	43 „
1904	426	11	24 „
1905	25	11	41 „
1906	536	11	19 „
1907	559	11	77 „
1908	618	11	144 „
1909 s)	573	11	22 „

Sammanlagda tontalet för de gröfre dimensionerna uppgå till
17,406, och den föreslagna tullsatsen för dessa skulle således kostat
staden mer än en half million kronor under dessa tio år.

Vattenledningsanläggningar äro för våra kommuner ofta ett lifsvillkor,
och hvarje fördyrande däraf är att beklaga, då kommunerna
redan nu för realiserande häraf alltid måste upptaga lån.

Samma skäl torde kunna åberopas för höjande af tullsatserna å
dragna eller svetsade rör och rördelar samt vattenmätare. Visserligen
har en inhemsk tillverkning af dessa senare påbörjats, men endast
af en fabrik och en enda sort, nämligen s. k. turbinmätare. Fabrikationen
häraf skulle då blifva otillbörligt gynnad och den eggande konkurrensen
bortfalla. Då andra fabrikat, som s. k. skifmätare, hvilka
grunda sig på en annan princip för mätning af vattnet, äro de förstnämnda
öfverlägsna i noggrannhet, användas de numera i stor utsträck -

0 Tills dato 1909.

2) De höga talen under 1901—02 — 03 äro beroende på då pågående anläggning
af 102 centimeters ledning mellan Norsborg och Stockholm.

166

ning af Stockholms vattenledningsverk. Tillika kan jag e
att påpeka det enligt min åsikt mindre lämpliga i att för
byta värdetull mot vikttull, men då samma svaghet vidlåder
förslaget med afseende å tullen för maskiner af olika slag,
något med denna anmärkning vara att vinna.

Stockholm den 26 oktober 1909.

NORDENSTRAHL.

Vattenledningschef.

j underlåta
mätare uthela
taxetorde
icke

167

Bil. C.

Inkom den 3 november 1909.

Till Kungi. Generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå.

Rubr. 660—662.

Anmodad att yttra mig öfver de af Kungl. tulltaxekommittén föreslagna
tullsatserna, speciellt i hvad de angå gjutna rör, beder jag vördsamt
få anföra följande:

Jernkontoret uppgifver, att en inhemsk tillverkning af gjutna rör
och rördelar kan förväntas komma att upptagas inom landet, och att
därigenom ett afsevärdt antal arbetare skulle komma att sysselsättas,
om blott ett effektivt tullskydd bereddes industrien ifråga.

Gjutna rör af ej smidbart gjutgods importeras af två slag:

1) '' Heltjocka muff- och flänsrör med en diameter från 40 mm. upp

till 1,500 mm., af hvilka muffrören hufvudsakligen användas
af kommunerna för deras gas- och vattenledningsverk och
flänsrören (af hvilka importen är synnerligen ringa, då verkstäderna
ofta själfva gjuta sina flänsrör) af de mekaniska verkstäderna,
sulfit- och sockerfabrikerna m. fl.

2) Halftjocka muffrör och afloppsmuffrör (tjocka och tunna) med
en diameter från 50 mm. till högst 200 mm., hvilka uteslutande
användas för klosett-, aflopps- och varmvattenledningar, d. v. s.
för de hygieniska anordningarna i bostadshusen, och hvilka
sålunda hufvudsakligen köpas af installatörer och byggmästare.

Någon skillnad mellan dessa olika slag af rör göres tyvärr ej i
den nuvarande statistiken, hvarför det är svårt beräkna importen af det
ena eller andra slaget, men med ledning af till min firma ingångna för -

168

frågningar och firmans leveranser, anser jag att de heltjocka rören utgöra
cirka 6/i0 af hela importen.

Importen af gjutna rör och rördelar var under åren 1905, 1906
och 1907 i medeltal

12,706 ton,

hvaraf alltså:

för lieltjocka rör......................cirka 7,623 ton

för halftjocka rör...................... ,, 5,083 „

Rördelarna utgöra för heltjocka rör cirka 5 procent af rörens
vikt och för halftjocka och afioppsrör cirka 40 procent (upp till 50
procent) af rörens vikt.

Rördelarna skulle sålunda utgöra:

heltjocka.............................. 381 ton

halftjocka och afloppsrördelar.................. 2,033 ,,

Summa 2,414 ton

De olika slagen af rör betinga för närvarande ungefär följande
priser, eif Stockholm.

Raka rör.

Heltjocka muffrör, 40—80 mm.

d:o d:o 100—300 „
d:o flänsrör, 100—300 „
Halftjocka muffrör, 76—200 „
Afloppsmuffrör, 50—152 ,,

Rördelar.

Muffrördelar, 40—300 mm.

Flänsrördelar, 100—300 ,,
Halftjocka rördelar, 76—200 „
Afloppsrördelar, 50—152 „

diameter	kr. 10: 4 0	9: —	per	100 kg.
n	„ 8: 7 5	7: 75	ii	11 11
11	„ 11: 30	10: —	ii	11 11
11	„ 11: —	10: 40	ii	11 11
ii	„ 12:-	11: 30	ii	11 11
diameter	kr. 16: 50	15: 20	per 100 kg.
ii	„ 18: 50	16: 50	11	11 11
ii	,, 17:5 0		11	11 11
ii	„ 21:-	16: 50	V	11 11

Som synes finnes en rätt stor skillnad i prisen mellan å ena
sidan raka rör och å andra sidan rördelar, under det att priset å de
raka rören af olika dimensioner och sorter ej varierar så mycket.

Kommittén har emellertid ej tagit någon hänsyn härtill, utan delat
upp rören med en fullkomligt godtycklig gräns i rör öfver och under
145 mm. diameter, och föreslagit följande tullsatser:
för rör och rördelar öfver 145 mm. diameter . . kr. 3: — per 100 kg.
„ „ „ „ under 145 „ „ . . „ 4: — „ 100 „

169

Importen af rör öfver och under 145 mm. diameter, är i det
närmaste lika och var i medeltal för de förut nämnda åren:

för öfver 145 mm. diameter................... 6,908 ton

,, under 145 ,, ,, ...................^,797 „

Hela det af kommittén föreslagna tullbeloppet, som skulle drabba
de gjutna rören, skulle sålunda blifva för ett år

kronor 439,120; —,

med hvilket belopp således kommunernas invånare skulle brandskattas
för att ett rörverk i en framtid skulle komma till stånd.

Det tyska rörverk, som min firma representerar för Skandinavien,
Rudolph Böcking & C:o, Halbergerhutte, sysselsätter för närvarande
något mer än 300 arbetare och producerar något mer än 100,000 ton
rör, rördelar och tillhörande artiklar.

Sveriges import af gjutna rör under ett år är sålunda endast V»
af Böckings årstillverkning.

Att det ifrågasatta rörverket skulle kunna arbeta på export är
väl ej troligt, då utlandet har både billigare järn och billigare koks;
att det skulle tillförsäkra sig det hufvudsakliga behofvet af rör inom
landet är ej heller troligt, ty med den mångfald af dimensioner som
finnes och användes, skulle det ej kunna leverera prompt, då förbrukningen
i Sverige ej är konstant utan koncentrerar sig vår och höst,
hvartill kommer att verket väl svårligen kunde åtaga sig de större
dimensionerna af 1 meters diameter och däröfver.

Jag är lifligt öfvertygad om, att vi sakna alla naturliga förutsättningar
för ett rörverk i större skala i Sverige. Under antagande
likväl, att verket skulle erhålla 3/:, af landets behof, eller cirka 8,000
ton, skulle ej behöfvas en större arbetsstyrka än cirka 300 å 400 arbetare,
och för att sysselsätta dessa jämte de, som få sysselsättning
med härtill erforderlig malmbrytning och kokstransport, skulle uttaxeras
439,000 kronor i tullskatt.

Detta är väl orimligt.

Jag skall med några exempel här nedan visa huru denna tullskatt
ställer sig i praktiken för några mindre samhällen.

Kalmar.

Kalmar stad, 14,800 invånare, beslöt i våras att utvidga sitt
vattenledningsverk, dels genom att bygga en ny pumpstation med

170

direkt ledning till staden, dels utvidga rörnätet inom staden, och inköpte
därför följande parti rör:

1,440 ton öfver 145 mm. diameter,

72 ,, under 145 ,, ,,

förutom cirka 30 ton rördelar.

Med gällande tullsats betalar nu Kalmar kronor 1,080: — i tullafgifter,
under det tullafgiften, om nya taxeförslaget tillämpats hade
blifvit ej mindre än

kronor 46,080: —,

eller kronor 3: 11 per invånare.

Rören inköptes af en fransk firma till följande priser, eif Kalmar.

ii ii

ii n

100—125 mm. diam.
50
40

kr.	7: 75	per	100	kg,
11	7: 75	11	11	ii
11	9: 75	11	11	ii
11	10: 4 0	11	n	ii
11	15: 20	11	ii	ii

under 145
145
145

Rördelar alla slag .

De föreslagna tullsatserna, 3 resp. 4 kronor per 100 kg., blifva
sålunda beräknade i procent af varans värde:

För rör öfver 145 mm. diameter................. 38.7

100—125 mm. diam..... 51.6

50 „ „ .... 41

40 „ „ .... 38.4

................. 19.7

................. 26.3

11 11 11
Rördelar öfver

under 145
„ 145

145
145
under 145

Dessa siffror visa väl om några, att den föreslagna tullen å de
raka rören i praktiken kommer att verka som en skatt och ej som en
tull, afsedd att skydda en liten industri med 300 å 400 arbetare; ty ett
verk, som nära nog skulle få monopol på sin tillverkning (då väl stat
och kommun, såsom är fallet med smidda rör, komme att föreskrifva
svensk tillverkning) men trots detta ej kan reda sig utan ett tullskydd
af 38—50 % af värdet, den tror jag ej är berättigad.

Tranås.

Tranås köping, 2,200 invånare, bygger för närvarande ett vattenverk,
afsedt att förse köpingen och närmaste grannskapet med vatten,
och har inköpt följande parti gjutna rör:

171

öfver 145 mm. diameter..................... 683 ton

under 145 „ „ ..................... ^ ”

hvartill komma cirka 20 ton rördelar.

Enligt nuvarande tullsats uppgår tullbeloppet till cirka 60 kronor,
men enligt nya förslaget skulle det blifva

kronor 21,100:—,

eller kronor 9:6 0 per invånare. Inköpsprisen voro i hufvudsak desamma
som för Kalmar.

En hel mängd sådana exempel skulle kunna framletas, men de
anförda må vara nog. De visa, att den föreslagna tullen högst betydligt
skulle fördyra de kommunala gas- och vattenverkens rörledningar och
naturligtvis samtidigt verka hämmande på anläggandet af vattenverk,-och detta just i en tid, då det snart sagdt är en lifsfråga för våra
kommuner att skaffa sig vattenledning, och allt detta utan att däiför
någon som helst garanti gifves för att ett leveranskraftigt rörverk verkligen
kommer till stånd.

På alldeles samma sätt komma förhållandena att gestalta sig lör
de personer, som önska förse sina bostäder med värme-, aflopps- och
klosettledningar. Anläggningskostnaden blifver betydligt högre och tullen
verkar sålunda äfven här hämmande på införandet af de så nödvändiga
hygieniska anordningarna i våra bostäder.

Hvar och en, som sett ett större modärnt rörverk, inser lätt, att
ett sådant svårligen kan inrättas i Sverige, där vi sakna de allra första
förutsättningarna härför, nämligen:

Billigt järn, billig koks, billiga frakter och ett stort jämnt eget

behof.

Däremot anser jag, att en tillverkning af rördelar, såväl hel- som
halftjocka och tunna af såväl större som mindre dimensioner, skulle
kunna upptagas af landets större gjuterier. Redan nu tillverkas vid ej
mindre än tre bruk halftjocka och tunna rördelar i en rätt stor omfattning,
och tillverkningen går stadigt framåt, trots det nuvarande
ringa tullskyddet af endast kronor 1: 5 o per 100 kilogram.

Här finnes således redan en industri, som visserligen arbetar under
rätt brydsamma omständigheter, men som med ett något ökadt tullskydd
lätt skulle kunna taga fart och så småningom öfvertaga tillverkningen
af de cirka 2,000 ton rördelar, som landet behölver, utan att
därför någon större skatt behöfver påläggas kommuner och enskilda.

Jag får därför som min åsikt uttala, att tullen å raka rör endast
kommer att orsaka skada, under det att tullen å rördelar kan blifva till

172

stor nytta och beder därför att här nedan få upptaga det förslag, jag
framställde vid ett af tulltaxekommitténs sammanträden, nämligen att
alla gjutna rör i tulltekniskt hänseende delas i tvänne kategorier:

1) raka rör,

2) rördelar,

oberoende af diametern och oberoende af om de äro bearbetade eller ej
(undantagandes gängning; vanliga bearbetade flänsrör skulle för öfrigt
redan enligt kommitténs förslag ej räknas som bearbetade) då extra
bearbetade rör så ytterst sällan införas, att de utan vidare kunna lämnas
ur räkningen.

Jag beder sålunda få föreslå följande tullsatser:

Rör och rördelar af icke smidbart gjutgods:

n:r 660, raka rör, minst 1.8 meter (6 engelska fot långa) fria,

eller allra högst nuvarande tullsats af kr. 1: 5 0 per 100 kg.

n:r 661, rördelar.................. „ 3: 5o „ 100 „

n:r 662, gängade rördelar; äfvensom brandposter, tackjärnsbrunnar och
sifoner samt slussventiler, helt af järn eller järn i förening
med metall............... . kr. 5: — (per 100 kg.

Anmärkningar till 660—662,

1) För emaljerade rör och rördelar förhöjas ofvanstående tullsatser

med kronor 5: — per 100 kilogram.

2) Till rördelar hänföras vinkelrör, T-rör etc. (lika med kommitténs
förslag).

Härigenom komma äfven slussventiler af mindre dimension än
145 millimeter att endast drabbas af en tull af kronor 5: — per 100 kilogram,
men da äfven denna tullsats är betydligt högre än den nuvarande,
anser jag den fullt tillräcklig för att skydda den inhemska industrien!
Gasverken använda slussventiler, helt af järn (de flesta af dessa importeras).

Så t. ex. väger en 125 millimeters slussventil, helt af järn 83
kilogram och kostar eif Stockholm kronor 20:2 5. Enligt gällande taxa
är tullen 10 procent af värdet eller kronor 2: 0 3, men enligt nya förslaget
skulle tullen utgå med ej mindre än kronor 10: — per 100 kilogram
eller i detta fall kronor 8: 3o, motsvarande 41 procent af värdet.
Enligt mitt ofvanstående förslag skulle tullen blifva kronor 5: — per
100 kilogram äfven för dessa ventiler = kronor 4: 15 eller 20 procent
af värdet, hvilket ju kan vara rimligt.

En 125 millimeters slussventil för vatten af järn med metall -

173

tätning väger 85 kilogram och kostar eif Stockholm kronor 23: 9 0.
Gällande tull utgör .kronor 2: 3 9, men enligt nya förslaget kronor 8: 5 0
och enligt mitt ofvanstående förslag kronor 4: 2 5 eller 18 procent, sålunda
äfven här en ganska rimlig tullsats.

Rubr. 701—702.

Beträffande valsade eller dragna s. k. smidda rör, rubrik n:r 701
och 702 vill jag här icke ingå på någon granskning af det föreslagna
tullbeloppet, kronor 7:— mot förut kronor 4: — per 100 kilogram, men
beder få påpeka ett förhållande, som troligen är okändt för kommittén,
nämligen att en stor del svenska ångrör men äfven svarta, försäljas
inom landet trots det högre priset, de betinga, än motsvarande utländska,
och beror detta glädjande förhållande på att de flesta konsulterande
ingenjörer för statens och flera städers anläggningar, där smidda rör
behöfvas, helt enkelt föreskrifva svenska rör, hvarigenom den utländska
konkurrensen hejdas, äfven om icke tillräckligt tullskydd förefinnes.

Rubr. 664—665.

Ehuru det egentligen icke ingår inom ramen för denna utredning
angående tullen för gjutna rör, kan jag i detta sammanhang icke underlåta
beröra tulltaxekommitténs förslag till tull å emaljeradt sanitetsgods,
då min firma representerar tre af de fem emalj erverk, som finnas inom
landet.

Beträffande de gjutna rören har förut framhållits, att såväl jernkontoret
som kommittén ansett det så viktigt, att en industri i denna
bransch komme till stånd, att de ej tvekat föreslå en så ovanligt högtull
som 35—50 procent af rörens värde. Så mycket märkvärdigare
verkar det då, att kommittén beträffande sanitetsgods n:r 664 och 665
delvis vill sänka den nuvarande tullen och härigenom med all säkerhet
döda denna unga lofvande industri.

Den nuvarande tullen å emaljgods, 50 öre för de 10 första kilogrammen
och sedan 4 öre för de Överskjutande, är visserligen i ■ vissa
fall abnormt hög och behöfver naturligtvis ändras, men att sänka den
så mycket som i genomsnitt till 10 öre per kilogram, som kommittén

174

föreslår, går säkert ej. Jag skall visa detta med några exempel. En
emaljerad lavoar af vanlig typ (modell T n:r. 7) väger 14 kilogram och
kostar af svensk tillverkning kronor 10: —. Enligt nuvarande tull
blifver tullbeloppet kronor 5: 16 men enligt nu föreslagna endast
kronor 1: 4 0.

Ett emaljeradt diskbord n:r 1 väger 18 kilogram och kostar
kronor 11: 5o.

Med nuvarande tullsats blifver tullbeloppet kronor 5: 3 2 men enligt
den nya endast kronor 1: 8 0.

Med nuvarande tullsats är så godt som all import utesluten, men
skulle den af kommittén föreslagna komma till stånd, komme säkerligen
landet att öfversvämmas af billigt tyskt emaljgods, ofta af sekunda
kvalitet. Som ett tidens tecken beder jag få meddela, att ett stort tyskt
emalj verk innevarande höst skaffat sig ombud i Stockholm, trots att de
för närvarande för tullens skull icke kunna importera annat än badkar
och eventuellt slasktrattar, säkerligen endast för att vara färdiga till
aktion genast den lägre tullen skulle komma att träda i kraft.

Slasktrattar med en vikt af 8ys—-lDy kilogram draga redan nu
den af kommittén föreslagna tullen af 10 öre per kilogram och är föremål
för massfabrikation inom landet. Trots att härigenom tillverkningsoch
försäljningspriset blifver synnerligen lågt, kunna tyskarna likväl
sända hit af sitt öfverskott cirka 7 procent af förbrukningen.

Hvad de emaljerade badkaren beträffar blifver tullen å dessa enligt
nya förslaget något högre än den nuvarande, beroende på deras större
vikt, men icke förty synes den föreslagna tullen vara väl låg. Vanliga
normala badkar af 1.8 meters längd, försedda med vanlig våtemalj
kostade förut af utländsk tillverkning kronor 62: —- per styck, inklusive
tull, men sedan de af min firma representerade bruken för några år
sedan började tillverkning af badkar i Sverige, hafva tyskarna undan
för undan gått ned med priset och försälja numera dessa badkar till
cirka kronor 52: —, inklusive tull, under det priset för de svenska är
cirka kronor 61: —.

Enligt de upplysningar, jag införskaffat från tullkamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, importerades undep innevarande års tre
första kvartal ej mindre än 457 stycken badkar, försedda med olika
slags emalj, däraf 351 stycken från Tyskland. Under samma tid sålde
vi 370 stycken svenska badkar.

Den nuvarande tullsatsen är sålunda för låg för att hindra importen.

Vikten å karen varierar ju högst betydligt, beroende på karens

175

storlek, men var för de t}7ska karen lägst 103, högst 153 kilogram.
Under antagande, att medelvikten kan sättas till 130 kilogram för ett
1.8 meter långt kar, är nuvarande tullen kronor 9: 8 0 per stycke, och
skulle enligt nya förslaget blifva kronor 13: —.

Detta är ju alltid en god hjälp för den svenska fabrikanten, men
då tyskarna genom sina billiga exportfrakter vagnslastvis kunna kasta
in badkaren i Sverige, förslår nog icke denna tull, hvarför jag vördsamt
får föreslå, att såväl tullen för emaljeradt sanitetsgods som badkar
måtte höjas till minst 13 öre per kg.

Stockholm den 1 november 1909.

RUDOLF AHLSELL.

Civilingeniör,

verkställande direktör i A.-B. Ahlsell & Ahrens.