KONGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET (Statens offentliga utredningar 1903:3)

REDOGÖRELSE,

UTARBETAD INOM

KONGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET,

FÖR

UPPKOMMEN FRÅGA OM ÖFVERFLYTTNING FRÅN DE SÄRSKILDA
FÖRSAMLINGARNA I STOCKHOLM TILL STADEN I DESS HELHET
AF SKYLDIGHETEN ATT BYGGA OCH UNDERHÅLLA
FOLKSKOLEHUS M. M.

STOCKHOLM

1 VAK HAäGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1902.

Enligt nådiga stadgan angående folkundervisningen i Stockholms stad Nu gällande
den 27 september 1861, § 1, skall folkskoleväsendet i Stockholm, hvilketbestammelser''
utgör en detta samhälles gemensamma angelägenhet, ombesörjas dels af en
för samtliga folkskolorna därstädes tillsatt öfverstyrelse, dels af åtta särskilda
skolstyrelser, eu för hvardera af stadens territorialförsamlingar.

Såsom undantag från ofvanberörda gemensamhet i afseende å folkskoleväsendet,
bestämmes i § 6 af samma stadga, att det åligger hvarje
församling i hufvudstaden att på sin enskilda bekostnad anskaffa och underhålla
tjänliga lokaler för sina folkskolor; och gäller härvid till iakttagande
hvad i § 3, litt. d) i stadgan rörande nybyggnad eller ombyggnad af dylika
lokaler finnes föreskrifvet.

Sistberörda författningsrum innehåller åliggande för öfverstyrelsen för
Stockholms stads folkskolor att hafva det allmänna inseendet öfver de
inom församlingarna befintliga skollokaler samt tillse, att desamma, i den
mån sig göra låter, varda ändamålsenligt inrättade och ordnade både hvad
utrymme och inredning beträffar, äfvensom att pröfva och godkänna förslag
till nybyggnad eller ombyggnad af dylika lokaler, såvidt fråga är om
sådana anordningar, af hvilka undervisningen, ordningen och sanitära förhållanden
inom skolan kunna vara beroende.

Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor utgöres, enligt § 2 af
nämnda stadga, af en ordförande samt elfva ledamöter, nämligen en af
Stockholms städs konsistorium, en af Stockholms stads nämnd (numera af
fattigvårdsnämnden), en af hvarje församlings skolstyrelse och en af öfverstyrelsen
vald ledamot, öfverstyrelsen väljer själf ordförande. Varder
någon af öfverstyrelsens ledamöter därtill utsedd, inväljes i hans ställe och
i enahanda ordning, hvari han blifvit till ledamot i öfverstyrelsen inkallad,
annan ledamot.

Enligt merberörda stadgas § 10 skola till öfverstyrelsens disposition
ställas de medel, som för folkskoleväsendets ordnande och upprätthållande
erfordras och genom uttaxering hos hufvudstadens invånare böra anskaffas;
och skulle, enligt den ursprungliga lydelsen af ifrågavarande författnings -

rum, summan häraf, jämte grunderna för densammas utgörande, bestämmas
för hvarje år, på öfverstyrelsens förslag och sedan församlingarna däröfver
sig yttrat, af sockenstämmonämnden, hvilken jämväl på öfverstyrelsens förslag
och efter församlingarnas hörande bestämde såväl skolinspektörs som
lärares och lärarinnors aflöning och öfriga förmåner. Den befattning med
folkskolebudgeten, som sålunda tillkom sockenstämmonämnden, tillkommer,
jämlikt § 41 mom. 3 i nådiga förordningen den 20 november 1863 om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, numera kyrkofullmäktige.
Enligt samma förordning höra till kyrkostämmas handläggning
frågor om folkskoleundervisningen och dithörande anstalter; men
frågor, som till kyrkostämmas handläggning höra och äro af den allmänna
beskaffenhet, att de angå hela hufvudstaden samfäldt, så att för deras afgörande
erfordras församlingarnas gemensamma beslut, behandlas på följande
sätt. Sedan så beskaffad! ärende af öfverståthållareämbetet eller stadens
konsistorium blifvit till församlingarnas handläggning öfverlämnadt,
skall kyrkostämma på en och samma dag i stadens alla territoriella församlingar
hållas. Efter det församlingens röstägande ledamöter vid detta
tillfälle blifvit hörda och sina beslut fattat, hänskjutes ärendet, genom utdrag
af kyrkostämmoprotokollet, till kyrkofullmäktige, hvilka för hvarje år
bland församlingarnas vid kyrkostämma röstägande ledamöter utses. Dessa
fullmäktige skola då ofördröjligen sammanträda för att, om församlingarnas
afgifna meningar befinnas skiljaktiga, utöfva församlingarnas gemensamma
afgöranderätt och, efter sakens noggranna pröfning, beslut i den hänskjutna
frågan fatta; men om alla församlingarna stannat i lika beslut, tillkommer
fullmäktige endast att förhållandet anmäla hos den myndighet, som kyrkostämman
äskat. Kyrkofullmäktige skola i utöfning af församlingarnas
gemensamma afgöranderätt handla efter bästa förstånd och öfvertygelse
och kunna därvid icke bindas af andra föreskrifter eller beslut än gällande
lagar och författningar.

El morator 1 skrifvelse till öfverstyrelse!! för stadens folkskolor den 21 februari

samlings"skoi-^ 877 anhöll Hedvig Eleonora församlings skolråd, att öfverstyrelse!! måtte
r-ds niöfler^aga upphäfvande! af förenämnda § 6 i 1861 års stadga och

styrelsen den i stället söka få stadgadt, att skyldigheten att anskaffa och underhålla
21 f*bruari skollokaler blefve eu stadens gemensamma angelägenhet, hvarigenom äfven
‘ '' i detta hänseende den likställighet, som utgjorde grunden för Stockholms
invånares beskattning för gemensamma angelägenheter, blefve tillämpad.
Till stöd för denna framställning anförde skolrådet hufvudsakligen, att
församlingen visserligen anskaffat tillräckliga lokaler för det dåvarande

antalet skolbarn, men att, då efter all anledning barnantalet inom kort
komme att ytterligare ökas och dessutom en del af skollokalerna vore af
otillfredsställande beskaffenhet, församlingen, som för sina folkskolebyggnader
redan häftade i betydlig skuld, skulle komma att för byggande af
nya skolhus ytterligare betungas.

Öfver ifrågavarande framställning hörde öfverstyrelsen skolråden i öfriga skoiöfriga
territoriella församlingar, hvarvid fyra skolråd tillstyrkte, men treraddee‘1119 Jftd™n''
afstyrkte förslaget. Af de skolråd, hvilka voro motståndare till förslaget, framstaiianfördes
bland annat: att församlingarnas och skolrådens inflytande med mDgen''
afseende å skolväsendet borde snarare stärkas än försvagas; att förslagets
antagande skulle hafva till följd, att de gåfvor och bostadsbidrag, som
dittills tillflutit folkskolorna just i deras egenskap af församlingsskolor,
skulle komma att upphöra; och att erfarenheten gåfve vid handen, att
byggnadsföretag, som skedde för den större kommunens räkning, betingade
betydligt högre kostnader än under andra förhållanden.

Emellertid hade Adolf Fredriks församlings skolråd den 11 oktober Adolf Fredrika
1877, efter uppdrag af församlingens kyrkostämma, till Kongl. Maj:t ingått8kf°1rr|d“1}“^.
med underdånig hemställan om sådan förändring af stadgandet om an-ställning den
skaffning och underhåll af folkskolebyggnader i Stockholm, att den i 11187t7°_ber
dessa afseenden hvarje församling åliggande skyldigheten öfverginge på
staden i dess helhet och blefve en gemensam angelägenhet för densamma.

I sin underdåniga skrifvelse framhöll skolrådet, hurusom Adolf Fredriks
församling vore med afseende å sin skolhusbyggnadsskyldighet särdeles
betungad och syntes komma att blifva det ännu mer. Detta förhållande,
fortsatte skolrådet, hade otvifvelaktigt sin förklaringsgrund häruti, att i
församlingen, såsom varande en af hufvudstadens gränsförsamlingar, där
hyrorna för bostäder i allmänhet vore billigare än i de centrala församlingarna,
vore bosatta och fortfarande inflyttade isynnerhet familjer, som
tillhörde arbetsklassen eller vore mindre bemedlade samt till upprätthållande
i ena eller andra afseende! af folkskolor, där dessa familjers barn
njöte undervisning, skattade föga eller intet; hvaremot i de centrala församlingarna,
hvarest mindre afkortningar å beskattningen ifrågakomme och
denna utginge för ett högre värde af kapital och arbete, afgifterna för
skollokalers anskaffning och underhåll kunde till mycket lägre belopp bestämmas.
Enär folkskoleväsendet i hufvudstaden vore eu för densamma
gemensam angelägenhet i alla dela!’, utom hvad anginge anskaffning och
underhåll af skollokaler, för hvilka kostnaderna, enligt gällande stadgande^
mycket ojämnt drabbade de särskilda församlingarna och vore för
flera af dem högst betungande, syntes det vara med billighet och rättvisa

öfverensstämmande, att jämväl skyldigheterna i sistnämnda hänseende utgjordes
efter en för det hela gemensamt gällande grund och plan, hvarigenom
äfven behofvet af folkskolor inom olika trakter af hufvudstaden
till äfventyrs skulle kunna bättre än under nuvarande förhållanden tillgodoses.

öfver Adolf Fredriks församlings skolråds ofvanberörda underdåniga
framställning infordrade Kong! Maj:t utlåtande från öfvers ty rels en för
Stockholms stads folkskolor, hvilken styrelse jämväl erhöll anmodan från
öfverståthållareämbetet att inkomma till ämbetet med yttrande öfver en af
e] Hedvig Hedvig Eleonora församlings skolråd den 19 december 1877 till ämbetet
samlings skoi-aflåten skrifvelse af hufvudsakligen enahanda innehåll som sagda skolråds
råds framstäii-0fvan anmärkta skrifvelse till öfverstyrelsen.

ning till öfver- J

ståthållare fo*december

Till ledning för den sålunda från flera håll framkastade frågans be !877.

1 dömande införskaffade öfverstyrelsen uppgifter om de särskilda församlingarnas
folkskolebyggnader och af församlingarna för folkskoleväsendets
behof förhyrda lokaler, om församlingarnas gäld i och för folkskolebyggnader,
om folkmängden i församlingarna och lärjungeantalet i deras folkskolor
och om bevillningsförhållandena inom församlingarna m. in., hvaröfverstyrei-efter
öfverstyrelsen den 13 december 1879 till öfverståthållareämbetet aflat
den 13 decem-^n skrilvelse åt löpande innehåll:
ber 1879. Genom att göra åliggandet att bygga och underhålla folkskolehusen
till en gemensam angelägenhet för hela hufvudstaden vunnes otvifvelaktigt
den fördelen, att bördan kunde för framtiden blifva jämnare fördelad än
dittills, då hon tryckt vida mer på de församlingar, som hade en jämförelsevis
stor obemedlad befolkning, än på de andra. Den olägenhet åter,
en sådan anordning befarats medföra däruti, att församlingarnas och skolrådens
intresse för folkskolan skulle slappas, då bestyret med folkskolehusen
frånginge dem, syntes ligga mer i föreställningen än i verkligheten,
enär ett allmännare sådant intresse svårligen kunde sägas dittills hafva
framkallats eller vunnit näring genom bestyret med folkskolebyggnaderna,
hvilket vanligen inom hvarje församling handhafts af en eller på sin höjd
några högst få församlingsmedlemmar. Den jämnare fördelningen af bördan
för’! folkskolebyggnaderna kunde emellertid icke rättvisligen få verka
retroaktivt till fördel för de församlingar, som under den dittills förflutna
tiden, då skyldigheten att bygga och underhålla folkskolehusen ålegat
hvarje församling särskild^ till äfventyrs ej fullgjort denna skyldighet så
tillfredsställande som andra. En uppgörelse måste således föregå införandet
af gemensamheten, hvarigenom bestående missförhållanden i nämnda
afseende utjämnades. Denna uppgörelse skulle naturligtvis ske genom den

myndighet, som efter församlingarna hade att öfvertaga bestyret med folkskolebyggnaderna;
och fråga uppstode då om hvilken denna myndighet
rätteligen borde vara.

Den enklaste och mest praktiska utvägen vore utan tvifvel att öfverlämna
hela bestyret åt Stockholms kommun, som redan hade att ombesörja
byggnaders uppförande och underhåll i stor utsträckning och för sådant
ändamål ägde både eget materialförråd och ett särskildt byggnadskontor
med tillräcklig tjänstemannapersonal; men då från andra synpunkter stor
meningsskiljaktighet funnes angående lämpligheten att alldeles öfverlämna
någon del af folkskoleväsendet åt kommunen, och en strid härom skulle
onödigt inveckla frågan och framskjuta tiden för hennes lösning, så borde
man uttänka någon lämplig medelväg, hvarigenom svårigheterna undanröjdes.
En sådan framställde sig själfmant, om man utginge från bestående
förhållanden och sökte så mycket som möjligt vända sig dem till godo.

Hufvuddragen af den nya anordningen syntes nämligen öfverstyrelsen
lämpligast kunna blifva följande: Åliggandet att bygga och underhålla
folkskolehusen, som dittills tillhört hvarje församling särskildt, skulle blifva
en alla de territoriella församlingarnas gemensamma angelägenhet. Anslagen
för uppförande och underhåll af folkskolehus samt förhyrande af
skollokaler, där sådant blefve nödigt, skulle såsom öfriga anslag för folkskolornas
behof beslutas af församlingarna på kyrkostämma och sedermera
af kyrkofullmäktige. De anslagna medlen skulle likasom öfriga
folkskolemedel ställas till öfverstyrelsens förfogande för det afsedda ändamålet,
likasom öfverstyrelsen äfven skulle blifva den myndighet, som i
sammanhang med öfriga budgetförslaget gjorde framställning om de belopp,
som för hvarje år till folkskolebyggnaderna erfordrades, läte uppgöra förslag
och ritningar till nödiga byggnadsarbeten samt pröfvade och fastställde
dessa.

Hvad anginge själfva utförandet af byggnadsarbetena, med hvilkas
vård öfverstyrelsen hvarken kunde eller borde belastas, skulle
öfverenskommelse träffas med Stockholms kommun, att arbetena blefve
under dess drätselnämnds öfverinseende utförda genom eller under tillsyn
af stadens byggnadskontor, med ansvar inför drätselnämnden och
stadsfullmäktige såsom för andra tjänste- och förvaltningsåtgärder för hvad
därutinnan åtgjordes. De belopp, som för hvarje arbete åtginge, skulle
utbetalas på drätselnämndens framställning af öfverstyrelsen, som för byggnadsmedlens
förvaltning icke hade annan ansvarighet, än att medlen, så
länge öfverstyrelsen hade dem om hand, behörigen vårdades och förräntades,
samt att utbetalningar ej skedde till någon annan än drätselnämnden.

Ofvannämnda uppgörelse emellan församlingarna syntes kunna lump -

ligast och rättvisast ske sålunda, att alla de folkskolebyggnader, som vore
så beskaffade, att de ansåges lämpligen kunna framgent behållas såsom
sådana, uppskattades af en på öfverenskommet sätt utsedd nämnd till deras
skäliga värden, att det totalvärde, som sålunda erhölles för alla församlingarna,
jämfördes med folkskolebyggnadernas värde i hvarje särskild församling
och att denna jämförelse ställdes i samband med en dylik emellan alla
församlingarnas och hvarje särskild församlings folkmängd. På detta sätt
visade sig för hvarje församling, huru mycket värdet af hennes folkskolebyggnader
öfver- eller understege de medelbelopp, som enligt jämförelsen fölle
på församlingen efter hennes folkmängd. De församlingar, hvilkas folkskolebyggnader
vore värda mera än medelbeloppet, skulle erhålla godtgörelse
för detta öfverskott, och denna godtgörelse skulle utbetalas af de
församlingar, hvilkas folkskolebyggnader vore värda mindre än medelbeloppet.

Samma dag, den 13 december 1879, afgaf öfverstyrelsen underdånigt
utlåtande angående skolrådets i Adolf Fredriks församling omförmälda
underdåniga framställning; och anförde i detta utlåtande öfverstyrelsen
detsamma som i sin skrifvelse till öfverståthållareämbetet, för hvilken
ofvan redogjorts.

Vid skrifvelsen till öfverståthållareämbetet fogade öfverstyrelsen en
tablå, utgörande ett kort sammandrag af de inkomna uppgifterna och
tillika ämnad att gifva någon föreställning om huru den af öfverstyrelsen
föreslagna uppgörelsen mellan församlingarna skulle slå sig ut; och anmärkte
öfverstyrelsen i detta sammanhang, att, ehuru församlingarnas nuvarande
byggnadsskyldighet vore att skaffa tjänliga lokaler, hvar och en
för det antal folkskolebarn, som funnes inom församlingen, hade likväl
församlingarnas folkmängd lagts till grund för den föreslagna uppgörelsen
dem emellan, med hänsyn till den ringa skillnaden i förhållandet mellan
folkmängd och antalet folkskolebarn samt enär uppgörelse efter folkmängd
utfölle något mera till fördel för de mindre bemedlade församlingarna.
Däremot vore, enligt hvad öfverstyrelsen vidare anförde, allmänna bevillningen
otänkbar såsom norm för en uppgörelse i det ifrågasatta syftet,
enär efter en sådan norm de mera bemedlade församlingarna, hvilka hade
den jämförelsevis största bevillningen, skulle nödgas utgifva i stället för
att erhålla godtgörelse för det större värde i folkskolebyggnader, de komme
att tillskjuta till den blifvande gemensamheten.

I enlighet med öfverstyrelsens tillika gjorda hemställan lät öfverståthållareämbetet
öfver styrelsens ofvanberörda förslag höra hufvudstadens
samtliga territoriella församlingar å kyrkostämmor den 1 mars 1880.

Två af församlingarna, nämligen Storkyrkoförsamlingen samt Jakobs Fömmiingaroch
Johannes’ församling, förkastade helt och hållet öfverstyrelsens förslag,mar”
hvaremot öfriga sex församlingar förklarade sig anse, att åliggandet att 1880.
bygga och underhålla folkskolehusen borde blifva en hufvudstadens gemensamma
angelägenhet.

I fråga åter om den myndighet, hvilken skulle erhålla uppdrag att
besörja denna angelägenhet, voro meningarna delade, i det att af sistberörda
sex församlingar tre, eller Maria, Katarina och Hedvig Eleonora,
ansågo, att ifrågavarande bestyr borde öfverlämnas åt Stockholms borgerliga
kommun, d. v. s. åt stadsfullmäktige, under det att de öfriga tre församlingarna,
Klara, Kungsholms och Adolf Fredriks, voro med öfverstyrelsen
ense därom, att samma bestyr borde tillkomma den kyrkliga kommunen,
d. v. s. i sista hand kyrkofullmäktige.

I afseende å de delar af öfverstyrelsens förslag, som angingo beslutande
af anslag för underhåll, ombyggnad eller nybyggnad af skolhus, de
anslagna medlens förvaltning, fastställande af ifrågakommande förslag till
byggnadsarbeten samt utförande af dessa arbeten, afgåfvo de tre församlingar,
som ville öfverlämna byggnadsskyldigheten åt den borgerliga kommunen,
icke något särskildt utlåtande, med undantag däraf att Hedvig
Eleonora församling förklarade, att öfvers ty relsen borde hafva det allmänna
inseendet öfver de inom församlingarna befintliga skollokalerna samt tillse,
att desamma, i den mån sig göra läte, blefve ändamålsenligt inrättade och
ordnade både hvad utrymme och inredning beträffade, äfvensom att kommunen
borde vara skyldig att underställa öfverstyrelsen förslag till nybyggnad
eller ombyggnad af dylika lokaler, såvidt fråga vore om sådana
anordningar, af hvilka undervisningen, ordningen och sanitära förhållanden
inom skolan kunde vara beroende. I dessa delar af öfverstyrelsens förslag
instämde Klara och Kungsholms församlingar med öfverstyrelsen, Klara församling
dock med förklarande att, hvad beträffade byggnadsarbetenas utförande,
öfverstyrelsen borde hafva fria händer att träffa de mått och steg,
som omständigheterna kunde föranleda; hvaremot Adolf Fredriks församling
i dessa delar ej afgaf särskildt yttrande.

Vidkommande slutligen öfverstyrelsens förslag beträffande sättet och
villkoren för den ifrågasatta förändringens genomförande förbehöll sig Maria
församling, att denna fråga framdeles underställdes församlingens pröfning
och beslut, hvaremot öfriga församlingar på olika grunder afslogo förslaget
i denna del.

Öfverstyrelsen afgaf därefter den 9 december 1880 nytt förslag i äin-^ ^fv"s1t/t^n''d
net, hvarvid styrelsen fann sig fortfarande böra tillstyrka, att anskaffande^8 9 decem 9

ber 1880.

och bekostande af lokaler för folkskolorna skulle blifva en församlingarnas
gemensamma angelägenhet.

Beträffande frågan, huruvida det borde öfverlärnnas åt den borgerliga
eller den kyrkliga kommunen att inköpa de befintliga skolhusen och att
anskaffa de skolhus, som framdeles kunde erfordras, syntes det öfverstyrelsen,
att det icke allenast skulle stå i strid med grunderna för den gällande
lagstiftningen inom riket i dessa ämnen, utan äfven möjligen kunna
föranleda förvecklingar, om åt en myndighet, som med folkskoleväsendet
för öfrigt icke hade något att skaffa, uppdroges att tillhandahålla lokaler,
på hvilkas befintlighet och beskaffenhet möjligheten för skolstyrelsen att
på ett nöjaktigt sätt fullgöra sina åligganden dock vore väsentligt beroende.
Öfverstyrelsen hemställde därför, att, i öfverensstämmelse med gällande lagstiftning,
hufvudstadens kyrkliga kommun måtte af de särskilda församlingarna
efter uppskattning tillösa sig det eller de af församlingarnas folkskolehus
med tillhörande tomter, som befunnes för undervisningen lämpliga,
äfvensom att i afseende å uppförandet af nya skolhus eller andra
byggnadsarbeten för skolornas behof, öfverstyrelsen måtte lämnas öppet
att, efter sig företeende omständigheter, genom drätselnämnden eller på
annat sätt därom besörja.

Vidare anförde öfverstyrelsen, att enär församlingarna icke, mot sitt
bestridande, kunde tillförbindas att utan full ersättning afstå sina skolhus,
öfverstyrelsens förslag borde därefter lämpas, likasom det vore en gifven
följd af ifrågavarande anordning, att vederbörande församlingar skulle äga
för andra sina behof fritt förfoga öfver de nu för folkskolorna använda
egendomar, hvilka icke blefve för gemensam räkning inlösta.

Med anledning häraf ansåg sig öfverstyrelsen höra framställa förslag
till de förändringar i den gällande lagstiftningen om byggande och underhåll
af folkskolehus, som syntes erforderliga för införande af den föreslagna
gemensamheten i byggnadsskyldigheten.

I sammanhang med framställande af dylika förslag, åsyftande ändringar
allenast i stadgan angående folkundervisningen i Stockholm den 27 september
1861, erinrade öfverstyrelsen, hurusom det enligt dess förslag skulle
tillkomma öfverstyrelsen en vidsträcktare befattning med underhållet och
nybyggnaden af skollokalerna än dittills gällande lagstadgande tillerkände
öfverstyrelsen, enär det komme att åligga öfverstyrelsen att låta uppgöra
förslag och ritningar till nödiga byggnadsarbeten, att pröfva och fastställa
dessa, att besörja utförandet af erforderliga byggnadsarbeten samt att utbetala
de belopp, som för hvarje arbete åtginge; men öfverstyrelsen ansåg
dock, att församlingarna fortfarande borde äga att genom skolråden jämte
öfverstyrelsen hafva inseende och vård hvar och en öfver de inom dess

område befintliga lokaler och att således hos öfverstyrelsen göra framställningar
om den förbättring af redan befintliga lokaler eller uppförande
af nytt skolhus, som kunde anses af nöden.

Vidare framhöll öfverstyrelsen, att det visserligen vore önskvärdt, om
stadsfullmäktiges medgifvande kunde utverkas därtill, att öfverstyrelsen
finge, i synnerhet då fråga vore om nybyggnader och större ombyggnader,
vända sig till stadens drätselnämnd, under hvars öfverinseende arbetena
kunde utföras genom eller under tillsyn af stadens byggnadskontor, likasom
vid stadens öfriga allmänna arbeten tillginge; men enär den i afseende
å skollokalerna önskade gemensamheten hvarken borde göras beroende
af eller fördröjas i afbidan på stadsfullmäktiges beslut, borde en
dylik anordning allenast såsom ett önskningsmål antydas.

Beträffande slutligen uppgörelsen församlingarna emellan angående
dels inköp af skolhusen och dels bestämmandet af den hyra, som för desamma
borde erläggas, hemställde öfverstyrelsen:

att församlingarna gemensamt, genom öfverstyrelsen, skulle af de
särskilda församlingarna tillösa sig det eller de af församlingarnas folkskolehus
med tillhörande tomter, som befunnes lämpliga och motsvarade
skäliga anspråk på sundhet, luftväxling och utrymme för en folkskola,
hvarefter dessa fastigheter skulle blifva en församlingarnas gemensamma
tillhörighet;

att, intill dess en sådan uppskattning och inlösen skett, öfverstyrelsen
skulle äga af församlingarna för folkskoleväsendets behof från och med
det år, då den ifrågasatta gemensamheten inträdde, förhyra folkskolehus
och öfvertaga ansvarigheten för fullgörandet af de aftal rörande förhyrande
af lägenheter för folkskolans behof, hvilka församlingarna i sådant afseende
sig ikläd t, i den mån dessa aftal icke funnes därförinnan böra och
kunna uppsägas;

att den uppskattning för inlösen af folkskolehusen, hvarom ofvan förmäles,
skulle verkställas af en på närmare angifvet sätt tillsatt nämnd,
hvars beslut skulle blifva för parterna ömsesidigt bindande;

att församlingarna skulle öfvertaga de förbindelser, som vidlådde de
inlösta fastigheterna, och utbetala till vederbörande församlingar de löseskillingsbelopp,
som därefter återstode, å tider, som af nämnden för husens
tillträdande bestämdes; samt

att, sedan afgjordt blifvit, hvilken eller hvilka egendomar sålunda
komme att af församlingarna inlösas, församlingarna därefter ägde att öfver
möjligen återstående, för folkskolans behof förut disponerade egendomar
för andra församlingens behof fritt förfoga, så snart öfverstyrelsen
blifvit i tillfälle att genom nybyggnad eller förhyrande af annan lämplig
lokal förskaffa skolan nödigt utrymme.

Slutligen yttrade öfverstyrelsen, att då löseskillingarna för skolhusen
antagligen komine att uppgå till högre belopp, än som genom uttaxering
under kortare tid kunde gäldas, samt det följaktligen blefve nödigt att för
ändamålet upptaga lån, men det icke vore lämpligt, att stadens borgerliga
och kyrkliga kommuner samtidigt uppträdde såsom lånsökande, öfverstyrelsen
ansåge, att densamma borde bemyndigas att, såvida ej lämpliga
amorteringslån på annat sätt kunde för ändamålet anskaffas, med stadsfullmäktige
träffa öfverenskommelse om de erforderliga beloppens upplånande
genom stadsfullmäktiges bemedling; och borde på enahanda sätt
förfaras, då större nybyggnader ifrågakomma.

UreSmb^et» underdånig skrifvelse den 21 februari 1881 insände öfverståthål uMiUande*

denlareämbetet det af öfverstyrelsen afgifna förslag med därtill hörande hand21
i8sriUari linSar ^ Kongl. Maj.t för den åtgärd, Kongl. Maj:t kunde finna desamma
föranleda; och ansåg ämbetet sig därvid böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
därpå,

att kostnaden för anskaffande och underhåll af folkskolelokaler synnerligen
ojämnt drabbade de särskilda församlingarna, i hvilket afseende
handlingarna utmärkte, att år 1879 bidragen till denna kostnads betäckande
i Jakobs och Johannes’ församling utgått allenast efter 6 öre på bevillningskronan
enligt andra artikeln, medan däremot de skattskyldige i Maria församling
fått för samma ändamål vidkännas en utgift af 42 öre på bevillningskronan;
och

att denna ojämnhet otvifvelaktigt komme att ökas därigenom, att
folkmängden tillväxte vida hastigare inom de församlingar, som vore belägna
i stadens yttre delar, än inom de församlingar, som läge i det inre
af staden, utan att förmögenheten i samma förhållande tilltoge.

På grund häraf och då den enda utväg att bereda rättelse uti ett
sådant missförhållande, som att medlemmar af samma kommun för samma
ändamål beskattades i så hög grad olika, som i detta afseende redan vore
och, efter all anledning, ännu mera kunde blifva fallet, vore att söka göra
skyldigheten att anskaffa och underhålla folkskolelokaler till en stadens
gemensamma angelägenhet, samt de flesta församlingarna ansett gemensamhet
uti ifrågavarande hänseende vara önskvärd, tillstyrkte öfverståthållareämbetet,
att Kongl. Maj:t måtte finna öfverstyrelsens förslag vara
förtjänt af nådigt afseende.

Genom nådig remiss den 20 april 1881 anbefallde Kongl. Maj:t
öfverståthållareämbetet att angående öfverstyrelsens senast uppgjorda förslag
i förevarande ämne infordra hufvudstadens territorialförsamlingars

yttranden samt därmed äfvensom med eget underdånigt utlåtande i ärendet
till Kongl. Maj:t inkomma.

Af församlingarna, hvilka hördes å kyrkostämmor den 4 juli 1881, Församiingarafstyrkte
endast en, Storkyrkoförsamlingen, öfverstyrelsens förslag, undernajenyt{rj“licn
det att öfriga sju församlingar gillade detsamma, Kungsholms och Adolf i88i.
Fredriks till alla delar, de öfriga med vissa modifikationer. Så föreslog
Klara församling vissa redaktionsförändringar i öfverstyrelsens författningsförslag,
hvarjämte församlingen uttalade den åsikten, att de församlingar,
hvilkas skolhus af öfverstyrelsen inlöstes, skulle äga att för andra församlingens
behof fritt förfoga öfver den sålunda bekomna löseskillingen.

Jakobs och Johannes’ församling ansåg frågan om gäldande af löseskillingarna
för skolhusen genom upptagande af lån vara för tidigt väckt och
att församlingen förty ej borde angående denna punkt fatta beslut, samt
förmenade, att med afseende å de af öfverstyrelsen föreslagna stadgandena
om ändring af stadgan den 27 september 1861 ändring vore nödvändig
jämväl i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
i Stockholm den 20 november 1863. Maria församling ansåg, att, sedan
hufvudstadens kyrkliga kommun tillöst sig folkskolehusen med tillhörande
tomter, stadsfullmäktige borde öfvertaga bestyret med folkskolehusen, och
att en af de till ändring föreslagna paragraferna i stadgan angående folkundervisningen
i Stockholm borde erhålla viss annan lydelse, hvarjämte
församlingen förklarade, att den icke utan full ersättning ville afstå sina
skolhus. Katarina församling biföll på det sätt öfverstyrelsens förslag, att
anskaffande och underhåll af folkskolelokaler i hufvudstaden skulle åt
stadsfullmäktige öfverlämnas. Hedvig Eleonora församling biföll på det sätt
de af öfverstyrelsen föreslagna stadganden äfvensom dess hemställan angående
inköp af skolhusen och bestämmande af ifrågakommande hyresbelopp,
att de öfverallt bringades i öfverensstämmelse med den grundsatsen,
att den borgerliga kommunen och dess styrelse borde taga den
befattning med folkskolehusens byggande och underhåll, som dittills ålegat
de särskilda församlingarna.

Med öfverlämnande af församlingarnas sålunda afgifna yttranden öfverståthåierinrade
öfverståthållareämbetet i underdånig skrifvelse den 20 februari^l''®^61^
1882, —jämte det ämbetet afgaf yttrande angående de föreslagna ändringarna 20 februari
i 1861 års folkskolestadga — att då hela bestyret med folkskoleundervis- 1882-ningen och vården däraf vore till annan myndighet öfverlämnad, giltig
anledning ej förefunnes att undandraga denna bestyret med anskaffande
och vården af jämväl de lokaler, uti hvilka samma undervisning skulle
meddelas.

en ^uU Stall de På Srun<^ nådig remiss den 12 maj 1882 afgaf öfverstyrelsen den

den 20 juni 20 juni 1884 förnyadt utlåtande och förslag i ämnet; hvarvid styrelsen
1884- anförde, bland annat: Med hänsyn till de för Stockholm gällande förordning
om kyrkostämma in. m. samt stadga angående folkundervisningen,
jämförda med de för öfriga delar af riket gällande enahanda författningar,
ansåg öfverstyrelsen, att åt Storkyrkoförsamlingens yttrande icke kunde
tilläggas den betydelse, att, därest Kongl. Maj:t i öfrigt funne förslaget
rättvist och ändamålsenligt, hinder för förslagets antagande därigenom
kunde uppstå. Af församlingarnas yttranden framginge, att tre af församlingarna
mot öfverstyrelsens förslag invända att anskaffande och underhåll
af folkskolelokalerna borde öfverlämnas åt stadsfullmäktige och icke,
såsom öfverstyrelsen hemställt, åt den kyrkliga kommunen. Öfverstyrelsen
hade för sitt förslag i denna del såsom skäl anfört, att det icke allenast
skulle stå i strid mot grunderna för den nuvarande lagstiftningen inom
riket i dessa ämnen, utan äfven möjligen kunna föranleda förvecklingar,
om åt en myndighet, som med folkskoleväsendet för öfrigt icke hade något
att skaffa, uppdroges att tillhandahålla lokaler, på hvillcas befintlighet och
beskaffenhet möjligheten för skolstyrelsen att på nöjaktigt sätt fullgöra
sina åligganden dock vore väsentligt beroende. Detta skäl, som ingen af
församlingarna sökt vederlägga, ansåge öfverstyrelsen fortfarande vara
bindande; och då härtill komme, att, såsom öfverståthållareämbetet i sitt
utlåtande anfört, någon giltig anledning ej förefunnes att undandraga den
myndighet, som hade uppsikten öfver och ledningen af folkskoleundervisningen,
bestyret med anskaffande och vården af jämväl de lokaler, hvari
samma undervisning skulle meddelas, vidhölle öfverstyrelsen denna del af
sitt förslag.

Jämte det öfverstyrelsen vidare yttrade sig i anledning af de anmärkningar,
som framställts mot styrelsens förslag till ändringar i 1861 års
stadga, vidhöll öfverstyrelsen, att någon förändring i förordningen den 20
november 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
icke borde ifrågakomma, hvarvid öfverstyrelsen jämväl erinrade, att dess
förslag icke uteslöte möjlighet för kyrkostämma och skolråd att fortfarande
komma att handlägga frågor om byggnad och underhåll af skolhus,
öfverstyrelsen ansåg det nämligen för folkskolans upprätthållande och utveckling
vara gagneligt, att församlingarnas verksamhet och intresse för
skolan fortfarande hölles vid lif, hvadan goda skäl syntes tala för att åt
församlingarna och deras skolråd inrymdes en viss delaktighet i behandlingen
af ärenden, som anginge folkskolebyggnaderna; och fann öfverstyrelsen
fördenskull sig böra göra det tillägg i sitt förra förslag, att
öfverstyrelsen skulle i fråga om val af tomt till ny skolhusbyggnad samt
ritning och kostnadsförslag därtill inhämta vederbörande skolråds yttrande.

Beträffande uppgörelsen församlingarna emellan angående dels inköp
af skolhusen, dels bestämmandet af den hyra, som för desamma borde
erläggas, förnyade öfverstyrelsen sitt i skrifvelsen till öfverståthållareämbetet
den 9 december 1880 härom afgifna förslag.

Genom nådig remiss den 19 mars 1885 lämnades Storkyrkoförsam- storkyrkolingen
tillfälle att, sedan dåmera Stockholms öfriga församlingar biträdt y^and^ den
förslaget, att anskaffande och underhåll af lokaler för hufvudstadens folk-27 april 1885.
skolor skulle blifva en stadens gemensamma angelägenhet, ånyo i ärendet
afgifva yttrande.

Skolrådet i Storkyrkoförsamlingen tillstyrkte församlingen att, med
frånträdande af föregående beslut, godkänna förslaget om öfverflyttande
på hela staden af skyldigheten att bygga och underhålla folkskolehusen;
men å kyrkostämma den 27 april 1885 förklarade sig Storkyrkoförsamlingen
vidblifva sin förut i ämnet uttalade mening och således icke kunna
biträda hufvudstadens öfriga församlingars därifrån skiljaktiga beslut.

Under år 1891 hemställde Stockholms stads konsistorium i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte taga frågan om nådig omreglering af
hufvudstadens territorialförsamlingar i öfvervägande samt vidtaga de åtgärder,
som för ändamålet pröfvades vara af omständigheterna påkallade.

Sedan, med föranledande af nådig remiss till öfverståthållareämbetet, utredningen
af den sålunda uppkomna frågan uppdragits åt en kommitté,
sammansatt af två ombud från hvar och en af territorialförsamlingarna,
anbefallde Kongl. Maj:t den 30 november 1891 öfverståthållareämbetet att
i sammanhang med afgifvande af yttrande i nyssberörda ärende inkomma
med förnyadt utlåtande i den då sedan år 1885 hvilande frågan om öfverflyttande
på Stockholms samtliga församlingar af skyldigheten att bygga
och underhålla folkskolehus; och öfverståthållareämbetet öfverlämnade jämväl
denna fråga till omförmälda kommitté.

I sitt den 7 juni 1892 till öfverståthållareämbetet afgifna betänkande Kommitteraanförde
kommittéen beträffande skolhusbyggnad sfrågan hufvudsakligen fö 1 -‘1 ebne 17''1fe
jande: Af en betänkandet bifogad tablå, som upptoge för hvarje territorial- 1892.
''församling det bokförda värdet af dess folkskolehus, beloppen af folkskolekassans
tillgångar och skulder m. in., syntes oförtydbart framgå, huru
ojämnt ifrågavarande byggnadsskyldighet drabbade de särskilda församlingarna.
Sålunda, då de centrala församlingarna, såsom Klara och Storkyrko-,
undsluppe med en uttaxering för berörda ändamål af endast 12 å 15 %
af bevillningen, finge de mera aflägsna församlingarna, såsom de båda

södra, Adolf Fredriks och Kungsholms, för samma ändamål vidkännas en
uttaxering af 40, ända till 50 å 55 % af bevillningen, och detta oaktadt
förmögenheten, att döma af fastighetsvärdena och utskylderna efter bevillning
af fast egendom och af inkomst, vore vida större inom de centrala
än inom hufvudstadens öfriga församlingar, med undantag allenast för
Hedvig Eleonora församling, hvilken, ehuru dåmera inneslutande den i
hufvud staden största beskattningsbara förmögenheten, likväl för sina folkskolebyggnader
år 1890 icke behöft utdebitera mera än 17 öre på bevillningskronan.
Jämförelsen utfölle för de mindre bemedlade församlingarna
desto ofördelaktigare, som dessa församlingar i förhållande till folkmängden
hade att sörja för ett större antal folkskolebarn än öfriga mera förmögna
församlingar i förhållande till sin folkmängd, och att detta missförhållande
alltjämt skulle komma att tillväxa, finge af flera anledningar
anses såsom gifvet. Kommitterade ville i detta afseende endast erinra, dels
att den befolkning, för hvilkens barn folkskoleundervisningen förnämligast
vore afsedd, företrädesvis bosatte sig i de församlingar, som vore belägna
i stadens yttre delar, till följd hvaraf större och således kostsammare folkskolebyggnader
vore erforderliga i de förra än i de senare stadsdelarna,
dels ock att af sagda befolkning en stor del, i anseende till fattigdom,
erlade ringa eller inga afgifter till församlingen och således dess öfriga
medlemmar i så mycket högre grad måste drabbas af utgifterna för församlingens
skolhus. Rättvisan finge anses kräfva undanröjande af ett dylikt
missförhållande, växande i mån af hufvudstadens stigande utveckling.
Folkskolebarn en i Stockholm, de måtte nu tillhöra hvilken som helst af
dess församlingar, vore dock alla stadens barn, och minst borde det förhållande
vidare få fortfara, att, såsom nu till en del vore händelsen,
arbetsgifvarne därför, att de tillhörde en annan församling än deras arbetare,
undginge att något bidraga till beredande af folkskolebildning åt
dessa senares barn, för såvidt denna bildning vore beroende af därtill
erforderliga byggnader. Såsom bekant vore, hade folkskoleväsendet i hufvudstaden
i alla öfriga hänseenden redan blifvit en för staden gemensam
angelägenhet, och alla skäl och omständigheter syntes kommitterade tala
för att gemensamheten utsträcktes jämväl till skyldigheten att uppföra och
underhålla nödiga folkskolelokaler.

Sedan kommitterade därefter ingått i granskning af de utaf öfverstyrelsen
framlagda förslag till ändringar i 1861 års folkskolestadga, erinrade
kommitterade vidare, beträffande öfverstyrelsens förslag i fråga om
uppgörelsen mellan församlingarna angående deras folkskolefastigheter, att
syftemålet med det af öfverstyrelsen förordade förfaringssättet vore, att
hvarje församling för den eller de åt dess folkskoleundervisning anslagna
fastigheter, som af öfverstyrelsen pröfvades för gemensam räkning antag -

liga, skulle erhålla betalning efter fastighetens uppskattade värde med afdrag
därå för fastigheten vidlådande förbindelser eller, med andra ord, för
dess intecknade skuld jämte brandförsäkringspremier. Sådan skuld, där
den funnes, vore dock en obetydlighet i jämförelse med de lånebelopp,
församlingarna endast på egen ansvarighet upptagit till bestridande af
kostnaderna för sina folkskolebyggnader. För dessa lån, tillsammans uppgående
till öfver 2,600,000 kronor, skulle församlingarna således, hvar för
sitt eller sina lån, fortfarande ansvara. Visserligen komme vederbörande
församlingar att till större eller mindre del erhålla godtgörelse för sina
ifrågavarande skulder genom löseskillingen för sin af gemensamheten öfvertagna
fasta egendom, men längre sträckte sig icke heller den rättvisa, som
otvifvelaktigt vore med förslaget åsyftad. Uttaxerad på stadens invånare
efter den föreslagna, för dem alla gemensamma grunden, komme lösepenningen
för folkskolefastigheterna att drabba lika hårdt den församling,
hvilkens folkskola hade ringa skuld, som den, hvilken häftade för mångdubbelt
större skuld, ja, i samma mån hårdare, som förmögenheten vore
större i den förra än i den senare församlingen och förty jämväl det uttaxerade
beloppet där blefve högre.

Då öfverstyrelsens förslag följaktligen syntes kommitterade leda till
orättvisa mot en del församlingar samt i öfrigt i utförandet torde blifva
förenadt med icke ringa svårigheter, funno kommitterade sig icke kunna
biträda detsamma.

Utgående från det, såsom det syntes kommitterade, befogade antagandet,
att hvarje församling författningsenligt fullgjort sin skyldighet att
bygga och underhålla folkskolehus och särskildt, hvad beträffade Hedvig
Eleonora och Maria församlingar, att de, hvar för sig, före inträdet af den
utaf kommitterade förordade gemensamheten i utgörandet af berörda skyldighet
redan bragt af dem fattade beslut om uppförande af skolhusbyggnader
till fullbordan, höllo kommitterade före, att, då ifrågavarande skyldighet
för all framtid öfvertoges af en för samhället i dess helhet gemensam
myndighet och fullgjordes på gemensam bekostnad, såsom en naturlig
följd häraf borde framgå, ej mindre att hvarje församling borde till
sagda myndighet öfverlåta sina folkskolefastigheter i befintligt skick och
utan anspråk på någon lösen för dem, än äfven att, därest en församling
för uppfyllande af sin skyldighet uti ifrågavarande afseende, i stället för
att uttaxera därtill erforderliga medel, upptagit lån mot sin förbindelse,
denna församling vore pliktig att fortfarande för samma förbindelse
ensam ansvara.

I öfrigt hänvisade kommitterade till en betänkandet bifogad tablå,
hvaraf framgick, att, därest ifrågavarande skyldighet blefve på samhället i

dess helhet Överflyttad, det för dess fullgörande uttaxerade belopp komme
att utgöra 14,3 % af bevillningen och understiga de under dåvarande förhållanden
för samma ändamål i de olika församlingarna verkställda uttaxeringar
med undantag allenast för Klara församling (då 12 %), samt
att, äfven under förutsättning att hvarje församling fortfarande komme att
ansvara för sina ingångna förbindelser, förhållandena ställde sig fördelaktigt
för dem af hufvudstadens församlingar, som mest syntes vara i behof af
en lättnad uti ifrågavarande afseende.

Två af kommittéens ledamöter förklarade sig, i gemensamt afgifven
reservation, anse, att en fullständig gemensamhet och likställighet af samma
beskaffenhet som den, hvilken sedan länge vore införd inom den borgerliga
kommunen, vore de principer, som borde följas vid försöken att åvägabringa
en ändamålsenlig förändring af hufvudstadens skolförhållanden,
hvarför de hemställde, att Stockholms kyrkosamhälle skulle ej blott med
full äganderätt öfvertaga alla församlingarna tillhöriga fastigheter utan
äfven ikläda sig ansvarighet för samtliga församlingarna för folkskolebyggnaderna
åliggande skulder och förbindelser samt bestrida samtliga utgifter
för folkskolans ändamål.

DwTunXn Öfver kommittéens förslag hördes hufvudstadens territoriella församlingen
io okto-gar å kyrkostämmor den 10 oktober 1892. Därvid uttalade sig Storkyrkober
1892’ församlingen och Katarina församling mot förslaget, Storkyrkoförsatnlingen
dock under förklarande att, därest någon i ekonomiskt hänseende ogynnsammare
ställd församling skulle behöfva understödjas för anskaffande af
ett för densamma af behofvet påkalladt skolhus, Storkyrkoförsamlingen
ville för hvarje särskild! fall pröfva, om och i hvad mån bidrag till ifrågavarande
ändamål skulle af billighetsskäl kunna af församlingen beviljas.
Klara församling yttrade, att enär frågan om gemensamhet i skyldigheten
att bygga och underhålla folkskolehus i sammanhang med andra folkskolan
rörande angelägenheter för närvarande utgjorde föremål för öfverstyrelsens
behandling, så och på i öfrigt anfördt skäl funne församlingen
sig i sakens så beskaffade skick icke kunna godkänna förslaget. Jakobs
och Johannes’ församling gillade reservanternas mening. Maria, Kungsholms
och Hedvig Eleonora församlingar ansågo: att, i öfverenstämmelse med
reservationen, till staden borde med full eganderätt öfverlämnas alla församlingarna
då tillhöriga folkskolehus samt öfriga folkskolekassornas tillgångar,
mot det att staden öfvertoge och iklädde sig ansvarighet för de
skulder, som församlingarna ådragit sig i och för byggande och underhållande
af dessa folkskolehus; att kostnaderna för nybyggnad och underhåll
af folkskolehus dädanefter borde bestridas af hufvudstadens invånare

efter eu för alla gemensam grund; samt att den befogenhet i afseende på
folkskolan, som i kommitterades förslag afsetts tillkomma kyrkofullmäktige,
i stället måtte tillkomma stadsfullmäktige. Slutligen uttalade Adolf Fredriks
församling såsom sin åsikt, att skyldigheten att bygga oeh underhålla
folkskolehus borde blifva eu hufvudstadens gemensamma angelägenhet,
men att anskaffandet och underhållandet af folkskolelokalerna borde öfverlämnas
åt stadsfullmäktige.

Sedan församlingarna sålunda blifvit hörda, öfverläinnade öfverståthållareämbetet
ärendet till öfverstyrelsen för det underdåniga utlåtande,
hvartill församlingarnas yttranden kunde föranleda.

I anledning däraf afgaf öfverstyrelsen den 20 april 1894 sådant ut- Öfvcrstyrellåtande,
däri anfördes: '' o 2“

Öfverstyrelsen hade af förhållandena, sådana de under de senaste åren 1394.
utvecklat sig, endast fått ytterligare anledning att fasthålla vid sin uppfattning
om angelägenheten af att öfverflytta å Stockholms stad i dess
helhet skyldigheten att anskaffa och underhålla de inom stadens olika
territoriella församlingar erforderliga folkskolelokaler. Billigheten af en
ändring i gällande bestämmelser angående ifrågavarande byggnadsskyldighet
vore så allmänt erkänd och läge i så öppen dag, att därom icke behöfde
särskild! ordas. Ingen af hufvudstadens församlingar hade heller i
de sist afgifna yttrandena haft något i princip att erinra mot den ifrågasatta
öfverflyttningen ur billighetens eller rättvisans synpunkt. Tvärtom
hade den församling, hvilken städse motsatt sig en dylik öfverflyttning,
visat sig erkänna förefintligheten af billighetsskäl för en jämnare fördelning
af byggnadsskyldigheten.

Af församlingarnas yttranden syntes framgå, att bland församlingarnas
röstberättigade medlemmar den meningen vunne allt större insteg, att den
å hvarje församling hvilande skyldigheten att anskaffa och underhålla
nödiga folkskolelokaler borde öfverflyttas, icke på den kyrkliga utan på
den borgerliga kommunen. Öfverstyrelsen hade visserligen förut uttalat
eu motsatt åsikt; men då utsikt numera ej förefunnes att få till stånd en
sådan representation för den kyrkliga kommunen, som kommittéen föreslagit,
då stadsfullmäktige redan hade att ombesörja byggnaders uppförande
och underhåll i stor utsträckning samt för sådant ändamål ägde
både materialförråd och ett särskild! byggnadskontor med tillräcklig tjänstemannapersonal
och god erfarenhet äfven i fråga om uppförande af skolhus
och då slutligen staden ägde en mängd tomter, hemställde öfverstyrelsen,
att skyldigheten att anskaffa och underhålla lokaler för folkskolorna måtte
öfverflyttas å Stockholms stad såsom borgerlig kommun eller, med andra
ord, å stadsfullmäktige. Till stöd för öfverflyttningsfrågans lösande på

detta sätt kunde åberopas den år 1867 vidtagna åtgärden att å den borgerliga
kommunen öfverflytta den dittills hvarje särskild församling åliggande
skyldigheten att bekosta elementarläroverkshus och rektorsboställen.

Öfverstyrelsen ansåge emellertid att en viss delaktighet i behandlingen
af dessa ärenden borde inrymmas åt skolråden och öfverstyrelsen;
och både öfverstyrelsen tänkt sig den nya anordningen på följande sätt.

Åliggandet att anskaffa och underhålla folkskolelokaler, hviiket hittills
tillhört hvarje församling särskild^ skulle hädanefter blifva eu Stockholms
stads gemensamma angelägenhet.

Da nytt folkskolehus behöfde byggas eller redan befintligt undergå
sådan ombyggnad, som förändrade husets form eller utrymme, skulle öfverstyrelsen,
efter förut skedd utredning och vederbörande skolråds hörande,
göra anmälan därom hos stadsfullmäktige, på hvilka det, där fråga vore
om nybyggnad, ankomme att upplåta eller anskaffa byggnadsplats. Innan
stadsfullmäktige fattade beslut om hvilken byggnadsplats skulle användas,
borde öfverstyrelsen och hälsovårdsnämnden däröfver höras. För nybyggnad
och sådan ombyggnad, som nyss vore nämnd, skulle genom stadsfullmäktiges
försorg uppgöras ritning och kostnadsförslag, som för granskning skulle
delgifvas öfverstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Innan öfverstyrelsen afgåfve
utlåtande i dessa ämnen, borde yttrande infordras från vederbörande församlings
skolråd. Stadsfullmäktige ägde därefter anslå medel till byggnadsföretaget
och föranstalta om detsammas utförande. Då reparationer erfordrades,
skulle sådana, på skolrådets anmälan, verkställas af drätselnämnden.

Beträffande villkoren för skolhusens öfverlämnande till staden funne
öfverstyrelsen ur rent principiell synpunkt icke något vara att erinra mot
det förslag i sådant hänseende, som öfverstyrelsen år 1879 framställt.
Enligt öfverstyrelsens åsikt funnes emellertid föga förhoppning därom,
att fragan skulle kunna på denna väg komma till sin lösning, ty det finge
anses så godt som ogörligt att finna något fullt rättvist och tillfredsställande
sätt för bestämmandet af de faktorer, med hvilkas tillhjälp den
ifrågasatta vidräkningen skulle verkställas. Närmast 1879 års förslag
stode till sin innebörd det af 1892 års kommitté afgifna förslag, hviiket
hvilade på det antagande, att hvarje församling författningsenligt fullgjort
sin skyldighet att bygga och underhålla folkskolehus. Detta antagande,
vore dock, åtminstone för närvarande, icke riktigt, ity att väl några församlingar
hade egna byggnader, tillräckliga för folkskolans behof, medan däremot
andra måste för skolbarnens inrymmande dels förhyra skollokaler
och dels hålla ett stort antal eftermiddagsafdelningar. De församlingar,
hvilka på ett tillfredsställande sätt fullgjort sin byggnadsskyldighet, hade
för sadant ändamål måste ikläda sig stora skulder. Genom antagande af
kommittéens förslag skulle den orättvisa uppstå, att, sedan dessa församlingar

utan godtgörelse till kommunen afstått sina folkskolebyggnader, samma församlingar
skulle nödgas själfva betala sina egna skulder och församlingarnas
medlemmar, såsom tillika medlemmar af hela kommunen, dessutom vara
skyldiga bidraga till betalande af de byggnader, hvilka kommunen på grund
af andra församlingars uraktlåtenhet skulle nödgas uppföra omedelbart
efter gemensambetens införande. Äfven reservanternas inom kommittéen
förslag ledde enligt öfverstyrelsens åsikt till obillighet i tillämpningen. En
del församlingar hade möjligen betalt större eller mindre del af folkskolebyggnaderna
med tillgängliga medel, och, hvad som vore fullt visst, några
församlingar hade genom stora amorteringar betydligt minskat skulden å
sina folkskolebyggnader, då andra församlingar åter nästan helt och hållet
underlåtit att göra afbetalning å sina skulder. Enligt reservanternas förslag
skulle dock alla församlingarna, ehvad de verkställt någon amortering å
sina skulder för skolhusbyggnad eller ej, ställas lika berättigade att få dessa
af kommunen betalda. Genom antagande af detta förslag skulle således
den orättvisa begås, att medlemmar af sådan församling, som till betydlig
del amorterat sin skuld, blefve, såsom medlemmar af kommunen, skyldiga att
betala den församlings skulder, hvilken underlåtit att verkställa amortering.

Öfverstyrelsen ansåge fortfarande, att det förslag, som öfverstyrelsen
åren 1880 och 1884 framställt, eller att kommunen skulle af församlingarna
köpa deras skolhus efter uppskattningsvärde, men församlingarna
själfva gälda sina skulder för skolbyggnaderna, skulle i tillämpningen
blifva det rättvisaste af de förut nämnda förslagen. Då emellertid, enligt
öfverstyrelsens åsikt, ingen församling kunde mot sitt bestridande tillförbindas
att ens mot lösen afstå sina folkskolebyggnader till kommunen,
förutsatte detta förslag för frågans lösning bifall af samtliga församlingarna.
Med hänsyn härtill och då lmfvudfrågan numera vore öfverflyttandet å
Stockholms stad af skyldigheten att anskaffa och underhålla nödiga lokaler
för folkskolan, hade öfverstyrelsen ansett sig för närvarande icke böra
framställa något bestämdt förslag till lösning af frågan, på hvilka villkor
staden skulle af församlingarna öfvertaga folkskolebyggnaderna. Det syntes
öfverstyrelsen för öfrigt ej lämpligt att föreslå villkor gällande för öfverenskommelsernu.
emellan staden och hvarje särskild församling, utan ansåge
öfverstyrelsen det i hvarje enskildt fall böra öfverlämnas till de bägge
kontrahenterna, kommunen och vederbörande församling, att beträffande
dessa villkor sins emellan träffa öfverenskommelse.

Men oaktadt öfverstyrelsen, i fråga om uppgörelse emellan staden
och församlingarna angående villkoren för kommunens öfvertagande af
folkskolebyggnaderna, ansett sig ej böra framlägga särskiklt förslag, ville
öfverstyrelsen dock antyda det enligt dess mening lämpligaste sättet för
en sådan uppgörelse.

Uppgifter
angående församlingarnas

skolhusbyggnader.

Kommunen skulle vara skyldig tillösa sig de skolhusbyggnader med
tillhörande tomter, som församling förklarat sig villig öfverlämna till
staden, för såvidt skolhusbyggnaderna befunnes lämpliga och motsvarade
skäliga anspråk på sundhet, luftväxling och utrymme för folkskolan, hvaremot
församlingarna skulle äga att fritt förfoga öfver de för folkskolans
behof förut disponerade egendomar, som icke komme att inlösas. Löseskillingens
belopp skulle, därest godvillig öfverenskommelse ej kunde
träffas, bestämmas genom uppskattning af en på närmare angifvet sätt
sammansatt nämnd, hvilken ock skulle äga bestämma den hyra, som
staden borde erlägga för församlingarnas skolhus under tiden från det
skyldigheten att hålla skollokaler öfvertagits af staden till dess nämnda
inlösen af skolhusen kunnat ske.

Vidkommande likviden af löseskillingarna för folkskolebyggnaderna
syntes det öfverstyrelsen fördelaktigast, att staden öfvertoge, mot afräkning
å lösesumman, församlingarnas gäld för folkskolebyggnaderna, ehvad samma
gäld vore intecknad eller ej. Men då större delen af denna skuld på
grund af kontrakter mellan långifvarne och församlingarna icke kunde
uppsägas till betalning och församlingarna antagligen å sina skulder betalade
högre ränta, än stadsfullmäktige godtgjorde för stadens lån, borde
den Överskjutande räntan, från det stadsfullmäktige öfvertoge lånet till
förfallodagen, godtgöras stadsfullmäktige genom ökning af det belopp, som
borde för skuldernas öfvertagande afräknas å lösesummorna. Det därefter
återstående beloppet af lösesummorna borde innestå hos stadsfullmäktige,
hvilka skulle därå till församlingarna erlägga öfverenskommen ränta. En
dylik likvid skulle enligt öfverstyrelsens mening medföra den fördel, att
å ena sidan staden ej blefve tvungen upplåna medel för öfvertagande af
folkskolebyggnaderna och å andra sidan församlingarna blefve befriade
från betalningsansvaret för sina skulder för samma byggnader och erhölle
likvid för de skulderna Överskjutande belopp af köpeskillingarna icke i
kapital utan i årsräntor.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts hemställde öfverstyrelsen,
att Kong! Maj:t täcktes föranstalta om vidtagande af sådana
ändringar i gällande författningar angående folkundervisningen i Stockholm
och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, att
skyldigheten att bygga och underhålla folkskolelokaler, som dittills ålegat
de särskilda församlingarna, blefve en Stockholms stads angelägenhet.

Vid öfverstyrelsens utlåtande voro fogade följande uppgifter från
vederbörande skolråd angående folkskolebyggnadernas beskaffenhet och
värde, församlingarnas skuld å dem m. m.

Storkyrkoförsamlingen

H o 3	Kvarter.	CU 3 S	Gata.	Beskaffenhet.	Anta] ri	srw 3 s 3 2:	H o 3 S" B Cd	Brand- försäkrings-	Taxerings- värde.	Bokfördt värde.	Anmärkningar.
■5		ji			B	Eg. e-*	F	värde.
											11 biblioteksrum, 1 expeditionsrum, 1 slöjdsal, 1 rum till Krafftiska skolan,
							□ -fot	Kr.	Kr.	Kr.
								1 rum till badinrättningen, 1 tvätt-
7	Juno	22	Svartmangatan	I godt skick	16''	650	7,428	180,000	180,000	258,000	stuga, 2 rum och kök till vaktmästaren å nedra botten jämte 1 rum till stä-derskan 4 tr. upp; 8 rum och 2 kök 4 tr. upp uthyrda.
6	Cassiopea	6	Skärgårdsgatan	D:o	9J	300	6,680	80,000	80,000	80,000	2 2 rum och kök till vaktmästaren, 2 slöjdsalar, 1 skolkök med matsal, 1
											gymnastiksal och 1 tvättstuga.

Skuld å skolhusbyggnaderna.	Kostnad under de senaste 15 åren för byggande och underhåll af folkskole- husen.	Donationer till byg-gande af skolhus eller till underhåll af skola.	Ärlig hyra.
I kvarteret Juno n:r 7: till Krafftiska skolan ...... kr. 18,290: — » Intecknings-Garanti- Aktiebolaget............ » 60,914:89 » Stockholms Brandför-säkringskontor ......... » 2,428:38 Kr. 81,633:27 Bokförda värdet å skolhusen: n:r 7 kvarteret Juno ... kr. 258,000: — * 6 » Cassiopea » 80,000: —	För nybyggnad till huset n:r 7 i kv. Juno: år 1883............... kr. 75,082:60 år 1887 l:a våningen och vindsvåningen till slöjd » 8,651:77 » 1891 till badanstalten » 2,315: 15	Finnas ej.	Betalar ej någon hyra, men har årlig hyra af fa-stigheten i kv. Juno för 1 källare ......... kr. 500: — å nedra botten uthyrd till Ni-kolai förs.barn-krubba 4 rum och kök......... i> 800: —■ för 4 rum och kök 4 tr. upp » 450: — för 4 rum och kök 4 tr. upp » 400: —
Kr. 86,049: 52 För reparationer f. o. m. 1878 t. o. m. 1892 för båda husen: år 1878........................ kr. 6,005:07 » 1879........................ » 3,013:45 » 1880........................ » 2,153:02 » 1881........................ » 2,888:78 » 1882........................ » 4,032:93 » 1883........................ » 709:91 » 1884........................ > 1,919:70 » 1885........................ » 4,325:35 » 1886........................ » 1,807:27
	» 1887........................ » 3,089:53 » 1888........................ » 1,215:62 » 1889........................ » 4,812:60 » 1890........................ » 1,928:53 » 1891........................ » 2,715:78 » 1892........................ » 3,173:61
Kr. 43,791:15

Klara församling.

H		>			>	ST ce				Bokfördt
o B tr*- ÖJ	Kvarter.	P- <-t i 00	Gata.	Beskaffenhet.	s E	g <T> 3 B: g 7?	g	Brandför- säkrings-	Taxerings- värde.	värde	Anmärkningar.
	il			C	EE	• <t> 3	värde.	= byggnads-
		4			B					kostnaden.
				3 skolhus af god			Kv.-fot	Kr.	Kr.	Kr.
				beskaffenhet
2	Pilen	ii	Vasagatan	N:r 1 ............	13	240	\|		1	\|	Utom dessa 49 läsrum inne-hålla de tre skolhusen till-
»	»	»	»	X:r 2 ............	18	672	44,412	300,000*)	200,000	328,656:84	sammans 2 kök och 16 tam-
»	»	»	»	X:r 3 ............	18	480	burer och bostad för betjä-ning.
;	■
3	Dufvan	16	St. Vattugatan	Försvarlig ......	3	80		12,575*)	Ej särskildt	15,111: 20	Då Dufvan X:r 3 begagnas
						taxeradt		af skolan gemensamt med
	(Uppförda	å kaplans- och klockarebostäl-				*) Häri äro ej			komministrar och klockare,
	lets tomt)					tomtvärdena			kan uppgift ej särskildt läm-nas å den tomtyta hvardera
								in beräknade
											af dem använder.

Skuld å skolhusbyggnaderna.

Kostnad under de senaste 15
åren för byggande och under-håll af folkskoJehu6en.

Donationer till byggande af
skolhus eller till underhåll
af skola.

Årlig hyra.

98,837 kronor 50 öre.

Underhållskostnad:

62,170 kronor 41 öre.
Byggnadskostnaden är inberäk-nad i det bokförda värdet och
kan ej närmare uppgifvas.

Ingen donation till skolhus-byggnad finnes. — Donatio-ner till förra »fattiga flick-skolor» utgöra 17,837 kronor
50 öre.

Hyra utgår icke.

Jakobs och Johannes’ församling.

H o 3 SS	Kvarter.	> ÖB CO «	Gata.	Beskaffenhet.	Antal rum.	Beräknadt barnantal.	Tomtens yta.	Brandför- säkrings- värde.	Taxerings- värde.	Bokfördt värde.	Anmärkningar.
							Kvm.	Kr.	Kr.	Kr.
	Käkenhusen	\|H	Brunnsgatan	\| Utmärkt	■22	750	2259,8 c	150,000	150,000	239,473:99	Nybyggdt 1879.
\|17 & 18		114	Lutt emsga tan	1
8	Kråkan	65	Roslagsgatan	D:o	2 45	1400	6447,84	400,000	400,000	456,349: 66	Nybyggdt 1890.

1 Däraf 19 läsrum, 1 slöjdsal, 1 gymnastiksal, 1 boningsrum, hvartill kommer 1 kök.

2 Däraf 32 läsrum, 2 slöjdsalar, 1 expeditionsrum, 1 lärarinnerum, 1 matsal, 1 boningsrum (med kök), 1 gymnastiksal (i särskild
byggning) samt i särskild byggning: 6 boningsrum (med 1 jungfrukammare och 2 kök).

	Kostnad under de senaste 15	Donationer till byggande af
Skuld å skolhusbyggnaderna.	åren för byggande och under-	skolhus eller till underhåll	Årlig hyra.
håll af folkskolehusen.	af skola.
600,000 kronor.	695,823 kronor 65 öre.	Ingå.	Ingen.

Maria församling,

►i

Kvarter.

C-,

fe!

►i

Gata.

Beskaffenhet.

Antal rum.

Beräknadt

barnantal.

~ |
!* S

Brand-

försäkrings-

värde.

Taxerings-

värde.

Bokfördt

värde.

Anmärkningar.

Gripen

Piskan

Vollmar Yxkullsg.
Timmermansg.

Kingvägen

Kr.

293,000

Kr.

293,000

Kr.

309,964

Under byggnad; skall vara
färdigt den 1 okt. 1893.
Kostar enligt entreprenad-kontrakt kr. 387,000. Ej
taxeringsvärderadt. Ej afl
församlingen brand-försäkradt.

Skuld å skolhusbyggnaderna.

Kostnad under de senaste
15 åren för byggande
och underhåll af folk-skolehusen.

Donationer till byggande
af skolhus eller till
underhåll af skola.

Ärlig hyra.

A egendomen i kvarteret Gripen, för-utom premielån, intecknad skuld å
Kr. 6,620.

För folkskolehusets i kvarteret Piskan
byggande har församlingen upptagit ett
amorteringslån å Kr. 450,000. Tomten
tillbytte församlingen sig af Stockholms
stad, mot afstående af en del af Maria
kyrkogårds område.

1878 ......... Kr. 2,110:84

1879 ....... » 2,409:41

1880 ......... » 3,888:07

1881 ......... » 2,968:23

1882 ......... » 6,179:83

1883 ......... » 4,459:89

1884 ......... » 10,052: 24

1885,........ » 4,226:48

1886 ......... » 5,210:40

1887 ......... » 2,734:27

1888 ......... » 2,922:53

1889 ........ » 2,803:67

1890 ......... » 1,837:51

1891 ........ » 1,743:50

1892 ........ » 1,648:87

Finnas icke.

Under 1878—1883 gifva räken-skaperna icke vid handen att
några folkskolelokaler blifvit för-hyrda, men däremot hafva sådana
från och med 1884 förhyrts för:

1884 .................. Kr. 2,467: —

1885 ................... » 5,351:77

1886 ..................... » 6,505:50

1887 ................... » 8,054:50

1888 ..................... » 8,787:50

1889 ..................... » 8,750: —

1890 ..................... » 8,750: —

1891 ..................... » 8,750: —

1892 ..................... » 8,750: —

IlStflV.

Katarina församling.

		>			>	o- td
O 3 r tzj ►i	Kvarter.	i s in ji	Gata.	Beskaffenhet.	E. - B	eräknadt arnantal	Tom- tens yta.	Brand- försäkrings- värde.	Taxerings- värde.	Bokfördt värde.
							Kv.-fot.	Kr.	Kr.	Kr.
2	\| Sandbacken \| \| större j	15	Tjärhofsgatan	\| Gammalt \| \| skolhus \|	ii	309	14,784	40,000: -4	43,000: -	30,092:06
3	d:o	20	Ny torgsgatan	\| Ej ännu till \| (skola bebyggd!	—	—	7,703	50,000: —	52,000: —	52,000: -
9	d:o	18	d:o	d:o x	—	—	7,378	18,000: —	26,000: -	26,000: —
1	Sparrisen	46	Värmdögatan	1 Gamla \| \| skolhuset \|	25	788	I	<
						j 130,900	500,000: —	500,000: —	524,453:17
1	d:o	46	d:o	Nya d:o	66	2,006
15	Kejsaren	30	Högbergsgatan	( Förhyrd \| j skollokal \|	6	162		CD	§■
			eu	Q ''	107	3,265	160,76ö\| 608,000: -s	621,000: —	632,545: 23

Anmärkningar.

Af rummen användas 10 till
skolrum.

Af fabrikör J. Söderberg donerad
skoltomt.

Af rummen användas 22 till
skolrum.

Af rummen användas 53 till
skolrum.

Skuld å skolhusbyggnaderna.

_ ä '', =

Kostnad under de senaste 15
åren för byggande och underhåll
af folkskolehusen.

Donationer till byggande af
skolhus eller till underhåll
af skola. ”

o t: r» ''... .

Ärlig hyra.

Kr. 467,035:96

- -L i = £ -T

Byggande ...... Kr.

Underhåll .... ~>y

a k ^ 2 ^

455,995: 47
28,525: —

t* 2

V — A

Diverse gamla
donationer.j Kr.

Ny donation af
fabrikör J. Sö-derberg .....2 »-

16,500: -

120,000: -

Kr. 2,600: -

C ZT — “

Summa Kr. 467,035:96

| _ 1 JKr.

484,520: 47

3 “T'' W.

- v 5

? Kr.

ce ~

136,500: -

rc -r* rc ft

V Kr. 2,600: 4

ri v:

Uppgift å antalet skolrum in. in. i Katarina församlings skolhus samt det
antal skolbarn, för hvilket det finnes plats.

Nya skolhuset.

1 läsrum med platser för 50 barn .............................................................. 50 barn.

25 » » » » 45 » 1,120 »

22 » » » » 38 » 836 »

1 exp.-rum.

1 lärarerum.
i materialruin.

1 kollegiesal.

1 ritsal.

3 arbetssalar.

2 matsalar.

2 frukostrum.

4 mindre boningsrum å vinden.

2 bostäder, hvardera å 1 rum och kök.

66 rum och 2 kök samt dessutom 24 tamburer.

Läsrummen hafva platser för .............................................................. 2,006 barn.

Gamla skolhuset vid VärmdögataD.

10 läsrum med platser för 42 barn ...........................................

4 » > » » 48 » ..............................................

2 » » » » 36 » ..........................................

4 » » » » 26 » ......................

1 lärarerum.

1 gymnastiksal.

2 arbetssalar.

1 bostad å 1 rum och kök.

420 barn.
192 »

72 »

104 »

25 rum och 1 kök samt dessutom 14 tamburer.
Läsrummen hafva platser för.....................

788 barn.

Skolhuset Tjärhofsgatan 15.

1 läsrum med platser för 45 barn ............................................................... 45 barn.

4 » » » » 36 » .................................................................... 144 »

4 » » » » 30 » ...................................:............................... 120 »

1 arbetesal.

1 bostad å 1 rum och kök.

11 rum och 1 kök samt 6 tamburer.

Läsrummen hafva platser för ................................................................... 309 barn.

Skolhuset Högbergsgatan 30 (förhyrdt).

1 läsrum med platser för 40 barn................................................................. 40 barn.

2 » » » » 36 » 72 »

1 » » » » 30 » 30 »

1 » . > » » 20 » ................................................................ 20 »

5 rum och 2 tamburer.

Läsrummen hafva platser för .............................................................. 162 barn.

Antal platser 3,265.

Kungsholms församling,

H o 3	Kvarter.	> o. 3 “i	Gata.	Beskaffenhet.	[I Antal rum. \|	J Beräknadt I barnantal.	Tomtens yta.	Brand- försäkrings- värde.	Taxerings- värde.	Bokfördt värde.	Anmärkningar.
							Kv.-fot.	Kr.	Kr.	Kr.
2	Murmästaren.	17	Handtverkar- gatan.	God.	12	600	25,704	60,000	100,000	58,039: 90	Dessutom ett expeditionsrum samt vaktmästarebostad, be-stående af ett rum och kök.
1	Herden.	71	Fleming- gatan.	Utmärkt.	50	2,000	110,0,00	300,000	300,000	326,482: 34	Dessutom ett expeditionsrum, ett samlingsrum för lärarne, ett förrådsrum, bostad för vaktmästaren, bestående af två rum och kök, samt i källarvåningen badinrätt-ning.

Skuld å skolhusbyggnaderna.	Kostnad under de senaste 15 åren för byggande och underhåll af folkskolehusen.	Donationer till byggande af skolhus eller till underhåll af skola.	Ärlig hyra för nedannämnda år.
Kr. 22,800: —	År 1878	............ Kr	1,192:14	Ingå-	År 1878 ...........	Kr.	1,359: 10
	»	1879	............ »	2,193: 57		» 1879 ...........	»	3,400: —
	»	1880	............ »	18,560: 84		» 1880 ..........	»	3,900: —
S;a Kr. 305,179:14	»	1881	............ »	2,344: 45		» 1881 ...........	»	2,950: —
	»	1882	............ »	1,453:33		» 1882 ...........	»	3,900: -
	»	1883	............ »	1,760: 94		» 1883 ...........	»	6,100: —
	»	1884	............ »	2,734: 79		» 1884 ..........	»	5,518: 75
	»	1885	............ »	4,626: 35		» 1885 ...........	»	9,181:25
	»	1886	............ »	2,809:96		» 1886 ...........	»	7,968: 75
	»	1887	............ »	21,677:80		» 1887 ...........	»	9,800: —
	»	1888	»	110,314:82		» 1888 ...........	»	9,255: —
	»	1889	............ »	167,320: 77		» 1889 ...........	»	7,460: —
	»	1890	............ »	8,907: 74		» 1890 ...........	»	425: —
	»	1891	............ »	4,924: 08		» 1891 ...........	»	—
	»	1892	____,....... »	6,328:37		» 1892 ...........	»	—

Hedvig Eleonora församling.

H o B u	Kvarter.	O. *-» CD CD CD U
4,5,6,\| 7,8 \| 17	Vildsvinet K* i; Brandmästaren	(32,34\| 1 36 \| r rf i- rf 37
19 Q 9	Hafssvalget	1 21 1 12
l	Falken	JOj "ily 42
	Djurgården	—
3,4 \| Hvalfisken	12,14

Gata.

Beskaffenhet.

er te
S a
a 2:

g g"

1 td
S‘|

s §■

äg!

H
c g

® 3

Bokfördt

värde.

Anmärkningar.

Skeppareg.

Linnég.

I ~fL i''-

Skeppareg.

Storg.

T K

Kiddareg.

Biddareg.

\ Nya skol-|
huset j

Utmärkt

Dugligt

... ,

Mindre godt

Dugligt
Mindre godt
Godt

851

480

260

180

160

240

Kv.-fot

30,446

9,710

13,272

Kr.

150,000

60,000

59,900

4,720|| -m (vv)
| 4,5531 J4,U00

Mindre
lämpliga

1 Det bokförda värdet gäller endast skolhuset.

Hyrda lokaler.

I 8| 1901

Kr.

225,000

80,000

75.000

24.000

32.000

Kr.

291,485:28

63,908:53

1 35,000: -24,000: -

38,201:56

Här finnas dessutom: gymnastiksal,
1 slöjdrum, 1 lärarinnerum,
1 rum med kök för vaktmästaren,
4 rum med kök för!
förste läraren.

I Dessutom 2 rum och 2 kök
(för vaktmästarne.

3 slöjdrum; 2 rum och kök
för vaktmästaren. Tomten upptager
äfven f. d. komministershuset;
kan därför ej betraktas
såsom skolhustomt.

I 1 rum och kök för städerskan.
|Detta skolhus är byggdt på ena
Isidan af tomten, hvilken ej kan
betraktas såsom skolhustomt.

	11;	(''0<p	15\| tidt) j öffiOf ; fitfiV 1 K - r K''
Skuld å skolhusbyggna-derna.	Kostnad under senaste 15 åren för byggande och underhåll af folkskolehusen. - : b « 1 '' • ’ : y;ui	Donationer till byggande af skolhus och till underhåll af skola. '' 1	Ärlig hyra.

166,595 kronor 8 öre.	I medeltal 4,664 kronor 20 öre för underhåll. För nybyggnad 291485 kronor 28 öre, däraf för tomt 95,000 kronor.	Inga. PHIJJK-	1,850 kronor under 1892.

Adolf Fredriks församling,

H		>
o 3 «-*-	Kvarter.	1	Gata.
*		u

co 00 of	Jasminen	34	Karl bergsväg.
1,4	S:t Anna	2	Saltmätareg.
6,7,\| 6,9 \|	S:t Olof	13	Kammakareg.
8	Apel trädet	73	Luntmakareg.
2,11,1 13 I	Grund- läggaren	42	Döbelnsg.

Beskaffenhet.

Brand försäk rings värde.

Taxe rings värde.

Bokfördt

värde.

Anmärkningar.

Stenhus med
stentrappor

1,200

Kvm.

4,697

Stenhus med
stentrappor

450

2,845

Stenhus med ,
trätrappor

Stenhus med
stentrappor

700

823,8

Stenhus med
stentrappor

250

2,413

Kr.

325,000

90,000

1,700

Kr.

325,000

90,000

5,000

Kr.

362,740:

90,000:

4,500:

Vid Karlbergsvägen 34 finnas, utom 30
läsrum, 1 exped.-rum, 2mindre hörnrum,
2 slöjdsalar, bostad för förste läraren (4
rum och kök) och för vaktmästaren (2
rum och kök). Särskildt gymnastikhus.
(Vid Saltmätareg. 2 finnas, utom 11 läs|
rum, 2 mindre rum (1 exped.-rum och
I 1 lärarinnerum). Särskild gymnastik|
sal är inrymd i Kammakareg. 28.
(Beläget å församlingens kyrkogård; innehåller,
utom 1 läsrum, 1 rum för
| bokbinderi.

(Hyres af byggmäst. Sällström; innehål!
ler, utom 17 läsrum, 1 mindre exped.-| rum och 1 rum för städerskan.
|Hyres af staden; innehåller, utom 6
| läsesalar, 1 mindre lärarinnerum.

1 Skuld å skolhusbyggnadema.	Kostnad under de senaste 15 åren för byggande och underhåll af folkskole-husen.	Donationer till byg-gande af skolhus eller till underhåll af skola.	Ärlig hyra.
A huset vid Karlbergsväg, kr. 276,303: 32 » » » Saltmätareg. » 34,800: —	Underhåll m. m. År 1878.................. 2,485: 68 » 1879................. 2,681:16 » 1880.................. 2,207:20 » 1881.................. 4,084:54 » 1882.................. 3,041:19 » 1883.................. 4,045:31 » 1884.................. 611:68 » 1885.................. 1,546: 26 » 1886.................. 2,031:67 » 1887.................. 845:15 » 1888.................. 4,168:10 » 1889.................. 3,692: 75 » 1890.................. 9,907:15 » 1891.................. 2,406:28 » 1892.................. 3,768:43	Byggande. 28,966:85 113,590: 30 160,453: 67 6,448:93	Någon sådan finnes ej.	För fastigheten Apel-trädet N:r 8 kr. 6,200 D:o Gundläg-garen2,11,13 » 2,000
Summa kr. 311,103: 32
Summa kr. 8,200
Summa kr. 47,522:55 \| 309,459: 75

lingarnasTytt- Öfver öfverstyrelsens senast omförmälda förslag hördes församlingarna å
randen den 26kyrkostämmor, hvilka höllos den 26 november 1894. Sex af församlingarna,
"°i894ber nämliSen Jakobs och Johannes’, Kungsholms, Hedvig Eleonora, Adolf
Fredriks, Katarina och Maria, biträdde öfverstyrelsens hemställan, hvarvid
dock inom Hedvig Eleonora församling uttalades vissa betänkligheter i
fråga om det af öfverstyrelsen antydda sättet för den blifvande uppgörelsen
mellan församlingarna och staden. Af öfriga två församlingar
förklarade Klara församling, att församlingen, som ansåge, att hädanefter
likasom hittills, i öfverensstämmelse med § 6 i gällande stadga, hvarje
församling borde anskaffa och underhålla tjänliga lokaler för sina folkskolor,
ej funne skäl biträda öfverstyrelsens förslag till underdånig hemställan.
Inom Storkyrkoförsamlingen tillstyrkte dess skolråd, att församlingen
måtte förklara sig icke hafva något att erinra däremot, att skyldigheten
att bygga och underhålla folkskolelokaler, som hittills ålegat de särskilda
församlingarna, för framtiden blefve en Stockholms stads gemensamma
angelägenhet, under förutsättning dels att Storkyrkoförsamlingen
icke under någon form tillförbundes att bidraga till kostnaderna för folkskolelokaler,
som före tidpunkten för gemensamhetens inträdande blifvit
inom annan församling anordnade, dels att en uppgörelse med de församlingar,
som ej fullgjort sin byggnads- och underhållsskyldighet, före genomförandet
af gemensamheten ägde rum genom den myndighets förmedling,
som för framtiden skulle öfvertaga bestyret med byggandet af folkskolehus,
dels ock att församlingen för framtiden tillförsäkrades rätt att till
sitt område hädanefter som hittills få förlagdt det eller de för församlingens
folkskolebarn afsedda skolhus. Storkyrkoförsamlingen beslöt emellertid
afstyrka bifall till öfverstyrelsens ifrågavarande hemställan på de anförda
grunder: att intet nytt skäl framkommit, som borde föranleda till
frångående af församlingens förut intagna ståndpunkt; att öfverstyrelsens
principiella hemställan, hvilken icke vore uttryckligen förbunden med några
som helst förbehåll i afseende på de särskilda församlingarnas olika förhållanden
och däraf beroende olika intressen, åsyftade författningsändringar,
hvilka, då de blelve grundläggande för vidare åtgärder, helt visst skulle
komma att af Storkyrkoförsamlingen påkalla obilliga ekonomiska uppoffringar
och uppgifvande af omsorgen, att församlingens skolbarn allt
fortfarande finge göra sin skolgång inom dess område; samt att de af skolrådet
till förebyggande af dessa följder föreslagna förbehåll kunde komma
att af de för den fullständiga gemensamheten intresserade parterna hvart
efter annat anfäktas under kraf på eftergifter från församlingens sida.

öfverståthållareämbetet öfveiiämnade därefter handlingarna i ärendetsud«fuiimäktill
Stockholms stadsfullmäktige för afgifvande af underdånigt utlåtande;*^ gg "rile
och afläto i anledning häraf stadsfullmäktige den 25 april 1899 underdånig 1899.
skrifvelse af följande innehåll.

Det borde vid närmare eftertanke finnas helt naturligt, att en centralisation
af ärenden rörande folkskolelokaler inom hufvudstaden vore ett
önskemål, som vederbörande myndigheter borde sträfva att så snart som
möjligt uppnå. Fattigvårdsförvaltningen hade redan länge varit en för
hela staden gemensam angelägenhet. Bestyret med anskaffandet och underhållet
af allmänna läroverkshus hade staden, som bekant, öfvertagit på grund
af nådiga brefvet den 24 maj 1867. Likaså hade under loppet af ar 1886
vården och förvaltningen af de för alla församlingar gemensamma begrafningsplatserna
anförtrotts åt en under stadsfullmäktige lydande nämnd.

Äfven folkskoleväsendet utgjorde, utom i hvad anginge byggnaderna,, en
hufvudstadens gemensamma angelägenhet, som i högsta hand ombesörjdes
af öfverstyrelsen, hvarför ock den beskattning, som fordrades för att bekosta
lärarekrafter, undervisningsmateriel m. in. vid de allmänna folkskolorna,
vore likadan öfver hela staden. Det i § 6 af nådiga stadgan den
27 september 1861 förekommande undantag kunde med hänsyn till nyssnämnda
ärendens öfverflyttning från att vara en församlingarnas till en
för hela kommunen gemensam angelägenhet icke anses ur principiel synpunkt
berättigad^ och förhandlingarna i föreliggande ärende hade tydligen
ådagalagt, att behofvet af en snar lösning på denna fråga allt tydligare
framträdt på grund af den stora ojämnhet i beskattningen för folkskolehusen,
som länge rådt församlingarna emellan.

'' Hufvudsakliga anledningen, hvarför sträfvandena att hos en central
kommunalmyndighet sammanföra församlingarnas befattning med folkskolebyggnaders
uppförande och underhåll ännu ej ledt till något resultat, vore,
såsom den vid ärendets utredning vunna erfarenhet gåfve vid handen, att
söka i svårigheterna att lösa frågan på den i början beträdda vägen: att
göra ärendet till en gemensam angelägenhet för den kyrkliga kommunen.

På grund af dessa svårigheter hade öfverstyrelsen öfvergått till och hyllade
dåmera alla de sex församlingar, som velat befordra centralisationen, den
åsikt, att äfven denna skolbyggnadsfråga borde göras till en Stockholms
stads, d. v. s. den borgerliga kommunens, angelägenhet. I betraktande åt
den erfarenhet, Stockholms kommun vunnit genom likartade frågors behandling
och utförandet af skol- och andra husbyggnader, och då staden
vore i tillfälle att anskaffa lämpliga skoltomter i den mån sådana ej redan
stode till stadens förfogande, syntes också detta sätt att lösa frågan vara

det rätta. Någon afsevärd tillökning i stadsfullmäktiges göromål kunde ej
heller däraf vållas.

Hvad därefter anginge de villkor, som borde från stadens sida uppställas
för det ifrågasatta åtagandet, hade öfverstyrelsen visserligen ej ansett
sig böra i sakens dåvarande skede yttra sig därom; men då reformen icke
kunde genomföras med mindre staden förvärfvade de dåvarande, för ändamålet
lämpliga folkskolebyggnaderna, och då beskaffenheten af uppgörelsen
om sådant förvärf borde åtminstone i sina allmänna drag föreligga, innan
något för staden bindande beslut i större eller mindre utsträckning trädde
i kraft, ansåge stadsfullmäktige det vara i sin ordning, att stadsfullmäktige
redan nu, då de för första gången skulle yttra sig i frågan, angåfve de
allmänna grunder, de ansåge böra följas vid en uppgörelse med församlingarna
om förvärfvet af deras folkskolehus. Vid denna frågas bedömande
hade följande synpunkter vunnit beaktande.

När staden öfvertagit skyldigheten att bygga och underhålla fattighus,
hade därmed utan särskild ersättning följt äganderätten till de dåvarande
fattighusen, hvilka, med tillhörande tomter, behöfdes till en början för att
hysa dåvarande hjon och sedermera för att bereda byggnadsplats för eller
genom försäljning tillgångar till bestridande af kostnader för uppförande
af nya byggnader för ändamålet. Samma hufvudgrundsats hade följts, när
befattningen med begrafningsplatserna öfvergått på staden i dess helhet.
När kyrkogårdsnämnden fått under sin förvaltning jämväl den äldre, af
några församlingars förtroendemän förvaltade begrafningsplatsen utanför
Norrtull, hade staden ej för denna mark gifvit någon ersättning, hvaremot
till stadskassan öfverlämnats den vid denna äldre begrafningsplats genom
besparingar uppkomna allmänna fond såsom godtgörelse för de kostnader,
staden innan kyrkogårdsnämndens tillkomst måst ikläda sig för att bereda
mark för den äldre, under flera år otillräckliga begrafningsplatsens utvidgning.

Annorlunda hade visserligen förfarits vid öfverflyttande på staden af
bestyret med anskaffande af skolhus och rektorsboställen för de allmänna
läroverken, i det att staden inköpt de församlingars skolhus, som ansetts
blifva behöfliga enligt den nya organisationen; men denna afvikelse från
den i sakens natur liggande regel, att, då kommunen i sin helhet åtoge
sig ett åliggande, som förut hvilat på särskilda samhällen inom kommunen,
de tillgångar, med hvilkas tillhjälp samma åliggande fullgjorts, skulle utan
ersättning öfverlåtas på kommunen, funne sin förklaring däri, att endast
tva församlingar haft skolhus, som lämpat sig för den nya skolorganisationen.
Att nu tillämpa detta förfaringssätt i afseende å folkskolehusen
borde så mycket mindre komma i fråga, som däraf blefve eu följd, att två

till tre millioner kronor, efter att en gång hafva blifvit såsom församlingsutskylder
uttaxerade, skulle ånyo uppföras på stadens invånares debetsedlar.

Närmaste fråga vore den, huruvida de församlingar, som ännu icke
hunnit amortera de skulder, de måst ikläda sig för folkskolehus, skulle
fortfarande själfva vidkännas de återstående annuiteterna å dylika lån eller
om staden skulle öfvertaga betalningen af dem.

Den omständighet, att ett bland hufvudsyftemålen med ifrågavarande
reform, likhet i beskattningen för folkskolebyggnaders anskaffande och
underhåll, ej kunde förr än i en ganska aflägsen framtid uppnås, därest
den förra utvägen anlitades, hvadan den nuvarande ojämnheten i skatten
för detta ändamål komme att fortfara under en följd af år, syntes utgöra
ett afgörande skäl för kommunen att påtaga sig den återstående, å skolhusen
hvilande gälden.

Äfven från en annan sida sedt vore den af stadsfullmäktige förordade
lösning af frågan att föredraga. Af de sex församlingar, som ställt sig tillmötesgående
i hufvud frågan, hade fyra år 1892 godkänt grundsatsen om
skolhusens afstående mot befrielse från skulderna. De två öfriga församlingarna,
Adolf Fredriks och Katarina, hörde till de för folkskolebyggnader
starkast beskattade församlingar och hade betydliga annuiteter att gälda,
hvadan det kunde med stor sannolikhet antagas, att, om stadsfullmäktige
nu sade sitt ord i angifna riktning, äfven dessa församlingar skulle mottaga
ett direkt erbjudande.

Om saken toge denna vändning, återstode visserligen två församlingar,
Storkyrko- och Klara, om Indika man kunde förutsätta, att de ej för närvarande
ville antaga ett sådant anbud. Men däraf följde ingalunda, att
reformens beslutande behöfde stranda på ett sådant motstånd eller dess
sättande i gång däraf hindras. Följden behöfde endast blifva, att det Unge
anstå med öfvertagandet af kommunens befattning med byggnaderna inom
dessa församlingar. Någon rätt kunde ej tillkomma dem att hindra frågans
afgörande eller ett däri fattadt besluts fulla tillämpning på de öfriga församlingarna,
lika litet som dem kunde tillerkännas några vare sig rättsliga
eller ur billighetssynpunkt befogade anspråk på att blifva fritagna från den
skatt, som måste utkräfvas af stadens samtliga skattskyldiga invånare för
folkskolebyggnaderna i de öfriga församlingarna, blott att, så länge någon
församling ej ville till staden afstå sina folkskolehus på villkor, som staden
kunde antaga, utan föredroge att fortfarande tillhandahålla dessa för undervisningen,
församlingen i ersättning för ett sådant tillhandahållande erhölle
ett lämpligt vederlag, hvilket kunde beräknas så, att församlingen för hvarje
barn, som undervisades i dess folkskolehus, Ange utbetaldt det belopp, som

uppkomma när stadens årskostnader för de af staden öfvertagna folkskolelmsen
delades med antalet där undervisade barn. Att detta vederlag ej
borde få användas till bestridande af utgifter, som vore främmande för
det ändamål, för hvars skull medlen uttaxerats, vore uppenbart.

På grund af det anförda förklarade stadsfullmäktige sig anse, att de
ifrågasatta ändringarna i gällande lörfattningar angående folkundervisningen
i Stockholm och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd därstädes,
att den skyldighet att bygga och underhålla folkskolelokaler, som dittills
ålegat de särskilda församlingarna, därefter skulle blifva en Stockholms
stads angelägenhet, borde vidtagas, dock endast under förutsättning, såväl
att, innan några bestämmelser i detta hänseende gåfves, genom öfverenskommelser
mellan staden och ett tillräckligt antal af de territoriella församlingarna
blifvit afgjordt, att staden finge på sig öfverlåtna med äganderätt
dessa församlingars folkskolelokaler utan annan ersättning än att betala
återstoden af de skulder, församlingarna, hvar för sig, iklädt sig för
egendomarnas anskaffande, som ock att stadens befattning med detta bestyr
inom de särskilda församlingarna inträdde i den mån, aftal träffades
med dem om förvärfvande af deras omförmälda egendomar, hvadan församling,
med hvilken dylikt aftal icke kunnat vid tiden för bestyrets öfvertagande
i öfrigt träffas, skulle, intill dess sådant aftal komme till stånd,
fortfarande fullgöra sin nuvarande skyldighet i afseende å folkskolelokaler
inom församlingen mot det vederlag, som kunde blifva bestämdt för den
beskattning, hvilken blefve pålagd dess invånare för att betacka stadens
dåvarande årsutgifter för folkskolelokaler.

Ureämbetea’ Vicl öfvei’lämnande till Kongl. Maj:t af stadsfullmäktiges ofvanberörda
utlåtande denyttrande anmälde öfverståthållareämbetet i underdånig skrifvelse den 19
19 maj 1899. maj 1899, att ämbetet delade öfverstyrelsens åsikt om önskvärdheten af
att skyldigheten att bygga och underhålla folkskolelokaler, som dittills
ålegat de särskilda församlingarna, blefve en Stockholms städs angelägenhet
samt att ämbetet i afseende å de förutsättningar, under hvilka ett dylikt
åtagande borde från stadens sida ifrågakomma, åberopade hvad af stadsfullmäktige
blifvit i ärendet anfördt.

öfverstyrei- Genom nådig remiss anbefalldes öfverstyrelsen att i ärendet afgifva
den 28novem-^örAya(^t underdånigt utlåtande; och yttrade öfverstyrelsen i underdånig
ber 1899. skrifvelse den 28 november 1899, att öfverstyrelsen för sin del ej hade
något att erinra mot de af stadsfullmäktige för öfverflyttningen af skyldigheten
att bygga och underhålla folkskolelokaler i Stockholms stad uppställda
villkor, men att, då församlingarna ej haft tillfälle att yttra sig an -

gående dessa villkor, öfverstyrelsen ville hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla öfverståthållareämbetet att däröfver infordra församlingarnas underdåniga
yttranden, hvilka skulle för hvarje församling komma att innefatta
svar å följande fråga: Medgifver församlingen, att den skyldighet att bygga
och underhålla folkskolelokaler, som hittills ålegat de särskilda församlingarna,
hädanefter blifver en Stockholms stads angelägenhet samt att,
för att staden må kunna fullgöra denna skyldighet, på staden öfverlåtes
med äganderätt församlingens folkskolelokaler utan annan ersättning, än
att staden betalar återstoden af de skulder, församlingen iklädt sig för egendomarnas
anskaffande?

Med anledning af hvad öfverstyrelsen sålunda anfört anbefalldes, uti
nådig remiss, öfverståthållareämbetet att infordra Stockholms stads^ territoriella
församlingars yttranden och därmed äfvensom med eget utlåtande
till Kongl. Maj:t inkomma.

Af församlingarna, hvilka i ärendet hördes a kyrkostämmor den 26
februari 1900, lämnade sex, nämligen Jakobs och Johannes, Adolf Fredriks,
Hedvig Eleonora, Katarina, Maria och Kungsholms, det begärda medgifvandet.
Klara församling däremot afgaf det yttrande, att då några
skal icke syntes hafva tillkommit, hvilka kunde föranleda rubbning i församlingens
å kyrkostämman den 26 november 1894 uttalade uppfattning,
församlingen för sin del icke medgåfve, vare sig att skyldigheten att bygga
och underhålla församlingens folkskolelokaler blefve en stadens angelägenhet
eller att nämnda lokaler med äganderätt öfverlätes pa staden
utan annan ersättning, än att staden betalade återstoden af de skulder,
församlingen iklädt sig för egendomarnas anskaffande. Storkyrkoförsamlingen
anförde, jämlikt hemställan af sitt skolråd, såsom svar a remissen,
att” församlingen icke funne sig kunna lämna det begärda medgifvandet
af skolhusbyggnadsskyldighetens öfvertagande af Stockholms stad på de
nu ifrågastäilda villkoren, men att församlingen tillika förklarade sig icke
hafva något i allmänhet att erinra däremot, att skyldigheten att bygga
och underhålla folkskolelokaler, som hittills alegat de särskilda församlingarna,
för framtiden blefve en Stockholms stads gemensamma angelägenhet,
under förutsättning, dels att Storkyrkoförsamlingen icke under
någon form tillförbundes att bidraga till kostnaderna för folkskolelokaler,
som före tidpunkten för gemensamhetens inträdande blifvit inom annan
församling anordnade, dels att en uppgörelse med de församlingar, som
ej fullgjort sin byggnads- och underhållsskyldighet före genomförandet af
gemensamheten, ägde ruin genom den myndighets förmedling, som för
framtiden skulle öfvertaga bestyret med byggandet af folkskolehus, dels

Församlingarnas
yttranden
den
26 februari
1900.

slutligen att församlingen för framtiden tillförsäkrades rätt att till sitt
område hädanefter som hittills få förlagdt det eller de för församlingens
folkskolebarn afsedda skolhus.

lärdom be teka Med. öfverlämnande af de utaf församlingarna sålunda afgifna ytt yttrande

deu randen tillkännagaf öfverståthållareämbetet i underdånig skrifvelse den 6
6 apui i900.apr;i 1900, att med hänsyn till den utgång frågan fått hos församlingarna,
eller att ej mindre än sex församlingar biträdt stadsfullmäktiges
villkor, ämbetet icke hade att anföra något utöfver hvad ämbetet vid
öfverlämnandet af stadsfullmäktiges yttrande af den 25 april 1899 andraga.

sena'' uUStamie Sedermera inkom öfverstyrelsen med en underdånig skrifvelse af den
den 14 de- 14 december 1900, däri öfverstyrelsen fäste uppmärksamheten på en annan
1900. fråga, hvilken nära sammanhängde med den förra, och i sådant hänseende
anförde:

De utgifter för folkundervisningen i Stockholm, hvilka icke afsåga
byggande _ och underhåll af folkskolelokaler, fördelades å stadens skattskyldiga
invånare utan afseende å församlingsindelningen efter samma
grunder som stadsutskylderna, men dessa utgifter beslutades af församlingarna
på kyrkostämmor eller, om församlingarna stannade i olika
meningar, af kyrkofullmäktige. Det vore emellertid numera allmänt
erkändt, att kyrkostämmorna icke vore lämpliga att utöfva denna beslutanderätt.
De röstberättigades antal, 5,400 till 17,000 inom hvarje
församling, vore alltför stort," och intresset för skolfrågor hos de flesta af
dem alltför litet. Besluten komme att dikteras af en ringa bråkdel af
de röstberättigade och kunde lätt blifva beroende af tillfälligheter.

Enligt öfverstyrelsens mening borde beslutanderätten i dessa frågor
öfverlämnas åt stadsfullmäktige. Öfverstyrelsen hade i följd däraf och
med, anslutning till sin i skrifvelsen den 20 april 1894 uttalade mening
angående utgifterna för byggande och underhåll af skolhus uppgjort förslag
till lagstadganden, enligt hvilka beslutanderätten öfver folkskolebudgeten
i dess helhet skulle tillkomma stadsfullmäktige. Därvid hade
öfverstyrelsen utgått från förutsättning, dels att gemensamheten i fråga
om skyldighet att bygga och underhålla skolhus komme att omfatta
staden i dess helhet och att sålunda icke, såsom blifvit ifrågasatt, vissa
församlingar skulle mot ersättning af staden fullgöra denna skyldighet,
och dels att, da öfverenskommelser icke syntes kunna träffas emellan
stadsfullmäktige och samtliga församlingar om rätt för staden att på

erbjudna villkor öfvertaga befintliga skolhus, .denna rätt borde fastställas
genom lag.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde öfverstyrelsen i underdånighet,
att Kong! Maj:t täcktes föranstalta om sådana ändringar i för
Stockholm gällande författningar, att beslutanderätten jämväl öfver den
för församlingarna gemensamma folkskolebudgeten komme att öfverflyttas
å stadsfullmäktige.

Vid denna skrifvelse voro fogade de af öfverstyrelsen uppgjorda för- ^fsffaufattningsförslag,
innefattande förslag till förordning angående folkskole- ningäförslag.
väsendet i Stockholm, till ändring af § 1 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm, till ändring af §§ 1, 2, 4, 24, 38, 40 och 41 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm och
till instruktion för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.

Dessa förslag hade — med undantag af förslaget om ändringar i
kyrkostämmoförordningen, hvilket sedermera af öfverstyrelsen omarbetats
— följande lydelse:

Förslag

till förordning angående folkskoleväsendet i Stockholm.

Med upphäfvande af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm
den 27 september 1861 förordnas som följer:

§ L

Folkskoleväsendet i Stockholm utgör en angelägenhet, hvilken staden
såsom kommun har att vårda.

Folkundervisningen skall ordnas på det sätt, som i särskild af Konungen
utfärdad stadga bestämmes.

§ 2.

Då denna förordning träder i kraft, öfvergår de territoriella^ församlingarnas
rätt till folkskolebyggnaderna med därtill hörande tomter å staden,
hvaremot staden öfvertager betalningsskyldigheten för de lån, församlingarna
hvar för sig upptagit för folkskoleväsendet, samt skyldigheten att
fullgöra öfriga förbindelser, som församlingarna iklädt sig för anskaffande
och underhåll af lägenheter för folkskolor.

Har lån, hvarom förut är nämndt, icke blifvit i dess helhet använda
tillkommer behållning å lånet staden.

Staden inträder ock i de rättigheter, församlingarna gemensamt äga
till egendom eller medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet,
mot det att staden fullgör de förbindelser, för hvilka församlingarna
kunna häfta i fråga om folkskoleväsendet.

De af församlingarna fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden
skola äga samma giltighet, som om de fattats af staden.

§ 3.

Verkställighet och förvaltning i fråga om folkskoleväsendet tillkomma
en särskild styrelse under benämning »öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor».

§ 4.

Öfverstyrelsen skall bestå af ledamöter, utsedda dels af de territoriella
församlingarnas skolråd, dels af Stockholms stads konsistorium och dels af
stadsfullmäktige.

Hvarje skolråd äfvensom konsistorium utser en ledamot. Stadsfullmäktige
utse bland stadens till fullmäktige valbara inbyggare lika många
ledamöter, som församlingarna tillsammans välja.

Ledamöter utses för två år i sänder och kunna återväljas. Afgår
ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes ledamot i
hans ställe för den återstående tiden.

§ 5.

Öfverstyrelsen har att fullgöra hvad som enligt kommunalförfattningen
åligger densamma såsom en stadens verkställande och förvaltande nämnd.

Angående öfverstyrelsens förvaltning af egendom och medel lämnas
närmare föreskrifter i instruktion, som utfärdas i den ordning, kommunalförfattningen
stadgar.

I instruktionen bestämmes ock om öfverstyrelsens rätt att antaga
erforderliga tjänstebiträden samt om ordningen och sättet för ärendenas
behandling hos öfverstyrelsen.

I öfrigt har öfverstyrelsen att ställa sig till efterrättelse stadgan angående
folkundervisningen i staden.

§ 6.

Om det biträde, skolråden hafva att lämna öfverstyrelsen vid vården
af folkskoleväsendet, bestämmes i stadgan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1903.

Från och med samma dag skall staden bestrida kostnaderna för folkskoleväsendet
och öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som i denna
förordning stadgas. Den tillämpning af förordningen och af kommunalförfattningen,
som härför erfordras, skall inträda redan under år 1902.

(Ifverstyrelsens räkenskaper för år 1902 granskas i den ordning,
kommunalförfattningen föreskrifver.

Af de ledamöter i öfverstyrelsen, som första gången utse3, skall halfva
antalet efter lottning inför öfverstyrelsen utgå vid 1903 års slut.

Föreslagen ändring

i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

§ 1.

Stockholms stad med därunder lydande område utgör för sig en särskild
kommun, hvars medlemmar äga att själfva, efter hvad denna förordning
närmare bestämmer eller beträffande vissa slag af ärenden är
särskild! stadgadt, vårda sina gemensamma angelägenheter, så vidt icke
enligt gällande författningar det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att
dem handhafva.

Om behandling af kyrkliga angelägenheter stadgas särskild!.

Förslag

till Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för öfverstyrelsen för
Stockholms städs folkskolor.

§ 1.

Öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor handhafver folkskoleväsendet
i staden enligt af Kongl. Maj:t utfärdad stadga angående folkundervisningen
i Stockholm och denna dag gifven-förordning om folkskoleväsendet
därstädes.

§ 2.

Öfverstyrelse!!, om hvars sammansättning är särskildt stadgadt, utser
inom sig för hvarje kalenderår ordförande och vice ordförande.

§ 3.

Öfverstyrelsen sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta göromålen
det påkalla, dock minst en gång i månaden under läseterminerna
vid folkskolorna. Kallelse till sammanträde skall ock utfärdas, då minst
fem ledamöter med uppgift om anledningen därom hos ordföranden anhålla.
Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke minst hälften af öfverstyrelsens
ledamöter äro tillstädes.

§ 4.

Vid val till ordförande och vice ordförande sker omröstning med
slutna sedlar, och lotten skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet och blifver den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika, galle
den, som af ordföranden biträdts.

§ 5.

Vid öfverstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, som granskas
senast vid nästa sammanträde. Fordrar ärendet skyndsam handläggning,
och kan protokollet i denna del icke genast granskas, äger öfverstyrelsen
uppdraga åt ordföranden att ensam eller tillsammans med en eller flere
ledamöter verkställa granskningen.

§ 6.

På öfverstyrelsens förslag bestämma stadsfullmäktige, hvilka tjänstebiträden
öfverstyrelsen skall hafva till sitt förfogande. Öfverstyrelsen
antager genom förordnande tills vidare eller på viss tid samt entledigar
dessa tjänstebiträden.

§ 7.

Pa sätt och i den ordning, kommunalförfattningen bestämmer, afgifver
öfverstyrelsen till stadsfullmäktige förslag till följande årets utgifts- och

inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen afiöningsstat för stadens
folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor
vid folkskolan.

§ 8.

Stadsfullmäktiges pröfning underställas de beslut, som angå:
försäljning, pantförskrifning eller utbyte af staden tillhörig fastighet,
så ock öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, staden
äger till sådan fastighet;

inköp af fastighet; samt
verkställande af större byggnadsarbeten.

§ 9.

Alla medel, som tillhöra öfverstyrelsens förvaltning, skola insättas för
öfverstyrelsens räkning i riksbanken eller annan bankinrättning, hvars
bolagsordning eller reglemente af Kongl. Maj:t fastställts.

§ io.

För besörjande af kassaförvaltningen hos öfverstyrelsen utser öfverstyrelsen
inom sig två kassaförvaltare, hvilka jämte öfverstyrelsens redogörare
äro ansvarige för vården af de medel och säkerhetshandlingar,
hvilka äro dem till förvai’ande anförtrodda.

§ 11.

Vid handläggning af ärenden rörande nybyggnad eller ombyggnad af
skolhus har öfverstyrelsen att påräkna biträde af stadens byggnadskontor.

I sådana ärenden skall öfverstyrelsen inhämta yttranden från hälsovårdsnämnden
äfvensom från skolråden i de församlingar, för hvilka skolhuset
är afsedt.

§ 12.

öfverstyrelsens förvaltning och räkenskaper granskas för hvarje ar af
fem revisorer, hvilka väljas af stadsfullmäktige. Genom val inom sig utse
revisorerna ordförande, och gäller vid omröstning bland revisorerna enahanda
förfaringssätt, som varder stadgadt för omröstning inom öfverstyrelsen.

Församlingarnas
yttranden
den
11 februari
1901.

Räkenskaperna för hvarje år skola vara färdiga och till revisorerna
afl ämnas inom utgången af mars månad det följande året. Revisorerna
äga att till sin hjälp antaga nödigt biträde. Förekommer hos revisorerna
anledning till anmärkning mot förvaltning eller räkenskaper, bör öfverstyrelsen
efter erhållen del af anmärkningen skyndsamligen till revisorerna
afgifva utlåtande däröfver. Finnes det anmärkta förfarandet vara nöjaktigt
förklarad^ förfaller anmärkningen; i annat fall äga revisorerna upptaga
den i sin berättelse till stadsfullmäktige. På revisorernas hemställan afgöra
stadsfullmäktige, huruvida ansvarsfrihet för förvaltningen skall meddelas
eller ej.

Efter nådig remiss hördes öfver denna framställning de territoriella
församlingarna å kyrkostämmor den 11 februari 1901. Fem församlingar,
nämligen Jakobs och Johannes’, Adolf Fredriks, Hedvig Eleonora, Katarina
och Maria, uttalade sig till förmån för den gjorda framställningen om
öfverflyttande af beslutanderätten öfver folkskolebudgeten i dess helhet å
stadsfullmäktige, hvarvid Hedvig Eleonora och Katarina församlingar äfven
hänvisade till sitt förut fattade beslut i fråga om kostnaderna för byggande
och underhåll af skolhus.

Storkyrk oförsamlingen anförde i anledning af den nådiga remissen
hufvudsakligen: Församlingen hade intet att erinra mot grundtanken, att
på stadsfullmäktige skulle öfverflyttas beslutanderätten i de frågor rörande
folkskolebudgeten, som redan nu vore för hufvudstadens territoriella församlingar
gemensamma och hittills fått sin slutliga behandling af kyrkofullmäktige.
Men då öfverstyrelsen i sin framställning härom och i sitt
bifogade förslag till förordning angående folkskoleväsendet i Stockholm
indragit den på nådig pröfning beroende frågan om ändrade bestämmelser
angående skolhusbyggnadsskyldigheten och hvad därmed sammanhängde,
i hvilket ärende församlingen redan yttrat sig, och öfverstyrelsen därvid
uttalat den uppfattning, att, då öfverenskommelse icke syntes kunna träffas
mellan stadsfullmäktige och samtliga församlingarna om rätt för staden
att på erbjudna villkor öfvertaga nu befintliga skolhus, denna rätt borde
fastställas genom lag, inlade församlingen häremot en allvarlig gensaga,
i den vissa öfvertygelsen, att äganderätten till välfången egendom icke
kunde mot ägarens bestridande genom en lagparagraf öfverflyttas till annan
ägare. Med åberopande i öfrigt af sitt vid kyrkostämman den 26 februari
1900 gjorda uttalande i afseende på frågan om gemensamhet i skolhusbyggnadsskyldighet
och då församlingens ståndpunkt i frågan fortfarande
vore densamma, förklarade församlingen sig icke kunna tillstyrka öfverstyrelsens
framställning i denna del.

Äfven Klara församling åberopade sitt utlåtande den 26 februari 1900
i afseende å skolhusbyggnadsfrågan och anförde i öfrigt, att då de nu
föreliggande förslagen vore byggda på förutsättningen af nådigt bifall till
livad församlingen i förenämnda utlåtande för sin del af böjt, församlingen,
med vidhållande af hvad den sålunda förut uttalat, hemställde, att förslagen
i deras nuvarande omfattning icke måtte vinna nådigt afseende.

Däremot förklarade sig församlingen intet hafva att erinra mot en sådan
förändring i gällande bestämmelser, att, med församlingens rätt i fråga
om dess folkskolelokaler oförkränkt, å kommunen öfverflyttades uppgiften
att besluta öfver folkskolebudgeten i öfrigt och hvad därmed ägde sammanhang.

Kungsholms församling slutligen afslog efter votering med 181 röster
mot 171 öfverstyrelsens förslag i dess helhet. Under den beslutet föregående
diskussionen anfördes såsom skäl för afslag hufvudsakligen, att församlingen
ej borde afsäga sig beslutanderätten rörande budgeten i skolärenden,
att någon olägenhet ej förefunnits i afseende å det hittills varande
sättet för folkskolebudgetens afgörande och att man borde afvakta, huru
gemensainheten i byggnadsfrågan utfölle.

De af öfverstyrelsen framlagda författningsförslag tillstyrktes af Adolf
Fredriks och Hedvig Eleonora församlingar med ett par detaljanmärkningar.
Jakobs och Johannes’ samt Katarina församlingar afgåfvo allmänt
hållna uttalanden om nödvändigheten af ändringar i vederbörliga författningar,
hvaremot Maria församling ej alls yttrade sig i denna del. Storkyrkoförsamlingen
ansåg sig icke böra särskild! yttra sig öfver författningsförslagen,
Klara och Kungsholms församlingars yttranden i denna del
innefattas i deras uttalanden angående själfva hufvudfrågan.

Jemväl Stockholms stads konsistorium afgaf i denna fråga yttrande^s ‘ °°_
dagtecknadt den 23 april 1901, och anförde däri, att konsistorium icke”™ yttrande
hade något att erinra vid de af öfverstyrelsen föreslagna förändrade an-dc“ 23 aPril
ordningar i fråga om hufvudstadens folkskoleväsende med afseende på de
praktiska olägenheter, som verkligen vore förknippade med nuvarande
föreskrifter rörande folkskolebudgetens behandling, men gjorde därjämte
anmärkning mot en af detaljbestämmelserna i förslaget till ändringar i
kyrkostämmoförordningen för Stockholm.

Slutligen förklarade sig stadsfullmäktige, i underdånig skrifvelse deri stadsfuUmäk^
17 april 1901, på det lifligaste tillstyrka öfverflyttningen på stadsfullmäk- den 17 april
tige af beslutanderätten öfver den för hufvudstadens territoriella försain- 1901-lingar gemensamma folkskolestaten, enär det knappt ledc något tvifvel, att

kyrkostämmorna föga ägnade sig för dithörande angelägenheters handläggning,
och öfverfiyttningen vore en lämplig komplettering af den utaf
stadsfullmäktige tillstyrkta åtgärden, att folkskolebyggnaderna skulle öfvertagas
af staden.

Hvad. därefter beträffade de af öfverstyrelsen framlagda författningsförslag
erinrade stadsfullmäktige, att förslaget till förordning angående
folkskoleväsendet i Stockholm .ginge med afseende å stadens öfvertagande
af folkskolebyggnaderna åtskilligt längre än stadsfullmäktiges den 25 april
1899 öfver tidigare förslag i ämnet afgifna yttrande, i det att nu föreliggande
förslag innebure en tvångsöfverflyttning genom lag, omfattande
samtliga ^ församlingarna, under det att stadsfullmäktige i berörda beslut
ansett frågan böra lösas genom överenskommelser mellan staden och församlingarna;
och funno stadsfullmäktige, med hänsyn till sitt anförda uttalande,
vidare yttrande i denna del af frågan från dem nu icke erfordras.

Beträffande författningsförslagen i öfrigt lämnade stadsfullmäktige
förslaget till ändring i kommunalförordningen utan erinran och förklarade
sig sakna anledning att yttra sig om förslaget till ändringar i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. I fråga
om förslaget till instruktion för den nya myndigheten anmärkte stadsfullmäktige,
att bestämmelserna i förslagets § 4 angående val och omröstning
i vissa afseenden skilde sig från de för de kommunala förvaltningsmyndigheterna
i allmänhet gällande samt att öfverstyrelsen äfven vid fråga
om reparation af skolhus borde få direkt anlita stadens byggnadskontor.

öfrerståt- Med öfverlämnande af de sålunda afgifna yttrandena afgaf öfverståttets
utande . ^are^m''je*et ^en 9 maj 1901 eget underdånigt utlåtande i ärendet, därden
9 mnj vid ämbetet, med instämmande i hvad till stöd för den ifrågasatta öfver1901''
flyttningen anförts, förklarade sig obetingadt biträda förslaget därom.

Vidkommande de af öfverstyrelsen tillika uppgjorda förslag till nya
författningar och ändringar i gällande sådana, erinrade öfverståthållareämbet.
et., att desamma vore byggda jämväl på förutsättningen af bifall till
det tidigare väckta förslaget om stadens öfvertagande af den församlingarna
åliggande skyldigheten att bygga och underhålla folkskolelokaler
samt därpå att ett dylikt öfvertagande skulle genom lag kunna genomföras
utan afseende a hvad vissa församlingar däremot invändt. Häraf
hade ock, fortsatte ämbetet, följt, att, förutom Ivungsholms församling, som
afslagit. fragan i hela dess omfattning, Klarna församling och Storkyrkoförsamlingen
sett sig föranlåtna att särskild! uttala, det de vidhölle, den
förra församlingen sitt beslut att icke medgifva öfverfiyttningen och Stor -

kyrkoförsamlingen de af församlingen för biträdande af förslaget uppställda
särskilda vilkor; hvarförutom stadsfullmäktige erinrat, hurusom det nu
föreliggande förslaget innebure en tvångsöfverflyttning genom lag, omfattande
samtliga församlingarna, under det stadsfullmäktige i sitt den 25
april 1899 afgifna yttrande ansett frågan böra lösas genom öfverenskommelse
mellan staden och församlingarna, hvilket yttrande nu ock af stadsfullmäktige
vidhölles. Ehuru denna fråga icke egentligen utgjorde föremål
för den nådiga remissen, hade öfverståthållareämbetet dock icke kunnat
undgå att beröra densamma, desto hellre som den hade inflytande på
formuleringen af vissa bestämmelser i de afgifna författningsförslagen.

öfverståthållareämbetet ingick därefter i kritik af dessa förslag i vissa
delar, därvid gjordes några smärre detaljanmärkningar, hufvudsakligen af
redaktionell natur.

Slutligen öfverlämnade öfverståthållareämbetet till Kongl. Maj:t en^8 nustandé
från kyrkofullmäktige i Stockholm till ämbetet inkommen underdånig skrif- den 15 april
velse af den 15 april 1901. 1901,

I denna skrifvelse erinrade kyrkofullmäktige, hurusom på grund af
bestämmelser i nådiga stadgan angående folkundervisningen i Stockholms
stad den 27 september 1861 samt nådiga förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 den för
hufvudstadens alla territoriella församlingar gemensamma folkskolebudgeten
hittills handlagts först på en och samma dag af hvar och en af dessa församlingar
å kyrkostämma och därefter af kyrkofullmäktige, men att, sedan
berörda författningar tillkommit, förhållandena i Stockholm betydligt förändrats.
I sådant afseende påpekade kyrkofullmäktige, att från 1860 års
slut till 1899 års slut folkmängden i Stockholm stigit från omkring 112,000
till omkring 300,000 personer, att den folkrikaste församlingen därstädes
år 1860 varit Katarina med 18,000 invånare men år 1899 Hedvig Eleonora
med mera än 66,000 invånare och att, under det folkskoleafgiften från
församlingarna år 1863 uppgått till 41,084 kronor 23 öre, densamma år
1899 belöpt sig till 1,084,923 kronor 85 öre.

Härefter anförde kyrkofullmäktige hufvudsakligen: Under de senaste
decennierna hade den uppfattningen gjort sig allt mera gällande, att beslutanderätten
i en angelägenhet af så allmänt intresse som folkskolebudgetens
bestämmande icke lämpligen kunde vara fördelad mellan flera hvarandra
sidoordnade kyrkostämmor, utan borde tillkomma en enda, för
kommunen gemensam myndighet. Förslag i denna riktning hade ock gång
efter annan blifvit framställda. I sådant hänseende erinrades dels om det
betänkande, som afgifvits af den förut omnämnda, af öfverståthållare -

ämbetet tillsatta kommittéen för utredning rörande ifrågasatt omreglering
af hufvudstadens territorialförsamlingar, dels ock om det förslag, som aflämnats
af en utaf Kongl. Maj:t år 1895 tillsatt, af chefen för ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå och fyra andra i folkskolefrågor förfarne
män bestående kommitté, med uppdrag att utarbeta förslag till folkskolestadga
för rikets större städer. Enligt detta förslag, som jämväl afsett
Stockholm, skulle högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter
öfverlämnas åt en särskild representation, benämnd skolfullinäktige,
och kyrkostämmans befattning med folkskolans angelägenheter inskränkas
till val af skolfullinäktige samt till vård om och förvaltning af egendom
eller medel, som genom gåfva eller testamente tillfallit någon församling
särskildt för befrämjande af dess skolväsende; och skulle till skolfullmäktiges
handläggning höra frågor om, bland annat, skolmedels användande
samt skolräkenskapers granskning, hushållning med och vård om folkskolans
egendom, byggande och underhåll af skolhus samt boställen för folkskolelärare,
bestämmande af utgifts- och inkomststat för samt afgifter till
folkskolan äfvensom överenskommelser rörande folkskoleinspektörs och
folkskolelärares samt öfriga vid folkskolan anställda personers löneförmåner.

Efter det kyrkofullmäktige vidare erinrat, att det sålunda framställda
förslaget rörande skolfullinäktige icke vunnit Kongl. Maj:ts bifall, fortsatte
kyrkofullmäktige: Den omständigheten, att under de senaste fyra de cennierna

invånareantalet i Stockholm nästan tredubblats, under det att
församlingarna bibehållits vid samma antal som förut, hade gjort, att de
a kyrkostämma röstberättigades antal vuxit så betydligt, att ingen lokal
funnes tillräckligt stor att kunna rymma mera än en bråkdel af de å hvarje
särskild kyrkostämma röstberättigade, hvilket gällde äfven om de minsta
församlingarna. När a eu kyrkostämma ett ärende af mera allmänt intresse
förekomme, vore nämligen den största lokal, som funnes att tillgå, kyrkan,
till trängsel fylld och de röstberättigade, som ej kunde komma in i kyrkan,
måste gå därifrån med oförrättadt ärende. Vidare kunde vid sådana tillfällen
till följd af de akustiska förhållandena knappt en tiondedel af de
närvarande höra diskussionen, hvaraf följde, att en stor del af de röstberättigade
ej uppfattade de propositioner till omröstning, som framställdes.
Begärdes votering, åtginge många timmar för densammas verkställande,
sa att stämman ej slutade förrän sent på natten och mången på grund
däraf aflägsnade sig utan att hafva varit i tillfälle att afgifva sin röst.
Detta hade haft till följd, att allmänhetens intresse att deltaga i behandlingen
af de ärenden, som förekomme å kyrkostämma, betydligt slappats.

Redan dessa omständigheter utgjorde, enligt kyrkofullmäktiges åsikt,
tillräckligt skäl för att ett så viktigt ärende som folkskolornas budget ej

vidare borde afgöras å kyrkostämma. Men äfven andra lika viktiga omständigheter
kunde anföras. Den växlande och oberäkneliga majoriteten i
kyrkostämman kunde lätt föranleda skadliga omkastningar i organisationen
af folkskoleväsendet. Då kyrkostämmorna, där de ej genom tillfälliga
omständigheter blifvit föremål för ett mera allmänt intresse, ofta vore högst
fåtaligt besökta, kunde ett vaksamt och påpassligt fåtal genomdrifva beslut,
som ingalunda vore uttryck för åsikterna hos det verkliga flertalet bland
de röstberättigade. Detta kunde äfven inträffa, då kyrkostämman vore till
trängsel besökt, eftersom de flesta röstberättigade ej kunde få tillträde till
stämman på grund af lokalens otillräcklighet. Kyrkostämman borde därför
i Stockholm ersättas af någon annan myndighet, som erbjöde större garantier
för ett mera konsekvent handhafvande af folkskolans angelägenheter.

För utredande af frågan om, till hvilken myndighet beslutanderätten öfver
skolbudgeten borde öfverlämnas, erinrade kyrkofullmäktige till en början,
att i Göteborg allt sedan kommunalförfattningarnas införande beslutanderätten
öfver folkskolebudgeten tillkommit stadsfullmäktige, utan att, så vidt
kyrkofullmäktige hade sig bekant, något afsevärdt missnöje förekommit
mot folkundervisningen därstädes. I Köpenhamn, Kristiania och Helsingfors
samt i de större städerna i Tyskland och Frankrike tillkoinme det
stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet att besluta öfver folkskolebudgeten.
Den folkskolebudget, som ej afsåge anskaffande och underhåll
af skollokaler, vore redan nu gemensam för Stockholms samtliga
invånare oberoende af församlingsindelningen. Då de kommunala utgifter,
öfver hvilka stadsfullmäktige i Stockholm beslutade, nu uppginge
till omkring 28Y2 millioner kronor årligen, förefunnes icke skäl att för
bestämmandet af folkskolebudgeten, som, statsbidraget inräknadt, uppginge
till omkring l1/2 millioner kronor, bibehålla det nuvarande invecklade
förfarandet, helst folkskolebudgetens öfverflyttande till stadsfullmäktige
medförde den fördel, att beslutanderätten öfver hela den budget, som vore
för stadens invånare gemensam, tillädes en enda myndighet, samt en
sådan öfverflyttning ej borde kunna i afsevärd mån verka betungande för
stadsfullmäktige. Åtminstone i Stockholm torde de skattdragandes åsikter
vara på ett sannare sätt representerade hos stadsfullmäktige än hos kyrkostämmorna,
där känslan af ansvar icke torde hos flertalet göra sig i samma
grad gällande som hos kommunens valde representanter.

Af nu anförda skäl ansåge kyrkofullmäktige, att beslutanderätten öfver
den för församlingarna gemensamma folkskolebudgeten borde öfverflyttas
från de kyrkliga myndigheterna till stadsfullmäktige.

Bland skäl, som anförts mot berörda öfverflyttning, vore, att stadsfullmäktige
icke valdes med särskild hänsyn till undervisningsfrågor, att

då stadsfullmäktige vore i främsta rummet upptagna af eu stor mängd
borgerliga ärenden, som hörde till deras handläggning, skolans angelägenheter
lätt skulle kunna blifva tillbakasätta samt att det icke vore lämpligt
att till stadsfullmäktige öfverlåta budgeten och åt en särskild skolstyrelse
uppdraga de egentliga skolfrågorna jämväl af den anledning, att de ekonomiska
och pedagogiska frågorna icke borde skiljas från hvarandra, enär
de ofta vore af hvarandra beroende och därför helst borde behandlas i
ett sammanhang och sålunda handläggas af samma myndighet. Dessa
skäl kunde emellertid, hvad Stockholm anginge, ej anses giltiga. Mera än
en åttondedel af stadsfullmäktige i Stockholm tillhörde eller hade tillhört
lärarekaren och en betydligt större procent af dem hade universitetsbildning,
sa att något skäl antaga, att skolans angelägenheter skulle blifva
tillbakasätta af stadsfullmäktige, för närvarande ej funnes, och man hade
all anledning hysa den förhoppning, att stadsfullmäktige fortfarande skulle
komma att till stor del utgöras af eliten af de bildade män, som bodde
i hufvudstaden. I Stockholm hade alltsedan år 1862, då folkskolebudgeten
med undantag för kostnaderna att bygga och underhålla skolhus, blef
gemensam för stadens invånare, de ekonomiska och pedagogiska frågorna
handlagts skilda från hvarandra, de förra af kyrkostämmonia och kyrkofullmäktige
och de senare af folkskoleöfverstyrelsen, men denna omständighet
syntes ej hafva haft menlig inverkan, ty folkskolorna i Stockholm
torde knappt i något hänseende kunna sägas stå efter folkskolorna i det
öfriga riket.

Vidare hade mot den ifrågasatta öfverflyttningen anmärkts, att denna
åtgärd skulle vara i bestämd motsats mot den princip, som hittills varit
gällande i vart land, nämligen att omvårdnaden om folkskolan skulle tillkomma
den kyrkliga kommunen, samt att något sakligt skäl att frångå
denna princip så mycket mindre funnes, som folkskoleväsendet i vårt land
just under den kyrkliga kommunens omvårdnad om dess angelägenheter
nått den utveckling och höga ståndpunkt, som detsamma intoge. Principen
borde dock, enligt kyrkofullmäktiges förmenande, vika för öfvervägande
praktiska skäl och vore redan bruten i Göteborg, utan att därstädes visat
sig någon olägenhet däraf.

Slutligen hade anmärkts, att då valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige
tillkomme jämväl främmande religionsbekännare och dem, som
anmält sig till utträde ur svenska statskyrkan, men dessa däremot icke
hade rösträtt å kyrkostämma, det vore jämväl af detta skäl olämpligt, icke
endast med afseende å kristendomsundervisningen, att å stadsfullmäktige
öfverflytta någon befogenhet öfver folkskolans angelägenheter. Häremot
vågade kyrkofullmäktige invända, att då i Stockholm de främmande tros -

förvanterna vore mycket fåtaliga i förhållande till dem, som tillhörde
statskyrkan — enligt statistiska uppgifter utgjorde vid 1898 års slut den
rättsliga folkmängden i Stockholm 295,789 personer, af hvilka allenast
2,452 personer tillhörde främmande trosförvanters församlingar — de främmande
trosförvanterna torde i fråga om allmänna val i Stockholm sakna
betydelse, hvilket jämväl framginge däraf, att af stadsfullmäktige för närvarande
endast fem tillhörde främmande religionssamfund. Olikheten mellan
den valmanskår, som utsåge stadsfullmäktige, och de å kyrkostämma röstberättigade
vore alltför ringa för att ens någon betydelse skulle kunna
tilläggas denna olikhet.

Kyrkofullmäktige uttalade på de anförda skälen såsom sin asikt, att
öfverflyttandet af beslutanderätten öfver folkskolebudgeten från församlingarna
till stadsfullmäktige skulle vara till gagn för folkskoleväsendet i
Stockholm. Men om en sådan öfverflyttning skulle äga rum, borde dock
vissa garantier fordras, för att jämväl därefter det kyrkliga elementet måtte
hafva tillbörligt inflytande å folkskoleväsendet. Sålunda borde verkställighet
och förvaltning i fråga om folkskoleväsendet fortfarande tillkomma överstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, hvilken alltså skulle blifva en
af stadens nämnder. Men stadsfullmäktige borde ej hafva rätt att ensamma
tillsätta öfverstyrelsens medlemmar, utan borde denna rätt lika fördelas
mellan församlingarnas skolråd och stadsfullmäktige, hvarjämte Stockholms
stads konsistorium skulle såsom hittills äga utse en ledamot af öfverstyrelsen.
Hvad granskningen af folkskolans räkenskaper beträffade borde
tillsättande af revisorer för nämnda ändamål tillkomma endast stadsfullmäktige,
hvilka jämväl borde tillerkännas beslutanderätt öfver de anmärkningar,
revisorerna framställde. Dessutom borde föreskrift lämnas om att
de beslut, som före tillämpningen af den nu föreslagna anordningen fattats
af församlingarna gemensamt eller af kyrkofullmäktige rörande aflöningsoch
pensionsförhållanden, skulle äga samma giltighet, som om de fattats
af stadsfullmäktige.

Med anledning af hvad kyrkofullmäktige sålunda anfört, hemställde
de, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, som erfordrades för
att den beslutanderätt öfver folkskolebudgeten i Stockholm, som hittills
tillkommit församlingarna gemensamt och kyrkofullmäktige, måtte öfverflyttas
å stadsfullmäktige.

Slutligen har öfverstyrelsen till Kongl. Maj:t inkommit med en den
30 mai 1901 dagtecknad underdånig skrifvelse, däri öfverstyrelsen, med ning den 30

inaj 1901.

erinran om syftet med öfverstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14 december
1900, vidare anfört:

Utom för byggnad och underhåll af skolhus hade de territoriella församlingarna
i Stockholm hittills hvar för sig på skolrådens förslag anvisat
medel jämväl för andra ändamål, som afsåge folkskoleväsendet eller därmed
ägde sammanhang, såsom till inrättande och underhåll af församlingsbibliotek,
till barnkrubbor, arbetsstugor för barn, skollofskolonier, mathållning,
skodon och kläder åt fattiga in. m.

. /norn öfverstyrelsen hade fästats uppmärksamhet därå, att denna praxis
möjligen skulle komma att upphöra, därest byggnadsskyldigheten och den
för församlingarna gemensamma folkskolebudgeten öfverflyttades å den
borgerliga kommunen utan att i sammanhang därmed bestämmelser meddelades
om rätt för församlingarna att uttaxera afgifter och anslå medel
för ändamål sådana som de nu angifna.

Öfverstyrelsen, som tagit i sorgfälligt öfvervägande behofvet af en
sådan rätt för församlingarna, hade därvid kommit till den bestämda
ölvertygelsen, att underhåll af församlingens bibliotek borde vara en församlingens
angelägenhet. Bespisning och beklädnad af skolbarn, som däraf
vore i behof, utgjorde visserligen en angelägenhet för den borgerliga kommunen,
_ men då det understöd, som af denna lämnades, hade karaktären
åt fattigvård och i följd häraf torde kännas för många understödstagare
i viss mån motbjudande, trodde öfverstyrelsen, att det icke borde förvägras
den kyrkliga kommunen att under en mildare form lämna sådant understöd.
Underhall af barnkrubbor, arbetsstugor för barn och skollofskolonier syntes
öfverstyrelsen vara en så behjärtansvärd uppgift, att såväl den borgerliga
kommunen som församlingen och den enskilda välgörenheten borde samverka
. till densammas lösande. Då slutligen på enskilda församlingars
initiativ tillkommit anordningar vid folkskolorna i församlingarna, lmlka
visat sig synnerligen förträffliga och småningom införts jämväl i öfriga
församlingar, såsom t. ex. skolkök och skolbad, tvekade öfverstyrelsen icke
att förorda ett generellt stadgande, genom hvilket åt församling medgåfves
rätt att genom anslag befrämja sådana förbättringar i folkskoleväsendet
inom församlingen, till hvilka staden icke anvisade medel.

Under förklarande att öfverstyrelsen sålunda ansåge riktigt, att församlingarna
jämväl sedan den egentliga folkskolebudgeten öfverflyttats på
den borgerliga kommunen ägde rätt att uttaxera medel för vissa folkundervisningen
och barnavården rörande angelägenheter, öfverlämnade öfverstyrelsen,
med frånträdande af det vid skrifvelsen den 14 december 1900
fogade förslag till ändringar i nådiga förordningen om kyrkostämma in. in.

i Stockholm, ett annat på nu angifna grunder affatta dt förslag i ärnnet
af följande lydelse:

Förslag

till ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm.

§ 1.

Mom. 1. Hvarje territoriel kyrkoförsamling äger att för handhafvande
af kyrkans och vissa folkundervisningen och barnavården rörande angelägenheter
i kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till öfverläggning
och beslut, på sätt denna förordning stadgar. ^ .....

Mom. 2. Kyrkostämma må i kyrka eller pa annat lämpligt ställe

hållas.

§ 2.

Mom. 1. Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

l:o) åtgärder till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten;

2;o) val af kyrkovärdar och öfriga ledamöter i kyrkoråd, ledamöter i
skolråd samt i de öfriga nämnder, styrelser och andra myndigheter, hvilka
församlingen enligt särskilda författningar och stadganden antingen skall
tillsätta eller i hvilka församlingen genom deputerade skall deltaga, äfvensom
af revisorer och andra ombud, dem församlingen äger utse;

3:o) orgelnisters,kyrkosångares och klockares tillsättande och afskedande;

4m) användande af kyrkans och andra till församlingens disposition
ställda medel samt granskning af räkenskaper angående sådana medel;

5:o) hushållning med och vård om kyrkans och annan församlingen
tillhörig egendom;

6:o) byggnad, underhåll eller förbättrande af kyrka, med hvad därtill
hörer, samt boställe för präst eller kyrkobetjänte;

7ro) bestämmande af afgift till kyrka och boställe;

8:o) fördelning af bänkrum i kyrkan;

9:o) ordnande af begrafningsplatser samt bestämmande af afgifter för
dem och begagnande af kyrkoklockor eller annan kyrkans tillhörighet;

10:o) överenskommelser rörande prästerskaps och kyrkobetjänings

löneförmåner. , , 0 ,

Om vård och förvaltning af vissa kyrkogårdar genom kyrkogårdsnämnd
är särskildt stadgadt.

Mom. 2. Kyrkostämma äger ock handlägga frågor om
inrättande och underhåll af församlingsbibliotek samt af barnkrubbor,
arbetsstugor^ tör barn och därmed jämförliga anstalter;

underhåll af skollofskolonier samt bespisning och beklädnad af skolbarn
;

befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet inom församlingen,
till livilka staden ej anslagit medel;

bestämmande af afgift för nu nämnda ändamål och

granskning af räkenskaper angående medel, som anslagits för sådana
ändamål.

§ 4.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggniugar och beslut tillkommer
hvarje medlem af svenska kyrkan, som vid val af stadsfullmäkuP
,.hfr röstl''ätfc och inom församlingen är mäntalsskrifveu eller ändock
därstädes äger fast egendom eller är för inkomst af arbete eller kapital

icke häftar bUmng Uppförd’ sanit för °guldna utskylder till församlingen
Den som till — församlings kyrkostämma.

§ 24.

Mom. 1. Kyrkorådet — -Mom. 2. Skolrådet tillhör:

kyrkans angelägenheter.

a) att utöfva den vård om ocli befattning med folkskolan, som enligt
gällande stadga är åt skolrådet uppdragen;

b) att i öfrigt. handhafva de församlingen tillhörande angelägenheter
lorande folkundervisningen och barnavården, samt

c) att förvalta medel, som blifvit under skolrådets vård ställda.

Mom. 3. Såväl kyrkorådet —--kyrkostämman infordras.

§ 38.

, 1 ]■ , FöJ Fvarf år åligger det kyrkorådet att för kyrkan samt

skolrådet att fjr folkundervisningen och barnavården, så vidt frågan församlingen
enskilt angår, uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförsfag.
Mom. 2. I utgiftsförslaget — — — samma år.

Mom. 3. Uti — — — påräkna.

§ 41.

Mom.. 1. Räkenskaperna för såväl kyrkans medel som de medel
skolrådet har under sin förvaltning, skola afslutas med kalenderår samt
senast den 1 därpå följande mars aflämnas till de för deras granskning
utsedde revisorer.

Mom. 2. Revisionsberättelsen — — — vidtagas skall.

Genom nådig remiss anbefalldes öfverståthållareämbetet att från stadsfullmäktige
i Stockholm samt från kyrkostämmorna i de territoriella församlingarna
därstädes infordra underdåniga yttranden i anledning af
öfverstyrelsens sistberörda skrifvelse och därmed jämte eget utlåtande till
Kongl. Maj:t inkomma.

Församlingarna hördes å kyrkostämmor den 9 september 1901; och Yttranden antillstyrkte
därvid samtliga församlingarna, utom Hedvig Eleonora, öfver-gi*,ydr*lg8ef™r''
styrelsens ändrade förslag. Hedvig Eleonora församling tillstyrkte bifall framställning,
till förslaget men med uteslutande af bestämmelsen, att kyrkostämma skall
äga handlägga frågor om befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet
inom församlingen, till hvilka staden ej anslagit medel, enär
enligt församlingens åsikt ett sådant stadgande i flera hänseenden vore
otjänligt, om staden kornme att öfvertaga folkskolebudgeten i dess helhet.

öfverstyrelsens förslag tillstyrktes jämväl af Stockholms stads konsistorium,
som i frågan yttrade sig den 13 september 1901.

Stadsfullmäktige förklarade sig i underdånigt utlåtande den 1 oktober
1901 ej hafva något att erinra mot förslaget, att ärenden angående inrättande
och underhåll af församlingsbibliotek samt af barnkrubbor, arbetsstugor
för barn och därmed jämförliga anstalter jämte underhåll af skollofskolonier
samt bespisning och beklädnad af skolbarn skulle tillhöra
kyrkostämmas handläggning, enär öfverstyrelsen i denna del af förslaget
hållit sig inom folkundervisningens och barnavårdens område.

Beträffande däremot det föreslagna stadgandet, att kyrkostämma skulle
äga att handlägga frågor om befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet
inom församlingen, till hvilka staden ej anslagit medel, anförde
stadsfullmäktige: Enligt det af stadsfullmäktige tillstyrkta, på nådig
pröfning beroende förslaget till förordning angående folkskoleväsendet i
Stockholm skulle detta folkskoleväsende utgöra en angelägenhet, hvilken
staden såsom kommun hade att vårda. Till denna vård måste anses höra
befrämjande af förbättringar af folkskoleväsendet, vare sig dessa förbättringar
skulle tillgodokomma folkskolorna inom alla eller inom endast

några församlingar. Möjligheten att utöfva den stadsfullmäktige sålunda
förlänade myndighet i folkskoleärenden så, att nödig enhet öfver hela
staden vunnes, skulle kunna på ett betänkligt sätt äfven ty ras, därest det
tillätes en eller annan församling att införa »förbättringar i folkskoleväsendet»
oberoende af hvad stadsfullmäktige pröfvade vara i sådant hänseende
ändamålsenligt. Det skulle nämligen därigenom ligga i en församlings
skön att i en eller flera folkskolor, till hvilka stadsfullmäktiges behörighet
sträckte sig, införa anordningar, hvilka icke ifrågasatts hos stadsfullmäktige,
ja till och med anbefalla införandet sedan förslag om en
dylik anordning blifvit af kommunalstyrelsen förkastadt. Stadsfullmäktige
afstyrkte därför på det bestämdaste ifrågavarande tillägg.

I öfrigt gjorde stadsfullmäktige mot öfverstyrelsens förslag några detaljanmärkningar.

Med öfverlämnande af de sålunda afgifna yttrandena afgaf öfverståthållareämbetet
eget underdånigt utlåtande i ärendet den 14 oktober 1901,
däld öfverståthållareämbetet på de af stadsfullmäktige och Hedvig Eleonora
församling anförda skäl förklarade sig anse, att ur förslaget borde utgå
bestämmelsen om att kyrkostämma skulle äga att handlägga frågor om
befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet inom församlingen,
till hvilka staden ej anslagit medel; men i (ifrigt lämnade öfverståthållareämbetet
förslaget utan erinran.