IT T It E1) NIN G O OII !•’ Ö B SLAG (Statens offentliga utredningar 1917:2)

TILLÄGG

Trr.i.

IT T It E1) NIN G O OII !•’ Ö B SLAG

ANGÅENDE

ÅTGÄRDER TILL FRÄMJANDE AV

MANS KAP SRE KRYTE RINGEN

VID ARMÉN

AVSEENDE

TILLFÄLLIGA ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDE AV
BRISTEN PÅ FAST ANSTÄLLD MANSKAPSPESSONAL
UNDER UTBILDNINGSÅRET 1917—1918.

STOCKHOLM 1917

KUNGD. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
171179

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet......

Betänkande.

I. Förslag till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd man skapspersonal

under utbildningsåret 1917—1918............

A. Den nuvarande ställningen.....................

II. Förslag till åtgärder.......................

Allmänna synpunkter........................

Rekapitulation och anställning av f. d. fast anställda...........

Anställning av värnpliktiga.....................

Inskränkningar i kommenderingar utom truppförbanden..........

Inkallande av s. k. A. klassare och icke vapenföra ...........

Uttagning av värnpliktiga......................

Förmåner för värnpliktiga......................

II. Förslag till lag angående utsträckt tjänstgöringsskyldighet under åren
1917 och 1918 för vissa hären tilldelade värnpliktiga.........

f—171179.

Sid.

Till

Statsrådet och, Chefen för Kungl. Lantförsvarsdepartementet.

I överensstämmelse med sin den 28. sistlidna februari avlåtna skrivelse
med överlämnande av »Utredning m. m. angående manskapsrekryteringen
vid armén», få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna i nämnda
skrivelse omförmälda »Tillägg» angående tillfälliga åtgärder för avhjälpande
av bristen på fast anställd manskapspersonal under utbildningsåret
1917—1918.

Stockholm den 24. mars 1917.

CARL A. FOCK.

Överste.

V. Manneestedt.

Kapten.

W. Genberg.

Kapten.

I. Förslag till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd
manskapspersonal under utbildningsåret 1917—1918.

A. Den nuvarande ställningen.

Av de sakkunnigas betänkande angående åtgärder till främjande av
manskapsrekryteringen vid armén bil. 1—4 framgår, att under innevarande
år så avsevärda vakanser förefinnas uti inanskapsbeställningarna vid flertalet
av arméns truppförband, att allvarlig fara för utbildningsarbetet och
tjänstens behöriga upprätthållande redan nu föreligger. Uppgifterna å sid.
12 utvisa, dels att dessa vakanser till mycket stor del gruppera sig på de
uti staterna förefintliga underbefälsbeställningarna, dels att antalet för utbildningsåret
1916—1917 anvärvda volontärer är påfallande litet och
uppgår icke ens till hälften mot antalet närmast föregående år. Ställningen
inom de olika truppförbanden i avseende på antalet befintliga och
vakanta av underbefäl och meniga utom beställningsmän och musikmanskap
framgår närmare av omstående tabell.

Utöver i tabellen angivet antal befintliga meniga torde någon ökning
kunna vara att påräkna genom rekrytering bland de nu i tjänstgöring
varande värnpliktiga, ehuru erfarenheten från föregående år (se »Betänkandetsid.
13) icke tyda på, att något mera givande resultat härav kan vara att
förvänta.

Dessa ovan berörda förhållanden måste medföra, att blåsten på biträdande
instruktörer och utbildad fast anställd manskapspersonal i övrigt
under nästkommande utbildningsår sannolikt bliver mer än dubbelt så stor
som den nuvarande, och då denna brist, enligt vad framgår av ovan åberopade
bil. 4, vid en del truppförband redan är avsevärt större, än som
med det oundgängliga behovet är förenligt, komma, därest icke verksamma
åtgärder häremot vidtagas, fullständigt ohållbara förhållanden att inträda.

fl —171179.

Tabell

utvisande antalet befintliga och vakanta volontärer — underbefäl och meniga1 — utom bcställningsmän
och musikmanskap den 1. febr. 1917.

\| Trupp- 1 förband.	Underbefäl.	Meniga,	Trupp- förband.	Underbefäl.	Meniga.	Trupp- förband.	Underbefäl.	Meniga.
Befintliga.	Vakanta.	Befintliga.	Vakanta.	Befintliga.	Vakanta.	w CD P> O <r+- crq" so	Vakanta.	Befintliga.	Vakanta.	1 j Befintliga.	Vakan ta.
3.	1	143	_	215	145	3.	21	93	21	19	41	a. 3	126		177	47
3.	2	141	9 *3	168	192	3.	22	83	40	4	56	a. 4	85	14	72	104
3.	s	90	21	17	43	3.	23	64	65	35	25	a. 5	81	18	60	116
3.	4	120	—	29	31	3.	24	105	20	36	24	a. 6	98	1	82	94
3.	5	105	19	23	37	3.	25	108	13,	40	20	a. 7	44	—	77	11
i d. !	6	69	52	15	45	3.	26	67	64	16	44	a. s	73	31	93	115
3.	7	77	51	14	46	3.	27	124	7	30	140	a. 9	44	10	70	26
1	8	101	18	24	36	3.	28	67	64	11	49
! 3.	9	83	40	23	37							ehtg. 1	64	13	114	16
! 3.	10	70	53	12	48	X.	1	64	—	185	34	olttij. 2	66	8	80	45
3.	11	101	21	20	40	31.	2	62	1	157	62	elttg. 3	51	22	95	30
3.	12	86	38	15	45	31.	3	61	1	174	45	cJncj. 4	25	3	36	24
3.	13	55	71	3	57	31.	4	60	1	140	79
3.	14	97	28	12	48	X.	5	117	1	309	131	y. i	23	16	28	_
3.	15	84	37	22	38	31.	6	114	4	270	170	y. 2	22	17	35	_
3.	16	93	25	41	19	X.	7	64	—	193	26	3	24	15	18	3
3.	17	88	31	20	40	X.	8	60	4	116	102	%. 4	21	18	38	_.
3.	18	100	21	8	52							S. 5	25	14	19	2
3.	19	65	59	23	37	a.	1	86	13	100	76	S. 6	29	10	30	1
3.	20	80	45	33	27	a.	2	91	8	129	47

1 I antalet befintliga meniga ingå även sådana, som antagits under ett tidigare utbildningsår,
men som ej hunnit eller av olika anledningar kunnat befordras till underbefäl.

B. Förslag till åtgärder.

Då de sakkunnigas förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen
och åtgärder till främjande av manskapsrekryteringen i händelse
av o-odkännande icke kan verka för ställningens förbättrande förrän med
utbildningsåret 1918—1919, äro tillfälliga åtgärder för personalbristens
avhjälpande under utbildningsåret 1917—1918 oawisligen nödvändiga.

Dessa åtgärder böra, för att bliva fullt effektiva, grundas på motsvarande
principer, som legat till grund för de sakkunnigas förslag till
underbefälsinstitutionens omorganisation d. v. s. avse i första hand att
söka åstadkomma ökad frivillig rekrytering och rekapitulation, men därutöver
lagstadgad rätt till uttagning bland nu i tjänstgöring varande värn- .
pliktiga till förlängd tjänstgöring av det antal, som för utbildningen och
tjänstens behöriga upprätthållande bliver oavvisligen nödvändigt. Härigenom
komma också dessa åtgärder att i viss mån förmedla övergången till den
nva organisationen.

Till vinnande av ovannämnda syfte torde även inskränkning i kommenderingar
utom truppförbanden, på sätt i det följande närmare angives,
så långt ske kan böra vidtagas. Vid specialtruppslagen torde även av
bristen inom den fast anställda manskapskadern förorsakade svårigheter i
någon mån för tillfället kunna lindras genom en ökning i tillgången. på
icke vapenföra värnpliktiga, enär då inskränkningar kunna göras i eljest
för den fast anställda manskapspersonalen ifrågakommande handräckningskommenderingar
m. m.

ökad anställning på frivillighetens väg kan åstadkommas genom:

1) rekapitulation av det manskap, vilkas kontrakt utlöpa instundande
höst;

2) anställning av f. d. fast anställt manskap;

3) anställning av nu i första tjänstgöring varande värnpliktiga; samt

4) anställning av värnpliktiga, som ett föregående år genomgått fullständig
soldatutbildning.

Därest de sakkunnigas förslag till omorganisation av underbefälsinsti- Rekapitulatutionen
samt därmed sammanhängande ökning av avlöningsförmånerna ställning av
och förbättring av framtidsutsikterna vinner tillämpning,^ är att hoppas,
att rekapitulationen redan instundande höst härav skall påverkas. Men i
betraktande av det rådande nödläget och därav betingat behov av den nuvarande
fast anställda manskapspersonalens kvarhållande synes även nödvändigt
att genom särskild ersättning i form av rekapitulationspremier ytterligare
öka benägenheten för rekapitulation.

För anställning av f. d. fast anställt manskap föreslå de sakkunniga
anstå l Ining spremier.

De bestämmelser, som för ovan berörda båda ändamål synas erforderliga,
böra emellertid så avpassas, att de extra förmånerna för rekapitulation
bliva mera fördelaktiga än för anställning av f. d. fast anställda,
ty i annat fall kan befaras, att en del manskap instundande höst avgå för
att kanske vid en senare tidpunkt åter söka fast anställning. Det är därför
av vikt att i god tid klargöra, vilka förmåner, som i det ena eller andra
fallet komma att utgå, så att icke, genom tillfälliga successiva bestämmelser
angående höjda förmåner, den uppfattningen vinner insteg bland manskapet,
att ett dröjsmål med anställningen kan öka möjligheten till högre
ersättning vid återinträdet i militärtjänsten, en uppfattning som under de
senare åren vidtagna åtgärder till rekryteringssvårigheternas avhjälpande
möjligen kunnat uppamma.

Med tanke härpå torde en fortsatt tillämpning i oförändrad form av
bestämmelserna i nådiga brevet den 1. december 1916, angående anställningspremier
till f. d. fast anställt manskap, för det kommande året ej
vara att förorda. Uti berörda nådiga brev stadgades, att till f. d. fast
anställt underbefäl, som genomgått korprals- eller furirsutbildning och som
före utgången av år 1916 eller under januari 1917 erhållit fast anställning
vid armén såsom korpral eller furir, skulle förutom rekryteringspenningar
och övriga förmåner utanordnas en extra anställningspremie &enligt
följande beräkningsgrunder:

vid truppförband, vilkas vakanser i underbefälsgraderna understege
20 %, ingen anställningspremie;

vid truppförband, vilkas vakanser i nämnda grader uppginge till 20 %
eller därutöver, men icke till 50 %, 200 kronor för ett års anställning och
500 kronor för minst två års anställning; samt

vid truppförband, vilkas vakanser i samma grader uppginge till 50 %
och därutöver, 300 kronor för ett års anställning och 700 kronor för minst
två års anställning.

Dessa bestämmelser, vilka tillkommo i anledning av det synnerligen
svåra läge, vari vid tidpunkten i fråga arméns underbefälsfråga befann
sig, medförde sålunda, att vid en del truppförband sådana fast anställda,
vilka den 30. oktober 1916 avgingo, men senare inom i nådiga brevet
angiven tid ånyo togo fast anställning, kommo i åtnjutande av dessa premier,
varemot de, vilka vid sagda tidpunkt rekapitulerade, endast erhöllo
ersättning enligt förut gällande bestämmelser.

Vid.. bestämmandet av de föreslagna premiernas storlek, synes man
höra i möjligaste mån söka åstadkomma överensstämmelse med de likartade

förmåner, som de sakkunniga uti sitt förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen
föreslagit, på det att åtgärderna i fråga, såsom förut
blivit sagt, närmast må få karaktären av en övergång till i sagda förslag
angiven organisation. Härtill föreligger så mycket större skäl, som
de volontärer, vilka instundande höst rekapitulera eller vinna fast anställning,
enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skola äga rätt att efter
den 1. januari 1918 på angivna villkor låta sig inskrivas som underbefälselever
eller, vad furirerna beträffar, erhålla förordnande såsom sådana. Det
synes därför lämpligt, att de föreslagna rekapitulations- och anställningspremierna
bestämmas till ungefärligen motsvarande belopp, som de anställningspremier
de sakkunniga föreslagit för furirer och underbefälselever.

En furir, som innevarande år rekapitulerar på 2 år, och som sålunda
den 1. januari 1918 kan få sitt kontrakt utbytt mot förordnande
samt komma i åtnjutande av de högre avlöningsförmånerna, föreslås erhålla
en rekapitulationspremie av 300 kr. Rekapitulerar han endast på
kortare tid, bör premiens storlek minskas i proportion till tiden, och föreslås:
vid rekapitulation på 1 år — 125 kr. och vid rekapitulation på
mindre än 1 år — 50 kr.

Det fast anställda manskap, som icke äro furirer eller icke genomgått
furirsutbildning, och vilkas kontrakt utlöpa instundande höst, hava
då varit i militär tjänstgöring under sammanlagt minst 2 år. På grund
härav synes sådant manskap, med hänsyn till övergången till den föreslagna
organisationen och därmed förenade anställningspremier m. in., icke
höra tillåtas rekapitulera på längre tid än 1 år. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
(se Betänkandet sid. 72) skulle nämligen dessa hava
rätt att efter den 1. januari 1918 låta sig inskrivas som underbefälselever.
Då de på hösten samma år varit i militär tjänstgöring under sammanlagt
tre år, bliva de, därest de äro härtill kompetenta och önska kvarstå, befordrade
till furirer och komma därvid i åtnjutande av furirsanställningspremier.
Om de däremot avgå, bliva de berättigade till civilanställning
eller avskedspremie. I betraktande härav bör rekapitulationspremien icke
sättas till högre belopp än 100 kr. Vid rekapitulation på kortare tid än
1 år synes premien böra bliva 40 kr.

F. d. fast anställt underbefäl, som tager fast anställning före den 1.
november 1917, synes böra erhålla anställningspremie efter samma grunder
och till motsvarande belopp, som ovan angivits beträffande rekapitulationspremier.
För anställning efter sagda tidpunkt böra däremot premierna
i överensstämmelse med vad förut blivit sagt göras något lägre och föreslås:

till furirer: 250 kr. för två års anställning, 100 kr. för 1 års anställning
och 40 kr. för anställning på kortare tid än 1 år; samt

Anställning
av värnpliktiga.

till Övriga: 75 kr. för 1 års anställning och 25 kr. för anställning
på kortare tid än 1 år.

Dessa ovan angivna rekapitulations- och anställningspremier böra utgå
i stället för lega och bestridas av tillgängliga rekryteringsmedel m. m. De
föreslagna beloppen böra dock endast utgöra minimibelopp, avsedda för
truppförband, vilkas vakanser understiga 20 %. Vid truppförband, där vakanserna
bliva större, böra de höjas genom anvisande av extra rekryteringsmedel
och föreslås en höjning med 25 % vid truppförband med vakanser
mellan 20 och 40 % samt med 75 % vid truppförband med vakanser uppgående
till 40 °/o och därutöver. Höjningen bör ske med ledning av från
truppförbanden infordrade uppgifter rörande manskapstillgången och rekryteringsförhållandena,
sedan rekryteringen bland i tjänstgöring varande
värnpliktiga kan betraktas vara i huvudsak avslutad, förslagsvis den 1. juli.

Härav föranledda särskilda kostnader föreslås utgå från beviljade
rekryteringsmedel eller, i den mån dessa ej äro för ändamålet tillräckliga,
från Fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.

Till under innevarande utbildningsår i första tjänstgöring varande
värnpliktig, som tager annan fast anställning vid armén än som musikvolontär,
utgår anställningspremie enligt bestämmelserna i nådiga breven
den 22. januari 1915 och den 20. januari 1917 (se »Betänkandet» sid. 10). De
sakkunniga finna ingen anledning föreslå någon ändring i dessa bestämmelser,
men anse i betraktande av det rådande nödläget, att vid truppförband,
där personalbristen är särskilt stor, premiebeloppen böra ökas i form av
extra anställningspremier. Under förlidet år utgingo dylika extra anställningspremier,
efter därom av inspektören för infanteriet i anledning av
de rådande rekryteringssvårigheterna gjord hemställan, till vissa infanteritruppförband
enligt bestämmelserna i nådiga brevet den 4. augusti 1916.
Beloppen utgjorde vid olika truppförband 50, 75 och 100 kr. för 1 års
anställning samt 100, 150 och 200 kr. för minst 2 års anställning.

De sakkunniga föreslå, att likartade bestämmelser även i år utfärdas,
i den mån tillgängliga eller för ändamålet särskilt anvisade medel härtill
lämna möjlighet, men att desamma utsträckas att gälla även förtruppförband
av andra truppslag, som därav synas vara i behov. Av vikt är emellertid,
att bestämmelserna i fråga utfärdas så tidigt som möjligt, och föreslå
de sakkunniga, att detta sker redan under instundande maj månad och
grundas på från truppförbanden infordrade uppgifter rörande personaltillgången
och rekryteringsresultatet den 1. nästkommande maj.

Ett medel att minska bristen på utbildad personal under nästkommande
utbildningsår synes även vara att söka anställa värnpliktiga, som

under utbildningsåret 1915—1916 fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring
vid samma truppslag. Därest vid infanteriet dylika anställas så tidigt, att
de kunna ingå i vicekorpralsutbildningen, tinnes möjlighet för, att de bliva
användbara som biträdande instruktörer under nästkommande utbildningsår,
och vid specialtruppslagen böra desamma kunna bliva användbara för sådan
tjänstgöring, vartill volontärerna under andra utbildningsåret tagas i anspråk.

På grund härav föreslå de sakkunniga, att motsvarande bestämmelser, som de
uti nådiga breven den 22. januari 1915 och den 20. januari 1917 samt de,
vilka eventuellt tillkomma angående extra anställningspreinier enligt ovanstående
förslag, utfärdas att gälla beträffande värnpliktig, vilken under utbildningsåret
1915—1916 genomgått fullständig soldatutbildning och under
innevarande utbildningsår — vad infanteriet angår före den 1. juli
1917 — vinner annan fast anställning än som musikvolontär vid samma
truppslag, där vederbörande undergått soldatutbildning.

Härav föranledda särskilda kostnader föreslås utgå enligt å sid. 8
angivna grunder.

I ändamål att minska den trängande underbefälsbristen under näst- ^påkommande
utbildningsår böra kommenderingar utom truppförbanden, så kommendclångt
ske kan, undvikas. Av denna orsak bör tagas under omprövning, ringar utom
huruvida icke, oaktat därmed förenade olägenheter, under nästkommande banden.
år underofficerskolorna vid samtliga eller vissa truppslag böra inställas,
eller inskränkning i antalet kommenderingar till desamma vidtagas. En
åtgärd av ovan angivet slag bör dock ej hindrande få inverka på befordran
till underofficer av därtill i övrigt kompetenta furirer. En dylik bestämmelse
vore ägnad att motverka en befarad avgång av en del äldre furirer
instundande höst.

Under nu rådande förhållanden och så länge desamma fortfara måste
vid en del truppförband underbefäl i icke oväsentlig omfattning tagas i
anspråk för neutralitetsskyddet. För att i möjligaste mån minska antalet
härav och därigenom öka underbefälstillgången för trupputbildningen höra
underbefäl, tillhörande truppförbandens reserver, i så stor utsträckning,
som lämpligen ske kan, användas för ovan angiven tjänst, särskilt under
den tid av utbildningsåret, då behovet av instruktörer för soldatutbildningen
mest gör sig gällande.

Ett medel att minska underbefälsbristen är även inkallandet av s. k.
A-klassare. Särskilt kunna ju dylika användas som befäl vid för neutra- sare och icke
litetsskyddet organiserade avdelningar, och inkallelsen kan ske med stöd av vapenföra.
§ 28 värnpliktslagen, så länge dylika inkallelser pågå. Då emellertid

Uttagning
av värnpliktiga.

tillgängen på A-klassare torde vara mycket olika inom olika inskrivningsområden,
bör tagas under omprövning, om icke i samband med dessas inkallande
till krigstjänstgöring en fördelning bör ske till tjänstgöring vid
olika truppförband, avpassad med hänsyn till den rådande tillgången på
fast anställd manskapspersonal vid desamma.

Vid specialtruppslagen skulle även ett ökat antal icke vapenföra,
på sätt förut framhållits, vara ägnat att göra bristen på fast anställt manskap
mindre kännbar. För att erhålla ökad tillgång på dylika värnpliktiga
föreslå de sakkunniga, alt erforderligt antal tillhörande äldre årsklasser
inkallas, en åtgärd, som så mycket mer bör kunna ske, som dessa värnpliktiga
undgått inkallelse enligt § 28 värnpliktslagen. Antalet inkallade
och deras tjänstgöringstid böra inom de gränser, som för här omförmälda
ändamål erforderliga lagbestämmelser angiva, bestämmas efter av vederbörande
truppslagsinspektörer avgivna förslag.

Dessa ovan föreslagna åtgärder till förbättrande av tillgången på instruktörer
och tillräckligt utbildad manskapspersonal i övrigt eller till
minskande på annat sätt av med den nuvarande bristen på fast anställt
manskap förenade svårigheter under nästkommande utbildningsår torde
emellertid på grund av arten av de orsaker, som enligt vad de sakkunniga
i sitt betänkande anfört, motverka det frivilliga tjänsteåtagandet, icke
enbart bliva tillfyllest för behovets säkerställande. På den grund bliver
det, i betraktande av ställningens ohållbara läge, oavvisligen nödvändigt
att även genom lagbestämmelser redan nu skapa garanti för en betryggande
tillgång på instruktörer m. m. Detta kan åstadkommas genom kvarhållande
i förlängd tjänstgöring av erforderligt antal värnpliktiga utav den
nu i första tjänstgöring varande årsklassen så länge under innevarande och
nästkommande år, som för tillgodoseendet av det oundgängligen erforderliga
behovet av instruktörer och utbildad manskapspersonal i övrigt bliver
nödvändigt.

Den sålunda ifrågasatta uttagningen skulle emellertid icke avse underbefälsutbildning
av den omfattning, som de sakkunniga uti sitt betänkande
föreslagit beträffande underbefälseleverna, utan endast utgöra en tillfällig
åtgärd i ändamål att avhjälpa instruktörs- och personalbristen i övrigt under
nästkommande utbildningsår. Den förlängda tjänstgöringen behöver därför,
av orsaker som nedan närmare angivas, endast omfatta en del av nästkommande
utbildningsår. På grund härav bliver det emellertid endast vid infanteriet
möjligt att på något betydelsefullare sätt tillgodogöra sig de sålunda
uttagna för den egentliga instruktörstjänsten. Vid detta truppslag kan
man nämligen göra uttagningen bland kategorien »underbefäl och fack -

män». Om dessa uttagna vid soldatutbildningens slut ingå i vicekorpralsutbildningen
i stället för den utbildning, som för dylika värnpliktiga
anordnas, böra de vid utbildningsårets början 1917 äga samma förutsättningar
att tjänstgöra som biträdande instruktörer som det fast anställda
manskap, vilket då genomgått vicekorpralsutbildning. Behovet av dessa
värnpliktiga instruktörer, som sålunda icke äro avsedda att utbildas till
korpraler, gör sig huvudsakligast gällande intill tidpunkten, då genom
de värnpliktiga studenternas befälstjänstgöring vid truppförbanden eu ökad
befälstillgång inträder d. v. s. intill 4. utbildningsperiodens början eller
omkring den 1. maj. Intill sagda tidpunkt bör följaktligen kvarhållandet
äga rum.

Vid I. 1, I 2 och I. 27 bliver emellertid nödvändigt att förutom för
instruktörsbehovets tillgodoseende jämväl uttaga personal för det särskilda
ändamål, som vid dessa truppförband föreligger (se »Betänkandet» sid. 3).
Därest emellertid de sakkunnigas förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen
m. in. vinner godkännande, och sålunda uttagning av underbefälselever
till erforderligt antal kommer att äga rum under år 1918,
behöver ej heller förstnämnda personal kvarhållas längre än till ovan angiven
tidpunkt, enär tillräckligt antal utbildad personal i dylikt fall kommer
att förefinnas under vapenövningsuppehållen 1918 (jmfr »Betänkandet» sid. 23).

Beträffande specialtruppslagen med undantag av trängen och intendenturtrupperna,
vilka sistnämnda truppslag här nedan särskilt behandlas,
så torde den föreslagna uttagningen hava mindre betydelse för instruktörstjänsten,
men däremot för viss annan befälstjänstgöring och för sådan
särskild tjänst (hästvård, stalltjänst m. m.) som vid dessa truppslag förekommer
(se »Betänkandet» sid. 3). Soldatutbildningen pågår nämligen under
hela det första tjänsteåret, och en utbrytning härifrån av värnpliktiga till särskild
anordnad underbefälsutbildning före soldatutbildningens slut vore icke
lämplig, enär sistnämnda utbildning för dessa härigenom bleve ofullständig.
De till förlängd tjänstgöring uttagna värnpliktiga blevo därför visserligen
icke användbara som instruktörer, men kunde dock, såsom ovan framhållits,
tagas i anspråk för viss annan befälstjänstgöring nämligen såsom
väbel-, foder-, köks- m. fl. korpraler (konstaplar) ävensom för vissa tjänster
vid expeditioner m. m. Därigenom skulle för användning till instruktörstjänst
frigöras en del av det fast anställda underbefälet, som eljest härför
måste tagas i anspråk. Även vid dessa truppslag behöver kvarhållandet icke
ske längre än intill tidpunkten för studenternas första befälstjänstgöring
vid truppförbanden, enär då befälstillgången ökas och därjämte, under
förutsättning att erforderlig uttagning av underbefälselever ägt rum 1918,
tillgång på nöjaktigt utbildad personal då bör förefinnas vid truppförban -

den. Denna tidpunkt inträder emellertid något senare än vid infanteriet
nämligen — enligt för närvarande gällande bestämmelser — omkring den
1. juni vid kavalleriet och artilleriet och omkring den 1. juli vid ingenjörtrupperna.
För att icke kvarhållandet i tjänst av de värnpliktiga vid sistnämnda
truppslag skall bliva avsevärt längre än vid övriga här nämnda
båda specialtruppslag, torde vid ingenjörtrupperna en tillfällig omläggningav
de vapenföra studenternas utbildning i sådan riktning vara önskvärd,
att under nästkommande år deras tjänstgöring såsom underbefäl vid vederbörliga
truppförband kan taga sin början omkring den 1. juni.

Vid tränqen liksom vid infanteriet i allmänhet är det huvudsakligast
för instruktörstjänst som uttagning bliver erforderlig, men sannolikt endast
behövlig vid vissa trängkårer, enär rekryteringsförhållandena vid detta
truppslag äro jämförelsevis goda.

Utbildningsförhållandena äro emellertid vid trängen olika mot vid
övriga truppslag, beroende på dels, att tiden för första värnpliktstjänstgöringen
är väsentligt kortare, och dels därpå, att densamma försiggår på
olika tider för olika kategorier. De, som uttagits till egentlig sjukvårdstjänst,
inrycka på hösten och utrycka på våren och de, vilka uttagits till
egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst, på motsatt sätt (innevarande utbildningsår
för de förstnämnda inryckning den 31. oktober 1916 och utryckning
den 30. april 1917 och för de sistnämnda inryckning den 11.
april 19l7 och utryckning den 9. septembersamma år). Från den förstnämnda
kategorien kan någon uttagning icke ifrågakomma, enär densamma vid
tidpunkten, då denna kan tänkas kunna ske, redan utryckt från sin första
tjänstgöring. Den utbildning, som denna personal undergått, gör den också
mindre lämpad för det ändamål, varom här är fråga. Uttagningen måste
därför göras från den värnpliktskontingent, som inrycker i april, och från
vilken även uttagning av underbefäl och fackmän enligt nu gällande bestämmelser
äger rum. Dessa sistnämndas första tjänstgöring omfattar, vad
innevarande utbildningsår beträffar, tiden från den 11. april 1917 till och
med den 21. mars 1918. Om av dessa erforderligt antal därefter kvarhållas
för tjänstgöring som instruktörer intill början av repetitionsövningarna
1918, kan vid de truppförband, där dylikt kvarhållande bliver nödvändigt,
instruktörsbristen härigenom bliva mindre kännbar.

Vad intendenturtrupperna angår, synas några särskilda åtgärder icke
.bliva erforderliga, enär underbefälet vid dessa rekryteras genom överflyttning
från andra truppslag och sålunda behovet härigenom är säkerställt.

Uttagningens beräknande och sättet härför bör bliva i överensstämmelse
med, vad de sakkunniga föreslagit rörande uttagningen av underbefälselever
(se »Betänkandet» sid. 29). Uppgifter till lantförsvarsdepartementet

(se »Betänkandet» sid. 35) böra insändas den 15. instundande maj och uttagningen
göras av vederbörande inskrivingsrevisioner, vilka för detta ändamål
sammanträda i påföljande juni månad.

Beträffande förmåner för de värnpliktiga under ovannämnda särskilda
tjänstgöring utöver den i värnpliktslagen § 27 föreskrivna föreslå de sakkunniga,
att till sådana värnpliktiga bör — förutom naturaförmåner jämlikt
§ 35 värnpliktslagen — utgå ersättning i penningar i likhet med för
värnpliktiga inkallade jämlikt § 28 samma lag.

Härav föranledda särskilda kostnader föreslås utgå av besparade
medel från anslaget till »Avlöning, rekrytering in. m.» under förutsättning,
att Riksdagens bifall till sådan förändrad användning av detta anslag kan
erhållas.

Förmåner
för värnpliktiga.

II. Förslag till lag angående utsträckt tjänstgöringsskyldighet
under åren 191? och 1918 för yissa hären tilldelade värnpliktiga.

§ L

Hären tilldelade vapenföra värnpliktiga tillhörande årsklassen 1916,
vilka vid fotfolket, rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna hösten 1916
och vid trängen våren 1917 påbörjat sin första tjänstgöring, äro, med
undantag för dem, som nämnas i värnpliktslagen § 27 under 1: B, C, D,
till det antal, som erfordras för täckande av nuvarande och under innevarande
år uppkommande vakanser bland de uti vederbörliga truppförbands
stater upptagna manskapsbeställningarna utom musikmanskap, skyldiga
att utöver den i värnpliktslagen § 27 stadgade tjänstgöringstiden, på
sätt Konungen närmare förordnar, fullgöra den tjänstgöring, som nedan
angives, nämligen:

a) vid fotfolket under tiden högst till och med den 4. maj 1918;

b) vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna under tiden högst
till och med den 4. juni 1918; och

c) vid trängen under tiden högst till början av repetitionsövningarna
vid vederbörligt truppförband 1918.

§ 2.

Inskrivningsrevision uttager, på förslag av vederbörande militärbefäl,
enligt de närmare föreskrifter, som Konungen meddelar, i § 1 omförmälda
värnpliktiga till i nämnda § angiven särskild tjänstgöring, varvid iakttages,
att vid lika lämplighet i första rummet uttagas de, vilka därtill anmält
sig, samt att härtill icke uttagas sådana värnpliktiga, som visa, att tjänstgöringens
fullgörande skulle bereda dem eller av deras arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Har på detta sätt större antal uttagits, än som vid början av instundande
utbildningsår jämlikt § 1 visar sig erforderligt, skall det överskjutande
antalet, på sätt Konungen närmare förordnar, hemförlovas.

§ 3-

Hären tilldelade icke vapenföra värnpliktiga av årsklasserna 1909,
1910, 1911, 1912, 1913, 1914 och 1915, som tilldelats rytteriet, artilleriet,
ingenjörtrupperna och trängen, äro, med undantag för dem, som nämnas
i värnpliktslagen § 27 under 2: B, C, D, skyldiga att under åren 1917
och 1918, på sätt Konungen närmare förordnar, tjänstgöra en var under
högst 60 dagar.

Om frikallelse från i denna § nämnd tjänstgöring förordnar Konungen.

§ 4.

Under tjänstgöring, som genom denna lag anbefalles, ävensom under
marsch eller annan färd till och från övningsort i samband med denna
tjänstgöring, åtnjuter värnpliktig förutom i värnpliktslagen § 35 om förmälda
förmåner ytterligare ersättning i penningar enligt särskilda bestämmelser.

Under tjänstgöringen utgår familjeunderstöd enligt gällande bestämmelser
om sådant understöd vid värnpliktstjänstgöring i fredstid.

§ 5.

Genom fullgörande av i denna lag omförmäld tjänstgöring sker icke
ändring av den värnpliktige eljest åliggande tjänstgöringsskyldighet.

§ 6.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter dess utfärdande.