KONG!, STATSKONTORETS (Statens offentliga utredningar 1894:1)

KONG!, STATSKONTORETS

OCH

KONGL MAJ:TS OCH RIKETS KAMMARRÄTTS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

DET AF SÄRSKILDA KOMITERADE DEN 27 OKTORER 1893 AFGIFNA
RETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE UTVIDGNING AF
ARFSBESKATTNINGEN OCH UTSTRÄCKT TILLÄMPNING
AF STÄMPELSKATTEN.

STOCKHOLM

I9AAC MARCU9’ BOKTU.-AKTIEBO LAG
1894.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 Oktober 1893 har Eders Kongl. Maj:t
till Statskontoret och Kammarrätten öfverlemnat ett samma dag af dertill
förordnade komiterade afgifvet betänkande och förslag angående utvidg -

ning af arfsbeskattningen och utsträckt tillämpning af stämpelskatten
samt anbefalt Embetsverken att skyndsamt afgifva gemensamt underdånigt
utlåtande öfver det i betänkandet innefattade förslag till förordning
angående stämpelafgiften.

Till åtlydnad häraf få Embetsverken i underdånighet anföra följande:

I. Arfsskatt.

Den utvidgning af stämpelbeskattningen, komiterade föreslagit, afser
i främsta rummet affallen och testamenterad egendom, och innefattar
komiterades förslag härutinnan en i viss mån efter mönstret af liknande
skatter inom en del främmande stater ordnad arfsskatt, föreslagen att
utgå under form af stämpelafgift å bouppteckningar, testamenten, fideikommissbref
samt i visst fall å protokoll angående bevakning af testamente;
i sammanhang hvarmed förslag äfven framlagts om en förändrad
stämpel å gåfvobref.

Enligt nu gällande förordning angående stämpelafgiften af den 5
September 1890 skall bouppteckning, som hos domstol företes för inregistrering,
vara försedd med stämpel af 50 öre, eller, der den aflidne
ej efterlemnat bröstarfvingar, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet, såvida denna uppgår till minst 1,000 kronor. Då
lagfart sökes på grund af fideikommissbref eller testamente om fast egendom,
skall, liksom då lagfart sökes å gåfva af fast egendom, fångeshandlingen
förses med stämpel af, i vissa fall, 60 öre och, i andra fall,
1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Uti de stämpelförordningar, som utfärdades åren 1857 och 1860,
var bouppteckningsstämpeln bestämd efter en med hänsyn till storleken
af boets behållning graderad skala från 10 öre till 1 krona; allt för
hvarje fulla 100 kronor af behållningen. Enligt äldre bevillningsstadgar
erlades hos oss äfven i vissa fall bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, hvilken bevillningsafgift dock på grund af dess i förhållande
till uppbördssättets tunga former obetydliga resultat, enligt beslut
vid 1884 .års riksdag, upphörde med ingången af år 1885, men hvaraf
spåren ännu framträda i de högre stämpelafgifter, som, enligt hvad ofvan
antydts, i särskilda tall utgå vid inregistrering af bouppteckningar och
lagfart af en del fångeshandlingar.

Den nuvarande stämpelafgiften å bouppteckning erlägges, likasom
den äldre, å beskattningsbara behållningen i boet i dess helhet, dock
att boet eger att hos fideikommissarie eller testamentstagare uttaga den

del af skatten, som å den honom tillfallande egendomen belöper. Stämpelafgiftens
storlek är således icke beroende af, om delegarne i boet äro
flere eller färre.

Komiterade hafva ansett, att en dylik skatt å boets hela egendom
verkar ytterst ojemnt. Om en person t. ex. efterlemnar 5,000 kronor,
verkar skatten derå, enligt komiterades mening, mycket olika, om arfvet
tillfaller en person, eller om detsamma skall fördelas på flere händer,
och en dylik ojemnhet vore stridande mot krafvel att skatten bör lämpas
efter skatteförmågan, hvarför komiterade föreslagit, att stämpelafgiften
till bouppteckning skulle beräknas icke å boet i dess helhet utan å
hvarje delegares lott deri.

Den ojemnhet, komiterade sålunda anmärkt, beror uppenbarligen
deraf, att stämpelafgiften utgår i samma proportion eller med samma
procenttal, vare sig boet är större eller mindre, delegarne deri flere eller
färre. Om beskattningsbara behållningen i ett dödsbo är 5,000 kronor,
utgör stämpelafgiften, då den aflidne efterlemnat bröstarfvingar, 25 kronor.
Finnes endast en delegare i boet, får han således vidkännas hela detta
belopp. Finnas deremot t. ex. fem lika arfsberättigade arfvingar, minskas
en hvars arfslott i följd af stämpelafgiften med 5 kronor. Afgiften är
således fullt proportionerlig emot arfslottens storlek och innebär icke
något oegentligt för den, som anser oberättigadt att här tillämpa en progressiv
skatteskala, men väl för den, som håller före, att en dylik skattenorm
bör komma till användning, så att t. ex., om den, som ärfver

1.000 kronor, får vidkännas en stämpelafgift af 5 kronor, den, som ärfver

5.000 kronor, bör erlägga en afgift icke af 25 kronor, utan af t. ex. 30,
50 kronor eller annat i procentförhållande till arfslotten mer eller mindre
stigande belopp.

Komiterade hafva ock föreslagit icke allenast, att aflägsnare slägtingar
och oskylde testamentstagare skulle utgöra skatt efter högre procenttal
än närmare slägtingar utan ock att stämpelafgiften skulle blifva
progressiv på det sätt, att den, hvilken erhölle större lott i ett dödsbo,
beskattades efter högre skattefri än den, som finge en mindre lott.

Den progressiva skatteformen har i allmänhet motiverats med grundsatsen,
att skatten bör lämpas efter en hvars olika skatteförmåga. Det
iir dock tydligt och ej heller af komiterade förbisedt, att den omständigheten,
att en person är aflägset eller ej alls befryndad med den allidne,
ej utvisar, att denna har större skatteförmåga än nära skylda arfvingar.
Icke heller ådagalägger blott och bart den omständigheten, att en person
i arf eller testamente bekommer egendom till högre värde, än hvad en
annan erhåller, att den förres skatteförmåga är större än den senares.

Ty på skatteförmågan inverkar jemväl den erhållna egendomens beskaffenhet.
I detta hänseende må erinras om, huru mycket större skatteförmågan
i regel är hos den, som å sin lott erhåller kontanta penningar,
säkra obligationer eller andra värdepapper, hvilka under snart sagdt
alla förhållanden kunna mot måttlig ränta belånas, och hvilka vid terminen
för nästinfallande ränteliqvid lemna full tillgång till att med sin
afkastning betäcka skatteutgiften, än hos den, hvilken såsom sin lott
mottager t. ex. en fastighet, hvars taxeringsvärde efter afdrag af å fastigheten
livilande gäld väl uppgår till samma belopp som den förres arfslott,
men hvars afkastning knappt är tillräcklig till ränteliqviderna å intecknad
skuld, och hvilken fastighet redan af arflåtaren blifvit intecknad,
så vidt inteckningar deri kunna belånas.

En arfs- eller testamentstagare af förstnämnda slaget eger ock
mycket större skattekraft än den, som på sin lott erhåller en sådan
industriel affär, hvilken har ett bouppteckningsvärde lika med den förres
lott, men i följd åt konjunkturerna icke gifvit och under den närmaste
framtiden med all säkerhet icke kommer att gifva sin egare någon behållen
inkomst, ens till så stort belopp, som till skatteliqviden behöfves.
Härtill kommer, att personernas olika ekonomiska ställning i dess helhet,
såsom öfriga tillgångar, genom valet af yrke eller andra förhållanden
betingad större eller mindre förmåga att tillgodogöra sig arfvet, afslutad
eller oafslutad uppfostran o. d., kan utöfva ett icke ringa inflytande på
deras skatteförmåga.

Till samtliga de omständigheter, som bestämma denna, kan tydligen
hänsyn ej tagas, då man vill genom stämpelafgift å bouppteckning eller
testamente beskatta en persons aids- eller testamentslott.

Vid nu angifna förhållanden kan en progressiv skatt derför lätt
medföra stora ojemnheter, måhända större än dem, komiterade med sitt
förslag velat undanrödja. Åtminstone synes nödig hänsyn kräfva, att
progressionen icke göres så stark, att skatten i vissa fall varder jemförelsevis
obilligt tryckande, hvaraf följden dessutom lätteligen blifver,
att allmänheten på ett eller annat sätt undandrager sig densamma.

1 komiterades förslag torde emellertid skattesatserna, särskildt
hvad angår tredje eller sista gruppen af skatteskyldige, vara för höga.
Förslaget torde i detta hänseende till och med träda för nära den första
fordran, som ställes på en hithörande skatt, eller att den så afväges,
att den i regel kan utgå af den erhållna egendomens afkastning och icke
behöfver angripa kapitalet. En person t. ex., som i testamente erhåller
en fast egendom, hvars behållna värde, efter afdrag af skulderna, utgör

40,000 kronor, skulle blifva pligtig, om han är aflägsen slägting eller

oskyld till den aflidne, att i skatt utgöra 6 procent af nyss nämnda
summa, således mer än fastigheten kan antagas i regel lemna i behållen
afkastning för ett år. Dessa höga belopp skulle säkerligen komma att
i åtskilliga fall verka så mycket mer betungande, som dels med skattens
form af stämpelafgift icke låter förena sig att fördela den å flere år, på
sätt t. ex. förut var medgifvet i fråga om den bevillningsafgift, som då
utgick för fideikommiss i fast egendom, dels ock vid den skuldsättning,
som i fråga om fastigheter och särskildt jordbruksfastigheter är i vårt
land rådande, det i bon, der tillgångarne uteslutande eller hufvudsakligen
utgjordes af fastighet, icke sällan skulle komma att inträffa, att boets
tillgångar antingen icke eller endast med stor svårighet kunde inom den
tid, som för boupptecknings ingifvande till domstol är i lag föreskrifven,
lemna tillgång till stämpelafgiften.

I öfrigt synas de af komiterade föreslagna skattesatserna medföra
för tvära öfvergångar, i det att t. ex., om en bröstarfvinge ärfver 9,999
kronor, skatten skall utgå efter 90 öre för hvarje fulla hundra kronor,
men, om arfvet utgör 10,000 kronor, utgå efter 1 krona för hvarje fullt
hundratal, hvilket således gör, att vid tillökning af 1 krona i arfslott
skatten ökas med 10 kronor 90 öre eller från 89 kronor 10 öre till
100 kronor. Progressionen torde ock vara väl starkt stigande för de
medelstora arfs- eller testamentslotterna, under det att den helt och
hållet upphör, då lotten öfverstiger 40, 50 eller 75,000 kronor, olika för
olika fall, således då en progression måhända kunde anses vara mest
på sin plats.

Enligt komiterades förslag eger vidare en påfallande olikhet rum i
skattskyldighet, om någon erhåller fast egendom i testamente eller i gåfva.
I senare fallet varder skattskyldigheten för egendom af lägre värde ej
obetydligt högre än i förra fallet, men deremot för egendom af betydligare
värde vida lägre. Detta har blifvit en följd deraf, att komiterade
ansett erforderligt att vid fråga om stämpelbeläggning af gåfvobref till
vissa medeltal reducera de många skattesatser, som för bouppteckning
äro i förslaget upptagna.

Den princip, komiterade lågt till grund för den föreslagna stämpelafgiften
å bouppteckningar och testamenten eller skattens bestämmande
och utgörande efter arfs- eller testamentslott, torde slutligen, enligt Embetsverkens
uppfattning, blifva alltför invecklad och svår att tillämpa. 1 de
främmande länder, der man infört en skatt å arfs- och testamentsloller,
synes denna utgå på annat sätt än under form af stämpelafgift och
först sedan vederbörande skattskyldigs andel i boet blifvit behörigen

faststäld. Härigenom eger den utländska hithörande skattelagstiftningen
afgjorda företräden framför hvad af komiterade föreslagits.

Vill man hos oss införa en liknande arfsskatt, torde det knappast
vara ändamålsenligt att låta den utgå under form af stämpelafgift. De
invecklade bestämmelser, som blifva en följd, om man vill genom stämpelafgift
å bouppteckningar och testamenten upptaga en skatt efter de särskilda
lotterna i ett dödsbo, hafva i komiterades förslag ej kunnat undvikas
och skola säkerligen, om de upphöjas till lag, åstadkomma ej
ringa besvär för de myndigheter, som skola tillämpa dem, samt för de
rättssökande blifva i många fall alltför svårfattliga. Till bevis härför
torde allenast böra erinras om svårigheten att blott och bart på grund af
en bouppteckning beräkna hvarje delegares andel i boet, om vanskligheten
att uppskatta kapitalvärdet af de förmåner af olika beskaffenhet, som
kunna vara bestämda att utgå af en persons qvarlåtenskap, om besvärligheten
att vid skeende testamentsbevakningar kontrollera, huruvida
vederbörande testamentstagare redan behöringen beskattats, och om de
tvistiga förhållanden, som kunna uppstå emellan sterbhusdelegarne inbördes
i fråga om deras rätt till godtgörelse, den ene af den andre, för
utlagd skatt. Såsom en afsevärd olägenhet må ock framhållas saknaden
af tydliga lagstadganden, huru rättelse i för hög stämpelbeläggning, hvilken,
om de af komiterade föreslagna bestämmelserna upphöjas till lag,
torde komma att inträffa långt oftare än nu, må kunna af den enskilde
vinnas, och huruvida sådant kan ske på annat sätt än genom åtal
mot vederbörande tjensteman, som upptagit stämpelafgiften.

En oeftergiflig fordran vid en sådan skatt som stämpelskatten torde
vara, att den är lätt att tillämpa och enkel att kontrollera. Då härtill,
såsom förut antydts, kommer, att det torde vara mer än tvifvelaktigt,
om genom komiterades förslag skulle åvägabringas, att skatten fullt
jemnt och rättvist lämpades efter den skattskyldiges skatteförmåga, hafva
Embetsverken icke tvekat att, så vida skatten kan hållas inom så måttliga
gränser att den lämpligen kan i form af bouppteckningsstämpel
uttagas, gifva det nuvarande systemet af stämpelafgiftens utgående å
boets skattskyldiga behållning i dess helhet ett afgjordt företräde framför
det åt komiterade föreslagna, detta så mycket hellre som det hittills
varit och äfven framdeles i regel torde blifva främmande för den allmänna
uppfattningen att betrakta stämpelafgiften å bouppteckning såsom
en skatt å de särskilda delegarne i dödsboet.

Emellertid torde för att täcka en del af statens behof af ökade
tillgångar ifrågavarande stämpelskatt kunna ej obetydligt förhöjas. I
detta hänseende torde man dock icke i frågans nu befintliga skick böra

gå längre, än att i de fall, der för närvarande slämpelafgiften å bouppteckningar
utgör 50 öre, d. v. s. i de fall, der bröstarfvinge lefver efter,
skatten höjes sålunda, att den kommer att utgöra: der behållningen i
ett dödsbo uppgår till 1,000 kronor, men ej öfverstiger 5,000 kronor,
50 öre för hvarje fulla 100 kronor och, der behållningen är större, för
den del deraf, som ej öfverstiger 5,000 kronor, nyssnämnda belopp;
för den del, som öfverskjuter 5,000 kronor, men ej 30,000 kronor,

I krona; för den del, som öfverstiger 30,000 kronor, men ej 200,000
kronor, 1 krona 50 öre; samt för den del af behållningen, som öfverskjuter
nyssnämnda belopp, 2 kronor, allt för hvarje fulla 100 kronor. I de
fall, der bröstarfvinge ej finnes, och der afgiften för närvarande utgör
60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen, skulle ofvan föreslagna
skattesatser kunna fördubblas.

Genom ett dylikt system erhålles en jemn progression utan tvära
öfvergångar och skonas i görligaste mån de mindre boen, under det å
andra sidan skattesatserna alltmer, om ock mycket svagt, ökas ju högre
boets behållning stiger. Detta system innebär ock, med anslutning till
den princip, som redan nu är gällande, en starkare beskattning af de
bon, der bröstarfvingar saknas, men går i detta hänseende ej till den
stränghet, komiterades förslag skulle medföra. Lättheten alt tillämpa
förestående regler, jemförda med dem, som komiterades förslag innehåller,
ligger ock i öppen dag.

Hvad komiterade föreslagit derom, att vid stämpelbeläggning af
bouppteckningar fast egendom af fideikommissnatur och deri intecknad
gäld skulle undantagas vid beräkning af boets behållning samt behörig
stämpelafgift i stället uppbäras vid lagfart å fideikommissbrefvet, synes
emellertid, såsom för alla fall ändamålsenligt, böra vinna tillämpning, oberoende
af huru stämpelalgiften å bouppteckningar varder ordnad, dock
naturligtvis så, att stämpelafgiftens storlek bestämmes efter motsvarande
grunder som vid bouppteckningar. Likaså torde, såvida stämpelafgiften
å bouppteckningar förhöjes, på sätt Embetsverken föreslagit, komiterades
förslag att vid lagfart å testamente om fast egendom stämpelafgiiten skall
i hvarje fall utgöra endast 60 öre böra godkännas.

Komiterades förslag, i hvad det afser förändringar i nu gällande
stadganden om stämpel till gåfvobref och protokoll öfver testamentsbevakningar,
lärer deremot böra i det hela förfalla, om komiténs förslag
angående stämpel till bouppteckningar ej vinner godkännande.

Nu gällande föreskrifter om stämpel till gåfvobref om fast egendom,

II vil ka för lagfart företes, torde dock böra förändras sålunda, att stämpelafgilten
bestämmes till 60 öre, allenast då egendomen öfvergår till skylde -

man i rätt nedstigande led och i alla öfriga fall till 1 krona 60 öre,
allt för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde. Stadgandet, att
vid öfverlåtelse af gåfva i visst fall stämpel skall erläggas allenast för
senaste fånget, torde härjemte höra, af skäl komiterade anfört, helt och
hållet utgå.

Derest komiterades förslag om stämpelafgifts beräknande och utgörande
efter aids- eller testamentslott icke godkännes, lärer äfven hvad
komiterade föreslagit i §§ 14—16 samt § 24 likasom de i art. IV—VII
föreslagna härmed sammanhängande föreskrifter förfalla. Bestämmelserna
i nu gällande stämpelförordnings § 14 synas i stället böra qvarstå,
dock med de ändringar, dels att, om medgifvandet att till domstol
inlemna bouppteckning förseglad varder upphäfdt, hvilket synes Embetsverken
lämpligen kunna ske, stadgandet i 2:dra punkten af samma §
utgår, dels ock att föreskrifterna i sista stycket afmattas i öfverensstämmelse
med hvad Embetsverken föreslagit i fråga om stämpel till bouppteckningar
och fideikommissbref. Stadgandet i § 17 af komiterades
förslag torde såsom i hvarje fall ändamålsenligt böra i stämpelförordningen
upptagas.

I detta sammanhang anse sig Embetsverken icke böra underlåta att
framhålla, hurusom enligt deras åsigt den af komiterade föreslagna värderingen
genom särskild! tillsatta värderingsman af död mans bo skulle
blifva såväl för det stora flertalet dödsbon onödigt betungande som för
tillgodoseende af statens skatteintresse i det hela obehörigt. Hvad fast
egendom angår, torde nuvarande bestämmelse, enligt hvilken sådan egendom
icke får beräknas till lägre värde än nästföregående årets taxeringsvärde,
vara tillfyllestgörande, och hvad lös egendom beträffar, skulle det
säkerligen vara för det ändamål, hvarom här är fråga, i det stora hela
tillräckligt, om det t. ex. löreskrefves, att vid beräkningen af stämpeln
för. värdet å aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper i ett
dödsbo detta icke finge upptagas lägre än till det vid tiden för bouppteckningen
i allmänhet gällande, och att angående detta värde skulle
vid bouppteckningen fogas intyg af med saken förtrogna personer.

Skulle emellertid, utan afseende å hvad af Embetsverken blifvit
anmärkt i fråga om stämpelskattens bestämmande etter arfs- eller testamentslott,
en sådan princip vinna godkännande, anse Embetsverken, på
grund af hvad ofvan anförts, det af komiterade afgilna förslag dock böra

undergå omarbetning, i syfte att skattesatserna sänkas och, om möjligt,
äfven deras antal minskas. Det förra torde vara så mycket angelägnare,
som utvägar icke saknas för den, som vill anlita dem, att på
fullt lagligt sätt och utan någon risk för sig föranstalta, det skatteskyldighet
ej inträder. Frestelsen härtill varder desto starkare, ju större
skatten blifver, och följden varder ej mindre att staten går miste om
sin påräknade inkomst, än äfven att en stor ojemnhet i beskattningshänseende
uppstår, om genom vissa anordningar en del personer kunna
undgå skatt för förvärf, som i sak äro enahanda med dem, för hvilka
andra få erlägga ej obetydliga afgifter. Genom stämpelafgift torde man
nämligen icke kunna, såsom man i synnerhet vid den engelska arfsskattens
bestämmande låtit sig angeläget vara, träffa alla med arf jemförliga
förvärf; och komiterades förslag lemnar äfven, såsom förut antydts,
utrymmet öppet för åtskilliga sätt att undgå skatt.

I rent formelt hänseende hafva Embetsverken vid komiterades förslag
ansett sig böra göra följande erinringar:

Å sid. 21 i förslaget torde orden

»stämpelafgiften utgör

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller dess afkomling eller på grund af testamente efterlefvande
make.»
böra utbytas mot:

»stämpelafgiften utgör

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente bröstarfvinges afkomling eller
efterlefvande make.»

Början af femte stycket å 23 sidan torde böra affattas sålunda:

»Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt arfskifte,
i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvande af
det belopp», som tillkommer etc. etc.

Hvad slutligen angår det sannolika nnansiela resultatet af den af
komiterade föreslagna arfsskatten, hafva komiterade beräknat, att genom
densamma skulle erhållas en ökad statsinkomst af i rundt tal en million
kronor. Då emellertid denna beräkning utgår från det antagandet, att
medelskattesatserna skulle blifva respektive 1, 2 och 4 procent, men
detta antagande icke hvilar på något statistiskt underlag, torde denna
beräkning icke kunna tillmätas något egentligt värde.

Embetsverken framlägga härnedan ett efter ofvan utvecklade, åt
Embetsverken förordade grunder uppgjordt förslag till förändring i gällande
stämpelförordning, hvarjemte jemförande tabeller öfver skattesatserna
enligt Embetsverkens och komiterades förslag finnas utlåtandet
bifogade.

Embetsveiken hafva väl saknat erforderligt materiel för beräknande
af det finansiela resultatet af det af Embetsverken framlagda förslaget
men trott sig kunna antaga, att detta resultat icke skulle komma *att
i någon mera afsevärd mån skilja sig från det, som komiterades förslag
i verkligheten skulle medföra.

Förslag till ändrad lydelse af gällande Kongl. Förordning angående
stämpelafgiften i nedannämnda delar.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

. . Bouppteckning, som för inregistrering hos domstol företes, skall,
savida behållningen i boet icke understiger 1,000 kronor, vara försedd
med stämpel enligt följande grunder.

a) dä av flätar en efterlemnat bröstarfvinge:

för hvarje fulla iOO kronor af behållningen till och med 5,000
kronor — 50 öre,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 5,000 kronor
till och med 30.000 kronor — 1 krona,

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 30,000 kronor
till och med 200,000 kronor — 1 krona 50 öre, och

för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 200,000 kronor
— 2 kronor.

b) dä ar flätar en ej efterlemnat bröstarfvinge:

två gånger det belopp, hvartill stämpeln, beräknad enligt föreskrifterna
under a), skolat uppgå.

Befrielse från stämpel eger rum, der behållningen i boet understiger
1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som till underdomstol
i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter nu stadgad beräkningsgrund
uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om

bouppteckningens inlemnande och inregistering vid domstolen bestämda
lösen, äfven om på grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å fast
egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses endast
hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och
morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre, sammanlagdt
beräknas till hälften af behållningen i boet.

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes,
vara försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde, dels ock för detta värde, minskadt med den i egendomen
intecknade vid förre tideikommissariens död oguldna gäld, med
ytterligare stämpel, beräknad, der den nye fideikommissarien är den
förres bröstarfvinge, enligt de här ofvan angående stämpel till bouppteckning
under a) stadgade grunder, och i annat fall enligt den
under b) dersammastädes meddelade bestämmelse.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart
företes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

Testamente om fast egendom skall, då de! för lagfart företes, vara
försedt med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

§ 14.

Vid stämpelbeläggning af bouppteckning skall värdet af aktier, bilbref
och obligationer beräknas efter deras vid tiden för bouppteckningen
i allmänhet gällande värden, och åligger det den, som för inregistrering
företer bouppteckning, att dervid foga skriftligt intyg om detta värde af
två med förhållandet förtrogne personer.

§ 15.

För lideikommitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts bestämmande
beräknas såsom om samma egendom innehades med eganderätt.

§ 16-

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften efter
sammanräknade behållningen enligt samtliga bouppteckningarna och utgöres,
då dessa ingifvas till domstolen i den ort, der den aflidne vid
dödsfallet varit mantalsskrifven.

Den till hvilken lideikommiss i penningar eller annan lösegendom
öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, vid tillträde af iideikommiss
eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta efter fem
för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften belöper
på hans andel i boet, i förhållande, om make lefver efter, till hvad af
behållningen enligt bouppteckningen återstår efter afdrag af hvad såsom
giftorätt ur boet utgår, men i annat fall till hela behållningen; och
skall beräkning, som för bestämmande af testamentstagares deltagande
i stämpelafgiften erfordras rörande kapitalvärdet af lifränta, rätt till
afkomst eller annan förmån af fast egendom, verkställas enligt de grunder,
som finnas i § 128 utsökningslagen angifne.

Der nyttjanderätt till fast egendom af fideikommissnatur eller afkomst
eller annan förmån af egendomen tillkommer annan än fideikommissarien
vare den, som berörda förmån åtnjuter, pligtig till fideikommissarien
återgälda jemte ränta efter fem för hundra om året hvad af den
vid lagfart af fideikomissbrefvet af lideikommissarien erlagda stämpel -

afgiften belöper å samma förmåns kapitalvärde, beräknadt såsom nyss
är sagdt.

§ 18 — nuvarande § 15.
o. s. v.

II. Öfriga slag af stämpelskatt.

Med de af komiterade i öfrigt föreslagna nya stämpelafgifter hafva
komiterade afsett att med stämpelskatt träffa sådana handlingar, som
förmedla omsättningen af det rörliga kapitalet, och hafva komiterade
framhållit, att i detta hänseende, den svenska stämpellagstiftningen erhållit
en mycket ringa utveckling mot den, som egt rum i flere främmande
länder.

En dylik beskattning af hvad man kallar det rörliga kapitalet
torde kunna vara väl på sin plats i det svenska skattesystemet, men
synas de fordringar härvid böra uppställas, att skatten lämpas så, att
den verkligen träffar kapitalet, samt att den icke anbringas på sådant
sätt, att den, utan att gifva synnerligen afsevärdt finansielt resultat,
åstadkommer besvär och hinder för den allmänna rörelsen.

Från dessa synpunkter hafva Embetsverken ansett erinringar kunna
göras mot de af komiterade föreslagna nya stämpelafgifterna å skuldebref
samt å vexel, som är stäld att vid uppvisandet betalas af medel,
som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren.

Hvad skuldebref angår, draga dessa för närvarande stämpel, endast
derest de för vinnande af inteckning eller betalning företes hos offentlig myndighet,
och stämpelafgiften utgör 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af
det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller betalning sökes. Komiterade
hafva nu föreslagit, att, med bibehållande af denna stämpel,
skuldebref skulle, då lån mot dem upptoges, i regel förses med stämpel
af 50 öre för kapitalbelopp under 1,000 kronor och derutöfver 50 öre
för hvarje påbörjadt tusental kronor.

Denna nya stämpelafgift å skuldebref och med dem jemstälda
bodmeri- och förpantningsbref har synts Embetsverken komma att medföra,
i ett så jemförelsevis kapitalfattigt land som vårt, en beskattning
icke af långifvarne, utan af låntagande, och således ett fördyrande af
det för allmänna rörelsen erforderliga driftkapitalet. Härtill kommer
svårigheten, att ej säga omöjligheten att åstadkomma, det dylika bestämmelser
varda allmänt efterlefda, hvarjemte beskattning för skuldebref å
låga belopp och kortare tid, ehuru längre än 8 dagar, för hvilket fall
stämpelfrihet skulle ega rum, blefve obilligt hög.

Einbetsverken hafva derför icke kunnat biträda komiterades förslag
till införande af ny stämpelafgift å skuldebref och med dem jemstälda
handlingar.

Hvad beträffar den föreslagna stämpelafgiften å förenämnda slag
af vexlar eller invisningav på en persons räkning hos bank eller bankir
torde en dylik stämpelafgift icke heller vara lämplig. Det ringa belopp’
hvartdl den är föreslagen, visar, att den i finansiell hänseende icke
kan komma att spela någon roll, men den komme utan tvifvel att för
affärsverlden synas obillig och förhatlig. Den skulle ock i sin mån motverka
det eftersträfvansvärda förhållandet, att enskilda anförtro sina
besparingar åt bankinstitut. Å andra sidan torde utvägar icke heller
saknas att i större eller mindre utsträckning undvika en dylik stämpelafgift.

Embetsverken få på dessa skäl afstyrka denna afgifts införande,
under framhållande derjemte, att för beredande af en motsvarande inkomst
åt statsverket en förhöjning lätteligen skulle kunna ske i stämpelafgiften
för postremissvexel och vexel, som dragés af bank eller bankir inom
riket å bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet
vid uppvisandet. En dylik förhöjning skulle säkerligen kunna
ske till dubbla beloppet af det utaf komiterade föreslagna, utan att blifva
för allmänna rörelsen betungande.

Embetsverken föreslå derför för sin del, att stadgandena under rubriken
vexel II Art. af stämpelförordningen erhålla följande lydelse:

Vexel, som är dragen‘af bank ''eller bankir inom riket å bank eller
bankir å utländsk ort samt är betalbar endast i utlandet vid uppvisandet
så ock postremissvexel, skall förses med stämpel''af 20 öre;

Annan vexel skall, då den utställes, eller, om den utfärdas utom
riket innan den här i riket ölVerlåtes eller till godkännande eller betalning
företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp ej öfverstigande
1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor,
hvarå den lyder;

dock att frihet från stämpelbeläggning eger rum för vexel, som är
stäld att vid uppvisandet betalas af medel, Indika hos bank eller bankir
föras i räkning för utställaren, äfvensom för vexel, som är dragen från
utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Är vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med .
föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund åt godkänd eller protesterad vexel hos offentlig
myndighet betalning, skall vexel vara försedd med särskild stämpel af
25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilkel betalning
sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs.

I sammanhang härmed vilja Embetsverken framhålla, att det af
komiterade uti § 20 af förslaget till stämpelförordning föreslagna stadgande
angående den kurs, hvarefter vid stämpelbeläggning af handling,
lydande å främmande myntslag, handlingens värde bör beräknas, synes
höra förtydligas, så att bestämd föreskrift lemnas om den kurs, som bör
tillämpas, och synes detta lämpligen kunna ske genom föreskriftens affattande
i öfverensstämmelse med 35 § af gällande vexellag, så att den
komme att lyda ungefärligen på följande sätt:

»Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med
stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det utländska
myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid tiden för
stämpelbeläggningen gällande vexelkurs, hvartill på den ort, der stämpelbeläggningen
sker, eller på närmaste inländska vexelplats, vexlar utstälda
i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet köpas.»

Hvad komiterades förslag i öfriga hithörande delar angår, hafva
Embetsverken dervid ansett sig böra göra följande erinringar:

Lydelsen af det under rubriken »Inkassering af penningar» föreslagna
stadgandet synes kunna gifva anledning till den misstydning, att
derunder skulle innefattas jemväl fullmakt att uppbära och qvittera penningebelopp.
Det enligt komiterades motivering med detta stadgande
åsyftade mål eller att förhindra ett kringgående af föreskriften om stämpelbeläggning
af vexlar, synes kunna vinnas, om ifrågavarande rubrik
sammanslås med nästföljande, hvilken i sådant fall kunde erhålla följande
lydelse:

Invisning eller annan dermed likartad handling, mot hvars aflemnande
betalning er hålles, lika med vexel, i hvilken händelse en motsvarande
förändring i 52 § punkt 1 torde böra vidtagas i komiterades förslag.

, Enär skäl torde saknas att föreskrifva, det obligationer utgifna i
Sverige skola stämpelbeläggas förr, än penningar för dem af utgifvaren
erhållas, synes, till förekommande af en sådan tillämpning af det föreslagna
stadgandet, under rubriken Obligation, första stycket deraf böra
affattas sålunda:

»Obligation, som ulgifves här i riket, skall, innan den pantsättes,
försäljes eller på annat sätt öfverlåtes, förses med stämpel af 30 öre för
belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och derutöfver 30 öre för hvarje
påbörjadt hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel eger rum för svenska statens
obligationer.

Obligation, som utgifvits i utlandet och efter — — inkommer i
riket, skall, inom åtta dagar efter det obligationen i riket inkommit och
i alla händelser innan den härstädes pantsättes, försäljes eller på annat
sätt öfverlåtes, förses med stämpel enligt nyssnämnda grund.

A obligation, som i utlandet utgifvits och före den--inkom mit

i riket, eger innehafvaren, om obligationen före sistnämnda dag hos
magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma påteckning om dagen
för uppvisandet. Obligation, som icke blifvit med sådan påteckning försedd,
skall, inom åtta dagar efter det den i riket inkommit och i alla
händelser innan den härstädes pantsättes, försäljes eller på annat sätt
öfverlåtes, beläggas med stämpel enligt den för obligation här ofvan
stadgade grund.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen
vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs.»

Mot komiterades förslag i hvad detafser stämpelafgift vid depositionsräkning,
kapitalräkning samt för qvittens, som, för inkassering af penningar,
genom annan person än fordringsegaren, från en ort till en
annan försändes, hafva Embetsverken icke något att erinra.

Embetsverken hålla slutligen före, att, vid den nu ifrågasatta utsträckningen
i skyldighet att erlägga stämpelafgift, aktier och lottbref
icke böra undantagas. Embetsverken biträda härutinnan den uppfattning,
som af vederbörande skattekomité uttalades uti dess den 13 September
1882 afgifna betänkande, deri komitén framhöll, att dessa handlingar
otvifvelaktigt intoge ett framstående rum, då det gälde att genom
stämpelskatten träffa kapitalet, i det att nämligen förvärfvande! af aktier
eller lottbref i bolag i de flesta fall kunde betraktas såsom ren kapitalplacering.

Embetsverken förorda derför, att aktier och Lottbref underkastas stämpelafgift
enligt samma grunder, som de för obligationer föreslagna, detta så
mycket heldre som en del aktier eller s. k. preferensaktier mången gång
kunna vara fullt jemförliga med obligationer.

III. Om stämplar och deras tillhandahållande.

Med undantag af ett tillägg till 27 §, hvilket, om komiterades förslag
angående stämpel till testamenten ej godkännes, bör bortfalla, och en

redaktionsändring i 29 §, hafva komiterade icke föreslagit förändring
i de under III Art. i nu gällande stämpelförordning intagna stadganden.

Derest nu föreslagna grunder för stämpelbeläggning af vexel, anvisning
och invisning komme att blifva antagna, uppstår emellertid fråga,
huruvida icke häraf skulle påkallas nya stämpelsorter. Enligt dessa
grunder skulle nämligen för en dylik handlings förseende med stämpel
till stadgadt belopp i vissa fall kräfvas ända till tre af nu befintliga
enkla beläggningsstämplar. 24 § i nu gällande stämpelförordning medgifver,
att stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må verkställas
genom Statskontorets försorg. Med det inskränkta utrymme, den
nu gängse storleken af de för dessa ändamål begagnade blanketterna
erbjuder, skulle svårighet kunna uppstå att, utan att blankettens utrymme
allt för mycket inkräktades, verkställa dylik stämpling, och behof af flera
stämpelsorter i sådant fall komma att göra sig gällande. Utan att dock
i frågans nuvarande skick afgifva bestämdt förslag till införande af vissa
nya stämpelsorter, hafva Embetsverken emellertid velat lasta uppmärksamheten
å detta förhållande.

IV. Om uppbörd och redovisning.

1 hithörande stadganden har någon förändring icke blifvit af komi
terade föreslagen.

Enligt 43 § i nu gällande stämpelförordning eger försäljningsman
att i afgifvande redovisning såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna sig till godo provision, utgående i Stockholm och länsresidensstäderna
med tre procent, samt i öfriga städer och å landet med fyra procent
af det belopp, för hvilket stämplar försålts, dock att domhafvande,
oberoende af den ort, på hvilken han är bosatt, alltid må tillgodoföra
sig fyra procent af försälj ningsbeloppet.

1 Rikshufvudboken för år 1892 upptages statens inkomst af stämpelafgifter,
bevillningsafgiften för spelkort oberäknad, till 3,327,350 kronor
4 öre, och enligt räkenskaperna för samma år hafva vederbörande försäljningsmän
i provision tillgodofört sig ett sammanlagdt, belopp åt 119,303
kronor 57 öre, deraf 78,427 kronor 12 öre enligt 4 procent och 40,876
kronor 45 öre enligt 3 procent å försäljningssumman. Provision har
utgått till 348 personer och i 52 fall öfverstigit 600 kronor samt vexlat
mellan lägst 32 öre och högst 6,569 kronor 94 öre.

Komiterades beräkning af den tillökning i statsinkomst, som skulle
vinnas genom tillämpning af de af dem föreslagna bestämmelserna,
visar ett resultat af 2,592,000 kronor. Om provisionen härå beräknas

efter 4 procent å hälften och efter B procent å andra hälften, skulle alltså
genom tillämpning af de utaf komiterade föreslagna bestämmelser en
ökning i provisionen tillskyndas vederbörande försäljningsmän af tillhopa
90,720 kronor.

Under förutsättning af eu betydligare ökning i stämpelafgiften, synes
det dock som skulle någon nedsättning i den åt stämpelförsäljningsmännen
utgående provisionen kunna vidtagas; och få Embetsverken i
sådant hänseende föreslå, att i stämpelförordningen införas bestämmelser
derom, att dylik provision icke i något fall må öfverstiga 3 procent, att
den skall utgå med detta procenttal intill en årlig försäljningssumma
åt 20,000 kronor, samt att för öfverskjutande belopp icke må beräknas
mer än 2 procent.

V. Om ansvarspåföljd.

De af komiterade i 52 § föreslagna straffbestämmelser hafva synts
Embetsverken icke fullt lämpliga. Underlåtenhet, t. ex. af glömska, att
förse en handling med stämpel å 10 öre skulle, enligt desamma, derest
åtal följde, ovilkorligen medföra, utom skyldigheten att ersätta kronans
förlust, en straffpåföljd af 25 kronors böter. Följden häraf skulle då
blifva antingen den, att, med hänsyn till det orimligt höga bötesbeloppet,
åtal komme att uteblifva, eller ock den, att den skyldige finge vidkännas
ett straff, som icke stode i skäligt förhållande till förseelsen. Såväl på
grund häraf som äfven för att bringa förevarande straffbestämmelser i
öfverensstämmelse med den svenska strafflagstiftningen i öfrigt, synes
det vara nödigt, att straffbestämmelserna i förslaget så ändras, att latitudsystemet
dervid komme till användning. Härigenom kan vid tillämpningen
nödig hänsyn tagas icke blott till värdet af den felande stämpelafgiften
utan jemväl tilli andra omständigheter, Indika vid förseelser af
nu ifrågavarande slag böra hafva ett väsendtligt inflytande på straffet.
Embetsverken hafva derför ansett sig böra hemställa, att såsom straffbestämmelse
för de i mom. 1 och 4 af denna § omförrnälda förseelser
lastställes en strafflatitud med minimum af 5 kronor och maximum
al 1,000 kronor och för de i mom. 2 och 3 omförrnälda fall en latitud
lrån och med 25 kronor till och med 1,000 kronor, hvarförutom skyldighet
för den dömde att i alla fall ersätta kronan med den felande
stämpelns dubbla belopp synes böra stadgas.

Den af komiterade i 58 § 1 mom föreslagna nedsättningen i det
lill vederbörande hofrättstjenstemän nu utgående anmärkningsarfvode
halva Embetsverken funnit af förhållandena påkallad och alltså böra
ega rum utan afseende å antagandet af förslagets öfriga bestämmelser.

Att införandet af det i 58 § 3 mom. föreslagna stadgande om åklagareandel
i skadestånd, hvilket ådömts den, som oriktigt eller ofullständigt
nppgifvil död mans bo, är beroende af antagandet af det tillägg till 22
kap. 20 § strafflagen, hvarom komiterade afgifvit särskildt förslag, hafva
Embetsverken endast velat påpeka.

Beträffande tiden för den föreslagna nya stämpelförordningens
trädande i kraft hafva komiterade af anförda skäl hemstält, att denna
skulle räknas från den 1 Juli 1894.

Af flera utaf de i nu föreliggande förslag intagna tidsbestämmelser
vill det dock synas som vore komiterades mening, att bestämmelserna
skulle tillämpas från och med den 1 Juli 1894, hvilket väl också vore
det naturligaste. Härvid är dock att märka, att nu gällande förordning
angående stämpelafgiften af den 5 September 1890, med deri sedermera
genom nådiga kungörelserna den 16 Oktober 1891, den 30 September
1892 och den 10 Juli 1893 vidtagna ändringar, skall, enligt hvad i berörda
författningar uttryckligen sägs, lända till efterrättelse till slutet af
det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld.
Embetsverken hafva dessutom velat fästa uppmärksamheten å den
korta tidrymd, som, derest ny stämpelförordning med många för allmänheten
helt och hållet obekanta stadganden, hvilkas öfverträdande belägges
med stränga straffpåföljder, vunne tillämpning från den af komiterade
föreslagna tidpunkten, sannolikt skulle komma att förflyta mellan förordningens
promulgerande och dess trädande i kraft. Embetsverken
anse derför, att med den nya förordningens tillämpning bör anstå till
ingången af år 1895.

Med tillkännagifvande att de af komiterade föreslagna bestämmelser,
som i detta utlåtande icke blifvit särskildt vidrörda, ansetts icke
böra föranleda till erinran från Embetsverkens sida, få Embetsverken
härmed återställa remissakten, hvarjemte protokollsutdrag, innefattande
vid ärendets föredragning uttalade särskilda meningar, bifogas.

Stockholm den 22 Januari 1894.

L. ANNERSTEDT.

Underdånigst:
ALB. ANDERSON.

I,. W. RIBEN. HE
JOHAN ÖSTBERG.

HENNING v. UNGE.

C. G. SYLVAN.
Föredragande.

C. KINBERG.

Utdrag af protokollet, hållet i Kongl. Statskontoret vid gemensamt
sammanträde med Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt
den 22 Januari 1894.

Närvarande:

Herr Presidenten m. m. Annerstedt.

Herr Generaldirektören m. m. Anderson.

Herr Statskommissarien m. m. Riden.

Herr Kammarrättsrådet m. m. von Unge.

Herr Statskommissarien m. m. Sylvan.

Herr Kammarrättsrådet m. m. Östberg.

S. D. Herr Statskommissarien Sylvan anmälde till slutlig behandling
det till Embetsverken remitterade, vid sammanträden den 27 och
28 November samt den 4 och 5 December sistlidet år handlagda ärendet
i fråga om ett af särskilda komiterade utarbetadt förslag till ny
stämpelförordning.

Och beslöts underdånigt utlåtande enligt registratur.

Från beslutet var Herr Kammarrättsrådet Östberg i vissa delar
skiljaktig och yttrade: »Utöfver de erinringar, som i Embetsverkens utlåtande
framstälts i fråga om komiterades förslag till arfsskatt, anser jag
mig för min del böra framhålla, att en dylik skatt synes mig lämpligare
än under form af stämpelafgift kunna anordnas under en efter den
moderna skattelagstiftningens kraf omarbetad form af den tillförene stadgade
bevillningsafgiften för arf, gåfva och testamente samt att förty med
skattens införande borde anstå; så att detta kunde ske i sammanhang
med den förestående revisionen af gällande bevillningsförordning.

Väljes emellertid formen af stämpelskatt, anser jag väl på de skäl,
som i Embetsverkens utlåtande tinnas anförda, att stämpelafgift icke bör

upptagas efter arfs- eller testamentslotter i ett dödsbo utan, såsom för
närvarande, utgå å boets hela beskattningsbara ''behållning, men håller
före, att de af Embetsverken i sådant hänseende föreslagna stämpelafgifter
äro för höga och derigenom kunna föranleda att allmänheten i
många fall helt och hållet undandrager sig skatten. Enligt min mening
bör derför stämpelafgiften för bouppteckningar icke sättas högre än att
den kommer att utgöra:

a) då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge,
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen till och med 5,000 kronor 50 öre,
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 5,000 kronor till

och ined 100,000 kronor ......................................................... 1 krona,

och för hvarje fulla 100 kronor af behållningen utöfver 100,000 kronor
................................................................................ 1 krona 50 öre,

samt b) då arflåtaren ej efterlemnat bröstarfvingar, dubbelt emot hvad
afgiften beräknad enligt a) skulle blifva.»

I fråga om beloppet af stämpelafgift till bouppteckningar instämde
Herr Kammarrättsrådet von Unge med Herr Kammarrättsrådet Östberg,
men förenade sig i öfrigt med referenten.

Som ofvan.

In fidem
E. af Sillen.

Första gruppen.

Bouppteckningsstämpel i procent af behållning i bo.

Behåll-ning i bo. Kronor.	Enligt komiténs förslag, arfvingarne äro	då	Enligt embets-	Behåll-ning i bo. Kronor.	Enligt komiténs förslag, arfvingarne äro	<iå	Enligt erabets-
en.	två.	tre.	fyra.	fem.	förslag.	en.	två.	tre.	fyra.	fem.	förslag.
5,000	0,700	0,ooo	0,500	0,500	0,500	0,5»	■ 32,000	1,200	1,1»	1.	0,9»	0,800	0,953
0,000	0,800	0,f»o	0,goo	0,500	0,500	0,583	33,000	1,200	1,1»	1.	0,1)00	0,81X1	0,970
7,000	0,800	0,«oo	0,(xxi	0,500	0,61X1	0,643	34,000	1,2»	1,1»	1.	■0,9»	0,8»	0,985
■ 8,000	0,9»	0,700	0,GOO	0,1 xxi	0,5»	0,687	35,000	1,2»	1,1»	1.	0,ix»	0,8»	1.
9,000	0,900	0,71X1	0,GOO	0,6»	0,:»o	0,722	36,000	1,2»	1,1»	1,1»	0,9»	0,81X1	1 ,014
10,000	1.	0,71X1	0,GOO	0,1x10	0,«oo	0,750	37,000	1,21»	1,100	1,1»	0,<x»	0,8»	1.027
11,000	1.	0,71»	0,600	0,ix»	0,i»o	0,773	38,000	1,2»	1,1»	1,1»	o,™	0,8»	1,039
12,000	1.	0,8»	0,700	0,ix»	0,ix»	0,792	39,000	1,2»	1,100	1,1»	0,9»	0,8»	1,051
13,000	1,100	0,800	0,700	0,ooo	0,ooo	0,808	40,000	1,300	1,100	1,1»	1.	0,ixio	1,062
il4,000	1,100	0,8»	0,700	0,ix»	0,ooo	0,821	41,000	1,3»	1,100	1,1»	1.	0,9»	1,073
15,000	1,100	0,800	0,700	0,ooc	0,6»	0,833	42,000	1,3»	1,1»	1,1»	1.	0,9»	1,083
16,000	1,100	0,900	0,700	0,7»	0,ix»	0,*¥	43,000	1,3»	1,100	1,1»	1.	0,9»	1,1X13
17,000	1,100	0,900	0,700	0,7(»	0,o»	0,853	44,000	1,300	1,100	1,1»	1.	0,!»	1,102
18,000	1,100	0,900	0,800	0,7»	0,ixxi	0,861	45,000	1,900	1,100	1,1»	1.	0,1»	1,111
19,000	1,100	0,ooo	0,800	0,700	0,IXX1	0,868	46,000	1,3»	1,1»	1,1»	1.	0,1»	1,120
20,000	1,100	1.	0,800	0,700	0,7»	0,875	47,000	1,300	1,1»	1,1»	1.	0,9»	1,128
21,000	1,100	1.	0,800	0,7(XI	0,7»	0,881	48,000	1,3»	1,100	1,1»	1 ,1»	0,9»	1,135
22,000	1,100	1.	0,81X1	0,700	0,7»	0,886	49,000	1,300	1,100	1,1»	1.1»	O.ixio	1 ,143
23,000	1,100	1.	0,8»	0,700	0,7»	0,891	50,000	1,300	1,2»	1,1»	1,1»	1.	1,1.71
24,000	1,100	1 ,u»	0,9»	0,800	0,7»	0,896	55,000	1,4»	1,21»	1,100	1,1»	1.	1,182
25,000	1,200	1,100	0,900	0,800	0,7»	0,9»	60,000	1,400	1,2»	1,1»	1,1»	1,1»	1 ,208
26,000	1,200	1,100	0,90O	0,800	0,7»	0,904	100,000	1,500	1,3»	1,2»	1,2»	1,1»	1,325
27,000	1,200	1,100	0,900	0,800	0,7»	0,907	200,000	1,600	1,500	1,4»	1,3»	1.3»	1,412
28,000	1,200	1,100	0,ooo	0,800	0,7»	0,911	300,000	1,500	1,500	1,5»	1,500	1,4»	1,1X18
29,000	1,200	1,100	0,900	0,öoo	0,7»	0,914	400,000	1,500	1,5»	1,500	1,5»	1,5»	1.7»
30,000	1,200	1,100	1.	0,800	0,8»	0,917	500,000	1,500	1,500	1,500	1,5»	1,500	1,765
31,000	1,200	1,100	1.	0,81»	0,8»	0,935	1,000,000	1,5»	1,6»	1,61*1	1,500	1,5»	1,882

Andra och Tredje grupperna.

Bouppteckningsstämpel i procent af behållning i bo,

Behållning i bo.	K* £ 0 3 3? 3 ■S 3, g''73 .t» a ®	Enligt komiterades arfvingarne	forsla{ äro	y, dä
Kronor.	• Cl. c» er?	en.	två.	tre.	fyra.	fem.
5,000 \| 1	2 3	1,500	1.	0,800	0,700	0,700
3.	1,750	1,250	1.	1.
6,000 j	2	1,700	1,100	0,900	0,800	0,700
3	3,500	2.	1,500	1,250	1.
7,000 \|	2	1,900	1,200	0,900	0,800	0,700
3	4.	2,250	1,500	1,250	1.
8,000 \|	2	2.	1,300	1.	0,900	0,800
3	4,250	2,500	1,750	1,500	1,250
9,000 \|	2	2,100 /	1,400	1,100	0,900	0,800
3	4,250	2,750	2.	1,500	1,250
10,000 \|	2	2,200	1,500	1,100	1.	0,900
3	4,500	3.	2.	1,750	1,500
( 11,000 j	2	2,200	1,600	1,200	1.	0,900
3	4,500	3,250	2,250	1,750	1,500
12,000 \|	2	2,200	1,700	1,300	1,100	O,000
3	4,500	3,500	2,500	2.	1,500
13.000 \|	2	2,200	1,800	1,300	1,100	1.
i	3	4,500	3,750	2,500	2.	1,750
14,000 {	2	2,200	1,900	1,400	1,200	1.
l	3	4,500	4.	2,750	2,250	1,750
15,000 \|	2	2,300	2.	1,600	1,200	1,100
3	4,750	4,250	3.	2,250	2.
16,000 \|	2	2,300	2.	1,600	1,300	1,100
’ l	3	4,750	4,250	3.	2,500	2.
O O t>-~	2	2,300	2,100	1,600	1,300	1,200
3	4,750	4,250	3,250	2,500	2.
1 18,000 1	2	2,300	2,100	1,700	1,400	1,200
3	4,750	4,250	3,500	2,750	2,2.50
19,000 ! t	2	2,300	2,100	1,700	1,400	1,200
3	4,750	4,250	3,500	2,750	2,250

Enligt

embets verkens förslag.

Behållning
i bo.

Kronor.

Fr1 ^

all

3 St-o

Enligt komiterades förslag, då
arfvingarne äro

» 3, ÖB	en.	två. 1	i tre.	fyra.
2	2,400	2,200	1,800	1,500
3	5.	4.500	3,750	3.
2	2,400	2,200	1,900	1,500
3	5.	4,500	4.	3.
2	2,400	2,200	1,900	1,600
3	5.	4,500	4.	3,250
2	2,400	2,200	2	1,600
3	5.	4,500	4,250	3,250
2	2,400	2,200	2.	1,700
3	5.	4,500	4,250	3,500
2	2,500	2,200	2.	1,700
3	5,250	4,500	4,250	3,500
2	2,500	2,200	2,100	1,800
3	5,250	4,500	4,250	3,750
2	2,500	2,200	2,100	1,800
3	5,250	4,500	4,250	3,750
2	2,500	2,200	2,100	1,900
3	5,250	4,500	4,250	4.
2	2,500	2,200	2,100	1,900
3	5,250	4,500	4,250	4.
0	2,600	2,300	2,200	2.
3	5,500	4,750	4,500	4,250
2	2,600	2,300	2,200	2.
3	5,500	4,750	4,500	4,250
2	2,600	2,300	2,200	2.
3	5,500	4,750	4,500	4,250
2	2,000	2,300	2,200	2.
3	5,500	4,750	4,500	4,250
2	2,000	2,300	2,200	2,100
3	5,500	4,750	4,500	4,250

fem.

Enligt !
em betsverkens

förslag.

1,167

1,286

1,375

1,444

1,500
1,545
1,583
1,615
1,643
1,667
1,687
1,706
1,722
1,737

20,000
21,000 |
22,000 |

23.000 |
24;000 |

25.000 |

26.000 |

27.000 |

28.000 |

29.000 |

30.000 |

31.000 |

32.000 |

33.000 |

34.000 |

1,300

2,500

1,300

2,500

1,300

2.500
1,400
2,750
1,400

2.750

1.500

1,500

1.500

1 ,600
3,250
1,600
3,250
1,700

3.500
1,700
3,500
1,700
3,500
1,800

3.750
1,8(X)
3,750

1,750

1.782
1,773

1.783
1,792
1,800
1,808
1,815
1,821
1,828
1,833
1,871
1,906
1,939
1,971

Behållning
i bo.

Kronor.

35.000

36.000
i 37,000

38.000

39.000

40.000

41.000
! 42,000

43.000

44.000

45.000

46.000

Enligt komiterades förslag, då
arfvingarne äro

_L.

Enligt

embets-

Behållning

en.

två.

tre. J fyra.

fem.

fbrslag.

Kronor.

I 2
\ 3
I 2

\ 3

1 2
I 3
I 2
I 3
I 2
l 3
f 2
1 3
I 2

t 3
I 2
I 3
I 2

\ 3

I 2

I 3

I 2

\ 3

i 2

1 3

2,700	2,300	2,200	2,100
5,750	4,750	4,500	4,250
2,700	2,300	2,200	2,100
5,750	4,750	4,500	4,250
2,700	2,300	2,200	2,100
5,750	4,750	4,500	4,250
2,700	2,300	2,200	2,100
5,750	4,750	4,500	4,250
2,700	2,300	2,200	2,100
5,750	4,750	4,500	4,250
2,800	2,400	2,200	2,200
6.	5.	4,500	4,500
2,800	2,400	2,200	2,200
6.	5.	4,500	4,500
2,800	2,400	2,200	2,200
6.	5.	4,500	4,500
2,800	2,400	2,200	2,200
6.	5.	4,500	4,500
2,800	2,400	2,200	2,200
6.	5.	4,500	4,500
2,900	2,400	2,300	2,200
6.	5.	4,750	4,500
2,900	; 2,400	2,300	2,200
6.	k	4,750	4,500

1,900 ||

1,900 |l

4. !i

1,900 |)

2- 1

4,250 f

2- i|

4,250 |(

2- l

4,250 |

2- 1
4,250 f

2- I

4,250 |

2,10011
4,250 J
2,100 :|

4,250 j]
2,100 j |

4,250 | j

2,100 j |
4,250 II

2,028

2,054

2,079

2,103

2,125

2,146

2,167

2,186

2,205

2,222

2,239

47.000

48.000

49.000

50.000

55.000

60.000
100,000
200,000

300.000

400.000

500.000

1,000,000

(

2 s
jif 5 <e

• p.

a »3

Enligt komiterades förslag, då arfvingarne äro	Enligt embets-
en.	två.	tre.	fyra.	fem.	förslag.
2,900	2,400	2,300	2,200	2,ioo
6.	5.	4,750	4,500	4,250
2,900	2,400	2,300	2,200	2,100	\| 2,271
6.	5.	4,750	4,500	4,250
2,900	2,400	2,300	2,200	2,100	1 2,286
6.	5.	4,750	4,500	4,250
3.	2,500	2,300	2,200	2,200	J 2,300
6.	5,250	4,750	4,500	4,500
3.	2,500	2,300	2,200	2,200	\| 2,364
6.	5,250	4,750	4,500	4,500
3.	2,600	2,400	2,300	2,200	1 2’4"
6.	5,500	5.	4,750	4,500
3.	3.	2,600	2,500	2,400	\ 2,650 )
6.	6.	5,500.	5,250	5.
3.	3.	3.	3.	2,800	\| „
6.	6.	6.	6.	6.	\| 2’ffi5
3.	3.	3.	3.	3.	j 3,217
6.	6.	6.	6.	6.
3.	3.	3.	3.	3.	\| 3,412
6.	6.	6.	6.	6.
3.	3.	3.	3.	3. 6.	\| 3,530
6.	6.	6.	6.
3.	3.	3.	3.	3.	1 3,765
6.	6.	6.	6.	6.	i *