KOMMUNIKATIONS VERKENS LÖNEKOMMITTÉ (Statens offentliga utredningar 1919:5)

KOMMUNIKATIONS VERKENS LÖNEKOMMITTÉ

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

GEMENSAMT LÖNESYSTEM
SAMT LÖNEREGLERING

FÖR

POSTVERKET, TELEGRAFVERKET, STATENS JÄRNVÄGAR
OCH STATENS VATTENFALLSVERK

AVGIVET ENLIGT DET AV KUNGL. MAJA1
DEN 28 JUNI 1918 LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1919

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
[811 19]

''?

■*

INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen

Sid.

VII

Betänkande.

I. Kommitténs uppdrag

II. Gemensamt lönesystem:

Historik ....................................................

Översikt över nuvarande avlöningsformer
Olägenheter av nuvarande lönesystem ....

Granskning av nuvarande avlöningsformer:

Den fasta avlöningen ..................................................................■■■■■.........

Grundavlöning och avlöningsförhöjningar s. 8. Upphävande av avlöningens fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar s. 8. Hela avlöningens utbetalande
i efterskott s. 10. Begravningshjälp såsom vederlag för förskottsutbetalningens
avskafiande s. 11. Anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av hela
avlöningen s. 13.

Uppbördsprovision vid telegrafverket .....................................................................

Tantiem vid statens vattenfallsverk ........... .......................................... ........••••

Tantiem till överdirektören ocli chefen för statens kraftverksförvaltning s. 27.
Tantiem till kraftverksdirektörer s. 27.

Fri bostad med bränsle eller ersättning därför ................................................•••••

Naturaförmånens upphävande s. 32. Tjänstebostäders fortsatta tillhandahållande
s. 36. Skyldighet att bebo anvisad tjänstebostad s. 37. Uppvärmning av
bostäder s. 37. Bostäders värdering s. 41. Bostadsnämnd s. 46. Formen för
bostadsupplåtelser s. 48. Ordningen för hyresersättningens erläggande s. 49.
Tid för avflyttning s. 50. Upplåtande av utrymme för vikarie eller efterträdare
s. 50.

Dyrortstillägg....................................... ..............................................................

Kallortsersättning....................................................................... • ••;............•■•••"

K allorts tillägg s. 55. Kallorts traktamente s. 61. Andra anordningar med hänsyn
till kallortsförhållandena s. 63.

Beklädnad in natura eller beklädnadsersättnlng......................................................

Kostnadsfri läkarvård m. ...................................................................................

Felräkningspenningar .........................................................

Anmärknlngsarvode ......................................................

Tilläggsarvoden.......................................................

Generaldirektörs ställföreträdare s. 69. Vissa postmästare s. 69. Tågdirigent
s. 70. För förrättande av vissa underkassörsgöromål s. 70. Förman å biljetttryckeri
s. 70. Förste vaktmästare m. fl. s. 70. Stenograf s. 71. Eikstelefonist
såsom växeltelefonstationsföreståndare s. 71.

Särskilda ersättningar och förmåner för verkens resande personal

Telegraf- och vattenfallsverken s. 71. Postverket s. 71. Statens järnvägar:
milpenningar s. 72, seglingspenningar s. 73, fri kost å ångfärja s. 73. Kommitténs
åsikt angående reseersättning m. m. s. 74.

Extra inkomster för personal vid postverket

Generalpostdirektörens arvode från postsparbanken s. 76. Postpersonalens ersättningar
för postsparbanks- m. fl. göromål s. 77. Arvode av stämpelmedel till
vissa posttjänstemän s. 79.

Extra inkomster för personal vid telegrafverket............................

Telegramprovision s. SO. Lösenavgift för telegramavskrift s. 86.

Extra inkomster för personal vid statens Järnvägar

Postarvode m. m. s. 87. Premier s. 88. Ersättning för beredskapstjänst s. 88.
Provision å vissa fraktsedlar m. m. s. 88.

Extra inkomster för personal vid statens vattenfallBverk

Kapplake s. 89.

Grunder för gemensamt lönesystem........................................................

III. Gemensamma avlöningsbestämmelser .............................................

Motivering för kommitténs förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk:

1 avd. Ordinarie tjänstemän:

1 kap. Allmänna bestämmelser:

1 § 1 o. 2 mom.: Befattningars tillsättande s. 93. 1 § 3 inom.: Antal befattningar
s. 93. Kostnadsstaters fastställande s. 95. 2 § 1 mom.: Avlöning s.

95. 2 § 2 mom.: Avlönings utgående s. 96. 2 § 3 mom.: Avlönings utbe talande

s. 96. 2 § 4 mom.: Förmåner av mindre värde s. 96. 2 § 5 mom.:
-fusion s. 97. 3 §: Förenande av tjänster s. 98. 4 §: Gift kvinnas anställning

2 kap. Ordinarie tjänstemän, sam tillsättas genom förordnande:

5 § 1 mom.: Arvoden s. 99. 5 § 2 mom.: Tantiem s. 99. 6 § 1 mom.: Semester
s. 100. 6 § 2 mom.: Tjänstledighet, vikariats. 100. 7 8: Begravningshjälp
s. 101. 6 6

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial:

8 o. 9 §§: Lönesystem, löneplan s. 101. Tjänstemän av högre och lägre grad
s. 103. 10 § 1 o. 2 mom.: Begynnelselön, uppflyttning i lön eklass s. 104.

10 § 3 o. 4 mom.: Tid för uppflyttning i löneklass s. 104. Villkor för uppflyttning
i löneklass, återställande av lönetur s. 106. 11 §: Tillgodoräknande

av tjänstetid såsom icke-ordinarie befattningshavare s. 109. 12 § 1 mom.:

Sneddningsprincipen s. 111. 12 § 2 mom.: Undantag vid lokförares befordran

till lokmästare s. 114. 12 § 3 mom.: Tillgodoräknande av tjänstetid i lägre

tjänstegrad s. 115. 12 § 4 mom.: Lön vid sökt nedflyttning i lönegrads. 118.

- 13 §: Kung! Maj:ts befogenhet att medgiva högre lön s. 119. 14 § 1 mom.:

Förflyttning utan ansökan m. m. s. 119. 14 § 2 mom.: Distriktschef s. 121.

Sid.

15 §: Kallorts till ftgg s. 122. 16 §: Oavkortad lön s. 122. 17 § 1 mom.: Sjukdom
g. 123. 17 § 2 mom.: Olycksfall i tjänsten s. 128. 17 § Sinom.: Tjänst göringsförbud

vid smittofara s. 131. 18 §: Tjänstledighet av annan anledning

s. 131. 19 §: Partiell ledighet s. 133. 20 § 1 mom.: Vikariat s. 131. 20 §

2 mom.: Vikariat under partiell ledighet s. 137. 20 § 3 mom.: Uppehållande

av ledig tjänst m. m. s. 137. 21 §: Avstängning från tjänstgöring m. m. s. 138.

22 § 1 mom.: Semester s. 138. 22 § 2 mom.: Sabbatsvila s. 144. 23—25 §§:

Tjänstebostad, bränsle, tjänstedräkt s. 145. 26 §: Läkarvård s. 145. 27 § 1 o.

2 mom.: Tjänsteresor m. m. s. 146. 27 § 3 mom.: Tjänstutövning å annan ort

än stationeringsorten s. 146. 28 §: Ersättning för flyttningskostnad s. 147.

29 §: Kallortstraktamente s. 148. 30 §: Felräkningspenningar s. 149. 31 o. 32

§§: Anmärkningsarvode, premier s. 149. 33 §: Övertidsersättning s. 149. 34 §:

Ackordsavlöning s. 150. 35 §: Generaldirektörs ställföreträdare s. 151. 36 o.

37 §§: Stenograf, föreståndare för växeltelefonstation s. 151. 38 § 1 mom.:

Tågdirigent s. 151. 38 § 2 mom.: T. f. lokmästare s. 151. 38 § 3 mom.: Be redskapstjänst

s. 151. 39 § 1 mom.: Driftchef i Porjus s. 152. 39 § 2 mom.:

Kapplake s. 152. 40 §: Gratifikation m. m. s. 153. 41 §: Begravningshjälp

s. 157.

2 avd. Icke ordinarie befattningshavare:

42 §: Fullmäktige, överrevisorer s. 158. 43 §: Extra tjänstemän, arbetare s. 158.

3 avd. Lönenämnd ......................................................................................... 161

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.......................................................... 161

Bilaga: Tjänsteförteckning ............................................................................. 161

IV. Befattningarnas gruppering i lönegrader 162

Allmänna synpunkter s. 162. För manliga befattningshavare avsedda tjänster s.

164. För kvinnliga befattningshavare avsedda tjänster s. 206.

V. Utgångspunkter vid löneregleringen..............................................................

Allmänna förutsättningar s. 209. Behovsprincipen m. m. s. 211. Förhållandet
mellan lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare s. 211. Automatisk
lönereglering s. 212. Andra synpunkter vid löneregleringen s. 213. Arvoden till
högre befattningshavare s. 214. Arvoden till fullmäktige och överrevisorer s. 218.

209

VI. Lönenämnd

219

VII. Kommitténs förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och. statens vattenfallsverk............... 225

VIII. Övergångsbestämmelser .............................................................

IX. Fensionsförhållanden ....................................................................

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till lönereglering

XI. Kommitténs hemställan.................................................................

.. 253
.. 256
.. 278
279

Bilaga 1: Jämförande tablåer över nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp .................. 281

Bilaga 2: Förteckning över till kommittén inkomna framställningar ................................. 294

Bilaga 3: Översikt över utredningar rörande levnadskostnader å olika orter ..................... 297

Särskilda yttranden

301

VII

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 28 juni 1918 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt en kommitté att verkställa utredning, i enlighet med av chefen för
civildepartementet till statsrådsprotokollet för samma dag gjorda uttalanden,

vin

beträffande löne- och organisationsförhållanden vid statens järnvägar,
vid telegrafverket och vid statens vattenfallsverk ävensom vid postverket
samt att skyndsammast möjligt avgiva, de förslag, som av utredningen
föranleddes.

Till ordförande i denna kommitté behagade Eders Kungl. Maj:t utse
undertecknad, Ekman, samt till ledamöter undertecknade, Persson, Eriksson,
Liibeck, Nilsson, Hamilton och Sidenbladh, ävensom, såsom representanter
för de nämnda verken, undertecknade Löfmarck, Gärde och Löfgren för
statens järnvägar, Lundgren och Andersson för telegrafverket, Jacobson
och Svantesson för statens vattenfallsverk samt Petrelius och Wallin för
postverket. Beträffande sistnämnda nio ledamöter föreskrev Eders Kungl.
Maj:t, att de skulle, var för sitt verk, deltaga i överläggningar och beslut
i vad de avsåge avlöningsbestämmelserna, men i övriga frågor i allmänhet
allenast äga rätt att höras och yttrandevis göra sina meningar gällande.

Åt undertecknad, Hamilton, uppdrogs tillika att vara sekreterare
hos kommittén.

Kommitténs förstnämnda grupp av sju ledamöter sammanträdde
den 11 juli 1918, varvid för kommittén antogs benämningen Kommunikationsverkens
lönekommitté. Därefter samlades kommitténs samtliga ledamöter
till första plenisammanträde den 15 juli 1918, och hava kommitténs
arbeten sedermera intill denna dag oavbrutet pågått dels i gemensamma
sammanträden och dels på avdelningar.

Kommittén har, förutom från Eders Kungl. Maj:t erhållna remisser,
dels från vissa av de fyra verkens styrelser och dels från personalsammanslutningar
eller tjänstemannagrupper vid verken emottagit ett
stort antal framställningar, vilka finnas förtecknade i bilaga till detta
betänkande.

Sedan kommittén slutbehandlat den del av det åt densamma lämnade
uppdrag, som avsåg de ifrågavarande verkens organisationsförhållanden,
avlät kommittén, i enlighet med därom giord anmälan, särskilda yttranden
och förslag beträffande organisationsförhållandena vid vart och ett
av de fyra verken, nämligen den 2 december 1918 rörande statens
järnvägar, den 20 december 1918 rörande telegrafverket, den 30 december
1918 rörande statens vattenfallsverk och den 31 december 1918 rörande

postverket. Med dessa yttranden återställdes de till kommittén från
Eders Kungl. Maj:t överlämnade remisser å ärenden angående verkens
organisationsförhållanden.

Till fullgörande av det i övrigt åt kommittén den 28 juni 1918
lämnade uppdraget överlämnas härmed betänkande angående gemensamt
lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, varvid tillika återställes Eders Kungl.
Majits remiss den 14 november 1918 på ett av svenska järnvägsmannaförbundet
den 11 november 1918 avgivet förslag till lönereglering för
statens järnvägars befattningshavare.

Av skäl, som i betänkandet angivas, innehåller detsamma i avseende
å pensions förhållandena endast förslag till provisoriska bestämmelser,
men är det kommitténs avsikt att framdeles utarbeta förslag till
definitiva pensionsföreskrifter för de ifrågavarande verkens tjänstemän.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden från vissa av
kommitténs ledamöter.

Underdånigst

CARL EKMAN.

Nils Persson. Ernst Eriksson. Sven Lubeck.

Bernhard Nilsson. A. Hamilton. Elis Sidenbladh.

Gösta Löfmarck. A. B. Gärde.

Axel Löfgren.

J. Alfred Lundgren.
Axel Jacobson.
Vilii. Petrelius.

A. J. Andersson.
J. Svantesson.

J. A. Wallin.

Stockholm den 20 februari 1919.

311 19

Betänkande.

I. Kommitténs uppdrag.

Det åt kommittén den 28 juni 1918 lämnade uppdrag — i den
mån detsamma icke redan fullgjorts genom avgivande av särskilda
yttranden och förslag rörande vissa organisationsförhållanden vid statens
järnvägar, telegrafverket, statens vattenfallsverk och postverket — avser:

dels undersökning av frågan, i vilken omfattning enhetlighet i lönesystem
och avlöningsbestämmelser för tjänstemännen vid nämnda fyra
verk kan befinnas genomförbar och lämplig,

dels granskning rörande olika tjänstekategoriers lämpliga placering
å löneskalan vid jämförelse såväl inom vart och ett av de fyra verken som
ock dem emellan, därvid särskild uppmärksamhet skulle ägnas frågan
rörande den ställning i avlöningssystemet, som borde intagas av personal
med teknisk utbildning,

dels ock utredning och förslag rörande definitiv lönereglering för
tjänstemännen vid de ifrågavarande verken.

Tillika har kommittén anmodats att bedriva sina arbeten skyndsammast
möjligt, så att förslag i förenämnda ämnen, om sadant läte sig
göra, kunde föreläggas 1919 års riksdag. Kommittén har ock ställt sig
denna anmodan till efterrättelse, så mycket mera som kommittén själv
under gången av sitt arbete kommit tdl den uppfattningen, att en skyndsam
och definitiv lösning av de stora personalgruppers lönespörsmål, om
vilka här är fråga, ur alla parters synpunkt är synnerligen önskvärd. Ett
trängande behov föreligger sålunda för de berörda verken att med det snaraste
få tjänstemännens avlöningsförhållanden slutgiltigt ordnade, på det
att den verkligen hotande personalbristen, förorsakad såväl av den betydande
avgången som ock svårigheten att rekrytera personalen, ma
kunna undanrödjas. Från tjänstemännens egna led har kravet på en
skyndsam lönereglering gjorts starkt gällande. Slutligen torde av statsmakterna
hysas livlig önskan att snarast möjligt få se de ifrågavarande
spörsmålen lösta, och lösta på sådant sätt, att de under senare åren

311 19

ständigt återkommande fordringarna på jämkning i kommunikationsverkens
avlöningsförhållanden må för någon tid framåt utebliva.

Nödvändigheten av att snabbt komma till ett slut på den betydliga
arbetsuppgift, som sålunda förelagts kommittén, har emellertid haft till
följd, att kommittén måst undvika utförandet av mera tidsödande utredningar
och inskränka sina studiebesök vid verkens olika inrättningar till
de nödvändigaste. I stället har kommittén, som inom sig förfogat över
organisatorisk och löneteknisk sakkunskap fråu alla de fyra verkens arbetsområden,
i stor utsträckning tillgodogjort sig de utredningar och
upplysande anteckningar från studieresor, vilka gjorts särskilt av 1914
års kommitté angående löneförhållanden vid statens järnvägar men även
av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid
kommunikationsverken med flera verk. Strävandet att utan tidsutdräkt
uppnå ett resultat har naturligen icke fått hindra ingående överläggningar
i alla ämnen av vare sig större eller mindre räckvidd, som måst
behandlas, men däremot har den formella sidan av kommitténs arbeten
fått i viss mån stå tillbaka, vilket medfört att motiveringarna för kommitténs
åsikter och förslag framställts i strängt koncentrerad form. Då
kommittén likväl i sak kommit till ett resultat, som torde få anses tillgodose
såväl statens som de berörda verkens och deras personalgruppers
befogade intressen samt är ägnat att kunna läggas till grund för en
under någon tid framåt bestående reglering av arbets- och löneförhållandena
inom de ifrågavarande verken, hava nyssnämnda omständigheter
icke synts böra föranleda uppskov med avlämnandet av kommitténs
betänkande.

Då här ovan omnämnts 1914 års kommitté och 1915 års kommission,
vilkas utredningsarbeten komma att i detta betänkande på åtskilliga
punkter åberopas, torde böra erinras, att förstnämnda kommitté, vilken
den 6 mars 1914 av Kungl. M;ij:t tillsattes, ursprungligen erhöll uppdrag att
avgiva yttrande och förslag beträffande reglering av avlöningsförhållandena,
för, i främsta rummet, tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar, men
att detta uppdrag sedermera vidgades, så att hinder ej skulle föreligga
för kommittén att föreslå mera omfattande allmänna förändringar i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar. Den 17
december 1915 tillsattes 1915 års förenämnda kommission, åt vilken
uppdrogs att företaga undersökning, huruvida gällande avlöningsreglementeu
för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket,
statens vattentallsverk och tullverket kunde ersättas av i huvudsak gemensamma
avlöningsbestämmelser för samtliga nämnda verk. Någon tid
efter tillsättandet av denna kommission, vars uppdrag sedermera ut -

sträcktes att omfatta jämväl domänstyrelsen och dess underlydande personal,
blev 1914 års kommitté upplöst, varvid resultatet av dess arbeten,
sammanfattade i en promemoria med tillhörande handlingar, ställdes till
1915 års kommissions förfogande. Det åt 1915 års kommission lämnade
uppdraget förklarades sedermera skola avse jämväl åstadkommande
av en verklig lönereglering, gemensam tor de av kommissionens uppdrag
berörda verken. I senare meddelade föreskrifter anmodades emellertid
kommissionen att avgiva provisoriska förslag, därvid emellertid förutsattes,
att mera ingripande förändringar i de i gällande avlöningsbestämmelser
tillämpade grundsatser för avlönings utgående med mera
borde för det dåvarande undvikas. Kommissionen avlät den 20 mars
1918 betänkande angående provisoriska löneförbättringar vid de ovannämnda
sex verken jämte postsparbanken, varav föranleddes propositioner
till 1918 års lagtima riksdag. Efter det kommunikationsverkens lönekommitté
den 28 juni 1918 tillsatts, blev 1915 års kommission upplöst och
dess jämte de till densamma av 1914 års kommitté överlämnade handlingar
ställda till förfogande för förstnämnda kommitté.

II. Gemensamt lönesystem.

Historik.

I fråga om den historiska utvecklingen av avlöningsförhållandena
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
hänvisas till de redogörelser, som därutinnan lämnats av 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
med derå verk i dess ovannämnda betänkande.

I berörda betänkande föreslogos vissa provisoriska löneförbättringar
vid verken i fråga, avsedda att tillämpas i avvaktan på avförandet av
frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser för de
fyra verken. På kommissionens förslag i huvudsak grundade framställningar
avlätos av Kungl. Rlaj:t till 1918 års lagtima riksdag, som med
vissa smärre jämkningar biföll desamma.

Översikt över nuvarande avlöningsformer.

Den första fråga, som uppställt sig för kommittén, har givetvis
varit den, huruvida de sins emellan i många hänseenden mycket skiljaktiga
samt därjämte rätt invecklade lönesystem, som tillämpas vid de
fyra verk, med vilka kommittén haft att taga befattning, kunna och lämp -

ligeu böra utbytas mot ett gemensamt lönesystem efter mera rationella
grunder än de nuvarande lönesystemen. För belysande av detta spörsmål
torde här först böra lämnas eu översikt över de olika former, under vilka
avlöning eller annan förmån utgår till verkens ordinarie tjänstemän, därvid
emellertid kan bortses från formen för avlönande av verkens chefer och

vissa andra genom förordnande på viss tid tillsatta befattningshavare_

överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar samt verkstadsdirektör
vid telegrafverket — vilkas avlöning utgöres endast av ett fixt arvode.

Gemensamt för samtliga verkens avlöningssystem är, att avlöningens
sa att säga stomme utgöres av en i lön och tjänstgöringspenningar
fördelad fast avlöning — vid statens järnvägar benämnd arvode
vilken, utom beträffande distriktschef vid statens järnvägar och direktör
vid statens kraftverksförvaltning, med vissa tidsintervaller, i allmänhet
omfattande tre år, ökas genom uppflyttning i högre avlöningsklass.
Avlöningsförhöjningarnas storlek och antal förete dock, även på
samma plan av avlöningsskalorna för de olika verken, betydliga skiljaktigheter,
liksom ock helt olika grunder tillämpas i avseende å den
fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.

Från denna huvudprincip förekomma redan ett par undantag. Så
åtnjuta stationsföreståndare vid telegrafverket, i stället för tjänstgöringspenningar,
uppbördsprovision, utgående med viss procent å vederbörande
stations bruttouppbörd av telefon- och telegramavgifter, samt direktören
vid statens kraftverksförvaltning, likaledes i stället för tjänstgöringspenningar,
tantiem med viss procent å nettovinsten av kraftverkens rörelse.

Till nämnda stomme av avlöningen komma särskilda ersättningar
och förmåner av skilda slag. Mest betydande bland dessa är förmånen
av fri bostad jämte bränsle eller ersättning härför. Alla ordinarie tjänstemän
vid statens järnvägar erhålla antingen nämnda naturaförmån eller
ersättning för densamma, utgående med belopp, som, med vissa maximibeg-ränsningar,
motsvara 20—40 procent av arvodet. Vid telegrafverket
åtnjuta de kvinnliga stationsföreståndarna samt telefonist, som förestår
växeltelefonstation, fri bostad jämte uppvärmning och belysning eller ock
hyresbidrag med högst 600 kronor om året samt den lägre manliga
personalen, från stationsbiträde upp till linje- och verkmästare,
hyresbidrag med 15—30 procent av den fasta avlöningen, dock med
vissa begränsningar. Samtliga ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk
kunna erhålla fri bostad och fritt bränsle samt i vissa fall
jämväl fri elektrisk belysning eller ock kontant ersättning för fri bostad
med 15—30 procent av avlöningens fasta belopp, dock i intet fall mera
än 1,500 kronor för år. Vid postverket förekommer icke ifrågavarande
naturaförmån eller kontant ersättning för sådan.

Ortstillägg förekomma vid statens järnvägar under två former,
egentligt dyrortstillägg och kallortstillägg. Dyrortst, illägget utdelas
mycket sparsamt, nämligen endast till personal av s. k. lägre grad med
högsta arvode av 1,950 kronor och endast till dem, som äro placerade
i städer med minst 15,000 invånare eller å vissa orter i Stockholms
omgivning; detta tillägg utgår i angivna fall med ett fast belopp av 100
kronor för år. Kallortstillägg åter tillkommer samtliga tjänstemän, som
äro placerade inom vissa av de nordliga delarna av landet, samt utgår
med växlande belopp allt efter ortens belägenhet, lägst 60 och högst
600 kronor för år. Kallortstillägg förekommer icke vid något av de
övriga tre verken, varemot dessas samtliga ordinarie tjänstemän åtnjuta
dyrortstillägg vid placering å ort, där de allmänna levnadskostnaderna
äro särskilt höga, med belopp, utgörande, med vissa begränsningar,
10—15 procent av den fasta avlöningen, utom för manliga tjänstemän
vid postverket av lägre grad än postexpeditörs, vilkas dyrortstillägg äro
fixa men ökas i mån som ålderstillägg erhålles å avlöningen. Genom
att dyrortstillägget för vissa vid kraftverket i Porjus stationerade tjänstemän
utgår med belopp, som överstiger övriga tjänstemäns maximibelopp
av dyrortstillägg, kan sägas att viss hänsyn tagits till de förras placering
å sådan ort, där kallortstillägg utgår till statens järnvägars tjänstemän.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning tillkomma
enligt samtliga verkens avlöningsreglementen manliga tjänstemän
till och med högst överpostiljon vid postverket, linjemästare vid telegrafverket,
lokomotivmästare vid statens järnvägar samt driftverkmästare
och instrumentmakare vid statens vattenfallsverk. I tillämpningen förfares
likväl olika, i det att statens järnvägar till flertalet av ifrågavarande
tjänstemannagrupper utbetalar beklädnadsersättning, under det att de
övriga verken däremot i allmänhet utlämna naturapersedlar; även storleken
av de kontanta ersättningarna äro olika inom skilda verk.

Kostnadsfri läkarvård jämte fria läkemedel lämnas åt all linjepersonal
vid statens järnvägar samt åt den till fri beklädnad eller beklädnadsersättning
berättigade personalen vid de övriga verken ävensom vid
statens vattenfallsverk åt andra tjänstemän, som ådragit sig sjukdom
genom olycksfall i tjänsten. Dylik förmån tillkommer ock vid statens
järnvägar den lägre linjepersonalens familjemedlemmar, under det att i
statens vattenfallsverks avlöningsreglemente uttryckligen sagts, att tjänstemans
familj icke erhåller ifrågavarande förmån, så framt den icke blivit
vederbörande tjänsteman tidigare tillförsäkrad.

Inom samtliga verken förekomma anmärkningsprovision och felräkningspenningar,
de senare utgående efter mycket skilda principer.

Bland särskilda tilläggsarvoden torde böra nämnas: arvode till generaldirektörs
ställföreträdare i post- och telegrafstyrelserna — inom järnvägsstyrelsen
inträder, vid förfall för generaldirektör, överdirektör i utövning
av hans funktioner, under det att någon ställföreträdare för ordföranden
i vattenfallsstyrelsen icke finnes; vidare arvode till förste vaktmästare
inom samtliga verken med undantag för statens vattenfa ils verk; särskilda
tilläggsarvoden för postmästare å de tre största postkontoren;
arvode till tågledare vid statens järnvägar, till linjetjänsteman därstädes,
som handhar underkassörsgöromål vid banavdelningen, och till kontorsbiträde,
som tjänstgör såsom förman å statens järnvägars biljet tryckeri;
samt arvode till telefon- och portvakt vid statens vattenfalls verks kraftverk,
som förrättar mera maktpåliggande arbete.

Till tjänstemän vid postverket och statens järnvägar, vilka handlägga
vissa postsparbanks-, riksförsäkrings- och pensionsgöromål, utgå särskilda
ersättningar härför. Telegrafverkets stationsföreståndare samt vissa dem biträdande
tjänstemän åtnjuta sportler i form av ersättning av den telegraferande
allmänheten för räkningshållning av telegramavgifter. Vissa tjänstemän
vid statens järnvägar, som förrätta postgöromål, erhålla särskilt postarvode.
Milpenningar, bestående av dels reseersättning och dels lokomotivtj
än stpenningar, tillkomma tågpersonal, varjämte personal å statens järnvägars
ångfärjor erhåller fri kost ombord eller kostpenningar samt i
vissa fall s. k. seglingspenningar. Vid statens vattenfallsverk förekommer
ett särskilt slag av provision, s. k. kapplake, utgående till
personal å bogserbåt med viss efter tjänsteställningen växlande procent
av inkomsten av bogseringen.

Olägenheter av nuvarande lönesystem.

Av den nu lämnade summariska översikten över de olika verkens
avlöningsformer framgå de väsentligaste skiljaktigheterna mellan de tilllämpade
lönesystemen samt dessas komplicerade beskaffenhet. Att större
inbördes likhet mellan verkens löneprinciper bör utan olägenhet kunna
åstadkommas, ligger i öppen dag, liksom ock att en förenkling av dessa
principer bör kunna genomföras.

I. sistnämnda hänseende föreligger ett uttalande i en av 1914 års
kommitté angående löneförhållanden vid statens järnvägar avgiven promemoria,
däri anfördes, att det vid statens järnvägar tillämpade systemet
med avlöningens^ uppdelning i ett flertal särskilda avlöningsformer
syntes kunna göras till föremål lör flera anmärkningar. Det fyllde endast
i ringa grad fordringarna på enkelhet och överskådlighet, varjämte
det i åtskilliga fall verkade ekonomiskt ojämnt även för löntagare inom

samma tjänstekategorier och åldersgrupper. I förra avseendet framhöll
kommittén särskilt, att förekomsten av ett större antal avlöningsformer
åstadkomme svårigheter vid ]ätnförelse mellan olika befattningshavares
inkomster — vare sig det gällde endast statens järnvägar eller eu jämförelse
mellan detta och andra verk — samt besvär vid avlöningshandlingarnas
upprättande, varför en modernisering, som inskränkte antalet avlöningsformer
till det minsta möjliga, komme att innebära stiga fördelar.

Härutöver kan sägas, att bristen på överskådlighet i fråga om de
varje verks tjänstemän tillkommande avlöningsförmånerna samt dessas
ofta dolda karaktär verka hämmande på rekryteringen av verkens personal.
Den, som står inför valet av levnadsbana, vill givetvis förskaffa
sig kännedom om de ekonomiska utsikter, som förefinnas på skilda områden,
och då är uppenbarligen ett redigt avlöningssystem, av vilket
utan svårighet framgår vilken avlöning, som bjudes, av viss betydelse,
liksom ock en med ett enda kontant belopp utgående avlöning lockar
mera än en, låt vara i värde fullt motsvarande avlöning, som utgår
under varjehanda former, vilka den aspirerande, även om han i lyckligaste
fall verkligen erhåller kännedom om desamma, dock icke kan
rätt värdesätta.

De av 1914 års kommitté omnämnda olägenheterna av statens järnvägars
lönesystem med hänsyn till de ekonomiska verkningarna i vissa
fall hava av nämnda kommitté belysts genom en granskning av systemets
brister, vilken resulterat i ett förslag om avskaffande av vissa vid
statens järnvägar förekommande avlöningsformer och naturaförmåner, varemot
jämte den egentliga avlöningen ansetts böra bibehållas dyrortstillägg
och kallortstillägg.

Därest en liknande förenkling nu vidtages jämväl med avseende å
de övriga tre verkens lönesystem, öppnas möjlighet till genomförande
av enhetlighet mellan avlöningsformerna för de olika verken, vilket
måste anses vara i hög grad eftersträvansvärt. Sådana som förhållandena
nu äro, måste nästan alltid större eller mindre skilj aktigheter uppkomma
mellan de totala avlöningsförmånerna även för sådana befattningshavare
vid skilda verk, som eljest med fog ansetts böra vara fullt jämställda.
Därigenom har framkallats en lätt förklarlig strävan hos den missgynnade
befattningsgruppen att förbättra sin ställning. Då en sådan strävan
rönt framgång, har det, till följd av de rådande systemens inbördes
skiljaktigheter samt svårigheten att mot varandra rätt avvägande vid
sidan av själva avlöningen under olika former utgående förmånernas
värde, i regel icke kunnat undvikas att någon annan tjänstemannagrupp
blivit eller åtminstone ansett sig bliva försatt i en relativt försämrad
ekonomisk situation, vilket i sin tur föranlett denna grupp att söka få

Grundavlöning
och
avlöningsforhöjningar.

Upphävande
av avlöningens
fördelning i
»lön» och
»tjänstgöringspenningar».

sina särskilda löneintressen beaktade, o. s. v. Härav alstras rivalitet
och misshälligheter inom tjänstemannakåren med därav följande störningar
av arbetsron, tidsödande utredningar måste företagas inom verken
och deras styrelser, regeringens tid tages över hövan i anspråk för
lönefrågors handläggande och riksdagen nödgas att årligen ägna avsevärd
tid åt dylika spörsmåls bedömande.

Granskning av nuvarande avlöningsformer.

I det följande skall nu varje särskild avlöningsform vid de fyra
verken upptagas till mera ingående behandling, särskilt från synpunkten att
utan åsidosättande av verkens speciella förhållanden söka åstadkomma
likformighet och förenkling.

Den fasta avlöningen.

Det torde utan vidare vara klart, att inga sakskäl påkalla nu
förefintliga smärre skiljaktigheter mellan den fasta avlöningens storlek
på ett och samma löneplan. Dessa oväsentliga skiljaktigheter hava
givetvis uppkommit till följd av att avlöningarna fastställts efter utredningar
av skilda kommittéer och på skilda tidpunkter. Icke heller lära
de olika verkens arbetsuppgifter eller förhållanden betinga bibehållandet
av olika stora och olika antal avlöningsförhöjningar för tjänstemän med
lika eller ungefär samma grundavlöning eller, där så ännu i undantagsfall
förekommer, olika tidsmellanrum för avlöningsförhöjningarnas inträdande.
Med avseende å grundavlöningen och förhöjningarna av densamma kunna
därför utan tvivel alldeles samma principer tillämpas inom alla fyra verken.

Såsom ovan antytts, är den fasta avlöningen uppdelad i »lön» och
»tjänstgöringspenningar». Principerna för denna uppdelning äro emellertid
icke desamma för alla verken. Sålunda utgör lönen för postverkets
tjänstemän 62—81 % av den fasta avlöningen, men för motsvarande
befattningshavare vid telegrafverket och vid statens vattenfällsverk
60 75 samt vid statens järnvägar 67—80 %. Av en grundavlöning
om till exempel 3,900 kronor hänföres vid postverket 70,5 % till lönen,
vid telegraf- och vattenfallsverken endast 63 % men vid statens järnvägar
75 %. För statens järnvägars tjänstemän hänföres till lönen även
den rätt betydande bostadsersättningen samt förekommande dyrorts- och
kallortstillägg, under det att visserligen hyresbidrag för telegraf- och vatten
fallsverkens tjänstemän betraktas såsom lön liksom ock hela dyrortstillägget
för postverkets tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad,
men av dyrortstillägget för övriga tjänstemän vid postverket Vs-delar

utgör lön samt för telegraf- och vattenfallsverkens tjänstemän ortstillägget fördelas
å lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som den fasta
avlöningen, dock att vid telegrafverket minst 2/a skola anses tillhöra lönen.

Då ändamålet med uppdelningen i lön och tjänstgöringspenningar
är att erhålla grund för bestämmande av avlöning under ledighet samt
vikariat — tjänstemännen skola nämligen såsom regel under tjänstledighet
avstå tjänstgöringspenningarna och under vikariat å annans befattning uppbära
ersättning i visst förhållande till tjänstgöringspenningarna för de båda
tjänsterna — samt jämväl i allmänhet varit och för manliga tjänstemän av
postexpeditörs eller högre grad vid postverket ännu är, att genom bestämmande
av lönens storlek fastslå pensionens belopp, givas ej sakliga
skäl för att så skilda fördelningsprinciper kommit till uttryck i de olika
avlöningsreglementena. Emellertid har kommittén funnit denna uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar kunna utan olägenhet bortfalla.
Såsom redan antytts har den numera icke någon betydelse för fastställandet
av pensionens storlek annat än för vissa högre tjänstemän vid
postverket, i det att för samtliga övriga befattningshavare vid de ifrågavarande
verken antingen fastställts särskilda pensionsunderlag, eller, vad
statens järnvägar beträffar, pensionsbeloppet står i visst förhållande
till hela arvodet. Om således för nyss nämnda befattningshavare
vid postverket likaledes bestämmas vissa pensionsunderlag, kvarstår fördelningens
betydelse endast i fråga om vad tjänsteman skall under
tjänstledighet avstå av sin avlöning eller under vikariat uppbära. Kommittén
anser detta kunna lösas på ett vida enklare sätt, nämligen genom
att i avlöningsreglementet angiva storleken av det avdrag per dag räknat,
som under tjänstledighet skall såsom regel göras från avlöningen,
samt reglera vikariatsersättningen i förhållande till dessa »tjänstledighetsavdrag»
för den tjänstlediges och den vikarierandes befattningar.
Härigenom undvikes det hittillsvarande behovet av att för varje utbetalning
av avlöning upprätta särskilda avlöningshandlingar för lön och för
tjänstgöringspenningar eller att åtminstone angiva dessa i skilda kolumner
av avlöningshandlingen ävensom avlöningens regelbundna redovisande
under de särskilda titlarna. Då det normala väl ändock är att
tjänstemännen äro i tjänst och bestrida sina egna befattningar, måste
det anses opraktiskt att för undantagens skull anlita den rätt omständliga
apparaten med avlöningens ständiga fördelning och redovisande
under särskilda titlar. Ingenstädes utom Sverige lärer heller ett dylikt
system åtminstone numera förekomma. Kommittén uttalar sig alltså för
avskaffande av den nuvarande fördelningen av avlöningen i -»lön» och
»tjänstgöring spenningary> samt för bestämmande i stället av särskilda, tjänst -

311 19

Hela avlönin
gens utbetalande
i efterskott.

ledighetsavdrag till reglerande av vad tjänsteman skall vid ledighet i regel
avstå eller under vikariat uppbära.

Emellertid sammanhänger intimt härmed frågan om ordningen för
. avlöningens utbetalande. För närvarande är förhållandet det, att lön
och vad därmed är likställt utbetalas i förskott vid början av varje månad,
under det att tjänstgöring spenning ar och därmed likställd avlöning
utbetalas i efterskott vid manadens slut. Denna utbetalmngsordning
torde bero på att enligt medgivande i respektive avlöningsreglementen
lön utgår till månadens slut, även om tjänstemannen under tiden avgår
från tjänsten till följd av dödsfall, entledigande eller avsked, varemot
tjänstgöringspenningarna få uppbäras endast för tiden till och med den
dag avgång sker, samt skola under vissa slag av ledigheter avstås. Genom
att innehålla tjänstgöringspenningarna till månadens slut undvikes ock
i viss grad att staten erhåller fordran hos tjänsteman, som beviljats ledighet
och därunder skall avstå ett mot tjänstgöringspenningarna svarande
belopp. Har emellertid tjänsteman beviljats sådan ledighet, som
medför förpliktelse att avstå jämväl hela eller någon del av själva lönen,
kan dock återbäringsskyldighet uppkomma för honom. Om nu uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar icke vidare skall äga rum, utan
vid ledighet i stället avdrag göres å avlöningen, måste, för att icke
vid varje ledighet, varunder avlöningen helt eller delvis avstås, återbäringsskyldighet
för tjänstemannen av i förskott uppburen avlöning för
månaden skall uppkomma, en omläggning ske med avseende på tiden för
avlöningens utbetalande, så att denna hd och hållen utbetalas i efterskott
för varje manad och i sammanhang därmed avdrag göres för vad tjänsteman
under månaden eventuellt skolat avstå på grund av åtnjuten ledighet.
Såsom regel erhåller då tjänstemannen vid månadens slut efter
fullgjord tjänstgöring tolftedelen av den honom tillförsäkrade årsavlöningen
i ett enda belopp, och göres därvid för de undantagsfall, då
ledighet mot avstående av viss del av avlöningen ägt rum, stadgat
avdrag.

Mot det nuvarande systemet kan, förutom ovan nämnda tidsödande
ledovisningssätt, anföras jämväl, att det uppenbarligen icke kan vara
riktigt, att en tjänsteman, som under loppet av en månad lämnar sin
befattning, äger möjlighet uppbära lön för den del av månaden,
då han icke ägnat staten sin tjänst. Det kan icke heller vara utan
sin betydelse, att tjänstemännen undfå sin avlöning först efter fullgjort
arbete, i stället för att såsom nu uppbära huvudparten därav i förskott.
Härigenom torde de, åtminstone sedan omläggningen successivt fått

verka under någon tid, samt i allt fall de hädanefter i statens tjänst
inträdande personerna erhålla den ekonomiska trygghetskänsla, som
alstras av medvetandet att för sitt uppehälle icke behöva anlita förskottsvis
bekomna medel utan genom fullgjort arbete verkligen förtjänta
penningar.

Då redan nu avlöningen till icke-ordinarie befattningshavare utbetalas
i efterskott, inträffar med nuvarande ordning, att den, som befordras
från extra till ordinarie befattning, vid själva övergången erhåller
såväl full betalning för sista månaden som ock förskott för den kommande
månaden. Denna kumulering har måhända haft visst fog för sig
med hänsyn till att utnämning till ordinarie tjänst ofta medför särskilda
utgifter såsom för flyttning till annan ort samt för erläggande av stämpelavgift
för konstitutorial eller fullmakt å den ordinarie tjänsten. Då
kommittén emellertid anser och även kommer att framställa förslag om
att skälig flyttningsersättniug skall lämnas tjänsteman vid tillträdande
av ordinarie befattning, när därav förorsakas flyttning till annan ort,
samt, enligt vad kommittén inhämtat, proposition lärer komma att till 1919
års riksdag avlåtas angående upphävande av hittillsvarande skyldighet att
erlägga stämpelavgift för konstitutorial eller fullmakt å ordinarie tjänst,
förefinnes av nyss nämnda anledningar intet skäl att bibehålla förskottsutbetalningen
av lön vid ordinarie tjänsts tillträdande. Ån vidare har
anförts, att utbetalning av viss del av avlöningen i förskott skulle vara
nödig för mötande av utgift i form av retroaktiv-, inträdes- eller befordringsavgift
i pensionsinrättning, av vilken tjänsteman obligatoriskt skall
vara delägare. Då emellertid fördelning av dylik avgift, där den är av
någon större betydenhet, numera i allmänhet lär få ske på flera år, kan
ej heller härav hämtas stöd för förskottsutbetalning av lönen.

Ett från tjänstemännens egen synpunkt sett tungt vägande skäl för
införande av efterskottsbetalning bör det vara, om därigenom möjliguöres
beredande av rättvist avvägd begravningshjälp åt avliden tjänstemans
dödsbo. Enligt sammanfallande bestämmelser i samtliga de fyra
verkens avlöningsreglementen utbetalas nu, då tjänsteman avlider till
följd av olyckshändelse under tjänstutövning vid verket, eu månads avlöning
såsom begravningshjälp. I övrigt utgår icke enligt avlöningsreglementena
någon begravningshjälp i vidare mån än så, att återbetalning
av förskottsvis''uppburen lön icke skall äga rum vid tjänstemans dödsfall.
Inträffar dödsfallet tidigt i månaden, har dödsboet ju till sitt lörfogaude
vad som kan vara oanvänt av det förskottsvis uppburna lönebeloppet
samt de innestående tjänstgöringspenningarna för den gångna delen av

Begravningshjälp
såsom
vederlag för
förskottsutbetalningens
avskaffande.

månaden. Sker åter dödsfallet mot slutet av månaden, lärer väl lönen
för samma månad i flertalet fall redan vara disponerad och dödsboet
således ej hava till godo annat än månadens tjänstgöringspenningar till
och med dagen för dödsfallet. Har så dödsfallet föregåtts av någon
tids sjukdom, varunder tjänstemannen fått avstå tjänstgöringspenningarna
och extra utgifter kanske jämväl uppkommit, står dödsboet, därest ingen
privat förmögenhet efterlämnas, ej sällan utan medel för de nödvändigtvis
i samband med dödsfallet uppkommande särskilda omkostnaderna.
Den någon tid därefter utfallande pensionen är ej heller beräknad för
gäldande av begravningskostnaderna utan för familjens uppehälle efter
befattningshavarens död.

Det måste således medgivas, att nuvarande system medför synnerliga
ojämnheter i nu förevarande hänseende. Genom införandet av
efterskottsutbetalning av avlöningen i dess helhet får tjänstemans dödsbo
till godo, att omedelbart efter dödsfallet från vederbörande verk utfås
— oavsett vid vilken tidpunkt i månaden dödsfallet inträffat — så
mycket mera än med nuvarande anordning, som avlöningen i dess helhet
för den tilländagangna delen av manaden överstiger tjänstgöringspenningarnas
belopp för samma tid. Men därutöver anser kommittén
skäligt att, delvis såsom kompensation för avskaffandet av förskottsutbetalning
av lönen, särskild begravningshjälp bör av staten utbetalas till dödsboet
efter varje under tjänstetiden avliden tjänsteman, vare sig dödsfallet
härrör av olycksfall i tjänsten eller icke. Från tjänstemännens synpunkt
bör det icke inverka på begravningshjälps utbetalande eller ej, om dödsfallet
förorsakats av den ena eller andra anledningen, och staten har
heller knappast skäl att vidare upprätthålla den nuvarande åtskillnaden,
därest den förmån, som därigenom skulle beredas tjänstemans efterlevande,
icke medför avsevärt ökade utgifter för statsverket.

Enligt gällande lag om försäkring för olycksfall i arbete utbetalas
till dödsbo etter sådan till följd av olycksfall i arbetet avliden person,
för vilken lagen gäller, en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
dock minst 60 och högst 180 kronor. Kommittén har ansett samma
grund, en tiondel av årsavlöningen, böra tillämpas i avseende å begravningshjälp.
till statens tjänstemän vare sig dödsfallet är en följd av
olycksfall i tjänsten eller ej. Då den lägsta av kommittén föreslagna
årsavlöningen utgör för manlig tjänsteman 1,980 och för kvinnlig tjänsteman
1,800 kronor, skulle alltså begravningshjälpen komma att utgå med
ett minimibelopp av 198 resp. 180 kronor, vilka belopp synas vara de
lägsta, som kunna ifrågasättas för att någon verklig hjälp skall bliva
lämnad. Av samma skäl bör jämväl fastställas ett väsentligt högre

maximibelopp än enligt olycksfallförsäkringslagen. Efter sorgfälligt
övervägande av vad härutinnan kan anses såsom skäligt och med hänsyn
tagen till att verkens utgifter för begravningshjälp icke må över
hövan ökas, har kommittén funnit sig böra föreslå nämnda maximibelopp
till 500 kronor, motsvarande eu tiondel av den högsta årsavlöning,
som enligt olycksfallsförsäkringslagen medför rätt till åtnjutande
av däri stadgade förmåner.

Kommittén har låtit verkställa utredning om, vilken ökad kostnad
genom beviljande av begravningshjälp i nu nämnd omfattning skulle
förorsakas verken, och har därvid befunnits, att denna ökning, efter
förhållandena under år 1917 räknat, kan anslås till omkring 27,700 kronor
om året, därav cirka 6,300 kronor skulle falla på postverket, 3,700
kronor på telegrafverket, 17,700 kronor på statens järnvägar samt ett
obetydligt belopp på statens vattenfallsverk. Lika behjärtansvärt som kommittén
anser det vara att nu ifrågavarande förmån beredes efterlevande
efter avliden tjänsteman, lika eftertryckligt vill kommittén betona, att
en förutsättning härför bör vara, att den nuvarande anordning bortfaller,
enligt vilken den löpande månadens lön får, när än dödsfallet inträffar,
tillgodonjutas ända till månadens slut, alldenstund redan härigenom viss
begravningshjälp måste anses lämnad ehuru, såsom förut antytts, på ett
synnerligen ojämnt verkande sätt.

För kommitténs samtliga ledamöter har det stått klart, att tjänstemännen,
särskilt efter de nu genomgångna krisåren, i allmänhet icke
äro i den ekonomiska situation, att en övergång från förskotts- till efterskottsutbetalning
av lönen skulle kunna utan vidare genomföras och således
vid ingången av det år, enligt kommitténs förslag år 1920, då
det nya systemet för avlöningens utbetalande skulle börja tillämpas, den
förskottslön, som dittills månatligen utbetalats, skulle kunna innehållas
till januari månads slut. Flertalet tjänstemän måste nog leva så »ur hand
i mun», att ett dylikt uppskov med erhållande av 60—80 procent av
en månadsavlöning skulle nödga dem att skuldsätta sig i motsvarande mån,
vilket givetvis måste förebyggas. Då det gällt att finna en lämplig utväg
härvidlag, hava emellertid skilda synpunkter framförts inom kommittén.
Å ena sidan har det ansetts att, då det uppenbarligen icke
borde ifrågakomma att på det sätt genomföra förändringen, att densamma
tillämpades allenast på hädanefter till ordinarie tjänst befordrade
tjänstemän, vilket under lång tid framåt, 30—40 år, skulle medföra besvärligheter
genom olika system för avlöningens utbetalande, allenast
två framkomliga vägar gåves. Den ena vore, att under en övergångs -

Anordning
vid övergång
till efter6kott8utbetalning
av
hela

avlöningen.

period, som likväl icke gärna borde sättas längre än ett år, bibehålla uppdelningen
i lön och tjänstgöringspenningar, men successivt framflytta
dagen för själva lönens utbetalande, så att lönen för december månad
komme att utbetalas vid slutet av december eller således samtidigt med
tjänstgöringspenningarna för denna månad. Härigenom skulle dock vållas
viss oreda för kassaförvaltningarna samt därjämte tjänstemännen beredas
olägenheten av att icke erhålla avlöning vid sådana kritiska tider som
kvartalsskiftena, då bland annat hyrorna skola betalas. Den andra utvägen
vore att vid 1920 års ingång utbetala ett belopp, motsvarande
den lön å gamla staten, som, därest nytt avlöningsreglemente icke beslutats,
då skulle hava utbetalats, samt sedermera under året antingen
vid varje månads slut från den totala avlöning, som då enligt nya staten
skulle utbetalas, avdraga ett belopp, motsvarande en tolftedel av
det vid årets ingång utbetalda beloppet, eller ock månatligen innehålla
så stor del av avlöningen, som motsvarade den genom löneregleringen
uppkommande lönestegringen, intill dess summan av de innehållna beloppen
sam man folie med beloppet av den vid årets början utbetalda
lönen. Åven dessa anordningar skulle dock komplicera räkenskapsväsendet,
men ej i så hög grad som enligt det första alternativet komma
att bereda svårigheter för tjänstemännen.

Mot de nu angivna utvägarna har från annat håll inom kommittén
gjorts den invändningen, att staten härigenom på en gång eller successivt
under loppet av ett år återtoge det åt en var av de nuvarande tjänstemännen
pa grund av det vid tiden för hans tillträdande av ordinarie
tjänst gällande löneavtalet en gång utbetalda och av honom givetvis
också förbrukade förskottet av en månads lön och likaledes berövade
tjänstemännen den dem hittills tillkommande rätt att vid avgång från
tjänsten bekomma lön för hela den månad, under vilken avgången sker,
samt i utbyte härför allenast medgåve utbetalande av begravningshjälp
till de efterlevande efter sådana tjänstemän, som icke komme att uppnå
pensionsålder utan avlede dessförinnan, en förmån, som icke hade
något reellt värde för de övriga tjänstemännen, vilka väl torde utgöra
flertalet. Jämväl skulle, särskilt genom den senare av de nyss angivna
utvägarna, svårigheter uppkomma för de fall, då tjänsteman under år
1920 avginge ur tjänst eller avlede, i det att då allt för stort belopp
skulle behöva på en gång återgäldas av honom eller hans dödsbo för
att. täcka den ej redan tidigare under året genom avdrag å månadsavlöningarna
eller innehållande av viss del utav dem återburna delen av det
vid årets början bekomna beloppet. Från nu antydda håll inom kommittén
har i stället gjorts gällande, att staten skulle huvudsakligen

draga fördel av deri föreslagna reformen och således böra hålla tjänstemännen
skadeslösa genom att vid tiden för det nya avlöningsreglementets
ikraftträdande till tjänstemännen såsom vanligt utbetala i förskott
lön för januari månad, beräknad efter dittills gällande lönestat, samt
sedermera vid varje månads slut i efterskott utbetala eu full månadsavlöning
enligt nya lönestaten.

Vid första påseendet synes väl detta förslag innebära ett alldeles
oskäligt gynnande av tjänstemännen på statens bekostnad, men en närmare
undersökning visar att så icke skulle bliva lallet, åtminstone ej i den
grad det kan förefalla. Vad då först angår frågan, på vilkendera partens
sida, statens eller tjänstemännens, huvudsakliga vinsten av den ifrågasatta
reformen skulle komma, så är det givetvis staten, som nästan uteslutande
skulle draga ekonomisk fördel av densamma. Tjänstemännen förlora,
såsom redan antytts, rätten att vid avgång från tjänst tillgodonjuta lön
för hela den månad, under vilken avgången sker, i det att hädanefter ingen
som helst avlöning skulle komma att utbetalas för tiden efter den dag,
då avgång inträffar. Vidare skulle tjänstemännen, därest de icke, såsom
förutsatts, bekomme eu månads lön i förskott vid 1920 års ingång eller
om de visserligen bekomme sådant förskott men skulle vara skyldiga
att successivt helt återbetala detsamma, på en gång eller successivt frånhändas
en förmån, som redan kommit dem till godo på grund av det
löneavtal, som gällt vid deras tillträdande av ordinarie tjänst, en förmån,
som redan utnyttjats så till vida, att tjänstemännen ställt sin ekonomi
med hänsyn tagen till att de alltjämt skola erhålla sin lön i förskott
och icke behöva återbetala detta förskott, vadan de kunnat använda förskottslönen
till bestridande av utgifter för den månad, med vars ingång
förskottet utlämnats. De tjänstemän åter, som icke behövt omedelbart
taga förskottslönen i anspråk för sitt och familjens uppehälle, hava
kunnat göra densamma, månad för månad, räntebärande redan från dagen
för dess uppbärande. På tjänstemännens vinstkonto skulle komma allenast
den endast i ett fåtal fall utgående förmånen för deras efterlevande
att erhålla begravningshjälp.

Staten åter skulle vinna åtskilliga, delvis i penningar direkt uppskattbara
fördelar. Då enligt på kommitténs föranstaltande verkställda beräkningar
en månads lön till de ifrågavarande verkens nuvarande ordinarie
tjänstemän redan enligt den för år 1919 gällande lönestaten belöper
sig till omkring 4.500,000 kronor, ett belopp som växer genom
ökning av antalet befattningshavare och genom den fortskridande stegringen
av avlöningarna, skulle staten genom att uppskjuta varje utbetalning
av lönen en månad, skörda en räutevinst, som efter nyss an -

givna belopp räknat skulle med eu räntefot av 5 procent för år uppgå
till 18,750 kronor per månad eller således 225,000 kronor för ett år.
Då den nuvarande tjänstemannastammen — med de blivande tjänstemännen
behöver ju staten i detta sammanhang icke räkna, enär dessa
givetvis få finna sig i det utbetalningssystem, som är gällande vid tiden
för deras tillträdande av ordinarie tjänst — i genomsnitt räknat kan anses
stå vid mitten av sin tjänstemannabana, i regel uppgående till minst
35 år, skulle alltså nämnda årliga räntevinst komma staten till godo
under 17,5 år, d. v. s., utan hänsyn tagen till ränta på ränta, belöpa sig
till nära 4,000,000 kronor. Härtill kommer den minskning i arbete för
avlöningarnas uträknande, utbetalande, bokförande och redovisande, som
blir en följd av avlöningens utbetalande i en i stället för två poster för
varje månad, och som för staten under årens lopp torde medföra rätt
avsevärda besparingar i arbetslöner och kostnader för skrivmaterialier.
Staten vinner även reda och ordning beträffande tjänstemannalönerna
samt visshet att ingen lön utbetalas annat än som vederlag för verkligen
fullgjort arbete. På statens förlustkonto kommer endast förpliktelsen att
till efterlevande efter tjänstemän, som avlida före pensionsålderns uppnående,
utbetala begravningshjälp, en skyldighet, som redan nu, fäst med
mindre belopp, åligger staten geut emot dödsbo efter tjänstemän, som
avlida till följd av olycksfall i tjänsten.

Om nu staten vid den ifrågasatta tidpunkten för det nya avlöningsreglementets
ikraftträdande eller den 1 januari 1920 till samtliga tjänstemän,
som redan förut innehava ordinarie befattning, skulle utbetala en
månads lön enligt den förut gällande avlöningsstaten samt sedan vid
varje månads slut utbetala en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten,
skulle uppenbarligen den ovan beräknade, under de närmaste 17,5
åren uppkommande räntevinsten och någon del eller kanske hela den besparing
under samma tid i utgifter, som förut antytts, behöva tagas i
anspråk härför, men någon mera avsevärd ekonomisk förlust bör staten
rimligen icke komma att göra liksom staten ock vinner de mera formella
fördelarna av att för framtiden hava löne- och utbetalningssystemen
rationellt ordnade. Visserligen kommer statsverket att i bokslutet för år
1920 behöva avföra cirka 4,500,000 kronor högre belopp för avlöningar
än gällande lönestater betinga, men denna extra utgift kommer att under
årens lopp åtminstone till väsentlig del täckas genom ovannämnda räntevinster
och besparade utgifter.

För tjänstemännen åter skulle den föreslagna anordningen icke,
såsom man skulle vara benägen att antaga, medföra någon omedelbar
ekonomisk vinst. Följande exempel ådagalägger detta. En postexpedi -

tör, placerad å ort, där ortstillägg icke förekommer, åtnjuter enligt nu
gällande lönestat en fast avlöning pr månad av kr. 208: 33, därav tre
fjärdedelar utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar. Enligt
kommitténs förslag till avlöningsreglemente skulle denna tjänstemans
fasta avlöning per månad från och med år 1920 utgöra kr. 287:50 att
utbetalas i ett belopp vid varje månads utgång. Vid årsskiftet 1919—
1920 skulle tjänstemannen ifråga komma att såsom vanligt uppbära
tjänstgöringspenningar för december 1919 och förskottslön för januari
1920 med tillhopa förstnämnda belopp, kr. 208: 33. Vid månadsskiftet
januari—februari 1920 erhåller han i stället för, såsom vanligt, tjänstgöringspenningar
för januari och lön för februari med tillhopa kr. 208: 33,
den honom enligt nya avlöningsreglementet tillkommande avlöning för
en månad med kr. 287: 50, vilket belopp även sedermera vid slutet av
varje månad tillgodokommer honom. Han förmärker ingen annan ökning
i inkomster än den, som föranledes av att postexpeditörs månadsavlöning
höjts från kr. 208:33 till kr. 287:50. Men under det att han
tidigare alltid levat på ett månatligt förskott, som icke motsvarats av
fullgjort arbete, kommer han nu att för sina utgifters bestridande kunna
räkna med verkligen intjänad avlöning. Först när han efter slutad tjänstemannabana
eller tidigare avgår från tjänsten, får han känning av den
för januari månad år 1920 till honom utbetalda dubbla lönen, i det att
han då bär till godo full avlöning, »lön» och »tjänstgöringspenningar»,
för tiden från den löpande månadens ingång till och med dagen för avgången,
under det att han med nuvarande utbetalningssystem då skulle
haft att ytterligare uppbära endast tjänstgöringspenningar för samma
tidrymd. Men då, å andra sidan, tjänsteman nu är tillförsäkrad oavkortad
lön för hela den sista månaden, även om avgången sker redan på
månadens första dag, kan den oberättigade förmån, som tillfaller honom,
icke uppskattas högre än till ett belopp, motsvarande lön (enligt nu
gällande lönestat) för den del av månaden, som förflutit vid avgången
från tjänsten, i genomsnitt räknat således hälften av en månads lön.

Det kan icke förnekas att de skäl, som sålunda anförts till stöd för
det förevarande spörsmålets lösning i den senast angivna riktningen, äro
så starka, att, därest en omläggning från förskotts- till efterskottsutbetalning
av lönen skulle ifrågasättas utan samband med eu genomgripande
löneförbättring för personalen, man måste böja sig för desamma. Så som
frågan nu ligger, synes emellertid fog finnas för en lösning genom
ömsesidigt tillmötesgående. Därför har också kommittén kommit till
• den slutsatsen, att genomförandet av den förändrade ordningen för avlöningens
utbetalande bör ske pa det sätt, att visserligen en månads lön utbe 3 -

311 19

talas till tjänstemännen vid ingången av det är, då de nya avlöninqsbestämmelserna
träda i kraft, men att hälften av det sålunda utbetalda beloppet
skall återbetalas under samma år genom avdrag å de förhöjda månadsavlöningar,
som löneregleringen skulle komma att tillföra tjänstemännen
under det att andra hälften skulle efterskänkas av staten.

löneförbättring kommittén föreslår för tjänstemännen över lag
ar så avvägd, att de, trots fullgörandet av nämnda återbetalningar, ändock
komma att under år 1920 uppbära högre månatliga avlöningar än
förut, om ock mindre än löneregleringen från och med år 1921 kommer
att tillföra dem. Under år 1920 kommer således en mjuk övergång att
ske från de nuvarande lägre avlöningarna till de högre, som från och
med år 1921 skulle i hela sin vidd komma tjänstemännen till de!. Där
emellertid avlöningen å stat under år 1920 icke skulle bliva höjd med minst
det belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock då tjänsteman avlider
under år 1920, torde Kungl. Maj:t böra äga att låta nämnda återbetalnmgsskyldighet
helt eller delvis bortfalla.

Uppbördsprovision vid telegrafverket.

Såsom förut nämnts, utgår avlöningen till telegrafverkets stationsforeståndare
under andra former än inom de övriga verken, i det att för
dem tjänstgöringspenningarna ersatts med provision å den vid envar
station inflytande uppbörden av telegramporto-, telefonabonnemangs- och
inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter. Denna avlönino-sform infördes
på försök genom beslut av 1907 års riksdag i enlighef med förslag
av särskilt tillkallade sakkunniga för avgivande av förslag i fråga
om . förändrad organisation av telegrafstyrelsen m. m. Dessa sakkunniga
ansågo ett rättvist avvägande av statiousföreståndarnas vid telegrafverket
avlöning icke kunna ske . under annan form än att avlöningen sattes i
så. direkt relation som möjligt till det ekonomiska resultat, den av föreståndaren
förvaltade stationen lämnade. Därigenom skulle även, enligt
de sakkunnigas mening, i organisationen införas en ekonomiskt sund
grundsats, som inom den enskilda affärsverksamheten vore allmänt tilllampad
och även fullständigt oumbärlig och som därför icke heller finge
lamnas å sido vid en statsverksamhet, som övervägande vore ett ekonomiskt
foretag. Särskilt för telegrafverkets stationsföreståndare vore denna
grundsats den enda rättvisa, då inom detta såsom inom intet annat verk
den uppbörd, som visade stationens rörelse, vore till väsentlig del direkt ''
beroende på, huru föreståndarens förmåga och intresse visat sig kunna
tillgodose allmänhetens krav och sålunda även göra rörelsen för staten*
inkomstbringande. Införandet av denna grundsats, enligt vilken avlö -

1!)

ningens belopp väsentligen komme att påverkas av den inkomst verksamheten
medförde, skulle enligt de sakkunnigas mening kunna ernås på
det sätt, att i stället för de till föreståndarna utgående tjänstgöringspenningarna
skalle träda viss provision å stationens uppbörd. De närmare
motiven härför utvecklades av de sakkunniga på följande sätt:

»När det uttalats betänkligheter mot provisionssystemet, torde detta väsentligen
liava berott därpå, att man frånsett och rent av ansett sig böra frånse de
grundsatser, som tillämpas inom det privata affärslivet. Därför att statens verksamhet,
när den anordnar affärs- och industriella företag, icke bestämmes av enbart
ekonomiskt intresse utan även i vissa hänseenden av en allmännare synpunkt,
har man, efter vad kommitterade trott sig finna, icke tillräckligt beaktat,
att verksamhetens dock väsentligen affärsmässiga prägel gör det nödvändigt att
låta de affärsmässiga grundsatserna tillerkännas avgörande betydelse icke minst
med hänsyn till den personal, som skall utföra affärens arbete. Ämbetsmannauppfattningen
och ämbetsmannasättet att behandla förekommande ärenden ma
hava sitt obestridda värde på de områden, som rätteligen höra under denna uppfattning
och detta sätt, men de förlora sitt värde och verka hämmande, när de
tillämpas på främmande områden. Affären eller industrien måste skötas efter
merkantila regler, så vitt den överhuvud skall hava sitt berättigande, och om än
dessa regler modifieras därav, att det är staten som är ägaren, måste de dock
i huvudsak behålla sin giltighet.

Enär emellertid frågan om provisionssystemets införande var föremål för
behandling i den kommitté, som uppgjorde förslaget till nu gällande stater för
telegrafverket, anse sig kommitterade böra anföra vad då i frågan yttrades.^

Då kommittén, heter det i dess utlåtande, beslutit sig för att föreslå provisionens
bibehållande inom postverket för vissa tjänstemän, huvudsakligen föreståndarna
för postkontoren, hade den fragan självmant framställt sig, om icke
även för vederbörande stationspersonal vid telegrafverket någon del av avlöningen
borde utgå i form av uppbördsprovision. Kommittén hade dock ej ansett
sig böra förorda införande av provision inom telegrafverket. Ehuru ingalunda
saknades, såväl från Kungl. Maj:ts som från riksdagens sida, uttalanden emot
provisionssystemet i allmänhet hade kommittén, om än med tvekan, funnit sig
böra förorda provisions bibehållande, i någon mån, inom postverket, där provision
sedan längre tid utgått och där dess fullständiga borttagande skulle, enligt
kommitténs åsikt, förorsaka betydliga rubbningar. Annorlunda tedde sig emellertid
denna fråga, då det gällde att föreslå organisation för ett i betydande del
helt nytt verk, varest provision hittills icke till tjänstemännen utgått. För att
i ett sådant verk införa provisionssystem syntes det kommittén höra krävas alldeles
särskilda trängande skäl. Några dylika förelåge dock icke, enligt kommitténs
förmenande, utan torde en tillfredsställande lösning av frågan om stationspersonalens
avlöningsförmåner kunna åstadkommas även utan införande av denna
för telegrafverket hittills främmande avlöningsform. Därtill komme ock, att, i
motsats mot vad förhållandet vore vid postverket, de uppbördssummor vid telegrafverket,
å vilka provision skulle beräknas, vore så växlande eller, åtminstone
vid ett flertal stationer, stadda i så hastig ökning, att fastställande av grunderna
för provision skulle bliva förenat med ganska stora vanskligheter. På grund av
sålunda anförda omständigheter och med hänsyn till det i förevarande avseende
även beaktansvärda förhållandet, att bestämmandet av vissa telefonavgifters be -

lopp, åtminstone ännu sa länge, ankomme allenast på telegrafstyrelsen, hade
kommittén icke ansett sig böra förorda införande vid telegrafverket av provision
såsom en del av avlöningen.

Dessa skäl finna kommitterade j icke numera böra vara avgörande för föreliggande
frågas lösning. Det bär nämligen visat sig, att en tillfredsställande lösning
av fragan om stationsföreståndarnas avlöningsförmåner icke vinnes genom
det nuvarande systemet med stationernas indelning efter uppbördens storlek i
grupper med enahanda totala avlöningsbelopp inom varje. För att en sådan indelning
skulle kunna vara något så när rättvis, måste nämligen gruppernas antal
bliva så stort, att begreppet gruppindelning försvunne och man i stället finge
stationsmangden efter uppbördens olika storlek sönderdelad i kanske ett trettiotal
avdelningar med endast några stationer i varje. Men ej nog därmed. Sedan
eu sådan forsta uppdelning väl vore gjord, måste styrelsen, för att fortfarande
hålla uppdelningen rättvis, oupphörligen göra om densamma, allt efter som upp1
u611 • Eu tillräckligt ofta och fullt känsligt gjord sådan uppdelning

skulle, det måste medgivas, på ett rättvist sätt ordna stationsföreståndarnas avlömngsförmåner.
Men på detta sätt bleve ju bibehållandet av en indelning snart
,a^ reell betydelse, likasom även styrelsens endast mekaniska mellanhandstallmng
till den växlande uppbördens omutliga fingervisning. Med ett ord, man
vore framme vid det rena provisionssystemets tillämpande vid bestämmandet av
stationsföreståndarnas hela avlöning. Då, såsom riktigt är inom telegrafverket,
ifrågavarande tjänstemäns avlöning måste bestämmas i förhållande till den upp .

de åt staten intjäna å sin station, blir ock detta system konsekvensens nödvändiga
slutspets. Principiellt skulle kommitterade för sin del icke hava något
mot en anordning i enlighet därmed, men systemet låter sig icke fullt lämpligt
genomföra i praktiken. Först torde det vara omöjligt att finna en för alla stationer
lika provisionsberäkning, som rättvist avpassar varje stationsföreståndares
avlöning. Men att hava olika beräkning för olika avdelningar stationer skulle
leda in i samma cirkel, som man ville undvika, då det gällde det nuvarande
systemets gruppindelning.

Ehuru det således skulle vara rationellt riktigast att icke behålla vissa fixa
loner utan låta uppbörden bestämma hela avlöningen genom en direkt relation,
synes det dock kommitterade ur nyssnämnda synpunkt vara mest praktiskt, att
en stabil löneskala finnes, som bildar den gemensamma ryggraden för avlöningarna,
och att den utom själva lönen tillkommande delen, växlande i direkt förhållande
till uppbörden, utjämnar de oegentliglieter, som med det nuvarande
systemet icke kunna undvikas.

Aven ur eu annan synpunkt måste emellertid formen av lön bibehållas för
en del av avlöningen. Det är visserligen så, som kommitterade framhållit, att
i de flesta fall en stations uppbörd är till eu mycket stor del omedelbart beroende
av föreståndarens ^ duglighet och vakenhet, likasom samma uppbörd är en
ganska känslig mätare på tyngden av dennes ansvar och arbete. Men det finnes
dock stationer, vilka genom sitt rent trafiktekniska läge äga för det hela en särskilt
stor betydelse och därför också kräva särskilt framstående egenskaper hos
föreståndaren, utan att dessa förhållanden giva utslag i uppbörden. För dessa
fall måste man hava en bestämd löneskala att följa, då föreståndaren för en
dylik station bör genom en högre lön tillgodoses, till dess uppbörden å statio-,
nen stigit till, så att säga, sin egen riktiga höjd.

Man skulle av vad sålunda framhållits kunna få den föreställningen, att en

enda löneskala för alla statiimsfure,ståndare vore till fyllest. Men sa ar icke
förhållandet. Man kan icke låta varje stationsföreståndare börja med (len lagsta
begynnelselönen för att vandra hela skalan upp, på vagen nödtorftigt underlijälpt
av provisionen. Stationerna äro nämligen varandra så olika till storlek
och betydelse, att den lägsta begynnelselönen måste sättas så låg och den högsta
så hög, att det stora flertalet icke när vare sig dit ned eller dit upp. likaså
äro mellanstadierna så många, att även där måste sättas vissa gränser, flor
att vinna eu rättvis avlöningsform måste man alltså inom hela stationsmangden
försöka sammanföra de varandra närmaste stationerna till en grupp, för vilken
eu gemensam del av den stora löneskalan kan befinnas innehålla eu till mängd
och belopp lämpligt antal lönesteg. _

Emellertid skulle ett sådant, nu omhandlat försök till gruppindelning aldrig
lyckas, om man icke kunde hålla avlöningens ytterkonturer något tänjbara etter
stationernas egen rörlighet. Men med en sådan möjlighet — tjänstgoringspenningarnas
utgående i form av provision — har det visat sig icke mota svårigheter
att inom eu fortlöpande skala av bestämda lönesatser ordna stationerna i

några stora grupper. , , , n,

Genom denna anordning hava kommitterade, med undvikande av schablonmässiga
bestämmelser, som endast giva en i förhållande till den allmänna arbetsbördan
skapligt avpassad avlöning, åsyftat att vinna en verkligen tillfredsställande
lösning av frågan om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, sa att aven de
så vitt möjligt fylla kravet på en i varje individuellt fall riktig relation mellan

arbetet och ersättningen därför. .

En sådan avlöningsform är, enligt kommitterades mening den enda rättvisa
och därigenom ägnad att hos personalen uppehålla och underhålla arbetsmtresset

utöver vad den nuvarande ordningen är i stånd till. ... ....

Man får nämligen icke förtänka stationsförestandarna, att de osökt sätta
sina egna inkomster i samband med stationens, då man besinnar, vad kommi -terade förut antytt, att dessa kunna alldeles direkt påverkas av föreståndarens
uppmärksamhet och intresse. I detta fall mtager telegrafverket en särskild stallning
bestämt skild från de andra kommunikationsverken Förhållandet beror
därpå, att telegrafverkets meddelelsemedel, de elektriska ledningarna, aro begränsade
till antal och belastningsförmåga, men att genom personalens vaksamhet
och snabbhet dessa gränser kunna, efter vad erfarenheten ständigt visar betydligt
uttänjas genom ett skickligt och uppmärksamt utnyttjande av befintliga tillgångar.

Då således kommitterade funnit, att provisionssystemets tillämpande vid
beräknandet av tjänstgöringspenningarna är den enda form, som under vaxiande
förhållanden möjliggör en aktuell rättvisa åt stationsförestandarna, samt dessutom
denna anordning, genom att på det enklaste sätt själv reglera avlöningarna,
gör överflödig den ständigt fortgående omreglering av stationernas avlöningsförhållanden,
som eljest bleve eu verkets spänstighet förtyngande nödvändighet,
hava kommitterade funnit alldeles särskilt trängande skal förefinna^, att för denna
del av personalen provisionssystemet delvis lagges till grund vid avlönings beloppens
bestämmande. Den omständigheten, att det ar en nyhet, som sålunda
införes i telegrafverket, kan icke skrämma kommitterade, helst det visat sig att
trots telegrafverkets växlande och i hastig ökning stadda uppbordssummor nagra
‘ svårigheter icke möta för systemets jämna och måttfullt begränsade tillämpande.

Kommitterade föreslå, att provision måtte utgå på de tre huvudsakliga
poster, som utgöra stationernas uppbörd, nämligen uppburet telegramporto, in -

trades- och telefonabonnemangsavgifter samt avgifter för särskilt betalda telefonsamtal.

De två sistnämnda av dessa poster stå otvivelaktigt i mycket nära beroende
av, huru vederbörande station skötes. Att fördelen av en telefonförbindelse i
väsentlig grad är beroende av det sätt, på vilket förbindelsen betjänas, är självklart,
och det ar därför icke heller tvivel om, att varje stationsföreståndare kan,
genom att arbeta for stationens bästa möjliga skötsel, bidraga till att en större
del av allmänheten finner med sin fördel förenligt att hava förbindelse med teletonnatet.
Ännu mycket större och direktare inflytande kan tjänstemannen utöva
pa beloppet av inflytande samtalsavgifter. Storleken av dessa inkomster beror
nämligen, såsom nyss antytts, huvudsakligen på, huru de befintliga ledningarna
utnyttjas och huru det sörjes för, att dessa ledningar efter ett samtals slut utan
varje dröjsmål disponeras för det följande. De korta stunder, de interurbana
ledningarna vid mindre planmässigt och mindre raskt arbete stå oanvända, kunna
pa samma gång allmänhetens gagn av ledningarna minskas, tillsammans åstadkomma
en förlust i inkomster, vilken för telegrafverket betyder mycket avsevärda
summor. Efter ^axlande förhållanden på olika platser kan den ena eller den
andra sidan av denna tjänstemannens verksamhet företrädesvis tillgodogöras för
utvecklingen av telefonväsendet. Den riktiga normen för ett pensionssystem
med syfte att framkalla en ökning i arbetsintensitet är därför att låta både
abonnemangs- och samtalsavgifterna ligga till grund för bestämmande av provisionens
belopp, r

I fråga om telegramportot däremot gäller nog i allmänhet detsamma som
tor inkomsten vid postverket, att det endast i ringa grad kan röna inflytande av
tjänstemännens åtgöranden. Att vid provisionens bestämmande taga hänsyn även
till telegramportot är emellertid ägnat att verka reglerande på provisionens belopp»
och dess_ uteslutande skulle medföra en orättvisa för de stationer, där
telegramexpeditionen kräver relativt större arbete i förhållande till telefonens
skötsel.»

Vid anmälan i statsrådet av de sakkunnigas betänkande ansåg sig
föredragande departementschefen böra tillstyrka förslaget om tjänstgöringspenningarnas
utbytande mot provision för stations föreståndarna
vid telegrafverket. På de av de sakkunniga anförda skälen förklarade
sig departementschefen anse det vara för statens utbyte av telefonväsendet
fördelaktigt, om varje stationsföreståndare gjordes ekonomiskt
intresserad av att driva upp sin stations inkomst. Några olägenheter av
systemet hade departementschefen ej heller kunnat finna, utan syntes
det fast mera passa väl in i de affärsmässiga former, efter vilka, såsom
han hoppades, telegrafverket skulle komma att förvaltas.

I det den 11 oktober 1907 utfärdade avlöningsreglementet för tjänstemän
vid telegrafverket infördes under § 5 följande stadgande angående
uppbördsprovision:

»Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära
piovision å vid stationen influten uppbörd av telegramporto-, telefon- ''
abonnemangs- och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter med:

5 procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger

10.000 kronor;

3 procent av den del av uppbörden, som överstiger 10,000 men ej

30.000 kronor; .

1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men ej

100.000 kronor; . aaa

b 2 procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men

men ej 500,000 kronor; samt .

‘/to procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000

kronor.

Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke lör. någon stationsföreståndare
understiga 450 kronor, vadan av provisionsanslaget ma,
utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordias
för att fylla denna minimiprovision.»

Av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken med flera verk föreslogs den ändring i nyssnämnda
paragraf, att provisionen skulle å den del av uppbörden, som
ej överstege 30,000 kronor, utgå med 2 Vs procent i stället för med 5
respektive 3 procent, i sammanhang varmed stationsföreståndarnas lön
skulle ökas med ett med den sålunda uppkommande minskningen i provisionen
helt och hållet eller nära sammanfallande, belopp, ävensom att
den stationsföreståndaren garanterade minimiprovisionen skulle utgöra
ett efter föreståndarens lönegrad växlande belopp, lägst 600 och högst
2,400 kronor. Anledningarna till dessa kommissionens förslag voro,
dels att det synts nödigt genom ökning av lönen bereda någon förbättring
av stationsföreståndarnas avlöning under sådan ledighet, , då uppbördsprovisiouen
måste avstås, dels ock att verkställd utredning givit
vid handen, att uppbördsprovisionen icke stigit i samma proportion för
samtliga stationsföreståndare inom en och samma kategori, vadan en
utjämning synts böra ske genom att på ovan nämnda sätt tillförsäkra
de stationsföreståndare, vilkas uppbörd . ej väsentligen ökats sedan år
1907, viss garanterad minimiprovision till högre belopp än förut gällt.

1918 års lagtima riksdag biträdde detta ändringsförslag, men yttrade
tillika, att starka skäl syntes tala för att genomföra jämväl en begränsning
uppåt av provisionen och att även lämpligheten av själva systemet med
uppbördsprovision åt stationsföreståndarna vid telegrafverket syntes starkt
kunna ifrågasättas, varför frågan om provisionens avskaffande eller begränsande
borde vid den fortsatta utredningen angående löneregleringen
vid telegrafverket upptagas till ingående behandling.

Åt kommittén har ock särskilt nppdragits att överväga frågan om
Bysättande eller begränsande av uppbördsprovision åt stationsföreståndare
vid telegrafverket.

I särskilda till kommittén ingivna framställningar har dels svenska
telegrafanstemännens förening, representerande bland andra de manlig
stations föres tänd ärna vid telegrafverket, begärt att uppbördsprovisionen
matte bibehållas såsom avlöningsform, dels ock kvinnliga teleo-rafpersonalens
förening, till vilken de kvinnliga stationsföreståndarna äro°anslutna
yttrat att, ehuru den allmänna önskan vore att uppbördsprovisionen måtte
bibehålla8, denna avlöningsform dock borde ersättas av annan sådan, i
händelse den skulle utgöra ett verkligt binder vid inrättandet av nya
stationer, vilket utgjorde ett av föreningens önskemål. Slutligen bär
kommittén lämnat en representant för stationsföreståndarkåren, teleo-rafkommissanen
A Lignell i Hälsingborg, tillfälle att muntligen inför
kommittén utveckla de synpunkter, som kunde tala för provisionssystemets
bibehållande. J

De skäl, som på sätt ovan meddelats föranledde införandet av
provision för telegrafverkets stationsföreståndare samt, efter det denna
avlöningsform under elva år tillämpats, nu andragits för bibehållande av
densamma, hava icke övertygat kommittén om provisionssystemets lämplghet.
Visserligen torde det vara sant, såsom i telegrafpersonalens
fackorgan papekats, att de angrepp, som från skilda båll riktats mot
provisionssystemet, mången gång föranletts av en förväxling mellan
upphoras provision, vilken utgör stationsföreståndarna s tjänstgöringspenmngar
och i allmänhet icke stigit till så betydande''belopp, och den
under benamningen telegramprovision förekommande sportelinkomsten för
stationsföreståndarna, vilken åter särskilt under krigsåren på ett och
annat håll uppgått tdl abnormt hög summa. Men även om man gjort
sig reda för uppbördsprovisionens rätta karaktär, kan man icke underlåta
att finna densamma åtminstone numera sakna sitt berättigande.

Uppbördsprovisionens ändamål är att dels automatiskt reglera stationsforestandarens
inkomster efter måttet av det arbete och ansvar, som
kraves av honom, dels utgöra ren anskaffningsprovision och dels i allmanhet
verka uppmuntrande samt sporrande för stationsföreståndarens
. „ at* det först nämnda syftemålet med provisionen skulle kunna

na8''. maste förutsättas att en stations uppbörd utgör en exakt mätare av •
stationsföreståndarens arbete och ansvar. Så är emellertid icke alltid
eder kanske icke ens i allmänhet fallet. Mest bjärt framträder detta
da en stations uppbörd på en gång ökas eller minskas såsom en oundviklig
följd av en allmän höjning eller sänkning av de taxor, som av

telegrafverket tillämpas. Ingen lärer vilja påstå, att stationsföreståndarens
arbete eller ansvar i nämnvärd män stegras eller minskas genom
en dylik åtgärd — annat än möjligen för en kort övergångsperiod,
under vilken själva det av taxeändringen föranledda omläggningsarbetet
pågår — liksom den ökning eller minskning i inkomster, som därav
framkallats, alldeles oförtjänt gynnar eller skadar honom i ekonomiskt
hänseende. Men även under normala förhållanden, då inga taxeändringar
inverka på uppbördens storlek, lärer denna näppeligen alltid stå i direkt
förhållande till föreståndarens arbetsbörda. Detta har redan av förslagsställarna
till provisionssystemet medgivits så tillvida, att en av andra
hänsyn än storleken av stationens uppbörd förestavad indelning av
stationerna i klasser med olika hög lön för stationernas föreståndare
måst behållas, bland annat, för att föreståndare för vissa arbetskrävande
stationer med ringa uppbörd icke skulle erhålla för låg avlöning, exempelvis
stationer med stor genomgångstrafik eller med många underlydande
men små växelstationer. Om uppbördsprovisionen borttages, torde icke
möta större svårighet att rätt klassificera telegrafverkets stationer än
förhållandet är vid postverket, där uppbördsprovision tidigare förekommit
men redan för ett tiotal år sedan borttagits.

Såsom anskaffningsprovision betraktad, måste uppbördsprovisionen
sägas hava än mindre skäl för sig. Det lärer väl nämligen höra till
undantagen att stationsföreståndarna själva direkt verka såsom agenter
för att förmå allmänheten att abonnera på telefon eller öka sin telefonsamtals-
eller telegramfrekvens. Icke heller torde det kunna påstås att
provision skulle vara nödig för att skötseln av en station skall bliva
sådan, att allmänheten icke avskräckes från utan lockas till att abonnera
å telefon eller att använda sig av telefonen och telegrafen för sin
korrespondens. Ett dylikt påstående skulle vara allt för nedsättande för
stationsföreståndarkåren, vars medlemmar säkerligen i lika hög grad
som andra statens tjänstemän skulle göra sin plikt i nämnda hänseende
utan den extra eggelse, som ligger i medvetandet av att de därmed
också tillgodose sina egna ekonomiska intressen. För en och annan
natur kan ju en dylik eggelse vara nyttig om ock ej nödig, men kommittén
vill icke förutsätta att så skulle vara förhållandet beträffande
något större antal av ifrågavarande kår.

Såsom allmänt omdöme om uppbördsprovisionen måste sägas, att
stationsföreståndaren personligen är i allt för ringa tillfälle att öva direkt
inverkan på stationens uppbörd. Den del av uppbörden, som med något
skäl synes kunna ifrågasättas att läggas till grund för något slag av
provision är den, som härflyter av samtal å riksledningarna. Här är

Bil 19 4

det väl dock kontrollörer, vaktföreståndare och telefonister, som i långt
högre grad än stationsföreståndarna kunna öva inverkan på det ekonomiska
resultatet genom ledningarnas bästa möjliga utnyttjande, men
dessa befattningshavare hava icke genom något pro visi onssystem intresserats
för ett mera effektivt fullgörande av sina tjänsteplikter.

Kommitténs majoritet är visserligen icke i princip motståndare till det
inom det enskilda affärslivet ofta med fördel anlitade tantiemsystemet,
vilket framgår därav att denna majoritet föreslår utvidgandet av den
inom vattenfallsverket förekommande tantiemen, men där gäller det
befattningshavare, vilka i hög grad kunna inverka på sitt verks ekonomi
såväl genom ökning av inkomster som ock genom besparing av utgifter,
varjämte det förutsatts att dessa befattningshavare icke skola fast anställas
utan allenast för viss tid förordnas å sina befattningar. Den vid
telegrafverket förekommande uppbördsprovisionen däremot utgår till fast
konstituerade tjänstemän, vilka enligt kommitténs mening endast i ringa
mån kunna påverka verkets inkomster och knappast hava någon möjlighet
att influera på verkets utgifter i besparingssyfte. Uppbördsprovisionen
är också en allenast i förhållande till bruttoinkomsten utgående
provision och har alltså föga gemensamt med tantiem till vissa vattenfallsverkets
tjänstemän, vilken utgår på nettoavkastningen. Häri, att
provisionen vid telegrafverket beräknas endast å bruttoinkomsten, ligger
också enligt kommitténs förmenande den största svagheten och nackdelen
med hela systemet. Det måste erfordras en synnerligen sträng kontroll
för att en tjänsteman, vars egna inkomster äro i största grad beroende
av verkets inkomster men alldeles oberoende av dess utgifter, ej skall
komma i tillfälle att åsamka verket icke nödvändiga utgifter. Jämväl
ligger det en fara i att en stationsföreståndare skall, om icke missbruka,
dock väcka anledning till misstro hos abonnenterna mot sättet för handhavandet
av den ömtåliga kontrolleringen av samtalsräkningen, på vilken
abonnemangsavgifternas storlek och således även hans egen inkomst
beror.

Såsom av det anförda framgår, har kommittén kommit till den
bestämda åsikten, att uppbördsprovisionen för telegrafverkets stationsföreståndare
bör avskaffas och dessa tjänstemän avlönas i samma ordning som
andra befattningshavare. Då emellertid stationsföreståndarna genom gällande
avlöningsreglemente äro tillförsäkrade uppbördsprovision såsom
vederlag för tjänstgöringspenningar, måste i de jämförelsevis få fall, då
minskning i inkomst skulle uppkomma, ersättning beredas i form av
personligt lönetillägg -

Tantiem vid statens vattenfallsverk.

Direktören vid statens kraftverksförvaltning åtnjuter — förutom Tantiem till
arvode med 9,000 kronor för år samt fri bostad och bränsle eller ersätt- turJTncTehening
därför med 1,500 kronor om året — tantiem med en halv procent ten för staten»
för år å netto av kastningen av de statens kraftverks rörelse, som under ^”luning.
året lämnat överskott. Eljest utgår icke tantiem inom något av de verk,
med vilka kommittén har att taga befattning. Då nyssnämnda befattningshavare,
vilkens tjänstetitel enligt kommitténs tidigare avlämnade
yttrande angående organisationsförhållandena vid statens vattenfallsverk
skulle utbytas mot benämningen överdirektör och chef för statens kraftverksförvaltning,
tillerkänts provision genom beslut av 1918 års lagtima
riksdag samt på grund av stadgande i § 6 mom. 2 i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk icke skall vara underkastad reglelering
av tantiem annat än i samband med erhållande av nytt förordnande
— det nuvarande förordnandet för honom gäller till och med
år 1924 — har kommittén icke haft anledning att ingå i prövning av
frågan, efter vilken grund tantiem bör tillkomma honom. Denna fråga
torde böra göras till föremål för förnyad undersökning närmare tiden
för utgången av det för honom nu gällande förordnandet. I

I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen framställt förslag har Tantiem till
kommittén i sitt nyssnämnda yttrande beträffande vissa organisations- direktörer,
förhållanden vid statens vattenfallsverk tillstyrkt, att Trollhätte, Älvkarleby
och Motala kraftverk med tillhörande generatorsstationer, ledningsnät
och understationer skulle bilda var sin särskilda förvaltningsenhet,
var och en under ledning av en kraftverksdirektör. Vidkommande
formen för kraftverksdirektörernas anställning samt beträffande sättet
för deras avlönande hade något förslag icke framlagts av vattenfallsstyrelsen,
men hade från denna styrelses sida inom kommittén gjorts
framställning om att befattningarna i fråga måtte, i likhet med vad
förhållandet varit beträffande överingenjörstjänsten vid Trollhätte kraftverk,
tillsättas medelst förordnande på viss tid, exempelvis sex år,
samt att kraftverksdirektörerna måtte, på sätt jämväl medgivits beträffande
nyssnämnda överingenjör, erhålla avlöning i form av dels arvode och
dels tantiem på vederbörande kraftverks nettoinkomst.

Såsom skäl för användande av avlöningsformen tantiem i avseende
å kraftverksdirektörerna hade uti en till kommittén genom statens vatten -

fallsverks representant inom kommittén överlämnad promemoria anförts
bland annat:

Chefen för kraftverksförvaltningen hade enligt beslut vid 1918 års
lagtima riksdag tillerkänts tantiem med V* % å samtliga kraftverks
nettovinst. Tantiem borde emellertid ytterligare lämnas åt cheferna för
Trollhätte, Älvkarleby och Motala kraftverk, enär dessa personer genom
sitt arbete i väsentlig grad inverkade på den kommersiella utvecklingen
av kraftverksrörelsen och storleken av dess nettobehållning.

Naturligtvis borde man kunna påräkna, att de tjänstemän, vilka
sålunda föreslagits skola erhålla tantiem, komme att utföra sina arbeten
utan anmärkning, även om tantiem icke lämnades. Vad de löpande
arbetena beträffade, vore det utan tvivel möjligt att kontrollera, att desamma
fullgjordes på tillfredsställande sätt, om också nämnda kraftverkschefers
arbete vore av sådan art, att det mindre lätt läte sig kontrollera
än det arbete, som verkställdes av t. ex. kamerala tjänstemän
samt byråtjänstemän i allmänhet likasom även av driftsbefälet. Men
tantiem avsåge att frammana vissa gärningar utöver den löpande verksamheten
och utöver den ordinära arbetsprestationen, och erfarenheten
från det privata verksamhetsområdet gåve vid handen, att man i längden
icke kunde normalt upprätthålla dylikt intensivt intresse utan direkt
ekonomisk fördel för vederbörande person, ävensom att en person med
livlig verksamhetslust och med sinne för ekonomisk verksamhet icke
plägade stanna i eller ägna hela sitt arbete åt ett ämbete, där de ekonomiska
fördelarna icke ökades i mån av stegrad verksamhet.

Avlöningen av de kommersiella chefsposterna inom statens vattenfallsverk
vore en fråga av utomordentligt stor betjMelse. Utan ett
rationellt avlöningssystem komme vattenfallsverket lika litet som någon
annan institution att kunna bibehålla en affärsmässig prägel. Statens
kraftverk hade under de gångna åren visat sig vara en affär, som icke
endast berett vårt land stora indirekta fördelar utan därjämte lämnat
en väsentlig direkt vinst. Likväl kunde de gångna åren i stort sett
anses som en startningstid. Denna vore nu lyckligt överstånden och
statens kraftverk kunde för närvarande sägas hava en ovanligt gynnsam
basis för vidare utveckling, vida gynnsammare än något enskilt kraftföretag
inom Sverige. Dessa möjligheter finge icke bliva oanvända,
men, om de skulle tillvaratagas, fordrades icke blott nödiga anslag för
fortsatt utveckling utan lika väl dugliga ledare för denna verksamhet.

Det kunde möjligen invändas, att tantiemavlönade chefer för de särskilda
kraftverken icke borde erfordras, sedan chefen för kraftverksför -

valtningen erhållit tantiem och sålunda 1 >livit direkt ekonomiskt intresserad
av en god avkastning vid kraftverken. Men även om denne
senare angåve riktlinjerna för taxor m. m. och toge del av samt i viktigare
fall själv ledde underhandlingarna med kraftkonsumenter, erfordrades
dock i hög grad initiativ även från övriga nämnda tjänstemäns
sida. En person kunde icke hinna taga till vara alla speciella möjligheter
vid det stora antal uppgörelser, som för varje år träffades. Under
varje år uppgjordes ett hundratal större kraftkontrakt, av vilka vart och
ett vanligen vore på sitt sätt speciellt. Enär varje kontrakt representerade
en affär av stora dimensioner, använde sig konsumenterna vid
underhandlingarna av de dugligaste fackmän, som stode till buds, för att
få sig tillförsäkrade bästa möjliga villkor. För tillgodoseende av statens
fördel fordrades, att även staten hade i sin tjänst personal med höga
kvalifikationer. Den sporre, som läge i tantiem, kunde vid dessa förhandlingar
vara staten till fördel.

Det förtjänade jämväl att framhållas, att nämnda tjänstemän icke
endast sysslade med kraftavsättningsspörsmål utan jämväl skulle handhava
en byggnadsverksamhet, som under nuvarande expansion vore synnerligen
betydande, ävensom ansvara för en icke obetydlig administration.

För att söka giva en föreställning beträffande omfattningen och
vikten av den verksamhet, som ålåge kraftverkscheferna, meddelades i
promemorian en jämförelse mellan några enskilda kraftstationer och
statens kraftverk.

Motala ströms kraftaktiebolag hade med avseende å distributionsområdets
storlek ungefär samma omfattning som en av Ålvkarlebvverkets
sekundärstationer och varje distrikt vid statens vattenfallsverk
omfattade i genomsnitt tre sådana. Yngeredsfors kraftaktiebolag hade en
distribution, som, vad kraftbelopp och distributionsområde beträffade, närmast
motsvarade ett distrikt inom ett av statens kraftverk. GullspångMunkfors
kraftaktiebolag motsvarade något mer än ett distrikt.

Om tantiem skulle införas — yttrades det vidare i promemorian —
vore det emellertid av största vikt att densamma beräknades så att den
faktiskt befrämjade en sund utveckling. Kraftverksdirektörernas tantiem
borde fördenskull beräknas på basis av nettovinsten vid vederbörande
kraftverk, sedan från bruttoinkomsten avdragits icke endast direkta utgifter
för driften utan även ränta å och amortering av anläggningskapitalet.

Det erinrades slutligen i promemorian, hurusom mot tantiemsystemet
framställts tvenne mera väsentliga anmärkningar, nämligen att det strede

mot likformigheten i statens avlöningssystem samt att statens vattenfallsverks
sociala uppgifter kunde genom detta system bliva försummade.

Däremot invändes i promemorian, att lördelen av likformigheten
kunde köpas för dyrt. Det vore fördenskull skäl att begränsa likformigheten
till befattningar med någorlunda likartat arbete, och man borde
icke tveka att vid ett färre antal chefsposter tillämpa specialbestämmelser.

Statens vattenfalls verks främsta sociala uppgift, nämligen att inom
sina distributionsområden förse särskilt landsbygden med kraft, komme
att redan före den nya lönestatens ikraftträdande vara huvudsakligen
löst, ty bygdeelektrifieringen fortginge med så stor hastighet, att flertalet
socknar bleve försedda med kraft före 1919 års utgång. Den uppgift,
som därefter vidtoge beträffande landsb}7gden — nämligen arbetet
för ett intensivt utnyttjande .av kraften — sammanfölle fullständigt med
statens vattenfallsverks affärsuppgift, ty åstadkommandet av ökad belastning
å bygdelinjerna bleve liktydigt med förbättrad räntabilitet å
bygdenätet. Då därtill komme att vattenfallsstyrelsens chef avlönades
utan tantiem, torde de sociala synpunkterna sålunda bedömas absolut opartiskt
från dennes sida.

För egen del har kommittén i sitt förenämnda yttrande den 30 december
1918 beträffande detta spörsmål anfört följande, som alltså utgör
uttrycket för kommitténs ståndpunkt i förevarande fråga:

»För ett företag, vilket såsom statens vattenfallsverk drives väsentligen
efter rena affärsprinciper och icke intager någon monopolställning,
är det givetvis av den största betydelse att sådana befattningar, vilkas
innehavare kunna genom sin verksamhet i mera avsevärd grad inverka
på företagets ekonomi, besättas med personer av framstående egenskaper,
och gäller detta såväl chefen för statens kraftverks förvaltning som ock
de föreslagna kraftverksdirektörerna. Vad dessa sistnämnda beträffar, är
— Bågsöm ock i nyssberörda promemoria påpekats — deras handhavande,
särskilt av kraftförsäljningsärenden, av stor betydelse för vederbörande
kraftverks ekonomiska utbyte. Att så måste vara förhållandet torde
framgå därav, att kraftverksdirektörerna skulle äga att avsluta för längre
tid framåt bindande avtal om kraftleveranser, där dessa icke äro av sådan
omfattning att avgörandet bör förbehållas chefen för kraftverksförvaltningen
eller vattenfallsstyrelsen. Men även beträffande de största kraftleveranserna
åligger det i regeln kraftverksdirektören att verkställa de
erforderliga förberedande utredningarna samt sköta de preliminära underhandlingarna
med den blivande abonnenten. Därvid gäller det för kraft -

verksdirektören, icke blott att intressera vederbörande företag för användande
av elektrisk kraft, utan även att på ett lämpligt sätt avpassa
energiavgiften efter företagets förmåga att bära densamma, samt att i
övrigt söka träffa överenskommelse om sådana villkor för strömleveransen,
som må bliva för staten så gynnsamma som möjligt. I sådant
hänseende må erinras om önskvärdheten att kunna befordra avsättningen
av s. k. sekunda kraft, något som är av stor betydelse för vederbörande
kraftverks ekonomiska utnyttjande. Förutom kraftförsäljningsärenden
finnas emellertid en mängd andra frågor, vilkas lösande på ett för statens
vattenfallsverks ekonomiska resultat gynnsamt sätt till stor del är
beroende på kraftverksdirektörernas skicklighet och förutseende. Detta
gäller sålunda i främsta rummet frågor rörande utvidgningar av vederbörande
kraftstation och ledningsnät med understatiouer, frågor som
givetvis äro av den största betydelse särskilt för den framtida utvecklingen.

Med hänsyn till de av kommittén nu anförda synpunkterna torde
det ligga i saxens natur att vid tillsättandet av kraftverksdirektörsbefattningarna
måste tillses att sådana personer erhållas, som med teknisk skicklighet
förena framstående affärsförmåga. Dylika personer äro emellertid
synnerligen eftersökta inom den enskilda industrien och erhålla där avlöningar,
som långt överstiga vad som i regeln plägat erbjudas innehavare
av statstjänst. Det har därför synts kommittén nödigt att ifrågavarande
tjänstemän avlönas efter andra grunder än statstjänstemän i allmänhet,
varvid emellertid bör tillses, att avlöningens storlek göres beroende
av det ekonomiska resultatet av vederbörande kraftverksdirektörs
verksamhet. Detta syftemål skulle vinnas, därest kraftverksdirektörernas
avlöning till viss del finge utgå i form av tantiem, varigenom jämväl
kraftverksdirektörernas intresse att genom ständig ökning av vederbörande
verks inkomster kunna förhöja sin avlöning, skulle vidmakthållas
under hela tjänstetiden. Vad statens vattenfallsverk beträffar,
innebär denna avlöningsform icke heller någon nyhet, utan torde i sådant
hänseende kunna erinras, hurusom riksdagen år 1909 för överingenjören
vid Trollhätte kraftverk medgav, att den kontanta avlöningen
fiuge utgå dels såsom arvode och dels i form av tantiem å nettoinkomsten
av nämnda kraftverk. Därjämte har så sent som vid 1918
års lagtima riksdag bestämts, att avlöningen för direktören vid statens
kraftverksförvaltning delvis skulle utgå i form av tantiem å nettoavkastningen
av de statens kraftverk, som lämnat överskott.

Då kommittén sålunda finner sig kunna tillstyrka, att kraftverksdirektörerna
må åtnjuta dels fast avlöning och dels tantiem å nettoinkomsten

Naturaförmånens
upphävande.

av vederbörande kraftverk, sker detta under den förutsättningen, att ifrågavarande
tjänstemän tillsättas medelst förordnande på viss tid, exempelvis
sex år, sålunda i överensstämmelse med vad som gäller för direktören
vid statens kraftverksförvaltning. Vad beträffar beräknandet av det belopp,
varå tantiem sålunda finge utgå, är att märka, att hänsyn skulle
tagas allenast till det överskott, som uppstår sedan från bruttoavkastningen
avdragits alla omkostnader, jämväl för administration, ränta å
anläggningskostnader och nödiga avskrivningar. Detta innebär en principiell
olikhet mot vad förhållandet är beträffande den vid telegrafverket
förekommande uppbördsprovisionen, vilken beräknats å influten uppbörd,
utan avseende å omkostnader, ett beräkningssätt som ej sällan torde
giva ett långt ifrån riktigt uttryck för det ekonomiska värdet av tjänstemannens
verksamhet.

En möjligen ifrågasatt tillämpning av tantiemsystemet jämväl vid
avlönande av driftchefer samt distriktsingenjörer kan kommittén däremot
icke förorda, enär de skäl, som av kommittén nu anförts för
systemets användande i avseende å kraftverksdirektörerna, icke äro i
samma mån tillämpliga beträffande nyssnämnda befattningshavare.»

Vad beträffar avlöningen till kraftverksdirektörerna, framlägger kommittén
i annat sammanhang (sid. 215) förslag rörande såväl arvodets belopp
som de närmare grunderna för beräkning av tantiem.

Fri bostad med bränsle eller ersättning därför.

Beträffande olägenheterna av nuvarande bestämmelser rörande fri
bostad jämte bränsle eller ersättning därför kan kommittén helt ansluta
sig till de uttalanden, som gjorts av förenämnda 1914 års kommitté vid
dess granskning av löneförhållandena vid statens järnvägar. Nämnda
kommitté anför ifråga om dessa olägenheter följande*):

»I sådant avseende är först att märka en viss skillnad i fråga om det verkliga
värdet av nu behandlade avlöningsform för å ena sidan den tjänsteman, som
erhåller bostad in natura, och å andra sidan den, vilken tilldelas kontant ersättning.
Under det att själva arvodet för båda i normala fall ökas på enahanda
sätt genom ålderstillägg, inträder med tiden en genomgående olikhet i fråga om
bostadsförmånen. Den tjänsteman, vilken anvisas bostad in natura, bibehåller
oberoende av löneförhöjningarna en till viss storlek bestämd lägenhet, då däremot
den andre, till följd av hyresersättningens fastställande till viss procent å arvodet,
vid varje ålderstillägg — därest stadgad maximigräns för ersättningen ej uppnåtts
— erhåller en ökad kontant ersättning till täckande av utgifterna för bostad och

*) Sifferuppgifterna hänföra sig till 1914 års förhållanden.

bränsle. Sålunda erhåller exempelvis en stationskarl å billigaste ort, i män av
arvodets stegring liigst 168 högst 228 kronor i ersättning, eu stationsförman på
liknande sätt liigst 180 högst 300 kronor o. s. v. Vare sig man anser, att det
lägsta eller det högsta beloppet av den kontanta ersättningen motsvarar värdet
av naturabostaden, inträda sålunda ojämnheter mellan de olika grupperna a,v
tjänstemän. I förra fallet måste den, som tilldelas kontant ersättning, med varje
ålderstillägg anses erhålla en ytterligare fördel i förhållande till den, som erhåller
bostad in natura. Under den senare förutsättningen har åter den, som tilldelas
dylik bostad, redan vid begynnelsearvodet uppnått eu ställning, vartill hans kamrat
först vid slutavlöningen erhåller motsvarighet. Än påtagligare bliva ojämnheterna
tydligen, om prisförhållandena iiro sådana, att den kontanta ersättningen ej ens
i dess högsta belopp räcker till att täcka det verkliga värdet av naturabostaden
med tillhörande bränsle.

Gent emot den kontanta ersättningens ställande i relation till ålderstilläggen
kan för övrigt anmärkas, att det ingalunda i de flesta fall kan anses behövligt
eller ens befogat, att bostadsutgifterna för en tjänsteman stiga för var gång löneförhöjning
erhålles. Sedan från tillträdandet av sin befattning bör den obefordrade
tjänstemannen hava möjlighet att förskaffa sig en på visst sätt kvalificerad
bostad, och dennas utbyte mot en större bör därefter göras beroende huvudsakligen
av andra faktorer än löneförhöjning, såsom det växande behovet på
grund av familjens storlek o. dyl. Den, som från början erhåller bostad in natura,
har härutinnan i allmänhet fördelen att omedelbart komma i åtnjutande av
en bostad, som ansetts avpassad även för hans behov längre fram.

En annan omständighet att beakta i fråga om den nuvarande skillnaden
mellan dem, som erhålla bostad in natura, och dem, som uppbära kontant inkvarteringsersättning,
är dyrortsförhållandenas inverkan på de sammanlagda avlöningsförmånerna.
Såsom ‘ särskilt dyrortstillägg utgå nu 60 kronor om året till
tjänstemän av lägre grad, vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som äro
placerade i städer med minst 15,000 invånare eller å vissa i närheten av huvudstaden
belägna orter. I övrigt gör sig hänsyn till dyrortsförhållandena gällande
allenast i fråga om den kontanta ersättningen för bostad och bränsle, vilken allt
efter sagda förhållanden växlar mellan lägst 20 och högst 40 procent av arvodet.
Härav följer, att en person, som tilldelas bostad in natura och som står utanför
de grupper av tjänstemän, för vilka nyssnämnda särskilda dyrortstillägg finnes bestämt,
icke uppbär någon som helst kontant ersättning till mötande av förhöjningen
i levnadskostnader å en dyrort. Den, som erhåller kontant inkvarteringsersättning,
uppbär däremot olika sådan allt efter ortens dyrhet, vare sig särskilt
dyrortstillägg till honom utgår eller icke. Det kan visserligen anmärkas, att nämnda
ersättning är bestämd blott med hänsyn till den post å levnadsbudgeten, vilken
består i utgifter för bostad och bränsle och sålunda kan anses hava sin motsvarighet
i det större eller mindre värdet av den naturabostad, som kommit den förre tjänstemannen
till del. I betraktande av den betydelse särskilt vid de lägsta avlöningarna,
som av naturliga skäl tillmätes de kontanta avlöningsbeloppen, kunna de
angivna olikheterna emellertid i många fall bliva ganska kännbara.

Den allmännast påtalade olägenheten av det nuvarande systemet är emellertid
att hänföra till det förhållandet, att de bostäder, statens ‘järnvägar erbjuder
sina tjänstemän, äro av mycket olika beskaffenhet och värde. Detta visar sig
icke blott vid en jämförelse av förhållandena å skilda orter inbördes, . utan ofta
även i fråga om olika byggnader å en och samma ort. Då statens järnvägars

311 19

Wnadsyerksämkct pågått under åtskilliga tiotal av år, är detta förhållande i
och för sig ganska naturligt, eftersom de nyare lägenheterna i allmänhet, om ock
ej undantagslöst, fa anses bättre än de äldre motsvara skäliga fordringar på bekvämlighet
och trevnad. Aven äldre och obekvämare bostäder måste ju dock utnyttjas
Enligt nuvarande avlomngsbestämmelser göres emellertid ingen skillnad
för löntagarens vidkommande med hänsyn härtill. Vare sig en bättre eller eu
sämre lagenhet tilldelas tjänstemännen som bostad in natura, bliver hans härutöver
utgående kontanta ersättning lika stor. Detta förhållande har från per son alens
sida betecknats såsom otidsenligt och mindre rättvist. Sålunda anför svenska
jarnvagsmannaforbundet i sm löneframställning av den 28 augusti 1913- ''för att
nämna exempel torde det val knappast vara rimligt att åsätta samtliga statens järnvägars
bostadslägenheter i Stockholm av lika antal rum samma pris Ett stort
antal lagenheter aro nämligen högst undermåliga i olika avseenden, främst däruti
att de sakna saval vatten- som avloppsledningar och även belysningsanordningar i
trapporna. En del andra lagenheter äro visserligen försedda med här ovan uppräknade
bekvämligheter, men kunna ändå icke anses vara i värde jämförliga med
moderna lagenheter inom Stockholm. Det finnes också exempel på mindervärdiga
lagenheter pa andra hall såsom belägna på vindar utan direkt förbindelse mellan
lagenhetens olika rum och med, på grund av byggnadens stil och höjd, i många
tall otillräckligt höga ram, med brutna innertak. Det säger sig självt att dessa

Xi*T?rdlga v-<?ftaC er, b10rna „betmga ett lägre hyresbelopp än andra å samma
plats belagna, bättre och bekvamare bostäder’.

Kommittén bär under sina studieresor å ett flertal statsbanelinjer inom
samtliga distrikt agnat särskild uppmärksamhet åt de av statens järnvägar tillhandahallna
bostadernas beskaffenhet. Därvid har kommittén iakttagit, hurusom
lagenheterna, särskilt de mindre bland dem, kunna erbjuda vittgående olikheter
sins emellan beträffande sa gott som samtliga de faktorer, vilka i allmänhet anses
inverka pa en bostads hyresvärd^, såsom i fråga om belägenhet, rummens storhik
och inbördes iilaocnng, höjd- och ljusförhållanden, Övriga utrymmens förefantlighet
och ändamålsenlig;! anordning, uppvärmningsmöjligheter, tillgång till
uthus och kallare m. m. De viktigaste av kommitténs iakttagelser härutinnan
finnas återgivna i en del anteckningar från kommitténs ifrågavarande resor, till
I?''T^ kommittén i detta avseende hanvisar. Här må blott påpekas, att, så som
forhål andena nu aro ordnade, två i övrigt likställda tjänstemän kunna innehava
bostader in natura vitt skilda i värde, utan att den härutinnan sämre lottade erdSf
fåpmf s?m hels* °tad förmån i övrigt. Enligt kommitténs mening utvisar
a tydbgt önskvärdheten av en sådan omläggning av såväl bostadsförmånen
som (hyrortstillagget, att större inbördes rättvisa uppnås.

ohba satt som i till kommittén inkomna löneframställningar föreslagits
tdl ordnande för framtiden av nu behandlade avlöningsform äro dels svenska
jarnvagsmannaförbundets på de enskilda järnvägarnas System byggda förslag,
val om mera har nedan och dels en av skilda personalsammanslutningar såsom
Sveriges lokomotivmannaforbund, statsbanornas konduktörsförening, statsbanornas
stationsmastareforemng m. fl framburen hemställan, att livresersättningen- måtte

iUtf-pmfed1fi1Xa bfloP.P for varie särskild befattning oberoende^ ålderstillaö
en och till storleken bestammas efter det antal ram, som må anses för det
normala for varje tjänstekategori, samt efter dyrortsförkållandena, så att visst
belopp kommer att motsvara viss dyrortsklass.

konta?tåer1å-Hä“ndf"Sypteif tage? hansJn til1 de tjänstemän, vilka tilldelas

kontant ersättning for bostad och bränsle, kan detsamma på intet sätt anses av -

hjälpa de av kommittén antydda olägenheterna i fråga om dem, vilka erhålla bostad
in natura.

I det vid de enskilda järnvägarna nu gällande huvudavtal nr 2 finnes uti §
12, mom. 1 en bestämmelse av innehåll, att för bostad, upplåten i järnvägens
hus, skall å lönen avdragas det belopp, som blivit bestämt vid fastställande av
lönestat vid järnvägen. Den princip, som härvid kommit till uttryck, är sålunda,
att för varje befattning skall finnas fastställd grundavlöning, beräknad för samtliga
utgiftsposter å levnadskostnadsbudgeten, och att samtidigt skall föreligga
möjlighet för järnvägen att utbyta den del av samma grundavlöning, som kan
anses motsvara utgifterna för bostadshyra. mot tillhandahållande av fri bostad in
natura. Enligt vad kommittén inhämtat, har detta system, till vilket de enskilda
järnvägarna övergått efter att förut hava tillämpat ungefärligen samma grunder
i hithörande avseenden, som nu äro gällande vid statens järnvägar, visat sig i
väsentliga avseenden verka rättvisare och mer utjämnande än det senare.

Kommittén har efter prövning av de olika systemens fördelar och olägenheter
kommit till ett liknande resultat, och vill därför föreslå sådan ändring i
avlöningssystemet, att fri bostad jämte fritt bränsle eller ersättning för bostad
och bränsle icke vidare må förekomma såsom en särskild avlöningsform, men att
i stället den häremot svarande gottgörelsen måtte inräknas i grundavlöningen
samt att, vid tilldelandet av bostad uti järnvägens egna eller av densamma förhyrda
lägenheter, avdrag från avlöningen måtte göras med belopp, motsvarande
naturaförmånens värde.»

Vad 1914 års kommitté sålunda anfört rörande den vid statens
järnvägar förekommande förmånen av fri bostad med bränsle eller ersättning
därför gäller i full utsträckning även motsvarande förmån vid
telegrafverket, där den dock tillkommer endast ett fåtal kvinnliga telegrafkommissarier
ocb såsom föreståndare för växeltelefonstationer anställda
telefonister, samt vid statens vattenfallsverk; inom postverket
finnes såsom förut nämnts ingen liknande förmån. Den största olägenheten
av nuvarande bestämmelserna i ämnet ligger givetvis däri, att förmånen
ifråga tillgodokommer allenast vissa tjänstemän samt att bland
dessa en del erhålla förmånen in natura och de övriga i form av kontant
ersättning. Härigenom måste uppenbarligen orättvisa och ojämnheter
uppkomma. Under den förutsättningen, att verkens alla tjänstemän
kunde erhålla bostad in natura och att alla bostäder för befattningshavare
inom en och samma kategori vore fullt likvärdiga, torde emot
den ifrågavarande avlöningsformen vara mindre att erinra. Men detta är tydligen
icke möjligt att genomföra. Att åter, på sätt år 1912 skedde beträffande
flertalet då till fri bostad berättigade tjänstemän vid telegrafverket,
borttaga naturaförmånen men bibehålla bestämmelsen om rätt för tjänstemännen
till viss ersättning för bostad och bränsle, är ju i realiteten detsamma
som att bestämmas grundavlöningen till ett motsvarande högre
belopp, vilket just av 1914 års kommitté föreslagits. Härigenom vinnas
ock den större överskådlighet och reda beträffande avlöningarna för
tjänstemännen, som böra eftersträvas.

Tjänstebostäders
fortsatta
tillhållande.

Kommittén uttalar sig alltså för att de nuvarande stadgandena om
rätt för vissa tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk
till fri bostad jämte fritt bränsle eller ersättning därför samt för vissa
tjänstemän vid telegrafverket till fri bostad, jämte uppvärmning och belysning
eller hyresbidrag skola upphöra att gälla, samt att en mot den sålunda
borttagna förmånen svarande höjning av avlöningen bör vidtagas, ävensom
att, dä åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av
vederbörande verk, ersättning därför skall av tjänstemannen erläggas. Angående
bibehållande vid sidan av själva avlöningen av den tjänstemän
vid statens vattenfallsverk nu tillkommande förmån av fri elektrisk belysning
i bostad, som ligger i närheten av ett statens kraftverk, yttrar
sig kommittén längre fram (sid. 97)

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, hurusom till följd av
rådande hyrespris rätten till fri bostad in natura kommit att för vissa
befattningshavare innebära en väsentligt större förmån än som motsvaras
av de nu utgående kontanta ersättningarna för fri bostad och bränsle.
Då vid löneregleringen givetvis icke kunnat tagas hänsyn till de faktiska
värden, berörda naturaförmån i varje särskilt fall motsvarar, utan allenast
till de fastställda kontanta ersättningarna till dem, som icke åtnjuta förmånen
in natura, skulle ett omedelbart tillämpande av en föreskrift om,
att full hyra skall erläggas för upplåten tjänstebostad, i åtskilliga fall
komma att medföra, att de befattningshavare, vilka nu åtnjuta bostadsförmån
in natura, genom löneregleringen knappast skulle tillföras någon
ökad inkomst eller åtminstone en procentiskt sett mycket mindre avlönings
förbättring än övriga tjänstemän. Kommittén vill därför göra det
uttalandet, att i nu åsyftade fall skälig hänsyn till berörda omständighet
bör tagas vid hyresbeloppens fastställande för nuvarande befattningshavare. I

I fråga om den utsträckning, i vilken bostäder må tillhandahållas
tjänstemännen, finnas för närvarande inga bestämmelser i avlöningsreglementena
för telegrafverket och statens vattenfallsverk, utan tillkommet-
det vederbörande styrelser att bestämma härutinnan, varemot i aylöningsreglementet
för statens järnvägar stadgas, att fri bostad uti järnvägens
egna eller förhyrda lägenheter må, »där styrelsen finner sådant
vara för järnvägstrafiken behövligt», tillkomma vissa angivna tjänstemannakategorier
hos styrelsen och vid lokalförvaltningarna ävensom, »där
lokala förhållanden göra sådant nödigt och lämpligt», övriga tjänstemän
vid lokalförvaltningarna.

Därest nu bostadsförmånen borttages och de tjänstemän, som fortfarande
tilldelas tjänstebostäder, skola erlägga ersättning därför, lärer någon
mot nyssnämnda bestämmelser svarande föreskrift icke vidare vara erfor -

derlig, alldenstund de nuvarande bostäderna väl torde komma att disponeras
på ungefär samma sätt som hittills samt fråga om uppförande eller inköp
av nya bostadshus städse måste komma under statsmakternas prövning
i sammanhang med framställning om anvisande av härför erforderliga
medel. Visserligen torde verken kunna förhyra lägenheter för upplåtande
av bostäder åt tjänstemännen, men om mot förmodan något
missbruk härutinnan skulle befaras kunna uppkomma, lärer Kung]. Maj:t
finna utväg att förekomma sådant.

1 avseende å frågan om tjänstemännens skyldighet att bebo de skyldighet an
bostäder, som anvisas åt dem, anser kommittén, i likhet med 1914 års tjanstebostad.
kommitté, att en var tjänsteman skall vara pliktig att bebo lägenhet, som
anvisas honom såsom bostad i vederbörande verks egen eller av verket förhyrd
fastighet. Kommittén förutsätter dock, att verken härvid skola
iakttaga nödig hänsyn till sina tjänstemän och således icke utan särskilda
skäl ålägga någon att taga i besittning en bostad, som han med
hänsyn till belägenhet, rumsantal eller dylikt har giltiga skäl att avböja.
Ej heller bör det få ifrågakomma, att någon påtvingas en bostad,
för vilken ersättningen bestämts till högre belopp, än han finnes vara
i stånd att erlägga. Det kan ju förutses, att en del lägenheter, som nu
kostnadsfritt upplåtas, komma att på grund av sin storlek ställa sig så
dyra, att ingen önskar bebo dem. I dylika fall lärer dock vederbörande
verk kunna på lämpligt sätt disponera över dem eller eljest vidtaga
skälig jämkning av hyresbeloppen.

Det gäller vidare att överväga, huruvida upplåtelse av bostad bör Uppvärmning
vara förenad med tillhandahållande av bränsle. Härutinnan anförde 1914 av b0Btader''
års kommitté följande:

»Inom kommittén har i denna fråga å ena sidan erinrats därom, att åtskilliga
anmärkningar kunna framställas mot systemet att alltid lata bränsle åtfölja
tilldelad bostad. Såsom eu ojämnhet måste betraktas, att uppvärmning
tillkommer allenast den del av personalen, som erhåller bostad av järnvägen,
under det att alla de tjänstemän, vilka icke kunna beredas sådan bostad, fortfarande
bliva hänvisade till att själva förskaffa sig bränsle. Bibehållandet av
sambandet mellan bostad och bränsle vore därför ett hinder för den utjämning
av avlöningsförhållandena de båda olika slagen av löntagare emellan, som med
huvudreformen i bostadsfrågan avsåges. Det kunde även, enligt vad det papekats,
anses oriktigt att i dessa avseenden alltför mycket upprätthålla skillnaden mellan
statens järnvägars personal och övriga statstjänare, vilka i allmänhet icke komma
i åtnjutande av dylika naturaförmåner. Avenså har framhållits, att personalen
borde själv hava rätt att bestämma, huru mycket av sin avlöning den ansåge sig
hava råd att nedlägga på uppvärmning av bostaden, samt att, då det vore känt,
att de i nuvarande bränsleordning stadgade bränslekvantiteterna vore ganska
rikligt tilltagna, man icke nödvändigtvis borde binda personalen till att under

alla förhållanden — exempelvis under milda vintrar — påtaga sig kostnaden för
en så avsevärd förbrukning av bränsle. Slutligen bär även påpekats, att med
bostaden obligatoriskt förenat bränsle komplicerade den avsedda bostadsvärderingen,
i det att det måste anses lättare att åsätta lägenheterna visst värde, om
hänsyn ej toges till uppvärmningsmöjligheterna och de växlande bränsleprisen
an i motsatt fall.

Kommittén har emellertid ansett sig böra stanna för ett förordande av det
nuvarande systemet med bränslets bibehållande såsom en integrerande del av
bostadsupplåtelsen och detta huvudsakligen av följande skäl. Det kan, enligt
kommitténs uppfattning, icke anses fullt följdriktigt, att staten nedlägger stora
kostnader på att anskaffa goda bostäder åt personalen utan att samtidigt på sätt
bäst ske kan sörja för, att dessa bliva ordentligt uppvärmda. Dålig uppvärmning
minskar ur hygienisk synpunkt i hög grad värdet av eu i övrigt förstklassig
bostad och utsätter de därstädes boende för faror i kroppsligt avseende, vilka
kunna menligt inverka på tjänsteutövningens behöriga gång. Särskilt för de
tjänstemän, som tillhöra de lägsta avlöningskategorierna, kan frestelsen att allt
för mycket spara in på uppvärmning av bostäderna lätt bliva för stark, om staten
mer an nödvändigt undandrager sig den kontroll härvidlag, som ligger i tillhandahållandet
av viss efter bostadens behov avpassad bränslekvantitet. Men dessa
tjänstemän äro ock i stort sett de, som under sin tjänstgöring mest äro utsatta
för inverkningarna av ogynnsam väderlek eller ett oblitt klimat, varför det ur
hälsosynpunkt är av stor vikt, att åtminstone deras bostäder erbjuda en verklig
motvikt häremot. Intresset av att ej behöva nedlägga större utgifter på bostadens
uppvärmning än som kan anses skäligt, kan till dels redan anses tillgodosett
genom den zonindelning av statsbanelinjerna ur synpunkten av bränsleåtgång,
som finnes fastställd i gällande bränsleordning. Därjämte kunna närmare detaljbestämmelser
i syfte att tillvarataga boställshavarens berättigade intresse på denna
punkt utfärdas i samband med föreskrifter rörande själva värderingen. Ur boställstagarens
privatekonomiska synpunkt lär det för övrigt i de flesta fall få anses
såsom en fördel, att bränslet bibehålies. De vedupphandlingar, som av järnvägsmyndigheterna
vidtagas, torde nämligen med hänsyn till de betydande kvantiteter,
som på en gång uppköpas, så gott som undantagslöst ske till priser, som icke
kunna påräknas vid detaljinköp av varje särskild boställshavare. Även om vid
formånens värdering för boställshavarens del något högre pris beräknats till följd
av järnvägens transport- och andra omkostnader, torde värdesättningen likväl i
. flesta fall komma att stanna icke obetydligt under det å platsen gängse detaljpriset.
I de sällsynta fall, då detta ej bliver förhållandet, komma nog med
säkerhet vid värderingen att tagas hänsyn till ortsprisen. I avseende å bostäderna
ute på linjen, särskilt banvaktsstugorna, ställa sig för övrigt möjligheterna att
..transportera ved mycket olika, i det att för en del av dem varje annan transportvag
än järnvägslinjen saknas, under det att å andra ställen goda vägar finnas för
bränslets framförande till bostaden. Kostnaderna för den enskilde tjänstemannen
bliva dai för ofta ganska varierande även inom samma landsända. Man får ej
Jl® , förbise, att statsbanelinjerna på sina håll gå genom trakter, där all vedtillgang
på orten saknas och varest tjänstemännen sålunda skulle tvingas att göra
sina veduppköp långväga ifrån och till stora kostnader, därest staten ej tillhandaholle
ved till bostäderna. Här föreligga sålunda fall, då anskaffningen av bränsle
i varje händelse torde böra åligga staten. Samma är förhållandet med de statens
jarnvagars boställshus, som äro försedda med centraluppvärmning. I dessa bör
givetvis uppvärmningen alltid ske genom statens försorg.

Ett system, som byggde på ett fullständigt upphörande av sambandet mellan
bostad, tillhandahållen av järnvägen, och dennas uppvärmning, skulle sålunda icke
visa sig praktiskt genomförbart. Yad åter angår eu anordning, sådan som svenska
järnvägsmannaförbundet avser, med möjlighet att i de särskilda fallen överenskomma
om erhållande av bränsle från statens järnvägars förråd, men utan bibehållande
av det obligatoriska sambandet mellan bostad och bränsle, anser sig
kommittén icke böra förorda ett dylikt system. Härigenom skulle nämligen beräkningsgrunderna
för bedömande av statens järnvägars upphandlingsbehov avsevärt
försvagas. Anordningen skulle även i övrigt strida mot de förenklingsprinciper,
som må anses vägledande för hela den ifrågavarande avlöningsreformen. Kommitténs
majoritet håller sålunda före, att tjänsteman må kunna av järnvägen tilldelas
bostad jämte därmed förenat bränsle samt att han i sådant fall bör vidkännas
ett avdrag å avlöningen, motsvarande dessa förmåners värde.»

Kommittén kan icke biträda den uppfattning, till vilken 1914 års
kommitté sålunda kommit, utan ansluter sig i huvudsak till den särskilda
mening, som inom nämnda kommitté framfördes av två reservanter. Till
stöd för sina åsikter anförde den ena reservanten, med vilken den andra
instämde, följande:

»Med avseende å den av kommittén föreslagna genomgripande förändringen
i avlöningssystemet, varigenom vissa avlöningsformer skulle komma att försvinna
såsom särskilda sådana, delar jag till fullo kommittémajoritetens uppfattning
beträffande behovet av en dylik omläggning samt, i väsentliga delar, även beträffande
de närmare detaljerna i avseende å reformens genomförande. Yissa
delar av kommitténs förslag härutinnan har jag dock icke kunnat biträda. Detta
gäller först frågan,‘huruvida med upplåtelse av bostad in natura fortfarande skall
förenas tillhandahållande av fritt bränsle eller fri uppvärmning. Kommitténs majoritet
anser, att det nuvarande sambandet mellan dessa naturaformer av avlöning
bör i sin fulla utsträckning bibehållas. Då kommittén i sin motivering
härför framhåller, att staten på bästa sätt bör sörja för att bostäderna
bliva ordentligt uppvärmda, samt att dålig uppvärmning ur hygienisk
synpunkt minskar värdet av en i övrigt förstklassig bostad och utsätter
de därstädes boende för faror i kroppsligt avseende, vilka kunna menligt inverka
på tjänsteutövningens behöriga gång, synes kommittén emellertid utgå från ett
antagande, att personalens bostäder konune att bliva otillfredsställande uppvärmda,
därest staten icke tillhandahölle bränsle. En konsekvens av denna uppfattning
blir, att man måste befara, att all den järnvägspersonal, som icke innehar
av staten upplåtna bostäder och därför själv måste anskaffa sitt bränslebehov,
skulle underlåta att hålla sina bostäder tillfredsställande uppvärmda. Fullföljes
tankegången än vidare, måste samma fara anses föreligga beträffande den största
delen av landets alla innevånare, i synnerhet dem, som i fråga om inkomster icke
stå högre än den lägst avlönade järnvägspersonalen. Detta antagande är dock
givetvis en ren konstruktion, och det av kommittén anförda skälet kan därför
icke tillmätas någon verklig betydelse.

Därest statens järnvägar, såsom naturligt är, anse sig böra tillhandahålla
sina tjänstemän bostäder å platser, där det är förenat med svårigheter för personalen
att på enskild väg erhålla lämpliga sådana — på övriga orter kommer anledning till
ett dylikt tillhandahållande att bortfalla, därest personalen skall erlägga hyra,

beräknad efter naturaförmånens verkliga värde — så synes dock ingen giltig anledning
tala för att staten härmed skall förbinda även tillhandahållande av bränsle.
Ett dylikt sammankopplande är till eu början ur nationalekonomisk synpunkt
olämpligt. En bränslestat kan nämligen aldrig fullt anpassas efter olika bostäders
bränslebehov, mer eller mindre kalla vintrar och dylikt, utan nödgas man
i bränslestaten upptaga en så riklig kvantitet av bränsle per eldstad, att densamma
under alla omständigheter maste anses tillräcklig. Eör var och en, som
innehar eget hushåll och hos sig har tjänare anställda, torde det vara eu ofta
gjord erfarenhet, att dessa gorå sig skyldiga till ett rent häpnadsväckande slöseri
med bränsle, därest icke nödig kontroll utövas. Detta förhållande är ock ganska
förklarligt, enär intresset att iakttaga en förståndig sparsamhet i regel saknas, så
länge som en sådan icke utövar någon som helst inverkan på vederbörandes egen
ekonomi. Att frestelse till slöseri i ännu högre grad skall föreligga för en familj,
till vars bostad hör fritt bränsle, ligger i öppen dag.

Såsom kommittén framhåller, är i det mellan de enskilda järnvägarna och
deras personal gällande huvudavtal uttryckligen stadgat, att upplåtelse av bostad
icke innefattar förmånen av fri vedbrand. Någon olägenhet härav har hittills
icke förmärkts. Det kan i detta sammanhang påpekas, att svenska järnvägsmannaförbundet
i sitt till kommittén överlämnade förslag till avlöningsbestämmelser
utgått från samma förutsättning, med tillägg allenast, att, där förhållandena
det påkalla, nödigt bränsle må kunna tilldelas till bostad upplåten lägenhet
och hyresbeloppet bestämmas med hänsyn härtill. Mot ett tillägg av sådan inneoörd
synes intet vara att erinra, enär det väl låter tänka sig, att å vissa platser inom
landet, särskilt i Norrland, det kan vara förenat med mycket stora svårigheter för
den enskilde att erhålla bränsle till rimligt pris, därest staten ej träder hjälpande
emellan. Sedan utredning genom järnvägsstyrelsens försorg verkställts rörande
vilka platser, som härvid kunna komma i fråga, bör möjlighet beredas personalen
å dessa platser att, efter i god tid gjord anmälan, från statens järnvägar inköpa
sitt bränsleförråd. Sådan möjlighet bör emellertid, för undvikande av orättvisor,
stå öppen för varje tjänsteman å platsen i fråga, vare sig han bebor av staten
upplåten bostad eller icke.

Jag håller sålunda före, att kommittén bort föreslå, att med upplåtelse av
fri bostad från statens järnvägar icke skall vara förenad fri uppvärmning av bostaden
i andra fall, än då centraluppvärmning i järnvägen tillhörigt hus anordnats,
meu att rättighet skall föreligga för all vid statens järnväger fast anställd
personal å vissa, av järnvägsstyrelsen bestämda orter, att, efter i god tid gjord
anmälan, tillhandla sig från statens järnvägars förråd erforderligt bränsle för uppvärmning
av vederbörandes bostad.» I

I likhet med reservanterna och på av dem anförda skäl anser kommittén,
att upplåtelse av bostad icke bär vara förenad, med tillhandahållande av
bränsle, men att i sådan upplåtelse bär ingå nyttjandet av centr al uppvärmning,
där sådan finnes anordnad, och detta vare sig bostaden är belägen i ett
verket tillhörigt hus eller i hus, som av verket helt eller delvis förhyrts;
att bestämma särskild ersättning för bostaden och lör centraluppvärmningen
skulle i båda fallen allenast komplicera ersättningsfrågan. Kommittén
delar jämväl reservanternas åsikt att tjänstemännen, vare sig de erhållit

bostad åt sig anvisad av vederbörande verk eller ej, skola hinna av verket
tillhandahållas för bostaden erforderligt bränsle mot särskild ersättning därför,
vilken givetvis bor beräknas etter verkets självkostnadspris lör biänslets
anskaffande och tillhandahållande på platsen.

Det är icke kommitténs mening, att bränsle skulle kunna pal ordras
av tjänstemän å alla orter utan allenast a sadana orter, där den enskilde
har särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa sådant. Men
där bränsle tillhandahålles — vilket, om verkets styrelse så finner
lämpligt, bör kunna ske jämväl i andra än ovan nämnda fall bör
det stå envar tjänsteman Öppet att lå tillhandla sig sitt behov därav,
under förutsättning att han gjort anmälan därom i den ordning verket
bestämt. Då verken icke torde kunna åtaga sig att tillhandahålla bränsle
i smärre poster utan måste fordra att bränsle för en hel bränsleperiod
uttages samtidigt, men det, särskilt för den lägst avlönade personalen,
kan möta svårighet att på en gång erlägga betalningen, bör under iakttagande
av nödiga garantier likvid kunna få erläggas i skilda poster,
lämpligen genom avdrag å utfallande månadsavlöningar.

Enär bränsleperioderna icke sammanfalla med kalenderåren, torde
förhållandena under år 1920 böra regleras mellan verken och de nuvarande
boställshavarna på ett sätt, som icke nödvändigtvis behöver innebära
en omedelbar tillämpning av det nya systemet i hela dess vidd.

1914 års kommitté har jämväl ingående behandlat spörsmålet om
grunderna för värdering av anvisade bostäder samt om sättet för denna
värderings verkställande. Härom yttrar nämnda kommitté följande.

»Å ena sidan kan man såsom princip fastslå, att bostäder av samma storlek
å samma ort eller grupp av orter med i allmänhet lika höga hyreskostnader
böra betinga lika stor hyra, fastställd till ett medelvärde för orten eller ortsgrupperna
ifråga. Någon hänsyn tages därvid icke i normala fall till speciella
skilj aktigheter i värde lägenheterna emellan. A andra sidan kan man utgå ifrån,
att det just är dessa skiljaktigheter, som huvudsakligen betinga värdesättandet
av varje särskild bostad, och att alltså vid värderingen det verkliga eller sa att
säga individuella värdet bör komma till synes.

Det förra systemet kan sägas hava vunnit allmän tillämpning vid de enskilda
järnvägarna i landet. De avdrag, som enligt förut anförda bestämmelser
i huvudavtal nr 2 skola göras för bostadsförmånen, äro nämligen vid dessa järnvägar
allmänt fastställda till samma belopp per rum inom varje olika dyrortsgrupp.
Avdragen utgöra för de minsta lägenheterna å billigaste ort 60 kronor
per rum, eller 120 kronor för lägenhet om 1 rum och kök. Detta belopp ökas
å dyrorterna med 50 procent av dyrortstillägget (eller för varje dyrortsklass med
30 kronor för lägenhet av nyss angivna storlek). Till stöd för ett likartat ordnande
av förhållandena vid statens järnvägar har inom kommittén gjorts gällande,

Bostäders

värdering.

311 19

att åtskilliga olagenheter vore förbundna med en uppskattning till det verklig
värdet av varje särskild lagenhet. En bättre och rymligare lägenhet komme sålunda
givetvis att asattas ett högre pris än en mindre och obekvämare sådan
^2 “u,fo.r,d®° enskilde tjänstemännen behovet av större och bättre bostad i allmänhet
intrader samtidigt med det att Övriga levnadskostnader på grund av
Äktenskap, familjens tillväxt o. s. v. ökas, kan lätt inträffa, att de dyrare bostäderna
icke komma att eftertraktas av den personal, för vilken de företrädesvis

och Ttdda’lU n at/ 1 stallet just de familier, som mest äro i behov av utrymme
°C,h ,beqvämlighet, frestas att inskränkas sig i avseende å bostadsutgifterna för
att få Övriga levnadskostnader att gå ihop med inkomsterna. En strävan att
undvika de bättre och dyrbarare bland statens järnvägars lägenheter kunde därtor
tankas uppkomma. Detta vore givetvis ur alla synpunkter olämpligt och
kuncle med tiden medverka till att över hövan pressa ned hyresvärdet även för
de bättre lagenheterna. För att undvika att personalen allmänt sökte få sig tilldelande
de billigare bostaderna eller att missnöje uppstode bland dem, som mot
ydja tvingades att utnyttja de mera förstklassiga lägenheterna, borde för normala
fall någon värdeskillnad ej stadgas. Man kunde då lättare konsekvent tillhchP^-
• f)rlncif,en’ som Yld de enskilda järn vägsförvaltningarna praktiserats
ll-n,,dar iV1Sfat Va,r^ ?V verly,ln! eller att högre tjänstålder, inträde i äkten skap

och framfor allt familjens tillväxt kvalificerade till erhållande av en bättre
och rymligare bostad. Detta vore och betraktades även av personalen som en
form av alderstillagg samt vore ägnat att undanröja slitningar och avundsjuka
pa grund av det ofrånkomliga förhållandet, att bostäder av ganska olika beskaffenhet
maste komma till utnyttjande. Det värde, som borde fastställas efter en
omsorgsfullt genomford dyrortsgruppering, borde fixeras till ett lågt medelvärde

rDt SfrS^1ff dyrortsklass.. “an åter utgmge ifrån, att det verkliga vär det,

sadant detta efter ortsforliallandena i övrigt kunde bestämmas, skulle vara
grundläggande för löneavdragens belopp, komme systemet att verka obehörigt
gynnande för de ogiftas eller i tjänsten yngstas ställning. Avlöningarna måste
nämligen, därest ej helt och hållet nya principer för arbetets gottgorelse skulle
komma till användning, utmätas med tanke på vad som vore behövligt för en
tjänstemän med familj och sålunda beräknas kunna bära ett liyresavdrag av den
storlek, som en gift person i tjänstemannens ställning i allmänhet finge vid•
aima®- närvarande kunde emellertid av den obefordrade gruppen endast

inemot 50 ./» beredas bostad in natura. De ogifta tjänstemän, som själva hade
att skaffa sig bostad komme troligtvis i de flesta fall att nöja sig med en mindre
sådan och skulle därför, då deras avlöningar beräknats efter samma principer
sorn de gdras genom att anpassa bostaden efter sitt verkliga behov erhålla ett
olofligt n°gt. belopp over till andra levnadskostnader. Ävenså har framhållits
att man ej bor underskatta de svårigheter, som resa sig mot ett rättvist ordnande
av värderingen, om varje lagenhet skall uppskattas efter sina speciella företräden

... Kommitténs majoritet har emellertid icke ansett de sålunda anförda betänkligheterna
avgörande. Huvudanmärkningarna mot bostädernas värdesättande
enligt nyss angivna grunder äro dels att lägenheter av vitt skild beskaffenhet
fortfarande komma att anses representera ett lika stort värde för dem, vilka erhålla
desamma åt sig upplåtna, och dels att, då naturaförmånen genom det låga
medelvärdet i allmänhet kommer att undervärderas, de tjänstemän, vilka i stället
eriiaffa kontant ersättning, komma i en sämre ställning än de, för vilka bostäder

i järnvägens hus kunna avses, enär de förra under sådana förhållanden måste
avstå mer av sin avlöning till bostadsutgifter än de senare. Bostadens värdering
till ett lägre värde än det verkliga komme därför att innebära eu dold avlöningsförhöjning
för de tjänstemän, som erhålla bostad av staten, under det att de
övriga icke komme att åtnjuta någon häremot svarande förbättring. Dessa och
övriga förut framhållna olägenheter anser kommitténs majoritet vara bestämmande.

På grund av de utav trafikförhållandena nödvändiggjorda talrikt förekommande
personalförflyttningarna vid statens järnvägar kan man nämligen icke utgå
ifrån, att det som allmän regel skall vara möjligt att tillämpa en strängt genomförd
behovsprincip ifråga om de bättre bostäderna. Även om, såsom kommitténs
uppfattning är, dylika synpunkter mer än hittills böra komma till förverkligande
också vid statens järnvägar, måste man nog förutsätta, att i många och måhända
flertalet fall bostäderna alltjämt komma att fördelas huvudsakligen med hänsyn
till tjänstgöringsförhållandena. Det kan då med rätta göras gällande, att när
skyldighet föreligger att övertaga vare sig en fullgod eller en mindre god lägenhet,
avlöningssystemet i övrigt skall i någon mån verka utjämnande i fråga om
de mindre gynnade boställstagarna. Såsom ett uppenbart missförhållande vid en
undervärdering av järnvägens egna bostäder kvarstår därjämte alltid den ogynnsammare
ställningen för dem, vilka bleve hänvisade att själva skaffa sig bostäder
till pris, som komme att överstiga de för järnvägens lägenheter beräknade. Ett
allmänt tilldelande av bostäder från statens järnvägar, särskilt inom de lägst
avlönade tjänstegrupperna, skulle visserligen komma den senare anmärkningen
att förlora sin betydelse, men en så betydande utveckling av statens järnvägars
byggnadsverksamhet, som härför skulle förutsättas, lärer under inga förhållanden
vara att påräkna inom överskådlig tid. j I

Inom kommittén har även framkastats tanken på en modifikation av systemet
med värdering efter ett visst medelvärde inom olika ortsgrupper av sådan
innebörd, att bostäder, vilka befinnas uppenbart undermåliga, skulle av vederbörande
järnvägsmvndighet kunna åsättas ett lägre värde än det genomsnittliga.
Statens järnvägars bostäder hava ansetts vara av så pass hög genomsnittskvalitet
i jämförelse med privatbostäder, att någon orätt ej kunde anses ske, om ett
gemensamt värde användes för alla lägenheter av samma rumsantal utom i rena
undantagsfall, såsom då en bristfällig och utdömd lägenhet ännu någon tid måste
begagnas eller en trängande reparation ej hunnit utföras. För sådana och övriga
fall av uppenbar mindervärdighet skulle den allmänna värdesättningen kunna
frångås. Härigenom borttoges de huvudsakligaste anledningarna till missnöje
med det nuvarande systemet samtidigt som man undveke den vidlyftiga administrativa
apparat, som eu i detalj genomförd bostadsvärdering måste medföra.

Kommitténs majoritet har emellertid ansett övervägande skäl tala för, att
vid den ifrågasatta reformen steget tages fullt ut i riktning mot vad som bäst
kan anses motsvara de verkliga förhållandena, och att sålunda bostädernas värdering
bör ske med hänsyn till varje lägenhets särskilda beskaffenhet. Härvidlag
böra dock icke alltför obetydliga detaljer få spela in, på det att icke en över
hövan skiftande skala av löneavdrag må uppkomma. Avgörande hänsyn synes
böra tagas till de hyrespris, som å respektive orter i allmänhet betalas för liknande
lägenheter, vadan sålunda några särskilda prisförhöjningar på grund av värdestegringar
eller dylikt inom delar av en viss ort såsom regel icke böra ifrågakomma.
I detta sammanhang kan även nämnas, att ordföranden i den av järn -

vägsstyrelsen tillsatta kommissionen för inspektion av statens järnvägars boställslägenheter
inför kommittén framhållit, att förbättringar och modernare anordningar
i hygieniskt avseende icke böra inverka stegrande på hyresbeloppen, på
det att icke bostäder, som i dylikt avseende höja sig över de andra, måtte bliva
mindre eftersökta av personalen. Därest värderingen kommer att ske på sätt
bär nedan föreslås, torde fordringarna på ett rättvist och sakkunnigt värdesättande
bliva fullt tillgodosedda.

Beträffande sättet för hyresvärdenas bestämmande har man först att taga
ståndpunkt till frågan, genom vilka organ värderingen bör komma till stånd.
Härvid äro olika utvägar möjliga. Man kunde tänka sig, att avdragen bestämdes
i vanlig, administrativ ordning av järn vägsförvaltningen (vederbörande distriktsförvaltning
eller järnvägsstyrelsen) efter förslag från underordnade myndigheter.
På sådant sätt äro frågorna om ersättningsbeloppen för natt! rab o städer ordnade
inom vattenfalls- och tullverken. Detta sätt skulle givetvis medföra minsta
omgång och bliva för statens järnvägar billigast. Emellertid har det synts kommittén
vara av vikt, att i en fråga av så stor betydelse för personalen som denna,
alla de särskilda förhållanden, som kunna öva inflytande på prissättningen, bliva
sä mångsidigt som möjligt belysta och tagna under omprövning. Kommittén har
därför upptagit tanken på en värderingsnämnd, i vilken även personalen skulle
vara representerad genom valt ombud. Enligt kommitténs mening borde en
nämnd utses för vart och ett av statens järnvägars distrikt, och borde varje
värderingsnämnd bestå av tre personer, utsedda eu av vederbörande distriktsförvaltning,
en av socialstyrelsen och en av den ordinarie personalen vid distriktet.
På det att icke nämnden i något fall må komma att för ensidigt representera
tjänstemannaintresset, bör därjämte stadgas, att den av socialstyrelsen utsedde
ledamoten icke må tillhöra statens järnvägar. I valet av personalens representant
bör, enligt kommitténs uppfattning, all den ordinarie personalen vid distriktet
äga rätt att deltaga. Det kunde visserligen ifrågasättas, att blott den
personal, som direkt berördes av'' värderingsbeloppens fastställande, d. v. s. den,
som tilldelats bostad av staten, borde få deltaga i valet. Med hänsyn till att
resultatet av nämndens arbeten skulle bliva av ett visst värde för själva dyrortsindelningen,
i vilken fråga ju all person;! 1 är direkt intresserad, torde dock valrätten
böra vara så utsträckt som angivits. Valet av personalens representant,
för vilken eu ersättare samtidigt bör utses, har kommittén tänkt sig kunna ske
i den ordning, som nu gäller för val av fullmäktige i statens järnvägars änkeoch
pupillkassa. Några särskilda inskränkande bestämmelser ifråga om valbarhet
för andra än den av socialstyrelsen utsedde ledamoten i nämnden har kommittén
icke ansett höra stadgas. Att nämnderna tänkts organiserade för så stora
områden som trafikdistrikt, är beroende på önskemålet att erhålla ett så enhetligt
bedömande som möjligt. Av samma skäl hyser kommittén den uppfattningen,
att nämnderna icke. böra äga avgöranderätt i fråga om hyresavdragens belopp’
utan allenast .hava till uppgift att upprätta förslag härutinnan, vilka förslag böra
insändas till järnvägsstyrelsen för avgörande.

Vad angår tiderna för värderingens verkställande och de perioder, för
vilka avdragen höra fastställas, finner kommittén lämpligast, att frågan ses i samband
med stationsorternas gruppering i dyrortsliänseende. Denna gruppering
torde väl även för framtiden komma att ske genom Kungl. Maj:t för årsperioder
om fem ar. Kommittén finner det lämpligt, att bostadsvärderingsperioderna
sammanfalla med perioderna för dyrortsgrupperingen, och att sålunda värderings -

nämndernas arbeten och järnvägsstyrelsens beslut i Håken hora infalla kort före
inträdet av en ny sådan period. Såväl förslagen som styrelsens beslut i saken hora
delgivas den myndighet, som har att närmast verkställa förarbetena för samma
ortsgruppering. Värderingsnämnds förslag bör dock, innan ärendet behandlas av
järnvägsstyrelsen, hava delgivits vederbörande boställstagare för att denne ma
vara tillförsäkrad möjlighet att hos styrelsen göra de erinringar mot samma
förslag vartill han kan anse sig befogad. Mot järnvägsstyrelsens beslut synes
klagolåt ej böra ifrågakomma. Därest emellertid under löpande vardermgsperiod
lägenhet skulle undergå ombyggnad eller eljest underkastas sådan förändring
som kan anses väsentligen inverka på densammas hyresvärd^, bor möjlighet
förefinnas för järnvägsstyrelsen att åsätta densamma nytt värde till utgången av

^ I fråga om det närmare reglerandet av rättsförhållandet mellan järnvägsförvaltningen,
såsom hyresvärd, å ena, och boställstagaren, såsom hyresgast, a
andra sidan, har kommittén till övervägande förehaft spörsmålet om hyreskontrakt
böra upprättas. Kommittén anser emellertid, att då personalen skall vara
skyldig att mottaga erbjuden tjänstebostad, det icke kan anses lämpligt att föreskriva
införandet av den frivilliga form av avtal, som uttryckes genom hyreskontrakt,
detta desto hellre, som båda parternas berättigade intressen pa ett fullt betryggande
sätt torde kunna tillgodoses i annan form. Införande av kontrakt skulle
därjämte, särskilt å större stationer, medföra icke obetydligt arbete med anteckningar
om liyresbetalning, transporter och uppsägningar m. in. Enligt kommitténs
mening böra i stället i boställsordningen vid statens jarnvagar finnas införda
fullständiga föreskrifter angående rättigheter och skyldigheter för sa val jarnvagsförvaltningen
som den enskilde tjänstemannan ifråga om upplåtandet och brukandet
av bostäder tillhandahållna av staten. Tillika böra i varje lagenhet finnas
anslagna ordningsföreskrifter, innehållande bland annat uppgift om allt vad till
lägenheten hör. Hyrans erläggande förutsättes komma att ske månadsvis genom
avdrag å avlöningen.»

Åven i dessa frågor intogo de två förut åberopade reservanterna
avvikande mening. Den ena av dem uttalade den uppfattningen, att
för bostad av viss storlek borde fastställas ett lågt medelvärde å vaije
ortsklass, med möjlighet lör vederbörande myndighet att vid fall av
särskild undermålighet hos viss lägenhet bestämma en efter dessa undantagslörhållanden
lämpad minskning i hyran för samma lägenhet, hvensom
att hyresvärdena å naturabostäderna skulle, efter förslag av distriktsförvaltningarna
och sedan vederbörande personal haft tillfälle att inkomma
med erinringar, fastställas av järnvägsstyrelsen. Den andia reservanten
uttalade samma åsikt i fråga om sättet för värderingens verkställande,
men biträdde majoritetens förslag i fråga om grunderna for
denna värdering.

Åven kommunikationsverkens lönekommitté ställer sig pa samma
ståndpunkt som 1914 års kommitté, såvitt angår grunderna för värdering
av bostäder, vilka upplåtas åt personalen. Den ersättning tjänsteman skall

Bostads nämnd.

erlägga för bostaden jämte i förekommande fall centraluppvärmning bör alltså
enligt kommitténs mening bestämmas med hänsyn till det hyrespris, som
a varje särskild ort i allmänhet gäller för liknande lägenhet. Därvid torde
de av socialstyrelsen verkställda utredningar angående de allmänna hyresprisen
kunna, såvitt angår lägenheter av de storlekar, som nämnda
utredningar avse, i viss mån tjäna till ledning, om ock även kompletterande
undersökningar äro av nöden. Kommittén förutsätter emellertid
icke en allt för långt i detalj gående individuell värdering av bostäderna,
vilken skulle nödvändiggöra besiktning av varje lägenhet, utan tänker
sig att lägenheter av en och samma storlek på en och samma ort och
med i huvudsak lika bekvämligheter kunna lika värdesättas, därest icke
särskilda omständigheter påkalla avvikelse. Den omständigheten att en
tjänsteman anvisas bostad i en dyrare stadsdel än han skulle välja, därest
han själv skulle söka sig bostad, får dock icke inverka på bestämmandet
av ersättningens storlek, liksom ej heller den omständigheten, att verket
exempelvis uppfört ett bostadshus under exceptionellt dyra tider, bör
föranleda att för däri upplåtna bostäder skall betalas högre ersättning
än liknande lägenheter å orten i allmänhet betinga. Vid bestämmandet
av ersättningens storlek måste man nämligen hålla för ögonen, att det
icke är fråga, om ingående av ett fullt frivilligt avtal, utan att tjänstemannen
är pliktig att, där ej giltiga hinder föreligga, bebo lägenheten.

\ idkommande härefter sättet för fastställande av den ersättning, som
av tjänsteman skall erläggas för åt honom anvisad bostad, har kommittén
ansett sig kunna utgå från, att såsom regel överenskommelse därutinnan
skall kunna träffas mellan vederbörande tjänsteman och verket. För de
fall åter, då så ej blir fallet, föreslår kommittén prisfrågans hänskjutande
till en särskild bostadsnämnd, vilken, för att enhetliga principer skola
tillämpas, bör vara gemensam för alla de fyra verken och hava att slutligt
bestämma hyresersättningen. Det är således en väsentligt olika anordning
än 1914 års kommitté tänkt sig. De av nämnda kommitté föreslagna
värderingsnämnder skulle nämligen vara olika för vart och ett av
statens järnvägars distrikt samt endast hava att avgiva förslag, som därefter
skulle . slutligt prövas av den ena parten, järnvägsstyrelsen. Då dessa
värderingsnämnder skulle behandla varje upplåtelse av bostad, kunde
det ej heller med hänsyn till den stora mängd bostäder, varom det endast
vid statens järnvägar rör sig, vara tillfyllest med en enda nämnd
för hela riket, men för att uppnå ett enhetligt bedömande måste då
nämnda kommitté tillgripa den utvägen att låta hyresprisen slutligt bestämmas
av verkets styrelse. Detta innebär uppenbarligen icke en till -

fredsställande lösning av frågan, ty därigenom skulle tjänstemännen i
deras egenskap av hyresgäster komma i en allt för ogynnsam ställning.

Innan kommittén närmare skisserar, huru den tänkt sig detaljerna
ifråga om bostadsupplåtelserna och huru bestämmandet av hyresersättningarna
i praktiken bör ske, torde kommitténs mening angående bostadsnämndens
sammansättning böra angivas. Antalet medlemmar i
nämnden har lämpligen synts kunna begränsas till tre, nämligen en av
sociala frågor intresserad person, vilken står helt opartisk gent emot såväl
vederbörande verk som personalen, samt eu representant för personalintressena
och en för förvaltningsintressena. Genom denna sammansättning
av nämnden torde såväl personalen vinna trygghet, att dess
rättmätiga intressen komma att genom nämnden tillgodoses, som ock
statens och särskilt vederbörande verks synpunkter kunna komma till
sin rätt. Att den opartiske ledamoten av nämnden, vilken tillika bör
vara dess ordförande, samt representanten för förvaltningarna böra utses
av Kungl. Maj:t, synes klart, men även den tredje ledamoten torde
böra förordnas på samma sätt, enär det icke lärer vara möjligt att utfinna
någon praktiskt genomförbar ordning för hans utseende genonr val
av alla fyra verkens stora tjänstemannagrupper. Att Kungl. Maj:t vid
utnämnandet av denna ledamot dock kommer att taga hänsyn till de av
bostadsinnehavarna vid respektive verk uttalade önskningar i fråga om
personvalet, finner kommittén naturligt. För varje ledamot i nämnden
bör en suppleant av Kungl. Maj:t förordnas, och bör varje suppleant
företräda samma art av intressen, som den han skall ersätta; lämpligen
bör dock suppleant, som skall representera personal- eller förvaltningsintressena,
utses från annat verk än det, den ordinarie ledamoten tillhör.
Förordnande till ledamot eller suppleant i nämnden synes böra ske för
en tid av fem år åt gången. Kostnaderna för nämndens verksamhet
torde icke behöva bliva avsevärda, enär till ledamöter i nämnden i regel
lära utses personer i Stockholm, där nämnden skulle sammanträda.
Resor för besiktning av vissa bostadslägenheter böra endast i undantagsfall
behöva förekomma, enär alla önskliga uppgifter om bostäderna
kunna på annat sätt införskaffas. De kostnader, som icke kunna undvikas,
synas böra fördelas å de fyra verken i förhållande till omfattningen
av det arbete, som förrättas för varje verks räkning, där ej
gemensamma kostnader, såsom för uppgörande av vissa riktlinjer för
bostadsvärd eringen m. m., uppkomma och därför anses böra fördelas
efter andra grunder, exempelvis efter antalet tjänstebostäder vid varje
verk. Härutinnan som ock i fråga om instruktion för nämnden torde
Kungl. Maj:t böra besluta.

Formen för
bostadsupplåtelser.

Kommittén förutsätter, att verkens styrelser efter samråd sins
emedan och med bostadsnämnden skulle fastställa »boställsordning)),
upptagande sådana ordnings- och andra föreskrifter, som gemenligen förekomma
i vanliga hyreskontrakt och varigenom rättsförhållandet mellan
parterna fullt klarlägges. Vidare torde varje verks styrelse, likaledes
efter fört samråd med de övriga verksstyrelserna, böra bestämma och för
underlydande lokalförvaltningar kungöra de hyrespris, som böra av verket
fordras för varje särskild bostadslägenhet. Då fråga uppkommer om
en lägenhets upplåtande, skulle vederbörande tjänsteman åtspörjas, huruvida
han godtager det sålunda bestämda hyrespriset. Om så sker, skulle
upplåtelsen bekräftas genom ett skriftligt meddelande till tjänstemannen
av innehåll att lägenheten ifråga npplåtes åt honom såsom tjänstebostad mot
skyldighet för honom att erlägga den överenskomna ersättningen i den ordning
boställsorduingen stadgar samt med förpliktelse för parterna att
ställa sig boställsordningens bestämmelser till efterrättelse. Å meddelandet,
som bör utfärdas i två exemplar, har tjänstemannen att därefter
teckna godkännande av den skedda upplåtelsen på de angivna villkoren
samt erkännande att han tagit del av boställsordningen och bekommit
ett exemplar av densamma. Skulle tjänstemannen åter göra invändning
mot storleken av den ersättning, som fordras, lärer sådan fråga böra
särskilt prövas av verkets styrelse, enär denna bestämt det hyrespris,
som bör fordras. Om efter sådan prövning enighet om ersättningen ej
uppkommer, har verkets styrelse att hänskjuta frågan om ersättningens
storlek till bostadsnämnden, vilken efter utredning fattar beslut, utan att
klagan däremot får föras.

Givetvis skulle, för uppnående av ett fullt tillfredsställande och
enhetligt värdesättande av de upplåtna bostäderna, det varit önskligt,
att varje upplåtelse underställdes den gemensamma bostadsnämndens
prövning. En av kommittén verkställd undersökning rörande antalet
och storleken av de bostäder, som nu äro upplåtna åt tjänstemän vid
de fyra verken, giver dock vid handen, att en dylik anordning icke är
möjlig. Utvägen att inrätta flera bostadsnämnder skulle enligt kommitténs
mening leda till större olägenheter än den av kommittén föreslagna
utvägen, att hyresersättningen såsom regel bör bestämmas genom
överenskommelse mellan verket och tjänstemännen. Bostadsnämnden torde
nämligen i sin instruktion böra erhålla bemyndigande dels att infordra
uppgifter rörande hyresersättningarnas storlek och dels att hos verkens
styrelser göra påpekanden i de fäll, då viss hyresersättning befunnits
mindre väl avvägd. Säkerligen kommer, även med det av kommittén
föreslagna tillvägagångssättet, bostadsnämnden i början att erhålla ett

4!)

drygt arbete, och torde det bliva nödvändigt att bringa densamma i
funktion redan någon tid före det nya lönesystemets ikraftträdande.

Upplåtelse av tjänstebostad liksom ock överenskommelse eller beslut
av nämnden angående hyrespriset torde i regel komma att gälla
stilla vidare». Jämkning av det fastställda priset kan givetvis behöva
ske tid efter annan med hänsyn till hyresprisens i allmänhet stegring
eller minskning. Dock torde för att undvika trakasseri eller onödigt
besvär böra föreskrivas, att ingendera parten skall kunna påkalla sådan
jämkning, förr än minst ett år förflutit från det ersättningens belopp
fastställts.

Erläggande av ersättning för begagnande av tjänstebostad synes i
enkelhetens intresse böra ske genom avdrag å tjänstemans månatligen
utfallande avlöning. Har tjänsteman åtnjutit ledighet mot skyldighet
att avstå viss del av avlöningen, bör, därest vad han har att utfå icke
förslår till gäldande av en månads hyra, det felande kontant tillskjutas,
liksom ock, därest han under ledigheten förpliktats avsta hela avlöningen,
en mot ersättningens totala belopp för en månad svarande summa bör
kontant inbetalas. För att i största mån undvika att under nu nämnda
förutsättningar staten skall få fordringar hos tjänstemännen, torde, oavsett
förslaget om hela avlöningens utbetalande i efterskott vid månadens slut,
hyresersättning för upplåten tjänstebostad böra liksom annan hyra inbetalas
i förskott per månad på ovan nämnt sätt. För de fall, då överenskommelse
om hyresersättnings storlek icke omedelbart kan träffas
och således någon tid kommer att förflyta, innan densamma blivit i
stadgad ordning bestämd, tarvas särskild föreskrift om, med vilket belopp
ersättningen under tiden skall erläggas, och har det synts lämpligt
härutinnan stadga, att, i likhet med vad om skatt gäller, ersättningen
skall under tiden utgå med det av verket fordrade beloppet, givetvis med
tjänstemannen förbehållen rätt att sedermera återbekomma vad han, med
tillämpning av det slutliga beslutet i frågan, kan hava erlagt för mycket.
Ersättning för under tiden förlorad ränta synes icke böra ifrågakomma.

Ännu ett par frågor torde här böra beröras i samband med upplåtelse
av bostäder. Den ena gäller tidpunkten, då tjänstemannen eller,
om han avlidit, hans dödsbo skall hava skyldighet att avflytta från bostad,
som upplåtits tills vidare. I regel lärer även härutinnan godvillig överenskommelse
kunna träffas, och böra verken givetvis söka tillgodose
tjänstemännens bästa, så långt det är möjligt utan åsidosättande av
verkens intressen. Några allmänna regler torde dock böra finnas för

Ordningen för
hyresersättningens
erläggande.

Tid för
avflyttning.

311 19

Upplåtande av
utrymme för
vikarie eller
efterträdare.

de fall, då parterna icke kunna enas. Den allmänna regeln har synts
böra vara den för vanliga hyresavtal gällande, eller att bostaden skall
avträdas ä den fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning
skett. Bemärkas bör, att ehuruväl hyresersättningen erlägges
månadsvis, densamma likväl måste anses beräknad för år, och att således
den i lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade längsta uppsägningstid
bör vara gällande. Har tjänsteman avlidit och således ett
nytt rättssubjekt inträtt såsom bostadsinnehavare, lärer nämnda uppsägningstid
icke kunna frånkommas; särskilt betungande för myndigheterna
torde iakttagandet härav icke behöva bliva, och billigheten kräver,
att en tjänstemans dödsbo icke skall mot sin önskan kunna omedelbart
avhysas från sin bostad. Gent emot tjänstemannen själv lärer dock
n3Tttjanderättslagens stadgande om viss tids uppsägning icke behöva
iakttagas. Därför synes, om ock nämnda huvudregel bör gälla även
honom, kunna stadgas undantag för de fall, då han befordras eller i
annan ordning förflyttas till ny tjänst, samt då han avgår ur tjänst.
Sker befordran eller förflyttning till tjänst, däri ny tjänstebostad anvisas
honom — vare sig å samma eller annan ort — bör den gamla tjänstebostaden
kunna avträdas nästan omedelbart, så vitt ej av hänsyn till
tjänstemannens familj undantag bör ske; skälig tid för avflyttning torde
i ålit fall böra beviljas. Om åter tjänstebostad ej anvisas i den nya
tjänsten, kan rimligen ej krävas, att den gamla bostaden skall avträdas
fö rrän å laga fardag; till tjänstemannens tryggande torde i detta fall
böra stadgas den fardag, som infaller näst efter tre månader från det
besked om befordringen eller förflyttningen lämnats. Avgår tjänsteman
vid uppnådd pensionsålder, bör han hava kunnat i tid ordna om ny
bostad åt sig, och bör i detta fall den gamla bostaden kunna avträdas
nästa fardag efter avskedet; omedelbart avträdande bör ej fordras, enär
detta ofta skulle tvinga tjänstemannen att under någon tid erlägga hyra
för två bostäder, men om än avgången sker exempelvis den 30 september,
bör avträde äga rum påföljande dag. Avgår tjänsteman av fri vilja eller
om han skulle bliva entledigad, torde han i allmänhet böra avträda sin
tjänstebostad vid den löpande månadens utgång. Genom att i ett blivande
avlöningsreglemente och i boställsordningen införa nu omförmälda
föreskrifter såsom villkor för avlönings åtnjutande, lära de bliva gällande
framför bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, vilken
lag icke innehåller förbud mot föreskrifter av nu angiven art.

Slutligen har, för att underlätta verkens omsorg vid anskaffandet i
vissa fall av bostad åt tjänsteman, som vikarierar å annans tjänst eller
som efterträder avgången eller befordrad tjänsteman, ansetts böra stadgas

skyldighet för tjänsteman eller, om han avlidit, hans dödsbo att tillhandahålla
tjänstemans vikarie respektive efterträdare nödig bostad i den
upplåtna lägenheten. Uppenbarligen måste vikarien respektive efterträdaren
erlägga skälig ersättning härför, och det får naturligen ej heller
påkallas, att mera utrymme skall beredas honom, än som vid avvägande
av båda parternas rimliga anspråk kan av verket prövas lämpligt. Tillämpning
av denna bestämmelse torde väl huvudsakligen komma att äga
rum beträffande stationsföreståndare och banvakter vid statens järnvägar,
för vilka det ofta torde möta stora svårigheter att anskaffa bostäder
annorstädes än i järnvägens byggnader.

Dyrortstillägg.

Att i vårt land, där varu- och hyresprisen å olika orter äro, särskilt
under normala förhållanden, så betydligt växlande, behov föreligger att
bestämma totalavlöningarna för statens tjänstemän olika för olika orter
för att därigenom söka utjämna nämnda växlingar i de allmänna levnadskostnaderna,
torde numera vara så allmänt erkänt, att därutinnan nu
icke tarvas någon utförlig motivering. Vad post- och telegrafverken
samt statens vattenfallsverk beträffar, utgår också numera särskilt ortstillägg
till samtliga tjänstemän, som äro stationerade å orter, där de
allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga. Vid statens järnvägar
regleras skillnaden i levnadskostnader endast i ringa mån genom dylikt
ortstillägg — sådant förekommer såsom förut nämnts endast på några få
orter och utgår där med ett mycket litet belopp samt allenast till vissa
tjänstemän av lägre grad — varemot man sökt att, genom tilldelande
av fri bostad eller efter olika orter graderad ersättning därför åt samtliga
tjänstemän, utjämna skiljaktigheterna mellan tjänstemännens utgifter
å skilda orter för erhållande av husrum och vedbrand. I samma riktning
verkar ock det vid telegrafverket och statens vattenfallsverk utgående
hyresbidraget, vars storlek skiftar efter orternas dyrhet. Då
kommittén bestämt sig för att föreslå borttagande av bostadsförmånen
eller däremot svarande ersättning, framträder behovet av ortstillägg
skarpare än hittills och lika för alla de fyra verkens tjänstemän.

Kommittén har vid bedömande av spörsmålet angående ortstillägg
utgått från en av socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1917
verkställd utredning rörande levnadskostnadernas storlek för ett 2,000-kronors hushåll dels å samtliga orter, där personal t.llhörande de ifrågavarande
fyra verken samt tullverket och skogsstaten är stationerad, dels
ock för samtliga landskommuner i riket. I berörda utredning, vilken

avser viktigare slag av livsförnödenheter, hyror och skatter, hava orterna
och kommunerna fördelats i sju grupper, allt efter levnadskostnadernas
storlek. Av 1915 års avlöningskommission, vilken föranledde det nyssnämnda
åt socialstyrelsen lämnade uppdraget, har utredningen sedermera
kompletterats särskilt genom införskaffande av uppgift å de hyrespris, som
å de skilda orterna verkligen erläggas av statens tjänstemän i olika
grader (se bilaga 3).

Vid granskning av det sålunda föreliggande materialet har kommittén
funnit en fördelning av samtliga orter, där de nu ifrågavarande
verkens tjänstemän äro stationerade, på sju ortsgrupper åtminstone för
närvarande tillfredsställande samt väl ägnad att läggas till grund för
dyrortstilläggens reglerande. Vissa jämkningar i den av socialstyrelsen
föreslagna grupperingen av orterna, vilken för enhetlighetens skull bör
fastställas av Kungl. Maj:t, torde dock bliva nödvändiga, och lärer socialstyrelsen
böra erhålla uppdrag att under innevarande år utarbeta förslag
i äriinet, varvid den kompletterande utredning, som gjorts av 1915 års
kommission, bör vinna beaktande. Härvid bör ock hänsyn tagas till
att, enligt vad nedan anföres (sid. 57), den utgiftsökning, vilken å orter
i övre Norrland betingas av att förbrukningen beträffande vissa poster
å levnadsbudgeten bliver större och som för närvarande vid statens järnvägar
beräknas bliva tjänstemännen gottgjord genom kallortstillägg,
bör ersättas i form av dyrortstillägg.

Efter ingående undersökningar, som det skulle bliva för vidlyftigt
att här återgiva, angående vilka orter böra anses såsom dyrorter, rörande
ortstilläggens storlek för manliga och kvinnliga tjänstemän, rörande
den form, under vilken tilläggen böra utgå, m. m., har kommittén
kommit till det resultat, att endast de orter, där inga särskilda fördyrande
omständigheter kunna påvisas eller vad som plägar betecknas
såsom »rena landsbygden», böra hänföras till den billigaste ortsgruppen,
under det att dyrortstillägg bör utgå på alla övriga platser, att ortstilläggen
lämpligen böra utgå med fixa i förhållande till lönen stigande
belopp, att å den lägsta avlöningen för manliga tjänstemän ortstiliägget
bör utgöra 90 kronor för den näst billigaste ortsgruppen med tillägg
av ytterligare 90 kronor för varje ny ortsgrupp, så att å dyraste ort
tillägget kommer att utgå med 540 kronor, att ortstilläggets maximibelopp
för manliga tjänstemän bör utgöra 240 kronor för näst billigaste
ortsgruppen med tillägg av ytterligare 240 kronor för varje ny ortsgrupp,
så att detsamma å dyraste ort kommer att uppgå till 1,440
kronor, samt att för kvinnliga tjänsteman, vilka i allmänhet ej hava att
försörja familj, nämnda minimi- och maximibelopp böra bliva 60 res -

pektive 120 kronor för näst billigaste ortsgruppen samt 360 respektive
720 kronor å dyraste ort.

Ehuru kommittén för vinnande av större överskådlighet över de å
skilda orter utgående totalavlöningarna ansett ortstillägget böra sammanslås
med lönen till ett belopp, meddelas dock här nedan två tablåer över de
ortstillägg, som enligt kommitténs förslag skulle komma att utgå för de
olika lönesatser, kommittén ämnar föreslå för manliga respektive kvinnliga
befattningshavare. För betecknande av de olika ortsgrupperna har kommittén
använt sig av bokstäverna A—G, därvid A betecknar billigaste
ort, varest ortstillägg ej utgår, samt G dyraste ort.

A. För manliga tjänstemän.

Lön å ortsgruppen A

Dyrortstillägg å ortsgrupp

	B i	c 1	D	E	F	G
1.980 ...............	90	180	270	360	450	540
2,100 ...............	96	192	288	384	480	576
2,220 ..............	102	204	306	408	510	612
2,340 ..............	108	216	324	432	540	648
2,460 ...............	114	228	342	456	570	684
2,580 ..............	120	240	360	480	600	720
2,730 ...............	126	252	378	504	630	756
2,880 ...............	132	264	396	528	660	792
3,060 .............	138	276	414	552	690	828
3,240 ...............	144	288	432	576	720	864
3,450 ...............	150	300	450	600	750	900
3,660 ...............	156	312	468	624	780	936
3,960 ...............	162	324	486	648	810	972
4,260 ...............	174	348	522	696	870	1,044
4,560 ...............	186	372	558	744	930	1,116
4,860 ..............	198	396	594	792	990	1,188
5,160 ...............	210	420	630	840	1,050	1,260
5,520 .............	216	432	648	864	1,080	1,296
5,880 ..............	222	444	666	888	1,110	1,332
6,300 ..............	228	456	684	912	1,140	1,368
6,720 ..............	234	468	702	936	1,170	1,404
7,140-10,980.....	240	480	720	960	1,200	1,440

I procent räknat skulle alltså ortstillägget komma att för den lägsta
avlöningssatsen stiga från 4,54 % å ortsgrupp B till 27,27 % å ortsgrupp
G samt för den högsta avlöningssatsen från 2,18 % å ortsgrupp
B till 13,n % å ortsgrupp G.

B. För kvinnliga tjänstemän.

Lön å ortsgruppen A		Dyrortstilläg	g å ortsgrupp
B	C	D	E	F	G
1,800 .............	60	120	180	240	300	360
1,920 .........	63	126	189	252	315	378
2,040 .........	66	132	198	264	330	396
2,160 ....	69	138	207	276	345	414
2,280 ...............	72	144	216	288	360	432
2.400 ...............	75	150	225	300	375	450
2,550 ..............	78	156	234	312	390	468
2,700 ...............	84	168	252	336	420	504
2,850 ...............	90	180	270	360	450	540
3,030 ...............	96	192	288	384	480	576
3,210 ...............	102	204	306	408	510	618
3,390 ...............	in	222	333	444	555	666
3,600 ............	114	228	342	456	570	684
3,810 ...............	117	234	351	468	585	702
4,020-4,800 .....	120	240 1	360	480	600 \|	720

Beträffande kvinnliga tjänstemän skulle således ortstillägget i procent
raknat komma att stiga för lägsta avlöningssatsen från 3,33 % å ortsgruppen
B till 20,oo % å ortsgruppen G samt för högsta avlöningssatsen
från 2,50 4 å ortsgruppen B till 15,00 % å ortsgruppen G.

•• + at1t kåda tablåerna icke upptaga avrundade tal

ar tvåfaldig. A ena sidan har det nämligen ansetts önskligt, att totalavloningarna
och således även ortstilläggen skulle för månad räknat
utgöra mera lätthanterliga tal; ortstillägget bör’ därför fastställas till
sadant belopp, att vid delning med tolv uppkommer ett på hel krona,
5u ore eller i nödfall 25 öre slutande tal. A andra sidan har man, med
aktgivande pa de totalbelopp, till vilka avlöningarna ansetts böra stiga,

sökt i största möjliga utsträckning undvika allt för stora ojämnheter i

avlöningsskalorna. '' o

Såsom ovan påvisats skulle ortstillägget komma att utgå etter eu
procentiskt sett fallande skala. Syftet härmed är givetvis att förekomma,
att ortstilläggen skola springa allt för mycket i höjden lör befattningshavare,
vilkas större avlöningar medgiva viss motståndskratt mot dyrorts
förhåll andena. Av enahanda anledning har ortstillägget ansetts icke
höra överskrida visst maximibelopp. Dessa maximibelopp nås av manliga
tjänstemän vid en avlöning av 7,140 och av kvinnliga tjänsteman
vid en avlöning av 4,020 kronor samt utgöra för de torra 240 kronor
(3 36 %) å B-ort och 1,440 kronor (20,16 %) å G-ort samt för de senare
hälften av nämnda belopp (2,98 resp. 17,91 %). Eu snävare begränsning
av ortstilläggen har icke synts kommittén tilliAdlig.

Innan kommittén lämnar spörmålet angående dyrortstillägg, tar
kommittén framhålla, att en generell omgruppering av orterna inom de
olika ortsgrnpperna bör äga ruin allenast i samband med reglering av
lönerna, vilket kommittén på annat ställe (sid. 222) förordat skola ske
periodvis. Om nämligen en under en löneperiod verkställd undersökning
skulle giva vid handen, att de allmänna levnadskostnaderna å ett större
eller mindre antal orter avsevärt stigit eller sjunkit, inverkar detta icke
på levnadskostnaderna å övriga orter. Följaktligen skulle det lör de a
sistnämnda orter placerade tjänstemännen innebära en oförvållad förlust
eller oförtjänt vinst, om dessa orter, såsom följd av de av ändringarna
i levnadskostnaderna berörda orternas överflyttning från en till annan
ortsgrupp, konnne att sänkas eller höjas i ortsgrupp. Partiella omgrupperingar,
som endast beröra orter, vilkas levnadskostnader undergått
mera avsevärd förändring, böra däremot kunna företagas även under
löpande löneperiod.

Kallortsersättning.

Den endast vid statens järnvägar nu förekommande avlöningsformen
kallortstillägg har, enligt vad till kommittén överlämnade handlin
o-ar utvisa, ägnats ingående undersökningar av såväl 1914 års lonekommitté
som 1915 års avlöningskommission, vilkas ledamöter jämväl
företagit särskilda studieresor för att på ort och ställe såväl i Sverige
som Norge taga närmare kännedom om de förhållanden, som föianlett
denna avlöningsforms anlitande. 4 ill klarläggande av sin uppfattning
om kallortstilläggets egentliga karaktär har 1914 års kommitté i den av
kommittén avgivna promemorian yttrat följande.

Kallorts tillägg.

*■!; likhet nied 1906 års kommitté anser 1914 års kommitté jämväl att den
särskilda avlöningsformen kallortstillägg bör bibehållas. Ett dylikt tillägg’betingas
av de svarare naturförhållanden, under vilka ett stort antal av den nordligt stationerade
stats banepersonalen lever och arbetar, oberoende av, huruvida levnadskostnaderna
på de orter, där tillägget är avsett att utgå, kunna anses särskilt
höga eller icke Ändamålet med kallortstillägget är sålunda i huvudsak ett
annat an dyrortstillaggets. Detta synes kommittén vara av vikt att framhålla
enär man vid jle hittills beviljade kallortstilläggens bestämmande icke kan sägas
hava utgått från den uppfattningen, att de båda formerna av ortstillägg, dyrortstdiagg
och kartstil agg, tjäna väsentligen olika syften. Enligt 1906 års kommittes
uttalande skulle sålunda kallortstillägget hava betingats ''lika mycket av
det härda klimatet som av de höga levnadskostnaderna’ å de trakter där detsamma
skulle utgå. Samma uppfattning göres gällande av föredragande departementschefen
i ett uttalande vid propositionen till 1913 års riksdag om utsträckt
äiViu- kailortstdlagg. Departementschefen yttrar nämligen bland annat: ''kallortstulagg
hava till ändamål att reglera avlöningsförhållandena för den i övre
.Norrland stationerade statsbanepersonalen med hänsyn till där rådande svåra
Klimatiska torliallandeii ocli höga levnadskostnader’.

i kommitténs uppfattning bör däremot, såsom här ovan utvecklats

dyrortslragan nu ordnas för hela landet genom inrättandet för samtliga dyrare
?1t?r1a''n dyrortstillagg, avsedda att täcka ökningen i levnadskostnader i allmänhet
i förhållande till varu- och hyrespriser etc. å billigaste orter. Härvid böra avskiljas
de omständigheter, som huvudsakligen betingas av de klimatiska förhållandena
och stationeringsortens avlägsenhet. Under det att dyrortstillägget sålunda
bestämmes med hänsyn endast till de prisfaktorer, som i allmänhet tagas
med vid jämförelse mellan två olika orter i avseende å levnadskostnaderna och
som komma till synes i den allmänna statistikens siffror, bör kallortstillägget
vara eu ersättning dels för de ökade svårigheter av fysisk eller psykisk art, som
vistelsen och arbetet a en del i naturhänseenden ogynnsamt belägna platser
“If c ° v °?h- dels d®n ^giftsökning, som på dessa orter kan betingas därav
att förbrukningen beträffande vissa poster å levnadsbudgeten bliver större till följd
av det oblida klimatet än vad eljest skulle hava varit fallet.

I avseende å sistnämnda kostnadsökning kunde det väl förefalla naturligt
a ’ en man sådan verkligen kan påvisas, söka innefatta densamma under de
egenthga dyrortsforhallandena och sålunda låta denna ökning täckas av dvrortslilagget.
.Någon fördel _ur löneteknisk synpunkt vunnes emellertid ej härigenom
därest man icke samtidigt läte även övriga omständigheter, som betinga förhöjd
ersättning pa kallorterna, ingå i beräkningen av dyrortstilläggen. Genom eu anor
ning av sistnämnda art skulle den ytterligare förenklingen av avlöningsformerna
uppnäs, att kallortstillägget såsom särskild avlöningsform icke behövde
oie ömma Da emellertid kallortsförhållandena enligt kommitténs mening även
vid en sådan omläggning kunde tänkas komma att spela eu roll vid avvägande
av en del andra formaner och rättigheter för personalen, såsom i fråga om tjänster
ighet, ratt till högre tjanstårsberäkning vid transport och befordran, Övriga
åtgärder för underlättande av förflyttning söderut eller för möjliggörande av
familjemedlemmarnas temporära vistelse å sydligare orter samt för barnens skol fum8’

r 1s*vnJs ko“mltten lämpligast att bibehålla det särskilda kallorts tnlagget

till tackande av de kostnader och olägenheter, vilka i allmänhet ej anses
niga i dyrortsbegreppet men som dock anses kunna i eu viss utsträckning korn -

penseras genom särskilt kontant lönetillskott. Härigenom vinnes ock, att (let
egentliga dyrortstillägget erhåller en över hela landet enhetlig karaktär, något
som för orternas framtida omgruppering m. m. ur löneteknisk synpunkt torde
innebära betydande fördelar.

Kommittén vill därför föreslå bibehållande av kallortstillagget såsom en
särskild avlöningsform.»

De betydande olägenheter i kroppsligt och psykiskt avseende, som
vistelsen i övre Norrlands kalla och ödsliga trakter medför, har föranlett
lönekommittén att i likhet med 1914 års kommitté förorda kallortstilläggs
bibehållande för statens järnvägar, men tillika att, i överensstämmelse
med vad 1915 års avlöningskommission torde hava avsett,
föreslå denna avlöningsforms tillämpning även vid övriga nu ifi agavarande
verk. Kommittén har ock i huvudsak kunnat ansluta sig till
den av 1914 års kommitté uttalade uppfattningen angående kallortstillläggets
och dyrortstilläggets skiljaktiga ändamål, men har dock ansett
lämpligt att ännu något skarpare uppdraga gränsen mellan de
båda ortstilläggens förekomst. Sålunda bör enligt kommitténs mening
kallortstillägget endast utgöra kompensation för de ökade svårigheter av
skilda slag, som bosättning i de nordligaste landsdelarna medför, under
det att den särskilda utgiftsökning, som föranledes av att vissa poster
å levnadsbudgeten — såsom för större bränsleförbrukning, varmare beklädnad
samt rikligare näring — till följd av klimatiska förhållanden
stiga till högre belopp än i blidare trakter av landet, bör liksom annan
ökning i levnadskostnaderna täckas genom dyrortstillägg. Anledningen till
att kommittén funnit en sådan utvidgning av dyrortstilläggets och begränsning
av kallortstilläggets karaktär erforderlig är den, att det i
annat fall skulle bliva nödigt bestämma kallortstilläggen till högre belopp
än ur löneteknisk synpunkt är önskligt. Åven med denna begränsning
inträda, såsom längre fram skall påvisas, vissa svårigheter vid lastställandet
av kallortstilläggens storlek, svårigheter som skulle bliva
än större, därest dessa tillägg måste beräknas med hänsyn även till viss
ökning i levnadskostnader.

För närmare belysande av de särskilda olägenheter, vilka enligt
kommitténs sålunda uttalade uppfattning böra i den mån det är möjligt
kompenseras genom kallortstillägg, återgives här en av 1914 års kommitté
lämnad redogörelse i ämnet.

»Såsom betydelsefulla faktorer framstå härvidlag till att börja med de egentliga
naturförhållandena, såsom köld- och snörikedom, samt den större eller mindre
avsaknaden av odlingsmöjlighet eller växtlighet. Särskilt har skogsvegetationens
upphörande enligt samstämmiga intyganden från flere järnvägsläkare visat sig

311 19

verka nedtryckande på lynnet. Därjämte alstrar stundom den på vissa trakter
förekommande så gott som fullständiga isoleringen från andra människor eu ensamhetskänsla,
som visat sig kunna stegras till psykisk abnormitet (s. k. lappsjuka)
och i varje fall berövar vederbörande det medel till utveckling och förströelse,
som umgänget med andra innebär. Särskilt gäller detta tjänstemännens familjemedlemmar,
vilka i motsats till tjänstemannen själv icke genom den direkta
tjänstutövningen tvingas till någon beröring med andra personer, utan ofta långa
tider, i synnerhet där bristen på framkomliga vägar gör sig gällande, äro fullständigt
hänvisade till. sig själva. Snörikedom och vintermörker göra sitt till
för att fullborda avskildheten och utveckla de menliga psykiska verkningarna
därav. På somrarna inträda andra besvärligheter, såsom myggplågan, vars betydelse
på vissa orter svårligen kan överskattas, samt det ofta på nervsystemet
menligt inverkande ljuset dygnet om.

Jämsides härmed framträda svårigheter vid själva arbetets utförande till
följd av de rådande temperatur- och snöförhållandena. Exempel härpå kunna i
riklig mängd framdragas från de tre olika tjänsteavdelningarnas verksamlietsomraden.
Sålunda kan vad banpersonalen beträffar nämnas de ökade besvärligheterna
i fråga om inspektioner av banlinjen och arbeten för att hålla banan klar under
stark köld eller häftiga snöstormar. Vad angår maskinpersonalen kunna framhållas
de ansträngningar, som måste göras för att under dylika förhållanden framföra
tågen i rätt tid, att hålla ledningar och maskindelar i funktion, att handhava
kol- och vattentagning m. m. Härtill kommer hälsovådligheten i själva vistandet
på maskinen under den dubbla påverkningen av köld och hetta. För trafikpersonalens
vidkommande slutligen är tillfyllest att påpeka svårigheterna med allehanda
arbeten utomhus såsom vid växlingar, då koppleri tillfrysa och verkningarna
av maskinkraften på vagnarna till följd av köld och snö äro svårare att beräkna
än eljest, växlarnas renhållning m. m.

Kommittén har för ett närmare klargörande av hithörande förhållanden hos
distriktsförvaltningarna vid 4 och 5 distrikten anhållit om uttalanden, grundade
på erfarenheterna från de senare åren, huruvida snö- och köldförhällanden, vad
respektive distrikt beträffade, kunde anses hava i någon väsentligare mån vållat
rubbningar i tågens normala gång, så att personalens arbetstid därigenom blivit
avsevärt drygare än eljest, samt, i så fall, å vilka linjer och under vilka tidsperioder
detta särskilt visat sig vara förhållandet.

Till svar härå har av distriktsförvaltningen vid 4 distriktet meddelats huvudsakligen,
att rubbningar i tågens normala gång visat sig i väsentlig omfattning
inträffa i samband med stark kyla. eller större snöfall, samt att erfarenheten
vidaie givit vid handen, att huvudlinjen norr om Ljusdal kan anses mest utsatt
för nämnda förhållande, vilket emellertid gjort sig starkt gällande även å sträckan
Ljusdal Storvik samt linjerna väster om Bräcke, i mindre grad däremot å linjen
Storvik Krylbo samt grenlinjerna till Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamn.
Under den strängaste delen av vintern, i regel från och med december till och
med mars, har, .enligt vad distriktsförvaltningen uppgiver, i första rummet maskinoch
trafikavdelningens personal på grund av de genom köld- och snöförhållandena
uppkommande tågförseningarna icke blott ett mera ansträngande arbete än eljest,
utan får vanligen också vidkännas utsträckning av arbetstidens längd. Å vissa
stationer, där. tjänstgöringen är indelad i skift dygnet runt, kan det inträffa, att förseningarna
ej inverka på tjänstgöringens längd, enär ett skift avbryter ett annat
på bestamda tider, men å dylika stationer — större rangerings- och grenstatio -

51)

ner — blir i stället växlingsarbetet desto mer krävande vid tillfällen, då snön
gör bangården svårtrafikabel samt kylan genom inverkan på lager och koppel,
vacuum- och värmeledningar försvårar isärtagning och sammansättning av tagsätten.
Arbete med rengöring av spår och växlar från is och snö förefinnes
dock å alla stationer.

Beträffande banavdelningens personal har distriktsförvaltningen såsom allmänt
omdöme om dess tjänstgöringsförhållanden framhållit, att tjänstgöringen å
norra distrikten till följd av köld och snöförhållanden är mera krävande än a de
södra, och gäller detta beträffande 4 distriktet särskilt baudelarna Bräcke—Storlien
och Östersund—kloting under december, januari och februari månader.

Distriktsförvaltningen vid 5 distriktet har anfört, att tågförseningar i allmänhet
vålla tillfällig utsträckning av personalens arbetstid, men att dess arbetsbörda
många gånger är fullt ut lika stor, om ej större, vid tågexpediering i fastställd
ordning under svåra snö- och köldperioder. Av det arbetstillskott, som
då tillkommer och skall utföras under en, kanske knappt tillmätt tidrymd, kan
nämnas bortskaffande från spår och växlar av den sig där samlade isen och snön,
upptining av frusna koppel, undersökning av ofta fullständigt nedisade hjul och
fjädrar, mera noggrann och möjligast snabba tillsyn av vacuum- och värmeledningsanordningar
vid från- och tillkoppling av vagnar, spårets noggrannare tillsyn
för hastigt avhjälpande av ojämnheter på grund av upplysning m. in. Härtill
kommer, att det under rådande köld är svårare att handskas med gods och
materiel. Dessutom har personalen ofta vid inspektion av linjen och vid vagnväxling
å stationerna att »pulsa» i djup snö, som ej alltid kan eller hinner bortskaffas,
utan ofta blir isbelupen. Svårigheten för att icke säga livsfaran uti att vid
sådana tillfällen tränga sig ned mellan vagnarna för att verkställa koppling m. m.
är uppenbar. I händelse av tågförseningar blir därtill personalens vakenhet och
omdöme satta på svåra prov, i det att de vid tågförseningarna föranledda tågomläggningarna
utkräva av all personal en betydligt större tankeskärpa och nervkraft.
För lokomotivpersonalen tillkommer dessutom att vid sträng kyla och snöhinder
ångåtgången växer avsevärt, dels på grund av forcering i och för tågets
framförande dels ock i och för vagnarnas uppvärmning. Härtill kommer att kolen
frysa fast å tendern, så att man måste »korpa» loss dem, vilken sistnämnda
svårighet då även förekommer å kolupplagen, därifrån kolen skola utlämnas till
lokomotiven. Detta vad angår den kvalitativa arbetsökningen.

Beträffande arbetstidens längd är det enligt distriktsförvaltningens uppfattning
tydligt, att med de ganska snävt tilltagna personaluppsättningarna å stationerna
och tjänstgöringstidens koncentrerande omkring tågens läge, en tågförsening skall
åstadkomma en utsträckning i arbetstiden eller kanske rättare sagt föranleda ett
tillägg i form av tid, under vilken personalen skall vara tillstädes i och för
tjänsten.'' Det kan nämligen tänkas fall, då personalen under väntan på ett försenat
tåg icke förrättar eller kan förrätta något effektivt arbete. Börande banavdelningens
personal framhålles därjämte, att snöröjningsarbeten, särskilt å övre
delen av distriktet, måste, för att ej hindra den ordinarie tågrörelsen, ofta utföras
nattetid.

Av distriktets olika bandelar är enligt distriktsförvaltningens erfarenhet
linjen Kiruna—Biksgränsen och av denna delen Abisko—Biksgränsen svårast
hemsökt av snöstormar och drivbildningar.

Vidare har kommittén tagit del av trafikinspektörens i Kiruna på dagboksanteckningar
av honom och åtskilliga stationsföreståndare grundade rapport angå -

ende väderleks- och trafikförhållandena å linjen Abisko—Riksgränsen under en
svår ovädersperiod 16 januari—2 februari 1911.

Hos statens meteorologiska centralanstalt har kommittén anhållit om de
uPPtysn^II§ar'' som kunde tjäna kommitténs ändamål, och har kommittén från
nämnda anstalt mottagit två kartor, belysande de meteorologiska förhållandena
vid järnvägsstationer i norra Sverige och angivande, den ena för de olika stationerna
luftens medeltemperatur under månaderna november—mars, då den egentliga
vinterkölden förekommer, och den andra antalet dygn per år, då luftens
temperatur nedgått till — 10 grader Celsius eller därunder, allt enligt mångåriga
medeltal beräknat ur de hittills under centralanstaltens inseende utförda
meteorologiska iakttagelserna. Ifrågavarande kartor hava av anstaltens föreståndare,
professor N. Ekholm, demonstrerats för kommittén.

Härjämte har kommittén erhållit del av verkställda undersökningar, med
däröver ^ upprättade kartor rörande antalet dagar i medeltal under åren 1908—
1913, då snötäckets tjocklek på skilda orter i landet utgjort dels 10 centimeter
eller mera dels 20 centimeter eller mera.

För erhållande av ytterligare material till kallortszonernas bestämmande har
från domanstyrelsen begärts uppgift dels vid vilka stationer eller eljest å vilka
punktei utav Riksgränsbanan samt tvärbanan genom Jämtland barrskogen såsom
bestånd kan anses upphöra att förekomma och dels varest å samma linjer den
egentliga trädgränsen är belägen, d. v. s. varest björkregionen upphör och vegetationen
övergår till att bestå endast av busksnår och mindre växter. I dessa
avseenden hava följande upplysningar erhållits.

Ä linjen Östersund—norska gränsen skär barrskogsgränsen banan cirka 6
kilometer väster om Enafors station. Björkskogen fortsätter över norska gränsen
och alltså Storliens station inom björkskogsområdet.

A linjen Boden—Riksgränsen upphör det sammanhängande barrskogslandet
omkring banan cirka 10 kilometer norr om Risbäcks station. Sedermera
skäres banan av dels ett cirka 7 kilometer brett barrskogsbälte omkring Kajtumälven
(norr om Fjällåsens station) dels ett smalt barrskogsbälte omkring Kalix
älv, vilkets övre gräns skär banan ett par kilometer norr om Kalixfors station.
Den inom dessa bälten befintliga barrskogen är emellertid mycket gles samt av
förkrymt och dålig beskaffenhet, varjämte de enstaka spridda tallar, som finnas
exempelvis i närheten av Kiruna och Torneträsk med liera stationer bortom
Kiruna, icke kunna tagas i betraktande vid angivande av barrskogsgränsen. Björkskogsområdet
sträcker sig till och med Björklidens station, varefter det rena
fjällandet, beväxt med i huvudsak buskar och smärre växter vidtager. Stationerna
från och med Kopparåsen till och med riksgränsen äro sålunda belägna
ovan den egentliga trädgränsen.»

Efter omnämnande av konstruktionen utav de i Is orge förekommande s. k.
Ofotenbanetillägg och högfjällstillägg för statsbanepersonalen, har 1914 års
kommitté uppgjort förslag till en ny indelning av de nordliga banlinjerna
i Sverige i tio zoner för kallortstilläggets gradering.

Då kallortstillägg hädanefter skulle komma att utgå jämväl till andra befattningshavare
än statens järnvägars, kan nämnda zonindelning nu icke
läggas till grund för olika orters klassificering med hänsyn till kallortstillläggets
storlek. Den begränsade tid, som stått kommittén till buds för fullgö -

rande av dosa uppdrag, har icke medgivit införskallande av alla de uppgifter,
som för eu dylik klassificering aro nödiga, utan torde verkställandet
av särskild utredning härutinnan höra uppdragas åt den lönenämnd, om
vars inrättande kommittén framställer förslag, eller ske i annan ordning
och utredningen därefter underställas Kung!. Maj:t för fastställelse.

Emellertid har kommittén av det redan föreliggande materialet funnit
stöd för ett bestämmande av antalet kallortsklasser, till vilka orterna
skulle hänföras, samt av storleken av det kallortstillägg, som bör utgå för
varje sådan klass. Då kallortstillägget enligt kommitténs mening rätteligen
borde hava karaktären av ett ödemarks- eller ensliglietstillägg, skulle
detta tillägg för framtiden bliva behövligt i vida mindre utsträckning
än 1914 års kommitté, vilken därmed velat täcka även vissa slag av
levnadskostnader, tänkt sig, och följaktligen skulle kallortsklasserna
kunna inskränkas till helt få. Men då å andra sidan tillägget, där det
verkligen erfordras, icke bör utgå med ett alltför lågt belopp, skulle,
därest kallortsklasserna bleve så få, följden bliva, att eu alltför stor
skillnad i totalavlöningar uppkörande mellan befattningshavare, som vore
stationerade i relativ närhet av varandra. Huru än orternas klassificering
utföres, måste nämligen alltid gränsfall inträffa, så att av två eller
flera närbelägna orter någon eller några erhålla men den eller de övriga
icke erhålla kallortstillägg, eller att för den eller de förra bestämmes
högre kallortstillägg än för den eller de senare, b ör att undvika nu
antydda olägenheter, har det blivit nödvändigt att låta kallortstilläggen
börja med ett lågt belopp på mera sydligt belägna orter än såsom, följd av
tilläggens ovan angivna ändamål strängt taget skulle vara nödigt, dock
efter vad det synes icke så långt ned som nu, samt att därefter låta
dem successivt ökas. Med beaktande härav och av de övriga synpunkter,
som böra vara bestämmande för kallortstilläggens storlek, har kommittén
funnit sig böra föreslå sex kallortsklasser, vilka betecknats med romerska
siffrorna I—VI, samt att tillägget för de till dessa klasser hänförda orterna
skulle utgöra för år räknat: i klass I 60, i klass II 120, i klass
III 195, i klass IV 300, i klass V 450 och i klass VI 600 kronor. Till
de lägsta klasserna böra hänföras de mera sydligt belägna orter, där
såsom nyss nämnts de för kallortstillägget konstitutiva förhållandena endast
i ringa grad göra sig kännbara, samt till högsta klassen endast de
mest avskilt belägna orterna.

Utöver själva kallortstillägget, vilket såsom avsett att kompensera
ödemarkens obehag ej blott för tjänstemannen själv utan även för hans
familjemedlemmar bör hava samma karaktär som för närvarande till -

Kallortstrak tamente.

kornmer »löuH har kommittén ansett ett särskilt kallortstraktamente böra
utgå såsom vederlag för tjänstgöring under sådana omständigheter, att
tjänstemannen i alldeles särskilt hög grad röner inverkan av de oblida
klimatiska förhållandena å sin ort. En motsvarighet härtill tinnes redan
i det nu till statens järnvägars tjänstemän vid banavdelninyen och till
maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen
utgående särskilda kallortstillägget av 10 kronor högre belopp per månad
än till annan där stationerad personal. Det är också kommitténs meninoatt
nämnda kallortstraktamente skall ifrågakomma allenast vid tjänstgöring
å ort, som hänförts till den högsta kallortsklassen, och även där
endast under förutsättning att de klimatiska förhållandena å orten äro
särskilt svåra och att tjänstgöringen är av den art, att tjänstemannen
nödgas i särskilt hög grad utsätta sig för inverkan av dem. Kallortstraktamentets
belopp har synts lämpligen kunna bestämmas till 50 öre
för varje tjänstgöringsdag. Sammanlagt skulle alltså kallortstillägg och
kallortstraktamente komma att för 30 tjänstgöringsdagar uppgå till 65
kronor eller till 15 kronor högre belopp än det till ovannämnda personal å
banlinjen Abisko—Riksgränsen nu utgående kallortstillägget. Härvid
liksom vid jämförelse i övriga fall mellan de nuvarande och de av kommittén
föreslagna kallortsersättningarnas storlek bör dock hållas för
ögonen, att den i penningar direkt uppskattbara utgiftsökning, som
det nuvarande kallortstillägget avser att kompensera, enligt kommitténs
förslag skulle komma att täckas genom dyrortstillägg.

Det har från vissa håll inom kommittén framhållits, att de sålunda
föreslagna kallortsersättningarna äro så lågt tilltagna, att de åtminstone
icke för befattningshavare med högre avlöning kunna anses innebära
kompensation för den obehagligare vistelsen inom de ifrågavarande landsdelarna
och att det därför vore nödvändigt att, liksom skett i fråga om
dyrortstillägg, ställa kallortsersättningen i visst förnållande till tjänstemännens
avlöningar. Förutom att det skulle vara principiellt oriktigt
att uppskatta de allmänna personliga obehag, som vistelsen i övre Norrland
medför, olika för personer i skilda levnadsställningar, kan mot den
sålunda framförda asikten invändas, att tjänstemän med så hög avlöning,
att de föreslagna ersättningarna icke skulle spela någon nämnvärd roll
för dem, i allmänhet icke hittills behövt för längre tid placeras å de
orter, det här huvudsakligast gäller, samt att de även torde kunna så
ordna sin tjänstgöring att de röna mindre inverkan av de klimatiska
förhållandena än den lägre personalen, vilken därjämte till följd av sin
lägre avlöning äger mindre möjlighet att bereda sig och sin familj
någon omväxling och förströelse. Jämväl bör i detta sammanhang

erinras om, att kommitténs förslag i fråga om dyrortstillägg kommer att
särskilt för de högre avlönade tjänstemännen å de ifrågavarande orterna
mediöra en avsevärd löneförbättring.

Emellertid vill kommittén icke förneka, att vid sidan av dyrortstillägg
och kal lo it stil lägg även andra anordningar kunna vara av nöden för att med
den raskt fori skridande utvecklingen av statens verksamhet inom övre Norrland
bereda de statsinstitutioner, vilka handhava denna verksamhet, möjlighet
att rekrytera sin personal där uppe med dugande arbetskrafter
från de sydligare landsdelarna och jämväl under någon längre tid behålla
dem där. Särskilt från järnvägshåll har för kommittén påpekats
de nuvarande vanskligheterna härutinnan. Kommittén har även varit
i tillfälle att taga del av vissa utredningar, som på järnvägsstyrelsens
föranstaltande utförts angående åtgärder till tryggande av ban- och maskinavdelningarnas
underbefälsrekryteringar inom de nordligaste distrikten
och till lön''kommande av de nu mycket vanliga förflyttningarna av personal
söderut. Bland de förslag, som därvid framkommit, må nämnas
beredande av ökade löneförmåner under skilda förmer, längre kostnadsfri
ledighet, minskad tjänstgöringstid, förmånligare tjänstårsberäkning,
tidigare pensionering in. m. Av Bild ars kommitté har även i sammanhang
med behandlingen av kallortsspörsmålen berörts önskvärdheten av
att medel kunde ställas till förfogande för beredande av möjlighet för
de i övre Norrland stationerade tjänstemännens familjemedlemmar till
rekreatiousresor söderut samt att åtgärder bleve vidtagna till underlättande
av barnens skolgång och förbättring av skolväsendet.

Åtskilliga av de sålunda framkomna förslagen torde vara väl värda
beaktande och en del av dem torde kunna i administrativ väg realiseras.
Då emellertid dessa spörsmål säkerligen hava intresse icke blott f ör järnvägsstyrelsen,
som för övrigt icke lärer hava tagit ståndpunkt tdl dem,
och för de övriga av kommitténs arbete berörda verken utan även för
andra grenar av statsförvaltningen, har kommittén, vilken icke hunnit
ägna förevarande frågor den ingående undersökning, som är erforderlig,
funnit riktigast att desamma, i den män så prövas skäligt, göras till
föremål för särskild utredning, så mycket hellre som den allmänna
löneregleringen för de nu ifrågavarande verken icke påverkas därav.

Beklädnad in natura och beklädnadsersättning.

Aven i fråga om den för samtliga verkens lägre personal gemensamma
avlöningsformen beklädnad in natura eller beklädnadsersättning har

Andra anordningar
med
hänsyn till
kallortsförhållandcna.

kommittén kommit till ungefär samma resultat som 1914 års kommitté,
vilken föreslagit, att denna avlöningsform måtte indragas och uppgå i den
egentliga avlöningen, men att den personal, som allt fortfarande tilldelas
uniformspersedlar, skall vidkännas lämpligt avdrag å avlöningen. Några
bärande skäl för bibehållande av denna särskilda avlöningsform torde
icke kunna anföras, men däremot tala liknande skäl, som föranlett kommittén
att förorda borttagandet av bostadsförmånen, för upphävande
jämväl av beklädnadsförmånen.

Kommittén vill även framhålla, att det synes böra tagas i övervägande
av verkens styrelser, huruvida icke skyldigheten att bära uniform
under tjänstgöring skulle kunna inskränkas, vilket utan olägenhet
torde kunna ske särskilt beträffande i rent kontorsarbete sysselsatt personal,
som icke heller kommer i direkt beröring med allmänheten.

Kommittén inser emellertid, att beträffande vissa tjänstemannakategorier
föreskrift om bärandet av särskild tjänstedräkt kommer att allt
fortfarande vara erforderlig, liksom ock att för viss art av tjänstgöring särskild
beklädnad kan vara nödvändig, såsom pälsar, överdrags kläd er för
maskinpersonal, oljekläder för ångfärjornas besättningspersonal m. m. Dylika
för visst yrke speciella persedlar, som icke äro att hänföra till vad man
i allmänhet avser med beklädnad eller uniform, liksom ock alla smärre
tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom mössmärken, knappar
etc., synas av vederbörande verk böra utlämnas åt personalen såsom
lån utan ersättning. Övriga föreskrivna klädespersedlar eller materialier
till sådana åter böra, där vederbörande verk prövar lämpligt tillhandahålla
dem åt personalen, ersättas av denna genom avdrag å avlöningen,
på samma sätt som skulle komma att ske för tillhandahållande av bränsle.
I allmänhet torde såsom grund för ersättningens bestämmande böra läggas
vederbörande verks eget självkostnadspris.

Emellertid får icke förbises, att vissa grupper av tjänstemän hava
sådan tjänstgöring, att det ligger i verkets intresse att de därvid alltid
xippträda i väl vårdad uniform — kommittén tänker härvid särskilt på
viss tågpersonal vid statens järnvägar — liksom ock att vissa andra
tjänstemannagrupper hava sådant arbete, att beklädnaden i särskilt hög
grad utsattes för slitning eller för inverkan av väder och vind. Då det
skulle onödigt försvåra placeringen av dylika tjänstemannagrupper å
avlöningsskalan, om därvid måste tagas hänsyn till att de av sin tjänstgöring
skulle vara nödgade vidkännas större avdrag å avlöningen än
andra befattningshavare, med vilka de eljest böra vara jämställda, har
kommittén funnit sig höra förorda, att vederlag i stället lämnas dem

genom fastställandet av särskild, lägre beräkningsgrund för den ersättning
de skola hava att utgiva för inköp från verket av klädespersedlarna eller
materialier till desamma. Såväl med hänsyn härtill som i syfte att över
hela linjen uppehålla enhetlighet verken emellan i avseende å uniformspliktig
personals utgifter för persedlars och materialiers förvärv från
verken, har kommittén ansett nödigt att generella grunder för ersättningen
meddelas av Kungl. Maj:t. I verkens budget torde visserligen
dessa ersättningar icke spela någon så stor roll, att på grund därav det
icke skulle kunna överlämnas till verken själva att fastställa grunderna
för ersättningen, men det måste befaras, att då skulle komma att tilllämpas
mer eller mindre skiljaktiga grunder, varigenom en viss tjänstemannagrupp
eller ett visst verks tjänstemän skulle komma att tillföras
en förmån framför de övriga och således faktiskt en förskjutning uppkomma
i deras inbördes ställning med hänsyn till avlöningarna, vilka i
kommitténs löneplan beräknats under förutsättning av att all uniformspliktig
personal skall hava att vidkännas ungefär lika kostnad för uniforms
anskaffande.

Kostnadsfri läkarvård.

Kommittén har övervägt, huruvida den nu vid alla de fyra verken
i viss utsträckning förekommande förmånen av läkarvård och medikamenter
på vederbörande verks bekostnad med fördel skulle kunna avlösas
genom en mot värdet av denna förmån svarande höjning av avlöningarna.
Åtskilliga skäl tala emellertid emot en sådan avlösning.

Av kommittén föranstaltad utredning giver vid handen, att verkens
årliga utgifter för läkarvård och medikameuter kunna anslås till i medeltal
15—20 kronor för varje tjänsteman. Att utgifterna stanna vid så låga
siffror beror givetvis därpå, att på platser, där något större antal till fri
läkarvård berättigad personal är stationerad, ackordsöverenskommelse träffats
mellan vederbörande verk och läkare. För tjänstemännen själva måste
emellertid värdet av den ifrågavarande förmånen uppskattas till betydligt
högre belopp än nämnda medelkostnad, emedan den enskilde tjänstemannen,
även om läkare måste anlitas endast vid några få tillfällen,
tydligen måste komma att få vidkännas mycket större utgifter än verkens
medelkostnad per individ. Den ifrågavarande förmånens avskaffande
skulle således medföra, att varje tjänstemans avlöning måste höjas med
väsentligt större belopp än meranämnda medelkostnad, samt alltså statsverket
tillskyndas onödigtvis ökad utgift.

311 19

Härtill kommer, att förmånens bibehållande påkallas av ett direkt
statsintresse. Genom att kostnadsfritt bestå personalen läkarvård kan
vederbörande verk såsom villkor för åtnjutande av sjukledighet, varunder
avlöningen helt eller delvis får behållas, kräva företeendet av
intyg om sjukdomen från den av verket anställda läkaren och således
förskaffa sig nödig kontroll över att missbrukande av tjänstemännens
rätt till dylik sjukledighet icke förekommer. Vidare måste det ligga i
statens intresse, att tjänstemännen redan på ett tidigt stadium av inträffande
sjuklighet anlita läkare till förebyggande eller snabbare hävande
av sjukdom, som alltid medför särskilda utgifter för staten i form av
sjukavlöning och vikariatsersättning; skulle tjänstemännen själva bekosta
sin läkarvård, komme de säkerligen att av kostnadshänsyn ofta
uppskjuta läkares tillfrågande.

Då kommittén av nu anförda skäl funnit sig böra föreslå bibehållandet
av den ifrågavarande förmånen, uppställer sig frågan, i vilken
utsträckning sådan bör beredas. För närvarande lämnas fri läkarvård
och fria medikamenter åt all personal, högre som lägre, vid statens
järnvägars linjeförvaltningar, åt den lägre personalen vid de övriga tre
verken, åt all till följd av olycksfall i tjänsten sjuk personal vid statens
vattenfalls verk samt slutligen åt den vid statens järnvägars linjeförvaltningar
anställda lägre personalens familjer; i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid statens vattenfallsverk stadgas däremot uttryckligen, att
förmånen i fråga icke tillkommer tjänstemans familj, dock med undantag
för vissa från enskild verksamhet övertagna tjänstemän, som tidigare
tillförsäkrats sådan förmån för sin familj.

Vad först angår tjänstemännen själva synes kravet på full likställlighet
böra medföra, att all personal, såväl vid lokalförvaltningarna som hos
styrelserna samt både lägre och högre avlönade, beredes fri läkarvård och fria
läkemedel. Då den nu från åtnjutande av denna förmån undantagna personalen
är ringa i förhållande till den övriga samt den ovan nämnda kostnadsutredningen
utvisar, att verkens medelutgifter för varje individ belöpa
sig till helt blygsamma belopp, bör kostnadsfrågan icke lägga
hinder i vägen för en utsträckning av den fria läkarvården till all personal.
Liksom hittills torde lvungl. Maj:t böra meddela de närmare bestämmelser
i ämnet, som äro erforderliga.

Då riksdagen upprepade gånger bestämt uttalat sig emot beredandet
av kostnadsfri läkarvård m. m. för befattningshavares familjemedlemmar,
vilken uppfattning kommitténs majoritet principiellt delar, synes förmånen
av kostnadsfri läkarvård m. m. för tjänstemännens familjer böra
upphävas samt vid bestämmandet av befattningshavarnas avlöning i stället

tagas hänsyn till förlusten av förmanen ifråga, där den nu förekommer.
Eu mot den anförda undantagsbestämmelsen i statens vattenfallsverks
avlöningsreglemente svarande föreskrift synes enligt kommitténs mening
icke vara behövlig vare sig för nämnda verks eller för statens järnvägars
personal.

Emellertid måste det medgivas, att fall kunna förekomma, då av billighetsskäl
en tjänstemans familj bör på verkets bekostnad undfå läkarvård
och medikamenter. En del befattningshavare, särskilt vid statens järnvägar,
äro nämligen stationerade å orter, som äro så avlägset belägna från plats,
där läkare finnes, att det torde vara nödvändigt att staten träder emellan
för att ej sådan tjänstemans familjemedlemmar skola till följd av svårigheten
och kostnaderna för anskaffande av erforderlig läkarhjälp bliva
oförskylt lidande. Till förekommande av att ett dylikt medgivande
skall resultera i en återgång till den vid statens järnvägar nu medgivna
vidsträcktare rätten till fri läkarvård för familjemedlemmar, torde dock
redan på förhand böra av vederbörande verks styrelse prövas, å vilka
orter den nu avsedda förmånen bör beredas, liksom ock densamma synes
böra begränsas till att avse tjänstemans hustru eller husföreståndarinna
och oförsörjda barn.

Från personalens sida har det önskemålet kommit till uttryck, att
tvånget att vända sig till viss läkare för att erhålla kostnadsfri läkarvård
måtte upphöra. Av kostnadshänsyn och ur ordningssynpunkt kan
kommittén emellertid icke tillstyrka rätt för personalen att på vederbörande
verks bekostnad vända sig till vilken läkare som helst. I någon
mån skulle dock nämnda önskemål kunna tillmötesgås genom att, där så
lämpligen kan ske, de olika verken gemensamt träffade ackordsuppgörelse
med flera läkare, så att personalen kunde hava tillfälle att anlita
vilken av dem den önskade.

Felräkningspenningar.

Ehuru felräkningspenningar icke hava karaktären av avlöningsförmån,
avsedd att i regel tillföra tjänsteman överskott, torde det likväl
vara på sin plats att här beröra nu förekommande bestämmelser därom.
Felräkningspenningar utbetalas vid alla de ifrågavande verken, men
ganska skilda principer synas hava legat till grund för stadgandena i
ämnet. Uppenbarligen finnes intet skäl att utbetala felräkningspenningar
till andra tjänstemän än dem, som handhava kontant uppbörd eller
verkställa kontant utbetalning av medel; vid kassor, där man huvudsakligen
eller uteslutande rör sig med checker eller anvisningar å större

belopp eller allenast bokför medel, böra felräkningspenningar icke utgå.
Vidare synes vid bedömandet av, huruvida felräkningspenningar böra
utgå eller ej, hänsyn böra tagas till, om uppbörden eller utbetalningarna
ske under jäktande eller mera lugna förhållanden, i det att i senare
fallet ingen eller ringa anledning till felräkning bör föreligga. Att felräkningspenningarnas
storlek bör stå i visst förhållande till omfattningen
av de kontanta medel, vederbörande handhar, ligger i öppen dag.

Kommittén anser felräkningspenningar fortfarande böra förekomma.
En revision av bestämmelserna därom finner ''kommittén dock påkallad, därvid
under beaktande av ovan anförda synpunkter enhetliga principer
böra komma till uttryck. Det har dock icke synts kommittén nödigt,
att nämnda bestämmelser, som måste gå djupt in i detaljer, skola vara
föremål för riksdagens prövning, såsom hittills varit fallet, utan torde
erforderliga föreskrifter kunna efter förslag av vederbörande verksstyrelser
meddelas av Kungl. Maj:t. Ett maximibelopp, över vilket envar tjänsteman
för år tillkommande felräkningspenningar icke få stiga, lärer emellertid
böra i avlöningsreglementet bestämmas. För närvarande torde icke i
något fall förekomma felräkningspenningar till högre belopp än 500
kronor för år till en och samma befattningshavare. Med hänsyn till
penningvärdets fall finner kommittén ett maximibelopp å 50 kronor för
månad eller 600 kronor för år lämpligt avvägt.

Därest vad kommittén i annat sammanhang (sid. 79 och 87_88)

föreslår om bortfallande av såväl den vissa postverkets och statens järnvägars
tjänstemän nu tillkommande särskilda ersättning för postsparbanks-,
riksförsäkrings- och folkpensionsgöromål som ock den vissa befattningshavare
vid statens järnvägar tillkommande postavlöning vinner
bifall, torde vid felräkningspenningarnas bestämmande för nämnda tjänstinnehavare
hänsyn kunna tagas därtill i sa matto, att felräknmgspenningarna
må kunna, där anledning därtill föreligger, beräknas jämväl å
de medel, som sålunda handhavas för annat verks räkning än det, där
tjänstemännen äro anställda. Kommittén anser jämväl, att det särskilda
arvode, som enligt avlöningsreglementet för statens järnvägar nu utgår
till distriktstjänsteman, vilken handhar underkassörsgöromål vid banavdelningen,
bör — därest dylik nnderkassörsbefattning finnes fortfarande
vara erforderlig — erhålla felräkningspenningars karaktär och således
det nuvarande stadgandet därom utgå.

Anmärkningsarvode.

I alla de fyra verkens avlöningsreglementen återfinnas medgivanden
om utbetalande av anmärkningsprovision enligt grunder, som med -

delas av Kung]. Maj:t, med högst femton procent av det belopp, som
efter anmärkning vid räkenskapers granskande inflyta till verken eller
återgäldas till vederbörande. Frågan om anmärkningsarvode inom statsförvaltningen
i gemen har varit föremål för eu särskild utredning av de
s. k. revisionskommitterade, vilka den 2 juli 1917 avgivit tryckt betänkande
i ämnet. Av de tre kommitterade tillstyrkte två anmärkningsarvodets
bibehållande, under det att den tredje ansåg sådant arvode icke
vidare böra utgå. Över betänkandet i fråga hava flertalet ämbetsverk
avgivit yttranden, däri skilda åsikter om, huruvida anmärkningsarvode
fortfarande bör förekomma eller ej, kommit till uttryck.

Kommitténs majoritet delar den av reservanten bland revisionskommitterade
samt åtskilliga av de hörda ämbetsverken, däribland generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen, uttalade uppfattningen om att anmärkningsarvode
icke vidare bör förekomma. Då emellertid denna angelägenhet
synes böra ordnas likformigt för samtliga grenar av statsförvaltningen
och redan är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, har kommittén
icke velat framlägga direkt förslag om anmärkningsarvodets borttagande
allenast för kommunikationererkens del.

Tilläggsarvoden.

För fullgörande av vissa uppdrag utgå till tjänstemännen inom de
olika verken särskilda tilläggsarvoden.

Till byråchef i generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, vilken förordnats
att vara generaldirektörs ställföreträdare, utgår särskilt arvode
med 1,000 kronor för år. Denna anordning, vilken har sin motsvarighet
inom vissa andra ämbetsverk men på grund av annan organisation
icke erfordras inom järnvägsstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen, har kommittén
funnit böra bibehållas; det skulle ej heller vara möjligt att sammanslå
arvodet i fråga med vederbörandes avlöning i övrigt till ett belopp,
emedan förordnandet meddelas allenast för viss tid. Angående
arvodets lämpliga storlek yttrar sig kommittén i annat sammanhang
(sid. 151).

Postmästare vid rikets tre största postkontor uppbära enligt postverkets
avlöningsreglemente särskilt tilläggsarvode med 300—500 kronor
för år. Då kommittén längre fram (sid. 185) föreslår inrättandet av en
särskild postmästargrad, överpostmästare, vilken för närvarande skulle
avses just för dessa tre postmästare, skulle de nämnda tillägg sarvodena
komma att bortfalla.

Arvode
till generaldirektörs
ställföreträdare.

Arvode
till vissa
postmästare.

tiift&gdlri- o Tjänsteman vid statens järnvägar, vilken ålagts bestrida göromål
gent. såsom tagdirigent, kan enligt medgivande i statens järnvägars avlöningsreglemente
undfå tilläggsarvode efter högst 300 kronor för år. Sådant
arvode tilldelas de befattningshavare, bokhållare och stationsskrivare,
vilka handhava tågledningsarbetet utom tjänstgöringslokalerna, nämligen
under de tider av dygnet, då trafikinspektorsexpeditionerna icke äro
öppna. Kommittén har lunnit erforderligt att särskilt tågledararvode fortfarande
ma kunna utbetalas och avgiver längre fram (sid. 151) förslå»* i
fråga om detsammas storlek. 6

för förrättande j- extra arvodet till tjänsteman vid statens järnvägars

av vissa distrikt, som handhar underkassörsgöromal vid banavdelnmgen har komunderkassörs-
mitten yttrat sig tidigare (sid. 68).

till förman i, } avloningsreglementet för statens järnvägar är lämnat bemyndibiijettryckeri.
gunde att till kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å järnvägsstyrelsens
biljettryckeri, utbetala ett tilläggsarvode av högst 180‘ kronor för år
räknat. Det förhållandevis mera ansvarsfulla arbete, som tillkommer
det såsom arbetsledare å tryckeriet tjänstgörande kontorsbiträdet, har
föi anlete kommittén att föreslå, att befattningen såsom förman därstädes
utbytes mot en förste kontorsbiträdesbefattning, varigenom ock det särskilda
arvodet kan bortfalla.

tmrfördste Förste vaktmästare hos de ifrågavarande verkens styrelser uppbära

vaktmästare tilläggsarvode med 200 kronor om aret. Kommittén, som å annan
m. A. plats framlägger förslag om i viss mån förändrad verksamhet för

vaktmästare i allmänhet och om utbyte av deras tjänstetitel mot benämningen
expeditionsvakt, har ansett förste vaktmästarbefattnmg''arna
böra under benämningen förste expeditionsvakt uppföras å ordinarie stat,
i sammanhang varmed det nu utgående särskilda arvodet skulle bortfalla.

Enligt avloningsreglementet för statens vattenfallsverk kan till vakt
vid administrationsbyggnaden i Trollhättan utbetalas tilläggsarvode av högst
300 kronor om aret för bestridande av sadana särskilda göromål, som
icke skäligen kunna anses tillhöra hans befattning. Då enligt vad kommittén
inhämtat härmed åsyftade göromål, i den mån de kunna medhinnas
under den ordinarie tjänstgöringstiden, väl kunna hänföras till
vaktmästargöromål, anser kommittén nämnda tilläggsarvode icke vidare böra
utbetalas. Där dylikt arbete är erforderligt jämväl å annan tid av dygnet,
torde, i anslutning till vad kommittén vid behandlingen av 40 §
anfört (sid. 153), särskild uppgörelse därom böra träffas.

Det arvode å nyssnämnda belopp, som likaledes må utbetalas till
telefon- eller portvakt vid kraftverk för förrättande av mera maktpåliggande
arbete, lärer numera icke utgå, enär ifrågavarande arbete befunnits
lämpligen kunna ordnas på annat sätt, vadan stadgan e om
dylikt arvode torde böra upphävas.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att kommittén, i anledning
av framställningar från vederbörande verksstyrelser, funnit sig
böra föreslå, att till vissa kvinnliga befattningshavare ma för bestridande
av göromål såsom stenograf utbetalas särskilt arvode. Härtill återkommer
kommittén längre fram (sid. 151).

Då rikstelefonist, som förordnas att förestå växeltelefonstation, hittills ^"°^eef^!at
plägat utöver sin avlöning erhålla fri bostad jämte bränsle och belys- (s8om växei ning,

varom stadgande återfinnes i avlöningsreglementet för telegraf verkets

tjänstemän, har kommitténs tidigare (sid. 36) framstallda förslag
om avskaffande av bostadsförmånen måst medföra behovet av ett stadgande
om att till rikstelefonist, som förestår växeltelefonstation, ma utbetalas
särskilt arvode. Även denna fråga kommer att framdeles (sid. 151)
vidare beröras.

Särskilda ersättningar och förmåner till verkens resande personal.

För viss post- och järnvägspersonal ingår vistelsen på resande fot T^nffa-h
i tjänstemännens vanliga tjänstutövning, vadan särskilda bestämmelser verken.
om ersättning till dem ansetts erforderliga. Aven vissa befattningshavare
vid telegrafverket och statens vattenfallsverk maste. ehuru i
mindre omfattning, vistas på resor. Avlöningsreglementena for sistnämnda
två verk innehålla ock den likalydande bestämmelsen, att vid
långvarigare uppdrag, förenade med resa från boningsorten, vid ofta
återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna
eljest därtill föranleda, vederbörande styrelse äger att bestämma lägre
resekostnads- och traktamentsersättning än enligt föreskrifterna i gällande
resereglemente.

För postverkets del stadgas i avlöningsreglementet för detta verks postverket,
tjänstemän, att för vissa slag av tjänsteresor andra föreskrifter el er
bestämmelser om lägre ersättningsberäkning än resereglementet stadgar
kunna meddelas. I anledning härav äro av Kungl. Maj it meddelade
särskilda grunder angående traktamenten och härbärgesersattnmg till

Höjeran8temän’ 80m tjänstgöra å järnväg8-, ångbåts- och landsvägs -

Statens

järnvägar.

De speciella former, under vilka ersättning till resande personal
vid statens jarnvagar utgår, äro milpenningar till tågpersonal samt

ångfärjor in^SPenMn§ar ocdl ^ kost ^r personal å statens järnvägars

Milpen ningar.

Milpennmgar hava utgått till trafikavdelnmgens tågpersonal sedan
ar 1870 och till lokomotivpersonal från och med år 1874 enligt
tid efter annan växlande bestämmelser. De utgå numera dels såsom
»reseersättning» till lokomotivpersonal samt tågmästare, konduktörer
vagnskotare, bromsare, tågstäderskor och ångfinkeldare med visst belopp
per timme av frånvaro från hemmet, dels ock såsom »lokomotivtjänstpenmngar»
till lokomotivpersonal, nämligen lokomotivförare och lokomolveldare.
Den förra delen av milpenningarna är uppenbarligen av
samma natur som de ovan nämnda särskilda slagen av reseersättning
till personal vid de Övriga verken. Lokomotivtjänstpenningarna åter
ava karaktaren av fhtpennmgar, med vilka avses att uppmuntra personaen
att flitigt tjänstgöra samt att i sin mån medverka till ett ekonomiskt
utnyttjande av dragkraften. Såväl 1893 som 1906 års järn vägskommittéer
hava uttalat sig för denna avlöningsforms bibehållande, under
det att 1914 ars kommitté icke ingått i bedömande av frågan om milpenmngarna.
Riksdagen uttalade år 1897 den uppfattningen, att de till
maskinavdelningens personal utgående milpenningarna (reseersättning och
ltpennmgar) borde minskas och högst utgöra medeltalet av de för år
1892 utgående nämligen 609 kronor för lokomotivförare, 421 kronor
or o tomotiveldare och 307 kronor för vagnsmörjare, vilken sistnämnda
betalning närmast motsvarar nuvarande vagnskötare, som dock numera
* åtnjuter flitpenningar. Då enligt järnvägsstyrelsens mening
en föreskrift om ett absolut högsta belopp skulle vara stridande mot
denna avlönings natur av flitpenningar och med nödvändighet för järnvagarna
medföra i ekonomiskt hänseende ofördelaktiga följder, har riksdagens
berörda påpekande allenast i den mån tillämpats, att grundbeloppen
av styrelsen uträknats så, att ovannämnda maximibelopp ej avsevärt överskridits;
genom att krigstid stillägg beräknas å milpenningar har dock under
senaste aren eu förhöjning inträtt. Enligt kommittén lämnade uppgifter
uppgmgo under augusti år 1918 lokomotivförarnas reseersättning och
belo^rtlVtjan8tpeUnmgar å 1 distriktet i medeltal per person till följande

	Reseersätt-ning (inkl. 50 % för-höjning).	Loktjäns-penningar (inkl. 33 V» % krigstids-tillägg).	Summa kr.
För snäll- och persontåg; ............................................	31:40	44: 23	75: 63
» godståg..............................................................	21:78	24:57	46: 35
» blandade gods- och persontåg.................................	26:88	26:27	53:15
I växlingstjänst .........................................................	—	29: 53	29: 53

Lokomotiveldare erhåller i fråga om lokomotivtjbiktpenningar hälften
mot ersättningen till lokomotivförare.

Under benämningen segling penning ar utgår tilläggsarvode till viss
ångfärjepersonal för varje enkel resa: till befälhavare eller såsom
befälhavare tjänstgörande förste eller andre styrman med kr. 3: 50
å routen Trälleborg—Sassnitz och en krona å annan route samt till
övermaskinist eller såsom övermaskinist tjänstgörande andre maskinist
med kr. 1: 75 å routen Trälleborg—Sassnitz och 50 öre å annan route.
Motiven för dessa ersättningar hava varit, att de borde dels innebära en
uppmuntran för befälet att flitigt tjänstgöra, dels ock lämna skälig gottgörelse
för tjänstgöringens strävsamhet. Enligt kommittén lämnade
uppgifter beräknas under normala förhållanden ifrågavarande tilläggsarvode
i medeltal uppgå för båda routerna Trälleborg—Sassnitz och
Malmö—Köpenhamn:

för tjänstförrättande befälhavare till omkring 1,300 kronor, varav
cirka 800 kronor tillfalla ordinarie befälhavaren och 500 kronor de såsom
befälhavare vikarierande styrmännen, samt

för tjänstförrättande övermaskinist till omkring 700 kronor, varav
cirka 450 kronor tillfalla ordinarie övermaskinisten och 250 kronor de
såsom övermaskinister vikarierande andre maskinisterna.

Vidkommande slutligen den all ångfärjepersonal tillkommande rätt
till fri kost ombord har denna sin grund i stadgande uti sjölagen. För
närvarande tillämpas i detta avseende den ordning, att till personalen
utlämnas antingen fri kost ombord eller ock kostpenningar under fridagar
och tjänstedagar i land, men ej under sjuk- och permissionsdagar.
Järnvägsstyrelsen har med turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag, som
ombesörjer restaurationen ombord å de svenska ångfärjorna, träffat avtal om

Seglingspr
rimlig ar.

Fri kost
å ångfärja.

311 19

mathållningen för ångfärjepersonalen. De kostpenningar, som utbetalas till
personalen, utgå med nedanstående belopp per person och dag räknat:

för befälhavare ..............................................

» annan tjänsteman av högre grad ......

» underbefäl................................................

)) besättningsman.........................................

allt för närvarande med 33 Va procent förböjning.

kr. 2: 25
» 2: —
» 1: 75
)> 1: 50,

Kommitténs Det finnes givetvis ingen anledning att vidtaga någon principiell för reseersättnhig

ändring i det nu rådande förhållandet, att särskild ersättning, vare sig enligt
m. m. resereglementet eller enligt andra grunder, utbetalas till de ifrågavarande
verkens tjänstemän under deras vistelse på resa. För ett enhetligt ordnande
av dessa ersättningars storlek i de fall, då resereglementet ej bör
tillämpas, anser kommittén det dock vara av nöden att, såsom redan är
förhållandet vid postverket samt i viss utsträckning jämväl vid statens
järnvägar, särskilda bestämmelser i ämnet meddelas av Kungl. Maj:t.
Vad beträffar de ovannämnda vid statens järnvägar förekommande speciella
formerna för beredande av ersättning under bortovaro från hemmet,
skulle det ur löneteknisk synpunkt innebära eu stor fördel om desamma
kunde omföras till ordinarie avlöning. Kommittén har dock icke ansett
sig kunna tillstyrka en sådan omföring, vilken jämväl skulle bliva hart när
omöjlig att praktiskt genomföra, utan anser såväl lokomotivtjänstpenningar
för lokomotivförare och lokomotiv eldar e som ock segling spenning ar för
tjänst förrättande befälhavare och övermaskinist å ångfärja samt rätt
till fri kost ombord eller kostpenningar för all ångfårjepersonål böra bibehållas.

Systemet för lokomotivtjänstpenningars utgående har för några år
sedan fullständigt omlagts, och torde, såvitt kommittén kunnat finna,
anledning till ändring därav åtminstone för det närvarande icke föreligga.
I fråga om seglingspenningama synes en omläggning efter kilometertalet
av resornas längd böra tagas under övervägande och i sammanhang
därmed jämväl tillses, att personalen å vardera routen erhåller så
nära lika inkomst per år av detta tilläggsarvode som möjligt.

Ångfärjepersonalens fria kost har varit föremål för en ingående
undersökning av 1914 års kommitté, vilken därom uttalat sig på följ ande sätt:

»Den utredning angående här förevarande spörsmål, som på kommitténs föranstaltande
sålunda verkställts, giver tydligen vid lianden, att det av vissa personalgrupper
framförda önskemålet om utbytande av den fria kosten ombord
mot kontanta kostpenningar icke bör vinna tillmötesgående från statsmakternas
sida Såsom samtliga de hörda myndigheterna framhållit, kan en sådan åtgärd
komma att medföra, att personalen får sin mathållning ordnad på ett ur hygienisk
synpunkt mindre tillfredsställande sätt, varav såväl personalen själv som

tjänsten kommer att lida. Ävenledes är det uppenbart, att det möter stora
svårigheter för restauratörerna ombord å färjorna att till billigt pris tillhandahålla
personalen mat vid en så oregelbunden förbrukning som den, varom det
sannolikt bleve fråga, därest den fria kosten ombord avskaffades. Uppmärksammas
bör ock, att samtliga de grupper av personal, som intaga sina måltider i
sina så kallade mässar eller i I klass matsal, förklarat sig önska bibehålla den
nuvarande ordningen. Ett bifall till den gjorda framställningen skulle följaktligen
antingen medföra, att nyssnämnda grupper berövades en förmån, som varit
till deras egen så väl som tjänstens båtnad, eller ock tillskapa eu olikformighet
i avlöningssystemet för ångfärjepersonalen, som stode i direkt strid mot de strävanden
till största möjliga enhetlighet, vilka varit vägledande för kommitténs arbete.

Om sålunda redan nu anförda skäl synas tillräckligt vägande för ett bibehållande
av den fria kosten ombord, så väga ännu tyngre, de invändningar mot
den önskade ändringen, som gjorts med hänsyn till ångfärjornas drift och underhåll.
Därest personalens tjänstgöring skall så förläggas, att någon måltid skall
kunna intagas i hemmet, så medför detta icke blott ökning i nuvarande personal
utan även en tidsspillan och splittring, som komma att inverka ogynnsamt på
ångfärjornas drift, förhållanden, som måste väcka synnerliga betänkligheter särskilt
i tider av stark trafikintensitet.

Kommittén anser följaktligen, att den nuvarande avlöningsformen av fri
kost ombord bör, i den utsträckning här nedan förordas, bibehållas för ångfärjepersonalen
även i ett nytt avlöningsreglemente.

Däremot har kommittén icke kunnat finna tillräckliga skal föreligga för att
bibehålla den nuvarande ordningen att utbetala kostpenningar under fridagar
samt tjänstedagar i land. De lönebelopp, kommittén föreslår för ångfärjepersonalen,
äro så tilltagna, att de förutsätta att fri kost utgår till de av kommitténs
förslag berörda personalgrupper allenast när vederbörande befattningshavare är
i tjänst samt färjan befinner sig i trafik eller utom hemorten. Under tider, då
färjan i hemorten ligger i reserv eller under reparation och personalen följaktligen
kan äta i sitt hem, föreligger ingen anledning att ställa ångfärjepersonalen
i eu undantagsställning gent emot annan järnvägspersonal. Den fria kosten bor
utgöra en förmån, som omedelbart förknippas med tjänstgöring under sadana
förhållanden, att regelbundna måltider i hemmet ej kunna ordnas. De närmare
grunderna för åtnjutande av denna förmån torde böra fastställas av järnvägsstyrelsen.

Då emellertid de inför kommittén framställda klagomålen otvivelaktigt innesluta
en kärna av sakligt berättigande, har kommittén övervägt vad som kan atgöras
för att bringa rättelse i de påtalade missförhållandena. Kommittén har
därvidlag ej kunnat undgå att uppmärksamma, att de personalgrupper, som beretts
tillfälle att intaga sina måltider under mera tilltalande yttre former än de
klagande grupperna, samtliga varit tillfreds med den nuvarande ordningen. Kommittén
känner sig övertygad om att, därest vissa åtgärder vidtagas för att måltiderna
bliva serverade på sådant sätt, att berättigade anmärkningar ej kunna
framställas, den främsta missnöjesanledningen kommer att bortfalla. . Initiativet
till sådana åtgärder tillkommer emellertid vederbörande järnvägsmyndigheter och
icke kommittén. .

Kär det till sist gällt att värdesätta den fria kosten som avlöningsförmån,
har kommittén måst finna, att densamma icke kan värderas till så högt belopp
som det järnvägsstyrelsen faktiskt utbetalar till restauratören ombord å färjorna
(exempelvis för en matros i Malmö 366 kronor och för en dylik tjänsteman i
Trälleborg 229 kronor). För vederbörande befattningshavare kan förmånen av

Generalpostdirektörens

arvode från
postsparbanken.

fn kost skäligen beräknas motsvara den summa, varmed hans hushållskostnader
minskas genom hans frånvaro från hemmet under ett större antal dagar under
aret, och denna kostnadsminskning uppgår givetvis icke till så högt belopp som
.. jaT.,s. ens Jarnvägar betalda inackorderingspriset ombord å färjorna Vid
vardesattningen av förmånen i fråga, som ju på sitt sätt kan anses motsvara viss
del av den åkande personalens extra ersättningar vid bortovaro från hemorten
bor ock hänsyn tagas därtill, att den fria kosten också i viss mån torde höra
anses utgöra ett vederlag för de olägenheter, som äro förenade med mycken
tränvaro tran hemmet och den långvariga vistelsen ombord under omständigheter,
som genom förhållandenas natur ej kunna bliva fullt gynnsamma vare si» med
hänsyn till vila eller trevnad. Slutligen måste vid frågans bedömande en avgörande
betydelse fästas därvid, att förmånen i fråga i främsta rummet är betingad
av statens järnvägars eget intresse att avvinna ångfärjorna det bästa möjliga
driftsresultat. • J

Den nu samlade kommittén, som även för sin del ägnat den med
hänsyn till ångfärjepersonalens riktiga placering å avlöningsskalan svårlösta
frågan angående denna personals rätt till fri kost ett noggrant
studium, delar till fullo de av 1914 års kommitté framförda synpunkterna
och vill, med understrykande av vad nämnda kommitté anfört rörande
de otillfredsställande serveringsförhållandena å färjorna för den
lägre personalen, uttala sig för att tjänsteman å ängfärja skall, vid tjänstgöring
ä färjan samt i allt fall då densamma befinner sig utom hemorten,
erhålla fri kost ombord eller, därest sådan då icke kan tillhandahållas, kostpenningar.
De närmare bestämmelser i ämnet, som äro erforderliga, synas
böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Extra inkomster för personal vid postverket.

Av postsparbanksstyrelsen utbetalas ersättning till postmästare och
viss biträdande postkontorspersonal för förrättande av postsparbanks-,
riksförsäkrings-, lolkpensions- och andra dylika göromål, varjämte generalpostdirektören
i egenskap av ordförande i styrelsen för postsparbanken åtnjuter
särskilt arvode från postsparbanken till belopp av 2,000 kronor för år.

o Vad sistnämnda arvode angår, har kommittén icke haft anledning
ingå i prövning av, huruvida generalpostdirektören fortfarande bör vara
postsparbanksstyrelsens ordförande och uppbära särskilt arvode för detta
uppdrag. Vid avgivande längre fram (sid. 215) av förslag i fråga om
generalpostdirektörens arvode i hans egenskap av chef för postverket
bar kommittén emellertid utgått från, att postsparbanksarvode fortfarande
skulle komma honom till godo. Då fullgörandet av uppdraget såsom
ordförande i postsparbankens styrelse är att anse såsom ingående i generalpostdirektörens
tjänsteåligganden, har följaktligen hans arvode av
postmedlen av kommittén föreslagits att, liksom hittills, utgå med lägre
belopp per år än om han icke åtnjöte nämnda postsparbanksarvode.

För bestridande av rena postsparbanksgöromål samt för handläggning
av göromål avseende riksförsäkringsanstalten, fiskare försäkringen,
militärförsäkringen (ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring), barnmorskornas pensionsanstalt, civilstatens änkeoch
pupillkassa, den frivilliga pensionsförsäkringen och den allmänna
folkpensioneringen utbetalas jämlikt särskilda kungl. brev ersättning till
postanstalternas tjänstemän från postsparbanken, vilken i sin ordidng
åtnjuter gottgörelse från särskilda av riksdagen anvisade anslag för sitt
bestyr med ovannämnda försäkrings- och folkpensionsärenden. Ersättningen
utgår, vad ordinarie tjänstemän angår, enligt skilda grunder till
postkontorstjänsteman i allmänhet, till redogörare, som icke är postmästare,
till postmästare, som icke är redogörare, och till postmästare, som tillika
är redogörare, samt beräknas dels med vissa öre för verkställd in- eller
utbetalning och dels med viss procent å uppbörd. Kommittén har förskaffat
sig uppgifter för år 1917 å sammanlagda beloppet av de ersättningar,
som för ifrågavarande bestyr uppburits dels av samtliga postmästare
''och dels av ett antal biträdande postkontorstjänstemän. För de sistnämnda
hava ersättningarna belöpt sig till ganska obetydliga belopp; endast i
några få fall torde de hava överstigit 100 kronor och knappast i något
fall 200 kronor för år. Postmästarnas ersättningar åter hava understundom
utgjort större belopp, nämligen:

för postmästare	av	klass	1	A................	Lägst. ........ 98: 63	Högst. 2,376: 71*)	Medeltal. 507:18
)) »	»	»	1	B ...............	......... 55: 18	752: 36	233: 91
» »		»	2	A ................	......... 37:61	247: 33	113: 27
			2	B	......... 37:44	482: 50	151: 69
» y>	»	»	3		........ 3: —	339: 81	96: 59
J> B	»		4		......... 6: 33	371: 32	60: 60

Anmärkas bör, att grunderna för ersättningarnas beräknande ändrats
från och med år 1918, så att på sina håll en rätt betydande stegring
av ersättningarnas storlek kan inträda.

Avsikten med utbetalande av ifrågavarande ersättningar till postpersonalen
torde vara att dels bereda gottgörelse för det ökade arbete
och den risk för felräkning, som postsparbanks-, försäkrings-, folkpensionsoch
dylika göromål medföra, dels ock vidmakthålla och stegra posttjänstemännens
intresse för postsparbanken.

Kommittén håller bestämt före att, ur synpunkten att bereda gottgörelse
för ökat arbete eller för felräkningsrisk, större anledning icke

Postpersonalens
ersättningar
för
postsparbanks-
ra. fl.
göromål.

*) Postkontoret Stockholm 1.

föreligger att bereda postpersonalen ersättning för nu ifrågavarande
särskilda göromål än för de bestyr, som senare ålagts dessa tjänstemän
med avseende å stämpelväsendet eller kronouppbörden och för vilka ingen
särskild ersättning till postkontorspersonal nu utbetalas samt ej heller synes
höra förekomma. Att en posttjänsteman i tjänsten ålägges att jämte rena
postärenden handlägga jämväl andra likvärdiga ärenden, som av statsmakterna
anfortrotts postverket, bör givetvis icke föranleda ökad ersättning till
tjänstemannen, för så vitt därigenom icke pålägges honom större arbetsbörda,
än som normalt hinner utföras under tjänstgöringstiden. I de fall, då
dessa särskilda ärenden medföra övertidsarbete, bör naturligen, på samma
sätt som om dylikt arbete uppkommit till följd av den rena posttjänsten,
antingen övertidsersättning beredas, där så får ske, eller ock tillfällig
eller stadigvarande ökning av antalet befattningshavare å postkontoret
äga rum. Till den ökade risk för missräkning, som kan vållas av handhavandet
utav de ifrågavarande bestyren, bör hänsyn kunna tagas vid
bestämmandet av felräktiingspenningar för personalen.

Vad åter angår de ifrågavarande ersättningarnas ändamål att verka
såsom en uppmuntringspremie, vilket näppeligen torde kunna vara fallet
annat än med avseende å de rena postsparbanksgöromålen, svnes det
kommittén, som om endast den personal, vilken betjänar allmänheten,
d. v. s. den biträdande personalen skulle vara i tillfälle att i någon
nämnvärd grad propagera för postsparbankens intressen, vilket
även det torde vara tämligen tvivelaktigt; postmästaren'' själv
lärer väl i allmänhet icke kunna inverka på insättningarnas omfattning.
Då emellertid de ersättningar, som tillfalla den biträdande personalen,
i regel stiga till obetydliga belopp, torde ersättningarna knappast
hava den verkan, man avsett. Att deras borttagande skulle medföra,
att den allmänhet, som önskar anlita postsparbanken, skulle bliva sämre
betjänad av postpersonalen, lärer få anses såsom en ogrundad misstanke
mot denna personal.

Emot de ovan bemötta skälen för bibehållande av postpersonalens nu
ifrågavarande extra inkomster från postsparbanken stå dessutom andra, enligt
kommitténs mening starkare skäl för desammas borttagande. Främst
må då erinras om de misshälligheter, som skapas av att vissa, eljest
likställda tjänstemän komma i tillfälle att förskaffa sig extra inkomster
av sin tjänst, under det att de övriga få nöjas med sin i stat fastställda
avlöning. Förefintligheten av dylika extra inkomster eller sportler omöjliggör
ock genomförandet av en enhetlig löneplan för det verk det
gällei eller för flera likställda verk. Åven om lönerna från början avpassades
med hänsyn till förefintlig extra inkomst för vissa befattnings -

liavare, vilket dock merendels icke är möjligt utan eu långt gående individualisering
av lönerna, skulle det eu gång fastställda förhållande!
mellan olika befattningshavares sammanlagda inkomst av tjänsten snart
förryckas. Såsom av kommittén tidigare hävdats, böla alla mei ellei
mindre dolda löneförmåner i möjligaste mån avskalfas. Slutligen bär
kommittén icke kunnat underlåta att fästa sin uppmärksamhet vid, hurusom
själva uträknandet av de förekommande ersättningarna för samtliga
nu ifrågavarande göromål och kontrollerandet av dessa ersättningar måste
medföra ett avsevärt arbete, vilket kunde ägnas nyttigare ändamål.

Kommittén får alltså såsom sin åsikt uttala, att ersättningen till postverkets
personal för postsparbanks-, riks för säkrings-, folkpensions- och dylika
göromål bör bortfalla. Vid bestämmandet av felräkningspenningar för
postpersonal bör såsom förut erinrats (sid. 68) hänsyn tagas härtill. Föi
egen del har kommittén vid uppgörandet av förslag till löner för postpersonalen
utgått från att ifrågavarande extra inkomster icke vidare skola
förekomma. I något eller några enstaka fäll torde dock ett personligt
lönetillägg för postmästare, vars avlöning å nya staten komme att understiga
hans sammanlagda inkomst i tjänsten under år 1919, bliva erforderligt,
och lärer bestämmelse därom böra inflyta i de övergångsbestämmelser,
som enligt kommitténs förslag skola utfärdas av Kungl. Maj.t.

I sammanhang med upphävande av gällande föreskrifter angående
ersättning till postpersonal för de ifrågavarande särskilda göromålen
måste givetvis tagas under övervägande, i vad mån postverket självt
skall njuta gottgörelse för de bestyr, det genom sinå tjänstemän utför
för postsparbankens räkning med avseende å såväl rena postsparbanksärenden
som försäkrings- och pensionsärenden. Härutinnan torde kommittén
icke hava att yttra sig, men vill kommittén, som förutsätter att
sådan gottgörelse skall komma postverket till godo, likväl ifrågasätta,
om ej denna gottgörelse skulle för undvikande av en del onödigt arbete
kunna utgå med statistiskt beräknade belopp för år i stället för enligt
nuvarande mera invecklade beräkningsgrunder. Dessa spörsmål, i vad de
avse försäkrings- och pensionsgöromål, torde böra prövas redan i samband
med avgivande av förslag till 1919 års riksdag angående beviljande
av anslag åt postsparbanken under år 1920 för dess och postverkets
medverkan vid nämnda göromåls utförande.

Särskilda arvoden av sjunde huvudtitelns anslag till stämpelomkostnader
utbetalas till belopp av 500 kronor årligen dels åt den sekreterare
hos generalpoststyrelsen, vilken handlägger stämpelgöromål, och dels åt
den intendent hos styrelsen, som är huvudredogörare för stämpelväsendet.

Arvode av
stämpelmedel
till vissa
posttjänstemän.

Telegram provision.

Liksom kommittén i sitt tidigare avgivna yttrande rörande organisationsförhållandena
vid postverket avstyrkt generalpoststyrelsens hemställan
om beviljande av särskilt tilläggsarvode till den såsom kassakontrollant
för stämpelväsendet tjänstgörande revisorn hos styrelsen, anser kommittén
ingen anledning förefinnas, att ovannämnda arvoden vidare skola
utbetalas.

Extra inkomster för personal vid telegrafverket.

Under den i dagligt tal brukliga benämningen telegramprovision —
vilken icke må förväxlas med den tidigare (sid. 18) behandlade uppbördsprovisionen
för telegrafverkets stationsföreståndare — erhålla föreståndarna
för telegrafverkets telegrafstationer, således telegraf direktörer och
telegrafkommissarier men icke telefondirektörer och radiokommissarier,
samt viss dem biträdande personal ersättning i form av sportler för räkningshållning
av och kreditgivning för telegramavgifter. Denna sportelinkomst
har väsentligen samma karaktär som den till postkassan numera
indragna avgiften för postavgifters bokförande.

Anledningen till uppkomsten av telegramprovision, vilken existerat
sedan lång tid tillbaka, torde hava varit den, att telegrafverket i syfte
att öka telegramfrekvensen och att särskilt för större korrespondenter bereda
tillfälle till bekvämare sätt för telegramavgifternas erläggande velat
lämna allmänheten kredit för belöpande telegram avgifter, vilket med införande
av rätten att intelefonera telegram blev nödvändigt. För att till
följd av dylik kreditgivning telegrafverket icke skulle drabbas av förluster
genom utebliven betalning samt jämväl undvika onödig omgång,
överläts åt stationsföreståndarna att på egen risk avgöra, huruvida såsom
villkor för kredits lämnande skulle krävas deposition av nödiga medel
eller ej, ävensom att bestämma depositionens storlek. Stationsföreståndarna
äro alltså gent emot telegrafverket ansvariga för i räkning förda
avgifters behöriga inflytande till verket. Såsom gottgörelse för det extra
arbetet med räkningshållningen samt för den risk de löpa äga stationsföreståndarna
debitera telegram avsänd ärna dels fem öre för varje i räkning
fört telegram och dels två procent av de telegramavgifter, för vilka
deposition icke i förväg ställts; statens ämbetsverk och myndigheter samt
främmande makters beskickningar äro dock fria från erläggande av dvlik
ersättning för telegrams räkningshållning och kredits erhållande. Enligt
nu gällande kungl. brev, varigenom ifrågavarande sportelinkomst är reglerad,
har emellertid en uppdelning mellan stationsföreståndarna och
deras biträdande personal av den behållna inkomsten av telegramprovi -

donen föreskrivits, i det att vid station, där sportel!! överstiger 2,500
kronor för år, endast hälften, dock minst nämnda belopp, skall tillfalla
stationsföreståndaren men återstoden fördelas, på sätt telegrafstyrelsen
äger bestämma, mellan de övriga tjänstemän å stationen, vilka biträtt
vid arbetet med räkningshållningen. Enligt vad kommittén inhämtat
har telegramprovisionen endast vid några få stationer överstigit 2,500
kronor för år, vadan endast vid dessa stationer andel av provision kommit
den biträdande personalen till godo. Vid de största telegrafstationerna,
i Stockholm och Göteborg, har dock provisionen belöpt sig till
betydande summor, såsom av nedanstående tablå över den under år 1917
stationsföreståndare tillgodokomna provision utvisar:

telegrafdirektören i Stockholm................................................

» )> Göteborg .................................................

j> » Malmö .....................................................

» » Sundsvall ...............................................

telegraf kommissarien av lista lönegraden i Hälsingborg

» » » » » Gävle...........

» » » » » Norrköping

» » » » » Luleå............

övriga telegraf kommissarier av l:a lönegraden: lägst

924, högst 2,282, i medeltal..........................................

telegrafkommissarier av 2:a lönegraden: lägst 395, högst

1,646, i medeltal .................................................................

telegrafkommissarier av 3:e lönegraden: lägst 315, högst

1,550°), i medeltal.............................................................

telegrafkommissarier av 4:e lönegraden: lägst 116, högst

713, i medeltal ..................................................................

telegrafkommissarier av 5:e lönegraden (kvinnliga): lägst

145, högst 802, i medeltal..............................................

telegrafkommissarier av 6:e och 7:e lönegraderna (kvinnliga):
lägst 3, högst 521, i medeltal.............................

22,448 kronor,
10,079 »

5,176 »

2,500 »

2,559 »

2,500 »

1,452 »

994 »

749 »

416 »

342 »

167 »

För den biträdande personalen har telegramprovisionen under år
1917 belöpt sig till:

för eu kontrollör av l:sta lönegraden i Stockholm ............ 3,647 kronor,

n två assistenter: lägst 948, högst 3,404, i medeltal 2,176 » *)

*) Oberäknat Haparanda, där på grund av tillfälliga förhållanden provisionen under år
1917 stigit till 2,500 kronor.

811 19

för tre andra kontrollörer av l:a lönegraden: lägst 1,196,

o högst 1,713, i medeltal ................................................... 1,375 kronor,

» två kontrollörer av 2:a lönegraden: lägst 1,078, högst

1,411, i medeltal................................................................. 1 264 »

)) tjugutvå telegrafister: lägst 272, högst 2,188, i me- ''

deltal....................................................................................... 864 »

» två nkstelefonister: lägst 388, högst 1,089, i medeltal 738 »

» en kassör av 2:a lönegraden ................................................ 472 »

» övriga tillhopa (obetydligare belopp för en var) 6,035 kronor.

Då, såsom ovan erinrats, en mot den förevarande sportelinkomsten
för vissa telegrafverkets tjänstemän svarande sportel tidigare förekommit
vid postverket, torde här få återgivas de skäl, som föranledde indragning
av densamma. Postkommissionen av den 5 juli 1907 anförde härutinnan
i sitt den 28 november 1907 avgivna betänkande följande:

»Ehuru de sportler, om vilka här är fråga, utgå till vederbörande posttjanstemän
icke av postverkets medel utan direkt från den korresponderande
allmänheten och utgöra ersättning för särskilda, av korrespondenter begärda
prestationer, har kommissionen icke kunnat underlåta att vid utförande av det
uppdrag, som kommissionen haft sig förelagt, upptaga även sportelfrågan till
skal skadande. Det är nämligen patagligt, att frågan om den fasta avlöningens
beloiDp måste bliva i väsentlig grad beroende av den omständigheten, huruvida
och i vilken utsträckning andra förmåner, såsom sportler, äro förenade med
innehavande av viss tjänst, och kommissionen har funnit sig hava så mycket
större skäl att nu taga frågan om sportelavlöning i övervägande, som i sammanhang
med den senast genomförda löneregleringen för postverkets tjänstemän
dels, efter vad förut är omförmält, nya föreskrifter meddelades angående bokfönngsavgiftens
beräknande, dels ock i avlöningsreglementet infördes förbehåll
därom, att den, som tillträdde den nya avlöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta
sig den minskning i befintliga sportelinkomster, som kunde varda av
Kungl. Maj:t bestämd.

Beträffande först lämpligheten över huvud taget av sportelavlöning, har det
synts kommissionen, att näppeligen mer än en mening kan därom råda. I de
fall, då sportler i någon större utsträckning ännu utgå till funktionärer i det
allmännas tjänst, torde denna avlöningsform oftast vara att anse såsom en kvarleva
från äldre tider, och vid de löneregleringar, som på senare tider verkställts
inom postverket eller annorstädes, har det i allmänhet visat sig vara en tydligt
framträdande tendens att för avlöningen fastställa fixa belopp och sålunda göra
densamma oberoende av tillfälliga omständigheter. Men detta förutsätter sportelinkomstens
upphörande.

Om man betraktar sportelfrågan i dess allmännelighet, torde man kunna
utgå därifrån, att sportler äro att anse såsom den ersättning allmänheten har
att betala till viss tjänsteman för utförande av särskilda prestationer. Systemet
vilar alltså på den grunden, att dessa särskilda prestationer verkligen utföras av
den tjänsteman, som inkomsten tillfaller, eller åtminstone på dennes bekostnad.

Där emellertid förhållandena så förändrats, att det ej längre är den till sportel -ersättning berättigade tjänstemannen eller av honom personligen avlönat biträde,
som utför det arbete, för vilket sportler uppbäras, har också det teoretiska berättigandet
för denna avlöningsform bortfallit.

Det torde icke kunna undvikas, att med ett sportelsystem följa flerahanda
praktiska olägenheter. Förutom det att, såsom förut är antytt, sportelbel Öppet
år för år växlar och således de sportelberättigade tjänstemännens inkomster äro
i viss mån påverkade av tillfälliga omständigheter, är det vid postkontoren en
viss fara för att postförvaltarens intresse och uppmärksamhet kommer att, på bekostnad
av övriga åligganden, i främsta rummet dragas just till de grenar av
tjänstgöringen, som för honom medföra sportelinkomst. Det synes på det hela
taget icke vara rätt förenligt med en tjänstemans ställning, att hans ekonomiska
situation är i någon avsevärd grad beroende av dylika, från allmänheten infly
tande avgifter.

Beträffande slutligen den av ifrågavarande sportler, som ur ekonomisk synpunkt
är den mest betydande, nämligen avgiften för postavgifters bokförande,
har det synts kommissionen vara ett betänkligt förhållande, att det åligger vederbörande
postförvaltare att, där säkerhet icke blivit ställd för debiterade postavgifter,
själv ansvara för redovisningen av dessa avgifter. "V isserligen äventyras
därigenom icke postverkets medel, men det kan för postverket ingalunda vara
likgiltigt, att vissa dess tjänstemän få vidkännas en dylik risk, helst som, efter
vad kommissionen har sig bekant, detta ansvar för oguldna postavgifter i några
fall medfört och i andra fall varit nära att medföra ganska beaktansvärda ekonomiska
förluster för vederbörande postförvaltare. Och då det är överlämnat åt
postförvaltaren att själv avgöra, huruvida säkerhet för debiterade postavgifter
skall av korrespondent ställas eller icke, kommer tvivelsutan postförvaltaren att
därigenom ofta försättas i en vansklig situation. En förbättring härutinnan har
visserligen numera inträtt, då från och med år 1903 samma tariff tillämpas, vare
sig korrespondenten ställer säkerhét för de bokförda postavgifterna eller icke,
men det kan dock fortfarande inträffa, att postförvaltarens intresse att för räkningshållning
tillgodonjuta viss inkomst kommer i strid med angelägenheten av
att tillse, att den korrespondent, som önskar kredit för debiterade postavgifter,
är fullt vederhäftig för ifrågakommande belopp.

Denna fråga bör, efter kommissionens förmenande, för framtiden så ordnas,
att eventuellt inträffande förluster komma att drabba postverket i stället för
vederbörande postförvaltare samt att det överlämnas åt vederbörande distriktschef
att avgöra, huruvida korrespondent skall för bokförda postavgifter ställa
säkerhet eller icke. I de fall, då säkerhet kommer att ställas, bör denna förvaras
hos distriktschefen.

I detta sammanhang vill kommissionen emellertid förorda, att, då numera
postkontorens redovisningar avgivas månadsvis, även de bokförda postavgifterna
inbetalas och redovisas per månad i stället för, såsom hittills skett, per kvartal.
Om en sådan förändring genomföres, kommer den risk, som i här avsedda fall
är förenad med beviljande av kredit utan motsvarande säkerhet, att i väsentlig
grad förminskas, och det torde då endast undantagsvis bliva nödvändigt att avfordra
korrespondent dylik säkerhet.

När generalpoststyrelsen i sin ovan åberopade underdåniga skrivelse den
25 augusti 1869 uttalade sig för bibehållande av den sportel, som utgöres av
avgifter för postavgifters bokförande, anförde styrelsen såsom skäl härför, att
frågan, i vilka fall kredit å postavgifterna kunde enskilda korrespondenter beviljas,
alltid måste ankomma på prövning av vederbörande postförvaltare. Såsom
nyss anförts, anser kommissionen, att denna prövning icke vidare bör åligga
postförvaltaren, och under sådana förhållanden saknar kommissionen anledning
att i förevarande avseende ifrågasätta annat än att även denna sportel, i den
mån densamma uppbäres vid postkontoren, skall indragas till postverket.

Då kommissionen sålunda anser sig böra förorda, att alla till postförvaltare
eller andra tjänstemän vid postkontoren för den egentliga posttjänsten utgående
sportler indragas till postverket, har kommissionen emellertid funnit det angeläget
att tillse, att vid denna indragning allt för häftiga rubbningar i nu bestående
förhållanden undvikas. Ehuru visserligen, om man ser på sportelinkomsten i dess
helhet, densamma icke stiger till något mera betydande totalbelopp, finnas likväl
talrika enskilda fall, där en omedelbar indragning skulle verka i hög grad obillig.
På sätt av tabell E framgår, har nämligen år 1906 den sammanlagda sportelinkomsten
överstigit 1,000 kronor för ej mindre än 17 postförvaltare samt utgjort
801 1,000 kronor för 6, 601 — 800 kronor för 11 och 401—600 kronor för 18 post förvaltare.

Kommissionen har därför ansett sig böra, utan att lämna ur sikte
det slutliga målet, en fullständig indragning av alla vid postkontoren för den
egentliga posttjänsten utgående sportler, tillgodose billighetens krav genom att
föreslå, att indragning av ifrågavarande sportler verkställes endast successivt på
det sätt, ^att av inflytande sportelbelopp redovisas till postkassan: år 1909 10
procent, år 1910 20 procent, år 1911 30 procent o. s. v. i samma progression,
så att från och med år 1918 all dylik sportelinkomst ingår till postverket.»

Sedan 1909 års riksdag godkänt av Kungl. Maj:t framlagt förslag
till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket under förutsättning
att Kungl. Maj:t beträffande då utgående sportelinkomster meddelade
bestämmelser i enlighet med de av postkommissionen förordade
och av Kungl. Maj:t biträdda grunderna, blevo nämnda sportler successivt
avskrivna i den ordning kommissionen föreslagit under loppet av nio år
från och med år 1910 räknat.

På i huvudsak samma skäl, som sålunda föranledde indragning vid
postverket av där förekommande räkningshållningsavgifter till postkassan,
anser kommittén, att avgifterna för r åkning shållning av och kreditgivning
för telegramavgifter böra indragas till telegrafverkets kassa. Då enligt
föreskrift i avlöningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän, envar
är »skyldig underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster,
som kan varda av Kungl. Maj:t bestämd», möter ej heller formella hinder
härlör. I och med det stationsföreståndarna berövas sportelinkomst,
kommer givetvis telegrafverket att självt få ansvara för de förluster,
som kunna uppkomma genom utebliven likvid för räkningsförda avgifter,
på samma sätt som telegrafverket redan nu står risken för de samtals -

avgifter till betydligt högre belopp, för vilka den telefonerande allmänheten
efter stationsföreståndamas beprövande lämnas kredit.

Jämväl de ovan återgivna skäl, som betingade att räkningshållningssporteln
vid postverket endast successivt indrogs, äga i viss mån tillämpning
på motsvarande sportel vid telegrafverket. Då emellertid telegrafverkets
stationsföreståndare, därest kommitténs lönereglerings förslag antages,
skulle komma att erhålla en förhållandevis större egentlig a\-löningsförbättring än postpersonalen erhöll vid mdragningen av dess
sportler samt med hänsyn jämväl till att telegrafpersonalen, såsom kår
betraktad, redan fått tillgodonjuta sportelförmånen ett tiotal år längre
än postpersonalen, anser sig kommittén icke kunna förorda, att ersättning
för förlust av sportler skall tillgodokomma telegrafpersonalen,
annat än om och i den mån avlöningen å ny stat skulle komma att
understiga sammanlagda inkomsten av avlöning och sportler under ar
1919, och bör detta vederlag tillika successivt minskas, förutom i den
mån avlöningen å nya staten ökas, jämväl genom ai skrivning med en
femtedel om året å ursprungliga beloppet, så att, därest den nya staten
träder i kraft med år 1920, vederlaget under alla förhållanden ska
upphöra att utgå vid 1924 års slut. På grund vidare av att i nagra fall
provisionen stigit till onormala belopp, synes skäligt att redan från
början en reduktion i dessa fall vidtages, förslagsvis till 10,000 kronor.

Kommittén — som antager att det för telegrafverket kan vara av
intresse att även under övergångsperioden hava fria hander att omlägga.
grunderna för räkningshållningsavgifterna utan att behova
taga hänsyn till verkan därav på personalens inkomster, i följd varav
vederlaget till personalen för sportlernas förlust bör utgå i
form av personligt lönetillägg och sålunda oberoende av de belopp,
till vilka räkningshållningsavgifterna i verkligheten komma att uppgå
under övergångsperioden — anser alltså, att tjänsteman, vars sammanlagda
avlöning under år 1919 jämte sportler, de senare beräknade till högst

10,000 kronor, överstiger årsavlöningen under år 1920, skall tilldelas personligt
lönetillägg, motsvarande nämnda skillnad, dock med iakttagande att
det sålunda bestämda lönetillägget, vilket i övrigt bör minskas eller upphöra
i den mån avlöningen å ny stat ökas, skall under loppet av jern ai

avskrivas med en femtedel om året. _ ,

Då sportlernas storlek under år 1919 icke kunna exakt beraknas,
kan här icke tillförlitligt angivas, i vilka fall och med vilka belopp
personligt lönetillägg på grund av förenänmda förslag skulle bliva ®r"
forderlig!. Vad stationsföreståndarna beträffar försvåras en forhandskalkyl
även därav, att beloppet av deras i den egentliga avlöningen ingående
uppbördsprovision under år 1919 icke låter sig nu beräknas sam

Lösenavgift
för telegram -avskrift.

att sistnämnda slag av provisions avskaffande jämväl måste föranleda en
omklassificering av stationerna. Under förutsättning att inga taxeförändringar,
som inverka på uppbördsprovisionen och de ifrågavarande sportlerna,
komma att tillämpas under år 1919 samt att ej heller eljest någon
mera avsevärd stegring av nämnda provision och sportler inträder, har dock
överslagsvis beräknats, att personligt lönetillägg till följd av sportlernas
bortfallande skulle behöva under år 1920 utgå till följande antal stationsföreståndare
och biträdande tjänstemän med nedan angivna, avrundade
belopp:

telegrafdirektören i Stockholm................................................... kronor 10 000

» )) Göteborg ......t........................................... » 7,’ 100,’

» » Malmö ...................................................... » 3,550,

4 telegrafkommissarier av klass 1 A med belopp växlande mellan 250
och 1,250 kronor,

10 telegraf kommissarier av klass 1 B med belopp växlande mellan 20
och 1,100 kronor,

8 telegraf kommissarier av klasserna 2 och 3 med belopp växlande mellan
30 och 450 kronor,

8 telegrafkommissarier av klasserna 5 och 6 med belopp växlande mellan
30 och 275 kronor,

3 förste kontrollörer med belopp växlande mellan 150 och 2,000 kronor,
1 kontrollör med 1,350 kronor,

7 telegrafister med belopp växlande mellan 150 och 1,350 kronor, samt
1 rfkstelefonist med 100 kronor.

Sammanlagt skulle av de ökade inkomster, som räkningshållningsavgifternas
indragning till telegrafverkets kassa skulle tillföra verket,
icke behöva att under år 1920 användas till personliga lönetillägg mera
än högst omkring. 48,000 kronor, vilket belopp successivt komme att
minskas för att vid 1924 års utgång helt upphöra att utgå. Ifrågavarande
sportler hava under år 1917, det senaste år, för vilket siffrorna
äro kända, uppgått till i runt tal 175,000 kronor.

Liksom vid postverket indragning till postkassan tidigare skett av
den posttjänsteman förut tillfallande avgiften för vidimation av avskrift
eller utdrag av skrivelse eller handling, som innesluta i till postbefordran
avlämnad värdeförsändelse, samt för intyg om innehållet i ankommen
värdeförsändelse, torde jämväl den på föreskrift i telegrafreglementet
grundade lösenavgift för avskrift av telegram, vilken utgår med 40 öre

för varje påbörjat 100-tal ord i telegrammet, icke vidare höra, såsom
nu med stöd av en utav telegrafstyrelsen meddelad föreskrift sker, tillfalla
vederbörande tjänsteman, som utfärdat avskriften, utan tillgodoföras
telegrafverket.

Extra inkomster för personal vid statens järnvägar.

Före år 1910 utgingo särskilda postarvoden direkt från postverket
till föreståndarna för förenade järnvägs- och poststationer samt till vissa
postbiträden. Från nämnda år vidtogs emellertid den förändringen, att
statens järnvägar övertogo och ansvarade för postgöromålen vid dylika
stationer, i följd varav postverket erlade arvodena till statens järnvägar,
som i sin tur avlönade poststationsföreståndarna och postbiträdena. I
sammang härmed fixerades postavlöningarua till vissa belopp för stationsföreståndarna,
varjämte bestämdes, att postbiträde icke skulle äga uppbära
särskilt postarvode i vidare mån, än sådant av vederbörande befattningshavare
uppburits före år 1910. Enligt beslut av 1917 ars riksdag
omreglerades stationsföreståndarnas vid statens järnvägar ordinarie arvoden
så, att dessa från och med 1918 års ingång skulle i stort sett innefatta
även postavlöningen. Som det likväl icke då lät sig göra att, utan
vidtagande av verklig löneförhöjning, till det ordinarie arvodet överföra
hela postavlöningen, behölls, väsentligen med karaktär av felräkningspenningar,
ett särskilt postarvode å 120 kronor. Enär såväl vid 1910
som 1917 års regleringar såsom övergångsbestämmelse stadgades, att
ingen skulle lida minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie
arvode och postarvode utan, intill dess han erhållit arvodesförhöjning,
såsom personligt lönetillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande
minskning, utgår således nu dels »reglerat postarvode» till varje
föreståndare för poststation vid statens järnvägar, dels ock personligt
postarvode till vissa stationsföreståndare och postbiträden.

Det reglerade postarvodet å 120 kronor för år synes nu böra, såsom
ock tidigare torde vant avsett, bortfalla såsom särskild avlöningsform samt
i stället vid fastställandet av grunder för felräkningspenningar åt järnvägspersonal
hänsyn tagas till den ökade risk för felräkning, som handhavandet
av postgöromål kan anses medföra för stationsföreståndarna
(se sid. 68). Vidkommande åter de såsom personliga arvoden ännu ,utgående
postavlöningarna, torde kommitténs förslag till höjda löner för
personalen i fråga komma att medföra dessa arvodens bortfallande, om i
något undantagsfall så icke skulle bliva fallet, skulle vederbörande tillerkännas
personligt lönetillägg genom de övergångsbestämmelser, vilka
enligt kommitténs förslag skola utfärdas av Kungl. Maj:t.

Postarvode,
m. m.

Premier.

Självfallet hora de särskilda ersättningar för förrättande av postsparbanks-,
försäkrings-, folkpensions- och dylika göromål, som nu tillkomma
poststationsföreståndare vid statens järnvägar, bortfalla i likhet
med vad förut (sid. 79) uttalats beträffande postpersonalen.

Enligt medgivande i avlönmgsreglementet för statens lära vägar må
premier'' enligt särskilda av Kungl. Majrt fastställda bestämmelser tilldelas
_ tjänstemän av lägre grad, »till följd av vilkas hushållning med
materialier avsevarda besparingar i utgifterna för trafiken åstadkommits».
Anförda stadgande har icke erhållit någon vidsträcktare tillämpning men
anledning synes icke förefinnas att föreslå detsammas upphävande. Då
en liknande bestämmelse jämväl torde kunna bliva till fördel för ett eller
annat av de Övriga utav kommitténs arbete berörda verken, har kommittén
ansett^ ett stadgande, enligt vilket premier för hushållning med matenalier
och förbrukningsartiklar må kunna tilldelas personalen,''böra komma
att generellt gälla för samtliga de fyra verken.

^beredskapg0'' j T ¥ stat®(ls. järnvägar förekommer b er edskap stjänst, vilken bestritjänst.
aes av linje- och dels av verkstadspersonal. Vid tågurspårningar

och andra missöden är det av vikt att behövliga hjälpmedel genast finnas
tillgängliga och att de utan tidsspillan jämte övat hjälpmanskap
kunna foras till olycksplatsen. Fördenskull äro vid ett antal stationer
uppställda för sådant ändamål utrustade s. k. hjälpvagnar, vilka i enlighet
med särskilt utfärdade bestämmelser stå i ständig beredskap. Bemanningen
består av en vagnbefälhavare och en med den vagnen åtföljande
skarnmgsapparaten förtrogen person jämte viss personal i icke0(''l1[1jin]e
tjänst. Till hjälpvagnsbefälhavaren och den nämnda yrkesutbiidade
personen utbetalas ersättning för beredskapstjänsten med 50
ore för den förre och 30 öre för den senare per »beredskapsdvgn» räknat.

. -kommittén, som icke har något att erinra mot ifrågavarande ersättningars
utbetalande eller mot storleken av desamma, har''emellertid ansett,
att särskilt stadgande om ersättning för beredskapstjänst bör för statens
jarnvagars vidkommande införas i avlöning sr eqlementet, vilket hittills
icke vant fallet.

Provision
ci vissa
fraktsedlar
m. m.

.... } försäljning av fraktsedlar och vissa varudeklarationer äga
tjänstemännen tillgodoföra sig en försäljningsprovision av 10 öre för
100 stycken vanliga fraktsedlar samt ett öre för varje internationell
fraktsedel eller varudeklaration. Avsikten med denna provision
vilken för varje tjänsteman det gäller torde belöpa sig till synnerligen
blygsamma belopp, lärer väl vara att bereda ersättning för för -

lust genom felskrivning av fraktsedlar och varudeklarationer. Då någon
motsvarande provision vid dylika tryckalsters försäljning icke lärer förekomma
varken vid statens järnvägar eller vid de andra här behandlade
verken, torde ifrågavarande provision böra bortfalla och vederbörande
tjänsteman tillåtas att vid redovisande av till försäljning mottagna
tryckalster återställa de exemplar, som av en eller annan anledning
måst makuleras.

Extra inkomster för personal vid statens vattenfallsverk.

Till personal å kanalverk tillhörig bogserbåt kan enligt medgivande
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverk utbetalas
provision, s. k. kapplake, å den för bogseringen inflytande bruttoinkomsten
med belopp, som vattenfallsstyrelsen äger bestämma. Enligt
av denna styrelse utfärdade föreskrifter utgår kapplake för närvarande
med 5 procent å bruttoinkomsten till befälhavare, 2Va procent
till maskinist samt l1/* procent till å extra stat anställda eldare och
besättningskarlar, bruttoinkomsten beräknad efter den för år 1916 gällande
bogseringstaxan utan hänsyn till därefter vidtagna förhöjningar av densamma.
Under år 1917 har i kapplake utbetalats till befälhavarna å de
tre, hela seglationstiden i bruk varande bogserbåtarna respektive 571, 740
och 1,210 kronor samt till maskinisterna respektive 285, 370 och 569
kronor.

Ändamålet med ifrågavarande provision, vilken har sin motsvarighet
inom kofferdiflottan i allmänhet, är dels att verka uppmuntrande på
personalen, så att denna må i största utsträckning erbjuda bogseringshjälp,
dels ock att utgöra ersättning för det betydliga övertidsarbete,
som bogseringsarbetet medför, samt för de av bortovaron från hemmet
förorsakade obehagen och merkostnaderna. Kapplake kan därför i visst
hänseende likställas med de särskilda reseersättningar till post- och järnvägspersonalen,
som i det föregående behandlats.

Då nu ifrågavarande anordning med provision, enligt vad från
vattenfallsstyrelsen upplysts, lärer visat sig synnerligen förmånlig, har
kommittén ansett sig böra förorda, att provision å inkomsten av bogsering
allt fortfarande må utgå till bogserbåtspersonalen. Emellertid synes det
böra närmare undersökas, dels huruvida proportionen mellan de andelar
av bruttoinkomsten, som tillfalla befälhavaren och den övriga personalen,
må anses rättvist avvägd, dels ock huruvida de inkomster, som med
ovan angivna beräkningsgrunder kunna ernås av de olika bogserbåtarnas
personal, stå i sådant förhållande till varandra, som kan anses rimligt

hLapplake.

311 19

med hänsyn till de skilda tjänstgöringsförhållandena å respektive båtar.
Kommittén har i nu nämnda syfte funnit lämpligt föreslå, att grunderna
för provisionen skola meddelas av Kungl. Maj:t.

Grunder för gemensamt lönesystem.

Den här ovan verkställda undersökningen angående formerna för
avlönande av tjänstemännen vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk har enligt kommitténs förmenande
givit vid handen, att de principiella skiljaktigheterna mellan de olika
verkens lönesystem kunna utan olägenhet avlägsnas samt ett gemensamt,
till sin form förenklat men i fråga om grunderna och verkninqarna mera
rationellt lönesystem bliva gällande vid samtliga nämnda verk.

Grunderna för ett dylikt gemensamt lönesystem böra enligt kommitténs
åsikt vara följande:

i ör alla de fyra verken bör fastställas en gemensam löneplan, upptagande
erforderligt antal lönegrader. Inom varje lönegrad bör finnas
visst antal löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp.

I särskild tjänsteförteckning fastställes den lönegrad, till vilken envar
befattning bör hänföras.

De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen
angivna ortsgrupperna, med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas
storlek.

Såsom huvudregel bör gälla, att tjänsteman vid tillträdande av
viss befattning erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad,
till vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för
den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

Med vissa tidsmellanrum sker därefter uppflyttning från lägre till
högre löneklass, tills den för lönegraden fastställda högsta löneklassen
uppnåtts.

Utöver den sålunda till ett enda belopp för år fastställda lönen,
vilken utbetalas med en tolvtedel månadsvis i efterskott, böra samtliga
tjänstemän äga förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Därjämte böra under vissa förutsättningar följande särskilda ersättningar
kunna utgå:

källortstillägg — olika för skillda kallortsklasser — vid stationering
å sådan ort inom de norra delarna av landet, där på grund av speciella

förhållanden vistelsen kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra
. avsevärda olägenheter,

kallortstraktamentc för tjänstgöring av särskilt slag å vissa till högsta
kallortsklass hänförda orter,

enligt resereglementet eller särskild föreskrift utgående ersättning
för tjänsteresa, däri inbegripna för vissa tjänstemän vid statens järnvägar:
lokomotivtjänstpenningar, segling spenning ar samt fri kost ä äng färja
eller kostpenningar,

tjänstgöring straktamente under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten,

ersättning för flyttningskostnad,
felräkning spenning ar,

anmärkningsarvode, därest sådant bibehålies inom statsförvaltningen
i övrigt,

premier för hushållning med materialier och förbrukningsartiklar,
ersättning för b er ed skapstjänst vid statens järnvägar,
provision till bogserbåtspersonal vid statens vattenfallsverk,
ävensom tillägg sarv o den för generaldirektörs ställföreträdare i generalpost-
och telegrafstyrelserna, för stenograf vid samtliga verken, för föreståndare
för växeltelefonstation vid telegrafverket, för tågdirigent vid
statens järnvägar och för driftchef vid statens vatten fallsverks kraftverk
i Porjus.

Vidare böra vikariatsersättning och övertidsersättning kunna förekomma
samt gratifikation, belöning eller gottgörelse för fullgörande av visst uppdrag
eller arbete, som faller utom den vanliga tjänstgöringen, kunna,
därest särskilda medel för ändamålet anvisats eller Kungl. Maj:t sådant
medgivit, i vissa fall utbetalas.

Slutligen bör tjänstemans familjemedlem i vissa fall kunna undfå
fri läkarvård samt fria medikamenter ävensom tjänstemans dödsbo erhålla
begravningshjälp.

Befattningshavare,. som tillsättas genom förordnande på viss tid,
nämligen generaldirektör vid samtliga verken, överdirektör, överingenjör
och distriktschef vid statens järnvägar, verkstadsdirektör vid telegrafverket
samt överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk,
böra avlönas medelst arvode, vartill bör komma tantiem för sistnämnda
överdirektör och för kraftverksdirektör.

Kubrik<;n.

1 avd.
Ordinarie
tjänstemän.
1 kap.
Allmänna
bestämmelser.

m. Gemensamma avlöningsbestämmelser.

Sedan sålunda angivits de grunder, på vilka ett nytt, för de ifrågavarande
fyra verken gemensamt lönesystem enligt kommitténs åsikt bör
uPPbyggas, har kommitténs närmaste uppgift varit att granska de särskilda
föreskrifter och villkor, som innehållas i avlöningsreglementena
för de fyra verkens tjänstemän, i syfte bland annat att även därutinnan
kunna vinna likformighet verken emellan. Denna granskning har utfallit
sa, att det visat sig möjligt att i ett för de fyra verken gemensamt avlöningsreglemente,
vartill förslag uppgjorts av kommittén, sammanföra alla de
allmänna villkor och bestämmelser, vilka synts kommittén böra bliva gälla?ide
för dessa verks tjänstemän.

Redogörelsen för kommitténs arbete på detta område torde, för
vinnande av större överskådlighet, böra anknytas till den ordning, som
följts i kommitténs berörda förslag och alltså erhålla formen av

motivering för kommitténs förslag
till

Avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.

1 avseende å förslagets rubrik torde allenast böra nämnas, att kommittén
icke funnit anledning frångå vare sig den hävdvunna benäm
ningen »avlöningsreglemente» eller den sedvanliga, historiska ordningen
för verkens uppräknande.

Reglementsförslaget är indelat i fyra avdelningar, av vilka den
första behandlar ordinarie tjänstemän, till vilka kommittén räknar även
verkens chefer och en del andra för viss tid förordnade befattningshavare.
Under första avdelningen hava i första kapitlet sammanförts
vissa allmänna bestämmelser, som avse samtliga ordinarie tjänstemän.

I 1 § 1 och 2 mom. omhandlas formen för ordinarie befattningars
tillsättande. Häremot svarande stadganden återfinnas nu i avlöningsreglementena
för post-, telegraf- och vattenlallsverken, varemot beträffande
statens järnvägar föreskrift i ämnet är lämnad i vederbörande
instruktion. Då det synts kommittén nödigt, att i avlöningsreglementet
angives formen för befattningshavarnas anställande, har i 1 mom. angivits,
att generaldirektör, överdirektör, överingenjör, distriktschef, verkstadsdirektör
och kraftverksdirektör tillsättas medelst förordnande pa viss
tid, samt i 2 mom. att övriga befattningshavare tillsättas genom konstitutorial.
Härigenom har ingen annan ändring gjorts i nuvarande 1 öreskrifter
än som betingas av kommitténs förslag att distriktschef vid
statens järnvägar hädanefter bör tillsättas på förordnande (sid. 204). Att
de av kommittén föreslagna nya befattningarna såsom kraftverksdirektör
böra innehavas av för viss tid förordnade tjänstemän är i det föregående
omnämnt (sid. 32). Tiden för förordnandes varaktighet har kommittén
förutsatt skola angivas i vederbörande verks instruktion och såsom hittills
icke överstiga sex år för varje gång; det endast i vattenfallsverkets avlöningsreglemente
nu förekommande angivandet av denna tid har därför
uteslutits. Ej heller har det synts nödigt återgiva hänvisningen i sistnämnda
reglemente till vad å annat ställe föreskrives angående villkoren för gift
kvinnas anställning.

Från post-, telegraf- och vattenfallsverkens avlöningsreglementen
har till 2 mom. överflyttats bestämmelse om innebörden av konstitutorial,
nämligen att därigenom tillsatt tjänsteman kan i administrativ väg
avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten. I

I avlöningsreglementena för statens järnvägar och statens vattenfallsverk
angives antalet av vissa högre befattningar, under det att bestämmandet
av antalet övriga befattningar överlämnats åt Kungl. Maj:t.
Enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag äger Kungl. Maj:t jämväl
bestämma över antalet av vissa lägre befattningar vid postverket, varemot
beträffande antalet övriga befattningar vid postverket samt alla
befattningar vid telegrafverket beslut fattas av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Kommittén har ansett olämpligt att i själva avlöningsreglementet
omnämna antalet befattningar, emedan därav skulle föranledas täta
ändringar i reglementet, vilket givetvis bör undvikas.

Vidkommande härefter frågan, i vilken omfattning. Kungl. Magt
bör äga att bestämma över antalet befattningar, är sådan befogenhet
redan lämnad: beträffande postverket till och med högst överpostiljon,
beträffande statens järnvägar till och med högst förste bokhållare
och stationsinspektor å 4:e klassens station A samt beträffande

1 1 och

2 mom.:
Befattningars
tillsättande.

1 § 3 mom.:
Antal befattningar.

vattenfallsverket till ock med högst driftverkmästare och instrumentmakare,
således befattningshavare med begynnelseavlöning å billigaste
ort av högst vid postverket 2,100, vid statens järnvägar 3,960 och vid
statens vattentallsverk 3,240 kronor. Av verksstyrélserna hava i deras
förslag angående verkens organisationsförhållanden emellertid ifrågasatts,
att Kungl. Maj:ts befogenhet i förevarande hänseende måtte utsträckas!

Det är uppenbart, att i den mån rörelsen vid de ifrågavarande verken
växer, allt . större svårighet möter att i så god tid, som erfordras
för att förslag i ämnet skall kunna underställas riksdagen, förutse behovet
av ökat antal tjänster, särskilt inom de lägre lönegraderna med mera
talrik personal. Kommittén har dock icke funnit sig kunna förorda, att för
när\ arande Kungl. Mapts nämnda befogenhet i någon mera avsevärd
grad må vidgas utöver den gräns, som för statens järnvägars del nu
gäller, utan föreslår, att de högsta befattningar, i fråga om vilka Kungl.
Majrt skall äga att fastställa antalet, må bliva: vid postverket kontrollör
och postmästare av klass 3, vid telegrafverket ingenjörsassistent,
kontrollör och telegrafkommissarie av klass 3, vid statens järnvägar
stationsinspektor av klass 3, underingenjör och underinspektör samt övermaskinist
av klass 1 och förste styrman av klass 2 å ångfärja ävensom
vid statens vattenfallsverk kanalinspektor av klass 2; samtliga kvinnliga
befattningar skulle i följd härav komma att till antalet bestämmas av
Kungl. Maj:t. Åt riksdagen skulle däremot förbehållas beslutanderätten
i fråga om antalet befattningar från och med notariegraden, vilket med
hänsyn till såväl den ställning de till denna och högre grader hörande
tjänstemän intaga inom förvaltningen som ock storleken av de för dem
ifrågasatta löner synes vara lämpligt. Den anordning, kommittén ansett
sig böra föreslå i fråga om besättandet av distriktschefsbefattning vid
statens järnvägar (se sid. 204), har dock måst medföra förslag om rätt
för Kungl. Maj:t att, då så erfordras för beredande av tjänst för distriktschef,
vars förordnande upphört, tillsvidare tillskapa ny tjänst av den
grad, denne förut tillhört.

Kommittén anser det böra här framhållas, att enligt dess mening
Kungl. Maj:ts befogenhet att bestämma över antalet befattningar inom
vissa gränser icke må anses innebära, att ett utbyte av tjänst utav
lägre grad mot sådan av högre grad kan ske utan att detsamma betingas
av en däremot svarande förändring av göromålens art eller omfattning,
liksom ej heller Kungl. Maj:t torde böra inrätta nya tjänstegrader
eller fastställa nya tjänstetitlar utöver de genom avlöningsreglementet
fastställda, även om desamma skulle komma att hänföras till
lägre grad än den högsta, beträffande vilken befattningshavarnas antal
bestämmes av Kungl. Maj:t.

I överensstämmelse med nu anförda principer har i 1 § 3 mom.
föreskrivits, att antalet ordinarie befattningar skola fastställas av Kung!.

Maj:t och riksdagen, såvitt angår de i 1 inom. omnämnda befattningar,
vilka tillsättas genom förordnande, samt de övriga befattningar, vilka
hänförts till de nio högsta lönegraderna enligt den av kommittén iippgjorda
tjänsteförteckniugen. Övriga befattningar, således samtliga kvinnliga
tjänster och de till de tolv lägsta lönegraderna hänförda manliga
tjänsterna, skulle däremot till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t. Därjämte
har genom hänvisning till 14 § erinrats om Kungl. Maj:ts nyssnämnda
rätt att inrätta tjänst för distriktschef, vars förordnande såsom
sådan upphört.

I detta sammanhang torde jämväl böra beröras frågan om den Koatnudsordning,
i vilken riksdagens beslut rörande antalet befattningar bör
inhämtas. Då förändring av antalet tjänster, angående vilka riksdagen
beslutar, erfordrats vid statens järnvägar eller statens vattenfall
sverk, vilkas kostnadsstater icke prövas av riksdagen utan fastställas
av Kungl. Maj:t omedelbart före ingången av det år de skola
tillämpas, har särskild proposition därom avlåtits till riksdagen. För
post- och telegrafverken åter framläggas årligen lör riksdagen detaljerade
driftkostnadsstater, upptagande jämväl antalet av nämnda befattningar
samt förslagsvis uträknad avlöningssumma för varje särskild
tjänstemannagrupp. Det har synts kommittén, som om även de två
sistnämnda verken numera nått den utveckling, att den beträffande statens
järnvägar och vattenfallsverk hittills följda ordning hädanefter borde
vinna tillämpning även för dem. Avsevärd tid och arbetskraft offras nu
inom de två verken för att söka så noggrant som möjligt beräkna de
avlöningar, som skola komma att utgå under ett kalenderår, vars begynnelse
ligger ett och ett halvt år framåt i tiden, samt jämväl för att
på olika titlar fördela detta samma års driftskostnader. För riksdagen
måste det dock vara av ringa värde att äga tillgång till dylika siffror,
vilka givetvis i sina detaljer måste bliva avsevärt missvisande. Vissa
mera överslagsvis beräknade slutsummor rörande de olika delarna av
verkens kostnadsstater, som kunna tjäna till ledning vid uppgörandet
av det kommande årets budget, synas vara vad för riksdagen i förevarande
hänseende kan vara till gagn. Kostnadsstaternas detaljer skulle •
däremot kunna närmare tiden för deras tilllämpning underställas Kungl.

Maj:ts prövning och fastställelse.

I 2 § 1 mom. har angivits termen avlöning såsom omslutande all 2 § 1 mom
såsom vederlag för fullgjort arbete utgående kontant ersättning, som

2 § 2 mom.
Avlönings
utgående.

2 § 3 mom.:
Avlönings
utbetalande.

2 § 4 mom.:
Förmåner av
mindre värde.

enligt reglementets föreskrifter kunna tillkomma tjänstemännen. Det
nar också där uttryckligen sagts, att avlöning utgår allenast under de
villkor reglementet innehåller, vadan tjänsteman, som icke ställer sig
samma villkor till efterrättelse, är oberättigad att uppbära avlöning.

Nuvarande reglementen innehålla ingen föreskrift om tiden, från
och med vilken avlöning får uppbäras, men gäller därutinnan i fråga
om tjänsteman, som under loppet av en månad tillträder tjänst, att han
för denna månad äger uppbära allenast tjänstgöringspenningar, beroende
därpå att lönen i regel redan förskottsvis utbetalts till hans företrädare.
Genom den förut (sid. 10) föreslagna omläggningen av ordningen för
avlöningens utbetalande kan tjänsteman även under nyssnämnda förutsättning
omedelbart tillträda full avlöning. Vad i reglementena nu
stadgas om själva lönens utgående till slutet av den månad; under vilken
tjänsteman ^ avgår, bör av samma anledning förändras därhän, att avlöning
utgår till och med dagen för avgången. I enlighet härmed
stadgas således i 2 mom. av förevarande §, att avlöning utgår »där ej
annorlunda i reglementet stadgas» från och med den dag, tjänsten tillträdes,
till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked
entledigande eller dödsfall. De citerade orden syfta på förhållandena
under tjänstledighet och avstängning från tjänstgöring m. m. (se 17, 18,

oc^ §§) samt på de särskilda ersättningar, som utbetalas endast
för verklig tjänstgöring.

För då tjänsteman avgår med pension, intet uppehåll skall till
följd av berörda bestämmelse inträffa mellan den tid, för vilken avlöning
utgår, och tiden för pensions tillgodonjutande, har i de provisoriska pensionsbestämmelser,
till vilka förslag framläggas av kommittén, föreslagits,
att pension skall beräknas från och med dagen efter avskedet. Motsvarande
ändring torde böra vidtagas i reglementena för vederbörande
änke- och pupillkassor, på det att vid tjänstemans död intet dylikt
mellanrum skall förekomma.

I 3 mom. har i anslutning till förslaget om förändrad ordning för
utbetalning av avlöningen föreskrivits, att utbetalning av avlöning sker
månadsvis i efterskott, utom i fråga om tantiem, varom vidare förmäles
i 5 § 2 mom.

Enligt bemyndigande i gällande telefonreglemente äger telegrafstyrelsen
medgiva tjänstemän vid telegrafverket nedsättning i eljest fastställda
abonnemangsavgifter å rikstelefon och befrielse från erläggande

av den vid samtal från allmän telefonsamtalsapparat föreskrivnas, k. apparatavgift
av 10 öre. Vidare äro tjänstemän vid statens järnvägar berättigade
att i viss, av Knngl. Maj:ts fribiljettordning bestämd omfattning erhålla
fria resor och fria varutransporter å statens järnvägar. Tjänstemän
vid statens vattenfallsverk, som anvisats fri bostad i närheten av ett
statens kraftverk, åtnjuta enligt avlöningsreglementet för vattenfallsverken
fri elektrisk belysning enligt vattenfallsstyrelsens bestämmande.
Dylika smärre förmåner, som hava hävd lör sig och som åtnjutas Irån
det egna verket utan att medföra någon direkt kostnad för verket, synas
icke vara att hänföra till avlöningsförmåner, helst som åtminstone vissa
av ifrågavarande förmåner torde kunna anses vara av betydelse för tjänstgöringen.
I den mån de allt fortfarande komma att tillgodonjutas, bör
därför något motsvarande avdrag å avlöningen icke förekomma. Ett omnämnande
härav har ansetts böra ske i 4 mom. av förevarande §. Då
tjänsteman likväl bör vara underkastad möjligheten av dylik förmåns
minskning eller indragning, har ett förbehåll i sådan riktning införts i
reglementets sista §.

Rörande pensionering av generaldirektör vid post- och telegrafverken,
av generaldirektör, överdirektör och överingenjör vid statens järnvägar
samt av direktör vid statens kraftverksförvaltning, vilken sistnämnda befattning
enligt kommitténs förslag skulle ombildas till en överdirektörstjänst,
är nu stadgat i vederbörande avlöningsreglementen. I fråga om
pension för vattenfallsdirektören stadgas i särskild författning. Verkstadsdirektören
vid telegrafverket åtnjuter icke pension. Vidkommande
övriga ordinarie tjänstemän gäller: att befattningshavare vid post- och
vattenfallsverken äro underkastade lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, och att i dessa verks avlöningsreglementen icke
återfinnas andra pensionsstadganden än angående pensionsunderlagen förvissa
befattningshavare; att tjänstemännen vid telegrafverket tillhöra särskild
pensionsinrättning och att mera fullständiga pensionsbestämmelser
förekomma i detta verks avlöningsreglemente, dock kompletterade genom
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning; samt att rörande pensionering
av statens järnvägars personal stadgas i särskild lag jämte tillhörande
övergångsbestämmelser.

Då det icke synts lämpligt att, redan innan kommitténs förslag till
lönereglering prövats av statsmakterna, utarbeta fullständigt nya pensionsbestämmelser
för de ifrågavarande verkens tjänstemän samt tiden icke
heller medgivit kommittén att ägna dessa frågor den ingående behandling,
som är av nöden, har det förutsatts, att nuvarande föreskrifter om

§ 5 mom.:
Pension.

311 19

3 §:
Förenande ;
tjänster.

pension skulle ännu något år förbliva i huvudsak gällande, dock med
vissa jämkningar i avseende å pensionsunderlagen, och att förslag till
helt nya bestämmelser, vilka dock icke synas höra inflyta i avlöningsreglementet,
borde snarast möjligt utarbetas av kommittén för att understallas
en kommande riksdags prövning. Förslag till provisoriska pensionsbestammelser,
innefattande avlöningsreglementenas nuvarande bestämmelser
angående pension med erforderliga ändringar och tillägg, avgivas
av kommittén längre fram.

12 § 5 mom. har därför allenast omnämnts, att angående tjänstemans
ratt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten är särskilt stadgat.

I 3 § har det nu i alla fyra verkens avlöningsreglementen förekommande
förbudet att utan särskilt tillstånd förena flera statstjänster eller
innehava enskild tjänst införts allenast med vissa redaktionella ändringar
som ansluta, sig till en senast av 1918 års lagtima riksdag beslutad formuermg
beträffande andra statstjänare. En saklig ändring har dock föreslagits
i fråga om, huruvida i vissa fall Kungl. Maj:t eller vederbörande verks
styrelse skall äga meddela dylikt tillstånd. För närvarande förefinnes
den olikheten, att medan, vad post- och telegrafverken angår, Kuno-l.
Maj:ts tillstånd kräves endast i fråga om medlem av verkets styrelse
således för _ generaldirektör och byråchef, dylik fråga skall underställas
Kungl. Ma, :ts prövning, vad statens järnvägar beträffar i fråga om
generaldirektor, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef, förste
byrådirektor, byrådirektör och överkontrollör samt beträffande vattentallsverket,
i fråga om direktör vid kraftverksförvaltningen, överingenjör
och kontorschef; enligt den särskilda författning, varigenom avlöningarna
reglerats för vattenfallsdirektören samt tvänne tjänstemän hos vattenfallsstyrelsen
— biträdande ingenjören samt sekreteraren och ombudsmannen
må tillstånd, varom nu är fråga, lämnas av Kungl. Makt
beträffande vattenfallsdirektören men av vattenfallsstyrelsen, såvitt ano-år
de andra två befattningshavarna.

Kommittén finner lämpligt, att fråga om tillstånd till förenande av
tjänster skall vara föremål för prövning av Kungl. Maj:t, då det gäller
de medelst förordnande på viss tid tillsatta befattningshavarna — generaldirektor,
överdirektör, överingenjör, distriktschef, verkstadsdirektör och
kraftverksdirektör — ävensom byråchef och förste byrådirektör, men
anser övriga tjänstemän icke intaga sådan ställning inom verken, att
hinder bör möta att beträffande dem låta verkens styrelser hava berörda
prövningsrätt.

Då den i avlöningsreglementet för statens järnvägar lämnade föreskriften
om att förteckning skall föras över alla av styrelsen meddelade

beslut över framställningar om tillstånd till förenande av tjänster synes
vara av instruktions natur, har densamma icke ansetts böra inflyta i det
nya avlöningsreglenientet.

Stadgandena angående gift kvinnas anställning äro lika lydande för
samtljga verken, dock med det undantag att för statens vattenfallsverk
stadgandet avser endast kvinnlig kontorsskrivare, av den anledning att
där hittills icke funnits andra för kvinnor avsedda ordinarie befattningar;
enligt organisations förslaget rörande detta verk skulle dock komma att
införas flera dylika befattningar, i följd varav stadgandet ifråga bör
generellt gälla även detta verk.

Då den nuvarande formuleringen av stadgandet synes^ kunna giva
anledning till den sannolikt icke avsedda tolkningen, att Kungl. Maj:ts
medgivande skall erfordras icke blott vid första anställandet av gift
kvinna i ordinarie tjänst utan även vid sedermera skeende befordran till
högre ordinarie befattning, har en till förebyggande av sådan misstolkning
syftande ändring av första punktens avfattning vidtagits. Det
lärer nämligen vara uppenbart att frågan, huruvida gift kvinna, som
erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att innehava ordinarie tjänst, skall kunna
vinna befordran till högre befattning, bör prövas i samma ordning, som
då det gäller annan befattningshavare, eller således av den myndighet,
som tillsätter tjänsten.

För att vinna mera ordning och reda hava de avlöningsbestämmelser,
som uteslutande avse genom förordnande tillsatta tjänstemän,
sammanförts till ett särskilt kapitel.

Beträffande 5 § 1 mom., varuti angivas de genom förordnande tillsatta
befattningshavarnas arvoden, hänvisaB till vad under \ avd. därom
anförts å sid. 214. Här torde endast böra påpekas, att vid angivandet
av arvodet för generalpostdirektören hava såsom hittills inskjutits orden
»av postmedlen», av den anledning att han i egenskap av ordförande i
styrelsen för postsparbanken åtnjuter särskilt arvode utöver generaldirektörsarvodet
(se sid. 7 6).

I 2 mom. lämnas föreskrift angående tantiem till överdirektören och
chefen för statens kraftverksförvaltning och till kraftverksdirektörerna.
Under hänvisning till den allmänna motiveringen för bibehållande av
tantiem enligt nu gällande grunder åt den förre och om införande
av denna avlöningsform åt de senare (sid. 27), ävensom till vad
under V avd. (sid. 215) anförts i fråga om storleken av kraft -

4 §:

Gift kvinnas
anställning.

2 kap.
Ordinarie
tjänstemän,
som tillsättas
genom förordnande.

5 § 1 mom.:
Arvoden.

5 § 2 mom.:
Tantiem.

100

6 § 1 mom.
Semester.

6 § 2 mom.
Tjänstledighet,

vikariat.

verksdirektörernas tantiem, får kommittén nu endast påpeka, att den
formella avfattningen av momentet i allt väsentligt ansluter sig till motsvarande
stadgande i 1 § av vattenfallsverkets avlöningsreglemente.
Emellertid förekommer under 6 § i detta reglemente följande föreskrift:
»Utgår någon del av avlöningen i form av tantiem, är tjänstemannen
underkastad den reglering härav, som kan varda i vederbörlig ordning
bestämd. Innehavare av befattning som direktör vid statens kraftverksförvaltning
skall dock vara underkastad dylik reglering endast vid erhållande
av förnyat förordnande å nämnda befattning». Detta stadgande,
vars första del synes förutsätta att tantiem skulle kunna tilldelas även
genom konstitutorial tillsatta tjänstemän och vars andra del betingats
endast. av bestämmelsen i första delen, har synts kunna utgå, enär de
befattningshavare, som ansetts skola erhålla tantiem, skulle komma att
tillsättas genom förordnande på viss tid samt ingen av dem bör varaunderkastad
reglering av tantiemen under den tid hans förordnande varar.

Samtliga befattningshavare, varom i detta kapitel är fråga, åtnjuta
för närvarande 45 dagars eller »en och en halv månads» semester utom
distriktschef vid statens järnvägar och verkstadsdirektör vid telegrafverket,
för vilka semestern omfattar 30 dagar eller »en månad». I anslutning
till kommitténs uttalanden angående semester för tjänstemännen
i allmänhet (sid. 142), har i 6 § 1 mom. föreslagits 45 dagars semester
för samtliga nämnda befattningshavare.

Enligt sammanfallande föreskrifter för post- och telegrafverken samt
statens järnvägar och vattenfallsstyrelsen skall, då generaldirektör, vattentallsdirektören,
överdirektör, överingenjör eller verkstadsdirektör beviljats
ledighet och vikarie förordnats, på Kungl. Maj:ts prövning bero, huru
stor del av arvodet skall avstås till vikarien, varjämte i statens järnvägars
avlöningsreglemente föreskrives, att ersättning till den, som på
förordnande uppehåller generaldirektörs-, överdirektörs- eller överingenjörsbefattning,
bestämmes för varje gång av Kungl. Maj:t. Angående
direktören vid statens kraftverksförvaltning tinnes i avlöningsreglementet
för statens vattenfallsverk vissa särskilda stadganden i nu angivna hänseenden.

Kommittén har ansett det böra i fråga om samtliga medelst förordnande
tillsatta tjänstemän göras beroende på prövning av Kungl.
Maj:t, i vad mån arvode och, i förekommande fall, jämväl tantiem må
tillgodonjutas under sådan tjänstledighet, att det funnits nödigt förordna
särskild vikare, och har avfattat 2 mom. av G § i sådan riktning. Med
»särskild» vikarie avses givetvis icke automatiskt inträdande ställföreträdare
för generaldirektör.

101

Däremot bär det icke synts kommittén riktigt att göra ersättningen
till vikarien beroende av, vad den tj«änstledige prövats höra avsta av sin
avlöning. Har tjänsteman, varom nu är Iråga, t. ex. träffats av olycksfall
i tjänsten och därför beviljats ledighet, torde Kungl. Maj:t pröva
skäligt att, såsom för andra tjänstemän gäller, låta honom åtminstone
under viss tid behålla hela avlöningen, men vikarien bör det oaktat
kunna tillerkännas särskild vikariatsersättning. Åven frågan om ersättningen
till särskilt förordnad vikarie har därför synts böra bliva beroende
på Kungl. Maj:ts prövning, vilket även bör bliva fallet, därest tjänsteman
förordnats att uppehålla ledig befattning, varom nu är fråga.

Då antalet genom förordnande tillsatta personer vid de fyra verken
uppgår endast till ett tjugutal, lärer vad sålunda i 2 mom. föreslagits
icke komma att medföra någon olägenhet.

I anledning av vad å sid. 11 anförts i fråga om begravningshjälp
till avliden tjänstemans dödsbo, har i 7 § stadgats, att om tjänsteman,
som tillsatts genom förordnande, avlider, skall till hans dödsbo såsom
begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

I 3 kapitlet omhandlas tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial,
således vad man i allmänhet hittills avsett med beteckningen
^ordinarie tjänstemän».

En närmare beskrivning över själva lönesystemet, i överensstämmelse
med vad å sid. 90 anförts, återfinnes i 8 §. Särskild vikt har synts
kommittén böra läggas vid tillämpandet av en fast och riktig terminologi,
vilket nu icke kan sägas vara fallet.

Under hänvisning i övrigt till vad under V avd. yttrats, får kommittén
angående löneplanen och vad därmed äger sammanhang anföra
följande.

Löneplanen sönderfaller i två avdelningar: för manliga och för kvinnliga
tjänstemän. Antalet lönegrader är 21 i den förra och 7 i den senare.
I särskild, såsom bilaga till reglementet fogad tjänsteförteckning angives,
till vilken lönegrad varje befattning är att hänföra; genom att upptaga
denna förteckning i en bilaga undvikes att reglementets text skall behöva
ändras varje gång någon tjänstebefattning av förut icke befintligt
slag tillkommer eller någon befintlig sådan utgår, eller då till följd av
utvecklingens gång någon rubbning i det inbördes förhållandet mellan
tjänsterna finnes böra vidtagas.

För varje lönegrad finnes i löneplanen angivna visst antal löneklasser,
fem för de elva lägsta och fyra för de 10 högsta lönegraderna

7 § =

Begravnings hjälp.

3 kap.
Ordinarie
tjänstemän,
som tillsättas
genom konstitutorial.

8 och 9 §§:
Lönesystem,
löneplan.

102

i den för manliga tjänstemän avsedda delen av planen samt fyra för
samtliga lönegrader i den för kvinnliga befattningshavare gällande delen
av löneplanen, vilket innebär att antalet avlöningsförhöjningar, motsvarande
ålderstillägg, är fyra respektive tre. Sammanlagt utgör löneklassernas
antal, i den för manliga tjänstemän avsedda delen av planen 30
och i den för kvinnliga befattningshavare gällande delen 18; genomgående
nummerföljd inom vardera delen av planen är vidtagen.

Antalet ortsgrupper, å vilka de orter, där tjänstemännen äro placerade,
skola fördelas, utgör sju, betecknade med stora bokstäverna A
(billigaste ort, »rena landsbygden», där ortstillägg ej skall utgå), B, C,
D, E, F och G (dyraste ort).

Såsom i 10 § stadgas, skall tjänsteman vid tillträdande av ordinarie
tjänst enligt huvudregeln erhålla lön enligt lägsta löneklassen för
den lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt vart tredje år erhålla uppflyttning
i närmast högre löneklass, intill dess den för lönegraden fast.
ställda högsta löneklassen uppnåtts. Då löneklassernas antal, såsom ovan
nämnts, är fem respektive fyra inom varje lönegrad, uppnås såledeshögsta
lönen för varje tjänst efter 12 respektive 9 år.

För bestämmande av tjänstemans lön har man att ur tjänsteförteckningen
inhämta, till vilken lönegrad tjänsten är hänförd, samt
att i den ortsgruppering, som skall av Kung]. Maj:t fastställas, uppsöka
den ort, där tjänstemannen är stationerad. År det fråga om en
manlig befattning och finnes den t. ex. tillhöra 8:e lönegraden samt
vara placerad å D-ort, framgår omedelbart av löneplanen, att tjänstemannens
begynnelselön utgör 3,900 kronor, att han efter 3 år erhåller
4,128, efter ytterligare 3 år 4,446, efter ytterligare 3 år 4,782 och slutligen
efter sammanlagt 12 år 5,118 kronor i lön. Gäller det åter beslut
om inrättande av en ny tjänstekategori, erfordras endast att angiva,
till vilken lönegrad densamma skall hänföras: lönen är därmed omedelbart
fastställd. Det vill synas, som om det enklast möjliga sättet för angivande
av tjänstemännens löner uppnåtts med den nu skildrade anordningen
i reglementet.

I fråga om löneplanens inre byggnad har tidigare (sid. 53—54)
återgivits den del av lönerna, som utgör dyrortstillägg.

De egentliga ålderstilläggen å billigaste ort äro i den för manliga
tjänstemän avsedda delen av löneplanen följande:

för 2:a— 6:e löneklasserna
» 7:e— 8:e »

» 9:e—10:e »

120 kronor
150 »

180 »

103

för ll:e—12:e löneklasserna 210 kronor

» 13:e—17:e » 300 »

» 18:e—19:e » 360 »

» 20:e—22:a » 420 »

» 23:e—30:e » 480 »

I den för kvinnliga befattningshavare avsedda delen av löneplanen
utgå de egentliga ålderstilläggen med följande belopp:

för 2:a— 6:e löneklasserna 120 kronor

» 7:e— 9:e » ISO »

» 10:e—12:e » 180 »

» 13:e—15:e >* 210 »

» 16:e—17:e » 240 »

» 18:e löneklassen................ 300 »

Såsom förut omförmälts (sid. 54), äro samtliga i löneplanen förekommande
belopp på sådant sätt delbara med tolv, att månadslönen alltid
kommer att sluta på hel krona, 50 öre eller 25 öre, varigenom undvikas
nu förekommande brutna öretal, som vålla besvärligheter.

Rörande nu förevarande §§ i reglementet synes ytterligare endast
vara att omnämna, att i 8 § 2 mom. erinrats om de förmåner och ersättningar,
som kunna i förekommande fall utgå utöver lönen, nämligen
kallortstillägg, varom stadgas i 15 §, samt de särskilda förmåner och
ersättningar, som omförmälas i 26—39 §§. Att tjänsteman skall vara
underkastad minskning i eller upphörande av de i sistnämnda paragrafer
angivna förmåner och ersättningar, framgår av stadgandet i 45 §. I

I avlöningsreglementet för statens järnvägar indelas personalen i
»tjänstemän av högre grad» och »tjänstemän av lägre grad.» Dessa benämningar,
som kunna giva intrycket av en viss klasskillnad mellan de
till de olika kategorierna hänförda befattningshavarna, torde, ehuru
motsvarande beteckningar vid de övriga verken avskaffats, hava bibehållits
vid statens järnvägar huvudsakligen av den anledning, att man
haft behov av vissa kollektiva beteckningar för att undvika ett allt för
omständligt upprepande av det stora antalet befattningar vid statens järnvägar
i de många fall, då skiljaktiga bestämmelser gälla för den högre
och den lägre avlönade personalen. Då enligt kommitténs lönesystem
något behov åtminstone i avlöningsreglementet icke förefinnes av dylika
skiljaktiga beteckningar samt personalens indelande i lönegrader lämnar

»Tjänsteman
av högre och
lägre grad».

104

en bekväm utväg att, utan uppräknande av själva befattningarna, allenast
medelst angivande av de lönegrader, till vilka de hänförts beteckna
olika kategorier av befattningshavare, anser kommittén benämningarna
»tjänstemän av högre grad» och »tjänstemän av lägre grad»
hora avskaffas, och detta icke blott i avlöningsreglementet utan även i
Övriga forfattningar och allmänna föreskrifter, i den mån desamma
komma att omarbetas.

1 och 2mom.: ö } 0C.k 2 mom- bär redan berörts vid behandlingen av

Begynnelse- » 0C“ o y 99 • b) et har i dessa moment synts böra erinras om de undantag1
Möns- /Fa? reglerna f°r bestämmande av begynnelselön och för avlöningskiass.
torhojnmgs erhållande, som framgå av 11—14 §§.

3 och 4 mom.: , , 1 /råga om tidpunkten för uppflyttning från lägre till högre löne Tid

för upp- *la8s har kommittén föreslagit en ändring i den nu allmänt gällande
TelTi: bestämmelsen enligt vilken avlöningsförhöjning icke får tillträdas förrän
tran och med ingången av kalenderåret näst efter det, under vilket den
stadgade tjänstetiden uppnåtts. En dylik bestämmelse verkar nämligen
synnerligen ojämnt. Den medför att en tjänsteman, som konstitueras
till sm befattning i början av ett år men efter den 1 januari, måste
vänta nära fyra år på löneförhöjning, under det att den, som konstitueras
i slutet av ett år eller med ingången av ett år, erhåller sådan efter
tre ar.. Att två tjänstemän, av vilka den ena befordras t. ex. den 1
®..™an °. ^en andra den 1 december samma år, skola bliva jämnstallda,
måste givetvis från tjänstemannasynpunkt förefalla oegentligt.
Den nuvarande bestämmelsen torde kvarstå från äldre tider, då ålderstillagg
erhölls först efter fem eller tio år. Genom att tiden för uppflyttning
från lägre till högre löneklass nu genomgående är satt till
tre ar, skulle bestämmelsen, om den bibehölles oförändrad, komma att i
vissa fall medföra en förhållandevis större och mera märkbar förskjutning
i tiden för löneförhöjnings tillgodonjutande än tillförene.

Från personalens sida har vid upprepade tillfällen väckts förslag
om sådan ändring av bestämmelsen i fråga, att avlöningsförhöjning på
grund av uppnådd tjänstålder skulle få äga rum med ingången av antingen
det kalenderkvartal eller ock den kalendermånad, som infaller
näst efter det den stadgade tjänstetiden blivit uppnådd. Förslag i båda
riktningarna hava några gånger varit föremål lor Kungl. Majits och
riksdagens prövning utan att dock hava vunnit bifall. Jämväl har
i ragasatts tillämpning av det vid de enskilda järnvägarna använda förfaringssättet,
enligt vilket, vid beräkning av antalet tjänsteår i och för

105

uppflyttning i högre löneklass, halvt år och därutöver räknas såsom helt
år men mindre tid än ett halvt år däremot ej medräknas.

Av de tre sålunda framförda förslagen har kommittén funnit sig
böra förorda det, som avser att uppflyttning i högre löneklass skall ske
vid ingången av det kalenderkvartal, som infaller näst efter det, varunder
stadgad tjänstetid uppnåtts. Förslaget om uppflyttning kalendermånadsvis
skulle nämligen enligt kommitténs mening medföra onödiga
besvärligheter samt även verka oroligt, och det vid de enskilda järnvägarna
praktiserade förfarandet förhindrar endast i ringa mån do ovan påpekade
ojämnheterna. Åven det av kommittén sålunda förordade förfaringssättet,
mot vilket några principiella invändningar icke blivit gjorda, har
befarats komma att medföra en del omgång vid beräkningen av verkens
driftkostnader, vid uppgörandet av avlöningsstater, vid uträknandet av
pensionsavgifter m. m. Helt säkert äro betänkligheterna härutinnan
överdrivna, särskilt om hänsyn tages till att med kommitténs förslag
till lönesystem hädanefter icke skulle förekomma mer än ett enda lönebelopp
i stället för nuvarande många avlöningsdelar, som vid uppflyttning
i löneklass ändras. Redan nu äger uppflyttning kvartalsvis rum
beträffande den stora extra personalen vid statens järnvägar, och motsvarande
personal vid telegrafverket uppflyttas till och med månadsvis
utan att det funnits medföra olägenheter. Tvärtom har från verkens
sida framhållits, att genom att fördela ärendena angående personalens
uppflyttning i högre löneklasser på olika tider av året skulle vinnas en
välbehövlig lättnad i det ändock jäktande arbetet vid årsskiftena, vilket
ofta måste utföras på övertid och sålunda medföra extra kostnader för
verken. Såvitt en på kommitténs föranstaltande verkställd undersökning
giver vid handen, skulle ett bifall till det av kommittén tillstyrkta förslaget
icke heller innebära några mera betydande ekonomiska konsekvenser,
detta på grund därav att nya tjänster i regel tillsättas från och
med den 1 januari.

För kommittén har det även ur en annan synpunkt befunnits
önskvärt att biträda det från personalhåll med så stort intresse omfattade
förslaget. Härigenom skulle nämligen en mildring kunna ske
i den för personalen menligt inverkande föreskriften om, att vid beräkning
av tjänstetid i och för uppflyttning till högre löneklass hänsyn
icke får tagas till den tid, tjänsteman åtnjutit sjukledighet med avstående
av viss del utav avlöningen. Under nuvarande förhållanden
bliver en tjänsteman, som nödgats begagna sig av sådan sjukledighet
en enda dag utöver femtedelen utav den stadgade tjänstetiden, under ett
helt års tid tillbakahållen i avseende å löneförhöjning, vilket med hänsyn

14 ■

311 19

106

Villkor för
uppflyttning
i löneklass;
ät erställande
av lönetur.

till det oförvållade i sjukdom måste anses innebära onödig stränghet.
Finge uppflyttning till högre löneklass ske vid ingången av kvartalet
näst efter det, under vilken den erforderliga tjänstetiden blivit uppnådd,
skulle ett av sjukdom eller annan oförvållad anledning förorsakat uppskov
med uppflyttning i högre löneklass komma att verka mindre hårt.

På ovan anförda grunder har kommittén föreslagit, att uppflyttning
till högre löneklass skall ske vid ingången av kalenderkvartalet näst
efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden
i den lägre löneklassen tilländagått.

Såsom villkor för erhållande av avlöningsförhöjning stadgas nu i
avlöningsreglementena för post- och vattenfallsverken samt statens järnvägar
bland annat, att tjänsteman skall hava under mera än fyra femtedelar
av den tjänstetid, som erfordras för att vinna avlöningsförhöjning,
»med gott vitsord)) bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock
att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller annan tjänstledighet med oavkortad avlöning eller fullgjort värnplikt.
Enahanda stadgande återfinnes jämväl i avlöningsreglementet för
telegrafverket, dock att däri icke omnämnes tid för fullgörande av värnplikt.
Erinras må emellertid, att dylik föreskrift avseende värnpliktstjänstgöringen
finnes meddelad genom en för hela statsförvaltningen
gällande kungörelse av den 4 juli 1913.

Om tillsvidare bortses från de ovan citerade orden »med gott
vitsord», synes ingen annan erinran mot berörda villkors innebörd vara
att anföra, än att, liksom tiden för fullgörande av värnplikt icke skall
föras tjänsteman till last vid beräknandet av tjänstetidens längd, så ej
heller bör vara förhållandet med avseende å annan militär tjänstgöring,
som enligt lag och författning ålegat honom, exempelvis tjänstgöring
till rikets försvar samt deltagande i kurs för utbildning av reserv- eller
landstormsbefäl, då sådant icke skett frivilligt. Till »tjänstledighet med
oavkortad avlöning» bör jämlikt 16 § hänföras även ledighet för deltagande
såsom elev i utbildningskurs, som anordnats vid vederbörande verk.

"V ad åter vidkommer det i ovan anförda avlöningsvillkor förekommande
kravet på gott vitsord, lämnar detsamma rum för vitt skilda
tolkningar med de mest kännbara och ojämnt verkande ekonomiska
konsekvenser för personalen.

An har stadgandet tolkats så, att vid bedömande av, huruvida tjänstgöringen
kan väl vitsordas eller ej, hänsyn bör tagas allenast till svårare
eller upprepade förseelser i tjänsten, än jämväl till mindre eller enstaka
sådana. Ån har åter ett allmänt värdesättande av tjänstgöringens

107

art ansetts böra ske. \ i dåre har stadgandet på vissa håll ansetts böra
innebära, att gott vitsord måste kunna presteras för eu fortlöpande tidsperiod,
motsvarande den stadgade tjänstetidens längd, på andra håll åter
har endast det kalenderår, under vilket förseelsen begåtts, ansetts böra
frånräknas. Åven den tolkningen har framförts, att det vore tillfyllest,
om fyra femtedelar av den stadgade tjänstetiden vore fri från anmärkning,
den återstående femtedelen må hava varit hur klandervärd som
helst. Allt efter som den ena eller andra tolkningen förekommit,
har personalen drabbats därav mer eller mindre hårt, i det att avlöningsförhöjning
innehållits i större eller mindre antal år. Åven med
den för personalen mest gynnsamma tolkning kan det dock ej förhindras,
att ett uppskov med erhållande av avlöningsförhöjning kommer att under
olika förutsättningar verka synnerligen ojämnt, till följd därav att något
stadgande om återinsättande i lönetur icke finnes. Om t. ex. en tjänsteman
får tiden för erhållande av sitt första ålderstillägg framflyttad ett
år, vilket är den kortaste tid som nu kan ifrågakomma, innebär detta att
även varje senare ålderstillägg kommer honom till del ett år senare än
eljest skolat ske. En förseelse, begången i början av hans tjänstemannabana,
kommer således att sträcka sina verkningar framåt i tiden,
ända till dess han erhållit sitt sista ålderstillägg, vilket för honom
kan betyda en högst avsevärd förlust. För den, som endast har ett
ålderstillägg kvar att erhålla, betyder åter ett uppskov mindre, och för
en tjänsteman som uppnått högsta avlöningen i sin grad, är stadgandet
i fråga utan all betydelse. Orimligt måste det anses vara, att en förseelse,
som vederbörligen bestraffats, skall efter längre eller kortare tids
förlopp och kanske upprepade gånger medföra ytterligare bestraffning i
form av återhållen avlöningsförhöjning. Särskilt olämpligt synes det
ock vara, att med nuvarande föreskrift i ämnet den, som drabbas därav,
icke i förväg erhåller kännedom därom, så att han kan få tillfälle att
få förklara sig.

Ehuru, enligt vad kommittén försport, särskild utredning i förevarande
ämne — vilket, till följd av att ovan anförda avlöningsvillkor är
gällande inom statsförvaltningen i allmänhet, har en betydande räckvidd
— blivit av Kungl. Maj:t anbefalld, har kommittén likväl ansett
sig icke kunna underlåta att för de verks del, vilka beröras av kommitténs
arbete, nu föreslå sådan ändring av villkoret i fråga, att de mest
i ögonen fallande olägenheterna av detsamma må undanrödjas eller åtminstone
mildras. Kommittén förutsätter dock, att det beslut, som
statsmakterna, sedan nämnda utredning blivit verkställd, kunna komma
att fatta för övriga statsinstitutioners del, även skall blivande gällande
för de här ifrågavarande verken.

108

Komittén föreslår därför, att orden »med gott vitsord» må utgå ur
sitt nuvarande sammanhang samt att i stället stadgas såsom villkor för uppflyttning
i högre löneklass, att uppskov med uppflyttningeu icke prövats
böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under
den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten
begången förseelse, för vilken han särskilt bestraffats, därvid icke må
i och för sig räknas honom till last. Vidare har kommittén ansett det
böra föreskrivas: att beslut om sådant uppskov icke skall kunna fattas,
utan att tjänstemannen i fråga lämnats tillfälle att förklara sig; att uppskov
alltid skall meddelas på viss tid, som, med hänsyn jämväl till
förslaget om att avlöningsförhöjning hädanefter skulle komma att ske
vid vederbörligt kalenderkvartals i stället för kalenderårs ingång, synes
böra sättas till minst ett kalenderkvartal och högst ett år; att vid den
sålunda bestämda tidens utgång uppflyttning skall ske, så framt ej tjänstgöringen
under uppskovstiden givit anledning till förnyat uppskov; samt
att vederbörande verksstyrelse skall äga viss befogenhet att återinsätta
den, som drabbats av uppskov, i sin lönetur.

I själva avfattningen av det sålunda föreslagna villkoret ligger, att
en prövning rörande tjänstgöringens beskaffenhet i varje fall bör äga
rum. hör att en sådan prövning skall bliva av något värde och slentrianmässig
uppflyttning i högre löneklass icke skall ske, torde lämpligen
böra förutsättas att, såsom redan nu är fallet inom telegrafverket,
instruktionsföreskrift lämnas om att tjänstemans närmaste förman,
vilken bäst lärer kunna bedöma hans tjänstgöring, skall avgiva skriftligt
vitsord angående denna och, om därvid gott vitsord icke lämnas,
anföra skäl härför; sistnämnda föreskrift är nödig, för att tjänstemannen
i fråga skall kunna sakligt förklara sig i anledning av ett
gent emot honom ifrågasatt uppskov med uppflyttning i högre löneklass.
Den omständigheten att tjänstemannen gjort sig skyldig till
en eller flera förseelser, även om de varit av den art att han straffats
tör desamma, skall icke i och för sig hindra avgivandet av gott vitsord
rörande tjänstgöringen, liksom ej heller den omständigheten att tjänstemannen
icke begått någon direkt straffvärd förseelse ovillkorligen måste
medföra betyget gott vitsord. Fastmera synes endast då böra tagas
hänsyn till begångna förseelser, när dessa kunna sägas karaktärisera
arten av tjänstgöringen i dess helhet. Tillbakahållande i avseende å
avlöningsförhöjning får nämligen icke betraktas såsom en form för begångna
förseelsers bestraffande — därför stadgas i vederbörande instruktioner
andra former såsom varning, böter, suspension — utan syftet med
eu sådan åtgärd bör huvudsakligen vara att söka förmå den, som i allmänhet
eftersätter sin tjänst eller visar bristande intresse i tjänsten eller

109

dylikt, att härutinnan bättra sig; av sådan anledning har det oek lämnats
möjlighet att fatta beslut om förlängning av uppskovstiden, nämligen
i det fall att det första uppskovsbeslutet icke haft åsyftad verkan.

För att förekomma att ett en gång meddelat uppskovsbeslut skall
hava menlig inverkan jämväl på sedermera skeende uppflyttningar i
löneklass, har, såsom förut nämnts, ansetts böra lämnas vederbörande
verks styrelse befogenhet att låta tjänstemannen för framtida uppflyttning
räkna sig till godo jämväl den tid, uppskovet varat. Såsom förutsättning
för dylikt återställande av lönetur bör dock gälla, att tjänstgöringen
under den period, som förflutit från uppskovsbeslutets meddelande,
icke blott varit klanderfri utan vid verkställd prövning verkligen
funnits vara av den erkännansvärda beskaffenhet, att anledning till beslut
av nämnt slag föreligger. Har en tjänsteman ålagts exempelvis ett
kalenderkvartals uppskov med erhållandet av visst ålderstillägg, kan han
således efter särskild prövning av verkets styrelse få tillträda nästa ålderstillägg
redan efter 23/* år.

Det i kommitténs förslag under punkten c) i 3 mom. av förevarande
§ införda villkoret för uppflyttning i högre löneklass överensstämmer
med motsvarande stadgande i samtliga de fyra verkens avlöningsreglementen
och har icke föranlett erinran från kommitténs sida. I

I 11—14 §§ angivas vissa undantag från de i 10 § 1 och 2
mom. angivna huvudreglerna angående den lön tjänsteman skall erhålla
vid tillträdande av ordinarie tjänst och den tid, som därifrån
skall förflyta innan uppflyttning till högre löneklass må ske. I 11 §
behandlas sålunda undantag beträffande icke-ordinarie befattningshavare,
som konstitueras till ordinarie tjänst, i 12 § undantag beträffande
dem, som redan förut innehade ordinarie befattning, i 13 § de
exceptionella fall, då Kungl. Maj:t kan besluta om högre begynnelselön
vid tillträdandet av ordinarie tjänst eller tidigare uppflyttning i högre
löneklass än med tillämpning av reglementets övriga föreskrifter bort
ske, samt slutligen i 14 § fråga om lön för den, som nedflyttats från
högre befattning utan därom gjord ansökan.

Vad nu angår de i 11 § avsedda fallen, torde i nuvarande avlöningsreglementen
icke finnas andra föreskrifter angående undantag beträffande
icke-ordinarie befattningshavares begynnelselön än dels ett
stadgande i statens järnvägars avlöningsreglemente, enligt vilket järnvägsstyrelsen
äger att i fråga om befattning med lägsta arvode av 3,000
kronor eller lägre belopp under vissa förutsättningar i begynnelsearvode
tilldela ny innehavare av dylik befattning ett för befattningen ifrågakommande
högre arvode, och dels ett medgivande i telegrafverkets av -

11 §:

Tillgodoräknande
av
tjänstetid sfteom
icke-ordinarie
befattningshavare.

löningsreglemente angående rätt för telegrafstyrelsen att tilldela den,
som konstitueras till reparatör eller linjeförman, avlöning efter sådan för
befattningen gällande avlöningsklass, att han icke erhåller mindre årsinkomst,
än den han på grund av gällande prislista å avlöningar till
arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt förut åtnjöt.

Intetdera av nämnda stadganden anser dock kommittén böra bibehållas,
enär båda stå allt för mycket i strid mot de löneprinciper, kommittén
funnit böra tillämpas. Det åt järnvägsstyrelsen lämnade bemyndigandet
skulle med den allmänna avfattning det givits kunna leda till
ett förryckande av den eftersträvade likställigheten i avlöningshänseende
mellan befattningshavare på ett och samma plan, och något trängande
behov av ett dylikt medgivande torde icke längre behöva förefinnas. Det
anförda stadgandet i telegrafverkets avlöningsreglemente leder med än
större visshet till samma konsekvenser. Emedan arbetarnas avlöningar
lättare och hastigare kunna ändras än lönerna för de ordinarie befattningarna,
vilka skola prövas av riksdagen, kommer stadgandet, i tider
då arbetaravlöningarna äro i stigande, att därjämte medföra, att en senare
utnämnd tjänsteman kan erhålla högre lön än en tidigare utnämnd.
Särskilt från personalhåll torde en dylik anordning icke förordas.

Medan kommittén sålunda funnit de avlöningsförmåner, en befattningshavare
åtnjutit såsom icke-ordinarie, ej böra öva inverkan på hans
avlöning vid befordran till ordinarie tjänst, så framt ej Kungl. Maj:t med
tillämpning av det i 13 § här nedan omförmälda medgivandet och under
däri angivna förutsättningar finner sådant undantagsvis böra äga rum, har
kommittén däremot ansett ett stadgande om rätt för tjänsteman att vid
konstituerandet till ordinarie tjänst under vissa förhållanden få tillgodoräkna
sig tjänstetid såsom icke-ordinarie böra införas. Detta skulle vara fallet,
då han såsom icke-ordinarie bestritt befattning, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning finnes motsvara eller vara jämförbar med den
ordinarie tjänst, till vilken han konstitueras. Ett dylikt stadgande skulle, utan
att i någon mån förrycka principerna för det nya lönesystemet, mildra den
ofördelaktiga inverkan, som tillfälliga konjunkturer kunna utöva på befordringsförhållandena.
Om nämligen en tjänsteman av oförvållad anledning fått
kvarstå i extra tjänst under längre tid än normalt sker och om han därunder
haft samma eller liknande åligganden, som efter konstituerandet till
ordinarie tjänst tillkomma honom, måste det vara rimligt att någon del
av den extra tjänstetiden tillgodoräknas honom vid bestämmandet av
hans begynnelselön såsom ordinarie och även för hans blivande uppflyttning
i högre löneklass. Med hänsyn till den tidrymd, som anses erforderlig
för förvärvande av nödig utbildning och som normalt förflyter
innan en extra befattningshavare utnämnes till ordinarie tjänst, har där -

för i nämnda syfte synts böra tillgodoräknas den tid utöver tre år, under
vilken den till ordinarie tjänst konstituerade i en följd innehaft sådan
extra anställning, som är jämförlig med hans ordinarie tjänst. Endast fulla
kalenderkvartal torde härvid böra komma i betraktande.

'' Det må emellertid erinras, att då det icke alltid kan utan vidare vara
klart, huruvida viss icke-ordinarie anställning är av den art, att den må
anses jämförbar med viss ordin aria tjänst, en prövning i varje fall
måste försiggå, i den mån ej generella regler härför kunna av verkens
styrelser uppställas. Vad exempelvis telegrafverkets linjearbetare angår,
torde det föreslagna stadgandet icke få tolkas allt för snävt efter bokstaven.
Vid telegrafverket finnas icke extra ordinarie reparatörs- eller
linjeförmanstjänster, utan sker befordringen till reparatör eller linjeförman
direkt från linjearbetare. En synnerligen duglig linjearbetare kan sålunda
under många år sysselsättas med mera krävande arbete än reparationsarbete,
exempelvis kabelskarvning, apparatuppsättning och dylikt,
under det att en till anställningsåren yngre arbetare kan tilldelas arbete,
som är mera att jämföra med reparatörsarbete. Till följd av att arbetet
är så mångskiftande och arbetsställena så många, spridda över hela landet,
lära sådana ojämnheter icke kunna undvikas. Verket måste därför
i varje särskilt fall pröva, vilken del av tiden såsom linjearbetare bör få
tillgodoräknas vid konstituerande till reparatör eller linjeförman, varvid
dock alltid minst tre år av tiden såsom fast arbetare synas böra fråndragas.

Den, som konstitueras till rikstelefonist vid telegrafverket, bör givetvis
få tillgodoräkna sig tjänstetid såsom extra ordinarie rikstelefonist,
varemot anställning såsom lokal- och landstelefonist icke synes vara av
den beskaffenhet, att den kan anses jämförbar med rikstelefonisttjänst.

Frågan om särskild undantagsställning för sådan militär beställningshavare
av manskapsgrad, som övergår i något av ifrågavarande verks tjänst
och där vinner ordinarie anställning, har kommittén icke ansett sig böra upptaga
till behandling, enär denna fråga lärer vara föremål för särskild utredning.

Av enahanda anledning har kommittén icke heller ansett sig böra
göra något bestämt uttalande angående eventuell rätt för den, som, vare
sig han förut innehade ordinarie tjänst eller ej, under längre tid på
grund av fortlöpande förordnande uppehållit tjänst, till vilken han sedermera
konstitueras, att få tillgodoräkna sig sin berörda förordnandetid i
och för bestämmandet av ingångslönen å den nya tjänsten och således
även för kommande löneförhöjningar. Kommittén vill emellertid uttala
sina sympatier för en föreskrift i dylik riktning.

Den princip, som kommit till uttryck i förslagets 12 § 1 mom.,
har hittills varit tillämpad endast i avseende å postverkets tjänstemän,

12 § 1 mom.
»Sneddnings
principen».

112

men synes nu med allt fog böra vinna tillämpning jämväl vid de övriga
tre verken. Nämnda princip, som vanligen går under benämningen
»suddning», åsyftar, att befordran från lägre till högre tjänst alltid
skall medföra avlöningsförbättring. På grund därav att för två på varandra
följande eller nära varandra liggande lönegrader vissa löneklasser
alltid äro gemensamma, skulle, därest den i 10 § 1 mom. angivna huvudregeln
— nämligen att tjänsteman vid befordran till högre tjänst skall
tillträda lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten
hör — undantagslöst komrue till tillämpning, befordring under vissa
mycket ofta inträffande förutsättningar medföra, att tjänstemannen erhölle
lägre lön än förut eller åtminstone icke erhölle någon löneförhöjning.
Fördenskull och då befordran rimligen synes böra innebära löneförbättring,
är i första stycket av förevarande moment lämnad eu föreskrift,
som medför, att tjänsteman vid befordran alltid kommer att uppflyttas
i en högre löneklass än den han tillhörde före förflyttningen eller, då
förflyttningen sker samtidigt med det han skulle i den lägre tjänsten
uppflyttats i högre löneklass, jämväl högre än denna. Därest t. ex. en
tjänsteman, som befordras från tjänst inom l:a till tjänst inom 2:a lönegraden,
åtnjöt lön enligt 3:e löneklassen, skulle han med tillämpning endast
av stadgandet i 10 § 1 mom. komma att nedflyttas till 2:a löneklassen,
som är den för 2:a lönegraden bestämda lägsta klassen. På grund av
stadgandet i 12 § 1 mom., första stycket, erhåller han däremot vid befordringen
uppflyttning till 4:e löneklassen. Hade han vid befordringstillfället
under jämt tre år innehaft lön enligt 3:e löneklassen och skulle
han således utan att befordringen mellankommit då varit berättigad att
uppflyttas i 4:e löneklassen, kommer han med tillämpning av föreskriften
i 12 § 1 mom., första stycket, att vid befordringen flytta upp i
5:e löneklassen. I båda fallen erhåller han alltså en löneförhöjning, som
endast motsvarar skillnaden mellan två närliggande löneklasser.

Sneddningsprincipen innebär emellertid även något annat. Förutsatt
att nämnda tjänsteman under t. ex. två år tillhört 3:e löneklassen och
således, om befordringen ej inträffat, skulle varit berättigad att efter ett
år uppflyttas i 4:e löneklassen, kan det icke innebära tillfyllestgörande
rättvisa, om han efter befordringen måste kvarstå i samma 4:e löneklass
under fulla tre år; han skulle då komma i sämre läge, än om han befordrats
först ett år senare, i det att han i förra fallet skulle erhålla
uppflyttning till 5:e löneklassen tre år efter den antagna tidpunkten,
men i senare fallet samtidigt med befordringen eller endast ett år efter
njmsnämnda tidpunkt. I anledning härav förefinnes i 12 § 1 mom., andra
stycket, bestämmelse av innehåll att, då befordran icke medfört annan
förhöjning i lön än att tjänstemannen uppflyttats i den löneklass, som

113

iir närmast högre än den lian förut redan innehade, han skall äga att
såsom tjänstetid i denna högre löneklass tillgodoräkna sig den tid lian
stått i den lägre löneklassen. Inträffar åter befordringen på sådan tid,
att han överhoppat eu lönegrad — vilket såsom ovan nämnts sker, då
befordringen inträffar samtidigt med det uppflyttning i högre löneklass
skulle hava skett utan att befordran mellankomma — får sådant tillgodoräknande
icke äga rum.

Så långt överensstämmer kommitténs förslag med nuvarande föreskrifter
i avlönmgsreglementet för postverket. Em där ej förekommande
restriktion har dock synts vara av nöden för det fall, att tva befordringar
för en och samma man skulle inträffa med kortare tids
mellanrum än tre år. Det skulle innebära ett oförtjänt gynnande om
det i 12 § 1 mom., andra stycket, givna stadgandet skulle vid båda befordragstillfällena
komma i användning. Därför har den begränsning
vidtagits, att den senare befordringen icke får föranleda tillämpning av
nämnda stadgande om tillgodoräknande av tjänstetid.

Då bestämmelsen om sneddning infördes i avlönmgsreglementet
för postverket, vilket skedde enligt beslut av 1913 års riksdag, anfördes
såsom allmänna motiv för densamma, att det vid postverket förut tilllämpade
systemet — vilket såsom nämnt ännu är gällande vid de övriga
tre verken — i allmänhet icke innebure någon vidare lockelse för en
tjänsteman ur ekonomisk synpunkt att söka befordran. Redan den omständigheten,
att tjänstemannen ofta måste påtaga sig ett större ansvar
utan någon ekonomisk vedergällning, syntes vara mindre förenlig med
tidens krav. Men även från en annan än den befordrades synpunkt
medförde systemet en viss vansklighet, som icke finge underskattas.
Skulle nämligen påtagandet av det ökade ansvaret ske i förening med
ekonomiska uppoffringar, som eventuellt föranledde skuldsättning från
den befordrades sida, läte det sig lätt tänkas, att verket icke alltid
erhölle den lämpligaste tjänstemannen för en ledig befattning. Att ett
på sådant sätt ordnat avlöningssystem skulle verka förryckande på hela
befordringsväsendet, vore uppenbart, helst genom ett dylikt system lätteligen
kunde till men för verket främjas befordringar av personer, som
vore ekonomiskt oberoende eller, såsom ej bundna av familjeplikter,
mindre beroende av inkomsten, framför mindre välsituerade men för
tjänsten lämpligare tjänstemän. Av nämnda skäl syntes det böra ordnas så,
att befordran alltid komme att medföra någon förhöjning av avlöningen.

Alldeles samma skäl kunna tydligen anväudas för sneddmngspnncipens
införande jämväl vid telegraf- och vattenfallsverken samt statens
järnvägar. Den enda betänklighet som enligt 1913 ars riksdagshandlingar
framfördes mot denna princips intörande beträffande postverket,

311 19

114

var emellertid hämtad just från jämförelsen med andra verk. Föredragande
depaitementschefen erinrade härutinnan, att man från början syntes
kunna mönstra ut de centrala verken i allmänhet, emedan med deras
löneskalor med större skillnad mellan avlöningsbeloppen och i regel
allenast två, högst tre ålderstillägg, det knappast inträffade, att icke en
högre befattning även i avseende å begynnelseavlöningen medförde större
löneförmåner än närmast lägre befattning. Däremot ansåg departementschefen
det icke kunna förnekas, att den föreslagna bestämmelsen komme
att medföra avvikelse från vad som gällde om telegrafverket och statens
järnvägar, ehuruväl vissa olikheter i avlöningsgrunderna i övrigt gjorde
en jämförelse mindre tillförlitlig. För tjänstemän vid telegrafverket
syntes dock befordringen ofta medföra inkomstökning genom den stegrade
provisionen, och för järnvägstjänstemännen måste de fria flyttningarna
och andra förmåner tagas i betraktande. Därtill komme/att
enligt de för telegrafverkets och statens järnvägars pensionsinrättningar
samt änke- och pupillkassor gällande bestämmelser ökningen i pensionsa-TiflftT
■ befordran vore så stark som för postpersonalen, som

tillhörde civilstatens pensionsinrättning. Den ojämnhet mellan verken
kimde synas komma att föreligga, om det föreslagna stadgandet
bnolles, syntes således vara av mera formell än reell natur.

kki det nu är avsett att tillämpa samma avlöningssystem vid alla de
yra verken och jämväl att söka ordna pensionsbestämmelserna likformigt
kvarstar enligt kommitténs mening ingen giltig anledning att i förevarande
hänseende icke jämställa telegraf- och vattenfallsverken samt
statens järnvägar med postverket.

12 § 2 mom.:
Undantag vid
lokförares
befordran till
lokmästare.

Enligt vad tidigare (sid. 74) föreslagits, skulle till lokomotivförare
fortfarande utgå nålpenningar utöver lönen. Då dylik ersättning icke
tillkommer lokomotivmästare, går en lokomotivförare, som befordras till
lokomotivmästare, förlustig en mot milpenningarna svarande inkomst utan
att erhålla annan avlöningsförhöjning, än som med tillämpning av de för
andra tjänstemän gällande regler medföres av befordran till högre tjänst.
För den del av milpennmgarna, som utgör verklig reseersättning, bör
an givetvis icke erhålla gottgörelse, men lokomotivtjänstpenningarna
däremot hava mera karaktären av verklig, behållen inkomst, till vilken måste
tagas hänsyn vid befordringen. Nu kommer enligt verkställda beräkningar
den i 10 § 1 mom. angivna huvudregeln"för bestämmande av
ingångslönen vid befordran till högre tjänst att hålla en till lokomotivmastare
befordrad lokomotivförare skadeslös för förlusten av lokomotivtjänstpenningarna
i de fall, då han i sin förra tjänst innehade lägsta avlöningen
eller ej intjänat mera än första och andra avlöningsförhöjningarna.

115

Om han däremot såsom lokomotivförare nått näst högsta eller högsta
löneklassen för sin grad — den 6:e — eller ock från och med befordrings
till fallet skulle uppflyttats i någondera av nämnda två löneklasser,
skulle han, även med tillämpning av stadgandet i 12 § 1 inom. om
sneddning, komma att vid befordran till lokomotivmästare, som tillhör 9:e
lönegraden, lida förlust. Visserligen lärer väl befattningen såsom
lokomotivmästare i och för sig kunna innebära en lockelse för lokomotivförare,
men det kan icke vara riktigt att i detta enda, ofta inträffande
fall frångå principen om att befordran skall medföra ökad inkomst. Av
denna anledning har i 12 § 2 mom. införts den undantagsbestämmelsen,
att lokomotivförare, som befordras till lokomotivmästare, skall, därest
han redan nått eller stod i begrepp att nå sin näst sista eller sista avlöningsförhöjnmg,
erhålla lön enligt den löneklass, som är närmast högre
än den, till vilken han med tillämpning av stadgandet i 10 § 1 mom.
eller 12 § 1 mom., första stycket, skulle hava hänförts, och även i förekommande
fall äga tillgodoräkna sig tjänstetid enligt föreskriften i andra
stycket av 1 mom. Av enahanda anledning har jämväl, såsom nedan
(sid. 151) omförmäles, i 38 § 2 mom. föreslagits, att lokomotivförare,
som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokomotivmästare,
äger utöver vanlig vikariatsersättning, då sådan skall förekomma, uppbära
särskild gottgörelse med en krona om dagen. I

I avlöningsreglementena för postverket och statens järnvägar äro
meddelade vissa bestämmelser i syfte att underlätta övergången från
tjänst av s. k. lägre grad till tjänst av högre grad.

Sålunda medgiver det förra, att överpostiljon, förste postiljon, postiljon
av klass 1 eller klass 2 eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen,
vilken antages till extra postexpeditör, må, i den mån styrelsen finner
honom böra komma i åtnjutande av dylik förman, i avseende a begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna
sig hälften av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie
anställning i postverket. Nämnda medgivande i postverkets. avlöningsreglemente
härleder sig från beslut av 1913 års riksdag, och såsom
motiv därför anfördes då av generalpoststyrelsen, att det på senare tid
givits flera exempel därpå, att ordinarie tjänstemän av lägre grad, ofta
med mycken försakelse och ekonomiska uppoffringar, jämte det att de
skött sina sysslor i postverket, efter självstudium avlagt erforderliga
examina för kompetens till tjänstemannabefattning av högre grad och
därpå ansetts böra beredas tillträde till postelevkurs. Mången gång
hade sådana personer, då de blivit extra tjänstemän av högre grad,
uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och haft att räkna flera år så -

12 § 3 mom.:

Tillgodoräknande
av
tjänstetid i
lägre tjänstegrad.

116

som ordinarie tjänstemän av lägre grad. Såsom sådana skulle de ock
för framtiden kunna tänkas hava uppnått högre avlöning än vad de,
då de befordrades till ordinarie postexpeditörer, kunde påräkna såsom
begynnelseavlöning. Det kunde emellertid icke anses rättvist, att dessa
tjänstemän i den nya befattningen erhölle lägre avlöning än om de
kvarstått såsom tjänstemän av lägre grad, samt för framtida avlöningsförhöjning
ej hava någon nytta av sin forna ordinarie anställning. Då
ifrågavarande tjänstemän, likaväl som de, vilka börjat sin postala verksamhet
såsom tjänstemannaaspiranter av högre grad, tjänstgjort flera
år såsom extra i verket, innan de vunnit ordinarie tjänst, samt även,
i motsats till de andra, därjämte i allmänhet kunde räkna en lång
aspirant- och reservtid, syntes de ifrågavarande tjänstemännen redan
före sin ordinarie anställning hava presterat arbete i postverket i den
omfattning, att detsamma kunde fullt motsvara den tjänstetid, som för
vinnande av anställning såsom ordinarie postexpeditör fordrades av dem,
vilka börjat sin postala bana såsom högre tjänstemannaaspiranter. En
bestämmelse i antydd riktning skulle verka såsom en uppmuntran för
dem, som kunde och ville sträva sig fram till en högre anställning i
verket än såsom tjänstemän av lägre grad. Den del av tjänstetiden
såsom ordinarie tjänstemän av lägre grad, de i detta fall borde tillgodoräkna
sig, hade funnits lämpligen böra bestämmas till hälften av densamma.

Vederbörande departementschef uttalade sin tillfredsställelse med det
ifrågasätta stadgandet, som i sin mån syntes ägnat att underlätta befordringsmöjligheten
för framstående lägre tjänstemän och därigenom bidraga
till utjämnandet av klasskillnaden inom tjänstemannagraden.

Då tjänsteman av lägre grad vid statens järnvägar befordras till
befattning såsom tjänsteman av högre grad, äger järnvägsstyrelsen, enligt
ett till avlöningsreglementet för statens järnvägar vid 1918 års lagtima
riksdag fogat stadgande, tilldela honom personligt lönetillägg, i den mån
sådant erfordras till förekommande av löneminskning i den nya befattningen.
Motionsvis framfördes emellertid till nämnda riksdag förslag
om rätt för tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar att efter
befordran till tjänst av högre grad tillgodoräkna sig hälften av sin föregående
tjänstgöringstid. Riksdagen fann detta spörsmål böra göras till
föremål för närmare prövning vid den blivande utredningen för åstadkommande
av definitiv lönereglering vid statens järnvägar, och i kommitténs
uppdrag har denna fråga särskilt framhållits.

Kommittén anser det synnerligen önskvärt, att för samtliga de nu
ifrågavarande verkens del få införd en bestämmelse av den art, som enligt
vad ovan anförts redan förekommer i postverkets avlöningsreglemente
och ifrågasatts beträffande statens järnvägar. Kommittén anlägger här -

117

vid samma synpunkter, som framförts av 1912 års kommission för undersökning
rörande vissa personal- och befordringsförhållanden vid statens
järnvägar i ett av densamma den 20 december 1913 avgivet betänkande,
vari, bland annat, yttras följande: »Att det är önskvärt, att något må
kunna åtgöras för att underlätta övergången från befattning såsom tjänsteman
av lägre grad till befattning såsom tjänsteman av högre grad eller
med andra ord från lägre till högre gradens tjänst, anser kommissionen
uppenbart. Kommissionen håller före, att vidtagandet av åtgärder i berörda
syfte skall komma att visa sig vara till nytta och fördel för verket.
Å ena sidan lärer det nämligen kunna antagas för visst, att, därest
det beredes utsikter och möjlighet för tjänstemän av lägre grad, vilka
visa sig framstående och dugliga, att kunna vinna befordran till de mera
förmånliga befattningarna såsom tjänstemän av högre grad, vetskapen
därom kommer att för tjänstemännen av lägre grad utgöra en sporre
och eggelse till att med ökat nit och intresse samt på bästa sätt fullgöra
sina åligganden ävensom till att förkofra sig i sådana insikter och
färdigheter, som äro av betydelse för tjänstgöringen. Ty utan att vilja
underkänna det sätt, varpå personalen under nuvarande förhållanden
fullgör sina åligganden, håller kommissionen före, att det ligger i sakens
natur, att en person, som vet med sig, att han genom att visa duglighet
och omtanke samt nit i tjänsten kan vinna befordran till befattning
såsom tjänsteman av högre grad med ty åtföljande förmåner, skall fullgöra
sina åligganden med större intresse och arbetsglädje än den, som
ser sig sakna möjlighet att, hur han än må sköta sig i tjänsten, komma
över en viss lägre tjänst. Att en dylik anda och stämning bland personalen
skall lända verket till fördel säger sig självt. A andra sidan är
också att förvänta, att en anordning i angivet syfte skall visa sig verka
till utjämnande av den sociala skillnad, som förefinnes mellan tjänstemän
av lägre grad samt tjänstemän av högre grad. Den sociala betydelsen
härav bör icke underskattas».

Av kommittén verkställd undersökning har visat, att en tillämpning
av den i 12 § 1 mom. om förmälda »sneddningsprincipen» i vissa nu avsedda
fall icke skulle medföra sådan löneförhöjning, som kan anses skälig,
utan att en undantagsbestämmelse är erforderlig. Förmånen av att
i stället för »suddning» få i lönehänseende tillgodoräkna sig viss föregående
tjänstetid i ordinarie anställning torde för närvarande icke vara
behövlig beträffande kvinnliga befattningshavare. I fråga om postverket,
varest sådant tillgodoräknande nu får ske vid befordran till manlig postexpeditör,
synes någon ändring ej vara påkallad. Vid de övriga tre
verken skulle däremot dylikt tillgodoräknande kunna behöva ske, då
manlig tjänsteman befordras till telegrafassistent inom telegrafverket, till

118

It § 4 mom.:
Lön vid sökt
uedflyttning i
lönegrad.

kontors- eller stationsskrivare inom statens järnvägar eller till kontorsskrivare
inom statens vattenfallsverk. I andra fall, exempelvis vid övergång
från tjänst, för vilken endast kräves examen från teknisk elementarskola,
till tjänst, av vars innehavare fordras avlagd examen från högre
teknisk läroanstalt, kommer ändock höjningen av lönen att bliva så
pass stor, att någon särskild anordning för underlättande av sådan
övergång icke synes erforderlig. Den tid i föregående ordinarie tjänst,
som för syftemålets vinnande kan behöva tillgodoräknas, synes kunna
begränsas till högst sex år, och understundom kan kortare tid än hälften
av den föregående ordinarietiden bliva tillfyllest.

Det är ingalunda kommitténs åsikt, att nu omförmält tillgodoräknande
av tjänstetid i lägre tjänstegrad alltid skall få ske. Ett bedömande
bör i varje särskilt fall komma till stånd i fråga om, huruvida
den föregående ordinarietiden bör med hänsyn till såväl tjänstgöringens
beskaffenhet som ock särskilt göromålens art predestinera till en dylik
förmåns tillgodonjutande.

Av ovan angivna anledningar anser kommittén, att frågan om tillgodoräknande
av tjänstetid, varom nu är fråga, bör göras till föremål
för prövning i varje särskilt fall, såsom nu i postverkets avlöningsreglemente
förutsättes.

Kommittén har avfattat 3 mom. i 12 § i enlighet med ovan gjorda
uttalanden samt med tillägg av att vid sådant tillgodoräknande av tjänstetid,
som där avses, hänsyn icke skall tagas till del av kalenderkvartal,
vilket skulle onödigtvis komplicera beräkningarna.

Enligt nära nog lika lydande bestämmelser i samtliga de fyra verkens
avlöningsreglementen skall tjänsteman, som efter egen ansökning
förflyttats från högre till lägre tjänst, erhålla avlöning enligt samma
grunder, som om han kvarstode i sin förra tjänst, allenast med iakttagande
av att han icke kan erhålla högre fast avlöning än den högsta
för den lägre tjänsten bestämda. En häremot svarande föreskrift har
införts i förslagets 12 § 4 mom. Däremot har det icke synts lämpligt
att i överensstämmelse med statens järnvägars och vattenfallsverks avlöningsreglementen
tillämpa nämnda stadgande även i det fall, att förflyttningen
sker »efter därom uttryckt önskan». Om ingen direkt ansökan
skulle krävas för tillämpning av ifrågavarande föreskrift, skulle
nämligen lätt konflikt kunna uppkomma med hänsyn till att, på sätt
nedan under 14 § omförmäles (sid. 120), tjänsteman, som utan ansökan
men av oförvållad anledning förflyttats till lägre tjänst, kommer i en
annan och förmånligare ställning än bestämmelsen i 12 § 4 mom. medgiver.

119

I 13 § har, allenast med vissa redaktionella ändringar, återgivits
det i avlöningsreglementena för telegraf- och vattenfall sverken samt
statens järnvägar nu förekommande medgivandet att, undantagsvis och
så framt vederbörande verks intressen sådant oundgängligen fordra,
Kungl. Magt må, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss
tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna
tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken han eljest
skulle hänförts, dock med iakttagande av att lönen icke må utgå enligt
högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda. Visserligen lärer,
såsom ock av vederbörande departementschef påpekades då tidigare
framförts förslag om införande av enahanda stadgande i postverkets
avlöningsreglemente, behov knappast förefinnes av sådan föreskrift för
ett dylikt verk med administrativt men icke tekniskt verksamhetsområde,
men några betänkligheter torde icke kunna anföras mot att föreskriften
i fråga åtminstone formellt kommer att gälla även postverket.
Vad allenast i telegraf- och vattenfallsverkens avlöuingsreglementen nu
säg-s ang;ående meddelande till näst sammanträdande riksdag om de
fall, då tillämpning av stadgandet i fråga ägt rum, torde numera kunna
utgå; i allt fall lärer denna föreskrift hava instruktions natur och således
ej böra införas i avlöningsreglementet.

Såsom vid behandlingen av 11 § nämnts (sid. 110), har kommittén
ansett sig icke kunna förorda bibehållandet av det i statens järnvägars
avlöningsreglemente lämnade medgivandet för järnvägsstyrelsen att tilldela
ny innehavare av befattning med lägsta arvode av 3,000 kronor
eller därunder ett högre begynnelsearvode. Sedan de gamla »arvodena
efter klass» vid statens järnvägar numera avskaffats, lärer medgivandet
i fråga heller icke utnyttjats annat än vid befordran från extra till ordinarie
tjänst. I

I överensstämmelse med vad i de nuvarande avlöningsreglementena
stadgas, har i 14 § 1 mom. under första stycket intagits bestämmelse
om, att tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för
vederbörande verk gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan ort eller till annan
befattning vid verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

1 fråga om tjänstemans avlöning i den tjänst, till vilken han sålunda
utan egen ansökning förflyttas, innehålla samtliga avlöningsreglemeutena
den föreskrift, att han icke skall lida minskning i den honom
vid förflyttningen tillkommande avlöning. I statens järnvägars avlöningsreglemente
stadgas dock vissa undantag från nämnda regel. Sålunda
skall tjänsteman, som till följd av befattnings indragning eller

13 §:
Kungl.

befogenhet att
medgiva högre
lön.

14 § 1 mom.:

Förflyttning
utan ansökan
m. m.

120

förändring förflyttas till annan befattning med ringare avlöningsförmåner,
vara berättigad att erhålla, förutom vid förflyttningen innebavande arvode,
jämväl bostadsförmån eller ersättning för bostad och bränsle enligt
de för den förut innehavda befattningen gällande grunder ävensom från
den tid, han i sin förra befattning skulle kommit i åtnjutande av förhöjning
i arvode, dylik arvodesförhöjning. Enahanda förmåner må ock,
i den mån järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, tillerkännas den, som
förflyttas till annan befattning på grund av avtagande själs- och kroppskrafter,
minskad syn- eller hörselförmåga eller annan dylik oförvållad
anledning.

Den princip, som sålunda kommit till uttryck i statens järnvägars
avlöningsreglemente, tinner kommittén i huvudsak riktig. Kommittén
har därför föreslagit, att tjänsteman, som utan något sitt förvållande
förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, skall åtnjuta lön enligt den
lönegrad han vid förflyttningen tillhörde, men att däremot den, som sålunda
förflyttas till följd av något sitt förfarande i tjänsten, skall åtnjuta
lön enligt de för den lägre tjänsten stadgade grunder, dock, såsom
hittills, icke enligt lägre löneklass än före förflyttningen.

Något uttryckligt angivande av, vilken avlöning tjänsteman skall åtnjuta
vid förflyttning utan egen ansökan till annan befattning inom samma
lönegrad, som han förut tillhört, eller inom högre lönegrad, har icke synts
erforderligt; i förra fallet åtnjuter han givetvis lön enligt den lönegrad
båda tjänsterna tillhöra, och i senare fallet tillämpas samma regler, som
om det vore fråga om befordran efter därom gjord ansökning.

Såsom vid behandlingen av 12 § 4 mom. nämnts (sid. 118), har i
statens järnvägars och statens vatten fallsverks avlöningsreglementen med
förflyttning till lägre tjänst efter egen ansökning jämställts dylik förflyttning
»efter därom uttryckt önskan». Denna ordvändning har kommittén
velat undvika, emedan det torde kunna möta svårighet att i händelse
av tvist ådagalägga förefintligheten av en uttryckt önskan om
förflyttning, så framt densamma ej skett skriftligen, i vilket fäll den
givetvis är liktydig med en ansökan om förflyttning.

Kommittén har icke förbisett, att det ovanberörda stadgandet kan
utsätta tjänstemännen för risken att, utan rannsakning och dom, allenast
genom beslut i administrativ väg tilldelas bestraffning i form av degradering
med ganska vittgående ekonomiska konsekvenser för den det
gäller. Detta torde emellertid stå i full samklang med den i 1 § 2
mom. angivna innebörden av formen för tjänstemänneus anställande,
konstitutorialet. Genom att tjänstemännen hava öppen klagorätt kunna
de likväl skydda sig mot eventuell godtycklighet i förevarande hänseende
från vederbörande myndighets sida.

121

I avlöningsreglementet tör postverket har tjänsteman förklaiats
underkastad den förflyttning till befattning vid postsparbanken, som kan
varda honom i behörig ordning ålagd, ävensom, i händelse han varder
sålunda förflyttad, de villkor och bestämmelser, som äro eller varda intagna
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken. . I
motsatt riktning har tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas Irån
befattning vid postsparbanken till befattning vid postverket, förklarats
berättigad att för åtnjutande av förhöjning i avlöningen samt för bekommande
av semester tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen
varit i det förra verket anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst, motsvarande
den, till vilken förflyttningen ägt rum^ Dessa föreskrifter, i
den mån de icke täckas av stadganden i kommitténs förslag under 14 §,
torde saklöst kunna utgå, så mycket mera som behov av dylika förflyttningar
icke numera lärer förefinnas.

.Föreskriften i vattenfallsverkets avlöningsreglemente om att förflyttning
icke skall medföra minskning i pensionsrätt synes icke höra
inflyta i det nya avlöningsreglementet utan i stället återgivas i de. särskilda
pensionsbestämmelserna. Angående vad i sistnämnda avlöningsreglemente
stadgas om ersättning för flyttningskostnad hänvisas till
28& §.

Liksom enligt andra av riksdagen under senare tid fastställda avlöningsbestämmelser
har i 14 § 1 mom., andra stycket, omnämnts tjänstemans
skyldighet att efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i annat
verk, till vilket honom åliggande göromål kunna komma att överflyttas,
givetvis med bibehållande av sin lönegrad. ''

Slutligen har i sista stycket av 14 § 1 mom. behandlats det fall,
att tjänstemans innehavande befattning nedflyttas i lägre lönegrad. .Däremot
svarande föreskrift finnes för närvarande i postverkets avlöningsreglemente,
varest stadgas, att vid postkontors nedflyttnin.g i lägre klass
vederbörande postmästare skall, intill dess han avgår från tjänsten i fråga,
äga uppbära fast avlöning i den klass, som postkontoret före nedflyttningen
tillhört. I överensstämmelse med den grundsats, som däri kommit
till uttryck och som måste anses riktig, har kommittén föreslagit för
alla verkens del, att tjänsteman under omnämnda förutsättning skall äga
uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde, dock endast
intill dess han avgår från befattningen i fråga.

Såsom ett andra moment i 14 § hava införts de på annat ställe
(sid. 204) berörda bestämmelser, som påkallas av den föreslagna anordningen
i avseende å distriktschefs ställning.

311 19

122

15 §.

Kallorts

tillägg.

16 §:

Oavkortad lön

, ., ^ kommitténs förslag rörande kallortstillägg har i det föregående
(sid. 61) redogjorts. Rätten till åtnjutande av sådant tillägg har°giorts
beroende av att tjänstemän är bosatt å sådan ort, där kallortstillägg må
utgå. hor den, som mera tillfälligtvis förordnas att uppehålla tjänst å
yhk ort och som därunder åtnjuter tjänstgöringstraktamente, föreligger
ej samma skäl till åtnjutande av kallortstillägg. Men å andra
sidan bor ej heller den, som på grund av förordnande bestrider tjänst

Vr Sydl!gTe trakter’ berövas kallortstillägget, så länge han dock
allt lortlarande kan anses bosatt å kallort.

Det har mött vissa vanskligheter att i reglementet kortfattat angiva
de omständigheter, som böra vara tillfinnandes å en viss ort för att
bosättning därstädes skall medföra rätt till åtnjutande av kallortstillägg.
Da emellertid sjal va denna term »kallortstillägg» icke exakt återgiver
vad man därmed vill uttrycka, men ett utbyte av denna hävdvunna
fTU)l. f°“ dock nktar fanken åt rätt håll, icke synes böra ske, måste
de tornallanden, som böra föranleda vissa orters ‘hänförande till »kallorter»
på något närmare sätt angivas i reglementet. Med beaktande
av vilka dessa förhållanden, enligt kommitténs uppfattning rörande kallortsbegreppet,
höra vara, har föreskriften i ämnet synts kunna avfattas
sa, att kallortstillägg utgår å sådan ort inom de norra delarna av landet
dar vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan!
lansett okade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter.

De i ^ tjänstemans avlöning ingående särskilda ersättningar, som
kunna utgå vid sidan av lönen och vilka behandlas i reglementsförslagets
senare paragrafer, aro i regel av beskaffenhet att få uppbäras endast
V17 .y.erkllg tjenstgöring^ Själva lönen och det därmed likställda kallortstillagget
åter hora, liksom enligt nuvarande avlöningsbestämmelser,
a tillgodonjutas även under vissa andra förutsättningar. Såvitt angår
tjänstemäns ratt att under sjukdom och vid olycksfall i tjänsten samt
under tjänstgönngsförbud till förekommande av smittofara uppbära full
lön, stadgas i förslagets 17 §, under det att Övriga förutsättningar för
åtnjutande av oavkortad lön angivas i 16 §.

Den mest vasenthga skiljaktigheten mellan kommitténs förslag och
nu gällande bestämmelser består i uteslutandet av den statens järnvägars
tjänstemän nu tillkommande rätt till åtnjutande av fullt arvode under
tjänstledighet för enskilda angelägenheter och under ledighet för svag

halsas vardande. Till dessa frågor återkommer kommittén vid behandlingen
av 18 §.

i «n en!lgy kommitténs regler för avlöning under vikariat och uppehållande
av ledig befattning tjänsteman då alltid skall behålla egen lön,

123

har, i anslutning till vad i postverkets avlöningsreglemente stadgas, med
tjänstgöring a egen befattning jämställts bestridande av annan befattning
vid vederbörande verk, men däremot uteslutits vad i telegraf- och
vatten falls verkens avlöningsreglementen sägs om uppbärande av full avlöning
för bestridande av högre befattning under annans semester.

Då den nu i reglementena för tre av verken förekommande sammanställningen
»verkligen tjänstgjort» synes kunna vid sträng bokstavstolkning
giva anledning till antagande att tjänsteman, som icke är indelad
till söndags tjänstgöring, skulle vara oberättigad till uppbärande
av lön under sön- och helgdagar, har ordet »verkligen» uteslutits. Däremot
har i överensstämmelse med avlöningsreglementet för statens järnvägar
synts böra särskilt omnämnas, att lull lön skall under tjänstfrihet
å sön- och helgdag utgå till den, som eljest har tjänstgöring å dylika dagar.

Som åtminstone vid vissa av verken pläga till tjänstgöring såsom
lärare vid verkens undervisningsanstalter uttagas tjänstemän, vilka under
sådan tjänstgöring få åtnjuta oavkortad lön samt särskild ersättning
därutöver, har denna enligt kommitténs mening lämpliga anordning
ansetts böra stadfästas i reglementet; däri har även synts höra omnämnas,
att den, som deltager såsom elev i utbildningskurs, vilken anordnats
vid verket, behåller lönen under tiden.

Vad i samtliga verkens avlöningsreglementen sägs angående rätt
till bibehållande av oavkortad avlöning under vissa studieresor, har synts
kommittén kunna riktigare uttryckas så, att fråga skall vara om att »göra
iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen».

Liksom fullgörande av skyldighet såsom fullmäktig eller revisor vid
vederbörande pensionsanstalter hittills icke medfört avdrag å avlöningen,
synes, på sätt 1914 års kommitté ansett, sa ej heller böra ske vid fullgörande
av åliggande såsom ledamot i styrelse (direktion) för dylik
anstalt. Nämnda kommitté hade jämväl tillstyrkt, att enahanda skulle
vara förhållandet beträffande tjänsteman hos viss pensionsanstalt och
sekreterare hos fullmäktige för sådan anstalt; då fullgörande av dylika
uppdrag i regel torde kunna förenas med skötandet av tjänstemannens
egen tjänst, har ett omnämnande av saken i reglementet icke ansetts nödigt.

Tjänsteman vid postverket, vilken av sjukdom hindras att förrätta
sin befattning, äger uppbära själva lönen samt sådant ortstillägg och
arvode, som hänföras till lön. Tjänstemännen vid telegraf- och vattenfalls
verken åter äro tillförsäkrade rätt att vid sjukdom uppbära oavkortad
avlöning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,
att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar,

17 § 1 mom.
Sjukdom.

124

men för tid därutöver skall tjänsteman vid telegrafverket avstå tjänstgöringspenningar
respektive uppbördsprovision samt tjänsteman vid
vattenfallsverken allenast åtnjuta de till lön hörande förmåner. Tjänsteman
vid statens järnvägar åtnjuter fullt arvode vid ledighet för sjukdom
under en tid av högst 45 dagar, däri inbegripen den tid han åtnjutit
semester eller ledighet för enskilda angelägenheter, men för tid därutöver
äger han uppbära hela lönen. Formellt sett äro således telegrafverkets,
statens järnvägars och vattenfallsverkets tjänstemän likställda,
under det att postverkets tjänstemän intaga den ofördelaktigare ställningen
att icke ens under kortvarigare sjukdom få behålla full avlöning.
Någon anledning att i förevarande hänseende ställa postverkets tjänstemän
ogynnsammare än de övriga tre verkens tjänstemän synes emellertid
icke föreligga.

På grund av skiljaktiga bestämmelser angående vad av totalavlöningen
är att hänföra till lön, komma emellertid de olika verkens tjänstemän
i väsentligt olika ställning även under sjukdom, som varar utöver
45 dagar. Det är visserligen inom samtliga verken så ordnat, att den
procent av hela avlöningen, som skall avstås vid sjukdom, är lägre för
de lägst avlönade än för de högst avlönade tjänstemännen, men de
olika verken emellan växlar denna procent rätt avsevärt på samma plan
av löneskalan. Den lägst avlönade gruppen av manliga tjänstemän
avstår:

	Vid post-	Vid telegraf-	Vid statens	Vid statens
	verket.	verket.	j ärnvägar.	vattenfalls- verk.
	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
Av begynnelseavlöning å billigaste ort .	300	18	310	20	255	15	315	19
Av begynnelseavlöning å dyraste ort	370	18	358	20	255	12	362	18
Av slutavlöning å billigaste ort	400	19	410	21	330	16	410	20
Av slutavlöning å dyraste ort	490	19	472	20	330	13	471	19

Anm. I förestående tablå har till lön hänförts äyen beklädnadsersättning, generellt beräknad till det
Tid statens järnvägar utgående beloppet, 120 kronor för år.

Den procent av totalavlöningen, som avstås av tjänsteman inom
byråchefsgraden, (för vattenfallsverket, där byråchef ej finnes, är räknat
med sekreterare och ombudsman, vilkens avlöning är 8,000 kronor utan
ortstillägg) utgör:

	Vid post-	Vid telegraf-	Vid statens	Vid statens
	verket.	verket.	järnvägar.	verk.
	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
Av begynnelseavlöning å billigaste ort ......	3,200	38''	3,400	40	2,200	28	3,000	38
Av begynnelseavlöning å dyraste ort.........	3,200	36	3,550	40	2,200	24	3,000	38
Av slutavlöning å billigaste ort...............	3,600	38	3,800	40	2,500	28	3,000	38
Av slutavlöning å dyraste ort..................	3,600	36	3,950	40	2,500	25	3,000	38

Åven på mellanplanet förekomma stora skiljaktigheter; så avstår
exempelvis en postexpeditör vid postverket från 625 till 1,350 kronor
(25—31 %), en telegrafassistent vid telegrafverket från 800 till 1,850
kronor (32—40%), en stationsskrivare vid statens järnvägar från 420 till
900 kronor (14—20 %) och en bokhållare av 2:a graden vid statens
vattenfallsverk från 510 till 1,150 kronor (22—26 %).

Något rimligt skäl att fortfarande upprätthålla nu berörda skiljaktigheter
de olika verkens tjänstemän emellan lärer icke kunna förebringas,
helst dessa skiljaktigheter säkerligen icke tillkommit i någon
bestämd avsikt att ställa det ena verkets tjänstemän gynsammare än
det andras utan väsentligen torde bero på de särskilda lönesystemens
olika byggnad.

Kommittén, som alltså anser att tjänstemännen vid samtliga verken
böra likställas med avseende å förhållandena under sjukdom, har därför
föreslagit, att oavkortad lön må utgå under högst så lång tid av ett och
samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke
överstiger 45 dagar, samt att vid längre tids sjukledighet viss, för alla
verken likformigt bestämd del av lönen skall avstås, givetvis dock så
att allt fortfarande en lägre avlönad tjänsteman skall avstå icke blott
absolut utan även proceutiskt sett mindre del av sin avlöning än en
högre avlönad befattningshavare. _ .

Såsom tidigare (sid. 10) omnämnts, har kommittén föreslagit att i
sammanhang med vidtagandet av den omläggningen i avseende å avlöningens
utbetalande, att densamma skulle i sin helhet utbetalas i efterskott
för varje månad, avlöningens fördelning i »lön» och »tjänstgöringspenningar»
skulle upphöra samt i stället vid avlöningens utbetalande göras visst
avdrag för den tid tjänsteman till äventyrs icke tjänstgjort. Detta avdrag,
vilket, med hänsyn till att detsamma skulle vara normerande även
vid andra slag av ledigheter än för sjukdom, syuts lämpligen kunna

126

benämnas tjänstledighetsavdrag, har kommittén ansett böra fastställas till
visst belopp per dag, för att därigenom avdragens beräknande skall
underlättas, samt utgå med en i förhållande till lönens ökning stigande
procent, på sätt framgår av följande tabeller, däri procenttalen avrundats
till hela tal:

A. För manliga befattningshavare.

Löneklass.	Tjänstledighetsavdrag.	Löneklass.	Tj änstledighetsa vdrag.
N:r.	Belopp.	Kr. pr dag.	% av års-lönen å A-ort.	N:r.	Belopp.	Kr. pr dag.	% av års-lönen å A-ort.
1	1,980		1		18	16	4,860		3	50	26
2	2,100	—	1	10	19	17	5,160	—	3	75	26
3	2,220	—	1	20	20	18	5,520	—	4	—	26
4	2,340	—	1	30	20	19	5,880	—	4	50	28
5	2,460	—	1	40	21	20	6,300	—	5	—	29
6	2,580	—	1	50	21	21	6,720	—	5	50	30
7	2,730	—	1	65	22	22	7,140	—	6	—	31
8	2,880	—	1	80	23	23	7,620	—	6	50	31
9	3,060	—	1	95	23	24	8,100	—	7	—	32
10	3,240	—	2	10	24	25	8,580	—	7	50	32
11	3,450	—	2	30	24	26	9,060	—	8	—	32
12	3,660	—	2	50	25	27	9,540	—	8	50	33
13	3,960	—	2	75	25	28	10,020	—	9	—	33
14	4,260	—	3	—	26	29	10,500	—	9	50	33
15	4,560	—	3	25	26	30	10,980	—	10	—	33

B. För kvinnliga befattningshavare.

Löneklass.	Tj änstledighetsavdrag.	Löneklass.	Tjänstledighetsavdrag.
N:r.	Belopp.	Kr. pr dag.	% ay års-lönen å A ort.	N:r.	Belopp.	Kr. pr dag.	% av års- i lönen å A-ort.
1	1,800		0	90	18	10	3,030		1	95	23
2	1,920	—	1	—	19	11	3,210	—	2	10	24
3	2,040	—	1	10	20	12	3,390	—	2	25	24
4	2,160	—	1	20	20	13	3,600	—	2	40	24
5	2,280	—	1	30	21	14	3,810	—	2	60	25
6	2,400	—	1	40	21	15	4,020	—	2	80	25
7	2,550	—	1	50	21	16	4,260	—	3	—	26
8	2,700	—	1	65	22	17	4,500	—	3	25	26
* 9	2,850	—	1	80	23	18	4,800	—	3	50	27

127

Någon anledning att fastställa särskilda, högre tjänstledighetsavdrag
för tjänstemän, som äro placerade å dyrort, än för de å billigaste
ort stationerade tjänstemännen, förefinnes givetvis icke, enär dyrortstillägget
är avsett att utgöra ersättning för de högre levnadskostnaderna
å den dyrare orten och dessa uppenbarligen icke bliva mindre under
tjänstemännens sjukdom. Kallortstilläggets ändamål medför ock att
tjänsteman, som är sjukledig, bör äga behålla detsamma. Skulle vid
långvarigare sjukdom tjänstemannen flytta från en dyrare till en billigare
ort och hans stationeringsort i anledning därav ändras, kommer dyrortstillägget
att därigenom automatiskt minskas eller bortfalla. Samma
är även förhållandet beträffande kallortstillägg, om tjänstemannen flyttar
från en kallort till en sådan av lägre klass eller till ort, där kallortstillägg
icke utgår. Kallortstraktamente åter är ett rent tjänstgöringstillägg
och bör därför icke alls utgå under sjukdom.

Då, på sätt förut (sid. 66) sagts, ett bland skälen för att kostnadsfri
läkarvård synts böra tillkomma all personal har varit det, att verken
därigenom skulle erhålla ökad kontroll över att rätten till sjukledighet, vare
sig utan eller med avkortning å lönen, icke skulle komma att missbrukas,
har i 17 § 1 mom. såsom villkor för erhållande av sjukledighet
angivits, att tjänstemannen skulle av »behörigen» styrkt sjukdom hindras
att tjänstgöra; härigenom blir nämligen möjlighet beredd att, generellt
eller för visst fall, fordra, att intyg om sjukdom skall föreligga från
den av verket anställda läkaren.

Enligt kommitténs mening bör möjlighet hållas öppen för Kungl.
Maj:t att i särskilda fall medgiva tjänsteman rätt att under sjukledighet,
som ensam eller tillika med förut åtnjuten semester omfattar längre tid
än 45 dagar, antingen uppbära oavkortad lön eller ock avstå mindre del
av lönen än normalt skall ske. Kommittén syftar här mindre på sådana
ömmande fall, då den sjuke har stor familj att försörja och befinner
sig i tryckta ekonomiska omständigheter, än på de fall, då tjänsteman
bevisligen ådragit sig sjukdomen i eller till följd av tjänsten utan att
dock olycksfall i tjänsten, varom handlas i 2 mom. av 17 §, föreligger.
Merendels torde det möta svårigheter att kunna leda i bevis
att viss sjukdom ådragits i tjänsten eller såsom följd av densamma,
men där så nöjaktigt kan ske, synes anledning föreligga att allt efter
förhållandena helt efterskänka tjänstledighetsavdraget eller minska detsamma.

Slutligen torde böra omnämnas att, på sätt i 4 mom. av 17 § sägs,
rätten till uppbärande av sjukavlöning upphör, då på grund av sjukdom

128

17 § 2 mom
Olycksfall
i tjänsten.

tjänsteman i enlighet med gällande pensionsbestämmelser förklaras skyldig
avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension.

Därest tjänsteman till följd av kroppsskada, som ådragits under
tjänstutövning, blivit oförmögen till tjänstgöring eller, såsom orden lyda
i avlöningsreglementet för statens järnvägar, är sjuk i följd av dylik
kroppsskada, äger vederbörande styrelse låta honom behålla full avlöning
under högst sex månader; i vad mån avlöningen efter nämnda tid må
utgå, beror på prövning av Kungl. Maj:t, utom vad angår tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, beträffande vilka järnvägsstyrelsen
även efter de sex månadernas utgång äger bestämma. Dessa stadganden
uti verkens avlöningsreglementen synas böra i vissa hänseenden modifieras
med hänsyn till tillkomsten av lagen om försäkring för olycksfall
i arbete den 17 juni 1916 samt kungörelsen den 30 november 1917
angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av nämnda lag
å arbetare, som användas till arbete för statens räkning.

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall enligt
6 § i nyssnämnda lag till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller
nedsättning av arbetsförmågan under mera än trettiofem dagar efter
dagen för olycksfallet, från och med den trettiosjätte dagen och så
länge sjukdomen varar:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda
lemmar, glasögon och dylikt,

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den skadades dagliga
arbetsförtjänst, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp,
som svarar mot ned sättningen; dock att sjukpenning ej utgår, där ej
arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en fjärdedel;

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
vare sig denna varat trettiofem dagar efter olycksfallet eller icke, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan:

livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av
arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst,
och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar
mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel.

129

Med arbetare förstås i lagen bland andra envar, som mot avlöning
användes till arbete för annans räkning Titan att i förhållande till honom
vara att anse såsom självständig företagare. Såsom arbetare enligt lagen
anses dock ej den. vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för år räknat,
överstiger femtusen kronor. Konungen äger från tillämpning av lagen
undantaga arbetare, som användas till arbete för statens räkning och
vilka på grund därav tillförsäkrats ersättningar vid olycksfall i arbete,
som finnas väsentligen motsvara ersättningarna enligt lagen.

Om den i 6 § av lagen omförmälda årliga arbetsförtjänst överstiger
ettusen åttahundra kronor, tages det överskjutande beloppet icke i beräkning.

År arbetsgivare enligt annan lag eller särskild författning eller på
grund av egen utfästelse skyldig att vid skada till följd av olycksfall i
arbete utgiva understöd, såsom avlöning, pension eller annat underhåll,
eller skall sådant understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning,
skall enligt 11 § i lagen från sjukpenning, livränta, begravningshjälp
eller annan ersättning, som enligt lagen utgives, avdragas vad i anledning
av olycksfallet för motsvarande ändamål av arbetsgivaren, kassan eller
pensionsinrättningen utgives för tid, under vilken ersättningen utgår.

Genom 1 § i ovan åberopade kungörelse är förordnat, att om arbetare,
som avses i olycksfallsförsäkringslagen och som användes till arbete
för statens räkning under sådana forhållanden, att staten är att anse
såsom arbetsgivare enligt lagen, skadats till följd av olycksfall i arbete,
skall av statsverket utgivas ersättning i enlighet med bestämmelserna i
nämnda lag, i den mån ej i anledning av olycksfallet på grund av eljest
gällande bestämmelser sådant understöd utgår, som enligt 11 § i lagen
må avdragas från ersättningen enligt densamma. Jämlikt samma kungörelse
skola ifrågavarande arbetare vara försäkrade i riksförsäkringsanstalten
jämväl för den tid, under vilken sjukpenning enligt 6 § i lagen
ej utgår, och skall även beträffande sistberörda försäkring gälla vad
i 1 § sagts.

Den ställning staten intager gent emot sina tjänstemän synes böra
medföra, att på detta område staten tillgodoser dem något rikligare
än enligt lag åligger den enskilde gent emot hos honom anställd
personal. Det har därför först och främst synts böra medgivas att, då
skada till följd av olycksfall i tjänsten medfört sjukdom, den skadade
bör tillgodonjuta oavkortad lön jämte förekommande kallortstillägg, så
länge sjukdomen varar. Ett dylikt medgivande torde innebära allenast

311 19

130

ett sanktionerande av en med stöd av redan gällande bestämmelser
beträffande vissa verk rådande praxis, enligt vilken avdrag å avlöningen
icke sker under sjukdom till följd av olycksfall, även om sjukdomen
fortfarit utöver sex månader. Har olycksfallet, efter upphörande
av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående
förlust av arbetsförmågan, torde, i överensstämmelse med vad
praktiskt taget redan nu gäller för de ifrågavarande verkens tjänstemän,
den skadade böra vara tillförsäkrad oavkortad lön jämte kallortstillägg,
där sådant förekommer, intill dess sex månader förflutit från dagen för
olycksfallet. Om förlusten av arbetsförmågan består längre tid, har det
icke synts böra tillkomma tjänstemannen såsom ovillkorlig rätt att i
fortsättningen uppbära full avlöning, men har å andra sidan icke heller
ansetts böra ifrågasättas, att han skall under några förhållanden kunna
förpliktas avstå mera än det vid sjukdom utöver 45 dagar stadgade
tjänstledighetsavdraget. Huruvida detta avdrag bör helt eller delvis
efterskänkas, har synts böra bliva beroende på prövning i varje särskilt
fall. Närmast i anslutning till vad nu gäller i fråga om tjänstemän
vid statens järnvägar, har nämnda prövningsrätt ansetts kunna, vad de
sju lägsta lönegradernas tjänstemän angår, överlåtas till vederbörande
verks styrelse, men beträffande övriga tjänstemän förbehållas Kungl.
Maj:t.

Såsom allmän förutsättning för att ersättning enligt nu antydda
bestämmelser skall kunna ifrågakomma, har kommittén ansett det böra
stadgas, att tjänstemannen till följd av olycksfallet blivit hindrad att
tjänstgöra vare sig å egen eller annan befattning. Vidare böra givetvis
de föreslagna bestämmelserna icke medföra ändring i tjänstemans
skyldighet att, då så med stöd av gällande pensionsbestämmeiser prövas
böra ske, avgå från tjänsten mot åtnjutande allenast av pension; föreskrift
härom har införts i 4 mom. av 17 §.

Det fall, att tjänsteman såsom följd av skada genom olycksfall
i tjänsten fått arbetsförmågan allenast i viss grad nedsatt, har icke synts
behöva särskilt omnämnas i det nya avlöningsreglementet. I dylika fall
lärer nämligen i regel kunna anvisas honom efter graden av nedsättningen
i arbetsförmågan avpassat arbete, därvid antingen full avlöning
åtnjutes eller ock avdrag bör ske enligt stadgandet i 19 § angående
partiell ledighet. Även i fall av nedsatt arbetsförmåga kan avsked
mot åtnjutande allenast av pension förekomma.

Har tjänsteman,- lör vilken olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning,
på grund av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan tillerkänts

131

livränta, bör hänsyn därtill tagas vid prövningen angående vad han av
avlöningen skall avstå.

I avlöningsreglementet för postverket finnes ett stadgande, enligt
vilket tjänsteman, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara på grund av annans sjukdom, likställes med tjänsteman, som
skadats genom olycksfall i tjänsten. Nämnda stadgande syftar på fall
av smittosam sjukdom i tjänstemans hem. Det måste uppenbarligen
tillkomma vederbörande myndighet att i dylika fall förbjuda tjänsteman
att tjänstgöra för att förebygga smittans spridande biand den övriga
personalen och till den allmänhet, med vilken han på grund av sin tjänst
eventuellt skulle kunna komma i beröring. Men i dylikt fall kräver
billigheten, att tjänstemannen icke berövas någon del av sin avlöning
under den tid, tjänstgöringsförbudet varar. En viss prövningsrätt synes
dock alltid böra i dessa fall förbehållas verkets styrelse.

Emellertid torde härmed böra likställas även fall, då en person,
utan att han själv eller någon i hans omgivning är sjuk, likväl är smittoförande.
Kommittén har därför upptagit en generell föreskrift gällande
för samtliga verken av innehåll att tjänsteman, som förbjudits att tjänsgöra
till förekommande av smittofara, skall kunna åtnjuta oavkortad
lön jämte förekommande kallortstillägg.

Då det lärer kunna förekomma, att en person är permanent smittoförande,
har i ett av tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet
den 3 november 1917 avgivet betänkande angående det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering förutsatts, att tjänsteman av nämnda
anledning skall kunna avskedas med pension. För den händelse härom
skulle komma att stadgas i blivande nya pensionsbestämmelser för de
nu ifrågavarande verken, har även för de i 3 mom. avsedda fall givits
tillämplighet åt det i 4 mom. gjorda förbehåll.

Vid annan ledighet än i 16 och 17 §§ här ovan behandlats ävensom
då tjänsteman eljest är hindrad att bestrida sin befattning, skall
han enligt föreskrift i post-, telegraf- och vattenfallsverkens avlöningsreglementen
alltid avstå vad av avlöningen är att hänföra till tjänstgöringspenningar;
därjämte kan han förpliktas att avstå så mycket, som
utöver vad vikarien i övrigt äger uppbära erfordras för befattningens
uppehållande eller eljest prövas skäligt; orden »utöver vad vikarien i
övrigt äger uppbära» återfinnas emellertid icke i avlöningsreglementet

17 § 3 mom.:
Tjänstgöringsförbud
rid
smittofara.

18 §:
Tjänstledighet
av
annan anledning.

132

för vattenfallsverket, men torde stadgandets innebörd ändock vara densamma
i alla tre verkens avlöningsreglementen.

Statens järnvägars tjänstemän intaga en i viss mån olikartad ställning,
i det att de för enskilda angelägenheter kunna åtnjuta 15, 30
respektive 45 dagars kostnadsfri ledighet om året, allt efter tjänstegraden
och placeringen, samt för svag hälsas vårdande kunna beviljas
ledighet intill 45 dagar av ett och samma år med bibehållet fullt arvode.
Åtnjutes såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenher som
ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock sammanlagda
antalet dagar, för vilka tjänsteman under nämnda förhållanden äger
uppbära fullt arvode, icke överstiga 45 dagar. Under semester utöver
den sålunda för vederbörliga fall stadgade tid för fullt arvodes åtnjutande
eller där annan tjänstledighet utöver samma tid prövas på grund
av föreliggande omständigheter böra beviljas, må tjänsteman för sålunda
överskjutande tid icke uppbära tjänstgöringspenningar. Åtnjuter tjänsteman
semester eller tjänstledighet för enskilda angelägenheter, sammanlagt
för år ej överstigande den tid, fullt arvode vid dylik ledighet till
honom utgår, äger han jämväl, oavsett den ledighet han förut under
året åtnjutit, uppbära hela lönen. Om tjänsteman däremot eljest utöver
nyssnämnda tid åtnjuter semester eller tjänstledighet av annan anledning
än sjukdom, eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,
kan han förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, som för tjänstens förrättande erfordras
eller eljest prövas skäligt.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen för bestämmelserna i förevarande
ämne i statens järnvägars avlöningsreglemente framgår, lämna
desamma mycket övrigt att önska i fråga om tydlighet. Främst torde
detta bero på att begreppen »semester» och »tjänstledighet för enskilda
angelägenheter» icke i avlöningsreglementet hållits strängt i sär. Därest,
såsom kommittén vid behandlingen av 22 § föreslår, ett uttalande göres
om att semester icke nödvändigtvis skall hel och hållen uttagas i eu
följd, utan att åtminstone viss del av densamma kan få uttagas stänkvis
såsom permissionsdagar, synes anledning ej föreligga att för statens
järnvägars del bibehålla någon undantagsbestämmelse i fråga om tjänstledighet
för enskilda angelägenheter. Vidkommande härefter rätten för
järnvägstjänstemän till ledighet med bibehållen full avlöning under högst
45 dagar för svag hälsas vårdande, har kommittén icke ansett sig kunna
förorda bibehållande av en sådan svår kontrollerbar rätt, utan synes
statens järnvägars tjänstemän liksom de övriga tre verkens befattningshavare
böra under ledighet för dylikt ändamål vidkännas avdrag å av -

133

löningen. Genom den utsträckning av semestertiden, som av kommittén
föreslås beträffande de befattningsgrupper, för vilka rätten till kostnadsfri
ledighet för svag liälsas vårdande varit av särskild betydelse, vinna
dock tjänstemännen i allmänhet en kompensation, som synes på ett
lämpligt sätt uppväga den indragna, ojämnt utgående förmånen.

Kommittén har alltså kommit till den uppfattningen, att för samtliga
verkens del bör gälla, att under ledighet av annan anledning än i
16 och 17 §§ omförmälts, den tjänstledige alltid skall vidkännas ett
avdrag å lönen motsvarande det i 17 § 1 mom. omförmälda tjänstlediglietsavdraget.
Samma bör vara förhållandet, då han på grund av giltigt
förfall är hindrad att tjänstgöra. Om han ytterligare bör avstå någon
del av avlöningen och i så fall huru mycket, synes icke kunna generellt
angivas utan böra prövas i varje fall. Den nuvarande formuleringen,
att tjänstemannen kan åläggas avstå vad för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt, torde med fördel kunna förenklas
till att tjänstemannen kan förpliktas att av avlöningen avstå »vad med
hänsyn till omständigheterna prövas skäligt». Där fråga är om särskilt
ömmande fall, såsom t. ex. just ledighet för svag hälsas vårdande, när
behovet därav är styrkt, samt vid nära anhörigs frånfälle eller hastigt
iråkade sjukdom av allvarlig beskaffenhet m. m. dylikt, synes åtminstone
för kortare tid kunna bortses från kravet på ytterligare avstående av
avlöningen utöver tjänstledighetsavdraget.

För vissa oftare förekommande slag av ledigheter, såsom för
offentligt uppdrag, för tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott och
revisorer m. m., torde lämpligen böra utarbetas och av Kungl. Maj:t
fastställas enhetliga bestämmelser för samtliga de fyra verken angående
vad därvid skall såsom regel avstås. Kommittén vill även framhålla
vikten av att dylika bestämmelser avseende värnplikts- och annan militär
tjänstgöring, i vilket ämne särskild utredning för statsförvaltningen i dess
helhet lärer pågå, med det snaraste bliva fastställda, enär mycket olika
principer därvidlag nu tillämpas inom verken.

4 #

Det har synts kommittén vara en lucka i nuvarande avlöningsreglementen,
då däri icke antytts, huru med avlöningen skall förhållas
under tjänsteman meddelad partiell tjänstledighet. Dylik ledighet kan
avse antingen befrielse från handläggningen av vissa av de med tjänsten
förenade göromål eller ock minskning i den dagliga arbetstiden. Anledningen
till partiell ledighet kan vara av olika slag. För utredning av
visst eller vissa vidlyftigare ärenden, särskilt om de äro av brådskande

19 §:
Partiell
ledighet.

134

beskaffenhet, erfordras ofta befrielse från de löpande ärendenas handläggning.
För fullgörande av särskilt uppdrag, såsom riksdagsmannaskap,
tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller i kommitté
eller annan dylik beredning, kan det ofta vara tillfyllest med tjänstledighet
under vissa dagar i veckan eller under viss del av dagen. Vid
nedsättning av arbetsförmågan efter inträffat olycksfall eller genomgången
sjukdom skulle säkerligen mången gång såväl verket som tjänstemanuen
själv hava fördel av att tjänstemannen i stället för total tjänstledighet
meddelades tillstånd att under någon tid tjänstgöra mindre
antal timmar om dagen än det i gällande instruktion fastställda. Genom
sådan anordning torde ock utbrottet av sjukdom understundom kunna
förebyggas.

I nu angivna och andra likartade fall måste prövning varje gång
ske, huruvida full avlöning må tillgodonjutas eller avdrag å avlöningen
ske. År fråga om ledighet för särskilda ärendens beredande, skall
givetvis full avlöning utgå. Vid vissa offentliga uppdrag, som taga
mindre tid i anspråk, kan det understundom befinnas ändamålsenligt
att, för undvikande av onödig omgång, icke göra avdrag å avlöningen.
Då emellertid avdrag finues böra ske, vilket givetvis såsom regel blir fallet
under partiell ledighet för hälsans vårdande, bör ett förhållandevis mindre
avdrag göras än om total ledighet av enahanda anledning hade meddelats.
Generella regler torde åtminstone i avlöningsreglementet icke
kunna fastställas, utan, såsom i förslagets 19 § sägs, vederbörande verks
styrelse böra äga att bestämma, om ock i vad mån avdrag å avlöningen
må äga rum.

20 § i mom.: l)et i avlöningsreglementena för post-, telegraf- och vattenfallsverken

Vikariat. nu förekommande stadgandet om skyldighet för tjänsteman att, om han
därtill förordnas, under sammanlagt högst tre månader av ett och samma
kalenderår såsom vikarie bestrida högre befattning har kommittén ansett
böra icke blott för nämnda tre verk bibehållas utan även bliva gällande
vid statens järnvägar, där nu enligt föreskrift i vederbörande instruktion
en var skall tjänstgöra »när och varhelst han därtill beordras». Det
kan nämligen för en tjänsteman bliva i ekonomiskt hänseende synnerligen
påkostande att under allt för lång tid årligen beordras till tjänstgöring
i olika delar av landet. Ifrågasattes att beordra en tjänsteman,
som redan under året bestritt högre befattning under sammanlagt tre
månader, till fortsatt dylik tjänstgöring, torde det därför icke böra förmenas
honom att på angivna skäl avböja förordnandet. Skulle i något

135

enstaka undantagsfall saken icke kunna ordnas genom annan tjänstemans
beordrande att uppehålla förordnandet i fråga, är i reglementets förslagets
40 § utväg lämnad för Kungl. Magt att medgiva särskild ersättning för
uppdraget, en utväg, som till följd av att enligt 27 § 3 mom. särskilt
traktamente vid tjänstutövning å annan ort kan tilldelas tjänsteman, dock
endast sällan lärer behöva anlitas. Erfarenheten från de tre verk, där
ovan angivna föreskrift sedan lång tid tillbaka varit tillämpad, giver vid
handen, att densamma icke behöver lända verken till någon olägenhet,
men till tjänstemännens skyddande är den däremot behövlig.

Vid post-, telegraf- och vattenfall sverken utgår ej ersättning för
vikariat, som påkallats av att ordinarie tjänstinnehavaren företagit tjänsteresa
— enligt telegrafverkets reglemente »kortare tids tjänsteresa inom
landet» och enligt reglementet för vattenfallsverket »tjänsteresa inom
landet» — eller åtnjuter semester eller bestrider högre tjänst för semesters
beredande åt annan eller fullgör sådant uppdrag vid pensionsanstalt,
varunder avlöningen må utgå oavkortad. Tjänsteman vid telegraf-
eller vattenfallsverken åtnjuter ej heller vikariatsersättning, därest
vikariatet föranletts av att den ordinarie tjänstinnehavaren tillerkänts
kostnadsfri sjukledighet.

I reglementet för statens järnvägar finnas bestämmelser angående
förhållandena under vikariat, endast såvitt angår uppehållande av högre
befattning hos järnvägsstyrelsen; för övriga fall beslutar järnvägsstyrelsen.
Då högre befattning hos järnvägsstyrelsen uppehälles medelst
vikariat, utgår alltid vikariatsersättning, så framt ej resekostnads- och
traktamentersättning anses böra ifrågakomma eller uppehållandet av den
högre befattningen är beroende av att den ordinarie tjänstinnehavaren
företagit av sin berörda befattning föranledd tjänsteresa, som varat
»endast några dagar». Enligt de av järnvägsstyrelsen utfäidade föreskrifterna
fordras i regel såsom villkor för att vikariatsersättning skall
utgå, att förordnandet Täckt minst sju dagar i följd.

Kommittén har icke kunnat finna någon giltig grund för upprätthållande
av åtskillnad verkens tjänstemän emellan, såvitt angår fragan
om, under vilka förutsättningar vikariatsersättning må utgå. Då vidare
anledningen till den ledighet, som förorsakat vikariatet, icke synes komma
den vikarierande vid, har kommittén ansett vikariatsersättning böra utgå,
oavsett av vad orsak vikariatet påkallats. Omfattar vikariat emellertid
mycket kort tid, synas skäl föreligga att ej särskilt ersätta den vikarierande,
helst vad han presterar under ett dylikt tillfälligt inryckande på
en annans plats merendels torde vara av mindre värde för verket, och
för honom själv icke lärer medföra nämnvärt ökat arbete eller ansvar.

136

I nära anslutning till vad som gäller för det stora antalet befattningshavare
vid statens järnvägar, har kommittén därför funnit sig böra föreslå,
att vikariatsersättning skall utgå, endast om vikariatet omfattar
längre tid i oavbruten följd än sju dagar. Att även vid kortvarigare
vikariat särskild gottgörelse lör mistade lokomotivtjänstpenningar skall
utgå till lokomotivförare, som på grund av förordnande bestrider lokomotivmästartjänst,
framgår av 38 § 2 mom.

I de fall, då vikariatsersättning nu utgår, belöper den sig inom alla
verken till ett belopp, motsvarande skillnaden i tjänstgöringspenningar
i lägsta löneklassen lör å ena sidan den befattning, som på förordnande
uppehälles, och å andra sidan den vikarierandes egen tjänst; för post-,
telegraf- och vattenfallsverken finnes dock deu begränsning stadgad, att
för tid, som vikariatet varar utöver tre månader, den vikarierandes sammanlagda
avlöning icke får överstiga vad han såsom ordinarie å den
högre befattningen skulle äga uppbära. Motsvarande restriktion förekommer
ej i statens järnvägars avlöningsreglemente. En dylik bestämmelse
är också alldeles oförenlig med det av kommittén föreslagna lönesystemet,
för vilket är utmärkande att närliggande lönegraders löneklasser
delvis sammanfalla. Följden skulle bliva, att vid längre vikariat
den, som intjänat flera löneförhöjningar i sin egen lönegrad och
således val i allmänhet är mera skickad att vikariera å högre tjänst,
skulle erhålla lägre vikariatsersättning än en i graden yngre och oerfarnare
tjänsteman. Ifrågavarande restriktion anser kommittén alltså
böra bortfalla.

I och med avskaffandet av avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
måste någon annan grund än den hittills tillämpade anlitas
lör bestämmande av vikariatsersättningens storlek. Det har då legat nära till
hands att härför begagna sig av tjänstledighetsa vdragen, vilka praktiskt
taget motsvara tjänstgöringspenningarna. Verkställd undersökning har
också visat, att en i det hela lämpligt avvägd vikariatsersättning uppkommer
genom att låta den vikarierande, med bibehållande av egen lön,
upphala särskild ersättning med ett belopp per dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan tjänstledighetsavdragen i lägsta löneklassen för å ena
sidan den högre befattningen och a andra sidan den vikarierandes egen
befattning. Då emellertid beträffande de lägre löneklasserna skillnaden
mellan tjänstledighetsavdragens storlek är allt för ringa för att läggas
till grund för vikariatsersättningen, har ett minimum, som lämpligen
synts böra sättas till 50 öre per dag, funnits böra fastställas. Åven i
avseende å vikariatsersättningarnas uträknande kan alltså borttagandet
av begreppet tjänstgöringspenningar medföra avsevärd förenkling.

137

Då ordinarie tjänstinnehavare åtnjuter sådan partiell ledighet, som
omnämnts i 19 §, torde vikarie i egentlig mening förekomma endast om
ledigheten förorsakats av att den ordinarie för särskilda ärendens beredande
befriats från handläggande av de till hans tjänst hörande övriga
ärendena. I dylikt fall lärer vikariatet i regel vara att likställa med
vikariat för helt ledig tjänsteman och således full vikariatsersättning
böra utgå. Därest vikarie erfordras vid partiell ledighet av den art, att
tjänstemannens arbetstid minskas, torde det oftast komma att uppdragas
åt annan tjänsteman att jämte egen tjänst förrätta de sysslor, som icke
medhinnas av den ordinarie befattningshavaren. Ersättningen bör då
bestämmas till lägre belopp än vid fullt vikariat, där den ej tinnes böra
utgå enligt 33 § såsom övertidsersättning, i vilket fall den lediga tjänstemannen
bör avstå större del av sin avlöning än eljest skulle varit fallet.

Den, som förvaltar ledig tjänst, åtnjuter enligt avlöningsreglementena
för post-, telegraf- och vattenfallsverken enahanda ersättning som vikarie
för tjänstledig befattningshavare, men för dylikt fall stadgas i avlöningsreglementet
för statens järnvägar, att den förordnade äger uppbära de
med den lediga tjänsten förenade avlöningsförmåner. Enligt kommitténs
mening finnes knappast skäl, att göra åtskillnad mellan vikariats förordnande
och förordnande att förvalta ledig tjänst, utan synes samma ersättning
böra i båda fallen utgå till den förordnade.

I avlöningsreglementet för postverket förekommer följande stadgande:
»Postexpeditör, förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller
klass 2, som erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma
på tjänsteman av högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör, äger
utöver egen avlöning uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna
i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål av det
slag uppdraget avser och, å andra sidan, egen befattning». En dylik
bestämmelse är, vad angår sådana befattningar, vilkas antal bestämmes
av Kungl. Maj:t, av behovet påkallad, endast då det gäller tillfälligt
uppdrag av nu nämnt slag, alldenstund, därest permanent behov av en
dylik befattning uppkommer, densammas uppförande på ordinarie stat
kan utverkas hos Kungl. Maj:t. År det åter fråga om uppdrag att
bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom sådan
lönegrad, att tjänstens uppförande på ordinarie stat är underkastad
riksdagens prövning, är det nämnda stadgandet alltid behövligt, för
att den, som erhållit dylikt uppdrag, skall kunna erhålla något
vederlag för sitt ökade arbete och ansvar även under tiden intill dess
tjänsten kan bliva ordinarie. Kommittén har därför föreslagit ett gene 18 -

20 § 2 mom.:
Vikariatunder
partiell ledighet.

20 § 3 mom.:
Uppehållande
av ledig tjänst
m. m.

311 19

138

21 §.:

Avstängning
från tjänstgöring
m. m.

22 § 1 mom.:
Semester.

rellt och för alla verken gällande stadgande av innehåll att för uppdrag
att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre
lönegrad, ersättning skall utgå, såsom om det vore fråga om verkligt
vikariat, varmed dylikt uppdrag ock måste anses jämställt.

De i samtliga verkens avlöniugsreglementeu förekommande stadgandena
om, huru med tjänstemans avlöning bör förhållas, då han avstängts
från tjänstgöring eller tagits i häkte samt därest han avhåller
sig trän tjänstgöring utan att hava erhållit tjänstledighet eller kunna
styrka giltigt förfall, hava icke föranlett någon erinran från kommitténs
sida utan införts i reglementsförslaget allenast med en del redaktionella
förändringar.

Envar tjänsteman åtnjuter viss tids tjänstfrihet årligen utan avstående
av någon del av avlöningen. Såsom förutsättning för erhållande
av dylik semester gäller dock att därav icke vållas hinder för göromålens
behöriga gång. Semestertidens längd är bestämd till högst 45, 30 respektive
15 dagar på sådant sätt att:

45 dagars semester åtnjutes: vid postverket av generaldirektör, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman,
vid telegrafverket av generaldirektör, byråchef, professor och byråtjänstemän
av l:a lönegraden (d. v. s. byråingenjör, byråkontrollör, föreståndare
för undervisningsanstalten, förrådsintendent, kamrer, sekreterare
samt sekreterare och aktuarie), vid statens järnvägar av innehavare utav
befattning inom järnvägsstyrelsen med lägsta arvode av 4,800 kronor
eller däröver (d. v. s. generaldirektör, överdirektör, överingenjör, byråchef,
förste byrådirektör, byrådirektör, ombudsman, överkontrollör, arkitekt,
överinspektör, sekreterare, kamrer, förste aktuarie, milkontrollör,
revisor, intendent, förste kontrollör, byråingenjör av l:a klass och lantmätare),
samt vid statens vatten fallsverk av direktören vid statens kraftverksförvaltning,
driftingenjör och distriktsingenjör;

15 dagars semester åtnjutes: vid postverket av överpostiljon och lägre
tjänstemän utom kvinnliga befattningshavare, vid telegrafverket av linjemästare
och lägre tjänstemän utom kvinnliga befattningshavare, vid
statens järnvägar av »tjänstemän av lägre grad» samt vid vattenfall sverket
av driftpersonalen inom de lägre graderna, utom vid Porjus kraftverk
placerad maskinist; samt

30 dagars semester åtnjutes av all övrig ordinarie personal, således
all högre personal vid lokalförvaltningarna (utom de nyssnämnda vid
statens vattenfallsverk), biträdande ingenjören samt sekreteraren och om -

139

budsmannen hos vattenfallsstyrelsen ävensom maskinist vid Porjus kraftverk
och samtliga kvinnliga befattningshavare med undantag av kontorsbiträde
vid statens järnvägar.

De spörsmål, som vid bedömande av semesterfrågan tränga sig
fram, avse rätt till utsträckt semester för den lägre personalen samt
jämställighet i avseende å semestertidens längd mellan motsvarande
grader hos styrelserna och vid lokalförvaltningarna, semestertidens gradering
i förhållande till levnads- eller tjänståren, hänsyns tagande vid
semestertidens bestämmande till tjänstgöringens art samt semesters uttagande
i eu följd eller såsom permissionsdagar. Eu fråga rörande
semester, som kommittén icke upptagit till behandling, gäller förslagom
rätt för personal i övre Norrland till utsträckt semestertid i förhållande
till jämställda befattningshavare söderut; i detta avseende hänvisas
till vad kommittén anfört (sid. 63) rörande eventuella anordningar
för underlättande av rekryteringen utav verkens personal däruppe.

Vad nu först angår frågan om utsträckning av semestertidens längd
och viss gradering av densamma, torde till eu början böra erinras om
det av 1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten vid statens
järnvägar framställda förslag, att ordinarie personal av s. k. lägre
grad vid statens järnvägar skulle äga att med bibehållen avlöning åtnjuta
tjänstledighet för egna angelägenheter eller semester under följande
antal dagar: intill fyllda 40 år 15 dagar, efter fyllda 40 år 20 dagar,
efter fyllda 50 år 25 dagar samt efter fyllda 55 år 30 dagar.

1914 års kommitté har i detta ämne anfört följande: »1 likhet med
vad sålunda huvudsakligen ur trafiksäkerhetens synpunkt föreslagits,
anser jämväl 1914 års kommitté, att levnadsåldern är en lämpligare
mätare på behovet av ledighet än tjänståldern. Det torde icke kunna
förnekas, att behovet av vila och rekreation i normala fall växer med
tilltagande levnadsålder. Då det i högsta grad måste anses ligga i
statens intresse att tjänstemännen, så länge de kvarstå i tjänst, behållas
vid full kroppslig och andlig vigör, torde någon berättigad invändning
i princip ej kunna göras mot användningen av en efter levnadsåldern
stigande skala av antalet ledighetsdagar för år räknade. De nuvarande
bestämmelserna angående tiden för fullt arvodes åtnjutande vid
tjänstledighet för enskilda angelägenheter, vilka i fråga om den avdragsfria
ledighetens längd göra en skarp åtskillnad mellan tjänstemän av
högre och sådana av lägre grad, innebära därför ej heller full rättvisa.
Det kan nämligen icke anses riktigt, att exempelvis en i tjänsten åldrad
lokomotivförare allenast kommer i åtnjutande av 15 dagars ledighet om
året, under det att en nykonstituerad stationsskrivare kan erhålla 30

140

dagars ledighet. Det naturliga torde få anses vara att införa likartade
bestämmelser efter en stigande skala för alla tjänstemän intill en viss
avlöningsgrupp. För eu del högre befattningar, vilka i och för sig
kunna anses vara av den krävande natur, att deras innehavare böra
komma i åtnjutande av längre tjänstledighet, torde dock rätten till ledighet
redan från början vara densamma som senare. Däremot kan
enligt kommitténs förmenande ifrågasättas riktigheten av den hittills
gällande skillnaden mellan styrelsens och distriktens tjänstemän, som
möjliggör för en del av de förra att erhålla avdragsfri ledighet under
ytterligare en halv gång så lång tid som de högre distriktstjänstemännen.
»

Nämnda kommitté lät även verkställa utredning om den minskning
i . antalet fullgjorda dagsverken, som skulle uppkomma genom tillämpning
av såväl det utav 1912 års kommission framställda förslaget i avseende
å semestertidens längd för den lägre personalen vid statens järnvägar
som ock genom vissa andra av kommittén övervägda förslag i
samma riktning. I fråga om den närmare ekonomiska innebörden av
den beräknade förlusten av dagsverken vid utsträckt semesterledighet
erinrade kommittén, hurusom åtskilliga omständigheter spelade in, vilka
gjorde beräkningarna skäligen osäkra. Sålunda vore det för närvarande
i ett avsevärt antal fäll händelsen, att särskild vikarie vid tjänstledighets
beviljande ej anlitades. De femton permissionsdagarna uttoges i
regel endast i enstaka fall i en följd, utan delades vanligen upp i småposter,
och den återstående personalen finge för ifrågakommande korta
tjänstledigheter fördela den tjänstlediges åligganden sins emellan, Huruvida
och i huru stor utsträckning detta kunde fortfara vid en ökning av
permissionsdagarnas antal, vore svårt att säga. Å andra sidan syntes
ej osannolikt, att tjänsteresor vid brist på vikarie på platsen kunde
komma att erfordras något oftare än nu för möjliggörande av de längre
tjänstledigheterna, vadan resekostnads- och traktamentsersättningarna
torde komma att utvisa någon ökning. Vikariaten för befordrade tjänstemän
av lägre grad skulle även i en del fall bliva längre än nu och
vikariatsersättning sålunda, därest gällande bestämmelser bibehölles,
komma att utgå något oftare än hittills. Några uppgifter angående
den verkliga kostnadsökningen ansåge sig kommittén med hänsyn till
dessa omständigheter icke ens approximativt kunna uppgiva. Efter
övervägande av frågans olika sidor hade emellertid 1914 års kommitté,
ehuru väl inseende att önskemålet om åvägabringande av gemensamma
avlöningsbestämmelser kunde åstadkomma ändring härutinnan, ansett sig
böra, vad beträffade tjänstemän av lägre grad, förorda det av 1912 års

141

kommission framställda förslaget. Beträffande övriga tjänstekategorier
ansåg sig kommittén åter ieke böra under dåvarande förhållanden framlägga
något förslag.

Senast vid 1918 års lagtima riksdag har frågan om ökad semesterledighet
för befattningshavare av lägre grad vid statens järnvägar blivit
motionsvis framförd, varvid ifrågasatts, att semesterns längd skulle sättas
i visst förhållande till tjänst- eller levnadsåldern. Riksdagen fann åtskilligt
tala för en dylik anordning, men ansåg sig emellertid i då förevarande
sammanhang icke kunna bifalla förslaget, utan förutsatte riksdagen,
att denna fråga bleve upptagen till behandling vid utredningen
för den definitiva löneregleringens genomförande. 1 sitt anförande till statsrådsprotokollet
vid tillsättande av kommuni kationsverkens lönekommitté
omnämnde föredragande departementschefen bland andra frågor, som
vid kommitténs utredningar borde tagas under övervägande, även frågan
om ökad semesterledighet för befattningshavare av lägre grad.

Kommunikationsverkens lönekommitté betraktar spörsmålet om semestertidens
längd icke enbart såsom en fråga om en förmån för personalen,
utan ävenledes från den synpunkten, att det för staten är av
stort intresse att genom beredande av erforderlig vilotid söka bibehålla
personalen vid full kroppslig och andlig arbetskraft samt förekomma sjuklighet
bland densamma. Om personalen på grund av bristande tillfälle
till vila och rekreation blir överansträngd eller eljest mindre arbetsför
eller rent av nödgas i stor utsträckning begagna sig av sjukledighet,
vållas staten därav säkerligen större olägenheter och kostnader, än som
uppkomma såsom en följd av den minskning i antalet fullgjorda dagsverken,
som en väl avvägd semestertid medför. Kommittén förmenar
därför, att man vid utmätande av semestertidens längd bör se mera till
personalens oundgängliga behov av viss vilo- och rekreationstid än till
de för övrigt särdeles otillförlitliga beräkningarna över den direkta
kostnad, som därav uppkommer.

Då det emellertid icke skulle låta sig göra, att tillmäta semestern
efter det mycket växlande individuella behovet, måste vissa generella
synpunkter bliva avgörande. Sålunda torde det vara allmänt erkänt,
att ett andligen ansträngande arbete kräver längre rekreationstid än ett enbart
kroppsligen betungande arbete. Likaledes lärer ingen förneka det
rättmätiga i att i allmänhet tillmäta semestern längre för en äldre än
för en yngre person. Slutligen bör ock kvinnans större behov av vila
än mannens föranleda bibehållande av den förhållandevis något rikligare
tillmätta semestern för kvinnliga befattningshavare.

142

Av nu anförda grundsatser följer, att befattningshavare i ledande ställning
samt peisonal med mera krävande intellektuellt arbete böra tillerkännas
längre semestertid än övrig personal, och anser komittén ingen
skillnad i princip därvid böra upprätthållas mellan personal hos styrelserna
och den vid de lokala förvaltningarna placerade personalen. Vidare,
och då kommittén icke funnit tillräckliga skäl föreligga för en så långt
i detalj gående gradering av semestertiden efter levnadsåldern, som förenämnda
1912 års kommission och 1914 års kommitté ifrågasatt, utan
anser en enda åldersgräns, lämpligen 40-årsåldern, vara tillfyllest, bör
längre semestertid tillerkännas dem, som uppnått nämnda ålder, än de
yngre tjänstemännen. Tjänståldern torde däremot icke i och för sig
böra inverka på semesterns längd. För vissa högre befattningar, vilkas
innehavare ock nästan undantagslöst överskridit nyssnämnda åldersgräns,
sjmes någon dylik gradering av semestertiden ej behövlig.

After övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har
kommittén lunnit sig böra föreslå, att tjänstemän tillhörande de fem
lägsta lönegraderna, med undantag av kvinnliga befattningshavare, skola
erhålla 25—30 dagars semester, tjänstemän tillhörande 6—14 lönegraderna
samt alla kvinnliga befattningshavare 25—35 dagars semester och
tjänstemän tillhörande 15—18 lönegraderna 35—45 dagars semester,
därvid den för varje fall angivna längre semestertiden skulle inträda från
och med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, samt att tjänstemän
tillhörande 19 21 lönegraderna skola erhålla 45 dagars semester

oberoende av levnadsåldern.

Detta förslag innebär således en avsevärd, men enligt kommitténs
mening också befogad utsträckning av semestertiden för den lägre personalen
i allmänhet, vilken nu åtnjuter allenast 15 dagars semester. Att
kommittén, inom vilken från vissa håll för denna personal påyrkats en
moind5e höjning av semestertiden än som ovan angivits, ansett sig böra
ga så långt i utsträckning av semestern, sammanhänger med här nedan
berörda fråga om sabbatsledighet in. m., vilken kommittén av tekniska
och finansiella skäl icke kunnat lösa i den riktning, som skulle varit
för kommittén mest tilltalande. Röster hava emellertid inom kommittén
höjts jämväl för ett fastställande av semestern till 30 dagar för nu berörda
personalgrupper, utan hänsyn till levnadsåldern.

För vissa mellangrader innebär kommitténs semesterförslag den förändring,
att tjänstemän, vilka nu under hela sin tjänstetid äro berättigade
till 30 respektive 45 dagars semester, skulle, oavsett placeringen
hos styrelsen eller vid de lokala förvaltningarna, före 40 års ålder erhålla
endast 25 respektive 35 dagars men sedermera 35 respektive 45

143

dagars semester. Någon anledning att för maskinisterna vid Porjus
kraftverk upprätthålla eu undantagsställning synes icke föreligga. Nuvarande
befattningshavare, som genom förslaget skulle erhålla förkortad
semester, synas dock genom övergångsbestämmelserna böra bibehållas
vid sin nuvarande rätt (se sid. 255).

Slutligen skulle för vissa chefsbefattningar vid distrikten i enlighet med
förut anförd grundsats uppkomma utsträckning i semestertiden från 30
till 45 dagar, nämligen för postdirektör vid postverket, linje-, telefon-,
telegraf- och trafikdirektör vid telegrafverket, ban-, maskin- och trafikdirektör
vid statens järnvägar samt kanaldirektör vid statens vattenfallsverk,
således inalles omkring 40 personer.

Att låta semestertidens längd påverkas av tjänstgöringens art, särskilt
så att hänsyn skulle tagas till huruvida densamma förrättades
inom- eller utomhus, i mera eller mindre sunda lokaler, eller om den
delvis vore förlagd till natten, har kommittén funnit icke vara möjligt,
emedan härför måste förutsättas en individualisering, som knappast vore
genomförbar. Däremot torde skäl tala för att. myndigheterna vid semesterfördelningen
företrädesvis bereda dem, vilkas tjänstgöring förrättas
under mera ogynnsamma förhållanden, semester under den ljusa och
varma årstiden, som lämnar möjlighet till större rekreation.

Kommittén har icke ansett någon föreskrift böra inflyta i avlöningsreglementet
angående, huruvida och i vad mån semestertiden må sönderdelas
och även uttagas såsom särskilda permissionsdagar. För personal
med visst slag av arbete torde det med semestern avsedda ändamålet
kunna vinnas i lika hög grad genom ledighetens uppdelning i kortare
perioder eller genom att ledighet beviljas för en eller annan dag åt
gången, och det kan även i vissa fall vara lättare att bereda semester i
dylik ordning än genom densammas förläggande till en sammanhängande
period. Den ovannämnda 1912 års kommission har emellertid uttalat
sig för att av ledighet, som omfattade mera än femton dagar, omkring
hälften skulle uttagas i en sammanhängande följd och efter fördelning,
som i god tid för varje år skulle fastställas av vederbörande myndighet,
vilken därvid borde i möjligaste mån taga hänsyn till personalens önskningar.
Till detta uttalande kan kommittén ansluta sig, ehuruväl det
icke synes böra fastslås såsom en undantagslös regel. I varje fall måste
dock hänsynen till tjänstens intressen bliva i första hand avgörande för,
i vilken ordning semester må uttagas.

Någon saklig ändring synes ej böra ske i den nu gällande bestämmelsen
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, skall vara pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes
av vederbörande överordnad myndighet.

144

22 § 2 mom.
Sabbatsvila.

Huruvida den, som under längre tid uppehåller högre tjänst på grund
av förordnande, bör kunna tilldelas semester enligt de för den högre
tjänsten gällande grunder, torde böra avgöras med hänsyn till, om den
ordinarie tjänstinnehavaren tilldelats semester eller ej under året; den,
som beviljats ledighet från sin tjänst för ett helt år eller mera, synes
dock icke böra vara berättigad att inträda i tjänst allenast för erhållande
av semester.

I nära samband med semesterfrågan står spörsmålet angående beredande
av sabbatsvila åt personalen eller ersättning i form av fridagar
för tjänstgöring under sabbatsdagar. Vid samtliga de fyra verk, varom
här är fråga, måste driften i större eller mindre omfattning pågå jämväl
under sön- och helgdagar. Det är följaktligen icke möjligt att bereda
all personal ledighet under dylika dagar. Man torde för närvarande i
denna fråga icke heller kunna komma avsevärt längre än gällande föreskrifter
för post- och telegrafverken samt statens järnvägar innebära.
För dessa verks vidkommande hava nämligen, efter det utredning i ämnet
verkställts, genom särskilda kungl. brev den 11 december 1903 och den
8 december 1904 föreskrifter lämnats av huvudsakligen den innebörd,
att personal vid de fasta kommunikationsanstalterna och därmed jämförlig
personal böra, då sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan äga rum, beredas sabbatsvila åtminstone varannan sön- och
helgdag samt den resande personalen var fjärde sådan dag. Kommittén,
som finner ett stadgande i dylik riktning böra inflyta i avlöningsreglementet
och bliva gällande även för vattenfallsverket, där förut viss personal med
3-skiftsarbete icke åtnjutit sabbatsvila, har ansett detsamma böra givas
den ur personalens synpunkt gynnsammare avfattningen att, där driftens
behöriga skötsel kräver tjänstgöring jämväl under sön- och helgdag,
tjänsteman skall, i den män så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas
tjänstfrihet minst varannan sådan dag. Svårigheter av här avsedd art
torde få anses särskilt föreligga i avseende å verkens resande personal.

Principiellt sett synes det innebära en ganska rimlig fordran, att de
tjänstemän, som således icke kunna i likhet med de övriga erhålla tjänstfrihet
under alla sön- och helgdagar, i stället beredas däremot svarande
ledighet xmder annan dag vare sig i samma eller någon påföljande vecka.
Kommittén har också varit benägen att förorda ett sådant förslag, men
har måst böja sig för de såväl tekniska som ock i all synnerhet ekonomiska
hinder, som resa sig däremot. En inom järnvägsstyrelsen verkställd
undersökning, vars resultat delgivits kommittén, visar nämligen,
att realiserandet av nämnda förslag skulle ensamt för statens järnvägars
del kräva en personalökning med icke mindre än 2,200 man — en

145

ökning, som icke skulle kunna åvägabringas annat än successivt under
loppet av flera år — samt medföra eu årlig utgift för statens järnvägar
om, frånsett kristidstillägg, cirka 5,800,000 kronor samt eu engångsutgift
för uppförande av nödiga bostäder för den nya personalen till
belopp av 36,000,000 kronor. Inför dessa siffror finner sig kommittén
nödgad avstå från att framlägga förslag om omedelbart beredande av
den ifrågasatta förmånen för personalen. Däremot synes det kommittén
önskvärt, att verken måtte inrikta sina strävanden på att framdeles nå
nämnda mål. Intill dess så kunnat ske, synes vid bestämmandet av den
dagliga arbetstidens längd kunna åtminstone i viss mån tagas hänsyn
till att den personal, det här gäller, icke åtnjuter förmånen av tjänstfrihet
under mera än hälften eller fjärdedelen av årets till omkring 60
uppgående sön- och helgdagar.

De av kommitténs ledamöter, vilka med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenserna hyst betänkligheter mot den här ovan föreslagna utsträckningen
till 25 å 30 dagar av semestertiden för de stora grupper
av personalen, vilka tillhöra de fem lägsta lönegraderna, hava låtit sina
betänkligheter falla inför det faktum, att flertalet av denna personal för
näi-varande icke kan beredas full ersättning i form av fridagar för tjänstgöring
under sabbatsdagar.

De i 23—25 §§ av kommitténs förslag till avlöningsreglemente omhandlade
frågorna angående tjänstebostad, tillhandahållande av bränsle
samt tjänstedräkt hava i det föregående (sid. 32, 37 och 63) varit föremål
för utförlig redogörelse, vartill något tillägg här icke synes erforderligt.

Åven frågan om fri läkarvård och fria läkemedel har tidigare (sid.
65) ingående behandlats. Här torde emellertid böra omnämnas, att i
kommitténs förslag upptagits den i olycksfallsförsäkringslagen, enligt
vad å sid. 128 refererats, stadgade skyldighet för arbetsgivare att vid
skada till följd av olycksfall i arbetet, som medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, tillhandahålla den skadade till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel. Enligt nämnda lag åligger sådan
skyldighet arbetsgivare endast för tid, varunder arbetaren är sjuk till
följd av olycksfallet, men för tjänsteman i statens tjänst har kommittén
ansett berörda skyldighet böra utsträckas att avse jämväl tiden därefter.

Vidare torde böra framhållas, att det icke synts skäligt att sjuk
tjänsteman —- såvida ej sjukdomen förorsakats av olycksfall i tjänsten —
skall kunna såväl åtnjuta oavkortad lön som ock på verkets bekostnad
erhålla vård å sjukhus eller annan vårdanstalt, vari även ingår kost 19 -

23—25 §§:
Tjänstebostad.

Bränsle.
Tjänstedräkt.

26 §:
Läkarvård.

311 19

146

nadsfri förtäring, utan lärer endast endera av dessa förmåner böra ifrågakomma.
Då tjänsteman givetvis kan avsäga sig vilkendera av dessa
förmåner han finner för honom i varje särskilt fall vara av det mindre
värdet, skulle alltså, med den formulering föreskriften i ämnet givits,
valfrihet tillkomma tjänstemannen att antingen erhålla kostnadsfri sjukvård
eller ock uppbära oavkortad lön under den tid, då så jämlikt 17
§ 1 mom. får äga rum.

Slutligen torde böra erinras, att till kostnad för läkarvård, som
bestrides av vederbörande verk, även är att hänföra utgift för den sjukes
forslande till och från läkare eller vårdanstalt samt för transport av
läkemedel.

27 §, i och Kommittén har förut (sid. 74) vid granskningen av nuvarande beTjänstereBor
stämmelser angående ersättning till verkens resande personal redogjort
för sitt förslag i avseende å reseersättning, däri inbegripna de speciella
former av ersättning eller förmån under resa, som förekomma vid statens
järnvägar och vilka kommittén ansett böra bibehållas, nämligen
milpenningar, seglingspenningar och fri kost ombord å ångfärja eller
kostpenningar. I 2 mom. av 27 § har synts särskilt böra framhållas,
att vissa av dessa förmåner kunna utgå även utan förening med resa, nämligen
lokomotivtjänstpenningar i växlingstjänst samt fri kost eller kostpenningar
under tjänstgöring å ångfärja, då den ligger i hemorten.

2Tjtnstutåm : Enligt stadgande i post- och telegrafverkens avlöningsreglementen

ningt annan kan tjänsteman, efter vederbörande styrelses prövning, komma i åtnjuän
etatione- tande av traktamente, enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser,
nngeorten. un(jer tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten. Jämlikt särskilt
bemyndigande har järnvägsstyrelsen utfärdat bestämmelser i samma ämne
för statens järnvägars personal. Då liknande föreskrift kan vara av behovet
påkallad även för vattenfallsverkets del, har kommittén under 3
mom. i 27 § infört en generell bestämmelse härom, dock med den begränsning
i avseende å traktamentenas storlek, att de icke må av Kungl. Maj:t
fastställas till högre belopp än den för varje fall enligt resereglementet
bestämda traktamentsersättning. För att åtskilja ifrågavarande slag av
traktamente från sådant, som utgår enligt resereglementet, har kommittén
funnit sig böra föreslå, att det nu ifrågavarande traktamentet må benämnas
tjänstgöring straktamente. Sedan grunder för tjänstgöringstraktamentes
utbetalande blivit av Kungl. Maj:t fastställda, torde icke i varje
fall erfordras beslut av vederbörande verks styrelse i fråga om, när och
med vilket belopp dylikt traktamente må utbetalas.

147

Kommittén förutsätter, att Kungl. Maj:t vid utfärdande av bestämmelser
angående tjänstgöringstraktamente kommer att tillse att enhetlighet
verken emellan därvid blir iakttagen. Då nämligen ändamålet
med traktamentet är att utgöra ersättning för de ökade kostnader, som
vistelse å annan ort än hemorten medför, och då de skilda verkens
tjänstemän hädanefter skulle komma att vara likställda jämväl i sådant
hänseende, att dyrortstillägg och kallortstillägg utgå, icke efter den ort,
där tjänstgöringen bestrides, utan med hänsyn till den ort, där tjänsteman
är stationerad, synas lika grunder för traktamentets utbetalande kunna
uppnås.

Frågan om ersättning för flyttningskostnader beröres endast i statens
järnvägars och statens vattenfallsverks avlöningsreglementen, under
det att denna angelägenhet för de andra verkens del plägat ordnas i
administrativ väg. Kommittén har emellertid, för att även i denna fråga
enhetlighet må bliva gällande, ansett föreskrift i ämnet böra införas i
avlöningsreglementet för samtliga verkens del.

Vidkommande först de fall, i vilka ersättning för flyttningskostnad
bör förekomma, har kommittén ansett sådan ersättning böra utgå, förutom
då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan
förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan, jämväl då flyttning till
annan än förutvarande tjänstgöringsorten nödvändiggjorts såsom följd
av befordran — vare sig till första ordinarie tjänst eller till högre sådan
tjänst — eller på grund av förordnande att uppehålla högre tjänst. Att
flyttningsersättning bör utgå i förstnämnda två fall, synes uppenbart,
enär ombytet av bostadsort då betingas av förhållanden, över vilka den
förflyttade själv icke råder. Anledningen till att kommittén funnit sig
böra förorda, att ersättning för flyttningskostnad skall gäldas av verket,
jämväl då tjänsteman befordras eller förordnas att bestrida högre tjänst,
är den, att på grund av de avsevärda kostnader, som en flyttning medför,
en del tjänstemän, särskilt om de hava familj, eljest måste avhålla
sig från att söka befordran eller förordnande å högre befattning, varav
flyttning till annan ort skulle föranledas. Förutom att härigenom sker
dem själva orättvisa så till vida, att de i nämnda hänseende komma att
ligga under i konkurrensen med sina kamrater, måste det ligga i verkets
intresse att ekonomiska hänsyn icke hindra dugande tjänstemän att söka
befattningar eller förordnanden, för vilka de äro väl skickade. Den
omedelbara ökning i avlöning, som en befordran eller än mera ett förordnande
bereder tjänstemannen, är merendels så ringa, att denna ökning
i inkomster icke i och för sig kan utgöra vederlag för flyttningskostna -

28 §:
Ersättning
för flyttningskostnad.

148

29 §:
Kallortstraktamente.

derna, varjämte även måste beaktas, att flyttning från en ort ofta är
förenad med uppoffrande av privata ekonomiska intressen för tjänstemannen.
Då återflyttning till förutvarande tjänstgöringsorten efter ett
förordnandes upphörande sker »utan ansökning eller därom uttryckt
önskan», följer därav, att även i sådant fall flyttningsersättning skall erhållas.
Genom den formulering kommitténs förslag till stadgande i
ämnet givits, har icke avsetts att lägga hinder i vägen för att flyttningsersättning
skulle, där så prövas skäligt, kunna tillerkännas tjänsteman
jämväl då flyttning sker inom en större kommun, exempelvis Stockholms
kommun, som omfattar så långt åtskilda orter som Ålvsjö och Värtan,
eller då tjänsteman ålägges inflytta i eller avflytta från tjänstebostad.

Vad som i allmänhet skall ersättas tjänsteman i följd av hans flyttning
från ort till annan, har icke synts böra i avlöningsreglementet angivas
på annat sätt än att »skälig ersättning» skall utgivas, vilket uttryck
jämväl använts i de av 1918 års lagtima riksdag beslutade avlöningsbestämmelser
för lärarpersonalerna. Att i reglementet fixera vissa
belopp skulle icke medföra rättvisa och möter i övrigt stora svårigheter;
även är härvid att beakta, att statens järnvägars personal åtnjuter fri
transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning samt fribiljett
för sig och sina familjemedlemmar, vilken förmån icke tillkommer de
övriga verkens tjänstemän. En prövning måste därför ske i varje särskilt
fall, om ock, såsom kommittén förutsatt, vissa generella grunder
torde böra för uppehållande av likformighet verken emellan utfärdas av
Kungl. Maj:t. Med hänsyn därtill att tvekan kan råda, huruvida till
flyttningskostnad är att hänföra de utgifter, som vållas en tjänsteman
på grund därav att han vid flyttning kan bliva av oförvållad anledning
nödgad vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya
tjänstgöringsorten, har det ansetts böra, i överensstämmelse med vad i
avlöningsreglementet för statens järnvägar nu stadgas, särskilt omnämnas,
att ersättning för dylik merkostnad skall gottgöras av verket. I

I fråga om kallortstraktamente hänvisas till vad därom förut (sid.
61) är anfört. Kallortstraktamentet har, oavsett vilka orter, som finnas
böra hänföras till den sjätte kallortsklassen, förutsatts skola förekomma
i ungefär den utsträckning, som det högsta kallortstillägget vid statens
järnvägar nu utgår, således, vad statens järnvägars tjänstemän vidkommer,
å banlinjen Abisko—Riksgränsen samt för tjänstemän vid de övriga
verken vid tjänstgöring i samma eller jämförliga trakter. Det bör
framhållas, att ifrågavarande traktamente på grund av sin natur är
knutet till verklig tjänstgöring, vadan detsamma icke får utgå under
semester eller annan tjänstfrihet.

149

Angående felräkningspenningar har kommittén tidigare (sid. 67) FeI®®ki;n
yttrat sig. I likhet med vad nu gäller och på grund av felräkningspenningarnas
egenskap av att icke utgöra avlöningsförmån lå sådana
icke uppbäras annat än under verklig tjänstgöring.

Åven anmärkningsarvode och premier hava förut (sid. 68 och 88) 31n°^k3‘2n^:
varit föremål för kommitténs uttalanden. Här torde allenast böra fram- n''arvode"*
hållas, att genom den av kommittén föreslagna formuleringen av Premier,
föreskriften angående premier icke avsetts att uppmuntra till sådan
besparing av materialier, som kan resultera i ökade utgifter lör andra
ändamål, såsom exempelvis hushållning med olja till maskiner i den
grad, att större slitage i stället uppkommer.

Fastställandet av tjänstemännens dagliga arbetstid är en tjänstean- öv33rtJj9_
gelägenhet, som för de ifrågavarande verken icke bör behandlas i avlö- ersättning,
iiingsreglementet. Ej heller synes däri böra beröras frågan om tjänstemans
skyldighet att åtaga sig tjänstgöring utöver den fastställda arbetstiden.
Båda dessa angelägenheters ordnande torde hava sin rätta plats
i vederbörande instruktioner för verkan, vilkas åtlydande enligt föreskrift
i 14 § 1 mom. utgör ett avlöningsvillkor.

Ehuruväl det är önskligt, att övertidsarbete inskränkes i görligaste
män, torde det dock vara uppenbart, att de verk, med vilka kommittén
har att sysselsätta sig, icke kunna drivas på ett tillfredsställande sätt
utan att övertidsarbete i viss utsträckning anlitas. Det skulle icke vara
möjligt eller åtminstone icke ekonomiskt klokt att på alla tjänstgöringsplatser
hålla tillräckligt stor, fackutbildad personal för mötande av tillfälligtvis
uppstående behov av extra arbetskraft eller ens för det permanenta
behovet, där detta gör sig gällande allenast vissa timmar om
dagen eller vissa dagar i veckan. Kommittén har likväl icke kunnat
värja sig för känslan, att på vissa håll, särskilt inom några av järnvägsstyrelsens
kontor, övertidsarbete förekommer i långt större utsträckning
än tillbörligt, och kommittén vill kraftigt framhålla, att åtgärder böra
vidtagas i syfte att stävja sådant.

Då man emellertid måste utgå från, att övertidsarbete, icke ens sedan
den nu rådande personalbristen blivit efter avlöningsförhållandenas reglerande
successivt avhjälpt, skall kunna helt undvikas inom de ifrågavarande
verken, om ock förekomsten därav synes kunna begränsas så att
åtminstone i stort sett dylikt arbete skall kunna sägas höra till undantagen,
torde det vara ofrånkomligt att i avlöningsreglementet . förututsätta,
att särskild ersättning för övertidsarbete skall kunna ifråga -

150

34 §:
Ackordsavlöning.

komma. Att emellertid i reglementet söka fastslå, under vilka omständigheter
eller efter vilka grunder övertidsersättning må utgå, är
med hänsyn till de växlande förhållanden, under vilka behovet därav
gör sig gällande, icke möjligt, utan synes det böra ankomma på
KuDgl. Maj:t att utfärda grundläggande bestämmelser därom med beaktande
av såväl att förekomsten av övertidsarbete, som bör särskilt ersättas,
inskränkes i görligaste mån som ock att enhetliga grunder så
långt möjligt bliva tillämpade vid samtliga de fyra verken.

Kommittén, som avfattat föreskriften i 33 § i ovan antydda riktning,
har tillika funnit nödigt att redan i avlöningsreglementet undantaga
vissa tjänstemannagrupper från all rätt till övertidsersättning. Vid
övervägande av var gränsen bör sättas, har kommittén funnit sig böra
föreslå, att övertidsersättning skall kunna utbetalas till befattningshavare
inom de tolv lägsta lönegraderna. Men även inom dessa lönegrader
bör det givetvis icke förekomma att övertidsersättning må utgå
till tjänstemän, som öva självständigt befäl, enär därigenom all kontroll
över att missbruk ej sker — och sådan kontroll måste eftertryckligt
krävas — skulle bortfalla.

I statens järnvägars och vattenfallsverkets avlöningsreglementen
förutsättes, att avlöning till ordinarie personal under vissa betingelser
skall kunna ersättas med betalning efter ackord eller beting. Enligt
vad kommittén erfarit tdlämpas dock numera icke det i avlöningsreglementet
för statens järnvägar förekommande medgivandet att avlöna
kontorsskrivare efter beting, vadan det särskilda stadgandet därom alltså
kan utgå. Behovet av ett medgivande att avlöna personal efter ackord
eller beting kvarstår därför, vad båda nämnda verk angår, endast i fråga
om tjänstemän inom vissa lägre lönegrader. Ehuru vid de övriga två
verken åtminstone hittills icke synes hava gjort sig gällande behov av
ett motsvarande stadgande, har kommittén dock ansett ett sådant under
vissa förhållanden kunna bliva till gagn även där. Genom att denna
avlöningsform skulle kunna tillämpas, endast då styrelsen för vederbörande
verk anser sådan lämplig för tillgodoseende av verkets intressen,
kan i allt fall icke någon olägenhet vållas av att stadgandet göres generellt
gällande för samtliga verken. De lönegrader, inom vilka ackordseller
betmgsavlöning skulle kunna träda i stället för ordinarie avlöning,
har kommittén funnit kunna begränsas till de sju lägsta lönegraderna.

Det synes överflödigt att såsom i vattenfallsverkets avlöningsreglemente
skett, framhålla, att avlöning efter ackord eller beting icke får
utgå under tid då tjänsteman åtnjuter kostnadsfri ledighet.

151

Hörande arvode till generaldiroktörs ställföreträdare hänvisas till Gan3e5r.^(lirek_
vad därom yttrats å sid. (19. Då generaldirektörs ställföreträdare inom tors ställde
två verk, där dylik befattningshavare linnes förordnad, numera lärer företrädare,
behöva i viss utsträckning tagas i anspråk jämväl för souschefsgöromål, har
kommittén i anslutning till sitt på annat ställe framställda förslag att överdirektör
i järnvägsstyrelsen, vilken fungerar såsom souschef, skall uppbära
2 000 kronor högre arvode än annan överdirektör därstädes, funnit eu höjning
av ställföreträdande generaldirektörs arvode till nämnda belopp påkallad.

Fråga om rätt till arvodets uppbärande under annan ledighet än
semester har, liksom motsvarande spörsmål beträffande de i reglementets
2 kapitel omförmälda arvoden, ansetts böra göras beroende av Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall, då vikarie förordnas.

Ifråga om behovet av särskilda arvoden dels för kvinnlig befattningshavare,
som anställts såsom stenograf, och dels för rikstelefonist, Föreståndare
vilken förordnats att förestå växeltelefonstation, har tidigare (sid. 71) nämnts.
Arvodenas belopp hava synts kommittén kunna bestämmas till 240 kronor
åt stenograf och 360 kronor åt växelstationsförestandare för ar räknat.

Stenografarvode bör utgå allenast under verklig tjänstgöring, vilket
uttryckts med orden »för bestridande av göromål såsom stenograf)).

Arvode till föreståndare för växeltelefonstation åter är av natur att få
tillgodonjutas, så länge förordnandet fortgår.

Om arvode till tågdirigent har kommittén yttrat sig å sid. 70. »* 5^“°“-Kommittén föreslår, att detta arvode, som nu utgör högst 300 kronor ag ,rlgen''
om året, måtte med hänsyn jämväl till penningvärdets fall sättas till
360 kronor för helt år.

Dylikt arvode anses vara dels eu ersättning för det större ansvar
ur säkerhetsynpunkt tågledaren har och dels för den passning utom
tjänstelokalen, som tillkommer honom, men däremot icke ersättning för
den tid han utöver den ordinarie tjänstgöringstiden på grund av tågledning
nödgas tillbringa å tjänstelokalen, för vilken senare tid övertidsersättning
må utgå eller motsvarande ledighet beredas honom.

Angående den i 2 mom. av förevarande § omförmälda särskilda 3M 2 mom.
gottgörelsen till lokomotivförare, som bestrider tjänst såsom lokomotiv- mästare,
mästare, hänvisas till vad därom yttrats vid behandlingen av 12 § 2
mom. (sid. 115). Denna särskilda gottgörelses storlek, en krona per
tjänstgöringsdag, har bestämts med hänsyn till vad förlusten av milpenningar,
i den mån de kunna anses vara av avlönings natur, skäligen
funnits böra uppskattas till.

Åven angående ersättning för beredskapstjänst vid statens järnvägai
har kommittén tidigare (sid. 88) yttrat sig.

38 § 3 mom.:
Beredskapetjänst.

152

39 § 1 mom
Driftchef i
Porjns.

Till stöd. för sitt under 1 mom. av 39 § avgivna förslag om särskilt
arvode till driftchef vid statens vattenfallsverks kraftverk i Por jas
får kommittén åberopa följande anförande i sitt den 30 december 1918
avgivna yttrande beträffande vissa organisationsförhållanden vid statens
vattenfallsverk:

»Ifråga om driftchefsbefattningarnas plats å avlöningsskalan torde
det vara uppenbart, att nämnda befattningar böra sättas något höo-re
an driftingenjörer och de hittills med dessa likställda överingeniörsassistenterna
vid kraftverk. Den driftchef, som skulle placeras vid
Porjus kraftverk, lärer emellertid, i likhet med vad för närvarande
ar fallet, höra åtnjuta något högre avlöning än de andra driftcheferna.
Nämnda driftchef kan nämligen sägas intaga en mellanställnmg
mellan driftchefer i allmänhet och kraftverksdirektörer, enär
driftchefen i Porjus förestår icke blott själva kraftstationen utan jämväl
det till verket hörande ledningsnätet, vilket visserligen icke är av den
omfattning som vid de av kraftverksdirektörer ledda verken, men dock
är tillräckligt stort för att påkalla en del arbete från driftchefens sida.
Ävenledes torde böra erinras, att driftchefen i Porjus, som sorterar direkt
under vattenfallsstyrelsen, är högsta befälsperson på platsen, och att i
sådant hänseende särskilda krav måste ställas på honom på o-rund av
stationens avlägsna belägenhet. Vid nu angivna förhållande har inom
kommittén ifrågasatts, att uppdela driftchefstjänsterna i två grader varvid
den högre graden skulle avses för driftchefen i Porjus. Kommittén
har emellertid vid närmare övervägande funnit det vara lämpligare, att
samtliga driftchefer sättas i samma grad, men med ett särskilt tillä’o-gsarvode.
för den driftchef, som är stationerad i Porjus. Genom en dylik
anordning har kommittén velat underlätta förflyttningen av driftchefer
mellan de olika kraftverken, något som ur såväl statens som tjänstemännens
synpunkt kan befinnas önskvärt. Ifråga om beloppet av berörda
särskilda arvode torde kommittén bliva i tillfälle att framdeles avgiva
förslag.»

Det särskilda arvodet för driftchefen i Porjus har synts kommittén
lämpligen höra bestämmas till 1,000 kronor för år. Detta arvode har
ansetts vara av den natur, att detsamma må tillgodonjutas även under
semester eller annan ledighet, varunder oavkortad lön åtnjutes.

K§appiXm'': , AnSå®nde dfn i 39 § 2 mom. berörda provision till bogserbåtsperso nal,

s. k. kapplake, hänvisas .till kommitténs tidigare yttrande (sid. 89).
Det ligger i sakens natur, att dylik provision icke får åtnjutas annat
än vid verklig tjänstgöring.

153

Då kommittén ansett det vara av vikt att genom uttrycklig föreskrift
i avlöningsreglementet förebygga, att så småningom under skilda
former skola insmyga sig avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen
avsett, bär i 40 § införts ett stadgande av den generella innebörd
att ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande
verk icke må utbetalas utöver vad i reglementet förutsättes eller eljest
enligt sammanstämmande beslut av Kungl. Magt och riksdagen må utgå.
Genom användande av uttrycket »tjänstgöring vid vederbörande verk»
bär man velat avskilja dels ersättning för sådant arbete, som icke är
hänförligt till tjänstgöring, exempelvis städning, annan renhållning,
skötsel av värmepanna o. d., som utföres av vaktmästare eller andra
å deras lediga tid, dels ersättning för vissa prestanda, som icke bestå
i tjänstgöring, exempelvis gottgörelse till banmästare m. fl. för i tjänsten
använda dressiner och trehjulingar, dels ock ersättning för arbetsbiträde
åt annat verk än det tjänstemannen tillhör, exempelvis nu förekommande
ersättning från postsparbanken åt ombudsmannen och en
sekreterare hos generalpoststyrelsen samt gottgörelse till telegrafpersonal
från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt för verkställande av
meteorologiska observationer m. m. dylikt,.

Vissa undantag från ovannämnda allmänna förbud måste dock medgivas
med hänsyn till dels redan nu kända behov och dels sådana, som
framdeles kunna uppstå och som antingen kräva så skyndsamt tillgodoseende,
att riksdagens medgivande i ämnet icke hinner inhämtas, eller
eljest äro av den art, att Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att utanordna
särskild gottgörelse.

För gratifikationer samt för belöningar — exempelvis för uppfinningar
inom vederbörande verks arbetsområde, för visad rådighet vid
olyckstillfällen m. m. — böra till vissa, efter behovet avpassade maximibelopp
fixerade medel liksom nu finnas åt verken anvisade att disponeras
efter vederbörande styrelses beprövande.

Understundom måste åt tjänstemän lämnas särskilda uppdrag eller
anförtros särskilda arbeten, som väl kunna hänföras till tjänstgöring vid
vederbörande verk men som icke tillhöra tjänstemännens vanliga tjänstutövning.
Såsom exempel må nämnas tjänstgöring såsom lärare vid
undervisningskurs, som av verket anordnas, vice värdskap för verket
tillhörig eller av detsamma förhyrd fastighet, undantagsvis förekommande
särskild gottgörelse under längre förordnanden å högre tjänst,
uppdrag att utarbeta instruktioner eller andra allmänna föreskrifter,
läroböcker, beskrivningar över särskilda inrättningar m. m. berörande
verkets arbetsområde, fungerande såsom sakkunnig eller rådgivare vid

40 §:

Gratifikation
m. m.

311 19

154

löneförhandlingar med arbetarpersonalen, uppdrag att verkställa utredningar
och avgiva förslag beträffande olika områden av tjänsten m. m.
För mera ofta återkommande dylika uppdrag eller arbeten böra medel
redan på förhand kunna vara ställda till verkens disposition att användas
enligt mer eller mindre detaljerade grunder, som fastställts i
sammanhang med medlens anvisande eller av Kungl. Maj:t meddelas,
för andra uppdrag eller arbeten åter torde Kungl. Maj:t böra för varje
särskilt fall besluta om gottgörelse. Däremot synes det järnvägsstyrelsen
enligt dess instruktion nu indirekt tillagda generella bemyndigandet att
bevilja ersättning för särskilt uppdrag åt tjänsteman vdd statens järnvägars
linjeförvaltningar eller åt sådan tjänsteman hos styrelsen, som innehar
befattning, för vilken det lägsta arvodet understiger 3,300 kronor, icke
böra bibehållas, vilket dock icke bör hindra Kungl. Maj:t att vid fastställande
av arvodesstat för statens järnvägar eller annat verk lämna
bemyndigande att för uppdrag eller arbeten av däri särskilt angiven art,
exempelvis uppdrag att tjänstgöra såsom förman för arbetslag eller dylikt,
använda erforderliga medel.

Kommittén har fått särskild anledning att här närmare beröra ovan
åsyftade uppdrag att utarbeta instruktioner eller andra allmänna föreskrifter,
att biträda vid förhandlingar med arbetarpersonal, att verkställa
utredningar inom skilda tjänstgöringsområden m. m. I de av generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen på kommitténs tillskyndan till Kungl.
Magt avlåtna skrivelser angående organisationsförhållandena vid postoch
telegrafverken, vilka skrivelser varit remitterade till kommittén,
hava nämligen dessa styrelser bringat förenämnda spörsmål på tal,
och kommittén har i sina till Kungl. Magt avgivna yttranden rörande
organisationsförhållandena vid nämnda verk förklarat sig ämna i detta
betänkande upptaga frågan till gemensam behandling för samtliga de
fyra verkens del.

Generalpoststyrelsen har i sin berörda skrivelse anhållit, att för
ordnande av de å styrelsens tredje byrå förekommande reglementsarbetena
måtte ställas till styrelsens disposition en postmästare av högsta
klass. Allt sedan närmare 30 år tillbaka, anför styrelsen, hade tjänstemän
från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar varit inkallade i
styrelsen för deltagande i vissa regleraentsarbeten, och ofta hade flera
tjänstemän varit inkallade samtidigt. Ifrågavarande arbete i styrelsen
vore numera permanent och hade vuxit till en sådan omfattning, att det
helt krävde en mans arbetstid. \ isserligen avsåg den senaste omorganisationen,
bland annat, att göra det möjligt att i större utsträckning
än förut tillföra styrelsen krafter från den praktiska posttjänsten. För

nu ifrågavarande arbete erfordrades emellertid, enligt styrelsens åsikt, eu
erfarenhet och omdömesförmåga beträffande den praktiska posttjänstens
olika grenar, som icke vunnes utan mångårig tjänstgöring i olika tjänstegrenar,
helst också å skilda platser. Men det fordrades även fördjupade
insikter i författningar och postala frågor av alla slag jämte särskild
förmåga att för ändamålet begagna dem. Å de tjänster, som för närvarande
funnes i styrelsen, krävde dessutom det löpande arbetet så
mycken tid, att t. ex. en sekreterare icke utan att bliva befriad Irån de
ordinarie göromålen skulle kunna utföra de större arbeten, som nu uppdroges
åt s. k. reglementskommitterade. Ej heller lämnade någon
av nuvarande sekreterareänster tid och tillfälle att taga de initiativ till
praktiska reformer, som kunde väntas från en tjänsteman, vilken helt
och hållet ägnade sig åt hithörande frågor. På grund av dessa förhållanden
ansåg styrelsen det vara för postverket lyckligast, att i styrelsen
för reglementsarbeten och därmed sammanhängande göromål funnes
en befattning, på vilken en tjänsteman, som passerat graderna i lokalförvaltningen,
kunde placeras. Därigenom vunnes även eu högst önskvärd
kontinuitet i ifrågavarande arbete. Med förmälan vidare att den
person, som vore inkallad till styrelsen för arbeten av nu ifrågavarande
slag, uppbure förutom oavkortad avlöning å sin innehavande tjänst
jämväl traktamente med för närvarande 18 kronor om dagen, anförde
styrelsen vidare, att inrättandet av en sådan tjänst som den av styrelsen
ifrågasatta icke skulle medföra någon merutgift för postverket utan
tvärtom innebära en besparing, även om avlöningen för den ifrågasatta
tjänsten sattes lika med avlöningen för postmästare av högsta klass.
Det hade också synts styrelsen lämpligt, att den ifrågasatta befattningen
upptoges såsom postmästartjänst, då därigenom större rörlighet vunnes.

Telegrafstyrelsen å sin sida har i korthet meddelat, att styrelsen
ofta nödgades tillkalla tjänstemän från distrikten eller stationerna för att
biträda inom styrelsen med utförande av speciella utredningar, såsom
utredningar i arbetarfrågor, utarbetande av förslag till instruktioner och
dylikt. Utredningarna vore mera sällan av den vidlyftiga art, att styrelsen
ansåge lämpligt hos Kungl. Maj:t göra framställning om rätt att
tillkalla särskilda sakkunniga, men vore dock av den betydenhet, att
vederbörande tjänstemän under längre tid måste vistas utom sin hemort
eller ock å hemorten utföra dessa utredningar jämsides med att de fullgjorde
sina ordinarie åligganden. Styrelsen ansåge sig rimligtvis icke
kunna, särskilt under nuvarande förhållanden, fordra av eu tjänsteman,
att han med ett dagtraktamente av t. ex. 11 kronor skulle vistas å
annan ort eller att han utan någon som helst ersättning skulle under

156

längre tid för verkets räkning utföra speciella arbeten, som icke hörde
till hans ordinarie tjänst. Av sådan anledning funne styrelsen det
önskligt att äga befogenhet att tillkalla sakkunniga, då det gällde utredning
av vissa frågor, samt att tilldela dessa det arvode, som vore
bestämt för kommittéuppdrag.

Kommittén har inhämtat, att befogenheten för generalpoststyrelsen
att utbetala ovanberörda särskilda ersättning till den inkallade reglementskommitteraden
grundar sig på ett kungl. brev av den 25 januari 1907
med därtill gjort tillägg av den 16 mars 1917 ävensom på kungl. brevet
den 8 februari 1918 angående förhöjning av kommittéarvoden.

Vad järnvägsstyrelsen angår har Kungl. Maj:t genom brev den 5
februari 1918 medgivit, att under en tid av två år, räknat från och med
den 1 januari 1918, finge till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken
erhållit eller erhölle järnvägsstyrelsens uppdrag att deltaga i utarbetande
av förslag till nya reglementen, instruktioner och dylikt, utbetalas dels
för tid, då han av berörda uppdrag hindrades att bestrida sin tjänst, ej
mindre ersättning för vad han av de med tjänsten förenade inkomster
enligt styrelsens beslut finge under samma tid avstå än även dagtraktamente
med tio kronor för varje dag, han för dylikt uppdrags fullgörande
vistades minst tolv timmar i följd utom den ort, å vilken han vore stationerad,
samt dagtraktamente med fem kronor för varje dag, han för
uppdragets fullgörande antingen vistades kortare tid än tolv timmar i
följd utom egen stationeringsort eller ock utfört arbete å stationeringsorten,
dels ock, efter prövning av styrelsen i varje särskilt fall, för tid,
då han, utan att åtnjuta tjänstledighet, å egen stationeringsort utförde
uppdrag av angivna art, dagtraktamente med fem kronor om dagen.
Enligt samma kungl. brev finge jämväl, under förenämnda tid av två
år, tjänsteman vid statens järnvägar, vilken erhållit eller erhölle uppdrag
av berörda slag, under resa för studier eller förhandling med personal,
som efter medgivande av styrelsen företoges för uppdragets fullgörande,
åtnjuta dagtraktamente med tio kronor om dagen för tid, då han icke
uppehölle sig å den ort, där han vore stationerad; dock att tjänsteman,
vilken eljest vore berättigad till högre dagtraktamente, finge under resan
uppbära sådant traktamente.

Enligt från järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter hava särskilda sakkunniga
eller kommitterade under senare åren varit av styrelsen tillkallade
för utredning av skiftande tjänstespörsmål, merendels dock
endast för kortare tid varje gång.

Inom vattenfallsstyrelsen lärer hittills icke förefunnits behov av att
tillkalla särskilda tjänstemän för utförande av de mera sällan förekom -

157

mande arbetena utav ifrågavarande art, utan hava dylika arbeten utförts
av vederbörande tjänstemän i samband med deras ordinarie tjänstutövning.

Vid övervägande av förevarande spörsmål har kommittén visserligen
funnit det naturligt, att verkens styrelser kunna hava behov av att, såsom
fallet lärer hava varit inom telegraf- och järnvägsstyrelserna, mera
tillfälligtvis eller periodiskt tillkalla tjänstemän vare sig inom styrelsen
eller från distrikten för att såsom sakkunniga utreda vissa frågor av
mera invecklad natur eller för förhandling med personal eller för utarbetande
av förslag till allmänna föreskrifter och dylikt. Men att såsom inom
generalpoststyrelsen varit fallet en å annan ort stationerad tjänsteman
från lokalförvaltningen skall år efter år mot åtnjutande, utöver avlöningen,
av särskilt traktamente, för närvarande uppgående till 18 kronor
om dagen, ständigt hållas tillkallad inom styrelsen enbart för utarbetande
och överseende av reglementen samt för andra därmed sammanhängande
göromål, kan kommittén icke finna lämpligt eller ens rimligt.
Kommittén vill icke göra gällande, att denna anordning skapat
det permanenta behov av reglementsarbete, varom generalpoststyrelsen
ordat, men håller före att fara föreligger, att så skulle kunna bliva fallet.
Dylika permanent fortgående arbeten torde därför, i den mån de fortfarande
oundgängligen påkallas, inom generalpoststyrelsen liksom inom
de andra verken böra utföras å vederbörande byråer, utan anställande därstädes
av någon högre postfunktionär från lokalförvaltningarna, med anlitande
allenast av sådana ordinarie arbetskrafter inom styrelsen, som
kunna anses därför bäst skickade. Härmed har kommittén dock icke
velat lägga hinder i vägen för att en eller flera tjänstemän från lokalförvaltningarna
skola kunna tillkallas för att under kortare perioder biträda
med upprättande av förslag till reglementen eller instruktioner
eller för granskning av dylika förslag.

Då kommittén i sitt förslag till avlöningsreglemente under 40 §
inrymt befogenhet för Kungl. Maj:t att medgiva särskild gottgörelse för
uppdrag av här ovan angiven art, vilket synes kunna ske vare sig för
visst fäll eller i den, enligt vad ovan anförts, för järnvägsstyrelsen nu
gällande formen, lärer något stadgande därutöver icke vara erforderligt.
Kommittén förutsätter dock, att från Kungl. Maj:ts sida sådan kontroll
kommer att utövas, att missbruk av ett dylikt bemyndigande för verkens
styrelser att utbetala ersättning för särskilda uppdrags fullgörande icke
kunna förekomma. I

I fråga om begravningshjälp hänvisas till kommitténs tidigare yttrande
härutinnan (sid. 11). Till grund vid beräknande av begravnings -

Begravnings hjälp.

158

2 avd.
Icke

ordinarie

befattnings havare.

42 §:

Fullmäktige.

Överrevisorer.

43 §:
Extra

tjänstemän.

Arbetare.

hjälp har ansetts höra läggas endast själva lönen med däri ingående
ortstillä,gg, men icke kallortstillägg eller annan särskild ersättning, som
uppburits av den avlidne. Då emellertid det förhållandet att tjänsteman
vid tiden för dödsfallet varit tjänstledig och därunder eventuellt fått
avstå någon del av sin avlöning, icke bör inverka på begravningshjälpens
storlek, har detta utmärkts genom föreskrift, att begravningshjälp
skall beräknas å tjänstemannens oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet.

Till förebyggande av att dödsbo efter tjänsteman, som avlidit till
följd av olycksfall i tjänsten, skulle med stöd av olycksfallsförsäkringslagen
och den särskilda författning, varigenom bestämmelserna i nämnda

gjorts gällande även för arbetare i statens tjänst, kunna framställa
anspråk på erhållande av begravningshjälp jämväl enligt denna
lag, har påpekats, att den i reglementet medgivna begravningshjälpen
skall anses inbegripa sådan hjälp enligt nyssnämnda lag och författning.

Under andra avdelningen av avlöningsreglementet hava angivits
nödiga bestämmelser rörande icke ordinarie befattningshavare vid verken.

En särskild ställning intaga de av Kungl. Maj:t bland enskilda
personer utsedda fullmäktige och överrevisorer vid vissa av verken.
Enligt avlöningsreglementet för statens järnvägar skola vid detta verk
Unnas två järnvägsfullmäktige och tre överrevisorer. I telegrafverkets
driftkostnadsstat äro allt sedan år 1908 uppförda arvoden till två telegrafFullmäktige.
Enligt kommitténs den 30 december 1918 avgivna
yttrande beträffande vissa organisationsförhållanden vid statens vattenfallsverk
skulle hos vattenfallsstyrelsen finnas, i stället för nuvarande
fyra från privatlivet hämtade ledamöter av styrelsen, ett antal — två-fyra
— vattenfallsfullmäktige samt de nuvarande av Kungl. Maj:t förordnade
revisorerna benämnas överrevisorer och intaga enahanda ställning som
motsvarande befattningshavare vid statens järnvägar.

Kommittén har ansett lämpligt, att formen för nu nämnda befattningshavares
anställande och beloppen av dem tillkommande arvoden
angivas i avlöningsreglementet. Beträffande själva arvodesbeloppen hänvisas
till V avd. (sid. 218).

Avlöningsreglementet för statens järnvägar innehåller inga bestämmelser
angående icke-ordinarie personal. Däremot återfinnas i de övriga
verkens avlönmgsreglementen vissa föreskrifter, som avse dylik personal.
Sålunda äro i reglementet för postverket meddelade bestämmelser

159

angående ersättning till extra tjänsteman, som förvaltar ledig tjänst,
angående avlöningens utgående lör avliden dylik tjänsteman till månadens
slut och om begravningshjälp till hans dödsbo, angående tilldelande
av felräkningspenningar, uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning,
fri läkarvård och fria medikamenter samt traktamente
vid tjänstgöring å annan ort åt vissa extra tjänstemän, varjämte generellt
stadgas, att grunderna för avlöningen till extra tjänstemän bestämmas
av Kungl. Maj:t. Föreskrifter i de flesta av dessa ämnen förekomma
även i telegraf- och vattenfallsverkens avlöningsreglementen; i
reglementet för telegrafverket innehållas jämväl en del bestämmelser angående
arbetares avlöningsförmåner, Däremot saknas i alla avlöningsreglementena
varje antydan såväl om sättet för bestämmande av avlöning
för den egentliga arbetarpersonalen som ock angående anställningsformen
för icke-ordinarie befattningshavare.

Kommittén har under gången av sitt arbete icke kunnat underlåta
att fästa sin uppmärksamhet vid, hurusom det förhållandet att avlöningen
för arbetarpersonalen och de extra befattningshavarna bestämmes
av verken eller Kungl. Maj:t, måste medföra, att riksdagen i vissa hänseenden
berövas sin fria prövningsrätt, då den går att besluta angående
de ordinarie tjänstemännens avlöningsförhållanden. Då arbetarpersonalen
och den extra personalen åtnjuta de flesta av de förmåner, som äro
tillförsäkrade ordinarie tjänstemän — även pensionsrätt tillkommer
numera vissa icke-ordinarie befattningshavare och utredningar pågå om
tillerkännande av sådan rätt jämväl åt annan sådan personal — samt
alla tre grupperna av befattningshavare intaga nära nog lika tryggad
ställning, måste givetvis, därest det skall bliva möjligt att besätta de
ordinarie tjänsterna, avlönings- och pensionsförmånerna för dessa ställas
i viss relation till den extra personalens och arbetarnas avlöningar.
Ehuru icke formellt, kommer dock riksdagen därför att reellt sett vara
i avseende å de lägsta ordinarie avlöningarna bunden genom de tidigare
fastställda avlöningarna för den extra och arbetspersonalen, och, då även
de ordinarie tjänstemännens avlöningar måste stå i visst inbördes förhållande,
även i avseende å de högre bland dessa, dock givetvis allt mindre
ju högre upp på avlöningsskalan befattningarna stå.

Man skulle härav vara frestad draga den konsekvensen, att, då det
icke är möjligt att lägga bestämmandet angående hela den extra och
arbetarpersonalens avlöningsförhållanden under riksdagens direkta beslutanderätt,
prövningen även av åtminstone den lägre ordinarie personalens
avlöningsförhållanden borde av riksdagen överlåtas vare sig åt verken eller
Kungl. Maj:t eller ock åt någon delegation från riksdagen, förstärkt med

160

representanter från vederbörande verk. I den mån statsdriften utvidgas
att omfatta allt större verksamhetsområden inom det rent industriella eller
affärsområdet, torde kravet på en dylik anordning säkerligen komma att få
ökad aktualitet; i ett av våra grannländer föreligger redan ett på officiell
väg utarbetat kommittéförslag i sådan riktning. Därest den av kommittén
föreslagna lönenämnden kommer att visa sig fungera på ett
tillfredsställande sätt och vinna riksdagens förtroende, torde det icke vara
uteslutet, att den framkastade tanken snart nog vinner terräng.

Emellertid, intill dess en ändrad ordning i förenämnda hänseende
kan komma till stånd, synes det av samma skål, som framkallat behovet
av enhetliga lönebestämmelser för de ordinarie tjänstemännen vid
kommunikation sverken, vara av stor vikt att tillse, att särskilt den extra
men även arbetarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden
regleras i görligaste mån enhetligt mellan de ifrågavarande verken. Men
av minst lika stor vikt måste det vara, att verken vid skötseln av sina
omfattande företag icke av rent formella hänsyn onödigtvis bindas eller
kringskäras med avseende å de befogenheter i nu avsedda hänseenden,
som böra tillkomma dem.

Av sådan anledning har kommittén — som ansett att de ofullständiga
stadganden, vilka återfinnas i avlöningsreglementena angående
den extra och arbetarpersonalen, icke böra inflyta i det uteslutande
för ordinarie tjänstemän avsedda nya reglementet, samt att nya avlöningsbestämmelser,
väsentligen fotade på samma principer, som kommittén
föreslår beträffande ordinarie befattningshavare, böra utarbetas för
nämnda personalgrupper — i sitt reglementsförslag under 43 § upptagit
den föreskriften, att avlöningsförmånerna för icke-ordinarie befattningshavare
— de i 42 § nämnda ej medräknade — må fastställas av vederbörande
verk, allenast så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra för vissa grupper meddela
bestämmelser i sådant hänseende. Kommittén har tänkt sig att i samband
med utfärdandet av det nya avlöningsreglementet Kungl. Maj:t skulle
finna lämpligt förklara, att avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
överstigande vissa maximibelopp icke få av verken fastställas utan skola
underställas Kungl. Maj:ts prövning samt att i vissa ämnen, exempelvis
angående rätt till fri läkarvård och till semester, skola gälla av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter, men att verken i övrigt skulle äga att
efter samråd sins emellan bestämma över den icke-ordinarie personalens
avlöningsförhållanden, dock under beaktande att likformighet så vitt
möjligt kommer att äga rum. Den nyssnämnda föreskriften i reglementet
skulle givetvis även kunna av Kungl. Maj:t utnyttjas i sådan riktning,

161

att framdeles, där anledning därtill förekomme, verkens beslutanderätt
på ifrågavarande områden ökades eller minskades.

Angående formen för den icke-ordinarie personalens anställande bär
i förevarande § allenast, i anslutning till vad som skett beträffande övriga
befattningshavare, omnämnts, att sådan personal antages tills vidare
eller för viss tid.

I fråga om den under tredje avdelningen omförmälda lönenämnd
hänvisas till vad därom längre fram anföres (sid. 219).

Samtliga erforderliga övergångsbestämmelser hava, såsom å annat
ställe nämnts (sid. 255), ansetts höra utfärdas av Kungl. Maj:t. Under
rubriken »reglementets tillämplighet m. in.» förekommer därför i sådant
hänseende endast föreskrift om att de nuvarande befattningshavare å 1919
års stater, som inom viss angiven tid förklara sig icke vilja övergå på
den nya staten, skola fortfarande åtnjuta dem genom vederbörande avlöningsreglemente
nu tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner.
Befattningshavare å äldre stat än den för år 1919 gällande kvarstå
givetvis å den äldre staten utan att nu uttryckligt stadgande därom
erfordras.

För alla övriga den 1 januari 1920, då reglementet föreslagits skola
träda i kraft, i tjänst varande ordinarie befattningshavare skall det nya
reglementet gälla. Såsom förut erinrats, hava tjänstemännen jämväl
förklarats underkastade minskning i eller upphörande av de särskilda
förmåner eller ersättningar, som utgå enligt 2 § 4 mom. samt 26—39
§§. Då fullständiga pensionsbestämmelser icke skulle utfärdas i samband
med reglementets fastställande, hava tjänstemännen även måst förklaras
underkastade ändringar beträffande bestämmelserna rörande pension.
Härmed avses allenast, att de särskilda pensionsbestämmelserna, såsom
angående pensionsålder, det procentuella förhållandet mellan lön och
pension m. m., skola kunna ändras, men däremot givetvis icke att pensionens
absoluta belopp skulle kunna minskas.

I fråga om den såsom bilaga till avlöningsreglementet fogade
tjänsteförteckningen hänvisas till vad därom anförts vid behandlingen
av 8 och 9 §§ (sid. 101) samt till avdelningen »befattningshavarnas
gruppering i lönegrader».

3 avd.
Lönenämnd.

4 avd.
Reglementets
tillämplighet
m. in.

Bilaga:

Tjänateför teckning.

311 1»

162

Allmänna

synpunkter.

IV. Befattningarnas gruppering i lönegrader.

Vid anmälan i statsrådet den 29 april 1918 av 1915 års kommissions
förslag till provisorisk lönereglering vid statens järnvägar, postverket,
telegrafverket och statens vattenfallsverk in. fl. verk anförde statsrådet
och chefen för civildepartementet i fråga om tjänstekategoriernas placering
å löneskalan följande:

»Det torde få anses ställt utom tvivel, att bland de många tjänstegrupperna
vid här ifrågavarande verk finnas sådana, vilka numera icke
kunna sägas innehava den avlöningsställning i förhållande till andra
befattningar, som betingas av en vad förstnämnda grupper beträffar
särskilt starkt framträdande ökning av tjänstens olika krav. Detta torde
vara fallet med flera specialgrupper bland tjänstemännen med lägre
kompetens, såsom exempelvis vid statens järnvägar det lägre befälet
vid banavdelningen, lokomotivpersonalen och eu del stationsföreståndare.
I detta sammanhang framträder även starkt den svårlösta frågan om den
ställning i avlöningssystemet, som bör intagas av tjänstemän med högskolekompetens
antingen på det tekniska eller på det juridiskt-administrativa
området. Då 1915 års kommission ansett hithörande spörsmål falla
utanför sin närmast föreliggande uppgift, sådan kommissionen fattat den,
hava, där ej alldeles särskilda anledningar av organisatorisk natur föreligga,
några speciella omflyttningar av tjänster inom de olika verken
således icke kunnat ifrågasättas. Det synes nämligen i ärendets nuvarande
läge och på den nu föreliggande utredningen särdeles svårt att
bedöma de fulla konsekvenserna av dylika åtgärder och att med säkerhet
avgöra, huru dylika omflyttningar kunna verka i olika avseenden.
Jag anser mig emellertid även med hänsyn till frågorna av denna art
böra ånyo framhålla vikten av, att frågan om tjänstekategoriernas lämpliga
placering å löneskalan snarast möjligt underkastas förnyad utredning.
»

Riksdagen yttrade angående förevarande frågor, vilka även motionsledes
blivit bragta på tal inom riksdagen, att desamma syntes värda eu
ingående prövning vid den i utsikt ställda fortsatta utredningen för åstadkommande
av en definitiv lönereglering för affärsverken, vilken enligt
riksdagens uppfattning borde äga rum så snart sig gorå läte.

163

1 Mitt yttrande till statsrådsprotokollet vid tillsättandet av koramunikationsverkens
lönekommitté framhöll departementschefen, att framtill
om tjänstekategoriernas lämpliga placering å löneskalan för varje verk
i jämförelse med fullt likställbara befattningshavare inom alla de berörda
verken borde vid kommitténs utredning göras till föremål för omprövning.

Det utgör uppenbarligen ett mycket viktigt led i utredningen för
•en definitiv lönereglering — särskilt då den såsom den förevarande
omfattar flera jämställda verk med ett betydande antal tjänstebefattningar
av skilda slag — att verkställa ett med hänsyn till arbetsuppgifternas
växlande art och ansvar riktigt inbördes värdesättande av
de olika befattningarna. Endast härigenom kan man vinna en fast utgångspunkt
vid lönernas bestämmande och för framtiden undvika sådana
jämkningar i avseende å tjänstekategoriernas ställning å löneskalan, som
icke betingas av inträffade förändringar beträffande befattningarnas vikt
och betydelse.

Kommittén har ägnat förevarande spörsmål möjligast sorgfälliga prövning.
Till en början uppdrogs sålunda åt verksrepresentanterna inom kommittén,
vilka såväl själva besutto som ock genom sina förbindelser med
verkens styrelser samt med personalorganisationerna inom verken kunde
ytterligare förskaffa sig noggrann kännedom om varje särskild tjänstebefattnings
uppgifter, att uppgöra förslag, var för sitt verk, till befattningarnas
inbördes gruppering, likvisst utan hänsyn till huru de blivande
lönerna kunde komma att gestalta sig. Nästa steg innebar, att verksrepresentanterna
gemensamt sökte inrangera alla befattningar vid de
fyra verken i grupper, allt efter som de borde placeras lägre eller högre
å den tänkta gemensamma löneskalan. De resultat, till vilka nämnda
ledamöter av kommittén kommit, hava sedermera varit föremål för ingående
överläggningar inom den samlade kommittén, vilken även funnit sig
höra företaga en del studiebesök vid olika inrättningar för att bilda
sig en rätt uppfattning om, huru personalgrupperingen i vissa fall
borde ske. Efter det kommittén i huvudsak enat sig i fråga om grupperingen
av befattningarna, skred man till upprättande av.förslag i avseende
å lönerna, varefter slutbehandling av såväl grupperingsfrågan som
löneförslaget samtidigt företogs.

Genom det nu beskrivna tillvägagångssättet tror sig kommittén i
det förslag till tjänstebefattningarnas vid de fyra verken gruppindelning,
vilket återfinnes i den såsom bilaga till kommitténs förslag till avlönings -

164

reglemente fogade tjänsteförteckning, hava ernått ett i huvudsak riktigt
värdesättande av befattningarna med hänsyn till de omständigheter, vilka
böra vara avgörande vid fastställandet av lönerna för desamma.

Kommittén, som under V avd. kommer att redogöra för vissa
principer, vilka varit vägledande vid löneplanens uppgörande och
övat viss inverkan på befattningarnas . gruppering, övergår nu till
att.i korthet angiva de skäl, som i varje särskilt fall förestavat förslagen
om ändring i den inbördes ställning tjänsterna för närvarande intaga
å de skilda löneskalorna. Kommittén följer därvid ordningen i det
uppgjorda förslaget till tjänsteförteckning, vilken är så uppställd, att
lör manliga och för kvinnliga befattningshavare avsedda befattningar
upptagits under skilda avdelningar, att inom vardera avdelningen början
gjorts med första (lägsta) lönegraden, samt att inom varje lönegrad befattningarna
upptagits i bokstavsföljd, oberoende av huruvida desamma
förekomma inom verkens styrelser eller vid lokalförvaltningarna. Vissa
ändringar i befattningshavarnas titulatur hava vidtagits i syfte att undvika
missuppfattningar och förväxlingar. Tillika må framhållas, att där
två likbenämnda tjänster nu åtskiljas genom tillägg av »l:a grad» och
»2:a grad» eller dylikt, konsekvent genomförts, att för den lägre graden
icke använts någon tilläggsbeteckning, under det att den högre
graden utmärkts genom att beteckningen »förste» inlagts i titeln, exempelvis
»reparatör» och »förste reparatör».

Första lönegraden,

För manliga omfattande:

n^vfre^av8 VK^ postverket: brevbärare och expeditionsvakt,
sedda vid telegrafverket: expeditionsvakt och stationsbiträde,

o Jid statens järnvägar: banvakt, eldare å ångfärja, expeditionsvakt,
förrådsvakt, ledningsvakt, matros, stationskarl samt vagn- och stallkarl,
vid statens vattenfallsverk: expeditionsvakt och vakt.

Postverket Befattningen brevbärare motsvarar nuvarande postiljon av klass 2,

som jämte vaktmästare hos generalpoststyrelsen står lägst på postverkets
avlömngsskala. Titelförändringen har vidtagits i syfte att, till undvikande
av förväxling mellan de nuvarande benämningarna »postiljon av klass 1»
och »förste postiljon», kunna för den förra av dessa använda allenast
beteckningen postiljon.

105

Med expeclitionsvakt betecknas i tjänsteförteckningen dels ensamt för
postverkets vidkommande en del nu till postiljoner av klass 2 hänförda
tjänstemän, vilka utföra enklare biträdesgöromål å postkontoren, och dels
vaktmästare hos samtliga verken. Utbytet av benämningen vaktmästare
mot expeditionsvakt har kommittén avsett skola bliva icke allenast av
formell betydelse, utan anser kommittén att åt dem, som fungera såsom
vaktmästare i verken, bör, såsom på sina håll i mindre utsträckningredan
skett, kunna anförtros förrättandet jämväl av en del mera kvalificerade
göromål vid sidan av vaktmästarsysslorna. Särskilt inom
de nu ifrågavarande verken torde förekomma en del biträdesgöromål,
som mycket väl kunna utföras av dessa befattningshavare, till fromma
även för dem själva. Genom att på detta sätt giva något mera innehåll
åt vaktmästarbefattningarna, varigenom arbetet skulle bliva mindre
enformigt för tjänsternas innehavare, kommer säkerligen kåren i sin helhet
att högre värdesättas, och motiv komma också att finnas för tillerkännande
av eu bättre avlöning åt dem. Åtminstone vid post- och telegrafverken
torde det dessutom vara lämpligt att utse vaktmästare bland yngre
personer i trafiktjänst, vilka, om de under sin vaktmästartid få utföra
även mera intellektuellt arbete, böra hava möjlighet att åter komma ut
i tjänstgöring vid trafiken och således kunna avancera i jämbredd med
där anställda expeditionsvakter respektive stationsbiträden.

Rörande expeditionsvakt, vilken befattning inom telegrafverket skulle
förekomma endast hos styrelsen, hänvisas till vad därom nyss anförts.

I sitt yttrande rörande organisationsförhållandena vid telegrafverket
har kommittén tillstyrkt av telegrafstyrelsen framställt förslag om uppdelning
av stationsbiträdena i två grader, vilka kommittén föreslår skola
benämnas »stationsbiträden» respektive »förste stationsbiträden». Motivet
härtill har varit en skillnad i arbetsuppgifternas beskaffenhet, men har
kommittén i sitt nämnda yttrande tillika framhållit att, då ett mera
kvalificerat arbete för stationsbiträden torde förekomma endast i mindre
omfattning, antalet förste stationsbiträden syntes böra begränsas.

För banvakt, förrädsvakt, ledning sv akt, stationskarl samt vagn- och
stallkarl innebär förslaget ingen förändrad placering.

I fråga om expeditionsvakt, som vid statens järnvägar skulle tjänstgöra
såsom vaktmästare — dock med den förändrade arbetsuppgift som
ovan föreslagits — såväl hos järnvägsstyrelsen som vid distrikts förvaltningarna,
hänvisas till vad om denna befattning vid postverket anförts.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

166

Statens

vattenfalls verk.

Postverket.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

Då här möta två befattningar vid statens järnvägars ångfärjorT
nämligen eldare och matros, anser sig kommittén böra nämna, att efter
den förenkling av lönesystemet, som av kommittén föreslagits, och till
följd av den förändring i avseende å ångfärjepersonalens rätt till fri
kost eller kostpenningar, varom tidigare (sid. 74) talats, hinder ej vidare
möter att inpassa ångfärjepersonalen, för vilken nu gäller en särskild
arvodestabell, i samma löneplan som den övriga personalen.

Att eldare nu står något högre på löneskalan än matros lärer vara
beroende på att hänsyn tagits till eldaryrkets mera obehagliga beskaffenhet.
Då emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, för anställning
såsom matros kräves tre å fyra års förutbildning i kofferditjänst, under
det att anställning såsom eldare kan vinnas utan förutbildning, har
kommittén icke ansett anledning förefinnas att fortfarande ställa matroserna
i lägre lönegrad än eldare, utan hava båda hänförts till första
lönegraden.

I fråga om expeditionsvakt hänvisas till vad ovan yttrats om dennabefattning
vid postverket. Sådan befattning skulle förekomma både vid
lokalförvaltningarna och hos vattenfallsstyrelsen.

För vakt, vilken befattning finnes såväl vid kanalverken som vid
kraftverken, innebär förslaget ingen ändrad ställning.

Andra lönegraden,

omfattande:

vid postverket: postiljon,

vid telegrafverket: förste stationsbiträde,

vid statens järnvägar: maskin- och pannskötare, maskinvakt å ångfärja,
portvakt, rorgängare, timmerman å ångfärja, trafikbiträde och
vagnskötare,

varemot ingen befattning vid statens vattenfallsverk hit hänförts.

Postiljon motsvarar nuvarande befattningen postiljon av klass 1.
Till denna befattning skulle hänföras huvudsakligen järnvägspostiljoner
och en del med expeditionsarbete å postkontoren sysselsatta tjänstemän,
vilka måste besitta kunskap i dirigering och postala författningar.

Angående förste stationsbiträde är förut nämnt.

I fråga om maskin- och pannskötare samt vagnskötare har ingen förändring
föreslagits.

167

Av ångfärjepersonalen hava nuvarande lörhandseldare, vilkas tjänstetitel
i enlighet, med förslag av ångfärjebefälet ansetts böra förändras till
rnaskinvakt, samt med denna befattning nu jämställda rorgängare och
timmermän funnits böra hänföras till andra lönegraden.

Portvakt å l:a klassens station eller vid verkstad, den enda portvaktsbefattning
som finnes upptagen å ordinarie stat, är för närvarande
jämställd i avlöningshänseende med stationsförman. Ehuruväl på portvakt
måste ställas krav på ordning och reda, har kommittén likväl med
hänsyn till de lägre kvalifikationer, som fordras för portvaktssyssla,
funnit befattningen böra hänföras till samma grad som vagnskötare, från
vilken den med hänsyn till arvodets belopp för närvarande skiljer sig
allenast i avseende å sista ålderstilläggets storlek.

Till andra lönegraden har hänförts en ny befattning, trafikbiträde,
som av kommittén förordats i dess yttrande över organisationsförhållandena
vid statens järnvägar. Kommittén hade nämligen, i likhet med
järnvägsstyrelsen, funnit att de fordringar, som ställdes på station skarlar
inom vissa tjänstegrenar, samt det ansvar, som mångenstädes pålagts
dem, vore så väsentligt högre än pa vissa andra områden, att åtminstone
numera en tudelnmg av stationskarlsgruppen visat sig val motiverad.
En sådan tudelning hade emellertid, såsom kommittén i sitt nämnda
yttrande anförde, icke till syfte att minska antalet stationsförmanstjänster
och borde ej heller föranleda en nedpressning av avlöningen för de
grupper av stationskarlar, som skulle komma att kvarstå i den nuvarande
graden. Kommitténs motiv för utbrytning ur stationskarlsgraden
av vissa befattningshavare vore nämligen icke det, att åligganden, soni nu
tillkomme stationsförman, skulle överflyttas till dem, utan vore att söka i en
av järnvägsväsendets utveckling föranledd stegring av de krav, vilka numera
uppställdes på vissa grupper bland station skarlarna. Under det att
således den lägre gruppen stationskarlar fortfarande skulle komma att å
avlöningsskalan jämställas med den obefordrade gruppen vid övriga
kommunikationsverk, skulle den nyinrättade mellangraden mellan stationskarlar
och station sförmän placeras i lönegraden närmast över den obefordrade
gruppen.

Med anledning av att från visst håll inom kommittén yppats betänklighet
mot inrättandet av ifrågavarande nya tjänst, på grund därav^ att
härigenom kunde befaras att den obefordrade gruppens löneförmåner
skulle komma att nedtryckas och jämväl försämrade befordringsmöjligheter
för densamma uppkomma, vill kommittén framhålla, att lörslaget
om- inrättande av trafikbiträdestjänster icke i någon mån påverkat kom -

168

Poitverket.

mittens åsikt i fråga om den lön, stationskarlsgruppen bör tillerkännas,
ävensom ytterligare betona, att nämnda omständighet icke synes böra
verka hämmande på befordringarna till de i kommitténs fjärde lönegrad
upptagna befattningarna. 6

Tredje lönegraden,

omfattande:

vid postverket: brevbärarförman, förste expeditionsvakt och värdebrevbärare,

vid telegrafverket: förste expeditionsvakt och reparatör,
vid statens järnvägar: banförman, förrådsförman, förste expeditionsvakt,
lokomotiveldare, reparatör och trädgårdsförman, samt

vid statens vattenfalls verk: förrådsförman, förste expeditionsvakt
kanalförman och skogvaktare.

Med brevbärarförman avses sådana förmän, som utöva sin syssla
inom s. k. brevbärardistrikt. Dessa befattningshavare samt värdebrevbärare,
vilken befattning förekommer endast i Stockholm, Göteborg och
Malmö, hava tidigare tillhört förste postiljonsgruppen, men ställdes å
1919 års stat i andra gruppen såsom postiljoner av klass 1. Då nu
förhållandena vid statens järnvägar, enligt vad nedan sägs, föranlett
kommittén att införa en lönegrupp mellan nuvarande andra och tredje
grupperna därstädes, har det med hänsyn jämväl till att postiljoner av
klass 1 för närvarande åtnjuta ett särskilt ålderstillägg efter 15 års
tjänst, synts kommittén skäligt att till denna nya grupp hänföra även
brevbärarförmännen och värdebrevbärarna, vilka därigenom skulle komma
att intaga en mellanställning mellan den de före år 1919 innehaft och
den de nu innehava. Befattningarnas vikt och ansvar synas ock motivera
deras inpassande i tredje lönegraden.

Under hänvisning till vad tidigare (sid. 70) yttrats ifråga om förste
vaktmästarbefattningarna hos verkens styrelser, för vilka nu utgår ett
tilläggsarvode å 200 kronor för år, föreslår kommittén dessa befattningars
uppförande i tredje lönegraden under benämningen förste expeditionsvakt;
sådan . befattning skulle fortfarande förekomma endast hos
styrelserna men icke vid lokalförvaltningarna. Skillnaden mellan expeditionsvakts
och förste expeditionsvakts lön skulle visserligen härigenom
bliva något större än det nämnda arvodet, men genom förste expeditionsvakternas
hänförande till andra lönegraden skulle skillnaden bliva
mindre än nu. Då emellertid förste vaktmästarna intaga en förmansställning
och genom omläggning av vaktmästargöromålen förhållandevis

169

större krav komma att ställas på förste expeditionsvakterna än hittills
på förste vaktmästarna, synes det befogat att placera dem i tredje lönegraden,
dit den lägre förmansgruppen inom statens järnvägar hänförts.

Angående förste expeditionsvakt åberopas vad därom nyss yttrats.

För reparatör, motsvarande nuvarande reparatör av 2:a lönegraden,
innebär placeringen i tredje lönegraden ingen förändring.

Bart-, förråds- och träd gärd sförmän tillhöra för närvarande liksom
lokomotiveldare och underreparatörer samma grupp som maskin- och pannskötare
samt vagnskötare. Det har emellertid gjorts gällande, att nämnda
förmansbefattningar borde uppflyttas till samma grupp som övriga förmän.
Det kan icke heller förnekas, att de till följd av sitt arbetsledarskap stå
närmare den högre förmansgruppen än vagnskötargruppen. Då å andra
sidan dessa nu lägre placerade förmän, särskilt förråds- och trädgårdsförmännen,
med hänsyn till omfånget av arbetsledarskapen i allmänhet
icke kunna anses fullt jämförbara med exempelvis stations- och stallförmännen,
har kommittén ansett, att frågan om deras placering skulle riktigast
lösas genom att för dem införa en ny grupp mellan vagnskötar-„
och den egentliga förmansgruppen.

Lokomotiveldarnas uppflyttning till tredje lönegraden har befunnits
fullt berättigad med hänsyn icke blott till de teoretiska krav, som ställas
på dem, utan även på grund av det ansträngande och ur hälsosynpunkt
riskabla arbete de utföra, varemot kommittén icke kunnat tillstyrka av
personalen ifråga påyrkad uppflyttning till än högre lönegrad.

Underreparatörerna, vilka i likhet med närmast jämställda befattningshavare
vid telegrafverket synts böra benämnas reparatörer, hava
ock med hänsyn till kravet på yrkesskicklighet ansetts böra uppflyttas
till den ifrågavarande nya gruppen. Stora svårigheter lära nu förefinnas
att på tillfredsställande sätt rekrytera dessa befattningar.

Vad slutligen angår förste expeditionsvakt, hänvisas till yttrandet i
fråga om dessa befattningshavare vid postverket. I

I sitt yttrande beträffande organisationsförhållandena vid statens
vattensfallsverk har kommittén tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag om
uppförande å ordinarie stat av förråd sförmän, avsedda för vården av de
lokala förråden vid de särskilda kraftverken, varemot den nuvarande
förmansbefattningen vid Trollhätte kanalverks förråd skulle, såsom nedan
sägs, utbytas mot en förrådsmästarbefattning.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

Statens

vattenfalls verk.

311 19

170

Postverket.

Telegraf verket.

Vidare har kommittén i nämnda yttrande, med anledning av ett
utav vattenfallsstyrelsens representant inom kommittén framfört yrkande,
föreslagit, att i staten för kanalverken måtte uppföras en ny befattning,
kanalförmän. Efter ombyggnaden av Trollhätte kanal hade det nämligen
visat sig behövligt att jämväl vid de mindre kanalstationerna hava en
befattningshavare med i huvudsak samma åligganden som den nedan
omförmälda nya slussmästarbefattningen i Trollhättan, ehuruväl ifrågavarande
göromål givetvis vore mindre krävande vid dessa mindre stationer.
Dessa befattningshavare skulle hava uppsikt icke endast över själva
slussningen utan över hela kanalstationen med angränsande kanalsträckor
samt över de mindre filialförråd, som funnes vid dessa stationer.

Till förmän av tredje graden vid kanal verken höra för närvarande endast
skogvaktare, och har kommittén i berörda yttrande förklarat sig ej hava
något att erinra mot vattenfallsstyrelsens framställning om att ifrågavarande
befattning måtte uppföras i staten under nyssnämnda benämning.

Samtliga nu omförmälda befattningar har kommittén funnit böra
hänföras till tredje lönegraden.

I fråga om förste expeditionsvakt åberopas vad angående dylik befattningshavare
vid postverket anförts.

Fjärde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: förste postiljon,

vid telegrafverket: stationsförman,

vid statens järnvägar: konduktör, kontorsbiträde, maskinskötare å
ångfärja, stallförman, stationsförman, stationsmästare av klass 7 och
vagnförman, samt

vid statens vattenfallsverk: kontorsbiträde, maskinist och montör.

För förste postiljon, till vilken grad hänföras endast sådana befattningshavare,
som utföra mera kvalificerat arbete samt även avlagt härför
erforderliga kompetensprov, medför placeringen i fjärde lönegraden ingen
förändring.

Med hänsyn till att stationsförmän, vilka nu äro jämställda med
reparatörer, som av kommittén hänförts till tredje lönegraden, i regel
hava förmanskap över ett stort antal stationsbiträden och telegrambärare,
på sina ställen över ett hundratal, samt då för den lägre trafikpersonalen
vid telegrafverket icke står öppen befordran till högre tjänst
än stationsförman, vilket åter är fallet för motsvarande befattningshavare
vid postverket, har kommittén ansett telegrafverkets stationsförmän böra

171

i likhet med stationsförmannen vid statens järnvägar hänföras till fjärde
lönegraden. Kommittén har dock icke kunnat underlåta att framhålla,
att den vissa stationsförmän vid telegrafverkets station i Stockholm nu
tilldelade övervakning över, huru telegrambärare fullgöra sina åligganden,
synes kunna uppdragas åt lägre avlönade befattningshavare.

De två grupper, som för närvarande omfatta, den ena konduktör,
manligt kontorsbiträde, stationsförman och portvakt samt den andra banmästare
av 2:a klass, reparatör, vagnförman, stallförman och stationsmästare
å l:de klassens station, har kommittén funnit böra sammanföras till en
lönegrad, dock med undantag av den förut om förmälda, till andra lönegraden
hänförda portvaktsbefattningen samt befattningarna såsom hallmästare
av 2:a klass och reparatör, vilka av nedan anförda skäl
funnits böra uppflyttas i femte lönegraden. Härigenom komma maskinoch
trafikavdelningarnas högre förmansbefattningar att tillhöra en och
samma grad, vilket kommittén anser riktigt, och stationsförmännen vid
statens järnvägar och vid telegrafverket komma att likaledes hänföras
till samma grad.

Till förevarande lönegrad har även maskinskötare å ångfärja synts
böra hänföras. I

I sin skrivelse rörande organisationsförhållandena vid statens vattenf
alls ver k har kommittén i enlighet med förslag av vattenfallsstyrelsen
upptagit en ny befattning bland kontorspersonalen, nämligen manligt
kontorsbiträde, vilken torde böra hänföras till samma grad som likbenämnda
befattningshavare vid statens järnvägar.

För de nuvarande maskinisterna av 2:a graden vid kraftverken har
vattenfallsstyrelsen föreslagit benämningen maskinist, under det att maskinisterna
av l:a graden skulle benämnas förste maskinister. Vidare
har styrelsen ansett, att även den nu till gruppen förmän av 2:a graden vid
kanalverken hörande och med maskinist av 2:a graden vid kraftverk likställda
befattningen maskinist å bogserbåt skulle benämnas allenast maskinist.
Häremot har kommittén tidigare förklarat sig icke hava något att erinra.

Maskinistbefattningarna vid kraft- och kanalverken har kommittén
ansett böra tillika med den nuvarande befattningen montör vid kraftverk
och kanalverk hänföras till den ifrågavarande fjärde lönegraden. Härigenom
skulle jämställighet uppkomma mellan maskinist vid vattenfallsverket
och maskinskötare å ångfärja vid statens järnvägar, samt vidare
montör vid vattenfallsverket med hänsyn till beskaffenheten av hans arbetsuppgifter
komma att erhålla något högre ställning än reparatör vid

Statens järnvägar.

Statens vattenfallsverk.

172

Postverket.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

telegrafverket, liksom förste montör här nedan föreslås skola tillhöra
lönegraden närmast över förste reparatör.

Femte lönegraden,

omfattande:

vid postverket: bokbinderiförman, tryckeriförman och överpostiljon,

vid telegrafverket: förste reparatör,

vid statens järnvägar: bangårdsmästare, banmästare, förste kontorsbiträde,
förste reparatör, ledningsförman, tågmästare och verkstadsförman,
samt

vid statens vattenfallsverk: fyrmästare, muddermästare och slussmästare.

Överpostiljon har utan rubbning i hittillsvarande ställning på avlöningsskalan
hänförts till femte lönegraden. Dylika befattningshavare utöva
självständigt förmanskap över större arbetsstyrkor eller inom postkupé eller
ock förrätta de sådant expeditionsarbete, som förut och i viss utsträckning
ännu utövas av postexpeditör.

Förmännen ä postverkets bokbinderi och boktryckeri åtnjuta för närvarande
avlöning såsom förste postiljoner samt därutöver vissa tilläggsarvoden.
I sitt yttrande angående organisationsförhållandena vid postverket
har kommittén, i överensstämmelse med generalpoststyrelsens uttalande,
funnit lämpligt, att dessa båda förmansbefattningar uppföras i
staten såsom särskilda befattningar och tilldelas sådan placering å avlöningsskalan,
att nämnda tilläggsarvoden bliva obehövliga. I enlighet
härmed hava de hänförts till samma lönegrad som överpostiljon. Denna
placering synes betingad jämväl av hänsyn till vad motsvarande funktionärer
a den allmänna arbetsmarknaden uppbära i avlöning samt av
att en rätt betydande arbetspersonal, mellan 60 och 70 man, sysselsätta
å postverkets bokbinderi och tryckeri.

Nuvarande reparatör av l:a lönegraden har under benämningen förste
reparatör placerats i femte lönegraden, vilket icke innebär någon förändring.

För bangårdsmästare, förste kontorsbiträde, ledningsförman, tågmästare
och verkstadsförman medför placeringen i femte lönegraden ingen förändring.

Uppflyttningen av banmästare av 2:a klass, vilka skulle benämnas
banmästare under det att banmästare av l:a klass skulle benämnas förste
banmästare, har föranletts därav att kommittén, i likhet med 1914 års
kommitté, ansett en del av banavdelningens underbefäl något tillbakasatt
samt att den senare tidens allmänna stegring av banarbetets kvalitet

173

syntö böra föranleda eu uppflyttning’ av underbefälet vid bana vdelningen
till jämställighet med maskinavdelningens motsvarande personal. Kommittén
förutsätter dock härvid, att banmästare såväl som förste banmästare
skola, på sätt före år 1913 var förhållandet, huvudsakligen användas
såsom föreståndare för banmästaravdelningar och således endast
i särskilt erforderliga fall placeras å avdelningar, som förestås av överbanmästare,
för att vara närmaste man och ställföreträdare åt sådan
tjänsteman. Endast de allra viktigaste och mest svårskötta avdelningarna
böra emellertid enligt kommitténs mening förestås av överbanmästare.

Av samma skäl, som föranlett kommittén att placera nuvarande
underreparatörer, vilka skulle benämnas reparatörer, i tredje lönegraden,
hava nuvarande reparatörer, för vilka föreslås benämningen förste reparatörer,
synts böra uppflyttas till femte lönegraden. Det är nämligen nödvändigt att
tillse, att ifågavarande befattningshavares löner bliva sådana, att å dessa
poster fullt kvalificerade personer kunna anställas och bibehållas.

Rörande vissa lägre befattningar vid kanalverken har kommittén i
sitt yttrande angående organisation sförhållandena, vid statens vattenfallsverk,
i anledning av ett utav vattenfallsstyrelsen väckt förslag om bland
annat uppdelning av nuvarande förmansbefattningarna, anfört följande,
som här torde få i ett sammanhang återgivas:

»Beträffande den till driftpersonal vid kanalverk hörande gruppen
förmän av första graden har styrelsen föreslagit en uppdelning av densamma.

Då ifrågavarande förmansgrupp från och med år 1913 inrättades,
hänfördes dit — förutom befälhavare å bogserbåt, vilken befattning från
och med år 1919 utbrutits ur denna grupp — förman eller verkmästare
för underhållsarbeten, slussförmän och trädgårdsmästare.

Sedan till gruppen ifråga numera tillkommit ytterligare kategorier
av tjänstemän, innehåller densamma ett antal skäligen olikartade befattningar.
Med anledning härav och då på vissa till gruppen hörande
tjänstemän måste ställas väsentligt högre fordringar än på de övriga,
har vattenfallsstyrelsen, såsom nämnts, föreslagit, att gruppen måtte uppdelas
på ett flertal särskilda befattningar i olika tjänstegrader.

I sådant hänseende hava i styrelsens förslag i stället för förmän
av första graden upptagits befattningarna byggmästare, verkstadsmästare,
trädgårdsmästare, schaktmästare, slussmästare och fyrmästare.

I sammanhang härmed har styrelsen föreslagit, att den till förmanstjänst
av andra graden nu hörande befattningen såsom förrådsförman
vid Trollhätte kanalverk måtte höjas till en förrådsmästartjänst samt
att å staten måtte uppföras en befattning såsom muddermästare.

Statens

vattenfall

verk.

174

Beträffande de ifrågavarande tjänsterna samt de med dem förenade
arbetsuppgifterna har kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga
följande uppgifter.

Byggmästaren handhar underhållet av de till Trollhätte kanalverk
hörande kontors- och bostadshus, förråds- och verkstadsbyggnader,
transformatorhus, vaktkurar m. in.; han leder uppförandet av mindre
byggnader för kanaiverkets räkning samt medverkar vid syner och värderingar
å de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande lantegendomarnas
husbyggnader. I fråga om lantegendomarna leder han även de
större reparationer och ombyggnader, som icke utföras av arrendatorerna.
För uppförande eller ombyggnad av mindre byggnader upprättar
han ritningar och kostnadsförslag. Han förestår kanalverkets snickeriverkstad,
handhar byggnad och reparation av båtar och pråmar samt
underhåll av såväl alla träarbeten vid slussarna som bryggor och dykdalber
å hela farledssträckan från Göteborg till Vänersborg.

Verkstadsmästaren förestår Trollhätte kanalverks mekaniska verkstad
och handhar reparationer å kanalbroar, slussportar och slussluckor av
järn med tillhörande manöveranordningar, bogserbåtar, motorbåtar och
automobil samt lyftkranar, lokomotiv och järnvägsvagnar för statens
industriområde vid Trollhättan. Han ombesörjer tillverkning och nedläggning
av spårväxlar för bangården å nämnda industriområde, handhar
installationer och reparationer av centraluppvärmningar, vatten- och
avloppsledningar i kanalverkets bostads- och kontorslokaler, tillsyn och
justering av all kanalverkets brandredskap, tillverkning av erforderliga
byggnadssmiden m. m.

Schaktmästaren handhar bergsprängnings-, jordschaktnings- och större
betongarbeten för kanalverkets räkning ävensom arbeten i såväl rå- som
linhuggen granit för kajer, slussmurar, bropelare o. d. Han leder arbeten
för anläggning och underhåll av vägar, järnvägsspår m. in.

Trädgårdsmästaren handhar skötseln av trädgårdsanläggningarna vid
såväl Trollhätte kanalverk som Trollhätte kraftverk med tillhörande understationer
ävensom de staten tillhöriga planteringarna å egnahemsområdena
vid Trollhättan. Han är skyldig att tillhandagå egnahemsbyggarna
å sistnämnda områden med råd och hjälp i fråga om plantering
och trädbeskärning. Åven trädgårdarna vid Trollhätte fastighetsförvaltnings
lantegendomar stå under hans tillsyn. Han har under sin
vård drivhus och plantskola.

Slussmästarna äro placerade två vid kanalstationen i Trollhättan
samt två vid Södertälje kanalverk. De hava att ordna och leda trafiken
vid vederbörande kanalstationer, att bestämma i vilken ordning de olika

175

fartygen skola få passera slussarna (varvid är att iakttaga, att vissa
slags fartyg hava förtursrätt) samt att tillse, att trafikanterna vid passagen
ställa sig till efterrättelse kanalreglementets bestämmelser och andra
givna föreskrifter. Härför erfordras av slussmästarna såväl takt som
bestämdhet i uppträdandet gent emot fartygsbefälhavarna. De hava
vidare att tillse, att trafikanterna äro försedda med vederbörliga frisedlar,
samt att utöva befäl över slussvakterna och övervaka, att dessa
på ett riktigt sätt fullgöra sina åligganden. Vid Södertälje finnes visserligen
endast en sluss, och trafiken är där mindre än vid Trollhättan,
men å andra sidan bör av slussmästarna vid Södertälje kanalverk jämväl
fordras viss yrkeskunskap med avseende på underhållsarbeten, då man
därstädes icke kan anställa tekniskt underbefäl i den utsträckning som
vid Trollhätte kanalverk. Ifrågavarande befattningshavare, vilka motsvara
de förut omförmälda slussförmännen och som vid Södertälje kanalverk
benämndes slussmästare före kanalverkets övertagande av staten,
hava med hänsyn till såväl de fordringar, som måste ställas på dem,
som den ställning å avlöningsskalan, som borde tilldelas dem, av styrelsen
ansetts böra å staten uppföras under benämningen slussmästare.

Fyrmästaren omhänderhar tillsynen och skötseln av de till Trollhätte
kanal hörande fyrarna, vilka äro enligt AGA-systemet och uppgå till
ett antal av 94 stycken, fördelade på en sträcka av över åtta mil.
Han har därvid att i mån av behov ombesörja utbyte och transport av
gasaccumulatorer, att verkställa reparation och omjustering av fyrapparater
m. m. Han måste för det mesta vistas på resor utefter farleden. Särskilt
under vintern lärer arbetet vara synnerligen ansträngande och
riskabelt.

Trollhätte kanalverks förråd förestås för närvarande av en förrådsförman.
Styrelsens förslag innebär, att befattningen ifråga skulle utbytas
mot en förr adsmäst ar tjänst. Såsom stöd härför har anförts, att
nämnda förråd till följd av ombyggnaden av Trollhätte kanal och den
starkt stegrade verksamheten å statens industri- och bangårdsområde vid
Trollhättan blivit ungefär fördubblat, samt att det fördenskull syntes befogat,
att den nuvarande förmansbefattningen ändrades till en tjänst i
något högre tjänsteställning.

Ifråga slutligen om den föreslagna befattningen såsom muddermästare
har meddelats, att denne tjänsteman skulle leda vid Trollhätte
kanal förekommande muddringsarbeten och i sådant hänseende föra befäl
över kanalverkets mudderverk med därstädes å extra stat anställda maskinskötare
och arbetare ävensom verkställa pejlingar till utrönande av

176

farledsbottens beskaffenhet samt föra journal över de förändringar, som
farledsbottnen undergår. Under de tider av året, då muddringsarbeten
icke kunna utföras, åligger det mudd ermästaren att ombesörja erforderliga
reparationsarbeten å mudderverket eller ock att utföra annat liknande
arbete, som anvisas honom. 1 sammanhang med inrättandet av
denna tjänst skulle befattningen såsom maskinskötare kunna utgå ur
staten.

Vad som sålunda meddelats rörande de ifrågavarande olika befattningshavarna
vid kanalverken och deras arbetsuppgifter, har synts kommittén
giva vid handen, att fog förefinnes för styrelsens framställning
uti berörda hänseende; och får kommittén alltså tillstyrka, att å staten
för kanaberken må uppföras följande befattningar, nämligen: byggmästare,
verkstadsmästare, trädgårdsmästare, schaktmästare, slussmästare och
fyrmästare ävensom förrådsmästare och muddermästare, varemot befattningarna
såsom förman av första graden och maskinskötare icke vidare
skulle förekomma.

Då det vidare för kommittén gällt att söka bestämma de ifrågavarande
tjänstemännens ställning i avlöningshänseende, har kommittén jämfört
dessa befattningshavares arbetsuppgifter såväl sins emellan som ock
med de arbetsuppgifter, som tillkomma vissa andra tjänstemän vid statens
vattenfallsverk och vid statens järnvägar. På grund av den sålunda
gjorda jämförelsen har kommittén ansett, att byggmästare och
verkstadsmästare böra likställas med reparationsmä''stare vid kraftverk.
Trädgårdsmästare och schaktmästare synas kunna jämställas med trädgårdsmästare
och banmästare av l:a klass vid statens järnvägar samt
placeras i samma avlöningsgrupp som befälhavare å bogserbåt vid
kanalverk och förrådsmästare vid kraftverk, i vilken grupp givetvis även
förrådsmästaren vid Trollhätte kanalverk bör upptagas. Slussmästare,
fyrmästare och muddermästare torde böra likställas med varandra och
sättas i en avlöningsgrupp närmast under den nyssnämnda.»

I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning har kommittén till
femte lönegraden hänfört fyrmästare, muddermästare och slussmästare.

Sjätte lönegraden,

omfattande:

vid postverket: stationsmästare och transportmästare,

vid telegrafverket: förrådsmästare, linjeförman och radiotelegrafist,

177

vid statens järnvägar: förrådsmästare, förste banmästare, lokomotivförare,
maskinist, stallgårdsmästare, stationsmästare av klass 0, tredje maskinist
å ångfärja, tredje styrman, trädgårdsmästare och vagngårdsmästare, samt

vid statens vattenfalls verk: befälhavare å bogserbåt, förrådsmästare,
förste montör, schaktmästare och trädgårdsmästare.

I skrivelse till kommittén angående organisationsförhållandena vid
postverket hade generalpoststyrelsen omnämnt sin avsikt att föreslå inrättandet
av en högre avlöningsgrupp för den lägre postpersonalen, varom
jämväl svenska postmannaförbundet hos kommittén gjort framställning.
I anledning härav anhöll kommittén, att styrelsen ville närmare
utforma berörda förslag samt meddela vissa för spörsmålets bedömande
erforderliga upplysningar. St\''relsens svar härå utmynnade i en framställning
om inrättande av fyra automobilmästartjänster, två i Stockholm
och två i Göteborg, för utövande av överinseende över de lokala transporterna
samt automobilparkerna i dessa städer, samt en del stationsmästartjänster,
vilkas innehavare skulle förestå vissa större poststationer
men däremot icke postkontor.

I sitt yttrande angående organisationsförhållandena vid postverket
har kommittén på de av generalpoststyrelsen anförda skäl tillstyrkt inrättandet
av befattningen såsom automobilmästare, dock under den tillsynes
mera lämpliga benämningen transportmästare, samt av befattningen
såsom stationsmästare, vilken sistnämnda befattnings innehavare dock enligt
kommitténs mening borde kunna göras till föreståndare ej blott för
större poststationer utan även för smärre postkontor.

För dessa nya befattningar har placering i sjätte lönegraden synts
lämplig. Härvid har beträffande transportmästarna hänsyn tagits till att
de ej blott skulle komma att organisera och övervaka en viktig gren
av postsamfärdseln och en talrik personal utan även måste vara i besittning
av ganska vidsträckt mekanisk färdighet för att kunna leda reparationsarbetena,
varjämte de skola handhava och ansvara för en dyrbar
materiel och viktiga förbrukningsartiklar. Stationsmästarnas placering i
förevarande lönegrad har väsentligen betingats av, att de synts böra
jämställas med stationsmästare av klass 6 vid statens järnvägar.

Linjeförmännen komma genom deras hänförande till sjätte lönegraden
att bibehålla samma ställning som hittills.

I enlighet med förslag av telegrafstyrelsen har kommittén i sitt
yttrande angående telegrafverkets organisationsförhållanden tillstyrkt inrättandet
av en ny befattning, förrådsmästare, för de linjeförmän, som

Postverket.

Telegraf verket -

311 19

178

Statens

järnvägar.

tjänstgöra i telegrafverkets förråd. Någon ändring i dessa befattningshavares
tjänsteställning har därmed icke avsetts.

Radiotelegraf sterna, som från och med år 1919 äro i avlöningshänseende
jämställda med linjeförmän, hava bibehållits i samma lönegrad
som dessa. Emellertid har kommittén vid denna placering icke
kunnat taga hänsyn till den utvidgade och förändrade tjänstgöring, som
för radiotelegrafisterna å telegrafverkets fasta radiostationer kan uppkomma
såsom följd av nyligen träffade avtal mellan telegrafstyrelsen
och utländska radiotelegrafbolag angående övertagande av driften utav
radiostationerna jämväl å de större svenska handelsfartygen. Skulle
härav anses böra betingas radiotelegrafisternas uppflyttande i högre lönegrad,
torde telegrafstyrelsen komma att efter verkställd utredning framlägga
förslag därom.

Till sjätte arvodesgruppen vid statens järnvägar höra nu överbanmästare,
lokomotivförare och maskinist. De två sistnämnda hava bibehållits
i den sjätte lönegraden, varemot överbanmästare av förut antytt
skäl uppflyttats till högre lönegrad.

Från den femte arvodesgruppen, vilken för närvarande i avseende å
arvodets storlek skiljer sig från den sjätte allenast genom att den senare
åtnjuter ytterligare ett åldertillägg, hava synts böra hit hänföras förrådsmästare,
banmästare av l:a klass — under benämningen förste banmästare —
stationsmästare av klass 6 och trädgårdsmästare. Jämväl de två befattningarna
såsom tredje styrman och tredje maskinist å ängfärja synas i
sjätte lönegraden erhålla lämplig placering.

Slutligen har i denna grad uppförts två nya befattningar, stallgdrdsmästare
och vagngårdsmästare. Ifrågavarande befattningar hade omnämnts
i järnvägsstyrelsens skrivelse rörande organisationsförhållandena vid statens
järnvägar, och kommittén har i sitt yttrande i ämnet anfört följande:

»Med de föreslagna underbefälsbefattningarna vid maskinavdelningen
avses enligt järnvägsstyrelsens uttalande i skrivelsen till Kungl. Maj:t
att fylla ett framkommet behov av befäl i något högre tjänstegrad än
de nuvarande förmännen. Stallgårdsmästarna skulle sålunda, enligt vad
kommittén jämväl inhämtat av ett till järnvägsstyrelsen den 22 mars
1918 avgivet betänkande rörande maskinavdelningens underbefäls fråga,
tillsättas dels å sådana större och medelstora stationer, där tillsynen
över ytterarbetet närmast under lokomotivmästaren icke lämpligen kan
uppdragas åt befäl i så låg ställning som stallförman, och dels å sådana
mindre lokomotivstationer, där högre befäl än stallförman är erforderligt,

175)

men där ändock icke lokomotivmästare lämpligen krävas. I förstnämnda
fall skulle stallgårdsmästaren sålunda hava att utöva befäl över stallförmännen
och stallpersonalen samt alltså böra rekryteras från stallförmännens
led. I senare fallet åter skulle stallgårdsmästaren föra befäl
över lokomotivstationens personal i sin helhet och sålunda vara förtrogen
med icke blott själva lokomotivfjänsten utan jämväl expeditions- och
vagn tjänst. Denna befatthing torde sålunda lämpligast böra tillsättas
från lokomotivreparatörer eller med lokomotivreparationer förtrogna stallförmän.

Med vagngårdsmästarbefattningen avses detsamma vid vagnavdelningen
som med motsvarande mellanbefattning, stallgårdsmästare, vid
stallavdelningen.

Det vill synas, som om genom införande av dessa mellanbefattningar
en lämpligare uppdelning av befälsställningen vid maskinavdelningen
skulle ernås, än vad nu kan ske med den avsevärda skillnad i placeringen
på löneskalan, som nu förefinnes mellan vagn- och stallförmännen å
ena samt vagn- och lokomotivmästarna å andra sidan. Bättre motsvarighet
med befälsuppdelningen vid de övriga avdelningarna skulle jämväl
komma att vinnas.»

Kommittén har efter ingående prövning funnit lämpligt hänföra
dessa två nya befattningar till samma grad som lokomotivförare. I

I fråga om placeringen av befälhavare å bogserbät samt vid kanal- statens
verk anställda förrådsmästare, schaktmästare och trädgårdsmästare hänvisas
till vad om dessa befattningshavare anförts vid behandlingen av femte
lönegraden.

Befattningarna såsom förrådsmästare vid kraftverk och förste montör
därstädes skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag nyinrättas och hava
av kommittén tillstyrkts i dess yttrande rörande organisationsförhållandena
vid statens vattenfallsverk. Den förra befattningens innehavare
skulle förestå samtliga kraftverkens gemensamma huvudförråd i Västerås
samt jämställas med förrådsmästare vid telegrafverket och vid statens
järnvägar.

Förste montör skulle biträda stationsmästare å sekundärstation, vilken
numera har att ansvara icke blott för själva stationen utan jämväl för
det till densamma hörande distributionsnätet, och skulle förste montör
därjämte självständigt leda en del av arbetena. För honom har synts
böra beredas samma tjänsteställning, som tillkommer linjeförman vid
telegrafverket.

180

Sjunde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: faktor samt

vid statens vattenfallsverk: byggmästare, förste maskinist, reparationsmästare
och verkstadsmästare,

varemot någon befattning vid telegrafverket eller statens järnvägar
icke skulle hänföras till denna lönegrad.

Postverket. Den å postverkets boktryckeri anställda faktorn åtnjuter avlöning

såsom överpostiljon men har måst beredas vissa förmåner därutöver. I
likhet med generalpoststyrelsen har kommittén enligt sitt tidigare avgivna
yttrande rörande verkets organisationsförhållanden ansett befattningen
i fråga böra särskilt upptagas å postverkets stat och därvid placeras
så, att några förmåner vid sidan av lönen icke vidare skulle erfordras.
Med tagen hänsyn till vad dylika funktionärer å enskilda
tryckerier av motsvarande storlek erhålla i avlöning, har kommittén
funnit faktors inpassande i sjunde lönegraden lämplig.

statens Rörande byggmästaren och verkstadsmästaren hänvisas till vad om

''atverkalls'' dem anförts vid behandlingen av femte lönegraden, varvid uttalades att
dessa borde likställas med reparationsmästare vid kraftverk.

Med förste maskinister avses de nuvarande maskinister av l:a graden
vid kraftverken, vilka icke, enligt vad nedan sägs, skulle komma
att erhålla maskinmästares eller stationsmästares ställning. De hava
synts böra hänföras till en högre grad än maskinist vid statens järnvägar,
vilka placerats i sjätte lönegraden.

Reparationsmästare finnas såväl vid kraftverken som vid Trollhätte
kanalverk. Den förra befattningen torde, såsom för närvarande är förhållandet,
böra hänföras till samma grad som maskinist av l:a graden,
men beträffande reparationsmästaren vid Trollhätte kanalverk har kommittén
i sitt yttrande angående organisationsförhållandena vid statens
vattenfallsverk funnit anledning uttala, att han näppeligen kunde anses
hava så krävande göromål som de vid kraftverk anställda reparationsmästarna.
Då den förre ombesörjde huvudsakligen skötsel och underhåll
av de elektriska anläggningarna vid kanalen samt utförde erforderliga
utvidgningsarbeten av ifrågavarande anläggningar, syntes han snarare
vara att jämföra med de nya förste montörerna vid kraftverken.
Kommittén ansåg sig fördenskull böra föreslå, att befattningen såsom
reparationsmästare vid Trollhätte kanalverk vid lämplig tidpunkt måtte
utbytas mot en förste montör.

1H1

Åttonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: postexpeditör,

vid telegrafverket: förrådsbokhållare, materialförvaltare, ritare och
telegrafassistent,

vid statens järnvägar: kontorsskrivare, ledningsmästare, ritare, stationsskrivare,
vagnmästare och verkstadsmästare, samt

vid statens vattenfallsverk: kontorsskrivare, maskinmästare, ritare,
stationsmästare och övermontör,

Postexpeditörs placering i åttonde lönegraden innebär ingen rubbning
i nuvarande ställning.

I samma grad som postexpeditör stå för närvarande och hava bibehållits
telegraf assistent, som nu benämnes assistent av 2:a lönegraden,
och ritare.

Förrådsbokhållarna hava nu ett ålderstillägg mindre än telegrafassistenterna
men i övrigt samma avlöning som dessa. Enligt förslag av telegrafstyrelsen,
vilket av kommittén tillstyrkts, skulle, i sammanhang med
inrättandet av förrådsförvaltartjänster vid telegrafverket, förrådsbokhållartjänsterna,
i mån av de nuvarande befattningshavarnas avgång,
indragas och ersättas med kvinnliga befattningshavare. Kommittén har
ansett att, så länge manliga förrådsbokhållare komma att finnas, de
böra vara helt likställda med telegrafassistenter.

Åven materialförvaltaren vid telegrafverkets verkstad, vilkens avlöning
nu skiljer sig från telegrafassistents allenast så till vida, att den
förres begynnelseavlöning är något högre, har kommittén ansett böra
likställas med telegrafassistent.

Kontorsskrivare, ritare och stationsskrivare äro nu jämställda med
postexpeditör och skulle fortfarande så förbliva. Anledning synes icke
föreligga att såsom särskilda tjänster -upptaga de fåtaliga telegrafistbefattningarna
vid statens järnvägar, för vilka arvodet är detsamma som
för stationsskrivare allenast med den skillnad, att telegrafists begynnelsearvode
är något högre.

För lednings-, vagn- och verkstadsmästare innebär placeringen i åttonde
lönegraden en uppflyttning, men det vill synas, som om det vore
lämpligt och fullt befogat, att dessa mästare, vilka först vid jämförelsevis
framskriden ålder nå ifrågavarande befattningar, som därjämte äro
slutposter, bliva jämställda med kontors- och stationsskrivare, som vid

Postverket.

Telegraf

verket.

Statens

järnvägar.

182

Statens

vattenfallg verk.

unga år erhålla sina befattningar och i regel kunna erhålla befordran
till högre avlönade tjänster.

Av lägre kontorspersonal vid kraft- och kanalverk samt vid Trollhätte
räkenskapsavdelning finnas för närvarande i avlöningsreglementet
för statens vattenfallsverk upptagna manliga bokhållare av l:a och 2:a
graderna. Då bokhållare av 2:a graden i regeln torde utföra arbete
jämförligt med det, som exempelvis inom statens järnvägar är anförtrott
åt manliga kontorsskrivare, har kommittén i sitt yttrande angående
organisationsförhållandena vid statens vattenfallsverk tillstyrkt vattenfallsstyrelsens
förslag att bokhållarbefattningen av 2:a graden skulle
utgå och ersättas med kontorsskrivare, vilken tjänst då också bör, i likhet
med den av vattenfallsstyrelsen föreslagna nya ordinarie befattningen
ritare, ställas i samma lönegrad som kontorsskrivare och ritare vid statens
järnvägar.

Stationsmästare vid sekundärstationerna och övermontörer synas böra
likställas med de ovan omförmälda mästarna inom åttonde lönegraden
vid statens järnvägar.

Till denna grad har kommittén enligt sitt förenämnda yttrande i
organisationsfrågan funnit böra hänföras även två nya befattningar,
stationsmästare inom ställverk och maskinmästare. För driften av primärstationerna
äro för närvarande anställda ett antal maskinister av l:a och

2.a graderna. Av dessa maskinister äro en del placerade i stationernas
ställverk och en del i maskinstationerna. Vattenfallsstyrelsen har föreslagit
att utbyta vissa maskinister av l:a graden mot befattningshavare i något
högre ställning, nämligen inom ställverken stationsmästare och inom
maskinstationerna maskinmästare. Kommittén förklarade sig dela styrelsens
uppfattning, att för ledningen av det krävande arbetet i ställverken
höra finnas vissa högre kvalificerade befattningshavare i stationsmästares
grad. Ävenledes har kommittén tillstyrkt inrättandet av maskinmästarbefattningarna,
vilkas innehavare # skulle vid behov tjänstgöra såsom ställföreträdare
för driftverkmästarna samt, särskilt å de större stationerna,
utöva det sammanhållande befälet över maskinistpersonalen.

Nionde lönegraden,

omfattande:

vid telegrafverket: linjemästare och verkmästare,

vid statens järnvägar: andre maskinist å ångfärja, andre styrman,
lokomotivmästare, stationsinspektor av klass 4 13, stationsmästare av
klass 5 och överbanmästare, samt

183

vid statens vattenfallsverk: instrumentmakare och mätaretekniker,

varemot ingen befattning vid postverket hänförts till denna lönegrad.

Verkmästarna torde kunna sägas genom placering i nionde lönegraden
bibehålla ungefär samma ställning å löneskalan som hittills.

För linjemästarna åter måste jämställigheten med verkmästarna anses
innebära en uppflyttning. Kommittén har emellertid ansett den art av
befäl över ofta rätt stora och på ett betydande område spridda arbetsstyrkor,
som utövas av linjemästarna, lika krävande som verkmästarnas
befäl över en visserligen större men dock till ett enda ställe förlagd
arbetsstyrka. Under det att verkmästaren ständigt har möjlighet att
inhämta anvisningar av verkstadsingenjören eller verkstadsdirektören,
måste linjemästaren ofta på egen hand avgöra förekommande ärenden.
Slutligen åligger linjemästaren en betydande penning- och materielförvaltning,
i värde vanligen växlande mellan 500,000 och 1,000,000 kronor
för år, samt motsvarande redovisningsskyldighet.

Båda nu nämnda befattningshavares löneställning har synts kommittén
betingad av den praktisk-tekniska kompetens och de ledareegenskaper,
som måste krävas av innehavarna av dessa, de högsta underbefälsposterna
för linje- och verkstadspersonalerna.

Av enahanda skäl, som föranlett nyssnämnda befattningshavares vid
telegrafverket placering i nionde lönegraden, har det högsta tekniska
underbefälet vid statens järnvägar, nämligen lokomotivmästare, ansetts
böra hänföras till denna lönegrad.

Hit hava hänförts även stationsmästare av klass 5 och överbanmästare,
varigenom de tre avdelningarnas vid statens järnvägar högsta underbefäl
skulle uppnå jämställighet. Vad särskilt angår överbanmästarna, för vilka
placeringen i nionde lönegraden medför en avsevärd löneförhöjning, åberopar
kommittén jämväl sitt tidigare gjorda uttalande om befogenheten
av en relativt större uppflyttning för banavdelningens underbefäl än för
andra motsvarande personalgrupper, och kommittén upprepar sin förut
gjorda förutsättning, att endast de mest krävande banmästaravdelningarna
höra anförtros åt överbanmästare.

Stationsinspektorer av klass 4 B utgöras av ett fåtal föreståndare för
stationer vid inköpta järnvägar och komma att successivt utbytas mot
stationsmästare av klass 5. I anledning härav har kommittén funnit
sig böra likställa dessa två befattningar.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

184

Statens

vattenfalls*

verk.

Postverket.

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

Statens

vattenfalls verk.

Till ifrågavarande lönegrad hava slutligen synts böra hänföras även
andre styrman och andre maskinist å ängfärja.

Under det att driftverkmästare hänförts till tionde lönegraden, har
den med nämnda befattning nu likställda instrumentmakartjänsten ansetts
böra placeras i nionde lönegraden. Visserligen måste instrumentmakaren
vara en skicklig yrkesman inom sitt speciella fack, men han innehar
icke samma befälsställning som driftverkmästaren, vartill kommer att vissa
göromål, som ursprungligen avsetts för instrumentmakarna, numera överflyttats
på mätareteknikema.

Sistnämnda befattning, mätaretekniker, har av vattenfallsstyrelsen
föreslagits till överförande från extra till ordinarie stat, och kommittén
har i sitt yttrande om organisationsförhållandena vid vattenfallsverket
tillstyrkt detta förslag. Med hänsyn till den såväl teoretiska som praktiska
utbildning, som lärer böra krävas av en dylik befattningshavare,
har kommittén enligt samma yttrande funnit mätaretekniker böra i
avlöningshänseende jämställas med instrumentmakare.

Tionde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: förste postexpeditör,

vid telegrafverket: förste telegrafassistent,

vid statens järnvägar: bokhållare och förste stationsskrivare, samt

vid statens vatten falls ver k: bokhållare och driftverkmästare.

För förste postexpeditör har bibehållits hittillsvarande ställning å
avlöningsskalan.

Enahanda är förhållandet med förste telegraf assistent, vilken benämning
motsvarar nuvarande assistent av l:a lönegraden.

Ej heller för bokhållare och förste stationsskrivare innebär placeringen
i tionde lönegraden någon förändring.

Bokhållare vid vattenfallsverket, vilken tjänst motsvarar nuvarande
bokhållare av l:a graden, synes böra likställas med samma befattningshavare
vid statens järnvägar.

Den ansvarsfulla post driftverkmästare, särskilt vid kraftverk, intager har
synts böra föranleda, att denna befattning, som nu är i avlöningshänseende

185

nära likställd med bokhållare vid statens järnvägar, hänföres till samma
grad som dessa.

Elfte lönegraden,

omfattande:

vid postverket: postmästare av klass 4,
vid telegrafverket: telegrafkommissarie av klass 4,
vid statens järnvägar: förste bokhållare, förste telegratist, stationsinspektor
av klass 4 A och övermaskinist av klass 2, samt
vid statens vattenfallsverk: kanalinspektor av klass 2.

De manliga postmästarna äro nu indelade i sex klasser, varjämte de
tre postmästarna av klass 1 A vid postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1
och Malmö 1 åtnjuta särskilda tilläggsarvoden. Enligt vad kommittén
förut (sid. 69) föreslagit, skulle dessa tilläggsarvoden bortfalla och en ny
högre postmästargrad, benämnd överpostmästare, inrättas, vilken för
närvarande skulle avses för nämnda tre postkontors föreståndare. Vidare
har kommittén i sitt yttrande rörande organisationsförhållandena vid
postverket, ''i anslutning till ett av generalpoststyrelsen gjort uttalande,
ansett de manliga föreståndarna för övriga postkontor kunna sammanföras
till fyra grader, vilka skulle benämnas postmästare av klass 1
resp. klass 2, klass 3 och klass 4 (den lägsta).

De manliga föreståndarna för telegrafverkets stationer utgöras för
närvarande av dels telefon- och telegrafdirektörer, de sistnämnda av två
grader, dels ock kommissarier av fyra grader. Med biträdande av en
utav telegrafstyrelsen gjord framställning har kommittén i sitt yttrande
rörande organisationsförhållandena vid telegrafverket förordat, att de två
graderna telegraf direktörer skola sammanslås till en grad, samt att den
högsta kommissariegraden måtte uppdelas i två grader, i det att till en
början föreståndarna för de fem största kommissariestationerna och, efter
nuvarande innehavarens avgång, jämväl Sundsvalls telegrafdirektörsstation
skulle bilda en särskild högre grupp. Med bortseende tills vidare från
telefon- och telegrafdirektörerna, vilka intaga en särskild ställning, skulle
de övriga manliga stationsföreståndarna således komma att utgöra fem
klasser, benämnda telegrafkommissarie av klass 1 A resp. klass 1 B,
klass 2, klass 3 och klass 4 (den lägsta).

Uti indelningen av föreståndarna för statens järnvägars stationer
har någon förändring icke blivit ifrågasatt, utan skulle de, frånsett
förut omnämnda stationsmästare och stationsinspektorer av klass 4 B,
fortfarande hänföras till fem klasser, benämnda överinspektör resp. stationsinspektor
av klass 1, klass 2, klass 3 och klass 4 A (den lägsta).

311 19

Statens

järnvägar.

186

Det skulle sålunda hädanefter komma att inom vartdera av de tre
ifrågavarande verken finnas fem med varandra jämförbara klasser av
föreståndare. För att vinna ordning och reda hava nu föreståndare av
samma klass i tjänsteförteckningen hänförts till samma lönegrad, därvid
med varandra jämställts överpostmästare, telegrafkommissarie av klass
1 A (en beteckning »övertelegrafkommissarie» har synt§ allt för tung)
och överinspektör; vidare postmästare av klass 1, telegrafkommissarie
av klass 1 B och stationsinspektor av klass 1; postmästare av klass 2,
telegrafkommissarie av klass 2 och stationsinspektor av klass 2; postmästare
av klass 3, telegrafkommissarie av klass 3 och stationsinspektor
av klass 3; samt slutligen postmästare av klass 4, telegrafkommissarie
av klass 4 och stationsinspektor av klass 4 A. Sedan kommittén kommit
till enighet om de löner, som ansetts böra gälla för de särskilda föreståndarklasserna,
hava dessa hänförts till respektive 16:e, I5:e, 14:e, 12:e
och ll:e lönegraderna.

Den sålunda verkställda grupperingen av föreståndarna för postkontoren
samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer förutsätter,
att en omklassificering av dessa anstalter kommer att ske, vilken jämväl
nödvändiggöres, vad postkontoren beträffar, av sammanslåendet av vissa
postmästargrader och, i fråga om telegrafverkets stationer, av bortfallandet
av uppbördsprovisionen, vilken hittills i viss mån verkat reglerande
i avseende å det inbördes förhållandet stationerna emellan. Kommittén
har icke kunnat inlåta sig på uppgörandet av förslag till en
dylik omklassificering, men då det är av vikt att densamma sker enligt
såvitt möjligt enhetliga grunder, som dock måste lämna rum för ett beaktande
av vart och ett av verkens säregna förhållanden, samt att framdeles
skeende omgrupperingar inom något av verken utföras under hänsynstagande
till återverkan därav på de andra verken, har kommittén
funnit nödigt, att klassificeringen av postkontoren samt telegraf- och
järnvägsstationerna underställes Kungl. Majrts prövning och fastställelse.

Förste bokhållare och förste telegraf st, vilkas arvode nu skiljer sig
från stationsinspektors av klass 4 A allenast genom ett lägre begynnelsearvode,
hava funnits böra hänföras till samma lönegrad som nämnda
stationsinspektor.

Beträffande den högre ångfärj ep er sonalen, nämligen befälhavare, förste
styrman och övermaskinist, har kommittén funnit en uppdelning böra
ske av var och en utav nämnda befattningar i två klasser, på det att
därigenom skall givas uttryck för det större ansvar och det mera om fät -

187

tande befäl, som tillkomma nämnda personal å Trälleborg— Sassnitzfärjorna
gent emot motsvarande personal å Malmö—Köpenhamns-färjan.
Vart och ett av fartygen å den förra routen är nämligen av mer än
dubbelt så stort värde som ångfärjan »Malmö); och har även ungefär
dubbelt så stor personal som sistnämnda fartyg. Vid den uppdelning,
som sålunda av kommittén föreslås, skulle befälhavare av klass 1, förste
styrman av klass 1 och övermaskinist av klass 1 tillhöra Trälleborgsfärjorna
samt motsvarande befattningshavare av klass 2 Malmöfärjan.

övermaskinist å Malmöfärjan har lämpligen funnits böra placeras i ll:e
lönegraden, under det att förste styrman å Malmöfärjan och övermaskinist
å Trälleborgsfärjorna synts böra tillhöra 12:e lönegraden samt förste
styrman å Trälleborgsfärjorna 13:e lönegraden. Att sålunda förste styrman
funnits böra tillhöra en högre lönegrad än övermaskinist å samma
färja, ehuru för närvarande arvodet är detsamma för båda, har berott
på förste styrmans ställning såsom reservbefälhavare, vartill vid nuvarande
arvodens fastställande icke synes hava tagits tillbörlig hänsyn.

För de två kanalinspektorerna av 2:a graden, placerade vid Brinkebergskulle
och Ström, har kommittén, med hänsyn till deras åligganden
och arten av det med deras befattningar förenade ansvar, ansett sig
icke kunna föreslå högre avlöning än som skulle tillkomma stationsinspektor
av klass 4 A vid statens järnvägar. De ifrågavarande befattningshavarnas
benämning torde i enlighet med av kommittén för andra
befattningshavare använd titulatur böra ändras till kanalinspektor av
klass 2.

Tolfte lönegraden,

omfattande:

vid postverket: kontrollör och postmästare av klass 3,
vid telegrafverket: ingenjörsassistent, kontrollör och telegrafkommissarie
av klass 3,

vid statens järnvägar: förste styrman av klass 2, stationsinspektor
av klass 3, underingenjör, underinspektör och övermaskinist av klass 1,
varemot någon befattning vid statens vattenfallsverk icke hänförts
till denna lönegrad.

Kontrollör har liksom nu jämställts med postmästare av klass 3, vilken
sistnämnda befattning enligt vad förut sagts ansetts böra tillhöra
tolfte lönegraden.

Statens

vattenfalis ▼erk.

Postverket.

188

Telegraf verket.

Statens

järnvägar.

Kontrollör av 2:a lönegraden, för vilken föreslås benämningen kontrollör,
har ansetts böra placeras i samma lönegrad som telegrafkommissarie
av klass 3, med vilken han anses i tjänsteställning likställd.

Liksom hittills skulle ingenjörsassistent åtnjuta lika avlöning med
kontrollör. I övrigt åberopas rörande denna och övriga här nedan omförmälda
befattningar, för vilka kräves avgångsexamen från teknisk
elementarskola, den särskilda motivering för dem tilldelad placering i
tjänsteförteckningen, som återfinnes under V avd.

Rörande förste styrman av klass 2, övermaskinist av klass 1 och stationsinspektor
av klass 3 är förut talat.

Underinspektör tillhör nu samma grupp som stationsinspektor av klass
3, och synes så böra även framdeles bliva förhållandet.

För underingenjör innebär placeringen i tolfte lönegraden en av den
tekniska utbildningen föranledd uppflyttning, enär denna befattningshavare
för närvarande är jämställd med de av kommittén i elfte lönegraden
placerade förste bokhållarna och förste telegrafisterna. Underingenjör
vid statens järnvägar och ingenjörsassistent vid telegrafverket
hava ansetts böra likställas.

Trettonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: aktuarie, förrådsförvaltare, notarie, registrator, revisor
samt revisor och bokhållare,

vid telegrafverket: aktuarie, förrådsförvaltare, huvudkassör, notarie
och revisor,

vid statens järnvägar: aktuarie, byråassistent, distriktskassör, expeditionsföreståndare,
förste styrman av klass 1, kassör, kontrollör, notarie,
registrator och revisor, samt

vid statens vattenfallsverk: kanalinspektor av klass 1, kassör, kontrollör,
notarie, registrator och revisor.

De till denna lönegrad hänförda administrativa befattningar vid
samtliga fyra verkens styrelser äro sådana, för vilka enligt kommitténs
mening icke i regel bör krävas högskoleutbildning, vare sig juridisk, administrativ
eller humanistisk. Härom torde, i vissa fall med ändring av vad
nu gäller, föreskrift böra förekomma i vederbörande instruktioner. Att
det oaktat nu avsedd befattning kan komma att besättas med person,
som innehar högskoleutbildning, får således icke medföra krav på tjän -

189

stens uppförande i högre lönegrad. Merendels torde i dylikt fall innehavandet
av tjänst inom ifrågavarande lönegrad vara att anse såsom en
gradpassering, under vilken tjänsteman, som innehar de för högre poster
erforderliga teoretiska förutsättningarna, får tillfälle att inhämta de fackliga
kunskaper, som äro nödiga för högre tjänsters bestridande; eu motsvarighet
alltså till den gradpassering, som den tekniskt högskoleutbildade
personalen enligt vad kommittén på annat ställe anför, synes böra
genomgå.

Samtliga till trettonde lönegraden hänförda befattningar vid postverket
tillhöra nu eu och samma avlöningsgrupp, den s. k. notariegruppen.
De skulle genom placering i förevarande lönegrad bibehålla samma
ställning som nu gent emot närmast lägre grupp, postmästare av klass 3
och kontrollör.

Aktuarie, huvudkassör, notarie och revisor äro i telegrafverkets avlöningsreglemente
upptagna under den gemensamma benämningen byråtjänstemän
av 2:a lönegraden. För vinnande av likformighet med de
andra verken har kommittén i sitt förslag till avlöningsreglemente upptagit
dem under särskilda titlar.

Vad särskilt angår huvudkassören hos telegrafstyrelsen har kommittén,
med anledning av att styrelsen ifrågasatt högre avlöning för denne
än för de övriga byråtjänstemännen av lägre graden, velat framhålla, att
anledning icke synes förefinnas att tillerkänna honom högre tjänsteställning
än kassörerna hos järnvägs- och vattenfallsstyrelserna, vilka jämväl
placerats i trettonde lönegraden. Generalpoststyrelsens kassör intager i
viss mån annan ställning och har därför av kommittén ansetts böra hänföras
till en högre lönegrad.

I yttrandet angående organisationsförhållandena vid telegrafverket
har kommittén biträtt telegrafstyrelsens framställning om inrättande av
förrddsförvaltartjänster vid telegrafverkets distriktsförråd. Den betydliga
tillväxten av dessa förråd hade nämligen synts böra föranleda, att desamma
ställdes under ledning av tjänstemän med mångsidigare utbildning
och av högre tjänsteställning än de nuvarande förrådsbokhållarna,
vilkas befattningar i mån av vederbörandes avgång skulle indragas och
ersättas med kvinnliga befattningar. Såsom kommittén i nämnda
yttrande jämväl framhöll, böra förrådsförvaltare vid telegrafverket ställas
något lägre på löneskalan än motsvarande befattningshavare vid statens

Postverket.

Telegraf verket.

190

Statens järnvägar.

Statens

vattenfalls verk.

järnvägars mera omfattande förråd. Då de sistnämnda av kommittén
hänförts till fjortonde lönegraden, böra därför förrådsförvaltare vid telegrafverket
uppföras under trettonde lönegraden.

För aktuarie, byråassistent, distriktskassör, kassör, kontrollör, notarie
och registrator innebär placeringen i trettonde lönegraden ingen förändring.

För expeditions föreståndarna, vilka föra befäl över stora inre och
yttra personalstyrkor samt handhava betydande värden i form av gods
eller biljetter och kontant uppbörd, har den allmänna stegringen i trafiken
medfört väsentligt ökat arbete och ansvar, emedan de i regel äro
placerade på de tjänsteställen, där trafikökningen varit som störst. På
grund härav samt med hänsyn till arten och beskaffenheten av expeditionsföreståndarnas
arbete, har kommittén funnit dem böra uppflyttas i
i lönegraden närmast över stationsinspektorer av klass 3, med vilka de
nu äro i löneavseende jämställda.

Att förste styrman av klass 1 hänförts till den trettonde lönegraden
sammanhänger med ovan omförmälda uppdelning av förste styrmanstjänsterna.

Befattningen revisor är nyuppförd. Kommittén har nämligen i sitt
yttrande beträffande organisationsförhållandena vid statens järnvägar på
däri anförda skäl föreslagit inrättandet av tre revisorstjänster vid järnvägsstyrelsens
revisionskontor, vilka befattningar skulle vara jämställda
med motsvarande tjänster vid de övriga verken.

Kanalinspektor av klass 1, vilken befattning förekommer i Trollhättan
och Södertälje, samt kassör och kontrollör finnas upptagna å vattenfallsverkets
nuvarande ordinarie stat med sins emellan lika avlöning.
Därjämte skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag och kommitténs
yttrande däröver jämväl hos styrelsen inrättas kassörs-, kontrollörs-, notarie-,
registrator- och revisorstjänster. Samtliga nu nämnda befattningar
synas böra uppföras i den lönegrad, dit närmast motsvarande tjänster
vid de övriga verken hänförts, eller således i den trettonde.

I detta sammanhang torde böra erinras om, att kommittén biträtt
vattenfallsstyrelsens förslag om uteslutande ur vattenfallsverkets stat av
den vid Trollhätte räkenskapsavdelning nu förekommande befattningen
såsom revisor och kontrollinspektor, vilkens tjänsteåligganden skulle
uppdelas på kanalinspektorerna och de nya revisorerna.

191

Fjortonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: förste kontrollör och postmästare av klass 2,

vid telegrafverket: avdelningsingenjör, förste kontrollör, inköpschef,
konstruktör, kontorschef, radiokommissarie och telegrafkommissarie av
klass 2,

vid statens järnvägar: baninspektor, distriktskamrer, elektroingenjör,
förrådsförvaltare, konstruktör, maskininspektor, stationsinspektor av klass
2 och verkstadskamrer, samt

vid statens vattenfallsverk: kontorschef.

Postmästare av klass 2 A, vilken befattning nu skulle komma att
sammanföras med postmästare av klass 2 B under benämningen postmästare
av klass 2, samt'' förste kontrollör tillhöra nu en och samma
grupp, stående närmast över den s. k. notariegruppen. Någon annan
förändring häri har kommittén icke ansett böra vidtagas än den, som
följer av nämnda sammanslagning av de båda postmästarklasserna.

Kontrollör av l:a lönegraden, som skulle benämnas förste kontrollör,
samt radiokommissarie äro nu sins emellan jämställda och anses jämväl
intaga samma tjänsteställning som telegraf kommissarie av klass 2; de
hava därför upptagits i den lönegrad, till vilken den sistnämnda befattningen
enligt vad förut anförts funnits böra hänföras, eller i den fjortonde
lönegraden. Den mångsidiga tekniska förfarenhet, visserligen förvärvad
i tjänsten, som kräves av förste kontrollörerna å stationerna, samt det
omfattande befäl, dessa utöva, försvara väl deras placering i nämnda
lönegrad. Åven de förste kontrollörer, som enligt organisationsförslaget
skulle placeras å trafikdirektörernas expeditioner, böra på grund av sin
ställning såsom dessa direktörers närmaste män och ställföreträdare tillhöra
samma lönegrad som förste kontrollörer å stationerna.

Av radiokommissarierna krävas jämväl betydande tekniska kunskaper,
varjämte de föra självständigt befäl å de i regel avsides liggande
fasta radiostationerna.

Inköpschefen vid telegrafverkets verkstad, vilken åtnjuter samma avlöning
som kontrollör av l:a lönegraden och radiokommissarie, förestå]-verkstadens inköpsavdelning samt lärer jämväl skola tilldelas överinseendet
över hela förrådsavdelningen därstädes. Då härtill kommer, att
verkstaden intager en mera fristående ställning gent emot telegrafstyrelsen
och själv ombesörjer sina inköp av råmaterialier och halvfabrikat, har
det synts kommittén riktigt att hänföra inköpschefen till förevarande
lönegrad.

Postverket.

Telegraf verket.

192

Statens järnvägar.

För ovannämnda tre befattningar, förste kontrollör, radiokommissarie
och inköpschef, kan placeringen i fjortonde lönegraden anses såsom en
uPpflyttniQg? enär de nu äro i avlöningshänsende likställda med de till
trettonde lönegraden hänförda byråtjänstemännen av 2:a graden; begynnelseavlöningen
är till och med något högre för de sistnämnda. Då
emellertid nämnda byråtjänstemän icke utöva befäl över någon större
personal och deras arbete ej heller är av så skiftande art eller krävande
beskaffenhet, har en dylik omgruppering funnits befogad.

Kontorschefen vid telegrafverkets verkstad uppbär redan nu högre
slutavlöning än byråtjänstemän av 2:a graden och har därför hänförts
till den närmast högre lönegraden än dessa.

De nya befattningarna såsom av delning singenjör och konstruktör hava
införts i enlighet med förslag av telegrafstyrelsen. För båda skulle
krävas avgångsexamen från teknisk elementarskola. Konstruktörerna
skulle anställas endast hos styrelsen, där de skulle utföra mera självständigt
konstruktionsarbete, samt avdelningsingenjörerna åtminstone tills
vidare avses endast för Stockholmssektionerna av fjärde linjedistriktet, där
de skulle anförtros mera kvalificerade uppdrag, såsom kabelblocksarbeten,
föreståndarskap för undersökningsavdelning in. m. I anslutning till kommitténs
uppfattning angående de tekniska befattninghavarnas avlöningsvillkor
hava avdelningsingenjörer och konstruktörer vid telegrafverket
synts böra, liksom ban- och maskininspektorer samt de nya konstruktörerna
vid statens järnvägar, hänföras till fjortonde lönegraden.

Ur den grupp, till vilken nu höra de av kommittén till trettonde
lönegraden hänförda byråassistenterna och distriktskassörerna, hava utbrutits
ban- och maskininspektorer samt elektroingenjören, vilka tillika med
de två närmast högre grupper, som omfatta: den ena stationsinspektor
av klass 2 samt den andra — förutom stationsinspektor av klass 1, som
upptagits under femtonde lönegraden — distrikts- och verkstadskamrer
samt förrådsförvaltaren, sammanförts under fjortonde lönegraden. Under
det att stationsinspektor av klass 2 genom denna placering kan anses
bibehålla sin nuvarande grad, innebär placeringen av övriga nu angivna
befattningshavare uppflyttning — i överensstämmelse med den av kommittén
hävdade uppfattningen — för de tekniska befattningarna, men
någon nedflyttning för de övriga tre. Vad distriktskamrerarna angår påkallas
denna relativa sänkning i lönegrad av den minskning i deras
arbetsuppgifter, som under senare tider vidtagits, i det att de numera
huvudsakligen hava att bokföra maskinavdelningens inkomster och utgifter.

193

Verkstadskamreraren och förrådsförvaltaren, båda placerade vid huvudverkstaden
i Örebro, hava icke synts böra intaga högre ställning än de
nära motsvarande befattningshavarna vid telegrafverkets verkstad, kontorschefen
och inköpschefen.

Konstruktör är en ny befattning, vars inrättande av järnvägsstyrelsen
föreslagits och av kommittén förordats i dess yttrande angående
organisationsförhållandena vid statens järnvägar. Dylika tjänstemän
skulle vara placerade hos styrelsen och hava väsentligen enahanda
sysselsättning som motsvarande tjänstinnehavare hos telegrafstyrelsen. 1
överensstämmelse med det i nyssnämnda yttrande gjorda uttalandet hava
konstruktörerna hänförts till samma lönegrad som ban- och maskininspektorerna.

Kontorschefen vid Trollhätte räkenskapsavdelning har, i enlighet med
vad kommittén i sitt yttrande rörande organisationsförhållandena vid
statens vattenfallsverk anfört, jämställts med distriktskamrer vid statens
järnvägar. Anledningen till att kommittén funnit föreståndaren för
nämnda avdelning höra sålunda nedflyttas i tjänstegrad är den, att en
del åligganden, som ursprungligen tillkommit räkenskapsavdelningen i
Trollhättan, redan övertagits eller för framtiden komma att övertagas av
vattenfallsstyrelsen, och att således ifrågavarande räkenskapsavdelning icke
längre skulle bibehålla sin förutvarande karaktär av en centralavdelning
av statens vattenfallsverk utan för framtiden bliva allenast ett till
lokalförvaltningen hörande räkenskapskontor.

Femtonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: förste aktuarie, intendent, postmästare av klass 1,
sekreterare och överkontrollör,

vid telegrafverket: förrådskamrer, sekreterare, telegrafkommissarie
av klass 1 B och överkontrollör,

vid statens järnvägar: befälhavare av klass 2 å ångfärja, förrådskontrollör,
förste kontrollör, förste revisor, intendent, kamrer, milkontrollör,
sekreterare och stationsinspektor av klass 1, samt

vid statens vattenfallsverk: kamrer och sekreterare.

Den grupp i postverkets avlöningsreglemente, som närmast motsvarar
femtonde lönegraden, omfattar förste aktuarie, intendent, ombudsman,
postmästare av klass 1 B och övei''kontrollör. Av dessa hava i kommitténs
förslag ombudsmannabefattningen hänförts till en högre löne 25 -

Statens vattenfallsverk.

Postverket.

311 19

194

Telegraf verket.

grad men de övriga bibehållits i femtonde lönegraden, dit ock nuvarande
postmästare av klass 1 A efter sammanslagningen av de båda
klasserna 1 A och 1 B hänförts.

Under femtonde lönegraden har även upptagits sekreterare, som nu
står något högre på löneskalan än förste aktuarie m. fl. Anledningen
härtill är att kommittén, såsom nedan omförmäles, funnit sig böra för
samtliga verken föreslå en tudelning av sekreterargraden genom inrättandet
av en förste sekreterargrad, varvid den lägre graden sekreterare
synts böra jämställas med förste aktuariegruppen, vilken nu intager en
mellanställning.

I sitt yttrande beträffande organisationsförhållandena vid postverket
har kommittén, i anledning av general poststyrelsens hemställan om den
såsom styrelsens kassör samt huvudredogörare för stämpelväsendet tjänstgörande
intendentens uppflyttning i kamrers grad, väl förklarat sig anse
ifrågavarande intendent böra erhålla en högre tjänsteställning än hittills,
men icke funnit honom böra ställas högre än i den nuvarande sekreterargraden.
Vid slutligt övervägande av ifrågavarande tjänstemans placering
å löneskalan har kommittén, i betraktande jämväl av den grad
som skulle tillkomma de andra styrelsernas huvudkassörer, funnit hans
inpassande i femtonde lönegraden innebära en riktig placering. Vid sådant
förhållande torde hans tjänstetitel, som av generalpoststyrelsen föreslagits
till »stämpelkamrer och kassaintendent», allt fortfarande böra förbliva
intendent.

Angående sekreterares och telegrafkommissaries av klass 1 B upptagande
under femtonde lönegraden åberopas vad dels nyss sagts angående
uppdelning av sekreterargraden i två grader och dels förut anförts
rörande telegrafkommissarier i allmänhet. I

I yttrandet angående organisationsförhållandena vid telegrafverket
har kommittén tillstyrkt såväl inrättandet av en förrådsbyrå hos telegrafstyrelsen
som ock att i samband därmed skulle å denna byrå inrättas
en förrådskamrerstjänst, likställd med den lägre sekreterargraden.

Vidare har kommittén i nämnda yttrande biträtt telegrafstyrelsens
förslag om inrättandet av en ny befattning såsom överkontrollör, avsedd
för Stockholms och Göteborgs telefonstationer. Denna tjänst synes böra
hänföras till lönegraden närmast över den, i vilken förste kontrollör upptagits.

195

Ur don nuvarande befattningsgrupp, som motsvarar kommitténs femtonde
lönegrad, hava utbrutits för att hänföras till en högre grad dels
de hos järnvägsstyrelsen placerade förste aktuarien och föreståndaren
för statistiska kontoret, byråingenjörer av l:a klass och lantmätaren, dels
sektionsbefälet av 2:a klass jämte telegraf- och signalingenjörerna vid
distrikten, dels ock befälhavare å ångfärjerouten Trälleborg—Sassnitz.
Av förut nämnd anledning har stationsinspektor av klass 1, som nu tillhör
en lägre grupp, upptagits i femtonde lönegraden.

Inrättandet av revisorstjänster hos järnvägsstyrelsen har föranlett
förändrad tjänstetitel för revisionskontorets föreståndare, vilken nu benämnes
revisor. Från järnvägsstyrelsens sida har ifrågasatts benämningen
revisionskommissarie, men har kommittén icke ansett lämpligt upptaga
denna inom annan gren av statsförvaltningen för tjänsteman i delvis
annan ställning nyttjad titel, utan föreslagit benämningen förste revisor.

Kontorsföreståndarnas hos järnvägsstyrelsen nuvarande tilläggsbeteckningar,
angivande föreståndarskap för visst kontor, synas icke vara
nödiga att bibehålla i tjänsteförteckningen, utan hava tjänsterna allenast
benämnts förste revisor, intendent, kamrer och milkontrollör.

De i organisationsförslaget rörande vattenfallsverket föreslagna ordinarie
tjänsterna hos vattenfallsstyrelsen, kamrer och sekreterare, hava
synts böra hänföras till samma lönegrad som motsvarande befattningar
vid statens järnvägar.

Sextonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: ombudsman och överpostmästare,
vid telegrafverket: byråingenjör, kameralintendent, linjeingenjör och
telegrafkommissarie av klass 1 A,

vid statens järnvägar: baningenjör, befälhavare av klass 1 å ångfärja,
byråingenjör, chef för statistiska kontoret, maskiningenjör, signalingenjör,
telegrafingenjör, trafikinspektör och överinspektör, samt

vid statens vattenfalls verk: byråingenjör och direktörsassistent vid
kanalverk.

Ombudsmannen hos generalpoststyrelsen har visserligen synts böra
intaga en högre tjänsteställning än som skulle tillkomma den lägre sekreterargradens
innehavare, men då han åtminstone för närvarande icke
ansetts böra i lönehänseende jämställas med befattningshavare i den
högre sekreterargraden, har han funnits lämpligen kunna placeras i sextonde
lönegraden.

Statens järnvägar.

Statens vattenfallsverk.

Postverket -

196

Telegraf verket.

Statens järnvägar.

Rörande överpostmästare hänvisas till vad om dessa befattningshavare
tidigare anförts.

Rörande de till ifrågavarande och högre lönegrader hänförda ingenjörsbefattningarna
med högskolekompetens vid de tre tekniska verken
åberopas kommitténs under V avd. gjorda uttalanden angående den högre
tekniska personalens ställning å löneskalan.

Liksom sektionsbefälet vid statens järnvägar är uppdelat i två grader,
har jämväl linjeingenjörsbefattningen vid telegrafverket, på sätt redan i
kommitténs yttrande rörande organisationsförhållandena vid detta verk
omnämnts, uppdelats i två grader, linjeingenjörer och förste linjeingenjörer.
Hos telegrafstyrelsen tjänstgörande ingenjörer skulle, i överensstämmelse
likaledes med vad vid statens järnvägar gäller, benämnas byråingenjörer
och förste byråingenjörer.

Kamreraren hos telegrafstyrelsen har kommittén i sitt yttrande
rörande organisationsförhållandena vid telegrafverket ansett böra beredas
tjänsteställning i en mellangrad mellan sekreterare och förste
sekreterare. Anledningen härtill angav kommittén vara, dels att inom
telegrafstyrelsen icke funnes någon särskild kameralbyrå, vadan kamreraren
inom telegrafstyrelsen intoge en i viss mån annan ställning än
motsvarande tjänsteman inom ämbetsverk, där dylik byrå funnes, dels
ock att under honom sorterade styrelsens huvudkassa och jämväl avsåges
att underställa honom styrelsens revisionsavdelning, varigenom ett alternativt
förslag om inrättande av en förste revisorstjänst kunnat förfalla.
I sammanhang med denna förändrade ställning skulle kamrerarens titel
utbytas mot kameralintendent.

I fråga om telegraf kommissarie av klass 1 A åberopas vad här ovan
nämnts om sådan befattningshavare.

Till sextonde lönegraden hava sammanförts dels hos järnvägsstyrelsen
placerade byråingenjörer av 2:a klass, vilka föreslås skola benämnas
endast byråingenjörer, samt förste aktuarien och föreståndaren för statistiska
kontoret, vilkens tjänstetitel med hänsyn till att förste aktuarie
hos generalpoststyrelsen intager en annan ställning ansetts böra utbytas
mot titeln chef för statistiska kontoret, dels sektionsbefälet av 2:dra klass, i
vilkas titel klassbeteckningen skulle utelämnas, samt vidare de med dem
nu jämställda signal- och telegraf ingenjör erna, överinspektörer, som nu bilda
en särskild högre grupp, ävensom befälhavaren å routen Trälleborg—
Sassnitz.

197

För nuvarande byråingenjörerna av 2:a klass hos styrelsen innebär
denna placering en betydande uppflyttning, enär de för närvarande tillhöra
notariegruppen. Denna uppflyttning betingas emellertid, förutom
av den högskolebildade ingenjörspersonalens allmänna höjning i grad,
särskilt av det ofrånkomliga behovet att likställa dem med den lägre
graden ingenjörer vid distrikten, så att det skall bliva möjligt att till
tjänstgöring hos styrelsen inkalla dugliga förmågor bland de sistnämnda
ingenjörerna.

Rörande den övriga ingenjörspersonalen, som hänförts till denna
grad, åberopas nyss antydda uttalanden angående den tekniska personalens
placering å löneskalan. Då någon åtskillnad icke synes böra vidtagas
inom det nu till en och samma grupp hörande sektionsbefälet,
hava trafikinspektörerna fortfarande likställts med ban- och maskiningenjörerna.

överinspektör åtnjuter, såsom nyss nämndes, högre arvode än sektionsbefälet
av 2:a klass. Då det emellertid icke kan anses riktigt, att
detta befäl med sin större befogenhet och högre befälsställning skall
intaga lägre ställning än överinspektör, har det synts lämpligt att nu
sammanföra överinspektörer till samma lönegrad som andra klassens
sektionsbefäl.

Den maktpåliggande befattning chefen för järnvägsstyrelsens statistiska
kontor med dess talrika personal utövar har synts till fullo
motivera hans uppflyttning i en högre lönegrad än de med honom nu
jämställda föreståndarna för styrelsens övriga kontor.

Rörande befälhavare å Trälleborgsfärjorna erinras om -tidigare uttalande
rörande dessa befattningshavare.

Hos vattenfallsstyrelsen skulle enligt organisationsförslaget inrättas
by råingenjörsb (fattning ar, vilka skulle tillkomma samma ställning som de
med samma titel benämnda ingenjörerna vid de övriga tekniska verkens
styrelser.

I anledning därav att chefen för Trollhätte kanalverk, såsom nedan
omförmäles, skulle benämnas kanaldirektör, har hans närmaste man, den
nuvarande kanalingenjören, av vattenfallsstyrelsen föreslagits skola benämnas
direktör sassistent, vilket förslag kommittén icke haft anledning
motsätta sig. Denna direktörsassistent har synts böra jämställas med
det lägre sektionsbefälet vid statens järnvägar.

Statens vattenfallsverk.

198

Postverket.

Telegraf verket -

Sjuttonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: förste intendent och förste sekreterare,

vid telegrafverket: förste byråingenjör, förste linjeingenjör, förste
sekreterare och verkstadsingenjör,

vid statens järnvägar: distriktssekreterare, förrådsintendent, förste
baningenjör, förste byråingenjör, förste maskiningenjör, förste sekreterare,,
förste trafikinspektör, lantmätare och överinspektör, samt

vid statens vatten falls verk: direktörsassistent vid kraftverk, distriktsingenjör,
förste byråingenjör och förste sekreterare.

Såsom förut nämnts, föreslår kommittén inrättandet vid samtliga
verkens styrelser av en ny, högre sekreterargrad, nämligen förste sekreterare.
Denna grad skulle såsom regel förbehållas befattningar, för vilka
kräves högre examen på det juridiskt-administrativa området eller därmed
jämförlig kompetens och vilkas innehavare tillika inom verkens styrelser
intaga ställningen såsom byråchefs närmaste män och ställföreträdare.

Med nämnda sekreterare skulle-jämställas de vid statens järnvägar
redan befintliga förste ingenjörer, nämligen förste byråingenjörer samt
förste ban- och maskiningenjörer, ävensom befattningarna förste byråingenjörer
och förste linjeingenjörer vid telegrafverket samt förste byråingenjörer och distrikt
singenjör er vid statens vattenfallsverk. Åven av de nu nämnda ingenjörerna
skall krävas högskoleutbildning. Kommittén förutsätter emellertid
att, liksom förhållandet förut nämnts böra vara förhållandet beträffande de
administrativt högskoleutbildade tjänstemännen, även ingenjörer med högskolekompetens
i allmänhet icke omedelbart tilldelas de högre ingenjörsposterna
utan få börja sin tjänstemannabana inom de grader, för vilka
endast kräves lägre teknisk utbildning, således såsom ingenjörsassistenter
och konstruktörer inom telegrafverket samt underingenjörer och konstruktörer
vid statens järnvägar.

Förutom de förste sekreterare med högre akademisk examen, som skola
vara byråchefs närmaste män, har vid postverket här uppförts även en förste
intendent sbefattning. Det har nämligen synts kommittén, som om den
nuvarande sekreterare, vilken handhar postverkets frimärksförråd och
tillika självständigt avgör eller inom styrelsen föredrager ärenden rörande
stämpelbeläggning av aktier m. m., borde erhålla samma tjänsteställning
som förste sekreterare.

Inom telegrafstyrelsen skulle enligt kommitténs yttrande rörande
organisationsförslaget förste sekreterares grad tillkomma, förutom sekreteraren

199

å administrativa byrån, vilken skall hava avlagt högre juridisk examen vid
högskola och ställföreträder byråchefen, jämväl den nuvarande sekreterare
och aktuarie å samma byrå, vilken är chef för utrikesavdelningen
och i denna egenskap måste besitta omfattande språkliga kunskaper,
helst, såsom i fråga om den nuvarande innehavaren av denna befattning
är fallet, styrkta genom examen irån högskola, samt den nuvarande
byråkontrollören å trafikbyrån, vilken är närmaste man och ställföreträdare
åt denna byrås chef och jämväl eljest intager förmansställning gent
emot stationsbefälet.

Verkstadsingenjörerna, tre till antalet, hava likställts med förste ingenjörerna
av den anledning, att konkurrensen rörande högskoleingenjörer
med verkstadsutbildning är synnerligen stark.

Utom de högskoleutbildade sekreterare, som tjänstgöra såsom byråchefs
närmaste män och ställföreträdare, torde inom järnvägsstyrelsen
böra till ifrågavarande lönegrad hänföras även de såsom ställföreträdare
för trafikbyråernas chefer tjänstgörande sekreterarna, vilka synas böra
rekryteras från trafikinspektörerna å linjen.

Med förste sekreterare hos järnvägsstyrelsen hava jämställts distriktssekr
eter are, vilka redan nu äro i avlöningshänseende likställda med det
högre sektionsbefälet och inom distriktsförvaltningarna äro föredragande
i vissa ärenden.

Till samma lönegrad som förste ingenjörerna vid distrikten böra allt
fortfarande hänföras även förrådsintendenter, förste trafikinspektörer, lantmätaren
och överinspektörer.

Inom vattenfallsstyrelsen skulle enligt kommitténs yttrande i organisationsfrågan
förekomma en förste sekreterare, nämligen chefens för
administrativa byrån närmaste man och ställföreträdare, av vilken måste
fordras högre juridisk examen.

Förste byråingenjörer skulle finnas till ett antal av fyra, nämligen två
å vardera av de två avdelningarna inom den föreslagna kraftverksbyrån.

Hos en var av de båda kraftverksdirektörer, vilka skulle vara chefer
för Trollhätte och Älvkarleby kraftverk, skulle anställas såsom närmaste
män och ställföreträdare en direktörsassistent, vilken vad Trollhätteverket
beträffar skulle ersätta den nuvarande överingenjörsassistenten.

Nu nämnda befattningshavare böra jämställas med förste sekreterare
respektive förste ingenjörer vid de övriga verken.

Statens järnvägar.

Staten* vattenfallsverk.

200

Postverket.

Telegraf verket.

Statens järnvägar.

Adertonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: byrådirektör,

vid telegrafverket: byrådirektör,

vid statens järnvägar: arkitekt, byrådirektör, ombudsman och överkontrollör,
samt

vid statens vattenfallsverk: byrådirektör och driftchef.

Byrådirektörstjänster, som för närvarande förekomma endast inom
järnvägsstyrelsen, skulle nu komma att inrättas hos alla fyra verkens
styrelser och placeras i en lönegrad närmast över förste sekreterarna och
förste ingenjörerna.

I sitt yttrande rörande postverkets organisationsförhållanden har
kommittén förklarat sig icke hava något att erinra mot generalpoststyrelsens
hemställan, att den nuvarande kamrerareänsten hos styrelsen på
grund av de utvidgade göromål av ansvarsfull beskaffenhet, som numera
pålagts denna befattnings innehavare, måtte tilldelas byrådirektörs tjänsteställning.

Hos^ telegrafstyrelsen skulle enligt organisationsförslaget inrättas
fyra byrådirektörstjänster, vilkas innehavare skulle förestå linjeavdelningen,
stationsbyggnads- och konstruktionsavdelningen, provningsanstalten och
undervisningsanstalten. Den nuvarande professorstjänsten åter skulle
indragas.

Hos järnvägsstyrelsen anställda arkitekten, ombudsmannen och överkonti
ollöien hava bibehållits i samma lönegrad som byrådirektörerna.

Kommittén har i sitt yttrande rörande organisations förhållandena
vid statens järnvägar meddelat sin avsikt, att föreslå högre tjänsteställning
för de ban- och maskiningenjörer av l:a klass och den''trafikinspektör
av l:a klass, som äro ban-, respektive maskin- och trafikdirektörs
närmaste män och ställföreträdare, ävensom att i sammanhang
härmed deras tjänstetitel skulle ändras till bandirektörs-, respektive
maskindirektörs- och trafikdirektörsassistent. \ ld tiden för avgivande
av detta förslag hade kommittén icke slutbehandlat vare sig frågan om
befattningarnas gruppering inom lönegraderna eller löneplanen. Vid den
fortsatta behandlingen av dessa frågor har från järnvägshåll inom kommittén.
yrkats, att såsom följd av nämnda direktörsassistenters uppflyttning
till byrådirektörsgraden, till denna grad måtte uppflyttas även vissa
förste byråingenjörer å de tekniska byråerna inom järnvägsstyrelsen.

201

Då kommittén emellertid icke kunnat biträda sistnämnda yrkande
och då det vid närmare undersökning funnits vara anledning befara, att
direktörsassistenternas höjande i lönegrad kan medföra jämväl andra
konsekvenser såväl inom järnvägsstyrelsen som vid vissa av de andra
verken, har kommittén funnit sig icke böra fullfölja sin avsikt att föreslå
de ifrågavarande direktörsassistenternas uppförande i en högre lönegrad
än sektionsbefälet av första klass vid distrikten. Vid nu angivna förhållande
föreligger ej heller anledning, att i tjänsteförteckningen upptaga
avdelningsföreståndarnas vid distrikten närmaste män under andra
titlar än den högre graden av sektionsbefälet.

I detta sammanhang får kommittén omnämna, att av representanter
för statens järnvägar inom kommittén framförts ett förslag att
vissa specialingenjörer inom järnvägsstyrelsen, vilka nu innehava förste
byråingenjörs grad, måtte tilldelas en särställning och uppflyttas i adertonde
lönegraden. Såsom skäl härför har anförts dessa ingenjörers speciella
utbildning och deras självständiga ställning såsom föreståndare för
viktiga tekniska avdelningar inom styrelsen ävensom befattningarnas
egenskap av slutposter samt den särskilda svårigheten att i konkurrens
med den privata verksamheten anskaffa och kvarhålla fullt kvalificerade
ingenjörer på dessa platser. Då emellertid berörda förslag icke närmare
utvecklats från järnvägsstyrelsens sida och kommittén icke känt sig övertygad
om att en uppflyttning av de ifrågavarande ingenjörerna är motiverad,
har kommittén i sitt grupperingsförslag icke kunnat taga någon
hänsyn därtill.

Kommitténs förslag rörande vattenfallsstyrelsens organisation upptager
allenast en byrådirektörstjänst, nämligen föreståndaren för det till
kraftverksbyrån hörande förrådskontoret.

Fyra driftchefstjänster skulle uppföras å ordinarie stat, nämligen två
såsom chefer för respektive Porjus kraftverk och ångkraftstationen i
Västerås samt de övriga två såsom närmast under vederbörande direktörer
för kraftverken i Trollhättan och Älvkarleby ansvariga för skötseln av
generatorsstationerna därstädes. I stället skulle nuvarande ordinarie driftingenjörstjänster
i Trollhättan, Älvkarleby och Porjus indragas. Under
erinran om vad kommittén på annat ställe i detta’ betänkande (sid. 152)
yttrat angående driftchefen i Porjus, föreslår kommittén att ifrågavarande
driftchefer hänföras till byrådirektörsgraden.

Statens
vatten fallsverk.

311 19

202

Postverket.

Telegraf verket.

Nittonde lönegraden,

omfattande:

vid postverket: postdirektör,

vid telegrafverket: trafikdirektör, samt

vid statens vattenfallsverk: kanaldirektör,

varemot någon befattning vid statens järnvägar icke skulle hänföras
till denna lönegrad.

Från postverkets representanter inom kommittén har påyrkats likställighet
mellan postdirektörer och avdelningsföreståndarna vid statens järnvägars
distriktsförvaltningar, vilka av kommittén hänförts till den tjugonde
lönegraden. Kommittén har dock ej kunnat biträda berörda yrkande,
utan funnit postdirektörerna böra placeras i nittonde lönegraden.

Enligt telegrafstyrelsens av kommittén tillstyrka förslag angående
omorganisation av telegrafverkets distrikt skulle de nuvarande sju linjedistrikten,
vilka förestås av linjedirektörer, minskas till sex. Trafikdistrikten,
som nu äro fyra och förestås av för tre år åt gången av
Kungl. Maj:t förordnade telegrafinspektörer, skulle ökas till samma antal
som linjedistrikten samt omfatta samma områden som dessa, dock icke
de redan nu från trafikdistriktsindelningen undantagna huvudstationerna
i Göteborg, Malmö och Sundsvall med tillhörande områden; även Stockholms
stationer med tillhörande områden äro nu undantagna från trafikdistriktsindelningen,
men efter förvärvet av aktiebolaget Stockholmstelefons
nät skulle Stockholms telefonstationer med tillhörande understationer
och ledningar bilda ett särskilt linjedistrikt och ett särskilt
trafikdistrikt, vilket senare skulle förestås av telefondirektören i Stockholm.
Såsom chefer för de övriga fem trafikdistrikten skulle i stället
lör de tillförordnade telegrafinspektörerna uppföras trajikdirektörer på
ordinarie stat.

Under det att linjedirektörerna samt telefon- och telegrafdirektörerna
av kommittén ansetts böra likställas i avlöningshänseende med avdelningsföreståndarna
vid statens järnvägars distriktsförvaltningar, har kommittén
funnit trafikdirektörerna vid telegrafverket böra upptagas i den närmast
lägre lönegraden, och. detta oaktat att telegrafinspektörerna från och med
år 1919 åtnjuta arvode till lika belopp med linjedirektörernas avlöning.
Bland de skäl, som härvid varit avgörande för kommittén, må särskilt
nämnas, att av trafikdirektörerna vid telegrafverket icke kräves någon
teknisk förutbildning såsom av linjedirektörerna vid telegrafverket samt
ban- och maskindirektörerna vid statens järnvägar, utan den visserligen

203

betydande förtrogenhet med telefon- och telegraftekniken, som telegrafverkets
trafikdirektörer måste besitta, förvärvas av dem i tjänsten. Av
telefon- och telegrafdirektörerna fordras icke oundgängligen högre teknisk
utbildning, om ock sådan är önskvärd, men det omfattande direkta befäl
dessa föra samt den ansvarsfulla tjänst, de i likhet med trafikdirektörer
vid statens järnvägar innehava, synas motivera dessas hänförande till en
högre lönegrad än telegrafverkets trafikdirektörer.

För kommittén har framhållits, att det ur organisatorisk synpunkt
skulle vara ensidigt att trafikdirektörerna vid telegrafverket bleve fullt
likställda med linjedirektörerna. Ehuru kommittén icke kunnat föreslå
lika lön för dem, torde denna omständighet icke behöva inverka menligt
på det samförstånd i arbetet, vartill linje- och trafikdirektörernas sidoordnade
tjänsteställning hänvisar.

Överingenjören vid Trollhätte kanalverk skulle enligt organisationsförslaget
erhålla tjänstetiteln kanaldirektör i anslutning till förslaget att
cheferna för de större kraftverken skulle benämnas kraftverksdirektörer.
För denna befattning har kommittén- ansett placering i nittonde lönegraden
skälig.

Tjugonde lönegraden,

omfattande:

vid telegrafverket: linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör,
samt

vid statens järnvägar: bandirektör, maskindirektör och trafikdirektör,

varemot någon befattning vid post- eller vattenfallsverken icke upptagits
i denna lönegrad.

Kommittén har nyss omnämnt den omorganisation, som föreslagits
beträffande telegrafverkets distriktsförvaltningar, vilken vad linjedirektörerna
angår innebär en minskning av deras antal från sju till sex. Härigenom
kommer ett ökat ansvar och arbete att påläggas envar av linjedirektörerna.
Med hänsyn härtill och till den utav telegrafverkets kraftiga utveckling,
särskilt i tekniskt hänseende, föranledda utvidgningen av linjedirektörernas
arbetsområden, såväl kvantitativt som kvalitativt sett, synes fullt fog
finnas för att nu tillerkänna telegrafverkets linjedirektörer samma avlöning
som avdelningsföreståndarna vid statens järnvägars distriktsförvaltningar.

I sitt yttrande rörande organisationsförhållandena vid telegrafverket
har kommittén tillstyrkt telegrafstyrelsens förslag att telefon- och telegrafdirektörerna
skulle sammanföras till en avlöningsgrupp i stället för att

Statens

vattenfalls verk.

Telegraf verket.

204

Statens

järnvägar.

nu tre av de fyra telegrafdirektörerna åtnjuta något lägre lön än de
båda telefondirektörerna och den fjärde telegrafdirektören. Vid nuvarande
telegrafdirektörens i Sundsvall avgång skulle dock stationen i denna stad
ställas under en telegrafkommissarie av klass 1 A.

Då telefon- och telegrafdirektörerna äro föreståndare för mycket
stora stationer med tillhörande understationer och i denna egenskap utöva
direkt befäl över stora personalstyrkor samt därjämte måste besitta
ingående kännedom rörande telefon- och telegraftekniken, har kommittén
ansett dem böra i lönehänseende jämställas med linjedirektörerna.

Bart-, maskin- och trajikdirektörerna tillhöra nu samma avlöningsgrupp
som byråchefer. Denna anordning, varigenom avdelningsföreståndarna
vid distriktsförvaltningarna likställas med cheferna för järnvägsstyrelsens
byråer, torde väl hava sin historiska förklaring, men måste enligt kommitténs
mening innebära en betydande olägenhet i organisatoriskt hänseende.
Direktörsposterna vid distriktsförvaltningarna, för vilka krävas
relativt unga och handlingskraftiga män, böra icke vara reträttplatser
för de äldre byråcheferna i styrelsen. Å andra sidan torde lönerna böra
vara så avpassade, att hinder icke möter att inkalla avdelningsföreståndare
vid distriktsförvaltning till beklädande av byråchefstjänst inom den
centrala förvaltningen.

Kommittén har alltså funnit ban-, maskin- och trafikdirektörer böra
hänföras till lönegraden närmast under byråchefer.

Tjuguförsta lönegraden,

omfattande byråchef i alla fyra verkens styrelser samt förste byrådirektör
hos järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

Byråcheferna i generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
samt förste byrådirektörerna hos sistnämnda styrelse äro nu
jämställda. Med dem torde ock böra likställas de två byråchefer och
två förste byrådirektörer, som enligt organisationsförslaget rörande statens
vattenfallsverk skulle komma att finnas hos vattenfallsstyrelsen.

Slutligen torde böra i detta sammanhang omnämnas, att kommittén
efter samråd med chefen för statens järnvägar funnit sig böra föreslå,
att befattningen såsom distriktschef icke vidare skall tillsättas genom
konstitutorial utan allenast medelst förordnande på viss tid. Chefsposterna
vid statens järnvägars distrikt äro nämligen så viktiga och
krävande, att på dem böra anläggas väsentligen samma synpunkter, som

205

föranlett generaldirektörs- och överdirektörsbefattningarnas tillsättande på
förordnande.

I anledning härav har bland de befattningshavare, som omnämnas
i 1 § 1 mom. av kommitténs förslag till avlöningsreglemente, upptagits
även distriktschef vid statens järnvägar.

De övriga i nämnda stadgande omförmälda befattningshavarna
bliva, när förordnandet upphör, berättigade till åtnjutande av pension,
oavsett den levnadsålder, de då innehava. En sådan anordning synes
dock icke vara påkallad i fråga om tjänsteman vid statens järnvägar,
vilken förordnas till distriktschef. Därest dylikt förordnande
utlöper utan att nytt sådant tinnes böra lämnas honom, lärer han
i stället kunna användas i annan befattning vid statens järnvägar,
tills pensionsåldern uppnås. För att utsikt skall finnas att till distriktschefer
förvärva de mest dugande tjänstemännen vid statens järnvägar,
måste därför tjänsteman, som förordnas till distriktschef, vara garanterad
rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie tjänst inom den
grad han förut innehade och jämväl att därvid i lönehänseende ej bliva
sämre ställd, än om han hela tiden uppehållit sin förra befattning. Då
den tjänst, som en till distriktschef förordnad tjänsteman förut innehade,
icke under tiden för distriktchefsförordnandet lämpligen bör hållas vakant,
och då det icke kan förutsättas att i samband med ombyte av distriktschef
alltid skall bliva någon lämplig tjänst ledig, måste alltså en ny tjänst
för sådant fall kunna inrättas. Av denna anledning och då de tjänster,
om vilka här kan bliva fråga, till antalet bestämmas av Kungl. Maj:t och
riksdagen, men hinder kan möta att omedelbart utverka riksdagens beslut
i dylikt ämne, har det synts nödigt tillägga Kungl. Maj:t befogenhet
att för nu avsedda fall inrätta ordinarie tjänster. Stadganden i angivna
hänseenden hava införts i 14 § 2 mom. av förslaget till avlöningsreglemente.

Därest i ovan förutsatta fall distriktschef samtidigt med förordnandets
upphörande skulle uppnått pensionsåldern för sin förra tjänstegrad,
följer av det nyssnämnda stadgandets avfattning, att han kommer i åtnjutande
av pension enligt de för hans förra tjänst gällande grunder.

Skulle fråga uppkomma att till distriktschef förordna någon utom
statens järnvägar stående person, exempelvis befattningshavare vid enskilt
järnvägsföretag, lärer det vara tillfälle att med riksdagens medverkan
träffa anordning i fråga om hans ställning efter tiden för förordnandets
upphörande.

206

För kvinnliga
befattningshavare

avsedda
tjänster.

Kommittén övergår härefter till den del av tjänsteförteckningen,
som upptager för kvinnliga befattningshavare avsedda tjänster.

Första—femte lönegraderna.

Den kvinnliga kontorspersonalen utgöres hos generalpoststyrelsen
av biträden och postexpeditörer, hos telegrafstyrelsen av kontorsskrivare,
telegrajister och förste telegralster, hos järnvägsstyrelsen av kontorsbiträden,
kontorsskrivare, ritare och bokhållare samt hos vattenfallsstyrelsen av
kvinnliga befattningshavare på extra stat.

Med föranledande av till kommittén framförda förslag från de fyra
verkens styrelser har kommittén ansett den kvinnliga kontorspersonalen
hos dessa styrelser böra utgöras av:

1) kontorsbiträden hos samtliga styrelserna; på dessa skulle icke
ställas andra krav än folkskolebildning och åt dem skulle såsom regel
anförtros endast enklare göromål, såsom renskrivning o. d.;

2) kanslibiträden hos samtliga styrelserna; av dessa skulle likaledes
i regel fordras endast folkskolebildning, men något mera krävande arbete
skulle åligga dem, såsom enklare räkne-, rit- och bokföringsgöromål;

3) postexpeditör hos generalpoststyrelsen, kontorsskrivare, ritare och
telegrajister hos telegrafstyrelsen samt kontorsskrivare och ritare hos järnvägs-
och vattenfallsstyrelserna; av dessa skulle såsom regel fordras avgångsexamen
från realskola eller åttaklassigt läroverk för flickor, kompletterad
vad postexpeditör och telegrafist angår av undervisningskurs
inom vederbörande verk, och åt dem skulle uppdragas högre kvalificerat
arbete, såsom registrerings-, annotations- och enklare uppsättningsarbeten;

4) förste telegrajister hos telegrafstyrelsen samt bokhållare hos järnvägs-
och vattenfallsstyrelserna; kompetenskravet å dem skulle vara detsamma
som för de under 3) nämnda, men det arbete, som av dem utföres,
skulle vara av särskilt högt kvalificerad art. Förslag har från generalpoststvrelsens
sida framförts, att hos denna styrelse skulle kunna
anställas kvinnliga förste postexpeditörer, men då de av styrelsen särskilt
angivna göromål, som skulle anförtros dem, icke synts kommittén vara
av den krävande art, att högre tjänsteställning än postexpeditörs borde
tillerkännas dem, som handhade dessa göromål, fann sig kommittén i
sitt yttrande rörande organisationsförhållandena vid postverket böra avstyrka
generalpoststyrelsens förslag om inrättande för angivna ändamål
av kvinnliga förste postexpeditörstjänster inom styrelsen.

Hos verkens lokala förvaltningar skulle kvinnliga befattningshavare i
ovan angivna grader jämväl kunna anställas i mån av behov och med

207

hänsyn tagen i varje särskilt fall till förekommande arbetens natur. I
följd härav skulle den nuvarande befattningen »bokhållare» vid telegrafverkets
lokalförvaltningar bortfalla.

Till första lönegraden har kommittén hänfört kontorsbiträde, till
andra lönegraden kanslibiträde, till fjärde lönegraden postexpeditör vid
postverket, kontorsskrivare och ritare vid de övriga verken samt telegrafist
vid telegrafverket och till femte lönegraden förste telegrafist vid
telegrafverket samt bokhållare vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Till samma lönegrad som kanslibiträde har kommittén hänfört rikstelefonist
vid telegrafverket, vilken befattning nu tillhör en lägre grupp
än kontorsskrivare. Härvid har kommittén tagit hänsyn särskilt till att
utnämning till rikstelefonist i regel icke sker förrän efter cirka 10 års
sammanlagd tjänstgöring, nämligen först såsom lokaltelefonist, därefter
såsom landstelefonist och slutligen såsom extra ordinarie rikstelefonist.
För telegrafverkets ekonomi är också riks telefonisternas för övrigt krävande
arbete mycket betydelsefullt, enär bristande vakenhet eller påpasslighet
vid riksledningarnas betjänande kan medföra förluster för
verket, som lätt springa upp till ansenliga belopp.

I en mellangrad mellan kanslibiträde och kontorsskrivare, tredje
lönegraden, hava upptagits kassörer vid telegrafverkets stationer, motsvarande
nuvarande kassörer av 2:a lönegraden. De stå för närvarande
i en grupp närmast över nuvarande kontorsskrivare.

Förutom de ovan nämnda till kontorspersonalen hörande befattningshavare,
som hänförts till fjärde lönegraden, hava i denna grad givetvis
uppförts även de med expeditionsarbete sysselsatta postexpeditörerna och
telegrajisterna, vilka senare nu benämnas telegrafister av 2:a lönegraden,
ävensom vaktföreståndare vid telegrafverket, vilka nu äro i avlöningshänseende
likställda med telegrafister av 2:a lönegraden.

Femte lönegraden upptager utöver den förut nämnda kontorspersonalen:
förste postexpeditör vid postverket, förste kassör, förste telegrafist
och förste vaktföreståndare vid telegrafverket samt befattningen kassör och
bokhållare vid statens vattenfallsverk.

Förste postexpeditörer och förste telegrafister, vilka senare hittills
benämnts telegrafister av l:a lönegraden, åtnjuta redan nu så lika avlöning,
som de skilda avlöningsskalorna medgivit. Förste kassörer stå i
samma lönegrupp som telegrafister av 2:a lönegraden, men då de göromål
förstnämnda befattningshavare, vilka äro tio till antalet, bestrida vid telegraf -

208

verkets linjedistriktsbyråer samt vid verkstaden och de tre största stationerna,
äro av särskilt ansvarsfull och krävande art, har kommittén
ansett befogat att uppföra förste kassörerna i samma lönegrad som
förste telegrafisterna.

Förste vaktföreståndare är en ny tjänst, som föreslagits av telegrafstyrelsen
och av kommittén tillstyrkts i dess yttrande rörande organisationsförhållandena
vid telegrafverket. Sådana befattningshavare skulle
utöva närmaste uppsikten över expeditionen å riksledningarna vid Stockholms,
Göteborgs och Malmö telefonstationer.

Befattningen vid statens vattenfallsverk såsom »kassör och bokhållare»
skulle förekomma vid vissa kraftverk och har förordats i kommitténs
yttrande rörande organisationsförhållandena vid nämnda verk, varvid
kommittén jämväl uttalat, att sådan befattningshavare borde likställas
med kvinnlig bokhållare.

Sjätte och sjunde lönegraderna.

Sjätte och sjunde lönegraderna hava avsetts för postmästare av klass
4 respektive 3 samt telegrafkommissarier av klass 6 respektive 5 ävensom
för katalogredaktören hos telegrafstyrelsen.

Vad nämnda postmästare och telegrafkommissarier angår, ansluter
sig placeringen i dessa lönegrader till deras nuvarande löneställning.
Det torde emellertid här böra erinras, att kommittén i yttrandet rörande
organisationsförhållandena vid telegrafverket biträtt telegrafstyrelsens förslag,
att de nuvarande två lägsta kommissariegraderna, sjätte och
sjunde, skulle sammanslås till en klass.

Vidkommande slutligen katalogredaktören hos telegrafstyrelsen, vilken
befattning nu är jämställd med förste telegrafist, har kommittén funnit
henne intaga en vida ansvarsfullare ställning än kontorspersonalen vid
något av de ifrågavarande verken. Hon är nämligen, direkt under chefen
för telegrafstyrelsens trafikbyrå, föreståndare för ett betydande arbetskontor,
ansvarar för hela rikstelefonkatalogens redigering samt utövar
kontroll över det riktiga fullgörandet av alla leveranser i och för katalogtrycket,
för vilket kostnaderna under år 1918 uppgångm till omkring:

400,000 kronor.

209

V. Utgångspunkter vid löneregleringen.

Den reglering av löneförhållandena vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, som beslutades vid 1918 års
lagtima riksdag, betecknades såväl i det till grund för denna regleringliggande
förslaget från 1915 års kommission som ock i de kungl. propositionerna
i ämnet och i riksdagens skrivelser såsom provisorisk, och
det förutsattes från såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens sida, att en definitiv
lönereglering för nämnda verk skulle snarast möjligt åvägabringas.
Då behovet av en dylik reglering, sedan länge ivrigt påyrkad av de
berörda verken och deras personal, alltså torde vara av statsmakterna
erkänt, lärer här icke behöva närmare påvisas de omständigheter, som
nödvändiggöra densamma.

Den senaste allmänna, definitiva regleringen av de ifrågavarande
verkens löneförhållanden ligger för de flesta av dem jämförelsevis långt tillbaka
i tiden. För telegrafverket och statens järnvägar härrör den från år
1907, för postverket från år 1909 och för statens vattenfallsverk från år
1913; vattenfallsstyrelsen har dock hittills icke varit satt på ordinarie
stat. Frånsett 1918 års ovan omförmälda tillfälliga lönereglering hava
under de gångna åren allenast vissa jämkningar vidtagits i de på berörda
tider fastställda lönestaterna, och dessa jämkningar hava i stort
sett lämnat de högre avlönade befattningshavarnas löner orubbade och
endast inneburit vissa förbättringar i de lägre på avlöningsskalan stående
tjänstemännens avlöningar.

Vid uppgörandet av förslag till en definitiv lönereglering kan givetvis
hänsyn icke tagas till dylika partiella löneförbättringar, i vidare mån
än som desamma betingats av inträdda förändringar med avseende å viss
eller vissa tjänsters beskaffenhet eller de kunna anses utgöra uttryck för
en önskan hos statsmakterna att för viss eller vissa grupper befattningshavare
vidtaga en höjning av levnadsstandarden, utan måste man vid varje
ett helt verk omfattande lönereglering i viss mån bygga på den senast
fastställda allmänna regleringen.

En undersökning angående de omständigheter, under vilka de senaste
allmänna löneregleringarna för här ifrågavarande verk tillkommmit,
giver vid handen, att desamma, även vad de något senare reglerade

Allmänna

förutsätt ningar.

311 19

210

verken angår, uppgjorts med hänsyn till den levnadskostnadsnivå och de
arbetsförhållanden inom verken, som voro gällande vid pass år 1905.
Om normala förhållanden nu vore rådande, skulle man alltså vid den nya
regleringen — såvitt nu först allenast angår lönernas ställande i visst
förhållande till levnadskostnaderna — utgå från de förändringar i levnadskostnaderna,
som inträffat sedan sistberörda tidpunkt. Världskriget
har emellertid skapat ett så abnormt högt uppdrivet prisläge, att detta icke
ägnar sig till utgångspunkt för eu lönereglering, som är avsedd att bliva
beståndande någon tid framåt, alldenstund man måste räkna med, att en
betydande nedgång i levnadskostnaderna förr eller senare skall inträda.

En snar återgång till de förhållanden, som voro rådande före krigsutbrottet,
lärer dock icke vara tänkbar. En succesivt fortlöpande stegring
av levnadskostnaderna gjorde sig nämligen under en följd av år före krigsutbrottet
gällande, och det torde med visshet kunna antagas, att prisläget
icke inom överskådlig tidrymd skall sjunka lägre än till den punkt, där
man skulle varit, om denna ökningstendens fått, ostörd av kriget, fortgå.

Bland de till kommittén från 1915 års kommission överlämnade
handlingarna återfinnes en inom socialstyrelsen verkställd utredning angående
levnadskostnadernas stegring från den tidpunkt, till vilken, enligt
vad ovan anförts, de nuvarande definitiva lönestaterna för de ifrågavarande
verken hänföra sig, till tiden för krigsutbrottet. Enligt berörda utredning,
som avsåg 27 städer och stadsliknande samhällen i riket, hade utgifterna
för de viktigaste slagen av livsmedel, lyse och bränsle, hyra (c:a 2 rum
och kök) samt vissa skatter under åren 1905 —1914 stegrats på följande sätt:

År 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Kronor......... 1,045 1,072 1,105 1,145 1,149 1,160 1,163 1,193 1,193 1,214

Om årsresultaten av denna utredning grafiskt återgivas, erhålles en levnadskostnadskurva,
som för tiden efter krigsutbrottet kan med samma procentuella
stegringar som under tiden där förut fullföljas år för år intill den tidpunkt,
som anses böra vara grundläggande för den nu planerade löneregleringen.

I anslutning till vad nu anförts har kommittén, där inga sådana särskilda
omständigheter, som här nedan omförmälas, spelat in, vidtagit sådan
genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva lönerna, som motsvaras
av den procentuella stegring levnadskostnaderna dels faktiskt undergått
intill tiden för krigsutbrottet och dels för tiden därefter antagas skulle
hava undergått, därest normala förhållanden varit rådande. Härav framgår
ock, att den lönereglering kommittén nu föreslår icke utgår från
de till följd av kriget vållade onormala prisstegringarna å livsförnödenheter
m. m. Tvärtom förutsätter kommitténs förslag, att den särskilda
fördyring av levnadskostnaderna, som vållats av kr ig sförhållandena, allt
fortfarande skall täckas genom kristidstillägg.

211

Den ståndpunkt kommittén i nu berörda hänseende intagit bär synts
vara förenlig med de direktiv, som lämnats kommittén vid dess tillsättande.

Innan kommittén går vidare, torde i största korthet böra beröras
vissa allmänna löneprinciper, som särskilt under senare tider uppkommit.
Det gäller främst den s. k. behovsprincipen och särskilt
frågan om lönetillägg för familjeförsörjare. Behovsprincipen har karaktäriserats
så, att vid lönernas bestämmande hänsyn borde tagas till
sådana skiljaktigheter i de nödvändiga levuadsbehoven, som äro av väsentligare
och varaktigare art, eller, med andra ord uttryckt, att lönerna
borde avpassas så, att befattningshavarna bliva med hänsyn till sina
levnadsvillkor lika förmånligt ställda, och vid denna uppskattning av levnadsbehoven
skulle i främsta rummet komma i betraktande förhandenvaron
av försörjningsplikt samt graden därav.

Såväl frågan om högre avlöning för familjeförsörjare som behovsprincipen
i dess mera utvecklade form hava varit föremål för ingående
behandling i det av den s. k. lärarlönenämnden den 31 oktober 1914
avgivna betänkandet. Nämnden, som i princip uttalade sig för avlöningstillägg
för vissa familjeförsörjare, godtog emellertid icke den nyss
nämnda behovsprincipen utan uppställde en egen teori, den s. k. lönefördelningsprincipen.
Lärarlönenämndens löneregleringsförslag blev emellertid
sedermera underkastat revision, och då lärarpersonalernas lönefråga
vid 1918 års lagtima riksdag löstes, skedde det enligt vanliga avlöningsgrunder,
till vilka riksdagen ock uttalade sin anslutning.

Då kommittén vid behandlingen av dessa spörsmål icke funnit anledning
föreligga att särskilt för kommunikationsverkens del ifrågasätta
vare sig en tillämpning av behovsprincipen i dess mera omfattande form
eller av ett avlöningssystem med lönetillägg åt familjeförsörjare, och då
bland de personalgrupper, som kommitténs arbete avser, införandet av
ett dylikt avlöningssystem rönt bestämt motstånd, har det icke synts
nödio-t att här utveckla skälen för och emot detsamma.

Med behovsprincipen sammanhänger nära spörsmålet angående
förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares avlöning.
Kommittén har beaktat de synpunkter på detta spörsmål, vilka med avseende
å lärarpersonalen kommit till uttryck i lärarlönenämndens nyssnämnda
betänkande, däruti framhållits, hurusom vid avlöningarnas bestämmande
hänsyn borde tagas, å ena sidan, till männens försörjningsplikt
och jämväl i vissa fall större arbetsprestation samt till deras värn -

Beliovsprincipen
m. ra.

Förhållandet
mellan
lönerna för
manliga och
kvinnliga befattningshavare.

212

pliktstjänstgöring och skyldighet att bidraga till efterlevande anhörigas pen
sionering samt, å andra sidan, till de kvinnliga befattningshavarnas lägre
pensionsålder och kvinnornas större livslängd.

En direkt jämförelse mellan manliga och kvinnliga befattningshavares
ställning gent emot varandra erbjuder, vad kommunikationsverken
angår, större svårigheter än beträffande lärarpersonalen, enär inom nämda
verk de arbetsområden, där samma eller likartat arbete ut föres av
såväl manliga som kvinnliga befattningshavare, äro relativt få. Frågan
om ett rätt inbördes värdesättande av den manliga och den kvinnliga arbetskraften
torde också tillhöra kretsen av de spörsmål, som böra lösas likformigt
för statsförvaltningen i dess helhet. Kommittén anser sig ej heller
sakna anledning antaga, att denna fråga och den därav följande angående
förhållandet mellan männens och kvinnornas löner komma att inom en
nära framtid tagas upp till enhetlig behandling. Kommittén har
därför icke vidtagit några principiella ändringar i avseende å förhållandet
mellan lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare vid
de nu ifrågavarande verken, men har dock genom viss förskjutning i
lönerna till förmån för de kvinnliga tjänstemännen sökt att förbättra
dessas ställning, i den mån det på närvarande stadium synts kommittén
möjligt, varjämte de även i semesterhänseende blivit i viss grad bättre
tillgodosedda än de med dem i lönehänseende närmast jämförliga manliga
tjänstemänen.

»Automatisk Den under en följd av år alltjämt fortskridande sänkningen av

!°n*ng»,e'' penningvärdet har för statens tjänstemän medfört, att de avlöningar, som
för någon tid tillbaka fastställts, ej långt därefter förlorat en väsentlig
del av sin köpkraft, vilket haft till följd, att tjänstemännen i allmänhet
måst i motsvarande grad sänka sin levnadsstandard. För att avhjälpa detta
missförhållande hava enligt hittills följda grunder avlöningarna måst
höjas antingen genom verkställande av ny lönereglering eller genom
beredande av dyrtid stillägg i en eller annan form. Då emellertid dylika
åtgärder plägat företagas med ganska långa mellanrum eller åtminstone
först sedan penningvärdet sjunkit mera avsevärt, har tanken
uppstått att kunna finna ett avlöningssystem, som bibehölle avlöningarna
vid deras ursprungligen avsedda köpkraft eller så att säga automatiskt
reglerade avlöningarna i förhållande till det vid varje tidpunkt
gällande penningvärdet. Ett system i sådant hänseende, grundat på
den moderna markegångsstatistiken, har för ett par år sedan framlagts
i tidningspressen och i broschyrer. Aven från statskontorets sida har ett
förslag i likartad riktning framförts. Över sistnämnda förslag avgav

213

1902 års löneregleringskommitté yttrande, däri förordades, att genom
särskilda sakkunniga ett försök måtte göras att utreda och klarlägga de
ifrågavarande spörsmålen.

Kommunikationsverkens lönekommitté har vid nu angivna förhållande
icke ägnat den automatiska löneregleringen eller systemet med
»glidande löneskalor» någon mera ingående undersökning. Så många
erinringar mot detta lönesystem kvarstå outredda, att det icke skulle
vara möjligt att utan vidare tillämpa ett dylikt system vid en nu omedelbart
förestående lönereglering för de stora verk, varom här är fråga.
Huvudsyftet med berörda lönesystem, nämligen lönernas bättre anpassning
efter förändringarna i levnadskostnaderna, skulle dock — frånsett av
kristidsförhållanden föranledd abnorm stegring, vilken torde böra motverkas
genom andra åtgärder — kunna vinnas genom att tjänstemännens
löneförhållanden vid vissa regelbundet återkommande tidpunkter
gjordes till föremål för reglering. Ett lämpligt organ för förberedande
av dessa regleringar synes kunna erhållas i den permanenta lönenämnd,
om vars inrättande kommittén framlägger förslag. Kommittén återkommer
också till den nu berörda frågan i sammanhang med anförande
av sina motiv för lönenämndens inrättande. I

I det föregående har antytts, att vid en definitiv lönereglering även
andra hänsyn än till förändringarna i levnadskostnadernas storlek måste
tagas. Härvid kommer främst i betraktande, hurusom de verk, varom
här är fråga, under de år, som förflutit från den senaste allmänna löneregleringen,
nått en då knappast anad utveckling, vilken för tjänstemännen
i alla grader medfört ett mera intensivt arbete och särskilt för dem,
som intaga en mera ledande ställning, ett betydligt större ansvar än
tidigare, ett ansvar av såväl ekonomisk som ock, vad särskilt tre av
verken angår, teknisk art.

Det måste anses utgöra ett obestridligt socialt intresse att staten avlönar
sina tjänstemän så, att de kunna succesivt höja sina levnadsvillkor.
Att en allmän sänkning av tjänstemannakårens levnadsstandard under senare
åren inträtt, torde vara allmänt erkänt, liksom ock att detta varit
förhållandet ej blott beträffande de lägst på avlöningsskalan stående befattningshavarna
utan hela avlöningsskalan igenom. Vid en lönereglering kan
man icke bortse härifrån, utan bör det tillses, att tjänstemännen icke
blott lämnas möjlighet att återfå sin förutvarande ställning i samhället
utan även sättas i tillfälle att än vidare förbättra sina levnadsvillkor.

För alla de fyra verk, med vilka kommittén haft att syssla, är det

Andra
synpunkter
vid löneregleringen.

214

Arvoden
till högre
befattningshavare.

utmärkande, att de i hög grad måste konkurrera med den privata företagsamheten
om erforderliga arbetskrafter. Givetvis gör sig denna
konkurrens mest gällande på de arbetsområden, där särskild yrkeskunskap
eller speciell förutbildning måste krävas, och således främst
inom de tekniska verken. Kommittén har, i överensstämmelse med de
direktiv den erhållit, beaktat de nuvarande ytterligt stora rekryteringssvårigheterna
såväl i allmänhet som ock i fråga om personal, av vilken
kräves lägre eller högre teknisk utbildning eller högskoleutbildning på
det juridiskt-administrativa området eller annan därmed jämförlig speciell
utbildning. Härav hava föranletts ganska betydande omgrupperingar
av vissa tjänstebefattningar, för vilka i det föregående redogjorts,
innebärande en allmän uppflyttning på avlöningsskalan av såväl
personal med teknisk elementarskolebildning som ock tjänstemän med
högskolekompetens på skilda områden. Det kan icke undvikas att härigenom
inom de tekniska verken högre avlöningar i allmänhet blivit
tillmätta åt nu omförmäld personal än åt trafik- och kontorspersonalerna,.
av vilka senare icke kräves särskild förutbildning, som de måste förskaffa
sig på egen bekostnad, eller speciell yrkeskunskap utöver den,
som förvärvas vid undervisningskurser inom verken eller eljest inhämtas
i tjänsten. Staten kan icke i längden vara betjänt av att i likställighetens
intresse hålla samma löner för den inom den privata verksamheten
högt betalda fackutbildade arbetskraften som för den icke specialutbildade,
vilken betalas lägre. För att kunna i sin tjänst förvärva och
behålla personer med de kvalifikationer, som på de mera krävande
posterna erfordras, måste staten tillse att lönerna för dem åtminstone
närma sig vad som bjudes å andra håll. Detta, att de specialutbildade
tjänstemännen komma till högre löner än de övriga, får ingalunda uppfattas
såsom en undervärdering av det arbete de senare utföra. Kommittén
vågar också göra gällande1 att den sökt så rättvist som möjligt
väga de olika personalgruppernas inbördes intressen emot varandra.

För de högre befattningshavare, vilkas avlöningar icke utgå enligt
den för övriga tjänstemän gällande löneplanen, finnas arvodena ävensom
bestämmelser om tantiem åt vissa vattenfallsverkens tjänstemän angivna
i 5 § i kommitténs förslag till avlöningsreglemente.

Vid bestämmandet av avlöningarna för nu avsedda befattningshavare,
vilka förordnas allenast för viss tid åt gången, måste andra
synpunkter göra sig gällande än vid tillmätandet av avlöningar åt de
konstituerade tjänstemännen. Kommitténs förslag i avseende å arvodesbeloppen
innehär en betydande höjning utöver de nu utgående, vilka

215

vid den provisoriska löneregleringen år 1918 lämnades ornbbade, men
en dylik höjning torde vara nödvändig, om staten för de högsta ledande
posterna inom dessa krävande verk skall kunna hava utsikter att erhålla
verkligt dugande män. Till de avlöningar, som betalas inom den privata
verksamheten, nå de föreslagna arvodesbeloppen i allt fall ej på långt
när upp.

Genom att för statens järnvägars chef föreslagits väsentligt högre
arvode än för de båda andra tekniska verkens chefer, vilka senare nu
synts böra sins emellan jämställas, har hänsyn tagits till att statens
järnvägsförvaltning är ett vida större affärsföretag. För postverkets
chef, vilken jämväl åtnjuter särskilt arvode i egenskap av ordförande i
styrelsen för postsparbanken (se sid. 76), har i betraktande av detta
verks administrativa natur ett lägre arvode än för de tekniska verkens
chefer synts böra fastställas.

Efter samråd med chefen för statens järnvägar har kommittén funnit
sig böra föreslå, att endast en av de nuvarande två överdirektörerna i
järnvägsstyrelsen skall fungera såsom souschef och att arvodet för denne
skall utgå med ett något högre belopp än för överdirektör, med vars
befattning dylikt chefskap icke är förenat, och för överingenjör i järnvägsstyrelsen.

Med hänsyn till distriktschefsbefattningarnas vid statens järnvägar
ökade betydelse och i anledning av den på annat ställe (sid. 204) omnämnda
förändring kommittén föreslagit med avseende å dylika befattningshavares
ställning har deras arvode funnits böra undergå förhållandevis
större höjning än de fortfarande genom konstitutorial tillsatta tjänstemännens.

Höjningen av arvodet för verkstadsdirektör vid telegrafverket innebär
intet avsteg från de grundsatser, som följts med avseende å lönerna
till tjänstemännen i allmänhet.

Vidkommapde arvodet till chefen för statens kraftverksförvaltning
har av förut anförda skäl ingen annan ändring vidtagits än att detsamma
höjts med beloppet av den honom nu tillkommande kontanta
bostadsersättningen.

Kommittén har på annat ställe (sid. 27) anfört skälen för att avlöningen
till kraftverksdirektörerna vid verken i Trollhättan, Älvkarleby och Motala
bör utgå dels i form av fast arvode och dels såsom tantiem å nettoinkomsten
av vederbörande kraftverk. Det återstår här att närmare
motivera kommitténs förslag i avseende å storleken av dessa befattnings -

216

havares arvoden och den föreslagna procenten för beräknande av dem
tillkommande tantiem.

Enligt kommitténs mening bör den sammanlagda avlöningen för
kraftverksdirektörerna, såsom förordnade allenast å viss tid, icke under
några förhållanden utgå med lägre belopp än det högsta, som kommittén
föreslagit för tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.
Då för sistnämnda tjänstemän högsta lönebeloppet skulle utgöra 12,420
kronor, synes kraftverksdirektörs sammanlagda avlöning alltså böra avvägas
så, att den icke understiger nämnda belopp. Den fasta delen
av avlöningen, arvodet, har med berörda utgångspunkt synts kunna lämpligen
sättas till 10,000 kronor.

Vid bestämmandet av grunderna för tantiemens belopp har kommittén,
likaledes med nyss angivna utgångspunkt, funnit tantiem böra
utgå med lägst 2,500 kronor, men torde tantiem, i den mån nettovinsten
å vederbörande kraftverks rörelse överstiger visst belopp, kunna regleras
efter en fallande skala. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle, å ena
sidan, kraftverksdirektören vara tillförsäkrad en viss minimiinkomst, men,
å andra sidan, tantiemen, om den fallande skalan är lämpligt avvägd,
icke kunna springa upp till belopp, som överstiger vad som kan anses
skäligt.

I och för uppgörandet av grunderna för tantiemens beräkning har
kommittén från vattenfallsstyrelsen fått mottaga vissa utredningar utvisande
den beräknade belastningen och nettovinsten för vissa år vid de
särskilda nu ifrågavarande kraftverken, och får kommittén meddela nedanstående
sammanfattning av berörda utredning.

Kraftverk.	År.	Belastning. Kilowatt.	Nettoinkomst. Kronor.
Trollkätte kraftverk ....................................	1920	92,000	2,100,000
	1922	103,000	1,600,000
	1924	114,000	2,000,000
Älvkarleby kraftverk ....................................	1920	50,000	1,000,000
	1922	55,000	1,050,000
	1924	60,000	1,100,000
Motala kraftverk..........................................	1920	8,000	—
	1922	10,500	60,000
	1924	13,000	120,000

217

Vad Trollhätte kraftverk beträffar må anmärkas, att anledningen
till den nyss angivna nedgången i nettoinkomsten är att finna i den
ökning i ränteutgifter och amortering, som föranledes av utbyggnad av
fallen vid Lilla Edet och Vargön och som särskilt under byggnadstiden
och den närmaste tiden efter igångsättningen av dessa nya kraftstationer
icke täckes av de till följd av stegringen i belastningen ökade
bruttoinkomsterna.

Den obetydliga nettoinkomsten av Motala kraftverk i förhållande
till belastningen är, enligt vad upplyst blivit, beroende på dels att omkring
3,333 kilowatt av effekten skola avstås till Motala ströms kraftaktiebolag
efter statens självkostnadspris och dels att distributionen i
väsentlig omfattning består av kraftleveranser till jordbruksändamål, å
vilka leveranser till en början städse uppstår förlust.

Med hänsyn tagen till de i förestående tablå angivna siffror har
kommittén ansett tantiemen böra beräknas så, att densamma utgår med
2,500 kronor, därest nettovinsten icke överstiger 500,000 kronor, samt
ytterligare med 0,5 procent av den del av vinsten, som faller mellan 500,000
och 1,000,000 kronor, med 0,4 procent av den del av vinsten, som överstiger
1,000,000 men icke 1,500,000 kronor, samt slutligen med 0,3 procent
av den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor.

Därest nu angivna grunder tillämpas, skulle, under förutsättning att
de i tablån upptagna nettovinsterna komma att motsvaras av de verkliga
förhållandena, kraftverksdirektörernas avlöning komma att utgå med
följande belopp:

Kraftverk.	År.	Arvode.	Tantiem.	Summa. J
Trollhätte kraftverk........................	1920	10,000	8,800	■ 18,800
	1922	10,000	7,300	17,300
	1924	10,000	8,500	18,500
Älvkarleby kraftverk .....................	1920	10,000	5,000	15,000
	1922	10,000	5,200	15,200
	1924	10,000	5,400	15,400
Motala kraftverk ..........................	1920	10,000	2,500	12,500
	1922	10,000	2,500	12,500
	1924	10,000	2,500	12,500

311 19

218

Arvoden till
fullmäktige
och överrevisorer.

Arvodena till fullmäktige och överrevisorer, vilka angivas i 42 S
av kommitténs förslag till avlöningsreglemente, hava synts böra jämväl
undergå någon ökning, på det att staten allt fortfarande må för dessa
i or troendeposter kunna påräkna ett intresserat arbete. För de av kommittén,
enligt vad tidigare omnämnts (sid. 158), föreslagna befattningarna
såsom fullmäktige och överrevisorer hos vattenfallsstyrelsen hava
arvodena satts i lämpligt förhållande till vad kommittén funnit sig böra
föreslå för motsvarande befattningar vid statens järnvägar och, vad fullmäktige
angår, även vid telegrafverket.

219

VI. Lönenämnd.

I det av kommittén utarbetade avlöningsreglementet för de här
ifrågavarande verken har under 3 avd. föreslagits inrättandet av en lönenämnd,
vilken skulle hava att avgiva yttranden rörande sådana allmänna
föreskrifter, som enligt reglementet skola utfärdas av Kungl. Maj:t, samt
jämväl att i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd instruktion bereda
andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur.

Förslag om inrättande av en dylik institution, som skulle hava att
taga viss befattning med lönespörsmål rörande statens tjänstemän i allmänhet,
hava tidigare vid flera tillfällen framkommit och hava även
varit föremål för diskussion inom riksdagen. Då kommittén upptagit
denna tanke, har det skett därför att kommittén under gången av sitt
arbete blivit allt mera övertygad om, att en för de ifrågavarande verken
gemensam lönenämnd skulle hava åtskilliga uppgifter att fylla, om vilka
kommittén nu går att yttra sig.

Utöver de bestämmelser avlöningsreglementet innehåller krävas en
mängd föreskrifter av ofta särdeles detaljerad natur, vilka icke lämpligen
kunna göras till föremål för riksdagens prövning. Dylika föreskrifter
utfärdas nu antingen av Kungl. Maj: t efter förslag av verkens styrelser eller
ock av dessa sistnämnda, vare sig med eller utan särskilt bemyndigande.
Härigenom har emellertid följden blivit, att mycket kommit att brista i
den enhetliga behandling av dessa ämnen, som måste förutsättas, därest
ändamålet med gemensamma avlöningsbestämmelser för de fyra verken
skall vinnas. Kommittén har, i syfte att uppnå ändring härutinnan, i sitt
förslag till avlöningsreglemente ansett överflyttande från verkens styrelser
till Kungl. Maj:t av beslutanderätten rörande en del hithörande ämnen
böra äga rum, där sådant synts kunna ske utan att medföra olägenheter
vid verkens skötsel. Härigenom skulle så många och vidlyftiga
samt speciella detaljer berörande frågor komma att hänskjutas till Kungl.
Maj:ts prövning, att det näppeligen kan förutsättas att desamma, därest
enhetlighetstanken skall tillbörligen beaktas, skola kunna av Kungl. Maj:t
avgöras utan att särskilda sakkunniga eller kommitterade tillkallas för

220

avgivande av yttrande. Det är emellertid uppenbart att, om för dylika
ändamål varje gång tillkallas olika personer, dessa måste offra lång tid
pa att sätta sig in icke blott i de dem direkt förelagda frågorna, utan
även i de fyra verkens övriga förhållanden, som kunna -inverka på de
föreliggande spörsmålens avgörande, utan att ändock trygghet vinnes
för en önskvärd följdriktighet vid frågornas bedömande. Finnes däremot
en särskild, på lämpligt sätt sammansatt institution för berörda ändamål,
uppnås den erforderliga kontinuiteten, och ärendena kunna snabbare
komma till avgörande, vilket särskilt för sådana verk som kommunikationsverken
är av betydande vikt, varförutom de olika spörsmålen torde
bliva tillförsäkrade en mera sakkunnig behandling.

Tidigare i detta betänkande hava omnämnts åtskilliga ämnen, som
kommittén ansett skola göras till föremål för lönenämndens yttrande,
innan desamma prövas av Kungl. Maj:t. Av de i reglementsförslaget
berörda allmänna föreskrifter o. d. torde följande böra undergå sådan behandling,
nämligen:

2 § 4 mom.: ändring beträffande tjänstemännen tillkommande »förmåner
av. mindre värde»,

5 § 2 mom.: bestämmelser rörande beräkningen av den kraftverkens
nettovinst, å vilken tantiem till vissa tjänstinnehavare vid statens
vattenfallsverk må utgå,

8 § 1 mom.: orternas fördelning i dyrortsgrupper,

15 §: de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning
å kallortsklasser,

25 §:. grunder, enligt vilka ersättning för beklädnadsmaterialier o. d.
skall av tjänstemännen erläggas,

26 §: föreskrifter angående fri läkarvård och fria läkemedel,

27 § 1 mom.: allmänna grunder beträffande fall, då lägre ersättning
för tjänsteresa än enligt resereglementet bör utgå,

27 § 2 mom.: bestämmelser angående ersättning eller annan förmån
att utgå vid regelbundet eller ofta återkommande tjänsteresor,

27 § 3 mom.: grunder för tjänstgöringstraktamentes utgående,

28 §: bestämmelser rörande ersättning för flyttningskostnad,

29 §: bestämmelser rörande kallortstraktamente,

30 §: grunder för utbetalande av felräkningspenningar,

31 §: grunder för utbetalande av anmärkningsarvode,

32 §: bestämmelser rörande utbetalande av premier,

33 §: grunder för utbetalande av ersättning för övertidsarbete,

39 § 2 mom.: grunder för utbetalande av provision till bogserbåtspersonal,

221

43 § 2 mom.: bestämmelser, där de skola utfärdas av Kungl. Maj:t,
rörande avlöning till icke-ordinarie befattningshavare.

Däremot skulle lönenämnden icke hava att i allmänhet yttra sig i
frågor, som avse speciella fall, där de ej hava allmängiltig eller prejudicierande
innebörd. Sålunda skulle nämnden icke hava att behandla
exempelvis frågor av nedanstående slag, i den mån de beröra viss tjänsteman,
nämligen:

3 §: angående förenande av tjänster,

4 §: angående gift kvinnas rätt att innehava ordinarie tjänst,

6 § 2 mom. och 35 §: angående avdrag å avlöning under ledighet
för generaldirektör m. fl. samt ersättning till vikarie för sådan befattningshavare,

13 §: angående undantagsvis tillerkännande av högre lön,

14 § 2 inom.: angående inrättande av befattning för tjänsteman,
vars förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar upphört,

17 § 1 och 2 mom.: angående avlöning under sjukdom och vid
olycksfall i tjänsten,

40 §: angående medgivande av särskild gottgörelse för uppdrag
eller arbete, som faller utom tjänstemans vanliga tjänstutövning.

Utom rörande de här ovan först nämnda eller med dem jämställda
spörsmålen bör lönenämndens yttrande självfallet inhämtas, jämväl då fråga
är om ändring i själva avlöningsreglementet eller i den därvid fogade
tjänsteförteckningen, eller rörande tolkning av avlöningsreglementets
eller på grund av detsamma meddelade föreskrifter ävensom i besvärsmål
beträffande dylika föreskrifters tillämpande.

I avseende å det uti avlöningsreglementets 1 § 3 mom. omförmälda
bestämmandet av antalet befattningar vid verken, lärer nämndens yttrande
i allmänhet icke vara erforderligt. De instruktioner för verken,
som skola utfärdas av Kungl. Maj:t, torde, då även härutinnan likformighet
inom vissa områden kan vara av nöden att iakttaga, böra före fastställandet
granskas av nämnden.

Kommittén har hittills uteslutande uppehållit sig vid en sida av lönenämndens
åligganden. Emellertid åsyftar kommittén, att ett måhända
än betydelsefullare verksamhetsfält skulle lämnas nämnden, i det att
densamma skulle dels i allmänhet följa verkens utveckling, såvitt densamma
kan öva inverkan på löneförhållandena, samt hos Kungl. Maj:t
föreslå därav påkallade ändringar i gällande bestämmelser ävensom bereda
kommande löneregleringar för verkens tjänstemän. I sistnämnda
hänseende torde vara att förvänta ett fruktbringande arbete av nämnden.

222

De former, under vilka hittills de här ifrågavarande verkens lönefrågor
kommit till behandling, kunna icke anses tillfredsställande. Så hava
exempelvis icke mindre än tre kommittéer och kommissioner allt sedan år
1914 varit sysselsatta med förberedandet av lönereglering för statens
järnvägar. En var av dessa sakkunnigberedningar har fått taga upp
arbetet nära nog från början, varigenom ett ur alla parters synpunkt
olämpligt dröjsmål med en mera definitiv lösning av lönespörsmålen
icke kunnat undvikas.

Då den permanenta lönenämnd, kommittén föreslår till inrättande,
kunde bliva i tillfälle att successivt bereda lönefrågorna, skulle, när
en omreglering av löneförhållandena påkallades, en dylik reglering
kunna utan tidsutdräkt försiggå. Om därjämte från statsmakternas sida
anvisning lämnades om, att kommunikationsverkens avlöningsförhållanden,
däri inbegripen jämväl dyrorisgrupperingen, på vissa regelbundet
återkommande tidpunkter, exempelvis vart femte år, skulle av nämnden
göras till föremål för en allmän granskning i syfte att undersöka, huruvida
eu nyreglering vore av behovet påkallad, komme dessa stora verks
hela lönepolitik att utvecklas på ett mera smidigt och ur såväl verkens
som personalens synpunkter tillfredsställande sätt. Man skulle under
tiden mellan löneregleringarna i viss mån undgå de nuvarande lönerörelserna
bland personalen, vilka vålla oro i arbetet och taga tjänstemännens
intresse allt för mycket i anspråk. Förhållandet mellan verkens ledande och
underlydande personal skulle förbättras genom att det nuvarande motsatsförhållandet
dem emellan med avseende å lönefrågorna skulle bortfalla.
Verkens styrelser bleve därmed också befriade från en del arbete,
som nu tager en högst betydlig del av dess tid i anspråk.

Vid behandlingen av förslaget angående inrättande av en lönenämnd
för de ifrågavarande verken har kommittén även ägnat uppmärksamhet
åt frågan om en förhandlingsordning mellan verkens ledning
och personalen, varigenom denna senare skulle erhålla ökad möjlighet
att göra sina synpunkter och önskemål gällande i fråga om dess anställnings-,
arbets- och löneförhållanden. Då emellertid särskild utredning
av detta spörsmål lärer enligt Kungl. Maj:ts uppdrag påbörjats
inom socialstyrelsen, har kommittén icke ansett sig nu höra göra annat
uttalande i ämnet, än att det s3rnes önskligt att denna fråga snarast
komme till sin lösning. Möjligen skulle den tilltänkta lönenämnden kunna
anförtros den vidare utredningen av frågan om förhandlingsordning för
här omhandlade verk, och eventuellt skulle nämnden, måhända med viss
ändring av den sammansättning kommittén tänkt sig, kunna bliva det
organ, som tillkomsten av en förhandlingsordning måste förutsätta.

223

Kommittén har icke avsett, att lönenämnden skulle givas någon
som helst beslutanderätt i lönefrågor. Ej heller bör den taga någon
befattning med rena förvaltningsfrågor. En tydlig avgränsning av nämndens
verksamhetsområde synes därför genom den instruktion, som Kungl.
Maj:t torde böra utfärda för nämnden, böra vidtagas. I annat fall skulle
nämnden kunna komma att verka tyngande på ledningen av de ifrågavarande
verken, vilken naturligen alltjämt bör uteslutande ligga bos
vederbörande verks styrelser.

Sättet för löuenämndens sammansättning är av mycket stor betytydelse,
för att den skall kunna rätt fylla sina uppgifter. Å ena sidan
böra befattningshavarna vara representerade inom nämnden, på det att
denna skall vinna förtroende från tjänstemännens sida och dessa äga
visshet att deras önskemål och synpunkter beträffande lönespörsmålen
bliva framförda inom nämnden. Av lika vikt torde det vara, att även
förvaltningssynpunkterna bliva företrädda inom nämnden. Visserligen
antager kommittén, att nämnden skall finna lämpligt att till förhandling
inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för
personalen, för att sakkunskapen skall komma till sin rätt. Men då
dessa inkallade personer icke torde böra tillkomma att öva något direkt
inflytande på nämndens yttranden och förslag, lära bland nämndens
ordinarie ledamöter även böra finnas personer, som bevaka förvaltningarnas
intressen. Slutligen synas även vissa allmänna intressen böra få
tillfälle att göra sig gällande inom nämnden, förslagsvis genom att i
nämnden ingå utom verken stående, opartiska, med statens synpunkter
och övriga hit hörande förhållanden förtrogna personer.

Efter övervägande av nu nämnda önskningsmål har kommittén ansett
sig böra föreslå, att antalet ledamöter i nämnden skall utgöra sju,
därav tre skulle representera personalen inom olika grader, tre de allmänna
intressena och en förvaltningsintresset; den bland personalrepresentanterna,
som utses bland de högre tjänstemännen, torde kunna
förutsättas jämväl skola i viss mån företräda förvaltningarna, varigenom
dessa i realiteten komma att erhålla två företrädare inom nämnden.
Suppleant för envar av nämndens ledamöter synes böra finnas, och bör
valet av suppleant ske under beaktande av det önskvärda i att samtliga
verken, såvitt lämpligen kan ske, skola bliva företrädda inom nämnden
antingen genom ordinarie ledamot eller genom ersättare för sådan
ledamot.

Av enahanda skäl, som föranlett kommittén att uttala sig för att
ledamöterna i bostadsnämnden skola utses av Kungl. Maj:t (se sid. 47),

224

torde jämväl lönenämndens ledamöter böra på samma sätt tillsättas. Personalsammanslutningar
och enskilda tjänstemannagrupper böra dock äga
att hos Kungl. Maj:t framföra sina önskemål i avseende å valet av personalrepresentanter.
Tiden för mandatens varaktighet torde böra begränsas
till tre år, på det att de sålunda utsedda måtte kunna sägas
på ett tillförlitligt sätt representera förhärskande uppfattningar inom
de områden, de företräda. För att den erforderliga kontinuiteten i nämndens
arbeten skall upprätthållas, synas samtliga ledamöter icke böra på
en gång ombytas. Omval skulle givetvis också kunna ske.

Rörande ersättning till nämndens ledamöter samt fördelningen mellan
de olika verken av kostnaderna för nämndens verksamhet torde Kungl.
Maj:t böra, på sätt även föreslagits i fråga om bostadsnämnden, meddela
erforderliga föreskrifter.

Därest en lönereglering i enlighet med kommitténs förslag kommer
att beslutas av 1919 års riksdag att träda i tillämpning från och med
år 1920, erfordras att de allmänna föreskrifter, som enligt reglementsförslaget
skola meddelas av Kungl. Maj:t, äro utfärdade till sistnämnda
tidpunkt. Med anledning härav och därest det icke skulle finnas lämpligt
att i annan ordning utarbeta förslag till dessa föreskrifter, torde
det böra tagas i övervägande, huruvida lönenämnden kan behöva träda
i funktion redan under loppet av år 1919.

225

VII. Förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Befattning- såsom generaldirektör, överdirektör, överingenjör,
distriktschef, verkstadsdirektör eller kraftverksdirektör tillsättes genom
förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket
skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från
sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar vid vart och ett av ifrågavarande
verk fästställes av Kung!. Magt och riksdagen, såvitt angår de i 1 mom.
här ovan nämnda befattningar samt de uti den vid detta reglemente
fogade tjänsteförteckning under avd. A uppförda befattningar, som hänförts
till 13—21 lönegraderna, dock med det i 14 § 2 mom., andra stycket,
angivna undantag. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av
Kungl. Maj:t.

2 §•

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta
reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från
och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen
avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning, som icke utgöres av tantiem, sker
månadsvis i efterskott.

Sll 19

226

4. De förmåner av mindre värde, vilka hittills plägat tillkomma
tjänstemännen i vederbörande verk, såsom nedsatt avgift för abonnemang
å rikstelefon, fria resor och fria varutransporter å järnväg, fri
elektrisk belysning i bostad för tjänsteman vid statens vattenfallsverk
eller annan dylik förmån, anses icke såsom avlöningsförmåner och föranleda
icke avdrag å avlöningen.

5. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå
från tjänsten är särskilt stadgat.

3 §•

Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t
eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—20 lönegraderna,
styrelsen för det statens verk, han tillhör, efter prövning att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande
av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få
mottagas och tills vidare bibehållas.

4 §•

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter
Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap,
skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
så framt icke verkets styrelse med hänsyn till befattningens
behöriga upprätthållande finner det nödigt.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 §•

1. För befattning, som enligt vad i 1 § 1 mom. sägs tillsättes
genom förordnande, utgår arvode med följande belopp för år räknat:

227

40,000 kronor

30,000

30.000

20.000
20,000

18,000

16,000

15,000

10,500

10,000

generaldirektör ock chef för statens järnvägar...............

generaldirektör och chef för telegrafverket....................

generaldirektör och chef för statens vattenfallsverk........

generaldirektör och chef för postverket, av postmedlen

överdirektör och souschef vid statens järnvägar ..............

överdirektör vid statens järnvägar samt överingenjör och
chef för statens järnvägsbyggnader och för statens

järnvägars huvudverkstäder..............................................

distriktschef vid statens järnvägar.............................................

verkstadsdirektör vid telegrafverket.........................................

överdirektör och chef för statens kraftverk sförvaltning,

förutom tantiem enligt stadgandet i 2 mom................

kraftverksdirektör, förutom tantiem enligt stadgandet i

2 mom..................................................................................

2. Överdirektör och chef för statens kraftverksförvältning åtnjuter,
utöver arvodet, tantiem, med 0,5 procent för år räknat å nettovinsten av
rörelsen vid de statens kraftverk, som under året lämnat överskott.

Kraftverksdirektör äger, likaledes utöver arvodet, uppbära tantiem
å nettovinsten av rörelsen vid det kraftverk, han förestår, med 2,500
kronor, därest nämnda vinst icke överstiger 500,000 kronor, samt ytterligare
med 0,5 procent av den del av vinsten, som överstiger 500,» >00
men ej 1,000,000 kronor, med 0,4 procent av den del av vinsten, som
överstiger 1,000,000 men ej 1,50(1,000 konor och med 0,3 procent av
den del av vinsten, som överstiger 1,500,000 kronor, allt för år räknat.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av nettovinst meddelas
av Kungl. Maj:t. Tantiem utgår för året på eu gång, sedan årets bokslut
blivit godkänt av vattenfallsstyrelsen, och anses, där fördelning mellan
olika tjänstförrättare skall ske, falla med lika belopp på lika delar av året.

6 §•

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie
för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån
avlöningen må för den tid tillgodonjutas.

Angående ersättning till vikarie i nämnda fall ävensom till den, som förordnats
att uppehålla ledig tjänst, varom nu är fråga, bestämmer Kungl.
Makt.

7 §•

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo
såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

228

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §•

1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,
ntgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad
upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till
vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de
uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av Kungl. Maj:t på
grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön
skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och
bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken
tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå källortstillägg enligt stadgandet i 15 §
samt de särskilda förmåner och ersättning ar, som omförmälas i 26—39 §§.

9 §•

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne-\| klass			Ort	s g r	u p p
A	B	C	L>	E	F	G
	1	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	1,980	2,070	2.160	2,250	2,340	2,430	2,520
	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
l:a lönegraden ...............	8	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	5	2,400	2,574	2,688	2,802	2.916	3,030	3,144
	2	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2.580	2,676 ;
	3	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	. 2,730	2,832 I
3:a lönegraden...............	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988 !
	5	2,460	2,574	2,688	2.802	2,916	3,030	3,144 \|
•	6	2,580	2.700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300

229

L ii n e g r a d	Löne- klass			0 r t	s g r	u p i		j
A		C	D E	i"	G
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr	kr.
	! 3	2,220	2.322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832 \|
	4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988 1
3:c lönegraden ..............	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486 .
	1 4	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988 i
	5	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
4:e lönegraden ...............	! 6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300 :
	i 7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	1 6	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	7	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
! 5:e lönegraden ................	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	i io	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	8	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	9	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
6:e lönegraden ..............	10	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350 j
	j 12 1 XA	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596 1
	! io	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	j 4,104
	i 11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350 j
7:e lönegraden ................	1 12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596 \|
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932 :
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	11	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	12	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
S:e lönegraden ................	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	j 15	4,560	4,746	4,932	5,118	5.304	5,490	5,676

230

Lönegrad	Löne- klass			Ort	s g r	u p i
	A	B	C	D	E	F	G
,	12	kr. 3,660	kr. 3,816	kr. 3,972	kr. 4,128	kr. 4,284	kr. 4.440	kr. 4,596
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
9:e lönegraden ...............	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	15	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	13	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
!	14	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
10:e lönegraden................	15	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	14	4,260	4.434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
	15	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
11: e lönegraden................	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
.	16	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
	17	5,160	5,370	5.580	5,790	6,000	6,210	6,420
12:e lönegraden...............	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
	19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
	17	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420 i
	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
13:e lönegraden...............	19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212 1
1	20	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668 j
	18	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816 i
	19	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212 I
14:e lönegraden...............	20	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668 1
	21	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124 1

231

r 1 ■ * - ■ L ö negrad 1	Löne- klass			Ort	s g r	u i» ]i
A	B	C	I)	E	F	G
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	20	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
	21	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
lax lönegraden...............	22	7,140	7.380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	22	7,140	7,380	7,620	7,860	8.100	8,340	8,580
	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
16:e lönegraden...............	24	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	23	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
	24	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
17:e lönegraden...............	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
.	24	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
	25	8,580	8,820	9,060	9.300	9,540	9,780	10,020
18x lönegraden...............	26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
	25	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
	26	9,060	9,300	9.540	9,780	10,020	10,260	10,500
19x lönegraden...............	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
	28	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
	! 26	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
20x lönegraden.............■	! 28	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
	\| 29	10.500	10,740	10,980	11,220	11,460	11.700	11,940
	27	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
	28	10,020	10,260	10.500	10,740	10,980	11,220	11,460
älta lönegraden .............	29	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940
	30	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420

232

H. För kvinnliga tjänsteman.

Lönegrad	Löne- klass	L		Ort	s g r	upp
a	B	C	D	E	F	G
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
\|	1	O o CO tH	1,860	1,920	1,980	2,040	2,100	2,160
	2	1.920	1,983	2,046	2,109	2,172	2,235	2,298
l:a lönegraden ...............i	3	2,040	2,106	2,172	2,238	2,304	2,370	2,436
1	4	2,160	2,229	2,298	2,367	2.436	2,505	2,574
	4	2,160	2,229	2,298	2,367	2,436	2,505	2,574
	5	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
j 2:a lönegraden...............	6	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
	1 7	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	5	2,280	2,352	2,424	2,496	2,568	2,640	2,712
	6	2,400	2,475	2,550	2,625	2,700	2,775	2,850
\| 3:e lönegraden ...............	! 7	2,550	2,628	2,706	2,784	2,862	2,940	3,018
	8	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	3,204
	8	2,700	2,784	2,868	2,952	3,036	3,120	1 3,204
	9	2,850	2,940	3,030	3,120	3.210	3,300	3.390
[ 4:e lönegraden ..............	10	3,030	3,126	3,222	3,318	3,414	3,510	3,606
	11	3,210	3,312	3,414	3,516	3,618	3,720	3,828
	9	2,850	2,940	3,030	3,120	3,210	3,300	3,390 !
	10	3,030	3,126	3.222	3,318	3.414	3,510	3,606
1 5:e lönegraden ............	11	3,210	3,312	3,414	3,516	3,618	3,720	3,828
	12	3,390	3,501	3,612	3,723	3,834	3.945	4,056
	12	3,390	3,501	3,612	3,723	3,834	3,945	4,056 :
	13	3,600	3,714	3,828	3,942	4,056	4,170	4,284 \|
6:e lönegraden ............	14	3,810	3,927	4,044	4,161	4,278	4,395	4,512
	15	4,020	4,140	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740
	15	4,020	4,140	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740
	16	4,260	4,380	4,500	4,620	4,740	4,860	4,980
7:e lönegraden ...............	17	4,500	4,620	4,740	4,860	4,980	5,100	5,220
	18	4,800	4,920	5,040	5,160	5,280	5,400	5,520

233

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig
han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12
eller 14 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Maj:t
med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år
uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare
tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare,
intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts,
allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11, 12 och 14 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre
löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller
på grund, av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid
han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller
ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring,

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med
hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen
tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid icke må i
och för sig räknas honom till last, samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från
tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke
fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall
sådant beslut avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst ett år.
Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen
under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten
b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass,
må verkets styrelse sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses höra
•föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre

311 19

234

löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid
uppskovet varat.

§•

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, innehar anställning
i sådan icke-ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning finnes svara mot eller vara jämförbar med
den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans
begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till
högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken
han i en följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre
lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle
i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass,
som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara
berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löuéklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt
lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på
grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid
befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill
tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att vad
sålunda stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre
lönegrad inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående
befordran, som medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Såsom undantag från vad i 10 § 1 mom. samt 1 mom. av förevarande
paragraf stadgats gäller, att lokomotivförare, som vid befordran
till lokomotivmästare åtnjöt eller från tiden för lokomotivmästartjänstens
tillträdande skulle såsom lokomotivförare hava kommit i åtnjutande av
lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokomotivförare gällande
löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast högre
än den, till vilken han eljest skolat hänföras, samt i förekommande fall
tillgodonjuta den i 1 mom., andra stycket, av förevarande paragraf medgivna
förmån.

3. Befordras manlig ordinarie tjänsteman från tjänst inom lägre.

235

lönegrad till någon av nedan angivna tjänster inom högre lönegrad
vid samma verk, nämligen:

vid postverket: till postexpeditör,

» telegrafverket » telegrafassistent,

» statens järnvägar » kontors- eller station sskrivare,

» statens vattenfalls verk: » kontorsskrivare,

må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön
i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre
löneklass kunna honom tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid han
innehaft ordinarie anställning vid verket; dock må härvid icke samtidigt
tillämpas 1 mom. av förevarande paragraf samt ej heller i något fall
tillgodoräknas honom mera än sex år.

Uppstår vid sådant tillgodoräknande del av kalenderkvartal, tages
icke hänsyn därtill.

4. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom
högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad
han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall
utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

13 §.

Undantagsvis och så framt vederbörande verks intressen sådant
oundgängligen fordra, må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt
kvalificerad person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons
bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass
än den, till vilken han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest
skolat hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass
än den högsta för tjänsten fastställda.

14 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för
verket gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring
eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan
befattning vid verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd.
Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst
inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad
han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom lägre
lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjän -

236

sten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade
grunder, dock med iakttagande att om tjänstemannen i den högre befattningen
åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den
lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas
från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande
_ av innehavande lönegrad, efter Kungl. Majrts förordnande tjänstgöra
i det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar
tjänsten, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde, intill
dess han avgår från befattningen i fråga.

2. Tjänsteman, som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar
men vilkens förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning
i den tjänstegrad, han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom
distriktschef; och äger han för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna
sig jämväl den tid, han innehaft förordnande såsom distriktschef.

Där så erfordras för beredande i nu avsett fall av ordinarie tjänst
åt dylik befattningshavare, äger Kungl. Maj:t besluta därav betingad
ökning av det fastställda antalet ordinarie befattningar.

15 §.

Till tjänsteman, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna
av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden
kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda
olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser
bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I 60 kronor, för kallortsklass IV...... 300 kronor,

» » II 120 » » » V 450 »

» » in 195 » » )> vi 600 » .

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

Angående särskilt kallortstraktamente är stadgat i 29 §.

16 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg icke blott för den tid han tjänstgjort å egen eller annan

237

befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit
såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under
vilken lian enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester eller tjänstfrihet,
eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att utom sin
tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna
verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,
vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i
civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt,
däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är delägare.

17 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att
tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att
ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar,
men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda
medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledig hetsavdrag
till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Å. För manliga tjänstemän.

j Löneklass ! enligt 9 § avd. A	Tjänstledig- hetsavdrag	Löneklass enligt 9 § avd. A	Tjänstled ig-hetsavdrag	Löneklass enligt 9 § avd. A	Tjänstledig- lietsavdrag
nr.	kr.	öre	nr.	kr.	öre	nr.	kr.	öre
i	1		ii	2	30	21	5	50
2	1	10	12	2	50	22	6	—
3	1	20	13	2	75	23	6	50
4	1	30	14	3	—	24	7	—
5	1	40	15	3	25	25	7	50
6	1	50	16	3	50	26	8	—
7	1	65	17	3	75	27	8	50
8	1	80	18	4	—	28	9	—
9	1	95	19	4	50	29	9	50
10	2	10	20	5	—	30	10	-

238

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänstledig- hetsavdrag	Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänstledig- hetsavdrag	Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänstledig- hetsavdrag
nr.	kr.	öre.	nr.	kr	öre.	nr	kr.	öre.
i		90	7	1	50	13	2	40
2	i	—	8	1	65	14	2	60
3	i	10	9	1	80	15	2	80
4	i	20	10	1	95	16	3	—
5	i	30	11	2	10	17	3	25
6	i	40	12	2	25	18	3	50

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och
därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning,
skall han;

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte,
i förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt,

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,
under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från
dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin
lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,
så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhörande
någon av 1—7 lönegraderna, vederbörande verks styrelse, finner skäl
medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med
lägre belopp än nyss sagts.

3. Oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg må
ock utgå till tjänsteman, som förbjudits att tjänstgöra till förekommande
av smittofara.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,
enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten
inträder.

18 §•

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16
och 17 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund
av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan

23!)

förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna
prövas skäligt.

19 §.

klar tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen,
äger verkets styrelse bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen
för sådan tid må äga rum.

20 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten
följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet varar uppbära
särskild vikaricitsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden imellan det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i
lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra
sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen.

Angående särskild gottgörelse till lokomotivförare, som på grund av förordnande
bestrider tjänst såsom lokomotivmästare, är stadgat i 38 § 2 mom.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 1 9 § omtörmäld
befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej verkets
styrelse undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1
mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre
belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats, skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida
göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

21 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,
skall den del av hans avlöning, som prövats icke böra användas för
tjänstens uppehållande, under tiden innehållas, så framt ej verkets styrelse
finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

22 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

240

Intill det år, Från ocli med!
under vilket det år, under!
tjänsteman- vilket tjänste-J
nen fyller mannen fylleri
40 år. 40 år.

Tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna, med undantag av kvinnliga

tjänstemän.................................................................................

Tjänstemän, tillhörande 6—14 lönegraderna, samt kvinnliga tjänstemän

25 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 15—18 lönegraderna
Tjänstemän, tillhörande 19—21 lönegraderna

25 »

35 »

45 »

35 »>

45 »

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av
vederbörande överordnad myndighet.

2. Där driftens behöriga skötsel kräver tjänstgöring jämväl under
sön- och helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter
kan ske, beredas tjänstfrihet minst varannan sådan dag.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av vederbörande verk, skall han vara skyldig att bebo densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman
månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för
näst föregående månad. År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet
eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon
avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,
skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.
Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i 2 mom. sägs,
skall densamma utgå med det av verket fordrade beloppet, med rätt för
bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma
vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för -centraluppvärmning, om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn
till det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet,
och fastställes genom överenskommelse mellan verket och tjänstemannen.
Kan sådan överenskommelse icke träffas, skall frågan hänskjutas till en
för de ifrågavarande verken gemensam bostadsnämnd.

Denna nämnd skall bestå av tre medlemmar: en opartisk ordförande
samt representanter för personal- och förvaltningsintressena. Nämndens
medlemmar jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl.
Maj:t, varje gång för en tid av fem år. Instruktion för nämnden

23 §.

241

utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar bestämmelser rörande
ersättning till medlemmarna samt om fördelningen mellan de olika verken
av kostnaderna för nämndens verksamhet. Over nämndens beslut i
ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,
förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo,
skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å
den fardag, som infäller näst efter tre månader från det uppsägning
skett; dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid
därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som
inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet
rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd
pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid
den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse
upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie
eller efterträdare.

24 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter vederbörande
verks styrelse prövar skäligt tillhandahålla tjänsteman för hans bostad
erforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad efter verkets självkostnadspris,
erläggas i den ordning styrelsen bestämmer.

25 §.

År tjänsteman enligt av styrelsen för vederbörande verk meddelade
föreskrifter pliktig att under tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt eller
bära tjänstetecken, eller påkallar tjänstgöringens art nyttjandet av särskild
beklädnad, må för ändamålet erforderliga klädespersedlar eller materialier,
som anses icke böra utlämnas såsom lån, kunna tillhandahållas
av verket mot ersättning enligt grunder, som meddelas av Kungl. Maj:t.

26 §.

1. Tjänsteman erhåller på vederbörande verks bekostnad erforderlig
läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i

311 19

242

tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl
andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock
icke bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av
olycksfall i tjänsten.

2. Il mom. omförmälda förmåner må icke tillkomma tjänstemans
familj; dock må, därest tjänsteman är bosatt å sådan ort, att särskilda
svårigheter för anskaffande av läkarvård prövas föreligga, kostnadsfri
läkarvård jämte medikamenter kunna tilldelas tjänstemannens hos honom
boende hustru eller husföreståndarinna och oförsörjda barn.

27 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,
kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna
böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, ävensom under viss tjänstgöring
å lokomotiv eller ångfärja, som icke infaller under resa, må
tjänsteman åtnjuta ersättning eller annan förmån enligt särskilda av
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må tjänsteman
kunna komma i åtnjutande av tjänstgöring straktamente enligt av
Kungl. Maj:t utfärdade grunder, dock icke i något fäll till högre belopp
än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

28 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan
förflyttats från en tjänstgöringsort till eu annan, eller då tjänsteman till
följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats
flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara
berättigad att av vederbörande verks medel erhålla skälig ersättning för
flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava
uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl
den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t meddelar.

243

29 §.

Den, som bestrider tjänst å ort tillhörande den i 15 § omförmälda
kallortsklassen VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i
särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden,
kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas
kallortstraktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag.

30 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller
verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som
bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller
utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen
därav. Felräkningspenningar må icke i något fall till en och
samma tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än
600 kronor.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller
eljest icke tjänstgör, uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar
av vikarien.

31 §.

Anmärkning sarv ode må utgå till vissa tjänstemän enligt av Kungl.
Maj:t meddelade grunder, dock med högst femton procent å belopp eller
värde, som avses i fastställd anmärkning.

32 §.

Premier kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
tilldelas sådan tjänsteman tillhörande någon av 1—7 lönegraderna, som
finnes hava i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med
materialier eller förbrukningsartiklar.

33 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till tjänsteman tillhörande
någon av 1—12 lönegraderna ersättning för övertidsarbete, där
sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder,
som bestämmas av Kungl. Maj:t.

34 §.

Tjänsteman tillhörande någon av 1—7 lönegraderna må för utförande
av visst arbete kunna i stället för avlöning undfå ersättning

244

efter ackord eller beting, där styrelsen för vederbörande verk anser sådant
lämpligt för tillgodoseende av verkets intressen.

35 §.

Där tjänsteman, som i detta kapitel avses, förordnas att bestrida
befattning såsom generaldirektörs ställföreträdare, utgår till honom arvode
med 2,000 kronor för år. Har generaldirektörs ställföreträdare erhållit
annan ledighet än semester och vikarie för honom förordnats, beror på
prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån arvodet må för den tid tillgodonjutas.

36 §.

Kvinnlig befattningshavare, tillhörande någon av 1—4 lönegraderna,
må för bestridande av göromål såsom stenograf kunna tillerkännas särskilt
arvode med högst 240 kronor för år räknat.

37 §.

Till rikstelefonist, som förordnats såsom föreståndare för växeltelefonstation,
kan utgå särskilt arvode med högst 360 kronor för år.

38 §.

1. Tjänsteman vid statens järnvägar, vilken på grund av förordnande
bestrider göromål såsom tågdirigent, erhåller särskilt arvode,
beräknat efter högst 360 kronor för år.

2. Lokomotivförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst
såsom lokomotivmästare, äger utöver förekommande vikariatsersättning
uppbära särskild gottgörelse med en krona för dag.

3. Tjänsteman vid statens järnvägar, vilken bestrider beredskapstjänst,
kan tilldelas särskild ersättning med högst 50 öre för helt dygn.

39 §.

1. Driftchef vid Porjus kraftverk äger att för tid, varunder han
åtnjuter oavkortad lön, utöver avlöningen uppbära särskilt arvode, beräknat
efter 1,000 kronor för år.

2. Till personal, som tjänstgör å bogserbåt vid statens vattenfallsverk,
må utgå provision å den för bogseringen inflytande bruttoinkomst
enligt av Kungl. Maj:t meddelade grunder.

40 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk
må icke — annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag,

245

som anvisats för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente
förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som
kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats
särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

41 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön
vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. 1 nämnda belopp
skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och
särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke ordinarie befattningshavare.

42 §.

Järn vägsfullmäktige, telegraffullmäktige, vattenfallsfullmäktige och
överrevisorer, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen, förordnas
på viss tid och åtnjuta arvode till följande belopp för år räknat:

järn vägs fullmäktig .................................................... 6,000 kronor

telegraffullmäktig ......................................................... 4,000 »

vattenfallsfullmäktig ................................................... 4,000 »

överrevisor vid statens järnvägar............................ 3,500 »

överrevisor vid statens vattenfalls verk..................... 2,500 »

43 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller
för viss tid.

2. Avlöningsförmånerna för de i 1 mom. avsedda befattningshavare
fastställas av vederbörande verk, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra
meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Lönenämnd.

44 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan

246

sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en för
verken gemensam lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden
av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
hänskjuta till densamma.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena
böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka
jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje
gång för en tid av tre år.

Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar
bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt
om fördelningen mellan de olika verken av kostnaderna för nämndens
verksamhet.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

45 §.

Tjänsteman, som vid 1919 års utgång innehar befattning å samma
års stat för postverket, telegrafverket, statens järnvägar eller statens vattenfallsverk
och som icke vill underkasta sig detta reglementes villkor
och bestämmelser, skall därom göra anmälan till styrelsen för vederbörande
verk före den 1 december 1919. Till tjänsteman, som före sistberörda
tidpunkt gjort dylik anmälan, skola genom vederbörande avlöningsreglemente
honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner fortfarande
utgå enligt då gällande grunder.

En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari
1920 innehar ordinarie befattning vid något av nämnda verk, eller som
senare tillträder sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta
reglementes föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande
av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 2 § 4 mom. och
26 39 §§ ävensom de ändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda utfärdade.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1920.

247

Bilaga.

Tj änsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda
löneplan, till vilka befattningarna vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk äro att hänföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad		Befattning	ar vid
enligt 9 § avd. A.	Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
l:a lönegraden ...<	Brevbärare Expeditionsvakt	Expeditionsvakt Stationsbiträde	Banvakt Eldare å ångfärja Expeditionsvakt Förrådsvakt Ledningsvakt Matros Stationskarl Vagn- och stallkarl	Expeditionsvakt Vakt 1
2:a lönegraden . .	Postiljon	Förste stations-biträde	Maskin- oeh pann- skötare Maskinvakt å ång-färja Portvakt Rorgängare Timmerman å ång-färja Trafikbiträde Vagnskötare
3:e lönegraden ....	Brevbärarförman Förste expeditions-vakt Värdebrevbärare	Förste expeditions-vakt Reparatör	Banförman Förrådsförman Förste expeditions-vakt Lokomotiveldare Reparatör Trädgårdsförman	Förrådsförman Förste expeditions-vakt Kanalförman Skogvaktare

248

Lönegrad		B e f a t t n i	n g a r vid
enligt 9 § avd. A.	Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
4:e lönegraden ...	Förste postiljon	Stationsförman	Konduktör Kontorsbiträde Maskinskötare å ångfärja Stallförman Stationsförman Stationsmästare av klass 7 Vagnförman	Kontorsbiträde Maskinist Montör
o:e lönegraden ...	Bokbinderiförman Tryckeriförman Overpostiljon	Förste reparatör	Bangårdsmästare Banmästare Förste kontors-biträde Förste reparatör Ledningsförman Tågmästare Verkstadsförman	Fyrmästare Muddermästare Slussmästare
6:e lönegraden ...	Stationsmästare Transportmästare	Förrådsmästare Linjeförman Radiotelegrafist	Förrådsmästare Förste banmästare Lokomotivförare Maskinist Stallgårdsmästare Stationsmästare av klass 6 Tredje maskinist å ångfärja Tredje styrman Trädgårdsmästare V agngårdsmästare	Befälhavare å bog-serbåt Förrådsmästare Förste montör Schaktmästare Trädgårdsmästare
i 7:e lönegraden ...	Faktor		1	Byggmästare Förste maskinist Keparationsmästare V erkstadsmästare

249

Lönegrad enligt 9 § avd. A.	Befattningar vid
Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
S:e lönegraden ...	Postexpeditör	Förrådsbokhållare Materialförvaltare Ritare Telegrafassistent	Kontorsskrivare Ledningsmästare Ritare Stationsskrivare Vagnmästare V erkstadsmästare	Kontorsskrivare Maskinmästare Ritare Stationsmästare Övermontör
9:e lönegraden ...		Linjemästare Verkmästare	Andre maskinist å ångfärja Andre styrman Lokomotivmästare Stationsinspektor av klass 4 B Stationsmästare av klass 5 Överbanmästare	Instrumentmakare Mätaretekniker
10:e Zöwe,9radew...\|	Förste postexpedi-tör	Förste telegrafassis-tent	Bokhållare Förste stationsskri-vare	Bokhållare Driftverkmästare
ll:e lönegraden...	Postmästare av klass 4	Telegrafkommissa-rie av klass 4	Förste bokhållare Förste telegrafist Stationsinspektor av klass 4 A Övermaskinist av klass 2	Kanalinspektor av klass 2
12:e lönegraden . ,	Kontrollör Postmästare av klass 3	Ingenj örsassistent Kontrollör Telegrafkommissa-rie av klass 3	Förste styrman av klass 2 Stationsinspektor av klass 3 Underingenjör Underinspektör Övermaskinist av klass 1

311 1»

250

Lönegrad		B e f a t t n	n g a r vid
enligt 9 § avd. A.	Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
I \| 13:e lönegraden...	Aktuarie j Förrådsförvaltare 1 Notarie Registrator Revisor Revisor och bok-hållare	Aktuarie Förrådsförvaltare Huvudkassör Notarie Revisor	Aktuarie Byråassistent Distriktskassör Expeditionsföre- ståndare Förste styrman av- klass 1 Kassör Kontrollör Notarie Registrator Revisor	Kanalinspektor av klass 1 Kassör Kontrollör Notarie Registrator Revisor
14:e lönegraden...	Förste kontrollör Postmästare av klass 2	Avdelningsingenj ör Förste kontrollör Inköpschef Konstruktör Kontorschef Radiokommissarie Telegrafkommissa-rie av klass 2	Baninspektor Distriktskamrer Elektroingenjör Förrådsförvaltare Konstruktör Maskininspektor Stationsinspektor av klass 2 Verkstadskamrer	Kontorschef
15:e lönegraden...	Förste aktuarie Intendent Postmästare av klass 1 Sekreterare Överkontrollör	Förrådskamrer Sekreterare Telegrafkommissa-rie av klass 1 B Överkontrollör	Befälhavare av klass 2 å ångfärja Förrådskontrollör Förste kontrollör Förste revisor Intendent Kamrer Milkontrollör Sekreterare Stationsinspektor av klass 1	Kamrer Sekreterare

251

Lönegrad enligt 9 § avd. A	Befattningar vid
Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
. * I6:e lönegraden... \ \	Ombudsman överpostmästare	Byråingenjör Kameralintendent Linjeingenjör Telegrafkommissa-rie av klass 1 A	Baningeniör Befälhavare av klass 1 å ångfärja Byr&ingenjör Chef för statistiska kontoret Maskiningenjör Signalingenjör T elegrafingenj ör Trafikinspektör Överinspektör	Byråingenjör Direktörsassistent vid kanalverk
17:e lönegraden...''	Förste intendent Förste sekreterare	Förste byråingenjör Furste linjeingenjör Förste sekreterare Verkstadsin gen j ör	Distriktssekreterare Förrådsintendent Förste haningenjör Förste byråingenjör Förste maskin-ingenjör Förste sekreterare Förste trafikinspek-tör Lantmätare Överinspektör	Direktörsassistent vid kraftverk Distriktsingenj ör Förste byråingenjör Förste sekreterare
18:e lönegraden...	Byrådirektör	Byrådirektör	Arkitekt Byrådirektör Ombudsman Överkontrollör	Byrådirektör Driftchef
19:e lönegraden ...	Postdirektör	Trafikdirektör	_	Kanaldirektör
20:e lönegraden... j	—	Linjedirektör Telefondirektör Telegrafdirektör	Bandirektör Maskindirektör Trafikdirektör	—
21:a lönegraden...^	Byråchef	Byråchef	Byråchef Förste byrådirektör	Byråchef Förste byrådirektör

252

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad enligt 9 § avd. B.	Befattningar vid
Postverket	Telegrafverket	Statens järnvägar	Statens vattenfallsverk
l:a lönegraden ...	Kontorsbiträde	Kontorsbiträde	Kontorsbiträde	Kontorsbiträde
2:a lönegraden ...j	Kanslibiträde	Kanslibiträde Rikstelefonist	Kanslibiträde	Kanslibiträde
S:e lönegraden ...	—	Kassör	—	—
4:e lönegraden ...	Postexpeditör	Kontorsskrivare Bitare Telegrafist V aktföreståndare	Kontorsskrivare Ritare	Kontorsskrivare Ritare
5:e lönegraden ...•	Förste postexpedi- tör	Förste kassör Förste telegrafist Förste vaktförestån - dåre	Bokbållare	Bokhållare Kassör och bok-hållare
6:e lönegraden ...j	Postmästare av klass 4	T elegrafkommissa-rie av klass 6	—	—
7:e lönegraden ...\|	Postmästare av klass 3	Katalogredaktör Telegrafkommissa-rie av klass 5		—

253

VIII. Övergångsbestämmelser.

Såsom redan i det föregående på flera punkter antytts, erfordras
vissa föreskrifter med avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.
I fråga om den närmare avfattningen av berörda föreskrifter
för de särskilda verken är kommittén icke i tillfälle att i detta
sammanhang framlägga förslag. Emellertid anser sig kommittén böra
antyda de allmänna grunder, som i sådant hänseende synas böra tilllämpas.

Såsom huvudregel torde sålunda, i anslutning till vad i nämnda avseende
tidigare plägat stadgas, böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna
skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin
helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare, såsom om bestämmelserna
varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid.

Emellertid torde nämnda huvudregel icke böra tillämpas utan vidare.
Detta gäller sålunda beträffande de uti reglementsförslagets 12 § 1 mom.
intagna stadganden, vilka innebära, att tjänsteman vid befordran till
tjänst i högre lönegrad alltid skall tillträda lön enligt högre löneklass
än den han vid befordringstillfället tillhörde eller från tiden för den
högre tjänstens tillträdande skulle hava tillhört, ävensom att, under vissa
i paragrafen angivna förutsättningar, sålunda befordrad tjänsteman skall
äga att därutöver för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre
löneklass i den nya tjänsten räkna sig tillgodo viss tjänstetid i den
lägre tjänsten. Därest nu enligt huvudregeln nyss angivna stadganden
skulle i hela deras vidd tillämpas i avseende å tjänstemannens föregående
tjänstetid, kunde detta leda därhän, att vissa tjänstemän, på grund
av upprepade tidigare befordringar, vid övergången till den nya avlöningsstaten
på eu gång komme i åtnjutande av oproportionerligt stor
löneförhöjning.

Kommittén har med fästat avseende härå ansett tjänstemännens berättigade
anspråk bliva skäligt tillgodosedda, därest tillämpningen av
nyssberörda stadganden vid övergången inskränktes att avse allenast
vederbörande tjänstemans senaste befordran före de nya avlöningsbestämmelsemas
ikraftträdande.

Därjämte finner kommittén ett kompletterande stadgande erforderligt,
för att ej vissa tjänstemän skola bliva ställda på en ogynnsammare

254

plats å löneskalan än den de intogo å den gamla staten. I anslutning
till ett stadgande i övergångsbestämmelserna till 1919 års stat för
statens järnvägar torde fördenskull böra meddelas en bestämmelse av
ungefär följande innehåll:

Därest en tjänsteman vid övergången till den nya lönestaten på
grund av ovan antydda stadganden beträffande övergången till 1920 års
stat skulle hänföras till en löneklass inom lönegraden, som motsvarar
ett lägre antal tjänstår i innehavande befattning än vad hans ställning
på den gamla staten vid övergången utvisat, må han i stället, såväl i
fråga om lönen vid ingången av år 1920 som beträffande framtida uppflyttning
till högre löneklass, tilldelas den plats å den nya staten, vilken
motsvarar det högre antalet tjänstår enligt nyss nämnda beräkningsgrund.

Vidare bör, i likhet med vad vid upprepade tillfällen plägat medgivas,
tjänsteman å den nya avlöningsstaten tillgodoräknas den tid, som
före nämnda stats ikraftträdande förflutit från hans tillträde till samma
eller motsvarande befattning, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial
eller ock, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på
grund av förordnande.

Såsom en ytterligare huvudregel bör givetvis stadgas, att icke någon
må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången
till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,
som han enligt vederbörande nu gällande avlöningsreglemente
samt för övergången till 1919 års stat gällande bestämmelser skulle
hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande. Gottgörelse
för miuskad löneinkomst torde därvid böra utgå i form av personligt
lönetillägg, att åtnjutas av tjänstemannen intill dess hans löneinkomst
genom löneförhöjning vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning til)
annan befattning erhåller en löneinkomst, som minst uppgår till den han
enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft vid övergången.
Beträffande dylikt lönetillägg för viss provisionsberättigad personal
vid telegrafverket, har redan i det föregående talats (sid. 26).

I detta sammanhang torde även böra erinras därom, att kommittén
förut i detta betänkande (sid. 79 och 85) behandlat spörsmålen om gottgörelse
till en del tjänstemän vid postverket och telegrafverket för indragning
av vissa till dem på grund av särskilda bestämmelser nu utgående
ersättningar och sportler, nämligen vid postverket för utförande
av postparbanks- med flera göromål samt vid telegrafverket för telegramräkningshållning.

255

Åven i ett annat hänseende torde böra tillses, att tjänsteman genom
övergången till de nya avlöningsbestämmelserna icke lider minskning i
honom enligt nu gällande avlöningsreglemente tillkommande förmån.
Genom de tidigare (sid. 142) föreslagna förändrade bestämmelserna i fråga
om semester skulle nämligen semestertiden för vissa grupper av tjänstemän
intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, något nedsättas.
I anslutning till vad tidigare medgivits under liknande förhållanden torde
fördenskull böra stadgas att, så länge nuvarande befattningshavare kvarstår
i den tjänst, han innehade vid utgången av år 1919, han må personligen
varda bibehållen vid den större förmån i nämnda hänseende, som
enligt nu gällande avlöningsreglemente varit honom tillerkänd.

Utöver de av kommittén sålunda berörda huvudstadgandena i avseende
å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna krävas emellertid
vissa detalj föreskrifter för sådana speciella fall, vilka nu svårligen
kunna utan särskilda utredningar överblickas.

På sätt ägt rum såväl vid de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna
för samtliga ifrågavarande verk som ock vid föregående
löneregleringar vid statens järnvägar, torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande övergången till de
nya avlöningsbestämmelserna.

Det torde slutligen böra i detta sammanhang erinras därom, att
kommittén i det föregående (sid. 17) föreslagit vissa åtgärder i avseende
å utbetalning av lön under år 1920, vilka skulle betingas av en övergång
till systemet med löns utgående i efterskott. Härutinnan torde
emellertid påkallas särskilt beslut av riksdagen i enlighet med vad kommittén
å sid. 279 hemställer.

256

IX. Pensionsförhållanden.

I fråga om pensionering av cheferna för postverket, telegrafverket
och statens järnvägar ävensom av överdirektörer och överingenjörer vid
statens järnvägar samt direktören för statens kraftverksförvaltning äro,
såsom ovan å sid. 97 erinrats, meddelade fullständiga stadganden i vederbörande
avlöningsreglementen, varjämte beträffande vattenfallsdirektören
föreskrifter i sådant hänseende innehållas uti de för honom gällande avlöningsvillkor.

I avseende å pensioneringen av övriga ordinarie tjänstemän vid de
särskilda verken återfinnas, såsom likaledes förut antytts, bestämmelser i
olika författningar.

Vad först postverkets ifrågavarande personal beträffar, gäller lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
I avlöningsreglementet äro emellertid för manliga tjänstemän av lägre
grad än postexpeditörs ävensom för samtliga kvinnliga tjänstemän fastställda
särskilda pensionsunderlag. För övriga nu ifrågavarande tjänstemän
vid postverket tjänar enligt pensionslagens allmänna bestämmelser
såsom pensionsunderlag den del av avlöningen, som utgör lön.

I avseende å telegrafverket innehållas stadgandena om pension
dels uti avlöningsreglementet för detta verk — där bland annat meddelas
bestämmelser om särskilda pensionsunderlag — och dels uti det
av Kungl. Maj:t den 17 juni 1908 utfärdade reglementet för telegrafverkets
pensionsinrättning.

För statens järnvägars ifrågavarande ordinarie personal gäller lagen
den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar jämte kungl. kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens
järnvägar. Enligt sistnämnda lag utgör beloppet av ålderspension vissa,
i förhållande till antalet tjänstår bestämda procent av avlöningen, varvid
med avlöning förstås det ordinarie arvodet, ökat med 20 %.

Den ordinarie personal Vid statens vattenfallsverk, varom nu är
fråga, är underkastad lagen angående civila befattningshavares rätt till
pension. I avlöningsreglementet äro för de olika befattningarna fastställda
särskilda pensionsunderlag.

I kommitténs förslag till gemensamt avlöningsreglemente för här
ifrågavarande verk äro icke införda närmare bestämmelser rörande tjänste -

257

männens pensionsförhållanden, Titan förutsattes i 2 § 5 monn, att särskilda
stadganden skola vara meddelade angående tjänstemans rätt till
pension samt skyldighet att avgå från tjänsten.

På sätt redan förut (sid. 97) antytts, har kommittén icke ansett sig
böra eller kunna redan nu utarbeta något förslag, som innebär en mera
slutgiltig lösning av pensionsfrågorna vid dessa verk, utan har kommittén
nödgats för närvarande inskränka sig till att föreslå allenast vissa
provisoriska åtgärder i nämnda hänseende.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att enligt det
förslag, som av särskilda sakkunniga uppgjorts för genomförande av det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, enhetliga pensionsbestämmelser
skulle bliva gällande för så gott som alla grenar inom statsförvaltningen,
bland dem även de verk, varom nu är fråga. Huru detta
spörsmål kan komma att lösas, är givetvis av betydelse för ett slutgiltigt
ordnande av pensionsförhållandena vid de fyra nu omhandlade verken.

Då kommittén skolat föreslå förut antydda provisoriska åtgärder i
ämnet, har kommittén utgått därifrån, att för befattningshavare vid de
särskilda verken skulle gälla bestämmelser, som i möjligaste mån överensstämma
med nu för verken tillämpade pensionsföreskrifter. Detta skulle
visserligen medföra, att frågan om eu eventuell förhöjning av pensionsbeloppens
allmänna nivå i anslutning till de nu föreslagna högre lönerna
för ögonblicket finge anstå, men det torde därvid böra beaktas, att förutvarande
pensionsbelopp blivit i sammanhang med den provisoriska
löneregleringen från och med år 1919 förhöjda.

Erinras må ock, att vid 1907 års lönereglering för statens järnvägar
följdes ett liknande förfaringssätt som det nu ifrågasatta, i det att de
före nämnda lönereglering gällande pensionsbestämmelserna bibehöllos
oförändrade, intill dess förberörda lag angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar trädde i kraft.

I fråga om formen för de nya pensionsföreskrifternas meddelande
har kommittén tänkt sig, att i avlöningsreglementena nu intagna stadganden
i pensionshänseende skulle, med iakttagande av nödiga jämkningar
och tillägg, överflyttas till särskilda för varje verk utfärdade »provisoriska
bestämmelser angående rätt till pension» samt att därjämte vissa
mindre ändringar skulle vidtagas i vederbörande pensionslagar ävensom
i reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning.

Beträffande pensionering av cheferna för de särskilda verken samt
överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar ävensom direktör
— enligt kommitténs förslag överdirektör — vid statens kraftverksförvaltning
gälla för närvarande tämligen likartade föreskrifter. Uti de

311 19

258

föreslagna provisoriska pensionsbestämmelserna hava ock nyssberörda
föreskrifter så gott som oförändrade bibehållits.

Bland de i 2 kap. av förslaget till avlöningsreglemente uppräknade
ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, äro förutom
de förenämnda befattningshavarna jämväl upptagna direktören för telegrafverkets
verkstad och kraftverksdirektörer vid vattenfallsverket. Beträffande
dessa tjänstemän finnas visserligen nu icke några pensionsbestämmelser,
men då dessa befattningshavare i fråga om sättet för deras
anställning skulle bliva fullt jämställda med de till samma grupp hörande
verkscheferna m. fl., har kommittén ansett likartade föreskrifter rörande
pension böra bliva för dem gällande, och har fördenskull föreslagits, att
pensionsbestämmelserna för chefen för telegrafverket respektive chefen
för kraftverksförvaltningen skulle tillämpas, de förra å verkstadsdirektören
samt de senare å kraftverksdirektörerna.

Till sådana tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, hava i
förslaget till avlöningsreglemente ävenledes hänförts distriktschefer vid
statens järnvägar, vilka hittills varit konstituerade å sina befattningar.
Då emellertid dessa tjänstemän enligt kommitténs förslag skulle efter
upphörande att förordnande såsom distriktschef återgå till ordinarie befattning
i den tjänstegrad de före förordnandet tillhörde, har kommittén
ansett förordnandet icke böra inverka på deras ställning i pensionshänseende,
utan att tjänstemännen ifråga skola bibehållas vid den rätt till pension,
som genom innehavandet av den förra tjänsten blivit dem tillförsäkrad.
Härför påkallas emellertid ett särskilt stadgande i 5 § i den för
tjänstemän vid statens järnvägar gällande pensiouslagen av innehåll att,
under den tid tjänsteman innehar distriktschefsförordnande, han skall i
pensionshänseende anses uppbära avlöning såsom om han kvarstode
i den tjänst, han innehade vid tillträdande av befattning såsom distriktschef.

I avseende å de ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial,
avvika nu gällande bestämmelser vid de särskilda verken avsevärt
från varandra. Aven vid ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena
torde dock böra tillses, att, åtminstone i vissa viktigare
hänseenden, ej alltför olikartade förhållanden bliva rådande mellan motsvariga
befattningshavare inom de fyra verken. Särskilt gäller detta
pensionernas belopp, vilka, om nu gällande bestämme''ser rörande pensionsunderlag
eller — vid statens järnvägar — ålderspension skulle till
alla delar bibehållas, komme att för befattningshavare inom samma lönegrad
men vid olika verk i de flesta fall ej oväsentligt skilja sig från
varandra, detta oberoende av de rubbningar i fråga om nuvarande pen -

259

sionsbelopp, som givetvis bliva en följd av vissa befattningars hänförande
till annan lönegrad än de förut tillhört.

Då det högsta inom varje lönegrad vid något av verken förekommande
pensionsbeloppet — vilket ju hänför sig till nuvarande avlöningar —
med säkerhet kommer att understiga det pensionsbelopp, som— med lästat
avseende å de nu ifrågasatta avlöningsförhöjningarna — kan vid en definitiv
pensionsreglering varda bestämt, har kommittén ansett nämnda
högsta belopp böra kunna i regeln provisoriskt fastställas för samtliga
befattningshavare inom vederbörande lönegrad, oavsett vilket verk tjänstemannen
tillhör. Härvid är dock att märka, att på grund av gällande
pensionsbestämmelser i övrigt vissa mindre avrundningar av beloppen
måste ske, vilket medför att beloppen icke kunna i varje fall bliva
exakt lika.

Därest undantagsvis inom en lönegrad för någon enstaka befattning
det nuvarande beloppet mera väsentligt överskjuter andra inom
graden förekommande pensionsbelopp, har kommittén emellertid funnit
nämnda avvikande belopp icke böra läggas till grund vid regleringen,
utan allenast befattningens innehavare personligen bibehållas vid sin
nuvarande rätt i nämnda hänseende. Dylik undantagsställning har kommittén
sålunda funnit böra gälla i fråga om portvakt vid statens järnvägar
(2:a manliga lönegraden), sekreterare vid telegrafverket (15:e manliga
lönegraden) samt nuvarande kvinnliga biträden vid postverket, vilka
torde komma att på den nya staten hänföras till l:a eller 2:a kvinnliga
lönegraden, ävensom nuvarande kvinnliga kontorsskrivare vid telegrafverket
och statens vattenfallsverk, i den mån de för framtiden anses
böra placeras i lägre lönegrad än den 4:e kvinnliga lönegraden.

A andra sidan bör givetvis iakttagas, att, där det hittills för något
verk gällande högsta pensionsbeloppet inom en viss lönegrad understiger
det högsta pensionsbeloppet i närmast underliggande grad, pensionsbeloppen
i bägge lönegraderna varda bestämda till det högre beloppet.
Ett exempel i sådan riktning erbjuda 6:e och 7:e manliga lönegraderna;
inom den förra graden uppgår nu högsta pensionsbeloppet till 2,142
kronor (för lokomotivlorare m. fl. vid statens järnvägar), under det att
inom den senare graden högsta pensionsunderlaget för närvarande utgör
2,050 (för maskinist av l:a graden och reparationsmästare vid statens
vattenfallsverk); pensionsbeloppet bör alltså för bägge graderna sättas
till den högre siffran 2,142 kronor eller motsvarande avrundade belopp.

Av efterföljande tablå framgå dels nuvarande högsta pensionsbelopp
inom vederbörande lönegrad, dels ock de pensionsbelopp kommittén med
iakttagande av ovan angivna synpunkter ansett böra bliva tills vidare
gällande.

260

Löne- grad.		Högsta	pensionsbelopp för befattningar vid
Postverket.	Telegrafverket.	Statens järnvägar.	Statens vattenfalls-verk.
För närva-rande.	Enligt kommitténs förslag.	För närva-rande.	Enligt kommitténs förslag.	För närva-rande.	Enligt kommitténs förslag.	För närva-rande.	Enligt kommitténs förslag.
	A	.. För manliga tjänstemän	avsedda befattningar.
1	1,350	1,380	1,350	1,380	1,386	1,386	1,350	1,380
2	1,450	1,510	—	1,510	1,512	1,512	—	1,510
3	—	1,510	1,450	1,510	1.512	1,512	1,450	1,510
4	1,600	1,630	1,450	1,630	1,638	1,638	1,550	1,630
5	1,800	1,890	1,450	1,890	1,890	1,890	1,550	1,890
6	—	2,140	1,750	2,140	2,142	2,142	1,750	2,140
7	—	2,140	—	2,140	—	2,142	2,050	2,140
8	2,950	3,020	2,950	3,020	3,024	3,024	2,050	3,020
9	—	3,020	2,750	3,020	3,024	3,024	2,250	3,020
10	3,150	3,270	2,950	3,270	3,276	3,276	2,250	3,270
11	3,450	3,520	3,250	3,520	3,528	3,528	3,250	3,520
12	3,700	3,780	3,550	3,780	3,780	3,780	—	3,780
13	4,000	4,150	4,150	4,150	4,032	4,150	3,550	4,150
14	4,300	4,530	4,150	4,530	4,536	4,536	4,450	4,530
15	4,800	4,800	4,450	4,800	4,788	4,800	—	4,800
16	4,800	5,040	4,850	5,040	5,040	5,040	4,450	5,040
17	—	5,290	4,850	5,290	5,292	5,292	4,450	5,290
18	—	5,290		5,290	5,292	5,292	—	5,290
19	5,300	5,300	—	5,300	—	5,300	5,050	5,300
20	—	6,000	5,250	6,000	6,000	6,000	—	6,000
21	5,900	6,000	5,850	6,000	6,000	6,000	—	6,000
	B.	För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.
1	—	1,380	—	1,380	1,386	1,386	—	1,380
2	—	1,380	—	1,380	—	1,386	—	1,380
3	—	1,550	1,550	1,550	—	1,550	—	1,550
4	1,750	1,890	1,750	1,890	1,890	1,890	—	1,890
5	2,000	2,140	1,750	2,140	2,142	2,142	—	2,140
6	2,200	2,200	1,850	2,200	—	2,200	—	2,200
7	2,400	2,400	2,050	2,400	—	2,400	—	2,400

261

Såsom förut blivit antytt, äro redan för närvarande för samtliga tjänstemän
vid telegrafverket och statens vattenfallsverk ävensom för vissa
befattningshavare vid postverket fastställda särskilda pensionsunderlag,
vilka sålunda äro bestämmande för pensionens belopp. I fråga om övriga
tjänstemän vid postverket samt personalen vid statens järnvägar växlar
pensionen allt efter den avlöning, som utgår till tjänstemannen. Vid
den nu föreliggande pensionsregleringen skulle enligt kommitténs förslag
i de provisoriska pension sbestämmelserna särskilda fasta pensionsunderlag
fastställas för all personal ej blott vid telegrafverket och statens vattenfallsverk
utan även vid postverket. Åven för statens järnvägars vidkommande
har kommittén ansett motsvarande anordningar böra vidtagas, och
har kommittén — för att nuvarande pensionsbestämmelser i övrigt må
kunna i allt väsentligt bibehållas oförändrade — tänkt sig, att pensionsbeloppet
skulle med tillämpning av nuvarande grunder beräknas på
grundval av ett enda för varje lönegrad bestämt arvodesbelopp. Härigenom
skulle den oavkortade ålderspensionen inom en och samma lönegrad
utgå med enahanda belopp, oavsett vilken löneklass inom graden
tjänstemannen tillhör.

Bestämmelse i sådant hänseende föreslår kommittén skola intagas
uti 5 § i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar samt uti 5 § i de till lagen börande övergångsbestämmelserna.

En dylik förändring i avseende å pensionsbestämmelserna för de högre
posttjänstemännen samt statens järnvägars personal skulle medföra, att
pensionsavgifterna komme att även för dessa befattningshavare utgå med
samma belopp under hela tjänstetiden inom lönegraden, i stället för att,
såsom för närvarande är fallet, stegras alltefter intjänandet av avlöningsförhöjningar.
Om också dessa tjänstemän till följd av den föreslagna
förändringen skulle komma att, under den tid de tillhöra de lägre löneklasserna
inom lönegraden, få vidkännas något högre pensionsavgifter
än som nu utgå, torde detta dock få anses vara av försvinnande betydelse
i jämförelse med de löneförbättringar, som denna lönereglering
medför, och fördelen av att vid avgång även från lägre löneklass kunna
erhålla det högre pensionsbeloppet. Det torde i varje fall böra uppmärksammas,
hurusom en övergång till systemet med dylika fixa pensionsavgifter
skulle, särskilt vad statens järnvägar angår, föranleda en
ej oväsentlig lättnad vid debitering och kontroll av pensionsavgifterna.

Uti § 6 Do av. nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk är stadgat, bland annat, att tjänsteman vid

262

nämnda verk, som förflyttats till annan befattning, icke till följd därav
skall lida minskning i den honom vid förflyttningen tillkommande pensionsrätt.
Bestämmelser av liknande innebörd återfinnas, vad statens
järnvägar beträffar, uti 13 § av lagen angående rätt till pension för
tjänstemän vid nämnda järnvägar samt i 17 § av de till samma lag
hörande övergångsbestämmelser ävensom, vad beträffar från telegrafverkets
pensionsinrättning utgående del av pension, uti § 5 mom. 4 av reglementet
för denna inrättning. Uttryckligt stadgande i sådan riktning
har däremot icke meddelats beträffande postverkets personal.,

Då enligt kommitténs mening anledning icke föreligger, att tjänstemän
vid postverket skulle i nämnda hänseende vara ogynnsammare ställda
än befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken, har kommittén
ansett sig böra föreslå, att redan uti de provisoriska pensionsbestämmelser,
som skulle gälla för postverkets personal, införes ett stadgande
av nu angivet innehåll.

Vad statens vatten falls verk beträffar bör givetvis berörda bestämmelse
i nämnda verks avlöningsreglemente överflyttas till de provisoriska
pensionsbestämmelserna. I fråga om telegrafverket och statens järnvägar
erfordras däremot icke någon särskild åtgärd i nu angivna hänseende,
enär berörda stadganden i reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning
samt pensionslagen för statens järnvägar och övergångsbestämmelserna
till samma lag fortfarande skulle bliva gällande.

I detta sammanhang torde böra beröras det fall, som avses uti
14 § 1 mom., sista stycket, av kommitténs förslag till avlöningsreglemente.
Enligt berörda stadgande skall den, som vid en befattnings
nedflyttning till lägre lönegrad innehar tjänsten, äga att, intill dess han avgår
från befattningen, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde.
Att även i pensionshänseende motsvarande förmån bör vara gällande,
synes kommittén uppenbart, och har kommittén fördenskull föreslagit,
att ett stadgande i sådan riktning skall inflyta dels i de provisoriska
pensionsbestämmelserna för postverket och statens vattenfallsverk dels
ock i 13 § i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar; varjämte torde böra iakttagas, att i reglementet för telegrafverkets
pensionsinrättning intages en bestämmelse uti ifrågavarande
hänseende.

Enligt de för befattningshavare vid de omhandlade fyra verken
nu gällande pensionsbestämmelser utgår pensionen från och med månaden
näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum. Enär
pension givetvis i varje fall bör utgå från den tidpunkt, då rätt till

263

avlöning å flen förut innehavda tjänsten upphör, betingar den av kommittén
föreslagna efterskottsutbetalningen av lönen, att pensionen hädanefter
beräknas från och med tlagen näst efter den, då vederbörande avgår
från tjänsten. Föreskrifter i sådant hänseende hava ock av kommittén
föreslagits skola intagas uti 13 § i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt uti 14 § i lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar ävensom uti 18 § i de till sistnämnda
lag hörande övergångsbestämmelser. Därjämte torde § 5 i
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning böra undergå en motsvarande
jämkning.

Utöver förut antydda ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension har kommittén funnit en mera formell ändring
av samma lag påkallas, därest på sätt nu föreslagits bestämmelser rörande
särskilda pensionsunderlag för tjänstemän vid postverket och
statens vattenfallsverk icke vidare skulle förekomma uti vederbörande
avlöningsreglemente utan meddelas uti särskilda pensionsbestämmelser.
Stadgandet i 3 § av berörda lag torde nämligen med anledning härav
böra kompletteras därhän, att särskilt pensionsunderlag må kunna av
Konungen och riksdagen fastställas i annan ordning än genom införande
i »lönestaten» av dylikt underlag. Förslag jämväl i detta hänseende
kommer att av kommittén i det följande framläggas.

Det torde böra framhållas, att de av kommittén nu såsom ett provisorium
föreslagna stadgandena rörande pension icke skulle medföra
någon ändring av gällande bestämmelser rörande den levnadsålder, som
erfordras för åtnjutande av hel pension. Kommittén har nämligen ansett
de förändringar i sådant hänseende, som må befinnas erforderliga, kunna
anstå, intill dess pensionsfrågan för dessa verk löses på ett mera slutgiltigt
sätt.

Vad slutligen beträffar spörsmålet, i vad mån nu gällande bestämmelser
beträffande änke- och pupillpensioner från vederbörande pensionsanstalter
böra på grund av de nya avlönings- och pensionsföreskrifterna
undergå ändring, har kommittén icke ansett det ingå i dess uppdrag
att taga närmare befattning med detta ämne. Kommittén vill
dock erinra, hurusom kommittén å sid. 96 uttalat sig rörande behovet
av ändrade bestämmelser i avseende å tidpunkten, varifrån sådan pension
skall utgå till efterlevande efter sådan tjänsteman, som avlider under
det han ännu är i tjänst.

Under åberopande av vad kommittén ovan uttalat beträffande tjänstemännens
pensionering får kommittén framlägga nedanstående förslag

264

till provisoriska pensionsbestämmelser för vart och ett av ifrågavarande
verk ävensom förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar jämte övergångsbestämmelserna
till samma lag.

Vad beträffar reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning
påkalla visserligen de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande pension
vissa, delvis i det föregående antydda ändringar i reglementet. Men då
det ankommer på fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen att
hos Kungl. Maj:t göra framställning om ändringar i reglementet och
sålunda riksdagens beslut i ämnet icke erfordras, har kommittén icke
ansett det nödigt att framlägga något direkt förslag i berörda hänseende.

Förslag till provisoriska bestämmelser
angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid postverket. ’

1 §•

Generaldirektör och chef för postverket, vilken minst tolv år innehaft
generaldirektörs förordnande, är berättigad att i pension uppbära

6,000 kronor. Om generaldirektör, innan han uppnår tolv tjänstår,
antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare
tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning,
utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är han
berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före
eller vid sex tjänstår, samt 5,500 kronor, då avgången sker efter sex
men före tolv tjänstår.

Pensionen utgår av postmedlen, och skall såsom pensionsavgift ett
belopp av 360 kronor årligen avdragas å det för generaldirektören bestämda
arvodet eller den honom, intill dess han uppnått sextiofem år,
tillkommande pension.

2 §■

För övriga ordinarie tjänstemän vid postverket skall i fråga om
skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till pension
gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
stadgas. För dessa tjänstemän skola gälla följande särskilda pensionsunderlag,
nämligen:

265

A. För manliga tjänsteman.

1,380	kronor	för tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,510		»	»	»	2:a	»
1,510	»	»		»	3:e	»
1,630		»			4:e	»
1,890		»		»	5:e	»
2,140	»	»	»	»	6:e
2,140			»	»	7:e	»
3,020			))	))	8:e	»
3,020			))	»	9:e	»
3,270	»	»	»		10:e	»
3.520			»	»	ll:e
3''780			»	))	12:e	4)
4,150	»	)>		))	13:e	»
4,530				))	14:e	»
4,800			y>	»	15:e	»
5,040	»	»		»	16:e
5,290					17:e	»
5,290	)>	»	»	»	18:e	»
5,300	»	))		y>	19:e	j>
6,000	»	»		)>	20:e	»
6,000	»	))	»	»	21:a

B. För kvinnliga tjänstemän.

1,380	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,380	»	))	))		2:a
1,550	))		))	)>	3:e	»
1,890	»	»	»		4:e
2,140	))	»	))	»	5:e	»
2,200	)>	»	))		6:e	»
2,400	»	4>			7:e	»

Därest emellertid enligt nu angivna grunder pensionsunderlaget
skulle för någon tjänsteman understiga det för honom enligt hittillsvarande
avlönings- och pensionsbestämmelser gällande, skall sistnämnda
pensionsunderlag fortfarande beträffande honom tillämpas.

Sll 19

266

3 §.

Förflyttas tjänsteman till befattning med lägre pensionsunderlag
än det för den förra tjänsten gällande, skall han vara berättigad att,
mot erläggande av pensionsavgifter beräknade efter det högre pensionsunderlaget,
bibehålla sin föregående pensionsrätt.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad än den, befattningen förut
tillhörde, och sänkes till följd därav det för tjänsten dittills gällande
pensionsunderlagets belopp, äger den, som då innehar tjänsten, enahanda
förmån som nyss är sagd.

Förslag till provisoriska bestämmelser
angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.

1 §•

Generaldirektör och chef för telegrafverket, vilken i minst tolv år
innehaft generaldirektörs förordnande, är berättigad att i pension uppbära

6,000 kronor. Om generaldirektör, innan han uppnår tolv tjänstår, antingen
på grund av sjukdom be finnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring
eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning,
utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, är han berättigad
att i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller
vid sex tjänstår, samt 5,500 kronor, då avgången sker efter sex, men
före tolv tjänstår.

Pensionen utgår av telegrafverkets medel; dock att, därest generaldirektören
är delägare i telegrafverkets pensionsinrättuing och vid avgång
från ämbetet är berättigad till pension från nämnda pensionsinrättning,
av telegrafverkets medel skall utgå allenast det belopp, varmed
honom från pensionsinrättningen tillkommande pension understiger vad
han, enligt vad förut nämnts, är berättigad att uppbära i pension.

Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektören bestämda
arvodet avdragas, därest han icke är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning,
ett årligt belopp av 360 kronor, och, om han är delägare i
pensionsinrättningen, den del av detta belopp, som han ej har att betala
i årlig avgift till nämnda inrättning.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om verkstadsdirektör
vid telegrafverket.

2 §•

För övriga ordinarie tjänstemän vid telegrafverket skola i fråga om
rätt till pension vid avgång från tjänst gälla de i 3—10 §§ här nedan
angivna bestämmelser.

267

3 §■

Pensionsunderlag beräknas till följande belopp:

		A.	För manliga	tjänsteman.
1,380	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,510	b	b	B	B	2:a	B
1,510	B	b	B	B	3:e	B
1,630	b	b	B	B	4:e	B
1,890	b	b	B	B	5:e	B
2,140	b	»	B	B	6:e	B
2,140	b	»	B	B	7:e	B
3,020	B	»	B	B	8:e	B
3,020	b	))	B	B	9:e	B
3,270	b	»	B	B	10:e	B
3,520	B	»	B	B	1 l:e	B
3,780	»	»	B	B	12:e	B
4,150	b	»	B	B	13:e	B
4,530	b	B	B	B	14:e	B
4,800	b	B	B	B	15:e	B
5,040	b	B	B	B	16:e	• B
5,290	b	B	B	B	17:e	B
5,290	b	B	B	B	18:e	B
5,300	b	B	B	B	19:e	B
6,000	b	B	B	B	20:e	B
6,000	»	B	B	B	21:a	B
		B.	För kvinnliga	tjänstemän.
1,380	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,380	b	B	B	B	2:a	B
1,550	»	B	B	B	3:e	B
1,890	b	B	B	B	4:e	B
2,140	»	B	B	B	5:e	B
2,200	b	B	B	B	6:e	B
2,400	»	B	B	B	7:e	B

268

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen hd eller avkortad.

Hd pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehavaren i
§ 3 angivna pensionsunderlag; dock skall för tjänstinnehavare, som
under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång
äger rum, beloppet av hel pension utgöra en femtedel av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av
de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande; och
skall, därest sådan tjänstinnehavare under någon del av nämnda tid,
utan att tillika innehava tjänst vid telegrafverket, innehaft annan statstjänst,
med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas
jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 §
av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 givna föreskrifter.

Avkortad pension utgör viss del av hel pension och beräknas, på
sätt i 7 § här nedan föreskrives.

Pensionen utgår dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt
det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med erforderligt
fyllnadsbelopp av telegrafverkets medel.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder:

för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem
tjänstår;

för linjemästare, linjeförmän, förste reparatörer och reparatörer vid
sextio levnads- och trettiofem tjänstår;

för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår;

b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår,
dock att sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnadsoch
trettio tjänstår.

6 §■

Skyldighet att avgå från tjänsten inträder:

a) för samtliga tjänstemän vid uppnående av den i 5 § stadgade
levnadsålder, Kungl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, om det tillkommer
telegrafstyrelsen att utfärda avskedet, likväl obetaget att låta anstå med

269

.detsamma, därest och så länge den pensionsberättigade prövas kunna i
befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke
i något fall längre än till fyllda sjuttio år;

b) för tjänsteman, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder,
då han, efter att under fem på varandra följande år i följd av
sjukdom, vanförhet. eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara
för framtiden oförmögen till tjänstgöring; samt

c) för tjänsteman, som träffats av olycksfall i tjänsten, där olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänsteman vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel pension inträder
vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder av minst sextiofem år,
eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension inträder vid sextiofem
år, uppnått en levnadsålder av minst sextio år, äger Kungl. Maj:t,
uppå därom av telegrafstyrelsen gjord framställning, förklara sådan
tjänstinnehavare skyldig att avgå från tjänsten.

•> §•

Vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § c) sägs, utgår hel
pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet för
tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.

Har tjänsteman, som avgår på grund av någon av övriga i 6 §
intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension stadgade
antal tjänstår, utgår även till den tjänsteman hel pension; i annat
fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad
erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
tjänstår; dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § b)
sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent av
hel pension. Tjänstinnehavare, som vid uppnåendet av den i 5 § för
rätt att komma i åtnjutande av hel pension stadgade levnadsålder icke
kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad till erhållande
av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i 6 § a) tillåtes att kvarstå i
tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde.

8 §•

Förflyttas tjänsteman till befattning med lägre pensionsunderlag än
det för den förra tjänsten gällande, skall han vara berättigad att, mot

270

erläggande av pensionsavgifter beräknade efter det högre pensionsunderlaget,
bibehålla sin föregående pensionsrätt.

9 §•

Rätt till fyllnadspension tillkommer ej den, som blivit från tjänsten
avsatt eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild, ej heller den,
som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare. Har pensionstagare
blivit dömd till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kapitel
17 § strafflagen eller till påföljd, som omförmäles i 19 § av samma
kapitel, skall, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, fyllnadspensionen
anses förverkad.

10 §.

Tjänstår för erhållande av pension beräknas icke allenast för tid,
under vilken tjänstinnehavaren innehåll tjänst vid telegrafverket, utan
även för tid, under vilken han innehaft annan statstjänst eller haft extra
ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller ock anställning
vid enskilt telefonnät, som av telegrafverket övertagits. Vid sådan
tjänstårsberäkning skall avdrag göras för tid, under vilken ledighet från
tjänsten ägt rum av annan anledning än semester, sjukdom, offentligt
uppdrag, fullgörande av värnplikt, resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits till egen utbildning, eller fullgörande av uppdrag såsom fullmäktig
eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning.

Förslag till provisoriska bestämmelser
angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar.

1 §■

Generaldirektör och chef för statens järnvägar är berättigad att
från den tidpunkt, då han uppnått 65 levnadsår, under sin återstående
livstid av trafikmedel uppbära en årlig pension av 6,000 kronor. Generaldirektör,
som, innan han uppnått 65 levnadsår, antingen på grund
av sjukdom eller därigenom,att lian efter utgången av den tid, för vilken
han förordnats, icke erhåller förnyat förordnande, eller ock eljest utan

271

egen begäran nödgas avgå från sin befattning utan att på grund av
tjänstefel hava förverkat densamma, är berättigad att i pension uppbära
ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått
65 års ålder. Skulle generaldirektör före utgången av den tid, erhållet
förordnande avser, befinnas vara av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig
tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att avgå mot
åtnjutande av pension enligt nu angivna bestämmelser. Såsom pensionsavgift
skall å det för generaldirektör bestämda arvodet eller den honom
under tiden, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension avdragas
ett årligt belopp av 360 kronor, som skall inbetalas till den i 19 §
av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
omförmälda fond; skolande ovannämnda pensionsbelopp gäldas efter de
i 20 § av samma lag angivna grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om överdirektör
och souschef samt överdirektör vid statens järnvägar ävensom
överingenjör och chef för statens järnvägsbyggnader samt överingenjör
och chef för statens järnvägars huvudverkstäder.

2 §•

För övriga ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar skall i fråga
om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension
gälla vad som stadgas i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar ävensom i kungl. kungörelsen
samma dag med övergångsbestämmelser angående rätt till pension
för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

Förslag till provisoriska bestämmelser

angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk.

1 §•

Generaldirektör och chef.för statens vattenfallsverk skall vara berättigad
att från den tidpunkt, då han uppnått 65 levnadsår, under sin
återstående livstid av statens vattenfallsverks medel uppbära eu årlig pension
av 6,000 kronor. Om generaldirektör, innan han uppnått 65
levnadsår, antingen på grund av sjukdom eller därigenom, att han
efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller
förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nöd -

272

gas avgå från sin befattning utan att på grund av tjänstefel hava
förverkat densamma, skall han vara berättigad att i pension uppbära
ett årligt belopp av 6,000 kronor för tiden, intill dess han uppnått
65 års ålder. Befinnes generaldirektör före utgången av den tid,
erhållet förordnande avser, av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig
tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande
av pension enligt nu angivna bestämmelser.

Såsom pensionsavgift skall å det för generaldirektören bestämda arvodet
eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension
avdragas ett årligt belopp av 360 kronor.

2 §•

Överdirektör och chef för statens kraftverksförvaltning, vilken minst
tolv år innehaft förordnande å nämnda befattning, varmed ock skall
likställas förordnande å befattning såsom direktör vid ifrågavarande
kraftverksförvaltning, eller på grund av olycksfall i tjänsten tidigare
bliver oförmögen till vidare tjänstgöring, är berättigad att i pension
uppbära 6,000 kronor för år. Om överdirektör, innan han uppnår tolv
tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin
befattning, utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma,
är han berättigad att i årlig pension uppbära 5,000 kronor, då avgången
sker före eller vid sex tjänstår, samt 5,500 kronor, då avgången sker efter sex
men före tolv tjänstår. Pensionen utgår av statens kraftverks medel, och
skall såsom pensionsavgift ett belopp av 360 kronor årligen avdragas å
det för överdirektören bestämda arvodet eller, därest avgången sker av
annan anledning än olycksfall i tjänsten, den honom, intill dess han uppnått
65 år, tillkommande pension.

Vad sålunda är stadgat om överdirektör gäller jämväl om kraftverksdi
rektor.

3 §■

För övriga ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i
fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt till
pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
stadgas.

För dessa tjänstemän skola gälla följande särskilda pensionsunderlag,
nämligen:

273

A. För manliga tjänsteman.

1,380	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,510	»	B	B	B	2:a	B
1,510	b	B	B	B	3:e	B
1,630	b	B	B	B	4:e	B
1,890	»	B	B	B	5:e	B
2,140	b	B	B	B	6:e	B
2,140	b	B	B	B	7:e	B
3,020	b	B	B	B	8:e	B
3,020	b	B	B	B	9:e	B
3,270	b	B	B	B	10:e	B
3,520	b	B	B	»	ll:e	B
3,780	b	B	B	B	12:e	B
4,150	»	B	B	B	13:e	B
4,530	B	B	B	B	14:e	B ‘
4,800	B	B	B	B	15:e	B
5,040	B	B	B	B	16:e	B
5,290	B	B	B	»	17:e	B
5,290	B	B	B	B	18:e	B
5,300	B	B	B	B	19:e	B
6,000	B	B	B	B	20:e	B
6,000	B	B	B	B	21:a	B
		B.	För kvinnliga tjänstemän.
1,380	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,380	B	B	B	B	2:a	B
1,550	B	B	B	»	3:e	B
1,890	B	B	B	B	4:e	B
2,140	B	B	B	B	5:e	B
2,200	B	B	B	B	6:e	B
2,400	B	B	B	B	7:e	B

. 4§.

Förflyttas tjänsteman till befattning med lägre pensionsunderlag än
det för den förra tjänsten gällande, skall han vara berättigad att, mot

311 19

274

erläggande av pensionsavgifter beräknade efter det högre pensionsunderlaget,
bibehålla sin föregående pensionsrätt.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad än den, befattningen förut
tillhörde, och sänkes till följd därav det för befattningen dittills gällande
pensionsunderlagets belopp, äger den, som då innehar tjänsten,
enahanda förmån som nyss är sagd.

Förslag till ändrad lydelse av 3 och 13 §§ i lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

3 §■

Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej
särskilt pensionsunderlag blivit i lönestaten angivet eller eljest av
Konungen och riksdagen fastställt, tjäna:

a) för tjänst — — — — — — — — — — — — -— —--

— — hela lönen;

b) för annan — — — — — — — — — — — — — — —

— — av lönen;

Vid beräkning — — — — — — — — — — — — — — —

— — detta belopp.

Ej må — — — — — — — — — — — — — — — — —

— — kronor.

13 §.

Pension enligt — — — — — — — — — — — — — — —

— — hos statskontoret.

I övrigt — — — — — — — — — — — — hos statskontoret.
Om pension — — — — — — — — — — — — — — — —

— — av Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken
pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör, dock att för
befattningshavare vid postverket och statens vattenfallsverk, vilken åtnjuter
lön enligt de från och med år 1920 gällande avlöningsbestämmelser
för nämnda verk, pensionen skall utgå från och med dagen
näst efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad,
under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.
Häftar pensionstagare — — — — — — — — — — — — —

— — till fullo guldits.

275

Förslag till ändrad lydelse av 5, 13 och 14 §§ i lagen den 4 juli 1910
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

5 §''

Årliga beloppet — — — — — — -—- — — — — — — —

— — sistnämnda avlöning.

Understiger tjänstårens — — — — — — — — —---—

— — procent utgör:

för fulla 10 tjänstår.................................................. 17,5 %

» » 29 » ................................................... 66,5 »

Med avlöning förstås i denna lag dgt ordinarie arvodet, ökat med
20 procent.

Tjänsteman, som åtnjuter lön enligt det från och med år 1920
gällande avlöningsreglementet, skall i pensionshänseende anses uppbära
ordinarie arvode med följande belopp, nämligen:

A. Manliga tjänstemän.

1,650	kronor	för	tjänsteman	tillhörande	l:a	lönegraden
1,800	3>	»	x>	33	2:a	3)
1,800	3>	33	»	33	3:e	3>
1,950	33	33	3)	33	4:e	33
2,250	)>	33	3)	33	5:e	33
2,550	3>	33	3)	33	6:e	33
2,550	»	33	3)	3)	7:e	3>
3,600	33	»	3)	33	8:e	33
3,600	3>	»	3)	3)	9:e	33
3,900	3>	))	3)	33	10:e	3)
4,200	»	»	3)	3)	ll:e	3>
4,500	»		33	33	12:e	33
4,940		»	33	33	13:e	33
5,400	33	»	3)	I)	14:e	33
5,714	33	»	3)	33	15:e	33
6,000	»		3)	»	16:e	33
6,300	33		3>	33	17:e	33
6,300	»	»	3)	33	18:e	33
6,309	»	»	33	33	19:e	33
7,500		»	33	3)	20:e	33
7,500	33	3)	3)	33	21:a	33

276

B. Kvinnliga tjänsteman.

1,650

1,845

2,250

2,550

2,618

2,857

kronor för tjänsteman tillhörande

» » » »

» » » j>

» » » »

» y> » »

» » » »

l:a lönegraden
2:a »

3:e »

4:e d

5:e »

6:e »

7:e »

Tjänsteman, som innehar förordnande såsom distriktschef, skall i
pensionshänseende anses åtnjuta ordinarie arvode till det belopp, vartill
arvode enligt vad ovan är sagt skall beräknas utgå för innehavare av
ordinarie befattning i den tjänstegrad ifrågavarande tjänsteman tillhörde
vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef.

Därest tjänsteman enligt det för år 1919 gällande avlöningsreglemeatet
ägt uppbära ordinarie arvode med högre belopp än det, vartill
arvodet i samma eller motsvarande tjänst efter 1920 års ingång skall
enligt nyss angivna bestämmelser beräknas, må jämväl efter sistnämnda
tidpunkt arvode till honom uti ifrågavarande tjänst anses utgå med berörda
högre belopp.

13 §.

Förflyttas utan — — — — — -—• innehavda tjänsten.

Sker förflyttningen — — — — — — samma avlöning.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad än den, befattningen förut
tillhörde, och sänkes till följd därav den för befattningen bestämda
pension, äger den, som då innehar tjänsten, att för bibehållande av sin
förra pensionsrätt erlägga pensionsavgifter såsom om befattningen fortfarande
tillhörde den högre lönegraden.

14 §.

Pension enligt — — — — — — äger utbekomma.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken
pensionstagaren dör eller förverkar sin pension; dock att för tjänsteman,
som åtnjuter lön enligt det från och med år 1920 gällande avlöningsreglementet,
pensionen skall utgå från och med dagen näst efter
den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den för pensionens
upphörande nyss angivna tid.

277

Förslag till ändrad lydelse av 5, 17 och 18 §§ i kungl. kungörelsen
den 4 juli 1910 med övergångsbestämmelser angående rätt till
pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

5 §•

Årliga beloppet — — — — — — av medelavlöningen.
Därest vid — — — — — — ingång gällande.

Tjänsteman, som åtnjuter lön enligt det från och med år 1920
gällande avlöningsreglementet, skall i pensionshänseende anses uppbära
ordinarie arvode med det belopp, som angives uti 5 § av lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

i’ §•

Förflyttas tjänsteman ■— — — — — — innehavda tjänsten.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad än den, befattningen förut
tillhörde, och skulle den som då innehar tjänsten därigenom erhålla
lägre pension än förut, må han, för bibehållande av sin förra pensionsrätt,
erlägga pensionsavgifter såsom om befattningen fortfarande tillhörde
den högre lönegraden.

18 §.

Pension enligt — — — — — — äger uppbära.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken
pensionstagaren dör eller förverkar sin pension; dock att för tjänsteman,
som åtnjuter avlöning enligt det från och med år 1920 gällande avlöningsreglementet,
pensionen skall utgå från och med dagen näst efter
den, då avgång från tjänsten ägt rum, till och med den för pensionens
upphörande nyss angivna tid.

278

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till

lönereglering.

På kommitténs anhållan hava inom styrelserna för vederbörande
verk uppgjorts approximerade beräkningar angående den kostnadsökning,
som en tillämpning av kommitténs förslag till lönereglering skulle medföra.

Beträffande postverket skulle den ordinarie personalens avlöningar
under år 1920 uppgå, enligt kommitténs förslag till

omkring..................................................................................... kronor 19,460,000

men enligt nuvarande avlöningsbestämmelser till cirka » 15,500,000

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig till

omkring.............................................................................. kronor 3,960,000.

Ifråga om telegrafverket skulle den ordinarie personalens avlöningar
under år 1920 uppgå, enligt kommitténs förslag till

omkring.................... kronor 11,190,000

men enligt nuvarande avlöningsbestämmelser till cirka » 8,090,000

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig till

omkring ......................................................................... kronor 3,100,000.

För statens järnvägar hava beräkningarna måst grundas på personalantalet
under år 1919, och hava den ordinarie personalens avlöningar därvid
uppskattats, enligt kommitténs förslag till omkring kronor 65,200,000
men enligt nuvarande avlöningsbestämmelser till cirka » 56,000,000

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig till

omkring ........................................................................ kronor 9,200,000.

Vidkommande slutligen statens vatten/allsverk skulle under år 1920
den ordinarie personalens avlöningar uppgå enligt kommitténs förslag

till omkring............................................................................. kronor 2,020,000

men avlöningarna för närmast motsvarande personal
enligt nuvarande avlöningsbestämmelser utgöra

omkring........................................................... » 1,460,000

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig till

omkring.............................................................................. kronor 560,000.

279

XI. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer
kommunikations verkens lönekommitté, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå 1919 års riksdag,

dels — under förutsättning att nu utgående särskilda ersättningar
till viss postkontorspersonal för förrättande av postsparbanks-, försäkrings-,
folkpensions-, m. fl. dylika göromål, till vissa tjänstemän hos generalpoststyrelsen
för handläggning av ärenden tillhörande stämpelväsendet, till viss
personal vid telegrafverket för räkningshällning av telegram och för meddelande
av avskrift av telegram samt till viss personal vid statens järnvägar
för handläggning av post-, postsparbanks-, försäkrings-, folkpensionsm.
fl. dylika göromål och för försäljning av vissa fraktsedlar varda upphävda
från och med år 1920 — godkänna det av kommittén upprättade förslag
till avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk,

dels godkänna de av kommittén upprättade förslag till provisoriska
bestämmelser angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

dels antaga de av kommittén upprättade förslag till ändrad lydelse
av 3 och 13 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension samt till ändrad lydelse av 5, 13 och 14 §§ i
lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar, ävensom godkänna kommitténs förslag till ändrad lydelse av 5,
17 och 18 §§ i kungörelsen den 4 juli 1910 med övergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar,

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med de av kommittén angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga
om övergång på ny stat för personal vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk,

'' dels besluta,

att, där tjänsteman vid. postverket, telegrafverket, statens järnvägar
eller statens vattenfallsverk under år 1919 ägt uppbära någon del av avlöningen
i förskott, skall vid ingången av år 1920 till honom utbetalas ett
belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han

280

vid utgången av år 1919 innehade, i förskott uppburit för januari månad
1920, om de hittillsvarande avlöning sbestämmelserna då fortfarande varit
gällande, samt

att hälften av vad sålunda till tjänstemannen utbetalats, skall, i den
ordning Kungl. Maj:t bestämmer, återbetalas under loppet av år 1920, med
rätt likväl för Kungl. Maj:t att beträffande tjänsteman, vars avlöning å
stat icke blivit genom de nya avlöning sbestämmelserna höjd med minst det
belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock i fråga om tjänsteman,
som avlider under år 1920, förordna, att dylik återbetalning sskyldighet
må helt eller delvis bortfalla,

dels och medgiva, att, därest Kungl. Majd så finner erforderligt, de
i ovanberörda förslag till avlöning sreglemente omförmäla bostads- och
lönenämnder må träda i verksamhet redan under år 1919.

Kommittén anser sig i detta sammanhang jämväl böra erinra om
vad å sid. 79 i betänkandet anförts i fråga om beviljande av anslag
för år 1920 åt postsparbanken för dess och postverkets medverkan vid
vissa försäkrings- och pensionsgöromåls utförande.

281

Uttaga 1.

Jämförande tablåer över nuvarande och föreslagna

avlöningsbelopp.

Anm. I »nuvarande avlöningsbelopp» ingå samtliga kontanta avlöningsförmåner samt därjämte
för den till fri beklädnad eller bekläduadsersättning berättigade personalen ett belopp av 120 kronor
och för befattningshavare, vars familjemedlemmar äga rätt till kostnadsfri läkarvård, ett belopp av 15
kronor.

A. Postverket.

	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Befattningshavare.	Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn-nel se-lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Manliga tjänstemän. Brevbärare (f. n. postiljon av klass 2) ......	1670	2 070	2 020	2 520	1 980	2 460	2 520	3144
Expeditions vakt (f. n. postiljon av klass 2 resp. vaktmästare) ...........................	1670	2 070	2 020	2 520	1980	2 460	2 520	3144
Postiljon (f. n. postiljon av klass 1).........	1770	2 370	2120	2 820	2100	2 580	2 676	3 300
Brevbärarförman (f. n. postiljon av klass 1)	1770	2 370	2120	2 820	2 220	2 730	2 832	3 486
Förste expeditionsvakt (f. n. förste vakt-mästare) .......................................	1870	2 270	2 220	2 720	2 220	2 730	2 832	3 486
Värdebrevbärare (f. n. postiljon av klass 1)	1770	2 370	2120	2 820	2 220	2 730	2 832	3 486
Förste postiljon ...................................	1970	2 520	2 320	2 970	2 340	2 880	2 988	3 672
Bokbinderiförman 1 . 1	1970	2 520	2 320	2 970	2 580	3 240	3 800	4104
>(f. n. förste postiljon)...-^ Tryckeriförman )'' i	1970	2 520	2 320	2 970	2 580	3 240	3 300	4 104
Överpostiljon .......................................	2 220	2 820	2 570	3 270	2 580	3 240	3 300	4104
Stationsmästare ....................................	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Transportmästare .................................	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Faktor (f. n. överpostiljon) .....................	2 220	2 820	2 570	3 270	3 240	4 260	4104	5 304
Postexpeditör ...................................	2 500	4 300	2 875	4 750	3 450	4 560	4 350	5 676
Förste postexpeditör .............................	3 700	4 700	4150	5150	3 960	5160	4 932	6 420
Postmästare av klass 4...........................	4 000	5100	4 450	5 550	4 260	5 520	5 304	6 816
Kontrollör............................................	4 300	5 500	4 750	5 950	4 860	5 880	6 048	7 212
Postmästare av klass 3...........................	4 300	5 500	4 750	5 950	4 860	5 880	6 048	7 212

311 18

282

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Aktuarie .............................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Förrådsförvaltare....................................	4 700	6 000	5 150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Notarie...............................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Registrator ...........................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Revisor..............................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Revisor och bokhållare........................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Förste kontrollör....................................	5100	6 500	5 550	6 950	5 520	6 720	6 816	8124
Postmästare av klass 2 f^ 2 B) ''	4 700	6 000	5 150	6 450	! 5 520	6 720	6 816	8 124
\|(f. n. » 2 A) ...	5 100	6 500	5 550	6 950
Förste aktuarie ..................	5 500	7 000	5 950	7 450	6 300	7 620	7 668	9 060
Intendent .............................................	5 500	7 000	5 950	7 450	6 300	7 620	7 668	9 060
f(f. n. klass 1 B) ... Postmästare av klass 1 <	5 500	7 000	5 950	7 450	J- 6 300	7 620	7 668	9 060
l(f. n. » 1 A) ...	6 000	7 500	6 450	7 950
Sekreterare ................. ........................	6 500	7 500	6 950	7 950	6 300	7 620	7 668	9 060
Överkontrollör.......................................	5 500	7 000	5 950	7 450	6 300	7 620	7 668	9 060
Ombudsman........................	5 500	7 000	5 950	7 450	7140	8 580	8 580	10 020
Överpostmästare *) ..............	6 400	7 900	6 850	8 350	7140	8 580	8 580	10 020
Förste intendent....................................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste sekreterare ...............	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Byrådirektör.........................................	—	—	—	—	8100	9 540	9 540	10 980
Postdirektör..........................................	7 500	8 500	7 950	8 950	8 580	10 020	10 020	11460
Byråchef .............................................	8 500	9 500	8 950	9 950	9 540	10 980	10 980	12 420
Kvinnliga tjänstemän.
Kontorsbiträde (f. n. kvinnligt biträde)......	1700	2100	1925	2 325	1800	2160	2160	2 574
Kanslibiträde ......................................	—	—	—	—	2160	2 550	2 574	3 018
Postexpeditör ...................................	1900	2 700	2125	2 925	2 700	3 210	3 204	3 828
Förste postexpeditör .............................	2 300	3100	2 525	3 325	2 850	3 390	3 390	4 056
Postmästare av klass 4 ..........................	3100	3 500	3 325	3 725	3 390	4 020	4 056	4 740
Postmästare av klass 3......... ......	3 300	3 800	3 525	4 025	4 020	4 800	4 740	5 520

*) Postmästarna vid postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, vilka nu tillhöra klass 1 A
men skulle hänföras till graden »överpostmästare», uppbära f. n. särskilt arvode med resp. 500, 400 och 300
kronor. I »nuvarande avlöningsbelopp» har inräknats medeltalet, kronor 400: —.

283

B. Telegrafverket.

Befattningshavare.	Nuvarande	avluningsbelopp.	Föreslagna avluningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyrasto ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nolse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Manliga tjänstemän.
Expeditionsvakt (f. n. vaktmästare)......	1680	2 070	1947	2 512.50	1980	2 460	2 520	3144
Stationsbiträde ............................	1680	2 070	1947	2 512.50	1980	2 460	2 520	3144
Förste stationsbiträde ...................	—	—	—	—	2100	2 580	2 676	3 300
Förste expeditionsvakt (f. n. förste vakt-
mästare)....................................	1880	2 270	2147	2 712.50	2 220	2 730	2 832	3 486
Reparatör.......................................	1790	2 270	2 034	2 730	2 220	2 730	2 832	3 486
Stationsförman ..............................	1 836	2 370	2 034	2 730	2 340	2 880	2 988	3 672
Förste reparatör ...........................	1970	2 570	2 295	3 085	2 580	3 240	3 300	4104
Förrådsmästare (f. n. linjeförman) .....	2 220	2 820	2 512 5o	3 307.50	2 880	3 660	3 672	4 596
Linjeförman...........................	2 220	2 820	2 512.50	3 307.50	2 880	3 660	3 672	4 596
Radiotelegrafist ..............................	2 220	2 820	2 512.50	3 307.50	2 880	3 660	3 672	4 596
Förrådsbokhållare ..........................	2 500	3 900	2 875	4 350	3 450	4 560	4 350	5 676
Materialförvaltare .................... .....	2 800	4 300	3 220	4 750	3 450	4 560	4 350	5 676
Ritare .....................................	2 500	4 300	2 875	4 750	3 450	4 560	4 350	5 676
Telegrafassistent..............................	2 500	4 300	2 875	4 750	3 450	4 560	4 350	5 676
Linjemästare ............................	2 655	3 970	2 947.50	4 470	3 660	4 860	4 596	6 048
Verkmästare....................................	3 250	4 650	3 625	5100	3 660	4 860	4 596	6 048
Förste telegrafassistent.....................	3100	4 700	3 550	5150	3 960	5160	4 932	6 420
Telegrafkommissarie av klass 4 * ......	4 320	4 920	4 320	4 920	4 260	5 520	5 304	6 816
lngenjörsassistent ...........................	3 900	5 500	4 350	5 950	4 860	5 880	6 048	7 212
Kontrollör ...................................	3 900	5 500	4 350	5 950	4 860	5 880	6 048	7 212
Telegrafkommissarie av klass 3 * ......	4 973	5 573	4 973	5 573	4 860	5 880	6 048	7 212
Aktuarie .......................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Fkirrådsförvaltare.............................	—	—	—	—	5160	6 300	6 420	7 668
Huvudkassör ..................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Notarie..........................................	4 700	6 000	5 150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668

284

Befattningshavare.	Nuvarande	avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn-nelse-lön.	Slut- lön.
Revisor ....................................	4 700	6 000	5150	6 450	5160	6 300	6 420	7 668
Avdelningsingenjör.........................	—	—	—	—	5 520	6 720	6 816	8124
Förste kontrollör . ..........................	4 300	6 000	4 750	6 450	5 520	6 720	6 816	8124
Inköpschef ....................................	4 300	6 000	4 750	6 450	5 520	6 720	6 816	8124
Konstruktör..................................	—	—	—	—	5 520	6 720	6 816	8124
Kontorschef....................................	4 300	6 500	4 750	6 950	5 520	6 720	6 816	8124
Radiokommissarie ...........................	4 300	6 000	4 750	6 450	5 520	6 720	6 816	8124
Telegrafkommissarie av klass 2 * ......	5 766	6 566	5 766	6 566	5 520	6 720	6 816	8124
Förrådskamrer.............................		—	—	—	6 300	7 620	7 668	9 060
Sekreterare ....................................	6 000	7 500	6 450	7 950	6 300	7 620	7 668	9 060
Telegrafkommissarie av klass 1 B*......	6 886	7 686	6 886	7 686	6 300	7 620	7 668	9 060
Överkontrollör.................................	—	—	—	—	6 300	7 620	7 668	9 060
Byråingenjör (f. n. linjeingenjör).........	5 500	7 000	5 950	7 450	7140	8 580	8 580	10 020
Kameralintendent (f. n. kamrer).........	6 000	7 500	6 450	7 950	7140	8 580	8 580	10 020
Linjeingenjör .................................	5 500	7 000	5 950	7 450	7140	8 580	8 580	10 020
Telegrafkommissarie av klass 1 A*......	7 323	8123	7 323	8123	7140	8 580	8 580	10 020
Förste hyråingenjör (f. n. byråingenjör)	6 000	7 500	6 450	7 950	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste linjeingenjör ........................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste sekreterare ...........................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Yerkstadsingenjör ..........................	5 500	7 000	5 950	7 450	7 620	9 060	9 060	10 500
Byrådirektör .................................	—	—	—	—	8100	9 540	9 540	10 980
Trafikdirektör.................................	7 000	8 500	7 450	8 950	8 580	10 020	10 020	11460
Linjedirektör ................................	7 000	8 500	7 450	8 950	9 060	10 500	10 500	11940
Telefondirektör*..............................	13 039	14 239	13 039	14 239	9 060	10 500	10 500	11 940
T el egrafdir ektör * ...........................	9 470	10 670	9 470	10 670	9 060	10 500	10 500	11940
Byråchef''.......................................	8 500	9 500	8 950	9 950	9 540	10 980	10 980	12 420
Kvinnliga tjänstemän.
Kontorsbiträde.................................	—	-	—	—	1800	2160	2160	2 574
Kanslibiträde (f. n. kontorsskrivare) ...	1500	2 100	1725	2 325	2 160	2 550	2 574	3 018
Rik stelefonist .................................	1380	1800	1587	2 025	2160	2 550	2 574	3 018
Kassör ..........................................	1650	2 250	1875	2 475	2 280	2 700	2 712	3 204
Kontorsskrivare ..............................	—	_	—	—	2 700	3 210	3 204	3 828

285

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelsc- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Bitare ..........................................					2 700	3 210	3 204	3 828
Telegrafist ...................................	1800	2 800	2 025	3 025	2 700	3 210	3 204	3 828
Vaktföreståndare........''......................	1800	2 800	2 025	3 025	2 700	3 210	3 204	3 828
Förste kassör .................................	1800	2 800	2 025	3 025	2 850	3 390	3 390	4 056
Förste telegrafist ...........................	2 250	3100	2 475	3 325	2 850	3 390	3 390	4 056
Förste vaktföreståndare.....................	—	—	—	—	2 850	3 390	3 390	4 056
Telegrafkommissarie av klass 6 * ......	3 050	3 550	3170	3 670	3 390	4 020	4 056	4 740
Katalogredaktör............................	2 500	3 100	2 725	3 325	4 020	4 800	4 740	5 520
Telegrafkommissarie av klass 5 * ......	3 541	4 441	3 661	4 561	4 020	4 800	4 740	5 520

* Telefon- och telegrafdirektörernas samt telegrafkommissariernas »nuvarande avlöningsbelopp» utgöra
de avlöningsbelopp, som beräknas skola utgå år 1920, om nuvarande avlöningsgrunder då äro gällande. De äro
uppgjorda med ledning av uppbördsprovisionen för år 1918, vederbörligen ökad med hänsyn till normal
trafikstegring, men icke till ytterligare taxehöjningar. Inkomst av räkningshållning av telegram är icke medräknad.
De angivna siffrorna avse medeltalet för varje klass; en tillförlitlig jämförelse kan vinnas endast
genom en jämförelse station för station.

286

C. Statens järnvägar.

Anm. I »nuvarande avlöningsbelopp» har för »billigaste ort» inräknats ersättning för bostad och bränsle
med ett belopp, motsvarande 20 % av arvodet. För ångfärjepersonal äro i kolumnerna »billigaste ort» angivna
avlöningsbeloppen för Trälleborg (30 % bostadsersättning resp. D-ort) och i kolumnerna »dyraste ort»
avlöningsbeloppen för Malmö (35 % bostadsersättning resp. F-ort). I »nuvarande avlöningsbelopp» äro För
ångfärjepersonal inräknade kostpenningar för fridagar i hemorten.

	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Befattningshavare.	Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Manliga tjänstemän.
Banvakt .............................................	1665	2115	2 020	2 545	1980	2 460	2 520	3144
Ridare å ångfärja .................................	1895	2 285	1955	2 360	2 250	2 802	2 430	3 030
Expeditionsvakt (f. n. vaktmästare) .........	1665	2115	2 020	2 545	1 980	2 460	2 520	3144
Förrådsvakt................................ ........	1 665	2115	2 020	2 545	1980	2 460	2 520	3144
Ledningsvakt .............. ........................	1665	2 115	2 020	2 545	1980	2 460	2 520	3144
Matros ................................................	1773	2163	1829	2 234	2 250	2 802	2 430	3 030
Stationskarl ........................................	1665	2115	2 020	2 545	1980	2 460	2 520	3144
Vagn- och stallkarl .............................	1 665	2115	2 020	2 545	1980	2 460	2 520	3144
Maskin- och pannskötare ...............	1755	2 295	2125	2 755	2100	2 580	2 676	3 300
Maskinvakt å ångfärja ..........................	1993	2 480	2 056	2 563	2 388	2 940	2 580	3180
Portvakt .............................................	1755	2 475	2125	2 965	2100	2 580	2 676	3 300
Rorgängare ..........................................	1968	2 455	2 031	2 538	2 388	2 940	2 580	3180
Timmerman å ångfärja...........................	1993	2 480	2 056	2 563	2 388	2 940	2 580	3180
Trafikhiträde ........................ ..............	—	—	—	—	2100	2 580	2 676	3 300
Vagnskötare..........................................	1755	2 295	2125	2 755	2100	2 580	2 676	3 300
Banförman ..........................................	1755	2 295	2125	2 755	2.220	2 730	2 832	3 486
Förrådsförman....................................... Förste expeditionsvakt (f. n. förste vakt-	1755	2 295	2125	2 755	2 220	2 730	2 832	3 486
mästare) ..........................................	1865	2 315	2 220	2 745	2 220	2 730	2 832	3 486
Lokomotiveldare ....................................	1 755	2 295	2125	2 755	2 220	2 730	2 832	3 486
Reparatör.............................................	1755	2 295	2125	2 755	2 220	2 730	2 832	3 486
Trädgårdsförman....................................	1755	2 295	2 125	2 755	2 220	2 730	2 832	3 486
Konduktör ..........................................	1755	2 475	2 125	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672
Kontorsbiträde ....................................	1755	2 475	2125	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672

287

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp	Föresi	igna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort..	Dyrasto ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelsc- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Maskinskötare å ångfärja........................	2 120	2 705	2188	2 795	2 664	3 276	2 880	3 540
Stallförman ..........................................	1845	2 475	2 230	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672
Stationsförraan ....................................	1755	2 475	2125	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672
Stationsmästare av klass 7 .....................	1845	2 475	2 230	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672
Vagnförman..........................................	1 845	2 475	2 230	2 965	2 340	2 880	2 988	3 672
Bangårdsmästare...	2115	2 835	2 545	3 285	2 580	3 240	3 300	4104
Banmästare .........................................	1845	2 475	2 230	2 965	2 580	3 240	3 300	4104
Förste kontorsbiträde ........	2115	2 835	2 545	3 285	2 580	3 240	3 300	4104
Förste reparatör......	1845	2 475	2 230	2 965	2 580	3 240	3 300	4104
Ledningsförman .................................	2115	2 835	2 545	3 285	2 580	3 240	3 300	4104
Tågmästare ..................	2115	2 835	2 545	3 285	2 580	3 240	3 300	4104
Verkstadsförman....................................	2115	2 835	'' 2 545	3 285	2 580	3 240	3 300	4104
Förrådsmästare ..........	2115	2 835	2 545	3 285	2 880	3 660	3 672	4 596
Förste banmästare......	2115	2 835	2 545	3 285	2 880	3 660	3 672	4 596
Lokomotivförare	2115	3195	2 545	3 585	2 880	3 6*0	3 672	4 596
Maskinist.........	2115	3195	2 545	3 585	2 880	3 660	3 672	4 596
Stallgårdsmästare . .	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Stationsmästare av klass 6 .....................	2115	2 835	2 545	3 285	2 880	3 660	3 672	4 596
Tredje maskinist å ångfärja.........	2 510	3 290	2 593	3 403	3 276	4 128	3 540	4 440
Tredje styrman ........................	2 480	3 260	2 563	3 373	3 276	4128	3 540	4 440
Trädgårdsmästare .................................	2 115	2 835	2 545	3 285	2 880	3 660	3 672	4 596
Vagngårdsmästare .................................	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Kontorsskrivare ....................................	2 520	4 320	2 940	4 800	3 450	4 560	4 350	5 67B
Ledningsmästare....................................	2 655	4 095	3 075	4 635	3 450	4 560	4 350	5 676
Ritare ............	2 520	4 320	2 940	4 800	3 450	4 560	4 350	5 676
Stationsskrivare ...................................	2 520	4 320	2 940	4 800	3 450	4 560	4 350	5 676
Vagnmästare .	2 655	4 095	3 075	4 635	3 450	4 560	4 350	5 676
Verkstadsmästare ......	2 655	3 735	3 075	4 335	3 450	4 560	4 350	5 67H
Andre maskinist å ångfärja.........	3 385	4 555	3 505	4 565	4128	5 454	4 440	5 850
Andre styrman	3 350	4 520	3 470	4 530	4128	5 454	4 440	5 850
Lokomotivmästare .................................	3 015	4 455	3 495	4 935	3 660	4 860	4 596	6 048

288

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Stationsinspektor av klass 4 B ...............	3 600	4 320	4 200	5 040	3 660	4 860	4 596	6 048
Stationsmästare av klass 5 ...................	2 475	3195	2 965	3 705	3 660	4 860	4 596	6 048
Överbanmästare ...................................	2115	3195	2 545	3 705	3 660	4 860	4 596	6 048
Bokhållare .........................................	3 240	4 680	3 780	5 460	3 960	5160	4 932	6 420
Förste stationsskrivare ..........................	3 240	4 680	3 780	5 460	3 960	5160	4 932	6 420
Förste bokhållare .................................	3 600	5 040	4 200	5 800	4 260	5 520	5 304	6 816
Förste telegrafist....................................	3 600	5 040	4 200	5 800	4 260	5 520	5 304	6 816
Stationsinspektor av klass 4 A..................	3 960	5 040	4 620	5 800	4 260	5 520	5 304	6 816
Övermaskinist av klass 2 ........................	—	—	4 315	5 530	—	—	5130	6 600
Förste styrman av klass 2 ........ . .........	'' —	—	4 280	5 495	—	—	5 850	6 990
Stationsinspektor av klass 3 ..................	4 320	5 400	5 040	6100	4 860	5 880	6 048	7 212
Underingenjör.......................................	3 600	5 040	4 200	5 800	4 860	5 880	6 048	7 212
Underinspektör ....................................	4 320	5 400	5 040	6100	4 860	5 880	6 048	7 212
Övermaskinist av klass 1........................	4165	5 335	—	—	5 454	6 546	—	—
Aktuarie .............................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Byråassistent ......................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Distriktskassör......................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Expeditionsföreståndare...........................	4 320	5 400	5 040	6100	5160	6 300	6 420	7 668
Förste styrman av klass 1 .....................	4130	5 300	—	—	5 790	6 984	—	—
Kassör ...............................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Kontrollör ..........................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Notarie...............................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Registrator ..........................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5160	6 300	6 420	7 668
Revisor................................................	—	—	—	—	5160	6 300	6 420	7 668
Baninspektor ......................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5 520	6 720	6 816	8124
Distriktskamrer ...................................	5 400	6 480	6 300	7 400	5 520	6 720	6 816	8124
Elektroingenjör ....................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5 520	6 720	6 816	8124
Förrådsförvaltare...................................	5 400	6 480	6 300	7 400	5 520	6 720	6 816	8124
Konstruktör........................................	—	—	—	—	5 520	6 720	6 816	8124
Maskininspektor....................................	4 680	5 760	5 460	6 400	5 520	6 720	6 816	8124
1 Stationsinspektor av klass 2 ..................	5 040	6120	5 880	7100	5 520	6 720	6 816	8124

289

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nolse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Verkstadskamrer....................................	5 400	6 480	6 300	7 400	5 520	6 720	6 816	8124
Befälhavare av klasa 2 å ängfärja............	—	—	6 805	7 725	—	—	7 440	8 820
Förrådskontrollör .................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
I Förste kontrollör....................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
1 Förste revisor .......................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
Intendent.............................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
Kamrer...............................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
\| Milkontrollör .......................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
; Sekreterare ..........................................	5 760	6 840	6 720	7 980	6 300	7 620	7 668	9 060
i Stationsinspektor av klass 1 ..................	5 400	6 480	6 300	7 400	6 300	7 620	7 668	9 060
Baningenjör..........................................	5 760	6 840	6 720	7 700	7140	8 580	8 580	10 020
Befälhavare av klass 1 å ångfärja...........	6 435	7 595	—		7 860	9 300	—	—
Bjråingenjör .......................................	4 680	5 760	5 460	6 400	7140	8 580	8 580	10 020
Chef för statistiska kontoret ..................	5 760	6 840	6 720	7 980	7140	8 580	8 580	10 020
Maskiningenjör ....................................	5 760	6 840	6 720	7 700	7140	8 580	8 580	10 020
Signalingenjör.......................................	5 760	6 840	6 720	7 700	7140	8 580	8 580	10 020
Telegrafingenjör ...................................	5 760	6 840	6 720	7 700	7140	8 580	8 580	10 020
Trafikinspektör ....................................	5 760	6 840	6 720	7 700	7140	8 580	8 580	10 020
överinspektör .......................................	6120	7 200	7140	8 400	7140	8 580	8 580	10 020
Distriktssekreterare.................................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Förrådsintendent....................................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste baningenjör.................................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste byråingenjör ..............................	5 760	6 840	6 720	7 980	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste maskiningenjör ...........................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste sekreterare .................................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
! Förste trafikinspektör..............................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Lantmätare ..........................................	5 760	6 840	6 720	7 980	7 620	9 060	9 060	10 500
Överinspektör .......................................	6 480	7 560	7 560	8 700	7 620	9 060	9 060	10 500
Arkitekt .............................................	6 480	7 560	7 560	8 700	8100	9 540	9 540	10 980
Byrådirektör..........................................	6 480	7 560	7 560	8 700	8100	9 540	9 540	10 980
Ombudsman..........................................	6 480	7 560	7 560	8 700	8100	9 540	9 540	10 980

sii in 37

290

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigasto ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Overkontrollör...........................	6 480	7 560	7 560	8 700	8100	9 540	9 540	10 980
Bandirektör.....................	7 920	9 000	9 000	9 900	9 060	10 500	10 500	11940
Maskindirektör.......................................	7 920	9 000	9 000	9 900	9 060	10 500	10 500	11940
Trafikdirektör .......................................	7 920	9 000	9 000	9 900	9 060	10 500	10 500	11 940
Byråchef .......................	7 920	9 000	9 000	9 900	9 540	10 980	10 980	12 420
Förste byrådirektör.................................	7 920	9 000	9 000	9 900	9 540	10 980	10 980	12 420
Kvinnliga tjänstemän.
Kontorsbiträde......................................	1545	1995	1890	2 265	1800	2160	2160	2 574
Kanslibiträde .......................................	—	—	—	—	2160	2 550	2 574	3 018
Kontorsskrivare ....................................	1800	2 700	2100	2 900	2 700	3 210	3 204	3 828j
Bitare ................................................	1800	2 700	2 100	2 900	2 700	3 210	3 204	3 828
Bokhållare ............................	2 340	3 060	2 700	3 300	2 850	3 390	3 390	4 056!

291

D. Statens vattenfallsverk.

	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Befattningshavare.	Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyrasto ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	SluJ- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
	Kr	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Manliga tjänstemän:
Expeditionsvakt ....................................	—	—	—	—	1980	2 460	2 520	3144
Vakt.................................................	1650	2100	1969	2 513	1980	2 460	2 520	3144
Förrådsförman (f. n. förman av 2:a gr.) ...	1830	2 460	2186	2 948	2 220	2 730	2 832	3 486
Förste expeditionsvakt ...........................	—	—	—	—	2 220	2 730	2 832	3 486
Kanalförman .......................................	—	—	—	—	2 220	2 730	2 832	3 486
Skogvaktare (f. n. förman av 3:e gr.)........	1740	2 280	2 078	2 730	2 220	2 730	2 832	3 486
Kontorsbiträde.......................................	—	—	—	—	2 340	2 880	2 988	3 672
Maskinist (f. n. maskinist resp. förman av
2:a gr.)...........................................	1830	2 460	2186	2 948	2 340	2 880	2 988	3 672
Montör........................... i..................	1920	2 640	2 295	3165	2 340	2 880	2 988	3 672
Fyrmästare (f. n. förman av l:a gr.).........	1 920	2 640	2 295	3165	2 580	3 240	3 300	4104
Muddermästare .............................	—	—	—	—	2 580	3 240	3 300	4104
Slussmästare (f. n. förman av l:a gr.) ......	1920	2 640	2 295	3165	2 580	3 240	3 300	4104
Befälhavare å bogserbåt ........................	2100	3 000	2 513	3 600	2 880	3 660	3 672	4 596
Förrådsmästare ....................................	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Förste montör................................	—	—	—	—	2 880	3 660	3 672	4 596
Sehaktmästare (f. n. förman av l:a gr.) ....	1920	2 640	2 295	3165	2 880	3 660	3 672	4 596
Trädgårdsmästare (f. n. förman av l:a gr.	1920	2 640	2 295	3165	2 880	3 660	3 672	4 596
Byggmästare (f. n. förman av l:a gr.) ......	1920	2 640	2 295	3165	3 240	4 260	4104	5 304
Förste maskinist (f. n. maskinist av l:a gr.)	2 280	3 360	2 730	4 035	3 240	4 260	4104	5 304
Reparationsmästare.................................	2 280	3 360	2 730	4 035	3 240	4 260	4104	5 304;
Verkstadsmästare (f. n. förman av l:a gr.)..	1920	2 640	2 295	3165	3 240	4 260	4104	5 304!
Kontorsskrivare (f. n. bokhållare av 2:a gr.)	2 340	3 600	2 828	4 350	3 450	4 560	4 350	5 676’

292

Befattningshavare.	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
Billigaste ort.	Dyraste ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
	• Kr.	Er.	Kr.	Er.	Er.	Er.	Er.	Er.
Maskinmästare.....................*..................	—	—	—	—	3 450	4 560	4 350	5 676
Bitare ................................................	—	—	—	—	3 450	4 560	4 350	5 676
Stationsmästare ....................................	2 460	3 720	2 948	4 470	3 450	4 560	4 350	5 676
\| Övermontör..........................................	2 460	3 720	2 948	4 470	3 450	4 560	4 350	5 676
Instrumentmakare ................''...............	3 360	4 680	4 035	5 510	3 660	4 860	4 596	6 048
Mätaretekniker.....................................	—	—	—	—	3 660	4 860	4 596	6 048
Bokhållare (f. n. bokhållare av l:a gr.)......	2 880	4 080	3 480	4 870	3 960	5160	4 932	6 420
Driftverkmästare....................................	3 360	4 680	4 035	5 510	3 960	5160	4 932	6 420
Kanalinspektor av klass 2 ......................	3 600	5 040	4 350	5 910	4 260	5 520	5 304	6 816
Kanalinspektor av klass 1 ......................	4 080	5 520	4 870	6 430	5160	6 300	6 420	7 668
Kassör ................................................	4 080	5 520	4 870	6 430	5160	6 300	6 420	7 668
Kontrollör.............................................	4 080	5 520	4 870	6 430	5160	6 300	6 420	7 668
Notarie................................................	—	—	—	—	5160	6 300	6 420	7 668
Registrator .........................................	—	—	—	—	5160	6 300	6 420	7 668
Revisor...............................................	—	—	—	—	5160	6 300	6 420	7 668
Kontorschef..........................................	6 000	7 200	6 950	7 950	5 520	6 720	6 816	8124
Kamrer................................................	—	—	—	—	6 300	7 620	7 668	9 060
Sekreterare ..........................................	—	—	—	—	6 300	7 620	7 668	9 060
Byråingenjör .....................................	—	—	—	—	7140	8 580	8 580	10 020
Direktörsassistent vid kanalverk (f. n. kanal-
ingenjör) .........................................	6 000	7 200	6 950	7 950	7140	8 580	8 580	10 020
Direktörsassistent vid kraftverk (f. n. över-
ingenjörsassistent) ..............................	6 000	7 200	6 950	7 950	7 620	9 060	9 060	10 500
Distriktsingenjör...................................	6 000	7 200	6 950	7 950	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste byråingenjör ..............................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Förste sekreterare .................................	—	—	—	—	7 620	9 060	9 060	10 500
Byrådirektör .......................................	—	—	—	—	8100	9 540	9 540	10 980
Driftchef ...........................................	7 000	8 200	7 950	8 950	8100	9 540	9 540	10 980
Kanaldirektör (f. n. överingenjör vid kanal-
verk) ................................................	7 800	8 400	8 450	8 950	8 580	10 020	10 020	11460
Byråchef .............................................		—	—	—	9 540	10 980	10 980	12 420
Förste byrådirektör ..............................	_	—	—	—	9 540	10 980	10 980	12 420

293

	Nuvarande avlöningsbolopp.	Föreslagna avlöniugsbelopp. j
Befattningshavare.	Billigaste ort.	Byrasto ort.	Billigaste ort.	Dyraste ort. i
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn. nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.
Kvinnliga tjänstemän:	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. 1
Kontorsbiträdo .....................................	—	—	—	—	1 800	2160	2160	2 574
Kanslibiträde (f. n. kontorsskrivare) .........	1620	2160	1958	2 565	2160	2 550	2 574	3 018
Kontorsskrivare ...................................	--	—	—	—	2 700	3 210	3 204	3 828
Bitare ................................................	—	—	—	—	2 700	3 210	3 204	3 828
Bokhållare ...........................................	—	—	—	—	2 850	3 390	3 390	4 056
Kassör och bokhållare ...........................	—	—	—	—	2 850	3 390	3 390	4 056

294

Bilaga 2.

Förteckning över till kommittén inkomna framställningar.

Från styrelserna för de utav kommitténs arbete berörda verken samt från nedan
angivna personalsammanslutningar och tjänstemannagrupper vid samma verk hava
till kommittén inkommit följande framställningar:

Postverket.

Generalpoststyrelsen, angående ifrågasatta organisatoriska förändringar vid postverket.

G ener alpostsiyr elsen, angående inrättande av stationsmästarbefattningar vid postverket
m. m.

Svenska postmannaförbundet, angående det av generalpoststyrelsen avgivna förslaget
beträffande organisatoriska förändringar inom postverket.

Posttjänstemännens förening, angående det av generalpoststyrelsen avgivna förslaget
beträffande organisatoriska förändringar inom postverket.

Telegrafverket.

Telegrafstyrelsen, angående ifrågasatta organisatoriska förändringar vid telegrafverket.

Telegrafstyrelsen, angående anställande av en överingenjör och chef för Stockholms
telefonanläggningar samt sammanförande av befattningarna såsom telegrafdirektör av
1. och 2. lönegraderna till en tjänstegrupp.

Telegrafstyrelsen, angående inrättande av nya befattningar såsom biträdande
ingenjörer.

Svenska telegraf tjänstemännens förening, angående bibehållandet av uppbördsprovision
såsom avlöningsform.

Telegraf- och telefonmannaförbundet, angående vissa önskemål beträffande avlöningsförhållandena
för den lägre manliga personalen vid telegrafverket,

Vaktmästare hos telegrafstyrelsen, angående vaktmästartjänsternas vid telegrafstyrelsen
utbytande mot stationsförmans- och stationsbiträdesbefattningar.

Förrådsbokhållare vid telegrafverket, angående deras likställande i avlöningshänseende
med kontorschef vid telegrafverkets verkstad.

Svenska telegraf tjänstemännens förening, angående vissa önskemål i fråga om den
högre manliga telegrafpersonalens avlöningsförhållanden.

Telegrafverkets stationsbiträdesförening, angående vissa önskemål beträffande avlöningsförhållandena
för telegrafverkets stationsförmän och stationsbiträden.

Kvinnliga telegrafpersonalens förening, angående den av föreningen representerade
personalens avlöningsförhållanden.

Kvinnliga telegraf per sonalens förening, angående befordringsmöjligheterna för den
kvinnliga trafikpersonalen vid telegrafverket.

295

Linjemästareföreningen, angående avlöningsförhållandena för linjemästare vid
telegrafverket.

Ritare å telegrafstyrelsens Jconstruktionsavdelning, angående deras tjänsteställning.

Statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen, angående ifrågasatta organisatoriska förändringar beträffande
statens järnvägar.

Järnvägsstyrelsen, angående förhöjning av tågledararvodet.

Järnvägsstyrelsen, angående en framställning från signal- och elektriska reparatörer
om förbättrad tjänsteställning.

Järnvägsstyrelsen, angående tredje styrmäns och tredje maskinisters å ångfärjor
uppflyttning i löneavseende.

Järnvägsstyrelsen, angående revisionstjänstemännens inom styrelsen tjänsteställning.

Järnvägsstyrelsen, angående förbättrade avlöningsförhållanden för personalen vid
riksgränsbanan.

Järnvägsstyrelsen, angående dyrortstillägg till viss personal å Bohusbanans dagbevakningssträckor.

Svenska statsbanornas lokomotivmästareförening, angående förbättrade avlöningsförhållanden
för lokomotivmästare m. m.

Distriktskassörer och kassakontrollanter vid statens järnvägar, angående nämnda befattningshavares
placering å löneskalan.

Föreningen för tjänstemän av högre grad md statens järnvägar, angående vissa av
föreningen tidigare gjorda framställningar beträffande järn vägspersonalens avlöningsförhållanden,
vilka ännu icke blivit föremål för slutlig prövning,

Stationsförmän i innertjänst vid tredje distriktet av statens järnvägar, angående vissa
önskemål rörande deras befordringsförhållanden.

Vagnskötare vid avd. 74 av Sveriges järnvägsmannaförbund, angående vagnskötares
likställighet i avlöningshänseende med konduktör.

Statsbanornas förrådstjänstemannaförening, angående anställande av underintendenter
vid förråden m. m.

Statens järnvägars ban- och maskininspektors- samt underingenjör^förening, angående
den av föreningen representerade personalens avlöningsförhållanden.

Statens järnvägars maskinavdelnings underbefälsförening, angående vagnförmäns och
stallförmäns uppflyttning i avlöningshänseende.

Sveriges lokomotivmannaförbund, angående lokomotivpersonalens önskemål i fråga
om den blivande löneregleringen.

Överbanmästareföreningen vid statens järnvägar, angående vissa överbanmästares
jämställande med personal i den högsta underbefälsgraden inom maskniavdelningen
vid statens järnvägar.

Sveriges lokomotivmannaförbunds avd. nr 49 i Gällivare, angående förhöjt kallortstillägg
till personal i de nordligare delarna av landet.

Övermaskinister å statens järnvägars ångfärjor, angående deras jämställande i löneavseende
med maskininspektor eller förste styrman och reservbefälhavare a ångfärja.

Kontorsskrivare å järnvägsstyrelsens statistiska kontor, angående tilldelande åt dem
av en högre tjänsteställning än övriga kontorsskrivare.

Statsbanornas verkstadsmästare- och förmans förening, angående verkmästares likställande
i lönehänseende med lokomotiv mästare m. m.

296

Föreståndarna för järnvägsstyrelsens statistiska, kammar-, revisions- och milkontor, angående
deras befattningars förändring till byrådirektörstjänster.

Förrådsförmän vid statens järnvägar, angående deras likställighet i avlöningshänseende
med kontorsbiträden.

Statens järnvägars trafikinspektör sförening, angående bibehållande av trafikinspektörsbefattningarnas
fördelning i två klasser m. m.

Fxpeditionsföreståndare vid statens järnvägar, angående deras likställighet i avlöningshänseende
med stationsinspektor av klass 2 vid statens järnvägar och förste
kontrollör vid postverket.

Revisor P. F. Ouchterlony, angående inrättande av revisorstjänster å järnvägsstyrelsens
revisionskontor.

Förste bokhållare vid statens järnvägar, angående deras uppflyttning i löneavseende.

Kontorsskrivare vid järnvägsstyrelsens milkontor, angående högre tjänsteställning för
sådana kontorsskrivare å nämnda kontor, som äro arbetsledares ställföreträdare.

Förste teleyrafister och telegrafister vid statens järnvägar, angående förste telegrafistbefattningarnas
likställande i avlöningshänseende med expeditionsf öres tändare m. m.

Statsbanornas lokomotivförareförening, angående vissa önskemål beträffande lokomotivförares
avlöningsförhållanden.

Ban-, maskin och trafikdirektörer vid statens järnvägar, angående deras befattningars
likställighet i avlöningshänseende med byråchefsbefattningar inom järnvägsstyrelsen.

Statsbanornas verkstad smästare- och förmansförening, angående arvodet till verkstadsmästare
i visst fall.

Sveriges järnvägars banmästareföraning, angående löneförhållandena för banavdelningens
vid statens järnvägar underbefäl.

Statens järnvägars konduktör sförenings centralstyrelse, angående konduktörs och tågmästares
avlöningsförmåner.

Ledninysmästare och ledning sförmän vid statens järnvägar, angående deras tjänsteställning.

Sveriges statsbanors befälsförbund av tjänstemän av lägre grad, angående avlöningsförmåner
för av förbundet representerade befattningshavare vid statens järnvägar
samt angående vissa förändrade avlöningsbestämmelser för tjänstemän vid statens
järnvägar.

Underkassörer vid statens järnvägars banavdelning, angående förhöjd ersättning för
handhavandet av underkassörsgöromål vid nämnda avdelning.

Maskinister å statens järnvägars ångfärjor, angående deras avlöningsförhållanden
m. m.

Statens järnvägars ban- och maskiningenjörs förening jämte statens järnvägars ban- och
maskininspektors- samt underingenjör sförening, angående anställande av en biträdande ingenjör
såsom sektionsföreståndares närmaste man.

Lokomotiveldare vid statens järnvägars tredje distrikt, angående beräknandet av begynnelseavlöning
för viss personal.

Statens vattenfallsverk.

Vattenfallsstyrelsen, angående ifrågasatta organisatoriska förändringar beträffande
statens vattenfallsverk.

Statens vattenfallsverks tjänstemannaförening, angående vissa önskemål beträffande
de av föreningen representerade tjänstemännens avlöningsförhållanden.

Trollhätte kanalbeijäntes kamratförening, angående sluss-, bro- och kanalvakters vid
kanal verket tjänstgöringstid.

297

Bilaga ii.

Översikt över utredningar rörande levnadskostnader ä

olika orter.

(Jfr sid. 52.)

I ändamål att erhålla ett så allsidigt material som möjligt för bedömande av
de olika orternas dyrhetsförhållanden, anhöll 1915 års avlöningskommission hos Kungl.
Maj:t, att socialstyrelsen måtte erhålla uppdrag att för kommissionens räkning verkställa
en utredning härutinnan. Sedan denna utredning slutförts, överlämnade socialstyrelsen
den 21 april 1917 resultatet av densamma till kommissionen och anförde
därvid i särskild skrivelse följande:

»Genom nådigt brev den 5 maj 1916 har Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen
att för Eder räkning verkställa en utredning rörande levnadskostnadernas storlek
å orter, där allenast personal, tillhörande statens järnvägar, statens vattenfallsverk
eller skogsstaten vore stationerad. Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt
beslut den 9 juni 1916 (meddelat i skrivelse till statskontoret av samma datum) på
framställning av socialstyrelsen bemyndigat styrelsen att utsträcka ifrågavarande utredning
till att omfatta samtliga kommuner i riket. Sedan styrelsen numera slutfört
sitt arbete, får styrelsen härmed äran överlämna till kommissionen som resultat av
detsamma hosföljande tabellariska sammanställning, vilken upptager dels samtliga
orter, där personal tillhörande post-, telegraf- och tullverken, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk och skogsstaten är stationerad, dels samtliga landskommuner i
riket (sammanförda häradsvis), med fördelning av ovannämnda orter och kommuner
i 7 storleksgrupper allt efter levnadskostnadernas storlek.

Utredningen har verkställts på i huvudsak samma sätt som år 1909 med avseende
på post- och telegrafstationsorterna, varöver redogörelse lämnats i häfte 1,
årg. 1910 av Sociala meddelanden, vilket häfte härjämte bifogas. Dock må påpekas
följande avvikelser.

Vid beräkningen av utgifterna för livsmedel har man denna gång haft tillgång
ej blott till Stockholmsbudgeten, utan till särskilda budgeter för olika delar av riket
(Södra Sverige, Mellersta Sverige och Norra Sverige).

Med avseende på hyrorna har man haft eu fast utgångspunkt i 1912—-1914 års
allmänna bostadsräkningar. För de orter och kommuner, som icke berörts av nämnda
bostadsräkningar, hava hyresuppgifter erhållits genom de kommunala myndigheterna,
Beträffande ett stort antal orter å landsbygden, där inga eller blott enstaka hyreslägenheter
förekomma och där det alltså icke kan vara tal om någon som helst hyresmarknad,
har man utgått från vissa minimihyror, olika för jordbrukskommuner och
för industrikommuner samt beräknade med ledning av kommunalnämndernas uppgifter
tillsammantagna. Ehuru en dylik genomsnittsberäkning för det stora flertalet
orter får anses giva ett rättvisande resultat, torde det dock, oaktat man vid metodens
tillämpning i praktiken sökt i görligaste mån beakta orternas särskilda förhållanden,
icke alltid hava kunnat undvikas, att den beräknade hyresprisnivån kommit att bliva
något högre, resp. lägre, än som motsvaras av de för tillfället rådande faktiska hyres 38 -

811 19

298

villkoren. Det må emellertid framhållas, att när det gäller så små samhällen som
de här ifrågavarande, betingas hyresvillkoren ofta av tillfälliga och snabbt skiftande
förhållanden. En av ökad arbetstillgång o. d. orsakad inflyttning kan medföra en
hastig prisstegring på de fåtaliga tillgängliga hyreslägenheterna, men det behöves
blott ett par av omständigheterna föranledda husbyggnader eller av arbetstillfällenas
minskning förorsakade utflyttningar för att bostadsbristen skall förbytas i bostadsöverflöd
och hyresprisen Hastigt reduceras till landsbygdens allmänna låga nivå.

Vad skatterna beträffar, avse desamma samtliga slag av skatter, erlagda för en
inkomst av 2,000 kronor under år 1916. I många fall hava de höga skatterna föranlett,
att vederbörande ort kommit i en högre dyrortsgrupp än eljest med hänsyn
till livsmedels- och bostadspriser skulle hava ägt rum.

För att kunna mäta de olika orternas och kommunernas dyrhet med hänsyn
till här ifrågavarande slag av levnadskostnader, nämligen viktigare slag av livsförnödenheter,
hyror och skatter, har det givetvis varit av vikt att erhålla ett så riktigt
begrepp som möjligt om, huru utgiftsbeloppet för berörda levnadskostnader ställer sig
i genomsnitt för riket i dess helhet (innefattande såväl landsbygd som städer) eller
med andra ord att få ett ''riksmedeltal’ för levnadskostnadernas storlek. Man har
då i första hand den utvägen att helt enkelt taga ett aritmetiskt genomsnitt av samtliga
orters utgiftstak Men i så fall skulle den minsta ort på landsbygden komma
att inverka på riksmedeltalet lika mycket som t. ex. Stockholm, vilket ju näppeligen
vore rättvist. Då det emellertid just är av vikt att lära känna, i vilken grad den
eller den ortens befolkning lever under billigare eller dyrare villkor än rikets invånare
i genomsnitt, har man sökt erhålla ett i förhållande till folkmängden vägt riksmedeltal.
Härvid har det likväl icke ansetts nödvändigt att taga hänsyn till varje
särskild orts folkmängd, utan har man funnit det för ändamålet fullt betryggande
att tillämpa ett mera summariskt tillvägagångssätt. Sålunda hava inom varje län
— Stockholm för sig — samtliga orter sammanförts i tre grupper: jordbrukskommuner,
industrikommuner samt städer och stadsliknande samhällen, varefter medeltalen
för varje grupp (— aritmetiska genomsnitten av de till gruppen hörande orternas
utgiftstal) multiplicerats med gruppens folkmängd och sedan sammanslagits till en
summa för hela riket, vilken summa slutligen dividerats med rikets folkmängd.

Riksmedeltalet för livsmedel, bostad och skatter, vägt med hänsyn till folkmängden,
har beräknats utgöra 1,297 kronor (det aritmetiska medeltalet blir 1,260
kronor). Detta tal har satts lika med 1,000, varefter orterna och kommunerna (häradsvis),
allt efter dyrheten ifråga om livsmedel, bostäder och skatter, ordnats i storleskgrupper
omkring detsamma, börjande med indextalsgruppen 1,200 och däröver
(d. v. s. minst 20 % över riksmedelstalet) samt slutande med gruppen under 950
(minst 5 % under riksmedeltalet).

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t rörande anordnandet av förevarande utredning
yttrade styrelsen följande:

''Det har naturligtvis icke undgått styrelsens uppmärksamhet, att de nu föreslagna
levnadskostnadsundersökningarna, vilka skulle verkställas på ungefär enahanda
sätt, som förut (1909) ägt rum med avseende på post- och telegrafstationsorterna och
varom en utförlig redogörelse lämnats i Sociala meddelanden, häfte 1 för 1910, endast
hava en mera provisorisk karaktär och blott kunna i mera grova drag åskådliggöra
dyrhetsförhållandena i olika delar av riket.’

De nu slutförda undersökningarna hava, särskilt med hänsyn till vanskligheten
att för de mindre orterna fastställa några säkra hyrespriser, bekräftat styrelsens ovan
återgivna antagande. Styrelsen har därför med ledning av undersökningsmaterialet

29»

endast ansett sig kunna inordna resp. orter och kommuner i vissa större dyrhetsgrupper
och måste ändock reservera sig mot, att icke en eller annan ort möjligen
kan hava kommit i en högre, resp. lägre, grupp än den egentligen bort tillhöra.
Med avseende på det stora flertalet av orter håller dock styrelsen före, att de verkliga
dyrhetsförhållandena kommit till ett korrekt uttryck i den nu överlämnade dyrortsgrupperingen.

Slutligen får styrelsen påpeka, att, med hänsyn till ännu icke inkomna svar å
anmärkningsskrivelser, rättelse på en eller annan punkt eventuellt kan komma att
framdeles påfordras.»

Då man inom 1915 års avlöningskommission emellertid ansåg lämpligt att komplettera
den av socialstyrelsen verkställda utredningen med hyresuppgifter från en
något mera nära liggande tidpunkt än den, till vilken de av styrelsen använda hyresuppgifter
hänförde sig, lät kommissionen verkställa en utredning angående de hyresbelopp
för olika storlekar av lägenheter, som under hyresåret 1914—1915 erlades av
statstjänstemän och andra personer. Dessa hyresuppgifter insamlades genom tjänstemännens
försorg, med förbehåll att var och en som lämnade dylika uppgifter skulle
vara beredd att, om så påfordrades, med företeende av hyreskontrakt bestyrka uppgifternas
riktighet. Det material, som sålunda inkom, bearbetades sedermera av chefen
för järnvägsstyrelsens statistiska kontor, förste aktuarien Sam Larsson, som i en
promemoria sammanfattade resultatet sålunda:

»Uppgifterna till förevarande undersökning rörande hyrespriserna i Sverige
hyresåret 1914—1915 hava insamlats genom personalsammanslutningar vid kommunikationsverken
och tullverket. Användbara uppgifter hava inkommit från sammanlagt
433 orter, därav 99 städer, eller rikets samtliga utom Sigtuna och Skanör med
Falsterbo, 33 köpingar, 73 municipalsamhällen och 228 andra orter, vanligen stationssamhällen.

Inalles hava ingivits användbara uppgifter å faktiska hyresbelopp för 29,998
lägenheter, nämligen för 7,815 å ett rum och kök, 9,975 å två rum och kök, 5,887
å tre rum och kök, 2,968 å fyra rum och kök, 2,073 å fem rum och kök samt 1,280
å sex rum och kök. — —■ — — — — — — — — — — — — — — — — —

Vid den granskning av uppgifterna, som jag verkställt före medeltalens uträknande,
hava alla sådana hyresbelopp borteliminerats, vilka tydligen avsett lägenheter
med fri värme, samt sådana, om vilka anmärkningar å uppgifterna angett, att de
gällt lägenheter, som i ena eller andra avseendet ej kunnat anses såsom normala.
Sådana lägenheter hava ej heller medtagits, rörande vilka det framgått, att de höga
hyresbeloppen berott på, att de uthyrts till sommargäster, brunnsgäster e. dyl. Detta
gäller särskilt en del orter i skärgårdarna. Aven i övrigt hava exceptionellt höga
eller låga tal borttagits, men detta endast i de fall, där de på grund av uppgifternas
fåtalighet kunnat nämnvärt influera på ortsmed eltalet. Den regeln har eljest genomgående
följts att hellre borttaga särskilt höga än särskilt låga hyresbelopp. Man torde
nämligen höra utgå ifrån, att det dels legat i uppgiftslämnarnas intresse att få ortsmedeltalet
så högt som möjligt, varför rent undermåliga lägenheter säkerligen sällan,
utan att detta anmärkts, medtagits, dels också från att det nog kunnat hända, att
lägenheter med särskilda bekvämligheter, eventuellt lyxinredning, ingå, fastän detta
ej anmärkts.»

De uppgifter angående hyresprisen, som sålunda införskaffats, samarbetades därpå
genom kommissionens försorg med de uppgifter, som lågo till grund för socialstyrel -

300

sens förberörda utredning, och uppgjordes därefter en ny sammanställning rörande
levnadskostnadernas storlek (livsmedel och skatter enligt socialstyrelsens uppgifter
samt hyror enligt kommissionens utredning) å de orter, varest personal tillhörande
något av de verk, kommissionens arbete omfattade, var stationerad. Ur denna sammanställning,
vilken torde vara det mest noggranna och tillförlitliga arbete på detta
område, som hittills utförts inom vårt land, må här anföras några exempel på levnadskostnaderna
för en s. k. normalfamilj med omkring 2,000 kr. inkomst, varvid
emellertid är att märka att särskild hänsyn icke tagits till levnadskostnadsökningen
på grund av kallortsförhållandena i övre Norrland:

O r t.	Summa levnads- kostnader. Kr.	O r t.	1 Summa J levnads-kostnader. Kr.
Stockholm ....................................	2,006	Jönköping ....................	i j ............... 1,503
Djursholm ....................................	1,894	Krylbo ........................	............... 1,489
Sundsvall ....................................	1,820	Hälsingborg .................	...............1 1,480
Malmberget .................................	1,797	Halmstad ....................	...............\| 1,467 !
Östersund ....................................	1,735	Trälleborg ....................	............... 1,451 1
KiruDa ........................................	1,721	Kalmar .......................	............... 1,438
Boden ..........................................	1,681	Jörn.............................	............... 1,425
Göteborg.......................................	1,661	Falköping-Ranten...........	............... 1,408 j
Västerås.......................................	1,657	Motala...........................	...............1 1,391
Södertälje ....................................	1,637	Eslöv ..........................	............... 1,385
Norrköping....................................	1.619	Sparreholm.....................	...............1 1,342
Järva ..........................................	1,617	Växjö ...........................	............... 1,339
Gävle ..........................................	1,597	Storvik ........................	............... 1,313 I
Karlstad.......................................	1,587	Alvesta .......................	............... 1,294
Linköping ....................................	1,568	Pålsboda........................	...............1 1,272
Falun ..........................................	1,553	Vimmerby ....................	............... 1,231
Karlskrona....................................	1,551	Karlsborg .....................	1,200
Trollhättan....................................	1,542	Vallberga ....................	............... 1,190
Malmö..........................................	1,532	Skottorp ........................	............... 1,159
Bollnäs .......................................	1,521	Ödesbög........................	...............1 1,134

Såsom synes av dessa exempel, bland vilka förekomma de tre dyraste orterna
samt den billigaste orten, är skillnaden mellan den dyraste orten (Stockholm) och
den billigaste orten (Ödeshög) icke mindre än 872 kronor. Skillnaden mellan den
dyraste och den näst dyraste orten (Djursholm) utgör 112 kronor samt mellan den
sistnämnda och den närmast därpå följande (Sundsvall) 74 kronor. Övriga ovan angivna
orter äro icke tagna i följd, utan hava endast sådana orter medtagits, som
i förevarande hänseende äro av särskilt intresse eller kunna anses såsom typiska.

Särskilda yttranden.

Beträffande nedannämnda delar av kommitténs betänkande hava
följande särskilda yttranden avgivits av ledamöter ntav kommittén.

I. Rörande vissa §§ i förslaget till avlöningsreglemente:

1) angående 2 § 3 mom,.:

Herrar Löfmarck, Gärde, Löfgren, Lundgren, Andersson, Jacobson,
Svantesson, Petrelius och Wallin hava anfört:

»Vid samtliga de verk, som kommitténs uppdrag omfattar, har hittills
avlöningen för de ordinarie tjänstemännen utbetalats på sådant
sätt, att lönen utgått i förskott, under det att tjänstgöringspenningarna
utbetalats i efterskott. Detta förfaringssätt, som, vad vi tro oss veta,
tillämpas för all ordinarie personal i svenska statens tjänst, leder sitt
ursprung tillbaka till mycket gamla tider och kan således sägas hava
hävd för sig. Med hänsyn till statstjänarnas särställning såsom arbetstagare
torde denna form för avlöningens utgående hittills också hava
ansetts såsom statstjänarnas billiga rätt. När därför nu kommittén
funnit sig böra föreslå, att hela avlöningen till kommunikationsverkens
ordinarie personal skall utgå i efterskott, hava vi måst ställa oss mycket
betänksamma; och detta desto mera som de skäl, vilka kommittén
mäktat anföra för denna genomgripande förändring, icke kunna sägas
vara av någon avgörande art. Särskilt vilja vi härvid framhålla, att vi
icke kunna finna riktigt, att frågan om begravningshjälp nödvändigtvis
sättes i beroende av denna fråga. Om en ändring till personalens förmån
i bestämmelserna angående begravningshjälp anses rättvis, torde
det få anses rimligt att denna ändring vidtages, utan att samtidigt eu
försämring göres för personalen i annat avseende.

Om vi trots dessa våra stora betänkligheter, med hänsyn bland
annat till att efterskottsbetalningen lagts till grund för det nya avlöningsreglementets
byggnad, och att ett rubbande i denna punkt skulle
medföra en omarbetning av förslaget i stora delar, ansett oss böra biträda
detsamma, har det dock varit under den förutsättningen, att statstjänarna
icke härigenom förorsakas någon ekonomisk förlust vid övergången,
utan att staten håller tjänstemännen skadeslösa genom att vid

302

tiden för det nya avlöningsreglementets ikraftträdande utbetala i förskott
utan återbetalningsskyldighet lönen för en månad. Såsom av den i saken
förebragta ekonomiska utredningen framgår (sid 15—16), medför
en sådan utbetalning ej heller någon nämnvärd — om ens i verkligheten
någon som helst — merutgift för statsverket.

Vi anse fördenskull, att kommittén bort göra som villkor för genomförandet
av den nya ordningen med hela avlöningens utbetalande i efterskott,
att vid ingången av det ar, då de nya avlöningsbestämmelserna träda
i kraft, till tjänstemännen utbetalas utan ig enbetalning sskyldighet en månads
lön enligt den förut gällande avlöningssta,ten.))

2) angående 5 § 1 mom.:

Herr Lubeck har anfört:

»Kommitténs uppfattning, att cheferna för telegraf- och vattenfallsverken
borde i lönehänseende jämställas, kan jag icke dela. Vattenfallsverket
är det enda verkligt affärsdrivande av statens tekniska verk;
det enda som icke är att betrakta som ett monopolföretag. Dess verksamhet
har hittills bedrivits och kommer att fortgå under en ofta starkt
framträdande konkurrens med enskilda kraftverk, vilken för hela utvecklingen
på kraftdistributionsområdet varit och blir mycket gagnelig och
som av verkets ledning kräver en skicklig anpassning efter den växlande
naturen av inom olika orter föreliggande industriella och allmännna
kraftbehov. Därmed sammanhänger en åt styrelsen och generaldirektören
inrymd mycket stor befogenhet i fråga om fastställande av taxor
och avslutande av kontrakt med betydande räckvidd..

Vid telegrafverket råda icke motsvarande förhållanden. Särskilt
må framhållas att statsinköpet av aktiebolaget Stockholmstelefon fullbordat
verkets utveckling till monopolföretag och därmed borttagit en
faktor, som förut kan anses hava ställt större krav på ledningens kompetens
och verksamhet i tekniskt och ekonomiskt hänseende. Denna
omständighet synes väga avgjort mer än numerären av verkets personal
vid jämförelse med den vid vattenfallsverket för närvarande anställda.
Det i vattenfallsverket bundna kapitalet torde med tiden sannolikt
komma att bliva väsentligt större än i telegrafverket.

Den nuvarande chefen för vattenfallsverket har nedlagt ett ur såväl
statsekonomisk som allmän synpunkt mycket förtjänstfullt arbete under
verkets tioåriga utvecklingsperiod, och den alltjämt mycket snabba utvecklingen
på området gör arbetet i fortsättningen alltmer krävande,
både kvalitativt och kvantitativt.

303

Att chefen för telegrafverket erhåller ett arvode av 30,000 kronor
anser jag vara i och för sig motiverat. Pa ovan anförda skäl synes mig
därvid arvodet för vatten fallsverkets chef höra bestämmas till 35,000
kronor.''»

Herrar Jacobson och Svantesson hava anfört:

»Vi vilja tillkännagiva, att vi icke ansett oss böra deltaga i behandlingen
av frågan rörande arvodena för generaldirektörerna och cheferna
för de här ifrågavarande verken.»

Herrar Petrelius och Wallin hava anfört:

»Cheferna för telegrafverket och postverket åtnjuta för närvarande
samma avlöning, 15,000 kronor, då i generalpostdirektörens avlöning
inräknas honom tillkommande arvode såsom ordförande i styrelsen för
postsparbanken. Vi anse inga skäl förefinnas för kommitténs beslut att
upphäva denna likställighet genom att föreslå ett arvode av 30,000
kronor för generaldirektör och chef för telegrafverket, men ett arvode
av postmedlen å allenast 20,000 kronor för generaldirektör och chef för
postverket. Postverkets starka utveckling och mångskiftande uppgifter
motivera, att berörda likställighet upprätthålles.»

3) angående 5 § 2 mom.:

Herr Liibeck har anfört:

»Under hänvisning till vad kommittén åberopat och anfört i fråga
om löneprinciperna för kraftverksdirektörerna, och med särskild hänsyn
till nödvändigheten av att för dessa viktiga poster kunna förvärva och
behålla dugande ingenjörer, hemställer jag, att tantiemen genomgående
må beräknas till 0,5 procent å nettovinsten och i övrigt enligt de i kommitténs
förslag angivna grunder. De ekonomiska konsekvenserna för
statsverket av en dylik jämkning uppåt äro mycket obetydliga i betraktande
av därmed förenade fördelar.»

Herr Jacobson har anfört:

»Med allt erkännande åt den förståelse, som kommittén visat för behovet
av att avlöningen för kraftverksdirektörerna bestämmes enligt
affärsmässiga principer, håller jag dock före, att det vore lämpligare, om
tantiemen för desamma genomgående bestämdes till 0,5 procent å vederbörande
kraftverks nettovinst, dock med den minimibegränsning, som
af kommittén föreslagits. Genom en sådan tillämpning av tantiemsystemet
skulle detsamma enligt min mening bliva än bättre ägnat att fylla
sin uppgift.»

304

Herrar Persson och Eriksson erinrade om innehållet av deras vid
kommitténs den 30 december 1918 avgivna yttrande beträffande organisationsförhållandena
vid statens vattenfallsverk fogade reservation gent
emot utsträckande av tantiem jämväl till kraftverksdirektörer.

4) angående 11 §:

Herr Andersson har anfört:

»Vad beträffar 11 §, angående beräkning av tjänstår vid befordran
till ordinarie tjänst, kan jag i vad det avser den lägre linjepersonalen
vid telegrafverket icke underlåta att uttala en viss tveksamhet mot den
tänjbara formulering, som ifrågavarande paragraf erhållit. Jag förutsätter
emellertid, att de undantagsbestämmelser, som vid tillämpningen
kunna visa sig nödvändiga skola, såsom kommittén i sin motivering å
sid. 111 i betänkandet uttalat, av telegrafstyrelsen beaktas, och har jag
därför icke något särskilt yrkande.»

5) angående 15 §:

Herrar Löfmarek, Gärde, Lundgren, Jacobson och Petrelius hava anfört:

»Kommittén har föreslagit, att kallortstilläggen skola inom de olika
kallortsklasserna utgå med samma belopp för alla tjänstemän. Såsom
skäl mot att införa av oss föreslagen graderad kallortsersättning i förhållande
till lönen anför kommittén, att det skulle vara principiellt oriktigt
att uppskatta de allmänna personliga obehag, som vistelsen i övre
Norrland medför, olika för personer i skilda levnadsställningar. Vi kunna
emellertid icke finna annat, än att kommittén härvid bortsett från en
annan och den ej minst betydelsefulla sidan av saken, nämligen möjligheten
av att kunna rekrytera befälsposterna. Aven om man, som kommittén
gör, strängt begränsar kallortstilläggen till att utgöra vederlag
för de obehag och svårigheter av skilda slag, som det medför att vara
bosatt i de nordligaste landsdelarna, så måste väl dock rimligtvis härvid
böra tagas med i räkningen, huru det föreslagna kallortstillägget för
personer med olika inkomster måste anses kompensera obehagen och
svårigheterna. I annat fall mister ju kallortstillägget till stor del sin
betydelse som reglerare av förhållandena å skilda orter.

Det bör då för en och var stå klart, att en ökad årsinkomst av
exempelvis 450 kronor icke äger samma betydelse i detta avseende för
en tjänsteman med en lön av 10,500 kronor som för en tjänsteman med
en lön av 2,500 kronor. Med denna skiljaktighet i uppfattningen av
värdet av kallortstillägget följer med nödvändighet också, att vad som
för den mindre löntagaren kan vara en lockelse att trots olägenheterna
bosätta sig i dessa ogästvänliga trakter, för den högre löntagaren icke

305

innebär samma lockelse. Härmed följer givetvis ock svårigheten av att
rekrytera de högre befattningshavarna — en svårighet, på vilken också
från statens järnvägar, som hittills haft kallortstillägg utgående efter
enahanda grunder, kan förebringas eu mångfald bevis.

När kommittén i detta sammanhang framhållit, att kommitténs förslag
ifråga om dvrortstillägg komme att särskilt för de högre avlönade
tjänstemännen å de ifrågavarande orterna medföra en avsevärd löneförbättring,
så måste vidare här framhållas, att de av kommittén föreslagna
lönerna för de högre tjänstemännen, varken å de dyraste eller övriga
orter kunna betecknas såsom någon avsevärd löneförbättring. Vi vilja
fastmera härvid göra gällande, att de föreslagna lönerna för dessa befattningshavare
äro tillmätta med sparsamhet och snarare under än över
vad som enligt vår uppfattning egentligen torde få anses berättigat.

På grund av vad sålunda anförts få vi föreslå, att kallortstillägg måtte
utgå efter en graderad skala på det sätt, att de nu av kommittén föreslagna
kallortstillägg en inom de olika kallortsklasserna bestämmas att utgå för lönegraderna
1—7, att för lönegraderna 8— 14 de angivna beloppen måtte höjas
med 50 % samt att för lönegraderna 15—21 kallortstillägg en bestämmas
att utgå med 100 % på de för lönegraderna 1—7 föreslagna beloppen.»

6) angående 25 §:

Herr Andersson, med vilken herr Svantesson för vatten fallsverkets
vidkommande instämt, har anfört;

»Vid 25 §, angående tjänstedräkt, anser jag att, då i nu gällande
avlöningsreglemente vid telegrafverket förmånen av fri uniform utgår till den
del av den lägre personalen, som är underkastad uniformstvång, och då
detta i allmänhet visat sig synnerligen fördelaktigt, denna förmån bör
bibehållas för dem, som allt fortfarande anses böra vara underkastade
samma uniformstvång. Den förmån, som därigenom skulle tillkomma
ifrågavarande personalgrupper inom telegrafverket, uppväges mer än
väl av den större slitning, som deras arbete förorsakar.»

Herr Wallin har anfört:

»Då postverkets lägre personal hitintills tillgodonjutit beklädnad in
natura och då denna under den senaste tiden, på grund av bristen
på materialier, ersatts med en väsentlig kontant ersättning, vilkens
bortfallande skulle drabba dessa befattningshavare såsom en ganska
kännbar avlöningsminskning, har jag velat framföra den meningen, att
beklädnad in natura allt framgent måtte utgå till den del av postverkets
personal, som på grund av arbetets beskaffenhet måste vara iförd
uniform under sin tjänstutövning.»

311 19

306

Herr Löfgren har anfört:

»Då den vid statens järnvägar anställda personalen, i lika hög grad
som de vid de övriga kommunikationsverken anställda befattningshavarna
av lägre grad, är underkastad uniformstvång, och tjänstens art
i de flesta fall förorsakar antingen stark slitning av Uniformspersedlarna
eller ock ålägger, särskilt tågpersonalen, att under sin tjänstgöring vara
snyggt och vårdat klädd, anser jag mig böra påyrka, att till de befattningshavare
vid statens järnvägar, vilka kunna påläggas uniformstvång,
beklädnad in natura må utgå.»

7) angående 26 §:

Herr Löfgren, med vilken herr Eriksson instämt, har anfört:

»I avseende å det innehåll, som givits åt 26 § i det av kommittén
föreslagna avlöningsreglementet, har jag ansett mig böra anföra avvikande
mening, enär förmånen av kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter,
som hittills utgått åt de vid statens järnvägars distrikt anställda
tjänstemännen av lägre grad jämte hos dem boende hustrur och
oförsörjda barn, föreslås till indragning för dessa senare, och denna
förmån sålunda avses tillkomma allenast tjänstemännen själva.

Den avlöningsförmån, varom här är fråga, har för statens järnvägars
befattningshavare så att säga vunnit hävd, därigenom att densamma
allt sedan år 1863 utgått efter i huvudsak enahanda bestämmelser,
som nu äro gällande, och vilka bestämmelser så sent som år
1918 av riksdagen konfirmerades. Alla de löneregleringskommittéer,
som haft att yttra sig rörande den fria läkarvården, hava ock ansett
det vara med billighet och rättvisa förenligt, att icke allenast tjänstemännen
själva utan jämväl tjänstemännens familjemedlemmar skulle beredas
ifrågavarande förmån. I det avseendet förtjänar framhållas, vad
1893 års löneregleringskommitté bl. a. anförde: ''Det synes kommittén
vara fullt riktigt, att staten — och detta ej minst i sitt eget intresse —
sörjer för läkarvårdens upprätthållande bland den talrika personalen å
distrikten genom anställande av särskilda järnvägsläkare; och billigheten
kan jämväl anses fordra, att det må vara betjäningen medgivet att för
sina hustrur och oförsörjda barn anlita vederbörande läkare, vars avlöning
utgår efter visst belopp för varje till hans läkardistrikt hörande
tjänsteman och betjänt’. Av detta yttrande framgår sålunda, att staten
i eget välförstått intresse bör sörja för att kostnadsfri läkarvård beredes
icke allenast befattningshavarna själva utan jämväl deras familjemedlemmar.
Sannolika skäl synas även tala för att man ur kostnadssyn -

307

punkt icke haft några större invändningar att göra mot en dylik anordning,
vilket ock kan förklaras bero därpå, att merkostnaden för
famil jemedlemmarna blir synnerligen minimal, då läkare ändock måste anställas
och avlönas. Vidkommande rätten för befattningshavarnas familjer
att jämväl komma i åtnjutande av fri medicin, ansåg förenämnda kommitté
att ifrågavarande förmån borde indragas, något som emellertid
järnvägsstyrelsen på det bestämdaste motsatte sig. 1897 års riksdag
godkände ock för sin del den princip, som styrelsen i det avseendet
hävdat. Genom av Kungl. Maj:t sedermera utfärdade bestämmelser
stadgades icke allenast att kostnadsfri läkarvård jämte medicin skulle
tillkomma ordinarie tjänstemän och betjänte vid distrikten samt deras
hustrur och oförsörjda barn, utan jämväl extra ordinarie tjänstemän samt
verkstads- och förrådsarbetare jämte deras hustrur och oförsörjda barn.
Denna förmån har sedan dess allt jämt utgått och jämväl kommit att
i viss mån omfatta även andra vid verket anställda personalgruppers
familjemedlemmar. Att under sådana förhållanden helt indraga eu avlöningsförmån
som i nära 60 år tillkommit den vid distrikten anställda
personalens familjer, synes mig icke vara välbetänkt och på sakligt sätt
motiverat, ty endast den omständigheten, att denna förmån icke utgått
till vid post- och telegrafverken anställda befattningshavare, borde enligt
mitt förmenande ej få utgöra giltig anledning för förmånens indragning
jämväl vid statens järnvägar.

Den anordning kommitténs majoritet föreslagit i 26 § 2 mom.,
nämligen att å orter, där särskilda svårigheter prövas föreligga för an- -skaffande av läkarvård, densamma jämte medikamenter kan tilldelas
tjänstemannens hos honom boende hustru eller husföreståndarinna och
oförsörjda barn, synes mig långt ifrån tillfredsställande. Den fria prövningsrätt,
som här föreslås, torde med all• sannolikhet komma att vålla
stora obehag och föranleda upprepade klagomål och framställningar från
personalens sida, varjämte det måste kännas synnerligen betungande
och oangenämt för verkens styrelser eller dess underlydande organ att
avgöra frågor av dylik beskaffenhet. Då bestämmelserna sålunda icke
helt utesluta befattningshavarnas familjer å vissa platser från rätten att kostnadsfritt
erhålla läkare och medicin, men denna rätt likväl begränsats så, att
den endast tillkommer dem, gom äro bosatta å orter, där särskilda svårigheter
i avseende å läkares tillgänglighet förefinnas, synes det mig, som
om en dylik bestämmelses vaga form ofelbart måste leda till åtskilliga
förvecklingar och svårigheter och ständigt bliva en källa till missnöjesyttringar
från personalens sida samt lätteligen leda till, att vad man
inbesparar på ena sättet föranleder en rätt väsentlig utgift på ett annat
sätt. Man får nämligen, enligt mitt förmenande, icke alldeles se bort

308

ifrån den väsentliga kostnad, som givet måste bliva en följd av alla de
utredningar, undersökningar och prövningar, vilka som eu följd av
olika framställningar i denna sak komma att göras till respektive verks
styrelser rörande innebörden av detta moment.

Den kostnad, varom här är fråga, synes ej heller böra verka avskräckande
för förmånens bibehållande och eventuella införande även
vid de övriga kommunikation sverken, då under alla förhållanden läkare
måste anställas och avlönas för befattningshavarna själva. Kostnaden
för läkare och medicin beräknades nämligen vid statens järnvägar under
år 1914 uppgå till i medeltal 16 kronor å de sydligare distrikten och
21 kronor per år och tjänsteman med familj å V distriktet. Huru stor
del av denna kostnad som kommer på tjänstehavaren själv och på familjemedlemmarna,
har icke kunnat uppgivas, men sannolika skäl synas
tala för att kostnaden för de senare icke kan bliva så avsevärd.

Statsmakterna, som sedan länge haft sin uppmärksamhet inriktad
på olika grenar av socialförsäkringen och redan genomfört en del lagbestämmelser
på hithörande områden, borde, synes det mig, gent emot
sina egna tjänstemän och deras familjer på ett fullt betryggande sätt
sörja för att sjukdomar i tid om möjligt förebyggas och hävas, ty
odisputabelt torde det vara så, att mångas liv och hälsa till mestadels
är beroende på, om de i tid bliva satta i tillfälle ''att besöka läkare.
För dem, som åtnjuta eu relativt låg avlöning, innebär givetvis förlusten
av fri läkarvård för familjemedlemmar, att dessa oftast icke konsultera
läkare, förrän eu sjukdom befinner sig i ett långt framskridet stadium
och svårigheter sålunda föreligga att kunna häva densamma. Detta
leder tyvärr allt för ofta till långa sjukhusvistelser med därav föranledda
stora kostnader och svårigheter för den enskilda tjänstemannen som ock
för det allmänna, som, då brist på medel förefinnes, nödgas helt bekosta
sjukhusvården.

Det synes mig under sådana förhållanden icke vara välbetänkt att
inskränka rätten till kostnadsfri läkarvård och medikamenter att omfatta
allenast tjänstemännen vid statens järnvägar, utan får jag för den skull
yrka, att ämna förmån må tillkomma jämväl hos tjänstemännen boende
hustrur och oförsörjda barn.))

Herr Andersson har anfört:

»Vad 26 § beträffar instämmer jag med herr Löfgren, men vill
tillika erinra om att från de olika personalorganisationerna vid telegrafverket
upprepade framställningar gjorts om att även komma i åtnjutande
av samma förmåner för sina familjer. Därtill kommer att den personal,
som genom inköp av allmänna telefonbolaget i Stockholm övertogs av
telegrafverket, redan nu äger denna förmån. Jag anser sålunda, att fri

309

läkarvård jämte medicin för familjerna bör, såsom nu är förhållandet vid
statens järnvägar, tillkomma motsvarande tjänstehavares familjer iiven
vid telegrafverket.»

Herr Svantesson har anfört:

»Genom kommitténs förslag skulle den personal, som vid statens
övertagande av nya Trollhätte kanalbolags egendom tillförsäkrats bl. a.
fri läkarvård för sina familjer, nu gå förlustig denna förmån. Jag anser,
att förmånen av fri läkarvård för tjänstemans familj fortfarande bör
tillkomma nämnda personal samt även utsträckas till samtliga lägre
tjänstemän vid statens vattenfallsverk.»

Herr Wallin har anfört:

»Då det från de personalgrupper, jag närmast representerar, vid
upprepade tillfällen framförts krav på att erhålla fri läkarvård jämväl
för familjemedlemmar, och det icke synes mig föreligga skäl för att
indraga denna förmån för statens järnvägars personal, för vilken densamma
för närvarande utgår, förenar jag mig härutinnan i vad herr
Löfgren anfört och yrkat.»

8) angående 31 §:

Herr Jacobson har anfört:

»Jag delar icke kommittémajoritetens åsikt, att anmärkningsarvode
icke vidare bör förekomma, utan har jag tvärtom funnit övervägande
skäl tala för bibehållande av systemet med anmärkningsarvode.»

9) angående 38 § 1 inom.:

Herrar Löfmarek och Gärde hava anfört:

»Tågdirigentarvodet vid statens järnvägar har av kommittén föreslagits
till 360 kr., vilket innebär en förhöjning från nuvarande belopp
med 60 kr. per år. Nämnda arvode är att betrakta såsom ersättningtill
de tjänstemän, som förordnas att handhava tågledningen vid tågrubbningar,
för detta deras ansvarsfulla och krävande arbete, vilket
ålägger dem att även utom tjänstetiden alltid vara beredda att efter
kallelse — när som helst, dag eller natt — rycka in i tjänstgöring.

Då med trafikens ökning detta deras arbete givetvis icke minskats
utan ökas, anse vi, att ersättningen härför nu bör, i likhet med vad
kommittén i ett flertal liknande fall ansett rättvist, fastställas att utgå
med ett belopp, som någorlunda motsvarar penningvärdet vid tiden för
det förra beloppets bestämmande.

Vi fä sålunda yrka, att tågdirigentarvodet fastställes att utgå med
480 kr. per ar.»

310

II. Rörande den såsom bilaga till avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning
jämte motiveringen till densamma.

1) angående 2:a lönegraden.

Herr Löfgren har anfört:

»Då jag icke kunnat dela kommitténs uppfattning om stationskarlsgruppens
delning genom att i andra lönegraden uppföra en ny befattning,
benämnd trafikbiträde, vilken befattning tillkommit förnämligast
på av järnvägsstyrelsen gjord framställning, får jag häremot anmäla avvikande
mening samt som stöd härför anföra följande:

Motiven för eu tudelning av stationskarlsgruppen torde i huvudsak
grunda sig dels på det förhållandet, att stationskarlsbefattningens arbetsnppgifter
äro så vitt skilda, att det mera maktpåliggande och ansvarsfulla
arbetet borde på ett särskilt sätt ersättas, dels ock därpå, att inom
postverket en ‘dylik tudelning av den lägsta lönegradens befattningshavare
redan ägt rum samt att man från personalhåll vid telegrafverket,
liksom även från telegrafstyrelsen, framställt förslag om stationsbiträdens
uppdelning i tvenne lönegrader, under förmenande att arbetsuppgifternas
beskaffenhet motiverade detta. Jag anser mig i detta sammanhang böra
erinra därom, att den uppdelning av tjänster, som av kommittén föreslagits,
och jämväl inrättandet av en hel del nya sådana, som av styrelsen
för respektive verk påyrkats och till dels av kommittén godkänts,
enligt mitt förmenande icke är ägnat att på ett rationellt, praktiskt och
ekonomiskt sätt bidraga till skötseln av de aflfärsdrivande verken. I det
avseendet förtjänar ock framhållas, hurusom statens järnvägar varit föregångaren
ifråga om inrättandet av nya befattningar, och särskilt har
under krisåren denna tendens varit starkt framträdande, i all synnerhet
beträffande tillskapandet av inspektionsbefattningar, om vilkas värde
meningarna äro synnerligen delade i järnvägskretser. Nya befattningars
inrättande vid ett av de aflfärsdrivande verken synes också ha
kommit att medföra, att de övriga verken systematiskt strävat efter
att i den nu föreslagna gemensamma tjänsteförteckningen inpassa nya
befattningar, utan att behovet av desamma på mig verkat sakligt övertygande.
Det synes mig även, som om en viss rivalitet mellan de olika
avdelningarna vid statens järnvägar skulle förefinnas, då det gäller frå--

311

gan om nya befattningars inrättande. En alltför stor uppdelning av
arbetsuppgifterna, särskilt inom underbefälskåren, synes mig icke vara
till fördel för verket. Åven om det kan göras gällande att statens
järnvägar i hög grad skiljer sig från de övriga kommunikationsverken
i omfattning och arbetsuppgifter, så må det dock här erinras om, att
stora enskilda järnvägsföretag på ett vida enklare och mera praktiskt
sätt löst denna fråga. Där förekommer icke den stora uppdelning av
arbetsuppgifterna, vare sig i de högre eller lägre befälsgraderna. Enligt
mitt förmenande hava statsmakterna all anledning att ägna detta spörsmål
sin särskilda uppmärksamhet.

Det är ock mot bakgrunden av det ovan angivna som man bör se
järnvägsstyrelsens strävan att uppdela stationskarlsgruppen för att på
detta sätt införa en, om än ringa, ny befälsgrad. Ehuru jag icke ett ögonblick
vill bestrida det OAmn anförda motivet om skiljaktigheten i förefintliga
arbetsuppgifter för stationskarlsgruppen, har jag det oaktat icke
kunnat ansluta mig till en lösning av denna fråga på det sättet, att
man inrättar en ny befattning, utan förmenar jag att det högre kvalificerade
arbete, som understundom förekommer, kunde, till fördel för
såväl de befattningshavare det här gäller som ock för verket, på ett
särskilt sätt ersättas. Ett stöd för denna min uppfattning synes utgöra
dels 1893 års järnvägskominittés yttrande i detta ämne, dels ock de
bestämmelser, som i förevarande avseende gälla vid vårt lands enskilda
järnvägar. Förenämnda kommitté, yttrade, då frågan om indragning av
de särskilda tilläggsarvodena för vissa stationsbetjänte av järnvägsstyrelsen
ifrågasattes, bl. a.: ''De göromål, vilka tillkomma den del av ifrågavarande
personal, som användes till växel-, signal- och magasin stjänst
vid de större stationerna, vore av den beskaffenhet, att de fordrade full
spänstighet och vigör hos personalen. Det kunde fördenskull inträffa,
att en karl, som använts i dylik tjänstgöring, efter några år icke funnes
för densamma längre lämplig utan ansåges böra återflyttas till vanlig
stationstjänst. Någon anledning gåves emellertid då icke, varför han
skulle uppbära det högre arvode, han under den särskilda, mera maktpåliggande
tjänstgöringen erhållit.’

Givet är att järnvägstrafiken sedan den tiden på ett högst väsentligt
sätt utvecklats och att sålunda icke enbart de i berörda yttrande
angivna tjänsterna äro att hänföra till mera kvalificerade sådana, men
1893 års kommittés huvudsakliga skäl för sin ståndpunkt stå emellertid
allt fortfarande, enligt mitt förmenande, kvar. Dessutom tillkommer,
att personalen själv bestämt opponerat sig emot en klyvning av stationskarlsgruppen,
ävensom mot en allt för stor uppdelning av lönegraderna,

312

vilket enligt dess förmenande till sina verkningar kommer att innebära
en mindre värdesättning av l:a lönegradeus befattningshavares arbete
med därav följande benägenhet att nedtrycka den obefordrade gruppens
löneförmåner. Utgående ifrån att dessa synpunkter äro riktiga, kan jag
icke se, varför hinder skulle möta att man på samma sätt som nu sker
vid vårt lands enskilda järnvägar tillämpade principen om särskild ersättning
till de befattningshavare i första lönegraden, som utföra mera
kvalificerat arbete, något som ock har sin motsvarighet i de särskilda
tilläggsarvoden, som i kommitténs förslag till avlöningsreglemente föreslås
för vissa andra befattningshavare, utan att man därför bryter ut
dessa ur den plats i löneskalan, där de till följd av sina huvudsakliga
arbetsuppgifter blivit placerade. I detta sammanhang anser jag mig
ock böra framhålla såsom min bestämda uppfattning, att jag icke
kan finna någon som helst förnuftig ordning i det förhållandet, att
stationskarlen, som förrättar ständig växlingstjänst, allenast skulle
placeras i en över stationskarlsgruppen liggande lönegrad, under det att
såväl lokföraren som lokeldaren utom sin högre placering å löneskalan
— vilket betingas av mera sakliga skäl''— skall åtnjuta särskild ersättning
i form av loktjänstpenningar även under växling. Erfarenheten
har visat, att ansvaret och arbetet, bortsett från den rent tekniska
yrkesutbildningen för lokpersonalen, falla hårdare på stationskarlen än
på lokföraren.

Såsom ovan nämnts, förekommer jämväl vid de enskilda järnvägarna,
att arbetsuppgifter påvila eu del av stationskarlsgruppen, vilka
kräva större andlig eller kroppslig prestation, men har det där aldrig,
mig veterligt, ifrågasatts en sådan uppdelning, som här blivit föreslagen,
utan utgår, då den mera maktpåliggande arbetsuppgiften av den ena
eller andra personen i gruppen utföres, en efter förhållandena särskild
avpassad ersättning härför. På samma sätt synes mig ock kunna med
fördel förfaras, då det gäller motsvarande befattningshavare vid statens
järnvägar, ty en uppdelning av stationskarlsgruppen, på sätt nu föreslås,
kommer ofelbart att leda därhän, att man från andra avdelningar
inom verket med samma rätt kommer att göra anspråk på en ytterligare
tudelning av den obefordrade gruppen. Sålunda torde med all
sannolikhet den tidpunkten vara synnerligen nära, då man från banavdeluingens
sida kommer att kräva, det jämväl banvakterna skola
delas i tvenne grupper. Att eu dylik, till ytterlighet gående specialicering
av de föreliggande arbetsuppgifterna ingalunda kan vara till gagn
och båtnad vare sig för deri ena eller andra parten, synes mig alldeles
uppenbart, och i varje fall komma dylika åtgärder att medföra, att det

313

härda, smutsiga och otrevliga arbetet icke tillbörligt värdesättes. Ko
anordning, som till sina konsekvenser ofelbart måste leda därhän, kan
jag icke vara med om att biträda.

Då jag sålunda kommit till den uppfattningen, att en tudelning av
stationskarlsgruppen varken ur verkets eller personalens egen synpunkt
med fördel bör äga rum, utan att i allmänhet strävan bör gå ut på
att begränsa befattningarnas och gruppernas antal, har jag här mera
utförligt velat motivera denna min principiella ståndpunkt till detta
spörsmål, utan förnekande av att för den grupp, varom här är fråga,
föreligga så vitt skilda arbetsuppgifter, att det för de mera krävande
sådana förefinnes skäl för särskild gottgörelse. Med utgångspunkt från
denna min principiella uppfattning, synes det mig, som om man för
dessa särskilt krävande tjänster inom stationskarlsgruppen med fördel
skulle kunna, beträffande ersättningen för desamma, tillämpa i huvudsak
samma grunder, efter vilka vikariatsersättning nu utgår. Då icke vare
sig järnvägsstyrelsen eller kommittén ens antydningsvis uppgivit, vilka
tjänster skola anses mera kvalificerade än andra och därigenom predestinera
till den nya trafikbiträdestjänsten, anser jag jämväl frågan härom
befinna sig i ett så outrett skick, att följderna av den nya anordningen
ur den synpunkten ej heller nu kunna överblickas.

På grund av det sålunda anförda är det, som jag icke kunnat biträda
kommitténs beslut om införande av trafikbiträdesbefattningen vid
statens järnvägar, utan föreslår jag, att för mera kvalificerat, ansträngande
eller särskilt sko- och klädesslitande arbete, som av befattningshavare
inom l:a lönegraden ut föres, en ersättning av 50 öre utgår för varje
tjänstgöringsdag dylikt arbete utföres.''»

2) angående 6:e lönegraden :

Herrar Löfmarck och Gärde hava anfört:

»Beträffande stallgårdsmästare förmena vi på nedan angivna skäl,
att dessa borde givits en något förmånligare placering än vad kommitténs
förslag innebär.

I sitt betänkande över järnvägsstyrelsens förslag till nya tjänster
m. m. vid statens järnvägar uttalar kommittén beträffande stallgårdsmästarna,
att dessa lämpligen torde böra rekryteras dels från stallförmän
och dels från lokomotivreparatörer. Om så skulle ske, vill det
synas som den av kommittén ifrågasatta placeringen av stallgårdsmästarna
eller i 6:e lönegraden skulle kunna godtagas, ehuruväl dock vissa
skäl, såsom det större befäl, som säkerligen komme att påvila stall 40 -

31119

314

gårdsmästarna i jämförelse med exempelvis vagngårdsmästarna, synas
tala för något högi-e placering av de förstnämnda.

I sitt underdåniga utlåtande den 13 januari 1919 över kommitténs
nyssnämnda betänkande framhåller emellertid järnvägsstyrelsen — sedan
den uttalat att den tillsvidare skulle kunna gå med på ett uppskjutande
av ifrågasatt tudelning av lokomotivmästarbefattningen — att den härvid
särskilt beträffande stallgårdsmästarna förutsätter, att dessa placeras
i sådan löneklass, att dessa tjänster kunna, utan inkomstminskning för
vederbörande, rekryteras från lokomotivförargruppen. Först härigenom
skulle det enligt järnvägsstyrelsens förmenande bliva möjligt att få ett
fullt kvalificerat biträde åt lokomotivmästarna å de större lokomotivstationerna
samt verkligt befäl för lokomotivpersonalen på de mindre
stationerna, där lokomotivmästare ej kunna anses erforderliga.

På grund av vad sålunda och i övrigt järnvägsstyrelsen härom i
nämnda utlåtande anfört, vill det synas oss, som om stallgårdsmästarna
bort placeras i 7:e lönegraden. Genom denna placering skall givetvis
icke anses fastslaget, att stallgårdsmästarna uteslutande eller ens som
regel skulle rekryteras från lokomotivförarna, utan detta skulle fastmera
endast ske för det fall att det gällde stallgårdsmästare, som behövde
vara kvalificerad att utöva befäl jämväl över lokomotivpersonal. Frågan
om lokomotivmästarbefattningens tudelning torde jämväl vid stallgårdsmästarnas
placering i 7:e lönegraden böra förutsättas definitivt avförd.
Vid möjliggörande på nu föreslaget sätt av rekrytering i vissa särskilda
fall av stallgårdsmästare från lokomotivförare torde jämväl i avlöningsreglementets
12 § 2 mom. böra införas liknande undantag beträffande
löneklassuppflyttning i nu föreliggande fall, som gäller vid lokomotivförares
befordran till lokomotivmästare.»

3) angående 7:e och 8:e lönegraderna:

Herr Svantesson har anfört:

»Den av kommittén föreslagna inbördes placeringen i lönehänseende
av maskinpersonalen vid kraftverk samt på ångfärja kan jag icke
finna rättvist avvägd. Särskilt framträder detta missförhållande vid jämförelse
mellan, å ena sidan, maskinmästare, stationsmästare samt förste
maskinist vid kraftverk och, å andra sidan, andre maskinist å ångfärja.

Utav såväl maskinmästare som förste maskinister i kraftverkens
maskinstationer fordras övermaskinistexamen eller motsvarande kompetens;
och utav såväl stationsmästare som förste maskinister i kraftverkens
ställverk fordras sådan utbildning inom det elektrotekniska facket, som
minst motsvarar övermaskinistexamen.

315

En förste maskinist i maskinstationen vid ett kraftverk har hand om
upp till fem stora maskinaggregat, motsvarande en sammanlagd effekt av
c:a 60,000 hästkrafter, samt har under sitt befäl två maskinister och ett
maskinistbiträde. De föreslagna maskinmästarbefattningarnas innehavare,
vilka på grund av större erfarenhet och duglighet särskilt i fråga om
vissa reparationsarbeten borde vara lämpade att vid behov tjänstgöra som
ställföreträdare för vederbörande driftverkmästare, skulle å en större
maskinstation ha under sitt befäl tre förste maskinister förutom den
övriga maskinpersonalen.

Med hänsyn till ovanstående kan jag icke anse det vara riktigt, att
maskinmästarna och de med dem jämförliga stationsmästarna vid kraftverk
placeras i en lägre lönegrad än andre maskinisterna på ångfärja,
samt att förste maskinisterna vid kraftverk placeras till och med två
lönegrader lägre än andre maskinisterna på ångfärja.

Jag hemstället därför, att maskinmästare och stationsmästare vid
kraftverk placeras i i 9:e lönegraden, ävensom att förste maskinist vid
kraftverk placeras i 8:e lönegraden, enär jag befarar, att kraftverken
eljest skola få alltför stora svårigheter att rekrytera och behålla lämpligpersonal,
särskilt när sjöfarten åter kommer i gång efter kriget och stor
efterfrågan på maskinister därvid kommer att uppstå.»

Herr Jacobson, med vilken herr Svantesson instämt, har anfört:

»Med anledning av kommitténs uttalande rörande befattningen såsom
reparationsmästare vid Trollhätte kanalverk må anmärkas, att nämnda
befattnings bibehållande nog torde kunna anses befogat med hänsyn till
det jämförelsevis självständiga arbete, som här är fråga om.»

4) angående ll:e lönegraden:

Herr Jacobson har anfört:

»Genom kommitténs placering av kanalinspektorerna av klass 2 i
ll:e lönegraden kommer särskilt kanalinspektorsbefattningen vid Ströms
kanalstation enligt min mening icke upp i den avlöningsnivå, som motsvarar
de på senare tiden starkt ökade göromålen för innehavaren av
denna befattning. Jag anser det därför kunna ifrågasättas, om icke
med särskild hänsyn till nämnda befattning en förändring av kanalinspektorsbefattningarnas
klassificering borde äga rum, men torde det
ej vara lämpligt, att jag i detta sammanhang närmare ingår på denna
fråga.»

316

5) angående 14:e lönegraden:

Herr Jacobson har anfört:

»Kontorschefen vid statens vattenfallsverks räkenskapsavdelning i
Trollhättan har av kommittén jämförts med distriktskamrer vid statens
järnvägar och med anledning därav placerats i 14:de lönegraden. Nämnda
jämförelse synes mig vara mindre väl motiverad, då en distriktskamrer
huvudsakligen lär ha hand om bokföringen av maskinavdelningens inkomster
och utgifter, under det att ifrågavarande kontorschef förestår
bokförings- och kassakontoren för flera till Trollhättan förlagda avdelningar
av statens vattenfallsverk, kanalverket, kraftverket, fastighetsförvaltningen
och nybyggnadsavdelningen, varjämte han har att taga befattning
med åtskilliga förvaltningsgöromål.

Visserligen torde ifrågavarande befattning, såsom kommittén påpekat,
genom omorganisationen i någon mån förändra karaktär, men då den
förut stått lika med eller över de flesta i 16:e lönegraden upptagna
befattningar, borde den enligt min mening icke placeras lägre än i 15:e
lönegraden. Förändringen i befattningens natur blir nämligen, sakligt
sett, av synnerligen ringa betydelse och uppväges mer än väl av det
genom rörelsens utveckling ökade arbetet och ansvaret, varför en ytterligare
nedflyttning icke kan vara motiverad. Jag vill därför påyrka, att
ifrågavarande kontorschef måtte hänföras till 15:e lönegraden».

6) angående 15:e lönegraden:

Herr Petrelius har anfört:

»I skrivelse till kommunikationsverkens lönekommitté den 29 augusti
1918 med förslag å de organisatoriska förändringar beträffande postverket,
generalpoststyrelsen ansåg böra komma till stånd i samband med
den blivande löneregleringen, har generalpoststyrelsen efter utförlig motivering
föreslagit, att den intendent, som förestår postverkets huvudkassa,
måtte, särskilt med hänsyn till den maktpåliggande uppgift att vara
huvudredogörare för stämpelväsendet, vilken pålagts honom vid postverkets
övertagande av försäljningen av statsstämplar, uppflyttas i högre
lönegrad än den han för närvarande tillhör. Jag anser, att kommittén
bort skänka beaktande åt denna generalpoststyrelsens framställning)).

7) angående 16:e lönegraden:

Herrar Petrelius och Wallin hava anfört:

»Mot kommitténs motivering för inrättande av överpostmästartjänster
(sid. 69, 185—186) reservera vi oss så till vida, att vi anse denna post -

317

mästargrad icke hava bort förbehållas allenast de tre postmästare av
klass 1 A, vilka för närvarande uppbära särskilt tilläggsarvode, utan att
det bort lämnas öppet för generalpoststyrelsen att till densamma hänföra
även vissa andra postmästare vid postkontor av nuvarande klass
1 A. I sådant hänseende åberopas vad av generalpoststyrelsen anförts
i underdånig skrivelse den 17 januari 1919 med utlåtande över kommitténs
yttrande beträffande vissa organisationsförhållanden vid postverket.
Kommitténs ifrågavarande motivering står enligt vårt förmenande
icke i samklang med vad kommittén yttrat därom, att enhetliga
grunder för omklassificeringen av postkontoren samt telegrafverkets och
statens järnvägars stationer böra lämna rum för ett beaktande av vart
och ett av verkens säregna förhållanden, liksom icke heller med kommitténs
uttalande (sid. 79), att kommittén vid uppgörandet av förslag
till löner för postpersonalen utgått från att ersättningen till postverkets
personal för postsparbanks- in. fl. göromål icke vidare skall förekomma,
vilket yttrande väl får tolkas så, att vid lönernas bestämmande tagits
hänsyn till mistningen av ifrågavarande extra inkomst. Vi hämta stöd
för vår åsikt att vispa, nuvarande klass 1 A tillhörande postmästare icke
böra sättas i lägre klass än förstnämnda tre postmästare, med vilka de
nu i klassificeringshänseende äro jämställda, jämväl av den omständigheten,
att kommittén föreslagit en uppdelning av den nuvarande högsta
kommissariegraden vid telegrafverket, i det att fem kommissarier skulle
uppflyttas i en ny klass 1 A, motsvarande överpostmästargraden vid
postverket, samt att dessa kommissarier, såsom generalpoststyrelsen till
fullo ådagalagt i sin nyss åberopade underdåniga skrivelse, icke hava
större, utan tvärt om i vissa fall mindre ekonomiskt ansvar, befäl och
verksamhetsområde i övrigt än de postmästare av klass 1 A, som utöver
de av kommittén föreslagna ansetts böra hänföras till överpostmästargraden.
» ^

8) angående 17:e lönegraden:

Herr Petrelius har anfört:

»Beträffande kommitténs motivering i fråga om förste sekreterarbefattningarna
vid postverket nödgas jag göra en erinran. Medan angående
samma befattningar vid telegrafverket och statens järnvägar sagts,
att till denna grad må hänföras vissa sekreterare utan akademisk examen
— därvid till och med lämnats särskild motivering beträffande nuvarande
tjänstinnehavare vid telegrafverket -— har åter när det gäller postverket
utan reservation uttalats, att förste sekreterargraden skall förbehållas

318

tjänstemän med högre akademisk examen. De skäl, som tala för att till
förste sekreterares ställning inom de två förstnämnda verken må under
vissa förhållanden befordras även tjänsteman utan högskole- eller därmed
jämförlig kompetens, äga emellertid precis samma giltighet även för den
postala centralförvaltningen. Jag anser därför, att kommitténs uttalande
i denna punkt bort formuleras så, att berörda möjlighet lämnats öppen,
detta så mycket mer som åt generalpoststyrelsen icke beretts tillfälle att
yttra sig över förevarande, först under sista tiden av kommitténs förhandlingar
uppställda kvalifikationsfordran».

Herr Löfmarek har anfört:

»Till 18:e lönegraden har för statens järnvägar hänförts arkitekt,
byrådirektör, ombudsman och överkontrollör, vilka uti nu gällande avlöningsreglemeute
stå i samma lönegrad som distriktssekreterare, förrådsintendent,
förste baningenjör, förste maskiningenjör, förste trafikinspektör,
lantmätare och överinspektör, vilka placerats i 17:e lönegraden.
Kommitterade hava vid dessa utbrytningar och upp flyttningar
i huvudsak följt järnvägsstyrelsens yrkande i dess skrivelse till Kungl.
Maj:t den V* 1918 med yttrande över Kungl. Maj:fs remiss angående
förslag till tillfällig lönereglering för tjänstemän vid statens
järnvägar, dock med undantag för överinspektör, vilken befattning
jämväl av järnvägsstyrelsen föreslogs till uppflyttning, men som av
kommittén kvarlämnats i 17:e lönegraden. I nämnda skrivelse framhöll
järnvägsstyrelsen, att den av styrelsen föreslagna uppflyttningen
i lönehänseende för vissa styrelsetjänstemän vore nödvändig för att bereda
styrelsen möjlighet att fästa de dugligaste krafterna från linjeförvaltningarna
vid styrelsen, varjämte styrelsen anförde, att övriga till
byrådirektörsgruppen hörande befattningar i styrelsen måste ifråga om
befattningens vikt och ansvar fullt jämställas med byrådirektör och att
således den ifrågasatta uppflyttningen *borde komma att omfatta hela
den avlöningsgrupp i styrelsen, vartill byrådirektör hör — således jämväl
överinspektör. I anslutning till detta järnvägsstyrelsens uttalande och
under framhållande av nödvändigheten av att kunna till de viktiga överinspektör
skef attning ärna förvärva de främste bland maskiningenjörerna och
trafikinspektörerna, får jag påyrka att även överinspektörerna placeras i 18:e
lönegraden.

Vidare har kommittén beträffande förste sekreterarne anfört, att denna
grad skulle såsom regel förbehållas befattningar, för vilka kräves högre examen
på det juridiskt-administrativa området eller därmed jämförlig kompetens
och vilkas innehavare tillika inom verkens styrelser intoge ställningen

319

såsom byråchefs närmaste män och ställföreträdare. Enligt mitt förmenande
måste i sådana praktiska verk, som kommunikationsverken äro,
en strävan var att till viktiga ledaretjänster — åtminstone på alla de
platser, där ärenden av mera praktisk natur handläggas — kunna välja
de för tjänsten lämpligaste männen utan hänsyn till särskilda teoretiska
meriter. Jag kar därför ansett, att denna mening borde lyda som
följer: ’Denna grad skulle förbehållas tjänstemän, vilka inom verkens styrelser
vitaga ställning såsom byråchefs närmaste män och ställföreträdare .
1 anslutning härtill anser jag, att förste sekreterare vid statens järnvägar
böra kunna förekomma även å taxebyrderna, vilka nu äro av kommittén
uteslutna.

Till 18:e lönegraden har jag ansett även böra hänföras de förste
ban- och maskiningenjörer samt förste trafikinspektörer, vilka äro direktörnas
å linjen närmaste män och ställföreträdare. Kommittén har,
såsom framgår av dess yttrande rörande organisationsförhållandena vid
statens järnvägar, insett det berättigade i detta yrkande och förklarat
sig för det dåvarande beredd att tillstyrka detsamma. Med hänsyn
till att nämnda förhöjande av lönegrad skulle kunna medföra vissa konsekvenser
såväl inom järnvägsstyrelsen som vid vissa av de andra verken,
har kommittén sedermera funnit sig icke böra fullfölja denna sin avsikt.

Då jag emellertid anser, att en även av kommittén erkänd rättvis uppflyttning
i lönegrad icke bör förhindras genom eventuella konsekvenser på
andra områden, får jag yrka att till 18:e lönegraden måtte hänföras de
av mig nämnda direktörernas å linjen närmaste män under namn av bandirektörsassistent,
maskindirektörsassistent och trafikdirektörsassistent:»

Herrar Liibeck och Gärde hava anfört:

»På nedan angivna grunder anse vi oss icke kunna biträda det av
kommittén gjorda uttalandet ifråga om framkommet förslag rörande
vissa specialingenjörers inom järnvägsstyrelsen placerande i lönegruppsavseende.

Till byrådirektörsgruppen, 18:e lönegraden, hava enligt kommitténs
förslag hänförts arkitekt, byrådirektör, ombudsman och överkontrollör.
Samtliga dessa befattningshavare hava att var inom sitt
arbetsområde svara för alldeles speciella grenar av järn vägstjänsten
och intaga därigenom en jämförelsevis självständig ställning, vilka omständigheter
fullväl torde motivera deras placerande i löneskalan på
av kommittén föreslaget sätt. Härtill kommer, att de förenämnda befattningarna
i regel äro slutbefattningar. Samma synpunkter synas
emellertid jämväl kunna läggas på vissa av byråingenjörsbefattningarna

320

av första klass. En alldeles särskild ställning- synas nämligen de förste
byråingenjörer intaga, som förestå vissa specialavdelningar i styrelsen,
såsom broavdelningen, signalavdelningen m. fl. Synnerligen höga fordringar
måste nämligen ställas på dessa befattningshavare såväl i teoretiskt
som praktiskt hänseende. De hava att inom sina resp. avdelningar
svara för att arbetet står i full jämnhöjd med den tekniska utvecklingen.
De representera var inom sitt område den högsta tekniska
kvalifikationen inom verket, varigenom deras verksamhet blir av synnerligen
självständig natur, och stort ansvar kommer att påvila dem, särskilt
som järnvägsdriftens säkerhet ofta i stor grad är beroende på deras
arbete. Härtill komma de viktiga ekonomiska intressen, som äro beroende
på dessa befattningshavares sätt att ombesörja sina åligganden.
Det torde också för järnvägsstyrelsen i alldeles särskild grad hava mött
svårigheter att å dessa poster anskaffa och kvarhålla fullt kvalificerade
specialingenjörer. Rekryteringen av dessa tjänster måste ske från ett
fåtal befattningshavare och oftast i skarp konkurrens med privat verksamhet,
varjämte befattningarna som specialingenjörer äro absoluta slutbefattningar
inom verket. Redan förut har principen, att föreståndare
för specialavdelning bör placeras i högre ställning, kommit till uttryck.
Så är exempelvis arkitekten placerad i samma grupp som byrådirektör,
likaså föreståndaren för avdelningen för ekonomiska utredningar (matematikern).
Vissa specialingenjörer i styrelsen synes vara fullt jämställda
med nämnda befattningshavare och böra enligt vårt förmenande inrangeras
i byrådirektörsgruppen. Med denna ställning för ifrågavarande
byråingenjörer torde jämväl vederbörande byråchefs arbetsbörda åtminstone
i någon man kunna lättas så till vida, att åt nämnda byråingenjörer
lämnades befogenhet att mera självständigt, än hittills torde hava
varit fallet, omhänderhava utredningsarbeten samt besluta i en del löpande
ärenden av mindre vikt, varigenom jämväl torde vara att vinna
större snabbhet beträffande ärendenas behandling och avgörande.

Då det sålunda, enligt vårt förmenande, måste anses fullt berättigat,
att vissa specialingenjörer placeras i byrådirektörsgraden, hava vi ansett
att kommittén bort uttala sig därför, även om frågan i vilken utsträckning
sådan uppflyttning skulle ifrågakomma måst lämnas öppen i avvaktan
på den utredning, järnvägsstyrelsen härom kunde komma att göra.»

9:) angående 19:e lönegraden:

Herrar Petrelius och Wallin hava anfört:

»Postdirektörs placering i 19:e lönegraden kunna vi icke finna överensstämmande
med de krav, som numera ställas på dessa befattnings -

321

havare såsom postverkets distriktschefer, och vilka enligt vårt förmenande
kunna fullt jämföras med de fordringar, som tralikdirektör vid statens
järnvägar (avdelningsföreståndare vid distriktsförvaltning) har att fylla,
och i vissa hänseenden torde överträffa dem, som kunna vila på telefondirektör
och telegrafdirektör vid telegrafverket. Då sistnämnda tre befattningshavare
av kommitténs majoritet placerats i 20:e lönegraden, hava
vi därför inom kommittén hävdat, att jämväl postdirektör borde dit
hänföras, vilken uppfattning vi känna oss pliktiga att här särskilt framhålla.

Med erkännande av att lönerna för postverkets tjänstemän på det
hela taget rättvist avvägts i förhållande till avlöningarna för motsvarande
befattningshavare inom övriga verk, anse vi dock på ovan anförda
skäl, att postverket i viss mån tillbakasatts i fråga om avlöningen åt
förenämnda befattningshavare, något som med hänsyn till verkets vittomfattande
samhälleliga betydelse synes oss beklagligt, och som måste
verka nedslående på verkets tjänstemän samt försvåra verkets strävan
att i konkurrensen med övriga kommunikationsverk förvärva verkligt
dugande personer för de ledande posterna.»

Herr Jacobson har anfört:

»Beträffande kanaldirektören vid statens vattenfallsverk har jag
inom kommittén yrkat, att han skulle placeras i 20:e lönegraden, men har
kommittén för denna befattningshavare utan närmare motivering ansett
placering i like lönegraden vara skälig.

Kommittén har emellertid enligt min mening icke rätt uppskattat
arten och omfattningen av den arbetsuppgift, som påvilar kanaldirektören,
vilken dels är chef för Troll häfte kanal, Sveriges viktigaste inre vattenvåg,
med tillhörande kanalstationer, dels handhar den lokala förvaltningen
av statens industri- och egnahemsområden vid Trollhättan ävensom de
statens övriga egendomar vid Göta älv, vilka icke tagits i anspråk för
kraftverksanläggningar.

Trollhätte kanal har en synnerligen stor betydelse för vidsträckta
delar av vårt land. Den sätter Sveriges största insjö Vänern i förbindelse
med havet och möjliggör sålunda direkt fraktfart till havet ej blott
från Vänerns stränder utan jämväl från alla orter, vilka genom kanaler
eller segelleder äro förbundna med detta inhav. Men dessutom måste
till Trollhätte kanals trafikområde räknas alla de trakter, som hava
järnvägsförbindelser till hamnarna vid Vänern eller till därmed förbundna
segelleder, och vilka ligga på sådant avstånd från dessa hamnar resp.

311 19

322

segelleder, att transporten på järnväg direkt till eller från kusten blir
mindre förmånlig än den blandade transporten på järnväg och vattenväg.
Enär godset även från avlägsnare orter har benägenhet att söka sig
väg över den stora export- och importhamnen Göteborg, måste Trollhätte
kanals trafikområde emellertid räknas ännu vidsträcktare; och kan detsamma
sålunda anses omfatta ej allenast stora delar av Bohuslän, Västergötland
och Dalsland samt så gott som hela Värmland utan även
avsevärda delar av Dalarna, Härjedalen, Västmanland och Närke samt
mindre delar av Södermanland, Östergötland och Småland. Särskilt för
de betydande industrierna inom detta uppland är Trollhätte kanal av
den största vikt.

Enligt beslut av 1909 års riksdag har Trollhätte kanal under åren
1909—1916 ombyggts till sådana dimensioner, att den kan trafikeras
av fartyg med 4 meters djupgående och 1,350 tons lastdryghet, under
det att före ombyggnaden endast fartyg med högst 290 tons lastdryghet
kunde framföras. Slussar och broar äro emellertid byggda för att kunna
framsläppa fartyg med 5 meters djupgående och 2,400 tons lastdryghet.
Genom ombyggnaden har kanalen även försetts med moderna elektriska
och mekaniska manöveranordningar vid slussar och broar, med fyrbelysning
utefter hela farleden m. m.

Kanaldirektören har det närmaste ansvaret för såväl underhållet av
kanalen med därtill hörande byggnader och anläggningar som skötseln
av trafiken å kanalen med tillhörande uppbördsväsende samt den av
kanalverket självt bedrivna verksamheten med bogsering, lotsning och
isbrytning. Vidare omhänderhar kanaldirektören, såsom ovan nämnts,
förvaltningen av statens stora industri- och egnahemsområden vid Trollhättan,
utförandet av de å nämnda områden erforderliga vägar, vattenoch
avloppsledningar, bangårdsanordningar, kajer m. m. samt skötseln
av trafiken vid de för dessa områden utförda järnvägs- och hamnanläggningar.
Härtill kommer förvaltningen av de till statens vattenfallsverk
hörande lantegendomar vid Göta älv.

Med hänsyn till nämnda arbetsuppgifter kräves av kanaldirektören
såväl ingenjörsutbildning som viss förtrogenhet med sjöfartsförhållanden
ävensom administrativ förmåga. Kommittén har möjligen med avseende
å förvaltningen av Trollhätte kanalverk vid sitt besök på platsen tagit
intryck av den tillfälliga stagnation i kanaltrafiken, som orsakats av
världskriget. Den utveckling i nämnda trafik, som man avsett att tillgodose
genom kanalens ombyggnad, torde emellertid säkerligen komma
att efter de fredliga förhållandenas återinträdande taga kraftig fart, varvid

323

trafiken delvis kommer att bliva av annan karaktär än förut. Med
hänsyn såväl härtill som till trafikområdets ovan berörda stora utsträckning
komma stora krav att ställas på kanaldirektören, som jämväl bär
att vidtaga eller föreslå åtgärder, ägnade att i möjligaste män befordra
kanaltrafikens utveckling.

På grund av det ovan anförda kan jag icke finna det rimligt att
placera kanaldirektören i eu lägre lönegrad än exempelvis telefon- och
telegrafdirektörer, vilka ha en mera lokalt begränsad och jämförelsevis
mera ensidig verksamhet, för vilken icke oundgängligen fordras högre
teknisk utbildning. Jag anser även ett jämställande av kanaldirektören
med de övriga i 20:e lönegraden placerade befattningshavarna väl kunna
försvaras med hänsyn till kanaldirektörstjänstens mångsidiga natur.»

Herr Liibeck har anfört:

»Kanaldirektören vid Trollhätte kanal synes mig böra placeras i
20:e lönegraden, och åberopar jag i detta avseende huvudsakligen de i
herr Jacobsons reservation angivna motiv. Ytterligare må framhållas,
att kanaldirektören i egenskap av jämväl trafikchef har en viktig och
ansvarsfull uppgift i att på ett affärsmässigt och i övrigt lämpligt sätt
planlägga och leda trafiken i såväl samverkan som konkurrens med anslutande
och jämlöpande järnvägslinjer samt att i sådant syfte taga
nödiga initiativ beträffande tariffer och andra åtgärder.»

III. Rörande de av kommittén föreslagna lönerna.

1) Herr Eriksson, med vilken herrar Löfgren, Andersson, Svnntesson
och Wallin instämt, har anfört:

»Såsom kommittén i sin motivering framhållit, har kravet på en
definitiv reglering av avlöningsförhållandena vid ifrågavarande verk från
tjänstemännen gjorts starkt gällande. Ehuru i vissa av de från personalens
sida gjorda framställningarna med styrka krävts en omläggning
av principerna för avlöningens utgående samt omarbetning av vissa i
avlöningsreglementena förekommande bestämmelser — vilka frågor av
kommittén upptagits till välvillig behandling och i stort sett lösts på
ett enligt mitt förmenande lyckligt sätt — har dock det största intresset
i förevarande avseende av personalen själv koncentrerats på tvenne
frågor, nämligen frågan om personalens gruppering i lönegrader samt
om själva avlöningsbeloppen.

324

Dessa båda frågor äro också synnerligen nära sammanhängande.
Från befattningshavarnas sida ligger nära till hands att påyrka gruppens
uppflyttning till en högre lönegrad, enär på så sätt en högre löneinkomst
erhålles. Från de befattningshavares sida, vilka icke tillhöra den lägsta
lönegraden, har således frågan om hänförandet till lönegrad en större
betydelse än löneskalans byggnad och avlöningarnas utgångsläge. För
de befattningar däremot som hitintills och odisputabelt allt framgent
skola tillhöra den lägsta lönegraden, bliva dock lönesiffrorna en allt
annat överskuggande fråga.

Givetvis har kommittén vid behandlingen av frågan om personalens
hänförande till lönegrader måst anlägga helt andra synpunkter
än dem som, framförts av vissa personalgrupper. Man har nämligen haft
att pröva vissa intressen mot andra, med huvudvikten lagd på att åstadkomma
ett ur det helas synpunkt rättvist avvägt förslag. Meningarna
kunna helt visst även inom kommittén vara delade om vissa detaljer i
detta förslag till gruppering i lönegrader; jag har även i vissa avseenden
hyst stor tvekan, huruvida förslaget vore i allo rättvist. Då
jag emellertid utan reservation godkänt det föreliggande förslaget i
denna del, har det berott därpå, att detta förslag varit det enda, som
under förhanden varande omständigheter kunnat samla majoritet inom
kommittén, att förslaget innebär ett framsteg från hittillsvarande förhållanden,
samt att man givetvis icke allt framgent är bunden av de
beslut, som nu i denna punkt fattas.

Såsom förut antytts är frågan om avlöningsbeloppen den viktigaste
punkten i de skiftande problem, som benämnas kommunikationsverkens
lönefråga. Kommittén anför också i början av sitt betänkande att kommittén
''under gången av sitt arbete kommit till den uppfattningen, att
en skyndsam och definitiv lösning av de stora personalgruppers lönespörsmål,
om vilka här är fråga, ur alla parters synpunkt är synnerligen
önskvärd. Ett trängande behov föreligger sålunda för de berörda
verken att med det snaraste få tjänstemännens avlöningsförhållanden
slutgiltigt ordande, på det att den verkligt hotande personalbristen,
förorsakad av såväl den betydande avgången som ock svårigheten att
rekrytera personalen må kunna undanrödjas’. Kommunikationsverkens
lönefråga är sålunda icke allenast ett personalintresse utan även ett
statsintresse. Endast genom att hålla lönenivån för sina tjänstemän tillräckligt
hög kan staten hava möjlighet att för statstjänsten förvärva
dugliga och väl kvalificerade krafter, en nödvändig förutsättning för att
verksamheten skall på ett gott sätt kunna bedrivas. Jag är för min

325

del villig- erkänna, att dessa synpunkter också av kommittén beaktats,
då det gällt att bär fixera avlöningsbeloppen. Det synes mig dock,
som om de lägre lönegradernas ställning i lönehänseende icke blivit så
väl tillgodosedd, som vissa högre lönegraders, och icke heller så att de
förut anförda rekryteringssvårigheterna kunna anses vara helt och hållet
avlägsnade.

Det är ingalunda min avsikt att här söka göra gällande, att högre
avlönade personalgrupper genom kommitténs förslag skulle erhålla en
alltför hög löneställning. Med det är helt naturligt att, när man skall
bedöma resultatet av ett förslag till lönereglering, man söker bilda sig
eu uppfattning om de olika personalgruppernas inbördes ställning gent
emot varandra. Åven om jag måste erkänna att vid ett sådant ställningstagande
ens mening påverkas av den ställning i löneskalen man själv intager,
och det således ligger nära till hands att antaga att andra intressens
förespråkare skola göra gällande, att min värdesättning av de högre
lönegradernas ställning icke är riktig, har jag dock ansett det vara en
plikt mot mig själv att här något utveckla denna min uppfattning.

För min del anser jag att lönesättningen för den lägsta lönegraden
och den löneökning, som befattningshavarna tillhörande denna lönegrad
erhålla, är av avgörande betydelse för tillmätandet av avlöningsbeloppen
i varje lönegrad och varje löneklass, hela löneskalan igenom. Sett ur
den synpunkten, synes det mig hava varit följdriktigt, om löneskalan,
med bibehållande av löneklasserna 1—6 oförändrade, omarbetats så, att
för de högre löneklasserna föreslagits något lägre belopp.

Då jag emellertid i det föregående har uttalat mina farhågor för att icke
ens en lönereglering enligt kommitténs förslag skall kunna råda bot för
rådande svårigheter i rekryteringsavseende, är det dock naturligt att jag
icke skulle kunna förorda ett förslag av det innehåll, som nyss antytts.
Detta skulle nämligen innebära, att de rekryteringssvårigheter, som jag
befarar alltfort skola komma att förefinnas för de lägre lönegraderna,
även skulle komma att föreligga för högre lönegrader, i den mån nyrekrytering
direkt till dessa förekommer. Det är visserligen så, att för
samtliga de tjänstemän, som hitintills i allmänhet benämnts »tjänstemän
av lägre grad», rekryteringen sker genom nyantagning i någon av de
lägsta lönegraderna, och vakanser i de högre tjänstebefattningarna fyllas
genom befordran från dessa lägre grader, men åttonde och tolfte lönegraderna
kunna betraktas såsom rekryteringsgrader för olika slag av
högre tjänstemän. Löneökningen, särskilt av begynnelselönen, för dessa
senare lönegrader är också ganska stor, och lönen har tillmätts med

326

hänsyn till att hittills föreliggande svårigheter ifråga om rekryteringen
av dessa tjänster skola kunna bliva undanröjda.

Så har emellertid icke enligt min mening skett ifråga om den lägsta
lönegraden. Det synes mig, som om man därvid icke rätt beaktat de
löneförmåner, som för närvarande åtnjutas i enskild tjänst inom de verksamhetsgrenar
och arbetsområden, varifrån aspiranter till anställning i
statstjänst kunna väntas komma. Det torde vara omöjligt att här kanna
lämna en exakt redogörelse i detta avseende, beroende på de skiftande
löneformer, som med hänsyn till rådande förhållanden tillämpas inom
olika verksamhetsområden. Kommittén förutsätter visserligen att utöver
de avlöningar, som här föreslås, särskilda krigstidstillägg skola utgå,
men detta oaktat förefaller det mig, som om lönebeloppen i de lägre
lönegraderna hade bort föreslås något högre än vad nu blivit fallet.

Såsom nyss framhållits förefinnas stora svårigheter att här åstadkomma
en jämförelse mellan löneinkomsten för närvarande i enskild
tjänst och de i kommitténs förslag upptagna avlöningar. Jag måste
därför återkomma till en jämförelse ifråga om de löneökningar, som nu
föreslås för tjänstemännen i olika grader. För att denna jämförelse icke
skall bliva onödigt omfattande, torde den kunna begränsas till att omfatta
vissa befattningshavare vid det största verket, statens järnvägar,
vilket kan göras utan olägenhet och ändock äga vitsord för samtliga
verkens de!, enär löneställningen de olika verken emellan redan nu är
så nära lika och i det föreliggande förslaget även föreslås lika, att de
differenser som kunna förekomma äro så små, att de ej inverka på bedömandet
av det hela. Jag tillåter mig alltså i efterföljande tabell
göra en jämförelse med den löneökning, från deras motsvarande löneställning,
som skulle komma att tillföras ett antal tjänstemän i olika
lönegrader genom ett bifall till kommitténs förslag; jämförelsen därvid
tagen till begynnelse- resp. slutlön, dels å billigaste ortsgrupp, därest
det anses förekomma att tjänstemännen ifråga ärö stationerade å denna
ortsgrupp, dels ock å dyraste ortsgrupp. I tabellen äro icke upptagna
befattningar, vilka av kommittén höjts från sin nuvarande ställning å
löneskalan.

327

Löneökning enligt kommittén*) förslag.

Löne- grad.	Befattningar vid statens järnvägar.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelselön. Kronor.	Slutlön. Kronor.	Begyn- nelselön. Kronor.	Slutlön. Kronor.
1	Stationskarl m. fl..............................................	315	345	500	599
2	Vagnskötare, maskin- och pannskötare..................	345	285	551	545
3	Lokomotiveldare m. fl........................................	465	435	707	731
4	Stationsförman m. fl...........................................	585	405	863	707
4	Stallförman m. fl..............................................	495	405	758	707
5	Tågmästare m. fl.........................	465	405	755	819
6	Lokomotivförare och maskinist ...........................	765	465	1,127	1,011
8	Verkstadsmästare ............	795	825	1,275	1,341
8	Vagnmästare och ledningsmästare........................	795	465	1,275	1,041
8	Stationsskrivare m. fl.	930	240	1,410	876
9	Lokomotivmästare ...............	645	405	1,101	1,113
10	Förste stationsskrivare och bokhållare .................	720	480	1,152	960
11	Förste bokhållare och förste telegrafist..................	660	480	1,104	1,016
12	Underinspektör m. fl.......................................	540	480	1,008	1,112
13	Byråassistent m. fl...........................................	480	540	960	1,268
■ 14	Distriktskamrer m. fl. .......................................	—	—	516	724
15	Sekreterare m. fl. ............................................	—	—	948	1,080
16	Överinspektör...................................................	—	—	1,440	1,620
17	Förste trafikinspektör m. fl................................	1,140	1,500	1,500	1,800
20	Bandirektör m. fl..............................................	—	—	1,500	2,040

Av denna tablå framgår att tjänstemännen tillhörande 1 — 5 lönegraderna
tillföres en jämförelsevis lägre löneökning än de flesta andra,
vilket särskilt är förhållandet med dem som tillhöra lönegraderna 1 och 2.
Detta synes mig tala för att dessa båda sistnämnda lönegrader böra
höjas i lönehänseende. På grund av löneskalans byggnad kan dock en
sådan höjning icke företagas utan att en mindre höjning sker även i de
närmast liggande löneklasserna, varigenom även lönegraderna 3—5 samt
vissa av de lägre löneklasserna i lönegraderna 6—8 något förhöjas. För
denna senare förhöjning föreligger icke något behov, medan, såsom synes
av tablån, en mindre höjning i slutlönen även är motiverad för lönegraderna
3—5, särskilt som därigenom uppnås den fördelen, att avståndet

328

mellan 5:e och 6:e lönegraderna, vilket enligt kommitténs förslag synes
mig bliva olämpligt stort, något förminskas. Jag anser mig sålunda
böra föreslå att följande löneklasser å alla ortsgrupper måtte förhöjas
med nedanstående belopp:

1—6 löneklasserna med.................... 120 kronor

7 löneklassen » 90 »

8—10 löneklasserna » 60 » samt

11 löneklassen » ..................... 30 »

Genom en sådan åtgärd skulle följande ändring uppstå i ovan intagna
tablå:

Löne- grad.	Befattningar.	Billigaste ort.	Dyraste ort.
Begyn- nelselön. Kronor.	Slutlön. Kronor.	Begyn- nelselön. Kronor.	Slutlön. Kronor.
1	Stationskarl m. fl..............................................	435	465	620	719
2	Vagnskötare, maskin- och pannskötare.................	465	405	671	665
3	Lokomotiveldare m. fl........................................	585	525	827	821
4	Stationsförman m. fl.....................................	705	465	983	767
4	Stallförman m. fl..............................................	615	465	878	767
5	Tågmästare m. fl..............................................	585	465	875	879
6	Lokomotiyförare och maskinist.............................	825	—	1,187	—
8	Verkstadsmästare ............................................	825	—	1,305	—
8	Vagnmästare och ledningsmästare........................	825	—	1,305	—
8	Stationsskrivare m. fl.......................................	960	—	1,440	—

Den löneökning från nuvarande löneställning, som genom ett bifall
till detta mitt förslag skulle tillföras dessa de lägre lönegraderna, blir
alltså å billigaste ortsgruppen — särskilt i slutlönerna, vilka enligt
min mening äro de viktigaste — till beloppet ganska lika med vad som
enligt kommitténs förslag skulle tillkomma de befattningshavare i de
högre lönegraderna. Å dyraste ortsgruppen skulle dock i allmänhet
de högre lönegraderna erhålla större löneökning, men detta förhållande
är beroende på ojämnheterna i det nuvarande avlöningssystemet, och
kan alltså icke undvikas.

329

På grund av vad jag anfört, tillåter jag mig alltså påyrka:
l:o) att löneklasserna 1 —11 måtte bestämmas till följande belopp å
resp. ortsgrupper:

Lönoklass.			Ort,	s g r	u p p
A	3	C	D	E	F	G
1 .........................................	2,100	2,190	2,280	2,370	2,460	2,550	2,640
2 ..........................................	2,220	2,316	2,412	2,508	2,604	2,700	2,796
3 ..........................................	2,340	2,442	2,544	2,646	2,748	2,850	2,952
4 .........................................	2,460	2,568	2,676	2,784	2,892	3,000	3,108
5 ..........................................	2,580	2,694	2,808	2,922	3,036	3,150	3,264
6 .........................................	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	3,420
7 .................,......................	2,820	2,946	3,072	3,198	3,324	3,450	3,576
8 ..........................................	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
9 .........................................	3,120	3,258	3,396	3,534	3,672	3,810	3,948
10 ..................................	3,300	3,444	3,588	3,732	3,876	4,020	4,164
11 ..........................................	3,480	3,630	3,780	3,930	4,080	4,230	4,380

2: o) att i anslutning härtill avlöningsreglementets 9 § A måtte ifråga
om 1—8 lönegraderna ändras på följande sätt:

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	upp
A	B	C	D	E	F	G
	1	2,100	2,190	2,280	2,370	2,460	2,550	2,640
	2	2,220	2,316	2,412	2,508	2,604	2,700	2,796
l:a lönegraden ............	3	2,340	2,442	2,544	2,646	2,748	2,850	2,952
	4	2,460	2,568	2,676	2,784	2,892	3,000	3,108
	5	2,580	2,694	2,808	2,922	3,036	3,150	3,264
	2	2,220	2,316	2,412	2,508	2,604	2,700	2,796
	3	2,340	2,442	2,544	2,646	2,748	2,850	2,952
2:dra lönegraden ...........	4	2,460	2,568	2,676	2,784	2,892	3,000	3,108
	5	2,580	2,694	2,808	2,922	3,036	3,150	3,264
	6	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	3,420

811- 19

330

Lönegrad.	Löne- klass.			Ort	s g r	upp
A	B	C	D	E	F	G
	3	2,340	2,442	2,544	2,646	2,748	2,850	2,952
	4	2,460	2,568	2,676	2,784	2,892	3,000	3,108
3:e lönegraden ............•	5	2,580	2,694	2,808	2,922	3,036	3,150	3,264
	6	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	3,420
	7	2,820	2,946	3,072	3,198	3,324	3,450	3,576 \|
	4	2,460	2,568	2,676	2,784	2,892	3,000	3,108
	5	2,580	2,694	2,808	2,922	3,036	3,150	3,264 1
4:e lönegraden ..............	6	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	3,420 \|
	7	2,820	2,946	3,072	3,198	3,324	3,450	3,576 i
1	8	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
	6	2,700	2,820''	2,940	3,060	3,180	3,300	3,420
	7	2,820	2,946	3,072	3,198	3,324	3,450	3,576
5:e lönegraden .............	8	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
	9	3,120	3,258	3,396	3,534	3,672	3,810	3,948
	10	3,300	3,444	3,588	3,732	3,876	4,020	4,164
	8	2,940	3,072	3,204	3,336	3,468	3,600	3,732
	9	3,120	3,258	3,396	3,534*	3,672	3,810	3,948
6:e lönegraden .............	10	3,300	3,444	3,588	3,732	3,876	4,020	4,164
	11	3,480	3,630	3,780	3,930	4,080	4,230	4,380
	12
	10	3,300	3,444	3,588	3,732	3,876	4,020	4,164
	11	3,480	3,630	3,780	3,930	4,080	4,230	4,380
7:e lönegraden .............	12
	13
	14
i	11	3,480	3,630	3,780	3,930	4,080	4,230	4,380
.	12
8:e lönegraden ............	13
	14
	15

331

2) Herr Nilsson har anfört:

»Då det under nuvarande kristid icke är möjligt att bilda sig ett
omdöme i avseende å levnadskostnadernas ställning, sedan normala förhållanden
inträtt, i jämförelse med läget före världskrigets utbrott, har
kommittén vid bestämmandet av avlöningsbeloppens storlek utgått från,
att den prisökning, som gjorde sig gällande under perioden 1905—1914,
normalt skulle hava fortgått i samma tempo under ytterligare en följd
av år framåt. Kommittén har också vid uppgörandet av sitt förslag
tänkt sig ett fördubblande av den prisökning, som skett under nämnda
period.

• Ehuru priskurvan uuder sista delen av perioden visade tecken till
nedgång, är jag dock, med hänsyn till krigets sannolika efterverkningar,
beträffande dessa grunder ense med kommitténs majoritet.

Enligt en av socialstyrelsen på begäran av 1915 års lönekommission
gjord utredning, utgjorde ökningen av levnadskostnaderna under
förstnämnda tidsperiod i genomsnitt för 27 särskilda orter inom landet
16 %. Om denna ökning skall anses fortgå i samma tempo, har den
år 1923 fördubblats, och utgör då 32 %.

Enligt min uppfattning skulle det riktiga hava varit, att, med här
förut angivna utgångspunkter, efter verkställd gruppering av tjänstemännen,
räkna med en sammanlagd ökning i genomsnitt av 32 % på
1907 års lönebelopp, och dessutom med den ökning, som kunde anses
lämplig och nödvändig för underlättande av rekrytering, samt höjning
av levnadsstandarden för vissa lägre tjänstemannagrupper in. m. Häri
skulle även ingå de löneförbättringar, som under tiden efter 1907 kommit
tjänstemännen till del.

I stället för att gå denna väg har kommitténs majoritet lagt de
lönesiffror, som äro gällande från och med år 1919, till grund lör sina
beräkningar och räknat med eu höjning å dessa siffror med i allmänhet
minst 16 ?4>.

Detta tillvägagångssätt anser jag icke vara lämpligt, då det vid en
nv definitiv lönereglering alltid måste vara av vikt för erhållande av en
klar bild angående densammas verkningar, att låta sist föregående definitiva
reglering tjäna såsom direkt utgångspunkt.

Då de förbättringar i lönehänseende, som vidtagits efter 1907 års
reglering för här ifrågavarande personal, varit ganska avsevärda och,
procentuellt sett, varit vida kraftigare för den lägre än för den högre
personalen, och då jämväl nu förevarande lönereglering går i samma
riktning, har följden blivit att, enligt kommittémajoritetens förslag, personalen
i de lägsta lönegraderna skulle få en ökning på 1907 års siffror
med i vissa fall mer än 90 %.

332

Från tionde lönegraden och uppåt sjunker ökningsprocenten ganska
kraftigt, så att tjänstemännen i de högsta lönegraderna, särskilt vid
statens järnvägar, erhålla en ganska blygsam ökning i för dem nu gällande
löneförmåner.

Ehuru jag, såsom framgår av det föregående, anser att man vid nu
skeende reglering av lönerna för tjänstemännen inom de lägre graderna
icke endast bör taga hänsyn till levnadskostnadernas stegling, utan även
beräkna en löneökning, som är erforderlig för en allmän höjning i
deras levnadsstandard, har jag icke kunnat biträda kommitténs förslag
särskilt beträffande tjänstemännen i första till • femtonde lönegraderna,
utan anser att en reducering i kommitténs förslag till lönebelopp, här
bör ske. Jag anser därför, att begynnelselöner och ålderstillägg för
manliga tjänstemän å billigaste ort tillhörande första till och med nionde
lönegraderna, sådana de finnas upptagna i kommitténs förslag, böra
sänkas med minst 12 samt att stegringen i lönerna för dyrort, från
denna utgångspunkt, bör ske med lika belopp, som kommittén föreslagit.
Härigenom bibehålies likväl en så väsentlig ökning i 1907 års
löner för dessa tjänstemannagrupper, att den bör vara fullt tillfredsställande.
Från och med tionde lönegraden bör minskningen successivt
göras svagare, så att den vid femtonde lönegraden sammanfaller med
kommitténs förslag.

Beträffande samtliga kvinnliga tjänstemän anser jag avgörande skäl
föreligga att göra minskning i de av kommittén för dem föreslagna
lönebeloppen efter samma grunder som här förut ifrågasatts beträffande
de manliga tjänstemännen från första till nionde lönegraderna.

Då enligt erfarenhet från kommunikationsverken stora svårigheter
särskilt gjort sig gällande vid rekrytering av tjänstemän, som äro verkligt
kvalificerade med juridisk eller teknisk bildning, och då det är av
synnerligt stor vikt från verkens synpunkt att kunna förvärva goda
krafter för dessa befattningar, har jag biträtt förslaget i denna del.
Även vad beträffar de tjänstemäns löner, som skola tillsättas på förordnande,
är jag ense med kommittén.

Visserligen måste lönebeloppen för dessa tjänstemän anses vara synnerligen
höga, men i betraktande av den stora affärsrörelse samt administrativa
och ekonomiska förvaltning, som dessa verk bedriva, är det av
yttersta vikt från statens synpunkt att de mest framstående krafter, som
stå till buds, kunna förvärvas för här ifrågavarande befattningar. Detta
kan emellertid ej ske, om icke de löneförmåner, som erbjudas, kunna i
någon mån jämföras med de belopp, som erbjudas från enskilda affärsföretag.
))