Komiterades underdåniga Betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1875:2)

Afgifva utlåtanden

öfver

Komiterades underdåniga Betänkande och förslag

angående

åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet
och bildandet af eu Teknisk Högskola.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN,
1874.

T e k 11 o 1 o g i s k a I n stil u t e t.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan lins Eders Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse af den 8:de
Maj 1872 Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillse, om, i hvad
män och under hvilka vilkor en ombildning och förening af Teknologiska Institutet,
Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska Institutet och undervisningen
för Landtmätare till en Teknisk Högskola måtte vara gagnelig och af
behofvet påkallad, och Eders Kongl. Maj:t sedermera till en komité öfverlemnat
utredningen af denna fråga, har Eders Kongl. Maj:t, efter det denna komités
underdåniga betänkande och förslag den 4:de sist! November afgifvits, från
Teknologiska Institutets Styrelse täckts (ifver sagda betänkande infordra underdånigt
utlåtande i de delar, som vederbör. Med anledning häraf får Styrelsen
i underdånighet anföra följande.

Sedan flere år tillbaka hafva Teknologiska Institutets såväl Styrelse som
Lärare, lifligt erfarande behofvet af en efter tidens fordringar lämpad utsträckning
af undervisningen i flera fackämnen inom läroverket, tid efter annan tagit denna
fråga i öfvervägande och genom utarbetande af förslag sökt förbereda dess
lösning. Ett sådant förslag rörande undervisningen för Civil- och Maskiningeniörer
blef genom underdånig skrifvelse af den 3 December 1869 understäldt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning med den påföljd, att det täcktes Eders
Kongl. Maj:t till 1870 års Riksdag framställa nådig proposition i ämnet. Riksdagen
fann sig likväl förhindrad att då till alla delar bifalla den föreslagna
utvidgningen. Sedan dess har den under gynnsamma förhållanden raskt fortgående
utvecklingen af vårt lands alla industrigrenar gifvit frågan om den tekniska
undervisningens utsträckning och ändamålsenliga ordnande en allt mera
ökad betydelse, hvilken erhållit sitt uttryck i det betänkande och förslag, hvar -

öfver Eders Kong].. Maj:t nu i nåder infordrat Teknologiska Institutets Styrelses
utlåtande.

Genom detta komiterades förslag skulle icke allenast den al Styrelsen
önskade ocli af behofvet påkallade utsträckningen af undervisningen uti Teknologiska
Institutets nuvarande fackämnen komma till stånd, utan äfven enligt
Styrelsens åsigt denna undervisnings ordnande på ett öfverhufvud taget till- .

fredsställande sätt i väsendtlig mån befordras genom åtskilliga andra undervisningsgrenars
upptagande vid Institutet. Styrelsen kan nämligen ej annat än
till fullo uppskatta och gilla de skäl, komiterade anfört för nyttan och till en
del nödvändigheten af ett dylikt sammanförande af närbeslägtade undervisningsgrenar,
och ser derjemte uti bildandet af den Högskola, komiterade sålunda
föreslagit, det enda medlet för bibringande af en tidsenlig och ändamålet med
de särskilda läroanstalterna motsvarande teknisk bildning utan alltför stora uppoffringar
från det allmännas sida.

På grund af det anförda, och i hufvudsak gillande det af komiterade
framställda förslaget till förening med Teknologiska Institutet af flere andra
läroverk, får Styrelsen alltså i underdånighet tillstyrka, att undervisningen för
Landtmätare, Slcogselever och Farmaceuter måtte förläggas till Teknologiska
Institutet, samt att den vid detta läroverk nu meddelade undervisningen i Byggnadskonst
måtte utvidgas, så att en särskild fackskola för praktiska arkitekter
der bildas; hvarjemte Styrelsen, i likhet med komiterade i underdånighet afstyrker
den ifrågasatta föreningen mellan Krigshögskolan och Teknologiska
Institutet.

Vid granskningen af komiterades förslag till organisation af den sålunda
ifrågasatta Tekniska Högskolan samt till undervisningens ordnande inom densamma,
har Styrelsen likaledes ej kunnat annat än för sin del i hufvudsak
gilla så väl do allmänna, af komiterade uttalade grunderna, som äfven i allmänhet
bestämmelserna för de särskilda fackskolornas organisation och studiekursernas
längd, lärarepersonal, styrelse, läroverkets befrielse från skyldigheten
att besvara remisser från embetsverk m. in.; dock har Styrelsen ej ansett sig
nu böra närmare ingå på bedömandet af lämpligheten af den föreslagna fördelningen
och omfånget af de särskilda läroämnena, ej heller af den i de förslagsvis
uppställda tabellerna gjorda fördelningen af undervisningen under de
särskilda läseåren, alldenstund de närmare bestämmelserna härutinnan väl lämp- \

ligast torde böra öfverlemnas åt Högskolans styrelse.

Hvad åter öfriga detaljbestämmelser beträffar, har Styrelsen funnit sig
böra vid vissa af dem gorå några erinringar samt i underdånighet föreslå några
smärre modifikationer, för hvilka Styrelsen nu går att redogöra i den ordning,
de särskilda ämnena i komiterades betänkande förekomma.

Såsom vilkor å statens sida för Farmaceutiska Institutets förening med
det Teknologiska, hafva komiterade föreslagit, »att den af Farmaceutiska Institutet
nu disponerade byggnad fortfarande upplåtes för denna undervisnings
behof». Af komiterades framställning i ämnet är det Styrelsen likväl icke rätt
klart, huruvida ett dylikt vilkor från statens sida med fullt skäl kan uppställas.

Rörande inträdesfordringarne till den Tekniska Högskolan anser Styrelsen:

att den af komiterade (sid. 57) föreslagna föreskrift om fordran af afgångsexamen
från Högre Elementarläroverk på reala linien såsom vilkor för
den Farmaceutiska undervisningens begagnande, icke bör på annat sätt tillämpas,
än såsom de föreslagna bestämmelserna (sidd. 70, 71) för inträde vid
Högskolan i öfrigt angifva;

att föreskriften (sid. 71) om »nöjaktig kunskap i antingen engelska eller
franska språken efter eget val» för de ynglingar, som önska att såsom ordinarie
elever vinna inträde vid Högskolan, utan att hafva aflagt maturitetsexamen,
bör utgå;

att af dylika inträdessökande till fackskolorna för Skogshushållning och
Farmaci böra fordras godkända kunskaper i Botanik och Zoologi, samt af inträdessökande
till afdelningen för Landtmäteri samma kunskapsmått i förstnämnda
ämne, allt till det omfång, som på reallinien i Elementarläroverken
meddelas; samt

att den för Skogs- och Landtmäterielever såsom vilkor för inträde föreslagna
ytterligare fordran af praktik, kunde, hvad tiden för densamma beträffar,
utan men för undervisningen vid läroverket, något inskränkas.

Derjemte hemställer Styrelsen i underdånighet, att de närmare bestämmelserna
om sättet för inträdesexamens anställande måtte öfverlemnas till den
Tekniska Högskolans styrelse.

I betraktande deraf, att de egentliga civilingeniörs- och byggnadsarbetena
till följd af våra klimatförhållanden i allmänhet ej till någon större utsträckning
taga sin början förr än längre fram på våren, torde det fjerde årets undervisning
i fackskolorna för Väg- och Vattenbyggnadskonst samt Arkitektur
utan nämnvärd olägenhet kunna utsträckas en månad längre på vårterminen,
än komiterade föreslagit (sid. 79), d. v. s. till April månads slut. I sammanhang
härmed vågar Styrelsen i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet vid den fördel, som skulle vinnas för Civilingeniörsbildningen,
om, i likhet med hvad i vissa andra länder eger rum, statens Väg- och Vattenbyggnads-Ingeniörer
ålades, att hvar och en vid de allmänna arbeten de förestå,
emottaga ett visst antal elever från Högskolans fackskola för Väg- och
Vattenbyggnadskonst, hvilka finge under dessas ledning, under tiden mellan
läseterminerna inhemta praktisk öfning i förekommande arbeten.

Med afseende på lärarebefattningarne får Styrelsen i underdånighet föreslå:
att, till underlättande af ämnenas fördelning mellan fullt lämpliga personer,
undervisningen i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande Maskinlära och i
konstruktioner af enkla maskindelar (sid. 110) måtte tå bestridas af tvenne
lektorer, mellan hvilka dessa ämnen efter sig företeende omständigheter, på
förslag af Högskolans styrelse, fördelas;

att det andra lektoratet i Maskinlära (sid. 110) måtte förändras till profession,
i betraktande af denna befattnings likställighet i alla afseenden med
den förut befintliga professionen i Maskinlära;

att af samma skål, som rörande lektoraten i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande
maskinlära och i konstruktioner af enkla maskindelar blifvit anförda,
de ämnen, som sammanfattas under benämningen Mekanisk Teknologi,
mellan de föreslagna (sid. 111) tvenne lektorerna ej på förhand måtte fördelas,
utan att Eders Kong!. Maj:t täcktes bestämma fördelningen af dessa läroämnen
efter sig företeende omständigheter, sedan Högskolans Styrelse derom afgifvit
underdånigt förslag;

att, med afseende på befarade svårigheter att till en början med en enda
lämplig person bestrida den, med det (sid. 112) föreslagna lektoratet i Byggnadsstatik
samt Allmän Byggnadslära och Husbyggnadskonst förbundna, undervisningen,
det måtte tillåtas Högskolans styrelse, att, för den händelse sådan
svårighet skulle möta, fördela denna undervisning mellan eu lektor och en
extra lärare;

att lektorn i Metallurgi äfven måtte åläggas undervisningsskyldighet i konstruktioner
af sådana ugnar, som vid metallurgiska operationer förekomma,
hvilka konstruktionsöfningar nu ej finnas vid Bergsskolan; samt

att, hvad beträffar de af komiterade föreslagne assistenterna i de olika
ämnena, icke några bestämmelser om dessas antal måtte göras, utan att till
Högskolans styrelse måtte öfverlemnas att i män af behof anställa en eller
flera assistenter i de ämnen, der sådana finnas nödiga.

Beträffande komiterades förslag (sid. l2l), att de vid Teknologiska Institutet
hittils vanliga uppflyttangs- och afgångsexamina skola upphöra, är jemväl
Styrelsen af den öfvertygelse, att detta i allmänhet kan ske, men att det
icke bör förvägras de lärare, som sådant önska, att vid läseårets slut anställa
offentlig examen med elever, hvilkas kunskaper de icke utan särskild examen
anse sig kunna tillförlitligen bedöma. Rörande öfriga, i mer eller mindre samband
dermed stående, å sid. 121 och 122 förekommande frågor torde något
yttrande af Styrelsen icke för närvarande vara erforderligt.

Det af komiterade (sid. 122) framstälda förslaget om meddelandet under
vissa vilkor af s. k. afgångsdiplom till elever, som från Högskolan afgått, kan
ej Styrelsen för sin del biträda, hufvudsakligen af det skäl att afgångsbetygen

genom de olika betygsgraderna redan ådagalägga det större eller mindre mitt
åt kunskaper, de afgående eleverna besitta, samt emedan förvärfVandet af ett
dylikt diplom icke vore något bevis på innehafvarens praktiska duglighet, eller
på hans öfverlägsenhet i kunskaper öfver de elever, som af särskilda omstänig
eter, t. ex. genom redan börjad praktisk verksamhet, varit förhindrade afl
förskaffa sig ett sådant diplom.

Beträffande sammansättningen af Högskolans Styrelse (sid. 129), anser
Styrelsen, det ej höra såsom ett oeftergiflig! vilkor bestämmas, att alla facken
vid läroverket blifva i Styrelsen representerade, utan blott antydas såsom ett
onsknmgsmål, att de vigtigaste läroämnena, så vidt möjligt är, , Styrelsen era
a sm målsman. I någon granskning af den blifvande Styrelsens samt lärareko]
legii föreslagna (sid. 130) rättigheter och skyldigheter anser sig Styrelsen
eJ 1111 bora lngå; men vill likväl i underdånighet framhålla önskvärdheten deraf,
att sagda Styrelse tillerkännes rättigheten att vid tillsättning af lärareplatser
fä mecL sig adjungera äfven andra sakkunnige män än »Högskolans fast anstaide
lärare», äfvensom att fastställa läroplan och tidtabell för undervisningen
vid Högskolan, sedan lärarekollegium dertill upprättat förslag.

Hvad angår frågan om Teknologiska Institutets nu befintliga lokalers tillräcklighet
for Högskolans behof, anser sig Styrelsen kunna i hufvudsak biträda
komiterades åsigt (sid. 131), att Teknologiska Institutets byggnader för den
närmaste framtiden kunna tillfredsställa behofvet af lokaler för den Tekniska
Högskolan, dock under förutsättning att några för detta ändamål behöfliga förändringar
i den nuvarande inredningen företagas.

Vid granskningen af komiterades förslag, rörande kostnaderna för den
ifrågasatta Högskolan, har Styrelsen, hvad först baträffar lärarnes aflöning (sid.

~~ )>„ * likhet med komiterade utgått från de nu existerande lönerna

med de förändringar som blifva eu följd af Institutets utvidgning, utan att nu
inlåta sig på frågan om behöfliga löneförbättringar på grund af stegrade lefnadskostnader
in. in., i hvilket afseende Styrelsen blott anhåller att få i underdåingdet
hänvisa till sin i detta ämne till Kong! Kommerse-KoUegium den 11
sist!. Oktober afgifna skrifvelse.

I ’å grund af förut gjorda underdåniga förslag med afseende på vissa förändringar
i lararepersonalen, samt i betraktande deraf att en del löner synas
Styrelsen alltför knappa i förhållande til] omfånget af den föreslagna tjenstgönngsskyldigheten,
får Styrelsen i underdånighet hemställa:

att lönen för den af Styrelsen föreslagna nya professionen i maskinlära
måtte bestammas lika som för den vid Institutet redan befintliga professionen i
samma ämne, eller till 4,500 Edr;

att ordinarie lönen för lektoratet i Byggnadskonst måtte utgå med 2 000
Kdr jemte ett arvode af 1,000 Rdr, hvilket för den händelse, såsom förut

blifvit anmärkt, svårighet till en början skulle möta vid besättandet af denna
plats med en person, finge tilldelas en extra lärare i ämnet;

att lönen för lektoratet i Metallurgi måtte höjas till 3,000 Rdr, då denne
lektor, såsom förut blifvit framstäldt, äfven borde erhålla skyldighet att meddela
undervisning i konstruktioner af metallurgiska ugnar;

att lönen för de båda lektoraten i Mekanisk Teknologi måtte få förblifva
densamma som nu för motsvarande lärareplatser vid Institutet, eller tillsammans
4,500 Rdr, att fördelas efter omfånget af den dessa lektorer tillkommande
tjenstgöringsskyldigheten;

att lönerna för lektoraten i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande Maskinlära
och i konstruktioner åt enkla maskindelar måtte tillsammans anslås till
3,500 Rdr, att likaledes fördelas efter omfånget af den dem tillkommande undervisningen; att

de af komiterade föreslagna (sid. 134) lönerna till extra lärare måtte
få utgå såsom arvoden, Indika för den händelse undervisningen i något eller
några af de respektive ämnena bestrides af Högskolans ordinarie lärare, finge
tilldelas dessa, dock med vilkor att icke någon lärare vid Högskolan på detta
sätt komme att åtnjuta större aflöning än högsta professor slön, så vida ej, vid
förfall för någon lärare att sin tjenst fullgöra, Eders Kong]. Maj:t funne skäligt
härifrån för hans vikarie bevilja undantag för den tid förfallet fortfar.

Hvad angår det af komiterade föreslagna (sid. 135) arvodet till Föreståndaren,
stort 1,000 Rdr, anser sig Styrelsen nu, då frågan härom för den närmaste
framtiden ej är af någon egentlig betydelse, ej behöfva närmare yttra
sig deröfver, men vill Styrelsen dock i underdånighet hafva uttryckt den
åsigten, att beloppet af nämnda arvode synes alltför lågt i förhållande till befattningens
vigt, i synnerhet om jemförelse sker ined arvodena till föreståndarne
vid landets tekniska Elementarskolor, Chalmerska Slöjdskolan m. fl., samt
att det vore önskvärdt och för Högskolan gagneligt, om bostad fortfarande
kunde beredas föreståndaren i läroverkets hus.

] betraktande af de till Sekreterare- och Bibliotekarie-befattningarne hörande
göromålens betydliga tillväxt, i den mån elevernas antal vid läroverket
ökas, samt då lönerna för dessa platser icke, sedan de år 1847 fastställdes,
förbättrats, anser sig Styrelsen böra i underdånighet föreslå, att de sagde befattningar
tillkommande arvodena nu måtte höjas till 1,000 Rdr i stället för
till 800 Rdr, såsom komiterade föreslagit (sid. 135).

Beträffande anslaget till samlingarne och fysikaliska laborationema, anser
Styrelsen, att detta bör utgå i ett för allt med 6,000 Rdr, att efter behof
fördelas, utan att, såsom komiterade föreslagit (sid. 136), ett bestämdt belopp
deraf på förhand reserveras för de fysikaliska samlingarne med tillhörande
laborationer,

I afseende på anslagen till de kemiska laborationerna samt till uppvärmning,
belysning och diverse allmänna utgifter, gillar Styrelsen för sin del komiterades
förslag, och får härvid i underdånighet hänvisa till den till Eders
Kongl. Maj:t den 31 sist! Oktober beträffande dessa ämnen af Styrelsen afgifna
underdåniga skrifvelsen. Likaledes får Styrelsen, hvad angår stipendiimedlen,
i underdånighet hänvisa till den under den 13:de sist!. September i
ämnet afgifna underdåniga skrifvelsen. Hela det behöfliga beloppet för stipendier,
då det belopp af 1,000 Rdr, som hitintills utgått till skogseleverne, deri
inberäknas, bör enligt Styrelsens åsigt upptagas till 4,000 Rdr.

Med iakttagande af de sålunda föreslagna förändringarne i den Tekniska
Högskolans utgiftsstat får Styrelsen i underdånighet hemställa att denna måtte

bestämmas på följande sätt:

Lön till professorn i Matematik ........................................................ 4,500 Rdr

)) » d:o i teoretisk mekanik............................................. 4,500 »

» » 2:ne professorer i Maskinlära ............................................. 9,000 »

» » professorn i allmän och tillämpad Fysik........................... 4,500 »

)) » d:o i allmän Kemi, Mineralogi och Geognosi......... 4,500 »

» )) d:o i Kemisk Teknologi (utom bostad) .................. 4,000 »

» » d:o i Arkitektur ......................................................... 4,500 y>

» » d:o i Väg- och Vattenbyggnadskonst ..................... 4,500 »

» » d:o i Metallurgi (utom bostad)................................. 4,000 »

» » d:o i Grufvetenskap ................................................... 3,500 »

» » d:o i Skogshushållning................................................ 4,500 »

» » lektorn i Beskrifvande Geometri.......................................... 2,500 »

y> » d:o i Geodesi........... ......................................................... 1,500 »

» » 2:ne lektorer i konstruktioner af enkla Maskindelar samt

i Elementar-Mekanik och beskrifvande Maskinlära 3,500 »

» )) 2:ne d:o i Mekanisk Teknologi .......................................... 4,500 )>

y> » lektorn i Byggnadsstatik samt allmän Byggnadslära och
Husbyggnadskonst, (lön 2,000 Rdr samt arvode

eventuelt 1,000 Rdr)................................................... 3,000 »

)) y> d:o i Metallurgi............................................. 3,000 »

» » d:o i Skogshushållning ................................................... 2,000 »

» » d:o i Botanik och Zoologi ............................................. 1,500 »

Arvode till extra läraren i Ångfartygskonstruktion ........................ 600 »

» » d:o d:o i Byggnadskonstens första grunder ...... 600 »

» » d:o d:o i Jagtkunskap ........... 600 »

» » d:o d:o i Agronomi................................................ 800 »

» » d:o d:o i Frihandteckning .................................... 1,000 »

Transport 77,100 Rdr
2

Transport 77,1(30 Rdr

Arvode till extra läraren i Ornamentik............................................ 1,000 »

» » d:o d:o i Modellering............................................. 800 »

b » en eller flera extra lärare i National-ekonomi och Författningskunskap.
..................................................... 2.000 »

Anslag till Assistenter........................................................................... 6,000 »

Arvode till föreståndaren (enligt kom:s förslag) .............................. 1,000 »

b b Bergsskolans föreståndare ................................................ 500 »

» » Sekreteraren................... 1,000 »

b » Bibliotekarien ..................................................................... 1,000 b

b » Kamereraren........................................................................ 500 »

Anslag till Biblioteket........................................................................... 4,000 »

b » Samlmgarne och fysikaliska laborationerna .................. 6,000 b

» b Kemiska laborationer......................................................... 5,000 »

b » Skogselevernes praktiska öfningar.................................... 3,000 b

» b Landtmäterielevernes öfningar i justering'' af mätstänger
m. m...................................................................... 200 b

b b Verkstaden........................................................................... 2,500 b

b b Betjeningens aflöning............................................... 4,000 b

b b Diverse utgifter för bränsle, belysning m. m................ 8,500 b

b b Stipendier ........................................................................... 4,000 b

Summa Bmt 128,100 Rdr.

Härtill kommer under nuvarande Föreståndarens tjenstetid 4,000 Rdr.

Slutligen anhåller Styrelsen underdånigst få fästa Eders Kong!. Majrts nådiga
uppmärksamhet på ett ämne, som af komiterade visserligen icke blifvit
vidrördt, men för framgången af läroverkets verksamhet otvifvelaktigt är af
stor vigt.

Hvarken Teknologisk^ Institutets Föreståndare eller dess Lärare äro för
närvarande tillförsäkrade någon pension, om de till följd af ålderdom eller
sjuklighet skulle önska eller blifva nödsakade att från sina befattningar afgå;
och att sådant icke kan vara förenligt med läroverkets fördel, torde vara uppenbart.
Styrelsen vågar derföre i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke den Tekniska Högskolans
ordinarie lärare, tjenstemän och betjente, skulle kunna erhålla delaktighet
i Civil-statens pension sinrättning samt vid uppnådde 65 års ålder kunna uppföras
på indragningsstat efter samma grunder, som för motsvarande befattningar
vid Rikets Universiteter äro eller kunna blifva fastställda.

I några af ofvanstäende frågor hafva undertecknade Styffe och Eggertz

vant af olika tankar med Styrelsens öfriga ledamöter, hvarföre vi få i underdånighet
åberopa våra härjemte bifogade reservationer.

Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Storinäktigste, Alleriiädigste Konung!

Fders Kong). Maj:ts

underdånigste, tropligtigsle
tjenare och undersåter.

KNUT STYFFE. E. A. BOMAN.

STEN STENBERG.

ER. EDLUND.

Y. EGGER TZ.
HJ. HOLMGREN.

Stockholm den 14 Februari 1874.

W. Hoffstedt.

Reservation.

Enär jag i några frågor icke kan dela de åsigter, som hos pluraliteten
af Teknologiska Institutets Styrelse gjort sig gällande vid afgifvande af underdånigt,
utlåtande öfver särskilda komiterades betänkande och förslag angående
åtskilliga läroverks förening med Institutet, och hvilka i vissa hänseenden äro
stridande emot dem, som Institutets Styrelse vid föregående tillfällen uttalat,
anser jag för min pligt att i nämnde frågor underdånigst framlägga min särskilda
mening, jemte de skäl, hvarpå denna sig grundar; och torde jag i sammanhang
dermed jemväl rörande några punkter, hvarom Styrelsen ''icke, eller
blott i korthet, yttrat sig, få här närmare utveckla mina åsigter, äfven om
dessa icke väsendtligen skulle skilja sig från pluralitetens.

I-o. Landtmäteri- och skogsundervisningen

(Sid. 49—55 i komiterades betänkande).

När år 1869 fråga förevar om Skogs-Institutets förening med Teknologiska
Institutet, blef denna af Teknologiska Institutets Styrelse enhälligt afstyrka,
dels af det skäl, att gemensamma lärokurser i de grundläggande ämnena icke

lämpligen syntes kunna anordnas, ocli den "besparing af kostnad för undervisningen,
som genom begge läroverkens förening åsyftades, alltså icke i någon
afsevärd mån kunde vinnas, dels ock emedan nödigt utrymme icke, utan olägenhet
för läroverket i dess helhet, kunde beredas för de samlingar af växter,
djur, instrumenter m. m., som för skogselevernas undervisning erfordras. —
Sedan år 1869 hafva förhållandena vid Institutet icke i något hänseende så förändrats,
att en på en gång lämplig och till någon afsevärd besparing ledande
förening af begge läroverken nu är lättare att åstadkomma. Tvärtom har sedan
dess elevernas antal vid Teknologiska Institutet ökats så betydligt, att Institutet
i vissa ämnen under detta läseår icke kunnat emottaga så många extra elever,
som anmält sig.

Af de i Institutets större hus befintliga 4 Auditorier kan det kemiska
icke utan olägenhet rymma mer än 95—100 elever, det för Matematik och
Byggnadskonst högst 95, det Mekaniska 100 eller något deröfver, och det
Fysiska omkring 135, Institutet har nu i lista afdelningen tillsammans 96
ordinarie och extra elever i Oorganisk Kemi, Mineralogi och Geognosi, 92 i
Matematik samt 90 i Beskrifvande Geometri och Ritkonst, samt kan, åtminstone
i sistnämnda ämnen, för bristande utrymme, icke emottaga några flera elever.
Äfven å andra afdelningens ritsal är elevantalet så stort, som utrymmet medgifver.
I 3:dje afdelningens ritsalar finnes visserligen ännu godt utrymme,
men detta förhållande blifver efter all sannolikhet väsendtligen förändradt redan
nästa höst, då andra afdelningens nuvarande elever komma i den 3:dje.

Så framt icke tilloppet af elever, som vilja egna sig åt andra rigtningar,
kommer att minskas, eller ett visst antal sådana årligen skola afvisas, är anordningen
af gemensamma lärokurser i förenämnde ämnen, i Indika lärosalarne
redan knappast äro tillräcklige, numera rent af omöjlig, derest ej genom nybyggnad
eller tillbyggnad större lärosalar anskaffas. — Att genom förändringar
af Institutets hus derstädes bereda större lärosalar än de nuvarande, anser
jag, praktiskt taladt, vara omöjligt.

Men äfven om större iärosalar anskaffas, och man ansåge lämpligt, att
alldeles samma lärokurser i allmän Kemi, allmän Fysik och vissa delar åt
Matematik borde af samtlige elever genomgås, vore dock för undervisningen
icke fördelaktigt att ytterligare öka det redan nu kanske alltför stora antal
elever, som i nämnde ämnen på eu gång och på ett rum undervisas, så framt
nemligen undervisningen skall bestå icke blott i föredrag, utan äfven i repititioner,
medelst till eleverna ställda frågor, samt i problemöfningar, och någon
väsendtlig förändring af detta, hittills lämpligt befunna, undervisningssätt har
icke ens blifvit ifrågasatt.

Beträffande åter frågan huruvida samma lärokurser i de grundläggande
ämnena, som för Institutets öfriga elever böra föredragas, jemväl på sätt Herrar

Komiterade föreslagit, böra genomgås af landtmäteri- och skogseleverna, vill jag
törst anmärka, att de elementarkunskaper i Matematik, Fysik och Kemi, som
alla elever böra ega, skulle enligt komiterades förslag, om ej helt och hållet,
åtminstone till största delen fordras redan för inträde till läroverket, och då
lärotiden vid Institutet är så kort, som 1 år för landtmäteri- och 2 år för
skogselever, bör man för dem icke utsträcka lärokurserna i nämnde ämnen utöfver
det nödvändiga, enär sådant icke kan ske, utan att andra och för
dem vigtigare läroämnen alltför mycket åsidosättas. Om eleverna vid inträdet
ega de förkunskaper i Kemi och Fysik, som nu fordras, och ungefärligen motsvara
Berlins mindre lärobok i den förra och Floderi i den sednare, synas
mig mindre kompletteringskurser, upptagande 3—4 A timmar i veckan under 1
termin för hvardera ämnet, kunna för ifrågavarande elever vara tillräckliga,
ehuru jag är långt ifrån att underskatta den stora bildande förmåga, dessa
vetenskaper i allmänhet ega. Ifall nämnde elever t. ex. om metallerna och
deras föreningar, hvilka upptaga omkring § af den vid Institutet nu begagnade
lärobok, samt om akustik, optik, elektricitet och magnetism känna hvad som
innehålles i förstnämnde 2:ne läroböcker, kunna de helt visst med fördel begagna
den undervisning i deras hufvudämnen, som vid läroverket meddelas, och om
skogseleverna vid inträdet jemväl i Matematik ega de kunskaper, som nu fordras,
synes mig deras matematiska kurs vid läroverket kunna inskränkas till
sådana tillämpningar, som i skogshushållningsläran förekomma, såsom mätning
af träds kubikinnehåll, beräkninger öfver träds och hela skogsbestånds årliga
tillväxt m. in., hvari undervisningen icke synes mig böra vara gemensam, hvarken
med landtmäteri- eller andra elever.

Enligt den nya undervisningsplan för Forst-Akademien i Tharand, som
började tillämpas i Oktober 1872 och fastställer lärokursens längd derstädes
till 2A år, läses der allmän Kemi och Fysik blott en termin, det förra ämnet
4 och det sednare 3 timmar i veckan, oaktadt inträdesfordringarne icke synas
vara större, utan snarare mindre än hvad här blifvit föreslaget; och enligt den
år 1866 tryckta undervisningsplanen för Polytekniska skolan i Braunschweig,
hvarest lärokursen för skogseleverna är 2-årig, såsom äfven här af Komiterade
föreslagits, läsa skogseleverna Fysik och Oorganisk Kemi blott 1 termin, hvardera
ämnet 5 timmar i veckan, oaktadt inga förkunskaper i dessa ämnen fordras
för inträde, och derför icke ens så mycket som för inträde här fordras,
synes kunna genomgås. Yid Polytekniska skolans i Carlsruhe skogsvetenskapliga
afdelning läses visserligen Fysik 5 timmar i veckan under 2:ne terminer;
men lärokursen är der icke mindre än 4-årig, och Oorganisk Kemi läses blott
1 termin 4 timmar i veckan. ''Vid Polytekniska skolan i Zurich läste skogseleverna,
så länge lärokursen der blott var 2-årig, icke någon Fysik, utan fingo
åtnöja sig med de kunskaper deri, som de vid inträdet i skolan hade (Se bila -

gan till Komiterades betänkande sidan 11). Den förändring af lärokursen i
allmän Fysik, som af Komiterade sidan 90 blifvit föreslagen, vore visserligen
till fördel för landtmäteri- och skogselever, hvilket också angifves såsom skäl
för densamma, men, åtminstone enligt min åsigt, icke för öfriga elever, för liv dika
det alltid är fördelaktigast att, så vidt ske kan, få afsluta de rent teoretiska
ämnena under lista och 2:dra året.

Beskrifvande Geometri synes mig utan synnerlig olägenket kunna undvaras
både af landtmätare och skogsmän, och läses ej heller hvarken i Tharand, eller
vid någon af fackskolorna för skogshushållning i Ziirich, Carlsruhe och Braunschweig.
— Den sidan 50 påpekade nyttan för Bergseleverna af en mindre
kurs i skogshushållning, som af dem skulle genomgås gemensamt med landtmäteri-eleverna,
vill jag icke bestrida, ehuru jag icke kan tillägga den någon
större vigt, ifall den, såsom föreslaget blifvit, ^endast skulle upptaga 1^ timme
i veckan under 1 hösttermin; men en dylik mindre kurs kan i alla händelser
lätt anordnas för Bergseleverna för en kostnad af några hundra Kronor.

Då Komiterade såsom ett skäl för Skogs-Institutets förening med Teknologiska
Institutet jemväl, sidan 52, anfört, att en del af den mekaniska Teknologien,
eller läran om träets egenskaper och bearbetning, borde vara för skogseleverna
af nytta, och kunna gemensamt med andra elever genomgås, på sätt
äfven å undervisnings planen, sidan 103, angifves, torde jag få anmärka, att det
blott är en liten del af »läran om träarbeten», som för skogseleverna är af vigt
att känna, nemligen den om träets egenskaper och användbarhet, och denna
synes mig lämpligast böra föredragas af någon lärare i de skogsvetenskapliga
ämnena, på sätt vid andra skogsläroverk sker. Icke vid någon af Polytekniska
skolorna i Ziirich och Carlsruhe undervisas skogseleverna tillsammans med öfriga
elever i Mekanisk Teknologi. I Braunschweig föredrages alldeles icke sistnämnda
ämne.

Bland de å sidan 52 i Herrar Komiterades betänkande uppräknade läroämnen,
anser jag att gemensam lärokurs för alla elever med minsta olägenhet
kunde anordnas uti Mineralogi och Geognosi, under förutsättning att utrymmet
i Auditorium sådant medgåfve. Likväl behöfva både skogs- och landtmäterielever
en fullständigare kännedom om våra lösa jordlagers bildning, förekomstsätt
och beskaffenhet, än i den allmänna kursen i Geognosi kan hinna meddelas.

Genom sträfvandet att söka anordna gemensamma lärokurser för skogseleverna
med öfrige elever hafva Komiterade blifvit nödsakade att utesluta eller
alltför mycket inskränka vissa andra, för skogseleverna vigtiga, ämnen, såsom
växtkemi, växtanatomi och växtfysiologi, m. fl. — Af dessa skulle visserligen
växtanatomi och växt-fysiologi innefattas under botanik, men det är lätt att
fatta, huru föga deraf på de till botanik anvisade timmar skulle kunna med -

hinnas, då man besinnar, att enligt Komiteradcs förslag alldeles inga förkunskaper
i hotande skull.'' fordras för inträde, och undervisningen i detta ämne
liksom i Zoologi, alltså måste börja med de första elementerna. Både skobod!
landtmateri-eleverna anser jag vidare behöfva genomgå en mindre laborationskurs
att vinna någon öfning i undersökning afjord- och stenarter,
hufvudsakligen medelst biåsröret, äfvensom en liten kurs i Landtbrukskemi.

. deIar åt Byggnadskonst och Agronomi, hvari landtmätarne behöfva undervisas,
synas mig för öfrigt vara mycket olika dem, som för skogsmän äro erforderliga.
De sednare behöfva t. ex. kunna bygga vägar och flottleder, hvilket
för de förra icke är erforderligt, och af hela den egentliga agronomi™ behöfva
skogseleverna föga mer än jordmånsläran.

nm HVad U!!d!rvisningen1 för ^dtmätarne särskild! angår, så torde vidare
tillåtas mig fasta uppmärksamheten derå, att bland landtmätarnes i vårt land
åligganden ar egors matning och kartläggning utom all fråga det lättaste, hvaremot
de vid skiften förekommande arbeten med jordens gradering, med skiftesaggmng,
bestämmande af ersättningar för utflyttning, odling af förut ej uddodlad
jord, eller för vanhäfdad jords försättande i behörigt skick in. m. af
iandtmataren taga i anspråk ganska mycken insigt och omdöme i flere delar
åt lanthushållningen; och då man tager i betraktande, huru djupt landtmätarens
åtgöranden i dessa frågor ingripa i de bestående eganderättsförhållandena
kan man svårligen undgå att erkänna vigten deraf, att landtmätarne erhålla en
grundlig undervisning i landtbruk. Tåg betvifla!- emellertid att eu fullt tillfredsställande
undervisning deri kan vid Institutet meddelas, så framt ei der
kommer att upprättas _ jemväl en fackskola för landtbruk, och Institutet derigenom
erhåller tillräckliga lärarekrafter och nödig undervisningsmateriel å detta
område. Skulle antalet af landtmäteri-elever allt framgent blifva så ringa som
det de sista åren vant, bör den ifrågasatta förflyttningen af undervisningen för
landtmätare till leknologiska Institutet visserligen icke der förorsaka några afsevarda
olagenheter; men om man anser sig berättigad antaga, att antalet dylika
ee\(''r icke skall ukas, torde man äfven böra öfverväga, huruvida i sådan händelse
staten nu bor for densamma upprätta eu särskild lärokurs, helst de kunskaper,
som af landtmätare hos oss fordras, utan synnerlig svårighet böra kunna
inhemtas vid något af Rikets Landtbruks-Instituter.

Rå fråga är om upprättandet af en ny läroanstalt för en så talrik tjenstemannakiass
som landtmätarnes, synes man dock icke böra beräkna det blifvande
elevantalet mindre, än det under normala förhållanden kan antagas blifvamen
landtmäteri-elevernas ringa antal dr sednast åren kan ej gerna anses vara
normalt Under qvinquenmet 1861—65 var antalet af dem, som efter undergången
landtmaten-examen antogos till Landtmäteri-auskultanter, i medeltal 27
om året, och antalet af årligen antagna landtmäteri-elever i medeltal 46. I ett

så vidsträckt land, som vårt är, och der de verkställda egoskiftena lemna så
mycket öfrigt att önska, kunna förhållandena snart nog så förändras, att behofvet
af landtmätare blifver vida större än för närvarande, och då kan man
äfven vara viss, att antalet af unge män, som vilja egna sig åt landtmäteriet,
kommer att ansenligen ökas. Antalet af årligen antagna Land t mäter i-elever,
som år 1871 var blott 3, har sedermera något ökats och uppgick nästlidet år
till 13.

Antalet skogselever åter är nu blott 10, men i den mån insigten om behofvet
af en bättre skogshushållning blir mera spridd, är det väl antagligt, att
äfven detta antal kommer att ökas. Såsom bevis att, i länder med en ordnad
skogshushållning, unge män finna med sin fördel förenligt, att egna^sig åt
skogshushållningen, vill jag nämna, att vid Ungerns »Först-Akademie» i Schemuitz,
der lärokursen är 3-årig, var antalet ordinarie elever läseåret 1871—72
icke mindre än 78, och med extra elever och så kallade »gäster», var totala
antalet af skogseleverne 90, hvilka alla voro från Ungern. Ungerns areal är
dock endast omkring hälften af Sveriges.

Tilloppet af elever till Teknologiska Institutet har under sednare åren
varit i stark tillväxt, och man har icke någon anledning antaga, att det, åtminstone
under den närmaste framtiden, skall minskas, utan snarare ökas. Antalet
sökande till ordinarie elevplatser vid Institutet var nemligen:

Höstterminen	1870............	36,	hvaraf antogos	27.
D:o	1871............	44,	d:o	33.
D:o	1872............	67,	d:o	52 och
D:o	1873............	112,	d:o	60.

Under sådana förhållanden och då, såsom ofvan är nämndt. Institutet i åtskilliga
läroämnen redan har så många elever, som lärosalarne rymma, kan jag val
anse lämpligt att utvidga den undervisning, som vid läroverket nu tinnes, pa
sätt också, hvad angår den för Maskin- och Civil-ingeniörerne, Institutets Styrelse
redan år 1869 föreslagit, men deremot icke finna välbetänkt, aii för närvarande
vid läroverket införa sådana främmande undervisningsgrenär, som de
för skogsmän och landtmätare, helst jag anser mig icke sakna skäl till farhågan,
att Institutet derigenom snarare och i vidsträktare män än eljest skall
blifva försatt i den sorgliga nödvändigheten att afvisa icke blott inträdessökande
extra elever, utan äfven sådana sökande till platser såsom ordinarie och så kallade
specialelever, som styrka sig ega tillräckliga förkunskaper, för att med fullt
gagn deltaga i undervisningen.

Ehuru jag på nu anförda skäl jcke under nuvarande förhållanden kan
tillstyrka, att undervisningen för landtmätare och skogsmän förläggas till Institutet,
skulle jag dock icke anse en sådan åtgärd olämplig, ifall vid Institutet
jemväl inrättades en fackskola för landtbruk. Fackskolor för skogshushållning

finnas mig veterligen endast vid 3:ne af utlandets många Polytekniska skolor;
nemligen de ofvan anförde i Ziirich, Carlsrulie och Braunschweig; men åtminstone
vid de 2:ne förstnämnde hafva särskilda lokaler för skogsskolorna redan
från början blifvit beredde, vid uppförande af dessa skolors storartade byggnader,
och vid alla 3 förenämnde finnas jemväl fackskolor för landtbruk. Jag
kan icke heller finna att i sakens natur ligger större svårigheter att vid ett
högre tekniskt läroverk anordna undervisning i landtbruk, än i skogshushållning,
och dessa yrken hafva så mycket gemensamt, att man stundom särskildt
för dem upprättat en gemensam läroanstalt, t. ex. de begge Akademierna i
Hohenheim och Tharand. Från sistnämnde ställe har dock landtbruksundervisningen
ej längesedan blifvit utbruten och förflyttad till Universitetet i Leipzig.
Att högre landtbruksläroverk icke i andra länder anses böra ovilkorligen
förläggas på landet, derom vittna ej blott fackskolorna för landtbruk vid flera
Polytekniska skolor, utan ock de i mer eller mindre samband med Universiteten
stående högre lan dtbruksläroverken i Berlin, Halle, Leipzig, Göttingen m. fl.

Ifall undervisningen för landtmätare och skogsmän förflyttas till Teknologiska
Institutet och derföre lärare här behöfva anställas i Skogshushållningslära,
Botanik, Zoologi, Agronomi, Nationalekonomi och författningskunskap, anser jag stort
skäl vara förhanden, att jemväl här anordna en fackskola för landtbruk, samt
att uppföra eu ny byggnad så väl för denna, som för fackskolorna för skogshushållning
och landtmäteri. Dock anser jag, att den del af Institutets tomt,
som ännu är obebygd och lämpligen kan bebyggas, i en icke aflägsen framtid
behöfves för utvidgning af redan bestående fackskolor samt fackskolorna för
Arkitektur och Farmaci, derest sådana komma att inrättas, samt att alltså, för
de ifrågasatta fackskolorna för landtbruk, skogshushållning och landtmäteri, behöfcle
inköpas en ny tomt, t. ex. den vester om Institutet belägna, ännu obebygda
tomten, hvilken har en areal af omkring 98,000 qvadratfot och förledet
år af egaren utbjöds till Kongl. Vetenskaps-Akademien för 35,000 Biksdaler.

Jag kan för öfrigt ej underlåta anmärka, att den tid icke torde vara aflägsen,
då dels vår handelsklass kommer att lifligare känna behofvet af en
offentlig läroanstalt för deras yrke, och man finner sig böra vid Institutet, likasom
vid flera utländska Polytekniska skolor, inrätta jemväl en fackskola för
handels- och statsvetenskaperna, dels ock att staten finner sig böra fordra en
kurs vid Teknologiska Institutet af vissa tjensteman vid Tull- och Telegrafverken,
äfvensom vid jernvägstrafiken, samt att äfven derför Teknologiska Institutet
bl ifver mera besökt, hvarigenom allt behofvet af utrymme blir större.

Ifall man är öfvertygad, att sådana utvidgningar af Institutet, som här blifvit
antydda, nu eller framdeles kunna ifrågakomma, anser jag alltså, att antingen
ofvannämnde tomt, eller ock annan bredvid Institutet belägen, som för måttligt
piis nu kunde erhållas, sa snart som möjligt bör för, Institutets räkning inköpas.

2:o. Den Farmaceutiska undervisningen.

(Sid. 55—57 i Komiterades betänkande).

Lika med Komiterade anser jag att farmaceuter och Teknologiska Institutets
elever böra i Allmän Kemi, Mineralogi och Geognosi genomgå till omfattningen
temligen lika lärokurser, och att i beskaffenheten af de för hvardera erforderliga
lärokurserna i dessa ämnen icke heller ligger något svårare hinder
emot gemensamma sådana. På sätt förut blifvit anfördt, är det för undervisningen
dock icke fördelaktigt, att antalet af elever, som tillsammans undervisas,
är ens så stort, som det vid Institutet för närvarande är, just i berörde ämnen,
och ehuru kostnaden för särskilda lärokurser för farmaceuterna blefve större,
skulle jag dock anse sådana vara lämpligare, äfven om tillgång funnes å lärosalar,
som för gemensamma lärokurser vore tillräckligt stora. Herrar Komiterade
hafva antydt att, om skogsundervisningen förlägges till Teknologiska Institutet,
skulle vissa delar af undervisningen i Botanik och Zoologi kunna vara
gemensamma för skogseleverna och farmacie studerande; men om, i motsats till
Komiterades förslag, nämnde elever vid inträdet skola ega de kunskaper i Botanik
och Zoologi, som vid Elementarläroverken meddelas, synas gemensamma
lärokurser i berörde ämnen för skogselever och farmaceuter icke heller vara
fullt lämpliga. Om alltså en förening af Farmaceutiska och Teknologiska Instituten
skulle komma till stånd, behöfva icke blott nya laboratorier, utan ock
nya lärosalar, jemte rum för sådana samlingar, som för farmaceuternas undervisning
erfordras, genom nybyggnad anskaffas, så framt ej all undervisning för
farmacenter, hvilken icke med andra elever kan vara gemensam, skall ega rum
i Farmaceutiska Institutets nuvarande lokal.

I Komiterades sidan 55 uttalade åsigt, att om en tillbyggnad af Institutets
laboratorium af andra skäl blifver nödvändig, «utrymme utan synnerlig
kostnad-)-) torde kunna beredas äfven för farmaceuterna, kan jag så mycket mindre
instämma, som antalet laboranter ä Institutets laboratorium hvarken är eller
någonsin varit ens hälften af det elevantal (74), som Farmaceutiska Institutet,
enligt Komiterades uppgift, för närvarande har, och farmaceuterna väl åtminstone
under 1 läseår borde sysselsättas med laborationer i allmän Kemi å
Institutets laboratorium. Som laborantantalet å Institutets laboratorium för närvarande
är det högsta det någonsin varit, nemligen 31, och arbetsplatser, då
så erfordras, enligt min åsigt, utan några svårare olägenhetnr der böra kunna
beredas för minst 40 elever, kan jag icke heller finna, att man för närvarande
har skäl till det antagande, att Institutets laboratorium är i större behof af

ökadt utrymme än andra afdelningar af Institutet, och att det i alla händelser
snart behöfver tillbyggas.

Huruvida åter det kan vara nödvändigt att staten för farmaceuternes undervisning
åtager sig sådana kostnader, som för denna skulle vid Institutet
erfordras, eller om icke farmaceuterna i vårt land, likasom i vissa andra länder,
t. ex. Norge, Danmark, Preussen in. fl., lämpligen kunna förskaffa sig sin
bildning vid Universiteten, är en fråga, som synes mig väl förtjena att tagas
i öfvervägande; men hvari jag icke anser mig nu böra närmare ingå, helst
densamma icke af Komiterade blifvit vidrörd.

3:o. Fackskolornas organisation och studiekursernas längd.

(Sid. 76—79 i Komiterades betänkande).

Komiterades sidan 77 uttalade önskan, att, ehuru lärokurserna för 4 fackskolor
böra utsträckas till 4 år, undervisningen i dem, så vidt möjligt är, likväl
bör så ordnas, natt de 3 första årens kurs jemväl bildar ett afslutadt helt
för sig», kan jag visserligen ''ej annat än dela; men jag kan dock ej underlåta
anmärka, att om detta sker, undervisningens anordning i allmänhet icke kan
blifva fullt lämplig äfven för dem, som skola genomgå en 4-årig kurs. Komiterade
synas också hafva blifvit nödsakade frångå ofvannämnde grundsats vid
upprättandet af sin undervisningsplan för Bergsingeniörer (sid. 102), ty enligt
denna plan skulle Bergseleverna efter de 3 första årens kurs ännu ej hafva
läst hvarken Metallurgi, Grufvetenskap eller Bergsmekanik, utan skulle nämnde
elever vara nödsakade, att redan efter 1 termins vistelse vid läroverket bestämma,
om de ville genomgå en 4-årig kurs, eller upphöra att vara ordinarie
elever och följa den å sidan 105 för specialelever angifna. En allmän föreskrift
om tillämpningen af ofvannämnde grundsats torde derföre icke vara lämplig,
utan synes läroverkets Styrelse böra ega rättighet, att, derest flertalet elever
i eu flickskola bestämmer sig för genomgåendet af eu 4-årig kurs, så ordna
undervisningen derstädes, att flertalets fördelar företrädesvis blifva afsedda.

Af Komiterades yttrande sidan 78, jemfördt med hvad å sidan 102, 105
och 106 förekommer, synas Komiterade väl anse en 3-årig lärokurs vara tillräcklig
för sådana Bergsskoleelever, som företrädesvis egna sig åt Metallurgi
eller Grufvetenskap, men att dessa elever icke såsom ordinarie, utan endast
såsom extra elever, eller så kallade specialelever, skulle kunna genomgå läroverket.
Jag kan dock icke finna annat, än att det för dylika Bergselever vore
en fördel, att såsom ordinarie elever få genomgå läroverket, och jag kan icke
heller inse, att detta skulle medföra några synnerliga svårigheter, så framt läro -

verket erhåller den förstärkning af lärokrafterna på det mekaniska området,
som Komiterade föreslagit. Huruvida ifrågavarande elever, såsom ordinarie eller
icke, få deltaga i undervisningen, är för dem ingalunda likgiltigt; ty om tilloppet
af ordinarie elever blir stort, måste läroverket vägra emottaga extra elever,
eller åtminstone inskränka deras antal, och ordinarie elever hafva dessutom all
undervisning kostnadsfri samt utsigt att kunna erhålla stipendii-understöd.

Beträffande förslaget att undervisningen för Civil-ingeniörs- och Arkitekteleverna
under 4:de året skulle afslutas med Mars månad, så nekar jag icke,
att sådant under vissa förhållanden kunde vara en fördel för eleverna; likväl
tror jag, att det för undervisningen vore fördelaktigare, att låta denna fortgå
till vårterminens slut, äfven under 4:de året, men deremot under föregående
höst för ofvannämnde elever uppskjuta densamma till den 1 November, på sätt
Institutets Styrelse i underdånig skrifvelse den 3 December 1869 föreslagit.
Eleverna borde då efter slutet af 3:dje årets kurs, från den 9 Juni till den 1
November, praktiskt sysselsättas vid allmänna arbeten, ungefär såsom i Frankrike
vid »Ecole des ponts et chaussées» eger rum, och i berörde skrifvelse
jemväl närmare antyddes, för att derigenom kunna med mera gagn begagna undervisningen
under å:de året.

4:o. Undervisningsplaner.

(Sid. 98—105 i Komiterades betänkande).

Att nu ingå i en detaljerad granskning af Komiterades förslag till undervisningspianer
för läroverket anser jag så mycket mindre nödigt, som Komiterade
säga sig hafva framställt dem blott för att visa, huru de upptagna läroämnena
kunna medhinnas under loppet af den derför anslagna tid, och jag
tager dessutom för afgjordt, att läroverkets Styrelse får rättighet att deri, åtminstone
inom vissa gränser, göra de förändringar, som densamma kan finna
lämpliga. Enär likväl undervisningsplanerna i viss mån inverka på behofvet
af lärarekrafter samt lärarnes aflöning, torde jag få anmärka, att Komiterade
synas mig hafva föreslagit alltför få lektionstimmar för Maskin- och Civil-ingeniörs-
samt Arkitekteleverna under 4:de året. Enligt det förslag, som åtföljde
Styrelsens för Teknologiska Institutet ofvannämnda underdåniga framställning
af den 3 December 1869, skulle Civil-ingeniörs-eleverna under 4:de året erhålla
27—28 undervisningstimmar i veckan, och vid de flesta utländska Polytekniska
läroverk variera undervisningstimmarnes antal i veckan för sista årets
kurs i allmänhet emellan 20 och 30, men uppgå någon gång ända till 40
eller till och med något deröfver, såsom man också för läroverken i Ziirich,

Mtinclien, Stuttgart och Aachen kan se af bilagan till Komiterades betänkande.
Äfven om man hyser den åsigt, att en fullständig frihet i studier och i val af
läroämnen vore för eleverna nyttig, bör man dock tillse, att dessa erhålla rikligt
tillfälle till undervisning under den tid, de vistas vid läroverket. Detta är
i Komiterades plan jemväl iakttaget för Bergsingeniörseleverna, hvilka under
4:de året erhållit 36—37! obligatoriska undervisningstimmar i veckan, hvaremot
Arkitekteleverna erhållit blott 3—41 och Civil-ingeniörseleverna 9—10!
samt Maskiningeniörseleverna den ena terminen 10! och den andra 4! obligatoriska
timmar i veckan. Enligt min åsigt bör antalet af undervisningstimmar
i veckan under 4:de året icke för någon fackskola vara mindre än 20, men i
händelse tillgången af lärarekrafter sådant medgifver,, kunna ökas till 30, eller
i vissa fall något deröfver.

5:o Lärare.

(Sid. 108—116 i Komiterades betänkande).

Komiterade hafva sidan 111 föreslagit, att den nuvarande lärarebefattningen
i Väg- och Vattenbyggnadskonst skulle förändras till profession, samt
att den nye professorn, med biträde af en assistent, skulle undervisa i nämnda
vidsträckta ämne, som omfattar icke blott allmän väg- och jernvägsbyggnad,
utan ock alla slags bro- och vattenbyggnader. Ehuru jag visst icke betviflar
möjligheten, att en man kan hinna bestrida undervisningen i berörda ämne
enligt den undervisningsplan, som Komiterade föreslagit, vågar jag dock icke
hoppas, att för en professorslön man i allmänhet skall lyckas vid läroverket
fästa en väg- och vattenbyggnadsingeniör med de insigter och den erfarenhet,
som för ifrågavarande plats erfordras, så framt han icke får tid öfrig att på
annat håll förskaffa sig bi-inkomster. Har man blott en lärare i ämnet, är
det dessutom ganska svårt att sysselsätta eleverna, isynnerhet det 4:de årets,
om den ende läraren någon gång, till följd af sjukdom eller af annan orsak,
får förfall. Har man åter 2:ne lärare, kunna desse få tid jemväl till praktisk
verksamhet, och eleverna kunna det oaktadt erhålla ett större antal undervisningstimmar
än nu blifvit föreslaget, hvilket, med hänseende till läroämnets
stora omfattning och vigt, äfven synes bchöiligt. Då antalet af föreläsningsoch
repetitionstimmar i nämnde ämne under hela lärokursen vid den tekniska
högskolan härstädes, enligt Komiterades förslag, skulle för civil-ingeniörselever
blifva omkring 240, är detsamma vid Polyteckniska skolorna i Zurich omkring
340, i Stuttgart 330, i Oarlsruhe 540, i Aachen 380, i Hannover 360 o. s. v.
Vid de flesta utländska läroverk har man derföre äfven funnit sig nödsakad

att dela ifrågavarande ämne mellan 2 eller flera lärare. Sålunda finnas för
detta ämne i Ziirich 2, i Miinchen 3, i Stuttgart 2, i Carlsruhe 2, i Aachen
3, i Hannover 2, i Wien 3 och vid »Ecole des ponts et chaussées» i Paris
ej mindre än 5 lärare.

Jag hyser alltså den åsigt, att det för läroverket vore bättre att erhålla
2:ne lärare, om ock hvardera med mindre aflöning, t. ex. 1 för alla slags
väg- och vattenbyggnader med 3,000 kronor, och en för brobyggnader med
2,000 kronor i lön, än en professor med 4,500 kronor.

Beträffande tillsättningen af lektorerna synes mig lämpligast, att dessa
tillsättas af läroverkets styrelse, såsom förhållandet är med lektorerna vid Rikets
allmänna elementarläroverk, Chalmerska slöjdskolan o. s. v.

6:o. Styrelse.

(Sid. 124—130 i Komiterades betänkande).

Enligt komiterades förslag skulle läroverkets Styrelse bestå af föreståndaren,
som tillika skulle vara lärare, och 6 ledamöter, af hvilka de ordinarie lärarne
skulle bland sig utse 5, och den sjette utses af Fullmäktige i Jernkontoret.
Föreståndaren skulle utses af Kongl. Maj:t för en tid af 6 år, och Styrelsens
öfrige ledamöter väljas för 3 år. Styrelsen skulle alltså endast blifva ett Utskott
af Lärare-Kollegium; men, om man också har skäl, att i allmänhet hysa
fullt förtroende till lärarnes nit och oegennytta, bör man dock icke i frågor,
der deras personliga intressen kunna komma i strid med läroverkets, och sådana
förekomma i Styrelsen ej sällan, lägga den afgörande makten i deras händer.
Vid våra Universiteter, äfvensom vid Karolinska Institutet, hvilka man måhända
skall vilja anföra såsom bevis, att ett högre läroverks ledning med fördel kan
anförtros uteslutande åt dess lärare, äro förhållandena i flera hänseenden olika;
ty, utom andra skiljaktigheter, subordinera nämnde läroverk direkt under
Kanslers-Embetet, som utgör deras »Öfverstyrelse», och dessutom äro i deras
stadgar hvarje lärares åligganden vida närmare bestämda, än vid ett tekniskt
läroverk, hvarest allt är mera föränderligt, lämpligen kan ske. Sålunda är det
t. ex. i Universitetens stadgar föreskrifvet, att hvarje professor skall offentligen
föreläsa 4 timmar i veckan, och han är icke skyldig att föreläsa flera. Vid
ett högre tekniskt läroverk åter bör det väl, åtminstone inom vissa gränser,
öfverlåtas åt dess Styrelse att bestämma, huru många timmar hvarje lärare
skall undervisa. De af Komiterade åberopadé exemplen från vissa utländska
Polytekniska skolor torde icke heller vara fullt jemförliga med vara förhållanden,
enär bland annat dessa skolor lyda under ministerier, som, åtminstone på vissa

ställen, äro helt annorlunda organiserade än hos oss, och derföre genom vissa
sina tjensteman kunna utöfva en närmare kontroll öfver läroverken. Sålunda
bestämmes t. ex. i stadgarne för Polytekniska skolan i Stuttgart, att »Referenter»
från det Ministerium, hvarunder skolan lyder, kunna beordras att öfvervara
såväl Lärare-konventets som Lärare-utskottets sammanträden, samt att
dessutom läroverkets tillstånd tid efter annan skall undersökas af en särskild
kommission.

Jag kan alltså ej finna annat, ån att ledamöterna i läroverkets Styrelse
böra utses af Kongl. Maj:t, på sätt hittills skett, då Kongl. Maj:t i hvarje
särskildt fall kan pröfva, huruvida en ledig plats bör fyllas med någon bland
lärarne eller annan sakkunnig person. Att man i vår hufvudstad icke utom
kretsen af lärarne skulle kunna finna män med tillräcklig sakkunskap, för att
bedöma läroverkets behof, kan jag icke föreställa mig.

Då frågan, huruvida föreståndaren bör vara lärare eller icke, länge varit
omtvistad, och sednast år 1867 utgjort föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,
torde jag nu hufvudsakligen blott få hänvisa till de underdåniga yttranden
derom, som Teknologiska Institutets Styrelse den 31 Januari 1856, den 1
Februari 1861 och den 10 April 1865 afgifvit. Med anledning af Komiterades
uppgift, att det numera »nära nog är utan exempel vid likartade anstalter
i utlandet,» att föreståndaren icke är lärare, anhåller jag endast få
erinra om de berömda Franska läroverken Ecole centrale des arts et manufactures,
Ecole des ponts et chaussées, Ecole des mincs, Ecole d’application du
genie maritime och Ecole Polytechnique, äfvensom om Byggnads-Akademien i
Berlin, och de, med hänsyn till både lärarekrafter och undervisningsmateriel
rikt utrustade, högre tekniska läroverken i Petersburg, nemligen dervarande
Teknologiska Institutet, Väg- och Vattenbyggnads-Institutet och Bergs-Institutet,
med flera, vid hvilka alla direktörerna icke äro lärare. Att föreståndaren har
insigt och omdöme i frågor, som röra undervisningen vid läroverket, är naturligtvis
af högsta vigt, och derföre bör, så vidt möjligt, till föreståndare utses
någon, som varit lärare; men det är svårt att fatta, hvarför föreståndaren skulle
kunna sköta föreståndarebefattningen bättre, om han vore nödsakad att tillika
undervisa i något ämne, och sålunda splittra sin tid. Så länge emellertid Institutet
^ har åliggandet att åt embetsverk meddela yttranden i tekniska frågor
samt tillhandagå enskilda med råd och upplysningar i tekniska ämnen, anser
jag att föreståndaren icke kan tillika vara lärare, helst jag icke kan dela den
åsigt, Komiterade synas hysa, att besvarandet åt remisser från embetsverk
alltid skulle på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöras, utan föreståndarens
medverkan, antingen af vederbörande facklärare eller ock kollegialt.

Ehvad emellertid föreståndaren erhåller undervisningsskyldighet eller icke,
anser jag, lika med Herrar Komiterade, det vara af vigt att hans ställning är

betryggad, »så att lian med sjelfständighet och kraft kan verka för läroverkets
intressen,» men jag tror, att detta ändamål vinnes säkrare, om lians uppdrag
icke inskränkes till 6 år, utan lian tillsättes genom förordnande eller fullmakt, på
sätt hittills skett. För faran att genom ålder blifva urståndsatt att behörigen
sköta sina åligganden äro lärarne utsatta lika mycket som föreståndaren; men
olägenheterna deraf kunna för begge förebyggas genom ett stadgande, att de,
efter att hafva uppnått en viss lefnadsålder, äro ej blott berättigade, utan, om
så fordras, äfven skyldige att afgå, emot åtnjutande såsom pension af hela
lönen, eller vissa procent deraf, alltefter den vid afgången uppnådda lefnadsålder
n.

Beträffande åter sammansättningen af Lärare-Kollegium anser jag, att alla
lärare, som på eget ansvar meddela undervisning, der böra ega säte och stämma,
likasom förhållandet nu är. Jag kan nemligen icke finna det klokt, att ifrån
Lärare-Kollegium utesluta de så kallade extra lärarne, helst i Lärare-Kollegium
förekomma många frågor, i hvilka upplysningar och yttranden af de extra
lärarne erfordras, såsom vid upprättandet af förslag till läroplan och timtabell
för undervisningen, bestämmandet af betyg åt elever för flit och uppförande,
utdelning af stipendier m. m.

7:o. Lokaler.

(Sid. 131 i Komiterades betänkande).

För bedömandet af frågan i hvad mån Teknologiska Institutets nuvarande
lokaler kunna blifva tillräckliga, ifall läroverket erhåller den utvidgning, som
Komiterade föreslagit, torde jag få erinra, att antalet elevgrupper, för hvilka
undervisningen är olika, vid Teknologiska Institutet för närvarande icke är mer
än 9, äfven om man såsom särskild grupp upptager Grufve-ingeniörerna, ehuru
deras undervisning mycket litet skiljer sig från Metallurgernas. Till följd af
lärokursernas förlängning till 4 år samt upprättandet af 2:ne nya fackskolor,
skulle antalet elevgrupper med olika undervisning, enligt Komiterades förslag,
blifva 18, och antalet föreläsningar i veckan, om 1J timme hvardera, som
innevarande läseår vid Institutet varit 47—52, skulle efter Komiterades undervisningsplan
under höstterminerna blifva 91, eller i medeltal 15 om dagen,
ehuru denna plan, åtminstone enligt min åsigt, förutsätter gemensamma kurser
i flera ämnen, än för undervisningen vore ändamålsenligt, samt upptager alltför
få föreläsningar under 4: de året. Då nu Institutet har 5 Auditorier, det i
Bergsskolebyggnaden inberäknadt, och då till föreläsningar i vissa ämnen för
mindre elevgrupper kunna begagnas icke blott ritsalar, när dessa ej behöfvas

för ritöfningar, utan äfven ett och annat rum, hvari samlingar förvaras, synes
det vid törsta påseendet, som skulle undervisningens anordning, efter Komiterades
läroplan, vara en temligen lätt uppgift; men dels derigenom att de
flesta föreläsningar höra ega rum endast å vissa, för dem företrädesvis afsedda,
eller bredvid tillhörande samlingar belägna, lärosalar, samt alltid ritöfningarne
för hvarje grupp helst böra ega rum på en och samma ritsal; dels derigenom
att alla öfningar, såsom kemiska laborationer, ritöfningar m. in. alltid böra fortfara
minst 2|—3 timmar å rad hvarje gång; dels derigenom att elevgrupper,
tillhörande olika årsafdelningar, enligt Komiterades förslag, skulle hafva gemensamma
lektioner i vissa ämnen; och dels slutligen derigenom, att åtskilliga
lärare icke på alla tider kunna hafva lektioner, såsom förhållandet är ej blott
med Sekreteraren och Bibliotekarien, hvilka måste vara närvarande å Kansliet
och Biblioteket de tider dessa äro öppna, utan äfven med andra lärare, som
icke vid Institutet hafva sin enda eller ens hufvudsakliga sysselsättning, så är
det icke möjligt ordna undervisningen på sådant sätt, att lärosalarne under
hela den tid af dagen, då undervisningen pågår, blifva begagnade, utan behöfver
man derföre vida flera lärosalar, än som skulle erfordras, ifall t. ex.
alla lektioner skulle fortfara lika länge, samt kunde ega rum på hvilket rum
och hvilken tid som helst. Redan nu är man vid Institutet nödsakad att
stundom hålla föreläsningar å en af ritsalarne, hvilket, då åhörarnes antal är ringa,
icke heller medför någon synnerlig olägenhet, och i de under sednaste åren
uppförde läroverksbyggnader åt utländska Polytekniska skolor, har man äfven
inrättat vida flera lärosalar än här finnas. Sålunda har t. ex. Polytekniska
skolan i Aachen 8, den i Zuricli 11, och den i Munchen 12 föreläsningssalar.
Arten af de svårigheter, som måste förete sig vid försök att i Institutets nuvarande
lokaler på lämpligt sätt i detalj ordna undervisningen för så många
och på sådant sätt kombinerade elevgrupper, som Komiterade föreslagit, är
dessutom beroende icke blott af den allmänna undervisningsplanen för läroverket
och ofvan angifna förhållanden, utan jemväl och i väsendtlig män af
elevernas antal i hvarje grupp.

Ifall emellertid åtskilliga lektioner, då så erfordras, få förläggas till eftermiddagarne,
och elevantalet i de särskilda grupperna får begränsas, eftersom
förhållandena fordra, bör det dock icke blifva omöjligt, att i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Komiterades, å sid. 98—104 förekommande plan i
Institutets nuvarande lokal anordna undervisningen; men utan uppoffringar,
med hänsyn till ändamålsenligheten, anser jag det icke kunna ske.

Om åter undervisningen för skogs- och landtrnäterielveer icke kommer att
förflyttas till Teknologiska Institutet, blifver icke blott antalet af elevgrupper
ininskadt från 18 till 15, och antalet föreläsningar i veckan, efter Komiterades

läroplan, minskadt med 18—19, utan man erhåller äfven bättre utrymme å
Auditorier och ritsalar, hvarigenom allt undervisningens anordning kan blifva
vida lämpligare.

Till följd af den föreslagna utvidgningen behöfver läroverket dock icke
blott flera rum för föreläsningar och ritöfningar, utan äfven ett särskildt rum
för det nya läroämnet, modellering, hvartill ett, nu för ritöfningar begagnadt,
mindre rum å nedre botten torde kunna användas, samt utrymme för samlingar
i de läroämnen, som skulle tillkomma, eller hvari undervisningen skulle väsendtligen
utvidgas. Bland Iestitutets nuvarande samlingar, synas de i allmän Byggnadslära
och Ilusbyggnadskonst samt Yäg- och Vattenbyggnadskonst, hvilka
ämnen först 1858—59 infördes vid läroverket, företrädesvis vara i behof af
komplettering, och nödigt utrymme härtill, åtminstone för den närmaste framtiden,
anser jag äfven flnnas i de 3:ne rum 2 trappor upp, som äro för sådana
samlingar afsedda. Dock behöfver det största af dessa rum derjemte användas
såsom föreläsnings- och ritrum. Skulle åter Skogs-Institutet komma att med
Teknologiska Institutet förenas, så behöfvas för skogselevernas undervisning
samlingar af växter, djur, instrumenter m. m., och huru obetydliga de samlingar
af dylika föremål äro, som Skogs-Institutet nu har, kan plats för desamma
vid Teknologiska Institutet, utan att alltför mycket sammantränga dettas
egna samlingar, dock icke beredas, med mindre de, åtminstone till större delen,
å inrymmas i korridorer.

8:o. Beräkning af kostnaderna.

(Sid. 132—138).

Under förutsättning att lärokursen för nu bestående fackskolor, med undantag
af den kemiska, kommer att utsträckas till 4 år, och en ny fackskola för
Arkitektur upprättas, samt att Institutets nuvarande lärare och tjensteman icke,
till följd af nuvarande höga lefnadskostnader, erhålla någon fast löneförhöjning,
utan likasom Rikets fleste öfrige tjenstemän blott ett tillfälligt dyrtidstillägg åt
vissa procent utaf deras i staten upptagne aflöning, har jag uppsatt närlagde
förslag till aflönings- och utgiftsstat för Teknologiska Institutet under den närmaste
framtiden.

Detta förslag skiljer sig från det af Styrelsens pluralitet upprättade hufvudsakligen
derigenom, att jag dels icke upptagit några kostnader för skogs- och
landtmäteri-elevernas undervisning, hvilken jag under nuvarande förhållanden
anser icke böra till Institutet förflyttas; dels upptagit 2 lektorer i Bro-, Vägoch
Vattenbyggnadskonst, i stället för 1 Professor i samma ämnen; dels icke

antagit, att Mineralogi och Geognosi ovilkorligen skulle föredragas af Professorn
i allmän kemi, men val att denne Professor skulle kunna tillåtas öfvertaga
undervisningen i Mineralogi och Geognosi samt uppbära det för densamma
bestämda arvodet, derest sådant funnes lämpligt; dels också upptagit särskilda
arvoden för undervisningen i Elementarmekanik, beskrifvande Maskinlära och
Byggnadsstatik, så att undervisningen i dessa ämnen under de vilkor för aflöningens
åtnjutande i likartade fall, som Styrelsen föreslagit, skulle kunna,
alltefter som lämpligast funnes, antingen förenas med lärarebefattningen i något
annat ämne, eller uppdragas åt särskilda, så kallade extra lärare. Vidare har
jag upptagit ett arvode af 500 kronor för Bergselevernas undervisning i skogshushållning,
samt minskat anslagen till Assistenter, betjening, bibliotek och
samlingar, til) följd deraf, att jag icke förutsatt någon undervisning vid läroverket
för skogs- och landtmäterieiever. Jag har i staten jemväl upptagit anslaget
till stipendier, i öfverensstämmelse med den underdåniga framställning
derom, som Styrelsen förliden höst gjorde.

För öfrigt vill jag tillägga att, i händelse undervisningen för Maskiningenjörer
under 3:dje och 4:de åren skulle komma att ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Komiterades läroplan, aflöningen till den nye, af Institutets
Styrelse nu föreslagne, Professorn i tillämpad mekanik bör kunna minskas
från 4,500 till 4,000 kronor, enär denne Professor då icke synes behöfva
vara vid läroverket upptagen mera än 7 till högst 8 månader om året. Slutsumman
i mitt förslag till stat skulle i sådan händelse komma att minskas till
113,600 kronor.

Stockholm den 14 Februari 1874.

KNUT STYFFE.

Förslag till aflönings- och utgifts stat för Kong]. Teknologiska Institutet
ifall lärokursen för Maskiningeniörs-, Civilingeniörs- och Bergselever kommer
att utsträckas till 4 år, samt en ny fackskola för Arkitektur upprättas.

Kronor.

Lön åt Föreståndaren, utom bostad ........................................................... 5,000

d:o Professorn i Matematik ................................................................ 4,500

d:o d:o i teoretisk Mekanik..................................................... 4,500

Transport 14,000

Lön åt Professor i tillämpad Mekanik..................................................... 4,500

d:o en ny Professor i d:o 4,500

eko Professor i allmän och tillämpad Fysik....................................... 4,500

d:o d:o i allmän Kemi................................................................. 3,000

d:o d:o i Kemisk Teknologi, utom kostad................................ 4,000

d:o dio i Metallurgi och Hyttkonst, utom bostad.................. 4,000

d:o d:o i Grufvetenskap.............................................................. 3,500

d:o d:o i Arkitektur..................................................................... 4,500

d:o Lektorn i Beskrifvande Geometri och Linearritning .................. 2,500

d:o d:o i Geodesi och Topografi................................................... 1,500

d:o d:o i läran om enkla maskindelar ...................................... 2,000

d:o 2:ne Lektorer i Mekanisk Teknologi............................................ 4,500

d:o Lektorn i Metallurgi och Hyttkonst............................................. 3,000

d:o d:o i allmän Byggnadslära och Husbyggnadskonst............ 2,000

d:o d:o i Väg- och Vattenbyggnadskonst................................... 3,000

d:o d:o i Brobyggnadskonst ....................................................... 2,000

Arvode för undervisningen i Mineralogi och Geognosi........................... 1,500

d:o d:o i Elementarmekanik..................................... 900

d:o d:o i Beskrifvande Maskinlära .......................... 600

d:o d:o i Ångfartygskonstruktion ............................. 600

d:o d:o i Byggnadsstatik............................................. 1000

d:o d:o i Skogshushållning för Bergseleverna......... 500

d:o d:o i Frihandsteckning.......................................... 1000

d:o d:o i Ornamentik................................................... 1,000

d:o d:o i Modellering................................................ 800

d:o till Assistenter ............................................................................... 5,000

d:o d:o Föreståndaren för Bergsskolan................................................ 500

d:o d:o Sekreteraren .............................................................................. 1,000

d:o d:o Bibliotekarien............................................................................ 1,000

d:o d:o Kamereraren .............................................................................. 500

d:o d:o Betjeningen................................................................................. 3,200

Biblioteket ............................................................................................ 3,500

Samlingar samt fysikaliska laborationer............................................ 5,500

Kemiska laborationer ........................................................................... 5,000

Mekaniska verkstaden........................................................................... 2,500

Diverse utgifter för bränsle, gas m. m.............................................. 8,500

Stipendier........................................................................................... 3,000

Summa Kronor 114,100.

Reservation.

Till Styrelsens för Kong! Teknologiska Institutet utlåtande, rörande det af
komiterade afgifna underdåniga Betänkandet af den 4 Nov. 1873 om den
högre tekniska undervisningens ordnande, får undertecknad härmed meddela
sina, i vissa delar, skiljaktiga meningar.

E) Läroämnen.

Mekanik och Maskinlära.

Vid flere föregående tillfällen har jag gjort anmälan derom, att den både
för Metallurger och Grufveingeniörer så vigtiga undervisningen i Bergsmekanik
borde utvidgas och att läraren i detta ämne, Professor C. A. Ångström, varit
för mycket upptagen af undervisning vid Institutet, samt att, i följd deraf, det
af honom redan 1869 till Styrelsen gjorda tillbud att — mot åtnjutande af
det belopp af 3,800 Rdr, hvilket ingår i anslaget till Bergsskolan såsom »lön
åt en lärare i Maskinbyggnadskonst och en konstruktör eller assistent för samma
ämne» — lemna sin befattning såsom Professor i tillämpad Mekanik vid Institutet
och endast egna sig åt undervisning i Bergsmekanik, borde antagas.

Professor Ångström, som finner den uti komiterades program föreslagna
tiden för konstruktionsöfningarne i Bergsmekanik vara nog knapp, anser sig
nu, med afseende å det på sista tiden inträffade fall i penningens värde, böra,
i afseende å det ofvannämnda erbjudandet, göra den förändring att hans aflöning
bestämmes 500 Rdr lägre än för öfrige professorer vid läroverket.

Jag anser högst ensidigt att detta Professor Ångströms förslag kunde bifallas,
och får dervid erinra, att Lärarne vid Bergsskolan hafva till åliggande
att, under sommarferierne, deltaga i Bergsskole-elevernes resor till bruk och
bergverk samt att sedan under September och Oktober månader (jemte undervisningen
för de nya eleverne) granska dessa elevers reseberättelser och tillhandagå
dom, före deras examina, med de råd och upplysningar, som de behöfva.

I sammanhang härmed anser jag mig äfven böra framhålla angelägenheten
deraf, att den af komiterade föreslagne undervisningen i »Elementar-Mekanik»
kommer att föregås af en liten kurs i Differential- och Integral-räkning
(hvarå såsom exempel må anföras Weisbocks lärobok i detta ämne, hvilken
blott bestiger sig till 43 sidor) på det att de special-elever i Metallurgi och
Grufvetenskap, som det önska, äfven må kunna deltaga uti undervisningen i
Bergsmekanik. Nämnde räkningssätt begagnas dessutom vid undervisningen i
tillämpad fysik, grufvetenskap m. m.

Kemi, Mineralogi, Geognosi och Geologi En

väsendtlig förbättring uti undervisningen i Mineralogi, Geognosi och
Geologi synes mig genom den föreslagna anordningen vinnas, men tror att en
ytterligare utvidgning af undervisningen i geologi, med dertill hörande exkursioner,
snart blifver behöflig för blifvande grufmän och geologer.

Bokhålleri och Rättskunskap,

med särskildt afseende å industriella förhållanden, synas mig böra blifva
obligatoriska läroämnen, — åtminstone för alla elever, som tänka ingå i statens
tjenst.

F) Lärare.

Om behofvet af en A ssistent å Bergsskolans laboratorium i derom intet
namnes i Komiterades betänkande) har jag längesedan och vid flera tillfällen
gjort framställning, men tillika uttalat den mening, att denne Assistent, som
äfven borde biträda med afprofning af reagentier, utredning af kemiskt-metallurgiska
frågor samt, mot särskildt godtgörelse. på ledig tid betjena bruksegare
eller andra med analyser och prof, lämpligast torde erhålla sitt arvode från
Jernkontorets anslag till Bergsskolan. Ett antal af mera än 20 laboranter,
såsom förhållandet nu är, är dessutom för stort att kunna vederbörligen skötas
af en lärare, hvarjemte bör erinras att, utom under de ordinarie laborationstimmarne,
laborationer ofta pläga vid Bergsskolan pågå större delen af dagarne,
särdeles af special- och extra elever, hvilka dervid behöfva hjelp af lärare.

H) Styrelsen.

Komiterades förslag till Styrelse för den tekniska Högskolan hvilar på
samma principer, som äro i allmänhet gällande vid Polytekniska läroverk i utlandet,
och der blifvit af erfarenheten bepröfvade och godkände.

Styrelsens organisation vid Polytechnicum i Stuttgart synes mig i många
afseenden efterföljansvärd. Dit hörer bland annat, att en »af Regeringen utnämnd
sekreterare sköter de ekonomiska angelägenheterna». Föreståndaren för
läroverket, hvars hufvudsakliga åliggande måste vara att utöfva ledningen af
det hela, så väl i vetenskapligt som disciplinärt och ekonomiskt afseende, samt
att tillse det läroverket uppfyller tidens fordringar, vinner derigenom befrielse
från handhafvande^ af ekonomiska detaljer.

Så länge sistnämnde åliggande qvarstår för föreståndaren, måste man vid
valet af föreståndare ovilkorligen fästa afseende vid hans lämplighet såsom ekonomisk
förvaltare och kanske göra detta till hufvudsak, hvilket icke vore lyckligt.
Denna olägenhet afhjelpes genom att tillsätta en person, som har att

vårda detalj erne af ekonomien, och Indika blifva allt större i mån som läroverket
utvidgas, elevernes och byggnadernas antal tillväxer och liera fackskolor
tillkomma. Räkenskapsföringen, som enligt min åsigt för närvarande är alltför
summarisk och icke lemnar behöflig ledning för behörig skötsel af ekonomien,
bör äfven öfvertagas af denne förvaltare eller »syssloman», såsom en
sådan person ofta benämnes. För närvarande betalas räkningar, med vissa undantag,
blott en gång i månaden, men detta bör kunna ske, om icke hvarje
dag, åtminstone flera dagar i hvarje vecka. Honom tillkommer, jemte kassaförvaltningen,
tillsynen om byggnader^, biträde med anskaffande af mångahanda
inventarier, uppköp af bränsle o. s. v. För en sådan förvaltare synes
mig bostad vid läroverket vara behöflig, men icke för föreståndaren.

Räkningar böra emellertid, såsom hittills, godkännas af föreståndaren, sedan
de förut blifvit granskade af förvaltaren.

Denne sistnämnde borde äfven kunna bestrida undervisning i Bokhålleri
vid läroveiket och möjligen äfven Bibliotekarie- eller Sekreterarebefattningen,
hvilket vore särdeles lämpligt, särdeles med afseende å sommarferierne, då svårigheter
ofta mött att få dessa befattningar uppehållna.

Boitfaller pa detta sätt den ekonomiska detaljen från föreståndarebefattningen,
blir denna befattning väsendtligt underlättad, och möjligheten att erhålla
i andra afseenden lämplige föreståndare blifver större. På grund deraf anser
jag också tiden för föreståndarens antagande höra • bestämmas till högst 3 år.
I Stuttgart väljes föreståndare för hvarje år, men omväljes, utan tvifvel, om
han befinnes lämplig. Att bestämma en lång tid för föreståndarebefattningar
kan äfven vara menligt i det afseende!, att föreståndarens läroämne möjligen
kan blifva mindre väl skött, da hans tid kommer att derjemte upptagas af
föreståndaregöromål, och hvarutinnan man har ett nytt skäl att söka befria
honom från ekonomiska småbestyr.

Hvad Styrelse-personalen beträffar, så har samma åsigt gjort sig gällande
som i utlandet, nemligen att denna bör bestå af lärare, representerande särskilda
fack eller vetenskaper. På de fleste ställen i utlandet finnes dock en
särskild föreståndare för läroverkets allmänna afdelning. Eu sådan föreståndare
synes mig äfven här högst behöflig, emedan det åliggande, som de särskilda
fackföreståndarne skulle ega att »följa elevernes flit och framsteg», svårligen
kan uppfyllas så länge fackföreståndarne icke hafva med eleverne att
göra. Så t. ex. har föreståndaren för Bergsskolan icke det minsta att skaffa
med eleverne så länge de studera vid Institutet, och att pålägga honom att
följa deras flit och framsteg under denna tid, vore föga rimligt. lag hyser
dessutom den åsigt, att ynglingar, som t. ex. vilja egna''sig åt lärarebefattningai
\id tekniska elementarskolor, blifva telegraf- eller tulltjenstemän o. s. v.
böla kunna vid Institutets allmänna afdelning erhålla sin undervisning, och från

läroverket erhålla afgångsbetyg i de ämnen, som dertill erfordras. En föreståndare
för den allmänna afdelningen vid Högskolan bör således, enligt mm
åsigt, nödvändigt finnas, och hvilken bör väljas bland de lärare som hafva
med eleverne i första eller andra årskursen att göra, och således känna dem.
Likasom »Rektorn för den Matematiska afdelningen» i Stuttgart, synes denne
föreståndare äfven lämpligen kunna vara vice föreståndare för läroverket, och,
till följd af det med denna föreståndarebefattning åtföljande icke ringa besväi
och omtanke, tillerkännas ett årligt arfvode af t. ex. 500 Rdr.

Genom en sådan anordning, neml. anställandet af en ekonomisk förvaltare
samt eu föreståndare för läroverkets allmänna afdelning med särskilt arfvode,
anser jag föreståndarens aflöning kunna blifva vida lägre än den annars ehöfde
vara. Det föreslagna behoppet 1,000 Rdr anser jag ända vara för lågt.

Beträffande''’ Styrelsens sammansättning skulle jag i afseende å Konnterades
förslag vilja göra den ändring att densamma, utom föreståndaren såsom
ordförande samt den ofvannämnde föreståndaren för den allmänna afdelningen
såsom vice ordförande, skulle komma att utgöras af föreståndarne folkvälde
fackskola samt derjemte en professor från den allmänna afdelningen.
Men då detta antal Styrelseledamöter, särdeles om flere fackskolor komma
att med Högskolan förenas, skulle blifva alltför stort, anser jag då bättre,
att Styrelseledamöternas antal inskränkes till sju neml. nyssnämnde ordförande
och vice ordförande samt Bergsskolans föreståndare jemte 4 professorer, som
af lärarekollegium utan afseende på fack utses, och hvilka tillvunnit sig dess
förtroende för ådagalagdt nit och intresse för läroverkets basta, rättskänsla och
ett o-odt omdöme. Dessa hafva att afgöra alla allmänna ärenden. Då frågor
förekomma, hvilka röra något särskildt fack, inkallas fackföreståndaren ), som
vid dessa frågors behandling har säte och stämma i Styrelsen. Detta allt dock
under förutsättning att Bruks-Societeten, med afseende å dess anslag till Bergsskolan,
afstår från dess nu egande rättighet att insätta 2:ne ledamöter i Styrelsen.

I) Lokaler.

Det är en, åtminstone hos alla kemister, rådande åsigt att föreståndare för
kemniska laboratorier, böra, så vidt möjligt är, erhålla bostad i samma hus,
der laboratoriet är beläget. Då sådana redan finnas, vore det mycket illa om
desamma icke skulle fortfarande få för sina ändamål bibehållas. Åtminstone
måste jag å Bergshandteringens och Bruks-Societetens vägnar yrka, att lrofessorn
i Metallurgi, som tillika är föreståndare för Bergsskolans laboratorium,
allt framgent kommer att behålla den för honom inrättade bostad.

1866 års Komité för afgifvande af förslag till Bergsskolans organisation
in. in. förutsåg att den tid sannolikt skulle komma, då Bergsskolans laborato •)

(så framt kali ej är Styrelse-ledamot).

rium och ritsal hehöfde utvidgning, samt föreslog att denna borde verkställas
på det sätt, att en flygelbyggnad skulle tillsättas vid husets baksida och uppdragas
till 2:ne våningars höjd, af hvilka den undre våningen skulle blifva eu
utvidgning för laboratorium och den öfre för ritsalen. Och, som alla platser
å laboratorium nu äro upptagne och utrymmet på ritsalen redan är för trångt,
synes tiden vara inne att börja tänka på denna utvidgning. För Institutets
laboratorium torde utvidgning äfven snart blifva behöflig.

Utom fördelen för läroverket att laboratorie föreståndaren bor i samma
hus, der såväl elevernes som hans eget laboratorium finnes, bör äfven ihågkommas,
att man till min efterträdare och framgent utan tvifvel kommer att
söka erhålla eu person, som ombesörjer den vigtiga undervisningen i Jernets
Metallurgi, samt att, med de utsigter till i ekonomiskt afseende vida fördelaktigare
anställningar, som en i detta ämne kunnig och erfaren person bör
kunna ega, olägenheten att icke få sin bostad i samma hus med laboratorierne
måste i sin mån verka afhållande för honom att söka platsen.

Beträffande lokal för den så vigtiga praktiska undervisningen i jernets
metallurgi, bör, med anledning af Komiterades yttrande derom, erinras att,
ehuru en fördelaktig plats genom uppgörelse med ett jernverksbolag för de
3:ne sista åren erhållits, stora svårigheter i detta hänseende vanligen mött under
den föregående tiden, äfvensom att många fruktlösa försök nu blifvit gjorda
att erhålla någon lokal för innevarande år; och hvartill bristande utrymme
för mera än 20 personers legering torde vara en hufvudsaklig orsak. Äfven
af elever som bereda sig till inträde i Bergsskolan, och derförinnan måste
vistas minst 2:ne månader vid jernbruk och grufvor, förspörjes ofta klagan
öfver svårigheterne att erhålla tillträden till jernverk. Man bör emellertid icke
misströsta att framdeles få dessa förhållanden ordnade på en bättre fot.

K) Kostnader.

Under antagande att Bruks-Societeten, vid nu instundande allmänna sammankomst
i Jernkontoret, beslutar någon förändring eller ny tolkning af uttrycket
»Bergsskole-elevernes praktiska undervisning», hvilket, taget i dess inskränktaste
mening, icke medgifvit att mera än 5 ä 6 och för sist!, år 7,000
Bdr kunnat erhållas af de 15,000 Rdr, som Bruks-Societeten, »med vilkor af
Bergsskolans i Falun sammanställning med Teknologiska Institutet och ändamålsenliga
anordning i enlighet med tidens fordringar», anslagit, måste jag
yrka att de 1,000 Rdr, som Komiterade föreslagit att utgå från Jernkontorets
anslag till lön åt en professor i grufvetenskap, måtte, likasom den öfriga delen
af lönen 3,500 Rdr, uppföras såsom statsanslag.

Att 800 Rdr hittills lemnats denne professor från Jernkontorsanslaget,
härrörer väsendtligen deraf, att det af Styrelsen för Teknologiska Institutet

1863 föreslagne och af Rikets Ständer 1866 Bergsskolan »tillförsäkrade» anslaget
af 19,500 Rdr icke medgaf större aflöning ån 3,200 Rdr, åt en professor
i grufvetenskap.

Upplysningsvis torde böra nämnas att Bergsskolans lärare, under sommarresorne
med eleverne, åtnjuta 6 Rdr såsom dagtraktamente jemte resekostnadsersättning
från Jernkontorets anslag. Med afseende å de 800 Rdr, som
Profossoren i grufvetenskap erhåller från berörde anslag, har han under den
tid af 3 ä 4 veckor som kursen i markschejderi m. m. plägat upptaga, icke
åtnjutit dagtraktamente.

Som Staten icke har andra bergstjenstemän än Bergmästare och Grufingeniörer
och ingen undervisning i grufvetenskap ingår uti den akademiska
bergsexamen, hvilken erfordras för dessa tjenster, synes äfven deri ligga ett
skäl att Staten vid landets enda högre Bergsläroverk bekostar aflöningen till
en professor i grufvetenskap.

Beträffande anslaget till »samlingar» äfvensom öfriga anslagstafla- vid Bergsskolan,
måste jag yrka att dessa, enligt Kongl. Brefven den 22 Mars 1867
och den 25 Maj 1871, i räkenskaperne hållas skiljde från Institutets öfrige
anslag.

Stockholm den 14 Febr. 1874.

Y. EGGERTZ.

Sundhets-Collegium.

STORMAKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!"

Medelst nådig remiss den 31 sistlidne December liar Eders Kongl. Maj:t
befallt Dess Sundhetscollegium att, efter vederbörandes hörande, inkomma med
underdånigt utlåtande i de delar som vederbör öfver dertill utsedde Komiterades
Betänkande och förslag angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska
Institutet och bildandet af en teknisk Högskola. På grund häraf och då ingen
annan del af ifrågavarande Betänkande syntes kunna blifva föremål för det
infordrade utlåtandet än den, som angår den farmaceutiska undervisningen,
har Collegium den 19 Januari infordrat yttranden från såväl det Farmaceutiska
Institutets Styrelse som från Apotekare-Societetens Direktion, och får nu, sedan
dessa yttranden den 16 dennes kommit Collegium tillhanda, fullgöra Eders
Kongl. Maj:ts befallning.

Komiterade, som beträffande andra specialskolors förening med Teknologiska
Institutet till en Teknisk Högskola framlagt deltaljeracle förslag till
läroämnen, lärotimmar, erforderligt antal lärare samt af sammanslagningen härflytande
kostnader, har i afseende på det Farmaceutiska Institutets förening
med det Teknologiska inskränkt sig till att såsom grundsats förorda densamma
och föreslå dess inträdande efter en viss tids förlopp, men endast i förbigående
antydt den tillökning i lokaler och lärarepersonal, som för detta ändamål skulle
erfordras. De yttranden, som om den ifrågasatta sammanslagningen afgifvas,
torde fördenskull böra hafva till hufvudsakligt ändamål att utreda huruvida
densamma i allmänhet kan anses vara fördelaktig för den farmaceutiska bildningen
och på samma gång möjlig att genomföra.

Såsom Eders Kongl. Maj:t af bifogade underdåniga yttranden täcktes inhemta
har Apotekare-Societetens Direktion ur dessa båda synpunkter afstyrkt
Komiterades förslag; hvaremot Styrelsen för det Earmaceutiska Institutet, hvilken
icke inlåtit sig på undersökning om åtgärdens möjlighet under nu existerande
förhållanden, yttrat sig tillstyrkande hufvudsakligen på den grund, att, enligt
de upplysningar en bland Styrelsens ledamöter, hvilken tillika varit ledamot i
Komitén, meddelat angående sättet för den farmaceutiska undervisningens ordnande
vid den Tekniska Högskolan, Styrelsen ansett den farmaceutiska bildningen
sålunda blifva fullständigare än den, som under närvarande antal lärare
och tillgång på undervisningsmateriel kan vid det Farmaceutiska Institutet bibringas.
De sålunda af en enskild komité-ledamot lemnade upplysningarne
finnas emellertid icke i Styrelsens yttrande intagne. Dessutom bär Styrelsen
såsom grund för tillstyrkandet anfört det förhållande, att Staten på detta sätt
ensam komme att öfvertaga en undervisning, som i annat fall snart skall komma
att rubbas, då apotekare utan tvifvel under nu förändrade stadganden angående
deras privilegier snart skola undandraga sig den hittills från dem utgående
andel i bekostandet af undervisningen vid Farmaceutiska Institutet.
Bland Styrelsens fem ledamöter hafva likväl Bänne reserverat sig mot detta
yttrandes innehåll; och en bland de öfriga har redan såsom ledamot i Komitén
deltagit i förslagets framläggande.

De skäl komiterade anfört till stöd för sitt förslag om den farmaceutiska
undervisningens förläggande till en blifvande teknisk högskola synas kunna
hänföras under följande Benne punkter, nemligen:

att härigenom en besparing i kostnaden för undervisningen beredes, emedan
föreläsningarne i vissa läroämnen kunna vara gemensamma för flere afdelningar
och således bestridas af samma lärare, i hvilket afseende uppgifves att lärokurserne
i allmän kemi, mineralogi och geognosi äro nära öfverensstämmande
vid det Teknologiska Institutet och vid det Farmaceutiska samt att vissa delar
af undervisningen i botanik och zoologi kunna vara gemensamma för skogselever
och farmacie studerande;

att, då vid två läroverks förening det är en vigtig förutsättning att
eleverna äro i besittning af lika förkunskaper och dessa såsom vilkor för inträde
vid den tekniska högskolan böra motsvara maturitetsexamen på reala
linien af högre elementarläroverket, en dylik fordran äfven på farmaceuternas
förkunskaper skulle verka höjande på farmaceuternas så väl allmänna bildning
som förmåga att inhemta nödig fackbildning;

att en dylik förening af särskilda fackskolor, och deribland äfven den
farmaceutiska, uti en enda teknisk läroanstalt redan eger rum flerstädes i utlandet,
såsom i Zurich, Munchen, Stuttgart, Carlsruhe, Aachen:

Det lärer icke kunna förnekas att föreläsningar och öfrig undervisning i

vissa läroämnen kunna utan skada, men med besparing af lärarekrafter, vara
gemensamma för lärjungar i vissa fack, men endast under den förutsättning
att dessa lärjungar icke allenast ega samma förbildning, utan äfven ett ungefär
lika stort behof af insigt i läroämnet såväl i qvantitatift som qvalitatift afseende.
Komiterade synas hafva förbisett, att den vid eu blifvande teknisk högskola
studerande farmaceuten icke allenast enligt deras förslag skall ega de förkunskaper,
som motsvara maturitetsexamen på reala linien, utan äfven enligt särskild
lagstiftning måste hafva tre till fyra år varit elev på apotek, derefter
aflagt den förberedande examen, hvarigenom han berättigas till vidsträcktare
farmaceutisk verksamhet, och hvaruti t. ex. kemi ingår såsom väsendtligt examensämne,
samt att han derefter bör hafva några år konditionerat på apotek såsom
medhjelpare. Till följd häraf kommer den i högskolan intagna farmaceuten
att ega vida större insigter i allmän kemi än de flesta bland högskolans andra
lärjungar och hans behof af ytterligare undervisning i detta ämne kan icke
fyllas genom den elementära undervisning, som är behöflig t. ex. för landtmäteri-
eller skogselever, lika litet som dessa med fördel och utan onödig
tidsspillan kunna vara betjenta med en efter farmaceutens behof lämpad vidsträcktare
undervisning i samma ämne. Erfarne lärare torde dessutom kunna
vitsorda att under en vidsträcktare föreläsningskurs i allmän kemi, läraren
svårligen kan undgå att vid valet af föredragna ämnen i viss mån fästa afseende
på åhörarnes, af deras specialstudier bestämda behof, och att således
föreläsningar i allmän kemi, som gå utöfver det mest elementära, komma att
blifva något olika för en farmaceut och för én blifvande teknisk kemist. livad
som sålunda blifvit anfördt om allmän kemi kan utsträckas äfven till flere
andra läroämnen och torde kunna åberopas såsom en icke obetydlig betänklighet
mot det föreslagna sammanslåendet af flere andra specialskolor med
teknologiska institutet. En besparing i lärarekrafter kan väl i viss mån derigenom
beredas, men på bekostnad af lärjungarnes tid.

Collegium instämmer till alla delar uti den af Komiterade uttalade åsigten
att fordringarna på de förkunskaper, som äro uppstäda såsom vilkor för inträde
vid farmaceutiska institutet, äro alldeles för lågt ställda och böra, till
höjande af farmaceuternas både allmänna och fackbildning, icke obetydligt
stegras. Men då Komiterade föreslagit maturitetsexamen från reala linien eller
deremot svarande kunskaper såsom vilkor för farmaceuternas tillträde till den
tekniska högskolan, och samma fordran, såsom Collegium här nedan skall söka
ådagalägga, måste ställas såsom vilkor för antagande såsom apotekselev, hafva
Komiterade begärt både för litet och för mycket; för litet, emedan farmaceuten
ovilkorligen behöfver äfven andra förkunskaper, deribland i latin för att kunna
med säkerhet tyda icke allenast sitt eget, utan äfven andra länders på latin
affattade farmakopéer; för mycket, emedan genom så högt stälda fordringar

för inträdet på den farmaceutiska banan ovilkorligen skulle blifva en följd,
att så få ynglingar egna sig deråt, att inom kort tid apotekarne skulle se sig
urståndsätta att tillbörligen betjena allmänheten. Det är att önska och hoppas
att detta förhållande i en framtid må blifva annorledes; men för det närvarande
måste man inskränka sig till att endast stegra dessa fordringar till det
aldra nödvändigaste, men sedan öka dem småningom. Det mål, dit man helst
bör i detta afseende syfta, synes Collegium vara maturitetsexamen hellre på
den klassiska än på den reala liden; hvad som i den förra kan fattas uti
inhemtade kemiska förkunskaper synes vida lättare kunna afhjelpas under elevtiden
på ett apotek, än den latinska språkkunskap, som eleven från reallinien
icke eger och dock ovilkorligen behöfver för att förstå farmaceutens rättesnöre,
farmakopéen.

Orsaken, hvarföre fordringarne för inträde vid farmaceutiska institutet icke
ställts högre än som skett, är de låga fordringar, Indika i gällande apotekarereglemente
äro stadgade såsom vilkor för inträdet såsom elev på apotek. Dessa
senare fordringar inskränka sig nemligen till »en grundlig undervisning i kristendom,
att kunna skrifva läslig stil och räkna samt att uti latinska språket
vara så mycket kunnig, att man väl känner gramatikan och kan någorlunda
öfversätta latin på svenska.»

Otillräckligheten hos dessa fordringar har redan längesedan varit insedd och
behjertad såväl af Sundhetscollegium som af apotekarne sjelfva. Sålunda
hafva i de olika förslag till nytt apotekarereglemente, hvilka blifvit till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnade, det första 1835 det sista 1861, en betydlig stegring
i fordringarne på apotekselevers skolkunskaper blifvit till stadfästelse anmäld;
och apotekarne hafva bemödat sig att såsom elever erhålla ynglingar
med så hög skolbildning som möjligt. Detta bemödande har emellertid icke
krönts med större framgång, än att det endast undantagsvis lyckats att till
elever erhålla studenter, sällan nog ynglingar med sjette klassens kunskaper,
men oftast sådana, som genomgått den femte klassen; på senaste tiden har
äfven detta mött svårigheter. Orsaken härtill torde i någon mån ligga i föräldrars
och målsmäns nedsättande åsigt om beskaffenheten af de göromål, eleven
måste förrätta för att genomgå sin kurs, men hufvudsakligen i farmaciens hittills
varande obestämda och osäkra ställning i vårt land. Då nu denna ställninggenom
nyss träffade lagstiftningsåtgärder blifvit bättre befästad, är det att
hoppas att flere ynglingar med tillräcklig skolbildning skola egna sig åt farmacien;
detta förhållande kan dock endast efter hand komma att inträda. Sundhetscollegium
är emellertid betänkt på att med det snaraste inkomma till Eders
Kongl. Maj:t med underdånigt förslag om stegrade fordringar på förkunskaper
hos apoteks-eleverna, men torde dervid icke våga ställa dessa fordringar högre,
än på de kunskaper som inhemtas i sjette klassen, utan att derigenom riskera

en redan befintlig brist på biträden å apoteken. De sålunda ifrågasatta
fördragande motsvara i det närmaste de i det Tyska Riket gällande, hvilka
äro bestämda till de skolkunskaper, som inhemtas i Secunda vid ett Gymnasium
eller en Realskola åt första ordningen eller i Bayern i den första Gymnasialklassen
eller i första kursen af ett Realgymnasium. Vid dessa realläroverk
läses äfven latin.

Enligt Gollegii åsigt böra de fordringar på allmän bildning och förkunskaper,
som uppställas såsom vilkor för inträdet i en farmaceutisk fackskola,
icke vara högre än de för antagandet till elev stadgade förkunskaper. Att
detta icke sker vid farmaceutiska institutet är en nödtvungen följd af apotekselevernas
varierande förkunskaper. Erfarenheten säväl i Sverige som i Danmaih
och Norge har visat att den tillökning i skolkunskaper, som apotekselever
med tillhjelp af en för examen antagen manuduktör söka förskaffa sig, är af
föga värde och varaktighet. Kunna fordringarne en gång stegras så, att apotekselever
böra hafva aflagt maturitetsexamen, vore detta utan tvifvel ganska
nyttigt; men detta kan lika väl eller måhända bättre ske, om det farmaceutiska
institutet fortfarande är fristående som om detsamma förenades med det teknologiska.

De af Komiterade såsom stöd för deras förslag åberopade exemplen på
farmaceutisk undervisnings meddelande vid teckniska läroanstalter i det Tyska
Riket torde icke ega all den vigt, komiterade synas vid dem fästa; ty dels äro
farmaceuterna för studiernas idkande hänvisade äfven till universiteten, dels
äro i sådant afseende alla universitet godkända, men enligt Rikskanslersembetets
kungörelse den 18 Juli 1873 endast de polyteknisk^ skolorna i
Braunschweig, Stuttgart och Carlsruhe. Den väsendtliga skilnaden förekommer
dessutom mellan Komiterades förslag och de i hela Tyska Riket gällande stadgande^
dels att i detta rike farmaceuterna hafva tillträde till undervisningen
så väl vid universiteten som vid nämnda tekniska skolor utan att af dem fordras
samma förkunskaper, som af andra studerande vid dessa läroanstalter; dels att
examen icke aflägges inför akademisk myndighet eller vid den polytekniska
skolan, utan inför särskildt tillsatta examinationskommissioner, der bland andra
alltid tvänne apotekare äro ledamöter. I det Tyska Riket finnas inemot 5,000
apotek och antalet af dem, som egna sig åt farmacien, är derföre ganska betydligt;
det skulle för det allmänna blifva alltför kostsamt att för dem alla
inrätta särskilda fackskolor. Men att den undervisning, hvartill farmaceuterna
der äro hänvisade, för de aldra flesta bland dem icke är tillräcklig, det utvisar
den mängd af enskildt inrättade farmaceutiska institut, der farmaceuten
för dryg betalning får komplettera sina kunskaper för att kunna genomgå
examen. I Sverige finnas icke flere än något öfver 200 apotek, och under
de sex läsåren 1867—73 hafva vid det farmaceutiska institutet blifvit in -

skrift)e 128 och utexaminerade 93 farmaceuter; detta antal är icke större, än
att detsamma kan vid en enda läroanstalt undervisas. Då vi nu ega en fristående
sådan af den beskaffenhet, att grannländerna gerna skulle önska sig
dylika, och denna dessutom kommer att behöfvas för pröfningen i pharmacise
studiosi-examen. synes det icke rådligt att nu beröfva sig eu sådan fördel.
Den farmaceutisk^ undervisningen och pröfningen har förut varit förlagd till
en läroanstalt, hvars hufvudändamål hade med farmacien ett vida närmare sammanhang
än den tekniska undervisningen kan ega; och dock var det de otillfredsställande
resultaten åt denna förening, som föranledde inrättandet af eu
särskild farmaceutisk läroanstalt. Med minne häraf är det ursäktligt om man
lika med Apotekare-Societetens Direktion befarar samma ofördelaktiga resultat
af en förening med den tekniska högskolan, vid hvilken den farmaceutiska
undervisningen, såsom förut en gång skett, lätt kunde blifva en bisak.

Den tillökning i lärarekrafter vid den tekniska högskolan, som skulle blifva
en följd af det farmaceutiska institutets förening dermed, antages af Komiterade
vara åtminstone en professor och en assistent för farmaceutisk kemi, eu
lektor för farmakognosi, praktisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap
samt en laborator. Den häraf föranledda kostnaden uppgifves icke, men kan
med ledning af de för andra lärare föreslagna aflöningsbelopp beräknas till
9,500 Rdr. Häremot har det farmaceutiska institutets styrelse, med hvilken
Sundhets-Collegium i detta afseende till alla delar instämmer, anmärkt olämpligheten
af att hos samma lärare förena så olikartade läroämnen som farmakognosi
och praktisk farmaci, af hvilka det förra ensamt dessutom är af så
stor vigt, att för dess skull borde anställas en professor lika väl som för farmaceutisk
kemi. Genom en sådan åtgärd, som svårligen lärer kunna undgås,
kommer lärarnes aflöning att ökas till 14,000 riksdaler eller till 1,950 riksdaler
mera, än hvad som nu utgår i totalbelopp för farmaceutiska institutet,
hyra och alla andra utgifter inberäknade.

Beträffande den tillökning eller utvidgning af lokaler, som af den ifrågasatta
sammanslagningen skulle påfordras, hafva Komiterade »såsom vilkor å Statens
sida för denna förening uppstält, att den af farmaceutiska institutet nu
disponerade byggnad fortfarande upplåtes för denna undervisnings behof».
Collegium kan icke af detta yttrande draga annan slutsats, än att Komiterade
antagit, att Staten skulle hafva någon eganderätt eller dispositionsrätt till samma
byggnad, och anser sig fördenskull böra upplysa att den tomt, hvarå denna byggnad
är belägen, jemte andra derå befintliga byggnader är af Apotekare-Societeten
för dess egna medel inköpt; samt att lärohuset val är uppfördt med tillhjelp
af ett af Staten lemnadt amorteringslån stort 50,000 riksdaler, men att
såväl ränta som amorteringsbelopp derå hittills ordentligen blifvit erlagda af
Apotekare-Societeten, som dessutom påkostat det icke obetydliga belopp, som

derutöfver erfordrats så väl till byggnadens fullbordande som för dess inredning
till laboratorier och lärosal. Denna byggnad är således otvifvelaktigt
Apotekare-Societetens egendom, för hvilken, om den skall af Högskolan begagnas,
hyra torde fortfarande böra erläggas, liksom den hittills blifvit af de
för farmaceutiska institutet anslagna medel erlagd. Den förut beräknade kostnadssumman
kommer härigenom att ökas med minst 2,600 riksdaler.

Komiterade hafva vidare funnit att, i händelse af ifrågavarande förening,
en utvidgning erfordras af det teknologiska institutets laboratorium, men ansett,
att, då en sådan utvidgning i allt fall torde snart nog blifva nödvändig, utrymme
bör utan synnerlig särskild kostnad beredas äfven för farmaceuterna.
För Collegium vill det emellertid synas, som om den utvidgning af ett laboratorium,
hvilken skulle svara mot en tillökning af omkring 20 laboranter, måste
föranleda en ganska betydlig kostnad icke allenast för en gång, utan äfven
årligen för förbrukningsartiklar, uppassning och biträde af åtminstone en amanuens.
Äfven hafva komiterade icke tagit i betraktande de utgifter, som uppkomma
af nödiga böckers och samlingars anskaffande och af behofvet af särskilda
lokaler för deras uppställande. Uti det värderika bibliotek och de ingalunda
föraktliga samlingar, öfver hvilka det farmaceutiska institutet nu disponerar,
kan staten svårligen anses ega någon större andel, än på sin höjd den,
som svarar mot dess bidrag under årens lopp i jemförelse med apotekarnes;
dessa undervisningsmedel torde fördenskull icke utan öfverenskommelse eller
utan bifall från Apotekare-Societetens sida kunna införlifvas med den tekniska
högskolans. Tages allt detta i öfvervägande, lärer den redan beräknade kostnaden
af 16,600 riksdaler komma att undergå en ganska betydlig tillökning,
men hvars ungefärliga belopp icke nu kan beräknas.

Farmaceutiska Institutets Styrelse har i sitt underdåniga yttrande framhållit
bristerna och svårigheterna vid undervisningen derstädes, i det att aflöningen
för lärarne är för ringa, lärotimmarnes antal för lågt, utrymmet på
laboratoriet för knappt och vissa samlingar otillräckliga. Collegium medgifver
gerna att aflöningen är nog låg, men måste anmärka att en tillökning deri
skall kosta Staten lika mycket antingen den utgår till den tekniska högskolan
eller till det farmaceutiska institutet. Med eu förökad aflöning kunna äfven
lärotimmarnes antal ökas, så att de bättre motsvara behofvet. Beträffande det
bristande utrymmet på laboratoriet, der enligt Styrelsens uppgift 50 till 60
„ laboranter borde hafva plats, om hvar och en skulle få laborera två år, så

beror detta på omständigheter, hvilka snart böra och kunna förändras. Enligt
hvad förut blifvit anfördt är antalet af årligen tillkomna lärjungar omkring 20
och med en tvåårig lärokurs borde deras totalantal icke betydligen öfverstiga
40. Att det oaktadt 50, 60, ja ända till 70 lärjungar på eu gång funnits
vid läroverket förklaras af deras ringa underbyggnad och den ringa garanti,

som deras förberedande examen lemnar, till följd hvaraf, äfvensom mången gång
af bristande flit, de komma att qvarstanna vid läroverket under flere än två år.
Detta förhållande har redan blifvit af Collegium åberopadt såsom ett hinder
för undervisningens fördelaktiga begagnande i allmänhet och måste med det
första undanrödjas; att detta lika väl eller bättre kan ske oberoende af en förening
med ett annat läroverk har Collegium äfven förut sökt i underdånighet
ådagalägga; och Collegium är för sin del förvissadt att undervisningen vid
Farmaceutiska Institutet skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas,
äfven om Apotekare-Societetens bidrag skulle upphöra att utgå, med ett betydligt
mindre statsanslag än det, som skulle erfordras till följd af den farmaceutiska
undervisningens förläggande till teknologiska institutet.

Fullkomligt öfverensstämmande med billighetens fordringar hafva komiterade
ansett, att de farmacie-elever. Indika under senare åren blifvit antagna å
apotek, böra komma i åtnjutande af den farmaceutiska undervisningen på samma
vilkor, som vid deras antagande till apotekselever voro gällande, samt att fördenskull
förhöjningen af inträdesfordringarne vid läroanstalten och dess föreslagna
förening med teknologiska institutet icke skulle ega rum förrän efter
ett visst antal år. Men då komiterade beräknat detta antal till fem, måste
Collegium anmärka, att detta antal är för lågt; ty om de ynglingar, som under
senaste eller innevarande år antagits till elever, redan efter fem år inträda vid
institutet, så behöfva de två år dertill för att genomgå detsamma, och föreningen
af läroverken skulle fördenskull icke kunna försiggå förr än om sju år.
Emellertid finnas många farmacie studerande, som af medellöshet icke kunna bereda
sig tillfälle att redan efter fem år efter deras antagande till elever söka
inträde vid institutet; om dessa icke skola uteslutas från den förmån, deras
lyckligare lottade kamrater få åtnjuta, torde tidsperioden för föreningen böra
beräknas ända till tio år.

Då, enligt hvad Collegium i det nu anförda sökt i underdånighet ådagalägga,

den förhöjning i anspråken på förkunskaper och allmän bildning hos
apotekselever, hvilken är ett vilkor för det farmaceutiska studiets höjande, på
ett ändamålsenligare och med apotekareyrkets särskilda fordringar mera öfverensstämmande
sätt kan åstadkommas, än genom föreningen af den farmaceutiska
läroanstalten med en annan, hvars inträdesfordringar afse andra behof;

den farmaceutiska undervisningen vid nuvarande läroanstalt kan ordnas
minst sagdt på ett lika tillfredsställande sätt, som genom den ifrågavarande
föreningen, men med mindre kostnad för det allmänna;

och slutligen den föreslagna föreningen icke kan sättas i verket förr än
efter förloppet af sju, måhända tio år från det år, då förhöjningen i förkunskaper
blifvit beslutad;

tillåter sig Sundhets-Collegium i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t icke måtte, åtminstone för det närvarande, ingå i någon afgörande pröfning
af komiterades förslag om den farmaceutiska undervisningens förläggande
till en af det teknologiska institutet bildad teknisk högskola; helst vid en dylik
pröfning torde böra tagas i öfvervägande de förändrade förhållanden rörande
apotekareyrket, hvilka komma att under de närmaste åren blifva en följd af
redan vidtagna och förestående förändrade lagstiftningsåtgärder rörande apotekareyrket
men icke nu kunna till alla delar förutses. Vid den tiden torde
ock erfarenheten hafva ådagalagt, huruvida den tekniska högskolan förmått rättfärdiga
de förhoppningar, man vid densamma velat fästa.

Apotekare-Societetens så väl som Styrelsens för farmaceutiska institutet
underdåniga yttranden bifogas och Collegium framhärdar med djupaste vördnad,
trohet och nit

Stormäktigstc, Allcrnådigste Kolning!
tiders Kung!. Maj:ts

underdåuigste, tropligtigstc
tjenare och undersåter

N. J. BERLIN.

O. F. HALLIN. EDW. EDHOLM. A. KULLBERG.

A. J. Bruzelius.

Stockholm den 23 Mars 1874.

Styrelsen för Farmaceutisk^ Institutet.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÄDIGSTE KONUNG!

Genom skrifvelse den 19 Januari d. å. har Kongl. Sundhetskollegium anmodat
Farmaceutiska Institutets Styrelse att inkomma till Kongl. Sundhetskollegium
med till Eders Kongl. Maj:t stäldt underdånigt utlåtande rörande det af
utsedde komiterade den 4 November 1873 afgifna underdåniga betänkande och
förslag angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet och
bildandet af eu Teknisk Högskola, — för så vidt detta betänkande och förslag
berör den farmaceutiska undervisningen.

Då Farmaceutiska Institutets Styrelse härmed går att i underdånighet afgifva
det begärda utlåtandet, nödgas Styrelsen framhålla, att densamma i komiterades
betänkande icke kunnat finna något fullt bestämdt förslag till den farmaceutiska
undervisningens framtida ordnande i förening med den föreslagna
tekniska Högskolan. Bland de i komiterades betänkande (sid. 98 och följande)
upptagna undervisningstabellerna för de särskilda fackskolorna saknas nämligen
en dylik tabell för den påtänkta farmaceutiska fackskolan. Den enda antydan
om den farmaceutiska undervisningens tilltänkta ordnande i samband med den
tekniska Högskolan, som betänkandet innehåller, finnes å sid. 116, der det heter:
»Om Farmaceutiska Institutet framdeles förenas med den Tekniska Högskolan,
»erfordras ytterligare åtminstone följande lärare:

»En Professor, biträdd af en assistent, undervisar i farmaceutisk kemi;

»En lektor undervisar i Farmakognosi, praktisk Farmaci och farmaceutisk
»Författningskunskap;

»En laborator leder laborationsöfningarne.»

Yid detta, såsom det synes, provisionella förslag får Farmaceutiska Institutets
Styrelse i undernånighet anmärka, att de i förslaget upptagne special -

lärarne äro för en god farmaceutisk undervisning säkerligen icke tillräckliga,
hvilket äfven Komiterade liksom synas villige att medgifva, i det de begagna
det ofvan anförda uttrycket, att det för den påtänkta farmaceutiska fackskolans
behof «erfordras ytterligare åtminstone följande lärare» etc.

Styrelsen får i sammanhang härmed underdånigst framhålla att det svårligen
kan blifva möjligt samt ingalunda lämpligt, att hos en person förena de
olikartade undervisningsämnena, till hvilkas handhafvande en lektor blifvit föreslagen.
Farmakognosien fordrar, framgent liksom nu, en lärare ensamt för sig,
och detta läroämne torde böra i en blifvande farmaceutisk fackskola ställas i
jemnlikhet med den farmaceutiska kemien. Hvartdera ämnet synes fullkomligen
kräfva det mått af arbete, som man varit van att fordra af en professor.

För undervisningen i praktisk Farmaci och farmaceutisk författningsskunskap,
hvilka ämnen möjligen kunna skötas af en och samma person, erfordras
sålunda en särskild lärare.

Ehuru Komiterades betänkande icke innehåller något bestämdt förslag
rörande den farmaceutiska undervisningens ordnande i förening med den föreslagna
Tekniska Högskolan, så hyser Farmaceutiska Institutets Styrelse likväl
den öfvertygelsen, att, om en sådan förening blifver en verklighet, vederbörligt
afseende då kommer att fästas äfven på den farmaceutiska undervisningens
behof, så att dels ett tillräckligt antal lärare anställas vid den Farmaceutiska
fackskolan och dels de blifvande eleverna vid densamma få tillräcklig tid anslagen
åt de ämnen, som för dem äro vigtigast, nemligen Naturalhistoria och
Kemi; och anser Styrelsen, i sådant fall, att de väsendtliga och här nedan
antydda olägenheter, hvilka nu vidlåda undervisningen vid Farmaceutiska Institutet,
skulle genom föreningen med den Tekniska Högskolan undanrödjas.

Undervisningskursen vid Farmaceutiska Institutet är två-årig, men nya lärjungar
mottagas likväl hvarje år, hvaraf följden är, att hvartannat år de nya
lärjungarne inträda midt uti en föreläsningskurs, af hvilken de, med det kunskapsmått,
de vid inträdet ega, icke kunna draga vederbölig nytta, då framställningen
af lärokursen ej gerna kan lämpas efter det olika behofvet hos de
båda på olika kunskapsgrad stående årsklasserne af åhörare. Någon särskild
kurs i Farmaceutisk kemi kan ej meddelas, utan måste denna afhandlas i sammanhang
med den allmänna kemien. De praktiska öfningarne på laboratorium
äro äfven för närvarande otillräckliga. Eleverna deltaga i densamma endast
första året, hvarunder föga mera medhinnes än en kurs i qvalitativ analys;
för öfningar i farmaceutisk kemi återstår nästan ingen tid. En förändring
häruti och laborationskursens utsträckning till två år är omöjlig genom bristande
utrymme på laboratorium, ej heller skulle en enda laborator kunna handleda
ett så stort antal lärjungar, hvilka under sådane förhållanden skulle säker -

ligen komma att uppgå till SO eller 60. Dessa olägenheter skulle försvinna
genom förening med den tekniska Högskolan.

Man skall möjligen kunna anse, att man kunde erhålla samma resultat
genom ökadt anslag till Farmaceutiska Institutet, utan dess förening med den
tekniska Högskolan, men det anslag som då skulle erfordras, blifver så betydligt,
att dess erhållande synes Styrelsen mer än tvifvelaktigt, emedan då
åtminstone ytterligare eu lärarebefattning i kemi måste inrättas och Institutets
laboratorium utvidgas så, att det kunde rymma dubbelt så stort antal lärjungar
som för närvarande.

I här ofvan uttalade åsigt och förhoppningar om ett gynnsamt resultat
för den Farmaceutiska undervisningen af Farmaceutiska Institutets förening med
den föreslagna Tekniska Högskolan har Styrelsen blifvit ytterligare styrkt genom
de meddelanden, som under öfverläggningen om detta ämne gjordes af en
Styrelsens ledamot, som tillika varit medlem af den Komité, som haft nådigt
uppdrag att utarbeta ofta omförmälda betänkande och förslag rörande bildandet
af en Teknisk Högskola, med hvilken skulle förenas åtskilliga nuvarande fristående
läroverk. Dessa meddelanden lemnade närmare upplysning om, huru
Komitén tänkt sig en blifvande Farmaceutisk Fackskola ordnad, och dessa upplysningar
hafva gifvit Styrelsen ökad anledning att förutsätta, att i fall Farmaceutiska
Institutet förenas med den tekniska Högskolan — ett tillräckigt antal
lärare i den tillämnade Farmaceutiska fackskolan skall komma att tillsättas;
att läroämnena skola ordnas och fördelas i öfverensstämmelse med den Farmaceutiska
undervisningens verkliga behof och att ett tillräckligt anslag skall beviljas,
dels till lärarnes aflöning och dels till undervisningsmaterielens underhåll
och förökande.

Det nuvarande Farmaceutiska Institutet åtnjuter af Staten ett årligt anslag
af 4,875 R:dr Runt med vilkor att Apotekare-Societeten årligen lemnar ett
lika stort bidrag, hvarjemte ett årligt anslag af Staten utgår med 2,000 R:dr
för anställande af tentamina och examina.

Dessa tillgångar för det Farmaceutiska Institutet hafva befunnits otillräckliga,
så att det hittills icke varit möjligt att anskaffa i ^fullständig mängd hvad
som varit nödigt af undervisningsmateriel, utan sådan har måst lånas från flera
håll och laborationsöfningarne hafva — förutom af ofvan anförda skäl, äfven —
af brist på medel icke kunnat utsträckas så långt som önskligt vore, hvarjemte
torde böra nämnas att lärarnes aflöningar i allmänhet äro blott ungefär hälften
af hvad som vid andra läroverk lemnas såsom godtgörelse för alldeles samma
slags arbete. Genom en förening af Farmaceutiska Institutet med den Tekniska
Högskolan skulle säkerligen rikligare tillgång till undervisningsmateriel erhållas,
de befintliga samlingarne lättare underhållas och förökas, laborationerna till
lärjungarnes gagn kunna utsträckas, — och genom bättre aflöningar kunde man

hoppas att vid fackskolan stadigt fästa lärare, Indika kunde uteslutande egna
sin tid åt undervisningen, hvarigenom denna antagligen skulle vinna.

Slutligen får Styrelsen underdånigst fästa uppmärksamheten på följande
enligt dess tanka mycket beaktansvärda förhållande, som i sin mån inverkat
på Styrelsens åsigt rörande den i ifrågasatta föreningen mellan Farmaceutiska
Institutet och den tekniska Högskolan. Det är nemligen att befara, ja, man
kan med säkerhet antaga, att Apotekare-Societeten inom en icke aflägsen framtid,
— eller så snart Apoteksprivilegiernas amortering blifvit fullt ordnad —
upphör att lemna sitt bidrag, hvilket utgör vilkoret för Statens anslag till Farmaceutiska
Institutet. Man kan sålunda emotse, att den för samhällsmedlemmarnes
välbefinnande så ytterst vigtiga Farmaceutiska undervisningen skall
kunna blifva omöjliggjord, åtminstone för någon tid, till dess att Staten, som i
så fall icke torde kunna undgå att fullständigt ombesörja denna undervisning,
hunne att ordna densamma. En sådan hotande rubbning af den farmaceutiska
undervisningens jemna gång anser Institutets Styrelse böra om möjligt förebyggas,
och i en förening af det Farmaceutiska Institutet med den föreslagna
Tekniska Högskolan ser Styrelsen en utväg att vinna detta mål.

Med stöd af samtliga här ofvan anförda skäl och under uttalade förutsättningar
får alltså Farmaceutiska Institutets Styrelse underdånigst tillstyrka
den ifrågasatta föreningen af Farmaceutiska Institutet med den tillämnade Tekniska
Högskolan.

I Farmaceutiska Institutets Styrelses ofvanstående tillstyrkande kunna undertecknad
J. Braconier och E. G. Åman icke instämma, utan hafva vi underdånigst
i särskildt bifogade reservationer uttalat vår afvikande mening.

Med underdånig vördnad, trohet och nit

Eders Kong!, lajits

tropligtigste tjenare och undersåter

OSKAR TH. SANDAHL.

J. BRACONIER.

AXEL WIMMERSTEDT.

AXEL RYDING.
ER. GUST. ÅMAN.

Ludvig Stahre.

Stockholm den 15 Mars 1874.

Reservation.

(Bilaga till Farmaceutiska Institutets Styrelses underdåniga utlåtande ifråga
om Farmaceutiska Institutets förening med Teknologiska Institutet m. 11. läroverk
för bildandet af en »Teknisk Högskola».)

Då undertecknad är af något skiljaktig mening med dem, som förorda
Farmaceutiska Institutets förening med den föreslagna Tekniska Högskolan med
specielt fästadt afseende på de praktiska förhållandena inom apotekareyrket, anser
jag mig böra till protokollet anföra de skäl, som härvid bestämt mitt omdöme
i denna fråga.

Jag erkänner likväl villigt, att jag deruti är af lika åsigt med dem,, som
önska sammanslagningen, att, otvifvelaktigt genom denna förändring, tillfölje de
uppställa fordringarne för inträdes vinnande vid det nya läroverket, en välbehag
och önskvärd högre allmän bildning inom apotekarekorpsen skulle
blifva en gifven följd.

Af Komiterades betänkande framgår nemligen, att aflagd maturitetsexamen
från den reala linien eller deremot svarande kunskaper skulle utgöra kunskapsfordringarne
för inträde vid det nya läroverket. Huru dessa fordringar passa
in på dem som egna sig åt apotekareyrket, förstår hvar och eu väl, som med
detta yrkes specialstudium är något mera bekant. Så länge vår och de flesta
andra länders Farmacopéer äro affattade på det latinska språket och detta
språk dertill öfver hela verlden nästan uteslutande begagnas af Läkarne vid
receptskrifning, lärer väl nödig kännedom deruti ännu böra få anses som ett
oeftergifligt vilkor för inlärandet och utöfvandet af den Farmaceutiska vetenskapen
i vårt land. Med förnyadt erkännande af den goda afsigten hos Komiterade,
att, genom det föreslagna kunskapsmåttet vid inträdet på den Farmaceutiska
banan såmedelst höja apotekarnes ståndpunkt, anser likväl jag, att
detta ändamål bör vinnas på något annat, lättare utförbart sätt.

Emot den sålunda uppstäda fordran af aflagd studentexamen för anställnings
vinnande som apotekselev, hyser jag för min del stora betänkligheter.
Den erfarenhet härutinnan, som apotekareyrkets idkare hittills kunnat iakttaga,
gifver vid handen, att ett experiment härmed kan vara ganska äfventyrligt.
Den inskränkning till 2 års lärotid, som med Iiongl. Maj:t.s tillstånd medgifvits
dem, som aflagt studentexamen, synes mig hvarken hafva medfört någon nytta
för det fåtal som sig deraf begagnat — snarare tvertom! — ej heller visar
det sig, att denna eftergift föranledt mera än några få att söka sig in på denna
mödosamma och ansvarsfulla bana. Skulle man vaga förutsätta, att de snart
inträdande nya förhållandena inom apotekareyrket komme att medföra ökadt
tillopp af studenter på elevplatserna, — beder jag få fästa uppmärksamheten

derpå, att enligt egen och många kamraters åsigt, studenter i allmänhet, mindre
väl lämpa sig till apotekselever. Den med apotekarekonstens inlärande mera
förtrogne vet ganska väl, att en mängd göromål under elevtiden der ifrågakomma
hvarmed Herrar studenter säkerligen sig icke vilja befatta; och icke
förthy äro dessa göromål, enligt min tanke, nödvändiga för yrkets ''praktiska
inlärande från dess första början och hvarförutom ingen lärer komma att anses
som en kunnig och skicklig apotekare. Det antal elever, som på rikets samtliga
apotek utexaminerats till Farmacie studiosi, utgör i medeltal för de sistförflutne
5 åren 35 årligen. Härvid bör dock erinras, att många fler årligen
antagas till elever, men att ganska många, af skilda anledningar, vända sig åt
andra yrken, innan de hinna elevtidens slut. Betrakta vi förhållandet vid
härvarande Yeterinär-Institut, så synes, att elevernas antal derstädes, sedan
studentexamen påbjöds för inträdes vinnande, nedgått till mindre än hälften,
mot fordom.

I sammanhang med ofvanstående tillåter jag mig uttala den förhoppning,
att, i händelse den ifrågasatta föreningen af omnämnde läroverk ej skulle komma
till stånd, en bestämmelse snart måtte följa, som föreskrifver stegrade kunskapsfordringar
för inträdet i Farmacien i öfverensstämmelse med den af rikets
apotekare förr uttalade åsigt, nemligen sjette klassens nedre afdelning på
latinlinien.

Det enda, som enligt min uppfattning talar för ett sammanslående af ofvannämnda
läroverk är, att med detsamma det kuriösa förhållandet väl skulle
upphöra, att en för allmänheten så vigtig institution som den Farmaceutiska,
som nu uppehälles genom anslag till lika delar af staten och rikets apoteksinriehafVare,
_ då blefve, hvad den borde vara, ensamt statens affär, med fullständigt
anslag för de lärarekrafter, som der skulle komma att sysselsättas, och
icke som nu äger rum, med så otillräckliga sådana, att dess innehafvare måste
anse dem som biförtjenster, hvilket förhållande lätteligen inses icke kan vara
till läroverkets nytta. Att detta förhållande så länge kunnat ega rum är endast
att tillskrifva apotekarnes fortsatta intresse för och beredvillighet till uppoffringar
för en läroanstalt, den de med mycken möda och icke utan ansträngning
från dess första början sjelfva åstadkommit. Ingen lärer väl emedlertid
betvifla, att icke i en ganska snar framtid äfven härutinnan ett tidsenligt
ordnande, genom Statens mellankomst, bör komma att inträffa.

På härofvan uttalade skäl, afstyrker jag för min del det Farmaceutiska
Institutets förening med den föreslagna Tekniska Högskolan.

Stockholm den 15 Mars 1874.

ER. GUSTAF ÅMAN.

Reservation.

Då jag icke varit med pluraliteten ense att tillstyrka bifall till Komiterades
underdåniga förslag om förening af Farmaceutiska Institutet m. fl. läroverk
med Teknologiska Institutet till en teknisk Högskola, har jag ansett mig böra
tillkännagifva att jag afstyrkt bifall till förslaget hufvudsakligen af följande
skål, nemligen:

Att undervisningen för Teknologiska Institutets elever är så olika med
den, som bör bibringas farmacie eleverna, att gagneligheten af gemensam undervisning
med skäl kan ifrågasättas; åtminstone kommer farmacie elevers lärokurs
att öfverhöfvan förlängas;

att den nuvarande anordningen att Farmaceutiska Institutet närmast lyder
under Kong!. Sundhets-Collegium är särdeles ändamålsenlig.

Lärarne kunna nu inför sakkunnig myndighet få framställa sina förslag
till undervisningens ordnande och få dem med skynsamhet och sakkunskap
behandlade, hvilket jag icke anser vara fallet, om Institutet inkorporeras med
Teknologiska Institutet, inom hvars Styrelse fackmän i apotekareyrket icke lära
komma att ega plats;

Att inom andra Stater sådan anordning af den Farmaceutiska undervisningen
som nu blifvit ifrågasatt, icke visat sig vara nyttig, utan farmacie eleverna
nödgats, vid enskilda Farmaceutiska läroanstalter inhemta nödiga kunskaper
i yrket;

Slutligen kan jag ej underlåta fästa uppmärksamheten derå, att Farmaceutiska
Institutets nuvarande lokal icke lärer kunna disponeras för I ek nologiska
Institutet, derest föreningen beslutas, åtminstone torde ett sådant begagnande
bero på blifvande beslut af Sveriges apotekare, Indika, med understöd
af ett 4 procent lån af Staten, i öfrig! för egna medel inköpt tomt för
institutet och derå med stora kostnader låtit uppföra nödiga byggnader.

Stockholm den 15 Mars 1874.

J. BRACONIER.

Apotekare-Societeten.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

I skrifvelse af den 19:de Januari innevarande år har Eders Kong!.
Majestäts Sundhets-Collegium anmodat Apotekaresocietens Direktion, att inkomma
till Eders Kongl. Majestät med underdånigt utlåtande, om lämpligheten af det
Farmaceutiska Institutets förening med det Teknologiska Institutet och flera
Läroverk till bildande af en Teknisk Högskola, för så vidt denna fråga angår
den farmaceutiska undervisningen. Efter det att Direktionen tagit kännedom
om det betänkande och förslag, som utsedde Komiterade den 4:de November
1873 afgifvit i denna fråga, och sedan Direktionen noga öfvervägt densamma,
dristar Direktionen i underdånighet afstyrka Eders Kongl. Majestät från att
förena det Farmaceutiska Institutet med ifrågavarande andra läroverk. Vid
afgörande af detta ärende, har Direktionen varit intagen af den åsigten, att
Direktionen uteslutande borde utreda huruvida föreningen vore lämplig för den
farmaceutiska undervisningen »såsom en förberedelse till ApoteJcareyrJcets bedrifvande,
och i öfrigt öfverensstämmande med detta yrkes och det allmännas
hästar).

Till belysning af denna åsigt och såsom skäl för sitt underdåniga afstyrkande
utbeder Direktionen sig att inför Eders Kongl. Majestät få behandla:

l:mo) en kort historik af det Farmaceutiska Institutets uppkomst och fördelen
af dess nuvarande ståndpunkt;

2:do) vissa ställen af Komiterades undervisningsplan i den tillernade högskolan
och dermed sammanhängande svårigheter för farmaceuterna;

3:tio) de vilkor, som Komiterade uppställa för föreningen, och de praktiska
olägenheter, som dervid förete sig.

Då nu Direktionen kar nåden att närmare utveckla sina åsigter ock skäl
mot föreningen af läroverken, torde det tillåtas Direktionen, att först få erinra,
kurusom den farmaceutiska undervisningen i en icke så aflägsen tid var förlagd
till det Carolinslca Institutet. Ekuru utan tvifvel den farmaceutiska undervisningen
kar flera ock vigtigare beröringspunkter med den medicinska än med
den tekniska, var dock farmaceuternas bildande vid det karolinska Institutet
förenadt med sådana olägenheter, att vid slutet af 1830:talet rikets apotekare
sjelfva företogo sig att besörja ock bekosta den farmaceutiska undervisningen,
under det att farmaceuterna fortfarande utexaminerades af Professorerna vid
det Carolinska Institutet. Det är vidare välbekant, att Eders Kong!. Majestäts
store föregångare, Hans Majestät Konung Carl XIV Jokan ock Hans Majestät
Konung Oscar I i förening med Rikets Ständer understödde detta Apotekarecorpsens
sträfvande att frigöra sig från det Carolinska Institutet genom beviljande
af årliga anslag till den farmaceutiska undervisningsanstaltens löpande
utgifter, ock kurusom under Hans Majestät Konung Carl XV:s regering examensskyldigketen
öfverflyttades från det Carolinska till det Farmaceutiska Institutet,
så att detta sålunda blef ett sjelfständigt läroverk. Med djupaste tacksandiet
kar Apotekaresocieteten ytterligare funnit, att Eders Kongl. Majestät
varit Farmaceutiska Institutet bevågen, genom beviljande af ett årligt anslag
till lika belopp med det Apotekaresocieteten årligen uppoffrar, för undervisningens
oafbrutna gång. Att nu, just då Institutet efter mångåriga sträfvande!!
blifvit fri gjordt från en hinderlig förening med ett läroverk, eller det Carolinska
Institutet, åter sammanslå det med ett annat, mera olikartad^ synes Direktionen
betänkligt. Ännu betänkligare förefaller detta, när man vet, att Institutet,
ehuru ännu i sin linda, lemnar en tidsenlig, praktisk undervisning, lämpad
efter våra förhållanden. Detta är icke allenast erkändt af sakkunniga inom
landet, utan äfven af fackmän utom våra landamären. Så är det till exempel
bekant, att Finska farmaceuter gerna vilja studera vid vårt Institut, ehuru
de kindras härifrån, genom att examen blir dem härstädes förvägrad; det
oaktadt sätta de mera vetgiriga vår undervisning så högt, att stundom en och
annan idkar studier här, för att sedan i sitt hemland aflägga examen. I Danmark
hör man likaså vår farmaceutiska undervisning ock dess fria ställning
berömmas, ock nyligen kar derstädes en förening blifvit bildad, som bland
andra syftemål uppställt det. att söka åstadkomma en fristående undervisningsanstalt,
eller hvad Sverige nu eger. Äfven på andra ställen i utlandet gäller
Farmaceutiska Institutet som en mönsteranstalt derför och endast derför, att
det är isoleradt. Härmed vill nu Direktionen ej kafva sagt, att Institutet ej
kan blifva bättre än hvad det är, men det vågar Direktionen påstå, att dess
tendens är riktig, ock är tendensen riktig, då bör man ju tåligt förbida ett
ock annat fels afhjelpande, till dess man kan sätta något afgjordt bättre i stället,

För att bibehålla en god tendens, anser Direktionen det vara af största vigt,
att Institutet, såsom nu är fallet, har en egen styrelse, som odeladt intresserar
sig för den farmaceutiska undervisningen. Vidare betraktar Direktionen det
som en beaktansvärd fördel, att denna styrelse står direkt under Eders Kongl.
Majestäts Sundhets-Collegii öfverinseende, sä att förändringar, vid uppstående
behof, hastigt och ändamålsenligt kunna genomföras. I de länder der farmaceuterna
äro hänvisade till andra läroverk, utgör det farmaceutiska facket vanligen
en försvinnande liten del af det hela, och farmaceuternas fåtaliga lärare
förmå sällan göra sina åsigter gällande i lärarekollegierna, der flertalet plägar
vara alldeles främmande för apoteksväsendet, hvarföre undervisningen merendels
blir så bristfällig, att farmaceuterna till icke oväsendtlig del, måste hämta sin
bildning från enskilda farmaceutiska läroanstalter. Detta blef den erfarenhet,
som Apotekare-Direktionen förvärfvade sig för flera år tillbaka, då en af dess
medlemmar genomreste de förnämsta Europeiska staterna med speciel uppdrag,
att taga kännedom om den farmaceutiska undervisningen. Komiterades exempel
på att denna undervisning flerstädes i utlandet är förenad med tekniska
högskolor ådagalägga väl, att sådana föreningar förefinnas, men dermed är icke
sagdt att de äro bättre, än fristående läroverk. Orsaken till deras uppkomst
torde oftast få sökas deri, att den farmaceutiska undervisningen på de ställen,
der sådana föreningar äga rum, varit oordnad och nödställd, så att just i dessa
omständigheter verkligen skäl funnits till sammanslagning.

Sedan Direktionen underdånigast framlagt sina tankar i denna punkt, öfvergår
Direktionen, att, i det farmaceutiska intresset, vidröra Komiterades undervisningsplan,
för att tillse huru den lämpar sig för farmaceuterna. Direktionen
hade tänkt sig, att denna del af Komiterades arbete förnämligast skulle vara
bestämmande i den föreliggande frågan; så har dock icke varit Komiterades
mening, enär den farmaceutiska undervisningen icke, i likhet med alla de andra
undervisningsgrenarne, är upptagen i det förslagsvis gjorda schemat. Efter sin
korta undersökning af föreningens lämplighet, slutar nemligen Komiterade dermed,
att det icke synes hvarken behöfligt eller lämpligt att i enskildheter angifva
huru den farmaceutiska undervisningen skulle efter föreningen ordnas.
Med anledning deraf, att den farmaceutiska undervisningen sålunda kunnat
uteslutas utan den ringaste olägenhet för det hela, har Direktionen kommit på
den tanken, att den farmaceutiska undervisningen icke egen något organiskt
sammanhang med de öfriga klasserna inom läroverket. Genom Komiterades
tystnad, blef Direktionen emellertid särdeles förlägen, emedan det just åligger
Direktionen, att här yttra sig öfver föreningens lämplighet med hänsyn på den
farmaceutiska undervisningen. Det tinnes dock ett par ställen i Komiterades
betänkande, som kunna gifva en föreställning om farmaceutens plats vid högskolan,
hvilka ställen Direktionen tillåter sig begagna såsom en ledtråd. På

det ena stället föreslås nemligen de lärare, som farmaceuterna behöfva, hvarmed
antydes, att undervisningen vid den farmaceutiska fackskolan skulle försiggå
med ungefärligen samma antal lärare och samma ämnen som vid det nuvarande
Farmaceutiska Institutet. Då likväl detta förslag är mera summariskt och vilkorligt
framstäldt, torde rättast vara, att det här endast på detta sätt omnämnes.
På det andra stället förorda Komiterade frihet för eleverna, att sjelfva ordna
sina studier, så vidt det öfverensstämmer med god ordning, hvilket skulle vara
en fördel för farmaceuterna, som hafva litet eller intet, som berör deras fack,
att inhemta till och med vid den allmänna undervisningen. Det är dock tvenne
andra bestämmelser, som så för farmaceuterna begränsa denna antydda frihet,
att den alldeles förlorar sitt värde. Enligt den ena skall nemligen »alla»
eleverna, således äfven farmaceuterna, vara med om en förberedande undervisning,
som är af grundläggande betydelse för fackstudierna. Enligt den andra
vill Komiterade gifva farmaceuterna så mycken teknisk kunskap, att de, som
blifva innehafvare af små apotek, kunna uppehålla sig med någon teknisk binäring.
Hvad den första bestämmelsen, eller den förberedande undervisningen
vidkommer, så upptager densamma i främsta rummet flera matematiska vetenskaper,
sedan fysik och praktiska öfningar samt vidare kemi och mineralogi.
Om också alla de ämnen, som föreläggas att ingå i den undervisning, som blir
gemensam för alla eleverna, icke vore obligatoriska, så är ändå icke denna
undervisning passande för farmaceuten, alldenstund de af dessa ämnen, som
sammanfalla med den farmaceutiska undervisningen, hafva en olämplig omfattning,
så att de endera, såsom fysik, få många gånger för stor utsträckning, eller
såsom kemi, en något inskränkt begränsning. Af de matematiska ämnena kan
icke heller någon nytta dragas, ty jemlikt Komiterades eget förslag skulle ju
maturitetsexamen redan vara aflagd vid inträde på apotek, och då blott sjette
klassens kunskaper äro nödiga för apotekareyrket, har ju farmaceuten följaktligen
tillräckligt vetande i dessa vetenskaper för sitt fack, innan han kom till
högskolan. Direktionen stannar här och beder Eders Kongl. Majestät fästa
nådigt afseende dervid, att de farmaceutiska fackstudierna icke fordra dylika
förstudier, som tiar är fråga om, och att dessa förstudier torde vara ensidiga
och sålunda ej heller gifva farmaceuten någon allmän bildning, så att derföre
den Hd som härtill åtgår måste anses förspilld, och denna tid kan icke gerna
blifva mindre än ett år. Hvad nu den andra bestämmelsen, eller farmaceutens
bildande till tekniker beträffar, så måste Direktionen på det alvarligaste bestrida
riktigheten af denna åsigt. Onekligen ligger dock häruti en stor välmening
mot farmaceuten, hvarföre Direktionen ville hembära Komiterade sin
uppriktiga tacksamhet. Likväl kan Direktionen icke annat än betrakta detta
Komiterades förslag som något menligt i andra hänseenden. Skall nemligen
farmaceuten bildas till något annat och utöfva ett annat yrke, så kan han ju

icke som han bör egna sig åt sitt ansvarsfulla kall, utan lian kan då blifva
något helt annat än hvad han skall vara, och apotekareyrket, som skulle vara
en hufvudsak, kan lätt blifva en bisak, hvarmed det allmänna icke vore betjent.
Det torde också vara för mycket fordradt att alla farmaceuter skola studera
tvenne eller flera fack för att ernå de framtidsutsigter, som Komiterade uppställa,
eller apotek som icke bära sig, och teknisk binäring som måhända i
flesta fall blefve lika jämmerlig. Utom det olämpliga uti, att gifva farmaceuten
eu bildning som den ifrågavarande, hvilken icke utan skäl kunde kallas öfverbildning,
blefve kostnaderna härför så stora att farmaceutens i sig sjelf försakelsefulla
lifl skulle genom åsamkade examensskulder blifva till den grad motbjudande
att man knappt skulle finna personer, som ville egna sig häråt. Bättre
hade då, enligt Direktionens underdåniga förmenande, varit, om Komiterade
hade föreslagit Eders Kongl. Majestät, att, i likhet med officerarne, farmaceuterna
skulle få begagna sig af den Tekniska Högskolans undervisning, när
de hade någon gifven anledning dertill. Då det emedlertid icke tillkommer
Direktionen, att framställa några förslag, lemnar nu Direktionen denna punkt,
med vördsam erinran, att ehuru, som förr är nämndt, Komiterade icke hafva
gifvit något särskildt rättesnöre för Direktionen att följa, Direktionen icke desto
mindre vågar tro, att de premisser, som blifvit af Direktionen utvalda för bedömande
af denna sak, äro så pass säkra, att Direktionen kan anses berättigad
till de anförda conclusionerna. Tillika beder Direktionen få fästa Eders Kongl.
Majestäts uppmärksamhet dervid, att det är möjligt, att om Komiterade uppställt
en plan för undervisningen, denna måhända hade blifvit bättre än hvad
Direktionen kan tänka sig en sådan, men i alla fall anser Direktionen den
icke blifva tillfredsställande, då hela frågan genom praktiska svårigheter, enligt
Direktionens underdåniga uppfattning, icke principielt är riktig.

Till ytterligare utveckling af de skäl, som Direktionen har att förebära
vid sitt underdåniga afstyrkande från tillsammanslagningen af de ifrågavarande
läroverken med Farmaceutiska Institutet, kommer nu tvenne vilkor, som Komiterade
å statens sida uppställa för föreningen. Det ena är, att Farmaceutiska
Institutets nu disponerade byggnad upplåtes för den Tekniska Högskolans behof
till farmaceutiska undervisningen. Det andra vilkoret är, att afgångsexamen
från högre läroverk på reala linien måtte bestämmas för farmaceutiska
undervisningens begagnande. Såsom grund för det första af dessa vilkor förklara
Komiterade, att Staten icke obetydligt bidragit till denna byggnad. Direktionen
kunde icke annat än öfverraskas af detta påstående, då Direktionen
icke hade sig bekant att Staten lemnat något bidrag till detta ändamål. Uppkomsten
af denna byggnad står nemligen ännu lifligt i Direktionens minne, genom
de icke obetydliga ansträngningar, som rikets apotekare måste derföre gorå;
och medlen härtill anskaffades, dels genom penmngebidrag från Apotekarecorpsen,

dels genom ett räntebärande amorteringslån, som staten lemnade, mot borgen af
rikets samtligen apoteksegare. Hvad detta vilkor, eller Farmaceutiska Institutets
nu disponerade byggnaders öppnande för Tekniska Högskolan, för öfrigt beträffar,
kan Direktionen icke vidare yttra sig deröfver, ty ett yttrande härutinnan
är beroende af huru rikets apotekare uppfattade saken, i den händelse
det Farmaceutiska Institutet verkligen skulle förenas med Tekniska Högskolan.
Det andra af Komiterades vilkor, har på det högsta intresserat Direktionen,
emedan det obestridligen vore nyttigt och önskvärd!, att ingen inkom i apotekareyrket,
som ej hade aflagt maturitetsexamen, men för det närvarande uppställer
sig deremot nedslående hinder, som i detta nu alldeles omintetgöra förverkligandet
åt en sådan önskan. Apotekarecorpsen har nemligen på sednare

tider bemödat sig alt få elever med sjette klassens kunskaper och sökt bereda
dem. större fördelar, än förr varit fallet, men i allmänhet har detta icke lyckats,
hvarföre apotekarena icke sällan sett sig nödsakade att taga elever till och med
från fjerde klassen. Det kan synas underligt, att mera bildade ynglingar icke
vilja egna sig åt apotekareyrket men deremot inströmma på de flesta andra
vägar, der samhällsställningen är ungefär lika med apotekarens. Hvad orsakerna,
till denna obenägenhet för apotekareyrket vidkommer, är det icke lätt
att bestämdt uppgifva dem, emedan detta yrke i allmänhet är mindre kändt,
hvarföre sällan några tankar derom uttalas. Emedlertid hafva Apotekarena
hitintills, vid uppsökande af elever, ofta fått höra föräldrar och målsmän göia
invändningar mot svårigheten att i apotekareyrket få en betryggad ställning
och den osäkerhet, det obehag och det ansvar, som är sambunden med detta
yrkes utöfvande, hvilka invändningar en apotekare ofta icke kan vederlägga.
Mången yngling ryggar äfven tillbaka för elevåren, som synas många och mödosamma,
hvilket icke heller kan bestridas, ehuru de äro alldeles nödvändiga
för att gifva behörig säkerhet att hastigt och pålitligt kunna handtera de mångtaliga
läkemedlen. " Detta får nu Direktionen i korthet förebära, såsom de orsaker
hvilka gör apotekareyrket motbjudande. Dessa praktiska svårigheter
komma iitan tvifvel att qvarstå tills apotekareyrket blifvit omgestaltadt, så att
det finnes något lockande deruti, och denna lockelse måste blifva så stor att
den eger en dragningskraft, som uppväger alla de obehag, hvilka äro för detta
yrke egendomliga. En sådan omgestaltning står nu måhända helt nära. Direktionen
bygger denna förhoppning på den af Eders Kongl. Majestät i nåder
stadfästade amorteringsfonden, och dermed sammanhängande bestämmelser, för
de säljbara apoteksprevilegierna, hvars bildande nu pågår. När denna fond
kommer till stånd, och om ett eller annat årtionde utvecklai sig, att farmaceutens
ställning blifvit tryggare, och när detta blifvit kändt, då hoppas Direktionen,
att maturitetsexamen skall kunna föreläggas som vilkor för inträde å
apotek och att elever på detta vilkor skola kunna erhållas, men intill dess

torde det vara klokast, att hålla sig qvar vid det närvarande, och vara belåten
om under öfvergången, till de förespeglade bättre tiderna, sjette klassens ynglingar
knnna införas i apotekareyrket. Efter denna blick på de praktiska
olägenheter, som mota vid apotekareyrkets utöfvande, och hviska antaglig^
skulle blifva många gånger större i händelse farmaceuterna öfverfördes till den
Tekniska Högskola^ har Direktionen derjemte tagit i betraktande, att det enigt
imiterades förslag icke är nog med att afgångsexamen aflägga på reala
mien, ty farmaceuten måste vara så hemma i latin, att han förstår icke allenast
stit eget lands utan äfven andra länders farmakopéer, hvilka äro affattade
på det latinska språket. lian måste derföre aflägga maturitetsexamen på klassiska
limen, men detta är icke tillräckligt för inträde i Tekniska Högskolan,
emedan han i detta fall måste, enligt Komiterades bestämmelse, styrka det han
tiar lika störa kunskaper i matematik, fysik och kemi, som på reala liden
meddelas. Härigenom skulle den, som ville egna sig åt apotekareyrket, möta
särskilda hinder, hvarifrån alla andra, hvilka ville genomgå den Tekniska Högskolan
vore befriade. Med hänsyn på dessa förhållanden fruktar Direktionen
att allmänheten icke ordentligt skulle kunna bet fnas, om maturitetsexamen i närmaste
framtid gjordes till vilkor för inträde på apotek, alldenstund ingå studenter
levra välja en lefnadsbana, der icke framtidsutsigterna äro någorlunda
klara. Direktionen nödgas derföre i underdånighet föreslå Eders Kong!. Majestät,
att föreningen på grund af hvad äfven i denna punkt blifvit omnämndt
icke måtte åvägabringas.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Direktionen har nu inför Eders Kongl. Majestät, efter bästa öfvertygelse
oc!\ un<jer åsidosättande af apoteksegarenas personliga intressen, i underdånighet
sökt behandla och utreda denna för vårt land icke oväsendtliga fråga, hvaraf
framgår, att den nuvarande farmaceutiska undervisningen tillfredsställer alla
rättmätiga anspråk, att deremot farmaceuternas föreslagna undervisning vid den
Tekniska Högskolan skulle för dem blifva olämplig, kostsam och tidsödande,
och. att tillika dermed bestämmelsen om maturitetsexamen, såsom vilkor att
antagas till apotekselever, skulle under närvarande omständigheter blifva till
den grad _ afskräckande för inträde i apotekareyrket, att neppeligen någon
skulle vilja egna sig deråt. Vid en ytterligare granskning af denna Direktionens
utredning samt vid en öfverskådning af Komiterades utlåtande och förslag,
synes derjemte att den farmaceutiska undervisningen i blott obetydliga
delar sammanfaller med den tekniska, och att då sålunda inga väsendtliga och
mer omfattande föreningspunkter förefinnas i undervisningen, synes hela sammanslagningen
förlora sin betydelse; och ännu mindre betydelsefull torde den

Ulfva, om man tillika tager i betraktande, att inga ekonomiska fördelar vinnes
genom en sådan förening, utan snarare tvärtom.

Till sist beder Direktionen få hembära Eders Kongl. Majestät sin djupa
underdåniga tacksamhet derför att Eders Kongl. Majestät nådigt täckts velat
höra Apotekaresocietetens Direktion i denna fråga, och derjemte beder Direktionen
inför Eders Kongl. Majestät få uttrycka sin oförställda glädje och
vördsamma erkånsla deröfver, att Komiterade så alvarligt behjertat apotekareyrkets
behof och så ädelt uppfattat detsamma. Att Direktionen denna gång
icke ansett sig böra draga nytta af de fördelar, som blifvit apotekareyrket föreslagna,
ligger i sakens egen natur, som ingen torde kunna fullt fatta, hvilken
icke dagligen rörer sig inom dess områden.

Med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Undevdånigste, Tropligtigste Undersåter

J. BRACONIER.

WILHELM SEBARDT. ER. GUST. ÅMAN. AUG. BOBERG.
NUMA PETERSON. RUD. NORSELIUS.

E. A. Holmström.

Stockholm den 16 Mars 1874.

LaMtmäteri-Styrelsen.

Underdånigt utlåtande.

Sedan vissa Kommitterade den 4 November 1873 afgifvit underdånigt betänkande
och förslag, angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska
Institutet och bildandet af en Teknisk Högskola, så har Eders Kongl. Maj:t
den 31 nästpåföljde December befallt Landtmäteri-Styrelsen att öfver samma
betänkande, i de delar som vederbör, inkomma med underdånigt utlåtande,
hvilken nådiga befallning Styrelsen härmed lår fullgöra.

Å sidan 2 omnämna Kommitterade, att de från vederbörande läroverk erhållit
erforderliga upplysningar. Sådana hafva de äfven erhållit från Styrelsen
i skrifvelse af den 11 Oktober 1872, hvarvid var bilagdt ett den 20 November
1871 afgifvet underdånigt utlåtande, hvilket innehåller utförliga upplysningar
om landtmäteri-examens-väsendet i äldre och senare tider med hvad dertill
hörer. Kommitterade uppgifva visserligen icke, att nu omförmälda eller andra
till dem inkomna handlingar blifvit till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnade; men Styrelsen antager likväl, att sådant skett samt åberopar i
underdånighet ofvan nämnda skrifvelse och utlåtande, hvilka i det föreliggande
betänkandet dels å sidorna 26—29 återgifvas i ett sammanhang, som icke är
fritt för misstag och dels å sidorna 49, 50 antydas.

Styrelsen instämmer i Kommitterades underdåniga yttranden dels å sidan
50 om landtmäteriundervisningens förläggande till den föreslagna Tekniska Högskolan;
dels å sidorna 70—72 om vilkoren för inträde vid samma skola; dels
å sidan 79 om begränsning af kursen för Landtmäteri-Eleverne till högst ett
års tid samt dels om allt annat, som särskildt angår nämnde Elevers undervisning,
utom i följande afseenden.

Å sidan 80 föreslås ibland andra läroämnen, hvilka skulle ingå i »den
ordinarie undervisningen» vid Högskolan: «5. Beskrifvande Geometri, första kursen,
jemte öfningar i linear-ritning och modellers afbildning; 9 ä 10 timmar i veckan,
förnämligast ritning, under ett läsår, för alla elever, dock att Landtmäteri- och
Skogs-eleverne endast ett mindre antal timmar deltaga i denna undervisning.»
Styrelsen delar fullkomligt Kommitterades sist anförda mening, De hafva tillämpa^

densamma i afseende på Skogseleverne sålunda, att dessa, enligt sidan 103,
skulle sysselsättas med beskrifvande Geometri 10 timmar i veckan under allenast
höstterminen det första undervisningsåret, men i afseende på Landtmäteri-Eleverne
sålunda, att de, enligt tabellen å sidan 104, skulle sysselsättas med förenämnda
läroämne 10 timmar i veckan under höstterminen och 5 timmar i veckan under
vårterminen. Med afseende dels å Kommitterades förslag till så väl vilkor
för inträde vid Högskolan som ock, efter vunnet inträde, (sidan 104.) Landtmäteri-Elevernes
sysselsättning med en repetitionskurs i Elementar-matematik
och med matematiska problemöfningar; — dels derå, att Rikets Ekonomiska
Karteverk numera är detinitift förlagdt under Chefen för Topografiska Kåren,
hvars officerare skola verkställa den projektion och konstruktion af kartor, som
vid nämnda karteverk erfordras, — samt dels den sanningen, att Landtmäterielev,
hvilken — såsom orden lyda i 18 § 1 mom. nådiga Landtmäteri-Instruktionen
den 6 Augusti 1864 — »förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom af
allt, hvad till Landtmäteriets praktiska utöfning hörer,» och hvarförutan han,
enligt Kommitterades å sidan 72 rätteligen yttrade åsigt, icke skulle kunna vinna
inträde vid Högskolan — ostridigt kan, utan annan kunskap i de matematiska
läroämnena, än Aritmetik till och med Regula de tri, — färdigt och säkert
verkställa ägors mätning å marken och deras indelning å karta, — är Styrelsen
fullkomligt öfvertygad om, att den af Kommitterade föreslagna ifrågavarande
tiden är mycket längre, än behofvet verkligen fordrar.

Styrelsen anser äfven, att den i tabellen å sidan 104 föreslagna undervisningstiden
i frihandsteckning 5 timmar under höstterminen och 2^ timmar
under vårterminen, desto hellre är allt för lång, som dylik teckning föga förekommer
i landtmäteri-praktiken.

Styrelsen skulle emellertid, enär hon ingenting högre önskar, än att Landtmäteri-Eleverne
måtte få lära så mycket som möjligt af allt det, som kan tjena
till deras bildning och närmare eller fjärmare ingår uti samt kan vara nyttigt
vid utöfningen af deras yrke, icke gjort nyss förestående anmärkningar, om
hon icke jemväl vore fullkomligt öfvertygad om, att Landtmäteri-Eleverne, för
att kunna blifva skickliga Landtmätare, behöfva använda längre tid på åtskilliga
läroämnen, än Kommitterade föreslagit.

Sålunda tror Styrelsen dels att, hvilket dock icke i Kommitterades förslag
skett, någon tid, om ock ej så mycken, som för Skogseleverne (sidorna 84 och
103), bort afses för Landtmäteri-Elevernes undervisning i Botanik (§ 18
mom. 3 punkten c i nådiga Landtmäteri-lnstruktionen): — dels att i hög grad
önskligt vore, att mera tid disponerades till undervisning uti icke allenast Agronomi,
hvartill Kommitterade afsett blott 3 timmar i veckan, utan äfven författningskunskap,
hvartill Komitterade afsett endast IT timma i veckan. I dessa
läroämnen skola eljest Landtmäteri-Eleverne icke erhålla nöjaktig undervisning

och till följd deraf icke heller kunna, hvilket dock fordras i § 18 mom. 3
punkterna c och e af nådiga Landtmäteri-Instruktionen, dels bedöma särskilda
jordarters beståndsdelar och alstringskraft samt huru de, i anseende till deras
olika godhet kunna med hvarandra jemföras och utbytas, så att förekommande
ägodelningar blifva rättvist och till största nytta för jordägare verkställda, och
dels göra fullkomlig reda för Landtmäteri-författningarnes icke blott innehåll
utan äfven rätta förstånd ocli mening samt dessa i förekommande skiftesfrågor
riktigt tillämpa.

Kommitterade hafva, enligt Styrelsens mening, med rätta ansett dels å sidan
81, att till undervisningen i Geodesi skulle höra kart- och planritning samt
praktiska öfningar på fältet, till hvilka äfven sysselsättning med afvägning och
hvad dertill hörer torde få räknas, samt dels å sidorna 83, 91 och 104, att
till undervisningen i Allmän Fysik borde höra praktiska »öfningar i justering
af mätstänger, vigter in. in.» och Styrelsen föreställer sig, under åberopande af
§ 18 mom. 3 punkten a i nådiga Landtmäteri-Instruktionen, att med detta «m. m.»
afses öfningar äfven i justering af alla slags, här i landet brukliga mått samt
vägnings- och bränvinsprofnings-instrument.

Kommitterade hafva icke afsett någon tid för undervisning uti, hvad i §
18, mom. 3, punkten f af nådiga Landtmäteri-Instruktionen kallas »läran om
fornlemningars kännetecken.» Den kunde dock inhemtas på jemförelsevis mycket
kort tid och möjligen tillgodogöras af icke blott Landtmätare, utan äfven Civiloch
Bergs-Ingeniörer samt Skogstjenstemän.

Slutligen anser sig Styrelsen böra anmärka, att, derest Landtmäteri-Elevernes
undervisning och examinerande skulle blifva förlagda till den ifrågaställda
Tekniska Högskolan, följden deraf måtte blifva förändring af § 2 punkten
3 samt § 18 i nu gällande nådiga Landtmäteri-Instruktion, till hvilken förändring
Styrelsen framdeles torde få nåden afgifva underdånigt förslag.

LUDVIG B. FALKMAN.

H. Wetterström.

Stockholm i Rikets General-Landtmäteri-Kontor den 23 Februari 1874.

Kong!. Skogs-Styrelsen.

Underdånigste Memorial.

Genom nådig remiss den 31 December sistlidet år har Eders Kong! Maj.-t
anbefallt Skogs-Styrelsen att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt
utlåtande med anledning af Komiténs för tekniska undervisningens ordnande
underdåniga betänkande och förslag, i hvad detsamma rörer den högre skogsundervisningens
förläggande till en Teknisk Högskola. Till åtlydnad häraf
har yttrande infordrats från Skogsinstitutets lärarekollegium, uti hvilket här
bifogade yttrande Skogs-Styrelsen äfven för sin del instämmer, i följd hvaraf —
om ock skogsundervisningen vid Högskolan, med vilkor likväl att åt de egentliga
skogsämnena egnas mera tid, än som i Komiténs lektionstabell upptages,
skulle kunna blifva jemngod med den, som under nuvarande förhållanden meddelas
vid Skogsinstitutet, — Styrelsen dock anser sig böra uttrycka den åsigt,
att ifrågavarande undervisningsgren vid en polyteknisk läroanstalt svårligen kan
nå den utveckling, som vid ett sjelfständigt skogsläroverk.

Huru lärarekollegiet tänkt sig undervisningen ordnad med nu tillgängliga
lärarekrafter har blifvit framstäldt uti kollegiets läroplan, som vid behof än
ytterligare kan utbildas genom tillökning i anslag samt lärarepersonal. Och
har Styrelsen vid denna plan ej annat att erinra, än dels att förslaget om antagande
af elever endast hvart annat år icke synes lämpligt, då allt för betydlig
tidspillan för inträdessökande derigenom skulle uppstå, och dels att den
för lektor i naturhistoriska ämnena föreslagna bostadslägenhet med större fördel
borde kunna användas för institutets samlingar, och denne lärare i stället tilldelas
500 R:dr högre aflöning.

Stockholm den 19 Februari 1874.

Å. E. ROS.

C. A. Björkman,

Kong!. Skogs-Institutet.

STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

I djupaste underdånighet för Skogs-Instistutets Lärare-Kollegium härmed
afgifva utlåtande i de delar af »Betänkande och förslag angående åtskilliga
läroverks förening med Teknologiska Institutet och bildandet af en Teknisk
Högskola,» som röra Skogs-Institutet och den högre skogsundervisningens förläggande
till en sådan skola, jämte förslag till den högre skogsundervisningens
ordnande vid Skogs-Institutet.

Som skogshushållningen onekligen är en af våra vigtigaste näringsgrenar,
näst landtbruket den vigtigaste, och i den närmaste framtiden kommer att erhålla
ännu större betydelse, i det att landets geognostiska bildning sätter en
gräns för en betydligare utvidgning af den redan varande åker- och ängsmarken,
men deremot lemnar en högst betydlig areal skogsmark, hvilken ytterligare
kan ökas genom utdikning af ofruktbara mossar och myrar; och då det
ligger såväl i den enskildes som i det allmännas intresse, att all absolut skogsmark
göres skogbärande, så kan man ock antaga, att skogshushållningen inom
den närmaste framtiden skall hos oss erhålla en knapt anad utveckling och
med samma lemna en afkastning, som betydligt öfverstiger den, som nu erhålles
från våra skogar. Skogshushållningens betydelse för vårt land ökas
äfven derigenom, att vår vidlyftiga bergshandtering och liera andra näringar
äro så godt som beroende af densammas utveckling. Under sådana förhållanden
är det antagligt, att flere än hittills skola egna sig åt skogshushållningen, och
är det då nödvändigt att den högre skogsundervisningen ordnas på ändamålsenligt
sätt, så att landet må ega tillgång till duglige, teoretiskt och praktiskt

(34

“bildade skogsförvaltare såväl för skötseln af statens betydliga skogsdomäner
som den enskildes skogar.

Den i fråga satta föreningen af läroverken till en Teknisk Högskola synes
ej på tillfredsställande sätt bisa uppgiften att ordna den högre skogsundervisningen.

I de tyska stater, der skogshushållningen står högst, äfven så i Frankrike
finnas sjelfständiga högre skogsläroverk, och har man derstädes ej ansett det
lämpligt att sammanslå skogsläroverken med andra läroverk, oaktadt skogshushållningen
för dessa land är af mindre vigt än hvad den är för oss. I några
åt de smärre tyska staterna äfven så i Schweitz liar den högre skogsundervisningen
af ekonomiska skäl förlagts till de Polytekniska Instituten, men till
föga fromma för skogsundervisningen, hvilket bland annat tydligt framgår af
det försvinnande ringa antal elever, som vid dessa läroverk studera skogshushållning,
i jemförelse med antalet af dem, som besöka de sjelfständiga skogsläroverken.
Så t. ex. besöktes sistlidne vårtermin skogsakademien i Munden
af 80, i Tharand af omkring 30 och i Eisenach af 34 elever, hvaremot, om
vi ej missminna oss, Polytekniska Institutet i Braunschweig hade 2 elever i
den förstuga fackskolan att uppvisa. Dylika fakta hämtade från land, hvarest
öppen konkurrens mellan skogsläroverken existerar, torde ej böra lemnas utan
afseende. Också synes allmänna åsigten bland praktiska forstmän i Tyskland
vara den, att ett skogsläroverk måste vara sjelfständigt, för att rätt uppfylla
sitt ändamål. Till och med skogsundervisningens förening med undervisningen
i landtbruk, Indika tvänne näringar sinsemellan hafva de naturligaste samband,
har befunnits olämplig, hvarför ock helt nyligen från då varande Först- och
Landtbruks-Akademien i Tharand undervisningen i landtbruk förflyttades till
universitetet, och Tharand biet ett sjelfständigt skogsläroverk. Den sjelfständiga
Forstakademien i Munden grundades endast för omkring 5 år tillbaka, sedan
frågan om skogsundervisningens förenande med universiteten eller Polytekniska
högskolorna länge varit ventilerad.

Och så äro åsigterna i ett land, der en större del af undervisningen i
hjelpvetenskaperna, isynnerhet naturlära, omfattar hvad som i vårt land, men
ej i Tyskland, ingår i elementära skolundervisningen, hvarföre, då nyttan af
en Polyteknisk Högskola måste ökas i den mon undervisningen kan blifva gemensam
för en större del af de olika facken, men allt mer och mer minskas,
så snart undervisningen genast får en speciel riktning för hvarje fack, den tekniska
högskolan bättre måtte uppfylla sitt ändamål i Tyskland än i Sverige.

Hvad nu den föreslagna föreningen af Skogs- och Teknologiska Instituten
angår, hafva de Komitterade hufvudsakligen anfört följande grunder för den
ifrågasatta sammanslagningen:

»att den undervisning, som vid Teknologiska Institutet meddelas i Fysik,
Kemi, Mineralogi och Geognosi, äfvensom i praktisk Geometri och Ritkonst, bör
åtminstone till eu stor del vara ganska gagnelig för skogseleverne;

hvad sjelfva undervisningen beträffar, skulle skogseleverne, f gemensamt
med andra lärjungar, kunna vid den tekniska högskolan erhålla undervisning i
vissa delar af Matematiken, vidare i Fysik, Kemi, Mineralogi och Geognosi, i
en del af Mekaniska teknologin och i ritning, äfvensom i Agronomi;

den vida större delen af Sveriges skogar är enskildes egendom, vidsträckta
skogsområden tillhöra jernbruk, sågverk eller andra enskilda industriela anläggningar
och förvaltas af dessas disponenter. Det måste dä vara af stor betydenhet
för landet, att skogsundervisningen göres lätt tillgänglig för blifvande
industri-idkare.»

Skogshushållningsläran hvilar visserligen ytterst på Matematik och Naturvetenskap;
men har under tidernas längd utvecklat sig till en sjelfständig vetenskap,
i det den till godo gjort sig rönen inom dessa vetenskaper, hvilka
numera endast kunna betraktas såsom förberedande ämnen till den egentliga
skogshushållningsläran; ehuru Botanik och Växtfysiologi samt Entomologi och
till en del läran om vissa för skogarne skadliga och nyttiga däggdjur och foglar
kunna till en viss grad betraktas som hufvudämnen.

Enligt det upprättade förslaget till plan för undervisningen vid den tekniska
högskolan skulle skogseleverne under första året i medeltal sysselsättas 7^ timmar
i veckan med skogshushållning, 6 timmar med skogsindelningsarbete, 3 timmar
med Botanik och 19j timmar med öfriga biämnen. Under andra läsåret skulle
i medeltal i hvarje vecka 3f timmar användas till skogshushållning, 9 timmar''
till skogsindelningsarbete, 3 timmar till Zoologi och 14f timmar till öfriga
biämnen.

Således har i följd af sträfvandet att till så stor utsträckning som möjligt
göra undervisningen gemensam med de andra fackskolornas, största delen af
lärotiden anslagits till inhämtandet af de mindre vigtiga biämnena eller de ämnen,
som enligt Komiterades åsigt »åtminstone böra till en stor del vara ganska
gagneliga för skogseleverne.»

Det kan ej förnekas, att inhämtandet af större kunskaper i dessa ämnen
likasom i alla öfriga grenar af vetande kan vara ganska gagneligt för eleverne;
men om dessa ämnen, såsom enligt förslaget blir fallet, inhämtas på bekostnad
af hufvudämnena eller de ämnen, om hvilka skogseleven för sin blifvande verksamhet
bör hafva grundlig kunskap, så kan gagneligheten deraf med skäl sättas
i fråga. De ämnen, som vid den Tekniska Högskolan kunde vara gemensamma
för skogseleverne och de öfrige eleverne äro egentligen endast Kemi, Fysik,
Mineralogi, Geognosi, Agronomi och Nationalekonomi. Men skogseleverne kunna

ej, såvida ej lärotiden skall förlängas, och behöfva ej heller för sin blifvande
verksamhet läsa så stora kurser i dessa ämnen, som äro behöfliga för de öfrige
eleverne. Således försvinner ett af hufvudskälen för sammanslagningen. Den
matematiska kursen kan ej blifva gemensam, ty det kunskapsmått i detta ämne,
som eleven eger redan vid inträdet är i det närmaste tillräckligt och behöfver
under lärotiden endast tillämpas på skogshushållningen. Komiténs antagande,
att »det vilkor, som Teknologiska Institutets Styrelse ansett betinga fördelen af
de båda läroverkens förening, nämligen gemensamheten i undervisning, således
verkligen kan blifva i väsendtlig mon uppfyldt,» synes derföre med fog kunna
bestridas.

För bergs- och landtmäterieleverne vore det onekligen nyttigt om skogsundervisningen
vore förlagd till den Tekniska Högskolan, men som dessa elever
endast kunna egna en obetydlig tid åt inhämtandet af skogshushållningsläran,
synes det ej vara skäl uti, att den högre skogsundervisningen för deras skull
förfelas, hvilket sannolikt blefve följden om den föreslagna föreningen af läroverken
komme till stånd. Undervisningen i skogshushållning för dessa elever
kunde med tillräcklig noggrannhet ombesörjas af en extra lärare, hvilken torde
kunna erhållas bland någon af de yngre tjenstemännen i Skogs-Styrelsen.

Äfven om den föreslagna föreningen verkstäldes kunde bergseleverne ej
inhämta tillräcklig kännedom i skogshushållningen för att förvalta större skogar,
hvilket Komiterade förutsätta. Med den arbetsfördelning, som en stor industri
kräfver, vore det ej heller lämpligt, att disponenten öfver en större bruksegendom
i detalj skötte skogshushållningen, äfven om han vore fullt kompetent dertill.

Fördelarne af den i fråga satta föreningen af Skogs-Institutet med en Teknisk
Högskola, synas således vara högst obetydliga, då deremot många och
stora olägenheter skulle blifva en följd deraf, af Indika endast följande må
anföras:

vid den Tekniska Högskolan, hvars öfriga fackskolor hafva föga verkligen
gemensamt med skogsskolan, skulle skogshushållningsläran i följd af högskolans
organisation blifva en underordnad lärogren, liksom förhållandet är vid de utländska
Polytekniska Instituten; och en sådan gren undertryekes alltid mer
eller mindre och för ett tynande lif, ett förhållande, hvarom de utländska Polytekniska
högskolornas skogsafdelningar nogsamt bära vittne;

vid den blifvande högskolan saknas plats för trädskolor och frösängar,
och det är ej på långt när detsamma att hafva dessa aflägsna från läroverket
som att hafva dem ständigt att tillgå; dessutom är det af stor vigt, att läraren
i skogshushållning bor vid elevernes experimentalfält, så att han dagligen kan
öfvervaka trädskolornas och planteringarnes skötsel samt anställa en mängd
komparativa kulturförsök och undersökningar, ty skogshushållningen har hos
oss redan nått en sådan utveckling, att hon ej längre nöjer sig med antaganden

stödda på utländsk, utan (Ovisligen fordrar inhemsk erfarenhet, på hvilken
hon vidare kan bygga och utvecklas;

vid den tekniska högskolan skulle inom kort utrymme saknas för samlingar,
som äro nödvändiga för en tidsenlig skogsundervisning, de samlingar,
som redan nu finnas vid Skogs-Institutet, upptaga ej obetydlig plats, oaktadt
de ännu äro högst ofullständiga, de morphologiska och tekniska samlingarne
fordra stort utrymme, synnerligas^ som de behöfva betydligt förökas, samma
förhållande eger rum med de samlingar, som måste anskaffas för att åskådliggöra
insekters och parasit-svampars härjningar på skogsträden. Att den tekniska
högskolan är belägen i grannskapet af statens rika samlingar, ersätter ej
bristen af egna sådana, ty statens samlingar äro allt för vidlyftiga och ej så
ordnade, att skogseleven kan få en öfverblick af de insekter och öfriga djur,
som för honom äro vigtiga att känna;

den för skogshushållnings utbildning på inhemsk erfarenhet så nyttiga
samverkan, som nu egen rum mellan Skogs-Styrelsen, Skogs-Institutet och de
förvaltande skogstjenstemännen i landsorten, skulle till största delen upphäfvas
genom den föreslagna föreningen af läroverken, hvarjämte det ej synes välbetänkt
att alldeles upphäfva det öfverinseende, som Skogs-Styrelsen nu utöfvar
öfver det läroverk, der skogstjenstemännen skola erhålla sin fack-bildning.

Komiterade yttra i sitt betänkande, att om den föreslagna föreningen af
läroverken bifalles, så skall åtminstone en undervisning kunna meddelas, som
blir jämngod med den, som nu meddelas vid Skogs-Institutet. Detta kan till
en viss de! ej förnekas, ty genom de inskränkningar i lärarekrafter, som under
de senare åren egt rum, i följd af de olika förslag, som framstälts till ordnande
af den högre skogsundervisningen, liar undervisningen vid Skogs-Institutet
ej kunnat utföras på fullt tillfredsställande sätt. Men då undervisningen
vid Skogs-Institutet anses vara och verkligen är ofullständig, så är det ej tillfylles
att undervisningen för skogseleverne vid den tekniska högskolan blir
jämngod med den ofullständiga undervisning, som nu meddelas,"utan måste
undervisningen, så vida sammanslagningen bör ega rum, blifva så fullständig
som behofvet verkligen kräfver; men att detta mål ej vinnes genom sammanslagningen
af läroverken är redan visadt. Onekligen är den högre skogsundervisningen
i behof af en väsendtlig utvidgning; men derför tycks man ej behöfva
gå från det gamla systemet, hvilket, så ofullständig tillämpningen deraf än
varit, dock åstadkommit mycket godt, hvarom vår dugliga skogstjenstemannacorps
och dess arbeten bäst bära vittne.

Det nu varande Skogs-Institutet har tillräckligt utrymme för undervisningen,
för rikhaltiga samlingar och för bostad åt tvänne lärare och en planteringsvaktare.
Yid Institutet finnes dessutom skjut-paviljong och skottbana för
elevernes målskjutningar samt en mängd frösängar och trädskolor med om -

vexlande jordmon och läge; i Skogs-Institutets park förekomma alla inhemska
träd- och buskarter, jämte de flesta utländska trädslag, som hafva någon betydelse
för den svenska skogshushållningen; i den angränsande Laboratoriehagen
äro planteringar utförda och förarbeten vidtagna för åstadkommandet af
en skogs-botanisk trädgård. Få lägenheter kunna inom så litet område förena
bättre passande och mera omväxlande mark till plantskolor och till skogsvetenskapliga
försöks anställande, än hvad fallet är med den jordrymd, som nu
disponeras af Skogs-Institutet.

Vid Skogs-Institutet finnas således för handen alla yttre förhållanden som
äro nödvändiga för ett väl ordnadt skogsläroverk. Återstår då att tillse, hvad
som ytterligare erfordras, för att undervisningen skall kunna ordnas på ett för
våra förhållanden fullt tillfredsställande sätt.

Direktören undervisar för närvarande under 20 timmar i veckan uti Skogsindelning
och Skogsindelnings-arbete, Skogs-skötsel och Skogsteknologi.

Direktören bör fortfarande undervisa i dessa ämnen; men hans undervisningsskyldighet
inskränkas till 17 timmar i veckan, dels på det att eleverne
må få använda den sålunda vunna tiden på andra ämnen, dels för att Direktören
må hinna följa med i den ganska vidlyftiga skogsliteraturen. Men som
de hittills anslagna 20 timmarne i veckan visat sig behöfliga för undervisningen
i den egentliga skogshushållningen, så bör inskränkning i undervisningstiden
endast ega rum af de timmar, som användts till skogsinledningsarbete,
och eleverne i stället åläggas att utföra en del af dessa arbeten hemma hos
sig, hvilket mycket väl låter sig göra.

Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena undervisar för närvarande uti
Botanik, Växtfysiologi och Växtgeografi, läran om klimat och jordmon, läran
om för skogarne skadliga och nyttiga foglar, däggdjur och insekter samt i
jagt och skjutkonst. Hans undervisningstid är 4 timmar i veckan, men har
ofta måst utsträckas till 6 timmar.

Dessa ämnen, synnerligast de som omfatta Botanik och Entomologi, äro
af största vigt för skogshushållningen, nästan lika berättigade med de egentliga
skogsämnena. En af de största bristerna i Skogs-Institutets nu varande
organisation är, att alt för knapp tid varit anslagen för inhämtandet af dessa
ytterst vigtiga ämnen.

Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena bör fortfarande föreläsa samma
ämnen som hittills, men 8 timmar i veckan anslås dertill i stället för 4 timmar.
För vården och utbildandet af den redan under anläggning varande Skogsbotaniska
trädgården och för skogsvetenskapliga försöks anställande bör han
liksom Direktören få bostad vid Institutet.

Lektorn i Matematik undervisar under 4 timmar i veckan uti ren och tillämpad
Matematik samt uti kartritning. Med den underbyggnad i Matematik, som

eleverne måste ega för att vinna inträde vid Institutet, behöfver undervisningen
i detta ämne endast omfatta en repetitions-kurs i Elementar-Matematiken samt
dennas tillämpning på skogshushållningen jämte något beskrifvande Geometri.

Lektorn i Matematik skulle fortfarande undervisa i dessa ämnen samt i
Naturlära, omfattande en repetitionskurs i real-liniens undervisning i Kemi och
Fysik samt i Byggnadskonst tillämpad på skogshushållningen jämte i Landtmätning,
Niellering och Kartritning. Hans undervisningstid skulle vara 6
timmar i veckan.

Dessa förut uppräknade Lärare: Direktören och tvenne Lektorer böra
uppföras på ordinarie stat; dessutom bör undervisningen i följande ämnen upprätthållas
af en extra Lärare, nämligen:

En extra lärare undervisar under 3 timmar i veckan uti Författningskunskap,
National-ekonomi och Tjensteexpedition.

Emedan elever antagits hvarje vår, och lärarekrafterna varit för ringa
för att undervisningen skulle kunnat ordnas i tvänne afdelningar, har en stor
olägenhet uppstått, hvilken utan synnerligt men kan undanrödjas derigenom, att
elever endast antagas hvart annat år. Om med betydligt ökadt tillopp af inträdessökande
antagning anses böra ske årligen, måste lärarekraften ökas.

Angående begagnandet af byggningen vid Skogs-Institutet torde för närmaste
framtiden 5 rum och tambur i nedre våningen anslås till lärosalar
och förvaringsrum för Institutets samlingar samt återstående 3:ne rum och kök
anslås till bostad åt Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena. I öfre våningen
torde fortfarande 1 rum och kök upplåtas åt Planteringsvaktaren samt 5
rum och kök åt Direktören, och de återstående 2:ne rummen användas till
Bibliotek och förvaringsrum för de Mineralogiska samlingarne. Således skulle
7 rum och tambur användas till lärosalar och förvaringsrum för samlingarne.

Förslag till Skogsundervisningens ordnande vid Skogs-Institutet:

Inträdesfordringar: de samma som de för närvarande gällande, mén med
den skillnad, att inträde blott eger rum hvart annat år.

Undervisningen: fördelad på tvänne år, enligt följande plan:

Första året.

	timmar		timmar
Höst-terminen	veckan	Vår-terminen	i veckan
Skogs-skötsel (afverkning och kultur)	6	Skogs-skötsel (skogsvård) .............	6
Skogsindelnings-arbete .....................	11	Skogsindelnings-arbete .....................	11
Växtfysiologi, äfven omfattande trä-		Klimat- och jordmånslära ..............	3
dens tekniska egenskaper ...........	4	Ornithologi .......................................	4
Botanik och Växtgeografi..................	4	Skjutöfningar....................................	1
Repetitionskurs i Elementar-Matematik	2	Skogs-Mateinatik.............................	2
D:o i Naturlära..................	2	Beskrifvande Geometri.....................	2
Kartritning ......................................	2	Kartritning.......................................	2
Författningar .................................	2	Författningar....................................	2
Nationalekonomi ..............................	1	National-ekonomi .............................	1
Summa timmar	34		34
Andra	året.
	timmar		timmar
Höst-terminen	i veckan	Vår-terminen	i veckan
Skogsindelning .................................	6	Skogsteknologi ................................	6
Skogsindelnings-arbete .....................	11	Skogsinlednings-arbete .....................	11
Mastologi ........................................	4	Entomologi .......................................	4
Entomologi .......................................	4	Jagtkunskap och skjutöfningar.........	4
Skogsmatematik...............................	2	Skogsmatematik ..............................	2
Beskrifvande Geometri .....................	2	Byggnadskonst med afseende på
Praktisk Geometri (Nivelering och		skogsväsendet ..............................	2
landtmätning) och kartritning ......	2	Kartritning.......................................	2
Tjensteexpedition .............................	2	Tjensteexpedition..............................	2
i National-ekonomi ..............................	1	National-ekonomi..............................	1
Summa timmar	34		34
Dessutom exkursioner under	såväl	första som andra året.

Undervisningen vid Skogs-lnstitutet bestrides af:

En Direktör, undervisar 17 timmar i veckan uti Skogsindelning och
Skogsindelntngsarbete, Skogsskötsel och Skogsteknologi samt såsom

inledning till ”berörda kunskapsgrenar, i det hufvudsakliga af Skogsstatistik
och historia jemte den skogsvetenskapliga litteraturen, åtnju -

ter boställsvåning vid Institutet och vedbrand samt lön...... 4,000.

En Lektor i Naturvetenskap, undervisar 8 timmar i veckan
uti Botanik, Växtfysiologi och Växtgeografi, Geologi, Entomologi,
Mastologi, Ornithologi, Jagtkunskap och Skjutkonst,
åtnjuter bostad och vedbrand vid Institutet samt............... 2,000.

En Lektor i Matematik, undervisar 6 timmar i veckan uti
Elementar-Matematik, Skogsmatematik, Beskrifvande Geometri,
Praktisk Geometri, Byggnadskonst tillämpad på
skogshushållningen, Naturlära och Kartritning, åtnjuter i lön 2,000.

En extra Lärare, undervisar i Författningskunskap, Nationalekonomi
och Tjensteexpedition, åtnjuter i arvode............... 800. 8,800.

De praktiska öfningarne ordnas på i hufvudsak samma sätt,

som de nu äro ordnade, dertill anslås................................. 3,000.

Till expenser, underhåll och Skogsvetenskapliga försöks anställande
erfordras........................................................................... 3,000.

Till arr ende-afgifter för Instituts-lägenheten och Laboratorie hagen

erfordras ..... 900.

Till Stipendier ............... 1,000.

Till aflöning åt en Planteringsvaktare, utom bostad och vedbrand 650.

Summa Rdr Rmt 17,350.

Enligt komiterades förslag skulle kostnaden för Skogsundervisningen
vid den tekniska högskolan uppgå till ................................................ 13,000.

Men deruti äro ej inräknade följande utgifter, Indika måste tilläggas
kostnaden för skogsundervisningen, nämligen:

Arrendeafgift för en lägenhet till experimentalfält........................... 600.

Skötsel och underhåll af experimentalfältet...................................... 600.

Aflöning åt en Planterings vaktare ...................................................... 650.

Uppförande af bostad åt Planteringsvaktaren vid experimentalfältet
6000 Rdr Rmt, 5 proc. ränta derå ................................................ 300.

Inköp af böcker, instrumenter och samlingar, särskildt behöfliga
för skogsundervisningen ................................................................................. 600.

Arvode åt tvänne Assistenter under de praktiska öfningarne......... 600.

Aflöningen åt Lektorn i skogshushållning är af komiterade endast
upptagen till 2,000 Rdr. Men sannolikt vill ingen duglig skogshus Transport

16,350.

Transport 16,350.

hållare egna sig åt den ansvarsfulla lärarebefattningen i skogshushållning
för så liten aflöning, synnerligast som hans tid blir så upptagen, att
han ej kan räkna på några biförtjenster inom sitt fack. Lektorns i
Skogshushållning lön måste derför sannolikt höjas med........................... 1,500.

Lönen åt Lektorn i Naturvetenskap måste af samma skäl höjas med 500.

Summa Rdr Rmt 18,350.

Kostnaden för undervisningen i Skogshushållning vid den tekniska högskolan
skulle således lågt beräknad uppgå till 18,350 Rdr Rmt.

Enligt det underdåniga förslag, som lärarekollegiet anfört uppgå utgifterna
till 17,350 Rdr Kmt; men derifrån afgå de medel, som inflyta för fiske och
höslåtter vid Institutet samt för försäljning af plantor och ungträd från trädskolorna;
dessa medel kunna med den utvidgning af plant- och trädskolorna
som är afsedd beräknas till 750 Kdr. Och skulle således kostnaden för den
högre skogsundervisningens ordnande vid Skogs-Institutet uppgå till 16,600
Rdr Rmt; eller blifva 1,750 Rdr billigare än vid den tekniska högskolan och
derjämte mera öfverensstämmande med livad det verkliga behofvet kräfver.

I den föreslagna staten för Skogs-Institutet är ej upptagen någon aflöning
åt Assistenter under de praktiska öfningarne, emedan Skogs-Institutet fortfarande
anses kunna förtjena så mycket på mätningar och skogsindelningar, att
det kan aflöna Assistenterne med denna förtjenst. Deremot torde detta icke
kunna blifva fallet vid den tekniska högskolan, ej häller kan någon försäljning
af plantor, från de blifvande plantsängarna, på lång tid komma i fråga.

Med underdånig vördnad, trohet och nit

Eders Kongl. lajrts

AUG. EMIL HOLMGREN.

tropligtigste tjenare och undersåtar

C. HOLMERS.

ALF BJÖRKMAN. J. MEVES.

Stockholm den 31 Januari 1874.

7 ii

Kong!. Akademien för de Fria Konsterna.

L1 n d e r d å n i g s t e memorial.

Eders Kongl. Maj:t liar genom nådig remiss täckts anbefalla Akademien
för de fria konsterna att, öfver de delar, som röra Akademien uti ett af dertill
utsedde Kommitterade afgifvet betänkande angående åtskilliga läroverks förening
med Teknologiska Institutet, inkomma med underdånigt utlåtande; och
får till åtlydnad af den nådiga befallningen Akademien underdånigst anföra
följande:

i Bland de till sammandragning i en teknisk högskola ifrågasatta läroverken:
Teknologiska Institutet, Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska Institutet
och undervisningen för landtmätare, finnas två, nemligen Teknologiska Institutet
och Krigshögskolan, i hvilkas läroämnen äfven hus- och byggnadskonst ingår.
Kommitterade, som anse att i den tillämnade tekniska högskolan mera uppmärksamhet
än hvad hittills skett bör egnas åt nämnda vidtomfattande och
allmännyttiga fack, uppställa för detsamma en kurs enligt mönstren från polytekniska
läroanstalter utomlands, och motivera dennas nödvändighet bland annat
genom att framhålla ofullständig heten af undervisningen vid aleademiens byggnadsskola,
hvilken förnämligast afser den leonstnärligt arkitektoniska riktningen, men
icke fordrar af ej heller bibringar lärjungarne kunskap i högre matematik,
fysik, kemi m. m., hvadan det tekniska af byggnadsyrket der blifver i mindre
mon tillgodosedt. Denna uppgift styrkes genom anförande af bestämmelserna
för inträde jemte kurstabeller i byggnadsskolan, och dessa ådagalägga i arkitekternas
uppfostran brister, Indika Kommitterade anse nödvändigt att fylla.
Sant är att bildningen inom skolan ej går längre än hvad erforderligt kan
vara såsom grund för ytterligare studier hos dem, som dertill hafva fallenhet
och tillfälle, eller, hvilket stundom inträffat och inträffar, såsom en för yrkets

•utöfvande egnad tillämpning af livad lärjungen förut vid andra läroverk inhämtat
i matematik, mekanik, fysik, mineralogi m. m., men under hittills rådande
förhållanden har den akademiska kursen, med undantag af formlära,
icke kunnat sträckas längre och lärer svårligen, utan att der sökes ett annat mål
än det som från början varit med inrättningen afsedt, nemligen i första rummet
konstnärsbildning, våga söka inträde på vidsträktare område.

Då kursen i byggnadsskolan omordnades år 1842, afsåg den nödig undervisning
egentligen för dem hvilka ämnade vinna burskap inom det dåvarande
byggmästareskrået, men vid arkitekter fästes ej särskildt afseende, emedan dessas
användande såsom blott byggnadsförslag uppgörande och utförandet kontrollerande
och ledande konstnärer ännu den tiden sällan ifrågakom. Den nya
ordningen jemte tilltagande byggnadsverksamhet vållade starkt tillopp, men
flertalet elever slutade så snart de arbetat sig till det för yrkesutöfningen nödvändiga
betyget om godkända kunskaper. Andra deremot som åtnjutit undervisning
i Teknologiska Institutet eller annorstädes fått begrepp om och lust
för allvarsamma studier, fortsatte arbetet i de högre skolorna för ornamentsoch
byggnadskomposition, begagnade sommartiden till inhemtande af praktisk
erfarenhet, och sökte med åren allt oftare sin bana ej såsom handtverksmästare,
utan i konstnärlig riktning, såsom arkitekter ej blott i hemmet utan ock utomlands.
Efter år 1864 då näringsfriheten blifvit rådande och hvar och en fått
rättighet att blott på grund af tilltagsenhet, utan teoretiska eller praktiska
studier, uppträda såsom byggmästare och arkitekt, har det stora antalet arbetare,
som förr trängde sig till akademien uteblifvit, och de, som numera anmäla
sig, göra det af fallenhet efter slutad kurs vid slöjdskolorna, vid elementarläroverken
eller ock, ehuru mera sällan, kommande från leknologiska
Institutet.

Beträffande kursens omfattning, är denna visserligen inskränkt till ett antal
ämnen vida mindre än det som vid tekniska läroanstalter meddelas, men för
dem, som hafva arbetshåg och förmåga, går den dock längre än hvad undervisningsschemat
antyder. Beskrifvande geometri med dess afdelningar läres
tillräckligen fullständigt och afslutas ofta på en termin, enär de inträdande förut
genomgått ämnet eller en del deraf; samtidigt läses första kursen af byggnadsläran
enligt von Rothsteins deröfver utgifna bok, men utom hvad denna innehåller
tillökas årligen hvarje af de fyra kurserna med föreläsningar öfver nyare
rön, så att t. ex. den som alhandlar hållfasthet m. m. vidgats med ungefär
100 skrifna ark. Dessa studier jemte de i ornamentsskolan, inhämtande af
kunskap om utförda byggnadsverk från äldre och nyare tid samt arkitekturritning
upptaga elevernas hela tid för beredande till uppflyttning i den högre
eller kompositionsklassen. I dennas två afdelningar, efter det lärokurserna
blifvit i den nedre afslutade, och egentligen först då, börjar arbetet med sam -

mansättande af byggnadsprojekt och fortgår ej blott under de i lektionsschemat
synliga 4, utan 50 ä 70 timmar i veckan samt med tidtals daglig, ehuru blott
4 timmars obligatorisk tillsyn af läraren.

Sålunda bedrifvas öfningarne från den 1 Oktober till den 1 April, och
det öfriga af året behöfva lärjungarne ej blott till förvärfvande af insigt i och
vana vid yrkets praktik utan ock för att medelst sommararbetet bereda sig möjlighet
att fortsätta i skolan under vintern, enär de, med ytterst sällsporda undantag,
äro medellösa. Och så svår är arkitekturens formlära att, ehuru vid
kompositionsöfningarne blott en riktning, den på antiken grundade, hufvudsakligen
följes, i dels utkast, fordrande eu eller två dagär, dels större sammansättningar,
i Indika lärjungen måste redogöra för hvarje enskildhet, erfordrar
den högre byggnadsskolans någorlunda tillfyllestgörande genomgående minst 4,
ända till 6 halfårsterminer.

De efter en sådan kurs utskrida eleverna afgå visserligen icke med ingenjörskunskaper,
men de äro mogna till uppträdande i täflingar på arkitekturens
område och hafva vid åtskilliga tillfällen fått ådagalägga detta så väl inom
som utom fäderneslandet. Derjemte hafva de vanligtvis förmåga att fullt nöjaktigt
anordna och sköta byggnadsarbeten, enär de under elevtiden, med andras
öfvertillsyn eller ock på egen hand gifvit ritningar till byggnader och utfört
sådana. Det har äfven visat sig att krafter icke felas, då de tagas i anspråk,
och oaktadt den hårda striden mot misstroende från allmänhetens sida — ett
arf från detta århundradets början — oskickligt arbetsfolk, dåliga materialier,
ringa tillgångar på byggnadsanslag, ojemn sysselsättning och knapp aflöning,
har dock blifvit erkändt att arkitekterne, i hvad på dem kunnat ankomma,
bragd byggnadsväsendet betydligt framåt, hvarför ock deras ställning under de
senare åren förbättrats. Bland bevisen på detta erkännande torde få i underdånighet
nämnas att byggnadskonst studerande Finnar, hvilka förr gingo endast
till Tysklands skolor, på senare tid hemtat undervisning äfven härifrån och att
sålunda 5 byggmästare och 6 arkitekter återvända till hemlandet, der de med
vunnet förtroende utöfva yrket i Statens tjenst så väl som enskildt och förvärfvat
anseende åt den skola, hvarifrån de utgått.

När nu i betraktande tages, att härvarande arkitekters verksamhet motsvarat
de fordringar, hvilka med hänseende till byggnadsförhållanderne i öfrigt
och oaktadt det af Kommitterade anförda ringa omfånget af deras studier, hittills
blifvit på dem stälda samt att byggnadsyrkets höjande till och vidmagthållande
såsom skön konst, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadgar för akademien är
den egentliga uppgiften i arkitekturskolan; och då mångårig erfarenhet visat
huru ihärdigt och långvarigt arbete inom denna skola fordras för att i ett land
der de mägtigt tilltalande och lärorika exemplen af utförda sköna verk från
äldre tid nästan saknas och måste ersättas genom föreläsningar, svårt förvärfvad

vana vid rätt studium af planchverk samt trägen handledning af lärare; vore
det knappast önskvärdt, att till den nuvarande kursen lades nya ämnen, och
detta så mycket mindre som en i utöfningen af sin konst stadd arkitekt, hvarken
här eller i andra länder har tid att egna sig åt vetenskapliga beräkningar,
utan måste, der sådana ifrågakomma, taga biträde af fackmän, hvilka derinom
hafva sitt egentliga arbetsfält. Sådant är ock nödvändigt, enär de praktiska
göromålen, det mycken tid fordrande formstudiet och det sällan förekommande
behofvet af vidlyftiga kalkyler ej medgifva åt arkitekten den jemna öfning utan
hvilken säkerheten hos de fleste går förlorad. Enligt akademiens underdåniga
mening och derest Eders Kongl. Maj:t täckes nådigt upptaga att densamma
här uttalas, vore det således en vinst för det allmänna om, utan sammanblandning
af ingeniörens och arkitektens yrken, den vetenskapliga underbyggnad,
hvarå tiden alltmer ställer anspråk, och hvilken vore äfven för sistnämnde
yrkesmän i hög grad önskvärd, kunde af dem, som dertill hafva lust, förmåga
och ekonomisk möjlighet förvärfvas på sätt Kommitterade föreslagit; och det
är intet tvifvel underkastadt, derest lärjungar finnas, hvilka efter uti den ifrågasatta
Polytekniska skolan genomgången kurs skulle vilja egna någon ytterligare
möda åt specialstudier i arkitektur för att sedan utöfva denna konstgren, att
ju densamma skulle med sådana utöfvare vinna särdeles kraftigt stöd. Men
äfven utan ett sådant fortsatt studerande skulle de som genomgått Pylytekniska
skolans byggnadsafdelning verka gagneligt inom landet derigenom att de, åt
alla håll spridda, säkerligen komme att undantränga en mängd groft okunniga,
sig byggmästare och arkitekter kallande personer,. hvilka äro af högst skadligt
inflytande på landsorterna och sedan lång tid tillbaka, särdeles genom oförsynt
vrängande af landtkyrkornas former och konstruktion, i betydlig mon bidragit
att bringa smälek öfver byggnadsyrkets mera berättigade idkare.

Slutligen får akademien underdånigst med afseende å så väl den gamla
som den tillämnade nya bildningsanstalten för arkitekter samt i följd af Komiterades
yttrande om otillräckligheten i våra dagar af handlaget och den personliga
erfarenheten uti, bland annat, byggnadskonsten anföra, att inga studier
inom ett praktiskt yrke motsvara ändamålet tillräckligen, derest tillfällen ej
gifvas för deras utöfning, och inom arkitekturen måste just denna utöfning vara
det lifgifvande elementet. Skolor kunna endast dana arkitektämnen, byggandet
ensamt förmår utveckla dessa. Sålunda hafva industriella företag i många
rigtningar framkallat de erforderliga verkställande krafterna oeh kommit ingeniörsvetenskapen
att uppblomstra äfven i fäderneslandet. Först sedan dessa företag
burit ymnig frukt genom att hos nationen hopa rikedom, kan den egentliga
arkitekturen uppträda, och då gäller det att icke, såsom dock oftast sker om
en konstgren blifvit förbisedd, vanvårdad eller nedtryckt till öfning af blott
det alldagliga, behöfva anlita främmande hjelp.

Att så vidt möjligt är och till framtida undvikande häraf, hålla arkitekturen
uppöfver de medelmåttiga tillgångarnes och stundens fordringar, torde
således under Eders Kongl. Maj:ts nådiga hägn böra förblifva det högsta
målet för akademiens åliggande med hänsyn till studierna inom dess byggnadsskola,
och lära dessa studier, då ett sådant mål ernås, icke med skäl kunna
kallas otillräckliga.

Stockholm den 28 Februari 1874.

F. L. von DARDEL.

F. W. Scholander.

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Yid afgifvande af det underdåniga utlåtande, Eders Kongl. Maj:t, genom
remiss den 18 nästlidne April, täckts i Nåder från Bruks-Societeten infordra,
i anledning af serskilde kommitterades underdåniga betänkande och förslag, angående
åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet och bildandet af
en Teknisk Högskola, har Bruks-Societeten, utan att ingå i bedömande af förslaget
i sin helhet, ansett sig endast böra till granskning upptaga och meddela
yttrande öfver den del deraf, som afser fackskolan för bergsundervisningen;
hvarvid Bruks-Societeten funnit anledning göra följande framställningar.

Genom de för Teknologiska Institutet den 22 Mars 1867 utfärdade Nådiga
Stadgar är Bruks-Societeten berättigad, att af de 6 Ledamöter, som jemte en
af Kongl. Maj:t utsedd Ordförande utgöra Institutets Styrelse, välja 2:ne, hvarförutan
Bergsskolans Föreståndare, hvilken det tillkommer att utöfva den speciella
ledningen af denna fackskolas verksamhet och att i enlighet med Styrelsens föreskrifter
anordna och öfvervaka såväl elevernas praktiska öfningar i bergsmekanik,
hyttkonst och grufvetenskap, som deras resor i landsorterna, har säte
och stämma i Styrelsen vid den honom åliggande föredragning af alla frågor,
som nämnde öfningar och resor angå.

Enligt kommitterades förslag skulle den ifrågasatta Högskolans Styrelse
komma att bestå af en utaf Kongl. Maj:t bland Högskolans ordinarie lärare
utsedd Ordförande och af 6 Ledamöter, deraf bemälde lärare skulle ega att
samfäldt ibland sig utse 5, af hvilka 1 borde väljas för matematik och fysik,
1 för mekaniken och dess tillämpningar, 1 för allmän och tillämpad kemi, 1

för byggnadskonst samt 1 för skogshushållning och landtmäteri. Endast valet
af den 6:te ledamoten, hvilken skulle representera bergsvetenskapens olika grenar,
har blifvit förbehållet Jernkontorets Fullmägtige, dock, såsom af förslaget
synes framgå, med den begränsning, att äfven detta val borde ega rum inom
Högskolans ordinarie lärarepersonal.

Bruks-Societeten har icke kunnat förbise, att det sålunda föreslagna sättet
för bildande af den Tekniska Högskolans Styrelse skulle komma att leda till
väsendtlig inskränkning i den rätt att bestämma om bergsundervisningens anordning,
som Societeten under närvarande förhållanden är i tillfälle att utöfva. Då
för närvarande den af bergsskolans lärare, som är skolans föreståndare, eger
säte och stämma i denna Styrelse vid pröfningen af alla frågor, som röra bergsskoleelevernas
praktiska öfningar och resor, så utgör detta en serskild förmån
för bergsundervisningen, som i ganska betydlig mån motsvarar och uppväger
den, hvilken skulle uppkomma derigenom att, enligt förslaget, en af Högskolans
ordinarie lärare alltid borde, såsom representant för bergsvetenskaperna, deltaga
i Högskolans Styrelse; och alldenstund icke någon annan än denne komme med
afseende speciel!; å bergsundervisningen att till ledamot i Styrelsen inväljas,
innebär förslaget följaktligen, att nämda undervisning skulle inom Styrelsen ega
egentligen blott en enda målsman, då deremot för närvarande 3 eller, om,
såsom fallet hittils varit, Bruks-Societeten till en af sina ledamöter i Teknologiska
Institutets Styrelse utsett Bergs-Skolans Föreståndare, åtminstone 2 personer
varit tillsatte att inom Styrelsen städse tillse och bevaka bergshandteringens
intressen.

Det inflytande på den högre bergsundervisningens gång, som, enligt Teknologiska
Institutets stadgar, alltsedan denna undervisning förlädes till Institutet,
tillkommit Bruks-Societeten, torde imedlertid få anses vara fullt berättigad!.
Bergshandteringen utgör en af landets förnämsta näringsgrenar; vården om den
undervisning, som lemnas dem, Indika skola egna sig åt nämnda handtering,
är följaktligen af framstående vigt, och att åt Bruks-Societeten inrymts rättighet
att för handhafvande af denna vård deltaga i Teknologiska Institutets Styrelse,
har sin giltiga grund icke blott deri, att Bruks-Societeten bör förutsättas företrädesvis
ega närmaste kännedom om personer, som med noggrann insigt och
erfarenhet om handteringens ställning och behof rätt förstå att så lämpa och
anordna bergsundervisningen, att den för handteringens framgång och utveckling
må blifva i möjligaste måtto fruktbringande, utan äfven och ännu mera i
den omständighet, att kostnaden för ifrågavarande undervisning, endast så vidt
den theoretiska delen deraf angår, bestrides af Statsverket, hvaremot den praktiska
bekostas ensamt af Jernkontorets medel. I Bruks-Societetens tillförene
gjorda åtagande att till Bergsskoleelevernas praktiska undervisning årligen lemna
15,000 rdr, under vilkor af den förra Bergsskolans i Falun sammanställning

med Teknologiska Institutet och ändamålsenliga anordning i enlighet med tidens
fordringar, har någon ändring eller inskränkning icke af kommitterade blifvit
ens ifrågasatt; och så länge detta åtagande, hvarmed jemlikt ofvan åberopade
Nådiga Stadgar förenades en motsvarande rättighet för Bruks-Societeten att genom"
utsedda ledamöter deltaga i Institutets Styrelse, qvarstår och behörigen
fullgöres, samt Societeten således bekostar en vigtig del af den undervisning,
som vid denna Statens allmänna inrättning bör lemnas, så lärer Bruks-Societeten
ock ega grundadt skäl för sitt anspråk att varda fortfarande bibehållen vid
den rätt, som i omförmälda afseende redan blifvit Societeten tillerkänd. Befogenheten
af detta anspråk förringas icke deraf, att Teknologiska Institutet, enligt
planen för dess förändrade organisation, kolumn att erhålla eu i väsendtlig mån
utsträckt verksamhet, ty, om också Styrelsens sammansättning af endast lärare
vid Högskolan skulle pröfvas vara i allmänhet lämplig, hvarom Bruks-Societeten
afhåll er sig från att uttala något omdöme, så innebär berörde plan dock icke
någon visshet, att med införande af de flera nya för landets industri serdeles
vigtiga läroämnen, hvari undervisning borde vid Högskolan meddelas, förhållandena
kunna så ordnas, att de fordringar, som med skäl ställas på en grundlig
och noga öfvervakad undervisning i bergsvetenskaperna, komme att blifva i hvarje
hänseende tillgodosedda, och att sålunda denna undervisning äfven med kursens
utsträckning till 4-årig, såsom i förslaget förutsattes, skulle för handteringen
medföra allt det gagn, som med beslutet om Bergsskolans förening med Teknologiska
Institutet ursprungligen varit åsyftadt.

På grund af hvad nu blifvit anfördt vågar Bruks-Societeten, som i händelse
kommitterades förslag, att 5 ledamöter i Högskolans Styrelse skulle af de
der anställde ordinarie lärare samfäldt utses, varder gilladt, för sin del anser
följdriktigare, att valet äfven- af den 6:te ledamoten, hvilken representerade
bergsvetenskaperna, blefve på lika sätt af Högskolans lärare verkstäldt, än om
detta val skulle af Fullmägtige i Jernkontoret inom lärarepersonalen förrättas,
i underdånighet hemställa, att Bruks-Societeten, i hvilket fall som helst, måtte
tillerkännas rättighet att, med afseende å anordnandet af Bergsskoleelevernas
praktiska undervisning, få derutöfver välja åtminstone 1 ledamot till deltagande
i Högskolans Styrelse.

Under förmälan, att Professoren i grufvetenskap, hvilken i lön af Staten
uppbär 3,200 rdr och af Jernkontorets medel 800 rdr, såsom ersättning för
den praktiska undervisningen i grufbrytningen, syntes, i följd af sina ökade
åligganden, böra komma i åtnjutande af full Professorslön eller 4.500 rdr,
hafva kommitterade likväl ansett denna tjenstemans lärarelön på stat böra bestämmas
till endast 3,500 rdr, emedan, såsom kommitterade förutsatt, det skulle vara
fullt antagligt, att Jernkontorets bidrag komme att höjas till 1,000 rdr.

Härvid föranlåtes Bruks-Societeten i underdånighet erinra, att ehuru omförmälda
årliga arvode af 800 rdr till Professoren i grufvetenskap hittils fått
af Jernkontorets anslag till hergsundervisningen utbetalas, derföre att en sådan lönefyllnad
ansetts vara för bemälde tjensteman väl behöflig och andra medel dertill
saknats, Bruks-Societeten dock icke förbisett, att dessa anvisningar på anslaget
varit föga förenliga med det ändamål, för hvilkct detsamma blifvit beviljadt.
Såsom redan är nämndt har ifrågavarande anslag af Bruks-Societeten lemnats
till bestridande af kostnaderna för bergsskoleelevernas praktiska undervisning.
Det synes vara uppenbart, att till dylika kostnader icke skäligen böra hänföras
löner åt de vid Bergsskolan på ordinarie stat antagne lärare, utah endast
sådana utgifter, som stå i oskiljaktigt sammanhang med den praktiska undervisningens
meddelande, såsom anskaffande och upplåtelse af för densamma tjenliga
verkstäder, godtgörelse för af eleverna under lärokursen förbrukade materialier,
rese- och traktaments-ersättning till de eleverna under kursen åtföljande
lärare, transporter af vid undervisningen nödiga instrumenter m. m. dylikt. Vid
detta förhållande och då Bergs-Skolans samtlige lärare hafva till tjenstepligt
att, enhvar i sitt ämne, besörja den praktiska undervisningen utan annan ersättning
från Jernkontoret än för resor och dagtraktamenten; och då något giltigt
skäl icke lärer förefinnas hvarföre läraren i grufvetenskap allena skall utöfver
sådan ersättning njuta lönebidrag af Jernkontorets medel, helst det tillhör Staten
att förse sina tjenare med den aflöning, som pröfvas för hvarje serskild befattning
erforderlig, kan Bruks-Societeten, i anledning af kommitterades ofvanberörde
förutsättning, icke underlåta att underdånigst tillkännagifva, att det ingalunda
må för gifvet antagas, att Jernkontorets anslag för framtiden får användas till
lönefyllnad åt Professoren i grufvetenskap, destomindre som detta anslag, ehuru
hittills dertill tillräckligt, synes, i följd af de stegrade omkostnaderna för bergsskoleelevernas
praktiska öfningar, blifva för sitt egentliga ändamål till hela beloppet
behöfligt.

Bruks-Societeten framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Aller nådigste Konung!

Eclers Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar.

0. 0. TROILIUS.

F. 0. LEUHUSEN. H. P. W. GAHN. A. de MARK
Stockholm den 21 Oktober 1874.

F. Richtsr.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1874.