KONGL. STATSKONTORETS (Statens offentliga utredningar 1883:2)

KONGL. STATSKONTORETS

SAMT

KONGL MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

ETT INOM KONGL. FINANSDEPARTEMENTET UTARBETADT

FÖRSLAG

TILL

KUNGÖRELSE ANGÅENDE STÄMPELAFGIFTEN.

STOCKHOLM,

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG,
1882.

i:!/ i/i- ... j i )/0/i

Stormak tigst e, Allernådigste Konung!

Sedan, med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den
14 maj 1880 gjorda framställning om utarbetande och framläggande
för Riksdagen, så snart ske kunde, af fullständigt förslag till ny
förordning angående stämpelpappersafgiften, statsrådet och chefen för

finansdepartementet, etter dertill erhållet nådigt bemyndigande, åt särskilda
komiterade uppdragit att uppgöra förslag till sådan förordning,
hafva de sålunda utsedde komiterade under den 30 sistlidne augusti
afgifvit underdånigt betänkande och förslag i ämnet; hvarefter statskontoret
och kammarrätten genom nådig remiss fått sig anbefaldt att
före detta års utgång till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt
utlåtande öfver komiterades förslag; och få kollegierna i anledning
häraf underdånigst anföra följande:

Enligt hvad af Riksdagens ofvanomförmälda skrifvelse inhemtas,
hade Riksdagens framställning om utarbetande af förslag till ny stämpelpappersförordning
varit föranledd af den mindre tillfredsställande
uppställningen af nu gällande förordning, och, på sätt komiterade förmält,
hafva komiterade vid fullgörandet af sitt uppdrag, i öfverensstämmelse
jemväl med statsrådets och chefens för finansdepartementet muntliga
föreskrifter, såsom mål för sitt arbete uppstält, att utan väsentligare
rubbningar af de grunder, enligt hvilka stämpelafgiften för närvarande
utginge, uppbures och redovisades, söka åstadkomma öfverskådlighet
och klarhet i författningens uppställning i förening med
följdriktighet och tydlighet i dess särskilda bestämmelser.

Hvad härvid först angår den egentliga stämpeltariffens uppställning,
så hafva komiterade förmält, hurusom vid granskning af stämpeltariffen
i nu gällande förordning framginge, att denna tariff vore i.
saknad af den enhet och följdriktighet i uppställningen, som af en sådan
tariff först och främst fordrades. Tariffen sönderfölle nemligen i fyra
underafdelningar, af hvilka den första och den andra, som handlade
om stämpel å fullmakter, konstitutorialer, förordnanden och afsked,
tydligen voro utbrutna specialrubriker från den tredje underafdelningen,
hvilken handlade om stämpel dels å domar, utslag, resolutioner och
andra dylika handlingar, som utfärdades af domstolar, embetsverk och
myndigheter, dels ock till handlingar, som dit inlemnades eller derstädes
företeddes, fastän för en sådan utbrytning eller för dessa båda
underafdelningars särskiljande från hvarandra icke kunde uppletas annat
skäl än den utförlighet, hvarmed dithörande taxerubriker blifvit
behandlade. Den egentliga indelningsgrunden vore alltså att söka uti
den åtskilnad, som kunde förefinnas mellan den tredje och fjerde afdelningen,
hvilken sednare handlade om stämpel till åtskilliga skrifter
och handlingar, som dermed skola förses, utan annan förändring af
beloppet, hvarhelst de företeddes eller utgåfves, än i afseende å bouppteckningar.
Af lydelsen af rubriken till sistnämnde afdelning framginge,
att denna åtskilnad läge deruti, att beloppet af stämpeln till de handlingar,
som under tredje afdelningen omförmäldes, vore vexlande efter

den myndighet, hvarest desamma företeddes eller utgåfves, hvaremot
de under fjerde afdelningen hänförda handlingar skulle oberoende häraf
draga stämpel till lika belopp; men oafsedt att denna indelning så litet
kunnat i författningen vidhållas, att i sj elfva rubriken till sistnämnda
afdelning måst göras undantag för ett visst slags handlingar, funnos
dessutom i samma afdelning upptagna dels vidare andra handlingar,
hvilka drogo stämpel till olika belopp efter den myndighet,
hvarifrån de utgåfves, dels ock sådane handlingar, hvilka borde stämpelbeläggas
oberoende deraf, huruvida de vid offentlig myndighet uppvisades
eller icke. Af detta förhållande hade ock vållats, att ändamålet
med indelningen i väsentlig mån förfelats, i det upplysning om
stämpelsatsen å en handling icke kunnat med någon trygghet sökas
under någon bestämd rubrik, utan varit att vinna allenast medelst genomgående
af tariffen i dess helhet, hvartill ock komme, på sätt komiterade
vidare anmärkt, bland olägenheterna af stämpeltariffens nuvarande
uppställning den icke minsta, att samtlige undantagen från
stämpelskyldigheten i en oöfverskådlig följd upptoges i en särskild §.

I stämpelskatten, sådan den faktiskt bestode såväl i Sverige som
i öfriga länder, kunde särskiljas tvenne element af sinsemellan ganska
väsentliga skiljaktigheter, i det vid vissa stämpelsatser skatteelementet
trädde i bakgrunden och afgiften hufvudsakligen iklädde sig egenskapen
af ersättning till staten för af honom den enskilde direkt lemnade
tjenster, medan åter vid andra, der antingen alldeles icke någon sådan
af staten lemnad tjenst förekomme eller ock afgiftens belopp icke stode i
förhållande till tjenstens storlek, alla kännemärken på en verklig skatt — en
skatt på transaktioner — förefunnes. På grund såväl häraf som ock af den,
vid en granskning af nu gällande stämpeltariff, framträdande väsentliga
skilnaden mellan de båda kategorierna af stämpelpligtiga handlingar,
att, medan enligt nämnde tariff stämpelskyldigheten för expeditioner
från och inlagor till offentliga myndigheter vore regel och stämpelfriheten
undantag, förhållandet vid öfriga handlingar vore omvändt,
hafva komiterade funnit sig böra föreslå stämpeltariffens indelning i
tvenne afdelningar, den ena för handlingar af förstnämnda slag i två
underafdelningar, nämligen en för expeditioner och en för inlagor, och
den andra för de stämpelsatser, som innefattade beskattning af transaktioner.
Uti tariffen för expeditioner skulle, så vidt ske kunde, stämpelsatserna
och stämpelbefrielserna i fortlöpande bokstafsföljd sammanföras,
med den inskränkning allenast, att fortfarande utom tariffen meddelades
särskilda bestämmelser rörande sådana stämpelbefrielser, som voro
af subjektiv art eller afsåga, icke vissa speciela slag af handlingar, utan

samtliga handlingar i vissa slag af mål och ärenden. Den andra afdelningen
af tariffen åter skulle inskränka sig till ett angifvande af de
stämpelpligtige handlingar^, med iakttagande dervid att bestämmelserna
om de undantag från stämpelskyldigheten, som kunde förekomma,
allt efter undantagens beskaffenhet antingen inrymdes under de särskilda
tariffrubriker, hvilka af dem afsåges, eller ock särskildt för sig
upptoges.

De sålunda angifna grunder för uppställande af stämpeltariffen
hafva kollegierna funnit vara af beskaffenhet att leda till lätt öfverskådlighet
af och klarhet i bestämmelserna om stämpelpligtighet och
stämpelfrihet, och kollegierna hemställa alltså i underdånighet, att den
af komiterade efter dessa grunder föreslagna uppställning af tariffen
måtte i nåder godkännas.

I afseende å stämpelförordningens allmänna uppställning hafva
komiterade, beträffande rubrikerna till de båda hufvudafdelningar, uti
hvilka tariffen borde fördelas, vidare förmält, att, då den första afdelningen
borde afhandla expeditioner från och inlagor till offentliga myndigheter,
fråga kunde uppstå derom, huruvida under begreppet »offentliga
myndigheter» borde innefattas både statsmyndigheter och kommunala
myndigheter eller endast de förra. Af de i §§ 5 och 7 af nu gällande
stämpelförordning meddelade stadgande!! framginge otvetydigt,
att stämpel icke kunde ifrågakomma till utgörande vid kommunala myndigheter
å landet. Hvad förhållandet i städer och köpingar beträffade,
syntes en viss motsägelse i omförmälda stadganden förefinnas så till
vida, som det icke kunde förnekas, att de delegationer, åt hvilka i
städer och köpingar den kommunala administrationen vore anförtrodd,
folie under den i § 5 förekommande omfattande rubriken: »styrelser
samt öfriga verk och myndigheter»; men då genom den i § 7 af gällande
stämpelförordning medgifna stämpelfrihet för protokoll hos kommunalstyrelse
i stad och å landet uttalats en bestämd grundsats, hvilken
endast i afseende på vissa delegationer af kommunalstyrelsen i stad
och köping blifvit fördunklad genom de i § 5 förekommande orden:
»magistrater och andra styrelser samt öfriga verk och myndigheter i
städer och köpingar», hafva komiterade på anförda skäl ansett nyssnämnda
grundsats böra fullständigt genomföras och i öfverensstämmelse
härmed aflfattat rubriken till art. I sålunda, att den afsåge stämpel allenast
på expeditioner från och inlagor till statsmyndigheter, och hafva
komiterade skäligen föreslagit, att, då samtlige rättsförhållanden, hvilka
utgjorde föremål för de uti art. II afsedda handlingar, kunde hänföras
under endera af kategorierna: öfverlåtelse af egande- eller nyttjanderätt,
öfvergång af egendom genom dödsfall, förskrifning af penningar

eller penningars värde, artikelns rubrik måtte i öfverensstämmelse härmed
affattas.

Vid hvad komiterade sålunda föreslagit hafva kollegierna icke
funnit någon anledning till anmärkning.

Kollegierna öfvergå härefter till granskning af de i författningsförslaget
intagna särskilda bestämmelser.

§ 1-

Denna § innefattar förteckning å de myndigheter, vid Indika utgörande
af stämpel kan ifrågakomma, och äro dessa myndigheter, i
likhet med hvad som i nu gällande stämpelförordning eger rum, fördelade
i sex afdelningar. Till grund för myndigheternas indelning i
särskilda afdelningar hade, på sätt komiterade förmält, ursprungligen
legat myndigheternas värdighet. De i senare tider för en mängd
embetsverk och myndigheter vidtagna löneregleringarne, vid hvilka den
förut utgående expeditionslösen till större eller mindre del utbytts mot
stämpelafgifter, hade emellertid vållat betydliga rubbningar i den efter
berörda grund uppgjorda indelningen, hvarigenom såväl embetsverkens
gruppering som stämpelsatsernas deraf beroende belopp kommit att
förete en ganska brokig bild, hvilken, betraktad utan sammanhang med
frågan om expeditionslösen, måste synas behäftad med stora godtyckligheter.
Eu förenkling af tariffen i anförda hänseende vore väl, enligt
komiterades åsigt, högeligen önskvärd, men då en sådan åtgärd skulle
innebära ett mer eller mindre fullständigt upphäfvande af de anordningar
i fråga om expeditionslösens utbytande mot stämpelafgifter, hvilka
utgjort väsentliga förutsättningar för flera af de under senare åren
genomförda löneregleringar, hafva komiterade icke ansett sig böra föreslå
en sådan förändring, helst uppgifter icke stode att erhålla angående
de belopp, hvartill stämpelafgifterna för vissa de vigtigaste bland de
stämpelpligtige handlingarne vid olika embetsverk under de senare åren
uppgått. Komiterade, som derför inskränkt sig till ett uttalande af
sin åsigt om önskvärdheten deraf, att tariffen för expeditioner från
statsmyndigheterna måtte, då omständigheterna sådant medgåfvo, bringas
till en mera förenklad och följdriktig affattning, hafva emellertid ansett
en härmed sammanhängande oegentlighet af mera fristående beskaffenhet
nu kunna och böra aflijelpas.

Uti nådiga cirkuläret den 9 november 1860 punkt Do vore nämligen,
såsom vilkor för åtnjutande af de vid 1859—60 årens riksdag beviljade
löneförhöjningar, stadgadt, bland annat, att löntagare, så vidt
de tillhörde rikets kollegier, icke skulle åtnjuta sportler af lösen för

verkens utgående expeditioner — hvarmed dock diariebevis och afskrifter
icke förstodes — utan att sportlerna skulle årligen redovisas till
kronan och aflemnas till statskontoret emot provision af sex procent
utaf de influtna beloppen. I sammanhang med den för kammarkollegium
och kammarrätten år 1879 verkstälda lönereglering blef förklarad!:,
att den till statsverket ingående lösen för dessa embetsverks
expeditioner skulle upphöra att utgå, men vid öfriga embetsverk, hvilka
vore eller varit att hänföra till rikets kollegier, eller blifvit från embetsverk
af sådan egenskap utbrutne, inginge alltjemt, med ofvan nämnda
undantag, expeditionslösen till statsverket; och enahanda vore, på grund
af särskilda nådiga föreskrifter, förhållandet vid fångvårdsstyrelsen,
skogsstyrelsen, generallandtmäterikontoret och justeringsstyrelsen, hvarförutan
vore i nåder föreskrifvet, att lösen för generalpoststyrelsens
expeditioner skulle ingå till postkassan, och således medelbart till statsverket.
För flertalet expeditioner från nu omförmälda embetsverk erlades
alltså två särskilda till statsverket ingående afgifter, af hvilka
den ena redovisades genom stämplar och den andra medelst särskilt,
förda räkenskaper. För undvikande af denna olägenhet hafva komiterade
föreslagit, att den till statsverket ingående expeditionslösen måtte
utbytas mot stämpelafgifter, hvilket utbyte dock skulle afse endast den
lösen, som funnes påbjuden i nådiga förordningen om expeditionslösen
den 30 november 1855 samt i de senare författningar, som till nämnde
förordning meddelat tillägg, eller deruti gjort ändring. Då emellertid
ett aritmetiskt noggrant utbyte af berörda lösen mot stämpel icke kunde
ega rum utan införande i art. I af två nya afdelningar, men det redan
nu betydliga antalet afdelningar icke borde utan trängande nödvändighet
ytterligare ökas, hafva komiterade till ändamålets vinnande föreslagit,
förhöjning af stämpelsatserna för fjerde afdelningen så, att dessa
komme att i allmänhet motsvara sammanlagda beloppet af nu utgående
lösen och stämpel, samt en sådan förändrad gruppering af myndigheterna,
att i den fjerde afdelningen endast komme att qvarstå sådana
myndigheter, vid hvilka lösen inginge till statsverket.

Fn förminskning af det stora antal afdelningar, hvari myndigheterna,
i afseende på stämpeln till utgifna och ingifna handlingar, äro
indelade vore, enligt kollegiernas åsigt, synnerligen önskvärd, men, med
hänsyn till det, på sätt komiterade förmält, nära sammanhanget emellan
expeditionslösen och stämpelafgiften och de anordningar till den
förres utbyte mot stämpel, som under de senare åren vidtagits, torde
en dylik förenkling icke kunna vidtagas utan väsentliga rubbningar i
de grunder, hvarefter stämpelafgiften nu utgår.

I afseende å debitering och redovisning af de särskilda afgifter,

som i form af lösen och stämpel vid vissa myndigheter ingå till statsverket,
skulle en väsentlig förenkling ernås genom det af komiterade
föreslagna utbytet af denna lösen mot stämpel, och få kollegierna derför
detta förslag till nådigt bifall förorda, med tillkännagifvande tillika, att
kollegierna icke funnit någon anledning till anmärkning mot det föreslagna
sättet för förändringens genomförande.

Vidare hafva komiterade i afseende å förteckningen å embetsverken
föreslagit, dels öfverflyttning af kammarkollegium och kammarrätten
från femte till fjerde afdelningen, dels hänförande till första afdelningen
af akademikanslersembeten, direktionen för serafimerlazarettet
och icke särskilt uppräknade, af Kongl. Maj:t tillsatta myndigheter,
dels förändrad redaktion af åtskilliga rubriker under nyssnämnda afdelning
och dels upptagande å förteckningen af åtskilliga myndigheter,
som förut ej varit å denna förteckning införda men, till följd af tariffens
förändrade uppställning, funnits böra der upptagas; emot hvilket
allt kollegierna icke funnit något att erinra.

§ 2-

Förslaget att, i öfverrensstämmelse med hvad som i expeditionstaxan
egt rum, i stämpelförordningen införa stadgande, huru förhållas
bör med stämpel till handlingar, som af de vid de särskilda myndigheterna
anstälde embets- och tjenstemän å tjenstens vägnar, men i eget
namn, utfärdas, torde vinna nådigt godkännande.

§ 3.

Vid granskning af den i denna § intagna stämpeltariff för expeditioner
från och inlagor till offentliga myndigheter, hafva de föreslagna
bestämmelserna endast i nedannämnda hänseende funnits påkalla yttrande
af kollegierna.

Under rubriken bevis äro uppräknade alla de slags bevis, för hvilka
stadgande!! om stämpelskyldighet eller stämpelfrihet äro erforderliga;
hvarförutan i tariffen upptagits särskilda rubriker för gravationsbevis,
vederhäftigh etsb eris och pr estbevis med hänvisning vid hvar och en af
dessa rubriker till rubriken bevis. För fullständighetens skull anse
kollegierna, att i tariffen bör upptagas en särskild rubrik för diariibevis
likaledes med hänvisning till rubriken bevis, äfvensom att protester, som
notarii publici utgifva och för hvilka gällande stämpelsatsen, 50 öre, är
lika med den som utgöres för »annat bevis», utgifvet från de i första

afdelningen upptagna myndigheter, böra på enahanda sätt i tariffen
upptagas.

Enligt hvad kollegierna inhemtat, utfärdas af medicinalstyrelsen
åt farmacie studiosus, som aflagt af styrelsen godkänd provisors- och
apotekareexamen, öppet bref eller s. k. diplom att vara provisor med
de rättigheter och skyldigheter, som, enligt lag och gällande föreskrifter,
honom i sådan egenskap tillkomma. För detta diplom erläggas
lösen, 3 kronor, och stämpelafgift 1 krona, Föreskrift om stämpel å
dylika diplom torde i stämpelförordningen intagas, och hemställa kollegierna,
att i tariffen måtte införas rubrik för diplom att vara provisor
och vid denna rubrik, i kolumnen för fjerde afdelningen, utföras en
stämpelafgift, motsvarande sammanlagda beloppet af den för dylik handling
nu utgående lösen och stämpel, eller 4 kronor.

Stämpeln för fribref utgör för närvarande 50 öre, och den för
sådan handling, enligt expeditionstaxan, nu utgående lösen, nemligen

för fartyg af till och med 50 ton .............................................. 3 kronor,

öfver 50 „ 100 „ 4 „

„ 100 „ 200 „ G „

„ 200 ............................................................................. 9 „

är, enligt förslaget, utbytt mot stämpel, dervid de särskilda stämpelsatserna
ansetts böra afjemnas till respektive 4, 5, 7 och 10 kronor.
Vid redaktionen af tariffen hafva emellertid uppenbart genom förbiseende
utförts förstnämnda belopp af lösen i stället för de af komiterade
lämplige ansedde stämpelsatserna, hvilket kollegierna skolat till rättelse
anmärka.

De af komiterade föreslagna förändringar i nu gällande bestämmelser
i fråga om stämpel till fullmakter, konstitutorialer, förordnanden
och andra handlingar, hvarigenom embeten och tjenster tillsättas, hafva
kollegierna så mycket heldre funnit sig böra till nådigt bifall förorda,
som derigenom åvägabringats väsentliga, af behofvet påkallade förenklingar
i de synnerligen vidlyftiga föreskrifter, som i nu gällande stämpelförordning
i ämnet meddelats. Hvad särskildt angår förslagen derom,

att den särskilda stämpel af 6 kronor, hvarmed af Kongl. Maj:t
utfärdade fullmakter och så vidare jemlikt § 3 i gällande stämpelförordning
böra, utöfver stämpeln till en procent å lönen, förses, måtte upphöra;
samt

att grunderna för utgörande af den allmänna fullmaktsstämpeln
måtte tillämpas äfven å den afgift, som, i stället för de tillförene till
Vadstena krigsmanshuskassa samt amiralitets-krigsmanskassan vid befordringar
och transporter erlagda så kallade avancementspenningar eller
befordringsafgifter, enligt §§ 3 och 4 i nu gällande stämpelförordning

skall ega rum för handlingar af ifrågavarande slag, och att således
stämpeln för fullmakter i allmänhet höjes från 1 till 2 procent äfvensom
stämpeln för karaktersfullmakter underkastas en motsvarande förhöjning,
nämligen för den, som är eller varit i allmän tjenst, från 15
till 16 procent och för annan från 65 till 66 procent;

så, om än någon förlust, på sätt komiterade förmält, kan härigenom
för statsverket uppkomma, anse dock kollegierna denna förlust
icke kunna blifva af sådan betydenhet, att densamma, med hänsyn till
de väsentliga förenklingar, som genom förändringarne ernås, må finnas
utgöra hinder för godkännande af hvad i detta afseende föreslagits.

I afseende å rubriken fullmakt, annan, å embete eller tjenst få kollegierna
erinra, att, då aflöningen numera flerstädes är fördelad i lön
och tjenstgöringspenningar och stämpel skall beräknas å aflöningen i
dess helhet, de i rubriken förekommande orden ulön“ och ulöneskillnadenu
böra utbytas mot orden aflöning''-1 och “skillnaden i aflöningenu.

Vid rubriken stämning torde, i händelse förslaget om kammarrättens
öfverflyttande till fjerde afdelningen vinner nådigt bifall, böra
under denna afdelning införas en stämpelsats af 3 kronor.

Angående de i tariffen upptagne i nu gällande stämpelförordning
ej förekommande rubrikerna cLfflyttningsbetyg för sjömän, afskrift åt
landtmätares förrättningshandling, apoteksprivilegium, bevis af läkare och
af landtmätare, fullmakt för riksdagsman, motbok för sjömän, tullpass
för inrikes sjöfart, protokoll öfver annan besigtning, värdering, utmätning,
qvarstad eller annan dylik förrättning, sjöfartsbok, skeppsdagbok
samt skriftlig underrättelse eller uppgift rörande utmätning, som af utmätningsman
meddelas gäldenär, har någon anledning till anmärkning
ej förekommit.

Ej heller hafva kollegierna funnit något att erinra mot de af
komiterade föreslagna förändringar i syfte att bereda vidsträcktare tillämpning
åt gällande föreskrifter om stämpelpligtighet eller stämpelfrihet
för afskrifter, bevis, landtmätares förrättningshandling, slutsedel,
samt protokoll angående förmyndare.

Förutom de förändringar i stämpelsatserna, som äro en följd af
lösens utbytande mot stämpel vid fjerde afdelningens myndigheter,
hafva nya eller förändrade stämpelsatser utförts vid rubrikerne för
burbref, protokoll, annat; resolution, tillståndsbref och utslag-, och hafva
kollegierna ej funnit anledning till erinran mot de af komiterade härför
andragna grunder.

Enligt gällande stämpelförordning är anordning fri från stämpel
och torde, i öfverensstämmelse med städse iakttagen praxis, stämpelfrihet
äfven böra tillförsäkras ansökning om utbekommande af anord -

ning och bestämmelse derom införas i tariffens afdelning för inlagor.
Besvärsskrift^- i anordningsmål åter hafva alltid belagts med stämpel,
och då skäl ej förefinnes att härutinnan göra ändring, torde, i händelse
uttryckligt stadgande om stämpelfrihet för ansökningar'' i dylika mål,
på sätt kollegierna föreslagit, blifver meddeladt, till rubriken, 44besvärsskrift
lika med ansökning44 fogas den bestämmelse, att besvärsskrift i
anordningsmål skall stämpelbeläggas i likhet med hvad för “annan ansökning“
är stadgadt.

§§ 4 och 5.

De i dessa §§, till iakttagande i afseende på stämpel till fullmakter
och andra handlingar, genom Indika embeten eller tjänster tillsättas,
upptagna bestämmelser, af hvilka de i punkterna 1, 2, 3, 5 och
6 af § 4 och i § 5 motsvaras af i dylikt hänseende uti §§ 3 och 4
samt § 8 punkterna 11 och 14 af nu gällande stämpelförordning meddelade
föreskrifter, hafva icke gifvit anledning till anmärkning.

§ 6.

Enligt hvad ofvan förmälts, hafva komiterade föreslagit förändrad
grund för beräkningen af krigsmanskassestämpeln till fullmakter
med flere handlingar. I sammanhang härmed är af komiterade förmäldt,
hurusom, enligt äldre föreskrifter, dels “alla betjente, som under bergskollegium
lyda och der sina fullmakter undfå, de i krigsmanshusförfattningarne
stadgade krigsmanshusafgifter till bergskollegii armbössa
erlägga44; dels avancemcntspenningarne af alla löner, som borgmästare
och råd samt stadens betjente i Stockholm efter staten undfinge, äro
anslagna till stora barnhuset i Stockholm, dels ock avancementspenningarne
af Göteborgs stads betjente erlades till Göteborgs hospital;
och då ett åläggande för dessa tjensteman, som sålunda till vissa inrättningar
utgjorde en mot krigsmanskassestämpeln svarande afgift, att
utgöra fullmaktsstämpel till lika belopp med öfriga stater skulle innebära
en viss obillighet, hafva komiterade, under uttalande af önskvärdheten
deraf, att de till nämnda inrättningar ingående utgifter måtte
mot ersättning af bestämda statsanslag indragas till statsverket och
derefter utbytas mot förhöjda stämpelafgifter å vederbörande fullmakter,
i författningsförslaget in lort ett stadgande att, så länge afgifterna till
nyssnämnda inrättning fortfarande utginge, tjenstemännen vid de ifrågavarande
staterna skulle utgöra den allmänna fullmaktsstämpeln med
allenast en procent.

Beträffande denna framställning få kollegierna allenast, i afseende
å den afgift, som af Göteborgs städs tjensteman skulle erläggas till
stadens hospital, underdånigst erinra, hurusom i nådiga brefyet den
12 maj 1876 förordnats, att, mot det att till hospitals underhåll å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppfördes ett förslagsanslag af 450,000 kronor,
de dittills af statsmedel såväl direkt som i ersättning för indragna
räntor och kronotiondeanslag beviljade anslag till hospitalen från och
med år 1877 upphört att vidare utgå. 1 följd häraf torde beviljandet
af särskildt ersättningsanslag för den inkomst, som i förevarande hänseende
må hafva Göteborgs hospital tillkommit, icke böra ifrågasättas.
På det något hinder för tillämpning af de för stämpelbeläggning af
fullmakter i allmänhet föreslagna grunderna emellertid icke må förefinnas
i afseende å fullmakter för Göteborgs stads tjenstemän, hemställa
kollegierna i underdånighet, att den i kongl. brefvet den 19 oktober
1695, på sätt komiterade förmält, meddelade föreskrift om avancementspenningarnes
erläggande af Göteborgs stads betjente till stadens hospital
måtte i nåder förklaras icke vidare vara gällande, hvarefter något
undantagsstadgande, på sätt föreslaget blifvit, i afseende å stämpel å
nyssnämnda fullmakter icke varder erforderligt.

§ 7.

1 denna § är intaget ett stadgande, motsvarande det i sista punkten
af § 5 i nu gällande stämpelförordning förekommande; och har
någon ändring deri icke varit af behofvet påkallad.

§ 8.

Pensionskassor och fromma stiftelser åtnjuta för närvarande stämpelfrihet
i alla dem rörande mål. Då omfånget af uttrycket “fromma
stiftelser11 vore särdeles obestämdt och, fattadt i sin vidsträcktaste bemärkelse,
kunde föranleda anspråk på stämpelfrihet för inrättningar
äfven af den mest enskilda beskaffenhet, och enahanda förhållande
kunde förekomma jemväl i fråga om pensionskassor, hafva komiterade
inskränkt stämpelfriheten till sådane institutioner af ifrågavarande slag,
hvilkas reglementen blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.

Detta förslag hafva kollegierna ansett sig icke böra biträda. Flere
inrättningar af ifrågavarande slag torde finnas, hvilka ej hafva af Kongl.
Maj:t faststälda reglementen, men det oaktadt utöfva en för det allmänna
nyttig verksamhet, med hänsyn hvartill de ock billigtvis böra

fortfarande åtnjuta den stämpelfrihet, de hittills, i likhet med de i komiterades
förslag afsedda dylika institutioner, haft sig medgifven.

Emot det föreslagna stadgandet, att frihet från stämpel skall ega
rum i ärenden, som angå påförande, debitering, afskrifning eller restitution
af kronoutskylder, har icke varit annat att erinra än att, i stället
för ordet “påförande44, höra inflyta orden “taxering så ock i frågor rörande44.

§ 9.

j den föreslagna tariffen för de stämpelsatser, som innefatta beskattning
af transaktioner, äro införda nya rubriker med bestämmelser
om stämpelpligtighet för afhandling om afkomst eller annan förmån af
fast egendom, bodmeribref, fånges handling å förvärf af fast egendom i
enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof eller om afledning af vatten, afhandlingar om jordafsöndring,
lifränta och servitutsaftal, samt för bref eller resolution å
skattelösen af kronojord.

Stadgandena i gällande stämpelförordning om stämpel till afhandling
om köp af skepp, fartyg och båtar samt om stämpelfrihet för
skuldebref å belopp ej uppgående till 500 kronor äro deremot i förslaget
uteslutne.

I öfrigt äro vid rubrikerna bouppteckning, for säkring sbr ef, köp,
nyttjanderätt af fast egendom, sko g saf verkning samt öfverlåtelse af. kronohemman
eller skattlagdt kronobygge föreslagna åtskilliga förändringar i
nu gällande bestämmelser. Kollegierna hafva icke funnit hvad under
denna § förekommit till annan erinran föranleda än att, då i förslagets
16 och 17 §§ äro, till iakttagande vid stämpelbeläggning af skuldebref,
meddelade särskilda stadganden, under rubriken skuldebref bör införas
hänvisning till dessa §§.

§ io.

Denna §, hvari äro sammanförda bestämmelser om beräkningen
af fast egendoms värde i och för stämpelafgiftens utgörande, har icke
gifvit anledning till anmärkning.

§ 11-

I denna § är föreslaget, huru stämpel till afhandling om nyttjanderätt
till fast egendom skall beräknas, då afgälden är bestämd att

under olika år af legotiden utgå med olika belopp, hvarförutan i densamma
införts, med åtskilliga förändringar i redaktionen, föreskrifterna
i gällande stämpelförordning om stämpelafgifts beräknande, då i afgälden
ingå persedlar eller tjenstbarheter samt om utgörande af ytterligare
dylik afgift å förböjning i afgäld, som egt rum efter det afhandling
om nyttjanderätt varit inför domstol företedd. Härvid hafva kollegierna
ej funnit anledning till erinran.

§ 12-

Ej eller vid denna §, innefattande bestämmelse om hvad iakttagas
bör vid beräkning af stämpel till afhandling om lifränta, har någon
anmärkning förekommit.

§ 13-

I denna § är intaget det i 5:e punkten af kongl. cirkulärbrefvet
den 11 februari 1847 förekommande stadgande om sättet för stämpelafgiftens
utgörande, då fast egendom, belägen inom särskilda domstolars
områden, blifvit upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom
en handling, hvarå lagfart eller inteckning sökes.

§§ 14, 15. ■

De under dessa §§ intagna stadganden äro liemtade från §§ G och
8 i gällande stämpelförordning.

§§ IG, 17, 18.

Dessa §§ innefatta dels af komiterade föreslagna bestämmelser i
fråga om stämpel i vissa fall å handling, hvilken för vinnande af lagfart,
inteckning eller betalning företes, äfvensom å afskrift af dylik
handling, dels från gällande stämpelförordning hemtadt stadgande om
befrielse för kronan från stämpelafgift enligt art. II; och hafva kollegierna
ej funnit något att härvid erinra.

§ 19.

Uti denna § är infördt stadgande om de slag af stämplar, som
skola vara att tillgå.

Då de beläggningsstämplar, hvilka enligt kongl. kungörelsen den

14 maj 1880 förfärdigas, i storlek endast obetydligt skiljde sig från
vexel- och anvisningsstämplarne, hafva komiterade ansett sistnämnde
särskilda stämplar ej vidare behöfliga och förthy uteslutit stadgandet
om deras tillhandahållande.

I anledning häraf hafva kollegierna ansett sig böra underdånigst
erinra, dels att genom begagnandet af särskilda vexel- och anvisningsstämpiar
tillfälle hittills varit beredt att vinna kännedom om den inkomst,
som genom stämpel å vexlar och anvisningar inflyter; dels ock
att de brukliga vexel- och anvisningsstämplarne, i olikhet med de enkla
beläggningsstämplarne, hvartill Eders Kongl. Maj:t den 31 maj 1878
faststält ritningar, tydligt utvisa, att desamma böra makuleras äfvensom
sättet hvarpå makuleringen skall ega rum, hvilken anordning varit
påkallad deraf, att för underlåtenhet utaf utgifvare af vexel eller anvisning
att på föreskrifvet sätt makulera dithörande stämpel är stadgadt
särskildt ansvar.

§§ 20—28.

Med åtskilliga förändringar i redaktionen äro i dessa §§ införda
de i gällande stämpelförordnings 8, 9 och 10 §§ meddelade föreskrifter
angående stämplarnes tillhandahållande; hvarförutan särskildt under §
25 af komiterade föreslagits ett stadgande om ordningen för försäljningsmans
entledigande.

Kollegierna hafva ej härvid något att erinra.

§ 29.

Uti nu gällande bestämmelser om utbyte af makulerade stämplar
är annan förändring i förslaget ej vidtagen, än att deri icke upptagits
stadgandet i § 12 mom. 1 p. 2 af stämpelförordningen om utbyte af
stämpelpapper, hvarmed skuldsedlar till låns erhållande ur riksbanken
eller publika kassor varit belagda, och anse kollegierna den af komiterade
sålunda vidtagna åtgärd vara på goda skäl grundad.

Enligt iakttagen praxis hafva de tjenstemän i statsdepartementen,
som haft till åliggande att förse utgående expeditioner med stämpelpapper,
fått, då vederbörande ej utlöst expedition och fråga ej varit om
sådan expedition, derför tjenstemännen sjelfva egt uppbära lösen, såsom
för diariibevis eller afskrifter — utbyta det till expeditioner använda
stämpelpapperet, utan erläggande af den eljest stadgade makuleringsafgiften,
och hemställa kollegierna underdånigst, att hvad sålunda egt
rum i fråga om vissa tjenstemän måtte genom uttryckligt stadgande
förklaras böra gälla för alla tjenstemän, hvilka skola ansvara derför, att
expedition i vederbörlig ordning förses med stämpel.

§§ 30—35.

I fråga om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande äro i dessa §§
införda bestämmelser hemtade från gällande stämpelförordning § 8 mom.
2;, nådiga kungörelsen den 15 maj 1846, punkterna 2 och 3, samt nådiga
cirkulärbrefvet den 11 februari 1847, punkterna 4, 6 och 7, hvarjemte
komiterade under § 31 föreslagit, att handling ej må af embets- eller
tjensteman mottagas, när handlingen icke är behörigen försedd med
stämpel, och felande stämpelbeloppet ej genast efter erhållen tillsägelse
erlägges.

Vid granskning häraf har någon anmärkning ej förekommit.

§§ 36—44.

Mot de, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med §§ 10, 11, 12 och
13 i gällande stämpelförordning, föreslagna stadgande!! om uppbörd och
redovisning hafva kollegierna endast bort erinra,

dels att det under § 39 införda stadgande, att, innan afskrifning
af makulerade stämplar beviljats, dessa stämplar skola i räkenskapen
upptagas såsom behållning, bör uteslutas såsom obehöfligt;

dels att det i gällande stämpelförordning § 13 mom. 2 meddelade
stadgande om upprättandet hos statskontoret och öfverlemnandet till
kammarrätten af generalräkning öfver stämpelkassörens samt försäljningsmännens
i Stockholm redogörelser bör i förslaget införas och upptagas
under § 41.

§§ 45—52.

Beträffande de föreslagna stadgandena om ansvar för öfverträdelse
af stämpelförfattningen, få kollegierna underdånigst tillkännagifva, att
kollegierna icke funnit anledning till anmärkning mot dessa delvis från
§§ 14, 15 och 16 i gällande stämpelförordning hemtade stadganden;
dock hafva kollegierna ansett den i 15 § 3 mom. af gällande stämpelförordning
förekommande bestämmelse om anmälan hos vederbörande
myndighet af åtal, som mot försäljningsman i och för denna befattning
anställes, äfven böra i förslaget införas, och hemställa alltså, att samma
bestämmelse måtte såsom en särskild punkt under § 48 införas.

Derest komiterades förslag om expeditionslösens utbytande motstämpel
vid de embetsverk, der den förra ingår till statsverket, vunne
godkännande, erfordras, på sätt komiterade förmält, särskild föreskrift
om upphörande af denna lösen.

Beträffande komiterades förslag om beredande af ersättning till
vederbörande tjensteman för förlusten af dem hittills tillkommande provision
af 6 procent å aflevererad expeditionslösen, hafva kollegierna
icke något att erinra.

Då de i kongl. kungörelsen den 15 maj 1846, angående särskilda
kontrollbestämmelser i afseende på karteringen af vissa handlingar,
hvilka i förhållande till värdet böra med stämpladt papper förses, och i
kongl. cirkulärbrefvet till hofrätterna den 11 februari 1847, angående
vissa handlingars upptagande vid härads- och rådstufvurätter uti särskild!
protokoll, för underlättande af kontrollen å charta sigillata, samt
om andra hithörande bestämmelser meddelade föreskrifter blifvit, för så
vidt de icke redan tillförene ersatts med andra stadgande!!, eller upphört
att ega tillämplighet, med någon redaktiönsförändring inryckte i
författningsförslaget, få kollegierna, i likhet med komiterade, hemställa,
att, i händelse komiterades förslag i ifrågavarande hänseende varder
godkändt, hvad i berörda författningar är stadgadt måtte, till undvikande
af all genom nyssnämnda olikhet i redaktionen möjligen uppkommande
tvekan, förklaras hafva upphört att vara gällande.

Slutligen och med afseende å hvad komiterade yttrat i fråga om
det nära sammanhanget mellan expeditionst-axan och stämpelförordningen,
samt då, enligt hvad kollegierna hafva sig bekant, förslag till ny
expeditionstaxa är under utarbetning, få kollegierna i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att en blifvande
förändrad affattning af expeditionstaxan, på sätt komiterade jemväl erinrat,
tilläfventyrs kan påkalla ändring i vissa delar af det förslag till
ny stämpelförordning, hvaröfver kollegierna nu haft att afgifva underdånigt
utlåtande.

Remissakten återställes i underdånighet; och statskontoret och
kammarrätten framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar:

0. F. ap SILLEN. G. 0. V. BUREN.

AUG. HÄGGBLADH. B. A. EKSTRÖM. A. H. BJÖRKLUND. L. W. RIBEN.

Föredragande.

Stockholm dei! 8 december 1881.

1. s.

C. Kinberg.

STOCKHOLM, !SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.