KOMITÉN FÖR AFGIFVANDE AF FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER I SYFTE ATTUPPHJELPA DEN EKONOMISKA STÄLLNINGEN I LANDET (Statens offentliga utredningar 1888:2)

II.

BETÄNKANDE

DEN 12 DECEMBER 1887

KOMITÉN FÖR AFGIFVANDE AF FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER I SYFTE ATT
UPPHJELPA DEN EKONOMISKA STÄLLNINGEN I LANDET

JEMTE

STATISTISKA TABELLER OCH DIAO RAM.

STOCKHOLM, 1887.

KONA!, BO K TRYCKERTE T.
P. A. NORSTETVl'' & BÖXEli.

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kongd. Maj:t funnit skäligt, genom Nådig skrifvelse
den 19 Mars 1886, åt eu serskild Kommitté uppdraga att föreslå åtgärder
egnade att underlätta vilkoren för jordbrukets och andra näringars be -

drifvande eller eljes bidraga till upphjelpande af den ekonomiska ställningen
i landet, samt Kommittén, till följd deraf, den 19 nästföljande
November i underdånighet afgifvit sitt betänkande I »angående möjligheten
att bereda allmän fraktlindring vid Sveriges jernvägar»; får Kommittén,
som tillika i anledning af serskilda nådiga remisser utlåtit sig
angående bildande af en fond för täckdikningslån och om ifrågaställd nedsättning
i räntan för odlingslån, härjemte underdånigst öfverlemna sitt
af bilagor åtföljda betänkande II; med hvilket Kommittén anser det åt
densamma uppdragna arbete afslutadt.

De undersökningar, som derunder blifvit anställda, hafva icke blott
åsyftat att klargöra den ekonomiska ställningen samt utreda dess orsaker,
utan äfven berört flere bland de områden, såsom kommunikations- och
transportmedlens, vissa grundförbättringars, skattelindringens, den allmänna
räntefotens, hypoteksväsendets, inteckningsväsendets, kreditens och
vissa kreditanstalters, associationsväsendets, spanmåls- och exporthandelns,
samt den allmänna undervisningens och folkuppfostrans områden, inom
hvilka åstadkommandet af förändringar samt införandet af bättre system
kunde anses i någon mera allmän utsträckning verka till gagn för näringarne
samt till återställande och betryggande af välstånd i landet.

Men redan sjelfva uppgiftens omfattning och ämnenas beskaffenhet
hafva icke medgifvit Kommittén att åt alla de henne förelagda vigtiga
frågor finna en fullt tillfredsställande lösning.

Det är derför endast inom ett fåtal områden undersökningarne ledt
till direkta förslag; och bland desse äro de mest betydande af den be -

skaffenhet ocli det omfång, att desamma, äfven om de eljes vinna god
kännande, icke lära kunna, utan under förutsättning af andra organisations
åtgärder samt efter hand, verkställas.

Stockholm den 12 December 1887.

Underdånigst:

Carl Ekman.

E. Frånckel.
O. Ljunöquist.

ARVID F:son POSSE.
A. P. Danielson,

med reservation.

Carl Ifvarsson.
Christian Lovén.

F. v. Essen.
Gustaf Kilman.
J. H. Palme.

./. Österman.

Då åt Kommittén uppdragits att föreslå åtgärder egnade att »under- inledning
lätta vilkoren för jordbrukets och andra näringars bedrifvande eller eljes nr''hpf^Jlets''
bidraga till upphjelpande af den ekonomiska ställningen i landet», måste
för Kommittén, på sätt den ock redan i sitt den 19 påföljande November
afgifna betänkande I. i underdånighet anmält, framställa sig såsom eu
nödvändighet, att, innan förslag i den anbefallda syftningen kunde påtänkas,
söka vinna en öfverblick af de serskilda näringarnes ställning
och landets ekonomiska tillstånd öfverhufvud till erforderlig ledning för
bedömandet, om och i hvad mån desse måtte kunna genom åtgöranden
från statsmagternas sida af ett eller annat slag upphjelpas och förbättras.

Kommittén har dervid väl med de henne till buds stående krafter Åtgärder för
och inom den tid, som skäligen kunde för arbetet beräknas, icke kunnat w%%%Zdet.
hoppas att annorlunda än i ganska ringa mån sprida ljus öfver förhållanden
samt lösa problem, de der i Europas största industriidkande länder
utgöra föremål för vidtgående undersökningar, samt, så vidt erfarits,
hittills utan afgörande resultat ställt på prof de kunskapsrikaste och mest
skarpsinniga förmågor samt framkallat en vidlyftig litteratur.

Men, för att åtminstone i någon mån förskaffa sig den för uppdragets
fullgörande behöfliga kännedom, har Kommittén, med begagnande
af den förunnade rättigheten att påkalla myndigheters och sakkunniges
biträde, till en början, efter utarbetande af närlagda frågoformulär (Bil. A),
från Ofverståthållare-Embetet i Stockholm och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i rikets samtlige län infordrat utlåtanden angående den
ekonomiska ställningen inom deras resp. förvaltningsområden och om
de till densamma antagligen verkande orsaker.

Kommittén har vidare låtit, — med anknytning till uppgifterna i det
utlåtande N:o l rörande jordbrukets finansiela angelägenheter, hvilket
vid Riksdagen år 1867, med anledning af en då i ämnet gjord motion,
af dess Serskilda Utskott afgifvits, — genom en dertill anlitad tjensteman
vid Kongl. Statistiska Centralbyrån på grund af dit inkomna officiela
uppgifter utarbeta en intill närvarande tid så nära som möjligt fort -

löpande statistik öfver vissa hufvudgrupper af landets näringar samt
sådana förhållanden, hvilka kunna anses i någon väsendtligare mån
beteckna en förkofran eller tillbakagång af landets allmänna välstånd.

Slutligen har Kommittén genom Kongl. Utrikes-Departementets medverkan
sökt förskaffa sig del af de i utlandet af der arbetande Undersökningskommissioner
afgifna utlåtanden och rapporter, så väl som åt
den i ämnet tillgängliga litteratur.

Af det sålunda insändade material har det utländska befunnits visserligen
egnadt, att i väsendtlig mån bibringa kännedom om den ekonomiska
ställningen i utlandet, men i anseende till sitt betydliga omfång och uppställningens
form icke att hvarken i sin helhet eller i sammandrag här
återgifvas.

Deremot har Kommittén funnit sig böra härjemte öfverlemna ej
mindre en sammanfattning af Öfverståthållare-Embetets och Länsstyrelsernas
utlåtanden, än äfven de utarbetade statistiska tabellerna med tillhörande
grafiska framställningar, — hvilka handlingar återfinnas: den förra
i bilagan Lift. B. och de sednare i bilagde Tabb. 1—42 med diagram.

Då, efter denna redogörelse för sina förarbeten, Kommittén nu öfvergår
till sjelfva hufvudsaken, fördelar sig det föreliggande ämnet naturligen
i tre hufvudafdelningar, under hvilka torde böra behandlas: i den
första frågan om den ekonomiska ställningens verkliga beskaffenhet; i den
lindra frågan om de orsaker, som kunna anses hafva berörde ställning
frambragt eller dertill väsendtligen medverkat, och slutligen i den tredje
de hjelpmedel, som till förbättrande af det ekonomiska tillståndet må af
omständigheterna påkallas samt kunna föreslås.

Skildring (tf Beträffande alltså till en början den verkliga ekonomiska ställningen
dsh, ftäUnin-i landet, är det dess värre ett allom bekant, oroande factum, att från
fatt- nästan alla delar af riket, stad eller land, likasom från idkarne af de
fleste näringsgrenar och yrken, länge försports och fortfarande höres en
sammanstämmande och högljudd klagan öfver ekonomiskt betryck samt
bristande eller ofördelaktig afsättning för näringarnes produkter med deraf
minskade inkomster i förening med näringarnes och deras idkares obestånd.

Visserligen hafva bland Länsstyrelserna fyra förklarat, att, ehuru
inom deras orter näringarne vore, i jemförelse med föregående period,
mindre inbringande och detta framkallat missbelåtenhet, denna likväl icke
stegrats till allmännare klagan, samt fem andra allenast för vissa delar
af länen eller med vissa inskränkningar medgifvit förekomsten af klago -

mål öfver ekonomiskt betryck. Men deremot hafva de öfrige femton
jemte Öfverståthållare-Embetet obetingadt och några med starkare betoning
vitsordat icke allenast att en sådan klagan vore inom områdena
för deras förvaltning allmän samt flerestädes yttrade sig i misströstan
om näringarnes bestånd, utan äfven att för klagomålen förefunnes fullt
giltige och berättigade anledningar serskildt hvad anginge jordbruket
och landets andra hufvudnäringar samt, genom återverkningarne af desses
obestånd eller tryckta ställning, jemväl beträffande de öfriga näringsgrenarne,
industrien, handeln och sjöfarten.

Det lärer följaktligen och vid betraktande af åtskilliga andra omständigheter
icke kunna betviflas eller bestridas, att ju vårt land, öfverhufvud
taget, för närvarande befinner sig i eu mera eller mindre ogynsam
ekonomisk belägenhet; att denna är förhanden serskildt med hänseende
till de näringskällor, ur hvilka landet förnämligast har att hemta styrka
och inkomst, och att den följaktligen är i samma mån egnad att ingifva
allvarliga bekymmer.

Men äfven med erkännandet och behjertande! häraf är ännu icke
utrönt och förklaradt, hvari de förhanden varande svårigheterna och
det ekonomiska betrycket egentligen bestå.

Rådfrågar man statistiken och dervid närmast fäster sin uppmärksamhet
vid befolkningsförhållandena, hvilka, såsom äfven 1867 års Serskilda
Utskott med rätta anmärkt, pläga vara af väsendtlig betydelse såsom
mätare af ett lands ekonomiska ställning, så inhemtas af tabellerna N:o
1 och 2:

åren 1861—1870. 1871—1880.

att tillvexten i landets folkmängd utgjort i medeltal.. 0,77 0,92 %,

på samma gång för hela Europa medeltillvexten varit 0,75 » 0,80 »;

att, vid ''jemförelse med Europas serskilde länder, Sverige under
begge ofvannämnde tioårsperioder med afseende på folkmängdens tillvextprocent
intagit rummet N:o 12 bland 23 länder;

och af tabellerna N:o 3 och 4:

att antalet ingångne äktenskap, som under perioden 1871—1880 med
6,81 pr 1,000 invånare varit relativt ogynsamt och ställt Sverige i sista
rummet bland 15 länder, motsvarat på samma invånareantal, under tiden
1866—1884:

lö

lägst år 1868................................................................ 5,46

högst år 1873............................................................... 7,31

samt år 1885.................................................................. 6,63 hvilket

sistnämnde förhållande är bättre än under hvarje af de 7 nästföregående åren;
att antalet lefvande födde, som varit högst 1879 och lägst 1868, samt pr

1,000 invånare år 1884 motsvarat.......................... 30,o

väl för 1881—1885 utgjort i medeltal blott........... 29,4

samt varit lägre än under de tre föregående femårsperioderna och för åren
1871—1880 ställt Sverige efter 13 andra länder i Europa, men icke synes
förete någon oroande förändring;

att beträffande antalet aflidne, som per 1,000 invånare åren 1866—

1870 utgjort............................................................................................ 20,5

men åren 1881—1885 nedgått till.................................................. 17,5

Sverige bland 15 Europas länder intager andra rummet näst efter

Norge med.................... 16,9;

att nativitetsöfver skottet, som åren 1881—1885 utgjort................. 11,9

väl understigit öfverskottens medeltal under de två nästföregående

femårsperioderna, som varit högst...................................................... 12,4;

men öfverstiga siffran för 1866—1870, som utgjort endast................ 9,2

och under 1871—1880 ställt Sverige i 6:te rummet bland 15 Europas
länder; och

att, hvad slutligen angår den verkan folkmängden rönt af utvandring
och invandring, den förra, som

från 1866, då den utgjorde.................................................. 7,206 personer

år 1882 steg till..................................................................... 50,178

sedermera minskats, så att den år 1885 uppgick endast till 23,493 »

men invandringen, som först år 1873 var af betydenhet, derefter alltjemt
ökats så att den år 1885 utgjorde 5,792 personer; hvarvid torde förtjena
anmärkas att, såsom uti en i Statistisk Tidskrift intagen uppsats
blifvit utredt, utvandringen icke ens 1882, då den var högst, varit stark
nog att omintetgöra den naturliga folkökningen.

''fager man dernäst i betraktande landets fattigvårds förhållanden, hvilka,
om några, böra angifva graden af der rådande allmänna välstånd, visar
Tab. 15, att väl det absoluta antalet understödstagare, som

åren 1866—1870 utgjorde................................... 194,763

år 1881 stigit till.................................................. 225,296

och år 1885 ännu uppgick till........................... 221,911;

inen att sistnämnde antal i procent af folkmängden icke utmärker sämre
förhållande än åren 1866—1870 eller 4,74 %.

Skiljer man mellan landsbygden och städerna, visa sig procenttalen
hafva utgjort

på landsbygdeu, i städerna..

åren 1866—1870......... 4,37 6,82

» 1876—1880........................................ 4,n 6,56

år 1885........................................................ 4,33 6,67

hvilka sistnämnda tal understiga för landet de fem och för städerna de sex
näst föregående årens; och framgår deraf dels att i förhållande till folkmängden
i städerna underhållas ungefär eu half gång flere fattige än på
landsbygden, och dels att öfverhufvud fattigdomen i riket icke kan anses
förökad.

Huruledes fattigbördan fördelat sig mellan serskilda delar af riket,
irdiemtas af Tab. N:o 16, ur hvilken här må antecknas, att under åren
1875 och 1885 procenttalen af understödstagare i förhållande till folkmängden
ställt sig på landet lägst för Jernband med resp. 1,29 och 1,69
samt för de öfrige nordliga länen utom Norrbottens och för Gottland,
men högst i Göteborgs och Bohus län med 5,88 och 5,56, Vermland, de
småländska länen och Östergötland och bland de upptagne städerna mest
ogynsamt i Norrköping med 8,58 och 9,48 samt i Göteborg med 8,59 och 8,49.

Öfvergår man derefter till förhållandet med afseende på brott och
förseelser, framgår af Tab. N:o 12, att medeltalet af fångar, som på 10,000

invånare årligen motsvarat åren 1866—1870...................................... 14,3,

sedermera successive nedgått, så att det 1885 utgjorde blott........ 8,3,

samt att, ehuru antalet sakfälde, som 1866—1870 utgjorde i medeltal.
..................................................................................................... 77,5,

stigit 1881—1885 till.............................................................................. 121,4,

åter antalet af dem, som blifvit fälda för gröfre brott, utgjort

1866—1870...............................................................................''............ 5,6;

men 1881—1885 sjunkit till ................................................................ 4,o,

eller ensamt 1885 till............................................................................. 3,9,

allt per 10,000 invånare årligen; hvaraf är uppenbart att tillvexten i
antalet sakfälde uteslutande faller på sådana förseelser, som kunnat försonas
med böter, men att deremot de gröfre, med fängelse eller straffarbete
belagda förbrytelserna, till hvilka höra jemväl brott mot egendom,
under tiden med mera än en fjerdedel minskats.

Tillser man vidare, huru det under de tjugo åren 1866—1885 förhållit
sig med utsökningsmålen och konkurserna i landet, så inhemta^ af
Tab. N:r 10:

att de algjorda ''Utsökningsmålen, som för åren Adömdt belopp.

1866—1870 visade i årligt medeltal...................... 75,553 kr. 15,904,115,

samt under nästa femårsperiod betydligt minskades,
men sedermera åter stigit, för åren 1881—

1885 uppgått till.................................................... 23,521 * 8,605,305,

och ensamt 1885 till ................................................ 25,988 » 10,343,943,

samt sålunda och äfven om de år 1886 något ökats, nu icke torde uppgå
till mera än omkring /3-delar af de för 1866—-1870 angifna antal
och belopp eller de af ungefär lika höjd, hvilka tabellen upptager för
åren 1878 och 1879; samt

att förhållandet med afseende pa konkurserna, som i medeltal utgjort

åren 1866—1870 ..................................................... 4,516

men åren 1881—1885 ............................................ 3,599

varit ungefär enahanda.

I afseende på lagsökningarnes och konkursernas fördelning mellan
olika landsdelar och städer redogöres i Tab. N:r 11, hvartill hänvisas.

Af de under perioden 1866—1885 lagfarna köp af fast egendom, hvilka
närmare redovisas i Tab. N:r 7 och för hvilka köpesumman,

år 1866 utgörande ................................ kr. 90,439,870,

år 1885 stigit till.................................... » 299,169,007,

hafva för egendom försåld efter utmätning eller konkurs, belupit

åren 1866—1870
1871—1875
1876—1880
1881—1885
och ensamt 1885

14,4

3,8

4,7

4,2

3,>

hvilket sistnämnde procenttal är lägre än de 7 nästföregående årens,
endast V5 till ''/j af procenttalen 1867—1871, ungefär V3-del af det år
1879 och Va af procenttalet 1881.

Tabellen visar i öfrigt, att köpesumman i årligt medeltal utgjort,
för fastighet å landet:

kr. 72,704,498
> 103,267,926

» 99,708,748

åren 1866—1870 ...

1881—1885 ...
och ensamt 1885 ...
men för fastighet i städerna:

åren 1866—1870 .................................... > . 18,866,179

1881—1885 .................................... * 93,562,750

och ensamt 1885 .................................... » 199,460,259.

Vidkommande tillgången på arbete och arbetspriserna har visserligen
utredning icke kunnat skaffas om antalet och omfattningen af de större
allmänna arbetsföretag, jernvägsbyggnader med flere, som, efter hvad
bekant är, under de sednare åren förekommit i olika delar af landet,
eller af antalet dervid sysselsatte arbetare och de till dem utbetalte arbetslöner;
men man erhåller dock om hithörande förhållanden en viss föreställning
af Tabb. 27 och 14, den förra öfver fabriksverksamheten åren
1866—1885 och den sednare om arbetsprisen 1866—1884.

Förstnämnde tabell utvisar	nemligen	i årligt medeltal:
	Antal i gång	Använde		Tillverkningsvärde
varande fabriker.	arbetare.	Hästkrafter.	Kronor.
för åren 1866—1870.................... men efter successivt stigande,	. 2,235	31,601	9,974	82,966,107
för år 1885................................	. 2,976	72,980	41,349	191,469,886,

hvilket sistnämnda värde är det högsta under 20-årsperioden och, likasom
arbetareantalet, mellan 2 och 3 gånger högre än vid periodens början.

Af den sednare tabellen inhemtas åter, att arbetslönerna varit högst
under åren 1873-—-1876, samt, ehuru de sedermera minskats, ännu äro
betydligt högre än åren 1866—1870; och att i hvarje fall minskningen
icke är anmärkningsvärd, om den sammanställes med den samtidigt inträdda
miskning i kostnaden för de förnämsta lifsförnödenheterna.

I förening angifva båda tabellerna åtminstone icke några tecken
till minskad tillgång på arbete och bekräftas en sådan uppfattning af
de från länen inkomna utlåtanden, i Indika flerestädes finnes anmärkt,
å ena sidan, att arbetslönerna icke sjunkit i förhållande till prisfallet
på alla råvaror och produkter, samt, å andra, att arbetarnes ställning
öfverhufvud vore gynsam och förbättrad.

Till upplysning om kapitalbildningen i landet lemnas bidrag i bifogade
Tab. N:r 13 öfver sparbankerna i riket under åren 1866—1884; hvaraf inhemtas,
att under perioden sparbankernas antal ökats med cirka 97 %,

delegarnes med 258 % och deras innestående behållning, som sistnämnda
år utgjorde 209,276,573 kr., med 450 %\ äfvensom att under alla åren,
utom 1877—1879, insättningarne öfverstigit uttagningarne och det vissa
år med från 5 till närmare 10 millioner kronor.

Äfven för åren 1885 och 1886, för hvilka emellertid siffrorna ännu
ej blifvit tillgängliga, lärer tillvexten fortfarit, ehuru åtminstone i flera
af de större sparbankerna insättnings räntan blifvit nedsatt.1

Att tillgång på penningar serskildt för jordbruket icke saknats, framgår
af styrelse- och revisionsberättelserna öfver Allmänna Hypotheksbanken
för år 1886, som utvisa, att nämnde bank under tiden från 1861, då
dess verksamhet börjades, tillhandahållit hypotheksföreningarne och, genom
dem, landets jordbrukare förskotts- och amorteringslån till sammanlagdt
belopp af 318,898,548 kr., deraf under de tre sista åren 28,877,309 kr;
hvarförutan det är bekant, att banken förfoga]- öfver en icke obetydlig
fond lånemedel, som icke af hypotheksföreningarne eller deras delegare
tagits i anspråk och derför måst tills vidare på annat sätt fruktbargöras.

Likaledes torde, äfven om några siffror i hänseendet icke framläggas,
få antagas obestridligt, att de enskilda bankerna och öfrige penninge-inrättningame
i landet på antagliga säkerheter villigt tillhandahållit
lån och krediter.

Beträffande årsvexten och skördeförhållandena i landet innehåller Tab.
N:r 20, omfattande åren 1874—1886, de närmare detaljerna; men torde
här ur Tab. N:r 21 böra antecknas att skörden, reducerad i rågvärde efter
angifven grund, i sin helhet utgjort i medeltal för år, under perioden

1876—1880 .................................... 32,356,100 hektoliter.

1881—1885 .................................... 34,092,000

1886................................... 34,786,600

Sädesskördens vigt i centner, som utgjorde

lägst år 1874 ............................. 35,329,500

högst år 1882................... 53,843,330

samt år 1884..................................................... 52,915,580

uppgick år 1886 till........................................ 52,226,500

ctr, eller mera än under något af åren under perioden, utom 1882 och 1884.

1 Utom de sålunda besparade medel finnas, såsom bekant, betydliga fonder förvaltade af
Postsparbankén, Litförsäkrings- samt Kapital- och Lifränte-anstalterna, de allmänna Pensionsinrättningarne
m. fl. inrättningar, bland hvilka en del först på sista tiden tillkommit.

Fördelad på de särskilda provinserna och invånareantalet har skörden
motsvarat:

för åren 1876—1880, högst

i Malmöhus län ....................

i Christianstads län .............

samt lägst

i Vesternorrlands län...........

och för hela riket i medeltal.
för åren 1881—1885, högst

i Gottlands län .....................

i Malmöhus län.....................

i Christianstads län...............

samt lägst

i Vesternorrlands län............

och för hela riket i medeltal

hektoliter 12,5

12,.,

3,2

7 2-

14,«
13,i

12 4
1 -''G''

3,2

samt år 1886, högst

i Gottlands län......................................... » 14,5

i Malmöhus län........................ » 13,7

i Upsala län.............................................. > 12,2,

samt lägst

i Vesternorrlands län.................. 5 3,7

och för hela riket i medeltal................ » 7,4

allt pro persona.

Till utredningen om skörden ansluter sig naturligen en sådan angående
den i bruk tagna jordvidden och de verkställda jordförbättringarne
med de derför af landtbruksingeniörerne hållne förrättningar, rörande hvilka
af Tabb. N:is 17, 18, 19 och 25 upplyses

att den till trädgård använda areal från år 1865 till och med 1884
stigit från 0,os % till 0,08 % af hela egovidden;

att myckenheten af åker eller annan odlad jord samtidigt vuxit från
2,333,341 hektar till 3,000,014 hektar eller från 5,77 % till 7,38 % af hela
egovidden;

att den naturliga ängen, som år 1865 utgjorde 1,925,274 hktr, år
1884 uppgick till 1,944,024 hktr;

att, beträffande åkerjordens användning den del, som begagnats till
vårsäd, stigit från 30,80 % till 34,31 % och den, som brukats till grässkörd,

från 17,u % till 23,48 % af åkerjorden, men de till andra säden och till
träda använda delar deremot minskats;

att den brukade jordens vidd från 1875 till och med 1884 ökats med
1,579,967 hektar och att, ehuru relativ minskning inträdt i odlingen af höstsäd,
balj- och spånadsväxter samt potatis, odlingen deremot i fullt motsvasvarande
mån ökats af vårsäd och foderväxter, hvilket sednare, såsom
betecknande en utvidgad ladugårdsskötsel, torde utmärka ett obestridligt
framsteg;

att under åren 1866—1884 i ungefärligt medeltal årligen nyodlade

blifvit.......................................................................................... hektar 12,500;

vattenaftappning egt rum å.................................... 5 4,865;

underdikning verkställts å........................................................ 27,149;

ängsvattning omfattat............................................... » 1,461;

mergling skett af........................................................................ » 18,757;

skogssådd utförts å..................................................................„■ 8 3,220;

och skogsplantering å.......................... » 2,045;

att, under åren 1866—1885 landtbruksingeniörs biträde användts å
847 förrättningsställen samt deras förrättningar omfattat 39,437 hektar,
allt likaledes i årligt medeltal;

att bland jordförbättringarne företrädesvis den vigtiga underdikningen,
men äfven mergling, skogssådd och skogsplantering under sednare hälften
af omhandlade period betydligt ökats, samt

att utsädet från år 1865 till 1884 ökats på det hela med 1,271,663
hektoliter; hvaremellertid i procent af samfälda utsädet för perioden visar
sig tillökning allenast

för hafre från 46,19 % till 55,25 %, och
för hvete från 2,90 % till 3,18 *, men

minskning för alla öfriga sädesslag, deribland

för råg från 21,51 % till 18,21 % och
för korn från 17,73 % till 13,77 %.

Kreatursstocken åter har, enligt Tab. N:r 22, från år 1866 till och
med 1884

ökats för hästar från 437,159 till 476,008,

» nötkreatur » 1,983,112 » 2,327,003,

* svin » 386,606 » 476,889; men

minskats för får från 1,644,781 till 1,410,177 och

» getter » 131,711 » 101,496 stycken.

Reducerad, enligt angifven grund, till enheter af nötkreatur har
den på det hela ökats från 2,667,058 till 3,040,264 eller med 373,206
dylika enheter, samt motsvarade år 1884 pr 1,000 invånare 655 st. eller
högre förhållande än under samtliga föregående år under perioden utom
1873, då antalet uppgick till 665 st, pr 1,000 invånare.

1 afseende på värdet af handel somsättningen åren 1866—1885 inhemta»
af Tab. N:r 28, att detta på det hela i årligt medeltal utgjorde:

åren 1866—1870 .................................... kr. 259,349,000

1881—1885 .................................... » 561,231,000

och 1885 ensamt .................................... » 586,301,000

h vilket öfvers teg alla de föregående årens utom 1883, då värdet uppgick
till 590,460,000, men att, om man tager hänsyn serskildt till införsel och

serskild! till utförsel,

införselvärdet, som, i årligt medeltal

åren 1866—1870 utgjorde .................... kr. 132,626,000

1881—1885 ökats till.................... » 317,531,000

och serskildt 1885 uppgått till ............ » 340,030,000,

h vilket är det högsta värdet under perioden samt utför sele är det, som

åren 1866—1870 utgjorde .................... kr. 126,723,000

1881—1885 vuxit till.................... » 243,700,000

men serskildt 1885 belupit..................... » 246,271,000,

hvithet väl understiger värdena 1882 och 1883, men är högre än ut -

förselvärdena under alla ofri ga år af perioden.

Värdena hafva således under denna ungefärligen fördubblats; hvaremot
i procent af den samfäld a omsättningen införselvärdet stigit från
51,3 % år 1866 till 58 % år 1885; men utförselvärdet fallit från 48,7 %
förstnämnda år till 42,o % år 1885.

Huruledes varuutbytet med serskilda länder fördelat sig, inhemtas af
Tab. N;r 29.

Utan att nu vidare inlåta sig på betydelsen för landets välstånd af
förhållandet mellan införseln och utförseln eller den deraf uppkommande,
s. k. handelsbalansen, bör Kommittén dock icke underlåta att fästa uppmärksamheten
på, dels hurusom i de flesta Europas länder införselvärdet
fortfarande företer öfverskott öfver utförselvärdet, och dels på olikheterna
i sättet att utröna dessa värden, af Indika det sednare eller utförsel värd et,

såsom grundad! hufvudsakligen på beräkning och icke angifvande varans
pris i afsättningsorten, i regeln måste framställa sig lägre än det verkliga;
så att man endast med mycken varsamhet kan af uppgifterna draga
tillförlitlig slutsats.

Detta gäller naturligen äfven om den jemförelse mellan in- och utförselvärden
å serskilda varor för åren 1871—1885, som innefattas i
Tab. N:r 30, ur hvilken, med hänvisning i öfrigt till sjelfva tabellen,
här må antecknas allenast, att utförselvärdet visar, delvis betydligt, öfverskott
för artiklarne: lefvande djur, matvaror af djur, trävaror oarbetade,
sågade eller tillhuggna. trävaror arbetade, papper och pappersarbeten, mineralier,
fabrikat samt metaller, oarbetadc eller till en del arbetade: men att
deremot för alla öfriga varugrupper underbalans visar sig förhanden, deribland
för spanmål och produkter deraf, som för åren 1871—-1875 gåfvo
öfverskott med kr. 17,217,401, för år 1885 med ej mindre än kr. 18,269,305,
så att skilnaden utgjorde kr. 35,486,706.

Emellertid ådagalägger tabellen, att för flere af desse varugrupper
utförseln, ehuru ännu understigande införseln, likväl under de sednare
åren i procent tillvuxit mera än denna.

Beträffande specielt in- och utförseln af kreatur och ladugårdsprodukter
åren 1866—1885 innefattas i Tab. N:r 24 närmare redogörelse, hvaraf
framgår, att utförseln, ehuru de sista åren i vissa delar minskad, dock
ännu mycket betydligt öfverskjuter införseln af nötkreatur, får, svin, ägg
och företrädesvis smör, som 1885 lemnat öfverskott af ej mindre än
7,794,636 kilogram; men att underbalans deremot eger rum för hästar,
kött, ost, hudar, samt isynnerhet fläsk, talg och ull.

I afseende på Bergshandteringen i landet åren 1866—1885 utvisar
Tab. N:r 26

att brytningen ökats:

af jernmalm från 11,557,988 centner år 1866 till 20,546,016 centner
år 1885, hvilken myckenhet öfverstiger samtlige de föregående årens,
utom 1874, som företer högsta siffran eller 21,794,120 centner, samt
1882—1884;

af zinkmalm från 490,300 ctr år 1866 till 1,143,067 ctr år 1885, då
brytningen varit störst, samt

af stenkol från 1,670,186 kubikfot 1866 till 8,313,821 kub.-fot år 1885,
då brytningen varit högst samt öfverstigit 1883 års med omkring 1,000,000
k.-fot och de öfriga årens med från 1 ända till 6 millioner kubikfot;

och att tillverkningen likaledes vuxit af stångjern från 3,923,985 ctr
år 1866 till 6,394,127 ctr år 1884 och 6,269,042 år 1885, då den, ehuru
något lägre än 1884 års tillverkning, ännu öfverstigit alla öfriga årens;

af stål från 94,486 ctr 1866 till 1,815,511 ctr år 1885, då den varit
högst och mera än dubbelt så stor som alla föregående år under perioden
till och med 1880;

af stål- och jernmanufaktier från 454,867 ctr år 1866 till 1,003,962
ctr år 1885, hvilken sistnämnda myckenhet visserligen med 20 å 30
tusen ctr understiger tillverkningen åren 1882—1884, men öfverstiger
alla de öfriga årens; samt

af tackjern och gjutgods vid masugnar från 5,414,870 ctr år 1866 till
10,933,031 år 1885, då tillverkningen varit högst under perioden;

hvaremot af koppar tillverkningen sjunkit från 44,834 ctr 1866 till
endast 14,746 ctr år 1885; dertill anledningen torde böra sökas i upptäckten
af rika koppargrufvor i utlandet.

Vidkommande Svenska handelsflottan inhemtas af Tab. N:r 31, att
från 1875 till och med 1885 visserligen hela antalet fartyg minskats
från 4,237 till 3,968, men att tontalet ökats från 507,049 till 517,061
samt att, under det af fartygen år 1875 funnos 664 ångfartyg om 83,007
ton och med 22,897 hästkrafter, ångfartygens antal ökats till 878 om
110,151 ton och med 31,466 hästkrafter.

Af desse fartyg hade enligt Tab. N:r 33 inseglats bruttofrakter,
som, utgörande för åren 1876—1880 35,514,172 kr., men åren 1881—1885
endast 33,916,300 kr. allt i årligt medeltal, emellertid för år 1885 sjunkit
till 28,983,717 kr. eller det lägsta beloppet under perioden; och hade af
berörda frakter af ångfartyg inseglats lägst 1877 31,7 % och högst, år
1885, 47,8 %.

En ytterligare öfversigt af landets Sjöfart lemnar Tab. N:r 32, som
visar, att

antalet från utlandet med last ankommande fartyg från 9,321 om
1,333,879 ton år 1876 stigit till 11,782 om 2,272,813 ton år 1885, och
att bland dem Svenska fartyg utgjort lägst 43,r % år 1876, och högst
52,1 % år 1882, samt för 1885 50,7 %; samt

antalet till utlandet med last af gångna fartyg likaledes stigit från 16,775
om 2,533,476 ton år 1875 till 18,985 om 3,393,596 ton år 1885, som är
högre än under hvarje af periodens föregående år utom år 1883, då antalet
varit 19,729 om 3,498,279 ton; och att Svenska fartyg dervid del -

2(1

tagit högst år 1880 med do,8 % samt år 1882 med 39,7 % och 1883 med
39,3 %, men dernäst 1885 med 39,2 %.

hör fullständigare öfversigt af landets utveckling må ytterligare antecknas
:

att, enligt 1 ab. N:r 5, fastighet svärdet, som år 1866 utgjorde:

för taxerad jordbruksfastighet...................... 1,774,677,486

8 d:o annan fastighet.......................... 484,451,329 2,259,128,815

» bevillningsfri fastighet..................................................... 109,144,446

år 1886 stigit till: eller tillhopa kr. 2,368,273,261,

taxerad jordbruksfastighet 2,241,417,645
d:o annan fastighet.... 1,233,219,549 3,474,637,194
och bevillningsfri d:o............................... 323,428,931 kr. 3.798.066,125:1

att, enligt Tab. N:r 6, Uppskattade inkomsten af kapital tjenst, rörelse
och yrke, som år 1866 utgjorde kr. 162,521,154, år 1886 besteg sig till
kr. 344,964,998;

att, enligt Tab. N:r 41, antalet telegrafstationer i riket från 93 år
1866 stigit till 181 år 1885 och de afsända tele grammens antal samtidigt
från 418,744 till 1,166,634, motsvarande en på hvar fjerde invånare;

att; enligt lab. N:r 42, postanstalternas antal, som år 1875 utgjorde
1,934, ar 1885 ökats till 2,026, och samtidigt antalet postförsändelser
stigit från 54,956,260 till 96,280,592 samt värdet af assurerade försändelser,
postanvisningar och postförskott från 565,785,588 kr. till 766,661,759
kr.; och slutligen

att, under det år 1866 i riket funnos jernvägar till en längd af
1,278,5 kilometer, deraf statsbanor 851 och enskilda d:o 427,5, voro, enligt
hvad åt Tab. N:r 40 samt Kommitterades betänkande I sid. 43 inhemtas,
vid 1885 års slut anlagda samt, med allenast ringa undantag, för trafik

öppnade statsbanor............................................................... 2,385 kilometer

och enskilda banor.................... .......................................... 4,505 »

eller tillhopa 6,890 kilometer.

Sådant är de officiella siffrornas vittnesbörd om landets utveckling
under de två sista decennierna.

När i ett samhälles historia ett visst skede betecknas såsom »hård
ocb dålig tid» serdeles af den svåra och betänkliga art, som allvarligt

1 Förhöjningen är till en del en följd af den skärpta tillämpningen af författningen, som
inträdde år 1879, då taxeringsvärdet steg med omkring 300 millioner kronor.

hotar välståndet och samhällsutvecklingen samt frampressar allmän klagan
och misströstan, tänker man sig snarast det tillstånd som framkallas
af någon sådan anledning, som svårare eller upprepad missvext, känbarare
brist på lifsmedel eller andra förnödenheter för de dagliga behofven,
märkligen förknappad eller fördyrad penningetillgång, allmännare
arbetslöshet med deras vanliga följeslagare, talrikare utmätningar och
konkurser, minskad befolkning, vexande fattigdom och ökade förbrytelser.

Intet af allt detta kan dock, såsom ofvan är visadt, skäligen sägas
för närvarande period utmärkande eller verksamt i sådan grad, att det
allmänt öfverklagade betrycket deraf kan förklaras eller väsendtligen käntecknas.

Sträcker man blicken något längre och skådar tillbaka på den ståndpunkt,
hvilken vårt land och dess näringar intogo för 30 å 40 år sedan
samt dermed jemför deras nuvarande ställning, visa sig nästan alla dess
ekonomiska förhållanden hafva under den mellanliggande, jemförelsevis
korta tiden undergått den mest genomgripande förändring samt nått en
storartad utveckling, till hvilken, under lika tidrymd, hvarken vår egen
eller knappt något annat europeiskt lands historia har något motstycke
att uppvisa, åtminstone såsom resultat af fredligt arbete och utan att.
vara genom politiska tilldragelser och eröfringar framkalladt.

Utmattadt af de föregående krigens bördor och efterverkningar, med
en, i förhållande till sin utsträckning, ringa folkmängd, föga tryggade
finanser och ett genom myntförsämringar rubbadt samt i öfrigt illa
organiseradt penninge- och kreditväsende, stod ännu under århundradets
första decennier landet på nästan alla områden .tillbaka för flertalet af
Europas länder.

Bland hufvudnäringarne stod jordbruket, som ännu icke i någon
större mån mottagit den kraftiga impuls till ökad verksamhet, hvilken
efterhand gafs genom en allmän skiftesdelning, på en mycket låg utvecklingsgrad
samt bedrefs efter föråldrade methoder utan tillgodogörande
af landtbruksvetenskapens framsteg eller de af denna erbjudna
medel att bekämpa inflytelserna af landets mindre gynsamma naturförhållanden.
De dervid begagnade redskap voro likaledes föråldrade och
otjenliga, byggnaderna, serskild! ekonomihusen, otillräckliga och dåliga,
vägarne mångenstädes ofarbara, transportmedlen inskränkta och produkternas
afsättning begränsad.

Inom bergshandteriiigen rådde i många afseenden och företrädesvis
vid förädlingsverken enahanda mera ursprungliga förhållanden.

Fabrikerna voro fåtaliga och deras tillverkningar obetydliga samt
med utlandets föga jemförliga.

Bland landets städer, som öfverhufvud voro illa bygda samt i saknad
af nutidens förbättringar och beqvämligheter, gas- och vattenledningar
in. in., hade, utom hufvudstaden, hvars folkmängd var relativt ringa,
endast få en befolkning uppgående till eller öfver 10,000 invånare, och
de förde öfverhufvud ett tynande lif utan att kunna tillgodogöra befintliga
resurser.

Handeln inskränkte sig, med få undantag, som till eu del betingades
af serskilda omständigheter samt egde ringa varaktighet, merändels till
småhandel och varuutbyte med den kringliggande landsbygden; och omsättningen
var ringa.

Sjöfarten, om ock från några platser mera omfattande och med
framgång bedrifven, idkades nästan uteslutande med segelfartyg samt
var likaledes på det hela föga betydlig.

Penningeväsendet, ombesörjdt hufvudsakligen af Riksbanken, ett fåtal
lånekontor och banker i landsorten och några förvaltande kassor, var i
hög grad otillfredsställande samt föga egnadt att förmedla affärerna vare
sig inom landet eller med utlandet.

Postförbindelserna voro likaledes föga utvecklade. Telegrafer och
jernvägar saknades. Anstalterna för folkbildningen voro jemförelsevis
mycket få och bristfälliga. De för fackbildning afsedda, landtbruks- och
slöjdskolor med flere, likaså; likasom i ännu högre mån sjukvårdsinrättningarne
och anstalterna för andra humanitetsändamål.

Eu helt annan bild af vårt samhälle framställer den närvarande
tiden.

Skiftesverket är nu i det närmaste fullbordad! och odlingen har i
allmänhet högst betydligt tilltagit. Ett förbättradt åkerbruk är infördt i
förening med en ökad ladugårdsskötsel. De föråldrade redskapen äro
utbytta mot nya af bättre beskaffenhet, och kraftiga, tid och arbete besparande
maskiner komma allt mera allmänt i bruk.

I de flesta af landets åtminstone sydligare delar hafva gårdarne
blifvit ombygde samt försedde med tillräckliga, varaktigare och prydliga
hus, mångenstädes af tegel med bättre och mindre eldfarliga tak i stället
för de fordna halm- eller torftäckta lerhusen.

För bergshandteringen och dertill hörande förädlingsverk hafva likaledes
nya, dyrbarare och mera tidsenliga maskiner och byggnader anskaffats
samt förbättrade methoder införts.

Fabrikerna och deras tillverkningar hafva mångfaldigats och utvecklats
både i antal, omfång samt art, och i tillverkningssätt, så att de,
åtminstone i vissa fall, nu kunna täfla med utlandets.

Städerna hafva, synnerligen efter och genom de nya kommunallagarnes
införande, uppblomstrat, till betydliga delar ombygts samt blifvit
försedde med så väl sanitära som andra allmänna förbättringar, på samma
gång folkmängden och rörelsen ökats.

Handelsomsättningen har mångfaldigats.

Vid sidan af segelfartygen har uppstått en ångbåtsflotta af flera
hundra fartyg.

Ej blott landsvägarne hafva blifvit allmänt förbättrade, utan ock
jernvägar till en sammanlagd längd af omkring 7,000 kilometer i landets
alla delar anlagde och för trafik öppnade.

Ett vidsträckt telegrafnät har blifvit knutet öfver landet och förbundet
med utlandets, samt, till ytterligare lättnad för meddelandena
inom orterna, telefon-väsendet redan vunnit en stor utbredning.

Post-anstalterna och post-försändelsernas antal hafva många gånger
fördubblats, på samma gång postbefordringen blifvit snabbare, enklare
och billigare.

De äldre penningeinrätt-ningarnes verksamhet har blifvit ökad samt
bättre lämpad efter affärsbehofven, och i alla delar af landet hafva icke
allenast uppstått nya banker, förmedlande affärerna och liqviderna, utan
äfven uppvuxit andra penningeinrättningar, hypotheksföreningar, försäkrings-
och garantiaktiebolag till allmänhetens betjenande och betryggande.

Så väl vid rikets universiteter, som för elementarundervisningen hafva
med stora kostnader åstadkommits nya läroverks- och institutionsbyggnader
och i nästan alla rikets socknar hafva uppförts ändamålsenliga och prydliga
skolhus, i vissa bland dem till antal af 5, 6 eller flere, så att hela antalet
nu öfverstiger 10,000.

För landtbrukets utveckling har blifvit sörjdt genom landtbruksinstitut-,
rättare- och mejeriskolor. Nya slöjdskolor hafva inrättats och i
de flesta af rikets provinser, så väl som i städerna, uppförts nya, flerestädes
storartade sjukhus, hospital och andra dylika vårdsanstalter.

Vårt land intager till följd häraf numera icke allenast i de flesta
hänseenden ett hedrande rum bland Europas kulturländer, utan kan jemväl
i vissa fall väl uthärda eu jemförelse med desse, oaktadt utvecklingen
hos dem långt tidigare tagit sin början samt främjats så väl af gynsammare
naturförhållanden, som af en betydligare egen kapitalförmögenhet.

Med tillfredsställelse måste hvarje fosterlandsvän se denna hastiga
och storartade utveckling.

Men huru bevisande i afseende å denna statistiken än är, lära dess
siffror icke närmare belysa — än mindre vederlägga — tillvaron af det
nu öfverklagade betryck, som är af alldeles serskild art och faller inom
helt andra områden.

Döljas kan icke heller, att framstegen, huru glädjande de eljes äro,
icke kunnat åstadkommas utan så väl bindande i högst betydlig mån af
landets egna tillgångar, som ett jemförelsevis starkt anlitande af krediten
i utlandet.

Betecknande är i detta hänseende företrädesvis den alltjemt fortgående
stegringen af (lön intecknade afliden, hvarom Tabb. N:is 8 och 9 lemna upplysning.

Af dessa tabeller inhemtas nemligen:

dels att inom riket inteckningar i medeltal årligen beviljats till belopp:

åren 1866—1870 af.............................................. kr. 49,148,841,

1871—1875 af............................................... » 62,842,444,

1876—1880 af.............................................. * 94,401,080,

och 1881—1885 af................................................ » 104,300,793, men

ensamt år 1885 af kr. 122,195,395;

samt förnyats:

åren 1866—1870 för..................

1871—1875 för...................

1876—1880 för...................

och 1881—1885 för...................

ensamt för 1885 för kr. 92,858,851;

men dödats allenast:

kr. 56,419,396,

» 61,486,304,

» 70,066,222,

» 85,694,335, eller

åren 1866—1870 för
1871—1875 för

kr. 22,130,792,
* 22,457,242,

1876—1880 för.............................................. kr. 22,196,274,

och 1881—1885 för.............................................. » 26,800,082, men

ensamt 1885 för endast kr. 25,090,583;

dels och att intecknade beloppet på det hela vuxit från kr. 1,188,500,000
år 1881 till kr. 1,405,326,000 år 1885, deraf ensamt i Stockholms stad
med ej mindre än kr. 100,226,000 samt sistnämnde år i procent af
taxeringsvärdet motsvarade högst i Stockholm 60, i %, dernäst i Östergötland
44,s %, Kalmar län 44,5 &, Blekinge 44,3 %, Jemtland 43,•> &, Upsala
län 42,2 %, Skaraborgs 41,9 %, Elfsborgs och Christianstads län 40,9 %,
Göteborgs och Bohus län 40,o % samt lägst i Vesterbotten 21,6 % eller
i medeltal för hela riket 40,9 %.

Enligt Justitieministerns embetsberättelse för 1885 gällde dessutom
förlagsinteckningar för omkring 531/3 millioner kr. och hade i jern vägar
under året intecknats något öfver 5 millioner kr.

Härvid torde serskildt beaktas dels att, under det en del egendomar
ännu äro jemförelsevis med inteckning föga belastade, ett icke ringa
antal åter äro till vida större delen af sitt värde graverade eller öfverintecknade,
och, dels att, i samma mån fastighetsvärdet sjunker, inteckningarnes
förhållande dertill måste ställa sig allt mera ogynsamt.

När till den skuldbörda, som sålunda belastar fastigheterna, lägges
den kredit, som förskaffats ensamt på namn, framträder ett missförhållande
mellan, å ''ena sidan, den disponibla, till liqvid användbara förmögenheten
och, å den andra, de åtagna förbindelserna, som ehuru med
hänsyn till landets utveckling ingalunda oförklarligt, likväl är i hög grad
betänkligt och utan tvifvel måst synnerligen verksamt bidraga till den
öfverklagade allmänna förlägenheten.

Kreditens värde såsom häfstång för den ekonomiska utvecklingen
bör visserligen ej underskattas allraminst i en tid af uppdrifven konkurrens
och då det egna kapitalet är jemförelsevis knappt.

Men ju kraftigare berörde hjelpmedel är, desto varsammare bör det
användas, för att ej medföra fara; och likasom den enskildes ekonomiska
bestånd är beroende ej allenast på storleken af hans inkomster utan äfven
på utgifterna, beror också tvifvelsutan hela samhällets välstånd deraf, att
icke jemnvigten mellan inkomster och utgifter rubbas.

Emellertid kan skäligen befaras, att genom ett alltför rastlöst framåtskridande
en dylik rubbning i vårt land förorsakats.

Prisfallet
och dess
or salter.

Under den period af uppdrifven spekulation med stegrade priser och
inkomster, som föregått det nuvarande betrycket, kunde icke heller uteblifva,
att ju visserligen förbättrade, men äfven kostbarare lefnadsvanor
utbredde sig i landet icke blott bland de bemedlade, utan ock hos den
stora massan af befolkningen, hvars behof och anspråk ökades, på samma
gång begäret efter förut okända njutningar och böjelsen att lefva öfver
sina tillgångar blefvo inom alla samhällslager mera allmänna.

Men ehuru häraf framkallats en finansiel öfveransträngning, hvaremot
reaktion icke kunde uteblifva, ligger likväl häri icke det företrädesvis
utmärkande för ställningen.

Denna kännetecknas fast mera af det ojemförligt starka prisfall, hvilket
inträdt. och fortfar här så väl som i Europas fleste länder samt närmast
drabbar de klasser, som innehafva produktionsmedlen; och den
uppenbarar sig icke, — såsom de mera hastigt öfvergående penninge-,
handels- och industrikriserna — i plötsliga och våldsamma omstörtningar,
utan i ett fortsatt sjunkande i de flesta värden, hvilket alltmera försvårar
produktionen och, då det utesluter all beräkning, jemväl tillintetgör spekulationen
och förtroendet.

Att finna orsaken till detta prisfall är ett problem, som sysselsätter
de skarpaste hufvud och pennor, och hvilket är desto svårare att lösa, som
företeelsen uppträder under mycket olikartade förhållanden. Det är ock
en af vetenskapen erkänd sanning, att icke någon mera märklig och allmän
företeelse inom det ekonomiska området kan nöjaktigt förklaras ur en eller
några orsaker, utan gemenligen är en produkt af ett stort antal faktorer.

Såsom hufvudsakligen verksamma eller åtmistone mera bidragande
orsaker hafva nu af olika författare framhållits bland andra:

dels den starka tillökning af produktionskraft, som redan under åren
1850—1870 genom den utomordentligt ökade guldtillgången i förening med
den deraf föranledda prisstegring och spekulation framkallades och hvilken
sedermera under åren 1871—1873 genom verkningarne af det fransktyska
kriget erhöll sin största stegring;

dels förökandet och förbättrandet under de två sista decennierna
af samfärds- och transport-medlen, hvarigenom, jemte öppnandet af nya
handelsvägar, icke blott fraktkostnaderna så betydligt förminskats, utan
äfven verldshandelns gång och art på det hela förändrats, isynnerhet
derigenom att mellanhänderna allt mera undanskjutits och varornas lagrande
i depoter blifvit obehöflig!.;

dels den efter år 1870 inträdda betydliga minskningen af guldproduktionen
i förening med inflytandet af silfvermyntets aflysande och guldmyntfotens
införande i flere af Europas länder jemte afskaffande af tvångskursen
i Nordamerikas förenta stater samt Italien och Frankrike; och

dels slutligen en allmän öfverproduktion jemte spekulationens återhållande
af den befintliga mängd produktionskrafter, som nu, i följd af
prisernas nedsättning, vore obegagnade, men, vid förändrad konjunktur,
snart kunde komma i användning och erbjuda konkurrens.

Andre författare hafva emellertid bestridt flere eller färre bland de
sålunda angifne orsaker, eller icke velat tillerkänna dem väsendtlig inverkan
på priserna; och Kommittén vill för sin del i fråga om desamma
icke uttala någon egen mening, så mycket mindre, som derför fordrades
en mera omfattande utredning, än hvartill material finnes samladt.

Då för allt ekonomiskt sträfvande målet ytterst måste vara att med
så litet arbete och kostnad som möjligt fylla de menskliga behofven, samt
produktionen följaktligen, i samma män den har framgång, regelrätt måste
verka till allt billigare pris på produkterna, skulle det nu fortgående
prisfallet, i och för sig betraktadt, visserligen hvarken kunna anses abnormt,
eller vara att beklaga, så mycket mindre, som, när ett sådant
efterhand inträdde och verkade i samma grad på alla områden och inom
alla samhällslager, de inbördes förhållandena emellan olika bytesvärden
skulle blifva orubbade och verkningen sålunda visa sig endast i billigare
lefnadskostnad för alla.

Men helt annorlunda ställer sig saken, då prisfallet icke allenast,
genom att inträda efter en period med högt uppstegrade värden, medför
hastig och stark förminskning i dessa med deraf uppkommande stora
förluster, utan äfven, såsom nu är händelsen, träffar uteslutande eller
företrädesvis eu enda klass — i detta fall, enligt hvad redan är anmärkt,
den, som innehar de egentliga produktionsmedlen; och det måste då för
denna klass blifva nästan förkrossande, serdeles när den tillika, såsom
förhållandet tyvärr är i Sverige, arbetar med till största delen främmande,
lånta penningar, Indika, utan afseende på varuprisens fall, måste till sitt
nominela värde förräntas och återbetalas; och den tryckta ställning, hvari
landets produktion härigenom blifvit allmänneligen försatt, kan icke undgå,
att betänkligt återverka på landets välstånd.

Innan Kommittén afslutar undersökningen om den ekonomiska ställningen,
torde emellertid ännu böra påpekas följande, för ett riktigt be -

Prisfallets
betydelse.

Frågan om
hjelpmedlen.

dömande ad densamma med dertill hörande frågor icke ovigtig^ omständigheter.

Den ena bland dem är, att, likasom den enskilde icke sällan ölVerdrifver
ett påkommet ondt; så framträder ock vid vexlingar inom samhället
från ett bättre till ett sämre tillstånd och i samma mån omskiftena
sträcka sig till vida eller betydande områden en benägenhet hos de
lidande samt hos dem, som frukta att af vexlingen drabbas, att inför
sig sjelfva och den allmänna meningen öfverdrifva sina bekymmer.

Då en sådan benägenhet, hvartill tecken jemväl nu visat sig, emellertid
är egnad att ej blott förlama de enskildes besinning, verksamhet
och motståndskraft, då desse som mest behöfvas, utan äfven sprida en
allmän, på näringslifvet återverkande misstro, föranledes häraf en oberäknelig
skärpning af de olägenheter, som verkligen förefinnas.

En annan ej mindre stadgad erfarenhet är, att, i samma män ett
större antal eller en mera betydande klass af samhällets medlemmar
röner förlägenhet, svårigheter och motgångar, hvilkas verkliga orsaker
de ej inse och ur hvilka de icke kunna sig sjelfve omedelbart förhjelpa,
visar sig eu tendens att derför hvälfva den hufvudsakliga skulden på
felaktiga och otillfredsställande samhällsinrättningar eller på den allmänna
styrelsen och förvaltningen samt af förändringar i dessa vänta hjelp
jemväl inom områden, som ligga utom deras uppgift och der de snart
måste visa sig vanmägtiga.

Då, efter förutskickande af dessa anmärkningar, Kommittén nu öfvergår
till frågan, i hvad mån genom det allmännas mellankomst någon
förbättring i det öfverklagade tillståndet må kunna åstadkommas och
hvilka hjelpmedel skulle kunna i sådant afseende föreslås; lärer det till
en början vara af sig sjelf! klart, att de orsaker till betryck, som bero
på allmänt, icke ensamt här i landet utan äfven i främmande länder,
rådande missförhållanden •— såsom exempelvis det allmänna prisfallet,
en möjligen förh andenvaran de öfverprod aktion eller en relativt minskad
guldtillgång — icke kunna genom några inom vårt land vidtagna åtgärder
uppliäfvas eller förändras, och att följaktligen hvarje förslag i sådant
syfte skulle vara ändamålslöst.

Lika uppenbart är, att, för så vidt betrycket har sin grund i finansiel
öfveransträngning, illa beräknad spekulation, planlös hushållning eller för

högt uppdrifna lefnadsvanor, det icke ligger inom stats magiernas uppgift
eller förmåga att derutinnan råda bot, utan att hjelpmedlen häremot
måste sökas hos folket sjelf! samt icke lära kunna bestå i annat, än dels
nödig hvila för återhemtande af krafter, dels tillvägagående för framtiden
med mera besinning och klokhet i näringsföretagen samt återvändande
till ett enklare lefnadssätt.

Häraf lärer visserligen icke nu, mera än eljes i dylika fall, kunna
undgås, att de, som af dessa hjelpmedel icke kunna upprättas, måste i
ekonomisk undergång lida följderna af sina felsteg eller misstag, hvarvid
äfven åtskilliga andra af gifna skäl måste dragas med i fallet; men
huru hårdt desse sålunda drabbas och fastän genom en sådan kris,
och i samma män den tager utsträckning, ej mindre näringsverksamheten,
än egendomsförhållandena i allmänhet smärtsamt skola rubbas,
måste dock krisen hufvudsakligen och till sist bereda ett sundare tillstånd.

Då vidare det torde få anses såsom en af erfarenheten bekräftad
och allmänt erkänd grundsats, att, med hänseende till ett lands näringar,
statsverksamheten icke med framgång eller gagn kan sträcka
sig till vare sig näringarnes bedrifvande för allmän räkning eller direkta
åtgärder för deras ledning, kontrollerande eller utveckling, utan fast
hellre bör inskränkas till det mera indirekta befrämjandet af den enskilda
företagsamheten och näringsdriften, som innefattas dels i upprätthållandet
af den lagbundna ordningen och rättsväsendet, dels i en efter näringarnes
behof och beqvämlighet afpassad närings-, handels- och kreditlagstiftning,
samt upprättande, der så erfordras, af lämpliga kreditanstalter,
dels i åstadkommande af lätta och billiga sarnfärdsmedel, dels i beredande
af tillfällen till inhemtande af ökade kunskaper, förvärfvande af
större yrkesskicklighet och erhållande af nödig kännedom om produktions-
och handelsförhållanden inom och utom landet, samt dels i lämplig
uppmuntran för visade framsteg med mera dylikt; så är jemväl härigenom
uppställd en gräns, utöfver hvilken det allmännas ingripande i och för
afhjelpande af det öfverklagade ekonomiska betrycket icke kan anses
tillrådligt, samt följaktligen åtgärder för nämnde ändamål icke böra af
Kommittén föreslås.

I fråga åter om sådane mått och steg, som, enligt förestående uppfattning,
kunnat påtänkas samt medföra en allmännare och mera genom -

Redan afgifne
förslag
och yttranden.

Skattelin
äring.

Rättsväsendet
och näring
slag stiftningen.

gripande inverkan, har Kommittén, redan i sitt underdåniga betänkande
I, framställt ett förslå!) till enskilda jernvägars inköpande af staten.

Kommittén har ock, till följd af Kongl. Majrts serskilda Nådiga
remiss den 29 Oktober 1886 med utbrytande, från den mera generela
behandlingen af de till förbättring af jordbrukets tillstånd syftande förslag,
af den väckta frågan om eu täckdikningsfond, i den 4 April 1887
serskildt afgifvet underdånigt utlåtande, tillstyrkt åstadkommandet af en
allmän fond, för att i föreslagen ordning användas till befrämjande af
den i en väl utförd täckdikning för jordbruket innefattade grundförbättring;
likasom Kommittén, jemväl med föranledande af Nådig remiss,
utlåtit sig angående ifrågaställd nedsättning i räntan för odlingslån. Utlåtandena
härom återfinnas i Bil. Litt. C. <y 1).

Bland åtgärder, som vidare kunna ifrågakomma serskildt »för underlättande
af vilkoren för jordbrukets bedrifvande» framställer sig äfven
såsom vigtig en fortgående lindring af de på jorden Infilande skattebördor,
hvilken lindring uppenbarligen måste ega den största betydelse för flertalet
af den jordbrukande delen bland landets befolkning så väl med afseende
på förhanden varande minskning i jordbrukets afkastning, som derför att
ifrågavarande beskattning, hvilken är grundad på helt andra än de nu rådande
förhållanden, träffar nämnde befolkning i hög grad ojemn!, både vid
jemförelse med landets öfrige skattdragande invånare och i förhållande till
jordens närvarande kultur, afkastningsförmåga och kamerala beskaffenhet.

Angelägenheten att afhjelpa de härutinnan rådande missförhållanden
har, efter upprepade sorgfälliga utredningar, redan blifvit af Statsmagterna
erkänd ej mindre i princip, än äfven genom borttagande till en del af
ifrågavarande skatter; och det torde således i detta hänseende på Kommittén
ankomma allenast, att inför Kongl. Maj:t uttala sin öfvertygelse,
att ett verksamt medel att förbättra vilkoren för en stor del af landets
jordbrukare utan tvifvel skulle vara en fortgående afskrifning af de jorden
pähvilande, ännu återstående grundskatter samt rustnings- och r otering sb ördor;
hvilkas slutliga aflyftande från jorden Kommittén alltså anser sig böra i
underdånighet tillstyrka.

Beträffande rättsväsendet, som, ur Kommitténs synpunkt, torde påkalla
uppmärksamhet, endast i hvad angår handels-, närings- och kreditlagstiftningen,
lärer frågan om den förstnämnda redan vara under be -

handling af sakkunnige i sammanhang med förslag till mera omfattande
reformer i den allmänna lagen.

Jemväl för afhjelpande af bristerna i den egentliga näringslagstiftningen
erfordras speciel sakkunskap; och Kommittén tillåter sig i afseende
derpå här antyda allenast, att botemedlet emot den för näringarnes
bedrifvande menliga osäkerhet i förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare,
som öfverklagas, torde snarast och med största utsigt till gagneligt
resultat vara att söka, icke i återgången till det forna skråväsendet med
sitt ensidiga tvång och dermed förenade inskränkningar i näringsfriheten,
utan i ett sträfvande, att, med uppkallande af arbetarens eget intresse i
saken, göra honom, så att säga, mera bofast, dertill Kommittén föreställer
sig skulle väsendtligen bidraga icke allenast, om utvägar kunde
finnas att mera allmänt inrätta och på fördelaktiga vilkor tillförsäkra arbetarne
egna bostäder, utan äfven, om åt dem, genom sjukkassor, olycksfallsförsäkringar
m. fl. dylika åtgärder, kunde beredas förmåner på ett
sådant sätt, att deras tillgodonjutande ställdes beroende af arbetarnes
ordentliga qvarblifvande vid de af dem åtagna arbeten samt af respekterandet
af derom slutne aftal. Frågan härom tillhör emellertid närmast
eu annan, af Kongl. Maj:t förordnad kommittés uppgift och är derför
här endast i förbigående berörd.

Hvad kreditlagstiftningen angår, gäller väl äfven i afseende å denna,
att egentliga förslag till ändringar deruti måste hänskjuta^ till mera speciel!
sakkunnige, men denna lagstiftning är dock af alltför omedelbar och
ingripande verkan på landets näringslif, att de känbarare bristerna i
densamma skulle kunna af Kommittén förbigås; och Kommittén kommer
alltså att i hänseendet här nedan göra serskild framställning; men
anser sig likväl böra redan nu uttala den uppfattning att åtskilliga
bland bristerna i landets kreditväsende äro att tillskrifva ej mindre sjelfva
lagstiftningens beskaffenhet, än en viss slapphet i dess tillämpning samt
mindre goda kreditbruk.

Emellertid och då, enligt Kommitténs uppfattning i afseende på
karakteren af det i landet rådande betryck, bankernas nuvarande organisation
och verksamhet icke kunna fritagas från andel i skulden till detta,
finner sig Kommittén höra framhålla angelägenheten af, att en ändamålsenlig
reform af landets bankväsende, som redan länge stått på dagordningen
samt blifvit af en serskild Kommitté förberedd, icke vidare fördröj es,
likasom serskildIt deraf att, vid en sådan reform, jemväl frågan om. behöflig

Kreditlagstiftningen
i
allmänhet.

revision af lagstiftningen för sparbankerna och om kontroll öfver deras
rörelsesätt tages i öfvervägande.

TJtvägar till Bland de Kommittén förelagda uppgifter framträder emellertid,
e''hf%vul^enligt det Nådiga uppdraget, i främsta rummet, att taga i öfvervägande:

»huruvida icke genom anordningar på kreditväsendets område tillfälle
kunde beredas för jordbruk och andra näringar att erhålla förlag på gynsammare
vilkor än för närvarande».

Vid ett sådant öfvervägande måste till en början dels visa sig nödigt,
att undersöka de utvägar till erhållande af förlagsmedel samt erforderlig
kredit, som för närvarande stode näringarne till buds, samt om vilkoren
derför voro gagneligt och med näringarnes behof under rådande betryck
förenlige, eller, i motsatt fall, kunde förbättras; dels ock ligga nära till
hands att samråda med de penningeinrättningar, af bvilka en kraftigare
medverkan till lättnader i afseendet syntes vara att påräkna.

Riksbankens I dylikt afseende har Kommittén, som icke saknat kännedom om
atbetaimngs ^0n bland allmänheten gängse föreställning, att utväg till fördelaktigare
kredit skulle kunna beredas genom en utsträckning af och jemkning i
vilkoren för de af Riksbanken lemnade afbeta!ningslån, ansett sig böra
inhemta yttrande af Riksbankens Fullmägtige, livilka emellertid på anförde
skål, — hufvudsakligen att bedrifvandet af nämnde lånerörelse läge
vid sidan om Bankens egentliga uppgift och att Banken icke kunde till
rörelsens utvidgande anslå de ytterligare medel, som för det åsyftade
ändamålet torde påkallas — gifvit ett afböjande svar; i följd hvaraf
Kommittén ansett sig böra låta frågan förfalla.

Den, all- Kommittén har vidare icke förbisett hvarken önskligheten af att, i den

““ri<’mån sådant kunde ske eller genom lagstiftningsåtgärder göras möjligt,
verka till ett allmännare nedbringande af räntan, eller behofvet af serskilda t
slags förlagslån; men likväl funnit sig höra närmast sysselsätta sig med
den företrädesvis vigtiga frågan om vilkoren för den egentliga jordbruksfastighetskreditcn.

Förlagslån Innan Kommittén härtill öfvergår, bör den likväl icke uraktlåta
mot säkerhet att yttra något angående beredandet af tillfälle till erhållande af förlag
inventarier, åt de jordbrukare, företrädesvis arrendatorer, som icke kunna derför er -

bjuda annan real säkerhet, än sina inventarier, de der emellertid, huru
dyrbara och värderika tillgångar i dem än innefattas, under nu gällande
lagstiftning icke kunna såsom underpant användas; och som således äro
uteslutande hänvisade till kredit på namn eller borgen samt underkastade
olägenheterna af dermed åtföljande dryga lånevilkor och större äfventyr.
Kommittén förbiser dervid icke, att åt en serskild Kommitté i Nåder uppdragits,
bland annat, att gorå förslag, huruledes tillfälle till betryggande
panträtt i dylik egendom skulle--kunna lagligen beredas; och bemälda
Kommitté har jemväl i afseendet afgifvit ett förslag, h vilket emellertid
ännu icke är åt Kong!. Maj:t och Riksdagen pröfvadt.

Men ju angelägnare det lärer vara så väl att under jordbruksnäringens
förhandenvarande betryck förskaffa den jordbrukande befolkningen
och företrädesvis den allt mera betydande arrendatorsklassen
bättre utvägar till nödig och billig kredit, än de nu för dem tillgänglige,
som att inskränka det serskildt inom detta område skadliga borgenssystemet;
desto vigtigare synes det äfven, att, om och så snart tryggande
former för pantsättning och belåning af jordbruksinventarier kunnat
åstadkommas, icke sakna utväg, att på sådane tillhandahålla lämpliga
lån; och Kommittén anser sig derför endast höra framhålla behof v et af
ändamålsenlig anordning i nämnda hänseende såsom ett väsendtligt vilkor
för en solidare affärsställning på landsbygden.

Som bekant, är jordbruksfastighetskrediten — belåningen af jord mot Frågan om
inteckning — väsendtligen, eller för närvarande till ett belopp af omkring 7/räntanför
318 millioner kr., bemedlad af Sveriges Allmänna Hypotheksbank och
Hypotheksföreningarne på sådane vilkor, att för lånen, hvilka äro ställda
på omkring 41 års amortering, erläggas, jemte förvaltningskostnadsbidrag5
proc. ränta och i/i proc. kapitalafbetalning årligen.

Men derutöfver finnas, om ock icke till siffran närmare beräknelige,
otvifvelaktigt i hvarjehanda penningeanstalter och kassor samt på enskilda
händer placerade goda inteckningar till mycket stort belopp.

Vid dylikt placement hafva vilkoren, om än för tillfället i följd af den
rådande låga räntefoten förmånligare, likväl varit i allmänhet samt i genomsnitt
för längre perioder lika dryga, som Hypotheksföreningarnes
samt tillika i andra afseenden, såsom i fråga om uppsägning och skyl -

dighet att på en gång eller hastigare återgälda kapitalet in. in., för jordegarne
och jordbruksnäringen mindre betryggande.

Uppenbarligen måste en lindring i vilkoren för hypothekslånen vara
af den största betydelse icke blott för hypotheksföreningarnes nuvarande
talrika delegare och för den stora mängd jordägare, hvilkas inteckningar
nu äro annorstädes belånte, utan äfven medelbart för fastighetskrediten
och räntefoten i landet öfverhufvud samt dermed för produktion svit k oren
och välståndet i allmänhet.

I alla delar af landet har ock, såsom nogsamt erfarits, gjort sig allt
starkare gällande, — jemte en fordran på nedbringande af räntan såsom
ett hufvudvilkor för näringarnes bestånd under förhandenvarande utomordentliga
prisfall på alla produkter — den föreställning, att en räntenedsättning,
åtminstone för lån mot första klassens inteckningssäkerlieter,
icke vore omöjlig att ernå, allenast Hypotheksbanken och Hypotheksföreningarne
ville dertill medverka och för ändamålet lämpa sin lånerörelse.

Redan i ett sådant allmännare föreställningssätt måste, ej mindre än
i sjelfva sakens vigt, ligga en uppfordran till Kommittén, att sätta sigi
förbindelse med Hypotheksinrättningarne; och vid de underhandlingar,
som i sådant afseende öppnades med Allmänna Hypotheksbankens Styrelse,
gjordes till denna, bland andra, den hemställan: huruvida, på hvad
vilkor och vid hvilka tider, med afseende på kontraktsenlig rätt att
konvertera upptagna lån med nya på billigare ränta med eller utan förlängd
amorteringstid, möjlighet måtte förefinnas eller kunna beredas att
nedsätta räntan för redan upptagne eller framdeles utgående hypothekslån.

1 det härå den 14 Augusti 1886 afgifna svar har emellertid Bankstyrelsen
hufvudsakligen anfört:

att Hypotheksbankens uppgift vore att bereda Hypotheksföreningarne
medel till utlåning åt jordegarne på en amorteringstid af
omkring 41 år och att banken för detta ändamål varit uteslutande
hänvisad till upptagande af obligationslån, hvilkas amorteringstid,
på det förbindelserna till långifvarne alltid skulle kunna fullgöras,
måst utsträckas åtminstone så långt, att de från Föreningarne ingående
annuiteter fullt räckte till de Banken åliggande rånte- och
kapitalbetalningar;

att, om ock dervid varit en pligt, att omsorgsfullt tillse, att
upplåningen skedde så fördelaktigt som möjligt, å andra sidan icke
borde förbises, att härvid icke, såsom vid vanlig bankrörelse, der

förbindelserna i regel afsåge högst några månader, upp- och utlåningsräntan
kunnat ändras efter ständigt vexlande tillgång och
efterfrågan på ledigt kapital; hvaraf ock föranledts, att den för
hypothekslånen bestämda, ännu gällande räntefot stundom visserligen
varit högre, men stundom äfven lägre än räntan för korta lån
till och med från Riksbanken;

att, ehuru härmed icke nekades, att äfven en sådan rörelse som
liypotheksbankens i viss mån berodde af den för tillfället rådande
räntefoten, denna dock väsendtligen gjorde sig gällande endast vid
konvertering af äldre eller upptagande af nya lån, hvilka operationer
enligt sakens natur likväl förekommo allenast med längre tids
mellanrum, och, den förra, blott hade partiel omfattning;

att banken, som under de sist förflutna åren till en räntefot af
4 % konverterat de af densamma mot högre ränta upptagne lån,
hvilka kontraktsenligt kunnat konverteras, för närvarande vore af
gällande låneaftal hindrad till återbetalning uppsäga andra än 1872
och 1874 års svenska lån med utelöpande obligationer till sammanlagd!
belopp af 20,653,000 kr., hvilkas konvertering dock under rådande
förhållanden hade föga utsigt att lyckas och ej eller i öfrig!
syntes tillrådlig;

att af bankens öfriga lån enligt låneaftalen kunde återbetalas:
1874 års tyska lån med obligationer för i svenskt mynt

30,321,333 kr. 33 öre tidigast år 1889;

1879 års tyska 41/2% lån med obligationer för, likaledes beräknade,
31,894,923 kr. 33 öre tidigast år 1895; samt

1880 och 1883 års svenska 41/2% lån med sammanlagd kapitalskuld
af 92,738,700 kr. under år 1897;

att, derest nu rådande kursförhållanden förefunnos, då för desse
lån tiden inträdde till konvertering, en sådan åtgärd då otvifvelaktigt
skulle medföra betydande vinst, som komme att hypotheksföreningarne
tillgodoföras enligt § 17 i Kongl. Förordningen om
liypotheksbanken sådan den lydde enligt Kongl. Kungörelsen den
23 Maj 1879; men, om nådig stadfästelse åkomme den, vid allmänna
sammankomsten sist föregångna år, af bankens delegare definitivt
antagna förändrade lydelse af berörde § 1 kunde, så snart

1 Ofvanstående ändring är sedermera godkänd.

vinsten uppginge till l/10;clols % af de hos föreningarne utestående
låns ursprungliga belopp och under förutsättning tillika att föreningarne
kunnat befrias från förvaltningskostnad sbidrag till banken,
komma dem till godo medelst en motsvarande nedsättning i
räntefoten å samma lån;

att af paragrafens nya lydelse emellertid följde, att en sådan
räntenedsättning skulle gälla alla lånen och icke endast de föreningar
eller deras delegare, till Indika de genom det konverterade
lånet upptagne medel utlemnats, hvilket utan tvifvel vore berättigad!,
emedan i motsatt fall och då föreningarne, en hvar i sin mån, voro
ansvarige för det nya lånet, likasom föreningarnes delegare för deras
förbindelser, rättigheter och skyldigheter icke blefve lika för alla;

att förhållandet blefve enahanda, då upplåning skedde utan
sammanhang med konvertering, om de upplånade medlen utlemnades
till några föreningar eller nya låntagare till lägre räntefot än
den för låntagarne i öfrigt gällande;

att, då en partiel räntenedsättning eller utlåning till nye delegare
mot lägre ränta skulle hos de öfrige framkalla önskan att få
i förtid inbetala sina lån, för att, äfven de, erhålla nya och komma
i åtnjutande af den lägre räntan, men sådan inbetalning icke kunde
medgifvas, så länge den utfästa högre räntan vore för fullgörandet
af hypotheksföreningarnes och hypotheksbankens förbindelser oumbärlig,
utlemnandet af lån till nya låntagare mot lägre ränta måste
hos de äldre delegarne väcka berättigad! missnöje;

att någon viss tidpunkt för inträdande af en allmän räntenedsättning
å hypothekslånen icke kunde, enär en sådan berodde på
oberäkneliga omständigheter, på förhand angifvas, men att räntenedsättningen
naturligen borde föregås af förvaltningsbidragets borttagande;
1

att styrelsen emellertid, för att minska låntagarnes årliga betalningsskyldighet,
beslutat föreslå bankens delegare att hos Kongl.
Maj: t begära sådan ändring af det för banken gällande reglemente,
att amorteringen, som nu utginge med minst s/4 %, blefve bestämd
till minst 1/i % af lånesumman; samt

1 Enligt delegarnes i Hypotheksbanken beslut den 17 Juni 1887 kommer förvaltningskostnadsbidraget
att med samma års utgång upphöra att debiteras.

att, om clenna förändring, hvaraf följde amorteringstidens förlängande
till omkring 62 år, komme till stånd och, såsom sannolikt
vore, ett flertal af delegarne begagnade den rättighet, hvilken då
antagligen af hypotheksbanken medgåfves, att på de nya vilkoren
omsätta sina enligt nu gällande lag uttagne lån antingen till deras
primitiva eller återstående belopp, Styrelsen, under förutsättning af
fortfarande gynsamma penningeförhållanden vid de tider, då Bankens
lån kunde konverteras, likasom af förvaltningsbidragets upphörande
och att Bankens verksamhet lemnades orubbad, antoge såsom sannolikt,
att räntan för hypothekslånen i mån af konverteringens genomförande
kunde efterhand sänkas till 4,90, 4,80, samt slutligen 4,5 eller
åtminstone 4,6 %.

För jemförelse mellan vilkoren för hypothekslån här i landet och för
motsvarande lån i andra länder, har jourhafvande styrelseledamoten i
Hypotheksbanken meddelat de upplysningar, som innefattas i följande
skrifvelse:

»Med anledning af Eder genom Eder ordförande derom gjorda
framställning får jag, med den kännedom jag af tillgängliga reglementen
och officiella berättelser kunnat inhemta, härmed angående
jordbrukskrediten i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike
och England lemna följande upplysningar:

Norge. Låntagare i Norges hypoteksbank äro icke solidariska.
Belåningsrätt intill 3 - af taxeringsvärdet. Lånen utbetalas kontant.
Ränta och amortering betalas halfårsvis i förskott. Ränta nu 43/8 %
(nedsattes d. 1 Januari 1885 till 4‘7''s %, d. 1 Januari 1886 till 41 2
% och d. 1 Juli 1886 till 43/''K %). Förvaltningsbidrag V» %• Extra
afgift vid lånets lyftande 1 %. Amorteringen utgår med viss, under
hela lånetiden konstant procent, hittills 3 % årligen under 33V3 år;
den nya lagen föreskrifver eu amortering af i regel 21/2 % årligen
under 40 år. Genom detta amorteringssätt är den årliga afgiften
stadd i aftagande.

Finland. Låntagare i Finlands hypoteksförening äro solidariska.
Belåningsrätt 1 2 af taxeringsvärdet. Lånen utbetalas kontant. Ränta
och amortering betalas halfårsvis. Ränta 51/2, 5 och 4VS %. Förvaltningsbidrag
s/8 %. Amortering 1 s %. Amorteringstid 47 år.
Extra afgift vid lånets lyftande 21 , %.

Danmark. Låntagare i de danska kreditföreningarne äro solidariska.
Belåningsrätt 3/r, af taxeringsvärdet. Lånen utbetalas i
obligationer med högst samma räntefot som lånen. Ränta och amortering
erlägges half årsvis, i några fall i förskott. Ränta 4 å 472 %,
vanligen 4 %. Förvaltningsbidrag V4 å 1/i2 %, vanligen 1 - å 1 10 %.
Amortering från s/io % årligen i 73 år till l1 , % årligen i 361., år.
Extra afgift vid lånets lyftande 2 å 5 vanligen 2 %. 1 några fall
går amorteringsafgiften under de första åren till reservfonden, och
först när denna uppgår till 5 % af anstaltens skuld, börjar amortering
af låntagarens skuld.

Tyskland. De preussiska »Landschaften» så väl som öfriga tyska
jordbrukskreditanstalter förete stora skiljaktigheter i organisation
och lånevilkor. De äldre anstalternas låntagare äro obegränsadt solidariska,
de yngre anstalternas begränsadt eller alldeles icke solidariska,
Belåningsrätt 1/2 å 2 , af taxeringsvärdet, vanligen 2/3. Lånen
utbetalas i obligationer (Pfandbriefe) af högst samma räntefot som
lånen. Ränta och amortering betalas half årsvis, i några fall i förskott,
Ränta 372, 4 å 47ä vanligen 4 %. Förvaltningsbidrag vanligen
74 %, i några fall högre, i några af de äldsta anstalterna afskaffadtAmortering
1 , å 11 , %, vanligen 1 , %>. Amorteringstiden vexlande
och i många fall oberäknelig, emedan amorteringsafgiften i flere
anstalter går till den så kallade säkerhetsfonden, intill dess denna
uppgår till 5 % af anstaltens skuld, och först derefter börjar amorteringen
af låntagarens skuld. Vid lånets lyftande erlägges i allmänhet
en extra afgift af 1 å 2 %>.

Frankrike. Frankrikes hypoteksbank — Credit Fonder de France
— lemnar lån inom 1 2 taxeringsvärdet. Låntagarne ej solidariska.
Lånen utbetalas kontant. Ränta och amortering betalas halfårsvis.
Ränta (sedan Maj 1885) 4,85 %>. Förvaltningsbidraget sedan samma
tid tills vidare afskaffadt (derförut 710 %)■ Amortering från 0,13 %
under 75 år till 7,88 % under 10 år; vanligen 0,?n % under 60 år.

England. Anstalter, serskildt afsedda att skaffa jordbruket lån,
saknas i England. Amorteringslån beviljas derstädes hufvudsakligen
af de stora försäkringsbolagen, hvilka (t, ex. The Commercial Union
i London) för sådana lån mot inteckning i jordbruksfastighet fordra
43/4 å 5 % ränta, Amorteringstiden vanligen minst 50 år.

Jemför man ofvannämnde länders lånevilkor med den svenska
hypoteksbankens, der lånekostnaden, sedan det till banken nu utgående
förvaltningskostnadsbidrag’ af V16 % antagligen med nästa år
bortfaller, belöper sig till endast räntan, för närvarande 5 %, och
dervid tager i betraktande, dels att de svenska låntagarne erlägga
sina afgifter helårsvis, under det att öfver allt annorstädes afgiftema
utgå halfårsvis, dels att lånen vid de flesta utländska kreditanstalter
utlemnas till låntagarne i sådan form, att desse på ett eller annat
sätt drabbas af kapitalafdrag och således erhålla ett mindre belopp
än de förskrifva, samt dels att den svenske låntagaren, såsom delegare,
har andel i alla de besparingar, som genom möjligen skeende
konverteringar till lägre ränta af de genom banken upptagna lån
eller på annat sätt kunna uppkomma, och hvilka besparingar, enligt
hvad jag uti min till Kommittén afgifna promemoria af den 24 November
1886 visat, under vissa, ej osannolika förutsättningar komma
att småningom nedbringa räntan å alla af hypoteksbanken utlemnade
amorteringslån från nuvarande 5 %1 kanske inom 12 å 15 år,
till 4\ 2 .f, så synes det mig som skulle de svenska låntagarne vara
åtminstone lika väl lottade som de utländska.»

Med afseende å ofvan anställda jemförelse mellan Sverige och utlandet
bör icke lemnas oanmärkt, att serskildt i Tyskland och Danmark
rättigheten att utfärda obligationer mot säkerhet af inteckning i jordegendom
icke är föremål för något privilegium. I nämnda länder finnas
derföre, vid sidan af de mot våra Hypotheksföreningar svarande låneinrättningarne,
äfven privata Hypotheksbanker, hvilka till jordegare utlemna
amorteringslån mot sådana räntevilkor, som vid hvarje tidpunkt betingas
af ställningen å penningmarknaden.

Icke heller bör det förbises, att några bland våra Hypotheksföreningar
ännu nödgas, för bestridande af sina egna kostnader, debitera förvaltningsbidrag,
oberoende af huru vida sådant till Hypotheksbanken utgår,
och att detta verkar såsom förhöjning i räntan.

Af det anförda inhemtades nu visserligen, så väl att Hypotheksbankens
styrelse vore betänkt på utväg att genom nedsättning af
den årliga amorteringen i förening med utsträckande af amorteringstiden
bereda innehafvarne af hypothekslån minskning i den dem nu åliggande
årliga betalningsskyldighet, som att, under åtskilliga förutsättningar, en

successiv nedsättning af räntan för dylika lån kunde vara att motse;
men framgick tillika, att de sålunda i utsigt ställde, mera eller mindre
ovissa och till framtiden uppskjutna lindringar icke voro egnade att bereda
omedelbart gagn eller behöfligt tillfälle för öfrige jordegare att till
en efter närvarande förhållanden lämpad billig ränta belåna fullgoda inteckningar.

Då inom Kommittén emellertid den föreställning framkommmit, att utväg
dertill eller öfverhufvud till nedbringande af räntan för jordbrukslån
ännu skulle i icke oväsendtlig mån kunna åstadkommas, i händelse allenast
ett någorlunda betydligt kapital gjordes tillgängligt för att mot högst 4 Va %
ränta meddela lån på tio år emot goda inteckningar, samt att möjligen hypotheksbanken,
som veterligen hade icke obetydliga belopp på deposition eller
annorledes mera tillfälligt placerade, skulle kunna, utan rubbning i reglementet
eller annan olägenhet, till ett dylikt mål medverka, desto hellre
som de på nämnde sätt erbjudna billigare lån, de der borde, i likhet
med de vanliga hypothekslånen, genom hypotheksföreningarne utgifvas,
sedermera kunde efterhand som eu motsvarande nedsatt räntefot för
hypothekslån enligt Bankstyrelsens förutsättningar infördes, till den ordinarie
låneräkningen öfverflyttas samt operationen således tillika skulle
anticipera och förmedla en öfvergång till gynsammare vilkor för hypothekslånen
i allmänhet; ansåg sig Kommittén böra till styrelsen för hypotheksbanken
ytterligare hemställa: om och, i sådant fall, till hvilket omfångstyrelsen
funne med bankens reglemente och ställning förenligt samt i
öfrigt skulle vilja med redan tillgängliga eller i mån af behof anskaffade
medel anordna en så beskaffad serskild lånerörelse.

Jemväl på denna framställning erhölls dock ett afböjande svar, hvaruti,
under hänvisning till hypotheksinrättningarnes författningsenligt begränsade
verksamhet, anfördes:

hurusom den föreslagna lånerörelsen dels vore med denna oförenlig,
dels sannolikt skulle betydligt aflägsna tidpunkten för lindringar
i lånevilkoren för föreningarnes till ett antal af omkring sextiotusen
uppgående delegare, för hvilka emellertid de nuvarande
förhållandena voro lika ofördelaktiga som för de utom föreningarne
stående jordegare, hvilka åtgärden afsåge att gagna; dels ock kunde,
åtminstone i utlandet, menligt inverka på bankens kredit, hvilken
vore för landet alltför värdefull att genom några mot bankens ändamål
och ställning stridande åtgärder äfventyra^.

Kommitténs bemödande att vinna hypotheksbankens medverkan för
nedbringande af räntan å lån med säkerhet af inteckning'' i jordegendom
har sålunda icke ledt till önskad påföljd.

Vid detta förhållande har Kommittén måst för sig uppställa och söka Frågan om en
besvara frågan, om det åsyftade önskningsmålet skulle kunna vinnas ge-jtaUfnrtiiinom
inrättandet af en ny kreditan stalt. kandahåiian .

# de af jord En

sådan anstalt måste nödvändigtvis, för att kunna fylla sin upp- brukdån.
gift, vara berättigad att utfärda och försälja obligationer med säkerhet i
jordegendom- Möjligheten af denna rättighets meddelande är åter beroende
af den tolkning, som bör gifvas åt de i § 5 af Kongl. Förordningen
angående hypotheksbanken meddelade bestämmelser att »ifrån
den dag denna förordning blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare
sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening eller
hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena den allmänna hypotheksbanken,
utgifva tryckte eller graverade till innehafvare!! ställde, på
viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer,
i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas».

Den nu citerade ordalydelsen har gifvit anledning till olika meningar
rörande omfånget af det hypotheksbanken meddelade privilegiet. A ena
sidan har det framhållits att, då den Kongl. Förordningen uttryckligen
angifvit de två slag af obligationer mot säkerhet i jordegendom, hvilka
hypotheksbanken skulle vara ensam berättigad att utfärda, så måste deraf
följa, att det tredje slaget af obligationer mot enahanda säkerhet, nemligen
sådane som äro ställda att betalas å viss tid, icke kunna vara i
privilegiet innefattade. A andra sidan hår riktigheten af denna tolkning
blifvit bestridd. Kommittén har för sin del funnit frågan härom vara af
tvistig beskaffenhet. Af denna anledning anser Kommittén sig icke böra
tillstyrka, att för närvarande åtgärder vidtagas för bildande af någon ny
kreditanstalt med rätt att utfärda obligationer mot säkerhet i jordegendom.

Härvid har Kommittén påverkats jemväl af sin förhoppning om att
hypotheksinrättningarnes styrelser sjelfve skola i en icke aflägsen framtid
finna det vara af såväl jordbruksnäringens behof påkalladt, som äfven
med hypotheksföreningarnes egna intressen förenligt att vidtaga tidsenliga
ändringar i ifflåningsvilkoren — bland hvilka Kommittén vill serskildt
framhålla den af 1867 års utskott förordade större frihet i val af
amorteringstid — samt att härigenom, äfvensom genom den af hypo 6 -

nens amortering.

theksbankens styrelse i utsigt ställda successiva räntenedsättningen väsendtliga
fördelar och lättnader må varda åt jordbruksnäringen beredda.
Frågan om Emellertid anser sig Kommittén böra med afseende å fastighets återställande

* '' ^

af intechnin- belåningen framställa ett förslag, som, på samma gång det torde vara
0hypotheksW för hypotkeksföreningarnes delegare af stor vigt, äfven synes vara redan
nu utförbart. Detta förslag afser beredande af rätt åt låntagarne, att i
mån af lånens amortering få förfoga öfver motsvarande del af den för
desamma ställda inteckningssäkerhet; och torde Kommittén i detta hänseende
få anföra följande:

Ehuru från början afsågs, att hypothekslånen skulle inom viss bestämd
tid försvinna och att räntan för berörde lån, för hvilken hela annuiteten
då ej öfversteg den allmänna penningeräntan, skulle i förhållande
till denna fortfarande ställa sig lika gynsamt, har dock erfarenheten visat,
att resultatet icke motsvarat en sådan förväntan.

Härtill hafva i förra afseendet utan tvifvel flere orsaker bidragit, såsom
jordbrukets snabba utveckling och'' ökade behof af förlag; de belånta
egendomarnes öfvergång till nya egare, hvarvid hypothekslånen till sina
fulla belopp beräknats för liqviden; oförstånd vid lånemedlens användning
m. m.; men den förnämsta anledningen torde dock böra sökas i sättet
för tillämpningen af de för kypotheksföreningarne och hypotheksbanken
fastställda reglementen.

Faktiskt hafva hypothekslånen, i motsats till den ursprungliga afsigten,
genom ständiga förnyelser alltmera antagit karakteren af permanenta
lån.

I det sednare är det åter väl bekant, huru den allmänna räntefoten
nu sjunkit, så att första klassens inteckningar äro begärliga till betydligt
lägre ränta än den för hypothekslån gällande; och då, enligt hvad ofvan
är visadt, de band, hvilka hypotheksföreningarnes anordning lägga på
dessa inrättningar, förhindra lånerörelsens lämpande efter penningeställningen
och jordbruksnäringens behof; skulle det utan tvifvel vara en stor
lättnad för denna näring, om icke, så som nu sker, den för lånen lemnade
säkerhet, fastiglietsin teckningen, af hypotheksföreningarne qvarhölles
oförminskad under hela amorteringstiden, utan i mån af kapitalskuldens
minskning återlemnades till låntagaren, så att han kunde
annorstädes och på billigare vilkor vinna placering för åtminstone denna
del af sitt hypothek.

Tager man hänsyn till de stora kapital, som i form af hypothekslån
äro inom landet placerade, och besinnar, att, till följd af den hos hypotheksbankeu
och hypotheksföreningarne i afseende! hittills gängse uppfattning,
för alla berörde lån hela det från början lemnade hypotheket
qvarhålles, ända till dess den sista af de reglementsenligt stadgade 41
annuiteterna inbetalts; så inses lätt, till hvilket stort belopp utmärkta
säkerheter finnas utan motsvarande verklig skuld bundna till förfång för
landets jordbrukare, af hvilka många derigenom nödgas belåna efterstående
inteckningar, hvilka, såsom medförande mera risk för långifvaren,
blott till högre ränta kunna placeras.

Att åstadkomma ändring i detta menliga förhållande måste då för
jordbruksnäringen vara af den största betydelse; och då, i dylikt ändamål
Kommittén hänyändt sig till hypotheksbankstyrelsen med hemställan,
om det icke utan fara för säkerheten eller olägenheter vid förvaltningen
skulle kunna medgifvas innehafvare af hypothekslån att, sedan en del
deraf amorterats, återfå motsvarande del af den för lånet ställda intecknings
säkerhet;

har bemälde styrelse väl erkänt, att ett sådant medgifvande
skulle bereda låntagarne eu förmån, hvilken, om de till hypotheksföreningarne
intoge enahanda ställning som låntagare hos vanliga
bankinrättningar och kassor hade till desse, skulle vara af rättvisa
och billighet påkallad; men emellertid såsom hinder derför åberopat:
hurusom hos en hypoteksförening låntagaren tillika vore delegare
för visst, enligt §§ 2 till och med o i de för föreningarne stadgade
allmänna grunder bestämdt, delaktighetsbelopp samt, i förhållande
till detta, icke blott berättigad deltaga i öfver läggningar och beslut
rörande föreningames angelägenheter samt bland dessé jemväl om
användningen af den på rörelsen uppkommande vinst, utan äfven för
föreningames förbindelser ansvarig; hurusom han derför i regeln
qvarstode vid nämnda delaktighetsbelopp, ända till dess hans genom
årliga kapitalbetalningar med derå upplupne räntor uppkomne behållning
hos föreningen uppginge till beloppet af hans der erhållna
lån och kunde detta utqvitta; och hurusom i öfverensstämmelse härmed
icke allenast låntagarnes skuldförbindelser till föreningarne voro
affattade, utan ock lånen under hela lånetiden i föreningames räkenskaper
qvarstode till oafkortade belopp, under det å andra sidan
låntagarne tillgodofördes de gjorda kapitalinbetalningame med derå

upplöpande räntor; och har, såsom följd häraf samt enär, i den händelse
att delegaren Unge, i mån af lånets amortering, disponera öfver
motsvarande inteckningar, realsäkerhet komme att saknas för den
delaktighet, hvilken öfverstege de qvarvarande inteckningarne, oafsedt
låntagaren fortfarande egde för hela delaktigheten föra talan
utan minskning i de med delaktigheten förenade förmåner och ansvarsförbindelser,
och den personliga säkerheten ofta vore oviss eller
mindre påräknelig, styrelsen ansett det ifrågaställda medgifvandet
rubba den likställighet i rättigheter och skyldigheter, som vore eu
af hufvudgrunderna för gällande lagstiftning om hypotheksföreningarnes
bildande och verksamhet, samt kunna, i händelse af ifrågakommande
utdebitering för betäckande af brist eller förlust, medföra
att de delegare, som hade tillgångar, finge betala mera eller mindre
af de tillskott, som belöpte på delegare, hvilka fått eu del af sina
inteckningar återtaga.

Det torde likväl, enligt Kommitténs förmenande, skäligen kunna
ifrågasättas, huruvida den af Bankstyrelsen sålunda yttrade uppfattning
verkligen har fullt stöd i författningarne och hypotheksföreningarnes derå
grundade förhållanden.

o ,

A ena sidan har nemligen Kommittén, vid granskning af Kongl.
Förordningarne om hypotheksbanken och om hypotheksföreningars bildande
och verksamhet den 26 April 1861, icke kunnat finna deruti någonstädes
stadgadt, att delegare skall för sitt delaktighetsbelopp samt dermed
följande rättigheter och skyldigheter ställa och upprätthålla motsvarande
säkerhet; och å den andra finnes icke heller veterligen något lagligt hinder
för att, såsom äfven i verkligheten ofta är förhållandet, den reglementsenligt
medgifna och tecknade delaktigheten till beloppet — och det
emellanåt rätt betydligt — öfverstiger den af delegaren begagnade lånerätten
eller länet, för hvilket ensamt han är lagligen pligtig en sådan
säkerhet lemna. I afseende åter på denna säkerhet, hvilken vid lånets
uttagande hvarken reglementsenligt bör öfverstiga eller i regel öfverskjuter
lånebeloppet med ränta och kostnader och som således då endast
undantagsvis innebär realsäkerhet för de delegaren utöfver skulden påhvilande
förbindelser, ålägger väl Kongl. Förordningen om hypotheksbanken,
i § 10, nämnde bank, att vid afl upplåning tillse att »tillräcklig»
säkerhet derför i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden
bibehålies i enlighet med grunderna för hypotheksföreningarnes bildande

och verksamhet; men tortattningarne innehålla deremot icke något stadgande
derom, att inteckningssäkerheten för de af föreningarne utgifne
lån städse under amorteringstiden skulle vidmagthållas till lånens ursprungliga
belopp, än mindre till de primitiva beloppen af den, för beredande
af förlag åt föreningarne, af hypot.heksbanken företagne upplåning.

Med »tillräcklig» säkerhet synes, under sådana förhållanden, icke
kunna förstås större sådan, än som vid hvarje tidpunkt kan antagas till
fullo betäcka låntagarens då egande kapitalskuld med räntor, bidrag och
de öfriga kostnader, till hvilka förvaltningsutgifter, kapitalrabatt och dylikt
kunna beräknas föranleda; och något derutöfver synes ej heller långifvaren
hafva rätt eller anledning att fordra.

Icke heller torde, vid det förhållandet, att, i många fall, redan nu
icke förefinnes något öfverhypothek motsvarande skillnaden emellan skulden
och den tecknade delaktigheten, någon betydelse i verkligheten böra
tillmätas den fara för rubbning i delegarnes likställighet eller det äfventyr
för någre bland dem vid en möjlig, men hittills aldrig förekommen,
utdebitering, hvartill, enligt bankstyrelsens yttrande, saknaden af ett sådant
öfverhypothek skulle föranleda.

Den rättighet, hvilken Kommittén ifrågaställt, synes således både
med gällande lagstiftning och med hypotheksinrättningarnes förhållanden
väl förenlig.

Men, för så vidt den, sådant oaktadt, af hypotheksbanken bestrides,
och säkerheterna, som befinnas under bankens förvar, faktiskt icke kunna
utan dess samtycke återfås, lärer för rättighetens vinnande annan väg
icke återstå, än att derom införa en uttrycklig föreskrift genom nödigförändring
af Kongl. Förordningarne den 26 April 1861 om hypotheksbanken
samt grunderna för hypotheksinrättningarnes bildande och verksamhet,
hvilket på anförde skäl synes utan våda för hypotheksinrättningarnes
säkerhet eller vidare rubbning i deras hufvudgrunder kunna ske.

Visserligen bör icke fördöljas, att rättigheten icke kan undgå att vid
hypotheksföreningarnes förvaltning medföra eu del ökadt besvär; men
den praktiska olägenheten deraf lärer i hvarje fall icke blifva af tillräcklig
betydelse att hindra en för jordbruksnäringen så vigtig reform, samt
dessutom kunna begränsas dels derigenom att rättigheten till återfående
af inteckningssäkerheter icke må utan efter amortering af vissa större
delar af ett lån och följaktligen blott ett mindre antal gånger under

amorteringstiden begagnas, dels ock derigenom, att den icke torde komma
i fråga att anlitas i afseende på mycket små lån, för hvilka eu fördelaktig
användning deraf förbjudes af de, i förhållande till beloppen allt
för stora, från säkerheters utbrytande oskiljaktiga omkostnader; och torde
för öfrigt, enär i hypotheksföreningarne säkerheten nu utgöres endels af
direkta till föreningarne för lånesumman utställda eller eljes hela lånet
omfattande, intecknade reverser, hvilka således icke kunna delvis återtagas,
och endels af omslagsreverser med vid dem såsom hypothek fogade
flere eller färre intecknade skuldebref, ett serskildt förfarande, i
syfte att göra rättigheten gagnelig för så många låntagare som möjligt,
blifva att iakttaga med afseende på de båda olika kategorierna, af hvilka
dock den sednare, eller den, för hvilken säkerheten har formen af omslagsrevers
med serskilda till belopp och förmånsrätt afpassade hypothek,
torde, i den mån man lärer sig inse dess fördelar, blifva den mest använda.

Då, enligt hvad häraf torde framgå, ett medgifvande i den yrkade
riktningen, på samma gång det, utan våda för säkerheten eller för landets
kredit, komme att bereda eu mängd låntagare störa fördelar, jemväl
af det skäl vore af största vigt, att det skulle medverka till ett för näringarne
i allmänhet önskvärdt nedbringande af räntefoten; så och under
förutsättning dervid, att, oberoende af rättigheten till förfogande öfver
viss del af säkerheten, annuiteterna för sjelfva lånet skulle under hela
lånetiden fortfarande med oförminskade belopp utgå samt att för anuiteterna
städse borde bibehållas full inteckningssäkerhet, tvekar på anförda
grunder Kommittén icke att uttala, att den anser en så beskaffad förändring
af den för hypotheksbanken och hypotheksföreningarne gällande lagstiftning
böra vidtagas, att derigenom må åt nämnde föreningars låntagare
beredas rättighet, att, i den mån de sina län amorterat, få öfver motsvarande
andel af de för länen till säkerhet lemnade inteckningar på det sätt
disponera:

att de, hvilkas lånesäkerhet utgöres af en för lånesumman till Föreningen
direkt utgifven eller eljes hela länet omfattande intecknad revers, må
ega att, så snart en femtedel af lånet inbetalts och likaledes efter inbetalning
af hvarje följande femtedel, få inteckningen, när det af dem begäres,
genom föreningens försorg, men på deras egen bekostnad, dödad för sä
stort belopp, som. det hvarmed den, i hvartdera fallet, öfverstege deras återstående
kapitalskuld med ränta, bidrag, samt eljes skäligen beräkneliga kostnader
och utgifter, för hvilka låntagarne borde ansvara;

men att åter de låntagare, som till säkerhet lemnat, jemte omslagsrevers,
serskilde deri pantförskrifne intecknade skuldebref, mätte ega, att so
snart amorteringen af deras län uppginge till beloppet af något bland desse
skuldebref och sä mycket deröfver, att de återstående skuldebrefven kunde
antagas innefatta full säkerhet för den oguldna kapitalskulden med ränta,
bidrag och beräkneliga kostnader, fä till sig pa begäran utlemnade det eller
de mot amorteringen till beloppen svarande skuldebref under förutsättning,
att desse till inteckningen hade sämre förmånsrätt än de hos föreningen
qvarblifvande pantreverserna, eller ock, i motsatt fall, att de före utlemnandet
blifvit efter desse genom föreningens försorg, men på låntagarens
bekostnad, till förmånsrätten nedflyttade.

Att ett lämpligt och tidsenligt ordnande af inteckningsväsendet är
för tillgodogörande af realkrediten af genomgripande betydelse lärer icke
kunna bestridas, lika litet som att på säkerhet, enkelhet och billighet i
nämnde rättsinstitut ligger stor vigt både för fastighetsegare och långifvare.

Ju rörligare affärslifvet blir och ju mera dervid inteckningen behöfver
anlitas såsom kreditmedel och underlag för omfattande låneoperationer
in- och utomlands, desto mera vexel- en sådan betydelse.

Men i samma mån framträda ock allt känbarare de brister, som
vidlåda ifrågavarande för näringslifvet vigtiga del af rättsväsendet samt
medföra hinder och inskränkning i inteckningarnes användbarhet och tillförlitlighet.

Ett sådant väsendtligt hinder är, såsom redan af Särskilda Utskottet
vid Riksdagen år 1867 och sedermera ofta blifvit anmärkt, den likväl
ännu qvarstående skyldigheten att, för intecknings bibehållande vid kraft,
densamma inom hvart tionde år förnya.

Men jemväl i flera andra hänseenden lider det svenska inteckningsväsendet
af brister, som betänkligt inverka på inteckningarnes säkerhet
och brukbarhet.

Det torde icke vara lämpligt, att, — äfven om Kommittén dertill
hade förmåga, — här ingå i någon theoretisk utveckling af panträtten
och de dermed förenliga grunder för ett väl ordnadt inteckningssystem
eller i en närmare kritik af den nu gällande lagstiftningen i ämnet.

Angående
borttagande
af skyldigheten
till inteckningsför
-nyelse samt
om inteckning
sväsendets
reformerande
i allmänhet.

Kommittén tillåter sig endast att — såsom ock för ändamålet torde
finnas tillräckligt — i korthet angifva några mera väsendtliga af de rent
praktiska olägenheter, livilka äro förknippade med det nuvarande inteckningsväsendet.

Såsom sådane kunna anföras:

A) beträffande närmast föreskriften om inteckningars förnyande:

l:o) faran af att genom glömska eller förbiseende förverka realsäkerheten
eller förmånsrätten till, mången gång oersättlig, skada för både
inteckningshafvare och fastighetsegare — hvilken fara är desto större,
som den kan vållas allenast genom ett, i och för sig ringa, skrif- eller
collationeringsfel;

2:6) äfventyret, att, i och för förnyelsen, nödgas till domare eller
kanslibiträden öfverlemna värdehandlingar ofta i stort antal och för höga
belopp, utan att derför erhålla mottagningsbevis eller ega regress till
staten, i händelse handlingarne missbrukas eller förloras;

3:o) de icke ringa besvär och omkostnader, som äro förenade med
förnyelsen, i synnerhet när den, i anseende till fastighetens belägenhet,
måste på främmande och aflägsen ort verkställas.

B) beträffande i åteckning sväsendets nuvarande organisation i allmänhet:

l:o) att inteckningsrätten städse är förenad med en viss obligatorisk

förbindelse och derför endast under de i denna stadgade vilkor kan göras
gällande;

2:6) att förmånsrätten, som nu i allmänhet beror af tiden för inteckningens
beviljande, icke är till viss plats i förmånsrättsordningen och för
visst belopp vid inteckningen bestämd och i inteckningsbeviset utsatt;

3:o) att, i följd deraf, för bedömande af inteckningens ställning och
värde erfordras ett serskildt gravationsbevis, som icke sällan är af den
invecklade beskaffenhet, att äfven den sakkunnige har svårighet att tillförlitligt
utreda inteckningsförhållandena;

4:o) att, för intecknings profvande, så väl i allmänhet, som serskildt
med afseende på den i 11 Kap. 2 § Jorda-Balkeu åt ogulden köpeskilling
förbehållna rätt, erfordras jemförande af fastighetsegarens åtkomsthandlingar
och ej sällan kännedom om en längre serie af lagfarter; hvartill
kommer den, serdeles på landet, längre tidsutdrägt, som vållas deraf, att
det lagligen medgifna rådrum för intecknande af köpeskilling måste afvaktas,
innan värdet af en annan, af köparen medgifven inteckning kan
bedömas;

5:o) den osäkerhet om inteckningens objekt, som föranledes icke
blott på landsbygden, derigenom att egendom intecknas, utan att vara
genom kamerala och laga skiftesbeteckningar från annan egendom tydligen
åtskild, eller utan att beteckningarne i inteckningsbeviset utsättas,
i synnerhet i de fall, då en egendom styckas i flere lika delar samt dessa
i samme egares hand intecknas; utan äfven i städerna genom tomternas
namn förändring, då denna icke å inteckningshandlingarne anmärkes;

6:o) svårigheten — i många fall omöjligheten — att, i stället för
en inteckning, som förlorats eller skadats, åstadkomma en annan med
motsvarande förmånsrätt; likasom att dela eller mot flere inteckningar
på sannnanlagdt enahanda belopp med bibehållen plats i förmånsrättsordningen,
men olika företrädesrätt sinsemellan, utbyta en befintlig större
inteckning, då denna antingen icke behöfver i sin helhet såsom säkerhet
användas, eller inteckningsäkerheter inom beloppet skola för lån å olika
händer praesteras;1

7:o) bristen på föreskrifter derom, att i de fall, då inteckningar
kunna, utan inteckningshandlingarnas företeende, dödas, nemligen då
utmätt fastighet försålts mot köpeskilling, som icke betäcker inteckningarne,
eller då försäljning under inteckningssumman af fastighet i konkurs
blifvit under hand verkställd, sådane anteckningar och åtgärder
skola af vederbörande domstol besörjas, att icke allmänheten må löpa
fara, att inteckningarne, oaktadt dödeligen, såsom säkerhet för lån
mottaga;

8:o) bristen på stadganden om företrädesrätten vid den kollision,
som i vissa fall kan uppstå emellan inteckningsrätt, å ena, samt hvarjehanda,
på viderboende- och naborätt eller tomters ofrihet m. in. grundade
lösningsanspråk å andra sidan; och

9:o) slutligen den, relativt till de praktiska beliofven, alltför långa
tidsutdrägt, som, under nuvarande förhållanden, isynnerhet å landsbygden
är förenad med beviljandet af inteckning samt behandlingen af inteckningsäréndena
i allmänhet.

Otvifvelaktigt skulle det för realkrediten och näringslifvet vara af
största vigt, om dessa olägenheter kunde undanrödjas; och då desamma
lära åtminstone till stor del vara förebygda i andra länder, hvarest in 1

Såsom, då någon, som innehar en inteckning å 10,000 kr., behöfver lemna inteckningssäkerhet
för t. ex. blott 2,000 kr. eller, utan tillgång till annan inteckningssäkerhet, behöfde
deremot upptaga lån på flere ställen.

Kreditens

missbruk.

teckningen, i stället för att vara bunden vid en enskild förskrifning,
hufvudsakligen erhållit karakteren af en inscription af panträtt till viss
man i ett offentligt vitsord egande register, af hvilket inteckningshandlingen
är ett enkelt utdrag; föreställer sig Kommittén, att de anmärkta
bristerna jemväl här kunna afhjelpas, samt anser derför äfven synnerligen
önskvärdt, att Kongl. Majd täcktes taga frågan om lämpligt reformerande
af inteckning sväsendet i dess helhet under nådigt öfvervägande.

Ehuru, såsom i det föregående blifvit antydt, till det närvarande
ekonomiska betrycket serskildt på landsbygden i väsendtlig mån torde
hafva bidragit en öfverdrifven planlös skuldsättning samt betänkligheter
derför icke kunna undgå att framställa sig emot skapandet af nya penningeinrättningar
och anstalter, genom hvilka än ytterligare tillfällen
skulle öppnas att uppdrifva och begagna en okontrollerad kredit; lärer
sådant icke hindra att fullt erkänna behofvet af lämpliga anordningar
och organer för en ändamålsenligare och mera gagnelig regleringaf
den redan förhandenvarande skuldsättningen samt för införande efterhand
af kreditbruk, mera än de nu gängse förenliga med bevarande
och utveckling af enskild! och allmänt välstånd.

Att för ett nöjaktigt tillgodogörande af ett lands produktions- och
näringskraft krediten serdeles i vår tid icke kan undvaras, utan måste
anlitas i samma mån mera, som landet, i likhet med Sverige, är jemförelsevis
fattigt samt framalstrande! af de förnämsta lifsförnödenheterna
och exportartildarne kräfver ansträngning och förlag, är lika uppenbart,
som att krediten kan missbrukas och, lika med hvarje annat kraftigare
hjelpmedel, vid ovarsamt begagnande verka till förderf i stället för till
åsyftad nytta.

Allt ankommer dervid på sättet; och ty värr måste det af eu hvar,
som något närmare betraktat hithörande förhållanden, medgifvas, att det
kreditsystem, som i vårt land utbildat sig, är i många hänseenden otillfredsställande
och menligt, att icke säga stridande mot kreditens sanna
begrepp.

Krediten, uppfattad till sitt rätta, med sjelfva benämningen öfverensstämmande
innehåll, betingar nemligen väl ett visst underlag af materiel
förmögenhet och tillgång till betäckande af åtagne förbindelser, men
innebär ännu mycket mera och hufvudsakligen förtroendet till den kredit -

sökandes redbarhet, arbetsamhet, klokhet och sparsamhet — utan Indika
mången gång äfven en stor materiel förmögenhet erbjuder tvifvelaktig
säkerhet — samt dermed till befintligheten och fortvaron af de sedliga
krafter, af Indika både den enskildes och samhällets bestånd ytterst bero.
Men deraf är ock klart, att, likasom den personliga förbindelsen och den verkliga
affärsvexeln, när de representera förutnämnde personliga egenskaper,
utgöra den högsta kreditformen — genom hvilken ock krediten otvifvelaktigt
i största omfattning gagnat utvecklingen — ett system, som,
utan afseende på eller efterforskande af gäldenärens personliga qvalifieationer,
lemnar kredit allenast på grund af antagen säkerhet i pant
eller tredje mans borgen och under förhoppning att i sista hand af dessa
vinna betäckning, är eu vrångbild, den der snarare framställer misstillitens
än ett väl ordnadt kreditens system, och, ju mera det vinner
insteg och tillämpning, desto mera är egnadt att slappa, i stället för att
stärka den allmänna moralen.

Det system att meddela kredit på borgensförbindelser och blancovexlar,
som vunnit insteg i vårt land, kan med skäl betraktas såsom en
af de verksammaste orsakerna till obestånd inom alla klasser, och är
utan tvifvel menligt, ehvar det anlitas. Då borgensförbindelserna oftast
ingås utan allvarlig tanke på deraf följande betalningsskyldighet, innebär
det nemligen en stark frestelse till öfverdrifven improduktiv skuldsättning;
och möjliggör sådan i desto större utsträckning, som förbindelsernas
belåning underlättas å ena sidan genom konkurrensen af talrika
banker och å den andra genom svårigheten att deröfver utöfva kontroll.
Det invecklar ock de enskildes affärer sinsemellan utan mått eller beräkning
till samfäld ruin, när härfvan någonstädes brister sönder.

Men det är för visso icke minst skadligt för den jordbrukande befolkningen
och jordbruksnäringen, för hvilka korta lån på borgen eller vexel,
eller — såsom betecknande nog på sednare tider icke är ovanligt — på
vexel försedd med borgen, allra minst passa in med de öfriga ekonomiska
förhållandena samt kanske jemförelsevis minst kunna af de långifvande
bankerna kontrolleras och begränsas. Ehvar i någon ort på landsbygden
yppar sig ett allmännare obestånd och man spörjer efter dess orsaker,
erfar man ock snart, att missbruk af krediten och ett utgrenadt borgenssystem
dervid spela en ödesdiger roll, ofta till och med mera än ortens
naturliga fattigdom, dåliga skördar, sjunkna spanmålspriser och dylikt.

Cooperativa

kredit föreningar.

Alltmera framställer det sig derför såsom ett känbart allmänt behof
och ett hufvudvilkor för afhjelpande af det ekonomiska betrycket samt
grundläggandet af en solidare affärsställning på landsbygden att kunna
sätta en gräns för nämnde skadliga utsträckning och missbruk af krediten.
Men denna gräns, ehuru i viss mån möjlig att åstadkomma genom
förändrad organisation af bankväsendet och genom strängare kreditlagar,
kan dock, enligt sakens natur och då det gäller att regelbinda
och förbättra den enskilda hushållningen, endast i ringa män tillvägabringas
genom lagtvång, som dessutom i ett fritt samhälle skulle illa fördragas.

Dertill fordras fastmera att, genom bibringande af bättre insigt om
hvad som leder till verklig egen och ömsesidig fördel och genom uppkallande
till fullare verksamhet af befolkningens sedliga krafter, gorå begränsningen
till dess eget fria val samt uppmuntra på eu gång till sjelfhjelp
och till välförstådd samverkan för gemensamma intressen. Endast
på sådana grundvalar lärer varaktigt ekonomiskt välstånd, likasom all
annan utveckling i samhället, kunna byggas. Det är dock ej nog att
sålunda hafva fastställt den rätta utgångspunkten samt funnit de yttersta
oumbärliga driffjedrarne för en framgångsrik hushållning. Man måste
tillika finna lämpliga organer för den verksamhet, som skall framkallas;
men äfven desse måste, för att ej strida mot principen, hufvudsakligen
vara skapelser af fri sjelfverksamhet; och statsmagtens ingripande skulle,
om det ock eljes vore möjligt och tillrådligt, snarast verka störande,
åtminstone såvida det sträcktes utöfver aflägsnandet af hinder, eller längre
än ett tillfälligt underhjelpande af de första stegen på den nya banan.

Således är det icke till staten eller någon mer eller mindre utsträckt
art af statssocialism man har att i första hand vända sig för vinnande
af bot mot ifrågavarande samhällskräfta, utan till det enskilda initiativet
och framför allt associationen, som mångdubblar och ordnar de enskilda
krafterna och hvars betydelse för lösningen af många bland det moderna
samhällets missförhållanden allt mera framträder.

På kreditens område framställa sig dervid, såsom synnerligen förtjent^
af uppmärksamhet, de cooperativa föreningar, som under de fyra
eller fem sista årtiondena utbildat sig i Tyskland och sedermera vunnit
efterföljare i andra länder — samt sådant icke blott för de inom penningeverlden
nya principer, på hvilka de äro grundade, utan äfven lika
mycket för sin hastiga och storartade utveckling samt sina välgörande
verkningar, med hvilka de bevisat nämnde principers riktighet.

skotts- och
Kreditföreningar.

Bland desse cooperativa'' föreningar eller anstalter böra utan gen- Schuize-sesägelse
i första rummet nämnas de af förre Preussiske Kretsdomaren '' °
Herman Schulze aus Delitzsch organiserade och sedermera med outtröttlig
omsorg vårdade och utvecklade så kallade »Förskotts- och Kreditföreningar»
och det både för sin ålder, sitt stora antal, sin vidtomfattande
verksamhet samt de flere konsumtions-, råvaruuppköps-, magasinsoch
produktionsassociationer, till hvilka de gifvit upphof, och derför, att
deras stiftare egentligen varit den, som tagit initiativet till eu tillämpning
i stort af associationsidéen på hithörande områden och enligt de för de
cooperativa föreningame öfverhufvud antagna grunder.

De Schulze-Delitzschka Förskotts- och Kreditföreningarne, —• hvilkas
yttre föranledande låg uti det till ytterlighet tryckta och utarmade tillstånd,
hvaruti handtverkerierna, den lilla industrien och småhandeln råkat
efter upphäfvande af de i viss mån sammanhållande och skyddande skråinrättningarne
samt under konkurrensen med den kapitalstarka, alltmera
öfvermägtiga fabriksindustrien och grosshandeln, och som egentligen utgöra
af de mindre näringsidkarne i förening distriktvis bildade folkbanker
med syfte att åt dem och deras yrken bereda den billiga kredit
och det förlag, som eljest alltmera blifvit storslöjden och grosshandeln
förbehållne — hade nemligen från eu ringa och bekymmersam början
redan år 1883 utvecklat sig så, att af dylika föreningar kunde räknas
i de egentliga Preussiska provinserna ett antal af ................ 1,051

och i Tysklands

öfriga

stater.

838

1,889;

hvartill, efterhand som behofven och omständigheterna tvungo att
till serskilda föreningar hänvisa hvarjehanda, i anstalternas syften
ingående, men med deras egentliga bankverksamhet icke väl förenliga
administrativa bestyr, ytterligare kommo:

Industriela syndikater.............................................................................. 898

Cooperations- och consumtionsföreningar............................................ 660

samt construktionsföreningar.................................................................. 34

eller tillsammans ett
anstalter af nämnda

Enligt stiftarens beräkning disponerade de i eget, af grundfonds inbetalningar

och reservfonder bildadt kapital................ Rmk 190,000,000

samt i främmande, upplånt kapital.................................. » 420,000,000

eller tillhopa Rmk 610,000,000

antal af ............................................................... 3,481

slag.

beräkning

Låneltassor

enligt

JRaiffeisens

system.

samt bemedlade dermed eu total omsättning af mera än Två Milliarder
Riksmark årligen, under det delegarnes antal, — som för 808 föreningar

exakt redovisats till ett antal af män................................................ 358,163

och qvinno!-......................................... 34,006

eller tillhopa 392,169,

fördelade i tolf kategorier, deribland en del mindre jordegare och ett
jemförelsevis inskränkt antal rentierer, men eljes hufvudsakligen handtverkare,
arbetare, mindre yrkesmän, tjenare och underordnade tjenstemän
— på det hela skattades till 1,200,000.

Det är dock icke närmast vid dessa föreningar — för hvilka redogjorts
egentligen för att visa, af hvilka storverk associationen är möjlig,
och som egentligen för stadsmannanäringarne hafva sin, dock utan tvifvel
äfven förebildande, betydelse samt åt stiftaren förvärfva! hedersnamnet:
»Handtverkeriernas räddare» — Kommittén här vill fästa sig, utan i stället
vid de »Lånekasseföreningar», hvilka väl i viss mån efter förebilden af de
Schulze-Delitzschka anstalterna och med tillgodogörande af deras erfarenhet,
men dock alldeles sjelfständigt och på väsendtligen afvikande grunder,
till afhjelpande af nöden bland de mindre jordbrukarne och af deras
kreditbehof organiserats af förre Borgmästaren i Heddesdorf F. W. Raiffeisen
och åt hvilkas vård och utveckling han alltifrån år 1849 egna! eu
uppoffrande verksamhet, som är ej mindre förtjenstfull än den, med
hvilken Schulze-Delitzsch utmärkt sig inom sitt område, och, om den
ock ännu icke frambragt till siffran lika höga resultater, likväl krönts af
omisskännelig framgång, spridt mycken välsignelse samt måhända ledts
af ännu högre och ädlare grundsatser.

Att gifva en, ens närmelsevis, fullständig redogörelse för desse, ursprungligen
och företrädesvis i Rhenprovinserna organiserade lånekasseföreningars
historia och utveckling är dessvärre, i saknad af eu öfver
dem regelbundet åstadkommen statistik, icke möjligt.

Af en fransysk författare, Amédée Marteau, som, efter erhållet offentligt
uppdrag att studera ifrågavarande anstalter, derom år 1883 afgifvit
en rapport med titeln: »Les banques populaires en Allemagne, leur organisation
et leur fonctionnement», hvarifrån de förestående uppgifterna
rörande de Schulze-Delitzschka anstalterna förnämligast hemtats, uppskattades
då lånekasseföreningarne enligt Raiffeisens system till ett antal
af omkring 600 å 700.

Ur den statistiska redogörelse, hvilken Hr Theodor Krans i sin, år
1876 i Bonn utgrina skrift : »Die Raiffeisen’schen Darlehns Kassenvereine
in der Rheinprovinz» lemnat öfver 63 bland omkring 100 af honom,
enligt uppdrag af Landtbruksakademien i Poppelsdorf, personligen besökte
och närmare granskade sådane lånekassor, inhemtas, att desse, af
hvilka den äldsta var den år 1855 i Heddesdorf af Raiffeisen sjelf stiftade
och fortfarande förvaltade, vid 1875 års slut hade tillhopa 17,635 delegare,
samt en summa passiva af Rmk 4,394,466, deraf i grundfondsandelar
Rmk 61,439, i eget samladt kapital Rmk 209,060 samt i främmande
medel, såsom lån af privata banker, på sparkasseräkning och löpande
räkning, Rmk 4,123,967; hvaraf åter, om, efter all anledning, utvecklingen
härmed åtminstone hållit jemna steg i öfrige lånekassor och under den
följande tiden, med sannolikhet bör kunna slutas, att, i förhållandet mellan
de undersökte 63 och de år 1883 befintlige 700 kassor, förut nämnde
siffertal kunna elfvadubblas, då således för desse kassor blifva att räkna
ett delegareantal af 193,985, i eget kapital Rmk 2,299,660, i grundfondsandelar
Rmk 675,829, i anförtrodt främmande kapital Rmk 45,363,637
och i passiva öfverhufvud Rmk 48,339,126; men utom det att dessa siffror
näppeligen komma upp mot de verkliga, bör, serskild! vid jemförelse
med de Schulze-Delitzschka anstalterna, iakttagas, att, såsom af det följande
framgår, genom det skiljaktiga i organisation och rörelsesätt siffrorna
för de Raiffeisenska lånekassorna erhålla ett relativt högre värde.

Likasom de Schulze-Delitzschka förskotts- och kreditföreningarne
hade sitt föranledande i de mindre handtverks- och industriidkande klassernas
armod och förfall, föranleddes de Raiffeisenska lånekassornas tillkomst
af den utomordentliga nöd, som rådde bland de mindre jordbrukare
i Rhenprovinsen och som hotade dem och idkarne af jordbrakets
binäringar med fullständig, nästan omedelbart förestående
undergång.

Skillnaden var, att, under det betrycket bland industriidkarne i
väsendtlig mån berodde på oförmågan att täfla med kapitalstarka öfvermägtiga
rivaler, men ännu för dem, då den sjelfständiga verksamheten
måste uppgifvas, stod, såsom utväg till lifsuppehälle, öppet tillfället att
arbeta för andra; så låg för landsbygden orsaken till det allmänna obeståndet
dels i den missvext, som nödåret 1847 inträffade i den Preussiska
Rhenprovinsen samt, serskild! i de mera afskilda bergstrakterna, föranledde
brist på de nödvändigaste lifsmedel ända derhän, att mången

familj till uppehälle icke hade annat än en blandning af cichoria och
surkål, dels i ett allmänt näringens förfall genom saknad af erforderliga
penningar, kredit och oumbärliga hjelpmedel med deraf naturligen framkallad
likgiltighet, modlöshet och moralisk förnedring bland jordbrukame.

Utan tillräckliga kreatur, dragare, redskap, gödningsämnen, utsäden,
byggnader, likasom utan kredit och arbetstillfällen på en sönderstyckad,
skuldsatt och vanhäfdad jord, som äfven åt den flitige lemnade endast
det knappaste uppehälle för dagen, men icke någon utsigt att trygga
sin ställning, än mindre att tillgodogöra sig någon af de, för öfrigt i
orterna okända, förbättringar, af hvilka, i våra dagar, äfven landtbrukets
förmåga att uthärda vexlande skiften beror, befann sig den mindre jordbrukande
befolkningen i ett tillstånd, hvartill vårt land, äfven i de sämsta
trakterna och under de minst gynsamma förhållanden, numera lyckligtvis
icke erbjuder något motstycke, och var tillika ett lätt rof för en här af samvetslösa
ockrare, som i den oupphörligt återkommande förlägenhetens stund
städse var redo med frestelsen af ett alltid otillräckligt, dyrköpt förskott och
lika färdig, att, när spekulationen var mogen, utpressa den yttersta skä-rfven
samt för ett orimligt vanpris slå under sig gäldenårens alla tillgångar.

Så skildras den belägenhet, för hvilken Raiffeisen sökte och i väsendtlig
mån lyckats råda bot.

Han insåg dervid att ett direkt, enskildt eller offentligt, understöd,
äfven om det i tillräcklig mån stått till buds, väl kunde lindra tillfällig
nöd, men icke skänka varaktig förbättring, som endast kunde vinnas
genom sjelfhjelp. Då emellertid af en redan i det närmaste utarmad
befolkning några bidrag till de serdeles i företagets början alltid derför
oumbärliga medel icke voro att. påräkna, måste lian, likasom föregångaren
Sehulze-Delitzsch, bygga sina lånekasseföreningar på medlemmarnes personliga
solidariska ansvarighet, beräknande dervid, att, äfven om desse,
hvar för sig, hvarken för sina personer eller sin ringa förmögenhet
kunde tillvinna sig erforderlig kredit, en sådan likväl af dem i föreningunder
behörig ledning och kontroll kunde förvärfvas.

Kritisk jern - Men redan i tillämpningen af solidaritetens grundsats skilj de han sig,

''de af Vchuhe- endels för att kunna öfva nämnda kontroll och dermed åt solidariteten
d?afBuffel bereda förtroende och endels för att göra densamma för deltagarne ofarsn,
bildade lig från Schulze-Delitzsch; hvarvid oek olikheten mellan bådaderas verk fÖT6''fl%7lQ(LV.

samhetsfält i viss mån måste blifva bestämmande.

Under det nemligen Schulze-Delitzsch icke med sitt syfte gick utöfver
affärssynpunkten eller afsåg annat, än att på, så vidt omständigheterna
medgåfvo, bankmessiga grunder åvägabringa kreditanstalter
lämpade efter de arbetande klassernas behof och förhållanden, samt ur
nämnde synpunkt dels fann en af delegarne tillskjuten grundfond oumbärlig,
dels, i ändamål att interessera desse och äfven personer, hvilka
eljes icke af anstalterna hade behof, tillstadde innehafvande på eu hand
af ett större antal grundfondsandelar, hvarå årliga dividender förespeglades,
dels, för ernående af vinst, utsträckte anstalternas verksamhet icke
blott till andra än deras egna delegare, utan äfven till huru stora distrikter
som helst, samt häraf följde att den solidariska ansvarigheten
redan från början icke uteslutande och efterhand som anstalterna utvecklades
allt mindre utgjorde grundvalen för deras säkerhet och kredit;
uppställde åter Raiffeisen från begynnelsen för de af honom organiserade
lånekassor, enligt § 2 i de för desse utarbetade statuter, det vidsträcktare
syftemålet »att i sedligt och materielt afseende förbättra sina medlemmars
förhållanden samt åstadkomma dertill nödiga inrättningar» specielt för
att åt delegarne under gemensam ansvarighet anskaffa erforderliga penningemedel
äfvensom för att bereda dem utväg till fruktbargörande af
för tillfället öfverflödiga medel, som mottogos äfven till minsta belopp.

Ställande den materiella förbättringen först i andra rummet och principielt
åsidosättande allt afseende på utdelning eller egentlig vinst, som
ansågs endast locka till äfventyrlig spekulation vid lånekassornas förvaltning
samt till egennyttiga beräkningar med deraf följande söndring
och stridigheter mellan delegarne, begränsade han, i öfverensstämmelse
härmed samt för att genom verksam kontroll kunna åt anstalterna och
den solidaritet, hvarå de från början uteslutande byggdes, gifva ett varaktigt
sedligt underlag, kassornas verksamhet icke allenast till de minsta
distrikter, som kunde anses för en lifskraft.^ organisation tillräcklige, så
att i regel hvarje distrikt omfattade allenast en kyrkosocken — der medlemmarne
städse voro med hvarandras sedliga och ekonomiska förhållanden
väl förtrogne, kunde desse ömsesidigt öfvervaka samt tillika hade
samfälda och likartade intressen; — utan ock, hvad angick den egentliga
låne- och sparkasserörelsen, ensamt till kassans delegare. I princip,
lika mycket som till följd af svårigheten att af delegarne erhålla bidrag,
fordrades till en början icke några grundfondsandelar; och när, dels för
vinnande af laglig inregistrering och dermed af de åt köpmän lagstadgade

rättsliga förmåner, dels synnerligen till följd af Schulze-Delitzschs och
lians anhängares lidelsefulla angrepp samt den förres interpellation i
riksdagen år 1876 med deraf föranledda skärpta bestämmelser, bildandet
af grundfond icke längre kunde undvikas, sökte man förebygga olägenheterna
deraf dels genom grundfondsandelarnes inskränkande till små
belopp och inbetalning i ytterst små, på lång tid fördelade terminer om
t. ex. 50 pfennige hvarje, dels genom föreskrift att icke någon delegare
fick förvärfva flere än en eller ett ringa fåtal andelar, samt att desse,
som i vissa fall hemföllo till kassan, först vid delegarens afgång finge
af honom uttagas, dels genom dividendernas begränsande till den vanliga
utlåningsräntan.

För erhållande af de nödiga medlen till rörelsens öppnande betingade
eu del kassor hos någon bank eller bankir ett mindre förskott, men
vädjades företrädesvis till de mera välmående personerna i orten samt
deras interesse för dennas utveckling, hvarefter genom måttlig ränteskilnad
och provision småningom bildades ett eget kapital, som förbiet
odelbart och oförytterligt, men hvaraf, sedan det uppgått till beloppet
af kassans rörelsekapital, öfverskottet kunde, efter delegarnes beslut,
anslås till för orten allmännyttiga företag; i sammanhang hvarmed föreskrefs,
att, om kassan upplöstes, kapitalet skulle hos offentlig myndighet
deponeras, för att, när eu ny förening i orten bildades, åt denna öfverlemnas
eller till skapande af andra lånekassor användas. Genom att
göra kassornas förvaltning till ett olönadt kommunalt förtroendeuppdrag,
så att af förvaltningspersonalen endast räkenskapsföraren aflönades samt
detta med ett, i allmänhet mycket ringa, fast belopp utan s. k. tantieme,
hvilken ansågs medföra missbruk, inskränktes i möjligaste mån utgifterna,
på samma gång man, — då af affärernas utsträckande till äfventyrliga
spekulationer direktörerne eller medlemmarne af det s. k. »Vorstand» och
af det dem öfverordnade uppsigts- eller förvaltningsrådet icke kunde
vänta någon pekuniär fördel, men väl, i sin egenskap af solidariskt förbundne
delegare, löpa förhöjd risk — i denna anordning sökte en kraftig
garanti mot hvarje affär, hvilken medförde fara.

Andtligen gjordes icke blott rättigheten att blifva delegare i kassan
beroende af Direktionens och i sista hand Förvaltningsrådets medgifvande,
utan föreskrefs äfven att delegare ovilkorligen skulle i stadgad ordning ur
föreningen uteslutas, så snart han förlorat sin sjelfmyndighet eller borgerliga
hedersförmåner; när lian blifvit delegare i annan på solidarisk an -

svårighet grundad kreditanstalt samt icke ville från delaktigheten deri
utgå; när han blifvit insolvent eller gjort sig skyldig till ett mot föreningens
grundsatser och interessen stridande handlingssätt och när han oftare gjorde
sig förfallen till lagsökning för erhållna lån; samt att uteslutning kunde
följa äfven i de fall, då delegare icke uppfyllde sina statutmessiga förbindelser,
specielt genom dröjsmål öfver viss tid med stadgade grundfondsafbetalningar
och då han inlät sig i affärer med personer, hvilka af
föreningen ansågos såsom ockrare.

I afseende på lånen, hvilka af de Schulze-Delitzschka folkbankerna
beviljades i regel på endast 3 månader eller genom medgifna omsättningar
högst 9 månader x, måste enligt jordbruksnäringens vilkor och behof
tiden i Raiffeisens lånekassor vida längre utsträckas, så att lån der kunde
beviljas på ända till tio år.

Det skulle föra till allt för stor vidlyftighet att i enskildheter redogöra
för, inom hvilka gränser och på hvad slags säkerheter lånen lemnas,
likasom för detaljerna åt förvaltningen. Denna besörjes, såsom redan är
antydt, af en aflönad räkenskapsförare, som tillika förrättar alla hufvudsakliga
skrifgöromål, ett Vorstand eller Direktion, bestående vanligen endast
af 2 eller 3 ledamöter och ett talrikare Förvaltningsråd, hvilka alla
väljas af den beslutande Generalförsamlingen, uti hvilken alla, dock endast
manliga, delegare äro röstberättigade och som bestämmer så väl
maximi- och minimibeloppen för lånen och sparkasse-insatserna, räntefoten,
rörelsekapitalets storlek m. m. samt om decharge och disposition
af fonderna, som i alla andra hufvudfrågor, och hvilken tillika dels är
skiljedomare i alla förekommande stridigheter, dels har den betecknande
befogenheten att kunna med böter belägga delegare, hvilka förfallolöst
från Generalförsamlingens möten uteblifvit. De närmare bestämmelserna
i dessa afseenden jemte utarbetade statuter för Lånekasseföreningarne
samt med dem förbundna Underafdelningar finnas fullständigt samlade i
Raiffeisens år 1883 i Heddesdorf-Neuwied utgifna arbete: »Die Darlehnskassen
Vereine in Verbindung mit Consum-, Verkaufs-, Winzer-, MolkereiViehversicherungs-
&c. Genossenschaften, als Mittel zur Abhilfe der Noth 1

1 På denna omsättningsrätt, hvarigenom samma summa kommer att figurera flera gånger i
årsräkenskaperna, likasom på medgifvandet af många grundfondsandelar på en hand och ett
lifligare ombyte — in- och utträde — af delegare beror till en del, att för de Schulze-DelitzBchka
anstalterna statistiken upptager så höga nominella siffror.

der ländlichen Bevölkerung» Praktisk anvisning för grundandet och ledningen
af sådana föreningar, fjerde upplagan: hvartill hänvisas.

Utöfver de här ofvan framstälda, i verkligheten mera eller mindre
modifierade hufvudgrunderna för dessa anstalter torde här allenast böra
dels meddelas eu kortfattad redogörelse för så väl kassornas bemödanden
att genom centralisation bereda sig större trygghet, enhet och andra
fördelar, som för de speciela associationer, till hvilka de gifvit upphof,
dels upptagas några frågor af vigt för ett rätt bedömande af hela systemet.

Främst bland dessa sednare förekommer dervid frågan om den solidariska
ansvarighetens användande, i eller utan förening med materiel
grundfond, såsom kreditbasis och om det dermed för delegarne förbundna
äfventyr.

I afseende härå bör först märkas, att, ehuru solidariteten innebar att
hvarje delegare ansvarade för kassans förbindelser såsom för sina egna,
berörde ansvarighet likväl, på sätt den uppfattats, först då ansågs träda
i effektiv kraft, när kassan bragts till konkurs och upplösning, då bristen
i tillgångar^ skulle uttaxeras på de solventa delegarne efter hufvudtalet.
Ett plötsligt kräfvande af full betalning hos enskild delegare för någon
kassans förbindelse var således icke att befara. Erfarenheten har ock,
hvad angår de Raiffeisenska lånekassorna, till fullo ådagalagt, att äfven
förmögna personer utan betänklighet inlåtit sig i nämnde ansvarighet,
som, vid det förhållande att veterligen ännu icke någon af nämnde kassor
lärer kommit på obestånd, äfven de facto visat sig för dem ofarlig
och helt visst varit vida mindre förlustbringande än det hos oss, man och
man emellan, så vidt förgrenade borgenssy stena et. Detta berodde utan
tvifvel närmast på den för ifrågavarande anstalter egendomliga, starkt utvecklade
och genomförda kontroll medlemmarne inbördes emellan samt
på anstalternas hela inrättning och förvaltning, hvilka ställde solidariteten
mera i bakgrunden; hvartill kom ytterligare, att, i samma mån, genom
den derpå riktade oaflåtlig^ omtanka, kassan förvärfvade eget kapital,
faran af den gemensamma ansvarigheten minskades. Förtroendet härtill
har antagligen ock varit icke oväsendtlig^ bestämmande i fråga om solidaritetens
tillräcklighet såsom grundval för kassornas kredit hos tredje man.

Ett factum är i alla händelser, att, oaktadt solidaritetens begränsning
i tillämpningen, penningar villigt strömmat till dessa kassor mången gång
i större myckenhet, än att de kunnat af dem mottagas och i deras ro -

relse användas; att detta förtroende kommit jemförelsevis de kassor fullt
lika mycket till del, som icke både någon inbetald grundfond, utan byggt
ensamt på den solidariska ansvarigheten, som dem, hvilka tillika bygde
på tillskjutne grundfondsandelar, samt att jemväl under tider af osäkerhet,
såsom under krigsåren, då kapitalet i allmänhet drog sig tillbaka, penningar
med oförminskadt förtroende ifrågavarande anstalter tillflöto.

Ett annat factum är att bland de 03 kassor, hvilka, såsom ofvan är
omförmäldt, af Krans inspekterats, allenast 7 för räkenskapsåret 1875
lemnat förlust med tillsammans 1,830 Rmk, deraf en kassa drabbades
högst med 846 Rmk, äfvensom att ännu icke någon af de Raiffeisenska
kassorna lärer brustit i fullgörande af sina förbindelser.

I afseende på den omtvistade frågan om nödvändigheten att genom
tillskott bilda en grundfond, visar sig den dermed beredda säkerhet serskild!
i de Schulze-Delitzschka bankerna, för hvilka eu grundfond städse
varit föreskrifven, vid betraktande dels af inbetalningarnes långsamma
verkställande i små terminer, dels af den ständiga vexlingen af delegare,
hvilka erhålla starka utdelningar och vid afgång ega sina grundfondsandelar
uttaga, ganska illusorisk; men måste i allt fall erkännas, att en
grundfond, der den kan åstadkommas och upprätthållas, otvifvelaktigt
utgör en önskvärd förstärkning af lånekassornas kredit; hvarför bildandet
af en sådan ock bör utgöra regel; men, å andra sidan kan endast gifvas
fullt erkännande åt Raiffeisens omsorg att begränsa dividenderna, såsom
egnade att förrycka kassornas verksamhet.

Såsom stridande väl icke mot dessa kassors syfte, men dess mera
mot de i öfrigt, för verksamheten antagna grunder har betecknats den af
dem efterhand upptagna rörelsegren, som består i öfvertagande af s. k.
»Verkaufsprotokollen» eller »Cessioner». Härmed förhöll sig sålunda, att,
när en fastighet blifvit försåld och köpehandling derom med vissa, vanligen
på längre tid fördelade betalningsterminer upprättad, men säljaren
beliöfde tidigare disponera köpesumman eller deremot svarande kreditpapper,
hade i Rhenprovinsen inrotat sig det skadliga missbruk, att köpehandlingen
och den derå grundade köpeskillingsfordran emot afdrag, icke
blott af den rabatt, som enligt vanlig räntefot borde vid köpesummans
omedelbara utbetalning godtgöras, utan ofta stegrade till en orimlig del
af den utfästa köpeskillingen cederades till någon af de ockrare, hvilka
alltid voro beredde att göra dylika ruinerande fenster samt i hans hand
snart blef ett medel att ansätta den ofta i förlägenhet bragte köparen,

indraga honom i allt mera tryckande förbindelser samt slutligen för en jemförelsevis
ringa penning åtkomma den köpta egendomen. Det var, för att hindra
detta plundringssystena, köpeliandlingarne, visserligen ej utan behörig rabatt
och någon serskild fördel, men dock på billiga och för köparen tryggande
vilkor, i stället inlöstes af lånekassorna, som jemväl lyckades i sin afsigt.
Man anmärkte emellertid, att de härigenom dels frånträdde de vigtiga
hufvudprinciperna att ej inlåta sig i förskottsaffarer med andre än sina
egna delegare samt att icke spekulera på vinst, och dels, enär inlösningssumman
måste genast erläggas och oftast genom upplåning anskaffas,
men köpeskillingen endast i terminer under längre tid kunde hos köparen
utfås, utsatte sig för äfventyr.

Befogenheten af dessa anmärkningar kan väl icke bestridas; men,
för att minska äfventyret, begränsades i tillämpningen de belopp, som
fingo för ändamålet disponeras; hvarjemte af kontrahenterne fordrades
serskild säkerhet; och, så snart någon lämplig del af köpeskillingen var
erlagd, mötte gemenligen för kassorna icke svårighet att på köpehandlingen
i någon bank vid behof erhålla penningar. Faktiskt lärer på denna
rörelsegren icke någon förlust uppstått, lika litet som på eu annan dermed
beslägtad, genom hvilken kassorna funno nödigt att med afpassade anbud
vid förefallande tvångsförsäljningar hindra spekulationer på de sålda egendomarnes
åtkommande till vrakpris.

Skarpast har af Schulze-Delitzsch och andra såsom stridande mot
grundsatserna för hvarje solid lånerörelse klandrats det förhållandet, att
Raiffeisens lånekassor upplånte medel på korta tider, men utlånte dem
på längre, ända till tio år utsträckta; och då deremot invändes, att, äfven
när lånen beviljades på längre tid eller på afbetalning, kassorna i låntagarnes
förbindelser förbehölles viss kort uppsägning, betecknades detta
såsom på eu gång löjligt samt för låntagaren vilseledande, och i allt fall
ändamålslöst, emedan, om behofvet kräfde begagnande af uppsägningsrätten,
fordringen gemenligen icke kunde från den oberedde gäldenären
sä hastigt indrifvas.

Emot dessa anmärkningar, genom hvilka, jemte de öfrige redan omhandlade,
det verkligen lyckades beröfva Raiffeisens kassor den dittills
åtnjutna förmånen att få hos sig placerade en del under offentlig vård
ställde medel, men som icke hindrade att förmyndaremedel fortfarande
hos dem anbragtes eller minskade de enskildes förtroende, torde med fog
kunna erinras, dels att de anmärkta förhållandena, hvilka varit för låne -

kassorna nära nog oundvikliga, om de eljes skulle kunna motsvara sin
uppgift, under omkring 30 års verksamhet icke för dem medfört någon
allvarsam olägenhet, dels ock att enahanda olikhet mellan in- och utlåningstider
samt enahanda förbehåll om uppsägning af på längre tid eller
omsättning beviljade lån, praktiserats och fortfarande förekomma i våra
sparbanker, utan att de yttrade farhågorna besannats.

Ånmärkningarne gjorde dock klart det redan förut kända beliofvet
af närmare sammanslutning, i livilket syfte grundades först en centrallånekasseförening,
men, då äfven denna af en del formela skäl fördömdes,
en af de serskilda kassorna i Neuwied bildad, på aktier bygd centralbank
med egentlig uppgift att vara en utjemningsanstalt, den der kunde
å ena sidan från de enskilda kassorna till fruktbargörande mottaga öfverskjutande
medel, jnen, å den andra, deraf åt kassor, som det behöfde,
lemna förskott.

Tillika och då de i socknarne förlagde, företrädesvis af personer utan
större vana vid räkenskaper och former förvaltade kassorna hade behof
af en serskild förvaltning, som kunde dem i hvarjehanda fall med upplysningar
och biträde af åtskilliga slag tillhandagå, inrättades för sådant
ändamål ett serskildt »Anwaltschaft», åt hvilket tillika och, enär kassorna,
lika som de å ena sidan icke påkallade någon statshjelp, å andra sidan
sorgfälligt undandrogo sig allt offentligt förmynderskap, anförtroddes att
öfver samtliga kassor utöfva noggrann kontroll.

I samma mån kassorna utvecklades och man alltmera insåg associa- Af lånekastionens
gagn, uppvexte under kassornas hägn och med åt dem lorskjutna oc% undermedel
serskilda »Untergenossenschaften» eller föreningar till främjande afStsdda ass°-jordbruket och dess binäringar, såsom Consumtions-, Försäljnings-, Mejeri-,
Kreatursförsäkrings- och Vinodlingsassociationer, samtliga ordnade hufvudsakligen
efter samma grunder som lånekassorna, men naturligen med de
af de serskilda ändamålen betingade åtskilnader.

Af dessa underassociationer, som egentligen kännetecknas af ett bemödande,
att på alla områden undanskjuta skadliga mellanhänder samt
att på billigaste vilkor förskaffa landtmännen de för näringens bedrifvande
erforderliga inventarier, redskap och hjelpmedel, och hvilkas uppkomst
främjats genom serskildt organiserade s. k. »Casinos» eller sällskap, der
landtmännen ofta kunde samlas för att, genom föredrag och annorledes,
erhålla nyttiga kunskaper, jemföra sina rön och erfarenheter samt öfverenskomma
om gemensamma gagneliga företag, till hvilka nödiga medel

förskötos af låiiekassorna, äro några, såsom associationer mellan vinodlare,
icke på Svenska förhållanden tillämpliga, samt andra såsom mejeri- och
försäkringsföreningar för oss mindre behöfliga, då motsvarande anstalter
i vårt land redan sjelfständigt uppstått och vinna allt större utbredning;
men deremot uppköps- och försälj ningsassociationerna, hvilka endast undantagsvis
här förekommit, och bland de sistnämnda specielt de, som afse försäljningen
af spanmål, synnerligen under nu rådande tryckta prisförhållanden,
förtjenta af den största uppmärksamhet, såsom här nedan kommer att närmare
utvecklas. Och ingenting synes hindra att i större omfattning än
hittills skett, gifva idéen tillämpning äfven på andra, för våra förhållanden
passande ändamål, såsom skogsplanterings- och vissa odlings-företag, hvilka
fordra gemensamma bemödanden och närmare tillsyn. Ifrågasättas torde
jemväl med skäl kunna, om icke kreditanstalter efter Ifcaiffeisens system —
hvilkas välgörande beskaffenhet framhållits jemväl i det af serskilda Kommitterade
den 23 September 1886 afgifna underdåniga betänkande med
förslag att genom förändrad lagstiftning bereda jordbruket lättad utväg
till erhållande af nödigt förlag och för hvilka af bemälda Kommitterades
ordförande vid nämnda betänkande fogats ett utkast till sockenföreningslag—
skulle företrädesvis lämpa sig till förmedlare af kredit på jordbruksinventarier,
om och när lagstiftningen lyckats Unna betryggande former
för pantsättning af dylik säkerhet.

Man må nu härom och angående den med Svenska förhållanden bäst
förenliga organisationen och rörelseformen för ifrågavarande slags lånekasseföreningar
hysa hvilka åsigter som helst. Det är icke derpå den hufvudsakliga
vigten ligger, utan fast hellre på sjelfva kärnan i systemet, på grundtanken
att bygga krediten, såsom medel till allmänt väl, på''sedlig ansvarighet
under inbördes kontroll och enig samverkan. Det är denna grundsats med dess
oeftergifliga förutsättningar: redbarhet, arbetsamhet, egen omtanka och
sparsamhet, Kommittén synnerligen under förhandenvarande omständigheter
ansett icke kunna nog behjertas.

Kommittén hav derför trott sig böra i underdånighet uttala sin
uppfattning om nämda grundprincip samt lemna en utförligare kritisk
redogörelse för de derå i Tyskland bygda kreditinrättningar med uppvisande
af deras resultater, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna
lämpligt att låta derom sprida en allmännare gagnelig kännedom; men
då åstadkommandet af motsvarande anstalter i värt fosterland enligt
Kommitténs mening redan af det skäl att sjelf hjelpen är deras egentliga

lifskraft måste öfverlemnas åt det enskilda initiativet samt endast en efter
hand förvärfvad erfarenhet kan anvisa den för dem mest ändamålsenliga
organisation; hav Kommittén trott sig icke höra i ämnet framlägga något
åt arbetad t förslag.

Då i det Kommittén lemnade Nådiga uppdrag ingår att taga i Frågan om
öfvervägande, bland annat, »huruvida icke kommunerna vid för deras
räkning skeende upplåning af medel skulle kunna tillskyndas gagn genom
anordnande af en kommunal lånekassa för landet, vare sig fristående
eller i förbindelse med annan kreditanstalt», åligger det Kommittén att
jemväl i fråga härom redogöra för sin uppfattning; livilket Kommittén
funnit lämpligast kunna ske i detta sammanhang.

Det har utan tvifvel varit de sednare årens starka utveckling på
alla områden och icke minst af samfärdsmedlen, som för kommunerna
skapat det tillförne mera sällan förekommande behofvet af skuldsättning
för gemensamma och allmänna ändamål samt fästat uppmärksamheten
på huruledes vid denna skulle kunna beredas gynsamma vilkor.

Då nämnda skuldsättning, som endast mera sällan egt rum för i
egentlig mening rentabla — om ock eljes gagneligt — företag, gemenligen
måste i mera eller mindre mån för lång framtid betunga kommunernas
invånare, och möjligen, om den utsträcktes för vidt, skulle i sin rot angripa
kommunernas välstånd; har den af ganska många principielt klandrats;
och Kommittén, som finner de deremot i kommunallagen stadgade
begränsningar synnerligen angelägna och välbetänkta, anser icke skäl
förhanden, att densamma uppmuntra eller underlätta.

Detta skulle dock antagligen blifva följden, derest man för bemedlande
af lån åt kommunerna inrättade eu allmän låneanstalt, vare sig
ensamt för sig eller såsom en afdelning af någon annan kreditinrättning;
hvartill torde komma att, om en sådan skulle blifva af mera central beskaffenhet,
kommunerna derigenom kunde inledas i eu samfäld, betänklig
ansvarighet.

Kommittén föreställer sig icke heller att, för närvarande åtminstone,
förefinnes något egentligt behof af en sådan allmän förmedlare af kommunernas
upplåning.

Erfarenheten har nemligen ådagalagt att de större stadskommunerna,
som företrädesvis anlitat krediten, och hvilkas låneoperationer vanligen

Anstalter för
ordnande af
spanmålshandeln.

vant af tillräcklig- omfattning att, oberoende af andra dylika, intressera
de större kapitalisterna, i allmänhet sjelfve med framgång genomfört sina
negociationer.

För de mindre kommunerna och företrädesvis på landsbygden hafva
åter i orten befintliga kassor eller provinssparbankerna merändels kunnat
tillfredsställa lånebehofven, om också icke alltid till låg ränta, dock äfven
i detta hänseende skäligen billigt, och framför allt på vilkor, som i andra
afseenden passat landsbygdens förhållanden sannolikt bättre, än om deras
angelägenheter skolat förmedlas af ett aflägset affarsinstitut.

Skulle det lyckas i vårt land införa associationer och föreningar
enligt det här ofvan framställda, af Raiffeisen ordnade system; föreställer
sig Kommittén äfven, att genom dem landskommunernas legitima lånebehof
skulle kunna både nöjaktigt och på lämpligaste sätt tillgodoses;
och Kommittén anser sig alltså icke hafva skäl att förorda inrättandet af
någon serskild låneanstalt för säd,ant ändamål.

Beträffande nu anstalter för ett gagneligt ordnande af Spanmålshandeln
ligger det i sakens natur, att för spanmål likasom för hvarje annan
vara kan påräknas regelbunden och efter förhållandena förmånlig afsättning
allenast i den mån densamma kan i marknaden regelbundet och lätt
tillhandahållas af fullt pålitlig beskaffenhet och i de partier, hvilka motsvara
handelns och konsumtionens behof; samt att, i den mån afnämaren
icke finner detta behörigen ti 11 fredsställdt, han vänder sig med sin efterfrågan
till en bättre försedd marknad eller åtminstone, i förhållande till
varans sämre eller ojemnare beskaffenhet samt till olägenheten af att nödgas
söka den på flere platser, trycker priserna.

Ju mera i våra dagar icke allenast sjelfva konsurntionen, industrien
och handeln antagit väldiga proportioner, utan äfven genom stigande kultur
och utvecklade kommunikationer marknadernas antal och konkurrensen
ökats, desto mera blir producenten beroende af de deraf bestämda afsättningsvilkor,
desto svårare måste det blifva för den som producerar endast
i mindre omfång och i mera afskilda orter, ätt fördelaktigt afyttra, hvad
af produkterna öfverskjuter hans egen eller den närmaste ortens förbrukning.

På detta, sätt bär, i samma mån qvarnindustrien centraliserat sig i
några få storartade anstalter samt exportaffärerna samlat sig i större om -

fång på några få orter och hos några der befintliga grosshandelsfirmor,
det blifvit allt svårare för idkande af, serdeles mindre, jordbruk att för
sina spanmålsöfverskott, vare sig för inhemsk förbrukning eller för export,
bereda sig afsättning utan genom enskilda mellanhänder, de der icke
försumma att vid prisbestämningen göra sig nämnda svårigheter och
jordbrukarnes penningebehof på allt sätt till godo.

Olägenheten häraf, stor nog i och för sig och serskildt under allmänt
fallande priser, blir så mycket större, som, utom det att den mindre jordbrukaren
icke kan noga följa marknadens vexlingar eller välja tiden för
sin försäljning, sjelfva produkten, till hvars fullgoda frambringande han i
det låga priset har föga uppmuntran och till hvars ändamålsenliga rengöring,
torkning och sortering det skulle blifva honom för dyrbart att
enskildt förskaffa sig nödiga anstalter, ofta af honom levereras i så
underhaltigt skick, att den icke uthärdar konkurrens eller kan, utan efter
serskild, naturligen med kostnad förenad, behandling, med fördel bringas
i den allmänna marknaden.

På möjligheten att någorlunda fördelaktigt afsätta sina produkter och
att dermed, i mån af behof, bereda penningar, beror emellertid icke blott
jordbrukarens existens, utan äfven väsendtligen hela jordbruksnäringens
utveckling.

Det är den dyrköpta erfarenheten häraf, som gifvit upphof till inrättande
af serskilda s. k. Spanmålsdepoter med syfte att afhjelpa berörda
olägenheter.

I lihenpro vin serna hafva, enligt hvad redan är omförmäldt, sådana
depöter blifvit tillvägabragte genom serskilda af de Raiffeisenska lånekassorna
understödda associationer, men torde ännu vara af mera lokal
och inskränkt omfattning. De eg a dock för orternas landtbruk icke ringa
betydelse.

I större skala tilltagna och derigenom för hela landets spanmålshandel
mera verksamma äro de, som inrättats i Ungern, af hvilka den
förnämsta är anlagd i Budapest. Staden Budapest har dertill vid Donaukajen
på den ena och jernbana!! på den andra sidan med en kostnad
af 3 1ja millioner gulden byggt ej färre än fyra stenhus och två trähus,
rymmande 160,000 metercentner, jemte en spånmålselevätor rymmande
240,000 metercentner.

Under år 1885 inlagrades i dessa magasiner sammanlagd! 1,432,829
metercentner varor, hvaraf allra största delen, 89,mi procent, utgjordes af

spån mål, hufvudsakligen hvete. Rörelsen, som således är mycket omfattande
och klöfver betydliga medel, bedrifves på arrende af Ungarische
Escompte & Weclisler bank i Budapest. Spanmålen mottages i depoten
ej blott till magasinering, utan äfven till försäljning enligt uppdrag samt
underkastas, då aflemnaren så önskar, rengöring, sortering, luftning och
andra dylika åtgärder mot billiga afgifter, hvarjemte öfver mottagandet
utfardas bevis, s. k. »Lagerscheine», hvilka i omförmälde bank kunna
belånas.

Liknande, ehuru ej så stora depöter, som jemväl arrenderas och drifva»
af samma bank, finnas i Temesvar, Szegedin och Barcs.

Ännu mera storartade äro de spanmålsdepoter, som under de sednare
tiderna i stort antal uppstått i Nordamerikas Förenta Stater, framför allt
i de vestra rika spanmålsdistrikten; och det lider icke tvifvel att dessa
anstalter i förening med de utmärkta och billiga transportmedlen till
lands och vatten samt de sinnrika, tidsbesparande inrättningarne för spanmålens
rengöring, sortering, vågning och lastning i högst väsendtlig mån
bidragit att möjliggöra den stora sädesexport, till den gamla verlden,
hvaröfver nu så mycket klagas.

I vårt land, hvarest spanmålsdepoter, förlagda inom de serskilda
länen, utan tvifvel skulle vara ej mindre behöfliga och gagneliga, hafva,
så vidt Kommittén har sig bekant, hittills dermed icke gjorts försök.

Men oaktadt således åstadkommandet af dylika, väl ordnade depöter
skulle för spanmålshandeln och jordbruket samt dermed för det allmänna
välståndet vara af synnerligen stor betydelse, anser Kommittén att tillväg
abringandet af sädana, — hvartill för öfrigt Länens Hushållningssällskap
synas närmast kallade att medverka, — måste öfverlemnas åt
det enskilda initiativet samt enskild association, och Kommittén har derför
här, utan att göra något närmare förslag, framstäf uppkomsten af
dylika anstalter allenast såsom ett för jordbruksnäringens upphjelpande
vigtigt önskemål.

Åtgärder för
befrämjande
af landets
export i allmänhet.

Det är dock icke ensamt för afsättning af spanmål anordningarne
äro bristfälliga.

Enahanda brister förete sig fast mera med hänseende till afsättningen
och exporten af svenska näringsalster i allmänhet.

Af hvilken betydelse det måste vara att afhjelpa dessa brister är af
sig sjelft tillräckligt uppenbart.

Men det bevisas icke minst deraf, att till och med uti ett land med
Storbrittaniens ojemförligt utvecklade industri och handel de sednare årens
relativa tillbakagång i dessa i icke ringa mån tillskrifvits brister af samma
slag; och att bland de bekantblifna praktiska resultaten af de der, med
anledning af det förevarande betrycket, föranstaltade undersökningar äro
just förslag i syfte att befrämja exporten genom hvarjehanda medel.

Såsom för ändamålet användbara dylika hafva framhållits ej mindre
ett noggrannare bevakande och understödjande, genom konsulerna eller
andra agenter, af exportinteressena på redan tillgängliga handelsplatser,
än äfven dels öppnande af nya marknader, dels tillhandahållandet der,
genom handelsmuseer, utställningar och annorledes, af profver på de förnämsta
exportartiklarne, dels ett omsorgsfullt aktgifvande på och skyndsamt
spridande i hemlandet af underrättelser om behofven och efterfrågan
på de främmande platserna med deri inträdande vexlingar, likasom om
andra, på utsigterna till förmånlig afsättning inverkande, förhållanden.

Af flere skäl, och bland dem företrädesvis att eu verksamhet i sådan
syftning säkrast kunde påräkna framgång, om den bedrefves af affärsmän
med nödig sakkännedom och egna förbindelser, har man dervid i främsta
rummet hänvisat på det enskilda initiativet och enskilda associationer;
hvilket dock icke uteslutit hvarken bistånd af konsuler och diplomater
eller allmänt understöd, i de fall då sådant blefve af nöden.

En början till eu dylik verksamhet är afsedd med den här nyligen
bildade Exportförening samt det anslag, som redan beviljats till främjande
af Svenska produkters afsättning i utlandet.

Och då Kommittén håller före, att, serdeles under nu rådande tryckta
förhållanden, det är angeläget att icke försumma de utvägar, som erbjuda
sig att öka afsättningen af landets produkter, men att de omedelbara åtgärderna
för ändamålet äfven här lämpligast öfverlåtas åt den enskilda
omsorgen, anser Kommittén jemväl synnerligen önskvärdt, att, under fortgående
pa den redan inslagna vägen, föreningar bildas oeh åtgärder vidtagas
för främjande af landets export samt, der så prof va# behöflig t, med
allmänna medel understödjas.

Reform af
undervisningsväsendet.

I det föregående är antyd t, att de yttersta orsakerna till det ekonomiska
tillståndet och varaktiga medel till dess förbättring icke äro att
finna allenast inom det rent materiel området, utan äfven måste sökas
djupare: i det sedliga underlaget och den andliga utvecklingen.

Att i detalj uppvisa detta har icke kunnat ingå hvarken i Kommitténs
uppgift eller dess arbetsplan.

Men det finnes dock ett fält, der sambandet mellan de yttre företeelserna
och omförmälda innersta faktorer tränger alltför tydligt i dagen,
att kunna utan något närmare betraktande förbigås.

Det är nemligen den nationela bildningens fält och den inverkan,
hvilken det allmänna välståndet icke kan undgå att röna af folkets moraliska
och intellektuela uppfostran, och följaktligen äfven af den allmänna
undervisningens riktning och anordning.

Att dessa hos oss för närvarande icke äro tillfredsställande, är allmänt
erkändt och bevisas icke minst af de, sedan lång tid, hvarannan
aflösande, men ännu beroende förslagen till undervisningsväsendets ombildning.

Huru denna lämpligast bör ske, kan visserligen ej här anvisas.

Men uppenbart måste dock synas:

att det nuvarande systemet, såsom företrädesvis riktadt på formalistisk
bildning och bibringande åt alla klasser, utan åtskillnad för behof
eller begåfning, af ett lika mått af mångartad tlieoretisk insigt samt af
mogenhet för statstjenst eller vetenskaplig sysselsättning, icke kan vara
för folkets praktiska utveckling gagnande;

att det genom ett sådant ensidigt syfte lockar allt flere af landets
uppvexande ungdom från de relativt tillbakasätta, men i egentligaste mening
produktiva yrkena, och på samma gång medför en allt starkare
öfverproduktion åt medelmåttiga ämnessvenner för statslifvet och det vetenskapliga
arbetet;

att, då endast ett mindre antal kan i dessa finna användning och
utkomst, deraf fostras ett literärt proletariat med ökade anspråk men utan
medel till deras fjällande, och hvithet är lika missnöjd! med sin ställning
och med samhället, som odugligt för annan gagnande verksamhet;

att det, redan genom elevernas qvarhållande på skolbänken och vid
högskolorna så länge, att de nästan först vid mannaåldern kunna inträda
i det praktiska lifvet och förvärfva sjelfständig bergning, dels omedelbart
undandrager produktionen eu oberäknelig mängd krafter, dels af fäder

och målsmän krafvel- mot deras vilkor oproportionerliga uppoffringar och
dels för de unge leder till skuldsättning samt icke sällan grundlägger
ekonomiskt obestånd för hela deras framtid; och

att jemväl i afseende på den egentliga folkbildningen undervisningen
i allmänhet icke är egnad att gifva folket en praktisk riktning, eller hos
detsamma behörigen utveckla känslan af lifvets pligter och ansvar samt
af arbetets välsignelse och ära.

I dessa förhållanden och den missriktning, hvilken den allmänna
uppfostran och undervisningen i vårt land erhållit, ligger enligt Kommitténs
lifliga öfvertygelse eu af de verksammaste orsakerna till den relativa
svagheten i landets produktion, till dess otillräckliga förmåga att uthärda
täflan med andra länder samt dermed till dess förhandenvarande
obestånd; och Kommittén anser derför i hög grad angeläget att en tidsenlig
reform af det allmänna undervisningsväsendet, sä fort ske kan, åstadkomma
och att det praktiska lifvets kraf dervid vinna tillbörligt afseende.

Häremot äro följande reservationer afgifna:

af hrr Loven och Palme:

Mot Komiténs uttalande rörande önskvärdheten af en fortgående afskrifning
af de jorden pall vilande grundskatter samt rustnings- och roteringsbördor nödgas
vi härmed afgifva reservation.

I betraktande af den nu rådande ekonomiska ställningen inom landet måste
det, efter vårt förmenande, anses i hög grad sannolikt att statsverket icke skall
under den närmaste framtiden kunna undvara nu ifrågavarande inkomster.

Den förordade åtgärden skulle vid detta förhållande påtagligen leda endast
till en omflyttning af skattebördor och torde till följd deraf visserligen icke vara
något lämpligt medel för den allmänna ekonomiska ställningens förbättrande.

Komitén hade derför, efter vår åsigt, bort tillstyrka de nu berörda bördornas
aflyftande endast i den mån sådant finnes kunna ske titan öfriga medborgares betungande
med nya eller ökade skatter.

Stockholm den 10 december 1887.

Christian Lovén.

J. II. Palme.

af hrr frih. von Essen, Fränekel, Kilman och Danielsson:

Uti åtskilliga af de slutsatser, Komiterade på grund af betänkandet bifogade
statistiska tabeller dragit, angående landets ekonomiska utveckling under de senaste
årtiondena, kunna undertecknade endast delvis instämma. Det synes oss som
skulle Komiterade i sin utredning hufvudsakligen hafva bemödat sig att visa, det
vårt lands befolkning icke för närvarande lider hvad man plägar kalla nöd, något
som näppeligen torde vara behöfligt, enär de allmänna klagomålen icke afse förhanden
varon — ännu -— af ett tillstånd, som exakt kan betecknas med detta ord;
deremot är klagan allmän öfver ekonomiskt betryck, och det synes oss icke att
Komiterade med sin utredning lyckats ådagalägga, att dessa klagomål äro obefogade.
Jemte det vi anse oss böra framställa den allmänna invändningen, att
Komiterade ej nog strängt fasthållit skilnaden mellan ofvannämnda båda begrepp,
.a ena sidan akut nöd, å den andra kroniskt ekonomiskt betryck, torde äfven den
principiela anmärkningen böra göras mot Komiterades utredning, att densamma
börjar med och utgår ifrån perioden 1866—1870, en tidrymd, angående hvilken
torde vara allmänt bekant, att den till följd af upprepade missväxter blef eu
nödstid, sådan vårt land näppeligen genomgått under hela den sjuttioåra fredsperiod,
som varit oss förunnad. Mot denna mörka bakgrund — af tillfällig, och
derför temligen snart öfvergående nöd — afteckna sig de sedan dess gångna tiderna,
ofta nog blott skenbart, i en ljusare dager, som endast är vilseledande och alldeles
icke kommit till synes, om Komiterade, såsom obestridligen rättvisare varit,
till sin utgångspunkt valt en tidrymd af åtminstone medelmåttigt gynsam karaktär.

Då sä är förhållandet, anse sig undertecknade icke böra undandraga sig att
söka åstadkomma en mera verklighetstrogen framställning af landets ekonomiska
tillstånd. Såsom grundval för denna utredning hafva äfven vi hufvudsakligen
användt Komiterades bifogade statistiska tabeller samt, der dessa ej synts oss
tillräckligt upplysande, den officiel a statistiken i öfrigt. De vigtigaste af dessa
af oss tillagda data finnas sammanförda uti våra till reservationen fogade bilagor.

Beträffande då först vårt lands befolkningsförhållanden, så kunna vi icke
dela Komiterades åsigt, det dessa ej skulle vara af natur att ådagalägga tillvaron
af ekonomiskt betryck. Det synes oss tvärtom oemotsägligt, att redan här tydliga
vittnesbörd om ett sådant tillstånd springa betraktaren i ögonen. Komiterade
hafva visserligen påpekat, att under årtiondena 1861—1880 Sveriges relativa folkökning
varit något högre än medeltalet för vår verldsdel, men förhållandet blir
ett helt annat, om vi, såsom rimligt är, utsträcka öfversigten jemväl till tiden
efter 18801). Under den gångna delen af 1880-talet kan Sveriges folkökning
högst beräknas hafva utgjort något öfver 0,5 % per år, och ett lägre tal än detta
finner man, utom för vårt broderlaud Norge, endast för Frankrike, och möjligen
Schweiz, samt för Irland. Beträffande Frankrike och Schweiz är det icke i främsta

'') Se bil. N:o 1.

rummet ekonomiska svårigheter, som hafva åstadkommit folkökningens ringhet.
Obestridligen är detta deremot, i form af deraf förorsakad utvandring, fallet i
Irland, och likaledes i Sverige och Norge, ty de föddes öfverskott öfver de aflidne
har icke varit under medelmåttan. Vi måste således börja vår undersökning med
att konstatera, att, näst Irland och Norge, intet land finnes i Europa, hvars folkökning
blifvit så försvagad genom följderna af ekonomiskt betryck, som just
Sverige.

Nu anförda faktum är dock ingalunda inom befolkningsförhållandena det enda,
som vittnar om ett ogynsamt tillstånd. Antalet ingångna äktenskap betraktas af
alla samtidens nationalekonomer såsom den bästa mätaren af den trygghet, de
förhoppningar, hvarmed ett lands närings!dkande befolkning ser den ekonomiska
framtiden till mötes. Nu framgår af Komiterades tabeller det beklagliga faktum,
att äktenskapsfreqvensen i .Sverige för närvarande är lägre än inom något annat
land i Eitropa. Och utsträcker man blicken till äldre tider x), så finner man att,
så vidt kändt är, äktenskapssiffran i vårt land icke under någon föregående period
af fem år varit så låg som under den senaste, för hvilken uppgifter finnas (åren
1881—1885), om man endast och allenast undantager den af oss redan såsom rent
exceptionel angifna perioden 1866''—1870 * 2 3). Ingenstädes skall man finna en opartisk
forskare, som ej af nu anförda drag skulle sluta sig till, att vårt land för
närvarande lider under ett synnerligen hårdt ekonomiskt betryck.

Kraftigt vittnar om obeståndet jemväl det redan vidrörda faktum af vårt
lands stora utvandring. Komiterade hafva visserligen anmärkt, att efter år 1882
utvandringen nedgått till endast halfva beloppet mot detta år, men först och
främst bör ej glömmas, att detta jemförelsevis lägre belopp, som gäller för åren
1884 och 1885, i alla fall är så högt, att det endast af högst få andra länders
utvandringsbelopp öfverträffas; ja, den svenska utvandringen under dessa de gynsammaste
af de senare åren har varit relativt högre än som under det ogynsammaste
år varit förhållandet uti Tyskland8). Och dertill bör ock märkas, att under åren
1886, och 1887 utvandringen ånyo till den grad vuxit, att innevarande år säkerligen
skall befinnas åter hafva närmat sig maximiåret 1882. Intill och med oktober
månad hafva nämligen (enligt officiela uppgifter) från 1887 års början ej mindre
än 35,486 svenskar afrest till Amerika, och beräknar man dertill, proportionelt
till föregående år, utvandringen under årets sista månader, samt tillägger den
sedvanliga kontingenten af 5- ä 6,000 utvandrare till öfriga länder än Amerika,
så får man för år 1887 ett slutligt antal utvandrare af ej mindre än 43,000, mot
något öfver 50,000 år 1882. Och tyvärr äro alla utsigter för, att under år 1888
utvandringens vågor skola komma att gå ännu högre än år 1887. Vi hafva öfverhufvud
kommit derhän, att när utvandringen under ett eller annat år minskas,
så beror detta icke så mycket på förbättrade förhållanden inom vårt eget land

*) Bihanget till 1876 års Officiela Befolkningsstatistik, sid. 30.

2) Att inom perioden 1881—1885 en ringa ökning egt rum från år till annat, har icke
kunnat upphäfva här ofvan anmärkta förhållande.

3) Se bil. N:o 2.

som fast mera på försämrade förhållanden uti det land, som mottager våra flyttande
landsmän.

Sammanfattas det nu sagda: den i hög grad minskade folkökningen (hvilken
inom stora landsändar längesedan öfvergått till en konstant folkminskning), de
låga talen för ingångna äktenskap (och födda barn) samt den oerhördt starka, nu
åter i en oberäknelig stegring stadda utvandringen, så torde väl med skäl kunna
sägas, att vårt lands befolkningsförhållanden vittna om ett allmänt och starkt
betryck, och att utsigterna för framtiden äro allt annat än hugnesamma.

Detta ogynsamma tillstånd finner sin naturliga förklaring genom en närmare
undersökning af tillståndet hos våra näringar.

Den förnämsta af dessa är väl ännu utan tvifvel landtbruket. Angående
detta vilja vi icke bestrida, att åkerbruket i fråga om metodernas fulländande
och jemväl i en del andra hänseenden under de senaste årtiondena gjort betydande
framsteg; tyvärr neutraliseras dock i väsentlig grad alla dessa framsteggenom
den samtida obestridliga tillbakagången från två så väsentliga synpunkter
som åkerbrukets tillräcklighet för landets egna behof och dess rentabilitet för sina
utöfvare. Angående den förra synpunkten ha Komiterade visserligen velat göra
gällande, att den odlade jorden under de senaste tjugo åren vuxit med ett högst
betydligt hektar-tal; verkliga förhållandet är emellertid, att denna tillväxt till
en mycket betydande del finnes endast på papperet, beroende nämligen dels å en
småningom ökad fullständighet hos de insamlade uppgifterna, dels sannolikt ock
derå, att mångenstädes jord, som förr upptagits endast såsom äng, nu mera, utan
försiggången högre odling, ansetts böra upptagas bland åkerjorden. Vill man deremot
erhålla eu verklig föreställning om vart jordbruks höjda eller minskade motsvarighet
mot landets behof, så bör man gå till skördestatistiken samt in- och
utförseltabellerna. Beträffande skördebeloppen, så utvisa Kong! Maj :ts Befallnings -hafvandes rapporter :) samt för de senare åren de s. k. Ärsväxtberättelserna, att
medelskörden af nedanstående säden utgjorde, i hektoliter årligen per innevånare
af rikets folkmängd:

Aren	1856—1860:	Åren 1881—1885:
Hvete.........	................. 0,2.i hl.—	-------------------------- 0,26	hl.
Råg.....-----	................ 1,90 » ....	--------------------------- 1,55	»
Korn ........	....... .......- 1,39 » ....	-----........ ......-- 1,19	»
Hafre---------	---------------- 2,44 » ....	..............-........... 4,24	»
Blandsäd	................ 0,6.3 » ....	-------------------------- 0,49	»
Balj växter -	________________ 0,21 » ....	--------------------------- 0,2 1	»
Potatis......	................. 4,01 » ....	__________________________ 3,90	»

Af dessa siffror framgår, att landets af egen skörd disponibla qvantum af
råg nedgått från 1,90 hl. per innevånare till endast 1,55 hl., eller med 18 att

!) Se bil. N:o 3,

minskningen på samma sätt utgjort af korn 14 %, af blandsäd 22 och af potatis
3 f, hvaremot tillgången på hvete och baljväxter väl ej utvisar minskning, men
också endast en mycket ringa eller till och med ingen ökning. Tillgången på de
befolkningens födoämnen, som hemtas från åkerbruket, har alltså i en anmärkningsvärd
grad aftagit. Att detta förhållande icke fullt kan motvägas deraf, att
Aa/re-odlingen under samma tidrymd nått en högst betydlig utsträckning, framgår
uppenbarligen af nedanstående, med ledning af Kommerskollegii berättelser utarbetade
öfversigt, som visar, att jordbruksalster J) under nedanstående perioder
in- och utförts till ett värde i årliga medeltal af:

Införsel.

Åren 1871—1875: 21,493,375 kr.
» 1876—1880: 34,422,577 »

» 1881—1885: 43,459,751 »

Utförsel.
36,897,898 kr.
39,339,717 »
29,144,238 »

Skilnad.

+ 15,404,523 kr.
+ 4,917,140 »

— 14,315,513 »

af hvilka tal framgår, att medan vi under den första af dessa perioder ännu kunde
sälja för mer än 15 millioner kronor årligen mera än vi köpte af dessa varor, så
hafva vi under den sista perioden måst köpa ett nära nog lika stort öfverskott

mot hvad vi sålt.

Obestridligt är alltså, att vårt jordbruks qvantitativa framsteg icke varit
på långt när så stora som med hänsyn till folkmängden önskligt vore. Lika obestridligt
är för öfrigt att orsakerna till ett sådant förhållande ingalunda äro att
söka uti någon den svenska jordens karghet eller brist på odlingslägenheter. Helt
säkert skulle millioner hektar ännu kunna, med jemförelsevis ringa svårighet, nyodlas
i vårt land och bära"skördar, som räckte till för hela vårt folk och för afsalu
derutöfver; det är på ett helt annat område man har att söka grunden till,
att svenska armar måste låta ligga qvar i jordens sköte dess skatter och i stället
bryta bygd och hösta säd fjerran på andra sidan verldshafvet.

Bättre än för åkerbruket gestaltar sig utan tvifvel förhållandet om man
öfvergår till boskapsskötseln. Väl är ökningen inom kreatursstocken säkerligen
icke så stor som af Komiterades tabeller tyckes framgå, ty mycket får jemväl
här skrifvas på fullständigare uppgifters räkning, men ett talande faktum är dock,
att vi under de senaste åren kunnat, i fråga om ladugårdsalster nå fram till ett,
om ock ringa, exportöfverskott. Tyvärr är detta gynsamma förhållande alldeles
icke tillräckligt att motväga den omnämnda samtida tillbakagången inom vår
spanmålsproduktion. Sammanfattar man under ett alstren såväl af vårt åkerbruk
som vår boskapsskötsel, så finner man att in- och utförseln utgjort i årliga
medeltal x):

Införsel.

Åren 1871—1875: 46,345,215 kr.
» 1876—1880: 59,207,951 »

> 1881—1885: 69,156,736 »

Utförsel.
51,458,683 kr.
55,568,008 »
55,106,954 »

Skilnad.

+ 5,113,468 kr.

— 3,639,943 »

— 14,049,782 »

l) Se bil. N:o 4.

Och ha vi alltså i fråga om vårt landtbruk i dess helhet från ett ärligt +
af 5 millioner kronor åren 1871—1875, nedsjunkit till ett årligt minus af ej mindre
än 14 millioner åren 1881—1885. Från synpunkten af tillräcklighet för landets
behof har alltså vart landtbruk under de senaste årtiondena icke gjort framsteg,
utan tvärtom befunnit sig i tillbakagång.

Om än detta förhållande i och för sig är ogynsamt, så återstår dock ännu
den bekymmersammaste sidan af vårt landtbruks historia under dessa år; dess
minskade rentabilitet. Att en högst betydande försämring härutinnan inträdt, torde
klart framgå af följande siffror:

Enligt en nyligen verkstäld värdering efter nutida priser, af 1887 års nyss
inbergade skörd 1), uppgår detta (af spanmäl och potatis) till nära 239 millioner
kronor. Reduceras, enligt Statistiska Centralbyråns beräkning, skördens qvantitet
af hvarje sädesslag till medelskörd, sjunker dock detta tal till 221 mill. kronor,
utvisande att 1887 års skörd varit öfver medelmåttan i fråga om qvantiteten.
Sistnämnda summa af 221 millioner kronor representerar således det nutida värdet
af en medelgod skörd af säd och potatis i vårt land.

Utföres samma reduktion till medelskörd af en skörd vid midten af 1870-talet, med tillämpande af medelmarkegångsprisen för åren 1871—1875, så erhåller
man åter ett värde af ej mindre än 295 millioner kronor *).

Då en nutida skörd, såsom nyss nämndes, representerar endast 221 millioner
kronor, hafva alltså våra landtbrukares bruttoinkomster under denna tid sjunkit
med omkring 74 millioner kronor årligen eller 25 %.

Långt ifrån att denna uppskattning af förlusten är för hög torde väl kunnat
ifrågasättas att beräkna den ännu högre, när man besinnar dels att skördeuppgifterna
för ett årtionde sedan voro mera ofullständiga än nu, hvadan således
den qvantitativ a tillväxten af skörden är mindre än som af siffrorna synes, och
dels äfven, att vid värderingen af den äldre skörden användts markegångsprisen,
hvilka torde varit något lägre än de verkliga försäljningsprisen. Men låter man
dessa förhållanden motvägas deraf, att inkomsterna af ladugårdsskötseln otvifvelaktigt
befunnit sig i stigande, så torde utan fara för öfverdrift kunna sägas, att
Sveriges landtbrukare sedan medlet af förra årtiondet sett sina inkomster nedgå
med en fjerdedel.

Vi upprepa, att detta gäller &rw#oinkomsten. Alltförofta händer väl, att
med en sådan nedsättning af bruttoinkomsten, we#ovinsten rentutaf försvinner, ja
kanske ersättes af en mer eller mindre betydande förlust. Man brukar visserligen
invända att detta ej kan vara förhållandet, af det skäl att prisen å landtmannens
förnödenheter äfven sjunkit, och att alltså ej blott hans inkomster, utan ock hans
utgifter minskats. Men om detta än i någon mon är sant, så är å andra sidan
icke mindre sant, att de väsentligaste utgiftsposterna för produktionen nästan förblifvit
oförändrade, och att andra utgiftsposter finnas, hvilka till och med betydligt
ökats.

*) Se bil. N:o 5. I brist på officielt utförda beräkningar af detta slag ha vi härutinnan
måst utgå från kalkyler, nyligen synliga inom den dagliga pressen.

Till utgifter, som ökats, höra först och främst beloppet af räntor och amorteringar
å intecknad skuld. Beloppet af i fastighet intecknad gäld har nämligen
på tio år stigit från 839 millioner kronor till 1,405 millioner x). En relativt större
del af denna tillväxt faller visserligen efter all sannolikhet på annan fastighet än
jordbruks-, så att ökningsprocenten ej torde vara lika hög för detta senare slags
fastighet ensamt, men i alla händelser qvarstår en högst betydlig ökning, medförande
en betungande tillväxt uti landtbrukarens årliga ränteutgifter. Invändningen
att tillväxten i gälden svarar mot tillväxten i taxeringsvärdet håller icke
streck, ty först och främst har taxeringen ej ökats i lika hög grad som gälden,
vidare betecknar största delen af tillökningen i taxeringsvärdet icke någon höjning
i det verkliga värdet, utan är närmast föranledd af ett cirkulär från herr
finansministern af år 1879, och slutligen hafva vid den i år verkstälda sedvanliga
treårstaxeringen icke obetydliga nedsättningar på de flesta ställen verkstälts,
nedsättningar, som tvifvelsutan mångenstädes skulle blifvit ännu större, om man
ej ofta afhölles derifrån endast på grund af lånebehofvet.

Allt detta sammanlagdt -torde med visshet kunna sägas, att i förhållande
till det verkliga värdet den svenska jorden i närvarande stund är betydligt mera
skuldbetungad än händelsen var för ett årtionde sedan. Med sjunkande priser
och växande svårigheter att afyttra alstren, måste detta förhållande för den svenska
jordbrukaren kännas såsom ett tryck, som ofta nog ensamt är tillräckligt att
borttaga utsigterna till räddning och hoppet om en bättre framtid.

Bland de landtmannens utgifter, som visserligen icke till penningevärdet
ökats, men ej heller minskats, och således i förhållande till det lägre pris, han
nu sjelf erhåller för sin vara, kännes såsom en verklig ökning, förekommer en så
vigtig post, som hans utgifter för underhåll eller aflönande af nödiga arbetsbiträden.
Då Komiterade redan fäst uppmärksamheten å detta förhållande, och
vi i det följande skola söka egna denna sak en något närmare belysning, torde
vi här ej behöfva upptaga densamma till utförligare behandling; här är det för
oss nog att konstatera förevaron af ytterligare en ej ringa svårighet för landtmannen,
en svårighet, som visserligen icke skall bestå för alltid, enär det snart
skall vara omöjligt att tillfredsställa dylika löneanspråk, men som innan denna
omöjlighet hinner göra sig allmänt gällande, skall i sin mon bidraga till mången
nuvarande jordbrukares ruin.

Bland utgiftsposter ändtligen, som — till trots för det allmänna prisfallet —
icke undergått någon sänkning, få för arrendatorsklassen räknas jemväl alla arrenden,
hvilka faststälts i penningar. Om de svårigheter, som härigenom drabbat en
mängd af våra arrendatorer, vittnar det faktum, att af statens 3,507 arrendatorer
ett antal af 569, eller 16 /, detta år uppsagt sina arrenden * 2), sedan tillfälle dertill
genom ett riksdagsbeslut blifvit dem beredt. I vissa län steg procent-talet
uppsagda arrenden till och med till öfver 40 /, och det skulle dock säkerligen i

*) Enligt den offieiela statistiken för rättsväsendet.

2) Enligt benäget meddelande från Kungl. Domänstyrelsen.

allmänhet blifvit ännu högre än det blef, om ej med uppsägningen varit förbunden
förlust för denna gång jemväl af optionsrätten. Utom dessa fakta kan ock anföras,
att petitioner till Eders Kung! Maj:t inkommit från alla rikets län, med
undantag af de norrländska, deri ett långt större antal arrendatorer begära lindringar
i arrendevilkoren. Förverkade hafva derjemte blifvit ett antal arrenden,
som år 1883 endast uppgick till 18, under det derefter följande året till 23, derefter
36, under fjolåret till 47 och slutligen under innevarande år redan intill
december månad ända till 571)-

Det obestånd, som måste blifva resultatet af det oerhörda prisfallet på landtbrukets
alster framträder i öppen dag, i den redan förut omnämnda starka förökningen
af landtbrukets skuldbörda, samt uti det mycket höga antalet tvångsförsäljningar.
Den ökade skuldbördan, om hvilken redan i det föregående talats,
är å ena sidan en följd af betrycket, å den andra i sin ordning en ytterligare
faktor till betryckets stegrande.

Hvad tvångsförsäljningarne beträffar, ha Komiterade visserligen lagt vigt
uppå, att deras antal (skenbart) icke på långt »när uppgår till hvad händelsen
var under slutet af 1860-talet. Yi hafva emellertid redan visat, att en jemförelse
utan vidare med denna tidrymd alltid är viseledande. Slutet af 1860-talet var
en period af upprepade missväxter, och redan häraf vore väl ej underligt om konkursernas
antal då skulle varit högre under 1880-talet, som hittills lyckligtvis
välsignats med jemförelsevis ganska goda skördar. Genom de nämnda missväxterna
mot 1860-talets slut försattes en stor del af vår allmoge ej blott i fattigdom, utan
rent af i hungersnöd. Utan penningar att betala ens sina vanliga utgifter, stodo
många af våra jordbrukare dertill inför nödvändigheten att, till ett starkt uppjagadt
pris, köpa de lifsförnödenheter, genom hvilkas afyttrande de i vanliga fall
skulle skaffat sig de kontanter som behöfdes. År det underligt, att vi på detta
sätt fingo ett fruktansvärdt antal konkurser, särskildt bland våra mindre jordbrukare?
Hvad som här fattades var ju bröd; hvad som behöfdes för betryckets
häfvande var blott att åkern igen bar sina skördar; och när detta ock i ymnigt
mått skedde under de följande åren, så var inom få år förlägenheten den gången
förbi. I vår tid äro svårigheterna vida mera komplicerade. Yi stå nu, såsom
redan betonats, icke uti en akut nödstid, utan uti ett kroniskt betryck, och det
är naturligt att de omedelbara yttringarna då blifva något färre. Detta förhållande
synes oss vara fullt tillräckligt att förklara, hvarför konkursernas antal —
ännu •— icke uppnått den höjd som mot slutet af 1860-talet.

Men står den nuvarande tiden tillbaka i detta fall för åren 1866—70, så är
dock sannolikt, att den ej står tillbaka för någon annan period: sällan har väl
annars konkursernas antal varit så högt bland våra jordbrukare som under det
senast förflutna årtiondet, i högre eller lägre grad under olika år, varit fallet.
Derom kan man vara viss, äfven om af vår officiela statistik skulle tyckas, att
ett eller annat tidigare år stått ännu sämre: förhållandet är nemligen, att den

]) Enligt benäget meddelande från Kung!. Domänstyrelsen.

officiela statistiken icke längre lemnar eu fullständig föreställning om det verkliga
antalet försäljningar på grund af obestånd å landsbygden. Allt oftare händer
nämligen, att man undviker att begagna den omständliga och kostsamma utvägen
af en efter lagens former genomförd konkurs och nöjer sig med att under hand
gäldenärens tillgångar afyttras och beloppet proportionelt fördelas mellan borgenärerna.
Vi kunna inom området för egen erfarenhet anföra en mängd sådana
fall, ja till och med fall, der bankinrättningar, och det för rätt betydliga fordringsbelopp,
nöjt sig med att deltaga uti en sådan uppgörelse på privat väg. Dylika
uppgörelser upptagas emellertid icke uti den officiela konkursstatistiken, och således
har denna under de senare åren kommit att mer och mer afvika från de
siffror, som skulle utmärka den verkliga omfattningen af försäljningar på grund
af obestånd. Tages äfven detta förhållande i betraktande, och erinras tillika om,
att det onda befinner sig i ständigt stigande, hvadan Komiterades blott till och,
med år 1885 räckande siffror äfven från denna synpunkt ej kunna gifva någon
föreställning om tillståndet nu, så torde med all rätt kunna sägas, att aldrig har
den tid förut funnits, då under ostörd fred och rikliga grödor en sådan mängd
svenska jordbrukare fått gå från gård och grund, som förhållandet under de sista
åren varit, och tyvärr gestaltar sig att i än högre grad blifva under de närmast
kommande åren.

Den undersökning, vi kunnat utföra i fråga om vårt landtbruks nuvarande
ställning, leder alltså till ett resultat, som torde kunna sammanfattas på följande
sätt: Trots förbättrade metoder och nedlagda stora kapital har Sveriges jordbruk
icke kunnat hålla jemna steg med befolkningens behof; boskapsskötselns framsteg
härutinnan kunna icke uppväga spanmålsproduktionens tillbakagång, ett oerhördt
prisfall å jordbrukets alster har beröfvat Sveriges landtman fjerde delen af deras
bruttoinkomst, medan dock under tiden beloppet af räntor och amorteringar å intecknad
gäld befunnit sig i stark stegring, och arbetslönerna endast obetydligt
sjunkit, och såsom en slutlig följd af allt detta: antalet ruinerade j or dbruks affär er
har stigit till en höjd, som sannolikt icke uppnåtts annat än under missväxtåren
på 1860-talet.

Sådan är vår landtbruksnärings verkliga ställning i våra dagar. Angående
orsakerna till denna ställningens ogynsamhet torde till en början få nämnas, att
äfven vi såsom medverkande orsaker dertill betrakta de förhållanden, hvilka redan
blifvit af Komiterade omnämnda. Men derjemte måste vi tillägga att i vår tanke
Komiterades framställning härutinnan lider af en väsentlig ofullständighet. Det
synes oss nämligen, det Komiterade bort framhålla, ej blott — såsom skett —
att en af de, väsentligaste orsakerna är det nära nog allmänna prisfallet, utan ock
att detta prisfall i sin ordning och hvad närmast vårt land beträffar -— enligt
hvad jemväl af ej mindre än 20 af Eders Kong! Maj:ts Befallningshafvande med
styrka framhållits — i främsta rummet är att tillskrifva den öfvermäktiga utländska
konkurrensen. Angående de i vår tanke verksammaste medel till denna
konkurrens’ öfvervinnande är Komitén till följd af sitt begränsade uppdrag förhindrad
att yttra sig; men oss synes som funnes icke någon utsigt att endast

genom åtgärder, som det legat inom Komiténs befogenhet att föreslå, denna konkurrens
skulle kunna göras oskadlig för vårt landtbruk. Ostindien, Ryssland och
Amerika skola ännu länge kunna sälja sin spanmål till priser, sådana att den
svenska jorden sannolikt aldrig skall kunna bära skördar, som med vinst låta sig
afyttras lika billigt. Man plägar visserligen få höra invändas, att detta skall
blifva en möjlighet när jordegendomen öfvergått ur sina nuvarande innehafvares
händer och af de nye egarne öfvertagits å billigare köpevilkor. Men äfven om
detta i teorien vore sant, hvilket vi för vår del fortfarande betvifla, så synes det
oss vara mindre väl förenligt med skyldig medkänsla för landets näringsidkande
befolkning att på detta sätt utan försök till räddning döma den svenska jordens
nuvarande innehafvare, landets talrikaste näringsklass, till en oundviklig undergång.
Och äfven om denna medkänsla skulle synas vara för saken främmande,
så kunna vi för vår del ej heller motse en dylik katastrof utan de största bekymmer
för samtliga våra näringars framtid. Må man dock besinna den fruktansvärda
stöt, som skulle drabba landets näringslif genom att tusenden af landets
jordbrukare finge gå från gård och grund. Det gifves kriser icke blott till lif
utan äfven till död.

Att våra öfriga näringar redan lidit betydligt genom följderna af de ogynsamma
konjunkturerna på verldsmarknaden och den minskade köpkraften hos den
talrikaste gruppen af landets befolkning, visar sig tydligt vid en närmare undersökning.
En gemensam mätare å dessa näringars tillstånd finner man uti beloppet
af den för bevillning uppskattade inkomsten. Jemför man nu å ena sidan
ett år vid midten af förra årtiondet, såsom 1875, å andra sidan det senaste, för
hvilket uppgifter finnas, eller året 1886, så finner man visserligen en ökning uti
den taxerade inkomsten af »rörelse, yrke eller eljes» med 14 %, hvilken tillväxt,
om äfven inkomsten af enskild tjenst tillägges, stiger till 22 % och, med tillägg
jemväl af inkomst af kapital, till 23%; men undersöker man så också den samtida
tillväxten af den folkmängd, som af denna inkomst skall hemta sitt uppehälle, så
finner man, att städernas folkmängd under samma tid vuxit med ej mindre än
35 %; och den af industri och öfriga stadsmannanäringar lefvande befolkningen å
landsbygden har, efter folkräkningarne och bevillningsstatistiken att döma, vuxit
lika hastigt, ja kanske ännu hastigare.

Den uppskattade inkomsten af ifrågavarande näringar har alltså icke vuxit
i proportion mot den folkmängd, på hvilken den fördelar sig, och säkerligen ej
heller i proportion mot det arbete och det kapital, som under dessa år på densamma
nedlagts. Om det nedlagda kapitalets storlek får man en föreställning af
det faktum, att under de elfva åren i fråga taxeringsvärdet af »annan fastighet»
(än jordbruks-) stigit från 624 millioner kronor till 1,233 millioner, (hvilket faktum
å andra sidan motsvaras af flere hundra millioner kronors ökning uti den intecknade
gälden). Om den direkta afkastningen af dessa fastigheter gifvas visserligen
icke några uppgifter, men ingen finnes väl, som betviflar, att densamma är betydligt
lägre, relativt taget, än förhållandet var för ett årtionde sedan. Tagna
under ett, visa således våra industriela och stadsmannanäringar genast vid första

anblicken liknande symptom, som dem vi redan iakttagit i fråga om landtmannanäringen.

Detta intryck af ett ogynsamt tillstånd försvinner ingalunda vid en närmare
granskning af livar ocli en af dessa näringar för sig. Beträffande först Industriel!
hafva Komiterade framhållit den betydande tillväxt, som under de senaste tjugu
åren egt rum inom det samfälda tillverkningsvärdet. Intet kan dock vara mera
missledande än att endast af detta faktum draga den slutsatsen, att i hufvudsak
allt vore väl bestäldt inom vår industri. Först måste nämligen uppmärksammas,
att tillväxten nästan uteslutande faller på tiden före år 1875. Under det sedan
dess förflutna årtiondet har tillverkningsvärdei stigit blott från 173 millioner
kronor till 191 millioner, hvilket utgör föga mer än 10 f. Äfven om hela denna
tillväxt vore verklig och ej blott skenbar, så vore den visserligen icke så synnerligen
betydande, om man erinrar sig att t. ex. landets stadsbefolkning samtidigt
vuxit med öfver 30^. Men dertill kommer ytterligare, att äfven den lilla tillväxt, som
nämndes, säkerligen i betydande grad finnes till endast på papperet: af de 18 a 19
millioner kronor, hvarmed 1885 års siffra öfverstiger 1875 års, komma ej mindre
än 7 millionor endast på maltdryckstillverkningen, om hvilken man under tidigare
år egde ensamt mycket ofullständiga uppgifter. Inom flera af våra vigtigaste industrigrenar
har tillverkningsvärdet sedan år 1875 sjunkit; sålunda utgjorde det -

samma vid:

År 1875 År 1885

Gjut er ier na och de mekaniska verkstäderna-------- 31,2 null. 27,8 null.

Bomullsspinnerierna-------------......-.................... 14, o » 12,4 »

Tobaksfabrikerna-------------------------------------— 10,4 » 10,3 »

Klädesfabrikerna--------------------------------------------- 13, i » 9,7 »

Läderfabrikerna ...............-.............-............... 7,5 » 4,9 »

Färgerierna----------------------------------------------------- 2,8 » 2,4 »

in. fl. Inom flere industrigrenar är tillväxten dessutom ringa eller ingen.

Men äfven der tillväxt i produktionsvärdet förekommit, eller der minskningen
uti detsamma varit mindre än man kunnat förvänta, härrör detta ingalunda
alltid af orsaker, som kunna anses vittna om gynsamma förhållanden. Till
följd af det starka prisfallet har man mångenstädes tvingats att utsträcka produktionen
till det yttersta, för vinnande genom tillverkningens massa af det utbyte,
som för affärens uppehållande synes nödvändigt, och-som förut genom den högre
nettovinsten kunde erhållas redan af eu mindre tillverkning. Detta förhållande,
hvilket gäller ej blott en mängd af våra fabriker utan jemväl vår bergshandtering
och vårt skogsbruk, visar klart, huru vilseledande det är att endast af ökad tillverkning
vilja sluta sig till ett gynsamt ekonomiskt tillstånd. Qvantitativt har
tillverkningens ökning också i sjelfva verket varit betydligt högre än som af tillverkningens
värde framgår, •— en naturlig följd af prisfallet, — och härigenom
har otvifvelaktigt en vigtig fördel vunnits, till en tid, nämligen en skenbar tillgång
på arbete. Detta förklarar till stor del ökningen af arbetarnes antal vid
våra industriela anläggningar. Men det ligger i öppen dag, ätt det endast är en

tidsfråga, när arbetet skall upphöra, om utbytet af rörelsen mer och mer svinner
in, och mängden af tillverkningen allt hårdare begränsas genom svårigheten att
vinna afsättning.

Huru föga ökningen i tillverkningens värde motsvarat de på fabrikationen
nedlagda kostnaderna, framgår klart af följande fakta. År 1875 uppgafs hela
drifkraften vid våra fabriker endast till 24,341 hästkrafter, mot hvilka då svarade
ett tillverkningsvärde af 172,7 millioner kronor, eller ungefär 7,100 kronor per
hästkraft. År 1885 uppgifves drifkraften vara ökad ända till 41,349 hästkrafter,
men tillverkningen endast till 191,5 millioner kronor, så att mot hvarje hästkraft
nu svarade endast 4,600 kronors tillverkningsvärde. Om än dessa siffror icke äro
af den noggranhet och fullständighet, att någon större vigt kan läggas vid dessa
medeltal i och för sig, så utvisa de dock otvifvelaktigt den riktning i hvilken utvecklingen
försiggått, och denna riktning innebär alltså, att ej ens bruttoafkastningen
af Sveriges industri, än mindre nettovinsten, ökats i den proportion, som
till följd af nedlagda omkostnader vore att förvänta. Hvad här sagts om industrien,
torde i fullt mått gälla äfven i fråga om vår bergshandtering, om än enskilda
grenar af denna gjort ingalunda obetydande framsteg. Ett talande intyg
om betrycket är det faktum, att trots alla utvidgningar och förbättringar, jernmalms-brytningar
i vårt land aldrig sedan uppnått den höjd som under det nu
långt tillbaka i tiden liggande året 1874.

Sveriges största industri är utan tvifvel sågverksrörelsen. Hvilken kolossal
betydelse denna rörelse numera eger för vårt land framgår klart af följande data,
hvilka utvisa sammanlagda värdet af landets införsel och af dess utförsel under
de femton åren 1871—85. Under denna tid utgjorde:

Införselns hela värde-......................................................... 4,162 null. kr.

Utförseln af

a) oarbetade trävaror -------------------------...... 1,348 null.

b) samtliga öfriga varor —............................. 1,942 » g 290 » »

Utförseln af oarbetade trävaror uppgår alltså till ej mindre än 32 % af införselns
hela värde, och till mer än 40% af utförselns. Våra trävaror äro i sjelfva
verket den största kassaartikel, med hvilken våra behof af utländska förnödenheter
skola betäckas. Af stor vigt för vårt land äro då ej allenast konjunkturerna
för denna industri på verldsmarknaden, utan äfven att vårt anlitande af
skogstillgången ej når en större omfattning än som motsvarar den årliga återväxten,
eller med andra ord, att vi ej tära på kapitalet. Hvad först detta senare
förhållande beträffar, så torde det näppeligen vara för mycket att påstå, det i
allmänhet våra skogar hårdare anlitats än som med en klok omtanke för de framtida
behofven varit önskligt. Och hvad vår export af skogsprodukter angår, så
har denna qvantitativt ingalunda minskats, utan i det hela taget ökats. Men härom
gäller i fullt mått, hvad som redan yttrats om åtskilliga grenar af vår industri:
man anstränger sig och producerar till det yttersta för att ernå ett nettoutbyte,
som anses nödvändigt, men som till följd af prisfallet nu måste hemtas från en

större bruttoförsäljning än förut. Konjunkturerna å trävarumarknaden skildras i
Svensk Trävara-Tidning på följande sätt: »en stadgad konsumtion finnes; hvad
som återstår, är att uppfinna medel att tvinga denna konsumtion att betala sådana
pris, att affären blir vinstgifvande». Öfverafverkning och dock tvifvelaktigt vinstutbyte,
sådant är det ogynsamma tillståndet för vår största industrigren, vår
största kassa-artikel gentemot utlandet.

Att under nu uppvisade förhållanden för vårt landtbruk och våra öfriga
näringar vår liaiidelsomsättniiig med främmande länder antagit en för oss allt
ogynsammare karaktär af öfver skjutande införsel, är visserligen icke underligt, men
underligt kan man nästan säga det vara, att man så allmänneligen för den del af
den s. k. handelsbalansen, som kan bortförklaras, glömmer att en betydande del
af densamma dock utan tvifvel är en ren verklighet. Äfven om en del af öfver -skottet kan förklaras genom hänvisning till fraktafgifter, handelsvinst, olika beräkningsgrunder
in. m., så torde väl dock aldrig kunna bestridas att den stadiga
försämringen uti förhållandet mellan vår införsel och vår utförsel1) har någon
betydelse, och svårligen skall man kunns resonnera sig till att denna betydelse
skulle vara af gynsam natur. Så mycket mindre kan detta vara händelsen, som
det ej torde kunna påvisas, att vårt land åtnjuter den ersättning för ett dylikt
förhållande, hvilken tillkommer flere andra af Europas länder med importöfverskott,
nämligen innehafvande! af främmande, räntebärande förskrifningar till nog stora
belopp att täcka den öfver skjutande införseln; hvad vårt land beträffar är förhållandet
tvifvelsutan att vi tvärtom erlägga betydande årliga utbetalningar till
utlandet i form af räntor a svenska värdepapper, som befinna sig i utländingars
ego. Och inräknas jemväl dessa »passiva», så torde med säkerhet kunna påstås,
att vår verkliga underbalans i våra affärsförbindelser med utlandet belöper sig
till tiotals millioner kronor årligen.

Af våra näringsgrenar återstår ännu onämd sjöfarten. Ej heller i fråga om
denna äro de uppgifter, som föreligga, af glädjande natur. Under det årtionde,
som förflutit från år 1875 till 1885, hafva den civiliserade verldens samtliga handelsflottor
ökat sitt tontal* 2) med ej mindre än 52 %; för vårt eget land utgör motsvarande
siffra för samma tid endast 10 %. Emellertid: en viss ökning förspörjes
äfven här; kapital äro äfven här nedlagda, men med utbytet råder ett bedröfligt
förhållande. Bmttofrakten. som utgjorde i fart mellan Sverige och utlandet år
1876 nära 20 millioner kronor, nedsjönk år 1885 till mindre än 17 millioner och
för farten mellan utrikes orter är minskningen till och med från 18,8 millioner
kronor år 1877 till endast 12 millioner kronor år 1885. Men en nedsättning af
bntffoinkomsten med en fjerdedel ä en tredjedel eller mera torde väl i ett

!) Enligt Komiténs tabell N:o 28 har utförseln i jemförelse med handelsomsättningens
sammanlagda värde sjunkit från 49 / år 1871 till 42 % år 1885, och införseln således stigit
från 51 till 58 %.

2) Det »reducerade tontalet» (d. v. s. att ett ton af ångfartyg sättes = 3 ton af segelfartyg);
se Neumanu-Spallarts Uebersichten der Weltwirtschaft, senaste årgången sid 527.

stort antal fall vara tillräcklig att alldeles förinta wetöoutbytet. Sveriges sjöfart
arbetar således jemväl under förhållanden, som äro egnade att ingifva stora
bekymmer.

Gentemot den i allmänhet ganska mörka tafla af vårt näringslifs tillstånd,
som det varit vår ingalunda angenäma pligt att i det föregående framlägga, skall
man säkerligen med Komiterade framdraga åtskilliga fakta, som tyckas vittna om
att tillståndet är gynsammare än som här blifvit framstäldt. Man skall peka på
det ännu jemförelsevis ej betydliga antalet understödstagare, på att uttagningarna
ur våra sparbanker ännu år 1885 ej begynt öfverstiga insättningarna o. d. Men
dylika invändningar visa endast att man missuppfattar sjelfva arten af det betryck,
som här är i fråga. Då såsom i det föregående visats, inom en stor del af vår
industri, vår bergshandtering, vårt skogsbruk man är tvungen att söka möjligast
utvidga produktionen (utan att denna produktion derför lemnar den afkomst som
vore önsklig, ja nödvändig), så är det icke underligt om arbetslösheten i dess svåraste
form ännu ej uppenbarat sig, och då arbetslönerna ej i betydligare mon
sjunkit, under det att priset på de flesta lifsförnödenheter aftagit, så är det ej
underligt om tillståndet hos den del af landets arbetande befolkning, som lyckats
skaffa sig arbete, verkligen ännu kan vara jemförelsevis temligen gynsamt. Det
är i sjelfva verket icke de vanligen s. k. arbetande folkklasserna, som ännu träffats
af det egentliga betrycket: det är ännu •— såsom ock af Komiterade påpekats —
hufvudsakligen den klass, som uppträder såsom arbetsgifvande. Men i längden är
det ju omöjligt, att ett betryck kan råda inom denna senare klass utan att nå
öfver äfven till den förra, den arbetstagande. Denna sak är så sjelfklar, att den
näppeligen skall af någon tänkande menniska betridas. Och att de nödvändiga
följderna af det nu rådande ekonomiska tillståndet redan begynt hinna jemväl till
vår kroppsarbetande befolkning, derom vittna till öfverflöd den arbetslöshet, som
ger sig uttryck i en kolossal utvandring, och den hopplöshet för framtiden, som
ger sig tillkänna deruti att äktenskapsfreqvensen nedsjunkit till att vara den lägsta
inom något europeiskt land.

Kunna å ena sidan dessa fäkta icke betridas och å den andra den skildring
som i det föregående framlagts, icke jäfvas, så synes det oss, som Komiterade vid
afgifvande af sina förslag till åtgärder för den ekonomiska ställningens förbättrande
jemväl bort påpeka att dessa, huru gagneliga de än i och för sig må vara,
icke kunna anses tillfyllest, utan att jemväl andra mycket alvarliga mått och
steg inom den ekonomiska lagstiftningens område äro af behofvet påkallade; men
att bestämmelserna i sjelfva det åt Komiterade lemnade Nådiga uppdrag utgjort
ett hinder för dem att härutinnan göra några direkta framställningar. Då emellertid
Komiterades flertal icke funnit skäl till ett sådant uttalande, ha under -

tecknade ansett det som en pligt att, på sätt nu skett, reservationsvis framföra
vår från deras i denna del afvikande åsigt.

Stockholm den 12 December 1887.

F. v. Essen. E. Fränclcel. Gustaf Kilman. A. F. Danielson.

Bilaga N:r 1.

Land.	Folkmängd omkring är i880.	Folkmängd enligt nyaste uppgifter.	Mellantiden.
	År.	Folkmängd.	0 År.	Folkmängd.	Antal år.	Årlig ök-ning, %.
England.........................	1880	25,714,288	.1887	28,247,151	7	1''35
Finland .........................	1880	2,060,782	1885	2,203,358	5	1''35
Nederländerna.................	1880	4,060,592	1886	4,390,857	6	1*31
Belgien..........................	1880	5,520,009	1886	5,909,975	6	1*14
Skotland.........................	1880	3,705,994	1887	3,991,499	7	1''07
Italien...........................	1881	28,459,628	1886	29,943,607	5	1''02
Österrike........................	1880	22,144,244	1886	23,233,111	6	0*80
Tyska riket.....................	1880	45,234,061	1885	46,855,704	5	0*71
Spanien .........................	1880	16,705,242	1885	17,226,254	5	0*62
Sverige...........................	1880	4,565,668	1886	4,717,189	6	0*55
Norge............................	1880	1,924,000	1886	1,974,000	6	0*43
Frankrike.......................	1881	37,672,048	1886	38,218,903	5	0*29
i Irland............................	1880	5,202,648	1887	4,852,914	7	— 0*96

Då de uppskattningar af Sveriges folkmängd, som göras emellan folkräkningsåren, i allmänhet
torde få anses numera lemna ett något för högt resultat i jemförelse med uppgifterna
från folkräkningarna (jrnfr Statistiska Byråns berättelse om 1880 års folkräkning), så torde
ofvan anförda procenttal (0*5 5 %) snarast vara något högre än det i verkligheten förefunna.

Bilaga N:r 2.

Utvandringen från Sverige har sedan år 1879 varit lägst år 1885, då den uppgifves till
23,493 personer, motsvarande 0*50 % af medelfolkmängden; under samma tid har den i tyska
riket varit högst år 1881, och utgjorde den då 210,547 personer, hvilket motsvarade blott
0*4 6 % af folkmängden. —- Uppgifterna om den tyska utvandringen äro hemtade ur Almanack
de Gotha.

Bilaga N:r 3.

Uppgifterna om skördarna åren 1856—60 äro hemtade ur Statitisk Tidskrift. De absoluta
beloppen utgjorde, i årliga medeltal:

Hvete ........................... 939,900 hl. | Blandsäd ..................— 2,352,800 hl.

Råg............................... 7,089,100 » | Baljväxter..................... 784,500 »

Korn............................. 5,178,900 » J Potatis ......................... 14,955,500 »

Hafre............................ 9,088,900 »

Bilaga N:r 4.

Såsom »jordbruksalster» äro räknade samtliga varor, som i Kommerskollegii berättelser
hänföras under rubriken »Spanmål och produkter deraf», — äfvensom lin och hampa.

Såsom »alster af boskapsskötseln» hafva räknats: Kommerskollegii varugrupp »Lefvande
djur» samt gruppen »Matvaror af djur» med undantag af fiskvaror o. d.; vidare ock ull, hästhår
o. d., oberedda hudar, talg och ister.

Bilaga N:r 5.

Beräkningen af de båda behandlade skördarnas penningevärde har tillgått på sätt, som.
synes af nedanstående öfversigt:

	Skörd i kubikfot.	Pris pr kubikfot, kronor.1)	Således skördens värde, kronor.	Korntalet i % af medel-korntalet 1877—86.	Skördens värde reduceradt till medelskörd.
År 1887:
Hvete............................	5,822,900	2-4 0	13,975,000	125	11,180,000
Mg..............................	30,166,200	1*62	48,869,000	114	42,866,000
Korn.............................	20,414,800	2*00	40,830,000	106	38,519,000
Hafre............................	76,090,100	0*92	70,003,000	96	72,920,000
Blandsäd ........................	10,914,600	1*50	16,372,000	107	15,301,000
Baljväxter in. m.2)............	3,615,000	3)---	9,339,000	—	8,992,000
Potatis...........................	82,182,400	0*48	39,448,000	126	31,308,000
Summa	—	—	238,836,000	—	221,086,000
År 1875:
Hvete ...........................	4,517,000	3*80	17,165,000	105	16,348,000
Mg..............................	27,518,700	2*70	74,300,000	107	69,439,000
Korn.............................	21,805,100	2*34	51,024,000	104	19,062,000
Hafre............................	66,068,500	1’42	93,817,000	104	90,209,000 ''
Blandsäd.......................	7,823,700	1*93	15,100,000	99	15,253,000
Baljväxter m. in.2)............	4,543,700	5)-----	:) 12,500,000	—	;) 10,400,000
Potatis...........................	74,767,700	6) 0*68	50,842,000	116	43,829,000
Summa	—	—	311,748,000	_	294,540,060

’) För 1887 års skörd enligt eu beräkning i Göteborgs Handels- och Sjöfarstidning; för 1875 medelmarkegångsprisen
af åren 1871—75. — 2) Arter, bönor, vicker och bohvete. — 3) Arter 2''90 kr., bohvete
2*25, bönor och vicker 2 kr. — *) Beräknadt nr prisen för korn, hafre och ärter. — 5) Arter 3*12 kr., öfriga
sädesslag i samma proportion härtill som år 1887. — 6) Antaget = ''/« af rågpriset. — ’) Rundt tal.

af hrr Kilman och Danielson:

Då undertecknade, utöfver hvad i särskild reservation, afgifven af oss gemensamt
med tvenne bland Komiténs öfriga medlemmar, blifvit anfördt, jemväl vid
behandling af frågorna »om ny kreditanstalt för tillhandahållande af lån på viss
tid mot inteckning i jord» samt »om förändring i vilkoren för riksbankens afbetalningslån»
haft en från komitéflertalets afvikande mening, anse vi oss böra reservationsvis
framföra äfven dessa våra åsigter.

Till en början få vi då förklara, att vi ingalunda anse det åt hypoteksbanken
lemnade privilegium innebära hinder för bildandet af en ny hypothekskassa för
jordbruksfastighetslån på viss tid och utan amortering. Visserligen skulle vi ansett
aldra önskvärdast att hypotheksbanken öppnat en ny afdelning för utlemnande
af sådana lån mot möjligast billiga ränta och erhållit den härför nödiga utsträckningen
af sitt privilegium, men då, att döma af bankstyrelsens meddelande till
Komitén, något tillmötesgående från hypotheksbankens sida icke synes påräkneligt,
tveka vi icke uttala »att vi, för åstadkommande af räntenedsättning i allmänhet
vid jordbrukslån, anse det af stor vigt att eu ny hypothekskassa bildas, som eger
förmedla lån på viss tid utan amortering och åt hvilken medgifves utfärda samt,
såväl inom riket som i utlandet, försälja härför nödiga obligationer, grundade på
inteckning i svensk jord».

Att en sådan åtgärd skulle mycket bidraga till undanrödjande af det nu
rådande missförhållandet att nemligen räntefoten för jordbruksfastighetslån i vårt
land i allmänhet är Vi, till 3/4 % högre än exempelvis för fastighetslån inom
Stockholms stad och 1 till 1 ’/2 % drygare än för jordbrukslån i Tyskland, der
ingen på statsgaranti grundad och med monopol utrustad hypotheksbank för jordbrukslån
lärer finnas, detta lärer näppeligen kunna betviflas. Vi tro till och med att
blotta tillvaron af en sådan ny kreditanstalt och deraf uppkomna möjligheten af konkurrens
skulle, äfven utan att denna anstalts verksamhet utsträcktes utöfver en vid
jemförelse med hypotheksbankens ganska ringa omfattning, verka ganska snart
en nedsättning af räntan å de, i afseende på säkerheterna med hypothekslånen
jemförliga, jordbrukslån, hvilka för närvarande äroj af såväl publika kassor som
enskilda långifvare utlemnade till belopp, som torde vara närmast jemförligt med
hypothekslånens. Såsom ett bevis för sannolikheten af denna förutsättning och
som ett skäl för vår åsigt, att en sådan anordning ingalunda behöfde medföra fara
för hypotheksbankens inom utlandet välförtjent goda kredit, torde vi få åberopa
det allmänt kända sakförhållande, att en bland våra största hypotheksinrättningar
— Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag — genom sin först under år 1886
började utlåning på viss tid utan amortering, mot472 % ränta (förvaltningsbidrag
in. m. häri inräknadt), i hög grad medverkat till den under sednaste året ganska
allmänt inträdda räntereduktionen af ungefär 1/3 % för lån i publika kassor mot
pant af inteckningar i fastigheter inom Stockholm; och att detta kunnat ske utan
att denna förändring och utvidgning af bolagets verksamhet veterligen rubbat dess
kredit.

Då vi nu öfvergå till den andra frågan, den om förändring i vilkoren för
riksbankens afbetalningslån, hvarmed vi afse en delvis utsträckning af tiden för
dessa låns amortering och förstärkande af afbetalningslånefonden, möter oss först
det inkastet, att denna form af bankrörelse icke anses förenlig med riksbankens
ursprungliga uppgift. Utan att vidare inlåta oss på detta spörsmål, vilja vi blott
påpeka, att riksbanken enligt riksdagens beslut redan länge haft och fortfarande
har en särskild fond af tolf millioner kronor för utlemnande af afbetalningslån
mot billig ränta och 21/., års amortering, och att denna fond är ganska mycket
anlitad utan att sådant veterligen hittills för riksbanken medfört olägenheter.
Denna särskilda lånerörelse torde från början fä anses tillkommen hufvudsakligen
för landtmannanäringarne och handtverkerierna och har utan tvifvel gjort god
nytta, synnerligast som dessa lån i allmänhet draga lägre ränta än den för lån
i de små provinsbankerna vanliga; men för sjelfva jordbruksnäringen, som i regeln
icke kan med fördel använda lånadt förlag med så kort amorteringstid som t. ex.
för handtverkerierna och ännu heldre handeln är tillfyllest, synes oss önskligt,
att sådana lån kunde utlemnas jemväl på längre amorteringstid. En stor del af
rikets sparbanker, hvilka numera drifva en ganska betydlig lånerörelse, medge,
fast under annan form än den för riksbankens afbetalningslån gällande, en amorteringstid
af 5 ända till 10 år, men mot i allmänhet högre ränta än riksbankens.
Detta är ett ytterligare skäl hvarföre vi anse nyttigt, att en utsträckning af
tiden för afbetalningslånens amortering medgifves; och få vi nu i öfverensstämmelse
härmed uttala: »att vi anse det för landets jordbrukare vara af stort gagn,
om afbetalningslån af riksbanken utlemnas jemväl på fem års amorteringstid och
att vi tro sådant kunna ske Titan att för riksbanken medföra olägenheter». En
sådan åtgärd skulle sannolikt medföra ökadt anlitande af dessa lån, hvarföre en
höjning af nuvarande fonden blefve nödig. Då emellertid riksbankens styrelse
tycks anse, att sådan höjning ej bör ske på bekostnad af bankens egna tillgångar
i öfrigt, lärer varda riksdagens ensak att, om den godkänner den åsigt vi nu
uttalat, anvisa nödiga medel. Yi våga nu till sist uttrycka den bestämda åsigten,
att de af oss nu antydda åtgärderna skulle, om de konime till utförande, blifva
till stort gagn för vårt lands jordbrukare: den förra genom möjligheten att på
fast hand och mot billigare ränta än hittills kunna omflytta redan åsamkad, intecknad
skuld, och den sednare genom möjligheten att på förmånligare vilkor än
hittills erhålla förlagslån.

Stockholm den 8 December 1887.

A. P. Daniélson.

Gustaf Kilman.

samt af hr Ekman:

Långt ifrån att instämma uti något klander emot Allmänna Hypoteksbanken
och dess organisation förmenar jag, att den rättighet banken erhållit, att ensam
utgifva obligationer emot säkerhet af inteckning i jordbruksfastighet, varit till stort

gagn och att vi hafva att tacka denna, genom Statsmakternas beslut upprättade
och delvis med deras garanti försedda, institution för de, i jemförelse med många
andra länder, fördelaktiga amorteringslån, emot pant af jordbruksfastighet, som
under senast förflutna 26 är, eller sedan bankens stiftelse, kunnat utlemnas. Lemnas
hanken nu i fred för sådane förändringar i dess verksamhet, som kunna menligt
inverka på bankens kredit, skulle framdeles, och i den mån äldre af banken
upptagna lån kunna konverteras, nya fördelar tillföras Hypoteksföreningarne och
deras låntagare. Det är af denna anledning som jag funnit mig föranlåten att
anmäla min reservation mot Komiténs förslag, om återställandet till Hypoteksföreningarnes
låntagare af inteckningar, i den mån som erhållna lån amorteras.
Till stöd för min reservation får jag först anmärka, att innehafvare af Allmänna
Hypoteksbankens obligationer hafva den föreställning, i följd af reglementets
lydelse och bankstyrelsens förklaring, att de intecknade reverser, som utgöra
grunden för bankens inlåning, qvarligga till obligationsinnehafvares säkerhet, och
under Hypoteksbankens kontroll och vård, under hela amorteringstiden; dernäst,
att för flertalet utlemnade hypotekslån äro lemnade inteckningar, lydande å hela
det belopp hvarmed lånet utgått, och att dessa inteckningars delvisa dödning blir
förenad med mycken risk och besvär, enär dessa inteckningar, vid flera tillfällen
under amorteringstiden, och då under åtskilliga dagar, behöfva, för den lagliga
åtgärden, ligga vid häradsrätterna. Men äfven för låntagare skulle antagandet
af förslaget ej medföra synnerliga fördelar. Den som behöfver att belåna en från
Hypoteksförening eventuelt återbekommen inteckning, gör det tvifvelsutan fördelaktigast
hos Hypoteksförening, genom ny belåning och den som ej vill hafva större
belopp inteckningar inneliggande hos Hypoteksförening, än det som motsvarar
lians lån, vinner detta mål säkrast genom slutbetalning af äldre lånet och uttagandet
af nytt, till ett belopp förminskadt med den verkstälda amorteringen.

Då förslaget sålunda ej för låntagarne medför afsevärd fördel, men kan vara
egnadt att minska det förtroende som Hypoteksbanken åtnjutit och åtnjuter af
långifvare, hade det, enligt min mening, af Komitén aldrig bordt framställas.

JL/ht>t» A.

Frågor angående den ekonomiska ställningen.

l:o) Råder inom det Eder anförtrodda län någon allmän klagan
öfver ekonomiskt betryck?

2:o) Finnas några bestämda anledningar att anse en sådan klagan
berättigad beträffande

a) jordbruket och dess binäringar;

b) bergshandteringen;

c) fabriksindustrien;

d) handel och sjöfart;

e) öfriga näringar?

3:o) Om nyss berörda klagan är berättigad, hvilka äro då de
orsaker, hvaruti den öfverklagade olägenheten har sin hufvudsakliga
grund? Böra dessa tillskrifvas

a) bindandet af större kapitaler än den verkliga förmögenheten
medgifvit?

b) bristande företagsamhet och deraf föranledd minskad arbetsförtjenst? c)

bristande planmässighet och beräkning i näringsföretagen?

d) utländsk konkurrens?

e) inhemsk öfverproduktion?

f) för dyra produktionskostnader?

g) dyrbara lefnadsvanor och ökade behof?

h) andra förhållanden?

4:o) Inom hvilka närings- eller yrkes-klasser hafva lagsökningar
och konkurser under de senaste 5 åren företrädesvis egt rum och kan i

jemförelse med förutvarande förhållanden någon afsevärd förändring härutinnan
förmärkas?

5:o) Gifva förhållandena vid de under de senaste 5 åren förekomna
utmätnings- och konkurs-auktioner anledning till antagande, att
saluvärdet å dervid afyttrad fastighet i verkligheten nedgått under
taxeringsvärdet?

Bil. Litt. B.

Sammanfattning

Öfverståthållare-Embetets och Länsstyrelsernas Utlåtanden

till 1886 års Ekonomiska Kommitté.

I anledning af de frågor, hvilka Kommittén, för att vinna i möjlig
mån fullständig och tillförlitlig kännedom om den verkliga ekonomiska
ställningen i landet, enligt serskildt formulär ställt till ÖfverståthållareEmbetet
och Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande, hafva från
bemälde myndigheter inkommit mera eller mindre utförliga utlåtanden,
som till en del åtföljts af infordrade yttranden ej blott från de myndiglieterne
underlydande magistrater, kronofogdar och länsmän samt någre
domhafvande, utan ock af handels-, fabriks- och handtverksföreningar,
äfvensom, till mindre antal, af hushållningssällskap, bankstyrelser, innehafvare
af större industriella anläggningar. samt enskilda personer

Vid granskning och sammanfattning af sagda utlåtanden, hvilka, i
anseende till vexlande förhållanden, naturligen måst utfalla olika för olika
delar äfven inom samma län, och bland hvilka några, serskildt vid angifvande!.
af de! ekonomiska tillståndets antagliga orsaker, synas förråda
en viss tvekan om uppfattningen af de framställda frågorna, hafva desse
funnits besvarade hufvudsakligen som följer.

Frågan 1. Råder inom det Eder anförtrodda län någon allmän klagan
öfver ekonomiskt betryck?

Till svar härå har förklarats:

af fyra Länsstyrelser, att inom de respective länen näringarne vore, vid
jemförelse med föregående gynsamma tidsperiod, mindre inbringande
och att häraf framkallats åtskilliga yttringar af missbelåtenhet, men att
likväl någon allmän klagan öfver betryck der icke försports; och

Tillvaron
af betryck.

af fem andra åter, att dylik klagan väl förekommit, men allenast från
vissa delar af länen och vissa klasser af näringsidkare.

Deremot hafva alla de öfrige Länsstyrelserna till ett antal af femton,
så väl som Öfverståthållare-Embetet, obetingadt bejakat den framställda
frågan, någre, företrädesvis Länsstyrelserne i Östergötland, Upsala, Kronobergs
och Jönköpings län under framhållande och skarpt betonande,
hurusom både på landsbygden och i de flesta städerna rådde eu allmän
och högljudd klagan öfver stort betryck inom näringslifvets alla områden,
för vissa bland dem stegrad ända till misströstan om näringarnes
bestånd.

Klagomålens Frågan 2, a—e. Finnas några bestämda anledningar, att anse en
ochterättl sådan klagan berättigad, beträffande följande näringar?
gande. Frågan har bejakats så väl af sistnämnde femton Länsstyrelser, som

af de öfrige, hvilka funnit klagan förhanden, samtlige med vitsordande,
— om ock under en eller annan begränsning — att för klagomålen
funnos berättigade anledningar, beträffande så väl

a) jordbruket och dess binäringar jemte skogshandteringen och trävarurörelsen,
samt företrädesvis

b) bergshandtering en, som, redan genom återverkan deraf,

c) fabriksindustrien,

d) handeln och sjöfarten och

e) öfriga näringar,

hvilka i allmänhet, fabriksverksamheten dock ännu jemförelsevis minst,
arbetade under bekymmersamma vilkor och flerestädes med förlust. Såsom
betecknande framgår af utlåtandena derjemte, dels att betrycket synes
vara relativt störst i någre af landets bördigaste, i åkerbruk och industri
mest utvecklade samt med täta och lätta förbindelser väl försedda provinser,
men mindre eller alls icke känbart inom vissa aflägsnare delar
af landet, der hvarken jordbruket, industrien eller samfärdsmedlen vunnit
jemförlig utveckling och der äfven naturen erbjöd mindre rika hjelpkällor;
samt dels att den arbetande klassens ställning, hvilken under
senare tider mycket förbättrats, allestädes i landet vore öfver hufvud
jemförelsevis god, så att, äfven om från arbetarnes sida enstaka missljud
försports, för dem saknades fog till klagan.

Olägenheter- Frågan 3. Om nyss berörda klagan är berättigad, hvilka äro dä de

nes orsaker. orsaher^ hvaruti den öfver klagade olägenheten hav sin hufvudsaklig a grund?

Böra dessa tillskrifvas något af de nedan (a—h) uppräknade förhållanden?

I anledning af denna fråga har dels af någre Länsstyrelser, bland
dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötland, erinrats om det,
för öfrigt nogsamt kända, förhållandet, att det stora prisfall på alla produkter,
den öfverfyllnad i marknaden, samt den öfver hufvud tryckta
ställning och de svårigheter, under hvilka näringarne allmänt ledo, icke
voro inskränkte till Sverige, utan samtidigt uppenbarat sig och öfverklagades,
mångenstädes i fullt lika eller än högre grad, öfverallt i den
civiliserade verlden, — hvaraf otvunget måste följa, att de icke kunde
hafva sin grund eller förklaring uteslutande i någon eller några för
Sverige serskildt egendomliga eller verksamma orsaker —; dels ock, i
flertalet bland de afgifne yttrandena, angifvits en mångfald speciela,
endast för vissa orter eller vissa näringar verksamma orsaker och menliga
omständigheter, som till betrycket och ökandet deraf väsentligen
bidragit.

Frågan i mom. 3. a., om olägenheterna borde tillskrifvas bindandet
af större kapitaler, än den verkliga förmögenheten medgifvit

har uppfattats af någre i den inskränktare mening, som dermed åsyftades
allenast bindandet i sådane, mera omfattande industriella eller
affärsföretag, som jernvägar, större fabriksanläggningar med flere af
jemförelsevis till förmögenheten allt för stora kapital, som; utan att
lemna motsvarande afkastning, på oviss tid undandragits den allmänna
rörelsen; men af andre i den mera vidsträckta, med frågans verkliga
innebörd mera öfverensstämmande, enligt hvilken dermed afsetts att
erfara, i hvad mån näringsföretagen öfver hufvud, till följd af sin allt för
betydliga omfattning, dyrbarhet eller andra orsaker, tagit i anspråk den
egna förmögenheten oproportionerligt öfverstigande, med kreditens tillhjelp
anskaffade kapital, de der vid behof antingen alls icke eller blott
med känbara förluster, kunde för näringsidkaren och den allmänna rörelsen
göras disponible och som under tiden lemnade föga eller otillräcklig
afkomst. — I den ena eller andra meningen hav bindande af större
kapital än den verkliga förmögenheten medgifvits af tolf Länsstyrelser,
samt, med specielt hänsyn till de sednare årens uppdrifna byggnadsverksamhet
i Stockholm, af Ofverståthållare-Embetet derstädes angifvits
såsom en af de allra verksammaste anledningarne till det förhandenvarande
betrycket; och hafva i afseendet, bland annat, Kronofogdarne i
Elfdals och Öster-Sy sslets fögderier inom Vermlands län anfört det
belysande exempel, att ensamt inom nämnde ort bruks- och grufegare

Bindandet
af kapital.

Bristande

företag samhet.

Bristande

planmessig het.

i jernvägar bundit det oproportionerligt stora beloppet af 4,103,000 kr.
Tre Länsstyrelser hafva åter ansett betrycket allenast i mindre mån kunna
tillskrifvas en dylik orsak, och nio Länsstyrelser hafva förmenat, att något
så beskaffad!, missförhållande emellan den verkliga förmögenheten och det
i företagen bundna kapital icke i någon väsentligare mån till obeståndet
medverkat; men likväl icke kunnat jäfva, att ju under de gynsamma åren
på 1870-talet priserna i allmänhet och serskild! på jordegendom högst
betydligt uppjagats i oproportionerligt förhållande till den beräkneliga
afkastningen.

Mom. 3. b. bristande företagsamhet och deraf föranledd minskad
arbetsförtjenst?

Denna orsak har såsom medverkande framhållits obetingadt allenast
af fyra Länsstyrelser samt i någon mindre mån af en. Härvid har anförts,
hurusom jordbruket i de omhandlade orterna antingen befunne sig
på en, af bristande intresse och insigter mera än af naturförhållanden
beroende, låg ståndpunkt, eller vore missriktad! deruti, att det hvarken
med erforderlig styrka vänd! sig åt den slags produktion, hvarför orten
erbjöde de gynsammaste förutsättningarne, eller i allmänhet egna! behörig
omsorg åt ladugårdsskötseln eller åt hemslöjden och binäringar, de der
kunde lemna värdefulla bidrag till utkomsten. Vidare har åberopats, att
den svenska jernhandteringen icke hållit jemna steg med jernförädlingsindustriens
utveckling i främmande länder vare sig i metallurgiskt hänseende
eller i användningen af maskiner, hvilken utveckling beredt,
nämnda industri tillfälle att ej mindre göra naturligen underlägsna jernsorter
allt mera användbara för ändamål, till hvilka svenskt jern förut
begagnats, än äfven genom billigare produktionskostnad uppväga detta
sednares qvalitativa företräden; men å andra sidan har anmärkts, att den
svenska industriens underlägsenhet i nämnda afseende hufvudsakligen
vore att tillskrifva brist på tillräckligt kapital.

Deremot hafva öfriga Länsstyrelser, ej mindre än ÖfverståthållareEmbetet,
funnit bristande företagsamhet så mycket mindre kunna inräknas
bland orsakerna till betrycket, som företagsamheten under de senaste
åren snarare varit allt för stor, i synnerhet på vissa områden, der också
reaktionen nu skarpast framträdde.

Mom. 3. c. bristand,e planmessighet och, beräkning i näring sföretagen?

Uti tolf bland utlåtandena har obetingadt och i tvä till en viss grad
förklarats obestridligt, att häruti en af hufvudorsakerna till det rådande

betrycket borde sökas, hvilket oförtydbart visat sig icke blott deruti, att
näringsföretagen ganska ofta utan erforderliga medel och insigter lättsinnigt
påbörjats och bedrifvits, utan äfven deri, att man, hänförd af
den gynsamma tidens framgångar och rika förtjenst, ställt beräkningarne
efter desse, utan att taga lärdom af erfarenheten om konjunkturernas
föränderlighet samt besinna följderna af det omslag, som vanligen kunde
motses och icke uteblifvit. En Länsstyrelse har dock tillagt, att det
prisfall och den stockning i näringsverksamheten, som inträffat, vore af
den utomordentliga beskaffenhet, att äfven de samvetsgrannaste och mest
kloka beräkningar kunnat deraf gäckas. I tio utlåtanden har åter gjort
sig gällande den uppfattning, att någon brist af förevarande art icke
skäligen kunde, mera än i allmänhet vid menskliga beräkningar, näringsidkarne
tillvitas, åtminstone ej af beskaffenhet att hafva till det närvarande
betrycket väsentligen medverkat.

Mom. 3. d. utländsk konkurrens?

Ej färre än tjugo bland de myndigheter, som sig utlåtit, hafva
enstämmigt och med styrka, samt ytterligare tvä i viss mån funnit
den hufvudsakliga och öfvervägande skulden till landets ekonomiska
betryck böra tillskrifvas den utländska konkurrensen, samt antagit, att
denna hufvudsakligen föranledt det allmänna prisfallet ända till 30 %
eller mera på såväl jordbrukets, bergshandteringens och trävarurörelsens
.produkter, som nästan alla landets tillverkningar och handelsartiklar,
hvilket prisfall, vid marknadens öfverfyllande med främmande
länders, under gynsammare förhållanden af flere slag frambragte och
derför prisbilligare, om ock mången gång till qvaliteten sämre alster och
under rådande lätta samfärdsel med nedtryckta frakter, antingen alldeles
undanträngde och förhindrade afsättningen af de svenska produkterna,
eller gjorde dem säljbara allenast till priser, som lemnade föga eller ingen
förtjenst samt emellanåt understege produktionskostnaden, och sålunda
hotade att, med nedbringande af alla värden, undergräfva och tillintetgöra
de inhemska näringame samt frambringa allmänt obestånd.

Tvä Länsstyrelser hafva deremot, ehuru medgifvande den utländska
konkurrensens tryckande inverkan i åtskilliga riktningar, dock för sine orter,
hvarest tillräckligt, spannmål för lefnadsbehofven icke producerades, utan
säd måste af en stor del bland befolkningen köpas, funnit införseln af
spanmål från utlandet till billigare pris för orterna medföra en vigtig,
serskildt, under i öfrigt tryckta tider, beaktansvärd fördel, som icke kunde

1 o

Utländih
konkurrens.

Öfvertro
Auktion.

Produktions kostnaden.

beklagas. I några utlåtanden har dels erinrats, att prisfallet, såsom icke
inskränkt till Sverige utan allmänt i de flesta länder, icke uteslutande
kunde bero af den utländska konkurrensen, utan jemväl hade allmännare,
om ock ej närmare utredda orsaker; dels antydts att en af hufvudanledningarne
till den ökade införseln af utländsk spannmål under några af de
senare åren varit att de svenska produkterna till följd af klena skördar
samt dålig inbergning och behandling befunnits ej blott otillräckliga för
behofvet, utan äfven mindre goda eller i vissa orter till bröd alldeles
otjenliga; dels ock slutligen, under erinran om konkurrensens verkan
att egga till framsteg och förbättringar, blifvit ifrågastäldt, huruvida
genom en allmännare inskränkning eller upphäfvande af densamma, derest
sådane, läte sig verkställa, landets näringslif och ekonomiska utveckling
på det hela skulle i verkligheten gagnas.

Mom. 3. e. inhemsk öfverproduktion?

Af denna olägenhet hafva sex Länsstyrelser obetingadt och tvä i viss
mån funnit näringarne lida, dervid en bland dem betecknat öfverproduktionen
såsom allmän inom de flesta områden i alla civiliserade länder;
men sjutton hafva åter funnit betrycket icke kunna väsentligen tillskrifvas
för högt uppdrifvande af produktionen eller dess fortgång utöfver marknadens
behof samt anmärkt att, der emellertid undantagsvis öfverproduktion
förekomme, den närmast hade sin grund dels i ett af omständigheterna
framtvingadt bemödande att nedbringa produktionskostnaden, hvilken i
regeln minskades för hvarje producerad artikel, om tillverkningen deraf
ökades, dels ock i omsorgen att icke genom arbetets inställande eller
inskränkande med deraf följande minskning af arbetsstyrkan samt afskedande
af iuöfvade arbetare framkalla nöd och bekymmer inom arbetsklassen
samt bereda näringen förluster, Indika, om bättre konjunktur
inträdde, icke skulle utan svårigheter och efterhand kunna ersättas.

Mom. 3. f. för dyra produktionskostnader?

Häri har det öfvervägande antalet bland Länsstyrelserna eller sexton
ansett näringarnes oförmåga att konkurrera och deraf följande betryck
hafva en väsendtlig orsak samt såsom anledning till produktionens dyrhet
anfört dels att arbetslönerna, som under de gynsamma åren betydligt
stegrats, sedermera, oaktadt priserna både på alla arbetsprodukter och på
lifsmedel så betydligt sjunkit, bibehållit sig oförändradt höga, eller endast
i ringare mån rättat sig efter konjunkturen; dels fortgående relativ förminskning
i påräkneliga arbetskrafter, hvilken, utom i arbetsklassens

större rörlighet, osäkerheten i arbetsaftalen och inom vissa orter konkurrensen
mellan olika näringar med flere förhållanden, serskildt hvad jordbruket
anginge hade sin grund i det allt oftare förekommande förhållandet,
att hvarken bonden eller hans familj deltogo, såsom fordom, i det egentliga
jordbruksarbetet eller de erforderliga hushållssysslorna, utan dertill
anlitades dyrlegda tjenare; dels användandet i allt för stor utsträckning
af dyra förlagsmedel, jemte skadliga kreditbruk och höga räntor; dels
och råmaterialets fördyrande genom höga samt ojemnt och efter näringarnes
behof illa afpassade frakttaxor med mera. Ofriga Länsstyrelser
hafva deremot icke funnit produktionskostnadens dyrhet i någon afsevärd
mån till betrycket medverkande, eller derom något anfört.

Mom 3. g. dyrbara lefnadsvanor och ökade behof? Lefnads Med

afseende härå har det i allmänhet medgifvits, att stigande %ano,naodling
samt den allt lifligare samfärdseln och beröringen mellan serskilda
orter och olika samhällsklasser i förening med lättare tillgång på alla
slags köpmannavaror och öfverflödsartiklar icke kunnat underlåta att
inom alla samhällslager väcka och sprida stegrade anspråk på bättre
lefnadssätt och ökade beqvämligheter samt skapa förut okända behof,
hvilka anspråk och behof i enskilda fall urartat till öfverflödigt och
dyrbart lefnadssätt. Tio Länsstyrelser hafva äfven obetingadt och fem i
viss mån framhållit, att i de dyrbara lefnadsvanor och ökade behof’, hvilka
allt mera vunnit insteg och utträngt fädernas enkla seder samt icke stodo
i rimligt förhållande till förmögenheten, visserligen vore att söka en af
de allra väsentligaste orsakerna till många enskildas obestånd, den vexande
skuldsättningen samt näringarnes deraf följande missvård och förfall. Af
nio har emellertid deremot vitsordats, att i deras orter mängden, serskildt
bland den jordbrukande allmogen, fortfarande lefde enkelt, sträfsam! och
hushållsaktigt; — hvilket åter, enligt några utlåtanden, icke kunde lika
allmänt betygas om arbetarne, enär bland desse, serskildt i vissa orter,
begäret efter vällefnad och förlustelser jemte likgiltighet för besparande
af penningar betänkligen tilltagit.

Mom. 3. h. andra förhållanden? Andra

En stor mängd sådane af dels allmännare omfattning och beskaffenhet, f°rhallandendels
mera lokal verkan och betydelse serskildt för visse orter, näringsgrenar
och yrken, hafva angifvits såsom grundläggande eller bidragande
till det öfverklagade betrycket,

Bland dessa vore att räkna:

100

till det förra slaget:

eu i allmänhet för långt drifven skuldsättning så väl genom upptagande
åt fasta lån mot inteckning, hvarmed jordegendomen vore i allt högre
mån på senare tiden belastad, som ock mot personliga, korta och serskildt
för jordbrukaren olämpliga förbindelser och vexlar i bankinrättningarne
eller på enskilda händer; genom hvilken skuldsättning, som
främjats af låneinrättningarnes vidt utsträckta beredvillighet att tillhandahålla
penningar, och medfört eu allt större utgrening af ett förderfligt
bergssystem, den osunda spekulationen med onaturligt uppstegrade värden
och omåttlig konsumtion drifvits till sin spets; i jemnbredd hvarmed
under en allt slappare tillämpning af ansvarsbestämmelserna för vårdslöshet
eller bedrägeri mot borgenärer äfven fostrats liknöjdhet samt
redbarheten i handel och vandel lidit afbräck;

missbruk af krediten och de upptagna länen icke blott genom deras
redan anmärkta allt för stora utsträckning, utan äfven genom deras förslösande
eller användning till improduktiva ändamål;

de, i förhållande till penningkonjunkturen allt för höga räntor, Indika
låntagaren finge vidkännas icke blott på hypoth ekslånen och andra försträckningar,
oaktadt säkerheten för dem utgjordes af prioriterade inteckningar,
utan äfven företrädesvis å lån i bankinrättningarne, hvarest
räntan med ofta återkommande omsättningsprovision icke sällan kunde
beräknas till 8 å 9 %\

de, i följd af den allmänna utvecklingen, öfverallt i landet stigande
kommunalutskyIderna, hvilkas höga belopp i vissa orter kunde bedömas
deraf, att exempelvis kronofogden i Vestra fögderiet af Stockholms län
beräknat utskylderna öfverhufvud för ett helt hemman derstädes till i
medeltal 500 kronor om året, motsvarande omkring 3 % af hemmansvärdet; dessa

och öfrige skatters tryckande beskaffenhet icke blott genom beloppet,
utan ock derigenom att de icke kunde utgöras medelst naturaprestationer
och derigenom ställas i förhållande till produkternas pris, utan
måste gäldas med penningar;

allt för dyra transporter, i några delar af landet till följd af otillräckliga
samfärdsmedel, men i de öfriga genom höga jemn äg sfr akter,
hvilka icke blott i många fall utföllo så ogynsamt, att de öfverstego den
forslade varans produktionskostnad samt ökade dess värde i export- eller
afsättningsorten, så att all täflan med utlandet derigenom försvårades

101

eller omöjliggjordes; utan ock genom sin ojemnhet på olika banor och
genom godtyckligt medgifna nedsättningar för visse trafikanter omöjliggjorde
en på jemnlikhet i vilkor grundad konkurrens mellan idkare af
samma näring inom landet, samt tillika, i anseende till mängden af olika
tariffer, som vid transporter öfver flere banor borde tagas i betraktande,
ofta vore af beskaffenhet att icke kunna af producenterna vid mottagandet
af beställningar och affärssluten eller i allmänhet på förhand
beräknas;

den obegränsade näringsfrihet, som, enligt nu gällande författningar,
för en del år tillbaka, plötsligt aflöste det fordna skråtvånget, samt icke
allenast gjorde möjligt för personer utan förvärfvad arbetsskicklighet eller
andra garantier för ett redbart och gagneligt bedrifvande af yrket, att
sätta sig ned såsom idkare af hvithet handtverk eller hvilken annan
näring som helst, utan ock bragd allmän osäkerhet i aftalen mellan
arbetsgivare och arbetare, samt i verkligheten, om ock icke enligt lagen,
ställt de förre nästan rättslöse mot de sednares ofta upprepade kontraktsbrott
och stegrade fordringar;

den allmänt öfverklagade, allestädes i landet kring sig gripande,
landthandeln, åt hvilken, då för rättighet till dess bedrifvande icke fordrades
annan qvalification än oklandrad frejd ech egenskapen af myndighet,
ett allt större antal lättjefulle och för nyttigt produktivt arbete
obenägne personer utan kapital och utan de allra nödtorftigaste insigter
eller det ringaste begrepp om bokföring egnade sig, och hvilken verkade
i flerfaldigt afseende förderfligt;

hvartill slutligen komrne gård far ihandeln och friheten för utländske
handelsresande att öfver allt i landet utbjuda sina varor, hvilka, då de
handelsresande, likasom idkarne af gårdfarihandel, från ort till ort ända
in i de aflägsnaste bygder, ofta på kredit utprånglade sina öfverflödiga
och vanligen till beskaffenheten dåliga varor, skadade både den redbara,
beskattade handeln i städerna och det allmänna välståndet på landet.

Till de sednare voro åter att hänföra: för jordbruket: i vissa orter
inträffade missvexter eller klenare skördar, såsom i Vesterbotten och Norrbotten;
konkurrensen om arbetskrafter mellan bergverkshandteringen och
trävarurörelsen i de orter, der dessa bedrefvos; egornas sammanblandning
och de stora afstånden mellan egor tillhörande samma hemman, såsom i
Stora Kopparbergs län, der likväl det enda botemedlet, laga skifte, vore
för kostsamt; tungan af skifteskostnaderna på Gottland, hvilka under de

102

sista tio åren uppgått till 1,117,754 kronor oberäknadt handtlangningen
och hvarest ännu återstode 478 hemman att skifta; bristande afdikning i
sistnämnde och andre län; missbruket att vid öfverlåtande af jordegendom
belasta densamma med tryckande s. k. undantag eller födoråd, såsom i
Blekinge och flerestädes; samt för arv endator er ne, serdeles af krono- och
boställsjord, höga och olämpliga arrendevilkor jemte arrendenas utgörande
i penningar;

för sjöfarten serskildt med segelfartyg desses nästan fullständiga
utträngande af ångfartygen, så att de till stor del måst uppläggas, hvilket
i samma mån medfört stort betryck för rederierna och skeppsbygg erierna;
men för ångfartygen konkurrensen med de större utländske ångarne, som
under närvarande i allmänhet tryckta förhållanden lemnade billigare befraktning;
för fiskerinäringen i de nordliga länen, der strömmingsfiske
bedrefves, brist på ändamålsenliga salterier och anstalter för fångstens
konserverande och fördelaktiga tillgodogörande; i Blekinge dels enahanda
brist jemte otillräckliga medel för anskaffande af nödiga båtar och annan
redskap, dels en af föråldrad och olämplig lagstiftning beroende misshushållning
med vissa fisken, och i Bohus län, utom det förhållandet att
under eu del år sillen tillstött först vid eu årstid, då den varit mindre
tjenlig för inläggning, det ännu fortfarande trycket af de omkostnader,
Indika nedlagts på förbättrade fiskefartyg och redskap samt salterier;
vid Strömsholms kanal för höga kanalfrakter; samt
för handeln, handtverkerierna och flertalet näringar den af de tryckta
förhållandena serskildt för jordbruket föranledda minskade köpkraft hos
allmänheten och inskränkning i omsättningen;

Lagsökningar Frågan 4. Inom livilka närings- och yrkesklasser häfda lagsökningar
konkurser, och konkurser under de senaste 5 åren företrädesvis egt rum och kan i
jemförelse med förutvarande förhållanden någon afsevärd förändring härutinnan
förmärkas !

Till svar härå har uppgifvits

af sju Länsstyrelser samt Ofverståthållare-Embetet att lagsökningarne
och konkurserna ''ökats;

af tio Länsstyrelser, att de ej företett afsevärd förändring och
af öfrige sju, att de till antalet minskats vid jemförelse med näst
föregående fem-års-period; samt att, likasom förut, största antalet inträffat
inom de i hvarje område talrikaste klasser och mest framträdande
yrken eller öfver hufvud i städerna handlande och handtverkare och å

103

andel jordbrukare, arrendatorer samt landthandlare, utan annan märkbarare
åtskillnad, än att under år 1885 och den gångna delen af
år 1886, då de visat jemförelsevis större tillvext, serskild! antalet
af lagsökningar för hypoteksföreningarnes fordringar och i allmänhet
mot jordbrukare i några landsorter betydligt förökats. I flere utlåtanden
anmärkes dock, att lagsökningarnes jemförelsevis mindre eller
oförändrade antal icke finge antagas såsom en mätare på det allmänna
välståndet, utan i väsentlig mån vore att tillskrifva den nya Utsökningslagen,
hvars bestämmelser öfver hufvud medfört inskränkning i antalet
af utsökningsärenden; hvaremot å andra sidan torde förtjena uppmärksammas,
att, enligt flere kronofogdars intyg, kronouppbörden influtit
jemförelsevis mycket ordentligt och utan synnerliga restantier.

Frågan 5. Gifva förhållandena vid de under de senaste 5 åren före- Saluvärdet å
komna utmätnings- och konkurs-auktioner anledning till antagande, att^^iUrUid™
saluvärdet å dervid afyttrad fastighet i verkligheten nedgått under taxeringsvärdet? Salupriserna

hafva ställt sig,

enligt fem utlåtanden, högre,

eldigt nio » omvexlande högre eller lägre, och

enligt ellofva » obetingadt lägre, än fastigheternas bevillnings taxeringsvärden.

I flere utlåtanden har emellertid anmärkts, att köpeskillingsbeloppen
vid tvångsförsäljning icke lemnade tillförlitlig ledning för bedömande af
fastighetsvärdenas stigande eller fallande, så mycket mindre, som fastigheterna
gemenligen inköptes af inteckningshafvare, och inropssumman
bestämdes af inteckningarnes ställning och den gräns, till hvilken inroparen
behöfde gå för deras skyddande.

De lägre köpeskillingarne berodde dessutom icke sällan derpå att
egendomarne vid försäljningen befunnits i ett af gäldenärens obestånd
föranledt tillstånd åt vanvård, och de strängare betalningsvilkor, under
Indika tvångsförsäljningen skedde, verkade naturligen ock till nedtryckande
af köpeskillingarne, hvilkct visat sig deraf att de sålunda till lågt
pris inköpte fastigheter, då de kort derefter af inroparen frivilligt men
på beqvämare betalningsvilkor afyttrats, ofta betingat en icke obetydligt
högre köpeskilling.

Sådant allt oaktadt har emellertid i flertalet af utlåtandena antagits,
att det i allmänhet inträffade prisfall och minskade värdet serskild! på

104

jordbrukets afkastning icke kunde förfela att medföra en allmännare
reduktion af fastigheternas saluvärden.

Slutligen torde icke böra lemnas oanmärkt det i eu del yttranden
omförmälda förhållandet, att, den tryckta konjunkturen oansedt, likväl
insättningarne af medel i sparbanker^ och å deposition i öfrige bankinrättningar
icke förminskats, utan tvertom tillvuxit; hvilket förhållande
dock, för vissa fall, förklarats beroende dels af tillfälliga omflyttningar,
dels ock deraf, att under rådande förhållanden och brist på förtroende,
mången föredragit ett dylikt placement framför att inlåta sig på ovissa
företag.

105

Bil. Titt. C.

(åtföljes af reservationer).

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 29 Oktober sistlidne år bär Eders Kong!.
Maj:t till den för afgifvande af förslag till åtgärder för upphjelpande af
den ekonomiska ställningen i landet den 19 nästförutgångne Mars tillsatta
kommitté, för att. vid fullgörandet af det denna lemnade uppdrag tagas i
öfvervägande, öfverlemnat. han dlingame rörande, bland annat, ett af
Konunngens Befallningshafvande i Upsala län i sammanhang med andra
frågor väckt, sedermera i anledning af serskilda Nådiga remisser, af
Hushållningssällskapens ombud närmare formulerad! och af Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté behandlad! förslag till beredande af
låneunderstöd för den odlade jordens förbättring, serskild! genom täckdikning;
och då Kommittén, som alltså under öfvervägande tagit nämnda
förslag och funnit detsamma förtjent af synnerlig uppmärksamhet, nu
går att derom yttra sig, får i sådant hänseende Kommittén i underdånighet
anföra följande:

Åkerjordens fullständiga täckdikning, verkstäld enligt rationella grunder,
har sedan lång tid. tillbaka i de länder, der den mera allmänt blifvit
genomförd, visat sig vara ett kraftigt medel att underlätta åkerjordens
brukande och höja dess afkastning samt derigenom minska kostnaderna
för produktion af jordbruksalster.

Då nu en billigare produktion jemte ett mera intensivt och derigenom
för ojemnheter i af kastningen mera skyddadt jordbrukssätt väl måste
anses icke blott under alla förhållande]! för jordbruksnäringen gagneliga,
utan ock ovilkorligen nödvändiga, om berörda näring skall kunna under
svåra lider hållas uppe; och då, såsom ofvan är nämndt, täckdikning

106

direkt bidrager till produktionskostnadens förminskande och enligt erfarenhetens
vittnesbörd jemväl utgör ett väsentligt vilkor för intensivt
jordbruk; måste följaktligen ett allmännare användande af denna grundförbättring
vara i hög grad önskvärd!. Det har ock utan tvifvel till ej
ringa del berott just af nämnda grundförbättrings mera allmänna genomförande
i vissa, — tyvärr ännu allt för få och inskränkta — trakter åt
vårt land, att jordbrukaren i dessa, bättre än i landets öfriga, delar kunnat
motstå trycket af de sednare årens dåliga konjunkturer.

Ju mera å ena sidan öfvertygelsen om behofvet och fördelarne af
eu allmännare täckdikning stadgades, men å den andra man icke kunde
förbise, i huru jemförelsevis ringa grad nämnde väsentliga grundförbättring
i vårt land kommit till användning, samt hurusom en af hufvudanledningarue
till dess ringa framgång vore brist på nödiga medel; desto
mera måste här, likasom i andra länder, visa sig angelägenheten för det
allmänna, att för ändamålet bereda jordbruket erforderligt och lämpligt
understöd; och när omsider frågan derom kommit under öfvervägande;
hafva så väl Hushållningssällskapens ombud som Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté funnit densamma vara för vårt land af så stor vigt,
att de, icke allenast för bildande af en fond till utlemnande af lån för
täckdikningsarbeten, föreslagit Statens mellankomst genom beviljande af
ett reservationsanslag stort Tre millioner kronor, att utgå under loppet
af tre år, första året med 500,000, det andra med 1,000,000 och det
tredje med 1,500,000 kronor, utan äfven, oberoende af deremot yppade
betänkligheter, ansett säkerhet för lånens återbetalning böra Staten beredas
på enahanda sätt, som för lån ur den s. k. odlings!ånefonden genom
Kongl. Kungörelsen den 28 September 1888 stadgats eller medelst tyst
förmånsrätt i låntagarnes fastighet.

Äfven enligt Kommitténs uppfattning är befrämjandet af en allmännare
täckdikning i landet af synnerlig vigt och tillräcklig allmän betydelse
att blifva föremål lör åtgärder från Statens sida; och Kommittén
kan i fråga om den riktning, i hvilken nämnda åtgärder lämpligen böra
gå, icke annat än, om ock med vissa modificationer, hufvudsakligen gilla
hvad Hushållningssällskapens ombud och Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté
föreslagit, Men, innan kommittén öfvergår till de öfriga
enskilda delarne af deras förslag eller till de detaljföreskrifter, som för
dess genomförande torde erfordras, anser sig Kommittén böra i främsta
rummet taga i skärskådande frågan om den för täckdikningslånen före -

107

slagna säkerhet och sådant icke blott med afseende på donna frågas
relativt stora vigt vid jemförelse med de öfriga detaljfrågorna, utan älven
derför att af förslagets godkännande i denna del dess utförbarhet och
gagnelighet på det hela synes hufvudsakligen beroende.

Det kan dervid icke bestridas, att ju införandet, till säkerhet för
täckdikningslån, af eu ny s. k. tyst förmånsrätt måste synas i hög grad
betänkligt, icke allenast derför, att, om man frånräkna! det undantag,
som gjorts med afseende pa odlingslånen, det under sednare tid varit en
af lagstiftningens ledande grundsatser att afskaffa eller i möjligaste man
inskränka dylika för krediten i allmänhet menliga rättigheter, utan älven
emedan inskjutandet åt eu sådan förmånsrätt med tillbaka sätt ande åt den
enskilde personer eller allmänna penningeinrättningar redan i laga ordning
tillerkänd inteckningssäkerliet både synes strida emot eljes gällande
lagliga grundsatser, och, isynnerhet om förmånsrätten afser relativt betydligare
belopp, lätteligen kan leda till förfång för inteckningshafvaren
samt till rubbning af förtroendet till penningeinrättningarnes säkerhet,

För bedömande af den verkan en för täckdikningslån medgifven tyst
förmånsrätt i nämnda afseende kunde anses medföra, må anföras, att, då
kostnaden för täckdikning af ett tunnland jord kan antagas i medeltal
till 7() kr. samt enligt det af Huhållningssällskapens ombud och Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté gjorda förslag 2/8-delar af berörda
kostnad skulle i lån mot tyst förmånsrätt utlemnas, sa komme denna att
belasta tunnlandet med en gravation åt 46 kr. 67 öre, under det- den i
landets Hypotheksföreningar medgifna högsta lånerätt mot första inteckning
belöper för ett Finland till 150 kr. eller serskild! i Skånska Hypotheksföreningen
till 224 kr. och för täckdikning kan höjas med intill 10 %
samt således, om den tysta förmånsrätten mellankomme, skulle gravera
tunnlandet intill 196 kr. 67 öre å 270 kr. 67 öre,

Den tysta förmånsrätten vore ock, ehuru i syfte af ett allmänt gagn,
i verkligheten medgifven till säkerhet för ett åt enskild man lemnadt lan
samt skulle derför icke hvila på samma grund, som t. ex. förmånsrätten
för allmänna utskyld er, och kunde icke, såsom denna sednare, den dei
utan åtskillnad drabbar all skattskyldig jord, vid beviljande af lån mot
inteckning på förhand tagas i beräkning.

Men å andra sidan skulle den för täckdikningslån medgifna tysta
förmånsrätt lika väsentligt skilja sig från förmånsrätten för utskylder och
öfriga tysta förmånsrätter af enahanda slag i det, serskild! här beaktans -

108

värda, afseende!, att, under del dessa allenast medföra tunga, utan att
vara förbundna med någon åtgärd till höjande af pantens värde, så skulle
den tysta förmånsrätten för täckdikningslån, hvilken kommu att träda i
kraft först i den mån täckdikningsarbetet vore fullbordadt, städse förblifva
oskiljaktig från den, genom täckdikningen, å panten åstadkomne förbättring,
hvilken kan anses förhöja dennes värde med vida större belopp,
än den genom täckdikningslånet åkomne gravation.

Utan att vidare ingå i närmare detaljer rörande de, genom långvarig
erfarenhet ådagalagda fördelarne af eu på rationela grunder fotad underdikning
af åkerjord i ökad areal, minskad arbetskostnad, djupare bebrukning,
större trygghet mot inflytande a f ogynsarn väderlek, jemna re skördar,
högre totalafkastning in. in.; hänvisar Kommittén i detta afseende
till de den Nådiga remissen följaktiga handlingar.

Då härtill komma:

dels det kända förhållande att väl och fullständigt täckdikad jord
vid ny utarrendering ganska ofta betingar förhöjdt arrende af 1 a, ja ända
till Vä utöfver det förutvarande;

dels det likaledes kända förhållande att i många trakter jordegare,
för att åvägabringa täckdikning af utarrenderad jord, medgifver arrendator,
såsom en direkt uppoffring a egarens sida, viss ersättning, motsvarande
i allmänhet åtminstone V3 af dikningskostnaderna;

dels den redan af Kommitterade för beredande genom lagstiftning
åt utvägar för jordbruksnäringens lättare bedrifvande i betänkande den
23 September 1886 åberopade erfarenheten från England och Skottland,
der täckdikningslån sedan mera än 40 år af allmänna medel kunnats,
hvilken erfarenhet visar att förmånsrätt för dylika lån, ehuru medgifven
äfven i det fall att lånen lemnats af enskilda, ingalunda verkat störande
för jordbrukskrediten, utan tvertom ansetts bidraga till förbättrande af
förutvarande inteckningshafvares rätt;

då, i betraktande häraf, den försämring af inteckningshafvares rätt,
som genom den medgifna förmånsrätten vore att befara, måste anses
mera skenbar än verklig, och då för öfrig! någon annan utväg att bereda
staten säkerhet för det erforderliga förslaget till täckdikningslån så mycket
mindre erbjuder sig, som inteckning icke lämpligen eller utan ålit för
mycken omgång och kostnader för låntagaren kan dertill användas,
anser Kommittén, lika med Hushållningssällskapens ombud och Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté ofvannämnda, egentligen ur theo -

100

retiska och formela grunder härledda betänkligheter böra vika för det
genom den föreslagna anordningen påräkneliga allmänna gagn samt tillstyrker
således att såsom säkerhet för täckdikningslånen den s. k. tysta
förmånsrätten må anlitas. Dock anser Kommittén, att, för aflägsnande
af de farhågor, som ännu kunna i hänseendet återstå, försigtigtvis dels
bör stadgas, att å fastighet, som redan graveras af förmånsrätt för lån
ur odlingslånefonden, täckdikningslån mot sådan säkerhet icke må beviljas
eller tvertom, så att följaktligen fastigheten icke må samtidigt med
två dylika förmånsrätter belastas, och dels i hvarje fall täekdikningslånens
belopp böra inskränkas till högst 1/2 af kostnaden för dikningsföretaget;
och Kommittén anser sig så mycket hellre kunna föreslå
sistnämnde inskränkning, som, noga räknadt, jemväl lånen ur Odlingslånefonden
icke torde öfverstiga hälften af kostnaderna för det dermed
understödda företag, samt äfven en tendens på sednare tider visat sig,
att till samma gräns inskränka anslagen till vägförbättringar, och som
serskild! för innehafvare af mindre jordbruk, Indika utgöra det jemförelsevis
större och mest i behof af ifrågavarande understöd varande antalet,
men sjelfva eller med sitt husfolk kunna verkställa det för täckdikningen
erforderliga gräfningsarbete, redan ett till halfva dikningskostnaden inskränkt
billigt låneunderstöd synes böra blifva en tillräckligt verksam uppmuntran
till en så beskaffad, i och för sig väl lönande, grundförbättring.

I afseende på det för lånefonden af Hushållningssällskapens ombud
och Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté föreslagna belopp, har
Kommittén så mycket mindre att erinra, som det synes åtminstone till
en början för ändamålet tillräckligt och först erfarenheten kan gifva
ledning för en noggrannare beräkning af behofvet; men finner icke skäl
att under den korta period, för hvilken fonden är beräknad att tagas i
anspråk, fördela densamma olika för de olika åren.

Beträffande den af bemälde korporationer föreslagna räntefrihet för
lånen under vissa år finner Kommittén sig ej kunna någonderas förslag
biträda, emedan, i denna fråga, sem berör eu allmän princip, Kommittén
anser, att Staten väl må kunna såsom förlagsgifvare befrämja för landet
i allmänhet nyttige åtgärder, dervid ju den enskilde, såsom i förevarande
fall ifrågasättes, vinner den stora fördelen af förlag mot billig ränta och
på bestämd armorteringstid; men att Staten deremot icke bör gå ända
derhän, att göra uppoffringar till den enskildes fördel, hvilket ju ett
medgifvande af viss tids räntefrihet skulle innebära. — Då det för täck -

ILO

dikningen använda lån först efter hand kan gifva afkastning, anser
Kommittén deremot att ett i viss mån motsvarande uppskof med ränteliquiden
skäligen må kunna raedgifvas, dock under den förutsättning
att vid den slutliga beräkningen af lånets hela belopp och bestämningen
af den deraf beroende, till lånets återbetalning i stadgad ordning erforderliga
annuitet, ränta för hvarje del af lånet från dess lyftning till
kapitalet lägges.

Vidkommande den räntefot, som, åtminstone till eu början, torde
böra gälla för de nu föreslagne lån, har Kommittén en från Hushållningssällskapens
Ombud och Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté afvikande
mening, i det Kommittén anser densamma tillsvidare böra bestämmas
till 4Vs %• Såsom skäl härför får Kommittén anföra, att, ehuruväl
under sista tiden staten kunnat upplåna penningar till ränta af till och
med under 4 %, denna räntefot dock ej kan anses såsom ett stadgadt och
med visshet påräkneligt förhållande för ens den närmaste framtiden; att
uti det pris, penningarne kosta staten, måste utom inlåningsräntan inräknas
en hel del andra kostnader — såsom kapitalrabatt och andra lånepåkostnader,
samt statens förlust af ränta på ränta före amorteringens
början m. in.; och att det utan tvifvel vore oklokt att från början ställa
räntefoten så låg, att eu ringa förhöjning i inlåningsräntan kunde kanske
ganska snart nödvändiggöra höjande af utlåningsräntan, hvithet alltid
komnie att medföra missnöje; hvartill slutligen kan läggas det förhållandet,
att medelräntan för statens samtlige skulder står närmare 4Va än
4 %, eller nogare räknadt utgör omkring 4,34 %.

I fråga om tiden för lånets återbetalande är Kommittén jemväl af
olika mening med så väl Hushållningssällskapens Ombud som Landtbruksakademiens
förvaltningskommitté, samt håller före att amorteringstiden
skäligen må kunna bestämmas till tio år med början först, när
täckdikningsarbetet är fullbordadt, hvarvid dock förutsättes, att för dettas
utförande viss maximitid af, såsom Kommittén föreslår, högst åtta år
på förhand stadgas.

Rörande sättet för de anslagna lånemedlens fördelning mellan rikets
olika län hafva Hushållningssällskapens Ombud och Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté uttalat olika åsigter och biträder Kommittén
för sin del, hvad sistbemälde myndighet föreslagit, eller att medlen föråret
af Eders Kong!. Maj:t fördelas, sedan lånebehofvet för rikets alla
delar blifvit af Konungens Befallningshafvande anmäldt.

Om emellertid den nu föreslagna åtgärd skall kunna medföra det
stora gagn man bör hafva rätt att af densamma förvänta och hvilket
ej vinnes med mindre den åt den stora massan bland jordbrukarne gifver
eu väckelse att genom underdikning förbättra sin åkerjord, erfordras ej
allenast, att möjlighet beredes till erhållande af billigt förlag på lämplig
amorteringstid, utan det synes Kommittén jemväl vara af stor vigt att
sj elfva sättet för lånens erhållande blir i möjligaste mån enkelt, samt
att kostnaderna för dikningsplaners upprättande och arbetenas afsynande
reduceras till det minsta möjliga.

Kommittén, som derför sökt utreda, huru nämnda fordringar skulle
kunna, med bibehållande af full trygghet i fråga om lånemedlens rätta
användande, lämpligast tillgodoses, sammanfattar sina åsigter härom i
följ ande hufvudpunkter:

A. Sättet för lånens fördelning'' öfver hela riket.

Sedan Konungens samtlige Befallningshafvande anmält, huru stort
belopp, som för hvarje län på grund af inkomne, granskade och godkände
ansökningar erfordras, torde, i förhållande dertill, de för året
disponibla medel böra af Ivongl. Maj:t mellan länen fördelas. Befinnes
dervid för något län de inlemnade ansökningarnes belopp öfverskjuta
den vid lånemedlens fördelning anvisade summan; torde, innan Konungens
Befallningshafvande i ämnet beslutar, ansökningarne lämpligen böra
remitteras till vederbörande Hushållningssällskaps Förvaltnings-Usskott
med infordrande af dess yttrande, Indika bland sökandena anses böra
hafva företräde.

B. Sättet för ansökning'' om lån samt lånens pröfning och beviljande.

I afseende härå anser Kommittén, att den, som önskar lån ur täckdikningsförlagsfonden,
bör åligga att derom ingifva ansökan till Konungens
Befallningshafvande i länet, samt dervid icke allenast styrka sin egandeeller
dispositionsrätt till den jord, hvilken täckdikningsarbetet afser, utan
äfven förete fullständigt förslag för samma arbetes verkställande, angifvande
den tid, i alla händelser icke öfverstigande åtta år, inom hvilken
dikningen i sin helhet kan vara utförd, samt innehållande så väl fullständig
plan och karta för arbetets utförande, som kostnadsberäkning

112

öfver detsamma, hvilken bör vara grundad å i orten gängse priser på
dagsverken och dräneringsmateriol. Nämnde förslag bör vara upprättadt
af i statens tjenst varande landtbruksingeniör samt i afseende på kostnadsberäkningarne
granskadt och godkändt af Hushållningssällskapets i
orten förvaltningsutskott. Det torde ock vara nödigt, att förrättningsmannen,
vid förslagets upprättande, afgifver serskildt yttrande, huruvida
den till afdikning ämnade åkerjorden är deraf i behof och för öfrig! nog
värdefull att böra täckdikas, likasom vidare böra iakttagas att, för låns
erhållande erfordras jemväl bevis af den, som dikningsplanen upprättat,
att han anser den förhöjning i årliga af kastningen, som efter de ifrågavarande
fältens fullständiga dränering är att påräkna, böra uppgå minst
till värde motsvarande amortering och ränta å lånet.

För att ansökan om lån under näst påföljande år må kunna afgöras,
synes nödigt att densamma till Konungens Befallningshafvande ingifves
inom Oktober månads utgång, för att sedan före December månads slut
kunna hos Kong]. Maj:t anmälas. För erhållande af landtbruksingeniörs
biträde under kommande året till upprättande af dikningsförslag eger
enhvar jordinnehafvare att ansökan derom till Konungens Befallningshafvande
inom December månads utgång inlemna på sätt, som i §. 7 af
Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente den 1 Oktober 1886 för de i statens
tjenst anstälda landtbruksingeniörer tinnes närmare stadgadt.

Sådant biträde kan då påräknas under påföljande års sommar, utan
annan kostnad för reqvirenten än dagtraktamente af Kr. 4,:>o under den
tid, landtbruksingeniören på förrättningsstället arbetar, samt lösen förkårta,
utgörande 25 öre för tunnland.

Då man nu beräknar, att en öfvad ingeniör bör i vanlig terrängkunna
för dränering afväga och utstaka minst 30 å 40 tunnland, ofta
mera, per dag, hvarefter upprättandet af kostnadsförslag in. m. torde
upptaga högst lika lång tid; så blifva i det hela reqvirentens kostnader
för upprättande af dikningsförslag, äfven om dermed förenas kulturplan
för åkerjorden, som kostar 772 öre för tunnland, föga betungande.

Den, som på arrende eller under åborätt innehar annans jord än
statens, synes dessutom med afseende på den till säkerhet för lånens
återgäldande föreslagna förmånsrätt, böra, för erhållande af lån, vid ansökningen
foga bevis om jordegarens samtycke.

Arrendatorer af statens jord åter synes ej böra erhålla lån ur täckdikningsförlagsfonden,
enär andra utvägar för täekdiknings åstadkommande

113

äro för dem genom Kongl. Förordningen den 10 November 1882 beredda.
Emellertid torde få anses önskvärdt, att några närmare bestämmelser
härvid, såsom tillägg till åberopade Förordnings stadganden i ämnet,
göras i syfte, att sådan arrendator må, redan på förhand, innan han
bekostar dikningsplans upprättande in. in., ungefär känna, hvad lättnad
lian kan påräkna för det arbete, hvilket han nedlägger till förbättring
af en annans jord. I vissa trakter af vårt land, liksom allmänt i det
starkt åkerbrukande Danmark, är numera vanligt, att der arrendator af
enskild mans jord vill täckdika, jordegaren bestrider en viss bestämd
del af dermed förenade kostnader — vanligen kostnaden för sjelfva dikningsmaterialet
och dess transporterande till dikningsplatsen, samt anses
härför erhålla full valuta genom jordens ökade värde samt deraf vid
framtida utarrendering framkallade högre arrende. Kommittén håller
före, att äfven staten åt sine arrendatorer borde medgifva motsvarande
fördel genom minskning efter på förhand bestämda grunder å arrendesummorna
under dp år täckdikningen pågår, der icke arrendator är
genom kontrakt förut bunden att på egen bekostnad sådan grundförbättring
fullgöra.

C. Vilkoren för utbekommande af beviljadt lån.

Beviljadt lån torde böra utlemnas endast i den mån låntagaren visar
sig hafva till större eller mindre del fullgjort täckdikningen, dock så att
utbetalning af lånemedel sker blott en gång årligen.

Vid täckdikningsarbetets verkställande bör naturligtvis den af vederbörande
landtbruksingeniör upprättade plan för arbetets utförande, hvilken
i sammanhang mod lånets beviljande torde af Konungens Befallningshafvande
böra fastställas, utan ändring följas samt arbetet utföras i den
ordning samma plan föreskrifver.

Då nödigt synes vara, att besigtning af arbetet under dess fortgång,
före dikenas igenfyllande, verkställes och till följd häraf är af vigt för
arbetets obehindrade fortsättning, att besigtningsmannen ej är för aflägset
boende, synes det Kommittén som om kontrollen öfver täckdikningsarbetets
planmessiga fullgörande skäligen kunde uppdragas antingen åt
Statens landtbruksingeniör, der sådan finnes att i närheten tillgå, eller
ock åt för ändamålet serskild! förordnade, i landtbruk förfarne och i
dräneringsarbetens bedömande kunnige personer, hvilka skulle för viss

lä

114

tid, 2 eller högst 3 år, utses af Hushållningssällskapens Förvaltningsutskott,
som jemväl hade att bestämma deras antal och tjenstgöringsområde,
äfvensom om valet hos Konungens Befallningshafvande göra
anmälan.

Då svårighet torde möta att finna härtill lämpliga personer, som
utan all ersättning vilja åt dylikt uppdrag offra tid och arbete, anser
Kommittén skäligt, att besigtningsman eger, jemte fri skjuts till och från
förrättningsstället, åtnjuta någon ersättning, och torde storleken af denna
ersättning bäst böra bestämmas af Hushållningssällskapet i orten, vare
sig nämnda sällskap, såsom i allmänhet torde kunna antagas blifva förhållandet,
helt och hållet eller till någon del åtager sig bestridandet af
ifrågavarande kostnad, eller den skall af låntagaren gäldas. På det ej
dessa kostnader må för den mindre jordbrukaren i förhållande till ai''betets
omfattning blifva alltför betungande, anser Kommittén emellertid, att
i sednare fallet besigtningsmans dagarvode bör bestämmas till högst 2 kr.

öfver besigtningen bör af förrättningsmannen utfärdas bevis, som
tillika skall upptaga det fullgjorda dikningsarbetets värde enligt kostnad
sförslaget.

Sedan besigtning sålunda är verkstäld, torde låntagaren blott mot
företeende af besigtningsbeviset vara berättigad att utbekomma så stor
del af lånet, som motsvarar det fullgjorda arbetet, dock så, att icke
någon del af lånet må utbetalas, innan det blifvit i jordeboken antecknadt;
samt att Konungens Befallningshafvande må vara obetaget, att der
lian af serskilda skäl så kan pröfva nödigt, låta, före lånets utbetalande,
genom landtbruksingeniör ytterligare kontrollera det afsynade arbetet.

D. Sättet för lånets återbetalande.

Kommittén, som, enligt hvad redan ofvanföre är sagd!, anser amortering
böra ega rum först efter hela arbetets fullgörande samt dervid
förutsätter att för arbetets utförande eu maximitid af 8 år varder faststäld,
finner i öfrigt rörande betalningen böra stadgas:

1. att vid utgången af året efter det, då arbetet är fullbordadt,
göres första amorteringen;

2. att låntagaren å alla till låns fångna medel betalar ränta efter
4Vs, % om året, hvilken ränta dock för de föregående åren intill början
af det, för hvilket första amorteringen gäldas, lägges till kapitalskulden;

115

3. att lånet bör i sin helhet återbetalas med en tiondedel om året, och
således inom utgången af nio år från första amorteringstiden räknadt.

Vid det fall att låntagare inom den föreskrifna tiden af högst åtta
år icke till fullo utan endast delvis utfört sitt täckdikningsarbete och
sålunda också blott delvis utfått sitt lån, bör han likväl vara. skyldig att
vid utgången af det nionde året, på sätt här ofvan är sagdt, börja amorteringen
af den summa han till låns bekommit.

Har i täckdikningsarbetets utförande afbrott egt rum under tvenne
på hvarandra följande år, anses arbetet afslutadt; hvadan vidare utbetalning
af dertill beviljadt lån ej får ifrågakomma, utan för låntagaren inträder
skyldighet att vid andra årets slut börja lånets återbetalning samt
densamma sedermera i ofvan bestämda ordning fullgöra.

Låntagare, som det önskar, bör i öfrigt vara medgifvet, att, oberoende
af det här förut stadgade återbetalnings sätt, när som helst under lånetiden
sex månader efter skedd anmälan inbetala hela återstående skuldbeloppet
jemte all derå upplupen ogulden ränta.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Kommittén anser
en allmänt genomförd rationel täckdikning vara ett verksamt medel till
åkerjordens förbättring, jordbrukets höjande och jordbruksnäringens stärkande
mot inflytelsen af dåliga konjunkturer, samt sålunda väl förtjena
att af statsmagterna med intresse omfattas och befrämjas; får Kommittén
i sådant hänseende härigenom i underdånighet hemställa, att, med beredande
af för ändamålet nödigt anslag, en förlagsfond för utlemnande af
täckdikningslån af statsmedel bildas, samt, intill dess erfarenheten visat,
huru stor summa årligen erfordras för motsvarande af landets behof, för
de tre första åren bestämmes till sammanlagdt Tre millioner kronor, med
föreskrift att deraf må beviljas lån till högst 1,000,000 kronor om året;
äfvensom att för ordnande af den med fonden afsedda lånerörelse måtte
stadgas, jemte erforderliga detaljbestämmelser i de af Kommittén här
förut angifna hänseenden samt i tillämpliga delar, hvad genom Kongl.
Kungörelsen den 28 September 1883 i afseende på lån ur Odlingslånefonden
föreskrifvits, följande allmänna grunder:

l:o. Förlag till täckdikningsarbeten lemnas af staten med högst
hälften (*/*) af hela kostnaden för täckdikningen, undersökningskostnader
deri inberäknade;

116

2:o. Såsom säkerhet för förlaget erhåller Staten tyst förmånsrätt
i den jordegendom täckdikningen afser;

3:o. Lånet lemnas till 4V2 % ränta;

4:o. De för året till utlåning disponibla medel fördelas af Kongl.
Maj:t på de serskilda länen, efter det från Dess samtliga Befallningshafvande
ingått anmälan om de på grund af inkomne, godkände ansökningar
för hvarje län erforderliga belopp i förhållande till dessa;

5:o. Ansökan om lån inlemnas till Konungens Befallningshafvande,
som öfver densamma beslutar. Ansökningen skall åtföljas dels af bevis
att sökanden har egande- eller dispositionsrätt till den jord, som är afsedd
att dikas, och der han densamma af annan man arrenderar, jemväl bevis
öfver egarens samtycke till egendomens graverande för sådant lån, dels
ock utaf eu, af i Statens tjenst varande landtbruksingeniör upprättad
fullständig dikningsplan jemte kostnadsberäkning och förrättningsmannens
yttrande rörande täckdikningens behöflighet och de sannolika fördelam
e deraf;

6:o. Förlaget utlemnas i mån af arbetets fortgång, dock under förutsättning
att arbetet inom högst åtta år afslutas och att utbetalning
icke får ske flere än en gång om året. Lånemedel må ej utbetalas,
innan det fullgjorda arbetet blifvit besigtigadt och godkändt eller förr
än lånet är i jordeboken antecknadt;

7:o. Besigtning å fullgjordt arbete verkställes antingen af Statens
landtbruksingeniör eller ock af för sådant ändamål af Hushållningssällskapets
i orten Förvaltningsutskott för viss tid förordnad person;

8:o. Lånet amorteras under tio år med en tiondedel hvarje år, som
första gången erlägges vid utgången af året näst efter det, då arbetet
afslutats, och skall den ränta, som intill början af sistnämnde år under
de föregående åren å derunder utbetalte låneandelar från utbetalningstiderna
upplupit, tilläggas kapitalet, samt i beräkningen af skuldbeloppet
och af den årliga kapitalbetalningen ingå;

9:o. Arrendator af statens jord kan ej för dennas täckdikning erhålla
lån ur täckdikningsförlagsfonden, ej heller den som innehar lån ur
odlingslånefonden för den fastighet, som af odlingslånet graveras, innan
gravationen derför upphört att densamma belasta.

117

Bifogande utdrag af Kommitténs protokoll, innefattande undertecknade
Kilmans och de Lavals serskilde meningar, får Kommitén härjemte de
remitterade handlingarne i ärendet återställa.

Stockholm den 1 April 1887.

Underdånigst:

ARVID FR:SON POSSE.

Carl Ekman. A. P. Danielsson.

F. v. Essen.
(Jarl Ifvarsson.

Gustaf de Laval

med reservation.

Christian Boven.

E. Frånckel.
Gustaf Kilman.

med reservation.

O. Ljungqvist.
J. H. Palme.

J. Österman.

118

Reservation af Herr Gustaf Kilman.

Sedan ombud från rikets samtliga Hushållningssällskap vid gemensam öfverläggning
sistlidet år uttalat sig om önskvärdheten deraf att Staten måtte lemna
förlagslån för täckdikning och de utan meningsskiljaktighet ansett dessa låns
storlek skäligen böra bestämmas till två tredjedelar af dikningskostnaden samt
Kung! Landtbruksakademiens Förvaltningskomité uti infordradt underdånigt utlåtande
jemväl, i detta afseende enhälligt, biträdt, hvad förutnämnde ombud föreslagit,
och man sålunda i detta hänseende har stödet af en bestämdt uttalad åsigt
inom de båda korporationer, Indika i frågor berörande jordbruksnäringen väl framför
andra torde få tillmätas sakkunskap och omdömesförmåga, har, vid ärendets
handläggning inom 1886 års ekonomiska komité, denna komités beredningsutskott,
efter sorgfällig pröfning och efter inhemtande af erfarne landtbruksingeniörers
yttranden om de i allmänhet påräkneliga fördelarne af täckdikning och den täckdikade
jordens af dräneringen framkallade värdeförhöjning, äfven för sin del utan
meningsskiljaktighet tillstyrkt samma beräkningsgrund för storleken af dessa lån.
Komitén i sin helhet, som emellertid synes godkänna, hvad beredningsutskottet
anfört såväl om önskvärdheten deraf att vårt lands åkerjord i vidsträcktaste grad
må bli förbättrad genom täckdikning — ett mål som väl med allt större sannolikhet
skulle vinnas ju större lättnad man genom billigt förlag kunde bereda jordbrukaren
— som ock derom att lån för täckdikning, utlemnade på det sätt och
under de kontroller utskottet föreslagit, oaktadt Statens förmånsrätt till säkerhet
för lånens gäldande ingalunda kunna anses förnärma förutvarande inteckningshafvares
rätt (ej ens deras, som ha inteckningssäkerhet efter halfva taxeringsvärdet,
sålunda efter t. ex. hypoteksföreningens inteckningar), utan tvärtom förbättra
dem gifna säkerheter; har allt detta oaktadt funnit skäl att, med godkännande
af utskottets förslager i öfrigt, förorda det täckdikningslån må utlemnas
till belopp motsvarande endast halfva dikningskostnaden. Visserligen har komitén
velat söka motiver härför dels deri att, enligt dess förmenande, lån ur den nyligen
bildade odlingsfonden utlemnas till belopp, som skulle kunna beräknas motsvara
blott halfva kostnaden för den förbättring de afse, dels ock deri att röster inom
riksdagen redan höjts för att anslag till vägbyggnader in. m. hädanefter borde
lemnas endast med hälften af totalkostnaden. Mot dessa skäl torde kunna invändas
dels att, då vid torrläggning och odling af i betydligare grad vattensjuka
trakter utgiften för sjelfva torrläggningen ofta är större än utgiften för den torrlagda
markens derefter följande odling och Staten ur odlingsfonden lemnar lån
till hela torrläggningskostnadens belopp, Staten sålunda, åtminstone i många fall

119

lemnar förlag, och detta dessutom förskottsvis, till mer än halfva totalkostnaden
för de arbeten förslaget afser, dels ock att det ännu torde vara för tidigt tillmäta
det sednare motivet stor betydelse, då Staten ännu i allmänhet i fråga om anslag,
d. v. s. direkt uppoffring från Statens sida, till allmänna arbeten sådana som de
anförda, och ganska ofta äfven i fråga om lån mot mera vansklig säkerhet än den
för täckdikningslånen föreslagna, t. ex. vissa jernvägslån, lemnat två tredjedelar
af totalkostnaden. Vid ärendets afgörande inom komitén synas mig egentligen
två skäl ha blifvit de i sista hand bestämmande, nemligen hänsynen till ett befaradt
motstånd från hypoteksföreningarne i riket och deras målsmän inom riksdagen
och sannolikheten att lättare vinna riksdagens samtycke till ett mindre än
till ett större förlag. Då nu enligt min uppfattning komitén, med mindre hänsyn
till dessa förhållanden, bort företrädesvis pröfva, om den påtänkta lånerörelsen
kan till gagn för landets jordbruk, utan risk för staten och utan förnärmande af
tredje mans rätt, ordnas i den omfattning såväl Hushållningssällskapens ombud
som Kong! Landtbruksakademiens Förvaltningskomité och komiténs eget beredningsutskott
föreslagit, och då vid ärendets afgörande inga för mig öfvertygande
skäl anförts för ändring i dessa förslag, vill jag härmed anmäla min reservation
mot komiténs beslut i denna del och uttala såsom min åsigt, att förlagslån för
täckdikning af åkerjord må, under de vilkor i öfrigt, som komitén föreslagit, utlemnas
till belopp motsvarande två tredjedelar af dikningskostnaden, undersökningskostnaden
deri inräknad.

Stockholm den 1 april 1887.

Gustaf Kilman.

Reservation af Herr De Laval.

Ehuru äfven jag är lifligt öfvertygad om en förökad och förbättrad täckdiknings
stora gagn för jordbruket, och anser att i en sak af så allmän betydelse
det är lofligt och lofvärdt att staten träder emellan till nämnda produktionsförmågas
ökande;

Och ehuru särskildt jag känner mig tilltalad af komitépluralitetens beslut,
att till hälften af kostnadsförslaget i stället för två tredjedelar bestämma lånebidraget
från staten, emedan jag derigenom anser, att dessa penningar skulle
komma ett större antal mindre jordbrukare till godo;

Dock enär komitén funnit sig förhindrad villfara mitt yrkande, att förutom
den anstälda specialutredningen med åtföljande kalkyler i och för täckdikningen,
äfven verkställa en utredning med kalkyler öfver jordbrukets i allmänhet produktionsförhållanden
och omkostnader hos oss och i andra länder samt äfven den
internationela samfärdseln, hvilket yrkande af mig framstäldes på den grund, att
jag är förvissad om, att den vinst, som medelst det i fråga satta täckdiknings -

120

förslaget tillskyndas vårt jordbruk under dess närvarande svåra konjunkturer,
icke förmår uppväga och ersätta det svenska jordbrukets under närvarande ekonomiska
lagstiftning permanenta underlägsenhet;

I hvilken sin vägran komitén låtit sig bestämmas af det henne meddelade
uppdraget i Kong! Maj:ts för henne utstälda nådiga konstitutorial af den 19 mars
1886, genom hvilken tolkning i sjelfva verket ett »noli tangere» fastställes gent
emot den omfattande och ostridiga utredning, jag äfven i och för detta föreliggande
ämne anser nödvändig;

Så återstår mig endast att här uttala min åsigt, att under för handen varande
samfärdsel- och produktionsförhållanden jordbruk, hvilket utgör kombinationen
af faktorerna: sol, luft, nederbörd, brukning af areal och verldsmarknaden, ej
mera i Sverige lönande bedrifves, hvadan jag, med gillande af nämnda täckdikningsförslag
såsom i och för sig rationelt, dock nödgas föreslå, att det ännu måtte
till ingen åtgärd föranleda såsom under för handen varande omständigheter ej
blott gagnlöst, utan dessutom vilseledande.

Stockholm den 2 april 1887.

Gustaf de Laval.

121

Bil. Lift. T).

TILL KONUNGEN.

Sedan Hushållningssällskapens ombud, enligt beslut vid sammanträde
den 18 februari 1886, hos Eders Kong]. Maj:t genom Landtbruksakademiens
Förvaltningskommitté gjort underdånig anhållan om föreslående
bos riksdagen, att för lån ur odlingsfonden, med bibehållande
af den för närvarande bestämda annuitet eller 8 %, räntan måtte nedsättas
från nu stadgade 4J/- % till 4 % å det oguldna kapitalbeloppet;
hafva handlingarne rörande denna anhållan, till hvilken, uti infordrade
utlåtanden, Landtbruksakademiens Förvaltningskommitté förordat, men
Kongl. Statskontoret deremot funnit sig icke kunna tillstyrka bifall, åt
Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 1 påföljande juli öfverlemnats
till den, för afgifvande af förslag till åtgärder för upphjelpande af
den ekonomiska ställningen i landet den 19 mars sistlidne år tillsatte
kommitté för att, vid fullgörande af det densamma lemnade uppdrag,
tagas i öfvervägande; och får, med anledning häraf, sistnämnde kommitté,
nu efter behandling af ifrågavarande ärende, deruti afgifva underdånigt
yttrande.

Kommittén delar dervid visserligen Landtbruksakademiens Förvaltningskommittés
uttalade åsigter, så väl om önskligheten deraf att odlingsfonden
måtte blifva i största möjliga utsträckning använd för beredande
af nya fält för jordbrukets utveckling och för ernående af de mera
medelbara fördelar, hvilka i klimatiskt hänseende kunna ''vinnas genom
torrläggning i större skala af sänka trakter, som ock derom, att en
möjligast låg ränta å odlingslånen måste antagas befordra ett allmännare

122

anlitande af dylika lån. Men kommittén anser likväl berörde uppfattning’
icke ensam för sig erbjuda tillräckliga skäl, för att, sedan genom
Kongl. kungörelsen den 18 maj 1885 medgifvits nedsättning af räntan
för odlingslånen från 5 % till 41 3 %, staten redan nu skulle derutöfver
ytterligare nedsätta räntan.

Såsom grundsats vid statens utlåning synes det nemligen kommittén
städse böra fasthållas, att staten väl må kunna lemna förlag åt
allmännyttiga företag, men icke bör göra uppoffringar till den enskildes
fördel; och, med tillämpning af denna grundsats, lärer ett medgifvande
i den begärda riktningen väsendtligen böra bero på den kostnad anskaffandet
af medel till odlingslånen kan beräknas för staten medföra.

Visserligen har nu riksgäldskontoret under sednare tid lyckats upptaga
lån till så låg ränta, att af dem förlagslån synas böra kunna, utan
förlust för statsverket, lemnas till 4 %, men denna låga räntefot har ej
ens på den utländska penningemarknaden ännu vunnit den stadga, att
den skäligen torde böra läggas till grund för framtida beräkningar, och
inom landet lära, i saknad af ett ordnadt inhemskt fondsystem, erforderliga
penningar för ändamålet svårligen kunna så billigt upplånas.

Den möjlighet synes således icke vara utesluten, att staten, vid anskaffande
framdeles af erforderliga medel till odlingslån, måhända icke
kan betinga nog billiga vilkor, för att kunna, utan förlust, utlemna dessa
lån till 4 och om emellertid räntenedsättning medgifvits, skulle deraf,
i förutsatta händelsen, nödvändiggöras en ränteförhöjning, som helt visst
skulle förorsaka skadliga rubbningar i odlingsarbetenas gång och väcka
åtskilligt missnöje, livilket allt torde böra undvikas.

I betraktande torde ock böra komma, att, såsom af riksdagens för
år 1886 församlade revisorers berättelse om granskning af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning framgår, staten för närvarande å hela
sin skuld betalar en medelränta af omkring 4,34 %; hvadan, om man
tager denna siffra till utgångspunkt för beräkningen under uppställande
såsom regel att staten, oberoende af tillfälliga fluctuationer inom penningemarknaden,
icke bör utlemna förlag till billigare ränta, än den dess
upplånade medel i allmänhet draga, och i förevarande fall till omförmälde
räntesats skäligen bör lägga statens förlust genom efterskänkande
af ränta på fänta under de första fem åren af lånetiden, statens verkliga
utgift för de till odlingslån använda medel, belöper sig till helt
nära 41/* %.

123

Vid sådant förhållande och på grund af här ofvan i öfrigt anförda
skäl, finner sig kommittén föranlåten, att till den af Hushållningssällskapens
ombud gjorda ifrågavarande framställning, huru förtjent af beaktande
densamma under andra omständigheter kunde vara, för närvarande
i underdånighet afstyrka bifall.

De remitterade handlingarne återställas härjemte.

Stockholm den 1 april 1887.

Underdånigst

ARVID FR:SON POSSE.

Carl Ekman.

E. Frånckel.
Gustaf de Laval.

A. P. Danielsson.
Carl Ifvarsson.

O. Ljungqvist.

J. H. Palme.

F. v. Essen.
Gustaf Kilman.
Christian Lovén.

J. Österman.

STATISTISKA TABELLER

OCH

B I AGB A M

UTARBETADE AF

KOMITÉN FÖR AFGIFVANDE AF FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER I SYFTE ATT
UPPHJELPA DEN EKONOMISKA STÄLLNINGEN I LANDET.

STOCKHOLM

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN
1887.

TABELLEKNAS INNEHALL.

	Sid.			Sid.
Tab. N:r 1. Folkmängden i olika länder.........	5.	Tab. K:r 22.	Kreatursstocken åren 1866—1884	25.
Tall. Kr 2. Ärliga folkmängdstillväxten inom		Tab. N:r 23.	In- och utförsel af spanmål åren
olika länder åren 1861—1880.....................	(i.	1866—1885		26.
Tab. N:r 3. Befolkningsrörelsen inom olika län-		Tab. Kr 24.	In- och utförsel af kreatur och
der åren 1871—1880 .............................	7.	ladugårdsprodukter åren 1866—1885............	28.
Tab. N:r 4. Befolkningsrörelsen i Sverige åren		Tab. Kr 25.	Sammandrag af landtbruksingeniö-
1866—1885 ..........................................	8.	rernas förrättningar åren 1866—1885 .........	30.
Tab. N:r 5. Fastighetsvärde åren 1866—1886..	10.	Tab. Kr 26.	3ergshandteringen åren 1866—1885	31.
Tab. Kr 6. Uppskattad inkomst åren 1866—		Tab. Kr 27.	Fabriksverksamheten åren 1866—
1886 ....................................................	11.	1885 ........		32.
Tab. N:r 7. Lagfarna köp å fast egendom åren		Tab. Kr 28.	Värdet af handelsomsättningcn
1866—1885 ........................................	12.	åren 1866—	1885 ..................................	33.
Tab. N:r 8. Inteckningar i fast egendom åren		Tab. Kr 29.	Värdet af Sveriges varubyte med
1866- 1885 ..........................................	13.	främmande länder åren 1866—1885 ............	34.
Tab. N:r 9. Intecknad gäld länsvis vid slutet af		Tab. K:r 30.	Yärdot af Sveriges in- och utförsel-
åron 1881—1885....................................	14.	varor gruppvis åren 1871—1885 ................	36.
Tab. N:r 10. Utsökningsmål och konkurser åron		Tab. Kr 31.	Handelsflottan åren 1875 och 1885..	45.
1861 i—1885 ..........................................	15.	Tab. Kr 32.	In- och utgående fartyg med last
Tab. N:r 11. Lagsökningar och konkurser läns-		åren 1876—	1885 ....................................	45.
vis åren 1881—1885 ..............................	16.	Tab. Kr 33.	Af svenska fartyg inseglade brutto-
Tab. N:r 12. Fångantal, för kringstrykande och		frakter åren	1876—1885...........................	45.
bettlande häktade samt för brott och förseelser		Tab. N:r 34.	Markegångspriset å hvete åren
sakfäldo åren 1866—1885 ........................	17.	1866—1886		46.
Tab. Kr 13. Sparbankerna i riket åren 1866—		Tab. Kr 35.	Markegångspriset å råg åren 1866—
1884....................................................	18.	1886 .......		48.
Tab. N:r 14. Arbetsprisen åron 1866—1884 ...	19.	Tab. Kr 36.	Markegångspriset å korn åron
Tab. N:r 15. Fattigvården i riket åren 1866—		1866—1886		50.
1885 ..................................................	20.	Tab. Kr 37.	Markegångspriset å hafre åren
Tab. N:r 16. Fattigvården länsvis åren 1875,		1866—1886		52.
1880 och 1885 .......................................	21.	Tab. Kr 38.	Markegångspriset å ärter åren
Tab. N:r 17. Jord vidd ..............................	22.	1866—1886		54.
Tab. N:r 18. Jordförbättringar.....................	22.	Tab. Kr 39.	Markegångspriset å smör åren
Tab. Kr 19. Utsäde .................................	22.	1866—1886		56.
Tab. N:r 20. Skörd af säd och potatis åren		Tab. Kr 4U.	Statens jornvägar åren 1866—1885	58.
1874—1886 ..........................................	23.	Tab. Kr 41.	Tolegrafinrättningen åren 1866—
Tab. Kr 21. Skörden af säd och potatis re-		1885 .......		60.
ducerad till rågvärde .............................	24.	Tab. Kr 42.	Posttrafiken åren 1875—1885 ...	61.

Tab. N:r 1.

Folkmängden i olika länder,

Land.	F	o 1 k m ä n g	d.	Årlig tillväxt, %■
1800 *.	1870 *.	1880 *.	1861-70.	1871—80
1 Ryssland ..............................	69,50» ),000	76,474,289	85,500,0» )0	<»■96	1*12
Tyska riket...........................	38,137,410	41,058,792	45,393,000	0*74	1*01
Österrike—Ullgarn ...............	33,108,529	35,880,000	37,882,712	0''81	0*53
Frankrike..............................	35,821,383	37,100,000	37,672,048	0*31	0*15
Storbritannien och Irland......	29,321,288	31,845,379	35,241,482	»>83	1*02
Italien .................................	25,016,801	26,801,154	28,459,628	0*69	0*59
Spanien.................................	15,658,531	16,809,913	16,705,242	0*71	- 0*06
Belgien.................................	4,650,000	5,040,00»)	5,520,009	»)*S1	0*91 1
Sverige.................................	3,859,728	4,108,525	4,505,008	0*77	0*92 !
j Portugal ..............................	3,693,362	3,990,570	4,3» »6,554	0*78	0*77 j
Nederländerna m. Luxemburg	3,505,000	3,780,000	4,222,000	0*76	1*11 \|
Schweiz ..............................	2,507,170	2,669,147	2,846,102	0*63	.0*64
Finland.................................	1,746,725	1,773,612	2,060,782	0*15	1*51
Danmark..............................	1,608,362	1,784,741	1,969,039	1*05	0*99
Norge...................................	1,608,653	1,741,621	1,914,000	0*80	0*95
Balkanhalfön ........................	? 15,000,000	? 16,000,000	? 18,000,000	—	-
Hela Europa	284,743,000	300,918,flint	332,258,000	0*75	0*80
SärsMdt:
Bayern .................................	4,689,837	4,863,450	5,337,255	0*37	0*93
Sachsen.................................	2,225,240	2,556,244	2,997,565	1*40	1*60
Wiirttemberg........................	1,720,708	1,818,539	1,981,565	0*55	0*86
Österrike..............................	18,884,598	20,385,498	22,144,244	0*77	0*83
Ungarn.................................	14,223,931	15,500,000	15,738,468	0*86	0*15
England med Wales ............	20,066,224	22,712,266	25,974,439	1 ‘25	1*35
Skotland ..............................	3,062,294	3,360,018	3,735,573	0*93	1*07
Irland .................................	5,798,967	5,412,377	5,174,836	- 0*67	- 0*44
Nordamerikas Förenta Stater	31,443,321	38,558,371	50,155,783	2*06	2*67

* Eller rid folkräkningstillfället närmast detta år; i hvarje fall med tio års mellanrum.

Tab. N:r 2.

Årliga folkmängdstillväxten inom olika länder

	1861—1870.			1871—1880.
1.	Sachsen ....................................	Imo %	1.	Sachsen ...................................	1*60 %
2.	England med Wales ...............	1''25 »	2.	Finland ....................................	1*51 »
3.	Danmark .................................	1-05 »	3.	England med Wales ...............	1*35 »
4.	Ryssland .................................	0*96 »	4.	Ryssland .................................	1*12 »
5.	Skotland .................................	0’93 »	5.	Nederländerna .........................	1*11 »
6.	Un garn ....................................	0*86 »	6.	Skotland .................................	1*07 »
7.	Storbritannien och Irland.........	0-83 »	7.	Storbritannien och Irland.........	1*02 »
8.	Österrike—Ungarn ..................	0-81 »	8.	Tyska riket..............................	1*01 »
9.	Belgien ....................................	0*81 »	9.	Danmark .................................	0*99 »
10.	Norge.......................................	0‘80 »	10.	Norge.......................................	0*95 »
11.	Portugal .................................	0*78 »	11.	Bayern ....................................	0*93 »
12.	Sverige....................................	0*77 »	12.	Sverige ...................................	0*92 »
13.	Österrike .................................	0*77 »	13.	Belgien ....................................	0*91 »
14.	Nederländerna ........................	0*76 »	14.	Wiirttemberg ...........................	0*86 »
15.	Tyska riket..............................	0*74 »	15.	Österrike .................................	0*83 »
16.	Spanien....................................	0*71 »	16.	Portugal .................................	0*77 »
17.	Italien ....................................	0*69 »	17.	Schweiz..................................	0*64 »
18.	Schweiz....................................	0*63 »	18.	Italien ....................................	0*59 »
19.	Wurttemberg ...........................	0*55 »	19.	Österrike—Ungarn ..................	0*53 »
20.	Bayern ....................................	0*37 »	20.	Frankrike.................................	0*15 »
21.	Frankrike.................................	0*31 »	21.	Ungarn ....................................	0*15 »
22.	Finland...................................	0*15 »	22.	Spanien...................................	1 O o 03 V
23.	Irland......................................	1 O cs -q	23.	Irland.......................................	—0*14 »
	Europa.................................	0*75 »		Europa.................................	O CO Ö
	Nordamerikas Förenta Stater	2*06 »		Nordamerikas Förenta Stater	2*67 »
	1861—70:			1871—80:
	Europa................................	0*75 »		Europa.................................	0*80 »
	Sverige ...............................	0*77 »		Sverige...............................	0*92 »

Tal). N:r

Befolkningsrörelsen inom olika länder åren 1871—1880.

	I. Årliga antalet ingångna äktenskap bland 1,000 invånare.
1.	Ullgarn ............	......................... 10*23	9.	Danmark...............................	7*83
2.	Ryssland ..........	......................... 9*17	10.	Schweiz ..............................	7*70
3.	Tyskland .........	......................... 8*68	11.	Italien.................................	7*61
4.	Österrike ..........	........................ 8*41	12.	Belgien..................................	7*21
5.	Finland.............	........................ 8*30	13.	Norge ..................................	. .. 7*20
6.	England.............	....................... 8*u	14.	Skotland..............................	7*18
7.	Frankrike........	........................ 8*04	15.	Sverige .............................	(i*8i
8.	Nederländerna .	......................... 8*04
	II.	Årliga antalet lefvande födde	bland 1,000 invånare.
1.	Ryssland............	........................ 49*4	9.	Skotland .............................	..... 34-8
2.	Ungarn ...........	......................... 43*i	10.	Belgien ................................	..... 32*1
3.	Österrike .........	......................... 39*2	11.	Danmark .............................	..... 31*5
4.	Tyskland .......	....................... 39*o	12.	Norge....................................	..... 30*8
5.	Finland ............	......................... 36*9	13.	Schweiz................................	..... 30*(i
G.	Italien...............	.......................... 36*5	14.	Sverige.................................	..... .*{« 5
7.	Nederländerna...	......................... 36*i	15.	Frankrike............................	..... 25-5
8.	England ...........	...................... 35*5
		III. Årliga antalet aflidne bland 1,000 invånare.
1.	Norge ...............	.......................... 16*9	9.	Frankrike..............................	..... 23*7
2.	Sverige ............	.......................... 18*3	10.	Nederländerna.......................	..... 24*i
3.	Danmark............	.......................... 19*5	11.	Tyskland ..............................	..... 27*o
4.	England ............	.......................... 21*4	12.	Italien .................................	..... 29*o
5.	Skotland............	.......................... 21*6	13.	Österrike ..............................	..... 31*6
6.	Finland ............	.......................... 22-2	14.	Ryssland ..............................	..... 35*7
7.	Belgien..............	.......................... 22*5	15.	Ungarn .................................	..... 41*i
8.	Schweiz ............	......................... 23*4
	IV.	Årliga öfverskottet af födde	bland 1,000 invånare.
1.	Finland ............	........................ 14*7	9.	Nederländerna .....................	..... 12*o
2.	England ............	.......................... 14*i	10.	Belgien ................................	9*6
3.	Norge ...............	......................... 13*9	11.	Österrike .............................	7*6
4.	Ryssland.............	......................... 13*7	12.	Schweiz................................	7*2
5.	Skotland.............	.................... 13*2	13.	Italien .................................	6*9
G.	Sverige .............	......................... 13*2	14.	Ungarn ...............................	2*o
7.	Danmark............	......................... 12*0	15.	Frankrike.............................	1*8
8.	Tyskland ..........	......................... 12*o

Tält. N:r 4.

Befolkningsrörelsen i

A. Absoluta tal.

o	Ingångna äkten- skap.	Lefvande födde.	Aflidne.	(ifver-skott af födde.	Känd utvan- dring.	Känd invan- dring.	Beräknad folk- ökning.	Uppgifven folk- ökning.
Ärligen 18<ifi -70	24,929	123,658	85,554	38,104	20,526	89	17,667	10,877
1871—7"......	30,020	131,033	78,114	52,919	12,893	1,505	41,531	42,953
187 « — 80	29,713	136,427	82,166	54,261	17,161	2,988	40,088	36,475
1881—85.....	29,566	135,206	80,710	54,496	34,966	4,276	23,806	23,420
År	27,797	136,989	82,666	54,323	7,206	63	47,180	46,536
» C.7 .....	25,440	128,832	82,072	46,760	9,334	49	37,475	35,004
» fi8 ......	22,833	114,955	87,807	27,148	27,024	47	171	- 22,601
» fi!> ......	23,503	117,677	92,775	24,902	39,064	138	- 14,024	- 14,323
» 70 ......	25,072	119,838	82,449	37,389	20,003	147	17,533	9,768
» 1871 ......	27,187	127,333	72,046	55,287	17,450	173	38,010	35,652
» 72......	29,470	126,983	68,802	58,181	15,915	293	42,559	46,235
» 73 ......	31,257	131,643	73,525	58,118	13,580	1,547	46,085	47,560
» 74 ......	31,422	133,249	87,760	45,489	7,791	2,705	40,403	43,587
» 75 ......	30,762	135,958	88,439	47,519	9,727	2,805	40,597	41,732
» I87fi ......	31,184	135,890	86,334	49,556	9,418	3,212	43,350	46,422
» 77 .....	30,674	138,476	83,175	55,301	7,610	3,288	50,979	54,829
» 78 ......	29,151	134,464	81,418	53,046	9,032	2,841	46,855	47,321
» 70 ......	28,635	139,043	77,152	61,891	17,637	2,592	46,846	47,038
» 80 ......	28,919	134,262	82,753	51,509	42,109	3,009	12,409	-13,233
» 1881 ......	28,301	132,804	80,800	52,004	45,992	2,957	8,969	6,577
» 82 ......	28,967	134,300	79,406	54,894	50,178	3,567	8,283	6,870
» 83 ......	29,449	132,875	79,487	53,388	31,605	4,153	25,936	24,480
» 84 ......	30,200	138,745	81,077	57,668	23,560	4,911	39,019	40,853
» 85 ......	30,911	137,308	82,781	54,527	23,493	5,792	36,826	38,321

Sverige åren 1866—1885.

B. På 1,000 invånare.

O Årligen 18(16—70	Ingångna äkten- skap.	Lefvande födde.	Aflidne.	Öfver-skott af födde.	Känd utvan- dring.	Känd invan- dring.	Beräknad folk- ökning.	Uppgifven folk- ökning.
5''99	29*7	20*5	9-2	4*9		4*3	2*6
1871—75 .....	7-02	30*7	18*3	12*4	3*o	0*4	9*8	10*o
1876-80	6-60	30*3	18*3	12*o	3*8	0*6	8*8	8*i
1881—85 .....	6''42	29*4	17*5	11*9	7*6	0*9	5*2	5*i
År 1866 ......	6*72	33*i	20o	13*1	1*7	_	11*4	11*2
» 67 ......	6*09	30*8	19*6	11*2	2*2	—	9*o	8*4
» 68 ......	5''46	27*5	21*o	6*5	6*5	—	0*o	--5*4
* 69 ......	5*64	28*3	22*3	6*0	9*4	o*i	— 3*3	— 3*4
» 70 ......	6*02	28*8	19*8	9*o	4*8	0*i	4*3	2*3
» 1871 .....	6*49	30*4	17*2	13*2	4-2	0*1	9*i	8*5
» 72......	6*93	30*o	16*3	13*7	3*6	0*1	10*2	11*0
» 73 ......	7*31	30*8	17-2	13*6	3*2	0*4	10*8	11*1
» 74 ......	7*27	30*9	20-3	10*6	1*8	0*6	9*4	10*1
» 75 ......	7*05	31*2	20*3	10*9	2*2	0*7	9*4	9*6
» 1876 ......	7*08	30*8	19*6	11*2	2*1	0*7	9*8	10*5
» 77 ......	6*83	31*i	18*7	12*4	1*7	0*7	11*4	12*3
» 78 ......	6*47	29*8	18*i	11*7	2*o	0*6	10*3	10*5
> 79 ......	6*29	30*5	16*9	13*6	3*9	0*6	10*3	10*3
» 80 ......	6*32	29*4	18*i	11*3	9*2	0*7	2*8	— 2*9
» 1881 ......	6*19	29*i	17*7	11*4	10*1	0*6	1*9	1*4
» 82......	6*33	29*4	17-4	12*0	11*0	0*8	1*8	1*5
» 83 .....	6*43	28*9	17*3	11*6	6*9	0*9	5*6	5*3
» 84 .....	6*53	30*o	17*5	12*5	5*i	1*1	8*5	8*8
» 85 ......	6*63	29*4	17-7	11*7	5*o	1*2	7*9	8*2
								2

Tub. N:r .T.

Fastighetsvärde (i kronor) åren 1866—1886.

	Taxeringsvär	d e.	Värdet af L	evillningsfri fastighet.
	Jordbruks- fastighet.	Annan fastighet.	Summa.	Tillhörig staten.	Tillhörig menigheter, undervisnings-	Summa.
				vork 0. d.
o Årligen
1866—70	1,705,406,414	497,314,041	2,202,720,455	43,779,302	73,032,599	116,811,901
1871-75	1,732,437,439	558,594,550	2,291,031,989	49,323,240	86,053,538	135,376,778
1876-80	1,990,900,812	802,380,774	2,793,281,586	100,606,815	117,417,585	218,024,400
1881—85	2,199,246,538	1,051,569,507	3,250,816,045	145,979,734	148,631,071	294,610,805
År 1866..	1,774,677,486	484,451,329	2,259,128,815	41,451,891	67,692,555	109,144,446
» 67..	1,694,197,834	493,030,150	2,187,227,984	43,420,356	70,905,643	114,325,999
» 68	1,695,606,743	502,388,202	2,197,994,945	43,776,227	74,301,019	118,077,246
» 6!)	1,695,591,742	507,702,414	2,203,294,156	44,712,782	75,452,198	120,164,980
» 70..	1,666,958,265	498,998,111	2,165,956,376	45,535,253	76,811,581	122,346,834
» 1871	1,668,737,369	507,210,424	2,175,947,793	45,771,179	79,435,181	125,206,360
» 72..	1,674,548,018	517,394,452	2,191,942,470	48,086,774	81,254,831	129,341,605
» 7.‘5..	1,757,693,123	552,221,124	2,309,914,247	49,550,526	85,281,032	134,831,558
» 74..	1,778,264,387	591,673,063	2,369,937,450	50,524,293	88,877,216	139,401,509
. J5	1,782,944,298	624,473,689	2,407,417,987	52,683,427	95,419,430	148,102,857
» 1876..	1,897,320,405	716,917,728	2,614,238,133	62,078,439	104,919,940	166,998,379
» 77..	1,897,617,103	748,531,702	2,646,148,805	81,037,246	110,577,056	191,614,302
» 78.	1,876,102,295	783,316,013	2,659,418,308	107,671,281	115,363,277	223,034,558
» 79	2,142,564,918	869,253,366	3,011,818,284	123,739,227	125,596,608	249,335,835
» 80..	2,140,899,341	893,885,060	3,034,784,401	128,507,884	130,631,042	259,138,926
» 1881..	2,136,872,214	925,655,823	3,062,528,037	134,038,166	136,048,197	270,086,363
» 82..	2,187,563,004	981,693,631	3,169,256,635	143,669,980	143,280,678	286,950,658
» 83..	2,189,035,105	1,024,415,435	3,213,450,540	144,844,763	146,576,760	291,421,523
» 84..	2,241,073,922	1,137,111,452	3,378,185,374	150,535,223	156,599,028	307,134,251
» 85..	2,241,688,447	1,188,971,193	3,430,659,640	156,810,537	160,650,692	317,461,229
» 1886..	2,241,417,645	1,233,219,549	3,474,637,194	156,449,154	166,979,777	323,428,931

Tab. N:r 6.

Uppskattad inkomst (i kronor) åren 1866—1886.

	Af kapital.	Af allmän tjenst eller pension.	Af enskild tjenst eller pension.	Af rörelse, yrke eller eljest.	Summa.	Uppskat- \| tad in-komst på hvarje inv. Kr.
Årligen I8(i(i—70	16,831,606	32,616,956	18,161,767	92,816,647	160,426,976	39
1871—75	18,227,326	36,952,577	24,079,501	145,839,044	225,098,448	53
18 7 <*—8 0.........	22,343,156	50,564,361	38,417,740	174,960,014	286,285,271	64
1881—85 .........	26,050,230	56,870,943	45,537,755	198,517,121	326,976,049	71
År 18<i(> .........	17,768,785	30,937,769	18,839,397	94,975,203	162,521,154	39
» (»7 .........	17,129,100	31,831,729	18,833,073	93,183,356	160,977,258	39
» (»8 .........	16,642,778	33,203,202	18,216,649	90,541,734	158,604,363	38
* 11 il .........	16,440,388	33,460,386	16,929,612	91,823,977	158,654,363	38 \|
» 7« .........	16,176,979	33,651,696	17,990,104	93,558,965	161,377,744	39
» 1871 .........	16,367,542	33,931,464	18,122,757	102,171,263	170,593,026	41
. 72 ........	16,900,777	34,431,293	19,646,408	119,332,094	190,310,572	45
» 7:i .........	17,761,175	35,347,529	23,112,685	150,232,465	226,453,854	53
» 74 .........	19,690,185	38,323,744	27,828,447	178,712,652	264,555,028	61
» 7 5 .........	20,416,954	42,728,857	31,687,207	178,746,744	273,579,762	63
» 187(1 ........	20,938,408	46,378,185	37,849,572	176,471,367	281,637,532	64
* 77 .........	21,999,436	48,676,258	39,295,257	185,147,336	295,118,287	66
» 78 ........	22,601,604	50,866,935	39,647,437	181,326,876	294,442,852	65
» 79 .........	22,912,335	52,851,559	37,935,440	160,541,805	274,241,139	60
» 80 .........	23,263,995	54,048,869	37,360,995	171,312,687	285,986,546	63
» 1881 .........	24,484,692	55,039,565	39,493,330	185,479,830	304,497,417	67
» 82 .........	24,863,196	55,759,777	44,121,330	193,414,448	318,158,751	70
» 83 .........	26,011,460	57,077,879	46,569,635	201,900,322	331,559,296	72
» 84 ........	26,960,282	56,966,431	46,960,665	201,022,357	331,909,735	72
» 85 ........	27,931,522	59,511,065	50,543,813	210,768,648	348,755,048	75
» 1880 ........	27,885,519	60,739,298	53,210,998	203,129,183	344,964,998	73

Tdh. N:r 7.

Lagfarna köp å fast egendom åren 1866—1885.

	o A landsbygden.	I städerna.	I hela riket.
	Summa kronor.	Deraf efter utmät-ning eller konkurs.	Summa kronor.	Deraf efter utmät-ning eller konkurs.	Summa kronor.	Deraf efter utmät-ning eller konkurs.
		Kronor.	%■	Kronor.	%■	Kronor.	%>■
Årligen
1866—70.....	72,704,498	9,384,697	12''D	18,866,179	3,801,175	20-i	91,570,677	13,185,872	14''4
1871—75......	106,945,633	3,558,679	3-3	36,562,429	1,904,621	5-2	143,508,062	5,463,300	3-8
1876—SO......	104,495,464	4,797,799	4*6	40,058,300	2,032,983	5-i	144,553,764	6,830,782	4*7
1881—85......	103,267,926	5,384,538	5*2	93,562,750	2,826,655	3-o	196,830,676	8,211,193	4-2
År 1860 ......	67,558,941	7,363,242	10-9	22,880,929	1,676,328	7-3	90,439,870	9,039,570	10''o
» 87 ......	71,528,916	10,153,455	14''2	21,101,779	2,914,026	13-9	. 92,730,694	13,067,481	14-i
- 68 ......	74,712,185	11,111,212	14''9	17,210,692	4,229,289	24''6	91,922,877	15,340,501	16-7
»> 09 ......	72,447,619	9,139,372	12-6	17,639,855	5,909,481	33-5	90,087,474	15,048,853	16-7
» 70 ......	77,174,828	9,156,204	11-9	15,497,640	4,276,753	27-e	92,672,468	13,432,957	14-s
» 1871 ......	73,157,014	7,638,090	10-4	19,484,927	4,291,881	22-0	92,641,941	11,929,971	12-9
» 72 ......	97,489,304	5,672,320	5*8	26,034,617	2,125,512	8-2	123,523,921	7,797,831	6''3
>» 73 ......	138,892,922	1,990,228	1-4	44,951,770	1,104,493	2*5	183,844,692	3,094,721	1*7
» 74 ......	125,707,352	1,145,707	0*9	49,881,667	662,625	1*3	175,589,019	1,808,332	1-0
» 75 .....	99,481,571	1,347,052	1''4	42,459,165	1,338,594	3-2	141,940,736	2,685,646	1*9
» 1870 ......	119,037,172	2,380,515	2''0	43,439,685	1,666,626	3-8	162,476,857	4,047,141	2*5
» 77 ......	106,778,553	1,512,265	1*4	43,892,904	863,587	2-0	150,671,457	2,375,852	1*6
» 78 ......	93,090,161	2,211,052	2-4	31,963,050	1,848,607	5-8	125,053,211	4,059,659	3-2
» 79 ......	94,268,229	8,585,681	9-1	33,290,682	2,759,086	8’3	127,558,911	11,344,767	8-9
» 80 ......	109,303,206	9,299,483	8-5	47,705,178	3,027,010	6’3	157,008,384	12,326,493	7-9
.. 1881 ......	105,380,438	8,125,818	7-7	54,528,864	2,520,437	4-6	159,909,302	10,646,255	6-7
» 82 ......	102,434,443	4,551,966	4-4	55,897,575	2,078,901	3-7	158,332,018	6,630,867	4*2
» 83 ......	109,457,584	5,021,866	4*6	68,734,572	2,615,242	3-8	178,192,156	7,637,108	4-3
» 84 ......	99,358,419	3,567,917	3-6	89,192,481	3,243,887	3-6	188,550,900	6,811,804	3-6
» 85 ......	99,708,748	5,655,123	5’7	199,460,259	3,674,809	1*8	299,169,007	9,329,932	3-1

Tub. 1V:r 8.

Inteckningar i fast egendom åren 1866—1885.

		Å	a n d s b y g d	e n.		städerna
		Beviljade.	Förnyade.	Dödade.	Beviljade.	Förnyade.	Dödade.
				K r o	n o r.
Ärligen
1866—70	38,055,289	41,791,559	16,993,561	11,088,552	14,627,837	5,137,231
1871—75.....	43,150,963	44,536,451	16,549,835	19,691,481	16,949,853	5,907,407
1876—80	66,563,576	53,409,899	16,596,599	27,837,504	16,656,323	5,599,675
1881—85......	55,356,735	57,843,031	20,236,470	48,944,057	27,851,344	6,563,612
o År	1866	35,659,992	35,038,559	9,861,780	14,722,747	16,697,054	3,892,657
»	67	36,427,870	46,241,626	11,603,306	12,022,343	17,125,454	4,018,685
	68 ......	41,024,116	47,729,421	26,263,576	10,734,949	13,221,984	5,419,760
»	69	44,702,220	32,492,739	18,508,226	9,282,939	12,839,763	6,527,572
»	70	32,462,248	47,455,452	18,730,919	8,679,781	13,254,928	5,827,479
»	1871 ......	32,839,853	62,034,813	17,997,835	9,022,621	15,311,368	6,091,371
»	73 ...	37,398,256	45,373,219	18,629,904	12,159,267	16,561,885	6,172,201
»	7 It	43,947,399	40,894,983	15,210,229	18,557,366	15,439,796	6,143,656
»	74 .....	46,291,663	38,665,075	16,588,427	28,907,752	18,512,359	6,288,677
»	75 ......	55,277,643	35,714,164	14,322,782	29,810,400	18,923,859	4,841,1.29
»	1876 .....	53,355,345	42,237,182	11,993,882	25,667,044	18,513,322	5,775,314
»	77 ......	62,631,603	48,366,735	13,478,596	29,932,891	15,863,114	4,981,662
»	78 ......	74,200,584	48,561,426	15,942,542	26,309,492	14,811,272	3,959,698
»	79	75,861,899	60,060,203	16,765,690	25,588,552	15,052,848	4,882,441
»	80 ......	66,768,451	67,823,949	24,802,284	31,689,541	19,041,061	8,399,262
»	1881 ......	56,086,738	63,529,461	21,059,266	37,665,338	20,587,239	7,212,012
»	83 ......	54,269,580	53,019,389	24,858,743	40,110,654	22,786,520	5,856,857
»	83 ......	50,802,686	53,239,162	16,724,653	46,601,664	30,149,429	7,037,412
»	84 ......	58,0.69,662	57,709,477	20,116,200	55,702,247	34,592,146	6,044,685
»	85 ......	57,555,011	61,717,665	18,423,490	64,640,384	31,141,386	6,667,093

Tab, 1V:r 9.

Intecknad gäld länsvis vid slutet af åren 1881—1885.

L ä n.		Intec	k n a d t b Kronor.	1 o p p.		Intecknings-beloppet i % af taxerings-värdet..
1881.	1882.	1883.	1884.	1885.	1881.	1885.
Stockholms stad...		143,026,000	160,029,000	177,531,000	209,041,000	243,252,000	52-3	60-4
Stockholms 1	än...	39,914,000	40,145,000	40,654,000	42,062,000	43,411,000	35-3	34-e
TJpsala	»...	36,089,000	37,077,000	38,907,000	41,598,000	42,850,000	40-2	42-2
Södermanlands	» ...	34,241,000	35,718,000	38,328,000	40,307,000	41,866,000	33-2	36-9
Östergötlands	» ...	93,021,000	93,414,000	95,618,000	99,611,000	101,670,000	43-s	44-8
Jönköpings	» ..	41,733,0< )0	42,920,000	42,857,000	44,225,000	44,851,000	36-9	36-4
Kronobergs	» ...	28,048,000	28,228,000	28,747,000	29,691,000	30,461,000	37-8	39-o
Kalmar	» ..	56,994,000	58,152,000	59,834,000	61,442,000	63,957,000	43-o	44''5
Gotlands	» ...	14,830,000	15,671,000	15,708,000	15,867,000	16,188,000	34''9	37-9
Blekinge	» ...	28,723,000	29,221,000	30,297,000	31,829,000	32,476,000	43-o	44-3
Kristianstads	» ...	56,743,000	56,539,000	60,075,000	63,358,000	65,907,000	37-3	40''9
Malmöhus	»...	137,063,000	141,742,000	147,642,000	150,614,000	159,041,000	36-4	39-e
Hallands	» ...	28,827,000	30,111,000	31,344,000	32,041,000	33,004,000	40-2	40-5
Göteborgs o. Bohus		78,273,000	83,589,000	87,756,000	89,279,000	93,553,000	39-7	40-6
Elfsborgs	» ..	49,272,000	50,973,000	52,121,000	54,092,000	54,949,000	37-j	40-9
Skaraborgs		61,350,000	65,990,000	68,472,000	71,660,000	74,196,000	36-2	41-7
Vermlands	»...	44,320,000	43,041,000	42,343,000	39,704,000	40,831,000	33''2	29-i
Örebro	»...	49,414,000	50,013,000	50,397,000	51,665,000	51,984,000	37-7	38-7
Vestmanlands	» ...	32,902,000	32,621,000	32,843,000	32,308,000	29,260,000	34-e	29-s
Kopparbergs	»...	27,094,000	28,030,000	27,615,000	27,442,000	27,045,000	31-i	28-4
Gefleborgs	» ...	48,516,000	44,772,000	45,015,000	44,153,000	46,696,000	47-o	38-7
V esternorrlands	»...	26,875,000	29,630,000	30,357,000	30,594,000	30,265,000	31-4	29-8
Jemtlands	»...	11,410,000	12,485,000	13,405,000	14,385,000	16,123,000	33-e	43-2
Vesterbottens	» ...	10,412,000	10,547,000	9,998,000	10,014,000	10,441,000	26-9	21-6
Norrbottens	»...	9,410,000	9,827,000	10,152,000	10,423,000	11,049,000	28-s	28-9
Riket	1,188,500,000	1,230,485,000	1,278,016,00(1	1,337,336,000	1,405,326,000	38-s	409

Tält. N:r JO.

Utsökningsmål och konkurser åren 1866—1885.

•	Afgjorda utsöknings-	Till betalning ådömdt skuldbelopp, Kr.	Ingifna konkurs- och urarfva-ansökningar.
	mål.	Summa.	På 100,000 inv.	Ä landot.	I städerna.	I riket.
Årligen 1806—70	75,553	15,904,115	381,147	3,051	1,465	4,516
1871—75 ....................	19,477	4,975,620	115,786	804	585	1,389
1876-80................	39,562	11,787,167	260,190	1,990	1,277	3,267
1881—85 ..................	23,521	8,605,305	186,256	1,998	1,601	3,599
År 1866 ....................	79,200	17,576,753	422,518	2,553	1,531	4,084
» 67 ...................	89,649	20,472,249	487,936	3,284	1,809	5,093
» 68 .....................	88,731	16,548,872	396,563	3,798	1,730	5,528
69 ....................	73,060	14,919,115	358,739	3,554	1,271	4,825
» 70 ....................	47,124	10,003,588	239,979	2,067	986	3,053
» 1871 ...................	26,508	5,943,148	141,363	1,071	628	1,699
'' » 72 .................	18,156	4,272,774	100,527	757	516	1,273
» 73 ....................	14,824	3,556,301	82,744	612	444	1,056
» 74 ....................	14,867	4,242,594	97,720	583	558	1,141
» 75 .....................	23,029	6,863,285	156,578	998	779	1,777
» 1876 ...................	27,133	7,534,021	170,079	987	762	1,749
» 77 .....................	33,522	9,099,415	202,906	1,294	994	2,288
» 78 .....................	58,827	15,145,091	334,191	2,561	1,511	4,072
» 79 .....................	47,100	16,461,635	359,511	3,085	1,733	4,818
» 80 .....................	31,227	10,695,675	234,263	2,024	1,387	3,411
» 1881 ....................	22,944	8,169,906	178,684	1,794	1,432	3,226
» 82 ....................	22,950	8,076,009	176,366	1,873	1,488	3,361
» 83 .....................	21,705	7,530,000	163,568	1,792	1,535	3,327
» 84 ....................	24,020	8,906,666	191,770	2,198	1,575	3,773
» 85 ....................	25,988	10,343,943	220,894	2,333	1,975	4,308

Tab. N:r 11.

Lagsökningar och konkurser länsvis åren 1881—1885.

L ii n.	Inkomna lagsökningsmål.	Ingifna konkurs- och urarfva-ansökningar.
I medeltal åren 1881-1885.	År 1885.	I medeltal åren 1881-1885.	År 1885.
Summa.	På 10,000 inv.	Summa.	På 10,000 inv.	Summa.	På 10,000 inv.	Summa.	På 10,000 inv.
Stockholms stad		1,990	105	2,636	125	638	33-e	923	43*9
Stockholms	län ...	802	54	938	63	79	5''4	104	7*o
Upsala	» ...	923	82	1,131	98	89	7-9	106	9*2
Södermanlands	» ...	346	23	400	27	61	4-i	74	4*9
Östergötlands	» ...	1,499	57	2,144	80	167	6*3	236	8*8
Jönköpings	» ...	1,427	73	1,593	81	in	5-7	130	6*6
Kronobergs	» ...	1,818	108	2,409	144	82	4-9	90	5''4
Kalmar	» ...	2,600	107	3,369	140	147	6-1	183	7*o
Gotlands	» ...	898	169	628	119	54	10*2	50	9-5
Blekinge	)> .	2,253	162	2,252	161	107	7*7	105	7*5
Kristianstads	» . .	2,461	108	2,424	107	145	6*4	134	5-9
Malmöhus	»	1,778	51	1,668	47	293	8*4	299	8*4
Hallands	» ...	2,277	169	2,272	167	87	6*5	95	7*o
Göteb. o. Bohus	» ...	2,619	98	2,091	75	344	12*9	326	11*7
Elfsborgs	» ...	3,308	117	3,471	123	212	7*5	220	7*8
Skaraborgs	» ...	3,388	133	3,800	150	191	7*5	238	9*4
Vermlands	» ...	2,099	80	1,888	73	106	4*i	119	4-6
Örebro	» ...	884	49	910	50	50	2*8	50	2*7
Vestmanlands	» ...	818	64	934	71	69	5*4	77	5*9
Kopparbergs	» ...	2,133	112	2,081	108	87	4-6	97	5*o
Gefleborgs	» ...	2,246	123	2,179	115	138	7*6	141	7-4
Vesternorrlands	» ..	2,840	161	3,661	200	186	10*5	268	14*g
Jemtlands	» ...	2,325	266	3,232	352	74	8*5	124	13*5
Vesterbottens	» ...	1,346	123	1,955	173	35	3*2	66	5*8
Norrbottens	» ...	1,972	212	2,128	222	47	5-o	53	5*5
	Riket	47,050	102	52,194	112	3,599	7*8	4,308	9*2
SärsMldt:
Stockholm ........		1,990	105	2,636	124	638	33*6	923	43*9
Göteborg...........		454	56	392	44	203	25*o	204	23*o
Malmö...............		280	68	259	59	93	22*6	102	23*2
Norrköping........		30	11	30	11	20	7*2	13	4*6
Gefle.................		129	67	125	61	28	14*6	34	16*6
Karlskrona........		296	158	229	120	19	10*i	15	7*8
Jönköping ........		104	57	131	68	29	16*o	45	23*5
Upsala .............		259	150	334	171	31	18*o	41	21*o

Tab. N:r 12.

Fångantal, för kringstrykande och bettlande häktade samt för
brott och förseelser sakfälde åren 1866—1885.

.....		Fångar i under	medeltal året.	Häktade för sysslolöst kring-strykande och bettlande *.	För brott och för-seelser sakfälde *.	Deraf för gröfre brott sakfälde.
		Summa.	På 10,000 invånare.	Summa.	På 10,000 invånare.	Summa.	På 10,000 invånare.	Summa.	På 10,000 invånare.
o Årligen
isr.fi	—70	5,964	14''3	4,058	9’7	32,244	77*5	2,323	5*6
1871	—75 ...	4,981	11-7	4,228	9-9	39,879	93*i	1,832 \|	4*3
1876	—Sfi .	4,381	9*7	7,173	1 5*9	53,421	118*7	1,723	3*8
1881	—85...	4,086	8-9	5,884	12-8	55,878	121*4	1,852	4-o
År 18fifi ...	5,018	12-i	3,576	8-c	34,210	82*7	1,744 \|	4*2
»	fi7	5,308	12-7	3,661	8-s	30,775	73*7	2,016	4''8
»	«8 ...	6,305	l5-o	4,583	Ilo,	32,365	77*3	2,980	7*1
»	(it)	6,864	16-5	4,585	Ilo)	32,770	78*7	2,884	6*9 1
»	70	6,324	15-2	3,884	9-3	31,098	74*7	1,992	4*8
» 1871 ...	5.710	13''6	4,357	10-4	33,311	79*o	1,993	4-8
»	72 ...	5,393	12-8	4,222	10o)	35,142	83*i	1,796	4*2
»	72 ...	4,906	11-5	3,627	8-5	39,020	91*3	1,724	4-o
»	74 ...	4,482	10''4	3,767	8*7	43,620	101*0	1,809	4-2
»	75 ...	4,416	10-i	5,168	11*8	48,303	110*7	1,836	4-2 1
» 187« ...	4,447	10-1	6,473	14*7	53,453	121*3	1,558	3*5
»	77 ...	4,289	9-6	7,299	16*4	53,415	119*8	1,634	3*7 j
»	78 ...	4,300	9*5	7,449	16*5	50,012	110*9	1,685	3*7
»	7!)	4,387	9-0	7,662	16*8	53,847	118*2	1,781	3*9
»	80 .	4,482	9#8	6,981	15*3	56,377	123*8	1,957	4*3
»	1881 ..	4,348	9.5	7,106	15*6	58,306	127*6	1,959	4*3
	82 ..	4,322	9-4	6,960	15*2	59,600	130*3	2,012	4-4
1)	82 ..	4,000	8-7	5,799	12*6	56,076	122*i	1,724	3*8
»	84 ..	3,896	8-4	5,426	11*7	53,603	115*9	1,749	3*8
»	85 ..	3,862	8-3	4,131	8*9	51,804	lll*i	1,816	3*9

* Utan afdrag för häri mer än en gång inräknade personer.

Tält. N;r 13.

Sparbankerna i riket åren 1866—1884.

		Antal sparbanker.	lin spar-bank på	Antal delegare vid årets slut.		Delegarnes	Medel- värdet af hvarje spar- banks- bok, kr.
		I stä-der.	A lan-det.	Sum- ma.	antal inv.	insätta be-lopp, kr.	uttagna be-lopp, kr.	innestående be-hållning, kr.
0 Årligen 1860—70	88	126	214	19,559	297,586	12,978,825	10,852,655	45,011,261	151
1871	—75 ..	92	193	285	15,168	560,722	33,506,417	22,820,272	104,941,211	186
1876	— 80 ..	93	252	345	13,120	754,649	32,292,772	36,279,406	142,891,786	189
1881	— SI...	103	266	369	12,490	866,998	48,859,571	41,735,651	185,500,446	214
□ År	1866...	ST	108	195	21,337	259,407	9,394,427	9,390,796	37,758,599	146
»	67 .	88	115	203	20,668	275,083	10,670,179	10,242,938	40,069,366	146
»	68 . .	88	128	216	19,320	289,557	11,594,459	11,018,486	42,723,407	148
»	60	88	134	222	18,733	309,526	13,825,404	11,607,999	47,128,320	152
»	70 .	89	146	235	17,738	354,357	19,409,657	12,003,056	57,376,611	162
»	1871	91	1G8	259	16,232	415,667	25,811,580	14,572,060	71,694,016	172
»	72..	93	173	266	15,979	486,339	30,768,651	18,484,307	87,7.39,515	180
»	73	92	179	271	15,860	563,857	35,962,7 66	21,939,102	106,256,037	188
»	74 ..	92	212	304	14,281	645,041	39,929,334	26,974,440	124,897,789	194
»	75 ...	93	232	325	13,487	692,706	35,059,755	32,131,451	134,119,697	194
»	1876	93	243	336	13,184	734,080	36,068,949	32,622,724	144,296,760	197
»	77 ...	93	245	338	13,268	757,501	31,433,692	36,559,544	146,127,365	193
»	78...	94	255	349	13,060	757,108	26,812,877	39,917,540	139,914,761	185
»	70	94	260	354	13,045	754,004	27,617,953	37,403,925	136,564,383	181
»	80	93	258	351	13,045	770,551	39,530,389	34,893,299	147,555,662	191
f »	1881 ...	101	257	358	12,772	803,615	44,719,813	37,358,533	162,121,031	202
	82...	103	259	362	12,649	842,754	46,316,904	40,208,827	176,110,252	209
	83...	103	266	369	12,476	891,352	51,687,503	42,029,969	194,493,928	218
»	84 ...	103	282	385	12,064	930,269	52,714,064	47,345,274	209,276,573	225

Tab. W:r 14.

Arbetsprisen (i kronor) åren 1866—1884.

Vanlig

årslön

Värdet

af stat

D a g s v e

rtsj

r i s.

för

och lön för

Sömma r-,

Vinte r-,

dräng

piga

för

man.

för qvinna.

för

man.

för qvinna.

i husbondes
kost.

dräng.

piga.

Högsta.

Lägsta. Högsta.

Lägsta.

Högsta.

Lägsta. jHögsta.

Lägsta.

Årligen

18(i(i—70

103

280

175

1-55

0*74

0*86

0*38

1*02

0*47

0*57

0*27

IS71—75...

154

375

214

2-54

1*09

1*17

0*54

1*64

0*75

0*81

0*37

187(i—80

153

378

221

2-22

1*00

1*13

0*52

1*48

0*72

0*78

0*37

1881—84...

154

369

216

2-09

1*01

1*12

0*53

1*40

0*71

0*77

0*37

År 1866 ...

115

286

178

1''67

0*82

0*94

0*41

1*15

0*52

0*61

0*29

» 67 ...

105

279

174

1 ’53

0*75

0*84

0*38

1*03

0*49

0*57

0*27

» 68 ..

278

175

1''50

0*73

0*81

0*38

0*97

0*45

0*56

0*26

» 69 ...

276

173

1*50

0*09

0*84

0*37

0*97

0*44

0*56

0*26

» 70 ...

1C1

279

176

1*56

0*71

0*85

0*36

0*98

0*47

0*57

0*26

» 1871 ...

113

295

182

1*81

0*85

0*91

0*42

1*11

0*56

0*62

0*29 ]

'' » 72 ...

145

366

208

2*33

1*11

1*08

0*57

1*51

0*74

0*73

0*38

» 72 ...

168

408

225

2*80

1-22

1-27

0*39

1.78

0*85

0*86

0*41

» 74 ...

170

403

226

2*88

1*14

1*29

0*57

1.87

0*83

0*91

0*40

» 75

176

402

229

2*88

1/13

1*29

0*55

1*92

0*78

0*93

0*39 ;

» 1876 ...

174

422

243

2*72

1*13

1*34

0*36

1*88

0*82

0*91

0*38 i

» 77 ...

165

393

234

2*33

1*00

1*18

0*56

1*55

0*80

0*81

0*40

» 78 ...

147

353

206

2*12

0*96

1*02

0*51

1*37

0*68

0*70

0*36

137

356

209

1*96

0*94

1*06

0*48

1*29

0*o i

0*71

0*35

j» 80 ...

140

366

213

1*98

0*93

1*07

0*49

1*29

0*65

0*73

0*35

» 1881 . .

140

364

213

2*05

0*96

1*09

0*49

1-34

0*05

0*78

0*35

» 82 ...

158

365

217

2*05

0*98

1*09

0*53

1*37

0*71

0*74

0*38

» 83 ...

162

374

216

2*08

1*06

1*11

0.55

1*42

0*77

0*74

0*38

» 84 ...

156

373

218

2*17

1*05

1*18

0*55

1*45

0*70

0*81

0*37

Tub. N:r 15.

Fattigvården i riket åren 1866—1885.

		Absoluta antalet understödstagare.	Understödstagare i % af folkmängden.
lliket.	Landsbygden.	Städerna.	Riket.	Lands- bygden.	Städerna.
Årligen
1 SCO—70	194,763	159,229	35,534	4-74	4''37	6*82
1871—75 ..................	180,885	—	—	4-21	—	—
1870—80 .................	203,620	159,209	44,411	4-51	4-14	6*56
1881—85 ..................	223 698	170,622	53,076	4-85	4''43	6*97
o År	1800	160,520	129,914	30,606	3‘86	3-58	6*07
»	07....................	179,887	145,421	34,466	4''29	3*97	6*68
»	08.....................	211,656	173,178	38,478	5-07	4*73	7*36
»	09.................	217,373	179,968	37,405	5''23	4*95	7*09
»	70.....................	204,378	167,665	36,713	4’90	4*62	6*80
»	1871.....................	178,188		—	4‘24	—	—
»	72.....................	173,950	—	—	4-09	—	—
»	7».....................	169,503	—	---	3-94	—	—
»	74....................	188,993	148,870	40,123	4’35	3*99	6*61
»	75....................	193,793	152,509	41,28 4	4’42	4*05	6*04
»	1870 ...................	190,852	150,577	40,275	4''31	3*97	6*30
»	77.....................	193,046	152,203	40,843	4*30	3*98	6*16
»	78....................	201,461	158,413	43,048	4-15	4*11	6*32
»	79....................	213,207	165,321	47,886	4’66	4*26	6*85
»	80....................	219,532	169,532	50,000	4''81	4*39	7*14
»	1881....................	225,296	172,741	52,555	4''93	4*48	7*31
»	82.....................	2-24,392	171,865	52,527	4*90	4*47	7*12
»	82.....................	223,974	171,218	52,756	4’87	4*45	6*96
»	84.....................	222,915	169,613	53,302	4''80	4*40	6*78
»	85.....................	221,911	167,673	54,238	4-74	4*33	6*67

Tab. N:r 16.

Fattigvården länsvis åren 1875, 1880 och 1885.

	Absoluta antalet understöds-	Understödstagar	o i %
		tagare.		af områdets folkmängd.
	1875.	ISSO.	1885.	1875.	1880.	1885.
A. Landskommuner.
Stockholms län..................	4,749	5,243	5,440	3-69	3-79	3*91
Upsala » ..................	3,072	3,143	3,148	3-43	3-39	3-38
Södermanlands » ..................	4,584	4,996	5,144	3-65	3''83	3-92
Östergötlands » ..................	10,688	11,246	11,430	4-81	5-03	5''19
Jönköpings » ..................	8,897	9,060	8,452	5-23	5-17	4-87
Kronobergs » ..................	8,989	8,787	8,629	5''61	5''37	5''41
Kalmar * ..................	9,989	11,229	11,526	4*57	5-13	5''41
Gotlands » ..................	1,237	1,417	1,324	2-57	2-97	2-88
Blekinge » ................	4,693	4,847	5,902	4-43	4-43	5-32
Kristianstads » ..................	7,770	8,677	8,039	3''55	3-95	3-74
Malmöhus » ..................	9,178	9,607	8,702	3-55	3’C6	3*36
Hallands » ..................	4,367	4,958	4,546	3-67	4-12	3-80
Göteb. o. Bohus » ..................	9,775	10,352	9,762	5''88	6''06	5-56
Elfsborgs » ................b	11,974	13,451	12,186	4-43	4-95	4-62
Skaraborgs » ...................	9,358	10,239	10,038	3''94	4-26	4-28
Vermlands » ..................	13,221	14,702	14,361	5-25	5-87	5-97
Örebro » ..................	7,341	8,487	8,389	4-42	5-05	5"02
Vestmanlands » ..................	4,385	5,045	4,975	4*13	4-58	4-43
Kopparbergs » ..................	5,144	6,809	6,531	2''88	3-76	3-54
Gefleborgs » ..................	3,739	4,550	5,022	2-76	3-os	3-20
Vesternorrlands » .................	3,368	4,390	5,367	2-45	2-85	3-18
Jemtlands » ..................	949	1,33()	1,485	1-29	1*65	1''69
V esterbottens » .................	2,786	3,475	3,847	2-92	3-35	3*51
Norrbottens » ..................	2,256	3,492	3,428	2-90	4-id	3-85
B. Stadskommuner.
Stockholm ..............................	9,732	10,556	12,857	6-38	6‘25	5-96
Göteborg-.................................	5,659	6,607	7,726	8-59	8-05	8-49
Malmö....................................	2,243	2,931	3,035	6''98	7-70	6''82
Norrköping..............................	2,271	2,905	2,701	8-58	10-87	9-48
Öfriga städer ........................	20,935	26,366	27,431	6’25	6-96	6-47
Köpingar (8 år 1885) ............	444	635	488	4-66	5-39	5-48

Tab. N:r 17.

Jordvidd.

	Hektar.	I % af hela egovidden • (land).
	1865.	1875.	1884.	1865.	1875.	1884.
Trädgård ........................... Åker och annan odlad jord ...	20.927	28,324	32.986	Oo 5	0*0 7	0"08
2,333,341	2,737,116	3,000,014	5''77	6-7 3	7-68
Naturlig äng ....................	1,925,274	1,930,139	1,944,024	4''7D	4''7 5	4''7 8
Skogbärande mark ..............	?	16,443,282	17,741,804	?	40-43	43-62
Åkerns användning: *)				I % af äkerjot	den: *)
Höstsäd..............................	405,215	412,180	445,085	17-37	15-06	14-85
Vårstråsäd .......................	718,901	907,531	1,029,208	30'' so	33-ic	34-31
Baljväxter.......................	53,414	55,490	57,465	2’29	2-18	1*92
Spånadsväxter .....................	14,864	13,988	10,385	0"64	0*51	0-35
Potatis ..............................	128,352	151,037	156,676	5''50	5-52	5" 2 2
Andra rotfrukter.................	6,813	11,508	15,003	0-2 9	0’42	0''50
Bete .................................	93,795	137,913	145,931	4-02	5-04	4''86
Grässkörd...........................	399,865	624,227	704,493	17-14	22-81	23-4 8
Andra växtslag...................	5,677	2,484	2,695	0''24	0"09	0"09
Träde................................	365,308	403,876	419,268	15-66	14-76	13-99

Tab. N:r is. Jordförbättringar.

	Nyodling.	Vatten- aftappning.	Under- dikning.	Ängs- vattning.	Mergling.	Skogssådd.	Skogs- plantering.
Årligen			H	e k t a	r.

1866-1870	13,744	5.745	14,647	1,337	12,763	2,397	1,077
1871—1875 .........	12,214	4.930	23,641	933	18,148	2.584	1.536
1876-1880 .........	12,354	3.736	37,100	1.261	22,431	3,415	2,331
1881—1884 ........	11,932	5.051	33,208	2,315	21,687	4,485	3,239

Tab. N:r 19. Utsäde.

Sädesslag.	H	k t 0 1 i t	0 r.	I % af samfälda utsädet utgjorde de resp. utsädes-beloppen.
1865.	1875.	1884.	1865.	1875.	1884.
Hvete.................................	125,872	165,418	178,052	2-9 0	3''25	3’18
Råg .................................	932,443	955,955	1,021,151	21-51	18-79	18-21
Korn ...............................	768.890	802,932	772,236	17-73	15-76	13-77
Hafre................................	2,002.680	2,656,493	3,098,009	46-19	52-15	55''25
Blandsäd .........................	282.664	284.821	331,170	6-52	5-72	5-90
Baljväxter...........................	175,694	178,849	185,036	4-0 5	3-59	3-30
Lin och hampa ..................	41,688	34,370	20,966	0*96	0" 7 0	0''37
Bohvete och raps..................	6.000	1,707	974	0" 1 4	0''04	0"02
Summa	4,335,931	5,080,545	5,607,594	100-00	lOO-oo	lOO-oo

*) Rörande den bristande öfvorcnsstämmelsen mod ofvan meddelade uppgifter å hela åkervidden se den
ofhciela jordbruksstatistiken.

Tab. N:r 20.

Skörd af säd och potatis åren 1874—1886.

		Korntal.	Hektoliter.	Korn tal.	Hektoliter.	Korntal.	Hektoliter.	Korntal.	Hektoliter.
		Hv	ete*).	Råg- *).	Korn.	H	afre.
Ärligen
1874—Sfi...	7''23	1,199,100	7-07	7,006,100	6-87	5,393,200	6''2G	17,892,400
1870—80	7-07	1,182,300	7*04	6,796,600	6''82	5,399,100	6-36	17,449,600
1881—85...	7-eo	1,188,000	6-95	7,146,700	6-97	5,471,100	6-47	19,540,400
o År	1874	8-33	1,212,600	7-36	7,014,300	5*65	4,394,700	4*38	10,964,800
»	75 ...	7''44	1,182,200	7''48	7,202,500	7-21-1	5,707,000	6''71	17,292,100
»	1870	7-14	1,188,700	7-15	6,815,800	0*24	5,015,900	5''G3	14,426,600
»	77 ...	5''87	1,031,3(0	6-06	5,780,600	5-73	4,670,300	6-37	16,814,900
»	78 ...	7-81	1,262,200	7-40	7,139,700	7*55	5,907,600	6''79	18,405,100
»	70 ...	G-83	1,184,900	6-93	6,766,700	7*io	5,561,600	6''54	18,443,200
»	80 ..	7*69	1,244,600	7*64	7,480,200	7-47	5,840,200	6t>9	19,158,200
»	1881 ...	4-50	783,300	5*73	5,859,300	6*56	5,141,600	6''3G	18,609,900
»	83 ...	7-74	1,330,500	7-07	7,203,100	7-84	6,092,900	7-20	21,597,300
»	83 ..	G’37	1,094,900	C>T)2	6,712,600	6''89	5,397,100	6-34	19,181,000
»	84 ..	8’og	1,347,000	7*64	7,863,800	7-45	5,912,800	6-53	20,029,300
»	85 ...	8-25	1,380,300	7-80	8,092,900	6''13	4,781,000	5-93	18,284,000
»	1880	7-.se	1,339,600	7*09	7,144,800	7-38	5,659,500	6''08	19,394,200
o Ärligen	Blandsäd.	Balj	växter.	Po	tat is.	Sädesskördens vigt i centner.
1874—80...	7-16	2,130,800	5''88	976,100	6-93	18,178,900	46,	552,000
1870-80...	7-07	2,041,400	5-89	1,001,200	6-85	17,974,600	45,	414,360
1881-85...	7''42	2,244,600	5-92	953,lön	6-05	17,949,000	48,	119,470
0 Är	SS74 ...	5-43	1,523,900	4-11	700,900	7-70	19,287,900	35,	329,500
»	75 ...	7-35	2,047,700	7’09	1,185,000	7*78	19,569,000	47,	450,900
»	1870	G-48	1,858,500	5’09	943,400	7*51	19,572,800	41,	343,640
»	77 ...	G-03	1,863,700	5-30	903,200	5-90	15,523,900	38,	496,920
»	78 ...	7-52	2,148,900	0"22	1,096,500	7-20	18,885,200	49,	121,680
»	70 ...	7-22	2,131,100	5*90	1,020,300	5*02	13,200,700	46,	368,020
	SO	7-DO	2,204,800	6-30	1,042,800	8-55	22,690,300	Öl,	741,530
»	1881 ...	G-89	2,061,000	4-70	730,900	7-39	19,612,100	41,	869,330
»	83 ...	8-01	2,368,800	6-47	1,056,100	5-04	13,675,700	53,	843,330
»	83 ...	7-32	2,237,300	6éoo	1,002,501:	C’91	1.8,732,800	46,	769,740
»	84 ...	7''63	2,319,000	6-15	997,700	6-88	19,112,000	52,	915,580
»	85 ...	7-25	2,237,100	6-20	978,100	7-05	18,612,400	47,	399,350
»	1880 ...	7-89	2,698,600	6-25	1,032,200	6-99	17,850,400	52,	226,500

*) Korntalet för hvete och råg afser endast höstsäden.

Tab. 1V:r 21.

Skörden af säd och potatis reducerad till rågvärde.1)

I, ii It.	Hela skörden. Hektoliter.	Antal hektoliter per invånare.
A rligen 1876—1880.	Årligen 1881—1885..	1886.	O Årligen 1876-1880.	Ärligen 1881-1885.	1886.
Stockholms............	1,100,100	1,295,200	1,550,400	8‘2	8*8	10-4
Up sala ..................	1,125,200	1,304,000	1,423,900	10-4	11-6	12-2
Södermanlands ......	1,228,200	1,266,900	1,504,500	8-5	8-g	10-0
Östergötlands.........	2,290,000	2,366,100	2,368,900	8*5	8-9	8-8
Jönköpings............	1,316,000	1,321,100	1,223,300	6-8	6*7	6-2
Kronobergs...........	1,206,700	1,166,700	1,127,400	7-i	7-0	6-s
Kalmar..................	1,536,800	1,589,800	1,491,200	6*3	6-5	6''2
Gotlands ...............	554,400	775,900	764,400	10-1	14-6	14-5
Blekinge .............	856,21 it)	942,300	870,700	6-4	6-8	6-2
Kristianstads.........	2,791,500	2,833,800	2,610,200	12-i	12-4	11-5
Malmölms ............	4,302,700	4,585,700	4,894,700	12-5	13-i	13-7
Hallands ..............	1,304,500	1,444,300	1,407,000	9*7	10-7	10-3
Göteborgs o. Bohus	1,257,100	1,253,500	1,202,800	4-9	4-7	4-3
Elfsborgs...............	2,155,900	2,087,400	2,065,100	7-4	7-4	7-3
Skaraborgs ............	2,557,600	2,768,600	2,478,900	9-9	10-9	9-8
Vermlands ...........	1,439,700	1,386,600	1,329,100	5*4	5*3	5*i
Örebro..................	1,169,200	1,257,300	1,363,900	6.4	7-o	7-5
Vestmanlands ......	1,016,000	1,175,100	1,331,300	8-0	9-i	10-1
Kopparbergs ........	931,800	1,028,600	1,075,800	4-9	5*4	5*0
Gefleborgs ............	664,500	672,700	815,500	3-9	3-7	4-3
Vesternorrlands.....	518,600	50( ),60( •	676,400	3-2	3''2	3-7
Jemtlands..............	280,100	290,100	351,300	3-5	3-3	3-8
Vesterbottens.........	350,400	379,900	468,700	3-4	3-5	4-i
Norrbottens...........	342,900	339,800	391,200	3-9	3*6	4-i
Riket	32,856,100	34,6112,060	34,786,666	7-2	7-4	7-4

’) Reduktionen lian tillgått på det sätt, att 10 hektoliter råg satts lika med 7 hl. hvete, 11 hl. korn.
17 hl. hafre, 14 hl. blandsäd, 8 hl. baljväxter och 30 hl. potatis.

Tah. N:r 22.

Kreatursstocken åren 1866—1884.

O Årligen 18f.fi—	Hästar.	Nöt- kreatur.	Får.	Svin.	Getter.	Hela krea-tursstocken reducerad till enheter af nöt-kreatur. *)	Mot 1,000 inbyggare 3varade antal nöt-krcaturs-enheter.
424,288	1,908,502	1,502,009	348,510	125,251	2,570,003	016
1871—75.....	449,282	2,118,214	1,633,043	404,116	121,681	2,788,909	049
\|S7« Sfi	462,958	2,205,518	1,524,037	424,826	114,722	2,878,240	637
1881—84 .....	469,377	2,265,675	1,397,095	445,376	102,155	2,940,476	039
År 18(ifi ......	437,159	1,983,112	1,644,781	386,606	131,711	2,667,058	641
» «7 ......	433,959	1,977,137	1,621,981	362,371	125,884	2,654,509	633
» fi8 .....	401,019	1,741,992	1,409,195	300,021	122,423	2,374,508	569
» «9 ......	420,859	1,874,369	1,539,079	339,248	121,911	2,531,704	609
7(1 ......	428,446	1,965,900	1,595,009	354,303	124,320	2,622,176	629
» 1871 ......	438,090	2,026,330	1,036,201	382,811	124,673	2,094,973	041
» 72 ......	446,309	2,103,319	1,659,644	401,202	118,438	2,772,300	052
» 73......	455,907	2,181,394	1,695,434	421,795	121,840	2,856,328	665
» 74 ......	440,809	2,094,329	1,565,251	399,356	117,546	2,757,930	635
» 75 ......	459,297	2,185,700	1,608,087	415,416	125,908	2,863,007	653
» 187 (i ......	460,757	2,189,216	1,588,541	431,671	120,234	2,871,099	648
» 77 ......	458,977	2,162,637	1,534,461	425,718	116,813	2,837,431	633
» 78 ......	464,642	2,210,962	1,536,410	431,072	116,732	2,889,229	638
» 7!» ......	465,592	2,237,016	1,503,310	410,470	112,160	2,902,342	634
» SO ......	404,820	2,227,757	1,457,462	419,197	107,663	2,891,100	633
» 1881 ......	459,093	2,191,636	1,377,386	419,258	102,444	2,846 108	623
» 82 ......	469,619	2,257,048	1,388,324	430,648	102,895	2,918,437	637
» 83 ......	472,787	2,287,013	1,412,494	454,708	101,784	2,957,095	642
» 84 ......	470,008	2,327,003	1,410,177	476,889	101,496	3,040,2642)	655

l) "Vid reduktionen har 1 nötkreatur antagits — 2/s häst = 10 får = 4 svin = 12 getter = 5 renar,
hvarjemte 2 unghästar eller 2 ungnöt satts lika med ett fullvuxet djur. 2) Häri inberäknadt det för året uppgiga
antalet renar 184,000.

Tab. N:r 23.

In- och utförsel af span -

I. Omalen.

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)■	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•
		H e k t o I i	t e i		Hektoliter.	Hektoliter.
o Årligen		Hvete.			Råg.		Korn och malt.
1866—70	44,570	72,040	+	27,470	747,340	42,610	— 704,730	106,540	383,650	+ 277,110
1871—75	14,690	111,410	+	96,720	796,620	49,710	— 746,910	73,430	519,230	+ 445,800
1876-SO	73,550	107,750	+	34,200	1,482,760	41,510	— 1,441,250	171,880	507,120	+ 335,240
1881—85..	564,660	10,460	—	554,200	2,118,600	15,330	— 2,103,270	222,070	381,490	+ 159,420
År 1881 ...	518,920	3,880	_	515,040	1,688,890	3,820	— 1,685,070	226,960	303,120	+ 76,160
» 1883 ...	515,760	3,710	—	512,050	1,846,260	4,520	— 1,841,740	148,650	595,210	+ 446,560
» 1883	618,410	15,790	—	602,620	2,353,160	15,670	— 2,337,490	232,010	447,360	+ 215,350
» 1884 ...	582,970	7,670	—	575,300	2,122,220	38,180	— 2,084,040	239,880	340,300	+ 100,420
» 1885 ...	587,240	21,280	—	565,960	2,582,450	14,470	— 2,567,980	262,860	221,450	— 41,410
o Årligen		Hafre.			Vicker.	Ärter och åkerhönor.
1866—70	8,030	3,423,950	+	3,415,920	2,770	540	— 2,230	30,600	7,190	— 23,410
1S71—75	8,370	4,502,740	4- 4,494,370	1,170	840	— 330	7,590	24,980	+ 17,390
1876—80	24,340	5,369,360	!-	5,345,020	3,070	2,500	570	22,730	29,300	+ 6,570
1881—85...	44,920	4,664,080	4-	4,619,160	3,110	2,540	— 570	14,080	21,980	+ 7,900
År 1881 ...	59,610	4,207,180	Jr	4,147,570	3,670	640	— 3,030	25,970	21,120	— 4,850
» 1883 ...	20,310	5,155,060	+	5,134,750	11,180	390	— 10,790	19,930	12,630	— 7,300
» 1883 ...	18,610	5,559,791	+	5,541,180	460	2,400	f 1,940	6,860	18,030	+ 11,170
» 1884 ..	77,830	3,610,850 +	3,533,020	100	3,470	+ 3,370	15,610	32,330	+ 16,720
» 1885 ...	48,250	4,787,520 +	4,739,270	150	5,780	+ 5,630	2,000	25,770	+ 23,770

mål åren 1866—1885.

II. Malen.

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•
	Kilogram.	Kilogram.
Årligen		Gryn.			Rågmjöl.
i stil! 71)	165,584	58,907	— 106,677	24,453,259	197,932	— 24,255,327
1871—75..................	145,801	56,416	89,385	27,914,209	641,873	— 27,272,336
1876-80..................	213,813	106,226	107,587	35,805,775	843,920	— 34,961,855
1881—85..................	77,275	169,330	+ 92,055	20,507,759	2,461,852	— 18,045,907
År 1881 .................	127,002	116,787	10,215	11,064,526	62,227	— 11,002,299
» 1883 .................	58,370	160,343	f 101,973	14,865,891	2,056,581	— 12,809,310
» 1883 ..................	54,956	166,940	4- 111,984	22,862,461	1,828,646	— 21,033,815
» 1884 ..................	58,(>51	187,874	+ 129,823	20,854,674	4,297,544	— 16,557,130
» 1885 ..................	87,998	214,708	+ 126,710	32,891,242	4,064,261	- 28,826,981
Årligen		Hvetemjöl.		Andra slag.
1866—70	11,244,590	512,497	— 10,732,093	446,602	45,492	— 401,110
1871—75......... .......	15,731,282	2,419,293	— 13,311,989	296,686	58,252	— 238,434
1876—80 .................	29,258,517	2,382,109	— 26,876,408	434,326	6,793	— 427,533
1881—85..................	30,738,735	5,212,301	— 25,526,434	814,987	26,149	— 788,838
År 1881 ..................	18,757,824	627,463	— 18,130,361	398,397	8,252	— 390,145
» 1883 ..................	22,549,420	4,451,611	— 18,097,809	645,890	16,757	629,133
» 1883 ................	33,880,121	6,868,548	— 27,011,573	710,225	42,358	— 667,867
» 1884 ..................	39,150,388	7,253,232	— 31,897,156	1,086,170	37,061	— 1,049,109
» 1885 .................	39,355,924	6,860,650	— 32,495,274	1,234,255	26,319	— 1,207,936

Idb. N:r 24.

In- och utförsel af kreatur och

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•
Årligen		Hästar,	st.		Nötkreatur, st.
1806—70	665	1,336	+	671	233	15,438	4"	15,205
1871—75......	1,582	2,218	+	636	662	20,107	4-	19,445
1870—SO	2,179	1,516	—	663	2,049	27,530	+	25,481
1881—85 ......	3,055	2,664	—	391	3,213	31,870	+	28,657
År 1881 ......	2,094	2,792	+	698	1,817	19,006	+	17,189
» 1882 ......	2,735	3,675	+	940	2,691	26,492	+	23,801
» 1883 ......	3,885	2,948	—	937	4,059	46,192	+	42,133
» 1884 .....	3,906	2,161	—	1,745	3,827	39,076	+	35,249
» 1885 .....	2,655	1,746	—	909	3.670	28,584	+	24,914
o Årligen		Får, st.				Svin, st.
18ö(i—70.....	193	7,919	+	7,726	580	8,659	+	8,079
1871—75 ......	203	17,694	+	17,491	2,822	16,044	+	13,222
1876—80	337	22,939	+	22,602	4,467	16,565		12,098
1881—85 ......	808	29,156	+	28,348	6,076	32,206	+	26,130
År 1881 ......	99	21,844	+	21,745	3,459	24,341	+	2n,882
» 1882 ......	308	29,104	4-	28,796	4,239	26,212	+	21,973
» 1883 ......	1,093	31,325	+	30,232	6,269	28,084	+	21,815
» 1884 ......	1,009	36,131	4	35,122	9,339	50,167	+	40,828
» 1885 ......	1,529	27,377	+	25,848	7,074	32,225	+	25,151
o Årligen		Kött, kg.			Fläsk, k	o* Ö*
1866—70	403,665	122,800	—	280,865	940,466	115,141	—	825,325
1871—75 ......	738,429	131,266	—	607,163	7,490,192	232,467	—	7,257,725
1876—SO	1,163,552	124,556	—	1,038,996	13,112,540	108,148	—	13,004,392
1881—85 ......	1,541,389	173,908	—	1,367,481	8,550,157	484,905	—	8,065,252
År 1881 ......	1,584,592	107,054	_	1,477,538	12,000,474	391,905	_	11,608,569
» 1882 ......	1,662,751	216,844	—	1,445,907	4,920,839	314,508	—	4,606,331
» 1883 ......	1,725,502	125,697	—	1,599,805	9,724,737	152,708	—	9,572,029
» 1884 ......	1,402,910	208,651	—	1,194,259	5,922,438	323,236	—	5,599,202
» 1885 ......	1,331,190	211,294	—	1,119,896	10,182,299	1,242,168	—	8,940,131

ladugårdsprodukter åren 1866—1885.

Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•
	Ost, kg.		Smör, kg		c Årligen
320,459	88,689	— 231,770	1,351,135	1,155,779	— 195,356	18fi«—7»
549,551	176,027	— 373,524	1,517,667	3,153,993	4- 1,636,326	1871—75
681,040	118,163	— 562,877	2,412,850	4,195,245	+ 1,782,395	1S76—SO
546,488	131,443	— 415,045	2,881,991	8,021,591	+ 5,139,600	1881—85
530,352	114,480	— 415,872	2,203,895	5,106,684	+ 2,902,789	År 1881
819,623	110,148	— 709,475	2,380,788	5,822,601	+ 3,441,813	» 1882
398,572	209,005	— 189,567	2,926,587	8,163,344	+ 5,236,757	» 1883
448,633	152,951	— 295,682	3,240,467	9,562,470	+ 6,322,003	» 1884
535,261	70,630	— 464,631	3,658,220	11,452,856	+ 7,794,636	» 1885
Hudar, oberedda, kg.		Talg, kg.	0 Årligen
2,322,472	611,745	— 1,710,727	1,740,418	723	— 1,739,695	18(16—70
3,658,893	673,540	— 2,985,353	1,527,714	18,870	- 1,508,844	1871—75
2,022,707	886,037	— 1,136,670	1,349,013	171,637	— 1,177,376	1876—80
! 2,464,813	1,377,898	— 1,086,915	1,480,193	268,233	— 1,211,960	1881—85
2,501,689	1,296,632	— 1,205,057	1,248,135	261,424	— 986,711	År 1881
2,721,717	1,310,451	— 1,411,266	1,013,520	225,775	— 787,745	» 1882
2,526,255	1,350,088	— 1,176,167	1,367,506	195,936	— 1,171,570	»> 1883
2,152,981	1,344,961	— 808,020	1,471,096	289,143	— 1,181,953	» 1884
2,421,422	1,587,357	834,065	2,300,706	368,889	— 1,931,817	» 1885
	Ull, kg			Ägg, st.	o Årligen
! 1,376,752	20,182	— 1,356,570	43,145	705,188	+ 662,043	1866—70
1,752,097	31,765	— 1,720,332	204,928	2,621,134	+ 2,416,206	1871—75
1,373,128	14,599	— 1,358,529	1,664,962	3,311,444	+ 1,646,482	1876—80
1,842,855	27,082	— 1,815,773	1,755,051	4,461,862	+ 2,706,811	1881—85
1,620,327	14,719	— 1,605,608	1,891,200	3,435,040	+ 1,543,840	År 1881
1,567,946	24,579	- 1,543,367	2,008,217	4,082,350	+ 2,074,133	» 1882
\| 1,840,733	29,692	— 1,811,041	2,201,810	4,743,190	+ 2,541,380	» 1883
i 2,111,675	39,523	— 2,072,152	1,140,900	5,340,960	+ 4,200,060	» 1884
2,073,596	26,897	— 2,046,699	1,533,130	4,707,770	+ 3,174,640	» 1885

Tab, N:r

Sammandrag af landtbruksingeniörernas förrättningar
åren 1866—1885.

	Antal förrätt- nings- ställen.			Uppgjorda plane	f ii r
	Antal förrätt- nings- clagar.	indelning till vexel-bruk.	odling af högland mark.	omlägg-ning af åkerjord.	myr- eller kärr- utdikning.	sjösänkning och derige-nom vunnen areal.	andra arbeten.	Summa hektar.
Årligen I8«C—70.					H e	k t a r
744	1,545	1,630	426	12,481	14,261	3,446	396	32,640
1871—75...	784	1,872	2,088	604	8,357	16,722	9,833	547	38,151
187<*—80 ...	877	1,925	2,707	446	6,935	22,444	4,604	4,539	41,675
1881—85..	985	2,277	1,926	197	8,000	26,286	5,445	3,430	45,284
År 18110 ...	767	1,435	1,339	510	7,521	16,546	2,836	191	28,943
» 07 ...	681	1,418	1,650	564	6,943	14,111	5,253	119	28,640
» (18 ...	784	1,604	850	378	11,053	12,740	2,164	154	27,339
» 79 ...	682	1,744	3,056	440	8,693	16,867	3,117	419	32,592
» 70 ...	808	1,523	1,257	237	28,197	11,040	3,860	1,096	45,687
» 1871 ...	639	1,533	1,345	516	7,591	9,928	9,179	495	29,054
» 73 ...	794	1,826	1,739	359	7,702	21,789	9,421	1,472	42,482
» 73 ...	867	1,966	2,507	935	10,057	18,656	9,455	107	41,717
» 74 .	864	2,032	2,205	522	7,718	16,298	12,774	177	39,694
» 75...	755	2,005	2,643	689	8,716	16,941	8,335	483	37,807
» 1870 ...	776	1,958	2,716	296	7,358	15,659	4,483	1,185	31,697
» 77 ..	826	2,143	2,130	414	8,586	15,456	4,282	986	31,854
» 78 ...	787	1,848	2,650	494	6,709	29,894	7,199	3,484	50,430
» 79 ...	944	1,815	3,753	419	5,187	24,071	2,310	1,359	37,099
» 80 ...	1,054	1,862	2,283	608	6,836	27,141	4,747	15,682	57,297
» 1881 ...	1,102	2,010	2,832	379	7,221	23,628	3,616	2,980	40,656
» 83 ...	1,019	2,225	1,614	247	7,521	23,672	5,148	2,729	40,931
» 83 ...	965	2,238	2,027	260	9,063	27,856	6,457	2,473	48,136
» 84 ...	902	2,492	1,451	43	9,025	31,526	7,159	4,863	54,067
» 85 ...	935	2,422	1,703	56	7,172	24,748	4,847	4,103	42,629

Tält. N:r 26.

Bergshandteringen åren 1866—1885.

		B	r y t n i n g		T	i 1 1 v	e r k n	i n g.
		Jernmalm (berg-, sjö-och myr-malmer).	Zinkmalm *).	Stenkol.	Tackjern och gjutgods vid masugnar.	Stång- jern2).	Stål.	Stål- ocli jernmanu-faktur.	Koppar.
Årligen	Cem	n e r.	Kubikfot.		C e	n t n o r.

1806-70	13,025,286	580,368	1,899,759	6,301,335	4,153,230	193,432	450,498	47,129
1871-75	18,708,711	718,427	2,407,185	7,821,097	4,204,047	403,327	800,823	27,345
1876—80...	17,096,070	955,349	4,462,868	8,403,768	5,014,713	646,115	828,222	21,763
1881—85...	20,041,193	1,070,960	7,193,651	10,126,518	6,168,174	1,500,040	997,340	18,133
o År	1800	11,557,988	490,300	1,670,186	5,414,870	3,923,985	94,486	454,867	44,834
»	07 ...	11,820,267	442,048	1,702,000	5,964,544	4,010,369	103,020	434,896	46,922
»	08 ...	12,848,614	560,640	2,129,124	6,189,228	4,046,826	174,076	430,772	48,262
»	09 ...	14,067,849	746,714	2,242,795	6,872,522	4,225,638	309,037	442,260	51,774
	70	14,831,714	662,138	1,754,083	7,065,511	4,559,331	286,541	489,697	43,853
»	1871	15,586,373	756,853	1,992,590	7,028,411	4,415,511	200,951	636,358	33,426
»	72 ...	17,230,569	781,896	1,840,260	7,984,663	4,068,582	373,092	769,638	32,104
»	7:s	19,584,480	045,631	2,406,486	8,133,133	4,125,915	399,599	891,308	26,152
»	u	21,794,120	603,365	2,729,610	7,712,778	3,943,872	539,866	807,104	22,574
»	75 ...	19,348,008	744,388	3,066,981	8,246,500	4,466,355	503,127	899,708	22,468
»	1870	18,740,292	835,092	3,694,074	8,291,848	4,997,285	566,217	929,147	21,205
»	77 ...	17,380,498	940,206	4,488,437	8,105,281	5,288,900	523,497	929,076	17,225
»	78 3)	15,937,105	947,635	4,429,889	8,018,743	4,657,060	609,724	866,337	25,565
»	79	15,182,335	1,030,810	4,884,180	8,058,494	4,929,840	650,020	651,779	19,132
»	80	18,240,118	1,022,403	4,817,759	9,544,473	5,200,479	881,119	764,773	25,687
»	1881 ...	19,435,042	1,030,654	5,633,394	10,243,522	5,886,522	1,169,485	893,113	23,868
»	S2 ..	21,004,771	1,088,102	6,842,998	9,385,256	6,185,362	1,381,654	1,021,211	18,908
»	83 ..	20,822,713	1,066,806	7,304,804	9,942,381	6,105,818	1,548,283	1,035,318	17,606
»	84 ...	21,397,418	1,056,113	7,873,237	10,128,400	6,394,127	1,585,265	1,033,097	15,538
»	85 ...	\| 20,546,016 1,143,067	8,313,821	10,933,031	6,269,042	1,815,511	1,003,962	14,746

x) Från och mod 1874 är don utsofrade blymalmen afräknad. — 2) Omfattar äfven smältstycken. — 3) Från och
med 1878 afse uppgifterna kalenderåret, dessförinnan bruksåret (}/ii—31/io).

Tab. N:r 27.

Fabriksverksamheten åren 1866—1885.

		A n	t a 1	Drifkraft	Tillverknings-		Deraf i % f 5 r
		fabrikör i gäng.	arbetare.	uttryckt i häst-krafter.	värde. Kronor.	Stock- holm.	Göteborgs och Bohus län.	Östergöt-lands län.	Malmöhus län.
o Årligen ISOfi—70 ......	2,235	31,601	9,974	82,966,107	21-i	25-2	18-c	6 *6
1871—75	2,516	50,407	19,002	143,911,719	19''9	20-8	17*2	8-4
187«—so	2,827	57,423	29,147	154,586,975	18-o	19-8	15-i	10-3
1881—85 ......	2,916	68,627	37,056	185,642,909	17-c	18-i	13-i	13-5
o År	186(5.........	2,327	31,322	8,528	83,748,421	21''9	25*2	19-3	5-o
»	67.........	2,258	30,297	9,077	79,179,464	21-b	25-o	18-7	6-i
»	68........	2,217	30,242	9,898	77,300,918	21-i	24''s	18-7	7-6
»	69.........	2,189	31,555	10,794	82,320,647	20-7	25*o	18-o	6*9
»	70.........	2,183	34,587	11,573	92,281,084	20-3	25-3	18-5	7-3
»	1871.........	2,305	40,420	12,700	105,235,595	20-c	22-7	18-4	8-o
»	73.........	2,356	46,556	16,606	126,312,441	20-3	20-5	17-9	7*9
»	73.........	2,549	53,334	18,712	146,869,249	20-s	20-5	16*3	8-4
»	74.........	2,651	50,654	22,653	168,413,220	18-9	20-3	17-i	8-7
»	75.........	2,719	61,069	24,341	172,728,092	19-4	19-8	16-5	9-o
»	1876.........	2,825	61,414	28,003	173,094,961	18-3	20-2	16-o	8-9
»	77........	2,868	60,589	28,724	167,605,364	17-2	20-7	16-2	9-2
	78.........	2,828	55,315	29,882	145,211,230	18-o	20-o	14-5	10-5
	79.........	2,806	52,459	28,754	134,209,871	18-4	19*3	14-i	11*7
»	80.........	2,807	57,340	30,370	152,813,447	18*2	18-9	14*2	11*0
»	1881.........	2,825	62,800	33,154	168,021,096	17-5	18*g	13-2	12*4
»	83.........	2,915	66,844	35,532	186,312,431	17-4	18-s	13-7	13*4
»	83.........	2,938	69,193	36,424	191,037,886	17*3	18-s	13-6	13*8
»	84.........	2,924	71,317	38,823	191,373,248	16*9	17''0	12-8	14*3
	85.........	2,976	72,980	41,349	191,469,886	18-7	17-i	12-i	13*5

Tab. N:r 28.

Värdet af handelsomsättningen åren 1866—1885.

	Införselvärdet.	Utförselvärdet.	Summa.	I % af samfälda omsättningsvärdet '' utgjorde
	Kronor.	Införseln.	Utförseln.
Årligen
70	132.62G,OOO	126,723,000	259,349,000	51-i	48-9
1871—75 ..................	246,372,000	204,525,000	450,897,000	54-c	45-4
1870-80	268,505,000	209,856,000	478,361,000	56-i	43-9
1881—85 ................	317,531,000	243,700,000	561,231,000	56-e	43-4
År 1800 ...................	112,910,000	107,066,000	219,976,000	51''3	48-7
» 07 ..............	134,181,000	128,639,000	262,820,000	51*i	48-9
» 08....................	137,740,000	119,524,000	257,264,000	53-5	46 t,
» 00....................	136,615,000	125,883,000	262,498,000	52-o	48-o
» 70 .................	141,686,000	152,502,000	294,188,000	48-2	51-8
» 1871....................	169,179,000	161,023,000	330,202,000	51''2	48-s
» 72................	216,366,000	199,815,000	416,181,000	52-o	48-o
» 73...................	271,440,000	221,904,000	493,344,000	55-o	45-o
» 7-1....................	306,810,000	233,332,000	540,142,000	56''8	43''2
» 75...................	268,066,000	206,552,000	474,618,000	56-5	43-5
* 1870..................	290,365,000	226,239,000	516,604,000	56-2	43-8
» 77....................	303,420,000	215,913,000	519,333,000	58-4	41‘6
» 78 ..................	239,513,000	184,320,000	423,833,000	56-5	43-5
» 70..................	226,442,000	186,164,000	412,606,000	54-9	45-i
d 80...................	282,788,000	236,643,000	519,431,000	54-4	45-6
» 1881.................	288,060,000	223,196,000	511,256,000	56-3	43-7
» 82.....................	299,820,000	253,887,000	553,707,000	54-i	45-8
» 83....................	333,929,000	256,531,000	590,460,000	56-e	43-4
» 84 ....................	325,817,000	238,612,000	564,429,000	57-7	,42-3
» 85.....................	340,030,000*	246,271,000	586,301,000	58-o	42-o

Häri inbegripas sjöskadade varor till ett värde af 26,721 kronor.

Tält. N:r 29.

Värdet (i kronor) af Sveriges varubyte med

				D e	r a f från
*	Arliga värdet
	af in- och				1
	utförseln.
Införseln:		Storbritannien.	Tyskland.	Danmark.	Norge.

1 Stift—1870	132,626,000	29,631,000	34,170,000	26,519,000	7,446,000
1871—1875 .........	246,372,000	81,361,0* )0	55,564,000	39 193,000	12,940,0* >0
187(5—1880	268,505,000	77,223,000	59,075,600	49,159,000	14,213,000
1881—1885 .........	317,531,000	82,333,* )* i*)	88,218,000	52,768,000	20,489,000
1881 ...............	288,060,00*)	73,763,000	76,788,0* JO	51,566,000	17,001,000
1882 .............	299,820,000	78,201,0* >0	83,866,000	52,334,000	18,812,000
18811..............	333,929,000	85,904,000	90,679,000	56,698,000	20;837,000
1884 ..............	325,817,000	89,148,000	89,041,000	52,774,000	22,059,000
1885 ...............	340,030,000	84,650,000	100,718,000	50,470,000	23,736,000
Utförseln:
18(5(5 — 1870 .........	126,723,000	64,011,000	11,150,000	8,509,000	4,992,000
1871 — 1875	204,525,000	108,228,000	14,333,000	22,371,000	7,139,000
187(5—1880 .........	209,856,000	109,083,000	14,409,01)0	22,264,000	7,029,000
1881 —1885 .........	243,700,0( JO	119,468,000	18,959,000	28,604,000	9,841,000
1881.........	223,196,000	107,458,000	20,599,000	21,996,000	8,156,000
1882 ..............	253,887,000	127,457,000	18,373,000	24,707,000	10,625,000
1883...............	256,531,000	128,574,000	18,552,000	32,186,0* JO	9,217,000
1884 ...............	238,612,000	112,055,000	18,146,000	33,276,000	10,897,000
1885 ..............	246,271,000	121,796,0* >0	19,122,000	30,856,000	10,311,000
Tillsammans:
18(5(5-1870	259,349,000	93,642,000	45,320,000	35,028,000	12,438,000
1871 — 1875	450,897,000	189,589,000	69,897,000	61,564,000	20,079,000
187(5—1880	478,361,000	186,306,000	73,484,000	71,423,000	21,242,000
1881 — 1885 .........	561,231,000	201,801,000	107,177,000	81,372,000	30,330,000
1881...............	511,256,000	181,221,000	97,387,000	73,562,000	25,157,000
1882 ...............	553,707,000	205,658,000	102,239,000	77,041,000	29,437,000
* 188» ..............	590,460,000	214,478,000	109,231,000	88,884,000	30,054,000
1884 ...............	564,429,000	201,203,000	107,187,000	86,050,000	32,956,000
1885 ...............	586,301,000	206,446,000	119,840,000	81,326,000	34,047,000

främmande länder åren 1866—1885.

och till	I % af det hela utgjorde han-deln på
Finland.	llyssland.	Frankrike.	Öfriga länder.	Storbri- tannien.	Norge, Danmark och Finland.	Införseln:

3,157,000	10,243,000	3,854,000	17,606,900	22	28	.........1866—1870
4,937,000	14,666,000	8,058,000	29,653,000	33	23	........1871—1875
6,743,000	20,665,000	8,168,000	33,259,600	29	26	.........1876—1880
7,237,000	23,373,000	7,946,000	35,167,000	26	25	.........1881 — 1885
6,573,000	18,677,000	7,783,000	35,909,000	26	26	............ 1881
6,754,000	16,815,000	7,623,000	35,415,000	26	26	........... 1882
7,185,000	25,474,000	7,621,000	39,531,000	26	25	............ 188»
7,828,000	26,030,000	8,541,000	30,396,000	27	25	.......... 1S84
7,843,000	29,870,000	8,156,000	34,587,000	25	24	........... 1885
						Utförseln:
1,662,000	1,375,000	16,193,000	18,831,000	51	12	.........1866-1870
3,346,000	2,825,000	19,049,000	27,234,000	53	16	.........1871—1875
3,433,000	1,645,000	26,561,000	25,432,000	52	16	.........1876—1880
5,100,000	2,597,000	29,373,000	29,758,000	49	18	.........1881—1885
4,212,000	2,260,000	28,404,000	30,111,000	48	15	........... 1881
5,451,000	2,834,000	33,366,000	31,074,000	50	16	........... 1882
5,077,000	3,193,00u	31,287,000	28,445,000	50	18	........... 188»
5,556,000	2,517,000	29,329,000	26,836,000	47	21	............ 1884
5,205,000	2,181,000	24,479,000	32,321,000	49	19	............ 1885
						Tillsammans:
4,819,000	11,618,000	20,047,000	36,437,000	36	20	.........1866—1870
8,283,000	17,491,000	27,107,000	56,887,000	42	20	.........1871 — 1S75
10,176,000	22,310,000	34,729,000	58,691,000	39	21	.........1876—1880
12,337,000	25,970,000	37,319,000	64,925,000	36	22	.........1S81 —1885
10,785,000	20,937,000	36,187,000	66,020,000	36	21	............ 1881
12,205,000	19,649,000	40,989,000	66,489,000	37	21	............ 1882
12,262,000	28,667,000	38,908,000	67,976,000	36	22	............ 188»
13,384,000	28,547,000	37,870,000	57,232,000	36	23	........... 1884
13,048,000	32,051,000	32,635,000	66,908,000	35	22	............ 1885

Tab. N:r 30.

Värdet (i kronor) af Sveriges in- och utförselvaror gruppvis

åren 1871—1885.

		Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+).
1.	Lefvande djur.
	Ärligen 1871—1875 ........................	610,150	6,867,360	+ 6,257,210
	» 1876—1880 ........................	939,488	6,431,769	+ 5,492,281
	» 1881—1885 ........................	1,420,878	8,752,182	+ 7,331,304
	År 1881 ............................	860,234	4,813,600	+ 3,953,366
	» 1S82............................	1,166,484	8,107,112	+ 6,940,628
	» 1883 ..............................	1,702,303	10,997,270	+ 9,294,967
	» 1884 .............................	1,753,278	11,729,833	4- 9,976,555
	» 1885 ..............................	1,622,091	8,113,095	+ 6,491,004
2.	Matvaror af djur.
	Årligen 1871—1875 ........................	17,263,455	6,928,567	— 10,334,888
	» 1876—1880 ........................	22,948,359	9,529,787	— 13,418,572
	» 1881—1885 ........................	20,380,215	18,676,621	— 1,703,594
	År 1881 ..............................	22,972,965	12,013,927	— 10,959,038
	» 1882............................	17,791,527	16,316,853	— 1,474,674
	» 1883 .............................	21,627,479	. 19,938,356	— 1,689,123
	» 1884 ..............................	18,640,417	19,454,627	+ 814,210
	» 1885 ..............................	20,868,686	25,659,343	+ 4,790,657
3.	Spanmål och produkter deraf.
	Årligen 1871—1875 ........................	19,612,551	36,829,952	+ 17,217,401
	» 1S76—1880 .......................	32,645,230	39,315,627	+ 6,670,397
	» 1881 — 1885 .......................	42,056,770	29,126,492	- 12,930,278

	Införsol.	Utförsel,	Öfverskott af införsel (—) oller utförsel (-f-).
År 1881 .............................	38,235,801	27,530,995	— 10,704,806
» 1882 ..............................	39,455,747	32,827,263	— 6,628,484
» 18811..............................	45,132,309	33,210,040	— 11,922,269
» 1884 ...........................	40,646,276	23,519,747	— 17,126,529
» 1885 ..............................	46,813,719	28,544,414	— 18,269,305
4. Kolonialvaror.
Årligen 1871—1875 ......................	37,101,235	72,534	— 37,028,701
» 1876—1880 ........................	44,076,027	96,842	— 43,979,185
» 1881—1885 .......................	40,605,376	176,857	— 40,428,519
År 1881 .............................	36,740,966	92,160	— 36,648,806
» 1882 .............................	39,365,278	154,867	— 39,210,411
» 18811...........................	43,824,102	142,427	— 43,681,675
» 1884.............................	41,560,991	243,602	— 41,317,389
» 1885 .............................	41,535,545	251,230	— 41,284,315
5. Frukter och trädgårdsväxter.
Årligen 1871—1875 .......................	3,573,600	162,773	— 3,410,827
» 1876—1880 ......................	3,455,988	175,785	— 3,280,203
» 1881 — 1885 .......................	4,365,693	247,779	— 4,117,914
År 1881 ..............................	3,870,413	214,794	— 3,655,619
» 1882.............................	4,041,428	252,005	— 3,789,423
» 1883.............................	4,449,091	235,227	— 4,213,864
» 1884.............................	4,823,306	250,724	— 4,572,582
» 1885 .............................	4,644,226	286,144	— 4,358,082
6. Spirituösa och andra dryckesvaror.
Årligen 1871—1875 ........................	7,376,318	329,348	— 7,046,970
» 1876—1880 .......................	5,482,737	966,990	— 4,515,747
» 1881—1885 .......................	8,743,672	2,026,292	— 6,717,380

		Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+)•
	År 1881 ..............................	7,239,817	4,048,208	— 3,191,609
	» 1882 .............................	8,810,093	697,410	— 8,113,283
	» 1883 .............................	6,542,803	424,181	— 6,118,622
	» 1884............................	7,706,706	299,102	— 7,407,604
	» 1885 ............................	13,418,340	4,662,558	— 8,755,782
	Spånadsämnen.
I	Årligen 1871—1875 ......................	20,557,570	306,951	— 20,250,619
	» 1870 — 1880 ........................	16,842,145	294,046	— 16,548,099
	» 1881—1885 ......................	20,432,806	394,041	— 20,038,765
	År 1881 .............................	19,567,722	389,876	— 19,177,846
	» 1882 ..............................	20,134,117	460,560	— 19,673,557
	» 1883 ............................	21,778,182	426,148	— 21,352,034
	» 1884 .............................	20,258,953	366,392	— 19,892,561
	» 1885 .............................	20,425,058	327,231	— 20,097,827
8.	Garn och träd m. m.
	Årligen 1871 —1875 ........................	8,635,170	177,998	— 8,457,172
	1870 -1880 ........................	8,201,913	286,414	— 7,915,499
	» 1881—1885 ........................	9,374,985	505,843	— 8,869,142
	År 1881 ..............................	8,469,160	262,525	— 8,206,635
	» 1882..........................	8,781,683	491,737	— 8,289,946
	-> 1883.............................	11,362,570	497,066	— 10,865,504
	» 1884..............................	9,000,491	757,183	— 8,243,308
	» 1885 ............................	9,261,022	520,702	— 8,740,320
9.	Manufakturvaror af spånadsämnen.
	Årligen 1871—1875 ........................	37,573,715	2,009,124	— 35,564,591
	» 1870 —1880 ........................	38,426,695	2,765,986	— 35,660,709
	» 1881—1885 ........................	51,393,881	4,182,471	— 47,211,410

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+).
År 1881 .............................	47,113,457	4,270,356	— 42,843,101
» 1883 ..............................	47,512,705	4,530,893	— 42,981,812
» 1883.............................	54,198,068	4,126,264	— 50,072,404
» 1884..............................	54,215,408	4,399,092	— 49,815,416
» 1885 .............................	53,929,166	3,584,849	— 50,344,317
10. Här, fjäder, hudar, hen, horn och andra djurämnen.
Årligen 1871—1875 ........................	14,089,768	1,209,682	— 12,880,086
» 1870—1880 ...................	14,325,792	1,111,547	— 13,214,245
» 1881 —1885 .......................	15,642,708	1,555,979	— 14,086,729
År 1881 ............................	15,586,859	1,258,580	— 14,328,279
» 1883.............................	16,289,876	1,195,904	— 15,093,972
)> 1883 ..............................	16,257,817	1,620,694	— 14,637,123
» 1884 ..............................	14,109,827	1,742,279	— 12,367,548
» 1885 .............................	15,969,159	1,962,438	— 14,006,721
t 11. Fabrikat af d:o d:o.
Årligen 1871 —1875 ........................	880,066	211,113	— 668,953
» 1870—1880 ........................	1,424,550	67,571	— 1,356,979
» 1881 — 1885 ......................	2,484,457	99,941	— 2,384,516
År 1881 ..... .......................	1,818,076	81,746	— 1,736,330
» 1883 ..............................	2,174,941	84,971	— 2,089,970
» 1883...............................	2,491,479	101,479	— 2,390,000
» 1884 ..............................	2,722,780	112,586	— 2,610,194
» 1885 ..............................	3,215,010	118,921	— 3,096,089
12. Talg, oljor, tjära, gummi och lik-artade ämnen.
Årligen 1871 —1875 ........................	8,082,445	1,203,555	— 6,878,890
» 1870—1880 ........................	10,181,169	1,224,164	— 8,957,005
» 1881 —1885 ......................	13,041,584	1,677,895	— 11,363,689

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+).
År 1881 ............................	12,024,327	1,438,642		10,585,685
» 1882..............................	11,336,097	1,509,794	—	9,826,303
» 1883.............................	12,809,400	1,207,254	—	11,602,146
» 1884 ..............................	14,078,211	2,258,299	—	11,819,912
» 1885 ............................	14,959,887	1,975,487	—	12,984,400
Fabrikat af d:o d:o.
Årligen 1871 —1875 .......................	889,727	132,621	—	757,106
» 1876 —1880 .......................	1,723,497	243,475	—	1,480,022
» 1881 —1885 ........................	2,060,515	400,101	—	1,660,414
År 1881 ............................	1,951,173	274,053	—	1,677,120
» IS82 .............................	1,937,400	* 337,367	—	1,600,033
;> 1883 ............................	2,169,738	390,523	—	1,779,215
1884 ...........................	2,078,645	492,521	—	1,586,124
» 1885 ..............................	2,165,617	506,043	—	1,659,574
Trävaror, oarbetade, sågade eller tillhuggna.
Årligen 1871 —1875 .......................	887,837	84,739,266	+	83,851,429
» 1876—1880 .....................	887,321	88,307,942	+	87,420,621
» 1881 — 1885 .......................	1,696,247	96,506,054	+	94,809,807
År 1881 .............................	1,231,897	94,901,213		93,669,316
» 1882............................	1,777,497	104,971,918	+	103,194,421
1883 ..............................	1,786,219	99,680,170	+	97,893,951
» 1884 .............................	2,024,212	90,188,441	+	88,164,229
» 1885 ..............................	1,661,409	92,788,530	+	91,127,121
Trävaror, arbetade. *
Årligen 1871-1875 ........................	848,334	6,439,058	+	5,590,724
» 1876-1880 ........................	1,084,813	10,594,778	+	9,509,965
» 1881—1885 .......................	1,638,853	13,459,781	+	11,820,928

* So amu. vid slutet af tabellen sid. 44,

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (+).
År 1881 ...........................	1,165,482	12,340,211	• + 11,144,729
» 1883.............................	1,081,245	12,904,325	+ 11,283,080
>, 1883...........................	1,712,699	14,303,374	+ 12,590,675
» 1884 .............................	1,687,087	13,263,734	+ 11,576,647
» 1885 .............................	1,917,752	14,427,263	4- 12,509,511
16. Färger och färgningsämnen.
Årligen 1871—1875 ........................	2,320,442	168,895	— 2,151,547
» 1870—1880 ........................	2,045,720	212,511	— 1,833,209
» 1881—1885 ........................	2,005,425	342,859	— 2,262,566
År 1881 ..............................	2,728,729	309,886	— 2,418,843
» 1883 .............................	2,184,212	325,082	— 1,859,130
» 1883 .............................	2,395,387	309,450	— 2,085,937
» 1884..............................	2,761,253	368,863	— 2,392,390
» 1885 ..............................	2,957,544	401,015	— 2,550,529
17. Åtskilliga andra växtämnen.
Årligen 1871—1875 ........................	5,088,809	650,502	— 4,438,307
» 1870-1880 .......................	6,318,563	726,057	— 5,592,506
» 1SS1—1885 .......................	8,776,588	895,723	— 7,880,865
År 1881 .............................	8,860,333	385,797	— 8,474,536
» 1883.............................	8,847,782	1,201,722	— 7,646,060
» 1883 ............................	8,441,869	1,177,306	— 7,264,563
» 1884..............................	9,667,091	915,230	— 8,751,855
» 1885 ..............................	8,065,864	798,554	— 7,207,310
18. Papper och pappersarbeten.
Årligen 1871—1875 ........................	1,900,559	2,463,803	+ 563,244
» 1870—1880 .......................	2,338,050	5,401,180	+ 3,063,130
» 1881—1885 .......................	3,421,338	9,285,409	+ 5,864,071 6

			Öfverskott af
	Införsel.	Utförsel.	införsel (—) eller
			utförsel (+).
• År 1SSI .............................	2,698,981	5,563,304	+ 2,864,323
» 1882............................	3.040,263	9,320,380	+ 6,274,117
» 188S ............................	3,763,979	9,098,328	+ 5,934,349
» 1884..........................	3,794,493	10,506,468	-i- 6,711,975
» 1885 .............................	3,802,972	11,338,566	+ 7,535,594
19. Andra fabrikat af växtämnen.
Årligen 1871 —1875 ......................	150,720	18,946	— 131,774
» 1876—188» ........................	161,074	22,751	— 138,323
1881 — 1885 .......................	323,523	41,158	282,365
År 1881 .................... ........	228,253	32,977	— 195,276
» 1882 .............................	248,595	34,287	— 214,308
» 1883 ............................	342,261	35,608	— 306,653
» 1884 ..............................	412,239	39,724	— 372,515
» 1885 ...........................	386,266	63,193	— 323,073
20. Mineralier: råämnen.
Årligen 1871 — 1875 ........................	18,755,576	1,077,071	— 17,678,505
» 1876—1880 ......................	18,354,153	1,413,170	— 16,940,983
» 1881—1885 .......................	23,894,816	1,747,328	— 22,147,488
År 1SS1 ..............................	19,874,127	1,430,738	— 18,443,389
» 1882 ............................	22,953,829	1,386,245	— 21,567,584
» 1883.....................	24,319,486	1,547,116	— 22,772,370 \|
» 1884 .............................	26,619,290	1,557,373	— 25,061,917
» 1885 ..............................	25,707,350	2,815,168	— 22,892,182
21. Mineralier: fabrikat.
Årligen 1871 — 1875 .......................	1,820,170	545,053	— 1,275,117
» 1876—1880 ......................	2,563,794	1,317,323	— 1,246,471
1881 — 1885 ........................	3,147,088	3,163,739	+ 16,651

22.

23.

	Införsel.	Utförsel.	Öfverskott af införsel (—) eller utförsel (-J-).
År 1881 .............................	2,977,281	2,356,129	— 621,152
» 1882 ..............................	3,075,866	2,709,878	— 365,988
» 1883 ..............................	3,212,366	3,213,143	4 777
» 1884............................	3,116,139	3,568,201	+ 452,062 i
» 1885 ............................	3,353,790	3,971,342	+ 617,552
Metaller: oarbetade eller till en del arbetade.
Årligen 1871 — 1875 ........................	9,542,229	46,408,561	4 36,866,332
» 187«—1SS0 .......................	9,305,772	34,513,055	+ 25,207,283
» 1881—1885 ........................	8,614,046	40,644,853	+ 32,030,807
År 1881 ..............................	7,609,999	41,049,489	+ 33,439,490
» 1882.............................	8,369,281	42,701,693	+ 34,332,412
» 1883 ..............................	8,507,490	40,714,602	4 32,207,112
» 1884 .............................	9,230,171	44,007,160	4 34,776,989
» 1885 ..............................	9,353,291	34,751,320	4 25,398,029
Metaller: arbeten deraf.
Årligen 1871—1875 .....................	9,526,038	1,536,744	— 7,989,294
» 187»—1880 ......................	7,849,056	1,389,813	— 6,459,243
» 1881 — 1885 .......................	12,251,018	4,336,002	— 7,915,016
År 1881 .............................	7,540,472	1,878,179	— 5,662,293
» 1882 .............................	10,434,589	5,650,123	— 4,784,466
» 1883 ..............................	14,522,381	7,484,382	— 7,037,999
» 1884 ............................	14,310,758	3,998,045	— 10,312,713
» 1885 ...........................	14,446,889	2,669,281	— 11,777,608
Fartyg, vagnar, maskiner, instru-ment m. m.
Årligen 1871 — 1875 .......................	14,061,472	1,181,582	— 12,879,890
» 1876—188» .....................	10,038,270	1,523,746	- 8,514,524
» 1881—1885 ........................	12,517,453	2,773,417	— 9,744,036

			Öfverskott af
	Införsel.	Utförsel.	införsel (—) eller
			utförsel (-{-).
År 1881 .............................	0,303,537	3,091,031	— 6,212,506
» 1883 ..............................	11,025,457	2,851,972	— 8,173,485
» 18S3 ...........................	13,491,650	3,027,010	— 10,464,640
» 1884 ............................	14,530,893	2,562,845	—11,968,048
» 1885 .............................	14,235,729	2,334,227	— 11,901,502
25. Mynt.
Årligen 1871 —1875 ........................	3,850,408	2,315,106	— 1,535,302
» 1870—1880 ......................	4,972,986	999,900	— 3,973,086
* 1881-1885 ......................	3,723,568	337,215	— 3,386,353
År 1881 .............................	5,115,064	1,204,000	— 3,911,064
» 1883 .................. .........	4,392,369	169,000	— 4,223,369
» 1883.............................	4,153,673	169,875	— 3,983,798
» 1884 .............................	2,912,080	23,500	— 2,888,580
» 1885 ............................	2,044,652	119,700	— 1,924,952
26. Artiklar till föregående ej hänför-
liga.
Årligen 1871 — 1875 .......................	1,373,789	539,148	— 834,641
» 1870—1880 .......................	1,912,498	922,624	— 989,874
» 1881—1885 ........................	2,917,699	2,343,608	— 574,091
Jr 1881 .............................	2,244,942	1,963,900	— 281,042
» 1883 .............................	2,984,975	2,634,101	— 350,874
» 1883 ..............................	2,933,238	1,853,339	— 1,079,899
» 1884 .............................	3,156,439	1,986,186	— 1,170,253
» 1885 ..............................	3,268,902	3,280,516	+ 11,614

Anm. Uti do till gruppen »Trävaror arbetade» (sid. 40) hörande utförselvärdena ingå tändstickor
med följande belopp:

Arl. 1871—75 ............ 3,639,744 kr. År 1882 7,417,158 kr.

» 1876—SO............ 5,859,956 » » 1883 8,367,079 »

» 1881—85 ............ 8,329,060 » » 1884 8,680,984 »

År 1881 ......... 7,477,176 » » 1885 9,702,304 »

Tab. N:r 31.

Handelsflottan åren 1875 och 1885.

	Hela antalet fartyg.	D Graf å n g f a r t y g.
	Antal.	Ton.	Antal.	Ton.	Hästkrafter.
	1875.	1885.	1875.	1885.	1875.	1885.	1875.	1885.	1875.	1885.
Landsbygden...	2,470	2,288	178,878	178,043	194	275	7.480	7,447	2,985	4,433
Städerna........	1,767	1,680	328,171	339,018	470	603	75.527	102,704	19,912	27,033
Riket	4,237	3,908	507,049	517,001	004	878	83,007	110,151	22,897	31,400

Talj. N:r 32.

In- och utgående fartyg med last åren 1876—1885.

	Från	utlandet ankomna.	Till utlandet afgångna.
						Deraf svenska
	Antal.	Drägtighet, tun.	fartygs drag-	Antal.	Drägtighet,	fartygs drag-
			tighet, %.			tighet, %.

Årligen
1870—80 .....................	9,122	1,415,975	48-o	15,745	2,586,575	38-3
1881-85 ....................	10,780	1,952,318	50-6	18,548	3,241,077	39-1
År 1870 .....................	9,321	1,333,879	43-7	16,775	2,533,476	37-3
» 77 .....................	9,839	1,582,859	45-9	14,813	2,605,395	36-8
» 78 .....................	8,876	1,388,346	50-4	14,450	2,445,127	38-5
» 79 ....................	7,957	1,261,396	49-4	14,753	2,537,192	38-3
.. SO....................	9,618	1,513,395	50-4	17,935	2,811,683	40''s
» 1881 .....................	9,321	1,527,201	48-8	16,664	2,729,528	39''i
-> 82 .....................	10,728	1,882,042	52-i	18,412	3,267,361	39-7
.. 83 .....................	11,190	2,008,069	51-5	19.729	3,498,279	39-3
» 84 .....................	10,878	2.071,464	49-9	18.950	3,316,621	38-s
» 85 .....................	11,782	2,272,813	50-7	18,985	3,393,596	39’2

Tab. N:r 33.

Af svenska fartyg inseglade bruttofrakter åren 1876—1885.

	I fart mellan Sve-rige och utlandet.	I fart mellan utrikes orter.	Summa.	Deraf med ångfartyg.
Årligen	Kr.	Kr.	Er.	Kr.	%■

1870-80 ...............	18,965,114	16,549,058	35,514,172	12,174,412	34-3
1881—85 ...............	19,652,309	14,263,991	33,916,300	13,282,369	39-5
År 1870 ...............	19,677,498	16,439,894	36,117,392	12,178,282	33-7
» 77 ..............	19,628,633	18,798,407	38,427,040	12,169,061	31-7
78 ...............	17,704,816	16,753,823	34,458,639	12,007,079	34-8
» 70 ..............	17,305,662	14,684,726	31,990,388	11,490,726	35-9
» 80 ...............	20,508,960	16,068,439	36,577,399	13,026,914	35-6
» 1881 ...............	19,073,136	14,884,012	33,957,148	11,906,600	35-1
» 82 ...............	21,592,851	15,249,235	36,842,086	13,308,656	36-i
» 83 ...............	21,294,693	15,196,656	36,491,349	14,199,786	38*9
» 84 ...............	19,361,263	13,945,938	33,307,201	13,133,478	39-4
85 ...............	16,939,604	12,044,113	28,983,717	13,863,324	47-8

Tab. N:r -U.

Markegångspriset i hvarje län samt medelpriset för

		1806.	18(17.	1868.	186!».	1870.	1871.	1872.	1873.	1874	1875.
\| Stockholms	län	3*17	4*76	4*oo	2*72	3-17	3*80	4*oo	4*41	3*50	3*io
i Upsala	»	O-00	5*oo	4*io	2*70	3*20	3*80	4*oo	4*41	3*25	3*20
; Södermanlands	»	3*oo	4*75	4*oo	2*70	3*oo	3*50	4*oo	4*30	3*45	3*50
Östergötlands	»	3''40	4*76	3*98	2*86	3*02	3*80	4*40	4*52	3*61	3*50
Jönköpings	»	3*oo	4*60	4*50	3*08	3*io	3*31	4*07	4*77	4*44	3*93
J Kronobergs	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kalmar	»	3‘27	4*92	3*93	2*63	3*05	3*80	3*95	4*25	3*17	3*io
: Gotlands	»	3''17	4*75	4*oi	2*70	3*io	3*57	3*85	4*40	3*17	3*oi
Blekinge	»	3-50	5*oo	4*62	0*37	3*40	4*oo	4*34	4*82	3*60	3*50
Kristianstads	»	3-50	5*oo	3*80	2*90	3*20	3*50	3*76	4*oo	3*25	3*20
\| Malmöhus	i	3*81	4*77	3*70	2*90	3*42	4*24	4*30	4*50	3*31	3*31
Hallands	»	3*oo	4*40	3*50	2*96	3*02	3*40	3*50	4*oo	3*20	3*00
Göteborgs o. Bohus »	3 •oo	5*oo	4*25	3*30	3*15	3*50	4*30	4*60	4*oo	3*60
Elfsborgs	»	3''06	4*50	4*40	3*40	3*30	3*40	3*70	4*oo	4*oo	3*65
Skaraborgs	»	3*io	5*oo	4*24	2*80	3*05	3*53	4*oo	4*35	3*80	3*40
Vermlands	»	4*oo	4*50	4*15	3*20	3*io	3*75	4*25	4*50	4*04	3*60
Örebro	.»	3*29	5*26	4*14	2*97	3*14	3*77	4''54	4*60	3*62	3*46
Vestmanlands	»	3*20	4*82	4*07	2*83	2*98	o o5	3*99	4*28	3*53	3*26
Kopparbergs	»	3-17	5*25	4*88	3*74	3*47	3*81	3*95	4*19	3*98	3*75
Gefleborgs	»	2*80	4*25	4*25	3*73	3*15	3*25	3*25	3*63	3*38	3*25
Vesternorrlands	»	—-	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Jemtlands		—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
Vesterbottens	»	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
Norrbottens	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	61*44	91*29 i	78*52	57*49	60*02	69*28	76*15	82*53	68*30	64*32
Medelpris för riket	3*23	4*80 J	4*13	3*03 \|	3*16	3*65	4*oi	4*34	3*59	3*39
Ärligt riksmedelpris för femårsperioderna	3*67	3-89

riket i kronor per kubik! hvete åren 1866—1886.

1870.	1877.	1878.	187».	1880.	1881.	1882.	1883.	1884.	1885.	1886.
3''80	3*50	3-oo	3-50	3''58	3*67	3-37	3 "no	2-05	2-30	2-46
3*55	3-20	2-96	3*55	3-65	2-82	3-16	3-no	2-53	1-94	2-ig ,
3*65	4-on	3-20	3*30	3-40	3-94	3-45	3-18	2-50	2-38	2*39
3’go	3-87	3*19	3-35	3''CO	3-89	3-50	3-40	2-oo	2-40	2-40 1
3’80	4''27	3''37	3*55	3-69	3-87	3-58	3*59	3*io	2-80	2-59
3" so	3-75	3-10	3*18	3-34	3-40	3''SO	3-20	2-70	2-25	2''oo
3''23	3*50	2-75	3-oo	3-34	4-50	3-12	3-12	2-54	2-20	2-27
3*57	4''on	3-33	3*70	3*56	4-oo	3-45	3-34	2-05	2-50	2-44
3*25	3*40	2-so	3*14	3*20	3-so	2-90	2-90	2-52	2-50	2''40
3-Sfi	3-65	2-90	3-34	3*54	3-97	3-oo	3-12	2-67	2-49	2-41
3-17	3-00	2 Vin	2-cio	2-70	3''DO	2-07	2-07	2-50	2''25	2-20
3''60	4‘SO	3*50	3-60	3*50	4-25	3-40	3-40	2-95	2-oo	2-55
3*65	3-90	3*40	3*40	3*50	3''95	3-oo	3*50	3-10	2-75	2-50
3’cn	4-35	3*25	3*50	3-55	3*85	3-50	3*40	2-91	2-45	2-38 j
3*70	3-70	3-26	3*27	3-50	3-72	3-33	3-33	3-33	3-oo	2-50
3*85	4-05	3-45	3-45	3-80	3-or,	3*40	3''39	2-03	2-48	2-40
3''07	4-02	3-23	3*44	3*58	3*72	3-44	3-23	2-07	2-22	2-22 ;
3*77	4*04	3*50	3*48	3*76	4-13	3-8(1	3-53	2-91	2-60	2-04
3*25 “	3-90	3-23	3-23 _	3*47	3-75	3''29	3*27	2-75	2-oi	2-oo j
67-71	72-40	59-92	63-58	66-20	71-08	63-20	61-57	52-27	46-84	45-57
•i''56	3 "81	3-15	3''35	3-49	3-74	3-33	3*24	2-75	2-47	2-40
3*47			3-11

Tab. JV:r 35.

Markegångspriset i hvarje län samt medelpriset för

Ärligt riksmedelpris
för femårsperioderna

		1866.	1887.	1868.	1869.	1876.	1871.	1S72.	1873.	1874.	1875
Stoekliolms	län	2*18	3*81	3*17	2*03	2*ii	2*27	2*35	2*07	2*58	2*30
Upsala	1	2*14	3*40	3*25	1*96	2*12	2*22	2*35	2*70	2*55	2*38
Södermanlands	»	2*oo	3*28	3*oo	1*93	2*oo	2*25	2*40	2*70	2*54	2*40
Östergötlands	»	2*20	3*50	3*20	2*18	2*io	2*44	2*80	2*94	3*oo	2*08
Jönköpings	»	2*12	3*50	3*co	2*29	2*20	2*37	2*60	2*90	3*25	3*03
Kronobergs	»	2*32	3*18	3*12	2*34	2*33	2*37	2*55	3*oo	3*04	2*75
Kalmar	»	2*30	3 *i;o	3*22	2*io	1*98	2*52	2*52	2*72	2*70	2*50
Gotlands		1*90	3*33	3*32	2*oo	1*92	2*22	2*35	2*70	2*38	2*12
Blekinge	»	2*54	3*90	3*oi	2*40	2*33	2*8(1	2*90	3*28	3*01	2*07
Kristianstads		2 *48	4*oo	3*05	2*23	2*27	2*45	2*45	3*io	3.oo	2*69
Malmöhus	»	2 *-14	3''G5	3*08	2*30	2*38	2*54	2*65	3*17	2*95	2*68
Hallands	»	2*io	3*40	3*14	2*28	2*28	2*26	2*45	3*io	2*93	2*59
Göteborgs o. Bohus »	2*35	3*75	3*30	2*50	2*41	2*50	2*so	3*15	3*08	2*75
Elfsborgs	»	2*30	3*80	3*40	2*50	2*44	2 -so	2 *so	3*09	3*02	2*80
Skaraborgs	»	2*20	3*50	3*17	2*30	2*19	2*29	2*oo	2*85	2*90	2*54
Yermlands	»	o*oo	3*05	3*40	2*35	2*35	2*38	2*80	Oi © ©	3*oo	2*70
Örebro	»	2*43	3*79	3*11	2*19	2*10	2*33	2*04	2*90	2*78	2*40
Vestmanlands	»	2*22	3* so	3*05	2*io	2*05	2*30	2*39	2*62	2*52	2*34
Kopparbergs	»	2*42	3*91	3*oo	2*80	2*52	2*70	2*80	2*99	3*13	2*S8
Gefleborgs	>	2*12	3*40	3*48	2*75	2*25	2*44	2*50	2*80	2*83	2*63
Yesternorrlands	»	2-60	3*75	3*20	2*60	2*45	2*50	2*50	2*67	2*76	2*G7
Jemtlands	»	2*41	1*83	2*75	2*oo	2*G3	2*47	2*69	0*17	3*08	2*91
Yosterbottens	»	2*70	3*50	3*07	3*oi	2*60	2*75	2*83	3*n	3*42	3*oo
Norrbottens	»	2*09	4*50	3*40	3*18	2*63	2*57	2*52	2*75	3*oo	2*71
Summa	56*12	85*55	78*35	56*40	54*76	58*44	62*14	69*99	69*si	63*18
Medelpris för	riket	2*34	3*56	3*26	2*35	2*28	2*44	2*59	2*92	2*90	2*63

2*76

2*70

riket i kronor per kubik! råg åren 1866—1886.

1870.	1877.	1878.	187».	188».	1881	1882.	1883.	1884.	1885.	1880.
2 ''40	2*44	2*oo	2*03	2*93	2*94	2*13	2*oo	1*90	1’70	1*66 \|
2''40	2*20	1*90	2*14	3*15	2*75	2*14	1*97	1*90	1 *58	1*52
2’45	2*58	2*oo	2*io	2*85	2*92	2*20	2*io	2*00	1 "85	1*60
2-59	2*64	2*25	2*20	2*90	2*97	2*40	2*30	2*io	1*85	1*80
2-95	3*04	2*66	2*54	2*76	3*04	2*70	2*40	2*22	2*07	1*90
2-72	2*70	2*38	2*30	2*62	3*oo	2*C7	2*33	2*20	1*88	1*68 j
2-53	2*oi	2*u	2*05	2*43	2*90	2*25	2*15	2*oo	1*68	1*53
2 ''24	2*40	1*90	1 *90	2*70	3*oo	2*05	1*90	1‘75	1*50	1*50
2-70	2*68	2*20	2*45	3*oo	3*30	2*33	2*25	2*20	1-85	1*70 j
2*07	2*60	2*20	2*16	2*67	3*oo	2*20	2*2(1	2*05	1 *90	1*77
2-65	2*58	2-22	2*30	2*90	3-io	2*22	2*23	2*17	1*95	1*70
2-54	2*55	2*28	2*25	2*53	2*70	2*30	2*20	2*oo	1*90	1*74 [
2-70	2*80	2*34	2*35	2*85	3*io	2*35	2*40	2*25	2*00	1*80
2*70	2*75	2*25	2*47	3*oo	3*05	2*55	2*60	2*30	2*oo	1*70
2*54	2*80	2*25	2*24	2*65	2*95	2*40	2*25	2*11	1 -SO	1 *65
2*63	2*67	2*28	2*25	2*80	3*oo	2*20	2*25	2*20	2*05	1*86
2*47	2*42	2*20	2*19	3*04	2*83	2*23	2*22	2*03	1*83	1*70
2*37	2*49	2*02	2*12	2*81	3*08	2*m	2*12	1*98	1*09	1*66
2*79	2*93	2*52	2*45	5*33	3*30	2*53	2-58	2*34	2*io	2*00
2*70	2*85	2*27	2*20	2*73	2*93	2*34	2*44	2*21	2*oo	1*90
2*65	2*75	2*35	2*30	2*65	2*90	2*60	2’50	2*30	2*05	205
3*05	1*75	2*80	2*46	2*48	1*99	2*44	2*42	2*22	1*09	1*90
2*87	3*03	2*75	2*60	2*76	3*45	2*85	2*79	2*47	2*30	2*25
2*73	3*14	2*67	2*51	2*89	3*09	2*82	283	2*48	2*21	1 2*ii
03*16	63*40	54*80	54-56	07*33	71*29	57-oo	55*42	51 *28	44*83	CO
2*63	2*64	2*28	3*27	2*81	2*97	2*38	2*31	2*14	1*87	1*78

Taft. N:r 36.

Markegångspriset i hvarje län samt medelpriset för

		i sa.	i Stil.	18(18.	1 Stift.	1S70.	1871	1S72.	1873.	1874.	1875.
Stockholms län	.1 ''82	2*54	2*83	1*07	1*76	1*94	2*06	2*64	2*58	2*20
Upsala	»	1 ''CC	2*38	2*61	1*55	1*70	1*84	2*06	2*60	2*50	2*16
Södermanlands	»	1*75	2*65	2-70	1*01	1*68	1*83	2*io	2*70	2*54	2*06
Östergötlands	»	1*90	2*54	2*87	1*75	1*72	2*00	2*54	2*66	2*94	2*15
Jönköpings	»	1 ‘88	2*54	3*oo	1*88	1*80	1*90	2*16	2*38	2*91	2*52
Kronobergs	»	2''00	2*22	2*73	1*90	1*80	1*87	2*io	2*30	2*70	2*44
Kalmar	»	2''oc	2*34	2*85	1*84	1*71	1*92	2*19	2*53	2*67	2*25
Gotlands	»	2-05	2*47	2*85	1*80	1*83	2*10	2*35	2*70	2*54	2*10
Blekinge	7>	2-ifi	2*73	2*98	2*00	2*oo	2*14	2*38	2*82	2*92	2*40
Kristianstads	»	2-16	2*30	2*05	1*75	1*84	1*95	2*io	2*35	2*56	2*40
Malmöhus	»	2''20	2*34	2*02	1*64	1*90	2*07	2*34	2*55	2*62	2*36 j
Hallands	»	1*90	2*40	2*78	L * 65	1*71	1*86	1*98	2*30	2*48	2*19
Göteborgs o. Bohus	»	2''io	2*30	2*70	1 -95	1*90	2*oo	2*24	2*45	2*68	2*25
Elfsborgs	»	1 *70	2*40	2*05	1*95	1*83	1*90	2*oo	2*20	2*42	2*20
Skaraborgs	»	1*90	2*40	2*80	1 *815	1*80	1*87	2*20	2*43	2*65	2*20
Vermlands	»	2-sr,	2*50	3*09	2*00	1*90	1*90	2*25	2*40	2*50	2*21
Örebro	»	1 *94	2*71	2*70	1*80	1*82	2*05	2*26	2*63	3*03	2*12
Vestmanlands	»	1*68	2*152	2-74	1*05	1*64	1*79	J *91	2*47	2*48	2*oi
Kopparbergs	»	2*00	2*70	2*94	2*35	2*04	2*22	2*32	2*50	2*76	2*49
Gefleborgs	»	2*oo	2*95	3*oo	2*20	1*78	1*99	2*08	2*45	2*64	2*27
V estern orrlands	»	2*25	3*25	2*80	2*15	2*oo	2*oo	2*06	2*39	2*55	2*33
Jern tian ds	»	1*90	1-43	2*58	1*65	2*25	2*07	2*45	2*70	2*50	2*41
Vesterbottens	»	2*152	3*18	3*30	2*157	2*44	2*50	2*40	2*75	3*80	2*82
Norrbottens	»	2*37	4 oo	3*oo	2*75	2*28	2*23	2*15	2*50	3*oo	2*55
Summa	48*34	62*72	67*79	. - 4b‘02	45*25	47*94	52*08	60*46	64*47	55*io
Medelpris för riket	2*oi	2*61	2*82	1*92	1*89	1 o o w	2*20	2*52	2*69	2*30
Ärligt riksmedelpris för femårsperioderna	2*25	2*34

riket i kronor per kubik!. korn åren 1866—1886.

1870.	1877.	] 1878.	1879.	1880.	1881.	1883.	1883.	1884.	1885.	1880.
2*42	2*36	1*92	1*97	2*85	2*34	1*85	1*80	1*80	1*65	1*60
2*io	1*90	1 ''71	1*90	2*50	1*95	1*75	1*62	1*64	1*50	1*51
2-45	2*44	2*oo	2*40	2*31	2*30	1*98	1*90	1*80	1*80	1*55
2-38	2*47	2*oo	1*98	2*32	2*28	1*90	1*90	1 *90	1*75	1*85
2-55	2*58	2*32	2*18	2*28	2*44	2*16	2*12	2*08	1*97	1*86
2*38	2*26	2*no	1*90	2*12	2*20	2*ii	1*87	1*82	1*68	1 *52
2*40	2*44	2*18	2*oo	2*20	2*25	2*oo	1*90	1*80	1*73	1*65
2-34	2*50	2*04	1 * 98	2*30	2*05	2*05	1*75	1*75	1*50	1 *80
2''48	2*55	2*oo	2*25	2*16	2*45	1*90	1*88	1*83	1*85	1*63
2-30	2*30	2*03	1*90	2*15	2*20	1*80	1*80	1*82	1*82	1*71
2-40	2*25	1*75	2*oo	2*34	2*27	1*80	1*90	1*90	1*90	1*67
2-15	2*20	2*(>o	2*oo	2*ii	2*io	1*90	1*90	1*75	1*70	1*55
2‘3ä	2*40	2*08	2*08	2*20	2*25	1*90	1*90	2*oo	1*90	1*75
2-15	2*25	2*oo	2*oo	2*oo	2*15	1*95	1*90	1*90	2*oo	1*70
2-28	2*46	2*oo	1*92	2*io	2*io	1*90	1*82	1*82	1*70	1*62
2-41	2*41	1*99	1*91	2*16	2*20	2*00	2*13	2*03	1*85	1*77
2''38	2*53	1*95	1*97	2*31	2*24	1*86	1*82	1*85	1*73	1*65
2-io	2*23	1*87	1*81	2*14	2*42	1*96	1*79	1*81	1*63	1*58
2*39	2*57	2*18	2*io	2*37	2*47	2*08	2*u	2*oo	1*88	1*80
2-28	2*60	2*08	2*02	2*1.9	2*27	1*88	1*76	1*68	1*76	1*70
2''35	2*75	2*20	2*15	2*20	2*50	2*20	2*io	2*oo	1*95	1*90
2*46	1‘15	2*30	1*96	2*04	1*45	1*99	2*04	1*76	0*86	1*50
2*75	3*07	2*60	2*35	2*50	2*97	2*54	2*37	2*27	2*14	2*11
2*54	3*20	2*50	2*33	2*52	2*71	2*47	2*47	2*34	2*17	2*04
56*79	57*87	49*70	48*76	53*87	54*56	47*93	46*55	45*35	42*42	41*02
2*37	2*41	2*07	2*03	3*24	3*27	3*oo	1*94	1*89	1*77	1*71
2*22	1*97

Tab. N:r 37.

Markegångspriset i hvarje län samt medelpriset för

		1866.	1867.	1868.	186».	1870.	1871.	1872.	1873	1874.	1875.
Stockholms	lön	1 ‘20	1 ''44	1*75	1''07	1*30	1 ''20	1''28	1 ''55	1''75	1*50
TJpsala	»	O o tH	1*28	1*46	1 ''04	1 ''20	1 *20	1 ''30	1*43	1''67	1 ''50
Södermanlands		1 ''03	1*42	1 ''50	1''00	1*15	1 ''20	1''24	1 ''48	1*70	1*43
Östergötlands	»	1*15	1''45	1''60	1''11	1 ''20	1 ‘23	1 ''40	1*43	1 ''82	1*43
Jönköpings	»	1*12	1 ''50	1 ''66	1 ''06	1*06	1*12	1 ‘24	1*30	1''52	1 *35
Kronobergs	»	0 • 0 2	1*13	1 ''40	1*03	1''09	1 ''09	1*10	1 ‘30	1*44	1*30
Kalmar	»	1*17	1*41	1''56	0''93	0''95	.1 ''04	1*15	1''23	1*58	1 *32
Gotlands	»	0’95	1*05	1''27	0''80	1*00	1''00	1 ''30	1*63	1*75	1*31
Blekinge	»	1 ‘25	J ''50	1-77	1''22	1''35	1''30	1’39	1*57	1*71	1*55
Kristianstads	»	l‘S2	1 ''00	1*75	1 ‘30	1''35	1 ‘30	1 ''40	1*50	1 ''50	1 ''45
Malmöhus	»	1 ‘45	1''67	1*82	1*25	1 ''37	1*43	1 *53	1*07	1*75	1''60
Hallands		V10	1''50	1 ''60	1 ''20	1''2S	1*10	1*10	1*27	1 ''54	1''45
Göteborgs o.Boh	US »	1*15	1''60	1''7 0	1''25	1''25	1*28	1 ''25	1*50	1 ‘SO	1*50
Elfsborgs	»	1*10	1''50	1''70	1''25	1*25	1 *25	1 ''40	1''40	1 ‘60	1’45
Skaraborgs	»	1*20	1 ''45	1''54	1''00	1*15	1''20	1 ''25	1''35	1 ''60	1 ''50
Vermlands	»	1 ''20	1 ‘50	2''oo	1 ''28	1 *20	1''20	1*35	1*43	1''90	1 ''45
Örebro	»	1 ‘09	1*47	1 ''56	1 ''02	1*15	1''16	1*30	1 ''43	1''68	1 ''39
Vestmanlands	»	1*10	1 ''40	1 *52	1''01	i*ii	1*16	1 21	1 ''37	1 ''68	1 ‘45
Kopparbergs	»	1*10	1*45	1''55	1*39	i*u	1*27	1*43	1''59	1*84	1*66
Gefleborgs	»	.1 ‘15	1 ''40	1 ''48	1 *20	1*08	1*15	1 *25	1 ''45	1''50	1*45
Vesternorrlands	»	1 ''45	1*64	1''55	1*50	.1 ''30	1 *35	1*40	1''60	1 *78	1*74
Jemtlands	»	1''45	0''G3	1*49	0''SO	1''40	1*19	1''35	1*81	1*75	1 ''50
Vesterbottens	»	—	_	_
Norrbottens	»	—	—	—		—	—	_	_
Summa	25''65	31-os	35''23	24-71	26-25	2 6''42	28''62	32-29	36''sg	32''28
Medelpris för riket	1 *17	1 ''41 j	1 *60 1	1*12	1*19	1 ''20	1 ''30	1*47	1 ''68	1*47
Ärligt riksmedelpris
för femårsperiod	erna			l''S0					1 *42

riket i kronor per kufeikf. hafre åren 1866—1886.

1 S87fi.	1877.	1878.	i 87».	1880.	1881.	1882.	188».	1884.	1885.	1880.
1''64	1*45	1*20	1*23	1*40	1*40	1*18	1 ’15	1 *20	1*15	l*ii
1*51	1*42	1*12	1*20	1*40	1 *37	1 *15	1*10	1*14	1*14	1*03
1’55	1*40	1*10	1*20	1*34	1*28	1 *20	1*06	1*16	1*12	1*08
1-58	1*42	1*12	1*07	1*35	1 *30	1*15	1*15	1*20	1*13	1*05
1 -38	1*32	1 *24	1*18	1*20	1*24	1*14	1*14	1*14	1*05	1*00
1-43	1*30	1*10	1*011	1*17	1 *20	i*ii	1*00	1*02	0*89	0*89
1*42	1 *35	1*04	1*00	1*17	1*20	1*10	1*05	1*05	0*95	0*85
1''55	1*30	1*00	0*87	1*27	1*12	1 *00	1*00	1 *00	1*09	1*01
1 ''70	1*40	1*15	1*15	1*29	1*40	1*14	1 *07	1*14	1*00	1*00
1*60	1*56	1*15	1*25	1*30	1*40	1*15	1*20	1*25	1*20	1*12
1*74	1*56	1*20	1*30	1*43	1*57	1*27	1*31	1*39	1*27	1*18
1*45	1*30	1*00	1*01)	1*15	1*15	1*09	1*05	1*16	1*10	1*05
1*60	1*50	1*25	1*25	1*30	1*25	1*15	1*25	1*28	1*15	1*10
1*45	1*40	1*20	1*20	1*25	1*25	1*20	1*15	1*16	1 *05	1*00
1 *60	1*25	1*10	1*10	1*25	1 *25	1*05	1*10	1*12	1*06	1*00
1*60	1*39	1*23	1*19	1*27	1*35	1*21	1*28	1*19	1*21	1*20
1*47	1*39	1*15	1*12	1*29	1*15	1*10	1*07	1*12	1*03	1*00
1*49	1*39	1*1.0	1*14	1*31	1*32	1*19	1 *09	1*13	1*06	1*07
1*58	1*73	1*20	1*12	1*31	1*43	1* 18	1*18	1*21	1*29	1*21
1*50	1*70	1*23	1*17	1*28	1*50	1*24	1*25	1*24	1*23	1*23
1*80	2*00	1*60	1*55	1*60	1*75	1*60	1*50	1*40	1 *40	1*40
1*63	2*86	1*58	1*38	1*37	1*50	1*32	1*31	1*16	—	1*23
—	—	—	—	—	—	—	—	—	- *	_
34*27	33*38	26*06	25*67	28*70	29*38	25*88	25*46	25*86	23*57	23*84
1*56	1*52	1*18	1*17	i *30	1*34	1*18	1*16	1*18	1-12	1*08

i ''35 I-20

Tab. N:r 38,

Markegängspriset i hvarje län samt medelpriset för

''		1866.	1807.	1868.	1869.	ISIG	1871	1872	1873.	1874.	1875.
Stockholms	än	—	—	—	—	2*50	2*58	2*77	3*33	3*55	3*02
Upsala	»	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—
Södermanlands	»	—	—	—	—	—	__	—	—	—	—
Östergötlands	»	2’5o	3* 70	3*65	2*30	2*22	2*45	2*86	3*oi	4*20	2*70
Jönköpings	»	2''50	3*80	4*40	2*50	2*50	2*5(1	3*i(i	3*io	3*40	3*40
Kronobergs	»	3 ''no	3*33	3*05	3*02	2*87	2*82	3*25	3*20	4*oo	4*oo
Kalmar		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
I Gotlands	»	—	—	—	—	—	—	—	~~	—	—
\| Blekinge	»	2-81	5*oo	4*45	2*70	2-72	3’L7	3*31	3*40	3*86	3*80
Kristianstads		2’48	4*oo	3*25	2*45	2*50	2*50	2*70	3*io	3*15	3*oo
Malmöhus	v	2*46	3*65	3*18	2*50	2*67	2*54	2*88	3*02	3*65	3*05
Hallands	»	2*75	3*50	3*50	2*75	2*65	2*65	2*70	3*oo	3*29	3*io
Göteborgs o. Bohus	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Elfsborgs	»	2*60	3*50	4*oo	3*oo	2*95	2*90	3*30	3*40	3*60	3*5o
Skaraborgs	»	2*51!	3*55	3*51	2*50	2*88	2*42	2*66	2*85	3*25	2*90
Vermlands	»	—	—	—	—	—	—	—	—	•—	—
Örebro		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Vestmanlands	»	2*86	3*86	3*69	2*63	2*58	2''55	2*73	2*95	3*54	2*91
Kopparbergs	»	2*50	3*97	3*58	3*09	2*72	2*77	2*96	3*12	3*25	3-ii
Gelieborgs	»	2*40	3*75	3*75	3*50	2*53	2*52	2*60	2*82	3*oo	3*io
Vesternorrlands	»	2*75	3*75	3*20	2*60	2*45	2*50	2*50	2*65	2*90	2*90
Jemtlands	»	2*41	5*56	2*97	4*50	2*63	2*69	2*76	2*93	2*60	2*69
Vesterbottens	»	2*53	3*17	3*42	3*32	3*27	3*17	3*08	3*25	3*50	3*58
Norrbottens	»	3*58	5*i)i)	4*50	4*25	4*20	4*oo	3*79	4*08	5*oo	4*54
Summa	42*63	03*09	58*95	47*61	46’34	46*73	49*95	53*21	59*74	55*30
Medelpris för riket	2*66	3*94	3*68	2*98	2*73	2*75	2*94	3*13	3*51	3*25
Årligt riksmedelpris för femårsperioderna	3*20	3*12

riket i kronor per kubikf. ärter åren 1866—1886.

1870.	1877. ;	1878.	187».	1880.	1881.	1882.	1883.	1884.	—1 1885.	1880.
o''19	3-31	2''85	2-78	3-08	3-50	2-93	2-93	2-70	2-54	2-33
—	—	-	• —	—	—	—	—-	—	—	—
2''87	3‘27	2-55	2''54	2‘87	3-39	2-87	3-oo	2-75	2-45	2-15
3''40	4''io	3-co	3-80	3-60	4‘oo	3-50	3-40	3é5o	3-20	2-50
3-80	3''77	3-40	3*31	3-42	3''72	3*44	3-07	3-12	3''04	2-83
3''43	3*41	2-70	2-76	3-oo	4-oo	3-11	2-90	2-86	2-60	2-56
3-12	3*12	2-85 ■	2''82	3''oo	3-20	2-70	2-50	12-56	2-54	2-41
3*18	3-20	3-oo	3-05	3-30	3-52	2-92	2-94	2-89	2-80	2*54
3-io	3-oo	2-30	2 -no	2-70	2-70	2-75	2‘75	2''75	2-50	2*50
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3*25	3-85	3-00	3-oo	3*oo	3-55	3-25	3-20	3*20	3-20	2-90
2-90	3*25	2''80	2''80	2-80	3-oo	3-06	3-oo	2*75	2-54	2‘25 j
__	__	_	_	—	—	—	—	—	—
2-80	3-17	2-89	2-81	3‘14	3-33	3*11	2-fin	2-62	2-28	2-11
3’20	3*21	2-88	2-72	3''03	3 39	3’oo	2-89	2-80	2-83	2-58
3-io	3’25	2-88	2-81	2-92	3-39	3-04	3-08	2-82	2-77	2-66
2-80	2-75	2-35	2-30	2''70	3-20	2-70	2-00	2-40	2-40	2-40
2-80	4''76	2-51	2''42	2-12	3‘oo	1’98	2-os	2-oo	—	1 "80 i
4-54	4-71	4-25	3-92	4-37	5-oo	4-47	4-25	4-25	3-98	3*42
51-60	55-63	47-01	46-04	49-05	55-89	48-83	47*31	45-97	41-67	39-94 1
3-23	3-48	2-94	ce CO	3-07	3-49	3-05	2-96	2-87	2-78	2-50
3*12	3-03

Taft. W:r 39.

Markegångspriset i hvarje län samt medelpriset för

		1804»	18(17.	18(18.	18(i!(.	1876.	1871.	1872,	1873.	1874.	1875.
Stockholms	än	62	60	65	62-50	66	66	64-50	75	85	80
Upsala	»	60	56	60	60	65	65	70	72	81	85
Södermanlands	»	55	52	60	58	60	63	64	71	80	80
Östergötlands	»	53	51'' i r>	56-80	60	58	60	70	70-so	82’öo	82-50
Jönköpings	»	50	50	53	53	55	57-33	57-88	59-75	70	71*25
Kronobergs	»	50	44-72	48-50	48-os	48-07	51-92	52	55	61-72	61-äo
Kalmar	»	55	55	60	55	55	60	60	65	82-25	80
Gotlands	»	50	50	50	50	53-33	55-co	60	65	75	75
Blekinge	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Kristianstads	»	60	60	65	62	62	65	65	70	75	80
Malmöhus	»	70	66	72	70	72	75	75	75	85	90
Hallands	»	55	50	50	53-62	50	50	50	55	67	65
Göteborgs o. Bohus	»	60	60	67	62-so	60	62-so	62*50	67	80	85
Elfsborgs	»	55	53	54	52	53-so	55	55	57	65	69-90
Skaraborgs	»	52	52	50	50	50	55	56	58	66	68
Vermlands	»	CO	55	60	55	55	60	63	64	80	75
Örebro	»	55''o«	52 so	5 1-88	55*62	60	62-50	62-so	65	77	77
Vestmanlands	»	56	56	54-90	57*40	55-78	60	61-44	69-33	78-33	78-33
Kopparbergs	»	55	53	52-40	55-io	54-05	58	61-07	70	78-60	80
Gefleborgs	»	5 (i Till	52-50	52	52	54-88	54-31	56	66-13	72-75	72-50
Vesternorrlands	»	55	55	52	55-30	56-70	57-io	60	65	72-50	72-50
Jemtlands	»	50	50	50	50	50	50-84	58-33	64-59	73-34	61-67
Vesterbottens	»	50	50	43-83	4:''o bo	48-33	46-07	46-07	56-07	65	65
Norrbottens	»	55	50	45	50	52-08	55	55	68-75	75	68-33
Summa	1,277-50	1,233-87	1,275-81	1,272-85	1,295-62	1,345-77	1,386-49	1,505-02	1,727-99	1,723-48
Medelpris för riket	55-55	53-05	55-47	55-34	56-33	58-61	(10''28	(15-44	75*13	74-93
Ärligt riksmedelpns för femårsperioderna	55*27	N Ii (i 86

riket i kronor per centner smör aren 1866—1886.

is;»;	1877.	1878.	187!»	1880.	ISS .	1882.	1883.	1884.	1885.	1886. !
85	80	60	60 ;	75	80	72-50	70	69	66-15	63
88-75	85	70	60	75	75	75	71	72	70	63
85	82	72	60	76	80	75	74	74	70	65
82-50	82-50	65	60	68	73	72	72	72	70	65
72	75	60	54-50	65-79	72-33	68-25	65-75	65	62-os	55
66''7o	64	55	45	54-17	55	60	60*83	58-33	54-67	54-17
82	82*50	65	52	62	67	75	68	68	62	65
80	80	7o	55	60	60	60	60	60	60	55
83	81	75	63-id	73	75	75	75	75	75	70
06	88	85	75	85	87	87	87	87	83	75
70	70	50	50	58	63	63	63	63	63	60
90	90	72-50	60	65	75	75	75	75	71	70
71-50	71-50	58	52	60	67	65	69-90	66	65	50
70	70	60	52	58	65	65	65	67-31	65-38	60
83	80	62	55	70	75	70	70	68-so	70	61
81	80	75	65	70	75	75	75	75	75	70
80-78	79-89	65-67	56’ii	68-89	76-25	73	71-75	72-50	70-62	69-12
82-50	81-50	60	50	64-30	68-33	70	70	70	67-22	63-33
77	80	60	50	70	74	67-75	65-5o	66-io	63-09	62-60
75	75	54	48	61-70	72-50	65	60	56	56-40	53
66-67	75	53-3d	48-75	60	70	70-84	65-84	65	61-88	48-75
65	68-33	48-33	41-67	60	‘""67-50	68-75	67-50	63	55	46-87
74-n	72-50	54-58	45-42	64-58	70-83	67''5o	61-80	61-58	52-71	50-42
1,807-57	1,793-72	1 1,450-42	1,258-59	1,524-43	1,643-74	1,615-59	1,583-87	1,569-62	1,509-20	1,395*26
78-59	77-99	(liv 06	54-72	66-28	7 1-47	70-24	68''86	68-24	65-62	60-66
68-13	68-89	1

Tält. N:r 40.

Statens jern vägar

	Banlängd, km.	Persontrafik.			Gods-
* o Årligen 1S«« 70	Vid årens slut.	Medellängd trafikerad bana.	Antal resande.	Antal person-kilometer.	Person-kilometer pr bankm.	Godsmängd, ton.	Antal ton-kilometer
1,087	1,051	1,498,022	77,242,874	. 73,495	531,763	61,980,551
1871—75............	1,356	1,302	2,523,982	127,661,445	98,050	1,193,567	137,442,248
1876—80	1,768	1,698	3,167,520	144,872,027	85,319	1,702,168	194,973,724
1881-85 ............	2,284	2,228	3,707,462	171,441,266	76,949	2,333,172	254,545,735
År 1866 ...........	1,044	917	1,283,908	69,242,091	75,509	375,968	44,293.630
? 67 ...........	1,078	1,(>52	1,476,598	75,600,043	71,863	504,082	61,015,327
68 ............	1,078	1,078	1,563,838	79,800,700	74,027	516,952	61,467,484
60 ..........	1,118	1,088	1,572,627	81,613,532	75,012	549,309	64,570,486
>, 70 .....	1,118	1,118	1,593,141	79,958,005	71,519	712,505	78,555,826
» 1871 ............	1,189	1,156	1,659,204	89,505,841	77,427	729,861	90,881,932
» 72 ............	1,239	1,201	1,966,629	103,793,860	86,423	908,251	110,480,536
» 7:; ...........	1,382	1,275	2,557,543	132,754,118	104,121	1,200,180	138,560,903
J 74 .............	1,455	1,401	3,152,603	154,219,050	110,078	1,435,629	161,920,940
» 75 ............	1,513	1,475	3,283,933	158,034,354	107,142	1,693,913	185,366,930
» 1876 ............	1,595	1,538	3,272,176	151,715,110	98,644	1,843,716	209,705,115
» 77 ............	1,622	1,600	3,284,618	146,806,191	91,754	1,749,140	207,978,563
» 78 ............	1,724	1,648	3,177,526	139,213,864	84,474	1,545,753	176,869,555
* 70 ...........	1,941	1,759	2,898,449	131,653,953	74,846	1,543,988	177,398,270
» 80 ............	1,956	1,945	3,204,830	154,971,017	79,677	1,828,241	202,917,116
» 1881 ............	2,194	2,012	3,279,041	159,066,397	79,059	2,098,723	230,851,227
» 82 ............	2,232	2,212	3,542,842	167,283,671	75,626	2,320,468	248,112,444
> 83 ............	2,299	2,246	3,663,727	169,787,314	75,595	2,450,086	269,299,945
» 84 ...........	2,312	2,300	3,915,984	178,641,929	77,670	2,400,027	256,127,500
» 85 ............	2,385	2,370	4,135,714	182,427,018	76,973	2,396,558	268,337,560

* För åren 1866—70 ingår icke i beräkningen uppgift om transportera^ resgods samt åkdon.
Anm. För de enskilda jernvägarne redogöres i betänkandets del I.

åren 1866—1885.

trafik.	I n k o in s t o r,	k r o n o r.	Brutto-inkomsten pr dag och bankilome-ter. Kr.	Utgifter. Kr.	Nettovinst. Kr.	Utgifter i % af inkom- ster.
Tonkilo- meter pr bankm.	Af person-trafiken.	Af gods- trafikon.	Öfriga inkomster.	Summa inkom ster.
58,973	2,584,469	3,304,383	162,143	6,050,995	1 5-75	3,592,193	2,458,802	59-4
105,562	4,723,768	6,713,500	147,599	11,584,867	24-oo	6,523,390	5,061,477	56-3
114,826	6,157,744	9,315,909	214,603	15,688,256	25.50	10,498,390	5,189,866	66-9
114,249	7,333,539	11,854,562	231,590	19,419,691	23-90	11,753,298	7,666,393	60-5
48,303	2,426,708	2,532,267	105,396	5,064,371	15-13	3,009,659	2,054,712	59-4
57,999	2,567,503	3,274,525	175,021	6,017,049	15-67	3,650,899	2,366,150	60-7
57,020	2,601,324	3,223,994	335,761	6,161,079	15-oc.	4,226,333	1,934,746	68-c
59,348	2,675,871	3,445,750	99,660	6,221,281	1 5-67	3,463,395	2,757,886	55-7
70,265	2,650,939	4,045,377	94,877	6,791,193	16-04	3,610,677	3,180,516	53-2
78,618	3,106,685	4,585,788	92,387	7,784,860	18-45	3,914,880	3,869,980	50-3
91,990	3,779,493	5,299,256	132,441	9,211,190	21-oi	4,611,708	4,599,482	50-i
108,675	4,792,415	6,755,690	161,483	11,709,588	25-16	6,186,167	5,523,421	52-8
115,575	5,899,511	8,037,358	171,689	14,108,558	27-59	8,173,644	5,934,914	57-9
125,672	6,040,739	8,889,408	179,994	15,110,141	28-08	9,730,554	5,379,587	61-4
136,349	6,484,940	9,917,743	206,365	16,609,048	29-59	10,443,066	6,165,982	62-9
129,987	6,416,705	9,686,842	242,795	16,346,342	27-99	11,460,454	4,885,888	70-i
107,324	6,014,370	8,46( >,320	211,194	14,685,884	24-41	10,702,139	3,983,745	72-9
100,852	5,547,388	8,548,430	214,186	14,310,004	22-29	9,903,087	4,406,917	69-2
104,328	6,325,316	9,966,211	198,473	16,490,000	23-23	9,983,205	6,506,795	60-5
114,737	6,801,668	11,092,235	178,970	18,072,873	24-61	10,501,882	7,570,991	58-i
112,167	7,241,793	11,702,601	210,297	19,154,691	23-72	10,985,304	8,169,387	57-4
119,902	7,423,028	12,333,537	244,843	20,001,408	24-40	12,158,568	7,842,840	60-8
111,360	7,552,222	11,984,895	271,377	19,808,494	23-59	12,127,321	7,681,174	61-2
113,223	7,648,982	12,159,542	252,463	20,060,987	23-19	12,993,417	7,067,570	64-8

Tab. N:r 11,

Telegrafinrättningen aren 1866—1885,

	Längd i	kilometer.	Antal	Taxerade t e 1 e	g r a m.	Antal tele-gram på 100 invå-nare.
	Linier.	1 Trådled- ningar.	telegraf- stationer.	Inländska.	Utländska.	S u m m a.
Årligen ISC.fi	6,503	13,523	105	320,995	190,307	511,302	12-o
1871—75 ...	7,593	17,407	147	546,913	314,931	861,844	20-1
1876—80	8,229	20,188	175	574,377	380,956	955,333	21-3
1881 -85 ......	8,486	20,691	178	608,632	560,997	1,169,629	25-4
År	6,395	12,583	93	268,128	150,616	418,744	10-i
» «7........	6,304	13,090	96	309,639	180,443	490,082	ll-i
» «S.........	6,630	13,548	107	312,303	184,416	496,719	ll-i
filt.........	6,796	13,877	113	348,931	211,733	560,664	13''5
70.......	6,838	14,515	117	365,975	224,325	590,300	14-2
» 1871........	7,057	14,943	122	418,161	236,653	654,814	15-6
» 73.........	7,490	16,224	134	491,515	287,595	779,110	18-4
73........	7,630	17,857	151	569,972	339,856	909,828	21-3
» 71.........	7,849	18,633	159	620,392	351,267	971,659	22-5
» 75.........	7,939	19,377	170	634,525	359,285	993,810	22-8 ■
» 1876......	8,022	19,673	169	614,936	368,010	982,946	22-3
» 77.........	8,269	20,330	175	631,416	384.177	1,015,593	22-8
•i 78.........	8,287	20,308	179	563,262	368,476	931,738	20-7
» 70.........	8,281	20,295	177	511,432	348,536	859,968	18-9
5, SO.........	8,288	20,336	176	550,841	435,579	986,420	21-6
.v 1881.........	8,366	20,471	174	591,276	526,805	1,118,081	24-5
» 83 ......	8,373	20,433	175	606,508	568,874	1,175,382	25-7
S3.........	8,551	20,712	179	618,487	590,601	1,209,088	26-3
» 81.........	8,562	20,871	182	619,634	559,325	1,178,959	25-ä
» 85.........	8,578	20,968	181	607,256	559,378	1,166,634 \|	25’o

Tab. 1\:r 42.

Posttrafiken åren 1875—1885,’)

	Antal postan- stalter.	Antal post-förda mil.	P o s t f ö r s ä n d c 1 s o r.2)	Värde af assu-rerade försän-delser, postan-visningar och postförskott.
Inrikes.	Utrikes.	Summa.
Årligen
1870—80	1,896	1,767,017	51,217,608	7,994,144	59,211,752	605,968,803
1881—85 ......	1,916	2,031,706	69,297,285	12,571,917	81,869,202	696,488,096
År 1875........	1,934	1,269,555	48,040,950	6,915,310	54,956,260	565,785,588
» 1870......	1,980	1,707,963	47,658,117	7,276,246	54,934,363	606,508,981
» 77.......	1,992	1,767,823	51,654,969	7,618,730	59,273,699	635,799,225
» 78........	1,963	1,821,174	52,901,866	7,575,998	60,477,864	619,051,149
» 7!»........	1,762	1,724,636	49,707,212	7,956,259	57,663,471	566,738,109
80........	1,785	1,813,488	54,165,874	9,543,489	63,709,363	601,746,550
» 1881 .......	1,830	1,836,341	59,740,584	10,397,178	70,137,762	604,436,573
» 82........	1,862	1,987,772	63,459,596	12,537,386	75,996,982	618,541,108
SIS........	1,896	2,022,129	67,799,639	12,344,939	80,144,578	745,968,424
» 81........	1,965	2,118,739	73,571,338	13,214,760	86,786,098	746,832,616
85.....	2,H26	2,193,551	81,915,268	14,365,324	96,280,592	766,661,759

*) Uppgifterna rörande posttrafiken före år 1875 äro i några hänseenden ej fullt jemförliga med dem för
senare åren och hafva på den grund här uteslutits.

2) Abonnerade tidningar äro här beräknade efter nummerexemplar, hvarjemte upptagits försändelser både
till och från utlandet.

VOyt-exö-CM/.

00 CO

Gen.Stab. Lit.Anst.

^viw^/wi^M^vW, — ^A&M-uAt.''Ii it ( ^(vtv

COifiOOi 0>j Öl T-^C^I.tOij-: IOSqUh 001 O''OLs-|cij. NO 4* LO
(O1 lo; <o! (o H H h)H H H H HHri®: 00- co; oo; 00: oo
00: 00’ oo: 00’ 00! CO: 00! CO; 00: 001C30j OCrOGO) 00"; COfOOrCO: COfoOVOO

d.OLC\/^ g/OrVZ''

+ 12

c1 p a

S-Hl-e-u*/ amaclVC- x>m/,u\ta,ast +

+ 5

+ >+

■C''X/£k/ AxX^ÅX^CbcX- aX-VI'' A/WO^cOOC''

HvJ/H

. ''Å^v*MlM ,''l;u(ks(v(S

yCo^LM/.

3~£v^Ce^.

ffl QCj aj,OCj SO <M ocj. GC| JXfJXjjxj

■

S/ö/t Cvj

åt -,o cio Avbjb''Z6&Ctv/ <** v\ 1111" | v\ (^ l t fcl i [ ( s’ j i. fi 11111

eu/.

00 00

it- -Vi$> .wkf^o {«?•«• itiiyux 11 ^p*»711 ^ 4^. ^ l*i Utixi:

co oo.

oo oo

CO- CO