KONtiL. LANDTFÖRSVARSDEPARTEMENTET (Statens offentliga utredningar 1898:1)

FÖRSLAG

TILL

NY ORGANISATION

ARMÉNS FÖRVALTNING

UTAKBETADT INOM

KONtiL. LANDTFÖRSVARSDEPARTEMENTET

ANDRA UPPLAGAN

STOCKHOLM 1897

KUNQL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

De viktigaste omständigheter, till hvilka hänsyn bör tagas vid ordnandet
af en armés förvaltningsväsende i fred, äro otvifvelaktigt möjliggörandet
af eu hastig och ordnad mobilisering samt af en sparsam och på
samma gång ändamålsenlig användning af till landtförsvarets behof anvisade
medel.

Att åt den förstnämnda af dessa fordringar icke förr än under de
senare åren någon allvarsam uppmärksamhet egnats inom svenska armén
är ganska förklarligt, alldenstund man här i landet först efter 1866 och
187U—1871 årens krig börjat taga i närmare skärskådande de omfattande
åtgärder, hvilka på förhand under fredens dagar måste vidtagas för att
härens öfvergång från freds- till krigsfot må kunna ske med minsta möjliga
tidsutdrägt samt med önskvärd ordning och reda. Till en början
måste emellertid sträfvandena i främsta rummet gå ut på åstadkommandet
af en fredsorganisation af armén, som möjliggör en dylik mobilisering,
eller med andra ord som något så når motsvarar arméns organisation i
fält, hvilket önskemål omsider förverkligades genom antagandet af 1892 års
förbättrade härordning och arméns i sammanhang dermed skeende indelning
redan i fred i arméfördelningar, sammansatta af alla tre vapenslagen.

Först sedan de högre truppförbandens organisation sålunda lämpats
efter mobiliseringsförhållandena, kunde det på allvar blifva tal om en tidsenlig
reform af arméns fredsförvaltning. Ett viktigt steg i denna rigtning
hade emellertid vidtagits samtidigt med den förbättrade härordningens antagande,
i det att de i fält nödvändiga fördelningsintendenturerna inskjutits
såsom mellaninstanser äfven under fredstid mellan regementsförvaltningarna
och det centrala embetsverket, arméförvaltningen. Bortsedt från deras åliggande
i afseende på fredsförvaltningen och att skaffa sig kännedom om arméfördelningsområdets
resurser med hänsyn till den mobiliserade och sammandragna
arméfördelningens underhåll, om befintliga förbindelseleder m. m.,
är fördelningsintendenturernas förnämsta uppgift i fredstid ur mobiliserings -

Allmänna

grunder.

synpunkt att tillhandahålla arméfördelningschefen upplysning om i hvad
män de befintliga regementsförråden motsvara mobiliseringsbehofvet af
beväpnings-, beklädnads- och utredningspersedlar m. m., på det att han,
därest tillgången ej är tillräcklig, må kunna antingen låta anordna erforderliga
åtgärder från vederbörande truppförbands sida för fyllandet af förefintliga
brister eller, om detta ej kan ske, hos vederbörande centralmyndighet
göra hemställan om beredande af de för ändamålet nödiga medlen eller
tillhandahållande af felande persedlar. Men oaktadt arméfördelningscheferna
således numera hafva detta ansvarsfulla åliggande, torde dock, — alldenstund,
såsom nyss nämndes, begreppet mobilisering är inom svenska armén
liksom i så många andra jämförelsevis nytt —, regementenas förråd
vid en mobilisering, om en sådan skulle ifrågakomma inom en ej allt
för aflägsen framtid, sannolikt till ej oväsentlig del behöfva kompletteras,
hvilket till allra största delen bör ske genom vederbörande regementsförvaltningars
försorg. Och äfven bortsedt härifrån föreligga vid mobilisering
för regementsförvaltningarna en mängd olikartade, omfattande och
ansvarsfulla uppgifter, hvilka icke kunna på ett tillfredsställande sätt lösas,
så framt ifrågavarande förvaltningar icke äga förmåga att utveckla en
ganska hög grad af initiativ. Att vid mobilisering ådagalägga tillräcklig
handlingskraft torde emellertid blifva förena dt med stora svårigheter för
regementsförvaltningarna, så vida de icke redan under fredstid vant sig
vid en ganska hög grad af själfverksamhet, och att det centrala verket,
arméförvaltningens, ingripande, på sätt nu sker, i en mängd mindre
väsentliga detaljer af fredsförvaltningen icke är egnadt att uppfostra de
underordnade förvaltningarna till en dylik själfverksamhet, därom torde
meningarna ej vara delade.

År sålunda en långt gående centralisation af förvaltningsgöromålen
å ena sidan ogynsam för mobiliseringsarbetenas jämna och ostörda gång,
så torde den å andra sidan icke heller vara obetingadt fördelaktig för
ett sparsamt och ändamålsenligt tillgodogörande af till landtförsvaret anvisade
medel, ty därigenom undanhålles de lägre förvaltningsmyndigheterna
den kraftiga eggelse till god hushållning, som i fråga om många anslag
kan åstadkommas genom desammas fördelning mellan de olika truppförbanden
och anstalterna under form af reservationsanslag med rätt för dem
att under ett kommande år använda besparingar, vunna under föregående
år. Många af de förändringar, som under den senare tiden vidtagits inom
detaljer af arméns förvaltningsväsende, hafva visserligen gått i denna riktning,
men mycket torde dock härutinnan återstå att göra, om också de

många olika organisations- och utbildningsförhållandena inom svenska
armén lägga hinder i vägen vid åtskilliga anslag för att på detta sätt fördela
desamma.

Den nuvarande arméförvaltningens ingripande i en mängd detaljer
af arméns hushållning medför äfven den stora olägenheten att ifrågavarande
embetsverk derigenom aflägsnas från sina viktigaste uppgifter, nämligen
att öfvervaka, att de underordnade förvaltningsmyndigheterna handla med
nödig planmässighet och att förvaltningsväsendet alltjämt utvecklas efter
tidens fordringar.

Fördelningsintendenturernas inflytande på truppernas hushållning i
fredstid är som bekant för närvarande förnämligast af öfvervakande art.
Däremot hafva de inga penningmedel till sitt förfogande, och deras beslutanderätt
i allmänhet är föga omfattande och i hufvudsak inskränkt till
nedanstående fall, nämligen:

att lemna förvaltningsmyndigheterna inom arméfördelningen de föreskrifter
och bestämmelser i fråga om hushållningen, som det enligt mötesunderhållsreglementet1
den 6 augusti 1881 tillkommit arméförvaltningen att
meddela, börande dock arméfördelningschef, innan i nämnda hänseende föreskrifvas
åtgärder af beskaffenhet att föranleda kostnader, hvilka icke afse
oundgängliga eller författningsenligt bestämda utgifter för underhåll af
personal, hästar och materiel, hafva därtill utverkat sig arméförvaltningens
tillstånd,

att uppå vederbörande underordnade förvaltningsmyndigheters förslag
årligen fastställa plan för nyanskaffning af munderingspersedlar,2

att utlåna persedlar för tillfälligt begagnande af beväringen, samt

att lemna vissa föreskrifter angående upphandling af proviant och
fourage.

En utvidgning af denna fördelningsintendenturernas beslutanderätt
i förvaltningsfrågor och således af arméfördelningschefens administrativa

1 Enligt detta reglemente tillkom det arméförvaltningen att bestämma de qvantiteter
kokved, lägerhalm, granris till tälten m. m. som skulle beräknas, att afgöra om mindre ändringar
i portionsstaten finge ske, äfven om därigenom icke uppstode ökad kostnad för kronan,
att i vissa fall meddela särskilda föreskrifter för upphandling af förnödenheter m. m.

2 Ifrågasättas kan, huruvida icke denna bestämmelse bör upphäfvas, ty de fördelar,
som den medför, torde ej kunna väga tungt mot den stora olägenheten att fördelningsintendenturerna
ej kunna i detalj känna slitningsgraden hos persedlarna vid de olika truppförhanden
och till följd däraf lätt hafva en oriktig uppfattning om vederbörande truppförbands persedelbehof
och således ej äro lika kompetenta att fastställa nyanskaffningsplanen som regementsförvaltningarna
själfva.

myndighet torde komma att medföra afsevärda fördelar, af hvilka i främsta
rummet bör sättas att arméfördelningschefen redan i fredstid, så långt ett
ändamålsenligt tillgodogörande af beviljade anslag sådant medgifver, erhåller
den förvaltningsmyndighet, som han är afsedd att utöfva i krig, och att
centralmyndigheterna få tillfälle att förskaffa sig bättre öfversikt öfver
förvaltningen inom armén i stort sedt, sedan deras sysselsättning med
detaljgöromål minskats, äfvensom att användningen af en del anslag, hvilka
icke lämpligen kunna uppdelas på de lägre truppförbanden, dock anförtros
åt myndigheter, som på grund af sin närmare kännedom om truppernas
behof bättre än det centrala embetsverket äro egnade att afgöra i hvad
mån dessa böra tillgodoses.

Af det nu anförda torde framgå att vid en blifvande omorganisation
af svenska arméns förvaltningsväsende bör åt förvaltningarna vid regementen,
kårer och anstalter lemnas flera tillfallen till själfhushållning och åt fördelningsintendenturerna
ökad befogenhet i jämförelse med hvad nu är fallet.

Att i allmänna drag angifva bestämda gränser för den grad af befogenhet
i fråga om de olika anslagens användning, som bör tillerkännas
de olika instanserna inom den militära förvaltningshierarkien, är utan
tvifvel ett ganska inveckladt problem, på samma sätt som en motsvarande
redogörelse äfven för de bestående förhållandena icke torde vara lätt att
åstadkomma, ty dylika befogenhetsgränser kunna icke, åtminstone hvad
arméförvaltningen och regementsförvaltningarna vidkommer, innefattas i
en författning eller instruktion, utan endast framgå af detaljinstruktioner
för de olika grenarne af förvaltningen. Utarbetande af de nya eller ändring
af de gamla instruktioner, som erfordras, om själfhushållningen vid
trupper och anstalter skall kunna utsträckas till åsyftad omfattning, klöfver
emellertid vida mera tid än att detta arbete skulle hafva kunnat medhinnas
under den tid, inom hvilken förslaget till omorganisation af arméförvaltningen
ansetts böra vara, färdigt att underställas Kongl. Maj:ts pröfning,
hvarför här endast lemnas en redogörelse, för hvilka anslag som
sannolikt utan olägenhet kunna till väsentlig del uppdelas på de lägre
truppförbanden och anstalterna eller delvis ställas till annéfördelningschefernas
förfogande.

Förslag till Den princip, som härvid varit bestämmande, är att af ett anslag,

90m i riksstaten är upptaget som reservationsanslag och som ansetts kunna
dd anslag föreläs på underordnade förvaltningsmyndigheter, bör den del, som sålunda
under 4. faller på eu dylik underordnad myndighet, äfven betraktas som reservahufrudtiteln.
tionsanslag för denna, och möjligen uppstående besparingar således under

följande år få för anslagets ändamål disponeras af den myndighet, genom
hvilkens omsorg besparingen uppstått.

Men af hvarje så fördeladt och för beklädnad, underhåll af materiel
o. d. afsedt anslag, bör dock en del behållas till centralmyndighetens
disposition såsom reserv för att möta oförutsedda utgifter, ty huru framsynt
en förvaltningsmyndighet än må vara, kan hon ej förutsäga allt som
kan hända under ett helt år, för att ej tala om att uppgjorda beräkningar,
huru samvetsgranna de än äro gjorda, kunna visa sig vara felaktiga och
hvilande på oriktiga förutsättningar.

Utgifter från dylika reservationsanslag för underordnade förvaltningsmyndigheter
skola naturligtvis redovisas, så att de högre myndigheterna
må kunna förvissa sig om att anslagen användas på ett fördelaktigt sätt
och till det med dem afsedda ändamål.

Hvad nu först beträffar anslagen till
departementschef en,
departementet,

skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,

ar méförv ältning en,

generalitetsstaten,

generalstaben,

artilleristaben,

kom mendantsstaten,

aflöning och rekrytering in. in.,

intendenturkåren,

ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne,

stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten,

inqvarteringskostnader,

inqvartering ens ordnande i Stockholm,

ålder stillägg,

reservbefälet,

ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation,
rese- och traktamentspenningar,
resestipendier till artilleri- och ingeniör officerare,
resestipendier till militärläkare,
krigshögskolor,
ridskolan,
artilleriskjutskolor,
c krigsskolan,

militärläkares undervisning,
lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
rustnings- och roteringsersättning,
rotering sunderstöd samt

störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet
torde någon ändring i sättet för deras användande ej kunna ifrågakomma,
antingen på grund af deras natur eller, hvad krigshögskolorna,
ridskolan, artilleristutskolorna och krigsskolan beträffar, emedan de ej stå
under arméfördelningschefs befäl.

Anslagen till följande ändamål
durchmarschkostnader,
diverse intendentur behof,

hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets
nummerhästar och
extra utgifter

böra fortfarande som hittills till hela beloppet direkt disponeras af vederbörande
centrala myndighet, emedan man ej på förhand kan bestämma,
hvar behof af medel från dessa anslag kan uppstå.

Anslaget till remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns
hästar är, hvad skoning m. in. (sjukvård) beträffar, redan nu fördeladt på
regementena efter visst anslag per häst och år, och äga regementena att
under ett följande år disponera öfver de behållningar, som uppstått å
regementets anslag under föregående år. Den del af anslaget, som afses
för remonteringen, disponeras af remonteringsstyrelsen enligt af Kongl.
Maj:t faststälda grunder.

Hvad anslaget till lega för hästar till artilleriets och ingeniör truppernas
exercis beträffar, torde det ej vara omöjligt att, med bibehållande af en
reserv till centralmyndighetens förfogande, decentralisera detta anslag på
artilleriregementena och ingeniörbataljonerna med viss ersättning per häst
och tjänstgöringsdag, om därvid ock uppstår någon svårighet med anledning
af att legan å häst är olika i olika delar af landet, hvarför ersättningen
måste blifva olika i olika garnisonsorter. Den delen af anslaget, som är
afsedd till de legda hästarnas skoning och sjukvård, bör i hvarje fall
ordnas på samma sätt som anslaget till stamhästarnas skoning och sjukvård,
för hvilket nyss är redogjordt. För att anslaget, hvilket nu utgår
under form af bestämdt anslag, må kunna fördelas på nu föreslaget sätt
(per häst och tjänstgöringsdag) med rätt för regements- (bataljons-)chef att
disponera öfver möjligen uppstående besparing till ökning af de legda hästar -

nas antal, då regementets (bataljonens) öfningar det kräfva, är det möjligen
nödvändigt och i hvarje fall lämpligt att det i riksstaten får natur af reservationsanslag.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet står under befäl af chefen
för 5. arméfördelningen, men lyder för närvarande i administrativt hänseende
under arméförvaltningens artilleridepartement. De utgifter, som
detta departement bestrider för skolan, äro dock af den beskaffenhet, att
med desamma likartade utgifter, med undantag af anskaffning af målskjutningsmateriel,
vid den öfriga armén ombesörjas icke af artilleridepartementet
utan af intendentsdepartementet. På grund häraf torde administrationen
af skolan lämpligen böra vara förlagd ej under den i det följande
föreslagna artilleristyrelsen, utan under intendenturstyrelsen; anslaget kunde
sedermera öfverlemnas till vederbörande fördelningsintendenturs förfogande,
hvarigenom den fördelen äfven vunnes, att chefen för 5. arméfördelningen
finge full myndighet, öfver skjutskolan.

Så länge anslaget till volontärskolor har förslagsanslags natur, kunna
utgifter vid dessa skolor ej ordnas genom reservationsanslag till de olika
skolorna, uträknade per dag och man eller häst, hvilket, såsom erfarenheten
visat, så kraftigt befordrar en god ekonomi, utan torde ingen annan hufvudsaklig
ändring i skolornas förvaltning kunna ske, än att centralstyrelsen
ställer vissa bestämda smärre summor till vederbörande skolchefs och fördelningsintendenturs
förfogande för hvarje skolkurs, så att dessa förvaltningsmyndigheter
må kunna utan centralmyndighetens hörande bestrida
en del'' nödvändiga eller för undervisningens gång lämpliga ansedda utgifter,
såsom inköp af undervisnings- och fäktmateriel, rapportkort, kartor,
skrifmaterialier, ersättning för beträdd mark o. s. v. Möjligen uppstående
besparingar återfalla till anslaget; skulle däremot de anslagna summorna ej
räcka till, tillkommer det vederbörande arméfördelningschef att därom göra
anmälan till centralmyndigheten, som då lärer få taga under pröfning frågan
om ökning af anslaget till ifrågavarande skola. Utgifterna till underhåll
af etablissement, inventarier m. m. liksom omkostnaderna för kökspersonalen
in. in. böra fastställas af fördelningsintendenturen utan centralmyndighetens
hörande.

Anslaget till yarnisonssjukhusen i Stockholm och ä Karlsborg är redan
enligt staten af den 2 December 1892 uppdeladt mellan båda sjukhusen
och behandlas såsom två skilda reservationsanslag, ett för hvardera sjukhuset,
öfver Indika vederbörande sjukhusdirektioner förfoga.

Anslagen till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta
kavalleriets vapenöfningar och till de värnpliktiges vapenöfningar måste
behandlas gemensamt, ehuru de äro till sin natur olika, det förra nämligen
reservationsanslag, det senare förslagsanslag.

Hvad de stora posterna i dessa anslag, nämligen mathållning, fouragering,
färdkostnader, aflöning o. s. v. beträffar, äro dessa redan decentraliserade,
dels på grund af dessa utgifters natur och dels genom
Kongl. Maj:ts kungörelse af den 18 juni 1895 angående tillägg till bestämmelserna
i instruktionen af den 3 februari 1893 för fördelningscheferna
beträffande den dem tillkommande förvaltningsmyndighet och för
fördelningsintendenterna, men äfven en del andra utgifter, visserligen
jämförelsevis små, men hvilka dock sammanlagda uppgå till beaktansvärda
summor, kunna bestridas genom anvisande till de underordnade förvaltningsmyndigheterna
af dels fixa, dels per man, häst och dag bestämda belopp,
hvilka dock ofta liksom hittills måste utgå från båda anslagen, såvida icke
en del af beväringsanslaget öfverföres till stammens anslag, hvilken åtgärd
såväl från bokföringssynpunkt som för undvikande af här nedan angifna
olägenhet vore önskvärd. Då utgift af hithörande slag bör bestridas"från
båda ifrågavarande anslag, möter nämligen den svårigheten att, såsom nyss
påpekats, anslaget till de värnpliktiges vapenöfningar har förslagsanslags natur,
hvilket har till följd att möjligen uppkommande besparingar å medel, som
äro anvisade att utgå från detta sistnämnda anslag till bestridande af utgifter
af ifrågavarande slag, ej kunna reserveras till ett kommande år. Men
detta får dock, äfven om nyss föreslagna öfverflyttning mellan ifrågavarande
anslag ej kommer att äga rum, icke utgöra hinder för de båda anslagens delvisa
decentralisation på ofvan föreslaget sätt och för att uppkommande besparingar
å de medel, som skola utgå från reservationsanslaget, betraktas som
reserverade för truppförbanden att användas under ett kommande år för
det afsedda ändamålet.

De i det föregående åsyftade utgifterna äro de, som utgå till ersättning
för beträdd mark, för anskaffning och underhåll af fakt- och undervisningsmateriel,
rapportkort, kartor, skrifmaterialier, mötesplatsernas oeh skjutbanornas
underhåll, skjutprotokoll, stallinventarier o. s. v., för hvilka utgifters
bestridande några bestämmelser för närvarande i allmänhet ej finnas
utfärdade särskildt beträffande storleken af de belopp, som för ändamålen i
fråga få användas. Den regementschef, som af grannlagenhet endast sparsamt
gör bruk af den tyst erkända rättigheten till dylika utgifter utan
arméförvaltningens hörande, måste nämligen för närvarande ofta göra för -

trågningar hos denna och utsätta sig för eventuela afslag på sina gjorda
tramställningar, under det att en annan mindre hänsynsfull chef utan något
obehag använder hvad han finner vara för regementets öfningar påkalladt.
Under det att cheferna för de lägre truppförbanden således hafva en kanske
allt för obegränsad, ehuru af författningarna aldrig erkänd utgiftsrätt
för truppförbandets öfningar, förfoga arméfördelningseheferna ej öfver ett
öre för öfningars anordnande, hvilket gör dem vid planläggande af dylika
beroende af den centrala myndigheten eller, hvilket är ännu olämpligare,
af sina underordnade förvaltningsmyndigheters goda vilja.

Af nu angifna skäl torde det därför vara lämpligt att fixa eller per man,
häst och dag bestämda belopp från såväl stammens vapenöfningsanslag som
anslaget till de värnpliktiges vapenöfningar fastställas, att disponeras af
cheferna för arméfördelningarna och underlydande truppförband till sådana
utgifter, som kräfvas för öfningarnas ändamålsenliga bedrifvande, till mötesplatsernas
och skjutbanornas underhåll äfvensom att den del af dessa anslag,
som är anvisad att utgå från stammens anslag, betraktas som reservationsanslag
för truppförbandet.

Anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfning ar samt artilleriets
öfningar och materiel måste till största delen förblifva till den artilleristiska
centralmyndighetens förfogande; det är endast de delar af detta stora
anslag, som äro afsedda till bestridandet af arméns skjutöfningar, gevärspersedlars
underhåll vid regementen och kårer, underhåll af för artilleriändamål
afsedda byggnader på mötesplatserna samt artilleriets öfningar,
som kunna decentraliseras, hvilket för öfrigt redan skett beträffande arméns
skjutöfningar och delvis artilleriets öfningar, ehuru anslagen för sistnämnda
ändamål ej ännu fått reservationsanslags natur. Af den del af anslaget,
som utgår till artilleriets öfningar, bestridas äfven utgifterna för stall- och
ridskolepersedlar vid artilleriregementena, hvilka utgifter böra utgå med
fixa anslag per år eller beräknade per häst och år. Att äfven kostnaderna
för gevärspersedlarnas underhåll lämpligen kunna utgå per man och dag,
därpå lemnar Tyskland exempel, hvarför en dylik ändring härstädes äfven
kan och bör ske. Hvad åter underhållet af byggnader på mötesplatserna
beträffar, skola de byggnader, som hittills stått under intendentsdepartementets
vård, öfverflyttas till fortifikationsdepartementet, och något skäl
torde ej kunna anföras, hvarför ej de återstående byggnaderna (gevärsoch
ammunitionsförråd, gevärssmed or och målskjutningsbodar), hvilka
för närvarande stå under artilleridepartementets vård och om hvilka här
är frågan, äfvenledes, i enlighet med motiven till Kongl. Maj:ts pro 2 -

position till 1892 års urtima riksdag öfverflyttas till samma departement
och de 15,000 kronor, som för detta ändamål äro tillagda nu ifrågavarande
anslag, öfverflyttas till anslaget för »arméns byggnader» o. s. v.

Att decentralisera den del af anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel, som utgår
till underhåll af kaserner, torde knappast vara möjligt, enär reparationssummorna
vexla för hvarje kasern betydligt år från år; men så är ej förhållandet
med de byggnader, i allmänhet af relativt små dimensioner, som
tinnas på arméns mötesplatser. Att såsom hittills centralmyndigheten bestämmer,
hvilka underhållsarbeten skola å desamma verkställas, torde ej vara
lämpligt, utan bör beslutanderätten öfver byggnadsreparationer å mötesplatserna
öfverflyttas till arméfördelningscheferna, isynnerhet som en fortifikationsoflicer
framdeles kommer att blifva anställd vid hvarje fördelningsstab,
hvarigenom inom denna kommer att flnnas ej mindre på egen erfarenhet
grundad kännedom om byggnadernas beskaffenhet å de olika mötesplatserna
inom arméfördelningen, utan äfven teknisk kunskap i byggnadsväg.
Härmed följer ock att denna del af anslaget under reservationsform bör fördelas
på arméfördelningarna, dock med bibehållande af en reserv i centralmyndighetens
hand för oförutsedda fall, såsom till följd af eldsvåda plötsligt
uppstående behof af nybyggnad eller dylikt, hvartill arméfördelningens
möjliga besparingar ej förslå o. s. v.

Mellan de årligen återkommande besiktningarna uppstå esomoftast
smärre skador å byggnader, hvilka omedelbart behöfva afhjälpas, såsom sönderslagna
rutor, fel å lås, söndriga tak eller spiltor o. s. v., hvilka bristfälligheter
hittills delvis, ehuru utan egentligt fog, afhjälpts på öfningsanslagens
bekostnad. För dylikt ändamål bör hvarje regementsförvaltning få till
sitt förfogande en mindre, bestämd summa, utgående från byggnadsanslaget.

För kommendantskapsutgifterna böra stater uppgöras, hvarefter denna
del af anslaget disponeras i enlighet med dessa af vederbörande kommendanturer
såsom reservationsanslag.

Anslaget till trängens öfningar kan utan svårighet, liksom redan delvis
skett med anslaget till artilleriets öfningar, fördelas på trängbataljonerna
under form af reservationsanslag.

Angående anslagen till mathållning vid garnisonerade armén, fouragering
vid garnisonerade armén och arméns munderingsutrustning föreslås ingen
annan ändring i nu gällande bestämmelser än att hela garnisonerade armén
göres fullt likställd med den indelta i fråga om munderingsanslaget, hvilket
d en för närvarande ej är i så måtto, att hela de belopp, som de gar -

nisonerade regementena äga att för stammens räkning utfå enligt beklädnadsreglementet,
ej alltid till dem utanordnas.

Af anslaget till arméns intendentur- och sjukvärdsträng torde den del,
som är afsedd för sjukvårdsträngen, böra utbrytas ur anslaget och sammanslås
med andra anslag till sjukvårdsmateriel samt därefter öfverlemnas
till förfogande af den centrala sjukvårdsmyndigheten. För öfrigt bör anslaget
disponeras af den centrala intendenturmyndigheten.

De anslag, som äro sammanförda under titeln arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén, äro redan vid den
garnisonerade armén, hvad kasernutredningen beträffar, decentraliserade, i
det att dertill afsedda medel utgå med vissa, för olika truppförband olika
belopp per man och år, som dock årligen på regementsförvaltningarnas
framställning fastställas af arméförvaltningen, en åtgärd som synes fullkomligt
obehöflig. Denna decentralisation torde kunna utsträckas äfven
till förbrukningen af s. k. öfrigt vatten1 vid den garnisonerade armén och
till sängkläder m. m. på den icke garnisonerade arméns mötesplatser. Hvad
åter anslagen till ved och lj as beträffar, torde dessa icke kunna eller böra
decentraliseras i betraktande ej mindre af de olika byggnadssätten af och
de för uppvärmning och belysning vidtagna olika anordningarna inom de
särskilda etablissementen samt de olika klimatiska förhållanden å de orter,
där etablissementen äro belägna, än äfven af de inom större kolgrufvedistrikt
nu för tiden allt oftare uppkommande arbetarestrejker, hvilka
föranleda lika plötsliga som betydande stegringar i kolprisen.

De tillfälliga anslagen till omorganisation af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland och fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland böra för hvarje år fördelas på centralmyndigheterna
och de olika regementena enligt de principer, som ofvan uttalats under de
olika anslagen, från hvilka dessa äro sammanförda.

Extra anslagen äro i allmänhet afsedda för sådana ändamål, att de
måste förblifva till centralmyndigheternas förfogande. Undantag äro anslaget
till värnpliktiges inskrifning och redovisning m. m., som af regementsförvaltningarna
utbetalas enligt af Kongl. Maj:t lemnade föreskrifter, och
anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande, som enligt
årligen af Kongl. Maj:t utfärdade bestämmelser disponeras af centralstyrelsen
för Sveriges frivilliga skytteföreningar.

1 Den största vattenqvantiteten, som förbrukas vid garnisonerade armén, bekostas
från andra anslag.

Uppställningen
af riksstatens
4.
hufvudtitel.

De under landtförsvaret lydande fonderna böra såsom hittills disponeras
af centralmyndigheten enligt af Kongl. Maj:t lemnade föreskrifter.

De nu framlagda förslagen till decentralisation hafva på förut anförda
skäl icke kunnat i detalj utarbetas, hvarför möjligheten ej är utesluten åt
att under ett dylikt arbete så stora olägenheter skola visa sig vid ett eller
annat anslags uppdelning, att densamma icke lämpligen bör sättas i verket,
men decentralisationen torde dock i alla händelser kunna genomföras så
långt, att den möjliggör de förslag till omorganisation af öfverstyrelsen
öfver arméns förvaltningsväsende, som i det följande komma att framställas.

Otvifvelaktigt betecknar den från och med den 1 januari innevarande
år gällande uppställning af riksstatens 4. hufvudtitel i jämförelse
med den förutvarande ett synnerligen stöld framsteg, men då det nu gäller
att underlätta sträfvandena efter att så mycket som möjligt decentralisera
anslagen på trupperna, torde i detta sammanhang höra omnämnas,
att en annan uppställning kunde vara att föredraga, emedan anslagen ej
alltid lämpats efter de utgiftstitlar, som den praktiska förvaltningen klöfver.
För denna är det nämligen i allmänhet fördelaktigt, om samtliga
kostnader af samma art t. ex. för de olika slagen af materiel, för förplägnad,
för sjukvård o. s. v. bestridas från samma anslag för hela armén.
Visserligen måste det medgifvas att vår mångskiftande arméorganisation
lägger hinder i vägen för ett följdriktigt genomförande af nyssnämnda för
öfrigt riktiga grundsats, men om hufvudtitelns uppställning underkastas en
förnyad revision med ifrågavarande grundsats såsom utgångspunkt för
arbetet, skulle dock i många fall målet kunna uppnås och en mera decentraliserad
förvaltning, förenklad bokföring och större öfversikt öfver storleken
af de olika slagen utgifter blifva följden. Särskildt bör framhållas
den stora svårigheten att decentralisera sådana anslag, som äro af olika
natur (t. ex. reservations- och förslagsanslag) och från hvilka utgifter till
ett och samma ändamål skola bestridas, en svårighet som är så stor, att det
kan ifrågasättas, huruvida en decentralisation under dylika förhållanden
ens är möjlig. Såsom exempel på huru för närvarande utgifter af samma
art utgå från olika anslag kan anföras, att

förplägnadsförnödenheter bestridas från det icke garnisonerade infanteriets
och det indelta kavalleriets vapenöfningar, från de värnpliktiges
vapenöfningar, mathållning vid garnisonerade armén, fouragering vid garnisonerade
armén, garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg in. fl.
anslag;

aflöning frän aflöning och rekrytering m. in., det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar, de värnpliktiges
vapenöfningar in. fl. anslag;

sjukvårdskostnader från garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg,
det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,
de värnpliktiges vapenöfningar, aflöning och rekrytering in. m.,
remontering och skoning in. in. för garnisonerade arméns hästar samt hämmande
af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets hästar;

sjukvårds- och veterinär materiel från garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Karlsborg, det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar, de värnpliktiges vapenöfningar, arméns intendenturoch
sjukvårdsträng, diverse intendenturbehof samt från remontering och
skoning in. in. för garnisonerade arméns hästar;

underhäll afl träng materiel från trängens öfningar och arméns intendentur-
och sjukvårdsträng o. s. v.

Härtill kommer att det finnes anslag sådana som förslagsanslaget till
volontärskolor och reservationsanslaget till omorganisation af det indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland, det sistnämnda dock endast tills omorganisationen
är genomförd, från hvilka skola bestridas alla utgifter för
respektiva skolor och regementen af hvad slag de än vara må.

För närvarande undergå som bekant från truppförbanden inkommande Revisionen
medels- och persedelredovisningar en första revision inom arméförvaltningens
olika departement och en andra i kammarrätten. Samtidigt med att arméfördelningschefernas
förvaltningsmyndighet i allmänhet utsträckes, synes
det emellertid vara följdriktigt att den första revisionen af medels- och
persedelredogörelser från de lägre truppförbanden hos oss liksom i de flesta
andra länder förlägges till förvaltningen vid de högre truppförbanden,
här vid arméfördelningarna, för så vidt denna revision ej kräfver särskilda
tekniska kunskaper. Genom eu dylik decentralisation äfven af revisionen
vinnes nämligen att arméfördelningschefens öfverblick öfver förvaltningens
handhafvande vid de under honom lydande truppförbanden i väsentlig grad
underlättas, och att revisionen kommer att ske under ledning af personer
med större sakkunskap om de inom arméfördelningen rådande förhållandena,
än som kan finnas inom det centrala embetsverket.

Eu annan förändring i den nuvarande organisationen af revisionen,
som torde böra vidtagas, gäller rekryteringen af själfva revisionspersonalen,
i det att som koinpetensvilkor för revisorstjänst inom armén och dess
centrala styrelser bör föreskrifvas utbildning till intendenturtjänsteman.

Lämpligheten åt'' den första revisionens förläggande till fördelningsintendenturerna
bestrides ganska bestämdt af målsmännen för sakernas nuvarande
ordning, såsom hvarken underlättande öfversikten öfver förvaltningen
och icke heller medförande någon som helst fördel för sjelfva revisionsarbetets
utförande.

Vore det nu så, att den ifrågavarande revisionen endast kunde och
borde vara af uteslutande formel natur d. v. s. inskränkt till granskning
af siffrorna, verifikationernas befintlighet och formella riktighet samt utgifternas
författningsenlighet och afförande på vederbörliga anslag, då blefve
vinsten af den första revisionens förflyttning från centralstyrelsen till fördelningsintendenturerna
tämligen illusorisk; men äfven andra viktiga upplysningar
kunna och böra erhållas genom revisionen, om denna verkställes
inom fördelningsintendentur och af i intendenturtjenst förfaren person. En
så qvalificerad revisor, hvilken tillika utöfvar sin verksamhet i närheten af
förläggningsorterna för de truppförband, hvilkas räkenskaper skola af honom
granskas, bör nämligen vida lättare kunna upptäcka och till vederbörandes
kunskap bringa de tillfällen, då misshushållning eller mindre ändamålsenlig
användning af medel förekommer, än en i centralverket tjenstgörande
revisor, hvilken är fullständigt främmande för de lokala omständigheter,
som kunna hafva inflytande på medelsförvaltningen vid respektiva truppförband,
och hvilken, så som revisionspersonalen för närvarande rekryteras, i
allmänhet är fullkomligt obekant med praktisk intendenturtjänst och med
militära förhållanden af hvad slag de vara må.

I motiven till Kongl. Maj:ts proposition till 1880 års riksdag angående
ny lönestat för arméförvaltningen anfördes liknande skäl för den
första revisionens af vissa mål förflyttande från kammarrätten till arméförvaltningen,
i det att där anfördes (sid. 18): »Af en till ett enda embetsverk,
sådant som hos kammarrätten, sammanförd öfverrevision af alla
statsräkenskaperna kan icke rimligtvis fordras mera än en tillsyn att författningarnas
bokstaf fått vid utbetalning lända till efterrättelse. Af det
embetsverk åter, åt hvilket uppsikt öfver en förvaltningsgren och därtill
anslagna medel blifvit anförtrodd, kan däremot förväntas det hand hålles däröfver
att författningarnas anda efterlefves. De fel i sistnämnda hänseende,
hvilka vid granskning i embetsverket upptäckas, kunna kanske ej föranleda
en direkt revisionsanmärkning med däraf möjligen härflytande återbäring
af för mycket utbetalda medel, men den bristfällighet i gällande föreskrifter
eller i omtanken vid deras tillämpning, hvilken gjort en dylik anordning

af utgifter möjlig, skall säkerligen afhjälpas af embetsverket själft eller
uppå dess framställning af Kongl. Maj:t.»

Såsom ofvan nämnts, besitta arméförvaltningens revisorer dock ej
heller de egenskaper, hvilka erfordras för verkställande af en sådan revision,
som Kongl. Maj:t 1880 fann önskvärd, hvarföre konseqvensen af de anförda
åsikterna nu, sedan fördelningsintendenturer blifvit inrättade, torde
kräfva, att man, fortsättande på den 1880 inslagna vägen, förlägger den
första revisionen till sistnämnda myndigheter, åt hvilka närmaste uppsikten
öfver förvaltningen vid de lägre truppförbanden är anförtrodd och som
äro de enda, vid hvilka en fullt effektiv saklig revision kan komma
till stånd.

Den mening har äfven uttalats att den vidgade öfversikt öfver förvaltningen,
som vinnes genom den första revisionens förläggande till fördelningsintendenturerna,
lika väl kan erhållas genom från regementsförvaltningarna
inkommande persedelförslag, prisuppgifter, kassarapporter m. m.,
men häremot kan invändas att misshushållning eller mindre ändamålsenlig
användning af medel kan förekomma i fråga om många andra utgifter än
sådana, öfver hvilka inlemnandet af särskilda uppgifter lämpligen kan föreskrifvas,
samt att genomseendet af redovisningarna åtföljande verifikationer
kan lemna många upplysningar af stort värde för öfversikten af förvaltningen.

För att den första revisionen genom förläggandet till fördelningsintendenturerna
skall vinna i saklighet torde i det föregående hafva förebragts
tillräckliga skäl. Denna sida af revisionsarbetet bör äfven tillerkännas
en ganska stor vikt, och att en liknande åsikt gjort sig gällande inom tyska
krigsstvrelsen synes framgå af där gällande föreskrift att till kårintendenturerna
inkommande redogörelser skola pröfvas »in materieller, kalkulatorischer
und formeller Hinsicht.»1 Äfven i Österrike lägges stor vikt vid
ifrågavarande del af revisionen, den s. k. »meritorische Prufung», hvilken
till och med är särskilt uppdragen åt kårintendenterna.2

Det återstår vidare att närmare skärskåda ett påstående, som af det
civila elementet inom den nuvarande arméförvaltningen tämligen allmänt
uttalas, nämligen att den rent formella revisionen genom en dylik förflyttning
af densamma icke skulle blifva nöjaktig. Bland de skäl, som
härför anföras, är det förnämsta att man ej hos en revisor kan förutsätta

1 Froelich. Die Verwaltung des Deutschen Heeres. 5. upplagan, sid. 39.

- Dienstvorschrift för die Beamten der Militär-Intendantur vom Jahre 1885.

tillräckligt omfattande författningskunskap, utan att hvarje revisor, innan
han framställer en anmärkning, ofta nog behöfver rådföra sig med kamrater
och författningskunnige förmän. Att revisionsarbetets formella sida kan
något bättre tillgodoses i en central revisionsbyrå än i en fördelningsintendentur
kan väl vara möjligt, särskilt emedan i en dylik byrå finnes lättare
tillgång till äldre räkenskaper, men äfven inom fördelningsintendenturerna
torde den formella revisionen kunna utföras på ett ganska tillfredsställande
sätt. Hos fältintendenten äfvensom hos den eller de intendenter, hvilka äro
tjänstgörande i samma stad, där fördelningsintendenturen är förlagd, måste
nämligen förutsättas en tillräckligt stor vana vid tillämpningen af för arméns
förvaltningsväsende gällande författningar, för att revisorn bör hafva
rätt stort gagn af att i ovissa fall inhämta deras åsikt.

För öfrigt hafva de anmärkningar, som för närvarande frambäras af
arméförvaltningens revision, ej den omfattning, som mången föreställer sig.
Så t. ex. uppgick under 1895 det erkända eller af vederbörande departement
faststälda anmärkningsbeloppet inom intendentsdepartementet till 5,003
kronor 19 öre och inom civila departementet till 8,544 kronor 6 öre, summa
13,547 kronor 25 öre, ett belopp som sannolikt kommer att vida öfverskjutas
af de besparingar, hvilka verkligt saklig revision vid fördelningsintendenturerna
bör framkalla.

Slutligen må icke förglömmas att arméns räkenskaper i sista instans
skola granskas af kammarrätten, hvilken omständighet, om ock kammarrättens
revisorer af många icke anses äga önskvärd kännedom om den för
arméns förvaltning utfärdade mångfalden af föreskrifter, dock torde innebära
tillräcklig garanti för att denna förvaltning underkastas erforderlig
»formel» revision. Hvad skulle man eljest säga om kontrollen vid de
många verk och inrättningar, hvilkas räkenskaper icke underkastas någon
annan revision än kammarrättens?

Till följd af vår brokiga härorganisation kunna föreskrifterna för
härens förvaltning svårligen undgå att blifva skäligen invecklade, men ett
sådant konststycke, som det från vissa håll påstås, är det dock icke att
handhafva förvaltningsgöromål utan att i andra än jämförelsevis föga betydande
fall brista i kännedom om författningarna och deras tillämpning.

Den nu pågående omarbetningen och kodifieringen af förvaltningsförfattningarna
kommer naturligtvis att blifva till stor hjälp för arméns förvaltningstjänstemän
och revisorer samt kammarrättens personal och, om desse
äfven för framtiden hållas underkunnige om ändringarna i ofvanstående författningar
därigenom att i tryck meddelas förutom de författningar, som nu

offentliggöras i svensk författningssamling och krigsvetenskapsakademiens
tidskrift, äfven arméns centrala förvaltningsmyndigheters föreskrifter af större
allmängiltighet, viktigare beslut i anmärknings- och besvärsmål m. m., böra
de nuvarande svårigheterna vid handläggandet af förvaltningsgöromål i
betydlig mån förminskas.

Revisionen vid fördelningsintendenturerna, bör dock, såsom förut antvdts,
ej omfatta de persedelredovisningar, för hvilkas granskning fordras
särskild teknisk sakkunskap, nämligen öfver artillerimateriel, vapen och
ammunition samt ingeniörs- och sjukvårdsmateriel, hvilka redovisningar
således höra fortfarande såsom hittills ingå direkt till de centrala artilleri-,
fortifikations- och sjukvårdsmyndigheterna, under hvilka för öfrigt äfven de
förråd stå, hvarifrån de lägre förvaltningsmyndigheterna erhålla behöflig
ersättning för förbrukade dylika effekter.

Med första revisionens förläggande till fördelningsintendenturerna
följer ej nödvändigtvis att afgörandet af besvärs- och anmärkningsmål äfven
verkställes vid desamma. I Österrike t. ex., hvarest alla de lägre truppförbandens
räkenskaper granskas vid armékårintendenturerna, innan de insändas
till krigsministeriet för att aflemna® till detta lands kammarrätt, få
hvarken armékårcheferna eller kårintendenterna fälla dom i dylika mål,
utan blifva dessa öfverlemnade till krigsministeriet och dess afgörande.

Att på detta sätt centralisera doinsrätten, ehuru revisionsarbetet är
decentraliseradt, medför stora fördelar, nämligen

att besvärs- och anmärkningsmålen redan i första instansen blifva
handlagda af myndighet, som till följd af dess deltagande i det ekonomiska
lagstiftningsarbetet vid armén och oftare påkallade verksamhet som domare
i författningstvister äger större erfarenhet och kunskap uti författningarna,
deras andemening och rätta tolkning, än som i allmänhet kan påräknas
hos vare sig arméfördelningscheferna eller fördelningsintendenterna,

att olika domslut i likartade fall och dermed följande misstro mot
de dömandes förmåga eller opartiskhet undvikas,

att arméfördelningscheferna ej behöfva fördjupa sig i författningarnas
minsta detaljer och befrias från en i disciplinärt hänseende ofördelaktig
kritik från underordnades sida och från besvär hos kammarrätten eller
Kongl. Maj:t öfver domsluten. Sist anförda olägenhet af besvärs- och
anmärkningsmål afgörande vid fördelningsintendenturerna skulle visserligen
kunna undvikas genom att låta fördelningsintendenterna ensamma besluta
i dessa ärenden, men en dylik anordning torde å andra sidan ej heller vara
lämplig, emedan desse ej hafva tillräckligt hög plats på rangskalan.

Om således besvärs- och anmärkningsmål blifva hänskjuta till vederbörande
centralmyndighets afgörande, torde gången för deras behandling
lämpligen blifva den, att målen, sedan vederbörandes förklaringar blifvit
infordrade, insändas med alla upplysande handlingar och fördelningsintendentens
yttrande till den centrala förvaltningsmyndighet, under hvilkens
domvärjo målet på grund af sin natur hör, anmärkningsmål dock icke för
den händelse att såväl revisor som fördelningsintendent, med anledning
af hvad upplyst blifvit, ansett anmärkningen böra förfalla.

På det att centralmyndigheterna må hafva full kännedom om revisionsarbetets
gång inom armén och vid behof kunna lemna direktiv för
detsamma, bör årligen från fördelningsintendenturerna till nyssnämnda
myndigheter insändas förteckning öfver alla under året gjorda anmärkningar,
som hvilat på annan grund än rena sifferfel.

Hvad handläggandet af ifrågavarande mål i respektiva centralmyndigheter
beträffar, kan ifrågasättas huruvida icke nuvarande tillvägagångssätt
är föråldradt. Enligt Kongl. Maj:ts förordning den 11 december
1830 angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål
deltager nämligen chef för central förvaltning (inom arméförvaltningen
departementschef) ej uti beslut angående anmärkningsmål,
utan dessa afgöras af ledamot och kamrerare. Ifrågavarande förordning utfärdades
ej endast för dåvarande krigskollegium (numera arméförvaltningen),
utan för rikets alla centrala förvaltningsverk, men är åtminstone i en
nyare instruktion för dylikt embetsverk ersatt med andra bestämmelser,
nämligen i Kongl. Maj:ts instruktion för general poststyrelsen af den 4
juni 1886, enligt hvilken generalpoststyrelsen såsom sådan skall behandla
äfven dessa mål. Att på en tid, då de flesta förvaltande centralmyndigheterna
voro rikskollegier, i spetsen för hvilka stodo så högt uppsatte män
som presidenter, det ej skulle anses lämpligt att desse deltogo i beslut,
som kunde öfverklagas i kammarrätten, är helt förklarligt, men sedan de
förvaltande kollegierna och med dem deras presidenter försvunnit, under
det att kammarrätten fortfarande står under eu president, torde intet
hinder af dylikt slag kunna framställas mot behandling af ifrågavarande
mål i arméns centrala styrelser på samma sätt som alla andra. Däremot
finnes för en dylik förändring ett mycket talande skäl, nämligen att
genom utslag i ett besvärs- eller anmärkningsmål fastslås ofta en viss
författningstolkning, som kan hafva ganska vidtgående följder och vara
af en sådan betydelse, att verkets chef både vill och bör besluta i
ärendet.

Huru stor själfständighet i förvaltningsväg, som lemnats respekti va Behof vet af
lägre truppförband, och huru stor befogenhet i berörda hänseende, som i de centralmynstörre
arméerna tillerkänts armékårcheferna (kårintendenturerna), har man dl9fieterdock
lika litet inom dessa som inom de smärre arméerna kunnat förekomma,
att afgörandet af en ganska stor mängd förvaltningsfrågor måste
hänskjutas till en för hela armén gemensam förvaltningsöfverstyrelse, hvilken
för öfrigt är oundgänglig för utfärdande af de föreskrifter för handhafvandet
af detaljer i arméns förvaltning, hvilka äro ett vilkor för en god och
ändamålsenlig hushållning.

1 de allra flesta stater utöfvas som bekant denna öfverstyrelse af ett
krigsministerium med särskilda afdelningar för ärendenas behandling, allt
efter som desamma tillhöra beväpningen, befästnings- och byggnadsväsende^
intendenturen eller kassaväsendet o. s. v. 1 spetsen för hvar och en af dessa
underafdelningar står en chef, och i åtskilliga länder lyda dessutom dessa
underafdelningar icke direkt under krigsministern, utan flere af dem äro
sammanförda till en underafdelning af högre ordning under en särskild chef,
som förmedlar tjänstegången mellan afdelningscheferna och ministern. I på
sådant sätt organiserade krigsministerier afgöras ärendena efter en viss bestämd
norm af cheferna för de lägre underafdelningarna, af cheferna för
de högre underafdelningarna, af krigsministern eller i regeringen.

Att denna form för öfverstyrelse för arméns förvaltning i jämförelse
med den här i Sverige tillämpade erbjuder beaktansvärda fördelar torde
näppeligen kunna bestridas. Förvaltningsärendena gå direkt från de högsta
truppförbanden till spetsen för arméns styrelse, krigsministern, som inför
riksförsamlingen bär ansvaret för arméns förvaltning och bör vara i tillfälle
att få erforderlig öfverblick öfver och att personligen ingripa i densamma;
flertalet ärenden kunna inom ministeriet erhålla erforderlig utredning
utan att utlåtanden behöfva infordras från utanför detsamma stående
militära myndigheter, och slutligen kunna afdelningscheferna beredas tillfälle
att i riksförsamlingen biträda ministern vid försvaret mot de angrepp
på förvaltningsåtgärder inom armén, som numera inom de flesta länder
börja blifva så vanliga och för hvilkas bemötande på ett uttömmande sätt
i många fall erfordras en vida mer i detalj gående kunskap om den
mängd olikartade ärenden, hvilka tillhöra ett så stort maskineri som en
armés förvaltning, än som hos en person kan förutsättas.

Enligt vår svenska grundlag äger emellertid chefen för landtförsvarsdepartementet
— i likhet med öfrige chefer för statsdepartementen — ingen
beslutanderätt öfver de ärenden, som till hans departement inkomma, utan

alla dessa måste med undantag af de s. k. kommandomålen afgöras af
Konungen i statsrådet.

Mot inrättandet inom departementen af byråer med en viss grad af
beslutanderätt torde visserligen grundlagen icke lägga absolut hinder, och
inom finansdepartementet finnes redan en dylik — justerings- och kontrollbyrån
—, hvilken äger att i ett fåtal mindre betydande ärenden fatta beslut.
Att de svenska statsmakterna, för att i fråga om öfverstyrelsen för
arméns förvaltning uppnå de fördelar, som skulle vinnas genom densammas
förläggande till ett krigsministerium i vanlig europeisk mening, skulle vara
benägna att här införa ministerstyrelse, är emellertid så osannolikt, att ett
förslag i dylik riktning icke kan komma att hafva annat än högst ringa,
om ens någon utsigt till framgång, och icke heller torde det låta sig göra
att med landtförsvarsdepartementet införlifva arméförvaltningens olika departement
under form af byråer med en afsevärd grad af beslutanderätt.
För den sistnämnda anordningen torde visserligen, såsom nyss är nämndt,
grundlagen icke lägga hinder i vägen, men det måste alltid betraktas som
en stor oegentlighet att chefen för en byrå äger en ganska omfattande beslutanderätt,
under det att den öfver honom stående departementschefen
personligen icke äger någon sådan.

Då i vårt land gällande konstitutionella förhållanden således icke
torde medgifva att under någon lämplig form förlägga öfverstyrelsen öfver
arméns förvaltning till landtförsvarsdepartementet, återstår att undersöka
de öfriga alternativ, som hafva ifrågasatts för anordningen af nämnda öfverstyrelse,
nämligen att densamma utöfvas antingen af Kongl. Magt i statsrådet
eller af ett eller flera själfständiga embetsverk.

Beträffande det förra alternativet kan med allt skäl ifrågasättas, om
icke en dylik anordning måste betraktas såsom fullkomligt stridande mot
karakteren af hela vår statsförvaltning. De svenska regeringsdepartementen
utöfva nämligen icke på långt när en så omfattande verksamhet som flertalet
utländska staters s. k. ministerier, -hvilka inom sig inrymma den enda
centrala öfverstyrelsen öfver de viktigaste af statsförvaltningens olika grenar,
utan är hos oss som bekant denna öfverstyrelse delad mellan Kongl. Maj:t
i statsrådet och ett antal centrala embetsverk, från hvilka enligt grundlagens
bud nödiga upplysningar angående de olika regeringsärendena skola
inhemtas af vederbörande departementschef, innan de af honom inför
Konungen föredragas, och hvilka dessutom bland annat hafva till uppgift

att själfva anordna nödiga åtgärder, hvilka skola genom underlydande
verkställas,

att pröfva och afgöra lagligheten eller lämpligheten af underordnades
åtgärder samt

att förvalta penningar.

Men äfven om den ifrågavarande anordningen kunde anses förenlig
med den svenska statsförfattningens väsende, torde dock dess genomförande
i praktiken komma att medföra olägenheter, hvilka enligt vår åsikt äro af
långt större betydelse än fördelarna, af hvilka den, som af reformens förespråkare
sättes i främsta rummet, eller att arméfördelningscheferna icke
skulle i administrativt hänseende vara beroende af någon annan myndighet
än Kongl. Maj:t i statsrådet, icke är annat än en ren etikettsak utan
egentlig reel innebörd. Skulle nämligen alla förvaltningsärenden, hvilka
icke kunna af vederbörande regementsförvaltningar eller fördelningsintendenturer
afgöras — och sådana frågor måste, som i det föregående anmärkts,
mycket ofta förekomma — hänskjutas till landets högsta administrativa
myndighet, så komme detta otvifvelaktigt att menligt inverka på
hela regeringsmaskineriets gång, allra helst som regeringen redan under
nuvarande förhållanden är så öfverhopad med arbete, att det snarare bör
blifva fråga om att minska antalet af de ärenden, som underställas Kongl.
Maj:ts pröfning, än att öka regeringsbestyret med en mängd mindre väsentliga
frågor, hvilka, enligt hvad en lång erfarenhet gifvit vid handen, kunna
utan olägenhet afgöras af en utanför regeringen stående central myndighet.

Det nu anförda skälet mot förläggandet af öfverstyrelsen öfver arméns
förvaltning till Kongl. Maj:t i statsrådet har man sökt bemöta därmed, att
de militära förvaltningsmyndigheternas framställningar till arméförvaltningen
och Kongl. Maj:t hitintills i många fall skett tämligen planlöst och att
dessa myndigheter, om de lade i dagen erforderligt förutseende, skulle
utan olägenhet kunna inskränka sig till att endast eii gång hvarje år göra
framställningar angående sina medelsbehof för olika ändamål.

Kan emellertid öfverstyrelsen öfver arméns förvaltningsväsende icke
utan olägenhet för regeringsmålens behandling förläggas till Kongl. Maj:t
i statsrådet med mindre än att underordnades rättighet att i förvaltningsfrågor
göra hemställanden hos Kongl. Magt inskränkes på sätt ofvan är
nämndt, då torde äfven förslaget till en dylik förvaltningsreform böra betraktas
såsom fallet, ty reformer uti förvaltningsväsendet måste gå i den
riktning, att truppernas behof skola kunna tillgodoses med minsta möjliga
tidsutdrägt, och icke i en alldeles motsatt.

Såsom ett exempel på hvilken stor vikt man äfven i ett land med
starkt decentraliserad militärförvaltning fäster vid att anmälan om före -

Central myndighets befogenhet.

fintliga behof bör göras, då så faller lägligt, må här anföras följande utdrag
ur den franska lagen om den militära administrationen: »Le commandant
du corps d’armée a le devoir de prévoir et exposer au ministre en
temps opportun les besoins de son corps d’armée».

Då det sålunda torde vara mindre lämpligt att förlägga öfverstyrelsen
öfver arméns förvaltningsväsende till landtförsvarsdepartementet på samma
gång som en mera i detalj ingripande ledning af arméns förvaltning erfordras
än som Kongl. Maj:t i statsrådet lämpligen kan utöfva, återstår intet
annat än att öfverlåta utöfningen af denna öfverstyrelse åt ett eller, som
längre fram föreslås, åt trenne centrala embetsverk.

I nu gällande instruktion för arméförvaltningen uttryckes detta embetsverks
befogenhet i egenskap af penningförvaltande verk på följande sätt,
att detsamma vid utöfvandet under Kongl. Maj:t och chefen för landtförsvarsdepartementet
af högsta uppsikten öfver den ekonomiska förvaltningen
vid armén och hvad i öfrigt vidkommer försvarsverket till lands äger att
»i öfverensstämmelse med gällande författningar, fastställda stater och Kongl.
Maj:ts särskilda föreskrifter förvalta de för landtförsvaret anvisade statsanslag,
använda de åt landtförsvaret anslagna, under statskontorets förvaltning
ställda kassor och fonder samt öfvervaka förvaltningen jämväl af
sådana för landtförsvarets behof anvisade medel, öfver hvilka den ej omedelbart
förfogar».

I princip torde icke befogenheten för en närmast under Kongl. Maj:t
stående penningförvaltande centralmyndighet kunna uttryckas på ett mycket
afvikande sätt, men i praktiken blir emellertid ifrågavarande förvaltningsbefogenhet
bland annat i hög grad beroende på den norm, som följts vid
upprättande af de utaf Kongl. Maj:t fastställda staterna. Äro dessa tämligen
allmänt alfattade, blir det centrala embetsverkets befogenhet jämförelsevis
vidsträckt, hvilket äfven torde vara nödvändigt, om icke, som i det
föregående påpekats, allt för många obetydliga ärenden skola komma att
dragas under Kongl. Maj:ts pröfning. Men om staterna däremot äro synnerligen
detaljerad! uppställda och sålunda ringa spelrum lemnas åt det
förvaltande verket vid deras tillämpning, då måste till följd af mellankommande
oförutsedda omständigheter inträffa att förslag till afvikelser
från dessa stater tidt och ofta måste till Kongl. Maj:ts pröfning framläggas.

År det sålunda riktigt att de förvaltande centralmyndigheternas
befogenhet ej allt för mycket bindes genom specificerade stater, så behöfver
dock å andra sidan denna befogenhet närmare regleras genom

införande i ifrågavarande myndigheters instruktioner af vissa inskränkande
bestämmelser, hvilka icke innehållas i arméförvaltningens nuvarande instruktion,
om ock de olika departementen mer eller mindre tillvägagå såsom om
dylika föreskrifter funnos utfärdade. De inskränkningar i centralmyndigheternas
befogenhet, som sålunda ansetts lämpliga, äro, att det skulle
åligga dessa myndigheter att utverka Kongl. Majrts bifall i följande fall,
nämligen

till nybyggnadsarbeten, hvilkas utförande kräfver en kostnad af mer
än 5,000 kronor,

till inköp af mark eller fast egendom af mer än 2,000 kronors värde,

till beställningar utom riket af materiel eller varor, som kunna tillverkas
inom riket, i enlighet med § 5 i Kongl. Majrts förordning angående
statens upphandlings- och entreprenadväsende med mera af den
17 november 1893 och hvilkas inköpspris uppgår till högre belopp än 1,000
kronor, samt

till utbetalande af arfvoden eller gratifikationer till under vederbörande
myndighet lydande löntagare.

Den nuvarande arméförvaltningen är visserligen till namnet ett embetsverk,
men de band, hvilka förena detsammas fyra olika departement, äro,
som af den nu gällande instruktionen framgår, ganska lösa och afse förnämligast
räkenskapernas form och uppställning, einbetsverkets arbetsordning
samt tillsättning och afskedande af embetsmän och vaktbetjente.

Hvad det förstnämnda af dessa föreningsband vidkommer, så torde
det få betraktas som ett tämligen allmänt önskemål särskilt inom riksdagen
att, huru än arméförvaltningen må omorganiseras, kassavården och
bokföringen förenas på ett enda departement, hvaraf åter blifver en följd
att den civila personalens inom artilleri- och fortifikationsdepartementen
tjänsteåligganden icke komma att förete lika stor gemenskap .som för närvarande
med dem, som tillkomma tjänstemännen vid de båda andra departementen.
Om därtill sedan kommer, hvarom närmare i det följande,
att de nuvarande intendents- och civila departementen torde kunna sammanslås
till ett enda och sålunda arméförvaltningens nuvarande fyra departement
inskränkas till tre, så torde icke hvad tjänstemännen vidkommer något
afsevärdt skäl förefinnas för bibehållande af det kollegiala samband, som
nu förenar embetsverkets hufvudafdelningar.

Frågan om intendents- och civila departementens sammanslagning till
ett är ingalunda ny. Första gången den förekommer är i det utlåtande,
landtförsvarskomitén år 1862 afgaf med anledning af 1858 års förslag till

Hufvudgrunderna

för centralmyndigheternas
organisation.

ombildning af dåvarande krigskollegium till eu arméförvaltning, organiserad
på fyra af hvarandra oberoende afdelningar, benämnda artilleri-, fortifikations-,
intendents- och aflönings-afdelningarna, i hvilket utlåtande föreslås
att de båda sistnämnda afdelningarna skulle till en enda förenas. I öfverensstämmelse
härmed aflat Kongl. Maj:t. proposition till 1862—63 årens
riksdag. Af statsutskottet tillstyrktes denna framställning, men af ledamoten
i utskottet Herr A. W. Björck, med hvilken flertalet utskottsledamöter
af borgare- och bondestånden förenade sig, afgafs en reservation,
hvari bland annat föreslogs att Rikets ständer skulle medgifva:

»Att krigskollegium förändras till en arméförvaltning på det sätt, att
inom densamma bildas tre särskilda afdelningar, hvardera ställd under en
militär chef, och att åt dessa chefer uppdrages att, hvar inom sin afdelning,
med nödigt biträde på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana
mål, ''som i något hänseende fordra militäriskt tekniska insikter, men att
alla öfriga mål och ärenden öfverlemnas till en särskild af militärcheferna
oberoende afdelning, som utgöres af endast civila medlemmar och med
kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika uppdrages den omedelbara
dispositionen af arméförvaltningens kassa och kontrollen däröfver jämte den
bokföring, som afser att redovisa för embetsverks hela förvaltning.»

Rikets ständers skrifvelse affattades i enlighet med denna reservation,
och jämlikt instruktionen för arméförvaltningen af den 26 september 1865
organiserades embetsverket på fyra departement, nämligen artilleri-, fortifikations-,
intendents- och civila departementen.

Den komité (löneregleringskomitén), som år 1878 afgaf förslag till
omorganisation af arméförvaltningen, föreslog äfven att indraga civila departementet,
och anförde såsom skäl härför hufvudsakligen att ärendena,
som af civila departementet handläggas, sedan de, som röra fondförvaltningen
q,ch boställsväsendet, därifrån borttagits, blefvo allt för få och
af för ringa omfattning för att kunna för sin handläggning kräfva ett särskildt
departement. Mot detta förslag till indragning af det civila departementet
reserverade sig komiténs ordförande, dåvarande generalkrigskommissarien
Varenius, hvilken såsom skäl för nämnda departements bibehållande
såsom själfständigt bland annat anförde, att man svårligen skulle kunna
fordra af militärdepartementens chefer att de, upptagna såsom de voro med
behandlingen af militäriskt tekniska frågor af mångfaldig och ofta ganska
svårlöst beskaffenhet, skulle därjämte kunna med nödig uppmärksamhet och
kraft följa och öfvervaka handläggningen af rent civila ärenden af ganska
viktig och grannlaga beskaffenhet samt att intendentsdeparteinentets göro -

mål under senare åren vuxit i så betydande grad, att dess personal, chefen
d&ruti inberäknad, icke utan största ansträngning kunde medhinna att fullgöra
sina åligganden.

Dessa af reservanten anförda skäl för civila departementets bibehållande
såsom själfständigt departement utvecklades vidare i det utdrag ur
stadsradsprotokollet, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition till 1880 års
riksdag angående ny lönestat för arméförvaltningen, och mot nämnda departements
ifrågasatta sammanslagning med intendentsdepartementet framhalles
häri särskild! olämpligheten af att pålägga den å detta departement
ensamt beslutande chefen, generalintendenten, en sådan tillökning i arbete,
som den hvilken för honom genom sammanslagningen skulle uppstå. Generalintendenten
skulle nämligen i så fall behöfva inom sitt vetandes område
fullständigt indraga frågorna om arméns aflöning, och då häri innefattades
äfven gällande rättsbestämmelser angående aflöningen för indelta
arméns manskap, hvarom frågor genom år efter år talrikare förekommande
besvärsmål drogos under Kongl. Maj:ts pröfning och vid afgörandet. af hvilka
besvär arméförvaltningens biträde måste i form af underdåniga utlåtanden
anlitas, så funne man att den förordade sammanslagningen af de båda departementen
skulle kräfva af generalintendenten utom eu mängd andra
nya kunskaper jämväl något för honom förut så obehöflig! och främmande,
som en tillförlitlig insikt i de talrika författningar, hvilka angå rust- och
rotehallet.

Genom 1892 års urtima riksdags beslut hafva emellertid ofvan anförda
förhållanden i viss mån ändrats. Från det stora anslaget till de
värnpliktiges vapenöfningar, hvilket som bekant af intendentsdepartementet
förvaltas, utbetalas nämligen såväl färdkostnader som aflöning, och
generalintendenten måste sålunda redan nu besitta en afsevärd del af den
författningskunskap, som år 1880 ansågs för honom vara jämförelsevis obehöflig.
Vidare bör genom indelningsverkets delvisa afskrifning och i sammanhang
därmed ändrade aflöningsförhållanden vid indelta armén anledningarna
till rättstvister angående ifrågavarande aflöning komma att i afsevärd
grad minskas.

Inrättandet år 1892 af fördelningsintendenturer samt de sedan 1880
redan genomförda eller nu föreslagna förvaltningsreformerna och ifrågasatta
förändringarna i organisatoriskt hänseende torde vara egnade att försvaga
giltigheten af de skal, som vid arméförvaltningens senaste omorganisation
anfördes mot sammanslagningen. Genom en ökad decentralisation

af förvaltningsgöroinålen, revisionens förflyttning'' till fördelningsintendenturerna
och sjuk vårdsbyråns utbrytning ur intendentsdepartementet, hvarom
mera i det följande, komma nämligen otvifvelaktigt såväl centralmyndighetens
som generalintendentens göromål att väsentligt minskas, och därigenom
att den senare till sitt biträde erhåller en person med sådana qvalifikationer,
som hos en öfverfältintendent måste förutsättas, bör han blifva
befriad från mycket af det arbete, som under nuvarande förhållanden måste
af honom själf utföras.

En granskning af de under 1895 till arméförvaltningens olika departement
inkomna målen, hvarom uppgifter lemnas i bil. n:r 1—4, leder
äfven till den uppfattningen, att antalet mål i en af nuvarande intendents-
och civila departementen sammanslagen centralmyndighet ej kommer
att öfverstiga det antal, som för närvarande handlägges i intendentsdepartementet.

Ett ytterligare skäl, som talar för de båda ifrågavarande departementens
sammanslagning till en styrelse, är den tidsutdrägt, som handläggandet
af ärenden i allmänhet krafvel-, då de måste behandlas på två departement,
och ärendena af sådant slag, särskildt de kongl. remisserna, äro ej få till
antalet och framför allt ej de minst viktiga.

Att, såsom i ofvannämnda utdrag ur statsrådsprotokollet anföres, det
för chefen för landtförsvarsdepartementet måste »skattas såsom en ej ringa
förmån att, utom de militäriskt-tekniskt bildade cheferna för de tre militära
departementen i arméförvaltningen, äfven äga tillgång till biträde af
en civil embetsman af den framstående duglighet och erfarenhet, som hos
generalkrigskommissarien måste förutsättas», torde ej kunna förnekas, men
den olägenhet, som i berörda afseende skulle uppkomma genom generalkrigskommissariebefattningens
indragande, äfvensom öfriga anförda skäl mot
intendents- och civila departementens sammanslagning torde vara af ringa
betydelse i jämförelse med fördelen af att de tvenne departement inom
den nuvarande arméförvaltningen, med hvilka regementsförvaltningarna
och fördelningsintendenturerna hafva det ojämförligt största antalet tjenstemeddelanden
och hvilka, hvad trupperna vidkommer, kunna sägas utgöra
den egentliga arméförvaltningen, blifva en enhet under en gemensam
chef.

Att frågor, som röra aflöningen, äro inrangerade inom den afdelning
af krigsministerium, där liknande frågor, som de hvilka enligt arméförvaltningens
nu gällande instruktion tillhöra dess intendentsdepartement,
handläggas, är för öfrig! regel inom snart sagdt alla länder.

Af det nyss anförda torde framgå att, om arméns förvaltningsväsende
ordnas på det sätt, hvaraf hufvuddragen i det föregående anförts, föga
skäl förefinnes, hvarför de tre arméförvaltningens departement, som qvarstå,
sedan civila departementet hopslagits med intendentsdepartementet,
behöfva ens till namnet utgöra ett verk, utan att de med allt skal kunna
organiseras, artilleri- och fortifikationsdepartementen såsom underafdelningar
af respektiva artilleri- och fortifikation sstyrelserna och intendentsdepartementet
såsom ett själfständigt embetsverk, lämpligen benämndt intendenturstyrelsen.

Öfverflyttningen af de nuvarande artilleri- och fortifikationsdepartementens
tjensteåligganden till underafdelningar af artilleriets och fortifikationens
öfverstyrelser måste naturligtvis medföra vissa förändringar i det
sätt, hvarpå dessa öfverstyrelser för närvarande äro organiserade eller rättare
sagd! i de bestämmelser, som äro utfärdade angående generalfälttygmästarens
och chefens för artilleriet samt chefens för fortifikationen skyldigheter.

Dessa båda myndigheter utöfva som bekant för närvarande en så att
säga trefaldig verksamhet, nämligen såsom vapenchefer, såsom högsta förvaltningsmvndigheter
i fråga om användningen af vissa i riksstaten uppförda
anslag samt slutligen såsom närmast Kongl. Maj:t stående militärtekniska
auktoriteter i fråga om bestämmande af vapenmodeller, uppgörande af befästningsförslag
m. m.

Af dessa trenne kategorier tjänstegöroinål hafva hittills den första och
den tredje ingått i respektiva öfverstyrelser, under det att däremot den andra
varit ställd utanför desamma. Huruvida en dylik anordning i själfva
verket motsvarar det organiska samband, som mellan de olika slagen af
ärenden förefinnes, kan med skäl dragas i tvifvelsmål. De embetsåligganden,
som tillkomma eu vapenchef eller, hvad generalfälttygmästare!! och chefen
för artilleriet för framtiden är afsedd att blifva, en truppinspektör, hafva
nämligen föga eller intet gemensamt med dispositionen af penningmedel och
med militär-tekniska frågor, under det att däremot ärenden af de sistnämnda
bada kategorierna oupphörligt beröra hvarandra. Af denna anledning har
ingen tvekan funnits vid att föreslå att de ärenden, som tillkomma generalfä
lttygmä staren och chefen för artilleriet samt chefen för fortifikationen i
egenskap af vapenchefer eventuel inspektörer, icke skola tillhöra öfverstyrelserna,
utan i stället handläggas och beredas af militära staber i likhet
med hvad för närvarande är fallet vid inspektionen af kavalleriet.

Artilleri- och fortifikationsstyrelserna böra därför endast hafva att
syssla med förvaltnings- och tekniska frågor samt indelas på två byråer, en
förvaltnings- och en teknisk, hvardera under en regementsofficer som chef.

I styrelserna äro för öfrigt afsedda att tjänstgöra dels kommenderade officerare,
dels ett antal civile tjänstemän.

För ärendenas handläggning inom dessa styrelser skall längre fram
närmare redogörelse lemnas och må nu endast anföras, att i fråga om
ärendenas föredragning och beslutens fattande föreslås ett liknande förfarande
som i de centrala administrativa verk, hvilka ej förut varit rikskollegier,
eller att ärendena afgöras af chefen för styrelsen uppå föredragning
af vederbörande byråchef, med skyldighet för denne att vid föredragning
af viktigare sådana låta till protokollet anteckna sin mening, därest beslutet
blifver från densamma afvikande. Hvad de militära förvaltningsärendena,
beträffar, innefattar denna anordning, såsom varande för närvarande
inom arméförvaltningen föreskrifven, intet nytt, hvilket däremot
är fallet i fråga om de tekniska ärendena, angående hvilka vederbörande
föredragande hittills icke ägt reservationsrätt.

Framläggandet inför Kongl. Maj:t af förslag i dylika frågor är emellertid
i många fall, äfven om en komités yttrande på förhand blifvit inheintadt,
föfenadt med ett så stort ansvar, att den beslutande chefen bör
hafva rätt att fordra, att den föredragande byråchefen delar detsamma, så
framt denne icke finner sig föranlåten att mot beslutet anmäla reservation,
hvartill kommer att byråchefens medansvarighet alltid måste utgöra en
ökad garanti för att frågorna, innan de till afgörande föreläggas Kongl.
Maj:t, erhållit all erforderlig utredning.

Mot ett dylikt sätt för besluts fattande af en militär myndighet har
man hört den anmärkning framställas, att en militärchef i alla frågor bör
vara till den grad allena beslutande, att någon reservationsrätt ej för tillerkännas
den föredragande, i synnerhet då han är officer. Att vid behandlingen
af frågor, som röra den vid trupperna anställda personalen, dennas
utbildning in. in., den föredragande icke undertecknar beslutet, utan inskränkes
till att vara blott och bart kontrasignant är äfven helt naturligt,
emedan ett motsatt tillvägagående skulle ur disciplinär synpunkt sedt vara
absolut förkastligt och verka nedsättande på den högste chefens auktoritet,
men hvad förvaltnings- och tekniska frågor angår torde denna icke på
minsta vis nedsättas därigenom att den föredragande tillerkännes rätt att
till protokollet få anteckna sin från beslutet afvikande mening.

På samma gång som det sålunda ansetts lämpligt att nuvarande
civila departementet ingår i den föreslagna intendenturstyrelsen, torde
emellertid på skäl, för hvilka i det följande skall närmare redogöras,
denna styrelse böra befrias från att taga närmare befattning med frå -

gor rörande arméns sjukvårds- och veterinär materiel, hvilka lämpligen
höra handläggas af öfverfältläkaren med biträde af en under honom
ställd stab.

Dä fältläkarekontoret på grund af 1892 års urtima riksdags beslut
afskildes från medicinalstyrelsen och utvidgades till en sjukvårdsbyrå
under arméförvaltningens intendentsdepartement, var detta ett stort framsteg
i riktning mot en enhetlig ledning af arméns sjukvårdsväsende, i det
att åtminstone alla till sjukvården hörande förvaltning.särenden, hvilka förut
varit delade mellan fältläkarekontoret och intendentsdepartementet, kommo
att afgöras af endast en myndighet, nämligen sistnämnda departement. Detta
var nästan allt, ’ som kunde ernås med bibehållande af de förvaltningsprinciper,
som hittills varit rådande inom krigsstyrelsen, och utan att upprätta
ett femte departement inom arméförvaltningen, ett sjukvårdsdepartement.
Men den önskvärda enheten i ledningen af arméns sjukvårdsväsende
har dock långt ifrån uppnåtts genom inrättandet af sjukvårdsbyrån,
hvilken lyder under generalintendenten, under det att den egentliga målsmannen
för ifrågavarande sjukvårdsväsende, öfverfältläkaren, endast indirekt
såsom ledamot af utrustningskommissionen kan hafva inflytande på de
ärenden, som handläggas inom sjukvårdsbyrån, och alla personella och rent
medicinska ärenden lyda under medicinalstyrelsen.

Då nu arméförvaltningen skall omorganiseras, anslagen och göromålen
mera decentraliseras och ärendenas öfverlemnande till sakkunniga myndigheters
afgörande eftersträfvas, torde det vara skäl att taga i öfvervägande,
huruvida det ej vore lämpligt att sjukvårdsbyrån ej införlifvades i den
föreslagna intendenturstyrelsen, utan ställdes under öfverfältläkarens ledning.
Härigenom skulle ledningen af arméns sjukvårdsväsende, såväl hvad personal
och hästar som materiel beträffar, blifva så enhetlig som den för
närvarande kan blifva i vårt land, där militärläkarne samtidigt äro civile
läkare, hvilket nödvändiggör, att de flesta personella frågor rörande militärläkarne
afgöras ej af öfverfältläkaren ensam, utan af hela medicinalstyrelsen,
om ock på öfverfältläkarens föredragning. Af sistnämnda skäl och emedan
öfverfältläkaren inom medicinalstyrelsen föredrager alla flottans sjukvårdsväsende
rörande ärenden, hvilka endast med svårighet kunna läggas under
en landtförsvaret tillhörande institution, har öfverfältläkaren ansetts fortfarande
böra vara ledamot af medicinalstyrelsen, inom hvilken han äfven
bör föredraga sådana militärveterinära mål, som ej kunna afgöras af
honom personligen, på samma gång som ifrågasättas kan, huruvida han icke
skulle kunna befrias från föredragning af åtskilliga icke militära ärenden,

som nu äro honom anförtrodda, äfvensom från att deltaga i en del andra
göromål inom medicinalstyrelsen.

Intendenturstyrelsen, som skall öfvertaga ej endast det nuvarande
intendentsdepartementets, utan äfven civila departementets göromål, skulle
vidare genom sjukvårdsbyråns förflyttning befrias från den direkta behandlingen
af en hel grupp ärenden, delvis af helt annan beskaffenhet än öfriga
till styrelsen hörande mål. Till sist skulle den fördelen vinnas, att alla
sjukvårdsärenden blefvo afgjorda af sakkunnig person, af målsmannen för
arméns sjuk vårdsväsende, öfverfältläkaren, hvilken ju bör vara ansvarig för
alla grenar af sjukvårdsväsendet vid armén.

Som olägenhet af sjukvårdsbyråns utbrytning från det centrala förvaltningsverket
och underordnande under öfverfältläkaren torde kunna anföras
att intendenturförråden, såväl de centrala som truppernas, måste delas
i intendentur- och sjukvårdsförråd, om ock icke så fullständigt att det skulle
behöfvas skilda lokaler för desamma, och att regements- m. fl. förvaltningar
skulle i viss mån komma att lyda äfven under öfverfältläkaren, men
i jämförelse med fördelarna af den föreslagna anordningen torde denna
olägenhet ej hafva någon större betydelse, isynnerhet som ifrågavarande
förvaltningar redan nu hafva och för framtiden äfven skulle komma att
hafva redovisnings- in. fl. skyldigheter till de centrala artilleri- och fortifikation
smyndighetern a.

På nu anförda skäl föreslås, att sjukvårdsbyrån underordnas öfverfältläkaren,
med benämning af öfver fältläkarens stab, och ej, såsom från
andra håll föreslagits, sjukvårdsstyrelsen, detta emedan öfverfältläkaren såsom
ledare af arméns s]ukvkråsförvältning ej skulle hafva samma ställning
till intendenturstyrelsen som de med full förvaltningspersonal utrustade
artilleri- och fortifikationsstyrelserna, hvilka böra vara fullkomligt likställda
med den förstnämnda styrelsen, öfverfältläkaren skulle däremot liksom
fördelningsintendenturerna i afseende på förvaltningen vara underordnad
intendenturstyrelsen och hafva redovisningsskyldighet inför densamma,
ehuru han för öfrigt skulle lyda direkt under Kongl. Maj:t och de medel,
som äro afsedda för anskaffning och underhåll af sjukvårds- och veterinärmateriel,
ställas till hans disposition i enlighet med af Kongl. Maj:t gifna
föreskrifter.

Ett nästan oundgängligt vilkor för att det nu omnämnda öfverlemnandet
af dispositionsrätten öfver en del anslagsmedel till öfverfältläkaren
skall vara utförbart, är att dessa medel, som nu återfinnas fördelade
på åtskilliga anslag såsom »arméns intendentur- och sjukvårdsträng»,

»diverse intendenturbehof», »garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg»,
»det icke garnisonerade infanteriets och indelta kavalleriets vapenöfningar»,
»de värnpliktiges vapenöfningar», »remontering och skoning m. m.
för garnisonerade arméns hästar», »volontärskolor» och möjligen flera, sammanföras
till ett gemensamt reservationsanslag, såsom redan förut påpekats
vid framställningen af bristerna uti den nuvarande uppställningen
af 4. hufvudtiteln.

Hvad beträffar de sjukvårdskostnader, som ej beröra underhållet af
sjukvårdsmaterielen, nämligen för medikamenter m. m. vid sjukhusen och
trupperna, torde någon egentlig förändring af nuvarande tillvägagångssättet
vid deras bestridande ej framkallas af sjuk vårdsbyråns förflyttning
från det centrala förvaltningsverket, emedan äfven nu denna byrå blott
undantagsvis handlägger dylika mål, hvilka endast utgöras af penningreqvisitioner
och anmärkningar vid räkenskaperna.

Under förutsättning sålunda att den i det nuvarande intendentsdepartementet
ingående sjukvårdsbyrån icke kommer att tillhöra den föreslagna
intendenturstyrelsen, torde denna styrelse böra indelas i en militärbyrå
och tvänne civilbyråer, af hvilka den förstnämnda består af tre underafdelningar,
nämligen en underhålls-, en mobiliserings- och en statistisk.

Såsom byråchefer äro afsedde att tjänstgöra för militärbyrån den i samband
med intendenturkårens omorganisation föreslagne öfverfältintendenten
samt för hvardera af de båda öfriga byråerna ett krigsråd. Militärbyråns
olika afdelningar ställas under chefskap af en fältintendent eller intendent.

För öfrigt tjänstgöra inom styrelsen disponible intendenter och intendentsaspiranter
samt ett antal civile tjensteman.

Hvad sättet för ärendenas handläggning och beslutens fattande beträffar,
bör inom intendenturstyrelsen förfaras på liknande sätt som vid
artilleri- och fortifikation sstyrelserna.

Bland de anmärkningar, som framställas mot den nuvarande orga- Kassa- och
nisationen af arméns förvaltning, intaga sättet för medels tillhandahållande raVäsendet''
och redovisning samt den mindre lämpliga bokföringen af räkenskaperna
en framstående plats. I syfte att vinna skärpt kontroll beträffande medelsförvaltningen
äro af Kongl. Magt den 23 november 1894 utfärdade nya
bestämmelser angående kassavården m. m.; men så länge de för de underordnade
förvaltningsorganen behöfliga medlen skola reqvireras från och
redovisas inför flera myndigheter samt förskott ställas till samma förvaltningsorganers
förfogande, innan redovisningarna för förut bekomna för -

skott inkommit, torde önskvärd reda och trygghet i kassaväsendet icke
vara lätta att uppnå.

En af de i det föregående antydda olägenheterna med den nuvarande
förvaltningsorganisationen, nämligen penningmedlens reqvirerande från och
redovisande inför flera myndigheter, skulle komma att undanrödjas genom
den organisation af den centrala förvaltningen, som här förut föreslagits.

Hvart och ett af arméns truppförband skulle nämligen genom fördelningsintendenturerna
förskottsvis reqvirera alla behöfliga penningmedel
från intendenturstyrelsen och sedermera redovisa dem, afbörda under vederbörliga
an slagstitlar, inför fördelningsintendenturerna,, hvilka, sedan de vid
dem anställde revisorerna granskat dessa redogörelser, skulle insända desamma
till intendenturstyrelsen, för att därstädes behörigen bokföras. Beträffande
medelsbehofvet för artilleri- och fortifikationsstyrelserna äfvensom
för staber, kårer, skolor, verk och inrättningar m. in., hörande till landtförsvaret,
men stående utanför fördelningsförband, skulle för dem erforderliga
medel reqvireras jämväl från intendenturstyrelsen samt, med undantag
af artilleri- och fortifikation sstyrelsernas och dem underlydande anstalters,
inför densamma redovisas. Sistnämnda styrelsers och anstalters
räkenskaper skulle däremot granskas af vederbörande styrelses revision och
därefter öfverlemnas till intendenturstyrelsen för bokföring.

Förskott till underordnade förvaltningsmyndigheter lära ej kunna
undvikas, men dels kunna de nedbringas till det minsta möjliga genom
att, på sätt nu delvis äger rum, låta dem beräknas månadsvis, dels böra
de äfven ställas under bättre kontroll genom att införa månatliga redovisningar
för alla de utgifter, som verkligen blifvit bestridda under månaden,
i stället för de nuvarande redovisningarna, som uppgöras qvartals- eller
årsvis för alla de utgifter, hvilka rätteligen tillhöra samma qvartal eller
år, äfven om desamma delvis ej kunna liqvideras förr än någon tid efteråt,
ett tillvägagångssätt som försenar redogörelsernas insändande och därigenom
försvårar kontrollen öfver förskotten. För att emellertid få kalenderårets
redovisning fullständig, torde någon tid efter hvarje års ingång böra
upprättas och på förenämnda sätt insändas en särskild tilläggsredovisning
för de utgifter, som blifvit under det nya året bestridda, men rätteligen
tillhöra nästföregående årets kostnader.

För närvarande är för arméns underordnade förvaltningsmyndigheter
i landtränterierna öppnad kredit, hvilken omständighet i sin män
försvårar kassakontrollen och bidrager till att försena uppgörandet af bokslutet
vid centralmyndigheten, men med hänsyn till nutidens utvecklade

bankväsende och snabba post- och telegrafförbindelser till alla delar af landet
torde det emellertid vara lämpligare att låta riksbanken, i hvilken såväl
centralmyndigheterna som alla underordnade förvaltningsmyndigheter,
hvilka äro förlagda å orter, där riksbanken eger kontor, skola hafva sina
penningmedel insatta, ombesörja äfven tillhandahållandet af de behöfliga
medlen, hvilka då uppå framställning af intendenturstyrelsen genom riksbankens
försorg omedelbart insättas å vederbörande förvaltningsmyndighets
bankräkning, vare sig denna är öppnad i riksbanken eller, där riksbank ej
tinnes, i annan bankinrättning; och lärer en dylik anordning enligt meddelande
under hand från riksbankens sida ej möta några svårigheter.

Som konseqvens af det nu föreslagna öfverflyttandet af bestyret med
penningmedlens tillhandahållande åt de underordnade förvaltningsmyndigheterna
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande till riksbanken torde följa att
alla utgifter, som nämnda befallningshafvande själfva eller genom underordnade
tjänstemän göra för militära ändamål såsom för färdkostnader,
transporter med kronoskjuts o. s. v., böra så snart som möjligt ersättas af
de militära förvaltningsmyndigheter, centrala eller underordnade, för hvilkas
räkning utgifterna blifvit gjorda, på det att den räkenskaperna invecklande
bokföringen mellan de militära centrala förvaltningsmyndigheterna och
landtränterierna må försvinna.

För närvarande tinnes vid arméförvaltningen ett kassakontor med en
krigskassor och en amanuens. Då en del af de göromål, som detta kassakontor
ombesörjer, enligt ofvan föreslagna anordning med riksbanken som
förmedlare af penningförsändningar, komme att försvinna och intet hinder
finnes att de allra flesta utan ordningar af medel från centralmyndigheterna,
äfven till enskilda personer inom eller utom armén, ske genom anvisningar
å riksbanken, torde kassakontoret med dess redan nu föga ansträngda
tjänstemän blifva obehöfligt. och de relativt få göroinålen beträffande själfva
kassavården vid de centrala myndigheterna kunna öfverlemnas till redogörare,
som samtidigt äfven bestrida andra göromål.

Bokföringen af 4. hufvudtiteln har under en följd af år varit föremål
för anmärkningar från statsrevisorerna, hvilket. också föranledt att särskild
person fått i uppdrag att uppgöra förslag till nytt bokföringssätt.

Efter denna redogörelse för de hufvudgrunder, som ansetts böra följas
vid omorganisationen af öfverstyrelsen öfver svenska arméns förvalt 5 -

ningsväsende, lemnas i det följande en mera detaljerad redogörelse för
organisationen af de föreslagna trenne centralstyrelserna äfvensom af öfverfältläkarens
stab och fördelningsintendenturerna.

Artilleri- Den förvaltande myndighet, som hittills utöfvats af arméförvaltningens

styrelsen, artilleri departement, skulle, såsom förut nämnts, öfvertagas af en artilleristyrelse,
hvilken dessutom skulle handlägga de mål, som för närvarande
tillhöra generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde. Artilleristyrelsen
skulle således under Kongl. Maj:t och chefen för landtförsvarsdepartementet
hafva högsta uppsikten öfver den del af arméns förvaltning,
som hittills lydt under arméförvaltningens artilleridepartement, och det
åligga densamma ej mindre att i öfverensstämmelse med gällande författningar,
fastställda stater och Kongl. Majrts särskilda föreskrifter förvalta
dem af anslagen under 4. hufvudtiteln, som blefve ställda till styrelsens
förfogande, att i stadgad ordning redovisa för anförtrodda, medel samt att
öfvervaka förvaltningen och kassavården vid underlydande anstalter, än
äfven att sörja för att artillerimateriel, handvapen och ammunition finnas
i för arméns mobiliseringsbehof tillräcklig mängd samt äro i godt skick
och af tidsenlig beskaffenhet.

Vid förvaltandet af statsanslagen är att iakttaga, det Kongl. Majrts
bifall måste utverkas, såsom här förut föreslagits,

till nybyggnadsarbeten, hvilkas utförande kräfver en kostnad af mer
än 5,000 kronor,

till inköp af mark eller fast egendom af mer än 2,000 kronors värde,
till beställningar utom riket af materiel eller varor, som kunna tillverkas
inom riket och hvilkas inköpspris uppgår till högre belopp än 1,000
kronor, samt

till utbetalande af arfvoden eller gratifikationer till styrelsen underlydande
löntagare.

Artilleristyrelsen komrne alltså att handlägga alla ärenden, som angå
arméns vapen med ammunition och materiel samt dylika effekters
tillverkning och besiktning,

försök med artillerimateriel, handvapen och ammunition,
gevärsfaktoriet, krutbruket, ammunitionsfabriken och öfriga artilleriverkstäder,

artilleriförråden,

artilleriets skjut- och exercisfält,

för ofvan nämnda behof afsedda byggnader, såvida de ej ligga å arméns
mötesplatser,

personal, som är anställd vid artilleriets förråd, verkstäder och skjutfält
eller såsom besiktningsofficerare för styrelsens räkning vid enskilda verkstäder,

anslag till artilleriskjutskolorna samt

anslag till artilleriets öfningar och den öfriga arméns skjutöfningar.

Artilleristyrelsen skulle utgöras af generalfälttygmästare!! såsom chef
för styrelsen, samt fälttygmästaren och chefen för artilleristaben såsom ledamöter
i densamma och chefer för hvar sin byrå, fälttygmästaren för förvaltningsbyrån
och chefen för artilleristaben för tekniska byrån.

På förvaltningsbyrån böra tjänstgöra, förutom chefen och kommenderade
officerare ur artilleristaben eller artilleriet för öfrigt samt underofficerare,
följande ordinarie civile tjänstemän, nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor.

Personalen å tekniska byrån skulle utgöras uteslutande af artilleristabsofficerare
och andra kommenderade officerare samt underofficerare.

Byråchefer böra förordnas af Konungen i kommandoväg på förslag
af generalfälttygmästaren, artilleristabsofficerarne fördelas till tjänstgöring
å byråerna af generalfälttygmästaren, öfrig militär personal beordras af
generalfälttyginästaren, så länge han är chef för artilleriet, sedermera af
Konungen uppå generalfälttygmästarens förslag. Sekreteraren utnämnes af
Kongl. Maj:t uppå styrelsens förslag, men öfrige ordinarie tjänstemän tillsättas
af styrelsen, hvarvid är att iakttaga, att revisorn skall hafva fullgjort
kompetensvilkoren för anställning som intendenturtjänsteman i likhet med
hvad som föreslås beträffande revisorerna vid fördelningsintendenturerna.

Extra ordinarie tjänstemän, tillfälliga biträden och vaktbetjänte antagas
af styrelsen, som vid behof äfven mot ersättning äger rådfråga lämpliga
juridiskt bildade personer.

Under förvaltningsbyrån lyda alla artilleriet tillhörande verk och inrättningar
med der anställd personal, och till densamma höra alla ärenden,
som ej äro uppdragna åt tekniska byrån, hvilken det skulle åligga att
handlägga dem, som röra

konstruktion af och försök med vapen, ammunition och artillerimateriel,

författningar och reglementen rörande dylika effekters tillverkning,
besiktning och pröfning samt de tekniska bestämmelser, som böra inflyta
uti leveranskontrakt,

föreskrifter angående nämnda effekters skötsel och vård samt
öfriga ärenden af teknisk art, som generalfälttygmästaren öfverlemnar
till byrån.

Tekniska byrån skall dessutom utarbeta beskrifningar öfver materiel
m. m. samt följa vapenväsendets utveckling i främmande land och förskaffa
sig noggrann kännedom om hvad i in- och utlandet tilldrager sig uti de
ämnen, som beröra byråns verksamhet.

Uti alla till artilleristyrelsen hörande mål skall generalfälttygmästaren
uppå vederbörande byråchefs föredragning allena besluta, ehuru åt
byråcheferna bör uppdragas att infordra upplysningar äf personal, tillhörande
verk och inrättningar m. m., som lyda under styrelsen, och att
skriftvexla med bolag och enskilda personer samt, hvad chefen för förvaltningsbyrån
beträffar, äfven att i generalfälttygmästarens namn gifva
befallningar till ofvan angifna underlydande personal.

Vid föredragning af mål rörande kongl. remisser, beställning, tillverkning
eller försök af större omfattning, förslag till modeller af ny typ,
nybyggnader, byggnaders underhåll, besvär och revisionsanmärkningar, utfärdande
af allmängiltiga föreskrifter, förklaring, ändring eller upphörande
af dylika, förslag till stater, den underdåniga årsberättelsen, reqvisitioner,
utanordningar eller redovisningar af penningmedel, arbetsordningen för
styrelsen, instruktioner för dess tjänstemän, tillsättning af embeten eller
tjänster, semester och tjänstledighet för de civile tjänstemännen, antagande
af extra tjänstemän och vaktmästare, o. d., skall protokoll föras, hvarvid
iakttages, att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning deltagit, men
ej kunnat instämma i beslutet, skall låta till protokollet anteckna sin afvikande
mening.

Uti behandlingen af ärenden, hvilkas beskaffenhet eller vikt så kräfver,
skola båda byråcheferna efter generalfälttygmästarens bestämmande deltaga.

I generalfälttygmästarens frånvaro utgöres artilleristyrelsen såsom hittills
å arméförvaltningens artilleridepartement af de båda byråcheferna.
Sekreterarens åligganden äro

att afgifva utlåtanden och upplysningar i ärenden af ekonomisk natur,
som till honom för sådant ändamål remitteras,

att under fälttygmästarens inseende äfven i öfrigt- biträda med beredning
till föredragning af förekommande mål och ärenden samt med anskaffande
af erforderliga upplysningar,

att vid föredragning af ärenden, öfver hvilka enligt ofvanstående
protokoll skall uppsättas, föra detta protokoll samt, hvad beträffar dessa

ärenden, svara för uppsättning och expedition af utgående skrivelser och
protokollsutdrag,

att i början af hvarje månad uppgöra approximativ beräkning öfver
styrelsens behof af medel för nästa månad och till styrelsen inlemna förslag
till reqvisition af dylika,

att granska de från underordnade myndigheter inkommande månatliga
förskottsreqvisitionerna,

att tillse, det vid föredragning beslutade assignationer med skyndsamhet
utskrifvas och bokföras, samt desamma kontrasignera,

att föra kassakontrollbok och vara kontrollant öfver bokhållaren i
egenskap af redogörare,

att hos styrelsen anmäla, när dess fordringar i konkurs m. m. skola
bevakas eller annan juridisk åtgärd för bevarande af fordringsanspråk eller
säkerhetshandlings kraft behöfver vidtagas,

att ordna och förvara kontrakt och säkerhetshandlingar samt styrelsens
föredragningslistor och protokoll samt

att öfvervaka, det registratorn och bokhållaren fullgöra sina åligganden.
Registratorn åligger

att föra styrelsens diarium och register,

att ordna och förvara sådana ankomna skrivelser, som ej öfverlemnas
till förvar hos annan person, äfvensom koncepter till alla utgående skrivelser,
att biträda sekreteraren med uppsättning och kollationering af skrifvelse^ att

tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde med upplysningar i
tjänsten,

att ordna och vårda alla handlingar, som tillhöra styrelsens arkiv, samt
att ombesörja anskaffning af styrelsens skrifmaterialier och inventariepersedlar
samt dem i föreskrifven ordning redovisa.

Bokhållaren åligger

att vara redogörare för de medel, som artilleristyrelsen utreqvirerar
från intendenturstyrelsen,

att föra sådana anteckningar öfver utgifter och inkomster å de anslag,
som stå till artilleristyrelsens förfogande, att dessa anslags och deras
undertitlars ställning alltjämt kan öfverskådas,

att utskrifva anbefallda assignationer å riksbanken och persedelanordningar
samt

att föra sådana böcker och anteckningsjournaler, som äro af behofvet
för medels- och persedelsrevisionen inom artilleristyrelsen.

Revisorns åligganden äro

att på eget ansvar granska alla räkenskaper från under artilleristyrelsen
lydande verk och inrättningar, äfven i afseende på persedlar, för
så vidt denna granskning ej är öfverlemnad till annan person,

att granska räkningar in. m., som inlemnas direkt till artilleristyrelsen,

att vaka öfver att ålagd inbetalning af medel verkställes samt
att i öfrigt biträda med utredningen af ärenden, som till honom i
sådant syfte remitteras.

Extra ordinarie tjänstemän fördelas till biträde åt de ordinarie
tjänstemän, som däraf för tillfället hafva behof.

Den vid förvaltningsbyrån anställda militära personalen användes
dels till utredning och expedition af mål enligt byråchefens bestämmande,
dels ock till revision af sådana persedelredogörelser, som fordra tekniska
kunskaper och därför, enligt hvad i det föregående är anfördt, till styrelsen
insändas, såsom öfver artillerimateriel, handvapen, ammunition m. m.,
äfvensom till vård och tillsyn af modellsamlingen.

Tekniska byråns personal användes dels såsom konstruktörer, ritare,
till utförande af olika slags försök med åtföljande beräkningar o. s. v.,
dels ock till studium af utländska artillerier och tekniska frågor (statistisk
afdelning).

Inspektörens Vid sidan om artilleristyrelsen måste generalfälttygmästaren såsom

för artille- inspektör för artilleriet (för närvarande chef för artilleriet) hafva en stab
net stab. af 2—3 artilleristabsofficerare för att behandla alla frågor rörande artillerivapnets
öfningar och utbildning såsom trupp.

Fortifika- Enär den föreslagna fortijikationsstyrelsen skulle handlägga alla de

Höns- ärenden, som nu tillhöra arméförvaltningens fortifikationsdepartement och
styrelsen, byggnadsafdelningen vid fortifikationsstabens hufvudstation, komme nämnda
styrelse att under Kongl. Maj:t och chefen för landtförsvarsdepartementet
hafva högsta uppsikten öfver den del af arméns förvaltning, som hittills
lydt under arméförvaltningens fortifikationsdepartement, och skulle det
åligga densamma ej mindre att, i öfverensstämmelse med gällande författningar,
fastställda stater och Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter, förvalta
dem af anslagen under 4. hufvudtiteln, som blefve ställda till styrelsens
förfogande, att i stadgad ordning redovisa för anförtrodda medel
och att öfvervaka förvaltningen och kassavården vid underlydande anstalter,
än äfven att hafva öfverinseende öfver såväl rikets landt- och

sjöfästningar som kaserner och byggnader på mötesplatserna samt arbeten
å desamma.

Vid förvaltandet af statsanslagen är att iakttaga, det Kongl. Maj:ts
bifall måste utverkas, såsom här förut föreslagits,

till nybyggnadsarbeten, hvilkas utförande kräfva en kostnad af mer
än 5,000 kronor,

till inköp af mark eller fast egendom af mer än 2,000 kronors
värde,

till beställningar utom riket af materiel eller varor, som kunna tillverkas
inom riket och hvilkas inköpspris uppgår till högre belopp än 1,000
kronor, samt

till utbetalande af arfvoden eller gratifikationer till styrelsen underlydande
löntagare.

Fortifikationsstyrelsen skulle alltså handlägga alla ärenden, som angå
rikets fästningar med därtill hörande byggnader,

förslag och planer till nya befästningar och till nybyggnader eller
ändringar vid de gamla,

tillsynen och vården af nuvarande arméförvaltningens embetshus i
hufvudstaden samt därtill hörande brandredskap,

öfriga för landtförsvaret afsedda hus och byggnader, såvidt dylika
ärenden ej falla inom artilleri- eller intendenturstyrelsernas embetsområden
eller ock jämlikt särskilda föreskrifter tillhöra öfverintendentsembetet eller
eljest äro undantagna från styrelsens handläggning,

inqvartering i de byggnader, som af styrelsens medel underhållas,
vården och underhållet af all den materiel, som tillhör eller handhafves
af ingeniörtrupperna, samt af arméns fasta skanstygsförråd,
kommendantskapens utgifter samt

upplåtelse till enskilde af nyttjanderätten till de nuvarande eller
forna fästningar tillhörande lägenheter, hvilka för kronan äro tills vidare
obehöfliga.

Styrelsen skulle utgöras af chefen för fortifikationen såsom chef för
styrelsen samt öfversten och .en annan regementsofficer vid fortifikationen
såsom ledamöter i densamma och chefer för hvar sin af förvaltnings- och
tekniska byråerna.

På förvaltningsbyrån äro afsedde att tjänstgöra, förutom byråchefen
och ur fortifikationen kommenderade officerare och underofficerare, följande
ordinarie civile tjänstemän, nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator, tillika redogörare, samt

1 revisor, tillika bokhållare.

Personalen å tekniska byrån bör däremot bestå uteslutande af officerare
och underofficerare tillhörande fortifikationen.

Byråchefer böra förordnas af Konungen i kommandoväg på förslag
af chefen för fortifikationen, men öfrig militär personal kommenderas af
den sistnämnde. Sekreteraren bör utnämnas af Kongl. Maj:t uppå styrelsens
förslag, öfriga civile tjänstemän tillsättas af styrelsen, hvarvid är att
iakttaga, att revisorn skall hafva fullgjort vilkoren för anställning som
intendenturtjänsteman, såsom förut nämndt. är.

Juridiskt biträde, extra ordinarie tjänstemän och vaktmästare antagas
af styrelsen.

Under förvaltning sbyrån lyda fortifikationsbefälhafvare och all öfrig
fästningsbyggnads- och fortifikationsförrådspersonal med de förråd och kassor,
som dessa förvalta, äfvensom i viss mån vid arméfördelningsstaberna
anställde fortifikationsofficerare. Till byrån höra i öfrigt alla ärenden, som
ej äro uppdragna åt tekniska byrån, hvilken det skulle åligga att handlägga
alla dem, som angå

uppgörande och granskning af förslag och planer till befästningar
och andra byggnader,

utarbetande af föreskrifter för byggnaders m. m. underhåll och
vård äfvensom

öfriga ärenden af teknisk art, som chefen för fortifikationen öfverlemnar
till byrån.

Tekniska byrån skall dessutom förskaffa sig noggrann kännedom om
fästningsverkens beskaffenhet och byggnadsarbetenas tillstånd och fortgång
inom rikets fästnings- och garnisonsorter samt med uppmärksamhet följa
utvecklingen af fästningsbyggnadskonsten och i behöfliga delar äfven den
civila byggnadskonsten.

Uti alla till fortifikationsstyrelsen hörande mål skall chefen för fortifikationen
uppå vederbörande byråchefs föredragning allena besluta, ehuru
åt byråcheferna bör uppdragas att infordra upplysningar af underlydande
fortifikationsbefäl, fästningsbyggnads- och förrådspersonal och att skriftvexla
med bolag och enskilda personer samt, hvad chefen för förvaltningsbyrån
beträffar, att i chefens för fortifikationen namn gifva befallningar
till ofvan angifna underlydande personal.

Vid föredragning af mål rörande kongl. remisser, beställning, tillverkning
eller försök af större omfattning, befästnings- eller andra bygg -

nadsarbeten, byggnaders underhåll, besvär och revisionsanmärkningar, utfärdande
af allmängiltiga föreskrifter, förklaring, ändring eller upphörande
af dylika, förslag till stater, den underdåniga årsberättelsen, reqvisitioner,
utanordningar eller redovisningar af penningmedel, arbetsordningen för
styrelsen, instruktioner för dess tjänstemän, tillsättning af embeten eller
tjänster, semester och tjänstledighet för de civile tjänstemännen, antagande
af extra tjänstemän och vaktmästare m. m. d. skall protokoll föras, hvarvid
iakttages att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning deltagit,
men ej kan instämma i beslutet, skall låta till protokollet anteckna sin afvikande
mening.

Uti behandlingen af ärenden, hvilkas beskaffenhet eller vikt så
kräfver, skola båda byråcheferna efter chefens för fortifikationen bestämmande
deltaga.

I chefens för fortifikationen frånvaro utgöres fortifikationsstyrelsen
af de båda byråcheferna i enlighet med förfarandet hittills i arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.

Sekreterarens åligganden äro

att afgifva utlåtanden och upplysningar i ärenden af ekonomisk natur,
som till honom för sådant ändamål remitteras,

att under chefens för förvaltningsbyrån inseende äfven i öfrigt
biträda med beredning till föredragning af förekommande mål och ärenden
samt med anskaffande af erforderliga upplysningar,

att vid föredragning af ärenden, öfver hvilka protokoll skall uppsättas,
föra detta protokoll samt, hvad beträffar dessa ärenden, svara
för uppsättning och expedition af utgående skrivelser och protokollsutdrag,

att i början af hvarje månad uppgöra approximativ beräkning öfver
styrelsens behof af medel för nästa månad och till styrelsen inlemna förslag
till reqvisition af dylika,

att granska de från underordnade myndigheter inkommande månatliga
förskottsreqvisitionerna,

att tillse det vid föredragning beslutade assignationer med skyndsamhet
utskrifvas och bokföras samt desamma kontrasignera,

att föra kassakontrollbok och vara kontrollant öfver registratorn i
egenskap af redogörare,

att hos styrelsen anmäla när dess fordringar i konkurs m. m. skola
bevakas eller annan juridisk åtgärd för bevarande af fordringsanspråk eller
säkerhetshandlings kraft behöfver vidtagas,

att ordna och förvara kontrakter och säkerhetshandlingar samt styrelsens
föredragningslistor och protokoll samt

att öfvervaka det revisorn i sin egenskap af bokhållare samt registratorn
fullgöra sina åligganden.

Registratorns åligganden äro

att föra styrelsens diarium och register,

att ordna och förvara sådana inkommande skrivelser, som ej öfverlemnas
till förvar hos annan person, äfvensom koncepterna till de utgående
skrifvelserna,

att biträda sekreteraren med uppsättning och kollationering af skrivelser,

att vara redogörare ej mindre för de medel, som äro upptagna på
fortifikationens stat, än äfven för dem, som fortifikationsstyrelsen för öfrigt
reqvirerar från intendenturstyrelsen,

att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde med upplysningar i
tjänsten,

att ordna och vårda alla handlingar, som tillhöra styrelsens arkiv, samt
att ombesörja anskaffning af styrelsens skrifmaterialier och inventariepersedlar
samt dem i vederbörlig ordning redovisa.

Revisorn åligger

att på eget ansvar granska alla från underlydande myndigheter till
fortifikationsstyrelsen inkommande medels- och persedelredovisningar, äfvensom
sådana räkningar, som inlemnas direkt till fortifikationsstyrelsen,
att vaka öfver att ålagd inbetalning af medel verkställes,
att föra sådana anteckningar öfver utgifter och inkomster å anslag,
som stå till fortifikationsstyrelsens förfogande, att dessa anslags och deras
undertitlars ställning alltjämt kan öfverskådas,

att utskrifva anbefallda assignationer å riksbanken m. m.,
att föra sådana böcker och anteckningar, som äro af nöden för medelsoch
persedelrevisionen, samt

att i öfrigt biträda med utredningar af ärenden, som till honom i
sådant syfte remitteras.

Extra ordinarie tjänstemän fördelas till biträde åt de ordinarie tjänstemän,
som däraf för tillfället hafva behof.

Den militära personalen användes enligt byråchefernas bestämmande
dels till utredning och expedition af mål, dels som konstruktörer, ritare,
granskare af inkomna förslag och planer m. m. samt dels till studium af
fästningsväsendet i andra länder och dylikt (statistisk afdelning).

Vid sidan af fortifikationsstyrelsen måste chefen för fortifikationen Chefens för
såsom chef för fortifikationens officers- och underofficerskårer samt ingeniör- trupperna
bataljonerna hafva en stab af 2—3 officerare för att sköta hans trupp- stab.
expedition och behandla frågor angående ingeniörtruppernas materiel, öfningar
m. m.

I öfverensstämmelse med de allmänna grunder och på de skäl, som Intendenturhär
förut blifvit anförda, bör den förvaltande myndighet, som för närva- ''s'' yre 8en''
rande utöfvas af arméförvaltningens intendents- och civila departement —
med undantag af de ärenden, som nu handläggas i förstnämnda departements
sjukvårdsbyrå —, öfvertagas af intendenturstyrelsen, hvilken tillika
skulle omhändertaga de intendenturkårens hufvudstation nu tillkommande
åligganden. Intendenturstyrelsen komme således att under Kongl. Maj:t
och chefen för landtförsvarsdepartementet hafva högsta uppsikten öfver det
hufvudsakligaste af den del utaf arméns förvaltning, som hittills lydt under
arméförvaltningens intendents- och civila departement, hvadan det skulle
åligga intendenturstyrelsen ej mindre

att, i öfverensstämmelse med gällande författningar, fastställda stater
och Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter, förvalta de för landtförsvaret
anvisade statsanslag i den mån de icke blifva ställda till artilleri- eller
fortifikationsstyrelsernas förfogande, använda de åt landtförsvaret anslagna,
under statskontoret ställda kassor och fonder, öfvervaka förvaltningen och
kassavården vid truppförbanden och under styrelsen lydande anstalter samt
i fastställd ordning redovisa för alla densamma anförtrodda medel, än äfven
att tillse, det intendenturmateriel af alla slag vid såväl truppförbanden
som styrelsen underlydande anstalter finnes i för arméns mobiliseringsbehof
tillräcklig mängd och i fullgodt författnings- och tidsenligt
skick, samt ombesörja de åligganden, hvilka nu tillkomma intendenturkårens
hufvudstation,'' nämligen att uppgöra för intendenturväsendet vid mobilisering
nödiga planer m. in., öfvervaka intendenturens mobiliseringsarbete
vid armén i dess helhet, verkställa de för vinnande af öfverskådlighet inom
arméns intendenturförvaltning behöfliga statistiska och andra arbeten samt
med uppmärksamhet följa intendenturväsendets utveckling inom eget och
främmande land.

Vid förvaltandet af statsanslagen och fonderna är, såsom här förut
föreslagits, att iakttaga, det Kongl. Maj:ts bifall måste utverkas

till nybyggnadsarbeten, hvilkas utförande kräfver en kostnad af mer
än 5,000 kronor,

till inköp åt mark eller fast egendom af mer än 2,000 kronors värde,
till beställningar utom riket af materiel eller varor, som kunna tillverkas
inom riket, och hvilkas inköpspris uppgår till högre belopp än 1,000
kronor, samt

till utbetalande af arfvoden eller gratifikationer till styrelsen underlydande
löntagare.

Till intendenturstyrelsens embetsområde skulle följaktligen komma att
höra ärenden, som angå

arméns rekrytering, aflöning och underhåll i den mån sådant åligger

staten,

kostnader vid utbildningskurser för befäl, underbefäl och beställningsmän,

_ inqvarterings- samt rese- och traktamentsersättningar, såvidt de skola
bestridas från därtill afsedda särskilda anslag under 4. hufvudtiteln,
remonteringsväsendet samt legning af exercishästar,
arméns mundering, tross samt all annan intendenturmateriel äfvensom
därför afsedda förråd in. m.,

de för arméns allmänna utredningsförråd samt Stockholms slotts- och
törrådsmagasin jämte kronobageri afsedda byggnader och inventarier,
ved, ljus och vatten för fästnings- och garnisonsorter,
arméns mötesfält och skjutbanor samt de exercisfält, med hvilka
det icke tillkommer artilleri- eller fortifikationsstyrelserna att taga befattning,

reglementen för enskilda pension sinrättningar vid arméns truppförband,

pensionering och understöd från Vadstena krigsmanshuskassa och
invalidhusfonden, äfvensom begrafningshjälp efter aflidne militärer, där sådan
skall af statsmedel utgå,

ersättning af allmänna medel för postförsändelser från embetsmyndigheter
under landtförsvarsdepartementet,

arméns räkenskaps- och kassaväsende,
den nuvarande arméförvaltningens allmänna arkiv,
upprättandet hvarje år af liggare öfver anslagen å riksstatens 4.
hufvudtitel samt utarbetandet af det för riksdagens revisorer afsedda statistiska
tabellverket,

förut berörda intendenturkårens hufvudstation nu tillhörande göromål
samt,

gemensamt med kammarkollegium,

allmänna frågor rörande indelnings- och roteringsverket för armén,
tvister om ryttare- och soldattorps byggande, underhåll och skötsel samt
syner därå äfvensom om ryttares och soldaters lön eller annan rättighet,
i hvilka frågor dock endast underdåniga utlåtanden till Kongl. Maj:t
afgifvas.

Intendenturstyrelsen lyder under generalintendenten såsom chef samt
arbetar på tre byråer, nämligen 1 militärbyrå och 2 civilbyråer med öfverfältintendenten
såsom chef för militärbyrån samt ett krigsråd såsom chef
för hvardera af de båda civilbyråerna. Intendenturstyrelsen skulle sålunda
utgöras af generalintendenten såsom chef och de trenne byråcheferna såsom
ledamöter.

Under militärbyrån skulle höra de centrala intendenturförråden m. fl.
anstalter och i densamma handläggas ej mindre alla ärenden, som angå
arméns beklädnad och utredning af alla slag, naturaförplägnad,. utgifter
för arméns marscher, öfningar och möten, mötesplatser och skjutbanor,
inqvartering in natura, utbildningskurser, remonteringsväsendet och hästlega,
kasernutredning samt ved, ljus och vatten m. m., än äfven de frågor,
som nu handläggas inom intendenturkårens hufvudstation å dess båda afdelningar,
mobiliseringsafdelningen och den statistiska afdelningen. Militärbyråns
arbeten böra för den skull delas på tre afdelriingar under hvar sin
fältintendent (eller intendent) såsom chef med eget ansvar för afdelningens
arbeten, nämligen en underhålls-, en mobiliserings- och en statistisk afdelning;
och skulle å denna byrå för öfrigt tjänstgöra erforderlig ur intendenturkåren
beordrad personal.

1. civilbyrån är afsedd att handlägga alla mål, som angå arméns
rekrytering och aflöning, inqvarterings- samt rese- och traktamentsersättningar,
indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser
som af generalintendenten ej tilldelas annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skall vara chef för byrån, utgöres
dess personal af en sekreterare, en registrator samt extra ordinarie
tjänstemän.

Till 2. civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och
räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa och
invalidhusfonden samt postafgifterna, besvärs- och anmärkningsmål m. m.,
äfvensom den revision, som inom intendenturstyrelsen ifrågakommer. Personalen
vid denna byrå utgöres, förutom krigsrådet, af en kamrerare, två
bokhållare, däraf deri ene tillika redogörare, en revisor med biträde af en
examinerad intendentsaspirant, samt extra ordinarie tjänstemän.

Af Kongl. Maj:t utnämnas och förordnas
generalintendenten,

krigsråden på förslag af generalintendenten samt
sekreteraren och kamreraren på förslag af intendenturstyrelsen.

Af Kongl. Maj:t förordnas i kommandoväg på förslag af generalintendenten
chefen för militärbyrån; öfrig därstädes anställd personal
äfvensom den å 2. civilbyrån anställde intendentsaspiranten beordras
af generalintendenten. Här icke nämnde ordinarie tjänstemän inom
styrelsen äfvensom extra ordinarie tjänstemän, tillfälliga biträden, jämväl
juridiskt bilda dt, samt vaktmästare antagas af styrelsen, med iakttagande,
hvad revisorn beträffar, att denne på sätt förut är nämndt
skall hafva fullgjort kompetensvilkoren för anställning som intendenturtjänsteman.

1 alla till intendenturstyrelsen hörande mål skall generalintendenten
uppå vederbörande byråchefs föredragning allena besluta, ehuru
åt byråcheferna, bör uppdragas att infordra upplysningar af personal vid
intendenturstyrelsen underlydande förråd och inrättningar och att skriftvexla
med bolag och enskilde rörande leveranser och dylikt samt, hvad
chefen för militärbyrån beträffar, äfven att i generalintendentens namn gifva
befallningar åt ofvannämnda underlydande personal.

Vid föredragning af mål rörande kongl. remisser, beställning, tillverkning
eller försök af större omfattning, förslag till modeller af ny
typ, nybyggnader, byggnaders underhåll, besvär och revisionsanmärkningar,
utfärdande af allmängiltiga föreskrifter, förklaring, ändring eller upphörande
af dylika, förslag till stater, den underdåniga årsberättelsen, reqvisitioner,
utanordningar eller redovisningar af penningmedel, arbetsordningen för
styrelsen, instruktioner för dess tjänstemän, tillsättning af embeten eller
tjänster, semester och tjänstledighet för de civile tjänstemännen, antagande
af extra tjänstemän och vaktmästare o. d. skall protokoll föras, hvarvid iakttages
att byråchef, som i ett dylikt ärendes handläggning deltagit, men ej
kunnat instämma i beslutet, skall låta till protokollet anteckna sin afvikande
mening. Uti behandlingen af ärenden, hvilkas beskaffenhet eller
vikt så kräfver, skola två eller vid behof alla byråcheferna efter generalintendentens
bestämmande deltaga. Vid besluts fattande i anmärkningsoch
besvärsmål skall förutom chefen för 2. civilbyrån den af de båda
andra byråcheferna, som ärendet närmast angår, äfven deltaga i målets
handläggande.

I generalintendentens frånvaro utgöres intendenturstyrelsen af de trenne
byråcheferna; blifva ej två om beslut ense, galle föredragandens mening.

Sekreteraren åligger

att vid föredragning af ärenden, öfver hvilka enligt förestående protokoll
skall uppsättas, föra detta protokoll och, hvad beträffar dessa ärenden,
ansvara för uppsättning och expedition af utgående skrifvelser och
protokollsutdrag samt

att ordna och förvara styrelsens föredragningslistor och protokoll.
Registratorn åligger

att föra styrelsens diarium och register,

att ordna och förvara sådana ankomna skrifvelser, hvilka ej öfverlemnas
till förvar hos annan person, äfvensom koncepter till alla utgående
skrifvelser,

att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde med upplysningar i
tjänsten,

att ordna och vårda alla handlingar, som tillhöra styrelsens arkiv
äfvensom den nuvarande arméförvaltningens gemensamma arkiv, samt

att ombesörja anskaffning af styrelsens skrifmaterialier och inventariepersedlar
samt dem i föreskrifven ordning redovisa.

Kamrerarens åligganden äro "

att afgifva utlåtanden och upplysningar i ärenden angående kassaoch
räkenskapsväsendet,

att äfven i öfrigt biträda byråcheferna med beredning till föredragning
af förekommande mål samt med anskaffande af därtill erforderliga
upplysningar,

att å bestämda tider uppgöra approximativ beräkning öfver landtförsvarets
behof af medel för viss tidsperiod att läggas till grund för styrelsens
uppgifter i dylikt hänseende till statskontoret,

att till styrelsen göra framställning om medels reqvirerande från
statskontoret på de tider, då sådant kan erfordras, samt till generalintendenten
två gånger i veckan aflemna rapport öfver medelstillgången å
styrelsens räkning i riksbanken,

att granska och sammanföra från underordnade myndigheter inkommande
månatliga förskottsreqvisitioner,

att tillse det de vid föredragning beslutade assignationer å riksbanken
med skyndsamhet utskrifvas och bokföras samt dem kontrasignera,

att föra kassakontrollbok och vara kontrollant öfver den bokhållare,
som tillika är redogörare,

att hos styrelsen anmäla, när dess fordringar i konkurs m. m. skola
bevakas eller annan juridisk åtgärd för bevarande af fordringsanspråk eller
säkerhetshandlings kraft behöfver vidtagas, samt

att ordna och förvara kontrakt och säkerhetshandlingar.

Bokhällarne åligger

att enligt kamrerarens anvisning föra erforderliga räkenskapsböcker
och uppgöra bokslutet, äfven hvad de till artilleri- och fortifikationsstyrelsernas
disposition ställda anslagen beträffar,

att göra anbefallda statistiska utdrag ur böckerna samt
att ansvara för de månatligen inkommande hufvudboksverifikationernas
ordnande anslagsvis, foliering och inbindning samt deras öfverlemnande
till kammarrätten inom stadgad tid.

En af bokhållarne skall dessutom vara redogörare för de medel, som
intendenturstyrelsen för sin räkning utreqvirerar från statskontoret, samt
utskrifva anbefallda assignationer å riksbanken.

Revisorns åligganden äro

att på eget ansvar granska fördelningsintendenturernas och de direkt
under intendenturstyrelsen lydande förrådens och anstalternas medels- och
persedelredogörelser samt Vadstena krigsmanshuskassas, invalidhusfondens
ocb beväringsmanskapets invalid- och pensionsfonds räkenskaper jämte därtill
hörande afskedshandlingar, uppgöra förslag till underhållsbref samt
pensionsbref för svärdsman och svärdsmedaljörer samt föra rullor öfver
u n der st ö d stagar e,

att granska räkningar in. m., som inlemnas direkt till intendenturstyrelsen,

att vaka öfver att ålagd inbetalning af medel verkställes samt
att i öfrigt biträda vid utredningen af ärenden, som till honom i
sådant syfte remitteras,

ägande han att till hjälp vid dessa arbeten anlita den å 2. civilbyrån
anställde examinerade intendentsaspiranten.

Extra ordinarie tjänstemän fördelas till biträde åt de styrelsens ordinarie
tjänstemän, som däraf hafva behof.

Den å militärbyrån anställda intendenturpersonalen användes dels
till utredning och expedition af mål enligt byråchefens bestämmande, dels
ock till förande af räkenskapsböcker öfver persedlar och dylikt, som finnas
uti de centrala intendenturförråden och magasinen, utskrifvande af
persedelanordningar in. m., äfvensom till vård och tillsyn öfver modellsamlingen.

Vid sidan af intendenturstyrelsen bör generalintendenten såsom chef Generalför
intendenturkåren hafva till förfogande en adjutant ur samma kår. intendentens

expedition.

Vid öfverfältläkarens stab skulle, i enlighet med hvad förut före- Öfverfältslagits,
handläggas alla sådana mål angående arméns sjukvårds- och vete- läkarem
rinärväsende, som ej böra handläggas af medicinalstyrelsen, och af öfver- stah''
fältläkaren skulle alla medel, anslagna till sjukvårds- och veterinärmateriel,
disponeras. Ehuru göromålen inom denna stab måste blifva mera omfattande
än för närvarande i sjukvårdsbyrån, hvilken endast sysselsätter sig
med materielen, torde dock den senares personal vara fullt tillräcklig äfven
i den föreslagna staben, emedan assistenten i sjukvårdsbyrån redan nu har
tid och tillfälle att samtidigt tjänstgöra som adjutant hos öfverfältläkaren.

Staben skulle således utgöras af

2 läkare, en som stabschef och en som adjutant,

1 veterinär,

1 sjukvårdsintendent och

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

Att den läkare, som skall göra tjänst som stabschef hos öfverfältläkaren,
har lika hög grad och därmed följande löneinkomster som den
nuvarande chefen för sjukvårdsbyrån, hvilken är fördelningsläkare, torde
ej vara behöfligt, knappast lämpligt, utan äro föreslagna för honom
regementsläkares grad och löneinkomster. Adjutanten bör liksom den nuvarande
assistenten vara bataljonsläkare och veterinären fortfarande som
hittills beordras från garnisonsregemente i Stockholm mot åtnjutande af
ett årligt arfvode.

Sjukvårdsintendent förordnas ur intendenturkåren.

Någon civilpersonal för registraturet eller kassaväsendet synes icke
vara behöflig, enär adjutanten bör kunna vara registrator och intendenten
sköta kassan och räkenskaperna.

Om revisionen af de lägre truppförbandens räkenskaper förlägges Fördelningsfrån
centralmyndigheterna till fördelningsintendenturerna, måste dessa till- intendentuökas
med en revisionsafdelning vid hvarje fördelning. En dylik revisions- rerna.
afdelning torde dock ej behöfva bestå af flere tjänstemän än eu ordinarie
revisor med ett biträde vid hvar och en af 2., 5. och 6. samt två vid
hvar och en af 1., 3. och 4. arméfördelningarna. Att desse tjänstemän,
för att revisionen må blifva saklig och ej endast formel, bör hafva fått
intendenturutbildning, är redan förut påvisadt. Att i kommandoväg

Intendentur kåren.

förordna intendenter såsom föreståndare för revisionsafdelningarna (revisorer)
torde dock ej vara lämpligt, utan böra revisorerna vara rent civile
tjänstemän med fullmakt å innehafvande befattning, hvarigenom de erhålla
en fullkomligt själfständig ställning och blifva i afseende på tjänstgöringsort
och verksamhet oberoende af öfverordnade. Såsom biträden åt revisorerna
böra däremot anställäs yngre intendenturtjänstemän eller examinerade
intendentsaspiranter såväl i syfte att befrämja deras egen utbildning
som för att nedbringa kostnaden för revisionsarbetet. Om en revisor vid
särskildt tillfälle behöfver flera biträden än ofvan föreslagits för att inom
föreskrifven tid medhinna revisionsarbetet, kan fördelningsintendenten af
underlydande personal ställa ytterligare biträde till hans disposition, under
det att å andra sidan fördelningsintendenten bör på annat sätt göra bruk af
revisorsbiträdenas arbetskraft under sådana tider af året, då ej fullständig
sysselsättning finnes för dem vid revisionsafdelningen.

Revisorerna böra tillsättas a,f intendenturstyrelsen, emedan denna
mera än arméfördelningscheferna känner de sökandes lämplighet för platsen.
Att hänskjuta denna angelägenhet till Kongl. Maj:t. har ej ansetts nödvändigt,
enär innehafvare af liknande tjänster vid andra verk ej hafva
Kongl. fullmakt.

Ehuru intendenturkårens organisation endast så till vida direkt beröres
af frågan om arméförvaltningens omorganisation, att behof framträder
af en chef för militärbyrån i den föreslagna intendenturstyrelsen och af
ökadt antal underintendenter eller examinerade intendentsaspiranter såsom
biträden åt revisorerna, har frågan om nämnda kårs reorganisation, hvad
beträffar personalen med officersrang, nu ansetts böra tagas i öfvervägande
af det skäl att den föreslagna decentralisationen af förvaltningsgöromålen
otvifvelaktigt ställer ökade fordringar på innehafvarne af de under alla förhållanden
för härens stridsberedskap och välbefinnande samt statens ekonomi
så maktpåliggande intendenturbeställningarna.

Under de år, som förflutit sedan intendenturkårens bildande, har det
för öfrigt redan visat sig, att organisationen ej förmått locka tillräckligt
antal för intendentsgöromålen lämplige officerare att lemna sin militära
bana och öfvergå till den mera arbete kräfvande och ansvarsfullare intendenturvägen,
och att det till och med är omöjligt att erhålla något nämnvärdt
antal underintendenter, äfven om anspråken å desamma sättas så
lågt som möjligt. En nyss från krigsskolan utexaminerad underlöjtnant
har nämligen ej den vare sig militära eller allmänna erfarenhet, att han

är lämplig att omedelbart öfvergå till intendenturtjänsten, och endast i
sällsynta undantagsfall torde en sådan ung man, som helt nyss valt den
rent militära banan, vara hågad att öfvergifva densamma. För en något
äldre subalternofficer kan det däremot i allmänhet ej vara lockande att
ingå på en ny bana, som under åtskilliga år, d. v. s. under aspiranttiden,
erbjuder honom lägre och, så länge han är andre intendent, föga bättre
inkomster än dem, han redan har såsom officer, och på hvilken han når
den ekonomiskt vigtiga positionen af äldre kapten (intendent af 1. klassen)
ej tidigare, utan senare än om han qvarstannar på den rent militära banan.
Dessa omständigheter motvägas visserligen dåraf, att intendenturtjänstemannens
pensionsålder inträder senare än officerns, men detta är en fördel,
som å ena sidan ej af alla betraktas som sådan, och af hvilken å andra sidan
individen kommer i åtnjutande först vid så långt framskriden ålder, att den
ytterst sällan har inflytande på hans beslut i afseende på valet af lefnadsbana.

Att rekrytera intendenturkåren med reservunderlöjtnanter, af hvilka
de fleste ej ansetts vara lämplige till aktive officerare, eller med civile
ynglingar utan annan kunskap än maturitetsexamen och utan kännedom
om förhållandena vid armén, såsom delvis måst ske, medför ej endast den
olägenheten, att dessa personer i allmänhet sakna förutsättningarna för att
blifva gode intendenter, utan äfven att intendenturkårens anseende inom
och utom armén därigenom minskas.

Intendenturkårens organisation af 1892 har, enligt hvad erfarenheten
sålunda gifvit vid handen, icke visat sig betrygga eller ens möjliggöra en
god rekrytering af intendenturkåren, hvilken dock är absolut nödvändig,
för att ej arméns förvaltning skall blifva bristfällig, ehvad den högre förvaltningen
omorganiseras eller icke, ty tjänstemännens duglighet är af vida
större betydelse än själfva organisationen af förvaltningen.

En annan brist vid den nuvarande organisationen af intendenturkåren
är, att de fast anställde tjänstemännens antal är för litet, i det att
enligt 1896 års svenska arméns rulla regementsintendentsbefattningarna
vid 7 af arméns regementen och kårer upprätthållas af intendenter utan
fast anställning, intendentsaspiranter eller tillfälligtvis under vissa truppförbands
uppsättning af intendenter, som samtidigt tjänstgöra vid annat
truppförband, och detta ehuru intendenternas antal vid tidpunkten för rullans
tryckning redan var enligt plan (om chefen för arméförvaltningens
intendentsdepartements militärbyrå och fästningsintendenten å Karlsborg,
hvilka båda qvarstå på gammal stat, medräknas), och ehuru ingen intendent
är placerad till tjänstgöring såsom biträde vid fördelningsintendentur.

Detta är otvifvelaktigt ett missförhållande, emedan åtskilliga viktiga
förvaltningsärenden redan äro så decentraliserade, att det för fullgörande
af en regementsintendents ansvarsfulla och mångsidiga åligganden kräfves
en erfarenhet, praktisk duglighet och författningskunskap, som man ej kan
finna hos en nyss examinerad intendentsaspirant, hvilken, innan han utsändes
att som regementsintendent själfständigt handlägga förvaltningsärenden,
bör hafva under äldre kamraters ledning tjänstgjort vare sig vid
centralmyndighet eller vid fördelningsintendentur och helst vid bådadera.
Bristen på arbetskrafter gör sig äfven gällande vid intendenturkårens hufvudstation
och fördelningsintendenturerna, där de viktiga arbetena för mobiliseringens
förberedande och det statistiska materialets bearbetande ej under
dessa år fortskridit så som önskligt varit.

Som bekant kom ifrågavarande organisation af intendenturkåren till
stånd vid 1892 års urtima riksdag genom inskränkningar i den af Kongl.
Maj:t för riksdagen framlagda organisationsplanen, hvilken var utarbetad
med ledning af ett förslag från den s. k. fältförvaltningskommittén af 1888;
och torde, sedan erfarenheten nu tydligt ådagalagt att dessa inskränkningar
visat sig framkalla svåra olägenheter, en förnyad framställning böra göras
till riksdagen angående intendenturkåren, hyflande i hufvudsak på samma
grunder som propositionen till 1892 års urtima riksdag.

Att nu ifrågasätta samma antal fältintendenter, som Kongl. Maj:t
föreslog 1892 (11 i st. f. beviljade 9), har ej ansetts lämpligt, huru
välbehöflig en dylik ökning än kunde vara, men däremot torde, om den
föreslagna omorganisationen af arméförvaltningen kommer till stånd, öfverfältintendentsbefattningen
(med öfverstes rang och lön)1 vara behöflig ej
endast för kåren, för att göra avanceraentsförhållandena inom denna så
likställda dem vid arméns regementen och kårer som möjligt, och för att
gifva chefens för intendenturkåren närmaste man och ställföreträdare en
ställning som är högre än fältintendenternas, utan äfven emedan chefen
för militärbyrån, hvilkens arbeten genom den ifrågasatta sammanslagningen
af denna byrå och intendenturkårens hufvud station blifva mera omfattande
än för närvarande, är afsedd att få en annan och högre ställning än den
nuvarande, i det att han skulle få rättighet att i generalintendentens namn
afgöra en del frågor af mindre, vikt och därför äfven som byråchef i styrelsen
bör hafva en ställning, som i hierarkiskt hänseende höjer honom
öfver de vid arméfördelningarna anställda fördelningsintendenterna.

'' öfverfältintendenten bör, i likhet med hvad för generalintendenten och fältintendenterna
är stadgadt, vara pensionsberättigad vid fyllda 65 år.

Att tillvaron af intendenturbeställningar med endast löjtnants lön
och rang i sin mån bidragit till att försvåra och försämra rekryteringen af
intendenturkären har ofvan visats. Då rm härtill kommer, att en regementsintendents
ställning vid regementet ej heller är väl förenlig med
löjtnantsgraden, har det ansetts lämpligt att de nu befintliga andre intendentsplatserna
uppflyttas till intendentsgraden.

Intendenterna med kaptens lön och rang skulle enligt Kongl. Maj:ts
proposition 1892 vara 58 (39 af 1. klass och 19 af 2. klass) till antalet,
men äro enligt nu gällande stat 46 (30 af 1. klass och 16 af 2. klass).
Om nu till dessa 46 platser läggas de nuvarande 8 andre intendentsbeställningarna
och 6 nya intendentsplatser, hvilket är den minsta tillökning,
som kan sättas i fråga, enär i annat fall alla de truppförband
och anstalter in. in., som hafva verkligt behof af fast anställde intendenter,
icke kunna därmed förses, skulle intendentsplatsernas antal blifva 60
st., d. v. s. samma antal som föreslogs 1892 + de 2 inbesparade fältintendentsbefattningarna.
Hvad fördelningen af dessa intendentsbeställningar
mellan 1. och 2. löneklasserna beträffar, har det ansetts lämpligt att 40 räknas
till 1. klassen och 20 till 2. klassen, hvarigenom således bibehålies
ungefär samma proportion, som af Kongl. Maj:t ifrågasattes vid 1892 års
urtima riksdag, och som i nuvarande stat förefinnes.

Hvad vidare de nuvarande underintendenterna beträffar, för hvilkas
aflöning 30,000 kronor äro anslagna att utgå i form af 18 arfvoden
om 1,630 kronor, d. v. s. en löjtnants af 2. klassen vid garnisonerade armén
löneförmåner, oberäknad! inqvartering och servisersättning, är denna
aflöning så liten, att det för närvarande torde vara nästan omöjligt att till
behöflig! antal erhålla dylike intendenturtjänstemän, åtminstone såsom ömkligt
är från officerskårerna. Ett sätt att utan statsverkets betungande med
nya utgifter få dylika extra tjänstemän af god kompetens och till det
ökade antal, som erfordras, om föreliggande förslag till förvaltningens omorganisation
vinner framgång, är att låta officerare, som aflagt intendentsexamen,
med bibehållande af sina löneinkomster vid vederbörande regemente
och kår tjänstgöra vid intendenturen mot dagtraktamente af 3
kronor om dagen, således per år räknadt 1,095 kronor i stället för det nuvarande
arfvodet 1,630 kronor, hvilket dock ej får åtnjutas utan att afstå
löneinkomsterna vid regementet eller kåren. Med de 30,000 kronor, som
nu äro anslagna till 18 underintendenter, skulle på detta sätt omkring 28
examinerade intendentsaspiranter kunna erhållas för tjänstgöring vid förvaltningen.

Om man sammanfattar nu gjorda förslag till ändringar uti intendenturkårens
organisation, skulle den komma att bestå af:

1 generalintendent,

1 öfverfältintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

40 intendenter af 1. klassen,

20 d:o af 2. d:o,

28 intendentsaspiranter,

53 förvaltare och
36 vaktmästare,

i st. f. den nuvarande personalen:

1 generalintendent,

4 fältintendenter af 1. graden,

5 d:o af 2. d:o,

30 intendenter af 1. klassen,

16 d:o af 2. d:o,

8 andre intendenter,

18 underintendenter,

53 förvaltare och
36 vaktmästare.

En fråga af vikt för intendenturkåren, som vid en omorganisation
af densamma måste tagas under förnyad pröfning, är vidare inqvarteringsoch
servisersättningen. Enligt 1892 års urtima riksdagsbeslut skulle inqvarterings-
och servisersättning af statsmedel tillkomma generalintendenten,
1 fältintendent af 1. graden och 1 af 2. graden samt 12 intendenter, af
hvilka personer 6 skulle tjänstgöra vid intendenturkårens hufvudstation och
arméförvaltningens intendentsdepartement, samt 9 vara intendenter vid
sådana garnisonerade truppförband, till hvilka vederbörande städer ej voro
skyldiga att utbetala inqvarterings- och servisersättning. Men härigenom
hafva 3 intendenturtjänsternän, som äro afsedde för tjänstgöring vid intendenturkårens
hufvudstation och arméförvaltningens intendentsdepartement, 2
vid intendenturförrådet i Stockholm äfvensom 2 vid de garnisonerade truppförbanden
tjänstgörande (nämligen vid Svea ingeniörbataljon och Gotlands
artillerikår) ej kommit i åtnjutande af en aflöningsförmån, som deras under
samma förhållanden tjänstgörande kamrater äga, hvarjämte den nu föreslagne
öfverfältintendenten bör tillerkännas inqvarterings- och servisersättning.
Vidare åtnjuta de fältintendenter, som tjänstgöra i fördelningsinten -

denturerna, ej liksom de under samma förhållanden tjänstgörande stabscheferna
frän generalstaben någon i nqv arte rings- och servisersättning.

Ett annat förbiseende, som ägt rum vid uppgörandet af nu gällande
stat för intendenturkåren, är att för de intendenter och förvaltare,
hvilka antagits erhålla inqvartering in natura, ej beräknats servisersättning
såsom för dem, hvilka åtnjuta inqvarteringsersättning i kontant, en olikhet
som ej torde kunna motiveras. Till sist torde äfven böra påpekas, att
före 1892 voro förrådsförvaltarne vid icke garnisonerade armén genom
stat af den 14 februari 1890 tillförsäkrade rätt till »fri bostad eller, där
sådan ej kan beredas, hyresersättning med 150 kronor årligen», hvilken
bestämmelse ej influtit uti staten för intendenturkåren, ehuru något skäl
för upphäfvandet af densamma ej kan anföras, då nödvändigheten för dessa
tjänstemän att bo på eller i närheten af vederbörande mötesplats qvarstår
oförändrad; enär samma skyldighet åligger äfven förrådsvaktmästarne vid
icke garnisonerade armén, böra liknande föreskrifter utfärdas för dessa,
ehuru ännu ingen olägenhet uppstått af blåsten i detta hänseende vid den
nu gällande staten.

Alla dessa oegentligheter i nuvarande föreskrifter för inqvarteringsoch
servisersättnings samt hyresersättnings utgående till intendenturkårens
personal böra naturligtvis afhjälpas vid en förestående omorganisation af
intendenturkåren. Om i eu blifvande stat för densamma, såsom i den nu
gällande, alla de befattningar, hvilkas innehafvare skola hafva rätt till inqvarterings-
och servis- eller endast servisersättning i kontant, komma att
uppräknas, skall efter en tid nya oegentligheter uppstå och ny framställning
till riksdagen blifva nödvändig, enär förmånen af inqvartering in
natura vexlar efter tillgång på lämpliga bostadslägenheter att upplåta till
intendenturpersonalen. Med anledning häraf äro i det nu uppgjorda förslaget
till stat för intendenturkåren (bil. n:r 11) i dess ställe såsom anmärkning
inryckta allmänna bestämmelser för åtnjutande såväl af inqvarterings- och
servisersättning vid garnisonerade armén som af hyresersättning vid icke
garnisonerade armén, nämligen:

Amu. 1. Intendenturkårens fast anställda personal, med undantag af
de vid icke garnisonerade armén placerade regementsintendenter, förrådsförvaltare
och förrådsvaktmästare, åtnjuter inqvarterings- och servisersättning
enligt beställning eller däremot svarande naturaförmåner efter de för sådan
ersättning stadgade grunder. Förrådsförvaltare och förrådsvaktmästare vid
icke garnisonerade armén åtnjuta fri bostad i kronans hus eller, när sådan
icke kan beredas, en årlig hyresersättning af 150 kronor för de förra och

75 kronor för de senare. Till intendenturkåren af statsmedel utgående
inqvarterings- och servisersättning bestrides från anslaget till »inqvarteringskostnader»
och den till kåren utgående hyresersättning från anslaget till
»arméns munderingsutrustning».

Approximativ beräkning af utgifterna till inqvarterings- och servisersättning
vid intendenturkåren för närvarande och enligt nu framlagda
förslag återfinnes i bil. n:r 12 samt jämförelse mellan intendenturkårens
organisation jämte densammas kostnad enligt Kongl. Maj:ts proposition
till 1892 års urtima riksdag, 1893 års stat och nu framlagda förslag i
bil. n:r 14.

Stater och För de föreslagna embetsverken artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen

kostnads- ocp intendenturstyr elsen äro förslag till stater uppgjorda och bifogade såsom
beräkningar, bil, n:r 5—7. [je olika tjänstemännens aflöningsförmåner äro i dessa upptagna
i enlighet med de grunder, som fastslagits vid den senaste löneregleringen
för arméförvaltningen. För att äldre erfarne intendenter må
kunna söka revisorstjänst, måste löneförmånerna, som åtfölja dylik tjänst,
åtminstone vara så stora, att intendent ej drabbas af minskning i inkomster
vid öfvergång till revisorsbefattning; med anledning häraf har i staterna
inryckts föreskrift, att revisor äger att som tjänsteår för erhållande af
ålderstillägg beräkna den tid, som han haft anställning på stat vid intendenturkären.
Härigenom skulle nämligen en revisor, som under 10 år
varit intendent, komma i åtnjutande af en inkomst af sammanlagdt 4,000
kronor eller ungefär hvad en intendent af 1. klassen äger uppbära. I likhet
med öfrig civilpersonal skulle revisorerna enligt Kongl. bref den 1
juli 1877 äga rätt att, då de uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänsteår,
vid afskedstagandet från tjänsten å allmänna indragningsstaten undfå pension
till lönens hela belopp, men enär de förut såsom intendenter tillhört
arméns pensions- och enke- och pupillkassor, böra de få qvarstanna i dessa
och därstädes inbetala vederbörliga afgifter, liksom civilpersonalen vid marinförvaltningen
och vid flottans stationer äro delägare i flottans pensionskassa,
ehuru nyssnämnda Kongl. bref tillämpas på sistnämnda personal.

Anslagen till juridiskt biträde, amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifningskostnader in. in. äro i senaste stat för arméförvaltningen upptagna
till sammanlagdt 28,000 kronor, hvarjäinte Kongl. Maj:t genom
bref den 18 februari 1888 till förstärkning af revisionspersonalen vid intendentsdepartementet
disponerat 3,200 kronor från anslaget till extra utgifter
och årligen medgifvit att de besparingar, som under året uppstått

å arméförvaltningens stat genom vakanser m. m., fått till ifrågavarande
ändamål användas, så att vid arméförvaltningen omkring 35,000 kronor
årligen därtill utbetalats. I nu uppgjorda stater för de tre centrala förvaltningsmyndigheterna
hafva dessa anslag kunnat upptagas till endast

16.000 kronor, emedan de från dessa medel hittills aflönade diariiförande
amanuenserna uppflyttats till ordinarie registratorer såsom i öfriga förvaltande
embetsverk, hvarjämte inga amanuenser komma att behöfvas för
revisionsarbetet, och vikariatsersättningarna komma att uppgå till mindre
belopp än hittills till följd af tjänstemännens mindre antal; slutligen kan
göromålens minskning icke undgå att medföra en nedsättning af renskrifningskostnaden.
Till skrifmaterialier, expenser, ved, belysning m. m.
hafva däremot å de tre staterna upptagits sammanlagdt 16,500 kronor,
under det att i arméförvaltningens nuvarande stat 12,555 kronor 60 öre
och å intendenturkårens stat för dess hufvudstation 800 kronor, således
sammanlagdt endast 13,355 kronor 60 öre äro anvisade för detta ändamål;
orsaken till den föreslagna höjningen är, att ifrågavarande anslag år efter
år visaj sig alldeles otillräckligt.

A förslaget till stat för öfverfältläkarens stab (bil. n:r 9) har upptagits
ett arfvode af 2,000 kronor åt öfverfältläkaren med anledning af
de ökade göromål och ansvar, som läggas på honom, samt ett anslag af

1.000 kronor 60 öre till skrifmaterialier och expenser in. in. Bataljonsläkarens
aflöningsförmåner, som i arméförvaltningens nuvarande stat äro
upptagna såsom förste bataljonsläkares, hafva i öfverensstämmelse med förhållandena
vid öfriga armén nedsatts till bataljonsläkares, hvarför anslaget
till ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne bör förhöjas
med skillnaden eller 1,265 kronor.

Förslag till ny stat för generalitetsstaten är uppgjordt och bifogadt
som bil. n:r 8, emedan å densamma är tillagdt ett anslag af 8,000 kronor
att af Kongl. Maj:t fördelas mellan fördelningsexpeditionerna till anskaffande
af expeditionslokaler, där sådana ej kunna beredas i kronans hus,
samt ved, belysning, städning, inventarier, skrifmaterialier m. m. Behofvet
af dylikt anslag framträdde redan då fördelningsintendenturerna inrättades,
och försök gjordes att i någon mån fylla detta genom att tilldela fördelningsintendenturerna
ett å intendenturkårens stat upptaget anslag å 200
kronor till hvar och en af dem för anskaffning af bibliotek, expenser m. m.,
men härigenom löstes ej frågan om lokal för den redan talrika stabs- och
intendenturpersonalen.

Då nu ytterligare 2 k 3 personer anställas vid fördelningsintendenturerna
och det för arbetets jämna gång inom fördelningsexpeditionen är
nödvändigt att tjänstemännen disponera öfver gemensamma arbetslokaler,
hvilkas anskaffande, då personalen kommer att bestå af 1 stabschef, 1 adjutant,
2 ordonnansofficerare, 1 fältintendent med biträde, 1 revisor med
1 till 2 biträden samt tidtals 1 fördelningsläkare och 1 fortifikationsofficer,
ej rimligtvis kan åläggas arméfördelningscheferna, synes frågan ej längre
kunna uppskjutas, utan anslag till hyra af lokal m. m. böra ställas till
samma chefers disposition.

I samband med detta kraf på anslag till hyresersättning m. in. vid
fördelningsexpeditionerna torde böra påpekas, att de föreslagna organisationsförändringarna
å andra sidan medföra en sådan minskning af personalen
vid centralmyndigheterna, att den våning uti huset n:r 1 vid nedre
Munkbron, som arméförvaltningens intendentsdepartement för närvarande
förhyr för en kostnad af 5,000 kronor om året, utgående för år 1895—96
från förenade mötespassevolansfonden, kommer att blifva obehöflig, och således
äfven de enligt Kongl. bref den 8 mars 1895 från anslaget till extra
utgifter för eldning, belysning och städning af samma våning anvisade 1,500
kronor samt från förenade mötespassevolansfonden till extra vaktmästare
anvisade 600 kronor, hvarigenom alltså en besparing af sammanlagdt 7,100
kronor uppstår.

Som artilleristabens stat i så måtto beröres af den nya organisationen
af förvaltningen, att den å arméförvaltningens nuvarande stat på
artilleridepartementet uppförda byråchefsassistenten och hans arfvode böra
öfverflyttas till artilleristaben, har äfven förslag till ny stat för denna stab
uPP&)orts> bil. n:r 10. A denna stat är för närvarande upptagen en vaktmästare
med 600 kronors arfvode, men som intet skäl finnes, hvarför denne
vaktmästare ej skulle vara likställd med sina kamrater vid de centrala
embetsverken och hafva pensionsrätt liksom desse, hafva hans löneförmåner
i den nya staten upptagits lika med deras och således delats i lön och
tjänstgöringspenningar med rätt till ålderstillägg.

Fortifikationens stat bör äfven ändras sålunda, att sekreteraren samt
»kassören och redogöraren» uteslutas, på samma gång som ett auditörsarfvode
om 500 kronor ditsättes.

Den föreslagna nya staten för intend entur kåren återfinnes i bil. n:r
11. Ur densamma äro, med anledning af det nyss föreslagna anslaget till
fördelningsexpeditionerna och af intendenturkårens hufvudstations uppgående
i intendenturstyrelsen, uteslutna de i den nuvarande staten upp -

tagna anslagen till. bibliotek, expenser m. m. för intendenturkårens hufvudstation
och de 6 fördelningsintendenturerna, hvilka anslag tillsammans
uppgå till 2,000 kronor.

De anslag, som för öfrigt komma att beröras af de ifrågasatta organisationsförändringarna,
äro förslagsanslagen till ålderstillägg och inqvarteringskostnader.
Hvad det förstnämnda anslaget beträffar, visa de beräkningar,
som äro utförda å bil. n:r 13, att en besparing uppstår, hvilken
dock är så liten, att anslaget bör lemnas oförändradt. Inqvarteringskostnaderna,
hvilka approximativt äro uträknade i bil. n:r 12, blifva däremot
så mycket större än för närvarande, att anslaget i riksstaten för detta ändamål
bör höjas med 6,564 kronor.

Den sammanlagda ökade årliga kostnaden för de framlagda organisationsförslagen
erhålles genom att från summan af följande föreslagna anslag

Artilleristyrelsen................. kr. 20,300: —

Fortifikationsstyrelsen................... » 16,800: —

Intendenturstyrelsen................................ » 75,500: —

Generalitetsstaten....................................................................... » 132,660: —

öfverfältläkarens stab.......... ................................................... » 10,145: —

Artilleristaben........................................................................... » 13,400: —

Intendenturkåren...................................................................... » 397,093:90

Auditörsarfvode vid Svea ingeniörbataljon............................ » 500: —

ökning i anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

äldste bataljonsläkarne..................................................... » 1,265: —

ökning i anslaget till inqvarteringskostnader........................ » 6,564: —

Summa kr. 674,227

frånräkna summan af nedanstående nu utgående anslag

Arméförvaltningen.........................................

Generalitetsstaten..........................................

Artilleristaben................................................

Sekreterare samt kassör och redogörare vid

fortifikationen........................................

Intendenturkåren...........................................

Extra revisionspersonal (anslaget till xtra
utgifter).................................................

kr. 147,265: —
» 124,660: —

» 12,200: —

» 5,000: —

» 356,178: 90

» 3,200: —

Transport kr. 648,503: 90

674,227: 90

Transport kr. 648,503: 90 674,227: 90

Hyra, ved, ljus, städning, vaktmästare vid
intendentsdepartementet8 våning vid
nedre Munkbron (anslaget till extra
utgifter 1,500 kronor och förenade

mötespassevolansfonden 5,600 kronor) » 7,100:— 655,603:90

hvarefter återstår kronor 18,624: —
hvilken summa således angifver ökningen i utgifter.

Härvid bör dock ihågkommas, att omorganisationen af intendenturkåren,
som är af behofvet påkallad oberoende af den centrala förvaltningens
reformering, klöfver en ökad kostnad af 49,704 kronor, inberäknad den
ökade inqvarterings- och servisersättningen (bil. n:r 12), så att nu föreliggande
förslag till den centrala förvaltningens omorganisation egentligen
medför en besparing af 31,080 kronor.

Öfvergångs- Deri nu föreslagna omorganisationen af arméns centrala förvaltning

stadganden. kräfver som förutsättning en decentralisering af förvaltningsärendena i den
riktning, som förut angifvits (sid. 4), hvarför det är nödvändigt att nu
gällande förvaltningsreglementen och instruktioner in. m. varda så snart
som möjligt omarbetade i dylikt syfte, i synnerhet som en dylik omarbetning
af föreskrifterna med åtföljande decentralisation af ärenden är önskvärd,
huru förvaltningens öfverstyrelse än blifver ordnad. Men äfven om
alla förarbeten i afseende på författningar och instruktioner äro afslutade,
då de nya myndigheterna skola börja sin verksamhet, måste under det
första halfåret, räknadt från och med den 1 januari det år, då de nya
organisationerna träda i kraft, extra revisionspersonal anställas vid de centrala
styrelserna för att biträda vid granskningen af det näst föregående
årets till dem direkt insända räkenskaper. Huru stor denna extra revisionspersonal
bör vara, är svårt att på förhand afgöra, såsom beroende på huru
långt granskningsarbetet vid årsskiftet framskridit, hvarför det torde böra
öfverlemnas åt vederbörande styrelser att, då de trädt i verksamhet, göra
framställningar i detta syfte till Kongl. Maj:t.

Hvad öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen
till de föreslagna styrelserna, öfverfältläkarens stab och fördelnings -

intendenturerna beträffar, är den väsentligt underlättad genom Kongl.
Maj:ts kungörelse den 28 maj 1880 angående vilkoren för åtnjutande af
de från 1881 års början fastställda nya afiöningsförmåner för arméförvaltningen,
uti hvilken kungörelse föreskrifves att embets- och tjänsteman vid
arméförvaltningen skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af förvaltningen eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom därest i en framtid
verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom själfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att med
bibehållande af den tjänstegrad och aflöning, han innehar, efter den nya
arbetsordningen sköta de med tjänsten förenade göromål. Det är endast
chefen för arméförvaltningens civila departement, generalkrigskommissarien,
för hvilken ingen motsvarande tjänst finnes i de föreslagna styrelserna,
utan bör för honom af riksdagen äskas pension på indragningsstat.

1. gradens tjänster eller krigsrådsbefattningarna äro enligt den nuvarande
organisationen af arméförvaltningen 3, under det att endast 2
dylika äro upptagna i de nya staterna, nämligen vid intendenturstyrelsen,
men som en af de tre innehafvarne af dessa tjänster nått pensionsåldern
den 19 januari innevarande år, kan indragningen af en krigsrådstjänst ske
utan svårighet.

2. gradens tjänst innehafves för närvarande af 8 personer, nämligen
4 sekreterare, 3 kamrerare och 1 krigskassör, af hvilka dock 2 hafva tjänsten
endast på förordnande, nämligen en kamrerare och krigskassören, och
således äro skyldige att återgå till de tjänster, hvilka de innehafva på stat.
Motsvarande tjänster vid de föreslagna styrelserna äro endast 4, nämligen
3 sekreterare och 1 kamrerare, hvarför det till eu början torde komma att
finnas 2 öfvertalige tjänstemän af 2. graden, såvida organisationen kommer
att träda i kraft från och med 1899, men af de nuvarande innehafvarne
af ifrågavarande tjänster är en född 1835 och en 1836, så att detta förhållande
kan endast blifva af kort varaktighet.

Lägsta gradens tjänster skulle däremot blifva talrikare än för närvarande,
nämligen 15 (9 revisorer, 3 registratorer och 3 bokhållare) i stället
för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och 2 bokhållare), så att det ej
en gång blifver nödvändigt att förflytta någon af de nuvarande innehafvarne
af denna gradens tjänst till revisorstjänst vid arméfördelning i landsorten.

Genom sjukvårdsbyråns å intendentsdepartementet förflyttning till
öfverfältläkarens stab sker ingen sådan förändring med afseende på perso -

nalen, att någon tjänsteman blifver öfvertalig, sedan organisationen verkställts.

De ordinarie vaktmästarnes antal är nu 6, men skulle enligt staterna
för de föreslagna styrelserna endast blifva 5, hvadan 1 dylik beställning i
mån af afgång skall indragas. Som dock den äldste är född 1828 och
således redan pensionsmässig, kan denna indragning ske med lätthet.

Förutom arméförvaltningens tjänstemän och vaktbetjänte äro sekreteraren
och en af kassörerna vid fortifikationen berörde af de föreslagna
organisationsförändringarna, i det att ifrågavarande befattningar äro afsedda
att indragas. Visserligen äro nuvarande innehafvarne af dessa
tjänster liksom hela arméns personal skyldige att underkasta sig de förändringar
i tjänstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, som en omorganisation
af landtförsvaret kan göra erforderlig, men huruvida en omorganisation
af arméns förvaltning, som egentligen ej berör fortifikationen,
kan betraktas som en sådan omorganisation af landtförsvaret, att desse på
fortifikationens stat upptagne tjänstemän äro skyldige att låta öfverflytta
sig till de nya styrelserna och en tjänstgöring af större omfattning än
den, som hittills ålegat dem, torde vara tvifvelaktigt, hvarför ifrågavarande
tjänstemän böra bibehållas såsom öfvertalige, tills de uppnå föreskrifven
pensionsålder eller af annan orsak lemna sina befattningar. Någon auditör
skall som följd häraf ej tillsättas vid Svea ingeniörbataljon, förr än sekreteraren
vid fortifikationen, hvilken det åligger att bestrida auditörsgöromålen
vid nämnda bataljon, afgått från beställning vid fortifikationen.

I 1897 års riksstat finnes upptaget ett »förslagsanslag högst» för »ersättning
till vissa löntagare till följd af arméns omorganisation», och lämpligt
torde vara att de löner och tjänstgöringspenningar, som skola utbetalas
till tjänstemän, hvilka enligt ofvan lemnade utredning kunna blifva öfvertalige
vid en förestående omorganisation af förvaltningen, uppföras å detta
anslag, som således skulle förhöjas med högst 14,000 kronor, nämligen

för sekreteraren	L.	R. Lindbohm.......	Född. .... 1835	Lön. 3,000	Tjänstgörings- penningar. 1,500
» »	C.	O. E. Angelin.....	.... 1836	3,000	1,500
» »	G.	O. Lindbom.........	.... 1848	3,000	—
» kassören H.	F.	W. Geete..............	.... 1847	2,000	—

Summa kronor 11,000 + 3,000= 14,000.

Vid behandlingen af frågan om revisionen har framhållits vikten af
att revisorerna hafva fått intendenturutbildning, men bör detta icke utgöra
något hinder för att arméförvaltningens nuvarande tjänstemän eller
amanuenser med arfvode äfven efter den föreslagna omorganisationens införande
skola kunna besätta revisorsplatser, och böra de då liksom den
öfriga civilpersonalen vara delägare i Civilstatens pensionsinrättning, ehuru
de blifvande ur intendenturkåren rekryterade revisorerna ansetts böra tillhöra
arméns pensions- och enke- och pupillkassor.

it j ■ >;>ii /
-in

T..iii''I null

-ni >(j‘>n''
a ''f) ut'' '' •
lvm ilo .^i
-fltl fnöb

t-iifi.i vuuvit • j;i! r ''livi in; nnv.inj h-. na^ntlhifinvid iirV

n''-''u)f- löd i;'' ■ i 11 ,^i;. nf »Jid • i ■''( i • 111 <>; »r •>: 11 i ''lid uvbui i;im''f''*d7m .in;
; ''i-uiij; ‘)I>i:irt(,vni <rr tyll >jmi; r t; iö''l ••■•lund
''.; i»; n.r!j''foiii< i äiiv, ''it^yiöl no!) ''flit''» ir./jii jl". /;,■■ * -i •*. vmunirK
ni j''j» al> iviöii il-x> . r.^rnlqv.-i,ij-iYtvi ijt,.;-■ »<I »un in! -UyÅ>. '')l.niö-fö‘t

■ i ;iihni^iKiieiuiu Alvina?!:vi''> ■ *)*in»>f,ta! uti; v fioicmnviqii/i-> jj^r.dö
15IH''no8iVfH obin ,T7''[>bl ([■) ilioblfjlili III ‘iflll;; rlifd ib

.''h,-.- \., vifij.nj jfio -t >/! 11 ■ ■ .-bo «irniu''ff. mörl

Bil. N:r 1.

Uppgift

å de mål, som under år 1895 inkommo till arméförvaltningens artilleridepartement.

Kongl. bref och statsdepartements skrifvelser........................ 78

Kongl. remisser...................................... 19

Generalorder ....................................... 169

Kammarrättens skrifvelser med anmärkningsakter och om anordnande af observationsprocent . . 4

Chefsembetens skrifvelser med

förslag rörande regementens och kårers gevärspersedlar...... 58

reqvisitioner och undersökningshandlingar rörande ersättande och komplettering af persedlar . 182

reqvisitioner å ammunition och sprängämnen....................... 67

fältutredningsförslag.................................. 9

handlingar rörande nybyggnader och byggnadsreparationer samt betalning därför...... 66

reqvisitioner å medel till målskjutningskostnaders bestridande och till målskjutningsmaterielens

underhåll....................................... 59

reqvisitioner å ersättning för gevärsreparationer och för rengöring af gevär......... 152

besvarade anmärkningar................................. 1

infordrade handlingar.................................. 10

hemställanden och förslag................................ 3

ammunitionsredogörelser................................. 90

förskottsreqvisitioner.................................. 54

redogörelser öfver utbetalade målskjutningspremier.................... 48

Rese- och traktamentsräkningar...................''.......... 155

Räkningar å leverans af krut, kanoner, gevär och projektiler samt öfrig artillerimateriel ... 79

Räkningar å transport- och fraktkostnader......................... 41

Räkningar och reqvisitioner, diverse............................ 201

Medelsreqvisitioner från tygmästare, Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken m. il. 183

Diverse redogörelser.................................... 8(1

Frågor rörande Carl Gustafs stads gevärsfaktori....................... 7

> > ammunitionsfabriken............................ 2

Angående till frivilliga skarpskytteföreningar och skolor utlemnade gevär . . . . •...... 165

Qvartalsbehållningslistor från artilleriförråden........................ 31

Tygmästares m. fl. årsberättelser.............................. 12

Statsreqvisitionsförslag och därtill hörande handlingar.................... 23

Medels- och persedelredogörelser från artilleriförråden.................... 189

Frågor rörande skjntskolan å Rosersberg samt därifrån aflåtna reqvisitioner......... 32

Transport 2,269
9

Transport 2,269

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ränteriuppgifter . . 50

Frågor rörande salpeterärenden............................... 2

> » krutbruken i allmänhet........................... 14

Om inventering af artilleriförråd samt däraf föranledda reskontreringsliqvider......... 5

Frågor om tjänstledighet, förordnanden m. m. för under artilleridepartementet lydande tjänstemän
.......................................... 89

Frågor rörande förvaltnings- och intendenturpersonal..................... 61

Skrifvelser, diverse.................................... 219

Generalfälttygmästarens expeditions skrifvelser

angående anordnande af och kontraherande om- persedlar och effekter............ 32

om försöks anställande rörande lämpligheten af till anskaffning föreslagna persedlar..... 1

Protokollsutdrag från arméförvaltningens öfriga departement med räkningar å förskotterade

medel, transsumt af inkomna handlingar in. m....................... 28

Memorial från byråerna

med rekapitulationsrapporter, uppgifter till bevillningsbered ningen, reqvisitioner å arfvoden till

e. o. tjänstemän m. ................................. 89

med infordrade yttranden och uppgifter............ ;.i j .... . ; , . . . . .. 23

med anmärkningsakter............................. 2

om anordnande af för regementen och kårer erforderlig ammunition m. m.......... 20

angående omföring i räkenskaperna............................ 9

Skrifvelser angående inleverering af anmärkningsmed el.................... 1

> » »af betalning för anordnad ammunition och gevärspersedlar . . 12

Kassaförslag och kassarapporter.............................. 26

Tygmästare m. fl. förrådschefer angående utlemnad, besiktigad, reqvirerad eller mottagen materiel 136

Enskilda personer och korporationer angående köp eller lån af persedlar ........... 96

Summa 3,124

Härvid torde dock böra omnämnas att, då ett ärende påkallat infordrande af yttrande, uppgifter
eUer handlingar från vederbörande myndigheter m. fl., de med anledning däraf inkomna svaren i de
flesta fall införts under det ärendes nummer, som föranledt remissen.

Antalet under 1895 utfärdade medelsanordningar var 1,134 och persedelanordningar 1,133.

Stockholm den 12 Januari 1897.

Robert Ström.

Diariiförande amanuens.

Bil. N:r 2.

Uppgift

å de mal, som under år 1895 inkommo till arméförvaltningens fortifikations departement.

Kongl. bref, embetsskrifvelser och B. k. notes........................ 71

Kongl. remisser...................................... Ig

Generalorder....................................... Igg

Embetsverks skrifvelser.................................. g

Mål, som röra underhåll af hus och byggnader äfvensom anskaffning och underhåll af materiel
och persedlar:

reqvisitioner..................................... 44

redogörelser...................................... 274

öfriga dithörande ärenden................................ 454

Mål, som röra kommendantskapet å rikets fästningar och garnisonsorter:

reqvisitioner...................................... 7

redogörelser....................................... 3g

öfriga dithörande ärenden................................ 42

Mål, som röra uppförande af nya kaserner m. m.:

kontrakter....................................... 24

reqvisitioner...................................... 434

redogörelser....................................... 17

öfriga dithörande ärenden................................ 79

Eättegångs- och anmärkningsmål......................... 7

Ärenden rörande eldning och lyshållning vid rikets fästningar och garnisonsorter:

reqvisitioner å medel.................................. 21

d:o å eldnings- och lysningsämnen........................ 30

redogörelser för medel.................................. 21

d:o för materialier............................... 20

öfriga dithörande ärenden..............................., 17

Mål, som röra försäljning eller upplåtelse af tomter, uthyrande af byggnader och lägenheter samt

uppbörden och redovisningen af därför inflytande medel.................. 117

Mål rörande tjänstledighet, förordnanden och tjänsters tillsättande m. m............ 29

Diverse reqvisitioner................................... 49

> redogörelser.................................... 44

> ärenden...................................... 107

Civilbyråns (sekreterarens och kamrerarens, revisorns och bokhållarens samt registrator^) memorial
angående granskning af redogörelser, om medelsdispositioners uppgörande, omföringar

och uppdebitering m. m.................................. 90

Protokollsutdrag från de öfriga departementen rörande ersättningar för förskjutna medel m. m. 16

Summa 1,601

Härvid torde böra omnämnas, att, då ett ärende påkallat infordrande af yttrande, uppgifter eller

handlingar från någon myndighet, de inkomna svaren i regel införts å det ärendes nummer, som för anledt

remissen.

Stockholm den 11 Januari 1897.

Otto Zamore.

Diariiforande amanuens.

Bil. N:r 3.

Uppgift

å de till arméförvaltningens intendentsdepartement under år 1895

inkomna ärenden.

Kongl. bref och statsdepartement^ skrivelser........................ 239

Kongl. remisser...................................... 117

Generalorder....................................... 270

Embetsverks skrivelser.................................. 45

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länen och chefsembetens skrivelser med

besiktningsinstrnment å byggnader samt kostnadsförslag till deras iståndsättande...... 166

d:o å persedlar och inventarier samt kostnadsförslag å deras iståndsättande 48

d:o å sjukvårdsmateriel......................... 32

auktionsprotokoll rörande försålda persedlar m. m...................,. . . 117

d:o angående upphandling af mötesförnödenheter samt kontrakt om leverans af

sådana...... 89

hyres-, arrende- och hästlegningskontrakt......................... 46

uträkning å munderings- och signalinstrumentanslag samt möteskostnadsberäkningar..... 247

förslag öfver erforderliga persedlar och materiel...................... 119

d:o till öfverflyttning af persedlar från ett till annat truppförband........... 20

beräkning af portionspris m. m.............................. 24

infordrade förklaringar å anmärkningsakter samt andra infordrade yttranden........ 112

krigsrättsprotokoll, undersökningsprotokoll rörande förlorade persedlar äfvensom protokoll öfver

rusthållshästars aflemnande till kronan m. m....................... 69

hemställanden angående försäljning eller inköp af persedlar och materiel, angående manskaps

inqvartering m. m.................................... 110

hemställanden angående ordnande af mötesfält och skjutbanor............... 53

samlingsbesked..................................... 12

ränteuppgifter och kassaräkningar............................ 309

förfrågningar och anmälanden............................... 89

Protokollsutdrag från förvaltningens öfriga departement och plenum med hemställanden om

omföringar i räkenskaperna . . *............................ 30

Protokollsutdrag i öfrigt samt begärda upplysningar..................... 10

Memorial från underlydande afdelningar och utredningsförråden med

rekapitulationsrapporter, förslag till stater, förslag till anskaffning af materiel, infordrade

utlåtanden m. m.................................... 344

hemställanden om medels reqvirerande, om omföringar i räkenskaperna m. m......... 48

d:o om ^anordnande af medel och persedlar.................. 123

anmälanden om granskning af redogörelser........................ 100

anmälanden om kontraktsbrott.............................. 14

afskrifter af besiktningsinstrument rörande utredningsförråden............... 179

Transport 3,181

Frågor om förordnanden och tjänstledighet m. m. för departementets tjänstemän samt för regements intendenter

och kassakontrollanter............................ 119

Anbud å leveranser samt ansökningar om anstånd med åtagna sådana m. m.......... 175

Beqvisitioner å medel äfvensom räkningar......................... 799

D:o å persedlar och materiel m. m......................... 542

Jledels- och persedelredogörelser..............................2,204

(Af dessa hafva 177 granskats med anmärkningar, af hvilka anmärkningar 30 påkallat
resolution.)

Diverse ärenden............................ 81

Summa 7,101

De i den s. k. löneförbättringsfondens diarium intagna mål utgjorde............. 16

Tillika torde böra omnämnas att, då ett ärende påkallat infordrande af yttranden, uppgifter eller
handlingar, de med anledning däraf inkomna svaren i de flesta fall införts under det ärendes nummer,
som föranledt remissen.

Stockholm den 23 December 1896.

Axel Ekman.

Diariiförande amanuens.

Bil. N:r 4.

Förteckning

öfver ärenden, som under år 1895 inkommit till arméförvaltningens plenum

och civila departement.

Plenum.

а) Kongl. bref och statsdepartements skrivelser...........•............. 9

б) Kongl. remisser...................................... 1

c) Protokollsutdrag från arméförvaltningens olika departement................. 4

d) Sekreteraren i civila departementet med arbetsredogörelse.................. 1

e) Bokslntskamreraren med räkenskapssammandrag...................... 1

/) Ansökningar af tjänstemän och vaktbetjäning inom embetsverket om förordnande, tjänstledighet,

afsked m. m........................................74

Summa 90

Civila departementet.

а) Kongl. bref och statsdepartements skrivelser...................... 329

б) Kongl. remisser.................................... 266

c) Generalorder..................................... 287

d) Kammarrättens skrifvelser

med anmärkningsakter (25), utslag å anförda besvär, infordrande af handlingar och förklaringar

i besvärsmål samt om anordnande af aktorats- och anmärkningsarfvoden........ 39

e) Öfriga embetsverks skrifvelser............................. 15

f) Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länen skrifvelser

med ränteriredogörelser jämlikt Kongl. brefvet den 3 Juli 1885 (S. F. S. N:r 59) ... 98

» reqvisitioner å resekostnads- och roteringsersättningar, som af nämnda myndighet

icke definitivt utanordnas.......................... 26

> ansökningar om utbetalande af gratifikationsmedel ur invalidhusfonden...... 5 12g

g) Medels (års-, halfårs- och qvartals-)redogörelser..................... 925

h) Kassarapporter (kassaräkningar)............................ 197

i) Uppgifter från vederbörande truppförband å rekryteringsanslagets ställning, medelsbehofvet

för hvarje qvartal och kassaställningen vid årets slut.................. 109

k) Reqvisitioner å förskottsmedel...........................309

» > aflöningsmedel enligt stat, ersättningar och understödsmedel enligt särskilda
anvisningar........................472

» » rese- och traktamentskostnader, medel till post- och telegramafgifter

samt öfriga enligt allmänna bestämmelser utgående ersättningar . . . 554 j 335

l) Mål rörande Vadstena krigsmanshuskassa, invalidhusfonden och beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond:

Skrifvelser om utfärdande af underhållsbref för 458 man samt nya underhållsbref i stället
för äldre förkomna.................................165

Transport 165 3,631

Skrivelser om omställning af äldre underhålls- och pensionsbref............ 40

> > underhålls utbetalande till utrikes vistande gratialister..........126

Anmälanden från vederbörande myndigheter rörande svärdsman och svärdsmedaljörer, jämlikt

Kongl. brefvet den 29 augusti 1851......................... 65

Projekt rörande tilldelande af underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller besättande

af lediga svärdspensionsrum............................. 15

Summariska uppgifter öfver utbetalda gratialistmedel under årets förra hälft . . . ■ • • 21 432

m) Protokollsutdrag från arméförvaltningens öfriga departement:

angående omföring i räkenskaperna, vederbörande tjänstemän meddelad tjänstledighet, semester
eller förordnande, samt reqvisition af medel från statskontoret m. m........... 101

n) Memorial från embete- och tjänstemän inom civila departementet, angående anordnande af
löner m. m. till arméförvaltningens personal, approximativa medelsbehofvet för vederbörande
truppförband under hvarje qvartal, medelsreqvisitioner från statskontoret, räkenskapsomföringar: med

anmärkning sakter (73), anmälanden och utlåtanden rörande redogörelsegranskning m. m. 170
0) Besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes eller förvaltningsmyndighets beslut .... 8

p) Framställningar från militära och civila myndigheter samt enskilde i aflönings- och ersättningsfrågor
...................................... 62

3) Anmälanden från militära myndigheter rörande förvaltnings- och tygstatspersonal, indragning

eller öfverflyttning af vissa beställningar, fördelning af arfvoden åt områdesbefälhafvare . . 98

r) Mål rörande lifränterum för reservbefäl......................... ®

s) Frågor om tjänstledighet för tjänstemän och vaktbetjäning............... 5

() Skrivelser, diverse, med förfrågningar, delgifningsbevis, verifikationsliandlingar, reqvisitioner

å räkenskapsblanketter och afskedspass m. m....................... 64

Summa 4,544

Till hvad förestående förteckning innehåller torde böra tilläggas,

att, då ett ärende påkallat infordrande från vederbörande myndighet af utlåtande, förklaring
eller yttrande, de med anledning däraf inkomna svaren införts under det nummer, som föranledt remissen,
hvadan det verkliga antalet af till departementet under året inkomna skrivelser öfverstiger
ofvan angina antal ärenden;

att samtliga vederbörlig kassarapport tillhörande verifikationer, såvidt de icke ingått i särskilda
medelsredogörelser, upptagits under kassarapportens nummer oafsedt från hvilket anslag utgiften bestridts,
samt

att slutligen de reversal å insatta medel för arméförvaltningens räkning, som jämlikt civila
departementets kungörelse den 1 Juli 1881 (S. F. S. bih. N:r 35 sid. 2) skola till departementet insändas,
under året uppgående till cirka 530 st., icke inräknats i ofvan upptagna ärenden.

Stockholm i December 1896.

J. W. Broberg.

Diariiförande amanuens.

Förslag till

Stat

Bil. N:r 5.

för Artilleristyrelsen.

	Anvisning i kontant.
			Tjänst-
	Lön.	görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, generalfälttygmästaren.....	—	—	—	—	—	—	(Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Förvaltningsbyrån.
Chef och föredragande, fälttygmästaren	—	—	—	—	—	—	{Åtnjuta aflöning å andra
Personal ur artilleristaben......	—	—	—	—	—	—	\| stater.
1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	3,000	—	1,500	—	4,500	—	Efter fem år kan lönen
1 registrator ............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	1 höjas med 500 kronor och
1 bokhållare, tillika redogörare . . .	1,800	—	1,200	—	3,000	—	\| efter 10 år med ytter-ligare 500 kronor.
1 revisor ..............	1,800	—	1,200	—	3,000	—
Tekniska byrån.
Chef och föredragande, chefen för ar-
tilleristaben...........	—	—	—	—	—	—	{Åtnjuta aflöning å andra
Personal ur artilleristaben......	—	—	—	—	—		\| stater.
Till amanuens, vikariatsersättning, till-
fånigt biträde och renskrifnings- kostnad.............					4,000
Till skrifmaterialier och expenser . .	—	—	—	—	2,000	_
1 vaktmästare...........	500	—	300	—	800	*—	(Efter fem år kan lönen 1 höjas med 100 kronor.

Summa kronor	—	—	—	—	20,300	—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jämte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma till ett värde
af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Revisorn äger att som tjänsteår för erhållande af ålderstillägg beräkna den tid,
som han haft anställning på stat vid intendenturkåren.

Anm. 4. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen
upptagna anslag till detta ändamål.

Förslag till

Stat

för Fortiflkationsstyrelsen.

Bil. N:r 6.

	Anvisning i	kontant.
			Tjänst-
	Lön.		görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, chefen för fortifikationen . . .	—	—		—	—	—	f Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Förvaltningsbyrån.
Chef och föredragande, regementsofficer
ur fortifikationen........	—	—	—	—	—	—	1 Åtnjuta aflöning å annan
Personal nr fortifikationen......	—	—		—	—	—	\| stat.
1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	3,000	_	1,500	—	4,500	—	\| Efter fem år kan lönen
1 registrator, tillika redogörare . . .	1,800	—	1,200	—	3,000		1 höjas med 500 kronor och \| efter tio år med ytter-
1 revisor, tillika bokhållare.....	1,800	—	1,200	—	3,000	—	ligare 500 kronor.
Tekniska byrån.
Chef och föredragande, regementsofficer
ur fortifikationen........	—	—	—	—	—	—	\| Åtnjuta aflöning å annan
Personal ur fortifikationen..... Till juridiskt biträde, amanuens, vika-							\| stat.
riatsersättning, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad.....	—	—	—	—	4,000	—
Till skrifmaterialier, expenser m. m. .	500	—	300	—	1,500 800	—	f Efter fem år kan lönen
1 vaktmästare...........	—	—	—	\ höjas med 100 kronor.
Summa kronor	—		—	—	116,800	—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jämte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, de3amma till ett värde
af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för fortifikationsstyrelsens embets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakomna
ålderstillägg å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Revisorn äger att som tjänsteår för erhållande af ålderstillägg beräkna den tid, som
han haft anställning på stat vid intendenturkåren.

Anm. 4 Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendentnrstyrelsen
upptagna anslag till detta ändamål.

Förslag till

Stat

för Intendenturstyrelsen.

Bil. N:r 7.

	Anvisning i	kontant.
			Tjänst-
	Lön.	görings-	Summa.
			penningar.
	Kr.		Kr.		Kr.
Chef, generalintendenten......		—	—	—	—	—	1 Åtnjuter aflöning å annan \ stat.
Militårbyrån.
Chef och föredragande, öfverfältinten-
denten .............	—	—	—	—	—	—	1 Åtnjuta aflöning å annan
Personal ur intendenturkåren ...	—	—	—	—	—	—	I stat.
1. Civilbyrån.
Chef och föredragande, krigsråd . . .	4,400	—	2,000	—	6,400	—	( Efter fem år kan lönen höjas \ med 600 kronor.
1 sekreterare .... ........	3,000	—	1,500	—	4,500	—	1 Efterfemårkanlönenhöjas
1 registrator ............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	> med 500 kr. och efter tio \| år med ytterligare 500kr.
2. Civilbyrån.
Chef och föredragande, krigsråd . . .	4,400	—	2,000	—	6,400	—	1 Efterfemårkanlönenhöjas \ med 600 kronor.
1 kamrerare............	3,000	_	1,500	_	4,500	_
1 bokhållare............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	Efter fem år kan lönen höjas •med 500 kronor och efter
1 d:o ............ 1 revisor ..............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	tio år med ytterligare 500 kronor.
1,800	—	1,200	—	3,000	—
Till juridiskt biträde, amanuenser
vikariatsersättning, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad.....	—	—	—	—	8,000	_
Skrifmaterialier, expenser, ved, belys-
ning m. m.............	—	—	—	—	13,000	—
1 förste vaktmästare........	800	—	300	-	1,100	—
1 vaktmästare...........	500	—	300	—	800	—	\ Efterfemårkanlönenhöjas
1 d:o ...........	500	—	300	—	800	—	\| med 100 kronor.
1 revisor vid fördelningsintendentur .	1,800	_	1,200	_	3,000	_	1 Efterfemårkanlönenhöjas
5 d:o d:o	9,000	—	6,000	—	15,000	—	< med 500 kr. och efter tio 1 år med ytterligare 500 kr.

Summa kronor	-1			—	75,500	—

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jämte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma till ett värde af
150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor
och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för intendenturstyrelsens embets- och tjänstemän samt betjänte ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Revisor äger att som tjänsteår för erhållande af ålderstillägg beräkna den tid, som
han haft anställning på stat vid intendenturkåren.

Anm. 4. Ved och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetshus bekostas
från detta anslag.

Bil. N:r 8.

Förslag till

Stat

för Generalitetsstaten.

	Anvisning	i kontant.
	Kronor.
1 fördelningsgeneral, lön......................•	8,000	—
dagaflöning ä 6 kronor .....................	2,190	—
lönetillägg för 2 tjänstehästar ä 400 kr.............	800	—
fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst......	730	—	11,720	_
5 d:o d:o d:o d:o......	—	—	58,600	—
1 generalfälttygmästare, d:o d:o d:o......	—	—	11,720	—
1 general för fortifikationen, d:o d:o d:o......	—	—	11,720	—
1 generalstabschef, d:o d:o d:o......	—	—	11,720	—
Anm. Medlemmar af generalitetet åtnjuta för tjänsteresor till möten och mönstringar reseersättning enligt gällande resereglemente, men ej traktamentsersättning.
1 adjutant hos fördelningsgeneral, arfvode...............	750	—
lönetillägg för 2 tjänstehästar.................	800	—
fourageersättning.......................	730	—	2,280	—
5 d:o d:o d:o d:o d:o......	—	—	11,400	—
1 fördelningsläkare, arfvode.....................	—	—	500	—
5 d:o d:o .....................	—	—	2,500	—
Arfvode till en kavalleriinspektör................... Till hyra, eldning, belysning och städning af lokaler, skrifmaterialier och	—	—	2,500	—
expenser m. m. vid fördelningsexpeditionerna..........	—	—	8,000	—
Summa kronor	—		182,660	—

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af 4. hnfvudtitelns allmänna besparingar utgå till därtill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning
för skottdag.

Bil. N:r 9.

Förslag till

Stat

för Öfverfåltläkarens stab.

	Anvisning	i kontant.
		Kronor.
Öfyerfältläkaren, arfvode....................		_	2,000	_
1 stabscbef, regementsläkare, lön..................	2,800	—
dagaflöning ä 4 kronor om dagen................	1,460	—	4,260	_
1 adjutant, bataljonsläkare, lön...................	900	—
dagaflöning ä 2 kronor om dagen.............	730	—	1,630	_
1 veterinär, arfvode.................	__	_	800	___
1 sjukvårdsintendent uppbär lön å intendenturkårens stat.
1 sergeant af 1. klass, förutom löneförmåner å Svea trängbatäljon:
dagaflöning ä 80 öre...........1
.. co •• r i 320 dagar .... portionsersättnmg a 62 ore........\|	■-	—	454	40
Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m.....	—	—	1,000	60
Summa kronor	—	—	10,145	—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer stabschefen, adjutanten och sergeanten enligt grad,
utgående från anslaget »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af 4. hufvudtitelns besparingar utgå till därtill berättigade löntagare dagaflöning för skottdag.

Bil. N:r 10.

Förslag till

Stat

för Artilleristaben.

	Anvisning
	i kontant.
	Kronor
Chef för staben, arfvode...........................	1,800	—
1 artilleristabsofficer, d:o ...........................	1,200	—
1 1 d:o d:o ...........................	1,200	—
Il d:o d:o ...........................	1,000	—
3 d:o d:o ...........................	3,000	—
\| 1 d:o d:o ...........................	750	—
1 d:o d:o ...........................	750	—
\| 1 konstruktionsofficer, d:o ...........................	1,500	—
Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska byrå..........	800	—
\| Till skrifmaterialier, ved, ljus m. fl. expenser...................	600	—
\| 1 vaktmästare, lön............................^r- 500
tiänsteöringspenningar....................... 1 300	800	—
Summa kronor	13,100	—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jämte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner
tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden utom tjänsten, desamma till ett värde af
150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. Vaktmästarens lön kan efter fem år höjas med 100 kronor, k vil Vet belopp skall utgå
från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Förslag till

Stat

för Intendenturkåren.

Bil. N:r 11.

	Anvisning	i kontant.
		Kronor.
1 Generalintendent, lön.....	8,000
dagaflöning ä 6 kronor ......	2,190	—	10,190
1 Ofverfältintendent, lön......	6,000	_
dagaflöning ä 5 kronor ..............	1,825	—	7,825
1 Fältintendent af 1. graden, lön....... *	4,000	_
dagaflöning ä 4 kronor .........	1,460	—	5,460
3 d:o d:o d:o . .	_	_	16,380	_
1 Fältintendent af 2. graden, lön......	3,500	_
dagaflöning ä 4 kronor............	1,460	—	4,960
4 d:o d:o d:o........	_	_	19,840	_
1 Intendent af 1. klassen, lön.....	2,800	_
dagaflöning å 3 kronor .........	1,095	—	3,895
39 d:o d:o d:o......	_	_	151,905	_
1 Intendent af 2. klassen, lön ....	1,800	_
dagaflöning ä 3 kronor ......	1,095	—	2,895
19 d:o d:o d:o.....	_	_	55,005	_
1 Förvaltare, lön...........	720
dagaflöning ä 1 krona ......	365
beklädnadsersättning ....	200	_
portionsersättning, ä 62 öre under 365 dagar .	226	30	1,511	30
52 d:o d:o d:o	—	_	78,587	60
Anm. Efter fem års väl vitsordad tjänstgöring åtnjuter förvaltare ett
älderstillägg å lön ä 300 kronor att åtgå från statsanslaget under 4. hufvudtiteln för älderstillägg.
1 vaktmästare, lön.....	120	_
beklädnadsersättning.....	120	—	240
35 d:o d:o . .	—	—	8,400	—
Transport kronor	-1	-1	367,093 \|	90

	Anvisning	i kontant.
		Kronor.
Transport kronor Från anslaget till »diverse intendenturbehof» utgå dessutom till den ene af vaktmästarne vid centralförrådet å Karlsborg dagsverkspenningar för hvarje helgfri dag med 2 kronor samt till den andre vaktmästa-ren vid samma förråd och till vaktmästaren vid intendentur- och sjukvårdsförrådet i Stockholm dagsverkspenningar för hvarje sådan dag med 1 krona till hvardera.			367,093	90
Arfvoden.
Examinerade intendentsaspiranter............	—	—	30,000	—
Summa kronor	—	—	897,093	90

Anm. 1. Intendenturkårens fast anställda personal, med undantag af de vid den icke garnisonerade
armén placerade regementsintendenter, förrådsförvaltare och förrådsvaktmästare, åtnjuter inqvarterings-
och servisersättning enligt beställning eller däremot svarande naturaförmåner efter de för sådan
ersättning stadgade grunder. Förrådsförvaltare och förrådsvaktmästare vid icke garnisonerade armén
åtnjuta fri hostad i kronans hus eller, när sådan icke kan beredas, en årlig hyresersättning af 150
kronor för de förre och 75 kronor för de senare. Till intendenturkåren af statsmedel utgående inqvarterings-
och servisersättning bestrides från anslaget till »inqvarteringskostnader» och den till kåren
utgående hyresersättning från anslaget till »arméns munderingsutrustning».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång,
af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till därtill berättigade löntagare dagaflöning och
portionsersättning för skottdag.

A p p r o x i -

öfver inqvarterings- och servisersättning

Arméförvaltningens stat. Chefen för sjukvårdsbyrån........... Assistenten vid densamma........ Sergeant af 1. klass.................. , . , .	K	r o	n o r.
825 337 150	50	1,312 5,300	50
Intendenturkårens nuvarande stat. Generalintendenten........................... 1 fältintendent af 1. graden................ 1 d:o > 2. d:o ......................... 4 Intendenter...........................a 337: 50 1 1 d:o ...........................ä 305:63 5 d:° ...........................ä 165: — 2 d:o (endast inqvarteringsersättning)............ä 135:_	1,125 825 600 1,350 305 825 270	63	63
Säger ,		-	6,613	13
Brist..................... ..............			6,564
Summa kronor		—	13,177	13

'') 1 vid intendenturstyrelsen, 1 vid arméfördelning i Stockholm. •

2) vid arméfördelningar i landsorten.

s) 1 vid intendentnrstyrelsen, 1 vid arméfördelning i Stockholm.

4) vid intendentnr- och sjuk vårdsförrådet å Karlsborg.

, .. , vi<1 iutendenturstyrelsen, 1 vid öfverfältläkarens stab, 1 vid Svea ingeniörbatalion, 1 vid Svea

trangbataljon samt S vid intendentur- och sjukvårdsförrådet i Stockholm.
e) vid Första Göta artilleriregemente.

) d vi*i hvart och ett af Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen, Gotlands artillerikar
samt Norrlands och Vendes trängbataljoner.

Bil. N:r 12.

mativ tablå

till nuvarande och föreslagen personal.

	K	r o	n o r.
Öfverf&ltläkarens stab.
Stabschefen........ . .... . . .1 ''■.............''V 1	600	—
Adjutanten.................................	337	50
Sergeant af 1. klass.............................	150	—	1,087	50
Intendenturkårens föreslagna stat.
Generalintendenten.............................	1,125	—
Öfverfältintendenten.............................	1,125	—
2 fältintendenter af 1. graden...................å 825: —	'') 1,650	—
2 d:o > d:o ...................ä 585: —	*) 1,170	—
2 d:o > 2. graden...................å 600: —	s) 1,200	—
2 d:o > d:o ...................å 435: —	*) 870	—
1 d:o » d:o (endast servisersättning).............	*) 30	—
8 intendenter...........................å 337: 50	6) 2,700	—
1 d:o ................................	o) 305	63
6 d:o ...........................å 165: —	7) 990	—
2 d:o (endast inqvarteringsersättning)............ä 135: —	8) 270	—
2 d:o (endast servisersättning)................ä 45: —	«) 90	—
5 d:o ( > d:o )................ä 30: —	,0) 150	—
3 förvaltare (endast servisersättning)................a 90: —	n) 270	—
12 d:o ( > d:o )................ä 12: —	is) 144	—	12,089	63
Summa kronor	_	_	18,177	13

s) 1 vid Kronprinsens husarregemente och 1 vid Vendes artilleriregemente.

9) 1 vid krigsskolan och 1 vid allmänna garnisonssjnkhnset i Stockholm.

10) 1 vid hvar och en af Vaxholms och Karlsborgs artillerikårer, Göta ingeniörbataljon och Göta
trängbataljon samt 1 vid intendentur- och sjukvårdsförrådet å Karlsborg.

u) 1 vid Svea ingeniörbataljon, 1 vid Svea trängbataljon och 1 vid intendentur- och sjukvårdsförrådet
i Stockholm.

ls) 1 vid hvart och ett af Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen, Gotlands, Vaxholms
och Karlsborgs artillerikårer, Göta ingeniörbataljon, Göta, Norrlands och Vendes trängbataljoner samt 2
vid intendentnr- och sjukvårdsförrådet å Karlsborg.

Bil. N:r 13.

Tablå

öfver högst utgående ålderstillägg till nuvarande och föreslagen personal.


Nuvarande personal.	Kronor högst.	Föreslagen personal.	Kronor högst.
Arméförvaltningens stat.			t * , .• «> ti j{^''; ''.i''-, .. Artilleristyrelsens stat.
Artilleridepartementet:			1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	1,000	— •
1 krigsråd............	600	—	1 registrator ...........	1,000	—
1 sekreterare, tillika kamrerare . .	1,000	—	1 bokhållare, tillika redogörare . . .	1,000	—
1 revisor ............	1,000	—	1 revisor .............	1,000	—
1 d:o och bokhållare.....	1,000	—	1 vaktmästare...........	100	—
Fortifikationsdepartementet:
1 sekreterare, tillika kamrerare . .	1,000	—
1 revisor och bokhållare.....	1,000	—	Fortiflkationsstyrelsens stat.
Intendent sdepartementet:			1 sekreterare, tillika kamrerare . . .	1,000	—
1 krigsråd............	600	_	1 registrator, tillika redogörare . . .	1,000	—
1 sekreterare ...........	1,000	_	1 revisor, tillika bokhållare ....	1,000	—
1 kamrerare...........	1,000	—	1 vaktmästare...........	100	—
2 revisorer ...........	2,000	—
1 bokhållare........... Civila departementet:	1,000	—	Intendenturstyrelsens stat.
1 krigsråd............	600	—	2 krigsråd............	1,200	—
1 sekreterare..........	1,000	_	1 sekreterare...........	1,000	—
2 kamrerare...........	2,000	_	1 kamrerare............	1,000	—
1 revisor ............	1,000	_	1 registrator ...........	1,000	—
1 d:o och bokhållare.....	1,000	_	2 bokhållare...........	2,000	—
1 bokhållare...........	1,000	___	7 revisorer ............	7,000	—
1 krigskassor..........	1,000	—	2 vaktmästare...........	200	—
5 vaktmästare..........	500	—
Fortifikationens stat.			Artilleristabens stat.
1 sekreterare ..........	1,000	—	1 vaktmästare.....:......	100	—
1 kassör och redogörare .....	500	—	Öfverskott.............	100	—
Summa	20,800	—	Summa	20,800	—

Bil. N:r 14.

Jämförelse

mellan intendenturkårens organisation enligt Kongl. Maj:ts proposition 1892, den af riksdagen beviljade 1892

och den nu (1897) föreslagna.

	Kongl. Maj:ts förslag 1892.		Af riksdagen beviljade 1892.		Nu (1897) föreslås.
Antal. \|	Lön och dag-aflöning.	Inqvar-terings- och servis-ersättning.	Summa utgifter.	> P c-t- P	Lön och dag-aflöning.	Inqvar-terings- och servis-ersättning.	Summa utgifter.	Antal. \|	Lön och dug-aflöning.	Inqvar-terings- och servis-ersättning.	Summa utgifter.
Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre		Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor \| öre
Generalintendent ....	i	10,190	—	1,125	—	11,315	—	1	10,190	—	1,125		11,315	—	i	10,190	_	1,125	_	11,315	_
Öfverfältintendent . . .	i	7,825	—	1,125	—	8,950	—	—	—	—		—	—	—	i	7,825	—	1,125	—	8,950	—
Fältintendent af 1. grad	5	27,300	—	825	—	28,125	—	4	21,840	—	825	—	22,665		4	21,840	—	2,820	—	24,660	—
D:o » 2. »	6	29,760	—	1,200	—	30,960	—	5	24,800	—	600	—	25,400	—	5	24,800	—	2,100	—	26,900	—
Intendenter af 1. klass .	39	151,905	—	2,413	13	154,318	13	30	116,850	—	2,750	63	119,600	63	lo	155,800	—	4,505	63	160,305	63
D:o » 2. .	19	55,005	—	—	—	55,005	—	16	46,320	—	—	—	46,320	—	20	57,900	—	—	—	57,900	—
2. intendenter.....	—	—	—	—	—	—	—	8	15,440	—	—	—	15,440	—	—	—	—	—	—	—	—
Förvaltare.......	53	80,098	90	—	—	80,098	90	53	80,098	90	—	—	80,098	90	53	80,098	90	414	—	80,512	90
Vaktmästare......	36	8,640	—	—	—	8,640	—	36	8,640	—	—	—	8,640	—	36	8,640	—	—	—	8,640	—
Underintendenter (exami-
nerade intend. aspir.)	—	20,000	—	—	—	20,000	—	—	30,000	—	-	—	30,000	—	—	30,000	—	—	—	30,000	—
Samma	—	390,723	90	6,688	13	397,412	03	—	354,178	90	5,300	63	359,479	53	—	397,093	90	12,089	63	409,183	53
Ökning i förhållande till
Kongl. Maj:ts förslag
1892.........	—															‘) 6,370	—	5,401	50	11,771	50
Ökning i förhållande till
nu gällande stat . . .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	42,915	—	6,789	—	49,704	—

'') Ökningen beror på det större behof af examinerade intendentsaspiranter, som framkallas af revisionens förläggande till
fördelningsintendenturerna, och hvarigenom en förminskning af dessa tjänstemäns antal till samma siffra som i Kongl. Maj:ts proposition till
1892 års urtima riksdag omöjliggöres.