KOMMUN 1KATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ III (Statens offentliga utredningar 1920:5)

KOMMUN 1KATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ III.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

TJÄNSTEPENSION

FÖR

ORDINARIE TJÄNSTEMÄN VID POSTVERKET,
TELEGRAFVERKET, STATENS JÄRNVÄGAR
OCH STATENS VATTENFALLSVERK

AVGIVET ENLIGT DET AV
KUNG!,. MALT DEN 28 JUNI 1918
LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1920

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
[4051 19]

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Konungen ............................................................................. v

Betänkande.

I. Inledning ........................................................................................................ 1

II. Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser .............................................. 2

III. Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning ..................................... 5

Telegrafverkets pensionsinrättnings tillkomst och nuvarande organisation ..... 5

Åtgärder för upplösning av pensionsinrättningen ......................................... 8

Utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska ställning ..................... 8

Kommitténs förslag till pensionsfullmäktige ................................................ 11

Pensionsfullmäktiges skrivelse s/ii 1919 ...................................................... 11

Kommitténs yttrande .................. 11

IV. Huvudgrunderna för kommitténs förslag till gemensamma pensionsbe

stämmelser .................................................................................................. 12

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande
............................................................ 12

Pensionsunderlag ......................................................................................... 14

Tjänstepensionsunderlag.................................... 14

Konstituerade tjänstemän .................................................................... 14

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 17

Avgiftspensionsunderlag''och statspensionsunderlag ....................................... 17

Dyrtidstillägg & pension............................................ 17

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande ................................................. 18

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.......................................... 18

Konstituerade tjänstemän .................................................................... 18

Förordnade tjänstemän ........................................................................ 20

Pensionsavgifternas belopp ........................................................................... 21

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 21

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 25

Pensionsfonder .......................................................................................... 25

Tjänstår och avgiftsår ................ 29

Sid.

Pensionsrätter^ inträde................................................................................ 31

Förordnade tjänstemän ........................................................................ 31

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 32

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen .... 34

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 34

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 35

Ålderspension................................................................................ 35

Invalidpension.............................................................................. 37

Sjukpension................................................................................... 38

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman 40

V. Motivering till kommitténs förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfalls verk ............ 42

Rubriken ..................................................................................................... 42

1 kap. ...................................... 43

2 kap. ................................................................................................... 47

3 kap. ..................................................................................................... 48

4 kap.............................................................................. :...................... 53

5 kap. .................................................................................................... 56

Bilaga: Åldersförteckning........................................................................... 62

Yl. Pensionsåldrar.................................................................................................. 63

Allmänna erinringar............................................ ....................................... 63

För manliga tjänstemän avsedda befattningar............................................. 64

För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar ............................................ 73

YII. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
...................................................................................................... 75

YIII. Bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller handelar övergått i statens
järnvägars tjänst......................................................................................... 95

IX. Vissa författningsändringar, som påkallas av kommitténs förslag till

pensionslag .............................................................................................. 104

X. Kommitténs hemställan................................. 108

Bilaga 1: Utredning rörande telegrafverkets pelisionsinrä ttni ri gs ekonomiska ställning ...... 110

Bilaga 2: Jämförande tablå över nuvarande högsta pensionsbelopp och de av kommittén

föreslagna tj änstepensionsunderlag ................................................................. 139

Särskilda yttranden

141

Till KONUNGEN.

Den av Eders Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 tillsatta kommittén
för utredning beträffande löne- och organisationsförhållandena vid statens
järnvägar, vid telegrafverket och vid statens vattenfallsverk ävensom

vid postverket, vilken kommitté antagit benämningen kommunikationsverkens
lönekommitté, avgav den 20 februari 1919 betänkande angående
gemensamt lönesystem samt lönereglering för de nämnda verken.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts den 6 december 1918 lämnade uppdrag
avgav kommittén därefter den 18 december 1919 betänkande angående
lönereglering för domänverket.

Kommittén har jämväl till behandling företagit frågan rörande
reglering av pensionsförhållandena för ordinarie personal vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, och
har kommittén därvid utgjorts av samma medlemmar som deltagit i
behandlingen av först omförmälda spörsmål rörande gemensamt lönesystem
m. m. för kommunikationsverken, nämligen, såsom ordförande,
undertecknad Ekman samt, såsom ledamöter, undertecknade Persson,
Eriksson, Lubeck, Nilsson, Hamilton och Sidenbladh, varjämte såsom
representanter för de nämnda verken undertecknade Löfmarck, Gärde
och Löfgren för statens järnvägar, Lundgren och Andersson för telegrafverket,
Jacobson och Svantesson för statens vattenfallsverk samt Petrelius
och Wallin för postverket enligt Eders Kungl. Maj ds föreskrift varit
i ärendet hörda samt lämnats tillfälle att yttrandevis göra sina meningar
gällande. Vid ärendets behandling inom kommittén har undertecknad
Sidenbladh tillika tjänstgjort såsom sekreterare.

Såsom resultat av kommitténs sistberörda arbete överlämnas härmed
betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
varvid tillika återställas Eders Kungl. Majds remisser dels den 4 augusti
1919 på Svenska järnvägsmannaförbundets framställning rörande beräkning
av tjänstår för erhållande av pension för tjänstemän vid statens
järnvägar och dels den 3 september 1919 på bandirektören Henrik
Groths ansökan om rätt att i pensionshänseende få tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring, vilka bägge remisser torde få anses besvarade genom kommitténs
ifrågavarande betänkande.

Beträffande reglering av pensionsförhållandena för ordinarie tjänstemän
vid domänverket har kommittén för avsikt att inom kort avgiva
förslag.

VII

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden från vissa av
kommitténs ledamöter.

Undertecknad Liibeck har icke haft tillfälle att deltaga i detaljbehandlingen
av förevarande ärende.

Nils Persson.
Bernhard Nilsson.

Underdånigst

CARL EKMAN
Ernst Eriksson.
A. Hamilton.

Sven Lubeck.
Elis Sidenbladh.

Gösta Löfmarck. A. B. Gärde.

J. Alfred Lundgren.

Axel Jacobson.

VlLH. PETRELIUS.

Axel Löfgren.
A. J. Andersson.

J. Svantesson.

J. A. Wallin.

Stockholm den 29 januari 1920.

Betänkande.

I. Inledning.

Den utav Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 tillsatta kommitté med
uppdrag att verkställa utredning beträffande löne- och organisationsförhållanden
vid statens järnvägar, vid telegrafverket, vid statens vattenfallsverk
ävensom vid postverket avgav den 20 februari 1919 betänkande,
innefattande förslag till gemensamt lönesystem samt lönereglering för de
nämnda verken. Det sålunda framlagda förslaget avsåg kommittén skola
tillämpas från ingången av år 1920.

Vidkommande frågan om pensionering av de ifrågavarande verkens
personal uttalade kommittén i betänkandet, att det icke synts lämpligt
att, redan innan berörda förslag prövats av statsmakterna, utarbeta
fullständigt nya pensionsbestämmelser, varjämte meddelades, att tiden icke
heller medgivit kommittén att ägna dessa frågor den ingående behandling,
som vore av nöden. Med anledning härav förutsatte kommittén, att dåvarande
föreskrifter om pension skulle ännu något år förbliva i huvudsak
gällande, dock med vissa föreslagna jämkningar huvudsakligen i avseende
å pensionsbeloppen.

Sedan emellertid kommitténs förslag till lönereglering efter behandling
vid 1919 års lagtima riksdag blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen
i allt väsentligt godkänt, dock med den ändring i fråga om tidpunkten
för de nya avlöningsbestämmelsernas trädande i kraft, att nämnda tidpunkt
framflyttats till den 1 juli 1920, har spörsmålet angående personalens
pensionering numera kommit i sådant läge, att, på sätt i propositionen
i ämnet förutsattes, hinder icke torde behöva möta mot att tillämpa nya
pensionsbestämmelser från samma tidpunkt som de sålunda antagna avlöningsbestämmelserna.

I sådant syfte har kommittén uppgjort föreliggande förslag till nya
bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

4051 19

II. Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.

Gällande bestämmelser rörande pension för ordinarie tjänstemän vid
de ifrågavarande verken återfinnas i flera olika författningar.

Beträffande cheferna för postverket, telegrafverket och statens järnvägar
ävensom rörande överdirektör och överingenjör vid statens järnvägar
samt direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt
det nya avlöningsreglementet) äro meddelade fullständiga stadganden
uti ifrågavarande hänseende i nu gällande avlöningsreglementen; vidkommande
vattenfallsdirektören återfinnas föreskrifter i ämnet uti de för
honom fastställda avlöningsvillkor.

För övriga ordinarie tjänstemän vid de ifrågavarande verken tilllämpas
nedan angivna pensionsbestämmelser.

I avseende å postverkets tjänstemän gäller lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För manliga
tjänstemän av lägre grad än postexpeditör ävensom för samtliga kvinnliga
tjänstemän äro emellertid i avlöningsreglementet fastställda särskilda
pensionsunderlag, under det att för övriga nu omhandlade tjänstemän
vid postverket gälla pensionslagens allmänna bestämmelser ifråga om
pensionsunderlag.

Vidkommande telegrafverkets ordinarie personal innehållas stadgandena
om pension dels uti gällande avlöningsreglemente för verket och dels uti
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908.

För statens järnvägars ordinarie personal gäller lagen den 4 juli
1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar jämte
kungl. kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser angående
rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

Den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk är underkastad
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. I avlöningsreglementet
äro för de olika befattningarna fastställda särskilda pensionsunderlag.

Företages en granskning av nu omförmälda bestämmelser om pension
för de ifrågavarande verkens ordinarie tjänstemän, befinnes, att pensionsstadgandena
för de särskilda verkens chefer och övriga genom förordnande
tillsatta tjänstemän i sina huvudgrunder överensstämma med
varandra, under det att pensionsbestämmelserna för de konstituerade
tjänstemännen vid de olika verken sins emellan äro mycket skiftande.

I det följande angivas de väsentligaste skiljaktigheterna i berörda
hänseende i fråga om sistnämda personal.

Vad först beträffar konstruktionen av underlagen för beräknande av
pension förefinnas följande olikheter. Vid statens järnvägar beräknas
högsta pensionen (pensionsunderlaget) motsvara 70 % av det enligt ännu
gällande avlöningsreglemente utgående fästa arvodet, ökat med 20 %. För
manliga högre tjänstemän vid postverket tjänar såsom pensionsunderlag den
del av den fasta avlöningen enligt nuvarande avlöningsbestämmelser, som
motsvarar lön. För samtliga tjänstemän vid telegrafverket och statens vattenfallsverk
samt för manliga lägre tjänstemän och kvinnliga befattningshavare
vid postverket äro däremot vissa angivna belopp i nuvarande avlöningsreglementen
bestämda såsom pensionsunderlag för de särskilda
tjänsterna, till följd varav tilläventyrs intjänad avlöningsförhöjning i
befattningen icke inverkar på pensionens belopp. Åven frånsett de olikheter,
som kunna bliva en följd av nyss angivna skiljaktigheter i avseende
å pensionsunderlagens konstruktion, avvika pensionsunderlagens
faktiska belopp från varandra jämväl för tjänster, som äro i avlöningshänseende
ungefär likställda.

I fråga om beräkningen av tjänstår för bestämmande av pensions
belopp uppvisa också bestämmelserna betydande skiljaktigheter. Medan
vid statens järnvägar endast tid för innehavande av ordinarie tjänst i regeln
räknas såsom tjänstår, grundlägger däremot vid de övriga verken jämväl
bestridande av extra ordinarie befattning eller förordnande dylik
rätt till tjänstårsberäkning.

Vidare gälla skiljaktiga bestämmelser beträffande skyldighet att av
annan anledning än olycksfall i tjänsten avgå från befattningen före
uppnådd pensionsålder. Enligt den civila pensionslagen samt telegrafverkets
pensionsbestämmelser inträder sådan skyldighet för tjänsteman,
då han, efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom,
vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för
framtiden oförmögen till tjänstgöring. Därjämte kan tjänsteman, som
befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, av Kungl. Maj:t
förklaras skyldig att avgå från tjänsten, under förutsättning emellertid
att tjänstemannen tillika uppnått viss angiven levnadsålder, som endast
med några få år understiger pensionsåldern. Enligt statens järnvägars pensionslag
tillkommer pensionsrätt den, som efter minst tio års tjänstgöring
i ordinarie anställning vid statens järnvägar antingen till följd av
kroppsskada eller sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten,
eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke vidare kan
behörigen sköta sin befattning och ej heller anses kunna lämpligen
förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas.

Beträffande beloppet av den pension, som utgår till tjänsteman vid
avgång före uppnådd pensionsålder på grund av olycksfall i tjänsten
(invalidpension) eller till följd av sjukdom eller annan dylik här förut
nämnd anledning (sjukpension), förefinnas skiljaktigheter mellan de för
statens järnvägar och de för de övriga verken i sådant hänseende gällande
bestämmelser. Enligt statens järnvägars pensionslag beräknas invalidpensionens
belopp i förhållande till tjänstårens antal, dock lägst till
belopp motsvarande 71,4% av hel pension; därvid skall emellertid iakttagas,
att sådan pension, oberoende av tjänstårens antal, utgår med beloppet
av hel pension, därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,
omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.
Vid de övriga verken utgår invalidpension, utan hänsyn till antalet tjänstår,
alltid med det för tjänstemannen vid olycksfallet gällande pensionsunderlaget.
Sjukpensionens belopp bestämmes vid statens järnvägar i förhållande
till antalet tjänstår, dock att, om de förhållanden, som grundat
rätten till pension, omöjliggöra för tjänstemannen att vidare bidraga till
sin försörjning, beloppet av sjukpensionen icke må understiga så stor del
av avlöningen, som motsvarar 71,4% av hel pension. För de övriga verken
gäller i fråga om sjukpension, att densammas belopp skall bestämmas
efter antalet tjänstår, med iakttagande emellertid att, därest, på sätt
förut är nämnt, skyldighet att avgå inträder på grund därav att vederbörande
under fem på varandra följande år varit i följd av sjukdom eller
annan dylik anledning urståndsatt att tjänstgöra, sjukpensionens belopp
icke må understiga 75 % av hel pension.

Aven beträffande beloppet av de tjänsteman åliggande pensionsavgifterna
föreligga olikheter mellan de särskilda verken. Under det att
de årliga pensionsavgifterna vid postverket och statens vattenfallsverk
utgå med lägst 3 % och högst 5,9 % av pensionsunderlaget, beroende på
beloppet av innehavande avlöning eller pensionsunderlagets storlek, äro
dylika avgifter vid statens järnvägar bestämda till belopp, motsvarande
lägst 4,57 % och högst 6,43 % av högsta för vederbörande tjänst stadgade
pension allt efter avlöningens storlek. Vid telegrafverket utgå pensionsavgifterna
i form av dels årsavgifter och dels befordringsavgifter. Årsavgifterna
vid detta verk bestämmas individuellt efter försäkringstekniska
grunder i förhållande till levnadsåldern vid ordinarieblivandet samt pensionsåldern,
och växlar medeltalet av de för närvarande faktiskt utgående
årsavgifterna i olika tjänster mellan 1,80 % och 4,49 % av pensionsunderlaget.
För varje gång tjänsteman vid telegrafverket erhåller förflyttningtill
befattning med högre pensionsunderlag, utan att pensionsåldern samtidigt
därmed höjes, skall erläggas befordringsavgift med 5 12 av för -

höjningen i det honom vid pensionsåldern från pensionsinrättningen tillkommande
årliga pensionsbelopp.

I fråga om sättet för pensioneringens handhavande avviker telegrafverket
från de övriga verken, i det att vid detta verk pensionen till viss
del bcstrides av en särskild statsunderstödd pensionsantalt, telegrafverkets
pensionsinrättning, till vilken pensionsavgifterna ingå.

Förutom i de nu angivna viktigare hänseendena förefinnas emellertid
även åtskilliga andra olikheter mellan de för de särskilda verken
gällande pensionsbestämmelserna.

Den sålunda lämnade redogörelsen för de nuvarande pensionsbestämmelserna
för de här ifrågavarande verken torde till fullo ådagalägga
behovet av att pensionsförhållandena vid dessa verk bliva ordnade efter enhetliga
grunder, såsom redan skett ifråga om avlöningsförhållandena. Då de
nuvarande pensionsbestämmelserna, på sätt ovan visats, även i grundläggande
hänseenden uppvisa stora inbördes skiljaktigheter och då därjämte
vissa nya principer synas kommittén böra tillämpas vid ordnandet
av pensionsförhållandena vid ifrågavarande verk, har kommittén ansett
sig icke kunna inskränka sig till en revision av de nu för verken gällande
pensionsförfattningarna utan funnit det nödigt att utarbeta förslag
till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.

III. Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning.

Såsom förut är nämnt, bestrides pensioneringen av telegrafverkets
ordinarie personal delvis av telegrafverkets pensionsinrättning. Då bibehållandet
för framtiden av nämnda pensionsinrättning synts kommittén
utgöra ett så gott som oöverstigligt hinder för att telegrafverkets personal
skall kunna inordnas under de tilltänkta gemensamma pensionsbestämmelserna,
har kommittén ansett sig böra vidtaga åtgärder för utrönande,
huruvida och under vilka villkor pensionsinrättningen skulle kunna
upphöra.

Innan kommittén närmare redogör för vad i sådant hänseende förekommit,
torde det vara lämpligt att lämna en kort redogörelse för pensionsinrättningens
tillkomst och nuvarande organisation.

Sedan telegrafverkets personal år 1871 uppförts å allmänna rikssta- Telegraf,nrten,
ansågos denna personals pensionsförhållanden böra ordnas. I sådant f*fättn!nS''stiii
syfte tillsattes särskilda kommitterade, vilka under år 1874 avgåvo för- ''"komstVch
slag till reglementen för pensionering av såväl befattningshavarna själva organisation

som deras änkor och barn. Sedan samma års riksdag för ändamålet
anvisat medel, utfärdade Kungl. Maj:t i anslutning till kommitterades
förslag den 23 oktober 1874 reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning
samt följande år reglemente för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

Den huvudgrundsats, varifrån nämnda kommitterade utgingo, var,
att en var skulle genom inbetalningar till pensionsinrättningen i största
möjliga mån bestrida sin egen pensionering. Kommitterade funno emellertid,
att, i trots av de tjänstemännens ansträngningar, som måste bliva
en följd av nyss omförmälda grundsats, målet icke kunde nås på självhjälpens
väg, utan att bidrag från statens sida därjämte erfordrades. I
fråga om den vid pensionsinrättningens bildande befintliga personalen
ansågs dock pensioneringen ej kunna grundas huvudsakligen på delägarnas
bidrag, enär avgifterna därvid skulle bliva orimligt höga. Med anledning
därav syntes staten böra för pensioneringen av den äldre personalen
träda emellan med ett väsentligt högre bidrag än för den därefter
i pensionsinrättningen inträdande.

Det bidrag, som av riksdagen beviljades pensionsinrättningen, utgjorde
5 % av det Sverige tillkommande telegrafporto, varav 1,5 % skulle
utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionering och
återstående 3,5 % användas tillsvidare och så länge nödigt vore till amortering
av den retroaktivsumma, som utöver delägaravgifterna erfordrades
till den äldre personalens pensionerande. Denna retroaktivsumma blev
under år 1907 slutamorterad. Med då bestämda pensioner för den nya
personalen beräknades delägaravgifterna betäcka */s av pensionskostnaden
och statsbidraget motsvara återstoden.

I den mån nya ordinarie tjänster tillkommit hava sedermera av
statsmedel beviljats årliga tilläggsanslag till pensionsinrättningen med
växlande belopp, motsvarande vad som utöver vederbörande delägares
egna avgifter skulle erfordras för upptagande i pensionsinrättningen utav
innehavarna av dessa tjänster.

Till en början utgick pension allenast från pensionsinrättningen,
men sedan statsmakterna år 1883 antagit nya grunder för pensionering
av telegrafverkets tjänstemän, tillkom, utöver den från pensionsinrättningen
utgående pensionen, fyllnadspension av telegrafverkets medel.

Nu gällande reglemente för pensionsinrättningen, vilket är byggt
på samma huvudgrunder som sålunda angivits, är av Kungl. Maj:t utfärdat
den 17 juni 1908, men har i vissa delar blivit genom senare författningar
ändrat.

Enligt gällande reglemente —- med viss på Kungl. Maj:ts prövning
beroende ändring däri — utgöras pensionsinrättningens tillgångar av:

l:o) de avgifter, som delägarna själva erlägga;

2:o) telegrafverkets årliga bidrag, utgående med det belopp för varje
år, Kungl. Maj:t bestämmer;

3:o) gåvor, med vilka inrättningen kan bliva ihågkommen;

4:o) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller
som på annat sätt förverkas; samt

5:o) räntor och övrig avkastning å pensionsinrättningens medel.

Delägare, som jämlikt gällande avlöningsreglemente är vid avgång
från tjänsten berättigad till pension, hel eller avkortad, uppbär i allmänhet
från pensionsinrättningen:

a) om avgången sker vid eller efter uppnådd pensionsålder, 75 %
av pensionen, därest det för tjänsten fastställda pensionsunderlaget överstiger
1,900 kronor, och 60 % av pensionen, därest pensionsunderlaget
uppgår till eller understiger nämnda belopp,

b) om avgången sker före uppnådd pensionsålder, viss försäkringstekniskt
beräknad del av honom jämlikt a) vid full pensionsålder från
pensionsinrättningen tillkommande pensionsbelopp.

Delägarna erlägga, såsom förut är nämnt, årliga pensionsavgifter
beräknade efter försäkringstekniska grunder — dock med viss för delägaren
gynnsammare beräkning, då pensionsunderlaget icke överstiger
1,900 kronor och pensionsåldern är högst 60 år — samt befordringsavgifter
vid förflyttning till befattning med högre pensionsunderlag men
utan förhöjd pensionålder. Därjämte kunna undantagsvis och i vissa
speciella fall förekomma ytterligare avgifter.

Undersökes, huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen
i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter, befinnes denna utgöra
cirka 44 %, under det att återstående 56 % täckas av telegrafverkets
bidrag till pensionsinrättningen. Tages hänsyn jämväl till fyllnadspensionen,
som helt och hållet bestrides av statsmedel, kunna pensionsavgifterna
anses motsvara omkring 33 % av hela pensionskostnaden
för tjänstemän, vilkas pensionsunderlag överstiger 1,900 kronor, samt
nära 26 1h % för övriga tjänstemän.

Pensionsinrättningen förvaltas av direktionen över telegrafverkets
pensionsanstalter,vilken är gemensam för pensionsinrättningen och telegrafverkets
änke- och pupillkassa. Direktionen består av fem personer, nämligen
en ordförande och en vice ordförande, förordnade av Kungl. Maj:t,
samt tre ledamöter, valda av pensionsinrättningens fullmäktige. Nämnda
fullmäktige, vilka till antalet äro fjorton, utses av delägarna genom val
och sammanträda vart tredje år till lagtima möte samt däremellan till
urtima möte, då så finnes nödigt.

Åtgärder för
upplösning av
pensionsinrättningen.

Utredning
rörande pensionsinrättningens
ekonomiska
ställning.

Till fullmäktiges ordförande utnämnes av chefen för civildepartementet
en delägare i inrättningen, som dock ej behöver vara vald till
fullmäktig; och äger ordföranden rösträtt lika med vald fullmäktig.

Fullmäktige äga att granska pensionsinrättningens förvaltning och
räkenskaper samt att överlägga och fatta beslut i behörigen väckta frågor
rörande förvaltningen eller om ändring i reglementet för pensionsinrättningen
eller i instruktionen för direktionen. Fullmäktiges beslut
om ändring i nämnda reglemente eller instruktion bliva dock ej gällande,
förr än de blivit av Kungl. Maj:t prövade och gillade.

Kommittén övergår nu till att redogöra för de preliminära åtgärder,
som vidtagits för eventuell upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning.

Till grund för en överenskommelse angående villkoren för en avveckling
av pensionsinrättningen och statens övertagande av densammas
förpliktelser i avseende å nuvarande och framtida pensionärer har kommittén
låtit utföra en utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska
ställning. Nämnda utredning, vilken verkställts av förutvarande
förste aktuarien i försäkringsinspektionen, nuvarande aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget
Thule, filosofie doktorn R. Palmqvist, finnes såsom
bilaga nr 1 vidfogad detta betänkande, men lämnas här en kortfattad redogörelse
för resultatet av de beräkningar, som innehållas i densamma.

Vid denna utredning hade förutsatts, att den nya pensionslagen
skulle träda i kraft den 1 juli 1920 och telegrafverkets pensionsinrättning
upphöra vid samma tidpunkt. Då emellertid det material, som stått
till förfogande, avsett den 1 januari 1919, hade först undersökts pensionsinrättningens
ställning vid sistnämnda tidpunkt, varefter särskild
kalkyl verkställts för att utröna, vilken förändring det erhållna resultatet
skulle undergå, därest ställningen beräknats för den 1 juli 1920.

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 framginge av
följande utav Palmqvist uppgjorda balansräkning.

Aktiva:

Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser
gentemot pensionsinrättningen:

a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.

b) på grund av framtida befordringar:

årsavgifter....................................................................... ■»

belbrd rin gsa vgi fter........................................................... »

2,511,112

210,652

93,647

Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen
för nuvarande delägare....................................... kr. 5,347,421

Tillgångar............................................................................. » 10,373,779

Summa kr. 18,536,611

Passiva:

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande pensionstagare ..................................... kr. 1,509,228

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare:

a) på grund av innehavande tjänstegrad .................... » 14,357,884

b) på grund av framtida befordringar........................... » 616,159

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader
för nuvarande pensionstagare och delägare ...... » 347,860

överskott ................................................................................. ''» 1,705,480

Summa kr. 18,536,611

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visade sålunda ett
överskott på 1,705,480 kronor.

Motsvarande överskott den 1 juli 1920 hade uppskattats till cirka
1,910,000 kronor.

Därefter hade Palmqvist undersökt, vilket belopp måste överföras till
en ifrågasatt telegrafverkets pensionsfond, för att nämnda belopp tillsammans
med värdet av återstående föreslagna pensionsavgifter minst
skulle uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande befattningshavares
framtida pensioner enligt de av kommittén ifrågasatta pensionsbestämmelserna.
Vid denna beräkning hade måst antagas, att de nya bestämmelserna
tillämpats från den 1 januari 1919.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares
framtida pensioner med tillämpning av de föreslagna pensionsunderlagen
hade beräknats till 27,398,544 kronor. En tredjedel därav utgjorde alltså
9,132,848 kronor.

Kapitalvärdet vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, nuvarande
delägare skulle hava att under sin återstående tjänstetid erlägga efter
de av kommittén tilltänkta grunderna, hade beräknats till 4,292,835
kronor.

För bestridande av en tredjedel av de nuvarande tjänstemännens
pensioner skulle således erfordras, att till en telegrafverkets pensionsfond
överlämnades minst vad som motsvarade skillnaden mellan sistnämnda
två belopp eller alltså minst 4,840,013 kronor.

4051 19

Minskades pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919,
10,373,779 kronor, med dels nyssnämnda belopp, 4,840,013 kronor, och
dels värdet av utgående pensioner, 1,509,228 kronor, och av framtida
förvaltningskostnader, 347,860 kronor, skulle alltså återstå 3,676,678
kronor.

Slutligen hade Palmqvist beräknat det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar ökats genom överränta.

Enligt balansräkningen utgjorde pensionsinrättningens tillgångar
den 1 januari 1919 10,373,779 kronor, varav 1,705,480 kronor icke erfordrades
för täckande av värdet av dess förpliktelser. Därest emellertid
pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875,
under åren 1875—1918 haft samtliga sina tillgångar placerade mot en
räntefot av 472 %, skulle dess tillgångar den 1 januari 1919 utgjort
allenast 8,104,690 kronor och det belopp, varmed tillgångarna intill
samma tidpunkt ökats genom högre rån teavkastning än efter 4 72 %,
sålunda uppgått till 2,269,089 kronor, vilket belopp alltså överstege pensionsinrättningens
överskott enligt balansräkningen. Hade pensionsinrättningen
icke genom förmånliga penningplaceringar avsevärt ökat sina
tillgångar, skulle sålunda balansräkningen sannolikt visat brist i stället
för överskott.

Vid beräkningen av överräntan hade valts en räntefot av 4 7* ^
dels därför, att pensionsinrättningens avgifter ursprungligen vore beräknade
med tillämpning av denna räntefot, och dels därför att, därest dess
tillgångar placerats i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga
värdehandlingar, sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning
än i medeltal 4 V* %.

Den sålunda erhållna överräntan, 2,269,089 kronor, hade emellertid
uppkommit genom förmånlig placering av medel influtna dels i form av
delägaravgifter och dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kunde
då synas rättvist, att vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar
mellan den planerade pensionsfonden för telegrafverket och, såsom ifrågasatts,
telegrafverkets änke- och pupillkassa låta den senare erhålla så stor
del av den uppkomna räntevinsten, som belöpte på den del av tillgångarna,
som motsvarade delägarnas avgifter. Fördelades nu räntevinsten efter
nämnda grunder, komme på änke- och pupillkassans del 1,002,937 kronor.

Med anledning av de resultat, som framgått av dessa utredningar,
förordade Palmqvist, att vid en indragning av telegrafverkets pensionsinrättning
dess tillgångar skulle disponeras sålunda, att ett belopp av
1,000,000 kronor överlätes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och
att återstående tillgångar överlämnades till den för telegrafverket föreslagna
pensionsfonden.

»Sker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt»,
yttrar Palmqvist, »överföres till änke- och pupiffkassan endast cirka
hälften av vad som motsvarar pensionsinrättningens överskott vic^ tidpunkten
för indragningen och icke mer än vad som av pensionsinrättningens
vinst genom högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade
kan anses belöpa på delägaravgifterna, varjämte till den nya
pensionsfonden överföres betydligt mer än vad som motsvarar en tredjedel
av nuvarande befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna
pensionsbestämmelserna.»

Under åberopande av nämnda utredning avlät kommittén den 25 Kommitténs
september 1919 skrivelse till telegrafstyrelsen med hemställan, att sty- penÅonsfuUrelsen
ville vid då instundande lagtima möte av fullmäktige för del- mäktige.
ägarna i telegrafverkets pensionsanstalter framlägga förslag därom, att
fullmäktige måtte för sin del besluta, att vid den tidpunkt, då gemensamma
bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk kunde bliva
gällande, telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt dess
tillgångar övertagas av staten, under villkor att staten ansvarade för
pensionsrättningens framtida förpliktelser ävensom till telegrafverkets
änke- och pupillkassa överlämnade ett belopp av 1,000,000 kronor.

Med anledning härav hava nämnda fullmäktige den 3 november Pensionsfuii1919
avgivit yttrande i ämnet och däruti framställt vissa erinringar mot ^Hv!ue
den av Palmqvist gjorda utredningen samt uttalat, att, ehuru fullmäk- */n 1919.
tige icke principiellt motsatte sig ett ur statssynpunkt önskvärt uppgivande
av telegrafverkets pensionsinrättning, det dock icke förefölle rättvis!,
att detta skulle ske med så stora uppoffringar från personalens sida,
som av kommittén ifrågasatts. Det framhölls emellertid, att det varit
fullmäktige omöjligt att för det dåvarande träffa ett slutligt avgörande,
emedan då icke förelegat något utarbetat förslag till pensionsbestämmelser.
Så snart kommitténs definitiva pensioneringsförslag förelåge och
telegrafverkets personal erhållit närmare kännedom därom, syntes denna
personal å urtima fullmäktigemöte böra sättas i tillfälle att taga definitiv
ståndpunkt i frågan.

På grund av vad sålunda förekommit anser sig kommittén böra Kommitténs
framhålla, att, ehuru för genomförandet av enhetliga pensionsbestäm- vltrandtmelser
för samtliga de ifrågavarande verken det vore önskvärt att tele -

grafverkets pensionsinrättning upphör, kommittén likväl icke anser sig
kunna tillstyrka statens övertagande av pensionsinrättuingens framtida
förpliktelser på andra villkor än dem, kommittén föreslagit. I fråga om
förvaltningen och användningen av det förenämnda beloppet av 1,000,000
kronor synes det dock vara lämpligare, att detsamma överlämnas till direktionen
över telegrafverkets pensionsanstalter för att efter av pensionsfullmäktige
fattat beslut, som av Kungl. Maj:t godkännes, användas till
ändamål, som avse personalens vid telegrafverket nytta.

Skulle emellertid en uppgörelse icke kunna komma till stånd, synes
kommittén icke annan åtgärd böra ifrågakomma än att i nu gällande
avlöningsreglemente för telegrafverkets personal förekommande pensionsbestämmelser
förklaras skola fortfarande i sak tillämpas. För övriga nu
omhandlade verk torde i varje fall de nya pensionsbestämmelserna böra
komma till användning.

IV. Huvudgrunderna för kommitténs förslag till gemensamma
pensionsbestämmelser.

Innan kommittén mera i detalj redogör för sitt förslag till gemensamma
pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän vid de nu ifrågavarande
verken, anser sig kommittén böra angiva de huvudprinciper,
som tillämpats vid utarbetandet av nämnda förslag.

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande.

Såsom i det föregående är omförmält, gälla för de olika verkens
chefer samt överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar ävensom
direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt det
nya avlöningsreglementet) särskilda föreskrifter rörande pension. Dessa
föreskrifter, som visserligen inbördes äro tämligen likartade, avvika
väsentligt från pensionsbestämmelserna för övrig ordinarie personal vid
vederbörande verk; och har detta givetvis sin grund däri, att förenämnda
befattningar tillsättas genom förordnande på viss tid. Då nämligen
dessa tjänstemäns anställning kan efter en jämförelsevis kort tjänstetid
komma att upphöra och då möjlighet bör finnas att för nämnda befattningar
förvärva personer, som förut ej varit i statens tjänst, hava dessa

tjänstemän -— i olikhet med vad förhållandet är i fråga om annan ordinarie
personal — ansetts böra tillförsäkras rätt till pension oberoende
av vederbörandes levnadsålder vid avgången och med jämförelsevis högt
belopp även efter en kort tjänstetid.

Av nyss angivna skäl har kommittén ansett sig böra även i sitt
förslag till pensionsbestämmelser låta de tjänstemän, som tillsättas genom
förordnande, i allmänhet intaga en särställning i förhållande till övrig
ordinarie personal.

Ett undantag i omförmälda hänseende synes dock — såsom kommittén
redan i sitt lörberörda betänkande angående gemensamt lönesystem
m. m. antytt — böra göras beträffande sådan distriktschef vid
statens järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning
innehade tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.

Under erinran hurusom i allmänhet tjänstemän, som tillsattes genom
förordnande, bleve, när förordnandet upphörde, berättigade till åtnjutande
av pension, oavsett den levnadsålder, de då innehade, framhöll kommittén
uti nämnda betänkande (sid. 205), att en sådan anordning icke syntes
påkallad i fråga om tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnades
till distriktschef. Därest dylikt förordnande utlöpte utan att nytt sådant
funnes böra lämnas honom, ansåg kommittén honom i stället kunna
användas i annan befattning vid statens järnvägar, tills pensionsåldern
uppnåddes. Tjänsteman, som förordnades till distriktschef, skulle därför
vara garanterad rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie
tjänst inom den grad han förut innehade. Därest distriktschef samtidigt
med förordnandets upphörande skulle uppnått pensionsåldern för sin förra
tjänstegrad, skulle han komma i åtnjutande av pension enligt de för
hans förra tjänst gällande grunder.

I överensstämmelse med kommitténs berörda uppfattning har i 14 §
2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet stadgats, att tjänsteman,
som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar men vilkens
förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den tjänstegrad,
han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef. I
anslutning härtill bör distriktschef, om vilken nu är fråga, undantagas
från tillämpningen av de särskilda pensionsbestämmelserna för förordnade
befattningshavare i allmänhet och i stället för sådan distriktschef i
pensionshänseende gälla vad som stadgas för den tjänst, å vilken han
före förordnandet innehade konstitutorial.

Vad förut är sagt, kan däremot givetvis icke tillämpas å sådan
distriktschef, som vid tillträdandet av förordnandet icke innehade annan
ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Då en av kommittén tidigare

Tjänstepen sionsunder lag.

Konstituerade
tjänstemän.

ifrågasatt anordning för pensionering av sådan distriktchef måhända
skulle medföra en viss omgång, har kommittén nu tänkt sig, att de
pensionsbestämmelser, som skulle gälla förordnade tjänstemän i allmänhet,
även skulle tillämpas å dylik distriktschef.

Då kommittén i det följande yttrar sig om tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, avses därvid endast sådana befattningshavare,
å vilka de nyssnämnda särskilda pensionsbestämmelserna skulle äga
tillämpning.

Pensionsunderlag.

I det föregående har omförmälts, hurusom enligt nu gällande olika
pensionsbestämmelser såsom underlag för bestämmande av pensions belopp
tjänar antingen den för tjänstemannen vid avgången bestämda avlöningen
(å billigaste ort) eller ock visst för tjänsten bestämt fast pensionsunderlag,
vilket till sitt belopp är oberoende därav, huruvida tjänstemannen
innehar begynnelseavlöningen eller intjänat avlöningsförhöjningar
inom sin tjänst.

Då det nu gällt för kommittén att välja det ena eller det andra sättet
för bestämmandet av pensions belopp, har systemet med fasta pensionsunderlag
synts kommittén vara att föredraga, enär genom tillämpande
av detta system skulle, såvitt kommittén kunnat finna, ernåä större enkelhet
och reda än vid användande av det andra systemet. De nuvarande
fasta pensionsunderlagen hava emellertid till sina belopp icke
fastställts efter enhetliga grunder. I vissa fall hava sålunda samma pensionsunderlag
bestämts för befattningar, tillhörande skilda avlöuingsgrupper,
och jämväl eljest hava pensions underlagens belopp avvägts så
att säga på fri hand, utan att underlagen därvid blivit satta i visst förhållande
till avlöningarna. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt fortfarande
torde vara nödigt i fråga om sådana befattningar, som tillsättas genom
förordnande och för vilka avlöningarna bestämts efter särskilda grunder,
böra å andra sidan enligt kommitténs mening pensionsunderlagen för
tjänster, vilka tillsättas genom konstitutorial och vilkas avlöningar äro
inpassade i ett enhetligt lönesystem, bestämmas i visst förhållande till
slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad och alltså ett
pensionsunderlag fastställas för varje särskild lönegrad.

Förhållandet mellan högsta pension och slutavlöningen å billigaste
ort för konstituerade tjänstemän enligt nu gällande pensions- och avlöningsbestämmelser
framgår av vidstående tabell, i vilken tjänsterna
sammanförts under de lönegrader, de skola komma att tillhöra enligt
det nya gemensamma avlöningsreglementet.

Pensionsunderlag i procent av slutavlöningen å billigaste ort enligt nu gällande
pensions- och avlöningsbestämmelser.

	■	Telegraf-		Statens
	Postverket.	Statens	vattensfalls-
		verket.	järnvägar.	verk.
Manliga tjänstemän■	%	%	%	%
			1 65,4 )
l:a lönegraden ......................................	65,2	65,2	! 65,6	64.3
2:a » .....................................			66.o 1
61,2	—	66,3	—
3:o . ....................................	61,2	63,9	66,3	1 63.o \| \ 63,6
4:e » .....................................	63,5	61,2	66,6	J 58,7 1 63,o
5:e » ....................	63,8	56,4	67,o	58.7
6:e » ........................		62,i	/ 67,0	58,3
		\ 67,3	58,7
7:e				J 58,7
				1 61,o f
8:e .. ................................	68,g	/ 65,4 1 \ 68,g /	£ 1 l 70,o \|	1 55,1 \ 56,9
9:e » ........	_	/ 54,2 l 59,1	67,s \ 68,i /	48,i
10:e » ......................................	67,o	62,8	70,o	/ 48,i l 55,i \|
ll:e » .......................................	67,6	66,1	70,o	64,5
12:e » ......................................	67,3	1 63,7 \ \ 64.5 J	70,o	__ 1
13:e » ......................................	66,6	69,2	70,o	64,3
		\| 58 6 i
14:e ii ................................	66,2	\ 63.8 l	70,o	61.8
		l 64,2
15:e » .......................................	/ 64,o \ 65,7	57,9 l 64,7 ) 1 54,8 \| ] 60,7 1 64,7 \|	70,o	— j
16:e » .............................	f 64,o t 65,7	70,o	j 61,8
17:e » .......... .....	64,o	1 60,7 1 \ 64,6 r	70,o	61,8 I
18:e a .........	—	70,o	—
• 19:0 » .......................................	62,4	50,0	70,o	60,1
20:e » ......................................	62,t 1	1 61,6 1 l 61,8 /	66,7	—
Kvinnliga tjänstemän.
l:a lönegraden...........................	—	—	70,o	—
2:a i) ................	—	75,o	—	—
3:e » .........	—	68,9	—	—
4:e » ...............	64.8	62,5	70,o	67,i
5:e ii .......................	64,5	( 56,4 t \ 62,5 /	70,o	—
6:e *> ..........................................	62,9	52,1	—	—
7:e » ................	63,2	1 46,2 1 \ 59,7 \|	—

Anm. Där flera procentsatser upptagits för en och samma lönegrad, avses olika befattningar.

Såsom av tabellen framgår, förefinnes icke någon genomgående
princip ifråga om förhållandet mellan pension och avlöning, utan växlar
detta väsentligt såväl mellan de särskilda verken som ock inom ett och
samma verk.

Vid den nu förevarande pensionsregleringen har kommittén ansett
skäligt, att pensionsunderlaget eller, såsom detsamma i lagförslaget benämnes,
tjänstepensionsunderlaget må utgöra tvä tredjedelar av slutlönen å
billigaste ort inom vederbörande lönegrad, dock med lämplig avrundning
för erhållande av belopp, som är i helt krontal jämnt delbart med tolv.
Med tillämpning härav skulle tjänstepensionsunderlagen för befattningar
i de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a	lönegraden.....	1,644	kronor	ll:e lönegraden......	3,684	kronor
2:a	»	1,716	y>	12:e » ......	3,924	»
3:e	»	1,824	»	13:e » ......	4,200	»
4:e	»	. 1,920	5>	14:e » ......	4,476	»
5:e	»	. 2,160		15:e » ......	5,076	»
6:e	»	. 2,436	»	16:e » ......	5,724
7:e	»	. 2,844		17:e »	6,036	y>
8:e	»	3,036	»	18:e » ......	6,360
9:e	»	. 3,240	»	19:e » ......	6,684
10:e	»	3,444	»	20:e » ......	6,996	»
	B. För befattningar,	avsedda för	kvinnliga tjänstemän:
l:a ]	lönegraden .....	. 1,440	kronor	5:e lönegraden .....	2,256	kronor
2:a		1,704	»	6:e » ......	2,676	»
3:e		1,800		7:e »	3,204
4:e	»	2,136	»

För 17:e—20:e lönegraderna skulle alltså pensionsunderlagen komma
att överstiga 6,000 kronor eller det högsta belopp, varmed pension enligt
nu gällande bestämmelser må utgå. Med hänsyn till penningvärdets fall
och den, bland annat, på grund därav föranledda höjningen av nu utgående
avlöningar synes det emellertid kommittén, som skulle det icke
vara möjligt att även för framtiden behålla nämnda maximibelopp, utan
torde de ovan för nämnda lönegrader angivna beloppen böra fastställas
utan någon beskärning.

En jämförelse mellan nuvarande högsta pensionsbelopp samt de av
kommittén föreslagna tjänstepensionsunderlag meddelas i bilaga nr 2.

Pension sunderlagen för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande,
synas, enligt vad kommittén redan antytt, böra bestämmas efter
andra grunder. Pensionen för ifrågavarande tjänstemän bär nämligen
icke samma karaktär som pensionen för konstituerade befattningshavare,
utan är snarare att betrakta såsom ett slags avlöning å indragningsstat.
Beloppet av pensionsuuderlaget lärer vid sådant förhållande kunna avvägas
tämligen fritt. Emellertid bör, å ena sidan, pensionsunderlaget så
bestämmas, att det icke kommer att i något fall understiga det högsta
pensionsimderlag, som kan utgå till konstituerad tjänsteman, enär eljest
förordnande å tjänst, varom nu är fråga, skulle kunna för vederbörande
medföra en försämring i pensionshänseende. Å andra sidan torde med
hänsyn till de jämförelsevis höga avlöningar, som tillerkänts åtminstone
vissa av dessa befattningshavare, pensionsunderlagen icke lämpligen
kunna utmätas i direkt relation till avlöningarnas belopp. Med iakttagande
härav har kommittén ansett sig böra föreslå, att pensionsunderlaget
för samtliga ifrågavarande tjänstemän med undantag av generaldirektörer
sättes till 7,000 kronor samt för generaldirektörer till 8,000
kronor. Vid bestämmandet av sistnämnda belopp har kommittén jämväl
uppmärksammat, att högsta inom den civila statsförvaltningen nu utgående
pensioner, nämligen till justitieråd och regeringsråd, äro bestämda
till 8,000 kronor. Erinras må dock, att de pensioner, som skulle komma
att utgå på grundvalen av de utav kommittén sålunda föreslagna pensionsunderlagen,
under vissa i det följande närmare angivna förutsättningar
kunna bliva 1,000 kronor lägre än pensionsunderlagen.

Då kommittén av anledning, som i det följande kommer att angivas,
funnit sig böra vid beräkning av pensionens belopp för konstituerad
tjänsteman göra en bestämd skillnad mellan den del av pensionen,
som anses täckas av pensionsavgifterna, och den återstående delen,
vilken bestrides helt av statsmedel, har kommittén för att beteckna motsvarande
delar av tjänstepensionsunderlaget infört begreppen avgiftspensionsunderlag
och statspensionsunderlag. Med hänsyn därtill att pensionsavgifterna
ansetts böra motsvara en tredjedel av pensioneringskostnaden,
har kommittén satt avgiftspensionsunderlaget till en tredjedel och
statspensionsunderlaget till två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att, då de föreslagna
pensionsunderlagens belopp beräknats utan hänsyn till den nu rådande
exceptionella fördyringen av levnadskostnaderna, kommittén förutsätter,
att även å de ifrågasatta pensionerna må utgå dyrtidstillägg.

4051 19 Q

Förordnade

tjänstemän.

Avgiftspensionsunderlag

och statspensionsunderlag.

Dyrtidstillägg
å pension.

Konstituerade

tjänstemän.

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande.

Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga
till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare
tid bär emellertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle,
med befrielse för tjänstemännen från dylika avgifter, helt och hållet
övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan
riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuvarande förfaringssättet
icke kunde anses lämpligt, då staten vid avlöningens utlämnande så att
säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att
däremot eu given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna,
enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering
och redovisning skulle inbesparas.

Ehuru kommittén icke vill bestrida, att avskaffandet av dylika pensionsavgifter
skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning
av avlöningsmedel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i
allt fall avdrag å avlöning fortfarande torde behöva göras för avgifter
till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl
näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffar,
tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägandet av de avlöningsbelopp,
som finnas upptagna uti det nya gemensamma avlöningsreglementet
för nu ifrågavarande verk, det förutsattes, att tjänstemännen
alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill kommer,
att frågan om borttagandet av''nämnda pensionsavgifter icke synes böra
lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen
i dess helhet,, har kommittén icke funnit anledning att
vidare ingå på detta spörsmål.

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.

De konstituerade tjänstemännens avgifter för egen pensionering,
vilka hittills ansetts böra täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden,
skola enligt nuvarande bestämmelser vid samtliga nu omhandlade verk
erläggas under tiden från det vederbörande erhåller ordinarie anställning,
intill dess han till följd av avsked, entledigande eller dödsfall avgår från
tjänsten. I övrigt avvika, såsom förut omförmälts, stadgandena i fråga

om pensionsavgifternas allmänna konstruktion väsentligt från varandra.
Enligt reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning beräknas sålunda
pensionsavgifterna individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska
grunder, alltså med hänsyn tagen till pensionsbelopp,
tjänstemannens levnadsålder, då lian såsom ordinarie börjar erlägga pensionsavgift,
samt den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Utöver
nämnda årsavgifter har tjänsteman att vid befordran till tjänst, som
medför ökad pension utan att pensionsåldern samtidigt höjes, till pensionsinrättningen
erlägga befordringsavgift med viss del av skillnaden
mellan det högre och lägre pensionsbeloppet. Helt andra grunder gälla
enligt den civila pensionslagen och statens järnvägars pensionslag. Avgifterna
utgå här i förhållande till antingen tjänstemannens innehavande
avlöning eller det för honom gällande pensiousunderlaget, men i varje
fall utan hänsyn till vederbörandes levnadsålder vid ordinarieblivandet
och den för tjänsten stadgade pensionsåldern, eller sålunda utan avseende
å den tidslängd, varunder vederbörande har att erlägga pensionsavgifter.

Granskas de bägge ifrågavarande systemen, finner man, att det vid
telegrafverket tillämpade systemet otvivelaktigt är det mera rationella, men
att detsamma medför ej obetydlig omgång vid tillämpningen. Det
andra systemet är visserligen enklare, men är i försäkringstekniskt hänseende
otillfredsställande, i det att summan av de pensionsavgifter, den
ene tjänstemannen får erlägga intill pensionsåldern, kan väsentligen
understiga motsvarande summa för en annan tjänsteman i samma lönegrad,
ehuru de bägge komma i åtnjutande av hel pension till samma
belopp; eller med andra ord uttryckt: statsverket får i ena fallet bidraga
till pensioneringskostnaden med avsevärt högre belopp än i det andra
fallet.

Till undvikande av de olägenheter, som sålunda i olika hänseenden
äro förenade med bägge de angivna systemen, har kommittén ansett
sig böra föreslå tillämpandet av i viss mån nya principer. Kommittén
har nämligen tänkt sig, att pensionsavgifterna, bestämda till enhetligt
belopp för varje särskild lönegrad och sålunda till samma belopp för
alla tjänstemän med lika pensionsunderlag, skola i regeln betalas under
en på förhand bestämd tidsperiod av förslagsvis trettio år, räknat från
ordinarieblivandet eller från den tidigare tidpunkt, då vederbörande kan
hava börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst
anställd icke ordinarie personal. Efter nämnda tidsperiods förlopp skulle
tjänstemannen alltså i allmänhet vara befriad från erläggande av pensionsavgift.
Då emellertid vid beräknandet av pensionsavgifternas belopp

Förordnade

tjänstemän.

hänsyn kan tagas endast till mera normala befordringar, har kommittén
ansett den bestämmelsen erforderlig, att, då tjänsteman befordrats till
befattning med högre pensionsunderlag, han städse skall vara skyldig
erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna
befattning, även om han på grund därav, att den fören ämnda tidsperioden
av förslagsvis trettio år gått till ända, eljest skolat vara befriad från erläggande
av avgift. Den, som befordrats exempelvis två år före utgången
av perioden, skulle alltså hava att betala avgift under ytterligare
ett år efter periodens slut, och den, som befordrats sedan han redan
upphört att erlägga avgifter, skulle vara skyldig att åter börja betala
avgifter och fortsätta därmed under en tid av tre år. Pensionsavgift
skall dock givetvis icke i något fall erläggas för längre tid än till och
med den dag, då tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.

Har vid pensionsberättigad tjänstemans avgång från befattningen den
förenämnda perioden av trettio år gått till ända, bör tjänstemannen åtnjuta
den del av pensionen, som är avsedd att täckas av pensionsavgifterna,
till sitt fulla belopp, dock med viss jämkning, om han befordrats
inom tre år före avgången. År åter tjänstemannen av annan anledning
än olycksfall skyldig avgå före periodens utgång och är han då
berättigad till pension, bör enligt kommitténs mening förenämnda del av
pensionen utgå med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
år, varunder han erlagt pensionsavgifter. Det är dock att märka, att en
föreskrift om dylik avkortning kan bliva utan betydelse på grund av
stadgande om minimipension i visst fall.

Det torde i förbigående böra omnämnas, att kommittén, av annan
anledning än den nu antydda, även beträffande den del av pensionen,
som icke anses motsvara pensionsavgifterna, föreslår likartad avkortning
för det fall, att tjänstemannen vid avgången icke intjänat visst antal
tjänstår i såväl ordinarie som extra tjänst.

Genom det av kommittén förordade systemet beträffande pensionsavgifter
och vad därmed äger samband har kommittén trott sig hava
vunnit, å ena sidan, lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas bestämmande
och erläggande samt, å andra sidan, mera rättvist avvägande
mellan utgående pension och erlagda pensionsavgifter än för närvarande
är fallet.

För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, gäller för närvarande
i avseende å tiden för erläggande av pensionsavgifter skiljaktiga
bestämmelser vid de ifrågavarande verken. Vid postverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk avdrages pensionsavgift å det för

vederbörande bestämda arvodet eller den honom under tiden intill dess
han uppnått 65 år tillkommande pension. Vid telegrafverket skall
visserligen motsvarande avdrag göras å arvodet, men däremot icke å
utgående pension.

Då även beträffande tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,
bör iakttagas, att de med skäligt belopp bidraga till sin pensionering
genom erläggande av pensionsavgifter, har kommittén uti nu ifrågavarande
avseende ansett sig böra följa det vid flertalet verk tillämpade
tillvägagångssättet, och vill sålunda föreslå, att pensionsavgift skall av
dylik tjänsteman erläggas, intill dess han uppnått en levnadsålder av 65
år, vare sig han under tiden åtnjuter arvode eller pension, men naturligen
icke om vederbörande dessförinnan avgått utan tjänstepension eller
avlidit. Emellertid bör tillika meddelas föreskrift i syfte, att tjänstemannen
icke skall behöva erlägga pensionsavgift under längre tid än om
han innehaft tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.

Att låta antalet år, under vilka pensionsavgifter erlagts, bliva bestämmande
för pensionsbeloppet, på sätt kommittén ifrågasatt beträffande
konstituerade tjänstemän, torde emellertid icke lämpligen kunna låta sig
göra, enär eljest svårigheter skulle kunna uppstå att förmå personer,
vilka förut icke varit i statstjänst, att mottaga förordnande å befattning,
varom nu är fråga, helst om de uppnått en något mera framskriden
levnadsålder. Detta utesluter dock ej, att, i likhet med vad som för
närvarande vid vissa verk är fallet, pensionen må kunna utgå med lägre
belopp, om vederbörande vid avgång från tjänsten innehaft förordnandet
under allenast viss kortare tid; men en dylik avkortning är icke direkt
betingad av beloppet utav erlagda pensionsavgifter.

Pensionsavgifternas belopp.

Beträffande storleken av de pensionsavgifter, som skulle erfordras
för att, med tillämpning utav de av kommittén föreslagna grunderna,
kunna täcka omkring en tredjedel av pensioneringskostnaden för de
konstituerade tjänstemännen, har på kommitténs uppdrag en utredning
verkställts av tilosofie doktorerna E. Fagerholm och R. Palmqvist, vilka
i huvudsak anfört följande.

Beräkningarna hade till en början utförts med tillämpning av en
räntefot av 4 % och allmänna svenska dödlighetstabellen för män, respektive
kvinnor för åren 1901—1910. Därvid hade som resultat erhållits
följande utjämnade pensionsavgifter:

Konstituerade

tjänstemän.

A. Manliga tjänstemän.

Lönegrad.	Årlig pensionsavgift.	Pensionsavgift i % av pensions-	. Lönegrad.	Årlig pensionsavgift.	Pensionsavgift i % av pensions-
	Kronor.	underlaget.		Kronor.	underlaget.
1	48	2.92	11	174	4.72
2	51	2.97	12	192	4.89
3	57	3.13	13	213	5.07
4	63	3.28	14	234	5.2 3
5	75	3.47	15	279	5.50
6	90	3.69	16	330	5.77
7	114	4.01	17	354	5.86
8	129	4.23	18	378	5.94
9	141	4.35	19	399	5.97
10	156	4.53	20	420	6.00
		B. Kvinnliga tjänstemän.
Lönegrad.	Årlig pensionsavgift.	Pensionsavgift i % av pensions-	Lönegrad.	Årlig pensionsavgift.	Pensionsavgift i % av pensions-
	Kronor.	underlaget.		Kronor.	underlaget.
1	78	5.42	5	132	5.85
2	93	5.46	6	159	5.94
3	102	5.67	7	192	5.99
4	123	5.76

Dessa pensionsavgifter täckte i genomsnitt: de manliga tjänstemännens
avgifter 34.0 % och de kvinnliga tjänstemännens avgifter 32.5 %
av pensionskostnaden.

Med hänsyn till att dödlighetsförloppet inom vissa grupper av
tjänstemän icke oväsentligt avveke från den allmänna befolkningsdödligheten,
hade därefter undersökts, huru stor del av pensionskostnaden
täcktes av ovan angivna pensionsavgifter, därest dödligheten förlöpte i
enlighet .med dödlighetstabeller, upprättade på grundval av erfarenheten
bland de viktigaste vid dessa verk förekommande grupperna av manliga
tjänstemän. Undersökningen hade givit som resultat, att med till -

tampning av dessa dödlighetstabeller de manliga tjänstemännens pensionsavgifter
skulle täcka 35.5 % av pensionskostnaden. Ehuru vissa
grupper, speciellt bland tjänstemän i lägre lönegrader, företedde eu
lägre dödlighet än enligt allmänna svenska dödlighetstabellerna, visade
dock de angivna procentsatserna, att denna underdödlighet i det närmaste
motvägdes av den högre dödlighet, som erfarenheten ådagalagt
för andra grupper. Emellertid kunde man icke med visshet påräkna,
att även i framtiden den högre dödligheten inom dessa grupper komme
att bliva bestående. Skulle nämnda dödlighet väsentligt nedgå, syntes
dock de föreslagna pensionsavgifterna vara fullt tillräckliga, alldenstund
en eventuell förlust på grund av lägre dödlighet än den beräknade mer
än val motvägdes av vinst genom högre ränteavkastning för statsverket
än efter 4 %. För att erhålla kännedom om betydelsen av en höjning
av räntefoten hade slutligen undersökts vilken procent av pensionskostnaden
som täcktes av pensionsavgifterna, därest till grund för beräkningen
lades en räntefot av 4 Va % och 1901—1910 års allmänna svenska
dödlighet. Det hade därvid befunnits, att pensionsavgifterna för
männen täckte 39.7 % och för kvinnorna 37.2 % av pensionskostnaden.

Den gjorda utredningen synes kommittén giva vid handen, att de
sålunda efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna
väl kunna anses vara fullt tillräckliga, men att en sänkning av desamma
icke skulle vara tillrådlig, därest det hittills såsom lämpligt ansedda
förhållandet mellan tjänstemännens och statens andelar i pensionskostnaden
skall kunna med säkerhet upprätthållas. I sådant hänseende må
erinras, att pensionsavgifterna enligt den civila pensionslagen, ehuru ursprungligen
beräknade skola motsvara en tredjedel av pensionskostnaden,
likväl befunnits i verkligheten täcka allenast omkring 29.6 % av
nämnda kostnad. Beträffande den till grund för beräkningarna av avgifterna
lagda räntefoten av 4 % vill kommittén ävenledes framhålla, att
staten hittills icke medgivit, att enskild livränterörelse må grundas på
en högre, beräknad räntefot än 4 %.

I detta sammanhang må omförmälas, hurusom åtskilliga av de för
de lägre avlönade tjänstemännen föreslagna avgifterna kunnat hållas
jämförelsevis låga därigenom, att den vid beräkningen verkställda utjämningen
av de teoretiskt erfordeidiga avgiftsbeloppen medfört en något
starkare procentuell höjning av de högre avlönade tjänstemännens avgifter
än som egentligen påkallas. •

Undersökes, huru, relativt taget, de föreslagna pensionsavgifterna
ställa sig i förhållande till de nu utgående, finner man, att vad de

manliga tjänstemännen angår de nja avgifterna i stort sett skulle
bliva avsevärt förmånligare för statens järnvägars personal, men ungefär
likvärdiga eller måhända något ofördelaktigare för befattningshavare
vid postverket och statens vattenfallsverk, allt i jämförelse med
de nuvarande avgifterna. En motsvarande jämförelse för telegrafpersonalens
vidkommande är givetvis svårare att utföra, enär, såsom förut
är nämnt, de nuvarande pensionsavgifterna vid detta verk fastställas
individuellt, vartill kommer, att där ock i vissa fall erläggas befordringsavgifter.
Företages emellertid jämförelsen på grundvalen av nu utgående
genomsnittliga årsavgifter för manliga tjänstemän, befinnes, att
de föreslagna avgifterna i regeln äro ej oväsentligt högre. Härvid
bör dock ihågkommas, att de nya pensionsavgifterna i regeln ej skulle utgå
under längre tid än- trettio år samt att befordringsavgifter ej skulle förekomma.
Ävenledes bör tagas i betraktande, hurusom telegrafverkets personal
skulle i viss mån erhålla kompensation för de högre avgifterna
genom det kapitalbelopp, som enligt kommitténs förslag skulle vid telegrafverkets
pensionsinrättnings upplösning överlämnas till direktionen
över telegrafverkets pensionsanstalter för att användas till för personalen
nyttiga ändamål, exempelvis nedsättning av avgifterna till verkets änkeoch
pupillkassa, upprättande av vilohem eller dylikt.

För den kvinnliga personalens vidkommande ställa sig de föreslagna
pensionsavgifterna inom samtliga verk proportionsvis högre än
de nu utgående, om ock för statens järnvägars del skillnaden är mindre
betydande. Att enligt kommitténs förslag de kvinnliga befattningshavarnas
avgifter skulle bliva procentuellt högre än de manliga tjänstemännens,
har sin givna förklaringsgrund däri, att kvinnorna hava tidigare
avgångsålder men högre medellivslängd än män i allmänhet,
varigenom kostnaden för kvinnornas pensionering måste bliva jämförelsevis
hög. Att märka är emellertid, att de föreslagna pensionsavgifterna
för kvinnor beräknats täcka en något mindre del av pensionskostnaden
än för män. Framhållas må ock, att de nya grunderna för pensionering
skulle för de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar.
Sålunda hava för kvinnorna pensionsunderlagens belopp blivit satta i
samma förhållande till avlöningarna. som för män, något som för åtskilliga
kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.
Likaledes bör uppmärksammas, hurusom kommitténs i det
följande framlagda förslag om gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter
till‘befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension, avgått före pensionsåldern,
är av icke ringa betydelse för kvinnliga befattningshavare, helst som
dessa i stor utsträckning avgå på grund av giftermål före pensionsålderns

uppnående. Enligt nuvarande bestämmelser hava däremot de av sådana
befattningshavare erlagda pensionsavgifterna gått helt och hållet förlorade
för dem.

Vad angår de pensionsavgifter, som skulle erläggas av tjänstemän, vilka
tillsättas genom förordnande, torde det ligga i sakens natur, att dessa
avgifter icke kunna, åtminstone med någon större grad av tillförlitlighet,
försäkringstekniskt beräknas. Efter samråd med sakkunnig person har
kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att dessa avgifter må utgå
efter samma procentsats som den högsta för de konstituerade tjänstemännen
eller 6 %. Med tillämpning härav skulle pensionsavgiften utgöra
för tjänsteman, vilkens pensionsunderlag utgör 7,000 kronor, 420 kronor
och för den, vilken skulle hava ett pensionsunderlag av 8,000 kronor,
480 kronor, allt för år räknat.

Pensionsfonder.

De pensionsavgifter, som erläggas av tjänstemännen vid ifrågavarande
verk, ingå för närvarande från postverket och statens vattenfallsverk
till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och från statens
järnvägar till pensionsfonden för tjänstemän vid statens järnvägar samt
från telegrafverket till telegrafverkets pensionsinrättning.

De principer, som lågo till grund för den år 1911 beslutade budgetsreformen
för de affärsdrivande verken, borde konsekvent hava medfört,
att pensionskostaderna vid vart och ett av dessa verk skulle redovisas
utan sammanblandning med andra verks kostnader för sådant ändamål.
Detta blev emellertid icke fallet beträffande postverket och statens
vattenfallsverk. För antydda ändamål erfordras fördenskull, att nämnda
bägge verk utbrytas från delaktighet i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare
och att en särkild pensionsfond bildas för vartdera verket.

Enligt vad kommittén inhämtat, skulle en utbrytning av de nämnda
verkens andelar i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare kunna ske
utan nämnvärda svårigheter. De belopp, som därvid skulle överföras
från nämnda fond till de nybildade pensionsfonderna för postverket och
statens vattenfallsverk, böra motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, de
från vederbörande verk till den nuvarande fonden inlevererade pensionsavgifter
och, å andra sidan, de från fonden bestridda kostnader för pensioner
till tjänstemän vid ifrågavarande verk, varvid även ränta torde
böra beräknas efter samma räntefot, som fonden i sin helhet för varje
år avkastat.

För ordnade
ijänstemän.

4051 1 9

För utrönande av de ungefärliga belopp, som sålunda skulle överföras,
har kommittén i sådant hänseende låtit verkställa en utredning,
avseende den 31 december 1919. Av nämnda utredning framgår, att
postverket till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare inbetalt sammanlagt
c:a 2,118,000 kronor, vilket belopp genom ränta, beräknad efter en funnen
medelräntefot av 4,4%, vid 1919 års slut stigit till c:a 2,644,000
kronor, under det att fonden för bestridande av pensioner till postverket
återburit tillsammans c:a 32,000 kronor eller jämte ränta c:a 37,000 kronor.
Postverkets andel i fonden vid 1919 års-slut skulle alltså utgöra,
om ränta icke räknas, c:a 2,086,000 kronor, eller med ränta efter 4,4 %
c:a 2,607,000 kronor.

För statens vattenfallsverk hava motsvarande belopp beräknats sålunda:
inbetalt — utan ränta — c:a 51,900 kronor eller med ränta efter
4,4 % c:a 58,000 kronor, vilket belopp, enär allenast något över 50 kronor
återburits, kan anses utgöra statens vattenfallsverks andel i fonden
vid nämnda tidpunkt.

Vad telegrafverket beträffar, förutsätter kommittén, såsom redan antytts,
att detta verks pensionsinrättning upphör och att av densammas
tillgångar c:a 9,500,000 kronor överlämnas till en nybildad pensionsfond
för verket.

För statens järnvägars vidkommande finnes, såsom nämnt, en särskild
pensionsfond, och skulle detta givetvis allt fortfarande bliva förhållandet.
Kapitaltillgången å denna fond torde vid 1919 års utgång
uppgå till omkring 27,500,000 kronor.

Från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar skall enligt nuvarande bestämmelser
bestridas så stor del av pensionskostnaden, som enligt försäkringstekniska
beräkningar finnes motsvara vederböraude fonds tillgångar och de
stadgade pensionsavgifternas storlek.

Vid beräknande av pensionsavgifternas belopp enligt såväl den civila
pensionslagen som statens järnvägars pensionslag utgick man från den
förutsättningen att avgifterna skulle motsvara i genomsnitt en tredjedel
av pensionskostnaden. Med frånseende av -förtida pensioner på grund
av olycksfall, sjukdom eller dylikt, skulle alltså från dessa pensionsfonder,
sedan desamma uppnått jämviktsläget, rätteligen bestridas omkring
en tredjedel av hela pensionskostnaden. Fråga har emellertid uppstått,
huruvida ej de affärsdrivande verken borde göra årliga avsättningar till
vederbörande fonder med belopp, som tillsammans med tjänstemännens
egna avgifter skulle motsvara hela pensionskostnaden. Härigenom skulle

vinnas, att statens kostnader för de i tjänst stående befattningshavarnas
pensionering icke, såsom för närvarande är fallet, helt kastas på framtiden
utan kunna efter försäkringstekniska grunder fördelas på den tid,
varunder staten drager nytta av tjänstemannens arbetskraft. Ett dylikt
tillvägagångsätt har kommit till användning i fråga om de kassor, som
bildats för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt i viss grad även beträffande
ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru inom kommittén sympatier uttalats för eu sådan fonderiug av
statens andel i kostnaden för de ordinarie tjänstemännens pensionering,
har kommittén dock ansett sig icke böra nu framlägga något förslag i
sådant avseende. Enligt kommitténs mening bör nämligen detta spörsmål,
likasom eventuellt frågan om avskaffandet av pensionsavgifter, upptagas
i ett sammanhang för kela statsförvaltningen och icke framföras
ensamt för de nu omhandlade verken. Därjämte har kommittén erfarit,
att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga
fondbilduing, som skulle föranledas av ett dylikt, hela statsförvaltningen
omfattande förfaringssätt. I varje fall har kommittén funnit
genomförandet av ett dylikt förslag, vad särskilt statens järnvägar beträffar,
för närvarande knappast vara möjligt med hänsyn till det ekonomiska
läget. Kommittén har i enlighet härmed tänkt sig, att åtminstone
tills vidare allenast tjänstemännens pensionsavgifter skulle fonderas,
och vederbörande verk, endast i den mån pensionerna utgå, bidraga till
kostnaden för dem.

Vidkommande sättet för fondernas förvaltning torde böra erinras,
hurusom såväl pensionsfonden för civila tjänstinnehavare som pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar äro ställda under statskontoret,
som har att gorå fondernas medel räntebärande i enlighet med de för
statskontorets fondförvaltning i allmänhet gällande bestämmelser, och
sker detta genom inköp av obligationer samt utlåning till kommuner
och enskilda. Telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar förvaltas,
såsom tidigare omförmälts, av en direktion, vilken har att göra dem räntebärande
på likartat sätt men även genom inköp av fast egendom i
Stockholm eller ock av sådan fastighet utom Stockholm, som telegrafstyrelsen
förklarat sig vilja förhyra på längre tid.

Ett annat förvaltningssätt tillämpas däremot beträffande de nyinrättade
kassorna för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Förvaltningen av
sådan kassa har nämligen uppdragits åt vederbörande verks styrelse, och

äger denna använda kassans tillgångar, i den mån de icke erfordras för
löpande utgifter, såsom kassaförlag för verket mot att verket gottgör
kassan ränta efter en räntefot, som för närvarande är bestämd till 3,8 %.

Detta senare förvaltningssätt anser kommittén för sin del lämpligen
höra komma till användning även i fråga om de särskilda nybildade
pensionsfonderna för ordinarie personal och jämväl beträffande den för statens
järnvägar avsedda pensionsfonden. De''skäl, som åberopats för tillämpandet
av nämnda förvaltningssätt beträffande pensionskassorna för ickeordinarie
personal, synas nämligen äga samma fog i fråga om de förevarande
pensionsfonderna. Det måste sålunda anses väsentligt enklare,
att de pensionsavgifter, som uppbäras av vederbörande verk, stanna
under verkets förvaltning. En given vinst är ock att, därest medlen få
användas av verket självt, en mindre upplåning behöver göras för bestridande
av dess utgifter, än om nyssnämnda medel skulle överlämnas
till statskontoret och av detta placeras på annat håll. Erinras må även
om de fördelar telegrafverket hittills haft av att kunna genom förmedling
av telegrafverkets pensionsinrättning få i viss mån tillgodogöra sig
pensionsmedel för inköp av fastigheter, som äro för verkets behov erforderliga.
Vad nu är sagt gäller givetvis i ringare grad i fråga om
postverket, vilket erfordrar vida mindre kassaförlag än de övriga tre
verken. Det oaktat synes emellertid det nu ifrågasatta förvaltningssättet
kunna tillämpas jämväl i avseende å en postverkets pensionsfond.

Den anordningen att pensionsfondernas disponibla tillgångar nedläggas
i vederbörande företag kan icke heller medföra någon som helst
risk för tjänstemännen, enär statsverket skulle, såsom hittills varit fallet,
vara ansvarigt för de pensionskostnader, som ej kunna täckas av pensionsfonderna.

Den sålunda föreslagna anordningen att pensionsfondernas tillgångar
skulle användas såsom kassaförlag för vederbörande verk, lärer emellertid
i början icke kunna tillämpas annat än i mera inskränkt omfattning.
Under det att ett dylikt förfaringssätt givetvis kan användas i
avseende å de pensionsavgifter, som inflyta efter den nya ordningens inträdande,
synes detta icke i allmänhet kunna ske beträffande de kapitalbehållningar,
som redan tillhöra den för statens järnvägar avsedda pensionsfonden
eller skulle komma att överföras till de övriga nybildade fonderna, enär
dessa äro annorledes placerade och sålunda i allmänhet icke nu såsom
likvida tillgångar disponibla. Icke heller synes det kommittén önskvärt,
att åtminstone inom en närmare framtid några mera vittgående rubbningar
av dylika redan verkställda placeringar företagas, utan torde ifrågavarande
kapitaltillgångar, endast i den mån de bliva eller utan större

olägenheter för vare sig det allmänna eller enskilda kunna göras tillgängliga,
böra införlivas med vederbörande verks kassaförlag.

Å de medel, som skulle ingå i verkens kassaförlag, böra pensionsfonderna
gottgöras ränta. Vidkommande den räntefot, som därvid bör
beräknas, må framhållas, att, då verket självt är i första hand ansvarigt
för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden
därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma, räntefotens
storlek icke är av betydelse för verkets ekonomiska resultat, såsom helhet
betraktat. Som emellertid vid beräknandet av pensionsavgifterna
använts en räntefot av 4^, synes samma räntefot åtminstone tills vidare
kunna tillämpas.

Å de medel, som icke ingå i verkens kassaförlag utan äro annorledes
placerade, böra pensionsfonderna givetvis gottgöras den faktiskt
erhållna nettoavkastningen.

Vad beträffar själva sättet för beräknande av ränteavkastningen
under året torde, i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om de
nämnda pensionskassorna för icke-ordinarie personal, kunna för enkelhetens
skull tillämpas en medeltalsberäkning sålunda, att samtliga pensionsavgifter
anses hava influtit vid mitten av året och samtliga pensioner
hava utbetalts vid samma tidpunkt. I enlighet med nämnda antagande
bör alltså fonden gottgöras ett halvt års ränta å summan
av de under året erlagda pensionsavgifter men å andra sidan belastas
med ett halvt års ränta å beloppet av fondens andel i de under året utbetalda
pensioner. Å pensionsfondens behållning vid årets början bör
däremot självfallet beräknas helt års ränta.

Tjänstår och avgiftsår.

Vid bestämmandet av pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän
skall enligt nuvarande pensions författningar för de ifrågavarande verken
hänsyn tagas till det antal »tjänstår», vederbörande befattningshavare
innehar vid avgången från tjänsten. Emellertid innefattar begreppet
»tjänstår» enligt de särskilda författningarna olika slag av tjänstgöring.
Jämlikt statens järnvägars pensionslag beräknas sålunda tjänstår allenast för
tid, varunder tjänstemannen innehaft ordinarie statstjänst eller varit delägare
i någon av de från 1918 års ingång inrättade kassor för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt den civila pensionslagen
samt de i avlöningsreglementet för telegrafverket införda pensionsbestämmelser
beräknas åter tjänstår såväl för tid, under vilken tjänstemannen
innehaft ordinarie statstjänst, som ock för tid, under vilken han

haft extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller
ock — vad telegrafverkets personal beträffar — haft anställning vid enskilt
telefonnät, som övertagits av telegrafverket.

Det vid statens järnvägar tillämpade beräkningssättet för tjänstår
är givetvis avsevärt oförmånligare än det, som gäller vid de övriga
verken, särskilt vad den nuvarande personalen beträffar, enär denna så
gott som undantagslöst får räkna endast ordinarie tjänstetid som tjänstår.
Från svenska järnvägsmannaförbundet föreligger ock en framställning
i syfte, att statens järnvägars personal måtte beredas gynnsammare
tjänstårsberäkning uti nu ifrågavarande hänseende.

För egen del har kommittén ansett, att olika fordringar böra ställas
å den tjänstetid, som skall grunda rätt till, å ena sidan, den del av
pensionen, som anses motsvara tjänstemännens pensionsavgifter, och, å
andra sidan, den del av pensionen, som bestrides av statsmedel.

Då sistnämnda del av pensionen väl får anses utgöra en form av
ersättning för det arbete tjänstemannen utfört för statens räkning, bör
enligt kommitténs mening all tjänstgöring av mera stadigvarande natur,
oavsett om densamma skett i ordinarie tjänst eller icke, grunda rätt till
pension till den del densamma bestrides av statsmedel. Detta utesluter
dock ej att, såsom för närvarande är fallet, en minimitjänstetid av exempelvis
tio år stadgas för erhållande av pension vid uppnådd pensionsålder.
Därmed kan ock förenas införandet av en föreskrift om att tjänstgöring
före en viss levnadsålder t. ex. aderton år, såsom i allmänhet av
jämförelsevis mindre värde, icke medräknas.

I anslutning till vad som gäller vid telegrafverket ifråga om tjänstemän,
vilka förut tillhört enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,
samt i nära överensstämmelse med vad i sådant hänseende genom
särskilda beslut medgivits i fråga om personal, som vid statens inköp
av vissa enskilda banor övergått i statstjänst, torde, där ej särskilt
undantag kan varda stadgat, tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande
verken böra få såsom tjänstgöring i statstjänst efter prövning av verkets
styrelse tillgodoräkna sig jämväl tid, under vilken vederbörande må hava
innehaft fast anställning vid enskilt företag, som övertagits av staten.

Då kommittén i författnings förslaget använder beteckningen »tjänstår»,
avses sådan tjänstgöring i statens eller enskild tjänst, som nu angivits.

Yad åter beträffar den del av pensionen, som anses motsvara pensionsavgifter,
torde, på sätt redan förut blivit antytt (sid. 20), för densamma
böra vara bestämmande den tid, varunder tjänsteman vare sig i

ordinarie eller icke-ordinarie tjänst haft att erlägga avgift för egen pensionering.
För betecknande av tid, varom nu är fråga, har kommittén
använt uttrycket »avgiftsår».

Med hänsyn till vissa omständigheter, vilka framdeles komma att
närmare beröras, måste emellertid beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare
såsom övergångsstadgande föreskrivas, att avgiftsår må
beräknas jämväl för vissa tidsperioder, under vilka vederbörande icke
erlagt pensionsavgift, något som dock icke får anses rubba den beräkningsgrund
för avgiftsår kommittén, enligt vad nyss är sagt, ansett böra
principiellt tillämpas.

Då det vidare gällt för kommittén att bestämma det antal tjänstår
respektive avgiftsår, som skulle grunda rätt till oavkortad pension vid avgång
av annan anledning än olycksfall i tjänsten, har kommittén utgått därifrån,
att nämnda antal icke bör för det ena eller andra slaget år sättas
högre än att en tjänsteman i normala fall må kunna vid uppnådd pensionsålder
komma i åtnjutande av pension till fullt belopp. Å andra
sidan bör iakttagas, att antalet tjänstår icke må bestämmas allt för lågt,
emedan statens intresse måste fordra, att tjänstemannen genom en relativt
lång tjänstetid giver staten skälig gottgörelse för dess andel i pensioneringskostnaden.
Icke heller avgiftsårens antal bör tilltagas alltför
lågt, enär eljest pensionsavgiftens årliga belopp måste sättas jämförelsevis
högt, något som för tjänstemannen skulle verka betungande. Vid
övervägande härav har kommittén kommit till det resultat, att för erhållande
av oavkortad pension vid avgång av annan anledning än olycksfall
i tjänsten såväl antalet tjänstår som antalet avgiftsår lämpligen böra
bestämmas till trettio.

Understiger vid avgången antalet tjänstår respektive avgiftsår nämnda
antal, skall pensionen utgå med avkortat belopp, enligt grunder som
i det följande komma att närmare beröras.

Vad kommittén sålunda anfört beträffande tjänstår och avgiftsår
äger icke tillämpning i fråga om befattningshavare, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid, dock med förut angivna undantag beträffande
vissa distriktschefer vid statens järnvägar.

Pensionsrättens inträde.

De regler i fråga om pensionsrättens inträde, som för närvarande
gälla för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, hava synts

Förordnade
tjänstemän.

Konstituerade

tjänstemän

kommittén kunna i huvudsak bibehållas. För de närmare bestämmelser
kommittén ansett sig böra föreslå i sådant hänseende redogöres under
avdelningen »Pensionsbeloppets bestämmande vid avgång från tjänsten».

Beträffande konstituerade tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande
verken tillkommer för närvarande rätt till pension vid avgång från
tjänsten den, som uppnått viss för hans befattning stadgad levnadsålder,
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår enligt
den för det särskilda verket gällande beräkningsgrund, varjämte för statens
järnvägar tillkommer den bestämmelsen, att av nämnda tio tjänstår
åtminstone de fem sista åren skola hava fullgjorts i statens järnvägars
tjänst.

I fråga om vad sålunda gäller synes kommittén icke annan ändring
påkallas än att det för statens järnvägars vidkommande stadgade särskilda
villkoret kan uppgivas. Erinras må ock, hurusom det av kommittén
i det föregående förordade beräkningssättet för tjänstår i allmänhet
är för statens järnvägars personal gynnsammare än enligt nu gällande
grunder.

Rätt till pension inträder enligt nuvarande bestämmelser vidare för
den, som, oavsett huruvida han uppnått pensionsåldern eller ej, träffats
av olycksfall i tjänsten -— varmed vid statens järnvägar likställts sjukdom,
som ådragits genom utövning av tjänsten — under förutsättning
att vederbörande befinnes till följd härav oförmögen till vidare
tjänstgöring.

Icke heller i fråga om rätt till pension vid avgång på grund av
olycksfall i tjänsten synes kommittén anledning föreligga att avvika
från nu gällande grunder. Däremot anser kommittén sjukdom, som
visserligen ådragits i tjänsten, men dock icke är en direkt följd av
olycksfall, varom nu är fråga, böra betraktas såsom sjukdom i allmänhet
och icke likställas med olycksfall; detta med hänsyn till svårigheten, för att
icke säga omöjligheten i de flesta fall att konstatera orsakssammanhanget
mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Vid avfattningen av stadgandet rörande rätt till pension på grund
av olycksfall synes emellertid, i anslutning till vad som gäller vid statens
järnvägar, uttryckligen böra stadgas, att vederbörandes oförmåga
att tjänstgöra skall gälla såväl den egna befattningen som annan lämplig
befattning.

Slutligen inträder enligt gällande bestämmelser rätt till pension vid
avgång från tjänsten på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte, i andra

fall än förut är sagt, eller på grund av bristande arbetsförmåga. 1 dessa
hänseenden avvika emellertid, såsom redan förut är antytt, de för statens
järnvägar meddelade stadgandena från dem, som gälla de övriga ifrågavarande
verken.

För statens järnvägar är sålunda stadgat, att pensionsrätt tillkommer
den, som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom,
som icke föranletts av olycksfall i tjänsten eller ådragits genom tjänstutövning,
eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull erhåller avsked eller entledigas.

Vid de övriga verken gäller däremot, att tjänsteman är skyldig att
avgå från tjänsten, om han, efter att under fem på varandra följande år
i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra,
finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Befinnes
tjänsteman vid något av ifrågavarande tre verk vara av sjukdom eller
minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden, och har han tillika uppnått en levnadsålder,
som med två år understiger den eljest stadgade, äger Konungen, uppå
därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan
tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten. I bägge de senast angivna
fallen är tjänsteman vid dessa tre verk berättigad att vid avgången erhålla
pension, därest han innehar minst tio tjänstår.

Kommittén anser sig böra förorda, att uti nu ifrågavarande hänseende
tillämpas ungefär de regler, som enligt vad nyss är sagt, gälla
vid statens järnvägar, därvid dock givetvis den modifikation bör göras,
att i stället för »minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning vid
statens järnvägar», må fordras minst tio »tjänstår» enligt den av kommittén
föreslagna beräkningsgrunden. Enligt kommitténs förmenande
måste det nämligen anses riktigt, att staten skall kunna omedelbart
pensionera en befattningshavare, som befunnits vara till följd av sjukdom,
vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga för framtiden
oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller prövats kunna
lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid vederbörande verk. Tilllämpas
däremot de regler, som gälla för postverket, telegrafverket och
statens vattenfalls verk, kan det inträffa, att staten nödgas i tjänst bibehålla
en befattningshavare under längre tid, efter det han befunnits vara
för framtiden oförmögen till tjänstgöring, något som givetvis måste

4051 19

Färtrdnade

tjänstemän -

medföra stora olägenheter. Å andra sidan är att märka, att enligt de
för dessa senare verk givna bestämmelser en tjänsteman kan efter fem
års sjukdom avskedas, utan att han blir berättigad till pension, detta för
den händelse att han vid avskedet icke innehar tio tjänstår. Enligt
den regel, som kommittén föreslagit skola tillämpas, skulle däremot
ingen kunna avskedas för sjukdom eller av dylik anledning, innan han
uppnått tio tjänstår, vilket medför, att den sålunda avskedade alltid blir
berättigad till sjukpension.

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen.

I fråga om pensionsbeloppets bestämmande för tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, tillämpas för närvarande två olika principer.

Beträffande generaldirektör, överdirektör och överingenjör vid statens
järnvägar samt chefen för statens vattenfallsverk äro bestämmelserna
av följande innebörd.

Nu nämnd befattningshavare är berättigad att uppbära pension
av 6,000 kronor från den tidpunkt, då han uppnått 65 levnadsår. Intill
dess han uppnått nämnda levnadsålder, äger han åtnjuta pension till
samma belopp, om han antingen på grund av sjukdom eller därigenom,
att han efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller
förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas
avgå från sin befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat
densamma. Befinnes han före utgången av den tid, erhållet förordnande
avser, av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han
vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt
nu angivna bestämmelser.

Stadgandena i motsvarande hänseenden för generalpostdirektör,
generaldirektör vid telegrafverket samt direktör vid statens kraftverksförvaltning
äro åter av följande innehåll.

Befattningshavare, om vilken nu är fråga, är berättigad att uppbära
pension av 6,000 kronor, därest han minst tolv år innehaft förordnande
å befattningen eller, vad beträffar nyssnämnda tjänsteman vid statens
vattenfallsverk, han på grund av olycksfall tidigare blivit oförmögen till
vidare tjänstgöring. Om befattningshavaren, innan han uppnått tolv
tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin
befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat densamma,

är han berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor, då avgången
sker efter sex men före tolv tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången
sker före eller vid sex tjänstår.

De nu angivna olika principerna skilja sig sålunda från varandra
därutinnan, att i ena fallet pensionen alltid utgår med sitt hela belopp,
oavsett tjänstetidens längd, under det att i andra fallet pensionens belopp
i regeln är ställt i visst förhållande till tjänstetidens längd.

Kommittén har för vsin del velat ansluta sig till den senare principen,
ehuru kommittén ansett det vara tillfyllest att endast två olika
belopp må kunna förekomma för varje tjänst, det högre lika med pensionsunderlaget
och det lägre 1,000 kronor mindre.

Det högre beloppet skulle utgå, då tjänstemannen under minst tolv
år innehaft befattning, som tillsättes genom förordnande. Anledningen
till att, i överensstämmelse med vad för närvarande gäller, en tjänstetid
av minst tolv år valts, sammanhänger med det förhållandet att förordnandena
i fråga i regeln givas för sex år i sänder, varför sålunda för
erhållande av det högre pensionsbeloppet fordras, att tjänstemannen
innehaft förordnande under minst två sådana perioder. Åven i ett annat
fall torde det högre pensionsbeloppet böra utgå, nämligen då befattningshavaren
blivit på grund av olycksfall i tjänsten oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring. Samma stadgande finnes redan i fråga om en
av ifrågavarande befattningshavare och motsvarar vad i sådant hänseeende
enligt kommitténs förslag skulle gälla för konstituerade tjänstemän.

Det lägre pensionsbeloppet skulle utgå till den, som avgår från
/ tjänsten, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, antingen

på grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande,
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej
föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare
tjänstgöring, varjämte samma pensionsbelopp skulle tillkomma den,
som eljest före de tolv årens utgång utan egen begäran nödgas avgå
från sin befattning. Det i nuvarande bestämmelser förekommande villkoret,
att tjänstemannen i sistberörda fall icke skall på grund av tjänstefel
hava förverkat befattningen, torde bliva obehövligt, därest för
alla tjänstemän vid de nu ifrågavarande verken generellt föreskrives,
att tjänstepension ej må åtnjutas av den, som blivit avsatt från
tjänsten.

Enligt nu gällande bestämmelser äger konstituerad tjänsteman, då han
avgår från befattningen vid uppnådd pensionsålder, uppbära hel pension till
samma belopp som det för befattningen gällande pensionsunderlaget

Konstituerade

tjänstemän.

Ålders pension.

eller, såsom det uttryckes vid statens järnvägar, med 70 % av avlöningen
(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %), allt under förutsättning
att tjänstemannen uppnått stadgat antal tjänstår. Därvid skall dock
iakttagas, att, om tjänstemannen innehaft den befattning varifrån avgången
sker kortare tid än fem år, beräkningen verkställes efter medeltalet
av de under de fem sista åren för honom gällande pensionsunderlag
respektive avlöningsbelopp.

Innehar åter tjänstemannen icke erforderligt antal tjänstår, utgår
pensionen med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
tjänstår, varvid enligt statens järnvägars pensionslag den avkortade pensionens
belopp utgår med viss lägre procent av avlöningen, så beräknad
som nyss är sagt. Nämnda procent växlar mellan lägst 17,5% för fulla
10 tjänstår och högst 66,5 % för fulla 29 tjänstår.

Såsom framgår av vad under avdelningen »Tjänstår och avgiftsår»
anförts, bör enligt kommitténs uppfattning för rätt till hel pension
fordras, att tjänstemannen vid avgången innehar såväl 30 tjänstår som
30 avgiftsår. Hel pension skulle i regeln utgöra samma belopp som
summan av de för tjänstemannen vid liden för avgången gällande statspensionsunderlag
och avgiftspensionsunderlag. Dock bör i händelse
vederbörande innehaft den tjänst, varifrån avgången sker, under allenast
en kortare tid, hel pension beräknas, på sätt redan nu är stadgat,
efter medeltalet av de under vissa år för honom gällande pensionsunderlag.
Härvid har emellertid de hittills föreskrivna fem årens innehavande
av befattningen ansetts kunna i anslutning till avkortningen
av perioderna för löneförhöjning från fem till tre år inskränkas till sistnämnda
antal år.

För de fall åter, då tjänstemannen vid avgången icke innehar 30
tjänstår och 30 avgiftsår, skulle enligt den av kommittén i det föregående
förordade principen, pensionen utgå med avkortat belopp, därvid
avkortning skulle ske antingen å den del av pensionen, som bestrides
av statsmedel, eller å den del, som anses täckas av pensionsavgifterna,
eller ock å bägge de nämnda delarna, beroende på huruvida tjänståren
eller avgiftsåren eller bägge slagen av år till antalet understiga vad
nyss är sagt. Avkortningen skulle ske sålunda. Beloppet av hel pension
avkortas för varje fullt tjänstår, varmed antalet tjänstår understiger
30, med V30 av statspensionsunderlaget eller alltså för varje bristande
fullt fjärdedels år med V120 av nämnda pensionsunderlag, samt för
vad som brister i de föreskrivna 30 avgiftsåren med likaledes Vso
respektive 7120 av avgiftspensionsunderlaget. Mindre del av år än en
fjärdedel synes kommittén härvid icke böra komma i betraktande.

I likhet med vad för närvarande gäller torde tjänsteman, som vid
uppnående av pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår, böra vara utesluten
från rätten till tjänstepension.

Pension till den, som till följd av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen
till vidare tjänstgöring, skall enligt den civila pensionslagen
samt de för telegrafverket fastställda pensionsbestämmelser, oberoende
av tjänstetidens längd, utgå med enahanda belopp, som det vid tiden
för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Enligt
statens järnvägars pensionslag utgör beloppet av invalidpension, om den
pensionsberättigade icke innehaft ordinarie statstjänst i fulla tjugufem
år, 50 % av den avlöning (avlöningen = arvodet, förhöjt med 20 %)
som han vid avgången uppbär, (motsvarande 71,4% av högsta pension)
och, om han innehaft sådan tjänst i fulla tjugufem år eller därutöver,
den procent av avlöningen, som enligt de för ålderspension vid statens
järnvägar nu gällande grunder motsvarar antalet tjänstår. Dock
skall enligt samma lag invalidpension, oberoende av antalet tjänstår,
utgå med hel pensions belopp, därest de förhållanden, som grundat rätten
till pension, omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin
försörjning.

Då kommittén haft att taga ståndpunkt till frågan om invalidpensions
belopp, har kommittén funnit starka skäl tala för att sådan pension
må, oberoende av antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet
av hel pension, sålunda i nära anslutning till vad som gäller vid tre
av de nu omhandlade verken.

I sådant hänseende får kommittén anföra följande.

Enligt vad som framgår av en jämförelse mellan bestämmelserna i,
å ena sidan, 17 § 2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet
för kommunikationsverken och,'' å andra sidan, 6 § i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, torde den principen få anses
godkänd, att i fråga om gottgörelse till den, som träffats av olycksfall
i tjänsten, staten bör tillgodose statstjänaren något rikligare än enligt
lag åligger den enskilde gent emot hos honom anställd person, (jfr
sid. 128—131 av kommitténs betänkande angående gemensamt lönesystem
m. in. för kommunikationsverken).

Att detta jämväl bör gälla i fråga om pension åt sådan statstjänare,
som till följd av olycksfall i tjänsten blivit invalid för framtiden,
synes kommittén ligga i sakens natur. Enligt olycksfallsförsäkringslagen
skall till invalid utgå livränta å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust
av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbets -

fnvolid pension.

Sjukpension.

förtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som
svarar mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt till minst en tiondel. Erinras må ock, att enligt
beslut vid 1919 års lagtima riksdag den årliga arbetsförtjänst, som
härvid må tagas i beräkning, blivit bestämd till 2,400 kronor.

Då invalidpensionering av ordinarie statstjänare icke lärer ifrågakomma
annat än vid förlust eller stark nedsättning av arbetsförmågan och sålunda
livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle utgå med två tredjedelar
av den årliga arbetsförtjänsten eller nära därinemot, synes det
kommittén som borde invalidpension icke i något fall sättas lägre än
beloppet av hel pension, vilken enligt kommitténs förslag skulle i regeln
motsvara två tredjedelar av lönen å billigaste ort.

Det torde ock böra påpekas, att tillämpningen av det i statens
järnvägars pensionslag givna villkoret för erhållande av invalidpension
till högsta belopp ej sällan måste vara förenad med stora vanskligheter.
Då, såsom förut nämnts, så gott som undantagslöst endast svåra fall av
invaliditet torde bliva föremål för pensionering, lärer det nämligen icke
vara lätt att avgöra, huruvida de förhållanden, som grundat rätten till
pension, göra det omöjligt för vederbörande att utföra något som helst
arbete eller om han kan hava möjlighet att i någon obetydlig mån bidraga
till sin försörjning.

Slutligen torde vid förevarande frågas bedömande böra uppmärksammas,
att, såsom redan omförmälts, kommittén ansett sjukdom, som
ådragits genom tjänstutövning, icke böra grunda rätt till invalidpension,
detta särskilt med hänsyn till svårigheten att kunna med säkerhet skilja
mellan dylik sjukdom och annan sjukdom. Med den av kommittén
hävdade uppfattningen i fråga om förutsättning för invalidpensions utgående
synes fördenskull en eljest måhända önskvärd utjämning mellan
invalidpension och sjukpension icke vara påkallad.

Då enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser
tjänsteman är, på sätt ovan omförmälts, pensionsberättigad
på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga,
utgår pensionen med fullt belopp, om vederbörande innehar föreskrivet
antal tjänstår, men om så icke är förhållandet med avkortat belopp,
vilket beräknas efter samma grunder, som gälla ålderspension.
Därvid skall dock iakttagas, att pensionsbeloppet ej må understiga 75%
av hel pension i de fall, då tjänstemannen pensioneras efter att under
fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte
varit ur stånd att tjänstgöra.

I statens järnvägars pensionslag stadgas rörande sjukpensions
belopp, att detsamma utgör, allt efter antalet av de år, under vilka den
pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, så stor del av avlöningen,
som enligt de för ålderspension gällande grunder motsvarar
antalet tjänstår. Därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,
omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning, må
dock beloppet av sjukpensionen icke understiga 50 % av avlöningen
(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %\ motsvarande 71,4% av hel
pension.

För sin del anser kommittén sjukpensionens belopp böra bestämmas
efter samma regel, som kommittén tänkt skola gälla i fråga om ålderspension,
sålunda allt efter det antal tjänstår och avgiftsår tjänstemannen
innehar vid avgången, varigenom alltså den, som uppnått 30 tjänstår
och 30 avgiftsår, erhåller hel pension. Emellertid finner sig kommittén,
i anslutning till vad som gäller för postverket, telegrafverket och statens
vattenfallsverk, böra föreslå, att, då avkortat pensionsbelopp skall
utgå, detsamma lägst skall utgöra 75 % av hel pension. Dock torde å
andra sidan den inskränkningen böra föreskrivas, att pensionen icke må
i något fall överstiga den pension tjänstemannen skulle hava erhållit,
därest han kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde.

Då kommittén sålunda föreslagit, att sjukpensionen i regeln må
utgöra lägst 75 % av hel pension, har kommittén utgått därifrån, att
sjukpensionering icke i allmänhet sker i andra fall än då sjukdomen
eller arbetsförmågans nedsättning är av svårare beskaffenhet och att
sålunda pensionstagaren då saknar förmåga att i nämnvärd grad
genom sitt arbete bidraga till sin försörjning. Vid sådant förhållande
lärer det, likasom i fråga om invalidpensiou, icke få anses påkallat,
att såsom villkor för minimipensionens utgående uppställa fordran
på dylik fullständig oförmåga, helst som även i detta fall svårighet
torde förefinnas att kunna bestämma, huruvida nämnda villkor må ansesuppfyllt
eller ej. Erinras må tillika, att enligt kommitténs förslag sjukpension
skulle utgå även där sjukdomen måhända kan hava ådragits
genom tjänstutövning, något som jämväl torde böra medföra att sjukpensionen
icke bör tillmätas alltför knapp, om också en bestämd skillnad bör
göras mellan invalidpension och sjukpension. Jämväl torde böra framhållas,
att, om sjukpensionens belopp skulle alltför mycket understiga
sjukavlöningen, vederbörande verks styrelse måhända kunde understundom
känna eu viss tvekan att försätta tjänstemannen i det ogynsammare
ekonomiska läge, som hans pensionering skulle innebära, även
där en dylik åtgärd påkallas av förhållandena.

Såsom förut är sagt, skulle emellertid pensionens minimibelopp icke
i varje fall komma att uppgå till minst 75 % av hel pension. Därest en
befattningshavare, om han kvarstått till pensionsålderns inträde, då skulle
hava erhållit ålderspension till lägre belopp än 75 % av hel pension,
måste det nämligen anses oriktigt, att han genom förtida sjukpensionering
kunde komma i en bättre ställning. Kommittén har fördenskull
ansett sig böra i sådant hänseende föreslå förut nämnda inskränkning.
Ett stadgande i sådant syfte återfinnes ock uti det vid 1919 års lagtima
riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman.

Därest ordinarie tjänsteman avgår från tjänsten utan att vara berättigad
till pension, äger han enligt nuvarande bestämmelser icke återbekomma erlagda
pensionsavgifter, utom i det fall att han övergått till annan statstjänst
och med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att erlägga
retroaktivavgift för egen pensionering, i vilket fall pensionsavgifterna
återbetalas, dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften
uppgår. I samtliga övriga fall gå pensionsavgifterna vid dylik avgång
ur tjänsten helt och hållet förlorade för tjänstemannen.

Nämnda förhållande har emellertid för personalen framstått såsom
oförenligt med billighetens fordringar, och har fördenskull uttalats önskvärdheten
därav, att vederbörande skulle även i sistnämnda fall kunna
i någon form erhålla gottgörelse för vad han nödgats utgiva i pensionsavgifter.

Kommittén har för sin del funnit sig böra tillstyrka ett tillmötesgående
av nämnda önskemål, helst sedan numera ett medgivande i sådan
riktning gjorts beträftande delägare i kassor för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt de för nämnda kassor
gällande reglementen skola nämligen i liknande fall som dem, om vilka nu
är fråga, de av vederbörande delägare i sådan kassa erlagda pensionsavgifterna
användas till att bereda honom pension jämlikt lagen angående
allmän pensionsförsäkring.

Ett likartat förfaringssätt synes kommittén höra tillämpas jämväl i
fråga om ordinarie befattningshavare vid de nu avsedda verken. Kommittén
har därvid tänkt sig följande ordning. Om tjänsteman upphör att
innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till
pension på grund av sin nämnda tjänst, skall, för beredande åt honom av
pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande

pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda beloppet av
de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån de icke blivit tagna
i anspråk för erläggande av förut omförmäld retroaktivavgift eller i
sammanhang med tjänstemans övergång till befattning vid annat av de
här ifrågavarande verken överförts till pensionsfonden vid det verk, till
vilket lian övergår. Vad nu är sagt anser kommittén dock icke böra
gälla den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare, enär
avgifter för beredande av pension enligt pensionsförsäkringslagen icke
få erläggas för annan än den, som innebar svenskt medborgarskap.

Såsom av det förut sagda framgår, skulle pensionsavgifternas sammanlagda
belopp överföras till pensionsförsäkringsfonden utan att därvid
någon ränta beräknas för den tid, som dessförinnan förflutit från det
pensionsavgifterna blivit av tjänstemannen erlagda. Att, särskilt då det
gäller ordinarie personal, gå utöver vad kommittén i nämnda hänseende
tänkt sig, torde emellertid icke vara påkallat, helst som den föreslagna
anordningen redan i och för sig skulle innebära en betydande förmån för
befattningshavarna i jämförelse med nuvarande förhållanden. Åven torde
böra erinras, att vissa kostnader äro förenade med förvaltningen av
pensionsmedlen, vartill kommer att anordningen i fråga ur enkelhetens
synpunkt är motiverad. Framhållas må jämväl, att från statens sida
icke föreligger något intresse att i högre grad underlätta statstjänstemans
övergång till enskild verksamhet bland annat med hänsyn därtill, att
den specialutbildning, som tjänstemannen tilläventyrs kan hava erhållit
inom verket, uti ifrågavarande fall icke kommer verket till godo.

De pensionsavgifter, som sålunda skulle överföras till pensionsförsäkringsfonden,
äro givetvis icke blott de avgifter, som direkt ingått till
i 7 § i lagförslaget omförmäld pensionsfond, utan även sådana tidigare
av tjänstemannen tilläventyrs erlagda avgifter, vilka tillgodokommit den
civila pensionsfonden, telegrafverkets pensionsinrättning, statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning eller pensionsfonden för tjänstemän vid statens
järnvägar.

Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att, då ett dylikt
överförande av pensionsavgifter till pensionsförsäkringsfonden är att betrakta
såsom inbetalning av avgifter för beredande av sådan frivillig
försäkring, som omförmäles i 34 § av pensionsförsäkringslagen, det i kungl.
kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av dylik försäkring
givna stadgandet rörande maximibeloppet av dylika avgifter bör,
i händelse av bifall till kommitténs förslag, förklaras icke skola gälla
för nu avsedda fall, detta jämväl i överensstämmelse med vad i § 5
mom. 2 av nämnda kungörelse redan stadgats i fråga om dylika inbetalningar
från kassa för pensionering av icke-ordinarie personal.

405 1 19

Rubriken

V. Motivering till kommitténs förslag till lag angående rätt
till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.

Sedan kommittén i det föregående angivit vissa allmänna principer,
vilka synts böra tillämpas i fråga om gemensamma pensionsbestämmelser
vid de nu omhandlade verken, övergår kommittén till att mera i
detalj redogöra för sitt förslag uti berörda hänseende, och bar kommittén
ansett detta lämpligen kunna ske i form av en motivering till
de särskilda stadgandena i kommitténs förslag till lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Vad först beträffar förslagets rubrik, må nämnas, att kommittén
ansett pensionsbestämmelserna böra, i likhet med vad för närvarande är
fallet i fråga om civila befattningshavare i allmänhet samt ordinarie
personal vid statens järnvägar, fastställas genom lag. Det skulle visserligen
kunna ifrågasättas, huruvida ej pensionsbestämmelserna likasom
avlöningsbestämmelserna skulle kunna inrymmas i ett av Konung och
riksdag antaget reglemente, men har kommittén, såsom nämnts, icke
ansett sig böra frångå den för flertalet befattningshavare nu tillämpade
formen.

I rubriken likasom i lagförslaget i övrigt har använts beteckningen
»tjänstepension)) såsom tydligt utmärkande, att det här gäller tjänstemännens
egen pensionering och ej pensionering av deras änkor och
barn. Nämnda beteckning har redan tillämpats i det vid 1919 års lagtima
riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.

Ävenledes torde böra framhållas, att den nu föreslagna lagen skulle
gälla endast ordinarie tjänstemän, till vilka enligt det nya avlöningsreglementet
även räknas verkens chefer och en del andra för viss tid
förordnade befattningshavare. Då så sent som år 1917 antagits pensionsbestämmelser
för icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk och då kommitténs förevarande
uppdrag allenast torde avse ordinarie tjänstemän, har kommittén icke
funnit anledning att giva det föreliggande lagförslaget ett mera omfät -

tande tillämplighetsområde. Kommittén anser sig emellertid böra ifrågasätta,
huruvida ej, därest kommitténs förslag skulle vinna godkännande,
nyssberörda pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal borde bringas
i närmare överensstämmelse med pensionsbestämmelserna för ordinarie
personal.

Lagförslaget omfattar fem kapitel. I första kapitlet hava samman- / kap.
förts vissa allmänna bestämmelser, som avse tjänstepension för såväl
ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, som ordinarie
tjänstemän, vilka tillsättas genom konstitutorial.

I 2 § 5 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet för kom- i §.
munikationsverken hänvisas i fråga om ordinarie tjänstemans rätt till
pension samt skyldighet att avgå från tjänsten till vad därom är särskilt
stadgat. Föreskrifter i nämnda hänseenden innefattas uti förevarande
lagförslag, enligt vad som framgår av dess 1 §. Emellertid
torde här böra förutskickas, att enligt lagförslagets 5 kap. lagen icke
skulle äga tillämpning å vissa där omförmälda ordinarie tjänstemän vid
de ifrågavarande verken.

I 2 § av lagförslaget angivas de fall, då i tjänst varande befatt- 2 §.
fattningshavare förlorar rätten att vid avgång erhålla tjänstepension,
och äro stadgandena i sak lika lydande med nu gällande bestämmelser
i sådant hänseende uti vederbörande pensionsförfattningar. Hurusom
tjänsteman, som gått förlustig dylik rätt, i vissa fall skulle beredas pension
från pensionsförsäkringsfonden, är förut omförmält (sid. 40—41).

1 3 § 1 mom. föreslås vissa allmänna bestämmelser rörande er- 3 §.
läggande av pensionsavgift. Dessa bestämmelser överensstämma med
vad nu i sådant hänseende gäller, dock med den ändring, att pensionsavgift
skall erläggas i efterskott i stället för, såsom hittills i regeln
varit fallet, i förskott. Denna omläggning har synts kommittén påkallas
av den i 2 § 3 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet givna
föreskriften därom, att avlöning skall utbetalas i efterskott.

Såsom i lagförslagets 3 § 2 mom. sägs, bör, i enlighet med vad
för närvarande är stadgat, direkt återbetalning till tjänstemannen av
hans bidrag till pensioneringskostnaden icke medgivas. Erinras må
emellertid, såsom ock uti ifrågavarande moment antydes, att enligt lagförslaget
vederbörande må uti de i 11 och 12 §§ avsedda fall kunna
i annan ordning erhålla viss gottgörelse för erlagda pensionsavgifter.

* §. Beträffande befattningshavare, som är underkastad den civila pen sionslagen,

har tidigare gällt, att pension skall sökas hos Konungen. Efter
beslut vid 1918 års lagtima riksdag har emellertid Kungl. Maj:t i regeln
befriats från behandlingen av pensionsfrågor. Sålunda skall pension
numera sökas i fråga om tjänst vid postverket hos generalpoststyrelsen
samt i fråga om tjänst vid statens vattenfallsverk hos statskontoret.

Vidkommande telegrafverkets personal har telegrafstyrelsen, enligt vad
kommittén inhämtat, ansett sig äga befogenhet att i sammanhang med
beviljande av avsked bestämma om pension.

I statens järnvägars pensionslag är stadgat, att pension skall
sökas hos järnvägsstyrelsen.

I fråga om pension till cheferna för de fyra kommunikationsverken
lärer det väl ankomma på Kungl. Maj:t att besluta.

Då styrelserna för tre av de verk, som nu avses, redan handlägga
så gott som alla ansökningar om pension, har kommittén ansett sådan
befogenhet böra utsträckas jämväl till vattenfallsstyrelsen i fråga om de
till statens vattenfallsverk hörande tjänster. Det synes nämligen kommittén
icke kunna föreligga någon betänklighet mot att anförtro även
denna styrelse en dylik befogenhet, helst om ifrågasatt omorganisation
av styrelsen kommer till utförande samt styrelsen i samband därmed
uppföres å ordinarie stat. Erinras må ock, att vattenfallsstyrelsen redan
nu äger besluta om pension åt icke-ordinarie personal. Dock anser
kommittén frågor rörande pension åt befattningshavare, vilka av Kungl.
Maj:t tillsättas genom förordnande och vilkas pensionsförhållanden äro
ordnade efter andra grunder än beträffande de konstituerade tjänstemännen,
böra avgöras av Kungl. Maj:t.

Vad beträffar själva ansökningen om pension, torde densamma kunna
ske på synnerligen enkelt sätt, enär vederbörande verk måste föra anteckningar
för varje tjänsteman i de hänseenden, som kunna vara av
betydelse för hans pensionsrätt. Sålunda synes det icke nödigt, att, såsom
hittills vid vissa verk fordrats, sökanden skall förete åldersbevis eller
tjänsteförteckning. Men däremot bör han i varje fall meddela uppgift,
huruvida han tillika innehar annan statens tjänst än den, varifrån avgången
skulle äga rum, eller åtnjuter pension för sådan tjänst. Likaledes
bör, därest ansökan göres om invalidpension eller sjukpension,
genom legitimerad läkares, eventuellt vederbörande tjänsteläkares, intyg
styrkas sökandens oförmåga att för framtiden behörigen sköta sin befattning.
Slutligen bör sökanden meddela uppgift om sin adress efter
avgången från tjänsten för att underlätta utbetalningen av pension. Det

har synts kommittén lämpligt, att verkens styrelser utarbeta formulär
för pensionsansökningar.

Uti statens järnvägars pensionslag föreskrives, att pensionsbref^ skall b §
utfärdas. Vid telegrafverket äger delägare i telegrafverkets pensionsinrättning
att utbekomma pensionsbrev, avseende den del av pensionen,
som utgår från pensionsinrättningen. Den civila pensionslagen förutsätter
däremot ej utfärdande av pensionsbrev, om också den av vederbörande
myndighet meddelade expedition angående beviljad pension i viss mån
torde kunna anses ersätta pensionsbrev.

För vinnande av enhetlighet och reda har kommittén funnit sig
böra föreslå, att i den tilltänkta nya lagen föreskrift intages om utfärdande
av pensionsbrev, då pension beviljas. I brevet skall självfallet
angivas den beviljade pensionens belopp, men bör tillika erinras om att
minskning eller indragning av beloppet kan ske i de fall, som omförmälas
i 4 kap. av lagförslaget.

Enligt den civila pensionslagen utgår pension från och med månaden « §
näst efter den, under vilken avgång från tjänsten äger rum, till och
med den månad, under vilken pensionstagaren dör eller pensionsrätten
eljest upphör. Liknande bestämmelser återfinnas i telegrafverkets och
statens järnvägars pensionsbestämmelser.

Sedan numera genom det gemensamma avlöningsreglementet för
kommunikationsverken stadgats, att avlöningen icke utgår för längre tid
än till och med dagen för avgången ur tjänst, måste givetvis den förändrade
anordning i fråga om pensionens utbetalning vidtagas, att pensionen
börjar utgå omedelbart efter det tjänstemannen upphört att erhålla
avlöning, eller sålunda från och med dagen näst efter den, då avgång
från tjänsten ägt rum.

Utbetalning av pension sker för närvarande vid olika verk antingen
månadsvis eller kvartalsvis. Då tjänstemannen under sin tjänstetid ägt
uppbära avlöningen månadsvis, synes det kommittén som borde detta även
gälla pensionen. Föreskrift i ämnet har intagits i 6 §.

Uti 7 § angivas de särskilda pénsionsfonder, till vilka pensions- 7 §
avgifterna skola ingå; och tillåter sig kommittén härutinnan hänvisa till
vad förut (sid. 25—29) anförts.

I huvudsaklig anslutning till vad redan nu gäller i fråga om post- 8 §
verket och statens vatten falls verk samt statens järnvägar, har kommittén
i 8 § föreslagit, att pensionerna visserligen i första hand skola utgå av
det verks medel tjänstemannen vid avgången tillhör, men att dessa medel
skola erhålla gottgörelse från vederbörande pensionsfond med så stor del

av kostnaden, som enligt försäkringstekniska grunder beräknats motsvara
fondens tillgångar och pensionsavgifternas storlek. Detta gäller naturligen
i första hand de pensioner, som beviljas efter den nya pensionslagens
ikraftträdande, men även i fråga om sådana tidigare beviljade
pensioner, som utbetalas efter den 1 juli 1920, böra gälla samma grunder.
De nya fonderna måste nämligen anses, i vad på dem ankommer,
hava övertagit de förpliktelser, som ålegat de fonder eller den pensionsanstalt,
till vilka pensionstagarnas pensionsavgifter tidigare ingått.

Enligt förevarande paragraf har någon skillnad icke gjorts i fråga
om pensioner till, å ena sidan, tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,
och, å andra sidan, konstituerade tjänstemän, detta i överensstämmelse
med vad som redan nu gäller vid statens järnvägar. Det
torde dock böra erinras, att ett annat förfaringssätt tillämpas vid postverket
och statens vattenfallsverk samt i vissa fall även vid telegrafverket,
i det att vid dessa verk pensionerna till de tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, helt och hållet bestridas av vederbörande verks
medel, dock vad generaldirektör vid telegrafverket beträffar under förutsättning
att han icke på grund av delägarskap i pensionsinrftttningen
är berättigad till pension från nämnda inrättning. Därest emellertid,
såsom i 7 § av lagförslaget förutsättes, även de förordnade tjänstemännens
pensionsavgifter skola ingå till vederbörande pensionsfonder,
torde anledning icke förefinnas att tillämpa andra grunder beträffande
gäldandet av ifrågavarande tjänstemäns pensioner än i fråga om övriga
befattningshavares.

s $• I 9 § sägs, att pensionsfond, varom nu är fråga, skall förvaltas

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

De huvudgrunder, vilka enligt komitténs mening böra tillämpas i
fråga om pensionsfondernas förvaltning, hava i det föregående berörts
(sid. 27—29).

io och u §§. Övergår tjänsteman från ett verk till annat, sker enligt nuvarande
pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken icke i andra fall någon
överföring mellan vederbörande pensionsfonder (anstalter) av de utav tjänstemannen
erlagda pensionsavgifterna, än då med inträdet i den nya befattningen
är förenad skyldighet att erlägga retroaktivavgift för egen pensionering,
vilket gäller i fråga om militär tjänst.

Om dylik överföring av pensionsavgifter i berörda fall handlar
11 § av lagförslaget.

Enligt kommitténs mening bör emellertid i princip överföring av
pensionsavgifter äga rum i varje fall, då en tjänsteman övergår från ett

verk till annat och dessa verk icke bestrida pensioner från en och samma
pensionsfond. Tillämpandet av ett dylikt förfaringssätt i fråga om
tjänstemän vid det ena verket måste emellertid förutsätta motsvarighet
från det andra verkets sida. I enlighet härmed har kommittén i 10 §
föreslagit, att dylik överföring av pensionsavgifter skall ske icke blott
vid överföring mellan de nu ifrågavarande verken utan även vid övergång
till annat verk, därest för detta finnes meddelad en motsvarande bestämmelse.

De belopp, som uti de i 10 och 11 §§ avsedda fall skulle överföras,
har kommittén föreslagit skola motsvara summan av de erlagda pensionsavgifterna
utan hänsyn tagen till deras kapitalvärde enligt försäkringstekniska
grunder och utan beräknande av ränta, varvid dock, i överensstämmelse
med vad som redan nu gäller, den begränsningen meddelats uti
11 §, att det belopp, som överföres, icke må utgöra högre belopp än det,
vartill retroaktivavgiften uppgår.

Beträffande de i 12 § innefattade bestämmelser angående överföring
i vissa fall av pensionsavgifter till pensionsförsäkringsfonden tillåter sig
kommittén hänvisa till vad därom å sid. 40—41 anförts.

De särskilda bestämmelserna om tjänstepension för ordinarie tjänstemän,
som tillsättas genom förordnande på viss tid, hava sammanförts i
2:a kapitlet.

Uti 13 § 1 mom. angivas pensionsunderlagen för de genom förordnande
tillsatta befattningshavarna dock med undantag för sådan distriktschef
vid statens järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande
å nämnda befattning innehade sådan tjänst vid statens järnvägar, som
tillsättes genom konstitutorial. I 2 mom. har meddelats föreskrift rörande
dylik distriktschefs pensionförhållanden.

I fråga om den närmare motiveringen till stadgandena i förevarande
paragraf åberopas beträffande 1 mom. vad förut å sid. 17 anförts samt
angående 2 mom. vad som yttrats å sid. 13—14.

I 14 § 1 mom. meddelas bestämmelser rörande pensionsrättens inträdande
samt beloppet av pension i olika fall för de i 13 § 1 mom.
avsedda befattningshavare. De av kommittén därvid tillämpade grunderna
hava förut angivits (sid. 34—35).

I fråga om stadgandet i 14 § 2 mom., som betingas av föreskrifter
i 4 kap. av förslaget, tillåter sig kommittén hänvisa till vad därom sägs
i motiveringen till 29 §.

n §.

2 kap„

19 g.

14 §■

15 §.

l(i §.

•3 kap.

17 8-

18 §.

I 15 § meddelas de närmare bestämmelserna rörande pensionsavgift
för tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom. I fråga härom åberopas vad
förut å sid. 20—21 och 25 anförts.

I 16 § angivas de olika fall, då tjänsteman, som tillsatts genom
förordnande, är skyldig avgå från tjänsten innan tiden för förordnandet
gått till ända, nämligen då han till följd av olycksfall i tjänsten eller
av sjukdom blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller då
Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra.
Den, som sålunda är skyldig att avgå, blir enligt 14 § berättigad till
pension, dock naturligen under förutsättning att han fyller de allmänna
betingelserna för åtnjutande av pension.

Uti 3:e kapitlet innefattas de särskilda bestämmelserna rörande tjänstepension
för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom kontitutorial.

I fråga om de i 17 § 1 mom. angivna tjänstepensionsunderlagens
belopp hänvisar kommittén till vad förut å sid. 14—16 därom yttrats.

På sätt i det föregående angivits, anses i allmänhet två tredjedelar
av pensionen täckas av statsmedel och en tredjedel av pensionsavgifter.
Efter samma proportion har uti 17 § 2 mom. tjänstepensionsunderlaget
uppdelats uti statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. En dylik
uppdelning erfordras för beräkning av tjänstepensionens belopp enligt de
av kommittén tillämpade grunder.

I nuvarande pensionsföreskrifter för statens järnvägar och telegrafverket
samt i det nu gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk finnas meddelade bestämmelser huru i pensionshänseende
skall förfaras med en tjänsteman, som förflyttas till befattning,
i vilken han skulle erhålla lägre pension än i den av honom förut
innehavda tjänsten. Enligt dessa bestämmelser tillförsäkras tjänstemannen
rätt att bibehållas vid sin föregående pensionsrätt — givetvis mot erläggande
av däremot svarande pensionsavgifter — dock, vad beträffar
tjänsteman vid statens järnvägar, med iakttagande att, om förflyttningen
sker på hans egen begäran, pensionen skall beräknas efter den avlöning
han innehade vid förflyttningen samt, vad angår tjänsteman vid telegrafverket,
med den begränsning att förenämnda rätt endast avser den del
av pensionen, som utgår från pensionsinrättningen.

Uti 1 och 2 mom. av 18 § i lagförslaget hava meddelats bestämmelser
uti förenämnda hänseenden efter nedan angivna grunder.

I det fall att tjänstemannen utan något sitt förvållande förflyttas,
bör i överensstämmelse med vad som beträffande avlöningen stadgats i

det gemensamma avlöningsreglementet någon ändring i lians pensionsförhållanden
icke ske.

Har åter förflyttningen ägt rum efter tjänstemannens egen ansökning
eller liar förflyttningen loranletts av något tjänstemannens förfarande
i tjänsten, torde, jämväl i anslutning till föreskrifterna i nämnda
avlöningsreglemente, tjänstemannen icke böra helt bibehållas vid sin föregående
ställning i pensionshänseende. Härvid har kommittén ansett en
bestämd skillnad böra göras mellan, å ena sidan, den del av pensionen,
som utgår uteslutande av statsmedel (statspensionen), och, å andra sidan,
den del, som anses motsvara pensionsavgifterna (avgiftspensionen). Med
hänsyn till de omständigheter, under vilka förflyttningen sker, lärer det
icke föreligga någon anledning att statspensionen skall utgå med högre
belopp än som motsvarar den tjänst, till vilken tjänstemannen förflyttas.
Under förutsättning att tjänstemannen efter förflyttningen ålägges betala
pensionsavgifter till samma belopp som förut, bör han däremot äga att
efter avgången i form av pension uppbära vad som motsvarar de gjorda
insatserna eller med andra ord den för den förra tjänsten bestämda avgiftspensionen.
I överensstämmelse härmed hava bestämmelserna i 2
mom. av förevarande paragraf avfattats.

Enligt 14 § 1 mom. i det gemensamma avlöningsreglementet skall
den, som vid en befattnings nedflyttning till lägre lönegrad innehar
tjänsten, äga att, intill dess han avgår från befattningen, uppbära lön i
den lönegrad befattningen förut tillhörde. Att tjänstemannen under
sådana förhållanden icke heller skall lida någon minskning i pensionsförmåner,
synes kommittén självfallet, och har fördenskull i 3 mom. av
1? § i lagförslaget meddelats stadgande härom.

Den levnadsålder, vid vilken tjänsteman är skyldig avgå från
tjänsten, benämnes redan nu i dagligt tal pensionsålder. Denna benämning
har kommittén ansett böra upptagas i lagförslaget, varigenom även
vunnits fördelen av att ett mera kortfattat uttrycksätt kunnat användas
i flera paragrafer.

I särskild till lagen fogad åldersförteckning angives den pensionsålder,
som föreslås för varje befattning. Genom att pensionsåldrarna
införts i en bilaga undvikes att, såsom hittills varit fallet, pensionsförfattningens
text skall behöva gång efter annan ändras i samband med
inrättande av nya befattningar av förut icke befintligt slag. .

Till det närmare innehållet i bilagan, vilken är uppställd i närmaste
anslutning till den tjänsteförteckning, som återföljer det gemensamma
avlöningsreglementet för de ifrågavarande verken, återkommer kommittén
längre fram i detta betänkande.

19 §.

4051 19

Uti 19 § av lagförslaget har stadgats, att pensionsåldern skall anses
inträda vid utgången av den månad, under vilken den i nyssberörda bilaga
angivna levnadsåldern inträder. Detta stadgande har tillkommit i
syfte att avgång från tjänst samt i följd därav tillsättning av densamma
må kunna i allmänhet äga rum vid månadsskifte, något som givetvis ur
flera synpunkter måste anses önskvärt.

20 § 1 mom. I 20 § 1 mom. meddelas bestämmelser rörande beräkning av tjänstår
i pensionshänsende för tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.
I överensstämmelse med förut (sid. 30—31) angivna principer föreslår kommittén,
att tjänstår skall beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter
fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie
befattning- eller annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara
därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan tjänst eller ock varit
delägare i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke-ordinarie
personal.

Då sålunda med ordinarie eller extra ordinarie befattning likställts
annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara därmed jämförlig,
har kommittén därvid avsett såväl sådan icke-ordinarie anställning, som
omförmäles ill § av det gemensamma avlöningsreglementet, som även
särskilt det fall, då en anställning på grund av tidigare tillämpade bestämmelser
icke betecknats såsom extra ordinarie, ehuru den efter senare
stadganden skulle rubricerats såsom sådan.

Enligt nu gällande pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken
skall avdrag ske vid tjänstårsberäkning för tid, varunder ledighet
åtnjutits, dock med vissa vittgående undantag. Sålunda skall jämlikt
den civila pensionslagen avdrag icke göras för semester, ledighet
på grund av sjukdom, offentligt uppdrag, fullgörande av värnplikt eller
resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. De
övriga pensionsförfattningarna innehålla likartade bestämmelser i nämnda
hänseende.

Kommitténs förslag i ämnet är av ungefär samma innebörd, om
ock med den modifikationen, att avdrag i varje fall endast får göras för
ledighet, som omfattar minst femton dagar i följd. Det har nämligen
synts kommittén vara förenat med onödig omgång, att vid tjänstårsberäkningen
hänsyn skall tagas till tjänstledighet, som omfattat allenast några
få dagar.

Göres ej avdrag för kortare tjänstledighet än femton dagar, torde
å andra sidan kunna undvaras det endast i den civila pensionslagen
förekommande stadgandet därom, att i fråga om tjänstinnehavare, som

icke äger rätt till semester, avdrag ej får göras för tid av högst en och
en halv månad om året, under vilken ledighet må hava åtnjutits för
hälsans vårdande eller enskilda angelägenheter. Därjämte är att märka,
att en dylik bestämmelse, vilken dock knappast torde komma i tillämpning
vid de nu ifrågavarande verken, kunde innebära ett enligt kommitténs
mening obehörigt gynnande av den, som icke är berättigad till.
semester, framför en med honom eljest jämförlig befattningshavare, vilken
visserligen har semesterrätt men har denna begränsad till exempelvis
tjugu (lagar. Med hänsyn till det sagda har i förslaget icke upptagits
något stadgande i berörda hänseende.

Beträffande det av kommittén i förevarande paragraf använda uttrycket
»honom åliggande militär tjänstgöring» i stället för »värnplikt»
hänvisas till vad därom anförts å sid. 106 i kommitténs betänkande angående
gemensamt lönesystem m. m.

Den tjänstårsberäkning, varom nu är fråga, avser naturligen i allmänhet
endast statstjänst. Där staten övertagit enskilt företag har
emellertid staten i allmänhet utfäst sig att låta även tjänstgöring hos
sådant företag öva inverkan vid bestämmande av pensions belopp.

Uttryckligt stadgande i sådan riktning återfinnes, såsom förut är
nämnt, uti telegrafverkets avlöningsreglementes pensionsbestämmelser.
Åven uti föreliggande förslag har en föreskrift i sådant syfte intagits,
varvid emellertid förutsatts, att undantag från nämnda föreskrift skall i
särskilda fall kunna stadg-as.

Sista stycket av förevarande moment innehåller förbud mot dubbel
beräkning av tjänstår annat än under viss förutsättning. Stadgandet är
hämtat från den civila pensionslagen, dock med en mindre redaktionell
ändring.

I anslutning till vad förut i detta betänkande (sid. 30—31) uttalats, har
i 20 § 2 mom. föreskrivits, att avgiftsår beräknas för tid, under vilken
tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.

I 21 § angivas de olika fall, då tjänsteman vid avgång från tjänsten
blir berättigad till tjänstepension, och får kommittén beträffande de
principer, som kommit till uttryck uti stadgandena i denna paragraf,
hänvisa till vad som anförts å sid. 32—34.

Den rätt till tjänstepension, som enligt 21 § i förslaget skulle tillkomma
tjänsteman vid avgång från tjänsten, måste givetvis motsvaras
av skyldighet att, då förutsättningarna för nämnda rätt äro uppfyllda,
avgå från sin befattning.

20 § 2 mom.

21 §.

22 § 1 mom.

Dylik skyldighet inträder sålunda, bland annat, då tjänstemannen
vid uppnådd pensionsålder blir berättigad till tjänstepension. Men även
i det fall att tjänstemannen vid pensionsålderns inträde på grund av
alltför kort tjänstetid icke är berättigad till tjänstepension måste, såsom
ock för närvarande gäller, enahanda skyldighet att lämna tjänsten stadgas.
Erinras må emellertid, att sådan tjänsteman enligt de av kommittén
i 12 § föreslagna bestämmelserna kan erhålla pension från pensionsförsäkringsfonden.
Skyldigheten att avgå vid uppnåendet av pensionsåldern
bör emellertid icke vara ovillkorlig, utan synes det vara lämpligt
att fortfarande såsom hittills möjlighet må kunna • förefinnas att låta
anstå med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall
längre än till och med den månad, under vilken han fyller sjuttio år.

Bestämmelser uti nu angivna hänseenden äro föreslagna i 22 §
1 mom.

22 § 2 mom. I 22 § 2 mom. innehållas föreskrifter om huru förfaras skall, då
en tjänsteman, oaktat skyldighet att avgå inträtt för honom, icke själv
söker avsked. Bestämmelser i sådant hänseende återfinnas i den civila
pensionslagen jämte därtill hörande föreskrifter om verkställighet av
samma lag samt i statens järnvägars pensionslag.

I anslutning till vad som gäller enligt den senare lagen har kommittén
föreslagit, att entledigandet och prövningen av vederbörandes
pensionsrätt skall, där Konungen tillsatt befattningen, ske av Konungen
men eljest av verkets styrelse. Det har nämligen icke synts kommittén
nödigt att, såsom i den civila pensionslagen stadgas, bestämmandet om
dylik tjänstemans pension städse skall förbehållas Konungen. 2

2 3 § 1 mom. De bestämmelser om ålderspension, som återfinnas i 23 § 1 mom.,

hava redan förut (sid. 35—37) i allt väsentligt behandlats. I detta sammanhang
torde endast böra omförmälas, att, då kommittén under a) i detta
moment för visst där omnämnt fall inskränkt sig till en hänvisning till
de i 3 § av den civila pensionslagen givna stadganden, detta skett för
att undvika att betunga lagtexten med vidlyftiga föreskrifter, vilka endast
i sällsynta undantagsfall torde komma i tillämpning. Den åsyftade
paragrafen i den civila pensionslagen är av följande lydelse:

»Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej särskilt
pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:

a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro
förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar av lönen.

Vid beräkning av pensionsunderlag för tjänst, med vilken förmån av boställe,
prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad, skall lönen, därest den av
sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten angivet eller med
ledning därav kan bestämmas, ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre belopp än sex
tusen kronor.»

Då i förevarande lagförslag pensionsunderlagets belopp icke begränsats
till 6,000 kronor, bör givetvis vid tillämpningen av nyssberörda
föreskrifter i den civila pensionslagen undantag göras i fråga om stadgandet
om dylik begränsning; och har föreskrift därom meddelats i nu
omhandlade moment i förslaget.

Den i 23 § 2 mom. meddelade bestämmelsen beträffande hinder för
tjänsteman, som vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna 10
tjänstår, att genom kvarstående i tjänsten utöver pensionsåldern förvärva
rätt till ålderpension, är hämtad från nu för samtliga de ifrågavarande
verken gällande pensionsföreskrifter. Om sådan tjänstemans
rätt till pension från pensionsförsäkringsfonden har förut erinrats.

Beträffande de i 24 och 25 §§ meddelade bestämmelserna rörande
invalidpensions och sjukpensions belopp hänvisas till vad därom å sid.
37—40 anförts.

Såsom i motiveringen till 14 § 2 mom. omförmälts, erfordras för
tillämpning av vissa bestämmelser i 4 kap. av förevarande lagförslag
en uppdelning av tjänstepensionen i statspension och avgiftspension.
Beträffande grunderna för denna uppdelning hänvisas till vad därom
under 29 § här nedan anföres.

För vinnande av att pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän
må per månad utgå med helt krontal, har i 27 § föreslagits bestämmelse
om viss avrundning av det årliga pensionsbeloppet, där sådant är för
ändamålet erforderligt.

De närmare bestämmelserna rörande pensionsavgifternas belopp samt
tiden för deras erläggande, vad angår konstituerade tjänstemän, innefattas
i 28 §. Såsom motivering till dessa bestämmelser får kommittén
åberopa vad därom anförts å sid. 18—25.

I 4;e kapitlet föreslås stadganden om minskning eller indragning
av pensionsbelopp, och avse dessa stadganden såväl i 2:a som 3:e kapitlet
omförmälda tjänstemän.

I den civila pensionslagen är stadgat såsom regel, att pension enligt
samma lag icke må förenas med lön eller pension för annan stats -

2B § 2 mom.

24 och 25 §§•

26 §.

27 §.

28 §.

4 kap.

29 §.

tjänst, varvid dock tillika angivits en del undantag och inskränkningar
beträffande nämnda regel.

De i 29 § i lagförslaget innefattade bestämmelserna i omförmälda hänseenden
ansluta sig i sak till den civila pensionslagens berörda stadganden.
Emellertid har den ändringen vidtagits, att där enligt den civila
pensionslagen pension skall utgå med allenast en tredjedel av sitt ursprungliga
belopp, i lagförslaget i stället föreskrivits, att endast »avgiftspension»
må uppbäras. Avsikten är i bägge fallen, att pensionstagare
skall åtnjuta allenast så stor del av tjänstepensionen, som kan
anses motsvara de av honom erlagda pensionsavgifterna. Visserligen
har kommittén vid utarbetandet av föreliggande lagförslag utgått från
att för konstituerad tjänsteman pensionsavgifterna skola täcka omkring
en tredjedel av pensionskostnaden, men detta endast under förutsättning
att tjänstemannen erlagt pensionsavgifter under trettio år, Innehar däremot
vederbörande färre antal avgiftsår, täcka de erlagda avgifterna
mindre del av pensionskostnaden än eu tredjedel. Därest emellertid de
i 23 § 1 mom. angivna grunderna för beräkning av ålderspension tilllämpas
och därvid hänsyn tages allenast till avgiftsår, torde det sålunda
erhållna pensionsbeloppet få anses så vitt möjligt riktigt angiva värdet
av de erlagda pensionsavgifterna. I enlighet härmed har i 26 § föreslagits
bestämmelse rörande beräknandet av avgiftspension för konstituerade
tjänstemän. Vad åter beträffar tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, kan med hänsyn till tjänstepensionens konstruktion
avgiftspensionen icke beräknas efter samma grunder som för de nyssnämnda
tjänstemännen, utan har ett mera summariskt tillvägagångssätt
måst användas. Avgiftspensionen har för den skull uti 14 § 2 mom.
föreslagits skola utgöra en tredjedel av hela tjänstepensionen. För
bägge kategorierna av tjänstemän har såsom »statspension» betecknats
den del av tjänstepensionen, som sålunda icke skulle utgöra avgiftspension.

Genom användande av begreppen avgiftspension och statspension
har särskilt det under b) i 29 § givna stadgandet erhållit en avfattning
som formellt, ehuru knappast i sak, avsevärt skiljer sig från den, som
tillämpats i den civila pensionslagen.

30 §. I 30 § meddelas bestämmelse om minskning av tjänstepension, då

pensionstagaren på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt
föreskrift i 12 § i lagförslaget eller i reglemente för kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal äger uppbära
pension från pensionsförsäkringsfonden. Motsvarande stadgande,
som återfinnes i den civila pensionslagen och i reglementena för nyss -

nämnda kassor, tillkom i sammanhang1 med inrättandet av samma
kassor.

I 31 § omhandlas påföljd i pensionshänseende för pensionstagare,
som begått brottslig gärning eller gjort sig förfallen till lösdriveri. Den
civila pensionslagen innehåller uti nämnda hänseende följande bestämmelse
:

»Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet
och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller, i stället för
avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skola, efter det sådant beslut
vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen anses förverkade och pension alltså
utgå med endast en tredjedel av det ursprungliga beloppet.»

Stadganden av ungefär motsvarande innebörd hava i vederbörande
pensionsförfattningar meddelats beträffande statens järnvägar och telegrafverket.

I pensionsbestämmelserna för i statens tjänst anställd icke-ordinarie
personal återfinnes däremot icke någon föreskrift av nämnda innehåll. I
stället stadgas följande:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergår frihetsstraff,
som ej understiger en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt. Har den
pensionsberättigade anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må
dem medgivas rätt att under tiden uppbära pensionen.» •

Ett likartat stadgande finnes i lagen om allmän pensionsförsäkring
samt i det vid 1919 års lagtima riksdag antagna reglementet för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Enligt kommitténs mening böra i sak bägge de ifrågavarande stadgandena
gälla jämte varandra. Skälen härför äro följande.

Då enligt 2 § av lagförslaget tjänstepension ej får åtnjutas av den,
som blivit avsatt från tjänsten, bör ock en liknande påföljd drabba pensionstagare,
vilken begått så groft brott, att detsamma skulle medfört
avsättning, om han ännu varit i tjänst. Det är därvid att märka, att
brottet till och med kan vara begånget under den tid befattningshavaren
var i tjänst, ehuru det först efter avskedstagandet blivit lagfört. Då
emellertid för det fall att tjänsteman blir avsatt de av honom erlagda
pensionsavgifterna skulle användas för beredande åt honom av pension
enligt pensionsförsäkringslagen, bör också pensionstagare, om vilken nu är
fråga, icke berövas hela sin tjänstepension utan bibehållas vid den del
av pensionen, som motsvarar pensionsavgifterna. Ett stadgande av antydda
innebörd synes kommittén dock icke vara tillfyllest. Det måste
nämligen anses oegentligt, att en pensionstagare, under det han på statens
bekostnad uuderhålles å en straff- eller tvångsarbetsanstalt, skall
äga åtnjuta tjänstepension även till den del, som bestrides uteslutande

31 §•

32 §.

5 kap.

33 §.

34 §.

av statsmedel. Fördenskull har kommittén jämväl upptagit den förut
angivna föreskriften om indragning av statspension under nyss berörda
förhållanden.

Det ovannämnda medgivandet att under pensionstagares vistelse å
straff- eller tvångsarbetsanstalt anhörig, som för sitt uppehälle är beroende
av honom, må kunna uppbära statspensionen, har kommittén ansett
böra överföras till det föreliggande förslaget, ehuru med den jämkning
att medgivande jämväl bör kunna avse allenast en del av statspensionen.

I 32 § angives påföljden för underlåtenhet att i rätt tid lyfta pensionsbelopp,
och överensstämmer stadgandet i sak med nu för ifrågavarande
verk i sådant hänseende gällande bestämmelser.

Lagförslagets 5:e kapitel innehåller stadganden om lagens tillämplighet
samt vissa övergångsbestämmelser.

I 1 § av lagförslaget har visserligen såsom allmän regel angivits,
att lagens bestämmelser skola gälla en var ordinarie tjänsteman vid de
ifrågavarande verken. Då enskilt företag övertages av staten, kunna
emellertid i vissa fall sådana förhållanden föreligga, som göra det nödvändigt,
att tjänstemän, som därvid övergå i statstjänst, undantagas
från lagens tillämpning, exempelvis på grund av delägarskap i enskilda
järnvägarnas pensionskassa. Stadgande i sådant hänseende har föreslagits
i 33 §. I

I 34 § angivas de tjänstemän, å vilka redan vid lagens ikraftträdande
densamma icke skulle äga tillämpning.

Detta skulle i första hand gälla den, som då redan avgått från
tjänsten. Visserligen föreligger framställning därom, att de nya pensionsbestämmelserna
skulle tillämpas å de befattningshavare vid dessa
verk, vilka redan blivit pensionerade. Om också utgående pensioner i
allmänhet måste anses alldeles otillräckliga under nuvarande förhållanden,
vilket även föranlett beviljandet av dyrtidstillägg å pensionerna, har
kommittén likväl ur principiell synpunkt ansett det olämpligt att en
förbättring av pensionsförhållandena sker i form av en dylik så att säga
retroaktiv tillämpning av den nya lagen. Det torde jämväl böra uppmärksammas,
hurusom stora svårigheter i många fall skulle uppstå att
tillämpa den nya lagen å pensionärer, vilkas löne- och anställningsförhållanden
under en mer eller mindre långt tillbaka i tiden liggande
tjänstgöring varit reglerade efter helt andra principer än dem, som bliva
gällande, då förevarande pensionslag avses skola träda i kraft.

Då emellertid frågan om förbättring av nu utgående pensioner
måste anses synnerligen behjärtansvärd, synes det som om eu särskild
utredning, vilken lämpligen torde kunna omfatta statsförvaltningen i dess
helhet, bör företagas rörande åtgärder i berörda syfte.

Från lagens tillämpning skulle vidare enligt förevarande paragraf
undantagas tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med
den 1 juli 1920 gällande nya staten, detta i full överensstämmelse med
föreskrift i 45 § av det gemensamma avlöningsreglementet. I sistberörda
paragraf stadgas nämligen, att till tjänsteman, som före viss
tidpunkt anmält, att han icke vill underkasta sig avlöningsreglementets
villkor och bestämmelser, skola genom vederbörande avlöningsreglemente
honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner utgå enligt då
gällande grunder.

Slutligen skulle från den nya pensionslagens tillämpning undantagas
tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järnvägars tjänst, men vid förevarande
lags ikraftträdande icke var underkastad nu gällande pensionslag för
statens järnvägar. Såsom längre fram i detta betänkande närmare kommer
att omförmälas, har det nämligen befunnits erforderligt att för åtskilliga
kategorier av dylika tjänstemän stadga särskilda pensionsbestämmelser,
vilket även för framtiden torde vara lämpligt.

Innan kommittén lämnar behandlingen av förevarande paragraf, må
erinras därom, att enligt berörda lag av den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar ytterligare grupper
tjänstemän undantogos från samma lags tillämpning och att för en del
av dem skulle gälla kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.
Enligt vad kommittén inhämtat från järnvägsstyrelsen finnes
emellertid icke numera någon i tjänst varande befattningshavare, å vilken
nämnda övergångsbestämmelser äga tillämpning, och behöver fördenskull
någon hänsyn till dessa bestämmelser icke tagas vid den nya
pensionslagens avfattning.

Uti 35—40 §§ meddelas vissa övergångsbestämmelser till nu förevarande
lag.

Distriktschefstjänsterna vid statens järnvägar bliva från och med
den 1 juli 1920 ombildade från konstituerade tjänster till befattningar,
som tillsättas genom förordnande på viss tid. Därest en konstituerad
distriktschef från och med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande
erhåller förordnande såsom distriktschef, erfordras för tillämpning av 13 §

4051 19 8

35 §.

36 §.

37 §.

2 mom. föreskrift, huru den förra distriktschefstjänsten skall i pensionshänseende
betraktas. Då sådan tjänst enligt ännu gällande avlöningsbestämmelser
i fråga om avlöningen är närmast jämförlig med de till
20:e lönegraden nu hänförda befattningar, torde densamma även beträffande
pension skäligen böra likställas med sistnämnda befattningar.
Därjämte bör för sådan distriktschef gälla den för motsvarande tjänst
nu bestämda pensionsåldern av 65 år. Föreskrift av angivna innebörd
har föreslagits uti 35 §.

Då vissa i 13 § 1 mom. omförmälda befattningar enligt nu gällande
och tidigare avlöningsstater varit upptagna under benämningar, som icke
återfinnas i nämnda paragraf, har, för undanröjande av varje tvekan, uti
36 § intagits uttryckligt stadgande därom, att vid tillämpningen av 14
§ förordnanden å de sålunda olika benämnda befattningarna skola anses
likställda med varandra.

Enligt 20 § 2 mom. i förslaget skall avgiftsår beräknas för tid,
under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för
pensionering av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie
personal. För nedan angivna i 37 § omhandlade fall har kommittén
emellertid ansett sig böra föreslå, att jämväl viss annan tid må såsom
avgiftsår tillgodoräknas vederbörande.

Innan den civila pensionslagen trädde i kraft med 1908 års ingång,
hade sådana civila tjänstemän, som ej voro delägare i pensionsanstalt
för egen pensionering, icke skyldighet att erlägga avgifter för dylik
pensionering, även om för vissa befattningshavare, vilka under de
närmaste åren därförut fått sina löner reglerade, gjorts förbehåll, att
löntagare skulle vidkännas mot pensionsavgift svarande avdrag å avlöningen.
Jämväl efter den civila pensionslagens ikraftträdande voro
vissa uti 18 § av nämnda lag angivna tjänstinnehavare, å vilka lagen
eljest hade tillämpning, befriade från pensionsavgifter. Enligt samma
lag gjordes emellertid icke någon skillnad i pensionshänseende mellan
å ena sidan dem, som sålunda vare sig före eller efter år 1908 varit
befriade från erläggande av pensionsavgifter, och å andra sidan dem,
som under hela sin ordinarie tjänstetid erlagt pensionsavgifter. Detta
innebar alltså, att staten iklädde sig den ökade kostnad för pensionering
av de förra, som föranleddes av de bristande pensionsavgifterna.
Ävenledes må erinras, att ordinarie tjänstemän vid dåvarande Trollhätte
kanal- och vattenverk, sedermera statens vattenfallsverk, intill 1914 års
ingång voro undantagna från den civila pensionslagens tillämplighet, men
att de det oaktat genom särskild författning voro tillförsäkrade rätt till
pension, dock mot skyldighet att vidkännas vissa avdrag å avlöningen.

Det synes kommittén billigt, att icke heller enligt de nu ifrågasatta
pensionsbestämmelserna den omständigheten, att en tjänsteman under
någon del av sin tjänstetid i ordinarie befattning icke vant skyldig erlägga
pensionsavgifter, skall föras honom till last i pensionshänseende. För
sådant ändamål torde tjänsteman, om vilken nu är fråga, böra medgivas
rätt att såsom avgiftsår tillgodoräkna jämväl tid, varunder lian utan att
vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering må hava
innehaft ordinarie tjänst.

Jämväl för telegrafverkets vidkommande föreligga omständigheter,
vilka för vissa av de nuvarande befattningshavarna vid nämnda verk
betinga en förmånligare beräkning av avgiftsår än enligt den i 20 §
2 mom. angivna regeln. Enligt hittills gällande pensionsföreskrifter vid
telegrafverket bestämmes, såsom förut antytts, den årliga pensionsavgiftens
storlek med hänsyn bland annat till tjänstemannens levnadsålder, då han erhåller
ordinarie anställning. Av vad som framgår av tidigare kommittébetänkanden
rörande telegrafverkets pensionsförhållanden torde man
kunna anse, att en, så att säga, normal pensionsavgift utgår för den,
som erhåller ordinarie anställning vid 25 års ålder. Överstiger åldern
25 år, ökas den årliga pensionsavgiften efter försäkringstekniska grunder.

Ett undantag från nämnda regel gäller emellertid beträffande vissa
befattningshavare vid verket. I sammanhang med uppförande å ordinarie
stat från och med år 1908 av linjepersonalen beviljades ett
numera slutamorterat anslag av telegrafverkets medel till telegrafverkets
pensionsinrättning, varigenom de linjemästare, linjeförmän och reparatörer,
som vid nämnda års ingång tillträdde ordinarie befattning, bereddes
den förmånen, att pensionsavgiften till pensionsinrättningen fick så
beräknas, som hade vederbörande alltifrån sitt första förordnande som
linjeunderbefäl eller reparatör varit delägare i pensionsinrättningen. Härigenom
kom alltså statsverket att bestrida den förhöjning av pensionsavgifterna,
som rätteligen skulle beräknats med hänsyn till vissa befattningshavares
relativt höga ålder vid ordinarieblivandet.

I fråga om verkets nuvarande personal torde sålunda det försäkringstekniska
värdet vid pensionsålderns inträde av de under ordinarietiden
erlagda årliga pensionsavgifterna — jämte i förekommande fall
det nyssnämnda anslaget av statsmedel — få anses vara oberoende av
den tidrymd, varunder avgifterna betalts.

Vad nu är sagt, gäller egentligen endast i fråga om den, som
uppnått pensionsåldern, men då en stor del av tjänstemännen under
längre tid erlagt sålunda beräknade avgifter och statsverket för viss
linjepersonal redan trätt emellan, har kommittén — jämväl för att under -

lätta en uppgörelse angående statens övertagande av telegrafverkets
pensionsinrättning — funnit sig böra föreslå, att de tjänstemän vid
telegrafverket, vilka vid den nya pensionslagens ikraftträdande tillhöra
telegrafverkets pensionsinrättning, må äga såsom avgiftsår tillgodoräkna
sig även den tid, som kan hava förflutit från det vederbörande uppnått
en levnadsålder av 25 år och intill dess han erhållit ordinarie befattning
vid verket.

Enahanda förmån synes böra tillkomma jämväl viss personal, som
varit anställd i tjänst hos aktiebolaget Stockholmstelefon men vid statens
inköp den 1 juli 1918 av detta bolags anläggningar övergått i
telegrafverkets tjänst. De av denna personal, vilka i egenskap av tjänstemän
hos bolaget av s. k. första, andra eller tredje grad varit tillförsäkrade
pension, blevo genom särskilt avtal i sammanhang med inköpet
berättigade att i stället erhålla pension från telegrafverket enligt de för
telegrafverkets tjänstemän gällande bestämmelser, därvid de skulle anses
hava inträtt i telegrafverkets tjänst vid tiden för deras inträde i tjänst
hos bolaget eller annat dotterbolag till Stockholms allmänna telefonaktiebolag.
Såsom förutsättning härför bestämdes, att bolagets pensionskassa
enligt av densamma utställda, räntebärande reverser erlade de avgifter,
som enligt för telegrafverkets pensionsinrättning gällande grunder
skulle hava av de ifrågavarande tjänstemännen erlagts från sistnämnda
tidpunkt, om de då varit i telegrafverkets tjänst, till den 1 juli 1918,
samt att tjänstemännen själva för tiden därefter erlade pensionsavgifter
enligt samma grunder. Då således nu ifrågavarande personer i pensionshänseende
intaga motsvarande ställning som övrig i verkets tjänst
anställd personal, följer härav ock, att de böra i likhet med denna personal
äga såsom avgiftsår tillgodoräkna sig den tid, som må hava förflutit
från uppnåendet av 25 års ålder till tiden för ordinarieblivandet,
vare sig detta, såsom för en mindre del av dem varit fallet, inträffat
vid 1920 års ingång eller sker först senare, då tillfälle att vinna anställning
å ordinarie stat yppas för dem.

En bestämmelse av likartad innebörd som den här ovan för telegrafverket
ifrågasatta synes även erforderlig beträffande statens järnvägar.
Enligt de pension sbestämmelser vid sistnämnda verk, som gällde
före ikraftträdandet den 1 januari 1911 av lagen angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar, hade vederbörande tjänsteman
att betala årsavgift med viss, på grund av hans ålder vid inträdet
i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning en gång för alla bestämd
procent av avlöningen, men ålåg det därjämte den, som vid erhållandet
av ordinarie tjänst vid statens järnvägar fyllt 30 år, att erlägga retroaktivavgift,
»motsvarande hela värdet av förmånen att icke behöva erlägga
högre årsavgifter» än de för honom sålunda bestämda.

Öl

Då erläggandet av nämnda retroaktivavgift icke fick såsom vid
telegrafverket fördelas på hela tjänstetiden, var vid 1910 års pensionslags
ikraftträdande en var dylik överårig tjänsteman att anse som hade han
erlagt pensionsavgifter från 30 års ålder. Med hänsyn härtill och under
åberopande i övrigt uti tillämpliga delar av vad här förut yttrats beträffande
beräkning av avgiftsår för vissa tjänstemän vid telegrafverket,
anser sig kommittén föra föreslå en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman
vid statens järnvägar, vilken erhållit ordinarie anställning vid
nämnda verk före den l januari 1911, skall äga att såsom avgiftsår
tillgodoräkna tid, som må hava förflutit från det han fyllt 30 år intill
ordinarieblivandet.

Vad slutligen statens vattenfallsverk beträffar, påkallas jämväl för
personal vid detta verk viss övergångsbestämmelse — jämte den här ovan
först anförda — i fråga om beräkning av avgiftsår. På grund av utfästelser
i kontrakt angående statens övertagande av företag tillhörande Nya Trollhätte
kanalbolag samt Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag hava de
tjänstemän vid nämnda företag, som övergått i statstjänst, genom särskilda
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen tillförsäkrats rätt att såsom
tjänstår i den mening, som i den civila pensionslagen sägs, tillgodoräkna
sig jämväl tjänstgöring vid berörda enskilda företag. Tillika har sådan
befattningshavare givetvis rätt att såsom tjänstår tillgodoräkna sig den
tid han sedermera tjänstgjort efter statsinköpet men innan vederbörande
verk blivit uppfört å ordinarie stat.

Enligt 20 § 1 mom. i lagförslaget skulle sådan tjänsteman visserligen
kunna räkna tjänstår dels för sin tjänstgöring i statstjänst och
dels för den tid, varunder han dessförinnan innehaft fäst anställning vid
det enskilda företaget. Däremot skulle han enligt 2 mom. av samma
paragraf endast få räkna avgiftsår för den tid han erlagt pensionsavgift
i sin egenskap av statstjänsteman eller alltså i regeln endast för tid,
under vilken han innehaft ordinarie statstjänst. Då emellertid det förenämnda
medgivandet uppenbarligen avsett, att tjänsteman, om vilken
nu är fråga, icke skulle i pensionshänseende bliva sämre ställd än om hans
anställning vid det enskilda företaget i alla hänseenden räknades så, som
om han under samma tid tjänstgjort i statens tjänst, torde även beträffande
beräkningen av avgiftsår en viss hänsyn böra tagas till hans anställning
i enskild tjänst och därefter i statstjänst å extra stat.

För att d}dik tjänsteman dock icke skall komma i bättre ställning
än sådana befattningshavare, vilka haft hela sin tjänstgöring i statstjänst,
bör förenämnda anställning icke i vidare mån räknas såsom avgiftsår,
än densamma är att likställa med ordinarie tjänst. I förevarande para -

38 §.

39 §.

40 §.

41 §.

Bilaga :
Åldersförteckning.

graf i lagförslaget har ock införts en övergångsbestämmelse av sådant
innehåll.

Enligt de i 15 § och 28 § 2 mom. föreslagna bestämmelser rörande
den tid, varunder tjänsteman har att erlägga pensionsavgifter, har
nämnda tid begränsats att omfatta i regeln högst trettio år. Såsom
en konsekvens av föreskrifterna i 37 § följer emellertid, att pensionsavgift
bör anses hava blivit erlagd jämväl under tid, som enligt sistnämnda
paragraf må tillgodoräknas honom såsom avgiftsår. Stadgande
i sådant hänseende innehålles i 38 §.

Enligt 23 § 1 mom. i lagförslaget skall för tjänsteman, som under
kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger
rum, beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,
vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom.
Därest vid tillämpning av nyssberörda bestämmelse hänsyn skall tagas
jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något av ifrågavarande
verk, som innehafts före den ifrågasatta lagens ikraftträdande, skall
emellertid enligt 39 § i förslaget därvid så anses, som hade för nämnda
tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt förevarande förslag är
bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. Nämnda
övergångsbestämmelse har synts kommittén erforderlig för att ej sådan
tjänsteman, om vilken nu är fråga, skall komma i alltför ogynnsam
ställning i förhållande till den, som under mer än tre år innehaft den
tjänst, från vilken avgången äger rum. För den senare är nämligen
det vid avgången gällande pension sunderlaget bestämmande för pensionens
belopp, oavsett om reglering av pensionsunderlagets storlek ägt
rum inom de tre sista åren. Meddelas icke en dylik övergångsbestämmelse
skulle det till och med kunna inträffa, att eu tjänsteman, som
befordrats inom tre år före avgången, skulle erhålla lägre pension, än
om han kvarstått i sin förra befattning, något som givetvis måste
förebyggas.

Såsom eu allmän regel vid löneregleringar gäller, att icke någon
må genom tillämpningen av nya avlöningsbestämmelser vid övergång
till ny stat lida minskning i de avlöningsförmåner vederbörande förut
varit tillförsäkrad. Åven i fråga om pension bör givetvis motsvarande
regel gälla, och har i 40 § föreslagits bestämmelse i angivna syfte.

De närmare föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga för lagens
tillämpning, torde böra meddelas av Konungen.

I fråga om den såsom bilaga till lagförslaget fogade åldersförteckningen
hänvisas till avdelningen »Pensionsåldrar».

G 3

VI. Pensionsåldrar.

Såsom i motiveringen till 19 § omförmälts, har i en särskild bilaga
till lagförslaget angivits pensionsåldern för en var sådan befattning vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
som tillsättes genom konstitutorial.

Innan kommittén närmare redogör för sitt i åldersförteckningen
innefattade förslag, torde följande allmänna erinringar få göras.

För manliga befattningshavare tillämpas nu följande olika pensionsåldrar:
vid postverket 65 och 67 år, vid telegrafverket 60, 65 och 67
år, vid statens järnvägar 60, 63, 65 och 67 år samt vid statens vattenfallsverk
62, 65 och 67 år. För kvinnliga befattningshavare är pensionsåldern
nu 60 år med undantag för rikstelefonister, för vilka nämnda
ålder är satt till 55 år.

Då enligt kommitténs förmenande icke föreligger någon anledning
att vid en gemensam pensionsreglering för samtliga ifrågavarande verk
bibehålla tvenne pensionsåldrar, som ligga varandra så nära som 62
och 63 år, har i lagförslaget icke upptagits någon pensionsålder av 62
år. Till följd härav har för åtskilliga befattningshavare vid statens
vattenfallsverk, som nu hava en pensionsålder av 62 år, denna ålder
föreslagits skola jämkas till 63 år, vilket sålunda icke är att uppfatta
såsom en reell ändring. Samtliga övriga nu förekommande pensionsåldrar,
nämligen 55, 60, 63, 65 och 67 år, hava däremot kommit till
användning i förslaget.

Jämföras de av kommittén föreslagna pensionsåldrarna med de nu
gällande, befinnes att, med ovän antydda jämkning, endast för ett mindre
antal befattniugsgrupper ändringar ansetts böra göras. Visserligen har
uttalats önskvärdheten av en allmän, mera betydande sänkning av pensionsåldrarna
särskilt för tjänstemän i mera ledande ställning med hänsyn
till vikten av att hava dylika poster städse besatta med personer, som
äro vid full vigör icke blott i kroppsligt utan även intellektuellt hänseende.
Vid denna frågas bedömande anser kommittén emellertid följande
synpunkter böra beaktas.

De mest krävande befattningarna tillsättas genom förordnande på
viss tid, till följd varav avgång från dessa sker oberoende av uppnå -

Allmänna
erinringar.

lör manliga
tjänstemän
avsedda
befattningar.

endet av viss levnadsålder, och antalet av dylika befattningar har
genom det nya avlöningsreglementet ej oväsentligt ökats. Beträffande
övriga befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial, kommer visserligen
avgången att i allmänhet ske först vid uppnående av pensionsåldern,
men genom bestämmelsen i 21 § c) gives möjlighet att före pensionsåldern
kunna pensionera den, som av exempelvis sjukdom eller nedsatt
arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin
befattning. Ej heller bör helt förbises den omständigheten att den
genomsnittliga livslängden inom vårt land alltjämt ökas.

Med hänsyn till det sagda och då en mera allmän sänkning av
pensionsåldrarna skulle föranleda statsverket betydligt ökade kostnader
för pensioneringen samt för tjänstemännen medföra förhöjning av pensionsavgifterna,
har kommittén, såsom redan nämnts, funnit de nuvarande
pensionsåldrarna böra i huvudsak bibehållas oförändrade.

Vid den i det följande lämnade närmare redogörelsen för kommitténs
förslag beträffande pensionsåldrarna angivas i allmänhet endast de
fall, där avvikelse gjorts från vad nu i sådant hänseende gäller för lika
benämnda eller eljest närmast motsvarande befattningar enligt hittillsvarande
stater samt där fråga är om nyinrättade tjänster.

Första lönegraden.

Vaktmästare hos generalpoststyrelsen lärer hittills såsom »postvaktbetjänt»
ansetts hava en pensionsålder av 65 år. Då någon anledning icke
föreligger att för sådan vaktmästare sätta lägre pensionsålder än vad
som gäller för vaktmästare i allmänhet hos verkstyrelser, har för sådan
vaktmästare — hädanefter benämnd expeditionsvakt — som tjänstgör hos
generalpoststyrelsen, bestämts en pensionsålder av 67 år. För expeditionsvakt
vid postkontor har däremot satts samma pensionsålder som
för annan till lägre grader hörande postpersonal i trafiktjänst eller 65 år.

Av de till denna lönegrad hänförliga befattningar vid statens järnvägar
hava för närvarande eldare å ångfärja, matros samt vagn- och
stallkarl en pensionsålder av 65 år. Denna ålder har emellertid synts
kommittén icke kunna bibehållas. Vad sålunda beträffar eldarbefattningarna
å ångfärja, torde det utan vidare vara tydligt, att dessa med hänsyn
till det ansträngande arbetet och de förhållanden, under vilka arbetet
äger rum, icke kunna bestridas av personer i mera framskriden ålder.
Kommittén har fördenskull för dessa befattningar satt den lägsta för
manliga befattningshavare vid dessa verk nu förekommande pensions -

åldern nämligen CO år. Då det arbete, som utföres av matros samt vagnoch
stallkarl, icke torde fordra mindre kroppslig spänstighet än det, som
åligger stationskarl, för vilken gäller en pensionsålder av 63 år, liar
kommittén ansett sig böra föreslå samma pensionsålder för samtliga ifrågavarande
befattningshavare.

För expeditionsvakt vid statens vattenfallsverk har satts samma
pensionålder som för sådana tjänstemän i allmänhet eller G7 år. Den
nuvarande pensionsåldern för vakt, 62 år, har av anledning, som förut
angivits, jämkats till 63 år.

Andra lönegraden.

För den nyinrättade befattningen såsom förste stationsbiträde vid
telegrafverket har satts en pensionsålder av 65 år eller samma som gäller
för stationsbiträde.

De vid statens järnvägar likaledes nyinrättade trafikbiträdestjänsterna
torde i fråga om pensionsålder böra likställas med stationskarlar,
från vilka befattningar förenämnda tjänster utbrutits, och pensionsåldern
alltså bestämmas till 63 år.

Tredje lönegraden.

Förste vaktmästare hos generalpoststyrelsen har likasom vaktmästare
därstädes hittills ansetts i egenskap av »postvaktbetjänt» hava en pensionsålder
av 65 år. För förste expeditionsvakt — såsom förste vaktmästare
hädanefter skall benämnas — har emellertid nu, i likhet med
vad som redan gäller motsvarande befattningshavare inom andra verk,
pensionsåldern satts till 67 år.

För den vid statens vattenfallsverk nyinrättade befattningen såsom
kanalförman har pensionsåldern bestämts lika som för andra förmanstjänster
vid detta verk eller till 65 år.

Fjärde lönegraden.

För manligt kontorsbiträde vid statens järnvägar är pensionsåldern
65 år, om vederbörande tillhör distrikt, men 67 år, om tjänstemannen är
placerad hos järnvägsstyrelsen. Då kontorsbiträde vid distrikts trafikavdelning
i stor utsträckning har verklig trafiktjänst, har för sådan
befattningshavare bibehållits den lägre pensionsåldern. För övriga kontorsbiträden,
vilka uteslutande hava expeditionsarbete, har satts en pensionsålder
av 67 år.

4051 19

För de vid statens vattenfalls verk nyinrättade manliga befattningarna
såsom kontorsbiträden, vilka endast skulle utföra expeditionsarbete,
har satts en pensionsålder av 67 år. För maskinist och montör vid
nämnda verk har den förut till 62 år bestämda pensionsåldern jämkats
till 63 år.

Femte lönegraden.

De hittills i förste postiljonsgraden ställda befattningarna såsom bokbinderiförman
och tryckeriförman hava bibehållits vid den för posttjänstemän
i lägre grader i allmänhet fastställda pensionsåldern av 65 år.

Reparatör av l:a graden vid telegrafverket har för närvarande samma
pensionsålder som reparatör av 2:a graden därstädes, nämligen 60
år. Under det att den senare — vilken under benämningen reparatör
hänföres till tredje lönegraden — bär ytterarbete, bland annat reparationer
å ledningar, har den förre, som i femte lönegraden uppförts såsom
förste reparatör, uteslutande arbete inom telefonstationerna. Det
förste reparatörerna sålunda åliggande arbetet fordrar visserligen en god
synförmåga och möjlighet att taga sig fram i svårtillgängliga uttrymmen,
men kräver dock icke samma rörlighet och förmåga att under ofta ogynsamma
väderleksförhållanden utföra arbeten å ledningstolpar eller å andra
dylika platser. Vid nu angivna förhållande har kommittén ansett eu pensionsålder
av 63 år böra kunna lämpligen bestämmas för förste reparatör.

För förste kontorsbiträde vid statens järnvägar är pensionsåldern nu
65 år. För den händelse dylika befattningar skulle komma att inrättas för
uteslutande expeditionstjänst, torde emellertid för dem kunna bestämmas en
pensionsålder av 67 år. I enlighet härmed har kommitténs förslag avfattats.

Den nyinrättade muddermästartjänsten vid statens vattenfalls verk
har i fråga om pensionsåldern jämnställts med hittillsvarande förmansbefattningar
vid verket, och har densamma fördenskull satts till 65 år.
Slussmästare änsterna, vilka hittills räknats till förmansbefattningar, hava
bibehållits vid nyssnämda pensionsålder. För fyrmästare, vilken befattningvisserligen
hittills hänförts till förmansgraden, har kommittén med hänsyn
till arbetets i många fall krävande beskaffenhet ansett pensionsåldern böra
bestämmas till 63 år.

Sjätte lönegraden.

För den till denna grad hörande nyinrättade befattningen såsom
stationsmästare vid postverket har kommittén tänkt sig eu pensionsålder
av 67 år. Dessa tjänstemän, vilka skola vara föreståndare för vissa
mindre postanstalter, torde nämligen kunna i avseende å arbetets art i
viss män likställas med postmästare, för vilka nämnda pensionsålder är

gällande. De ävenledes vid postverket nyinrättade tjänsterna såsom
transportmästare, med åliggande att utöva överinseendet över de lokala
transporterna samt automobilparkerna i Stockholm och Göteborg, hava däremot
synts kommittén kräva en pensionsålder av 65 år.

För de nyinrättade förrådsmästartjänsterna vid telegrafverket, vilka
hittills bestritts av linjeförmän, torde kunna tillämpas samma pensionsålder,
som gäller för förrådsmästare vid statens järnvägar, eller 65 år.
Linjeförmännen vid telegrafverket hava nu en pensionsålder av 60 år.
Då emellertid dessa tjänstemän hava till huvudsakligt åliggande att
vara arbetsledare och i sådant hänseende äro likställda med exempelvis
banmästare vid statens järnvägar, har det synts kommittén, som om
tillräcklig anledning icke törefunnes att för linjeförmännen fastställa
lägre pensionsålder än för banmästarna. Pensionsåldern för linjeförmän
har i enlighet härmed satts till 63 år. För radiotelegrafist är pensionsåldern
för närvarande bestämd till 65 år. Med hänsyn till de stora fordringar
på en skarp hörs el förmåga, som måste ställas på sådan tjänsteman,
har inom kommittén ifrågasatts en sänkning av pensionsåldern.
Då emellertid de tekniska anordningarna inom radiotelegrafin ännu knappast
torde hava nått sin fulländning, synes ytterligare erfarenhet kunna
avvaktas, huruvida en lägre pensionsålder för radiotelegrafist må vara behövlig;
någon olägenhet härav torde icke behöva befaras, enär de nuvarande
innehavarna av befattningarna äro jämförelsevis unga.

För de nyinrättade vagngårdsmästarbefattningarna vid statens järnvägar
har föreslagits den för underbefäl i allmänhet gällande pensionsåldern
av 65 år.

De nyinrättade förrådsmästartjänsterna vid statens vattenfallsverk
hava upptagits med samma pensionsålder som motsvarande befattningar
vid de övriga verken. För de likaledes nyinrättade förste montörstjänsterna
bär pensionsåldern satts till 63 år eller samma som för linjeförmän
vid telegrafverket, med vilka de i avseende å åligganden äro i viss
mån jämförliga. Schaktmästar- och trädgårdsmästartjänsterna, vilka hittills
bestritts av förmän av första graden, hava bibehållits vid en pensionsålder
av 65 år.

Sjunde lönegraden.

Den till denna grad hörande faktorstjänsten vid postverket har hittills
bestritts av en överpostiljon, för vilken befattning pensionsåldern är 65
år; någon ändring av nämnda ålder ifrågasättes icke nu.

Befattningarna såsom byggmästare och verkmästare vid statens
vattenfallsverk, vilka nu äro förmänstjänster av första graden, torde böra

bibehållas vid den för sistnämnda befattningar nu gällande pensionsåldern
av 65 år. För förste maskinist, motsvarande nuvarande maskinist av
första graden, har av förut angivet skäl pensionsåldern jämkats från
62 till 63 år.

Åttonde lönegraden.

Ritare vid telegrafverket har nu en pensionsålder av 67 år. Med
hänsyn emellertid därtill, att av dessa tjänstemän måste krävas stor
manuell färdighet och god synförmåga, torde det knappast vara lämpligt
att sätta pensionsåldern högre än 65 år.

För samtliga telegrafassistenter är pensionsåldern för närvarande 65
år. Då emellertid de assistenter, vilka tjänstgöra å trafikdistriktsbyrå
eller hos telegrafstsyrelsen, icke hava egentlig apparattjänst, utan utföra
huvudsakligen byråarbete, synes pensionsåldern för dessa assistenter
kunna höjas till 67 år, under det att övriga assistenter fortfarande torde
böra bibehållas vid den lägre pensionsåldern av 65 år.

För kon tor sskrivare och ritare vid statens järnvägar gäller för närvarande
en pensionsålder av 67 år, då vederbörande är placerad hos järnvägstyrelsen,
men eljest en pensionsålder av 65 år. Då för ifrågavarande
tjänstemän arbetet torde vara ungefär ensartat, vare sig tjänstgöringen
äger rum i styrelsen eller annorstädes, synes icke någon anledning
föreligga att bibehålla en dylik skillnad. För kontorskrivarna bör pensionsåldern
kunna sättas till 67 år, under det att, av skäl som nyss
anförts, pensionsåldern för ritare torde böra fastställas till 65 år.

Kontorsskrivarna vid statens vattenfallsverk, vilka motsvara nuvarande
bokhållare av andra graden, hava bibehållits vid sin förutvarande
pensionsålder av 67 år. För de nyinrättade maskinmästarbefattningarna
har satts samma pensionsålder, 65 år, som nu gäller för exempelvis
andre maskinist å ångfärja vid statens järnvägar. Pensionsåldern
för de likaledes nyinrättade ritarbefattningarna vid statens vattenfallsverk
har satts lika som för motsvarande befattningar vid telegrafverket och
statens järnvägar. Beträffande stationsmästare och övermontör vid vattenfallsverket
har endast vidtagits den förut omförmälda jämkningen från
62 till 63 år.

Nionde lönegraden.

Linjemästare och verkmästare vid telegrafverket hava nu en pensionsålder
av 60 år. Då nämnda befattningshavare äro arbetsledare, synes
en så låg pensionsålder icke vara erforderlig. Kommittén har med hänsyn
härtill för linjemästare föreslagit en pensionsålder av 63 år. För verk -

mästare skulle visserligen eu pensionsålder av 05 år kunna ifrågasättas,
men har kommittén med hänsyn bland annat till den nuvarande låga
pensionsåldern för dessa tjänstemän ansett sig böra för dem tillstyrka
samma pensionsålder som för linjemästare eller sålunda 63 år.

Då den för överbanmästare nu gällande pensionsåldern av 65 år på
sin tid bestämdes, hade samtliga dessa tjänstemän uteslutande expeditionstjänst.
Sedan numera vissa överbanmästare förestå avdelning och
sålunda hava krävande yttertjänst, torde för sådana överbanmästare böra
bestämmas samma pensionsålder som för banmästare, eller 63 år.

Den vid statens vattenfallsverk nyinrättade befattningen såsom mätaretekniker
synes i fråga om pensionsålder böra likställas med instrumentmakare
och sålunda erhålla eu pensionsålder av 65 år.

Tionde lönegraden.

För samtliga manliga bokhållare vid statens järnvägar bör enligt
kommitténs mening gälla den för bokhållare hos järnvägsstyrelsen nu
fastställda pensionsåldern av 67 år. Någon av arbetets art betingad
anledning att, såsom nu är förhållandet, sätta en lägre pensionsålder
för bokhållare vid distrikten synes nämligen icke förefinnas.

Elfte lönegraden.

För telegrafkommissare av klass 4, likasom för övriga telegrafstationsföreståndare,
är pensionsåldern för närvarande bestämd till 65 år.
Fråga har emellertid uppstått, huruvida ej för samtliga dessa befattningar
borde kunna sättas samma pensionsålder som för postmästare
eller 67 år, enär för bägge dessa kategorier av tjänster det huvudsakliga
arbetet består i kontorsgöromål. Ehuru något hinder mot en dylik
höjning av pensionsåldern icke synes kommittén föreligga i avseende å
föreståndare för de större telegrafstationerna, synes detta dock ej kunna
ske beträffande kommissarier av klass 4 och klass 3, enär dessa deltaga
i apparattjänsten å vederbörande station. Dessa kommissarier böra fördenskull
bibehållas vid sin nuvarande pensionsålder, vilken är densamma
som för annan manlig personal, som är sysselsatt med apparattjänst.

I fråga om förste bokhållare vid statens järnvägar göres för närvarande
samma skillnad i avseende å pensionsåldern som beträffande
bokhållare nämligen en ålder av 67 år vid tjänstgöring hos styrelsen
och 65 år vid tjänstgöring å distrikt. I likhet med vad för bokhållare
föreslagits torde samtliga förste bokhållare böra hava en pensionsålder

av 67 år. Förste telegrafist vid statens järnvägar har uteslutande kontorsarbete
och deltager icke i apparattjänst. Vid sådant förhållande torde
hans pensionsålder kunna höjas från 65 till 67 år.

För kanalinspektor av klass 2 likasom för kanalinspektor av klass 1
gäller för närvarande en pensionsålder av 65 år. Då emellertid dessa
befattningshavare till övervägande del hava att utföra kontorsarbete,
synes kommittén icke tillräcklig anledning föreligga att sätta pensionsåldern
lägre än till 67 år.

Tolfte lönegraden.

Ingenjörsassistent vid telegrafverket har nu en pensionsålder av 67
år. Enligt kommitténs mening bör emellertid icke en så hög pensionsålder
gälla för sådana tjänstemän, vilka, såsom fallet är beträffande
ingenjörsassistenter, hava till huvudsaklig uppgift att utföra tekniskt
konstruktionsarbete med därtill hörande beräkningar. Pensionsåldern
synes fördenskull böra sänkas till 65 år.

För samtliga kontrollörer vid telegrafverket gäller för närvarande
en pensionsålder av 65 år. På sätt föreslagits i fråga om telegrafassistent,
som tjänstgör hos styrelsen, torde även beträffande kontrollör
med motsvarande tjänstgöring kunna sättas en pensionsålder av 67 år.

Underingenjör vid statens järnvägar, vilken tjänstgör hos järnvägsstyrelsen,
har för närvarande en pensionsålder av 67 år, under det att
övriga underingenjörer vid verket pensioneras vid 65 år. Av enahanda
skäl, som anförts i fråga om ingenjörsassistent vid telegrafverket, torde
pensionsåldern för samtliga underingenjörer böra fastställas till 65 år.

Trettonde lönegraden.

För innehavarna av de nyinrättade förrådsförvaltartjänsterna vid
telegrafverket bar kommittén, med hänsyn till att deras huvudsakliga
uppgift torde bliva kontorsarbete, föreslagit en pensionsålder av 67 år.

Distriktskassör vid statens järnvägar har för närvarande en pensionsålder
av 65 år. Då emellertid någon särskild anledning icke torde
föreligga att sätta pensionsåldern lägre för denne tjänsteman än för
andra kassörer, har kommittén för distriktskassör upptagit en pensionsålder
av 67 år. För de nyinrättade revisorsbefattningarna hos järnvägsstyrelsen
har kommittén föreslagit enahanda pensionsålder.

Beträffande höjningen av pensionsåldern för kanalinspektor av
klass 1 är förut talat.

Fjortonde lönegraden.

För de nyinrättade avdelningsingenjörsbefattningarna vid telegrafverket,
till vilka skulle höra kabelblocksarbeten, föreståndarskap för
undersökningsavdelning m. in., har nu föreslagits en pensionsålder av
65 år. För den ävenledes nya befattningen såsom konstruktör torde, i
anslutning till vad förut anförts beträffande ingenjörsassistent, böra
stadgas eu pensionsålder av 65 år. Med hänsyn därtill att inköpschef
och kontorschef huvudsakligen hava kontorsarbete, har den nuvarande
pensionsåldern 65 år höjts till 67 år. Den för telegrafkommissarie av
klass 2 nu bestämda pensionsåldern av 65 år har av förut anförd anledning
föreslagits till 67 år.

För de till statens järnvägar hörande befattningarna såsom distriktskamrer,
förrådsförvaltare och verkstadskamrer har pensionsåldern höjts
från 65 till 67 år, på grund därav att ifrågavarande befattningshavare
hava så gott som uteslutande kontorsarbete. Däremot har för den vid
detta verk nyinrättade konstruktörsbefattningen satts eu pensionsålder av
65 år, i likhet med vad som föreslagits för konstruktör vid telegrafverket.

Femtonde lönegraden.

För den vid telegrafverket nyinrättade befattningen såsom förrådskamrer
har pensionsåldern bestämts till 67 år. Telegrafkommissarie av
klass 1 B har fått pensionsåldern höjd till 67 år av under elfte lönegraden
anfört skäl. Då innehavarna av de nyinrättade överkontrollörsbefattningarna
vid ifrågavarande verk skulle hava mera krävande tjänstgöring
än förste kontrollörer vid verket, torde pensionsåldern för de
förra icke kunna sättas högre än för de senare, vilka bibehållits vid
sin nuvarande pensionsålder av 65 år.

Vid statens järnvägar har för sekreterarbefattningarna hittills varit
bestämd en pensionsålder av 65 år. Såsom anledning till den lägre pensionsåldern
för dessa tjänstemän — likasom ifråga om byråingenjör,
förrådsintendent, förste byråingenjör, byrådirektör, överkontrollör, byråchef
och förste byrådirektör — har tidigare åberopats, att dessa tjänstemän
i allmänhet rekryterades ifrån eller övergingo till sådana befattningar
vid distrikten, för vilka gällde en pensionsålder av 65 år. Beträffande
samtliga nyssnämnda tjänstemän har emellertid kommittén icke
kunnat finna berörda förhållande utgöra tillräckligt skäl för att sätta
dem i annan ställning i fråga om pensionsåldern än övriga befattningshavare
i högre grader inom verkens styrelser. Kommittén har fördenskull
upptagit sekreterare med en pensionsålder av 67 år.

Sextonde lönegraden.

De nuvarande linjeingenjörerna inom telegrafstyrelsen hava likasom
linjeingenjörer vid lokalförvaltningen en pensionsålder av 65 år. Emedan
icke de särskilda skäl, som tala för en lägre pensionsålder för sistnämnda
linjeingenjörer, äro tillämpliga på nämnda styrelsetjänstemän, vilka hädanefter
benämnas byråingenjörer, har kommittén för dem föreslagit en pensionsålder
av 67 år. Om anledningen till höjningen av pensionsåldern för
telegraf kommissarie av klass 1 A från 65 till 67 år är förut talat.

För byråingenjör hos järnvägsstyrelsen har, såsom förut blivit antytt,
pensionsåldern ansetts böra höjas från 65 till 67 år.

Sjuttonde lönegraden.

För den nyinrättade förste intendentsbefattningen hos generalpoststyrelsen
har pensionsåldern satts till 67 år.

Den hos telegrafstyrelsen nyinrättade tjänsten såsom förste sekreterare
har upptagits med en pensionsålder av 67 år. Den vid telegrafverkets
linjeförvaltning nyinrättade tjänsten såsom förste linjeingenjör är däremot
av den beskaffenhet, att för densamma kräves enahanda rörlighet och
spänstighet som i fråga om linjeingenjör därstädes, varför kommittén funnit,
att för förstnämnda befattning bör sättas en pensionsålder av 65 år.

Distriktssekreterare ävensom förrådsintendent vid statens järnvägar
hava hittills i egenskap av distriktstjänstemän haft en pensionsålder av
65 år. Tjänstgöringens beskaffenhet synes emellertid kommittén icke
påfordra lägre pensionsålder än 67 år. För den till styrelsen hörande
förste byråingenjörstjänsten har, såsom förut angivits, pensionsåldern
ansetts hora höjas från 65 till 67 år. De nyinrättade förste sekreterarbefattningarna
hava i fråga om pensionsåldern likställts med motsvarande
befattningar hos telegrafstyrelsen.

Adertonde lönegraden.

För de nyinrättade byrådirektörsbefattningarna hos generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen har pensionsåldern satts till 67 år. Angående
höjning av pensionsåldern för byrådirektör hos järnvägsstyrelsen
från 65 till 67 år är förut talat.

Driftcheferna vid statens vattenfallsverk, vilka i allmänhet skola
ersätta nuvarande driftingenjörer, hava bibehållits vid samma pensionsålder,
som varit bestämd för dessa senare, eller 65 år.

Nittonde lönegraden.

För de vid telegrafverket nyinrättade trafikdirektörstjänsterna liar
satts en pensionsålder av 67 år, sålunda densamma som nu är bestämd
för postdirektörstjänst. Den tämligen likartade tjänstgöringen synes
nämligen kommittén väl försvara en dylik likställighet i fråga om pensionsåldern,
ehuru yrkande gjorts om lägre pensionsålder för trafikdirektör.

Tjugonde lönegraden.

För befattningarna såsom telefondirektör och telegrafdirektör gäller
nu en pensionsålder av 65 år. Såsom föreståndare för större telegrafstation
bör, enligt vad förut sagts, telegrafdirektörs pensionsålder kunna
höjas till 67 år, och synes samma pensionsålder kunna sättas jämväl för
telefondirektör.

För byråchefs- och förste byrådirektörstjänsterna hos järnvägsstyrelsen
har av förut angivet skäl pensionsåldern ansetts kunna höjas från
65 till 67 år.

Första—sjunde lönegraderna.

För samtliga kvinnliga befattningshavare vid de nu ifrågavarande
verken gäller förnärvarande, såsom förut är nämnt, en pensionsålder av
60 år med undantag för rikstelefonister, vilka hava en pensionsålder av
55 år. Härutinnan har kommittén ansett sig icke böra föreslå någon
ändring. Inom kommittén har visserligen ifrågasatts, huruvida ej pensionsåldern
för rikstelefonister skulle kunna något höjas, men har detta
från telegrafverkets sida med bestämdhet avstyrkts, enär det nämnda
befattningshavare åliggande arbetet fordrade en synnerligen snabb uppfattningsförmåga
och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast kunde
påräknas hos personer i mera framskriden ålder. Den låga pensionsåldern
kan emellertid för dessa befattningshavare medföra olägenhet därutinnan,
att, då befordringen till ordinarie tjänst för stora grupper av
rikstelefonister, särskilt vid mindre stationer, torde kunna ske först efter
uppnådda 26 års ålder, sådana befattningshavare icke komma att innehava
trettio avgiftsår vid pensionsålderns inträde, vilket i sin ordning
orsakar, att avkortning skulle ske å den del av tjänstepensionen, som utgör
avgiftspension. Då rikstelefonisterna städse före befordringen innehaft extra
tjänst vid verket såsom lokaltelefonister, landsteiefonister eller extra ordinarie
rikstelefonister, komma de däremot så gott som undantagslöst att

För kvinnliga
tjänstemän
avsedda
befattningar.

4051 19

vid pensionsålderns uppnående hava minst trettio tjänstår, vadan den
del av tjänstepensionen, som utgör statspension, i allmänhet bör kunna
utgå till sitt fulla belopp. Emellertid skulle en anordning kunna
tänkas, varigenom avgiftsåren i regeln komme att uppbringas till det för
erhållande av hel avgiftspension föreskrivna antalet. Detta skulle nämligen
bliva fallet, därest nyssnämnda icke-ordinarie telefonister ålades erlägga
avgift till kassa för pensionering av icke-ordinarie personal vid
telegrafverket från exempelvis 26 års ålder. Som emellertid kommittén
endast torde hava att behandla frågan om den ordinarie personalens
pensionsförhållanden, har kommittén ansett sig icke böra framlägga något
direkt förslag i sådant hänseende, men synes spörsmålet dock kunna
förtjäna att göras till föremål för närmare övervägande.

o o

Uti åldersförteckningen förekomma icke några tjänster hos vattenfallsstyrelsen,
emedan frågan om denna styrelses uppförande på ordinarie
stat vid 1919 års lagtima riksdag uppskjutits. Skulle emellertid
dessa tjänster vid 1920 års riksdag uppföras å ordinarie stat, borde
då givetvis även dessa upptagas i åldersförteckningen, och torde för
dem enahanda pensionsålder kunna bestämmas, som av kommittén
föreslagits för likabenämnda befattningar hos de andra verkens styrelser,
eller 67 år.

I händelse av bifall till väckta förslag om inrättande vid statens
järnvägar av befattningar såsom förste portvakt och stallgårdsmästare,
torde dessa bägge befattningar böra uppföras i åldersförteckningen med
en pensionsålder av 65 år.

VII. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens
vattenfallsverk.

1 kap. Allmänna bestämmelser. >

1 §•

För en var ordinarie tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk skola i fråga om rätt till
tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna
lag givna bestämmelser.

2 §•

Den, som avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt
bestämmelserna i denna lag, är icke berättigad till tjänstepension.

Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som blivit avsatt från
tjänsten, eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.

3 §.

1. Tjänsteman skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av
tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas
i 15 § samt 18 och 28 §§.

Pensionsavgift erlägges månadsvis i efterskott genom avdrag å
tjänstemannens avlöning eller, vad angår pensionerad befattningshavare,
som avses i 13 § 1 mom., å honom tillkommande tjänstepension.

År tjänstemannen på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej

utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i
stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna
beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp.
Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg
beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas.

2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan
ordning än i denna lag sägs.

4 §•

Tjänstepension sökes hos styrelsen för det verk tjänstemannen tillhör,
dock att pension för tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., sökes
hos Konungen.

5 §.

Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev.

6 §.

Tjänstepension till belopp för år räknat, som angives i denna lag,
utgår, där ej annorlunda i lagen stadgas, från och med dagen näst efter
den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under
vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk,
tjänstemannen vid avgången tillhörde.

7 §•

De i denna lag omförmälda pensionsavgifter ingå från tjänstemän vid
postverket till postverkets pensionsfond, från tjänstemän vid telegrafverket
till telegrafverkets pensionsfond, från tjänstemän vid statens järnvägar
till statens järnvägars pensionsfond samt från tjänstemän vid statens
vattenfallsverk till statens vattenfallsverks pensionsfond.

8 §•

Tjänstepension utgår av det verks medel, tjänstemannen vid avgången
tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande
i 7 § omförmälda pensionsfond med så stor del av kostnaden,
Som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens

tillgångar och de Btadgade pensionsavgifternas storlek. Sådan beräkning
skall verkställas minst vart femte år och enligt bestämmelser, som
meddelas av Konungen.

9 §•

Pensionsfond, varom i 7 § förmäles, förvaltas enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.

10 §.

Övergår tjänsteman till befattning vid annat verk, som avses i
denna lag, skall sammanlagda beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifter
överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde,
till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår.

Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat
statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföringav
pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till
befattning, å vilken förevarande lag äger tillämpning.

11 §•

Därest tjänsteman övergår till befattning vid sådant statens verk,
som icke avses i 10 §, och med inträdet i denna befattning är förenad
skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering,
skall sammanlagda beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifter,
dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från
vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet,
som äger uppbära retroaktivavgiften.

12 §.

Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst
och är han icke berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i
denna lag, skall, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 §
omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda
beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma
icke på grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna i anspråk.
Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från
tjänsten icke är svensk medborgare.

2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

förordnande.

13 §.

1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsnnderlag:

generaldirektör................................................................................ 8,000 kronor

verkstadsdirektör vid telegrafverket.......................................... 7,000 »

överdirektör och souschef, överdirektör, överingenjör vid
statens järnvägar samt sådan distriktschef vid statens
järnvägar, som vid tillträdandet av nämnda befattning
icke innehade annan ordinarie tjänst vid

statens järnvägar ................................................................. 7,000 »

överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vatten fallsverk

................................................................................. 7,000 »

2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef
vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade
sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag,
skall i pensionshänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.

14 §.

1. Har tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., under minst tolv år
innehaft förordnande å befattning, varom i 13 § 1 eller 2 mom. sägs,
eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten
blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad
att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp
som det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget. ,

Därest i 13 § 1 mom. omförmäld tjänsteman, innan han uppnått
tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten, antingen på grund
av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av
olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,
så ock därest tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran
nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära tjänstepension till
belopp, som med 1,000 kronor understiger det för befattningen gällande
pensionsunderlaget.

2. Av tjänstepension, som omförmäles i 1 inom., anses två tredjedelar
utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension.

15 §•

Tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., skall erlägga pensionsavgift
från och med den månad, under vilken han tillträder sin befattning,
till och med den månad, under vilken han uppnår en levnadsålder av
sextiofem år, även om han dessförinnan avgått från tjänsten med åtnjutande
av tjänstepension, dock att pensionsavgift icke i något fall
skall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången
av den månad, varunder vederbörande tillträtt ordinarie anställning
eller dessförinnan börjat erlägga avgift till kassa för pensioneringav
i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal. Avgår tjänstemannen
under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till tjänstepension,
eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiofem levnadsår, skall
emellertid pensionsavgift icke erläggas för längre tid än till och med
den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.

Pensionsavgiften utgör för år räknat 480 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 8,000 kronor, och 420 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 7,000 kronor.

16 §.

Befinnes tjänsteman, som avses i detta kapitel, före utgången av
den tid erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten
eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller
har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,
skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i
sammanhanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om
hans rätt till pension avgöras.

3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

konstitutorial.

17 §•

1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial,
skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a	lönegraden.....	1,644 kronor	ll:e lönegraden.....	. 3,684	kronor
2:a	»	1,716 »	12:e	»	3,924	»
3:e	» ......	1,824 »	13:e	»	. 4,200	»
4:e	»	. 1,920 »	14:e	»	4,476	»
5:e	» ......	2,160 »	15:e	»	. 5,076	»
6:e	» ......	2,436 »	16:e	»	. 5,724	»
7:e	»	2,844 »	17:e	»	6,036	»
8:e	» ......	3,036 »	18:e	y>	. 6,360
9:e	» ......	3,240 »	19:e	»	. 6,684
10:e	» .....	3,444 »	20:e		. 6,996	»
	B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:
l:a	lönegraden.....	1,440 kronor	5:e	lönegraden.....	. 2,256	kronor
2:a	»	. 1,704 »	6:e	»	. 2,676
3:e		.. 1,800 j>	7:e	» ......	. 3,204	»
4:e	»	. 2,136 »

2. Av de i mom. 1 angivna tjänstepensionsunderlag anses två
tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsund
erlag.

18 §.

1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till
befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skall han likväl bibehållas
vid det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom
gällande, och skall han jämväl hava att erlägga pensionsavgift beräknad
efter den befattning, han vid förflyttningen tillhörde.

2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning
med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts
av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla
det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i
avseende å avgiftspensionsunderlag och honom åliggande pensionsavgift
så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen
ägt rum.

3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad och sänkes till följd
därav det för tjänsten dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller
för den, som då innehade densamma, vad i 1 mom. sägs.

19 §.

Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som för
varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.

Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,
under vilken berörda levnadsålder uppnås.

20 §.

1. Tjänstår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie
eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets
styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan
tjänst eller ock varit delägare i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Vid sådan tjänstårsb er åkning
skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under
vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman
utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning
eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall
i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande
militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits till egen utbildning.

Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen
annorledes bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått
till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension
efter prövning av verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder
han innehaft fast anställning vid nämnda företag.

I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning
erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat
tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan
tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,
må beräknas såsom tjänstår.

2. Avgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.

4051 19

21 §.

Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:

a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;

b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen
sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas
kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt

c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst
tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra
fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för
framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller
av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan
befattning vid verket.

22 §.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:

a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,
Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse
likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge
tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder
han fyller sjuttio år;

b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna i
21 § b) eller c).

2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf
inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked
eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 21 § b) eller c) äga
tilllämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord
ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen,
av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan
om tjänstemannens rätt till pension avgöras.

23 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) bestämmes
enligt följande grunder:

a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika
minst 30 avgiftsår, utgår hd pension. Denna utgör samma belopp, som
summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten
gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger ram, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet
av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren
varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under
någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna
lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är
förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts
och därvid tillämpas de i 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907 givna föreskrifter,
dock utan däri stadgad begränsning av pensionsunderlagets belopp.

b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår
avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet
av hel pension minskat med Vist» av statspensionsunderlaget för varje
full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med
likaledes 7iso av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,
varmed antalet avgiftsår understiger 30.

2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan
räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension
enligt 21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i
tjänsten efter pensionsålderns inträde.

24 §.

Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med beloppet av hel
pension, så bestämd som i 23 § 1 mom. a) sägs.

25 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes
enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension
med lägst sjuttiofem procent av hel pension.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,
att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som
tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen
till pensionsålderns inträde.

26 §.

Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension
vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest
hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår;
återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.

27 §.

Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i detta
kapitel beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma
avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.

28 §.

1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift
till nedan angivna belopp för år räknat:

A. Manliga tjänstemän.

l:a	lönegraden	48	kronor	ll:e	lönegraden 174 kronor
2:a	»	51	»	12:e	»	192	i>
3:e	»	57		13:e	»	213	»
4:e	»	63	»	14:e		234	»
5:e	»	75	»	15:e	»	279	»
6:e	»	90	»	16:e		330	)>
7:e	»	114	»	17:e	»	354	»
8:e	»	129		18:e	»	378	»
9:e	»	141	»	19:e	»	399	»
like		156	»	20:e	»	420	))
			B. Kvinnliga tjänstemän.
l:a	lönegraden	78	kronor	5:e lönegraden 132 kronor
2:a		93	»	6:e	»	159 »
3:e	»	102		7:e	»	192 »
4:e	»	123	»

2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den
månad, då vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan
börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd
icke-ordinarie personal, under iakttagande emellertid:

att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag,
skall erlägga pensionsavgift under eu tid av tre år från tillträdandet av
denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse
eljest skojat vara befriad från erläggande av pensionsavgift, samt

att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än
till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.

4 kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp.

29 §.

Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om
de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke
förenas med lön eller pension för annan sådan befattning eller annan
ordinarie statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som
här nedan stadgas, nämligen:

a) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan ordinarie
statstjänst, må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

uppbära allenast den del. av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension;
dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke
uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas
för förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad
som motsvarar skillnaden;

b) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter pension för annan

tjänst, som avses i denna lag, må uppbära avgiftspension för båda tjän sterna

samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till
beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika,
den ena av dem;

c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller
pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må
uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda tjänsten; dock att,
därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå
till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först
omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som
motsvarar skillnaden; samt

d) därest med tillämpning av5 de under a), b) och c) givna bestämmelser
sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de
båda pensionerna understiger tre tusen kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet
äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans
med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga tre
tusen kronor.

30 §.

Om den. som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag,
tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i denna lag eller
i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie
personal, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom
enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med
det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från
pensionsförsäkringsfonden.

31 §.

1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en
månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej
åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension.

Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger
från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,
eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,
må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant
beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom.

2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för
sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från
vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för
tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav.

32 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det förfallit
till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda
pensionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord
framställning, medgiva beloppets utbetalning. 5

5 kap. Lagens tillämplighet m. m.

33 §.

Från tillämpningen av denna lag kunna genom beslut av Konungen
undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag
övergått ''till tjänst vid något av de verk, som avses i lagen.

34 §.

Denna lag äger icke tillämpning å:

a) den, som före denna lags ikraftträdande avgått från tjänsten,

b) tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med den
1 juli 1920 gällande, samt

c) tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid denna lags
ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

35 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom. skall beträffande
den, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar
från och med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare
av ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet
av nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden
och med en pensionsålder av 65 år.

36 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § skall med förordnande
å befattning, som avses i 13 §, likställas före denna lags ikraftträdande
innehaft förordnande å befattning såsom vattenfallsdirektör, överingenjör
och chef för statens järnvägsbyggnader, överingenjör och chef för statens
järnvägars huvudverkstäder, överingenjör vid Trollhätte kraftverk eller
direktör vid statens kraftverks förvaltning.

37 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna
tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna:

a) tjänsteman, oavsett vilket verk han tillhör, den tid, varunder han,
utan att vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering, må
hava innehaft ordinarie statstjänst;

b) tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen vid denna lags
ikraftträdande är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock
vid statens övertagande av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar
övergått i statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt de
för nämnda pensionsinrättning gällande grunder, den tid, som må hava
förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem år och intill
dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;

c) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911
erhållit ordinarie befattning vid verket, den tid, som må hava förflutit
från det han uppnått en levnadsålder av trettio år och intill ordinärieblivandet; d)

tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens övertagande
av företag tillhörande Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje
kanal- och slussverksaktiebolag övergått i statstjänst och som
före denna lags ikraftträdande erhållit ordinarie anställning vid statens
vattenfallsverk, den tid, varunder han innehaft sådan anställning vid
vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk
eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig
med ordinarie tjänst.

38 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 15 § och 28 § 2 mom. skall
pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under tid, som jämlikt 37 § må
tillgodoräknas tjänsteman såsom avgiftsår.

39 §.

Därest vid tillämpning av de i 23 § 1 mom. angivna grunder hänsyn
. skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något
av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande,
skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,
vilket enligt 17 § är bestämt för samma eller närmast motsvarande
befattning.

40 §.

Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, skulle vid
avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid lagens ikraftträdande
gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp
än med tillämpning av stadgandena i förevarande lag, skall
pensionen utgå med nämnda högre belopp.

41 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

Åldersförteckning,

angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

som tillsättes genom konstitutorial.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

t-< C: £3	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattenfallsverk
crc IL	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder
	Brevbärare	65	Expeditionsvakt	67	Banvakt	63	Expeditionsvakt	67
	Expeditionsvakt .	67l)	Stationsbiträde	65	Eldare å ångfärja	60	Vakt	63
					Expeditionsvakt	67
i<					Förråds vakt	65
				Ledningsvakt	63
					Matros	63
					Stationskarl	63
					Vagn- och stallkarl	63
	Postiljon	65	Förste stations-	65	Maskin- och pann-		_
			biträde		skötare	65
					Maskinvakt å ång-
					färja	65
					Portvakt	65
2''					Rorgängare Timmerman å ång-	65
					färja	65
					Trafikbiträde	63
					Vagnskötare	63
	Brevbär arlbrman	65	Förste expeditions-	67	Banförman	63	Förrådsförman	65
	Förste expeditions-		vakt		Förrådsförman	65	Kanalföiman	65
	vakt	67	Reparatör	60	Förste expeditions-		Skogvaktare	65
3	V ärdebrevbärare	65			vakt	67
					Lokomotiveldare	60
					Reparatör	63
					Trädgårdsforman	65

*) För expcditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.

4051 19

t* O: P	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattenfallsverk
crq sa O-	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder
	Förste postiljon	65	Stationsförman	65	Konduktör	63	Kontorsbiträde	67
					Kontorsbiträde	67'')	Maskinist	63
					Maskinskötare å		Montör	63
					ångfärja	65
4I					Stallförman	65
					Stationsförman Stationsmästare av	63
					klass 7	65
					Vagnförman	65
	Bokbinderiförman	65	Förste reparatör	63	Bangårdsmästare	63	Fyrmästare	63
	Tryckeriförman	65			Banmästare	63	Muddermästare	65
	överpostiljon	65			Förste kontors-		Slussmästare	65
					biträde	67'')
5;					Förste reparatör	63
					Ledningsförman	63
					Tågmästare	63
					V erkstadsförman	65
	Stationsmästare	67	Förrådsmästare	65	Förrådsmästare	65	Befälhavare å bog-
	Transportmästare	65	Linjeförman	63	Förste banmästare	63	serbåt	65
			Radiotelegrafist	65	Lokomotivförare	60	Förrådsmästare	65
					Maskinist	65	Förste montör	63
					Stationsmästare av		Schaktmästare	65
6					klass 6	65	Trädgårdsmästare	65
					Tredje maskinist å
					ångfärja	65
					Tredje styrman	65
					Trädgårdsmästare	65
					V agngårdsmästare	65
	Faktor	65	—	—	—	—	Byggmästare	65
7.							Förste maskinist	63
							Reparationsmästare	65
							V erkstadsmästare	65

l) För kontorsbiträde eller förste kontorsbiträde, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

Lönegrad	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattenfallsverk
Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder
	Postexpeditör	67	Förrådsbokhållare	65	Kontorsskrivare	67	Kontorsskrivare	67
			Materialförvaltare	65	Ledningsmästare	63	Maskinmästare	65
			Ritare	65	Ritare	65	Ritare	65
8-			Telegrafassistent	65	Stationsskrivare	65	Stationsmästare	63
					Vagnmästare	65	Övermontör	63
					Verkstadsmästare	65
			Linjemästare	63	Andre maskinist å		Instrumentmak are	65
			Verkmästare	63	ångfärja	65	Mätaretekniker	65
					Andre styrman	65
					Lokomotivmästare	65
9					Stationsinspektor
					av klass 4 B	65
					Stationsmästare av
					klass 5	65
					Överbanmästare	65s)
f	Förste postexpedi-		Förste telegrafassi-		Bokhållare	67	Bokhållare	67
1°	tör	67	stent	65	Förste stationsskri-		Driftverkmästare	65
1					vare	65
	Postmästare av		Telegrafkommissa-		Förste bokhållare	67	Kanalinspektor av
	klass 4	67	rie av klass 4	65	Förste telegrafist	67	klass 2	67
					Stationsinspektor
11					av klass 4 A	65
					Övermaskinist av
					klass 2	65
	Kontrollör	67	Ingenj örsassistent	65	Förste styrman av		—
	Postmästare av		Kontrollör	65 *)	klass 2	65
	klass 3	67	Telegrafkommissa-		Stationsinspektor
			rie av klass 3	65	av klass 3	65
12					Underingenjör	65
					Underinspektör	65
					Övermaskinist av
					klass 1	65

*) För telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern
67 år.

2) För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.

J-H O: £3	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattenfallsverk
CTQ >-i		Pen-		Pen-		Pen-		Pen-
Q*	Befattning	sions-	Befattning	j sions-	Befattning	sions-	Befattning	sions-
		ålder		\| ålder		ålder		ålder
	Aktuarie	67	Aktuarie	67	Aktuarie	67	Kanalinspektor av
	Förrådsförvaltare	67	Förrådsförvaltare	67	Byråassistent	65	klass 1	67
	Notarie	67	Huvudkassör	67	Distriktskassör	67	Kassör	67
	Eegistrator	67	Notarie	67	Erpeditionsföre-		Kontrollör	'' 67
	Revisor	67	Revisor	67	ståndare	65
	Revisor ocli bok-				Förste styrman av
13	hållare	67			klass 1	65
					Kassör	67
					Kontrollör	67
					Notarie	67
					Registrator	67
					Revisor	67		«
	Förste kontrollör	67	Avdelningsingenjör	65	Baninspektor	65	Kontorschef	67
	Postmästare av		Förste kontrollör	65	Distriktskamrer	67
	klass 2	67	Inköpschef	67	Elektroingenjör	65
			Konstruktör	65	Förrådsförvaltare	67
14			Kontorschef	67	Konstruktör	65
			Radiokommissarie	65	Maskininspektor	65
			Telegrafkommissa-		Stationsinspektor
			rie av klass 2	67	av klass 2	65
					V erkstadskamrer	67 1
	Förste aktuarie	67	Förrådskamrer	67	Befälhavare av klass
	Intendent	67	Sekreterare	67	2 å ångfärja	65
	Postmästare av		T elegrafkommissa-		F örrådskontrollör	67
	klass 1	67	rie av klass 1 B	67	Förste aktuarie	67
	Sekreterare	67	Överkontrollör	65	Förste kontrollör	67
15	Överkontrollör	67			Förste revisor	67
					Intendent	67
					Kamrer	67
					Milkontrollör	67
					Sekreterare	67
					Stationsinspektor
					av klass 1	65

5 P	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattonfallsverk
i sL	Befatttning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder	Befattning	Pen- sions- ålder
	Ombudsman	67	Byråingenjör	67	Baningenjör	65	Direktörsassistent
	Överpostmästare	67	Kameralintendent	67	Befälhavare av klass		vid kanalverk	65
			Linjeingenjör	65	1 å ångfärja	65
			Telegrafkommissa-		Byråingenjör	67
			rie av klass 1 A	67	Chef för statistiska
16					kontoret	67
					Maskiningenjör	65
					Signalingenjör	65
					Telegrafingenjör	65
					Trafikinspektör	65
					Överinspektör	65
	Förste intendent	67	Förste byråingenjör	67	Distriktssekreterare	67	Direktörsassistent	65
			Förste linjeingenjör	65	Förrådsintendent	67	vid kraftverk
			Förste sekreterare	67	Förste haningenjör	65	Distriktsingenj ör	65
			V erkstadsingenj ör	65	Förste byråingenjör Förste maskin-	67
17					ingenjör	65
					Förste sekreterare	67
					Förste trafikinspek-
					tör	65
					Lantmätare	67
					Överinspektör	65
	Byrådirektör	67	Byrådirektör	67	Arkitekt	67	Driftchef	65
18					Byrådirektör	67
				Ombudsman	67
					Överkontrollör	67
19	Postdirektör	67	Trafikdirektör	67			Kanaldirektör	65
	Byråchef	67	Byråchef	67	Bandirektör	65	_
			Linjedirektör	65	Byråchef	67
20J			Telefondirektör	67	Förste byrådirektör	67
			Telegrafdirektör	67	Maskindirektör	65
					Trafikdirektör	65

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

f O: P	Vid postverket	Vid telegrafverket	Vid statens järnvägar	Vid statens vattenfallsverk
ers		Pen-		Pen-		Pen-		Pen-
P	Befattning	sions-	Befattning	sions-	Befattning	sions-	Befattning	sions-
		ålder		ålder		ålder		ålder
1	Kontorsbiträde	60	Kontorsbiträde	60	Kontorsbiträde	60	Kontorsbiträde	60
2\|	Kanslibiträde	60	Kanslibiträde	60	Kanslibiträde	60	Kanslibiträde	60
1			Rikstelefonist	55
3	__		Kassör	60
	Postexpeditör	60	Kontorsskrivare	60	Kontorsskrivare	60	Kontorsskrivare	60
4''			Ritare	60	Ritare	60	Ritare	60
			Telegrafist	60
			V aktföreståndare	60
	Förste postexpedi-		Förste kassör	60	Bokhållare	60	Bokhållare	60
	tör	60	Förste telegrafist	60			Kassör och bok-
			Förste vaktförestån-				hållare	60
			dåre	60
6\|	Postmästare av		T elegrafkommissa-		_	__	_	_
1	klass 4	60	rie av klass 6	60
(	Postmästare av		Katalogredaktör	60
1	klass 3	60	Telegrafkommissa-
1			rie av klass 5	60

VIII. Bestämmelser angående rätt till pension för
viss personal, som vid statens övertagande av
enskilda järnvägar eller bandelar övergått i
statens järnvägars tjänst.

Enligt 34 § av det föreliggande förslaget till lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall denna lag icke äga
tillämpning å tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid berörda
lags ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De tjänstemän, som sålunda åsyftas, tillhöra följande olika kategorier:

1) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid västkustbanan och
som antingen kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller ock icke tillhört vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda järnvägarnas pensionskassa;

2) tjänstemän, vilka förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg och
som kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

3) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid vissa från Mora—Vänerns
järnvägsaktiebolag övertagna bandelar och som icke inom av järnvägsstyrelsen
föreskriven tid tillkännagivit sin önskan att de i lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4
juli 1910 gällande grunder måtte å dem äga tillämpning;

4) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid den från Gävle—Dala
järnvägsaktiebolag övertagna bandelen Mora Noret—Orsa och vilka såsom
delägare kvarstå i antingen Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning,
understödsförening, eller Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,
understödsförening;

5) tjänstemän, vilka förut tillhört Orsa—Härjedalens järnväg och
som samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
samt

6) tjänstemän, vilka förut tillhört Höganäs—Mölle järnväg och som
samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I detta sammanhang må även omförmälas en grupp tjänstemän,
som ehuru icke-ordinarie likväl hittills ansetts jämförliga med förut omförmälda
ordinarie tjänstemän, nämligen sådana i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i
statens järnvägars tjänst, men på grund av relativt hög levnadsålder
eller annan dylik anledning icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar.
v

Beträffande de under 1) omförmälda, västkustbanan förut tillhörande
tjänstemän ävensom nyssnämnda befattningshavare, som förut varit i
Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst, beslutades vid 1902 års
riksdag vissa bestämmelser om rätt för dem att vid avgång från statens
järnvägars tjänst komma i åtnjutande av pension eller däremot svarande
livränta.

Efter beslut vid 1913 års riksdag utfärdades genom kungl. brev
den 13 juni 1913 förändrade bestämmelser i ämnet beträffande nyss angivna
bägge kategorier av tjänstemän, varjämte i samma brev meddelades
pensionsbestämmelser rörande de ovan under 2) omförmälda tjänstemän,
som förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg.

Genom nämnda brev medgavs,

dels att — i stället för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande
av 1902 års riksdag skulle under viss förutsättning utgå till de västkustbanan
förut tillhörande, i statens järnvägars tjänst sedermera anställda
befattningshavare, som voro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa
— till en var av nämnda tjänstinnehavare, Unge, därest beloppet
av den pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten vore berättigad att
erhålla från bemälda pensionskassa, understege beloppet av den pension,
han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,
om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt
grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin
sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens
järnvägar, efter avskedstagandet ur statens tjänst av trafikmedel utbetalas
fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan sagda
båda pensionsbelopp;

dels att fyllnadspensioner enligt enahanda bestämmelser finge i förekommande
fall utbetalas till de Malmö—Kontinentens järnväg förut tillhöriga,
i statens järnvägars tjänst sedermera anställda tjänstinnehavare, som
vore delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

dels att — i stället för de pensioner, soin enligt medgivande av
1902 års riksdag skulle utgå till de västkustbanan förut tillhörande i
statens järnvägars tjänst sedermera anställda befattningshavare, vilka vid
nämnda tidpunkt icke tillhörde vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda järnvägarnas pensionskassa — till eu var av
nämnda tjänstinnehavare finge efter avskedstagandet av trafikmedel utbetalas
pension motsvarande två tredjedelar av den pension, vederbörande
skulle med tillämpning av förenämnda lag hava erhållit av trafikmedel,
om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt
grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin
sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens
järnvägar;

dels ock — att i stället för de livräntor, som enligt medgivande av
1902 års riksdag skulle utgå till de i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i statens
järnvägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar
— till en var av nämnda tjänstinnehavare finge efter avskedstagandet
av trafikmedel utbetalas pension efter bestämmelser, motsvarande
dem, som angivits i nästföregående stycke.

Anmärkas må, att av de i nämnda brev omförmälda, västkustbanan
förut tillhörande befattningshavare, vilka icke tillhört vare sig statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa,
numera allenast en tjänsteman är i tjänst, nämligen vagn- och
stallkarlen Sven Edvard Carlsson, samt att av de förenämnda, i Örebro
—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda tjänstemän endast
följande tre befattningshavare fortfarande tjänstgöra, nämligen stationsinspektoren
Gustaf Ferdinand Elgstrand, bokhållaren Axel Ferdinand
Elgstrand samt stationsmästaren Per Johan Lundqvist.

Genom kungl. brev den 24 januari 1914 fastställdes sedermera grunder,
enligt vilka de i nyssnämnda kungl. brev den 13 juni 1913 omförmälda
tjänstinnehavare finge för åtnjutande av fyllnadspension eller pension
tillgodoräknas ordinarie tjänstetid vid enskild järnväg.

Då nämnda grunder ej äro av betydelse för kommitténs i det följande
framlagda förslag, lämnas här icke någon närmare redogörelse för
desamma.

Vad därefter beträffar de under 3) här ovan omförmälda befattningshavare,
som vid statens inköp av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga
bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, hava genom kungl.

4051 19

brev den 21 december 1917 meddelats bestämmelser för pensionering av
såväl nämnda personal som ock av samma personals efterlevande.

I nämnda brev förordnades, att sådan nu omförmäld tjänsteman,
som före tidpunkt, vilken järnvägsstyrelsen ägde bestämma, tillkännagivit
sin önskan, att de i lagen angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar av den 4 juli 1910 gällande grunder
å honom måtte äga tillämpning, finge vid avskedstagandet ur statens
järnvägars tjänst utöver den pension, vartill han enligt nämnda lag och
med beräkning av tjänstetid i statens järnvägars tjänst från och med
den 1 januari 1917 vore berättigad, erhålla fyllnadspension av trafikmedel,
motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan nyssberörda
pension och den pension, som han skulle hava erhållit, om han finge
tillgodoräkna sig sin sammanlagda ordinarie tjänstetid i Mora—Vänerns
järnvägsaktiebolags tjänst och vid statens järnvägar såsom ordinarie
tjänstår i statens järnvägars tjänst, beräknade i tillämpliga delar jämlikt
de i förberörda kungl. brev den 24 januari 1914 fastställda grunder.

Därjämte förklarades, att annan i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställd tjänsteman än ovan omförmälda finge vid avskedstagandet
ur statens järnvägars tjänst erhålla pension enligt de för understödsföreningen
Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions-
samt änke- och pupillkassa från och med den 1 mars 1915
gällande stadgar och med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags
tjänst enligt vid hans övergång i statens järnvägars
tjänst med bolaget gällande löneavtal.

I sammanhang därmed förordnades, att, därest beloppet av sistnämnda
pension skulle understiga den pension, vederbörande tjänsteman
skulle jämlikt ovannämnda lag av den 4 juli 1910 hava erhållit,
om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst, beräknade
i tillämpliga delar enligt de i förberörda nådiga brev av den
24 januari 1914 angivna grunder, finge tillgodoräkna sig sin sammanlagda
ordinarie tjänstetid i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst
och vid statens järnvägar, finge till honom efter avskedstagandet ur statens
järnvägars tjänst utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar
av skillnaden mellan beloppen av förstnämnda båda pensioner.

Vidare meddelades vissa föreskrifter rörande pension till efterlevande
efter tjänsteman, som den 1 januari 1917 övergått i statens järnvägars
tjänst från Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag.

Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen »att utfärda närmare
bestämmelser beträffande huru stor del av den i stadgarna för
understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra \ ärmlands järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa bestämda pensionsavgiften, som

erlägges av tjänsteman, vilken önskar, att stadgandena i ovannämnda
lag av den 4 juli 1910 skola tillämpas i fråga om hans egen pensionering
och förenämnda understödsförenings stadgar för pensionering av hans
efterlevande eller ock samma stadgar för hans egen pensionering och
reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa för pensioneringav
hans efterlevande, skall anses belöpa i förra fallet på pensioneringen
av hans efterlevande och i senare fallet på hans egen pensionering.»

Jämlikt de av järnvägsstyrelsen på grund av kungl. brevet den 21
december 1917 utfärdade bestämmelser skall tjänsteman, som A-alt pensionering
för egen del enligt understödsföreningens stadgar, erlägga (JO %
av pensionsavgiften enligt nämnda stadgar. Övriga 40 % av pensionsavgiften
anses nämligen utgöra avgift för änke- och pupillpensionering.

Det torde böra erinras, att den förenämnda understödsföreningen
övertagits av statens järnvägar.

Vad angår sådana förut i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst
varande befattningshavare, vilka, på sätt i nyssnämnda kung], brev den
21 december 1917 sägs, inom behörig tid tillkännagivit sin önskan, att
1910 års pensionslag måtte å dem äga tillämpning, är att märka, att
dessa tjänstemän utan vidare skulle bliva underkastade den nu föreslagna
nya pensionslagen. Då enligt nämnda lag tjänstår skulle få tillgodoräknas
jämväl för den tid vederbörande innehaft fäst anställning
vid det enskilda företaget, skulle alltså för nu ifrågavarande tjänstemän
icke erfordras några bestämmelser rörande tjänstepension utöver dem
lagförslaget innehåller.

Vidkommande de under 4) här ovan upptagna vid bandelen Mora
Noret—Orsa förut anställda befattningsha\-are, skola enligt kontrakt den
19 januari 1918 mellan järnvägsstyrelsen och direktionen för Gävle—
Dala järnvägsaktiebolag fyra namngivna tjänstemän kvarstå såsom delägare
i Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning, understödsförening,
samt nio likaledes namngivna tjänstemän kvarstå såsom delägare i Gävle
—Dala järnvägs pensionskassa, understödsförening, under det att återstående
tjänstemän förklarats pensionsberättigade enligt lagen den 4 juli 1910
angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar. Några
bestämmelser ©m fyllnadspension av statsmedel finnas ännu icke meddelade.

I fråga om de OArnn under 5) upptagna befattningshavare vid Orsa—
Härjedalens järnväg, vilka övergått i statstjänst och som samtliga äro
delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, har föreskrivits, att de
i förenämnda kungl. brev den 13 juni 1913 meddelade bestämmelser
skola i tillämpliga delar gälla även för dessa befattningshavare.

Vad slutligen beträffar de vid Höganäs — Mölle järnväg förut anställda
befattningshavare, vilka med järnvägens övertagande av statens

100

järnvägar från och med den 1 januari 1920 övergått i statstjänst, äro
de samtliga delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Aven för
dessa tjänstemän skola i tillämpliga delar gälla de i kungl. brevet den
13 juni 1913 givna föreskrifter. .

I fråga om sådan tjänsteman, som vid statens förvärvande av enskilt
företag övergått i statstjänst, har kommittén såsom förut är nämnt
(sid. 30) ansett, att såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension bör
efter prövning av verkets styrelse få tillgodoräknas sådan tjänsteman
jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid det enskilda företaget;
och har bestämmelse härom införts i 20 § 1 mom. av lagförslaget.
Nämnda bestämmelse skulle alltså medföra, att dylik tjänsteman icke
komme i sämre läge beträffande den del av tjänstepensionen, som bestrides
uteslutande av statsmedel, än om staten under hela den tid, tjänstemannen
ägnat sin arbetskraft åt företaget, varit ägare av detsamma.

Vad nu är sagt avser naturligen endast den, som blir underkastad
den nya pensionslagen, men torde i tillämpliga delar böra gälla jämväl
för befattningshavare, vilken på ovan angivet sätt övergått i statstjänst,
ehuru han på grund av innehavande delägarskap i enskild pensionsanstalt
eller av liknande anledning anses böra undantagas från lagens tilllämpning.
Till denna kategori höra ovan omförmälda vid statens järnvägar
numera anställda befattningshavare, som icke äro underkastade
lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar och å vilka icke heller den nya pensionslagen skulle äga
tillämpning.

Bland dessa befattningshavare tillhöra vissa icke någon enskild
pensionsanstalt och hava hittills icke heller erlagt några avgifter för
egen pensionering. Till denna grupp höra förenämnda vagn- och stallkarlen
S. E. Carlsson samt stationsinspektoren Gr. F. Elgstånd, bokhållaren
A. F. Elgstrand och stationsmästaren P. J. Lundqvist, vilka tre sistnämnda
befattningshavare visserligen, såsom förut är nämnt, icke erhållit
konstitutorial men dock i pensionshänseende ansetts likställda med ordinarie
tjänstemän. Enligt kommitténs nyss angivna uppfattning skulle
en var av dessa tjänstemän i nära anslutning till nu för dem gällande
bestämmelser äga att vid avgången komma i åtnjutande av pension
till belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i pension,
därest den föreslagna nya pensionslagen varit å honom tillämplig och
hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas
såsom statspension.

101

För nämnda tjänstemän, likasom för övriga nu ifrågavarande befattningshavare,
skall givetvis i enlighet med förberörda stadgande i
20 § 1 mom. i lagförslaget vid pensionsbeloppets beräkning tagas i betraktande
jämväl tjänstår, som infallit under den tid tjänstemannen tillhört
det enskilda företaget.

Något olika ställer sig saken i fråga om sådana befattningshavare,
vilka kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättniug eller Gävle—Dala
järnvägs pensionskassa. hånligt gällande reglementen för dessa pensionsanstalter
hava i regeln såväl tjänstemännen som vederbörande järnvägsförvaltning,
i detta fall numera statens järnvägar, att bidraga till pensionskostnaden.
Då sålunda en del av den från pensionsanstalten utgående pensionen
kan anses motsvara de av tjänstemannen gjorda inbetalningarna, bör enligt
kommitténs mening vid beräkning av den pension, tjänstemannen må
erhålla från statsverket, hänsyn icke tagas till berörda del av pensionen
från pensionsanstalten. Vad åter beträffar den återstående delen av
den från pensionsanstalten utgående pensionen, kan denna del anses
motsvara vad som enligt lagförslaget skulle utgöra statspension. Då
emellertid sistnämnda del av pensionen från pensionsanstalten skulle
till beloppet understiga vad tjänstemannen komme att uppbära i statspension,
om den tilltänkta pensionslagen varit för honom gällande, bör
han av statsmedel erhålla fyllnadspension till belopp motsvarande skillnaden.
Härvid är emellertid att uppmärksamma, att en delägare i Gävle—
Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättniug icke är skyldig erlägga pensionsavgift,
vadan därifrån utgående pension i sin helhet kan anses motsvara
statspension.

För befattningshavare, som tillhör enskild pensionsanstalt, synes
kommittén alltså böra tillämpas den regeln, att han, utöver den honom
från vederbörande pensionsanstalt tillkommande pension, skall erhålla
fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen
från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan anses täckas av de
utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han
enligt den nu föreslagna pensionslagen skulle hava uppburit i pension,
därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast
till statspensionen. Bestämmandet av huru stor del av pensionen från
pensionsanstalten, som icke täckes av de utav tjänstemannen erlagda
pensionsavgifterna, torde lämpligen kunna anförtros järnvägsstyrelsen.

Samma regel torde även kunna tillämpas i fråga om befattningshavare,
vilken äger uppbära pension från statens järnvägar enligt de
de för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa fastställda stadgar, varvid
emellertid sålunda utgående pension får anses motsvara pension från en -

102

skild pensionsanstalt. Dylik tjänsteman skulle alltså vid avskedstagandet
äga dels uppbära pension enligt nyssnämnda stadgar och dels erhålla
fyllnadspension till det belopp, varmed förstberörda pension, till den del
densamma icke kan anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna,
må understiga, vad han enligt den föreslagna pensionslagen
skulle hava uppburit i pension, därest samma lag varit för honom gällande
och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas
såsom statspension.

I överensstämmelse med vad redan gäller, torde böra föreskrivas
skyldighet för tjänsteman att såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension enligt understödsföreningens stadgar till statens järnvägar
erlägga pensionsavgift till belopp, som motsvarar 60 % av den enligt
stadgarna bestämda pensionsavgift.

Likasom i fråga om tjänstemän, vilka skulle vara underkastade den
nya pensionslagen, bör även för samtliga nu omhandlade befattningshavare
rätten till pension betinga skyldighet för vederbörande att under
vissa förutsättningar avgå från tjänsten. Enligt kommitténs mening
böra de bestämmelser i sistberörda hänseende, som innefattas uti 22 §
i lagförslaget, vara i tilllämpliga delar gällande, i den mån ej andra
föreskrifter meddelats i reglemente för vederbörande enskilda pensionsanstalt
eller stadgarna för understödsföreningen Mora—Vänerns och
Ostra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa.

I överensstämmelse med de av kommittén sålunda angivna grunder
har kommittén uppgjort följande

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i
statens järnvägars tjänst.

1 §•

Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser
tillkommer nedan angivna tjänstemän, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst
men vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, nämligen:

a) ordinarie tjänstemän, förut anställda vid västkustbanan, Malmö—
Kontinentens järnväg, bandelen Mora Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens

103

järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg, vilka såsom delägare kvarstå i
enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning,
understödsförening, eller ock i Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,
understödsförening;

b) ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag,
vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven tid tillkännagivit
sin önskan, att de i förenämnda lag angivna grunder måtte
äga tillämpning å dem;

c) ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Edvard Carlsson, vilken
förut varit anställd vid västkustbanan, ävensom stationsinspektoren Gustaf
Ferdinand Elgstånd, bokhållaren Axel Ferdinand Elgstånd och stationsmästaren
Per Johan Lundqvist, vilka förut varit anställda i Örebro—
Köpings järnvägsaktiebolags tjänst men icke erhållit konstitutorial å sina
befattningar vid statens järnvägar.

Dessa bestämmelser gälla dock ej för den, som avgått från tjänsten
före den 1 juli 1920.

2 §■

Tjänsteman, som avses i 1 § a), äger att efter avskedstagandet, utöver
honom från vederbörande enskilda pensionsanstalt tillkommande
pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det. belopp,
varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan
anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må
understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av
pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan anses
täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.

. 3 §.

Tjänsteman, som avses i 1 § b), äger att efter avskedstagandet
uppbära pension från statens järnvägar enligt de för understödsföreningen
Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch
pupillkassa från och med den 1 mars 1915 gällande stadgar och
med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst

104

enligt det vid hans övergång i statens järnvägars tjänst med bolaget
gällande löneavtal.

Såsom bidrag till kostnaden för beredande av nämnda pension skall
tjänstemannen till statens järnvägar erlägga pensionsavgift motsvarande
60 procent av den enligt berörda stadgar bestämda pensionsavgift.

Därjämte är tjänsteman, om vilken nu är fråga, berättigad uppbära
fyllnadspension från statens järnvägar enligt de i 2 § angivna grunder,
varvid den i första stycket av förevarande paragraf omförmälda pension
skall anses motsvara pension från enskild pensionsanstalt.

4 §•

Tjänsteman, som omförmäles i 1 § c), äger att efter avskedstagandet
erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande vad han
enligt lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom
gällande och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen,
som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

5 §.

I fråga om skyldighet för tjänsteman, som avses i 1 § av förevarande
bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej
för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt eller stadgar
för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägs
pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva, i tillämpliga
delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti lagen angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

IX. Vissa författningsändringar, som påkallas av
kommitténs förslag till pensionslag.

Ett bifall till kommitténs föreliggande förslag till lag angående rätt
till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk påkallar vissa ändringar
i andra författningar.

105

Detta är sålunda fallet beträffande lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. Från denna lags tilllämpning
måste nämligen undantagas tjänster vid postverket och statens
vattenfallsverk, vilka skulle överflyttas till den nya lagen. Då kommittén
har för avsikt att i särskilt yttrande föreslå undantagande från
den civila pensionslagens tillämpning även av tjänster vid domänverket
samt då jämväl andra ändringar tilläventyrs böra vid 1920 års riksdag
företagas i avseende å nämnda lag, har kommittén icke ansett det lämpligt
att i detta betänkande framlägga något utformat förslag till ändrad
lydelse av de paragrafer i lagen, som beröra tjänster vid postverket och
statens vattenfallsverk. Till ledning vid utarbetandet av förslag i ämnet
meddelas emellertid här nedan antydningsvis de ändringar i den civila
pensionslagen, som skulle föranledas av nu föreliggande lagförslag.

I 2 § av den civila pensionslagen skulle bland tjänster, å vilka lagen
icke äger tillämpning, införas tjänster vid postverket och statens vattenfallsverk.

Ur 5 § skulle uteslutas där angivna befattningar vid postverket och
statens vattenfallsverk.

Ur 6 § sista stycket skulle utgå orden »statens vattenfallsverk».

Ur 13 § första stycket skulle slutligen borttagas orden »i fråga om
tjänst vid postverket hos generalpoststyrelsen».

I fråga om sådana tjänstemän vid postverket och statens vattenfallsverk,
vilka icke övergå på den från och med den 1 juli 1920 gällande
nya lönestaten, skulle emellertid på grund av stadgandet i 45 § i det
gemensamma avlöningsreglementet den civila pensionslagens bestämmelser
fortfarande bliva tillämpliga, dock att pensionsfonden för civila tjänstinnehavare
icke vidare skulle bestrida någon del av pensionerna.

I 7 § av den civila pensionslagen meddelas föreskrift om minskning
av pension, som utgår enligt samma lag, för den händelse att pensionstagaren
tillika är berättigad till pension på grund av inbetalning till
pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i reglemente för kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal. Motsvarande
föreskrift återfinnes även i 17 §§ av reglementena för nyssnämnda kassor.

Då enligt 12 § av förevarande lagförslag dylik inbetalning till pensionsstyrelsen
skulle kunna äga rum jämväl för sådan ordinarie befattningshavare,
å vilken lagförslaget skulle äga tillämpning, bör nyssberörda
föreskrift i den civila pensionslagen och i de nämnda reglementena så
ändras, att förut antydd minskning av pension jämväl äger rum, om
vederbörande är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden
på grund av inbetalning jämlikt stadgande i lag angående rätt till

405119

106

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid de fyra nu ifrågavarande
kommunikationsverken (jämför 30 § i lagförslaget).

I sammanhang med nyssberörda ändringar i den civila pensionslagen
skulle jämväl sådana stadganden, som direkt avse postverket och
statens vattenfallsverk, böra uteslutas ur dels 3 och 5 §§ av kungl. kungörelsen
den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av
nämnda lag (enligt den lydelse nämnda paragrafer erhållit genom kungl.
kungörelse den 17 december 1914) dels ock kungl. kungörelsen den 17
december 1914 med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner,
som jämlikt samma lag beviljats eller komma att beviljas, skola
utgå in. m.

Vidare bör iakttagas, att, där gällande bestämmelser i instruktionerna
för de fyra ifrågavarande kommunikationsverken icke skulle stå i
överensstämmelse med de uti förevarande lagförslag innefattade stadganden,
erforderlig revision av berörda instruktionsbestämmelser må
verkställas.

Vad kommittén i 12 § av förevarande förslag till lag angående
tjänstepension ifrågasatt skulle, såsom redan förut å sid. 41 omförmälts,
betinga ett tillägg i § 5 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 31 december
1917, angående anordnande av den i 34 § av pensionsförsäkringslagen
omförmälda på frivilliga avgifter grundade försäkringen, av innehåll att
eljest stadgat maximibelopp av avgifter för dylik försäkring icke skulle äga
tillämpning å sådan inbetalning, som avses i förberörda 12 § av lagförslaget.

Såsom kommittén förut å sid. 43 antytt, torde gällande reglementen
för kassor för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk böra förutom i nyss angivet
hänseende framdeles undergå revision för att bringas i närmare
överensstämmelse med den nu ifrågasatta pensionslagen för de ordinarie
tjänstemännen vid bland annat nämnda verk.

Det är vidare att märka, att, ehuru den nu föreslagna lagen icke
skulle avse änke- och pupillpensioneringen, densamma likväl skulle
komma att föranleda vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande
pensionering av efterlevande till tjänstemän vid kommunikationsverken.

Vad tjänstemän vid postverket och statens vattenfallsverk beträffar,
tillhöra de i sådant hänseende civilstatens änke- och pupillkassa. Ehuru

107

nämnda kassa för närvarande omfattar så gott som uteslutande tjänstemän,
vilka äro underkastade den civila pensionslagen, synes dock icke
föreligga någon anledning att på grund av överförande av tjänstemännen
vid postverket och statens vattenfallsverk till en ny tjänstepensionslag
undantaga dem från delaktighet i nämnda kassa. Uti § 4 mom. 1 i
förnyade reglementet för kassan den 15 december 1916 stadgas emellertid,
att tjänstinnehavares delaktighet i kasssan är lika med en fjärdedel av det
högsta pensionsunderlag, som för hans tjänst är bestämt enligt gällande lag
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med viss angiven
begränsning. Därest nu för postverkets och statens vattenfallsverks
personal den föreslagna nya pensionslagen skulle bliva gällande,
torde det visserligen icke kunna uppstå någon tvekan, att för dessa personalgrupper
— om de icke undantagas från delaktighet i kassan —
delaktighetsbeloppen skola beräknas efter de i den nya lagen upptagna
tjänstepensionsunderlagen, om ock en reglementsändring i berörda hänseende
lämpligen synes böra i sinom tid företagas. Vid omformuleringen
av stadgandet ifråga bör dock uppmärksammas, att eventuella utbrytningar
av ytterligare tjänstemannagrupper från den civila pensionslagen
kunna komma att ske.

Vad därefter beträffar telegrafverkets änke- och pupillkassa, skulle
ett upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning föranleda, att vissa
ändringar böra företagas i reglementet för nyssnämnda kassa, varjämte
även i övrigt några mindre jämkningar däri skulle påkallas av den nya
lagen.

Slutligen erfordras en omarbetning i vissa hänseenden av reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa. Då nämnda reglementes
stadganden rörande beräknande av avgifter och pensioner äro grundade
på hittills gällande avlöningsbestämmelser, skulle redan tillämpningen av
det nya avlöningsreglementet böra föranleda en revision av nyssberörda
stadganden. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ej därvid
eu sådan omläggning i fråga om beräkningen av avgifter och pensioner
borde företagas, att denna grundades på de föreslagna tjänstepensionsunderlagen
i stället för avlöningarna, vilket hittills varit fallet.

108

X. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer
kommunikationsverkens lönekommitté, att Kung]. Maj:t måtte
föreslå 1920 års riksdag,

dels — under förutsättning att överenskommelse av här nedan angivet
innehåll träffas om upphörande av telegrafvei''kets pensionsinrättning med
utgången av juni månad 1920 — antaga det av kommittén upprättade
förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfällsverk;

dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för delägarna
i telegrafverkets pensionsinrättning, att den i 7 § av förenämnda förslag
till lag omförmäla telegrafverkets pensionsfond skall övertaga bemälda
pensionsinrättnings tillgångar och förpliktelser vid utgången av juni månad
1920, dock under villkor att av nämnda tillgångar till direktionen över
telegrafverkets pensionsanstalter överlämnas ett belopp av 1,000,000 kronor
att användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna av
Kungl. Maj:t godkännas;
dels besluta,

att postverkets och statens vattenfallsverks andelar i pensionsfondens för
civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande förpliktelser vid
utgången av juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda paragraf
i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets pensionsfond och statens
vattenfallsverks pensionsfond samt

att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar
och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skola övertagas av den i samma
paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars pensionsfond;

dels godkänna de av kommittén föreslagna bestämmelser angående rätt
till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst;

dels antaga de ändringar av vissa paragrafer i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, som finnas antyddaunder
avdelningen IX av detta betänkande;

109

dels ock godkänna sådan ändring av 17 §§ i reglementena för telegrafverkets,
statens järnvägars och statens vatten/ällsverks pensionskassor för
pensionering av icke-ordinarie personal, som angivits under nyssnämnda
avdelning IX av betänkandet.

Därest förut antydd överenskommelse med fullmäktige för delägarna
i telegrafverkets pensionsinrättning angående upphörande av pensionsinrättningen
icke skulle komma till stånd, anser dock kommittén, såsom
å sid. 12 antytts, de i lagförslaget innefattade pensionsbestämmelserna
böra tillämpas för tjänstemän vid de övriga ifrågavarande verken, varvid
dock en mindre överarbetning av lagtexten skulle erfordras.

Till Kommunikationsverkens lönekommitté.

Sedan inom kommunikationsverkens lönekommitté ifrågasatts, att,
i samband med införande av likartade löne- och pensionsbestämmelser
för kommunikationsverken, indraga telegrafverkets pensionsinrättning och
i stället låta pensioner till f. d. befattningshavare vid telegrafverket utgå
från en telegrafverkets pensionsfond, har åt undertecknad uppdragits att
verkställa utredning angående beloppet av de pensionsinrättningens tillgångar,
som i så fall böra överlåtas till nämnda pensionsfond, och de,
varöver pensionsinrättningen fritt bör kunna förfoga. Efter uppdragets
fullgörande får jag meddela följande.

I en till kommittén överlämnad p. m. har jag framhållit, att den del
av pensionsinrättningens tillgångar, som icke bör överlåtas till den nya
pensionsfonden utan varöver pensionsinrättningen fritt bör kunna förfoga,
dels icke bör överstiga vad som återstår, sedan från värdet av pensionsinrättningens
tillgångar jämte värdet av pensionsinrättningen tillkommande
delägareavgifter och bidrag av telegrafverket dragits värdet av pensionsinrättningens
förpliktelser på grund av utgående och framtida pensioner,
dels icke bör överstiga det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar ökats genom av pensionsinrättningens direktion verkställda
förmånliga penningeplaceringar. Till en början måste sålunda undersökas
pensionsinrättningens ekonomiska ställning vid den tidpunkt, då
den ifrågasatta överlåtelsen kan tänkas genomförd. Då det material,
som stått till mitt förfogande, avser den 1 januari 1919, bär jag först
undersökt pensionsinrättningens ställning vid denna tidpunkt, varefter
jag verkställt en särskild kalkyl för att utröna, vilken förändring det
erhållna resultatet skulle undergå, därest ställningen beräknats den 1
juli 1920, vid vilken tidpunkt jag förutsätter, att överlåtelsen skulle
äga rum.

I. Undersökning av telegrafverkets pensionsinrättnings
ställning den 1 januari 1919.

1. Material.

Undersökningen är baserad på, följande statistiska uppgifter, hänförande
sig till den 1 januari 1919.

För varje delägare: födelseår, tjänstegrad, år för tillträde av första
ordinarie tjänst vid telegrafverket ävensom nu innehavande tjänstegrad
samt månadsavgift till pensionsinrättningen, (för delägare, som vid uppnådd
pensionsålder icke erhåller hel pension eller som tillhör äldre pensionsstat,
dessutom pension från pensionsinrättningen).

För varje pensionstagare: födelseår och pension från pensionsinrättningen.

Uppgifterna omfatta 214 pensionstagare och 3 308 delägare förutom
kamrern och assistenten hos pensionsinrättningen.

Delägarnas fördelning efter tjänstegrad framgår av efterföljande
tabell, som även innehåller uppgift om pensionsunderlag enligt gällande
avlöningsreglemente, pension från pensionsinrättningen och pensionsålder.

Tjänstegrad.	Antal delägare. °	Pensions- underlag. Kr.	Pension från pensions- inrätt- ningen. Kr.	Pensions- ålder. År.
Generaldirektör ...............................................	1	6 000	4 088	67
Byråchef............................................................	4	5 850	4 388	67
Professor ........................................................	—	5 850	4 388	67
Linjedirektör......................................................	7	5 250	3 938	65
Telefondirektör ...............................................	2	5 250	3 938	65
Telegrafdirektör, 1 gr........................................	1	5 250	3 938	65
Byråtjänsteman, 1 gr........................................	10	4 850	3 638	67
Telegrafdirektör, 2 gr...................... .............''....	3	4 850	3 638	65
Kommissarie, 1 gr..............................................	16	4 450	3 338	65
Linjeingenjör .................................................	31	4 250	3188	65
Verkstadsingenjör .............................................	3	4 250	3 188	65
Byråtjänsteman, 2 gr.......................................	14	4 150	3113	67

112

Tjänstegrad.	Antal delägare.	Pensions- underlag. Kr.	Pension från pensions- inrätt- ningen. Kr.	Pensions- ålder. År.
Kontorschef ......................................................	1	4150	3113	65
Inköpschef........................................................	1	3 850	2 888	65
Kontrollör, 1 gr................................................	9	3 850	2 888	65
Kommissarie, 2 gr..............................................	16	3 850	2 888	65
Radiokommissarie .............................................	5	3 850	2 888	65
Ingenjörsassistent ............................................	2	3 550	2 663	65
Kontrollör, 2 gr.................................................	40	3 550	2 663	65
Kommissarie, 3 gr..............................................	23	3 550	2 663	65
Kommissarie, 4 gr..............................................	13	3 250	2 438	65
Materialförvaltare .............................................	1	2 950	2 213	65
Assistent .............,........................................	132	2 950	2 213	65
Bitare...............................................................	—	2 950	2 213	65
Verkmästare.....................................................	4	2 750	2 063	60
Förrådsbokhållare .............................................	5	2 550	1913	65
Linjemästare......................................................	49	2150	1613	60
Kommissarie, 5 gr..............................................	36	2 050	1538	60
Katalogredaktör ................................................	1	1850	1110	60
Kommissarie, 6 gr..............................................	33	1850	1 no	60
Linjeförman ......................................................	125	1750	1050	60
Radiotelegrafist ................................................	19	1750	1050	65
Kassör, 1 gr...................................................	11	1750	1050	60
Telegrafist.........................................................	522	1750	1050	60
Kommissarie, 7 gr..............................................	8	1750	1050	60
Vaktföreståndare...............................................	149	1750	1050	60
Kassör, 2 gr....................................................	32	1550	930	60
Bokhållare.........................................................	64	1550	930	60
Kontorsskrivare ................................................	35	1550	930	60
Reparatör ........................................................	317	1450	870	60
Stationsförman...............*...................................	17	1 450	870	65
Stationsbiträde.............................-......................	95	1350	810	65
Vaktmästare....................................... ..............	8	1350	810	67
Rikstelefonist ...............................................	1443	1350	810	55
Summa	3 308

113

Den från pensionsinrättningen utgående pensionen utgör enligt gällande
reglemente 75 % av pensionsunderlaget, där detta överstiger 1 900
kronor, och 60 % av pensionsunderlaget i övriga fall. Med hänsyn till
att generaldirektörs pension utgår av telegrafverkets medel till den del
den icke bestrides av pensionsinrättningen på grund av förutvarande
delägareskap däri, har för generaldirektör räknats med samma pension
som för byråchef. Följande pensionsinrättningens tjänstemän äro delägare
med nedanstående pensioner och pensionsåldrar.

Tjänstegrad.

Antal

delägare.

Pensions-

underlag.

Er.

Pension

från

pensions-

inrätt-

ningen.

Kr.

Pensions-

ålder.

År. |

Kamrer ............................................................

4 850

Assistent (kvinnlig)............................................

1550

Vissa av ovannämnda tjänstemän kvarstå emellertid å äldre pensonsstat.
Dessa äro till antalet 22, nämligen 2 assistenter och 20 telegrafister.
För de förra utgör pensionen från pensionsinrättningen 1 650
kronor, för de senare 720 kronor.

2. Beräkningsgrunder.

Till grund för beräkningarna bör läggas en dödlighetstabell, som
icke visar högre dödlighet än den, som i framtiden kan förväntas bland
pensionsinrättningens delägare och pensionstagare.

Vid en tidigare verkställd utredning av pensionsinrättningens ställning
har jag tillämpat i fråga om manliga delägare och pensionstagare
allmänna svenska dödlighetstabellen för män åren 1901—1910 och i
fråga om kvinnliga delägare och pensionstagare motsvarande dödlighetstabell
för kvinnor.

För att utröna, huruvida dessa dödlighetstabeller fortfarande äro i
och för sig betryggande, har jag verkställt en jämförelse mellan verklig
och enligt dessa dödlighetstabeller beräknad dödlighet bland pensionsinrättningens
delägare och pensionstagare åren 1910—1918.

4051 19

114

Åldrar.	Beräknat antal avlidna delägare och pensionstagare åren 1910—1918.	Verkligt antal avlidna delägare och pensionstagare åren 1910—1918.
Manliga.	Kvinnliga.	Manliga.	Kvinnliga.
20—29 år.........................................................	8.7	28.2	7	14
30-39 » ............................................................	17.3	20.8	15	17
40-49 »...........................................................	18.3	8.9	20	6
50-59 »...........................................................	11.9	7.5	23	10
60—69 » ............................................................	7.2	10.5	9	9
70—79 » ............................................................	9.2	5.7	30	7
80-89 »...........................................................	9.i	0.6	18	3
Summa	81.7	82.2	122	66

Såsom av ovanstående tabell framgår, har antalet inträffade dödsfall
bland manliga delägare och pensionstagare varit betydligt större än
det beräknade. Tillämpning av den ifrågasatta dödlighetstabellen synes
därför vad männen beträffar fullt betryggande. Vad åter kvinnliga delägare
och pensionstagare angår, är antalet inträffade dödsfall mindre än
det beräknade, speciellt bland yngre åldrar. Tager man emellertid i betraktande,
att hänsyn vid beräkningarna ej tages till avgång av andra
orsaker än dödsfall och att avgång på grund av giftermål eller övergång
till annan verksamhet i avsevärd utsträckning förekommer bland
de kvinnliga delägarna (sålunda hava under åren 1910—1918 avgått
icke mindre än 427 kvinnliga delägare av andra orsaker än dödsfall
eller pensionering), torde även vad kvinnorna beträffar tillämpning av
den föreslagna dödlighetstabellen kunna väl försvaras.

Räntefoten bör icke väljas högre än vad som motsvarar den ränteavkastning,
som pensionsinrättningen i framtiden kan påräkna å sina
placeringar. Jag har vid denna liksom vid tidigare undersökning valt
en räntefot av 4 %, vilket antagande, i betraktande av att pensionsinrättningens
ränteavkastning i allmänhet överstigit 5 %, måste sägas innebära
avsevärd trygghet.

Vid beräkning av framtida pension har hänsyn endast tagits till
den pension delägaren äger rätt att uppbära på grund av uppnådd
pensionsålder. Till den tidigare pension, som enligt gällande avlöningsreglemente
kan utgå till tjänsteman, som på grund av sjukdom eller
olycksfall blivit för framtiden oförmögen till tjänstgöring, har vid denna

115

undersökning ingen hänsyn behövt tagas, då sådan pension utgår av
telegrafverkets medel i den mån den överstiger den reducerade ålderspension,
som försäkringstekniskt motsvarar den tidigare pensionsåldern.

Vid vissa av efterföljande beräkningar erfordras kännedom om dels
de åldrar, vid vilka inträde i pensionsinrättningen och befordran till
tjänst med högre pensionsunderlag i medeltal äger rum, dels den ordning
i vilken befordran från tjänst med lägre till tjänst med högre
pensionsunderlag i allmänhet sker. För den skull har för varje tjänstegrad
med ledning av erhållna uppgifter uträknats medelåldern vid utnämning.
Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande
tabell.

Tjänstegrad.	Medelålder vid utnämning. År-.
Byråchef, professor ...................................................	41
Linjedirektör...............................................................	36
Telefondirektör, telegrafdirektör, 1 gr.........................	46
Byråtjänsteman, 1 gr.................................................	39
Telegrafdirektör, 2 gr................................................	44
Kommissarie, 1 gr.......................................................	44
Linjeingenjör, verkstadsingenjör .................................	32
Byråtjänsteman, 2 gr.................................................	34
Kontorschef, inköpschef ......................................	37
Kontrollör, 1 gr., kommissarie, 2 gr. ...........................	41
Kadiokommissarie ......................................................	33
Ingenjörsassistent ............................. .....................	32
Kontrollör, 2 gr., kommissarie, 3 gr............................	37
Kommissarie, 4 gr......................................................	37
Materialförvaltare ......................................................	31
Assistent ..................................................................	24
Verkmästare............................................................	39
Förrådsbokhållare ......................................................	37
Linjemästare...............................................................	37
Kommissarie, 5 gr.............................................	41
Katalogredaktör .........................................................	41
	37
Linjeförman ...............................................................	32
Radiotelegrafist .........................................................	28

116

Tjänstegrad.	Medelålder vid utnämning. År.
Kassör, 1 gr................................................................	30
Telegrafist, kommissarie, 7 gr.....................................	25
V aktföreståndare.........................................................	34
Kassör 2 gr., bokhållare ........................................ ....	26
	25
Reparatör ..................................................................	30
Stationsförman............................................................	33
Stationsbiträde............................................................	23
Vaktmästare...............................................................	26
Rikstelefonist ............................................................	27

Befordran från tjänst med lägre till tjänst med högre pensionsunderlag
har antagits äga rum i följande ordning:

Byråtjänsteman, 2 gr. — byråtjänsteman, 1 gr. — byråchef;

Ingenjörsassistent — linjeingenjör — linjedirektör;

Assistent — kommissarie, 4 gr. — kontrollör, 2 gr. eller kommissarie,
3 gr. — kontrollör, 1 gr. eller kommissarie, 2 gr. — kommissarie,
1 gr. — telegrafdirektör, 2 gr. — telefondirektör eller telegrafdirektör, 1 gr.;

Assistent — radiokommissarie;

Reparatör — linjeförman — linjemästare;

Stationsbiträde — stationsförman;

Stationsbiträde — radiotelegrafist;

Telegrafist eller kommissarie, 7 gr. — kommissarie, 6 gr. — kommissarie,
5 gr.;

Kontorsskrivare — katalogredaktör;

Bokhållare eller kassör, 2 gr. — kassör, 1 gr.;

Rikstelefonist — vaktföreståndare.

All befordran antages äga rum vid ovannämnda medelåldrar. Sannolikheten
ctv för tjänsteman tillhörande viss tjänstegrad (A) att vid uppnådd
befordringsålder befordras till närmast högre tjänstegrad (B) kan
då sättas lika med

j>—1
n L l„

v —

V — X

p—1

(to + n) L lv

V — X

117

där in är antalet tjänster enligt gällande stat tillhörande tjänstegraden
A, n är antalet tjänster tillhörande tjänstegraden B och högre tjänstegrader,
till vilka befordran direkt eller indirekt sker från tjänstegraden
A, x är medelåldern för utnämning till tjänstegraden A, y är motsvarande
ålder för tjänstegraden B, p är den för tjänsterna gemensamma
pensionsåldern och är antalet kvarlevande vid åldern v enligt den tilllämpade
dödlighetstabellen. Hava tjänsterna A och B icke samma pensionsålder,
såsom fallet är med rikstelefonist och vaktföreståndare, har
befordringssannolikheten beräknats enligt formeln

p—i

n 2 lv

V—X

av= p—i i

in 2 ly + n Z lv

t'' = y v = y

där p betecknar pensionsåldern för tjänstegraden A och q är pensionsåldern
för tjänstegraden B.

Dessa befordringssannlikheter hava befunnits vara. följande.

! Tjänstegrad, från vilken befordran antages ske.	Tjänstegrad, till vilken befordran antages ske.	Befordrings- sannolikhet.
Byråtjänsteman, 2 gr...................	Byråtjänsteman, 1 gr......................	0.605
Byråtjänsteman, 1 gr...................	Byråchef..............v........................	0.311
Ingenjörsassistent..... .....................	Linjeingenjör.................................	0.950
i Linjeingenjör.................................	Linje direktör.................................	0.il4
i Assistent . ....................................	Kommissarie, 4 gr......................... (Kontrollör, 2 gr. ...........................	0.7 20 1
Kommissarie, 4 gr. ..... ...................	(Kommissarie, 3 gr.........................	1 0.866
j Kontrollör, 2 gr. ..........................	Kontrollör, 1 gr............................	l 0.509
Kommissarie, 3 gr. ........................ Kontrollör, 1 gr. ...........................	Kommissarie, 2 gr......................... )	1 0.54 5
^Kommissarie, 1 gr.........................
Kommissarie, 2 gr.........................	i
Kommissarie, 1 gr. ........................	Telegrafdirektör, 2 gr................... 1 Telef on direktör..............................	0.273 1
Telegrafdirektör, 2 gr...................	(Telegrafdirektör, 1 gr. ..................	^ 0.260
Assistent.......................................	Radiokommissarie ........................	0.061

118

Tjänstegrad, från vilken befordran antages ske.	Tjänstegrad, till vilken befordran antages ske.	Befordrings- sånnolikhet.
Heparatör ....................................	Linjeförman .................................	0.326
Linjeförman ................................	Linjemästare .................................	0.334
Stationsbiträde ..............................		0.206
Stationsbiträde .............................	Badiotelegrafist..............................	0.283
Telegrafist ...................................	[Kommissarie, 6 gr. ........................	0.190
Kommissarie, 7 gr. ........................ Kommissarie, 6 gr. ........................	1 Kommissarie, 5 gr. ........................	. 0.585
Kontorsskrivare ...........................	Katalogredaktör ...........................	0.055
Bokhållare ....................................	[■Kassör, 1 gr...........................	0.117
Kassör, 2 gr..................................	1 °.
Biks telefonist.................................	Yaktföreståndare ...........................	0.108

Vid beräkning av dessa befordringssannolikheter bar, såsom av de
tillämpade formlerna framgår, icke räknats med avgång av annan orsak
än dödsfall eller pensionering. De faktiska befordringssannolikketerna
äro därför större, än vad de erhållna talen utvisa. Till denna högre
befordringssannolikhet behöver emellertid givetvis ingen hänsyn tagas,
alldenstund vid beräkningen av värdet av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare ingen hänsyn tages till avgång av
annan orsak än dödsfall.

3. Beräkning av värdet av. pensionsinrättningens förpliktelser gentemot
nuvarande delägare och pensionstagare.

För varje tjänstegrad, från vilken befordran till högre tjänstegrad
antages äga rum, har uträknats kvantiteten

B = oc1 (Ai P + #2 (A2 P d3 (• • •))),

där «, är sannolikheten att vid uppnådd befordringsålder befordras till
närmast högre tjänstegrad, «2 är saunolikheten att från sistnämnda tjänstegrad
befordras till därnäst närmast högre tjänstegrad, o. s. v. samt
Ai P-i A2 P, • • • äro de genom befordringarna vunna ökningarna i från
pensionsinrättningen utgående pensionsbelopp. För rikstelefonist har dock
någon kvantitet B icke uträknats.

119

Kvantiteten B kan tydligen betecknas som den sannolika ökningen
i från pensionsinrättningen utgående pension på grund av framtida befordringar.
Beloppet därav framgår av efterföljande tabell.

Tjänstegrad.	B
Byråtjänsteman, 1 gr................................................	233 \|
Telegrafdirektör, 2 gr.................................................	78
Kommissarie, 1 gr.......................................................	103
Linjeingenjör ............................................................	161
Byråtjänsteman, 2 gr...............................................	459
Kontrollör, 1 gr., kommissarie, 2 gr............................	301
Ingenjörsassistent ......................................................	652
Kontrollör, 2 gr., kommissarie, 3 gr............................	268
Kommissarie, 4 gr.......................................................	427
Assistent ..................................................................	511
Kommissarie, 6 gr.......................................................	250
Linjeförman ................................................................	188
Telegrafist, kommissarie, 7 gr.....................................	59
Kassör, 2 gr., bokhållare .............................................	14
Kontorsskrivare .........................................................	10
Beparatör ..................................................................	120 !
Stationsbiträde............................................................	o CO

För assistent har hänsyn tagits till möjligheten att befordras såväl
till kommissarie av 4:e graden som till radiokommissarie och för stationsbiträde
har hänsyn tagits till möjligheten att befordras såväl till
stationsförman som till radiotelegrafist.

Vid efterföljande beräkningar hava delägarna fördelats pa följande
^ fem grupper:

I. Manliga delägare, pensionsberättigade vid 67 år.

II. » » » » 65 »

III. » » » » 60 »

IV. Kvinnliga » » » 60 »

V. » » » » 55 »

För delägare tillhörande samma grupp och med samma födelseår
hava därefter summerats dels framtida pension P från pensionsinrätt -

120

ningen på grund av innehavande tjänstegrad, dels kvantiteten 13, den
senare dock endast till så stort belopp, som antalet tjänstår vid uppnådd
pensionsålder utgör del av det antal tjänstår, som erfordras för
erhållande av hel pension.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare på grund av innevarande tjänstegrad
utgör för grupp 1—IV

IPX

Nj,

där Px betecknar summan av pensionsbeloppen P för delägare med samma
nuvarande ålder x, och för grupp V (rikstelefonister)

810

X JJx X

iV55

— y -

+ 30 L tx

A_T

där nx betecknar x-åriga delägare, som ej vid uppnådda 55 år räkna 30
tjänstår, tx är summan av de tjänstår de då räkna och nx betecknar
totala antalet #-åriga delägare.

Kapitalvärdet vid samma tidpunkt av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare på grund av framtida befordringar
har satts lika med, för grupp I—IV

lBx

där Bx betecknar summan av kvantiteterna B för delägare med samma
nuvarande ålder x, och för grupp V

där nx betecknar antalet a;-åriga delägare, som ej vid uppnådda 60 år
räkna 30 tjänstår, och t” är summan av de tjänstår de då räkna.

121

Delägare kvarstående å äldre pensionsstat hava antagits icke komma
att befordras till högre tjänstegrad.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

	G r u p p.		Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pen-sionsinrättningens förpliktelser gentemot nuvarande delägare
!			på grund av inne-havande tjänste-grad.	på grund av fram-tida befordringar.
i..........			368 026 kr.	26 909 kr.
ii..........			2 443 015 »	244 346 »
in..........			2 319 257 »	268167 »
IV ..........			3 709 893 »	150 067 »
V ..........			5 517 693 »	— 73 330 »
		Summa	14 357 884 kr.	816159 kr.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pension sinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande pensionstagare har satts lika med

lPxax

och utgör

för manliga pensionstagare
» kvinnliga »

.............. 545 420 kr.

........... 963 808 »

Summa 1 509 228 kr.

Pensionsinrättningens förvaltningskostnader utgjorde

år 1914
» 1915
» 1916
» 1917
» 1918

14 047 kr.
16 960 »
19 229 »
16 593 »
23 349 »

eller i medeltal för dessa fem år cirka 18 000 kr. årligen. Summan
av nu utgående pensioner och framtida pensioner till nuvarande del 16 -

4051 19

122

ägare utgör 3 803 772 kr. Den framtida årliga förvaltningskostnaden
synes därför lämpligen kunna sättas till 0.5 % härav. Så beräknat
utgör kapitalvärdet den 1 januari 1919 av framtida förvaltningskostnader
för nuvarande delägare och pensionstagare

347 860 kr.

4. Beräkning av värdet av nuvarande delägares förpliktelser
gentemot pensionsinrättningen.

För varje tjänstegrad, från vilken befordran till högre tjänstegrad
antages äga rum, har uträknats kvantiteterna

C — JQ5 (Al P Nyi + Ko (A2 P + X3 ( ■ • • ) ) )

och

F = (ai P Dyl + Xi (A2 P Dyi + «3 (••'')) )j

där yx är medelåldern vid befordran till närmast högre tjänstegrad, y2 är
medelåldern vid befordran till därnäst närmast högre tjänstegrad, 0. s. v.
För rikstelefonist hava dessa kvantiteter dock icke uträknats.

För tjänstegraderna kommissarie av 6:e graden, linjeförman, telegrafist
och kommissarie av 7:e graden samt reparatör har dessutom uträknats
kvantiteten

E = a^P(N„- A''„),

där p betecknar pensionen från pensionsinrättningen vid befordran till
linjemästare resp. kommissarie av 5:e graden.

Värdena av kvantiteterna C, F och E framgå av efterföljande
tabell.

123

Tjänstegrad.	c.	F.	E.
Byråtjänsteman, 1 gr.................................................	551	33	—
Telegrafdirektör, 2 gr. .............................................	140	9	—
Kommissarie, 1 gr...................................................	199	13	—
Linjeingenjör.........................................................	510	29	—
Byråtjänsteman, 2 gr.................................................	1180	70	—
Kontrollör, 1 gr.......................................................	l 591	38	_
Kommissarie, 3 gr....................................................	1
Ingenjörs assistent......................................................	2 460	135	—
Kontrollör, 2 gr.......................................................	1 572	36	_
Kommissarie, 3 gr. ...................................................	1
Kommissarie, 4 gr. ... .............................................	1079	65	—
Assistent..................................................................	1416	83	—
Kommissarie, 6 gr....................................................	626	37	1645
Linjeförman ............................................................	563	32	1289
Telegrafist ...............................................................	\ 155	7	313
Kommissarie, 7 gr...................................................	1
Kassör, 2 gr..........................................................	1 64	3	_
Bokhållare ...............................................................	1
Kontorsskrivare.........................................................	25	1	—
Reparatör ..... ........................................................	416	23	420
Stationsbiträde .......................................................	379	20	—

För delägare tillhörande samma grupp och med samma födelseår
hava därefter summerats dels den 1 januari 1919 utgående månadsav -

gift ^ till

pensionsinrättningen,

dels kvantiteterna C, F och i före -

kommande fall E\ dessa senare kvantiteter hava dock endast medräknats
med så stort belopp, som antalet tjänstår vid uppnådd pensionsålder
utgör del av det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av
hel pension.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande delägares förpliktelser
gentemot pensionsinrättningen på grund av innehavande tjänstegrad
utgör

X Ax CLx n—r

x p—x | i

124

där Ax betecknar summan av utgående årsavgifter av delägare med
samma nuvarande ålder x.

För vissa tjänstegrader har uträknats den procentsats av pensionen
från pensionsinrättningen, som årsavgiften i medeltal utgör för nuvarande
delägare.

Denna procentsats y utgör

för delägare med pensionsåldern 67 år................................. 4.1 %

» » » » 65 » ................................. 3.0 »

» linjemästare............................................................................ 7.2 »

» linjeförmän och reparatörer............................................... 5.8 »

» kommissarie av 5:e graden ............................................... 6.8 »

» » » 6:e » , telegrafister, kommis sarier

av 7:e graden, kassörer av 2:a graden, bokhållare
och kontorsskrivare............................................ 5.2 »

» vaktföreståndare .................................................................. 5.5 »

» rikstelefonister ....................................................................... 7.0 »

Enligt gällande reglemente utgår årsavgift med en procentsats av
vid stadgad pensionsålder utgående pension från pensionsinrättningen,
som är beroende av pensionsåldern och åldern vid inträdet i pensionsinrättningen,
dock att den så beräknade avgiften må nedsättas med en
tredjedel för delägare, för vilken pensionsåldern icke är högre än 60 år
och pensionsunderlaget icke överstiger 1 900 kronor, men i intet fall
till lägre belopp än tre procent av pensionsunderlaget.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av ökningen av årsavgifterna vid
framtida befordringar för nuvarande delägare har satts lika med, för
grupp I och II

där Cx betecknar summan av kvantiteterna C för delägare med samma
nuvarande ålder #, för grupp III och IV

100

lBr

100

llE,

125

där y betecknar avgiftsprocenten för linjemästare, resp. kommissarie
av 5:e graden och Ex är summan av kvantiteterna E för delägare med
samma nuvarande ålder #, samt för grupp V.

0.108

ry-1050

L 100

il nx jYst —“ — I nx
U Dx a- Dx

Dx I

7 • 810

ioo

tf»-#*

E>x

nx ^ ^ + — I 4

Dr 30 *

där y'' betecknar avgiftsprocenten för vaktföreståndare.

Varje gång delägare erhåller förflyttning till befattning, som medför
förhöjd pension, utan samtidig höjning av pensionsåldern, har han att
erlägga befordringsavgift med 5/i2 av förhöjningen i den från pensionsinrättningen
utgående pensionen.

Kapitalvärdet den 1 januari av nuvarande delägares framtida befordringsavgifter
bar satts lika med

bo5

där Fx betecknar summan av kvantiteterna F för delägare med samma
nuvarande ålder x.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

126

Grupp. ''	Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande del-ägares förpliktelser gentemot pensionsinrättningen
på grund av inne-havande tjänste-grad.	på grund av framtida befordringar. Årsavgifter. j Befordringsavgifter.
I................................................	46 978 kr.	8 247 kr. j
II...............................................	385 042 »	44 743 »	81 663 kr
III................................................	325 532 »	99 444 » J
IV...............................................	659 478 »	42137 »	11984 »
V................................................	1094 082 »	16 081 »
Summa	2 511112 kr.	210 652 kr.	93 647 kr.

5. Beräkning av värdet av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen.

Till pensionsinrättningen utgår bidrag av telegrafverket med dels
en och en halv procent av det Sverige tillkommande telegramporto, dels
ett fast årligt anslag, som till beloppet bestämmes av Kungl. Maj:t och
riksdagen. Sammanlagt utgjorde telegrafverkets bidrag

år 1914
» 1915
» 1916
» 1917
» 1918

256 289 kr.
295 025 »
307 693 »
352 971 »
417 341 »

För innevarande år är bidraget beräknat till allenast 348 775 kr. i
enlighet med en av mig verkställd utredning angående det bidrag till
pensionsinrättningen, som för olika tjänster vore erforderligt för att
jämte befattningshavarens egna pensionsavgifter täcka kostnaderna för
den del av pensionen, som utgår från pensionsinrättningen. Nämnda
utredning var emellertid baserad på de före 1919 gällande pensionsunderlagen,
vilka understego nu gällande med 350 kronor för linjeförmän,
bokhållare, stationsbiträden, vaktmästare och rikstelefonister, 150
kronor för kontorsskrivare och 250 kronor för övriga tjänstegrader.

Den sålunda från och med innevarande år verkställda höjningen
av pensionsund er lagen måste givetvis föranleda eu ökning av telegrafverkets
bidrag och, då det skulle leda till ett orimligt resultat om vid
denna utredning räknades med att i framtiden blott utginge det bidrag,

127

som motsvarar de lägre pensionsunderlagen, har jag förutsatt, att statsbidraget
i framtiden utgår med så stort belopp, som betingas av de
ökade pensionerna från pensionsinrättningen.

För den skull har jag för var och en av de fem grupper, vari jag
med hänsyn till kön och pensionsålder vid denna utredning indelat delägarna,
beräknat med vilken procent av pensionen från pensionsinrättningen,
telegrafverkets bidrag bör utgå för att det tillsammans med
delägarnas egna avgifter skall motsvara pensionskostnaden. Denna beräkning,
som verkställts enligt formeln

y—0.5+s

lötT -

1.005 (P+ B) Np

A F + 7 E) 105
12 100

P{Nt—N,p)+C-I0b—BNP

där x betecknar medelåldern vid inträdet i pensionsinrättningen, y betecknar
den procentsats, som årsavgiften i medeltal utgör av pensionen
från pensionsinrättningen och s är den procentsats, som bidraget av
telegrafverket i medeltal bör utgöra av samma pensionsbelopp, har givet
följande resultat.

....	Erforderligt bidrag
	av telegrafverket
Tj änstegrad.	i % av pensionen
	från pensions-
	inrättningen.

Byråchef, professor, byråtjänsteman .............................

Linjedirektör, linjeingenjör, ingenjörs assistent.................

Telefondirektör, telegrafdirektör, kommissarie av l:a—4:e graden, kontrollör,
radiokommissarie, assistent......................................

Kontorschef, inköpschef, förrådsbokhållare ....................

Verkstadsingenjör ........................................................

Materialförvaltare .......................................................

Verkmästare................................................................

Linjemästare, linjeförman, reparatör .............................

Kommissarie av 5:e—7:e graden, telegrafist....................

Katalogredaktör, kontorsskrivare ...................................

Kassör, bokhållare........................................................

Vaktföreståndare, rikstelefonist......................................

Kadiotelegrafist, stationsförman, stationsbiträde..............

V aktmästare.................................................................

5.8
6.0

4.9

8.3

6.4
6.1

15.6

10.4

8.4
8.4

9.x

15.8

4.2

3.9

128

Sammanställas resultaten för tjänstegrader tillhörande samma grupp,
erhållas följande procentsatser, med vilka telegrafverkets bidrag i medeltal
bör utgå å pensionsbeloppen från pensionsinrättningen.

Grupp 1....................................... 5.7 %

» 11....................................... 5.o )>

» III...................................... 10.5 ))

» IV....................................... 9.7 »

» V....................................... 15.8 »

Efter dessa grunder beräknat skulle telegrafverkets bidrag för närvarande
utgöra cirka

378 000 kr.

Kapitalvärdet av ett så beräknat bidrag utgör för nuvarande delägare
tillhörande grupp I—IV

10Ö

lPr

''x p—x | ’

Töö

io5

IB*

där s är ovannämnda procentsats, och för nuvarande delägare tillhörande
grupp V

s- 810
100

55—x\ ^ 55—a*]

X öU

• 55—X

+ 0.108

V•1050
. 100

N.t34 NJO

I)r

" -NU -N50

* dT~

''1 y „ Nu~N*o\ _ S ■ 810 /y „

+ 3ör-—dt) -Törn*•~di—

&U—&K , 1

Dx 30

där s'' är ovannämnda procentsats för grupp IV.

129

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

1 Grupp	Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av tele-grafverkets bidrag till pensionsinrättningen för nuvarande delägare
I .......................................	; 86 298 kr.
11 ....................................	728 698 »
in .......................................	706 734 »
IV ......................................	1294 270 »
v .......................................	2 531421 »
Summa	5 347 421 kr.

6. Pensionsinrättningens förpliktelser gentemot den från Aktiebolaget
Stockholmstelefon övertagna personalen.

Enligt avtal, som träffats mellan telegrafstyrelsen och Aktiebolaget
Stockholmstelefon, hava de i detta bolag anställda tjänstemän, som den
1 juli 1918 .övergått i telegrafverkets tjänst, tillförsäkrats samma pensionsrätt,
som tillkommer telegrafverkets ordinarie tjänstemän, varvid
för var och en skall gälla det pensionsunderlag, som telegrafstyrelsen
efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. Enligt samma avtal skola
ifrågavarande tjänstemän till telegrafverkets pensionsinrättning erlägga
i reglementet för nämnda inrättning stadgade avgifter,. beräknade så,
som om de inträtt i telegrafverkets ordinarie tjänst vid tiden för deras
inträde i Aktiebolaget Stockholmstelefons tjänst.

Som förutsättning härför stadgas i avtalet, att Aktiebolaget Stockholmstelefon
till telegrafverkets pensionsinrättning den 1 juli 1918 inbetalar
retroaktivavgifter beräknade så, att de motsvara kapitalvärdet
vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, som för var och en under
tiden från inträdet i Aktiebolaget Stockholmstelefons tjänst intill den 1
juli 1918 bort erläggas för att motsvara den vederbörande tillerkända
pensionsrätten.

Ifrågavarande retroaktivagifter hava av mig beräknats till

4051 19

1 344 959 kr.,

130

vilket belopp bör erläggas till pensionsinrättningen den 1 juli 1918 eller
vid den senare tidpunkt, som kan varda avtalad, i senare fallet jämte
4 7* % årlig ränta från den 1 juli 1918 till betalningsdagen.

Av nämnda retroaktiva avgiftssumrna hava tills dato erlagts dels
150 000 kr. den 1 juli 1918, dels 150 000 kr. den 1 juli 1919. Dessa
belopp äro emellertid tillsvidare, i avvaktan på att frågan om ifrågavarande
personals ordinarie anställning hos telegrafverket blivit avgjord
upptagna som skuld i pensionsinrättningens räkenskaper och äro följaktligen
frandragna pensionsinrättningens tillgångssumma.

För den från Aktiebolaget Stockholmstelefon övertagna personalen
hava vidare ännu inga pensionsavgifter inbetalats till pensionsinrättningen.
Sådana avgifter skola emellertid erläggas från den 1 juli 1918.

På grund av dessa förhållanden har jag ansett mig vid denna utredning
kunna bortse från pensionsinrättningens förpliktelser gentemot
den från Aktiebolaget Stockholmstelefon övertagna personalen.

7. Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919.

Sammanställas de erhallna resultaten, erhålles följande balansräkning.
Aktiva:

Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser gentemot
pensionsinrättningen:

a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.

b) på grund av framtida befordringar,

årsavgifter.......................................................................... »

befordringsavgifter ........................................................ »

Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen
för nuvarande delägare...................................... »

Tillgångar................................................................................ »

2 511 112

210 652
93 647

5 347 421
10 373 779

Summa kr. 18 536 611

Passiva:

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande pensionstagare......................................... kr. 1 509 228

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare:

131

a) på grund av innehavande tjänstegrad ................... kr. 14 357 884

b) på grund av framtida befordringar.......................... » 616 159

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader
för nuvarande pensionstagare och delägare J> 347 860

överskott ....................................................... fl 1 705 480

Summa kr. 18 536 611

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visar sålunda
ett överskott på

1 705 480 kronor.

Som jämförelse må anföras att vid den tidigare av mig verkställda
utredningen angående pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1915
överskottet befanns vara 2 722 573 kr.; minskningen av överskottet beror
dels av den från den 1 januari 1918 verkställda sänkningen av vissa
befattningshavares pensionsavgifter, dels av den från och med innevarande
år verkställda höjningen av pensionsunderlagen. I någon mån
torde pensionsinrättningens ställning även hava påverkats av den starka
stegringen av antalet delägare, från 2 193 den 1 jan. 1915 till 3 308
den 1 jan. 1919.

Vid uppgörande av pensionsinrättningens balansräkning är ingen
hänsyn tagen till blivande delägare. Under förutsättning att telegrafverkets
bidrag beräknas på sätt ovan angivits, är det givetvis ej heller
erforderligt att vid beräkningarna taga hänsyn till blivande delägares
rättigheter och skyldigheter.

II. Beräkning av det sannolika överskottet den 1 juli 1920.

Om dödlighet, ränteavkastning, befordringar och omkostnader förlöpa
i enlighet med de antaganden, varpå beräkningen av överskottet
den 1 januari 1919 grundats, och bidrag från telegrafverket utgått med
ovan beräknade belopp, skulle, därest förnyad utredning verkställdes den
1 juli 1920, oförändrat överskott erhållas. Då samtliga de antaganden,
som lagts till grund för utredningen valts med stor försiktighet, kommer
överskottet sannolikt att vara större den 1 juli 1920 än vad som
ovan erhållits för den 1 januari 1919. I all synnerhet gäller detta antagandet
angående ränteavkastningen. Då pensionsinrättningen under

132

innevarande och närmast följande år med säkerhet kan påräkna minst
5 % ränteavkastning å sina placeringar, måste överskottet på grund
härav intill den 1 juli 1920 ökas med minst

10 373 779x0.015 = 155 607 kr.

Å andra sidan kommer överskottet att minskas på den grund att
telegrafverkets bidrag ännu icke fastställts till det belopp, som motsvarar
de nu gällande pensionsbeloppen; denna minskning kan uppskattas till
cirka

45 000 kr.

Övriga faktorer, såsom dödlighet, befordringar och omkostnader
torde endast i ringa grad inverka på överskottet under loppet av ett
och ett hälft år. På grund härav uppskattar jag det sannolika överskottet
den 1 juli 1920 till minst 1 705 000x1.06+155 000 — 45 000
eller cirka

1 910 000 kronor.

III. Beräkning av det lägsta belopp, som med hänsyn till
föreslagna ändrade pensionsbestämmelser måste
överlämnas till telegrafverkets pensionsfond.

I samband med reglering av personalens vid kommunikationsverken
löner har för dessa även föreslagits ökade pensionsunderlag och ändrade
grunder för pensionsavgifternas utgående. Vad angår telegrafverkets
personal äro dessa pensionsunderlag och pensionsavgifter följande.

Tjänstegrad	Föreslaget pensions- underlag.	Föreslagen årlig pensions- avgift.
	Er.	Kr.
Generaldirektör ..................................................	8000	480
Verkstadsdirektör ................................................	7 000	420
Byråchef, linjedirektör, telefondirektör, telegraf direktör	6 9?6	420

133

	Föreslaget	Föreslagen årlig
Tjänstegrad	pensions- underlag.	pensions- avgift.
	Kr.	Kr.
Trafikdirektör ..............................................................................	6 684	399 !
Byrådirektör................................................................................. Förste byråingenjör, förste linjeingenjör, förste sekreterare, verk-	6 360 6 036	378 354
stadisngenjör ........................................................................
Byråingenjör, kameralintendent, linjeingenjör, telegraf kommissarie av klass 1 A ........................................................................	5 724	330
Förrådskamrer, sekreterare, telegrafkommissarie av klass 1 B, över-	5 076	279
kontrollör............................................................................
Avdelningsingenjör, förste kontrollör, inköpschef, konstruktör, kon-	4 476	234
torschef, radiokommissarie, telegrafkommissarie av klass 2 ......
Aktuarie, förrådsförvaltare, huvudkassör, notarie, revisor ...............	4 200	213
Ingenjörsassistent, kontrollör, telegrafkommissarie av klass 3 .........	3 924	192
Telegrafkommissarie av klass 4......................................................	3 684	174
Förste telegrafassistent .............................................................	3 444	156 i
Linjemästare, verkmästare ..........................................................	3 240	141
Katalogredaktör, telegrafkommissarie av klass 5 ...........................	3 204	192 j
Förrådsbokhållare, materialförvaltare, ritare (manlig), telegrafassistent	3 036	129
Telegrafkommissarie av klass 6 ..................................................	2 676	159 \|
Förrådsmästare, linjeförman, radiotelegrafist .............................	2 436	90 ]
Förste kassör, förste telegrafist, förste vaktföreståndare..................	2 256	132 I
Förste reparatör...........................................................................	2 160	75
Kontorsskrivare, ritare (kvinnlig), telegrafist, vaktföreståndare.........	2136	123 i
Stationsförman ...........................................................................	1920	63 l
Förste expeditionsvakt, reparatör..................................................	1824	57 1
Kassör ....................................................................................•••	1800	102 \|
Förste stationsbiträde ..................................................................	1716	51
Kanslibiträde, rikstelefonist............................................................	1704	93
Expeditionsvakt, stationsbiträde ...................................................	1644	48
Kontorsbiträde.............................................................................	1440	78

Därjämte har lönekommittén föreslagit vissa ändringar beträffande
pensionsåldern för en del befattningshavare.

Pensionsavgift skall enligt lönekommitténs förslag i regel erläggas
under trettio år, räknat från erhållandet av ordinarie anställning, dock
endast så länge vederbörande kvarstår i tjänst. Pensionsavgifterna äro

134

beräknade så att de i medeltal motsvara en tredjedel av pensionskostnaden.

De föreslagna pensionsunderlagen överstiga icke oväsentligt de nu
gällande. På grund härav har jag ansett lämpligt att ävenledes undersöka
vilket belopp, som måste överföras till den föreslagna pensionsfonden,
för att det tillsammans med värdet av återstående föreslagna
pensionsavgifter minst skall uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande
befattningshavares framtida pensioner enligt de föreslagna pensionsunderlagen.

Vid denna beräkning har jag antagit, att de föreslagna pensionsunderlagen
tillämpats från den 1 januari 1919. Beräkningen är verkställd
i huvudsaklig överensstämmelse med ovanstående utredning angående
pensionsinrättningens ställning. Då pensionsavgifterna äro beräknade
så, att de med stigande pensionsunderlag ökas med belopp, som
i medeltal motsvara den ökade pensionskostnaden, har jag emellertid
icke tagit hänsyn till framtida befordringsmöjligheter.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares
framtida pensioner enligt de föreslagna pensionsunderlagen utgör

för manliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 60 år.................................... 2 280 000 kr.

» » 63 » 1 221 150 »

» » 65 » 3 897 846 »

» » 67 » ................................... 525 520 »

för kvinnliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 55 år................................ 11 682 624 kr.

» » 60 » ................................. 7 791 404 »

Summa 27 398 544 kr.

En tredjedel härav utgör

9 132 848 kr.

Kapitalvärdet vid samma tidpunkt av återstående pensionsavgifter,
utgående efter ovan angivna grunder, utgör

135

för manliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 60 år ...

» » 63 » .

» » 65 » ..

» » 67 » ..

för kvinnliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 55 år

» » 60 »

Summa 4 292 835 kr.

För nuvarande befattningshavare vid telegrafverket måste således
till telegrafverkets pensionsfond överlämnas minst

4 840 013 kr.

Minskas pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919 med
dels detta belopp, dels värdet av utgående pensioner och framtida förvaltningskostnader
återstå

194 512 kr.
212 579 »
680 441 »
91 687 »

1 837 469 »
1 276 147 »

3 676 678 kronor.

Disponeras av pensionsinrättningens tillgångar ett belopp högst
uppgående till den ovan beräknade behållningen, återstår således mer
än tillräckligt för att från den planerade pensionsfonden skall kunna
bestridas en tredjedel av nuvarande befattningshavares pensioner enligt
de föreslagna pensionsbestämmelserna.

IV. Beräkning av det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar ökats genom överränta.

I det föregående har visats, att pensionsinrättningens tillgångar
motsvara mer än värdet av dess förpliktelser. Det överskott, som balansräkningen
utvisar, har uteslutande uppkommit genom av pensionsinrättningens
direktion verkställda förmånliga penningeplacenngar. Som
stöd härför må anföras följande.

136

Pensionsinrättningens tillgångar utgjorde den 1 januari 1919

10 373 779 kr.,

varav, såsom ovan visats,

1 705 480 kr.

icke erfordras för täckande av värdet av dess förpliktelser.

Pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875
har under åren 1875 —1918 i delägareavgifter uppburit

2 576 765 kr.

och som bidrag av telegrafverket erhållit

4 172 236 kr.,

förutom ett belopp av

865 538 kr.,

motsvarande värdet av de pensionsavgifter och de bidrag av telegrafverket,
som skolat inflyta, därest pensionsinrättningen ägt bestånd under
hela den tid, som den personal, som fanns vid pensionsinrättningens
startande, varit i tjänst. Denna summa har amorterats av telegrafverket
under åren 1875—1907.

Pensionsinrättningen har under åren 1875—1918 i pensioner utbetalat 5

163 008 kr.

och i omkostnader utbetalat

333 547 kr.

Därest pensionsinrättningen under dessa år haft samtliga sina tillgångar
placerade mot en räntefot av 4 Va %, skulle dess tillgångar den
1 januari 1919 utgjort allenast

8 104 690 kr.

Vid denna beräkning har ovannämnda retroaktiva avgiftssumma, 865 538
kr. förräntaäs från den 1 januari 1875, övriga inkomster och utgifter

hava antagits inflyta eller utgå kontinuerligt under vederbörande kalenderår.

137

Vid beräkningen har valts en räntefot av 4 Va % dels därför, att
pensionsinrättningens avgifter ursprungligen äro beräknade med tillämpning
av denna räntefot, dels därför, att, därest dess tillgångar placerats
i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga värdehandlingar,
sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning än i medeltal
4 Va %.

Det belopp, varmed tillgångarna intill den 1 januari 1919 ökats
genom högre ränteavkastning än efter 4 Va %, uppgår sålunda till

2 269 089 kronor

och överstiger alltså pensionsinrättningens överskott vid nämnda tidpunkt.
Hade pensionsinrättningen icke genom förmånliga penningplaceringar
avsevärt ökat sina tillgångar, skulle sålunda balansräkningen
sannolikt visat brist i stället för överskott.

Den ovan erhållna överräntan, 2 269 089 kr., har uppkommit genom
förmånlig placering av medel influtna dels i form av delägareavgifter,
dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kan då synas rättvist att
vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar mellan den planerade
pensionsfonden och, såsom föreslagits, telegrafverkets änke- och
pupillkassa låta den senare erhålla så stor del av den uppkomna räntevinsten,
som belöper på den del av tillgångarna, som motsvarar delägarnas
avgifter. Vid denna beräkning synes en del av den retroaktiva
avgiftssumman, som amorterats av telegrafverket, böra anses motsvara
delägareavgifter. Kapitaliseras till den 1 januari 1919 direkta delägareavgifter
erhålles 5 650 986 kr., kapitaliseras åter till samma tidpunkt direkta
bidrag av telegrafverket erhålles 7 116 846 kr.; summan av dessa
båda belopp är 12 767 832 kr., av vilken summa det kapitaliserade värdet
av de direkta delägareavgifterna utgör cirka 44 % (samma procentsats
erhålles, om man undersöker huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen,
som i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter). På
grund härav har jag ansett 44 % av den retroaktiva avgiftssumman motmotsvara
delägareavgifter.

Av det kapitalbelopp, 8 104 690 kr., som pensionsinrättningen skulle
ägt den 1 januari 1919, därest all ränteavkastning skett efter 4 V*
skulle enligt denna beräkning

3 599 204 kr.

motsvara delägarnas avgifter och

4051 19

138

'' 4 505 486 kr.

motsvara telegrafverkets bidrag.

Fördelas räntevinsten efter dessa belopp kommer på änke- och pupillkassans
del

1 002 937 kronor.

Med anledning av de resultat, till vilka jag genom dessa utredningar
kommit, får jag förorda, att vid en indragning av telegrafverkets
pensionsinrättning dess tillgångar disponeras sålunda, att ett belopp av

1 000 000 kronor

överlåtes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och att återstående
tillgångar överlämnas till den för telegrafverket föreslagna pensionsfonden.

Sker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt,
överföres till änke- och pupillkassan endast cirka hälften av vad som
motsvarar pensionsinrättningens överskott vid tidpunkten för indragningen
och icke mer än vad som av pensionsinrättningens vinst genom
högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade kan anses belöpa
på delägareavgifterna, varjämte till den nya pensionsfonden överföres
betydligt mer än vad som motsvarar eu tredjedel av nuvarande
befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna pensionsbestämmelserna.

Stockholm den 13 september 1919.

Reinh. Palmqvist.

139

Bilaga 2.

Jämförande tablå över nuvarande högsta pensionsbelopp och de av
kommittén föreslagna tjänstepensionsunderlag.

Anm. Tjänsterna hava sammanförts under de lönegrader, de skola komma att tillhöra enligt det nya
gemensamma avlöningsreglementet.

Där flera pensionsbelopp upptagits för en och samma lönegrad, avses olika befattningar.

		Högsta nuvarande pensionsbelopp för befattningar vid	Tjänstepen- sionsunderlag
	Lönegrad	Postverket.	Telegraf- verket.	Statens järnvägar.	Statens vattenfalls- verk.	enligt kom-mitténs förslag.
	A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän.
1...		1,350	1,350	\| 1,197 \| 1,260 l 1,386 1	1,350	1,644
2 ..		1,450	—	1,512	—	1,716
3 ...		1,450	1,450	1,512	f 1,450 \ \ 1,550 f	1,824
4 .		1,600	1,450	1,638	1,550	1,920
5...		1,800	1,450	1,890	1,550	2,160
6 ...		—	1,750	I 1,890 \ 2,142	1,550 \ 1,750 /	2,436
7...		—	—	—	/ 1,550 \ \ 2,050 j	2,844
6 ...		2,950	f 2,550 \ 2,950	f 2,520 1 2,772 i 1 3,024 J	2,050	3,036
9...		—	1 2,150 \ 2,750	2,142 1 3,024 /	2,250	3,240
10...		3,150	2,950	3,276	2,250	3,444
11 ...		3,450	3,250	3,528	3,250	3,684
12 ...		3,700	3,550	/ 3,528 \ \ 3,780 /	—	3,924
13...		4,000	4,150	/ 3,780 \ l 4,032 /	3,550	4,200
14 ...		4,300	f 3,850 \ 4,150	f 4,032 ) 4,284 [ 4,536 j	4,450	4,476
15 ...		1 4,600 \ 4,800	4,450	4,536 \		5,076
	4,850	4,788 /

140

Lönegrad.	Högsta nuvarande pensionsbelopp för befattningar vid	Tjänstepen-3ionsunderlag enligt kom-mitténs förslag.
Postverket.	Telegraf- verket.	Statens järnvägar.	Statens vattenfalls- verk.
16 ...		/ 4,600	{ 4,250 { 4,450	4,032 ) 4,788 >	4,450	5,724
		\ 4,oUU	1 4,850	5,040 J
17..		4,800	f 4,250 \ V 4,850 f	5,292	4,450	6,036
18..		—	—	5,292	—	6,360
19..		5,300	—	—	5,050	6,684
20 ..		5,900	/ 5,250 1 \ 5,850 /	6,000	—	6,996
	B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän.
1 ..		—	—	1,386	—	1,440
2..		—	1,350	—	1,450	1,704
3 ..		—	1,550	—	—	1,800
4 ..		1,750	1,750	1,890	—	2,136
5..		2,000	1,750	2,142	—	2,256
6 ..		2,200	1,850	—	—	2,676
7..		2,400	/ 1,850 1 \ 2,050 f	—	—	3,204

141

Särskilda yttranden.

Beträffande nedan angivna delar av kommitténs betänkande hava
följande särskilda yttranden avgivits av ledamöter av kommittén.

1. Beträffande upphörandet av telegrafverkets pensionsinrättning:

Herrar Andersson, Hamilton och Lundgren hava anfört:

»Kommittén har ansett skäligt, att vid statens eventuella övertagande
av telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar ett belopp av en
miljon kronor därav må överlämnas till direktionen över telegrafverkets
pensionsanstalter att användas till ändamål, som fullmäktige för delägarna
i pensionsinrättningen besluta och som kan av Kung! Maj:t godkännas.

Med stöd av de utav kommittén föranstaltade utredningar i detta
ämne anse vi, att ett större belopp borde tillgodokomma telegrafverkets
personal såsom vederlag vid överlämnandet av dess pensionskassa till
staten. Som emellertid fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen
komma att omedelbart efter avgivandet av kommitténs betänkande sammanträda
till urtima möte för behandling av detta spörsmål, hava vi,
som dock hålla före att ett överlämnande av pensionskassan till staten
nu bör äga rum, icke funnit nödigt att närmare precisera, vilket belopp
skäligen bör lämnas telegrafverkets personal såsom vederlag därför, eller
angiva de närmare skälen för beloppets höjande.»

II. Rörande vissa §§ i lagförslaget:

1) angående 12 §:

Herr Löfgren har avgivit följande yttrande, i vars syfte Herrar
Löfmarck, Gärde, Lundgren, Andersson, Jacobson, Svantesson, Petrelius
och Wallin instämt:

»Allt sedan rätten till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
inträdde, har från personalen anförts klagomål däröver, att rätt till återbekommande
av erlagda pensionsavgifter icke medgivits vid annat förhållande
än då övergång till annan statstjänst skett och då allenast
för det fall att med inträdet i sådan tjänst varit förenad skyldigheten
att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift. Under den tid

142

ifrågavarande lag ägt giltighet och tillämpning, har som bekant lag om
allmän pensionsförsäkring av statsmakterna genomförts, varigenom den
fördelen vunnits, att vid eventuell avgång ur statstjänst, med vilken
pensionsrätt är förenad, till vederbörande pensionsfonder inbetalda avgifter
kunna överföras till den allmänna pensionsförsäkringen och möjlighet
härigenom beredas vederbörande att tillgodogöra sig de pensionsavgifter,
som under statstjänsten erlagts. Denna fullt riktiga och ändamålsenliga
princip har tyvärr hittills ännu icke blivit genomförd, så vitt
jag känner, i annat fall än då det gällt pensionering av i statens tjänst
anställd icke-ordinarie personal. Då kommunikationsverkens lönekommitté,
jämlikt nådigt bemyndigande, haft att avgiva betänkande och
förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
är det uppenbart, att kommittén till behandling upptagit spörsmålet
huruvida och i vad mån de till respektive verks pensionsfonder
av tjänstemännen inbetalda pensionsavgifterna skulle kunna tillgodogöras
vederbörande tjänstemän vid avgång ur statstjäntsen av andra orsaker
än uppnådd pensionsålder. Kommittén har därvid kommit till den
uppfattningen, att, därest någon tjänsteman av ena eller andra anledningen
avgår från sin tjänst före uppnådd pensionsålder och under
förutsättning att han är svensk medborgare, sammanlagda beloppet av
de av honom erlagda pensionsavgifterna skola överföras från vederbörande
verks pensionsfond till pensionsstyrelsen på det att pension sedermera
må kunna beredas enligt den allmänna pensionsförsäkringens grunder.

Kommitténs förslag i förevarande avseende betecknar sålunda ett
väsentligt framsteg från tidigare rådande förhållanden på ifrågavarande
område, men då statsmakterna genom lag av den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring i någon mån sökt möjliggöra för varje medborgare
att på ett helt annat sätt än vad tillförne varit fallet försäkra
sig för inträdande oförmåga till arbete, synes billighet och rättvisa
fordra, att de med statstjänsten förenade pensionsavgifterna tillföras den
allmänna pensionsförsäkringen vid eventuell avgång från statstjänsten
på ett sådant sätt, att kapitalvärdet av de inbetalda pensionsavgifterna
beräknas vid inbetalningen till pensionsstyrelsen. Visserligen har av
kommittén mot ett sådant förfarande anförts, dels att den redan föreslagna
åtgärden innebär en betydande förmån för befattningshavarna i
jämförelse med nuvarande förhållanden, dels ock att vissa kostnader
äro förenade med pensionsmedlens förvaltning samt att den form som
givits åt innehållet i 12 § icke föranleder det merarbete, som skulle
bliva en följd, därest å de inbetalda pensionsavgifterna jämväl finge

143

beräknas ränta. Intet av de anförda skälen synes mig vara av beskaffenhet,
att de böra la sta hindrande i vägen för en sund och riktig
princips genomförande; och då statsmakterna beträffande den icke-ordinarie
personalen ansett skäl föreligga att till pensionsstyrelsen överföra
inbetalda pensionsavgifter till sitt kapitalvärde vid vederbörande befattningshavares
avgång ur statstjänst, torde inga som helst svårigheter
förefinnas att även för den ordinarie personalen tillämpa samma princip.
De merkostnader, som med uträknande av vars och ens tillgodohavande
härav skulle bliva följden, böra icke verka avskräckande, enär otvivelaktigt
med fixa pensionsavgifters och fasta pensionsunderlags införande
kan förutsättas eu betydande lättnad i administrationen av pensioneringen;
härtill kommer, att de ordinarie tjänstemännen i mycket mindre utsträckning
än den icke-ordinarie personalen lämnar statstjänsten, varav följer
att det endast i enstaka fall blir fråga om en beräkning av avgifternas
kapitalvärde.

Då statsmakterna under åren 1913—1917 ingående behandlade
frågan om pensionering för i statstjänst anställd icke-ordinarie personal,
och då Kungl. Maj:t i proposition n:r 222 till 1917 års lagtima riksdag
framlade förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra
befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,
förutsattes och genomfördes jämväl den av mig här ovan
åberopade bestämmelsen, att vederbörande verks pensionskassa för pensionering
av icke-ordinarie personal vid delägares entledigande till pensionsstyrelsen
inbetalar kapitalvärdet av den pensionsrätt, som tillkommer
honom. Då sålunda denna princip allaredan vunnit statsmakternas
godkännande, anser jag såsom följdriktigast, att denna fullt rättvisa
princip tillämpas jämväl för kommunikationsverkens ordinarie tjänstemän,
särskilt som densamma på intet sätt torde rubba grundförutsättningarna
för de beräkningar, som gjorts rörande dessa tjänstemäns pensionering
i egenskap av befattningshavare hos staten. Ej heller torde skäl förefinnas
till det antagandet, att ett stadgande i av mig antydd riktning
skulle medföra en större avgång ur statstjänst.

Då jag icke kunnat biträda kommittémajoritetens förslag till avfattning
av 12 § i det föreliggande förslaget till lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk och ej heller helt den
motivering, som föregår denna paragraf, tillåter jag mig av sådan anledning
påyrka, att bemälda paragraf må erhålla följande ändrade lydelse: -

144

Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i
statens tjänst och är han icke berättigad till tjänstepension
enligt bestämmelserna i denna lag, skall, för beredande åt
honom av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond
till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de
utav honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma
icke på grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna
i anspråk. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den,
som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.))

2) angående 28 §:

Herrar Gärde, Löfgren, Lundgren, Andersson, Jacobson, Svantesson,
Petrelius och Wallin hava gjort följande uttalande, i vars syfte herr
Löfmarek instämt:

»De av kommittén i 28 § föreslagna pensionsavgifterna äro i och
för sig höga samt för vissa tjänstemannagrupper och särskilt för kvinnorna
betydligt högre än för närvarande.

En av orsakerna härtill är att kommittén ansett, att pensionsavgifterna
skulle beräknas efter eu räntefot av endast 4 %. I anslutning
härtill har kommittén föreslagit, att pensionsfonderna skola gottgöras
ränta efter samma räntefot. Det vill synas som om i en tid, då staten
för sina lån nödgas erlägga en effektiv ränta av 5 % och däröver, man
utan olägenhet borde kunna förutsätta, att kommunikationsverken skola
gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre räntefot än 4 A. Faktiskt
lära också under närmaste tiden fonderna komma att gottgöras nettoavkastning
efter högre räntefot, enär berörda fonder torde vara placerade
på sådant sätt att de lämna högre nettoavkastning än 4 %.

Skulle framdeles åter en sänkning av ränteloten böra ske, möter
givetvis intet hinder att då åter höja pensionsavgiften. Att märka är
att tjänstemännen enligt det nya avlöningsreglementet äro förpliktade
att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
i fråga om pension.

En annan orsak till de höga pensionsavgifterna är att kommittén
icke vågar förutsätta, att den för närvarande befintliga högre dödlighetsprocenten
bland vissa tjänstemannagrupper skulle fortfara, utan att denna
i stället skulle nedgå. Enligt vad som framgår å sidorna 21—23 har
vid pensionsavgifternas beräkning tillämpats allmänna svenska dödlighetstabellen
1901—1910 och skulle de föreslagna pensionsavgifterna täcka
för männen 34,0 % och för kvinnorna 32,5 % av pensionskostnaderna.

145

Emellertid visa gjorda undersökningar angående dödlighetsförloppet bland
de viktigaste av vid dessa verk förekommande grupper av manliga
tjänstemän, att de manliga tjänstemännens pensionsavgifter i verkligheten
skulle komma att täcka 35,5 % av pensionskostnaden. Redan detta förhållande
att med en räntefot av 4 % 35,5 % av pensionskostnaden skulle
täckas av - tjänstemännens pensionsavgifter i stället för 33,3 % — motsvarande
avgittspensionen — synes oss tillräckligt uppväga risken av
att dödligheten för framtiden skulle bliva lägre än vad nu är fallet
bland kommunikationsverkens tjänstemän. Att därjämte räkna med en
räntefot av endast 4 % — det förutsättes även å sid. 23, att en högre
räntefot kan påräknas — synes oss innebära en dubbel säkerhet, vilket
ställer kommunikationsverkens tjänstemän i avsevärd sämre ställning
än övriga civila befattningshavare. Utgår man från en räntefot av
4,5 %, vilket vi icke anse vara för högt, skulle nämligen pensionsavgifterna
för de manliga befattningshavarna täcka 39,7 % av pensionskostnaden
eller 10 % mera än pensionsavgifterna för de tjänstemän,
vilkas pensioner bestridas från pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare,
vilkas avgifter täcka omkring 29,6 % av pensionskostnaden. Intill dess
en reglering av övriga civila befattningshavares pensionsförhållanden kan
varda genomförd, borde därför kommunikationsverkens tjänstemän få
åtnjuta den lindring i sina pensionsavgifter, som kan ernås genom att
deras avgifter beräknas efter högre räntefot än 4 %, exempelvis 4,5 %.

Vi vilja därjämte framhålla, att särskilt de högre tjänstemännen
fått sina pensionsavgifter satta till högre belopp än som vederbort till
följd därav, att genom grafisk utjämning deras avgifter höjts till en
betydligt större procent av pensionsunderlagen, än som varit behövligt
för täckande av deras pensionskostnader.

Av de skäl, som här ovan anförts, synes det oss därför med rätt
och billighet överensstämmande, att pensionsavgifterna beräknas efter
högre räntefot än 4 %, och vilja vi föreslå ovan nämnda 4,5 %, eller
samma räntefot, som enligt kommitténs uppfattning å sid. 10 angående
telegrafverkets pensionsinrättning ansetts lämplig att använda för en så
pass lång tidsperiod som åren 1875—1918.»

Herrar Löfmarek, Gärde, Löfgren, Lundgren, Andersson, Jakobson,
Svantesson, Petrelius och Wallin hava anfört:

»Såsom kommittén framhållit (sid. 24) ställa sig för den kvinnliga
personalens vidkommande de föreslagna pensionsavgifterna inom samtliga
verk proportionsvis högre än de nu utgående jämväl vid jämförelse
med de för de manliga tjänstemännen föreslagna. Förklaringen därtill

4051 19

146

har antytts delvis vara den, att de kvinnliga tjänstemännens avgifter
förut vant genomgående för lågt satta och nu beräknats efter försäkringstekniska
grunder. Åven om förhöjningen sålunda må vara matematiskt
motiverad, måste den dock anses bliva allt för betungande i betraktande
av den jämförelsevis ringa höjning den kvinnliga personalen
fått i sina pensionsförmåner. På den grund hava vi ansett, att övergången
till det nya systemet för avgiftsberäkningen bort för i tjänst
nu varande kvinnliga befattningshavare göras mjukare genom någon
minskning av de försäkringstekniskt sett erforderliga avgifterna.»

III. Rörande den såsom bilaga till lagförslaget fogade åldersförteckningen:

Herr Eriksson har anfört:

»Det är en sedan länge erkänd sanning att av alla statens arbetsområden
intet orsakar en så tidig otjänstbarhet som trafiktjänsten. På
grund härav har också pensionsåldern bestämts lägre för trafikpersonalen
än för flertalet andra statens tjänstemän. Trots detta är det min bestämda
uppfattning att den pensionsålder, som för närvarande är gällande
för personalen vid trafikverken — främst då vid statens järnvägar
genomgående är allt för hög. Genom mångårig praktisk erfarenhet
har jag varit i tillfälle att konstatera huru ringa nytta verket
haft av tjänstemännen under åren närmast före pensionsålderns inträde.
I de flesta fall har man fått vidtaga åtgärder för att avlasta en del av
de ålderstigna tjänstemännens arbetsbörda; ofta nog har man måst sätta
ytterligare en tjänsteman vid sidan av den äldre för att arbetet skulle
nöjaktigt kunna utföras, och när den gamle tjänstemannen sedermera
avgått från tjänsten, har den som hjälp tillsatta arbetskraften kunnat
indragas. Den nu gällande pensionsåldern medför sålunda användandet
i tjänst av ett större antal personer än vad som eljest skulle behöva
ifrågakomma, vilket förhållande synes mig icke vara väl förenligt med
god ekonomi från statens sida, Jag har därför ansett, att i samband
med nu förevarande omarbetning av pensionsbestämmelserna en allmän
sänkning av pensionsåldern bort föreslås.

Även ur andra synpunkter har anmärkning mot den nuvarande höga
pensionsåldern framställts. Särskilt den lägre personalen har ansett
pensionsåldern så hög, att endast ett ringa fåtal av personalen har utsikt
att uppnå densamma. Vid upprepade tillfällen har därför från denna
personals sida yrkande framställts om en avsevärd nedsättning av pensionsåldern.

147

Under de senaste åren synes dock eu viss förändring i uppfattningen
rörande pensionsåldern kunnat märkas. Från såväl tjänstemän
av lägre grad som tjänstemän av högre grad liar förmärkts en strävan
att vid uppnådd pensionsålder antingen få kvarstå i ordinarie tjänst
eller ock, efter att hava avgått med pension, erhålla anställning i icke
ordinarie tjänst vid verket. Åven om dessa strävanden närmast hänga
samman med det under krigsåren sjunkande penningvärdet och svårigheterna
att under denna dyrtid kunna existera på pensionen, är det dock
självfallet att de nämnda strävandena icke rätt väl låta sig förenas med
den förut berörda uppfattningen att arbetskraften är förbrukad redan
före pensionsålderns inträde. Det bör också i detta sammanhang framhållas,
att myndigheterna visat en anmärkningsvärd redebogenhet att
använda sig av den mindervärdiga arbetskraft, som dylika pensionärer
i själva verket utgöra. Emellertid har jag med hänsyn till vad som
sålunda förekommit funnit mig icke kunna för närvarande framställa
yrkande om en allmän nedsättning av pensionsåldern. Jag måste därför
inskränka mig till att framhålla såsom min uppfattning, att det
ligger i statens eget intresse att pensionsåldern för det ojämförligt
största antalet tjänster vid kommunikationsverken bestämmes lägre än
vad som av kommittén nu föreslås.»

Herrar Löfgren, Andersson och Wallin hava anfört:

»Då vi i likhet med herr Eriksson hysa den principiella uppfattningen,
att pensionsåldern för flertalet av kommunikationsverkens tjänstemän
satts alltför hög och att det näppeligen kan vara något statens
eget intresse, att i tjänst bibehålla tjänstemännen till alltför hög levnadsålder,
instämma vi till alla delar i den av herr Eriksson särskilt uttalade
meningen i förevarande avseende.»

Herrar Löfmarck och Gärde hava anfört:

»Vidkommande i åldersförteckningen angivna pensionsåldrar anse vi
oss böra göra följande erinringar.

Om sänkning av pensionsåldern för vagn- och stallkarlar kan anses
påkallad, så vill det synas oss som om andra personalgrupper exempelvis
maskin- och pannskötare, en del ångfärjepersonal m. fl. med samma
fog skulle kunna kräva motsvarande sänkning.

Vi kunna icke finna några påtagliga skäl anförda för att annan
pensionsålder skall gälla för verkmästare vid telegrafverket än lör motsvarande
befattningshavare vid statens järnvägar.

148

Slutligen kunna vi icke finna den av kommittén vidtagna åtgärden
att höja pensionsåldern för vissa högre tjänstemän i järnvägsstyrelsen,
från nuvarande G5 till 67 år, motiverad. Då nuvarande 65-års åldern
fastslogs, åberopades som skäl härför, att berörda tjänstemän i allmänhet
rekryterades från eller övergingo till befattningar vid distrikten, för
vilka gällde 65 års pensionsålder. Detta förhållande är allt fortfarande
förhanden och torde för vissa grupper, som genom det nya avlöningsreglementet
blivit jämnställda i löneavseende, såsom byråingenjörer och
ban- och maskiningenjörer, komma i än större tillämpning än hittills.
Mot pensionsåldershöjningen talar därjämte — och detta gäller givetvis
i särskild grad de högsta tjänsterna, såsom byrådirektörer, förste byrådirektörer
och byråchefer -— det ur statens synpunkt kanske ännu viktigare
skälet att med hänsyn till de krav, som ställas och med järnvägarnas
rastlösa utveckling alltjämt synas ökas, på dessa tjänstemän, de
i regel icke torde kunna motsvara dessa krav vid högre ålder än 65 år.
I varje fall vill det synas oss som om, i överensstämmelse med de regler
som av billighetsskäl pläga tillämpas vid omreglering av avlönings- och
pensionsförhållanden, de nu i tjänst varande befattningshavarne övergångsvis
borde tillförsäkras rätt att avgå vid den nu gällande lägre pensionsåldern.
»

Herrar Jacobson och Svantesson hava anfört:

»Vi kunna icke biträda kommitténs förslag i fråga om pensionsåldern
för kanalinspektorer och maskinmästare vid statens vattenfallsverk;
titan anse vi, att pensionsåldern för kanalinspektorerna bör bibehållas
vid den nuvarande, som är 65 år, och att för maskinmästarna bör
bestämmas samma pensionsålder som föreslagits för stationsmästarna,
d. v. s. 63 år.

Till stöd härför få vi till en början hänvisa på den natt- och söndagstjänstgöring,
som åligger såväl kanalinspektorer som maskinmästare.
Vidare hava kanalinspektorerna att vid sidan av sin expeditionstjänst
utöva tillsyn över vissa farledsdistrikt och i viss utsträckning fungera
som ledare för yttre arbeten därstädes. Beträffande maskinmästarna är
därjämte att framhålla den vakenhet och påpasslighet, som trots en ofta
enerverande tjänstgöring måste med hänsyn till driftsäkerheten krävas
av dem.»