KOM MUN IKATIONS VERKE NS LÖNEKOMMITTÉ II (Statens offentliga utredningar 1920:8)

KOM MUN IKATIONS VERKE NS LÖNEKOMMITTÉ II.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

LÖNEREGLERING

FÖR

DOMÄNVERKET

AVGIVET ENLIGT DET AV IOJNGL.
MALT DEN 6 DECEMBER 1918
LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1920

K. r.. BKCKMANS BOKTKYOKKRI
[2942 19]

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Konungen................................ 5

Betänkande.

I. Kommitténs uppdrag............................. 8

II. Historik.................................... 11

III. Domänverkets organisation......................... 19

IV. Allmänna synpunkter vid löneregleringen................. 23

Domänverkets ställning såsom affärsdrivande verk i jämförelse med de övriga

affärsdrivande verken........................... 23

Vissa allmänna principer för lönernas bestämmande vid domänverket ..... 30

V. Tjänsternas gruppering........................... 33

Manliga tjänstemän............ 33

Jägmästare sid. 33, kronojägare sid. 34, överjägmästare sid. 35, överjägmästarassistent
och skogstaxator sid. 36, övriga befattningshavare sid. 37.

Kvinnliga tjänstemän............................. 37

Grupperingens verkställande.......................... 37

VI. Avlöningsbeloppens bestämmande..................... 39

Manliga tjänstemän.............................. 40

Begynnelselön■ vaktmästare (expeditionsvakt) sid. 40, förste vaktmästare (förste
expeditionsvakt) sid. 40, kronojägare sid. 40, tillsyningsman sid. 41, skogsrättare
sid. 43, överjägmästarassistent och skogstaxator sid. 44, notarie, registrator
och revisor sid. 44, jägmästare sid. 46, skogsskoleföreståndare sid. 47, skogsingenjör
sid. 47, jägmästare i domänstyrelsen (byråjägmästare) sid. 48, flottledsingenjören
sid. 49, domänfiskalen sid. 50, överjägmästare sid. 50, byråchef sid. 50.

Löneförhöjning............................... 50

Kvinnliga tjänstemän............................. 51

Begynnelselön................................ 51

Löneförhöjning............................... 52

Löneklassindelning m. m............................. 52

VII. Motiv till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket

Sid.

VIII. Förslag1 till avlönings reglemente för tjänstemän vid domänverket ... 65

IX. Övergångsbestämmelser........................... 82

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till lönereglering...... 89

XI. Kommitténs hemställan........................... 90

Bilaga 1. Jämförande tablå över nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp ... 91

Bilaga 2. Förteckning över till kommittén inkomna framställningar....... 92

Särskilda yttranden................................. 93

Till KONUNGEN.

Den 6 december 1918 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt den genom
beslut den 28 juni 1918 tillsatta kommittén för utredning beträffande
löne- och organisationsförhållandena vid statens järnvägar, vid telegraf -

verket ock vid statens vattenfallsverk ävensom vid postverket att jämväl
verkställa utredning ock avgiva förslag i fråga om löne- ock organisationsförkållanden
vid domänstyrelsen, skogsstaten ock statens skogsskolor.
Denna kommitté, vilken benämnes »kommunikationsverkens lönekommitté»,
har härvid utgjorts av undertecknad Ekman såsom ordförande
samt såsom ledamöter undertecknade Persson, Eriksson, Liibeck, Nilsson,
Hamilton ock Sidenbladk ävensom, såsom representanter för domänverket,
byråchefen i domänstyrelsen friherre T. W. Hermelin, numera
överjägmästaren C. L. Björkbom och kronojägaren O. J:son Bragée.
Beträffande sistnämnda ledamöter kar Eders Kungl. Maj:t föreskrivit, att
de skulle deltaga i kommitténs överläggningar och beslut, i vad de
avsåge avlöningsbestämmelserna, men i övriga frågor i allmänhet allenast
äga rätt att höras och yttrandevis göra sina meningar gällande.

Sedan undertecknad Hamilton på därom gjord ansökan entledigats
från uppdraget att tillika vara kommitténs sekreterare, har jämlikt
Eders Kungl. Maj:ts den 15 augusti 1919 meddelade förordnande andre
kanslisekreteraren i jordbruksdepartementet S. J. M. 0:son Idar uppehållit
sekreterarbefattningen hos kommittén.

Kommittén har från personalhåll inom domänverket emottagit
vissa framställningar, vilka finnas förtecknade i bilaga till detta betänkande.

Under erinran att kommittén den 20 februari 1919 avgivit betänkande
i ovan först berörda avseende utom i vad rör övergångsbestämmelser
och definitiva pensionsföreskrifter får kommittén till fullgörande
av det den 6 december 1918 erhållna uppdraget härmed överlämna betänkande
angående lönereglering för personalen vid domänstyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskolor.

I anledning av från Eders Kungl. Maj:t erhållna remisser angående
framställningar från Sveriges kronojägarförbund dels om förhöjning i
den bevakande skogsstatspersonalens fasta reseanslag dels ock om höjning
i nu utgående maximiarvode åt skogsstatens extra bevakande personal
kommer kommittén att avgiva särskilda yttranden.

Slutligen vill kommittén, under framhållande att frågan om övergångsbestämmelser
beträffande kommunikationsverken hänskjuta till
den jämlikt Eders Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1919 tillsatta

»kommunikationsverkens lönenämnd» meddela, att kommittén inom närmaste
tiden kommer att avgiva förslag till pensionslagar för såväl
kommunikationsverken som domänverket.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden från vissa av
kommitténs ledamöter.

Stockholm den 18 december 1919.

Underdånigst

CARL EKMAN.

Nils Persson.
Bernhard Nilsson.

Ernst Eriksson.
A. Hamilton.

Sven Lubeck.
Elis Sidenbladh.

Th. Hermelin.

Carl Björkbom.

Oscar J:son Bragée.

Sture Idar.

I. Kommitténs uppdrag-.

I yttrande till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 6
december 1918 angående löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen,
skogsstaten m. m. erinrade departementschefen om det kommittén
den 28 juni 1918 av Kungl. Maj:t på föredragning av chefen
för civildepartementet givna uppdrag att verkställa utredning och avgiva
förslag beträffande löne- och organisationsförhållanden vid statens
järnvägar, vid telegrafverket och vid statens vattenfallsverk ävensom
vid postverket, vilket uppdrag, utom vad rör förslag till övergångsbestämmelser
och definitiva pensionsföreskrifter, numera fullgjorts senast genom
avlämnande den 20 februari 1919 av betänkande angående gemensamt
lönesystem samt lönereglering för nämnda fyra verk.

I berörda yttrande omnämnde chefen för jordbruksdepartementet
tillika dels en av chefen för domänstyrelsen gjord framställning angående
statens domäners likställighet i löneavseende med statens järnvägar samt
telegraf- och vattenfallsverken, dels ock en av representanter för överjägmästare,
jägmästare och skogsingenjörer, föreståndare för statens
skogsskolor samt kronojägare och tillsyningsman framställd begäran om
hänskjutande av frågan om skogsstatens lönereglering till en särskild
för detta ändamål tillsatt kommitté.

Efter framhållande därjämte, hurusom åt 1902 års löneregleringskommitté
anförtrotts vissa utredningar, bland annat i fråga om tillfällig
lönereglering för de centrala ämbetsverken, anförde departementschefen:

»Bland de verk, för vilka sålunda förslag till tillfällig löneförbättring
är att snarast förvänta från löneregleringskommittén, är även
domänstyrelsen. Av det åt kommittén lämnade uppdrag framgår, att
sagda förslag icke får anses innebära en slutlig lösning av domänstyrelsens
avlöningsfrågor. Jag anser det emellertid önskligt, att frågan
härom nu företages till utredning, desto mer som samtidigt bör utredas,
huruvida och i vad mån ändringar i själva organisationen av domänstyrelsen
böra vidtagas. I sistnämnda hänseende kan det möjligen befinnas
lämpligt att å denna styrelse och särskilt beträffande förhållandet
mellan styrelsens och skogsstatens personal tillämpa regler, som mera
överensstämma med de vid kommunikationsverken tillämpade.

I fråga om personalen vid skogsstaten och statens skogsskolor synas
mig jämväl särskilda åtgärder böra vidtagas för utarbetande av förslag
till definitiv lönereglering, varvid uppkommande organisationsfrågor
givetvis böra utredas och beaktas. Beträffande dessa tjänstemannakårer
föreligga i huvudsak enahanda skäl, som föranledde Kungl. Maj:t att den
28 juni 1918 föranstalta om särskild utredning angående kommumkationsverkens
löne- och organisationsförhållanden. . ,

Att för de nu angivna ändamålen tillsätta en särskild kommitté
eller " sakkunuig-delegation finner jag emellertid icke lämpligt. Den till
grund för tillsättandet av 1915 års lönekommission liggande tanken att
söka, i den mån förhållandena vid de särskilda verken göra sådant lämpligt,
genomföra likartade avlöningsbestämmelser för statens aflarsdnvande
verk, ^ synes, såsom jämväl chefen för civildepartementet i sitt yttrande
den 28 juni 1918 vid tillsättandet av omförmälda kommitté uttalat, ingalunda
höra övergivas. Svårigheter för denna avsikts realiserande skulle
tydligtvis uppstå, därest utredningarna anförtroddes åt skilda utrednino-sorgan.
Jag håller på grund härav före, att nyssnämnda, av Kungl.
Majtt den 28 juni 1918 tillsatta kommitté bör erhålla i uppdrag att, sa
snärt fullgörandet av de åt kommittén redan anförtrodda utredningarna
det medgiver, verkställa utredning och avgiva förslag jämväl ifråga om
löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen, skogsstaten och
statens skogsskolor samt vad därmed sammanhänger. Vid utredningens
verkställande torde vad chefen för civildepartementet vid kommitténs
tillsättande uttalade böra i tillämpliga delar lända till ledning och efterrättelse Arbetet

bör så bedrivas, att förslag i ämnet må kunna föreläggas
om möjligt 1919 men i varje fall 1920 års riksdag.

I överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t bestämda grunderna
för kommitténs verksamhet torde tre representanter för olika kategorier
befattningshavare inom domänstyrelsen och skogsstaten höra utses att
vid kommitténs arbeten i fråga om domänverket deltaga i kommitténs
överläggningar och beslut, i vad de avse avlöningsbestämmelserna, men
i övriga frågor i allmänhet allenast äga rätt att höras och yttrandevis

göra sina meningar gällande.» .

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt kommumkationsverkens
lönekommitté att verkställa utredning i enlighet med vad departementschefen
sålunda uttalat beträffande löne- och organisationsförhållanden vid
domänstyrelsen, skogsstaten och statens skogsskolor samt förordnade till
ledamöter i kommittén tre representanter för domänverket.

2942 19

Så vitt av berörda statsrådsprotokoll framgår skulle sålunda i
kommitténs uppdrag ingå jämväl att beakta och utreda uppkommande
organisationsfrågor. Då kommittén stod i begrepp att påbörja det erhållna
uppdraget, förelåg emellertid icke någon framställning från domänstyrelsen
i nu ifrågavarande avseende. I anledning härav begärde kommittén
i skrivelse till domänstyrelsen den 14 juni 1919 uppgift om de
organisatoriska förändringar beträffande domänverket, som styrelsen
kunde anse böra underställas 1920 års riksdags prövning eller som i
övrigt borde komma till beaktande i samband med nu ifrågavarande
lönereglering. Som svar härå anförde nämnda styrelse i skrivelse den
28 juli 1919, att styrelsen, med hänsyn till vissa under de sista åren
beslutade rätt viktiga organisatoriska förändringar, icke ansåge sig böra
nu ifrågasätta några ytterligare.

Vid sådant förhållande och efter det kommittén inhämtat vederbörande
departementschefs uppfattning i ämnet, beslöt kommittén att
i allt väsentligt begränsa sig till behandling av frågan om lönereglering
inom ramen av den nuvarande organisationen. Av den ståndpunkt
kommittén sålunda intagit följer, att kommittén icke funnit sig böra ingå
på närmare prövning av en från personalhåll gjord framställning, avseende
viss ändring i domänverkets nuvarande organisation.

II. Historik.

År 1908 antogos nya avlöningsstater för skogsstaten, statens skogsskolor
ock domänstyrelsen (jfr riksdagens skrivelser nr 186 och nr 9
år 1908). Samtidigt därmed godkändes ock villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i staterna för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningsförmåner, och återfinnas dessa avlöningsbestämmelser i särskilda
kungl. kungörelser för skogsstaten och statens skogsskolor av den 17
juni 1908 (Sfs. bill. nr 43) och för domänstyrelsen av den 16 oktober
1908 (Sfs. bill. nr 82).

Vid uppförandet å ordinarie stat från och med år 1916 av befattningarna
såsom skogsingenjör, biträdande skogsingenjör och tillsyningsman
fastställdes ny avlöningsstat för skogsstaten. I denna nya stat
upptogos emellertid de dittillsvarande ordinarie befattningarna med oförändrade
avlöningsbelopp och de nya tjänsterna med avlöningar, vilka
anslöto sig till dem, som gällde för nyssnämnda ordinarie befattningar.
Tillika föreskrevs, att 1908 års avlöningsvillkor för skogsstatspersonalen
fortfarande skulle gälla.

Vid 1917 års riksdag antogos förändrade grunder för resekostnadsoch
traktamentsersättning till skogsstatens personal. Enligt (lossa grunder
utbyttes de för den förvaltande personalen dittills bestämda fasta
reseanslagen mot rese- och traktamentsersättningar i anslutning till allmänna
resereglementets bestämmelser dock med. vissa modifikationer.
För den bevakande personalen bibehöllos visserligen fasta reseansiag,
men tillerkändes densamma därutöver särskild traktamentsersättning i
vissa fall. De närmare bestämmelserna uti ifrågavarande avseende återfinnas
i kungl. kungörelsen den 28 augusti 1917 (Sfs. nr 599) med
ändringar däri genom kungörelserna den 8 mars och den 20 juni 1918

(Sfs. nr 161 och 591). , , ...

I sammanhang med antagandet av de förändrade grunderna tor

resekostnads- och traktamentsersättning åt skogsstatspersonalen god -

Skogsstaten.

kändes nj avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal, vilken stat
i fråga om avlöningarnas belopp dock icke skiljde sig från föregående stat.
Aven beträffande avlöningarna å 1918 års stat skulle tillämpas 1908
åis avlönings villkor. Kronojägare och tillsyningsmän beviljades emellertid
för år 1918 tillfällig löneförbättring med 250 kronor för befattningshavaie
med hyresersättning* och 200 kronor för befattningshavare med
bostadsförmån in natura.

Slutligen godkändes av 1918 års lagtima riksdag den nu gällande
avlönmgsstaten för skogsstatens ordinarie personal att gälla från och
med år 1919, därvid den dåvarande ordinarie personalen bereddes provisorisk
lönereglering, överjägmästare, jägmästare och skogsingenjör med
900 kronor samt kronojägare och tillsyningsmän med 500 kronor. Betraffande
kronojägare och tillsyningsmän, för vilka jämväl ålderstilläggen
höjdes från 100 till 150 kronor, förutsattes, att vid åtnjutande av fri
bostad avdrag å_ lönen skulle ske med minst 200 kronor. Vidare förändrades
befattningarna såsom biträdande skogsingenjör till skogsingenjörsbefattningar,
varjämte överjägmästarassistenter, skogstaxatorer och
nottledsingenjören, vilka befattningar dittills varit upptagna å extra stat,
uppfördes i staten såsom ordinarie tjänstemän. Samma villkor och bestämmelser,
som gällde för befattningarna å den gamla staten, skulle
vara gällande även för befattningshavarna å den nya, allenast med
vissa ändringar, som påkallades av ovannämnda befattningars upptagande
å densamma.

Nu gällande avlöningsstat för skogsstatens personal har följande
utseende:

	Krono	r.	--——-
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Summa.
1 överjägmästare ..............................	4,700	3,400	8,100
5 d:o 1 d:o .............................	23,500 4,700	17,000 3,000	40,500 7,700	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
5 d:o	23,500	15,000	38,500
1 flottledsingenjör	4,200	2,800	7,000	\|Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 V kronor.

	K	r o n o	r.
		Tjänst-
		gö rings-
		pennin-
		gar.
1 jägmästare ...................................	1 3,000	3,200	6,200
17 <l:o ..................................	51,000	51,400	105,400
1 d:o ....................................	3,000	3,000	6,000
23 <l:o ...................................	69,000	69,000	138,000
1 d:o ....................................	3,000	2,800	5,800
14 d:o ....................................	42,000	39,200	81,200
1 d:o ....................................	3,000	2,600	5,600
6 d:0 ....................................	18,000	15,600	33,600
1 d:o ....................................	3,000	2,400	5,400
10 d:o ....................................	30,000	24,000	54,000
1 d:o ....................................	3,000	2,200	5,200
46 d:o ....................................	138,000	101,200	239,200
1 skogsingenjör ................................	3,000	2,800	5,800
10 skogsingenjörer ...........................	30,000	28,000	58,000
1 överjägmästarassistent . ..................	2,600	1,800	4,400
5 överjägmästarassistenter..................	13,000	9,000	22,000
1 överjägmästarassistent.....................	2,600	1,600	4,200
5 överjägmästarassistenter..................	13,000	8,000	21,000
1 skogstaxator....................................	2,600	1,800	4,400
B skogstaxatorer................................	13,000	9,000	22,000
1 skogstaxator....................................	2,600	1,600	4,200
4 skogstaxatorer.................................	10,400	6,400	16,800
1 kronoj ägare ...................................	950	95(	1,900
O 00 CM	264,100	264,100	528,200
1 d:o ...................................	950	85C	1,800
148 d:o ..................................	140,600	125,800	266,400
1 d:o ...................................	95C	75C	1,700
205 d:o ...................................	194,75C	153,750	348,500
1 tillsyningsman................................	95C	950	1,900
26 tillsyningsman...............................	24,70C	24,700	49,400
Reseanslag till kronojägare och tillsy
ningsmän .........................................	—	—	140,000
Summa	—	—	\|2,290,000

fter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 400 kronor samt efter
än ytterligare 5 år även
ledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 150 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 150 kronor samt efter
än ytterligare 5 år även
ledes med 150 kronor.

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens
lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag å lönen,
motsvarande skälig hyra.

Statens

skogsskolor.

Från och med år 1920 hava i staten uppförts ytterligare dels en
överjägmästare med 4,700 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar,
dels elva jägmästare, en var med lön av 3,000 kronor samt
med tjänstgöringspenningar, uppgående för en till 3,200 kronor, för två
till 3,000 kronor, för fyra till 2,800 kronor, för en till 2,600 kronor,
för en till 2,400 kronor och för två till 2,200 kronor, dels en överjägmästarassistent
med 2,600 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,
dels ock en skogstaxator med likaledes 2,600 kronor lön och
1,600 kronor tjänstgöringspenningar ävensom för var och en med rätt
till ålderstillägg liksom övriga motsvarande befattningshavare.

1 följd härav har statens slutsumma höjts med 78,900 kronor till
2,368,900 kronor.

För statens skogsskolor fastställdes år 1914 ny avlöningsstat med
enahanda avlöningar som år 1908 beslutats, och förklarades tillika de
sistnämnda år antagna avlöningsvillkoren för skogsskolorna allt fortfarande
skola gälla.

I samband med inrättande från och med år 1918 av ytterligare en
skogsskola godkände 1917 års riksdag ny stat för statens skogsskolor.
I avlöningsbeloppen vidtogs icke någon förändring. Däremot hava skogsrättare
för åren 1918 och 1919 beviljats tillfällig löneförbättring med
400 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag godkändes ånyo ny stat för statens
skogsskolor att tillämpas från och med år 1920, därvid skogsskoleföreståndares
och skogsrättares avlöningar undergingo viss förhöjning. Skogsskoleföreståndares
begynnelseavlöning höjdes från 3,400 kronor i anslutning
till vad tidigare skett beträffande revirförvaltare eller med 900 kronor
och skogsrättares begynnelseavlöning ökades till 2,100 kronor, varjämte
ålderstillägget för de senare höjdes från 100 till 200 kronor.

Någon ändring i avlöningsvillkoren gjordes ej.

Den för statens skogsskolor från och med år 1920 gällande staten
är av följande lydelse:

	K	r o n o	r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Summa.
1 föreståndare...................................... 7 » .......................................	2,400 16,800	1,900 13,300	4,300 30,100	\Efter / med 400 kronor.
1 skogsrättare....................................... 7 » ....................................... 1 extra skogsrättare, arvode .................. 7 » » » ..................	1,100 7,700	1,000 7,000	2,100 14,700 1,600 11,200	(Efter 5 år kan lönen höjas J med 200 kronor och efter j ytterligare 5 år likaledes V med 200 kronor.
Expens- och underhållsmedel, 3,000 kronor till varje skola .................................	—	—	24,000
] 150 stipendier å 300 kronor, att fördelas efter Kungl. Maj:ts beprövande ........	—	—	45,000
j Respenningar åt skogsrättare, att fördelas i efter Kungl. Maj:ts beprövande ........	_	_	600
Summa	—	-	133,600

Anmärkning. Föreståndare, skogsrättare och extra skogsrättare åtnjuta dessutom fri bostad jämte
bränsle.

Skogsskoleföreståndare äger jämväl på samma sätt som skogsstatens
förvaltande personal åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.
Till skogsrättare må utöver fasta reseanslag utgå traktamentsersättning
enligt samma grunder som beträffande skogsstatens bevakande personal.

Vad domänstyrelsen beträffar har den för styrelsen år 1908 fastställda
avlöningsstaten undergått vissa förändringar. Sålunda har enligt
beslut år 1911 förste vaktmästaren blivit berättigad till ett ålderstillägg
samt de övriga vaktmästarna tillerkänts ett andra ålderstillägg, i likhet
med vad i sådant hänseende medgivits beträffande motsvarande befattningshavare
inom centrala ämbetsverk i allmänhet. Därjämte har år
1912 beslut fattats om uppförande å staten av kvinnliga biträdesbefattningar
i första och andra lönegraderna med de för sådana befattningshavare
eljest då fastställda avlöningar.

Nu gällande avlöningsstat för domän styrelsen godkändes av 1918
års lagtima riksdag. Därvid uppfördes generaldirektörens avlöningsförmåner,
vilka dittills utgått i form av lön, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg, såsom arvode, i samband varmed avlöningen undergick
viss förhöjning. Samtidigt upptogos i staten en souschefsbefattning

Domänstyrelsen.

och. två domänfullmäktigebefattningar, varjämte notarietjänsterna å styrelsens
tre ordinarie skogsbyråer förändrades till befattningar såsom jägmästare
utan revir med avlöning, motsvarande jägmästares i lägsta
gruppen eller 5,200 kronor jämte ålderstillägg. Staten har nu följande
utseende:

		K	o n	o r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Arvode.	Summa.
Generaldirektör och chef				15,000	15,000
Överdirektör och souschef	—	—	—	12,000	12,000
1 byråchef ................	5,000	2,500	600	—	8,100	^ Efter 5 år kan lönen höjas
5 byråchefer...............	25,000	12,500	3,000	—	40,500	1 med 600 kronor.
1 domänfullmäktig......	—	—	—	3,000	3,000
1 » ......	—	—	—	3,000	3,000	(Efter 5 år kan lönen höjas
1 ombudsman och fiskal	3,600	1,800	400		5,800	1 10 år med ytterligare 500 t kronor. Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kronor, efter 10
1 jägmästare .............	3,000	2,200	—	—	5,200	år med ytterligare 400
2 » ............. 1 första gradens tjän-	6,000	4,400			10,400	1 kronor och efter 15 år med än ytterligare 400 J kronor. Efter 5 år kan lönen höjas
steman .................. 7 första gradens tjän-	2,200	1,500	300		4,000	10 år med ytterligare 500 kronor, och efter 15
stom än .................. 1 kvinnligt biträde av	15,400	10,500	2,100	-	28,000	år med än ytterligare 500 kronor.
andra lönegraden ... 4 kvinnliga biträden av	900	550	150		1,600	•
andra lönegraden 1 kvinnligt biträde av	3,600	2,200	600		6,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor och efter
första lönegraden ... 10 kvinnliga biträden av första lönegraden ...	700 7,000	350 3,500	150 1,500		1,200 12,000	10 år med ytterligare 200 kronor.
1 förste vaktmästare...	900	450	150	—	1,500	/Efter 5 år kan lönen höjas \ med 100 kronor.
1 vaktmästare ............	700	350	150	—	1,200	1 Efter 5 år kan lönen höjas l med 100 kronor och efter
i » ............	700	350	150	—	1,200	I 10 år med ytterligare 100 / kronor.

		Ii r o n	o r.
	Lön.	Tjänst-göri lös-pennin-gar.	Orts- tillägg.	Arvode.	Summa.	1
Till arvoden åt amanuen-ser och biträden samt för byggnadsplaners granskning, flitpennin-gar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare samt vikariatsersättnin-gar ...........................					56,300	%
Summa kronor	—	-		216,400	1

Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Till de för vaktmästare i staten upptagna beloppen komma enligt
beslut av 1918 års lagtima riksdag tillägg å 400 kronor, varjämte dessa
befattningshavare tillerkänts ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor
att liksom de övriga ålderstilläggen till dem utgå efter treårsperioder.
Däremot har avdraget för bostad och bränsle in natura samtidigt bestämts
till ett belopp av 300 kronor.

Beträffande byråchef, domänfiskal och första gradens tjänstemän
tillkommer enligt 1919 års lagtima riksdags beslut tillfällig löneförbättring
för samma år nämligen för byråchef och domänfiskal med 1,000
kronor, för första gradens tjänsteman med 900 kronor samt för kvinnligt
biträde med 350 kronor. Från och med år 1920 äro begynnelseavlöningama
för kvinnliga biträdesbefattningarna i Stockholm bestämda
till följande belopp: biträde av första graden 1,600 kronor, därav 1,100
kronor i lön, 300 kronor i tjänstgöringspenningar och 200 kronor i ortstillägg,
biträde av andra graden 2,000 kronor, därav 1,300 kronor i
lön, 500 kronor i tjänstgöringspenningar och 200 kronor i ortstillägg.
Därjämte åtnjuter kvinnligt biträde från och med år 1919 ytterligare ett
ålderstillägg å 200 kronor.

Intill år 1912 hänfördes domänstyrelsen, vars arbetsuppgift jämväl då
omfattade förvaltningen av såväl statens skogar som dess jordbrnksdomäner,
till de centrala ämbetsverken. Inkomsterna redovisades i rikshuvudboken
under två inkomsttitlar: skogsmedel och arrendemedel. Utgifterna för
förvaltningen av såväl skogarna som jordbruksdomänerna bestredos från
särskilda för ändamålet anvisade anslag å riksstaten. Den budgetreform,

2942 19

som från och med år 1912 genomfördes, innebar emellertid en genomgripande
förändring uti ifrågavarande hänseende. Sålunda sammanslogos
statens skogsförvaltning och förvaltningen av statens jordbruksdomäner
för att utgöra »ett statens affärsverk» och i budgetsavseende behandlas
såsom en statens domäners fond, representerande bl. a. det kapital, som
innefattades i statens skogs- och jordbruksdomäner. Någon förändring
beträffande verket i organisations- eller löneavseende vidtogs icke i anledning
härav.

Kommittén vill här slutligen anmärka, att då kommittén begagnar
sig av benämningen domänverket, kommittén i likhet med departementschefen
i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 6 december 1918
däri inbegriper såväl domänstyrelsen och skogsstaten som statens skogsskolor.

III. Domänverkets organisation.

Innan kommittén ingår på själva löneregleringsspörsmålet, har kommittén
ansett sig böra lämna en kortfattad översikt över domänverkets
organisation.

Domänstyrelsens ämbetsbefattning angives i 1 § av den för styrelsen
gällande instruktion (Sfs. nr 939 år 1918) sålunda:

»Domänstyrelsen åligger att handhava förvaltningen av de till statens
domäners fond hörande fastigheter och övriga tillgångar ävensom de
eljest under styrelsens förvaltning ställda fastigheter, att utöva tillsyn
och kontroll å de allmänna skogar, vilka ej, enligt vad nyss är sagt,
stå under styrelsens förvaltning, att handhava tillämpningen av gällande
författningar angående inskränkt dispositionsrätt över skogen å hemman
inom Norrland och Dalarna, angående skyddsskogar ävensom angående
förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom vissa delar
av Västerbottens och Norrbottens län, samt att i allmänhet verka för
en ändamålsenlig skogshushållning och jaktvård i riket.

Under domänstyrelsen lyder personalen vid skogsstaten och statens
skogsskolor ävensom domänintendenter.»

Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt en överdirektör
och souschef jämte åtta byråchefer — av vilka två på extra
stat — vartill komma två domänfullmäktige.

Av de på ordinarie stat uppförda sex byråerna — de extra byråerna
lämnas i det följande å sido, enär kommittén i detta betänkande icke till
prövning upptager de extra befattningshavarnas vid domänverket avlöningsförmåner
— handlägga tre byråer frågor rörande statens skogsdomäner
(skogsbyråerna) och två byråer ärenden angående statens utarrenderade
jordbruksdomäner (jordbruksbyråerna). Den sjätte byrån utgöres
av kameralbyrån.

Å en var av styrelsens byråer finnes såsom byråchefens närmaste
man anställd en ordinarie tjänsteman. Å skogsbyråerna är denne en
befattningshavare i jägmästargraden (jägmästare utan revir) tillika
notarie. På jordbruksbyråerna och kameralbyrån åter innehavas motsvarande
befattningar av tjänstemän i den inom de centrala verken
förekommande s. k. första normalgraden med titel notarie. Notarien å

sistnämnda byrå är tillika bokhållare. På kameralbyrån tjänstgöra dessutom
tre revisorer (första normalgraden) tillika notarier, av vilka en skall
jämväl vara kassör.

Vidare finnes hos styrelsen anställd en fiskal och ombudsman, benämnd
domänfiskal (andra normalgraden), vilken till sitt biträde har en
extra notarie.

Registratorsgöromålen hos styrelsen handhaves av en registrator
och aktuarie (första normalgraden).

Slutligen äro på sätt framgår av avlöningsstaten hos styrelsen anställda
kvinnliga biträden och vaktmästare.

I den mån sådant för göromålens behöriga gång finnes behövligt
må även anställas amanuenser på bestämd eller obestämd tid samt
andra extra tjänstemän ävensom extra biträden.

Skogsstaten lyder enligt den för densamma gällande instruktionen
(Sfs. nr 950 år 1918) och på sätt här ovan redan angivits under domänstyrelsen.
Den utgöres av förvaltande och bevakande personal.

Till den förvaltande personalen höra överjägmästare, jägmästare,
skogsingenjörer, överjägmästarassistenter, skogstaxatorer och extra jägmästare
samt flottledsingenjör. Den bevakande personalen består av
skogsfogdar, kronojägare, tillsyningsmän, extra kronojägare, extra tillsy
ningsmän , kronoskogvaktare och extra kronoskogvaktare.

Den extra personalen (extra jägmästare, skogsfogdar, extra kronojägare
och extra tillsyningsmän) lämnas av förut antytt anledning helt
åt sido. Likaså kan i detta sammanhang helt bortses från kronoskogvaktare,
till vilkas avlöning medel ej utgå av statsmedel. *"

I skogligt avseende indelas landet i vissa distrikt, och varje sådant
distrikt förestås av en överjägmästare, som har befattning med samtliga
under skogsstateus förvaltning eller kontroll stående skogar inom distriktet.

Distrikten uppdelas i sin ordning i revir, vart och ett under en jägmästare.
Denne har befattning med samtliga under skogsstatens förvaltning
och kontroll stående skogar inom reviret dock med undantag
för de inom reviret befintliga enskilda skogar, som stå under skogsingenjörs
tillsyn.

Med hänsyn till de åligganden, som — jämlikt gällande förordningom
förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar
av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken — tillkommer
skogstjänsteman, indelas nämnda delar av landet i skogsvårdsområden,
och varje sådant skogsvårdsområde förestås av en skogs -

ingenjör, vilken har att i nämnda avseende taga befattning med de
skogar av angivet slag, som äro belägna inom skogsvårdsområdet.

Överjäginästarassistent åligger att biträda i överjägmästarexpeditionen.

Skogstaxator tjänstgör inom visst distrikt och har att under överjägmästarens
kontroll och efter hans anvisning granska upprättade förslag
till skogshushållningsplaner; att vara ledare för sådana indelnings-,
vägbyggnads- och avdiknings- in. fl. dylika arbeten, som efter domänstyrelsens
bestämmande kunna komma att medelst härför särskilt anställd
personal utföras; att biträda vid värdering av kronan till inköp
hembjudna fastigheter; samt att efter domänstyrelsens förordnande dels
upprätta förslag till nya skogshushållnings-, vägbyggnads-, avdikningsoch
dylika planer, dels verkställa revision av äldre skogshushållningsplaner
ävensom på överjägmästarens order upprätta förslag till jämkning,
ändring eller komplettering av dylika förslag.

Skogstaxator skall biträda överjägmästaren vid granskning av förslag
beträffande de indelningsarbeten, som under nästpåföljande år anses
erforderliga, samt att, sedan dessa förslag vederbörligen prövats och
beslut därom kommit taxatorn tillhanda, vidtaga de åtgärder, som på
honom bero.

Flottledsingenjör åligger att inom de delar av landet, som domänstyrelsen
äger att bestämma, handhava uppsikten över och ordnandet av
kronans flottleder samt att i sådant avseende leda och öva tillsyn över
kronans flottsledsarbeten ävensom i övrigt verkställa sådana undersökningar
och besiktningar för vattendrags flottbargörande m. m., som
domänstyrelsen kan komma att uppdraga åt honom.

Kronojägare och tillsyningsman hava uppsikt den förre över åt
honom såsom bevakningstrakt anvisat område av revir och den senare
över åt honom såsom bevakningsområde anvisad del av skogsvårdsområde.

Domänintendenterna handhava närmast under domänstyrelsen uppsikten
och tillsynen över kronans utarrenderade jordbruksdomäner. Dessa
befattningshavare lämnas emellertid i fortsättningen ur räkningen, då
deras löner icke äro till sitt belopp fastställda av riksdagen. Vid bestämmande
för varje år av driftkostnaderna för statens domäner angives
nämligen endast totalsumman för domänintendenternas avlöning.

Statens skogsskolor hava enligt för dem gällande stadgar (Sfs.
nr 608 år 1919) till ändamål att, jämte bibringande av nödiga

teoretiska kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen
till den utsträckning, som erfordras för tjänstgöring såsom
kronoj ägare eller skogvaktare eller i därmed jämförlig förmansställning
inom skogsbruket.

Lärarpersonalen vid skogsskola utgöres förutom från och med år
1920 av två extra befattningshavare (underlärare och extra skogsrättare)
av en. föreståndare (med jägmästarkompetens) och en skogsrättare (med
kronojägarkompetens). Utom undervisningsskyldighet åligger föreståndaren
bland annat, att i enlighet med för jägmästare meddelade
föreskrifter förvalta med skogsskola förenat skolrevir. Skogsrättares
huvudsakliga uppgift är att biträda såväl vid den teoretiska undervisningen
som ledningen av praktiska arbeten och övningar.

IV. Allmänna synpunkter vid löneregleringen.

Såsom av det under avdelning I berörda yttrande till statsråds- Domänverkets
protokollet torde framgå, bär departementschefen, da nu ifrågavarande såsom affärsuppdrag
anförtroddes kommittén, utgått från att vid uppdragets fullgörande
den möjligheten borde undersökas, i vad mån med de för övriga med de övriga
affärsdrivande verk likartade bestämmelser i avlöningsavseende skulle
kunna åvägabringas jämväl beträffande domänverket.

Vid" sådant förhållande har kommittén ansett sin första uppgift
vara att särskilt söka utröna arten och omfattningen av den av domänverket
bedrivna affärsverksamheten och i vad mån denna kan berättiga
till ett likställande med kommunikationsverken, sådana förhållandena
där reglerats genom de Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, som resulterat
i utfärdande av för dessa verk gemensamt avlöningsreglemente
att gälla från och med den 1 juli 1920. Det är nämligen att märka,
att de sistnämnda affärsdrivande verken, genom anpassningar under årens
lopp efter utvecklingen, redan före den för dessa nu senast beslutade
genomgripande löneregleringen intogo en särställning i förhållande till
de rent administrativa ämbetsverken, under det att domänstyrelsen i allt
väsentligt bibehållits oförändrad i organisations- och löneavseende. ^

Med hänsyn till den betydelse av principiell natur kommittén ur
ovan angivna synpunkt tillmäter frågan om domänverkets ställning i
jämförelse med de övriga affärsdrivande verken har kommittén ansett
sig böra ägna domänverkets affärsdrivande verksamhet ett mera ingående
skärskådande. Härvid har kommittén, utöver den ledning i detta avseende,
vartill vederbörande instruktioner och reglementarisk a föreskrifter
kunnat tjäna, haft stöd i av verksrepresentanterna inom kommittén
lämnade framställningar och utredningar.

Det har då för kommittén klart framstått, att domänverkets
uppgifter icke böra ses blott ur ren förvaltningssynpunkt utan fastmer
måste uppfattas såsom avseende en verklig affärsrörelse, där det
gäller att med noggrant aktgivande på inspelande ekonomiska faktorer
söka ernå största möjliga behållning dock utan åsidosättande av en god
och rationell skogsskötsel. Denna verkets uppgift blir ock så mycket
mera maktpåliggande som verksamheten ifråga maste bedrivas under viss
konkurrens med den enskilda skogsindustrien.

Till närmare belysande av de synpunkter, som måste anses vara
grundläggande vid den ifrågavarande rörelsens bedrivande, vill kommittén
med beaktande i första rummet av de åtgärder, vilka i nu förevarande
avseende ingå i de lokala skogstjänstemännens, närmast revirförvaltarnas,
arbetsuppgifter anföra följande.

Nära nog varje arbetsåtgärd i skogen måste föregås av en ekonomisk
kalkyl, som visar, huruvida åtgärden från ekonomisk synpunkt
kan och bör företagas. Denna synpunkt måste övervägas ej blott vid
befintligt skogskapitals exploatering utan jämväl i fråga om åtgärder till
grundläggandet av nya skogskapital. I vissa fall kan vid skogens
föryngring även en relativt dyrbar kulturmetod, som lämnar ett snabbt
och säkert resultat, vara på sin plats, under det att i andra fall ett
billigare föryngringssätt bör användas eller ock skogens avverkning bedrivas
på sådant sätt, att självsådd må kunna påräknas.

När ett ungskogsbestånd från skoglig synpunkt kräver gallring,
måste sådan ekonomisk beräkning göras, att därigenom må kunna utrönas,
huruvida kostnaderna för gallringen och för virkets framförande
till avsättningsort uppvägas av gallringsvirkets värde, eller, om så icke
är fallet, huruvida beståndet genom den ifrågasatta gallringen kan beräknas
vinna sådan utveckling och ökning i tillväxt, att därav kompensation
kan erhållas för gallringskostnaderna.

Vid utsyning och utstämpling av skog för försäljning — oavsett
om virket skall försäljas å rot eller upphugget — måste förrättningsmannen
(jägmästaren) beräkna den lägsta virkesdimension, som utan
förlust kan avverkas, eller med andra ord dimensionen å det virkessortiment,
vilkets värde å förädlings- eller avsättningsorten åtminstone
uppgår till avverknings- och framforslingskostnaderna för samma sortiment.
År avsikten att försälja virket på rot, skola under stämplingen
träden till viss procent uppskattas i avseende på virkesutbytet, varefter
detta värdesättes efter en grundprisnota, som uträknats efter marknadsläget.
Från virkespostens i enlighet härmed beräknade bruttopris skola
sedan avräknas avverknings-, körnings-, flottnings- m. fl. kostnader, varefter
partiets nettovärde erhålles.

Avverkning av ett skogsområde förutsätter i många fall en hel
serie av förberedande arbeten och noggranna kalkyler. Råvaran, träden,
måste kunna framföras till förädlings- eller avsättningsort för kostnader,
som understiga varans värde å sådan ort; i annat fall äro träden å sin
plats i skogen värdelösa och kunna ej utnyttjas. Råvarans värde vid
förädlingsplatsen bestämmes av prisen å världsmarknaden samt förädlings -

och skeppningskostnaderna. Råvarans värde i skogen åter bestämmes
av doss värde å förädlingsorten samt avverknings- och framforslingskostnaderna.

Särskilt fram forslingen av virket, vartill även flottningen bör hänföras,
kräver förutom driftkostnader även i vissa fall dyrbara anläggningar,
såsom vägar, flottleder och bostäder, vilka senare ofta måste
amorteras å kort tid. For angivna ändamål äro därför noggranna kalkyler
från vederbörande revirförvaltares sida erforderliga.

Själva avverkningen och virkets utforsling ur skogen måste jämväl
föregås av omsorgsfulla beräkningar grundade på förvärvad erfarenhet.
Sålunda skall för bestämmandet av trädens aptering i olika virkessortiment
hänsyn tagas ej allenast till trädens växtform och beskaffenhet i
övrigt utan jämväl till såväl det sågutbyte, som kan erhållas av timmer
av olika dimensioner, och samma utbytes värde, som ock flottnings- och
avverkningskostnaderna. Genom felaktig aptering av ett träd uppstår
större eller mindre förlust, som ej sällan kan belöpa sig till flera kronor
per träd.

Det mindre värdefulla virkets tillvaratagande genom kolning, vilken
rörelse numera av domänverket bedrives i stor omfattning, kräver stor
påpasslighet och noggranna beräkningar, särskilt enär vinstmarginalen
oftast är ytterst obetydlig.

Sådana för höjandet av markens produktionsförmåga särdeles betydelsefulla
åtgärder som försumpade markers torrläggning måste jämväl
föregås av bland annat på erfarenhet stödda beräkningar över
företagets ekonomiska berättigande.

Ledningen av statens sågverksrörelse, där sådan rörelse förekommer,
ligger hos revirförvaltningen, som för den skull måste besitta kännedom
ej endast om sågverksteknik utan även om alla de ekonomiska faktorer,
som influera på rörelsen.

Varje avverkning av virke till försäljning förutsätter även närmare
kännedom om virkesmarknaden samt om virkesköparnas önskemål och
behov ävensom om de olika virkessortimentens värdeförhållanden inbördes,
så att upphuggning^ av virket alltjämt må kunna verkställas på sådant
sätt, att största möjliga utbyte erbålles. Enligt den för skogsstaten
gällande instruktion skall ock såväl jägmästare som överjägmästare uppmärksamt
följa de ekonomiska förhållandena inom de grenar av affärslivet,
vid vilka skogsprodukter röna efterfrågan för att lära känna
rådande önskningar och behov med avseende å A7irkesslag samt tid och
sätt för utsyning och försäljning av virke. Överjägmästare har därjämte
att i nämnda ''avseende träda i förbindelse med såväl avnämare av

S942 19

virke från allmänna skogar som ock ägare av enskildas inom distriktet
belägna skogar under skogsstatens kontroll.

Med statens skogsskolor äro förbundna s. k. skolrevir, vilka, ehuru
de äro av jämförelsevis mindre omfattning, dock givetvis även fordra
en affärsmässig skötsel.

Vad betTätfar skogsstatspersonalens befattning med jordbruksdomänerna,
vilka samtliga äro för kronans räkning utarrenderade, förutsätter
densamma helt naturligt icke affärsmässighet i samma mening som förvaltningen
av statens skogar.

Övergår man därefter till en granskning av domänstyrelsens verksamhet
uti ifrågavarande avseende, finner man, att styrelsen har att
sammanhålla samt efter enhetliga principer leda och utveckla den affärsverksamhet,
som på sätt ovan framhållits i första hand bedrives genom
den lokala skogsförvaltningen. Sålunda ankommer på styrelsen att
meddela underlydande tjänstemän föreskrifter och direktiv för fullgörande
av vad på dem ankommer. Förutom allmänna sådana föreskrifter, gällande
för längre tider, meddelas även i stor omfattning särskilda bestämmelser
och beslut avsedda att äga tillämpning för visst fall eller för
viss tid. I sistnämnda avseende må anföras, att styrelsen meddelar
fastställelse å förslag till hushållningsplaner för skilda skogar, granskar
och prövar de olika förvaltningsenheternas utgifts- och förvaltningsförslag
i och för uppgörande av generalförslag att underställas Kung].
Majd, fastställer förslag till avverkning för året (utsyningsförslag), samt
utfärdar bestämmelser rörande försäljning av skogsavkastningen och
de pris å skilda slag av skogsprodukter, som därvid skola beräknas.

Såsom grundläggande för statens skogshushållning äro hushållningsplanerna
av stor betydelse. För dessas uppgörande gäller för
närvarande ett av styrelsen den 27 maj 1916 utfärdat skogsindelningscirkulär,
varuti bland annat angives, att såsom allmänt mål vid planläggningen
skall eftersträvas högsta uthålliga nettoavkastning, som kan
uppnås i samband med skälig förräntning av i hushållningen engagerade
kapital. Från och med år 1919 är i styrelsen inrättad på extra stat en
särskild byrå för handläggning av i främsta rummet ärenden, som beröra
denna gren av styrelsens verksamhet.

Jägmästarna m. fl. förvaltande tjänstemän uppgöra och ingiva till
överjägmästaren årligen förvaltningsförslag avseende därpå följande år,
varuti upptagas för året dels påräkneliga inkomster, dels beräknade utgifter
för skilda slags arbeten, som anses böra komma till utförande,
såsom avverkning, skogsodling, avdikning, byggnader, vägar m. m.
Sedan dessa förslag av överjägmästaren granskats, överlämnas de till

domänstyrelsen med överjägmästarens däröver uppgjorda sammandrag
för distriktet. Domänstyrelsen, som företager ingående granskning av
såväl vart och ett förslag för sig som ock desamma sammanställda för
större skilda landsdelar och för riket i dess helhet, har därvid att
pröva —• förutom enskilda detaljers och föreslagna åtgärders lämplighet,
kostnader m. m. — frågan huruvida, med hänsyn till det allmänna
affärsläget, rådande förhållanden å arbetsmarknaden m. in., de angivna
arbetena böra komma till utförande i föreslagen utsträckning eller om
å vissa orter eller beträffande vissa slag av arbeten inskränkning eller
utökning av desamma bör ske. De ekonomiska förhållandena och
rena affärssynpunkter jämsides med kravet på förvaltningsobjektens rationella
skötsel för främjande av markens produktionsförmåga och avkastningens
höjande i framtiden spela vid åtgärdernas bestämmande avgörande
roll.

Liknande ekonomiska och affärssynpunkter måste beaktas vid
styrelsens prövning av de s. k. utsyningsförslagen, genom vilkas fastställande
avgöres avverkningarnas omfattning för året. Förslagen uppgöras
visserligen med ledning av fastställda hushållningsplaner eller andra
avverkningsberäkningar för olika skogar, men de vid skilda tider rådande
förhållandena å virkesmarknaden måste noggrant tagas i övervägande.
Kan god konjunktur förväntas inom sådan industri, som är avnämare av
kronans virke, har styrelsen att tillse, att avverkningarna baseras i större
utsträckning på sådana skogsprodukter, som för denna industri äro
särskilt eftersträvade, under det att måhända inskränkning i avverkningen
av virke passande till annan industris behov för året lämpligen
bör ske. I ena landsdelen eller orten kan av viss anledning påräknas
större behov och efterfrågan å virke än i annan del, i följd varav avverkningarna
böra anpassas härefter. Under det att tillgången på arbetskraft
är god å ena orten, kan motsatt förhållande vara rådande å en annan.
Till samtliga dessa och andra omständigheter har styrelsen att taga
hänsyn vid bestämmandet av årets avverkningar, och då styrelsen lättare
än den enskilde tjänstemannen kan överblicka det allmänna affärsläget
m. in. rörande landet i dess helhet, äro direktiv i dessa avseenden från
styrelsens sida nödvändiga.

Det från statens och andra allmänna skogar under domänstyrelsens
förvaltning till försäljning avsedda virket säljes — antingen å rot stående,
upphugget eller vidare förädlat — huvudsakligen efter utbud. I
mellersta och södra delarna av landet sker virkesförsäljningarna i allmänhet
utan större svårighet till skäliga pris, därvid virket till avsevärd
del går till ortsförbrukningen. I de nordliga landsdelarna, där huvud -

parten av kronans skogar är belägen, är däremot konkurensen om det
utbjudna virket understundom ringa på grund av att där befintlig industri
icke alltid är i behov av allt sådant virke. Av sådan anledning
har befunnits nödigt att omedelbart före de årliga stora .skogsauktionerna
på hösten i dessa landsdelar giva vederbörande skogsförvaltningar
direktiv rörande beräknande av skäliga pris för skilda försäljningsposter.

I fråga om jordpolitiska spörsmål har styrelsen bland annat att med
vaksamhet följa möjligheterna att i orter, där så kan anses önskvärt, förvärva
för skogsbörd tjänlig mark till bildande av nya eller utökande
av förutvarande kronoparker. Vid ett ifrågasatt inköp måste givetvis
samtliga de faktorer prövas, vilka äro avgörande för huruvida detsamma
kan för staten bliva en förmånlig affär eller icke. Samma synpunkter,
delvis modifierade med hänsyn till sociala och andra förhållanden, böra
anläggas å frågor om försäljning av inägojord från kronodomäner och
andra statsfastigheter för bildande av egnahem.

På grund av vad sålunda anförts och i betraktande av att domänverkets
förvaltningsobjekt upptaga en sammanlagd areal av icke
mindre än 8,876,900 hektar (däri oavvittrade kronoskogar ej inräknade)
med ett taxeringsvärde av tillhopa 385,349,360 kronor synes intet tvivel
höra råda därom att domänverket kan, såsom affärsdrivande verk betraktat,
jämställas med'' de övriga affärsdrivande verken. Det ekonomiska resultatet
av domänstyrelsens förvaltning utvisar ock — såsom framgår av
nedanstående sammanställning — en stadig och betydande ökning i domänfondens
driftöverskott från och med år 1912 eller det år, nämnda fond
inrättades.

Å r.	Inkomster.	Utgifter.	Driftöverskott.
1912............................ .....	15,437,691	5,476,651	9,961,040
1913.......................................................	16,797,153	6,472,509	10,324,644
1914...........................................................	19,093,687	7,399,766	11,693,920
1915............................................................	24,640,150	8,102,954	16,537,196
1916...........................................................	30,323,845	10,707,942	19,615,983
1917............................................................	45,232,157	19,196,873	26,035,284
1918..........................................................	68,720,429	27,094,590	41,625,839

Domänverkets ställning i egenskap av affärsdrivande verk är emellertid
enligt kommitténs förmenande icke i och för sig avgörande för

frågan, huruvida detta verks tjänstemän skola i avlöningshänseende
jämställas med de övriga affärsdrivande verkens. Detta spörsmål bör
nämligen bedömas med vederbörlig hänsyn tagen jämväl till tjänstgöringsförhållandena
vid de olika verken. I sistnämnda avseende har det synts
kommittén, som om en viss olikhet gör sig gällande mellan å ena sidan
domänverket och å andra sidan de övriga affärsdrivande verken. Man
torde sålunda icke kunna undgå att finna tjänstgöringen vid kommunikationsverkens
lokala förvaltning särskilt pressande. Kommittén syftar härvid
närmast på att tjänstgöringen där i många fall måste förläggas till
snart sagt alla tider på dygnet. Trafikpersonalen vid statens järnvägar och
telegrafverket, särskilt i de lägre graderna, måste finna sig i regelbundet
återkommande nattjänstgöring, och sön- och helgdagstjänstgöring drabbar
personal vid samtliga kommunikationsverken. Beträffande åter personalen
vid domänverket förekommer icke någon fastställd tjänstgöring av nu angivet
slag. Att nattjänstgöringen i avlöningsavseende är en betydelsefull
faktor att räkna med framgår tydligast i betraktande av hur avsevärt
mycket högre nattarbete betalas inom enskilda företag. Mot vad nu
framhållits torde visserligen kunna åberopas, hurusom skogstjänstemännen
under sin tjänstutövning i skogen kunna hava att utstå svåra strapatser
och att hänsyn också bör tagas till det betydande ekonomiska ansvar,
vilket på sätt ovan nämnts åvilar dessa befattningshavare. Kommittén
har icke heller vid övervägande av den föreliggande frågan förbisett
dessa omständigheter. Till vad kommittén framhållit rörande tjänstgöringsförhållandena
vid kommunikationsverken kommer ytterligare, att
tjänstemännen där äro bundna i bostadsavseende. Skogstjänstemännen
äga däremot ej sällan i detta avseende ganska stor rörelsefrihet inom
ett område av icke obetydlig omfattning. Såsom en fördel för de senare
kan jämväl framhållas, att dessa i avsevärd mån kunna själva bestämma
sin arbetstid, under det att kommunikationsverkens tjänstemän för sin
tjänsteutövning i regel äro beroende av klockslaget.

Då från åtskilliga håll gjorts gällande, att en fullständig jämförelse
kan göras mellan befattningshavarna vid domänverket och statens vattenfallsverk,
finner sig kommittén böra framhålla, att sistnämnda verk icke
blott har att förvalta och förkovra ett redan förefintligt objekt utan
jämväl — och detta torde obetingat vara den mest krävande uppgiften
— att i helt annan omfattning än domänverket skapa de anordningar
(montering av vattenfall, utbyggnad av kraftledningar m. m.), vilka äro
förutsättningar för utnyttjande av själva förvaltningsobjektet. Detta
förhållande kan givetvis icke undgå att inverka på tjänstemannens uppgifter
och tjänstgöring. Härtill kommer att jämväl vid vattenfallsverket,
i motsats till Amd fallet är beträffande domänverket, ingripande från

Vissa
allmänna
principer för
lönernas
bestämmande
vid domänverket.

tjänstemans sida kan bliva av omständigheterna påkallat vilken tid på
dygnet som helst.

Då kommittén sålunda vägt mot varandra tjänstgöringsförhållandena
vid å ena sidan domänverket och å andra sidan de övriga aflfärsdrivande
verken, har kommittén kommit till den uppfattningen, att dessa
förhållanden vad domänverkets lokalförvaltning beträffar över huvud
taget icke äro av den art, att tjänstemännen där kunna i löneavseende
fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.

Vidkommande tjänstemännen hos domänstyrelsen har kommittén
med hänsyn till själva tjänstgöringen icke kunnat undgå att i jämförelse
med de övriga affärsdrivande verken finna densamma hos nämnda styrelse
i viss mån närma sig förhållandena hos de administrativa ämbetsverken.
Därtill kommer att med avseende å arbetstiden å tjänsterummet
för närvarande den olikheten förefinnes, att denna tid i domänstyrelsen
liksom i de administrativa ämbetsverken är minst sex timmar, under det
att densamma i kommunikationsverken sedan åtskilliga år tillbaka är
fixerad till i regel minst sju timmar. Från verksrepresentanterna inom kommittén
har visserligen framställning gjorts om åvägabringande i nu ifrågavarande
hänseende av likformighet med kommunikationsverken. Emellertid
har kommittén sig bekant, att förslag om en ny, fullständig utredning
rörande lönereglering för de centrala ämbetsverken ingivits till finansdepartementet
av 1902 års löneregleringskommitté. Därest detta förslag
bifalles, torde frågan om tjänstetidens längd i allmänhet inom dessa verk
jämväl komma under bedömande. Med hänsyn härtill och för att icke
med avseende å domänstyrelsen föregripa denna utredning, har kommittén
icke nu ansett sig böra ifrågasätta någon förändring beträffande tjänstetidens
längd inom domänstyrelsen, särskilt som denna styrelse hittills
i verkligheten hänförts till de centrala ämbetsverken, med vilka den ock
till sin organisation företer stora likheter.

Sedan kommittén sålunda klarlagt sin ställning beträffande förhållandet
över huvud taget mellan domänverket och statens övriga affärsdrivande
verk, övergår kommittén till frågan rörande tillämpligheten på
domänverket av de principer i fråga om lönernas bestämmande, vilka legat
till grund för den för kommunikationsverken senast fastställda löneplan.

I fråga om kommunikationsverken, där tjänstemännen nära undantagslöst
äro stationerade utmed trafiklederna i mera befolkade trakter
och olikheten i tjänstgöringsförhållandena inom de särskilda tjänsterna
visat sig svårare att med säkerhet konstatera, har man vid löneplanens
uppgörande grupperat tjänstemännen uteslutande med hänsyn till levnadsomkostnadernas
storlek å de särskilda orterna eller med andra ord

satt lönerna inom vederbörande löneklass i direkt förhållande till huruvida
bostadsorten varit att hänföra till dyrare eller billigare ort. Därjämte
har till de i nordligaste delarna av landet-stationerade tjänstemännen
ansetts böra utgå särskilda fristående kallortstillägg.

Beträffande skogsstatens tjänstemän har i först angivna avseende
— och detta enligt kommitténs mening icke utan skäl — den grundsatsen
hittills gjort sig gällande, att en tjänsteman på en ödsligt belägen
och i övrigt otillgänglig trakt synts böra, även om denna ort i
och för sig icke kunnat hänföras till dyrare ort, såsom ersättning för
de med tjänstgöringen där förenade svårigheter och obehag beredas en
i avlöningshänseende något bättre ställning än en tjänsteman på en
dyrare ort men med tjänstgöring under lättare förhållanden.

Enligt vad kommittén genom verkställd undersökning övertygat sig
om skulle en gruppering av domänverkets lokala personal i anslutning till
enbart dyrortsprincipen i många fall leda till en fullständig omkastning i
fråga om den regel, som på sätt ovan framhållits hittills följts på detta
område. Sålunda skulle •— för att angiva ett exempel — jägmästaren i
Sårna revir, som för närvarande uppbär högre avlöning än jägmästaren
i Kopparbergs revir (med bostadsort i Falun), komma att i avlöningsavseende
bliva sämre ställd än den senare, något som kommittén för
sin del icke kan anse vara med rättvisa och billighet överensstämmande.
För övrigt skulle förutsättningen för ett sådant förfarande först och
främst vara att systemet med bestämda bostadsorter infördes jämväl
ifråga om skogsstatens personal. De svårigheter för staten, som av
hittills vunnen erfarenhet att döma i åtskilliga fall kunde befaras uppkomma
vid realiserandet av en sådan plan, måste härvid noga beaktas
icke minst med hänsyn till den omständigheten, att för närvarande
säkra hållpunkter saknas för bedömandet av vilka bostadsorter, som i
sådant avseende lämpligen borde ifrågakomma. Visserligen har domänstyrelsen
avgivit förslag å de orter, vilka enligt styrelsens mening borde
anses såsom de ur skogsskötsel^ synpunkt fördelaktigaste. Emellertid
kan icke nu avgöras, i vad mån det kan vara möjligt att å de föreslagna
orterna verkligen åstadkomma lämpliga bostäder. Med hänsyn
till bostadsplatsernas belägenhet torde det ock i många fall bliva svårt
att bedöma, huruvida den av socialstyrelsen för ett jämförelsevis större
område beräknade prisindex äger giltighet för varje särskild sådan plats.

Under sådana omständigheter anser kommittén ett hänsynstagande
till jämväl vissa andra faktorer än dyrortsmomentet vara nödvändigt
i fråga om grupperingen av skogsstatens tjänstemän. Kommittén syftar
här närmast på svårskötthets- och ödslighetsmomenten. Vad särskilt svårskötthetsmomentet
angår spelar detta ifråga om skogstjänstemännens

arbete i motsats till vad fallet är beträffande kommunikationsverken en
ej obetydlig roll. Under det att vid de senare verken tjänstgöringen i
samma befattning i huvudsak är densamma, oberoende av om tjänstgöringen
är förlagd till den ena eller andra trakten av landet, förefinnes
i detta avseende vad skogsstatstjänstemannen beträffar betydande olikheter.

Beträffande frågan om kallortsersättning har kommittén kommit till
den uppfattningen, att sådan ersättning icke bör såsom vid kommunikationsverken
utgå i form av särskild gottgörelse vid sidan av lönen.
Skogstjänstemännens förmån att såsom ovan nämnts i bostadsavseende
äga rätt stor rörelsefrihet och möjligheten för dem att i ej obetydlig utsträckning
själva bestämma sin arbetstid, varigenom tjänstgöring under
allt för vidriga väderleksförhållanden åtminstone i vissa fall torde kunna
undgås, talar enligt kommitténs förmenande mot en sådan anordning. Däremot
håller kommittén före, att vid själva lönens bestämmande kallortsmomentet
bör ägnas tillbörligt beaktande.

I anslutning till vad nu anförts har kommittén, på sätt här nedan
skall närmare utvecklas, vid uppgörande av sitt förslag till löneplan för
domänverkets personal stannat för en gruppering, som förutom dyrortsmomentet
upptager svårskötthets-, ödslighets- och kallortsmomenten såsom
grundläggande faktorer. Vad nu sagts innebär emellertid icke, att beträffande
varje särskild befattning samtliga nu angivna moment komma
att bliva avgörande vid grupperingen.

Med hänsyn till den i jämförelse med de övriga affärsdrivande
verken sålunda i flera avseenden olika grund, efter vilken grupperingen
av domänverkets personal i förekommande fall ansetts böra ske, har
kommittén till skillnad från den vid förstnämnda verk införda beteckningen
»ortsgrupp» använt sig av benämningen »lönegrupp».

Med fullt erkännande av behovet av att en lönereglering nu sker
beträffande domänverkets personal, vars löner, om den provisoriska löneregleringen
för skogsstatens personal av år 1918 undantages, i stort
sett icke undergått någon förändring sedan år 1908, har kommittén vid
uppgörande av sitt förslag utgått från samma allmänna förutsättningar
som de, vilka bildat utgångspunkten ifråga om kommitténs förslag
angående gemensamt avlöningssystem m. m. för kommunikationsverken
(jämför betänkandet härom sid. 209 och 210).

Slutligen bör framhållas, att kommittén vid nu ifrågavarande förslags
uppgörande med hänsyn till innebörden av kommitténs uppdrag och på
sätt redan i det föregående antytts icke närmare ingått på frågan om
den vid domänverket anställda extra personalens avlöningsförmåner.

V. Tjänsternas gruppering.

Manliga tjänstemän.

Beträffande överjägmästare, jägmästare, överjägmästarassistent, skogstaxator
och kronojägare är redan nu en viss gruppering genomförd i
avlöningshänseende.

Vid denna gruppering torde, såsom kommittén redan tidigare antytt,
andra synpunkter än dyrortsförhållandena varit avgörande moment. För
^n var av nämda tjänster är lönen i detta begrepps mera inskränkta bemärkelse
bestämd till lika belopp. Skillnaden i avlöning3hänseende har
åstadkommits genom olikhet i tjänstgöringspenningarnas storlek inom de
särskilda grupperna.

Då kommittén nu närmare ingår på grupperingsspörsmålet, upptager
kommittén först till behandling jägmästar- eller revirförvaltartjänsten,
vilken så att säga bildar kärnan i den lokala skogsfru-välfången och
vid vars gruppering hänsyn måste tagas till samtliga i det föregående
angivna faktorer.

Skillnaden mellan högsta och lägsta avlöningsbeloppet för ordinarie
jägmästare är, frånsett ålderstilläggen, nu 1,000 kronor och skillnaden
mellan varje av de nuvarande sex grupperna följaktligen 200 kronor.

Kommittén har funnit en ökning av förstnämnda belopp skäligen böra
ske och vill i sådant avseende föreslå ett belopp av omkring 1,400 kronor.
För att emellertid skillnaden de varandra närstående grupperna emellan
icke må bliva nämnvärt större än för närvarande, har kommittén ansett
gruppernas antal lämpligen böra ökas till sju. Med denna utgångspunkt
har kommittén kommit till en differens mellan grupperna av cirka
230—240 kronor.

Till sin ovan framhållna uppfattning att vid grupperingen av jägmästarna
hänsyn måste tagas till samtliga de i det föregående angivna faktorer
har kommittén kommit genom att undersöka, huruvida nämnda faktorer
kunna anses böra var för sig inverka på ifrågavarande tjänstemäns
löneställning. Det är då till en början uppenbart, att det för en revirförvaltare
är av stor betydelse, om reviret är mera svårskött och förbundet
med besvärliga arbetsförhållanden eller ej. Graden härav har nämligen

Jägmästare

2942 19

Kr onöjd gare.

givetvis en direkt inverkan på arten och omfattningen av det arbete, som
måste presteras. Revirförvaltarbostadens i vissa fall isolerade belägenhet
i obygden torde också enligt kommitténs mening med fullt fog böra tillmätas
betydelse vid avlöningens bestämmande. Likaså måste, synes
det kommittén, viss kompensation beredas jägmästarna för de ökade
svårigheter av skilda slag, som föranledas av bosättning i de nordligaste
delarna av landet (jfr sid. 57 i kommitténs betänkande angående gemensamt
avlöningssystem m. m. för postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vatten falls verk). Att slutligen även dyrortsmomentet
här bör göra sig gällande är i betraktande av revirförvaltarbostädernas
växlande belägenhet från den dyraste till den billigaste orten utan vidare
klart.

Härefter övergår kommittén till den kategori av skogsstatens tjänstemän,
vilken i grupperingsavseende närmast torde vara att jämföra med
revirförvaitarna, nämligen kronoj ägarna.

Kronojägarna äro för närvarande fördelade i tre grupper. Skillnaden
i avlöningshänseende mellan högsta och lägsta gruppen är 200 kronor
eller sålunda 100 kronor mellan varje grupp.

Vad angår dessa befattningshavares avlöning i högsta och lägsta
gruppen, har det för kommittén framstått såsom en ofrånkomlig nödvändighet
att med hänsyn till de väsentligt olika förhållandena å skilda
platser i vårt vidsträckta land ej obetydligt öka skillnaden mellan å
ena sidan den ur alla synpunkter sett ogynsammast ställda befattningshavaren
och å andra sidan den, vilken är oberoende av alla ofördelaktigt
inverkande faktorer. Den utredning, som härutinnan verkställts, har
givit kommittén anledning föreslå, att berörda skillnad i lägsta löneklassen
ej sättes lägre äu i runt tal 650 kronor. Denna ökade skillnad
i begynnelseavlöningen mellan högsta och lägsta grupp torde emellertid
påfordra, att gruppernas antal samtidigt ökas. Med hänsyn jämväl till
angelägenheten att erhålla en så mjuk övergång de olika grupperna
emellan som möjligt föreslår kommittén, att deras antal bestämmes till
sju. Härigenom kan undvikas, att alltför stora skiljaktigheter dem emellan
uppkomma. Genom bestämmande på sätt ovan nämnts av gruppernas
antal kan också den nuvarande skillnaden mellan befintliga grupper bibehållas
ungefärligen oförändrad eller vid omkring 100 kronor. Dessutom
torde böra bemärkas, att genom det av kommittén nu framlagda
förslaget antalet grupper för kronojägarna kommer att sammanfalla med
det som föreslagits för revirförvaltarna, något som i och för sig måste
anses lämpligt.

Beträffande därefter frågan, vilka av ovan angivna faktorer, som
vid kronojägarnas gruppering höra vara bestämmande, har kommittén
funnit, att ifråga om dyrort och kallort enahanda skäl, som tidigare framhållits
rörande jägmästarna, tala för att låta dessa moment ingå vid
grupperingen av krono)ägarna. Däremot har kommittén vad angår
ödslighetsmomentet ställt sig något tveksam. Den omständigheten att
enligt vad inom kommittén upplysts kronojägarna i allmänhet äro födda
och uppfostrade inom den del av landet, där bevakningstrakten är belägen,
torde kunna i förevarande avseende tillmätas viss betydelse. Med
hänsyn emellertid till vissa andra svårigheter såsom i transporthänseende,
barnens skolgång in. m., vilka kunna vara för handen, har kommittén
dock ansett ödsligheten böra få i viss män utöva inverkan jämväl på
kronojägarnas gruppering. Beträffande slutligen svårsköttheten har utredningen
ådagalagt, att förhållandena i landets olika delar vad kronojägarnas
verksamhet angår icke motivera särskilt hänsynstagande till
detta moment vid grupperingen. Visserligen kan arbetet vara av olikartad
beskaffenhet, särskilt i jämförelse mellan norra delarna av landet
å ena sidan samt mellersta och södra Sverige å andra sidan, men över
huvudtaget torde erfordras jämförlig arbetsprestation.

Vid grupperingen av kronojägarna har kommittén sålunda utgått
från att denna bör ske med hänsyn till dyrort, kallort och ödslighet.

Överjägmästarna äro enligt gällande avlöningsstat uppdelade i två
grupper med en skillnad i tjänstgö ringspenningarna av 400 kronor.

Kommittén har efter taget övervägande av tjänstgörings- och andra
förhållanden inom olika distrikt funnit, att dessa numera i åtskilliga fall
förete så väsentliga olikheter, att nämnda skillnad mellan de mest krävande
och de minst krävande distrikten icke kan anses tillräcklig utan
att en ökning till inemot 1,000 kronor bör äga rum.

Åven i fråga om överjägmästarna synas skäl föreligga för en ökning
av antalet lönegrupper om ock ej till så stort antal, som föreslagits beträffande
jägmästare och krono]ägare. Om antalet lönegrupper bestämmes
till fem, varigenom vid grupperingen torde kunna tagas behörig
hänsyn till de olika förhållandena inom skilda distrikt, skulle skillnaden
mellan avlöningen för de olika grupperna bliva 240 kronor.

Vad därefter beträffar frågan, vilka moment vid överjägmästarnas
gruppering särskilt böra vinna beaktande, har det av den verkställda
utredningen framgått, att svårskötthet, kallort och dvrort, äro de faktorer,
som härvid böra tillmätas avgörande betydelse. Ödslighetsmomentet
däremot torde för dessa befattningshavare höra helt lämnas ur räkningen,

Öv erjägmästare.

Överjägmåst
aras
siste v t
och skogs
taxator.

enär överjägmästarna äro bosatta i residensstäderna eller därmed jämförliga
orter.

Överjägmästarassistenter och skogstaxatorer äro i grupperingsavseende
närmast att jämföra med överjägmästarna och liksom dessa för
närvarande fördelade i två grupper. Skillnaden i tjänstgöringspenningarnas
belopp mellan de båda grupperna är för såväl överjägmästarassistent
som skogstaxator 200 kronor.

Av den undersökning rörande arten av ifrågavarande båda befattningshavares
tjänstgöring, som kommittén verkställt, har emellertid
framgått, att i detta avseende dem emellan föreligger en icke obetydlig
olikhet. Kommittén skall närmare ingå härpå under avdelningen »Avlöningsbeloppens
bestämmande)). I detta sammanhang vill kommittén
allenast hava konstaterat, att under det skogstaxatorns huvudsakliga
arbete förrättas ute på distriktets skogar, överjägmästarassistenten biträder
överjägmästaren vid utförande av uteslutande expeditionsarbete
på dennes tjänstelokal.

Overjägmästarassistentens arbete röner vid sådant förhållande ej
inverkan av den grad av svårskötthet, som vidlåder distriktet. Kommittén
håller med andra ord före, att vid grupperingen av överjägmästarassistenterna
hänsyn ej bör tagas till svårskötthetsmomentet.
Skogstaxatorerna åter böra i detta avseende grupperas såsom överjägmästarna.

Bostadsorten för skogstaxator och överjägmästarassistent sammanfaller
enligt vad inom kommittén upplysts med vederbörande överjägmästares
bostadsort. Kommittén anser därför alla skäl tala för, att ifrågavarande
båda befattningshavare med avseende å grupperingen ur dyrorts-
och kallortssynpunkt följa överjägmästarna.

Rörande förhållandet mellan högsta och lägsta lönegruppen förmenar
kommittén, att skillnaden dem emellan bör liksom ifråga om övriga
i det föregående omhandlade befattningshavare göras större än nu är
fallet. I betraktande'' av vad ovan anförts i fråga om de faktorer, som
böra tillmätas avgörande betydelse vid grupperingen, anser kommittén
skillnaden böra för skogstaxator bestämmas något högre än för överjägmästarassistent.
Kommittén vill sålunda föreslå, att densamma må
i lägsta löneklassen uppgå för skogstaxator till i runt tal 800 kronor och
för överjägmästarassistent till cirka 740 kronor. Då gruppernas antal i
anslutning till vad kommittén ovan anfört bör bestämmas till fem, skulle
följaktligen skillnaden i avlöningshänseende mellan varje grupp bliva för
skogstaxator 200 kronor och för överjägmästarassistent omkring 15 kronor
lägre.

Ifråga om skogsingenjörer och tillsyningsman har av kommittén
verkställd undersökning rörande dessa befattningshavares tjänstgöringsoch
bostadsförhållanden givit vid bauden, att sådana omständigheter ej
föreligga, vilka kunna utgöra skäl för uppdelning i lönegrupper av vare
sig den ena eller andra tjänsten.

Till samma resultat har kommittén kommit beträffande personalen
vid statens skogsskolor: skogsskoleföreståndaro och skogsråtta^.

Att någon uppdelning uti ifrågavarande avseende av befattningshavarna
inom domänstyrelsen ej bör ifrågakomma är utan vidare klart.

Ifråga om flottledsingenjören må erinras, att endast en sådan tjänst
förefinnes.

Kvinnliga tjänstemän.

Ordinarie kvinnliga befattningar finnas för närvarande vad domänverket
beträffar allenast inom domänstyrelsen, och äro dessa där avlönade
enligt den normaltyp, som är genomförd vid do centrala ämbetsverken.
I styrelsens stat äro hittills uppförda endast biträden av första och
andra graden.

Därest anställning av kvinnliga biträden å domänverkets stat fortfarande
begränsades till domänstyrelsen, skulle givetvis någon gruppering
för sådana befattningshavare icke behöva ifrågasättas. Då kommittén
emellertid har för avsikt att under nästföljande avdelning föreslå inrättande
jämväl å överjägmästarexpeditionerna av ordinarie kvinnliga
befattningshavare, motsvarande nuvarande lägsta biträdesgraden inom
domänstyrelsen, har kommittén ansett en uppdelning i lönegrupper böra
göras i vad rör dessa biträdesbefattningar. Avlöningsskillnaden mellan
de i planen upptagna högsta och lägsta lönegrupperna för nu ifrågavarande
biträdesbefattning föreslår kommittén till 144 kronor. I likhet
med vad som föreslagits beträffande överjägmästarna bör lönegruppernas
antal bestämmas till fem.

Grupperingens verkställande.

I det föregående hava angivits de faktorer, vilka kommittén ansett
böra vara grundläggande vid föreslagen uppdelning i lönegrupper av
vissa befattningar inom den lokala skogsförvaltningen.

För denna grupperings genomförande erfordras emellertid jämväl,
att det spörsmålet klargöres, med vilket värde i förhållande till varandra
eller med vilka poäng dessa faktorer böra ingå vid grupperingen.

Efter ett ingående övervägande av denna fråga har kommittén

Övriga
l e fattning shavare■ -

kommit till den slutsatsen, att, om den ur alla synpunkter fördelaktigaste
befattningen inom varje tjänstekategori betecknas med 0 och
den mest ogynnsamt ställda befattningen med 10, de särskilda momenten
böra ingå, dyrort med fyra poäng samt kallort, ödslighet och svårskötthet
med värdera två poäng.

Ett av kommittén med iakttagande av nu angivna utgångspunkter
verkställt försök till tjänsternas gruppering har givit vid handen, att
antalet befattningshavare i de olika lönegrupperna skulle ställa sig på
följande sätt:

Befattningshavare.			Lön	ögrupper:			Summa ; i
A	B	C	D	E	F	a
Överjägmästare............			2	i	4	4	2	13
Jägmästare.................	3	22	41	29	24	11	3	133
Skogstaxator ...............	—	—	1	1	4	4	2	12
Overjägmästarassistent	—	—	2	1	4	4	o	13
Kronoj ägare ..............	70	158	1(57	95	82	50	12	634

Det bör emellertid givetvis ankomma på Kungl. Maj:t att efter
verkställd närmare utredning på förslag av domänstyrelsen fastställa
befattningarnas uppdelning på de olika lönegrupperna.

Den fördelning i särskilda lönegrader, som kommittén har för avsikt
att föreslå, kommer att behandlas under nästföljande avdelning.

VI. Avlöningsb Glopp ens bestämmande.

Ianan kommittén ingår på frågan om avlöningsbeloppens bestämmande
för de i det föregående omnämnda tjänstemän, torde höra frambållas,
att kommittén beträffande avlöningarna till generaldirektör och
överdirektör, vilka befattningar tillsättas på förordnande, kommer att
under 8 5 i motiven till förslag till avlöningsreglemente för domänverkets
personal angiva sin åsikt i ämnet. Iförande övriga befattningshavare
vill kommittén förutskicka, att kommittén, först sedan den angivit sm
uppfattning angående själva begynnelselönerna för de olika befattningshavarna,
i ett sammanhang upptager frågan om antalet avlöningsförhöjningar,
motsvarande ålderstillägg, och storleken ^av dessa. . ,

Beträffande tjänstemännen hos domänstyrelsen har kommittén hatt
att taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa borde, med avseende på
lönebeloppen, fullt likställas med befattningshavarna hos styrelserna för
kommunikationsverken, eller om de skäligen kunde bibehållas i en löneställning,
mera motsvarande den, de centrala ämbetsverkens tjänstemän
intaga Under åberopande av vad kommittén under avdelningen »Allmänna
synpunkter vid löneregleringen» sid. 28 anfört rörande domänverkets
egenskap av affärsdrivande verk bär kommittén funnit tullgiltiga
skäl föreligga att låta domänstyrelsens tjänstemän i löneavseende
närma sig, både ifråga om löneplanens konstruktion och innebörd, den
för kommunikationsverken antagna löneregleringen. Samtidigt har kommittén
emellertid på grunder, som under samma avdelning sid. 30 anföras,
ansett sig icke kunna för domänstyrelsens tjänstemän föreslå enahanda
belopp, som blivit fastställda för motsvarande befattningshavare
hos kommunikationsverken. Kommittén har därvid tillika icke kunnat
undgå att beakta riksdagens i skrivelse nr 287 vid 1919 års lagtima
riksdag gjorda uttalande, att de konsekvenser, en förhöjning av lönerna
för befattningshavarna vid kommunikationsverken medförde, »icke kunna
bliva av större betydelse, då nämligen kommunikationsverken inom förvaltningen
måste anses intaga en utpräglad särställning». ^ Med hänsyn
till dessa omständigheter och för att icke föregripa den å sid. 30 omförmälda
utredningen har kommittén för tjänstemännen vid domänstyrelsen
föreslagit lönebelopp, som med en löneklass enligt löneplanen

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente understiga, vad för jämförliga
befattningshavare inom kommunikationsverkens styrelser i nämnda
reglemente är fastställt.

Manliga tjänstemän.

Begynneise- Lägsta manliga befattningshavarna i domänstyrelsen utgöras av
Vaktmästare. vaktmästarna. Såsom framgår av vad kommittén inledningsvis fram(Expeditions-
hållit åtnjuta dessa för närvarande en begynnelseavlöning av 1,600 kronor.
vaM) Kommittén bortser härvid liksom ock i det följande från den förhöjning
av mera tillfällig art, som utgår i form av dyrtidstillägg.

\ id tillämpning på befattningshavare hos domänstyrelsen av den
princip för lönebeloppens bestämmande, som här ovan utvecklats, har
för vaktmästare framgått såsom begynnelselön ett belopp av 2,364
kronor och såsom slutlön 2,988 kronor. I saknad av någon löneklass
under den i kommunikationsverkens löneplan upptagna lägsta klassen
hai här en sådan löneklass åstadkommits genom minskning av den i
nämnda klass upptagna avlöningen med ett belopp motsvarande skillnaden
mellan första och andra löneklassen. På sätt skett beträffande
motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken torde benämningen
vaktmästare böra utbytas mot expeditionsvakt.

kättare1'' Förste vaktmästare inom domänstyrelsen, vilken befattning i analogi
(Förste expe- med va(^ ovan nämnts beträffande de nuvarande vaktmästarbefattninditionsvakt.
) gärna torde böra benämnas förste expeditionsvakt, åtnjuter för närvarande
en avlöning å 1,900 kronor. Med tillämpning å jämväl nu ifrågavarande
befattning av ovan angivna regler har begynnelseavlöningen till förste
expeditionsvakt hos domänstyrelsen satts till 2,676 kronor och slutlönen
till 3,300 kronor.

Kronojägarc. Vad kronojägarna beträffar utgår avlöningen till dessa befattningshavare
^ med 1,700 kronor i lägsta och 1,900 kronor i högsta gruppen.

Frågan om med vilket belopp lönen till kronojägarna hädanefter
bör utgå måste enligt kommitténs mening bedömas med hänsyn till
den förändring ifråga om dessa tjänstemäns uppgifter och åligganden,
som inträtt sedan 1908 års lönereglering. Från att ha varit en ren
bevakartjänst har med kronojägarbefattningen under senare år förenats
uppgifter av mera kvalificerad art. Kronojägaren är sålunda numera
ledare av arbeten av skilda slag inom sin bevakningstrakt och har i så -

dan egenskap förmansställning gent emot en icke obetydlig arbetsstyrka,
till vilken han ock har att utbetala avlöningar. 1 sistnämnda avseende
åligger honom att handhava och redovisa rätt betydande belopp.
Den läroplan, som gäller för statens skogsskolor — genomgående av
sådan skola är förutsättningen för att kunna antagas till kronojägare —
ger jämväl vid handen, att icke obetydliga fackinsikter numera anses
vara oundgängliga villkor för kronojägarbefattnings innehavande.

Nu anförda omständigheter synas kommittén tala för eu ej oväsentlig
höjning av kronojägarnas avlöning i förhållande till de genom
1908 års lönereglering bestämda belopp.

Å andra sidan kan man vid avlöningsbeloppens bestämmande ej
helt bortse från att ifrågavarande befattningshavare såsom inledningsvis
framhållits i vissa fall äga åtnjuta dagtraktamente. Visserligen är denna
anordning träffad närmast för att utgöra betäckning för de ökade levnadskostnaderna
vid bortovaro från hemmet. Infordrade uppgifter ifråga
om bland annat till vissa kronojägare under år 1918 utbetalda dagtraktamenten
utvisa emellertid, att dessa vad ett icke ringa antal kronojägare
beträffar uppgått till belopp, som givit kommittén anledning förmoda,
att traktamentena åtminstone i vissa fall överstigit kostnaderna och sålunda
medfört ett direkt tillskott till den ordinarie avlöningen. Kommittén
har också funnit stöd för denna uppfattning i det förhållandet,
att enligt vad inom kommittén uppgivits kronojägarbefattningarna i de
bevakningstrakter, där dagtraktamenten utgå i större utsträckning, oaktat
tjänstgöringsförhållandena därstädes måste anses mindre tilltalande, visat
sig mera begärliga än i trakter, där traktamentena utgå i mindre omfattning.
Av berörda uppgifter framgår visserligen, att traktamentsbeloppen i olika
bevakningstrakter varit i hög grad växlande, och fall synas jämväl hava
förekommit, då traktamente ej alls utgått. Det har även från domänverkets
representanter inom kommittén såsom skäl, varför hänsyn vid
avlöningsbeloppets bestämmande ej borde tagas till dagtraktamentena,
framhållits, att dessa enligt nu gällande grunder för deras utgående
utfalla synnerligen ojämnt och att desamma i vissa trakter ej täckt de av
bortovaron från hemmet förorsakade merkostnaderna. Åven om detta för
viss resa eller annat visst undantagsfall skulle vara händelsen, hyser
dock kommittén den uppfattningen, att den utgående dagersättningen
måste, under de förhållanden den tillfaller skogsstatens tjänstemän, tillmätas
högre värde än motsvarande ersättning för vissa kategorier bland
korum unikationsverkens tjänstemän.

Efter noggrant övervägande av de faktorer, som sålunda böra inverka
vid avlöningens bestämmande, har kommittén funnit, att en be 6 -

2012 19

Tillsyningsman.

gynnelseavlöning i lägsta lönegruppen av 2,340 kronor bör kunna motsvara
skälig ersättning i förhållande till arbetets art och omfattning.
Avlöningen i övriga grupper ger sig själv med tillämpning av de utav
kommittén förut angivna grunder för gruppering av ifrågavarande befattningshavare.

Inom kommittén har gjorts gällande, att kronojägarna borde i avlöningsavseende
jämställas med banmästare vid statens järnvägar. Den
omständighet, som särskilt påkallade en sådan anordning, vore den, att
kronojägarna i lika hög grad som banmästarna intoge förmansställning.
Vidare vore kronojägarbefattningen i motsats till banmästarbefattningen
en slutbefattning, varför vidare befordran icke kunde ifrågakomma. Härtill
komme, ätt kompetensfordringarna för de båda nu ifrågavarande
befattningarna vore vad kronojägarna beträffar minst lika stora som i
fråga om banmästarbefattningarna.

I anledning av vad sålunda framhållits har kommittén allenast velat
uttala, att kommittén icke funnit sig övertygad om att nämnda befattningshavare
äro i tjänstgöringsavseende fullt jämförliga. Därtill kommer
att, ehuru kronojägarbefattningen är en slutbefattning, det likväl
på samma gång måste observeras, att denna befattning nås vid jämförelsevis
tidig ålder (i medeltal 33 år), under det att medelåldern för utnämning
till banmästare är 40 år. Icke heller får man vid bedömandet av
den föreliggande frågan bortse från det förhållandet, att det endast är
ett ringa fåtal banmästare, som vinna ytterligare befordran. Kommittén
har funnit så mycket mindre anledning att föreslå högre begynnelseavlöning
än den ovannämnda, som en jämförelse mellan den av kommittén
nu föreslagna och den enligt 1908 års reglering fastställda utvisar
en löneökning för kronojägare av 95 procent.

Beträffande därefter den kategori av skogsstatens tjänstemän, som
benämnes tillsyningsman, äro dessa i löneavseende likställda med kronojägarna
i nuvarande högsta gruppen och åtnjuta följaktligen en begynnelseavlöning
av 1,900 kronor. Denna likställighet har sin grund däri,
att nämnda högsta grupp omfattar bland andra kronojägarna i de bevakningstrakter,
vilka äro belägna inom Norrbottens och Västerbottens län,
eller just de län, inom vilka tillsyningsmans bevakningsområde faller.
Kommittén anser, att den principen fortfarande bör tillämpas, att tillsyningsman
ifråga om avlöningen följer kronojägarna i omkringliggande
bevakningstrakter. Enligt den gruppering, för vilken kommittén i det
föregående angivit grunderna, kommer, så vitt kommittén av verkställd
preliminär undersökning kunnat utröna, emellertid nu ifrågavarande

kronojägare icke att hänföras till högsta gruppen utan till lönegrupp C.

Härom finner sig kommittén dock ej böra göra något definitivt uttalande.

Redan 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser Skogsrättare.
vid kommunikationsverken med flera verk har i sitt den 20 mars
1918 avgivna betänkande anfört om skogsrättarna vid statens skogsskolor,
att gång efter annan framhållits de stora svårigheter, som länge
förefunnits att, med då utgående avlöningar för dessa tjänster, kunna
förvärva och där bibehålla personer, som besutte nödiga kvalifikationer.

I sådant hänseende framhöll kommissionen, att skogsrättare funnit med
sin fördel förenligt att övergå även till kronojägartjänst. Då ett framgångsrikt
bedrivande av den lägre skogsundervisningen enligt kommissionens
uppfattning i ej ringa mån vore beroende på dessa befattningshavares
verksamhet, syntes det kommissionen vara av vikt, att
åtgärder vidtoges i syfte att göra dessa tjänster mera eftersträvansvärda
än vad syntes vara fallet. På grund härav fann sig kommissionen
böra föreslå eu förhöjning av avlöningen för skogsrättare, som något
överstege vad i sådant hänseende ifrågasatts lör kronojägare, vilket
också blev statsmakternas beslut.

Den prövning, lönekommittén i förevarande avseende verkställt,
kar ock givit vid handen, att en viss skillnad i aviöningshänseende bör
göras mellan skogsrättarna å ena och kronojägarna å andra sidan. Den
större bundenhet i jämförelse med kronojägarna, som givetvis följer med
undervisningsskyldigheten vid skogsskolan, torde också utgöra skäl
härför.

Skogsrättarna åtnjuta för närvarande en kontant avlöning, som med
200 kronor överstiger kronojägares i högsta gruppen. Härtill kommer
fri bostad och vedbrand.

Vid avvägande av den avlöning, som skäligen bör tillerkännas
skogsrättare har kommittén såsom självfallet utgått från att den högre
löneställningen i förhållande till kronojägare bör beräknas med hänsyn till
den lönegrupp för kronojägare, till vilken skogsrättarna i jämförligt
avseende torde vara att hänföra. Begynnelseavlöningen för kronojägare
i denna grupp, som kommittén funnit vara B-gruppen, har föreslagits
till 2,448 kronor. För skogsrättare torde med hänsyn till anförda omständigheter
begynnelseavlöningen böra ligga omkring 400 kronor högre
och sättas till 2,856 kronor, däri då inbegripet ersättning för bostad
och vedbrand. Med tillämpning av vad kommittén här nedan har för
avsikt föreslå ifråga om avlöningsförhöjning, motsvarande ålderstillägg, till
ifrågavarande befattningshavare kommer skogsrättares slutavlöning att

överstiga kronojägares slutavlöning i lönegruppen B med omkring 600
kronor.

öter- Hittills hava överjägmästarassistenter och skogstaxatorer varit i av ^assistent"

löningshänseende fullt jämställda.

och sko9s- Kommittén har emellertid redan under avdelningen »Tjänsternas

axn gruppering» påpekat, att visst förhållande i fråga om dessa båda befattningshavares
tjänstgöring talade för en gradering dem emellan. Denna
uppfattning har ock kommit till uttryck vid angivande av de faktorer, som
borde vara avgörande vid dessa tjänstemäns gruppering och vid bestämmande
av avlöningsskillnaden mellan högsta och lägsta lönegruppen.

Enligt vad inom kommittén upplysts torde även förhållandet hittills
i verkligheten hava varit, att skogstaxatorsförordnande ansetts innebära
något större merit än förordnande som överjägmästarassistent. Det
synes ock kommittén ligga ett visst berättigande däri. För verkställande
av skogstaxatorns huvudsakligaste'' uppgifter, nämligen skogsindelning
och värdering för inköp av till skogsbörd tjänlig mark, torde sålunda
erfordras, förutom vissa mera speciella anlag, ej ringa erfarenhet samt
förmåga att i ganska stor utsträckning utföra fullt självständiga arbeten.
Overjägmästarassistenterna hava åter såsom förut framhållits uteslutande
att under överjägmästarens direkta ledning å dennes tjänstelokal biträda
med expeditionsarbete. Vad sålunda anförts synes kommittén utgöra skäl
för att skogstaxatorerna i avlöningshänseende sättas något högre än
overjägmästarassistenterna. Kommittén håller före, att begynnelselönen
i lägsta lönegruppen bör vad overjägmästarassistenterna angår sättas till
4,932 kronor och för skogstaxatorer till 5,256 kronor.

Notarie, regi- Beträffande de inom domänstyrelsen förekommande befattningarna
4 ''revisor.1 notarie, registrator och revisor, till vilka avlöning för närvarande utgår
med lika belopp eller, tillfällig löneförbättring inberäknad, med 4,900
kronor, gäller vad kommittén i början av denna avdelning av betänkandet
anfört. Begynnelselönen har i anslutning härtill satts till 6,048-kronor.

I särskilda till kommittén ingivna skrifter hava visserligen dels
notarierna på styrelsens två jordbruksbyråer ävensom extra notarien hos
domänfiskalen gjort framställning om uppförande av dessa tjänster i
en lönegrad motsvarande den vid ämbetsverk av statskontorstypen nu
förefintliga andra normalgraden eller i samma lönegrad, som kommittén
kunde komma att föreslå för jägmästartjänsterna å styrelsens skogsbyråer,
över vilken framställning domänstyrelsen avgivit yttrande den

21 november 1919, dels ock revisorerna bos styrelsen framställt begäran
att i avlöningsavseende bliva jämställda med jägmästarna hos styrelsen.

I anledning härav vill kommittén anföra följande.

Vad först de ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna beträffar —
den hos domänfiskalen anställde notarien liksom övriga å extra stat
nppförda notarier lämnas här av förut augivet skäl helt nr räkningen —
Lava dessa till stöd för sin framställning åberopat bland annat att arbete
av den beskaffenhet, som enligt gällande instruktion ålåge dem,
inom åtskilliga andra ämbetsverk utfördes av tjänstemän i andra normalgraden
(sekreterargraden), och hava de i detta avseende jämväl erinrat
att en början till en uppflyttning till andra graden av notariebelattningarna
inom styrelsen gjorts därigenom, att sedan någon tid tillbaka
notarietjänsterna å styrelsens skogs byråer, med vilka för övrigt vore
förenade enahanda åligganden, som med notariebefattningarna å jordbruksbyråerna,
beretts en mellanställning mellan första och andra normalgraden.

Kommittén, som i annat sammanhang återkommer till de särskilda
motiv, som legat till grund för notariernas på skogsbyråerna tidigare
uppflyttning, har vid granskningen av det arbete, som åligger de nuvarande
notarierna i styrelsen, icke kunnat undgå att finna, att detta
omfattar jämväl vissa göromål, som eljest tillkomma sekreterare inom de
centrala ämbetsverken. Den omständigheten att ifrågavarande befattningshavare
såsom varande byråchefens närmaste man (några tjänstemän
i sekreterargraden finnas för närvarande ej inom domänstyrelsen) vid
förfall för byråchef är skyldig att inträda såsom föredragande, tyder
sålunda på, att dessa tjänstemän i viss mån intaga en särställning i
förhållande till notarier i allmänhet. Skyldigheten att kontrasignera
och därmed ansvara för riktigheten av utgående expeditioner torde
ock vara ett åliggande, som i regel icke ankommer på befattningshavare
i nu ifrågavarande grad utan på tjänsteman i sekreterares ställning.

Ehuru kommittén sålunda funnit, att kravet på en uppflyttning av
notariebefattningarna inom domänstyrelsen torde hava visst fog för sig,
har kommittén likväl av nedan angivna skäl funnit sig icke böra i detta
sammanhang framställa något förslag i sådan riktning.

Vad de ordinarie notarieb.efattningarna angår hänför sig ovan först
berörda framställning endast till dessa befattningar å styrelsens jordbruksbyråer.
Däremot har icke vare sig i denna framställning eller i
domänstyrelsens yttrande däröver den ordinarie notariebefattningen å
kameralbyrån blivit berörd. Och i fråga om notariebefattningarna å jordbruksbyråerna
kan domänstyrelsens berörda yttrande, vilket inskränker
sig till ett förordande av vederbörandes framställning, enligt kom -

Jägmästare.

mittens uppfattning icke anses innebära ett förbehållslöst vitsordande
av att en uppflyttning för närvarande är oundgängligen påkallad.

Härtill kommer att såsom kommittén tidigare framhållit en utredning
inom kort torde komma att igångsättas rörande en allmän lönereglering
för personalen vid de centrala ämbetsverken, vilken med hänsyn
till domänstyrelsens likhet i organisationsavseende med dessa verk
enligt kommitténs uppfattning lämpligen bör avvaktas.

Det torde ock böra bemärkas, att därest kommitténs ovanberörda
förslag bifalles, nu ifrågavarande befattningshavare i allt fall under den
närmaste tiden komma i en i ekonomiskt avseende betydligt gynnsammare
ställning än motsvarande tjänstemän inom de centrala ämbetsverken.

Vad revisorernas framställning beträffar har till stöd för denna
åberopats, att för utförande av det revisorerna inom domänstyrelsen åliggande
arbete krävdes särskilda fackinsikter.

Denna omständighet synes emellertid enligt kommitténs förmenande
icke utgöra tillräckliga skäl för att nu placera revisorerna hos
domänstyrelsen i högre tjänstegrad än flertalet motsvarande befattningar
inom övriga ämbetsverk, särskilt som de av revisorerna hos domänstyrelsen
härför anförda skäl torde kunna åberopas jämväl beträffande
revisorer hos vissa andra verk.

På sätt kommittén i det föregående antytt hava jägmästarna i
sin egenskap av revirförvaltare uppgifter av betydande ekonomisk räckvidd,
vilkas fullgörande kräver affärsblick och organisationsförmåga i
förening med insikter och förvärvad erfarenhet på det skogliga området.

Med denna utgångspunkt och i betraktande jämväl av den konkurrens
från enskilda företag, staten har att utstå vid förvärvande och bibehållande
av dugande krafter å ifrågavarande område, har det synts kommittén
såsom en angelägenhet av vikt, att revirförvaltarnas avlöning bestämmes
till sådant belopp, att staten kan säkerställa sitt behov av
kompetenta och driftiga sådana tjänstemän. Samtidigt måste givetvis
hänsyn tagas till dessa befattningshavares tjänstgöringsförhållanden,
varom kommittén tidigare uttalat sin mening.

Nuvarande begynnelseavlöningen, vilken i lägsta gruppen utgår
med 5,200 kronor och i högsta gruppen med 6,200 kronor, har kommittén
funnit vara för låg med hänsyn till ovan angivna synpunkter.
A andra sidan har kommittén ansett uteslutet, att ifrågasätta lönebelopp
motsvarande dem, vilka understundom bjudas från den enskilda skogs -

industrien. Efter prövning från olika sidor av spörsmålet ilråga liar
kommittén kommit till det resultat, att begynnelselönen för jägmästare
lämpligen bör i den lägsta av kommittén föreslagna lönegruppen utgöra
0,720 kronor. Begynnelseavlöningen i övriga grupper erhålles med tilllämpning
av de utav kommittén angivna grunder för grupperingen av
ifrågavarande befattningshavare. I högsta lönegruppen blir begynnelselönen
8,124 kronor.

Föreståndarna för statens skogsskolor åtnjuta från och med år 1920
dels en kontant begynnelseavlöning av 4,300 kronor och en slutlön
av 4,700 kronor dels ock förmånen av fri bostad och vedbrand. Till
jämförelse må erinras, att avlöningsförmånerna i lägsta jägmästargruppen
uppgå till ett kontant belopp av 5,200 respektive 0,400 kronor.

Skogsskoleföreståndarens arbetsuppgifter skilja sig helt naturligt i
åtskilliga avseenden från jägmästarnas. Bet rent pedagogiska momentet
bör sålunda ifråga om skogsskoleföreståndarna tillmätas avgörande betydelse,
under det att på samma gång det förhållandet ej får förbises,
att med föreståndarskapet är förenat skötseln av ett s. k. skolrevir.
Detta är dock i regel till sin omfattning mindre än de vanliga reviren.

Kommittén anser, att skogsskoleföreståndares lön bör bestämmas i
viss anslutning till jägmästares avlöning. Detta bör ske icke minst med
hänsyn till önskvärdheten att erhålla mjuk övergång mellan dessa båda
befattningar, vilket är av betydelse vid befordringar, förflyttningar o. d.
Av samma skäl, som föranledde kommittén att jämföra skogsrättarna med
viss grupp av kronojägare, håller kommittén före, att skogsskoleföreståndarnas
avlöning bör avvägas i förhållande till jägmästarnas avlöning
i lönegruppen B. Då begynnelselönen för dessa senare skulle uppgå
till 0,954 kronor, har kommittén ansett motsvarande lön för skogsskoleföreståndare
böra stanna vid 6,528 kronor. Sambandet mellan ifrågavarande
befattningar har kommittén sökt reglera därigenom, att löneförhöjningarna
beträffande skogsskoleföreståndarna bestämmas pa sådant sätt,
att lönen efter tre år sammanfaller med jägmästarnas begynnelselön i
motsvarande lönegrupp. Därigenom åter att skogsskoleföreståndarna över
huvud taget i avlöningshänseende ställts något lägre än jägmästare
underlättas övergången från skogsskoleföreståndarbefattning till jägmästartjänst,
varigenom ett ur undervisningssynpunkt understundom
önskvärt ombyte av lärarkrafter kan komma till stånd.

Skogsingenjörerna hava hittills i avlöningshänseende varit likställda
med jägmästare inom samma landsdelar, varest skogsingenjörerna hava

Skogsskoleforeståndare.

Skogsbi
ge-njör.

Jägmästare

domän styrelsen.

(Byrå jägmästare.

)

sin verksamhet, eller i nuvarande tredje gruppen. Enligt kommitténs
mening finnes emellertid skäl för att i avlöningsavseende göra en viss
skillnad mellan skogsingenjör och jägmästare. Den förres arbetsuppgifter
påverkas nämligen mindre än den senares av domänverkets allt starkare
utveckling som affärsdrivande verk. Med hänsyn till vad nu anförts
torde det bliva i huvudsak ur synpunkten av levnadskostnadernas stegring,
som en reglering av dessa befattningshavares löner bör företagas.

Med denna utgångspunkt har kommittén funnit sig böra för skogsingenjörerna
ifrågasätta eu begynnelselön av 6,324 kronor. Då även
i fråga om skogsingenjörerna är önskvärt, att övergång kan äga rum
till jägmästarbefattningar, har kommittén föreslagit avlöningsförhöjningar
(ålderstillägg) så, att lönen efter sex år sammanfaller med jägmästares
begynnelselön i motsvarande grupp, C-gruppen.

De nuvarande jägmästartjänsterna hos domänstyrelsen hava så tillkommit,
att från och med år 1918 förutvarande notarietjänster å domänstyrelsens
skogsbyråer efter förslag av ovanberörda 1915 års kommission
förändrades till jägmästartjänster. Denna anordning vidtogs i ändamål
att därigenom underlätta erhållande av dugande, skogligt utbildade krafter
till de med notariebefattningar å dessa byråer förenade arbetsuppgifter.

Nämnda kommission anförde i sitt ovanberörda betänkande rörande
nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande.

»Vad nu särskilt notarierna å skogsbyråerna angår, må framhållas,
hurusom, med hänsyn till mängden och omfattningen av de till dessa
byråer hörande ärenden, behov föreligger att åt vederbörande notarier
kunna anförtro en mängd krävande gransknings- och utredningsarbeten,
i synnerhet av skogsteknisk natur. Då härtill kommer, att vid förfall
för vederbörande byråchef notarien i allmänhet inträder såsom ledamot
i styrelsen, måste givetvis av notarien fordras icke blott god teoretisk
skoglig utbildning utan även praktisk erfarenhet inom det skogliga området,
vadan på dessa befattningars innehavare alltså måste ställas
ungefär samma kompetensfordringar som på eu revirförvaltare. Det
synes vid sådant förhållande ligga i sakens natur, att stora svårigheter
måste uppstå att för notariebefattningarna med deras nuvarande avlöning,
som åtminstone under de femton första tjänsteåren understiger
vad hittills i sådant hänseende utgått till revirförvaltare, kunna erhålla
kompetenta sökande.

För avhjälpande av berörda missförhållande har kommissionen trott
den lyckligaste lösningen vara, om de nuvarande notariebefattningarna
å skogsbyråerna ombildas till jägmästartjänster utan revir. Härigenom

skulle även underlättas en önskvärd växelverkan mellan centralförvaltningen
och lokalförvaltningen.»

Avlöningen till jägmästarna i domänstyrelsen fastställdes i enlighet
med nämnda kommissions förslag till 5,200 kronor eller lika med lägsta
jägmästargruppens.

Enligt vad inom kommittén upplysts har det emellertid, oaktat den
sålunda genomförda förändringen, visat sig möta svårigheter att till ifrågavarande
befattningar erhålla kompetenta och lämpliga personer.

I betraktande härav och då domänstyrelsen för rekrytering av
ifrågavarande befattningshavare är hänvisad till tjänstemän inom den
lokala skogsförvaltningen, framstår enligt kommitténs mening såsom skäligt,
att ifrågavarande befattningshavare beredes förhöjd avlöning, varvid
särskilt de höga levnadskostnaderna i Stockholm böra beaktas. Lönen
bör enligt kommitténs förmenande så tillmätas, att jämväl en ordinarie
jägmästare ute på revir kan finna med sin fördel förenligt att söka ifrågavarande
befattningar. Begynnelselönen har kommittén ansett lämpligen
kunna sättas till 7,212 kronor. Efter sex års tjänstgöring sammanfaller
lönen med begynnelselönen för revirförvaltare i högsta lönegruppen.

Till undvikande av förväxling med revirförvaltare torde den nuvarande
benämningen jägmästare kunna ändras till byråjägmästare.

Till flottiedsingenjören utgår för närvarande en avlöning av 7,000
kronor.

Ifråga om denna befattningshavare har kommittén haft att taga
hänsyn till vissa förhållanden beträffande dennes tjänsteåligganden och
svårigheten att med hänsyn till erforderlig praktisk specialutbildning rekrytera
denna befattning, vilket allt närmare framgår av vad som anförts
å sid. 224—227 i 1915 års kommisions betänkande, vartill kommittén
tillåter sig hänvisa. Vid nuvarande avlönings bestämmande har man utgått
från att ifrågavarande befattningshavare borde i lönehänseende sättas
högre än jägmästare, samtidigt som slutlönen icke borde överstiga begynnelselönen
för den å samma ort, Umeå, placerade överjägmästaren.
Kommittén anser för sin del, att samma princip bör fortfarande i
huvudsak tillämpas. Med hänsyn till den för jägmästare i det föregående
ifrågasatta avlöning torde under sådant förhållande böra följa,
att flottledsingenjörens avlöning bör undergå en motsvarande förhöjning.
Kommittén har funnit flottledsingenj ören närmast vara att jämföra
med jägmästare i lönegrupp C. Då begynnelselönen där enligt
kommitténs förslag skulle bliva 7,188 kronor, har kommittén ansett, att

FloHltda ingtnjörcn.

2942 19

Domän/iskalen.

Öwer j

äg mästare.

Byråchef.

Löne förhöjning-.

beloppet för andra löneklassen i denna lönegrupp, 7,620 kronor, lämpligen
bör utgöra begynnelselön för flottledsingenjören.

För innehavande av domänfiskalsbefattningen fordras högre juridisk
utbildning och är med densamma förenad självständig föredragningsskyldighet
ävensom skyldighet att bevaka och utföra kronans rätt och
talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning. Med hänsyn härtill
har kommittén ansett ifrågavarande tjänst jämförlig med de beslutade
förste sekreterarbefattningarna vid kommunikationsverken. Med tilllämpning
av ovan angivna princip i fråga om avlöningsbeloppens bestämmande
för befattningshavare hos domänstyrelsen, har avlöningen
till domänfiskalen föreslagits till 8,580 kronor.

Overjägmästares nuvarande begynnelseavlöning utgör i lägsta gruppen
7,700 och i högsta 8,100 kronor.

Med hänsyn till den för jägmästare i högsta lönegruppen ifrågasatta
begynnelselönen eller 8,124 kronor, har kommittén vad överjägmästarna
beträffar ansett sig böra föreslå en begynnelselön i lägsta gruppen av
8,580 kronor. Begynnelseavlöningen i högsta lönegruppen blir då enligt
förut angivna grunder 9,540 kronor.

Begynnelselönen för byråchef inom domänstyrelsen har kommittén
i överensstämmelse med vad under denna avdelning inledningsvis anförts
föreslagit till 10,020 kronor. Härigenom kommer byråchefslönen att
uppgå till belopp, som bör kunna möjliggöra skogsbyråchefernas rekrytering
från överjägmästarna.

Rörande frågan om löneförhöjning, motsvarande ålderstillägg, för de
manliga befattningshavarna anser kommittén vad först antalet beträffa^
att detta, som för närvarande varierar från ett till tre, bör liksom vid
övriga affärsdrivande verk bestämmas till fyra för de lägst avlönade
tjänstemännen och tre för övriga befattningshavare. Det större antalet
löneförhöjningar bör enligt kommitténs mening tillgodokomma befattningshavare
till och med skogsrättare. Därefter inträder en av olikhet i
kompetensfordringar betingad större skillnad i avlöningshänsende. Rörande
tiden för de olika löneförhöjningarnas åtnjutande växlar denna för närvarande
mellan tre och fem år. Denna tid synes böra fastställas lika för
alla befattningshavare eller såsom vid övriga affärsdrivande verk till
tre år. Likaså har kommittén vad beträffar löneförhöjningarnas belopp
funnit dessa böra bestämmas i anslutning till vad som i sådant avseende
senast fastställts rörande de övriga affärsdrivande verken.

Kvinnliga tjänstemän.

De senast av statsmakterna fastställda bestämmelser rörande de
kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden träda i tillämpning
först från och med ingången av år 1920. Avlöningsheloppen för de tre
graderna äro respektive 1,600, 2,000 och 2,400 kronor med 200 kronors
ålderstillägg efter respektive fem, tio och femton år.

Vidare vill kommittén erinra, att ifrågavarande befattningshavare
hos domänstyrelsen i tjänstgöringsavseende icke skilja sig från de kvinnliga
biträdena vid de centrala ämbetsverken.

Vid nu angivna omständigheter och då sistnämnda befattningshavares
avlöningsförhållanden torde komma under bedömande vid den utredning
beträffande lönereglering i allmänhet lör tjänstemännen vid de centrala
verken, som på sätt kommittén redan förut antytt inom kort lärei
komma att företagas, har kommittén icke nu velat ifrågasätta någon
egentlig ändring i de vid domänstyrelsen anställda kvinnliga befattningshavarnas
avlöningsbelopp. Med hänsyn till eventuellt framtida behov
har kommittén emellertid i löneplanen upptagit samtliga tre nu förekommande
normalgrader. Såsom benämning å de olika biträdena vill
kommittén föreslå skrivbiträde, kontorsbiträde och kanslibiträde, motsvarande
respektive nuvarande första, andra och tredje graden. Begynnelselönen
har i anslutning till den här framlagda löneplanen föreslagits för
skrivbiträde i högsta lönegruppen till 1,608 kronor, för kontorsbiträde
till 2,004 kronor och för kanslibiträde till 2,400 kronor.

Kommittén har icke kunnat underlåta att i detta sammanhang
undersöka, huruvida icke även inom den lokala skogsförvaltnmgen,
där enligt vad kommittén inhämtat kvinnlig biträdeskraft i stor utsträckning
anlitas, ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar borde inrättas. Sådana
biträden kunde då närmast tänkas ifrågakomma å överjägmästarexpeditionerna.
Undersökningen har ock givit vid handen, att beträffande
en var sådan expedition de medel, som användas för biträdeshjälp,
uppgå till belopp fullt motsvarande avlöning till ordinarie skrivbiträde
i ovanberörda första biträdesgrad. Domänverkets representanter
inom kommittén hava också vitsordat, att full sysselsättning kan beredas
sådan fast anställd befattningshavare.

Nu angivna förhållanden har enligt kommitténs mening ådagalagt
lämpligheten och önskvärdheten av upptagande jämväl för överjägmästarexpeditionernas
vidkommande av ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar

Begynnelse lön.

Löne förhöjning.

motsvarande nuvarande första biträdesgraden hos de centrala ämbetsverken.

Kommittén har jämväl varit inne på spörsmålet om ett mera enhetligt
ordnande av biträdesförhållandena å revirförvaltarexpeditionerna.
Därvid har emellertid framgått, att olikheterna med avseende å arbetets
omfattning å de särskilda expeditionerna äro så stora, att ett sådant
ordnande genom fast anställda skrivbiträden icke lämpligen torde låta
sig göra. Det har sålunda visat sig, att, under det att vissa revirförvaitare
äro i behov av ständigt biträde aret om, andra revirförvaltare
endast under en kortare tid av året behöva anlita särskilt biträde.

Ifråga om löneförhöjningarna, motsvarande ålderstillägg, hava dessa
till antalet bibehållits oförändrade. Deras belopp är i det närmaste lika
med det nuvarande. Däremot hava tidsintervallerna för de olika förhöjningarna,
i likhet med vad som bestämts ifråga om kommunikations*
verken, föreslagits till tre i stället för som nu fem år.

Löneklassindelning'' m. m.

I den av 1919 års lagtima riksdag på kommitténs förslag beslutade
loneplan för de övriga affärsdrivande verken är en löneklassindelning
genomförd på sådant sätt, att högsta avlöningsbelopp i
en lägre befattning alltid återfinnas ibland lägre avlöningsbelopp
för den närmast högre befattningen. Denna anordning har träffats i
avsikt att vinna eu sa mjuk övergång mellan avlöningsbeloppen för de
olika befattningarna som möjligt, vilket dessutom är av betydelse med
avseende å de lokala tjänstemännens överg-ång till befattning inom vederbörande
verks styrelse och tvärt om.

Önskvärdheten av en sådan löneklassindelning gör sig i lika hög
grad gällande beträffande domänverket. Kommittén har därför unde£
sökt möjligheterna för en dylik sammanhängande loneplan jämväl för
sistnämnda verk, och har kommittén därvid funnit en sådan plan kunna
genomföras. Endast pa en enda punkt har i detta avseende svårigheter
mött nämligen mellan skogsråtta^ och överjägmästarassistent, där av
skäl, som kommittén förut framållit, skillnaden i avlöningsbeloppen måst
göras så stor, att genomgående klasser för dessa båda befattningar
ej kunnat ifrågakomma. Detta förhållande har emellertid kommittén
icke ansett böra få utgöra hinder för införande av löneklassystemet.
Liksom i löneplanen för kommunikationsverken hava för vinnande av

lättnader vid månadsutbetaluingarna lönebeloppen i den för domänverket
föreslagna löneplanen satts till med tolv lämpligt delbara krontal.

Fördelningen av befattningarna i de olika lönegraderna bär angivits
i en särskild till kommitténs förslag till avlöningsreglemente fogad bilaga.

Med nu och i det föregående angivna utgångspunkter har kommittén
uppgjort den löneplan för domänverkets personal, som återfinnes
i § 9 av nedanintagna förslag till avlöningsreglemente.

m Motiv till kommitténs förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid domänverket.

Ehuru kommittén på sätt av det föregående framgår icke kunnat vad
domänverket beträffar förorda ett lönesystem efter i allo samma grunder,
som av statsmakterna på kommitténs förslag beslutats i fråga om kommunikationsverken,
har kommittén i allt fall ifråga om de särskilda
villkoren och bestämmelserna för löneförmånernas åtnjutande ingående
undersökt möjligheten av att åvägabringa överensstämmelse med dessa verk.

För angivet ändamål har kommittén först tagit i övervägande,
huruvida över huvud taget de från hittills följda avlöningsprinciper
väsentligt avvikande grundsatser, vilka blivit fastställda genom det för
kommunikationsverken utfärdade gemensamma avlöningsreglemente (Sfs.
nr 343 år 1919), lämpligen borde vinna tillämpning även beträffande
domänverkets personal. Kommittén har därvid kommit till den uppfattningen
att så i huvudsak bör ske. Det har ock synts kommittén synnerligen
önskvärt, att avlöningsbestämmelserna för domänverkets personal
vilka nu förekomma dels i särskilda kungörelser angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner dels ock i
särskilda instruktioner för domänstyrelsen och skogsstaten samt stadgar
för statens skogsskolor, sammanföras i ett avlöningsreglemente.

Härefter har kommittén paragrafvis följt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente, till vilket kommittén tillåter sig hänvisa, och
prövat, i vilka särskilda fall domänverkets organisation eller speciella
förhållanden inom verket eller andra omständigheter påkallade ändringar
däri.

Kommittén återger här nedan nämnda undersökning i form av

Motivering för kommitténs förslag
till

Avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket.

1 §• Denna paragraf överensstämmer i sak helt med motsvarande para graf

i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

I denna paragraf hav inom. 4 uteslutits, enär förmåner av där angivet
slag ej förekomma i fråga om domänverkets personal. I övrigt
bär endast den förändring vidtagits, som föranledes därav att tantiem
ej utgår till befattningshavare vid domänverket.

Denna paragraf har tillagts ett andra moment med bestämmelser
ifråga om tjänstemans rätt att åtaga sig vissa förrättningar åt enskilda.
Momentets innehåll ansluter sig i huvudsak till vad för närvarande gällei.

I övrigt hava endast erforderliga redaktionella ändringar gjorts.

I § 4 har endast en redaktionell ändring vidtagits.

Arvodesbeloppen till generaldirektören och chefen för domänverket
samt överdirektören och souschefen vid samma verk utgå nu med 15,000
kronor till generaldirektören och med 12,000 kronor till överdirektören.
För en väsentlig förhöjning av dessa arvoden tala samma skäl, som föranlett
statsmakterna att på lönekommitténs förslag vidtaga en betydande
förhöjning i de med chefsposterna vid de övriga affärsdrivande verken för
närvarande förenade arvodena (jfr kommitténs ovanberörda betänkande
sid. 214 och 215). Vad arvodenas storlek beträffar har kommittén efter
övervägande av denna fråga funnit skäligt, att arvodet till generaldirektören
sättes lika med det belopp, som, enligt avlöningsreglementet för
kommunikationsverken, skall utgå till generaldirektören och chefen för
telegrafverket eller 25,000 kronor. Arvodet till överdirektören har synts
kommittén böra bringas i överensstämmelse med det för överdirektör
(ej souschef) och överingenjör vid statens järnvägar bestämda beloppet
-eller 17,000 kronor.

Dessa paragrafer hava bibehållits oförändrade.

I denna paragraf hava de förändringar vidtagits, som betingats
av kommitténs i det löregående (sid. 30 — 32) framställda förslag ifråga
om grunderna för tjänsternas gruppering. I anledning härav har terminologien
undergått sådan förändring, att beteckningen »ortsgrupp» utbytta
mot benämningen »lönegrupp». Vidare har i anslutning till vad tidigare
anförts uteslutits vad som rör kallortstillägg, varjämte erforderlig redaktionell
ändring företagits.

Givetvis hava de olikheter, vilka pa sätt kommittén i det föregående
framhållit förefinnas beträffande domänverkets personal i jämförelse med

de övriga affärsdrivande verkens, ävensom det förhållandet att det bär
är fråga om ett mera begränsat antal befattningar icke kunnat undgå
att inverka på uppställningen av nu ifrågavarande löneplan. Det är
sålunda först att märka att, under det att man vid bestämmandet av
lönebeloppen för samtliga tjänstemän vid kommunikationsverken, såväl
de lokala som de i verkens styrelser anställda, uteslutande tagit hänsyn
till dyrortsm omen tet, bär på sätt i det föregående angivits vad domänverkets
lokala personal beträffar avlöningsbeloppeu måst regleras i betraktande
av jämväl vissa andra faktorer. Avlöningsbeloppen till domänstyrelsens
personal återigen har rönt inverkan enbart av dyrhets förhållandena
å en och samma ort, Stockholm. Vid sådant förhållande har
det icke befunnits möjligt att genomgående hänföra sistnämnda befattningshavare
till för den förvaltande personalen avsedda lönegrupper^
Härav förklaras tillkomsten av den ytterligare kolumn i löneplanen, vilken
upptager lönebeloppen för domänstyrelsens tjänstemän.

Sådana den lokala förvaltningen tillhörande befattniughavare, för
vilka uppdelning i lönegrupper ej förekommer, hava placerats i deri
lönegrupp, vartill de med avseende å de med dem närmast jämförbarabefattningshavare
i högre eller lägre grad böra hänföras.

Lönegradernas antal för manliga befattningshavare hava begränsats
till 12 och löneklassernas till 26. För kvinnliga befattningshavare äro
motsvarande antal 3 och 8.

10 §. I motiveringen till sitt förslag till avlöningsreglemente för kommu nikationsverken

anförde kommittén ifråga om det under 10 § 3 inom.
punkten bj upptagna villkoret för erhållande av löneförhöjning, att ehuru
kommittén försport att särskild utredning därom blivit av Kungl. Majrt
anbefalld, kommittén likväl ansett sig icke kunna underlåta att för de
verks del, vilka berördes av kommitténs arbete, föreslå sådan ändring, att
de mest i ögonen fallande olägenheterna av den tidigare formuleringen
av villkoret ifråga undanröjdes eller åtminstone mildrades.

Då nu kommittén, av enahanda anledning som ovan nämnts, för
domänverkets vidkommande endast med viss redaktionell ändring föreslår
samma formulering av förevarande paragraf, som antagits för kommumkationsverken,
förutsätter kommittén liksom beträffande sistnämnda
verk, att det beslut, som statsmakterna, sedan nämnda utredning blivit
verkställd, kunna komma att fatta för övriga statsinstitutioners del, även
skall bliva gällande för domänverket, varom förbehåll gjorts i 34 §.

11 §• Denna paragraf har bibehållits oförändrad.

I denna paragraf hava andra och tredje momenten uteslutits, enär de
förhållanden, som däri reglerats, icke äga någon motsvarighet ifråga om
domänverket. Fjärde momentet har följaktligen betecknats såsom andra
momentet. Någon förändring i övrigt har icke vidtagits.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring gjorts.

Andra momentet i denna paragraf har på grund av obefintligheten
vid domänverket av däri avsedd befattning uteslutits. Med hänsyn till
att, såsom kommittén under avdelningen »Allmänna synpunkter» framhållit,
domänstyrelsen med avseende å tjänstgöringen i viss mån
närmar sig de administrativa ämbetsverken, bär kommittén ansett sig
böra, i likhet med vad senast skett ifråga om kammarkollegium
(jfr riksdagens skrivelse nr 114 år 1919) föreslå sådant tillägg, att befattningshavare
skall vara skyldig att med behållande av tjänstegrad och
lön, när helst Kungl. Maj:t prövar lämpligt, låta sig förflyttas från
domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala förvaltningen.

I överensstämmelse med kommitténs tidigare uttalade uppfattning
rörande frågan om särskilda kallortstillägg för domänverkets personal
har denna paragraf uteslutits.

Ändring i denna paragraf har först vidtagits med avseende å kallortstillägget.
Vidare har ändring gjorts med hänsyn till att i paragrafen
omförmäld tjänstfrihet, varmed avses ledighet från tjänstgöring sönoch
helgdagar, är ett begrepp, som icke äger motsvarighet ifråga om
domänverket, där såsom tidigare nämnts sådan tjänstgöring i regel ej
förekommer. Slutligen har vad som rör statsunderstödd pensionsanstalt
uteslutits, enär därmed i kommunikationsverkens avlöningsreglemente åsyftats
enskilda järnvägarnas och telegrafverkets pensionsinrättningar.

Tjänstledighetsavdragen i vad rör domänverkets personal hava
av kommittén uträknats enligt enahanda grunder som i fråga om de
övriga affärsdrivande verkens. Vissa mindre olikheter hava emellertid
betingats av i det föregående angivna skiljaktigheter med avseende å
tjänsternas gradering och avlöningsbelopp. Vidare har den ändring
gjorts, som påkallats av kallortstilläggens uteslutande, varjämte viss
redaktionell ändring vidtagits.

*) Siffra inom parentes betecknar paragrafens nummer i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

12 g 13

§■

14 §.

(15 §-)*)

15 (16) §.

16 (17) §.

2942 19

17 (18) och

18 (19) §§.

19 (20) §.

20 (21) §.
21 (22) §.

I dessa paragrafer hava endast vissa redaktionella ändringar vidtagits.

Denna paragraf har formulerats i anslutning till motsvarande paragraf
i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring gjorts.

Vad angår frågan om semesterledighet för domänverkets personal
är först att märka, att sådan ledighet för närvarande icke åtnjutes av
tjänstemännen vid den lokala skogsförvaltningen. Anledningen härtill
torde vara att söka däri, att dessa befattningshavares tjänstgöring i allmänhet
ansetts vara av sådan art, att den icke på samma sätt som
ifråga om den året om vid arbetsrummet bundna tjänstemannens arbete
framkallar behov av någon längre sammanhängande ledighet. Under
åberopande av den alltjämt stegrade intensiteten å skogsskötselns område
och den därav förorsakade strängare tjänstgöringen har emellertid kravet
på semesterledighet från skogsstatstjänstemännen gjort sig allt starkare
gällande.

Kommittén har också blivit övertygad därom, att beredande av
någon semesterledighet jämväl för den lokala skogsförvaltningens personal,
däri inbegripna de ordinarie tjänstemännen vid statens skogsskolor,
måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande.

Då det härefter gällt att bestämma semestertidens längd för de
olika befattningshavarna vid domänverket, har kommittén först beträffande
expeditionsvakterna övervägt, huruvida skäl kunde förefinnas att
i sådant avseende jämställa dem med befattningshavare i motsvarande
lönegrad vid de övriga affärsdrivande verken. Därvid har kommittén
kommit till den slutsatsen, att den kortare dagliga tjänstgöringstiden samt
frihet från helgdags- och nattjänstgöring inom domän styrelsen motiverade
en något kortare semester än i de övriga affärsdrivande verken. Vad
kronojägare, tillsyningsmän och skogsrättare angår har kommittén
icke förbisett, att med avseende å olikheten i tjänstgöringen och det
förhållandet, att dessa befattningshavare hittills icke ansetts böra berättigas
till semester, möjligen kunde utgöra skäl för att göra en viss
skilluad mellan dem och expeditionsvakterna. Å andra sidan hava
emellertid övervägande skäl synts kommittén tala för att låta semestertidens
längd för kronojägare, tillsyningsmän och skogsrättare sammanfalla
med expeditionsvakternas.

Den semestertid, kommittén föreslår för nyssnämnda befattningshavare,
är 15 dagar före och 20 dagar efter fyllda 40 år.

Vad beträffar överjägmästarassistenter, skogstaxatorer, skogsingenjörer,
skogsskolföreståndare, jägmästare och fiottledsingenjör, vilka befattningshavare
nu jämväl skulle komma i åtnjutande av semester, har
kommittén ansett 20—30 dagar vara skäligt.

I fråga om notarie, registrator och revisor samt kvinnliga biträden,
vilka befattningshavare mi äro berättigade till semester under 30 dagar,
har kommittén ansett semestertiden för dessa böra fastställas till 25—35
dagar. För domänfiskalen, vilken för närvarande är berättigad till 45
dagars semester, bär föreslagits 35—45 dagar. Samma semestertid synes
kommittén böra beredas byrå jägmästare i domänstyrelsen.

För överjägmästare har kommittén funnit sig böra föreslå 30 —
40 dagar.

Byråchef, som för närvarande äger rätt till 45 dagars semester,
torde böra bibehållas härvid oavsett åldern.

I anslutning till det nu anförda har den i första momentet intagna
tabellen avfattats.

Till i paragrafen omförmäld tjänsteman, som har sig anförtrodd
uppbörd och kontroll å uppbörd, bör enligt kommitténs mening hänföras
förutom kassören i domänstyrelsen även jägmästare och skogsskoleföreståndare,
i vilka senare befattningshavares verksamhet jämväl
ingå uppgifter av här ifrågavarande art.

Andra momentet i § 22 av kommunikationsverkens avlöningsreglemente
har i överensstämmelse med vad kommittén tidigare anfört uteslutits.

Enligt bestämmelsen i 23 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente
skall för tjänstemän vid dessa verk hyrespriset för lägenhet,
som upplåtes till tjänstebostad, efter vissa angivna grunder fastställas
genom överenskommelse mellan verket och tjänstemannen och skall, då
sådan överenskommelse ej kan träffas, frågan hänskjutas till en lör verken
gemensam bostadsnämnd.

Ifråga om domänverket gäller för närvarande, att domänstyrelsen
skall på förslag av vederbörande överjägmästare fastställa ifrågavarande
pris.

Då anordningen med en bostadsnämnd måste anses bereda båda de
intresserade parterna obestridliga fördelar, har kommittén tagit i övervägande
möjligheten och lämpligheten av att jämväl för domänverkets
del en sådan nämnd stode till disposition. Den härvid nära till hands
liggande tanken att även för detta verk anlita kommunikationsverkens

22 (23) §.

bostadsnämnd bär kommittén emellertid av flera skäl funnit sig icke
kunna upptaga. Vid sådant förhållande skulle kunna ifrågasättas att
lör domänverket anordna en egen bostadsnämnd. Åven detta alternativ
har kommittén emellertid ansett sig böra uppgiva. Arbetsområdet måste
nämligen anses otillräckligt för en dylik fristående institution. De hos
domänverket i frågakommande bostädernas avlägsna och spridda belägenhet
skulle också göra en bostadsnämnds verksamhet här synnerligen
kostsam. Då därtill kommer, att domänverket i överjägmästarna kan
anses äga en lämplig och i det väsentliga opartisk, förberedande instans
för bostadsfrågornas behandling, har kommittén stannat för det förslag,
som inrymmes i § 22.

Som av innehållet i denna paragraf framgår, bibehålies i huvudsak
den hittills följda ordningen. Dock ifrågasätter kommittén vissa förändringar
i nu gällande regler å ifrågavarande område. Sålunda har
kommittén för åstadkommande av en viss instansordning vid hyresbeloppets
bestämmande, något som synts kommittén önskvärt, funnit sig böra
föreslå, att intill dess bostadsersättningens storlek blivit bestämd, denna
skall utgå efter av vederbörande överjägmästare åsatt belopp. Härjämte
har kommittén i ändamål att tillgodose från tjänstemännen framställda
krav om visst inflytande vid hyresbeloppets bestämmande ansett sig
böra föreslå, att bostadsinnehavaren skall, innan nämnda belopp fastställes,
beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dessutom har det förhållandet
att med bostaden i vissa fall kan vara förenad odlad jord vid
paragrafens formulering måst beaktas.

Vidare har den omständigheten att vid domänverket fall förekomma,
då såsom ersättning till tjänstemän ingår upplåtelse av boställe, föranlett,
att i första stycket av första momentet efter ordet »verket» inskjutits
orden »men som ej är att anse såsom boställe» ävensom att ett ytterligare
moment tillagts paragrafen.

Utan att taga ställning till frågan om vad som är att hänföra till boställe
eller ej, vill kommittén erinra, att enligt ett av domänstyrelsen den
30 september 1919 utfärdat cirkulär nr 12, med bestämmelser angående
viss underhållsskyldighet å till skogsstatspersonalen upplåtna boställen
och bostadslägenheter, till boställen räknats alla upplåtelser, för vilka
tjänsteinnehavaren får vidkännas avdrag å lönen, motsvarande såväl
hyra för bostaden som boställets därutöver uppskattade avkomst, och
till bostadslägenheter sådana, där dylikt avdrag sker enbart för hyra.

I det tillagda momentet har först angivits, att vad som i 1, 2 och
3 momenten stadgats om lägenhet även skall gälla i fråga om boställe.

Härjämte har beträffande avflyttning från boställe måst intagas i

vissa avseenden andra bestämmelser än i fråga om lägenhet. Sålunda
har för det fall att tjänsteinnehavaren av annan anledning än pensionering
avgår ur tjänst tiden för avflyttning måst tillmätas rymligare än
ifråga om bostadslägenheter. A andra sidan har, med hänsyn till att
endast en fardag om året förekommer beträffande boställen och för att
undvika att en befattningshavare i vissa fall (exempelvis om befordringsbeslutet
meddelas under senare hälften av december) skulle kunna kvarsitta
å bostället oskäligt lång tid, tiden för avflyttning efter befordran eller
förflyttning föreslagits till den fardag, som infaller näst efter två i stället
för såsom beträffande kommunikationsverken tre månader från det uppsägning
skett eller bostä!Isinnehavaren erhållit kännedom om beslut rörande
sin befordran eller förflyttning.

Tillika vill kommittén med avseende å det i början av denna
paragraf förekommande uttrycket »lägenhet, som disponeras av verket»
framhålla, att därmed avses sådan lägenhet, som blivit såsom tjäna tebostad
upplåten till befattningshavare vid domänverket.

Då bestämmelser i de i dessa paragrafer berörda hänseenden icke
synas kommittén erforderliga beträffande domänverket, hava desamma
uteslutits.

Kommittén håller före, att jämväl domänverkets personal bör komma
i åtnjutande av fri läkarvårds Med hänsyn emellertid till den ofta avlägsna
belägenheten av den lokala personalens bostäder har kommittén
icke kunnat undgå att särskilt beakta de relativt större kostnader för
statsverket i jämförelse med kostnaderna i förevarande avseende för befattningshavare
vid kommunikationsverken, vilka kunde föranledas av en
obegränsad rätt för domänverkets tjänstemän att begagna sig av ifrågavarande
förmån. Kommittén har därför ansett det lämpligen böra ankomma
på Kungl. Maj:t att närmare bestämma den omfattning, i vilken
denna förmån bör tillkomma skogstjänstemännen. I anslutning härtill
har i första stycket av förevarande paragraf efter ordet »bestämmelser»
inskjutits orden »och i den omfattning».

Ifråga om ersättning för extra förrättning utgår sådan ersättning
vad domänverkets lokala personal beträffar för närvarande enligt vissa
särskilda grunder. I anslutning härtill har ändring gjorts i paragrafens
första moment. Utom det att vidare den del av andra momentet, som
rör uteslutande statens järnvägar, strukits, har vid formuleringen av
tredje momentet tagits i betraktande skillnaden mellan begreppet sta -

(24 och 25 §).

23 (26) §.

24 (27) §.

tioneringsort vid kommunikationsverken å ena sidan samt begreppet
tjänstgöringsområde i vad rör personalen vid domänverket å andra sidan.

25 (28) §• Med hänsyn till den omständigheten att en skogsstatens tjänsteman

eventuellt kan bliva ålagd att flytta till "annan ort inom tjänstgör ingsområdet
utan att tjänstebostad upplåtes och tjänstemannen i regel även för
sådant fall bör komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad,
har orden »eller eljest ålagts förändrad bostadsort» inskjutits i paragrafen.

(29 och 30 §§;. De i dessa paragrafer behandlade förhållanden äga icke tillämplighet
inom domänverket, varför paragraferna ifråga uteslutits.

26 (31) §. Enligt gällande instruktion för domänstyrelsen (21 §) tillkommer

anmärkningsarvode vederbörande revisor för varje belopp, som inflyter
på grund av hans anmärkning vid till styrelsen inkommen räkenskap
och som utan anmärkningens framställande icke skulle kommit det allmänna
till godo. Provisionen utgår med högst femton procent av det
influtna beloppet, då detta ej överstiger 500 kronor samt tio procent
å högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor provision
i varje fall skall utgå med 75 kronor.

Beträffande nu ifrågavarande spörsmål tillåter sig kommittén hänvisa
till vad i sådant avseende yttrats i kommitténs betänkande angående
gemensamt avlöningssystem och lönereglering för kommunikationsverken
(sid. 68). Kommittén har där som sin mening uttalat att anmärkningsarvode
icke vidare borde ifrågakomma. Då emellertid ifrågavarande
angelägenhet synes böra ordnas likformigt för samtliga grenar
av statsförvaltningen och, såsom i nämnda betänkande framhållits, redan
är föremål för Kung]. Maj:ts prövning, har kommittén lika litet för
domänverkets som för kommunikationsverkens vidkommande velat framställa
direkt förslag om anmärkningsarvodets borttagande. Ovanberörda
bestämmelser beträffande domänstyrelsen hava ansetts böra bringas i
överensstämmelse med vad som bestämts ifråga om kommunikationsverken.
Därför har denna paragraf givits samma lydelse som motsvarande
paragraf i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

27 §. I gällande instruktion för skogsstaten finnas vissa bestämmelser

ifråga om tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare och verkställare
av beslag åtnjuta beslagsprovision eller åklagarandel.

Med hänsyn härtill har kommittén ansett att, i samband med angivande
av övriga tjänstemännen tillkommande särskilda ersättningar,

i en särskild paragraf erinran borde göras om ovannämnda förhållande.
Denna paragraf har betecknats som 27 §.

Då förmån av i denna paragraf angivet slag ej ifrågakommer
beträffande domänverkets personal, har paragrafen uteslutits.

Denna paragraf har formulerats med hänsyn till att ersättning
för övertidsarbete vid domänverket lämpligen bör ifrågakomma endast i
vad angår kvinnliga befattningshavare.

Dessa båda paragrafer reglera förhållanden, som icke äga motsvarighet
beträffande domänverkets tjänstemän. Dessa paragrafer hava
alltså uteslutits.

Då i löneplanen för domänverkets befattningshavare endast uppförts
kvinnliga biträden i tre särskilda lönegrader, har paragrafen avfattats
med aktgivande härpå.

I dessa paragrafer reglerade förhållanden hava icke någon motsvarighet
beträffande domänverket, varför desamma uteslutits.

Denna paragraf har endast undergått viss redaktionell förändring.

Denna paragraf har bibehållits oförändrad.

I det år 1918 bestämda arvodesbelopp till domän fullmäktige har
kommittén icke funnit anledning att föreslå någon förändring. Detta
torde således fortfarande böra bestämmas till 3,000 kronor.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring vidtagits.

Den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken omförmälda
gemensamma lönenämndens uppgift är att avgiva yttrande ifråga om
sådana allmänna föreskrifter, som det enligt avlöningsreglementet ankommer
på Kungl. Maj:t att utfärda, ävensom att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta
till densamma.

Jämväl beträffande domänverket torde ett visst behov av en sådan
nämnd göra sig gällande. Att detta behov emellertid icke är lika starkt
som vid de övriga affärs driv an de verken torde framgå bland annat

1,32 §).

23 (33) §.

(34 och 35 §§).

29 (36) §.

(37-39 §§).

30 (40) §.

31 (41) §.

32 (42) §.

33 (43) §.
(44 §)•

därav, att antalet av de ärenden, i vilka det enligt det av kommittén för
domänverket nu förordade avlöningsreglementet skulle ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter endast uppgå till hälften
i jämförelse med de ovanberörda verken. Kommittén har för övrigt
kommit till den uppfattningen, att lönefrågorna för domänverket över
huvud taget måste anses mindre invecklade och svårlösta än för de
övriga affärsdrivande verken.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén ej tillräckliga skäl
föreligga att för domänverkets vidkommande inrätta en särskild lönenämnd.
I betraktande av den mångfald arbetsuppgifter, som redan åvila
kommunikations verkens lönenämnd och den ytterligare utvidgning av
densamma, som skulle påfordras, kan kommittén ej heller tillstyrka, att åt
denna uppdrages att taga befattning jämväl med ifrågavarande förhållanden
beträffande domänverket. Vid utfärdande första gången av ovan
åsyftade kompletterande reglements- och instruktionsföreskrifter torde
emellertid komma att påfordras en sakkunnig beredning, motsvarande
den lönenämnden är avsedd att utgöra. I detta avseende äger dock
Kungl. Maj:t möjlighet att tillkalla för ändamålet skickade personer.
För att därvid bereda löntagarna tillfälle att tillvarataga sina intressen
bör enligt kommitténs mening bland de sålunda tillkallade inrymmas
representanter för befattningshavare såväl vid domänstyrelsen som den
lokala skogs förvaltningen. Å andra sidan måste tillses, att förvaltningsoch
de allmänna intressena vederbörligen företrädas. Kommittén förutsätter
tillika, att vid föreskrifternas utfärdande önskvärd likformighet
åvägabringas med de övriga affärsdrivande verken.

I överensstämmelse med den av kommittén sålunda uttalade uppfattning
har § 44 i kommunikationsverkens avlöningsreglemente uteslutits.

-34 (45; §. \ id avfattningen av denna paragraf har kommittén utgått från att

ifrågavarande avlöningsreglemente bör träda i tillämpning från och med
den 1 januari 1921. Tillika hava vidtagits av de övriga paragrafernas
formulering och beteckning betingade förändringar, varjämte gjorts vissa
redaktionella jämkningar.

Rörande den vid förslaget till avlöningsreglemente för domänverket
fogade tjänsteförteckniugen vill kommittén anmärka, att i benämningen
notarie inbegripas jämväl kassör och bokhållare, vilka sistnämnda befattningar
enligt nu gällande instruktion för domänstyrelsen skola bestridas
den förra av en revisor och den senare av en notarie.

Vill. Förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §-

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom
förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial,
vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas
från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och.
riksdagen, såvitt angår de i 1 mom. här ovan nämnda befattningar samt
de uti den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning under avd. A
uppförda befattningar, som hänförts till 5—12 lönegraderna. Antalet
övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kung]. Maj:t.

2 §•

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta
reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från
och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen
avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå
från tjänsten är särskilt stadgat.

2942 19

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,,
riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t,
eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—11 lönegraderna,,
domänstyrelsen, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas.

2. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten,
må tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen
medgiver. Ej heller må flottled singenjör utan domänstyrelsens medgivande
åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som avse flottledseller
annat vattenavlednings- eller vattenbyggnadsföretag.

4 §•

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter
Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap,
skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
så framt icke domänstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner det nödigt.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 §•

Arvode utgår för år räknat till generaldirektör och chef för domänverket
med 25,000 kronor samt till överdirektör och souschef vid domänverket
med 17,000 kronor.

6 §•

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45
dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie
för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån
avlöningen må för den tid tillgodonjuta^.

Angående ersättning till vikarie i nämnda fall ävensom till den,
som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu är fråga, bestämmer
Kungl. Maj:t.

7 §■

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo
såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §•

1 För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,
utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för
varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, i förekommande
fall för olika lönegrupper fastställda lönebelopp. .

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken
lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Befattningarnas fördelning, där så erfordras, å de uti löneplanen
upptagna lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön
skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och
bestämmes i förekommande fall lönebeloppet inom klassen efter den
lönegrupp, till vilken befattningen blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar,

som omförmälas i 23—29 §§.

9 §•

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad	Löne- klass	Tjänstemän vid lokalförvaltningen	Tjänste-män i domän-styrolsen
Lönegrupper
A	B	C	D	E	F	G
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	\| 1	—	—	—	—	—	—	—	2,364
	2	—	—	—	—	—	—	—	2,520
l:a lönegraden ....	3	—	—	—	—	—	—	—	2,676
	4	—	—	—	—	—	—	—	2,832
	5	—	—	—	—	—	—	—	2.988
	3	—	—	—	_	_	_		2,676
	4	—	—	—	—	—	—	—	2,832
2:a lönegraden ....	5	—	—	—	—	—	—	—	2,988
	6	—	—	—	—	—	—	—	3,144
	7	—	—	—	—	—	—	—	3.300
	5	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	6	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144	—
3:e lönegraden ....	7	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300	—
	8	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486	—
	9	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672	_
	8		2,856
	9	—	3,012	—	—	—	_	_	_
4:e lönegraden ....	10	—	3,198	—	—	—	_	_	__
	11	—	3,384	—	—	—	—	_	_
	12	—	3,600	—	—	—	—	—	_
	13	_		4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
	14	—	—	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
5:e lönegraden ...	15	—	—	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420	_
	16	—	—	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816	—

		Tj	änstemän v i (	lokalförvaltningen	Tjänate-
Lönegrad	Löno-			Lönegrupper			män i domän-
	klass	A	B	C	1)	E	V	G	tyrelsen
	14	kr.	kr.	kr. 5,256	kr. 5,454	kr. 5,652	kr. 5,850	kr. 6,048	kr. 6,048
	15	_	—	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420	6,420
6:e lönegraden ..	16	_	—	5.952	6,168	6,384	6,600	6,816	6,816
	17	—	—	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212	7,212
	17			6,324				_	7,212
	18	_	—	6,756	—	—	—	—	7,668
7:e lönegraden i	19	_	_	7,188	—	—	—	—	8,124
	20	—	—	7,620	—	—	—	—	8,580
	18		6,528		_	_	_	—	—
	19	—	6,954	—	—	—	—	—	—
8:e lönegraden ...■!	20	—	7,380	—	—	—	—	—	—
	21	—	7,860	—	—	—	—	—	—
	19	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124	—
	20	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	—
9:e lönegraden ...	21	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	—
	22	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	—
	20			7,620				_	8,580
	21	—	—	8,100	—	—	—	—	9,060
10:e lönegraden.	22	_	_	8,580	—	—	—	—	9,540
	23	—	—	9,060	—	—	—	—	10,020
	22			8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	_
	23	—	—	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	—
ll:e lönegraden...	24	—	—	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	—
	25	—	—	10,020	10,260	10,500	10.740	10,980	—
	23						_	_	10,020
	24	—	—	—	—	—	—	—	10,500
12:e lönegraden...''	25	_	—	—	—	—	—	—	10,980
	26	—	—	—	—	—	—	—	11,460

B. För kvinnliga tjänsteman.

		Tjänstemän vid lokalförvaltningen	Tjänste-
Lönegrad	Löne-			Lönegrupper			män i
	klass
	A	B	C	D	E	T	G	styrelsen
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
	1	—	—	1,464	1,500	1,536	1,572	1,608	1,608
	2	—	—	1,656	1,692	1,728	1,764	1,800	1 800
l:a lönegraden ...1	1
	3		—	1,860	1,896	1,932	1,968	2,004	2,004
	1 4	'' —	—	2,064	2,100	2,136	2,172	2,208	2,208
	3	—	_	_	_				2,004
2:a lönegraden	4	—	—	—	—	—	—	—	2,208
				~	—	—	—	—	2,400
	6	—	—	—	—	—	—	—	2,604
	• 5	—	—	_	_				2,400
3:e lönegraden	6	—	—	—	—	-	—		2,604
					—	—	—	—	2,808
	8	—	—	—	—	—	—	—	3,000

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare
sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11,
12 eller 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Maj:t
med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört eu och samma löneklass under tre år
uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare
tre år till den därpa följande högre löneklassen och så vidare, intill
dess den för lönegr iden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt
så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

1 Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvai
talet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre
loneJdass *

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på
grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offent -

Het uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid,
lian åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller
ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats höra äga rum med
hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen
tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid icke må i och

för sig räknas honom till last; samt ., .,

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att

avgå från tjänsten. . ,, » • i

Beslut '' om uppskov av anledning, som i punkten b) sags, ma icke

fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall
sådant beslut avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst ett ar.
Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen
under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov darmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten
b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre loneklass,
må domänstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses hora
föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till an högre
löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig ] am val den tid
uppskovet varat.

u§-

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, innehar anställning
i sådan icke-ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning finnes svara mot eller vara jamförbar med
den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön
i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre
löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han
efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §•

1 Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre
lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle
i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan foneklass,
som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara
berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre loneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst atnjot
lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han pa

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom bör vid
befordran hänföra*, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjäusten, räkna sig till godo den tid intill
tre ar varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att vad sålunda
stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre lönegrad
“träff" före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran,
som medfört dylikt tillgodoräknande.

,.. 2- Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom

ogre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,
han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall
lande e° lgt hogre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gälla
§.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgänglgen
fordra, ma Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad
person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i
tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken
han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest skolat hänföras:
dock ma lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den
högsta for tjänsten fastställda.

14 9-

Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket
gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgoimg_
eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan
befattning vid verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd.
} ardeij tjensteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst
inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad,
han vid forflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom lägre
lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten
skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade
grunder,^ dock med iakttagande att, om tjänstemannen i den högre befattningen
atnjot lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den
lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.
n ,. Varjämte skall tjänstemän, om vissa honom åliggande göromål överflyttas
från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande
av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra
i. det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av
tjanstegrad och lon enligt den lönegrad han innehar, när helst så av Kungl.

Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan
befattning inom den centrala förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innebar
tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill
dess han avgår från befattningen i fråga.

15 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön icke blott för den tid han
tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket eller tjänstgjort
såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket,
utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 21 §
åtnjutit semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt
för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier,
som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande
av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig
eller revisor i civilstatens änke- och pupdlkassa.

16 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att
tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under högst så låug tid av
ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester
icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt
fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas
ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår
av nedanstående tabell:

A. För manliga tjänstemän.

Löneklass 1 enligt 9 § avd. A.	Tjänst- ledighets avdrag	-	Löneklass enligt 9 § avd. A	Tjänst- ledighets avdrag		Löneklass enligt 9 § avd. A	Tjänst- ledighets avdrag	-
n:r	kr.	n:r \| kr.	n:r	kr.
i		90	10	1 (95	19	5	50
2	i	—	it	2	10	20	6	—
3	i	10	12	2	30	21	6	50
4	i	20	13	3	25	22	7	—
5	i	30	14	3	50	23	7	50
6	i	40	15	f* O	75	24	8	—
7	i	50	16	4	—	25	8	50
8	i	65	17	4	50	26	9	—
9	i	,80	18	5	-

2942 19

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänst- ledighets avdrag		Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänst- ledighets avdrag		Löneklass enligt 9 § avd. B	Tjänst- ledighets- avdrag
n:r	kr.	n:r	kr.	n:r	kr.
i	_	80	4	i	10	7	1	40
2	—	90	5	i	20	8	1	50
3	i	—	6	i	30

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och
därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning,
skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön, så länge
sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,
under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön, dock högst intill dess
sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall tjänsteman''
nen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1
mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad
angår tjänsteman tillhörande någon av 1—4 lönegraderna, domänstyrelsen
finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske
med lägre belopp än nyss sagts.

3. Oavkortad lön må ock utgå till tjänsteman, som förbjudits att
tjänstgöra till förekommande av smittofara.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,
enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten
inträder.

17 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 15
och 16 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund
av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan
förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna
prövas skäligt.

18 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen,
äger domänstyrelsen bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen
för sådan tid må äga rum.

19 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre manader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad. Omfattar vikariatet
längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet
varar uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag
räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget
i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen
och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst
50 öre om dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 18 §
omförmäld befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej domänstyrelsen
undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1
mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre
belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats, skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag
att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre
lönegrad.

20 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,
skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

21 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Befattningsha

Expeditionsvakt...........

Förste expeditionsvakt

Kronojägare ..............

Tillsyningsman...........

Skogsrättare ..............

Overjägmästarassistent

Skogstaxator ..............

Skogsingenjör ............

Skogsskoleförestånd are

Jägmästare..................

Flottledsingenjör .........

| Notarie........................

i Registrator..................

| Revisor.......................

j Kvinnliga tjänstemän...

| Byråjägmästare............

Domänfiskal ...............

Overjägmästare ...........

Byråchef ....................

Intill det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller
40 år

15 dagar

20 dagar

25 dagar

35 dagar

30 dagar
45 dagar

Från och

med det år,
under vilket
tjänstemannen
fyller
40 år

20 dagar

30 dagar

35 dagar

45 dagar

40 dagar
45 dagar

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av
vederbörande överordnad myndighet.

22 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av verket men som ej är att anse såsom boställe, skall han vara
skyldig att bebo densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman
månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för
näst iöregående måuad. År bostads innehavaren på grund av tjänstledighet
eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning
för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,
skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.

Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd på sätt i 2 mom. sägs,
skall densamma utgå med ett av vederbörande överjägmästare åsatt belopp,
med rätt för bostadsinneliavaren att, därest beloppet sedermera
nedsättes, återbekomma vad lian erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
om sådan tinnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs
tillhörande jord bestämmes, efter det bostadsinneliavaren beretts tillfälle
att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris,
som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo,
skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den
fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett;
dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske: -

därest bostadsinneliavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,
men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar
näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet
rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår- ur tjänst på grund av uppnådd
pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid
den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo
skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse
upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller
efterträdare.

5. Vad i 1, 2 och 4 mom. stadgats rörande lägenhet, som anvisats
till tjänstebostad, gäller jämväl för boställe.

Avflyttning från boställe skall, där ej annan överenskommelse träffats,
ske å den fardag, som infäller näst efter två månader från det uppsägning
ägt rum eller boställsinnehavaren erhöll kännedom om beslut
rörande sin befordran eller förflyttning; dock skall, såvida ej annorlunda
överenskommes, avflyttning ske:

därest boställsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd
pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas,
vid den tidpunkt, som verket prövar skälig, i varje fall senast å
den fardag, som infaller näst efter tre månader från det avgången
ägde rum.

23 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte
läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser
och i den omfattning Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock
icke bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter
oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av
olycksfall i tjänsten.

24 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,
kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna
höra föranleda därtill, utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som
innefattas i gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning
enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman
kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av
Kungl. Maj:t utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp
än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

25 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan
förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad
bostadsort samt då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande
att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än
den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av
verkets medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt
för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att
han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya
tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
meddelar.

26 §.

Anmärkning sarvode må utgå till vissa tjänstemän enligt av Kungl..
Maj:t meddelade grunder, dock med högst femton procent å belopp eller
värde, som avses i fastställd anmärkning.

27 §.

Rörande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare
av beslag åtnjuta åklagctrancLel eller beslagsprovision är särskilt
stadgat.

28 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till kvinnlig befattningshavare
ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis
måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder, som bestämmas av
Kungl. J\laj:t.

29 §.

Kvinnlig befattningshavare må för bestridande av göromål såsom
stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år
räknat.

30 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke
— annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats
för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente
förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må
utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan
anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda
medel eller Kungl. Maj:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

31 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön
vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall
den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild
författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

32 §.

Domänfullmäktige, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,
förordnas på viss tid och åtnjuta arvode till belopp för år räknat
av 3,000 kronor.

33 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller
för viss tid.

^ Avlöningsförmånerna för de i 1 mom. avsedda befattningshavare
fastställas av domänstyrelsen, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra
meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

34 §.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1920 innehar befattning å då
gällande stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens skogsskolor
och som icke vill underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,
skall därom göra anmälan till domänstyrelsen före den 1 november
1920. Till tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik
anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser honom tillförsäkrade
avlönings- och pensionsförmåner fortfarande utgå enligt då
gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari
1921 innehar ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder
sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes
föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av
de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 23—29 §§ ävensom
de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 10 §
3 och 4 mom. samt i 16 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga
om pension.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1921.

Bilaga.

Tjänsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,
till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad i enligt 9 § avd. A ''	Befattning	Lönegrad enligt 9 § avd. A	Befattning 1
\| l:a lönegraden ...... ; 2:a » .....	Expeditionsvakt. Förste expeditionsvakt.	7:e lönegraden......	jByråjägmästare. . [Skogsingenjör.
3:e »> ......	[Kronojägare.	8:e » ......	Skogsskoleföreståndare. 1
[Tillsyn ingsman.	9:e » ......	Jägmästare.
4:e » ......	Skogsrättare.	10:e » ......	\|Domänfiskal.
5:e » ......	Overjägmästarassistent.	(Flottledsingenjör.
	Notarie.	ll:e » ......	Överjägmästare.
6:e » ...... 1	Begistrator. Bevisor. Skogstaxator.	12:e » ......	Byråchef. i 1 1

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad enligt 9 § avd. B	Befattning
\| l:a lönegraden ......	Skrivbiträde.
2:a » ......	Kontorsbiträde.
\| 3:e » ......	Kanslibiträde.

2942 19

IX. Övergångsbestämmelser.

I sitt betänkande angående gemensamt avlöningssystem och lönereglering
för kommunikationsverken anförde kommittén under avdelningen
»övergångsbestämmelser», efter att hava framhållit att vissa föreskrifter
erfordrades med avseende å övergången till de nva avlöningsbestämmelserna,
i huvudsak följande:

»I fråga om den närmare avfattningen av berörda föreskrifter för
de särskilda verken är kommittén icke i tillfälle att i detta sammanhang
framlägga förslag. Emellertid anser sig kommittén höra antyda de allmänna
grunder, som i sådant hänseende synas böra tillämpas.

Såsom huvudregel torde sålunda, i anslutning till vad i nämnda avseende
tidigare plägat stadgas, böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna
skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin
helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare, såsom om bestämmelserna
varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid.

Emellertid torde nämnda huvudregel icke böra tillämpas utan vidare.
Detta gäller sålunda beträffande de uti reglementsförslagets 12 § 1 mom.
intagna stadganden, vilka innebära, att tjänsteman vid befordran till
tjänst i högre lönegrad alltid skall tillträda lön enligt högre löneklass
än den han vid befordringstillfället tillhörde, eller från tiden för den
högre tjänstens tillträdande skulle hava tillhört, ävensom att, under vissa
i paragrafen angivna förutsättningar, sålunda befordrad tjänsteman skall
äga att därutöver för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre
löneklass i den nya tjänsten räkna sig tillgodo viss tjänstetid i den
lägre tjänsten. Därest nu enligt huvudregeln nyss angivna stadganden
skulle i hela deras vidd tillämpas i avseende å tjänstemannens föregående
tjänstetid, kunde detta leda därhän, att vissa tjänstemän, på grund
av upprepade^ tidigare befordringar, vid övergången till den nya avlöningsstaten
på en gång komme i åtnjutande av oproportionerligt stor
löneförhöjning.

Kommittén har med fästat avseende härå ansett tjänstemännens berättigade
anspråk bliva skäligt tillgodosedda, därest tillämpningen av
nyssberörda stadganden vid övergången inskränktes att avse allenast
vederbörande tjänstemans senaste befordran före de nya avlöningsbestämmelsernas
ikraftträdande.

Därjämte finner kommittén ett kompletterande stadgande erforderligt,
för att ej vissa tjänstemän skola bliva ställda på en ogynnsammare
plats å löneskalan än den de intogo å den gamla staten. I anslutning
till ett stadgande i övergångsbestämmelserna till 1919 års stat för statens
järnvägar torde fördenskull böra meddelas eu bestämmelse av ungefär
följande innehåll:

Därest en tjänsteman vid övergången till den nya lönestaten på
grund av ovan antydda stadgandeu beträffande övergången till 1920 års
stat skulle hänföras till en löneklass inom lönegraden, som motsvarar
ett lägre antal tjänstår i innehavande befattning än vad hans ställning
på den gamla staten vid övergången utvisat, må han i stället, såväl i
fråga om lönen vid ingången av år 1920 som beträffande framtida uppflyttning
till högre löneklass, tilldelas den plats å den nya staten, vilken
motsvarar det högre antalet tjänstår enligt nyss nämnda beräkningsgrund.

Vidare bör, i likhet med vad vid upprepade tillfällen plägat medgivas,
tjänsteman å den nya avlöningsstaten tillgodoräknas den tid, som
före nämnda stats ikraftträdande förflutit från hans tillträde till samma
eller motsvarande befattning, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial
eller ock, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på
grund av förordnande.

Såsom en ytterligare huvudregel bör givetvis stadgas, att icke någon
må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången
till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,
som han enligt vederbörande nu gällande avlöningsreglemente
samt för övergången till 1919 års stat gällande bestämmelser skulle
hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande. Gottgörelse
för minskad löneinkomst torde därvid böra utgå i form av personligt
lönetillägg, att åtnjutas av tjänstemannen intill dess han genom löneförhöjning
vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan
befattning erhåller en löneinkomst, som minst uppgår till den han
enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft vid övergången.
— — — —

Även i ett annat hänseende torde böra tillses, att tjänsteman genom
övergången till de nya avlöningsbestämmelserna icke lider minskning i
honom enligt nu gällande avlöningsreglemente tillkommande förmån.
Genom de tidigare (sid. 142) föreslagna förändrade bestämmelserna i
fråga om semester skulle nämligen semestertiden för vissa grupper av
tjänstemän intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, något
nedsättas. I anslutning till vad tidigare medgivits under liknande för -

hållanden torde fördenskull böra stadgas att, så länge nuvarande befattningshavare
kvarstår i den tjänst, han innehade vid utgången av år

1919, han må personligen varda bibehållen vid den större förmån i nämnda
hänseende, som enligt nu gällande avlöningsreglemente varit honom

, tillerkänd.

Utöver de av kommittén sålunda berörda huvudstadgandena i avseende
å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna krävas emellertid
vissa detalj föreskrifter för sådana speciella fall, vilka nu svårligen
kunna utan särskilda utredningar överblickas.

På sätt ägt rum såväl vid de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna
för samtliga ifrågavarande verk som ock vid föregående
löneregleringar vid statens järnvägar, torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande övergången till de
nya avlöningsbestämmelserna.»

Vidare erinrade kommittén i detta sammanhang om vissa av kommittén
föreslagna åtgärder i avseende å utbetalning av lön under år

1920, vilka skulle betingas av eu övergång till systemet med löns utgående
i efterskott.

Kommittén hade nämligen kommit till den slutsatsen, att genomförandet
av den förändrade ordningen för avlöningens utbetalande borde
ske på det sätt, att visserligen en månads lön utbetalades till tjänstemännen
vid ingången av det år, då de nya avlöningsbestämmelserna
trädde i kraft, men att hälften av det sålunda utbetalda beloppet skulle
återbetalas under samma år genom avdrag å de förhöjda månadsavlöningar,
som löneregleringen skulle komma att tillföra tjänstemännen,
under det att andra hälften skulle efterskänkas av staten.

I det statsrådsprotokoll över civilärenden, som var bifogat proposition
nr 391 till 1919 års lagtima riksdag angående gemensamt lönesystem
och lönereglering för kommunikationsverken, förklarade departementschefen
att han i huvudsak icke hade något att invända mot kommitténs
förslag i avseende å övergångsbestämmelser att meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidare anförde departementschefen, att vissa i yttranden över kommitténs
betänkande framställda yrkanden med avseende å semester torde
böra i viss mån beaktas. Det torde nämligen, enligt hans mening, få
anses skäligt, att en tjänsteman icke till följd av befordran skulle erhålla
kortare semester än han förut varit tillerkänd, liksom ock att
exempelvis tjänstemännen hos vattenfallsstyrelsen, vilka icke varit uppförda
på ordinarie stat men ändock varit berättigade till viss tids semester,
skulle få tillgodonjuta denna rätt oavkortad, då deras befattningar
nu uppfördes på ordinarie stat.

Beträffande semesterfrågan anförde departementschefen jämväl bland

annat följande: ..

»Såsom av innehållet i 22 § av avlönmgereglementet framgår, ar
eu förutsättning för åtnjutande av semester under angivna tider, att
detta kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång. De föreslagna
semestertiderna äro sålunda att anse som maximitider, vari en inskränk--ning kan och måste äga rum, om vederbörande verks styrelser med
hänsyn till svårigheten att uppbringa övad reservpersonal eller dylikt
finner sådant nödvändigt. Detta är av särskild betydelse med avseende
å förhållandena under den närmaste tiden efter reglementets ikraftträdande,
något som jag strax får tillfälle att närmare beröra.

Av verksstyrelsernas yttranden framgår, att, åtminstone vad statens
järnvägar och postverket angår, på grund särskilt av bristen på övad
reservpersonal semester i den av mig förordade utsträckningen icke undei
närmaste tiden kan meddelas all personal. Det bör visserligen åligga
verken att vidtaga erforderliga mått och steg för tillämpning av de nya
semesterbestämmelserna i hela deras vidd så snart som förhållandena
det medgiva, men intill dess anstalter härför hunnit vidtagas, måste en
avknappning av semestertiden för vissa grupper av personalen ske.
Det torde till och med kunna förutses, att i åtskilliga fall det icke kan
bliva möjligt att under denna övergångstid bevilja semester i större utsträckning
än för närvarande är stadgat. Verkens ledningar torde därför
på det att de icke må komma i en skev ställning till sin personal,
höra erhålla uttrycklig föreskrift att under erforderlig övergångstid vidtaga
den reduktion av semestertiden, som nödvändiggöres av bristen på
övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid tillika i överensstämmelse
med den av kommittén föreslagna och enligt mitt förmenande
riktiga principen angående medgivande av utsträckt semester
för de till levnadsåren äldre befattningshavarna torde böra stadgas,
att vid uppgörande av plan för semester bör tillses, >att den äldre delen
av personalen erhåller längre semester än yngre kamrater.»

I fråga om s. k. sneddning vid befordran yttrade departementschefen:

»Yrkandena med avseende å tillämpningen vid själva övergången av
bestämmelsen i 12 § 1 mom. angående sneddning synas mig hava visst
fog för sig redan av den orsak, att vad kommittén härutinnan föreslagit
skulle i många fall medföra, att tidigare befordrad tjänsteman skulle
komma i ogynnsammare löneställning än en senare befordrad, samt att
jämväl tjänstemännen vid telegrafverket, statens järnvägar och vattenfallsverket,
för vilka bestämmelsen om sneddning icke tidigare vant
gällande, skulle komma i ofördelaktigare läge än postverkets tjänstemän,

vilka redan sedan lång tid tillbaka fått åtnjuta förmånen av sneddnino-,
tt ytterligare skäl att ifrågasätta tillämpning i större utsträckning'' än
kommittén föreslagit av stadgandet i 12 § 1 mom. vid övergången till
den nya staten utgör den omständigheten, att, i motsats till vad kommittén
avsett, jag föreslagit eu sådan form för löneregleringens genom•
förande, att någon avlömngsförbättring icke skulle uppkomma för tjänstemannen.
Ur nu angivna synpunkter torde ett ytterligare övervägande
av den föreliggande frågan böra äga rum i samband med övero-åno-sbestämmelsernas
utfärdande.)) &

Vidare framhöll departementschefen:

... ®Den i vissa av de inkomna yttrandena berörda frågan, huruvida vid
jämförelse mellan avlöning å gamla och nya staten hänsyn bör tagas
till dyrortstillägg eller ej, synes mig åtminstone i allmänhet böra så besvaras,
att det är de totala avlöningarna, som, oavsett tjänstemans placeringsort,
böra ställas emot varandra.

Enligt vad kommittén föreslagit och jag förut tillstyrkt, skulle personligt
lönetillägg kunna tillerkännas tjänsteman, som med tillämpning
av de nya avlöningsbestämmelserna eller genom bortfallande av vissa
ersättningar och sportler skulle lida minskning i inkomster av sin tjänst.
l)äremot har icke lämnats föreskrift om, huruvida eller i vad mån dylikt
lönetillägg må tillgodonjutas under sådan ledighet, som omförmäles i
.!. »• Avfattningen av denna paragraf skulle kunna föranleda, att dylik
tjänstemän under sådan ledighet skulle avstå hela det personliga lönetillägget.
Då detta emellertid icke lärer vara avsett, men å andra sidan
lönetillägget icke alltid torde böra oavkortat tillgodonjutas under nyss
nämnda slag av ledighet, synas i övergångsbestämmelserna böra meddelas
erforderliga föreskrifter i detta ämne.»

Med avseende å den föreslagna anordningen vid övergång till efterskottsutbetalning
av hela avlöningen anförde departementschefen följande:

))I fråga om huru övergången från den nuvarande till den föreslagna
utbetalnmgsordningen bör ske har kommittén varit enhällig i sin uppfattning,
att det icke är möjligt att vid tiden för löneregleringens genomföiande
under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas
i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad.
Kommitténs samtliga ledamöter hava tvärtom varit ense om nödvändigheten
av att vid berörda tidpunkt till envar tjänsteman utbetalas elt
belopp, motsvarande en månads lön, enligt dittills gällande lönestat,
samt sedermera vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den
nya ^ lönestaten. Under det att emellertid kommitténs av sju ledamöter
bestående majoritet ansett hälften av det nyssnämnda beloppet böra

genom avdrag å kommande månadsavlöningar återbetalas av tjänstemännen
under loppet av ett år, hava samtliga nio verksrepresentanter
inom kommittén — liksom ock de hörda verksstyrelserna och fleitalet
pers onal fö reningar — funnit dylik återbetalningsskyldighet icke böra
ifrågakomma utan jämväl nämnda hälft av det omförmälda beloppet
efterskänkas av statsverket.

Kommittémajoriteten har emellertid uttalat, att de skäl, som anförts
till stöd för den av verksrepresentanterna förordade anordningen, vore
så starka, att, därest en omläggning från förskotts- till etterskottsutbetalning
av lönen skulle ifrågasättas utan samband med en genomgripande
löneförbättring för personalen, man måste böja sig för dessa skäl.
Kommittémajoriteten har även framhållit, att den av kommittén föreslagna
löneförbättringen för tjänstemännen över lag vore så avvägd,
att de, trots fullgörandet av nämnda återbetalningar, ändock komme
att under år 1920 uppbära högre månatliga avlöningar än förut. Därest
emellertid avlöningen å stat under år 1920 icke skulle bliva höjd med
minst det belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock då tjänsteman
avlede under år 1920, ansåg även kommittemajoriteten nämnda
återbetalningsskyldighet böra helt eller delvis bortfalla.

Då jag nu, av förut anförda skäl, funnit mig böra dels förorda uppskov
under ett halvt år med löneregleringens _ genomförande, dels ock
ställa i utsikt sådan reducering efter den 30 juni 1920 av dyrtidstillägget
till de ifrågavarande verkens tjänstemän, att deras totala avlöningar
icke skulle bliva högre än för närvarande, har den omständighet, som
föranledde kommittemajoritetens förslag om återbetalning av hälften utav
det belopp, vilket vid löneregleringens ikraftträdande skulle utbetalas till
tjänstemännen, bortfallit. Då jag i övrigt delar den uppfattning, för
vilken kommittémajoriteten gjort sig till tolk, följer därav, att jag anser
det skäligt, att berörda återbetalningsskyldighet icke nu bör komma i
frå^a utan att hela nämnda belopp bör efterskänkas av staten.

° I sin hemställan (sid. 279—280) har kommittén i här berörda ämne
föreslagit den formulering av bestämmelsen angående vad till tjänstemännen
skall vid löneregleringens ikraftträdande utbetalas, att utbetalningen
skulle avse ett belopp, motsvarande vad envar tjänsteman skulle hava i
den befattning, han vid nämnda tidpunkt innehade, i förskott uppbunt
för den första månaden, om de hittillsvarande avlöuingsbestämmelserna
då fortfarande vant gällande. I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen
gjort påpekande bör emellertid, på det att tjänsteman, som åtnjuter bostad
och bränsle in natura, icke skall bliva sämre ställd än den, sou*
uppbär kontant ersättning för dylik förmån, i beslutet om den ifråga -

vänmde utbetalningen angivas, att beträffande tjänsteman, som åtnjuter
namnda forman in natura, skall så anses, som om lian i stället uppbure
kontant ersättning för förmånen i fråga.

Då ett bland kommitténs motiv för ovannämnda ändrade ordning:
för avlöningens utbetalande varit, att förslag kunde förväntas om upplagande
av skyldigheten att erlägga stämpelavgift för konstitutorial eller
fullmakt a tjänst, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Makt genom proposffmn
till innevarande års riksdag (nr 381) föreslagit sådan ändring:
i forordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, att
konstitutorial skall vara fritt från stämpel.!)

Riksdagen fattade sitt beslut i
stämmelse med Kungl. Maj:ts förslag-.

nu angivna avseenden i överens -

Fragan om semestertidens reduktion under erforderlig övergångstid
'' T vad ror kommumkationsverken bär närmare reglerats genom Kund.
Mapts särskilda brev till nämnda verk den 19 juni 1919. Kommittén
anser att, därest kommitténs förslag till lönereglering för domänverket
biialfes, i nu fragavarande avseende enahanda föreskrifter böra utfärdas
för domänverket. I överensstämmelse härmed har kommittén vid formu föreskrifteSm

''Gmstä^au *lär ne(ian följt i nämnda kungl. brev lämnade

... Beträffande den av statsmakterna beslutade anordningen vid övergånotitl
efterskottsutbetalning vid kommumkationsverken av hela avlönino-en
synes denna böra komma till tillämpning jämväl för domänverket. Med
ansyn emellertid till att vissa befattningshavare vid domänverket för
närvarande åtnjuta i penningar ej uppskattad förmån av fri bostad och
vedbrand har kommittén ansett sig böra föreslå, att det belopp, som
enligt ovan angivna grunder skulle vid ingången av år 1921 till vederbörande
befattningshavare utbetalas, bör ökas med värdet efter domänstyrelsens
uppskattning av nämnda förmån för eu månad.

I fråga om Övriga här ovan berörda förhållanden med avseende å
kommumkationsverkens övergång till nya avlöningsbestämmelser hava
dessa ännu icke blivit definitivt reglerade. Kommittén förutsätter emellertid,
att samma principer, som må bliva fastställda beträffande kommunikalonsverken,
jämväl skola komma till tillämpning ifråga om domänverket.

o Slutligen vill kommittén i detta sammanhang uttala, att kommittén
it råga om det dyrtidstillägg, som må komma att tillerkännas domänverkets
personal, utgått från att detta bör bestämmas enligt enahanda grunder
som kunna varda fastställda för de övriga affärsdrivande verken.

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till lönereglering.

Inom kommittén hava verkställts beräkningar angående den kostnadsökning,
som en tillämpning av kommitténs förslag till lönereglering

skulle medföra. „ ino1

Den ordinarie personalens avlöningar skulle under ar ly^i uppgå

enligt kommitténs förslag till omkring................... kronor 3,700,000:-

men enligt nuvarande avlöningsbestämmelser till

cirka................................................................. 2,670,000: -

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig
till omkring ..............................................................

kronor 1,030,000:

2942 19

XI. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts och med
hänvisning tillika i tillämpliga delar till sitt den 20 februari 1919 avgivna
betänkande angående gemensamt lönesystem samt lönereglering
or postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
hemställer kommunikationsverkens lönekommitté, att Kung! Makt
måtte föreslå 1920 års riksdag ’ '' -

dels godkänna det av kommittén upprättade förslag
till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket
att träda i* tillämpning från och med den 1 januari 1921;

dels besluta, att under erforderlig övergångstid
reduktion i den i 21 § av kommitténs förslag till avlöning
sreglemente '' för domänverket angivna semestertiden
skall vidtagas i den mån sådant påkallas av bristen på
övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid
bör tillses, att i den mån olika semestertid anses böra
stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad,
äldre befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande
av längre semester än yngre befattningshavare av
sådan grad;

dels medgiva att Kung!. Maj-.t må utfärda nödiga
bestämmelser i Jråga om övergång på ny stat för personal
vid domänverket;

dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket
med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen
i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom
pa statsverkets'' bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande
vad tjänstemannen skulle hava i den befattning
han vid utgången av år 1920 innehade, i förskott uppburit
for januari månad 1921 om de hittillsvarande avlöning
sbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket
belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter
fri bostad jämte fritt bränsle och eventuellt fri belysning,
skall ökas med värdet, enligt domänstyrelsens
uppskattning, av denna förmån för en månad.

Bil. 1.

Jämförande tablå över nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp.

	Nuvarande avlöningsbelopp.	Föreslagna avlöningsbelopp.
1. Befattningshavare.	Lägsta	grupp.	Högsta	grupp.	Lägsta löne-grupp.	Högsta löne-grupp.
Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn- nelse- lön.	Slut- lön.	Begyn-nelse- j lön.	Slut- lön.
I Expeditionsvakt (f. n. vakt-mästare)..............................			2) 1,600	1,900			a) 2,364	2,988
Förste expeditionsvakt (f. n. förste vaktmästare) ............	—	—	a) 1,900	2,200	—	—	2) 2,676	3,300
Tillsyningsman ......................	—	—	2) 1,900	2,350	—	—	2) 2,556	3,144
j Kronoj ägare...........................	1,700	2,150	1,900	2,350	2,340	2,880	2,988	3,672
Skogsråtta^...........................	—	—	»mioo	‘) 2,500	—	—	2) 2,856	3,600
Överjägmästarassistent............	4,200	4,500	4,400	4,700	4,932	5,952	5,676	6,816
Notarie .................................	—	—	2) 4,900	6,400	—	—	2) 6,048	7,212
Revisor .................................	—	—	2) 4,900	6,400	—	—	2) 6,048	7,212
Registrator ...........................	—	—	2)4,900	6,400	—	—	2)6,048	7,212
Skogstaxator ........................	4,200	4,500	4,400	4,700	5,256	6,324	6,048	7,212
1 Skogsingenjör........................	—	—	2) 5,800	7,000	—	—	2;6,324	7,620
Skogsskoleföreståndare .........	—	—	*)a)4,300	>) 4,700	—	—	2) 6,528	7,860
Byråjägmästare (f. n. jägmästare i domänstyrelsen) ...............	—	—	2) 5,200	6,400	—	—	2)7,212	8,580
Jägmästare ...........................	5,200	6,400	6,200	7,400	6,720	8,100	8,124	9,540
i Domänflskal...........................	—	—	2)6,800	7,800	—	—	2) 8,580	10,020
Flottledsingenj ör.....................	—	—	2) 7,000	8,000	—	—	2)7,620	9,060
Overjägmästare ....................	7,700	8,300	8,100	8,700	8,580	10,020	9,540	10,980
1 Byråchef ..............................	1 —	—	2)9,100	9,700	—	—	I2) 10,020	11,460

*) Dessutom fri bostad och bränsle.

®) Förekommer endast i en lönegrupp.

Bil. 2.

Förteckning över till kommittén inkomna framställningar.

Från nedan angivna personalsammanslutning och tjänstemannagrupper vid
domänverket hava till kommittén inkommit följande framställningar:

De extra jägmästarnas förbund, angående bland annat inrättande av ordinarie
revirassistentbefattningar.

Notarier hos domänstyrelsen, angående deras jämställande i löneavseende med
jägmästare inom styrelsen.

Revisorer hos domänstyrelsen, angående deras jämställande i löneavseende med
jägmästare hos styrelsen.

Särskilda yttranden.

Beträffande kommitténs betänkande hava särskilda yttranden avgivits
av följande ledamöter av kommittén.

1) Friherre Hermelin och herr Björkbom hava anfört.

»Vid fullgörandet av sitt uppdrag har kommittén haft, bland annat,
att undersöka i vad mån med statens övriga affärsdrivande verk likartade
avlöningsbestämmelser skulle kunna åvägabringas jamval beträffande
domänverket. Kommittén har av sådan anledning sokt utröna i
vad mån arten och omfattningen av domänverkets affärsverksamhet kan
anses berättiga detta verk till ett likställande med de Övriga affarsdn vande

verken. . ,

Kommittén har härvid funnit att domänverket, såsom affarsdnvande
verk betraktat, är fullt jämställt med kommunikationsverken. Kommittén
anser dock, att detta förhållande i och för sig icke är avgörande
för frågan, huruvida domänverkets tjänstemän böra i avlönmgshauseende
jämställas med de övriga affärsdrivande verkens. Enligt kommitténs
mening bör jämväl hänsyn tagas till tjänstgöringsförhållandena vid de
olika verken. I fråga härom framhåller kommittén, att kommumkationsverkens
tjänstemän i motsats till domänverkets äro ålagda söndags- och
nattjänstgöring i stor utsträckning samt underkastade bostadstvång och
bestämda arbetstider. Kommittén erinrar därjämte, att arbetstiden a
tjänsterummet är för domänstyrelsen bestämd till minst 6 timmar, under
det att samma tid för kommunikationsverken är satt till minst 7 timmar.
Dessutom framhåller kommittén, .särskilt beträffande vattenfallsverket,
att detta har en verksamhet, som är i hög grad krävande och maktpåliggande,
ej minst därför att det i högre grad än domänverket har att
skapa de anordningar, vilka äro eu förutsättning för utnyttjandet av

själva förvaltningsobjektet. ...

Med hänsyn till i huvudsak vad sålunda anförts beträffande. tjänstgöringsförhållandena
vid å ena sidan domänverket och.å andra sidan de
övriga affärsdrivande verken anser kommittén, att tjänstemannen vid
domänverket ej kunna i avlöningshänseende fullt jämställas med befattningshavarna
vid övriga affärsdrivande verk. .

De löner, som med beaktande härav föreslagits för skilda befattningar
vid domänverket, ligga i stort sett en löneklass under de löner,

verken™ beStämda för motsvarande befattningar vid kommunikations \

ad kommittén anfört i fråga om vattenfallsverkets arbetsuppgifter
torde visserligen icke kunna jävas, men å andra sidan hålla vi före, att
vid den gjorda jämförelsen kommittén icke till sitt rätta värde uppskattat
domänverkets arbete. Aven detta verk måste i stor utsträckning
genom ^anläggningar skapa värde åt sitt förvaltningsobjekt. Genom
anläggande särskilt av flottleder och vägar samt skogsarbetartorp och
andra bostadslägenheter på skogarna har domänverket under årens lopp
skapat värde åt betydande skogsområden. Ännu äger staten dock störa
skogsvidder, som ligga värdelösa, därför att transportlederna, som skola
skänka dar vaxande skog värde, ännu icke hunnit anordnas. Oavlåtlig
uppmärksamhet måste ägnas åt vidmakthållandet och förbättrandet av
redan behugga transportleder, så att skogsprodukternas framforsling
underlättas och därigenom må kunna frambringas höjda värden å desamma.
1 detta sammanhang bör ej heller helt förbises, att domänverket
har att skapa nya värdeobjekt genom att vidtaga sådana åtgärder,
som bringa i skogsprodukt^ skick såväl av ålder kala skogsmarker
som ock eljest värdelösa kärr- och myrmarker.

Domänverket har således en stor nationalekonomisk och statsfinansiell
uppgift att fylla, som enligt vår åsikt ej torde stå efter vattenfallsverkets uppgnt.
Under alla förhållanden anse vi domänverket i högre grad affärsdrivande
an^ särskilt telegraf- och postverken, vilka verk i motsats till domänverket
maste anses vara rena monopolföretag. Vattenfallsverkets eventuelfa
överlägsenhet över domänverket synes icke böra få utgöra skäl
för att i lonehanseende placera domänverkets personal under kommunikationsverkens
i allmänhet. Som affärsdrivande verk skiljer sig domänverket
dessutom från kommunikationsverken i så avseende, att affärsfoi
maga, initiativ och företagsamhet här kräves av verkets snart sagd
samtliga tjänstemän, högre såväl som lägre. Domänverkets åligganden
aro nämligen av så skiftande natur och så beroende av lokala förhållanden
samt av trävara- och arbetsmarknadens fluktuationer, att en centralisering
och en schematisering av arbetet ej låter sig göra mer än till
eu viss grad Liksom i ett enskilt affärsföretag måste domänstyrelsen
åt sina underlydande överlämna att å egen hand, efter eget omdöme
och pa eget ansvar besluta och handla i en utsträckning, som torde vara
ratt betydligt större än den, som i allmänhet kan komma ifråga beträflande
kommunikationsverken.

All förvaltande personal vid domänverket är högskoleutbildad. Den
bevakande personalen, kronojägare och tillsyningsman, har erhållit en ingående
specialutbildning vid fackskolor.

Det är visserligen sant, att domänverkets personal ej har obligatorisk
söndags- och nattjänstgöring, ävensom att densamma till vissa
gränser själv äger att bestämma om och ordna sitt arbete och sin arbetstid
samt att den för den skull kan anses stå i en i förhållande till kommunikationsverkens
personal förmånligare ställning. Häremot kan emellertid,
som kommittén ock framhållit, i viss mån ställas personalens vid
domänverket strapatserande arbete i skogarna. Det synes emellertid som
om kommittén ej fullt rättvist bedömt domänverkspersonalens arbete från
denna synpunkt. Det stora flertalet av personalen utgöres av tjänstemän,
som hava sitt arbete förlagt i huvudsak till skog och mark samt
därvid, särskilt i Norrland, ofta till verkliga ödemarker, där vägar och
bostäder ej sällan helt och hållet saknas. För den skull måste i stor
utsträckning tjänsteresorna företagas till fots eller på skidor och nattlogi
sökas i kalla och i övrigt hälsovådliga skogskojor eller emellanåt
helt utomhus. Den utrustning i kläder och proviant m. m., som under
resorna med åtföljande förrättningar är erforderlig, måste under angivna
färdeförhållanden begränsas till det allenast mest nödvändiga. Arbetet
är för den skull ofta synnerligen slitande och prövande för hälsan.
Talet om skogsmannens friska, hälsosamma liv är en sanning med stora
modifikationer. Ett faktum är, att domänverkets personal sällan är
tjänsteduglig till pensionsåldern. Arbetets strapatser ha i allmänhet
brutit honom i förtid. Elakartade magåkommor och höggradig reumatism
kunna knappast undvikas.

Då tjänstemännen ofta måste vara tillstädes på den i allmänhet
långt från hemmet belägna arbetsplatsen, då veckans arbeten igångsättas
på måndagarna, blir nödvändigt att söndagarna eller eventuellt natten i
ej ringa utsträckning användas för resor. Vid hemkomst från utarbete!
väntar i regeln en avsevärd post på besvarande och då utarbete!, särskilt
under sommarhalvåret, i allmänhet är synnerligen forcerat, måste
tjänstemannen ej sällan tillgripa söndagar och nätter för nödvändigt inarbete.
Ehuru således söndags- eller nattjänstgöring ej är föreskriven
för domänverkets personal, framtvingas dock ofta sådan av rådande förhållanden.
I övrigt kan erinras, att de tjänstemän vid exempelvis statens
järnvägar, med vilka vi anse att i lönehänseende jägmästare böra
jämställas, nämligen baningenjörer, ej hava obligatorisk nattjänstgöring,
varjämte det söndagsarbete, som åligger sistnämnda tjänstemän, lärer
vara i regeln av obetydlig omfattning. Någon för dessa befattningshavares
arbete å tjänsterummet bestämd tid är ej heller föreskriven.

Såsom kommittén framhållit, finnas för domänverkets tjänstemän
icke i samma utsträckning som för kommunikationsverkens föreskrifter,

9 G

som ålägga de förra vara bosatta på bestämda orter. Det torde i avseende
härå dock icke böra förbises att, synnerligast efter senare årens
forcerade arbeten för anordnande av bostadslägenheter åt skogstjänstemännen,
stor del av den bevakande och även avsevärt antal av den förvaltande
personalen, synnerligast i Norrland, inom kort komma att anvisas
bostäder i kronans hus. För vissa andra tjänstemän såsom överjägmästare,
skogstaxatorer och överjägmästarassistenter m. fl. har domänstyrelsen
bestämt bostadsort. För övrigt förekommer numera ej sällan,
att i kungörelser om till ansökan lediga tjänster inflyter bestämmelse
om att befattningshavaren skall vara skyldig bosätta sig på viss angiven
ort. Efter år 1917, då de för skogsstaten dittills gällande bestämmelserna
rörande reseersättning ändrades på så sätt, att den förvaltande
personalen i stället för fasta reseanslag erhöll rätt till betalning för
varje resa och den bevakande personalen tillerkändes, förutom visst fäst
reseanslag, dagtraktamenten, allt enligt vissa grunder, har staten fått ett
ekonomiskt intresse för bestämmande av tjänstemännens bostadsorter.
Resekostnaderna och dagtraktamentena äro nämligen i viss mån beroende
av bostadsortens belägenhet inom tjänstgöringsområdet. Det torde
under sådana förhållanden vara antagligt, att det för domänverkets
tjänstemän hittills i viss grad fria valet av bostadsort kommer att i allt
större omfattning inskränkas.

Beträffande den för tjänstemännen i domänstyrelsen bestämda, för
närvarande kortare arbetstiden å tjänsterummet i jämförelse med samma
tid för tjänstemännen i kommunikationsverkens respektive styrelser hava
vi under kommitténs förhandlingar härom framhållit behovet av att förstnämnd
tjänstgöringstid utökas så, att den överensstämmer med den för
kommunikationsverken bestämda eller minst 7 timmar. Så gott som
dagligen inkommer till domänstyrelsen ett flertal ärenden rörande virkesförsäljning
eller andra frågor av ofta stor ekonomisk betydelse. På
grund av dessa ärendens natur böra de snabbt avgöras, helst redan
samma dag de inkomma. Förutom detta skäl för vår hemställan i nu
ifrågavarande avseende erinras om den stora vinst i ökat arbete, som
vunnes genom den reglementerade arbetstidens förlängning med en timme.
Vi anse oss ej kunna dela kommitténs uppfattning, att härigenom skulle
föregripas den utredning angående tjänstetidens längd i allmänhet inom de
centrala ämbetsverken, som i samband med ifrågasatt ny lönereglering för
dessa eventuellt kan komma att företagas. Domänstyrelsen är visserligen
till sin organisation närmast överensstämmande med de centrala ämbetsverken,
men den intager dock i förhållande till dessa en särställning såsom
ledare och styrelse för en statens affärsgren av stor ekonomisk be -

1)7

tydelse, och synes den i dessa avseenden vara fullt jämställd med respektive
styrelser lör statens övriga aflärsdrivande verk. Eu ändring i
arbetstid eller arbetssätt inom domänstyrelsen torde därför ej kunna
anses prejudicerande lör statens centrala ämbetsverk.

Vid eu lönereglering för domänverket torde ej kunna lämnas helt
obeaktad den konkurrens om skogshögskoleutbildad personal, som takläkt
råder och som förorsakat en konstant brist på dylik personal inom
verket. Avgången av tjänstemän, även äldre sadana med anställning pa
ordinarie stat, har länge varit stor och till avsevärt hinder för utvecklingen.
Det har sålunda sedan några år emellanåt förekommit, att ordinarie
tjänster kungjorts till ansökan lediga, utan att kompetenta sökande
anmält sig. Även om staten ej kan följa den enskilda arbetsgivaren i
hans lönepolitik, synes å andra sidan ej vara lyckligt, att staten i löneavseende
allt för mycket ligger under i konkurrensen och därigenom
berövas möjlighet förvärva och behålla erfarna och väl kvalificerade
tjänstemän.

Kommittén anför vidare, att den utgående dagersättningen måste
under de förhållanden den tillfaller, skogsstatens tjänstemän tillmätas
något högre värde än motsvarande ersättning för vissa kategorier bland
kominunikationsverkens tjänstemän. Då någon ingående utredning angående
dagersättningarna och dessas betydelse för tjänstemännen ej
företagits i fråga om vare sig domänverkets eller kominunikationsverkens
personal, måste vi ställa oss tvivlande emot kommitténs sålunda gjorda
uttalande. Skulle emellertid vid företagen undersökning visa sig, att
kommitténs uppfattning att i vissa fall domänverkets tjänstemän erhålla
mer än skälig ersättning för sina tjänsteresor är riktig, synes detta förhållande
dock ej böra utöva inflytande vid bestämmandet av tjänstemännens
löner. Däremot böra i sådant fall de nu gällande bestämmelserna
angående rese- och traktamentsersättningar åt domänverkens personal
bliva föremål för viss revision.

. Ehuru vi villigt erkänna, att kommittén vid fullgörandet av sitt
uppdrag i allmänhet bedömt frågan rörande domänverkets uppgifter och
ställning från synpunkter, mot vilka vi i stort sett icke hava något att
erinra, anse vi oss dock, under hänvisning till vad härförut anförts,
icke kunna underlåta hävda den åsikten, att tjänstgöringsförhållandena
vid domänverket, tillika med dettas ställning som ett verkligt aftärsdrivande
verk med stora krav på de enskilda tjänstemännens skicklighet
och duglighet, berättiga verkets tjänstemän att i lönehänseende fullt
jämställas med motsvarande tjänstemän i de övriga affärsdrivande verken.
Vi anse sålunda att kommittén bort dels föreslå att arbetstiden a

2942 19

tjänsterummet för domänstyrelsens personal bestämmes till minst 7 timmar,
dels hava uppgjort en löneplan, som för de skilda lönegraderna
upptagit begynnelselöner, motsvarande den inom varje lönegrad föreslagna
närmast högre löneklassen, dock med bibehållande av det föreslagna
antalet löneklasser inom varje lönegrad.

De skäl kommittén anfört mot en uppflyttning i högre grad av de
ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna — lantbruksbyrån och domänbyrån
— äro enligt vår mening rent formella.

Då kommitténs uppdrag avser att verkställa utredning och avlämna
förslag beträffande löne- och organisationsförhållandena vid domänstyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskolor, synes eu sådan i sak riktig
åtgärd som ifrågavarande notariebefattningars uppflyttning i högre grad
ej böra ställas på framtiden därför, att eu utredning inom kort kan
komma att igångsättas rörande en allmän lönereglering för personalen
vid de centrala ämbetsverken. En sålunda ifrågasatt lönereglering torde
väl dessutom ej komma att beröra de nyreglerade affärsdrivande verken
— däribland även domänstyrelsen — i annan mån än möjligen så, att
lönebeloppen för dessa verks tjänstemän eventuellt höjas med viss skälig
procent, lika stor för samtliga befattningar.

Under hänvisning till de sakliga skäl kommittén anfört för den
ifrågasatta uppflyttningen, få vi såsom vår mening uttala, att nu ifrågavarande
två notariebefattningar böra hänföras till 7:de lönegraden.

Vi anse oss icke böra ifrågasätta uppflyttning i nämnd grad jämväl
av notariebefattningen å kameralbyrån, enär från och med år 1920 på
denna byrå redan äro placerade två tjänstemän i andra normalgraden,
ehuru dessa, i avvaktan på slutlig omorganisation av nämnd byrå, äro
tills vidare anställda på allenast extra stat.

2) Herr Bragée här anfört: ''=i;

»Kommittén har som allmän synpunkt vid löneregleringen framhållit,
att tjänstgöringsförhållandena vid domänverkets lokalförvaltning
över huvud taget icke äro av den art, att tjänstemännen där kunna i lönehänseende
fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.
Som stöd för denna uppfattning har kommittén erinrat om
den pressande tjänstgöring, som kräves av trafikpersonalen vid statens
järnvägar och telegrafverket, med regelbundet återkommande nattjänstgöring,
samt om den sön- och helgdagstjänstgöring, som drabbar åtskillig
personal vid samtliga kommunikationsverken. Tjänstemännen vid
kommunikationsverken voro därtill bundna i bostadsavseende, under det

skogstjänstemännen härvidlag ej sällan hade eu viss rörelsefrihet. Vidare
kunde skogstjänstemännen i avsevärd mån själva bestämma sin arbetstid,
vilket icke vore fallet för tjänstemännen vid kommunikationsverken.

I dessa allmänna synpunkter har jag, för de lägre skog stjänstemännens
vidkommande, icke kunnat biträda ''kommitténs mening och anhåller
som skäl därför få anföra följande:

I och för lönernas bestämmande har aldrig yrkats jämförelse med
sådana befattningshavare vid kommunikationsverken, i vilkas tjänstgöring
natt- och söndags tjänstgöring ingår i större omfattning. Beträffande
kronojägarna har yrkats, att de i avlöningshänseende skulle jämställas
med banmästare vid statens järnvägar. I detta fall har ingen
skillnad kunnat påvisas ifråga om tjänstgöring av omnämnd art.

Enligt kommitténs uttalande å sid. 163 i betänkandet av den 20
februari 1919 hava befattningarna vid kommunikationsverken inbördes
blivit värdesatta »med hänsyn till arbetsuppgifternas växlande art och
ansvar». Baumästarebefattningarna, som icke i nämnvärd grad åligga
natt- och söndagstjänstgöring, ha således värdesatts därefter.

Skogstjänstemännens rörelsefrihet i fråga om bostadsort är en förmån,
stadd på hastig avskrivning. Mera än en tredjedel av kronojägarna
äro skyldiga att bebo av staten anvisade bostäder och för det störa flertalet
av de övriga äro bostadsorter bestämda till ur rese- och tjänstgöringssynpunkt
lämplig plats. Vid nytillsättande av befattningar anvisas
numera i regel en bestämd bostadsort. Beträffande möjligheten
att själva kunna bestämma sin arbetstid torde jämförliga förhållanden
råda mellan kronojägare och banmästare. Såsom arbetsledare och förmän
äro bådadera i allmänhet beroende av den arbetstid, som gäller

för arbetarna. _ . .

Vid avlöningsbeloppens bestämmande har kommittén vidare i någon
mån tagit hänsyn till skogstjänstemännens ersättning för tjänsteresor.
Ifråga om kronojägarna har anförts en förmodan, att dagtraktamentena
skulle lämna något överskott. Däruti kan jag icke instämma. Kronojägarna
åtnjuta inom skogsstaten de lägsta dagtraktamentena,
för deras intjänande är, att resa på särskild order skall ha företagits
minst fem kilometer och att antingen natthärbärge anlitats eller bortovaron
varat i 12 timmar (för 6 timmar utgår halvt dagtraktamente).
Då kronojägarna för bestridande av de direkta resekostnaderna åtnjuta fasta
årsanslag, som i det stora flertalet fall endast täcka en mindre del av
dessa utgifter, göra de på tjänsteresorna i sin helhet en allmän förlust.

Emellertid bör ej förbises, att även banmästarna vid statens järn -

100

vägar åtnjuta dagtraktamenten enligt bestämmelser, som äro lika med
dem för kronoj ägarna gällande.

För belysande av det förutvarande förhållandet mellan dessa befattningshavares
avlöning vill jag här påminna, att vid tiden närmast efter
1908 års lönereglering banmästarnas begynnelseavlöning å billigaste ort
översteg kronoj ägarelönen å samma ort med allenast 24 kronor, plus
förmån av fria kläder m. in. värderad till 120 kronor.

Denna ringa skillnad kunde då mindre anses betingad av någon
lägre värdesättning av kronojägarna såsom arbetsledare och förmän, utan
berodde nog mera på dåvarande olikhet i arbetsintensitet vid järnvägen
och vid skogsstaten. Numera är denna olikhet borta. Medeltalet reseoch
lörrättningsdagar för kronojägarna har sedan dess ökat med omkring
60 procent, och de äro nu för sin tjänst fullt lika hårt utnyttjade
som banmästarna.

Lägger, jag till det anförda, att i kronojägarnas tjänsteåligganden
ingår en vida ansvarsfullare medels- och försäljningsredovisning än i
banmästarnas, att specialutbildning ingår som kompetensfordringar för
vinnande av såväl kronojägare- som bannaästarebefattning samt kronoj
ägarebefattningens karaktär av slutbefattning, anser jag, att en berättigad
jämförelse mellan dessa befattningshavare kunnat göras.

Åven det förhållandet, att kronojägarna redan vid sitt inträde i
statstjänst — i motsats till banmästarna — ha på egen bekostnad
genomgått föreskriven utbildning, synes mig i detta fall böra tillmätas
någon betydelse. Den konkurrens, som staten har att utstå från skogsvårdsstyrelser
och enskilda företag vid förvärvande och bibehållande av
dugliga och pålitliga kronojägare är under sådant förhållande rätt betydande.

Jag anser således tillräckliga skäl föreligga för mig att fasthålla
vid mitt yrkande, att kronojägarna i avlöning shänseende böra fullt jämställas
med banmästare vid statens järnvägar.

Jag kan icke heller biträda kommitténs mening, att särskild kallortsersättning
ej i samma omfattning är erforderlig för skogstjänstemännen
som för kommunikationsverkens personal. Som av ovanstående framgår
anser jag, att kommittén överskattat skogstjänstemännens möjligheter att
själva bestämma bostadsort och arbetstid. Men även om de därvidlag
vore något bättre ställda än exempelvis kommunikationsverkens trafikpersonal,
så vore detta ändå icke tillräckligt skäl att frånkänna dem
kallortstillägg till samma belopp som annan statens personal i Norrland.

Enligt kommitténs uttalande i betänkandet den 20 februari 1919
avser nämligen kallortstillägget att ersätta »de betydande svårigheter

101

i kroppsligt och psykiskt avseende, som vistelsen i övre Norrlands kalla
och ödsliga trakter medför».

Jag kan icke övertygas, att dessa svårigheter äro mindre för skogstjänstemännen
än för andra tjänstemän. Jag vill i detta avseende endast
erinra om skogstjänstemännens ytterst svåra tjänsteresor vintertiden i
Norrlands obygder. Oftast måste resan över de väglösa vidderna företagas
på skidor. Natthärbärge måste ofta tagas i obebodda och översnöade
timmerkojor. Endast för tillfället nppeldade rum hos ortsbefolkningen
äro för övrigt i det fallet knappast mindre farliga för hälsan.
Då resan på förhand måst planläggas och mötesplatser med arbetare
och underlydande äro bestämda, finnes i regel ingen möjlighet att på
grund av köld eller oväder inställa densamma. Allmänt klaga också
skogstjänstemännen i denna landsända, att de i iörtid äro nedbrutna av
reumatiska åkommor.

Det är även tydligt, att de i minst lika hög grad som kommunikaverkens
personal lida såväl av vintermörker och ensamhetskänsla som
sommartidens myggplåga.

Jag anser därföre, att skogstjänstemännen böra tillerkännas kallortstillägg
i samma ''omfattning som personalen vid kommunikationsverken.

Den ökning i semestertidens längd, som skall inträda från och
med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, har kommittén
föreslagit till allenast 5 dagar för tjänstemän i l:a t. o. m. 4:e lönegraderna.
Tjänstemän i 5:e t. o. m. ll:e lönegraderna skulle vid nämnda
ålder tillföras en ökning i semestertiden av 10 dagar.

Uti detta kommitténs förslag kan jag icke instämma av följande skäl:

Semestertidens ökning med mindre antal dagar vid 40-årsåldern för
lägre personal än för personal tillhörande de högre lönegraderna bör
endast vara berättigad, om det kan visas, att den lägre personalen vid
nämnda ålder är vid bättre vigör och i mindre behov av semester än de
högre tjänstemännen. Något sådant förhållande kan emellertid icke påvisas
beträffande domänverkets personal. Vid kommunikationsverken,
där personalen tillerkänts längre semester även före 40-årsåldern än vad
här för domänverkets tjänstemän föreslagits, ökas semestertiden lika för
alla tjänstemän intill dessa verks 19:e lönegrad.

jag anser att så bort ske även för här ifrågavarande personal och
hemställer därföre, att årlig semester måtte beviljas de till ha t. o. in. 4:e
lönegraderna hänförda tjänstemän med 15 dagar före 40 års ålder och
med 25 dagar från och med det år, då tjänstemannen fyller 40 år.

294219

102

3) Herr Lilbeck har anfört:

»Vattenfallsverket och domänverket, till dels även statens järnvägar,
äro enligt min uppfattning i främsta rummet de affärsdrivande’ av statens
verk. Ledningen för dessa verk har — i viss motsats till vad som
gäller vid telegraf- och postverken — ansvaret jämväl för verkens inkomster.
Verken äro icke av monopolnatur, utan äro underkastade den
kontroll och den kritiska belysning, som konkurrensen eller åtminstone
jämförelsen med likartad enskild verksamhet möjliggör. Ju längre denna
konkurrens kan göra sig effektivt gällande utan eftersättande av berättigade
krav på en enhetlig och rationell drift, dess bättre för landet.
Om och när detta icke längre vore möjligt — man måste tyvärr erkänna
att det kan gå därhän — så skulle vattenfalls- och domänverken i sin
affärsverksamhet icke desto mindre vara underkastade eu kanske nog
så hård konkurrens, nämligen med andra länder, med därav ovillkorligt
framtvingade särskilda krav på en affärsmässig organisation samt på ledningens
och personalens duglighet.

För landet och dess näringsliv samt för statens framtida ekonomi
äro de affärsdrivande verken, ej minst vattenfalls- och domänverken, av
mycket stor betydelse. Ifråga om domänverket synes dock detta ännu
icke vara till fullo uppskattat. — Ur statens affärssynpunkt synes icke
heller någon saklig anledning föreligga att i allmänhet tillämpa kortare
arbetstid för domänverkets ledande tjänstemän än inom andra affärsdrivande
verk.

Ehuru jag icke haft tillfälle att i detalj deltaga i behandlingen av
föreliggande förslag till lönereglering för domänverket har jag dock
med det ovan sagda velat uttala min anslutning i huvudsak till vad
herrar frih. Hermelin och Björkbom i samma syfte anfört.

Slutligen må här framhållas, att domänverket — av samma skäl
som jag tidigare utvecklat ifråga om vattenfallsverket — synes mig
böra erhålla en kollegial styrelse, med dugande fackmän och skickliga
affärsmän inom hithörande arbetsområde som ledamöter.»