KOMMUNALA BIBLIOTEK, SKOLBIBLIOTEK (Statens offentliga utredningar 1912:8)

FÖRSLAG

ANGÅENDE

STATSUNDERSTÖD

ÅT

KOMMUNALA BIBLIOTEK, SKOLBIBLIOTEK

OCH

VISSA RIKSORGANISATIONERS BIBLIOTEK

AFGIFVET DEN 25 JANUARI 1012

TILLRA LLA DE SÅRK IN NIG A.

STOCKHOLM

IVAR HAäGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
1912.

INNEHÅLL.

Sia.

De sakkunnigas skrifvelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet 3

Kommunala bibliotek ............................................................................................... 7

Skolbibliotek ................................................................................................................. 11

Vissa riksorganisationers bibliotek.............................................................................. 13

Vandringsbibliotek........................................................................................................ 19

Förmedling af böcker till biblioteken ....................................................................... 21

Bibliotekskonsulenter ................................................................................................... 23

Statsbidragets form, sättet för dess utdelande, villkoren för erhållande af statsbidrag
m. m.......................................................................................................... 27

Öfvergångsbestämmelser ............................................................................................. 32

Sammanfattning ............................................................................................................ 33

Formulär.............................. 45

Bilagor.

Utlåtanden från myndigheter och statsunderstödda folkbildningsanstalter............... 57

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående understöd åt folkbibliotek..................... 115

Särskild remiss från kungl. ecklesiastikdepartementet jämte de sakkunnigas utlåtande
däröfver ................................................................................................... 121

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 17 november 1911 för Chefen för
Ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att enligt
departementschefens närmare bestämmande inom departementet biträda med
beredande af frågan om de åtgärder, som böra från statens sida vidtagas
för främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige, har Herr Statsrådet
i departementsskrifvelse af den 27 november öfverlämnat ifrågavarande
uppdrag åt professorn Knut Kjellberg, filosofie doktorn Valfrid
Munch-Petersen f. Palmgren, folkskolläraren Nils Lundahl, seminarieadjunkten
Oscar Olsson och bibliotekarien Lars Wåhlin.

De sakkunniga sammanträdde fr. o. m. den 2 december t. o. m. den
21 december. De resultat, till hvilka de sakkunniga då kommit i sitt
arbete efter att ha tagit under öfvervägande d:r Palmgrens till Herr Statsrådet
den 28 september 1911 afgifna »Förslag» och de däröfver infordrade
utlåtandena från myndigheter och folkbildningsföreningar, erhöll
undertecknad Olsson i uppdrag att i egenskap af de sakkunnigas sekreterare
sammanställa till den 12 januari, då de sakkunniga ånyo sammanträdde
och voro- samlade t. o. m. den 17 januari. Sina slutsammanträden
ha de sakkunniga haft den 24 och 25 januari.

De sakkunniga få härmed till Herr Statsrådet vördsamt öfverlämna
»förslag angående statsunderstöd åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och
vissa riksorganisationers bibliotek».

Under arbetet har till de sakkunniga remitterats och af dem behandlats
framställning från Svenska Riksförbundet för sedlig kultur om anslag
till förbundets vandringsbiblioteksverksamhet.

Stockholm den 25 januari 1912.

L. WÅHLIN.

Knut Kjellberg.
Nils Lundahl.

Valfrid Palmgren Munch-PetersenOscar
Olsson.

Oscar Olsson.

Det verksamma folkbildningsmedel, som erbjndes genom för allmänheten
afsedda, väl vårdade och lätt tillgängliga bibliotek, har sedan länge
i utlandet och under de sista åren äfven hos oss på allt flera håll till
fullo uppskattats. Erfarenheterna från de länder, som kommit längst
ifråga om biblioteksväsendets utveckling, äro synnerligen uppmuntrande
och ha där ledt till ännu intensivare arbete på fulländningen af detta
bildningsmedel. Äfven vårt närmaste grannland Norge har kommit förbi
Sverige ifråga om utvecklingen af de för allmänheten afsedda biblioteken,
trots den vackra insats vårt land redan tidigt gjorde genom upprättandet
af sockenbiblioteken. I och med att betydelsen af det tryckta ordet som
kunskapsspridare klarare insetts, ha krafven också starkare framkommit på
större understöd från det allmänna för upprättande och underhåll af
bibliotek. Ett bevis för biblioteksintressets stegring i vårt land under de
senaste åren ligger redan i den omständigheten, att det sedan 1905 utgående
statsunderstödet för folkbiblioteken tagits starkare i anspråk för
hvarje år.

Inte heller ha de myndigheter eller institutioner, som inkommit med
utlåtande om d:r Valfrid Palmgrens förslag, i stort sedt haft något att invända
mot de där uppställda principerna för en starkare utveckling af
vårt biblioteksväsen; så godt som alla ha tvärtom synnerligen varmt yrkat
på större uppoffringar från statens sida härför.

För egen del känna sig de tillkallade sakkunniga öfvertygade om den
stora betydelsen af att staten har medel till sitt förfogande för tillvaratagandet
och fördjupandet af skolans arbetsresultat efter den egentliga
skoltidens slut och därför tar ledningen af de för allmänheten afsedda
bibliotekens utveckling genom höjandet af det årliga biblioteksanslaget.

I sitt föreliggande förslag ha de sakkunniga först satt utredningen
om de fasta biblioteken: de kommunala biblioteken, skolbiblioteken och
töreningsbiblioteken, sedan vandringsbiblioteken och förmedlingsanstalterna,
därefter utredningen om de föreslagna bibliotekskonsulenterna i ecklesiastikdepartementet
och slutligen bestämmelserna och villkoren beträffande

statsbidragen. Efter förslagen till erforderliga formulär ha bifogats utlåtanden
från riksbibliotekarien och statsunderstödda folkbildningsanstalter
samt en öfversikt af de anmärkningar, som framställts från domkapitel,
folkskoleinspektörer och Kungl. Maj:ts Befallningshafvande mot d:r Palmgrens
förslag i dessa myndigheters annars i stort sedt för förslaget synnerligen
gynnsamma utlåtanden.

Nu gällande villkor för statsunderstöd åt folkbibliotek återfinnas i
Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 16 juni 1905 angående understöd
åt folkbibliotek, hvilken här aftryckts såsom bil. A.

Kommunala bibliotek.

Den viktigaste af de biblioteksformer, som de sakkunniga haft att taga
hänsyn till, är de kommunala biblioteken. Den andra stora gruppen af allmänna
bibliotek utgöres af statsbiblioteken, som sammanfalla med de lärda
biblioteken eller äro knutna vid statens institutioner.

Under det att de kommunala biblioteken tillgodose den stora allmänhetens
intressen, tar den senare gruppen hänsyn till vissa specialintressen
och faller därför utanför de sakkunnigas uppgift. Visserligen finnes och
kommer alltid att finnas en mellantyp med delvis samma uppgifter som
båda de nämnda biblioteksgrupperna, nämligen de större stadsbiblioteken,
men inte heller dessa böra enligt de sakkunnigas mening tagas med i den
författning, som kommer att innehålla bestämmelser om de statsunderstödda
biblioteken. Praktiskt taget höra de nämligen ej med bland de
bibliotek, som kunna erhålla statsunderstöd, då den föreslagna maximisumman,
500 kr., såsom också riksbibliotekarien påvisat i sitt utlåtande
(sid. 66), är alldeles för liten för att kunna vara af någon betydelse i
dessa biblioteks budget. Därför komma de sakkunniga att föreslå, att
Stockholm och Göteborg undantagas från författningen om de statsunderstödda
biblioteken.

Statens och kommunernas utgifter för skolväsendet äro till stor del
bortkastade, om inte de i skolan inhämtade kunskaperna och färdigheterna
under eget sjålfbildningsarbete fördjupas och utvecklas. Detta
kan inte ske utan tillgång till bibliotek, och det närmast liggande arbetet
bör gå ut på att främja de kommunala biblioteken. Endast om
biblioteket blir ett samhällsintresse, får det garantier för en säker
och fruktbringande utveckling. De lokala bildningsföreningarnas biliotek
fylla därför bäst sin uppgift genom att träda i förbindelse med
kommunen och sålunda bli kommunala institutioner. Om de nu splittrade
intressena och krafterna samlade sig omkring ett kommunalt bibliotek,
skulle i mången kommun detta, äfven frånsedt det växande
allmänna intresset, få tillräckliga resurser för att verkligen kunna fylla
ett biblioteks uppgifter, hvari de nuvarande småbiblioteken mer eller
mindre misslyckas.

Från åtskilliga håll ha farhågor uttalats, att omöjligheten för lokala
biblioteksföreningar att erhålla anslag skulle på vissa håll hindra uppkomsten
af eller förkväfva redan befintlig biblioteksverksamhet. Det finnes
nämligen kommuner, som ej äro tillräckligt intresserade för att själfva
öfvertaga och underhålla ett bibliotek, och i sådana fall är man helt
och hållet hänvisad till det privata initiativet. D:r Palmgren har redan
i sitt förslag tagit hänsyn till detta förhållande, och de sakkunniga föreslå
i anslutning till hennes utredning, att namnet kommunala bibliotek utsträckes
att omfatta alla bibliotek, i hvilkas styrelse kommunen utser
minst en ledamot, och hvilka låta kommunen deltaga i granskningen åt
deras räkenskaper. Härigenom bortfalla de anmärkta svårigheterna, då
dels ett bibliotek, där kommunen ej själf bedrifver biblioteksverksamhet,
lätt kan omorganiseras så, att det ändå erhåller statsanslag, och dels
kommunen dragés in i och intresseras för biblioteksverksamheten.

Visserligen^ kan det tänkas, att någon enstaka kommun ställer sig så
oförstående, att den vägrar träda i någon som helst förbindelse med
biblioteksverksamheten, men äfven om det vore tänkbart, att det enskilda
initiativet skulle kunna uträtta något af betydelse på en sådan plats, torde
det inte vara lämpligt att för ett eller annat enstaka fall sönderbryta den
nu föreslagna biblioteksorganisationen, helst det är omöjligt att på förhand
öfverskåda de konsekvenser, ett medgifvet undantag skulle draga med sig.
K. Bfhde i Uppsala antyder (sid. 112), att ett genomförande af anslagsbestämmelserna
enligt d:r Palmgrens förslag skulle frambringa skenbara kommunala
institutioner. Men äfven om ett bibliotek efter genomförandet af
den organisation, de sakkunniga här föreslå, med något fog skulle kunna
kallas endast skenbart kommunalt, får dock kommunen under alla förhållanden
rätten till kontroll öfver det.

Förslaget, att endast ett bibliotek i hvarje kommun skulle kunna
komma i åtnjutande af statsanslag, har också väckt betänkligheter i fråga
om de vidsträcktare kommunerna. 1 verkligheten uppstår emellertid
häraf ingen som helst olägenhet. Om kommunen är så vidsträckt, att
den måste ha flera bibliotekslokaler i olika delar af kommunen, är eu enhetlig
förvaltning af kommunens biblioteksväsen dock nödvändig. Ett af
biblioteken i det kommunala bibliotekssystemet blir centralbibliotek med
de öfriga som filialer. Och från alla synpunkter är det bättre, att hela anslaget
för biblioteksområdet begäres af kommunen och sedan af denna
fördelas på centralbiblioteket och dess filialer, ån att hvar och en af dessa
skulle särskildt ansöka om sin del af anslaget. . . , .

Ett förslag från en folkskoleinspektör (sid. 110), att ett bibliotek i

hvarje församling af kommun, som omfattar flera församlingar, skulle ha
ratt att erhålla statsanslag, måste de sakkunniga afstyrka på samma grunder;
det strider mot syftet att koncentrera biblioteksverksamheten och
skulle dessutom få betydelse för ytterst få kommuner, i synnerhet'' om
landets båda största ståder stållas utom den här ifrågavarande författningen.

Från ett par håll ha framställts önskemål om större biblioteksdistrikt
än kommunen (sid. 105), och i samband därmed har framkastats tanken på
att stifts- eller länsbibliotek skulle bli de centrala biblioteksorganisationerna
i landet med filialer i de större och ombud i de mindre kommunerna.
Visserligen kunna vid första påseendet sådana bibliotek tyckas lämpliga
som mellanled mellan den centrala ledningen och lokalbiblioteken, men de
föreslagna konsulenterna komma säkerligen sjålfva att fylla den uppgift,
stifts- och länsbibliotekarierna skulle kunna hafva, och i den mån städernas
biblioteksväsen utvecklas, erhåller man i de flesta städer, således i regel
på mer än eu plats i hvarje län, vid förefallande behof i dessas bibliotekarier
eu mellanhand vid meddelandet af råd och hjälp till de mindre
biblioteken. De sakkunniga anse dessutom ej tillrådligt att införa länseller
stiftsbibliotek som institution i den nu förevarande biblioteksorganisationen,
enär dylika bibliotek dels skulle bli för svåradministrerade,
dels inkräkta på kommunernas önskningar i fråga om ordnandet
af sitt biblioteksväsen.

I vissa län äro emellertid kommunerna så små, att det kunde blifva
svårt för hvar och en af dem att ensam bära kostnaderna för ett väl utveckladt
biblioteksväsen, och därför bör det, som d:r Palmgren föreslagit,
stå närgränsande kommuner fritt att sluta sig samman i ett större biblioteksdistrikt
och där ordna biblioteksförhållandena på för sig lämpligaste sätt.

Betänkligheterna (sid. 107 och 112) mot det i d:r Palmgrens utredning
förordade ovillkorliga åtskiljandet af skolbiblioteket och det kommunala
biblioteket- äro af rent ekonomisk natur och dessutom äfven från den synpunkten
så föga betydande, att de inte kunna komma i betraktande gent
emot de synnerligen vägande skäl, som tala för att skolbiblioteken ordnas
med uteslutande hänsyn till hvad som är lämpligast för skolungdomen.
Om både skolbibliotek och kommunalt bibliotek finnas inrymda i skolsalen,
böra de båda bibliotekens skötsel hållas strängt i sär. Men då förefintligheten
af ett kommunalt bibliotek i skolan ofta visat sig lägga hinder i
vägen för ett särskildt skolbiblioteks uppkomst, bör det kommunala biblioteket
få inrymmas i skolan, endast därest ett skolbibliotek redan finnes.

Farhågan för att eu dylik bestämmelse skall på någon plats försena biblioteksväsendets
utveckling, är säkerligen ogrundad, då för skolbiblioteket
endast fordras ett minimianslag på 15 kronor af kommunen.

Den i d:r Palmgrens utredning uttalade uppfattningen, att det kommunala
biblioteket ej under några omständigheter bör inrymmas i skollokalen,
kunna de öfriga sakkunniga däremot ej dela. Visserligen är särskild bibliotekslokal
synnerligen önskvärd öfverallt, där sådan kan anskaffas, men det
blir utan * tvifvel mycket svårt för fattiga, af stora skatter tyngda kommuner
att upprätta bibliotek, om äfven särskild bibliotekslokal kräfves.

Biblioteken ha två uppgifter: den första och viktigaste är att låna ut
böcker till läsning i hemmen, först i andra rummet kommer uppgiften att
bereda tillfälle till läsning i bibliotekslokalen. Denna senare är inte heller så
trängande på landsbygden med dess jämförelsevis göda hemförhållanden
som i städerna med dessas trångboddhet och inneboendesystem. Från
vissa synpunkter äro skolorna synnerligen lämpliga bibliotekslokaler på
landsbygden. I allmänhet ligger skolan i kyrkbyn, således på plats med
jämförelsevis tät befolkning. Den uppeldas under den kallare årstiden
hvarje dag, så att lokalen alltid är uppvärmd.

Där man nu nödgas använda skolan till allmän bibliotekslokal, är det
högligen önskvärdt, att en eller två af skolsalarna åtminstone ett par kvällar
i veckan kunna apteras till läsrum. Detta skulle också ha den goda följden,
att skolan, i och med att de vuxna vandes att själfva gå dit och hämta
kunskap och där finna trefnad och förströelse, skulle bli mer omtyckt och
omhuldad, än hvad nu på många ställen är fallet.

Namnet »allmänna bibliotek», med hvilket d:r Palmgren ersatt den nu
gällande författningens namn »folkbibliotek», har af de sakkunniga utbytts
mot »kommunala bibliotek». Frågan om namnet är ingalunda oväsentlig
och de sakkunniga hafva ägnat den vederbörlig uppmärksamhet samt efter
ingående öfverläggningar ansett sig höra stanna vid det äfven åt riksbibliotekarien
förordade namnet kommunala bibliotek, då detta tydligt betecknar
såväl bibliotekets syfte — att vara ett bibliotek för kommunens
medlemmar — som formen för dess underhåll.

Skolbibliotek.

Betydelsen af skolbibliotek är så i ögonen fallande, att alla myndigheter,
som yttrat sig om dem, varit ense om att de böra erhålla starkast
möjliga stöd från statens sida. Alltså bör ingen inskränkning göras i kommuns
rätt att erhålla fullt bidrag till skolbibliotek, äfven om rnaximianslag
samtidigt utgår till det kommunala biblioteket. Hela lärarekåren
torde också instämma med d:r Palmgren, då hon i sin utredning betonar
önskvärdheten af särskilda skolbibliotek.

De sakkunniga vilja särskild! fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
af att som skolbibliotek endast erkänna sådana bibliotek, som helt
och hållet äro af sedda och af passade för skolans, främst lärjungarnas behof.
Då s. k. skolbibliotek äfven ansetts ha andra uppgifter, t. ex. att också
vara vanliga kommunala utlåningsbibliotek, har deras utveckling ofta snedvridits,
och de ha då ej längre fyllt de berättigade anspråk på innehåll
och skötsel, som skolan måste ha rätt att ställa på ett för den afsedt
bibliotek.

Det är emellertid inte alla skolbibliotek, som kunna komma i betraktande
vid utarbetandet af de bestämmelser, hvarom här är fråga. Från
ett par håll har den tanken framförts (sid. 105 och 107), att de allmänna
läroverkens bibliotek skulle inordnas under de nya bestämmelserna. Naturligtvis
äro dessa liksom folkskoleseminariernas bibliotek af lika stor vikt
som andra skolbibliotek, men de tillhöra rena statsinstitutioner med speciella
ändamål och ha sitt underhåll helt och hållet af statsmedel. Därför
anse de sakkunniga, att dessa bibliotek på grund af sin karaktär falla utom
ramen för det uppdrag, de sakkunniga erhållit.

De skolor, hvilkas bibliotek kunna inordnas under samma organisation
som de kommunala biblioteken, äro däremot folkskolorna, kommunala institutioner
äfven de. Det är af största vikt, att ett skolbibliotek finnes i
hvarje folkskola, och anslaget bör utgå till skoldistriktet, som bildar den
ekonomiska enheten för skolväsendet i församlingen. Skoldistriktet får således
en gemensam biblioteksförvaltning, hvilken, i likhet med hvad som
redan sker på många ställen, sörjer för att boksamlingar finnas i alla

distriktets skolor och att bokförrådet i dessa vid behof kan kompletteras
och förnyas genom byte mellan de olika skolorna. Endast skoldistrikt, ej
församling inom skoldistrikt, som omfattar flera församlingar, bör få komma
i åtnjutande af statsanslag. Stora skoldistrikt få visserligen härigenom
mindre statsanslag i förhållande till sina egna uppoffringar, men statsanslaget
är inte heller af samma betydelse i deras budget som i de smärre
distriktens.

Äfven högre folkskolor böra komma i åtnjutande al rätt till statsanslag
för sina skolbibliotek på samma villkor, som gälla för folkskolorna.

Ett par skolformer utom folkskolorna anse de sakkunniga vara af den
betydelse och i sådan ställning, att de böra komma i åtnjutande af rätt
till anslag för sina bibliotek på samma villkor som skoldistrikten, nämligen
folkhögskolorna och småskoleseminarierna, ehuru de inte äro kommunala
institutioner utan af landstinget underhållna eller understödda
bildningsanstalter.

Vissa riksorganisationers bibliotek.

Med afseende på den af d:r Palmgren föreslagna förändringen i fråga
om statsanslag till förcningsbibliotek, enligt hvilken staten skulle upphöra
att understödja lokala föreningars bibliotek och i stället lämna understöd
till riksorganisationer för deras under särskild centralledning ställda biblioteksverksamhet,
vilja de sakkunniga anföra följande.

Invändningarna mot föreningsbibliotek i allmänhet och i synnerhet
mot statens understödjande af dem äro både starka och i vissa fall berättigade.
De allvarsammaste grunda sig på de verkliga eller förmenta
vådor, som föreningsbiblioteken innebära för de kommunala biblioteken.

Först och främst splittras allmänhetens biblioteksintresse. Två svagare
bibliotek kunna inte göra samma nytta som ett starkt. Om de splittrade
krafterna samlats omkring ett bibliotek, skulle detta ha kommit i åtnjutande
af större och bättre bokförråd, i många fall kunnat anställa bättre
kvalificerad föreståndare och blifvit bättre skött, kunnat hållas öppet oftare
och på lämpliga tider samt måhända kunnat förses med bekvämt ocli
lockande läsrum o. s. v. Böckerna skulle därigenom också kunnat spridas
till vidare kretsar, än då flera svårtillgängliga småbibliotek finnas, och
böckerna anskaffas ju, för att de skola bli lästa af så många som möjligt.
Och ändå skulle driftkostnaderna blifvit lägre för ett sådant bibliotek,
äfven om det ökade intresset medfört lust för större ekonomiska uppoffringar
från det allmännas sida till bibliotekets vidare utveckling.

Härtill kommer, att föreningsbibliotekens innehåll ofta i högre grad
än andra bibliotek lämnar mycket öfrigt att önska: en del värdelösa böcker
ha skänkts till biblioteket och mottagits utan kritik, andra ha inköpts på
bokauktioner utan annat skäl, än att de varit billiga, inbindningen är dålig,
och böckerna äro smutsiga eller trasiga. Från biblioteksföreståndaren, som oftast
är oaflönad och ej kunnig i biblioteksteknik, kan ingen förbättring väntas.
Utlåningen är otillfredsställande skött och böcker komma ofta bort. Att
utlåningssiffran ofta är synnerligen låg, kan inte väcka förvåning. Det
faller af sig själf, att sådana bibliotek ej kunna vara till någon nytta,
snarare genom sitt okritiska innehåll stundom till skada och hindrande
för en sund utveckling af biblioteksväsendet. Inte heller har samhället

några medel till sitt förfogande, hvarigenom det kan vinna garantier för
en utveckling till det båttre af ett sådant bibliotek.

I många, äfven mindre kommuner finnas tre, fyra eller ännu flera
småbibliotek: ett arbetarbibliotek, ett goodtemplarbibliotek, ett annat

nykterhetsföreningsbibliotek, det kommunala biblioteket o. s. v. Innehållet
blir ofta tendentiöst i den riktning, föreningens öfriga uppgifter anvisa,
och biblioteket blir till skada för föreningens medlemmar därigenom, att
det hos dem ytterligare befäster den ensidighet i uppfattning och intressen,
som alltid är en fara i föreningslifvet.

I sådana fall torde det otvifvelaktigt vara lämpligast, att småbiblioteken
sammanföras till ett enda, i hvilket de olika intressena mötas, och
därigenom får kommunen större möjlighet att erhålla ett bibliotek, sådant
det bör vara.

Till allt detta kommer, att föreningarnas bibliotek, äfven om de skötas
väl, knappt kunna sägas vara ett statsintresse: kostnaderna för dem böra
föreningarna själfva bära. Staten skulle genom sitt understöd kunna få
skenet af att vilja stödja vissa politiska, sociala eller religiösa åskådningar.

De stora folkföreningarna ha emellertid själfva varit medvetna om de
brister, som vidlådt deras biblioteksväsen, och särskildt på de senaste åren
vidtagit genomgripande åtgärder för att afhjälpa dem. D:r Palmgren påvisar
i sin utredning den starka utvecklingen af studiecirklarna, i första
hand inom goodtemplarorden, men äfven inom andra föreningar. Genom
denna form ^för bildningsarbete ha de stora föreningarna dels centraliserat
sin biblioteksverksamhet, dels bragt sina bibliotek upp till folkuppfostrande
institutioner af stor betydelse.

Bibliotekens förnämsta uppgift är att sprida böckerna till så många som
möjligt, och de lokala föreningsbibliotekens ofta låga utlåningssiffra har ju
varit en af de svåraste anmärkningarna mot dem. Studiecirkeln, som förenar
en läsecirkels uppgift med biblioteks- och föreläsningsverksamhet, medför
säkerhet, att böckerna komma till användning i största möjliga utsträckning,
samtidigt med att låntagarna få en god och ofta väl behöflig hjälp att
tillgodogöra sig innehållet i den lästa litteraturen. Denna form af bildningsarbete
hvilar helt och hållet på själfverksamhetens princip och alstrar därigenom
ett eljes sällsynt •personligt intresse för böckerna och biblioteket från
läsekretsens sida. Följden blir med nödvändighet, att biblioteken komma
att vårdas och omhuldas med större omtanke och förstående än förr, äfven
om föreståndarna ännu en lång tid framåt komma att lämna åtskilligt
öfrigt att önska i fråga om biblioteksteknisk utbildning. Och den bristen

kommer att bli mindre kännbar i den mån förbindelse kommer till stånd
och stärkes med de kommunala biblioteken.

Yrkandet, att denna form af bildningsverksamhet skulle uppgå i de
kommunala biblioteken, hvarigenom den skulle bli ännu lämpligare, då den
frigjordes från föreningar, som ha andra uppgifter till hufvudändamål, kan
inte för närvarande realiseras. Erfarenheten ger nämligen vid handen,
att de »bredare lagren» visserligen genom stora ekonomiska uppoffringar
lägga i dagen sitt allmänna bildningsintresse, men att detta icke är så
starkt, att det kan bestå ensamt och utan stödet af någon annan bärande
idé, som samlar och håller ihop de stora skarorna. Men det är just under
samarbetet inom dessa stora folkföreningar som bildningshungern väckes,
och som bildningssträfvandena taga sig särskilda och väl anpassade verksamhetsformer.
Sådana äro studiecirklarna, hvilkas medlemmar sinsemellan
förenas af gemensamma intressen till intimt samarbete, och inom hvilka
därför hvarje bok och hvarje annat bildningsmedel torde utnyttjas på ett
intensivare sätt, än hvad i de flesta fall sker utanför cirklarne, hvilkas
verksamhetsfält dessutom oftast omfattar många flera än de egna medlemmarna.
Studiecirkelbiblioteket, som växer år efter år genom tillskottet
af de böcker, cirkeln öfverlämnar, är nämligen tillgängligt inte endast för
cirkelns utan för alla föreningens medlemmar samt under vissa villkor
dessutom äfven för den utomstående allmänheten. Härtill kommer, att
bildningsarbetet inom folkföreningarna, tack vare organisation, sammanhållning
och central ledning, kan ordnas på sådant sätt, att resultatet
blir det bästa möjliga. Det torde under sådana förhållanden vara fördelaktigast,
att anknyta en sådan biblioteksverksamhet, som utöfvas medels
och inom studiecirklar och liknande organ för bildningssträfvande icke
till de kommunala biblioteken utan till redan befintliga sammanslutningar
af den art som de omnämnda folkföreningarna, hvilka på ett naturligt sätt
vuxit fram ur stora samhällsgruppers behof och visat sig vid sidan af
andra uppgifter kunna tillgodose medlemmarnas bildningsbehof. De onödiga
kostnader och den splittring af biblioteksväsendet, som de lokala föreningsbiblioteken
nu medföra, skulle bortfalla efter ett genomförande af den af
d:r Palmgren föreslagna öfverflyttningen af statsunderstödet från de lokala
föreningsbiblioteken till studiecirkelbiblioteken.

Men härtill kommer ett starkare skäl för statsunderstöd åt riksorganisationernas
biblioteksverksamhet. Äfven i länder med ett äldre och betydligt
mera utveckladt biblioteksväsen än vårt måste alltjämt stor uppmärksamhet
och mycket arbete ägnas åt uppgiften att sprida böcker till
stora grupper samhällsmedlemmar, som ännu ej insett betydelsen af att
gå till biblioteken och följaktligen måste intresseras genom att böckerna

komma till dom, da do ej vilja komma till böckerna. Om studiecirkel
biblioteken hållas uppe och ''utvecklas i rätt riktning, kunna de i detta
betungande men likväl nödvändiga arbete, i stor utsträckning stödja de
kommunala biblioteken i vårt land. Studiecirkelbiblioteken blifva nämligen
svnnerligen lämpliga organ för denna uppgift, emedan de ha tillfälle att
nå dessa samhällslager. Personer, som det inte skulle falla in att gå till
ett bibliotek för att erhålla en bok, kunna inte undgå att vid hvarje föreningssammanträde
se boksamlingen och höra talas om böckerna, börja
snart låna böcker vid sina mötesbesök och tvingas sedan, då läslusten
växer och föreningens bibliotek ej längre räcker till, att besöka det kommunala
biblioteket och intressera sig för detta.

Utvecklingen kommer så småningom att föra till att dessa förenings
bibliotek, äfven om de ej skulle förlora sin karaktär och sina säregna uppgifter,
ingå som led i ett kommunalt bibliotekssystem med det kommunala
biblioteket som centralbibliotek. Detta blir, hvad skötsel och uppställning
beträffar, ett mönster för föreningsbiblioteken, hvilkas föreståndare hos
dess bibliotekarie vid förefallande behof kunna anhålla om råd och hjälp,
samtidigt med att ett fruktbärande samarbete kommer till stånd. Det
licro-er i föreningsbibliotekens eget intresse att söka denna samverkan, och
staten får genom att bevilja anslag till studieverksamheten möjlighet att
öfva inflytande till förmån för samarbetet, under det att däremot under
nuvarande förhållanden ingenting kan åstadkommas i den vägen.

Hvad det skulle betyda för biblioteksverksamhetens utveckling, att
staten försäkrade sig om de stora folkföreningarnas frivilliga medverkan,
visar den redan nu bedrifna studiecirkelverksamheten. Statens hela anslag
till kommunala och skolbibliotek uppgick år 1909 till kr. 43,224,16, arbetsåret
1909—1910 inköpte enbart goodtemplarnas studiecirklar böcker för
kr. 32,506,77. Denna summa visar, att biblioteksverksamheten i åtminstone
eu af de stora folkföreningarna redan bör betraktas som ett statsintresse.

I detta sammanhang bör erinras om att ungefär en half miljon vuxna män
och kvinnor äro medlemmar i goodtemplarorden och i föreningar med
liknande syfte. Större folkföreningar, som omfatta ett afsevärdt antal
medborgare, äro likaledes arbetarorganisationerna och de religiösa samfunden.
0 Det måste äfven anses vara ett statsintresse att understödja dessa
föreningars erkännansvärda tendenser att vid sidan af sina speciella uppgifter
verka för att genom ett kraftigt folkupplysningsarbete bringa sina
medlemmar till en högre nivå i fråga om allmänbildning. Genom att
fordra så hög medlemssiffra i folkföreningen som .20,000 vunne staten
säkerhet för att dennas biblioteksverksamhet verkligen vore ett allmänintresse.
Ett statsunderstöd kan naturligtvis ej ge skenet af att vilja

stödja vissa politiska, sociala eller religiösa åskådningar redan af det skälet,
att understödet kan utgå till föreningar med hvarandra motsatta åskådningar,
och framför allt därför, att anslaget lämnas i form af böcker till
föreningarnas studiecirklar, valda i enlighet med af statsmyndighet utgifven
katalog, hvarigenom med all önskvärd tydlighet betonas, att föreningen
erhåller anslaget i egenskap af biblioteksförening och ej i egenskap
af politisk, social eller religiös förening. Genom denna anslagsform garanteras
också, att biblioteken erhålla god litteratur, som väl också i någon
mån skulle kunna neutralisera verkningarna af en eventuellt allt för ensidiga
agitationslitteratur. För öfrigt bör ihågkommas, att agitationsskrifterna
under alla förhållanden spridas i föreningarna på grund af själfva
föreningsverksamhetens natur, och det i lika hög grad, äfven om intet
föreningsbibliotek finnes. Redan på grund af sin form, flygskriftens, åro
d.essa skrifter olämpliga som biblioteksböcker; de äro ej afsedda eller
lämpade att tillhandahållas i biblioteken, och erfarenheten har också visat,
att de endast i ringa mån äro till finnandes i föreningsbiblioteken. Slutligen
vilja vi erinra, att enligt de sakkunnigas förslag studiecirkelbiblioteken
skulle vara skyldiga att till ecklesiastikdepartementet inlämna förteckning
äfven på de böcker, som inköpts för riksorganisationens egna
medel, hvarigenom statens kontroll skulle blifva fullt effektiv.

Utom de här ofvan bemötta invändningarna mot d:r Palmgrens förslag
vilja de sakkunniga nu upptaga till behandling följande mot förslaget
riktade anmärkningar. Styrelsen för Stockholms arbetarbiblioteksförbund
har uttalat farhågan, att den olägenheten som ligger i det stora antalet
småbibliotek snarare skulle ökas än minskas genom studiecirklarna (sid. 87).
Det är sant, att bibliotek kunna tänkas uppstå i hvarje föreningslokal,
men att hvarje föreningslokal blir ett centrum för studiecirkelverksamhet
är synnerligen önskvärdt och talar snarare för den nya organisationen.
Att det, såsom från nyssnämnda förbund jämväl anmärkts, skulle vara
svårare i arbetarorganisationerna än i nykterhetsföreningarna att få studiecirklar
till stånd, torde få anses vara ett obevisadt påstående, till dess allvarliga
och planmässiga försök gjorts. Farhågan, att hvarje fackförening,
arbetarkommun, klubb o. s. v. skulle upprätta eget bibliotek, hvarigenom
många boksamlingar skulle uppkomma i samma lokal, är obefogad. Tv
äfven om de särskilda lokalföreningarna skulle kunna tänkas vara så blinda
för sin egen fördel, att de skulle vilja främja en sådan splittring, kan man
vara alldeles trygg för att ledningen af arbetarorganisationerna skall ha
öppen blick för samarbetets betydelse och handla därefter. Naturligtvis
kan det ändå i enstaka fall hända, att t. ex. ett goodtemplarbibliotek och
ett arbetarbibliotek båda inrymmas i en gemensam möteslokal. Äfven här

finnes emellertid tillfälle till sammanslagning af biblioteken, om så skulle
befinnas önskvärd!, ty de olika organisationernas lokalafdelningar kunna ha
sina egna cirklar, som samlas omkring ett för alla gemensamt bibliotek.

Anmärkningen från styrelsen för Hvilans vandringsbibliotek (sid. 37),
att andra lämpliga sätt än studiecirkelverksamhet skulle kunna tänkas för
ordnande af riksorganisationers biblioteksverksamhet, har föranledt de sakkunniga
att föreslå statsanslag inte endast till studiecirklar af den nu förefintliga
typen utan äfven till andra sammanslutningar med liknande syfte.

Då det som stöd för åsikten, att lokala föreningars bibliotek alltjämt
böra erhålla statsunderstöd, framhålles, att det af d:r Palmgrens utredning
framgår, att dessa bibliotek utvecklats särskilt kraftigt, förbiser man, att
denna utveckling berott på att föreningsbiblioteken enligt 1905 års
förordning premierats på de kommunala bibliotekens bekostnad genom
att faktiskt erhålla större anslag på platser med både skolbibliotek och
kommunalt bibliotek.

Det från åtskilliga håll framförda yrkandet, att ett föreningsbibliotek
skulle kunna erhålla statsanslag i kommun, som ej har kommunalt bibliotek,
är öfverflödigt, då ett sådant föreningsbibliotek, såsom visats på sid. 8,
synnerligen lätt kan komma i samma ställning som ett i egentlig mening
kommunalt. För öfrigt är att märka, att af de nu statsunderstödda föreningsbiblioteken
flertalet äfven efter det nya förslaget fortfarande skulle
komma i åtnjutande af statsunderstöd, enär de tillhöra de i utredningen
omtalade folkföreningarna. Och att till förmån för något enstaka föreningsbibliotek
sönderbryta organisationsprincipen synes ej rådligt.

Styrelsen för Stockholms arbetarbiblioteksförbund och goodteinplarordens
studiekommitté ha framställt anspråk på att statsbidraget till
riksorganisationens biblioteksverksamhet borde höjas, så att det skulle utgå
med två tredjedelar i stället för med hälften af riksorganisationens egna
utgifter under föregående arbetsår. De sakkunniga afstyrka denna förhöjning.

Hvad de öfriga anmärkningarna beträffar, ha de sakkunniga sörjt för
att bestämmelse skall kunna träffas om maximianslag till af studiecirklar
uppehållet bibliotek (sid. 30), och att nödig kontroll öfver dessa bibliotek
vinnes genom en bestämmelse, att vid riksorganisationens ansökan om
statsanslag de cirklar skola uteslutas, mot hvilkas bibliotek konsulenterna
riktat anmärkningar utan att vinna nödig rättelse.

På grund af hvad här anförts ansluta sig de sakkunniga till fullo till
den i d:r Palmgrens utredning framförda principen om statsunderstöd till
riksorganisationernas biblioteksverksamhet.

V andringsbibliotek.

Vandringsbiblioteken vid vissa förmedlingsanstalter ha under år
1911 (som ej innefattas i d:r Palmgrens utredning) visat sig vara synnerligen
begärliga, så att efterfrågan varit större än tillgången. Därför är
det af stor vikt, att denna förmedling äfven för framtiden understödjes
af staten och ordnas så, att förmedlingsanstalterna effektivt kunna tillgodose
behofvet. Detta sker bäst genom den af d:r Palmgren föreslagna
koncentreringen på fyra förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek.

Det är väl sant, att de stora föreningarna genom sina lokalorganisationer
ha stora förutsättningar att kunna lämpligt placera vandringsbiblioteken,
men genom det föreslagna understödet åt studiecirkelbiblioteken
sörjer staten för att dessa komma att fylla samma uppgift som deras
forna vandringsbibliotek, ehuru på effektivare sätt och i betydligt större
omfattning. Dessutom står det ju riksorganisationerna fritt att genom
sina centralstyrelser årligen hos förmedlingsanstalterna erhålla ett antal
vandringsbibliotek till lokalföreningarna, där dessa fortfarande kunna behöfva
vandringsbibliotek. Till de kurser, som studiecirklarna anordna i
vissa ämnen, kunna äfven vandringsbibliotek erhållas från samma förmedlingsanstalter,
tack vare de bibliotek med rörligt innehåll, som nu kunna
väntas. Allt talar till förmån för så starka förmedlingsanstalter som möjligt,
men därför är också en koncentrering på ett färre antal nödvändig.

Utlåtandet från styrelsen för Hvilans vandringsbibliotek (sid. 99) visar
på folkhögskolornas stora lämplighet som depåer för vandringsbibliotek.
De sakkunniga vilja ej bestrida detta, men dylika depåer äro ej ett statsintresse
utan ett länsintresse, hvarför anslag för deras räkning bör sökas
hos landstinget, ej hos staten.

Vandringsbiblioteken böra för att fylla sitt ändamål bli af två slag.
De komma visserligen alla att bestå af en samling böcker, afsedd att på
viss tid utsändas till plats med intet eller föga utveckladt biblioteksväsen,
men innehållet bör bli antingen en gång för alla bestämdt (bibliotek med
fast innehåll), eller också kan det helt eller delvis, då så påfordras, utbytas
mot andra böcker, hvarvid boksamlingen efter omständigheterna kan göras
större eller mindre (bibliotek med rörligt innehåll).

Också har Folkbildningsförbundet med afseende på de sistnämnda
framkommit med förslag (sid. 76) om statsanslag till upprättande af ett
centralt bokförråd att uppdelas i för föreläsningsföreningarna afsedda
vandringsbibliotek med rörligt innehåll. I afseende på detta förslag anse
de sakkunniga, att detsamma bör hvila, till dess större erfarenhet har
vunnits ifråga om det sistnämnda slaget af bibliotek.

De sakkunniga tillstyrka d:r Palmgrens förslag, att Kungl. Maj:t
skulle äga att af anslaget till biblioteksväsendet årligen efter erhållna
ansökningar och vederbörligen styrkta räkningar ersätta förmedlingsanstalterna
deras under året häfda fraktkostnader för vandringsbibliotek.

Folkbildningsförbundets förslag (sid. 76), att maximibeloppet för förmedlingsanstalter
af vandringsbibliotek skulle sättas till 2,500 kronor,
grundar sig på en missuppfattning af d:r Palmgrens utredning, hvilken ej
innehåller något förslag om afgiftsfri utlåning af vandringsbibliotek, hvarför
de sakkunniga ej anse sig hafva anledning att närmare ingå på Folkbildningsförbundets
yttrande i denna punkt.

De sakkunniga föreslå på grund af hvad som ofvan anförts, att till
de fyra i d:r Palmgrens utredning ifrågasatta förmedlingsanstalterna för
vandringsbibliotek lämnas ett årligt statsanslag tills vidare på 5,000 kronor
att fördelas så, att Folkbildningsförbundet i Stockholm erhåller 2,000
kronor, förmedlingsanstalterna i Göteborg och Lund hvardera 1,200 kronor
och i Luleå 600 kronor.

Förmedling af böcker till biblioteken.

Mot de föreslagna bokförmedlingsanstalterna kan invändas, att staten
vid sm förmedling borde använda sig af egna och inte af enskilda institutioner.
Men att nu inrätta en statsförmedling skulle ådraga staten synnerligen
stora och på samma gång onödiga kostnader, och dessutom använder
sig staten utan olägenhet af ett par af de föreslagna institutionerna
som mellanhänder i annan bildningsverksamhet. Visserligen kunna enskilda
förmedlmgsanstalter tänkas upphöra när som helst eller fungera mindre
tillfredsställande, men med den kontroll, som också här föreslås, kan
ecklesiastikdepartementet alltid följa förmedlingsanstalternas verksamhet och
vidtaga åtgärder, om så skulle påfordras. Därför anse de sakkunniga lämpligast,
att staten tills vidare använder sig af dessa institutioner.

Ifråga om statsanslaget bör ihågkommas, att detsamma afser att bereda
biblioteken bokförvärf för minsta möjliga kostnader men inte att tillföra
förmedlingsanstalterna någon ekonomisk vinst.

K. Bfhde i Göteborgs och Bohus län anser ett lämpligt sätt att
utöfva kontrollen vara en bestämmelse, att i normalkatalogen skulle utsättas
de pris, till hvilka förmedlingsanstalterna hade att expediera böckerna.
Detta stöter emellertid på oöfverkomliga svårigheter. En af de
största olägenheterna skulle bli, att biblioteken antagligen ej skulle få
tillgodogöra sig den större prisnedsättning, som förmedlingsanstalterna
nu kunna bevilja på grund af förbindelsen med antikvariat och tillfälliga
pnsnedsättningar på böcker, lämpliga för biblioteken. Fasta priser i katalogen
skulle också kunna förleda förlagen att efter någon tid söka pressa
ned rabatten; följden skulle i många fall bli en olycklig konkurrens med
bokförmedlingsanstalterna från antikvariats och bokförlags sida, hvilka
genom lockande prisnedsättningar i sina inte alltid lämpliga boklistor skulle
förmå biblioteken att anlita dem. Bibliotekskonsulenterna kunna alltid
m°f de få förmedlingsanstalterna, om de skulle vilja missbruka sin
** ** det sa ^odt som omöjligt att skydda biblioteken i

en konkurrens mellan de talrika förläggarna.

För att bokförmedlingsanstalterna skola arbeta tillfredsställande böra
de visserligen lämna så stor rabatt som möjligt till biblioteken, men de måste
också ba säkerhet för att få sina omkostnader täckta, om de skola kunna
fortsätta sin verksamhet. Till omkostnaderna höra inte endast de direkta
expeditionsutgifterna för lokal, personal o. s. v. utan äfven t. ex. återkommande
förluster vid tillfälliga prisnedsättningar på vissa böcker, åt
hvilka förmedlingsanstalterna redan inköpt ett antal exemplar för det
ursprungliga bokhandelspriset med vanlig rabatt.

Bäst vore, om förmedlingsanstalterna kunde förmås att utfästa sig att
lämna en bestämd genomsnittsrabatt på alla böcker. Enda sättet att komma
ur svårigheterna är tydligen, att Kungl. Maj:t bestämmer de villkor, under
hvilka bokförmedlingsanstalterna äga att förmedla böckerna. Konsulenterna
skulle vinna nödigt inflytande på förmedlingsanstalterna utan att behöfva
ta hänsyn till eventuella fluktuationer på bokhandelsmarknaden genom att
Kun<d. Maj:t bestämde, t. ex. att bokförmedlingsanstalterna vid förmedling
af böcker till de statsunderstödda institutionerna skola lämna så stor rabatt
på den förmedlade litteraturen, att förmedlingsanstalternas ersättning för
expeditionsutgifterna beräknas så låg som möjligt och i allmänhet ej högre
än till 5 % af bokhandelspriset.

De sakkunniga anse det knappast nödvändigt, att bokförmedling och
törmedlino- af vandringsbibliotek skola vara så nära förenade, som d.r 1 alm
oren föreslagit i sin utredning, och ha därför behandlat dessa båda verksamhetsgrenar
hvar för sig. En af orsakerna härtill är också, att erfarenheten
hittills synes ha gifvit vid handen, att bokförmedling för att bli effektivt
och väl skött helst bör vara förlagd till Stockholm, medelpunkten för vårt
lands bokförlagsverksamhet. Men om endast en bokförmedlingsanstalt för c
kommunala biblioteken och skolbiblioteken kommer till stånd, är det otänkbart,
att den kan fylla sin uppgift med ett statsanslag på endast 4,000
kronor, den summa som Folkbildningsförbundet föreslagit med tanke pa
tre förmedlingsanstalter i landet utom förmedlingen till föreningsbiblio De

sakkunniga föreslå därför, att tills vidare Folkbildningsförbundet
skall vara ensam bokförmedlingsanstalt för skol- och kommunala bibliotek
med 6,000 kronor i årligt anslag, och att Sveriges storloges åt 1. O. G. 1.
bokförmedlingsanstalt skall i årligt anslag erhålla 2,000 kronor för att
förmedla böcker till samtliga statsunderstödda studiecirklar och deras
bibliotek. Skulle det visa sig, att på enskildt initiativ bokförmedlingsanstalter
uppstå i Göteborg och Lund, böra dessa också kunna komma i
åtnjutande af statsunderstöd.

Bibliotekskonsulenter.

Nödvändigheten af en central myndighet, som utöfvar sakkunnig ledning
af och kontroll öfver biblioteksväsendet, framhålles i så godt som
hvarje utlåtande om d:r Palmgrens förslag. De sakkunniga äro också fullt
ense härom, men anse, att upprättandet af ett helt ämbetsverk härför med
de stora kostnader, ett sådant måste draga med sig utöfver den af d:r
Palmgren föreslagna lönestaten, ej är af behofvet påkalladt. Den föreslagna
byråns verksamhet torde äfven kunna på ett tillfredsställande sätt utföras
af bibliotekskonsulenter i ecklesiastikdepartementet. Den enhetlighet i
arbetet, som en byrå skulle kunna åstadkomma, kan nämligen äfven vid
inrättandet af konsulentbefattningar vinnas genom att en af konsulenterna
blir öfverordnad de andra och genom en instruktion för deras arbete.

Vid bestämmandet af antalet konsulenter måste noggrant tagas i
öfvervägande, hvad som bör åligga dem. Ständigt måste åtminstone de
nio månaderna på året enligt d:r Palmgrens förslag någon af konsulenterna
vara ute på resor. Förste konsulenten och de båda andra skulle alltså
finnas i hufvudstaden och sköta det dagliga arbetet. En af dem blefve
dock upptagen ungefär tre månader af undervisning vid de ifrågasatta
kurserna för biblioteksföreståndare, och minst två månader af året komme
samtliga konsulenter att vara helt upptagna af arbetet med granskning af
ansökningshandlingarna. Det dagliga arbetet komme för öfrigt att bestå
i den ständiga korrespondensen, bearbetningen af det statistiska materialet,
arbetet med det årliga tillägget till normalkatalogen och därmed följande
ständig uppmärksamhet på bokmarknaden, så att ej endast de mindre lämpliga
böckerna komme att uteslutas utan också de för biblioteken lämpliga
att upptagas så fullständigt som möjligt, samt slutligen arbetet med de
för biblioteken afsedda periodiska meddelandena.

Det enda arbetsområde, i hvilket inskränkningar äro tänkbara, skulle
vara inspektionsresorna. Visserligen skulle konsulentens besök i hvarje
bibliotek vara till den största nytta, ty de råd och anvisningar han vid
besöket personligen kunde ge biblioteksföreståndaren, skulle otvifvelaktigt
bli i högre grad fruktbärande för biblioteket på platsen än konsulentens

arbete vid kurser, där flere biblioteksföreståndare äro samlade. Men å
andra sidan åligger den egentliga inspektionen folkskoleinspektörerna, hvilka
ju kunna påkalla konsulenternas ingripande vid förefallande behof och för
öfrigt genom den erfarenhet, de så småningom vinna, kunna bli goda rådgifvare
för biblioteken. Den föreslagna läroboken i biblioteksskötsel kommer
också att i någon mån göra behofvet af konsulenternas resor mindre
trängande. I ännu högre grad kommer undervisningen vid seminarierna
och de årliga kurserna att bidraga till biblioteksföreståndarnas utbildning.
Vid läraremöten af olika slag och på skilda platser i landet kunna lämpligen
anordnas kurser i biblioteksskötsel. _ Da lärarna ändå äro samlade till
mötena, blifva stipendier ej nödvändiga. Äfven om dessa kurser inte kunna
blifva till det gagn för hvar och en af deltagarna som ett personligt besök af
konsulenten i hans bibliotek, måste man dock ta i betraktande de stola
kostnader, det skulle medföra för staten att utsända en lärare till hvarje
bibliotek särskildt. Och det allra viktigaste för en biblioteksföreståndare,
bokkännedomen och den goda smaken, kan dock konsulenten ej bibringa
honom på en eller ett par dagars besök.

Hur önskvärdt det än vore, att konsulenterna kunde besöka hvarje
bibliotek, så nödgas de sakkunniga således afstyrka denna del af förslaget
och hänvisa till åtgärder, som inte äro så ekonomiskt betungande för staten
och lättare kunna realiseras. I samband med genomförandet af d:r Palmgrens
förslag i öfrigt komma dessa åtgärder dock säkerligen att så
småningom föra till att vårt biblioteksväsen blir tillfredsställande ordnadt,
särskildt i afseende på biblioteksföreståndarnas kvalifikationer.

Men då en afsevärd del af resorna således kunna indragas, torde också
konsulentbefattningarna kunna inskränkas till tre. Att ytterligare reducera
antalet, som från ett par håll föreslagits, är otänkbart med hänsyn, till
den arbetsbörda, som kommer att hvila på konsulenterna. Visserligen
kommer en stor del rent expeditionsarbete att påläggas konsulenterna,
men det blir dock af den arten, att det fordrar verklig sakkunskap och
således ej kan öfverflyttas på mindre kvalificerad arbetskraft.

Biblioteksföreståndarnas utbildning bör tillgodoses i främsta rummet
genom lämpligt anordnade kurser och för det andra genom införandet af
undervisning i biblioteksskötsel vid seminarierna.

Kurserna kunna vara af tre slag:

1) längre, i Stockholm eller i landsorten af konsulenterna ledda kurser;

2) kurser i biblioteksskötsel på några dagar i samband med sommarkurser,
skolinöten och andra dylika sammankomster;

3) kurser vid större bibliotek i landet, ledda af dessas bibliotekarier
på anmodan af konsulenterna.

föga välbetänkt vore emellertid att, som från ett domkapital antydts,
öfverlåta dessa kurser till bibliotekarierna vid läroverks- eller stiftsbiblioteken
i betraktande af dessa biblioteks helt olikartade uppgifter och arbetssätt.

Mot den af d:r Palmgren föreslagna undervisningen i biblioteksskötsel vid
folkskoleseminarierna hafva anmärkningar framställts från ett par håll (sid.
105, 108 och 112). Mindre än 18 timmars undervisning anse de sakkunniga
ej böra komma i fråga, men de ha intet emot undervisningens förläggande
till en annan klass, om det skulle visa sig vara olämpligt att ha den i afgångsklassen
med dess för eleverna särskildt kräfvande arbete i andra ämnen.
Tills vidare måste denna undervisning ombesörjas af bibliotekskonsulenterna;
senaste seminarieläraremöte uttalade sig för en anhållan, att tillfälle
till undervisning skulle beredas lärarna och lärjungarna vid seminarierna,
och sedan har seminarielärareföreningens styrelse inkommit med förslag i
samma riktning. Konsulenternas föreslagna åliggande att biträda vid omorganisationen
af seminariernas bibliotek kan lämpligen fullgöras i samband
med undervisningen i biblioteksskötsel vid seminarierna.

Läroboken i biblioteksskötsel bör, som af d:r Palmgren föreslagits, utgifvas.
af konsulenterna och ta hänsyn till de olika slagen af bibliotek
samt i första hand kunna tjäna till handledning för biblioteksföreståndare.

Normalkatalogen skall bestå af en grundkatalog med årligen ut°dfna
tilläggsförteckningar. °

Konsulenterna böra snarast möjligt gå i författning om upprättandet
af en grundkatalog, ordnad efter ett enkelt och för svenska förhållanden
lämpligt klassificeringssystem, hvarvid de äga att med sig adjungera eller
inhämta upplysningar från experter såväl för de olika vetenskapsgrenarna
som för skönlitteraturen. Denna katalog bör ha största möjliga omfattning
samt representera olika åskådningar. Bokhandelspriserna ''höra upptagas i
katalogen, och konsulenterna böra utmärka, Indika af de i katalogen upptagna
böckerna som ej längre äro tillgängliga i bokhandeln.

Konsulenterna skola sedan årligen utgifva tilläggsförteckningar med
samma uppställning som grundkatalogens, upptagande nyutkomna eller
förut förbisedda böcker, hvarvid största möjliga fullständighet i afseende
på för biblioteken lämpliga böcker bör eftersträfvas. Det årliga tillägget
bör ej utgifvas tidigare, än att det kan innehålla förteckning på den nya
litteratur, som föreligger, då biblioteken ha att välja böcker.

Efter förloppet af visst antal år bör ny grundkatalog utgifvas.

Då bibliotek första gången erhåller rätt till statsbidrag enligt den
nya förordningen, böra grundkatalog och sedan utgifna tilläggskataloger
kostnadsfritt tillställas biblioteket. Sedan skall den nya tilläggskatalogen
årligen, likaledes kostnadsfritt, tillställas biblioteket, samtidigt med att
detta erhåller underrättelse om beviljadt statsanslag.

Grundkatalogen och tilläggen böra Unnas tillgängliga i bokhandeln.

Konsulenterna böra dessutom, när så påfordras, utgifva meddelanden
angående biblioteksväsendets ståndpunkt och utveckling i vårt land, hvilka
meddelanden äfven böra innehålla råd och upplysningar, rörande upprättandet
och handhafvandet af statsunderstödda bibliotek, samt eventuellt
uppgifter på nyutkomna, för biblioteken särskilt lämpliga böcker,
ordnade i öfverensstämmelse med katalogen, och dessa meddelanden höra
kostnadsfritt tillställas de statsunderstödda institutionerna.

Omkostnaderna för grundkatalogerna bli visserligen rätt stora, men
dessa utgifter återkomma inte hvarje år utan med vissa års mellanrum.
Om hur höga de komma att bli, kunna de sakkunniga ej uttala något
bestämdt omdöme, men de kunna säkerligen utom för den första grundkatalogen
hållas inom gränserna af det föreslagna anslaget, emedan detta
under de första åren af den nya förordningen torde räcka till för de kraf,
som komma att ställas på detsamma.

Konsulenternas kompetens. Konsulenterna (män eller kvinnor) böra,
som i d:r Palmgrens förslag framhållits, vara i litterärt afseende skickade
för sitt yrke och i bibliotekstekniskt afseende mångsidigt och grundligt
utbildade, vara hemmastadda i olika metoder att anordna bibliotek; behärska
den moderna bibliotekstekniken och på samma gång vara såväl
fullt förtrogna med som varmt intresserade för den socialpedagogiska sidan
af det moderna biblioteksväsendet.

Konsulenternas löneförmåner anse de sakkunniga vara väl afvägda i d:r
Palmgrens förslag, hvarför lönestaten för de tre konsulenter, de sakkunniga
föreslagit, kommer att sluta på 13,800 kronor, däraf 5,800 kronor för
förste konsulenten och 4,000 kronor för hvardera af de båda öfriga.

Statsbidragets form, sättet för dess utdelande, villkoren för
erhållande af statsbidrag m. m.

Statsbidragets utdelning i form af bundna böcker har runt motstånd
tran ett par håll (sid. 106 och 110). Men olägenheterna af denna anslagsform
äro alltför ringa i jämförelse med den stora betydelse genomförandet
åt bestämmelsen skulle få för bibliotekens utveckling. Staten kan svårligen
på annat sätt utöfva effektiv kontroll och lämna behöflig hjälp vid
bibliotekens bokanskaffning. Böckerna böra öfverlämnas inbundna, emedan
de annars lätt kunna få ligga obundna i biblioteken eller bli dåligt inbundna.
Det kan också vara af en viss betydelse, att alla de såsom statsbidrag
utdelade böckerna af förmedlingsanstalterna förses med särskild
stämpel, hvarigenom de lätt kunna igenkännas.

Inspektion. Från några håll (sid. 80, 89 och 108) har föreslagits, att
inspektionen öfver biblioteken bör läggas på lokala ombud för bibliotekskonsulenterna,
men de sakkunniga anse på i d:r Palmgrens utredning
anförda skäl lämpligast, att inspektionen fortfarande utöfvas af folkskoleinspektörerna.
Därigenom komme också att besparas åtskilliga annars nödvändiga
och rätt stora kostnader.

Behöfligheten af att Konungens Befallningshafvande afgifva yttrande
har från flera håll ifrågasatts (sid. 109 och 113). De sakkunniga anse, att
då handlingarna måste gå genom K. Bfhde till och från folkskoleinspektörerna,
så böra de K. Bbfhde, som så önska, ha tillfälle att yttra sig.

Censur. Ett par domkapitel och några folkskoleinspektörer (sid. 106
och 109) ha uttalat sig för censurens utsträckande till att äfven omfatta viss
religiös, politisk och social litteratur. Rent agitatoriska böcker äro naturligtvis
inte biblioteksböcker; inte heller andaktsböcker höra hemma i
biblioteken, då sådana böra ägas, ej lånas. Ehuru det således ej kan anses
lämpligt att med biblioteken införlifva agitatoriska skrifter i politiska,

sociala och religiösa ämnen, anse de sakkunniga det dock vara öfverflödigt, att
det förbud, som redan nu gäller för böcker med osedligt innehåll, utsträckes
äfven till dessa. Äfven bortsedt från svårigheten att alltid bestämma, hvad
som skulle vara antireligiös eller samhällsvådlig litteratur, har erfarenheten
visat, att äfven de politiska föreningarna insett, att agitationslitteraturen
inte hör hemma i biblioteken, hvarför den föreslagna utsträckningen af
censuren ej kan anses vara af behofvet påkallad. (Se för öfrigt härom,
hvad de sakkunniga anfört på tal om föreningsbiblioteken sid. 17).

Däremot har också erfarenheten visat det välbetänkta i förbudet
att med biblioteken införlifva böcker med osedligt innehåll. Betänkligheter
mot det sätt, hvarpå denna censur nu är ordnad, ha framkommit
från Folkbildningsförbundet (sid. 71), Sveriges storloges af I. O. G. T.
studiekommitté (sid. 81), styrelsen för Stockholms arbetarebiblioteksförbund
(sid. 88), studentföreningen Verdandi (sid. 91) och folkskoleinspektören i
Kronobergs län (sid. 110). Samtliga dessa anmärkningar, ehuru utgående
från olika synpunkter, utmynna i ett beklagande af att den nuvarande bestämmelsen
kan lämna rum för godtycklighet eller åtminstone ej förhindra,
att inspektörernas rent subjektiva och ofta från hvarandra afvikande omdömen
bli bestämmande vid tolkningen. Folkbildningsförbundet anser, att
rättelse skulle vinnas genom att uttrycket »böcker af osedligt innehåll»
utbytes mot »böcker med osedligt syfte». De sakkunniga anse emellertid,
att de anmärkta olägenheterna helt bortfalla genom upprättandet af konsulentbefattningarna;
censuren kommer att utöfvas af denna centralmyndighet
och blir således både sakkunnig, effektiv och enhetlig för hela
landet.

Villkoren för statsanslags erhållande borde enligt ett par utlåtanden
(sid. 110 och 113) på vissa punkter göras strängare än d:r Palmgren i sin
utredning funnit nödigt. Genom upprättandet af konsulentbefattningarna
bortfaller emellertid i stort sedt den risk för missförhållanden, som annars
kunnat förefinnas.

I ett par fall anse dock de sakkunniga lämpligt, att förtydligande
eller kompletteringar göras.

För att bibliotekskonsulenterna skola kunna utöfva effektiv ledning och
kontroll, är det nödvändigt, att de erhålla uppgifter om bibliotekens hela
bokförråd, ej endast om de böcker, som utdelas såsom statsbidrag. Därför
bör förteckning äfven på de böcker i biblioteken, som ej inköpts för
statsanslaget, insändas till biblioteksbyrån både från kommunala och föreningsbibliotek.
Således bör hvarje bibliotek insända förteckning på alla

sina böcker, då statsanslag första gången sökes, ocli sedan bör årligen
insändas förteckning på de böcker, som förvärfvats genom köp eller
gåfva.

Nu gällande bestämmelser, att böcker ej få »afhändas» biblioteken
utan tillstånd af viss myndighet, kan medföra tolkningen, att slitna och
föråldrade böcker ej få utgallras, hvarför den bör förtydligas till få ej
»genom försäljning eller byte afhändas biblioteket». — Anmärkningen
från Västra Sveriges folkbildningsförbund mot att förenings studieledare
skulle ha rätt att ge tillåtelse till att böcker afhändas föreningsbibliotek,
beror troligen på missuppfattning af uttrycket »föreningens studieledare»,
hvarmed i d:r Palmgrens utredning ej afses ledaren för lokalföreningens
cirkel utan ledaren för riksorganisationens studieverksamhet.

För att hindra de kommunala biblioteken att skaffa sig högre statsanslag
genom fingerade inkomster, hvilket isynnerhet kan ske genom upptagande
af anslag till hyra, böra konsulenterna ej tillåta, att utgift för
hyra medräknas i annat fall, än då det kan styrkas, att kommunen haft
verkliga och kontanta utgifter för bibliotekslokal. För skolbiblioteken bör
hyra under inga förhållanden få medräknas för erhållande af statsanslag.

Då äfven mindre bibliotek måste ha tryckt katalog för att bli till
verklig nytta för allmänheten, böra äfven riksorganisationernas studiecirklar
ha rätt att beräkna statsbidrag för tryckning af katalog. De sakkunniga
föreslå därför, att riksorganisation vid ansökan om statsanslag skall få medräkna
utom utgifterna för böcker och inbindning äfven utgifterna för
tryckning af katalog för de bibliotek, till hvilka cirklarna öfverlämna sina
böcker. För att små bibliotek ej skola förledas att onödigtvis belasta sin
budget med dessa utgifter, bör emellertid riksorganisationens centralstyrelse
ej ha rätt att taga dem med i beräkningen oftare än hvart fjärde
år för ett och samma bibliotek.

Ett af de viktigaste villkoren, för att kommunalt bibliotek skall kunna
erhålla statsanslag bör vara, såsom äfven d:r Palmgren i sin utredning
påvisat, bestämmelsen om fria boklån ur biblioteken.

Betydelsen för bibliotekens skötsel af att biblioteksföreståndaren erhåller
arfvode, är så otvetydig, att de sakkunniga ej anse sig behöfva
närmare motivera sin anslutning till förslaget i detta afseende.

För anslagets utdelande till riksorganisationerna torde ett par ofvan
(sid. 18) omnämnda villkor vara nödvändiga utom de af d:r Palmgren
föreslagna.

Då det kan tänkas, att i all synnerhet ett af flera studiecirklar un -

derhället föreningsbibliotek något år skulle kunna komma upp till mycket
hög inköpssumma för böcker, föreslå de sakkunniga, att riksorganisations
centralstyrelse vid beräkningen af statsanslaget ej för någon studiecirkel
eller grupp af kring samma föreningsbibliotek samverkande studiecirklar
får beräkna högre statsbidrag än maximianslaget till kommunalt bibliotek,
eller 500 kronor.

För att kontrollen öfver studiecirklarnas föreningsbibliotek skall bli
effektiv, är det också nödvändigt att införa en bestämmelse, att riksorganisationens
centralstyrelse vid ansökan om statsanslag ej får medräknas
de cirklar, mot hvilkas bibliotek konsulenterna riktat anmärkningar utan
att vinna nödig rättelse.

Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län har föreslagit
framflyttande af ansökningstiden till 1 juli, för att intyg om granskningen
af kommunens räkenskaper för närmast föregående arbetsår skall
hinna medsändas. Det är emellertid ej nödvändigt, att denna granskning
skall vara afslutad, då anslag begäres, och det är synnerligen viktigt
att utsätta ansökningstiden så tidigt som möjligt på året, t. ex. den
15 februari. Då ha kommunerna redan beslutat om sina utgifter för
året, hvarför intyg kan bifogas ansökningshandlingarna om det kommunala
biblioteksanslagets storlek. Konsulenternas och bokförmedlingarnas
arbete skulle i hög grad underlättas genom att ansökningstiden sattes
så pass tidigt; det komme att mera fördelas på hela året i stället för att
hopas på dess sista månader., Därför anse de sakkunniga, att ansökan bör
ingifvas före den 15 februari och åtföljas af uppgift om huruvida decharge
beviljats för det år, hvars räkenskaper senast förelegat till granskning åt
vederbörande.

För riksorganisationerna bör den af d:r Palmgren föreslagna ansökningstiden,
den 15 juni, fastställas.

Statsanslagens belopp till de olika biblioteken anse de sakkunniga
vara väl afvägda i d:r Palmgrens förslag och instämma således i att ininimianslaget
bör sättas till 15 kronor för skolbibliotek och 50 kronor,
för kommunalt bibliotek, maximianslaget till respektive 150 kronor och
500 kronor.

Riksbibliotekariens beräkning af minimisumman för hela biblioteksanslaget
till 210,805 kronor, maximisumman till 2,108,500 kronor hade varit
berättigad endast i det fall förslag framkommit att göra biblioteken till
obligatoriska kommunala institutioner. Vid beräkningen af den summa,
som faktiskt under de närmaste åren kan komma ifråga, ha de sakkunniga

dels utgått från antalet för närvarande understödda bibliotek, dels tagit
hänsyn till den ökning i statsanslaget, som kan blifva följden af ett lifligare
intresse från kommunernas sida, då staten lämnar högre bidrag än
förr till deras biblioteksväsen. Den första verkan af de nya bestämmelserna
tar sig säkerligen uttryck inte så mycket i ökandet af bibliotekens
antal som i höjningen af deras respektive anslag, men intet skäl torde
dock föreligga för antagandet, att ens flertalet bibliotek skulle komma
upp till statsbidragets maximibelopp (respektive 150 och 500 kronor).
Då de sakkunniga satt medeltalet till respektive 75 och 250 kronor
för de anslag, som biblioteken kunna antagas söka, ha de dock utgått
från att bibliotekens utgifter i allmänhet bli betydligt högre än för närvarande.
Nu linnes det enligt d:r Palmgrens beräkning ungefär 600
skolbibliotek och 200 kommunala bibliotek, som ansökt om anslag, och
dessa kunna under de närmaste åren tänkas ökas med bortemot 200
af hvartdera slaget. Anslaget för 800 skolbibliotek med i medeltal 75
kronor i understöd till hvarje skulle då uppgå till 60,000 kronor, anslaget
för 400 kommunala bibliotek med i medeltal 250 kronor i understöd
till hvarje skulle uppgå till 100,000 kronor. Beräknas så anslaget
till riksorganisationerna till 20,000 kronor och utgifterna till konsulenter
och förmedlingsanstalter, såsom de sakkunniga föreslå, till 26,800 kronor,
behöfs i statsanslag till biblioteksväsendet 206,800 kronor, hvilken summa
de sakkunniga föreslå afrundad nedåt till 200,000 kronor, således 50,000
kronor mindre ån den summa, till hvilken d:r Palmgren kommit i sitt
förslag.

Visserligen är detta en afsevärd höjning af det nu utgående anslaget
till biblioteken, men anslaget kommer ej att uppgå till ens den summa,
med hvilken staten understödjer de populärvetenskapliga föreläsningarna,
hvilka för att bli verkligt fruktbärande dock måste sättas i samband

med biblioteksverksamheten. Den från ett par håll uttalade åsikten,
att statens anslag till biblioteken böra hållas nere för att inte äfven tyra

en sänkning i de för folkskolans utveckling nödvändiga anslagen,
torde inte kräfva större beaktande redan af den orsaken, att goda

bibliotek äro en nödvändig förutsättning för ett varaktigt resultat af
skolans arbete. De myndigheter, som haft att yttra sig om d:r Palmgrens
utredning, tillstyrka också med de ytterst få undantag och de i

allmänhet oväsentliga anmärkningar, som återfinnas i öfversikterna sid.
105—114, förslagets genomförande och anse, då de särskildt, yttrat sig om
kostnaderna, att uppoffringarna från statens sida för denna sak äro väl
motiverade.

Öfvergångsbestämmelser.

Om förslaget till biblioteksväsendets omläggning i öfverensstämmelse
med de sakkunnigas här ofvan framlagda synpunkter vinner statsmakternas
gillande, skulle den nya förordningen kunna börja tillämpas från och
med 1913. Normalkatalogen kan inte föreligga färdig detta år, kanske
inte heller 1914, hvarför det torde bli nödvändigt, att till dess denna katalog
blir fastställd, biblioteken låta sina boklistor på de böcker, som
skola erhållas som statsanslag, granskas af bibliotekskonsulenterna.

Då enligt nu gällande bestämmelser de för 1912 beviljade statsbidragen
först utbetalas 1913, och då vidare de sakkunnigas förslag går ut på,
att be viljad t anslag skall lyftas under det kalenderår, för hvithet det är afsett,
så kommer ett afsevärdt antal bibliotek att under år 1913 två gånger
uppbära statsanslag. Utom anslaget på ordinarie stat om 200,000 kronor
för biblioteksväsendet behofves således för år 1913 till aflösning af det
statsbidrag, som då skall utbetalas till biblioteken jämlikt 1911 års riksdags
beslut ett belopp af 50,000 kronor.

Dessutom torde för upprättandet af den första grundkatalogen (se
sid. 26) det vara nödvändigt att på extra stat äfven anhålla om ett anslag
af 20,000 kronor.

Från ett par håll (sid. 63 och 113) har framställning gjorts, att en
biblioteksreform af den omfattning, som d:r Palmgren föreslagit, ej omedelbart
bör genomföras, men med hänsyn till biblioteksväsendets nuvarande
omfattning och art, anse de sakkunniga, att man knappt skulle
kunna stå till svars med att låta utvecklingen sköta sig själf för en kanske
lång tid framåt, utan hålla före, att åtgärder från statens sida snarast
möjligt böra vidtagas, hvarigenom den vidare utvecklingen af detta betydelsefulla
led i folkuppfostran kan främjas på sundaste och bästa sätt.

Sammanfattning.

Allmänna önskemål.

I likhet med hvad d:r Palmgren framhållit i sitt »Förslag angående
de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjandet af det
allmänna biblioteksväsendet i Sverige», anse de sakkunniga, att dessa åtgärder
höra afse dels ökadt och lämpligare fördeladt ekonomiskt stöd från
statens sida för såväl bibliotek som förinedlingsanstalter, dels en fastare
organisation af vårt för den stora allmänheten afsedda biblioteksväsen under
insiktsfull ledning af en statens Händighet.

För vinnandet af detta syfte föreslå de sakkunniga:

I. att statsbidrag må utgå till:

1) ett kommunalt bibliotek eller bibliotekssystem (centralbibliotek

med filialer) inom hvarje kommun, för hvars underhåll och
utveckling kommun, församling eller enskilda tillskjuta minst
lika mycket som staten;

2) hvarje skolbibliotek, för hvars underhåll och utveckling skol distrikt,

kommun,församling eller enskilda tillskjuta minst lika
mycket som staten;

3) riksorganisation, d. v. s. hela landet omfattande förening, hvilken

äger minst 20,000 medlemmar, såsom understöd för biblioteksverksamhet
inom studiecirklar eller andra sammanslutningar
med liknande syfte, därest denna verksamhet är centraliserad
under en af organisationen utsedd ledning och organisationen
för inköp och inbindning af böcker tillskjuter minst dubbelt
så mycket som staten;

4) fyra för medlingsanstalter för vandring sbibliotek (i Stockholm,

Göteborg, Lund och Luleå);

5) tva bokförmedlingsanstalter i Stockholm, en för de kommunala

biblioteken och skolbiblioteken och en för studiecirklarnas
bibliotek;

II. att tre bibliotekskonsulenter anställas inom ecklesiastikdepartementet för
att i egenskap af central myndighet utöfva sakkunnig ledning af
och kontroll öfver biblioteksväsendet.

Närmare bestämmelser.

I. Den centrala ledningen.

De tre bibliotekskonsulenter, som anställas inom ecklesiastikdepartementet,
böra hafva följande uppgifter:

1) att inom departementet granska dels ansökningarna om statsunderstöd

till kommunala bibliotek och skolbibliotek samt till riksorganisationer
och förmedlingsanstalter, dels alla dessa institutioners ekonomiska
och andra redogörelser, samt i öfrigt biträda vid handläggningen af
de ärenden, som röra de statsunderstödda biblioteken;

2) att tillhandagå kommuner, skolor och enskilda med råd och upplys ningar

rörande biblioteksverksamheten, samt att i den mån, förhållandena
medgifva, i sådant syfte göra personliga besök i biblioteken;

3) att ingripa, där rättelser synas erforderliga;

4) att utgifva och tillställa de statsunderstödda biblioteken normalkata loger

med årliga supplement, som innehålla förteckning öfver de
böcker, hvilka kunna erhållas såsom statsbidrag, och som därjämte
kunna lämna vägledning vid klassificering af böcker och upprättande
af bibliotekskataloger;

5) att anordna och leda kurser för utbildande af biblioteksföreståndare;

6) att biträda vid organisationen af folkskoleseminariernas bibliotek och för

seminariernas lärjungar anordna såväl teoretisk som praktisk undervisning
i skötandet af ett skolbibliotek;

7) att ombesörja utgifvandet af en lärobok i biblioteksskötsel, som tar

hänsyn till de olika slagen af bibliotek och i första hand kan tjäna
* till ledning för biblioteksföreståndare;

8) att, när så påfordras, utgifva meddelanden angående biblioteksväsendets

ståndpunkt och utveckling i vårt land, hvilka meddelanden äfven
böra innehålla råd och upplysningar rörande upprättandet och handhafvandet
af statsunderstödda bibliotek samt eventuellt uppgifter på
nyutkomna, för biblioteken särskildt lämpliga böcker, ordnade i
öfverensstämmelse med normalkatalogen, samt att tillställa de statsunderstödda
biblioteken dessa meddelanden;

9) att sammanföra och bearbeta från kommunala bibliotek, skolbibliotek,
föreningar och förmedlingsanstalter inkommande statistiska o. a. uppgifter
af intresse för biblioteksväsendet.

II. Kungl. Maj:ts kungörelse.

De sakkunniga föreslå, att den kungörelse, som af Kungl. Maj:t
kommer att utfärdas rörande statsbidrag till ifrågavarande biblioteks- och
förmedlingsverksamhet måtte

1) erhålla följande rubrik: »Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående

understöd åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och vissa riksorganisationers
bibliotek»;

2) och få följande innehåll:

A. att understöd af statsmedel till ett belopp af lägst 50 kronor,
högst 500 kronor, för år räknadt, må utgå till lands- och stadskomraun
(respektive församling) utom Stockholm och Göteborg
för upprättande och underhåll af ett kommunalt bibliotek, samt
att understöd af statsmedel till ett belopp af lägst 15 kronor,
högst 150 kronor må utgå till skoldistrikt, högre folkskolor,
af landsting understödda folkhögskolor och småskoleseminarier
för upprättande och underhåll af skolbibliotek,
allt under följande villkor:

1) att därest biblioteket underhålles af enskilda, det skall

ställas under en styrelse, i hvilken kommunen (respektive
församlingen) skall utse minst en ledamot, hvarjämte
kommunen äfven skall deltaga i granskningen af bibliotekets
räkenskaper;

2) att kommun, skoldistrikt, församling eller enskilda för

bibliotekets underhåll och utveckling tillskjuta minst
lika mycket som staten, hvarvid kostnad för lokal ej får
medräknas, såvida den ej utgår i kontanta medel;

o) att beviljadt statsbidrag må uppbäras endast i form af
bundna böcker, valda af biblioteksföreståndare eller biblioteksstyrelse
ur de af ecklesiastikdepartementet utgifna
katalogerna och förmedlade till biblioteken genom statsunderstödd
förmedlingsanstalt;

4) att biblioteket är uppställdt i lämplig lokal och regelbundet
vissa tider i veckan kostnadsfritt hålles tillgängligt
för allmänheten, dock att af staten understödt kom -

munalt bibliotek får inrymmas i skola, endast försåvidt
särskildt skolbibliotek äfven finnes;

5) att biblioteket hålles försäkradt mot eldskada;

G) att böcker af osedligt innehåll ej må med biblioteket införlifvas; 7)

att biblioteket skall vara underkastadt inspektion af veder börande

folkskoleinspektör samt i öfrigt den kontroll,
som Kungl. Maj:t föreskrifver;

8) att böcker, som erhållits såsom statsbidrag eller inköpts

för nyssnämnda af kommun, skoldistrikt, församling
eller enskilda anskaffade medel, ej må genom försäljning
eller byte afhändas biblioteket annat än med inspektörens
medgifvande;

B. att understöd af statsmedel till ett belopp åt minst 2,500 kronor,
för år räknadt, må utgå till riksorganisation, d. v. s. hela
landet omfattande förening, som har minst 20,000 medlemmar,
för dess biblioteksverksamhet genom studiecirklar eller andra
sammanslutningar med liknande syfte, under följande villkor:

1) att riksorganisationens studiecirkel- och biblioteksverksam het

är centraliserad under en af organisationen utsedd
ledning (studieledare, studierektor e. d.) med uppgift
att utöfva öfverinseende och kontroll öfver föreningens
nyssnämnda verksamhetsgrenar;

2) att beviljadt statsbidrag må uppbäras endast i form af

bundna böcker, valda inom studiecirklarna eller organisationen
ur de af ecklesiastikdepartementet utgifna
katalogerna och förmedlade till organisationens studieledning
genom statsunderstödd förmedlingsanstalt;

3) att riksorganisationen ansvarar för ett tillskott till sin studie cirkelverksamhet

minst två gånger så stort som statens;

4) att nyssnämnda af riksorganisationen anskaffade medel må

användas endast till inköp och inbindning af böcker
samt med minst fyra års mellantid för hvarje bibliotek
till tryckning af katalog;

5) att böcker af osedligt innehåll ej må med cirkelns

bokförråd införlifvas;

6) att böcker, som erhållits såsom statsbidrag eller inköpts för

nyssnämnda af riksorganisationen anslagna medel ej må
genom försäljning eller byte afhändas studiecirkeln annat
än med medgifvande af riksorganisationens studieledare;

7) att studiecirkelns såsom statsbidrag erhållna samt för före ningsanslagen

inköpta böcker vid hvarje arbets- eller
kalenderårs slut må kostnadsfritt öfverlåmnas till det
studiecirkeln eller riksorganisationen tillhöriga lokala
biblioteket (studiecirkelbiblioteket);

8) att studiecirkelbiblioteks angelägenheter vårdas af en sty relse,

som utser föreståndare, hvilken handhafver skötseln
af biblioteket;

9) att studiecirkelbiblioteket är underkastadt samma bestäm melser,

som för kommunalt och skolbibliotek äro här
ofvan upptagna i punkterna A 4)—7), dock att biblioteket
må hafva rätt att upptaga låg afgift för boklån;

10) att böcker, som erhållits från studiecirkel ej må genom

försäljning eller byte afhändas biblioteket utan med
inspektörens medgifvande;

11) att, då studiecirkelbibliotek, för hvilket åtnjutits stats understöd,

upplöses, till vederbörande kommun skola
för införlifvande med dess bibliotek öfverlämnas de
böcker, som på nyssnämnda sätt förvärfvats; dock att
i sådan händelse böckerna jämväl må, efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande, kunna öfverlämnas till lokalafdelning
af riksorganisation med liknande biblioteksverksamhet; C.

att understöd af statsmedel må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
utgå till fyra förmedlinysamtalter för vand riv ^bibliotek i Stockholm,
Göteborg, Lund och Luleå med ett belopp af högst 2,000
kronor, för år räknadt, till hvarje sådan förmedlingsanstalt,
dock till ett sammanlagdt belopp af högst 5,000 kronor;

hvarjämte dessa förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek
äga rätt att efter till Kungl. Maj:t insänd ansökan, vid hvilken
skall fogas vederbörligen styrkta räkningar af det under rubriken
»Understöd åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och vissa
riksorganisationers bibliotek» under riksstatens åttonde hufvudtitel
beviljade förslagsanslag årligen uppbära ersättning för de
med vandringsbibliotekens cirkulation förbundna fraktkostnader;

1). att. understöd af statsmedel må tills vidare jämväl tilldelas två
bakför m rdli nysa rist alter i Stockholm med ett belopp af högst

6.000 kronor, för år räknadt, till den ena af dessa anstalter
och 2,000 kronor till den andra, således tillsammans högst

8.000 kronor, för att de på villkor, som Kungl. Maj:t bestäm -

mer, skola förmedla de såsom statsunderstöd utgående böckerna,
den förstnämnda anstalten till de statsunderstödda kommunala
biblioteken och skolbiblioteken, den sistnämnda till riksorganisationer,
som åtnjuta statsunderstöd för studiecirkelverksamhet,
hvarjämte de likaledes på villkor, som Ivungl. Maj:t bestämmer,
skola till de biblioteksinstitutioner, som så önska,
förmedla böcker, som rekvireras för dessas egna medel.

Dessutom föreslå de sakkunniga att de i samband härmed
stående bestämmelserna för erhållande af statsbidrag måtte
innefatta

a) att kommunalt bibliotek och skolbibliotek skall före den 15

februari det år, för hvilket anslag sökes, till Kungl. Maj:ts
Befallningshafvande ingifva till Kungl. Maj:t ställd ansökning,
åtföljd af intyg om beviljad ansvarsfrihet för
det räkenskapsår, hvars förvaltning senast förelegat till
granskning, och affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med bifogade formulär I med uppgift å beloppet
af det bidrag, som anses erforderligt, inom fastställda
maximi- och minimigränser, jämte dels handlingar, som
visa att kontanta bidrag från annat håll för det löpande
året å minst lika stort belopp som det begärda statsbidraget
stå till bibliotekets förfogande, dels en redogörelse
enligt bifogade formulär VI för respektive biblioteks
verksamhet under det sistförfluten kalenderåret;
åliggande det Kungl. Maj:ts Befallningshafvande att till
ecklesiastikdepartementet före den lo mars insända ansökningshandlingarna
;

b) att studieledning för riksorganisation, som för biblioteks verksamhet

önskar bidrag af statsmedel, skall före den
15 juni härom till Kungl. Maj:t insända ansökning, affattad
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade
formulär II med uppgift å beloppet (minst 2,500
kronor) af det bidrag, som anses erforderligt, jämte dels
handlingar, som bestyrka, att organisationens eget under
det sistförflutna arbets- eller kalenderåret använda anslag
till inköp och inbindning af böcker för studiecirklarnas
räkning uppgått till minst dubbelt så stort belopp som
det begärda statsbidraget, hvarvid dock de cirklar ej få
medräknas, mot hvilkas bibliotek konsulenterna riktat

anmärkningar utan att vinna nödig rättelse, dels en
redogörelse i sammandrag, enligt bifogade formulär V
för verksamheten vid studiecirklarna under det sistförflutna
arbets- eller kalenderåret, dels äfven en redogörelse,
enligt bifogade formulär VI för verksamheten
likaledes under det sistförflutna arbets- eller kalenderåret
vid hvart och ett af föreningens medelbart statsunderstödda
bibliotek;

c) att bokförmedlingsanstalt och förmedlingsanstalt för vandringsbibliotek,
som önska erhålla statsbidrag i enlighet
med denna kungörelse, må före utgången af september
månad året före det, för hvilket bidrag sökes, härom
till Kungl. Maj:t insända ansökning, vid hvilken skall
fogas redogörelse, affåttad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med bifogade formulär III eller IV för verksamhetens
art och omfattning jämte öfriga uppgifter, som
kunna tjäna till ledning för bedömande af anslagsbehofvet.

Om de sakkunnigas förslag till rubrik för kungörelsen bifalles, föreslå
de sakkunniga i öfverensstämmelse därmed:

att Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 16 juni
1905 angående ändrad lydelse af § 1 mom. 5 af förnyade
nådiga instruktionen för folkskolinspektörer den 11 november
1904 samt lagarna af den 16 juni 1905 angående
ändrad lydelse af vissa §§ i förorduingen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862,
må i de punkter, där så anses erforderligt, ändras i
öfverensstämmelse med den föreslagna rubriken å kungl.
kungörelsen angående understöd åt bibliotek af här
ifrågavarande slag: »Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse

angående understöd åt kommunala bibliotek, skolbibliotek
och vissa riksorganisationers bibliotek».

III. Framställning till Riksdagen.

De sakkunniga föreslå,

att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljandet
af följande anslag under Riksdagens åttonde hufvudtitel för understöd
åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och vissa riksorganisationers bibliotek:

a) pä ordinarie stat ett förslagsanslag å 200,000 kronor, af hvilket anslagdels
högst 13,000 kronor må kunna på de villkor, som Kungl. Maj:t
bestämmer, användas till understöd åt förmedlingsanstalter för bokförmedling
och vandringsbibliotek, dels 13,800 kronor må användas till
aflöning af tre bibliotekskonsulenter inom ecklesiastikdepartementet;

b) å extra stat dels ett anslag å 20,000 kronor för upprättande af eu
normalkatalog för statsunderstödda bibliotek, dels ock ett anslag å 50,000
kronor till aflösning under år 1913 af det statsbidrag, som då skall utbetalas
till biblioteken jämlikt 1911 års Riksdags beslut;

samt att Riksdagen dessutom måtte medgifva:

dels att understöd af statsmedel till ett belopp af lägst 50 kronor,
högst 500 kronor, för år räknadt, må utgå till lands- och stadskommun
(respektive församling) utom Stockholm och Göteborg för upprättande
och underhåll af ett kommunalt bibliotek, samt

att understöd af statsmedel till ett belopp af lägst 15 kronor,
högst 150 kronor må utgå till skoldistrikt, högre folkskolor, af landsting
understödda folkhögskolor och småskoleseminarier för upprättande
och underhåll af skot bildiotek,
allt under följande villkor:

1) att därest biblioteket underhålles af enskilda, det skall ställas

under en styrelse, i hvilken kommunen (respektive församlingen)
skall utse minst en ledamot, hvarjämte kommunen
äfven skall deltaga i granskningen af bibliotekets räkenskaper;

2) att kommun, skoldistrikt, församling eller enskilda för bibliotekets

underhåll och utveckling tillskjuta minst lika mycket som staten,
hvarvid kostnad för lokal ej får medräknas, såvida den ej
utgår i kontanta medel;

3) att beviljadt statsbidrag må uppbäras endast i form af bundna

böcker, valda af biblioteksföreståndare eller biblioteksstyrelse ur
de af ecklesiastikdepartementet utgifna katalogerna och förmedlade
till biblioteken genom statsunderstödd förmedlingsanstalt;

4) att bibliotek är uppställdt i lämplig lokal och regelbundet vissa

tider i veckan kostnadsfritt hålles tillgängligt för allmänheten,
dock att af staten understödt kommunalt bibliotek får inrymmas
i skola endast försåvidt särskildt skolbibliotek äfven finnes;

5) att biblioteket hålles försäkradt mot eldskada;

6) att böcker af osedligt innehåll ej må med biblioteket införlifvas;

7) att biblioteket skall vara underkastadt inspektion af vederbörande

folkskoleinspektör samt i öfrigt den kontroll, som Kungl. Maj:t
föreskrifver;

8) att böcker, som erhållits såsom statsbidrag eller inköpts för nyssnämnda
af kommun, skoldistrikt, församling eller enskilda anskaffade
medel, ej må genom försäljning eller byte afhändas
biblioteket annat än med inspektörens medgifvande;
dels att understöd af statsmedel till ett belopp af minst 2,500 kronor,
för år räknadt, må utgå till riksorganisation, d. v. s. hela landet
omfattande förening, som har minst 20,000 medlemmar, för dess biblioteksverksamhet
genom studiecirklar eller andra sammanslutningar med
liknande syfte, under följande villkor:

1) att riksorganisationens studiecirkel- och biblioteksverksamhet är

centraliserad under en af organisationen utsedd ledning (studieledare,
studierektor e. d.) med uppgift att utöfva öfverinseende
och kontroll öfver föreningens nyssnämnda verksamhetsgrenar;

2) att beviljadt statsbidrag må uppbäras endast i form af bundna

böcker, valda inom studiecirklarna eller organisationen ur de
af ecklesiastikdepartementet utgifna katalogerna och förmedlade
till organisationens studieledning genom statsunderstödd förmedlingsanstalt;
1

3) att riksorganisationen ansvarar för ett tillskott till sin studie cirkelverksamhet

minst två’gånger så stort som statens;

4) att nyssnämnda af riksorganisationen anskaffade medel må an vändas

endast till inköp och inbindning af böcker samt med
minst fyra års mellantid för hvarje bibliotek till tryckning af
katalog;

5) att böcker af osedligt innehåll ej må med cirkelns bokförråd

införlifvas;

6) att böcker, som erhållits såsom statsbidrag eller inköpts för nyss nämnda

af riksorganisationen anslagna medel ej må genom
försäljning eller byte afhändas studiecirkeln annat än med
medgifvande af riksorganisationens studieledare;

7) att studiecirkelns såsom statsbidrag erhållna samt för förenings anslagen

inköpta böcker vid hvarje arbets- eller kalenderårs
slut må kostnadsfritt öfv^rlämnas till det studiecirkeln eller
riksorganisationen tillhöriga lokala biblioteket (studiecirkelbiblioteket); 8)

att studiecirkelbiblioteks angelägenheter vårdas af en styrelse,

som utser föreståndare, hvilken handhafver skötseln af biblioteket; 9)

att studiecirkelbiblioteket är underkastadt samma bestämmelser,

som för kommunalt och skolbibliotek äro här ofvan upptagna

i punkterna 4)—7), dock att biblioteket må hafva rätt att upptaga
låg afgift för boklån;

10) att böcker, som erhållits från studiecirkel ej må genom försälj ning

eller byte af hänglås biblioteket utan med inspektörens
medgifvande;

11) att, då studiecirkelbibliotek, för hvilket åtnjutits statsunderstöd,

upplöses, till vederbörande kommun skola för införlifvande
med dess bibliotek öfverlämnas de böcker, som på nyssnämnda
sätt förvärfvats; dock att i sådan händelse böckerna jämväl må,
efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, kunna öfverlämnas till lokalafdelning
af riksorganisation med liknande biblioteksverksamhet.

Reservationer.

Namnet »kommunala bibliotek (sid. 10).

Mot öfriga sakkunnigas beslut att föreslå utbytande af namnet »folkbibliotek»
mot »kommunala bibliotek, skolbibliotek och vissa riksorganisationers
bibliotek» får jag anföra följande

Reservation.

Då namnet folkbibliotek redan tinnes i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse
af den 16 juni 1905, äfvensom i instruktionen för folkskoleinspektörer
och i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,
då detta namn är kort och sålunda i praktiskt afseende lämpligt,
då ifrågavarande bibliotek fortfarande skola till skillnad från cte vetenskapliga
biblioteken vara ett viktigt led i den allmänna folkbildningen,
då ordet »folk» ingår såsom beståndsdel i namn på de skolor, som ha
till uppgift att meddela uteslutande allmänbildning (folkskolor, folkhögskolor)
och i namn på föreningar, hviikas uppgift är att främja folkbildningen
i allmänhet till skillnad från den lärda och yrkesutbildningen (folkbildningsförbund),

då namnet folkbibliotek tydligt betecknar bibliotekets syfte, och
då sakkunniga ej anfört för mig tillräckliga skäl att ändra det gemensamma
namnet på dessa bibliotek,

så anser jag, att folkbibliotek bör fortfarande bli det gemensamma
namnet för kommunalt- församlings- skol- och föreningsbibliotek.

Nils Lundahl.

Statsanslaget till vissa riksorganisationers bibliotek (sid. 18).

Öfriga sakkunnigas beslut att afstyrka den höjning i anslaget till
studiecirklarna, som föreslagits af såväl Stockholms arbetarebiblioteksförbund
(sid. 87) som Sveriges storloges af I. O. G. T. studiekommitté (sid.
84) kan jag inte biträda, utan föreslår med hänvisning till den utförliga
motivering, som återfinnes i studiekommitténs förslag (sid. 78—80),

att anslaget till riksorganisations studiecirklar får beräknas
till två tredjedelar af riksorganisationens egna utgifter för inköp
och inbindning af böcker under näst föregående arbetsår.

Oscar Olsson.

Vandringsbibliotek (sid. 20).

Undertecknad reserverar sig med hänvisning till uttalandet från
Sveriges storloges af I. O. G. T. studiekommitté (sid. 82) mot de sakkunnigas
förslag att utestänga riksorganisationerna från möjligheten att själfva genom
statsunderstöd uppehålla en vandringsbiblioteksverksamhet. Erfarenheterna
från goodtemplarorden motivera ej det nuvarande statsanslagets indragande
för denna organisation. Det intresse, som kommer vandringsbibliotekens
verksamhet till del från riksorganisationerna, då de själfva under eget
ansvar få ordna sina vandringsbibliotek, kan ej förutsättas verka lika starkt
under den af de sakkunniga föreslagna ordningen.

Oscar Olsson.

FORMULÄR

Formulär I.

Till Konungen.

Styrelsen för skolbiblioteket (församlingsbiblioteket, kommunbiblioteket) i
..............................................................................skoldistrikt (församling, kommun) får härmed i underdånighet
anhålla att för innevarande år utbekomma statsbidrag af de till understöd
åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och vissa riksorganisationers bibliotek anslagna
medlen till ett belopp af kronor öre. Till stöd härför åberopas bifogade hand lingar,

som utvisa, att biblioteket från annat håll har en garanterad inkomst under

innevarande år till ett belopp af kronor...........öre, äfvensom intyg om beviljad

ansvarsfrihet för det räkenskapsår, hvars förvaltning senast förelegat till granskning.

Ort och dag.

Underdånigst

Å biblioteksstyrelsens (skolrådets o. s. v.) vägnar:

N. N.

ordförande.

Då (på sätt särskild! angifves) föreskrift^ villkor för det begärda statsbidragets
erhållande (icke) blifvit uppfyllda, till(af)styrkes bifall till ofvanstående ansökan.

Ort och dag.

N. N.

folkskoleinspektör.

Anm. penna ansökning insändes till Kungl. Maj ds Befallningshafvande före den lö
februari det år ansökningen af ser och skall vara åtföljd af föreskrifven redogörelse för det sistförflutna
årets verksamhet, äfvensom af allt tryck, som utgifvits rörande biblioteket, sedan
senaste ansökan om sådant statsbidrag ingafs; skulle under samma tid ha antagits vare sig
nya stadgar eller stadgeändringar, som ej föreligga i tryck. bifogas afskrift däraf.

Formulär II.

Till Konungen.

Styrelsen för......................................................................................................förening får härmed, för

föreningens studiecirklar, i underdånighet anhålla att för innevarande arbets(kalender)år
utbekomma statsbidrag af de till understöd åt kommunala bibliotek, skolbibliotek och
vissa riksorganisationers bibliotek anslagna medlen till ett sammanlagdt belopp af

...................kronor...........öre. Till stöd härför åberopas bifogade handlingar, som utvisa.

att föreningens eget under det sistförflutna arbets(kalender)året använda anslag till

bokinköp och inbindning uppgått till inalles kronor.............öre, hvarjämte till

tryckning af kataloger användts kronor öre för sådana bibliotek, som af ses

i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den

Ort och dag.

Underdånigst

A föreningsstyrelsens vägnar:
N. N.

ordförande.

.1»»!. Denna ansökning insändes till Kungl. Majd före den 15 juni det år ansökningen
af ser och skall vara åtföljd af dels föreskrifvet sammandrag af uppgifter rörande studiecirklarnas
verksamhet under det sistförflutna arbetsfkalenderlåret, dels redogörelse likaledes för det sistförflutna
arbets kalender låret enligt fastställdt formulär rörande de föreningens bibliotek, med
hvilka de till studiecirklarna utsända böckerna sedermera införlifvats, äfvensom af allt tryck,
som utgifvits rörande föreningen, dess studiecirklar och bibliotek, sedan senaste ansökan om
sådant statsbidrag ingafs; skulle under samma tid ha antagits vare sig nya stadgar etter
stadgeändringar, som ej föreligga i tryck, bifogas afskrift däraf.

Formulär III.

Redogörelse från statsunderstödd förmedlingsanstalt för
vandringsbibliotek för kalender(arbetsjåret...............

Antal bibliotek med fast innehåll, bestående vid årets slut (oafsedt om för tillfället
utsända eller ej): ............

Antal utsändningar af bibliotek under året (— summan af de gånger biblioteken utsändts
under året):

a) bibliotek med fast innehåll: ............

b) » » rörligt » : ............

Antal olika platser, hvartill biblioteken under året utsändts (= antalet rekvirenter,
hvar och en räknad endast en gång):

a) bibliotek med fast innehåll: ............

b) » » rörligt » : ............

Sammanlagda antalet boklån under året:

a) ur bibliotek med fast innehåll: ............

b) » » » rörligt » : ............

Antal boklån per bibliotek under året:

a) ur bibliotek med fast innehåll:

1) medeltal: ............

2) maximum: ............

3) minimum: ............

b) ur bibliotek med rörligt innehåll:

t) medeltal: ............

2) maximum: ............

3) minimum: ............

Lånetid för under året återställda bibliotek:

medeltal: ............

maximum: ............

minimum: ...........

Inkomster: a) statsbidrag kr.: ............

b) hyresafgifter » ............

........................ » ............

Utgifter: a) bokinköp och inbindning kr.: ............

b) expeditionskostnader » ............

Bokhandelsvärde på under året för vandringsbibliotek inköpta böcker:

a) för bibliotek med fast innehåll kr.: ............

b) » » » rörligt » kr.: ............

Fastställd låneafgift per bibliotek och månad, kr.: ............

Anstaltens sammanlagda fraktkostnad för biblioteken under året, kr................

................................. den ............................................. 19.........

anstaltens föreståndare.

A n m. Ett ex. af under året tryckta kataloger öfver vandringsbibliotek samt af (ifrigt
under året utgifvet tryck rörande verksamheten bifogas.

- 7

Formulär TV.

Redogörelse från statsunderstödd anstalt för bokförmedling

för kalender(arbets)året ............

Anstaltens namn ......................................................

A. Förmedling af böcker, rekvirerade såsom statsbidrag;

Antalet under året förmedlade böcker (verk, icke band): ............

Antal bibliotek, till hvilka böcker förmedlats: ............

Expedierade bokrekvisitioners sammanlagda belopp, kr.:

a) kostnaden för rekvirentema: ............

b) bokhandelsvärde: ............

Nedsättning, räknad i %, af bokhandelsvärdet af under året förmedlade böcker:.........

I kostnaden för rekvirentema är ej inberäknad bindning af böcker, som förmedlats
under året till ett sammanlagdt pris af kr.............

B. Öfrig bokförmedling:

Antal under året förmedlade böcker (verk, icke band): ............

Antal under året förmedlade bokrekvisitioner :

Expedierade bokrekvisitioners sammanlagda belopp, kr.:

a) kostnaden för rekvirentema: ............

b) bokhandelsvärde: ............

Nedsättning, räknad i %, af bokhandelsvärdet af under året förmedlade böcker:.........

I kostnaden för rekvisitionerna är ej inräknad bindning af böcker, som förmedlats
under året till ett sammanlagdt pris af kr.: ............

.................................... den .................................... 19.........

anstaltens föreståndare.

Anm. Ett ex. af under året utgifvet tryck rörande verksamheten bifogas.

Föreningens namn:

Sammandrag af studiecirklarnas rapporter

N:r

Cirkelns namn och adress

Ö Ii

Eko Inkom -

0) q

60-0

£ ®
»g
-3 ''So

Anslag åt
			Kommun	Staten

I I

för arbets(kalender)året

Formulär V.

n o m i

Antal

Anmärkningar

N:r

ster, kr.

U t g i f t e r, kr.

(

Diverse

Summa

Bokinköp och |
inbindning

Föreläsningar

Diverse

Utgående be-hållning

Summa

Möten och

samkväm

Föreläsningar

Band i biblio-

teket

Boklän

den 19

föreningens studieledare.

OBS.! Denna redogörelse skall åtfölja den af skol- och kommunala bibliotek till Kungl. Maj:t ställda och till Kungl. Maj ds befallningshafvande före den 15 febr. insända ansökning om,
statsbidrag för löpande år. Därvid bifogas jämväl allt tryck rörande bibliotek (stadgar, kataloger, årsberättelser o. s. v.), som utgifvits sedan nästföregående ansökning, äfvensom
uppgift om stadgeändringar o. d. Ofvanstående gäller i tillämpliga delar äfven i fråga om motsvarande af riksorganisations centralstyrelse till Kungl. Maj.t före den 15 juni
ingifna ansökning om statsbidrag.

Formulär VI.

Redogörelse för bibliotek

(i län) för året

(kalender-, arbets-)

Biblioteket började sin utläningsverksamhet år
Gällande stadgar antogs den
ändringar däri antagna den
Biblioteket tillhör:

(kommun , skoldistrikt . lokalförening af riksorganisation ).

Bibliotekets verksamhet afser (skolungdom, vuxna eller bådadera)

Biblioteket är beläget i (egen byggnad, skolhus, kommunalrum o. s. v. i):

Biblioteket har under året haft underafdelningar, belägna i (skollokalerna o. s. v. i):

Läsrum har under året varit anordnadt i (hufvudafdelningen, hvilka filialer;.-

Särskildt läsrum för ungdom har varit anordnadt i:

Biblioteket har under året hållits tillgängligt (hvilka dagar och tider på dagen; om flera afdelningar med
olika expeditionstid, lämnas särskild uppgift för hvarje afdelning):.......................................................................................................

Afgift (oafsedt plikt) för låntagare i bibliotek, tillhörande lokalförening af riksorganisation har enligt
Stadgarna utgått under året med (här angifves afgiftens storlek och efter hvilka grunder den utgått samt
antecknas uttryckligen, om boklånen varit helt och hållet afgiftsfria):................................................................... ..............................

Plikt vid försummelse att i rätt tid återställa boklån har enligt stadgarna utgått under året med (här

angifves pliktens storlek, och efter hvilka grunder den utgått, samt antecknas uttryckligen, om plikt ej föreskrifves)

Biblioteket var vid årets slut brandförsäkradt för kr.

Under året tjänstgörande biblioteksföreståndare

namn yrke adress

Bokbestånd (verk och band).	Antal verk	Antal band	Antal boklån	Antal
Vid årets början .................................. Tillkomna under året ........................			under året (hvarje band vid hvarje rekvisi-tion räknadt särskildt): hemlån ............

Summa			i läsrummet....
Afgår: afskrift^ under året ................			Hela antalet låntagare under året (hvarje person räknas endast en gång) ..........
Rest vid årets slut
Däraf i läsrumsbiblioteket.............

Vänd!

OBS.! Koncept till af gifven skrifvelse, affattad å denna blankett, skall af uppgiftslämnaren bevaras. — Redogörelseblanketter tillhandahållas skol- och kommunala bibliotek samt riksorganisationers
centralstyrelser genom Kungl. Ecklesiastikdepartementets konsulenter.

Inkomster.	Utgifter.
	Kronor	öre		Kronor	öre
Behållning vid årets början (kontant, innestående å bankräkning och an-dra fordringar utom fonder) Stadsfullmäktige (allmän rådstuga) i			Brist vid årets början (af redogöraren eller på annat sätt förskotterade medel)
		Inköp af böcker och tidskrifter inbe-räkn. det som erhållits i statsbidrag
..................................................................			Inbindning (inberäkn. genom statsbidrag)
			Tryckning af katalog
Kommunalstämm an (kommun alfull- mäktige) i			Andra trycksaker (stadgar, årsberättel-ser, blanketter o. d.) Skrifmaterialier o. d. (inberäknadt kata-loglappar in. in.)....................................

			Lokalhyra
			Uppvärmning och belysning
Municipalstämman (municipalfullmäk-			Inventarier (bokhyllor, katalogskåp, möb-ler 0. s. v.)...........................................................

tige) i			Löner och arfvoden:
Anslag, utbekomna under året, från:
Kyrkostämman i
		.............	Öfriga utgifter:
Bidrag, utbekomna under året, från:
förening			Behållning vid årets slut (kontant, inne-stående å bankräkning och andra for-dringar utom fonder)


Bidrag, utbekomna under året, från enskilda (personer, institutioner, fonder och donationer, jämför nedan Fonder) Statsbidrag, utbekommet under året (totalvärdet af i statsbidrag erhållna			Summa utgifter Anm. Har biblioteket under året åtnjutit: fri lokal?........................ fri värme och belysning?.......................... andra gratisförmåner? hvilka?	...............
inbundna böcker)
Afgifter för boklån (i föreningsbibliotek)
Pliktafgifter			Fonder.
Öfriga inkomster:			Inkomster till biblioteket, som härflutit ur fond eller donation, ställd under förvaltning af kyrko- eller kom-munalstämma, stadsfullmäktige o. s. v., kunna föras till anslag af resp. kyrko-, kommunalstämma, stadsfullmäk-tige o. s. v., men upptagas särskildt.
Brist vid årets slut (af redogöraren eller på annat sätt förskotterade medel)			Kapitalbeloppet af fond, hvars afkastning är be-stämd att utgå för bibliotekets behof, bör icke ingå i Be-hållning. Sådana fonder funnos vid årets slut till ett belopp af kr. öre.
Summa inkomster Anm. Summa inkomster bör vara lika med			.................................den.....	19

summa utgifter.			bibliotekarie.

UTLÅTANDEN

FRÅN

MYNDIGHETER OCH STATSUNDERSTÖDDA
FOLKBILDNINGSANSTALTER.

r -

Utlåtande från Riksbibliotekarien.

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 13 innevarande månad anbefallt mig
att afgifva underdånigt utlåtande öfver »Förslag angående de åtgärder,
som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet
i Sverige, afgifvet den 28 september 1911 af Valfrid Palmgren»,
har från kungl. ecklesiastikdepartementet för mig framhållits angelägenheten
af att detta utlåtande ofördröjligen inkomme. Den korta tid,
som jag till följd häraf ansett böra stå till mitt förfogande, har icke tilllåtit
mig att så ingående, som vore erforderligt, sätta mig in i ett ärende,
där jag i flera väsentliga hänseenden saknar erfarenhet och för hvars allsidiga
bedömande tidkräfvande förberedelser synts mig vara af nöden. Då
jag går att fullgöra det mig i nåder gifna uppdraget, ser jag mig alltså
nödsakad att inskränka mig till en del betraktelser af mera allmän natur
och att i stället för de bestämdt formulerade anmärkningar och förslag,
som särskildt från en person i min tjänstebefattning torde varit att förvänta,
framlägga tvifvelsmål om vissa ifrågasatta åtgärders utförbarhet
och antydningar huru, i enstaka fall, en lösning af den viktiga frågan vore
ntt åvägabringa.

Det ifrågavarande förslaget angifver sig i sin rubrik handla om »det
allmänna biblioteksväsendet i Sverige». Inledningsvis (s. 43) göres en
antydan om ett i princip befintligt och i utförandet önskvärdt samband
mellan alla landets bibliotek, sträckande sig från folkskolornas bibliotek
upp till universitetsbiblioteken och kungl. biblioteket. Huru författarinnan
tänkt sig en organisation af sådan omfattning utvecklas visserligen icke,
men blott med den såsom förutsättning torde benämningen »landets allmänna
biblioteksväsen» vara berättigad. När vidare undersökningens föremål
närmare angifves, talas först om vissa läroanstalters, särskildt folkskolornas
bibliotek och öfriga bibliotek, som afse allmän folkbildning,
hvilket slutligen i förslaget till rubrik för en kunglig kungörelse (s. 243)
preciseras under benämningen »skol- och allmänna bibliotek». Med »allmänna
bibliotek» förstår alltså förf. å ena sidan hvad som hittills
benämnts socken- och församlingsbibliotek, å andra sidan vissa föreningars

bibliotek, eller med ett gemensamt namn folkbibliotek. Detta ord söker
däremot förf. systematiskt undvika — när det användes sättes det inom
citationstecken — och afsikten härmed är uppenbar: »det allmänna biblioteket
är icke ett bibliotek för någon viss del eller klass af samhället, utan
för hela samhället, alla dess invånare» (s. 73). Det är för att motverka
missuppfattningen att jfo/Fbibliotek vore till för någon viss del af folket
som en hittills tämligen allmänt vedertagen benämning skulle bannlysas.
Att utbyta den mot »allmänna bibliotek» finner jag dock ingalunda lyckligt.
Då förf. uttryckligen från dessa afsöndrar skolbiblioteken och faktiskt,
om kanske ej i principen, äfven studiebiblioteken och de vetenskapliga
biblioteken, så hvarför ej åt de återstående biblioteksformerna
gifva deras adekvata namn: kommunalbibliotek och förening sbibliotek.

Man invänder måhända, att det är öfverflödigt att polemisera mot en
benämning, som ju i allmänhet har ringa inflytande på den underliggande
realiteten. Här är dock namnet af större betydelse: det innebär i all sin
korthet rent ut det program, som förf. uppställt för biblioteksväsendets
utveckling. Det allmänna biblioteket skall tjäna alla samhällets invånare,
det skall fylla det mest allsidiga behof af läsning, och på denna breda
grund uppdragas vida perspektiv för biblioteksväsendets utveckling och
bibliotekens kulturella och sociala betydelse. Går man åter till de positiva
förslagen, så finner man, att förf. med vislig varsamhet nöjt sig med åtgärder
af vida mindre räckvidd. För visso är jag långt ifrån att vilja
underkänna bibliotekens stora betydelse, och i många, kanske de flesta
afseenden är jag ense med förf. om önskvärdheten af att de i vårt land
må kunna nå därhän, att de skisserade frukterna vore att inhösta i fullaste
utsträckning. Men det synes mig ha varit klokare om skildringens
färger något dämpats, och om en bestämdare skillnad uppdragits mellan
hvad som måste stå som ett ännu fj ärrliggande mål och hvad som inom
en öfverskådlig framtid och med nu föreslagna medel verkligen är möjligt
att uppnå. 1 sådant fall hade man ej behöft gifva uttryck åt farhågan,
att resultaten måhända ej komme att motsvara förväntningarna, att det
vaknande intresset för biblioteksrörelsen, i följd af missmod öfver uteblifna
framgångar, måhända kan förbytas i liknöjdhet eller ovilja.

Framför allt är det med kommunernas offervillighet man här har att
räkna. Utan att vilja förringa statsbidragets nytta och betydelse, stå vi
helt visst långt ifrån realiseringen af det önskemålet att åtminstone i de
större af våra städer få se upprättade stadsbibliotek af den omfattningen,
att de förmå fylla, om icke alla, så dock en större del af invånarnes behof
af bildande läsning, att i mindre stadssamhällen och ett flertal landskommuner
må finnas boksamlingar motsvarande åtminstone de oundgäng -

ligaste af dessa behof, samt att vandringsbibliotek, afpassade efter en mångfald
skiftande fordringar, må nå fram till de snart sagdt otaliga orter,
som ej förmå skaffa sig fasta bibliotek. Först sedan detta mål i någorlunda
omfattning blifvit vunnet, kan det blifva tal om ett förverkligande
af de fordringar på bokbestånd, lokal och sakkunnig, bildningsspridande
ledning, som förf. redan från början synes vilja uppställa såsom förutsättningar
för biblioteksverksamhetens ändamålsenliga bedrifvande. Äfven
från den synpunkten, att de statsunderstödda biblioteken tills vidare torde
få hålla sig inom blygsammare gränser, synes en mindre anspråksfull
namngifning: än den af »allmänna» bibliotek vara att förorda.

Den första länken i det system, inom hvilket förf. sträfvar att sammansluta
vårt lands biblioteksväsen, utgöres af skolbiblioteken, närmast folkskolornas
bibliotek. Dessas samhörighet med organisationen i öfrigt framhålles
flerstädes: »skolbiblioteket bör söka i mån af möjlighet samarbeta
med andra inom orten eller grannskapet belägna bibliotek» (s. 162); »det
allmänna biblioteket skall taga vid, där skolan slutar, skall fullfölja hvad
där blott hunnit påbörjas» (s. 163); »skolbiblioteket och det allmänna biblioteket
skola samverka med hvarandra, söka hjälpa, stödja och gagna
hvarandras verksamhet» (ibid). Å andra sidan betonas skarpt för skolbiblioteken
en särställning, som förf. knappast vill tillerkänna öfriga biblioteksformer.
Otvifvelaktigt har förf. rätt däruti, att skolbiblioteket har
sina särskilda uppgifter, hvilka ej böra motverkas eller lida intrång under
det antydda samarbetet. Men lika otvifvelaktigt synes det mig vara, att
förf. går för långt i sin sträfvan att häfda skolbibliotekets särställning.
Särskilt gäller detta hvad som yttras angående bibliotekens lokalfråga.
Förf. vill icke tillåta, att det »allmänna» biblioteket inhyses i skolan under
annan förutsättning, än att det förlägges till en särskild tillbyggnad till
skollokalen; framför denna gifves i annat fall företräde åt järnvägsstation,
postkontor, handelsbod eller annan lokal i en orts hufvudcentrum (s. 61,
62, 162). Själfva tillvaron i en skolsal af ett bokskåp innehållande böcker
afsedda för äldre anses utöfva ett menligt inflytande på barnen, hvaraf
verkningarna möjligen kunna spåras ännu bland de svenska emigranterna
i Amerika (s. 47). Man frågar sig huruvida dylika uttalanden kunna vara
grundade på verklig erfarenhet. Borde man icke snarare taga hänsyn
därtill, att dessa anstalter fortfarande befinna sig och länge måste förblifva
i utvecklingens första skede, och att man löper risken att hämma denna
utveckling om man spänner fordringarna alltför högt. Finnes det öfver
hufvud, särskildt på landsbygden, någon lokal, som bättre lämpar sig för
eller lättare och med mindre kostnad kan apteras till att inhysa det all -

manna biblioteket än just folkskolan, frånsedt de fall där denna har ett
alltför afskildt läge? Och befordras ej, snarare än motverkas, det åsyftade
samarbetet, om det allmänna biblioteket må förblifva i närmaste närhet
till skolbiblioteket, helst om man betänker, att vårdare af dem båda väl i
allmänhet på landet måste sökas inom folkskolornas lärarpersonal. Jag
äger icke förmåga att bedöma de pedagogiska verkningarna af förslaget
att uppdela skolbiblioteket i gemensamt bibliotek, klassbibliotek och referensbibliotek,
men jag befarar, att förf. äfven här af sin entusiasm låtit
förleda sig till yrkanden, som ligga utom området af det praktiska och
det möjliga; jag kan icke göra mig ens en föreställning om, hvilka referensböcker
förf. afser såsom lämpliga för folkskolebarns fria begagnande.
Menas härmed »Nordisk familjebok», användbar väl endast för ett fåtal
af de mest försigkomna eleverna, så vore här ett tillfälle, då det allmänna
biblioteket utan skada kunde räcka en hjälpande hand åt skolbiblioteket,
hvilket troligen annars, till följd af verkets dyrbarhet, länge finge vara
detsamma förutan.

Beträffande de »allmänna» bibliotekens betydelse yttrar förf. tänkvärda
ord, i hvilka jag i allo kan instämma, blott med den ofvan antydda
reservationen i fråga om målets förhållande till medlen. Detsamma gäller
i de flesta fall om betänkandets allmänna synpunkter i öfrigt. Jag bär
intet att invända mot förf:s yttranden beträffande biblioteksverksamhetens
koncentrering, nyttan af läsrum och utsträckta tillgänglighetstider, bokbeståndets
sammansättning, bibliotekariens uppgifter, vandringsbibliotek
och bokförmedlingsanstalter, allt under förnyadt betonande af att framställningen
i många och väsentliga afseenden är att betrakta såsom innebärande
önskemål, hvilka blott delvis och småningom kunna realiseras.
Särskild! anser jag mig böra tillstyrka förslaget om att statsunderstödda
kommunalbibliotek må lämna boklån utan afgift. Jag anser detta såsom
ett väsentligt villkor för att biblioteken skola fylla sin uppgift inom de
mindre bemedlade klasserna, för hvilka de dock närmast äro afsedda, intill
dess utvecklingen kommit så långt, att de förtjäna benämnas »allmänna»
bibliotek, d. v. s. kunna tillgodose fordringarna hos alla samhällets medlemmar.
Något mera tveksam ställer jag mig till förslaget att utkräfva
plikt vid försummelse att inom föreskrifven tid återlämna boklån. Jag
har icke ansett mig böra föreslå införande af en sådan bestämmelse i det
nyligen fastställda lånereglementet för kungl. biblioteket, där den dock i
stort sedt borde betingas af samma förhållanden som i folkbiblioteken. I
universitetsbiblioteken finnes emellertid stadgandet om plikt, och jag tror
ej att man där är sinnad att upphäfva det. Min motsatta uppfattning är
förestafvad dels af det odiösa i själfva åtgärden, dels af dess ringa effek -

tivitet, om ej pliktbeloppet sättes högt, hvartill komma svårigheterna vid
pliktens utkräfvande inom en stor krets af låntagare samt kostnaderna för
kontroll och bokföring.

Den del af det förevarande förslaget, mot hvars allmänna grunder jag
hyser de största betänkligheterna, är den som afser förening sbiblioteken.

Ett konsekvent genomfördt yrkande hade varit att utesluta alla sådana
bibliotek från erhållande af statsunderstöd. Funnes, enligt förf:s framtidsbild,
i hvarje svensk folkskola ett godt, välskött bibliotek, i hvarje
kommun ett »allmänt» bibliotek i ordets verkliga betydelse, så hade förvisso
stat och kommun för saken gjort allt hvad man af dem rimligtvis
kunde begära. Insikten om det oupphinneliga i detta mål torde väl få
betraktas såsom den egentliga anledningen till den ställning förf. intagit
till föreningsbiblioteken. Äfven jag är ense därom, att biträdet af den
enskilda föreningsverksamheten hvarken bör eller kan undvaras, och att
denna därför också bör understödjas, kontrolleras och så vidt möjligt ledas.
Utgående från dessa obestridliga förutsättningar, inlåter sig emellertid
förf. på förslag, som lida af enligt min förmening olösliga motsägelser.
Biblioteksverksamheten bör koncentreras — det är en af förf:s hufvudsynpunkter
— de många små svaga biblioteken äro ett oting, och dock
föreslås understöd åt vissa stora föreningar utan något som helst förbehåll
att ej dessa skola splittra sin verksamhet huru långt som helst, inrätta
huru många bibliotek som helst och förlägga dem hvar som helst, utan
hänsyn till möjlig konkurrens med andra förut befintliga allmänna eller
enskilda inrättningar af samma slag. Kontrollen öfver de många småbiblioteken
är från statssynpunkt så godt som omöjlig, heter det, att skipa
rättvisa dem emellan vid understödets fördelning likaså, och dock skola
dessa svåra uppgifter anförtros åt hela landet omfattande enskilda föreningar,
hvilkas verksamhet i sin ordning skall från statens sida kontrolleras
på grund af detaljerade rapporter och förteckningar öfver föreningens
alla bibliotek, »med anteckningar för hvart och ett af dem rörande dess
inkomster och utgifter samt arbete i öfrigt». Den stabilitet, som tillerkännes
de stora föreningarna, i motsats till de små, antages skola sträcka
sig äfven till de förras lokalafdelningar och dessas bibliotek, och man får
såsom bevis härför nöja sig med en försäkran, att det hör till ovanligheterna
att någon lokalafdelning upplöses. Man må icke tro, säger förf.,
såsom mig synes med rätta, att man genom att fråntaga den enskilda
biblioteksrörelsen anslag skulle kunna undertrycka densamma; i stället för
att söka undertrycka hvad som redan är gjordt, bör man söka samla alla
de spridda krafterna till gemensamt arbete, till »ett enhetligt svenskt bi -

blioteksväsen», i hvilket äfven »våra nu existerande små bibliotek komma
att ha sin plats liksom kuggen i kvarnhjulet» — men för att åstadkomma
detta anvisas ingen annan utväg än just den, att beröfva de vida flesta
af dessa bibliotek utsikten att få del af statsanslaget. Slutligen och framför
allt: såsom villkor för statsbidrag uppställes, att inom vederbörande
föreningar skall finnas en organiserad studiecirkel- och biblioteksverksamhet,
som visserligen skall vara centraliserad under föreningens ledning,
men som i bibliotekshänseende väl innebär den mest långtgående splittring
man kan tänka sig. Jag känner icke huruvida utsikt finnes att denna
organisation af studiecirklar, som inom en förening visat så goda resultat,
skall komma att adopteras äfven af andra föreningar, i hvilkas öfriga
verksamhet den kanske icke alltid låter sig så lätt inpassas, ej heller har
jag om dessa studiecirklar någon annan kännedom än den jag inhämtat
af förf:s framställning, men såsom led i en åiå/iote&.sorganisation kan jag
ej finna dem lyckligt valda. Om jag ej alltför mycket misstager mig, är
det för deras behof som bokvalet i första hand skall afpassas, och för de
lokala föreningsbiblioteken återstår då knappast någon annan roll än att
vara depoter för cirklarnas utlästa böcker, där, åtminstone sedan cirkulationen
någon tid fortgått, skola samlas massor af dupletter och där all
annan verksamhet, till följd af konkurrensen om helt säkert knappt tillmätta
medel, kommer att begränsas till den minsta möjliga.

Om man än måste gifva förf. rätt däri, att icke hvart och ett särskilt
föreningsbibliotek bör likställas med kommunalt bibliotek med afseende
på rätt till statsunderstöd, att icke sådan rätt bör tillerkännas
hvarje förening, så synes det mig vara högeligen orättvist att därifrån
utesluta de föreningar,'' hvilka förf. kallar »rena biblioteksföreningar». Om
dessa sköta sig tillfredsställande, är det väl framför allt inom dem man
skall finna biblioteksintresset mest lefvande och alltså fruktbringande. Det
är också åt några bibliotek underhållna af sådana föreningar, som förf.
ägnar sina varmaste loford. Där det kommunala intresset för biblioteksverksamheten
är svagt, fylla förvisso dessa föreningar en viktig uppgift,
och hvarför då förmena dem från staten den hjälp, som kommunen icke
vill eller kan lämna? Vid tanken på att vi här hafva »de enda bibliotek
af någon som helst betydelse», som enligt förf:s förslag komma att stå
utom möjligheten att erhålla statsanslag, pekas på utvägen att förvandla
dem till »ett slags kommunala institutioner», och förf. förmenar, att
detta skall låta sig göra »med lätthet». Min erfarenhet är en annan.
Kungsholmens församlingsbibliotek, af hvars styrelse jag är medlem, har
visserligen ej uppkommit ur någon enskild förening, men för att göra det

till en kommunal institution af någon betydenhet har kräfts årslånga bemödanden
och kamp mot både likgiltighet och fördom.

Jag är visserligen långt ifrån kompetent att afgifva något förslag om
huru statsunderstödet till föreningsbibliotek bör utmätas. Jag vill icke
bestrida de större föreningarnas rätt därtill, då de visa sig däraf förtjänta.
Jag vill icke för dem uppställa ett villkor, som i min tanke ej står med
biblioteksväsendet i något nödvändigt eller hufvudsakligt sammanhang.
Jag vill framför allt ej utestänga de lokala föreningar, som åtagit sig att
ersätta eller bispringa kommunernas verksamhet. En pröfning för särskilda
fall och ett rättvist afvägande af olika anspråk torde måhända ej
böra anses ligga utom möjlighetens område.

Jag har ofvan framhållit, att de åtgärder, som föreslås för lösningen
af den föreliggande frågan, icke synas mig stå i riktigt förhållande till
de därför uppdragna allmänna synpunkterna. Intrycket af denna disproportion
skarpes därigenom, att förf. vid formuleringen af sina förslag
upprepar och ytterligare betonar en del af de förut framställda önskemålen.

Då jag har att yttra mig om förslagen till speciella bestämmelser,
föreligger först frågan om statsbidragets storlek. Jag finner det välbetänkt,
att förf. därvid hemställt om såväl ett maximum som ett minimum. Jag
anser det ock vara riktigt, att bidraget sättes till olika belopp för skolbibliotek
och för kommunala bibliotek. Huruvida åter förf. träffat det
rätta beträffande understödet till föreningsbiblioteken, för såvidt förslaget
i öfrigt angående dessa skulle vinna framgång, därom vågar jag icke uttala
någon egen mening. I fråga om beloppens storlek tror jag ock att
förslaget går så långt, som man med något hopp om framgång för närvarande
kan hinna. Man må dock ihågkomma, att därmed icke kan åvägabringas
stort mer än ett ringa bidrag till andra vida betydligare kostnader
och en uppmuntran till kommuner och enskilda att åtaga sig dessa. Förf.
erkänner själf att äfven maximibeloppet, 500 kronor, till de kommunala
biblioteken måste anses såsom blygsamt i förhållande till de stora uppgifter,
som föreligga dem. Men om ock bidraget från bibliotekens sida
sedt är ringa, är det dock en högst afsevärd statsutgift, som ställes i utsikt.
Förf. beräknar denna på grund af antalet för närvarande statsunderstödda
bibliotek och kommer härigenom till ett förslagsanslag å i rundt
tal högst 200,000 kronor om året. Utom beräkningen lämnas däremot
konsekvenserna af själfva grundtanken i förslaget eller att hvarje folkskola,
hvarje kommun skall äga rätt till statsbidrag, och att en kraftig

■utveckling mot detta mål blifvit förordad. Med ett antal af 2,507 kommuner
(1910) och 5,697 fasta folkskolor och högre folkskolor (1908) skulle
minimibidragen representera eu statsutgift af 210,805 kronor och maximibidragen
2,108,050 kronor. Om också dessa summor höra till en aflägsen
framtid, så torde man dock redan från början böra ha dem för ögonen, i
afl synnerhet då anslagets egenskap af förslagsanslag skulle auktorisera
dess så att säga automatiska ökning mot ofvan angitna slutbelopp.

En utväg att åtminstone i någon mån begränsa statsanslaget vore att
från rätten till bidrag utesluta de större och rikare kommunerna, i hvilkas
biblioteksekonomi detta bidrag komme att spela en underordnad roll.
Förf. har påpekat, att åtskilliga af här ifrågavarande bibliotek icke sökt
blifva delaktiga af det nuvarande statsanslaget, och härtill gifvit den helt
visst riktiga förklaringen. Annorlunda torde förhållandet blifva, om maximibeloppet
höjes till 500 kronor. Jag vill anföra Kungsholmens församlingsbibliotek,
hvars förhållanden jag nära känner. Utan tvifvel skulle dess
styrelse känna sig förpliktad att bevaka församlingens intresse genom att
göra ansökan om ett bidrag till sagda belopp, men om det beviljades,
blefve följden helt säkert den, att församlingen minskade sitt anslag med
motsvarande summa. För biblioteket själft vunnes således ingenting; man
blott öfverflyttade på staten en utgift, som kommunen visat sig kunna
bära. Det synes mig att man borde taga hänsyn till dylika förhållanden
vid fastställandet af rätten till statsbidrag; man skulle då kraftigare kunna
hjälpa på de håll, där det verkligen behöfves.

Mot förslaget angående statsbidragets form — att det skulle utgå i
form af bundna böcker valda enligt en normalkatalog — har jag i princip
intet att invända. Till några praktiska konsekvenser häraf skall jag nedan
återkomma.

Att ett af staten understödt biblioteksväsen af den omfattning, som
här är i fråga, bör stå under en enhetlig öfverledning torde icke kunna
bestridas. Jag finner ock de uppgifter förslaget vill förelägga en statens
biblioteksbyrå i det hela riktigt formulerade, om jag ock ej kan undertrycka
en farhåga för att fordringarna ställts för högt. Alldeles visst är
det, att de ej kunna fyllas med den personal, som ifrågasatts, och endast
med ett anslag till dennas aflöning. Det är uppenbart, och har helt säkert
ej heller undgått förf., ehuru förslaget därom iakttager tystnad, att härtill
komma utgifter för kanslipersonal, för biträde af flera slag, expenser, resekostnader
med mera. Och att dessa kostnader icke kunna bli obetydliga
framgår af omfattningen af byråns arbetsfält; jag citerar blott några punkter
ur förf:s framställning: konsulenternas »upprepade besök i alla Sveriges
allmänna och skolbibliotek», utarbetande af en mönsterkatalog med årliga

supplement, anordnande och ledning af tre utbildningskurser för bibliotekarier
om året, förande och bearbetande af statistik, utgifvande af en tidskrift
med mera.

Då jag fått mig meddeladt, att bland redan ingifna yttranden i frågan
förekommer förslag om, att den blifvande biblioteksbyrån borde fästas ej vid
ecklesiastikdepartementet, utan vid kungl. biblioteket, så torde det tillhöra
mig att särskildt härom göra ett uttalande. Antagligen vill man genom
en sådan anordning sätta byråns tjänstemän i närmare kontakt med det
egentliga biblioteksarbetet; möjligen har förslaget påverkats af en liknande
tanke som den, hvilken framskymtar i det förevarande betänkandet, att
landets samtliga bibliotek borde organiseras som en helhet under gemensam
ledning.

Jag kan emellertid icke instämma i uppfattningen, att en blifvande
biblioteksbyrå borde anslutas till Kungl. biblioteket. Till en början anser
jag det vara af större vikt för byråns framgångsrika verksamhet att åtminstone
dess chef, men äfven dess öfriga konsulenter äro förtrogna med
folkbildningsarbetet i dess olika skiftningar, än att de äro förfarna i biblioteksteknik
och det speciella biblioteksväsendets uppgifter och metoder,
ehuru äfven sakkunskapen på dessa områden bör vara inom byrån representerad.
Vidare har folkbibliotekstekniken i våra dagar utbildats i en
riktning ej oväsentligt olika den, som för de vetenskapliga biblioteken är
gällande. Den förra måste sträfva efter förenklade metoder, den senare
kan ej undgå att inlåta sig på detaljer, som för folkbiblioteken äro öfverflödiga
eller, om de på dem tillämpades, skadliga. Äfven för kungl. biblioteket
skulle en dit förlagd folkbiblioteksbyrå icke vara till fördel. Det
förras arbetsområde är i alla fall tillräckligt vidsträckt; skulle det utvidgas
in på ett därför hittills främmande område, blefve följden antagligen den,
att den högsta ledningen förrycktes antingen åt det ena hållet eller det
andra. Troligast blefve chefskapet öfver biblioteksbyrån, hvilken gifvetvis
måste få en själfständigare ställning än kungl. bibliotekets öfriga afdelningar,
väsentligen af nominell beskaffenhet, så mycket mer som åt en
sådan byrå icke kan beredas rum inom biblioteksbyggnaden och en förläggning
på afstånd från densamma uppenbarligen skulle försvåra samarbetet.

Redan tidigare har jag såsom medundertecknare å den underdåniga
framställning af den 11 oktober 1908, som föranledde utfärdandet af nya
stater för kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken, uttalat mig om
skillnaden i uppgift och arbetssätt mellan vetenskapliga bibliotek och folkbibliotek
och därvid sökt häfda hvarderas sjanständighet. Någon anledning
att förutse ett förslag om bådas ställande under gemensam ledning

förelåg då icke. På samma gång jag anhåller att få hänvisa till det åberopade
yttrandet, anser jag mig böra fullständiga det med uttalandet, att
skillnaden icke blott bör bevaras mellan de olika biblioteksformerna utan
äfven iakttagas i fråga om öfverledningen.

Angående öfriga förslag i förevarande betänkande anser jag mig böra
yttra mig endast om det som afser bokförmedlingsbyråer. Dylika anser
jag skola blifva till stort gagn för de små biblioteken, mindre för de
större, hvilka äfven utan förmedling kunna betinga sig fördelen af högsta
rabatt vid bokinköp. Jag kan upplysa, att Kungsholmens försainlingsbibliotek
åtnjuter sådan rabatt vid direkt beställning hos förläggarna, växlande
mellan 20 och 30 procent. I vissa fall torde emellertid för biblioteken,
särskildt för föreningarnas, den obligatoriska bokförmedlingen komma att
betraktas såsom ett band på deras frihet och därför verka hämmande på
benägenheten att söka statsbidrag. Man bör nämligen ej lämna ur sikte
att uppgörandet af den normalförteckning, inom hvilken förmedlingen
skulle begränsas, är en ytterst grannlaga uppgift, och att densamma näppeligen
kan komma att motsvara alla fordringar. För att ej ingå på det
missnöje, som kan föranledas af olika ståndpunkter i religiösa, sociala och
politiska frågor, vill jag blott påpeka, att en dylik förteckning, för att
ingående beställningar alltid må kunna effektueras, måste begränsas till
sådana böcker, som verkligen äro tillgängliga hos förläggarna, och att ett
nödtvunget anlitande af densamma alltså kunde uppställa hinder mot fördelaktiga
inköp i antikvariat eller hos enskilda.

En konsekvens af den obligatoriska bokförmedlingen synes ha bort
vara, att äfven förmedlingsbyråerna gjorts till statsanstalter. Helt naturligt
har dock förslagsställaren ryggat tillbaka från en åtgärd, som skulle
föranleda upprättandet af ett system af ämbetsverk med därmed förenade
kostnader. På frågan huruvida det är lämpligt och möjligt att åt enskilda
institutioner anförtro statsfunktioner, förenade med förvaltning och
redovisning af allmänna medel, kan jag icke inlåta mig. Närmast torde
det tillkomma de redan befintliga förmedlingsanstalter, åt hvilka man vill
öfverlämna ett sådant uppdrag, att yttra sig huruvida de se sig i stånd
att, mot det statsbidrag som ställts i utsikt, utöfva en verksamhet, som
helt visst kommer att taga betydande krafter i anspråk och hvars framtida
utveckling svårligen kan beräknas. Om härå skulle ingå betryggande
svar, så återstår att vinna kännedom huruvida andra för organisationens
genomförande beräknade anstalter, hvilka hittills icke bedrifvit bokförmedling,
äga vilja och förmåga att åtaga sig en sådan, ty härom innehåller
det föreliggande betänkandet ingen upplysning.

Det synes mig, att hvad som här anmärkts icke borde sakna betydelse
vid bedömandet af förslaget i den del, som afser att statsbidraget
till biblioteken skall utgå endast i form af bundna böcker, obligatoriskt
beställda genom förmedlingsanstalter, enligt en officiellt utarbetad bokförteckning.

Af det anförda framgår, att jag icke kan förorda den föreslagna organisationen
i flera af dess hufvudsakliga delar, åtminstone att jag icke
finner det tillrådligt, att beslut fattas om dess omedelbara förverkligande.
Bland erforderliga förberedelser är att framhålla den ofvan omtalade bokförteckningen,
hvilken upptagits såsom ett nödvändigt led i organisationen
och hvars uppgörande, frånsedt antydda svårigheter, är ett ^kräfvande
arbete. För att verksamheten skall blifva fruktbringande fordras
såsom förslaget riktigt framhåller, att undervisning skall meddelas i biblioteksskötsel;
lärare i ämnet finnas dock icke, och utbildningen af sådana
fordrar också tid. Såväl för denna undervisning som för biblioteksyrkets
utöfvande behöfves en lärobok; ej heller en sådan finnes.

Jag torde icke behöfva reservera mig mot misstanken att genom dylika
invändningar vilja lägga hinder i vägen för den förevarande frågans
lösning. Tvärtom tror jag mig hafva ådagalagt, att jag lifligt önskar
framgång för dess hufvudsyfte: en kraftig utveckling af vårt lands folkbiblioteksväsen.
Och för vinnande af detta mål anser jag i främsta
rummet valet af den ledande personen vara af betydelse. Det personliga
intresset, paradt med praktisk blick och organisationsförmåga, skall helt
visst kunna öfvervinna många af de svårigheter, som uppställa sig för den
betänksamme.

Hvad som för närvarande är att åtgöra synes mig böra inskränkas
därtill, att åt lämplig person uppdrages att fullständiga den förtjänstfulla
utredning som här föreligger, utarbeta organisationens detaljer och göra
därför erforderliga kostnadsberäkningar, äfvensom att åt denne person må
öfverlämnas att såsom konsulent i ecklesiastikdepartementet, eller i annan
ställning som Eders Kungl. Maj:t kan finna lämplig, tills vidare handlägga
här ifrågavarande biblioteksärenden samt med anlitande af nödigt
biträde utföra de förberedelser, som för ikraftträdande af en slutlig oreranisation
kunna anses af nöden.

Underdånigst
E. W. DAHLGREN.

Stockholm den 29 november 1911.

Utlåtanden från Folkbildningsförbundet.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 14 sistlidne oktober har folkbildningsförbundets
öfverstyrelse anmodats att senast den 15 dennes afgifva underdånigt
utlåtande öfver ett af filosofie doktorn Valfrid Palmgren afgifvet
förslag angående de åtgärder, som från statens sida borde vidtagas för
främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige.

Efter tagen kännedom om det föreliggande förslaget anser sig öfverstyrelsen
böra uttala sitt lifligaste erkännande åt såväl den förtjänstfulla
utredningen som de synnerligen praktiska och väl afvägda detalj förslagen
inom detsamma. De anmärkningar, som öfverstyrelsen detta oaktadt ansett
sig böra framlägga, röra så godt som uteslutande den centrala verksamheten
inom biblioteksväsendet samt vandringsbiblioteken. För en närmare
granskning af förslaget i de delar, hvilka afhandla de fasta biblioteken,
saknar öfverstyrelsen tillräcklig kännedom om de smärre biblioteken
på landsbygden, hvilka utgöra det öfvervägande flertalet af de hittills
statsunderstödda biblioteken; emellertid konstaterar öfverstyrelsen, att
de önskemål, som i afseende på nämnda bibliotek framställdes vid folkbildningsmötet
i Stockholm år 1910, i det föreliggande förslaget vunnit
beaktande.

Rubrik.

Hvad beträffar den föreslagna rubriken på en framtida nådig kungörelse
i detta ärende, anser öfverstyrelsen, att den — för att klarare uttrycka
kungörelsens innehåll — bör erhålla följande lydelse. »Kungl.
Maj:ts nådiga kungörelse angående statsunderstöd åt skolbibliotek, kommunala
bibliotek och vissa föreningars bibliotek*.

Ribliotekskonsulenter.

Den från flera håll uttalade önskvärdheten af koncentration af bokförmedlingsverksamheten
och vandringsbiblioteksrörelsen har i det före -

liggande förslaget beaktats liksom äfven behofvet af att den centrala ledningen
af hela biblioteksväsendet förlägges till ecklesiastikdepartementet.

I sistnämnda afseende föreslås inrättandet af fyra konsulentbefattningar,
och finner öfverstyrelsen det högeligen önskvärdt för att icke säga
nödvändigt för biblioteksväsendets framförande och sunda utveckling, att
på området sakkunniga personer fast anställas inom ecklesiastikdepartementet
för att fullgöra de betydelsefulla uppgifter, som jämlikt förslaget
skulle tillhöra konsulenterna, öfverstyrelsen anhåller emellertid att därjämte
få framhålla behofvet af en inom departementet ständigt tillgänglig
namnförteckning på alla de bibliotek, som åtnjuta statsunderstöd. Förhållandet
är ju för närvarande och synes framdeles blifva det, att — under
det att ansökan om statsbidrag för hvarje föreläsningsanstalt ingifves
hos Eders Kungl. Maj:t, som själ!’ i nåder bestämmer bidragets belopp till
hvarje sådan anstalt — bibliotekens ansökningar i detta syfte stanna hos
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande, hvilka bestämma och utanordna
beloppen. Härigenom uppstår en betänklig svårighet eller rättare omöjlighet
att — exempelvis från en bokförmedlingsanstalt — med upplysningar,
bokförslag och andra underrättelser nå dem, som äro intresserade
af de särskilda bibliotekens främjande, och af hvilka många sakna kännedom
om tillvaron af anstalter, hvarifrån stöd och biträde vid biblioteks
upprättande, vid bokinköp o. s. v. kunna erhållas.

Den nämnda svårigheten eller rättare omöjligheten att få reda på den
stora mängden statsunderstödda biblioteks adresser m. m. har med all
säkerhet varit eu af orsakerna, hvarför det af filosofie kandidaten Axel
Hirsch sedan 1904 förtjänstfullt redigerade och på hans egen bekostnad
utgrina »Folkbiblioteksbladet» med innevarande års utgång af brist på
prenumeranter måste upphöra, trots att dess fyra årliga häften med synnerligen
värdefulla litteraturanmälningar och andra hithörande meddelanden
betingat ett prenumerationspris af endast en krona. Folkbiblioteksbladets
nedläggande ökar i hög grad behofvet af från ecklesiastikdepartementet
utkommande periodiska meddelanden.

Förbud mot »"böcker med osedligt innehåll».

I fråga om nu gällande förbud mot införlifvande i bibliotek af »böcker
med osedligt innehåll» anser sig öfverstyrelsen böra anföra följande.

öfverstyrelsens erfarenhet visar, att hvarje bokförmedlingsanstalt, därest
den skall vara något mera än en expedition, något mer än en mekanisk
mellanhand mellan bibliotek och förläggare, måste utöfva kontroll
däröfver, att icke hvilka böcker som helst införlifvas med de bibliotek,

hvarom här är fråga. Upprepade gånger har det visat sig, att rekvisitioner
— särskilt från mindre bibliotek på landsbygden — i fråga om
vissa böcker bero på bristande kännedom för att icke säga fullständig
okunnighet om deras innehåll, i det att en del rekvisitioner uteslutande
grunda sig på annonser, bokförteckningar från förlag eller från bokauktioner
o. s. v. I anledning häraf har förbundets bokförmedlingsbyrå under
de senaste åren i förekommande fall fäst rekvirents uppmärksamhet
på att den eller den boken af byrån ansåges olämplig eller mindre lämplig
för det afsedda ändamålet, men samtidigt meddelat, att boken i fråga
skulle — därest rekvisitionen detta oaktadt upprepades — förmedlas till
rekvirenten. Emellertid har det, sedan dylika åtgärder från byråns sida
först började vidtagas, visat sig nödvändigt att dessutom i en del fall bestämdt
vägra förmedling af viss bok. Sådan vägran har i tvenne fall
förekommit, sedan byråns styrelse fattat beslut i ärendet.

Det synes sålunda öfverstyrelsen själfklart, att censur måste utöfvas
såväl rörande bokinköp till de bibliotek, om hvilka nu är fråga, som rörande
redan befintlig litteratur i dylika bibliotek, för hvilka statsunderstöd
första gången sökes.

Såväl i nu gällande föreskrifter (kungl. kungörelsen den 16 juni
1905) som i doktor Palmgrens förslag har behofvet af censur blifvit beaktadt
genom orden »böcker med osedligt innehåll må ej med bibliotek
införlifvas».

Erfarenheten visar emellertid, att meningarna om hvad som bör förstås
med »osedligt innehåll» äro synnerligen delade, och att exempelvis
böcker af allmänt erkändt värde blifvit censurerade, därför att vederbörande
funnit desamma äga »osedligt innehåll». Öfverstyrelsen anhåller
därför, att det nämnda uttrycket måtte utbytas mot något annat, som ger
mindre rum för en godtycklig tolkning, samt vill för detta ändamål hemställa,
att orden »böcker med osedligt innehåll» utbytas mot »böcker med
osedligt syfte».

I afseende på censurfrågan anhåller öfverstyrelsen emellertid att ytterligare
få anföra följande. Det har upprepade gånger händt, att folkskoleinspektör
afstyrkt ansökan om statsbidrag till bibliotek på grund däraf,
att bokförteckningen upptagit »böcker med osedligt innehåll». För de sökande
har det vid sådant förhållande, och äfven om de anmärkta böckerna
snarast möjligt alförts ur biblioteket, varit omöjligt att förr än ett år senare
komma i fråga till erhållande af statsbidrag. Enligt öfverstyrelsens
mening borde — för att på alla sätt främja biblioteksverksamheten —
till hvarje befogad anmärkning mot ett bibliotek snarast möjligt fogas
åtgärder för rättelses vidtagande. Folkskoleinspektörerna torde därför

höra åläggas att, därest bokförteckning från anslagssökande bibliotek gifver
anledning till anmärkningar i nu nämndt hänseende, bereda vederbörande
tillfälle att ur biblioteket aflägsna de anmärkta böckerna, innan
ansökningshandlingarna jämte folkskoleinspektörens yttrande öfversändas
till Fders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Såsom ofvan nämnts synes
anledningen till underhaltiga böckers befintlighet i ett bibliotek i åtskilliga
fall vara — icke en bestämd smakriktning hos bibliotekets styrelse utan —
bristande kännedom om böckernas innehåll eller också en, för sträfvandet
att exempelvis genom gåfvor af böcker få biblioteket så rikhaltigt som
möjligt, åsidosatt granskning af de skänkta böckerna.

Allmänna anstalter för bokförmedling.

Hvad beträffar de allmänna förmedlingsanstalterna, anhåller öfverstyrelsen
att först få yttra sig i afseende på deras verksamhet gent emot de
fasta biblioteken, hvaremot frågan om vandringsbiblioteken här nedan upptages
under en särskild rubrik.

Sedan åtskilliga år har Folkbildningsförbundets bokförmedlingsbyrå
utom sin befattning med vandringsbibliotek haft till uppgift

att meddela råd och upplysningar i allt, som rör det nu förevarande
biblioteksväsendet;

att efter granskning af rekvisitionerna förmedla inköp af böcker till
nedsatt pris och ombesörja deras bindning;

att till ledning vid bokurval uppgöra, låta trycka och sprida bokförslag
inom ramen af vissa penningbelopp från 50 till 1,000 kronor (dylika
bokförslag bifogas);

att på begäran upprätta särskilda bokförslag inom ramen af viss anslagssumma
för utvidgning af redan befintliga bibliotek med hänsyn till
deras förutvarande bokförråd.

Däremot har bokförmedlingsbyrån aldrig ens försökt att upprätta
tryckta bokförteckningar af större omfång till ledning vid bokinköp, detta
dels af brist på arbetskrafter, dels på grund däraf, att sådana utgifvits
såväl af studentföreningarna Verdandi och Heimdal som af Svenska sällskapet
för nykterhet och folkuppfostran.

Äfven om den föreslagna anordningen med särskilda konsulenter kommer
till stånd, lära flertalet af ofvan anförda uppgifter alltjämt komma
att. åligga förbundets bokförmedlingsbyrå, därest den framdeles kommer
att åtnjuta statsbidrag för bokförmedlingsverksamhet. Ty hur noggrant
och i alla afseenden förstklassig en för de nu förevarande biblioteken
afsedd bokkatalog må upprättas, så komma alltid flertalet mindre bibliotek
att för bokurval behöfva dels de ofvan omtalade, tid efter annan revide -

rade eller förnyade bokförslagen inom ramen af olika, men bestämda penningbelopp,
dels särskilda med hänsyn till redan befintliga bokförråd eller
till Öortsförhållanden eller speciella önskemål uppgjorda förslag.

Bokförmedlingsbyråns mest kräfvande arbete består just i att upprätta
bokförslag, där hänsyn skall tagas till redan befintliga bokförråd
eller där rekvirenten bland af byrån föreslagna böcker stryker ett större
eller mindre antal, i hvilkas ställe byrån sedermera skall föreslå andra.
Däremot är förmedlingen af rekvirerade böcker (med undantag af rekvisitionslistornas
granskning) och besörjandet af deras bindning rena expeditionsgöromål.

Nu synes det ofta förekomma, att de på ett af byrån särskildt uppgjordt,
en eller flera gånger omarbetadt förslag upptagna böckerna af vederbörande
rekvirent slutligen inköpas från annat håll, exempelvis från
en antikvarisk bokhandel. De siffror, som utvisa sammanlagda priset å
förmedlade böcker, äro sålunda långt ifrån adekvata uttryck för byråns
arbetsprestationer under motsvarande tidsperiod. Någon ersättning för det
med det särskilda bokförslagets upprättande och dess eventuella revidering
förbundna arbetet har vid sådana tillfällen icke begärts och lärer knappast
kunna vare sig beräknas eller påräknas.

Däremot har bokförmedlingsbyrån ständigt räknat sig till godo .en del
af den rabatt, som de olika bokförlagen med växlande belopp beviljat vid
försäljning till bibliotek, sålunda, att, da förlagens rabatt visar en inedelprocent
af omkring 27, så har byrån såsom provision behållit 10 % och
lämnat boken till rekvirenten för ett i genomsnitt med 17 % rabatteradt
pris. Likaså har förfarits i fråga om kostnaderna för bindning, hvilka
byrån lyckats nedbringa så, att bindningen — oaktadt byrån äfven därvidlag
räknat sig till godo 10 % — blifvit för åtminstone flertalet rekvirenter
billigare än vid direkt hänvändniug till bokbinderi med ett litet
eller i alla fall tämligen begränsad! antal böcker.

Af ofvanstående torde framgå, att det i många fall blir de rekvirenter,
som förorsaka byrån mindre arbete (expeditionsarbete), hvilka komma
att betala det högre'' kvalificerade arbete, som kräfves vid upprättande och
revidering af bokförslag, hvilkas innehall till äfventyrs levereras från helt
annat håll än byrån.

Doktor Palmgren har nu bland''annat föreslagit, att förmedling åt de
för statsmedel inköpta böckerna skulle ombesörjas kostnadsfritt, under det
att för andra medel rekvirerade böcker skulle påläggas en mindre förmedlingsafgift.
Från ingången af nästa år ämnar förbundets bokförmedlingsbyrå
medgifva 20 % rabatt på alla böcker, oafsedt de växlande rabatterna
hos olika .förläggare.

Skulle nu den provision (af omkring 7 % på bokhandelspriset), som
byrån sålunda kommer att räkna sig tillgodo under år 1912, helt eller
delvis borttagas, så lärer den därigenom förlorade inkomsten för byrån
böra täckas af statsmedel. Frågan om förmedlingsafgiftens hela eller delvisa
borttagande är således beroende af storleken på det belopp, hvarmed
statsbidraget kommer att utgå till byråns bokförmedlingsverksamhet. För
egen. del ansluter sig öfverstyrelsen till förslaget om kostnadsfri bokförmedling,
hvaremot för uppgörande af särskilda bokförslag en viss afgift
borde få upptagas, beräknad efter exempelvis fem (5) % på det belopp,
inom hvars ram bokförslaget har begärts.

Hvad beträffar antalet allmänna förmedlingsanstalter torde meningarna
vara delade såväl angående behofvet som lämpligheten af trennc
sådana.

Enligt öfverstyrelsens mening bör — åtminstone till en början —
endast en sådan anstalt tillerkännas statsunderstöd för bokförmedlingsverksamhet.
(Annorlunda ställer sig frågan om antalet centrala anstalter
för vandringsbibliotek, hvarom närmare här nedan).

Fn allmän anstalt för bokförmedling torde behöfva stå i ständig och
direkt beröring med förläggarna; härvidlag är att märka, hurusom det
ojämförligt största antalet förläggare hafva sin verksamhet i hufvudstaden.
De fem anstalter, som för närvarande i bokförmedlingssyfte åtnjuta statsbidrag,
äro alla belägna i Stockholm eller Uppsala. Doktor Palmgrens
förslag innebär bibehållandet bland dessa af endast en dylik allmän förmedlingsanstalt
(utom den för viss förening speciellt afsedda) i Stockholm
samt förläggandet till södra och västra Sverige af en för hvartdera af
dessa områden. Emellertid torde kunna antagas, att åtskillig tid kommer
att förflyta, innan dylika företag komma till stånd, om också det förefaller
helt naturligt, att statsbidrag — där dylika anstalter komma att på
enskildt initiativ igångsättas och visa sig vara af behofvet påkallade —
jämväl bör utgå till en allmän förmedlingsanstalt för södra och en liknande
för västra Sverige.

På grund af de sålunda anförda skälen anser öfverstyrelsen, att tills
vidare endast en allmän förmedlingsanstalt, förlagd till Stockholm, bör
erhålla statsbidrag för både bokförmedlings- och för vandringsbiblioteksverksamheten.

För bokförmedlingsverksamhet lärer statsbidragets maximibelopp böra
sättas till fyratusen (4,000) kronor per allmän förmedlingsanstalt, därest
trenne dylika komma till stånd, men till åtskilligt högre summa, så länge
endast en sådan åtnjuter ststsbidrag. Därutöfver tillkommer, hvad som

bör beräknas såsom ersättning från statens sida, därest förraedlingsafgifterna
skulle komma att helt eller delvis borttagas.

Vandringsbibliotek.

Förmedlingsanstalter för enbart upprättande och uthyrande af vandringsbibliotek
torde däremot böra snarast upprättas i Göteborg och i
Lund (men eljest och tillsvidare endast i Luleå) samt understödjas med
statsmedel. Såväl doktor Palmgren som de i föreläsningsfrågan under år
1910 tillkallade sakkunniga hafva framhållit nödvändigheten af föreläsnirmsverksamhetcns
intima förbindande med tillgång till litteratur i dé
vid” föreläsningarna af handlade ämnena, och därvid ha vandringsbibhotekens
betydelse särskildt framhållits, hvadan öfverstyrelsen anser sig böra
uttala den förhoppningen, att de i Göteborg och Lund verkande föreläsningsbyråerna
snarast gå i författning om att verksamhet åt ifrågavarande
art upptages på de båda nämnda platserna. . .

Hvad statsanslaget till vandringsbibliotek beträffar, torde dess maximibelopp
(bortsedt från förhållandena i Luleå) böra sättas till tvåtusen (2,000)
kronor per förmedlingsanstalt under förutsättning, att hyresersättning och
frakter alltjämt utgå på samma sätt som hittills (tryckt meddelande om
nu gällande villkor härvidlag bifogas). Skulle återigen, hvilket öfverstyrelsen
förordar, doktor Palmgrens förslag om afgiftstritt förhyrande åt
vandringsbibliotek samt ersättning för fraktafgifterna under förflutna året
vinna afseende, så anser sig öfverstyrelsen, enligt den erfarenhet densamma
vunnit, böra tillstyrka ett maximibelopp af minst tvåtusen femhundra
(2,500) kronor per förmedlingsanstalt för nämnda ändamål.

Den viktiga frågan om upprättande af särskilda bokförråd, ur hvilka
ett antal vandringsbibliotek »med rörligt innehåll» skulle kunna upprättas
med hänsyn till olika föreläsningsföreningars terminsprogram, anser öfverstyrelsen
böra tagas i noggrant öfvervägande. Den erfarenhet, som vunnits
genom trenne försök i den vägen, har öfvertygat öfverstyrelsen om
det högeligen önskvärda af en fortsättning men på samma gång om de
afsevärda kostnader, hvarmed upprättandet af vandringsbibliotek med rörligt
innehåll är förbundet.

De ofvan föreslagna maximibeloppen af statsanslag till vandringsbibliotek
afsågo sålunda dylika bibliotek med fast innehåll. Skulle ett
eller flera bokförråd, afseende föreläsningsföreningarnas behof, komma a,tt
upprättas, hvilket ur alla synpunkter vore högeligen önskvärdt, så torde
emellertid dylika bokförråds första upprättande samt underhåll och utvidgning
kräfva afsevärda kostnader. Om exempelvis etthundra af de om -

kring .femhundra statsunderstödda föreläsningsföreningarna skulle önska
och kunna påräkna hvar sitt vandringsbibliotek samtidigt under en föreläsningstermin,
så torde under förutsättning af nyinköpta böcker kostnaden
härför böra beräknas till femtontusen (15,000) kronor eller 150
kronor i genomsnitt för hvarje bibliotek. Påföljande termin skulle väl
största delen af bokförrådet efter nödvändiga omplaceringar kunna komma
åtminstone 50 å 60 föreläsningsföreningar tillgodo, men med lika stor
säkerhet torde bokförrådet då behöfva ökas för omkring femtusen (5,000)
kronor. Öfverstyrelsen anser sig därför böra framhålla, att — om föreläsningsverksamheten
något så när rationellt skall stödjas genom tillgång
på böcker — så måste åtminstone ett centralt bokförråd upprättas, uteslutande
afsedt för de till föreläsningarna hörande vandringsbiblioteken med
rörligt innehåll. För ett dylikt bokförråds upprättande bör beräknas
tjugotusen (20,000) kronor första året och tiotusen (10,000) kronor årligen
därefter för underhåll och utvidgning. Dylika centrala bokförråd borde
förbindas med centralbyråerna inom föreläsningsverksamheien eller ett
ensamt förläggas till Stockholm, för att stå alla landets föreläsningsföreningar
till tjänst.

Underdånigst

Folkbildningsförbundets öfverstyrelse:

EUGEN.

Knut Kjellberg.

Ruben G:son Berg.

C. J. Strömberg. Harald Lettström.

Stockholm den 14 nov. 1911

Utlåtande från Sveriges storloge af I. 0. G. T.

Till Konungen.

Sveriges storloges af I. 0. G. T. studiekommitté har i skrifvelse från
kungl. ecklesiastikdepartementet af 14 oktober 1911 anmodats inkomma
med underdånigt utlåtande om doktor Valfrid Palmgrens »Förslag angående
åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjande af det
allmänna biblioteksväsendet i Sverige».

Studiekommittén anser, att de förslag till bvilka doktor Valfrid Palmgren
kommit i sin utredning både i fråga om de allmänna biblioteken,
föreningsbiblioteken och biblioteksbyrån, i många afseenden äro synnerligen
tillfredsställande, och att de, om de genomfördes, säkerligen i stort
sedt skulle medföra goda resultat för biblioteksrörelsen i vårt land och
äfven för folkbildningsarbetet i dess helhet.

Då studiekommitténs erfarenhet närmast rör föreningsbiblioteken, har
den i all synnerhet gjort förslagen rörande dessa till föremål för sin
granskning. I några detaljer har kommittén därvid kommit till annat
resultat än doktor Valfrid Palmgren om de lämpligaste bestämmelserna.

Proportionerna för statsanslagen.

Detta gäller först i fråga om proportionerna för statsanslagen till
föreningsbiblioteken (studiecirklarna) och de allmänna biblioteken. Att
dessa senare på grund af sin natur kunna göra anspråk på proportionsvis
större anslag än föreningsbiblioteken är väl motiveradt. Men frågan är
om skillnaden bör vara så stor som i utredningen föreslås. De allmänna
biblioteken skulle enligt denna erhålla lika mycket i årligt statsanslag, som
den summa de själfva anskaffa på annat håll, oafsedt om denna användes
till bokinköp eller annat ändamål. Föreningsbiblioteken skulle däremot
endast erhålla hälften af den summa af pa annat håll anskaffade medel,
som de under föregående arbetsår användt till bokinköp. Föreningsbiblioteken
ställas dessutom vid beräkning af statsanslagen i betydligt
ogynnsammare läge än de allmänna biblioteken, dels genom att de inte
få upptaga andra utgifter än bokinköpen (t. ex. för katalogisering, bibliotekariearfvode
och hyra), dels genom att för statsanslaget inte beräknas
samma års utan föregående års utgifter. Villigt erkännes, att det är så

godt som omöjligt att exakt beräkna studiecirklars och föreningsbiblioteks
bokutgifter under pågående arbetsår, och att det därför är nödvändigt att
lägga föregående arbetsårs utgifter till grund för beräkningen. Men därigenom
förlorar också centralorganisationen ett par hundra eller ett par
tusen kronor årligen ur statsanslaget, beroende på studiecirkelverksamhetens
storlek. I och för sig blir ju summan aldrig så betydande, men
isynnerhet för en folkförening, som i stort sedt består af medlemmar ur
de mindre bemedlade samhällsklasserna, blir skillnaden dock kännbar nog.
Doktor Palmgren har också rätt i att utgifterna till annat än böcker äro
obetydliga i studiecirklarna och föreningsbiblioteken, men allt efter som
biblioteken utvecklas, måste dessa utgifter dock ökas, i all synnerhet för
anskaffande af tryckt katalog, hvilken ej kan undvaras för ett något så
när utveckladt bibliotek, om det än inte har mer än några hundra band.
Därför böra också, enligt studiekommitténs mening, utgifterna för tryckning
af katalog få af studiecirklarna medtagas vid beräkning af det statsunderstöd,
hvartill de äro berättigade, i likhet med hvad hittills varit gällande
för de statsunderstödda biblioteken.

Studiekommittén anser det hvarken nödigt eller lämpligt att sätta det
verkliga understödet till föreningsbiblioteken till mindre än hälften af
hvad de allmänna biblioteken ha rätt att erhålla. Genom att anslaget
bestämdes till två tredjedelar af hvad cirklarna själfva anskaffat till föregående
års bokinköp, skulle det i verkligheten komma att gå upp till
ungefär hälften af den summa, cirklarna själfva anskaffa under det löpande
arbetsåret, alltså bli proportionsvis hälften af hvad de allmänna biblioteken
erhålla. Siffrorna från goodtemplarordens studieverksamhet lämna bevis härför.

År	Bokinköp	Statsunderstöd enligt doktor Palmgrens förslag (hälften af föregående års sum-ma för bokinköp)	Statsunderstöd enligt principen två tredje-delar af föregående års summa för bok-inköp
1902—03......................................	700: —
1903-04......................................	1,000: —	350: —	466: 66
1904—05.................................	2,500: —	500: —	666: 66
1905—06.................................	6,081: 30	1,250: —	1,666: 66
1906—07......................................	10,303: 50	3,040: —	4,054: 20
1907—08......................................	16,605: 10	5,151: 75	6,869: —
1908—09.......................................	21,462: 15	8,302: 55	11,070: 06
1909—10......................................	27,037: 18	10,731: 07	14,308: 10
1910—11.......................................	32,506: 77	13,568: 59	18,024: 78

Som synes stannar öfverallt ett statsanslag enligt doktor Palmgrens
förslag långt under hälften af summan för enbart bokinköp. Ett statsanslag,
beräknadt efter den andra principen, skulle visserligen under de
tre sista åren ha något öfverskridit halfva summan för årets bokinköp,
men om till denna lades äfven cirklarnas andra utgifter (för åren 1908—
09 kronor 2,882: 58 och 1909—10 kronor 2,892: 33), skulle proportionen
bli den beräknade.

Den sammanlagda höjningen i statsanslaget till föreningsbiblioteken
skulle genom denna förändring i doktor Palmgrens förslag säkerligen inte
väsentligt ändra slutsummorna: doktor Palmgren har beräknat 180,000
kronor i statsanslag till de allmänna biblioteken, 20,000 kronor till föreningsbiblioteken
under de närmaste åren; summorna skulle, om studiekommitténs
synpunkter vunne beaktande, på sin höjd förskjutas till respektive
175,000 kronor och 25,000 kronor. Dessutom motiverar den betydelse,
som äfven doktor Valfrid Palmgren tillerkänner denna studiecirklarnas
biblioteksrörelse väl den här föreslagna höjningen.

Föreningsbibliotek utan studiecirklar.

Ehuru studiekommittén finner det välbetänkt, att folkföreningarnas
biblioteksverksamhet i allmänhet förenas med studiecirkelverksamhet på
det sätt, doktor Valfrid Palmgren föreslagit, anser dock kommittén, att
ett undantag bör göras. Här och hvar i landet, i synnerhet i några större
städer, finnas föreningsbibliotek, som i storlek och betydelse kunna fullt
jämställas med äfven goda allmänna bibliotek och tillika fylla samma
uppgift som dessa. Ett sådant bibliotek, hvars inköpssumma för böcker
årligen uppgår till tusen kronor eller mer, bör anses väl värdt statsanslag,
äfven om det inte är förenadt med någon studiecirkel. Några svårigheter
torde ej uppstå för den princip, doktor Palmgren vill genomföra, om direkt
statsanslag utbetalas till endast sådana föreningsbibliotek, som äfven
åtnjuta kommunalt understöd. Detta villkor garanterar, att endast verkligt
betydande föreningsbibliotek kunna ansöka om direkt statsanslag.

Inspektion öfver biblioteken.

Studiekommittén anser, att den inspektion öfver statsunderstödda
bibliotek, som hittills utöfvats af folkskoleinspektörerna, hellre borde utöfvas
af därtill utsedda ortsombud, emedan biblioteken på så sätt skulle
kunna erhålla lättare tillgång till råd och ledning. Det torde inte behöfva
möta större svårighet att numera finna för detta uppdrag lämpliga personer
i skilda delar af landet.

Villkoret, att böcker af osedligt innehåll ej få införlifvas med biblioteken,
är visserligen i och för sig befogadt, men erfarenheten har visat,
att det vid tillämpningen kunnat vålla åtskilliga oegentligheter. Olika
folkskoleinspektörer kunna ha högst olika uppfattning om sedlig och osedlig
litteratur, och det är knappast välbetänkt att utan inskränkning låta
deras subjektiva uppfattning i denna fråga afgöra, om ett bibliotek skall
anses värdigt statsanslag eller ej. Exempel finnas på inspektörer, som
vägrat tillstyrka statsanslagets utbetalande på nog lösa grunder. Enligt
studiekommitténs mening borde i instruktionen för inspektörerna upptagas,
att de inte borde vägra att tillstyrka anslag för bibliotek, som i stort sedt
hade utmärkta böcker, endast därför att en eller annan bok kunde väcka
betänkligheter, och att de vid utöfvandet af sin censur mera borde uppträda
som rådgifvare än som domare.

Bearbetning af bibliotekens boklistor.

De af centralorganisationerna infordrade uppgifterna för statsanslags
erhållande synas kommittén väl afvägda och motivei’ade utom i ett fall:
de på sidan 215 omnämnda uppgifterna om hvilka böcker som inköpts för
föreningens egna medel. Bearbetningen af de tusentals boklistorna från
folkföreningarnas studiecirklar för erhållande af de i detta fall afsedda
uppgifterna skulle bli så tidsödande och betungande, att föreningarnas
förtroendemän med den obetydliga ersättning de åtnjuta för sitt arbete
ej skulle kunna åtaga sig den till sitt öfriga arbete. Äfven om centralorganisationerna
befriades från detta betungande arbete, erhölle statens
biblioteksbyrå dock dessa uppgifter i den mån de kunna anses nödvändiga,
därigenom att bokförmedlingisamtalterna åläggas inkomma med förteckning
på det antal exemplar af de olika böckerna, som de under året expedierat
(sid. 227, 228 i doktor Palmgrens utredning). Visserligen får biblioteksbyrån
inte därigenom uppgift på alla de af cirklarna och föreningsbiblioteken
inköpta böckerna, men det fåtal, som ej inköpts genom bokförmedlingsanstalterna,
betyder så litet vid den statistiska bearbetningen af uppgifterna,
att det inte kan motivera en så stor ökning i centralorganisationernas arbetsbörda,
som förslaget i doktor Palmgrens utredning skulle medföra.

Bokförmedling och vandringsbibliotek.

1 sitt förslag har doktor Palmgren sammanfört anstalter för bokförmedling
och vandringsbibliotek (sid. 215 — 231) till en institution och
för denna anordning anfört vägande skäl. Mot förslaget talar emellertid

afgjordt erfarenheterna om de svårigheter för en god och snabb bokförmedling,
som mött de bokförmedlingsföretag, hvilka ej haft expeditionsbvrå
i Stockholm för böckernas insamlande och utsändande till biblioteken.
Och skulle de föreslagna bokförmedlingsanstalterna i Lund och Göteborg
nödgas upprätta expeditionsbyråer i hufvudstaden, blefve detta säkert dyrbarare
än att låta Folkbildningsförbundet i Stockholm öfvertaga hela bokförmedlingen
till de allmänna biblioteken. Men anse de båda bildningsanstalterna
i Lund och Göteborg det alldeles nödvändigt, att de äfven
måste vara bokförmedlingsanstalter för att effektivt kunna sköta vandringsbiblioteksverksamheten,
vill studiekommittén dock tillstyrka anordningen.

Däremot kan studiekommittén ej undgå att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på inkonsekvensen i att ej tillstyrka samma anordning för
studiecirklarnas föreslagna bokförmedlingsanstalt. Denna tyckes dock
jämte Folkbildningsförbundet ha de bästa förutsättningarna för att tillfredsställande
kunna sköta vandringsbiblioteksverksamheten, äfven i öfverensstämmelse
med de anvisningar doktor Palmgren gifvit i sitt förslag.
Sveriges storloge af goodtemplarorden har också erhållit ett vackert erkännande
i redogörelsen för vandringsbiblioteken (sid. 111). Intet hindrar
heller, att goodtemplarordens bokförmedlingsanstalt, därest den blefve likställd
med de andra, så småningom skulle kunna bilda det centralbibliotek,
som doktor Palmgren anser vara nödvändigt för de anstalter, som skola
handhafva vandringsbibliotek. Visserligen kommer ifrågavarande bokförmedlings
vandringsbiblioteksverksamhet att till synes vara af mera enskild
natur än de öfrigas, men dess vandringsbibliotek äro alltid tillgängliga
för allmänheten, och då äfven de öfriga bokförmedlingarna i många
för att inte säga de flesta fall måste placera sina vandringsbibliotek hos
föreningar, torde dessa ej nå ut till vidare kretsar af folket. Doktor
Palmgrens kritik öfver det nuvarande systemet med vandringsbibliotek
drabbar för öfrigt goodtemplarordens vandringsbibliotek i betydligt mindre
grad än de öfriga. För det första har hyran för storlogens vandringsbibliotek
ej satts högre än den af doktor Palmgren som skälig föreslagna, och nu
utlånas biblioteken utan annan afgift än fraktkostnadens erläggande. Den
effekt som doktor Palmgren vill vinna genom smärre och för hvarje särskild
rekvirent sammansatta bibliotek, nämligen starkare intresse för biblioteket,
kan också vinnas genom en gång för alla fastställda bibliotek, om
de blott äro tillräckligt stora. Därigenom blir litteraturen så rikhaltig, att
den tillfredsställer fleras smak och således blir rikligt använd. På så sätt
vinnes också en annan fördel, som de små, »tillfälliga» biblioteken ej äga.
Doktor Palmgren anför som en varning ett till rallare i Boden afsändt
bibliotek, som bl. a. innehöll »Sålunda talade ZarathusGa» och »Bibelns

lära om Kristus». Detta bibliotek hehöfde ej ha varit så olämpligt,endast
det innehållit tillräckligt många band af för majoriteten af läsarna lämplig
lättare litteratur. Ty det är inte för djärft att antaga, att någon enda
af rallarna hade intresse af och vore mogen för en af de nämnda böckerna,
och då hade biblioteket ej fyllt sin uppgift, om den saknats. Vandringsbiblioteken
böra nämligen äfven tillgodose behofven hos de få bland publiken,
om detta kan låta sig göra utan att träda de mångas Tätt för nära.
Goodtemplarordens bibliotek fylla dessa anspråk; de innehålla i allmänhet
ungefär dubbelt så många band som andra bildningsorganisationers, t. ex.
Folkbildningsförbundets, bibliotek, och ha därför flera band »lättläst» litteratur
än summan af alla banden i de öfriga biblioteken. Olägenheterna
med de störa vandringsbiblioteken är, att de bli färre, än om böckerna
uppdelades på mindre bibliotek, men då de fasta bibliotekens antal är i så
starkt stigande tack vare studiecirklarna, är det ej så nödvändigt med
många vandringsbibliotek. För studiecirklarnas behof af sådana sörja i allt
högre grad specialbiblioteken. Men naturligtvis är det synnerligen fördelaktigt,
om vid sidan af dessa större vandringsbibliotek kan skapas ett
centralbibliotek, hvarur bibliotek i enlighet med doktor Palmgrens förslag
kunna upprättas. Därför vågar studiekommittén i underdånighet hemställa,
att en studiecirklarnas bokförmedling i fråga om understöd till vandringsbiblioteksverksamheten
jämställes med öfriga bokförmedlingar.

Hvad uppgifterna till biblioteksbyrån beträffar, hyser studiekommittén
betänkligheter mot införande af de sid. 224 och 225 föreslagna »bokutlåningsböckerna».
Med den erfarenhet studiekommittén har om svårigheten
att få bibliotekarier för vandringsbibliotek att föra ännu enklare
förteckningar öfver de utlånade böckerna ordentligt, tviflar kommittén
på att de föreslagna »bokutlåningsböckerna» i någon större utsträckning
skulle bli användbara för statistisk bearbetning. Däremot föras
de enklare utlåningsjournalerna, som nu medfölja biblioteken, så pass
ordentligt, att studiekommittén utan svårighet kan lämna de här ifrågavarande
uppgifterna för alla låneperioder biblioteken varit ute sedan
första bibliotekets tillkomst — med undantag för en enda låneperiod,
Det torde därför ej innebära någon risk att helt enkelt ålägga bokförmed- »
lingarna att vid ansökan om anslag inlämna dessa uppgifter för föregående
*arbets(kalender)år.

Formuleringen.

Slutligen vill studiekommittén fästa uppmärksamheten på ett par
otydligheter i formuleringen af doktor Palmgrens förslag. Af hela utred ll -

ningen framgår otvetydigt, att meningen är, att folkföreningarnas centralorganisationer
skulle vid beräknandet af statsanslaget ha rätt att räkna
med alla de medel, som af cirklarna utgifvits för bokinköp och bokinbindning,
endast frånräknadt värdet af den inbundna litteratur, som centralorganisationen
erhållit från staten för fördelning till cirklarna. Sidan 240
formulerar doktor Palmgren emellertid förslaget så, att föreningen »genom
sin centralorganisation» skall tillskjuta minst två gånger så mycket som
staten. Meningen är naturligtvis, som äfven framgår af sid 242 (där ordet
»centralorganisation» utbytts mot »förening») att i dessa utgifter få inräknas
allt hvad både centralorganisationen och dess underorganisationer
och medlemmar kunnat hopbringa för bokinköpet. Men detta bör också
otvetydigt framgå ur formuleringen.

Sammanfattning.

Studiekommittén föreslår således med ofvanstående motivering i underdånighet
följande ändringar i doktor Valfrid Palmgrens förslag:

1) att statsbidraget till folkföreningarnas biblioteksverksamhet får beräknas
till två tredjedelar i stället för till hälften af hvad föreningarnas
cirklar och bibliotek själfva offrat på bokinköp och inbindning samt tryckning
af kataloger under nästföregående arbetsår;

2) att föreningsbibliotek, som åtnjuta kommunalt understöd, måtte
sättas i tillfälle att erhålla sitt statsbidrag direkt, således utan skyldighet
att mottaga det genom centralorganisationen;

3) att inspektionen ej bör åligga folkskoleinspektörerna utan uppdragas
åt särskildt utsedda ortsombud;

4) att det villkor för statens understödjande af bibliotek, som ligger
i stadgandet att »böcker af osedligt innehåll ej må med biblioteket införlifvas»,
måtte närmare bestämmas i instruktionen för inspektörerna;.

5) att det föreslagna villkoret| om skyldighet för centralorganisationerna
att uppgöra och till biblioteksbyrån inkomma med en förteckning
på af cirklarna och biblioteken inköpt litteratur måtte utgå;

6) att bokförmedlingsbyrån för studiecirklarna i fråga om anslag till
vandringsbibliotek måtte jämställas med öfriga statsunderstödda bokförmedlingar; 7)

att krafvet på bokutlåningsböcker för vandringsbibliotek måtte utgå
och ersättas med fordran på förteckning på boklånen ur vandringsbiblioteken,
uppgjord på sätt som förmedlingarna finna för sig bekvämast;

8) att punkterna 3 och 4 sidan 240 sammanslås till en med följande
formulering:

»att föreningen genom sin centralorganisation, sina underorganisationer
och medlemmar under närmast föregående arbetsår anskaffat och för
inköp och inbindning af böcker användt så stor summa, att det begärda
statsanslaget uppgår till högst två tredjedelar af densamma. I denna
summa får ej inräknas de böcker, som föreningen erhållit i statsbidrag
enligt denna förordnings bestämmelser.»

9) att i punkten 7 sidan 240 uttrycket »afföreningens centralorganisation
anslagna medel» ändras till »af föreningen anslagna medel».

Stockholm den 11 november 1911.

Underdånigst

Å studiekommitténs vägnar:

OSCAR OLSSON.

Goodtemplarordens studieledare.

Utlåtande från Stockholms Arbetarebiblioteksförbund.

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Genom nådig remiss af den 14 oktober 1911 har styrelsen för Stockholms
Arbetarebiblioteksförbund blifvit anmodad inkomma med underdånigt
yttrande öfver filosofie doktor Valfrid Palmgrens »förslag angående
de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna
biblioteksväsendet i Sverige».

Fullt inseende frågans stora omfattning håller styrelsen före, att doktor
Palmgrens utredning dock skulle vunnit åtskilligt genom en mera koncentrerad
och öfverskådlig framställning. Med denna reservation är styrelsen
emellertid pliktig erkänna utredningens stora betydelse; de förslag,
som i samband med densamma framkommit, äro i allmänhet särdeles beaktansvärda
och styrelsen anser för sin del, att ett snart genomförande af
de reformer doktor Palmgren påyrkat, ehuru i vissa fall under något ändrade
former, otvifvelaktigt skall lända till stort gagn för den svenska
biblioteksverksamheten.

Då styrelsen nu öfvergår till en närmare granskning af det föreliggande
förslaget är det helt naturligt, att den först stannar vid den del af
detsamma, som gäller föreningsbiblioteken, det område, där styrelsen genom
mångårig verksamhet anser sig ha vunnit en viss erfarenhet.

Att mängden af små föreningsbibliotek i mycket hög grad orsakat
den splittring af folkbiblioteksväsendet i Sverige, som utredningen konstaterar,
och som länge varit ett bekant faktum, vill styrelsen icke förneka,
utan instämmer helt med doktor Palmgren i den kritik, som på flera ställen
i utredningen med fullt fog ägnas detta förhållande. Men ganska öfverraskande
blir det då att finna, hurusom doktor Palmgren, i direkt strid
med sina föregående uttalanden, i sitt förslag kommer med åtgärder, som
långt ifrån att råda bot på den nuvarande splittringen, tvärtom skola i
synnerligen hög grad befrämja densamma. Ty detta skall helt visst blifva
förhållandet, om föreningsbiblioteksverksamheten för framtiden kommer att
af staten understödjas på sätt som doktor Palmgren föreslår, d. v. s. genom
anslag endast till under stora centralorganisationer arbetande studiecirklar.
Att studieverksamheten inom Goodtemplarorden, till hvilken utredningen
lämnar talrika hänvisningar, hittills lyckats vinna en god och vacker an -

slutning, kan dock inte vara skäl nog att söka pressa in all enskild biblioteksverksamhet
i samma form. En jämförelse mellan Goodtemplarorden
och exempelvis fackföreningsrörelsen framvisar genast en mängd olikheter.
Goodtemplarordens loger, inom hvilka cirklarne arbeta, äro i allmänhet
relativt små, de sammanträda i regel hvarje vecka, hvarigenom medlemmarna
komma i ett mera familjärt umgänge med hvarandra, och de
disponera i stor utsträckning egna lokaler. Därtill kommer, att nykterhetsföreningarna
rekryteras af personer ur olika samhällsklasser, hvarigenom
möjlighet vinnes att alltid hafva någon medlem med kompetens att
fungera som ledare af föreningens bildningsarbete. Fackföreningarna däremot
sammanträda mindre ofta, t. ex. endast en gång i månaden, i blott
för gången hyrda lokaler, som därutöfver icke disponeras, och medlemmarna
tillhöra alla den direkt kroppsarbetande klassen, hvadan man endast
mera undantagsvis bland dem torde kunna finna någon kvalificerad studieledare.

Men lämnas äfven dessa olika förutsättningar ur räkningen, så återstår
dock, att ett konsekvent tillämpande af förslagets bestämmelser om
statsbidragets utgående endast till centralorganisationer med studiecirklar
kommer att leda till eu ännu större splittring än den, som nu förefinnes.
Förutsatt att systemet med studiecirklar tvingas fram inom olika större,
hela landet omfattande organisationer, blir ju resultatet det, att efter några
år finnes på hvarje något så när folkrik plats ett bibliotek i hvardera af
de olika nykterhetsföreningarna, ett bibliotek inom ungdomsrörelsens lokalafdelning
samt därtill ett inom fackföreningen eller arbetarkommunen. Att
dessutom i åtminstone många fall flera af dessa hvart för sig små bibliotek,
med i regel samma böcker, komrne att förvaras i samma lokal, goodtemplarhus
eller Folkets hus, torde icke förbättra saken. Med detta har styrelsen
icke uttalat sig emot cirkelverksamheten, där denna utan tvång eller större
svårigheter kan bedrifvas; men styrelsen håller före att statsbidrag må
jämväl kunna utgå till hela landet omfattande föreningar, som understöd
för bedrifvande af allmän biblioteksverksamhet, äfven utan att denna är
baserad på studiecirklar.

Äfven om styrelsen finner den föreslagna minimisiffran af 20,000
medlemmar något godtyckligt vald, så anser sig styrelsen dock inte böra
yrka på någon ändring härutinnan. Men dess starkare vill styrelsen däremot
framhålla nödvändigheten af att bidraget må utgå med högre belopp
än det föreslagna. Folkföreningarna få för sin biblioteksverksamhet vidkännas
en del kostnader, framförallt i fråga om lokalhyror och dylikt, som
de allmänna kommunala biblioteken äro befriade ifrån. ^Rättvist torde vara,
att beräkningen blir den, att statens bidrag utgår med två tredjedelar af

hvad föreningen själf under föregående år utbetalat till bokinköp, inbindning
och katatoger. Det berättigade uti, att den sistnämnda utgiften äfven
får medräknas lär väl icke kunna bestridas; ty det är ej nog med att
biblioteket förvärfvar nya böcker, dessa böra också komma till lånarnes
kännedom, hvilket lämpligast sker genom tryckt katalog.

Vidare anser styrelsen goda skäl tala för, att staten bör understödja
sådana föreningsbibliotek, h vil kas verksamhet vunnit den omfattning, att de
åtnjuta kommunalt understöd. Åtskilliga städer finnas, där man ännu saknar
i verklig mening kommunala bibliotek, men där i stället större föreningsbibliotek
arbeta med understöd af kommunens medel. Så är t. ex.
ännu förhållandet i hufvudstaden. Att utestänga sådana bibliotek från
rätten att ansöka om och uppbära statsbidrag kan icke vara rättvist och
står icke heller i samklang med hvad doktor Palmgren framhållit, nämligen
att den från folkets själft utgångna biblioteksrörelsen bör understödjas.

Ett talande exempel i den riktningen utgör just Stockholms Arbetarebiblioteksförbund.
Då detta för 30 år tillbaka bildades, lades redan från
början centralisationsprincipen till grund för det hela, och det nya förbundet
sammanslut inom ramen för sin verksamhet flertalet af de då befintliga
små fackföreningsbiblioteken, som förenades till ett gemensamt,
hvari efterhand äfven de öfriga med ett undantag uppgått. Nu står Stockholms
Arbetarebibliotek med ett bokförråd af 25,000 volymer, och det har
under sin verksamhet blifvit af stor och erkänd betydelse för biblioteksrörelsen
icke endast i Stockholm, utan äfven på många platser i landet.
Hade resultatet blifvit detsamma, om »utvecklingen» fått fortgå, med små
och dåligt skötta bibliotek i hvar och en af de 140 föreningar, som äro
anslutna till förbundet? Svaret är lätt att finna. Stockholms Arbetarebibliotek
åtnjuter nu i kommunalt understöd 12,000 kronor om aret,
men skulle med bifall till doktor Palmgrens förslag oförändradt icke äga
rätt att ansöka om något som helst anslag från staten. På samma sätt
kommer det att ställa sig för rätt betydande, kommunalt understödda
bibliotek i andra städer.

Styrelsen påyrkar sålunda, att kommunalt understödda föreningbibliotek
i städer må för erhållande af statsbidrag jämställas med allmänna kommunala
bibliotek.

Mot de uppställda villkoren i öfrigt är föga att erinra. Att böcker
af osedligt innehåll ej må med biblioteken införlifvas är i och för sig fullt
befogadt, men med den nuvarande formen för inspektion har erfarenheten
visat att tillämpningen af denna bestämmelse vållat en del oegentligheter.
Att utan vidare låta de olika folkskoleinspektörernas rent personliga uppfattning
om hvad som är sedlig eller osedlig litteratur läggas till grund

för att anslag skall erhållas eller ej synes styrelsen mindre välbetänkt»
Riktigast vore, att inspektören, om han finner anledning till anmärkning
i detta afseende, innan han afger sitt utlåtande under hand meddelar
bibliotekets styrelse eller föreståndare, om han anser skäl föreligga att
någon eller några i sedligt hänseende tvifvelaktiga böcker höra aflägsnas
ur bokförrådet.

Vidkommande inspektionen har förbundets bibliotekarie tidigare i skrifvelse
till doktor Palmgren framhållit lämpligheten af att densamma uppdrages
åt sakkunniga ortsombud. Inspektören bör icke endast vara till
för att utöfva censur, utan han bör äfven kunna tjäna biblioteken med
sakkunnig vägledning i hvad som rör deras verksamhet. Sådana inspektörer
för vissa mindre distrikt borde helst tillsättas genom den blifvande
biblioteksbyrån, hvilken byrå äfven bör utarbeta behöflig instruktion för
dessa ombud.

En statens biblioteksbyrå med de arbetsuppgifter och organiserad på
sätt, som af doktor Palmgren föreslagits, blir enligt styrelsens mening en
af de främsta faktorerna för främjandet af biblioteksverksamheten i landet.
Detta ännu mer under förutsättning, att byrån och dess tjänstemän taga
tillbörlig hänsyn till det egna landets förhållanden, så att man icke från
början endast går ut ifrån, att allt skall göras om efter t. ex. helt amerikanskt
system. Lämplig anpassning efter utländska förhållanden är därmed
icke utesluten. En annan viktig förutsättning för ett godt resultat
är, att de blifvande konsulenterna äga icke blott teoretisk utan jämväl
praktisk insikt i vårt nuvarande folkbiblioteksväsen.

Vidkommande de föreslagna förmedlingsanstalterna i Göteborg och
Lund kan anföras, att vissa svårigheter vid den direkta bokförmedlingen
helt visst torde komma att uppstå, då ju de flesta bokförlagen äro att
finna i Stockholm och alltså en besvärlig omgång i rekvisitionerna icke
kan undvikas.

I fråga om vandringsbiblioteken föreslår doktor Palmgren en särdeles
stark centralisering. Att vissa fördelar därigenom skulle vinnas för denna
verksamhet är helt naturligt, men äfven genom ett planmässigt samarbete
mellan de anstalter, som nu förmedla dessa bibliotek, vore icke så litet till
det bättre att vänta. Af de upplysningar från de olika anstalterna, som
sammanförts i tabellen å sidan 112 framgår, att näst Folkbildningsförbundet
kan Stockholms Arbetarebiblioteksförbund framvisa större frekvens
med vandringsbibliotek än någon af de öfriga anstalterna. Förklaringen
till detta kan sökas just i den af doktor Palmgren i annat sammanhang
anförda fullt riktiga uppfattningen, att arbetarna i allmänhet hafva större
intresse af hvad som göres icke endast för dem, utan äfven genom dem

■själfva. En centralisering på ett fåtal förmedlingsanstalter bör likväl kunna
medgifva utrymme för arbetarebiblioteksförbundets verksamhet på detta
område äfven i fortsättningen. Utom de allmänna biblioteken af en gång
för alla fastställd typ kan förbundet ur sitt 25,000 volymer starka bokförråd,
om och när så begäres, mycket lätt sammanställa vandringsbibliotek
lämpade efter särskilda intressen eller önskemål. Sedan några år tillbaka
bedrifver förbundet därjämte utlåning af s. k. grenbibliotek, i den form,
som vidkommande Luleå folkbibliotek vunnit doktor Palmgrens erkännande
och vitsord.

Goda skäl tala sålunda för styrelsens hemställan, att Kungl. Maj:t
måtte finna Stockholms Arbetarebiblioteksförbund fortfarande berättigadt att
ansöka om och erhålla statsbidrag för upprättande af vandrings- och grenbibliotek.

Då styrelsen har anledning antaga, att de nu från olika håll inkommande
anmärkningarna och önskemålen beträffande det föreliggande förslaget,
komma att för slutlig granskning öfverlämnas till en fullt sakkunnig
kommitté, får styrelsen härmed till besvarande af nådiga remissen hemställa:

1) att statsbidrag må utgå till hela landet omfattande föreningar,
hvilka äga minst 20,000 medlemmar, som understöd för bedrifvande af
biblioteksverksamhet, om denna är centraliserad under en af föreningens
•centralorganisation utsedd ledning,

2) att statsbidrag får beräknas till två tredjedelar af centralorganisationens
och dess underafdelningars egna utgifter under föregående år till
inköp och bindning af böcker samt till tryckning af kataloger,

3) att kommunalt understödda föreningsbibliotek i städer må för erhållande
af statsbidrag jämställas med allmänna kommunala bibliotek,

4) att inspektionen uppdrages åt af statens biblioteksbyrå för vissa
mindre distrikt utsedda sakkunniga ortsombud, samt

5) att Stockholms Arbetarebiblioteksförbund må tillerkännas rätt att
fortfarande ansöka om och erhålla statsbidrag för upprättande af vandringsoch
grenbibliotek.

Stockholm den 13 november 1911.

Underdånigst:

Styrelsen för Stockholms Arbetarebiblioteksförbund.

EDV. JOHANSON.

Ordförande.

Fredr. Nilsson.

Bibliotekarie.

Utlåtande från Studentföreningen Verdandi.

Till Konungen.

Med anledning af det genom nådiga skrifvelsen af den 14 oktober
1911 till Studentföreningen Verdandis styrelse remitterade betänkandet af
doktor Valfrid Palmgren, innehållande förslag angående de åtgärder, som från
statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet
i landet, få vi underdånigast afge följande yttrande:

I enlighet med den i betänkandet föreslagna centralisationen af det
allmänna biblioteksväsendet anse vi, att en dylik åtgärd skulle i stort sedt
verka till främjande af biblioteksväsendets utveckling, men vilja vi erinra
mot en del enskilda punkter.

Bestämmelsen vid punkt I mom. 3 i betänkandet synes oss erbjuda alltför
ringa möjligheter till statsanslag åt de i mom. anförda föreningarna.
Proportionen mellan eventuella statsanslag och de belopp föreningarna
själfva måste tillskjuta anse vi sålunda böra ändras till föreningarnas fördel.
Beträffande den minimistorlek, doktor Palmgren i detta mom. fixerat
för statsunderstödda föreningar, anse vi oss blott böra påpeka, att Verdandi
under sin bokförmedlingsverksamhet kommit i beröring med oftast
på landsbygden belägna mindre bibliotek, hvilka ej kunna underordnas
några större organisationers biblioteksverksamhet. Huruvida möjlighet
finnes att låta dessa bibliotek uppgå i kommunala bibliotek kan vara tvifvel
underkastadt. De kunna dock vara förtjänta af understöd, hvilket de emellertid
enligt den föreslagna bestämmelsen vore undandragna.

Angående villkoren i punkt III för statsanslag synes oss formuleringen
i mom. 4 innebära en alltför obestämd och till sina verkningar vidsträckt
censur, som dock ej torde komma att drabba den slags litteratur, hvilken
ensam borde censureras, nämligen kolportagelitteraturen, för så vidt öfver
hufvud taget någon bestämmelse i antydd riktning är nödvändig.

Vid sin behandling af bokförmedlings- och vandringsbiblioteksrörelserna
synes doktor Palmgren ej tillräckligt särskilja de från hvarandra
dock så fristående verksamhetsgrenar, som dessa rörelser faktiskt äro.
Hvad då först bokförmedlingsrörelsen vidkommer, tro vi oss kunna framhålla,
att en centralisation, d. v. s. här inrättandet af en enda för hela
riket gemensam anstalt, genom hvilken biblioteken till nedsatt pris kunde

erhålla och fylla sitt behof af litteratur, skulle vara uteslutande till gagn
och besparing. Denna enda bokförmedlingsanstalt skulle naturligtvis bli
förlagd till Stockholm, då ju där befinner sig den ojämförligt största delen
af våra förlag. Det har just varit en af de mest tryckande olägenheterna
i det nuvarande systemet med flera bokförmedlingsanstalter på olika platser
i riket, att först måste de af biblioteken önskade böckerna af anstalten
rekvireras från bokförlagen och tillfraktas densamma, hvarefter anstalten
i sin tur har att afsända partiet till biblioteken, och således samma boksändning
påläggas dubbel frakt. Men så skulle äfven nu bli förhållandet
med de två af doktor Palmgren föreslagna mindre lyckligt lottade förmedlingsanstalterna,
som ej skulle förläggas i Stockholm, hvilkas expedition
följaktligen skulle bli afsevärdt fördröjd och invecklad. Ty förmodligen
skulle de ej vara i stånd att ha inneliggande så enorma boklager,
att de ej oupphörligt behöfde komplettera dem med sändningar från förlagen.
Hvad vidare kostnaderna för cn dylik statens förmedlingsanstalt
angår, tro vi oss kunna yttra, att de utgifter, som staten för närvarande
har i form af understöd till de enskilda bokförmedlingsanstalterna, ej skulle
nämnvärdt behöfva öfverskridas, under det att de af doktor Palmgren föreslagna
trenne utan tvifvel skulle ställa sig afsevärdt kostsammare. Utgifterna
härvidlag äro lokal och personal, och att det härutinnan ställer sig
billigare med en enda större än med trenne smärre anstalter är själfklart.

Man kan dock ej i detta sammanhang bortse från att de nuvarande
bokförmedlingsanstalterna delvis hvar och en haft sin specifika kundkrets,
som kanske skulle undandraga sig en statsorganiserad institution. En
öfvergångstid, under hvilken de nuvarande anstalterna fortsatte sin verksamhet,
kanske därför vore motiverad och till gagn för rörelsen.

Ofvanstående synpunkter beträffande centralisationen anse vi oss ej
kunna lägga på vandringsbiblioteksrörelsen. Tanken på en statsorganiserad
vandringsbiblioteksrörelse förefaller oss riktig. Samtidigt synes oss likväl
det nuvarande systemet böra bibehållas, då olika korporationer med olika
åskådningar tillhandahålla vandringsbibliotek: att härigenom allsidigheten
i rörelsen endast befrämjas, är tydligt. Vandringsbiblioteken enbart i
statens hand kunde lätt utsättas för att mer eller mindre bli uttryck för
härskande partiåskådningar och till följd däraf förlora sin popularitet hos
låntagarna. Mot doktor Palmgrens åsikt angående det otillfredsställande
urvalet af litteratur till vandringsbiblioteken torde kunna anföras, att åtminstone
studentföreningarnas bibliotek stå som mönster ifråga om lämplig
litteratur. För mindre vandringsbiblioteksrörelsers föreståndare är det lättare
att komma i kontakt med sin publik och kunna tillfredsställa dess kraf
än för en aldrig så val utbildad biblioteksman, som kanske skulle få sköta

hundratals bibliotek. Mycket onödig formalism, pedanteri och byråkrati,
som allvarligt skulle kunna skada ifrågavarande rörelse, som måste skötas
på ytterst grannlaga sätt, undvikes med det nuvarande decentraliserade
systemet.

I motsats till hvad vi framhållit angående statens bokförmedlingsrörelse,
förefaller oss vandringsbiblioteksrörelsen vara af den natur, att inrättandet
af flera depåer för densamma blir af behofvet påkalladt. Den senare
är nämligen icke i samma mån som den förra beroende af förlagen
men bör däremot gifvetvis ha nytta af en närmare beröring med kundkretsen.
Depåer borde därför upprättas i olika delar af landet, t. ex. i
Stockholm, Lund och, hvilket doktor Palmgren ej föreslagit, på åtminstone
ett ställe i Norrland.

Rörande den af doktor Palmgren föreslagna inspektionen af kommunala
bibliotek uttala vi vår farhåga, att på grund af det sätt, hvarpå folkskoleinspektionen
ofta utöfvas och under längre tid har utöfvats, denna inspektion
skulle för biblioteksrörelsen bli af en ensidig och mindre lyckobringande
natur, hvarför densamma bör öfverlämnas åt myndigheter af icke
ecklesiastik karaktär.

Upsala den 17 november 1911.

Å Studentföreningen Verdandis styrelses vägnar underdånigast:

ERIK B:SON LIND

Ordförande.

Emanuel Ohlon

Sekreterare.

Utlåtande från Studentföreningen Heimdal.

Till Konungen.

Styrelsen för studentföreningen Heimdal i Uppsala får härmed i underdånighet
afgifva genom skrifvelse från Kungl. Ecklesiastikdepartementet
af den 14 oktober 1911 infordradt utlåtande angående af fil. dr Valfrid
Palmgren framställda förslag rörandé de åtgärder, som från statens sida
böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige.

Den del af förslaget, som berör föreningen Heimdals verksamhet, är
närmast hvad som å sid. 216 tf. framställes rörande anstalter för bokförmedling
och vandringsbibliotek. Skulle de här föreslagna åtgärderna
blifva verklighet, så skulle den verksamhet af denna art, som bedrifvits
af föreningen Heimdal, såväl hvad angår det ekonomiska underlaget som
med afseende på möjligheten att vara af någon själfständig betydelse i
folkbildningsarbetet försättas i det läge, att den förmodligen snart måste
upphöra. Dr Palmgren beklagar detta själf (s. 218) med hänsyn till, att
det just är de af studentföreningarna Verdandi och Heimdal grundade
anstalterna, som »gifvit uppslaget till förmedlingsverksamheten inom vårt
folkbildningsarbete» och som under många år på den »nedlagt ett oegennyttigt,
uppoffrande arbete». »Men», fortsätter hon, »man torde vara
skyldig att bortse äfven från sådana, eljest så berättigade hänsyn, när det
gäller att vinna stora fördelar för själfva arbetet som sådant».

I denna allmänna princip kan föreningen Heimdals styrelse gifvetvis
instämma; skulle verkligen folkbildningsarbetets syften bättre befordras
genom den föreslagna åtgärden, så böra naturligtvis icke de äldre förmedlingsanstalterna
stå i vägen. Det arbete, som bl. a. föreningen
Heimdal utfört och ännu utför på bokförmedlingens område, har haft sin

störa betydelse som ett pioniärarbete; men numera, sedan starkare organisationer
framträdt, som på ett effektivare sätt kunna taga verksamheten
om hand, är det naturligt, att den frågan inställer sig, huruvida icke sådana
sammanslutningar som Heimdal borde delvis draga sig tillbaka. Det
kan nog också sättas i fråga, om en studentförening, som i allmänhet
består af personer, hvilka ej kunna ägna hufvuddelen af sin tid åt dylikt
arbete, bör sätta som sin uppgift att i längden uppbära en verksamhet af
affärs- eller byråmässig art. Enligt styrelsens mening bör en studentförenings
roll inom folkbildningsarbetet mindre vara att sköta dessa dagliga
göromål, som framförallt kräfva affärsvana och rutin, än att gifva
och afprofva nya uppslag inom samma arbete, hvilkas utförande sedermera,
om de visa sig profhålliga, i allmänhet med fördel kan öfverlämnas åt
någon annan organisation med större ekonomiska och administrativa möjligheter.

Hvad särskildt beträffar bokförmedlingsverksamheten, hvilken enligt
sin natur bör drifvas »såsom bokhandel i stor skala», hvarvid sträfvandet
att med största möjliga snabbhet och effektivitet tillmötesgå rekvirenternas
kraf blir -— praktiskt taget — den enda bestämmande synpunkten, torde
det nog icke kunna förnekas, att ett ordnande af frågan enligt dr Palmgrens
förslag skulle kunna medföra betydande fördelar. Styrelsen tänker
härvid icke blott på de svårigheter med afseende på expedition o. d.,
som lätt nog inställa sig för en studentförening, utan äfven och framför
allt på det betydelsefulla arbetet med bokförteckningar, bokförslag och
andra dylika publikationer, hvilkas utgifvande i ständigt nya upplagor är
ett oeftergifligt villkor för att denna verksamhet skall komma i flor. Sannolikt
skulle detta arbete bäst kunna främjas genom att på sätt dr Palmgren
föreslagit uppdragas åt en centralanstalt, inom hvilken dock representanter
för de föreningar och organisationer, som förut varit verksamma
på området, borde ha tillfälle att framlägga sina synpunkter och erfarenheter.
Med hänsyn härtill torde det ock vara önskvärdt, att nämnda föreningar
och organisationer finge fortfarande åtnjuta något statsbidrag för
en friare och mera experimentell verksamhet inom denna gren af folkbildningsarbetet,
på det att de ej måtte förlora kontakten därmed, en kontakt,
som såväl för nämnda arbete som för dessa föreningar själfva allt
framgent torde kunna vara af betydelse.

Beträffande vandringsbiblioteksverksamheten åter, i hvilken gren af
folkbildningsarbetet föreningen Heimdal likaledes medverkar, torde det
måhända icke vara lika gifvet, att en så sträng centralisering af densamma
som den af dr Palmgren föreslagna skulle vara det lämpligaste. Visserligen
kan det icke förnekas, att verksamhetens koncentrerande på en eller

ett fåtal rikare utrustade anstalter skulle kunna medföra vissa fördelar
(särskilt med hänsyn till möjligheten att för tillfälliga ändamål af betydelse
sammanställa vandrings- och »grenbibliotek»). Men fråga är, om
ej dessa fördelar likaväl skulle kunna vinnas genom utvecklande af ett
planmässigt samarbete mellan de olika förmedlingsanstalterna. De svårigheter,
med afseende på expeditionens effektiva ordnande in. in., som yppa
sig vid förmedlingen af bokinköp, framträda i betydligt mindre grad vid
denna verksamhet: de rena expeditionsgöromålen äro härvidlag så enkla,
att de t. o. m. vid eu mycket intensiv verksamhet kunna fullt tillräckligt
tillgodoses äfven af en studentförening. De erfarenheter, som föreningen
hittills gjort med afseende på sina vandringsbibliotek, kunna ej heller
sägas vara af den nedslående art, som blir det allmänna intrycket af dr
Palmgrens inhämtade upplysningar rörande detta slags folkbildningsarbete.

Härtill kommer ytterligare en annan synpunkt. Låt vara att gifvetvis
rekvirenternas särskilda önskemål äfven vid denna verksamhetsgren
böra vara af betydelse, det ligger dock i sakens natur att här vida mer
än vid förmedlingen af bokinköp förmedlingsanstalten har och bör äga
tillfälle att göra vissa synpunkter gällande i fråga om urvalet, allra helst
om vandringsbiblioteksverksamheten bedrifves så som den äfven enligt dr
Palmgrens mening bör bedrifvas, d. ä. i samband med en systematisk
studiekurs- och studiecirkelverksamhet, som lämpligen bör planeras af eller
åtminstone i samråd med förmedlingsanstalten. I detta arbete har föreningen
Heimdal redan tidigare deltagit och torde komma att deltaga ännu
lifligare i framtiden; men dess möjligheter att göra en insats på detta
område, där den just i sin egenskap af en sammanslutning af studenter
och universitetsmän tror sig hafva en särskild uppgift att fylla, skulle
naturligtvis i hög grad äfventyras, om den på grund af ekonomiska svårigheter
icke eller endast i begränsad mån skulle kunna upprätthålla sina
vandringsbibliotek, som äro och böra vara detta arbetes ryggrad. Såvida
man icke önskar ett byråkratiskt ensartadt snitt på den viktiga studiecirkelverksamheten,
torde man enligt styrelsens mening böra vara försiktig med
åtgärder, som kunna försvåra eller nästan omöjliggöra det fria initiativet
på detta betydelsefulla område.

Föreningen Heimdals styrelse får alltså, med åberopande af de här
angifna synpunkter och särskilda önskemål, i underdånighet tillstyrka dr
Palmgrens förslag i hvad angår förmedlingen af bokinköp men däremot
afstyrka det ifråga om vandringsbiblioteksverksam heten.

Underdånigst
GÖSTA THÖENELL.

Edvard Söderberg.

Utlåtande från Föreståndaren för Hvilans vandringsbibliotek.

Till Konungen.

Anmodad att inkomma med underdånigt utlåtande rörande det ar
filosofie doktor Valfrid Palmgren den 28 september 1911 afgifna »Förslag
till åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjandet af det
allmänna biblioteksväsendet i Sverige», får jag anföra följande:

Förslagets hemställan i hvad som rör statens understöd till skolbibliotek
och »kommunalt allmänt bibliotek» synes mig väl motiverad såväl med
hänsyn till den föreslagna storleken af statsbidraget som beträffande villkoren
för åtnjutande af detsamma. Det från nuvarande bestämmelser mest
afvikande af dessa villkor är, att statsbidraget må uppbäras endast i form
af böcker. Detta synes mig innebära så stora fördelar med hänsyn till
den garanti, det lämnar dels för ett godt bokurval i de särskilda biblioteken,
dels för statsbidragets riktiga användning, att jag icke tvekar att
förorda detsamma. Jag är sålunda öfvertygad om, att det skulle lända
till stor fördel för biblioteksrörelsens utveckling i vårt land, om förslagets
hemställan i punkterna I, mom. 1) och 2) samt III A möjligast oförändrad
vunne statsmakternas bifall.

Mera. betänksamt måste jag ställa mig mot förslagets behandling af
föreningsbiblioteken. Förf. har för att vinna en större och, det måste
erkännas, rätt önskvärd koncentration i biblioteksväsendet, velat afskaffa
det nuvarande statsunderstödet till bibliotek, som grundats och uppehållas
af fristående föreningar, och föreslår statsunderstöd endast åt hela landet
omfattande föreningar med minst 20,000 medlemmar. De bestämmelser,
som i öfrigt föreslås för anslags erhållande, äro affattade med uteslutande
hänsyn till en enda nu befintlig organisation nämligen Internationella
Goodtemplarorden. Att dennas biblioteks- och studiecirkelverksamhet är
förtjänt af statsunderstöd och ett betydande sådant, skall icke bestridas.
Men det är svårt att inse, hvarför denna ordens folkbildningsverksamhet
skall uppställas såsom den enda giltiga normen, då det ju låter tänka sig
andra organisationsformer för en stor »folkförenings» arbete till bokläsnings
främjande bland sina medlemmar än t. ex. genom studiecirklar.

Förf. har, synes det mig, underskattat de nu existerande föreningsbibliotekens
betydelse. Min erfarenhet är den, att mångenstädes äro

dessa de bästa för allmänheten tillgängliga boksamlingar och på ej få
ställen de enda, som verkligen äro att räkna med. Ännu länge torde man
behöfva dem som ett nödvändigt komplement till de allmänna biblioteken,
nödvändigt i synnerhet på de orter, där intresset för bibliotek är svagt
eller obefintligt hos kommunala eller kyrkliga myndigheter, hvilket som
bekant ingalunda är sällsynt. Förf. har själf (förslaget sid. 129) påpekat
»den genomgående starkare tillväxten i fråga om föreningsbiblioteken,
hvilket synes tyda på större intresse för bibliotekssaken inom de
kretsar, där sådana verka, än från kommunernas sida». Skall detta intresse
då stäckas och en lofvande utveckling af brytas genom^ indragande
af statsanslaget? Åtminstone borde föreningar, som upprätthålla bibliotek
inom kommuner, där intet »kommunalt allmänt» bibliotek finnes, eller där
detta ej kan uppfylla villkoren för statsunderstöds erhållande, allt framgent
efter ansökan kunna förklaras likaberättigat med »kommunalt allmänt»
bibliotek i fråga om rätt till statsbidrag. Förf. anser, att den föreslagna
bestämmelsen skall framtvinga en koncentration inom biblioteksrörelsen
sådan, att »så godt som hvarje svenskt bibliotek» skall kunna
komma i åtnjutande af statsanslag (förslaget sid. 179). Det har icke
lyckats henne att öfvertygande visa, på hvad sätt en dylik koncentration
skall genomföras. Föreningar af sådan art som t. ex. arbetarföreningar,
nykterhetsföreningar och föreläsningsföreningar kunna visserligen sammansluta
sig till större organisationer med det medlemsantal, som förslaget
fordrar för statsunderstöds erhållande — hvad föreläsningsföreningar beträffar
med deras i allmänhet mycket lösliga konsistens blir det i alla
händelser mest en organisation till skenet — men de fristående föreningar,
som bildats uteslutande för att upprätta ett bibliotek, ha ej samma
möjligheter. Förf. anför (sid. 179) exempel på några sådana - långt
flera kunde uppräknas — och hänvisar dem till att »söka sådan förbindelse
med kommunen», att de kunna erhålla anslag som »kommunalt allmänna»
bibliotek. Denna »förbindelse» skulle väl i regeln bli detsamma
som ett öfverlämnande af biblioteket och dess framtida vård åt kommunala
myndigheter, som kanske icke hade minsta intresse för institutionens
vidmakthållande. Förf. synes mig i detta fall offra verkligheten för konsekvensens
— d. v. s. centralisationens — skull.

Mindre lämpligt tyckes mig också att i fråga om anslag till de stora
»folkföreningarnas» biblioteksverksamhet uppställa en viss minimisiflfra
(allra helst så pass hög som 20,000) för antalet medlemmar. Hur skall
staten kunna kontrollera medlemsantalet? Och hvem borgar för att icke
en på detta område verkligt förtjänstfullt arbetande »folkförening» på grund
af tillfälliga omständigheter plötsligt kan se sitt effektiva medlemsantal

minskadt under 20,000-strecket? Den kan ju fortfarande utöfva eu folkbildningsverksamhet,
som är värd statsunderstöd, och som gagnar en stor
allmänhet utanför föreningen.

Bland de önskemål, förslaget framför, är inrättande af en statens
biblioteksbyrå säkert ett af de mest behj ärtans värda. Behofvet af en sakkunnig
öfverstå ledning af vårt allmänna biblioteksväsen är lika oafvisligt
som det af en effektiv kontroll öfver till detsamma anslagna statsmedel.
Ifrågasättas kan dock, om det är‘nödvändigt att skapa ett nytt ämbetsverk
af den omfattning och till de kostnader, förslaget afser. De uppgifter,
som skulle åligga denna biblioteksbyrå, kunde säkerligen något förenklas
och till en del öfverflyttas på de trenne allmänna förmedlingsanstalter
för bokförmedling och vandringsbibliotek, som förf. föreslår till
erhållande af statsbidrag.

Till en början åtminstone kunde väl en bibliotekskonsulent jämte behöflig
extra byråpersonal med lägre aflöning kunna förslå. Den därigenom
uppkomna besparingen skulle kunna bli en säkert välbehöflig ökning
i det efter mitt förmenande allt för knappt tillmätta anslag, förslaget
afser åt de tre nyssnämnda förmedlingsanstalterna. Om dessa skola icke
blott förmedla böcker utan äfven »bedrifva en systematiskt ordnad och
val planlagd vandringsbiblioteksverksamhet» hvardera inom sin landsdel,
så kan jag ej förstå, hur ett belopp af sammanlagdt 12,200 kronor, som
de enligt förslaget därtill skola dela med förmedlingsanstalten för studiecirklar
och folkbibliotekets i Luleå vandringsbibliotek, skall räcka till. Åtminstone
torde det bli svårt för den tilltänkta förmedlingsanstalten i Lund
att med detta statsunderstöd som sin enda sannolika inkomst åstadkomma
en vandringsbiblioteksverksamhet af det slag, som förf. i förslaget framställer
som det enda rationella.

I sammanhang med sin hemställan om anslag till de tre förmedlingsanstalterna
har förslagets författare uttalat som sin mening, att det hittills
lämnade statsanslaget till andra vandringsbiblioteksinstitutioner skulle
indragas. Bland dessa, som i likhet med föreningsbiblioteken skulle offras
i centralisationens intresse, är äfven »Hvilans vandringsbibliotek för Skånes
landsbygd». För att ej för mycket tala i egen sak skall jag härtill endast
anmärka, att förf. väl lättvindligt har bagatelliserat detta biblioteks verksamhet.
Eftersom vandringsbiblioteken ej anlitas af de skånska före -läsningsföreningarna, »synas de icke vara af någon större betydelse», heter
det (förslaget sid. 219). Att de skånska föreläsningsföreningarna hittills
icke annat än i sällsynta undantagsfall tagit någon som helst befattning
med biblioteksverksamhet, är kändt för alla, som gjort någon bekantskap
med dem. Hvilans vandringsbibliotek har däremot sökt sin kundkrets

100

bland ungdomsföreningar och läseföreningar, på herrgårdar och militäretablissement
m. fl. platser, där allmänna bibliotek ej varit tillgängliga,
nåo-ot som förf. kunnat inhämta af till ansökningarna om statsanslag
fogade redogörelser. — Förf. påstår vidare, att en folkhögskola »icke
synes vara rätta institutionen att handhafva vandringsbibliotek». Må vara
att den ej kan det i den omfattning, som en större förmedlingsanstalt
med uteslutande uppgift häråt förmår. Men å andra sidan har folkhögskolan
bättre tillfälle än en sådan anstalt att komma i direkt kontakt med
landsbygdens befolkning och särskildt dess ungdom och kan därför, om
än inom trängre gränser, utöfva en mera intensiv verksamhet i antydt
syfte än en större central förmedlingsanstalt. Allt flera folkhögskolor hafva
också, så mycket tillgångarna det medgifvit, börjat upptaga vandringsbiblioteken
som ett led i sitt bildningsarbete. T några fall ha de därvid
funnit understöd af landstingen.

Frånsedt de gjorda anmärkningarna vill jag för öfrigt på det lifligaste
förorda förslagets väl motiverade och på förefintligt behof grundade hemställan.
Det anslagsbelopp, som för biblioteksverksamhetens understöd
kräfves af staten, är efter min öfvertygelse ingalunda för högt tilltaget i
förhållande till den stora betydelse detta hos oss allt för länge försummade
bildningsmedel måste anses äga för vårt folk.

Folkhögskolan Hvilan den 14 nov. 1911.

Underdånigst

E. INGERS.

Föreståndare för Hvilans vandringsbibliotek.

101

Utlåtande från Västra Sveriges Folkbildningsförbund.

Till Konungen.

Då Västra Sveriges Folkbildningsförbunds styrelse härmed i underdånighet
aflämnar i skrifvelse af den 14 oktober infordradt utlåtande öfver
Förslag angående allmänna biblioteksväsendet i Sverige, afgifvet den
28 september 1911, få vi förklara, att vi hafva föga att erinra mot förslaget
i dess väsentliga delar.

För det första tillstyrka vi på det lifligaste förslaget om statsanslagets
höjande. Beträffande dettas fördelning kunde väl någon betänklighet
uppstå gent emot förslaget om statsbidrag för biblioteksändamål äfven
till vissa, hela riket omfattande föreningar, som icke ha biblioteksverksamhet
till sitt egentliga ändamål. Men då dels de villkor, som uppställas
för dessa föreningars erhållande af statsbidrag, äro ägnade att förminska
risken för ensidighet eller underhaltighet i fråga om bokurvalet, och dels
den föreslagna biblioteksbyrån äger att öfvervaka dessa föreningars verksamhet,
torde förslaget äfven i denna del kunna tillstyrkas.

I den sid. 240 mom. 7 för föreningars studiecirklar föreslagna rätten
att med studieledarens samtycke afhända sig böcker, hvilka erhållits som
statsbidrag, skulle vi likväl önska den inskränkning, att dylikt afhändande
ej må ske utan medgifvande af biblioteksbyrån eller någon dess ledamot.

Vidare instämma vi i yrkandet, att de bibliotek, som erhålla statsanslag,
må kunna begagnas afgiftsfritt, samt att statsbidraget skall utgå
i form af bundna böcker, af de respektiva biblioteken rekvirerade ur den
katalog, som bör upprättas af biblioteksbyrån.

Som af ofvanstående framgår, anse vi det synnerligen viktigt, att,
såsom föreslagits, en biblioteksbyrå inrättas, samt att denna bl. a. skulle
ha att upprätta en förteckning öfver böcker, som äro lämpliga för folkbibliotek.
Dock vilja vi ej förorda, att denna katalog skall uppställas
enligt Dewey-Cutterska klassificeringssystemet. Mycket väl kan den åsyftade
enhetligheten och öfverskådligheten vinnas, utan att man behöfver
tillgripa detta artificiella system, som från början inpressar det mänskliga
vetandet i ett bestämdt antal fack, med lika många underafdelningar för
hvart och ett af dessa, o. s. v. Ett enkelt system, kombineradt af bokstäfver
och siffror torde göra tillfylles för klassificering och boksignering.

102

I fråga om centralanstalter för bokförmedling och vandringsbibliotek
har förslaget enligt vår mening träffat en lämplig medelväg mellan den
nu rådande alltför stora splittringen och en ifrågasatt fullständig centralisation
genom att uppdela verksamheten på tre (respektive fyra) anstalter,
belägna i olika delar af landet. Den nuvarande konkurrensen på detta
område, då icke blott så godt som hvarje län utan äfven flera föreningar
ha hvar sina vandringsbibliotek, är snarare ägnad att förkväfva än att
gagna bibliotekssaken.

Betänkandets skenbart radikala förslag till omläggning af vandringsbiblioteksrörelsen
vilja vi desto hellre förorda, som vi själfva redan börjat
att — vid sidan af den hittills gängse vandringsbibliotekstypen — dels
upprätta specialbibliotek, dels utsända fria grupper af böcker, sammanställda
enligt rekvirenternas önskningar.

Det påyrkade större samarbetet med föreläsningsverksamheten har
redan kraftigt förordats på folkbildningsmötet i Stockholm år 1910.

Göteborg den 7 november 1911.

Å Västra Sveriges Folkbildningsförbunds vägnar:
Underdånigst

ABRAHAM LANGLET

Ordförande.

5. Ab er sten

Bibliotekarie.

103

Utlåtande från Excelsiorförbundets Folkbildningsbyrå.

Till Konungen.

Anbefalld att afgifva underdånigt utlåtande öfver »Förslag angående
de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna
biblioteksväsendet i Sverige, afgifvet den 28 september 1911 af
Valfrid Palmgren», får styrelsen för Excelsiorförbundets Folkbildningsbyrå
mot beinälda förslag i underdånighet göra följande erinringar:

att skolbibliotek såsom stiftadt och ordnadt för speciellt ändamål
(skoländamål) icke synes böra förpliktigas vara tillgängligt äfven för allmänheten; att

beviljadt statsbidrag må kunna utgå i kontanta medel, och i form
af inbundna böcker endast under förutsättning, att de i betänkandet omförmälda
katalogerna blifva af största möjliga omfattning;

att ledamotsantalet i »hela landet omfattande föreningar» bör sättas
till »minst 15,000»;

att antalet allmänna förmedlingsanstalter för bokförmedling och vandringsbibliotek
bör bestämmas till minst fem för hela riket; och

att anstalter af detta slag, som redan ett flertal år varit i verksamhet
och åtnjutit statsbidrag, böra bibehållas vid denna förmån, för så vidt
de i öfrigt uppfylla stadgade villkor.

Sköfde och Skara den 13 nov. 1911 .

Underdånigst

Styrelsen för Excelsiorförbundets Folkbildningsbyrå:
G. KRONLUND.

Axel Th. Wahlström.

104

Utlåtande från Folkbiblioteket i Luleå.

Till Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Anmodade att afgifva yttrande öfver »Förslag angående de åtgärder,
som från statens sida böra vidtagas för främjande af det allmänna biblioteksväsendet
i Sverige, afgifvet den 18 september 1911 af Valfrid Palmgren»,
får styrelsen för Luleå folkbibliotek afgifva det yttrandet, att styrelsen
för sin del intet har att erinra mot förslaget.

Luleå den 12 november 1911.

För Luleå folkbibliotek
Dess styrelse:

E. O. Hedlund.
Doris von Garrelts.

A. O. Wahlgren.
Otto Bohlin.

Selma Johansson.

I egenskap af första ersättare.

Öfversikt af domkapitlens anmärkningar om d:r
Valfrid Palmgrens förslag.

De kommunala biblioteken. Intet domkapitel har haft något att invända
mot de i förslaget framlagda synpunkterna för dessa biblioteks
ordnande.

Endast reservationsvis ha yrkanden framställts om större biblioteksområden
af en ledamot i Skara domkapitel och en i Strängnäs. Den förre
uttalar sig för stifts- eller länsbibliotek med filialer och ombud i kommunerna.
Dessutom anser en reservant i Strängnäs domkapitel, att i mindre
städer det allmänna läroverkets bibliotek borde kunna utvidgas, så att det
utom sin egentliga uppgift äfven kunde ersätta sådant skol- och kommunalt
bibliotek, som föreslås i d:r Palmgrens utredning.

Skolbiblioteken. Mot förslagen till dessas utveckling har ingen anmärkning
förekommit. Domkapitlet i Härnösand betonar nödvändigheten
af att skolbiblioteken ordnas med uteslutande hänsyn till hvad som är
lämpligast för skolungdomen, och att allmänheten bör få tillträde till
dessa bibliotek endast i den mån detta kan ske utan förfång för skolungdomen.

Föreningsbiblioteken. Två domkapitel, Karlstads och Kalmar, hysa
starka betänkligheter mot statens understödjande af dessa bibliotek på
sätt, som föreslås i d:r Palmgrens utredning. Mot Karlstads domkapitels
afstyrkande föreligger dock reservation från en ledamot.

En reservant i Skara domkapitel och en i Strängnäs’ ställa sig också
afvisande mot understöd till föreningsbiblioteken.

Biblioteksbyrån har väckt betänkligheter hos domkapitlen i Skara,
Västerås, Kalmar och Karlstad, hvilka i stället tillstyrka anställandet af
statskonsulent för biblioteksverksamheten.

Meddelandet af 18 timmars undervisning i ett skolbiblioteks rätta handhafvande
åt eleverna i seminariernas högsta klass. Införandet af denna
undervisning på seminariernas läsordning motsätta sig domkapitlen i Skara,
Västeras, Härnösand och Lulea, hufvudsakligen emedan det torde bli svårt

106

att få plats till dessa timmar vid sidan af alla de öfriga ämnena i seminariernas
afgångsklass.

Censuren öfver bibliotekens bokförråd. Domkapitlen i Uppsala och
Göteborg yrka, att inga böcker af religionsfientligt innehåll böra få införlifvas
med biblioteken, domkapitlet i Skara vill ha förbudet utsträckt till
samhällsvådlig litteratur, och domkapitlet i Lund yrkar, att med biblioteken
ej böra få införlifvas böcker, »som måste anses notoriskt oförståeliga
för den publik, till hvars tjänst biblioteket närmast inrättats».

En reservant i domkapitlet i Strängnäs vill ha mera positiva bestämmelser
i fråga om de böcker, som af staten i form af anslag skola öfverlämnas
till biblioteken.

Anslagets utdelande i form af böcker anses af domkapitlen i Västerås
och Visby opraktiskt och i vissa fall hindrande för biblioteksverksamhetens
utveckling.

Anslagens storlek. Beträffande detta anser domkapitlet i Skara, att
äfven för föreningsbiblioteken bör sättas ett maximibelopp, oah att skolbiblioteken
höra i statsanslag kunna få påräkna högre belopp än det, de
på annat sätt kunna åstadkomma. — Kalmar domkapitel påyrkar, att
minimianslaget för skolbibliotek bör sättas till 25 kronor.

107

Öfversikt af folkskoleinspektörernas anmärkningar om
d:r Valfrid Palmgrens utredning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtanden åtföljdes af utlåtanden
från 47 folkskoleinspektörer, hvarjämte K. B. i Malmöhus län upplyser,
att samtliga folkskoleinspektörer i länet instämt i d:r Valfrid Palmgrens
förslag, med undantag af att en önskat förändringar i förslaget om biblioteksbyrån.

Namn. Folkskoleinspektören K. Karlgren i Älfsborgs län har funnit,
att församlingsbiblioteken varit bättre än de kommunala biblioteken, och
anser därför, att namnet »allmänna kommunala bibliotek» bör ersättas
med »allmänna bibliotek».

De kommunala biblioteken och skolbiblioteken. Folkskoleinspektören
G. Kellström i Visby län hyser samma betänkligheter som K. B. mot ett
ovillkorligt åtskiljande af skolbibliotek och kommunala allmänna bibliotek
i små kommuner. Folkskoleinspektören J. Renvall i Älfsborgs och Karlstads
län är af samma mening och anser, att i en liten kommun med
endast skolbibliotek detta också bör få innehålla litteratur för vuxna och
erhålla ett maximianslag på 400 kronor.

Folkskoleinspektören J. Bager-Sjögren i Norrköping anser, att äfven
läroverksbiblioteken böra ställas under biblioteksbyrån, och att småskoleseminariernas
bibliotek böra likställas med skolbiblioteken för statsanslags
erhållande.

Föreningsbiblioteken. Två folkskoleinspektörer J. A. Franzén i Jönköpings
län och Vitalis Karnell i Norrbottens, afstyrka anslag till föreningar,
den senare, därför att han vill ha blott de tre stora hufvudformcrna
skol-, allmänna och vetenskapliga bibliotek.

Folkskoleinspektörerna C. R. Sundell i Östergötlands län och Ernst
Westberg i Gäfleborgs län uttala sig för önskvärdheten af att äfven lokala
föreningar kunna få anslag till sin biblioteksverksamhet på platser, där
kommunalt bibliotek ej finnes. Den senare förordar anslag till hela landet
omfattande föreningar med villkor, att föreningens uppgift anses gagnelig

108

för samhället. Dessutom påvisar han betydelsen af att arbetsgivare upprätta
bibliotek för sina arbetare.

Folkskoleinspektören J. V. Jonsson i Örebro län anser, att statsanslag
ej bör lämnas endast till hela landet utan äfven till hvarje län omfattande
föreningar med biblioteksverksamhet.

Biblioteksbyrån. En folkskoleinspektör i Malmöhus län anser, att biblioteksbyrån
kan ersättas af ett biblioteksråd med en assistent. Af det
arbete, som skulle åligga byrån, kunde utarbetandet af normalkatalogen
öfverlämnas åt en tillfällig kommitté, utarbetandet af en läro- och handbok
i biblioteksskötsel åt en bibliotekstjänsteman. — Äfven folkskoleinspektören
J. A. Franzén i Jönköpings län anser, att byrån kan inskränkas till
två konsulenter. Folkskoleinspektören K. L. Österberg i Västerbottens län
visar med exempel från sitt distrikt hur oerhördt dyrbar en inspektionsresa
för konsulenterna måste bli.

Bokförmedlingen. Folkskoleinspektören J. Bager-Sjögren vill ha bokförmedlingen
lagd under biblioteksbyrån.

Folkskoleinspektören Frans Hedberg i Västerbottens län anser en bokförmedlingsbyrå
för Norrland önskvärd.

Tre folkskoleinspektörer anse de föreslagna bokförmedlingarna för fä:
A. Thörn i Kalmar län vill ej inskränka på de för närvarande arbetandes
antal, T. Torbiörnson i Göteborgs och Bohus län anser, att hvarje riksförening
bör ha sin egen bokförmedling, och Joel Olsson Garpe i Kopparbergs
län är också betänksam mot de få förmedlingsanstalterna.

Undervisning i seminarierna om skötseln af skolbibliotek. Folkskoleinspektören
Th. Brandt i Kristianstads län föreslår, att tillfälle till sådan
undervisning skall lämnas endast i de seminarier, hvilkas lärarekollegier
anhålla om den, folkskoleinspektörerna K. Karlgren och E. Jungner i
Älfsborgs och Skaraborgs län föreslå 12 timmars undervisning i stället för
18, folkskoleinspektören E. Th. Hedelin i Örebro län anser, att seminariets
lärare själfva kunna ge kurser i ämnet, och folkskoleinspektören Rob.
Johansson i Jönköping anser, att seminariets bibliotekarie bör kunna meddela
denna undervisning.

Folkskoleinspektören J. V. Jonsson i Örebro län anser, att da kurserna
för utbildandet af bibliotekarier väl måste förläggas till Stockholm, stipendier
böra anslås, för att landsortens bibliotekarier måtte sättas i tillfälle
att besöka kurserna.

Inspektionen och K. Bfhdes utlåtande öfver ansökningshandlingarna.

Folkskoleinspektören Gust. Leffler i Kronobergs län föreslår, att endast inspektionen
af skolbiblioteken bör åligga folkskoleinspektören. Den öfriga
inspektionen bör läggas på lokala ombud under biblioteksbyrån, t. ex. bib -

109

liotekarierna ute i landet. Folkskoleinspektörena höra befrias från denna
inspektion, emedan deras råd vid bokinköp ej behöfvas, sedan en normalkatalog
upprättats, och emedan de ej äro utbildade i biblioteksteknik.

Den dubbelgranskning af handlingarna, som skulle bli följden af att
både inspektörer och K. Bfhde skulle afgifva utlåtanden, anse folkskoleinspektörerna
J. A. Franzén i Jönköpings län, Th. Brandt i Kristianstads
lån och E. Th. Hedelin i Örebro län onödig.

För att inspektionen skall bli verkligt effektiv anser folkskoleinspektören
Teodor Torbiörnson det vara nödvändigt, att biblioteken åläggas insända
sina handlingar i dubbla exemplar, hvaraf ett behålles af inspektören,
och folkskoleinspektören Edv. Torell i Alfsborgs län yrkar, att biblioteken
skola åläggas katalogisera och föra inköpsjournal efter fastställda formulär.

Censur. I gemensamt utlåtande ha folkskoleinspektörerna K. Karlgren
och E. Jungner i Västergötland yrkat, att samhällsvådlig litteratur ej
skulle få införlifvas med biblioteket, och att af socialistiska och samhällsfientliga
idéer genomsyrad och ledd förening ej skulle komma i åtnjutande
af statsanslag. Deras erfarenhet af hvad som kan bjudas äfven af förmedlingsanstalter
tvingar dem vidare att betona, »att om statens medel
må bestämmas med urskilning, då fråga är om namn på förläggare, författare
och förmedlare — Bonnier, Wicksell, K. E. Forsslund, Fr. Steenhoff,
Verdandi t. ex. och många andra förutom af d:r Palmgren nämnda.»
Studiecirklarnas listor böra insändas länder pågående arbetsår, innan böckerna
öfverlämnas till biblioteket.

Folkskoleinspektören Ernst Westberg har ur bibliotek aflägsnat äfven
sådana vetenskapliga böcker som »Kärlekslifvet i naturen» af Bölsche och
»Könslifvet och dess lagar» af Anton Nyström efter att ha rådfört sig
med prof. Henschen och med. d:r Henrik Berg, som afrådt dessa böckers
tillhandahållande i biblioteken, och han vill, att dylika böcker skola förbjudas
i biblioteken. För undvikande af att olämpliga böcker anskaffas
till biblioteken bör i regel vid alla bokinköp statens normalkatalog följas.
Önskar något bibliotek gå utanför ramen af den officiella bokförteckningen
vid sina bokinköp, skall boklistan insändas till inspektören, som skall
granska den före inköpet af böckerna. Till yttermera visso bör hvarje
bibliotek, som kommit i åtnjutande af statsanslag, vara skyldigt att hvarje
år insända uppgifter om sin verksamhedt, oafsedt om statsanslag sökes
eller ej.

Folkskoleinspektören Gust. Leffler i Kronobergs län påvisar inspektörens
svåra ställning, då det gäller bestämmelsen om den osedliga litteraturen.
Här är det helt och hållet folkskoleinspektörens subjektiva omdöme, som

Ilo

blir afgörande; några prejudikat finnas icke. Bäst vore att lägga censuren
i biblioteksbyråns hand, då den blefve enhetlig och finge större auktoritet.

Öfriga villkop för anslags erhållande. Folkskoleinspcktörn C. R. Sundell
i Östergötland anser, att staten med de i d:r Palmgrens utredning
uppställda villkoren kan riskera att ensam få bekosta hela bokbeståndet
åtminstone i en del små bibliotek. Därför borde det stadgas, att af församlingens
och kommunens bidrag minst hälften skulle tagas i anspråk
för bokinköp. Hyra borde ej få tagas med i beräkningen för statsanslags
erhållande, om ej kommun och församling måste kontant erlägga sådan.

Folkskoleinspektör G. Kellström anser, att biblioteken böra inlämna
förteckning äfven på den litteratur, som ej inköpts för statsanslaget.

Anslagets utdelande i form af böcker afstyrkes af folkskoleinspektörerna
D. Yiotti och Hj. Strömer, hvad de kommunala biblioteken beträffar. Den
förre anser, att anslaget bör utgå i penningar till de kommunala bibliotek,
som så önska; den senare ifrågasätter, att de skulle kunna få t. ex. halfva
anslaget kontant efter pröfning i hvarje särskildt fall.

Folkskoleinspektörens K. Lor. Österberg i Västerbottens län afstyrker
också denna anordning, dels därför att biblioteken ej böra beröfvas tillfället
att på bokauktioner och privat väg erhålla böckerna 50—60 % billigare,
dels på grund af hans (för öfrigt felaktiga) tolkning, att konsulenterna
i biblioteksbyrån enligt d:r Palmgrens förslag skulle ha rätt att
välja litteraturen, då det ej vore alldeles otänkbart, att någon af dem kunde
vilja gorå propaganda för t. ex. socialdemokratiska eller religionsfientliga
åskådningar.

Anslagens storlek. Folkskoleinspektören J. Bager-Sjögren i Norrköping
anser, att om en kommun innefattar flera församlingar, bör hvar och en
af dessa ha rätt att erhålla statsanslag.

Folkskoleinspektören Th. Brandt i Kristianstads län vill sätta maximibeloppen
för skol- och kommunala bibliotek till resp. 100 och 250 kronor
och minimibeloppet till hela landet omfattande föreningar till 2,000
kronor. — Folkskoleinspektöiam Sam. Dahl i samma län vill ha ett maximibelopp
bestämdt för statsanslaget till riksföreningar.

Folkskoleinspektören Teodor Lindqvist föreslår, att statsanslag skall
beräknas proportionsvis högre för skolbibliotek än för andra bibliotek, och
folkskoleinspektör M. J. Jonsson i Gäfleborgs län föreslår högre anslag än
150 kronor till skolbibliotek för uppmuntrande af klassbiblioteken, hvilkas
inrättande blir synnerligen betungande i skolor med många klasser.

Kostnaderna för staten. Folkskoleinspektören C. R. Sundeil tror inte,
att anslagskrafven på lång tid bli så höga, att den af d:r Palmgren före -

slagna summan, 250,000 kronor, uppnås, utan anser, att förslagsanslaget
till en början kan sättas till 150,000 kronor.

Folkskoleinspektören Th. Brandt fruktar, att ett så högt biblioteksanslag
som det af d:r Palmgren föreslagna skulle medföra nedpressning af
anslag till andra bildningsföretag.

Folkskoleinspektören Edv. Torell i Älfsborgs län anser det inte möjligt
att genomföra hela omläggningen på en gång och föreslår att i den
nuvarande författningen göra den förändringen, att föreningsbibliotek med
delvis samma område ej skola få fullt statsanslag. — Folkskoleinspektören
A. Belfrage i Skaraborgs län anser, att nyttan af biblioteken ej skulle
motsvara de stora utgifterna, och att vi ännu ha allt för liten erfarenhet
af verkningarna af 1905 års förordning.

112

Öfversikt af Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes anmärkningar
om d:r Valfrid Palmgrens utredning.

De kommunala biblioteken och skolbiblioteken. Mot de föreslagna anordningarna
för dessa slag af bibliotek ha endast ett par anmärkningar
gjorts, rörande statsanslagets storlek (se nedan). K. Bfhdde i Visby hyser
dock betänkligheter mot ett ovillkorligt åtskiljande af skolbibliotek och
kommunala allmänna bibliotek i små kommuner.

Föreningsbiblioteken. Mot statsanslag till hela landet omfattande folkföreningar
uttala sig K. Bfhde i Uppsala, Örebro och Gäfle. K. Bfhde i Uppsala
anser, att dylikt statsunderstöd lätteligen får utseende af subvention
åt ett visst parti. Däremot böra, enligt K. Bfhde, de lokala biblioteksföreningarna
fortfarande understödjas, då det inte är tilltalande att genom
anslagsbestämmelserna framtvinga deras öfvergång till verkliga eller skenbara
institutioner. — Iv. Bfhde i Örebro afstyrker anslag till hvarje slag af
föreningsbibliotek. Genom att samla intresset omkring de. kommunala
biblioteken får man dessa starka, och de bli på så sätt till den bästa
nyttan äfven för föreningarnas medlemmar.

Biblioteksbyrån. K. Bfhde i Jönköping och i Örebro anse, att biblioteksbyrån
kan ersättas med ett par konsulenter. K. Bfhde i Uppsala är benägen
att anse mera önskvärdt, om genom den erforderliga centralledningens
förbindande med Kungl. Biblioteket eller på annat sätt sammanhanget
mellan de hufvudsakligen för vetenskapligt ändamål afsedda biblioteken
och de här afsedda kunde, åtminstone i någon mån, befästas.

Bokförmedlingen. K. Bfhde i Göteborgs och Bohus län anser, att den af
biblioteksbyrån utgifna katalogen bör upptaga de pris, till hvilka bokförmedlingarna
skola vara skyldiga att anskaffa böckerna. K. Bfhde i Umea anser
en särskild bokförmedling i Norrland för dess bibliotek vara af behofvet
påkallad.

Undervisning i seminarierna om skötseln af skolbibliotek anser K. Bfhde
i Örebro kunna meddelas på billigare och lämpligare sätt än det i utredningen
föreslagna. K. Bfhde i Jönköping anser, att denna undervisning bör
kunna meddelas af seminariets bibliotekarie.

113

Inspektion. K. Bfhde i Falun anser det ej nödvändigt att uppdraga
inspektionen åt endast folkskoleinspektörer.

K. Bfhdes befattning'' med ansökningshandlingar. K. Bfde i Nyköping,
Västerås, Jönköping och Umeå anse det onödigt, att K. Bfhde granskar ansökningshandlingar,
då de dock komma att granskas af annan myndighet
(biblioteksbyrå eller konsulent). K. Bfhde i Jönköping anser, att K. Bfhde
endast bör få yttra sig om behöfligheten och nyttan af de bibliotek, som på
de olika platserna inlämna ansökan om statsanslag. — K. Bfhde i Göteborg
önskar, att tiderna för ansökningshandlingarnas ingifvande till och afsändande
från K. Bfhde sättas till 1 juli och 1 augusti i stället för 15 juni och 15
juli, enär tiden från kyrkostämmornas och stadsfullmäktiges sammanträde
i maj för granskning af revisionsberättelserna till 15 juni synes väl knapp
för iordningställande och insändande af nödiga handlingar.

Villkor för anslag. K. Bfhde i Jönköping anser, att för erhållande af
statsanslag fortfarande bör fordras, att vederbörande skoldistrikt, kommun
eller förening skola till inköp eller inbindning af böcker samt tryckning
af katalog anslå minst lika stort belopp som statsanslaget. — K. Bfhde i
Visby anser, att förteckning bör infordras äfven på den litteratur, som ej
inköpts för statsanslaget.

Anslagen. K. Bfhde i Visby anser det minimibelopp, som fordras af
kommunen för statsanslags erhållande, vara för betungande för små kommuner.
— K. Bfhde i Västernorr lands län anser maximibeloppet för statsanslag,
500 kronor, vara för högt tilltaget. — K. Bfhde i Örebro önskar, att
i större skoldistrikt med flera skolor hvarje skola skall vara berättigad att
erhålla statsanslag, hvilkets minibelopp bör sättas till 15 kronor, maximibelopp
till 100 kronor.

Namn. K. Bfhde i Jönköping anmärker, att benämningen »allmänna
bibliotek» ej synes vara väl vald för de kommunala, enär det namnet kan
gifvas åt alla offentliga bibliotek och arkiv. I stället föreslås namnet
kommunalbibliotek, samt att 2 § 2 mom. i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd äfvensom 1 § 5 mom. i instruktionen för folkskoleinspektörer
ändras i öfverensstämmelse därmed.

Kostnaderna. K. Bfhde i Mariestad anser, att utgifterna bli för stora
i förhållande till nyttan af den föreslagna utvecklingen, och att tillräcklig
erfarenhet ej vunnits af 1905 års förordning; K. Bfhde i Jönköping fruktar,
att ett så stort anslag som 250,000 kronor till biblioteken skall medföra
svårighet att lämna ytterligare bidrag för utvecklingen af vårt viktigaste
folkbildningsmedel, folkskoleundervisningen, och K. Bfhde i Västernorrland
anser, att förslagets antagande skulle medföra så väsentlig höjning i an -

114

slaget till biblioteksväsendet, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida
det bör i sin helhet på en gång genomföras.

öfriga K. Bfhde, som afgifvit särskildt yttrande om kostnaderna, anse
biblioteken vara af den betydelse, att den störa höjningen i anslaget är
väl motiverad. K. Bfhde i Örebro ifrågasätter, om inte anslaget till föreläsningsverksamheten
kunde afknappas i samband med ökningen af anslaget
för biblioteksväsendet, hvilket dock måste anses vara af den största betydelsen.

KUNGL. MAJ:TS

NÅDIGA

KUNGÖRELSE

ANGÅENDE

UNDERSTÖD ÅT FOLKBIBLIOTEK

117

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse

angående understöd åt folkbibliotek;

gifven Stockholms slott den 16 juni 1905.

Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes
Konung, göre veterligt: att sedan Riksdagen, med anledning af Vår i ämnet
gjorda framställning, dels medgifvit, att understöd af statsmedel finge,
enligt de närmare bestämmelser Vi kunna finna lämpligt meddela, utgå
för upprättande och underhåll af vissa slag af folkbibliotek under vissa
angifna villkor, samt att understöd af statsmedel finge enligt Vårt bestämmande
jämväl tilldelas vissa centrala föreningar, dels ock, för att till angifna
ändamål användas, på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel
beviljat ett förslagsanslag, med titel: »Understöd åt folkbibliotek», å
60,000 kronor, kåfve Vi, med godkännande af Riksdagens beslut i hvad
det skiljer sig från Vår framställning, funnit godt förordna:

A) att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor, för
år räknadt, må utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt
till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll
af församlingsbibliotek, till lands- och stadskommun för upprättande och
underhåll af kommunbibliotek äfvensom till lokala föreningar, hvilka af
Oss förklaras härutinnan likställda med skoldistrikt eller kommun, för
upprättande och underhåll af föreningsbibliotek, under följande villkor:

1) att, då statsbidrag samtidigt utgå till såväl kommun som skoldistrikt,
hvilka sammanfalla med hvarandra eller af hvilka ettdera området
utgör en del af det andra, bidragens sammanlagda belopp ej må öfverstiga
75 kronor;

2) att föreningsbiblioteks angelägenheter vårdas af en styrelse, som
utgöres af fem af föreningen valda ledamöter;

3) att biblioteksstyrelse för hvarje bibliotek utser föreståndare eller
bibliotekarie, som handhafver den närmaste skötseln af boksamlingen och
dåröfver upprättar katalog;

lig

4) att bibliotek är uppställa i lämplig lokal och regelbundet vissa
tider i veckan kostnadsfritt eller mot låg afgift hålles tillgängligt, för allmänheten
inom bibliotekets verksamhetsområde;

5) att bibliotek hålles försäkradt mot eldskada;

6) att böcker af osedligt innehåll ej må med bibliotek införlifvas;

7) att beviljadt statsbidrag må användas endast till inköp och inbindning
af böcker samt tryckning af katalog;

8) att vederbörande skoldistrikt, församling, kommun eller förening
för samma ändamål anslagit eller annorledes anskaffat minst lika stort belopp
som statsbidraget;

9) att biblioteken skola vara underkastade inspektion af vederbörande
folkskoleinspektörer;

10) att böcker, som inköpts för statsbidrag och nyssnämnda af skoldistrikt,
församling, kommun eller förening anskaffade medel, ej må afhändas
biblioteket annat än med inspektörens medgifvande; och

11) att, då föreningsbibliotek, för hvilket åtnjutits statsunderstöd, upplöses,
till vederbörande skoldistrikt, församling eller kommun skola för införlifvande
med dess bibliotek öfverlämnas de böcker, som på nyssnämnda
sätt förvärfvats; dock att i sådan händelse böckerna jämväl må, efter Vårt
bepröfvande, öfverlämnas till annan förening med samma eller likartad!
syfte; samt

B) att understöd af statsmedel må enligt Vårt bestämmande jämväl
tilldelas sådana centrala föreningar, som verka såsom förmedlingsanstalter
åt bibliotek af omförmälda slag eller upprätta vandringsbibliotek, med ett
belopp af högst 1,500 kronor, för år räknadt, till hvarje sådan förening
för hvardera af nämnda verksamhetsgrenar, dock till ett sammanlagdt belopp
af högst 10,000 kronor.

1 sammanhang härmed hafve Vi för åtnjutande af omförmälda statsbidrag
funnit godt meddela följande bestämmelser:

att, då så väl kommun som skoldistrikt, Indika sammanfalla med hvarandra
eller af hvilka ettdera området utgör en del af det andra, begära
statsbidrag för af dem inrättade folkbibliotek, statsbidrag skall utgå till
hvardera af nämnda kommun och skoldistrikt med högst 37 kronor 50
öre, dock att, därest på grund af de under A) punkterna 7) och 8) angifna
villkor hela nämnda belopp icke får till endera utgå, men den andra kommunen
eller skoldistriktet för ifrågavarande ändamål anskaffat mera än
samma belopp, skillnaden mellan detta och hvad till förstnämnda kommun
eller skoldistrikt utgår må jämväl tilldelas den andra kommunen eller
skoldistriktet, i den mån ofvanberörda bestämmelser ej utgöra hinder därför;

att de enligt denna kungörelse utgående statsbidrag skola på rekvi -

119

sition, som af vederbörande biblioteksstyrelse bör för hvarje år göras senast
före utgången af januari månad året efter det, för hvilket atatsbidrag sökes,
i Stockholm af Vårt statskontor och i öfriga delar af riket af Våre befallningshafvande
efter vederbörlig granskning utbetalas, sedan folkskoleinspektören
eller i Stockholm stadens konsistorium vitsordat ej mindre
riktigheten af de för statsbidragens erhållande lämnade uppgifter, än äfven
att öfriga härför föreskrifna villkor blifvit uppfyllda;

att lokal förening, som för upprättande och underhåll af föreningsbibliotek
vill med afseende på rätt till åtnjutande af statsbidrag blifva
förklarad likställd med skoldistrikt eller kommun, skall härom göra underdånig
ansökning med bifogande af de uppgifter, på grund af hvilka föreningen
anser sig vara förtjänt till erhållande af understöd, skolande ansökningen
af biblioteksstyrelsen ingifvas eller med allmänna posten insändas
till Vår befallningshafvande, som efter hörande af vederbörande folkskoleinspektör
har att sist 2 månader efter det ansökningen inkommit med
eget yttrande till Oss insända handlingarna; samt

att central förening, som verkar såsom förmedlingsanstalt åt folkbibliotek
eller upprättar vandringsbibliotek och som önskar erhålla statsbidrag
i enlighet med denna kungörelse, må före utgången af september månad
året före det, för hvilket bidrag sökes, härom till oss insända ansökning,
vid hvilken skall fogas redogörelse för verksamhetens art och omfattning
jämte öfriga uppgifter, som kunna tjäna till ledning för bedömande af
anslagsbehofvet.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till
yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med
Vårt Kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 16 juni 1905.

(OSCAR.

(L. 8.)

(Ecklesiastikdepartementet.) K. S. Husberg.

Därjämte föreskref Kungl. Maj:t, att § 1 mom. 5 af instruktionen för
folkskoleinspektörer den 11 november 1904 skulle erhålla följande ändrade
lydelse:

»Honom åligger därjämte att, särskilt med hänsyn till bokurval och
utlåningsverksamhet, inspektera inom inspektionsområdet befintliga skolbibliotek
för lärjungar och lärare äfvensom, enligt de bestämmelser som
äro eller kunna varda meddelade, inom inspektionsområdet inrättade, med
statsbidrag understödda församlings-, kommun- och föreningsbibliotek».

SÄRSKILD REMISS

'' FRÅN

KUNGL. ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

JÄMTE DE SAKKUNNIGAS UTLÅTANDE DÄRÖFVER

123

Till Chefen för K. Eckl. Departementet!

Enligt mig af Styrelsen för Sv. Riksförbundet för sedlig kultur gifvet
uppdrag får jag härmed vördsamt anhålla, att Herr Statsrådet behagade
taga i öfvervägande det nya uppslag till folkbildning och goda förströelser
å land och i stad, som föreligger i det af mig å nämnda riksförbunds
vägnar utarbetade förslag till 118 s. k. programaftnar. Afsikten härmed
framgår dels ur denna programkatalog, i hvars inledning idéen utvecklats,
dels ur det därtill hörande vandringsbiblioteket, hvarå jag haft äran
visa prof.

Detta bibliotek uppgår i närvarande stund till omkring 2000 band,
ordnade i omkring 200 kartonger, hvar och en af dessa inneslutande den
för hvarje programafton nödvändiga boksamlingen.

Hvarje sådan kartong får af rekvirenten — den person, präst, lärare
eller lärarinna, ordförande i nykterhetsorden o. s. v., som åtagit sig att
i sin bygd ordna och leda sådana förströelseaftnar — behållas omkring
två veckor mot en afgift, som endast uppgår till 1 kr. för begagnandet
jämte postbefordringsafgiften tur och retur. Hvarje sådant litet vandringsbibliotek
kan således under årets lopp många gånger komma till användning
och är ägnadt att framkalla och utbilda lokala upplysningskrafter till
själfhjälp.

Skulle, såsom Styrelsen för nämnda Riksförbund hoppas, denna sak
vinna Herr Statsrådets bifall, vågar jag varmt och vördsamt anhålla, att
kgl. proposition måtte framläggas till nästa riksdag rörande ett årligt
anslag af tretusen (3000) kr. till bedrifvande af denna nya folkbildningsverksamhet.

Nämnda summa är fullt behöflig, ifall Riksförbundet skall kunna än
vidare utvidga och fullkomna dessa sina programaftnar, så att hvarje sådan
aftons litteratur kan föreligga i så många exemplar som möi ligt allt efter
växande behof.

Upplysningsvis må nämnas, att under den första veckan efter katalogens
utkommande i bokhandeln redan ett 20-tal småbibliotek blifvit utsända,
samt att dessutom en mängd beställningar för vintern ingått och
dagligen ingå.

124

Biblioteket, som f. n. hyresfritt uppställts i Tärna folkhögskola, bör
dock så snart som möjligt öfverflyttas till Stockholm, hvarmed följer kostnader
för lokal och hela arbetet med effektuerandet af beställningar.

Riksförbundets öfriga inkomster: medlemsafgifter samt en och annan
tillfällig gåfva, åtgå till bestridandet af Riksförbundets öfriga arbetsuppgifter.

För att belysa förbundets hittillsvarande verksamhet bifogar jag dels
den senaste år sredogörelsen, dels de af förbundet utgifna småskrifterna.

Å Styrelsens för Sv. Riksförbundet för sedlig kultur vägnar

Tärna den 16 oktober 1911.

Vördsammast

CECILIA BÅÅTH-HOI AI BERG

Ordförande.

125

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

De tillkallade sakkunniga för behandling af frågan om de åtgärder,
som böra från statens sida vidtagas för främjandet af det allmänna biblioteksväsendet
i Sverige, ha till sig fått remitterad för utlåtande »Styrelsens
för Sv. Riksförbundet för sedlig kultur» anhållan om ett anslag på 3,000
kr. för ett af Riksförbundet upprättadt vandringsbibliotek.

De sakkunniga ha tagit del af infordrade utlåtanden om denna ansökan
och funnit, att flertalet myndigheter tillstyrkt densamma, men dessa
ha vid ärendets behandling tydligtvis sett på det goda syftet utan att taga
hänsyn till förut befintliga folkbildningsinstitutioner och kostnadsberäkningarna.

De sakkunniga instämma också i Riksförbundets utlåtande om behofvet
af ökade tillfällen till förädlande förströelser på landsbygden och anse
Riksförbundets uppslag att utgifva programförslag för »uppläsningsaftnar
på land och i stad» värdt allt erkännande.

Det vandringsbibliotek, Riksförbundet begär anslag till, synes emellertid
de sakkunniga vara af tvifvelaktigt värde. Visserligen är intet att anmärka
mot innehållet, men dels ställer det sig synnerligen dyrbart, och
dels torde allvarligt kunna ifrågasättas, om ett sådant bibliotek är af behofvet
påkalladt. Som visas i åtskilliga utlåtanden beräknar Riksförbundet
en hyra för bokgrupperna, hvilken måste betraktas som alldeles för högt
tilltagen i jämförelse med de vandringsbibliotek, som utsändas af folkbildningsföreningarna.
Men vidare äro de få böcker, dessa bokgrupper innehålla,
af den natur, att intet skolbibliotek, kommunalt bibliotek eller föreningsbibliotek
i landet torde vägra att på begäran anskaffa dem, såvida
de ej redan inneha dem. Då något slags för allmänheten tillgänglig boksamling
torde finnas i flertalet kommuner och de bildade mån och kvinnor,
som måste ta ledningen af underhållsaftnarna, väl i allmänhet inneha nödig
litteratur för ifrågavarande underhållning, torde Riksförbundets vandringsbibliotek
vara tämligen öfverflödigt. Dessutom kan för samma pris
per månad redan nu från förmedlingsanstalt i Stockholm erhållas boklådor
med ett 30-tal band af önskadt innehåll.

126

Härtill kommer, att de sakkunniga i sitt betänkande framlagt skäl för
en starkare koncentrering af förmedlingen af vandringsbibliotek. Riksförbundet
har ej kunnat styrka behofvet af sitt vandringsbibliotek, och redan
därför bör beviljandet af statsanslag för närvarande kunna anses vara uteslutet,
men om uppslaget skulle visa sig vara af betydelse för folkbildningsarbetet,
är det under alla förhållanden orimligt, att organisationen
skufle behöfva göras så dyrbar, att 3,000 kronor skulle utgå i årligt anslag,
då hittills 1,500 kronor varit maximum för förmedlingsanstalt af
vandringsbibliotek, som dock haft en vida mera omfattande verksamhet.

Slutligen anse de sakkunniga det olämpligt att vid sidan af den enhetliga
biblioteksorganisation, som för närvarande är under omläggning,
införa en ny och fristående form för vandringsbibliotek.

De sakkunnniga kunna på angifna grunder ej finna anledning föreligga
för staten att för närvarande lämna understöd till Riksförbundets ifrågavarande
vandringsbiblioteksverksamhet.

Stockholm den 21 december 1911.

Å de sakkunnigas vägnar
L. WÅHLIN.

Sedan detta yttrande afgifvits, hafva de sakkunniga afslutat sitt uppdrag rörande
statsunderstöd till kommunala m. fl. bibliotek och därvid kommit att uppmärksamma, att
fru Cecilia Bååth-Holmberg inte förebragt någon som helst ekonomisk utredning till stöd
för det af henne beräknade beloppet, 3,000 kronor.