KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS (Statens offentliga utredningar 1920:5)

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE

AVörVBT DEN 20 .JANUARI 1920
BEHANDLANDE FRÅGORNA

RÄTT ATT DELTAGA I KOMMUNALA VAL OCH
AVGÖRANDEN UTAN PERSONLIG INSTÄLLELSE

VALDISTRIKTSINDELNING VID KOMMUNALA
OCH POLITISKA VAL

SAMMANFÖRANDE AV DEN KOMMUNALA
OCH DEN POLITISKA RÖSTLÄNGDEN -

STOCKHOLM 1920

KUNG!.. BOKTRYCKBBIET. P. A. »OBSTKOT k SÖRBB

200IS7

4*!

»■

b -

11*.

- / *r
-V

tf.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Eungl. Civildepartementet..... 5

A. Motivering............................. 9

1. Rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse . 11

Historik s. 11. 1862 års kommunalförordning s. 11. Ändringsförslag
under de första decennierna s. 12. Ändringsförslag under senaste decennier
s. 12. Äkta makars undantagsställning s. 18. Vissa yrkesgruppers
undantagsställning. Frågans behandling vid 1919 års lagtima
riksdag s. 22. De sakkunniga s. 32. Kommunala avgöranden i allmänhet
s. 32. Kommunalfullmäktigval, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval
s. 36. Det nuvarande systemets avskaffande i stad som
på landet s. 36. Undantag för vissa grupper av väljare s. 37. Olika
röstningsformer s. 42. Val av representanter i den kyrkliga kommunen
s. 53. Vissa kommunala val, som enligt andra författningar än de kommunala
skola förrättas av kommunalstämma, kyrkostämma eller allmän
rådstuga s. 54. Elektorsval s. 55. Valförrättningens överflyttande till
valnämnden s. 55. Röstlängdens översändande till den sammanräknande
myndigheten s. 57. Bestämmelser för de fall, där sammanräkning vid
stadsfullmäktigval ej omedelbart verkställes s. 57. Sammanfattning och
lagändringar s. 57.

11. Valdistrilctsindelning vid kommunala och politiska val......... 60

De sakkunnigas uppdrag s. 60. Hittillsvarande bestämmelser s. 61. Särskilda
bestämmelser vid 1919 års vårval s. 63. Statistik rörande de vid
de senaste valen tillämpade valdistriktsindelningarna s. 64. Nödvändigheten
av överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna för olika val
s. 74. Erforderliga åtgärder för beredande av ökad möjlighet att deltaga
i valen s. 75. Lagändringar m. m. s. 79.

111. Sammanförande av den kommunala och den politiska röstlängden..... 81

Rösträtts- och röstlängdsbestämmelser s. 81. Fördelar av röstlängdernas
sammanföring s. 82. Författningsändringar s. 83. Röstlängdernas utskrivning
i tvenne exemplar s. 84. Röstlängds förvaring s. 87. Röstlängd
för municipalsamhälle och rösträtt å municipalstämma s. 87. Röstlängdernas
upprättande i särskilda delar, en för varje församling s. 90.

Sid.

Ändring av tiden för röstlängds upprättande s. 90. Fråga om prästvallängds
sammanföring med de politiska och kommunala längderna s. 93.
Erforderliga ändringar i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet s. 94. Uppgifter om diskvalificerade personer och anmärkningar
mot röstlängd s. 95. Ersättning åt röstlängdsupprättare s. 97.
Formulär s. 98. Tidpunkten för lagändringarnas och kungörelsens ikraftträdande
s. 99.

Sid.

B. Författningsförslag.....101

Förordningen om kommunalstyrelse

på landet.........103

Förordningen om kommunalstyrelse

i stad...........108

Förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm........111

Förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd ... • 114

Förordningen om kyrkostämma samt

115

116

kyrkoråd och skolråd i Stockholm
..........

Förordningen om landsting . .

Lagen om fattigvården.....119

Lagen om val till riksdagen . . 120

Kungl. Majds kungörelse angående
upprättande av röstlängd för val
till riksdagens andra kammare
och av kommunal röstlängd,
samt den i avseende härå vissa
myndigheter åliggande uppgiftsskyldighet
m. m.......124

C. Särskilda yttranden.......

Av herr Persson........

Av herrar Lyberg och Magnusson

147

149

151

a) Motivering..............................

Röstningssättets ordnande enligt reservationen och enligt majoritetens
förslag s. 151. Kritik av majoritetens motivering s. 154.
Frågan om röstningssättet redan av statsmakterna prövad s. 169.
Valsedels insändande vid andrakammarvalen ett särskilt skäl
för samma systems användning vid de kommunala representantvalen
s. 174. Valnämnden valförrättare s. 179. Fråga om
en kommunal vallag s. 179. Reservanternas lagförslag s. 180.

Sid.

Lagförslag..........184

Förordningen om kommunalstyrelse

på landet.........184

Förordningen om kommunalstyrelse

i stad...........189

Förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm........191

Förordningen om landsting . . . 193

Av 1919 års lagtima riksdag villkorligt
antagna nya lagen om

val till riksdagen......197

Lag om rätt för vissa väljare att
utan inställelse inför valförrättare
avgiva valsedel vid vissa
kommunala val samt om behandling
av valsedelsförsändelse 198

Herr Statsrådet och Chefen för Kungi. Civildepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 maj 1919 uppdrog dåvarande
statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet åt undertecknade Lyberg,
Rooth, Magnusson, Lidström och Persson att i egenskap av sakkunniga
inom departementet biträda med utredning och förslag rörande vissa spörs o mål

på kommunalförvaltningens område. Åt undertecknad Lyberg uppdrogs
att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbeten.

Samma dag förordnade statsrådet förste aktuarien i statistiska centralbyrån
S. A. Odén såsom sekreterare hos de sakkunniga.

De spörsmål, vilka sålunda för utredning och förslags avgivande hänvisats
till de sakkunniga, äro följande: fråga om rätt att deltaga i kommunala
val och avgöranden utan personlig inställelse, fråga om ersättning åt
innehavare av kommunala förtroendeuppdrag, fråga om införande av propor -

tionellt valsätt vid vissa på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande
val utöver vad därom redan är stadgat, fråga om ett noggrannare
bestämmande av gränserna mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
befogenhet, fråga om förändrade bestämmelser i avseende på
distriktsindelning och därmed i samband stående anordningar vid kommunala
val i syfte att bereda de röstberättigade ökade möjligheter att
begagna sig av sin rätt att deltaga i valen samt i samband därmed stående
fråga om vissa ändringar i hittills gällande bestämmelser om valdistriktsindelning
vid kommunala och politiska val i avsikt att erhålla överensstämmelser
i valdistriktsindelningen för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval
och val till riksdagens andra kammare, fråga om sammanförande
av den politiska och den kommunala röstlängden samt slutligen
fråga om sättet för undanröjande av vissa med sammanräkningen av de
vid kommunalfullmäktigval förenade olägenheter.

Enligt föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
borde särskilda utlåtanden i frågorna om rätt att deltaga i
kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse och om åvägabringande
av överensstämmelse beträffande valdistriktsindelningen vid
kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och val till riksdagens andra
kammare ävensom om sammanförande av den politiska och den kommunala
röstlängden föreligga på sådan tid, att förslag i berörda hänseenden
kunde föreläggas 1920 års riksdag.

I enlighet härmed hava de sakkunniga i första hand till behandling
upptagit dessa tre frågor och få rörande dem härmed överlämna betänkande
och förslag. Frågan om valdistriktsindelning har här behandlats i
hela sin omfattning, således även i vad den angår beredandet av ökad
möjlighet för de röstberättigade att begagna sig av sin rätt att deltaga
i valen.

Undertecknade Lyberg och Magnusson samt Persson åberopa av oss
avgivna särskilda yttranden.

Rörande övriga till de sakkunniga hänvisade frågor skola de sakkunniga
senare inkomma med betänkande och förslag.

Stockholm den 20 januari 1920.

ERNST LYBERG.

Axel Rooth. P. Lidström.

K. E. Magnusson. P. J. Persson

Sven Oden.

''W:

■ • !:► i-1 *i.

";Ui. hl-i''A''’ ■■■''i- '' ■ >''• '' ■’ i

■ , !. .1.1 K

. ■

■ - . :.

\ ,:

A. Motivering.

•*

I. Rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan

personlig inställelse.

I 1859 års förslag till ännu i huvudsak gällande kommunalförfattningar
hade åt bestämmelsen angående rätt för medlem av kommun att å
kommunalstämma och allmän rådstuga låta sig företrädas genom fullmäktig
givits följande med 1843 års sockenstämmoförordning överensstämmande
avfattning:

»Röstägande vare berättigad att sin talan och rösträtt i kommunalstämman
(allmän rådstuga) genom fullmakt på annan man överlåta.»

Efter omedelbart därpå följande bestämmelse, att fullmakten skulle
vara antingen skriven av utställaren och med dennes sigill försedd eller
också av honom underskriven och med två vittnens underskrift bestyrkt,
vilken bestämmelse oförändrad upptogs och fortfarande ingår i kommunalförfattningarna,
innehöllo förslagen ett så lydande stadgande:

»Vid val galle ock skriftlig valsedel, så bestyrkt, som om fullmakt
nu är sagt».

I de sedermera år 1862 utfärdade kommunalförordningarna hade
sistberörda stadgande uteslutits samt i den ovan först citerade bestämmelsen
orden »på annan man» utbytts mot orden »på annan röstberättigad»
och därjämte gjorts följande tillägg: »dock må ingen på grund av fullmakt
föra talan eller utöva rösträtt för mer än en röstberättigad».

Frånsett ändrad paragrafnumrering i förordningen om kommunalstyrelse
i stad och den år 1918 antagna, endast för år 1919 gällande
övergångsbestämmelsen rörande äkta makars rätt att utan hinder av den
sålunda gjorda inskränkningen företräda varandra, hava dessa regler för
den kommunala fullmaktsröstningen allt hitintills bibehållits oförändrade.

De avvikelser från 1859 års kommittéförslag, vilka på sätt nu sagts,
företogos redan vid kommunalförordningarnas utfärdande, voro avsedda
att tillmötesgå synpunkter, som framförts dels i en mot kommitténs förslag
avgiven reservation av landshövdingen S. G. von Troil och dels av
1859—1860 års riksdag. Den förre hade uttalat sig för att i stället för

Historik.

1862 års
kommunalförordning.

Ändringsförslag

under de
första deeennierna.

Ändrings förslag under senaste decennier -

flen ovan citerade bestämmelsen angående skriftlig valsedel skulle införas
följande:

»Vid val galle icke fullmakt eller valsedel, utan bör den väljande,
därest han vill sin rösträtt utöva, personligen sig vid valförrättningen
inställa.»

Till stöd för detta sitt uttalande hade Troll anfört, att det vore en
i de flesta konstitutionella länder antagen grundsats, att vid val rösträtt
borde personligen utövas. Motsatsen föranledde ej sällan till listlöpning
och till resor ur gård i gård för att samla underskrifter å på förhand
uppgjorda valsedlar. Fullmakternas och valsedlarnas granskning vid valet
föranledde tidsutdräkt, deras godkännande eller förkastande tvister och
besvärs anförande. Alla dessa olägeheter skulle förekoinmas, om den röstande
måste personligen utöva sin rösträtt.

Rikets ständer åter hade i sitt vid 1859—1860 års riksdag avgivna
yttrande över kommittéförslaget förordat ovan angivna tillägg, att röstberättigad
icke finge utöva rösträtt på grund av mera än en fullmakt, vilket
skett i syfte att förebygga skadlig agitation vid frågor av större vikt.

Under de första decennierna efter kommunalförfattningarnas tillkomst
syftade inom riksdagen väckta förslag angående den kommunala
fullinaktsröstningen till ett återinförande i ena eller andra avseendet av
den vidsträcktare rätt att använda fullmakt, som varit före år 1862 medgiven.
Sålunda föreslogs vid 1865—1866 års riksdag, att fullmaktsinnehavaren
icke skulle behöva vara röstägande, och vid 1886 års riksdag, att
ur författningarna skulle borttagas förbudet att på grund av fullmakt
företräda mera än en röstberättigad. Till stöd för det senare yrkandet
anfördes, att vid domstolarna i riket vore tillåtet, att på grund av fullmakt
föra talan för så många som helst, varför samma praxis borde
följas i fråga om kommunala angelägenheter, samt att den genom förbudet
gjorda begränsningen vore ägnad att hos den menighet, som vore
bofast på längre avstånd från den plats, där kommunalstämma hölles,
skapa likgiltighet för dylika angelägenheter. Bägge förslagen blevo av
vederbörande utskott avstyrkta och av riksdagen avslagna, det senare under
erinran bland annat, att fullinaktsröstningens begränsning vore lämplig
även så till vida, som kommunens medlemmar därigenom förmåddes att
talrikt infinna sig vid stämmorna.

Under de senaste decennierna åter hava inom riksdagen eller på
annat sätt framförda förslag angående den kommunala fullinaktsröstningen
med nedan angivet undantag gått ut på densammas ytterligare begränsande
eller avskaffande.

Vid 1908 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion av herr

Wijk, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning,
huruvida och i vad mån rättigheten att vid kommunalstämma, allmän rådstuga
och kyrkostämma föra talan och utöva rösträtt genom fullmakt
kunde borttagas eller inskränkas till de fall, där förfall föreläge, samt
om framläggande av de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

I motiveringen till denna motion framhållas så gott som uteslutande
de oegentligheter, som visat sig förknippade med fullmaktsröstningen vid
val i städerna. Motionären anmärker, att förhållandena på landsbygden i
vida högre grad än i städerna påkallade rättigheten att få anlita fullmäktig,
samt att det förefölle ganska troligt, att i detta avseende borde göras
någon skillnad mellan land och stad.

I motion inom samma kammare av herr Forsberg vid 1911 års riksdag
framhölls, att det behövde allvarligen tagas under omprövning, huruvida
icke röstning på grund av fullmakt vid landstingsmannaval borde
förbjudas, möjligen med det undantag, att personer, som bevisade laga förfall
för sitt uteblivande, tillätes att lämna fullmakt; och hemställde motionären
om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t ville
verkställa omprövning av bestämmelserna rörande val av landstingsmän
samt eventuellt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I framställning till Kungl. Maj:t år 1912 anhöllo Stockholms stadsfullmäktige
om proposition till riksdagen med förslag till sådan ändring
av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, att den, som vid val
av stadsfullmäktige icke personligen inställde sig, endast i det fall måtte
beredas tillfälle att utöva sin rösträtt, att han på grund av yrke, tjänst
eller sjukdom vore förhindrad att personligen avgiva sin röst. Vid föredragning
i statsrådet av åtskilliga frågor rörande kommunallagstiftningen
uttalade vederbörande departementschef år 1913, att den av stadsfullmäktige
upptagna frågan vore värd all uppmärksamhet, men att den enligt
departementschefens mening måste sättas i visst samband med det under
utredning varande spörsmålet om undantag — så vitt rörde sådana, som
av sin tjänst hindrades från utövande av sin rösträtt — från regeln i 24 §
riksdagsordningen, att rösträtt vid val till andra kammaren icke finge utövas
av annan än den, som vid valtillfället personligen inställde sig, samt
att vid sådant förhållande frågan om åtgärder för borttagande eller begränsning
av fullmaktsröstningen lämpligen borde anstå i avvaktan på berörda
utredning.

Samma år 1913 väcktes motioner dels i första kammaren av herr
Pers om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till sådan
ändring i kommunallagarna för rikets städer, att ur dem uteslötes föreskrifterna
om rätt att rösta medelst fullmakt, och dels i andra kammaren

av herr Enderstedt om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag
till sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid val i stad av landstingsman
och stadsfullmäktige rätten att rösta genom fullmakt bleve i
väsentlig mån inskränkt, så att endast den måtte beredas tillfälle att
utan inställelse vid valet utöva sin rösträtt, som på grund av yrke, tjänst
eller sjukdom vore förhindrad att personligen avgiva sin röst.

Vid 1914 års senare riksdag väcktes i första kammaren av herr
Kvarnzelius m. fl. och i andra kammaren av herr Staaff in. fl. lika lydande
motioner, vilka avsågo att för städernas del ävensom för köpingar och
municipalsamhällen i köpingens eller municipalsamhällets angelägenheter
avskaffa den kommunala fullmaktsröstningen.

Efter att hava framhållit, att, därest frågan om vissa kategorier
röstberättigades rått att utan personlig inställelse deltaga i politiska val varit
utredd, det kunnat ifrågasättas, att i sådant hänseende föreslagna bestämmelser
skulle, med större eller mindre jämkning, tillämpas även vid utövande
av kommunal rösträtt i stad, påvisa motionärerna den väsentliga
skillnaden mellan sådan kommunal omröstning, som avser val till en beslutande
representantförsamling, och annan kommunal omröstning, d. v. s.
sådan, varigenom kommunala angelägenheter direkt avgöras.

Motionärerna betona, att det direkta deltagandet i de kommunala
avgörandena naturligen krävde vida större uppoffringar av tid och intresse
än deltagandet i de först med längre tids mellanrum återkommande förrättningarna
för val av beslutande representantförsamlingar. Där ett direkt
deltagande i de kommunala avgörandena fordrades av de röstägande, innebure°
därför rätten att använda ombud ej sällan för dem en välbehövlig
lättnad även där ej de rent lokala förhållandena — de långa avstånden i
flertalet landskommuner — gjor(le en dylik rätt nära nog nödvändig.
Faran för missbruk av fullmaktsröstningen vore ej heller i dylika fall
avsevärd. Sådan fara förelåge enligt motionärernas uppfattning främst när
agitationen kunde koncentrera sig kring ett representantval. De faktiska
förhållandena visade, att verkningarna av den i kommunalförordningarna
röstägande medgivna rätten att å annan överlåta sin rösträtt vore helt
olika i de kommuner, i vilka de röstägande själva deltoge i de kommunala
ärendenas avgörande, och i de kommuner, där de röstägandes direkta deltagande
i det kommunala livet vore inskränkt till val av kommunala
representanter. I sistnämnda kommuner, där de röstägande icke i regel
kunde anses betungade av ett krav på personligt deltagande, hade fullmaktsröstningen
blivit föremål för missbruk. Särskilt i städerna, där nära
nog undantagslöst stadsfullmäktige utövade beslutanderätten i de kommunala
angelägenheterna och de röstägandes deltagande i det kommunala

livet vore inskränkt till deltagande vart annat år i stadsfulhnäktigval,
hade sålunda på senare år fullmaktsröstningen tagit en oerhörd omfattning.

Såsom skål för slutklämmens begränsande till staderna anföres i
motionen vidare, att även på landsbygden, särskilt vid landstingsmannaval,
men kanske även vid andra där förekommande representantval (kommunalfullmäktigval),
här och var kunde förekomma missbruk, liknande dem,
som konstaterats i städerna. Men fullmaktsröstningens borttagande skulle
säkerligen för landsbygden vålla så stora praktiska svårigheter och olägenheter,
att en ändring av gällande bestämmelser i denna del icke borde
ifrågasättas. Fullmakternas borttagande kunde här möjligen komma att
innebära »ett attentat mot den kommunala rösträtten» — såsom det en
gång sagts i riksdagen. De stora avstånden och den tid, som i följd härav
i regel åtginge för bevistande av kommunal förrättning eller sammankomst
på landet, medförde att det personliga deltagandet därstädes vore förenat
med långt större svårigheter än i städerna med deras sammanträngda befolkning.
Rätten att använda ombud medförde därför på landsbygden
en välbehövlig lättnad för de mera avlägset boende och särskilt
för dem av dessa, för vilka kostnad och tidspillan vore mest kännbara.
Olägenheterna av fullmaktsröstning i landskommunerna gjorde sig enligt
motionärernas mening icke gällande i samma grad som i städerna. En
mera energisk fullmaktssamling stötte inom landskommunerna på svårigheter,
som ej funnes i städerna med deras små avstånd och livligare samfärdsel.
Motionärerna funne det icke påkallat att beträffande den förevarande
frågan, om fullmaktsröstning borde medgivas, göra skillnad mellan
de landskommuner, i vilka kommunalfullmäktigeinstitutionen vore införd,
och de kommuner, i vilka beslutanderätten i kommunala angelägenheter
utövades allenast av de röstberättigade själva å kommunalstämma. Även
där kommunalfullmäktige funnes, vore ju de röstägandes deltagande i
kommunala avgöranden ingalunda, såsom i städerna, inskränkt till val av
fullmäktige. Därjämte vore naturligtvis även i flera av de landskommuner,
där kommunalfullmäktigeinstitutionen vore införd, samma svårigheter —
på grund av långa avstånd, bristfälliga kommunikationer o. s. v. — förknippade
med en personlig inställelse som i andra landskommuner.

Slutligen väcktes år 1917 i första kammaren motion av herr Hellberg,
som hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning
och därpå grundat förslag om fullmaktsröstningens avskaffande
eller största möjliga begränsning vid landstings- samt stads- och komraunalfullmäktigval.

Ingen av de sålunda väckta motionerna vann riksdagens bifall. De

utskottsutlåtanden, i vilka de behandlades, hava däremot på olika sätt
bedömt det spörsmål, som i motionerna berörts.

Lagutskottet vid 1908 års riksdag liksom konstitutionsutskottet vid
1911 års riksdag avstyrkte respektive till dem hänskjuta motioner av
samma år. Lagutskottet kunde icke finna annat, än att gällande bestämmelser
angående sättet för utövande av kommunal rösträtt fortfarande
vore i det stora hela tillfredsställande. Det syntes utskottet icke vara
underkastat något tvivel, att i fråga om landsbygden den medgivna möjligheten
att rösta genom annan person väl överensstämde med i vårt land
rådande förhållanden. Icke heller i fråga om städerna hade skäl förebragts,
som kunnat övertyga utskottet, att för dem ändring skulle tarvas i
det av motionären påyrkade hänseendet. Konstitutionsutskottet ansåg, att
röstning på grund av fullmakt stode i nära samband med de principer,
som gällde i fråga om den kommunala rösträtten, och att motionären ej
heller anfört något skäl av beskaffenhet att motivera upphävande av röstning
med fullmakt särskilt vid landstingsmannaval.

I anledning åter av 1913 års motioner förklarade sig konstitutionsutskottet
väl dela motionärernas uppfattning, att rätten att rösta med
fullmakt vid de i kommunalförfattningarna omförmälda val i stad borde
begränsas, men erinrade om chefens för justitiedepartementet här ovan relaterade
yttrande och ansåg, att, då förslag i det ämne, som i sagda yttrande
berördes, vore att emotse till 1914 års riksdag, skäl icke förelåge
för riksdagen att vidtaga någon åtgärd med anledning av de väckta motionerna.

De vid 1914 års riksdag väckta motionerna blevo däremot i huvudsak
av konstitutionsutskottet tillstyrkta, därvid utskottet förklarade sig dela motionärernas
mening såväl rörande de missbruk, vartill fullmaktsröstningen
öppnade möjlighet, som ock därutinnan, att för närvarande i stort sett en
röstning medelst fullmakt i stad borde förbjudas. Därest lagstiftningsåtgärder
framdeles vidtoges i syfte att vid politiska val möjliggöra rösträttens
utövning jämväl av personer, som av förfall vore hindrade att
själva komma tillstädes, finge i samband därmed tagas under övervägande,
huruvida motsvarande bestämmelser måtte införas också i vederbörande
kommunalförfattningar. Men för närvarande och så länge denna invecklade
fråga icke blivit utredd, kunde man utan större olägenhet förbjuda varje
användning av fullmakt vid kommunal röstning i städerna.

Jämväl 1917 års konstitutionsutskott intog bestämd ståndpunkt mot
fullmaktsröstning i de fall, varom förmäldes i den vid samma års riksdag
väckta motionen, vilken utskottet förordade till bifall i oförändrad form.

Efter att hava redogjort för vad tidigare i ämnet förekommit yttrade utskottet
följande:

»Såsom av den historiska framställningen här ovan framgår, infördes vid
kommunallagarnas tillkomst, i syfte att förebygga befarade missförhållanden vid
fullmaktsröstningens utövande, i desamma bestämmelser om inskränkning i rätten
att rösta genom fullmakt därhän, att ingen skulle få innehava fullmakt för mer
än en röstberättigad. Det har emellertid visat sig att den sålunda vidtagna begränsningen
av fullmaktsröstningen ej var tillräcklig för att undanröja missförhållandena
vid dess utövning. I berörda av herr Wijk vid 1908 års''riksdag
framlagda motion påvisades, hurusom fullmaktsröstningen då lett till uppenbara
missbruk för stadsfullmäktigevalens vidkommande. Sådana missbruk hava sedermera
efter reduktionen av de kommunala röstskalorna, införandet av det proportionella
valsättet och omedelbara landstingsval framträtt i ännu mycket högre grad.
Det framhölls också redan i överståthållarämbetets ovannämnda yttrande över
stadsfullmäktiges i Stockholm år 1912 till Kung! Maj:t gjorda framställning i
frågan, att fullmaktsvärvningen och fullmaktsröstningen vid kommunala val i
huvudstaden antagit former, som måste betecknas såsom innebärande missbruk,
och att det borde tagas under övervägande, huruvida ej en motsvarande förändring
möjligen borde ske även i de för övriga städer gällande kommunalförfattningarna.
I samma mån som under de politiska pai timotsättningarnas stegring och valteknikens
fullkomning intresset för såväl stadsfullmäktige- som i synnerhet landstingsvalen
allt mer uppdrives, komma fullmaktsröstningens menliga verkningar med nödvändighet
att vidgas och skärpas. Såsom motionären påpekar, blir vid denna röstning
i många fall förbindelsen mellan röstägaren och röstningen i det närmaste upphävd
och röstningen förlorar den personliga karaktär, som en valhandling bör
äga. Hela det maskineri, som igångsattes för fullmaktsvärvning och fullmaktsdisposition,
är högeligen ägnat att neddraga valförrättningens värdighet och föranleder
lätt tillvägagångssätt av ganska tvivelaktig moralisk beskaffenhet. Det
torde, såsom motionären närmare utvecklat, icke vara någon sällsynt företeelse,
att under fullmaktsinsamlingen valmän bli utsatta för obehöriga påtryckningar i
en^ eller annan form, så att de icke kunna göra sina verkliga meningar gällande
vid valet, och dessa fullmaktsröstningens skadliga följdföreteelser framträda i fortgående
stegring ej blott i städerna utan också på landsbygden.

Det synes av dessa skäl utskottet vara en av erfarenheten synnerligen
påkallad åtgärd, att fullmaktsröstningen vid här ifrågavarande val om icke helt
avskaffas så åtminstone inskränkes till de fall, då verkligt behov av densamma
kan anses föreligga. Riksdagen har i sin förutberörda skrivelse av år 1908 i
huvudsak angivit, vilka dessa fall kunna anses vara vid andrakammarvalen, och
det torde icke finnas någon rimlig anledning antaga, att deras omfattning skulle
vara någon annan vid här ifrågavarande val. I likhet med chefen för civildepartementet
vid 1913 års riksdag anser därför utskottet, att frågan om åtgärder för
borttagande eller begränsning av fullmaktsröstning vid dessa lämpligen bör kunna
behandlas i samband med den redan till utredning hänvisade frågan om fullmaktsröstning
vid valen till andra kammaren. Det skulle enligt utskottets mening
endast vara en fördel, om likformiga bestämmelser i förevarande hänseende
kunde fastställas för båda slagen av val.»

3—200137

Akta

makars

undantags ställning.

Jämsides och i viss mån i strid med denna allt mera stegrade opinion
mot fullinaktsröstningen stå strävandena att åt äkta makar giva en
undantagsställning i fråga om rätten att på grund av fullmakt företräda
varandra. Dessa strävanden fingo under lagstiftningsarbetet sitt första
uttryck i 1912 års proposition till riksdagen angående politisk valrätt och
valbarhet för kvinnor. För det förslag till bestämmelse om rätt för röstberättigade
äkta makar att vid val till andra kammaren utöva rösträtt för
varandra, som denna proposition inrymde, anförde vederbörande departementschef
i sitt vid propositionen fogade yttrande till statsrådsprotokollet
följande:

»För den samtidiga utövningen av äkta makars valrätt kan emellertid i
mycket stor utsträckning föreligga, om icke absolut hinder, så dock så avsevärda
svårigheter med hänsyn till andra nödiga förrättningar, att denna olägenhet synes
mig böra tagas i betraktande vid den allmänna anordningen av det sätt, varpå
valrätten i dessa fall må utövas. Särskilt skulle det i många fall möta den
största svårighet för hustrun att, vid samma tid som mannen, avlägsna sig från
hemmet och lämna vården av hushåll och barn för att utöva sin valrätt. Den
härmed förenade olägenheten skulle väl företrädesvis yppa sig på landsbygden
och inom sådana stadsområden, där avståndet till platsen för valförrättningen
kan nödvändiggöra särskild resa, men samma förhållande torde jämväl i övrigt,
om än i ringare grad, kunna göra sig gällande och faktiskt hindra äkta makar
att båda begagna sin rösträtt. Det torde icke heller vara obefogat att antaga,
att, då i våra grannländer och framför allt i Norge kvinnorna speciellt på landsbygden
i stor utsträckning underlåtit att deltaga i de allmänna valen, detta för
de gifta kvinnornas del i icke oväsentlig grad berott på de med röstningen förbundna
yttre hinder av antydda art.

Berörda olägenhet synes mig vara så betydande och allmänt förekommande,
att särskild åtgärd måste vidtagas för dess undanrödjande. Den utväg, som i
sådant avseende närmast erbjuder sig, är att medgiva rätt för makar att, där
båda äro röstberättigade, på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra. De
principiella invändningar, som kunna göras mot ett dylikt undantag från grundlagens
regel, att politisk rösträtt skall personligen utövas, synas mig icke gent
emot de praktiska fördelar, som härigenom skulle vinnas, kunna tillmätas avgörande
betydelse, helst möjligheten till s. k. fullmaktsfiske och andra dylika
missbruk skulle vid en så strängt begränsad rätt till användning av fullmakt,
som här ifrågasättes, vara utesluten. Genom en dylik anordning komme ock att
till en icke oväsentlig del tillgodoses den av riksdagen i skrivelse till Kungl.
Makt framhållna angelägenheten att bereda sjömän och andra, vilka till följd av
beskaffenheten av deras yrkesutövning äro förhindrade att personligen infinna sig
vid valtillfället, möjlighet att rösta, ehuruväl sistberörda fråga ingalunda därmed
är i sin helhet löst, utan bör föranleda förslag till riksdagen om bestämmelser
av mera vittgående beskaffenhet. Förslag till ordnande av nu berörda frågor,
som äro med varandra i viss mån sammanhängande, skola underställas Eders
Kungl. Maj:t inom sådan tid, att de kunna hos riksdagen förekomma till slutligt
avgörande samtidigt med de nu föreslagna bestämmelserna om politisk rösträtt
för kvinnor.»

1!>

Förslag till liknande bestämmelser ingingo i de motioner angående
politisk valrätt och valbarhet för kvinnor, som inom riksdagen väcktes
dels år 1914 i första kammaren av herr Kvarnzelius in. fl. och i andra
kammaren av herr Staaff in. fl., dels ock År 1917 i första kammaren av
herr Kvarnzelius in. fl. och i andra kammaren av herr Eden in. fl.

I sitt avstyrkande utlåtande över sistnämnda motioner vid 1917
års riksdag uttalade konstitutionsutskottet bl. a., att enligt utskottets mening
införandet av kvinnlig rösträtt icke kunde komma i fråga utan att
de svårigheter med hänsyn till rösträttens utövande, vilka särskilt på landsbygden
gjorde sig gällande, bleve genom lagstiftningen behörigen avhjälpta,
varförutan den kvinnliga rösträtten kunde befaras komma att utövas allenast
av kvinnorna i städerna och därmed jämförliga samhällen.

Jämväl i chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års
lagtima riksdag angående den kvinnliga rösträtten berördes frågan. Departementschefen
anförde därvid, att, därest spörsmålet rörande rätten att i
vissa fall rösta utan iakttagande av personlig inställelse icke kunde under
innevarande riksdagsperiod allmängiltigt lösas, förslaget om rösträtt för
kvinnor borde före periodens slut kompletteras med bestämmelser rörande
makars rätt att utöva rösträtt för varandra. Konstitutionsutskottet fann
emellertid, i överensstämmelse med vad som anförts i motioner vid samma
riksdag av herr Aug. Ljunggren in. fl. i första kammaren och herr Eliasson
m. fl. i andra kammaren, frågan vara av sådan vikt, att redan i direkt
samband med införande av rösträtt för kvinnor borde i grundlagen fastslås
bestämmelser, som tryggade makars rätt att utöva rösträtt för varandra.
För att icke binda sig vid den form, som av motionärerna föreslagits,
nämligen röstning för frånvarande make på grund av fullmakt,
önskade emellertid utskottet lämna ett sådant principiellt stadgande i § 24
riksdagsordningen, som gjorde det möjligt att i vallagen införa en valteknisk
anordning av mera tillfredsställande art, varvid utskottet omnämnde
avlämnandet genom maken av andra makens i förseglat kuvert inneslutna
valsedel. I motsats till nyssnämnda motioner föreslog utskottet att införa
detta särskilda röstningssätt allenast för landsbygden, enär principen om
rösträttens utövning genom personlig inställelse syntes utskottet så viktig,
att den endast i nödfall borde övergivas; för makar bosatta i stad förefunnes
ju icke på långt när samma svårigheter för inställelse vid valurnan
som på landet.

Det sålunda väckta, men på grund av riksdagens avslag å
nämnda propositioner och motioner icke av riksdagen besvarade spörsmålet
om undantagsställning för äkta makar vid politiska val över -

fördes på den kommunala lagstiftningens område i samband med 1918 års
kommunala rösträttsreform. I anledning av den till sagda års urtima
riksdag avlåtna propositionen med förslag till ändringar i kommunalförordningarna
väcktes nämligen motioner bland annat av herr Trygger m. fl.
i första kammaren och av herr Lindman m. fl. i andra kammaren med yrkanden,
att vad i övrigt stadgats beträffande fullmaktsröstning icke skulle utgöra
hinder för gift man eller gift kvinna att på grund av fullmakt föra talan
och utöva rösträtt jämväl för den andra maken. Till stöd för dessa yrkanden
åberopades i huvudsak samma skäl, som i 1912 års ovan omförmälda
proposition anförts för förslaget om rätt för äkta makar att vid
val till andra kammaren på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra.

Det särskilda utskott, till vilket 1918 års proposition om kommunal
rösträttsreform hänvisades, yttrade i anledning av motionerna:

»Den fråga, som sålunda uppkommit rörande lättnad i rösträtts utövande
lärer emellertid — enligt vad inom utskottet blivit upplyst — i annat sammanhang
komma att genom proposition från Kung! Maj:t föreläggas nästa lagtima
riksdag, varvid emellertid frågans lösning torde komma att sökas på annan väg
än den av motionärerna ifrågasatta. Under dessa omständigheter har utskottet
stannat vid att endast på sådant sätt tillstyrka bifall till vad herr Trygger m. fl.
och herr Lindman m. fl. i denna punkt föreslagit, att av dem påyrkade stadganden
intagas bland vederbörande författningars övergångsbestämmelser och erhålla
giltighet allenast under nästkommande år. Den provisoriska anordning för
underlättande i en del fall av rösträttens effektiva utövning, som sålunda föreslås,
utgör givetvis intet hinder för att genom beslut vid nästkommande års riksdag
för framtiden tillgodose det allmänna ändamål, varom här är fråga, genom
andra anstalter än fullmaktsröstning.»

I enlighet med vad utskottet sålunda hemställt blev den tidigare
här ovan omförmälda övergångsbestämmelsen om äkta makars undantagsställning
av riksdagen antagen och efter Kungl. Maj:ts sanktion införd i
kommunalförfattningarna.

I proposition till 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t
härefter förslag till lag om fortsatt tillämpning under år 1920 av berörda
bestämmelse. Efter att hava erinrat om ärendets behandling under
år 1918 yttrade statsrådet och chefen för civildepartementet vid propositionens
föredragning inför Kungl. Maj:t följande:

»På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t förut
denna dag beslutit underställa riksdagen förslag till lag om rätt för vissa väljare
att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid val till riksdagens
andra kammare. I och för sig kunde det synas, som om i huvudsak samma system,
vilket sålunda föreslagits rörande valet till andra kammaren, borde givas

motsvarande tillämpning i kommunerna. Emellertid kan det icke förbises, att i
kommunerna särskilda förhållanden kunna göra sig gällande, som kräva närmare
undersökning, innan förslag i denna fråga framlägges. I all synnerhet gäller
detta beträffande de. regler, som i förevarande hänseende höra givas i fråga om
landskommuner, där kommunalfullmäktige ej finnas. Jag är därför ej beredd att
nu upptaga detta ärende till definitivt avgörande. Under sådant förhållande kunde
det ifrågasättas, huruvida icke de av 191H års urtima riksdag antagna provisoriska
bestämmelserna, som avse allenast år 1919, borde upphöra att gälla med
sistnämnda års utgång, då nämligen under år 1920 val till kommunala representationer
i allmänhet icke torde äga rum och i varje fall den förutvarande allmänna
regeln om rätt att rösta med fullmakt kvarstår.* Emellertid har jag dock ansett
det lämpligt att i anslutning till riksdagens uttalade mening rörande anordningarna
i nämnda hänseende under år 1919 föreslå en förlängning av de provisoriska
bestämmelsernas giltighet jämväl för år 1920, under vilket år slutligt
förslag till frågans lösning torde komma att framläggas.»

1 sitt utlåtande över propositionen erinrade konstitutionsutskottet,
att ifrågavarande stadgande tillkommit för att underlätta äkta makars utövande
av varandras rösträtt. Då emellertid hinder icke mötte för äkta
make att utöva rösträtt genom fullmakt för andra maken redan enligt
den allmänna bestämmelsen i kommunalförordningarna, att röstägande
finge genom fullmakt utöva rösträtt för en annan röstberättigad, hade man
genom övergångsstadgandet tydligen icke nått det mål, man åsyftat, att
skänka äkta makar större möjlighet att utöva varandras rösträtt än de
enligt de allmänna bestämmelserna skulle äga. Genom att äkta make på
grund av stadgandet erhållit möjlighet att utöva rösträtt för såväl andra
maken som annan röstägande, hade stadgandet i stället kommit att underlätta
röstägandes utövande av rösträtt genom fullmakt för tredje man.
Men — erinrade utskottet — med syftning på denna fullmaktsröstning,
hade konstitutionsutskottet vid 1917 års riksdag tillstyrkt, att riksdagen
måtte begära utredning och därpå grundat förslag om fullmaktsröstningens
största möjliga begränsning vid landstings- samt stads- och kommunalfullmäktigval.
Sedan utskottet vidare åberopat och citerat några av de
uttalanden, som år 1917 gjorts av konstitutionsutskottet mot fullmaktsröstningen,
och för vilka tidigare här ovan redogjorts, samt framhållit, att
erfarenheterna från de under året förrättade kommunala valen bestyrkte,
att de citerade uttalandena, i vilka utskottet instämde, fortfarande ägde
giltighet, hemställde utskottet, att propositionen icke måtte vinna riksdagens
bifall. Detta blev riksdagens beslut, i det att första kammaren
i enlighet med eu av sju utskottsledamöter avgiven reservation biföll propositionen,
men andra kammaren godkändé utskottets hemställan.

* Uppgiften att under år 1920 val till kommunala representationer i allmänhet icke
torde äga rum, är tydligen felaktig, i det att så väl kommunalfullmäktige som stadsfullmäktige
skola välja sagda år.

Vissa yrkesgruppers

undantagsställning.

Frågans
behandling
vid 1919 års
lagtima
riksdag.

Delvis parallellt med strävandena att åt äkta makar giva en undantagsställning
i fråga om rätten att utöva rösträtt utan personlig inställelse
hava strävanden framträtt att bereda samma undantagsställning åt vissa
andra kategorier av röstägare, som äro förhindrade att personligen deltaga
i riksdagsmannavalen. Men sistnämnda strävanden hava i första hand inriktat
sig icke på införande av fullmaktsröstning utan av ett system medels
röstsedels insändande. Beträffande denna frågas behandling vid 1902,
1903, 1906, 1908, samt 1911—1916 års riksdagar hänvisas till en av
professor Albert Ernberg på grund av nådigt uppdrag företagen utredning.*

På grundval av denna utredning framlade så Kungl. Magt till 1919
års lagtima riksdag proposition, gående ut på att gift man eller kvinna
ävensom väljare, som på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet
antingen för utövande av militärtjänst eller för utövande av sådant yrke
eller sådan allmän tjänst, som regelmässigt medförde vistande utom valdistriktet,
skulle under vissa villkor och med iakttagande av vissa föreskrifter
vara berättigade att avgiva valsedel vid val till riksdagens andra
kammare utan inställelse inför valförrättaren. För gift man eller kvinna
skulle röstsedeln avgivas genom andra maken, och för röstning utan personlig
inställelse i annat fall skulle hindret för den personliga inställelsen
vara vederbörligen styrkt.

I det till denna proposition fogade utdraget ur statsrådsprotokollet
utvecklar chefen för justitiedepartementet, efter Ernberg, de olika system,
vilka kunna komma till användning vid rösträtts utövande utan personlig
inställelse, nämligen röstning vid valförrättning i annat valdistrikt, röstning
inför valförrättaren vid annat tillfälle än den egentliga valförrättningen,
röstning genom fullmäktig samt insändande av valsedel. Sedan han utmönstrat
de två förstnämnda metoderna såsom ineffektiva eller av annan
anledning mindre lämpliga, gör han beträffande systemet röstning genom
fullmakt följande uttalande:

»Teoretiskt tänkbar vore därvid den utvägen att överflytta även till de politiska
valen formerna för den från våra kommunala val välkända full maktsröstningen.
En sådan åtgärd kan väl näppeligen av någon på allvar förordas. Den
kommunala fullmaktsröstningen har både inom och utom riksdagen varit föremål
för en kritik, vars berättigande ter sig som i hög grad oomtvistligt. Den inbjuder
till missbruk, vilka särskilt just när det gäller representantval hava florerat
på ett sätt, som alldeles förvanskat valaktens karaktär. Sålunda har utvecklingen
i fullaste mått besannat den förutsägelse, reservanten vid kommunallags -

* Om rösträttsutövping vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse inför
valförrättaren, utredning och förslag enligt nådigt uppdrag utarbetade av Albert Ernberg,
Lund 1918.

betänkandet 1H59, landshövdingen S. G. Troil uttalade med orden, att fullmaktsröstningen
skulle komma att ’ej sällan föranleda till listlöpning och till resor ur
gård och i gärd för att samla underskrifter å på förhand uppgjorda valsedlar’.
Den illojala påverkan, det valtryck, ofta i synnerligen förargelseväckande former,
som fullmaktstisket inneburit, är för väl känt, för att jag skall behöva uppehålla
mig därvid. Den möjligheten är också för handen, att eu i god tro avlämnad
fullmakt användes annorlunda än som inför fullmaktsgivaren uppgivits. Det har
t. o. in. anförts, att ett partis valledning på dylikt sätt blivit bedragen av hänsynslösa
väljare. Ofta bortskänker vidare en väljare sin fullmakt utan att över
huvud ta någon notis om hur den kommer att begagnas. Det kan också anföras
som en olägenhet, att ett parti icke så sällan samlar för många fullmakter för
att sedan mäkta placera dem. Fullmaktsröstningen innebär slutligen ett ganska
betänkligt avsteg från valhemlighetens princip; bl. a. är det ofta för valförrättaren
lätt att från full maktsgivarens partiståndpunkt om han känner den, sluta sig till fullmäktigens
eller tvärt om. I det hela vilar över den metod för röstning utan personlig
inställelse, som i kommunerna tillämpas, en prägel, som står i strid mot
vad vallagstiftningen åsyftar med valrättens utövande och mot den huvudsynpunkt,
som eljest av denna lagstiftning hävdas. Meningen är ju nämligen den,
att den avgivna rösten skall vara ett uttryck för väljarens personliga önskan
med avseende på valresultatet. Vad jag nu anfört giver uppenbarligen vid banden,
att fullmaktsröstningen, sådan vi känna den i våra kommuner, icke lämnar
några som helst garantier för, utan tvärt om verkar till undergrävande av representantvalens
renhet.

Skulle därför vid val till riksdagens andra kammare röstning utan personlig
inställelse inför valförrättaren vid vederbörlig valförrättning tänkas försiggå
under fullmaktsröstningens förmer, så måste dessa nödvändigtvis bliva helt andra
än de, som för närvarande vid kommunala val praktiseras. Fullmaktsröstningen
måste då ordnas på ett sätt som bereder någorlunda säkerhet mot valtryck och
övriga missförhållanden av den art, jag berört. En närmare undersökning av de
tekniska möjligheter, som erbjuda sig, giver emellertid vid handan, dels att det
förfaringssätt, som i så fall vore att anlita, bleve både synnerligen omständligt
och förenat med betydande olägenheter, bl. a. särskilt med hänsyn till röstningens
effektivitet, dels att de angivna syftemålen i alla fall endast ytterst ofullständigt
bleve uppnådda.

Jag vill i förstnämnda avseende blott fästa uppmärksamheten å vissa detaljer
i förfarandet och deras följder. Sedan fullmakten, såsom hänsynen till valhemligheten
påbjuder, i enrum tecknats och tillslutits av fullmaktsgivaren samt
två vittnen — utan att dock hava sett själva fullmäktignamnet — bevittnat valmannens
namnteckning och intygat hans förfall ogrund, går det givetvis icke an
att adressera den i kuvert inlagda fullmakten till den avsedda fullmäktigen, då
ju därigenom hela hemligheten lätt kan röjas och den föregående proceduren bli
utan betydelse. I stället bör fullmakten sändas till någon offentlig myndighet,
vilken därpå har att ombesörja dess fortskaffande till fullmäktigen. Härigenom
fördröjes förfarandet, och det kan inträffa, att fullmakten når för sent fram
till denne.»

Departementschefen betecknar därefter såsom av ännu större betydelse
en annan fara för ineffektivitet, som är förbunden med denna i

mera betryggande former utövade fullmaktsröstning, och om vilken det
i Ernbergs utredning heter:

»Om blott en bestämd person kan använda fullmakten och han av någon
anledning bliver förhindrad att infinna sig vid valet, måste tydligen fullmakten
bliva oanvänd. Analogt bliver förhållandet, om rösträtt ej får utövas på grund
av mer än en fullmakt och man antager, att samma person erhållit derå fullmakter,
gällande blott för honom.»

Till sist gör departementschefen följande uttalande:

»Det anförda må vara nog för att belysa svårigheten, för att icke säga
omöjligheten att giva fullmaktsröstningen sådana former, som betrygga röstningssättets
praktiska effektivitet. Hur man än ordnar fullmaktsröstningen, kvarstår
dock alltjämt de principiella invändningarna. Valhemligheten upphäves åtminstone
gent emot fullmäktigen, ofta också gent emot valförrättaren, och denna lucka
i valhemligheten kan i fortgången ytterligare förstoras. En person, som utövat
tryck på en annan för att erhålla hans fullmakt, kan kontrollera, huruvida hans
önskan blir uppfylld eller icke. Och då den röstande icke själv bestämmer sin
röstsedels innehåll, kan detta komma att bliva något helt annat än han egentligen
skulle hava önskat. Valhandlingen i betydelsen av eu personlig viljeförklaring
blir förvanskad.

Den kommunala fullmaktsröstningens avlösande av andra former är en fråga
för sig, vars behandling icke torde böra fördröjas, men som det icke tillkommer
mig att här upptaga. Vad åter de politiska valen beträffar, torde av vad jag
anfört, med tillräcklig tydlighet framgå, att det vore högeligen otillrådligt att
jämväl till dem utsträcka denna i sig själv tvivelaktiga röstningsform, även om
den ikläddes mera betryggande former. Att avlägsna sig så långt från den personliga
rösträttsutövning, som hittills varit undantagslös regel, bör icke komma
ifråga.

Fullmaktsröstningen bör sålunda avgjort träda tillbaka för någon från
principiella och praktiska synpunkter mera tillfredsställande röstningsform. Såsom
sådan erbjuder sig ett fjärde röstningssätt, nämligen: insändande av röstsedel.
Vad därmed åsyftas framgår av den benämning, som i Tyskland och
Frankrike är den vanliga: ''röstning genom brev’.

Detta röstningssätt, vilket jag ämnar föreslå till införande, torde, bland
former för röstning utan personlig inställelse vid valförrättning i det egna valdistriktet,
avgiva de bästa garantierna såväl för effektivitet och praktisk användbarhet
över huvud som för tillgodoseende av de valrättsliga principerna om valhemlighet
och röstningens personliga karaktär i inre mening. I senare avseendet
är att märka, att — i motsats till förhållandet vid fullmaktsröstning — det härvid
är den röstande själv, som utfyller valsedeln. Givetvis bör detta ske under
iakttagande av för valhemligheten betryggande föreskrifter. Vad åter angår
effektiviteten och den praktiska användbarheten över huvud, torde tillvägagångssättet,
såsom skall framgå ur min redogörelse för dess detaljer, kunna ordnas på
ett sätt, som i görligaste mån uppfyller berättigade krav i detta hänseende. För -

nekas skall härvid visserligen icke, att röstningsmetoden i fråga från de omhandlade
synpunkterna erbjuder problem, vilka ingalunda kunna lättvindigt behandlas.
Det är min förhoppning, att det sätt, varpå de i mitt förslag blivit lösta,
skall visa sig praktiskt tillfredsställande.

i den utländska debatten angående röstning utan personlig inställelse synes
man så gott som uteslutande haft i tankarna röstningsformen insändande av valsedel.
Även i den svenska riksdagen har man framför allt haft denna möjlighet
i sikte. De invändningar, som hava rests mot densamma, utgå huvudsakligen
från betänkligheter, vilka anknyta sig till förutsättningen, att icke för andra
allmänna syften olägliga verkningar mätte genom reformen framkallas. Man har
satt i fråga, huruvida icke medgivandet av ett sådant undantag från regeln om
personlig inställelse vid valtillfället skulle medföra följder, genom vilka valhandlingens
äkthet och renhet sattes i fara. Det skulle bliva möjligt att förfalska
valsedelförsändelser, att insända valsedel i annans namn; och därjämte skulle
även vid detta röstningssätt valmannen lätteligen kunna göras till föremål för
otillbörliga påtryckningar i syfte att förmå honom att rösta på visst sätt. Det
bör ingalunda fördöljas, att dylika farhågor nog icke äro uppkonstruerade, utan
grunda sig på en riktig uppfattning av de risker, som det gäller att vid det nya
institutets utgestaltning söka undgå. Det blir ett valtekniskt spörsmål av grannlaga
beskaffenhet att söka göra detaljstadgandena sådana, att de antydda rjskerna,
utan äventyrande av institutets praktiska användbarhet, förebyggas. Ä andra
sidan kan problemet alldeles icke anses olösligt. Framför allt gäller detta, om
man icke låter reformens räckvidd bliva allt för vittomfattande, utan inskränker
den till att innefatta de fall, som framför andra påkalla uppmärksamhet. Går
man så till väga, torde även detaljbestämmelserna rörande själva tillvägagångssättet
kunna göras skäligen betryggande gent emot missbruk. De ofullkomligheter,
som möjligen kunna kvarstå, torde till fullo uppvägas av den vinst, som
ligger däri, att rättvisan gentemot ifrågavarande valmansgrupper tillgodoses.

På de grunder jag anfört och med hänsyn till de nyss omnämnda svårigheterna
föreslår jag införande av röstning genom insändande av röstsedel, med
ett så begränsat användningsområde, att det endast kommer i fråga för dels sådana
valmän, som genom yrkes- eller tjänsteförpliktelser regelmässigt hindras
från att inställa sig vid valtillfället, dels ock för äkta makar. Den mera ingående
motiveringen för den förstnämnda begränsningen ävensom för de ytterligare
restriktioner, jag därvid anser vara påkallade, skall jag framställa vid den detaljredogörelse,
jag strax skall lämna. Vad åter beträffar den för äkta maknr ifrågasatta
undantagsrätten, föreslår jag, att denna rätt icke måtte inskränkas till att
gälla endast å landsbygden, utan, såsom enligt alla de omnämnda tidigare förslagen
med undantag av konstitutionsutskottets vid 1918 års lagtima riksdag,
utsträckas att avse jämväl städerna. Även om det är riktigt, att reformen är
mest av nöden på landsbygden, torde den dock även i städerna vara av betydelse.
Konsekvensen synes också fordra, att ifall tillämpningen av principen om rösträttens
utövning genom personlig inställelse anses kunna reduceras å landsbygden,
den också i motsvarande mån må kunna beskäras i städerna. Då jag stannat vid
insändandet av röstsedel såsom det ändamålsenligaste röstningssättet, synas alla
skäl tala för att åt detsamma giva en allmängiltig tillämpning, och sålunda låta
det träda i tillämpning såväl vid sådana frånvarandes röstning, som av yrke
eller tjänst förhindras att personligen närvara vid valtillfället, som vid äkta ma 4—200137 -

kars utövande av rösträtt för varandra. Emellertid synes, på sätt jag skall
närmare utveckla i det följande, ett enklare förfarande kunna i senare fallet komma
till användning.»

Departementschefen övergår sedan till en närmare beskrivning och
diskutering av det föreslagna systemet med röstsedels insändande och de
bestämmelser, som ansetts erforderliga för att vinna nödiga garantier mot
missbruk.

Därvid behandlas först frågan om rätten till dylik röstsedels insändning
för vissa valmän, vilka genom yrkes- eller tjänsteförpliktelser hindras
att inställa sig vid valtillfället. Röstning utan personlig inställelse borde
utgöra ett undantag. Vid fixerande av undantagets räckvidd rörde sig
såväl riksdagsskrivelsen av 1918 som andra riksdagsakter, däri frågan vore
på tal, med vändningar, som dels pekade på att över huvud valmän, »som
hava verkliga förfall» borde komma i åtnjutande av rätten att rösta frånvarande,
dels framhölle såsom särskilt behjärtansvärt, att »hela grupper av
röstberättigade medborgare» t. ex. sjömän och storsjöfiskare, järnvägstjänstemän
m. fl. på grund av sitt yrke i regel såge sig uteslutna från möjligheten
att personligen inställa sig vid valtillfället och sålunda faktiskt icke
kunde göra bruk av den rösträtt, varav de enligt grundlagen teoretiskt
vore i besittning. Av dessa båda alternativ vid begränsningen av det
ifrågavarande röstningssättets tillämpningsområde medförde det förra höggradiga
vanskligheter såväl med hänsyn till den närmare utformningen av
begreppet »laga förfall» som med hänsyn till svårigheter att i varje särskilt
fall avgöra om ett av valmannen åberopat hinder folie in under det
så utformade begreppet. Departementschefen stannar på den grund vid
det andra huvudalternativet hinder på grund av yrke eller tjänst, i fråga
om vilket i sin tur tvenne underalternativ vore tänkbara. Undantagandet
kunde nämligen tänkas gälla antingen särskilt uppräknade yrkesgrupper eller
alla valmän, vilka på grund av yrke eller tjänst vore förhindrade att deltaga i
valakten. Departementschefen ansluter sig till det senare av dessa underalternativ,
i det att i det framlagda lagförslaget såsom villkor för röstning
utan personlig inställelse stipuleras, att hinder för väljaren möter på grund
av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet antingen för utövande av militärtjänst
eller för utövande av sådant yrke eller sådan allmän tjänst som
regelmässigt medför vistande utom valdistriktet.

Det Kungl. förslaget innehöll detaljerade föreskrifter angående
tiden för röstsedels insändande, angående styrkande av hinder för personlig
inställelse medels ett kvalificerat vittne och eventuellt ett andra
vittne, angående röstsedelns inneslutande i särskilt innerkuvert, angående

denna inneslutnings skeende i enrum o. s. v., samtliga bestämmelser ägnade
att utgöra garantier för valhemlighetens bevarande eller mot miss o

o O

bruk av systemet.

Angående frågan om äkta makars rätt att avgiva valsedlar för varandra
yttrar departementschefen bl. a.:

»För detta fall torde specialbestämmelserna angående röstning utan personlig
inställelse inför valförrättare kunna och böra göras väsentligt enklare
än i fråga om valmän, vilka förhindras av sin yrkesverksamhet. Till en så enkel
anordning som att låta make rösta för make genom fullmakt i överensstämmelse
med det nuvarande tillvägagångssättet i kommunerna, torde man dock icke
böra inskränka sig. Visserligen kunna de med denna röstningsmetod förknippade
betänkligheterna i förevarande fall betraktas såsom i regel mindre skarpt framträdande
än vid röstning av till följe tjänst eller yrke förhindrade väljare. Men
vid särskilda tillfällen är det oförnekligt att missbruk kunna tänkas förekomma.
Ett finare utformande åter av fullmaktsröstningens mekanism bar redan påvisats
icke vara ändamålsenligt. Under alla förhållanden bör det slutligen i princip
anses stridande mot rösträttsutövandets natur även vad beträffar gift man eller
kvinna, att icke väljaren själv bestämmer innehållet i sin röstsedel. Såsom jag
redan tidigare förklarat, talar jämväl omsorgen om lagstiftningens enhetlighet för,
att samma tillvägagångssätt användes vid samtliga de fall, då röstning utan personlig
inställelse inför valförrättaren vid vederbörande valförrättning är tillåten.
Lämpligast synes sålunda även här vara insändande av röstsedel, men modifierat
därhän, att insändandet eller överbringandet sker genom maken vid valförrättningen
inom valdistriktet.

Givetvis böra säkerhetsanordningar för tillvaratagande av röstningens äkthet
och renhet även här vidtagas. Såsom nämnt kunna de emellertid vara jämförelsevis
enkla. .Redan därigenom, att endast maken får fungera såsom valsedelns
överbringare, äro möjligheterna till missbruk reducerade. Därtill kommer, att dessa
äkta makar på landet i regel, om också naturligtvis ingalunda undantagslöst,
intaga liknande politisk ståndpunkt. De trängre yttre förhållandena i ett lantvaldistrikt
torde också i någon mån försvåra förfalskningar och annat valfusk.
Slutligen föreligger ett särskilt skäl mot att göra förfaringssättet för komplicerat
uti den omständigheten, att det här ofta kan vara fråga om valmän utan allt för
stor övning i iakttagande av invecklade formaliteter.

Större enkelhet kan sålunda iakttagas först och främst vad beträffar vittnena.
Dessa torde här kunna bestämmas till två ojäviga vittnen över huvud.
Någon särskild inställelse inför eller tillkallande av ett på särskilt sätt kvalificerat
vittne, en offentlig funktionär, blir sålunda icke av nöden.

Yad så beträffar detaljerna vid valsedels försändelsens anordnande bliva de
stora linjerna desamma som vid samma anordnande då det gäller yrkesman, som
i det föregående avses. Väljaren inlägger i enrum valsedeln i ett kuvert (innerkuvert)
och tillsluter detta. Därefter skall attesten angående tillvägagångssättet
iordningställas. Den blir emellertid åtskilligt enklare än vid sådan ''opersonlig’
röstning, som föranledes av yrkeshinder. Någon anteckning om anledningen till
begagnandet av röstningssättet — förfallogrunden — finnes sålunda här icke plats
för. Det hela inskränker sig alltså, vad beträffar väljarens åtgörande, till under -

tecknandet av en förklaring, att han eller hon frivilligt och i enrum inlagt sin
valsedel i valkuvertet och tillslutit detta; och från vittnenas sida till ett bestyrkande
härav.

Sedan innerkuvertet inlagts i ytter kuvertet, förses detta med adress till
valförrättaren och överlämnas vid valtillfället av malcen till valförrättaren.

Med anledning av sagda proposition väcktes trenne motioner,
nämligen i första kammaren av herr Clason och i andra kammaren dels
av herr Westman dels av herr Olsson i Kullebergstorp. De två förstnämnda
påyrkade bl. a., att spörsmålet angående äkta makars rösträttsutövning
skulle lösas icke på sätt, som av Kungl. Maj:t föreslagits genom
rätt för gift man eller kvinna att genom andra maken avgiva sin röstsedel,
utan på sådant sätt, att äkta makar medgåves rätt att genom fullmakt.
utöva rösträtt för varandra. Herr Olsson hemställde i sin motion,
att den av Kungl. Magt föreslagna lagen om rätt för viss väljare att
utan personlig inställelse avgiva valsedel måtte kompletteras därhän, att
dylik rätt under betryggande former medgåves jämväl sjuka, dem som
lida av lyte, ålderdomssvaga samt andra, som både verkligt kroppsligt
hinder och svårighet att personligen inställa sig för valförrättaren.

Herr Clason, som i första hand vände sig mot att det samband av
dels lagteknisk, dels reell natur, som förefunnes mellan de uti propositionen
angående utvidgning av den politiska rösträtten och propositionen om
röstning utan personlig inställelse behandlade spörsmålen, icke av Kungl.
Maj:t beaktats samt även i övrigt påyrkade vissa ändringar beträffande de
föreslagna lagbestämmelsernas kodifiering, framhåller i sin motion, att
även det sätt, varpå regeringsförslaget reellt sett sökt utforma de behövliga
föreskrifterna om äkta makars rösträtts utövning, vore både invecklat,
opraktiskt och i vissa fall outförbart.

»Redan föreskriften», heter det i sagda motion, »att för denna rösträt.tsutövning
skola även i de mest avlägsna bygder föreligga särskilda valsedlar samt innerkuvert
och ytterkuvert, synes vara ägnat att försvåra i stället för att underlätta
den avsedda rösträttsutövningen. Likaså bestämmelsen om den obligatoriska närvaron
av två ojäviga vittnen. I avlägset liggande gårdar är det visst icke givet
ens, att sådana vittnen alltid kunna anskaffas.

Vidare föreskrives, att väljaren skall i enrum inlägga sin valsedel i innerkuvert,
att därpå i närvaro av vittnena skall å ytterkuvertet tecknas en förklaring,
att väljaren frivilligt och i enrum inlagt sin valsedel i innerkuvertet och
själv tillslutit detta, att denna förklaring skall av väljaren egenhändigt undertecknas,
med angivande av det valdistrikt han vid tiden för valet tillhör och hans
hemvist inom valdistriktet, att vittnena därefter skola å ytterkuvertet dels intyga,
att väljaren egenhändigt undertecknat ovannämnda förklaring samt att han omedelbart
dessförinnan befunnit sig i enrum, dels angiva dag och ort för intygets meddelande,
att innerkuvertet skall av väljaren i vittnenas närvaro inläggas i ytterkuvertet,

samt att ytterkuvertet skall tillslutas och adresseras till vederbörande valförrättare.
Hela denna procedur med åtgärder och förklaringar, som skola verkställas
än av den ene än av den andre, synes mig i hög grad blottad på enkelhet och
klarhet. Är det givet, att under alla förhållanden något lämpligt ”enrum” kan
anordnas? Och vartill t jänar vittnesintyget, att väljaren ”befunnit sig i enrum”,
när vittnena i alla fall icke kunna intyga vad där passerat? Dessutom saknas
föreskrifter, som garantera, att ytterkuvertet tillslutes i vittnens närvaro, och att
det överhuvud kommer valförrättaren tillhanda.

Hela proceduren med dess många möjligheter till misstag, missförstånd,
felaktiga förklaringar och därav följande valkrångel synes mig dessutom vila på
ett fullständigt psykologiskt missgrepp i fråga om förhållandet mellan makar.
Finnes förtroende dem emellan, är den onödig. Finnes det icke, är den gagulös,
ty ingen föreskrift lär då kunna tvinga den av makarna, som misstror den andra,
att befordra hans röstsedel till valförrättaren.

Föreligger åter dem emellan det förtroende, som i regel måste anses föreligga,
synes ingen lämpligare och enklare procedur kunna användas, än den. som
var föreslagen i de ovan omnämnda rösträttsmotionerna vid riksdagarna 1914
och 1917.»

Även herr Westman ingår i sin motion på en kritik av krångligheten
och omständligheten i den av Kungl. Maj:t föreslagna formen för
äkta makars röstning utan personlig inställelse. De i propositionen
föreslagna föreskrifterna vore alltför invecklade för att utan sakkunnig
hjälp kunna följas av en enskild person, de öppnade utsikter till kassering
av valsedlar och överklagande av valförrättningen.

»Undersöker man», fortsätter motionären, »anledningen till att överhuvudtaget
detta svårtillämpade förfarande föreslagits, finner man av motiveringen, att
den är att söka i omsorgen om att ’den avgivna rösten skall vara ett uttryck för
väljarens personliga önskan med avseende å valresultatet’. Jag lämnar i detta
sammanhang därhän, huruvida i fråga om väljare, som på grund av tjänst eller
yrke är förhindrad att rösta själv, en sådan omsorg kan gorå det föreslagna
systemet befogat, men i fråga om äkta makar föreligga, såsom justitieministern i
sitt yttrande flerstädes framhåller, särskilda och avvikande förhållanden, som
måste beaktas. Han påpekar sålunda (sid. 38), att äkta makar på landet i regel,
om också naturligtvis ingalunda undantagslöst, intaga liknande politisk ståndpunkt.
Hela förfarandet är alltså, enligt justitieministerns egen mening, vad äkta
makar angår, tillkommet med hänsyn till undantagsfall, för att i sådana bereda
ena maken säkerhet, att hans röst avgives med annan valsedel än den andres.

Emellertid är systemet även för dessa undantagsfall av tvivelaktigt praktiskt
värde. Det föreligger nämligen ingen skyldighet för den ena maken att
framlämna den andras röst. Om alltså i ett undantagsfall politisk oenighet råder
mellan makarna, är det tänkbart för att icke säga troligt, att den ena maken icke
åtager sig att framföra en röstsedel, som motväger hans egen. Det kan också
tänkas, att i politiskt upphetsade tider, den ena maken visserligen åtager sig uppdraget,
men underlåter att fullgöra det. överhuvudtaget kan det ifrågasättas, om

det är principiellt riktigt, att man åt en person anförtror ett dylikt uppdrag,
vars fullgörande lian anser vara stridande mot sina politiska intressen och sin
uppfattning av vad som är till gagn för det allmänna.

Det föreslagna systemet, enligt vilket den ena maken framlämnar den
andres röstsedel, måste alltså av de skäl jag här anfört underkännas.

Sedan lång tid tillbaka är det emellertid allmänt erkänt, att det är nödvändigt
att i samband med införandet av rösträtt för kvinna göra det möjligt för
make att utöva sin rösträtt utan att personligen avgiva sin röst. I fråga om de
skäl, som ligga till grund för denna ståndpunkt, ber jag få hänvisa till vad som
anföres i den av en liberal justitieminister kontrasignerade propositionen nr 110
till 1912 års riksdag och som är avtryckt i föreliggande proposition, sid. 6—7.

I sagda proposition föreslås med anledning härav rätt för makar att, där
båda äro röstberättigade, på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra.
Samma förslag framfördes redan i motioner vid 1914 års senare riksdag av
herrar Staaff, Kvarnzelius m. fl. och vid 1917 års riksdag av herrar Edén, Kvarnzelius
m. fl.

De skäl, som i föreliggande proposition anföras till stöd för den ändrade
ståndpunkten, att fullmakt ej bör få förekomma gifta makar emellan, äro icke
övertygande. När justitieministern (sid. 37) säger, att ''under alla förhållanden
bör aet slutligen i princip anses stridande mot rättsutövandets natur även vad
beträffar gift man eller kvinna, att icke väljaren själv bestämmer innehållet i sin
röstsedel’, måste framhållas, att denna princip icke strider mot användandet av
fullmakt, då den ena maken givetvis icke meddelar fullmakt åt den andra utan
att på grund av personlig kännedom väl veta, hurudant innehållet kommer att
bli i den röstsedel, som avgives på grund av fullmakten. Skulle i undantagsfall
makarna ha olika politiska åsikter, utfärdar nog den ena icke fullmakt för den
andra. För övrigt må framhållas, att i den nyss omtalade propositionen vid 1912
års riksdag och i motionerna vid 1914 och 1917 års riksdagar en principiell synpunkt
sådan som den framförda icke ansetts ha avgörande betydelse.

Med stöd av vad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå, att sådana
ändringar införas i föreliggande Kungl. proposition, att rätt medgives röstberättigad
make att på grund av fullmakt, utfärdad av andra maken, utöva dennes
rösträtt vid val till riksdagens andra kammare.»

Det första särskilda utskottet, till vilket sagda proposition och motioner
hänvisades, uttalade sig beträffande äkta makars röstning för en lösning,
byggande på samma princip, som den i propositionen ifrågasatta,
nämligen att röstningen skulle ske ej genom fullmakt utan genom valsedelsförsändelse.
Vad åter angår den procedur, som i det i propositionen
intagna lagförslaget föreskrivits, föreslog utskottet vissa förenklingar. I
utskottsmotiveringen heter det sålunda:

»Vid fastställande av de regler, som i detta fall skola tillämpas, har man
enligt utskottets mening att utgå ifrån det förtroendefulla förhållande, som i det
alldeles övervägande flertalet fall måste förutsättas råda mellan äkta makar, och
som i alla händelser är en oundgänglig förutsättning för varje anordning, som

åsyftar att deri ena makens röstning skall ske med den andras biträde. Vid sådant
förhållande bär utskottet funnit vissa av de i Kungl. Maj:ts förslag föreskrivna
formaliteterna mindre nödiga. Lättnader synas desto mera påkallade, som eljest
i många fall för väljaren torde uppstå avsevärda svårigheter vid det nya institutets
tillämpning och det å andra sidan också kan befaras, att de av ifrågavarande
formaliteter, vilkas iakttagande ej är av beskaffenhet att kunna från valförrättarens
sida kontrolleras, ofta helt enkelt ej komma att iakttagas och att
lagen således i väsentliga delar allenast bleve en lag på papperet.»

Utskottets förslag innebar sålunda bl. a. ett eftergivande av kravet
att valsedelns inläggande skall försiggå i enrum, samt ett inskränkande
av antalet erforderliga vittnen till ett.

Även i vad angår vissa yrkes- och tjänsteutövares röstning utan personlig
inställelse anslöt sig utskottet i stort sett till regeringsförslaget,
men påyrkade även här vissa ändringar. Utskottets förslag innebar sålunda,
att rätt, varom här är fråga endast skall tillkomma personer tillhörande vissa
i lagen uppräknade yrkes- eller tjänstegrupper, och att sådan rätt ej må
utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande
kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid
valförrättningen möter på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning
betingar hans vistande utom valdistriktet den dag, då valet äger rum.
Beträffande de grupper, som kunna komma i åtnjutande av merberörda
rättighet stadgas i utskottets förslag, att sådan rättighet skall tillkomma
dels i huvudsaklig anslutning till Kungl. Maj:ts förslag, »den, som utövar
militärtjänst», dels ock »den, som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare
för egen eller annans räkning i Jiske i öppen sjö eller i annan egenskap
tillhör besättning eller annan personal å fartyg, samt den som tillhör personalen
vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag eller vid
postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendeh.

Utskottet föreslog vidare en del smärre modifikationer i det Kungl.
förslaget. Beträffande herr Olssons motion hemställde utskottet, att densamma
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse hade av Kungl.
Maj:t inrymts i en särskild lag, och denna lag hade liksom vissa erforderliga
ändringar i vallagen endast framlagts »för kännedom». Enligt den
Kungl. propositionen skulle formligt beslut fattas allenast beträffande grundlagsförslaget.
Härutinnan gjorde utskottet den hemställan, att riksdagen
måtte fatta beslut ej allenast beträffande det av Kungl. Maj:t framlagda
grundlagsförslaget, utan även beträffande de under nu förevarande spörsmål
fallande ämnen, som innefattades i de av Kungl. Maj :t framlagda förslagen
till ändrad lydelse i vissa delar av vallagen och till lag om rätt

för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid
val till riksdagens andra kammare. Utskottet ansåg vidare, att den lagstiftning
i nu berörda ämnen, som kunde visa sig påkallad, borde i sin
helhet inrymmas i vallagen och hade för den skull utarbetat förslag till
ny vallag, avsedd att träda i kraft den dag då föreslagna grundlagsändringar
blivit slutligt antagna.

Mot utskottets förslag i de delar det avsåg röstning utan personlig
inställelse anfördes reservationer dels av herr Trygger med instämmande
av herrar Swartz, Hammarström, Clason, Dahl och Boberg, som ansett att
i fråga om makes utövande av rösträtt för andra maken bort i riksdagsordningen
intagas stadgande om fullmaktsröstning i enlighet med av herr
Clason avgiven motion; dels av herr Pettersson i Bjälbo med instämmande
av herrar Nilsson i Antnäs och Hedlund i Östersund, som likaledes ansett,
att man i frågan om äkta makar bort välja den enklare formen, röstning
genom fullmakt; dels av herr Wennerström, som bland annat påyrkat, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån rätt att utan personlig
inställelse vid valförrättning avgiva valsedel vid val till riksdagens
andra kammare må kunna medgivas dels andra genom utövning av tjänst
eller yrke från personlig inställelse vid valförrättning hindrade medborgaregrupper
än dem, som äro i utskottets förslag upptagna, dels personer
som av sjukdom eller lyte äro förhindrade att inställa sig, ävensom för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må kunna föranleda; dels
slutligen av herr Clason, som ansett, att då utskottet anslutit sig till principen
att lämna tillfälle till avgivande av valsedel utan personlig inställelse
vid valförrättningen åt väljare, för vilka oöverkomligt hinder mot sådan förelåge,
utskottet bort med anledning av herr Olssons i Kullenbergstorp motion
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, under vilka villkor
sådan rätt bör medgivas personer, som av sjukdom eller lyte äro förhindrade
att inställa sig vid valförrättningen.

Utskottets förslag blev av riksdagen i oförändrat skick antaget.

De sakkun- Av deri ovan anförda historiken framgår, att de klagomål mot full nigo.

maktsröstning i kommunala frågor, som tid efter annan framkommit, helt
Kommunala och hållet eller åtminstone huvudsakligen riktat sig mot fullmaktens anallmänhet,
vändning vid representantval, framför allt i städerna, även om de yrkanden
om utredning, vari dessa klagomål utmynnat, emellanåt omfattat den
kommunala fullmaktsröstningen i sin helhet. Mot fullmakts användning
vid andra avgöranden å primärstämmor har i allmänhet ingen anmärkning
framkommit.

En principiell skillnad mellan dylika avgöranden och representantvalen
ligger däri, att de förra, även då fråga är om val, i regeln ske genom
öppen omröstning. Det skydd mot påtryckningar in. in., man med
föreskriften om sluten omröstning vill lämna, förefinnes sålunda i allmänhet
icke i dessa fall och kan fördenskull icke vid röstning utan personlig
inställelse eluderas. Men även de anmärkningar, som man i övrigt
med stöd av erfarenheten gjort mot fullmaktsröstningen, torde i ringa
grad träffa användandet av fullmakter vid dylika avgöranden. 1 1914 års
motioner utvecklas berörda förhållanden; och senare erfarenheter äro icke
ägnade att rubba i detta hänseende däri gjorda uttalanden.

Det synnerligen beaktansvärda önskemålet, att varje samhällsmedlem
skall bilda sig en personlig övertygelse i samhällsfrågorna och naturligtvis
främst i sådana, för vilkas avgörande han ställer sin röst till förfogande,
kan däremot sägas tala ännu kraftigare för kravet på personligt deltagande
i dessa fall än vid representantvalen. Ty endast genom ett dylikt deltagande
kan han antagas få uttömmande kännedom om de skäl och motskäl,
som från olika håll framföras och böra vara bestämmande vid ett
ställningstagande till det avgörande, som i det särskilda fallet skall ske.
Det skulle fördenskull kunna ifrågasättas, huruvida icke för tillgodoseende
av detta önskemål personlig inställelse bör utan undantag påfordras
vid dessa avgöranden.

Men å andra sidan kan det icke förnekas, att ett dylikt kravs uppställande
ofta skulle på landsbygden medföra, att de röstberättigade, för
vilka det vore omöjligt eller förenat med stor svårighet att i allmänhet
närvara vid stämmoförhandlingarna, förlorade allt inflytande på och allt
intresse för dem. Dessa främst av de långa avstånden och bristfälliga
kommunikationerna föranledda svårigheter måste bliva betydligt mera betungande
för ett dylikt deltagande i dessa avgöranden än i representantvalen.
Här finnes icke och kan näppeligen skapas någon motsvarighet till
valens distriktsindelning, utan inställelse påfordras å den plats, där ''kommunalstämma,
respektive kyrkostämma, hålles. Här gäller det icke inställelse
endast vid ett vartannat år återkommande tillfälle, utan vid ett
flertal tillfällen under varje år. I avsevärd grad reduceras visserligen
dessa svårigheter därigenom, att representativt system numera är obligatoriskt
i kommuner med mer än 1 500 invånare och sålunda måste finnas
i alla de kommuner, som hava den största geografiska utsträckningen.
Men av de landskommuner, som hava ett mindre antal invånare — för
närvarande inemot av samtliga — och sålunda icke behöva välja

fullmäktige, har dock en avsevärd del att räkna med rätt betydande
avstånd.

5—200137

Skarpt markerad är alltså i fråga om »andra kommunala avgöranden»
den motsatsställning, som redan vid behandlingen av den år 1886 väckta
motionen om fullmaktsröstningens utsträckning kom till uttryck: å ena
sidan önskemålet, att kommunmedlemmarna talrikt infinna sig å stämmorna,
och därav föranledd åstundan att begränsa eller avskaffa rätten
att rösta utan personlig inställelse, å andra sidan faran för en genom
svårigheterna för avlägset boende att deltaga i stämmorna alstrad likgiltighet
för kommunala angelägenheter och därav motiverat krav på rätt till
sådan röstning.

Dessa skäl och motskäl synas var för sig så beaktansvärda, att man
icke utan all tvekan kan ansluta sig till någotdera alternativet. Men, då
olägenheterna av fullmaktsröstningen vid andra avgöranden än representantval
icke hittills varit synnerligen framträdande, torde dock övervägande
skäl tala för lämpligheten att åtminstone för närvarande icke
utsträcka kravet på personlig inställelse för deltagande i dessa avgöranden.

Att tillgodose detta krav i hela sin utsträckning skulle för övrigt
komma i strid med den ståndpunkt till frågan om äkta makars utövande
av rösträtt, som statsmakterna intagit genom den åt dem vid andrakammarval
medgivna undantagsställning, och till vilken riksdagen, vad
angår särskilt den kommunala rösträtten, får anses hava anslutit sig senast
genom sitt beslut vid 1919 års lagtima riksdag i anledning av den proposition
med förslag till fortsatt tillämpning av år 1918 i sådant hänseende
beslutad övergångsbestämmelse, varom redogörelse i den historiska
framställningen lämnats. Att åter inskränka undantagsställningen till gifta
kommunmedlemmar skulle i intet hänseende minska, men väl i många
fall — särskilt beträffande de gifta — ytterligare framhäva de ogynnsammare
förhållanden, med vilka långt från stämmolokalen boende kommunmedlemmar
hava att kämpa. Enahanda bleve följden, därest undantagsställningen
— på sätt för andrakammarvalen beslutats — finge omfatta
såväl äkta makar som vissa yrkesgrupper.

Ett dylikt undantagande av vissa yrkes- och tjänstegrupper vid
»andra kommunala avgöranden» skulle för övrigt möta principiella betänkligheter
och praktiska svårigheter. En av de ledande principerna vid utväljande
av dessa grupper har i fråga om andrakammarval varit den att
medtaga sådana yrkesutövare, som vid tiden för de ordinarie valens förrättande
i september kunde förväntas i någon större omfattning på grund
av sitt yrke eller sin tjänst vara förhindrade att personligen inställa sig vid
valförrättningen. Enär exempelvis kommunal- och kyrkostämmor hållas på
vitt skilda tider av året, skulle tydligen sagda princips tillämpande på
»andra kommunala avgöranden» medföra, att vid dessa åtskilligt flera

grupper ån de vid andrakatmnarval skulle undantagas, något som tydligen
skulle vålla oreda i bestämmelserna och i deras tillämpning och vara
ägnat att starkt framhäva de bristfälligheter, som över huvud taget vidlåda
systemet med vissa yrkesgruppers avskiljande. I varje fall skulle
den i och för sig rätt besvärliga proceduren med styrkande av hinder
med hänsyn till de relativt ofta förekommande stämmorna bliva synnerligen
betungande samt sannolikt på grund av den understundom obestämda
tidpunkten för stämmornas hållande och den korta kungörelsetiden ej
alltid medhinnas.

Det bör för övrigt redan i detta sammanhang betonas, att en inskränkning
av röstning utan personlig inställelse vid »andra kommunala
avgöranden» icke kan ske efter de linjer, som i fråga om sådan röstning
beslutats för andrakammarval, d. v. s. röstsedels insändande. Det ligger
nämligen i sakens natur, att varje metod, som förutsätter röstsedels avlämnande
utan föregående kännedom om de yrkanden, som framställas
rörande den fråga, på vars avgörande den röstberättigade genom sin röstsedel
vill öva inflytande, och utan föregående kännedom om den voteringsproposition,
som i händelse av omröstning uppställes, måste vara oanvändbar.
I sådana fall torde fullmaktsröstning vara den enda möjliga formen
för röstning utan personlig inställelse — jfr chefens för civildepartementet
uttalanden till statsrådsprotokollet den 21 mars och den 30 maj 1919 —.

Om de sakkunniga sålunda icke velat förorda borttagande för närvarande
av rätten för kommunmedlemmar att utan personlig inställelse
deltaga i de direkta kommunala avgörandena eller denna rätts medgivande
endast åt vissa kommunmedlemmar, är det naturligi vis angeläget att för
donna rätts begagnande stadga möjliga nya former, ägnade att trygga mot
befarade missbruk. I detta syfte böra enligt de sakkunnigas mening i
kommunalförordningarna införas bestämmelser, att fullmakt alltid skall
vara ställd till viss person och gälla endast under en viss begränsad
tid, trettio dagar, från utfärdandet. Såsom ett nödigt komplement härtill
bör stadgas, att fullmaktsvittnena skola vitsorda icke blott fullmaktsgivarens
underskrift, utan också att fullmakten vid underskrivandet varit ställd
till viss person, ävensom dagen för underskrivandet. Den förutvarande
föga tillämpade identitetsbestämmelsen, sigill å egenhändigt skriven fullmakt,
måste i sammanhang härmed utgå.

De ovan anförda skälen för fullmaktssystemets bibehållande vid
»andra kommunala avgöranden», hänföra sig visserligen uteslutande till
landsbygden och i främsta rummet till de kommuner på landsbygden, där
kommunalfullmäktige icke utses. Men för de enstaka fall, för närvarande
Skanör med Falsterbo, ''där stadsfullmäktige icke förekomma, och för det

fåtal ärenden, vilka, där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige finnas,
skola behandlas av allmänna rådstugan eller av stämman, synas icke böra
meddela avvikande föreskrifter. Detta gäller beträffande ifrågavarande
ärenden så mycket hellre, som dessa endast mera sällan äro av den natur,
att de kunna framkalla lidelsefulla åsiktsmotsättningar och intressekonflikter
med åtföljande frestelser till missbruk av fullmakter.

Kommunal- Beträffande användning av fullmakt i dess nuvarande omfattning vid

fstadl kommunalfullmäktigval, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval kunna
fullmäktig- de sakkunniga i stort sett instämma i den kritik, som i ovan anförda prolandstings-
positioner, motioner och utskottsutlåtanden riktats mot densamma. Endast
mannaval. personlig inställelse vid röstningen giver valhandlingen den vederhäftigDet
nuva- hetens karaktär, som bör tillkomma de kommunala representantvalen lika
rande syste- v~j gom ^ p0ptjska_ Den nuvarande fullmaktsröstningen står i strid med
fande i stad kravet på valet såsom en väljarens personliga viljeyttring och med kravet
som på landet. på vaihemlighetens bevarande samt giver upphov till fullmaktsinsamlingar
och andra oegentligheter. Ett avskaffande eller en inskränkning av den
nuvarande röstningen utan personlig inställelse är enligt de sakkunnigas
mening ett oeftergivligt krav, och detta för såväl val på landet som i
stad.

Vid samtliga hithörande val av kommunalfullmäktige (municipalfullmäktige),
stadsfullmäktige och landstingsmän föreligga nämligen i stort
sett enahanda förutsättningar för missbruk av det nuvarande systemet för
röstning utan personlig inställelse, även om dessa hittills tagit sina mest
uppmärksammade och osympatiska former i städerna. Visserligen kan
man säga, att städerna med sin tätare befolkning erbjuda större möjligheter
för massinsamling av fullmakter med därmed åtföljande missbruk.
Men även större delen av vår landsbygd innesluter i sig en mångfald till
arealen jämförelsevis små samhällen med avsevärd folkmängd, ofta större
än de mindre städernas. Och om oegentligheterna givit sig mest tillkänna
i stadssamhällena, kan man å andra sidan påstå, att de lokala förhållandena
i dem, befolkningens koncentration in. in., i högre grad än förhållandena
i en glest befolkad landsbygd måste medfört, att missbruken iakttagits
och påtalats. Man kan för övrigt med ganska stor säkerhet förutse,
att befolkningen på landsbygden, även om missbruken hittills där varit
jämförelsevis fåtaliga, icke skall dröja att följa exemplet från städerna.

För tillämpning fortfarande av ett likformigt system i nu ifrågavarande
hänseende vid alla dessa val i stad som på landet tala även likformigheten
i övriga bestämmelser angående dem. De skola alla förrättas
med slutna sedlar. Önskemålet rörande valhemlighetens bevarande är
alltså gemensamt för dem. Hela valproceduren från röstlängdens upprät -

tande till röstsammanräkningens verkställande är — frånsett bestämmelserna
om valförrättare myndighet — densamma för land och stad. De
på landsbygden valda representanterna hava efter genomförande av 1918
års kommunallagsreform och därvid antagna nya föreskrifter angående
kommunalfullmäktigeinstitutionen fått i allt väsentligt samma funktioner
som de i städerna valda representanterna.

Alla dessa skäl för sagda vals sammanförande under gemensamma
eller likformiga inskränkande bestämmelser beträffande rösträttens utövande
utan personlig inställelse kunna icke uppvägas av det särskilt i motionerna
från år 1914 anförda skälet mot fullmaktsröstningens avskaffande på landsbygden:
de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna. Vad
särskilt kommunalfullmäktigvalen angår, kan det icke anses vara att ställa
alltför stora anspråk på de röstberättigade, om man förutsätter, att de vart
annat år underkasta sig de besvär och de utgifter, som kunna vara förknippade
med en resa inom kommunen för deltagande i dessa val. Om
landstingsmannavalen gäller samma erinran, varjämte den karaktär av politiska
val, som de obestridligen fått, gör det önskligt, att personlig inställelse
fordras i samma omfattning vid dem som vid valen till riksdagens
andra kammare. Och det personliga deltagandet i landsbygdens
representantval kommer ytterligare att underlättas i händelse av beslut om
de lörändringar i bestämmelserna om kommunernas indelning i valdistrikt,
vilka i berörda syfte av de sakkunniga i annat sammanhang föreslås —
jfr sid. 74—80 —.

Till sist kan erinras, att ovan omförmälda lagändringar, vilka vid
1919 års lagtima riksdag beslutats angående rätt att deltaga i riksdagsmannaval
utan personlig inställelse inför valförrätt aren, gjorts alldeles likartade
för land och stad, ehuru de på landsbygden mötande svårigheterna, jämförda
med förhållandena i stad, naturligtvis äro lika stora vid dessa val
som vid kommunalfullmäktig- och landstingsmannavalen.

År man sålunda i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,
att den för närvarande tillämpade röstningen utan personlig inställelse vid
kommunala representantval i stad som på landet är av ondo och icke
längre bör få förekomma, så innebär detta icke, att dylik röstning helt
och hållet bör avskaffas. Det gäller vid denna frågas bedömande att taga
hänsyn icke blott till de anmärkningar, som riktats mot dylik röstning
utan också till det även på det kommunala området berättigade önskemålet,
att samhällsmedlemmarna skola till största möjliga antal beredas tillfälle
deltaga i samhällsfrågornas behandling, ävensom därtill, att man vid
andrakammarvalen ansett sig genom vissa undantagsbestämmelser från den
personliga inställelsen böra tillmötesgå detta önskemål.

Undantag
för vissa
grupper av
väljare.

Undantag från uppställd fordran på personlig inställelse vid kommunala
representantval bör därför enligt de sakkunnigas mening göras för
vissa grupper av väljare. Vid bestämmande av dessa grupper finnes icke
anledning att följa andra principer än dem, som varit ledande vid frågans
besvarande vidkommande val till riksdagens andra kammare. Och endast
för det fall, att med tillämpning av dessa principer särskilda förhållanden
på det kommunala området avgjort påkalla en utvidgning eller en inskränkning
av de vid andrakammarvalen i berörda hänseende antagna bestämmelserna,
bör det ifrågakomma att eftersätta önskemålet, att vid samtliga
dessa val undantagen från den allmänna regeln om personligt valdeltagande
skola vara desamma.

De grupper, som enligt av 1919 års lagtima riksdag godkända lagar,
medgivas rätt att utan personlig inställelse deltaga i riksdagsmannaval,
äro dels, oberoende av hinder, den ena av två röstberättigade äkta makar,
dels, i händelse av styrkt hinder, väljare av vissa yrkes- och tjänstegrupper,
nämligen 1) utövare av militärtjänst, 2) sjömän och med dem likställda
fiskare samt andra, som tillhöra besättning eller annan personal å
fartyg samt 3) personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag
eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

De skäl, som åberopats för äkta makars särställning vid riksdagsmannaval,
och vilka i annat sammanhang varit berörda — jfr sid. 18
32 —t föreligga givetvis i lika hög grad beträffande nu ifrågavarande val.

Vid urskiljande av yrkes- och tjänstegrupperna har, såsom redan anmärkts,
en av utgångspunkterna varit, att endast sådana röstberättigade
skulle ifrågakomma, vilka på grund av sin tjänst eller sitt yrke måste antagas
oftast eller ofta hava sin vistelse utanför valdistriktet vid tiden för
de^ saken vidkommande valet. Här uppställer sig då frågan, huruvida
med hänsyn till tiden för de kommunala representantvalen en inskränkning
eller en utökning av grupperna bör vid dessa val äga rum. Vad
landstingsmannavalen angår, kunna härutinnan icke några speciella förhållanden
göra sig gällande, då dessa val skola förrättas i september månad
vid samma tid som riksdagsmannavalen. Kommunalfullmäktig- och stadsfullmäktigvalen
åter skola — med det för Stockholms stad gällande undantaget
— väljas, de förra under tiden 1 november—15 december och
de senare under december månad, där icke på grund av vals upphävande
annan tid måste utsättas. Av de grupper röstberättigade, för vilka, på
sätt ovan nämnts, undantagsställning beretts vid valen till andra kammaren,
skulle det måhända kunna sättas i fråga, huruvida för utövare av
militärtjänst och för fiskare anledning till sådan undantagsställning i samma
<*rad fö re läge vid fullmäktigvalen. Vad särskilt utövare av fiskaryrket

vidkommer, framgår det dock av den utav professor Ernberg verkställda
utredningen och däri återgivet tjänsteutlåtande, att man alltid får räkna
med att ett stort antal röstberättigade fiskare på grund av sitt yrke äro
förhindrade att personligen avgiva sina röster »även vid sådana val till
riksdagens andra kammare, som kunna inträffa på annan tid än september».
Och även om utövare av militärtjänst i mindre omfattning än vid
de till september månad förlagda valen äro förhindrade att inställa sig
vid fullmäktigvalen i november eller december, lärer dock hinder för dem
ofta föreligga även vid de senare valen.

Vid sådant förhållande och då för varje fall faktiskt hinder måste
för undantagsställningens tillgodonjutande föreligga och styrkas samt tiden
för landstingsmannavalens förrättande i alla händelser icke medgiver,
att någon av de angivna grupperna uteslutas, vad dessa val angår, lärer
skäl icke föreligga, att för några av ifrågavarande representantval begränsa
undantagsställningen till endast en del av de beträffande riksdagsmannaval
urskilda grupperna.

Däremot kunde möjligen utvidgning ifrågasättas med avseende å fullmäktigvalen
på grund av tidpunkten för deras förrättande. Vid denna
tidpunkt, sådan den nu är fastställd, vistas säkerligen ett stort antal av
de arbetare, som syssla med skogsavverkning, utanför det valdistrikt, de
tillhöra, och utan möjlighet praktiskt taget att deltaga i fullmäktigvalen,
därest personlig inställelse fordras. Ur professor Ernbergs utredning hämtas
följande citat av ett om dessa skogsarbetares säsongvandringar gjort
uttalande i en av socialstyrelsens publikationer år 1916:

»När sedan norrlandsskogarna började att exploateras, tillkallades eller begåvo
sig på eget initiativ betydande skaror av skogsarbetare norrut, särskilt från
småbrukstrakterna kring Frykensjöarna. Numera hava väl, som en meddelare
skriver, dessa vinterresor till Norrland mestadels upphört, sedan arbetsförtjänsterna
därstädes blivit lägre och konkurrensen från den i skogsarbetet småningom
invanda norrlandsbefolkningen allt svårare. Fortfarande äro dock fryksdalingarna
mycket eftersökta vid skogsdrivningar ej blott över hela Värmland utan
även i grannlandskapen, tv körare från Fryksdalen hava rykte om sig att hava
göda hästar och kördon och varken spara dessa eller sig själva. — Vid de stora
drivningarna i övre Dalarna kan behovet av arbetskraft icke fyllas från trakten
utan erhålles sådan särskilt från socknarna kring Siljan samt från Gästriklands
och Hälsinglands jordbrukstrakter. Jämte norra Dalarna utgör nordvästra Hälsingland,
Härjedalen och södra Jämtland ett område, där den tunnsådda ortsbefolkningen
icke räcker till för de senare årens väldiga virkesdrivningar. Därför
hitresa vid vinterns början så många skogsarbetare från avlägsna trakter, att
ofta halva antalet drivningsarbetare är främlingar å orten. Sålunda komma till
dessa skogstrakter bönder från Hälsinglands kustsocknar, som per järnväg uppvakta
hästar, kördon, husgeråd, verktyg och proviant, samt industri- och stuve -

riarbetare från städerna och sågverksdistrikten, vilka efter seglationens upphörande
söka sysselsättning å dessa avlägset belägna arbetsplatser. — Likaledes hava
under senare år anmärkningsvärt stora avverkningar bedrivits i nordvästra delen
av Ångermanland samt angränsande delar av Jämtland, varmed följt tillvandring
av arbetare från olika bygder bl. a. från fjällbyarna i närliggande lappmarkssocknar.
Eljest utgöra de glest befolkade lappmarkstrakterna med deras förhållandevis
stora skogsavverkningar ett tillvandringsområde för skogsarbetare
från Väster- och Norrbottens kustsocknar, delvis även från Finland.»

Efter att hava återgivit detta citat anmärker Ernberg, att avverkningssäsongen
tager sin början i november, december och januari och plägar
sluta i mars eller april.

Mot medgivande av en undantagsställning vid kommunalfullmäktigeventuellt
stadsfullmäktigval jämväl åt denna yrkesgrupp talar emellertid
till en början svårigheten att på ett i tillämpningen tillfredsställande sätt
definiera gruppens yrkesverksamhet. Skulle man inrangera även skogsarbetarna
bland dem, som äga rätt att deltaga i kommunala representantval
utan personlig inställelse, och sålunda låta hithörande undantagsbestämmelser
få större räckvidd vid de kommunala än vid de politiska valen
eller också samtidigt giva gruppen i fråga samma rätt även vid riksdagsmannavalen,
så kan vidare starkt ifrågasättas, om icke i så fall hänsyn
måste tagas jämväl till en del andra yrkesgrupper, t. ex. handelsresande.
Lämpligast torde vara, att till en början inskränka röstningen utan personlig
inställelse till så få yrkesgrupper som möjligt. Det torde nämligen,
sedan erfarenhet vunnits om de ifrågavarande bestämmelsernas verkningar,
vara lättare att utvidga deras tillämpningsområde till ytterligare en eller
annan yrkesgrupp än att inskränka detsamma, d. v. s. beröva någon yrkesgrupp,
som en gång erhållit rätt till röstning utan personlig inställelse,
sagda rätt.

De sakkunnige hava vid sådant förhållande så mycket mindre funnit
anledning föreslå en utökning av yrkesgruppernas antal i nu angivna
avseende, som de sakkunige anse, att gällande bestämmelser om tiden för
kommunalfullmäktigval bör ändras därhän, att valen skola förrättas minst
en månad och om möjligt två månader tidigare än dén nu bestämda sista
dagen för dessa val — den 15 december — och i annat sammanhang komma
att därom avgiva förslag, i främsta rummet stött på den omständigheten,
att vederbörande myndighet för att före årets utgång kunna slutföra sammanräkningen
av valresultaten måste sättas i tillfälle att börja sammanräkningen
redan under oktober eller november månad. Då skogsarbetet i
allmänhet icke är påbörjat vid den tidigare tidpunkt, då valen efter dylik
ändring skulle komma att förrättas, och tiden för stadsfullmäktigvalens
förrättande, även om för stad gällande bestämmelser därom bibehål -

las, givetvis för frågan år av mindre betydelse, bortfaller genom berörda
ändring det skäl, som eljest kunde hava åberopats för den ifrågavarande
undantagsställningen för skogsarbetare.

Den för stadsfullmäktigvalen i Stockholm stadgade tiden — mars månad
— torde visserligen kunna anses påkalla utmönstring av eller utökning
med någon yrkesgrupp. Men då den praktiska betydelsen av en
sådan åtgärd icke skulle bliva nämnvärd, har berörda omständighet icke
synts motivera särskilda bestämmelser angående dessa val.

I och för sig vore utan tvivel önskvärt, att jämväl personer, som av
sjukdom äro förhindrade att inställa sig, bereddes möjlighet att deltaga i
valen. Men i det allmännas intresse är detta likväl icke påkallat ur synpunkter,
som äro analoga med dem, som lett till ^rkes- och tjänstegrupperingen
såsom i allmänhet bestämmande vid frågans lösning. Den synpunkt,
som därvid med visst fog lagts på frågan, har varit, att olika yrkesgrupper
ofta representera olika samhällsintressen och uppfattningar,
samt att följaktligen ett utestängande från valen av eu grupp i större omfattning
än en annan skulle kunna medföra, att vissa sociala skikt av
samhället icke blevo behörigen representerade. Med denna utgångspunkt
äro naturligtvis skälen för de sjukas inrymmande under undantagsställningen
föga vägande.

Slen även om denna utgångspunkt icke finge fälla utslaget, skulle
ett upptagande av sjukdom såsom speciell förfallogrund i tillämpningen
verka otillfredsställande och ojämnt. Det kunde icke låta sig göra att
medgiva hindrets styrkande annat än med läkarintyg. Men möjlighet att
anskaffa sådant skulle vara synnerligen varierande och för röstberättigade
med jämförelsevis goda ekonomiska resurser och lätt tillgång till läkarkraft
ställa sig gynnsammare än för ekonomiskt svagare och avlägset boende
röstberättigade.

Det kan för den skull så mycket mindre komma i fråga, att vid de
kommunala representantvalen upptaga denna förfallogrund, som lagstiftningen
icke berett rum för densamma vid valen till riksdagens andra
kammare.

Enligt de sakkunnigas mening bör sålunda vid kommunala representantval
rätten att utan personlig inställelse deltaga i valet tillkomma
allenast äkta makar samt samma yrkesutövare och tjänstemän, som i fråga
om andrakammarval medgivits sådan rätt. Av enahanda skäl, som utvecklats
i den av professor Ernberg företagna utredningen, och som godtagits
av Kungl. Maj:t och riksdagen, anse de sakkunniga vidare, att sagda rätt
bör tillkomma äkta makar oberoende av hinder men övriga grupper däremot,
allenast då hinder för väljarens personliga inställelse möter på grund

6—200137

Olika

röstnings former.

därav, att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistande utom valdistriktet
vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Det återstående spörsmålet blir då, under vilka former den sålunda
inskränkta röstningen utan personlig inställelse bör förekomma vid de
kommunala representantvalen. Teoretiskt sett förefinnes härvid möjlighet
för alla de fyra former, med vilka man ansett sig hava att räkna i fråga
om riksdagsmannaval, nämligen: röstning vid valförrättning i annat valdistrikt,
röstning inför valförrättaren vid annat tillfälle än då det egentliga
valet förrättas, insändande av röstsedel samt röstning genom fullmäktig.
Av samma skäl, som i fråga om riksdagsmannavalen, torde emellertid de
två förstnämnda formerna böra utmönstras såsom ineffektiva eller av annan
anledning mindre lämpliga. Valet kommer sålunda att stå mellan ett
bibehållande av det nuvarande systemet med fullmaktsröstning under förändrade
former eller införande av systemet valsedels insändande under
iakttagande av ungefär samma former som vid val till andra kammaren.
Förändringarna i bestämmelserna rörande fullmaktsröstningen böra därvid,
förutom dess inskränkning till ovan angivna grupper av väljare, avse, att
hithörande fullmakter, i likhet med vad de sakkunniga föreslagit i fråga
om fullmakter vid »andra kommunala avgöranden», alltid skola vara ställda
till viss person samt gälla allenast under trettio dagar, samt att för de ifrågavarande
yrkes- och tjänstegrupperna hindret för personlig inställelse
skall uppgivas och styrkas av kvalificerat vittne —jfr för övrigt sid. 35 — .

Då det gäller att i största allmänhet undersöka, huruvida en sålunda
inskränkt och modifierad fullmaktsröstning kan anses värd att
uppställas såsom ett med valsedels insändande alternativt system för röstning
utan personlig inställelse, bör till en början framhållas, att, då med
den hittillsvarande fullmaktsröstningen förenade missförhållandena påtalats,
man kommit att helt allmänt rikta sig mot fullmaktssystemet som sådant,
helt naturligt, då detsamma varit det enda sättet för röstning utan personlig
inställelse, och förbisett, att det framförallt är den störa omfattningen,
i vilken fullmaktsröstningen varit tillåten, som möjliggjort ett
illegitimt utnyttjande av densamma. Genom en inskränkning till vissa
grupper av rätten att rösta medelst fullmakt samt övriga garantibestämmelser,
som av de sakkunniga här ovan ifrågasatts, torde de med rätta
påtalade olägenheterna av nuvarande bestämmelser bliva i tillfredsställande
grad eliminerade.

Det är utan vidare klart att inskränkningen i rätten att rösta utan
personlig inställelse är det primära, det effektiva, i reformen, och att

själva metoden för medgiven rösträtt utan sådan inställelse är av mera
underordnad betydelse.

Att röstningen skall vara uttryck för den röstberättigades egen uppfattning
och utgöra hans viljeförklaring, är ett berättigat krav, och därför
måste man se till, huruvida nämnda krav kan behörigen tillgodoses med
bibehållande av fullmaktsmetoden. Det tjänar emellertid ingenting till
att driva detta krav in absurdum, ty agitationen har nog många gånger
den kraft och verkan, att icke ens röstning vid personlig inställelse alltid
kan betraktas som uttryck för den röstandes egen uppfattning.

Beträffande huvudgruppen »äkta makar» får man i regel dem emellan
förutsätta sådant förtroendeförhållande, att, om den ene avlämnar röstsedel
för den andre, det icke spelar någon roll, huruvida detta sker i
egenskap av fullmäktig eller i av uppdragsgivaren tillslutet kuvert, förefinnes
ej detta förtroendeförhållande, så lärer väl sådant uppdrag icke
komma i fråga, vilken form som än väljes, ty det föreligger i ena som i
andra fallet ingen garanti för att ett dylikt uppdrag blir fullgjort. Då
det gäller andra grupper, torde det också ligga i sakens natur, att de, i
den mån de begagna sig av fullmäktige, härtill utse personer, som de ha
förtroende för, och som med eu till visshet gränsande sannolikhet rösta
på samma sätt, som fullmaktsgivarna själva skulle ha gjort, om de inställt
sig personligen.

Att fullmaktsinsamling — själva kärnpunkten i nuvarande missförhållanden
— är utesluten, då det är fråga om äkta makars rätt att på
grund av fullmakt rösta för varandra, torde utan vidare vara klart. Men
det är också att märka, att lika litet, som det kan bliva fråga om fullmaktsinsamling
eller s. k. fullmaktsfiske, då det gäller äkta makar, lika
otacksamt skall det i praktiken visa sig vara att försöka dylikt fiske, då
det är fråga om de andra grupperna. Det är icke enbart begränsningen
till ett fåtal grupper, som lägger hinder i vägen utan även de omständigheterna,
att personer inom dessa grupper skola styrka förfall, och att
detta förfall skall bekräftas av ett särskilt kvalificerat vittne samt slutligen
att fullmakten skall vara ställd till viss person.

Vid valet mellan de båda systemen fullmakt och röstsedels insändande
bör till en början ihågkommas, att professor Ernbergs utredning
angående röstning vid andrakammarval utan personlig inställelse utmynnar
däri, att de svårigheter, som anknyta sig till en dylik rösträttsutövning, i
mycket äro sådana, att de icke eller åtminstone icke på tillfredsställande
sätt låta sig övervinna. Att utredningen icke dess mindre åtföljts av ett
förslag till lagtext i ämnet, motiverar författaren därmed, »att han på
grund av det intresse, för vilket frågan om undantag från § ‘24 riksdags -

ordningen upprepade gånger varit föremål från statsmakternas sida, ogärna
velat stanna vid ett rent negativt resultat, samt att frågan om lämpligheten
eller olämpligheten av lagstiftning i ämnet torde kunna klarare bedömas,
om ett förslag till lagtext förelåge. Sagda lagförslag bygger, som
nämnt, på systemet insändande av röstsedel. Emellertid framhåller professor
Ernberg i sin utredning den uppfattningen, att man beträffande
föreliggande spörsmål kan tveka i valet mellan detta system och fullmaktsröstning,
och i en senare avhandling1 har Ernberg »till ytterligare belysning
av ämnet» framlagt ett parallell förslag, byggt på fullmaktsröstning.
Under sådana omständigheter torde man knappast kunna vindicera att de
Ernbergska utredningarna givit något bestämt företräde åt det ena eller
det andra av de båda systemen röstsedels insändning och fullmaktsröstning.

Uppmärksammas bör vidare, att sagda utredningar avhandla allenast
möjligheten för vissa yrkesgrupper att vid andrakammarval utöva rösträtt
utan personlig inställelse men däremot icke ingå vare sig på frågan om
huruvida och på vad sätt äkta makar skola beredas möjlighet att för varandra
inlämna röstsedel eller genom fullmakt utöva rösträtt för varandra
eller på spörsmålet om utövande av kommunal rösträtt utan personlig inställelse.
1 2 Regeringsförslaget beträffande röstning utan personlig inställelse
vid andrakammarval och de i huvudsak i enlighet med detta förslag
av 1919 års lagtima riksdag antagna bestämmelser avhandla däremot, som
nämnt, även frågan om äkta makars rösträttsutövning utan personlig inställelse
och lösa denna fråga genom tillämpning av ett system i huvudsak
analogt med det, som godtagits i fråga om vissa yrkesgruppers röstning.
Bland de motiv, som av Kungl. Maj:t och riksdagen åberopas
för en sådan lösning av frågan om äkta makars rösträttsutövning och
mot äkta makars röstning för varandra medelst fullmakt, återfinnas även
vissa uttalanden om att det icke kan vara lämpligt, att äkta makars röstning
utan personlig inställelse sker efter ett annat system än det, som
för vissa yrkesgruppers röstning befunnits lämpligast och därför för dem
föreslagits. Aven de sakkunniga anse för sin del att vid samma val samma
system bör följas för äkta makar och för vissa yrkesgruppers röstning,
men åt vilket -system, som därvid bör givas företräde, får icke bestämmas
av i vilken mån detsamma befinnes lämpligt för vissa yrkesgrupper, utan

1 Publicerad i »Festskrift, utgiven av Lunds universitet vid dess tvåhundrafemtioårsjubileum
1918».

2 Professor Ernberg framhåller dock, att han vid sitt förslag »även haft i åtanke
det valtekniska önskemålet att — i händelse politisk rösträtt för kvinnor genomföres —
underlätta äkta makars rösträttsutövning».

gruppen äkta makar bör härvid vara utslagsgivande. Ty det får icke
glömmas att, medan antalet äkta makar i valrättsåldern belöper sig till
vid pass 1,900,000 personer, så torde övriga grupper tillsammantagna
knappast utgöra mera än 120,000 personer i rösträttsåldern, av vilka endast
en kanske mycket ringa del verkligen kan styrka hinder för personlig
inställelse vid valen eller, även om den så kan, på grund av det besvär,
som är förenat med röstningen utan personlig inställelse, utnyttjar
sin rätt till sådan röstning. Härtill kommer dessutom, att de undantagna
yrkes- och tjänstegrupperna till inemot två tredjedelar bestå av gifta personer,
såsom närmare torde framgå av nedanstående civilståndsfördelning år
1910 för eu del yrkesgrupper, som mer eller mindre motsvara dem, som
avses i den av 1919 års lagtima riksdag godtagna vallagen.

	Antal yrkesutövare vid 1910 år	s folkräkning
Yrkesgrupper	Över 15 år	Över 25 år
	Ej gifta	Gifta	Summa	Ej gifta	Gifta	Summa
Officerare, underofficerare och officersvolontä-rer...................	3,263	4,320	7,583	2,042	4,286	6,328
Militärt manskap.............	16,601	4,104	20,705	1,767	3,951	5,718
Sjökaptener och styrmän..........	1,554	2,799	4,353	1,305	2,785	4,090
Sjömän, inr. skeppare...........	17,973	6,053	24,026	9,011	5,917	14,928
Ångfartygsmaskinister och eldare......	1,983	1,022	3,005	860	991	1,851
Fiskare, inr. deras barn och mågar.....	6,470	7,475	13,945	2,833	7,355	10,188
Järnvägstjänstemän, lägre.........	7,810	21,063	28,873	4,672	20,529	25,201
Posttjänstemän, lägre...........	1,542	2,279	3,821	961	2,236	3,197
Betjäning vid lots- och fyrstaten (samt vid kanaler och hamnar)...........	407	1,389	1,796	288	1,377	1,665
Summa	57,603	50,504	108,107	28,739	49,427	73,166

Genom den äkta makar tillkommande rätten att utan personlig inställelse
utöva rösträtt tillgodoses sålunda till en högst väsentlig del även
övriga ifrågavarande gruppers intressen i berört avseende, och den omständigheten,
att formerna för äkta makars röstning utan persordig inställelse,
vilket system man än väljer, alltid bliva enklare än formerna för
vissa yrkesgruppers röstning utan personlig inställelse, torde helt säkert
verka därhän, att hithörande yrkesgrupper i större omfattning komma att
tillämpa förstnämnda former än sistnämnda. Under sådana förhållanden
kan det rent av ifrågasättas, om icke hela frågan om röstning utan personlig
inställelse kunde lösas allenast genom tillämpning av ett system, som

bereder tillfälle för äkta makar att ombesörja varandras röstning. Av
hänsyn till det relativt stora antalet ogifta sjömän och fiskare hava emellertid
de sakkunniga icke velat gå så långt, men, är man över huvud taget
ense om att för äkta makar verkligt behov föreligger att kunna utöva sin
rösträtt utan personlig inställelse, så torde de anförda siffrorna tala ett
tydligt språk för att man vid valet av system för röstning utan personlig
inställelse bör utan tvekan stanna vid det, som bäst lämpar sig för gruppen
äkta makar, och i andra hand se till, huru detta system lämpligen
skall praktiseras i fråga om röstägare tillhörande vissa yrkesgrupper.

De erinringar, som av motionärer och utskott gjordes gent emot det
Kungl. förslaget beträffande röstning utan personlig inställelse vid andrakammarval,
gällde framför allt formerna för äkta makars röstning. Man
anmärkte, och enligt sakkunnigmajoritetens mening med fog, mot förslaget
i dessa delar, att det vore för »krångligt» och för omständligt. I avsikt
att få en förenkling till stånd borttog utskottet och riksdagen bland annat
bestämmelsen, att valsedelns inläggande skall försiggå i enrum, och motiverade
detta bland annat därmed, att man vid fastställande av de regler, som i detta
fall skola tillläinpas, »har att utgå från det förtroendefulla förhållande, som i
det alldeles övervägande flertalet fall måste förutsättas råda mellan äkta makar,
och som i alla händelser är en oundgänglig förutsättning för varje anordning,
som åsyftar, att den ena makens röstning: skall ske med den andras biträde».
Härmed har man emellertid i fråga om äkta makar i viss mån släppt
kravet på valhemlighetens bevarande och på att röstningen ovillkorligen
skall vara ett uttryck för den röstandes personliga övertygelse. Den make,
som skall framlämna den andra makens röstsedel, blir onekligen med de
av riksdagen godtagna bestämmelserna i tillfälle både att taga del av röstsedelns
innehåll och att inverka på detta innehåll. Men under sådana
omständigheter blir skillnaden i effektivitet för de båda systemen röstsedels
inlämnande genom endera maken och röstning genom fullmakts utfärdande
för endera maken minimal.

Man har anmärkt, att med det senare systemet den, som utfärdar
fullmakten icke har någon garanti för att den verkligen kommer till användning.
Nej, någon sådan garanti finnes icke, men den finnes lika litet
vid systemet med röstsedels insändande genom andra maken. Något tvång
för denne att verkligen överlämna röstsedeln finnes icke, och det kan med
fog misstänkas, att, om han vet eller har anledning tro, att andra makens
röstsedel icke överensstämmer med hans egen uppfattning i kandidatfrågan,
han nekar att taga befattning med valsedeln eller underlåter att framlämna
densamma. När man därför från motståndarna till äkta makars röstning
för varandra genom fullmakt framhåller, att detta system de facto inne -

bär, att gift man erhåller tvenne röster, så kan detsamma med ungefär
samma fog från motsatt håll göras gällande i fråga om systemet röstsedels
insändande genom endera maken.

Äro båda makarna förhindrade att infinna sig vid valet, så kunna
de vid intetdera systemet göra bruk av sin rösträtt. Men skulle i sista
stund den make, för vilken fullmakt utfärdats, eller som skolat ombesörja
de båda röstsedlarnas framlämnande, bliva förhindrad att infinna sig vid
valet, medan den andra däremot är oförhindrad, så kan med fullmaktssystemet
på grund av dess större enkelhet sådana åtgärder lätteligen vidtagas,
att rösträttens utövande för båda makarna ombesörjes av den andra
oförhindrade maken. En dylik anordning i sista stund kan däremot vid
systemet röstsedels insändande ofta nog på grund av detta systems större
omständlighet icke medhinnas, helst som i allmänhet vederbörliga formulär,
ytterkuvert och innerkuvert icke finnas att tillgå på nära håll.

Det är i själva verket denna större enkelhet hos fullmaktssystemet
i fråga om äkta makar, som kommit sakkunnigmajoriteten att i valet
mellan de båda systemen stanna för nämnda system. Denna större enkelhet
torde ligga i öppen dag och har egentligen icke av någon förnekats.

Men även om i fråga om äkta makar fullmaktssystemet och systemet
med röstsedels avlämnande vore likvärdiga beträffande enkelhet i formerna,
så har givetvis vid kommunala representantval det förra systemet den väsentliga
fördelen, att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen
med detsamma, medan systemet med röstsedels insändande innebär
en nyhet, som kanske först efter åtskilliga år kan fullt inläras. Att
dessa förhållanden starkt tala för fullmaktssystemet, torde icke kunna förnekas,
helst om man besinnar, i vilken omfattning makars rösträttsutövning
för varandra praktiserats och troligen alltjämt kommer att praktiseras
bland alla samhällsklasser, men framför allt bland landsbygdens allmoge
och småfolk, för vilka tillämpningen på egen hand av även enklare
lagbestämmelser innebär besvär och olägenheter. Mot detta resonemang
torde måhända den invändningen göras, att efter de beslut, som 1919 års
lagtima riksdag fattat i fråga om opersonlig röstning vid andrakammarval,
systemet med röstsedels insändande i alla händelser måste inläras av allmänheten,
och att det är enklare att i likartade fall tillämpa ett system,
även om detta är något mera invecklat än att tillämpa tvenne olika system.
Till denna invändning skola de sakkunniga här nedan återkomma.

Även om icke de av riksdagen antagna lagarna i föreliggande fråga
lika litet som de ernbergska utredningarna beröra spörsmålet om kommunal
rösträtts utövning utan personlig inställelse, så kan naturligtvis icke förnekas,
att den omständigheten, att man i fråga om andrakammarvalen för

röstning utan personlig inställelse stannat vid systemet röstsedels insändande,
måste hava en viss betydelse för frågans lösning beträffande de
kommunala representantvalen. Ur denna synpunkt sett, hade det givetvis
varit till fördel, om riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag icke
förrän i samband med grundlagsändringarnas slutliga antagande definitivt
bundit sig vid något visst system för röstning utan personlig inställelse
vid andrakammarval. Frågorna om röstning utan personlig inställelse vid
andrakammarval och i kommunerna hade då vid 1920 eller 1921 års
riksdag kunnat behandlas och lösas i ett sammanhang. Då riksdagen nu
redan för val till andra kammaren beslutat sig för systemet valsedels insändande,
synes måhända det naturligaste vara, att samma system tillämpas
jämväl i fråga om den kommunala rösträtten. Ihågkommas bör emellertid
i första hand, att sagda system icke låter använda sig vid »avgöranden i
allmänhet» å stämmorna utan allenast vid de där förekommande representantvalen.
Vid förstnämnda avgöranden är, såsom ovan påvisats — jfr
sid. 35 —, fullmaktsröstning den enda möjliga formen för röstning utan
personlig inställelse. Att över hela linjen tillämpa enhetliga principer för
röstning utan personlig inställelse är sålunda — efter 1919 års riksdagsbeslut
— icke möjligt; båda systemen, röstsedels insändande och fullmaktsröstning,
måste användas. Det torde säkerligen icke erbjuda större fördelar,
om frågan beträffande representantval, politiska och kommunala,
löses efter förstnämnda linjer och beträffande andra kommunala avgöranden
efter sistnämnda än om enhetlighet vinnes å ena sidan för politiska
val med tillämpning av systemet röstsedels insändande, å andra sidan för
samtliga å kommunala primärstämmor förekommande ärenden med tillämpning
av systemet fullmaktsröstning, utan snarare tvärtom. Aven om de
kommunala representantvalen, särskilt landstingsmannavalen, förete viss
frändskap med andrakammarvalen, så torde den frändskap vara större, som
förefinnes mellan kommunala representantval samt andra val och avgöranden
å kommunernas stämmor. Att äkta makar i kommuner, som ej hava
kommunalfullmäktige, skola kunna utöva kommunal rösträtt för varandra
genom fullmakt men däremot i kommuner, som hava kommunalfullmäktige,
för samma rösträtts utövande skola vara hänvisade till systemet röstsedels
inlämnande genom endera maken, måste sägas innebära en betänklig
inkonsekvens.

Det får ej heller förbises, att det av 1919 års lagtima riksdag för
andrakammarval antagna systemet med röstsedels insändande ännu är
oprövat i vårt land och sålunda icke i och för sig förtjänar vitsord i högre
grad. Det kan ifrågasättas, om det icke ur jämförelsesynpunkt rentav
erbjuder en fördel att tills vidare parallellt med varandra tillämpa de båda

4!t

systemen röstsedels insändande och fullmaktsröstning efter av de sakkunniga
föreslagna linjer, det ena vid politiska och det andra vid kommunala
representantval, för att, sedan erfarenhet vunnits, huru vartdera systemet
verkar i praktiken, utvälja det bästa och tillämpa detsamma över hela
linjen. Det är delvis ur denna synpunkt, som de sakkunniga ej velat
ifrågasätta att med upprivande av 1919 års riksdagsbeslut söka införa en
efter av de sakkunniga föreslagna linjer modifierad fullmaktsröstning jämväl
för politiska val. Att söka vinna ändring i eu lag, innan den ens trätt i
tillämpning, måste emellertid under alla omständigheter vara föga tilltalande.
Att den av de sakkunniga föreslagna lösningen för röstning utan
personlig inställelse skall stå sig vid en jämförelse, som ovan antytts, och
att den allmänhet, som har att tillämpa bestämmelserna skall föredraga de
av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna framför bestämmelser om röstsedels
insändande, därom hysa de sakkunniga god tillförsikt. Betydelsen
av att eu lagstiftning gillas och omfattas med förtroende av den stora allmänheten
får icke förbises.

Att systemet med fullmakt även låter anpassa sig för vissa yrkesoch
tjänstegruppers röstande utan personlig inställelse, framgår tydligt av
professor Ernbergs ovan anförda i Lunds universitets festskrift publicerade
utredning med ett så lagt förslag till fullmaktsröstning, att kraven på valhemlighetens
bevarande och på att valhandlingen skall utgöra uttryck för
väljarens personliga vilja och uppfattning såvitt möjligt garanteras. Förfarandet
enligt detta system är i huvudsak följande: Sedan fullmakten,
såsom hänsynen till valhemligheten påbjuder, i enrum tecknats och tillslutits
av fullmaktsgivaren samt två vittnen utan att hava sett själva fullinäktignajnnet
bevittnat valmannens namnteckning och intygat hans förfallogrund,
avsändes fullmakten till fullmäktigen men ej direkt, enär därigenom
hemligheten kan röjas, utan till valförrättaren, som sedan har att
översända densamma till fullmäktigen. Det har anmärkts mot ett sådant
förfarande, att det är alltför omständligt, och att det genom det sätt,
varpå fullmakten fortskaffas till fullmäktigen, fördröjes i så hög grad, att
man riskerar att fullmakten når för sent fram. Denna anmärkning är berättigad,
och de sakkunniga hava, som nedan angives, i sitt förslag nöjt
sig med långt enklare former för hithörande röstning, men å andra sidan
bör framhållas, att det ernbergska förslaget angående fullmaktsröstning
icke är omständligare än hans förslag ja icke ens än det av riksdagen antagna
förslaget beträffande röstsedels insändande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle fullmaktsröstning vid kommunala
representant val för vissa yrkesgrupper anordnas efter precis samma
normer, som föreslagits i fråga om äkta makar eller för fullmaktsröstning

1—200137

i allmänhet vid »andra kommunala avgöranden» endast med det tillägget,
att i fullmakten skulle lämnas upplysning även angående den röstberättigades
yrke eller tjänst och de därav förorsakade omständigheter, som förhindra
hans personliga närvaro vid valet, samt att detta hinder skulle bestyrkas
av ett kvalificerat vittne. De kvalificerade vittnena skulle vara
desamma, som angivas i bestämmelserna om röstsedels insändande vid
andrakammarval.

Det torde böra medgivas, att fullmaktsröstningen för vissa tjänsteoch
yrkesgrupper, sådan den av de sakkunniga föreslagits, icke i fullt
samma mån som de av riksdagen antagna bestämmelserna för röstning
utan personlig inställelse giver garanti för valhemlighetens bevarande, och
detsamma gäller, åtminstone skenbart, garantien för att valhandlingen
verkligen blir ett uttryck för väljarens personliga uppfattning. Men, då
fullmakten enligt de sakkunnigas förslag alltid skall vara ställd på viss
person, så får man väl förutsätta, att fullmaktsutfärdaren väljer en sådan
fullmäktig, på vilken han fullt kan lita, som har hans egen politiska eller
kommunalpolitiska uppfattning, och som sålunda både bevarar valhemligheten
och använder fullmakten i överensstämmelse med fullmaktsgivarens
önskan och uppfattning. Då vidare enligt de sakkunnigas förslag fullmakten
icke kan utfärdas tidigare än trettio dagar före valet men väl senare,
så torde väl fullmaktsgivaren just genom valet av fullmäktig kunna
se till att valhandlingen blir ett uttryck för hans personliga uppfattning
och vilja om icke just vid själva valtillfället så omedelbart före detsamma.
Icke heller vid systemet röstsedels insändande utgör röstningen ett uttryck
för den röstberättigades vilja vid valtillfället utan vid tiden för försändelsens
anordnande.

Det har anmärkts mot fullmaktssystemet, att fullmaktsgivaren, även
om han väljer en fullmäktig med i det stora hela samma politiska eller
kommunalpolitiska uppfattning som han själv, icke har någon garanti för
att icke fullmäktigen genom strykningar eller andra förändringar i valsedeln
använder fullmakten till att söka inverka på valutgången i en annan
riktning än fullmaktsgivaren önskar. Valsituationen är måhända icke fullt
klar vid fullmaktens utfärdande, och fullmaktsutfärdaren kan sålunda icke
på något sätt förvissa sig om att hans egna och fullmäktigens uppfattningar
vid valtillfället sammanfalla. Även denna anmärkning har fog för
sig. Men hur ställer sig systemet röstsedels insändande i detta avseende?
Jo, sistnämnda system torde i alla de fall, där valsituationen icke är definitivt
klar en avsevärd tid före valet, verka därhän, att de utom hemorten
befintliga väljarna, synnerligast sjömän och fiskare, faktiskt bliva
urståndsätta att öva något som helst inflytande på valet. Detta är en

synnerligen betänklig brist i systemet röstsedels insändande, en brist, som
även framhållits av Ernberg, men som, såvitt de sakkunniga kunnat finna,
icke beaktats under diskussionen i övrigt.

Mot fullinaktssysemet i den form, som det av de sakkunniga föreslagits,
har vidare riktats den kritiken, att, om den person, som skall använda
fullmakten av någon anledning blir förhindrad att infinna sig vid
valet, eller om han redan innehar annan fullmakt, så måste tydligen fullmakten
bliva oanvänd. Denna anmärkning riktar sig tydligen icke mot
äkta makars röstning för varandra genom fullmakt utan mot fullmaktens
användning för vissa yrkesgrupper. Men även för detta fall
torde anmärkningen ej böra tillerkännas större betydelse. Att medlemmarna
av de utvalda yrkesgrupperna skola med hänsyn till möjligheten
att utöva rösträtt ställas gynnsammare än övriga röstberättigade,
torde icke vara avsett med de för dem villkorligt antagna eller ifrågasatta
undantagsbestämmelserna. Blir en röstberättigad i allmänhet förhindrad
att infinna sig vid valet, så måste han ju, om han icke är gift och sålunda
kan besörja sin rösträtts utövande genom andra maken, finna sig i
att hans rösträtt blir obegagnad; det ligger då ingen orättvisa i att förhållandet
blir detsamma, om han tillhör sagda yrkesgrupper och hans
inom valdistriktet befintliga fullmäktige blir förhindrad att infinna sig vid
valet. Det finnes ingen anledning att antaga, att fullmäktigen utom i
fall av verkligt förhinder skall uraktlåta att infinna sig vid valet, snarare
torde han komma att göra större ansträngningar att övervinna eventuella
hinder för ett sådant infinnande än en röstberättigad i allmänhet, eftersom
den förres deltagande i valet för hans parti vanligen betyder tvenne
röster. Förhållandet att en och samma person erhåller fullmakter från
två håll och sålunda måste låta den ena fullmakten ligga obegagnad, torde
i allmänhet, i praktiken bliva ganska sällsynt och sällsyntare i den mån,
de föreslagna bestämmelserna tillämpats någon tid. Endast i vissa västkustsocknar
med en talrik fiskare- och sjötnansbefolkning torde någon
egentlig risk i detta avseende föreligga. Men då, såsom redan framhållits
— jfr sid. 45 —, flertalet av de till de undantagna grupperna hörande
gifta yrkesutövarna torde komma att begagna sig av systemet röstning
genom andra maken, så torde ej ens i sagda kustsocknar någon egentlig
svårighet uppstå att få fullmakterna placerade på sådant sätt, att de också
komma till användning. Efter en och annan misslyckad fullmaktsplacering
under de första åren av systemets tillämpning, torde förhållandena säkerligen
komma att utveckla sig därhiin, att samtliga personer av hithörande
yrkesgrupper, som mera konstant äro förhindrade att personligen deltaga
i valen, försäkra sig om var och en sin pålitliga fullmäktige. Har man

i fråga om »andra kommunala avgöranden», där rätten till fullmaktsröstning
skulle bibehållas för samtliga röstberättigade, ansett sig kunna uppställa
krav på att fullmakten skall vara ställd till viss person, så kan ej
minsta tvekan råda, att samma krav bör kunna ställas i fråga om kommunala
representantval, där allenast några fåtaliga grupper av röstberättigade
och allenast vid styrkt hinder skola kunna rösta genom fullmakt.

Ytterligare ett skäl, visserligen icke av avgörande betydelse men
dock förtjänande att tagas med i räkningen, kan anföras till förmån för
full maktssystemet. Vid detta system, bleve ytterkuvert, blanketter och formulär,
motsvarande dem vid röstsedels insändande, obehövliga. De kostnader
och besvär, som äro förenade med dylika ytterkuverts och blanketters
anskaffande och tillhandahållande bliva nog rätt betydande, ty även
om röstningen utan personlig inställelse vid riksdagsmannaval beträffande
yrkesgrupperna i allmänhet icke torde komma till användning i någon
större omfattning, så erfordras dock ett rätt betydande antal av ifrågavarande
kuvert och blanketter för att sådana skola kunna tillhandahållas hos
alla de personer, som skulle vara pliktiga att biträda vid valsedelsförsändelserna.
Motsvarande kostnader och besvär slippa kommunerna ifrån,
om det av de sakkunniga föreslagna systemet tillämpas vid de kommunala
representantvalen.

De olika systemen medföra vissa skiljaktigheter i förfarandet vid
valförrättning och sammanräkning. Då det gäller den största gruppen,
äkta makar, åligger det val förrättaren i ena fallet att förvissa sig om att
ytterkuvertet med därå tecknade förklaringar av väljare ävensom vittnesintyget
och slutligen innerkuvertet äro i behörigt skick, i andra fallet har
han endast att på ungefär samma sätt som hittills granska fullmakt och
valkuvert. Det är klart och tydligt, vilket som är mest besvärligt och tidsödande.
Fullmaktssystemet medför jämfört med valsedelsförsändelse i
fråga om denna grupp en mycket stor lättnad för valförrättaren.

Då det gäller andra grupper, så kommer, om fullmaktsvägen väljes,
granskningen av fullmakterna samt förfallointygen att åligga valförrättaren,
under det att vid valsedels insändande till den sammanräknande myndigheten
denna finge sig ålagt motsvarande granskning av ifrågavarande försändelser.
Länsstyrelserna ha emellertid redan med den nuvarande anordningen
klagat över att sammanräkningarna äro tidsödande och betungande,
och, om man skall taga någon hänsyn till berörda klagomål, kan det icke
vara lämpjigt att lägga nya uppgifter på de sammanräknande myndigheterna.
A andra sidan torde hithörande granskningar icke bliva i större
omfattning tidsödande eller besvärliga, antingen de komma att åvila valförrättaren
eller den sammanräknande, ty det är, som sagt, att förmoda,

att de ifrågavarande yrkesgrupperna endast i ringa omfattning komma att
begagna sig av rättigheten att rösta utan personlig inställelse.

Vad ovan (å sid. 36 och 37) sagts om den nuvarande fullmakts- Val av reröstningen,
äger naturligtvis tillämpning icke blott på koniniunalfullinäktig-^’^®®n<A“nr^.r
val, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval utan jämväl på val av re- liga kompresentanter
för den kyrkliga kommunen, för den händelse, såsom ifråga- munen
satts, det representativa systemet infördes jämväl i denna. Härav kunde
synas följa, att omförmälda föreskrifter om röstning utan personlig inställelse
omedelbart gjordes tillämpliga i de undantagsfall, då representanter skola
av kyrklig kommun utses enligt redan nu gällande författningar.

Förordningen angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg
den 5 maj 1882 stadgar i sådant hänseende, att kyrkostämma under
november månad skall för eu tid av fyra år utse kyrkofullmäktige för utövande
av församlingarnas i Göteborg beslutanderätt i gemensamma ärenden.
Angående sättet för valens förrättande gälla de bestämmelser, som
äro meddelade i den allmänna förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd. Man kunde sålunda tänka sig, att antingen i den senare
förordningen eller i själva specialförfattningen gjordes ett tillägg, som
medförde, att vid val av dessa kyrkofullmäktige bestämmelserna om utövande
av rösträtt vid kommunal- och stadsfullmäktigval bleve iakttagna.

Men frånsett den omständigheten, att kyrkofullmäktige endast i begränsad
omfattning företräda kyrkoförsamlingarna i Göteborg — endast i ärenden,
som äro för dem gemensamma —, måste härvid tagas i betraktande, att
den för val av ifrågavarande fullmäktige stadgade valproceduren över
huvud taget är en helt annan än den, som gäller för de kommunala representantvalen
i allmänhet. Ändring för vinnande av överensstämmelse
mellan valen härutinnan är givetvis en förutsättning för att de i förut
angivna hänseende skola kunna med varandra likställas. Att utarbeta och
avgiva förslag till dylik ändring torde emellertid icke tillkomma de sakkunniga,
utan närmast åvila inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
för utredning av frågan om införande av representativt system i
den kyrkliga kommunen. Enligt inhämtade upplysningar hava dessa sakkunniga
också funnit anledning upptaga det ifrågavarande spörsmålet.

Om det alltså icke för närvarande lämpligen låter sig göra att för
valen av kyrkofullmäktige i Göteborg föreskriva andra regler beträffande
rösträttens utövande än de för direkta kommunala avgöranden ifrågasatta,
kunna dylika föreskrifter än mindre anses för närvarande påkallade beträffande
val av de personer, vilka enligt förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm under benämningen »delegerade»
skola utses av huvudstadens olika församlingar för att fatta avgörande,

Vissa kommunala
val,
som enligt
andra författningar

än de kommunala

skola förrättas
av
kommunalstämma,

kyrkostämma
eller
allmän rådstuga.

därest församlingarnas kyrkostämmor stanna i olika beslut rörande ärenden,
som äro för församlingarna gemensamma. Ty dessa delegerade äro
mindre att betrakta såsom representanter i vanlig mening än såsom skiljemän
i händelse av konflikt mellan församlingarna i nyss angivna fall.

Vid uttalandet om en bestämd skillnad mellan de kommunala representantvalen
och andra kommunala avgöranden i vad angår fullmaktsröstningens
missbruk, å ena, och behövlighet, å andra sidan, har icke tagits
hänsyn till andra än kommunala angelägenheter i egentlig mening, d. v. s.
sådana ärenden, vars behandling regleras direkt av kommunalförordningarna.
Vidkommande de ärenden, vilka enligt särskilda andra författningar
skola behandlas å kommunalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma,
lärer det få bero på prövning för varje fall, huruvida i dessa författningar
skola göras undantag från de i kommunalförordningarna meddelade
föreskrifterna angående rösträttens utövande vid kommunala avgöranden
i allmänhet. Sådana ärenden äro exempelvis på kyrkostämma beroende
val av präster och ordinarie folkskollärare. Då beträffande de förra
lagen om tillsättande av prästerliga tjänster föreskriver, att i stadsförsamling
fordras personlig inställelse för rösträttens utövande, men i landsförsamling
gäller om rösträttens överlåtande, vad i sådant avseende är för
kyrkostämma stadgat, överensstämma dessa föreskrifter uppenbarligen icke
med de ovan utvecklade principer, efter vilka spörsmålet om kommunal
rösträtts överlåtande på annan skulle lösas. Det kan ifrågasättas, huruvida
icke vid dessa val borde såväl i stad som på landet tillämpas antingen
de för representantval eller de för andra kommunala avgöranden meddelade
bestämmelserna. Med hänsyn till de med prästval ofta förknippade
mindre tilltalande företeelserna vid insamlande av fullmakter, synes det
ligga närmast till hands, att för dem gällde de vid representantval meddelade
föreskrifterna. Detsamma kan måhända sägas om de folkskollärarval,
rörande vilka för närvarande enligt bestämmelse i stadgan för folkskoleundervisningen
i riket skall lända till efterrättelse för val å kyrkostämma
i allmänhet gällande föreskrifter. Att i dessa avseenden, vilka beröra
helt andra lagar än kommunalförfattningarna, avgivna förslag torde
emellertid icke ingå i det uppdrag, som lämnats de sakkunniga.

Vid val av fatiigvårdsfullmäktige, som i enlighet med bestämmelserna
i § 7 av den år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller
skola förekomma i de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett
fattigvårdssamhälle, komma på grund av sagda lagställes formulering
automatiskt att tillämpas enahanda bestämmelser för röstning utan personlig
inställelse som vid kommunalfullmäktigval.

En naturlig konsekvens av att rutten att utan personlig inställelse Elektorsval.
deltaga i kommunala representantval inskränkes till vissa grupper av röstberättigade,
och att dessa grupper medgivas enahanda rätt vid andrakammarval,
är att motsvarande inskränkningar och medgivanden göras för
de val av elektorer för utseende av ledamöter i första kammaren, som enligt
den av 1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna vallagen skola förrättas
i de städer, som ej deltaga i landsting. Även för dessa val bör sålunda
röstning utan personlig inställelse medgivas allenast för äkta makar och
de omskrivna yrkesgrupperna. Men frågan är, huruvida därvid systemet
med röstsedels insändande eller systemet med fullmaktsröstning bör tilllämpas.
För det förra alternativet talar givetvis den omständigheten, att
dessa elektorsval i likhet med andrakainmarvalen hava rent politisk karaktär.
Men å andra sidan hava elektorsvalen en viss frändskap även med
landstingsmannavalen, i det att båda avse utseende av valmän, som i sin
tur skola välja ledamöter till första kammaren, och detta talar för att även
vid elektorsvalen tillämpa fullmaktssystemet. Detta blir också enligt den
ståndpunkt, sakkunnigmajoriteten intagit, i själva verket det enda lämpliga
med hänsyn till bestämmelsen, att dessa val enligt den nya villkorligt antagna
vallagen skola förrättas i samband med stadsfullmäktigvalen, sålunda
att röstberättigad, som önskar utöva rösträtt vid båda valen, skall vid ett
och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera av dem. Att en
väljare, som önskade och vore berättigad att deltaga i båda valen utan
personlig inställelse, skulle följa två skilda förfaringssätt, föranstalta om
fullmakt för stadsfullmäktigvalet och om röstsedels insändande för elektorsvalet,
torde icke kunna ifrågasättas. Det på angivet sätt inskränkta och
reformerade fullmaktssystemet, som i och för sig enligt sakkunnigmajoritetens
mening är att föredraga framför systemet med röstsedels insändande,
bör sålunda tillämpas jämväl vid val av elektorer för utseende av ledamöter
i första kammaren.

I samband med frågan om fullmakternas och åtföljande intygs gransk- Valförrättning
vid valförrättningen hava de sakkunniga till behandling upptagit spörs- överjtytmålet,
huruvida icke ledningen av denna valförrättning på landet borde *®*^|*M
överflyttas från kommunalstämmans eller distriktsstämmans ordförande och
i stället uppdragas åt samma institution, som har att förrätta andrakammarvalen,
d. v. s. valnämnden. En sådan överflyttning är visserligen
icke direkt betingad av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
angående röstning utan personlig inställelse, men dessa bestämmelser utgöra
dock ett motiv bland flera för överflyttningen i fråga, ty det måste
anses, att fullmakts- och intygsgranskningen bättre och lättare handhaves
av ett kollegium, som bland annat har till uppgift att granska röstlängden

5(3

och att förrätta de politiska valen, än av den väljande korporationen själv
och den för helt andra ändamål valda stämmeordföranden, som numera
icke skall taga någon befattning med röstlängden. I stad förrättas såväl
de politiska som de kommunala valen inför magistraten. Det finnes intet
skäl, varför icke även på landet båda valen skola förrättas av samma institution,
nämligen valnämnden, som härigenom kunde förvärva sig ökade
erfarenheter beträffande valförrättningen. Som ovan antytts, är ju uppgiften
att granska den kommunala röstlängden nu överflyttad från stämman
till valnämnden, och efter den sammanföring av den politiska och den
kommunala röstlängden, som de sakkunniga i annat sammanhang ämna
föreslå — jfr sid. 81—84 —, skall jämväl förvaringen av den längd, som
företrädesvis skall komma till användning vid de politiska och kommunala
representantvalen, ankomma på valnämnden, eller rättare dess ordförande.
Genom att anförtro valförrättningen åt valnämnden slipper man också ifrån
distriktsstäinmorna med deras val av ordförande. Valdistrikten komma,
om de sakkunnigas i annat sammanhang framlagda förslag till en vittgående
uppdelning av kommunerna i valdistrikt av statsmakterna antagas,
att bliva synnerligen talrika — jfr sid. 76—80 —, och om de sakkunnigas,
likaledes i annat sammanhang framlagt förslag, avseende att bringa överensstämmelse
mellan valdistriktsindelningen för politiska och för kommunala
val godtages — jfr sid. 74 och 75 — och följaktligen varje kommunalt valdistrikt
bliver försett med en valnämnd, så finnes intet som helst hinder
för en i och för sig önskvärd reform att låta denna valnämnd förrätta
jämväl de kommunala valen. De sakkunniga hava sålunda framlagt förslag
till en sådan reforms genomförande.

För val av municipalfullmäktige i samhälle, som ej bildar eget valdistrikt,
är emellertid en dylik anordning tydligen icke möjlig. Fn utväg
vore visserligen att föreskriva, att varje municipalsainhälle skulle utgöra
eget valdistrikt med egen valnämnd, som hade att förrätta jämväl val av
fullmäktige för samhället. Men då dels municipalsainhälle eller den återstående
delen av kommunen, sedan municipalsamhället undaritagits, ofta
har en alltför ringa folkmängd för att lämpligen utgöra eget valdistrikt,
dels municipalsamhälles läge i kommunen ofta är sådant, att samhället
utgör ett naturligt centrum för hela kommunen eller del av densamma
och följaktligen en lämplig plats för förrättande av val för hela kommunen
eller ett visst valdistrikt, i vilket samhället och kringliggande delar av
kommunen ingå, hava de sakkunniga icke velat föreslå bestämmelser i antytt
syfte, utan hava ansett, att val av municipalfullmäktige i samhälle, som
ej utgör eget valdistrikt, fortfarande skall förrättas å municipalstämma,

dock att därvid förutom stämmans ordförande tvenne av stämman valda
personer skola tjänstgöra såsom valförrättare.

Motsvarande bestämmelser hava av de sakkunniga föreslagits till
införande i § 7 mom. 2 av fattigvårdslagen i fråga om val av fattigvårdsfullmäktige.

I fråga om andrakammarval är föreskrivet, att röstlängden efter yalförrättningen
skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Denna
föreskrift blir för framtiden nödvändigare än hittills, ty utan en sådan blir
det tydligen icke möjligt för sammanräknaren att behörigen granska och
pröva inkomna röstsedelsförsändelser. En motsvarande föreskrift i fråga om
de kommunala representantvalen förefinnes icke och är ej heller betingad av
det av sakkunnigmajoriteten föreslagna systemet med röstning genom fullmakt.
Emellertid torde den sammanräknande myndigheten för att kunna
pröva, att de valda ledamöterna verkligen äro valbara, höra hava tillgång till
röstlängderna, och de sakkunniga hava därför föreslagit, att röstlängderna
jämväl efter de kommunala valen skola samman med röstsedlar och valprotokoll
insändas till den sammanräknande myndigheten, Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller domhavande, som sedan efter sammanräkningens avslutande
har att återsända dem till vederbörande. Genom en dylik anordning
torde man i flertalet fall kunna undvika det numera ej alltför ovanliga
förhållandet, att en person, som förklarats vald till kommunalfullmäktig
eller landstingsman, sedermera befinnes icke uppfylla villkoren för valbarhet.

Med hänsyn till att för närvarande i fråga om stadsfullmäktigval
icke, liksom fallet är i fråga om kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval,
förefinnas bestämmelser, huru snart efter röstningens avslutande
sammanräkningen av de avgivna valsedlarna skall påbörjas, och ej heller
huru skall förfaras, då denna sammanräkning icke omedelbart verkställes,
hava de sakkunniga till § 24 av förordningen om kommunalstyrelse i stad
och till § 10 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm föreslagit
ett tillägg, gående ut på att, då sammanräkningen icke verkställes omedelbart
efter röstningens avslutande, sammanräkningen skall påbörjas inom
sju dagar därefter samt de avlämnade kuverten under tiden förseglas och
förvaras på sätt, som stadgas för det fall, att uppehåll i valförrättningen
göres.

De i föreliggande kapitel framlagda utredningar hava sålunda i
huvudsak resulterat i följande:

Vid de avgöranden och val å stämmor i primärkommunerna, som
ej äro hänförliga till representantval, bibehålies rätten till röstning utan
personlig inställelse med tillämpning av fullmaktssystemet. Men jämte

8—20013-

Röstlängdens
översändande

till den
sammanräknande

myndigheten.

Bestämmelser
för de
fall, där
sammanräkning
vid
stadsfullmäktigval

ej omedelbart
verkställes.

Sammanfattning

och lagändringar.

hittills gällande inskränkningar beträffande detta systems tillämpning stadgas
ytterligare inskränkningar i så måtto, att fullmakt alltid skall vara
ställd till viss person och icke få gälla under längre tid än trettio dagar.

Vid val av kommunala representanter, landstingsmän och elektorer
för val av ledamöter i riksdagens första kammare fordras personlig inställelse
utom för äkta makar, oberoende av hinder, och vid styrkt hinder
för de yrkesutövare och tjänstemän, som erhållit eller komma att erhålla
enahanda rätt vid val till riksdagens andra kammare.

För dessa grupper av röstberättigade bibehålies fullmaktssystemet på
så sätt, att äkta makar få genom fullmakt rösta för varandra och övriga
grupper få rösta genom fullmakt, ställd på annan röstberättigad, med iakttagande
av de inskränkningar och kompletterande bestämmelser, som skola
gälla i fråga om fullmaktsröstning vid övriga kommunala avgöranden.
Hindret för personlig inställelse skall för nämnda yrkesgrupper skriftligen
uppgivas och vara styrkt av ett kvalificerat vittne.

Kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval på landsbygden skola
verkställas inför distriktets valnämnd, och denna skall hava att pröva fullmakterna
med tillhörande intyg.

De lagbestämmelser och lagändringar, som erfordras för vinnande
av dessa huvudsyften samt övriga ovan framhållna syften, beröra § 12,
§ 29 mom. o och § 80 av förordningen om kommunalstyrelse på landet
samt såsom följder härav även § 17 mom. 1, § 14 mom. 3 och 4 samt § 35
av samma förordning, vidare § 12 och § 24 mom. 2 av förordningen om
kommunalstyrelse i stad, § 8 mom. 2 och § 10 mom. 2 av förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm, § 6 av förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd och § 6 mom. 2 av förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm, § 5: 2 och 3 av förordningen om landsting
samt § 7 mom. 2 av lagen om fattigvården. De nya bestämmelserna
böra träda i kraft dagen efter den, då lagarna från trycket utkommit i
Svensk författningssamling dock med iakttagande av att i de fall, där överensstämmelse
mellan valdistriktsindelningarna för kommunala och politiska
val å landsbygden ännu icke förefinnes, de kommunala representantvalen
fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse vinnes och vederbörliga valnämnder
utsetts, skola förrättas å kommunalstämma eller distriktsstämma
med iakttagande av vad därom hittills funnits stadgat.

Det kunde möjligen hava ifrågasatts, att bestämmelserna om röstning
utan personlig inställelse vid de kommunala representantvalen sammanförts
till en särskild lag. Men då dels övriga bestämmelser, avseende dessa val,
ehuru i stort sett analoga äro införda i de olika författningarna, dels de nya
bestämmelserna angående fullmaktsröstning äro få och relativt enkla, hava

de sakkunniga ej velat slå in på denna väg. De sakkunniga vilja emellertid
i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att samtliga bestämmelser
angående de kommunala representantvalen, vilka som sagt i stort
sett äro analoga, utbrytas ur respektive kommunallagar och sammanföras
till en gemensam kommunal vallag. Måhända kan det vid en dylik lagskrivning
visa sig möjligt att åstadkomma en enda vallag, gemensam för
politiska och kommunala val.

Någon ändring av den nya villkorligt antagna vallagen med avseende
på bestämmelserna om elektorsval erfordrar icke det av de sakkunniga
föreslagna systemet för röstning utan personlig inställelse vid dessa val.
I § 4 av sagda lag heter det nämligen: »Om överlåtande av rösträtt äge
tillämpning vad i sådant hänseende gäller i fråga om val till stadsfullmäktige.
» De nya bestämmelsernas införande i förordningarna om kommunalstyrelse
i stad och i Stockholm innebär sålunda, att desamma skola
tillämpas jämväl vid elektorsval.

II. Valdistriktsindelning vid kommunala och politiska val.

Enligt de riktlinjer för de sakkunnigas arbete, som äro framlagda i
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1919,
åligger det de sakkunniga bland annat att biträda med utredning av frågan,
»huruvida genom förändrade bestämmelser i avseende på distriktsindelning
och därmed i samband stående anordningar vid kommunala val de
röstberättigade må kunna beredas ökade möjligheter att begagna sig av
sin rätt att deltaga i valen.» Detta spörsmål hade, framhåller departementschefen,
sedan genom beslut vid 1918 års urtima riksdag rösträtten
utsträckts till så många förut ej röstberättigade medborgare, vunnit ökad
aktualitet. »Särskilt torde härvid kunna ifrågasättas att utsträcka den
skyldighet att anordna distriktsindelning i vissa kommuner, som nu tinnes,
ävensom att tillerkänna vederbörande länsstyrelse vissa initiativ till distriktsindelning.
»

I samband med ovan anförda fråga skulle de sakkunniga även beakta
frågan om att bringa överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna
för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och val till riksdagens
andra kammare, en fråga, vars betydelse framhållits i skrivelse av de sakkunniga,
vilka tidigare inom civildepartementet varit tillkallade för att
biträda vid uppgörande av förslag till röstlängder för kommunala val m. in.
En sådan i och för sig önskvärd överensstämmelse i valdistriktsindelningen
vore enligt sagda sakkunnigas uttalande nödvändig med hänsyn till att
den i vallagen oraförmälda valnämnden, i enlighet med kommunallagarnas
bestämmelser, numera skall taga befattning jämväl med den kommunala
längden.

Ehuru enligt de ursprungliga direktiven för de sakkunnigas arbete
endast rörande sistnämnda fråga särskilt utlåtande borde föreligga på sådan
tid, att förslag kunde föreläggas 1920 års riksdag, hava redan från
början de två frågorna av de sakkunniga behandlats i ett sammanhang,
på så sätt nämligen, att frågan om valdistriktsindelning upptagits till behandling
i hela sin omfattning, detta för att undvika ett dubbelt utredningsarbete
samt olägenheten, att samma paragrafer i kommunallagarna

(il

och lagen om val till riksdagen göras till föremål först för vissa ändringsförslag
och efter kort tid för andra. Däremot hava de sakkunniga icke i
detta sammanhang tagit slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida till äventyrs
genom andra anordningar än en mera allmän valdistriktsuppdelning
de röstberättigade må kunna beredas ökade möjligheter att begagna sig
av sin rätt att deltaga i de kommunala valen.

Bestämmelserna angående valdistrikt vid val av kommunalfullmäktige,
landstingsman och ledamöter till riksdagens andra kammare återfinnas i
29 § av förordningen om kommunalstyrelse på landet, 5 § 2 mom. av
förordningen om landsting samt 19 och 20 §§ av lagen om val till
riksdagen.

Huvudregeln enligt dessa bestämmelser är, att samtliga ifrågavarande
val skola förrättas kommunvis, d. v. s. att varje kommun skall utgöra ett
valdistrikt.

Obligatoriska undantag från denna regel stadgas, såvitt an?år val
av kommunalfullmäktige oeh landstingsmän, för landskommun med mer
än 10,000 invånare och, såvitt angår andrakammarval, för landskommun,
som ingår under två eller flera valkretsar vid sistberörda val. Landskommun
med mer än 10,000 invånare skall nämligen alltid delas i valkretsar
för val av kommunalfullmäktige. Då därjämte föreskrives, att sådan valkrets
utgör valdistrikt '' vid kommunalfullmäktigval, samt att valdistrikt
vid dylikt val jämväl utgör valdistrikt vid landstingsmannaval, kommer
detta undantag att gälla såväl kommunalfullmäktigvalen som landstingsman
na valen.

Det andra, för riksdagsmannaval gällande undantaget är påkallat
därav, att några av rikets kommuner skäras av tingslags- eller häradsgräns.
Höra inom olika tingslag eller härad sålunda belägna delar av kommun
till olika valkretsar, skall enligt vallagen varje del bilda ett valdistrikt.
Motsvarande bestämmelse har naturligtvis varit obehövlig för kommunalfullmäktigval,
så länge det för lagstiftningen varit likgiltigt, huruvida
distriktsindelningen för olika slag av val sammanfallit, men saknas icke
blott för kommunalfullmäktigval, utan även för landstingsmannaval, ehuru
bestämmelse är påkallad för de senare valen av samma anledning som
för riksdagsmannaval.

I förordningen om landsting stadgas nämligen med tanke på ifrågavarande
kommuner endast följande: »Höra delar av samma valdistrikt till
olika valkretsar, väljer vardera delen för sin valkrets». Landstingsmannavalen
torde i dessa kommuner, om distriktsindelning icke uttryckligen beslutats,
förrättas å kommunalstämman antingen samtidigt för de olika delarna,
ehuru valsedlarna för de olika delarna hållas åtskilda för redovis -

HittilUvarnnde
bestämmelser.

ning till de olika valkretsarna, eller ock å olika tider för varje del. Då
det° utmärkande för valdistrikt, som icke omfattar hel kommun, är, att
valet sker å olika ställen inom kommunen å distriktsstämma, följer härav
och av själva lagbudets formulering, att sådana kommundelar icke behöva
bilda särskilda valdistrikt vid vare sig kommunalfullmäktigval eller landstingsmannaval.

Jämte nu nämnda två obligatoriska undantag från huvudregeln
stadgas i alla tre ifrågavarande författningar, att undantag kan beslutas
beträffande kommun, som »till följd av samfärdsförhållanden eller andra
orsaker» (i vallagen: »till följd av folkmängdens storlek, samfärdsförhållanden
eller andra orsaker») icke lämpligen bör utgöra ett enda valdistrikt.

Motsvarighet till landstingsförordningens ovan omförmälda bestämmelse,
att valdistrikt vid kommunalfullmäktigval utgör valdistrikt jämväl
för landstingsmannaval, finnes i förordningen om kommunalstyrelse på
landet, vari stadgas, att valdistrikt för val av landstingsmän_ utgör valdistrikt
även för kommunalfullmäktigval. Men beträffande förhållandet
mellan dessa kommunala val å ena samt andrakammarvalen å andra sidan
saknas dylik motsvarighet.

Av det sagda framgår, att valdistrikten för kommunalfullmäktigval
samt landstingsmannaval redan enligt gällande bestämmelser sammanfalla,
men att distriktsindelningen i vad angår dessa val å ena samt andrakamm
arval en å andra sidan kunna uppvisa olikheter i följande hänseenden.

1) vid de kommunala valen måste kommun med mer än 10,000 invånare
vara uppdelad i valdistrikt, vid de politiska behöver detta icke

vara fallet;

2) vid de politiska valen måste i vissa fall delar av kommun (då de
höra till olika valkretsar) bilda särskilda valdistrikt, vid de kommunala
valen behöver detta icke vara fallet;

3) på grund av »samfärdsförhållanden eller andra orsaker» kan kommun
komma att delas i valdistrikt för de politiska valen, men icke vid de

kommunala och tvärtom; och distriktsindelningen kan komma att ske på

ett sätt vid de förra och på ett annat sätt vid de ''senare valen.

I vad mån dessa olikheter i gällande bestämmelser medfört skiljaktigheter
i landsbygdens valdistriktsindelningar för olika val, framgår av
de här nedan sammanförda statistiska uppgifterna.

Vad städerna angår förekomma endast i lagen om val till riksdagen
föreskrifter om deras indelning i valdistrikt vid andrakammarvalen. Enligt
förberörda § 19 i samma lag gäller jämväl för stad, att kommun i regel
bildar ett valdistrikt, men må delas i två eller flera, då det påkallas av
folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker. Därjämte

Jlr särskilt stadgat, att valkrets, som består av en stad eller del av stad,
må, där så finnes lämpligt, delas i två eller flera valdistrikt. Angående
ståders indelning i valdistrikt vid andrakarnmarval lämnas upplysning i
den nedan intagna statistiken.

1 fråga om stadsfullmäktigval och val av landstingsmän i stad saknas
däremot bestämmelse om valdistrikt. I 23 § av förordningen om kommunalstyrelse
i stad stadgas endast, att, om staden är delad i valkretsar,
valen verkställas å dagar, som magistraten särskilt för varje valkrets utsätter,
samt enligt ordning i övrigt, som magistraten äger bestämma. I
förordningen om landsting finnes i § 5 mom. 3 intagen en bestämmelse,
att med avseende å förrättande av landstingsmannaval i stad skall i tilllämpliga
delar gälla vad i samma § mom. 2 är föreskrivet.

Ehuru i sistberörda moment, som avhandlar ifrågavarande val på
landsbygden, på sätt ovan sagts talas bland annat om valdistriktsindelning,
lärer hänvisningen i mom. 3 icke åsyfta, att motsvarande regler i detta
hänseende skola gälla beträffande stad, utan avse endast proceduren vid
själva valförrättningen, varom mom. 2 därjämte meddelar föreskrifter. På
samma sätt lärer det vara uppenbart, att ovan omförmälda stadgande om
magistratens befogenhet att bestämma den ordning, efter vilken stadsfullmäktigval
skall ske, icke avser annat än anordningarna vid valförrättningen.

Magistraten är emellertid vid dessa val oförhindrad att bestämma
om röstupptagning inom olika delar av staden, vilket utan svårighet och
oberoende därav att röstlängden icke vid upprättandet blivit upplagd särskilt
för varje sådan del låter sig göra, emedan längden uppställes och
när som helst efter utskrivningen kan uppdelas efter rotar eller kvarter.
Magistraten är därvid obunden av regler och icke pliktig att vid de olika
valen för röstupptagning uppdela staden på samma sätt. Det kan sålunda
inträffa, att valdistrikten vid riksdagsmannaval samt röstupptagningsställena
vid stadsfullmäktigval och landstingsmannaval icke sammanfalla.

Att dylika röstupptagningsställen i mån av behov böra anordnas,
finnes visserligen icke direkt i författningarna uttalat. Men erinran därom
har gjorts i Kungl. Maj:ts cirkulär den 21 februari 1908, vari framhållits
angelägenheten därav, att stadsfullmäktigval anordnas på sådant sätt, att
såvitt möjligt samtliga röstberättigade utan svårighet bliva i tillfälle att
deltaga i valet.

Förutom ovan anförda bestämmelser angående indelning i valdistrikt Särskilda
torde här även böra omnämnas vissa särskilda föreskrifter, avseende indel-ser^vid^tu
ningen vid de kommunala valen våren 1919. I den kungörelse med före- ånlårvai.
skrifter i avseende å uppläggande under år 1919 av vissa kommunala röst -

längder m. in., som i enlighet med i de nya lagarna givna bemyndiganden
utfärdades den 31 december 1918 (svensk författningssamling nr 1063),
föreskrevs bland annat, att i landskommuner med mer än 10,000 invånare,
som förut icke haft kommunalfullmäktige, valkretsindelning omedelbart
skulle företagas. Men i övrigt skulle enligt sagda kungörelse vid vårvalen
den hittillsvarande indelningen tillämpas. Att en föreskrift sådan som
den sistnämnda utfärdades strax efter rösträttsreformen, då ju en ytterligare
uppdelning i valdistrikt var synnerligen önskvärd med hänsyn till
ökningen av antalet röstberättigade, berodde på den knappa tid, som var
disponibel för de nya röstlängdernas utskrivning. Utan en sådan föreskrift
hade det i allmänhet icke varit möjligt att få längderna färdiga å bestämd
tid.

Att på administrativ väg avhjälpa hithörande svårigheter, som uppenbarligen
hade sin rot i den stora skyndsamhet, varmed rösträttsreformen
skulle genomföras, var icke möjligt. Sedermera vidtog emellertid 1919
års lagtima riksdag vissa åtgärder för att möta de svårigheter, som särskilt
ökningen av de röstberättigades antal kunde väntas medföra vid vårens
val. Det föreskrevs i detta syfte i särskild lag av den 25 februari
1919, att såväl kommunalfullmäktig- som landstingsmannaval på landet
i kommuner eller valdistrikt med mer ån 3,000 invånare skulle äga rum
vartdera två — i undantagsfall tre — dagar. Samma anordning skulle
även efter vederbörande stämmeordförandes respektive magistrats omprövning
medgivas i landskommuner (respektive valdistrikt) med ett mindre
antal invånare än 3,000 samt i köpingar och städer. Genom sagda lag
öppnades även möjlighet att inom samma kommun eller distrikt använda
olika vallokaler under de olika valdagarna.

Omnämnda lag innehåller även särskilda föreskrifter angående sammanförande
av vissa val, vilka föreskrifter emellertid äro utan betydelse
för föreliggande fråga.

Statistik ro- För att erhålla en överblick över huru med tillämpning av ovan

rande de vid anförda bestämmelse!’ valdistriktsindelningen faktiskt tett sig vid de senaste
mlrn Ull- valen, d. v. s. i huru många valdistrikt riket, eller närmast landsbygden,
lämpade val- indelats, huru stor folkmängd, som kommer på de olika distrikten samt
delningarna, vilka olikheter, som härutinnan förefinnas i fråga om de politiska och de
kommunala valen, har till en början med ledning av »Folkmängden i rikets
kommuner» uppgjorts nedanstående tablå, utvisande antalet landskommuner
vid början av åren 1917 och 1919, d. v. s. de år, då senaste andrakammarval
och Jandstingsmannaval förrättats, med fördelning efter antalet
invånare.

Kommuner med ott	Antal	kommuner
invånarantal om	1 januari 1917	1 januari 1919
500 och därunder . .	............ 412	400
501 1,000 .....	............ 658	668
1,001— 1,500 .....	............ 470	452
1,501— 2,000 .....	............ 264	280
2,001- 2,500 .....	............ 167	162
2,501— 3,000 .....	............ 123	121
3,001— 4,000 .....	............ 127	133
4,001— 5,000 .....	. •.......... 60	64
5,001— 7,500 .....	............ 72	73
7,501—10,000 .....	............ 32	30
10,000-15,000 .....	............ 14	17
15,001—20,000 .....	............ 8	5
över 20,000 ......	............ 2	2
	Samtliga kommuner 2,409	2,407

Denna tablå giver emellertid ingen exakt kunskap om valdistriktens
antal och fördelning efter folkmängd, eftersom ju vissa större kommuner
för kommunalfullmäktigval och följaktligen också för landstingsmannaval
måste vara indelade i valdistrikt och andra kommuner så väl för andrakammarval
som för landstingsmannaval (och kommunalfullmäktigval) kunna
vara indelade i valdistrikt. Tablån här ovan måste sålunda kompletteras
med uppgifter, i vilken omfattning sådan uppdelning i valdistrikt förekommit.
Av de senaste utkomna valstatistiska berättelserna framgår, att
antalet valdistrikt på landsbygden vid 1917 års andrakarnmarval utgjorde
2,574, medan motsvarande tal vid 1916 och 1918 års landstingsmannaval
tillsamin antagna utgjorde 2,506. Redan dessa båda tal giva tillkänna, att
olikheter förekomma beträffande valdistriktsindelningen vid det ena och
det andra valet, ävensom att, åtminstone före den kommunala rösträttsreformen,
kommuns indelning i valdistrikt var allmännare vid de politiska
än vid de kommunala valen. En företagen undersökning beträffande valdistriktsindelningen
vid 1919 års landstingsmannaval visar, att antalet valdistrikt
å landsbygden stigit till 2,648, sålunda eu avsevärt högre siffra
än motsvarande för andrakammarvalen 1917. Uppdelningen i valdistrikt
har tydligen år från år blivit allmännare i samma mån, som man kommit
till insikt om fördelen av smärre valdistrikt. Detta framgår också med

9—200137

tydlighet av nedanstående tablå, angivande antalet landskommuner, som
vid andrakammarvalen hösten 1914 och 1917 samt vid landstingsmannavalen
1916—1918 och 1919 voro uppdelade i valdistrikt.

Antal landskommuner

Antal valdistrikt vid andrakammarvalen vid landstingsmannavalen

inom kommunen hösten 1914 1917 1916—1918 1919

2 .................. 58 81 43 61

3 .......... 13 17 10 35

4 .................. 4 9 8 15

5 .................. 3 4 2 2

6 .................. — — — 2

7 .................- - - 2

8 .................. - - - 1

10.................. - - - 1

12.................. - - — 1

Summa 78 111 63 120

Av dessa siffror hava de angående landstingsmannavalen 1919 erhållits
genom att genomgå valprotokollen samt vissa av statistiska centralbyrån
från länsstyrelserna infordrade uppgifter. Övriga siffror äro hämtade
ur den officiella statistiken. Det bör framhållas, att i denna statistik
och följaktligen även i ovanstående tablå bland kommuner, som äro indelade
i valdistrikt, ej medräknats de kommuner, där på grund av att de
utgöra delar av tvenne valkretsar för andrakamraarval eller landstingsmannaval
de olika delarna välja var för 3ig. Varje sådan kommun räknas i
valstatistiken såsom tvenne kommuner. Namnen på de kommuner, som
vid 1917 års andrakammarval eller 1919 års landstingsmannaval tillhörde
tvenne valkretsar, ävensom namnen på valkretsarna och folkmängden inom
vardera valkretsdelen i kommunen angivas här nedan:

<57

Valk

rötsår

Folkmängd i
de i valkret-

Kommun

vid andra kammar-

vid landstingB-

sarna

ingående

kommun-

valen

mannavalen

delarna

A. Kommuner, »om tillhörde olika
valkretsar vid häda valen (5 kommuner).

Vallentuna.............Stockh. l:s norra Västra domsagans

> > södra Dandcryds skeppslags utom

Lidingö köping

Skatelöv..............Kronob. l:s östra Mellersta Värends domsagas

> > västra Västra Värends >

Hishult ..............Krist. l:s nordvästra Norra Åsbo domsagas

Hallands l:s Höks härads

Kölingared.............Älvsb. l:s södra

Skara!}. l:s södra

Nysnnd..............yästm. l:s östra

Örebro l:s södra

B. Kommuner, som tillhörde olika
valkretsar vid landstingsmannaval,
men ej vid andrakammarval (3 kommuner).

Malexander.............Österg. l:s södra

Kinds o. Redvägs domsagas
Vartofta o. Frökinds domsagas

Östersysslets domsagas
Grimstens, Sundbo o. Edsbergs
härads

{Kinda o. Ydre härads domsagas
Lysing» o. Göstrings domsagas

Gårdstånga

Malmöh. l:s mellersta/’*’0™8'' t!iirad,8
t Frosta harads

Kvistofta

Malmöhus l:s norra /^nnebergs o Harjagers härads
\Luggude

1,449

969

1,542

234

1,842

627

102

1,033

1,688

523

593

161

674

984

648

C. Kommuner, som tillhörde olika
valkretsar vid andrakammarval men
ej vid lundstingsmannaval (2 kommuner).

Norrvidinge............Malmöhus l:s norra lOnsjö och del av Harjagers 704

Malmöh. l:s mellersta/ härads valkrets 335

Stehag...............Malmöhus l:s norra lOnsjö och del av Harjagers 1,336

Malmöh. l:s mellersta/ härads valkrets 171

Vilka landskommuner, som på något sätt vid 1917 års andrakammarval
eller vid 1919 års landstingsmannaval voro uppdelade i valdistrikt,
ävensom dessa kommuners areal, folkmängd samt antalet valdistrikt inom
varje kommun angives i nedanstående förteckning, uppgjord, vad förstnämnda
val angår, på basis av den officiella statistiken, vad angår sistnämnda
val, på basis av, förutom den officiella statistiken, nyssnämnda
valprotokoll och uppgifter från länsstyrelserna. Medtagna äro här jämväl
ovan angivna kommuner, som vardera utgöra delar av tvenne valkretsar.
Förteckningen är så uppställd, att av densamma framgår, i vilken mån avvikelser
förekommit beträffande indelningen vid det ena och det andra valet.

Översikt över de landskommuner, som vid 1919 års landstingsmannaval och
1917 års andrakammarval voro uppdelade i valdistrikt^

Kommun Areal i hektar

Vi 1919

A. Kommuner, som voro uppdelade i
valdistrikt på enahanda sätt vid båda
valen (68 kommuner).

Lidingö, Stockholms län........ 3,052

♦Vallentuna, » >........ 6,724

Älvkarleby, Uppsala > • •...... 23,038

Västra Vingåker, Södermanlands län . . 34,697

Motala ländsk., Östergötlands län .... 8,287

♦Skatelöv, Kronobergs län....... 15,084

Lotta, Kalmar län....... 14,395

Hallingeberg, » » 16,645

♦Hishult, Kristianstads och Hallands län 10,860

Fässberg, Göteborgs och Bohus län . . . 5,233

Öckerö, » > » > . . . 2,425

Skee, » > » » . . . 26,785

Tanum, » > » » . . . 24,720

Lur, > » > » . . . 10,500

»KÖlingared, Älvsborgs och Skaraborgs län 7,333

Färnebo, Värmlands län........ 49,136

Kroppa, » >........ 25,185

Vase, » »........ 25,873

Ransäter, » »........ 14,723

Grava, » .»........ 17,078

Ekshärad, » >........ 94,920

Norra Råda, > >.....• . . 56,831

Lysvik, » >........ 20,183

Asker, Örebro län.......... 17,114

Sköllersta, » > 10,375

Folkmängd Antal valdistrikt

vid andra- vid lands -

l/i 1917	‘/i 1919	kammar- valet	tingsmanna- valet
7,573	8,332	2	2
1,432	1,492	2	2
9,858	9,620	2	2
8,188	8,264	3	3
7,255	7,191	3	3
2,502	2,511	2	2
3,019	3,036	2	2
2,830	2,787	2	2
2,028	2,076	2	2
10,417	10,864	2	2
4,951	5,145	2	2
6,310	6,194	2	2
6,586	6,533	2	2
1,986	1,927	2	2
732	729	2	2
4,189	4,192	2	2
4,131	4,226	2	2
3,741	3,770	3	3
5,481	5,610	2	2
7,363	7,332	2	2
6,946	6,806	3	3
9,642	10,000	3	3
3,295	3,391	2	2
4,603	4,495	2	2
2,904	3,003	2	2

f En * betecknar, att kommunen utgör del av två valkretsar för andrakammarval eller landstingsmannaval,
varvid delarna välja var för sig. Noter se sid. 72.

filt

Kommun Areal i hektar

V i 1919

Hammar, Örebro län......... 19,433

Nora ländsk., > > 40,220

Hällefors, > > . • . ...... 45,541

Lindesbergs landskommun, Örebro län . 50,576

Fellingsbro, > » 35,749

Svärdsjö, Kopparbergs län....... 95,210

Sundborn, > >....... 19,319

Vika, » »....... 22,637

By, > >....... 32,736

Jama, > >....... 75,514

Gagnef, » >....... 41,135

Rättvik, » >....... 100,990

Mora, > >....... 133,890

Venjan, > >....... 68,921

Älvdalen, > >....... 251,326

Valbo, Gävleborgs län......... 54,750

Ovansjö, » >......... 45,420

Torsåker, j >......... 44,710

Söderala, » »......... 28,030

Torp, Västernorrlands län....... 116,875

Borgsjö, > >....... 101,340

Haverö, > >....... 107,609

Njurnnda, > > 32,693

Skön, > >....... 4,732

Bjärtrå, » >....... 15,762

Anundsjö, » > 265,900

Amäs, > »....... 33,523

Nordmaling, Västerbottens län..... 130,104

Vännäs, > »..... 55,502

Sävar, » >..... 82,580

Bjnrholm, > > *) • • • • 133,475

Degerfors, > >..... 293,969

Lycksele, » >..... 539,787

Stensele, » »..... 445,470

Burträsk, > 201,515

Skellefteå landskommun, Västerbottens län 137,925

Bureå, > » 31,500

Folkmängd	Antal valdistrikt vid andra- vid lands-
Vi 1917	>/i 1919	kamtnar- valet	tingsmauna- valet
5,480	5,295	2	2
5,128	5,298	2	2
4,474	4,684	2	2
10,012	10,283	2	2
6,750	6,735	2	2
5,779	5,837	2	2
2,280	2,295	2	2
3,601	3,619	2	2
6,243	6,257	2	2
6,789	7,009	2	2
7,929	7,783	2	2
9,029	9,258	5	5
9,588	9,764	2	2
1,968	1,971	2	2
5,356	5,493	2	2
11,221	11,274	3	3
9,658	9,726	2	2
8,173	8,725	2	2
11,553	11,676	3	3
9,621	10,090	2	2
6,937	7,260	2	2
2,915	2,982	2	2
9,772	9,656	2	2
12,004	11,526	3	3
4,856	4,775	2	2
8,154	8,198	2	2
5,798	5,537	2	2
8,502	8,556	2	2
6,418	6,584	2	2
3,827	3,903	3	3
4,540	4,625	2	2
8,267	8,502	3	3
8,370	8.591	2	2
3,984	4,234	2	2
9,376	9,496	2	2
19,098	19,467	4	4
4,817	4,898	2	2

Folkmängd Antal valdistrikt

Kommun Areal i heki

Vi 1919

Jörn, Västerbottens län........ 178,584

Norsjö, > »........ 186,020

Arvidsjaur, Norrbottens län...... 607,050

Nederlag, > >...... 118,530

Jokkmokk, > » ...... 1,947,404

Övertorneå, » » ...... 174,170

It. Kommuner, som voro uppdelade
i valdistrikt vid båda valen men pil

olika sätt (26 kommuner).

Örgryte, Göteborgs och Bohus län . . . 1,849

Visnum, Värmlands län........ 19,091

Snnne, » >........ 57,273

*Nysund, Värmlands och Örebro län . . 29,682

Karlskoga, Örebro län......... 56,220

Ljnsnarsberg, > >......... 66,396

Grangärde, Kopparbergs län...... 75,662

Stura Tana, > » 61,766

Malung, » > 183,066

Leksand, > > 97,796

Bollnäs, Gävleborgs län........ 87,952

Ytterlännäs, Västernorrlands län .... 23,466

Nätra, » ■>.... 36,212

Själevad, » • ... . 31,945

Umeå landskommun, Västerbottens län *) 113,465

Sorsele, » » 783,509

Bygdeå, > » 91,390

By ske, » > 110,420

Piteå landskommun, Norrbottens län a) 232,405

Överluleå, > > 4) . 133,049

Edefors, » > . . 167,410

Råneå, » » . . 217,350

Nederkalix, > » . . 181,420

Nedertorneå, > » . . 43,030

Gällivare, > » . . 1,694,342

Jukkasjärvi, > » . . 1,413,675

vid andra- vid lands -

7i 1917	Va 1919	kammar- valet	tingsmanna- valet
4,861	5,110	2	2
6,137	6,290	o «	2
6,789	7,005	3	3
12,494	12.604	4	4
6,724	7,022	3	3
3,901	4,005	3	3

21,441	21,397	4	2
3,383	3,549	2	3
10,256	10,538	5	4
2,780	2,721	3	2
18,541	18,750	2	3
10,049	10,161	2	12
12,494	12,078	2	7
20,842	21,703	4	6
7,288	7,339	5	4
11,055	11,119	2	4
13,294	13,627	3	2
6,575	6,568	2	3
5,618	5,470	2	4
7,370	7,481	2	6
16,606	12,537	4	7
3,830	4,032	2	3
7,542	7,634	2	3
10,172	10,188	4	4
16,019	12,666	4	4
15,157	9,444	4	4
2,973	3,063	2	4
8,413	8,555	2	4
16,091	16,191	4	5
4,675	4,773	2	3
18,595	18,457	3	8
14,119	13,683	5	10

		Folkmängd	Antal	valdistrikt
Kommun	Areal i hektar V» 1919	‘/i 1917	Vi 1919	vid andra-kammar-	vid lands-tingsmanna-
			valet	valet
C. Kommuner, Horn voro uppdelade i valdistrikt vid laiidstingsmniina-valet men ej vid andrakaminarvalet
(34 kommuner).
Väddö, Stockholms län........	14,774	3,650	3,648	1	3
Häverö, > » ........	14,718	4,519	4,776	1	3
Edebo, > > ........	13,901	2,175	2,244	1	2
Borstig » » ........	21,767	3,452	3,537	1	3
Täby, > > ........	6,268	2,725	2,881	1	2
Solna, » » ........	2,005	18,670	19,422	1	3
Värmdö, » > ........	19,460	3,231	3,407	1	4
Spånga, » » ........	5,158	8,640	8,838	1	4
»Malexander, Östergötlands län.....	20,010	1,117	1,116	1	2
Norra Solberga, Jönköpings län . . . .	10,935	2,773	2,723	1	3
Bnrlöv, Malmöhus län.........	1,642	5,317	5,134	1	2
•Gårdstånga, Malmöhus län......	1,528	843	835	1	2
•Kvistofta, > > ......	2,036	1,645	1,632	1	2
Morlanda, Göteborgs och Bolma län . . .	7,293	3,656	3,618	1	2
Kungshamn, > » > » . . .	700	3,952	3,892	1	2
Störa Kil, Värmlands län.......	17,205	3,878	3,934	1	3
Eda, » >.......	28,819	6,341	6,451	1	3
Gunnarskog, > ».......	41,189	4,306	4,329	1	3
Fryksände, > >.......	52,213	6,425	6,421	1	3
Dalby, » » .......	80,519	3,671	3,657	1	3
Nyed, » ».......	32,714	4,885	5,027	1	4
Falu landskommun, Kopparbergs län . .	28,146	6,497	6,459	1	2
Alnö, Vä8teruorrlands län.......	6,933	6,456	6,075	1	2
Timrå, » ».......	10,211	7,421	7,309	1	2
Säbrå, > *.......	23,307	5,561	5,627	'' 1	3
Gudmundrå, > ».......	23,428	11,606	11,751	1	2
Högsjö, > ».......	22,623	4,264	4,204	1	3
Nora, > >.......	18,453	4,094	4,004	1	3
Sidensjö, > ».......	39,416	2,570	2,508	1	3
Björna, > ».......	93,969	2,986	3,031	1	2
Hörnefors, Västerbottens län ......	29,620	3,721	3,700	1	2
Hortlax, Norrbottens län 8) ......	31,912	—	3,478	1	3
Norrfjärden, » » .......	50,176	4,625	4,741	1	4
Överkalix, » > .......	293,100	6,259	6,366	1	3

Kommun Areal i hektar

Vi 1919

D. Kommuner, som voro uppdelade
1 Taldistrikt vid andrakammarvalet

men ej vid landstingsmannavalet
(28 kommuner).

Risinge, Östergötlands län .... • . . 37,297

Skedevi, > >....... 31,965

Vena, Kalmar län.......... 26,391

Mörlunda, > >........... 28,287

Döderhult, > >........... 27,694

*Norrvidinge, Malmöhus län..... 2,035

♦Stehag, > >.!.... 3,821

Stenkyrka, Göteborgs och Bohus län5) . 7,001

K ville, > > » 1 . . 15,995

Husby, Kopparbergs län........ 41,318

Folkärna, > >........ 20,886

Lima, > »........ 141,337

Transtrand, > »........ 104,847

Ockelbo, Gävleborgs län........ 106,124

Skog, > »........ 46,790

Färila, > >........ 127,370

Los, > »........ 168,735

Brunflo, Jämtlands län........ 28,257

Hackås, » > 39,790

Tännäs, > • 229,460

Vilhelmina, Västerbottens län..... 875,142

Dorotea, » > 305,090

Pajala, Norrbottens län........

Folkmängd	Antal valdistrikt
	vid andra-	vid lands-
l/i 1917 Vi 1919	kammar-	tingsmanna-
	valet	valet

7,901	8,541	2	1
3,589	3,555	2	1
4,562	4,675	2	1
4,083	4,169	2	1
5,323	4,762	2	1
1,077	1,039	2	1
1,407	1,507	2	1
5,566	4,149	3	1
5,216	5,148	2	1
6,093	6,454	2	1
6,656	5,257	2	1
2,583	2,626	2	1
1,891	1,865	2	1
9,296	9,588	2	1
3,959	4,029	2	1
5,475	5,546	2	1
3,216	3,398	2	1
4,614	2,520	2	1
1,690	1,707	2	1
1,812	1,833	2	1
8,429	9,029	3	1
4,551	4,533	2	1
3,999	4,066	2	1

Sammanställes nu denna förteckning med den å sid. 65 meddelade
tablån angående antalet landskommuner, fördelade efter invånarantal, så
erhålles nedanstående fördelning av de landskommuner, som icke voro in '')

Namnen pä valdistrikten uppgivas olika för de olika valen.

•) Holmsuud avskildes * */i 1918 från Umeå landskommun och bildade egen kommun. Arealen i
den odelade kommunen utgjorde år 1917 117,886 hektar.

s) Hortlax avskildes 1/i 1918 från Piteå landskommun och bildade egen kommun. Arealen i
den odelade kommunen utgjorde år 1917 264,317 hektar.

*) Boden ingick förut i Överluleå kommun men utbröts därur såsom stad ’/i 1919. Överluleå
areal före utbrytningen utgjorde 133,900 nektar.

6) Bönnäng avskildes 1/i 1918 från Stenkyrka kommun och bildade egen kommun. Arealen i den
odelade kommunen utgjorde år 1917 7,891 hektar.

delade i valdistrikt vid andrakammarvalen 1917 eller vid landstingsmanna -

valen 1919.

Antalet kommuner, som ej voro indelade

Kommuner med ett i valdistrikt

invånarantal om -vid andrakammar- vid landstingsvalen
1917 mannavalen 1919

500 och därunder.................. 412 400

501— 1,000 ..................... 657 666

1.001— 1,500 ...............-...... 467 450

1.501— 2,000 ..................... 259 277

2.001— 2,500 ..................... 165 159

2.501— 3,000 ..................... 116 114

3.001— 4,000 ..................... 114 115

4.001— 5,000 ..................... 46 48

5.001— 7,500 .................. 43 39

7.501— 10,000 ..................... 11 11

10.001— 15,000 ..................... 1 —

15.001- 20,000 ..................... 1 —

över 20,000 ...................... — —

Samtliga kommuner 2,292 • 2,279

Som synes voro ännu vid 1919 års val ett 50-tal kommuner med
en folkmängd överstigande 5,000 icke uppdelade i valdistrikt.

Emellertid hava sedan dess, efter vad som inhämtats från civildepartementet,
ett stort antal kommuner, som förut ej varit indelade i valdistrikt,
efter vederbörlig framställning genom respektive länsstyrelsers
beslut uppdelats i två eller flera valdistrikt, och regleringen av valdistriktsindelningarna
för de politiska och de kommunala valen i avsikt att få
överensstämmelse till stånd hava inom vissa län lett därhän, att där för
närvarande inga oregelbundenheter i detta avseende kvarstå.

• För städernas vidkommande förekommer, som nämnt, valdistriktsindelning
endast vid andrakammarval. Antalet valdistrikt i städer utgjorde
vid andrakammarvalen år 1917: 196 mot 185 hösten 1914. 1 vilken om fattning

städerna vid dessa val voro indelade i mer än ett valdistrikt framgår
av nedanstående siffror, angivande det antal städer, som indelats i 2,
3, 4, 5 eller flera valdistrikt hösten 1914 och år 1917.

10—200137

Nödvändigheten
av
överensstämmelse

mellan valdistriktsindelningarna

f ör olika val.

Antal valdistrikt
i staden

2 ... .

3 ... .

4 ... .

b ... .

10 ... .
12 ... .
14 ... .
33 ... .
35 ... .

Antal städer

Hösten 1914 År 1917

. ... 6 5

. ... 1 8

. . . . 1 2

. ... 2 2

. ... 1 —

. . . . — 1

. . . . 1 1

. . . . 1 —

, , . . —_1

Summa 19 20

Bland de städer, som år 1917 voro uppdelade på de största antalen
valdistrikt, var Stockholm* som emellertid utgjorde två valkretsar, indelat
i 35 distrikt, Göteborg i 14 och Malmö i 12. Inalles 83 städer voro vid
1917 års val icke uppdelade på valdistrikt. Dessa städer fördelade sig
efter folkmängden i enlighet med nedanstående tablå.

o o

Städer med ett Antal

invånarantal om

1,000 och därunder

1.001— 1,500 . . .

1.501— 2,000 . . .

2.001— 2,500 . . .

2.501— 3,000 . . .

3.001— 4,000 . . .

4.001— 5,000 . . .

5.001— 7,500 . . .

7.501— 10,000 . . .

10.001— 15,000. . .

15.001— 20,000 . . .

. . . . 3
. . . . 7
. . . . 6
. . . . 4
. . . . 9
. . . . 7
. . . . 8
. ... 16
. ... 10
. ... 12
. . . . 1
Summa 83

Av den statistik, som i det föregående anförts, framgår, att den valdistriktsindelning,
som tillämpades vid 1919 års landstingsmannaval, ej
oväsentligt avvek från den, som tillämpades vid 1917 års andrakammarval.
Detta förhållande utgjorde emellertid i och för sig ingen olägenhet, eftersom
i fråga om sistnämnda val röstlängdens granskning och justering med
tillämpning av förut gällande bestämmelser på landsbygden skulle ske å
kommunalstämma. Men då numera den i vallagen omnämnda valnämnden

skall taga enahanda befattning med den kommunala längden som med den
politiska, kan en sådan bristande överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna
icke längre få förekomma. Enligt vallagen skall på landsbygden
i varje valdistrikt för andrakammarval finnas en valnämnd. Sammanfaller
nu icke valdistriktet för riksdagsmannaval med det för landstingsmannaval
eller kommunalfullmäktigval, så kommer tydligen ovisshet
att råda, vilken valnämnd, som skall taga befattning med den kommunala
längden.

En överensstämmelse mellan valdistriktsindelningar för politiska och
kommunala val på landsbygden är vidare praktiskt taget ofrånkomlig, om man
skall kunna förverkliga planen på att sammanföra den kommunala och den
politiska längden i en handling. Röstlängderna skola ju uppläggas i särskilda
delar, en för varje valdistrikt, och om då dessa valdistrikt ej äro
desamma för de kommunala som för de politiska valen, komma lätteligen
för häradsskrivaren ovisshet och osäkerhet att uppstå, huru de sammanförda
längderna rätteligen böra uppläggas.

Visserligen har man i kommuner, där sagda indelningar ej sammanfallit,
snart nog märkt den oegentlighet, som detta förhållande inneburit,
och gjort framställning till länsstyrelsen om sådan ändring i valdistriktsindelningen
för ettdera eller båda dessa val, att överensstämmelse vunnits,
och länsstyrelserna hava sedan, som ovan framhållits, i stor omfattning
efter hörande av vederbörande kommunala myndigheter fattat beslut om
sådan ändring av distriktsindelningen. Även om på sådant sätt ett flertal
hithörande oregelbundenheter avlägsnats och med tiden de ännu återstående
komma att avlägsnas, så bör tydligen i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, landstingsförordningen och lagen om val till riksdagen formliga
bestämmelser införas om att valdistriktsindelningen skall vara densamma
vid alla tre valen.

Då de särskilda röstupptagningsställena för olika delar av stad i
motsats till valdistrikten på landsbygden icke förutsätta vare sig röstlängdens
upprättande i särskilda delar eller särskild myndighets prövning
av varje del, ligger det i sakens natur, att de förhållanden, som för landsbygden
nödvändiggjort likformiga bestämmelser om valdistriktsindelning,
icke föreligga beträffande valdistrikt och röstupptagningsställen i stad. Icke
heller torde av någon annan anledning vara påkallat, att uppdelningarna
av staden för röstupptagning vid de olika slagen av val sammanfalla.

Hittills framförda yrkanden på ytterligare uppdelning av förefintliga Erforderliga
valdistrikt hava alltid avsett ett underlättande av rösträttsutövningen. Man
har med en sådan uppdelning velat dels minska det besvär och den tids- de av ökad
utdräkt, som, synnerligast för de i kommunens utkanter boende, varit

valen.

förenade med själva framkomsten till vallokalen, dels minska den trängsel
och den tidsutdräkt, som i eu kommun med ett stort antal röstberättigade
alltid äro förenade med själva valet, till olägenhet för rösträtts utövarna.
I de krav på valdistriktsuppdelning, som framkommit i samband med och
strax efter den kommunala rösträttsreformen år 1918, har framför allt det
sistnämnda motivet trätt i förgrunden.

Att denna rösträttsreform medfört en avsevärd ökning av väljarmassan
vid fullmäktig- och landstingsmannaval är tydligt nog. Några
officiella siffror om huru stor denna ökning varit föreligger visserligen
ieke ännu, men en av de sakkunnigas sekreterare på grundval av valprotokollen
och uppgifter i tidningspressen företagen statistisk undersökning
rörande 1919 års landstingsmannaval giver vid handen, att antalet
avgivna valsedlar vid sagda val utgjorde i runt tal ej mindre än 1,550,000,
varav 1,296,000 på landsbygden och 254,000 i städerna. Motsvarande
siffror för 1916 och 1918 års landstingsmannaval utgjorde, om man
för erhållande av full jämförbarhet ej medräknar Hälsingborg, för hela
riket 581,415, varav 473,233 på landsbygden och 108,182 i städerna.
Trots den avsevärt höjda valrättsåldern vid landstingsmannaval har sålunda
antalet avgivna valsedlar ökats för hela riket med 166 %, för landsbygden
med 173 % och för städerna med 134 %. Beträffande fullmäktigvalen bör
med hänsyn till den lägre valrättsåldern valdeltagandet hava ökats i ej
oväsentligt högre grad. I stort sett kommer efter de nu vilande grundlagsförslagens
slutliga antagande samma ökning av valdeltagandet att ske
vid riksdagsmannaval.

Avhjälpandet av besväret och tidsutdräkten beträffande såväl framkomsten
till vallokalen som själva avgivandet av röstsedel i vallokalen
sker naturligast genom en ökning av vallokalernas antal. Beträffande kommunalfullmäktigval
kan detta tänkas ske genom antingen en mera genomförd
valkretsindelning eller en mera genomförd valdistriktsindelning. Av
dessa alternativ torde det förra vara mindre tilltalande redan av den
orsaken, att en minskning av valkretsområdet och därmed sammanhängande
minskning av det antal representanter, som varje valkrets har att
utse, verkar ofördelaktigt på »den proportionella rättvisan». Att företaga
en ändring i valkretsindelningen är även omständligare än att göra ändring
allenast i valdistriktsindelningen.

De sakkunniga anse för sin del, att en ytterligare uppdelning i valdistrikt
bör komma till stånd. En annan fråga är, huruvida detta lämpligen
skall åstadkommas genom en ändring av bestämmelserna om valdistriktsindelning
på sådant sätt, att en kommun eller ett valdistrikt med
ett visst invånarantal ovillkorligen skall uppdelas itvå eller flera valdi -

strikt. Den i det föregående å sid. 68—72 meddelade förteckningen över
kommuner, som vid senaste andrakammarval eller landstingsmannaval voro
uppdelade i valdistrikt, visar tydligt nog, att det hittills icke enbart eller
kanske icke ens i första hand varit invånarantalet, som avgjort, huruvida
en kommun uppdelats i valdistrikt eller ej. Kommunens areal, dess natur-,
klimat- och samfärdsförhållanden torde härvid hava spelat en betydande
roll. Men att uppställa detaljerade bestämmelser om att en kommun, som
i dessa avseenden är på visst sätt beskaffad, ovillkorligen skall indelas i
valdistrikt, låter sig tydligen icke göra. A andra sidan har emellertid,
såsom ovan framhållits, just i samband med den kommunala rösträttsreformen
antalet invånare blivit ett alltmera avgörande moment för frågan
om indelning i valdistrikt. Aven i med avseende på arealen rätt obetydliga
kommuner med goda kommunikationer (köpingar, municipal- och
järnvägssamhällen) hava kraven på valdistriktsindelning på grund av den
förefintliga vallokalens otillräcklighet varit allmänna vid senaste vårval.
Med hänsyn härtill hava de sakkunniga, ehuru fullt medvetna om att
icke folkmängden enbart är bestämmande för behovet av ytterligare
valdistriktsindelning, ansett, att, då invånarna i en kommun eller ett distrikt
uppgå till ett visst antal, en uppdelning i valdistrikt bör obligatoriskt
företagas. Var denna folkmängdsgräns bör sättas, kan naturligtvis
bliva föremål för olika meningar. I enlighet med den uppfattning, som
gjort sig gällande i Kungl. Maj:ts proposition nr 36 till 1919 års lagtima
riksdag, och i enlighet med bestämmelserna i den lag, vartill sagda proposition
gav upphov, hava de sakkunniga ansett, att sagda folkmängdsgräns
bör sättas vid 3,000, och att följaktligen kommun på landet med mer än
3,000 invånare obligatoriskt skall delas i två eller flera valdistrikt. En
sådan bestämmelse kommer att innebära, att valdistriktsindelning skall införas
i 213 landskommuner, som vid 1919 års vårval icke voro uppdelade
i valdistrikt.

Då emellertid förhållandena i en landskommun med över 3,000 invånare
givetvis kunna vara sådana, att en valdistriktsindelning icke är av
behovet påkallad men däremot förenad med besvär och extra kostnad för
kommunen, hava de sakkunniga ansett, att Konungens befallningshavande
på framställning av kommunalstämma må medgiva undantag från ovan
föreslagna bestämmelse.

Vad angår kommuner eller valdistrikt med mindre folkmängd än
3,000, hava de sakkunniga icke ansett några obligatoriska bestämmelser
om valdistriktsindelning behövliga. Där behov av valdistriktsindelning
förekommer, torde redan med nu gällande bestämmelser sådan indelning
i allmänhet komma till stånd. Att erhålla en lämplig valdistriktsindelning

ligger i samtliga kommunmedlemmars intresse eller åtminstone i deras,
som med den gällande valdistriktsindelningen ha svårigheter att infinna
sig till vallokalen, och dessa kommunmedlemmar lära väl då i allmänhet
icke försumma att göra framställning om uppdelning av kommunen i två
eller flera valdistrikt, en framställning som säkerligen kommer atr, resultera
i beslut av länsstyrelsen i önskat syfte. Då det emellertid kan tänkas,
att understundom kommunens röstberättigade medlemmar på grund
av bristande företagsamhet eller bristande kännedom om hithörande bestämmelser
underlåta att göra sådan framställning till länsstyrelsen, hava
de sakkunniga för sin del föreslagit, att länsstyrelsen skall vara berättigad
likasom vid de obligatoriska undantagsfallen pliktig att utan sådan framställning
efter vederbörlig kommunal myndighets hörande företaga uppdelning
i valdistrikt eller ändring i redan • skedd indelning. För att giva ökad
effektivitet åt denna bestämmelse torde Kungl. Maj:t måhända finna lämpligt
att genom cirkulär till samtliga länsstyrelser erinra om vikten att
nödiga uppdelningar av hittillsvarande valdistrikt företagas, så att de röstberättigade
bliva i tillfälle att utan svårighet deltaga i valen.

Vad städerna angår, så kunde ju ifrågasättas att jämväl för dem
meddela föreskrifter om uppdelning i valdistrikt, när invånarantalet överstiger
en viss siffra, samt att ifråga om röstupptagningsställen vid stadsfullmäktigval
och landstingsmannaval i stad medgiva enskilda samhällsmedlemmar
samma initiativrätt, som de enligt vallagen innehava i fråga
om valdistrikt vid andrakaminarval. Härigenom skulle möjlighet vinnas,
att man med Kungl. Maj:ts befallningshavandes hjälp kunde framtvinga
åtgärder i syfte att underlätta valdeltagandet i stad.

Då emellertid de lokala förhållandena i städerna äro synnerligen växlande,
torde det knappast vara lämpligt att för dem likasom för landskommunerna
föreskriva obligatorisk valdistriktsindelning vid viss folkmängd.
Under sådant förhållande och då klagomål över uraktlåtenhet från magistrats
sida att i angivna hänseende vidtaga erforderliga åtgärder, så
vitt de sakkunniga hava sig bekant, icke förekommit, synes man utan
olägenhet kunna likasom hittills överlämna saken till självständig prövning
av magistraten, som i egenskap av valförrättare har intresse av att icke
alltför stor anhopning av röstande uppkommer i vallokalerna.

För att länsstyrelses beslut om ändring i valdistriktsindelning på landet
skall kunna tillämpas vid valen, fordras tydligen, att vederbörlig hänsyn
till sagda beslut tagits redan vid röstlängdens uppgörande, så att denna upplagts
efter de nya valdistrikten. Enligt uppgift från häradsskrivarna begynna
dessa röstlängders utskrivning redan vid årets början, så snart mantalslängderna
föreligga färdiga. Härav följer, att beslut om ändring i

7<)

valdistriktsindelning höra meddelas redan året innan det kan träda i
tillämpning. Då vidare kommunalstämmas beslut angående kommuns indelning
i valkretsar för fullmäktigval eller ändring i sådan valkretsindelning
kan nödvändiggöra en ändring av kommunens valdistriktsindelning
utöver den ändring, som direkt sker genom den nya valkretsindelningen,
måste tydligen beslut om valkretsindelning för kommunalfullmäktigval
fattas viss tid före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall
träda i tillämpning, varvid även hänsyn måste tagas till besvärstid^).

De sakkunniga hava för den skull föreslagit, att beslut angående valkretsindelning
för kommunalfullmäktigval skall fattas senast den 31 oktober
året före det, då beslutet skall första gången tillämpas.

De förändrade bestämmelser angående valdistriktsindelning vid kom- Lagändrinmunala
och politiska val, som de sakkunniga i det föregående förordat, m- m
avse tydligen såväl lagen om val till riksdagen som förordningen om
kommunalstyrelse på landet och förordningen om landsting. I de lagförslag,
som av de sakkunniga utarbetats, hava emellertid allenast beträffande förstnämnda
lag de nya bestämmelserna intagits i hela sin omfattning, varemot
man för de två sistnämnda lagarnas vidkommande i allmänhet nöjt sig med
hänvisningar till vallagen. I överensstämmelse med den sålunda tillämpade
principen hava vissa för närvarande i förordningen om kommunalstyrelse
på landet och landstingsförordningen förekommande bestämmelser
om valdistriktsindelning ersatts med hänvisningar till vallagen, och även
i övrigt hava eu del med förevarande spörsmål sammanhängande formella
ändringar vidtagits i såväl vallagen som förordningen om kommunalstyrelse
på landet och landstingsförordningen. De av de sakkunniga sålunda föreslagna
ändringarna avse § 19 och 20 (31 och 32) i lagen om val till riksdagen,
§ 29 mom. 1 och 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
samt § 5 : 2 a och b i förordningen om landsting.

De sakkunniga hava redan sistförlidet år under hand för civildepartementet
framhållit önskvärdheten av att snarast möjligt samtliga länsstyrelser
genom cirkulär uppmanas att med lämpiiga åtgärder söka
omedelbart åstadkomma sådana regleringar i gällande valdistriktsindelning,
att vid upprättandet av röstlängderna innevarande år åtminstone
några olikheter beträffande indelningarna för de olika slagen av val ej
längre förefinnas, och hava sedermera till departementet jämväl insänt förslag
till dylikt cirkulär.

Såsom tidpunkt för de nya bestämmelsernas ikraftträdande hava de
sakkunniga föreslagit den 1 oktober 1920. Med hänsyn till den i det
föregående framhållna önskvärdheten av att ändringarna i valdistriktsindelningarna
företagas så snart som möjligt, kunde det ju hava ansetts natur -

ligast att föreslå, ett omedelbart ikraftträdande. Att så icke skett, beror
på den föreslagna bestämmelsen i § 20: 1, sista stycket, av vallagen om
att Konungens befallningshavandes beslut angående indelning i valdistrikt
skall träda i tillämpning först beträffande val, som förrättas enligt den
under nästpåföljande år upprättade röstlängden. Bestämmelsen i fråga
har ju, såsom i det föregående framhållits, tillkommit för att ej onödigtvis
öka röstlängdsupprättarnas arbete, utan att häradsskrivarna, då de i
början av året begynna röstlängdernas utskrivning, skola kunna följa en
definitiv valdistriktsindelning och icke sedermera på grund av beslut om
ändringar i denna indelning nödgas omlägga redan utskrivna längder.
På grund av denna bestämmelse skulle en föreskrift om de ifrågasatta
lagändringarnas omedelbara ikraftträdande omöjliggöra att omedelbart få
till stånd den överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna för politiska
och kommunala val, som avsetts med ovannämnda av de sakkunniga
föreslagna cirkulär, samt eventuella andra synnerligen trängande ändringar
i valdistriktsindelningarna. Sättes däremot tidpunkten för de nya bestämmelsernas
ikraftträdande till den 1 oktober, så kunna under årets tre eller
möjligen fyra första månader de mest trängande ändringarna i valdistriktsindelningarna
företagas och tillämpas i de under upprättande varande
längderna, som skola användas från slutet av augusti eller början av september,
varemot den egentliga omläggningen av valdistriktsindelningen
skulle komma till uttryck först i de röstlängder, som nästa år skola
upprättas.

III. Sammanförande av den kommunala och den politiska röstlängden.

Efter den kommunala rösträttsreformen vid 1918 års urtima riks- Rösträttsdag
och de förändrade bestämmelser beträffande val till andra kammaren, utgdsbésom
vid 1919 års lagtima riksdag antogos såsom vilande grundlagsförslag, stämmelser.
komma — när dessa grundlagsförslag bliva slutligt lagfästade — villkoren
för kommunal och politisk rösträtt att i det närmaste sammanfalla. Skillnaden
blir allenast den, att för den senare alltjämt det s. k. värnpliktsstrecket
— som är utan motsvarighet på det kommunala området —
kommer att gälla, medan å andra sidan inom kommunerna, men ej vid
valen till andra kammaren, ett modifierat utskyldsstreck bibehålies.

En naturlig konsekvens av att villkoren för den kommunala rösträtten
sålunda närmat sig villkoren för den politiska har blivit, att den
kommunala röstlängden numera upprättas i sammanhang med den politiska
och under iakttagande av samma förfarande och tidsbestämningar, som
hittills gällt för sistnämnda längd. Liksom den politiska längden skall
sålunda även den kommunala bygga på årets mantalslängd, och upprättandet
skall i båda fallen ankomma å landsbygden på häradsskrivarne och i
stad på magistraten (stadsstyrelsen) eller av densamma förordnade tjänstemän.
Båda längderna upprättas före den 25 juni varje år och uppgiftsskyldigheten
beträffande olika anledningar till förlorad rösträtt, såväl politisk
som kommunal, åligger pastorsämbeten, domare och fattigvårdsstyrelsernas
ordförande; uppgifter om förlust av politisk rösträtt på grund av
försummad värnplikt lämnas av befälhavare för rullförings- och sjörullföringsområden
samt landsfiskaler och magistrater (poliskammare eller polisdomstol),
medan uppgiftsskyldigheten i fråga om ej uppfyllda villkor beträffande
utskyldsstrecket för kommunal rösträtt åligger »vederbörande i
kommunen». Det tillkommer slutligen på landet valnämnden och i stad
magistraten att granska såväl den politiska som den kommunala röstlängden,
och denna granskning skall (i stad såväl som på landet) ske för ett
år i sänder; sedan längderna efter eventuellt anförda besvär väl fastställts

11—200137

till användning, skola de utan möjlighet till ändring annat än i visst undantagsfall
gälla, till dess ny längd nästa år fastställts.1) De närmare föreskrifterna
angående den kommunala röstlängdens upprättande, angående
röstlängdsformulär m. m. äro meddelade i en särskild kungörelse av den
8 april 1919 (Svensk författningssamling nr 160), avfattad i enlighet med
i kommunallagarna givna bestämmelser, medan motsvarande föreskrifter
beträffande den politiska längden återfinnas i en kungörelse av den 26
november 1909 (Svensk författningssamling nr 133), avfattad i enlighet
med bestämmelser i lag om val till riksdagen i dess nuvarande lydelse.

Att märka är, att enligt den lydelse, som genom beslut vid 1919
års lagtima riksdag kommer att givas åt § 38 i den efter grundlagsändringarnas
antagande förändrade vallagen, bestämmelsen om vilka personer,
som skola upptagas i röstlängden för val till andra kammaren, fått enahanda
innebörd som motsvarande bestämmelse i kommunallagarna beträffande
personer, som skola upptagas i den kommunala röstlängden. Den
politiska röstlängden skall sålunda efter grundlagsändringarna icke såsom
förut upptaga allenast de personer, vilkas ålder vid årets början ej understiger
stadgad rösträttsålder utan skall i likhet med den kommunala längden
upptaga alla dem, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en
ålder av tjugutre år. Genomföras så de av de sakkunniga i annat sammanhang
föreslagna lagändringarna, avseende att åvägabringa överensstämmelse
mellan valdistriktsindelningarna för politiska och kommunala val,
så komma i själva verket röstlängderna för andrakammarval och de kommunala
röstlängderna att valdistrikt för valdistrikt vara identiska med avseende
på samtliga uppgifter i kolumnerna för bostad, yrke, födelseår och kön.
Fördelar av Med hänsyn till ovan anförda förhållanden ligger det nära till hands

röstläng- att söka sammanföra de åtgärder av olika slag, som hava avseende på
^manföring''. röstlängden för val till andra kammaren med de åtgärder av motsvarande
slag, som hava avseende på den kommunala röstlängden, samt därmed låta
upprättandet och den vidare behandlingen av de båda längderna ske på
en gång och längderna utgöra delar av ett och samma dokument, önskvärdheten
av en dylik sammanföring har redan framhållits av de inom
civildepartementet efter den kommunala rösträttsreformen tillkallade sakkunniga
för uppgörande av förslag till röstlängder för kommunala val m. in.

Kommunalförfattningssakkunniga, som i enlighet med sitt uppdrag
upptagit denna fråga till utredning, vilja för sin del framhålla, att den
arbetsbesparing, som en sådan sammanföring innebär i forsta hand för

*) Om dessa undantagsfall stadgas i förordningen om kommunalstyrelse på landet § 14
mom. 4, i förordningen om kommunalstyrelse i stad § 3 mom. 4 och i lagen om val till
riksdagen § 40.

röst längds upprättarn a men även för dein, som hava att meddela uppgifter
till röstlängderna, samt för de granskande myndigheterna, torde utgöra
tillräckligt motiv för att åtgärder vidtagas i'' berörda syfte; öeh då de
samhällsmedlemmar, som önska ändring i de för granskning framlagda
längderna, ofta torde finna det meningslöst, att två samtidiga, men likväl
formellt helt åtskilda förfaringssätt anses behövliga angående i allt väsentligt
samma sak, lärer det även av denna anledning hava sin betydelse,
att hithörande åtgärder i realiteten kunna hänföra sig till eu enda procedur.
Aven den minskning i kostnaderna för formulär till röstlängd och
därmed sammanhörande handlingar, som en dylik anordning skulle innebära,
talar för densamma. Då vidare sammanföringen av röstlängderna,
såsom av det följande torde framgå, även erbjuder vissa andra fördelar
och icke är förenad med nagra som helst olägenheter eller erfordrar några
mera betydande ändringar i nu gällande lagar och föreskrifter, få de sakkunniga
förorda, att eu dylik sammanföring kommer till stånd.

Föreskriften härom förutsätter enligt de sakkunnigas mening i och
för sig ingen ändring vare sig av lagen om val till riksdagen eller av
kommunallagarna, om man bortser från ett obetydligt tillägg till förstnämnda
lag — jfr nedan, sid. 97 —. Enligt vallagens § 26 (framdeles 38)
ankommer det nämligen på Konungen att i avseende på den politiska
röstlängdens upprättande meddela närmare föreskrifter, och enligt § 14
mom. 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 13 mom. 2
av förordningarna om kommunalstyrelse i stad samt § 5 mom. 2 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm har Kungl. Majrt samma
efo^enhet i frä^a om den kommunala längdens upprättande.'' Det är i
enlighet med denna befogenhet, som Kungl. Maj:t i kungörelserna av den
26 november 1909 och den 8 april 1919 utfärdat föreskrifter om de båda
längdernas upprättande samt den i avseende härå vissa myndigheter åliggande
uppgiftsskyldigheten. De båda längdernas sammanföring innebär
intet upphävande av vallagens och kommunallagarnas bestämmelser, att en
röstlängd för val till andra kammaren och en kommunal röstlängd skola
upprättas; ehuru de sammanförts på ett och samma papper, fortfara de
båda längderna att existera. Sammanföringen i fråga skulle sålunda, frånsett
. förberörda oväsentliga ändring av vallagen, enligt de sakkunnigas
mening komma till uttryck allenast i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse
angående upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra
kammare och av kommunal röstlängd, vilken kungörelse skulle ersätta ovan
omnämnda kungörelser. Förslag till sådan kungörelse, i det stora hela
anslutande sig till de förutvarande, synnerligast de angående kommunal
röstlängd, hava av de sakkunniga utarbetats.

Författ ningsänd ringar.

Röstlängdernas
utskrivning
i
tvenne
exemplar.

Emellertid hava de sakkunniga dels för lösande av vissa detalj spörsmål
i samband med längdernas sainmanföring, dels för tillmötesgående av
en del närmast med anledning av den förestående utvidgningen av den
politiska rösträtten framförda krav, dels slutligen för fyllande av vissa
luckor i hittillsvarande lagstiftning, i bestämmelserna om röstlängders upprättande
föreslagit en del ändringar och tillägg, vilka delvis måste komma
till uttryck ej blott i sagda kungörelse utan även i lagen om val till riksdagen
och i kommunallagarna, såsom närmare framgår av efterföljande
redogörelse och motivering.

Eu numera, efter det att röstlängden ej längre granskas och justeras
å kommunalstämma, omotiverad bestämmelse i § 33 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet hava de sakkunniga föreslagit skola utgå.

De praktiska fördelarna av de båda röstlängdernas sammanföring
kunde synas i viss mån vara beroende av, huruvida valdistriktet kan åtnöjas
med endast ett röstlängdsexemplar att vid behov användas både vid
andrakammarval, landstingsmannaval, utseende av elektorer för val till
första kammaren, stads- eller kommunalfullmäktigval, municipalfullmäktigval
samt avgöranden i allmänhet å kommunalstämma, allmän rådstuga
eller kyrkostämma.

För bedömandet av denna fråga vilja de sakkunniga till en början
erinra om en skrivelse (nr 74) av 1914 års senare riksdag, i vilken anhålles,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke sådana ändringar
kunna vidtagas i gällande bestämmelser, att rösträttens utövning möjliggöres
i fall, då röstlängd till andra kammaren förkommit, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna
riksdagsskrivelse var framkallad av en framställning från konstitutionsutskottet,
som vid behandlingen av en i första kammaren väckt motion
(nr 50) angående åtgärder till tryggande av deras rösträtt, som utan eget
förvållande ej blivit upptagna i röstlängden, fäst uppmärksamheten på
att under det år 1914 förrättade andrakammarvalet en hel kommuns valmän
gått miste om utövningen av sin rösträtt på den grund, att den för
kommunen gällande röstlängden genom eldsvåda förkommit. I utskottets
betänkande (nr 10) angående denna fråga heter det bland annat:

»Av vad i nu omhandlade ärende förefallit synes framgå, att i fall,
då röstlängd förkommit, inom valdistriktet röstberättigade personer definitivt
betagas utövningen av den rösträtt dem lagligen tillkommer. Att
detta är ett allvarligt missförhållande, som, såvitt möjligt är, bör undanröjas,
synes utskottet uppenbart. Det är här icke nog med att rösträttens
förlust sålunda kan drabba ett avsevärt antal valmän, och att den
drabbar envar av dera utan hans eget förvållande, det har i detta fall icke

ens — såsom exempelvis då enskild valman går miste om sin rösträtt på
den grund, att han icke upptagits i röstlängden — varit möjligt för de
från rösträtten uteslutna att genom något sitt åtgörande förebygga förlusten.

Givetvis kan skydd i förevarande fall vinnas endast på det sättet,
att anstalt träffas för förkommen röstlängds ersättande med annan sådan.
För detta syftes ernående synas två olika utvägar erbjuda sig, nämligen
dels den, att varje röstlängd städse upprättas i två exemplar, antingen i
tvenne huvudskrifter eller i en huvudskrift och en vidimerad avskrift, varav
vid behov den ena'' kan träda i stället för den andra, och dels den utvägen,
att i varje särskilt fall, då en röstlängd förkommit, en ny längd upplägges,
givetvis med utgångspunkt från de förhållanden, som voro för den
förra längden gällande. Av dessa utvägar kan den förstnämnda ur vissa
synpunkter synas säkrast leda till målet, därvid för vinnande av önskvärd
trygghet tydligen, måste förutsättas, att de båda exemplaren förvaras på
skilda ställen. Ä andra sidan medför den kostnader, som i betraktande
av de dock säkerligen ganska sällsynta fall, då dupletten för sitt här förutsatta
ändamål skulle komma till användning, kunna synas onödigt stora.
Den senare utvägen däremot medför uppenbarligen, att särskilda anstalter
måste vidtagas, om den gamla röstlängden skall kunna på ett tillförlitligt
sätt rekonstrueras. En beaktansvärd omständighet är ock den, att, då
röstlängden föreligger färdig först i juli månad och valet regelmässigt förrättas
i september, tiden för den nya längdens upprättande, när det gäller
ordinarie val, merendels måste bliva ganska kort. Vilken utväg än väljes,
lära de erforderliga lagbestämmelserna bliva tämligen vidlyftiga, och har
utskottet fördenskull ansett lämpligt, att frågan i hela dess vidd hänskjutes
till utredning av Kungl. Maj:t.»

1 likhet med utskottet och riksdagen anse de sakkunniga, att åtgärder
böra vidtagas för att förhindra, att röstberättigade genom att röstlängden
förkommit bliva urståndsätta att utöva sin rösträtt, samt att den
säkraste utvägen i sådant syfte vore, att varje röstlängd städse upprättades
i två exemplar, som förvarades å var sitt ställe.

Ihågkommas bör även, att före den kommunala rösträttsreformen
§ 14 i förordningen om kommunalstyrelse på landet innehöll föreskrift
om, att den kommunala röstlängden skulle upprättas i två exemplar, av
vilka det ena skulle i sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden
förvaras. Denna föreskrift torde visserligen i första hand hava
betingats av det tillvägagångssätt, som då tillämpades vid längdens granskning
och justering, och torde för övrigt ej alltid hava följts, men förefintligheten
av föreskriften i fråga torde nog också utgöra ett uttryck för att
man, även vad den kommunala längden angår, ansett sig hava behov av

ett duplettexemplar att användas, då det andra exemplaret förkommit.
För städerna har saknats föreskrift, att den kommunala länffden skulle
upprättas i två exemplar, men i vissa städer, särskilt sådana, som bestå
av flera församlingar, har det varit vanligt, att röstlängden upprättats i
två exemplar, av vilka det ena tillställts städernas kyrkoherdar att av dem
användas å respektive kyrkostämmor — jfr kungörelsen av den 8 april
1919, § 12 —.

Om sålunda ett behov av röstlängdernas uppläggande i tvenne exemplar
allmänt eller åtminstone i vissa fall ansetts vara för handen, redan
då den politiska och den kommunala längden utgjort skilda handlingar,
så torde enligt de sakkunnigas mening efter dessa längders sammanförande
i en handling kravet på duplettexemplar icke kunna tillbakavisas. Den
politiska längden skall ju enligt nuvarande bestämmelser efter valet insändas
till den myndighet, som har att göra röstsammanräkning, på det att
myndigheten i fråga skall hava tillfälle att avgöra, huruvida de valda riksdagsmännen
verkligen äro valbara. Motsvarande bestämmelse förefinnes
visserligen icke i fråga om den kommunala längden efter landstings- och
fullmäktigval. Men saknaden av en sådan bestämmelse innebär enligt de sakkunnigas
mening en brist i lagstiftningen, och de sakkunniga hava i annat
sammanhang föreslagit, att jämväl efter de kommunala valen röstlängden
skall översändas till den myndighet, som har att utföra sammanräkningen.
Aven om hithörande redan gällande eller av de sakkunniga i nyss angivet sammanhang
föreslagna bestämmelser suppleras med bestämmelser, att röstsammanräknare
efter sammanräkningens avslutande skall återställa längderna
till respektive kommuner, kvarstår dock kvävet på ett duplettexemplar av
längden, ty kommunen måste ständigt för stämmor och val hava tillgång
till sin röstlängd oberoende av om kort förut andra kommunala eller politiska
val förekommit.

Upprättas de sammanförda längderna i tvenne exemplar, fyllas härigenom
kraven på duplettexemplar både vad angår den politiska och den
kommunala längden. Skulle längderna alltjämt upprättas var för sig,
skulle för sagda kravs fyllande tydligen fordras, att ej mindre än fyra
röstlängdsexemplar, två av vardera längden, utskrevos. Även med hänsyn
härtill innebär sålunda den politiska och den kommunala längdens sammanförande
till en handling en stor fördel; behovet av duplettexemplar
fylles, utan att arbetet för röstlängdsupprättaren blir avsevärt större än
det är, då längderna upprättas i allenast ett exemplar vardera. De sakkunniga
vilja i detta sammanhang framhålla fördelen av att röstlängdernas
bostads-, namn- och yrkeskolumner utskrivas å skrivmaskin, varigenom
duplettexemplar kan erhållas utan att arbetet i väsentlig mån ökas.

Bestämmelsen om röstlängds upprättande i tvenne exemplar såsom
garanti mot att invånarna i ett helt samhälle genom röstlängds förstöring
urståndsättas att utöva dem tillkommande rösträtt kräver, som ovan framhållits,
en kompletterande bestämmelse, att de båda röstlängdsexemplareri
skola förvaras å skilda ställen. De sakkunniga hava i detta syfte i förslaget
till röstlängdskungörclse inryckt föreskrift om att de två exemplaren
skola förvaras på säkert ställe i skilda byggnader. Man får väl närmast
tänka sig, att det ena exemplaret förvaras i kommunalhuset (sockenstugan)
eller rådhuset och det andra i valnärnndsordförandens eller ordförandens i
magistraten bostad.

Det ena exemplaret bör enligt de sakkunnigas förslag i regel användas
vid samtliga representantval och vid förekommande behov tillhandahållas
på landet av valnämndens ordförande och i stad av magistraten. Det
andra exemplaret bör i regel användas vid övriga avgöranden i den borgerliga
och kyrkliga kommunen och tillhandahållas på landet av kommunalstämmans
ordförande och i stad av magistraten.

1 samband med frågan om antalet exemplar, i vilka de sammanförda
röstlängderna böra upprättas, hava de sakkunniga även behandlat frå -

Röstlängds

förvaring.

Röstlängd
. för munici -

- . „ • • i palsamhälle

gan om behovet av ett särskilt exemplar av röstlängd för municipafsam- och rösträtt
hälle, som ej utgör eget valdistrikt. Före den kommunala rösträttsre-“
formen torde det hava varit regel, att sådant samhälle låtit för sig utskriva
särskild röstlängd, och, efter vad de sakkunniga erfarit, har efter denna
reform ovisshet rått, huruvida och i så fall på vad sätt sådant samhälle
fortfarande skall hava tillgång till eget röstlängdsexemplar. I kungörelsen
av den 8 april 1919 föreskrives visserligen, att den kommunala längden
skall vid behov av valnämndens ordförande utlämnas jämväl till municipalstämmas
ordförande, men dylikt utlämnande har tydligen ej kunnat
förekomma, då kommunal- eller kyrkostämma samtidigt hållits eller inom
kort skolat hållas i den kommun, varav municipalsamhället utgör del.

Efter vad de sakkunniga hava sig bekant, hava också under år 1919 municipalsamhällena
i stor utsträckning på egen bekostnad förskaffat sig utdrag
av den kommunala längden, i vad den avsett samhället, detta i synnerhet
beträffande de längder, som användes vid vårvalen.

Fråga om municipalsamhälles röstlängd kunde ju lösas så, att häradsskrivarna
ålades att för municipalsamhälle, som ej utgjorde valdistrikt,
göra särskilt utdrag ur röstlängden, som samhället sedan hade att lösa med
enahanda avgift per ark som den, kommunen hade att gälda för röstlängd.

Men med ett dylikt förfarande måste ju i vissa fall vederbörande valnämnd
granska och i'' övrigt taga befattning med tre röstlängdsexemplar, därav
ett omfattande mindre område än valdistriktet, och i samtliga införa gjorda

ändringar och rättelser. Lämpligare torde vara, att, sedan röstlängden
föreligger slutbehandlad från valnämndens sida, municipalsamhälle skall
äga att på egen bekostnad förskaffa sig utdrag av längden i erforderliga
delar, om över huvud taget därav göres behov. Att ålägga municipalsamhälle
att ovillkorligen förskaffa sig dylikt utdrag hava de sakkunniga
icke ansett erforderligt med hänsyn därtill, att röstlängden hädanefter enligt
de sakkunnigas förslag skall upprättas i tvenne exemplar, av vilka väl
municipalsamhället i de flesta fall utan olägenhet för kommunen vid behov
kan få låna det ena. Skyldighet för municipalsamhälle att förskaffa sig eget
exemplar av röstlängden skulle sålunda enligt de sakkunnigas mening föreligga,
endast då svårighet möter för samhället att erhålla tillgång till
ettdera av de två exemplaren. I flertalet fåll torde nog även med en dylik
bestämmelse municipalsainhällena med hänsyn till den tid, som alltid
måste beräknas för utdrags erhållande, icke uraktlåta att förskaffa sig eget
exemplar av sin röstlängd, åtminstone under de år, då val av fullmäktige
för samhället skola förrättas.

Beträffande de skäl, som avhållit de sakkunniga från från att söka
lösa frågan om municipalsamhälles röstlängd genom föreskrift, att sådant
samhälle alltid skulle utgöra eget valdistrikt hänvisas till vad de sakkunniga
härom i annat sammanhang anfört — jfr sid. 56 —.

Vid behandling av frågan om municipalsamhälles röstlängd hava de
sakkunnigas uppmärksamhet fästs därå, att oklarhet föreligger i fråga om
bestämmelserna om rösträtt å municipalstämma eller åtminstone i fråga
om huru dessa bestämmelser verkligen skola kunna tillämpas.

Kommunallagarnas förutvarande bestämmelser om att för kommunal
rösträtt fordrades, att vederbörande icke häftade för oguldna kommunalutskylder,
har såsom landshövding Hammarskjöld framhåller i sin kommentar
under § 8 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, ansetts
för landsbygdens vidkommande avse »allenast de skattebidrag, som vid
granskning å kommunalstämma av kommunalnämndens utgifts- och inkomstförslag
blivit till uttaxering bestämda, och som skola i enlighet med förordningen
om kommunalstyrelse på landet utgöras». Bidrag till prästerskapets
avlöning, eller av fattigvårdrote beslutade bidrag till rotens särskilda
fattigvård hava sålunda icke räknats såsom kommunalutskylder, och
den, som ej betalt sådana avgifter, har ej därför ansetts »häfta för oguldna
kommunalutskylder» och ej heller den, som icke levererat på honom utdebiterad
ved till socknens fattighus eller råg till sockenmagasin. Den, som
betalt sina kommunalutskylder i kommunen A, har ej heller förlorat sin
rösträtt därstädes därför, att han häftat för kommunalutskylder till kommunen
B.

I enlighet med denna tolkning torde knappast enligt förutvarande
bestämmelser en person kunna ansetts ha förlorat sin rösträtt i kommunen
av den anledning, att han häftat för ogulden inunicipalskatt till det
samhälle, som utgjorde del av kommunen. Men å andra sidan torde väl
i enlighet med bestämmelserna i § BO av sagda förordning få anses fastslaget,
att sådan person, som häftade för oguldna utskylder till municipalsamhället,
ej ägde rösträtt å municipalstämman. Med de förutvarande
bestämmelserna om röstlängd, enligt vilka municipalsamhällets röstlängd
upprättades genom municipalnämnden samt granskades och justerades å
municipalstämma, hade sådant samhälle även möjlighet att tillse, att hithörande
villkor för rösträtt å municipalstämma verkligen blevo tillämpade.

Den reducering av det kommunala utskyldsstrecket, som skedde år
1918, innebär tydligen ingen ändring av begreppet kommunalutskylder,
vadan väl för närvarande torde förhålla sig så, att person, som i avseende
å påförda municipalutskylder — med motsvarande innebörd, som i enlighet
med vad ovan anförts givits åt begreppet kommunalutskylder —, vilka
förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för
utskylder för flera än två av dessa år, saknar rösträtt å municipalstämma.
Men efter de nya bestämmelserna om den kommunala röstlängdens upprättande
och vidare behandling torde det vara tvivelaktigt, huru sagda
villkor för rösträtt å municipalstämma verkligen skall kunna göras effektivt.
Aven om bestämmelsen i nu gällande kungörelse om upprättande
av kommunal röstlängd, att »vederbörande i kommunen» till röstlängdsupprättaren
skall lämna uppgift å de män och kvinnor inom kommunen,
som i avseende å dem påförda utskylder till kommunen häfta för utskylder
för flera än två av dessa år, kan eller bör tolkas så att uppgift
skall lämnas även angående dem, som på angivet sätt häfta för utskylder
till municipa-lsamhälle, så förblir det i varje fall tvivelaktigt, huruvida
sådan uppgiftsplikt i fråga om häftning för inunicipalskatt verkligen fullgöres,
och huruvida sådan uppgift, om den verkligen lämnas, föranleder
någon åtgärd från häradsskrivarens sida. I sagda kungörelse förefinnes
nämligen ingen föreskrift, som ålägger röstlängdsupprättaren att i röstlängden
göra särskild anteckning om förlust av rösträtt å municipalstämma.
I fråga om förlust av rösträtt å kyrkostämma föreskrives däremot i kungörelsen,
att, därest en person på grund av att han är främmande trosbekännare
eller anmält utträde ur svenska kyrkan saknar rösträtt å kyrkostämma,
anteckning därom skall göras i längden.

För att undanröja dessa otydligheter eller ofullständigheter beträffande
utskyldsstrecket i fråga om rösträtt å municipalstämma hava de
sakkunniga i sitt förslag till kungörelse angående upprättande av röstlängd

12—200/37

Röstlängdernas
upprättande
i
särskilda de
lar, en för
varje församling.

Ändring av
tiden för
röstlängds
upprättande.

intagit uttryckliga bestämmelser om skyldighet, dels för den inom municipalsamhället,
som har att uppbära eller bokföra municipalskatten, att
lämna uppgift å dem, som i avseende å dem påförda utskylder till municipalsamhället,
vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren,
häfta för utskylder för flera än två av dessa år, dels för häradsskrivaren,
att rörande sådana personer, som på grund av sagda förhållande
sakna rösträtt å municipalstämma, göra särskild anteckning i längden.
Några med avseende härå kompletterande eller förtydligande bestämmelser
i fråga om »underrättelsers» avfattande — jfr bilagor 8 och 9 till kungörelsen
— hava de sakkunniga icke ansett erforderliga.

Enär de kommunala röstlängderna skola komma till användning
jämväl å kyrkostämma, är det, vad landsbygden angår, nödvändigt, att, då
en kommun består av flera församlingar eller delar av församlingar, upplägga
längden i särskilda delar, en för varje församling. Föreskrifter
härom återfinnas också i kungörelsen av den 8 april 1919 angående upprättande
av kommunal röstlängd in. m. Emellertid finnas i kommunalförfattningarna
inga direkta bestämmelser, som giva stöd för dessa kungörelsens
föreskrifter, medan däremot i § 14 av förordningen om kommunalstyrelse
på landet uttryckligen angives, att för kommun, som är uppdelad
i flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige eller landstingsman,
röstlängden skall uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt.
För att avhjälpa denna brist i lagstiftningen hava de sakkunniga föreslagit
visst tillägg till § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd. Något motsvarande tillägg i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm har icke föreslagits, enär röstlängderna
i stad äro upplagda efter kvarter och sålunda utan vidare efter upprättandet
kunna uppdelas efter församlingar. Magistraten, som här ombesörjer
röstlängdens upprättande, kan ju för övrigt, utan att särskilda föreskrifter
äro behövliga, härutinnan vidtaga de anordningar, som anses lämpliga.
I vissa städer, där sedan gammalt särskilda exemplar av den kommunala
röstlängden plägat upprättas för stadens olika församlingar, bör
det likaledes hädanefter som hittills ankomma i Stockholm på överståthållarämbetet
och i övriga städer på magistraten att härutinnan träffa nödiga
anstalter. Men att i röstlängdskungörelsen, såsom skett i den nuvarande
kungörelsen angående kommunal röstlängd, införa några föreskrifter av
dylik innebörd hava de sakkunniga av ovan angivna skäl ej ansett erforderligt.

Under de sakkunnigas förhandlingar om de politiska och de kommunala
längdernas sammanförande hava från häradsskrivarhåll framförts
tvenne spörsmål eller önskemål, vilka, ehuru måhända strängt taget lig -

gande utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag, likväl hava så pass nära
samband med detta, att deras upptagande till behandling av de sakkunniga
ansetts befogat och lämpligt.

Det ena av dessa önskemål avser en framflyttning av tidpunkten,
då röstlängderna skola föreligga färdiga från häradsskrivarna. Såsom motiv
för en dylik framflyttning har man åberopat dels den arbetsökning, som
redan vållats häradsskrivarna genom åliggandet att upprätta jämväl de
kommunala röstlängderna, och den ytterligare arbetsökning, som kommer
att äga rum efter grundlagsändringarnas antagande och den därav följande
ökningen av antalet personer, som skola upptagas i röstlängderna för
val till andra kammaren, dels den omständigheten, att jämväl taxeringslängderna,
vilkas upprättande även åligger häradsskrivarna, från dem skola
föreligga färdiga vid ungefär samma tid som röstlängderna, varigenom
häradsskrivarna även med de hittillsvarande röstlängdsbestämmelserna under
tiden närmast före sagda tid måst underkasta sig ett i hög grad forcerat
arbete.

Ehuru kravet på en dylik framflyttning av tiden för röstlängdernas
upprättande icke är betingat av den av de sakkunniga föreslagna sammanföringen
av den politiska och den kommunala röstlängden, hava de
sakkunniga för sill del ansett, att nödig hänsyn bör tagas till detta från
häradsskrivarhåll framförda önskemål, i den män så kan ske, utan att man
därmed behöver i högre grad förkorta tiden för röstlängdernas granskning
eller forcera arbetet för valnämnder och magistrater eller riskera, att
längderna icke bliva tillgängliga i god tid före granskningen och fastställda
i god tid före de ordinarie val, vid vilka de skola komma till användning.

Härmed är man inne på frågan, i vilken mån de av 1919 års lagtima
riksdag beslutade eller i utsikt ställda lagändringar, avseende införandet
av en gemensam valdag på hösten, alternerande för andrakammarval
och landstingsmannaval, kunna tänkas inverka på tidsbestämningarna
angående röstlängd. Dessa tidsbestämningar äro fastställda med hänsyn
till att årets röstlängder skola föreligga färdiga till användning vid de
ordinarie andrakaminarvalen. Dessa skola enligt hittills gällande bestämmelser
förrättas i september, och härutinnan sker genom lagändringarna
för en gemensam valdags införande ingen annan ändring än att samtliga
val i allmänhet skola äga rum å den tredje söndagen i september — eller
i stad närmast föregående lördag. — En sådan fixering av valdagen låter
sig tydligen mycket väl förlikas med de nuvarande tidsbestämningarna
beträffande röstlängd och giver till och med möjlighet att utan risk
något framflytta tiden för röstlängdens fastställande och därmed även
övriga tidsbestämningar angående densamma. Andrakaminarvalen hava

hittills faktiskt till större delen förrättats under första veckan av september,
men, sedan bestämmelserna om gemensam valdag trätt i kraft i
fråga om dessa val, komma de i allmänhet att förrättas tidigast den 15
september. Det kunde följaktligen synas, som om det efter den gemensamma
valdagens införande icke innebure någon risk att framflytta tiden
för röstlängdens underskrivning av valnämnd eller magistrat från den 25
juli till exempelvis den 5 augusti. Efter en sådan framflyttning kunde
man ju tillmötesgå häradsskrivarnas önskemål och förlägga tidpunkten för
röstlängdens överlämnande från röstlängdsupprättaren till exempelvis den
5 juli.

Emellertid lämnar landstingsförordningen möjlighet till undantag
från bestämmelsen om den gemensamma valdagen, så till vida nämligen
att på landet kommunalstämma samt i stad stadsfullmäktige eller, där
sådana ej finnas, allmän rådstuga genom beslut med två tredjedels majoritet
kunna förlägga landstingsinannavalen i kommunen till annan dag i
september. Även i fråga om val till andra kammaren torde undantagsbestämmelser
från den gemensamma valdagen komma att förefinnas, i det
att enligt det förslag till ändrad lydelse av § 42 i vallagen, vilket såsom
bilaga var fogat till kungl. propositionen nr 374 till 1919 års lagtima
riksdag, Konungen, då synnerliga skäl därtill äro, må förordna, att ordinarie
val till andra kammaren för viss valkrets skall förrättas å annan
dag i september än den eljest stadgade valdagen.

På grund av dessa undantagsbestämmelser, varigenom även för framtiden
såväl landstingsmannaval som andrakammarval, om ock endast i
enstaka kommuner, kunna äga rum redan under första veckan i september,
torde det icke vara lämpligt att förlägga tidpunkten för röstlängdens
fastställande till en senare dag än nu.

Då man emellertid synes vara tillfredsställd, om dagen för röstlängds
avlämnande framflyttas med allenast fem dagar, d. v. s. från den 25 till
den 30 juni, hava de sakkunniga efter undersökning av möjligheterna för
en förkortning av tidsperioderna i fråga om röstlängdens vidare behandling,
funnit, att detta önskemål utan fara för olägenheter i ovan angivna
hänseenden kan tillgodoses genom att tiden mellan sista dagen för röstlängdens
avlämnande av röstlängdsupprättaren och första dagen, då den
skall vara för granskning framlagd, förkortas med två dagar samt tiden
för valnämndens eller magistratens behandling av inkomna anmärkningar
med tre dagar. De sakkunniga förutsätta därvid, att häradsskrivarna skola
före den senast tillåtna dagen för röstlängds avlämnande avsända längderna
till mera avlägset varande valnämnder med dåliga postförbindelser,

samt att kungörandet sker i tid, även om röstlängden ännu icke inkommit
till valnämnden. De sakkunniga hava sålunda för tillmötesgående av
sagda önskemål på sätt ovan angivits föreslagit ändring av §§ 26—28
(framdeles 38—40) samt 30 (framdeles 42) i vallagen ävensom § 14 mom. 1
och 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 13 mom. 1 och
2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 5 mom. 2 och 3 i
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Det andra från häradsskrivarhåll framförda spörsmålet avser möjligheten
att med de politiska och kommunala röstlängderna sammanföra
jämväl vallängd vid prästval, vilken hittills upprättats allenast, när sådant
val skolat äga rum. För bedömande av föreliggande spörsmål torde till
en början erinras därom, att enligt det genom nådiga kungörelsen den 10
december 1910 med vissa föreskrifter angående vad som bör iakttagas vid
ledighet i prästerlig tjänst m. m. fastställda formuläret för prästvallängd
denna längd förutom kolumnerna för den röstberättigades hemvist samt
för hans namn och yrke eller titel, vilka kolumner ju hava sin motsvarighet
i de politiska och kommunala röstlängderna, omfattar ej mindre än
sex särskilda kolumner angående frågodagsförrättningen och valet jämte
anmärkningskolumn, samt att någon av dessa kolumner knappast utan väsentliga
ändringar i den av Kungl. Maj:t, riksdag och kyrkomöte stiftade
lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster den 9 december 1910
kan ur längden uteslutas. En sammanföring av denna längd med de
politiska och kommunala röstlängderna skulle sålunda innebära, att det
för dessa längder gemensamma formuläret måste utökas med minst sex
kolumner, vilka skulle komma till användning endast i de i regel med
många års mellanrum inträffade fall, då församlingen hade att välja ny
prästman. En sådan anordning skulle tydligen innebära en dålig ekonomi,
enär den ökning av pappers- och tryckningskostnader för de kombinerade
röstlängdsformulären, som härav skulle bliva en följd, icke på långt när
skulle uppvägas av den besparing, som skulle göras genom att upprättandet
av särskild prästvallängd för dessa fall, ej längre skulle behöva förekomma.
Härtill kommer, att den ifrågasatta utökningen av röstlängdsformuläret
skulle göra detta synnerligen ohanterligt och i hög grad försvåra dess
användning vid de politiska och kommunala valen. Ihågkommas bör även,
att proceduren för granskning och komplettering m. in. av prästvallängden
är en helt annan än den, som tillämpas beträffande de båda andra röstlängderna,
samt åligger helt andra myndigheter, något som naturligt nog
ytterligare försvårar eller rent av omöjliggör den ifrågasatta sammanföringen.
De sakkunniga kunna sålunda för sin del icke förorda prästvallängds
sammanförande med de politiska och kommunala röstlängderna.

Fråga om
prästvallängds
sammanföring

med de politiska
och
kommunala
längderna.

Erforderliga
ändringar
i lagen
angående
väghållningsbesvärets
utgörande
på
landet.

För övrigt vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla, att
bestämmelserna om rösträtt vid prästval, sådana de föreligga i § 26 i
lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster, tydligen äro i behov av
revision. Enligt sagda lagställe tillkommer rösträtt vid prästval en var i
församlingen mantalsskriven man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder
och äger att för egen del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga,
dock ej den, som står under förmyndarskap. »Hustru till röstberättigad
man äge ock, även om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmas
överläggningar och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen,
därest hon uppnått 21 års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten
på grund av henne ådömd straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare
eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller står under
förmyndarskap.» Ovisshet råder, huru dessa efter den kommunala rösträttsreformen
sig själva motsägande rösträttsbestämmelser i fråga om prästval
rätteligen böra tolkas och vid prästvalröstlängdens upprättande tilllämpas.
De böra uppenbarligen ändras därhän, att antingen villkoren för
rösträtt vid prästval, i vad angår åldersgräns, bliva desamma som de nuvarande
villkoren för rösträtt å kyrkostämma eller ock, att den lägre åldersgränsen,
21 år, på ett otvetydigt sätt fastställes att fortfarande gälla
vid prästval.

De sakkunniga vilja även erinra om att de år 1918 skedda ändringarna
i bestämmelserna dels i fråga om vilka personer, som skola
intagas i den kommunala röstlängden, dels i fråga om denna längds
granskning och justering nödvändiggöra vissa ändringar i lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891. Enligt
§ 59 av sagda lag skall kommunalnämnden låta ur den senast den
1 december till kommunalnämnden insända vägfyrktalslängden i kommunens
allmänna röstlängd införa vägfyrktalen; varefter vägfyrktalslängden,
sedan densamma på enahanda sätt, som i fråga om granskning och justering
första gången av kommunens röstlängd är föreskrivet, undergått
granskning och justering, ofördröjligen av kommunalstämmans ordförande
tillställes vägstyrelsen.

Bestämmelsen om vägfyrktalens införande i kommunens allmänna
röstlängd borde förutsätta, att denna längd upptager alla de kommunmedlemmar,
som finnas intagna i vägfyrktalslängden; och så var även i
stort sett fallet före 1918 års kommunala rösträttsreform. Efter denna
rösträttsreform däremot upptager kommunens allmänna röstlängd allenast
inom kommunen mantalsskrivna personel''. Visserligen föreskrives i § 14
mom. 5 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att vid behandling
av ärende, som angår endast i mantal satt jord, genom kommunal -

nämndens föranstaltande skall finnas tillgänglig längd över de i sådant
ärende röstberättigade, vilka icke finnas i kommunens allmänna röstlängd
upptagna. Men denna längd upptager ju, då fastighet äges av en person
och innehaves av en annan, ägaren och icke innehavaren, och i denna tillläggslängd
äro ej intagna ägare eller innehavare av annan fastighet eller
av sådan jord, som ej är satt i mantal, vadan ej ens den allmänna röstlängden
och sagda tilläggsröstlängd til Isammantagna komma att upptaga
alla de kommunmedlemmar, som förekomma i vägfyrktalslängden. Härtill
kommer, att denna tilläggsröstlängd i stora flertalet av våra kommuner
icke upprättas, enär ingå ärenden där pläga förekomma, som angå endast
i mantal satt jord. Bestämmelsen om vägfyrktalens införande i den kommunala
röstlängden torde för den skull böra utgå och likaså bestämmelsen
om att vägfyrktalslängden skall tillställas vägstyrelsen. Längden torde i
stället böra förvaras av kommunalstämmans ordförande och vid behov
tillhandahållas.

Aven bestämmelsen att vägfyrktalslängden skall granskas och justeras
på enahanda sätt som kommunens allmänna röstlängd tarvar tydligen
ändring. Genom lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa
delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet har nämligen den
i § 65 i förordningen om kommunalstyrelse på landet föreskrivna procedur
med avseende å den allmänna röstlängdens granskning och justering
förändrats och kommunalstämmans befattning med röstlängdens granskning
och justering upphört. I fråga om debiterings- och uppbördslängdens
granskning och justering förfares däremot fortfarande på det sätt, som
tidigare varit fallet med den kommunala röstlängden. Då härutinnan ej
heller i fråga om vägfyrktalslängden någon ändring bör ske, torde hithörande
bestämmelser i väglagen endast behöva omformuleras därhän, att
vägfyrktalslängdens granskning och justering skall ske på enahanda sätt
som i fråga om granskning och justering av uppbörds- och debiteringslängden
föreskrives.

Att framlägga formligt förslag till lag om ändring i vissa delar av
lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landsbygden ligger tydligen
icke inom ramen för de sakkunnigas uppdrag. Efter vad de sakkunniga
inhämtat, har man redan inom jordbruksdepartementet uppmärksammat
behovet av hithörande lagändringar, och proposition i frågan lär komma
att framläggas vid 1920 års riksdag.

Sedan diskvalifikationsorsakerna i fråga om politisk och kommunal Uppgifter
rösträtt med vissa undantag blivit desamma, och sedan de båda röstlängderna
blivit sammanförda till en handling, bör naturligtvis den vissa^soner och
myndigheter åliggande skyldigheten att till röstlängdsupprättare insända

röstlängd.

uppgifter angående personer, som av den ena eller andra anledningen
gått förlustiga såväl sin rösträtt vid andrakammarval som sin kommunala
rösträtt, inskränkas därhän, att endast ett exemplar av uppgifterna i fråga,
avseende båda slagen av rösträtt, upprättas och insändas. Något behov
av duplettexemplar i fråga om dessa uppgifter förefinnes tydligen icke;
sedan desamma utnyttjats för röstlängdernas uppgörande och såsom verifikationer
bilagts den gemensamma röstlängdshandlingen samt eventuellt
kommit till användning vid längdernas granskning och i fråga om anmärkningar
mot längderna, förefinnes tydligen ingen vidare användning
för uppgifterna i fråga.

Dessa uppgifter rörande diskvalifikationer hava hittills upprättats
valdistriktsvis utom i fråga om uppgifterna till den kommunala röstlängden
från domare angående personer, som stå under förmyndarskap eller äro
försatta i konkurs, samt uppgifterna till den politiska röstlängden från
rullförings- eller sjörullföi-ingsområdesbefälhavare angående personer, som
icke fullgjort dem åliggande värnpliktsövningar, vilka uppgifter upprättats
de förra kommunvis, de senare församlingsvis. Att icke även de två
sistnämnda slagen av uppgifter skolat upprättas efter valdistrikt har berott
på att myndigheterna i fråga icke ansetts utan betydande besvär kunna
avgöra, vilket valdistrikt de diskvalificerade personerna tillhöra i det fall,
då valdistriktet icke sammanfaller med församlingen eller kommunen.
Den omständigheten, att den politiska och den kommunala röstlängden
sammanföras till en handling, inverkar tydligen icke på ovan anförda förhållanden,
och de sakkunniga hava ansett, att förutvarande bestämmelser
härutinnan böra bibehållas oförändrade.

Då emellertid uppgifterna om diskvalificerade personer, såsom ovan
framhållits, skola biläggas röstlängdshandlingen för det valdistrikt, de avse,
för att vid längdernas granskning och i fråga om anmärkningar mot desamma
göra tjänst såsom verifikationer, hava de sakkunniga ansett, att
vederbörande häradsskrivare böra åläggas, att i de fall, då uppgift om
diskvalificerade personer avser sådana från olika valdistrikt, ombesörja utskrivandet
av och bestyrka utdrag ur densamma att biläggas röstlängden,
ett för varje valdistrikt. Föreskrifter i sådant syfte bliva nödvändigare i
samma mån som kommunernas uppdelning i två eller flera valdistrikt i
enlighet med de sakkunnigas i annat sammanhang framlagt förslag blir
allmännare än nu är fallet. Den ökning i arbete, som genom dylika
föreskrifter vållas häradsskrivarna, torde icke bliva så synnerligen
betydande.

Angående av de sakkunniga föreslagna kompletterande och förtydligande
bestämmelser med avseende å skyldighet att lämna uppgift å dem,

som häfta för utskylder till municipalsamhälle, hänvisas till vad ovan å
sid. 89 och 90 anförts.

Såsom en direkt följd av längdernas sammanföring hava de sakkunniga
föreslagit, att, om anmärkning framställe» mot den ena av
de sammanförda längderna och anmärkningen angår sådant villkor för
rösträtt, rörande vilket enahanda bestämmelser gälla för politisk och kommunal
rösträtt, anmärkningen skall anses avse jämväl den andra längden.

Då en föreskrift härom icke torde kunna utfärdas utan att densamma har
stöd för sig i vallagen, hava de sakkunniga föreslagit visst tillägg till
§ 30 (framdeles 42) i sagda lag. Motsvarande tillägg är icke behövligt i
kommunallagarna, enär dessa beträffande bland annat anmärkningar mot
röstlängd hänvisa till vallagen.

I fråga om föreskrifterna att landskommun skall hava att från Ersättning
häradsskrivare lösa sin röstlängd med visst belopp för uppslag, hava de mngdsuppsakkunniga
icke föreslagit någon ändring. Frågan om eventuell ersätt- rättare.
ning härutöver av statsmedel för röstlängdernas upprättande med tillämpning
av de såsom vilande antagna ändringarna angående rösträtt vid
andrakammarval ligger strängt taget icke inom ramen för de sakkunnigas
uppdrag, men efter från civildepartementet uttalad önskan hava de sakkunniga
likväl upptagit densamma till behandling och därvid kommit till
den uppfattningen, att sådan ersättning måhända bör tillerkännas häradsskrivarna
i betraktande av dels den ökning i deras arbete, som uppstår
genom röstlängdernas upprättande på föreslaget sätt och dels även de i
hög grad ökade kostnaderna för skrivbiträden, som häradsskrivarna måste
vidkännas. Aven den av de sakkunniga föreslagna föreskriften om skyldighet
för häradsskrivarna att i vissa fall göra utdrag ur handlingarna
angående diskvalificerade personer medför någon ökning i arbetet. Storleken
av den ersättning, som sålunda kan tänkas böra utgå till häradsskrivarna
av statsmedel lärer väl åtminstone i viss mån vara beroende
av de löneintäkter, varmed dessa tjänstemän i övrigt hava att räkna. I
och för sig anse de sakkunniga emellertid, att det belopp, som före 1917
års lönereglering utgick till häradsskrivarna för upprättandet av röstlängd
för val till andra kammaren, d. v. s. 50 öre för varje helt eller påbörjat
uppslag, torde vara till fyllest, detta med hänsyn till att det här icke är
fråga om en ersättning för hela arbetet med den politiska längdens upprättande
utan allenast för den ökning i hithörande arbete, som vållas av
de nya reglerna för röstlängdernas uppläggande samt för ökningen av
häradsskrivarnas utgifter för skrivbiträden. Den summa av statsmedel,
som sålunda för röstlängdernas upprättande skulle årligen erfordras, hava
de sakkunniga beräknat till i runt tal 75,000 kronor. Angående villkoren

13—200137

Formulär.

för ersättningens utgående till häradsskrivare samt angående sättet för
ersättningens utbetalande torde böra gälla enahanda föreskrifter som tidigare
i fråga om ersättning för upprättande av röstlängder för val till
andra kammaren — jfr nådiga kungörelsen den 30 juni 1916, Sv. förf.
saml. nr 250 —.

Av de sakkunniga föreslagna formulär för de sammanförda röstlängderna
äro av tre typer, en för landsbygden, en för städer, som deltaga
i landsting, och en för städer, som icke deltaga i landsting. Sistnämnda
formulär är upprättat med hänsyn till de av 1919 års lagtima
riksdag såsom vilande antagna ändringsförslag beträffande riksdagsordningen.
Enligt § 6 i detta förslag skola i städer, som ej deltaga i landsting,
första kammarens ledamöter väljas av särskilt utsedda elektorer. Vid
valet av dessa elektorer skall den kommunala röstlängden komma till användning
med de ändringar, som betingas av åldersbestämmelserna för
rösträtt vid dessa val — jfr vallagen § 4 i dess av 1919 års lagtima riksdag
godtagna lydelse —.

De ändringar och tillägg i kolumnuppställningen, som detta formulär
företer i jämförelse med det genom kungörelsen av den 8 april 1919
fastställda formuläret för kommunal röstlängd, äro i allmänhet ej andra
än sådana, som äro direkt betingade dels av de vid 1919 års lagtima
riksdag såsom vilande antagna grundlagsförslagen, dels därav, att det nya
formuläret skall omfatta jämväl röstlängd för val till andra kammaren.
Kolumnerna för rösträttshinder äro tre, en för hinder, som avse allenast
rösträtten vid andrakammarval (värnpliktsstrecket), en för hinder, som avse
allenast kommunal rösträtt och rösträtt vid utseende av elektorer för val
till första kammaren (utskyldsstrecket), samt en för övriga hinder, d. v. s.
sådana, som avse såväl den politiska som den kommunala rösträtten. Anteckning
i sistnämnda kolumn sker, med undantag för utländskt medborgarskap,
genom angivande av den del av § 16 i riksdagsordningen, däri
hindret beröres. För underlättande av röstlängdernas användning hava för
övrigt i formuläret upprättats trenne från varandra skilda kolumnsystem,
ett för andrakammarval, ett för fullmäktigval och kommunala avgöranden
i allmänhet och ett för landstingsmannaval eller elektorsval, och inom
vart och ett av dessa system har införts kolumner dels för anteckning om
rösträtt, dels för anteckning om dess utövning. Genom formulärrubriken
»Röstlängd för val till riksdagens andra kammare ävensom kommunal röstlängd»
hava de sakkunniga velat angiva, att de två slagen av röstlängder
fortfarande existera, ehuru sammanförda i en handling.

De sakkunnigas förslag till blanketter för uppgifter angående av
olika orsaker diskvalificerade personer samt för kungörelse och underrät -

telser ansluta sig helt och hållet till de nuvarande formulären med de
ändringar, som betingas av ändringarna beträffande villkoren för politisk
rösträtt, längdernas sammanföring samt de av de sakkunniga föreslagna
ändringarna i tidsbestämningarna rörande röstlängds upprättande m. m.

Enligt de sakkunnigas förslag skola samtliga dessa formulär, även
de för kungörelse och underrättelser (nr 7—9), i likhet med vad som
skett i fråga om motsvarande .formulär angående den kommunala röstlängden,
fastställas genom kungörelsen angående upprättande av röstlängd
in. in. Då emellertid formulären för kungörelse och underrättelser i fråga
om röstlängd för val till andra kammaren för närvarande äro fastställda

och intagna i lagen om val till riksdagen, böra tydligen i samband med

de båda längdernas sammanföring dessa formulär utgå ur vallagen och
§§ 29 och 31 (sedermera 41 och 43), som handla om dessa formulär,
erhålla ändrad lydelse. I stället kunde ett sådant tillvägagångssätt tänkas,

att man läte formulären i fråga (i sin nya form) fastställas genom valla gen,

som sålunda härutinnan bibehölles i sin nuvarande lydelse, och i
§ 14 av förordningen om kommunalstyrelse på landet samt motsvarande
§§ av förordningarna om kommunalstyrelse i stad och i Stockholm införde
vissa tillägg med hänvisningar till vallagens bestämmelser om formulären
i fråga. Men ett sådant tillvägagångssätt hava de sakkunniga ansett
mindre lämpligt än det, varigenom samtliga formulär angående röstlängderna
intagas och fastställas i en och samma kungörelse. De sakkunniga
hava sålunda framlagt förslag till i enlighet härmed erforderliga ändringar
av §§ 29 och 31 (sedermera 41 och 43) i lagen om val till riksdagen
ävensom till en följdändring av § 54 (sedermera 69) i samma lag.

Beträffande tidpunkten, då föreslagna lagändringar, kungörelse och Tidpunkten
blankettformulär böra träda i tillämpning, är tydligt, att vissa delar av Ringarnas
kungörelsen förutsätta, att de vilande grundlagsändringarna beträffande och kungöden
politiska rösträtten blivit slutligt antagna. Det finnes intet fog för ij^aftträatt
låta lagändringarna träda i kraft tidigare än kungörelse och formulär, dande.
varemot en föreskrift i sådant syfte skulle nödvändiggöra partiella ändringar
av de nu gällande kungörelserna angående upprättande av röstlängd för
andrakammarval och av kommunal röstlängd. De sakkunniga hava sålunda
föreslagit, att samtliga ovan berörda lagändringar samt kungörelse
med formulär skola träda i kraft den dag, då det vilande förslaget till
ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 och till övergångsstadgande
däri, efter att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

B. Författa ingsförslag.

103

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar i förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1N62.

Härigenom förordnas, att § 12, § 14 mom. 1—4, § 17 mom. 1, § 29
mom. 1, 2 och 5, § 33 och 35 samt § 80 mom. 1 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan
i denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt på annan röstägande
överlåta.

Ej må någon på grund av'' fullmakt föra talan eller utöva rösträtt
för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av full maktsgivaren och ställd till
viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit
ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av
två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av kommunalfullmäktige får röstägande icke utan personlig
inställelse utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än
nedan i § 29 mom. 5 stadgas.

§ 14.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år
Konungen.

meddelas av

104

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd — —
— äga motsvarande tillämpning.

Mom. 3. Har mot röstlängd---till ovillkorlig efterrättelse,

intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.

Mom. 4. Har på klagan, som i samband med besvär över kommunalstämmas
beslut eller över val, förrättat inför valnämnd, röstlängden
i någon del förklarats felaktig, skall, evad felaktigheten länt till beslutets
eller valets upphävande eller ej — — — föranledda rättelser.

§ 17.

Mom. 1. Tre ordinarie kommunalstämmor---ovan stadgade tid.

Ordinarie kommunalstämma i decembei----till sön- eller helgdag.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat.

Den, vilken såsom — — — av sagda förvaltning.

§ 29.

Mom. 1. För val av — — — indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages---de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar — — — förslag av kommunalstämma.

Beslut om sådan indelning skall fattas senast två månader före ingången
av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.
Om beslutet skall Konungens befallningshavande ofördröjligen underrättas.

År kommun indelad — — — — — inskränkt inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som icke är delad i valkretsar på sätt i mom. 1
sägs, ävensom valkrets bilda var för sig ett valdistrikt, där icke del av
kommunen eller valkretsen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra
kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid kommunalfullmäktigval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma
och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om
distriktsindelning ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd
stadgas i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där
det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande kommunalfullmäktigval,
som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade
röstlängden.

105

Alom. 5. a) Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses
för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med---bestämmer.

Val får ej — — — fem eftermiddagen. I kungörelse om valförrättning
skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan kungörelse utfärdas för varje
valdistrikt av valnämndens ordförande i den ordning, som för kallelse till
kommunalstämma stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade
röstlängd eller del av röstlängd.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,
vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den andre maken.

Om sådan fullmakt galle i tillämpliga delar, vad i § 12 stadgats.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar
sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i
öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal å
fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt
järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,
må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som är
röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt vad
vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för
väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,
att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet
vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Om sådan fullmakt gälle, vad i § 12 stadgats.

Å fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående
den röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,
som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas fullmaktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot
i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av
magistraten förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren
tillhör besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas
befälhavare eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man.
Nämnda personer vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå
fullmaktsgivare såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade
äge Konungen förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas
såsom vittne. År fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge
honom att styrka sin identitet genom intygande av trovärdig person eller

14—200137

106

ock medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande
handling.

Sådant bestyrkande av förfallogrunden må ske i samband med fullmaktens
bevittnande, därest ena fullmaktsvittnet är sådan person, som i
enlighet med vad ovan sägs äger att avgiva sådant bestyrkande, eller ock
lämnas i särskild handling, som vid valförrättningen bifogas fullmakten.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till
de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
— — — valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos
ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske
efter upprop. Till valmannen utlämnas — — — vilja utöva rösträtt.

1 vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att
möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin
valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade
med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren
som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valförrättaren
att vaka över att valmans förehavande ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att — — — och att i de fall, då valmannen uppgiver
sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid
och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas, samt
fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att utöva rösträtt
genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet — — — därtill utser.

Har valman, som är berättigad genom fullmäktig deltaga i valet,
utfärdat fullmakter för olika personer, vare den fullmakt gällande, som
senast utfärdats, där ej på grund av annan fullmakt valkuvertet blivit
avlämnat och i valurnan nedlagt.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, — — — och bör, innan förseglingen
vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför
öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som — — — äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme
där saknas--— röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas — — — i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden
insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande omslaget
med valkuverten jämte röstlängden samt valprotokollet och åberopade fullmakter
med tillhörande intyg. Sker insändandet med allmänna posten,
skall försändelsen assureras.

107

e) Konungens befallningshavande — — — föra protokoll.

* Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda
protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad, varefter
Konungens befallningshavande genast skall till vederbörande återställa
den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

De avgivna valsedlarna — — — valet gäller.

§ 33.

År någon missnöjd — — — föredragas och avgöras.

§ 35.

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) val av kommunalfullmäktige, vilka skola förrättas inför valnämnden
i den ordning, som i § 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,
nämligen

justering av den i § 65 omförmälda längd,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut,, varom i § 16 sägs, så ock beslut enligt § 17 angående
dag för kommunalstämma och enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t---och municipalnämnd, samt

att, där municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, municipalfullmäktige
skola utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två
av stämman utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare.

Denna lag träder i kraft: i vad densamma angår § 14 mom. 1 och 2
den dag, då det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21
och 24 riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter att hava av
riksdagen antagits, varder av Konungen gillat; i vad densamma angår § 29
mom. 1 och 2, den 1 oktober 1920; samt i övrigt dagen efter den, då
lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,
dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna för riksdagsmannaval
och kommunalfullmäktigval ännu icke överensstämma, kommunalfullmäktigvalen
fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse vinnes
och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma
eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits stadgat.

108

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 13 mom. 1 och 2 samt § 24 mom.
2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan i
denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt å allmän rådstuga på annan
röstägande överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt
för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och ställd till
viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit
ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av
två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av stadsfullmäktige får röstägande icke utan personlig inställelse
utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än nedan i
§ 24 mom. 2 stadgas.

§ 13.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år — —---— meddelas av

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd---

äga motsvarande tillämpning.

10!)

§ 24.

Mom. 2. a) Valet får ej — — — klockan sju eftermiddagen.

I kungörelsen — — — noggrant angivas.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,
vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den
andra maken.

Om sådan fullmakt galle i tillämpliga delar, vad i § 12 stadgats.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar
sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i
öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal
å fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt
järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,
må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som är
röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt vad
vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för
väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,
att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet
vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Qm sådan fullmakt galle, vad i § 12 stadgats.

Ä fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående den
röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,
som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas full maktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot i
valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av magistraten
förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren tillhör
besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare
eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man. Nämnda personer
vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå fullmaktsgivare
såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade äge Konungen
förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas såsom, vitttne. År
fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka
sin identitet genom intygande av trovärdig person eller ock medelst prästbevis,
debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande
handling.

Sådant bestyrkande av förfallogrunden må ske i samband med fullmaktens
bevittnande, därest ena fullmaktsvittnet är sådan person, som i

enlighet med vad ovan sägs äger att avgiva sådant bestyrkande, eller ock
lämnas i särskild handling, som vid valförrättningen bifogas fullmakten.

d) Ej må vid valet---— — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har--— och att i de fall, då valmannen uppgiver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid
och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas,
samt fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att

utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet---

därtill utser.

Ej må någon---— varde ej mottaget.

Då uppehåll ----äro obrutna.

De valmän —--röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall
sammanräkningen påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade
valkuverten under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgås för
det fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 13, den dag, då
det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24
riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter att hava av riksdagen
antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter den,
då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk
författningssamling.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 inom. 2 och 3, § 8 mom. 2 samt
§10 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Före den 30 juni varje år-----— meddelas av

Konungen.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad
— — — äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Mom. 2. Röstägande må ej genom fullmakt utöva rösträtt i andra
fall och i annan ordning, än nedan i § 10 stadgas.

§ 10.

Mom. 2. a) Valförrättning får ej---klockan sju eftermiddagen.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,
vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den
andra maken.

Sådan fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren tidigast

112

trettio dagar före valet. Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren,
ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två vittnen skriftligen
bestyrkt.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar
sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i
öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal å
fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt
järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,
må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som
är röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt
vad vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för
väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,
att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet
vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Ej må någon på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en
röstberättigad. Fullmakten skall vara ställd till viss person och underskriven
av fullmaktsgivaren tidigast trettio dagar före valet. Att fullmakten
underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit ställd till viss person,
ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två vittnen skriftligen
bestyrkt.

A fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående
den röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,
som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas fullmaktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot i
valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av magistraten
förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden
skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren tillhör
besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare
eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man. Nämnda personer
vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå fullmaktsgivare
såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade äge Konungen
förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas såsom vittne. År
fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka
sin identitet genom intygande av trovärdig person eller ock medelst prästbevis,
debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande handling.

113

cl) Ej inå vid valet — — — — — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har — — — och att i de fall, då valmannen uppgiver
sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid
och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas,
samt fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att
utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet — — —
därtill utser.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

• De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall
sammanräkningen påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade
valkuverten under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för
det fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 5, den dag, då
det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och
24 riksdagsordningen och till övergångsbestämmelse däri, efter att hava
av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
svensk författningssamling.

15—200137

114

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 6.

Vad för kommunalstämma på landet och för allmän rådstuga i stad
är stadgat i avseende på rösträtts utövning och överlåtande på annan person
vid andra avgöranden än val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige
skall jämväl tillämpas i fråga om kyrkostämma.

Vid omröstning skall den för vederbörande kommun å landet eller
för stad senast fastställda röstlängd ligga till grund. På Konungen ankommer
att i fråga om sådan längd meddela de särskilda föreskrifter,
som erfordras för iakttagande av vad i § 4 stadgats om vissa personers
undantagande från rösträtt, samt att, då valdistrikt omfattar två eller flera
församlingar eller delar av församlingar, förordna om röstlängds uppläggande
i särskilda delar, en för varje församling eller del av församling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

115

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 6.

Mom. 1. Frånvarande må ej--1 — än en röstberättigad.

Mom. 2. Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och
ställd till viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar
från underskrivandet. Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren
och därvid varit ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet
skall vara av två vittnen skriftligen bestyrkt.

Mom. 3. Ej må — — — ämne anföra.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

116

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen om landsting den 21
mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

1. Rätt att deltaga---— — vid landstingsmannaval.

2. a) Val av landstingsmän förrättas å landet i varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val
till riksdagens andra kammare.

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,
bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad
nedan sägs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller
i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, ävensom sådan valkrets bilda
var för sig ett valdistrikt, där icke del av kommunen utgör valdistrikt
vid val till riksdagens andra kammare, i vilket fall sådan del bildar eget
valdistrikt jämväl vid landstingsmannaval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma
och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om distriktsindelning
ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd stadgas
i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där
det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande landstingsmannaval,
som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade
röstlängden.

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av
valnämndens ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma
stadgas.

117

Om rösträtt, dess utövning och överlåtande gäller med ovan i mom.
1 stadgat undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen — — — å annan dag i
.september månad.

Valet får ej — — — fem eftermiddagen. I kungörelse om valförrättning
för landstingsmannaval skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop
till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper — — —
är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,
därest icke å kommunalstämma beslutits, — — — vilja utöva
rösträtt.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade
med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl
valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och
åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej
må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att —--och att i de fall, då valmannen upp giver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den
tid och enligt de föreskrifter, som i förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgas i fråga om fullmaktsröstning vid kommunalfullmäktigval,
samt att fullmaktsgivaren enligt i sagda förordning meddelade bestämmelser
är behörig att utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett,
att kuvertet — — — därtill utser.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker — — — och bör, innan förseglingen
vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför öppna
dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som---äro tillstädes i vallokalen, eller, om utrymme

där saknas, — — — röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas — — — i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden

118

insände därefter ofördröjligen till domhavanden omslaget med valkuverten
jämte röstlängden samt valprotokollet och åberopade fullmakter med tillhörande
intyg. Sker insändandet — — — skall försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall — — — från valens förrättande.

Vid förrättningen biträdes — —■ — det vid förrättningen förda
protokoll. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av
nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad,
varefter domhavanden genast skall till vederbörande återställa den
röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet* skall förrättas — -— — infallande lördag.

Om stadsfullmäktige — — —- september månad.

Val får ej — — — noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövning
gäller med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan
är föreskrivet.

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar
gälla vad härovan i mom. 2 är föreskrivet.

b) I stad — — — sammanräkningen tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i
den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen
i övrigt avlämnade valkuverten jämte röstlängden samt valprotokollet och
åberopade fullmakter med tillhörande intyg ofördröjligen insändas. Sker
insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Sammanräkning av rösterna — — — mest spridda tidningar.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll
över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valförrättningen
avslutad, varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

4. Vid avfattande — — — av Kungl. Maj:t fastställes.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår valdistriktsindelningen
den 1 oktober 1920 samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,
dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna på landsbygden
för riksdagsmannaval och landstingsmannaval ännu icke överensstämma,
landstingsmannavalen fortfarande, intill dess att sådan överensstämmelse
vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma
eller distriktsstärama med iakttagande av vad därom hittills funnits
stadgat.

119

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § 2 inom. i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas att 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården den
14 juni 1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

2 mom. Fattigvårdssamhälle, som i 6 § — — — med iakttagande

därav,

att, istället---och fattigvårdsfullinäktige;

att fattigvårdsstämma —--sammanslutna kommunerna;

att såsom röstlängd--— kommunernas röstlängder;

att vid val av fattigvårdsfullmäktige fattigvårdsstämmans ordförande
och två å densamma utsedda personer skola tjänstgöra såsom valförrättare;
samt

att uttaxering — — — till fattigvårdsstyrelsen.

Konungen äger —--inom samhället.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

120

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909.

Härigenom förordnas, att §§ 19 (31), 20 (32), 26—31 (38—43), 33
(45) och 54 (69) i lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909 skola
erhålla följande ändrade lydelse:*

§ 19 (31).

1. I valkrets, som innefattar flera kommuner, bildar, med nedan
i mom. 2—5 stadgade undantag, varje kommun och, där landskommun är
delad i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, sådan valkrets var för
sig ett valdistrikt.

2. Valkrets, som består — — — eller flera valdistrikt.

3. Höra på landet delar av samma kommun till olika valkretsar
för riksdagsmannaval, bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke ytterligare
delning i valdistrikt beslutes i den ordning nedan sägs.

Lag samma vare, där, på sätt i förordningen om landsting särskilt
föreskrives, del av landskommun skall utgöra valdistrikt vid landstingsmannaval.

4. Landskommun, del av kommun, som i mom. 2 sägs, och valkrets
för kommunalfullmåktigval skola, där antalet invånare överstiger
3,000, indelas i två eller flera valdistrikt med högst 3,000 invånare; dock
att på framställning av kommunalstämma Konungens befallningshavande
må härifrån medgiva undantag, där särskilda förhållanden inom kommunen
anses göra sådan indelning obehövlig eller olämplig.

* De inom parentes angivna siffrorna angiva §-nummer i den av 1919 års lagtima
riksdag villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen.

121

5. Om kommun, del av landskommun, som i inom. 2 sagg, eller
valkrets för kommunalfullmäktigval till följd av samfärdsförhållanden
eller andra orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt,
må kommunen, del av kommun eller valkretsen delas i två eller flera
valdistrikt.

§ 20 (32).

1. Förslag om delning av valdistrikt som i § 19 (31) inom. 2 och
5 sägs må väckas genom framställning hos Konungens befallningshavande
av den, som är boende och vid riksdagsmannaval röstberättigad inom den
kommun eller del av kommun, om vars delning i valdistrikt är fråga.
Ej må framställning — — — till olika valdistrikt.

Utan föregående framställning vare Konungens befallningshavande
berättigad och i fall, varom stadgas i § 19 (31) mom. 4, pliktig att om
indelning i valdistrikt eller ändring i redan skedd indelning förordna, sedan
på landet kommunalstämma och i stad stadsfullmäktige beretts tillfälle
att i ärendet avgiva yttrande. Om ändring i distriktsindelning vare
Konungens befallningshavande pliktig att i den ordning nyss sagts förordna
även för det fall, att så erfordras, då landskommun, efter att tidigare
hava indelats i valdistrikt för riksdagsmannaval, delas i valkretsar
för kommunalfullmäktigval.

Beslut angående indelning i valdistrikt skall av Konungens befallningshavande
omedelbart kungöras och, där det icke på anförda besvär undanröjts,
träda i tillämpning beträffande val, som förrättas enligt den under
nästpåföljande år upprättade röstlängden.

2. över beslut, som —--förordningarna om kommunalstyrelse.

§ 26 (38).

Röstlängd upprättas före den 30 juni varje år — — — — —
meddelas av Konungen.

§ 27 (39).

Senast den 30 juni skall röstlängd — — —--göra avskrift

därav.

§ 28 (40).

Från och med den 6 till och med den 12 juli skall röstlängden vara
å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för

16—200137

122

granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej
mindre senast den 30 juni kungöra-----sålunda gjorda anmärk ningar.

§ 29 (41).

Kungörelse samt underrättelse, varom i 28 (40) § förmäles, skola
avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, dar så kan ske, i ortstidningar
införas.

§ 30 (42).

Vill någon, vilken--— eller magistraten sist den 18 juli före

klockan tolv på dagen.

Närmare föreskrifter angående anmärknings framställande må meddelas
av Konungen.

§ 31 (43).

Har någon — — — anmärkningens prövning. Sådan underrättelse
skall avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

§ 33 (45).

Den 25 juli — — — vare förhandlingarna offentliga.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande av gjorda
anmärkningar med rätt för den, mot vilkens rösträtt anmärkning blivit
enligt 30 (42) § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat
efter den 18 juli, skall valnämnden — —--— tecknat å

längden.

§ 54 (69).

När alla —--röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse med vid denna lag
fogat formulär med därå gjorda anvisningar — — — — — i protokollet
avtryckas.

123

Genom denna lag ändras §§ 31, 32, 38—13, 45 och (19 i den av
1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen
till överensstämmelse med ovan upptagna §§ 19, 20, 26—31 och 54.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår §§ 19 (31) och
20 (32), den 1 oktober 1920 samt i övrigt den dag, då det vilande förslaget
till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen
och till övergångsstadgande däri, efter att hava av riksdagen antagits,
varder av Konungen gillat.

124

Förslag

till

Kung!. Maj:ts kungörelse

angående upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare
och av kommunal röstlängd, samt den i avseende härå vissa myndigheter
åliggande uppgiftsskyldighet m. in.

§ 1.

Röstlängd för val till riksdagens andra kammare och kommunal
röstlängd sammanföras för varje valdistrikt och upprättas i två exemplar
på landet och i stad, där magistrat ej finnes, av vederbörande häradsskrivare
och i annan stad av magistraten, eller, där särskilda tjänstemän äro
förordnade för debitering av utskylderna till kronan, av dessa under magistratens
inseende.

År valdistrikt på landet uppdelat i flera församlingar, skall längden
uppläggas i särskilda delar, en för varje församling.

Tillhör valdistrikt eller församling på landet mer än ett fögderi,
skall röstlängden upprättas av de olika häradsskrivarna gemensamt.

§ 2.

När mantalslängden för året blivit justerad, skola efter denna längd
i röstlängden för varje valdistrikt eller församling upptagas alla där mantalsskrivna
män och kvinnor, vilka uppnått eller under kalenderåret
uppnå en ålder av tjugutre år.

§ 3.

1. Det åligger, där ej nedan annorlunda stadgas, pastor att årligen
å blankett enligt formulär nr 1 meddela uppgift å de män och kvinnor

125

inom församlingen, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå eu ålder
av tjugutre år och

a) den 10 juni på grund av ådömd straffpåföljd åro obehöriga
att deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar
och beslut;

b) enligt upplysning, inkommen under tiden från mantalslängdens
granskning till och med den 10 juni, blivit svenska medborgare;

c) den 10 juni äro främmande religionsbekännare eller före nämnda
dag anmält utträde ur svenska kyrkan.

Om i nu nämnda hänseenden icke något är att meddela, skall anmälan
härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift eller anmälan, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje
valdistrikt och skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren
i orten.

Underlåter pastor att å stadgad tid tillställa röstlängdsupprättaren
uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denne genast därom göra anmälan
hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om skyndsamt fullgörande
av uppgiftsskyldigheten.

2. I Stockholm och Göteborg har pastor att meddela allenast de
uppgifter, som under a) och c) här ovan avses. Skyldigheten att meddela
den under b) omförmälda uppgift tillkommer i Stockholm rotemännen
och i Göteborg mantalskontoret. Uppgiften skall i dessa städer avse
tiden från mantalslängdens avlämnande till och med den 10 juni samt
avfattas enligt formulär, som fastställas i Stockholm av överståthållarämbetet
och i Göteborg av magistraten.

§ 4.

Av domaren på landet och rådhusrätten i stad skall årligen å blankett
enligt formulär nr 2 meddelas uppgift å varje man eller kvinna,
vilken uppnått eller under kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år
och den 10 juni står under förmynderskap, därå vårdnaden tillkommer
härads- eller rådhusrätten, eller är försatt i konkurs, som är anhängig
vid rätten.

Uppgift, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje kommun, där,
enligt sist inkommen anmälan, omyndig förklarad eller konkursgäldenär är
boende, och skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren
för kommunen.

I fråga om skyldighet att meddela uppgift rörande omyndigförkla -

126

rad frälseman skall, där förmyndarskapet står under hovrätts vårdnad, vad
här ovan är stadgat i tillämpliga delar gälla för vederbörande tjänsteman
i hovrätten.

§ 5.

1. 1 varje kommun, utom Stockholm och Göteborg, åligger det
fattigvårdsstyrelsen att årligen å blankett enligt formulär nr 3 meddela
uppgift, upptagande varje man eller kvinna, vilken uppnått eller under
kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år och den 10 juni är av allmänna
fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.

Om i nu angivet hänseende icke något är att meddela, skall anmälan
härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje valdistrikt, och
skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren
i orten.

Underlåter fattigvårdsstyrelse att å stadgad tid tillställa röstlängdsupprättaren
uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denne genast härom
göra anmälan hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om skyndsamt
fullgörande av uppgiftsskyldigheten.

2. Det tillkommer i Stockholm överståthållarämbetet och i Göteborg
magistraten att, under iakttagande, i den mån det kan ske, av vad
i mom. 1 är stadgat, utfärda de särskilda föreskrifter och upprätta det
formulär, som erfordras för meddelande till stadens röstlängdsupprättare
av de upplysningar, som i mom. 1 avses.

§ 6.

1. Befälhavare för rullförings- eller sjörullföringsområde åligger att
årligen meddela uppgift å varje inom området rullförd värnpliktig, vilken
uppnått eller under kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år men, till
följd av försummelse mot de i fråga om värnplikten givna föreskrifter, den
10 juni icke eller endast delvis fullgjort de värnpliktsövningar, som enligt
samma föreskrifter ålegat honom intill utgången av sistförflutna kalenderåret.

Uppgift, som ovan sägs, upprättas enligt formulär nr 4 särskilt för
varje församling, där värnpliktig är kyrkobokförd, och skall senast den
12 juni avsändas eller avlämnas till vederbörande röstlängdsupprättare inom
området.

2. Det åligger på landet landsfiskal och i stad magistrat, poliskammare
eller polisdomstol att årligen med ledning av de till bötesredo -

127

görelsen hörande handlingar, sådana de föreligga den 10 juni, meddela uppgift
å varje värnpliktig, vilken uppnått eller under kalenderåret uppnår en
ålder av tjugutre år och enligt bötespåföring, mot vilken invändning ej
blivit gjord eller genom ingivande av bevis vederbörligen fullföljd eller
som av Konungens befallningshavande fastställts, nästföregående år förfallolöst
uteblivit från inskrivningsförrättning; börande i uppgiften angivas
den värnpliktiges hemvist, fullständiga namn och yrke eller titel samt
födelseår.

Uppgift, som nu är sagd, skall upprättas särskilt för varje valdistrikt,
där försumlig inskrivningsskyldig hår sitt hemvist, och senast den 12 juni
avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren i orten.

§ 7.

Det åligger den inom kommunen, som har att uppbära eller bokföra
kommunalskatten att årligen å blankett enligt formulär nr 5 meddela
uppgift å de män och kvinnor inom kommunen, vilka uppnått eller under
kalenderåret uppnå en ålder av tjugutre år och den 10 juni i avseende å
dem påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under
de tre sistförflutna kalenderåren, häfta för utskylder för flera än två av
dessa år. Motsvarande skyldighet i fråga om utskylder till municipalsainhälle
åligger den inom municipalsamhället, som har att uppbära eller bokföra
municipalskatten.

Om i nu nämnda hänseende icke något är att meddela, skall anmälan
härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift eller anmälan, som nu är sagd skall upprättas särskilt för
varje valdistrikt och senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren
i orten.

Underlåter vederbörande i kommunen att å stadgad tid tillställa
röstlängdsupprättaren uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denna genast
härom göra anmälan hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om
skyndsamt fullgörande av uppgiftsskyldigheten.

§ 8.

Det åligger röstlängdsupprättaren att, allt efter som de i §§ 3—7
omförmälda uppgifter inkomma, i röstlängd göra anteckningar, som därav
föranledas.

128

Upptager uppgift någon, som icke är mantalsskriven inom röstlängdsupprättarens
tjänstgöringsområde, har röstlängdsupprättaren att ofördröjligen
verkställa utdrag av uppgiften i vad nämnda person angår samt
tillställa detta utdrag röstlängdsupprättaren för den ort, där den ifrågavarande
personen är eller på grund av uppgiftens innehåll kan antagas
vara mantalsskriven.

§ 9.

Röstlängd upprättas i enlighet med bifogade formulär nr 6, och
skall därvid iakttagas,

att fullständiga namn ävensom yrke eller titel och födelseår
utsättas,

att vederbörandes kön ävensom hans rätt att deltaga i val till riksdagens
andra kammare, i kommunala överläggningar och beslut i allmänhet
eller jämväl vid landstingsmannaval eller utseende av elektorer för
val till riksdagens första kammare angives genom instickning i särskilda
kolumner,

att, då en person under det kalenderår, längden upprättas, uppnått
eller uppnår en ålder av tjugutre år eller av tjugusju år och sålunda
först nästpåföljande kalenderår erhåller rösträtt vid val till andra kammaren
och kommunal rösträtt i allmänhet eller rösträtt vid landstingsmannaval
eller vid utseende av elektorer för val till riksdagens första kammare,
detta särskilt angives i längden,

att anteckning i kol. 10 rörande »Övriga hinder» för rösträtt sker,
med undantag för utländskt medborgarskap, genom angivande av den del
av § 16 i riksdagsordningen, däri hindret beröres,

att, därest en person i enlighet med § 4 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd eller § 4 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm saknar rösträtt å kyrkostämma
på grund av att han är främmande trosbekännare eller anmält
utträde ur svenska kyrkan, därom göres anteckning i längden, samt

att, därest en person på grund av att han i avseende å honom påförda
utskylder till municipalsamhälle, vilka förfallit till betalning under
de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av
dessa år, därom göres anteckning i längden.

§ io.

Senast den 30 juni skall röstlängd vara avsänd eller avlämnad på
landet till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där denne
ej själv verkställt upprättandet, eller till stadsstyrelsen, och skola vid varje

129

särskild längd fogas de från myndigheterna inkomna uppgifter, som avse
samma längd, eller, där uppgifter omfatta två eller flera valdistrikt på landet,
av röstlängdsupprättaren bestyrkta utdrag av handlingen.

§ 11.

Kungörelse om röstlängds framläggande till granskning ävensom underrättelser
från valnämndens ordförande eller magistraten till sådana i röstlängd
upptagna, som däri icke antecknats såsom röstberättigade, samt till
dem, mot vilkas rösträtt anmärkning framställts, skola avfattas enligt
bilagda formulär 7—9.

§ 12.

Har anmärkning framställts mot den ena av de sammanförda röstlängderna
och angår anmärkningen sådant villkor för rösträtt, rörande vilket
enahanda bestämmelser gälla för politisk och kommunal rösträtt, anses
anmärkningen avse jämväl den andra längden.

§ 13.

Införandet i röstlängd av de rättelser, som föranledas av de över
gjorda anmärkningar av valmyndigheten, valnämnden eller magistraten avkunnade
beslut, bör ske med rött bläck; och bör valmyndigheten härvid i
korthet anteckna skälet till ändring samt tillika angiva anmärkningsskriftens
nummer.

§ 14.

De två exemplaren av de sammanförda röstlängderna skola förvaras
på säkert ställe i skilda byggnader.

Det ena exemplaret bör i regel användas vid val till riksdagens
andra kammare samt vid val av landstingsmän — eller elektorer för val
till riksdagens första kammare — och vid förekommande behov tillhandahållas
på landet av valnämndens ordförande och i stad av magistraten.

Det andra exemplaret bör i regel användas vid övriga avgöranden i
den borgerliga och den kyrkliga kommunen och vid behov tillhandahållas
på landet av kommunalstämmans ordförande och i stad av magistraten.

Möter svårighet för municipalsainhälle att för municipalstämina erhålla
tillgång till ettdera av de två exemplaren, äger samhället att på egen
bekostnad förskaffa sig avskrift av röstlängden i erforderliga delar.

17—200137

130

§ 15.

Blanketter till de formulär, som i denna kungörelse omförmälas,
skola tillhandhållas vederbörande av länsstyrelserna.

§ 16.

Till häradsskrivare skall utöver vad av statsmedel kan komma att
utgå för röstlängds upprättande erläggas en avgift av en krona för varje
helt eller påbörjat uppslag om minst femton rader, vilken avgift det åligger
kommunen att gälda.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 26 november
1909 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare
m. in. (n:r 133) ävensom kungörelsen den 8 april 1919 om upprättande
av kommunal röstlängd m. m. (n:r 160).

131

Formulär nr 1.

Uppgift för år 19

å do män och kvinnor inom....................................................... församling

.......................................valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå en ålder av 23 år och

a) den 10 juni på grund av ådömd straffpåföljd iiro obehöriga att avgiva röst vid
riksdagsmannaval eller deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar
och beslut.1

Bostad i församlingen vid
senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under
året, uppgives här församling
och län eller stad, varifrån
inflyttningen skett

•

b) enligt upplysning, inkommen under tiden från mantalslängdens granskning till och
med den 10 juni, blivit svenska medborgare.

Bostad i församlingen vid
senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under
året, uppgives här församling
och län eller stad, varifrån
inflyttningen skett

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit kyrkoskrivna
i församlingen men före den 10 juni nttagit flyttningsbetyg.

Vänd!

132

c) den 10 juni Bro främmande trosbekännare eller före nämnda dag anmält sitt utträde
ur svenska kyrkan.1

Bostad i församlingen
vid senaste mantals-skrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

Främ-

mande

religions-

bekän-

nare2

Anmält

utträde

svenska

kyrkan2

För den, vilken inflyttat
under året, nppgives här
församling och län eller
stad, varifrån inflytt-ningen skett

■

............................s

•

Rätt uppgivet enligt församlingsboken, betygar

pastor.

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit kyrkoskrivna
i församlingen men före den 10 juni uttagit flvttningsbetyg.

2 Dessa kolumner ifyllas med streck (/).

Anmärkningar: l:o) Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängdsupprättaren
i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren
och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering
av utskylderna till kronan.

2:o) Om i ovan angivna hänseenden icke något är att anteckna, skall uppgiftsblankett,
försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom församlingen finnes mer än ett valdistrikt, skall uppgiften uppdelas å
särskilda blanketter, en för varje distrikt.

133

Formulär nr 2.

Uppgift för år 19

å de män och kvinnor inom ......................................................... kommun,

vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en ålder av 23 år och

den 10 juni

a) stå under förmynderskap, diirå vårdnaden tillkommer

Hemvist i kommunen
enligt sist inkomna
anmälan

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken enligt sist in-komna anmälan bytt hemvist,
uppgives här det gamla
hemvistet

Vänd!

134

b) äro Till ...................................................rätt försatta i konkurstillstånd.1

Hemvist i kommunen
enligt sist inkomna
anmälan

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken enligt sist in-komna anmälan bytt hemvist,
uppgives här det gamla
hemvistet

1 ■ ■ • -V ■ ■

(Underskrift.)

1 Här upptages även hustru, som på grund av att mannen är försatt i konkurs jämväl är i
konkurstillstånd.

Anmärkning: Förestående uppgift upprättas årligen särskilt för varje kommun och avsändes eller avlämnas
senast den 12 juni till röstlängdsupprättaren för kommunen, d. v s. på landet
och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren och i annan stad magistraten eller
de tjänstemän, som verkställa debitering av utskylderna tiil kronan.

135

Formulär nr 3.

Uppgift för år 19........

å de män och kvinnor inom............................................................ kommun

....................................... valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå eu ålder av 23 år och den 10 juni äro av allmänna fattigvården omhändertagna
för varaktig försörjning.

Bostad i kommunen vid
senaste mantalsskrivning

Namn ock yrke eller titel

Födelse år -

För den, vilken inflyttat under
året, uppgives här kommun och
hemvist, varest han är för året
mantalsskriven

Vänd!

136

Bostad i kommunen vid
senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under
året, uppgives här kommun och
hemvist, varest han är för året
mantalsskriven

■

;

Rätt uppgivet, betygar å fattigvårdsstyrelsens vägnar

Styrelsens ordförande.

Anmärkningar: l:o) Förestående'' uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till
röstlängdsnpprättaren i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes,
häradsskrivaren och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering
av ntskylder till kronan.

2:o) Om i ovan angivet hänseende icke något är att anteckna, skall uppgiftsblankett,
försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom kommunen finnes mer än ett valdistrikt, skall uppgiften uppdelas å särskilda
blanketter, en för varje distrikt.

137

Formulär nr å.

Uppgift för år UJ

il de män och kvinnor inom............................................................kommun

.......................................valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå en ålder av 23 år och den 10 juni i avseende å dem påförda utskylder
till kommunen, vilka förfallit till betalning under kalenderåren 19..., 19.
och 19..., häfta för utskylder för flera än två av dessa år.1

Bostad i kommunen vid senaste
mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit mantalsskrivna
i kommunen men före den 10 juni uttagit flyttningsbetyg.

Anmärkning: I denna uppgift skall upptagas allenast sådan man eller kvinna, som beträffande
samtliga tre sistförflutna kalenderåren häftar för honoin eller
henne påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under
nämnda år.

18—200137

Vänd!

138

	*
Bostad i kommunen vid senaste	Namn och yrke eller titel
mantalsskrivning

(Underskrift.)

Anmärkningar: l:o) Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängdsnpprättaren
i orten d. v. s. på landet och i stad där magistrat ej finnes, häradsskrivaren
och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering
av ntskylder till kronan.

2:o) Om i ovan angivet hänseende icke något är att anteckna, skall uppgiftsblanketten,
försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom kommunen finnes mer än ett valdistrikt,, skall uppgiften uppdelas å särskilda
blanketter, en för värjo distrikt.

139

Formulär nr 5.

Uppgift för år 19

å de värnpliktiga inom .........................................................församling av

.................................... fögderi .................................... stad, vilka uppnätt

eller under kalenderåret uppnå en ålder av 23 år men, till följd av försummelse
mot de i fråga om värnplikten givna föreskrifter, den 10 juni icke
eller endast delvis fullgjort de värnpliktsövningar, som enligt samma föreskrifter
ålegat dem intill utgången av sistförflutna kalenderåret.

Bostad i försam-lingen vid senaste
m antalsskrivning

Födelse-

år

Inskriv-

nings-

nummer

Namn och yrke eller titel

Återstående

tjänst-

görings-

skyldighet

Hemvist vid årets början
med angivande av försam-ling och län eller stad,
om detta sedermera blivit
ombytt

Vänd!

140

Bostad i församlingen
vid senaste
mantalsskrivning

Födelse år -

Inskriv nings -

Namn och yrke eller titel

Återstående

tjänst görings skyldighet -

Hemvist vid årets början
med angivande av församling
och län eller stad,
om detta sedermera blivit
ombytt

Anmärkning: Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängds*
upprättaren i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren
och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering av ntskylder
till kronan.

141

Formulär nr 6

för landsbygd.*)

Röstlängd för val till riksdagens andra kammare

ävensom

kommunal röstlängd

fr»1''.............................................................................................valdistrikt

...... ............................-....................................................... kommun

upprättade år 19

Anmärkningar beträffande formulärets ifyllande:

1. Att eu person under det kalenderår längden upprättas uppnått eller uppnår en
ålder av 23 år eller av 27 år och sålunda först nästpåföljande kalenderår erhåller i förra
fallet rösträtt vid val till riksdagens andra kammare och kommunal rösträtt i allmänhet, i
senare fallet rösträtt vid landstingsmannaval, angives genom anteckning i kol. 23.

2. Anteckning i kol. 10 rörande »övriga hinder» för rösträtt sker, med undantag
för utländskt medborgarskap, genom angivande av den del av § 16 i riksdagsordningen,
däri hindret beröres.

3. Kol. 13, 14, 17, 18, 21 och 22 komma till användning allenast under år, då
där angivna val äga rum.

4. Om person på grund av att han är främmande trosbekännare eller på grund av
att han anmält utträde ur svenska kyrkan, i enlighet med § 4 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd, saknar rösträtt i kyrkostämma, göres därom anteckning
i kol. 23.

5. Om person på grund av att han i avseende å honom påförda utskylder till
municipal samhälle, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar
för utskylder för flera än två av dessa år, saknar rösträtt å municipalstämma, göres därom
anteckning i kol. 23.

*) För städer i allmänhet samt för städer, som ej deltaga i landsting, användas enahanda formulär,
dock med andra rubriker i kol. 1, 2, 45—18 samt, vad angår sistnämnda städer, jämväl i kol.

142

1	2	3	4	5 1	« 1	7	8	9 1	10
Hemmans eller lägen-hets	Personens	Hinder för rösträtt
namn	nnmmei	yrke eller titel	namn	födelseåi	kön	Riksdagsoi ningen § It	Förordning kommunalsty på landet §	Övriga hinder \|
!					m.	kv.	Cl, & 1	ees ° CE a eu
i Alby \|.........................	i	Major	Falk, Karl Henrik	66	i
		h. Helena Maria	71		..... i
....		Student	Falk, Nils Henrik	95	i	•
.........................		Seminarieelev	Falk, Johanna	98		i
......................... 1		Tjänarinna	Karlsson, Josefina Kristina	93		i
1		Betjänt	Andersson, Erik Vilhelm	96	i
Ekudden		Torpare	Ersson, Anders Emil	82	i
		h. Anna Maria	86		i
Loviseberg		Verkmästare	Schultze, Herman	83	i				Tysk undersåte
Huddinge	2	Hem.äg.	Bergman, Johan Peter	72	i
		Hushållerska	Svensson, Hilma Maria	84		i
		Statdräng	Berggren, Oskar Amandus	66	i				§ 16 b)
		d. Berggren, Johanna	94		i
Nacka	3	Arrendator	Dahlgren, Axel	68	i
			s. Dahlgren, Johan Vilhelm.	95	i		1
Eka		f. Båtsman	Silfversvan Sven	52	i				§ 16 c)
			Utan stadigt hemvist
Ornö	6	Sjöman	Nilsson, Nils	62	i
		Murare	Gustafsson, Gustaf	63	i			i
								1.........
			Summa	\|......			\|.........	\|..........\|..........................

Upprättad -i N- fögderis häradsskrivarkontor den .............juni 19 21

Albert Renström.

Anmärkning: Avståndet mellan raderna må ej understiga 2 cm.

143

i 12

| ijL

i U

1 16

II 17

1 I»

| 20 || 21

| 22

Andrakammarval

Kommunalfullmäktig-val och kommunala
avgöranden 1 allmänhet

Landstingsmannaval

Anmärkningar

Är röst-berättigad

Har utövat
rösträtt

Är röst-berättigad

Har utövat
rösträtt vic
kommunal-fullmäktig-val

Är röst-berättigad

Har utöval
rösträtt

j m.

| kv.

1 “•

kv.

| kv.

kv.

1 in.

kv.

L...

...

Rösträtt först 1922

1 i

i........

Ej rösträtt å kyrkostämma

Ej rösträtt å municipalstämma

........

.......

........

.......

.........I

Rösträtt vid landstingsmannaval först 1922

.......

......>

........

.......1........|

.....i.....-i

Justerad av valnämnden den juli 19 21

(Underskrifter.)

144

Formulär nr 7.

Kungörelse.

Härmed tillkännagives, att röstlängd för ........................------ kommun,

valdistrikt, finnes under tiden från och med den 6 till och

med den 12 juli framlagd i1 ........................—--------------- iöy där. vara *ör

granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, vilken rösträtt enligt denna
längd ej tillkommer, men som för sig vill pasta sådan rätt, eller den, som anser,
att° annan icke må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina
anmärkningar, skriftligen avfattade och åtföljda av de bevis, han vill åberopa,

ingiva till2 ......................................- sist å 3 ...........—- ^aSen ^en miVrl1

före klockan 12 på dagen, ävensom att provning av de mot rostlängden iramstailda

anmärkningar äger rum i4 ...................................................... 5.........dagen

den 5 .........................

................. den ........................ 19-------

översändes till pastorsämbetet i .........................-........................ församling

med begäran om kungörelsens uppläsande i kyrkan senast den 30 juni 19.......

Införes i närmast före den 1 juli 19...... utkommande nummer av ..................

Anvisningar:

1 Här angives den lokal, i vilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande av
lokal iakttages, att behörig tillsyn över längden må kunna å det angivna stället utövas till förekommande
av att eljest anteckning i längden skulle av någon kunna verkställas.

2 Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse

* Här utsattes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmarkningarna sist
skola vara ingivna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söcKendag.

4 Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

5 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars provning bestamdn
tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

Formulär nr 8.

Underrättelse.

Jämlikt röstlängd, som detta år upprättats för ........................ kommun,

—-.........-....... valdistrikt, varder Eder härigenom meddelat, att Ni på grund

av att1 .............................

icke är i röstlängd antecknad såsom röstberättigad vid val till riksdagens''andra
kammare, landstingsmannaval eller i kommunala angelägenheter i allmänhet.2

Därest Ni vill för Eder påstå, att rösträtt bör tillkomma Eder enligt röstlängden,
äger Ni^ att Edra anmärkningar, skriftligen avfattade och åtföljda av

de bevis, Ni vill åberopa, ingiva till3........................................ ..... __ ^

4-----;y-------dagen den 4 ...... juli före klockan 12 på dagen, och kommer prövning

av sådana anmärkningar att äga rum i5

6...............dagen den 6 ------ juli med början klockan 10 förmiddagen.

Poststämpelns datum.

Adress:

Anvisningar:

å ?är io.,ör,as dcn eller de omständigheter, pä grand varav vederbörande från rösträtt uteslutits.
, '' ^ vederbörande antecknad såsom röstberättigad vid val till riksdagens and ra kammare men

ej såsom kommunalt röstberättigad, göras här erforderliga strykningar.

3 Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

4 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmärkningarna sist
skola vara ingivna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag

° Vederbörande lokal.

i- j jöir utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning bestämda
tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

19—200137

146

Formulär nr 9.

Underrättelse.

Härigenom varder Eder till kännedom meddelat, att i rätt tid anmärkning.
..... framställts däremot, att i den röstlängd, som detta år upprättats för

....................kommun, ...................................-......valdistrikt,

Ni upptagits såsom röstberättigad vid val till riksdagens andra kammare, landstingsmannaval
och i kommunala angelägenheter i allmänhet,1 samt att anmärkning.
..... avse..., att.....................................-.................................................

Prövning av anmärkning......... äger rum i2 .........................................

3.........dagen den3 ...... juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas

Eder att bemöta anmärkning..........

Poststämpelns datum.

Anvisningar:

1 År den framställda anmärkningen av sådan natur, att den avser allenast det ena slaget av
rösträtt, göras här erforderliga strykningar.

1 Vederbörande lokal.

3 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning bestämda
tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

C. Särskilda yttranden.

Av borr PerSSOIl.

Ehuru i övrigt tillhörande sakkunniges majoritet, har jag beträffande
rätt att utan personlig inställelse deltaga i andra kommunala avgöranden
än representantval, den uppfattningen, att dylik rätt borde inskränkas
i samma omfattning, som då, det gäller val av fullmäktige eller
landstingsmän, d. v. s att rätten till deltagande i dylika avgöranden utan
personlig inställelse endast skulle tillerkännas dels endera av äkta makar
genom den andra maken enligt fullmakt och dels de yrkesgrupper, som
beträffande valen till andra kammaren ha dylik rätt, ävenledes genom fullmakt,
ställd till viss person.

. De motiv som föranlett mig att intaga denna ståndpunkt äro i huvudsak
följande:

Det borde knappast råda några delade meningar om önskvärdheten
av att bestämmelser om kommunal rösträtt och om rätt för densammas
överlåtande m. in. skola vara lika i olika kommuner, oavsett om kommunerna
äro större eller mindre. I fråga om en lagstiftning av den fundamentala
karaktär, som de kommunala rösträttsbestämmelserna måste anses
vara, bör full likställighet råda i hela landet. Vill man emellertid uppehålla
denna likställighet mellan kommuner, i vilka representativt systemär
infört, och kommuner, som sakna sådant, så måste man icke allenast,;
i enlighet med sakkunnigemajoritetens förslag, i fråga om själva metoden
bibehålla fullmaktssystemet för representantvalen utan även beträffande*
andra kommunala avgöranden inskränka rätten att låta sig företrädas av
fullmäktig till de grupper, som i fråga om representantvalen ha sådan rätt.

Fråga uppstår då, om den inskränkning, som* erfordras för ernående*
av denna önskvärda likställighet, är förenad med sådana olägenheter, att
man bör avstå från likställigheten och bibehålla fullmaktsröstningen på det
nu ifrågavarande området i ungefär samma omfattning som hittills. Att
fullmaktsröstningen i den utsträckning, den hittills varit tillåten, icke yarit
förenad med så stora missförhållanden, då det gällt andra kommunala avgöranden,
som i fråga om representantval, utgör nämligen i och för sig

150

icke tillräckligt skäl mot varje inskränkning av fullmaktsröstning på det
förstnämnda området. Vad som i stället bör vara avgörande är, huruvida
ett förefintligt legitimt behov trädes för nära genom en inskränkning.

Det låter visserligen säga sig, att det direkta deltagandet i de kommunala
avgörandena kräver större uppoffring av tid än de med längre tids
mellanrum återkommande representantvalen, men därmed är ingalunda
konstaterat behov av fullmaktsröstning i större utsträckning i förra fallet
än i det senare. Argumentet att de långa avstånden ofta gör en dylik
rätt nödvändig, ägde måhända på sin tid ett visst värde, men numera,
sedan kommuner med mer än 1,500 invånare skola ha kommunalfullmäktige,
är ett sådant argument icke starkt.

Fullinaktsröstninaren i hittillsvarande omfattning1 kan också vid kommunala
avgöranden vara förenad med olägenheter, ehuru dessa helt naturligt
icke tilldragit sig samma uppmärksamhet utanför det lokala området,
som då det gällt representantval.

Om det i regel vore fullmaktsgivaren, som toge initiativet till upprättande
av fullmakten och densammas överlämnande till annan röstberättigad,
då kunde ju det medelbara deltagandet hava mera berättigande och
i viss mån vara av behovet påkallat, och i så fall skulle även jag hysa
betänkligheter mot inskränkning av möjligheten till sådant indirekt deltagande.
Men förhållandet är ingalunda sådant. Det regelmässiga har i
stället varit, att fullmaktsgivaren blivit uppsökt och avfordrad fullmakt,
och det har i första rummet varit indifferenta personer, som blivit föremål
för dylika framställningar.

Under sådana förhållanden synes det mig riktigt att medgiva fullmaktsröstning
endast i samma inskränkta omfattning vid andra kommunala
avgöranden, som föreslås i fråga om representantval, varigenom det
lojala behovet torde bliva tillgodosett och samtidigt fu 11 inaktsinsamlingen
praktiskt taget försvinna.

Bästa formen för deltagande i val och andra avgöranden är naturligtvis
personlig inställelse, och man bör därför icke medgiva indirekt eller
medelbart deltagande i större utsträckning än som förhållandena påkalla.
Vid vägandet av skälen för och emot har jag kommit till ovan angivna i
korthet motiverade uppfattning, vilken emellertid icke vunnit anslutning
bland de sakkunniga.

Stockholm den 19 januari 1920.

P. J. Persson.

Av herrar Lyberg och Magnusson.

a) Motivering.

Från de sakkunniges majoritet hava undertecknade så till vida varit
av skiljaktig'' mening, som vi ansett, att fullmaktsröstningen bör helt och
hållet avskaffas vid val av kommunala representantförsamlingar, inklusive
val av landstings mån och elektorer för val till ledamöter av riksdagens
första kammare, samt att för den skull röstning utan personlig inställelse,
när sådan medgives vid dessa val, bör ske genom insändande av valsedel.

För valsedelsförsändelses anordnande skulle enligt reservanternas förslag
i varje detalj komma att tillämpas samma procedur, som för sådan
försändelses anordnande vid andrakammarval stadgas i den villkorligt antagna
nya lagen om val till riksdagen.

För äkta make, som vill använda sig av rätten till röstning utan
personlig inställelse vid valförrättningen, skulle i enlighet härmed förfaringssättet
bliva följande:

Väljaren skaffar sig ett s. k. innerkuvert och ett s. k. ytterkuvert,
vilka, försedda det förra med ändamålsbeteckning och det senare med
formulär till vad därå skall tecknas, genom kommunens försorg skola
finnas tillgängliga på ett flertal ställen inom kommunen. Väljaren inlägger
sin valsedel i och tillsluter innerkuvertet, vilket i ett ojävigt vittnes
närvaro inlägges i ytterkuvertet, varefter även detta tillslutes. Förklaring
enligt det å ytterkuvertet tryckta formuläret, att så tillgått, undertecknas
av väljaren, varefter vittnet enligt jämväl å kuvertet tryckt formulär
vitsordar undertecknandet samt dag och ort, när så skedde. Därefter
lämnas försändelsen till andra maken, vilken i sin ordning lämnar den till
valförrättaren.

Det motsvarande förfaringssättet enligt majoritetens förslag ter sig
sålunda:

Vederbörande författar själv en fullmakt eller förskaffar sig på ett

Röstningssättets
ordnande
enligt reservationen
och
enligt majoritetensförslag.

152

eller annat sätt blankett därtill, sota ifylles. Därvid iakttages, att fullmakten
skall vara ställd till andra maken. Fullmakten underskrives av
fullmaktsgivaren i närvaro av två vittnen, vilka å fullmakten teckna intyg,
varigenom vitsordas full maktsgivarens underskrift, att fullmakten därvid
var ställd till dennas make och dagen för undertecknandet. Fullmakten
lämnas till den befullmäktigade maken, vilken vid valförrättningen avhämtar
ett valkuvert, vari han bakom en i vallokalen anbragt skärm har att inlägga
valsedeln och tillsluta valkuvertet, vilket därefter jämte fullmakten av
honom avlämnas till valförrättare.

För yrkes- och tjänsteyrupperna skola enligt reservanternas förslag
tillämpas samma regler som för äkta make med avseende å valsedels inläggande
i kuvert, dock att valsedels inläggande skall ske i enrum, att av
vittnet vitsordas, att väljaren befunnit sig i enrum, samt att vittnet skall
vara kvalificerat på sätt i lagen angives.

Aven enligt majoritetens förslag skola för dessa grupper i angivna
hänseenden gälla samma regler som för äkta make, dock att för intyg om
hinder ett vittne skall vara kvalificerat på samma sätt, som av reservanterna
föreslås.

För hindrets styrkande skola enligt förslagen tillämpas i stort sett
varandra fullt motsvarande regler vid anordnande av valsedelsförsändelse
och vid eller i sammanhang med utfärdandet av fullmakt. Vid valsedelsförsändelses
anordnande angivas och vitsordas å särskild, innerkuvertet
vidhängande blankett upplysningar om förfallogrund. Användes fullmakt,
sker detta antingen genom påskrifter å fullmakten eller genom särskilt
intyg, som vederbörande vid tillfället har att själv formulera.

Valsedelsförsändelsen befordras per post eller annorledes direkt till
den sammanräknade myndigheten. Fullmakten åter jämte, eventuellt, det
särskilda intyget om förfallogrund lämnas till fullmäktigen, vilken därefter,
försedd med dessa handlingar, har att vid valförrättningen förfara på sätt,
som är sagt beträffande äkta make.

Utgångs- De positiva skal1, som varit avgörande, då majoriteten givit företräde

j^örmajori-^1 systemet med röstning genom fullmäktig, synas ytterst stödja sig på
tetens för- följande argumentering:

sla9'' Det illegitima utnyttjandet av fullmaktsröstningen har möjliggjorts

genom den stora omfattning, vari sådan hittills varit tillåten. Det effektiva
i den reform, som nu är ifrågasatt, erhålles genom inskränkningen i rätten
att rösta utan personlig inställelse. Det är därefter av mera underordnad
betydelse, huruvida den ena eller den andra röstningsmetoden föreskrives
för de undantagsfall, då röstning får ske utan sådan inställelse. Vid samma
val bör emellertid samma metod tillämpas för äkta makars och yrkes-eller

153

tjänsteutövarnas ifrågavarande röstning. Men då de förra äro till antalet
långt flera än de senare samt en stor del av de senare såsom gifta sannolikt
komine att använda sig av den för makar medgivna, enklare formen
för röstning, bör den metod, som »bäst lämpar sig för gruppen äkta makar»,
föreskrivas med avseende å såväl dem som yrkesgrupperna.

I vilka hänseenden majoriteten ansett fullmaktsröstningen vara den
för äkta makar lämpligare metoden, skall senare angivas.

För reservanterna åter hava i fråga om röstningssättet varit bestämmande
— förutom frågans lösning vid andrakammarvalen — samma synpunkter,
som av de sakkunnige utan meningsskiljaktighet lagts på frågan
om inskränkningar i rätten att rösta utan personlig inställelse, nämligen
å ena sidan önskemålet, att samtliga röstberättigade skola i största möjliga
utsträckning deltaga i samhällsfrågornas behandling och därföre, så vitt
möjligt undantagslöst, beredas tillfälle att genom röstning avgiva viljeförklaring
angående dem, men å andra’ sidan önskemålet, att rösträttens utövande
skall vara uttryck för en fullt frivillig och personlig viljeförklaring
av den röstberättigade.

Reservanterna erinra, att de anmärkningar, som i dessa hänseenden
riktats mot fullmaktsröstningen, och som fram tvungit det reformkrav, vilket
hela den nu ifrågasatta lagstiftningen skulle tillgodose, kunna, i allt väsentligt,
så vitt angår representantval, sammanfattas på följande sätt:

Röstning genom'' fullmäktig måste alltid åtminstone i viss mån stå i
strid med kravet på röstningen såsom ett klart uttryck för den röstberättigades
egen uppfattning. Den utgör icke närmast en viljeförklaring av
fullrnaktsgivaren, utan av fullmäktigen, och den är ägnad att förslappa
känslan av skyldighet för varje samhällsmedlem att bilda sig en mening
om sättet för samhällsfrågornas lösning.

Vid val, som skola förrättas med slutna sedlar, måste den likaledes
alltid — ehuru i växlande omfattning, beroende på lagbudens avfattning,
— komma i strid'' med kravet på valhemlighetens bevarande. Åtminstone
fullmäktigen måste få kännedom om den valsedel, som för den rösberättigade
avlämnas.

Det ligger i sakens natur, att fullrnaktsgivaren aldrig kan beredas
någon säkerhet, att fullmakten över huvud taget kommer till användning,
eller ens med säkerhet förhindra, att den icke användes på ett sätt alldeles
motsatt, vad han åsyftat.

Våra författningsbestämmelser i ämnet hava visat sig vara av den
art, att dessa och andra oegentligheter framträtt i synnerligen hög grad.
Rätten att utfärda fullmakt till innehavaren och frånvaron av begränsning
av fullmakts giltighetstid hava ytterligare åsidosatt kraven på röst 20—

200137

Utgångspunkten
för
reservanternas
förslag.

154

ningen såsom den röstberättigades viljeyttring och på valhemlighetens bevarande.

Systemet med uppsamling av fullmakter har tagit alltmera olämpliga
och anstötliga former. Aven frånsett rena förfalskningar, vilka emellanåt
kunnat konstateras, hava fullmakter ofta obehörigen tillkommit eller använts.
Ibland hava de förvärvats efter en icke tillåtlig eller åtminstone
olämplig påtryckning vid anhållan om fullmakt och ibland utfärdats på
grundvalen av vilseledande eller alldeles felaktiga uppgifter. Icke sällan
har det inträffat, att ett flertal personer utfärdat, fullmakter, utan att rösträtt
för dem utövats, emedan fullmakterna icke kurmat placeras.

I likhet med majoriteten finna reservanterna, att omsorgen om lagstiftningens
enhetlighet kräver samma röstningssätt i samtliga de fall, då
röstning utan personlig inställelse vid en valförrättning tillätes.

Men i motsats till majoriteten anse reservanterna, att jämväl vid
bestämmande av röstningssättet — även om detta är av mera underordnad
betydelse än frågan om inskränkningar i rätten att deltaga i val utan
personlig inställelse — bör tagas avgörande hänsyn till kraven på en röstningsmetod,
som i största möjliga grad är befriad från den hittills tillåtna
fullmaktsröstningens anmärkta och skarpt framträdande oegentligheter
ävensom från faran för ineffektivitet. Endast den metod, som bäst tillgodoser
bägge dessa krav beträffande såväl äkta makes som yrkesgruppernas
röstning, bör tillåtas, även om densamma för endera av de två kategorierna
skulle påkalla en något mera betungande procedur, än som vore nödvändig,
om hänsyn toges enbart till samma kategori.

Kritik av Genom föreskrifterna, att fullmakt skall vara ställd till viss person

majoritetensoc}j ^ava begränsad giltighetstid, avlägsnas visserligen de bestämmelser,
Fullmakts i v^r lagstiftning för närvarande direkt inbjuda till missbruk. Men

metodens att dessa föreskrifter icke kunna antagas vara till fyllest för ett undanallmänna
röjande vid våra kommunala representantval av dessa missbruk, särskilt
Un erhet.Sen vad angår yrkesgrupperna, och i allt fall icke äro av beskaffenhet att häva
de principiella betänkligheterna mot fullmaktsröstningen, synes vara oomtvistligt.
Och faran för ineffektivitet skulle genom de av majoriteten ifrågasatta
ändringarna bliva icke mindre, utan, åtminstone sä vitt angår yrkesgrupperna,
större än med nuvarande lagstiftning.

På grund härav och särskilt med hänsyn till väljare, tillhörande
sistnämnda kategori, är metoden med valsedels insändande att föredraga,
i all synnerhet som proceduren vid äkta makars röstning för varandra

155

enligt denna metod i själva verket blir minst lika enkel som vid fullmaktsröstning.
Närmare motivering för dessa påståenden skall senare lämnas.

Att reservanternas ståndpunkt är mera följdriktig än majoritetens,
lärer redan av det sagda framgå. Men mot den senares ovan angivna

# o o o

grundförutsättningar kunna oberoende härav göras åtskilliga erinringar.

Att fullmaktsröstningens missbrukande möjliggjorts framför allt av
den stora omfattning, vari sådan röstning hittills varit tillåten, är knappast
riktigt, då, såsom förut anmärkts, med röstningen förenade olägenheter ytterst
grunda sig i själva röstningsmetodens beskaffenhet. En annan sak är, att
missbruken i högre grad framträtt och uppmärksammats på grund av den
omfattning, vari fullmakter använts. Verklig grund saknas även för det uttalande,
som av majoriteten sålunda indirekt göres, eller att fullmaktsröstning
över huvud och absolut taget skulle genom nu föreslagna inskränkande
bestämmelser bliva tillåten i mindre omfattning, än som varit fallet under
den tid påvisandet av fullmaktsmissbruk skett, d. v. s. under tiden före
1918 års kommunala rösträttsreform. Ty genom denna reform utökades
som bekant de röstberättigades antal bland annat med det stora flertalet
kvinnor, gifta med redan förut röstberättigade män. Om till antalet dylika
kvinnor läggas dels hälften av antalet övriga gifta (män och hustrur),
som före reformen voro utestängda från, men genom densamma erhöllo
rösträtt, ock dels antalet ogifta, tillhörande ovan omförrnälda yrkesgrupper,
erhåller man ungefärligen den siffra, som angiver, i vilken omfattning röstning
utan personlig inställelse skulle även efter antagande av nu framlagda
lagförslag vara tillåten. Då denna siffra säkerligen är större än halva antalet
före rösträttsreformen röstberättigade, d. v. s. det maximum av röstande
genom fullmakt, som vid sagda tid kunde förekomma, är det uppenbart,
att röstning utan personlig inställelse efter lagförslagens antagande
kan förekomma i fullt ut samma omfattning som före den kommunala
rösträttsreformens ikraftträdande, ehuru naturligtvis en minskning sker,
om antalet till dylik röstning berättigade i bägge fallen ställes i relation
till antalet röstberättigade. Att med hänvisning till den mindre omfattning,
vari fullmaktsröstning skulle tillåtas, undanskjuta anmärkningarna
mot användande av fullmakt — vilka framkommit före den kommunala
rösträttens utvidgande — låter sig alltså icke fföra.

Aven de siffror, vilka av majoriteten anförts såsom angivande förhållandet
mellan antalet till röstning utan personlig inställelse berättigade
äkta makar och antalet på enahanda sätt röstberättigade personer inom
de urskiljda yrkes- och tjänstegrupperna, äro — oavsett att sagda förhållande
enligt reservanternas mening på förut anförda skäl icke bör tillmätas
betydelse — missvisande.

Fullmaktsröstningens

omfattning
hittills och
enligt majoritetens
förslag.

Siffror rörande
äkta
makars och
yrkesgruppernas
rätt
att rösta
utan personlig
inställelse.

156

Majoriteten har ställt mot varandra siffran 1,900,000, utgörande antalet
gifta i valrättsåldern, och siffran 120,000, till vilken antalet personer
i valrättsåldern inom övriga grupper tillsammantagna på sin höjd skulle
uppgå. Därjämte har den erinrat, att givetvis endast en del av sist om förmälda
personer kan styrka hinder, samt att inemot 2/3-delar av dem äro gifta
och för den skull kunna utöva sin rösträtt genom den andra maken. För
antagandet, att under dessa yrkes- och tjänstegrupper skulle ingå vid pass
120,000 personer lämnas icke närmare motivering, under det att för uppgiften,
att inemot 2/3-delar av dem äro gifta, åberopas en civilståndsfördelning
år 1910 för en del yrkesgrupper, som skulle mer eller mindre motsvara
nu ifrågavarande grupper. Fördelningen upptager i ålder över 15 år
108,107 personer, därav 50,504 gifta och 57,603 ogifta, samt i ålder över
25 år 73,166, därav 49,427 gifta och 23,739 ogifta.

Vad den förstberörda siffran 1,900,000 angår, bör den för att i
fråga om röstnings metodens användning kunna jämföras med yrkes- och
tjänstegruppernas siffra till en början reduceras till hälften, eftersom endast
den ena av två röstberättigade makar äger rösta utan personlig inställelse.
Denna återstående hälft bör därefter ytterligare minskas med hänsyn
dels därtill, att emellanåt endast den ena av två äkta makar har kommunal
rösträtt, och dels till den omständigheten, att i nämnda siffra ingå sådana
gifta, vilka äro hänförliga till de grupper, vars storlek majoriteten
velat angiva med siffran 120,000.

Denna senare siffra är måhända riktig. Ur professorn Enbergs av
de sakkunnige omförm Sida utredning »om rösträtts utövning vid val till
riksdagens andra kammare utan inställelse inför valförrättare» (sid. 16—47)
må doek hämtas följande vägledande siffror, avseende något av åren 1912
—1917, angående

sjömän:

på sjömanshus inskrivna enligt kommerskollegium 37,491 (därav
beräknas c:a 12 %■ under 21 år),

härtill kommer »ett stort antal» sjömän, som icke äro på sjömanshus
inskrivne;

fiskare:

i röstlängd för andrakamtnarvalen enligt statistiska centralbyrån
upptagna 10,167,

därtill kommer i anledning av ändrat åldersstreck ytterligare en
årsklass;

lotsverkets personal:

anställda enligt lotsstyrelsen c:a, 2,300;

157

tullverkets personal:
enligt matrikel c:a ''2,000;
i militär tjänst:

arméns fast anställda personal enligt statistisk årsbok c:a 20,000,
vartill komma till avsevärt, men obestämt antal värnpliktige (i rösträttsåldern); flottan

och kustartilleriets personal på stat enligt statistisk årsbok
c:a 8,500;

jämo äg spersonal:

statens personal enligt järnvägsstyrelsen c:a 30,000;

enskilda järnvägars personal enligt allmän järn vägsstatistik c:a 22,000;

postverk sp er so n a l:

enligt general poststyrelsens berättelse c:a 10,000.

Sammanläggas dessa tal, erhålles ungefär siffran 142,000, vilken å
ena sidan för vissa grupper bör minskas med antalet av dem, som icke
uppnått föreskriven ålder för rösträtt, men å andra sidan bör höjas med hänsyn
till bland annat å sjömanshus icke inskrivna sjömän och i militärtjänst
varande värnpliktige, som uppnått rösträttsåldern. Man torde vid sådant
förhållande vara berättigad räkna med en siffra, som icke nämnvärt understiger
140,<)00.

Naturligtvis kommer denna siffra i allt fall att väsentligt understiga
den, som betecknar antalet till röstning utan -inställelse inför valförrättaren
berättigade gifta personer. Men dessa siffror stå dock till varandra i helt
annat förhållande än det av majoriteten angivna. -Och den förra berättigar
till betydligt mera hänsynstagande, än som majoriteten funnit nödigt.

Det är vidare — -såsom majoriteten erinrat — visserligen påtagligt,
att endast en del av de till yrkesgrupperna hänförliga kan påvisa hinder
för inställelse vid val, vårföre röstning utan personlig inställelse måste för
dem även relativt taget förekomma mindre ofta än för gifta. Men att av
denna anledning välja det röstnings^ätt, som bäst lämpar sig för de senare,
synes så racket mindre böra ifrågakomma, som även den för makar medgivna
undantagsställningen ytterst åsyftar att bereda endast sådana, som
äro hindrade att personligen deltaga i ett val, möjlighet till deltagande på
annat sätt. Sådant verkligt hinder torde visserligen ofta föreligga för endera
av två äkta makar, d synnerhet på land bygden och emellanåt även i
-städerna, samt för den skull berättiga till den generella undantagsställningen.
Förfallogrund får emellertid antagas i allmänhet icke vara stör
handen vare sig i städerna eller landsbygdens stadsliknande samhällen,
vilka senare i regel bilda eller komma att bilda särskilda valdistrikt, eller
dit vallokalerna i allt fall oftast förläggas, eller å de övriga delar av

158

penna olika
sociala
skikt av
samhället.

landsbygden, vilka icke äro belägna på alltför stort avstånd från vallokalen.

Förekomsten av hinder lärer för den skull i verkligheten icke procentuellt
vara större, utan snarare mindre för äkta makar än för yrkesgruppernas
röstberättigade. Alla dessa äkta makar utan verkligt hinder
kunna uppenbarligen icke göra anspråk på ett för deras bekvämlighet avpassat
röstningssätt. Med hänsyn till dem och till önskvärdheten att alla
väljare, som kunna, skola själva inställa sig inför valförrättaren, skulle
man tvärtom — därest icke de övrigas intresse förbjöde det — vara frestad
tillgripa en metod, som på grund av därmed förbundna bestämmelser inbjöde
till användning endast när personlig inställelse vore praktiskt taget
omöjlig.

Att med undanskjutande av de urskiljda yrkes- och tjänstegrupper -

nas intresse i främsta rummet tillgodose de giftas bekvämlighet vore förkastligt
även

av den orsaken, att — såsom Ernberg i sin förut oinför -

Fullmakts röstningens ineffektivi tet -

mälda utredning vid upprepade tillfällen framhåller och jämväl av de sakkunnige
påpekats — utmönstringen av vissa grupper skett från synpunkten,
att olika yrkesgrupper ofta representera olika samhällsintressen och
uppfattningar, samt att ett utestängande från valen av en grupp i större
omfattning än en annan kunde medföra, att olika sociala skikt av samhället
icke bleve representerade i förhållande till sin styrka. Denna synpunkt,
som icke varit bestämmande för de giftas undantagsställning, eller
som därvid varit på sin höjd av underordnad betydelse, giver anspråket
på röstningssättets anpassning efter dessas bekvämlighet än mindre fog.

Men framför allt framträder på grund av sist berörda förhållande
kravet på röstningssättets effektivitet särskilt starkt i fråga om dessa yrkesutövares
röstning. Den av majoriteten förordade metoden skulle dock, såsom
redan anmärkts, särskilt för deras vidkommande brista i effektivitet.
Jämte den med fullmaktsröstningens alla former förbunda farao, att fullmakten
icke alls kommer till användning eller användes för en röstning,
som står i direkt strid med fullmaktsgivarens åsikter, måste de av andra
skäl i hög grad påkallade bestämmelserna, att fullmakten skall vara ställd
till viss person, och att ingen får rösta på grund av mera än en fullmakt,
ur berörda synpunkt göra metodens användbarhet synnerligen tvivelaktig,
ehuru bestämmelsen, att fullmakten skall vara ställd till viss person, minskar
risken för densammas användning i strid med fullmaktsgivarens
syfte.

Ur professorn Ernbergs utredning (sid. 170—171) hämtas följande
uttalande härom:

1Ö9

»Som en särskild olägenhet av rörligheten hos fullmakter till innehavaren
har ovan i kap. XI anförts, att dessa fullmakter särskilt lämpa sig för insamling.
Det må emellertid också framhållas, att just den rörlighet, som fullmakt till innehavaren
besitter, i visst avseende kan innebära en förtjänst, därigenom att fullmaktens
användbarhet ökas. Om blott en bestämd person kan använda fullmakten
och han av någon anledning bliver förhindrad att infinna sig vid valet, måste
tydligen fullmakten bliva oanvänd. Analogt bliver förhållandet, om rösträtt ej
får utövas på grund av mer än en fullmakt och man antager, att samme person
erhållit flera fullmakter, gällande blott för honom. De anförda synpunkterna äo-a
särskild praktisk betydelse, om valmän, som befinna sig fjärran från hemorten,
meddela fullmakt för någon i hemorten. Detsamma gäller, åtminstone för den
förstnämnda synpunkten, om valmän, som någon tid före valet lämna hemorten,
före avfärden meddela fullmakt.»

För inånga av yrkesgruppernas röstberättigade skulle dessa svårigheter
otvivelaktigt medföra, att de måste eller funne lämpligast avstå från
vidtagande av åtgärder för rösträttens utövande. Och för ändamålet vidtagna
åtgärder skulle icke sällan på det av Ernberg anförda skäl vara
resultatlösa.

Väl har majoriteten gjort gällande, att yrkesgruppernas intressen i
fråga om utövande av rösträtt till eu högst väsentlig del komme att —
vilket system man än väljer — tillgodoses därigenom, att röstberättigade
gifta inom dessa, grupper hade möjlighet och på grund av den enklare
proceduren säkerligen komme att använda sig av de för äkta makar föreskrivna
röstningsformerna. Kvar stå dock, såsom majoriteten medgiver,
även med denna åsikt svårigheterna för de ogifta, vilka inom vissa av
ifrågavarande tjänster och yrken äro till antalet relativt flera än inom
yrken med mera bofasta utövare. Men det kan ifrågasättas, huruvida den
uttalade åsikten över huvud taget har fog för sig, och om densamma icke
beror på ett förbiseende av det förhållandet, att den generella undantagsställning,
som medgivits äkta makar, ansetts huvudsakligen grundad °på
den uppfattningen, att det ofta vore omöjligt eller mycket svårt för två
makar att samtidigt vara borta frän hemmet. Icke minst inom de yrken,
varom nu är fråga, får denna omöjlighet eller svårighet antagas förebara.’
Och då i förevarande fall båda makarna undantagslöst skulle under tiden
för rösträttsutövningen saknas i hemmet, därest den av dem, som icke på
grund av sitt yrke uppehölle sig utanför valdistriktet, skulle företräda den
andra vid valet, .synes det vara förhastat antaga, att denna utväg skulle
av den bortavarande maken under alla förhållanden mest och helst°anlitas.
Med hänsyn till den ovan angivna grunden för äkta makars undantagsställning
ter sig den uppfattning, till vars stödjande antagandet göres,°så
mycket mera inkonsekvent, som det så gott som uteslutande skulle bliva

160

hustrun, den för hemmets skötande mest oumbärliga, som till följd av och
trots mannens bortavaro från hemmet skulle fram till valurnan.

Det ligger närmare till hands''att räkna med möjligheten, att den
hemmavaraiide° maken är hindrad deltaga i förekommande val, samt
att för den skull såväl denna som den utanför valdistriktet vistande
maken måste avstå ifrån deltagande i valet, därest bägge i händelse av
hinder vore hänvisade enbart till möjligheten att rösta såsom fullmäktig
eller att frambära valsedel för varandra. Den makar i allmänhet medgivna
undantagsställningen kunde för den skull — i stället för att vid röstningssättets
bestämmande ytterligare framhävas gent emot ifrågavarande yrkesutövare
— giva berättigad anledning att alltid för yrkesutövarnas hemmavarande
makar (hustrur) presumera hinder och medgiva rösträttsutövning utan
personlig inställelse på annat sätt än genom den andra maken. Först härigenom
"skulle dessa äkta makars intressen hava tillgodosetts i fullt samma
omfattning som övriga makars.

Då detta icke skett vare sig enligt riksdagens beslut angående andrakammarvalen
eller enligt de sakkunniges förslag angående de kommunala
:representantvalen, verkar det överraskande, att de sakkunniges majoritet
sökt gendriva anmärkningarna angående fullmaktsmetodens bristande effektivitet’
med invändningen, att det icke kan vara meningen »att medlemmarna
av de utvalda yrkesgrupperna skola med hänsyn till möjligheten att
utöva rösträtt ställas gynnsammare än övriga röstberättigade». Invändnino-en
göres under erinran, att varje röstberättigad likasom den ifrågavarande
yrkesutövarens inom valdistriktet befintliga fullmäktigen »kan bliva förhindrad
att infinna sig vid valet».

Reservanternas anmärkningar om bristande effektivitet knyta sig
såsom av det förut anförda ''framgår — dock icke till frågan om hinder för
fullmäktig att vara tillstädes vid valförrättningen, vårföre erinringen går
alldeles på sidan om dem. Sant är ju, att rösträttsutövningen utan personlig
inställelse, vare sig den sker genom insändande av valsedel eller genom fullmäktig,
är-för den till följd av hinder därtill berättigade yrkesutövaren gynnsammare
och mindre besvärlig än det personliga deltagandet i valet. Men detta
(räller obestridligen i ännu högre grad äkta makes utövande av rösträtt enligt
bägge för dem ifrågasatta metoder. Den gjorda invändningen kan för
den° skull i stället åberopas mot den av majoriteten hävdade meningen,
‘att det föreligger alldeles särskilda skäl att välja den metod, som är lämp.
ligast och bekvämast för de gifta, även om den vilket majoriteten erkänner
vara fallet med fullmaktsmetoden — är för de av förfall hindrade
yrkesutövarna mindre lämplig än metoden med valsedels insändande. Att
gent emot yrkesgruppsintressets krav att icke genom röstningssättet bliva

161

åsidosatt för tillgodoseende av de giftas bekvämlighet framhålla, att även
den mindre etfektiva röstningsforme» dock är gynnsammare för dessa
yrkesutövare än nödvändigheten av personlig inställelse för ogifta i allmänhet,
kan icke vara riktigt,, då i alla fall de gifta utanför yrkesgrupperna
— vilken metod som än tillämpas — i sagda hänseende bliva betydligt
bättre ställda än såväl de ogifta som sagda yrkesutövare. Uttalandels
ohållbarhet framstår givetvis ännu skarpare, för den händelse man
ser detsamma i belysning av förut gjorda erinringar om motivet för särskilda
yrkesgruppers urskiljande och om den äkta makar oberoende av
faktiskt hinder givna företrädesställningen.

De påvisade svårigheterna för yrkesutövarna att använda det röst - Fara för s.k.
ningssätt, till vilket majoriteten vill hänvisa dem, kunna måhända över- ''”''bland
vinnas genom sådana anordningar från valorganisationernas sida, som ställa y>ke*grupfullmäktige
till förfogande för de utanför valdistriktet befintliga valmännen. PernaOch
det är icke osannolikt, att fartygsbesättningar, fiskeflottor och truppförband
på så sätt skulle få riklig tillgäng till såväl förteckningar å
fullmäktige och med namn försedda fullmaktsblanketter som också färdiggjorda
hindersintyg.

Sannolikt skulle icke heller fullmaktssamlare komma att saknas.
Agitationen för fullmaktsinsamling kunde så mycket kraftigare egna sig
åt dessa röstberättigade, som övriga hittillsvarande områden för sådan
verksamhet bleve stängda, sedan fullmaktsröstningen därutöver icke medgåves
andra än äkta makar, på vilka — såsom majoriteten riktigt erinrar
— s. k. full maktsfiske i vanlig mening icke torde kunna inrikta sig,
eftersom blott den ena maken finge vara fullmäktig. Fullmaktsröstningens
missbruk skulle därmed visserligen hava begränsats, men också
beretts tillfälle att i koncentrerad form frodas inom de utstakade gränserna.

Då majoriteten uttalar, att lika litet som det kan bliva fråga om
fullmaktsinsamling eller fullmaktsfiske, då det gäller äkta makar, lika otacksamt
skulle det i praktiken visa sig vara att försöka dylikt fiske, då det
är fråga om de andra grupperna, lärer för den skull majoriteten, att döma
av tidigare erfarenheter från fullmaktsröstningen, ställa förhoppningarna
alltför högt. Det är visserligen sant, att bestämmelserna, att fullmakt
skall vara ställd till viss person, och att hindersintyg skall anskaffas,
komma att göra fisket mera invecklat, men det skulle också hos många av
de röstberättigade alstra en känsla av hjälplöshet, som i deras relativa
isolering gjorde dem till ett lätt byte för röstvärvaren.

Kör visso är icke heller obehörig insamling av va! sedel*för Känd eher
alldeles utesluten. Men även frånsett de genom valhemlighetens tryggande

21—200137.

162

självfallna garantierna mot missbruk är faran härför ojämförligt mycket
mindre, då enligt den röstningsform, som i sådant fall tillämpas, den
röstberättigade icke behöver arman förmedlare än det från valorganisationen
fristående kvalificerade vittnet, samt föreskriften om tillhandahållande
genom kommunens eller statsverkets försorg av kuvert och blanketter —
till vilken föreskrift motsvarighet såväl i vad angår fullmakt som beträffande
hindersintyg saknas i majoritetens förslag — giver honom betydligt
större möjlighet att handla utan hjälp eller skrivbiträde. Det biträde,
som han måhända likväl kan behöva, är enligt reservanternas förslag det
ojäviga vittnet skyldigt att lämna. Och detta förslag förutsätter för övrigt
— likasom lagbestämmelserna om valsedelsförsändelser vid andrakammarvalen
— att, om det befinnes nödigt, genom vederbörande departements
försorg för sådant vittne utfärdas och tryckas anvisningar rörande de
tillhandahållna blanketternas ifyllning in. in.

Anmärk- Endast i ett hänseende, vilket även berörts av majoriteten, kan det

bristande sä°-as, att systemet med valsedels insändande ställer sig mindre fördelaktigt
effektivitet an fullmaktsformen. Där valsituationen icke är klar i god tid före valet,
h°meel‘eval-n ^an det inträffa, att långt utanför hemorten vistande röstberättigade icke
sedels insän- kunna anordna valsedelsförsändelser, innan det med hänsyn till tidpunkten
yrkesgnip- för valet är för sent. Härvid är dock att märka, att varken fullmakter
pema. enligt majoritetens förslag eller valsedelsförsändelser enligt reservanternas
skola få anordnas tidigare än trettio dagar före valförrättningens början.
Behovet av dylik föreskrift utvecklas närmare i Ernbergs utredning (sid. 108
och följ.) och grundar sig i önskemålet, att en väljare icke utan behörig
kännedom om valsituationen närmast före valet bör vare sig genom lämnande
av fullmakt eller valsedels avsändande bestämma, hur han vill rösta.
Det torde dock ytterst sällan förekomma, att icke åtminstone partibeteckningarna,
vilkas kungörande härvidlag är den mest betydande faktorn, äro
fastställda så pass tidigt som en månad före valet. 1 praktiken lärer sålunda
i angivna hänseende fara för ineffektivitet icke vidlåda metoden
med valsedelsförsändelse i nämnvärt högre grad än fullmaktsmetoden.

Röstnings- Om det alltså avgjort måste sägas, att äkta makars intresse av en

lämplighet för dem särskilt lämplig röstningsmetod icke får sättas framför yrkesför
äkta utövarnas, samt att den för de lörra enligt majoritetens mening bekvämare
makar. QC<1 även • an(jra hänseenden lämpligare fullmaktsröstningen skulle synnerligen
illa passa för de senare, är det därjämte långt ifrån oomtvistligt,
att uppfattningen om fullmaktsröstningen såsom mera lämpad för äkta
makar har skäl för sig.

Den anmärkning mot proceduren vid röstning genom valsedels an -

1(53

ordnande, som synes för majoriteten hava varit den tyngst vägande, är
denna: Proceduren är invecklad och omständlig, under''det att förfarings sättet

vid användande av fullmakt är enklare.

Enligt majoritetens utsago är det just »denna större enkelhet hos
1 ullmaktssystemet i fråga om äkta makar, som kommit sakkunnigmajoriteten
att i valet mellan de båda systemen stanna för nämnda system».
Och det tillägges, att den större enkelheten torde ligga i öppen da«- och
egentligen icke av någon förnekats.

Reservanterna måste det oaktat förneka detta och påstå, att anmärkningen
har sin rot i den föreställning, som orsakats av vad majoriteten
i annat sammanhang åberopat såsom ett fristående skäl för sin uppfattning,
nämligen att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen
med användningen av fullmakt, samt möjligen i någon mån också är
beroende på ett förbiseende av de olika momentens i försändelseproceduren
fulla motsvarighet vid fullmaktsförfarandet.

Valsedelns inläggande i innerkuvertet motsvaras vid fullmaktsröstningen
av valsedelns inläggande i valkuvertet bakom valskärmen. Skillnaden
är endast, att i ena fallet utför väljaren själv handlingen, i det
andra utföres den av ombudet; och vid valsedels insändande har man
genom att eftergiva bestämmelsen om enrum icke någon motsvarighet till
valskärmen. Ytterkuvertet med vad därå skall tecknas har sin motsvarighet
i fullmakten och vad den skall innehålla. Det ojäviga vittnet i ena
fallet motsvaras i andra fallet av två ojäviga vittnen. Skillnaden till
fullmaktsstystemets favör ligger blott däri, att ytterkuvertet skall innesluta
innerkuvertet och tillslutas, men fullmakten icke. Men i stället har
fullmäktigen vid valförrättningen att handskas med två handlingar jämte
sitt eget valkuvert. Skillnaden till det andra röstningssättets favör åter
är uppenbar: endast ett vittne är behövligt, och ytterkuvert med åtecknat
formulär är genom det allmännas försorg tillgängligt, under det att
fullmakten måste den röstberättigade själv formulera eller låta formulera.

Den förtrogenhet med användningen av fullmakter, som åberopas
för deras bibehållande i de fall, varom nu är fråga, synes ungefärligen
kunna uppvägas av den allmänna förtrogenheten med anordnande av en
post försändelse med angivande på kuvertet av avsändaren.

Om med förfarandets enkelhet menas lättheten för menige man att
tillämpa detsamma, kan följaktligen mot systemet med valsedelsförsändelse
icke rimligen göras någon erinran. Detsamma kan sägas om dess förmenta
omständlighet. Men i sistberörda hänseende bör därjämte — i all syna erhet
som äkta makar oberoende av verkligt hinder få rösta för varandra —

164

icke förgätas, att väljare, som måste själv inställa sig vid valförrättningen,
dock har det ofantligt mycket mera besvärligt och tidsödande. För honom
p&fordras färd till vallokalen, därefter kanske timslång väntan, innan valbordet
nås, avhämtande av valkuvert, valsedels inläggande däri bakom
valskärm, valkuvertets avlämnande till valförrättaren efter granskning av
väljarens behörighet enligt röstlängden och sist återfärd från vallokalen.

Med påståendet om fullmaktsröstningens större enkelhet faller även
majoritetens påstående, att det skulle på grund av denna större enkelhet
vara lättare för två makar att träffa anordningar, därest den make, till
vilken fullmakt resp. valsedelsförsändelse lämnas, i sista stund skulle bliva
förhindrad deltaga i valet, medan den andra maken däremot vore oförhindrad.
Dylika anordningar skulle, förmenar majoriteten, vid systemet
röstsedels insändande »icke medhinnas», helst som i allmänhet kuvert icke
finnas att tillgå på nära håll. Ingenting synes emellertid vara enklare
och naturligare, än att makarna med förutseende av en sådan eventualitet
— om de också finna det onödigt att genast anordna två valförsändelser,
en för vardera maken —, redan vid den första försändelsens anordnande
skaffa sig en extra uppsättning av kuvert. Med hänsyn till denna utväg
blir i själva verket förhållandet omkastat, så att för sagda eventualitet
svårigheten, om den överhuvud taget är att räkna med, blir större, om
ny fullmakt skall anordnas. Ty därvid fordras i sista stund anskaffande
av tvä ojäviga vittnen, medan för valsedelsförsändelsens anordnande fordras
blott ett. Då majoriteten eljest anslutit sig till de synpunkter, som utvecklats
av herr Clason i d en av honom till förmån för full makt sröstningen
väckta, uti den historiska redogörelsen citerade motionen, har det
sitt särskilda intresse, att i sagda motion underströkos de svårigheter, som
kunde uppstå därigenom, att enligt Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag
två ojäviga vittnen skulle vara närvarande vid anordnande av makes valsedelsförsändelse.
»1 avlägset liggande gårdar», säger motionären, »är det
visst icke givet ens, att sådana vittnen kunna anskaffas.»

Det förtro- Då såsom i och för sig avgörande skäl mot fullmakts användning

förhållandetvid äkta makars utövande av rösträtt för varandra betecknats fullmaktsmellan
röstningens oegentbghcter i allmänhet, brukar ofta framhållas, att det förmakar.
tr0en(|6) som [ regel måste antagas råda mellan äkta makar, gö> a garantier
mot missbruk överflödiga i vad angår dylikt utövande av rösträtt. Majoriteten
har framfört samma synpunkt och till ytterligare stöd för den
erinrat, att vederbörande utskott och riksdagen under hänvisning till detta
förtroendefulla förhållande ansett sig beträffande andrakammarvnlen finna
anledning utesluta den i Kungl. Maj:ts förslag i ämnet intagna bestämmelsen,
att valsedeln skulle, vid valsedelsförsändelses anordnande av äkta

165

make, i enrum inläggas i innerkuvertet, samt, att man därmed i viss mån
släppt kravet på valhemlighetens bevarande i detta fåll. Då majoriteten
emellertid till denna fullt riktiga erinran lägger uttalandet, att härigenom
den make, som skall framlämna den andra makens röstsedel onekligen blir
i tillfälle »både att taga del av röstsedelns innehåll och att inverka på
detta innehåll», samt att för den skull skillnaden i självständigt handlande
och beroende av den make, som framlämnar röstsedeln blir så gott som
ingen i de båda fallen, synas slutsatserna vara förhastade. Den make,
som anordnar valsedelsförsändelse, kan naturligtvis i inm rkuvert inlägga
valsedeln, utan att den andre maken är närvarande och får tillfälle att se
valsedeln. Icke heller vittnet behöver lämnas tillfälle att få kännedom om
valsedelns utseende. Strykandet av föreskriften om enrum betyder blott,
att detta icke genom ett tvingande lagbud omöjliggjorts.

Det är visserligen sant, att vederbörande oberoende av den metod,
som föreskrives, kan underlåta att avlämna röstsedel då han vet, att innehållet
skulle strida mot hans egna åsikter, liksom han kan vägra att mottaga
fullmakt eller valsedelsförsändelse. Men skillnaden är dock den, att
fullmakten kan användas för en annan röstning än fullmaktsgivaren åsyftat,
vartill omhänderhavandet av valsedelsförsändelse icke lämnar möjlighet.
Och härförutom måste man räkna med ett psykologiskt moment, som
icke är utan betydelse vid de båda metodernas bedömande. 1 det ena
fallet tjänstgör vederbörande make endast såsom befordrare av en valsedelsförsändelse.
I det andra kan det påfordras av honom jämväl den mera
positiva medverkan till ett mot hans egna önskningar stridande resultat,
som själva valhandlingens utförande under sådana förhållanden måste anses
vara. Om jämte förtroendet finnes någon hänsyn för den andres asikter
och till omöjligheten för bägge att utan åsidosättande av hemmets väl
personligen deltaga i valet, måste självövervinnelsen i förra fallet bliva
jämförelsevis lättare och därföre i högre grad än i det senare kunna krävas
såsom en skyldighet för endera av makarna.

Den avgörande synpunkten, då man åberopar det förtroendefulla
förhållandet mellan makar, lärer likväl ligga på ett annat plan. De sakkunniges
majoritet har sagt, att Ernbergs utredningar icke ingå på frågan
om sättet för äkta makars utövande av rösträtt för varandra, och att man
för den skull ur dessa utredningar icke kan hämta stöd för den ena eller
andra uppfattningen. Denna utsago är så till vida riktig, som det åt
honom lämnade uppdraget icke påkallade förslag i ämnet. Men sagda uppdrag
gav honom anledning att belysa spörsmålet och att göra följande för
nyss omförmälda synpunkt synnerligen belysande uttalande:

166

»Utan att närmare ingå på frågan om den ena makens rösträttsutövning
genom den andra som fullmäktig framhålla vi, att man, därest man på detta sätt
accepterar fullmaktsröstningen, i själva verket synes beträffande ett väsentligt
moment — vad angår önskemålet, att den röstande må i sin rösträttsutövning
fritt och självständigt följa sin övertygelse — hava intagit en annan ståndpunkt
än den, som kommit till uttryck i den förutnämnda kritiken av den kommunala
fullmaktsröstningen. Sammanlevnaden mellan makar torde kunna erbjuda sällsynt
rika möjligheter för en maka att, — även på ett sätt som måste anses falla
utanför gränsen för en med hänsyn till röstningens renhet acceptabel strävan att
upplysa eller övertyga —- påverka den andra i fråga om meddelande av fullmakt.
I den mån makarna hava samma politiska åsikter, är nu visserligen nämnda förhållande
utan någon praktisk betydelse. Men den kvinnliga rösträttens princip
måste uppenbarligen bygga på den tanken, att kvinnorna i stort sett äga eller
i allt fall efter genomförande av rösträtt för dem komma att förskaffa sig självständig
övertygelse i politiska ting. Det kan då ingalunda anses på förhand
givet, att man och hustru alltid intaga samma politiska ståndpunkt. För äkta
makar torde väl de sociala och ekonomiska intressena i vad rör förhållandet utåt
i allmänhet få anses vara överensstämmande. Men huru stor betydelse individens
sociala och ekonomiska intressen än må äga för bestämmandet av hans politiska
ståndpunkt, böra de dock därvidlag icke vara hans enda bestämningsgrunder; och
faktiskt kunna de åtminstone ingalunda alltid antagas vara det. Rösträtt för
kvinnor får väl ock förutsättas hava till en uppgift att tillgodose specifikt kvinnliga
intressen.»

Detta uttalande träffar enligt reservanternas åsikt frågans kärnpunkt.
Det förtroendefulla förhållandet mellan äkta makar behöver icke rubbas
därav, att var och en av dem bildar sig en självständig övertygelse rörande
allmänna angelägenheter, och utesluter icke motsatta eller i viss mån skiljaktiga
meningar därom.

Det förhåller sig utan tvivel så, att framför allt den gifta kvinnan
hittills i regel saknat egen övertygelse i dylika frågor. Antingen har hon
varit indifferent eller också oreflekterat anslutit sig till mannens åskådning.
Med hänsyn till det allmännas intresse, att valhandlingen blir en verklig
viljeförklaring, måste det, sedan kvinnorna numera vunnit full politisk likställighet
med männen, uppenbarligen för samhället vara angeläget, att
lagstiftningen skapar största möjliga förutsättningar för en ändring i detta
förhållande eller i allt fall icke främjar detsamma, vilket senare måste
sägas bliva händelsen, om rösträttsutövningen tillätes på sätt majoriteten
förutsatt. Vid anordnande av valsedelsförsändelsen—valsedelns inläggande
och förklaringen, att det skett frivilligt, — fordras av hustrun däremot en
viss grad av aktivitet. Och hon nödgas skaffa sig kännedom åtminstone
om röstsedelns utseende samt väl också om de namn den upptager. Hon
bör därigenom kunna bringas till ett kraftigare medvetande, att det är icke
blott hennes rättighet, utan också hennes plikt att klargöra för sig valhänd -

1(57

lingens innebörd. Och jemväl den hos mannen hittills härskande föreställningen,
att det är en självklar sak, att hustrun skall lämna honom sin
fullmakt utan att ens veta vad saken gäller, torde med tillämpning av
denna metod så småningom utplånas. Mannen har ju det oaktat rikt
tillfälle att på övertygandet* väg bringa hustruns åskådning i överensstämmelse
med hans egen. Och en sådan överensstämmelse kommer säkerligen
under normala tider att bliva eu mycket allmän regel. Men att undantagen
kunna bliva nog så talrika framgår exempelvis av vissa valresultat
i Tyskland under nästlidet år.

Majoriteten har även berört ett par enligt de båda förslagen förefintliga
olikheter i röstnings förfarandet, vilka icke med nödvändighet äro
påkallade av röstaingsmetodernas natur.

Såsom i det föregående nämnts skola enligt reservanternas förslag
på det allmännas bekostnad vara tillgängliga å olika platser inom en kommun
innerkuvert och ytterkuvert ävensom till de förra kuverten hörande
blanketter till intyg angående yrkesutövares hinder, under det att majoriteten
ansett ett motsvarande tillhandahållande av blanketter till fullmakter
och till intyg av förberörda slag vid användning av fullmaktsmetoden
vara överflödigt på grund av metodens större enkelhet. Majoriteten förmenar,
att kostnader och besvär för ifrågavarande blanketters anskaffande
och tillhandahållande skulle bliva rätt betydande, och att det för den skull
är en med majoritetsförslaget förbunden fördel, att detsamma icke gör
blanketter behövliga. Uttalandet förlorar sin giltighet, om reservanternas
avviknnde åsikt angående systemens enkelhet har fog för sig, och pekar i
stället på en anmärkningsvärd brist i majoritetens förslag. Det kan icke
betvivlas, att tillgången på auktoriserade blanketter till behövliga intyg —
vilka vid makars rösträttsutövning för varandra enligt det ena röstningssättet
hava sin fulla motsvarighet vid det andra, och som, även frånsett
hindersinsygen, beträffande yrkesutövarna i bägge fallen äro likartade —
skulle vara till stor lättnad för vederbörande röstberättigade samt framför
allt förekomma misstag och därav föranledda kasseringar av fullmakter
respektive valsedelsförsändelser eller klagomål över valfönättningar. Icke
minst de enligt bägge systemen erforderliga hindersintygen, vilkas avfattning
och prövning säkerligen är den ömtåligaste punkten i förfarandet vid rösträttsutövning
utan personlig inställelse, komme sannolikt eljest att utgöra
en provkarta på felaktigheter och otydligheter. För övrigt förefaller vid
närmare skärskådande även talet om de större kostnaderna vara obefogat.
Ty irmerkuverten i ena fallet motsvaras i andra fallet av valkuverten, som
väl böra göras alldeles lika de förra, och som måste av kommunen anskaffas
i större omfattning, om innerkuvert icke komma till användning.

Erinringar
rörande tillhandahållandet
av
blanketter
m. m.

168

Och i den mån kommunerna och statsverket undgå kostnaderna för ytterkuvert
med vad dåra skall tecknas och blankett till hindersintyg, måste i
stället de röstberättigade själva, d. v. s. kommunmedlemmarna, vidkännas
motsvarande utgifter för blanketter till eller anskaffande på annat sätt av
fullmakter och dylika hindersintyg. Därjämte må beaktas, att kostnaderna
i förra fallet torde ställa sig jämförelsevis lägre av den anledningen,
att vid ifrågavarande kommunala val lärer kunna användas samma blankettryck
som vid andrakammarvalen, om vid dem samtliga införes systemet
valsedels, insändande.

ValmyntUg- Enligt såväl majoritetens som reservanternas förslag skall prövnin enliyt

de trå ge n av de för rösträtts utövningen genom make för andra maken nödiga
metoderna, formerna äga rum vid valförrättningen (röstupptagningen), under det att
motsvarande prövning, i vad angår rösträttsutövning för väljare med styrkt
förfallogrund, väl enligt majoritetens förslag sker vid samma tillfälle, men
enligt reservanternas förslag av den sammanräknande myndigheten, dit valsedelsförsändelse
skall direkt befordras. Majoriteten hyser den åsikten, att
det är »klart och tydligt», att den förra prövningen blir mest besvärlig
och tidsödande vid tillämpning av det av reservanterna föreslagna förfaringssättet,
samt gör i fråga om den senare gällande, att det med hänsyn
till länsstyrelsernas klagomål, att redan med nuvarande anordningar röstsammanräkningarna
kräva ett långvarigt arbete, icke kan vara lämpligt
att lägga nya uppgifter på de sammanräknande myndigheterna.

Till stöd för det förra uttalandet erinrar majoriteten, att det med
avseende å äkta makes valsedelsförsändelse åligger val förrättaren att »förvissa
sig om att ytterkuvertet med därå tecknade förklaringar av väljare
ävensom vittnesintyget och slutligen innerkuvertet äro i behörigt skick».
Reservanterna kunna icke finna, att besvär och tidsförlust bliva mindre,
därest valförrättaren har att förvissa sig om att fullmakten med därå
tecknade bemyndigande ävensom vittnesintyget och slutligen valkuvertet
äro i behörigt skick. Man skulle snarare vara berättigad påstå motsatsen,
då bestämmelserna, att fullmakten skall innehålla bemyndigande för maken
och vara på angivet sätt bevittnad av två personer, jämte behovet av
uppgift i fullmakten om den valförrättning bemyndigandet avser, av valförrättaren
kräva större uppmärksamhet än föreskrifterna, att å ytterkuvertet
skall finnas makens av en person styrkta förklaring om det frivilliga
inläggandet av valsedeln.

Obestridligt är det, att granskningen av yrkesutövares röstning enligt
majoritet ens förslag komme att vålla ökat besvär för valförrättare och därmed
ökad tidsförlust för de väljareskaror, vilka vid förrättningen bruka vara
samlade för deltagande i valet. Aven om rätten till dylik röstning —

169

såsom majoriteten utan tillräckligt fasta hållpunkter vill göra troligt

— kommer att sällan tagas i anspråk, kan ett fatal svårprövade fall
fordra lika lång granskningstid och lika långa överläggningar som avlämnandet
och mottagandet av hundratals valkuvert. Frånvaron enligt
majoritetens förslag av auktoriserade blanketter skulle naturligtvis vara
ägnad att särskilt i dessa fall ytterligare försvåra prövningen vid valförrättningen.

Därjämte måste en dylik anordning för prövningen betecknas såsom
i och för sig otillfredsställande, även om — såsom de sakkunnige föreslå

— densamma på landet skall ankomma på en valnämnd och icke överlämnas
till den väljande församlingen själv. Det vid användningen av fullmakt
alltid åsidosatta intresset av valhemlighetens bevarande blir härigenom
ytterligare på ett onödigt sätt undanskjutet. Och den sannolikt otta
ganska krävande prövningen av förfallogrund anförtros på landsbygden åt
en myndighet, som icke har samma förutsättningar att frigöra sig från
subjektiva uppfattningar i det föreliggande fallet och att. i eu ostörd omgivning
skärskåda detsamma som vederbörande länsstyrelser, magistrater
och domhavande. Även om det vore lämpligt att föregripa undersökningen
av frågan om befrielse för länsstyrelserna från arbetet med röstsammanräkningarna,
kan det icke vara välbetänkt att inleda åtgärderna i sådant
syfte med en anordning av så otillfredsställande beskaffenhet som
den av majoriteten åsyftade.

De skäl och motskäl, vilka i det föregående omförmälts såsom av- Frågan om
görande för frågan om val av röstningssätt, hava i själva verket kommit sättet"n!dan
under statsmakternas bedömande redan vid behandlingen av det på basis av statsmakav
den ernbergska utredningen utarbetade förslaget angående anordningar erna prwa ''
för rösträtts utövande utan personlig inställelse vid andrakammarvalen.

Och på sätt av den historiska redogörelsen framgår har även därvid åt
anordningen med valsedels insändande givits företräde framför fullmaktsröstningen.

Vidkommande den ståndpunkt, som i ämnet intagits av professor Professor
Ernberg har de sakkunniges majoritet visserligen uttalat den åsikten, att in erg''
Ernberg icke givit bestämt företräde åt någondera av de tvåröstningsformerna.
För denna åsikt har åberopats ett yttrande av Ernberg, att man
kan »tveka i valet» mellan dem. Vidare har majoriteten gjort gällande,
att Ernberg icke ingått på frågan om äkta makars röstning för varandra
eller på spörsmålet om utövande av kommunal rösträtt utan personlig inställelse.

22—200137.

170

En närmare granskning av Ernbergs utredning synes dock icke giva
fullt fog för dessa majoritetens uttalanden. Reservanterna hava i annat
sammanhang (sid. 166) erinrat, att Ernberg riktat sin uppmärksamhet på
och behandlat även äkta makars röstning för varandra. Majoriteten själv
har i en not nödgats anmärka, att Ernberg förklarat sig vid valet av röstningssätt
hava haft i åtanke icke blott vissa yrkes- och tjänstegrupper,
utan även det valtekniska önskemålet att underlätta äkta makars rösträttsutövning.
Och man finner, att Ernberg omedelbart efter sitt försiktiga
uttalande om den tvekan man kan hysa i valet mellan de två röstningsformerna
yttrar, att vågen synts honom giva utslag till förmån för valsedels
insändande väsentligen av den anledningen, att detta röstningssätt
förefallit honom äga bättre framtidsmöjligheter bland annat just i fråga
om äkta makars röstning.

Men om man går tillbaka till tidigare uttalanden i motiveringen för
det av Ernberg framlagda förslaget, synes det uppenbart, att han avgjort
skulle hava utdömt den anordning för fullmaktsröstning, som majoriteten
förordat, liksom ock att den tvekan, varom han talar, rör valet mellan
röstsedels insändande och det system för fullmaktsröstning, vartill han
framlagt ett parallellförslag. Om fullmaktsröstningens svårigheter särskilt
med avseende å tryggande av valhemligheten, vars betydelse såsom garanti
mot obehöriga inflytanden Ernberg kraftigt understryker, yttrar han följande
(sid. 165):

»Det synes knappast vara behövligt att särskilt utreda de svårigheter, med
vilka en strävan att gentemot myndighet, som med andrakammarval har befattning
— i första hand valtorrättaren —, skapa valhemlighet beträffande meddelande
av fullmakt redan i och för sig är förknippad; sä icke heller att ingå
på det ytterligare problemet att kombinera valhemlighet i nämnda hänseende
gentemot myndighet, som med valet har befattning, med valhemlighet gentemot
andra.

Genom den föregående framställningen torde tillräckligt hava ådagalagts,
vilka svårigheter som göra sig gällande gentemot en åstundan att skapa valhemlighet
beträffande meddelande av fullmakt. Det är naturligen också i och för
sig föga eftersträvansvärt, att till förfarandet vid rösträttsutövningen anknyta
formföreskrifter, som lända vederbörande valmän till efterrättelse, men vilkas betydelse
måhända menige man kan hava svårt att uppfatta och vilka därför kunna
förefalla som en onödig och besvärlig formalism.»

Sitt omdöme om de båda röstningssätten sammanfattar han i följande
ord:

»Vid insändande av röstsedel kan den centrala svårigheten anses föreligga,
då det gäller att åstadkomma en lämplig ersättning för den nuvarande procedu -

171

ren inför valförrättare — en ersättning, som bör tillgodose såväl kravet på den
röstandes identitet som oek valhemligheten och överhuvud önskemålet, att valmannen
må vid röstningen fritt och självständigt följa sin övertygelse. Denna
svårighet sammanhänger i väsentlig måtto därmed att den tid före valet, inom
vilken val mannen har att avgiva röstsedel, bör eller måste underkastas en ganska
stark begränsning.

Vad angår fullmaktsröstning, torde de svårigheter, som yppa sig gentemot
valhemligheten i fråga om meddelande av fullmakt eller överhuvud gentemot
önskemålet, att valmannen därvid må fritt och självständigt följa sin övertygelse,
praktiskt taget kunna betraktas som oövervinneliga. I väsentlig analogi med
vad som gäller rörande valmän, som skola insända röstsedel, kan kravet på fullmaktsgivarens
identitet utgöra ett vanskligt spörsmål. I samma mån som hänsyn
till nämnda krav blir bestämmande för frågan om vem som fulimaktsgivaren
far anlita som vittne kan risken, att fulimaktsgivaren utsättes för obehörig påverkan
från vittnets sida, ökas. Valmannen kan ju måhända bliva nödsakad att
som vittne anlita en person, som hyllar en motsatt politisk åskådning.»

De ifrågasatta anordningar, vilka Ernberg jämfört med varandra, äro
å ena sidan i allt väsentligt samma system, som beslutats beträffande
andrakammarvalen och nu av reservanterna förordas i fråga om de kommunala
representantvalen, dock att bestämmelsen om enrum uteslutits beträffande
äkta makars röstning, samt å andra sidan en fullmaktsröstning,
omgärdad av helt andra garantier än den av majoriteten föreslagna. I
den av majoriteten omförmälda »Festskrift, utgiven av Lunds universitet
vid dess tvåbundrafemtioårsjubileum 1918», har Ernberg utformat de bestämmelser,
som han i händelse av fullmaktsmetodens användning ansett
nödiga. Utöver de föreskrifter, som majoriteten till förekommande av
missbruk funnit tillräckliga, upptager han följande, som för sakens bedömande
har sitt intresse:

»Vid meddelande av fullmakt skall användas sådan blankett, som i 6 §
omförmäles. Därest ej fulimaktsgivaren själv innehar dylik blankett, skall han
av vederbörligt vittne erhålla sådan. Han skall i enrum å den övre delen av
blanketten angiva fullmäktigen och dennes postadress samt därpå tillsluta nämnda
del av blanketten, så att fullmäktigens namn och övriga uppgifter om honom
döljas. För betecknande av fullmäktigen bör förutom hans namn angivas hans
yrke eller titel och hans hemvist inom valdistriktet, så ock vad i övrigt kan vara
nödigt för att fullt otvetydigt utmärka vem som åsyftas.

Fulimaktsgivaren skall vidare å blanketten i närvaro av vittnet eller vittnena
avgiva en förklaring, att han frivilligt och i enrum angivit fullmäktigen å
blanketten, förklaringen bör av honom undertecknas med hans fulla namn, vid
vilket även bör angivas hans yrke eller tjänsteställning och hans hemvist inom
det valdistrikt, han vid valet tillhör, så ock i övrigt meddelas de uppgifter, om
vilka Konungen sådant föreskriver.

172

Fullmakten inlägges i sådant kuvert, som omförmäles i 6 §. Kuvertet tillslutes
och adresseras till domhavande eller ordförande i rådhusrätt, varefter dess
befordran till denne ombesörjes.

Så snart försändelse anlänt till domhavande eller ordförande i rådhusrätt,
skall han öppna densamma. Befinnes fullmaktens övre del vara behörigen sluten,
skall han utan dröjsmål öppna den, förse fullmakten med ett bevis om öppnandet,
inlägga den i sådant kuvert, som i 6 § sägs, och avsända detta till fullmäktigen.
I ett för ändamålet upplagt protokoll antecknar han, när fullmakten tillhandakommit
honom och när nan avsänt den. Skulle fullmaktens övre del icke befinnas
vara behörigen sluten, skall han förse fullmakten med bevis därom och därefter
förfara på ovan angivet sätt».

Emedan det varit angeläget för majoriteten att med tillämpning av
fullmaktsröstning finna en metod, som i enkelhet kan konkurrera med den
av reservanterna föreslagna, har majoriteten nödgats släppa de garantibestämmelser,
som Ernberg sålunda funnit behövliga, då han förklarat, att
tvekan kunde förekomma i valet mellan fullmaktsmetod och valsedels insändande.
Majoritetens åberopande av denna tvekan såsom hänförlig till
de av majoriteten ifrågasatta röstningsanordningarna och reservanternas
förslag kan under sådana förhållanden icke vara riktigt.

Om majoritetens i detta sammanhang gjorda uttalande, att det ernbergska
förslaget angående fullmaktsröstning icke är omständligare än det
av reservanterna förordade, vore berättigat, måste reservanternas förslag
onekligen betecknas såsom invecklat och omständligt. Och då reservanterna
påvisat, att den av dem förordade metoden icke är mera invecklad
och omständlig än den av majoriteten förordade, skulle även den senare
i så fall drabbas av samma omdöme. Men redan en flyktig jämförelse
mellan ovan från det ernbergska parallellförslaget citerade bestämmelser
och reservanternas förslag visar, att uttalandet icke håller streck. Aven
Ernberg själv har i ovan återgivna delar av utredningen antytt, att fullmaktsröstningen,
för att ur de avgörande synpunkterna vara någorlunda
tillfredsställande, måste anordnas med formföreskrifter, vilka lätteligen för
menige man te sig såsom en onödig och besvärlig formalism.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet, då propositionen till 1919
års lagtima riksdag beslöts, har även chefen för justitiedepartementet om
det ifrågavarande parallellförslaget uttalat en åsikt alldeles motsatt sakkunnigmajoritetens.
Han yttrar nämligen, att detsamma »bleve både synnerligen
omständligt och förenat med betydande olägenheter».

Sakkunnigmajoritetens uppgift, att de ernbergska utredningarna och
de av riksdagen redan antagna lagarna om valsedels insändande icke beröra
spörsmålet om kommunal rösträttsutövning har på sin höjd ett skenbart
berättigande. I sammanhang med frågan om val av röstningsmetod

173

yttrar nämligen Ernberg om fullmaktsröstning, att det synes rimligt antaga,
att fullir aktens vådor och nackdelar, likasom ock dess eventuella
förtjänster, ställa sig likartade vid val till andra kammaren och vid utövning
av kommunal rösträtt eller i allt fall vid sistnämnda rösträttsutövning,
där den anknyter sig till ett representantval (sid 175). Men avgörande
är i allt fall, att några andra skäl för den kommunala fullmaktsröstningen
vid representantval än för den politiska fullmaktsröstningen i verkligheten
icke kunna framföras. Majoriteten har visserligen ansett sig finna
ett särskilt för den kommunala fullmaktsröstningen talande skäl i den
omständigheten, att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen
med densamma. Utan att i detta sammanhang närmare ingå på
den enligt reservanternas mening avgörande invändning häremot, som majoriteten
själv säger sig förutse, och till vilken reservanterna senare skola
återkomma, torde man kunna säga, att det anförda hörer till det slag av
skäl, som hava tillfälle att göra sig gällande gent emot varje ändring i
det bestående, hur nyttig och nödig denna ändring än må vara i och för
sig. Och hänvisningen till årtiondens praktik med fullmaktsröstning synes
i föreliggande fall så mycket mindre hållbar, som just det olämpliga sätt,
på vilket sådan röstning praktiserats, uppkallat en allmän opinion mot
fullmaktsröstningen samt nödgat även majoriteten att föreslå former för
fullmaktsröstningen, med vilka allmänheten ingalunda är förtrogen.

Att vederbörande departementschef vid föredragning i statsrådet av jnstitiemiden
till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen angående röstningst?iininntill
utan personlig inställelse vid andrakammarvalen underkänt fullmaktsme- frågan.
toden, framgår av de i historiken införda citaten av hans yttrande till statsrådsprotokollet.
Han förklarar bland annat, att denna röstning bör träda
tillbaka för någon från principiella och praktiska synpunkter mera tillfredsställande
röstningsform.

Propositionen möttes visserligen — i vad den angick äkta makars Riksdagens
röstning- för varandra — inom riksdagen av kritik, som tick uttryck i de ställning till

o o j TYOLQCM.

motioner, vilka omförinälas i den historiska framställningen. Men frånsett
de ändringar i den av Kungl. Maj:t förordade metodens detaljer, som vid
utskottsbehandlingen förordades, av riksdagen godkändes och även av reservanterna
iakttagits, vann kritiken ieke det särskilda utskottets understöd
eller riksdagens bifall. Mot utskottets utlåtande reserverade sig visserligen,
på sätt i historiken omnämnts, sex ledamöter från första kammaren och
tre från andra kammaren till förmån för förslag i huvudsaklig överensstämmelse
med de väckta motionerna. Men i första kammaren framställdes
icke ens yrkande om bifall till reservationen och i andra kammaren
bifölls utskottets utlåtande med 112 röster mot endast 52 röster för reser -

174

vationen, sedan chefen för justitiedepartementet under debatten förklarat,
att varken regeringen eller han under några omständigheter kunde godtaga

O O O O o o

»Herr Petterssons i Bjälbo in. fl. reservationsvis framförda förslag, att
äkta makar skulle få rösta för varandra genom fullmakt».

Under behandlingen av ärendet framfördes av fullmaktsröstningens
förespråkare i allt väsentligt samma skäl, som nu av de sakkunniges majoritet
åberopats.

Valsedels in- Själva den omständigheten, att systemet med valsedels insändande

sänddarndfmåste förutsättas komma till användning vid andra kammarvalen, utgör
marmien ett emellertid ett ytterligare, från praktisk synpunkt starkt vägande skäl för
Sförksamma tillämpning av samma system även vid de kommunala representantvalen.
systems an- Först och främst följer av sagda omständighet, att majoritetens förut
om förmäl da uppfattning, att hänsyn till allmänhetens mångåriga vana vid
representant- full maktsröst ningen och med inlärandet av en ny röstningsform förenat
valen. besvär tala för bibehållande av rätt att rösta genom fullmäktig vid de
sistnämnda valen, förlorar varje berättigande, även om man frånser vad
redan anmärkts mot samma uppfattning. Inlärandet av den nya metoden
måste ske, om den också icke komme att tillämpas vid kommunala val.
Det blir i stort sett samma medborgare, vilka vid dessa och vid de politiska
valen skulle hava möjlighet att använda formerna för röstning utan personlig
inställelse och vara nödsakade att inlära dem, därest de vilja begagna sig av
denna möjlighet. På grund av de politiska valens större betydelse måste
man antaga, att endast i sällsynta undantagsfall personer på angivet sätt
skulle komma att deltaga i de kommunala representantvalen, men icke i
andrakammarvalen. Vad de lärt vid de senare kommer dem för den skull
till godo vid de förra.

Majoriteten, som förutsett denna invändning, har medgivit, att det
sätt, på vilket frågan lösts i vad angår andrakammarvalen, måste hava en
viss betydelse för densammas lösning beträffande de kommunala representantvalen.
Ur denna synpunkt tinner majoriteten det för den skull hava
varit till fördel, om riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag icke
förrän i samband med grundlagsändringarnas slutliga antagande definitivt
bundit sig vid något visst system för röstning utan personlig inställelse
vid de förra valen. Härigenom hade frågorna om dylik röstning vid
andrakammarvalen och i kommunerna vid 1920 eller 1921 års riksdag
kunnat behandlas och lösas i ett sammanhang. Majoriteten har emellertid
icke funnit det tilltalande att söka vinna ändring i en lag, innan den
ens trätt i tillämpning. Denna omständighet synes dock icke hava varit

175

för majoriteten avgörande, nilr den funnit olämpligt föreslå, att riksdagen
skulle frånträda sitt under förra året med stor majoritet fattade beslut
och i stället giva sin anslutning till sakkunnigmajoritetens uppfattning om
fullmaktsröstningen såsom den lämpligare formen såväl vid de ena som
vid de andra valen. Detta har nämligen delvis förän letts därav — sä<rer
majoriteten —, att det kan ifrågasättas, om det icke ur jämförelsesynpunkt
rent av erbjuder en fördel att tills vidare parallellt med varandra
tillämpa det hittills i vårt land oprövade systemet med röstsedels insändande
och en fullmaktsröstning efter de av de sakkunnige föreslagna linjerna
för att, sedan erfarenhet vunnits, huru vartdera systemet verkar i
praktiken, utvälja det bästa och tillämpa detsamma vid bägge slagen av
val. Och de sakkunnige säga sig hysa god tillförsikt, att den av dem
föreslagna lösningen skall komma att av allmänheten föredragas, samt erinra
om betydelsen, att en lagstiftning gillas och omfattas med förtroende
av den stora allmänheten.

Reservanterna åter kunna icke finna annat, än att ett sådant experimenterande
skulle vara en lagstiftningens bankruttförklaring i ett spörsmål,
som varit föremål för ingående utredningar och statsmakternas tidigare
ställningstagande. Att en dylik lagstiftning skulle vara ägnad att
ingiva förtroende är mindre sannolikt, vilket visserligen icke alldeles utesluter,
att allmänhetens misstroende och missnöjet med experimentet skulle,
såsom majoriteten hoppas, komma att rikta sig mot det system, som är
helt ock hållet nytt.

Då majoriteten sålunda uttalar sig för att vid bägge slagen av val
slutligen böra tillämpas det system, som efter någon tids prövning och
praktik visat sig såsom det bästa, synes för övrigt uttalandet icke väl
överensstämma med den principiella ståndpunkt, som majoriteten intagit
gent emot reservanternas uppfattning, att vid andrakammarvalen och de
kommunala representantvalen ett och samma röstningssätt bör användas.

Majoriteten gör nämligen gällande, att det säkerligen icke torde erbjuda
större fördelar, om frågan beträffande röstningssättet löses efter
samma linjer vid alla dessa val, men efter annan linje beträffande andra
kommunala avgöranden, än för den händelse att enhetlighet vinnes, å ena
sidan för politiska val med tillämpning av systemet röstsedels insändande
och å andra sidan för samtliga å kommunala primärstämmor förekommande
ärenden med tillämpning av systemet fullmaktsröstning. Snarare
skulle, säger majoriteten, fördelarna vara övervägande, om frågan löses på
det senare sättet. Till stöd för denna åsikt anföres, att, även om de kommunala
representantvalen, särskilt landstingsmannavalen, förete viss frändskap
med varandra, sä torde dock den frändskap vara större, som före -

Fr än dskapen
mellan
kommunala
representan
tvål och
av dra ko mmarvalen.

176

finnes mellan kommunala representantval och avgöranden å kommunernas
stämmor. Därjämte finner majoriteten det vara en betänklig inkonsekvens,
att äkta makar i kommuner, som ej hava kommunalfullmäktige, skulle kunna
utöva kommunal rösträtt för varandra genom fullmakt, men däremot i kommuner,
som hava kommunalfullmäktige, för samma rösträtts utövande skulle
vara hänvisade till systemet röstsedels inlämnande genom endera maken.

Reservanterna hava på intet vis funnit denna argumentering övertygande.
Nyss angivna förhållande, som majoriteten ansett vara en inkonsekvens
i reservanternas förslag, gäller lika mycket yrkesgrupperna som
äkta makar, och liknande synpunkt kan läggas jämväl på de sakkunniges
förslag, eftersom enligt detsamma andra röstberättigade än äkta makar och
personer, tillhörande de urskiljda yrkes- och tjänstegrupperna, icke skulle
få rösta utan personlig inställelse vid de ifrågavarande representantvalen,
men i likhet med äkta makar samt yrkes- och tjänstegrupperna skulle
hava rätt att rösta genom vilken som helst annan röstberättigad såsom fullmäktig
vid andra kommunala avgöranden, under det att äkta make vid
dessa val får rösta endast genom andra maken.

Någon inkonsekvens föreligger emellertid endast för den händelse,
att de sakkunniges utgångspunkt är riktig, d. v. s. att de kommunala representantvalen
och andra kommunala avgöranden ägde större inre frändskap
än de kommunala representantvalen och andrakammarvalen. Härom
torde dock meningarna vara delade. De sakkunnige hava varit eniga därom,
att ur principiell synpunkt en avgörande skillnad mellan dessa kommunala
val och andra kommunala avgöranden består däri, att de senare,
så vitt icke är fråga om val, enligt sin natur måste och, vad angår val,
såsom regel förutsättas ske genom öppen omröstning och efter dessförinnan
vunnen kännedom om voteringspropositionen vid röstningstidlället. I r samma
synpunkt är det obestridligt, att den omständigheten, att genom val av kommunalfullmäktige,
stadsfullmäktige och landstingsmän utses kommunala
representanter, mäste, även om man icke vill medgiva, att de hava politisk
innebörd, sätta på dessa val en helt annan prägel än den, som utmärker det
direkta deltagandet i sakliga och övriga avgöranden. 1 bägge fallen markera
olikheterna mellan de kommunala representantvalen och andra kommunala
avgöranden motsvarande likheter mellan de förra och andrakammarvalen.

Dessutom lärer det icke kunna förnekas, att valen av de kommunala
representantförsamlingarna numera även politiskt hava ett starkt
släkttycke med andrakammarvalen, om också rent lokala och personliga
förhållanden i allmänhet göra sig gällande vid de förra valen i något
större omfattning än vid de senare. Detta släkttycke finnes i synnerhet
hos land sting smannar alen, vid vilka väljarnas och kandidaternas allmänna

177

politiska åskådning är av dominerande betydelse. Att sådana val, såsom
majoriteten förmenar, skulle hava större inre gemenskap med ett kommunalt
avgörande å stämma, t. ex. med fråga om uppförande av försörjningsinrättning
eller tillsättande av kommitterade för dylik frågas utredning,
än med ett val till riksdagens andra kammare, torde icke vara den
allmänna meningen. Jämväl de sakkunnige hava för övrigt i annat sam Uppfattningen

om den större frändskapen mellan de kommunala remanhang
talat om »den karaktär av politiska val, som de obestridligen fått»,
presentantvalen och andra kommunala avgöranden är måhända teoretiskt
riktig, då de samtliga regleras av kommunalförfattningarna, men har föga
stöd i de faktiska förhållandena, sådana de utvecklat sig. Ett typiskt uttryck
härför torde man hava i bland annat riksdagsbesluten angående alternerande
andrakammarval och landstingsmannaval å samma dag det år,
då sådana val skola förrättas.

Aven vid utseende av elektorer för val till ledamöter av riksdagens
första kammare skulle enligt de sakkunniges förslag röstning utan personlig
inställelse ske genom fullmäktig. Att dessa elektorsval hava en uteslutande
politisk karaktär har majoriteten icke kunnat förneka. Enligt nya
vallagen skola de äga rum i samband med stadsfullmäktigvalen; och därvid
skall beträffande sättet för utövande av rösträtt lända till efterrättelse
vad för stadsfullmäktigval är stadgat. Majoriteten har icke genom att i
sistberörda hänseende föreslå ändring dragit konsekvenserna av sin uppfattning
om den inre frändskapens mellan valen betydelse för bestämmande
av röstningsformen. Att detta icke skett, är visserligen förklarligt,
emedan det säkerligen skulle vålla alltför kännbara svårigheter, därest
vid den gemensamma valförrättningen skulle tillämpas ett röstningssätt för
stadsfullmäktigvalen och ett annat för elektorsvalen. Men i stället uppkommer
i händelse av eu lagstiftning enligt majoritetens förslag det besynnerliga
förhållandet, att vid val, som äro bestämmande för första kammarens
sammansättning, skulle användas en röstningsmetod, som underkänts
i fråga om val bestämmande för andra kammarens sammansättning, och
som måhända skulle komma att verka på ett helt annat sätt än metoden
med valsedels insändande. I denna återvändsgränd, till vilken sympatierna
för fullmaktsröstningen eller kanske snarare motviljan för anordningarna
vid valsedels insändande fört de sakkunnige, hava de sakkunnige stannat,
ehuru den utvägen funnits att till användning vid stadsfullmäktigvalen
föreslå det av reservanterna förordade röstningssättet.

Eftersom röstningssättets tillämpning är ett moment i själva val- De i övrigt
handlingen, som har endast indirekt betydelse för valens ändamål och de ^al^roce
valdas uppgifter, synes det emellertid, som om ur praktisk synpunkt durema.

''23—200137

178

större betydelse vid bestämmande av röstningssättet borde tillmätas de
yttre former, som i övrigt äro gemensamma för de olika avgöranden, vilka
här ställts i relation till varandra.

Frånsett röstningssätt ävensom valförrättande och sammanräknande
myndighet, äro dessa former nästan i varje detalj likartade för de kommunala
representantvalen och andrakammarvalen. Likheten sträcker sig
alltifrån föreskrifterna om uppdelning i valdistrikt och röstlängds upprättande
till bestämmelserna om sammanräkning av röstsedlarna. Och i den
mån skiljaktigheter i valprocedurerna ännu linnas, är det ett allmänt önskemål,
att dessa skiljaktigheter så vitt möjligt utplånas. I sådant syfte
föreslå de sakkunnige, att valen av fullmäktige och landstingsmän på landsbygden
skola i likhet med andrakammarvalen förrättas av valnämnden och
icke såsom hittills å kommunalstämma eller distriktsstämma. Då majoriteten
talar om fördelarna av likartade röstningsbestämmelser för »sannliga
å kommunala primärstämmor förekommande ärenden» och därunder inräknar
kommunalfullmäktig- och landstingsmannavalen, är alltså varken uttryckssättet
fullt exakt eller motiveringen hållbar.

Likasom de sakkunnige enhälligt ansett, att den för de kommunala
representantvalen rådande gemenskapen i valprocedur påkallar likformiga
bestämmelser beträffande rätten att rösta utan personlig inställelse och därvid
tillämpligt röstningssätt, måste den motsvarande gemenskapen mellan
dessa val och andrakammarvalen göra det synnerligen önskvärt, att. ett och
samma röstningssätt vid dem samtliga tillämpas, under det att inföiande
av olika röstningsformer står i direkt strid med denna strävan efter likformighet.
Ett avsteg från denna strävan genom föreskrifter om olika
röstningssätt skulle säkerligen såväl för valförrättare som i synnerhet för
väljarna vara mycket ovälkommet. Det torde bliva svårt för de senare att
se någon förnuftig mening i sådana anordningar. Till och med om systemet
med valsedels insändande varit mera omständligt och invecklat än fullmaktsmetoden,
torde det för de röstberättigade, likasom för dem, som i
ett eller annat hänseende hava att tillhandagå dem vid valen, vara bekvämare
och framför allt giva mindre anledning till misstag, om samma föreskrifter
gälla i alla förekommande fall, än för den händelse, att den ena
metoden skall tillämpas i ett och den andra i ett annat full.

Om man sammanfattar resultatet av samtliga de röstningsregler,
som eldigt de två alternativen skulle tillämpas på de olika avgöranden
— politiska och kommunala —, varom här varit fråga, ställer det
sig i själva verket så, att reservanternas förslag medför användning av
endast två system: ett för representantval, politiska eller kommunala, och
ett annat för kommunala avgöranden i övrigt, under det att majoritetens

179

nödvändiggör tre: ett för de politiska valen, ett annat för de kommunala
representantvalen och ett tredje för övriga kommunala avgöranden. Ty
för de kommunala avgörandena skulle icke heller enligt majoritetsförslaget
komma att gälla samma regler. Vid valen skulle ju endast vissa röstberättigade
hava rätt att använda fullmakt samt fullmakten, så vitt angår
äkta makar, vara utfärdad av den ena maken till den andra, och vad
angår yrkes- och tjänstegrupperna, vara åtföljd av hindersintyg, varjämte
fordras medverkan av ett kvalificerat vittne. Vid övriga avgöranden åter
skulle varje röstberättigad hava befogenhet att låta sig företrädas av fullmäktig,
vilken som helst röstberättigad kunna vara fullmäktig samt hindersintyg
och kvalificerat vittne aldrig påfordras.

De sakkunnige hava, såsom nyss anmärkts, föreslagit, att röstupptag- Valnämnden
ningen vid val av kommunalfullmäktige och landstingsmän på landsbygden valförrättareicke
vidare skola ske å kommunalstämma och distriktsstäinma, utan — likasom
andra kammarvalen — förrättas av valdistriktens valnämnder. För majoriteten
har därtill förelegat ett speciellt skäl i den omständigheten, att — såsom
tidigare framhållits — enligt densammas förslag icke blott, såsom hit tills,
prövning av åberopade fullmakter, utan också den mera krävande prövningen
av hinder för personlig inställelse skulle ske vid själva valförrättningen
(röstupptagningen), under det att enligt de av reservanterna frauir
lagda lagförslagen den förra prövningen icke vidare kan förekomma och
den senare skall verkställas av den sammanräknande myndigheten. Men
jämväl den omständigheten, att enligt sistberörda förslag prövning av makes
valsedel sförsändelse, som av andra maken avlämnas, skall äga ruin vid
röstupptagningen, kräver, om också i mindre grad, att de avgöranden, som
vid berörda tillfälle måste träffas, även på landsbygden ankomma på en
från den väljande församlingen fristående myndighet.

Med hänsyn härtill hava reservanterna ansett sig i likhet med majoriteten
böra föreslå, att valnämnderna skola i ovan angivna fall vara
valförrättare, helst som en dylik anordning, oberoende av det, nu ifrågasatta
ändrade röstningssättet, i ock för sig är motiverad av det särskilt
av reservanterna hävdade allmänna önskemålet, att den i stort sett rådande
likformigheten mellan valprocedurerna vid de kommunala representantvalen
och andrakammarvalen blir så fullständig som möjligt.

De sakkunnige hava uttalat den uppfattningen, att kommunal-Fråga omen
författningarna skulle vinna i överskådlighet och ''bliva mera lätthan- *3^

180

Reservanternas
lagförslag.

t er liga för de av kommunalförvaltningen och av förvaltningsorganens
verksamhet intresserade, om ur författningarna utbrötos och i en särskild
vallag intogos de själva förvaltningen icke vidkommande, vidlyftiga bestämmelserna
angående sättet för de kommunala representantvalens förrättande.
Majoriteten har dock ansett, och — även om uppgörande av förslag till
kommunal vallag icke legat utanför de sakkunnigas uppdrag — därmed
borde anstå i avbidan på en allmänn revision av kommunalförfattningarna,
eller i allt fall, intill dess de speciella spörsmål av mera brådskande natur
angående berörda val, vilka äro under utredning, vunnit eller kommit
närmare sin lösning.

Reservanterna dela i nu angivna hänseenden majoritetens mening.
Men då detalj bestämmelserna angående valsedelsförsändelses anordnande,
insändande och behandling i övrigt måste för att bliva tillfredsställande
göras ganska utförliga och för den skull, om de infördes i de särskilda
kommunalförfattningarna, komme att ytterligare tynga dem och minska
deras överskådlighet, har det ansetts lämpligt, att dessa bestämmelser redan
nu inrymmas i en särskild lag, till vilken i förberörda författningar
hänvisas.

Reservanternas avvikande mening x-örande röstningssättet vid lastning
utan personlig inställelse påkallar sålunda från majoritetens förslag
i vissa detaljer avvikande ändringar av förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i
Stockholm och om landsting samt en särskild »lag om rätt för vissa väljare
att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala
val samt om behandling av valsedelsförsändelse». 1 de förslag
till ändringar i kommunalförfattningarna, som i anledning härav finnas
bilagda denna reservation, hava för underlättande av ärendets fortsatta
behandling upptagits även ändringar i nämnda författningar, om vilka
de sakkunniga varit ense. Beträffande förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm ävensom lagen om fattigvården föranleder reservanternas
särmening icke någon avvikelse från majoritetens förslag. Däremot
nödvändiggör införandet av bestämmelser om förbud för användande av
fullmakt vid stadsfullmäktigval och om valsedelsförsändelse följdändringar i
den villkorligt antagna lagen om val till riksdagen i vad samma lag avser
utseende av elektorer för val till ledamöter av riksdagens första kammare.
På grund härav framlägges jämväl förslag till lag om ändrad lydelse
av 4 § i berörda vallag.

181

Beträffande detaljerna i reservanternas lagförslag må följande erinringar
göras, i den män skiljaktigheten mellan majoritet och reservanter
i dem funnit uttryck.

Beteckningarna å den del av valet, som motsvarar åtgärderna vid
röstupptagningen, samt å valproceduren i sin helhet, inklusive röstsammanräkningarna,
äro i komunalförfattningarna obestämda. Då en bestämd
terminologi är behövlig med hänsyn till de stadganden om bland annat
insändande av valsedel till sammanräknande myndighet och valsedelsförsändelses
avlämnande vid röstupptagningen, vilka enligt reservanternas
förslag skola ingå i en särskild lag, hava reservanterna föreslagit sådana
ändringar i kommunalförfattningarna, att — på sätt enligt bestämmelserna
i lagen om val till riksdagen redan är händelsen — med uttrycket »valförrättning»
betecknas endast den del av valet, vid vilken valkuverten av
väljarna avlämnas.

Vid avfattande av förslag till berörda särskilda lag har i huvudsak
följts å ena sidan uppställningen i det såsom bilaga till 1919 års proposition
n:r 354 fogade förslaget till la£ om rätt för vissa väljare att utan
inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid val till riksdagens andra
kammare samt å andra sidan formuleringen av motsvarande §§ i den villkorligt
antagna nya vallagen.

Med hänsyn därtill, att i det föreliggande lagförslaget införts även
bestämmelser motsvarande dem, som enligt berörda proposition hade föreslagits
till intagande i lagen om val till riksdagen, har förslagets rubricering
dock icke lämpligen kunnat ske i full överensstämmelse med det
vid berörda proposition fogade förslagets.

Beträffande de olika lagrummen däri må nämnas:

§ 1-

Endast valen av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och landstingsmän
hava här omnämnts. Men på grund av stadgandena i 80 § av
förordningen om kommunalstyrelse på landet och 4 § i den villkorligt
antagna lagen om val till riksdagen, sedan samma lagrum på sätt förut
anmärkts, undergått eu mindre ändring, samt 7 § i lagen om fattigvården,
sådant detta lagrum lyder enligt lag den 13 juni 1919, skall enahanda
förfaringssätt tillämpas med avseende å val av municipalfullmäktige, elektorer
för val till ledamöter av riksdagens första kammare och fattigvårdsfullmäktige.

På grund av de i förordningen om landsting förekommande hänvisningarna
torde det icke heller hava varit nödigt att i lagtexten särskilt
omnämna landstingsmannavalen. Men till förhindrande av villrådighet
med avseende å lagens tillämplighet har detta likväl ansetts lämpligt."

Speciell mo
lavering till
reservanternas
lagförslag.

182

'' " I fråga om representanter för den kyrkliga kommunen hänvisas till
de sakkunnigas allmänna motivering.

§ 2.

Då tidpunkten för de ordinarie val, varom här är fråga, icke är
densamma för olika slag av val samt pa grund av de tidslatituder, som i
vissa fall föreskrivits, även kan avsevärt variera för ett och samma slag
av val, har det givetvis icke varit möjligt att såsom i nya vallagen (§ 72)
beträffande andrakammarvalen fixera viss dag, före vilken valsedelsförsändelse
icke får anordnas. I stället har upptagits stadgande om viss tidrymd
— högst trettio dagar före valet —, inom vilken dylikt anordnande
iuå skti»

Vid sådant förhållande har samma tidsbestämmelse ansetts böra
gälla även för de val, som undantagsvis kunna äga rum på annan än
ordinarie tid.

Beträffande sista möjliga tidpunkt för valsedels anordnande har nya
vallagens motsvarande bestämmelse kunnat följas med endast den modifikationen,
att med hänsyn till den tänkbara möjligheten, att val, varom
här är fråga, utsträckes över mera än en dag, ordet »valdagen» utbytts
mot orden »den dag valet skall börja». Vidare har det befunnits lämpligt,
att jämväl i detta sammanhang införes den enligt nya vallagen endast
i samband med bestämmelserna om sammanräkningen givna föreskriften,
att försändelsen för att kunna bliva giltig skall hava inkommit
till den sammanräknande myndigheten senast dagen efter nyssnämnda dag,
varjämte, då sammanräkning i stad förutsättes i vissa fall kunna ske omedelbart
efter röstningens avslutande, gjorts det tillägg, att försändelsen i
allt fall måste hava inkommit före sammanräkningens början.

§3.

Denna § överensstämmer i allt med § 73 i nya vallagen.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke derå personer än de i
nämnda § angivna, t. ex. ordförande och v. ordförande i kommunalstämma
samt nämndemän, skulle givas behörighet att vid de kommunala valen
fungera såsom vittne. Det har likväl icke föreslagits med hänsyn till
önskvärdheten, att bestämmelserna angående valsedels insändande vid de
kommunala
för andrakammarvalen samt härtill kommer, att med den motsedda avsevärda
öknino-en av antalet valdistrikt även antalet kvalificerade vittnen bliver
allt större.

§4.

Denna § motsvarar § 74 i nya vallagen. Kostnaden för tillhandahållande
av kuvert m. ro. har enligt förslaget lagts på kommunen utom

183

i fråga om dylikt tillhandahållande utanför rikets gränser, vilket föreslagits
skola åvila statsverket.

I fråga om försändelsens fortställande, sedan densamma anordnats,
synes vallagens bestämmelse vara ofullständig och för den skull möjligen
kunna lämna rum för villrådighet. Densamma har för den skull, då den
här i övrigt upptagits, utfyllts med ett tydligare angivande i berörda
hänseende.

§ 5 motsvarar § 76 i nya vallagen.

§ 6.

Denna § motsvarar de nya bestämmelserna i §§ 77 och 78 av vallagen.

Endast den modifikationen har här gjorts, att bestämmelsen om en
särskild urna för de inkomna valsedelsförsändelserna ansetts överflödig
och för den skull uteslutits, varjämte angivits, att sedan den särskilda
proceduren med valsedelsförsändelsernas granskning och blanketternas frånskiljande
slutförts, det försätta sammanräkningsförfarandet helt ansluter
sig de allmänna stadgandena om sammanräkning.

§ 7 motsvarar § 75 i nya vallagen.

§§ 8 och 9 motsvara § 63 stycket 1 i nya vallagen.

§ 10 motsvarar återstoden av nyssnämnda § i nya vallagen.

§11 motsvarar § 65 i nya vallagen.

§ 12 motsvarar § 96 st. 1 i nya vallagen med tillägg av bestämmelsen,
att valsedel skall vara av vitt pappar. Tillägget torde i och för
sig vara överflödigt, då motsvarande bestämmelse finnes i kommunalförfattningarna,
men har, på sätt även var fallet i ovan omförmälda bilaga
till 1919 års proposition n:r 354 intagits till undvikande av misstag, då
i paragrafen meddelas föreskrifter, hur de kuvert, vari valsedeln inneslutes,
skola vara beskaffade.

§§ 13 och 14 motsvara resp. § 96 stycket 2 och § 64 i nya vallagen.

Stockholm den 20 februari 1920.

Ernst Lyherg.

K. E. Magnusson.

184

b) Lagförslag.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommnnalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 14 mom. 1—4, § 17 inom. 1, .
§ 29 mom. 1, 2 och 5, §§ 33 och 35 samt § 80 inom. 1 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan
i denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt på annan röstägande
överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt
för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och ställd till
viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit
ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två
vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av kommunalfullmäktige får röstägande icke utan personlig
inställelse utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än i särskild
lag stadgas.

meddelas av

§ 14.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år — — — — —

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd--—

äga motsvarande tillämpning.

Mom. 3. Har mot röstlängd — — — till ovillkorlig efterrättelse,
intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.

Mom. 4. Har på klagan, som i samband med besvär över kommunalstämmas
beslut eller över val förrättat inför valnämnd, röstlängden i
någon del förklarats felaktig, skall, evad felaktigheten länt till beslutets
eller valets upphävande eller ej — — — föranledda rättelser.

§ 17.

Mom. 1. Tre ordinarie kommunalstämmor — — — ovan stadgade
tid.

Ordinarie kommunalstämma i december — — — till sön- eller
helgdag.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat.

Den, vilken såsom---av sagda förvaltning.

§ 29.

Mom. 1. För val av —--indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages---de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar —--förslag av kommunalstämma.

Är kommun indelad-----inskränkt inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som icke är delad i valkretsar på sätt i mom.
L sägs, ävensom valkrets bilda var för sig ett valdistrikt, där icke del av
kommunen eller valkretsen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra
kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid kommunalfullmäktigval.

24—200137

186

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där
det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande
kommunalfullmäktigval, som förrättas enligt den under nästpåföljande år
upprättade röstlängden.

Mom. 5 a) Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses
för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med---- bestämmer.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade
röstlängd eller del av röstlängd.

b) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till
de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till
— — — att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,
därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter
upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

1 vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att
möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin
valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade
med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren
som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger
det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej må av
någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen
utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det
ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i
röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet
på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.
Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han
själv därtill utser.

187

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker,--— och bör, innan för seglingen

vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför
öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som---äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme
där saknas, —--röstningen avslutad.

Omedelbart därefter---protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet---avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande omslaget

med valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet. Sker---

assurera s.

c) Konungens befallningshavande skall — — — föra protokoll.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande
inkommit, är särskilt stadgat.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda
protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter Konungens
befallningshavande genast skall till vederbörande återställa den röstlängd,
som för sammanräkningen insänts.

De avgivna valsedlarna — — — valet gäller.

§ 33.

Är någon missnöjd — — — föredragas och avgöras.

§ 35.

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) val av kommunalfullmäktige, vilka skola förrättas inför valnämnden
i den ordning, som i § 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,
nämligen

justering av den i § 65 omförmälda längd,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut, varom i § 16 sägs, så ock beslut enligt § 17 angående
dag för kommunalstämma och enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

188

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t — — — och municipalnärand, samt
att, där municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, munieipalfullmäktige
skola utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två
av stämman utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare.

Denna lag träder i kraft: i vad densamma angår § 14 mom. 1 och
2 den dag, då det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16,
19, 21 och 24 riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter
att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat; i vad densamma
angår § 29 mom. 1 och 2, den 1 oktober 1920; samt i övrigt dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
svensk författningssamling, dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna
för riksdagsmannaval och kommunalfullmäktigval ännu icke överensstämma,
kommunalfullmäktigvalen fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse
vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma
eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits
stadgat.

189

Förslag till Lag om

ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad den

21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 13 inom. 1 och 2 samt § 24 mom.
2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan i
denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt å allmän rådstuga på annan
röstägande överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt
för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av full maktsgivaren och ställd till
viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit
ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av
två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av stadsfullmäktige får röstägande icke utan personlig inställelse
utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än i särskild lag
stadgas.

§ 13.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år--— — — meddelas av

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd---

äga motsvarande tillämpning.

190

§ 24.

Mom. 2. Valet får ej — — — — — valurnan är torn.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,
därest icke å allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske efter
upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola — — — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen
utan dröjsmål personligen densamma till ordföranden. Efter det
ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är
i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på
den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman,
som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning
avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han
själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen
påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten
under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det
fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,
är särskilt stadgat.

1J) 1

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 18G2.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 2 och 3, § 8 mom. 2 samt
§ 10 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23
maj 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Före den 30 juni varje år--—--meddelas av

Konungen.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad
— — — äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Mom. 2. Röstägande må ej utan personlig inställelse inför valförrättaren
utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning, än som i särskild
lag stadgas.

§ 10.

Mom. 2. Valförrättning får ej---klockan sju eftermiddagen.

Ej må vid valet---inom vallokalen.

Vid valförrättning —--valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden.
Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola —--av någon kunna iakttagas.

192

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar
valmannen utan dröjsmål personligen densamma till ordföranden. Efter
det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,
är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett att
kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan oinärkt, nedlägger
ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid
namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.
Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita
den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll —--äro obrutna.

De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart
efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen
påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten
under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det
tall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,
är särskilt stadgat.

'' eg

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 5 och 12 i förordningen om landsting den 21

mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 5 och 12 i förordningen om landsting
den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade tydelse:

§ 5.

1. Rätt att deltaga — — — — — vid landstingsmannaval.

2. a) Val av landstingsmän förrättas å landet i varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val
till riksdagens andra kammare.

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,
bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad
nedan sågs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller
i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, ävensom sådan valkrets bilda
var för sig ett valdistrikt, där icke del av kommunen utgör valdistrikt vid
val till riksdagens andra kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt
jämväl vid landstingsmannaval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma
och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om distriktsindelning
ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd stadgas
i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där
det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande
landstingsmannaval, som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade
röstlängden.

25—200137

194

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av valnämndens
ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma
stadgas.

Om rösträtt och dess utövning gäller med ovan i inom. 1 stadgat
undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen----å annan dag i

september månad.

Valet får ej — — — fem eftermiddagen. 1 kungörelse om valförrättning
för landstingsmannaval skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop
till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper — ---

är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,
därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter
upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara
inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl
valförrättare!! som allmänheten är synligt, när eu plats är upptagen; och
åligger det valförrättare!! att vaka över att valmans förehavande där ej
må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar
valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter
det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,
är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet
är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid
namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.
Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven
ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita
den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker---och bör, innan för -

195

seglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför
öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som — — — äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme
där saknas,--— röstningen avslutad.

Omedelbart därefter — — — protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden
insände därefter ofördröjligen till domhavanden omslaget med valkuverten
jämte röstlängden och valprotokollet. Sker —--försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall vid offentlig — — — inom fjorton dagar
från valförrättningarnas avslutande.

Vid förrättningen biträdes — — — det vid förrättningen förda
protokoll. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av
nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter
domhavanden genast skall till vederbörande återställa den röstlängd, som
för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet skall förrättas — — — infallande lördag.

Om stadsfullmäktige--— september månad.

Val får ej — — — noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövning gäller
med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan är
föreskrivet.

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar
gälla vad här ovan i mom. 2 är föreskrivet.

b) I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna
rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter röstningens
avslutande, skall vid valförrättningen tid och ställe för sammanräkningen
tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i den
folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen i övrigt
avlämnade valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet ofördröjligen
insändas. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.
Tid och ställe för sammanräkningen skall minst tre dagar därförut
kungöras i en eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Sammanräkning av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valförrättningarnas
avslutande.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll
över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,
varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

19(5

4. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till domhavanden
eller magistraten inkommit, är särskilt stadgat.

5. Vid avfattande av protokoll över landstingsmannaval bör till
ledning tjäna formulär, som av Kungi. Maj:t fastställes.

§ 12.

Domhavande eller magistrat — — — till tjänstgöring inkallas.
Samtliga valsedlar, ävensom till inkomna valsedelsförsändelser hörande, från
innerkuverten frånskilda blanketter skola inläggas i förseglat omslag samt
förvaras, till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa
blivit avgjorda. Domhavanden eller magistraten åligger — — — — —
samtliga valens utgång.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår valdistriktsindelningen,
den 1 oktober 1920 samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,
dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna på landsbygden
för riksdagsmannaval och landstingsmannaval ännu icke överensstämma,
landstingsmannavalen fortfarande, intill dess att sådan överensstämmelse
vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma
eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits
stadgat.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 $ i den av 1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna
nya lagen om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 4 § i den av 1919 års lagtima riksdag
villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

4 §•

Vid val — — — vid elektorsval.

Val av elektorer — — — vartdera av dem.

Om utövande av rösträtt äge i övrigt tillämpning vad i sådant hänseende
gäller i fråga om val till stadsfullmäktige.

I0 fråga om — — — motsvarande tillämpning.

A valsedel må — — — tillhöra partibeteckning.

Kostnaderna för valets kungörande ävensom utgifter för de för valet
erforderliga kuvert, blanketter och stämplar skola gäldas av den kommun,
för vilken valet äger rum eller, där sådant i motsvarande hänseende är
stadgat beträffande val till stadsfullmäktige, av statsverket.

Denna lag träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad
lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen och till övergångsbestämmelse
däri, efter att hava av riksdagen antagits, varder av
Konungen gillat.

19»

Förslag

till

Lag

om rätt för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel
vid vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Härigenom förordnas som följer:

Om väljare, som på grund av yrke eller tjänst äro förhindrade att inställa sig.

§ 1.

Vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och landstingsman
må väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper,
i den ordning, som i §§ 2—4 föreskrives, avgiva valsedel genom
försändelse utan inställelse inför valförrättare; dock att sådan rätt ej må
utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande
kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid
valförrättningen möter på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning
betingar hans vistande utom valdistriktet vid den tidpunkt, då valet
äger rum.

Hindret skall styrkas på sätt i § 4 stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

l:o) den som utövar militärtjänst;

2:o) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen
eller annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör
besättning eller annan personal å fartyg;

3:o) den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt
järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Valsedelsförsändelse, varom i § 1 sägs, må ej anordnas tidigare än
trettio dagar före och ej heller senare än den (lag, valet skall börja, samt
skall senast dagen därefter, dock i allt fall före röstsammanräkningens
början, hava inkommit till den myndighet, som i § 5 sägs.

Valsedelsförsändelse skall anses vara anordnad den dag, det i § -1
omförmäla vittnesintyget nnderskrives.

§ 3.

Vid anordnande av valsedelsförsändelse enligt § 1 skall väljaren anlita
ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ordförande
eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad
tjänsteman, som av magistraten förordnas.

Vistas väljaren utom riket, skall han såsom vittne anlita svensk
konsul eller ock, där väljaren tillhör besättning eller annan personal å
svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, i händelse av förfall för denne,
hans närmaste man.

De personer, som ovan nämnts, vare pliktiga att, när de därom anmodas,
tillhandagå väljare såsom nu är sagt.

1 fråga om viss grupp av väljare äge Konungen förordna, vilka personer
ytterligare må kunna anlitas såsom vittne.

År väljaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka
sin identitet antingen genom intygande av trovärdig person eller ock medelst
prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande
handling.

§ 4.

Vid anordnande av valsedelsförsändelse enligt § 1 skall väljaren använda
ett innerkuvert med vidhängande blankett och ett ytterkuvert, vilka
skola tillhandahållas utom riket genom statsverkets och inom riket genom
vederbörande kommuns försorg. Ej må andra kuvert för ändamålet
brukas.

Väljare är berättigad att av vittne, som han jämlikt § 3 anlitar,
erhålla erforderliga kuvert.

Väljaren skall i enrum inlägga sin valsedel i innerkuvertet och tillsluta
detta.

Därefter skall i vittnets närvaro å den innerkuvertet vidhängande

200

blanketten tecknas noggrann upplysning angående de av valmannens yrke
eller tjänst förorsakade omständigheter, som förhindra hans personliga
närvaro vid valförrättningen, ävensom förklaring att han frivilligt och i
enrum inlagt sin valsedel i kuvertet och själv tillslutit detta. Vad sålunda
tecknats å blanketten skall av väljaren egenhändigt underskrivas. Tillika
skola å blanketten angivas yrke eller tjänsteställning, valdistrikt, som väljaren
vid tiden för valet tillhör, och hemvist inom valdistriktet, så ock de
omständigheter i övrigt, angående vilka Konungen föreskriver, att uppgift
härvid skall meddelas.

Vittnet skall å blanketten vitsorda de omständigheter, vilka av valmannen
angivits såsom förfallogrund, och intyga, att väljaren egenhändigt
skrivit sitt namn å blanketten såsom ovan sagts, samt att han omedelbart
dessförinnan befunnit sig i enrum, ävensom angiva dag och ort för intygets
meddelande.

Innerkuvertet med vidhängande blankett skall av väljaren i vittnets
närvaro inläggas i vtterkuvertet. Detta tillslutes samt adresseras till och
tillstädes genom väljaren personligen eller annorledes den myndighet, som
har att verkställa sammanräkningen av de vid valet avgivna rösterna. En
å ytterkuvertet anbragt uppgift, att det innehåller väljarens valsedel, skall
dessförinnan av väljaren egenhändigt underskrivas. Tillika angives det
valdistrikt väljaren tillhör ocli hans hemvist inom distriktet.

Vittne, som jämlikt § 3 är pliktig att tillhandagå väljare så som
där sägs, vare, då särskild anmodan därom framställe», skyldigt att ombesörja
försändelsens befordran.

överlämnas försändelsen åt allmänna posten, skall den rekommenderas.

§ 5.

Då valsedelsförsändelse, varom ovan förmäles, ankommit till den myndighet,
som har att verkställa sammanräkningen av de vid valet avgivna
rösterna, skall anteckning därom med uppgift å dagen för ankomsten ske
i bok, som för ändamålet upplagts. Försändelserna förvaras under lås.

§ 6.

Myndighet, som i § 5 sägs, har att vid den förrättning, som för
sammanräkning av de vid valet avgivna rösterna är föreskriven, och innan
de vid valförrättningen avlämnade valkuverten brutits, iakttaga följande:

Enligt § 5 inkomna valsedelsförsändelser räknas och antalet jäinföres
med den över dylika försändelser förda boken.

201

Härefter brytas försändelsernas ytterkuvert.

Har försändelse ankommit senare än dagen efter det valet tagit sin
början eller efter sammanräkningens början eller har därtill begagnats
annat ytterkuvert än i § 4 föreskrives eller förekommer skälig anledning
att ytterkuvert efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet obrutet
och däri innesluten valsedel vare utan verkan på valet.

Sedan övriga ytterkuvert brutits, granskas innerkuverten med vidfästade
blanketter. Finnas liera kuvert härröra från samma valman, åro
de alla ogilla och läggas orubbade å sido.

I övrigt tillses:

att den som avgivit valsedeln är i röstlängden upptagen såsom
röstberättigad och icke har inför valförrättare!! utövat sin rösträtt,

att han jämlikt § 1 år behörig att i förevarande ordning avgiva
valsedel,

att valsedelsförsändelse anordnats inom den i § 2 stadgade tid och
i enlighet med föreskrifterna i §§ 3 och 4,

samt att innerkuvertet är utan annat märke än ändamålsbeteckningen.

Brister något i nu nämnda hänseenden, lägges innerkuvertet orubbat
å sido såsom ogillt. I annat fall avskiljes blanketten och antecknas i
röstlängden vid den röstandes namn, att rösträtten utövats, varefter de
godkända kuverten sammanblandas med varandra och därefter behandlas
på sätt som om de inför valförrättaren avlämnade valkuverten är stadgat.

§ ?•

Närmare föreskrifter för tillämpning av stadgandena i §§ 3 och 4
meddelas av Konungen.

Om äkta makar.

§ 8.

Aro äkta makar båda röstberättigade, må den ena av dem genom
deri andra maken ingiva valsedel vid val, som i § 1 omförmälas.

§ 9.

Vill väljare begagna den rätt att ingiva valsedel, varom i § 8 förmåles,
skall valsedelsförsändelse på sätt nedan sägs anordnas tidigast fjorton
dagar före valets början.

26—200137

202

§ io.

För valsedelsförsändelse enligt § 9 skall användas ett innerkuvert
och ett ytterkuvert. Sådana kuvert tillhandahållas genom den kommunala
myndighetens försorg. Ej må för ändamålet andra kuvert brukas.

Väljaren skall själv frivilligt inlägga sin valsedel i innerkuvertet och
tillsluta detta samt i närvaro av ett ojävigt vittne inlägga innerkuvertet i
ytterkuvertet, vilket omedelbart därpå av väljaren tillslutes. En å ytterkuvertet
anbragt förklaring att sålunda tillgått skall därefter av väljaren
egenhändigt undertecknas. Vid namnet tecknas uppgift å det valdistrikt,
väljaren vid tiden för valet tillhör, och hans hemvist inom valdistriktet.

Vittnet intygar å ytterkuvertet, att väljaren egenhändigt underteoknat
ovannämnda" förklaring, med angivande av dag och ort för intygets
meddelande.

§ 11.

Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar vid
valförrättningen till ordföranden valsedelsförsändelse, varom i § 9 sägs.
Finnes, att båda makarna äro-i röstlängden upptagna såsom röstberättigade,
att ytterkuvertet är sådant, som i § 10 föreskrives, samt att därå äro
tecknade förklaring av väljaren ävensom vittnesintyg i behörigt skick, och
förekommer ej skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet
öppnat, bryter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Sedan ordföranden därefter tillsett, att innerkuvertet är utan annat
märke än ändainålsbeteckningen, stämplas detsamma, i fall och på sätt
sådant eljest beträffande avlämnade valkuvert är i lag föreskrivet, och nedlägges
i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes
namn göres anteckning, att rösträtten utövats.

Är innerkuvertet ej sådant som i § 10 föreskrives eller finnes å
dess utsida annat märke än ändamålsbeteckningen, varde det ej mottaget.

Allmänna bestämmelser.

§ 12.

Valsedel skall vara av vitt papper och utan kännetecken..
Ytterkuvert och innerkuvert skola vara av ogenomskinligt papper
och försedda med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt slag angar,
lika till storlek och beskaffenhet.

■m

§ 13.

Formulär till ändainålsbeteckning, varom i denna lag förmärs, samt
till blankett till innerkuvert och uppgift å ytterkuvert enligt § 4 ävensom
till förklaring och vittnesintyg å ytterkuvert enligt § 10 fastställas av
Konungen.

§ 14.

I god tid före valet skola kuvert för valsedelsförsändelse, varom i
denna lag sägs, finnas tillgängliga hos de personer, vilka vid valsedelsförsändelses
anordnande enligt § 3 må anlitas såsom vittne av väljare inom
riket, samt kuvert, varom i § 4 förmäles, därjämte vara tillgängliga hos
de personer, vilka vid sådan försändelses anordnande må anlitas såsom
vittne av väljare utom riket.

§ 15.

Vad i denna lag är stadgat om magistrat galle i stad, där magistrat
ej finnes, om den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse.

§ 16.

Om besvär över beslut enligt denna lag gäller vad i särskilda författningar
finnes stadgat om besvär över det val, varom är fråga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

'' , ■'' It).. ; v./

> •: • ‘ , Ut*''

/,» i ?“l-v'''' ! ‘ i J i • i.

;■ /.

«:• /:

• ... >?

V? • > <

■

/ i. . ''