KOMMERS-KOLLEGII INDRAGNING (Statens offentliga utredningar 1875:1)

BETÄNKAN! )E

OCH FÖRSLAG

I FRÅGA OM

KOMMERS-KOLLEGII INDRAGNING

ELLER FÖRÄNDRADE

ORGANISATION

AFGIFNA

LEN 13 JANUARI 187 5

DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRY CK ERlK T

1870.

Stormägtigste, Ulema cligste Konung!

Sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 17 sistlidne Maj anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga fragan om Kommerskollegii indragning eller förändrade
organisation under förnyad ompröfning och till nästa Riksdag framlägga de

— 2

förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda; så har Eders Kong!.
Maj:t den 5 derpå följande Juni funnit godt i nåder uppdraga åt undertecknade, i
egenskap af ordförande och ledamöter i en särskildt tillförordnad komité, att rörande
denna fråga, efter pröfning af alla på densammas lösning inverkande omständigheter,
afgifva underdånigt utlåtande och förslag; och få korniterade, som, efter att hafva
sammanträdt första gången den 30 sistlidne Juni, nu afslutat sina arbeten, i underdånighet
afgifva sålunda anbefalda utlåtande och förslag.

Frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation har,
fristående eller i sammanhang med den mera omfattande frågan om en genomgripande
förändring af samtliga styrelseverkens organisation, ända från 1809—10 årens
riksdag ofta utgjort föremål för så väl regeringens som folkrepresentationens ompröfning.
För vinnande af en rigtig uppfattning af förstnämnda frågas närvarande
ställning torde derför vara erforderligt, att i minnet återkalla det hufvudsakligaste
af hvad som efter sagda års riksdag blifvit åtgjordt, icke allenast för lösning
af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation, utan äfven
för åstadkommande af en lämpligare organisation af förvaltningen i dess helhet.
Då emellertid ett, den 26 Maj 1859 afgifvet, underdånigt komitébetänkande om eu
förändrad organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk innehåller en utförlig
historik öfver rikets kollegiers uppkomst och utveckling jemte redogörelse för reformarbetet
intill den tiden, anse komiterade sig kunna fatta sig temligen kort i den
rekapitulation de nu gå att göra.

Kommerskollegium och det under senare tiden dermed införlifvade Bergskollegium
inrättades år 1637 genom utbrytning från Kammarkollegium. Åt förstnämnda
embetsverk uppdrogos ärenden rörande varuförädlingen och handeln; och till
Bergskollegii handläggning hänvisades ärenden rörande bergshandteringen. Kommerskollegium
blef emellertid redan år 1680 indraget och åter förenadt med Kammarkollegium,
hvaraf det var en afdelning intill år 1711, då det å nyo gjordes till ett
från sistnämnda embetsverk fristående kollegium.

I proposition till Rikets Ständers Statsutskott den 5 Juli 1809 förklarade
Kong!. Maj:t sig benägen, att företaga alla med riksstyrelsens tillbörliga handhafvande
förenliga indragningar, och uppdrog åt Statsutskottet att framlägga förslag i
sådant syfte. Då Utskottet icke kunde medhinna ett dylikt arbete, hemstälde Rikets
Ständer i skrifvelse den 3 Januari 1810, att Kong!. Maj:t måtte tillsätta en komité
för utarbetande af ett fullständigt förslag, som skulle underställas påföljande Riksdags

— 3

pröfning. Sedan derefter yttranden inhemtats tran samtliga kollegier och hofrätter
rörande de utvägar, som inom dessa verk kunde vara att vidtaga, förordnades den 4
Oktober 1811 ledamöter i komitén. Denna komité afgaf sitt betänkande den 81

Mars 1812, och detsamma öfverlemnades den 12 påföljande Juni till Rikets då för samlade

Ständers Statsutskott. Komitén både emellertid endast föreslagit några obetydliga
förändringar, enär den ansett sig icke kunna föreslå en rubbning i kollegiernas
och embetsverkens genom grundlagen bestämda ställning. Rikets Ständer funno
sig derför föranlåta att i skrifvelse af den 24 Juli 1812 anhålla, att en särskild
komité måtte tillsättas till utarbetande af en fullständig plan för en enklare, säkrare
och mindre kostsam förvaltning af rikets allmänna ärenden. Då det oaktadt ingenting
åtgjordes för frågans lösning, förnyade 1815 års Riksdag samma anhållan, hvarefter
Kongl. Maj:t förordnade om åtskilliga förberedande undersökningar. Någon

komité tillsattes likväl icke, och 1817—18 årens Riksdag fann derför nödigt att tillsätta
ett särskildt utskott för) att utarbeta och uppgifva allmänna grunder, icke

allenast för indragning och sammanslående af öfverflödiga embete!! och tjenster, utan
ock för en förbättrad arbetsmetod. I betänkande af den 6 Maj 1818 angaf Särskilda
Utskottet de allmänna grunder, som borde följas af den komité, hvilken fortfarande
ansågs vara erforderlig för frågans bringande till ett lyckligt slut. Såsom allmänna
grundsatser uttalade Utskottet: att den domsrätt, som tillkom kollegierna, borde
öfverflyttas till domstolarne, att den kollegiala styrelseformen icke vore erforderlig,
utan snarare hinderlig vid allmänna frågors behandling, och att genom införande af
ministerstyrelse vunnes både större skyndsamhet och möjlighet att till fullo begagna
rättigheten att af Statsrådets medlemmar fordra redo för den inre styrelsen. Beträffande
särskildt de ärenden som tillhörde Kommerskollegium, ansåg Utskottet, utan
att inlåta sig i några detaljer, att desamma kunde öfvertagas af Inrikesministern,
och att Bergskollegium borde upphäfvas och bergshandteringen ställas under en chef,
hvilken närmast skulle bero af Inrikesministern. I skrifvelse af den 2 Juli 1818
öfverlemnade Rikets Ständer detta Utskottets förslag, med anhållan, att Kongl. Maj:t
ville förordna en komité att genast och verksamt företaga en ny reglering af rikets
embeten och tjenster jemte ett förbättradt arbetssätt, så att komiténs förslag måtte
kunna vid nästa riksdag för Rikets Ständer framläggas.

I öfverensstämmelse med denna Rikets Ständers uttalade önskan, tillsatte
Kongl. M.aj:t den 2 Februari 1819 den begärda komitén. I det betänkande, som
komiterade afgåfvo den 29 Juni 1822, förklarade de sig icke kunna tillstyrka införandet
af ministerstyrelse i ordets egentliga bemärkelse, men ansågo det vara af högsta
vigt, att i spetsen för hvarje afdelning af administrationen vore stöld en embetsman,
som kunde med öfversigt och kännedom af alla de ämnen och ärenden,
som tillhörde hans förvaltning, å ena sidan när som helst derför göra Konungen redo

4 —

och å den andra ega tillräcklig myndighet för att med drift och verksamhet vaka
öfver administrationens gång inom sitt departement, men utan att kunna efter eget
godtfinnande något hufvudsakligt beslut fatta. Under förutsättning att kollegierna
icke vidare borde utöfva någon domaremakt i rättsfrågor äfvensom att angående deras
befattning med ämnen af egentligen administrativ art allt hvad som rörde
näringarne borde från dem helt och hållet skiljas, ansågo komiterade, att alla sådana
till näringarne, allmänna, hushållningen och inre ordningen hörande frågor, Indika i
administrativ väg pröfvades och afgjordes, borde inför Konungen af vederbörande
departementschef omedelbart och utan kollegiernas mellankommande åtgärd föredragas.
I öfverensstämmelse med dessa allmänna grundsatser föreslogo komiterade bland
annat:

att Kommerskollegium måtte indragas;

att ansökningar om erhållande af patent, ärenden angående regleringen af rikets
marknader, frågor om utgifter, som för varor borde erläggas, mål om nya städers
och köpingars inrättande, karantänsanstalter, instruktioner och föreskrifter i handelsärenden
för de å utrikes orter tillsatte konsuler, samt alla sådana ärenden i öfrigt,
som vore af större omfattning, samt kunde åsyfta ut- och inrikes handelns och sjöfartens
samt manufakturers, handtverkeriers och andra inhemska slöjders vidmagthållande
och förkofran borde omedelbart tillhöra Konungens pröfning;

att i öfrigt de mål och ärenden, som i administrativ väg af Kommerskollegium
afgjordes, borde fä upptagas och pröfvas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt
besvären öfver sådana beslut omedelbart hos Konungen anföras;

att för handläggning af mindre detalj befattningar rörande handeln och näringarne
matte under statssekreterarens för Handeln och Finanserna inseende inrättas
ett Kommers- och Manufakturkontor, bestående af en chef, en sekreterare, en ombudsman
och nödig betjening;

att till detta kontor skulle höra bland annat: kontrollen å statistiska underrättelser
rörande handeln och slöjderna samt ordnandet af dessa underrättelser i
tabellarisk form, undersökning af handlingar som inlemnades för erhållande af fribref,
anstalter till skeppsbrutne och nödstälde sjömäns hemförskaffände från främmande
orter, tillsyn att hos vederbörande rederier ersättning utsökes för de kostnader, som
genom konsulerne användas till förenämnda sjöfolks hemförskaffande, och granskning
af konsulernes räkning häröfver;

att statssekreteraren till vinnande af de underrättelser och upplysningar, som
han funne nödiga för beredande af de förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka
till handelns och slöjdernas lifvande kunde bidraga, skulle ega utse en konselj af erfarne
handlande och slöjdidkare samt andra kunnige män; dock med skyldighet att
underställa valet af ledamöterne Konungens pröfning;

att förvaltningen af manufakturdiskonten och de till manufäkturernes befrämjande
anslagna medel borde anförtros åt en särskild direktion;

att Bergskollegium måtte indragas och i dess ställe inrättas ett Bergskontor,
bestående af en chef eller öfverdirektör för bergverken med en öfverinspektor, en
sekreterare och nödig betjening, och att detta nya verk skulle erhålla största delen af
den administrativa befattning som tillhörde Bergskollegium.

Detta komiterades förslag öfverlemnades den 4 Mars 1823 till Rikets då församlade
Ständer, som tillsatte ett särskildt utskott för ärendets vidare handläggning.
Utskottet afgaf sitt betänkande den 25 Augusti samma år och upptog samt utvecklade
vidare de åsigter, komiterade uttalat i afseende å organisationen af statsförvaltningens
högsta instans, hvarjemte utskottet, under antagande att, derest
rättstvister blefve till allmänna domstolar^ öfverlemnade, någon kollegialstyrelse
för näringarne icke vore nödig, lika med 1819 års komité tillstyrkte, att Kommerskollegium
och Bergskollegium måtte indragas och i desses ställe inrättas ett Manufaktur-
och Kommerskontor samt ett Bergskontor. De af Särskilda Utskottet framstälda
åsigter i fråga om Statsrådets organisation föranledde Konstitutionsutskottet
vid samma riksdag att inkomma med ett förslag till förändrad lydelse af 5 och 6
med flere i sammanhang med dessa stående §§ af regeringsformen, hvilket förslag
jemväl antogs att hvila till nästkommande riksdag, men då föll, för att med några
jemkningar återupptagas af 1834—35 årens Riksdags Konstitutionsutskott, hvarefter
det slutligen blef antaget vid 1840—41 årens Riksdag och Statsrådet derigenom fick
den organisation detsamma ännu eger. Beträffande Särskilda Utskottets förslag i öfrigt
öfverlemnade Rikets Ständer detsamma till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl.
Maj:t ville till verkställighet befordra de delar af detsamma, hvilka kunde finnas ledande
till förenkling af styrelsen och till inskränkning i embetsmännens antal. I
fråga om de båda kollegierna angaf'' Riksdagen icke någon bestämd åsigt utan hänsköt
saken helt och hållet till Kongl. Maj:t, som, efter det den Kommerskollegium
och Bergskollegium tillkommande domsrätt i vissa tviste-, brott- och utsökningsmål
genom särskilda nådiga förordningar af den 17 April 1828 förklarats skola upphöra,
afgjorde frågan om de båda kollegiernas ställning för den närmaste framtiden genom
utfärdande af nådiga instruktioner, för Konnnerskollegium den 23 April 1831 och för
Bergskollegium den 28 December 1832.

Det var derefter först vid 1847—48 årens riksdag som frågan om Kommerskollegii
och Bergskollegii indragning åter upptogs, i det nemligen Kongl. Maj:t i sin
proposition angående statsverkets tillstånd och behof gjorde framställning derom, att,
för beredande af större enkelhet och kraft åt förvaltningen, Kommerskollegium och
Bergskollegium måtte utbytas mot två särskilda öfverstyrelse!'', den ena för handel
och slöjder samt den andra för bergverken, med sålunda förändrad organisation, att

— 6 —

den kollegiala sammansättningen upphörde och förvaltningspersonalen komme att .
hvardera verket bestå åt en chef med allena beslutanderätt och rådgifvande departementalföredragande
eller byråchefer med reservationsrätt samt, då fråga vore om
afgifvande af underdåniga förslag eller utlåtanden till Kongl. Maj:t, med rättighet att
låta sina reservationer dessa förslag eller utlåtanden åtfölja. Då Rikets Ständer emellertid
funno sig icke böra bifalla hvad af Kongl. Maj:t äskats för genomförande af
eu dylik organisation, beslöt Kongl. Maj:t, att med vidare behandling af frågan om
de tvänne kollegiernas förändrade organisation skulle anstå. Sedan Rikets Ständer
vid följande riksdag beslutit en nedsättning i anslaget till Bergskollegium och i
sammanhang dermed anhållit, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga den indragning i Bergskollegii
tjenstemannapersonal, som i följd af nedsättningen i anslagssumman kunde
blifva nödvändig, förklarade Kongl. Maj:t i proposition till 1856 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof sig, i betraktande af den minskning i Bergskollegii
göromål, som under senare tid egt rum och ofelbart komme att än vidare tilltaga,
i samma mån som en af omständigheterna påkallad mera utsträckt frihet vid jernhandteringens
bedrifvande blefve medgifven, finna det vara mindre lämpligt, att för
ombesörjandet af den återstående delen af dessa göromål ett särskildt embetsverk bibehölles,
och föreslog af sådan anledning, att Bergskollegium måtte indragas och dess
göromål öfverflyttas på Kommerskollegium. Förslaget bifölls af Rikets Ständer och
trädde från och med år 1858 i verkställighet. Ett vid 1858—54 årens riksdag af
enskild motionär väckt förslag om Kommerskollegii indragning föranledde deremot
icke någon åtgärd från Riksdagens sida. Vid 1856—58 årens riksdag afgåfvo Rikets
Ständer jemväl en skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes förordna en komité
af sakkunniga personel- för att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad
sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation
skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå
den så kallade departementalstyrelsen hvilade, beredde en dylik organisations närmare
samband med statsdepartementen äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling
i förening med nödig säkerhet, samt att Kongl. Maj:t derefter ville vid nästa
riksdag, med delgifvande af nämnda förslag, framställa den nådiga proposition i ämnet,
som kunde finnas af behofvet påkallad. Med anledning häraf uppdrog Kongl.
Maj:t den 19 Juni 1858 åt en för ändamålet tillsatt komité att afgifva yttrande och
förslag uti det ämne som i Rikets Ständers skrifvelse åsyftades.

Riksdagen hade i den åberopade skrifvelsen bland annat anfört, att, för så vidt
fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa en uti åtskilliga andra länder
bruklig så kallad ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blefve afgjorda
af departementscheferna och departementen således, organiserade med byråer endast för
ärendenas beredande, en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med våra

— 7

grundlagar eller i Öfrigt förenlig med den säkerhet att ärendena behörigen handlades,
som vore afsedd derigenom att denna handläggning vore öfverlemnad åt embets- och
tjensteman, hvilka, sjelfständigt verkande, voro för sina åtgärder i laga ordning ansvarige,
hvaremot det åsyftade ändamålet syntes kunna vinnas, derigenom att de bebehöfliga
förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilda
afdelningar förenades med departementen under departementschefens högsta chefskap
och inseende. Under sådana förhållanden kunde komitén svårligen framkomma med
något förslag till en väsentligare förändring i förhållandet mellan embetsverken och
regeringen, utan inskränkte komitén sig till att angifva, hvad den ansåg kunna tjena
till att åstadkomma ett sådant närmare samband dem emellan som Rikets Ständer
ansett önskvärdt.

I fråga om Kommerskollegium ansågo komiterade, att detsammas egenskap af
rikskollegium kunde utan olägenhet upphöra, och tillstyrkte:

att i dess ställe måtte inrättas en förvaltning under namn af »Styrelsen för handel,
bergverk och slöjder», bestående af en chef eller Generaldirektör jemte fyra föredragande
ledamöter under benämning »kommerseråd», nemligen en för ärenden, som
rörde handel och sjöfart, jemte förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden, hvilken
komiterade föreslogo skulle öfverflyttas till det nya embetsverket, en för bergverksärenden,
en för ärenden som rörde fabriker och manufakturer jemte förvaltningen af
manufaktur- och ulldiskontfonderna, och en för andra till embetsverket hörande
ärenden;

att i frågor om nya allmänna författningar eller om förklaring eller ändring af
äldre dylika stadganden, äfvensom angående befordringar, afsked eller åtal för tjenstefel,
chefen och ledamöterne samfäldt skulle deltaga med lika rösträtt;

att alla öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen jemte föredraganden
och en annan ledamot;

att uti frågor om fondernas förvaltning kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne,
men deremot i alla andra mål, med undantag af pleniärenden, chefen ega
ensamt beslutanderätt, dock med rättighet och skyldighet för de närvarande ledamöterne,
då de icke ansågo sig kunna biträda beslutet, att till protokollet anföra
sina skiljaktiga meningar, hvilka, när fråga vore om underdåniga skrifvelse!'' eller
utlåtanden till Kongl. Maj:t, borde desamma åtfölja.

Den 5 Juli 1867 företog Kongl. Maj:t komiterades berörda förslag till afgörande
i hvad det afsåg Kommerskollegium, och i sammanhang härmed pröfvades en
af Riksdagen den 8 Maj samma år afgifven underdånig skrifvelse, i hvilken Riksdagen
anmält, att, sedan hos Riksdagen framställning blifvit gjord derom, att Kommerskollegium
måtte så fort som möjligt indragas och emellertid inga tjenster inom
nämnda verk tillsättas annorlunda än på förordnande, samt att presidentsbefattnin -

— 8

gen derstädes måtte fortfarande lemnas obesatt. Riksdagen, vid behandlingen af denna
fråga, i brist på erforderlig utredning, ansett sig icke böra ingå i hufvudsaklig pröfning,
huruvida Kommerskollegium kunde indragas, eller på hvad sätt handläggningen
af de under detta embetsverk hörande ärenden lämpligast skulle kunna ordnas, helst
frågan om förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk i allmänhet
vore hos Riksdagen under behandling, men att, då en ombildning af Kommerskollegium
redan tillförne varit ifrågasatt, Riksdagen, som ansåg det välbetänkt om redan
nu åtgärder vidtogos till underlättande af en sådan förändring, beslutit anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes förordna, att, intill dess frågan om Kommerskollegii indragning
eller förändrade organisation kunde varda slutligen afgjord, embeten och tjenster
inom nämnda embetsverk skulle endast på förordnande och tillsvidare tillsättas.
Kongl. Maj:t fann den af komiterade föreslagna ombildning af Kommerskollegium
icke innefatta sådana fördelar framför den befintliga organisationen att förslaget
borde vinna afseende, hvarvid Kongl. Magt, som framdeles ville taga i öfvervägande
huruvida en sådan anordning kunde ske, att de till Kommerskollegium hörande mål
och ärenden skulle, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande, kunna
på annat, till besparing i statsutgifterna ledande sätt pröfvas och afgöras, emellertid
förklarade, att det ledigvarande presidentsembetet i Kollegium icke för det dåvarande
komme att återbesättas, samt anbefalde Kollegium, att, intill dess annorlunda i nåder
beslutades, endast på förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar
hos Kollegium, som under tiden kunde blifva lediga.

Vid 1868 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t proposition, dels om inrättande af
ett statsdepartement för näringar och allmänna arbeten, dels om ett tillägg till 7 §
regeringsformen angående rättighet för Konungen att uppdraga afgörandet af vissa
ärenden åt departementschef. Af bilagan N:o 5 till den vid samma riksdag afgifna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof inhemtas, att de föreslagna
förändringarna i regeringsformen ansetts vara nödvändiga förutsättningar för indragning
af Kommerskollegium. Föredragande departementschefen hade nemligen
förklarat, dels, att det icke lät sig verkställas, att, utan men för ärendenas behandling,
till statsdepartementen öfverföra betydligaste delen af ett stort embetsverks
verksamhet, utan att samtidigt från nu varande departementen förflytta en del af de
ärenden, som redan hörde dit, till ett nytt departement, dels ock, att då de byråer,
hvilka kunde komma att inrättas, icke lämpligen borde blifva i allo fristående myndigheter
med rätt för hvarje byråchef för sig att besluta i de mål, som nu utgjorde
föremål för kollegial behandling, vederbörande departementschef, om den kollegiala
formen för ärendenas behandling upphörde, i allmänhet borde utöfva beslutanderätten,
men dervid hafva att trygga sig vid den speciela utredning, som inom den ena eller
andra byrån blefve under byråchefens ledning beredd åt der förekommande mål,

— 9 —

hvilkas expedierande sedermera skulle inom byrån verkställas. .Riksdagen afslog
dock båda Kongl. Maj:ts propositioner; och ett af enskild motionär väckt förslag om
indragning af Kommerskollegium likasom Statsutskottets förslag, att Riksdagen skulle
å nyo aflåta en skrifvelse af enahanda lydelse som den föregående år afgifna, förkastades.
Deremot föranledde en annan vid denna riksdag väckt motion, nemligen
om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den civila administrationen
samt med förslag till grunder för ett sådant ändamåls vinnande, aflåtandet af en
underdånig skrifvelse med anhållan, bland annat, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande
om icke, till åstadkommande af besparing samt större enkelhet och reda i
förvaltningen, vissa förvaltande centrala embetsverk kunde sammanslås.

Redan vid 1869 års riksdag väcktes åter motion om indragning af Kommerskollegium
och förflyttandet af de ärendens behandling, som der egt rum, direkte
under vederbörande statsdepartement eller andra förut befintliga styrelser och verk,
men föranledde icke till någon åtgärd från Riksdagens sida. Vid 1870 års riksdagfick
frågan hvila, men den af Riksdagens samma år församlade revisorer verkstälda
granskning af de under Kommerskollegii förvaltning eller kontroll stälda fonder och
medel gaf bemälde revisorer anledning att i den till 1871 års Riksdag afgifna berättelsen
angående nämnda granskning återupptaga frågan. Revisorerne yttrade:

»Vid granskning af de under Kongl. Kommerskollegii förvaltning eller kontroll
stälda fonder och medel hafva revisorerne blifvit föranlåta, att taga kännedom
om de hos Kollegium under olika år förda s. k. kanslidiarier och registratur,
samt funnit, att detta Kollegium numera har sig anvisad eu mängd af sins emellan
ganska olikartade göromål. Göromål, som äro dessa motsvarande eller med dem
likartade, finnas emellertid i de allra flesta fall andra statens embetsverk eller administrativa
myndigheter anförtrodda. Öfver de förra göromålens förhållande till
de senare hafva revisorerne desto hellre aktat nödigt att söka lemna den utredning,
hvartill granskningsarbetet gifvit tillfälle, som frågan om Kommerskollegii
indragning såsom särskildt kollegialt embetsverk upprepade gånger varit vid senaste
riksdagar väckt och med den stigande uppmärksamhet, hon tillvunnit sig, svårligen
torde kunna anses vara nedlagd, helst underdåniga skrifvelser i ämnet till Kongl.
Maj:t varit en följd af frågans behandling vid riksdagarne, och densamma ännu
torde få anses vara beroende på vidare ompröfning af Kongl. Maj:t, som, enligt
statsrådsprotokollet för civilärenden den 4 Juni 1868, förklarat sig »framdeles
vilja taga i nådigt öfvervägande, huruvida en sådan anordning kunde ske, att de
till Kommerskollegium hörande mål och ärenden skulle, utan uppoffring af deras
ändamålsenliga handhafvande, kunna på annat, till besparing i statsutgifterna ledande
sätt pröfvas och afgöras». Frågan synes emellertid gemenligen hafva blifvit
stäld i samband med jemväl väckt fråga om inrättande af ett nytt statsdeparte 2 -

— 10 —

merit, till hvilket största och hufvudsakligaste delen af de det Kongl. Kollegiet nu
tillhörande åligganden skulle öfverlåtas. I hvad man framgången af denna senare
fråga hör anses vara ett nödvändigt vilkor för lösningen af den förra, synes emellertid
bero mindre på behofvet att öfverföra behandlingen af de göromål, som å detta
Kollegium hvila, från kollegial till departemental, än på ändamålsenligheten af de
ifrågavarande, sins emellan olikartade göromålens utsöndrande från hvarandra och
öfverlåtande åt förvaltningsgrenar, som redan förut hafva sig ombetrodda åligganden,
mer eller mindre likartade med de ifrågastälda, särdeles om de myndigheter,
hvilka genom ett sådant öfverlåtande finge vidkännas eu utvidgning i sina förutvarande
göromål, skulle befinnas utan synnerligen stor eller dyrbar tillökning i arbetskrafter
kunna dessa tillkomna göromål öfvertaga. Revisorerne hafva derför trott
sig höra för Riksdagen åtminstone antydningsvis angifva de till det Kongl. Kollegiets
behandling hörande göromål, så i afdelningar sammanstälda, att deraf framgår,
till hvilka förutvarande likartade förvaltningsgrenar hvarje afdelning lämpligen
kan hänföras.

Hvad sålunda först angår den under Kollegii förvaltning stälda manufakturdiskontfonden,
synes Riksdagen genom att successivt hafva minskat beloppet af dess
kreditiv i Riksbanken, hafva ådagalagt sin åsigt, att dess göromål egentligen äro att
hänföra till bankodiskonten. En sådan åsigt har äfven nyligen af ett Kongl. Maj:ts
och rikets embetsverk blifvit framhållen. I ett af Kongl. Maj:t infordradt underdånigt
utlåtande i fråga om förändrad organisation af statens fond- och kassaförvaltning,
yttrar Kongl. Statskontoret under den 31 December 1869, att denna fond
lämpligare kunde förläggas till Riksbanken, som förut förvaltat likartade lånefonder.

De berättelser, hvilka det åligger Kollegiet att årligen afgifva och hvartill i
dess Kammarkontor, eller, såsom det förr kallades, Statistiska kontor, nödiga materialier
uppsamlas, utgöra endast en sammanställning af statistiska uppgifter och
synas med skäl numera böra räknas till arbetsområdet för Statistiska Centralbyrån,
hvilken väl också torde vara i tillfälle att, utan annan tillökning i arbetskrafter, än
anställandet af eu ytterligare aktuarie med vanlig lön af 2,500 R:dr, dessa göromål
på ett ändamålet främjande sätt bestrida.

De underdåniga utlåtanden, hvilka Kongl. Maj:t tid efter annan i olika ärenden,
exempelvis i fråga om jernvägs-afgifter, hamntaxor, kanalumgälder, byggnadsföretag
för handelns befrämjande, införselsförbud, städers kommunala angelägenheter,
marknader m. in. dylikt, affordrar Kollegiet, torde, med den utveckling, våra
förhållanden numera i hithörande afseenden vunnit, lämpligen och med den sakkännedom,
som måste förutsättas, kunna afgifvas af Jernvägstrafikstyrelsen, Styrelsen
öfver väg- och vattenbyggnader, Öfverintendentsembetet, Generaltullstyrelsen, Sund -

— 11

hetskollegium, Landtbruksakademien, städernas kommunalstyrelser och vederbörande
Landshöfdingeembeten.

Den under utrikesdepartementet nu hörande afdelning för konsulsärenden
torde, utan att dess personal hehöfver särdeles utvidgas, kunna nöjaktigt besörja
Kollega andel i skriftvexlingen med konsulerne och handhafvandet af de tvänne mindre
å stat anvisade anslag, dels till nödstäldt svenskt sjöfolk och dels till betäckande
af sådana konsulernes utgifter för svenska undersåtar, för hvilka godtgörelse af allmänna
medel icke annorlunda är medgifven, hvilka åligganden ännu tillkomma
Kollegiet. Likaså torde de cirkulär och kungörelser, som angående fyrar, smittosamma
sjukdomar m. m. af Kollegiet med anledning af konsulernes rapporter utfärdas,
kunna från nämnda departement, möjligen i vissa fall efter Suudhetskollegii
hörande, gtställas, helst den kollegiala formen för dylika ärendens behandling icke
torde vara behöflig.

Hvad beträffar det besvär, som Kollegiet hittills haft med den detsamma tillkommande
kontroll öfver städernas uppgifter angående användandet af de s. k. tolagsersättningsmedlen,
hafva revisorerne på annat ställe derför redogjort.

Granskningen af ansökningar om och bestyret med beviljande och utfärdande
åt patenter äfvensom de efter Kongl. Bergskollegii indragning nu ifrågavarande embetsverk
anförtrodda göromål torde tilläfventyrs erfordra eu ny byrå, hvilken rätteligen synes
tillhöra nu varande civildepartementet.

Rörande den befattning, Kollegiet har i fråga om navigationsskolorna, torde den
inspektion öfver dessa skolor, som numera är åt särskild person öfverlemnad, i sig
innefatta tillräcklig garanti för dessa göromåls nödiga beredning till vidare behandling
i vederbörande departement. Vore en dylik inspektion äfven för de tekniska
skolorna inrättad, torde med de Kollegiet rörande dessa skolor tillkommande göromål
enahanda förhållande kunna antagas ega rum.»

Denna revisorernes framställning upptogs vid 1871 års riksdag af enskild motionär,
som föreslog, att Riksdagen skulle för sin del besluta indragning af Kommerskollegium
i öfverensstämmelse med revisorernes antydningar. Statsutskottet
hemstälde emellertid, att, då eu framställning rörande Kommerskollegii indragning
från Kongl. Maj:t vore att inom kort förvänta, hvarken revisorernes framställningar
eller den ifrågavarande motionen måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd, och
denna Utskottets hemställan blef äfven af Riksdagen gillad.

Slutligen torde endast vara att erinra om huruledes Riksdagen, med anledning
af hvad i frågan förut förekommit samt af vid riksdagen väckta motioner, i
först omförmälda skrifvelse af den 17 Maj 1874 anfört, att det icke kunde förnekas
att inrättandet af ett nytt departement för allmänna arbeten och kommunikationer
skulle väsentligen underlätta öfverflyttandet till regeringsmagten af Kommerskollegii

— 12 —

nuvarande förvaltningsbestyr, att Riksdagen ej heller förbisett nödvändigheten deraf att
sådana mått och steg vidtoges, hvarigenom regeringen vunne någon lättnad från det
detaljarbete hvarmed den under nuvarande förhållanden betungades, men att lösningen
af frågan om en lämplig och tidsenlig behandling af de till Kommerskollegium hörande
ärenden likväl icke uteslutande torde vara beroende af en utvidgning af statsdepartementen,
att olämpligheten deraf att dessa ärenden handlades af ett embetsverk med
kollegial styrelseform länge varit insedd och att nu mera meningarne icke torde
vara delade derom, ätt bergsrörelsen, handeln och industrien hade behof af mera praktiska
målsmän än dem som uppfostrades för handläggning af ärenden efter kollegiala
former, samt att bland alla centrala förvaltningsverken Kommerskollegium företrädesvis
borde omorganiseras, så att de till samma Kollegium hörande göromål kunde
på ett mera enkelt och lämpligt sätt skötas.

En detaljerad redogörelse för Kommerskollegii göromål torde här vara på sin plats.

Kommerskollegii ännu gällande instruktion är utfärdad den 23 April 1831,
och innefattas bestämmelserna om Kollegii åligganden i de båda första §§, hvadan
dessa här återgifvas.

§ I Kongl.

Maj ds och rikets Kommerskollegii åliggande i allmänhet-är: att vara- noga
underrttttadt om tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla andra näringar inom landet,
som i allmänhet inbegripas under benämning af fabriker, manufakturer och handtverk;
att i afseende på de näringar, åt hvilka Kollegium tillhör att egna uppmärksamhet, tillse
om och hvilka hinder ligga i vägen för deras förkofran och utbildning, samt hvilka medel
kunna vidtagas till hindrens undanrödjande, och att i sådant afseende äfven inhemta kännedom
om handelns, sjöfartens och öfriga näringars tillstånd och fortgång i andra länder och
de anstalter, som till deras befrämjande derstädes kunna vara vidtagna eller vidtagas; åliggande
Kollegium, att i de fall, då Kollegium finner sig ej kunna af egen embetsmyndighet ingå
i åtgärder, som Kollegium anser till det sökta ändamålets vinnande vara nödiga och lämpliga,
derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, hvarförutan Kollegium tillhör, att
årligen till Kongl. Maj.t i underdånighet afgifva berättelser om förhållandet med rikets handel
och sjöfart, fabriker och handtverkerier för nästföregående år.

Den utveckling, handel och öfriga näringar tagit under den tid, som förflutit
efter denna instruktions utfärdande, äfvensom de förändringar i frisinnad rigtning,
som närings- och tull-lagstiftning under samma tid undergått, hafva i icke oväsentlig
glad förändrat Kollegii ställning i förhållande till de näringar, som enligt samma
instruktion tillhöra området för Kollegii verksamhet. Oaktadt den förändring, som

— 13

sålunda egt ruin, står Kollegii åliggande dock i hufvudsak ännu qvar. Den törsta
af de i denna § omnämnda skyldigheter eller den »att vara noga underrättadt om
tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla andra näringar inom landet, som
i allmänhet inbegripas under benämning af fabriker, manufakturer och handtverk»
är oförändrad, och att Kollegium fortfarande är den myndighet, som förutsättes innehafva
här omförmälda kännedom om förhållandena inom landet, framgår bland
annat deraf, att Kollegium plägar anbefallas att afgifva underdåniga utlåtanden i
frågor, som beröra handelns, sjöfartens eller industriens intressen. Af Kollegii diarium
för utgående expeditioner visar det sig sålunda, att Kollegium

o ar	1864	afgaf 145	underdåniga	utlåtanden.
»	1865	»	122	»	»
»	1866	»	145	»	»
))	1867	»	162	»	»
»	1868	»	148	»	»
»	1869	»	162	»	»
»	1870	»	158	»	»
»	1871	»	181
»	1872	))	202	»	» c
»	1873	))	200	»	»

Flertalet af dessa utlåtanden härleder sig visserligen från den Kollegium enligt
§ 2 tillkommande skyldigheten, att handlägga vissa speciela mål och ärenden,
men derjemte förekomma äfven årligen utlåtanden, som affordrats Kollegium just
på grund af det allmänna åliggande, Kollegium har enligt § 1.

Efterföljande redogörelse för de af Kollegium under de senaste tio åren afgifna
utlåtanden torde kunna bidraga att gifva en föreställning om den verksamhet,
Kollegium i denna rigtning utöfvar:

År 1864.

Ang. konsulatväsendet, upprättande af nya konsulat, förslag till återbesättande
Ö

af, m. in. ......................-...............................-........................... 10‘

I fråga om beviljande af fri kustfart mellan svenska hamnar för fartyg från

alla de länder, som medgifva enahanda förmån åt svenska fartyg --------- 1.

Ang. förslag till förnyad förordning om mätning af handelsfartyg in. in. .:.... 1.

Rörande omarbetande af förslag till handelssjöfartsreglemente ............-........ 1-

Med förslag till förnyad förordning ang. pass- och nationalitetshandlingar för

svenska till utrikes orter gående fartyg............................................. 1-

Ang. navigationsskolorna......................................................-..............

Transport 26.

— 14 —

Transport 26.

Med förslag i anledning af, dels Rikets Ständers underdåniga skrifvelse ang. ändring
i gällande stadganden rörande handels- och näringsrätt samt upphäfvande
af vissa delar af handelsbalken, dels ock underdåniga framställningar
om upphörande af vissa svenska fabriks- och handtverksvarors stämpling,
om utvidgade rättigheter för utländing att i Sverige idka handel och
annan näring, och om tiden för minderåriga personers användande till

arbete vid fabriker och handtverk in. m. .......................................... 1,

Ang. Sveriges deltagande i eu allmän industri- och konstexposition i Dublin

år 1865 .............................................................. ............. X.

Ang. Rikets Ständers framställning om ulldiskontens upphörande.................. 1.

Ang. manufakturdiskonten, lån derifrån m. in........................................

Ang. ansökningar om reseunderstöd ......................................................

I fråga om upphörande af skyldigheten för sjöfolk att erlägga särskild fattig -

vårdsafgift på förhyrningsorten ..................................................... ].

I fråga om kröneriväsendet i riket samt om beliofvet af förändrade föreskrifter

rörande varukärls undersökning och stämpling...................................... 1.

Ang. förslag till spisordning för besättningarne å handelsfartyg samt till formulär
för skeppsdagbok in. in....................................................... 1.

Med förslag till förordning ang. sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring
samt sjömansrullors utfärdande.......................................... 1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar in. fi. afgifter............ 7.

Ang. förslag till taxor å afgifter på allmänna rörelsen ....... 19.

Ang. marknader................................................................................. 4.

Ang. patenter................ 3.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna................................................ 6.

Ang. Styrelsens för svenska slöjdföreningen anhållan om ett anslag af allmänna

medel för åstadkommandet af offentliga föreläsningar........................... 1.

Ang. bergsärenden :

ang. upphörande af bokföringen å vågarne öfver jernbrukens insända jern effekter

...... 1,

ang. Fullmägtiges i Jernkontoret ansökan i fråga om belåning af jernef fekter

__............................................................... .................. 1,

i revisionssak ang. sänkning af en sjö __........................................... 1.

i anledning af täflingsskrifter ang. kolning och torfberedning .......... 1.

i anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse ang. Sala silfververk 1.

ang. bergsärenden i öfrigt ..............................................___________ g.

Ang. hvarjehanda ärenden ........................................................... ...... 49.

Summa: 145.

liD O

— 15 --

År 1865.

Ang. konsulatväsendet .......................................................................

Ang. framställningar om rättighet för norska undersåtar att reda i svenska fartyg
samt att med norska fartyg idka kustfart mellan Sveriges hamnar ...

Ang. förslag till ny tulltaxa ...............................................................

Ang. navigationsskolorna.....................................................................

Med förslag till förnyadt reglemente för de på allmän bekostnad i riket inrättade
navigationsskolor.................................................................

I anledning af gjorda framställningar om ändring i de uti Rörig!, kungörelsen
den 17 Juli 1858 meddelade föreskrifter tillförekommande af kreaturspests

införande i riket ........................................................................

I fråga om föreskrifters meddelande till förekommande af export utaf sjuk boskap.
.........................................................................................

Ang. ansökningar om förklaring eller ändring af vissa stadganden i Kongl.

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 ............

I fråga om till v ägabr nigande af en industriexposition i Stockholm år 1866 ...

Ang. manufakturdiskonten ..................................................................

Ang. ansökningar om reseunderstöd ......................................................

Ang. ifrågastäld inskränkning af rättighet till handels idkande i kyrkostäderna

inom Vesterbottens län ...............................................................

I fråga om stapelstadsrätt för köpingen Trelleborg....................................

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar eller andra avgifter......

Ang. förslag till taxor........................................................................

Ang. marknader..................................................—.........-..................

Ang. patenter.....................................................................................

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna.........................................-......

Ang. väckt fråga om utvidgning af tekniska söndags- oah aftonskolan i Eskilstuna.
...................................................................-........-............

Ang. bergs ärenden:

i fråga om bergsskolan i Falun ..................................................—

ang. åtskilliga kopparverksegares underdåniga ansökning om ltopparafradens

afskaffande................................................................................

ang. bergs ärenden i öfrigt .............................................................

o o o

Ang. hvarjehanda ärenden ......................—................-........................

Summa:

13.

18.

37.

122.

16 —

År 1866.

Ang. konsulatväsendet ......................................................................... 16

I anledning af framställning om upphäfvande af vissa i Sverige för franska fartyg
utgående utgifter .................................................................. 1

Ang. navigationsskolorna..................................................................... B

Ang. framställning om ytterligare åtgärder till förekommande af boskapspestens

införande i riket _________________________________________________________________________ 1

I fråga om försigtighetsmått vid införsel från land, som är förklaradt smit tadt

af kreaturspest, af åtskilliga såsom smittoförande ansedda varor ______ 1

Ang. ansökning om tillstånd att under vissa vilkor införa ull som producerats

å en af kreaturspest smittad ort...................................................... 1

Ang. ordningen och sättet för stadsmäklares och skeppsklarerares tillsättande 1
Ang. norska regeringens framställning om förändring i bestämmelserna rörande
förtullning af socker, som, efter att hafva blifvit raffineradt i det ena af

de Förenade rikena, införes till det andra___________________________________________ 1

Ang. framställning om upphäfvande af den öfver det s. k. produktplakatet den

28 Februari 1726 utfärdade nådiga förklaring_____________________________________ 1

Ang. Rikets Ständers skrifvelse med förslag till ny tulltaxa........................ 1

Ang. und. besvär öfver tvänne af Göta Hofrätt gifna utslag hvarigenom klaganden
blifvit fäld till ansvar för utskänkning af porter och Öl................. 1

Ang. ansökning om tillstånd för industriföreningen i Helsingborg att inrätta

ett industrilotteri ....................................................... 1

Ans;, manufakturdiskonten ..................................... 10

Ang. ansökningar om reseunderstöd ...................................................... 1

Ang. framställning om stapelstadsrätt dels för Södertelje, dels för Falkenberg 2

Ang. ansökning om nederlagsrätt och tolagsersättning åt Karlstad _______________ 1

Ang. framställning om förändrad reglering af de städerna utaf utländska varu trafiken

tillfallande våg- m. fl. afgiftér ............................................. 1

Ang. dels ifrågastäldt afskaffande af de i stapelstäderna å utrikes varutrafiken
utgående afgiftér, dels förändrad och förenklad uppställning af de taxor,
hvarefter hamn- samt bro- och kajafgifter i rikets särskilda hamnar beräknas.
.................................................... 1

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar m. fl. afgiftér............ 6

Ang. förslag till taxor............................................................... 29

Ang. marknader................ 6

Ang. patenter.................................................................................... 5

Transport:

— 17

Transport:

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna.___________________________

Ang. bergs ärenden:

ang. tiden för anförande åt besvär öfver underrätts beslut i ekonomiska och

administrativa mål_________________________________

ang. bergsärenden i öfrigt

Ang. hvarjehanda ärenden _________________________________

Summa:

91.

38.

145.

År 18(57.

Ang. konsulatväsendet __________________________________

I fråga om förändrad reglering af svenska och norska konsulsväsendet samt

om förhöjning i beloppet af svenska bidraget till konsulsfonden _____________ 1.

I fråga om antagandet å svenska fartyg af ett universelt signalsystem ].

i fråga om antagandet åt det engelska skeppsmätningssystemet med vissa deruti
föreslagna förändringar__________________________ _____ j

Med förslag angående lindring i vissa af handelssjöfarten utgående utgifter 1.

Ang. navigationsskolorna ______________________________________________ g

Ang. framställning om att tillfälle måtte beredas lokomotiveldare att vid navigationsskolorna
i riket erhålla undervisning i ångmaskinlära ..... 1.

Ang. indragning af skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona oeh öfverflyttande t af

undervisningen i skeppsbyggeri till någon af navigationsskolorna i riket... 1.

Ang. framställning om närmare föreskrifter i fråga om införsel till riket af ull

och andra i afseende å kreaturspest smittoförande varor ............ j

I fråga om tillåtelse att från en af kreaturspest smittad ort under iakttagande

af vissa försigtighetsmått införa rå ull______________________________________ ]_

I fråga om deltagande i den internationela utställningen i Havre år 1868 1.

Ang. manufakturdiskonten ................. .......... _ g

Ang. ansökningar om reseunderstöd ________________________________ _ ^2

Ang. stadsfullmägt]ges i Trelleborg ansökning om andel i stadens tulluppbörd

såsom ersättning; för tolao- i

Ang. framställning om stapelstadsrätt för Kristinehamn ___________________ 1.

Ang. d:o om åtgärder i afseende å tillämpningen af vissa stadgande!! rörande

land väga varuförseln mellan Sverige och Norge ................... 1

I fråga om fastställelse af förslag till reglemente för Göteborgs stads mätare 1.
Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar m. fl. utgifter 6.

Ang. förslag till taxor______________________________..... 26

Transport: 84.

— 18 -

Transport:

Ang. marknader -------------------------------------------------------------------------------

Ang. patenter...._________________________________________________________________________________

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna ---------------------------------------------

I fråga om begärdt anslag för eu väfskola i Borås----------------------------------

Ang. framställning om förändrad organisation af tekniska elementarskolan i

Malmö och ökadt statsanslag för densamma----------------------------------------

Ang. bergsärenden:

ang. fastställelse af nytt reglemente för Jernkontoret ------------------------

ang. rättighet att för märkande af jern från samma verkstad begagna flera

stämplar-------------------------------------------------------------------------------

i revisionssak ang. rätt till jordegareandel i eu i truga kommen mineral -

fyndighet -----------------------------------------------------------------..........

i d:o ang. d:o i en å grufveallmänning belägen malmfyndighet ............

ang. beviljandet för jerneffekters stämpling af märken med utsatt namn

i revisionssak ang. fråga om skifte åt skog a samfällighetsmark ------------

ang. täflingsskrifter rörande kolning och torfbereduing ------------------------

ang. de vilkor hvarunder tackjernsskatten i de privilegierade bergslagen

må upphöra -----------------------------------------------------------------------------

ano\ af Rikets åren 1865—66 församlade Ständer gjord underdånig framställning
i anledning af väckt fråga om tackjernstiondens upphörande...
ang. bergsärenden i öfrigt ----------------------------------------------------------

Ang. hvarjehanda ärenden ------------------------------------------------------------------

Summa:

84.

11.

44.

162.

År 1868.

Ang. konsulatväsendet ........................................................................ 16.

Ang. beredande af tillfälle för sjömän att genom svenske och norske konsuler

få till fäderneslandet hemsända sina besparingar----------- 1-

Ang. navigationsskolorna------------ 12.

Ang. förklaring i vissa delar af gällande bestämmelser rörande införsel till riket

af åtskilliga i afseende å kreaturspest smittoförande varor—----------------- 1.

Utlåtande och förslag rörande ändringar i nådiga förordningen den 6 Augusti
1864 om hvad med afseende på utvandrares fortskaffande till främmande
verldsdel iakttagas bör --------------------------- 1-

Ang. manufakturdiskonten ----------------------------- 6.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ----- t.

Transport: 44.

— 19 —

Transport: 44.

I fråga om meddelande af föreskrifter angående tillverkning, vård och försäljning
af nitroglycerin och dynamit, jemte förslag till nådig förordning i
ämnet ____________________________________________________________________ ^

Rörande förslag till författning ang. transport å jernvägar för lokomotiv af

krut och andra explosiva ämnen________________________________________________ 1.

Ang. sökt stapelstadsrätt för Simrishamn________________________________________________ 1.

Med förslag till reglemente för sjömanshusen i riket_________________________________ 1.

I fråga om föreslagna åtgärder beträffande sjömäns kyrko- och mantalsskrifning---------------------------------------------------------------------------------------
1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar________________ 4.

Ang. förslag till taxor__________________________________________________________________________ 27.

Ang. marknader____________ 2.

Ang. patent _________________________________________________________________ 4.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna__________________1______________________________ 11.

Ang. bergsärenden:

ang. till bergverkens understöd anslagen allmännings ställande under Skogsstyrelsens
vård _________________________________________ _____________________ _ 1.

ang. fråga om sökt befrielse från skattejerns erläggande för hemman______ 1.

ang. bergsärenden i öfrigt _________________________________________ 7.

Ang. hvarjehanda ärenden ___________________________________________________ 42.

Summa: 148.

År 1869.

Ang. konsulatväsendet_______________________________________________________________________ 21.

I anledning af den fortgående utvandringen af svenskt arbetsfolk till de tyska

staterna _____________________________________________________________________________ 1.

Ang. navigationsskolorna________________________________________________________________ 7.

1 fråga om anslag för meddelande af undervisning åt och anställandet af examen
med sådane elever uti navigationsskolan i Kalmar, som önska vinna
behörighet att föra befäl å ångfartyg ______________________________________________ 1.

Ang. framställning om upphäfvande af gällande förbud mot införsel till riket

af hornboskap och får ___________________________________________________________ 1.

Ang. ansökan om statsanslag för utgifvande af lättfattliga skrifter rörande husflitens
värde och uppgift ... ............................................ ............ 1.

I fråga om anslag af allmänna medel i och för Sveriges deltagande i en interna
tionel exposition i Amsterdam år 1869_________________________________________ 1.

Transport: 33.

— 20 —

Transport: 33.

I anledning af gjord anmälan om årliga internationela utställningar i London

för konst- ocli industrialster -------------------------------------------------------1 •

Med anledning af Riksdagens skrifvelse ang. beskattning af tillverkningen utaf

hvitbetssocker inom landet _____________________________________________________________ 1-

I fråga om sättet för beräknande af skatten å hvitbetssocker till verkningen inom

riket --------------------- 1-

Ang. manufakturdiskonten ------------------------------- 4.

Ang. ansökningar om rese understöd ------ 11.

I fråga om förändringar i lagstiftningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden--------------------------------------------- 1.

Ang. städernas ordinarie båtsmanshåll ----- 1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar in. fl. afgifter --------- 6.

Ang. förslag till taxor____________________________________________ 26.

Ang. marknader__________________________________________ 4.

Ang. patent ----------------------------- 7.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna----------- 10.

Ang. bergsärenden:

ang. disponerandet af f. d. bergsskolans i Falun gårdar m. in---------------- 1.

ang. underdånig framställning om upplåtande af vissa lägenheter för inrättande
af eu lägre bergsskola i Falun......... 1.

ans. bergsärenden i öfrigt ______________________________ 10.

Ang. hvarjehanda ärenden----------------- 45.

Summa: 162.

År 1870.

Ang. konsulatväsendet ------------------ 25.

I fråga om bidrag från Sverige för uppbyggande af ett nytt hospital i Alexan dria__________________________________________________________________________________________

Ang. förslag till handels- och sjöfartstraktat mellan de Förenade rikena och

Spanien _____________________________ 1-

Ang. navigationsskolorna------------------------------------------—------------------------- 8.

T fråga om förändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 12 Februari 1864
angående hvad i afseende på passagerareångfartygs utrustning och begagnande
iakttagas bör----------------------------- 1-

Med förslag till författning in. in. i händelse af införande i riket af det engelska
systemet för fartygs mätning.............................................— 1.

Transport: 37.

87.

Transport:

I fråga om åtgärd för vinnande af upplysningar rörande dem som till främmande
verldsdel utvandra -------------------------------------------------------------

1 fråga om särskilda bestämmelser till förekommande af kreaturspestens införande
i riket ______________________________________________________________________________

1 fråga om ändringar och tillägg i förordningen den 7 December 1866 angående
vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, Öl, kaffe eller

andra icke spirituösa drycker --------------------------------------------------------

Ang. ansökning om tillstånd att för tillverkning af terpentin in. in. få begagna

en destilleringspanna---------------------------------------------------------------------

I fråga om de rörande transport och upplag af explosiva och eldfarliga varor

gällande författningar in. in. ---------------------------------------------------------

Ang. ansökning om utfärdande af en lag rörande hästslagterihandteringen in. in.
Ano-. d:o om anslag för anordnande i Stockholm af en ständig utställning af

husslöjds- och industrialster------------------------------------------------------------

Ang. manufakturdiskonten ------------------------------------------------------------------

Ang. ansökningar om reseunderstöd ------------------------------------------------------

Ang. d:o om rätt att uppbära grundpenningar in. m------------------------------------

Ang. förslag till taxor -------------------------------------------------------------------------

Ang. marknader---------------------------------------------------------------------------------

Ang. patent -------------------------------------------------------------------------------------

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna..............................................--

O c.1

Ang. bergsärenden:

ang. upphörandet af tionde för tillverkning af andra metaller än jern------

ang. ifrågasatt nedläggning af Hellefors silfververk--------------------------

ang. bergsärenden i öfrigt -------------------------------------------------------------

O o o

Ang. hvarjehanda ärenden -----------------------------------------------------------------

Summa:

10.

13.

11.

43.

158.

År 1871.

Ang. konsulatväsendet ------------------------------------------------------------------------ 28.

Om nådig förklaring i anledning af deklarationen den 22 September 1871 ang.
särskilda bestämmelser till befrämjande af handels- och sjöfartsförbindel serna

mellan Sverige och Danmark ------------------------------------------------ 1.

I fråga om upphäfvande af föreskriften om fartygs ommätning hvart femte år 1.
Ang. förslag till förändrade stadganden i afseende på fyr- och båkafgiftens utgörande
----- ------------------------------------------------------- ------------------------ 1-

Transport: 31.

— 22 —

Transport: 31.

Ang. förslag till stadgande till förekommande af smittosamma kreaturssjukdo mars

införande i riket ______________________________________________ j

Ang. navigationsskolorna________________________ 2

Ang. understöd åt svenska industriidkare för deltagande i polytekniska utställningen
i Moskwa __________________________________________________ _ ^

Ang. Sveriges deltagande i eu internationel utställning i Wien____________________ 1.

Ang. framställning om anslag för anskaffande af modeller och ritningar för tillverkning
åt möbler i och för afsättning på Ryssland m. m. __________________ f.

1 fråga om utseende af ett ombud från Sveriges sida att deltaga i en internationel
kongress i Antverpen för framsteg i de geografiska, kosmografiska

och kommersiela vetenskaperna _____________________________________________ p.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ____________________________________________ 10.

Ang. manufakturdiskonten ______________ g

I fråga om sättet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen i riket in. m. 1.
I fråga om tillåtelse att utöfva bränvinsbränning i förening med tillverkning

af pressjäst under den för bränvinsbränning i allmänhet förbudna tid______ 1.

I fråga om ändring i nådiga förordningen den 7 December 1866 ang. vilkoren
för försäljning till förtäring på stället af vin, Öl, kaffe m. fl. icke spirituösa
drycker_______________________________________________ 1

Ang. förklaring af nådiga förordningen den 18 Juni 1864 i fråga om utländings

rätt att biträda svensk undersåte uti utöfningen af dennes yrke eller näring 1.
I fråga om ändring af nådiga förordningen den 18 Juni 1864 i afseende å ansvar
för idkande af oloflig handel __________________________ 1,

Ang. Riksdagens framställning rörande redovisningen för användandet af den

rikets stapelstäder tillkommande tolagsersättning_________________________________ 1.

Ang. ansökan om tolagsersättning för staden Falkenberg ___________________________ 1.

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar m. in. ____________ 12.

Ang. förslag till taxor____________________________________________________________________ 20.

Ang. marknader______________ 4_

Ang. patent ______________ 7.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna________________________________________________ 11.

Ang. bergsärenden:

i fråga om upphörande af Stora Kopparbergs bergslags skyldighet att vid

Avesta låta gara råkoppar _________________________________________________________ 1.

ang. de vilkor, hvarunder tiondens upphörande må medgifvas för de med
särskilda förmåner försedda verk för tillgodogörande af andra mineralrikets
alster än jern______________________________________________________________ 1.

Transport: 114.

— 23 —

Transport: 114.

ang. ansökningar om vissa ändringar i grufvestadgan--------------------------- 1.

ang. Sala silfververks ränteersättningsfond _______________________________________ 1.

i anledning af väckt förslag om upphörande af arrendet af Sala silfververk 1.
ang. bergsärenden i öfrigt ____________________________________________________________ 6.

Ang. hvarjehanda ärenden ...---- 58.

Summa: 181.

År 1872.

Ang. konsulatväsendet __________________________________________________________________________ 28.

I fråga om underhandlingar för afslutandet af en handelstraktat med Österrike 1.

I fråga om beviljande åt de under Tyska rikets flagga till Sverige ankommande
fartyg af alla de förmåner, som tillförsäkrats fartyg tillhörande någon af
Tyska rikets stater --------------------------------------------------------------------- 1-

Om ändring i faststälda grunder för beräkning af värdet utaf den utförsel från

och införsel till riket som verkställes med svenska fartyg_____________________ 1.

Ang. navigationsskolorna----------------- 7.

Ang. ett af särskilda komiterade afgifvet underdånigt förslag till förnyad nådig

förordning om lots- och fyrinrättningarna i riket ------------------------------ 1.

Ang. förslag till ny mäklareordning ______________________________________________________ 1.

Ang. en utställning i S:t Petersburg år 1873 _______________________ 1.

Ang. ändring af vissa stadganden i nådiga förordningen om tillverkning af nitro glycerin

och dynamit __________________________________________________________________ 1.

Ang. ändring af nådiga förordningen rörande vilkoren för försäljning till förtäring
på stället af Öl m. fl. icke spirituösa drycker ___________________________ 1.

Ang. manufakturdiskonten __________________________________________________________________ 4.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ___________________________________________________... 21.

Ang. förnyad framställning om förändringar i lagstiftningen rörande Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden________________________ 1.

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar in. m. _______________ 5.

Ang. förslag till taxor _________ 18.

Ang. marknader_________________________________________________________________________________ 6-

I fråga om framställning ang. dels tillåtelse att nyttja finmaskad vad för silloch
skarpsillfångst och dels förbud för grundvadars bruk inom Göteborgs
och Bohus län ___________________________________________________________________________ 1.

Ang. patent ---- 8.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna-------------- 5.

Transport: 112.

— 24 —

Transport: 112.

Ang. bergsärenden:

ang. öfverflyttning af de till bergverken anslagna skogar under Skogsstyrelsens
inseende och vård________________________________________________ p

i fråga om tillstånd för utländing att idka grufvedrift i riket _______________ 1.

i fråga om huruvida afrad bör utgå af åtskilliga med sådan skatt icke belagda
mineralrikets alster______________________________________________________ p

i fråga om upplåtelse för jernväg af mark å grufveallmänning_______________ 1.

ang. anslag af statsmedel till underhållande af de i Filipstad och Falun

inrättade lägre bergsskolor m. m. ________________________________________________ 1.

ang. af Riksdagen väckt fråga, huruvida icke bergmästaretjensterna må kunna
indragas eller genom förändrad distriktindelning dessa tjensters antal förminskas,
äfvensom ang. fråga om indragning af de åt bergstjenstemän

upplåtna boställen____________________________________________________________ p

ang. bergsärenden i öfrigt _______________________________________________________ pp

Ang. hvarjehanda ärenden _________________________________________ 73.

Summa: 202.

År 1873.

Ang. konsulatväsendet ___________________________________________________ 30.

Ang. uppgjordt förslag till eu handels- och sjöfarts traktat mellan de Förenade

rikena och Tyska riket__________________________________________________________________ 1,

I fråga om tillägg till gällande instruktion för skeppsmätare i afseende å mätning
af fartyg försedda med öfverbygda däck ____________________________________ 1.

Ang. meddelandet af ett stadgande att å svenska fartyg deras namn och hemort
skola vara utsatta __________________________________________________ _ p

Ang. navigationsskolorna__________________________________________________________________ 9.

Med förslag dels till nådig förordning ang. tillverkning eller raffinering af eldfarliga
oljor in. in., dels ock till nådig kungörelse ang. verkställande af
undersökning till utrönande af eldfarliga oljors större eller mindre antänd lighet

_____________________________________________ I

I anledning af förslag till förordning ang. vård och försäljning eller utlemnande

af hvit arsenik och andra giftiga ämnen __________________________________________ 1.

I fråga om sättet för anordnande af en svensk byrå vid verldsutställninsen i

Wien ____________________________________________________________ p

Ang. manufakturdiskonten ____________________________________________________________ - 7.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ___________________ 8.

130.

Transport:

— 25 —

Transport:

I anledning af vackt fråga om förändring af föreskrifterna ang. utbetalning af

premier för inom Vesternorrlands län tillverkade lärfter m. in________________

I fråga om jernvägsbroar öfver farleder___________________________________________________

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar m. fl. afgifter______

Ang. förslag till taxor ________________________________________________________________________

Ang. marknader______________________________________________________________________________

Ang. patent _________________________________ __________________________________________________

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna________________________________________________

Ang. bergsärenden______________________________________________________________________________

Ang. hvarjehanda ärenden ..................................................................

Summa:

60.

21.

12.

14.

18.

67.

200.

Hvad angår Kollegii åligganden »att tillse om och hvilka hinder ligga i vägen
för näringarnes förkofran och utbildning, samt hvilka medel kunna vidtagas till hindrens
undanrödjande,» äfvensom »att, i de fall då Kollegium finner sig ej kunna af
egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som Kollegium anser till det sökta ändamålets
vinnande vara nödiga och lämpliga, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan,»
så, om än de förändrade lagstiftningsgrundsatser, hvilka under en senare tid gjort sig
gällande, hufvudsakligen hänvisa näringarne att genom egen kraft i fri täflan söka
medlet till den utveckling, som tillförene ansågs böra genom embetsmyndigheters
mellankomst beredas, återstår dock alltid såsom föremål för Kollegii verksamhet att,
genom den tekniska undervisningens befrämjande och andra i lika syfte verkande
åtgärder såsom utställningar in. in., söka undanrödja sådana hinder, som ligga i
bristande insigter, äfvensom att uppmärksamma förhållanden i andra länder, hvilka
kunna störande inverka på afsättningen af vårt lands näringsalster och derför böra,
om möjligt, på underhandlingens väg undanrödjas.

Kollegii åliggande »att inhemta kännedom om handelns, sjöfartens och öfriga
näringars tillstånd och fortgång i andra länder och de anstalter, som till deras befrämjande
derstädes kunna vara vidtagna eller vidtagas» qvarstår fortfarande. Kollegii
deraf föranledda göromål bestå hufvudsakligen i att bringa till allmänhetens
kännedom de underrättelser om hithörande förhållanden, som inkomma till Kollegium
från konsulerne. Kollegium utfärdar sålunda årligen ett icke obetydligt antal kungöranden
om förhållandena på utrikes orter beträffande tullafgifter, hamnumgälder med
flere afgifter, som drabba handeln och sjöfarten, samt angående fyrar och båkar äfvensom
andra anstalter till sjöfartens befrämjande, bestämmelser rörande pass och nationalitetshandlingar,
marknader, utställningar in. in.

Likaledes qvarstår skyldigheten att årligen »till Kongl. Maj:t afgifva berättelser

— 20 —

om förhållandet med rikets handel och sjöfart, fabriker och handtverkeri för nästföregående
år». Sådana berättelser offentliggöras årligen i serien af »Bidrag till Sveriges
officia statistik».

De på grund af de allmänna bestämmelserna i § 1 Kollegium tillkommande
åligganden angifvas närmare i § 2 af instruktionen, der det heter:

J följd af hvad m är i allmändiet förordnadt, i afseende på Kollega verksamhet, tillhör
Kommerskollegii handläggning följande mål och, ärenden, nemligen de, som angå:

l:o. Handeln, hvarunder inbegripas frågor om anläggning af städer och köpingar
samt andra lastageplatser, äfvensom de reglementariska stadgande», som för dem böra
tjena till efterrättelse; handelsordningar; årliga regleringen af terminerna för de i riket
beviljade marknaderna; afgifter för varor och fartyg till staten, städer och kanalbolag;
företag, som afse lättnad i handelsgemenskapen inrikes orter emellan; handelsförhållanden
med främmande magter; nederlagsrätt; vexelhandel» och i öfrigt alla anstalter, som hafva
till föremal handelns säkerhet, beqvämlighet, utveckling och förkofran, hvaribland må nämnas
Kollega åliggande att föreslå konsuler å utländska handelsplatser, att brefvexla med
desse tjensteman i allt hvad angår utrikes handeln samt tillse det desse tjensteman behörigen
uppfylla sina skyldigheter.

Äfven tillhör Kollegium i afseende å handeln, att årligen upprätta statistiska
tabeller öfver rikets handlande; hvarförutan Kollegium, pröfvar och af gör besvär öfver
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och magistraters beslut angående såväl rättighet att
utöfva handel, som administrativa frågor, Indika dermed hafva gemenskap.

Genom handelsordningen den 22 December 1846 och förordningen angående
utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 upphörde Kollegii befattning med »handelsordningar»
äfvensom skyldigheten för Kollegium att »pröfva och afgöra besvär öfver
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och magistraternes beslut angående så väl rättighet
att utöfva handel som administrativa frågor hvilka dermed hafva gemenskap».

1 afseende å »företag, som afse lättnad i handelsgemenskapen inrikes orter
emellan» samt »vexelhandel och i öfrigt alla anstalter, som hafva till föremål handelns
säkerhet, beqvämlighet, utveckling och förkofran» torde några andra göromål icke
förekomma än besvarandet af nådiga remisser. Samma förhållande eger äfven rum
med frågor om »handelsförhållanden med främmande magter». När nemligen fråga
uppstår om afsittande af handelstraktat mellan de Förenade rikena och någon främmande
stat inhemtas vanligen Kollegii yttrande i ämnet.

Behandlingen af »frågor om anläggning af städer, köpingar och lastageplatser»
torde icke hafva undergått någon förändring. Kollegii underdåniga yttrande inhemtas
fortfarande i dylika ämnen, och så sker äfven i frågor om beviljande af stapelstadsrätt
åt städer, som förut ej ega dylik rätt. Angående beviljande af nederlagsrätt
inliemtas Kollegii utlåtande nu mera icke alltid. Beträffande de »reglementariska

— 27 —

stadgandena för städer och köpingar», torde Kollegii åliggande genom utfärdandet af
de nya kommunalförfattningarne hafva upphört till största delen, om ej helt och
hållet. Reglementen för drätselkammare, som det förut ålåg Kommerskollegium att
granska, fastställas nu af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

I och för regleringen af terminerna för marknaderna ingifva Länsstyrelserna
årligen förslag till Kollegium, som efter förslagens pröfning bestämmer terminerna.
Förutom denna årliga reglering tillkommer det Kollegium äfven, enligt nådigt bref
den 7 Juli 1841, att pröfva och afgöra frågor om tillåtelse till nya marknaders hållande
och om indragning af sådana, som redan beviljats.

1 afseende å »afgifter för varor och fartyg till staten, städer och kanalbolag»
hafva visserligen, bland annat genom förändrade föreskrifter om tolagen äfvensom
om afgifter på allmänna rörelsen i städer, köpingar och landthamnar, förenklingar
genomförts, men de för Kollegium genom dess befattning med dessa ärenden uppkommande
göromål äro icke desto mindre fortfarande ganska betydande.

Genom nådig kungörelse den 18 December 1857 förordnades, att den till tio
procent å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift till den s. k. handelsoch
sjöfartsfonden, samt den under namn af tolag efter olika grunder till städerna
utgående afgift, derunder inbegripen så Aräl ordinarie, stads- och allmän tolag, som den
i vissa städer särskildt utgående inqvarterings- och fattigvårds-tolagen samt öfverflödsafgiften,
der dessa umgälder såsom tolag hittills utgått, icke vidare skulle vid varors
in- eller utförsel uppbäras. Kollegium, som dittills haft att yttra sig i eu mängd
tolagsmål, såsom om beviljande af, nedsättning i, befrielse från eller reglering af
denna afgift, blef nu derifrån befriadt. T sammanhang med upphörande af tolagsafgifterna
tillerkändes emellertid vissa stapelstäder godtgörelse af tullmedlen för mistad
tolag, och Kongl. Maj:t föreskref, att det förändrade sätt, hvarpå städerna konimo i
åtnjutande af tolagen. ej föranledde till förändring uti dittills enligt nådiga brefvet
den 1 Oktober 1851 och Kommerskollegii cirkulär den 28 samma månad gällande
stadganden angående tolagens användande och stapelstädernas pligt att hvart tredje
år till Kommerskollegium insända bestyrkta uppgifter öfver beloppet och användandet
af de under nästförutgångna tre år influtna tolagsmedlen. Den 26 Januari 1872 förordnades
vidare, att Öfverståthållareembetet i Stockholm och magistraten i hvarje
annan stapelstad, hvilken fått sig beviljad rättighet att i stället för tolag uppbära
anslag af tullmedlen, skulle hvarje år till Kommerskollegium insända behörigen granskade
och styrkta utdrag af stadens räkenskaper, rörande beloppet och användandet
af staden under nästföregångna året tillflutna tolagsersättningsmedel, hvarefter det
älåge Kollegium, att i den årliga berättelsen angående inrikes sjöfarten och handeln
intaga ett sammandrag af berörda uppgifter om tolagsersättningsmedlen. Då fråga
uppstår om beviljande af tolagsersättning åt nya stapelstäder, infordras Kollegii yttrande.

— 28

Enligt nådigt bref den 15 Januari 1864 åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att senast den 1 September det år, hvarmed en af Kongl. Maj:t faststäld
taxa å afgifter på allmänna rörelsen i stad, köping eller landthamn upphör att vara
gällande, inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i fråga om taxebestämmelserna
för framtiden, äfvensom att dervid foga yttranden af vederbörande kommunalstyrelser
i städerna eller styrelser i köpingarne samt invånarnp derstädes äfvensom
hamndirektioner. Genom nådigt bref den 4 Februari 1870 är stadgadt bland annat,
att alla dittills under särskilda titlar utgående afgifter skulle sammanföras till en enda
under benämning hamnafgift, hvilken komme att utgå dels för fartyg och dels för
varor, som i hamn lossades eller lastades, hvarjemte föreskrefs, att då gällande taxor
å hamn-, bro-, kaj- och andra likartade afgifter skulle, der de ej för viss längre tid
voro utan förbehåll faststälda, upphöra att tjena till efterrättelse för hamnarne i
Göteborgs och Bohus, samt Hallands, Malmöhus och Kristianstads län med år 1870,
för hamnarne i Blekinge, Kalmar och Gotlands län med år 1871, för hamnarne i
Jönköpings, Östergötlands, Södermanlands och Stockholms län samt Stockholms stad
med år 1872, för hamnarne i Uppsala, Gefleborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens och
Norrbottens län med år 1873 och för hamnarne i rikets öfriga län med år 1874.
De nya taxor, som utfärdats efter det tiden för de gamlas giltighet tilländalupit,
hafva alla faststälts för en tid af fem år. Efter denna tid inkomma nya förslag,
och hvarje år komma sålunda hamntaxorna för vissa län att undergå ny granskning.

Öfver alla dylika förslag inhemtas Kollegii yttrande; sammalunda sker äfven
med ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar vid lastageplatser och landthamnar
samt med taxor å dylika afgifter, äfvensom i fråga om flera andra taxor,
såsom å stånd- och platspenningar, å kanalafgifter, å afgifter för passerandet af slussar,
svängbroar m. in.

Kommerskollegii förhållande till de å utrikes orter anstälde svenske och norske
konsuler är bestämdt genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga konsulsstadga den 20
April 1858. Enligt densamma tillkommer styrelsen af konsulatväsendet i hvad särskildt
angår svenska angelägenheter Kommerskollegium. Vid inträffad ledighet af
konsulsbeställning skall Kollegium afgifva underdånigt utlåtande, huruvida befattningen
bör bibehållas eller indragas och det lediga distriktet med annat konsulsdistrikt förenas,
samt i förra fallet, huru med tjenstens bestridande under ledigheten må förhållas,
om förändring i afseende å distrikt bör ske samt huruvida traktamente och
bidrag till kontorskostnaders bestridande må för den nye innehafvare!! anvisas å begge
rikenas gemensamma konsulsfond. Då fråga uppstår om upprättandet af nytt konsulat
skall Kollegium afgifva underdånigt utlåtande i ämnet samt angående distriktet och
vilkoren för befattningen. Ansökningar till ledig konsulsbeställning ingifvas till statsministern
för utrikes ärendena och öfversändas efter ansökningstidens slut från stats -

29 —

ministern till Kollegium, som, efter att hafva infordrat yttranden från stadsfullmägtige
eller särskild tillsatt nämnd i Sveriges förnämsta stapelstäder, upprättar underdånigt
förslag. Finnes ingen till befattningen lämplig sökande, skall Kollegium afgifva underdånigt
utlåtande, huruvida ledigheten bör å nyo kungöras och, i sådant fall, om någon
förändring i de förut bestämda lönevilkoren må ega rum. I fråga om tillsättandet
af fast aflönade vice konsuler och konsulatsekreterare förfares, enligt nådigt bref den
26 April 1872, på samma sätt som vid tillsättandet af konsuler. I fräsa om ofri sa
vice konsuler afgifver Kollegium utlåtande endast när fråga är om utnämning af vice
konsul vid sjelfva konsulsstationen. Finner Kollegium, att konsul ådagalagt vårdslöshet
eller försumlighet, skall anmälan derom göras hos Kongl. Maj:t. Klagomål öfver
konsuls tjensteutöfning, om saken rör svenska ärenden, skola anföras hos Kommerskollegium,
som, om Kollegium dertill finner skäl, antingen anmäler saken för Kongl.
Maj:t eller hänvisar den till domstol, i hvilket senare fall målet öfverlemnas till Kollega
advokatfiskal. Från konsulerne ingå till Kollegium rapporter om politiska, ekonomiska
eller andra förhållanden, som kunna inverka på de Förenade rikenas handel
och sjöfart in. m., om utländska nya lagar och förordningar eller municipala föreskrifter,
rörande handel och sjöfart samt tull- och hamnväsende eller dylikt, och
lemnar Kollegium allmänheten kännedom härom genom kungöranden i allmänna tidningar^.
Årligen emottager Kollegium från hvarje konsul berättelse om de Förenade
rikenas handel och sjöfart i distriktet under det sistförfluten året och om utsigterna
under det ingångna jemte eu redogörelse för konsulns åsigter om åtgärder, som anses
böra vidtagas till befrämjande af de Förenade rikenas intressen. Konsulsberättelsen
åtföljes af förteckning på alla svenska fartyg, som under året besökt distriktet. Berörda
årsberättelser utgöra ett vigtigt material för den i Kollegium utarbetade handelsoch
sjöfartsstatistiken. Om svensk man aflida- å utrikes ort skall vederbörande konsul
till Kollegium göra anmälan om dödsfallet och den aflidnes qvarlåtenskap. Med
ledning af de upplysningar, konsuln kan hafva lemnat om den aflidne, afsänder Kollegium
qvarlåtenskapen till Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande för
att den aflidnes sterbhusdelegare tillställas. I sammanhang härmed torde äfven böra
omnämnas den verksamhet, Kollegium utöfva!- till följd af enskilda personers ansökningar
om upplysningar rörande utomlands vistande anförvandter, om qvarlåtenskap
efter dem i händelse af deras frånfälle in. in. d. Kollegium vänder sig vid sådana
tillfällen till vederbörande konsul för erhållande af de äskade upplysningarna. Konsuls
utgifter för brefvexling med Kommerskollegium eller med andra myndigheter i svenska
angelägenheter ersättas af statsmedel efter Kollegii pröfning; och*åligger det Kollegium
att lemna konsul nödigt biträde vid utsökandet af ersättning för utgifter, som konsul
haft till iakttagande af svenska undersåtars rätt och bästa, men hvilka icke kunna
af allmänna medel godtgöras.

- 30 —

2:o. Sjöfarten; hit, hänföras: uppsigten öfver sjömanshusen och, i sammanhang der
med, utfärdandet af konstitutorial för sjömanshusdirektörer, samt pröfning af besvär öfver
tjensters tillsättande derstädes; frågor om anläggning af skeppsvarf; anstalter så väl till
säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten, med undantag af hvad som, angår lots- och bakverket,
som till förekommande af smittosamma farsoters införande i riket, utfärdandet eif
hel frihetsår ef och turkiska pass samt dermed gemenskap egande frågor; upprättandet af
statistiska tabeller öfver in- och utrikes sjöfarten, samt pr.öfningen af besvär öfver magistraternes
beslut,, såväl angående burskap å sjöfart samt, dithörande administrativa ärenden,
som angående skeppsklarerares och mäklares antagande.

Kommerskollegii åligganden i afseende å sjömanshusen äro nu mera bestämda
genom nådiga reglementet för sjömanshusen i riket den 4 Mars 1870. Enligt detsamma
äro sjömanshusen strida under inseende af Kollegium. Yal af ledamöter i sjömanshusdirektion
förrättas inför magistrat, som anmäler utgången för Kollegium,
hvilket derefter utfärdar förordnanden för de valde. Direktion för sjömanshus skall
årligen till Kollegium insända »räkning öfver de till sjömanshusets område hörande
fartyg», äfvensom uppgift å antalet fartygshefälhafvare, maskinister, eldare och öfriga
sjömän, allt enligt faststälda formulär. För de med direktionens brefvexling förknippade
utgifter, så vidt de icke utan svårighet kunna af sjömanshusets inkomster
bestridas, eget direktionen göra framställning om godtgörelse hos Kollegium. De
genom kollektör i kyrkorna för sjömanshusen insamlade medel insändas till Kollegium,
som fördelar dem på sjömanshusen, i förhållande till antalet inskrifne sjömän. En
liknande fördelning efter enahanda grund åligger det Kollegium att verkställa af sjömanshusens
andelar i böter och viten. som åläggas enligt reglementet för sjömanshusen
och enligt förordningen angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring
samt utfärdandet af sjömansrulla äfvensom enligt förordningen angående
mätning af handelsfartyg samt förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar.
Af revisorerne mot sjömanshusdirektions förvaltning eller räkenskaper gjorda
anmärkningar anmälas i vissa fall hos Kommerskollegium. Besvär öfver sjömanshusdirektions
beslut i förvaltningsärenden anföras hos Kollegium. Alla ärenden, som angå
sjömanshusens förvaltning och icke äro af egenskap att tillhöra domstols handläggning,
skola åt Kollegium pröfvas och afgöras. Äro målen af den beskaffenhet, att de
enligt gällande lag eller författning höra af domstol handläggas, öfverlemnar Kollegiuni
handläggningen till sin advokatfiskal, hvilken har att antingen sjelf eller genom
annan allmän åklagare mot vederbörande föra talan.

Bland »anstalter till säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten», som utgöra föremål
för Kollega i verksamhet, torde i främsta rummet höra räknas de på allmän bekostnad
i riket inrättade navigationsskolorna. Enligt Kongl, Maj:ts förnyade nådiga
reglemente för dessa skolor den 13 Februari 1866, tillkommer Kollegium den allmänna

uppsigten öfver dem och de der anstälde lärarne. För öfver vakande af undervisningens
behöriga gång vid dessa skolor utnämner Eders Kongl. Maj:t på Kollegii förslag eu
inspektör. Vid hvarje skola förordnas af Eders Kongl. Maj:t en ordinarie lärare,
hvilken tillika är skolans föreståndare, och till dennes biträde utses af Kollegium
nödigt antal underlärare. Då biträde af dylika underlärare erfordras vid någon skola,
gör direktionen anmälan derom hos Kollegium och föreslår tillika lämplig person,
hvarefter det ankommer på Kollegium att förordna denne. Ansökningar om befordran
till ledig ordinarie lärarebefattning ingifvas till skoldirektionen, som insänder dem
till Kollegium, hvilket derefter till Eders Kong]. Maj:t inkommer med förslag till befattningens
återbesättande. Anses sökande icke hafva tillförlitligen ådagalagt sin skicklighet
och fallenhet för tjenstens bestridande, skall Kollegium hos Eders Kong]. Maj:t
anmäla förhållandet med hemställan tillika, om vidare åtgärd för befattningens återbesättande
eller undervisningens uppehållande tills vidare. Tjenstledighet för ordinarie
lärare kan Kollegium bevilja för längre tid än två veckor, dock ej utöfver tre månader;
behöfver lian längre tjenstledighet, gör Kollegium anmälan derom hos Eders
Kongl. Maj:t. Om underlärare åstundar tjenstledighet utöfver en månad, tillkommer
det Kollegium att bevilja sådan. Under ledighet förordnar Kollegium på direktionens
förslag vikarie att upprätthålla tjensten. Kollegium kan varna föreståndare eller för
viss tid, dock ej öfver sex månader, skilja honom från tjenstens utöfning med förlust
af halfva lönen. Underlärare kan Kollegium genast afskeda. Reglementet innehåller
vissa allmänna bestämmelser om undervisningens omfattning, men uppdrager åt Kollegium
att, efter af navigationsskoleinspektören afgifvet förslag, närmare bestämma de
kurser, som i hvarje ämne böra genomgås, och de läroböcker, hvilka skola begagnas.
Kollegium bestämmer likaledes på navigationsskoleinspektörens förslag vid hvilka
skolor, denne bör under året förrätta examina, äfvensom tiden för dessa examina.
Kollegium kan på derom gjord ansökning förordna om extra examens hållande. Skolas
räkenskaper öfver uppburna allmänna medel och hvad deraf utbetaldt är insändas till
Kollegium, som, efter tagen kännedom om räkenskaperna, öfverlemnar dem till Kammarrätten
för behörig granskning. Direktionen ingifver derjemte till Kollegium berättelse
om verkstäld revision af premiekassans räkenskaper, och, i händelse anmärkning
dervid icke förekommit eller blifvit nöjaktigt förklarad, meddelar Kollegium redogöraren
decharge. Skoldirektion åligger vidare, att till Kollegium insända af föreståndaren
aflemnad berättelse om undervisningen vid skolan jemte eget yttrande, huruvida
lärarne fullgjort sina åligganden och skolan må anses hafva uppfylt sitt ändamål,
hvarefter Kollegium skall till Eders Kongl. Maj:t insända eu sammandragen redogörelse
öfver undervisningens fortgång vid de särskilda navigationsskolorna. Navigationsskoleinspektören
skall äfvenledes afgifva berättelse till Kollegium om verkstälda
examensförrättningar. Om Kollegium, med ledning af de inkomna berättelserna, fin -

ner någon förbättring i skolornas organisation eller andra åtgärder för undervisningens
befrämjande erforderliga, eger Kollegium underställa frågan derom Eders
Kongl. Maj:t.

Jemlikt nådiga reglementet af den 15 Mars 1861 och nådiga kungörelsen

o o o o

den 13 Februari 1866 åligger det Kollegium, att, efter navigationsskoleinspektörens
hörande, bestämma kurser och läroböcker i ångmaskinlära vid navigationsskolor, i
Indika undervisning i detta ämne meddelas, äfvensom att afgöra frågor om extra
examens hållande med ångbåtsbefälhafvare och maskinistelever. Läraren i ångmaskinlära
befinner sig i hufvudsakligen samma ställning till Kollegium som ordinarie lärare
vid skolan. Till Kollegium skall för granskning insändas redovisning för användandet
af de medel, som till skolan inflyta i form af inskrifningspenningar och examensafgifter
af ångfartygsbefälhafvare och maskinistelever.

Enligt nådig kungörelse angående meddelande vid vissa navigationsskolor i riket
af undervisning för bildande af lokomotivförare den 23 September 1871 tillkommer
det. Kollegium att bestämma de kurser, som vid undervisningen böra genomgås, och
de läroböcker, hvilka vid denna undervisning skola begagnas, efter derom af Styrelsen
för statens jernvägstrafik afgifvet förslag.

Sedan, enligt nådig skrifvelse till Kommerskollegium den 21 Maj 1869, skeppsbyggeri
institutet i Karlskrona indragits och i dess ställe en skeppsbyggeriafclelning
inrättats vid navigationsskolan i Göteborg, står sålunda äfven undervisningen i skeppsbyggeri
under Kollegii inseende.

Jemlikt nådiga kungörelsen den 29 Januari 1864 angående inrättandet af en
pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes
fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom för maskinister och eldare på sistnämnda
slags fartyg, må besvär hos Kollegium anföras öfver de af direktionen för nämnda
pensionsanstalt vidtagna beslut som angå rättighet till och vilkoren för pensions
åtnjutande.

Enligt nådiga förordningen den 6 Augusti 1864 angående godtgörelse för
svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort är befälhafvare å svenskt fartyg, hvilken
af svensk och norsk konsul eller vice konsul anmodats till liemförskaflande mottaga
svenskt sjöfolk, berättigad erhålla ersättning för kost och resa efter vissa i förordningen
bestämda grunder, men, om särskilda omständigheter dertill föranleda, kan
Kollegium bevilja en tillökning i ersättningsbeloppet med högst en fjerdedel. För
utbekommande af denna ersättning eger vederbörande, om sjöfolket är fördt till svensk
hamn, att vända sig till Kommerskollegium. Har sjöfolket fortskaffats till främmande
hamn, utgifver konsul den vederbörande tillkommande ersättning, och får han för
erhållande af godtgörelse insända räkning till Kollegium. Om fartygsbefälhafvare
vägrar mottaga svenskt sjöfolk till hemförskaffande, inberätta!'' konsuln, om han finner

— 83 —

denna vägran sakna giltigt skal, förhållandet till Kollegium, som då genom sin advokatfiskal
låter ställa fartygsbefälhafvaren till ansvar.

Till bestridande af de utgifter, som kunna uppstå till följd af sistnämda förordning,
eller för att ersätta konsulerne för andra utgifter, som de kunnat hafva för
svenskt sjöfolk, har Kollegium två anslag till sin disposition.

Genom nådigt bref den 30 Januari 1830 anvisades 2,700 kronor för att, efter
pröfning af utgiftens behörighet, användas till godtgörande af sådana, utaf konsulerne
meddelade förskott till nödstälde svenske sjömän, för hvilka ersättning af skeppsredare
eller sjömanshus vägras, eller icke utan omgång kan erhållas, börande allt hvad af
dylika, konsulerne på förhand ersatta fordringar i laglig väg kan indrifvas, komma
statsverket till godo; och åligger det Kollegium i sådant afseende tillse, att de
åtgärder, som för fordringarnes indrifvande äro af nöden, varda med noggrannhet
och utan tidsutdrägt vidtagna samt de influtna medlen genast till Statskontoret
levererade.

Uti nådigt bref den 14 September 1843 anvisade Kongl. Maj:t ett belopp af
2,000 kronor, att årligen utgå från handels- och sjöfartsfonden, för att användas till
godtgörande af sådana bevisliga utgifter för svenskar och norrmän, hvartill konsulerne
antingen i anseende till utgiftens beskaffenhet eller svårighet att derå anskaffa fullständiga
verifikationer, ej voro enligt gällande föreskrifter, berättigade till ersättning
af de allmänna medel, som redan voro anviste till understöd och hemförskaffande af
svenske sjömän; och genom nådigt bref af den 6 Augusti 1858 har Kongl. Maj:t
sedermera föreskrifvit, dels att med dessa medel endast skola bestridas utgifter för
svenske undersåtar, och dels att, om anslaget skulle något år för ändamålet finnas
otillräckligt, Kollegium eger ingå med underdånig anmälan i ämnet.

Kollegii kungörelse den 15 December 1868 angående särskilda åtgärder för befordrande
af svenske sjömäns penningeförsändningar från utrikes ort har gifvit Kollegium
åtskilliga nya bestyr. Denna kungörelse är utfärdad i öfverensstämmelse med
nådigt bref till Kollegium af den 21 November 1868, enligt hvilket bref Kollegium
bemyndigades att vidtaga och anbefalla alla för ordnandet och utförandet af berörda
angelägenhet erforderliga åtgärder. Svensk sjöman, som vistas utrikes, eger enligt
nämnda kungörelse, att hos vissa konsuler, mot aflemnande af motsvarande penningebelopp,
erhålla å Kollegium stälda invisningar till viss person för belopp från och
med 10 till och med 500 kronor, hvilka invisningar inlösas i Stockholm af Kollegium
samt i landsorten vid någon af rikets postanstalter. Om sjöman så önskar, kan
han genom Kollegii kammarkontor få beloppet kostnadsfritt insatt för sin räkning
i sparbank i Stockholm. Konsul insänder genast efter utfärdandet af sjömansinvisning
underrättelse derom till Kollegium, hvarjemte han skall för hvarje månad afgifva
redovisning för de af sjömän för utfärdade invisningar erlagda belopp; och med de af

— 34

konsulerne sålunda redovisade medel godtgör Kollegium Generalpoststyrelsen för postanstalternas
utbetalningar.

Försummar skeppare att å konsulat göra författningsenliga anmälanden, skall
Kollegium, enligt nådiga förordningen den 4 Juni 1868 angående pass och nationalitetshandlingar,
föranstalta om åtal, och slik åtgärd vidtages äfven när konsul rapporterar
att brott, som bör beifras i hemlandet, under utrikes resa blifvit begånget
ombord å svenskt fartyg.

Enligt nådiga kungörelsen af den 4 Maj 1814 skall räkning öfver beloppet af
de afgifter till svenska kyrkan i London, hvilka af handelsfartyg erläggas, samt redovisning
för medlens användande insändas till Kollegium, som, derest vid granskningen
något anmärkningsvärdt förefinnes, i underdånighet gör anmälan derom samt i alla
händelser låter införa ett sammandrag i allmänna tidningarne.

Enligt nådiga bref den 6 Juli 1833 och den 10 December 1844 skall Kollecdum
årligen utfärda kungörelse angående de förmåner, som tillkomma främmande
nationers fartyg, och tillika i kungörelsen införa en förteckning å de handlingar, hvilka
utländske skeppare böra vid ankomsten hit till riket medföra, för att af samma förmåner
komma i åtnjutande.

I ändamål att förekomma smittosamma farsoters införande i riket., skall Kollegium,
enligt nådigt bref den 21 September 1855, utfärda samt i Post- och Inrikes Tidningar
låta införa kungörelser om hvilka orter i främmande länder äro af kolera smittade.
Vidare stadgas i nådiga förordningen den 20 September 1859 om hvad till förekommande
af smittosamma sjukdomars införande i riket iakttagas bör, att Kollegium,
i anledning af vederbörande konsulers rapporter eller i öfrigt inhemtade underrättelser,
skall allmänneligen kungöra hvilka orter i främmande länder äro af pest smittade,
hvarjemte Kollegium åligger, att, sa snart officiel underrättelse ingått om pestens
upphörande på någon dylik ort, så att under trettio dygn nytt sjukdomsfall derstädes
ej inträffat, derom utfärda kungörelse.

I afseende å hvad iakttagas bör till förekommande af boskapspests och andra
smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, är genom nådig kungörelse den
30 Maj 187;> föreskrifvet, att, sä snart Kollegium erhållit underrättelse, att smittosam
husdjurssjukdom utbrutit å utrikes ort, bör Kollegium genom kungörelse förklara
nämda ort, i så vidsträckt omfattning som omständigheterna påkalla, af sjukdom
smittad. Sedan viss, för olika fäll olika lång tid förflutit efter det, enligt från vederbörande
ingången anmälan, sjukdomen upphört, eger Kollegium förklara orten fri från
sjukdomen. Det ankommer äfven på Kollegium, att efter sig företeende omständigheter
förklara ett eller flera länder misstänkta såsom smittade af boskapspest.

Kollega åligganden i och för utfärdandet af helfrihetsbref äro nu närmare bestämda
genom Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående pass- och nationalitetshand -

— 35

lingar för svenska till orter utom Sverige gående fartyg den 4 Juni 1868. Sedan fartygs
bilbref och mätbref samt redareed inlemnats och behörigen granskats, utfärdar Kollegium
fribref, i enlighet med faststäldt formulär. Frågor om namnförändring för fartyg
afgöras af Kollegium. Uppgifves fribref vara förkommet, beror det på Kollegii
pröfning, huru uppgiften bör styrkas. Hos magistrat i stad eller domhafvande på
landet göres anmälan om förändring af eganderätten till med fribref försedt fartyg
eller om förändring i lästetalet. Magistraten eller domaren antecknar förändringen
å fartygets fribref samt underrättar Kollegium om hvad som sålunda blifvit åtgjord!
Sker ombyte i eganderätten under det med fribref försedt fartyg är utom riket, skall
hufvudredaren hos Kollegium göra anmälan derom. Ombytes befälhafvare medan fartyget
är utom Sverige, skall. sådant anmälas hos konsul, som sedan underrättar Kollegium.
För å utländsk ort, för svensk räkning inköpt och derstädes ännu liggande,
utländskt fartyg utfärdar Kollegium interimsfribref, gällande ett år; och ankommer det
på Kollegium att, efter pröfning af omständigheterna, utfärda nytt interimsfribref, gällande
hvarje gång för en tid af högst ett år. Derjemte utgifver Kollegium öppna
bevis hufvudsakligen då förändringar i eganderätten till ett fartyg eller ombyte af
hufvudredarebefattningen inträffat med fartyg, som är stadt på utrikes resa.

T. och för Kollegii befattning med fribrefven och hvad dertill hörer, äfvensom
för att ej mindre tillhandahålla Kollegii advokatfiskal erforderliga upplysningar rörande
rederier för beredande af ersättning för kostnader, som blifvit af konsulerne förskjutna
till underhåll och vård af sjuke sjömän, än ock bereda tillgång till likartade
upplysningar för utsökande af ersättning för svenskt sjöfolks hemförskaffande,
samt meddela enskilda personer af dem äskade upplysningar, föras i Kollegium, dels
ett i kronologisk ordning upprättadt fribrefsdiarium, upptagande fartygens namn, lästetal,
hufvudredare, befälhafvare in. m., dels ock en i alfabetisk ordning upprättad fribrefsliggare,
fortlöpande sedan år 1841 och upptagande fartygens namn, tackling,
lästetal och samtliga nummer å de fribref, hvarmed fartyget varit försedt, samt en
alfabetisk förteckning å fartygsbefälhafvare. Sedan anmälan från konsul ingått, att
svenskt fartyg å främmande ort ombytt nationalitet eller förolyckats, eller att ny
befälhafvare antagits, låter Kollegium härom göra anteckning i fribrefsdiariet. Från
magistrater och domare inkommande uppgifter om förändring af eganderätten till
fartyg, om befälhafvareombyte eller om förändradt lästetal, antecknas likaledes i berörda
diarium.

Enligt nådigt bref den 3 Maj 1867 åligger det Kollegium, att upprätta och
till trycket befordra den s. k.'' Code List, innefattande de signalbokstäfver, hvarmed
fartyg af viss drägtighet vid fribrefs utfärdande förses, samt fartygens hemort, lästetal
in. m.

Blanketter till de i nådiga förordningen den 4 Juni 1868 angående sättet och

— 30

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring m. in. föreskrifna sjömansrullor skola af
Kollegium anskalfas samt tillhandahållas vederbörande sjömanshus eller magistrater i
de städer, der sjömanshus icke finnas.

Kollegium åligger, att hålla hand öfver efterlefnaden af hvad som blifvit stadgadt,
såväl genom sist åberopade förordning, som ock genom ofvan omnämnda förordning
angående pass och nationalitetshandlingar, äfvensom att genom advokatfiskalen
i laga ordning beifra öfverträdelse!-, ej mindre af dessa båda förordningar, än äfven
af nådiga förordningen den 7 Maj 1842 angående behörigheten att föra befäl å svenskt
handelsfartyg.

Af de under mom. 2 § 2 i instruktionen omnämnda åligganden, torde »frågor om
anläggning af skeppsvarf» samt »pröfningen af besvär öfver magistraternes beslut, så
väl angående burskap å sjöfart samt dithörande administrativa ärenden, som angående
skeppsklarerares och mäklares antagande» hafva upphört att utgöra föremål för Kollegii
handläggning, och genom nådig kungörelse den 23 Juni 1838 upphäfdes bestämmelsen
om skyldighet för fartyg, som seglar på andra sidan Cap Finisterre, att vara
försedda med turkiskt pass.

3:o. Fabrikerna, hit höra: utfärdandet af tillståndsresolutioner för anläggning af alla
slags fabriker, så i städerna som på landet; frågor angående stämpling af svenska fabriksvaror
; anstalter för att inom landet bereda tillgång på rudimaterier, tjenliga för fabrikerna,
såsom ull, lin o. s. v.; äfvensom andra åtgärder, hvilka hafva till föremål, att
befrämja fabrikstillverkningar och husslöjder; meddelandet af privilegia exclusiva; förvaltningen
af manufaktur diskontfonden; inseendet öfver hallrätterna; pröfning af besvär
öfver hallrätternas beslut i administrativa ärenden, som angå fabriksröreisen och dess
kikare; upprättandet af statistiska tabeller öfver fabriker och manufakturverk, samt de
tillverkningar, som vid dessa inrättningar åstadkommas.

Flertalet af de i detta moment uppräknade åligganden hafva till följd af förändrad
lagstiftning upphört. Detta gäller i afseende å »utfärdandet af tillståndsresolutioner
för anläggning af alla slags fabriker» äfvensom »frågor angående stämpling
af svenska fabriksvaror». Beträffande de sistnämnda förordnades, genom nådig kungörelse
den 13 Juni 1862, om upphörandet af stadgandet om vissa inhemska fabrikstillverkningars
och handtverksvarors förseende med tillverkningsstämpel in. in., men
i afseende å kortstämpling eger dock fortfarande det förhållande rum, att det tillkommer
Kollegium att förordna stämpelförrättare, äfvensom att låta förfärdiga
samt vederbörande stämpelförrättare tillhandahålla de för nyssberörda ändamål erforderliga
stampar. Vidare åligger det Kollegium, att årligen till Statskontoret aflemna
specifik uppgift på antalet inom riket stämplade kortlekar.

Några särskilda, i här omförmälda författningsrum åsyftade, »anstalter för
att inom landet bereda tillgång på rudimaterier, tjenliga för fabrikerna», torde nu -

37 —

mera icke finnas; ulldiskonten och ullmagasinet i Norrköping kunde räknas till dylika
anstalter, men den förstnämnda indrogs den 18 Juni 1864 och den senare den 1
November 1872.

Bland »andra åtgärder, hvilka hafva till föremål, att befrämja fabrikstillverkningar
och husslöjder», torde i främsta rummet vara att nämna den högre ledningen
af de tekniska elementarskolorna i riket. Den 29 April 1853 utfärdades stadgar för
tekniska elementarskolan i Malmö och den 12 Mars 1856 för dylika skolor i Örebro,
Borås och Norrköping. Enligt dessa stadgar skall till Kong], Maj:t stäld ansökning
om föreståndarebefattning vid sådan skola ingifvas till skoldirektionen, hvarefter den
insändes till Kollegium, som ingår till Eders Kongl. Majs* med förslag. Önskar föreståndare
tjenstledighet öfver en månad, ankommer det på Kollegium att bevilja densamma,
dock ej för längre tid än tre månader; under sålunda beviljad ledighet förordnar
Kollegium vikarie. Kollegium kan, när så pröfvas nödigt, varna föreståndare,
suspendera honom för eu tid af till och med sex månader eller anmäla honom till
entledigande. Förslag till skolas stat insändes till Kollegium, som med eget underdånigt
utlåtande öfverlemnar detsamma till Eders Kongl. Maj:t. Direktionen skall,
dels hvarje år till Kollegium afgifva berättelse om skolans verksamhet och tillstånd
under nästförflutna läsår, hvilken berättelse Kollegium bör jemte eget yttrande, der
sådant af omständigheterna påkallas, till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
dels ock, i händelse ändringar eller tillägg i stadgarne skulle anses behöfliga
eller andra vigtiga åtgärder befinnas för skolans framgång fördelaktiga, derom göra
anmälan hos Kollegium, som eger att, jemte eget utlåtande, direktionens förslag till
Eders Kongl. Maj:t insända. Skolans räkenskaper skola jemväl insändas till Kollegium,
som, efter af dem tagen kännedom, öfverlemnar dem till Kammarrätten. Tekniska
söndags- och aftonskolan i Eskilstuna befinner sig uti enahanda ställning till
Kollegium som ofvan nämnda tekniska elementarskolor, med undantag af att Kollegium
utnämner föreståndaren och jemväl har rätt att afskeda honom, om så pröfvas
nödigt.

Den af svenska slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola
står likaledes under Kollega öfverinseende. Enligt de för skolan gällande stadgar af
den 21 December 1860 med deruti sedan gjorda ändringar, förvaltas skolan af en
styrelse, i hvilken Kollegium eger insätta eu ledamot. Vid inträffad ledighet af ordförande
eller ledamotsbefattning i skolstyrelsen, bör anmälan derom göras hos Kollegium,
som har att för befattningens återtillsättande i föreskrifven ordning vidtaga
nödig åtgärd. Styrelsen skall till föreståndare föreslå lämplig person hos Kollegium,
som med eget utlåtande underställer ärendet Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
afgörande. Behöfver föreståndaren mer än tre månaders tjenstledighet, anmäles sådant
hos Kollegium, som då likaledes öfverlemnar ärendet till Eders Kongl. Maj:t. Sty -

— 88 —

relsen åligger, att årligen till Kollegium afgifva berättelse om skolans verksamhet,
hvilken berättelse af Kollegium, jemte eget utlåtande, der sådant af omständigheterna
påkallas, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas. Frågor om ändringar i stadgarne eller
om andra för skolan gagneliga åtgärder behandlas på samma sätt.

Ansökningar om att komma i åtanke vid fördelningen af det af Riksdagen
anvisade anslag till reseundérstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena inlemnas
till Kollegium, som med eget underdånigt utlåtande öfverlemnar dem till Eders Kongl.
Maj:t; äfvenledes remitteras till Kollegii utlåtande alla andra till Eders Kongl. Maj:t
ingifna ansökningar om reseunderstöd, så snart afsigten med resan är att förvärfva
insigter i något af de ämnen, som ligga inom området för Kollegii verksamhet.

Enligt nådiga förordningen den 19 Augusti 1856 tillkommer det Kommerskollegium
att pröfva ansökningar om patent å nya eller förbättrade uppfinningar,
som hafva - slöjd eller konst till föremål. Härvid måste Kollegium tillse, ej mindre
att patent ej meddelas å beredning af läkemedel eller å uppfinning af sådan beskaffenhet,
att begagnandet uppenbarligen strider mot gällande lag, allmän säkerhet och
goda seder, än äfven att icke någon genom patent vinner uteslutande rättighet, att
i allmänhet begagna sig af en ny princip, utan endast att nyttja det eller de sätt
eller medel för eu uppfinnings användande, som af den patentsökande uppgifvas och
beskrifvas. Vidare måste Kollegium bedöma vigten och beskaffenheten af uppfinningen
och i förhållande härtill utsätta den tid, från 3 till 15 år, under hvilken patenträtt
må tillgodonjutas. Om beviljad patenträtt af innehafvaren öfverlåtes på annan
person, skall sådant anmälas hos Kollegium, som utfärdar resolution härom. De ritningar
och modeller, som åtfölja patentansökan, skola förvaras hos Kollegium och
hållas tillgängliga för dem som önska deraf taga kännedom. Patentinnehafvaren
åligger att inom två år från patentbrefvets datum inför Kollegium styrka, att han
är i full utöfning inom riket af patentet, äfvensom att sedermera hvarje år under
hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen inom riket utöfvas. Uti ett särskildt
diarium antecknas i kronologisk ordning alla af Kollegium utfärdade patent,
hvarjemte i samma diarium anmärkas, så väl de dagar, då patentbrefvet blifvit i
föreskrifven ordning kungjordt, som ock de till Kollegium ingifna och godkända bevis,
rörande patenträttens utöfning. Då patenträtt förfallit eller förverkats, likasom
då den tid, för hvilken patentet blifvit meddeladt, tilländalupit, åligger det Kollegium
att i Post- och Inrikes Tidningar kungöra, att patentet till kraft och verkan
upphört.

I afseende å den Kollegium tillkommande förvaltningen af manufakturdiskontfonden,
har Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 7 November 1873 förordnat, dels
att från och med början af år 1874 manufakturdiskontinrättningens verksamhet, så
vidt denna haft till ändamål, att genom utgifvande af lån i vanlig diskontväg under -

— 39 —

stödja inhemska fabriks- och manufakturinrättningar, skulle upphöra; dels att med
slutlig inbetalning af de under år 1874 förfallande diskontlån finge af Kollegium,
efter pröfning af förekommande omständigheter, lemnas anstånd till den 30 Juni
1875; dels och att de medel, som''under år 1874 för gäldande af diskontlån inbetal tes,
skulle i främsta rummet användas till infriande af manufakturdiskontens kreditivskuld
till Riksbanken och de derutöfver för diskontens fordringar inflytande medel användas
till förökande af den under Kollegii förvaltning stälda förlagslånefonden.

Kollegii af manufakturdiskontfondens förvaltning härflytande göromål, hvilka
varit ganska betydande, hafva, i följd af nyss omnämnda nådiga förordnande, redan
minskats; och ytterligare förminskning af dessa göromål är att förvänta, enär efter
den 30 Juni 1875 ej komma att återstå andra bestyr, än indrifning af osäkra fordringar
för gamla diskontlån och den mindre besvärliga förvaltningen af förlagslånefonden,
från hvilken ett ringare antal lån af Eders Kongl. Maj:t årligen beviljas.

Kollegii »inseende öfver hallrätterna» samt »pröfning af besvär öfver hallrätternas
beslut i administrativa ärenden, som angå fabriksrörelsen och dess kikare», upphörde
då hallrätterna genom nådiga förordningen den 25 Februari 1846 indrogos.

4:o. Handtverkerierna, hit hänföras: frågor om reglementen för handtverkare;
om anstalter till handtverkeriernas befrämjande samt till förekommande af underslef i
handeln med dessa varor; upprättandet af statistiska tabeller öfver handtverkerierna i
städerna och på landet; samt pröfning af besvär öfver såväl Kongl. Maj ds Befallningshafvandes
beslut rörande gerningsman på landet, som magistratemes beslut angående
burskap å handtverk samt dermed gemenskap eg ande administrativa ärenden.

Af de i detta monent upptagna göromål torde intet qvarstå förutom upprättandet
af de statistiska tabellerna.

5:o. Fiskerierna, härunder inbegripas: frågor om anstalter till fiskeriernas befrämjande,
egentligen i Nordsjön och Östersjön, så vidt de kunna afse en särskild näringsgren;
kontroller vid försäljning af fiskvaror; frågor om salterier, trankokerier

o. s. v.

Efter det, i anledning af Kollegii på nådig befallning afgifna förslag till förnyad
stadga rörande fiskerierna i riket, Kongl. Maj:t faststält fiskeristadgan af den
29 Juni 1852, har Kollegii åliggande i detta afseende till väsentlig del upphört.
Kollegii yttrande inhemtas dock ännu understundom i frågor rörande ändringar i
eller undantag från fiskeristadgan in. m., hvarjemte årliga redovisningar för de bidrag,
som af allmänna medel anvisas till arfvode åt uppsyningsman öfver fisket i
Göteborgs och Bohus samt Hallands län, insändas till Kollegium, som med eget utlåtande
öfverlemnar dem till Eders Kongl. Maj:t.

— 40

6:o. Ärenden, som röra Kollegii tjensteman och vaktbetjente. och ej äro af

deri beskaffenhet, att de tillhöra laga domstols behandling; äfvensom verkets ekonomiska
angelägenheter.

Dessa ärenden höra naturligtvis fortfarande • till Kollegii handläggning.

O o Do O

Förutom ofvan nämnda i omedelbart eller medelbart sammanhang med Kollegii
instruktion stående göromål har Kollegium vissa åligganden enligt Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga förordning af den 5 Februari 1869 om hvad med afseende å utvandrares
fortskaffande till främmande verldsdel iakttagas bör.

Sådana åligganden äro: att utfärda tillståndsresolutioner för utvandrareagenter
och återkalla meddeladt tillstånd, när omständigheterna dertill föranleda; att bestämma
den säkerhet, utvandrareagent bör ställa för fullgörandet af sina förbindelser
till utvandrare; att förvara säkerhetshandlingarne och i vissa fall, med anlitande af
den stälda säkerheten, bereda konsul ersättning för hvad han nödgats förskjuta, i
följd af agents underlåtenhet att fullgöra ingångna förpligtelser, samt att gå utvandrare
till hända, då han behöfver uttaga ersättning hos agent eller anställa rättegång
mot honom.

Genom nådig kungörelse den 11 December 1857 stadgades, att Bergskollegium
med år 1857 skulle upphöra såsom särskild! embetsverk och förenas med Kommerskollegium,
samt att följaktligen de mål, uppdrag och åligganden, hvilka enligt instruktion
af den 28 December 1882 och särskilda författningar tillhörde Bergskollegium,
med 1858 års början skulle af Kommerskollegium öfvertagas.

Bergskollegii åligganden i allmänhet voro enligt § 1 af instruktionen:
att vara noga underrättadt om tillståndet med rikets bergshandtering i alla dess delar,
äfvensom om alla på handteringens trefnad och framtida bestånd inverkande förhållanden,
att i sådant afseende, taga noggrann kännedom, om och hvilka hinder lågo i vägen för dess
förkofran samt hvilka åtgärder kunde vidtagas till hindrens undanrödjande; att, i de fall,
då Kollegium fann sig icke kunna af egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som till det
sökta ändamålets vinnande ansågos nödiga, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan
äfvensom att, på sätt derom särskildt blefve förordnadt, utöfva styrelsen öfver Myntet och
Kontrollverket, hvilka under Kollegium voro stälda, och hafva inseendet öfver Bergsstaten i
orterna, Bergsskolan i Falun samt rikets metallvågar.

I egenskap af bergsöfverstyrelse tillkommer det fortfarande Kommerskollegium,
att vara noga underrättadt om tillståndet med rikets bergshandtering i alla dess delar,
hvarjemte fortfarande gäller föreskriften i nådiga brefvet den 14 Oktober 1853, att

- 41

bergsöfverstyrelsen skall med uppmärksamhet följa bergshandteringens utveckling, icke
allenast inom riket, utan äfven i andra länder; samt årligen afgifva underdåniga
berättelser om de upptäckter och förbättringar, som dervid i tekniskt och industrielt
hänseende föregående år egt rum, men grufvestadgan af den 12 Januari 1855, förordningen
om svenska jerneffekters stämpling af samma dag, förordningen om utsträckt
frihet för bergshandteringen den 20 September 1859, förordningen om utvidgad
näringsfrihet den 18 Juni 1864 med flera författningar hafva högst väsentligt
förändrat embetsverkets ställning till bergshandteringen i landet.

Styrelsen öfver Myntet och Kontrollverket flyttades redan 1838 från Bergskollegium
till Statskontoret. Inseendet öfver bergsskolan i Falun upphörde i och
med detta läroverks flyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska Institutet
år 1869. Deremot utöfvar Kollegium fortfarande såsom bergsöfverstyrelse
inseendet öfver bergsstaten i orterna äfvensom öfver rikets metallvågar.

Flertalet af de i instruktionens § 2 uppräknade mål och ärenden, som tillhörde
Kollega handläggning, hafva genom senare författningar undergått så väsentliga
förändringar, att ett ordagrannt återgifvande af samma § här icke torde vara
erforderligt.

Hvad grufvehushällningen angår, äro bergsöfverstyrelsens åligganden i afseende
derå nu mera bestämda genom grufvestadgan af den 12 Januari 1855. Klagan
öfver bergmästares beslut, hvarigenom mutsedel blifvit vägrad eller ansökning derom
förklarad förfallen, föres hos Kollegium. Klagan öfver meddelad mutsedel anföres
likaledes i vissa fall hos Kollegium. Vid förfall för bergmästare att företaga utmålsläggningar
göres anmälan derom hos Kollegium, som då eger att förordna annan
bergstjensteman att verkställa förrättningen. Har emot utmålsförrättning förekommit
invändning på den grund, att den inmutade fyndigheten förmenas ej vara föremål
för inmutning, och är någon missnöjd med förrättningsmannens härom meddelade
beslut eller med storleken af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt, må
klagan föras hos Kollegium. Ansökningar om större utmål än grufvestadgan i allmänhet
medgifver ingifvas till Kollegium, som, i fall laga hinder ej möter och behofvet
sådant påkallar, eger förordna om nytt utmåls läggande. Frågor om sammanläggning
af flera utmål afgöras likaledes af Kollegium, på hvilket det äfven ankommer
att i vissa fäll meddela tillstånd till afstjelpande af lösbrutet berg i andra
grufverum eller i tillgränsande gamla grufvor äfvensom till borttagande af pelare,
band eller bergfästen. Frågor om inställande af fullföljden af ett i gång varande
grufarbete, hvilket af ortens bergmästare finnes kunna medföra skadliga följder för
grufvebyggnaden, pröfvas af Kollegium. Önskar grufegare längre tids hvilostånd, än
bergmästare enligt grufvestadgan kan medgifva, ankommer det på kollegium att, när
skäl dertill förekomma, ytterligare förlänga hviloståndstiden. Kollegium kan, om så

— 42

nödigt finnes, ålägga bergmästare att efter föregången uppmätning upprätta och meddela
fullständiga markscheiderkartor öfver grufvor, som inom distriktet äro under
arbete. Grufve- och malmöreskassor stå under bergmästarens och två af delegarne
valde kassaföreståndares förvaltning samt Ivollegii inseende och kontroll. Redogörelse
öfver medlens förvaltning insändes årligen till Kollegium, som kan för någon viss
tid medgifva nedsättning i de årliga utgifterna till dessa kassor.

Hvad angår de masmästeriet och tackjernstillverkningen samt stångjerns- och manufaktursmidet
rörande åligganden,'' som enligt instruktionen tillkommo Kollegium,
har det störa flertalet upphört. Enligt nådiga förordningen om svenska jerneffekters
stämpling den 12 Januari 1855 skall hvarje för blåsning af tackjern eller för detsammas
nedsmältning och beredande till smidigt jern, eller för stålberedning eller
för annan gröfre jemförädling tillåten verkstad hafva en af Kollegium godkänd stämpel,
hvarmed dess tillverkning bör märkas. Det ankommer jemväl pa Kollegium att
bevilja användandet af bistämpel. För rättighet att drifva masugn eller hytta, stångjernsbruk
eller annan inrättning, hvilken afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets
alster och ej är att anse som handtverk, erfordras, enligt nådiga förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, endast eu anmälan hos
Kollegium, som utfärdar anmälningsbevis samt derom underrättar bergmästaren, Eders
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande eller magistrat i den ort, der verket är beläget.
Önskar utländsk man eller qvinna drifva dylik näring, skall tillstånd dertill sökas
hos Kollegium, som meddelar beslut, såvida ej, oansedt sökanden ingifvit föreskrifna
handlingar, anledning förekommer mot bifall till ansökningen, i hvilket fall ärendet
underställes Eders Kongl. Maj:ts nådiga afgörande.

Derjemte qvarstår af de forna, hit hörande åliggandena, samma inseende och
domsrätt öfver vägare vid metallvågarne i riket, som tillkommer Kollegium i afseende
å dess egna tjensteman. Ansökningar till vägarebefattningar inlemnas till
vederbörande magistrat, som hos Kollegium föreslår någon af de sökande till tjenstens
erhållande, hvarvid Kollegium kan infordra nytt förslag, om skälig anmärkning
förekommer mot någon af de föreslagna. Instruktion för vägare utfärdas af
Kollegium, och skola utdrag af vågböckerna för hvarje smidesår insändas till Kollegium.

I afseende å privilegier och rättigheter åligger det Kollegium att utsätta och
bestämma frihetsår för nya ädlare verk, att afgifva underdåniga yttranden i frågor
om förlängning i frihetsåren utöfver de förut bestämda, att gemensamt med Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium åsätta tiondeafgiften eller afraden för
de verk, der frihetsåren lupit till ända, äfvensom bestämma rekognitionsafgifterna
för grufveskogar. Genom nådiga förordningen angående förvaltningen af statens till
bergshandteringens understöd anslagna skogar den 30 Maj 1876, har den Kollegium

och bergsstaten tillkommande befattning med omförmälda skogar, såvidt sjelfva skogsvården
angår, upphört, hvaremot det fortfarande tillkommer Kollegium att tillse,
det Sala silfververk på ändamålsenligt sätt och efter rätt bergsvis drifves samt att
dertill hörande kassor ordentligen förvaltas och medlen redovisas äfvensom att de så
kallade armbössemedlen behörigen vårdas och till sina bestämda ändamål disponeras
och användas.

Kollegii befattning med förlagsinteckningars beviljande och dödande i jernoch
messingsbruk samt kopparhamrar och dylika verk qvarstår oförändrad.

Ansökningar om andel i anslaget till reseunderstöd åt lämpliga personer, hvilka
önska i främmande länder förvärfva sig ökad insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen
hörer, ingifvas till Kollegium, som med eget utlåtande öfverlemnar dem
till Eders Kongl. Maj:t.

Enligt nådigt bref den 2 November 1824 angående Ädelfors guldverks nedläggande
står Kibbe qvarn under bergsöfverstyrelsens disposition; qvarnen är utarrenderad
och af arrendemedlen lemnar Kollegium understöd åt behöfvande f. d. guldverksarbetare
vid Ädelfors eller deras enkor och oförsöjda barn, med ledning af från
vederbörande bergmästare inkommet förslag till fördelning. Ett liknande förhållande
eger rum med Kyllinge qvarn, som förvaltas af bergslagsstyrelsen i Sala under öfverinseende
och kontroll af Kollegium. Bergslagsstyrelsen insänder, jemlikt den 18 December
1827 utfärdadt reglemente angående användandet för fattigvården vid Sala
silfververk af qvarntullen eller arrendet för den Sala bergslag förlänade Kyllinge
kronomjölqvarn, förslag rörande disposition eller fördelning af qvarntullen till Kollegium;
de inflytande medlen skola hufvudsakligen användas till understöd för fattige
skadade arbetare och bergsmän samt deras efterlemnade enkor och minderåriga barn.
Kollegium eger derjemte till sitt förfogande de s. k. armbössemedlen, af hvilka Kollegium,
på grund af uppgifter från bergmästarne, lemnar understöd åt skadade grufarbetare;
medlen hafva uppkommit genom fortfarande utgående afgifter på »favorable
resolutioner.»

Slutligen torde äfven böra nämnas, hurusom räkenskaperna öfver det Robsahmska
stipendiet insändas till Kollegium af Erkebiskopen och Uppsala universitets
rektor, hvilka äro inspeetores stipendii; de båda sistnämnde utse stipendiaterne efter
att hafva skriftvexlat med Kollegium. Ramsellsk stipendiat skall enligt testamente
utses af »ett bergsråd i sittande Kollegium».

Beträffande arten och omfånget af de statistiska arbeten som förrättas i Kollegium,
hänvisa komiterade till det af undertecknad Berg afgifna, detta betänkande
bilägda yttrande,

Efter sålunda lemnad redogörelse för de åligganden, hvilka tillkomma Kommerskollegium,
torde det tillåtas komiterade att i största korthet äfven redogöra för
den fördelning af göromålen, som eger rum inom Kollegium.

Då bergsärendena öfverflyttades till Kommerskollegium bestod Kollegium af
eu president och tre kommerseråd, mellan hvilka senare föredragningen af ärendena
var fördelad. Genom bergsärendenas öfverflyttning skedde till en början ingen annan
förändring härutinnan, än att kommerserådens antal ökades till fyra. Till den nya
roteln hörde nemligen endast ärenden rörande bergshandteringen, men genom nådigt
bref den 2 November 1866 förordnades, att föredraganden af nyssnämnda ärenden
skulle vara pligtig att derjemte deltaga i behandlingen af alla inom Kollegium förekommande
mål samt tillsvidare bereda och föredraga, dels ansökningar om erhållande
af patent å nya uppfinningar jemte de ärenden som dermed ega sammanhang, dels
ock, förutom frågor som angå bergsundervisningen, jemväl de ärenden, som härflyta
från Kollegii åliggande att hafva inseende öfver de tekniska undervisningsanstalterna
i allmänhet.

Den nuvarande fördelningen af malen grundar sig dels på den år 1855 uppgjorda
plan dels på bestämmelserna i ofvan nämnda nådiga bref; och äro i öfverensstämmelse
dermed målen fördelade på följande sätt:

Ä. en rotel, till hvilken höra: ärenden rörande konsulatväsendet, frågor om
utrikes handeln och sjöfarten, om skeppshandlingar, om navigationsskolorna, om smittosamma
sjukdomar, om utvandrares fortskaffande till främmande verldsdel, den årliga
berättelsen om utrikes handeln och sjöfarten in. m.;

B. eu rotel, till hvilken höra: ärenden angående fabrikerna, frågor om reseunderstöd,
manufaktur disk ontfonden, ersättning åt konsuler för omkostnader bestridda
för svenske undersåtar eller för utgifter i svenska embetsärenden, granskningen af räkenskaperna
öfver de under Kollegii förvaltning stälda fonder och medel, den årliga berättelsen
om fabriker och manufakturer, m. m.;

C. en rotel, till hvilken höra: frågor om anläggning af städer och köpingar,
om inrikes handeln och sjöfarten samt handtverkerierna, och i viss mån fiskerierna,
om sjömansinvisningar, om afgifter för varor och fartyg till städer, kanalbolag in.
fl., om regleringen af marknadsterminerna och dermed sammanhängande ärenden; inseendet
öfver sjömanshusen, den årliga berättelsen om inrikes handeln och sjöfarten,
in. m.;

D. en rotel, till hvilken höra: frågor rörande bergshandteringen, inseendet öfver
bergsstaten, meddelandet af patent och dermed i sammanhang stående frågor, ärenden
rörande de tekniska undervisningsanstalterna samt den årliga berättelsen om
bergshandteringen.

Kommerskollegii kansli består för närvarande af: två sekreterare, en för bergs -

— 45 —

ärenden och en för öfriga inom Kollegium förekommande mål; en registrator och
arkivarie, som mot särskild! arfvode jemväl förrättar de den forna registratorstjensten
för bergsärenden tillhörande göromål; två notarier, hvilka bestrida protokollsföringen
vid föredragningen af alla mål utom bergsärenden; och fem kanslister. En
af kanslisterne fullgör de åligganden, som förut tillkommo den i 1881 ars nadiga
instruktion omförmälde passexpeditionsnotarien, granskar de för erhållande åt sjödokument
inlemnade handlingar, ombesörjer dessa dokuments utfärdande, verkställer
vederbörliga anteckningar i fribrefsliarium, fribrefsliggare in. in., upprättar Code List,
anskaffar och tillhandahåller blanketter till sjömansrullor, utlemnar alla från Kollegium
utgående expeditioner, för hvilka lösen skall erläggas, uppbär och redovisar
den derför belöpande lösen samt verkställer de i det föregående omnämnda anteckningar
rörande patenter. Eu kanslist biträder uteslutande å bergsafdelningen, dels
såsom protokollsförande och dels med vanliga kanslistgöromål. De tre återstående
kanslisterne ombesörja turvis förandet af diarium öfver från Kollegium utgående expeditioner
och afsändande! af de expeditioner, för hvilka ingen lösen erlägges, samt
biträda för öfrigt med utskrifning och kollationering.

Kollega advokatfiskalskontor består af advokatfiskal och en kanslist. Advokatfiskal!
för Kollegii talan i alla mål, som till hans embetsatgärd remitteras;
och åligger honom särskild! att indrifva ej mindre ersättning för förskott till konsuler
än äfven lån af de under Kollegii förvaltning stälda allmänna medel. Kanslisten
biträder advokatfiskal med diarieföring, renskrifning och kollationering m. in.

Kammarkontoret, som består af eu kamrerare, eu kammarförvandt och två
kammarskrifvare, förvaltar Kollegii expensmedel, manufaktur-, tull- och beslags- samt
Eskilstuna fristadsmedel jemte anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare,
de till godtgörande af svenske konsulers utgifter för svenskt sjöfolks hemförskaffande
och understöd åt nödstälde svenske undersåtar anslagna medel samt förer
anteckningar öfver sjömäns penningeförsändningar. Kamreraren verkställer utbetalningarne
i öfverensstämmelse med Kollegii befallningar, afslutar hufvudböckerna,
upprättar sammandrag, granskar konsulernes räkningar å utgifter i svenska embetsärenden
nr. m.; kammarförvandten är dervid kontrollant. Af alla fyra tjenstemännen
verkställes derjemte granskning och sammanställning af de statistiska uppgifter,
som skola ingå i Kollegii årliga berättelser.

Manufakturdiskontkontoret förvaltar manufakturdiskontfondens tillgångar samt
verkställer anbefalda utbetalningar från samma fond; kontorets tjenstemän utgöras
af en kamrerare, en kontrollör, en bokhållare och eu kammarskrifvare.

Ett särskildt arfvode finnes anvisadt, att tills vidare utgå af de under Kollegii
förvaltning stälda medel till manufakturernas befrämjande, för biträde vid handlägg -

ningen af de hos Kollegium förekommande ärenden, som påkalla en tekniskt vetenskapligt
bildad person.

Det till Kollegium hörande grufvekartekontoret har till föreståndare extra
grufveingeniören inom tredje bergmästaredistriktet, hvilken tjensteman icke åtnjuter
annan inkomst, än den som tillkommer honom i sistnämnda egenskap.

I afseende å antalet inkomna mål torde få hänvisas till efterföljande tabell,
utvisande förhållandet härmed under de senaste tio åren. Tabellen upptager målen
ordnade efter de olika föredragningsrotlarne, såsom fördelningen rotlarne emellan för
närvarande är bestämd, hvadan en del mål, som först år 1867 flyttades till den här
så kallade fjerde roteln, äfven för åren 1864—1866 uppförts på densamma för att
bereda lättare tillfälle till jemförelse.

Förteckning å de under åren 1864—1873 inkomna, mål.

A. Hörande till den första af ofvan nämda ro tiar. Kongl. bref och skrivelser från depar-	1864.	1865.	1866.	1867.	1868.	1869.	1870.	1871.	1872.	187I!.

tementschef ..............................	90	86	96	152	100	Ilo	168	136	152	129
Kongl. remisser ...........................	20	24	38	26	31	38	45	56	56	67
Ang. navigationsskolorna ...............	81	68	67	60	76	66	64	67	88	104
Ang. fribref, interimsfribref m. m. d.	112	123	130	129	126	114	109	115	208	183
Ang. å utländsk ort afliden svensk mans
efterlemnade qvarlåtenskap............	46	40	51	80	98	106	112	126	139	174
Ang. kreaturssjukdomar..................	20	38	66	71	73	85	76	64	97	98
Ang. helsotillståndet. å utrikes ort, ka-
rantän ....................................	1	53	180	128	67	5	39	138	68	174
Konsulers årsberättelser och skepps-
listor .......................................	96	102	100	99	109	98	103	128	104	106
Underrättelser om handel och sjöfart i
främmande länder .....................	214	240	213	277	264	249	284	235	258	328
Klagomål mot konsul, skeppsbefälhaf-
vare eller andra ........................	8	7	7	6	7	17	18	5	11	13
Ang. emigrantagenter.....................	—					26	16	2 7	17	15
Qvittenser, statistiska uppgifter och
hvarjehanda annat .....................	310	303	283	300	317	417	444	305	442	376
Summa:	998	1,084	1,231	1,328	1,268	1,336	1,478	1,402	1,640	1,767
B. Hörande till andra roteln. Kongl. bref och skrivelser från depar-
tementschef ..............................	41	39	21	32	34	36	46	29	38	36
Kongl. remisser ...........................	19	40	18	37	27	36	38	26	32	22
Transport:	60	79	39	69	61	72	84	55	70	58

	1864.	1865.	1866.	1867.	1868.	1869.	1870.	1871.	1872.	1873.
Transport:	60	70	39	69	61	72	84	55	70	58
Ansökningar om reseunderstöd .........	22	47	25	60	58	68	78	55	203	442
Ang. manufakturdiskonten...............	36	38	SO	61	56	42	47	31	31	52
Ang. ulldiskonten och ullmagasinet ...	20	16	33	26	20	26	24	15	17	7
Ansökningar om ersättning för utgifter
för sjömän.................................	144	112	127	144	149	202	140	165	131	165
Konsulers ansökningar om dito för ut-
gifter i svenska embetsärenden......	37	34	30	27	27	31	31	33	31	36
Besvär öfver beslut af direktionen öfver
handelsflottans pensionsanstalt ......					—	7	2	4	3	3
Ang. kortstämplingen.....................	—	2	1	2	3	3	6	7	6	4
Räkningar, reseberättelser, tillverk-
ningsbevis m. m.........................	232	320	270	301	352	387	304	438	438	351
Summa:	551	648	504	690	726	838	806	803	930	1,118
C. Hörande till tredje roteln. Kong!, bref och skrivelser från depar-
tementschef ..............................	r>4	34	61	43	45	38	48	51	35	36
Kongl. remisser ...........................	4.1	50	48	40	37	37	35	45	42	42
Ang. marknaderna i riket ...............	58	45	71	56	46	44	59	44	36	44
Ang. sjömanshusen ........................	in	16	8	9	11	6	19	41	6	43
Ang. utfärdade sjömansinvisningar m. m.						180	280	208	305	347
Ang. blanketter, statistiska uppgifter
m. m. d..................................	76	113	114	100	101	95	132	108	471	426
Summa:	248	258	302	206	240	409	573	677	895	938
D. Hörande till fjerde roteln. Kongl. bref och skrivelser från depar-
tementschef ..............................	17	7	8	23	28	29	31	23	21	40
Kongl. remisser ...........................	5	7	10	14	18	16	10	9	21	28
Besvär öfver bergmästares beslut......	13	7	4	6	2	1	4	6	34	32
Ang. bergsstaten i orterna...............	14	15	15	10	18	27	34	23	25	17
Ang. Palu bergsskola.....................	32	25	28	18	17	7	—	—	—	—
Ansökningar om hvilostånd, större ut-
mål m. m...............................	16	31	42	20	34	31	28	34	28	26
Ang. förlagsinteckningar.................. Ansökningar om patent eller öfverlåtelse	11	16	17	25	36	10	22	10	10	19
af dylika .................................	102	123	154	101	196	183	151	182	283	246
Bevis om utöfning af patenterad upp-
filning ....................................	67	78	85	75	73	97	88	98	105	112
Transport:	277	309	363	400	422	410	377	385	536	520

— 48

	1804.	1800.	1800.	1807.	1808.	1809.	1870.	1871.	18 72.	1873.
Transport:	277	309	303	400	422	410	377	385	536	520
Ang. de tekniska undcrvisningsanstal-
terna .......................................	20	20	21	25	20	36	27	31	29	30
Embetsberättelse!'', statistiska uppgifter
m. in.....................................	2 So	20 1	185	203	1 94	210	196	148	166	165
Summa:	58-2	593	569	628	642	656	600	564	731	715
Summa Summarum:	2,379	2,583	2,666	2.912	2,876	3,239	3,457	3,446	4,106	4,538
Beviljade patent ...........................	97	101	129	128	146	142	116	119	200	178
Utfärdade fribref ...........................	211	218	302	25 1	288	258	280	280	372	473
Af advokatfiskal såsom ombudsman för manufakturdiskonten vid domstol
anhängiggjorda mål.....................	ISO	205	139	164	143	130	66	86	M	15
Öfriga af advokatfiskal^! väckta åtal	9	9	15	in	18	18	17	19	8	177

För utredning af det ämne, som blifvit komiterade förelagdt, hafva de ansett
sig böra i främsta rummet undersöka, om, såsom man temligen allmänt synes antaga,
Kommerskollegii göromål lämpligen må lämna fördelas mellan andra redan, befintliga embetemyndigheter
eller, i den män händer derför möta, hänskjutas till behandling inom statsdepartementen,
sä att Kollega verksamhet kunde upphöra, utan att ett eller flera nya embetsverk
behöfde sättas i dess ställe.

Då komiterade, vid anställandet åt en sådan undersökning, grupp för grupp
genomgått Kommerskollegii göromål, hafva de funnit, att de bestyr, som lämpa sig
för öfverflyttning till redan befintliga embetsverk, äro både till antal och omfattning
af ringare betydelse. Sådana äro nemligen enligt komiterades åsigt endast:

l:o. Förvaltningen eif förlag slånefonden. Diskontlånerörelsen skall, på sätt ofvan
är nämndt, med utgången af Juni månad 1875 helt och hållet upphöra. Derefter
återstå ej andra af denna fondförvaltning härflytande göromål än att, efter anvisningar
af Eders Kongl. Maj:t, verkställa utbetalningar från fonden, att emottaga ränteoch
kapitalliqvid för förlagslån, som från fonden beviljats eller framdeles komma att
beviljas, och att föra räkenskaper, som visa fondens ställning. Dylika bestyr med
andra likartade fonder, t. ex. handels- och sjöfartsfonden, hafva under'' senare tiden
förlagts till Statskontoret, hvarför komiterade anse konseqvensen fordra, att jemväl
förvaltningen af förlagslånefonden flyttas dit. En sådan anordning bör dessutom af
sparsamhetsskäl förordas, ty derigenom kan Kollega manufakturdiskontkontor, uti
livilket 4 tjensteman och 2 vaktbetjente äro anstälde, indragas, utan att åtminstone
någon nämnvärd ny kostnad för fondens förvaltning i Statskontoret bör uppkomma,

— 49

eftersom besväret med bokföringen af förlagslånen, hvilkas antal för närvarande uppgår
till omkring 40, komme att fördelas mellan flere redan befintlige, med likartade
göromål förut sysselsatte tjensteman.

2:o. Ärenden rörande fiskerinäringen. Sedan för fiskeriernas vård och fiskodlingen
blifvit antagne eu fiskeriintendent, två assistenter och en undervisare i fiskodling,
samt desse tjensteman, antagligen af skäl, att fiske oftast på grund af strandeganderätt
idkas såsom en binäring till jordbruk, stälts under inseende af Landtbruksakademiens
förvaltningskomité, så har, såsom redogörelsen för Kollegii åligganden
visar, dess befattning med fiskeri ärenden inskränkts till ganska få frågor. Enär således
de flesta ärenden rörande fiskerierna tillhöra Landtbruksakademiens förvaltningskomité
och derunder lydande fiskeritjenstemän, och det icke kan vara lämpligt, att
förvaltningsbestyr för en och samma näring äro delade mellan olika myndigheter,
synes det vara önskvärdt, att de fä fiskeriärenden, som Kollegium nu har att handlägga,
varda hänskjutna till Landtbruksakademiens förvaltningskomité.

3:o. Bestyr, föranledda af spélkortsstämpling. Då denna stämpling nu mera ej
erfordras för annat ändamål än utöfvandet af kontroll å den för begagnandet af spelkort
faststälda skatt, och sådan kontroll närmast faller inom Statskontorets verksamhetsområde,
synes det komiterade, som om de i nådiga förordningen den 21 Ok tober

1871 om kortstämplingens verkställande åt Kommerskollegium uppdragna göromål
äfven borde till Statskontoret öfverflyttas.

Hvad alla öfriga till Kommerskollegii handläggning hörande ärenden angår,
så hafva komiterade kommit till den öfvertygelse, att de, dels icke utan olägenhet,
dels icke med någon fördel kunna öfverlemnas till andra redan befintliga embetsverk.
Ärendenas behandling skulle nemligen i de flesta fall komma att härpå lida. Detta
beror på det inre materiela sammanhang, som ofta förefinnes mellan olika slag af
ärenden. En fråga, som synes hufvudsakligen afse sjöfarten, kan till exempel djupt
ingripa i handelns, fabrikstillverkningens eller bergshandteringens intressen och tvärt
om. Likaså kan ett mera yttre eller formelt sammanhang ega rum mellan ärenden,

som höra till olika grupper, t. ex. mellan konsulatärenden samt frågor om pass,

nationalitetshandlingar och sjömansrullor. För att förtydliga detta exempel, torde
endast behöfva påpekas, att det embetsverk, som komme att handhafva konsulatärenden
och hade att från redare infordra ersättning för utgifter, som konsul förskjutit
för sjömän, likasom att taga vård om arfsmedel efter utrikes aflidne svenske undersåtar,
tidt och ofta behöfde söka upplysningar i fribrefsdiariet och från sjömanshusen
insamlade förteckningar på fartyg m. fl. handlingar, hvilka vore till finnandes
i det embetsverk, hvilket komme att hafva bestyr med pass och nationalitetshandlingar
samt sjömanshusfrågor. Splittring af ärenden, mellan hvilka materielt
eller formelt sammanhang sålunda finnes, skulle kunna föranleda, att vid besluts fat 7 -

- 50 —

tande ofta erfordrades samverkan mellan skilda embetsverk, hvilket alltid är obeqvämt,
att embetsverken vid tillämpning af näringslagstiftningen kunde komma att
gå i olika rigtningar, att utredningar och förslag i och för ändringar i berörda slags
lagstiftning kunde komma att grundas på principer, som icke med hvarandra stode
väl tillsammans, och att ständig skriftvexling mellan de särskilda embetsverken skulle
för upplysningars vinnande blifva behöflig.

Ett annat skäl, som talar mot ärendens öfverflyttning till eller fördelning
mellan flera särskilda embetsverk, är det. att då de embetsverk, som genom en sådan
anordning skulle erhålla nya göromål, äro organiserade för en helt annan verksamhet
än den, som de tillkomna göromålen fordra, öfverflyttningen komme att påkalla
inrättandet af nya tjenster eller andra förändringar, och såmedelst medföra kostnader,
hvilkas sammanlagda belopp sannolikt skulle öfverstiga det, som erfordras för ärendenas
behandling, om de bibehållas samlade på ett ställe.

Komiterade vilja här till en sammanträngd granskning upptaga några förslag,
som under riksdagsförhandlingar blifvit utan vidare utredning gjorda om måls öfverflyttande
från Kommerskollegium till andra redan befintliga embetsverk eller myndigheter.
Man har sålunda ifrågasatt, att bearbetandet af den industriel statistiken
borde öfverlemnas till Statistiska Centralbyrån; att patentärendena skulle förläggas
till Teknologiska Institutet, så vida dess stat för ändamålet ökades med 5,000 kronor,
att öfverinseendet öfver de tekniska elementar- samt söndags- och aftonskolorna skulle
uppdragas åt direktionen för nämnda institut, att Sundhetskollegium kunde lämpligare
än Kommerskollegium vidtaga i lag föreskrifna åtgärder för utestängandet från
riket af smittosamma sjukdomar, att frågor om Inne- och reseunderstöd, som hafva
till ändamål att befrämja näringarnes utveckling, skulle kunna lättast afgöras af
magistraterne och länsstyrelserna samt att bestyret med emottagandet och fördelandet
mellan de särskilda sjömanshusen af dem tillkommande kollekt- och bötesmedel
borde tillhöra magistraterne.

Hvad angår den industriela statistiken, så skulle, på sätt undertecknad Berg
utförligare utvecklat uti det förut omnämnda, detta betänkande bilagda särskilda yttrandet,
bilagan Kitt. A., densammas förläggande till Statistiska Centralbyrån medföra
en väsentlig rubbning i den antagna planen för den officiela statistikens bearbetning,
svårigheter i afseende å införskaffandet af nödiga uppgifter och dessas kontrollerande,
försinkadt offentliggörande af de näringsstatistiska arbetena och en ej obetydlig förhöjning
af Statistiska Centralbyråns stat.

Att till eu teknisk högskola hänvisa de af patentlagstiftningen härflytande ej
obetydliga embetsbestyren och såmedelst inkräkta på de för undervisningen afsedda
lärarekrafterna, lärer desto mindre böra ifrågakomma, som pröfningen af patentärenden
förutsätter icke allenast teknisk bildning, ritan äfven en vidsträcktare författnings -

kunskap, hvaraf lärarne vid Teknologiska Institutet väl icke kunna förväntas vara i
besittning; och komiterade kunna i allt fall ej inse hvilken fördel skulle vinnas med
den föreslagna förflyttningen. Någon besparing skulle väl knappast vara att vänta
deraf, eftersom 5,000 kronors anslag ansetts för ändamålet erforderligt. Lika litet
synes det vara lämpligt, att till en oaflönad styrelse, tillsatt uteslutande för att hafva
inseendet öfver Teknologiska Institutet, öfverlemna ledningen af den tekniska undervisningen
i orterna.

För de åtgärder, som af Kommerskollegium skola vidtagas, när smittosam sjukdom
utomlands utbryter, erfordras i allmänhet icke specialinsigt i medicinalväsendet
eller helsovården, och skälet dertill, att dessa åtgärder uppdragits åt Kommerskollegium,
är uppenbarligen att söka uti den omständighet, att detta Kollegium står i
skriftvexling med konsulerne, hvilka afgifva rapporter i ämnet, och att Kollegium
derför skyndsammare än hvarje annan embetsmyndighet kan utfärda föreskrifila kungörelser.
Omgång och onödigt skrifveri skulle blifva följden af det ifrågavarande
bestyrets förläggande till annan myndighet än den, som i första hand genom konsulerne
mottager underrättelser från utlandet.

De omnämnda förslagen om uppgifna ärendens förvisande till magistraternes
och länsstyrelsernes behandling synas vittna om obekantskap med arten och beskaffenheten
af sagda ärenden. Komiterade anse det nemligen vara uppenbart, att, då
ansökningar om förlagslån eller reseunderstöd ingå från olika delar af riket, ortmyndigheterna
icke kunna yttra sig i frågan, huruvida den ena eller andra nya fabriksanläggningen,
det ena eller andra yrket må anses vara mera förtjent af understöd
eller uppmuntran, utan synas förslag i dessa ämnen böra afgifvas af ett centralt
embetsverk, som har öfversigt öfver landets näringsverksamhet i dess helhet; och då
summan af alla kollekt- och bötesmedel, som tillfalla sjömanshusen, skall mellan dem
fördelas i förhållande till antalet af de vid hvarje sjömanshus inskrifne sjömän, torde
det vara klart, att redovisning för medlen måste ske på ett enda ställe, på det sammanräkning
må kunna verkställas, och att fördelningen bör göras i det centrala embetsverk,
som har tillgång till samtliga sjömanshusregistren, hvilka ligga till grund
för fördelningen.

År det nu så, som komiterade antagit, nemligen att endast de tre först nämnda
slag af ärenden lämpligen kunna öfverflyttas till andra redan befintliga embetsverk,
så skulle, för vinnande af det såsom eftersträfvansvärdt angifna målet, nemligen indragning
af Kommerskollegium utan att annat embetsverk sattes i stället, det blifva
nödigt att hänvisa hela återstoden af Kommerskollegii göromål till statsdepartementen;
men, då hvarken departementscheferne eller statsdepartementenas kansliexpeditioner äro
utrustade med rättighet att besluta i mål och ärenden, som till departementen inkomma,
skulle följden blifva, att den stora massa af ärenden, som förut afgjorts i

Kommerskollegium, komme att föredragas inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet. Nu
är det emellertid temligen allmänt erkändt, att antalet af de mål och ärenden, som
redan utgöra föremål för statsrådets samfälda öfverläggning och Eders Kongl. Maj:ts
omedelbara beslut, är så stort, att Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare och särskild! de
bland dem, som äro departementschefer, äro öfver liöfvan betungade af löpande ärenden.

För att göra statsdepartement^^ tjenliga att mottaga en större del af Kominerskollegii
göromål, och för att undanrödja nödvändigheten af föredragning i statsrådet
af mål utaf ringare beskaffenhet, hafva förslag varit väckta om inrättandet af
ett nytt statsdepartement, hvarigenom antalet af de till hvarje departementschefs
föredragning hörande mål kunde minskas, och om rättighet för Eders Kongl. Maj:t
att på departementscheferne öfverlåta beslutanderätt i mindre vigtiga ärenden, hvarigenom
hopning af mål i det samfälda statsrådet skulle undvikas; men begge dessa
förslag hafva, på sätt ofvan är nämndt, förfallit.

Den omständighet att berörda olägenhet skulle i betänklig mån ökas genom
ifrågasatta åtgärden, att till statsdepartementen hänskjuta någon större del af Kommerskollegii
göromål, kan i komiterades tanke, vara skäl nog för afstyrkande af
samma åtgärd, men äfven andra skäl kunna härför anföras.

Ett sådant skäl är, att ett särskild! embetsverk för näringarne svårligen lärer
kunna undvaras. Yäl är det en sanning, att, med den utveckling, näringarne tagit,
med den enskilda företagsamhet, som är rådande, och den lätthet, som förefinnes att
åstadkomma enig samverkan mellan förenade krafter, när den enskildes förmåga icke
räcker till, något statens omedelbara ingripande till näringarnes uppmuntrande väl
knappast mera kan vara erforderligt; men mycket återstår dock ännu, som kräfver
uppmärksamhet från. statens sida. Ju snabbare utvecklingen är på näringslifvets område,
desto större är äfven behofvet att tillse, det lagstiftningen följer jemna steg
dermed och att de till näringarnes bästa inrättade institutioner verka som de böra.
För eu sådan tillsyn torde fortfarande behöfvas ett embetsverk, som har till sin speciel
uppgift att följa näringarnes gång och uppmärksamma allt, som rörer deras
intressen. Utan ett sådant särskild! embetsverk, skulle regeringen sannolikt ofta
komma i förlägenhet för erhållande af en grundligare utredning i vigtiga frågor, ty
en sådan lärer svårligen kunna åstadkommas uti kansliexpeditionerna med deras nu
varande organisation. Arbetet inom expeditionerna består hufvudsakligen uti att, i
och för föredragningen i statsrådet, göra eu sammanfattning af inkomna handlingars
innehåll, att föra protokoll i statsrådet samt att, sedan beslut i statsrådet fattats,
expediera desamma. Kanslitjenstemännen arbeta dessutom under departementschefernes
ledning på desses ansvar utan all sjelfständighet. Under sådana förhållanden må
man ej begära, att kanslitjenstemännen skola genom så beskaffad! arbete utbildas
till den erfarenhet och de mångsidiga specialinsigter, som erfordras för grundligare

— 58

forskning på egen hand och utredning af invecklade frågor, särdeles i fall, då utredningen
icke kan hemtas uteslutande ur de befintliga handlingarna, utan krafvel- studium
af utländsk lagstiftning, vetenskapliga arbeten och öfversigt af näringsverksamheten
så val inom som utom landet.

Ett annat skal,, som talar emot Kommerskollegiiärendenas öfverflyttning till
statsdepartementen, är, att åtskilliga af dessa ärenden äro af den beskaffenhet, att de
ej lämpa sig för omedelbar föredragning i statsrådet. Såsom exempel på dylika må
anföras frågor om ersättning till konsuler för utgifter för sjömäns hemförskaffande
in. in., af hvilka frågor hundratal årligen förekomma. För hvarje beslut om anordnandet
af sådan ersättning erfordras granskning af konsulns räkning med tillhörande
verifikationer; och dylik revision lärer väl icke egna sig för handläggning i statsrådet.

I fråga om ärendenas egenskap att mer eller mindre väl lämpa sig för behandling
i statsdepartementen, torde jemväl böra påpekas en svårighet, som möter för
hänskjutandet till utrikesdepartementet af konsulatärendena. Enligt gällande konsulsstadga
och nådiga brefvet den 26 April 1872 skola, då konsuls, fast afl onåd vicekonsuls
eller konsulatsekreterares befattning blifver ledig eller då fråga uppstår om
inrättandet af ny sådan befattning, Kommerskollegium och norska regeringens departement
för det inre, hvart för sig, till utrikesdepartementet ej allenast afgifva utlåtande
om befattningens behöflighet samt om området och aflöningen för densamma
utan äfven upprätta tjensteförslag. Då de båda rikenas intressen icke äro identiska,
hvilket i dylika frågor lätteligen kan inträffa, bevakas Sveriges bästa af Kommerskollegium
och Norges af departementet för det inre, hvarefter beslut fattas af Eders
Kongl. Maj:t i sammansatt svenskt och norskt statsråd eller i vissa fall, såsom vid
tillsättning af fast aflönad vice konsuls eller konsulatsekreterares befattning, af statsministern
för utrikes ärendena. Blefve nu Kommerskollegii bestyr med dessa ärenden
öfverflyttade till utrikesdepartementet, så skulle, under det att det norska intresset
fortfarande bevakades af departementet för det inre, det svenska komma att sakna
målsman, som kunde se frågorna ur rent svensk synpunkt. Likställigheten mellan
de begge rikena skulle således rubbas; och statsministern för utrikes ärendena, hvilken
ju i viss mening måste anses vara en unionel embetsman, skulle dessutom komma i
en skef eller brydsam ställning till de omnämnda frågorna.

Af'' det nu anförda torde framgå, att komiterade funnit en fördelning af Kommerskollegii
göromål ej kunna till båtnad för det allmänna verkställas, och att ett
eller flera fristående embetsverk äro af behofvet påkallade för handläggning af näringarne
rörande ärenden.

Komiterade vilja derför nu öfvergå till en annan fråga, den nemligen, huruvida
det med nu varande anordning är väl sörj dt för sagda ärendens behandling eller om
förändring i det bestående må anses önsklig.

■— 54

Mot det bestående har blifvit anmärkt, att Kommerskollegium arbetar med
tunga, ej längre tidsenliga former, livilket medför omgång och onödigt skrifveri samt
kräfver större tjensteman!! apersonal, än som med andra former skulle erfordras.
Denna anmärkning saknar, i komiterades tanke, ej skäl för sig.

Det kollegiala arbetssättet, livilket var nödigt och befogadt så länge Kollegium
utöfvade domsrätt i tviste-, brott- och utsöknings-mål, bör otvifvelaktigt, sedan
denna domsrätt upphört och, på sätt ofvan är visadt, Kollegii verksamhet genom
den nyare lagstiftningen i väsentliga delar förändrats, nu mera öfvergifvas. De af
Kollegii göromål, som synas vara mest magtpåliggande, äro de underdåniga utlåtandena.
Dessa torde dock icke fordra kollegial behandling. Det hufvudsakligaste arbetet
i och för sådana utlåtanden lärer väl bestå uti arkivforskning, studerandet af
inhemsk och utländsk lagstiftning samt framläggandet af erfarenhetsrön, som lända
till utredning af ämnet för hvarje utlåtande; och denna utredning hvilar, äfven med
nu varande arbetssätt, hufvudsakligen på den ledamot i Kollegium, som är referent.
På det förslag, det till- eller afstyrkande, Kollegium i ett underdånigt utlåtande gör,
ligger, efter komiterades förmenande, mindre vigt än på ämnets grundliga utredning;
och är denna nöjaktigt gjord af referenten, torde man, åtminstone i de flesta fall,
kunna af honom vänta ett godt förslag i fråga om hvad som i ämnet bör åtgöras,
äfven om han icke är af det stadgade arbetssättet förpligtad att i ärendet öfverlägga
med embetskamrater, hvilka mindre än han satt sig in i ämnet. Men kan det kollegiala
arbetssättet undvaras för de vigtigare bland göromålen, så är det utan tvifvel
rent af hinderligt för behandlingen af det stora flertalet af ärenden, som äro af
mera enkel beskaffenhet. Det är här, som omgång och onödigt skrifveri uppkommer.
Minst tre ledamöter måste nu vara närvarande vid föredragning och afgörande äfven
af löpande ärenden af den enklaste beskaffenhet, såsom exempelvis då fråga är om
godkännande af inkomna qvittenser, patentbevis, delgifningsbevis eller om andra i
massa inkommande handlingar, som ofta ej erfordra annan åtgärd än meddelandet
af handlingarnes innehåll, till andra embetsverk, till enskilde personer eller till allmänheten.

Alla de ärenden, som föredragas, måste anmärkas i protokollet, ty eljest kunde
det efteråt ej utredas hvilka ledamöter som deltagit i ärendenas afgörande och äro
för besluten ansvariga. Härigenom växer protokollet ut till flera digra band om
året. Af den gemensamma ansvarigheten för besluten följer ock, att hvarje ledamot
måste, innan han underskrifver de utgående expeditionerna, deltaga i granskningen
af det uppsatta konceptet. Det kollegiala arbetssättet har således med sig,
att ledamöternes tid mera än tillbörligt är upptages af sammanträden samt granskning
af expeditioner, och att protokollsföringen blifver allt för vidlyftig; och dessa
olägenheter orsaka naturligtvis tidsutdrägt. En annan anmärkning, som kan göras

emot den nu varande organisationen, är, att Kollegium liar en allt för afskild stimning
i förhållande till idkarne af de näringar, för hvilkas bästa det har att verka.
Ej sällan handläggas i Kollegium frågor, hvilkas rätta bedömande kräfver praktisk
erfarenhet uti industriel verksamhet. Det kan nemligen blifva fråga om lagstiftning,
hvaraf flere eller färre industrigrenars hela ve eller väl kan bero, t. ex. om, för utestängande
från riket af smittosamma sjukdomar, förbud skall utfärdas mot import
af sådana råvaror, som inom landet fabriksmessigt förädlas, eller om vissa för industrien
hinderliga vilkor skola bestämmas för sådan import. I dylika fall är det icke
på något sätt sörjdt för, att Kollegium kan erhålla råd och upplysningar af erfarne
fackmän, utan är Kollegium hänvisadt till utvägen att genom någon af dess ledamöter
göra förfrågningar hos den ene eller andre affärsmannen eller industriidkare!!,
och värdet af upplysningar, som sålunda vinnas, kan vara tvifvelaktigt. Att här
finnes en brist att afhjelpa torde vara uppenbart.

Bör nu, såsom komiterade antaga, det kollegiala arbetssättet öfvergifvas, så
blifver häraf en naturlig följd, att Kommerskollegium måste indragas; och då uppstår
den frågan, om dess göromål höra uppdragas åt ett större eller flera mindre nya embetsverk.

Ofta har man hört uttalas den åsigt, att vissa grupper af Kommerskollegii
göromål borde öfverlemnas till fristående byråer under statsdepartementen. Så har
det varit taladt om en patentbyrå och en byrå för bergsärenden under civildepartementet
samt en byrå för konsulatärenden under utrikes departementet o. s. v.

Detta sätt att sörja för göromålen skulle emellertid i vissa fall vara menligt
för ärendenas behandling; och till stöd för denna sin åsigt få komiterade åberopa
hvad som ofvan i fråga om olämpligheten af ärendenas fördelning mellan redan befintliga
embetsverk är sagdt angående det sammanhang, som mellan olika grupper
af ärenden förefinnes. För inrättandet af särskilda byråer för bergs- eller patentärenden
möter väl icke hinder af dessa ärendens oskiljaktiga sammanhang med andra;
men en organisation i sådan rigtning skulle otvifvelaktigt öka statens utgifter, ty
den förutsätter större antal af tjenstemän och vaktbetjente, flere och dyrare embetslokaler
och större expensanslag än som erfordras för alla göromålens handläggning
inom ett enda större embetsverk. Om man försöker att uppdela göromålen på flere
fristående byråer, så skall man snart finna, att en jemn fördelning, så att tjenstemännen
inom hvarje byrå finge full sysselsättning, icke kan åstadkommas, ty åtskilliga
göromål hafva, på sätt förut är visadt, det sammanhang, att de ej kunna
skiljas åt, hvilket åter gör, att man vid fördelningen icke har fria händer; och
kunde man än göra en jemn fördelning, skulle dock derigenom, att ärendena inom
olika grupper tidtals vexla till antalet, inom kort sådan förändring inträda, att den
ena fristående byrån kunde komma att sakna full sysselsättning under det att en

annan vore öfverhopad af göromål, så att den med de normala arbetskrafterna icke
kunde behörigen fullgöra dem. Delades ärendena mellan flere fristående byråer, skulle
naturligtvis erfordras en beslutande chef för hvarje byrå; och det koinme väl att
behöfvas minst lika många föredragande, så vida cj både beredningen af ärendena
och fattandet af beslut deri skulle uppdragas åt en enda person, en anordning, som
väl knappast kan ifrågakomma, eftersom den ömsesidiga kontroll, hvilken förefinnes
då beredningen och beslutandet ankomma på särskilda personer, skulle komma att
saknas inom på sådant sätt anordnade byråer.

Under förhanden varande förhållanden hafva komiterade alltså ej kunnat utfinna
någon lämpligare anordning än att de ärenden, som nu höra till Kommerskollegii
handläggning, med ofvan angifna undantag, bibehållas samlade i ett enda
embetsverk, som inrättas i Kollegii ställe.

Beträffande organisationen af och arbetssättet inom detta nya ''embetsverk,
som kunde benämnas »Kongl. Styrelsen för handeln och näringarne», få komiterade
såsom sin åsigt uttala, att denna Styrelse bör bestå af en generaldirektör med ensam
beslutanderätt och nödigt antal byråchefer, mellan hvilka ärendena skulle för beredning
och föredragning delas; att desse byråchefer icke behöfva öfvervara hvarandras
föredragning, så vida icke den föredragna frågan rörer sjelfva embetsverket eller
tjenstemännen inom detsamma, i hvilket fall samtlige byråchefer böra vara tillstädes,
eller generaldirektören med anledning af något ärendes beskaffenhet eljest vill inhemta
icke allenast den föredragandes utan äfven en eller flere andra byråchefers
mening; att föredraganden först bör yttra sin mening och framställa skälen derför;
att annan byråchef, som öfvervarit föredragningen, derefter bör gifva sin mening
tillkänna; att om generaldirektören fattar ett mot byråchefs mening stridande beslut,
denne sistnämnde må vara obetaget att, med åberopande af hvad han förut anfört,
sig till protokollet reservera; och att byråchef, som underlåter att sig sålunda reservera,
bör jemte generaldirektören vara ansvarig för beslutet.

För ärenden, i hvilka Styrelsen enligt gällande författningar, skulle komma
att besluta gemensamt med kollegialt embetsverk, såsom exempelvis med Kammarkollegium
om tiondeafgift eller afrad af nya verk m. in., måste likväl undantag göras
från regeln om generaldirektörens rätt att ensam besluta.

Oaktadt den nya Styrelsens åligganden till största delen torde blifva desamma,
som de Kollegium nu har, och oaktadt någon synnerlig minskning i antalet åt ärenden,
som fordra föredragning och afgörande, icke lärer vara att förvänta, hafva komiterade
likväl ansett, att byråchefernes antal skulle kunna inskränkas till tre. För
närvarande äro göromålen, såsom förut nämts, fördelade på fyra rotlar, men enär
beslutanderätten, i stället för att som nu tillkomma Kollegii samtlige ledamöter,
skulle öfverlemnas åt chefen, och hvarje föredragande kunde mera odeladt egna sig

;tt de mål, som tillhöra hans föredragning, samt härtill kommer, att ofvan föreslagna
arbetssätt jemväl i öfrig! medgifver förenkling i formerna, synes en minskning af
rotlames antal vara möjlig.

Komiterade hafva i sådant afseende tänkt sig följande fördelning såsom den,
med afseende å ärendenas inre sammanhang och det af dem föranledda arbete, lämpligaste
:

till en byråchefs handläggning skulle höra: alla ärenden rörande konsulatväsendet,
utrikes handeln och sjöfarten, navigationsskolorna, fribref för fartyg, sjömanshusen,
ersättningar för sjömäns eller andra svenska undersåtars underhåll i eller hemförskaffande
från främmande land, utvandrareagenter, smittosamma sjukdomar samt berättelsen
om utrikes handeln och sjöfarten;

eu annan byråchef skulle handlägga frågor rörande inrikes handeln och sjöfarten,
fabriker, handtverk och slöjder, reseunderstöd, förlagslån, marknader, taxor samt utai
beta berättelserna om inrikes handeln och sjöfarten och om fabriker och manufakturer
;

till (l™ tredje byråchefens behandling skulle höra: ärenden, som angå bergshandteringen,
patenter och den tekniska undervisningen, samt berättelsen om bergshandteringen.

Fördelningen af göromålen synes dock icke böra i blifvande instruktion för
Styrelsen definitivt bestämmas, utan anse komiterade, att generaldirektören bör erhålla
nådigt bemyndigande att, efter sig företeende omständigheter, ändra fördelninningen
eller, der föreskrift saknas, bestämma hvilken byråchef, som skall beredningen
och föredragningen verkställa.

I *a emellertid, i afseende a denna, endast i allmänna drag antydda, göromålens
fördelning, skiljaktiga meningar inom komitén gifvit sig till känna derutinnan,
att en ledamot ansett hela den betydliga grupp af ärenden, som angår fabriker,
handtverk och slöjder, reseunderstöd och förlagslån äfvensom utarbetande af statistiska
berättelsen om fabriker och manufakturer principielt höra öfverflytfas till 3:dje
byråchefens handläggning samt nyssnämnda statistiska berättelse böra sammanslås
med den om grufve- och bergshandteringen, finner sig komiténs pluralitet föranlåten
att något närmare redogöra för de skäl, som bestämt komitén att icke biträda denna
mening.

Värdet af specialinsigter vid behandling af samtliga frågor rörande de praktiska
ärenden, hvilka en styrelse för handeln och näringarne har att handlägga,
läiei väl icke åt någon förnekas. Men val torde deremot med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida det anspråk på speciel teknisk bildning, som må ställas på den af Styrelsens
byråchefer, hvars uppgift företrädesvis blir att handlägga frågor om grufvehusliållningen
och bergshandteringen, kan eller ens bör gifvas sådan utsträckning, att hans

— 58 —

tekniska insigter äfven omfatta den oändliga mångfald af näringsverksamhet, som
ligger inom manufakturernas, fabrikernas och slöjdernas vidsträckta område. Ett så
omfattande anspråk, om det skall blifva annat än skenbart, torde knappast någonsin
vid byråchefsplatsens besättande kunna iakttagas, då personer med den omfattande
tekniska bildning, som åsyftas, om sådane ock undantagsvis finnas, svårligen torde
vara villiga att åtnöjas med de lönevilkor, staten för en byråchef lärer bevilja, och
än mindre torde kunna förutsättas med sin företrädesvis utpräglade tekniska rigtning
förena den embetsman!! abildning och erfarenhet, som för byrachefsbefattningens
handhafvande erfordras. Det är således, enligt komiterades tanke, fara värdt. att
det uppstäda anspråket på förening af vetenskaplig och teknisk bildning inom bergshandteringens
område med allmän teknisk bildning jemte erforderlig embetsmannabildning
hos samme byråchef icke kan uppfyllas, men deremot, såsom alla öfverdrifter,
skulle komma att verka menligt både på embetsverkets organisation och på dess framtida
förmåga att motsvara de å detsamma stälda förväntningar. Vidare må ock
erinras, att handhafvandet af statsbestyren i afseende å in- och utrikes handelns
och sjöfartens angelägenheter, lika väl som behandlingen af frågor rörande manufakturer,
fabriker och slöjder, tager i anspråk förmåga att rätt uppfatta och bedöma
det industriela lifvets yttringar och vilkor, utan att dock någon teknisk allmän
bildning hos de byråchefer, som skulle utreda och handlägga frågor af förstnämnda
beskaffenhet, ansetts vara erforderlig, likasom ock anmärkas ma, att, da tillförne
fråga om förändrad anordning af de Kommerskollegium nu tillhörande göromål varit
å bane, förslag väl förekommit om inrättande åt särskilda bergs- och patentkontor,
med afseende å de tekniska insigter, som handläggningen af dithörande ärenden ansetts
påkalla, men att, komiterade veterligen, någon tanke pa ett af likartad anledning
påkalladt särskild! kontor för manufakturer, fabriker och slöjder icke låtit sig
förnimma. Än mindre bör den af komiterade föreslagna Styrelse för handeln och
näringarne komma att sakna de på teknisk insigt beroende upplysningar, hvilka för
dess embetsförvaltning kunna erfordras, da, enligt komiterades förslag, donna Styrelse
skulle beredas tillfälle till lefvande samverkan med näringarnes målsmän, och
hvad slutligen angår den ifrågasatta förändringen, att statistiska berättelsen angående
manufakturer, fabriker och slöjder skulle sammanföras med den om grefve- och bergshandteringen,
och berättelsernas antal derigenom förminskas, torde endast behöfva
erinras, att härmed visserligen icke vunnes verklig förenkling af det statistiska arbetet,
och icke heller, så vidt komiterade förstå, en klarare öfverskådlighet af de
mycket skiljaktiga fält, på hvilka det svenska näringslifvet sig rörer och af hvilka
de statistiska berättelsernas antal och föremål hittills blifvit bestämda.

Hufvudsakligen af dessa skäl och emedan den ifrågasatta öfverflyttningen från
2:dra till 3:dje roteln af här förut omfönnälda ärenden, enligt komiterades tanke, icke

egde grund i ärendenas inre sammanhang, men deremot skulle väsentligen rubba
jemvigten i arbetet de 2:ne rotlarne emellan samt säkerligen föranleda behof'' af
ökade arbetsbiträden å den 3:dje roteln och i följd deraf äfven ökade kostnader, hafva
komiterade icke kunnat dela nämnda åsigt, utan uppstält den här förut anförda ärendenas
fördelning, hvilken ock närmast öfverensstämmer med hvad hittills inom Kommerskollegium
i sådant hänseende iakttagits.

Återgående till redogörelsen för det nya embetsverkets organisation, få komiterade
vidare förmäla, att de ansett erforderligt, att hvar och en af de föredragande
ledamöterne eller byråcheferne erhåller en byråsekreterare till sitt biträde så väl för
ärendenas beredning som för uppsättande af expeditioner, förande af protokoll, ombesörjande
af expeditionernas kollationering och afsändande in. m. Dessa göromål
ombesörjas nu af två sekreterare, två notarier och till någon del af kanslisterne.
Den minskning i antalet tjensteman, som komiterade sålunda trott sig kunna föreslå,
förutsätter väsentlig förenkling af protokollsföringen och expeditionssättet.

Registrator och arkivariebefattningen krafvel- obestridligen en särskild tjensteman,
men, då innehafvare!! af denna befattning i Kommerskollegium endast har skyldighet
att vara å embetsrummet B1/2 timmar dagligen samt enligt regeln icke har
något hemarbete, hafva komiterade trött, att de göromål, som nu tillkomma en af
kanslisterne med förande af fribrefsliggare, fribrefsdiarium, patentdiarium, skulle kunna
öfverlemnas åt Styrelsens registrator.

Deremot hafva komiterade icke funnit lämpligt att föreslå inrättandet af
några tjenster, motsvarande de nuvarande kanslistbefattningarne i Kollegium, utan
ansett att i stället borde å Styrelsens stat uppföras ett anslag, som Styrelsen må ega
disponera till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och åt skrifbiträden. Genom
ett dylikt anslag skulle embetsverket kunna tillförsäkras tillgång på personel-, som
för egen öfning biträdde inom verket och såmedelst inhemtade nödig vana vid göromålen,
för att, då ordinarie tjensteman hade förfall, kunna förordnas att bestrida
dennes tjenst äfvensom för att kunna vinna befordran inom verket.

Af den i det föregående lemnade redogörelsen öfver antalet mål under de
senaste tio åren synes, i afseende å de göromål som tillkomma Kollega advokatfiskal,
att antalet mål, hvilka af advokatfiskal i egenskap af ombudsman för manufakturdiskonten
anhängiggjorts vid domstol, till följd af den minskning i manufakturdiskontens
lånerörelse, som egt ruin, alltmera nedgått och för år 1873 utgjorde endast
15. Beträffande öfriga af advokatfiskal väckta åtal, visar sig deremot, att desamma
under de nio första år, redogörelsen omfattar, vexlade mellan 8 och 19, men för det
sista året uppgingo till 177, ett förhållande som har sin förklaring deri, att
nämnda år kom till Kollega kännedom ett stort antal fäll af försummelse att ställa
sig till efterrättelse vissa nya föreskrifter i sjömanshusreglementet af den 4 Mars

1870. Dä det torde vara att emotse, att, sedan dessa bestämmelser på så sätt blifva
hos vederbörande inskärpta, dylika mål ej vidare, annat än undantagsvis, skola
förekomma, bär det synts komiterade, som om den nya Styrelsen icke skulle behöfva
någon å stat aflönad advokatfiskal eller ombudsman, utan att det vore tillräckligt,
om ett anslag anvisades såsom arfvode till den person, som af Styrelsen antoges såsom
densammas juridiska biträde.'' Komiterade hafva ingalunda förbisett, att advokatfiskal^
utlåtande nu inhemtas i hvarje fråga om ersättning för utgifter för underhåll
eller liemförskaffände af sjömän, ej heller att det tillkommer honom att från
vederbörande utkräfva ersättning för statsverkets förskott i dylika fall, men dessa
ersättningsfrågor äro nästan alltid af en så enkel beskaffenhet att något dylikt utlåtande
icke torde vara erforderligt, och erfarenheten har ådagalagt, att redare endast
sällan vägra utbetala ersättning, så att komiterade icke deraf blifvit rubbade i sin
åsigt om obehöfligheten af eu särskild advokatfiskal med fast anställning.

Då jemväl i det nya embetsverket måste föras räkenskap öfver utbetalningar
för sjömäns hemförskaffande in. m. och öfver expens-, kollekt- och bötes-, manufaktur-,
Eskilstuna fristads-, tull- och beslags- samt armbössemedel, likasom anteckningar
måste göras om arfsmedel efter utrikes afiidne svenske undersåtar och om sjömansinvisningar,
hvilka bestyr nu tillkomma Kollegii kammarkontor; och då komiterade
ansett att utarbetandet af de statistiska redogörelserna, hvilket arbete väl torde få
anses vara det, som för närvarande mest sysselsätter detta kontor, icke bör skiljas från
den nya Styrelsen, så följer deraf, att ett dylikt kontor äfven framgent blifver behöfligt.
Komiterade hafva likväl trott, att eu inskränkning i antalet tjenstemän
skulle kunna ske, så att, då nu äro i kontoret anstälde eu kamrerare, en kammarförvandt
och två kammarskrifvare, personalen för framtiden skulle blifva en kamrerare
och . två kontrollörer, detta dock endast under förutsättning, att dessa båda
senare tjenstemän erhöllo sådana löner, att af dem kunde fordras, det de uteslutande
egnade sig åt tjenstgöringen på kontoret. Bearbetningen af ett statistiskt material
kräfver emellertid i de flesta fall ej obetydligt rent mekaniskt arbete såsom hopsummeringar,
kollationering, korrekturläsning in. m. För bestridande af kostnaderna
för biträde härvid har Konnnerskollegii kammarkontor icke haft något särskildt anslag,
utan dels har det allmänna anslaget till extra biträden anlitats, dels har under
några år behöfliga medel utverkats genom underdåniga framställningar hos Eders
Kong!. Maj:t. Då sålunda ett anslag för tillfälliga biträden redan nu erfordras å
kammarkontoret och torde blifva ändå mera behöfligt, om åt de grenar af statistiken,
som skola bearbetas af den nya Styrelsen, någon utvidgning skulle kunna gifvas,
hafva komiterade ansett, att det förut omnämnda anslaget till extra ordinarie tjensteman
och skrifbiträden bör sättas så högt, att tillfälliga biträden å kammarkontoret
jemväl kunna dermed aflönas.

— Öl

Del:, arfvode, som nu år anvisad! till ett tekniskt biträde åt Kollegium, torde
blifva nödigt jemväl för deri nya Styrelsen.

Inom komitén liar blitvit ifrågasatt, att ett särskildt anslag skulle vara erforderligt
till bestridande åt resekostnader, men, enär Eders Kongl. Maj:t hädanefter
såsom hittills lärer ega utväg att, utan särskildt anslag, af tillgängliga medel utanordna
ersättning för resor, som för de i Bergskollegii instruktion förutsatta fall eller
för andra ändamål möjligen kunna komma att af medlem af den föreslagna Styrelsen
företagas, hafva korniterade ej ansett nödigt föreslå något sådant särskildt anslag på
Styrelsens'' stat.

Eu organisation sådan som den, till hvilken korniterade nu angifvit grunderna,
skulle kräfva elfva ordinarie embets- och tjensteman jemte tre vaktmästare. Nu äro
ä Konnnerskollegii stat uppförda löner till 25 embets- och tjensteuiäu samt 0 vaktmästare,
och. genom antagandet af komiterades förslag skulle alltså personalen minskas
från 31 till 14.

Kostnaderna för Kommerskollegium uppgå med de för år 1875
tidstillägg till följande belopp;

Presidenten, å riksstatens sjette hufvudtitel 7,500 kronor, från manufakturdiskonten
1,500 kronor, tillsammans ___________________________

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,000 kronor, från manufakturdiskonten
1,000 kronor, dyrtidstillägg 1,000 kr. tillsammans
Ett kommerseråd, från manufakturdiskonten 5,000 kr., dyrtidstillägg

1,000 kr., tillsammans ....................................................

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,000 kr., från manufakturdiskonten
500 kr., dyrtidstillägg 900 kr., tillsammans_________...

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,500 kr., dyrtidstillägg 900

kr., tillsammans ............,........................

Eu sekreterare 3,500 kr., dyrtidstillägg 700 kr., tillsammans .........

Eu d:o 3,500 kr., d:o 700 kr., .»

Eu registrator och arkivarie 2,600 kr., dyrtidstillägg 520 kr., tillsammans

Eu notarie 2,200 kr., dyrtidstillägg 440 kr., tillsammans ............

En d:o 2,200 kr., d:o 440 kr., » ____________

Eu kanslist, 1,000 kr. å sjette hufvudtiteln, 300 kr. från handels- och
sjöfartsfonden, tillsammans ................................................

beviljade dyr -

9.000 kronor.

6.000 »

6,000 »

5,400 »

4,200 v

4,200 »

3,120 »

2,640 »

1,300 »

Transport: 49,900 kronor.

02 -

Transport:

En kanslist, 1,000 kr. å sjette hufvudtiteln, 300 kr. å allmänna in dragningsstaten,

tillsammans__________________________...______________

Eu kanslist, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, tillsammans ______

Två kanslister, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg hvardera, tillsammans
________________________________..____________________________________

En advokatfiskal, 2,400 kr. å sjette hufvudtiteln, 800 kr. från manufakturdiskonten,
dyrtidstillägg 640 kr., tillsammans ...............

En kanslist å advokatfiskalskontoret, 700 kr. å sjette hufvudtiteln,
600 kr. från manufakturdiskonten, dyrtidstillägg 260 kr., tillsammans

Eu kamrerare, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, tillsammans ...

En kammarförvandt, 2,200 kr. och 440 kr dyrtidstillägg, tillsammans

Eu kammarskrifvare, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, tillsammans

En d:o 1,000 kr. och 200 kr. d:o »

En vaktmästare __________________________________________________________________

Tre d:o 600 kr. hvardera, tillsammans ___________________________

Anslag till extra biträden______________________________________________________

Arfvode till det tekniska biträdet______________________________________________

En kamrerare, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, från manufakturdiskonten,
tillsammans ...................................................

En kontrollör, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, från d:o, tills.
Eu bokhållare, 2,200 kr. och 440 kr. dyrtidstillägg, x> i>

En kammarskrifvare, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, » »

En vaktmästare 600 kr., personligt tillägg 100 kr., » »

En d:o 500 kr., d:o 100 kr., » »

Till extra biträden å manufakturdiskontkontoret ________________________

40,900 kronor.

1,300 »

1,200 »

2,400 »

3,840 »

1.560 »

4.200 v

2,640 «

1.200 »
1,200 »

700 »

1,800 »
2,400 »

1,000 x>

4,200 »

4.200 »

2,640 »

1.200 »

700 »

600 »
350 »

Summa: 89,230 kronor.

Hvad åter angår de kostnader, som skulle uppstå för den Styrelse, komiterade
föreslagit, hafva komiterade, då en särskild komité för närvarande är sysselsatt med
utarbetande af förslag till reglering af embets- och tjenstemäns löner i allmänhet,
icke ansett sig böra framlägga något bestämdt förslag till löner för tjenstemännen i
den nya Styrelsen, utan endast, för att möjliggöra en jemförelse mellan nuvarande
och sannolikt blifvande kostnader, med ledning af de löner som för motsvarande tjenster
i andra embetsverk nu äro bestämda, uppgjort följande beräkning, utan att dervid
ingå på frågan om lönernas fördelning i fast lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg
in. in.

Lön till en generaldirektör och chef ________ 10,000 kronor.

Löner till tre byråchefer å 6,000 kr. hvardera, tillsammans _________ 18,000 »

» tre byråsekreterare å 4,200 kr. hvardera, tillsammans ... 12,600 »

Lön till en registrator _________________ 4,200 »

» en kamrerare_________________ 4,200 »

Löner till två kontrollörer, å 8,000 kr. hvardera, tillsammans ______ 6,000 »

Arfvode till ett juridiskt biträde __________________________.■___________________ 2,000 »

)> ett tekniskt d:o _____________________________________________ 1,000 »

Lön till en vaktmästare............ 700 »

Löner till två vaktmästare å 600 kr. hvardera, tillsammans ....... 1,200 »

Anslag till extraordinarie tjenstemän, skrifbiträden m. m. ____________ 8,000 »

Summa: 67,900 kronor.

Under förutsättning att inga nya tjenstemän behöfde anställas i Statskontoret
till följd af förvaltningens af manufakturdiskontfonden förläggande dit, skulle sålunda,
om dessa nu angifna belopp befunnos lämpliga, en årlig besparing för statsverket
komma att uppstå af 21,330 kronor.

Denna besparing skulle emellertid först efter hand komma att uppstå, alldenstund
de einbets- och tjenstemän, som tillträdt sina befattningar i Kollegium före
den 5 Juli 1867, då Kollegium, med anledning af Riksdagens derom framstälda begäran,
genom nådigt bref anbefaldes, att, intill dess annorlunda i nåder beslutades,

O 7 O O 77 7

endast på förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar i Kollegium
som under tiden kunde varda lediga, innehafva fullmakter å desamma och således,
om Kollegium indrages, torde vara berättigade att uppföras å indragningsstat.

Ett sådant förhållande eger rum med:

Samtliga kommerseråden med ett sammanlagdt lönebelopp af......... 19,000 kronor.

Begge sekreterarne » » ......... 7,000 »

En notarie med lön af ....... 2,200 »

Tre kanslister, hvardera med 1,300 kr., tillsammans............. 3,900 »

Tre » » 1,000 kr., » ..................... 3,000 »

Två kammarskrifvare, hvardera med 1,000 kr., tillsammans__________ 2,000 »

En kamrerare å manufakturdiskontkontoret med lön af ........... 3,500 »

Eu kontrollör » » 3,500 »

En bokhållare » » 2,200 »

Eu kammarskrifvare » » 1,000 »

Två vaktmästare » » 1,100 »

Summa: 48,400 kronor.

Hela denna indragningsstat torde dock aldrig i verkligheten komma att utgå,
ty dels bör kunna antagas att flere af dem, som sålunda äro berättigade att å densamma
uppföras, skola föredraga att mottaga tjänster i den nya Styrelsen om sådana
dem erbjudas, och dels hafva de fleste bland de yngre tjenstemännen tjenster i andra
embetsverk; och, i mån som de der befordras, komma de att afgå från indragningsstaten,
hvarjemte bör märkas, att bland de äldre tjenstemännen flere uppnått den
ålder, att de inom få år i alla händelser äro berättigade att uppföras å indragningsstat.

Den år 1819 nedsatta komitén föreslog, såsom redan närnts, bland annat, att
en konselj af erfarne handlande och slöjdidkare samt andra kunnige män skulle utses
i ändamål att tillhandagå med underrättelser och upplysningar, som erfordrades
för beredande af de förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka till handelns och
slöjdernas lifvande kunde bidraga. Detta förslag vann då emellertid icke någon anklang
och har sedan ej heller ånyo upptagits, oaktadt detsamma enligt komiterades
åsigt i sig innebär en tanke, som torde kunna utvecklas till en för landets näringar
gagnelig institution. En anmärkning, som under debatterna om Kommerskollegii
indragning eller förändrade organisation mer än en gång upprepats, är, att bergsrörelsen,
handeln och industrien hafva behof af mera praktiska målsmän än dem,
som uppfostras för handläggning af ärenden efter kollegiala former. Utan att nu
uttala sig om giltigheten af denna anmärkning i hela dess omfattning, kunna komiterade,
som ofvan antydt, att Kommerskollegium har en alltför afskild ställning i
förhållande till näringarnes kikare, likväl ej underlåta att framhålla vigten deraf,
att den myndighet, som skall hafva till uppgift att tillgodose näringarnes intresse,
sättes i vexelverkan med utöfvarne af dessa näringar.

För att bereda sådan vexelverkan borde vid sidan af den i Kommerskollegii

* Cd

ställe föreslagna Styrelsen ställas en korporation, bestående af insigtsfulla och erfarna
ombud för näringarne och yrkesbildningen. Af dessa ombud, hvilkas antal lämpligen
kunde bestämmas till 14, hafva komiterade ansett att 2 borde utses af Styrelsen
för Teknologiska institutet bland institutets lärare och 2 af Brukssocieteten bland
kikare af bergshand teringen samt öfriga 10 väljas af stadsfnllmägtige i Stockholm
och Göteborg jemte rikets tre städer af första klassen, nemligen Malmö, Norrköping
och Gefle på det sätt, att hvarje stads fullmägtige bland industriidkare i riket utsåga
ett ombud för handels- och sjöfartsnäringarne samt ett ombud för fabriksoch
handtverksnäringarne. Ombuden borde eu gång om året kallas till allmänt
sammanträde i Stockholm för att, under ordförandeskap af Styrelsens chef, dels.
till ledning för Styrelsens förslag, afgifva utlåtanden rörande ansökningar om
reseunderstöd och förlagslån, dels yttra sig i andra, näringarne i allmänhet ro -

— 65 —

rande frågor, öfver h vilka Eders Kong!. Maj:t eller Styrelsen kunde vilja höra
ombuden, dels ock rådpläga om förslag, som af ombud kunna väckas om åtgärder
till näringarnes befrämjande. Om flertalet af ombud, med anledning af sådant
förslag, förenade sig om underdånig framställning i ämnet, borde Styrelsen hafva
till åliggande att framställningen, jemte eget underdånigt utlåtande, till Eders Kong],
Maj:t insända; och när Styrelsen, mellan de årliga ombudssammanträdena för någon
vigtigare frågas utredning komme i behof af speciel sakkunskap, borde Styrelsen
hafva rättighet inkalla ett eller flera ombud att öfvervara ärendets föredragning och
deltaga i rådplägningen. Ombud, som sålunda öfvervarit föredragningen, skulle hafva
rättighet och skyldighet att, der det af generaldirektören fattade beslut afveke från
den af ombudet yttrade mening, låta densamma i Styrelsens protokoll anteckna.
Den tid, under hvilken ombud skulle fungera, kunde bestämmas till tre år, dock att
ombud som afgått kunde återväljas. Rese- och traktaments-ersättning till ombuden
borde gäldas af handels- och sjöfarts- samt manufakturförlagslånefonderna.

Genom en sådan anordning som den, för hvilken komiterade nu i korthet
angifva grunderna, skulle Styrelsen erhålla tillfälle till rådplägning med näringsidlcarne;
och föi desse sistnämnde åter bereddes utväg att få uttala sina åsigter i frågor,
som berörde näringarnes intressen.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt få komiterade härmed föreslå:

att Kommerskollegium måtte indragas;

att de af Kollegii embets- och tjenstemän, hvilka hafva fullmagter
a sina befattningar och icke komma att anställas i det nya embetsverk,
hvarom här nedan förmärs, måtte berättigas att från allmänna indragningsstaten
eller manufakturförlagslånefonden uppbära de löner, som för
befättningarne äro i faststäld lönestat uppförda;

att förvaltningen af förlagslånefonden äfvensom de i nådiga förordningen
den 21 Oktober 1871 åt Kommerskollegium uppdragna bestyr
med kortstämplingen måtte öfverflyttas till Statskontoret samt behandlingen
af de fiskeri ärenden, som nu tillhöra Kommerskollegium, uppdragas åt
Landtbruksakademiens förvaltningskomité;

att, för öfvertagande af alla öfriga Kommerskollegium nu åliggande
göromål, måtte inrättas ett nytt embetsverk under namn af »Kongl. Styrelsen
för handeln och näringarne», bestående af en generaldirektör och
tre byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare, en registrator, en kamrerare,
tva kontrollörer och tre vaktmästare, alla med löner motsvarande
dem, som för vederlikar inom andra embetsverk äro eller blifva bestämda;

— 66 —

att till Styrelsens disposition ställas anslag af 2,000 kronor till
arfvode åt ett juridiskt biträde, 1,000 kronor till arfvode åt ett tekniskt
biträde och 8,000 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och
skrifvarebiträden;

att den nya Styrelsen anbefalles afgifva underdånigt förslag ej mindre
till instruktion för Styrelsen än äfven till åtgärder, hvarigenom på
det af komiterade ofvan antydda eller annat lämpligt sätt Styrelsen sättes
i vexelverkan med näringarnes kikare;

samt att bestämmelse meddelas, huru förfaras skall med afgörandet
af de frågor, uti hvilkas behandling kollegialt embetsverk författningsenligt
skulle komma att med Styrelsen deltaga.

Undertecknad Troilius, som vid första behandlingen inom komitén af frågan
om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation för sin del helst velat
tillstyrka inrättandet af eu särskild öfverstyrelse för bergverken, har likväl, sedan
komiterade beslutat att i Kommerskollegii ställe föreslå bildandet af ett nytt embetsverk,
som skulle öfvertaga de flesta åt nämnda Kollegium för närvarande uppdragna
göromål och deribland äfven dem som afse bergsbruksnäringen, instämt i detta förslag
under förbehåll att få särskildt redogöra för sina åsigter i den speciel frågan
om bergsärendena.

På grund af gällande författningar rörande bergsbruket eger staten en vidsträcktare
befogenhet att ingripa i denna närings förhallanden ån i någon annan.
Staten utöfvar denna sin myndighet genom en i bergslagsorterna spridd tekniskt
bildad tjenstemannapersonal af bergmästare och grufveingeniörer. De ärenden denna
personal har att handlägga röra, utom några allmänna förvaltningsfrågor af egentligen
formel beskaffenhet, hufvudsakligen grufvedriften och äro af 2:ne slag, det ena
utgörande tillämpning af författningarne om inmutning, utmål och hvilostånd för
o-rufvor, det andra innefattande tillsyn och biträde vid sjelfva grufvebrvtningen dels
såsom kontrollerande myndighet deröfver att framtida åtkomst af befintliga malmfyndigheter
ej genom origtiga anordningar äfventyras, andras rätt ej förnärmas och
arbetarnes säkerhet tillgodoses, och dels såsom erfarna och kunniga rådgifvande ledare
vid arbetsplanernas upprättande och utförande. Då denna tjenstepersonals åtgärder
ej mindre vid utöfvande af dess kontrollerande myndighet än vid först omnämnda
författningstillämpning måste kunna komma under den högre myndighets
pröfning, hvilken tillika eger att utöfva förmanskap öfver samma tjenstepersonal samt
att vid behof inspektera och kontrollera dess verksamhet, synes det vara nödvändigt
att denna högre profvande myndighet besitter de dertill erforderliga special-insigter,

som man ovilkorligen förutsätter hos en öfverstyrelse, som uteslutande har att sysselsätta
sig med bergsärenden. Ett dylikt behof eger icke ruin, åtminstone icke i samma
grad, hos styrelsen för de öfriga näringarne, som tillhöra Kommerskollegii verksamhets
område.

Men då man å andra sidan tager i betraktande de flerfaldiga intressen, som
bergsbruksnäringen har gemensamma med dessa andra näringar, hvilka intressen
otvifvelaktigt blifva ändamålsenligast tillgodosedda om de vårdas och befordras genom
en och samma myndighet, så ligger redan deruti ett skid att ej från styrelsen för
de öfriga näringarne afskilja den för bergsbruket. Dertill kommer att många ärenden,
som kunna ankomma på eu öfverstyrelses handläggning, för flere näringsgrenar
äro likartade och derföre borde på ett likartadt siitt behandlas, hvilket naturligtvis
underlättas om de alla underordnas samma myndighet. Likaså lärer det- ej kunna
bestridas, att det hela kan anordnas under ’ enklare former genom föreningen samt
att kostnaden för eu gemensam styrelse bör blifva mindre än för 2:ne särskilda, äfven
om den ena kunde organiseras enklare än den andra. Tvifvelaktigt torde det
ock vara, huruvida de bergsärenden, som endast genom besvär eller ansökning komma
att bero på öfverstyrelsens handläggning, äro till antal och omfattning tillräckliga
för att fullständigt sysselsätta den af formela skäl för dylika ärendens pröfning i
alla fall nödiga personalen vid ett särsliildt embetsverk, sedan de vidlyftigare utredningar,
som hittills ofta förekommit med anledning af de gamla bergverksprivilegierna,
redan blifvit till största delen afslutade.

Den föreslagna nya styrelsens praktiska rigtning och närmare beröring med
idkarne af de näringar, hvilkas angelägenheter och tidsenliga utveckling, den har att
följa och vårda i öfverensstämmelse med det angifna syftemålet för hela dess verksamhet,
ådagalägga nogsamt nödvändigheten af specialinsigter och erfarenhet företrädesvis
inom den byrå, som skall handlägga bergsärendena och hvars chef tillika
måste anses såsom närmaste förman för ett ej ringa antal underlydande bergstjenstemän
i landsorterna med åligganden af förut angifven art och omfattning. Detta
behof uttalades redan uti dåvarande chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 Oktober 1856, när nådig proposition till Rikets Ständer beslutades
om Bergskollegii indragning och hithörande ärendens öfverflyttning till Kommerskollegium,
genom yrkandet att dessa ärenden skulle i sistnämnda Kollegium föredragas
af en ny bergskunnig ledamot; och när nu, utom en teknisk rådgifvare i afseende
på patentmålen, den nya Styrelsens byrå för bergsärenden tillika erhaller
biträde af den grufveingeniör, som förestår grufvekartekontoret, sa synas anspraken
på erforderliga bergsvetenskapliga insigter och praktisk erfarenhet i bergsbruksnäringen
böra blifva lika väl tillgodosedda hos den förenade handels- och närings-styrelsen,
som hos en uteslutande för bergsärenden inrättad särskild öfverstyrelse.

På detta sätt uppfattad! i afseende på bergsbruksnäringen lärer komiterades
förslag om eu gemensam handels- oeli näringsstyrelse, som under en beslutande chef
arbetar pa 3:ne byråer med den af komiterades flertal antagna indelning af ärendena
icke kunna frånkännas företräde framför bergsärendenas afskiljande derifrån och förläggande
till en särskild bergsöfverstyrelse.

Åt undertecknad Berg afgifven reservation i fråga om fördelningen af göromålen
mellan de föreslagna byråerna bifogas underdånigst. Bilaga Litt. B.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts

underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåtar

PEHR EHRENHEIM.

A. G.-son BENNICH. C. 0. TROILIUS. AUG. ÖSTERGREN.
T. WILLERDING. ER. TH. BERG.

Otto Printzsköld.

Stockholm den 13 Januari 1875.

BIL A G 0 R.

— 71 —

Bilaga Lift. A.

Särskildt inom komitén afgifvet yttrande af Chefen
för Statistiska Centralbyrån D:r Berg.

Under behandling af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade
organisation har ofta uttalats den åsigt, att den önskade förändringen i väsentlig
mån skulle underlättas, derest Kollega s. k. statistiska arbeten öfverflyttades på det
särskilda statistiska embetsverket, n. v. Statistiska Centralbyrån. Då denna åsigt
antagligen föranledt Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag för mig att i komiténs arbeten
deltaga, torde det ock vara ett särskildt åliggande för mig att lemna de erfaren!] etsbidrag,
som jag förmår, till denna åsigts pröfning.

För att så vidt möjligt härvid söka undanrödja det missförstånd, som härrör
af den vanliga förutsättningen, att hvarje embetsmyndighet vore angelägen att,
vare sig med eller utan skäl, skjuta ifrån sig ökade göromål, torde några upplysningar
böra meddelas.

Dels genom bestämda 6 dagliga byråtimmar, dels genom göromålens efter förhandvarande
vexlande behof lämpade fördelning mellan samtlige ordinarie tjenstemän
och extra ordinarie biträden, är i Statistiska Centralbyrån tillräckligen sörjdt för full
daglig sysselsättning. Arbete utöfver byråtimmarne af både tjenstemän och tillfälliga
biträden är ock åtminstone tidtals ovilkorligen påkalladt.

Så vida af statsmagterna icke skulle äskas någon väsentlig förminskning af
det arbete, som hitintills förrättats af Statistiska Centralbyrån, och på sådant sätt
ledighet beredas för annat slag af arbete, kan sådant nytt arbete icke af Byrån öfvertagas
och ordentligt utföras med nuvarande personal och anslag. Detta har ock
af Kongl. Maj:t och Riksdagen erkänts genom beslutet om det från och med år 1875
utgående särskilda anslaget till Byrån för anbefald bearbetning af fattigvårds- och
kommunalfinansstatistik. Med sådan erfarenhet är jag ock fullt förvissad, att öfverflyttning
till Statistiska Centralbyrån af Kommerskollegii s. k. »statistiska» arbete

— 72 —

icke skulle kunna af statsmagterna ifrågasättas, med mindre för fullgörandet deraf
blefve sörjdt genom nödiga anslag till personal, lokal och öfriga materiela behof.
Hvarje förmodan att något personligt intresse inverkat på mina i det följande uttalade
åsigter torde väl under denna förutsättning kunna få anses allägsnad, och
frågans behandling från synpunkten af dess gagn för det allmänna tillvinna sig odelad
nödig pröfning.

Statsförvaltningens behof att vägledas af statistiska data är nu så allmänt
erkändt, att officiel verksamhet för samlande och offentliggörande af sådana data
icke får saknas i något land, som vill medräknas bland de civiliserade. Detta gäller
numera ingalunda Europa ensamt, utan länder i alla verisdelar.

Men, om å andra sidan frågas, huru långt man hittills hunnit med denna
verksamhet i afseende på dess ändamål att lemna en tillfyllestgörande ledning för
förvaltningen och lagstiftningen, så torde blott få länder och få grenar af statistiken
ännu kunna lyckönska sig till vunnet mål.

Orsakerna härtill äro många. Arbetsfältet är relativt nytt, arbetskostnaderna
betydliga, arbetsmetoderna svåra att fastställa. När redan hvarje enskild menniska
behöfver skärpa sin uppmärksamhet och sitt omdöme för att göra rigtiga iakttagelser
eller meddela rigtiga redogörelser, så följer häraf, att de statistiska iakttagelser,
som skola hemtas från och om de stora massorna af befolkningen och dessas
mångfaldiga sociala förhållanden, måste i afseende på sitt värde utfalla i direkt
förhållande till den allmänna folkbildningens lägre eller högre ståndpunkt, och till
de mindre eller större utvägar, som samhället kan ega att genom sina förvaltande
myndigheter, eller genom särskilt anordnade och bekostade undersökningar skaffa
upplysning.

Man kan från en sådan synpunkt tala om behofvet af ett slags allmän statistisk
uppfostran såsom ett vilkor för en god officiel statistik och följaktligen äfven
såsom ett föremål för bemödanden, såsom ett slags embetspligt, för hvarje myndighet,
som handlägger statistiska redogörelser.

Framstegen kunna naturligtvis under sådant förhållande ej vara snabba och
torde stundom kräfva mansåldrar för att omisskänneligen träda i dagen, men för
att försäkra sig om dem gäller framförallt att ej förvexla skenet med verkligheten.
En dylik förvexling eger rum, då statistiken behandlas såsom eu modesak eller lyxartikel,
som man vill visa sig ega för att ej anses stå efter andra, då blotta utstyrseln
med tabeller och siffror får gälla såsom ett uppfyldt statistiskt kraf. Ett sådant
förfarande motverkar till och med ändamålet och förslösar gagnlöst arbetskrafter och
penningar. Hvarje statistisk undersökning, som skall blifva gagnande, förutsätter

73 —

eu efter behof och förhallanden lämpad plan, som omfattar dels de frågor, å hvilka
svar sökas, dels de utvägar, som kunna och böra anlitas för att erhålla dessa svar
så tillförlitliga och fullständiga som möjligt, samt på den minst kostsamma och mest
tidsbesparande väg.

Denna enkla och nödvändiga förutsättning möter dock vid genomförandet
störa svårigheter, och häraf följer just afl man så ofta nödgas, åtminstone vid nya
statistiska undersökningar, nöja sig med resultat, hvilkas värde med fulla skäl kan
ifrågasättas, när man ej uppfattar dem såsom förberedelser till ett bättre. Det ändamål,
som planen skall afse, kan uppfattas mer eller mindre vidsträckt. Med hänsyn
härtill gäller som allmän regel, att hvarje fråga, som man fått besvarad, framkallar
en mångfald af nya frågor syftande på orsaker och verkningar. Göras frågorna
allt föi fa och allmänna, vinnes ingen användbar upplysning; göras de åter
talrikare och mera i detalj ingående, så ökas svårigheterna att få dem rätt besvarade.
Den speciela sakkännedomen, insigten om de upplysningar, som i främsta rummet
och föi det närvarande äro påkallade, bekantskapen med de utvägar som kunna anlitas
o. s. v. äro här oundgängligt nödiga ledare.

Benämningen officiel statistik kan med nästan lika rätt utbytas mot den af
administrativ statistik, ty hvad staten behöfver och fordrar är hufvudsakligen upplys11
in g öfver föivaltningen och det tillstånd i landet som af densamma är beroende.
Inom eu och annan gren af statistiken, der fenomenen företrädesvis betingas af
samverkan mellan allmänna naturlagar och sociala förhållanden (t. ex. befolkningsstatistiken),
finnes visserligen ock utrymme för vetenskaplig forskning, men för det
officiela statistiska arbetet maste dock denna träda i bakgrunden.

De frågor, som den statistiska undersökningen skall till besvarande framställa,
måste följaktligen för hvarje gren, för hvarje särskildt förvaltnings- eller verksamhetsområde,
vara förestafvade af särskild insigt i de författningar och förhållanden,
som inom detta område öfva inflytelse, likasom af särskildt insedt behof att om
denna inflytelse vinna upplysning. Sådana förhållanden, som böra belysas t. ex. af
statistiken öfver skogshushållningen, landtmäteriet, postverket, jernvägstrafiken, telegraferna,
helso- och fångvården o. s. v., måste otvifvelaktigt vara bäst kända af respektive
styrelser för dessa förvaltningsområden, likasom dessa ock måste förutsättas
i främsta rummet vara i behof af de upplysningar, som vinnas. Så framt man ej
åt detta förhållande inrymmer tillbörlig vigt, afkunnar man i och med detsamma
den dom, att statistiken vore öfverflödig för förvaltningen.

I afseende på utvägarne att med minsta kostnad och största skyndsamhet
förskaffa sig de tillförlitligaste primäruppgifter, stå äfven dessa otvifvelaktigt den
förvaltande myndigheten närmast till buds. I det öfvervägande flertalet fall ligga
dessa primäruppgifter redan uti de embetsberättelse)’ och räkenskaper in. m., hvilka

74 —

såsom tjenstepligt skola afgifvas af embetsverket tillhörande och underlydande personal.
Ett enkelt sammandrag af förvaltningsräkenskaperna kan ock ofta här utgöra
hela eller största delen af den statistik, som skäligen kan begäras. I de fall
åter, der särskild åtgärd påkallas för de statistiska prim är uppgifternas erhållande,
synes det förvaltande embetsverket hafva ej blott största förmågan att framställa de
nödiga frågorna och granska svaren, utan ock största myndigheten för att skaffa
sig de nödiga upplysningarna på det minst kostsamma och mest tillfredsställande sätt.

Likasom alla de data, hvilka ligga i egentliga räkenskaper, i allmänhet kräfva
eu behörig revision innan'' dem tillerkännes full giltighet, så måste ock inom andra
områden de statistiska primäruppgifterna, så vidt möjligt, granskas innan de begagnas.
Denna granskning utgör en väsentlig del af det statistiska arbetet, hvars frukt
blir desto gagneligare ju strängare granskningen varit. Försummad eller slapp granskning
har deremot till följd, ej blott att man hvar gång far mer eller mindre otillförlitliga
uppgifter, utan ock att vanan vid lättsinnig behandling snart växer ut till ett
slags allmänt berättigande. Svårligen kan väl den sakkunskap, som till eu vederbörlig
granskning -erfordras, sökas större än hos den förvaltande myndigheten.

I det förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk, af den 18 Juni 1856,
hvilket i hufvudsak gillats af båda statsmagterna, är ock på dessa och flera skäl
förordad! (sid. 198): »att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som för närvarande
hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll,
fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och bearbeta de statistiska
uppgifter, som i följd af embetsverkets föremål och instruktion samt den allmänna
plan för den officiela statistikens bearbetning, hvilken af Kong!. Maj;t kan varda
i nåder faststäld, dem hvart för sig tillkomma, men att deremot nuvarande Tabellkommissionen
såsom sådan upphör och ombildas till ett nytt statistiskt embetsverk, som,
jemte hela befolkningsstatistiken, får till föremål de grenar af statistiken, hvilka
kunna pröfvas böra blifva, men hittills icke utgjort, ämne för officiel bearbetning af
något centralt förvaltande verk.»

När detta förslag afgafs, utgjordes de regelbundet utkommande statistiska berättelserna
af:

Tabellkommissionens om befolkningen,

Justitie Statsministerns om civila rättegångsärendena och brottmålen,
Bergskollegii om förhållandet med bergshand teringen,

Kommerskollegii om fabrikernas och manufakturernas ställning,

» » om inrikes sjöfarten,

» » om utrikes handeln och sjöfarten,

Sundlietskollegii om medicinalverket.

Sedan dess hafva, utom förenämnda, till innehåll och omfång betydligt ökade

75 —

berättelser, i den nuvarande serien af Bidrag till Sveriges officiela statistik under
särskilda littera; i enlighet med ofvannämnda förslag ingått statistiska berättelser af
Styrelserna öfver fångvården, telegraferna, jernvägstrafiken, postverket, landtmäteriet,
skogsväsendet och väg- och vattenbyggnaderna, samt en början af ecklesiastikdepartementets
redogörelse för undervisningsanstalterna, hvarförutom äro anbefalda att i
samma serie afgifvas berättelser af Lotsstyrelsen, Bränvinskontrollbyrån och Fiskeriintendenten.

Utom befolkningsstatistiken har Statistiska Centralbyrån uppdrag att utgifva
och utarbeta sammandrag af Länsstyrelsernas femårsberättelse!-, årlig statistik öfver
jordbruket och boskapsskötseln, samt statistik öfver riksdagsmannaval, och har
dessutom lemuat årliga redogörelser öfver sparbankernas verksamhet, eu af Riksdagen
begärd öfversigt öfver den kommunala rösträtten, samt forberedt årlig statistik öfver
fattigvården och de kommunala finanserna, för hvars iverksättande Riksdagen, såsom
ofvan är anfördt, beviljat särskildt anslag, utgående för året 1875.

De ämnen, som hufvudsakligen statistiskt behandlas af Kommerskollegii i ofvannämnda
serie ingående berättelser, äro följande

A) beträffande bergshandtering^!:

1) Jernmalmsuppfordringen med specifikation af grufvor och erhållen malm;

2) Sjö- och myrmalmsmängden;

3) Tackjernstillverkningen med antal masugnar, blåsningstid och tillverkningsmängd

af tackjern och gjutgods;

(Utförseln af jernmalm och tackjern enligt tulljournalerna.)

4) Gjutgodstillverkningen vid de anmälda gjuterierna;

5) Stångj ems till ver kn ingen med antalet verk, härdar och tillverkadt belopp;

6) Jernmanufaktur- och ståltillverkningen med antal verk och tillverkningsmängd

af vissa slag;

7) Jernrörelsen på vågarne och andra exportställen;

8) Tillverkningen vid de s. k. ädlare verken af guld, silfver, koppar, nickel, mes sing

m. m. samt af brunsten, svafvel, vitriol, jernvitriol, rödfärg, alun, blyerts,
porfyr, marmor, stenkol;

9) Arbetskraft — mensklig; olyckshändelser; ångmaskiners antal;

10) Inmutning af mineralanledningar;

11) Hvilostånd;

12) Resolutioner om nyanläggning och anmälning om nedläggning af verkstad.

B) beträffande fabriker och manufakturer:

1) Antal af särskilda slag, beskaffenhet af drifkraft, antal maskiner och redskap,
tillverkningsmängd och -värde;

7 G —

2) Antal egare och innehafvare af särskilda slag;

3) Antal arbetare af vissa kategorier; yrkesmessigt och geografiskt;

4) Antal handtverkare och deras arbetare; d:o d:o

5) Taxerad bevillning för fabrikanter och handtverkare;

6) Export och import af föremålen för inhemsk tillverkning;

7) Förteckning öfver utfärdade patent.

C) beträffande inrikes sjöfart och handel:

1) Landtmäns inrikes farande fartyg af 3 nyläster och deröfver med lästetal och

besättning;

2) Stapelstäders inrikes farande fartyg af 3 nyläster och deröfver med lästetal;

3) Sjö- och uppstäders samt köpingars d:o d:o;

4) Förpassningsfria fartygs rörelse mellan inrikes orter, lastade och olastade -

med lästetal;

5) Förpassade fartygs d:o d:o;

6) Farkoströrelsen å kanalerna — med tiden under hvilken;

7) Kanalafgifterna för farkoster och varor;

8) Varutrafiken på kanalerna;

9) Fartygstrafiken i hamnarne med hamnafgifterna för fartygen;

10) Varutrafiken i hamnarne med d:o för varor;

11) Stapelstädernas tolag och dess användande;

(Nominativ förteckning å enskilda personer tillhöriga ångfartyg, antal nyläster
och hästkraft;)

12) Antal till inrikes sjöfart påmönstrade befälhafvare och sjömän;

13) Antal handlande och deras betjening;

14) Taxerad bevillning för handel.

D) beträffande utrikes handel och sjöfart:

1) Införda varor till qvantitet och värden — grupperade och specificerade;

2) Utförda d:o d:o d:o d:o;

3) Införselsmängd specifikt med beräknad tullinkomst;

4) Utförsels d:o d:o; med d:o d:o

5) Nederlagsröreisen;

6) Varutrafiken med hvarje särskildt land;

7) Utdrag af konsulsberättelser;

(Kombinerad redogörelse för värdet af import och export med fartygens nationalitet
— och landvägen.)

8) Specifik införsel till särskilda tullplatser;

9) Specifik utförsel från särskilda tullplatser;

10) Öfversigt af egentliga tulluppbörden;

11) D:o af nederlags- och transitoupplagsafgifter;

12) Besigtningsvärde af förbrutna varor;

13) Vexelsluten å Stockholms och Göteborgs börser;

14) Medelpris å vissa varor på Stockholms börs;

15) Antal och lästetal af ankomna och afgångna lastade fartyg;

1 (i) Antal lästetal och nationalitet af fartyg från utrikes orter ankomna till särskilda
tullplatser;

(D:o särskildt för ångfartyg;) ,

17) D:o d:o afgångna till d:o d:o;

(l):o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination af främmande länder från och tullplatser till)

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination af tullplatser från och främmande länder till)

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination för ensamt Svenska fartyg af främmande länder från och tullplatser till)
(D:o särskildt för Svenska ångfartyg;)

(Kombination för ensamt Svenska fartyg af tullplatser från och främmande länder till)
(D:o särskildt för Svenska ångfartyg;)

18) Andel i fraktfarten efter fartygens antal och lästetal;

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Antal vid sjötullkamrar in- och utklarerade fartyg.)

19) Svenska sjöfarten på Norge och utrikes orter;

(D:o särskildt för ångfartyg;)

20) Ökning eller minskning af städers och köpingars handelsflotta;

21) Fartygsbefälhafvare och sjöfolk i utrikes sjöfart för hvarje sjömanshusdistrikt;

22) Uppbörden af lastpenningar för in- och utgående fartyg.

Källorna för de statistiska redogörelserna i dessa ämnen utgöras väsentligen af
för A)

Bergmästarnes embetsberättelse!’ A) 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11.

Rapporter från jernvågarne A) 7.

Anmälan från vederbörande fabrikant A) 12.

för Bj

Uppgifter från magistrater och kronofogdar samt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upprättade sammandrag B) 1, 2, 3, 4, 5.

78 —

Generaltullstyrelsens meddelande rörande import och export B) ö.

Patentdiariet B) 7.

för C)

Uppgifter från magistrater, kronofogdar och sjömanshusdirektioner samt af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande upprättade sammandrag C) 1, 2, 3, 18, 14.
Generaltullstyrelsens meddelanden C) 4, 5.

Kanaldirektionernas meddelanden C) 6, 7, 8.

Hamndirektionernas meddelanden C) 9, 10.

Stapelstädernas kommunalstyrelsers uppgifter C) 11.

Sjömanshusdirektioners rapporter C) 12.

för D)

General tullstyrelsens meddelanden D) 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 12, 15,
16, 17, 18, 22.

Konsulatsberättelser D) 7.

Uppgifter från mäklare D) 13, 14.

Uppgifter från norska regeringens departement för det inre samt från svenske
och norske konsuler D) 19.

Uppgifter från magistrater, kronofogdar och sjömanshusdirektioner D) 20.
Sjömanshusdirektionerna D) 21.

De myndigheter, med hvilka ensamt för de statistiska redogörelserna embetsberöring
förutsättes, äro altså:

U trikesdepar tern en tet,

Norska regeringens departement för det inre,

Generaltullstyrelsen,

Ofverståthållaren och samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Magistraterne,

Bergsstatstjenstemännen,

Sjömanshusdirektionerna,

Kanaldirektionerna,

Hamndirektionerna,

J ern våg.stj enstem ännen,

Stapelstädernas drätselförvaltning,

Börstjenstemän,

Samtlige svenske och norske konsuler.

Naturligtvis blifva embetsberöringarne långt vidsträcktare om man tillägger
större eller mindre förvaltningsbestyr inom de områden, som antydas af förestående
förteckning på de nuvarande hufvudsakliga föremålen för de statistiska redogörelserna.

Om än tid efter annan anmärkningar blifvit gjorda mot Kommerskollegii
statistiska berättelser, likasom mot många om ej alla de öfriga i vår serie inordnade
bidrag till Sveriges officiela statistik, så lärer dock väl ingen kunna bestrida den
betydligt ökade innehållsrikheten af dessa berättelsers senare årgångar, i den mån
tillgängliga källor för uppgifter sådant medgifvit.

Af hufvudsaklig vigt är här att egna uppmärksamhet åt källornas beskaffenhet.
Dessa kunna nemligen hänföras till tre hufvudgrupper:

a) sådana utdrag ur och meddelanden af räkenskaper och redogörelser från andra
embetsmyndigheter, hvilka kunna förutsättas vara af dessa till rigtigheten granskade.
(Hit höra Generaltullstyrelsens meddelanden öfver import och export, fartygstrafiken
i svenska hamnar, tullinkomst, nederlagsrörelsen, transitorörelsen, förbrutna
varor, lastpenningar; norska inre departementets meddelanden i dylika ämnen, samt
en del uppgifter från magistrater, sjömanshusdirektioner, kanal- och hamndirektioner,
jernvågarne och städernas drätselverk samt börstjenstemän.)

b) sådana uppgifter, som innehållas i konsulsberättelser eller ministeriela meddelanden
och annan brefvexling samt blott delvis äro hänförliga till föregående grupp.

c) sådana statistiska uppgifter, öfver hvilkas tillförlitlighet och fullständighet
hufvudsakliga kontrollen ligger uti den insigt och det nit, som åt deras meddelande
egnats af enskilde tjensteman i landsorterna eller enskilde näringsidkare. (Hit äro
att hänföra uppgifter från kronofogdar, magistrater, bergsstatstjenstemän, samt till
en del äfven från sjömanshus-, kanal- och hamndirektioner in. fl.)

Bland uppgifterna inom denna sistnämnda grupp eller c) hafva de, som ingå
från bergsstatstjenstemän, anspråk att vara samlade med nödig insigt, och detta bör
väl ock kunna väntas af dem som ingå från de nämnda direktionerna. Men af kronofogdar
och magistrater lärer väl ingalunda allmänt kunna väntas, att deras bidragtill
näringsstatistiken kunna sträcka sig utöfver det obetydliga, som kan hemtas ur
mantals- och taxeringslängder, eller att af dem skulle kunna utöfvas någon för statistiskt
behof nödig kontroll öfver beskaffenheten af de uppgifter som af näringsidkarne
sjelfve kunna erhållas.

Uti denna brist på lämpliga organer för primäruppgifters erhållande torde
väl ligga den väsentliga anledningen dertill att de uppgifter, som ingå i vår näringsstatistik,
bland annat rörande antalet särskilda fabriker, deras maskiner och redskap,
beskaffenheten af drifkraften, tillverkningsmängden och -värdet, antal fabriksegare
och innehafvare, fabriksarbetare, handtverkare och deras arbetare, in. in., till större
eller mindre del äro af ett ganska underordnadt värde, och att man, så länge bättre
utväg att erhålla uppgifter saknas, ej kan komma utöfver denna svaga tillstymmelse
till industriel statistik.

Ingen fråga inom statistikens område torde ock vara mera svårlöst, än den

om tillvägabringandet af en fullständig statistik öfver näringsverksamheten i hela
dess omfång. Det är numera en afgjord sak, att de uppgifter, som man vid allmänna
folkräkningar, eller på det sätt som för Kommerskollegii berättelser tillgår, genom
särskildt infordrade årliga uppgifter, förskaffar sig rörande blotta antalet af fabriker,
fabrikanter och handtverkare, fabriks- och handtverksarbetare, sjömän, m. fl. ämnen,
äfven om dessa uppgifter kunde erhållas fullständiga och tillförlitliga, ingalunda förtjena
namn af industriel statistik. Till en sådan kräfves nödvändigt upplysning om
arbetets ändamål, medel och frukter med allt hvad dertill hör.

I stort kan det här ifrågavarande slag af arbete hänföras under 3 hufvudgrupper,
nemligen:

a) anskaffande af råämne, (urproduktion, extraktiv industri);

b) fora dlingsverksamhet;

c) verksamhet för transport och tillhandahållande (sjöfart, landtransport, handel).

En fullständig statistik öfver näringsverksamheten skulle ock omfatta alla tre

dessa grupper, hvilka till en del hafva så många ömsesidiga beröringspunkter att
skarpa gränser stundom ej kunna uppdragas. Emellertid torde väl knappast något
land med omfattande näringsverksamhet finnas, der icke påkallats särskild statistisk
bearbetning af den ena eller andra hufvudgruppen, såväl som af vissa dess underafdelningar.
Så är enligt det föregående äfven inom vårt land fallet, då inom gruppen
a) statistiken öfver jordbruket och boskapsskötseln, öfver skogsväsendet och öfver fisket
utgöra föremål för särskilda embetsmyndigheters redogörelser, och endast den för bergshandteringen
tillhör Kommerskollegium.

O o

Då man, såsom af denna fördelning synes, kan för gruppen a) välja råämnets
beskaffenhet till hufvudsaklig indelningsgrund, kan denna ensamt för sig deremot
ej blifva gällande för gruppen b), eller det förädlande arbetet, vid hvilket man måste
för indelningen jemväl taga i betraktande produktens beskaffenhet och bestämmelse,
arbetsoperationernas olikhet m. m. Sålunda kunna till särskildt betraktande förekomma
:

den s. k. metallurgiska förädlingsindustrien,
den särskilda maskin- och verktygsindustrien,
industrien i stenarter, lera, glas,

d:o . i träd och likartade ämnen,
d:o i läder » d:o d:o,
väfn adsindustriei i,
pappersindustrien,
den egentliga kemiska industrien,
byggnadsiii dustrien,

- 81

konstindustrien,

den fabriksmessigt och den handtverksmessigt bedrifva industrien o. s. v.

Hvar och eu af dessa industrigrenar med sina mångfaldiga underafdeluingar
kan i afseende på sin utveckling och ståndpunkt erbjuda tillfälle till statistiska redogörelser
af stort intresse och gacni.

Hen utveckling, som kan gifva» åt statistiken öfver grupperna a) och b), beror
i främsta rummet derpå, huruvida staten vill bekosta utvägarne för erhållande af
tillförlitliga primäruppgifter, hvartill tekniskt bildad personal numera allmänt erkännes
vara behöflig.

Hvad åter beträffar gruppen c), så ligger ett hufvudsakligt statistiskt material
för densamma uti de räkenskaper och redovisningar, hvilka såsom embetspligt och i
sjelfva förvaltningens intresse måste vara tillgängliga hos vissa embetsmyndigheter
och embetsman, nemligen generaltullstyrelsen, jernvägstrafikstyrelsen, direktionerna
öfver sjömanshus, kanaler och hamnar, städernas dråtselstyrelser, börs- och jernvåo\stjenstemän,
samt till eu del äfven magistraterna och konsulerne.

Visserligen hafva i senare tider anspråken på upplysningar äfven rörande sjöfarts-,
landtransport- och handelsindustrien stegrats derhän, att primäruppgifternas
omfång efter hand måste vidgas, men med de redan vunna resultaten af denna statistik
tal den industriela statistiken i inskränktare mening icke någon jemförelse.
Jemte det man i alla länder är härom ense, kan det ock sägas vara eu allmänt antagen
åsigt, att denna statistik bör ordnas medelst tidtals utförda och med speciel
sakkunskap ledda undersökningar (enquétes spéciales), vare sig af samtliga eller vissa
särskilda industrigrenar, och att dessa undersökningar, för att kunna uppfylla sitt ändamål,
måste afse hela den ifrågavarande industrigrenens ståndpunkt, men undvika
allt som för deri enskilde industriidkare!] kunde på något sätt vara förnärmande.
Hvarje sådan, t. ex. hvart 5:te eller 10:de år verkstäld utredning af eu industrigrens
ståndpunkt ei bjuder eu utgångspunkt för de enklare anordnade iakttagelser, som man
sedan under mellantiderna kan finna behöflma.

Jag tillåter mig icke att bedöma, huruvida de förslag till förflyttning af det statistiska
arbetet, hvilka framstälts, utgått från intresse för näringsstatistikens utbildande,
eller från önskan att genom ett utkast till arfskifte söka ådagalägga möjligheten
af Kommerskollegii indragning. Mig åligger deremot otvifvelaktigt, att i
främsta lummet, sa vidt jag förstår, fästa afseende vid frågan om den vinst och
förkofran för statistiken, som skulle kunna ernås genom de ifrågasatta förändringarne.

På grund af hvad jag haft äran ofvan anföra är det alltså min öfvertygelse,
att näringsstatistiken bäst tillgodoses, om dess bearbetning blir fortfarande attribution
till den eller de centrala embetsmyndigheter, inom hvilkas förvaltningsområde föremålen
för densamma äro förlagda eller komma att förläggas. Derigenom tillgodoil -

göres den speciela sakkunskapen hos det förvaltande verkets embete- och tjensteman;
det statistiska materialet, som antingen ligger i förvaltningsräkenskaper eller ej sällan
torde vara inblandadt i handlingar, som afse andra ämnen, finnes alltid för enibetsverkets
behof tillgängligt, och det biträde, som kali behöfva» för mekaniskt arbete
under den sakkunniges tillsyn, bör alltid kunna för relativt billigt pris erhallas. Deltagande
i Statistiska Beredningens öfverläggningar bildar sambandet med öfriga gienai
af den officiel statistiken.

T fråga om öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån af näringsstatistiken,
eller det dithörande statistiska arbete, som nu tillhör Kommerskollegii embetsverksamhet,
synas 2:ne alternativ böra komma under pröfning:

antingen att primäruppgifterna, till omfång och föremål bestämda efter Statistiska
Beredningens hörande, infordras och granskas af Statistiska Centralbyrån, för att af
densamma bearbetas och utgifvas, eller

att’ Byrån blott ombesörjer korrekturläsning och publikation af till densamma
aflemnade, af vederbörande centralmyndighet fullständigt utarbetade, redogörelse!.

Det förra alternativet synes vara deras åsigt, som betrakta det statistiska arbetet
såsom Kommerskollegii lmfvudsakliga sysselsättning och i dess öfverflyttning på
annat embetsverk se det förnämsta hindret undanröjdt för Kollegii indragning.

Det senare alternativet kan viil knappast utgå från annan önskan än den, att
embets- och tjensteman inom förvaltningen måtte blifva befriade från den tröttande
korrekturläsningen och omtankan för deri formela anordningen af de statistiska publikationerna
m. in. dyl.

Hvad nu särskild! beträffar det första alternativet, synas följande frågor böra
tagas i betraktande:

1) Kan Statistiska Centralbyrån ställas i omedelbar embetsberöring med alla de
ofvan uppräknade myndigheter, från Indika Kommerskollegium inhemta!- sina ofvan
antydda primäruppgifter till statistiken?

Hvad de inhemska myndigheterna beträffar, vore väl detta ingen omöjlighet,
men hvad de öfver hela jorden spridda konsulerne angår, torde det nära
gränsa till omöjlighet.

2) Kan åt Statistiska Centralbyrån gifvas den disciplinära magt i förhållande
till nämnda myndigheter, hvarigenom trygghet skulle vinnas, att infordrade uppgifter
icke uteblifva eller fördröjas så länge, att eu redogörelses utarbetande och offentliggörande
kunde komma att på obestämbar tid uppskjutas?

För närvarande saknar visserligen Byrån en sådan magt och är i och med
detsamma oansvarig för det dröjsmål med berättelsers offentliggörande, som
beror af väntan på primäruppgifter. Hvad befolkningsstatistiken beträffar,
har dock presterskapets upplysta intresse betryggat arbetets ostörda fortgång,

— SB

så att under 15 års tid blott ett enda fåll förekommit, der, efter anmälan
hos Konsistorium och på dess begäran, Kong], Maj:ts Befallningshafvande
måst träda emellan med vites föreläggande. Annan utväg än den att genom
behöriga myndigheters mellankomst, i de fall der sådana finnas att anlita,
betrygga uppgifters insändande, torde väl ej heller för framtiden kunna åt
Statistiska Centralbyrån öppnas. Men under dylikt förhållande växer ock
risken att länge och måhända förgäfves få vänta, och eu sådan växande risk
blottar alltid en svaghet och ofullständighet i landets förvaltningsorganisation.

Om Statistiska Centralbyrån icke omedelbart skulle kunna infordra och betrygga
sig de statistiska primäruppgifterna jemte de upplysningar, som af
dessas ''granskning kunde påkallas, utan härtill i mer eller mindre vidsträckt
mån skulle erfordras åtgärd af annat behörigt embetsverk, så torde väl dertill
svårligen kunna ifrågakomma något annat än ett sådant, som med ämnet
i fråga hade förvaltningsbestyr och deraf betingad insigt och myndighet att
göra sig gällande. Derest sådant embetsverk icke skulle finnas, blefve väl
vederbörande regeringsdepartement den enda mellanhand, som vid vissa tillfällen
kunde anlitas om biträde, för så vidt ett dylikt förfaringssätt ens kunde
anses med en regerings höga ställning förenligt.

Om åter de rena förvaltningsbestyr, som med näringsverksamheten hafva
beröring, redan kräfva tillvaro af deråt särskild! egnad embetsmyndighet, så
funnes visserligen i eu sådan det behöfliga organet för de statistiska uppgifternas
erhållande. Men i och med detsamma eu sådan myndighet skulle i
förhållandet till statistiken öfver dess egna förvaltningsområde tänkas blott
såsom organ för uppgifternas anskaffande åt Statistiska Centralbyrån, hade
man ock fränkänt dessa uppgifter sin egentliga betydelse för förvaltningsändamål,
ocli i samma mån begått den orättvisa mot de grenar af näringsstatistiken,
hvilka här äro i fråga, att dessa skulle vara af långt ringare vigt
än flera andra, som för sin bearbetning få tillgodonjuta all den speciela sakkunskap,
öfver hvilken vederbörande embetsverk kunna förfoga.

B) Kunna de hittills gällande qvalifikationerna för och nuvarande antal af Statistiska
Centralbyråns embete- och tjensteman tillfredsställa behofven för näringsstat
istiken?

Hur mycket stöd för sjelfförtroende, som skulle kunna henitas af de välvilliga
förutsättningarne om Byråns förmåga att öfvertaga arbetet, får dock
ej förbises att här gäller fråga om eu säker grundläggning och tryggad förkofran
och följaktligen en välbetänkt pröfning af ansvaret och vilkoren.

Från statistisk synpunkt kan det ifrågavarande arbetet delas i 2 hufvudgrupper:
statistik öfver extraktiv- och förädlingsindustri och statistik öfver

84 —

sjöfart och handel. Önskar man nu att, åtminstone så snart soin möjligt,
kunna vinna och uppehålla en statistik, som meddelar värdefulla .upplysningar
för det allmänna så väl som för den enskilde, så eger man ock full rätt
att fordra, att de frågor, som för dess utarbetande-framställa tillbesvarande,
förestafvats af en praktisk inblick i yrkesverksamhetens ställning och behof,
att de svar, som erhållits, granskats med nödig praktisk sakkännedom, och
att hela bearbetningen ledes af ett rätt uppfattadt praktiskt ändamål. De
härtill nödiga qvalifikationerna kunna väl icke sökas hos andra än dem, som
antingen urhem tat kännedom om det praktiska yrkeslifvet, eller åtminstone
med anlag och förkunskaper kunna sättas i tillfälle att förvärfva sådan kännedom
för att på det statistiska arbetet tillämpas. Inom hvardera af de
ofvannämnda två stora grupperna af näringsstatistiken ligger nu visserligen
eu stor mångfald af vidt åtskilda ämnen, som skulle kunna fordra hvar sin
sakkunnige målsman, men hvad i detta hänseendet till statistikens gagn
skulle kunna ifrågasättas måste förbehållas framtiden.

För det närvarande, och] under förutsättning af den industriela statistikens
fullständiga öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån, synes mig det
planmessigt grundläggandet och genomförandet af eu upplysande statistik
öfver extrakt^- och förädlingsindustrien (bergverk, hyttor, fabriker och handtverk)
helt och hållet kunna upptaga eu tjensteman, vare sig att han till befattningen
kunde medföra nödig teknisk allmänbildning och praktisk öfversigt,
eller än mer om han genom särskilda studier skulle söka förvärfva sig
sådana. Sjöfarts- och handelsstatistikens fortsatta bearbetning i hela dess omfång
(ut- och inrikes rörelsen) synes mig likaledes kunna gifva full sysselsättning
åt eu tjensteman. Hvardera af dem måste ock för att ej förlora
tid kunna påräkna efter behof lämpadt biträde vid skriftvexling, kollationering,
sammanräkning, korrekturläsning o. s. y.

4) Kan den lokal, som f. n. åt Statistiska Centralbyrån är upplåten, lemna
utrymme för den ifrågasatta utvidgningen af dess verksamhet?

Denna lokal är af arbetsrum, bibliotek och arkiv för handlingar och
trycksaker (bland hvilka dupletterna af vigsel-, födelse- och dödböckerna
kräfva den sorgfälligaste förvaring) redan så upptagen, att knappt mer än
ett rum återstår för att mottaga arbetet med den kommunala finansstatistiken
under loppet af innevarande år 1875.

Bland vilkoren för det ifrågavarande statistiska arbetets öfverflyttande på Statistiska
Centralbyrån anse]- jag mig alltså berättigad och lörpligtad att framhålla:

1 :<>) sådana förfoganden, hvarigenom Byrån tillförsäkras möjligheten att skyndsamt
erhålla de statistiska primäruppgifterna och alla de upplysningar som af dessas
granskning påkallas;

2:o) anställandet i sekreterarens lönegrad af 2 nya embetsman, af hvilka kunde
fordras tillräckliga praktiska insigter, hos den ene inom sjöfarts- och handelsområdet,
hos den andre inom den industriel produktionens område;

3:o) nödig lokal för arbetet och hvad dertill erfordras (inredning, möbler, arkiv);

4:o) medel att ersätta de arbetsbiträden, som erfarenheten kan komma att visa
behöfliga;

5:o) medel att bekosta offentliggörande till det belopp, som berättelsernas omfång
kan komma att kräfva.

Det andra alternativet rörande Statistiska Centralbyråns befattning med ifrågavarande
statistik utgår i sjelfva verket från den förutsättning, att motsvarande förval
tningsbestyr skulle af särskild förvaltande myndighet handhafva», och att primäruppgifternas
insamlande, granskning och bearbetning i den form, som för deras offentliga
meddelande kräfdes, skulle åtminstone hufvudsakligen af denna myndighet
och under dess ansvarighet för innehållet verkställas. Under denna förutsättning
skulle det statistiska arbetet, i hvad beträffar sjelfva fakta, onekligen enligt mitt förmenande
stå i det rätta förhållandet till förvaltningen.

I vissa fall kan nu den enkla sammanställningen af fakta, sådana de till det
förvaltande embetsverket ingått, utgöra allt hvad för berättelsen erfordras (t. ex. öfver
import, export, fartygs antal, lästetal, tullinkomster o. s. v.). I andra fall
måste en öfverarbetning och gruppering af fakta blifva nödig för att framhålla de
för förvaltningens behof vunna resultaten.

Här uppstår nu frågan huruvida eu sådan öfverarbetning, sammanställning
och gruppering ändamålsenligast sker genom det förvaltande embetsverket sjelft eller
åt Statistiska Centralbyrån. Denna sistnämnda kan naturligtvis omöjligen träda
i någon täflan beträffande dugligheten af arbetet med den förvaltande myndigheten,
derest arbetet inom Byrån ej kunde anförtros åt någon tjensteman med tillräcklig
special-iusigt i yrkesförhållandena. Men äfven en så cjvalificerad person, stående utom
det förvaltande verket, kunde ej behandla ämnet från de synpunkter, hvilka för detta
verk vore behöfliga. De moraliska garantierna för intresseradt arbete försvagas ock
betydligt, derest ansvaret delas på två eller flera embetsverk.

Jag hyser på grund häraf den öfvertygelse, att, om Statistiska Centralbyrån
skulle få sig ålagdt bestyret med korrekturläsning och offentliggörande, den borde
ta emottaga berättelsen i manuskript fullständigt utarbetad, och att denna borde utgifvas
i vederbörande embetsverk» namn.

Men äfven under denna förutsättning måste uppmärksamhet egnas åt följande

förhållanden. Det är allmänt kändt, att vi här i Stockholm äro i stor saknad af
utvägar att erhålla sättning och tryckning af tabeller skyndsamt och ordentligt verkstälda.
Den tidrymd af kalenderår, som de statistiska berättelserna omfatta, har nu
till följd att tiden för deras tryckning i allmänhet sammantränges inom vinterhalfåret,
och att, i den mån man härunder kan lyckas erhålla skyndsamhet i uppsättningen,
äfven Iwhofvet af korrekturläsare och ökad arbetstid för dessa måste växa.
Lägges nu härtill nödvändigheten att kontrolladdera alla korrekturarkets tabeller, så
följer häraf, att ju flere berättelser samma embetsverk har att liktidigt korrekturläsa,
desto större antal personer måste det hafva till sin disposition för detta brådskande
arbete, som kräfver åtminstone något omdöme i ämnet och stor ihärdighet
och noggrannhet. Fördeladt på hvarje särskild! embetsverk, blir dylikt arbete ojemförligt
mindre betungande och kostsamt, än om ett embetsverk skall för eu del af
året engagera en stab af endast korrekturläsare och ikläda sig ansvaret för desses
arbete.

Antagligen tillgår för tidsbesparing numera i de flesta embetsverk, likasom i
Statistiska Centralbyrån så, att de underdåniga statistiska berättelserna ingå till
Kong!. Maj:t ej i renskrifvet exemplar utan i färdigtryckt, och att sättningen på
tryckeriet efter hand verkställes i den män författarens manuskript blifvit färdigt.
Härigenom vinnas många månader i skyndsamhet och en ej ringa kostnadsbesparing,
men ej sällan torde väl detta manuskript vara så beskaffad!, att författarens egen
mellankomst ej .skulle erfordras för att undvika misstag. Ett sådant manuskript kunde
naturligtvis ej af Statistiska Centralbyrån mottagas såsom grund för en ansvarig korrekturläsning.
Den måste ega rätt att fordra en renskrift, som blifvit tillförlitligt kollationerad
inom det embetsverk, hvarifrån den lemnats. Prioritet i afseende på berättelsernas
offentliggörande torde väl numera vara föremål för eu lofvärd täflan
mellan embetsverken. Rättvisa skulle visserligen i detta hänseende kunna, äfven med
ifrågavarande förändring, göras, sä tillvida att berättelserna expedierades till tryckeriet
i den kronologiska ordning, i hvilken de inkommit till Byrån, men längre kunde
denna ej hafva något värn mot missnöje öfver dröjsmål, ty tidsåtgången för korrekturläsning
kan vara mycket olika efter ämnets och tryckets olika beskaffenhet in. in.

Derest det, oaktadt ofvan exempelvis antydda olägenheter, skulle anses ändamålsenligt
att korrekturläsning af vissa statistiska berättelser skulle verkställas af
Statistiska Centralbyrån. erfordras på grund af auförda skäl ett anslag af samma
beskaffenhet som det nu till extraordinarie biträden i Byrån utgående, stäldt till
Chefens förfogande mot redovisning. Beloppet deraf måste af erfarenhet bestämmas-.

Ehuru angenämt det kunde vara för Statistiska Centralbyrån att af statsmagterna
hedras med uppdrag, egnade att sprida ytterligare upplysning öfver fäder -

— 87

neslandets förhållanden, har jag dock med det här anförda trott mig pligtig att så
vidt jag förmått påkalla Hrr komiterades benägna närmare pröfning af frågan, huruvida
näringsstatistikens öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån i sjelfva verket
skulle innebära fördel för denna statistik, gagn för det eller de embetsverk, som skola
hafva näringsverksamheten till föremål, och besparing af statens utgifter.

Fr. Th. Berg.

— 88

Bilaga Lift. B.

Reservation.

Af Herr Berg: i följd af de åsigter rörande den industriela statistiken, livilka

jag haft äran i ett särskildt yttrande underställa komitén, nödgas jag tillkännagifva
min skiljaktiga uppfattning mot den af komiterade här ofvan uttalade i fråga om
ärendenas fördelning mellan de tre rotlarne.

Jag erkänner visserligen det berättigande till en sådan fördelning, hvartill
stöd kunde hemtas från billigheten att mellan de tre föredragandena fördela målen till
ungefärligen lika antal eller lika tyngd af arbetet, men nödgas enligt min uppfattning
att inrymma ännu större vigt åt en fördelning, som förnämligast grundas på
målens särskilda beskaffenhet och skiljaktigheten af de insigter, som till deras beredande
erfordras.

De ärenden, som blifvit förlagda till den i första rummet nämnda roteln, anser
jag ega den beskaffenhet och det inre sammanhang, att de lämpligen kunna ifrågasättas
såsom gemensamt föremål för en rotel.

Deremot saknas en sådan beskaffenhet af inbördes sammanhang i den grupp
af mål, som blifvit sammanförda under den i andra rummet omnämnda roteln, nemligen
frågor rörande inrikes handeln och sjöfarten, fabriker, handtverk och slöjder,
reseunderstöd, förlagslån, marknader, taxor samt utarbetandet af berättelserna rörande
ej blott inrikes handeln och sjöfarten utan ock fabriker och manufakturer.

Till den i tredje rummet nämnda roteln skulle åter höra ärenden, som angå
bergshandteringen, patenter, den tekniska undervisningen samt årsberättelsen om
bergshandteringen.

o o

Då jag nu förutsätter såsom oeftergifligt, att hvarje rotel måste representera
sådana specialinsigter, som erfordras för ärendenas fullständiga och grundliga behandling,
finner jag för min del detta kunna förverkligas endast derigenom, att vissa
ämnen fråntagas den i andra rummet nämnda roteln och öfverflyttas till den tredje.

— 89

Denna sistnämnda rotel måste enligt min uppfattning nödvändigt hafva till
sitt förfogande åtminstone allmänna tekniska insigter. Omfånget af dessa iusigter
ensamt i hvad beträffar bergshandteringen kan ej inskränkas till blotta grufvebrytningen,
ty med denna sammanknyter sig alltmer oskiljaktigt åtminstone vissa af de
för vart land vigtigaste grupperna af metallurgisk förädlingsindustri, för hvilka oek
Kommerskollegii hittills utgifna berättelser om bergshandteringen lemna redogörelse
(t. ex. tackjern,s-, gjutgods-, stångjerns-, jermnanufaktur- och ståltillverkningen, tillverkningen
vid samtliga de s. k. ädlare verken, äfvensom vid de öfriga verk som
förädla mineraliska råämnen.)

An mer måste omfånget af allmänna tekniska insigter på denna rotel knifvas
vidgadt, när den har till föremål patenter och den tekniska undervisningen, och följaktligen
måste hafva eu öfverblick öfver ett vida större industriel område än bergshandteringen.

Naturligtvis kan jag härmed ej afse något slags anspråk på speciela tekniska
insigter uti hvarje särskild industrigren, hvilket numera vore orimligt att ifrågasätta,
utan blott den tekniska allmänbildning, hvars grundval och rigtning innebära möjligheten
att rätt kunna uppfatta och bedöma det industriela lifvets yttringar och vilkor
inom hela det ifrågavarande området.

1 följd af denna min uppfattning synes mig målsmanskapet för fabriker, handtverk
och slöjder icke kunna från denna tredje rotel skiljas, utan ett menligt lösslitande
af ämnenas naturliga sammanhang, så framt man ej skulle vilja utsträcka anspråken
på målsmän med teknisk allmänbildning derhän, att äfven den andra roteln
erhölle sådan till sitt förfogande.

Min åsigt i afseende på eu ändamålsenlig ämnenas fördelning mellan rotlarne
är alltså: att från andra till tredje roteln öfverflyttas frågor rörande fabriker, handtverk
och slöjder, de reseunderstöd och förlagslån, som afse hithörande del af industrien,
samt samfäld statistisk årsberättelse om grufve- och bergshandteringen, manufakturer,
fabriker, handtverk och slöjder. Den olägenhet, som varit en följd af nämnda
ämnens fördelning pa tva rothål'', att nemligen all upplysning om åtskilliga industriela
anläggningar helt och hållet saknats, torde väl ock genom en dylik förening kunna
undanrödjas.

Enligt denna min åsigt skulle alltså de nuvarande fyra årsberättelserna inskränkas
till blott tre, den sistnämnda, eller tredje rotelns, omfattande hela extraktiv- och
förädlingsindustrien, och af de två öfriga, den ena utrikes sjöfarten och handeln och
den andra inrikes sjöfarten och varuomsättningen, så vidt denna kan för embetsverket
blifva föremål.

Utom det hufvudsakliga stöd för detta mitt förslag, som jag hemtar af ärendenas
beskaffenhet och de olika insigter, som för deras behandling kräfvas, synes mig

— 90 —

ett annat äfven ligga i eu rättvisare fördelning af gÖromålen med hänsyn till deras
mängd. Att nemligen pålägga eu och samma rotel tva berättelser af det omfång,
som de nuvarande om fabriker och manufakturer och om inrikes sjöfart och handel
redan intaga, och som, åtminstone hvad den förstnämnda betiäffai, i en framtid val
torde komma att betydligt tillväxa, synes mig innebära för stora anspråk.

Farhågan, hvilken jag för min del dock ej hyser, att den andra roteln genom
mitt förslag skulle på den tredjes bekostnad erhålla allt för stor lättnad, synes mig
kunna undanrödja» genom den chefen åliggande skyldigheten att öfvervaka arbetets
jemna gång, hvaraf följer möjlighet att åt andra roteln öfverlemna dertill egnade
mål, som kunna förekomma utom dem, som här ofvan blott i allmänhet kunnat
antydas.

Fruktan att den tredje roteln skulle blifva för tungt belastad synes kunna
bemötas dermed, att komiterades förslag redan förutsätter två tekniskt bildade biträden
vid denna rotel, och, derest antingen åt dessa framdeles skulle behöfva ifrågasättas
ökad t arfvode, motsvarande ökade anspråk, eller ytterligare biträde påkallas, vågar
jag för min del tro, att dessa uppoffringar skulle i rikt mått återgäldas af den nytta,
som vårt lands industri deraf kunde hemta.