IDE AF DEN LÄGRE LÅNDTBRU (Statens offentliga utredningar 1910:7)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

IDE AF DEN LÄGRE LÅNDTBRU

AFGIFVET

DEN FÖR ÄNDAMÅLET AF KUNGL. MAJ:T DEN 14
JUNI 1907 TILLSATTA KOMMITTÉ.

DEL I.

KOMMITTÉNS FÖRSLAG

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHALL,

Sid

Underdånig missiv skrifvelse........................VII

Betänkande.

Historik.

Danmark................................ 3

Norge..................................10

Finland.................................16

Tyskland................................22

Sverige.................................27

Landtbruksskolorna........................... »

Landtmannaskolorna...........................38

Småbrukarundervisning ..........................49

A. Studieresor............................ »

B. Kortare undervisningskurser.....................53

C. Konsulent- och vandringslärarverksamhet................59

Landtbruksundervisning för kvinnor....................64

Privata landtbruksläroverk........................67

Kommitténs förslag. Allmän motivering.

Allmänna synpunkter...........................71

Småbrukarundervisning..........................74

Öfningsskolor i landthushållning........... »

Utredning i fråga om lämpligheten af inrättande utaf sådana skolor.......75

»Husmandsskolen» vid Kserehave......................76

Kommitténs förslag till småbrukarundervisningens ordnande...........77

I. Undervisningskurser i landthushållning................. »

Kurser för en större allmänhet................... »

Sid.

Kurser för särskilt antagna elever.................78.

Åtgärder för anskaffande af kurslärare................79.

Statsanslag för aflönande af jordbrukskonsulenter...........80.

Kvinnliga småbrukarkurser.....................81.

Husmoderkurser................•........82.

Statsbidrag vid anordnande af undervisningskurser i landthushållning ... »

II. Praktisk handledning i landtbruket för småbrukare...........83.

Vandringsrättare.........................84.

Statsbidrag vid anställande af vandringsrättare............85.

III. Studieresor för mindre jordbrukare...........• •...... »

Längre studieresor........................ *

Hembygdsresor......................... • 86.

Sammanförande af reseledare.................... »

Enhetlighet vid anordnande af studieresor. Statskonsulent för det mindre

jordbruket...........................

Studieresor för kvinnor...................... »

Statsbidrag vid anordnande af studieresor...............88.

Kommitténs hemställan om statsanslag för småbrukarundervisningens ordnande . . 89.

Landtmannaskolor............................90.

Landtmannaskolor af två typer: litt. A och litt. B. Inträdesfordringar. Undervisningens
omfattning.........................''91.

Sambandet mellan landtmannaskolan och folkhögskolan............93.

Särskild föreståndare för landtmannaskolan.................94.

Rektor vid förenad folkhög- och landtmannaskola...............95.

Förste lärare...... 96.

Lärarråd............................... s

Demonstrationsundervisning. Demonstrationsjordbruk.............97.

Praktisk utbildning för landtmannaskolans elever..... 98.

Resebidrag åt landtbrukselever......................99.

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever............ »

Utgiftsstat för landtmannaskola......................100.

Statsanslag. Villkor för utgående däraf..................101 •

Upplåtelse af kronoegendomar för landtmannaskolors förläggning........104.

Byggnadslån.............................. *

Understödjande af privata landtbruksläroverk................ *

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtmannaskolor.........105.

..............................................107-

Bebofvet af särskilda fackskolor för landsbygdens kvinnliga ungdom.......108.

Undervisningens omfattning. Inträdesfordringar...............109.

III

Sid

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever ............110.

Landthushållsskolas förläggning...................... »

Föreståndarinna och öfriga lärarlrrafter................... »

Sektor................................ 3,

Styrelse..................................

Utgiftsstat för landthushållsskola...................... »

Statsanslag. Villkor för dess utgående................... ,

Upplåtelse af kronoegendomar för landthushållsskolors förläggning. Byggnadslån . . 112.
Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtkuskållsskolor......... >

Landtbmksskolor.............................H3_

A. Landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige.............. »

Behofvet af arbetsförmän för det större jordbruket............ »

Formen för förmansutbildningen....................114.

Behof af landtbruksskolans reformering.................115.

Landtbruksskolornas två-åriga kurs...................117.

Den teoretiska undervisningen..................... »

Den praktiska undervisningen......... 118.

Landtbruksskolornas ett-åriga kurs................... »

Specialkurser............................119.

Normalstat för två-årig landtbruksskola.................120.

Inskränkning i landtbruksskolornas antal................123.

Statsanslag............................ . 124.

Byggnadslån............................ »

Landtbruksskolas förläggning ..................... >

De nuvarande landtbruksskolornas förläggning. Uppsägningstid.......125.

Landtbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp............... >

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever.......... >

Föreslagen annan anordning för förmansutbildningen........... »

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtbruksskolor i södra och mellersta
Sverige...........................127.

B. Landtbruksskolor i Norrland och Dalarna................ »

De norrländska landtbruksskolornas omorganisation år 1901........ »

Bibehållande af ett-årig praktisk-teoretisk kurs..............128.

Inrättande af teoretisk vinterkurs................... »

Praktisk elevutbildning........................ »

Elevantal.............................129.

Anordnande vid skolorna af korta kurser................ >

Ett-årig landtbruksskola äfven i Kopparbergs län............. »

Normalstat för ett-årig landtbruksskola.................130.

Sid.

Statsanslag.............................130.

Understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever..........131.

Kommitténs hemställan om statsunderstöd åt landtbruksskolor i Norrland och

Dalarna............................. »

Utbildande af ladugårds förmån......... 132.

Framställning i ämnet från hushållningssällskapens ombud . .......... »

Kommitténs förslag...........................133.

Kortare kurser i ladugårdsskötsel..................... »

Utbilandet af ladugårdsförmän....................... »

Den praktiska utbildningen ........................134.

Den teoretiska utbildningen........................135.

Inträdesfordringar............................136.

Reglemente.............................. »

Statsanslag............................... »

Inspektion................................137.

Nuvarande inspektion.......................... »

Anställande af särskilda skolinspektörer................... »

Inspektörernas antal och arfvode......................138.

Kommitténs hemställan.......................... »

Särskilda åtgärder från statens sida för underlättande af uppkomsten utaf anstalter
för den lägre landtbruksunder visning en................139.

Upplåtelse af kronoegendom för landtmannaskolas eller landthushållsskolas förläggning »

Inrättande af en lånefond........................140.

Lån för anordnande af landtmannaskola eller landthushållsskola.........141.

Lån för inrättande af landtbruksskola................... »

Lånefondens storlek........................... s

Lånevillkor.............................. J

Kommitténs hemställan..........................142.

Statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade för begagnande af den lägre

landtbruksundervisningen........................143.

Begreppen obemedlad och mindre bemedlad.................144.

Elevunderstöd vid skolor af de föreslagna olika formerna........... »

Understöd åt deltagare i fasta undervisningskurser..............145.

Pröfning af ansökningar om understöd...................146.

Villkor för understöds utgående...................... s

Betydelsen af de föreslagna understöden ..................147.

För understöden erforderligt statsanslag................... »

Sättet för understödens utdelande vid skolor och kurser af olika former..... »

Kommitténs hemställan..........................150.

Utbildning af lärarkrafter för de lägre l^indtöruks undervisning sans tal t erna

A. Utbildande af landtbrukslärare och konsulenter..........

Behof af större jordbrukspraktik...............

Behof af större pedagogiska insikter och undervisningsvana.........

B. Utbildande af lärarinnor...............

Lärarinnekurs i huslig ekonomi...............

Behofvet af lärarinnor i landthushållsämnen.............

Rimforsaskolan..............

Resestipendier för lärarinnor..............

Kommitténs hemställan.............

Landtbruksundervisningens förberedande..........

I folkskolan................

Kommitténs framställning i ämnet till Seminariekommittén...........

I folkhögskolan............

Kommunala aftonskolekurser i landthushållning.............

Sid.

151.

152.

153.

154.

155.

156.

157.

158.

159.

Författnings förslag. Specialmotiv.

Förteckning å kommitténs förslag till reglementen m. m............

Förslag till ändrad lydelse i vissa delar af förnyade nådiga reglementet för med
statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket den 2
oktober 1008 .................

Förslag till ändrad lydelse i vissa delar af nådiga kungörelsen angående statsanslag
till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket den 2 oktober
1908 ............................

Förslag till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade landtmanna skolor.

..............

Specialmotiv.................

Förslag till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade landthushålls skolor

.................

Specialmotiv.................

Förslag till reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna i

södra och mellersta Sverige.............

Specialmotiv................

Förslag till reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna i

Norrland och Dalarna............

Specialmotiv..................

Förslag till reglemente jör med statsmedel understödd undervisning för utbildande
af ladugårdsförmän ...............

161.

162.

166.

167.

180.

187.

194.

196.

208.

216.

227.

229.

Förslag till allmänna villkor och bestämmelser för statslån ur en fond för anordnande
af undervisningslokaler, elevlostäder, ekonomihus samt demonstrationsjordbruk
vid med statsmedel understödda anstalter för den lägre landtbruksundervisningen.
...........................

Reservationer

af herrar Hellström och Peterson angående utbildningen af arbetsförmän vid det

g större jordbruket...........................

af'' herr Rydberg i anledning af hvad kommittén anfört i fråga om anordnande af
kommunala aftonskolekurser i landthushållning............• •

Bilagor se Del II.

Till KONUNGEN.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 22 maj 1907 begärt utredning
om och i hvad mån särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande
af öfningsskolor i landthushållning å härför lämpliga mindre gårdar

1607/08 Landtbrulcsundervisningslcom. bet. jj

Vill

i syfte att bereda mindre jordbrukare, gifta och ogifta, män och kvinnor,
tillfälle till icke blott teoretisk undervisning utan äfven praktisk handledning
i landtbruket och dess binäringar under en eller flera månader medelst
förevisningar, beräkningar och planmässigt deltagande i sådana arbeten,
som för småbrukets ekonomiska resultat vore af särskild betydelse,
uppdrog Eders Kungl. Majt. under den 14 Juni 1907 åt en kommitté,
bestående af undertecknade M. von Feilitzen, ordförande, Paul Hellström,
Nils Hansson, Carl Rydberg och Carl M. Peterson i Ugglehult, att utarbeta
förslag till ett ändamålsenligt anordnande af den lägre landtbruksundervisningen
jämte hvad därmed ägde sammanhang.

Med anledning af lydelsen utaf den Riksdagens ofvanberörda skrifvelse,
som föranledde Eders Kungl. Maj:t att tillsätta denna kommitté, hai
kommittén uppfattat det densamma gifna uppdraget såsom omfattande allenast
den lägre allmänna landtbruksundervisningen, hvarför kommittén i det
betänkande och förslag ifråga om ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen,
som kommittén härmed får i underdånighet till Eders Kungl.
Maj:t aflämna, icke berört undervisningen i landtbrukets binäringar. Då
kommittén tillsattes var för öfrigt frågan om ordnande af undervisningen
i en så betydande binäring som trädgårdsskötseln redan under utredning
hos vederbörande myndigheter.

För att erhålla för kommitténs arbeten nödig kännedom om såväl nu
bestående förhållanden ifråga om den lägre landtbruksundervisningen inom
riket som ock de behof och önskemal, som beträffande denna undervis
ning förefunnes inom skilda delar af landet, vidtog kommittén under sina
första sammanträden i Juli månad 1907 åtgärder för vinnande af upplysningar
i berörda hänseenden genom att utsända frågeformulär i ämnet till
styrelserna för rikets landtbruksinstitut, till hushållningssällskapens förvaltningsutskott
samt till styrelserna för de med statsmedel understödda landtmannaskolorna
inom riket. Redogörelse öfver innehållet af de till kommittén
inkomna svaren på dessa frågor är bifogad detta betänkande såsom bilaga 1.

Härjämte har kommittén lämnat jämväl föreståndarne för de mest
kända enskilda undervisningsanstalterna på den lägre landtbruksundervis -

ningens område inom vårt land tillfälle att yttra sig i det ämne, som utgjord
t föremål för kommitténs verksamhet.

Vid sitt arbete fann kommittén önskvärdt att genom utsändande af
sakkunniga personer till Danmark, Tyskland och möjligen Österrike-Ungern
inhämta upplysningar i de frågor, soin utgjorde föremål för kommitténs
uppdrag, och hafva på anmodan af kommittén, jämlikt densamma den 10
augusti 1907 gifvet nådigt bemyndigande, undertecknad Hansson i berörda
syfte i augusti 1907 företagit en resa i Danmark samt föreståndaren för Kronobergs
läns landtbruksskola å Stensjöholm Sven Alexander Muller för
enahanda ändamål i september samma år besökt Tyskland och Österrike.
De beiättelser, som till kommittén afgifvits öfver dessa resor, hafva bifogats
betänkandet såsom bilagor 2 och 3.

Åt föreståndaren för »Lagmannen Tage Ludvig Sylvans landtbruksinstitut
Bollerup» Viktor Jonson, som under år 1907 på offentligt uppdrag
en längre tid vistades i Nordamerikas förenta stater och Kanada, uppdrog
kommitténs ordföi ande att taga närmare kännedom om den lägre landtbruksundervisningen
i dessa länder samt härom afgifva berättelse till kommittén;
och finnes den med anledning häraf inkomna berättelsen bifogad
betänkandet som bilaga 4.

Jämligt nådigt bemyndigande den 6 December 1907 företog kommittén
under januari månad innevarande år en resa till Danmark för att vid
några af detta lands mest framstående landtbruksläroverk taga del af
huru den lägre landtbruksundervisningen vore i praktiken anordnad därstädes.
Under denna resa besöktes Lyngby Landboskole, Kserehave Landhusholdningsskole
samt Sorö Lasrarindeskole for Husholdning, alla på Själland,
Dalum Landbrugsskole på Fyen samt Ladelund Landbrugsskole och Askov
folkehojskole i Jylland. Efter återkomsten till Sverige besökte kommittén
undei samma resa landtmannaskolan vid Hvilan i Malmöhus län samt
landtbruksskolan å Bjårka Säby i Östergötlands län äfvensom den vid
Rimforsa i sistnämnda län upprättade Fredrika-Bremerförbundets landthushållningsskola
för utbildande af lärarinnor.

Under viss del af kommitténs arbete har kommittén med nådigt till -

stånd haft biträde af föreståndaren för Kopparbergs läns landtbruksskola
Bengt Samuel Torssell och föreståndaren för Västernorrlands läns landtbruksskola
Ernst Axel Fresk.

Kommittén har från Eders Kungl. Maj it mottagit följande remisser.

1) den 20 Juni 1907 å Fredrika-Bremerförbundets anhållan om stats anslag

för anordnande och uppehållande af en skola för utbildande
af lärarinnor i landthushållning;

2) den 3 september 1907 å Jönköpings läns hushållningssällskaps fram ställning

ifråga om inrättande af en småbrukarskola; samt

3) den 4 december 1907 å Hushållningssällskapens ombuds hemställan

om utredning ifråga om ordnandet af utbildning för ladugårdsförmän.
Med anledning af förstnämnda nådiga remiss afgaf kommittén underdånigt
utlåtande den 31 Juli 1907. De två senare remisserna torde få
anses besvarade genom kommitténs underdåniga betänkande.

Vid kommitténs betänkande äro fogade reservationer
dels af undertecknade Hellström och Peterson angående utbildningen
af arbetsförmän vid det större jordbruket; samt

dels af undertecknad Rydberg beträffande kommitténs anförande i
i fråo-a om anordnande af kommunala aftonskolekurser i landthushållning.

Stockholm den 12 December 1908.

Underdånigst

M. VON FEILITZEN.

NILS HANSSON.
CARL M. PETERSON.

PAUL HELLSTRÖM.
CARL RYDBERG.

Hjalmar Almgren.

HISTORIK

1607/08. LandtbrulcsundervisningsJcom. bet.

Historik

Uti det betänkande, som under år 1884 afgafs utaf den af Kung!. Maj:t den
20 oktober 1882 tillsatta s. k. landtbruksläroverkshommittén, är redogörelse lämnad
för landtbruksundervisningens utveckling och dåvarande tillstånd i olika länder,
hvilken redogörelse innefattar upplysningar jämväl om sättet huru den lägre landtbruksundervisningen
blifvit ordnad. I anslutning till denna redogörelse har landtbruksundervisningskommittén
ansett sig böra här framlägga en kortfattad öfversikt
af den lägre landtbruksundervisningens fortsatta utveckling inom våra grannländer,
hvarefter kommittén öfvergår till att redogöra för utvecklingen af den
lägre allmänna landtbruksundervisningen i vårt land.

Danmark.

I närvarande stund äro Danmarks 16 »landbrugsskoler» alla teoretiska med
undantag af landtbruksskolan Naesgaard på halster, som existerar på grund af ett
testamentarisk! förordnande och ett och ett hälft århundrade fungerat såsom en tvåårig
praktisk-teoretisk skola, men numera ombildats till l1/2-årig skola med två
teoretiska vinterkurser medan den mellanliggande sommaren ägnas åt praktiska arbeten
på skolegendomen.

Alla Danmarks lägre landtbruksundervisningsanstalter äro af privat natur, de åtnjuta
i allmänhet jämförelsevis litet direkt understöd af staten och äro relativt fria
och själfständiga ej endast med hänsyn till den ekonomiska verksamheten utan äfven i
afseende å den egentliga, -inre organisationen. Något slags gemensamt schema eller
reglemente finnes icke. Enhvar, som grundlägger en skola, uppgör sitt eget program.
Om han söker statsunderstöd, bör programmet visserligen framläggas till granskning,

Teoretiska

landtbruks skolor.

men .godkännes oftast sådant det är. Såväl lokala förhållanden som personligt
initiativ och nya idéer komma sålunda lätt till sin rätt.

Skolorna begynna i början af november, och flertalet kurser fortgå för närvarande
6 månader, således till slutet af april. I ett par skolor omfattar kursen 5 månader
och afslutas i slutet af mars, i 5 skolor afhållas förutom 6 månaders-kursen en längre
och vidlyftigare kurs om 9 månader, hvilken afslutas i slutet af juli (Lyngby, Tune,
Höng, Mailing, Ödum). Antalet undervisningstimmar uppgår vid 5 månaders-kursen
till 800—900 timmar, vid 6 månaders-kursen till 1,000—1,100 timmar och vid 9 månaders-kursen
till 1,200—1,500 timmar. Timantalet per dag är stort, nämligen 7—9
timmar, häri inberäknadt gymnastiken, hvari undervisas i alla skolor nästan hvarje
dag. Förutom egentliga fackämnen upptager programmet städse ett antal allmänt
bildande ämnen, såsom historia, särskildt landtbrukets historia, samhällslära och
modersmålet. Stor vikt fästes vid lärarens föredrag, mindre vid förhör och repetitioner.
Egentlig slutexamen afhålles icke, och i allmänhet gifves icke heller efter
afslutad vinterkurs betyg med vitsord i särskilda ämnen. Flere skolor äro mycket
väl utrustade med undervisningsmateriell, samlingar, försöksfält och laboratorier.
I samband med skolan drifver föreståndaren ett litet eller på sin höjd medelstort
jordbruk, vid hvilket likväl eleverna icke deltaga i arbetet, utan utgör hela
landthushållningen såsom sådan en åskådningshushållning och begagnas såsom
undervisningsmateriell på samma gång dess produkter tagas i anspråk för det stora
skolhushållets behof. Den odlade arealen uppgår vanligen till 10—40 hektar. Elevantalet
varierar mycket i olika skolor och beror framför allt på skolans anseende,
på lärarnes duglighet och inrättningarnas goda beskaffenhet. Medan i de minsta
skolorna finnas blott 10—20 elever, kan elevantalet i de mest besökta stiga ända
till 150 (Datum, Ladelund). Mycket ofta finnas 50—80 elever (Lyngby, Tune,
Höng). Alla skolorna äro internat, och såväl bostäderna som själfva skolan äro
oftast föreståndarens privata egendom. Eleverna äro i föreståndarens kost och
denne intager i regel måltiderna gemensamt med eleverna. I detta liksom i andra
förhållanden råder uti ifrågavarande skolor samma anda och seder som i folkhögskolorna,
ur hvilkas andliga jordmån de nutida lägre undervisningsanstalterna på landtbrukets
område i Danmark i själfva verket uppvuxit. Omkring hälften af eleverna
har också tidigare besökt folkhögskola. För undervisning och kost betala eleverna
för närvarande omkring 240 kr. för en 6 månaders-kurs eller i medeltal omkr. 40 kr.
per månad. Oftast erlägges afgiften på så sätt, att för de tre första månaderna betalas
50, för den fjärde 40, för den femte 30 samt för den sjätte 20 kr. Därutöfver erlägges

för bostad, värme och lyse 10—40 kr., och varierar priset allteftersom rummet är enskildt
eller bebos af tvä'' eller flera kamrater. I och för sjukvård hafva vid några skolor
under senaste tid bildats sjukkassor, till hvilka eleverna lämna bidrag antingen hvarje
månad (t. ex. 50 öre) eller en gång för alla (t. ex. 2 kr.). Vanligen finnas 3—4
ordinarie lärare, af hvilka enhvar är specialist inom sitt område. Vid de större skolorna
kunna finnas 5—6 ordinarie lärare. Med undantag af föreståndaren kunna lärarna,
en eller flera, handhafva skötseln af en egen liten lägenhet eller mindre hemman
i närheten af skolan, eller förestå de en försöksinrättning eller leda en specialkurs
(t. ex. inom mejeri- eller kreaturshushållning), och i undantagsfall fungerar någon
lärare under sommaren såsom instruktör. I hållandet af föreläsningar och kortare
kurser deltaga lärarna i stor utsträckning. Naturligtvis äro lärartjänsterna af helt
och hållet privat natur. Lärarna hafva tillsammans med folkhögskolornas lärarkår
bildat en förening, som har sin egen understödsfond eller pensionsinrättning, till
hvilken staten årligen inbetalar en lika stor summa som lärarna gemensamt, likväl
icke öfver 10,000 kronor.

Angående det statsunderstöd, hvaraf landtbruksskolorna (likasom äfven folk- Statsunderhögskolorna)
kunna komma i åtnjutande, hafva utfärdats stadganden senast i lagenSt°v^/hsam-^
af den 23 maj 1902. För att kunna erhålla statsunderstöd måste skolan med tillhjälp
af privata medel hafva arbetat tvenne år, och bör den då hafva besökts af minst 10
helårselever per år (2 elever vid en 6 månaders-kurs räknas som 1 helårselev). Vid beräkningen
af årselevernas antal får ej medtagas någon elev, som ej uppnått 16 års
ålder. Då statsbidrag sökes, skall skolans program framläggas i och för godkännande.

Såsom grundunderstöd utbetalas 500 kr. per år och skola. Härtill kommer efter
ansökning och i förhållande till skolans utgifter under föregående år understöd för
aflöningar åt lärarna, för undervisningsmateriell samt för underhåll af lokaler och
amortering af anläggningskapitalet (sistnämnda understöd beräknas efter 6 % af
skolbyggnadernas värde). Detta understöd får likväl icke lyftas utan särskild hemställan
om det öfverstiger 3,000 kr., och för alla skolor tillsammans, folkhögskolorna
inberäknade, får årligen icke användas mera än 140,000 kr. utan särskild bevillning.

Om under tre på hvarandra följande år antalet elever understiger 6 helårselever (sålunda
12 elever på 6 månaders-kurs), indrages statsunderstödet.

Härtill kommer statsunderstöd i annan form, nämligen elevstipendier eller Statsunderstudieunderstöd,
hvilka, då skolorna såsom nämnts äro internat och friplatser icke fin- medlade
nas, komma samtidigt såväl eleverna som genom dem äfven skolan till godo. Sådana eleverunderstöd
kunna sökas hos »Amtskoleraaden» redan innan sökanden vunnit inträde

iHusmandsskoler.
»

vid viss skola, ocli bör pröfningen försiggå så tidigt, att sökandena kunna få underrättelse
om tilldeladt understöd för bevistande af vinterkurs före den 25 juli och för bevistande
af sommarkurs före den 25 januari. För erhållande af studieunderstöd erfordras,
att obemedlad, som ämnar besöka landtbruksskola, fyllt 22 år eller medelst
betyg från realskola, folkhögskola eller på annat sätt visar sig äga nödig mogenhet
för åtnjutande af faekundervisning (undantag göres för småbrukarskolas elever).
Det belopp, som användes till studieunderstöd, får likväl icke utan särskild bevillning
stiga öfver 250,000 kr. om året (folkhögskolornas elever häri inbegripna). Under
finansåret 1906—07 disponerades för ändamålet 252,200 kronor. Understöden, som
utgå med 25—30 kronor per månad och utbetalas månadsvis, kunna vid hvarje skola
tilldelas intill hälften af skolans elevantal under sistförflutna läsår. Under läsåret
1907—08 utbetalades dylika understöd åt 261 manliga landbrugsskoleelever med i
medeltal kr. 128,19 för kurs samt åt 83 kvinnliga elever med i genomsnitt kr. 118,52
per kurs. Sammanlagda elevantalet vid samtliga »landbrugsskoler» under sistnämnda
läsår uppgick till 1,107 män och 129 kvinnor.

Särskildt bör omtalas den i Danmark nyaste formen för anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen, nämligen »husmandsskolerne» (småbrukarskolor), hvilka
i viss mån intaga en särställning i jämförelse med andra skolor. I den nyssnämnda
lagen af år 1902 (§ 4) stadgas, att af statsmedel beviljas ett lån om 60,000 kr.
åt hvardera af två nya »landbrugsskoler», hvilkas undervisning skulle särskildt inriktas
på »husmandsbruget» (småbruket) och landtbrukets binäringar och af hvilka
den ena skulle förläggas till öarna, den andra till Jylland. Såsom villkor för lånet
är stadgadt, att på annat sätt skall hopbringas en penningsumma, som utgör åtminstone
en fjärdedel af lånebeloppet. På lånet betalas ränta och amortering med sammanlagdt
23/4 % per halfår (4V2 %, däraf 3a/2 % ränta, per år) med rätt att uppskjuta
amorteringen under de fem första åren. På grund af detta stadgande grundlädes
den första småbrukarskolan, »Kaerehave landhusholdningsskole», i närheten
af staden liingsted på Själland, och påbörjade densamma sin verksamhet hösten
1903. Med hänsyn till byggnader är denna skola för närvarande den måhända
mest storartade i Danmark. Den nya idén och intresset att göra något för småbrukets
bästa har fäst den allmänna uppmärksamheten vid företaget och äfven varit
anledning till att några förmögna personer ihågkoinmit skolan med donationer. I
afseende å program och metoder kan framhållas, att skolan utgör en mellanform
mellan folkhögskolor och fackskolor, ehuruväl hufvudvikten lägges på fackundervis -

ningen. Flertalet elever äro barn till småbrukare, men bland eleverna finnas äfven
många söner ocli döttrar till vanliga bönder. I skolan pågå jämsides med hvarandra
6 månaders-kurser för män och lika långa kurser för kvinnor. Därförutom finnas
längre (5—6 månaders) sommarkurser för såväl män som kvinnor (praktiskt-teoretiska).
Vidare hafva för i småbruk deltagande män och kvinnor under olika årstider
anordnats 11 dagars- och under endast sommaren pågående 6 dagars-kurser,
hvilka börja den första och tredje tisdagen i hvarje månad. Under skolans fyra
första verksamhetsår hafva de längre kurserna besökts af sammanlagdt 355 män och
345 kvinnor, de kortare åter af 1,917 personer, däribland 863 kvinnor, samtliga kurser
således af tillhopa 2,617 personer på 4 år. Till skolan hör en liten åkerareal,
som är fördelad på 4 olika småbruk, hvilka skötas af föreståndaren och några
lärare. Dessutom finnas förevisnings fält och vidsträckta försöksträdgårdar. Förutom
att vanlig kreatursskötsel bedrifves vid skolan, har här förlagts ett svinafvelscentrum
(för danskt landtsvin) och afvelscentra för höns och kaniner, hvarjämte
på stället idkas omfattande biskötsel. Dessa binäringar demonstreras speciellt
vid de kortare kurserna. — Småbrukar skolan för Jylland är anlagd vid Borris i västra
Jylland och öppnades hösten 1907.

Dessa skolor åtnjuta enahanda årliga statsbidrag som öfriga »landbrugsskoler»
redan från deras första verksamhetsår och tillerkännas obemedlade elever vid dessa
skolor, intill hälften af hela elevantalet, studieunderstöd af allmänna medel utan afseende
å ålder och förkunskaper.

Särskiljande af teoretisk undervisning och praktisk öfning förutsätter natur- Lärlings .

.... -in väsendet.

ligtvis särskilda åtgärder för bibringande af färdigheter äfven i sistnämnda afseende.

»Det Kongl. danske Landhusholdningsselskab» har sedan år 1820 upprätthållit och
ledt en ordnad lärlingsinstitution, hvilken under tidernas lopp haft stor betydelse.
Lärlingskurs en varar i tre år, hvarunder lärlingen arbetar hvarje år på olika af sällskapet
såsom praktikantgårdar godkända egendomar på öarna och i Jylland. Under
senare åren har lärlingarnas antal nedgått till några få hvarje år, då institutionen
visat sig alltför tungrodd. I stället hafva »landbrugsskolernes» föreståndare sökt
anordna praktisk elevtjänstgöring'' hvar och en för sin skolas elever på därför lämpliga
gårdar, och under de sista åren hafva de föreningar, som bildats af skolornas förra
elever (t. ex. vid Dalum, Tune), på sitt program upptagit förmedling af lärlingsställen
åt dem, som sådant önska.

Folkhögskolans indirekta betydelse för det danska landtbruket, som tagit sig Landtbruks undewxs uttryck

i ungdomens andliga vakenhet och utveckling, är allmänt erkänd. Kändt ning i folkhögskolorna.

Kortare

landtbruks kurser.

är äfven, såsom redan i det föregående antydts, att folkhögskolorna i betydande grad
inverkat på landtbruksundervisningens allmänna riktning och metoder. Såsom grundregel
vidhålles emellertid allt fortfarande, att folkhögskolorna böra förblifva trogna
sina principer såsom allmänt bildande inrättningar och icke böra utgöra blandade
fackskolor för den ena eller den andra näringsgrenen. Af Danmarks omkr. 80 folkhögskolor
har likväl mer än en tredjedel i någon mån på sitt program upptagit
äfven landtbruksundervisning. Åt denna ägnas därvid 3 å 4, högst 5 timmar i veckan,
och fackämnena afhandlas oftast på samma sätt som öfriga till folkhögskolans program
hörande ämnen samt få sålunda tjäna läroanstaltens egentliga ändamål. Detta
förfaringssätt försvaras därmed, att folkhögskolorna ofta besökas af föga bemedlade
personer, som icke äro i tillfälle att offra mera än en vinter på sin utbildning.
Dem beredes sålunda en stor lättnad, då de blifva i tillfälle att i jämbredd med allmänt
bildande undervisning åtnjuta undervisning äfven i grunderna för deras blifvande
verksamhet, om än i mindre omfattning. Endast få folkhögskolor hafva en
särskild landtbruksafdelning och dessa hafva icke vunnit någon synnerlig uppmärksamhet
eller erkännande.. Ett större antal har skilda afdelningar för handtverksarbete.
Dessa afdelningar, såväl landthushållnings- som handtverksafdelningarna,
hafva uppstått delvis med samma syftemål, som legat till grund för landtbruksundervisningens
upptagande i mindre utsträckning på folkhögskolornas program.
Delvis hafva de äfven till ändamål att draga elever till skolan från olika
områden, ty täflan om elever är otvifvelaktigt för handen.

Den ungdomsskara, som årligen besöker folkhögskolorna, torde man för närvarande
kunna uppskatta till omkring 7,000 personer, män och kvinnor. Antalet
elever i landtbruksskolorna stiger åter till omkring 1,200 om året.

Afhållandet af kortare landtbrukskurser har i Danmark blifvit mycket vanligt.
En del sådana kurser har redan omnämnts i samband med frågan om småbrukarskolorna.
Numera hafva statsmedel disponerats särskildt för anordnandet af sådana
kurser och för understöd åt deltagarna. Årliga anslaget för detta ändamål uppgår
till 54,000 kronor, som användas och fördelas på följande sätt:

1) åt behöfvande elever, hvilka efter att hafva genomgått landtbruksskolekurs
om 5—6 månader önska göra sig förtrogna med småbrukarhushållning eller landtbrukets
binäringar (höns-, kanin-, bi- och trädgårdsskötsel) hos praktiska landtbrukare.
Såsom läro- eller kursställen äro godkända ett antal framstående småbruk,
några folkhögskolor, hvilkas föreståndare på ett förtjänstfullt sätt idka ifrågavarande
hushållningsgrenar, samt slutligen trädgårdsskolor. Understöden, som sammanlagdt

uppgå till 4,000 kr., fördelas af landtbruksministeriet; understöden få kögst
utgöra 20 kronor i månaden under 6 månader ock utbetalas till vederbörande husbonde,
som för denna betalning är skyldig att gifva eleven kost och logi samt nödig
vägledning i det fack, som är i fråga;

2) åt obemedlade deltagare i de kortvariga (8—30 dagars) kurser i landtbrukets
binäringar, som hållas i för ändamålet godkända skolor. Understöden utgå numera
till ett sammanlagdt belopp af 40,000 kr.; samt

3) åt obemedlade deltagare i ambirlatoriska kurser, som på föranstaltande af
»fmlleslandboforeningerne» hållas öfverallt i landet. Härför äro anslagna sammanlagdt
10,000 kr. Såväl de i andra som tredje punkten nämnda anslagen fördelas hufvudsakligen
genom nämnda föreningar, och kurserna anordnas på olika sätt enligt regler,
som af landtbruksministeriet godkännas.

De danska »husholdningsskolerne», af hvilka under senaste tio åren uppstått
ett icke obetydligt antal, däraf ett par med statsbidrag, äro hufvudsakligen inrättade
för stadshushållens behof. Speciellt beräknade för kvinnor från landet äro endast
de kortare kurser för husmödrar, som vid flera af dessa skolor gifvas vid sidan af
den öfriga undervisningen. Landtbefolkningens behof af undervisning i huslig ekonomi
tillgodoses däremot genom »Landboforeningernes husholdningsaftensleoler», hvilka
nått en hastig och storartad anslutning. Under de sju första verksamhetsåren (1900
—1907) besöktes dessa kurser af tillhopa omkring 42,000 kvinnor af alla åldrar.
Bland deltagarna äro gaardmanshustrur och -döttrar i majoritet men äfven kusin
andshustrur, tjänsteflickor etc. deltaga i dessa kurser. Kurserna äro ambulerande
mellan 6 olika platser inom samma »landboforening»; och hållas på hvarje
plats två lektionstimmar i veckan under 18 veckor hvarje år. Kurserna äro beräknade
att fortgå två år inom hvarje föreningskrets. På hvarje plats skola minst 35 deltagare
anmäla sig. Undervisningen, som sker efter en af »landboforeningernes frnllesudvalg»
bestämd plan, hvilken lärarinnan är pliktig att följa, är hufvudsakligen
teoretisk med demonstration af tillredningen af någon maträtt samt föredrag i födoämneslära,
hälsovård, huslig ekonomi etc., äfvensom, vid särskilda kurser på höstarna,
i användning och bevarande af frukt och andra trädgårdsalster. Landboforeningen
bestrider omkostnaderna för kursen och uppbär af hvarje deltagare kr: 3: 25
under första och kr. 3: 50 under andra kursen. Till friplatser och obemedlade deltagare
utdelas af statsmedel bidrag från det anslag af 10,000 kronor, som i det föregående
omnämnts.

1607/o8. LandtbrulcsimdervisningsJcom. bet. 2

Kvinnlig

landtbruks undervis ning.

L andtbruksundervisningen
på
Island.

lll%-åriga

landbrugs skoler.

För alla dessa aftonskolekurser behöfves gifvetvis en stor mängd lärarinnor.
Dessa utbildas dels i en lärarinnekurs om 2 år och 2 månader vid »Fru Berg-Nielsens
fag skola for husholdning» i Köpenhamn, samarbetande med »L au d,b ohoj skola n»
därstädes, dels ock uti en 9 månaders kurs vid »Husholdningsseminariet Ankerhus»
vid Sorö på Sjaslland. Vid denna skola hålles äfven vanlig hushållskurs samt har
år 1907 öppnats en »Landhusholdningsskole» för kvinnor med praktisk undervisning
i jordbruk och boskapsskötsel.

En närmare redogörelse för de olika skolorna, såväl manliga som kvinnliga, på
den lägre landtbruksundervisningens område i Danmark, är lämnad i den reseberättelse,
som af kommitténs ledamot, agronomen Nils Hansson, afgifvits öfver en af
honom på uppdrag af kommittén under augusti 1907 företagen resa i Danmark för
studerande af nämnda undervisning (se Bilaga 2).

På Island finnas 4 »landbrugsskoler», där af tre med två-årig praktisk-teoretisk
kurs, som börjar i maj. Om sommaren hafva eleverna uteslutande praktiskt arbete
på skolegendomen, om vintern teoretisk undervisning med något arbete i ladugård och
smedja. Af dessa tre skolor är en privatskola med bidrag af Landskassen, de båda
öfriga amtsskolor med statsbidrag af omkring 2,500 kronor årligen. Skolorna mottaga
hvardera 10—12 elever. Den fjärde skolan, amtsskola med statsbidrag af 1,200
kronor och 100 kronor för hvarje elev, meddelar endast teoretisk undervisning och
mottager 30—40 elever årligen.

Norge.

Samtliga »Amtslandbrugsskoler», förut med praktisk-teoretisk undervisning,
hafva numera omorganiserats till F/2-åriga skolor (vinterskolor) med öfvervägande
teoretisk undervisning.

De l1/2-åriga landtbruksskolorna hafva uppstått till följd af att den teoretiska
undervisningen skattats allt högre, och torde man kunna säga, ätt i dessa skolor för
närvarande fästes mera afseende vid teoretisk än vid praktisk undervisning. Likaså
har man önskat förkorta skoltiden, hvarigenom det blifvit lättare för bondesöner att

besöka skolorna. Skolornas kurs tager vanligen sin början i oktober (den 1—15).
"Vid en del skolor bedrifvas under denna månad praktiska öfningar. Det första
vinterhalfåret begagnas hufvudsakligen till teoretisk undervisning och företages
praktiskt arbete vanligen blott ett par timmar om dagen. Sommaren användes till
arbete på skolegendomen, men arbetsdagens längd är begränsad, så att tid kan blifva
öfrig till läsning och nedskrifning af anteckningar. Den andra vintern ägnas helt
och hållet åt teoretisk undervisning, hvarvid alltså praktiskt arbete alls icke kommer
i fråga. Kursen afslutas vanligen i april med en offentlig examen, som afhålles i
närvaro af officiella granskningsmän eller censorer. Tentamina jämte skriftliga prof
hafva kommit i allmänt bruk. För den teoretiska undervisningen äro anslagna omkring
600—900 timmar per vinterperiod. Förutom föreståndaren finnas 2, i större
skolor t. o. m. 3—4 ordinarie lärare. Därjämte äro anställda extra lärare, bland
dem ofta distriktets jägmästare. Elevantalet är i allmänhet stort. Mycket ofta
finnas 30—50 elever, men i de bästa skolorna finnas, om parallellafdelningarna medräknas,
60—80 elever, i några under senaste tid t. o. m. öfver 100 (Sem, Akershus’
amf, föreståndare B. Holtsmark). »Kostbidirag» och stipendier utdelas rikligt,
flera tusental kronor per skola (t. ex. vid Masre i Nordre TrondhjeAs amt, där det
finnes parallellafdelningar, 10,000 kronor årligen; i andra 8,000, 5,000 o. s. v.); för
nu pågående läsår hafva landtbruksskolorna af statsmedel tilldelats sam man lagd t
61,532 kronor 50 öre i »kostbidrag» och ''32,715 kronor i elevstipendier. Stipendierna
utdelas till olika belopp, dels såsom hela stipendier om 20 kr. i månaden,
trefjärdedels stipendier om 15 kr. och halfva stipendier om 10 kr. i månaden.
Stipendierna tilldelas företrädesvis eleverna i den l1/2-åriga skolan och alls icke
i samma utsträckning dem, som besöka skolan blott om vintern (se här nedan). De
flesta skolorna äro internat, medan vid andra skolor, särskild! de större, en del af
eleverna bo i omnejden. Eleverna erlägga för bostad och föda 25—30 kr. i månaden.
Undervisningen är vanligen afgiftsfri, åtminstone för i skolamtet hemmahörande
elever. I några skolor erlägges för undervisningen en afgift af 5—<10 kr. i månaden.
Skolorna äro i allmänhet väl utrustade och synnerligen väl bebyggda. Vanligen äges
skolan och skolegendomen af amtet (länet), eller har amtet arrenderat densamma af
privat ägare eller på annat sätt med enskild person ingått öfverenskommelse om
skolans upprätthållande. Såsom regel gäller, att skolegendomen bör vara åtminstone
lika vidsträckt som en medelstor egendom i amtet. Skolegendomarna äro
icke några stora gods. Det är icke sällsynt, att den odlade jorden omfattar endast
30—50 hektar. I allmänhet sträfvar man till att ordna skolorna och skol -

egendomarna i enlighet med de lokala förhållandena. Detta blir äfven möjligt
därigenom, att kommunerna skälfva genom amten taga initiativet och
grundlägga skolorna samt delvis upprätthålla dem, hvarvid från regeringens sida
lämnas nödig frihet att organisera desamma. För närvarande understödjas skolorna
rikligt med statsmedel. I allmänhet bestrider staten 3/4 och vederbörande amt */4 af
skolans utgifter under året. Undantag härifrån utgör Tromsö stifts landtbruksskola,
där staten på grund af distriktets mindre starka ekonomiska bärkraft öfvertagit
hela driftkostnaden. År 1907 erhöllo 15 landtbruksskolor, som åtnjöto understöd
på ofvannämnda sätt, i medeltal omkring 13,500 kr. af staten. Såsom exempel
må nämnas, att de årliga utgifterna vid den redan i det föregående omnämnda
skolan i Nordre Trondhjems amt (Msere), hvilken år 1907 besöktes af 50 manliga och
16 kvinnliga elever (en hushållsskola för kvinnor är inrättad i samband med landtbruksskolan),
uppgå till i jämnt tal 25,000 kr., hvaraf 18,000 kr. tillskjutas af
staten och 7,000 af amtet. Omkring hälften af utgifterna hänföra sig till aflöningar
(föreståndarens lön 2,700 kr., de andra lärarnas 1,400—1,800 kr. samt fri bostad,
värme och lyse).

På Sandvik i Nordmöre (Romsdals amt) har upprättats en enskild landtbruksskola
med ett statsbidrag af 6,000 kronor årligen. Vid denna skola finnas anordnade
en ettårig teoretisk-praktisk och en halfårig teoretisk kurs.

Teoretiska Teoretiska vinterskolor med två vintrars kurs, af hvilka under år 1907 funnos 8,
''äro oftast anordnade såsom parallellafdelningar vid de 1 /2-åriga skolorna, och hafva
med dessa gemensam undervisning. Det samma är fallet med några teoretiska skolor
med eu vinterkurs, hvilkas antal år 1907 uppgick till 5. I en af dessa sistnämnda
fortgår arbetet 9 månader med början den 15 sept. (Saetersdalen, Nedenses’ amt), i en
annan pågår det blott 5 månader samt påbörjas den 1 oktober; denna skola (i norra
österdalen, Hedemarkens amt, grundlagd år 1905) förflyttas årligen emellan två
skogskommuner samt är sålunda på sätt och vis ambulatorisk.

Såsom af det föregående redan framgår, äro de teoretiska vinterskolorna i Norge
organiserade på mycket olika sätt. En af skolorna med två vinterkurser förtjänar
ett särskildt omnämnande, nämligen »Vinterlandbrugsskolen» i Kristiania, hvilken
äges och förestås af Olav Sendstad. Vid denna skola söker man skilja praktisk öfning
och teoretisk utbildning från hvarandra, likväl på så sätt, att det ena förutsätter
och stödjer det andra. En fullständig kurs i denna läroinrättning tager 21/2 år i anspråk
och ordnas vanligen på följande sätt: ett års praktiska arbeten från höst till
höst på någon privat egendom under skolans inseende; 1/2 års teoretisk undervisning

från höst till vår i vinterskolan; 1/2 års praktiska öfningsarbeten från vår till
höst på privat egendom; och slutligen Va års teoretisk undervisning från höst till
vår i vinterskolan. På lärlingsstället skall eleven föra noggranna anteckningar i
enlighet med ett från skolan medfördt formulär rörande arbeten, väderleksförhållanden,
växtodlingen och husdjuren, hvarjämte han bör utarbeta en redogörelse
öfver lärlingsgården. Lärlingarna kontrolleras genom de regelbundna rapporter
eller meddelanden, som det åligger dem att insända till skolan, där rapporterna
granskas och en del uppgifter införas i böckerna och för statistiskt ändamål. För
de nybörjare, som sådant önska, anordnas vid lärlingstidens början en kurs om ett
par dagar i och för handledning i förandet af anteckningar. Lärlingen erhåller lön
af sin husbonde (om han äger vana vid jordbruksarbete, får han för första året omkring
120 kr. samt fritt uppehälle och för den senare sommarperioden omkring 80
kr.). De, som genomgått öfningsarbetena, hafva företrädesrätt till afgiftsfri undervisning
i vinterskolan och till erhållande af stipendier. I allmänhet försiggå lärlingsarbetena
på främmande gårdar, men i undantagsfall äfven på elevens hemgård. Detta
Sendstads lärlingssystem har utvecklats vidare i enlighet med rådande förhållanden
och har i betydlig grad inverkat på den allmänna uppfattningen om den praktiska
och teoretiska undervisningens åtskiljande från hvarandra. Hvad den egentliga
vinterskolan beträffar, så är den i hufvudsak organiserad liksom andra
skolor med två vinterkurser. Lärokurserna äro mycket omfattande. Förutom
föreståndaren och andra ordinarie fackläraren äro vid skolan anställda 8 extra
lärare. Att skolan förlagts till eu stad försvaras bl. a. därmed, att man på
så sätt blir i tillfälle att anlita framstående specialister vid lärda skolor och på andra
områden. Under senaste tid har elevantalet uppgått till sammanlagdt omkr. 70—80.
Skolan är privat och åtnjuter ett statsunderstöd af 10,000 kr. årligen. Betalande
elever erlägga en skolafgift af 180 kr., däraf 120 kr. för första och 60 kr. för andra
vintern. Lärlingsinstitutionen är så organiserad, att den uppbär sig själf. Lärlingen
erlägger till skolan för dess förmedling af tillträde till lärlingsplats samt för
handledning och kontroll 30 kr. samt erhåller, såsom i det föregående nämnts, lön för
sitt arbete af husbonden på lärlingsgården.

De direkta understöd, som staten årligen utgifver till de lägre manliga landtbruksskolorna,
representera för närvarande en summa af omkring 190,000 kronor.

I några af Noiges amtsskolor och ungdomsskolor meddelas i någon mån undervisning
äfven i landthushållning i jämnbredd med undervisningen i allmänt bildande
ämnen. Särskilda landtbruksafdelningar finnas likväl icke.

Småbrukar kurser.

Kvinnlig

landtbruks undervis ning.

Korta landtbrukskurser, särskild! sådana som fortgå några få dagar, hafva
under senaste tid kommit mycket i bruk i olika trakter. I afhållande af dessa kurser
deltaga äfven skolornas lärare.

Med bidrag af ''ett par hushållningssällskap inrättades (redan år 1865 på
Abildsö i Östra Åker en hushållsskola för unga flickor, hufvudsakligen från allmogehem.
Skolan rönte en liflig tillslutning till dess densamma 1 anledning af dess
grundläggarinnas och föreståndarinnas, fru M. Wetlesens, höga ålder år 1881 upphörde
med sin verksamhet. På 70-talet uppstod på Vestlandet en stark rörelse att bereda
jämväl landtbrukets kvinnor tillfälle att förvärfva sig de för deras kall nödiga förkunskaperna.
Mera skolor upprättades genom amtstingens försorg på skilda gårdar, hvilkas
ägare tillika fungerade såsom föreståndare för skolorna under öfverinseende af
en amtskommitté. Skolorna hade i början en mycket stor tillslutning och tillträdet
till desamma underlättades af friplatser till stort antal samt billiga
internatsafgifter. Elevfrekvensen aftog emellertid så småningom, under det att samtidigt
amtsmyndigheterna funno den nytta, som med skolorna kunde vinnas, icke stå
i rimligt förhållande till omkostnaderna. De flesta skolor blefvo därför nedlagda redan
på 80-talet. Häitill bidrog nog också att någon undervisningsanstalt för utbildning
af nödiga lärarkrafter icke fanns tillgänglig. Sedan dessa skolor sålunda upphört,
upptog »Det kongelige Selskab for Norges Yel» tanken på upprättandet af »hilsko]
dningsskol er for kvinder av landbostanden», och uppstodo under åren 1889—1896
i skilda delar af landet sju sådana skolor med teoretisk-praktisk undervisning, för
hvilka skolor nämnda sällskap tillsköt hälften af omkostnaderna samt vederbörande
hushållningssällskap den andra hälften. Skolorna mottogo 9—12 elever och meddelade
sin undervisning i en ettårig eller något kortare kurs. Vid den äldsta af dessa
skolor, Berger husholdningsskole i Asker, anordnades år 1896 en fortsättningskurs
på 6 månader för utbildande af lärarinnor i landthushållning. Sådana kurser, med
uteslutande teoretisk undervisning, hafva sedermera hållits vid nämnda skola ända
till år 1905. Sistnämnda skola öfvertogs år 1903 af Akershus’ ant, och under de
närmast följande åren indrog Selskabet for Norges Vel äfven sina bidrag till öfriga
skolor, hvilka då nedlades, den sista år 1905.

Dessa utaf nämnda sällskap ledda skolor synas hafva tjänat till mönster för de
»husholdningsskoler», som nu äro i verksamhet inom amten, hufvudsakligen förlagda
till »Amtslandbrugsskolerne». Af sådana skolor finnas för närvarande 13 i verksamhet
med en praktisk-teoretisk kurs af växlande längd vid olika skolor, 7, 9, 11 eller 12
månader. Den teoretiska undervisningen upptager omkring 2 timmar dagligen. I

samband med den ambulatoriska landbrugsskolen i norra Österdalen är inrättad
en »praktisk jenteskole» med 3 månaders kurs, och har dessutom i Elverum under
år 1907 inrättats en fast husholdningsskole med praktisk kurs af lika kort varaktighet.
De flesta skolor mottaga 12—20 elever, och är genom dem tillfälle beredt för
omkring 200 unga flickor årligen att utbilda sig i huslig ekonomi och landthushållning.
Statens bidrag, som i allmänhet utgår med 3/4 af utgifterna, uppgåur för den
kvinnliga undervisningen till sammanlagdt c:a 46,000 kronor.

För att i någon man tillgodose behofvet af lärarinnor för ifrågavarande »husholdningsskoler»
anordnade Selskabet for Norges Yel 1907—1908 en 10 månaciers
kurs för utbildning af sadana lärarinnor. Denna utbildning öfvertages från
och med 1909 af den nyinrättade »Statens Lcerarindeshole i Husstel» (se nedan).

Under 1901 1902 års stortingssession framlade regeringen ett förslag angående Omorganisa ordnande

af den lägre landtbruksundervisningen och statens förhållande till den- ^kvinlligT
samma. Detta förslag, som hufvudsakligen afser reglerandet af sättet och villkoren lålhunderför
statsbidrags utgående till de olika skolformerna, de kvinnliga skolorna däri in- Aningen.
begripna, har emellertid ännu ej i sin helhet behandlats i stortinget.

Under somaren 1908 afgjordes emellertid ärendet hvad beträffar »husholdningsskolerne»
och beslöts, att statsbidrag skulle utgå till sådana skolor af nedannämnda
slag:

1) Till »Amtshusmorskoler» med ordinarie kurs pål i regel minst 5 månader.

Staten bidrager med intill 3/4 af de med sköldriften förenade utgifter, däri inberäknadt
»kostholdsstipendier» till obemedlade elever, Indika stipendier icke få utgå
till större belopp än 15 kronor i manaden. Återstående 1/4 af driftkostnaden erlägges
af amtet, som också anskaffar nödiga lokaler och anläggningar, däribland
ändamålsenligt inrättade svin- och hönshus samt trädgård.

2) Till »Kommunala HusmorsJcoler» på landsbygden eller i städerna. Statsbidraget
utgår med 7„ af omkostnaderna, Indika i öfrigt gäldas af amtet eller
vederbörande kommun.

3) Till privata »Husmorskoler» kan statsbidrag erhållas för aflönande af lärarinnor
och för inrättande af friplatser.

Samtliga dessa skolor arbeta efter en af landtbruksdepartementet godkänd

plan.

»Flygare Husholdning skur ser» anordnas af »Landhusholdningsselskaberne»,
som aflöna lärarinnor och betala dessas resekostnader. Utgifterna i öfrigt bestridas

af vederbörande kommun eller »Landmandslag» i den mån de ej täckas af deltagarnas
afgifter.

Härjämte tiar under innevarande år beviljats nödiga anslagsmedel för upprättande
af en »Statens Lcerarindeskole i Husstel», som organiseras på en för ändamålet
inköpt egendom invid Kristiania. Den för skolan beviljade årsbudget upptager
utgiftsposter till sammanlagdt omkring 20,500 kronor.

Finland.

På den lägre landtbruksundervisningens område äro för närvarande inom Finland
i verksamhet dels Kronoborgs högre jordbruksskola dels ock åtskilliga å staten
eller enskilda personer tillhöriga egendomar förlagda lägre lantbruksskolor samt
landtmannavinterkurser, för hvilka samtliga läroanstalter gälla ett den 29 april 1896
utfärdadt reglemente. Vidare hafva pa senare tid i olika delar af landet med
statsmedel inrättats ambulatoriska jordbruksskolor och landtmannaskolor, hvarjämte
i samband med några folkhögskolor anordnats särskilda landtmannaafdelningar,
medan vid andra dylika skolor undervisning i till landtbruket hörande ämnen inrymts
i skolornas undervisningsprogram.

Kronoborgs År 1896 ombildades det å Kronoborgs hofläger i Viborgs län sedan 1877 infruksskolä
rättade landtbruksinstitutet till en högre landtbruksskola med två-årig praktisk-teoretisk
kurs och med ändamål att bibringa eleverna de kunskaper, som erfordras vid
själfständig verksamhet inom jordbruket. Den teoretiska undervisningen fortgår
under båda läroåren från november till ingången af maj manad, hvarjämte oktober
månad ägnas åt repetitioner, öfriga delar af åren skola eleverna förrätta praktiska
jordbruksarbeten. Elever mottagas till det antal, som utrymmet och skolmateriell
medgifva och fordras för att till elev antagas, bl. a., att hafva fyllt 18 ar,
att hafva genomgått 5 klasser vid lyceum eller att innehafva motsvarande kunskapsmått
samt att hafva i minst 2 år allvarligt deltagit i landtbruksgöromål. Åt fyra
elever medgifves kostnadsfri undervisning och uppehälle vid skolan. Förutom direktorn,
som tillika är lärare i jordbrukslära, äro vid skolan anställda 4 lärare och

6 förmän. Jämte direktorn äro läraren i naturvetenskaperna och husdjursskötsel
samt forstmästaren uppförda å ordinarie stat med rätt till pension.

Skolans stat, egendomens oberäknad, uppgår till inemot 30,000 kronor.

Sedan den högsta landtbruksundervisningen öfverflyttats till universitetet i Mustiala
Helsingfors, har den förutvarande landfbrukshögskolan (institutet) på Mustiala i ^institut''0''
Tammela socken upphört med sin verksamhet i oktober 1908. I november vidtog
därstädes en fortsättningsskola för landtman med teoretisk undervisning och två
vintrars kurs. För inträde vid Mustiala landtmannainstitut fordras, att sökanden
afslutat kurs i »högre folkskola» och dessutom besökt landtmanna- eller jordbruksskola,
hvarförutom sökanden bör innehafva föregången godkänd praktik under
minst ett års tid eller ock utöfvat annan praktisk och själfständig verksamhet å
landthushållningens område. Utöfver den sålunda erforderliga förpraktiken hör till
lärokursen praktik under sommaren mellan de båda vinterkurserna. Institutet
kan mottaga intill 100 ordinarie elever. Å institutets stat, som slutar å 42,500 mark,
finnes upptaget ett särskildt anslag å 4,000 mark, hvarifrån lärarkollegiet utdelar
studieunderstöd åt däraf förtjänta mindre bemedlade elever. Vid institutet äro anställda
fem ordinarie lärare, hvilka äro skyldiga att mot särskildt arfvode medverka
vid kortare specialkurser, som vid institutet anordnas sommartid, äfvensom att verka
såsom föreläsare utom institutet enligt landtbruksstyrelsens bestämmande..

Lärokursen vid de lägre jordbruksskolorna, som jämväl varar två år, om- Lägre£ordfattar
förutom praktiska landtmannagöromål, vid hvilka särskild vikt fästes, teoretisk hrwkss olor''
undervisning beträffande hufvudgrunderna och de nödvändigaste delarna af följande
ämnen: jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhushållning, landtmannabyggnaders uppförande,
byggnads-, redskaps- och kartritning, skogshushållning, trädgårdsskötsel,
fältmätning och enklare afvägning, de viktigaste landsbygden rörande författningar
samt bokföring. Därjämte undervisas eleverna i stil- och rättskrifning samt
räkning. Den teoretiska undervisningen pågår under tiden november—april,
hvaremot öfriga tiden hufvudsakligen användes till landtbruksarbeten och praktisk
undervisning i desammas förrättande. Elevantalet bestämmes af skolegendomens
tillgång på odlad jord och tillfälle till nyodlingar, så att på hvarje elev belöper
minst 6 hektar brukad jord. I hvarje fall bör dock skolegendomen hafva den
storlek att minst 14 elever kunna mottagas. Högsta elevantal, för hvilket statsunderstöd
utbetalas, är 24. Alla elever äro frielever samt åtnjuta fri kost och logi
m. in. För inträde vid skolan fordras att hafva fyllt 18 år, besitta två års jordbrukspraktik
samt hafva fullständigt genomgått »högre folkskolekurs» eller äga mot 1607/o8.

Landtbrulcsunder visning skom. bet. 3

svarande kunskaper. Dock kunna å orter, där folkbildningen ännu står lägre, efter
senatens bestämmande inträd esf ordran nedsättas till af trovärdig person utfärdadt
intyg öfver ren innanläsning, skrifning cell räkning med hela tal. Föreståndare
för statens jordbruksskola är ställd på ordinarie stat och åtnjuter rätt till pension för
sig, änka och barn. Föreståndare och lärare vid enskild jordbruksskola äger efter
öfvergång till statens tjänst i afseende å rätt till ålderstillägg och pension räkna sig
till godo sina tjänstår vid den enskilda skolan.

De å statsdomän upprättade två-åriga jordbruksskolorna, för närvarande 3, underhållas
helt och hållet af statsmedel, medan enhvar af de å enskild egendom förlagda,
uppgående till ett antal af 10, åtnjuta ett årligt statsanslag af 11,200 mark
med ett tillskott af 300 mark för hvarje elev öfver det fastställda minimiantalet eller
14 intill ett antal af 24 elever. Af dessa 13 lägre lantbruksskolor äro 3 svenskspråkiga.
Förutom sålunda omnämnda skolor finnas en ett-årig jordbruksskola på
Åland äfvensom sedan hösten 1907 en Fyrårig praktisk-teoretisk jordbruksskola å
statsdomänen Otava- i Savolaks. Vid sistnämnda skola meddelas under det första
vinterhalfåret elementär landtbruksundervisning två timmar hvarje morgon medan
den öfriga delen af dagen användes till praktiskt arbete. Det påföljande sommarhalfåret
ägnas uteslutande åt praktik med en eller annan demonstrationsföreläsning.
Efter detta praktikår följer eu teoretisk vinterkurs (november—april) med något
vidsträcktare kurs än de egentliga landtmannaskolorna med en vinterkurs (se nedan).
Till denna teoretiska afdelning mottagas äfven andra elever än sådana som förut
praktiserat på skölegendomen, ifall de styrka sig innehafva samma mått af förkunskaper
och praktik. Skolan har för närvarande 25 elever.

Landt- Landtmannavinterkurserna hafva till ändamål att bereda personer, hvilka be vintericurser.

sitta ett visst mått af insikt och praktisk färdighet i landtbruk men äro förhindrade
att genomgå de två-åriga kurserna vid de lägre landtbruksskolorna, tillfälle
att inhämta goda kunskaper i jordbruket. Undervisningen, som är fördelad
på två vinterkurser, den första under november—april och den andra under november
—maj, är till omfång och innehåll i allmänhet densamma som vid de lägre landtbruksskolorna
men kan efter landtbruksstyrelsens bestämmande utvidgas genom tillläggskurser
i naturlära, husdjursskötsel, mejerilära samt ritning och dylikt. Där
tillfälle därtill gifves, äga eleverna deltaga i mera instruktiva landtmannaarbeten
samt i tur arbeta i mejeriet och ladugården. Inträdesfordringarna till vinterkurserna
äro desamma som till lägre landtbruksskola. Eleverna betala för kost och logi 25
mark i månaden, men åtnjuta fri undervisning.

Tva-ariga landtmannavinterkurser finnas för närvarande anordnade i sammanhang
med lägre jordbruksskolor dels å en kronodomän (Harju) och dels å en enskild
egendom (Orisberg) med ett årligt statsanslag af 6,500 mark, hvartill kommer 2,000
mark till elevstipendier.

I skogstrakterna inom östra Karelen och östra delen af Uleåborgs län hafva
under senare åren af vederbörande landtbrukssällskap med statsbidrag inrättats tillhopa
6 ambulatoriska jordbruksskolor. Enhvar af dessa skolor verkar om vintern
på tre olika ställen, omkring 2 månader på hvarje ställe. Skolan förlägges till något
hemman, hvars ägare för denna tid öfverlåter skötseln af ladugården och mjölkhushållningen
åt skolföreståndaren. Denne, som bör innehafva agronomisk utbildning,
meddelar såväl elementar- som fackundervisning i skolan och skall därjämte årligen
inom de olika byarna i distriktet inrätta demonstrationsfält och hålla vård öfver
dem samt verka såsom konsulent. Dessutom äro vid sådan skola anställda en slöjdlärare
och en deja. För att vinna inträde som elev fordras endast läskunnighet samt
att hafva fyllt 16 år. Undervisningen är kostnadsfri. Statsbidraget uppgår till
6,000—<7,100 mark årligen för hvarje skola.

Landtmannaskolorna med en vinterkurs äro icke såsom förut nämnda läroanstalter
organiserade genom särskild författning eller genom för desamma fastställdt
program utan har i allmänhet förfarits så, att vid ansökan om statsanslag för inrättandet
af dylik skola bifogats ett till sina hufvuddrag angifvet, i öfverensstämmelse
med ortsförhållandena uppgjordt program, som därefter tjänat till ledning för skolans
verksamhet. Undervisningen, som är uteslutande teoretisk, upptager en tid
af omkring 26 veckor. Åtminstone den ene af lärarne, i regel föreståndaren, har till
skyldighet att verka som konsulent (vandringslärare) i skoldistriktet, därvid han
främst bör besöka förutvarande elever vid skolan, hvarjämte det åligger honom att
åt elever, som sådant önska, anskaffa lärlingsplatser samt öfvervaka deras praktik.
Så långt tiden medgifver böra äfven lärarna biträda vid småbrukarundervisningen
samt anordna demonstrationsfält m. m.

För närvarande finnas i Finland 14 fristående landtmannaskolor med en vinterkurs,
af hvilka 6 börjat sin verksamhet i november 1908. Alla utom 2 äro till sin
natur enskilda. 3 skolor hafva svenskan till undervisningsspråk. Elevantalet vid
landtmannaskolorna uppgår för närvarande till i medeltal 19 per skola. Det årliga
statsbidraget för de enskilda landtmannaskolorna varierar mellan 6,600—12,200
mark, däri inberäknadt elevstipendier och ersättning för lärarnas konsulentverksamhet.

Ambula toriska jordbruks skolor.

Landtmannaskolor

med en
vinterkurs.

Landtbruksundervisningen
ifolkhögskolorna.

Jordbruks lyceum.

Lärlings väsende.

Smabrukar undervis ning.

De i samband med folkhögskolorna anordnade landtmannaafdelningarna, af
Indika 5 varit i verksamhet under senaste tiden, äro i allmänhet organiserade på
enahanda sätt som förenämnda landtmannaskolor. Lärokursen varar november—
april. Undervisningen i landtbruhsfackämnen handhafves af agronomiskt utbildad
person, i andra läroämnen af folkhögskolans lärare. För vinnande af inträde vid dessa
kurser erfordras i allmänhet att sökanden fyllt 20 åi^ samt genomgått »högre folkskolekurs»
och oftast därtill äfven folkhögskolekurs. Kursafgiften är 25 mark.

Vid de flesta af landets 30 folkhögskolor finnas emellertid icke dylika landtmannaafdelningar,
utan erhålla eleverna undervisning, förutom i humanistiska ämnen,
äfven i jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhushållning, trädgårdsskötsel och
skogsskötsel under omkring 2—4 timmar i veckan. Läraren i dessa ämnen är vanligen
agronomiskt utbildad.

Statsanslaget för landtbruksundervisningen vid folkhögskolorna varierar mellan
1,500—4,000 mark om året.

I september 1908 öppnades i Helsingfors ett jordbrukslyceum för manliga och
kvinnliga elever. Lyceet, som uppkommit på initiativ af landtdagen och uppehålles
af ett aktiebolag med tillhjälp af rikligt statsunderstöd, är en mellanskola med såväl
landtbruksfackundervisning som allmänt bildande undervisning. Kursen är treårig
med undervisning under månaderna september—maj. Såsom villkor för inträde
är fastställdt 5 klasser i allmänt läroverk eller motsvarande kunskaper jämte ett års
praktik på privat egendom under kontroll från jordbrukslyceet.

Genom finska sågverksägarnas landtbruksdirektions försorg hafva under åren
1904—1907 tillhopa 154 unga män beredts anställning såsom »landtbrukspraktikanter»,
däraf 111 i Danmark och återstoden på lämpliga egendomar i hemlandet.

Hittills har äfven en del landtmannaskolföreståndare äfvensom jordbrukslyceet
förmedlat lärlingsplatser åt skolornas elever samt öfvervakat deras praktiska verksamhet.

Helt nyligen har emellertid landtbruks- och hushållningssällskapens centralförbund
tillsatt ett permanent utskott med en agronomiskt utbildad sekreterare med
uppgift att ordna, leda och öfvervaka lärlingsinstitutionen. Utskottets verksamhet
börjar från och med år 1909.

Af flere landtbrukssällskap (hushållningssällskap) hafva under senare år anordnats
föredragsserier i landtbruksämnen eller landtmannadagar., Samtliga landtbrukssällskap
hafva i sin tjänst anställda, förutom agronomiskt bildade konsulenter,
äfven praktiska instruktörer (i landtbruk, husdjursskötsel, trädgårdsodling, skogs -

vård, fiske m. m.), Indika särskild! skola gifva handledning åt småbrukare i de olika
grenarna af landthushållningen. Att föreståndarna för de statsunderstödda landtmannaskolorna
äfven skola utöfva verksamhet som vandring slärare är redan omnämnd!
i samband med redogörelsen för dessa skolor.

Med anledning af en utaf finska kvinnoföreningen år 1901 gjord anhållan om
vidtagande af åtgärder för att bereda kvinnor tillfälle att inhämta undervisning
i jordbruk, resolverade senaten att, då gällande författningar icke lade hinder i vägen
för kvinnor att vinna inträde vid de högre eller lägre jordbruksskolorna, det skulle
{inkomma på landtbruksstyrelsen att, därest kvinnor sökte inträde vid någon af de å
statens egendomar befintliga jordbruksskolor eller landtmannakurser, vidtaga därför
erforderliga åtgärder. Några särskilda skolor i landthushållning för kvinnor finnas
sålunda ej upprättade, utan besökas de finska landtbruks- och landtmannaskolorna
undantagsvis äfven af kvinnor.

För undervisning i huslig ekonomi hafva emellertid vid åtskilliga folkhögskolor
såsom särskilda afdelningar upprättats husmoderskolor eller värdinneskolor.
Dessutom förekomma 10 fristående sommarkurser (6 månaders) för kvinnor i trädgårdsskötsel
och huslig ekonomi. Vid den svenskspråkiga Högvalla hushålls- och
trädgårdsskola i Haris gifvas dels dylika 6 månaders hushålls- och trädgårdskurser
för allmogekvinnor med praktisk-teoretisk undervisning i huslig ekonomi, trädgårdsskötsel
samt höns- och biskötsel dels ock 9 månaders-kurser för utbildning af vandringslärarinnor
för husmoderskolornas, landtbrukssällskapens, landtmannagillenas
och Marthaföreningarnas behof.

Innan redogörelsen för den lägre landtbruksundervisningen i Finland afslutas,
torde böra nämnas, att en kommitté, som under år 1906 af Kejserliga senaten tillsattes
för ordnande af landtbruksundervisningen, uti sitt under innevarande år afgift,
betänkande hemställer om en småningom skeende indragning af de praktiskteoretiska
jordbruksskolorna och inrättande på försök i deras ställe af några halftannatåriga
»sammansatta lärlings- och jordbruksskolor» samt för öfrigt i sitt förslaglägger
hufvudvikten på organiserandet af landtmannaskolor med eu vinterkurs samt
landtmannafortsättningsskolor med två vinterkurser, utveckling af lärlingsväsendet
för inhämtande af landtbrukspraktik hos privata jordbrukare samt den ambulatoriska
instruktörsverksamheten, understödjande med statsmedel af kortare landtbrukskurser
eller föredragsserier för småbrukare äfvensom fortsatt uppehållande af landtbruksundervisning
i folkhögskolorna samt slutligen uttalar som önskemål att såväl vid lä -

Landtbruksundervisning
för
kvinnor.

Omorganisation
af den
lägre landtbruksundervisningen.

Landwirtschaftsschulen

(■mellanskolor).

rarseminarierna som vid folkskolorna måtte i samband med undervisningen i naturvetenskaperna,
geografi, geometri, ritning m. fl. ämnen meddelas landtbruksundervisning
i tillämpad form.

Tyskland.

Till anstalter för den lägre landtbruksundervisningen räknas i Tyskland
»Landwirtschaftsscbulen» (mellanskolor) samt »Ackerbauschulen» (landtbruksskoldr)
och »Landwirtschaftliche Winterschulen» (landtmannaskolor). Förstnämnda
skolor, af Indika för närvarande 28 äro i verksamhet inom Tyska
riket, äro organiserade enligt ett år 1875 utfärdadt reglemente samt hafva
till ändamål att bibringa mera välbärgade landtbrukares söner, hvilka önska
fullgöra sin militärtjänst på ett år, den härför stadgade allmänbildningen samt
därjämte en god fackutbildning som jordbrukare. Skolorna besökas ofta jämväl
af ynglingar, som framdeles ämna genomgå landtbruksinstitut, dit inträde erhålles
på grund af afgångsbetyg från skolans högsta klass. Kursen i dessa skolor är i
regel sexårig, och mottagas vid skolan ynglingar, som genomgått folkskola och fortsättningsskola
(»fortbildungsschule») samt uppnått 14 års ålder. Det kunskapsmått
i allmänbildande ämnen, som vid skolorna bibringas eleverna, motsvarar ungefär
hvad som erfordras för realskoleexamen hos oss. Af språk läses dock endast franska
obligatoriskt. Uti landtbruksfackämnen afse skolorna att meddela sådan grundläggande
undervisning, att eleverna kunna draga största möjliga nytta af en kommande
praktisk lärotid. Undervisningen meddelas genom lektioner med förhör; att
föreläsa i de olika ämnena anses medföra mindre framgång vid det tidiga stadium,
på hvilket eleverna befinna sig. Praktiska öfningar förekomma äfven, bestående
uti kemiska laborationer, fältmätning och afvägning samt arbeten på försöksfält. Årligen
företagas ett antal botaniska, geologiska och agronomiska exkursioner med
eleverna.

»Landwirtschaftsschulen» äro icke statsanstalter men erhålla understöd af statsmedel
liksom ock af landtbruksföreningar m. m. De äro för öfrig! synnerligen

talrikt besökta, ofta 300 å 400 elever vid en skola; undervisningsafgiften är 100—
150 mark för år.

För utbildning af förmän vid det större jordbruket samt för meddelande af
fackutbildning åt mindre jordbrukare finnas i Tyskland ett stort antal »Ackerbauschulen»
och »Landwirtschaftliche Winterschulen» i verksamhet. Yid »Ackerbauschulen»,
som äro förlagda till skolegendomar af växlande storlek, meddelas i
allmänhet både praktisk och teoretisk undervisning under en tvåårig kurs. Elevantalet
varierar mellan 10—80 och bestämmes af egendomens storlek. På grund
af svårighet att erhålla elever hafva emellertid på senare år särskildt i Rhenprovinsen
åtskilliga af dessa skolor nedlagt den praktiska undervisningen och öfvergått att
blifva rent teoretiska vinterskolor. Det visade sig nämligen jämförelsevis lätt att
erhålla elever till en teoretisk vinterkurs, men däremot i vissa trakter svårt att få
lärjungar, som ville kvarstanna vid skolorna och deltaga i arbetet under sommaren,
då de bäst behöfdes i hemmen. Till följd af dessa förhållanden hafva för närvarande
dessa »Ackerbauschulen», hvilka äro ganska olika till sin organisation, nedgått
i antal till 29 (år 1907).

Yid »Landwirtschaftliche Winterschulen» meddelas allenast teoretisk undervisning;
fullständig kurs upptager två vinterhalfår, därvid eleverna äro skyldiga att
under det mellanliggande sommarhalfåret praktisera på någon af skolföreståndaren
anvisad egendom. En del skolor gifva äfven en teoretisk kurs på sommaren. För inträde
fordras afgångsbetyg från folkskola samt minst ett års jordbrukspraktik och är
inträdesåldern vanligen 15—17 år. Yid vissa skolor mottagas äldre personer (mindre
jordbrukare, förvaltare etc.) såsom hospitanter. En årlig kursafgift af 30—-50
mark erlägges af eleverna. Undervisningen meddelas genom lektioner eller föreläsningar,
hvarjämte en del praktiska öfningar förekomma, såsom fältmätning, afvägning
och ritning. I allmänhet äro dessa skolor förlagda till städer eller större
samhällen, medan andra äro förenade med försöksjordbruk. Skolorna äro väl utrustade
med undervisningsmateriell och samlingar. Elevfrekvensen är synnerligen
liflig; stundom inemot ett hundratal vid hvarje skola. Skolornas antal ökas årligen;
under år 1907 voro 238 sådana skolor i verksamhet inom Tyska riket.

Uppehållandet af såväl »Ackerbauschulen» som »Landwirtschaftliche Winterschulen»
öfverlämnades genom provinsialdotationslagen af år 1875 till provinsialförvaltningarna,
af hvilkas medel de senare erhålla understöd. Skolorna äro i allmänhet
upprättade af landtbruksföreningar, vissa städer eller särskilda kretsar eller

Ackerbauschulen

(landtbraksskolor).

Landivirtschaftliche

Winterschulen

(landtmannaskolor).

Småbrukar undervis ning.

Landtbruks lärarutbild ningen.

Ländliche
Fortbildungsschulen

{fortsättning
sskolor).

ock äro de rena privatföretag-, hvilka åtnjuta anslag af vederbörande »Landwirtschaftskammer».

I allmänhet åligger det föreståndare och lärare vid »Landwirtschaftliche Winterschulen»
att under uppehållet mellan de teoretiska kurserna utöfva en rådgifvande
verksamhet som »Wanderlehrer» inom det skolan omgifvande distriktet äfvensom
att biträda som föredragshållare och undervisare vid de kortare undervisningskurser
af olika former, som rundt om i landet anordnas af landtbruksföreningarna. På
sina håll anställa »Landwirtschaftskammern» eller landtbruksföreningarna särskilda
dylika vandringslärare, hvilkas arfvode m. m. bekostas af resp. landtbruksförvaltningar.

I fråga om kompetens för anställning såsom landtbrukslärare vid en »Ackerbauschule»
eller en »Landwirtschaftliche Winterschule» fordras i allmänhet dels
antingen den för landtbrukslärare vid »Landwirtschaftsschulen» föreskrifna särskilda
examen eller afgångsexamen från någon landtbruksakademi eller landtbruksafdelning
vid universitet, dels ock väl vitsordad landtbrukspraktik under minst fyra år,
hvarjämte man gärna önskar att den blifvande landtbruksläraren genomgått en
ettårig kurs vid ett pedagogiskt seminarium. Berörda villkor gälla äfven för anställning
som »Wanderlehrer». Dessa kompetensvillkor hafva emellertid i Preussen
ytterligare skärpts genom en den 29 februari 1908 utfärdad förordning, som
stadgar, att från och med den 1 april 1911 endast sådana landtbrukslärare kunna
vinna ordinarie anställning vid de med statsmedel understödda lägre landtbruksanstalterna
(»Ackerbau-» och »Winterschulen») eller såsom »landwirtschaftliche
Wanderlehrer», hvilka kunna förete intyg att de 1) förvärfva! åtminstone den för
tillstånd att fullgöra militärtjänsten på ett år föreskrifna skolbildningen; 2) under
minst 4 år praktiskt deltagit i välskött jordbruk; 3) under tre år idkat studier vid
högre landtbruksundervisningsanstalt eller universitet och undergått särskild landtbrukslärarexamen;
samt 4) efter deltagande under ett år i pedagogisk seminariekurs
för landtbrukslärare förklarats lämpliga för anställning såsom sådan lärare. För
personer, som aflagt mogenhetsexamen vid gymnasium eller »Oberrealschule», erfordras
emellertid endast tre års praktisk tjänstgöring vid välskött landtbruk.

Såsom en öfverbyggnad på folkskolorna finnas inom Tyskland inrättade ett
mycket stort antal »Ländliche Fortbildungsschulen» med undervisning i landtbruksämnen,
som i allmänhet uppehälles af hufvudlärarna vid »Landwirtschaftliche Winterschulen».
Dessa fortsättningsskolor äro åtminstone inom vissa delar af riket
obligatoriska.

Tyskland liar bland sina inånga undervisningsanstalter också ett stort antal
skolor för undervisning i hushållning. Endast i Preussen finnas 53 förutom de
ambulatoriska hushållsskolorna, hvarom vidare här nedan, samt de talrika kurser i
fruktanvändning och dylikt, som årligen hållas.

De lägre landthushållsskolorna äro upprättade i landtdistrikten för bonde- och
arbetarbefolkningen och kräfva icke annan förkunskap än den folkskolan ger. Delvis
äro skolorna underhållna af kloster eller religiösa föreningar men hufvudsakligen
af de olika landtbruksföreningarna eller »Landwirtschaftskammern». Dessa skolor
hafva i södra och mellersta Tyskland en undervisningstid af 5—6 månader, i Nordtyskland
i allmänhet ett år. Elevantalet uppgår i allmänhet till omkring 30 i
hvarje kurs; afgiften för vistelsen vid skolan är 250—300 mark för halfårskurs och
300—600 mark för helårskurs. Från resp. provinsförvaltning erhåller en del skolor
årliga bidrag, som variera mellan 600—5,000 mark, medan åter för andra skolor det
för skoldriften nödiga anslaget erhålles af landtbruksföreningar eller vederbörande
distrikt. Undervisningen är praktisk-teoretisk; den teoretiska upptager omkring 3
timmar dagligen. Skolorna äro ej förbundna med egentligt jordbruk men hafva alla
trädgårdar, och drifves i allmänhet vid sidan af skolan höns- och svinskötsel samt
kalf uppfödning. I de flesta fall handhafves ledningen af dessa skolor af kvinnor.

Då de fasta skolorna på grund af de jämförelsevis höga skolafgifterna ställa sig
för dyrbara för den mindre välbärgade befolkningen, har man i Tyskland liksom i
Danmark upprättat flyttande hushållsskolor, de s. k. »Wanderhaushaltungsschulen»,
hvilkas ändamål är att gifva äfven de mindre bemedlade någon undervisning i matlagning
och huslig ekonomi. Skolområdet är uppdeladt i kretsar, mellan hvilka
skolan alternerar med 6—8 veckors sammanhängande kurs på hvarje ställe. Eleverna
få härvid praktiskt deltaga i olika hushållsarbeten. Vid sidan af den praktiska
undervisningen håller föreståndaren för distriktets »Landwirtschaftliche Winterschule»
föredrag i olika landtbruksämnen, särskildt hönsskötsel, grönsaksodling
samt mjölkhushållning, hvarjämte distriktsläkaren ger undervisning i hemmets
hygien. Af utgifterna för undervisningen bekostas en del af eleverna och återstoden
gäldas af provinsial- eller distriktsanslag eller bidrag från landtbruksföreningarna. I

I den reseberättelse, som af landtbruksskoleföreståndaren Sven Muller afgifvits
öfver en af honom på uppdrag af landtbruksundervisningskommittén under år 1907

1607/o8. Landtbrulcsundervisningskom. let. 4

Kvinnliga

landthus hållsskolor.

Wanderhaushaltungsschulen
(vandrande
hwsmoderkurser).

företagen resa till Tyskland och Österrike för studerande af den lägre landtbruksundervisningen,
lämnas en mera ingående redogörelse för verksamheten och förhållandena
i öfrigt vid åtskilliga framstående skolor af olika typer i dessa bada länder;
och får kommittén i sådant afseende hänvisa till denna berättelse, bifogad betänkandet
som Bilaga 3.

Sverige.

Landtbruksskolorna.

Då Landtbruksläroverkskommittén år 1884 afgaf sitt betänkande, existerade
i Sverige endast ett slag af med statsmedel understödda anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen, nämligen landtbruksskolorna. Vid dessa skolor var undervisningen
då ordnad genom ett af Kungi. Maj:t den 13 april 1877 utfärdadt reglemente,
enligt hvilket skolornas ändamål var att åt unge män, som ville ägna sig åt
landtbruket, meddela insikt, praktisk öfning och skicklighet uti detsamma samt att i
sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande’kunskaper, som för landtmannayrkets
utöfning vore nödiga; och borde därför jordbruket och boskapsskötseln vid
hvarje landtbruksskola så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende kunde tjäna såsom
föresyn för ett efter ortens förhållanden med god beräkning ordnadt och omsorgsfullt
skött landtbruk. Landtbruksskolans kurs var tvåårig med öfvervägande praktisk undervisning
samt lektioner i teoretiska ämnen i regel förlagda till morgnar och aftnar.

Landtbruksskolorna besöktes till en början såväl af ynglingar, som åstundade
en högre grad af skicklighet i jordbruksarbeten för att sedermera kunna såsom rättare,
ladufogdar,befallningsman o. s. v.utöfva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver
jordbruksarbetens utförande, som ock af sådana blifvande ägare eller brukare af mindre
landtegendomar, som skulle komma att, utan hjälp af något under dem stående biträde,
själfva hafva den närmaste ledningen och tillsynen af sina jordbruk. Så småningom
visade sig emellertid dessa skolor icke lämpliga att fylla den dubbla uppgiften att
utbilda såväl arbetsförmän som brukare af mindre landtegendomar. Erfarenheten
gaf nämligen vid handen, att allt efter det jordbruket inom en ort, icke minst tillföljd
af dessa skolors verksamhet, utvecklades, skolorna ej längre annat än undantagsvis

1877 års
reglemente.

anlitades af söner till ägare eller brukare af mindre egendomar, utan att skolorna
öfvergått att blifva anstalter för utbildning af arbetsförmän för det större jordbruket,
d. v. s. rättarskolor, bvilka i allmänhet rekryteras bland söner till jordbruksarbetare
eller torpare och andra småbrukare.

Landtbruks- I denna form tänkte sig landtbruksläroverkskommittén dessa skolor fortkommitténs
farande böra utöfva sin verksamhet och borde, enligt nämnda kommittés förslag,
tionsförslag undervisningen vid skolorna hafva till syfte att bibringa lärjungarna öfning och
år 1884. färdighet i landtmannaarbetens utförande och ledning, hvarjämte åt dem borde meddelas
de teoretiska kunskaper, som vore för deras blifvande ställning oundgängligen
nödiga. För bibringande af utbildning i landthushållning åt blifvande medlemmar
af den talrika och för landets jordbruk viktiga klass af yrkesidkare, som ofvan betecknats
såsom ägare eller brukare af mindre landtegendomar, hvilka själfva handhafva
den närmaste ledningen af och tillsynen öfver sina jordbruk, föreslog kommittén
ett nytt slag af undervisningsanstalter, de s. k. landtmannaskolorna, med uteslutande
teoretisk undervisning, meddelad i en kurs på minst 20 veckor under vinterhalfåret.

Yttrande af Uti det underdåniga utlåtande öfver landtbruksläroverkskomimitténs betänkan lakademiens

de> som är 1887 afgafs af landtbruksakademiens förvaltningskommitté, hvilken då

förvalt- hacle närmaste öfverinseendet och kontrollen å iandtbruksläroverken, framhöll förnmgskom mitté.

valtningskommittén, jämte det kommittén förklarade sig sakna anledning att tillstyrka
upptagandet i den allmänna organisationsplanen för rikets landtbruksläroverk af
någon undervisningsanstalt motsvarande de föreslagna landtmannaskolorna, hurusom
de inom landet uttalade önskningarna om inrättandet af lägre teoretiska anstalter
för landtbruk åtminstone till väsentlig del skulle kunna tillfredsställas, om åt landtbruksskolan
gåfves en med bibehållande af själfva grunden i någon mån förändrad
organisation, så att de ökade krafven på teoretisk undervisning tillgodosåges på
samma gång anspråken på lärjungarnas dagsverksarbeten något nedsattes. Förvaltningskommittén
upptog i enlighet härmed i 6 § af sitt förslag till stadgar för de med
understöd af statsmedel i riket inrättade landtbruksskolor den bestämmelsen, att
under första året, som lärlingarna tillbringade vid skolan, skulle för undervisningen
å lärorummet samt för lärlingarnas själfstudium minst 50 och under det andra minst
100 söckendagar lämnas fria från annat kroppsarbete än det, som erfordrades för turerna
i stall och ladugård m. m. För att emellertid det mål, som förvaltningskommittén
vid uppställandet af sitt förslag i fråga om landtbruksskolans omorganisation
haft för ögonen, skulle kunna vinnas, ansåg kommittén oeftergifligt, att en förhöj -

ning af de till landtbruksskolorna utgående anslag — 4,000 kronor till en skola i
hvarje län —■ borde ske.

Uti det af Ivungl. Maj:t den 11 juni 1887 utfärdade reglemente för de med 1887 års
statsmedel understödda lägre lantbruksskolor upptogs i dess 6 § ofvannämnda, af reglemente
landtbruksakademiens förvaltningskommitté föreslagna bestämmelse, men någon
förhöjning i de till landtbruksskolorna utgående årliga statsbidragen ägde dock ej
rum. På särskilda ansökningar af åtskilliga hushållningssällskap samt af sällskapens
år 1889 församlade ombud medgaf Ivungl. Maj:t vid olika tillfällen anstånd med
tillämpningen af sistberörda reglemente vid lägre landtbruksskola, hvars styrelse
ansåge sådant anstånd önskvärdt, och begagnade sig samtliga landtbruksskolestyrelser,
med undantag af styrelsen för Malmöhus läns landtbruksskola vid Oregården, af
detta tillstånd.

Sedan emellertid vid möten mellan föreståndarna för de med statsmedel understödda
landtbruksskolorna åren 1888 och 1891 skarpt framhållits, att 6 § af 1887 års
reglemente för landtbruksskolorna vore ägnad att alldeles upphäfva skolornas dittillsvarande
grundkaraktär af praktiska yrkesskolor och medföra våda för skolornas framtida
verksamhet, samt att, om skolornas organisation bibehölles i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med 1877 års reglemente, någon höjning i statsanslaget icke vore erforderlig,
hvilket däremot vore fallet om tiden för lärlingarnas praktiska arbete väsentligen
minskades såsom i 1887 års reglemente stadgades, fann landtbruksstyrelsen, som
från 1890 års början fått på sig öfverlåten landtbruksakademiens förvaltningskommittés
förutvarande befattning i afseende å landtbruksläroverken, nödigt att gå
i författning om utarbetande af förslag till nytt reglemente för landtbruksskolorna.

Uti den underdåniga skrifvelse den 26 januari 1892, hvarmed sådant förslag af styrelsen
underställdes Ivungl. Maj.ds pröfning, anförde styrelsen bl. a. följande.

På samma gång styrelsen, i likhet med landtbruksläroverkskommittén, an- Landtbrukssåge
det vara i hög grad maktpåliggande och för det svenska landtbruket viktigt, att försTa^till
landtbruksskolorna bibehölles vid deras dittillsvarande hufvudsakliga praktiska riktning,
ville styrelsen lifligt erkänna behofvet däraf, att lärlingarna vid skolorna bibringades
ett större matt af teoretiska kunskaper, än det i 1877 års reglemente föreskrifna.
Då emellertid det ifragakomna stadgandet i 6 § af 1887 års reglemente icke
enligt styrelsens åsikt kunde leda till ett upphjälpande af den teoretiska undervisningen
vid skolorna utan att skolornas egenskap af läroanstalter med hufvudsakligen
praktiskt syfte därigenom sattes på spel eller andra olägenheter af lika stor betydelse
uppstode, hade styrelsen ansett samma stadgande böra ändras eller upphäfvas. Vid

öfvervägande häraf hade styrelsen» som enligt 1887 års reglemente ägde rätt att utfärda
de närmare föreskrifter, hvilka erfordrades för ordnandet af undervisningen af
nämnda skolor, ansett att — under förutsättning att enahanda bestämmelse, på sätt styrelsen
äfven föreslagit, komme att i det nya reglementet inflyta, hvarigenom styrelsen
sattes i tillfälle att, bl. a. genom bestämmandet af vissa läroböcker för skolorna och
öfvervakandet af undervisningens gång vid desamma, verka för att den teoretiska
undervisningen blefve behörigen tillgodosedd — någon annan föreskrift i reglementet
för vinnande af det afsedda ändamålet icke skulle erfordras, än det af styrelsen
i 6 § föreslagna stadgandet, nämligen att undervisningen borde så ordnas, att tillräcklig
tid lämnades såväl till öfning i landtmannaarbeten samt undervisning å lärorummet
som ock för lärjungarnas själfstudium. Genom detta stadgande skulle såsom dittills
undervisningens närmare ordnande komma att bero på hvarje särskild skolstyrelse,
medan nödig kontroll kunde vinnas genom föreskrift om förande af arbetsjournal
och dagbok.

1893 års I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af landtbruksstyrelsen sålunda

reglemente. afgifna förslaget utfärdade Kungl. Maj:t den 9 juni 1893 nu gällande förnyade
nådiga reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolor.

I detta reglemente har bibehållits såväl bestämmelsen om att skolans kurs skall
vara tvåårig, som ock att vid hvarje skola bör finnas plats för 12 frilärlingar, dock
att om det bestämda antalet frilärlingsplatser är fylldt, därutöfver må, efter landtbruksstyrelsens
medgifvande, antagas frilärlingar eller betalande lärlingar till ett
antal af tillhopa högst 12. Frilärling erhåller afgiftsfritt undervisning, kost och bostad.
Inträdesfordringarna äro: att hafva fyllt 18 år, att äga god fräjd, sund kropp
samt tillräcklig styrka för utförande af landtmannaarbeten och att förut under minst
ett års tid hafva varit sysselsatt med dylika arbeten, att kunna väl läsa innantill och
skrifva redig handstil samt att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal.
Styrker inträdessökande sig äga god insikt och vana i landtmannaarbetens utförande
samt sådana kunskaper, som motsvara hvad som enligt undervisningsplanen bör inhämtas
under första årets kurs vid skolan, må, efter styrelsens pröfning, inträde kunna
lämnas honom i andra årets kurs för att genomgå skolan på ett år. Undervisningen
omfattar, jämte de ämnen, som direkt beröra jordbruket och husdjursskötseln,
välskrifning och rättskrifning, räkning minst till och med regula de tri, enklare
linearritning, linjers, ytors och solida figurers beräkning, uppmätning, afvägning och
kartläggning af ägofigurer, skogs- och trädgårdsarbeten, slöjd och smide, betingsarbeten
efter ortens sed samt kännedom om sättet att föra dagsverkslistor, arbets-, för -

råds- och kassaanteckningar samt afräkningsböcker. Dessutom skola lärlingarna
deltaga i alla vid den egendom, dit skolan är förlagd, förekommande jordbruksarbeten,
turvis tjänstgöra i stall och ladugård m. m. samt såsom uppsyningsman eller rättare
utställa och fördela arbetarne, hafva tillsyn öfver dem och fora anteckningar öfver
arbetena. Landtbruksskolas styrelse utgöres af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
inom den ort, där skolan är belägen, eller de män, åt hvilka förvaltningsutskottet
för en tid af tre år i sänder lämnat detta uppdrag.

På föranstaltande af landtbruksstyrelsen hafva särskilda läroböcker uti husdjurs- Fastställda
skötsel, jordbrukslära och naturlära utarbetats för att användas vid undervisningen lar^°^er
uti dessa ämnen vid de med statsmedel understödda landtbruks- och landtmannaskolorna.
> Genom landtbruksstyrelsens försorg har vidare sammanbragts en samling
undervisningsmateriell för de lägre landtbruksläroverken, hvilken samling förvaras
i styrelsens ämbetslokal. Öfver samlingen har landtbruksstyrelsen låtit upprätta eu
förteckning, upptagande uppgifter om hvarest de särskilda föremålen kunna erhållas
samt deras ungefärliga pris, hvilken förteckning tillställts samtliga föreståndare
för de lägre landtbruksläroverken.

Allt sedan Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut trädde i verksamhet, det förra Landtbruksår
1848 och det senare år 1861, meddelades uti institutens lägre kurs, den s. k. lärlings- Sjjltuna och
kursen, en med den vid landtbruksskolorna gifna likartad undervisning. Vid om- Alnarp.
organisation af landtbruksinstituten, som ägde rum beträffande landtbruksinstitutet
vid Ultuna år 1892 och ifråga om landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp år 1904,
indrogs den s. k. lägre kursens undervisning vid båda instituten, men bestämdes
tillika, att vid enhvar af Ultuna och Alnarps egendomar skulle vara förlagd en landtbruksskola,
för hvilken egendomens förvaltare skulle vara föreståndare samt hvars
styrelse skulle utgöras af vederbörande instituts styrelse. För landtbruksskolan vid
Ultuna skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse det af Kungl. Maj :t fastställda
reglementet för med statsmedel understödda landtbruksskolor, men för landtbruksskolan
vid Alnarp, där det andra vinterhalfåret fortfarande, på sätt före institutets
omorganisation ägt rum, hufvudsakligen skulle ägnas åt teoretisk undervisning, har
Kungl. Maj :t den 3 juni 1904 utfärdat särskilda stadgar. Jämlikt gällande föreskrifter
skola vid hvardera af landtbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp finnas
platser för 24 frilärlingar, hvarutöfver må vid sistnämnda skola antagas, till ett
antal af högst 20, betalande lärlingar, hvilkas kurs är ettårig och sammanfaller med
frilärlingarnas andra arskurs. Utöfver det för landtbruksskolan vid Ultuna sålunda

Länens

lantbruks skolor.

bestämda antalet af 24 frilärlingar har landtbruksstyrelsen år 1899 medgifvit antagandet
af ytterligare 4 frilärlingar årligen vid skolan.

De af hushållningssällskapen inrättade landtbruksskolorna, af hvilka den äldsta,
den i Malmöhus län, började sin verksamhet år 1840, nådde under åren 1882—1884
sitt högsta antal, eller 29. Af dessa 29 landtbruksskolor voro 3 förlagda inom Kalmar
län, 3 inom Alf sborgs, 2 inom hvardera af Skaraborgs och Värmlands län samt
1 i hvarje af samtliga öfriga län med undantag af Uppsala län. Antalet lärlingar
vid dessa skolor uppgick vid denna tid till i medeltal 15 vid hvarje skola. Sedermera
har antalet skolor nedgått medan medelantalet lärlingar vid hvarje skola förblifvit
ungefär detsamma, såsom synes af följande tabell:

År.	Antal landt-bruksskolor.	Samman-lagda antalet lärlingar.	Medeltalet lärlingar vid hvarje landt-bruksskola.	År.	Antal landt-bruksskolor.	Samman-lagda antalet lärlingar.	Medeltalet lärlingar vid hvarje landt-bruksskola.
1883	29	417	14	1896	24	364	15
1884	29	440	15	1897	24	346	14
1885	29	427	15	1898	24	338	14
1886	28	430	15	1899	24	333	14
1887	28	426	15	1900	24	304	13
1888	28	394	14	1901	24	280	12
1889	26	356	14	1902	23	302	13
1890	25	363	15	1903	22	310	14
1891	25	357	14	1904	22	308	14
1892	25	356	14	1905	21	305	15
1893	24	349	14	1906	21	325	15
1894	24	332	14	1907	20	304	15
1895	24	345	14

Under ofvan angifna tidsperiod utbildades följande antal lärlingar vid Ultuna
och Alnarp:

År.	Lärlingar.	Summa lärlingar.	År.	Lärlingar.	Summa lärlingar.
Ultuna.	Alnarp.
Ultuna.	Alnarp.
1883	25	45	70	1896	24	43	67
1884	24	48	72	1897	24	44	68
1885	24	53	77	1898	24	43	67
1886	24	48	72	1899	24	44	68
1887	24	44	68	1900	27	44	71
1888	25	45	70	1901	29	44	73
1889	24	45	69	1902	28	44	72
1890	24	45	69	1903	28	44	72
1891	24	41	65	1904	28	44	72
1892	24	45	69	1905	28	42	70
1893	24	44	67	1906	28	43	71
1894	24	44	68	1907	28	44	72
1895	24	44	68

Utbildning
af lärlingar
vid Ultuna
och Alnarp.

För närvarande finnas inom vårt land, förutom de vid Ultuna och Alnarp för- Landtbrukslagda
landtbruksskoiorna, ett antal af 18 landtbruksskolor i verksamhet. Dessa äro ^tamhet.
förlagda a följande egendomar:

Rånäs i Stockholms län,

Nygård i Södermanlands län,

Bjärka-Säby i Östergötlands län,

Östanå i Jönköpings län, (dit den förutvarande skolan vid Hinsekind förflyttats
den 1 november 1908),

Stensjöholm i Kronobergs län,

Hossmo i Kalmar län (södra hushållningssällskapets område),
Västraby i Malmöhus län,

Vallberga i Hallands län,

Kilanda i Älfsborgs lön (norra hushållningssällskapets område),
Önnarp i » län (södra hushållningssällskapets område),
Klagstorp i Skaraborgs län,

Varpnäs i Värmlands län,

Hjälmarsberg i Örebro län,

1 °7/08. Lcindtbruksundervisningskom. bet.

Tomta i Västmanlands län,

Vassbo i Kopparbergs län,

Nord vik i Västernorrlands län,

Brattby i Västerbottens län,

Åminne i Norrbottens län.

Nedannämnda landtbruksskolor hafva efter år 1884, hufvudsakligen pa grund af
svårigheten att få det bestämda antalet lärlingar fylldt, upphört med sin verksamhet.

Landtbruksskolan å Ope i Jämtlands län	upphörde år 18851);
	å Stenstugu i Gottlands län	3>	lO CO co t—1 **
	å Tunbyholm i Kristianstads län	>	» 1889;
	å Sjöstad i Värmlands län		» 1889;
	å Kristinedal i Älfsborgs län	»	» 1892;
	vid Borgholm i Kalmar län	»	» 1901;
	å Såtenäs i Skaraborgs län		» 1903;
»	å Stora Vrem i Göteborgs och Bohus län »	» 1904;
	å Elleholm i Blekinge län	2>	» 1906;
»	å Vannsäter i Gäfleborgs län		» 1908;
»	å Lidhem i Kalmar län	»	» 1908.

Landtbruks- Ifråga om verksamheten vid landtbruksskolorna under de senare aren hanvisas
skolornas .

förläggning, till Bilaga 5,

Skolegendomarna Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i ''Västernorrlands län,
Brattby i Västerbottens län och Åminne i Norrbottens län ägas af det hushållningssällskap,
inom hvars område enhvar af dessa egendomar är belägen, men i öfngt äro
skolorna förlagda till enskilda tillhöriga egendomar, med hvilkas ägare vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller skolstyrelse uppgjort kontrakt
om förläggningen, och är i allmänhet skolegendomens ägare eller förvaltare tillika
föreståndare för landtbruksskolan. Vid förläggning af en med statsmedel understödd
landtbruksskola har i allmänhet så tillgått, att, då hushållningssällskap önskat få
inom sitt område en dylik skola inrättad, sällskapet eller dess förvaltningsutskott i
samband med underdånig framställning om statsanslag åt sådan skola föreslagit viss
egendom för skolans förläggning, hvarefter och sedan vederbörande myndighet
före år 1890 landtbruksakademiens förvaltningskommitté och därefter landtbruksstyrelsen
— afgifvit yttrande öfver framställningen, Kungl. Maj:t fattat beslut i

1) Skolan ombildades då till landtmannaskola.

ärendet. Enahanda förfaringssätt tillämpas vid landtbruksskolas förflyttning från
en egendom till en annan.

Beloppet af det understöd, som af allmänna medel årligen kommer landtbruksskolorna
till del, är af Kungl. Maj :t bestämdt genom särskildt nådigt bref för hvarje
sådan skola. Alltsedan Biksdagen år 1858 höjde anslaget till landtbruksskolorna till

4,000 kronor för en hvar af då befintliga skolor, har det årliga anslaget af statsmedel
utgått med nämnda belopp, 4,000 kronor, till en landtbruksskola i hvarje län, där sådan
skola funnits inrättad, men till öfriga skolor med endast 2,000 kronor för hvarje
skola under villkor tillika, att hushållningssällskap eller landsting inom den ort, där
skolan blifvit upprättad, förbunde sig att till skolans underhåll tillskjuta lika belopp.
Från och med jordbruksdepartementets inrättande år 1900 hafva berörda statsanslag
utgått från det i riksstaten under nionde hufvudtiteln uppförda bestämda anslaget:
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar».

Det till landtbruksskolorna utgående årliga anslaget har vanligen beräknats utgöra
ersättning för den teoretiska undervisning, som kommer lärlingarna till godo,
samt för undervisningsmateriell, medan åter godtgörelse för kost och logis m. m. åt
lärlingarna vid skolan ansetts erhållas genom det af lärlingarna å skolegendomen utförda
arbetet.

Med anledning af att det visat sig att icke utan största svårighet lärlingar stått
att erhålla vid de inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län belägna,
med statsmedel understödda landtbruksskolorna, oaktadt hushållningssällskapen, hvart
och ett för sitt område, anvisat medel till understöd åt dem, hvilka antagits såsom lärlingar
vid dessa skolor, erhöll landtbruksstyrelsen, efter därom af densamma
gjord underdånig framställning, under år 1900 nådigt uppdrag att utarbeta
förslag till omorganisation af landtbruksskolorna i nämnda tre län i syfte
att dessa skolor skulle bättre kunna fylla den lägre landtbruksundervisningens kraf
inom ifrågavarande delar af landet. Vid fullgörandet af detta uppdrag utgick landtbruksstyrelsen
från att svårigheten att erhålla lärjungar till dessa skolor hufvudsakligen
berodde därpå, att inom ifrågavarande landsdelar ynglingar vid den ålder, att de
kunde erhålla inträde vid skolorna, funne det icke vara öfverensstämmande med sin
fördel att offra så lång tid som två år till inhämtande af färdigheter, hvilka de antingen
ansåge sig förut, åtminstone delvis, äga eller för hvilka de trodde sig icke inom sina
hemorter kunna erhålla någon användning, särskildt som, inom de orter, som här vore
ifråga, behofvet af rättare eller arbetsförmän vore väsentligt mindre än inom öfriga
trakter af landet. Då vid sådant förhållande icke fullt samma vikt syntes behöfva vid

Statsanslag.

Omorganisation
af
landtbruksskolorna
i
Norrland.

ifrågavarande skolor läggas på lärlingarnas praktiska utbildning, föreslog landtbruksstyrelsen,
att undervisningen vid dessa skolor skulle genomgås på ett i
stället för två år, hvarvid dock några väsentliga ändringar icke skulle vidkommande
ifrågavarande skolor behöfva ske i den allmänna planen och omfattningen för undervisningen,
sådan densamma i gällande reglemente för landtbruksskolorna bestämts, utom
försåvidt anginge den af undervisningens inskränkande till ett år betingade nödvändigheten
att förlägga de praktiska öfningarna hufvudsakligen till sommaren. Då
emellertid föreståndarna för dessa landtbruksskolor efter den sålunda föreslagna omorganisationen
af skolorna icke skulle kunna tillgodogöra sig lärlingarnas arbete i samma
omfattning som förut och skolornas ekonomi därigenom skulle komma att rubbas,
föreslog landtbruksstyrelsen, att det årliga statsbidraget till hvar och en af dessa
tre landtbruksskolor skulle höjas med 2,000 kronor till 6,000 kronor.

I enlighet med detta förslag aflat Ivungl. Maj:t den 15 mars 1901 nådig proposition
till Riksdagen att, för höjning från 4,000 till 6,000 kronor af det till enhvar
af de inom Yästernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor
utgående understöd af statsmedel, Riksdagen matte a extra stat för ar
1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor. Denna framställning blef af Riksdagen bifallen
och har sedermera dylikt anslag å extra stat årligen beviljats.

Landtbrulcs- Den 37 januari 1903 aflat landtbruksstyrelsen till samtliga styrelser för de med
ifrågasätter statsmedel understödda landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige en skrifvelse,
organisation hvari landtbruksstyrelsen meddelade, hurusom till densammas kännedom kommit,
bruksskolör- vid vissa skolor svårigheter på senare tid yppats, att inom de län, där skolorna
na i Södra varit inrättade, erhålla tillräckligt antal lämpliga lärlingar liksom att inom samma

Och YildlCYStCL 7

Sverige, län åt afgående lärlingar bereda platser såsom rättare, befallningsman eller ladufogdar,
hvarför äfven inom vissa orter fråga uppstått, huruvida åtgärder borde
vidtagas för att där belägna landtbruksskolor skulle erhålla en något förändrad
organisation, så afpassad att skolan komme att bättre fylla ortens behof af undervisningsanstalt
för jordbruket; och anmodades på grund häraf styrelserna för skolorna
att till landtbruksstyrelsen inkomma med yttrande, huruvida svårigheter af
ofvannämnda slag visat sig samt, i händelse så skulle vara fallet, hvilka förändringar

i skolans organisation styrelsen för skolan ansåge sig böra föreslå för att skolan
skulle komma att motsvara ortens behof.

Utaf de inkomna svaren på denna cirkulärskrifvelse framgick, att vid dennna tid
ej någon svårighet funnits vid de allra flesta skolorna att erhålla det bestämda antalet
lämpliga lärlingar, om också vid trenne skolor ansetts nödigt att bereda lärlingarna

s. k. beklädnadspenningar. Från tvenne skolor omnämndes, att lärlingar stundom
antagits från andra län. Svårighet hade ej heller yppats vid någon skola att bereda
de utgående lärlingarna lämpliga platser såsom jordbruks förmän om också från tre
skolor anmärktes, att sådana platser i flera fall beredts dem utom länet. För önskvärdheten
af någon omorganisation uttalade sig endast styrelserna för tre skolor, af
hvilka tvenne sedan dess upphört.

Efter hvad sålunda inhämtats ansåg landtbruksstyrelsen sig ej böra för det dåvarande
vidtaga några åtgärder för skolornas omorganisation.

Förutom statsanslagen åtnjuta numera de flesta landtbruksskolor bidrag från hushållningssällskap,
landsting eller enskilda personer eller fonder antingen såsom direkta
understöd för skolverksamhetens uppehållande eller såsom anslag till beklädnad m.
m. samt för stipendier och premier åt eleverna, på sätt framgår af nedanstående
tablå, utvisande anslag till landtbruksskolorna under läsåret 1906—1907:

		Ans	1 a g	''rån			Summa anslag
Staten.	Hushållningssällskap	Lands- ting.	Enskild person eller fond.
Anslag.	Bekläd-nads-hjälp, läro-böcker m. m.	Stipen-dier och premier.	Stipen- dier.	Bekläd- nads- hjälp.	Premier.
4,000	200	300			50		4.550
4,000	1,345: 40	1,200	75	_		'' _	6,620	40
4,000	—	—	—	_	_	_	<000
4,000	—	—	300	—	_	400	<700	_
4,000	—	1.250	_	_	_	5,250	_
2,000	2,000	600	—	—	_	200	4,800	_
4,000	—	500	50	_	_	_	4,550	_
4.000	2,400	—	—	—	_	_	6,400	_
4,000	300	—	300	_	_	_	<600	_
4,000	—	650	300	—	_	_	4,950	_
2,000	2,000	650	—	_	_	_	4,650	_
4,000	200	—	—	—	450	4,650	_
4,000	—	—	600	—	—	530	5,130	_
4,000	—	—	350	—	_	_	4,350	_
4,000	1,300	1.000	—	—	1,000	_	7,300	_
4,000	3,348: 81	—	—	—	—	_	7,348	81
4,000	—	—	900	—	_	_	4,900
6,000	3,29c1)	—	—	—	—	_	<290	_
6,000	2,000	600	—	—	_	_	8<00	_
6,000	1,200	—	—	1,200	—	—	8400	—
82,000		115,039: 21

Landtbruksskola.

Rånäs . . .
Nygård . .
Bjärka-Säby
Hinsekind .
Stensjöholm
Lidhem . .
Ruda . . .
Västraby . .
Vallberga
Kilanda . .
Onnarp . .
Klagstorp .
Varpnäs . .
Hjälmarsberg
Tomta . . .
Vassbo . . .
Vannsäter .
Nordvik . .
Brattby . .
Aminne . .

Samma kronor:

'') Häri ingår anslag till stipendier och premier.

Anslag till
landtbruksskolorna
läsåret
1906—
1907.

Landtmannaskolorna.

Landtbruksläroverkskommitténs

förslag till
upprättande
af s. k.
lanatmannaskolor.

Såsom förut nämnts föreslog landtbruksläroverkskommittén inrättande med understöd
af statsmedel utaf ett nytt slag af landtbruksläroverk, särskild! afpassadt för
sådana blifvande ägare eller brukare af mindre landtegendom^, som utan tillhjälp
af något under dem stående biträde skälfva lomme att hafva närmaste ledningen af
och tillsynen öfver sina jordbruk. I motiveringen till detta förslag erinrade landtbruksläroverkskommittén,
att de lärjungar, för hvilka denna klass af läroverk vore
afsedd, i allmänhet redan i hemmen vunnit en för deras blifvande verksamhet
erforderlig färdighet i de vanligast förekommande landtmannaarbeten
samt att de, där sådant icke vore förhållandet, utan svårighet kunde erhålla en vidsträcktare
praktisk utbildning genom att taga anställning vid välskötta egendomar. Det
hufvudsakliga ändamålet med dessa skolor, som skulle benämnas landtmannaskolor,
borde därför enligt berörda kommittés mening vara att befrämja elevernas teoretiska
utbildning och behöfde vid sådant förhållande skolorna icke vara förenade med landtbruk.
Det hade synts kommitterade, att sådana skolor borde uppstå efter hand
på initiativ af de lokala myndigheterna eller af enskilda bolag och föreningar, således
i öfverensstämmelse med uppkomsten af landtbruksskolor och folkhögskolor. Att
landsting, hushållningssällskap eller föreningar af enskilda personer toge första
steget vid inrättandet af dylika skolor borde bereda trygghet för att sådana ej skulle
komma att upprättas å andra orter än där, hvarest behofvet af dem gjort sig kännbart,
och för öfrigt borde genom en sådan anordning hvarje ort blifva lifligare intresserad
för skolans framgång och nogare öfvervaka dess verksamhet, da läroanstalten vore
att betrakta såsom i viss mån en ortens tillhörighet. Landtbruksläroverkskommittén

ansåg sig af dessa skäl böra föreslå, att de myndigheter, som upprättade sådan anstalt,
skulle draga försorg om tillhandahållande af lokal, inventarier och undervisningsmateriell
samt att staten skulle inskränka sig till att understödja företaget. Enligt
af sagda kommitté uppgjordt förslag till stadgar för detta nya slag af landtbruksläroverk
skulle undervisningen för hvarje kurs fortgå minst 20 veckor och förläggas
till den årstid, då lärjungarnas arbetsbiträde i hemmen lättast kunde undvaras.
Den, som ville vinna inträde vid skolan, skulle hafva fyllt 18 år, äga god fräjd, minst
ett år hafva allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromål samt äga

vissa insikter i svenska språket, skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning,
naturlära, bokföring och linearritning. Rätt till inträde skulle tillkomma,
utan vidare pröfning, den, som genomgått andra afdelningen i tekniskt elementarläroverk
eller femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning i enskildt dimissionsberättigadt
läroverk, med godkända insikter i svenska språket, matematik och
naturlära, samt den, som företedde intyg från föreståndare för en af staten understödd
folkhögskola, att han ägde kunskaper, motsvarande de angifna inträdesfordringarna.
Undervisning skulle vid skolan meddelas i fysik, kemi, botanik, zoologi, geologi,
jordbrukslära, veterinärkunskap, husdjurslära, mjölkhushållning, byggnadslära, geometri,
fältmätning och afvägning, skogshushållning, landtbruksbokföring och linearritning.
Lärjungen skulle själf bekosta underhåll, bostad, böcker m. m. samt för
undervisningen erlägga viss afgift. Närmaste ledningen af skolan skulle tillkomma
en för densamma antagen föreståndare, hvarjämte af den myndighet eller de enskilda
föreningar, genom hvilkas bidrag skolan upprätthölles, borde för densamma
utses en styrelse.

På sätt här ofvan under rubriken »Landtbruksskolorna» antydts, hade landtbruksakademiens
förvaltningskommitté uti sitt öfver landtbruksläroverkskommitténs
förslag afgifna underdåniga utlåtande icke funnit sig kunna tillstyrka upptagandet
i den allmänna organisationsplanen af någon undervisningsanstalt, motsvarande
de föreslagna landtmannaskolorna, utan hade kommittén, som visserligen icke förbisett,
att i enstaka delar af landet i följd af särskilda förhållanden ett trängande
behof af en landtbruksundervisning, ordnad på annat sätt än i landtbruksskolan, gjort
sig gällande, ansett, att behofven af ifrågavarande undervisning skulle åtminstone
till en väsentlig del kunna tillfredsställas om åt landtbruksskolan gåfves en, med
bibehållande af själfva grunden, i någon mån förändrad organisation, så att de ökade
krafven på teoretisk undervisning tillgodosåges på samma gång anspråken på lärlingarnas
dagsverksarbete något nedsattes, och framställde förvaltningskommittén förslag
till ändring af reglementet för landtbruksskolorna i öfverensstämmelse med kommitténs
berörda åsikt.

Då frågan om ordnandet af landtbruksundervisningen i Sverige anmäldes för
Kungl. Maj:t den 12 januari 1887 yttrade emellertid föredragande departementschefen,
hurusom i ett land med så olika kulturförhållanden inom olika delar som
Sverige behofven af landtbruksundervisning med nödvändighet komme att göra sig
gällande på olika sätt. I de orter, där den lägre landtbruksundervisningsanstalten
företrädesvis sökte sina alumner bland själfägande jordbrukares söner, måste under -

Yt frände af
landtbruksakademiens
-förvaltningskommitté.

Departementschefens
anförande
år
1887.

Kung!,.
Maj:ts och
Riksdagens
beslut år
1887 ang.
statsunderstöd
åt
landtmannaskolor.

visningen och skolans organisation ordnas efter deras förhållanden och åskådningssätt,
då den däremot i de län, där skolan hufvudsakligen besöktes af dem, Indika
ville såsom rättare eller i andra dylika beställningar vinna sin framtida bärgning,
måste, för att dessa lärjungar måtte kunna draga nytta af undervisningen, inrättas
med särskild hänsyn till deras villkor, och syntes det departementschefen, att behofvet
af lägre landtbruksundervisning borde vara lika berättigadt till biträde af staten
i hvilken form samma behof än tedde sig, blott trygghet förefunnes, att behofvet
vore verkligt och att dess tillfredsställande borde kunna vinnas i den form, som
ifrågasattes.

På förslag af Kungl. Maj:t beviljade 1887 års riksdag på ordinarie stat från
och med år 1888 till understöd åt sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre
landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska
utbildning), för hvilka stadgar blifvit af Kungl. Maj:t godkända, ett förslags■
anslag å 15,000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande med högst 3,000 kronor
årligen tilldelas sådan landtmannaskola under villkor: att vederbörande hushållningssällskap
vitsordade behofvet inom orten af dylik skola samt antingen afgåfve
förslag till såväl skolans organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående
eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,
undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock, där skolan af
enskilda personer grundades, förordade det af dessa i berörda hänseende uppgjorda
förslag; att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev
för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget ägde att vid skolan åtnjuta undervisning;
att skolan underkastade sig den kontroll, Kungl. Maj :t i hvarje särskildt fall funne
skäl föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för
landtbruksundervisningen; hvarjämte Riksdagen medgaf, att besparingar å anslagen
till lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor
med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län,
där med statsmedel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes,
och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som
förut nämnts, dock att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola
ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten
tillskötes eller icke.

Den 13 juli 1887 utfärdade Kungl. Maj :t nådig kungörelse angående anslag till
landtmannaskolor, hvari Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande sättet att
komma i åtnjutande af anslag till dylik skola m. m.

Vid tidpunkten för utfärdandet af den nådiga kungörelsen angående statsanslag
åt dylika skolor kade redan inom riket uppstått skolor eller afdelningar af sådana,
där landtbruksundervisning meddelades enligt grunder, som särskildt vore afsedda
att tillfredsställa anspråk på teoretisk utbildning. Så var t. ex. sedan år 1876 fallet
vid folkhögskolan å Ilvilan i Malmöhus län äfvensom vid åtskilliga andra folkhögskolor,
och utgick vid denna tid statsunderstöd för uppehållande af dylik teoretisk
landtbruksundervisning till den förutvarande landtbruksskolan vid Ope i Jämtlands
län samt till den inom Gottlands län inrättade folkhögskolan. Dessa undervisningsanstalter
inordnades nu under bestämmelsen i 1887 års kungörelse, och andra följde
raskt efter så att redan under första året antalet landtmannaskolor, till hvilkas uppehållande
statsbidrag begärdes och beviljades, uppgick till 9. Skolornas antal och
medeltalet elever vid hvarje skola under de år, som sedan dess förflutit, framgår af
nedanstående sammanställning:

År.	Antal med statsmedel understödda landtmanna-skolor.	Sammanlagda antal elever.	Medelantal elever för hvarje skola.
1888	9	97	11
1889	10	125	12
1890	11	124	11
1891	13	134	10
1892	14	162	12
1893	14	161	12
1894	13*)	170	13
1895	14	182	13
1896	14	174	12
1897	14	194	14
1898	15	195	13
1899	15	190	13
1900	16	215	14
1901	17	241	14
1902	18	233	13
1903	21	292	14
1904	23	292	13
1905	24	334	14
1906	27	418	16
1907	27	394	15

*) Landtmannaskolan vid Väddö i Stockholms
län, som under läsåret 1892—
1893 haft endast 3 elever, upphörde
med detta läsår.

Landtmannaslcolornas

tillväxt i
antal.

Framställ- Samtidigt med att upprättandet ute i orterna af undervisningsanstalter af här

förhöjning ifrågavarande slag — såsom af ofvan angifna siffror framgår — varit omfattadt

slagetvidin-me(^ li^^t intresse, hade äfven elevantalet vid några af dessa skolor så tillvuxit, att

rättande af behof af ökade lärarkrafter vid dem kommit att göra sig starkt gällande. Detta föranpavallellaf ±delningar.

ledde styrelsen för Hvilans landtmannaskola i Malmöhus län att i en till Kungl.

Maj :t ställd, i oktober 1904 till landtbruksstyrelsen ingifven skrifvelse göra framställning
om vissa förändringar i de då gällande villkoren för erhållande af statsbidrag.
Styrelsen framhöll särskild! hurusom, när antalet elever vid en skola öfverstege
20—25, i allmänhet uppstode behof af större lärosal jämte ökadt utrymme
för materiell, för laborations- och andra öfningar m. m. och i alla händelser ökad
lärarpersonal, speciellt i öfningsämnen, såsom ritning, öfningar på fältet, i frökännedom,
kemiska laborationer och dissektion. Då det emellertid ofta fattades nödiga
medel att vid landtmannaskola binda personer med behöfliga kvalifikationer,
syntes det styrelsen, att för afhjälpande i någon mån af denna olägenhet
förhållandet med statsunderstöden möjligen kunde ordnas efter samma grunder
som för landets folkhögskolor, för Indika genom nådig kungörelse den 25 maj
1900 vore stadgadt, bland annat, att såsom understöd finge utgå till folkhögskola,
som påginge minst 20 veckor, högst 3,000 kronor, och till anordnande af
parallellafdelningar vid folkhögskola, då sådant pröfvades vid undervisningen i öfningsämnen
vara oundgängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för
hvarje dylik skola, detta allt under villkor, bland annat, att bidragen från orten, inberäknadt
skolafgifter, sammanlagdt uppginge till minst enahanda belopp som statsbidraget.

Landtbruks- Öfver denna underdåniga framställning lämnades styrelserna för samtliga landtutlåtand^år
mannaskolor tillfälle att yttra sig, hvarefter landtbruksstyrelsen med eget under1905''
dånigt utlåtande öfverlämnade ärendet till Kungl. Maj:ts pröfning. Härvid framhöll
landtbruksstyrelsen, att vid ett så högt elevantal som öfver 20 det förhållandet
nästan oundvikligt komme att inträffa, att särskilda anordningar behöfde vidtagas
för att undervisningen skulle kunna nöjaktigt bedrifvas, vare sig dessa anordningar
bestode i parallellkursers anordnande, anställande af flera lärare, anskaffande af ökadt
utrymme för skolan eller ytterligare undervisningsmateriell m. m., allt omständigheter,
som medförde ökade kostnader för skolans upprätthållande. Då berörda
förhållanden obestridligen grundläde en skillnad mellan skolorna med afseende å
deras behof af statsunderstöd men å andra sidan en gräns borde föreskrifvas, utöfver
hvilken statsunderstöd icke borde kunna erhållas, syntes det styrelsen lämpligt, att

såsom villkor för erhållande af högre statsunderstöd än 3,000 kronor till landtmannaskola,
belägen i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola funnes,
borde föreskrifvas, att elevantalet skulle öfverstiga 20, att statsunderstödet ej finge
uppgå till högre belopp än 4,000 kronor samt att inom orten tillskötes lika belopp,
elevafgifter inberäknade, som det sökta statsunderstödet. I öfrigt ansåg landtbruksstyrelsen
annan ändring icke böra göras i gällande villkor för åtnjutande af
understöd från ifrågavarande anslag, än att tydligare än dittills uttrycktes, att statsunderstödets
belopp icke ovillkorligen behöfde bestämmas lika med anslaget inom
orten utan att det inom gränsen för samma anslag borde få bestämmas i anslutning
till behofvet af dylikt understöd i hvarje särskildt fall.

I samband med afgifvande af nämnda förslag hemställde landtbruksstyrelsen
•— under erinran hurusom sedan flera år tillbaka det af Kungl. Maj:t för understöd
åt landtmannaskolor beviljade sammanlagda beloppet vida öfverstigit det af Riksdagen
på ordinarie stat från och med år 1888 för ändamålet beviljade förslagsanslag
af 15,000 kronor — att nämnda förslagsanslag måtte höjas till 60,000 kronor.

Med anledning af hvad landtbruksstyrelsen sålunda hemställt föreslog Kungl.
Maj:t uti 1906 års statsverksproposition Riksdagen dels att, i stället för det under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» upptagna
förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor, under samma
anslagstitel till understöd åt sådana landtmannaskolor, för hvilka stadgar blifvit af
Kungl. Maj :t godkända, uppföra ett förslagsanslag å 50,000 kronor, att efter Kungl.
Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000 kronor årligen åt sådan landtmannaskola,
hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor årligen åt öfriga
skolor, under enahanda villkor, som funnes i 1887 års nådiga kungörelse stadgade,
med den ändring att inom orten skulle tillskjutas minst lika belopp, elevafgifter
inberäknade, dels och medgifva, att besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor
J) finge användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med belopp, af
högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, där med statsmedel till
samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,
hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,
allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock att i län, där med statsmedel understödd
lägre landtbruksskola ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå,
ehvad bidrag inom orten tillskötes eller icke.

Kungl.
Maj:ts och
Riksdagens
beslut år
1906 ang.
statsunderstöd
åt
landtmannaskolor.

b Med uttrycket »besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor» afsedda statsbidrag utanordnas
numera efter jordbruksdepartementets inrättande år 1900 från den till Kung! Maj:ts disposition tillgängliga
delen af bestämda anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Landtmannaskolor
i
verksamhet.

Dessa framställningar blefvo af Riksdagen bifallna och utfärdade Kungl. Maj :t
den 22 juni 1906 nu gällande nådiga kungörelse angående anslag till landtmannaskolor.

För närvarande äro med statsmedel understödda landtmannaskolor i verksamhet
å följande platser:

inom Uppsala län: Tierp,

» Södermanlands län: Åsa,

» Östergötlands län: Lunnevad,

» Jönköpings län: Nässjö,

» Kronobergs län: Grimslöf,

» Kalmar läns norra del: Gamleby,

» » » södra del: Högalid,

» Gottlands län: Hemse,

» Blekinge län: Ronneby,

» Kristianstads län: Önnestad,

» Malmöhus län: ITvilan,

» » » : Fridhem,

» Hallands län: Katrineberg,

» Göteborgs och Bohus län: Simmersröd,

» Älfsborgs läns norra del: Färjelanda,

» » » södra del: Herrljunga,

» Skaraborgs län: Skara,

» Värmlands län: Molkom,

» Örebro län: Käfvesta,

» Västmanlands län: Tärna,

» Gäfleborgs län: Säfverstalund,

» Västernorrlands län: Hola,

» » » : Vista,

» Jämtlands län: Ope,

» Västerbottens län: Degerfors, .. .

» Norrbottens läns svensktalande del: Älfsbyn (förut i Boden),

» » » finsktalande del: Matarengi.

Med undantag af landtmannaskolorna i Skara och Ope samt de under sista åren
nyinrättade landtmannaskolorna inom Göteborgs och Bohus samt inom Gäfleborgs

län äro samtliga öfriga landtmannaskolor förlagda vid folkhögskolor, med Indika
de kafva gemensamma lärare, lokaler m. m. Här torde ock böra anmärkas, att teoretisk
landtbruksundervisning meddelas jämväl vid några nu med understöd af
statsmedel arbetande folkhögskolor. Så är t. ex. förhållandet vid folkhögskolan i
Stenstorp i Skaraborgs län, där sådan undervisning bedrifvits uti en s. k. öfre afdelning
redan före landtmannaskolornas uppkomst, äfvensom vid de under senare år
upprättade Jämtlands läns folkhögskola i Ås samt Ölands manliga folkhögskola.

Ifråga om verksamheten under de senare åren vid landtmannaskolorna hänvisas
i öfrigt till Bilagan 6 vid detta betänkande.

Då landtmannaskola första gången af Kungl. Maj :t tillerkänts understöd har
Kung! Maj :t samtidigt fastställt stadgar- för skolan. Uti enhvar af de sålunda utfärdade
stadgarna, Indika, med obetydliga afvikelser för de särskilda skolorna, äro
väsentligen öfverensstämmande med ett af landtbruksstyrelsen upprättadt normalförslag
till stadgar för de med understöd af statsmedel inrättade landtmannaskolor,
har för undervisningens förläggning bestämts den årstid, som med hänsyn till lokala
förhallanden funnits lämplig, hvilket med ett undantag (Degerfors) visat sig vara
vinterhalfåret,*och skall enligt dessa stadgar undervisningen pågå minst 20 veckor,
ferier oberäknade, samt, med undantag för frielever, lärjunge för undervisningen betala
den afgift, som af skolstyrelsen bestämmes. Vid ett flertal af våra landtmannaskolor
erhålla lärjungarna kost och logi vid skolan mot särskild afgift.

I de nådiga bref, hvarigenom anslag till landtmannaskolor, efter förslag af landtbruksstyrelsen
och efter pröfning huruvida föreskrifna villkor för anslags erhållande
af hvarje särskild skola uppfyllts, årligen beviljats, har Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen,
som skulle handhafva öfverinseendet och kontrollen å ifrågavarande
skolor, att för desamma fastställa undervisningsplan, att utfärda de närmare föreskrifter,
som erfordrades för ordnandet af undervisningen i skolorna, samt att till vederbörande
departementschef afgifva berättelse om deras verksamhet och hvad därmed
ägde sammanhang.

Såsom af det föregående framgår har landtmannaskolan till hufvudsakligt ändamål
att befrämja elevernas teoretiska utbildning, men hafva emellertid vid flera
af de större landtmannaskolorna genom föreståndarnas försorg vidtagits anordningar,
hvarigenom de af eleverna, som sådant önska för inhämtande af jordbrukspraktik,
beredas anställningar såsom landtbrukselever vid välskötta jordbruk under
något år före eller efter kursen vid skolan.

Stadgar.

Elevernas

praktiska

utbildning.

Anslag till Beloppen af de till landtmannaskolorna under läsåret 1907—1908utgåendestatsbi naskoTorna

drag, anslag från orten samt elevafgifter framgå af nedanstående sammanställning:
läsåret 1907 i)

		Räken-	Anslag af	Bidrag af enskilda personer, kommuner, föreningar in. m.	Elev-	Summa
S k o 1 a.		skaps-tid.»)	staten.	hush:s- säll- skap.	lands- ting.	utgif- ter.	anslag m. m.
Tierp ..........		1907—08	2,260	—	2,000	—	260	4,520
Åsa...........		1907	1,500	1,500	—	—	—	3,000
Lunnevad ........		1907	2,780	1,500	500	—	885	5,665
Nässjö.........		1907	1,290	1,000	—	215	75	2,580
Grimslöf........		1907—08	2,300	600	1,600	—	100	4,600
Gamleby........	• ■	1907—08	1,555	—	1,375	—	180	3,110
Högalid.........		1907-08	2,590	2,000	—	—	730	5,320
Hemse.........		1907	4,000	—	550	—	—	4,550
Ronneby........		1907	4,000	—	2,800	—	210	7,010
Önnestad........		1907—08	4,000	1,500	—	*	650	6,150
Hvilan.........		1907—08	4,000	2,400	—	—	1,875	8,275
Fridhem . . . . • ...		1907-08	3,000	2,400	—	—	925	6,325
Katrineberg.......		1907-08	2,175	1,500	500	—	300	4,475
Simmersröd . . . • ...		1907	4,000	1,500	—	—	125	5,625
Färgelanda.......		1907-08	3,000	—	1,000	1,975	25	6,000
Herrljunga.......		1907-08	1,130	80	1,000	—	130	2,340
Skara..........		1907-08	4,000	1,000	1,000	135	1,865	8,000
Molkom.........		1907-08	2,590	1,000		1,715	—	5,305
Käfvesta........		1907-08	3,000	1,200	1,300	490	210	6,200
Tärna..........		1907-08	2,800	500	1,780	400	120	5,600
Säfverstalund......		1907-08	2,050	200	2,050	75	—	4,375
Kola..........		1907-08	3,000	1,300	1,000	800	200	6,300
Ålsta..........		1907	3,000	1,800	—	1,200	40	6,040
Ope...........		1907—08	4,000	—	2,700	450	300	7,450
Degerfors........		1907	2,850	—	2,250	650	20	5,770
Boden..........		1907-08	3,000	1,000	1,000	1,000	—	6,000
Matarenei........		1907-08	3,000	1,500	—	1,500	—	6,000
Summa kronor:		76,860	\| 25,480	24,405	10,605	9,235	146,585

i) Skolornas räkenskaper afslutas dels för kalenderår (kär 1907), dels för läsår (kursen 1907
—1908), .på grund hvaraf statsanslagen upptagits än för kalenderåret 1907 an för året 11)08.
Statsbidragen för kalenderåret 1907 framgå af hushållningssällskapens räkenskapssammandrag.

För att den kunskap, som i landtmannaskolorna meddelas, måtte blifva spridd
i så vida kretsar som möjligt beviljade Riksdagen på extra stat för livartdera af åren
1906 och 1907 till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel, ett anslag af 5,000 kronor under villkor,
bland annat, att lika belopp tillskötes af landsting, hushållningssällskap eller eljest.
I enlighet med Kungi. Maj :ts förslag har Riksdagen för samma ändamål på extra stat
för såväl innevarande som nästkommande år beviljat ett anslag af 10,000 kronor.
Härvid bär emellertid berörda villkor om bidrag från orten icke uppställts, enär det
ansetts, att villkorets bibehållande kunde komma att utgöra ett hinder för uppnåendet
af ändamålet med anslaget, då nämligen särskildt hushållningssällskapens medel
numera tagas i anspråk för en mångfald viktiga uppgifter och på grund häraf
svårighet mången gång skulle kunna möta att från orten erhålla afsevärdt bidrag till
ifrågavarande understöd.

Kungörelse angående omförmälda anslag har af Kungl. Maj :t utfärdats den 5
juli 1907, att gälla tillsvidare, så länge statsmedel för ändamålet anvisas.

Anslagets användning under läsåret 1907—1908 framgår af följande tablå:

		Utbetalda understödsbelopp af
									Till
Skola.								antal		Anmärkningar.
	statens	sällskaps medel.	andra	Summa	elever.
	medel.	medel.	kronor.
Tierp.....	225						225		3	3	stip. ä 75 kr.
Åsa......	400	—	—	—	20	—	420	—	8	f	stip. ä 75 kr.; l ä 55 kr.; 2 ä 50 kr.; 1 ä 20 kr.
Lunnevad . . .	4£0	—	150	—	50	—	680	—	6
Grimslöf . . .	125	—	—	—	—	—	125	—	2
Gamleby . . .	100	—	100	—	—	—	200	—	6
Hilgalid ....	400	—	400	—	—	—	800	—	15
Hemse ....	200	—	345	—	—	—	545	—	7	f	stip. ä 80 kr.; 1 å 70 kr.;
Ronneby . . .	230	—	—	—	>) 230	—	460	—	8	1 ä 50 kr.; 1 å 40 kr.; 1
Onnestad . . .	525	—	—	—	—	—	525	—	7	ä 30 kr.
Hvilan ....	650	—	—	—	—	—	650	—	13
Katrineberg . .	200	—	200	—	—	—	400	—	5
Simmersröd . .	250	—	250	—	—	—	500	—	6
Färgelanda . .	180	—	—	—	—	—	180	—	3	i1	stip. ä 90 kr.; lä 50 kr.; 1 ä 40 kr.
Herrljnnga . .	300	—	—	—	—	—	300	—	4

'') Af landsting 150 kr.

Statsunder
stöd åt min
dre bemedlade
lärjungar.

	Utbetalda understödsbelopp af	Till	1 Anmärkningar.
Skola.	statens medel.	liush:s- sällskaps medel.	andra medel.	Summa.	antal elever.
Skara.....	250		250		_	_	500	_	15
Molkom ....	200	—	200	—	—	—	400	—	9
Käresta . . .	180	—	—	—	—	—	180	—	3
Tärna.....	200	—	200	—	—	—	400	—	7
Säfverstalund .	85	—	—	—	») 130	—	215	—	2
Bola.....	450	—	—	—	—	—	450	—	9
Ålsta ....	400	—	—	—	—	—	400	—	4
Ope......	800	—	—	—	2) 800	—	1,600	—	14	2 stip. ä 275 kr.
Degerfors . . .	300	—	—	—	—	—	300	—	5
Boden ....	600	—	—	—	—	—	600	—	8
Matarengi . . .	100	—	100	—	—	—	200	—	4
Summa:	7,830	—	2,195	—	1,230	—	11,255	—	173

*) Af landsting 130 kr.
s) » » 550 »

Småbrukarundervisningr.

Sedan kommittén här ofvan redogjort för de olika typerna af de för landsbygdens
ungdom afsedda lägre landtbruksundervisningsanstalter, som med understöd
af allmänna medel äro i verksamhet inom vårt land, öfvergår kommittén nu till att
lämna en öfversikt öfver de åtgärder, som hittills hos oss med statsunderstöd vidtagits
för att lämna dem, som redan syssla med mindre jordbruk, nödig och nyttig
undervisning i det rätta bedrifvandet af deras näring. Dessa åtgärder äro att
hänföra till tre olika kategorier: studieresor, kortare undervisningskurser samt konsulent-
och vandringslärarverksamhet.

A. Studieresor.

I statsverkspropositionen till 1901 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunder, för höjandet af det
mindre jordbruket på extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor. Enligt
sagda statsrådsprotokoll hade vid ärendets föredragning för Kungl. Maj:t chefen
för jordbruksdepartementet föreslagit åtgärder lör astadkommande med understöd
af statsmedel och i samarbete med hushållningssällskapen af dels premiering af
mindre jordbruk dels ock för mindre jordbrukare afsedda studieresor till väl skötta
småbruk. Ehuruväl småbrukspremieringen kan sägas innebära ett viktigt undervisande
moment uti de råd och upplysningar angående jordens rätta bruk, kreaturens utfodring
m. m., som af premieringsnämnderna lämnas, har dock kommittén ansett
dylika åtgärder icke falla inom ramen för det kommittén gifna uppdraget, och lämnas
därför småbrukspremieringen här å sido.

I fråga om studieresorna yttrade föredragande departementschefen uti sitt åberopade
anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901, bland annat, att enligt
hans åsikt borde vid sidan af småbrukspremieringarna och liksom kompletterande
desamma anordnas studieresor för mindre jordbrukare för att sätta dem i tillfälle

1G07/o8. Landtbrulcsundermsnmgshom. bet. 7

1901 års
statsverksproposition.

att besöka väl skötta mindre jordbruk och därvid icke allenast inhämta nya lärdomar
utan äfven i praktiken se tillämpade de läror, de af premieringsnämnden
redan kunnat inhämta. Frågan om studieresors anordnande borde emellertid, enligt departementschefens
mening, blifva beroende af de särskilda hushållningssällskapens intresse
för saken och i väsentlig mån jämväl af den offervillighet dessa därvid adagalade,
hvarvid å andra sidan en hög grad af frihet borde vid resornas anordnande lämnas
hushållningssällskapen. Från statens sida syntes nämligen i detta afseende endast böra
uppställas följande allmänna villkor: att till deltagare i studieresa endast finge antagas
den, som lifnärde sig af jordbruk eller jordbruksarbete; att ingen, som ägde
eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare antagas; att studieresan
företoges till platser inom Sverige eller Danmark; samt att resan skedde under ledning
af fullt sakkunnig person. I anslutning till hvad sålunda anförts ansåge departementschefen,
att åt hushållningssällskapen borde öfverlämnas att utse ledare för
resorna, att pröfva och afgöra ansökningar om rätt att i dem deltaga, att låta uppgöra
och fastställa planer för desamma samt att i öfrigt vidtaga alla för deras anordnande
erforderliga åtgärder. Å andra sidan borde det tillkomma sällskapen att bestrida
alla med resorna förenade kostnader, som icke deltagarna själfva förmådde
gälda eller af statsmedel ersattes. I sistnämnda afseende ville departementschefen
föreslå, att statens bidrag till studieresorna skulle utgå i den form, att staten ersatte
hushållningssällskapen hvad dessa visade sig hafva utgifvit för biljetter å järnväg för
ledare af och deltagare i studieresorna vid resa inom landet. Såsom villkor för erhållande
af sådant statsbidrag borde för kontrolls underlättande stadgas att hushållningssällskap,
som önskade att tillförsäkras godtgörelse för nämnda kostnader för studieresor,
skulle därom göra underdånig ansökning med bifogande af fullständig plan
för den resa,, ansökningen afsåge, äfvensom uppgift å ledaren af resan samt det
antal personer, som beräknades komma att i densamma deltaga. Slutligen borde
stadgas skyldighet för sällskap, som kommit i åtnjutande af statsunderstöd för ifrågavarande
ändamål, att inom viss tid afgifva berättelse rörande de anordnade resorna
samt redogörelse för anslagets användande.

Riksdagens Den af Kung!. Maj :t i detta ämne gjorda framställning blef af Riksdagen bi beshit

ang Mlen r>å Riksdagen uti skrifvelse den 29 maj 1901 anmälde sitt beslut härom, an Q/YlSlClCJ

vilt • i i • i p Tl ii • i

studieresor, förde Riksdagen — med tillkännagifvande, att Riksdagen i hutvudsak ansiote sig till
hvad Kungl. Maj :t i förevarande hänseende föreslagit -— bland annat beträffande studieresorna,
att Riksdagen ansåge, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida icke
den bland villkoren för deltagande i sådana resor angifna bestämmelsen, att ingen,

som ägde eller brukade mera än 50 hektar åker, finge till deltagare antagas, borde
jämkas pa sådant sätt, att åkerarealens maximibelopp i någon mån nedsattes, på det
att de mindre jordbrukarne måtte i så hög grad som möjligt kunna komma i åtnjutande
af den fördel, som vore afsedd att genom förenämnda studieresor dem beredas.

Rörande användningen af det utaf Riksdagen för ifrågavarande ändamål sålunda Reglemenanvisade
anslaget meddelade Kungl. Maj :t, efter landtbruksstyrelsens hörande, den ^cn''

18 oktober 1901 bestämmelser genom utfärdande af dels nådigt reglemente för med
statsmedel understödd premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag
af statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock nådig kungörelse angående
statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket. De sålunda
meddelade bestämmelserna öfverensstämma i allt väsentligt med de uti statsrådsprotokollet
för den 11 januari 1901 angifna hufvudgrunderna, dock att, med hänsyn till
hvad Riksdagen uti ofvanberörda skrifvelse i ämnet anfört, maximiarealen för deltagare
i studieresorna minskats från 50 till 40 hektar.

De bestämmelser, som dessa författningar innehöllo i afseende å studieresor för
mindre jordbrukare, intogos oförändrade i de förnyade reglementen och kungörelser
beträffande med statsmedel understödda åtgärder till höjandet af det mindre jordbruket,
som, efter det Riksdagen beviljat anslag till understödjande af ytterligare
andra slag af åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, af Kungl. Maj:t utfärdats
den 30 oktober 1903, den 17 november 1905 och den 5 oktober 1906.

Såsom af olvanstående framgår voro studieresorna från början afsedda endast Särskilda
för manliga deltagare. Under det årliga arbetet landet rundt med premiering af f^tinn^r
mindre jordbruk kom man emellertid alltmer till insikt om att ett godt resultat af
ett småbruks skötsel till icke minsta delen berodde på det arbete och den omtanke,
som småbrukarhustrun nedlade å det lilla landtbrukets drift. Detta föranledde
chefen för jordbruksdepartementet att vid underställande Kungl. Maj :ts pröfning af
frågan om reglering för år 1908 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,
beträffande behofvet af fortsatt anslag såsom bidrag till åtgärder för höjandet af det
mindre jordbruket, framhålla, hurusom vid nyssberörda förhållande och då
enligt departementschefens åsikt studieresor vore ett viktigt led i arbetet
för det mindre jordbrukets höjande, det syntes synnerligen lämpligt anordna dylika
resor äfven för kvinnor, som i något afseende toge del i det mindre jordbruket
eller hvad därmed stode i samband. Vid uppgörandet af planer för sådana studieresor
borde man enligt departementschefens mening särskildt taga med sådana platser,
där man visste att trädgårdsskötsel, fjäderfäafvel och andra grenar af hushållningen,

Indika närmast folie inom hustruns verksamhetsområde, stode högt och omfattades
med intresse och där det sålunda särskilt för henne funnes något af värde att se och
taga vara på. Anledning syntes ej departementschefen föreligga att beträffande
sådana studieresor vidtaga någon förändring uti de bestämmelser, som gällde för med
statsmedel understödda studieresor i öfrigt, men, då under sådana förhållanden hushållningssällskapens
utgifter äfven för dessa resor i regel komme att öfverstiga statsbidraget,
ansåge departementschefen det böra kunna öfverlämnas åt sällskapen att
själfva afgöra, hvilka närmare bestämmelser borde träffas rörande deltagande _i resorna,
och funne departementschefen detta så mycket lämpligare, som det ofta kunde
finnas fördelaktigt att ställa en dylik resa i visst samband med en längre eller kortare
tid förut hållen, för kvinnor afsedd undervisningskurs i visst eller vissa ämnen.

Det förslag, som innefattades uti departementschefens berörda, i statsverkspropositionen
åberopade anförande till statsrådsprotokollet, fann Riksdagen välbetänkt;
och intogs uti det af Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 utfärdade förnyade
nådiga reglementet för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket, under rubrik IV. Studieresor för i mindre jordbruk deltagande män och
kvinnor, den bestämmelsen, att vidkommande kvinnors deltagande i studieresa skulle
hushållningssällskapens förvaltningsutskott äga att meddela närmare bestämmelser.
Enahanda bestämmelse återfinnes uti nu gällande den 2 oktober 1908 utfärdade reglemente
i ämnet.

Deltagandet Att intresset och offervilligheten för astadkommande af studieresor för mindre
åren 1902- jordbrukare redan från början varit stort och allt fortfarande är synnerligen lifaktigt
1907. framgår af följande tablå.

År.	Antal hushåll-ningssällskaps-områden, hvarifrån studieresor anordnats.	Antal ansök-ningar till deltagande i studieresa.	Antalet antagna deltagare.	Bidrag af statsmedel till studie-resor.	Bidrag af hushållnings-sällskap eller enskilde.	Summa inkomster och utgifter.
1902	17	845	188	7,598: 05	18,841: 04	26,439:09
1903	22	1,063	257	11,476: 75	24,991: 41	36,408:16
1904	24	895	307	14,902: 30	28,411: 12	43,313: 42
1905	24	781	319	14,467: 23	26,657:15	41,124: 38
1906	24	1,009	410	14,104: 43	25,934: 04	40,038: 47
1907	23	940	474	15.929:70	24,614:24	40,543:94

Malmöhus läns hushållningssällskap, som årligen anordnat studieresor inom
länet och i Danmark, har för dessa ej sökt statsbidrag förrän år 1907, och ingå ej.
sällskapets kostnader för sådana resor under de föregående åren i ofvanstående tablå.
I öfrigt hafva, särskildt under de första åren studieresor för mindre jordbrukare pågått,
sådana resor äfven från öfriga hushållningssällskaps områden i allmänhet utsträckts
till Danmark, men har detta under senare år allt mer och mer aftagit, då man
funnit tillräckligt att inhämta inom vårt eget land, särskildt dess södra delar.

Äfven under innevarande år hafva de flesta hushållningssällskap'' anordnat studieresor,
däribland från Södermanlands, Jönköpings oclj Norrbottens län särskilda
sådana resor för kvinnor.

B. Kortare undervisningskurser.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1904 gjorde landtbruksstyrelsen Landtbruksframställning
om åtgärders vidtagande för spridande af yrkeskunskap bland innehafvare
af smärre jordbruk. I denna framställning framhöll landtbruksstyrelsen till
en början, hurusom vissa hushållningssällskap vid sidan af de kraftiga åtgärder
för höjandet af det mindre jordbruket, hvilka under senare åren med understöd af
statsmedel vidtagits, sökt att genom kringresande undervisare, anordnande af undervisningskurser
eller på annat sätt bereda mindre jordbrukare tillfälle att erhålla
råd och anvisningar i olika grenar af deras hushållning. Ytterligare åtgärder i
förevarande afseende vore emellertid af behofvet påkallade, för att det mindre
jordbruket skulle nå den utveckling, som önskligt vore; och syntes det landtbruksstyrelsen,
att det, som härvid läge närmast att från statens sida för sagda ändamål
vidtaga, borde afse beredande af undervisning åt de mindre jordbrukarna inom landet
efter en ordnad och sammanhängande plan. Den början, som blifvit gjord genom
hushållningssällskapens ofvanberörda åtgöranden, hänvisade på behofvet i förevarande
afseende, men äfven därpå att, innan staten öfvertagit ledningen af sagda
åtgärder, dessa icke kunde erhålla den omfattning och planmässighet, omständigheterna
påkallade. Under den sista tiden hade hushållningssällskapen på flera olika
sätt genom direkt undervisning sökt bereda de mindre jordbrukarna kunskaper i deras
yrke, nämligen dels genom s. k. fasta kurser vid landtmannaskolor under 2 å 3
veckor, dels genom s. k. ambulatoriska kurser under vanligen 5 till 6 dagar, men äfven,
såsom i Kopparbergs län, ända till 3 veckor med undervisning hvarje eftermiddag,
dels, såsom inom Gäfleborgs län, genom under hela vintern, då undervisningen

styrelsens
uncl. framställning.

förlagts till viss dag i veckan, utsträckta kurser ute i bygderna, dels, såsom i Norrbottens
län, under s. k. landtmannaveckor, dels ock genom enstaka föreläsningar i
socknarna uti till jordbruk och husdjursskötsel hörande ämnen. Mellan samtliga
ifrågavarande undervisningskurser gjorde sig en genomgående skillnad gällande med
hänsyn till den omständigheten, huruvida kurserna hade ett begränsadt antal särskildt
antagna elever, eller om de vore uteslutande afsedda för allmänheten, därvid i senare
fallet icke borde förbises, att till undervisningen vid kurser med särskildt antagna elever
äfven allmänheten kunde under vissa villkor hafva tillträde.

Af ofvan uppräknade olika former för undervisnings meddelande åt landets
mindre jordbrukare ansåge landtbruksstyrelsen den, som utgjordes af planmässigt
ordnade kurser med föredrag i jordbruks]ära, husdjursskötsel m. m. vara af den
största betydelsen och mest lämpad för landets skilda orter, vare sig kurserna hade
ett begränsadt antal särskildt antagna elever eller vore uteslutande afsedda för den
jordbrukande allmänheten, hvaremot den form af dylik undervisning, som utgjordes
af enstaka föreläsningar, icke kunde anses ägnad att i samma mån vinna det med
den ifrågavarande undervisningen afsedda ändamål. Ur statens synpunkt ansåge
styrelsen därför de planmässigt ordnade undervisningskurserna böra understödjas,
under det att de enstaka föreläsningarna fortfarande som dittills borde bekostas
af hushållningssällskap eller föreningar, bildade i dylikt syfte.

På grund af det sålunda anförda ville landtbruksstyrelsen, som beräknat,
att ett belopp af 15,000 kronor borde finnas tillgängligt för bestridande af de på staten
fallande utgifter för nu ifrågavarande ändamål, hemställa, att Kung!. Maj :t måtte
hos Riksdagen göra framställning om beviljande på extra stat för år 1906 af ett anslag
till nämnda belopp för beredande af undervisning åt mindre jordbrukare genom planmässigt
ordnade kurser för vare sig särskildt antagna elever eller allmänheten, under
villkor att hushållningssällskap, som läte anordna dylika kurser och önskade bidrag
därtill af statsmedel, tillsköte eller visade sig för ändamålet förfoga öfver minst
lika belopp som det begärda statsbidraget, att för själfva undervisningen icke
någon afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen skulle stå under
inseende af landtbruksstyrelsen, hvarjämte för åtnjutande af bidrag till undervisningskurser
för ett begränsadt antal särskildt antagna elever dessutom skulle gälla såsom
villkor, att undervisningskurs skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare
i kursen skulle under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik kurs
företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej öfverstege 20 hektar,
samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan ort inom hushållningssällskapets

område än den, där undervisningskursen hölles, skulle erhålla fritt kosthåll under
den tid, kursen påginge.

Då chefen för jordbruksdepartementet anmälde nämnda underdåniga fram- Departe lY)XCYltScJl6~ ställning

för Kungl. Maj:t i samband med frågan om reglering af utgifterna under fens anföriksstatens
nionde hufvudtitel för år 1906, yttrade departementschefen, att han ej hade randeannat
att erinra mot den gjorda framställningen än att det syntes honom mindre
välbetänkt, särskildt med hänsyn till den ringa erfarenhet, som för närvarande
förelåge angående olika tillvägagångssätts större eller mindre lämplighet, att
fastslå vissa former, i hvilka de af hushållningssällskapen vidtagna åtgärderna till
spridande af jukesskicklighet bland de mindre jordbrukarna ovillkorligen måste inpassas
för att vederbörande hushållningssällskap skulle kunna komma i åtnjutande
af statsbidrag för ändamålet, utan borde ifråga om den vid ansökningen om statsbidrag
fogade planen för undervisningens meddelande större frihet beredas
sökanden och pröfningen i hvarje särskildt fall kunna öfverlämnas åt Kungl.

Maj :t. Då emellertid spridandet af större yrkeskunskap bland landets småbrukare
på det närmaste sammanhängde med de åtgärder för det mindre jordbrukets
höjande, för hvilka anslag af statsmedel förut utginge, funne departementschefen
ingen anledning att för dessa båda ändamål begära särskilda anslag, utan syntes
det vida lämpligare att sammanföra samtliga här ofvan anförda åtgärder för höjandet
af det mindre jordbruket under en anslagspost.

Under åberopande af hvad föredragande departementschefen sålunda anfört Kungl.

föreslog Kungl. Maj.-t Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för höjande af det ^i^s\agens

mindre jordbruket på extra stat för år 1906 bevilja ett med 15,000 kronor förhöjdt

anslag å 85,000 kronor. för un .

aervisnmg

Denna framställning bifölls af Riksdagen och mtogos bestämmelser för atnju- åt mindre
tande af statsunderstöd för undervisning för mindre jordbrukare, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens förenämnda förslag med den af de- ten.
partementschefen föreslagna ändring, uti det af Kungl. Maj:t den 17 november 1905
utfärdade förnyade nådiga reglementet för med statsmedel understödda åtgärder
till höjande af det mindre jordbruket samt nådiga kungörelsen angående statsanslag
till dylika åtgärder. Samma bestämmelser bibehöllos oförändrade uti de af Kungl.

Maj:t den 5 oktober 1906, den 4 oktober 1907 och den 2 oktober 1908 utfärdade författningar
i ämnet.

Undervisningskurser kunna enligt dessa bestämmelser anordnas genom hushållningssällskapens
försorg på tre olika sätt, nämligen såsom 1 :o) undervisningskurs,

som är afsedd för särskilt antagna elever och som skall pågå under en tid af minst
2 veckor och vara förlagd till med statsmedel understödd landtmannaskola eller
annan lämplig plats; 2 ro) undervisningskurs, som är afsedd för en större allmänhet och
som skall pågå under minst 6 dagar; 3:o) undervisningskurs, efter medgifvande af
Kungl. Maj:t anordnad i andra former än de under l:o) och 2:o) nämnda. I den mån
sådant anses lämpligt må undervisningen afse äfven kvinnors utbildande i yrkesskicklighet
för det mindre jordbruket.

Undervis- I nedanstående tabell meddelas uppgift om huru under år 1907 de olika husniårS1907er
hållningssällskapen enligt ofvan angifna grunder ordnat undervisningen för
mindre jordbrukare, antalet deltagare i kurserna samt kostnaderna för desamma.

Hushållnings- sällskap.		Un	dervisningskurs		Bidrag af stats-medel.	Bidrag af säll-skapen.	Summa inkom-ster och utgifter.
enligt l:o.	enligt 2:o.	enligt 3:o.
Antal kurser.	Antal deltagare i kur-serna.	Antal kurser.	Ungef. antal deltagare i kur-serna.	Antal kurser.	Ungef. antal deltagare i kur-serna.
								Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Stockholms	läns	—	—	5	1,275	—	—	933	73	1,511	94	2,445	67
Uppsala	P	—	—	3	225	—	—	510	90	510	90	1,021	80
Södermanlands		—	—	7	300	—	—	721	04	1,075	44	1,796	48
Östergötlands	>	—	—	8	1,450	—	—	1,647	32	2,844	78	4,492	10
Kronobergs	>	—	—	—	—	3	475	300	—	300	—	600	—
Kalmar läns södra	2	55	6	1,650	—	—	1,728	—	1,728	—	3,456	—
Gottlands	läns	—	—	1	108	—	—	250	—	305	85	555	85
Kristianstads	P	—	—	5	950	—	—	586	76	786	75	1,373	50
Malmöhus	*	—	—	1	?	4	630	652	37	1,145	38	1,797	75
Hallands	>	—	—	2	100	—	—	282	42	282	43	564	85
Älfsborgs läns norra	2	109	4	270	—	—	646	88	708	58	1,355	46
Skaraborgs	läns	1	27	—	—	—	—	500	—	500	—	1.000	—
Värmlands	>	—	—	1	150	—	—	355	51	355	52	711	03
Örebro	P	1	27	—	—	—	—	241	31	241	31	482	62
Kopparbergs	P	—	—	6	675	—	—	1,000	—	2,116	96	3,116	96
Gäfleborgs	P	o e	158	1	100	1	30	742	90	952	—	1,694	90
Västernorrlands »	—	—	3	290	4	no	997	—	1,030	96	2,027	96
Jämtlands	P	—	—	6	2,750	■ —	—	1,000	—	1,224	05	2,224	05
Västerbottens	P	—	—	2	850	1	450	906	08	1,106	09	2,012	17
Norrbottens	>	—	—	16	2,500	1	130	1,600	—	1,847	85	3,447	86
Summa	12	876	77	13,700	14	1,825	15,602 2i\|20,574	79	86,177	—

1 Däraf 2 särskilt för kvinnor.

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 fäste landtbruksstyrelsen ModellsamKungl.
Maj :ts uppmärksamhet på vidtagande af en åtgärd, som enligt styrelsens åsikt wrTT
skulle blifva till stor fördel för arbetet med meddelande af undervisning för mindre materiell för
jordbrukare, nämligen anskaffande af en modellsamling af undervisningsmateriell för ningskurserundervisningskurserna.
Då det obestridligen mötte svårighet för de särskilda hushåll- na‘
ningssällskapen att utan vidare ledning anskaffa dylik undervisningsmateriell, hade
landtbruksstyrelsen tänkt sig, att till undanröjande af denna svårighet en modellsamling
af dylik materiell borde uppställas i styrelsens lokal för att hållas tillgänglig
för allmänheten på samma gång förteckning öfver samlingen med anvisning,
hvar de särskilda föremålen kunde erhållas, och uppgift å prisen för desamma, borde
tryckas och likaledes hållas tillgänglig samt på anhållan tillsändas hushållningssällskapen.
Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907, som
åberopades vid framställning till Riksdagen om beviljande af medel för år 1908
såsom bidrag till åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket, anslöt sig föredragande
departementschefen till landtbruksstyrelsens ifrågavarande förslag under
framhållande af fördelarna utaf att vid undervisningskurserna för mindre jordbrukare
äga tillgång till fotografier och skioptikonbilder från landthushållningens
olika verksamhetsområden, modeller af olika slag, grafiska framställningar öfver
utförda försök, profsamlingar af foder och gödselmedel etc., och ville departementschefen
särskildt framhålla, hurusom ett synnerligen godt tillfälle här erbjöde sig
att i vida kretsar på åskådligt och lättfattligt sätt sprida kunskap om resultaten af
de många olika försök, som inom växtkultur, husdjursskötsel, mejerihandtering och
andra grenar af landthushållning utfördes af olika institutioner inom landet.

Genom nådigt bref den 4 oktober 1907 ställde Kungl. Maj:t till landtbruksstyrelsens
förfogande ett belopp af 1,000 kronor till anskaffande af en modellsamling
af undervisningsmateriell vid undervisning för i det mindre jordbruket deltagande
män och kvinnor, och infördes uti reglementet för med statsmedel understödda åtgärder
till höjande af det mindre jordbruket, under rubrik V. Undervisning för i mindre
jordbruk deltagande män och kvinnor, den bestämmelsen att, för att undervisningen
skulle blifva lättfattlig och åskådlig, borde, där så lämpligen kunde ske, fotografier
och skioptikonbilder från landthushållningens olika verksamhetsområden, modeller
af olika slag, grafiska framställningar öfver utförda försök, profsamlingar af foderoch
gödselmedel eller annan lärorik undervisningsmateriell finnas vid undervisningen
tillgängliga.

1607/08. LandtbrulcsundervisningsJcom. bet.

Statsunder- Vid sidan af omförmälda, af hushållningssällskapen med understöd af statsmedel
skild tender bedrifna verksamhet för spridande af kunskap i landthushållning har uppstått en

visnings- under ännu friare former bedrifven småbrukarundervisning, utöfvad särskildt af föreverksamhet
x

syfte att be- ståndaren för »Nordiska landtbruksskolan» P. Jönson-Rösiö, som icke allenast alltmindrejord-
sedan år 1888 vid sin skola, numera förlagd på Hagaberg i Jönköpings län, årligen
bruket, hållit landtbrukskurser utan äfven sedan år 1895 på olika platser inom landet afhållit
ett stort antal småbrukarkurser och enstaka föredrag i landthushållning.
Efter framställning från åtskilliga småbrukarföreningar m. fl. om statsunderstöd åt
Rösiö, hemställde Kungl. Maj:t hos 1906 års Riksdag om anvisande af ett
anslag för ett år å 5,000 kronor till understödjande af P. Jönson-Rösiös undervisningsverksamhet
i jordbruk och landtmannanäringar, men genom Kamrarnas skiljaktiga
beslut förföll frågan. På enskilda motionärers framställningar har emellertid 1907
års Riksdag anvisat sistnämnda belopp för år 1908 att af Kungl. Maj :t i mån af behof
för ändamålet användas. Efter det landtbruksstyrelsen i ärendet afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande har Kungl. Maj:t sedermera tilldelat Rösiö det sålunda anslagna
beloppet under villkor att han inom viss tid afgifver berättelse om sin undervisningsverksamhet
under innevarande år.

Vid underställande Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1909 anförde föredragande departementschefen,
ifråga om beredande af fortsatt anslag såsom bidrag till åtgärder för höjande
af det mindre jordbruket, bland annat hurusom den af Rösiö utöfvade undervisningsverksamhet
tvifvelsutan i icke ringa mån bidragit till att väcka lifligare intresse särskildt
för det mindre jordbruket och för höjandet af dess afkastningsförmåga och sålunda
vore väl förtjänt af statsunderstöd, som emellertid icke kunde utgå från det till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket anvisade anslaget under annan förutsättning
än att hushållningssällskap anvisade medel till densamma. Det syntes dock
departementschefen, att tillfälle borde beredas Kungl. Maj :t att fortfarande, på sätt
under innevarande år genom Riksdagens ofvannämnda beslut ägt rum, kunna understödja
'' så beskaffadt undervisningsarbete, äfven där nyssnämnda förutsättning icke
förelåge; och ansåge departementschefen att det afsedda ändamålet lättast kunde
ernås, om Kungl. Maj:t kunde disponera ett visst belopp, icke öfverstigande 10,000
kronor, att efter i hvarje särskildt fall skedd pröfning användas till understödjande
af sådan undervisningsverksamhet, som afsåge att främja det mindre jordbruket men
icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande af statsunderstöd.

Under åberopande af hvad departementschefen sålunda till statsrådsprotokollet
anfört föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att såsom bidrag till åtgärder för höjande
af det mindre jordbruket på extra stat för år 1909 anvisa anslag med ett, bland annat
för fyllandet af nu ifrågavarande behof, förhöjdt belopp af 200,000 kronor. Denna
framställning har af Riksdagen bifallits och har i nu gällande reglemente för med
statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket den 2 oktober
1908 meddelats bestämmelser i fråga om tilldelande af statsunderstöd till sådan undervisningsverksamhet
i syfte att främja det mindre jordbruket, som ej anordnas genom
hushållningssällskapens försorg på sätt i reglementet förmäles.

C. Konsulent- oeli vandringslärarverksamhet.

Sedan åtskilliga år tillbaka äro inom de flesta hushållningssällskaps områden
anställda konsulenter, hvilkas åligganden i hufvudsak bestå uti att på rekvisition
af enskilda landtbrukare meddela råd och anvisningar inom jordbrukets och kreatursskötselns
samt mejeri handteringens områden, men äfven omfatta hållande af föredrag
och undervisningskurser ute i bygderna i ämnen, hörande till landthushållningen.
Därjämte pläga dessa konsulenter, hvilka i regel erhållit sin teoretiska fackutbildning
vid något af våra landtbruksinstitut, tjänstgöra såsom ledare för studieresorna, biträda
vid småbrukspremieringen etc. Särskildt inom Norrland och Dalarna hafva
jordbrukskonsulenternas verksamhet under de senare åren alltmer utvecklat sig att
omfatta utöfvandet af ambulerande landtbruksundervisning, d. v. s. att själfmant uppsöka
dem, som skola undervisas, och på deras eget verksamhetsområde visa dem nuru
deras jordbruk bäst bör skötas eller på hvad sätt ett visst arbete skall utföras. Likaså
har inom Norrbottens län den med statsmedel understödda kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå sedan 1903 anordnat en omfattande ambulatorisk landtbruksundervisning
genom de vid anstalten anställda försöksassistenterna, hvilka resa från
by till by samt genom föredrag och samtal lämna jordbrukarna råd och upplysningar.

Vid utöfvande af sådan ambulerande undervisningsverksamhet hafva jordbrukskonsulenterna
i vissa län biträde af s. k. vandringsrättare, hvilka utgått ur folkets
egna led och i allmänhet vid en landtbruks- eller landtmannaskola förvärfvat sig
nödiga insikter i hushållningens olika grenar.

Vandringsrättarinstitutionen kom hos oss först i verksamhet inom Cläfleborgs län,
hvars hushållningssällskap sedan år 1904 lämnat understöd till gillen eller kommuner,
som hos sig anställt vandringsrättare till de mindre jordbrukarn es under -

Hushållningssällskapens
konsulenter.

Vandringsrättare
och
vandringslärare.

visande. För innevarande år äro 10 vandringsrättare anställda inom länet dels i
kommuns, dels i liusliållsgilles tjänst, till livilkas aflöning hushållningssällkapet
bidrager med 400 kronor för hvarje vandringsrättare, under villkor'' att öfriga för
dennes aflönande erforderliga medel beredes inom orten, att hans årslön, med inräknande
af hushållningssällskapets bidrag, ej sättes lägre än till 900 kronor, att han
ställes under inseende af den hushållningssällskapets tjänsteman, som förvaltningsutskottet
därtill utser, att för honom utfärdas instruktion, som af förvaltningsutskottet
godkännes, samt att redogörelse för hans verksamhet årligen till förvaltningsutskottet
afgifves. Yandringsrättarne äro under vintermånaderna hufvudsakligen
sysselsatta med undervisning i husdjursskötsel, såsom ordnande af utfodring och
prof mjölkning, väckande af intresse för svinafvel och svinskötsel m. m. I öfrigt
tagas deras råd och anvisningar i anspråk för uppgörandet af afdiknings- och godslingsplaner,
för anordnande af en intensiv rof- och grönfoderodling m. m.

I Norrbottens län anställdes den första vandringsrättaren år 1905, då Jockmocks
socken anvisade medel för anställande af en s. k. sockenrättare, hvilken sedan dess
varit verksam inom denna socken. År 1906 anslog länets landsting medel för uppehållande
af vandringsrättarverksamhet inom länet och hafva sedan 1907 fem vandringsrättare
varit anställda inom detta län. Till deras aflöning, som utgår med
1,200 kronor om året i ett för allt, bidrager landstinget med hälften under det den
kommun, inom hvilken vandringsrättaren har sin verksamhet förlagd, bidrager med
den andra hälften. Enligt den instruktion, sopi af Norrbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott blifvit fastställd för vandringsrättarne inom länet,
har vandringsrättaren till uppgift att under sin vandring från gård till . gård efter
bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar beträffande jordbrukets och
boskapsskötselns bedrifvande, hvarvid han bör i så stor utsträckning som möjligt
genom praktisk handläggning af förekommande arbeten visa, huru dessa bäst skola
utföras. Yandringsrättarne, som anställas af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
stå närmast under tillsyn af lokala styrelser, i hvilka förvaltningsutskottet
utser en ledamot och vederbörande kommun två.

Under de senaste åren har äfven i södra och mellersta delarna af riket uppstått
en ganska liflig vandringslärarverksamhet på landthushållningens område. Sålunda
har Blekinge läns hushållningssällskap sedan hösten år 1905 anställt två
vandringslärare, hvilka verkat hufvudsakligen såsom undervisare i ladugårdsskötsel.
De uppbära af sällskapet fyra kronor för förrättningsdag samt ersättning för resa
efter skjuts samt å järnväg i tredje klass. Örebro läns hushållningssällskap lämnar

anslag till två vandringslärare, hvilka under sina resor i bygderna dels hållit föredrag
och kurser i jordbruksämnen, dels ock meddelat praktisk instruktionsundervisning
där så begärts. Inom Jönköpings län har Tveta härads hushållsgille anställt
en vandringslärare för sitt område. Yärmlands läns hushållningssällskap anställde
år 1907 en vandringsrättare efter norrländskt föredöme.

Statsunderstöd för uppehållande af dylik vandringsrättar- eller vandringslärarverksamhet
har hittills icke förekommit.

Den af Kung!. Maj :t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för utredande af frågan
huruledes den själfägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och
Dalarna skulle kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda
landsdelar befrämjas beaktade det särskildt inom nämnda landsdelar framträdande
behofvet af ambulatorisk landtbruksundervisning; den för den norrländske jordbrukaren
i landtbruks- och landtmlannaskolorna samt de här och där anordnade kortare
undervisningskurserna tillgängliga undervisningen fann kommittén icke tillfyllestgörande,
då på grund af Norrlands stora utsträckning och öfriga där rådande förhållanden
det blefve endast en mindre del af allmogen, som kunde begagna sig af och
begagnade de tillfällen att förvärfva ökad jordbruksbildning, som sålunda erbjödes,
utan ansåg kommittén, att om man ville söka bereda allmogen ökad undervisning i
dessa stycken måste åtminstone till en början undervisningen, för att uppnå något
mera afsevärdt resultat, så att säga uppsöka den mindre jordbrukaren i hans hem
och tillika gifvas så praktisk och konkret som möjligt. Den naturliga utvägen i denna
riktning fann kommittén vara att tillsätta ett antal kringresande undervisare eller
jordbrukskonsulenter, hvilkas verksamhet i väsentlig män underlättades däraf, att de
norrländska hemmanen i allmänhet vore samlade i byar, och gjorde kommittén uti sitt
den 27 oktober 1904 afgifna underdåniga betänkande särskild framställning angående
meddelande af en för de norrländska orterna och där rådande förhållanden afpassad
undervisning i jordbruk genom af respektive hushållningssällskap anställda kringresande
konsulenter, hvilkas aflöning skulle bestridas ifråga om den kontanta lönen af
staten och beträffande reseersättning och traktamente af hushållningssällskap eller
landsting. Med fästadt afseende å behofvet af jordbruksundervisning inom de olika
länen ansåg kommittén, att det antal konsulenter, till hvilka staten skulle anvisa löner,
borde bestämmas till 22, nämligen två i hvardera af Kopparbergs och Gäfleborgs län,
tre i Yästernorrlands, fyra i Jämtlands, sex i Västerbottens samt fem i Norrbottens
län, där kemisk-växtbiologiska- anstaltens konsulenter med understöd af statsmedel
redan vore i verksamhet.

Norrlandskommitténs

framställning
om
statsanslag
för anställande
af
kringresande
jordbrukskonsulenter.

Departe- Denna framställning anmäldes för Kung!. Maj :t i samband med frågan om reg fens^anfö-

^erinSen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel för år 1908 och tillstyrk rande

i 1907 te föredragande departementschefen lifligt vidtagande af åtgärder från statens sida i
års stats verkspropo-

den af norrlandskommittén angifna riktningen. I enlighet med hvad komsition.
m£ttén därutinnan föreslagit ansåg departementschefen statsanslag böra utgå
såsom bidrag till konsulenternas aflöning med ett belopp af 2,500 kronor för
hvarje konsulent. Såsom villkor för detta statsbidrags åtnjutande syntes det
departementschefen böra föreskrifvas, att konsulent, till hvars aflöning bidrag
af statsmedel begärdes, skulle vara af landtbruksstyrelsen förklarad till platsen
kompetent, att konsulenten skulle vara anställd i hushållningssällskapets eller,
hvad Norrbottens län anginge, i kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänst, att för konsulenten
af vederbörande utfärdades af landtbruksstyrelsen godkänd instruktion,
samt att konsulentens rese- och traktamentsersättning bestredes genom anslag från
länet. Hvad anginge beloppet af den utgift, statsverket skulle behöfva vidkännas för
ändamålet, förutsatte departementschefen, att den i det föregående omförmälda undervisningen
genom s. k. vandringsrättare skulle i nära samband med konsulentverksamheten
utvecklas och framdeles komma att intaga en alltmera framskjuten plats,
på grund hvaraf enligt departementschefens mening det sammanlagda antalet af konsulenter
för Dalarna och Norrland, till hvilkas aflöning staten på ofvan angifna
sätt skulle bidraga, kunde nedsättas till 12.

Eungl. Med anledning af Kungl. Maj:ts, under åberopande af hvad departements MiJcsda

°ens c^efen sålunda anfört, hos 1907 års Riksdag gjorda framställning i ämnet, bevil beslut

ang. jade Riksdagen såsom bidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbruksskonsulenter
statsbidrag .

till aflöning i Dalarna och Norrland, under villkor, att konsulenternas rese- och traktaments sandelord-

ersättning bekostades af landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de villkor

brulcskonsu- 4
lenter i Da -

öfrigt, Kungl. Maj :t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1908 ett

lama och anslag af 30,000 kronor att af Kungl. Maj :t i mån af behof för ändamålet anNorrland.

vändas.

Kungörelse angående statsbidrag till aflöning åt kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland utfärdades af Kungl. Maj:t den 18 oktober 1907;
och har Kungl. Maj:t på de i kungörelsen bestämda villkor af berörda anslag för
innevarande år beviljat åt hvartdera af Kopparbergs läns och Gäfleborgs läns hushållningssällskap
till aflöning åt en kringresande jordbrukskonsulent 2,500 kronor,
åt hvartdera af Yästernorrlands läns och Jämtlands läns hushållningssällskap för
två dylika konsulenter 5,000 kronor samt åt hvartdera af Västerbottens läns och Norr -

bottens läns hushållningssällskap till aflöning åt tre sådana konsulenter 7,500
kronor.

Jämväl för år 1909 har Riksdagen för nu omförmälda ändamål anslagit 30,000
kronor.

I detta sammanhang må ock erinras om den undervisningsverksamhet på Statslconsujordbrukets
och dess binäringars område genom biträde, råd och upplysningar åtlenter m- mallmänheten,
som enligt utfärdade instruktioner åligger statens landtbruksingenjörer
(nådiga reglementet den 22 november 1907), af Indika för närvarande finnas
21 anställda, hvar och en inom sitt distrikt, hvarjemte från och med innevarande
år anställts 3 extra landtbruksingenjörer samt från och med år 1909 medel anvisats
till ytterligare ett landtbruksingenjörsdistrikt i öfre Norrland; de båda statskonsulenterna
i boskapsskötsel och mejerihushållning (nådiga reglementet den 24 november
1905); siatskonsulenten i svinskötsel (nådiga reglementet den 30 september 1903);
den i statens tjänst anställde undervisaren i fårskötsel och ullkultur (jämlikt det med
befattningens nuvarande innehafvare den 21 september 1877 upprättade kontrakt)
samt statens förste och andre torfingenjör (nådiga reglementet den 25 november 1904).

Susmoderslcolor
vid
folkhögskolorna.

FredrikaBremer-för■

bundets
landthushållningsskola.

Landtbruksundervisning för kvinnor.

Såsom förut omnämnts understödjer staten af hushållningssällskapen anordnade
studieresor för kvinnor samt kortare undervisningskurser, afsedda äfven för kvinnliga
deltagare. Med dessa undervisningsformer afses att bibringa den i mindre landtbruk
redan deltagande kvinnan för henne nödig och nyttig kunskap i landthushållning.
Däremot finnes icke ännu hos oss inrättad någon med statsmedel understödd skolform,
afsedd att meddela undervisning i landthushållning för den kvinnliga ungdomen. Den
undervisning i huslig ekonomi, som i form af skolkökskurs er jämlikt nådiga kungörelsen
den 16 juni 1906 meddelas vid folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor,
är ej att hänföra till landtbruksundervisning, och har kommittén af enahanda
skäl ej anledning till annat än att blott omnämna de vandrande skolkökskurser, som
dels af åtskilliga hushållningssällskap och landsting och dels, sedan år 1904, af
»Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran» anordnats rundtorn i landet.
Emellertid har på senare tid i den mån småbruksrörelsen tagit fart i vårt land alltmera
starkt framträdt behof af undervisning åt landsbygdens unga kvinnor i huslig
ekonomi och sådana grenar af jordbruket och dess binäringar, som enligt de olika
orternas sed särskildt lämpa sig såsom kvinnoarbete, så att de unga kvinnorna
sedermera må kunna såsom dugliga husmödrar väl fylla sin plats vid det mindre
jordbrukets drift. I syfte att tillgodose detta behof hafva också under de senaste
åren vid några af våra folkhögskolor uppstått särskilda afdelningar med benämning
husmoderskola, vid Indika åt landsbygdens unga kvinnor meddelats undervisning
hufvudsakligen i huslig ekonomi, medan däremot undervisning i kvinnan tillkommande
arbete, som berör jordbruket och dess binäringar, hittills endast undantagsvis
förekommit.

Fredrika-Bremerförbundet, som vid beaktande af dessa förhållanden kommit
till den öfvertygelsen, att det mest effektiva sättet att verka för den landtbrukande
kvinnans uppfostran i här berörda afseenden vore upprättande af skolor för
utbildande af lärarinnor i erforderliga ämnen, planlade under år 1907 anläggning

af en dylik skola vid Rimforsa i Östergötland samt ingick till Kungl. Maj:t med begäran
om statsbidrag för grundande och uppehållande af skolan. Sedan landtbruksstyrelsen,
landtbruksundervisningskommittén och hushållningssällskapens år
1907 församlade ombud uti infordrade underdåniga utlåtanden hvar för sig lifligt
förordat upprättandet af en sådan landthushållningsskola, likvisst under framhållande
af önskvärdheten att skolan framför allt gåfves en praktisk läggning, beviljade
Kungl. Maj .t den 31 december 1907 ett belopp af 3,000 kronor såsom bidrag till
skolans organisationskostnader, hvarefter innevarande års riksdag, med bifall till
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, för beredande af statsbidrag åt skolan
under åren 1908 och 1909 anvisade ett extra anslag å 8,000 kronor.

Fredrika-Bremerförbundets landthushållningsskola för utbildande af lärarinnor,
såsom skolan benämnes, öppnades den 1 november 1907.

Kursen varar 1 V2 år och är afsedd att utbilda:

1) lärarinnor för landthushållningsskolor för kvinnor;

2) lärarinnor för såväl fasta som vandrande skolkök på landet;

3) lärarinnor och föredragshållare för kvinnliga småbrukarkurser; samt

4) ledare af studieresor för kvinnliga småbrukare.

För tillträde till skolan fordras högre flickskolebildning eller motsvarande kunskaper
men kunna undantag i inträdesfordringarna göras, när styrelsen så pröfvar
skäligt. Sadana sökande, som därjämte kunna förete intyg om praktisk duglighet
och vana vid landtliga göromål, äga företräde. Sökande bör dessutom för att bli
antagen äga god hälsa och hafva fyllt eller under kalenderåret fylla 20 år.

I nu pågående kurs deltaga 20 elever, af hvilka 10 förut under längre tid deltagit
i landtliga göromål.

Undervisningen är saväl praktisk som teoretisk och skall enligt den uppgjorda
planen omfatta följande ämnen:

Den praktiska undervisningen:

1. Matlagning, bakning, slakt och inläggningar.

2. Hemmets skötsel, (städning, rengöring, tvätt och strykning, kläders lagning
in. m.).

3. Slöjd, (sömnad, väfning m. m.)

4. Husdjurens skötsel samt mjölkning, smör- och ostberedning.

5. Trädgårdsskötsel och tillvaratagande af trädgårdens produkter.

6. Skötsel af ett smålandtbruk.

7. Undervisningsöfningar.

®71 08. Lancltbralcsundervisningskom. bet.

Den teoretiska undervisningen:

1. Näringslära och. födoämneslära.

2. Kemi, fysik, botanik (kulturväxterna).

3. Fysiologi, hygien, barnavård.

4. Bokföring, hushållsbudgeter in. in.

5. Mjölkhushållning.

6. Trädgårdsskötsel.

7. Jordbrukslära.

8. Pedagogik.

Skolan har till sin disposition 10 tunnland jord för att användas såsom småbruk
i samband med skolan och har därstädes uppförts ladugård för kor, svin och
höns samt loge och lada in. m.

Privata landtbruksläroverk.

De privata, ej med statsmedel understödda undervisningsanstalter i jordbruk,
som omförmälas i landtbruksläroverkskommitténs år 1884 afgifna underdåniga betänkande
(pag. 157), hafva alla upphört med undantag af lagmannen Tage Ludvig
Sylvans landtbruksinstitut Bollerup i Kristianstads län, hvars verksamhet emellertid
ännu icke är fullt organiserad.

Den utaf J. W. Wulff år 1867 grundlagda landtbruksskolan i Trelleborg, som
alltid varit talrikt besökt, nedlades efter grundläggarens sistlidna sommar timade
frånfälle.

För närvarande äro i vårt land följande mera kända ej statsunderstödda läroanstalter
med landtbruksundervisning i verksamhet, nämligen:

Kristinehamns praktiska skola i Yärmlands län;

Karlskoga praktiska skola i Örebro län;

Nordiska landtbruksskolan (Bösiö-skolan) å Hagaberg i Jönköpings län;

Skånska landtbruksskolan å Dala i Malmöhus län;

A. H. Sechers landtbruksskola å Palsgård i Östergötlands län;

Marianelunds praktiska skola i Jönköpings län; samt

Asgårds slöjd- och landtbruksskola (för minderåriga gossar) vid Ås i Jämtlands
län.

I fråga om verksamheten vid dessa privata landtbruksläroverk får kommittén
hänvisa till en af kommitténs sekreterare på grund af från respektive skolors ägare
eller föreståndare inhämtade upplysningar utarbetad redogörelse i ämnet. (Bilaga 7).

KOMMITTÉNS FÖRSLAG

Allmänna synpunkter.

Af deri i det föregående lämnade redogörelsen för den lägre landtbruksundervisningens
utveckling i Sverige framgår, att man i vårt land sökt tillgodose det för
landsbygdens ungdom förefintliga behofvet af undervisning i landthushållning genom
undervisningsanstalter af två olika typer, nämligen landtbruk sskolan med praktiskteoretisk
undervisning, särskild! lämpad ''för utbildande af arbetsförmän för det
större jordbrukets behof, samt landtmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning
efter en plan, som förutsätter vissa förkunskaper utöfver den vanliga folkskolebildningen.
Dessutom hafva för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande
män och kvinnor ökade kunskaper i landthushållningens olika grenar vidtagits
åtgärder af skilda former, hvilka af kommittén uti förberörda redogörelse för landtbruksundervisningens
utveckling sammanförts under den gemensamma benämningen
småbrukarundervisning. Med korta undervisningskurser, anordnade antingen för en
större allmänhet eller för särskild! antagna elever, har man sökt bibringa landtbefolkningen
insikter i grunderna för det mindre jordbukets drift, hvarjämte man
genom anordnande af besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk —
s. k. studieresor ■— afsett att gifva deltagarna tillfälle att inhämta kännedom om
framstegen inom landthushållningens olika områden. I vissa landsändar har man
äfven sökt tillgodose de mindre jordbrukarnas behof af praktisk handledning vid
utöfvandet af deras yrke genom undervisning, meddelad af kringresande jordbrukskonsulenter
samt vandringsrättare.

Den utsträckning, i hvilken landsbygdens ungdom hittills begagnat sig af
undervisningen vid förenämnda undervisningsanstalter, framgår utaf de såsom

bilagorna 5 och 6 vid detta betänkande fogade statistiska uppgifterna från landtbruksskolorna
för tio-årsperioden 1897—1906 samt från landtmannaskolorna för femårsperioden
1902—1907. Af dessa finner man, att från förstnämnda skolor utgått
under nämnda tio-årsperiod i medeltal 229 lärlingar årligen samt att vid landtmannaskolorna
under de senaste fem åren undervisats i medeltal 316 lärjungar årligen.
Under år 1907 utgingo 235 lärlingar från samtliga landtbruksskolor i riket
och afslutade under samma år 394 lärjungar sin kurs vid landtmannaskolorna.

Hvad beträffar den småbrukarundervisning, som enligt det föregående meddelas
i vårt land, har denna redan från början tillvunnit sig förtroende och god tillslutning,
såsom ock framgår af den här ofvan för denna undervisnings utveckling
inom Sverige gifna redogörelsen, enligt hvilken under sista året omkring 16,000
personer bevistat kursundervisningen i någon af dess former och 474 personer deltagit
uti de för året anordnade studieresorna.

En jämförelse emellan här ofvan angifna antal elever vid våra landtbruksläroverk
samt deltagare i småbrukarundervisningen och det antal brukningsdelar, som
enligt den officiella jordbruksstatistiken finnes i vårt land, visar emellertid huru
ringa del af landtbefolkningen ännu kan sägas hafva blifvit delaktig af nu ifrågavarande
landtbruksundervisning.

Jämlikt Sveriges officiella statistik för år 1906 beräknas nämligen vårt lands
jordbruk omfatta tillhopa 355,361 brukningsdelar, däraf 3,239 större jordbruk med
mer än 100 hektar odlad jord, 33,548 brukningsdelar med odlad jord om öfver 20 till
och med 100 hektar, 224,599 brukningsdelar med öfver 2 till och med 20 hektar
odlad jord samt 89,900 brukningsdelar med odlad jord om högst 2 hektar, hvartill
kommer ett antal af 152,298 jordtorp och andra jordlägenheter.

Vid fullgörande af det kommittén gifna uppdraget att afgifva förslag till
ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land har kommittén låtit sig
angeläget vara att söka bereda utvägar för så stor del af vår jordbrukande befolkning
som möjligt att erhålla fackutbildning i den form, som för hvar och en efter
ålder och kön samt allmänna förutsättningar i öfrigt kan befinnas lämpligast.
Härvid har kommittén ansett ändamålsenligast vara att i hufvudsak bygga vidare på
den grund, hvarpå denna undervisning hos oss hittills varit baserad, och att i
största möjliga utsträckning utnyttja de utvecklingsmöjligheter, som redan befintliga
undervisningsformer kunna besitta. Sålunda omfattar det förslag i ämnet, som
kommittén nu går att framlägga, dels småbrukarundervisning, teoretisk såväl som
praktisk, meddelad i sådana former, om hvilkas lämplighet man hos oss redan har

någon erfarenhet, dels ock landtbruksundervisning åt landsbygdens ungdom, meddelad
vid fasta undervisningsanstalter af skilda former, nämligen landtmannaskolor
af två, med hänsyn till inträdesfordringar och undervisningens omfattning i vissa
afseenden olika typer, båda med hufvudsakligen teoretisk undervisning i kurser på
omkring 5 månader, land Ihushållsskolor, en för vårt land ny skolform med ändamål
att genom praktisk-teoretiska kurser på minst 3—4 månader utbilda eleverna till
dugliga husmödrar på landet, samt lantbruksskolor med praktisk-teoretisk undervisning,
sistnämnda skolor af två typer: den två-åriga, lämpad efter förhållandena
i södra och mellersta Sverige och afsedd hufvudsakligen för utbildning af arbetsförmän
för det större jordbruket, samt den ett-åriga, lämpad efter de i Norrland och
Dalarna rådande jordbruksförhållandena.

Därjämte afgifver kommittén förslag till ordnande af undervisning för utbildande
af ladugårdsförmän.

Vidare föreslår kommittén vidtagande från statens sida af särskilda åtgärder
dels för att underlätta upprättande af anstalter för den lägre landthruksundervisning
en af nyssnämnda former, dels ock för att gifva obemedlade och mindre
bemedlade tillfälle att besöka dessa anstalter.

Slutligen afger kommittén förslag till ordnande af en verksam inspektion öfver
sådana anstalter samt framlägger vissa önskemål ifråga om åstadkommande af en
tillfredsställande utbildning af de lärarkrafter, som äro för anstalterna behöfliga, äfvensom
beträffande förberedandet af landthruksundervisning en hos de unga redan
på folkskolans stadium och under den tid, som förflyter närmast efter folkskolekursens
afslutande.

1607/o8. LandtbruJcsundervisningshom. bet.

Småbrukarundervisning.

Riksdagens
begäran om
utredning i
fråga om inrättande
af
öfning sskolor
i landthushållning.

De A det föregående omnämnda, ur Sveriges officiella statistik hämtade uppgifterna
om antal brukningsdelar, som vårt lands jordbruk omfattar, utvisa, att
det medelstora och mindre jordbruket hos oss för närvarande representera tillhopa
omkring 500,000 brukare, ett antal som med säkerhet kommer att än ytterligare
ökas genom de nu rundt om i landet pågående sträfvandena att medelst egnahemslån
och uppdelning af större egendomar bereda vårt lands arbetare ökade tillfällen att
bilda egna jordbruk.

För att det mindre jordbruket och särskild! småbruket skall för vårt land
få den betydelse, som man med rätta vill tillägga detsamma, samt de åtgärder, som
med understöd af statsmedel vidtagas såväl för underlättande af uppkomsten af
nya småbruk som ock för småbrukets höjande, skola blifva till verkligt gagn, är
det emellertid af nöden, att dessa jordbruks idkare i största möjliga utsträckning
bibringas en god och säker kunskap i sitt yrke.

För uppnåendet af detta mål kunna olika vägar tänkas. En har särskild!
anvisats af Riksdagen, då densamma hos Kungl. Maj:t begärt utredning »om och
i hvad mån särskilda åtgärder kunde vidtagas för inrättande af öfningsskolor i
landthushållning å härför lämpliga mindre gårdar i syfte att bereda mindre jordbrukare,
gifta och ogifta, män och kvinnor, tillfälle till icke blott teoretisk undervisning
utan äfven praktisk handledning i landtbruket och dess binäringar under
en eller flera månader medelst förevisningar, beräkningar och planmässigt deltagande
i sådana arbeten, som för småbrukets ekonomiska resultat äro af särskild
betydelse». Att döma af innehållet utaf de motioner, som föranledde Biksdagens
berörda framställning, samt den i Riksdagens kamrar förda debatten i ämnet, har

Riksdagen med denna framställning särskildt afsett undersökning om lämpligheten
för vårt land af den skolform, som representeras af den utaf kommittén förut omnämnda
»Kterehave Landhusholdningsskole» (»Husmandsskolen») på Själland. Ett
af rikets hushållningssällskap — Jönköpings läns •— har också hos Kungl. Maj:t
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande behofvet i vårt land af en
småbrukarskola, inrättad på ungefärligen enahanda sätt som »Kaerehave Landhusholdningsskole»,
och om så befunnes lämpligt gå i författning om inrättandet af eu
eller flera dylika skolor, liksom också vid besvarandet af den fråga, som kommittén
ställt till hushållningssällskapens förvaltningsutskott, huruvida sådana öfningsskolor
för mindre jordbrukare, som i Riksdagens berörda skrifvelse angifvits, ansåges
lämpliga inom vederbörande hushållningssällskaps område, flera förvaltningsutskott
föreslagit, att en dylik skola måtte på försök upprättas inom landet.

Kommittén finner visserligen tanken i förslaget om inrättande af öfningsskolor
i landthushållning beaktansvärd, men har likväl kommit till öfvertygelse om att
skolundervisning icke lämpar sig för småbrukare eller mindre hemmansägare och
deras hustrur redan af det skäl, att dessa i allmänhet icke hafva tillfälle att vara
frånvarande från sina egna jordbruk under så lång tid, som erfordras för genomgående
af en skola, äfven om undervisningen i denna skulle fortgå endast några få månader.

Om med dylika skolors upprättande af ses att meddela eleverna öfning i viktigare
arbeten, som tillhöra jordbruket och dess binäringar, måste man dessutom
befara, att denna utbildning blir alltför otillfredsställande på den grund att vid
mindre gårdar, dit skolorna skulle förläggas, finnas alltför få och små resurser för
en dylik öfnings rätta bedrifvande. Arbetsstyrkan skulle blifva alltför stor i förhållande
till hvad som skulle utföras och förhållandena alltför ensartade för att
undervisningen skulle kunna blifva tillräckligt instruktiv. Under vissa årstider
skulle väl också den praktiska undervisning, som kunde lämnas vid ett småbruk
eller mindre jordbruk, vara för eleverna af alltför ringa vikt. Sålunda kan man väl
knappast tillmäta någon betydelse för redan varande yrkesmän, hvilka ju förutsättas
skola komma att utgöra eleverna vid dessa skolor, att deltaga i de bruknings- och
bärgningsarbeten, som upptaga en stor del af sommaren, hvaremot andra arbeten, som
fordra en större teknisk färdighet, såsom t. ex. täckdikning, å en mindre gård ej så
ofta kunna komma till utförande. Då vidare hvarje öfningsskola för att kunna åstadkomma
verklig öfningsundervisning ej skulle kunna mottaga mer än ett ytterst
begränsadt antal elever, skulle sådana skolor, om genom dem behofvet af praktisk

Innebörden
af begreppet
öfningsskola.

vHusmandsskolen
vid
Kcsrehave. »

undervisning i jordbruket skulle kunna fyllas, behöfva inrättas till ett jämförelsevis
mycket stort antal, hvilket emellertid skulle medföra orimliga kostnader för staten
och öfriga anslagsgifvare.

Om däremot med inrättandet af öfningsskolor afses allenast meddelande af
s. k. demonstrationsundervisning i landthushållning, d. v. s. sådan teoretisk undervisning,
vid hvilken de vid ett välordnadt jordbruk förekommande demonstrationsmöjligheter
i största utsträckning utnyttjas, finner kommittén sådan undervisning såväl
kunna i vidsträckt grad genomföras som ock vara af den största betydelse och
föreslår därför i det följande, att dylik demonstrationsundervisning måtte i största
möjliga utsträckning komma till användning såväl vid landtmannaskolor och landthushållsskolor
som ock, i den mån så lämpligen kan ske, vid de för småbrukare
afsedda kortare kurser, hvilkas anordnande af kommittén förordas.

Hvad »husmandsskolen» vid Kserehave beträffar, har kommittén vid den studiefärd
till danska undervisningsanstalter, som kommittén företagit, särskildi tagit
kännedom om denna skola, där vid kommitténs besök undervisning pågick för ett
flertal kurser. Denna skola visade sig icke meddela någon egentlig öfningsundervisning,
icke ens i fråga om jordbrukets binäringar. Endast vid undervisning i trädbeskärning
och fruktträdskultur samt slöjd och huslig ekonomi få en del af eleverna
deltaga i de praktiska arbetena. Vid skolan lägger man emellertid stor vikt på demonstrationer,
hvarvid de vid skolan befintliga småbruken samt den föreståndaren
tillhöriga häst-, nötkreaturs- och svinbesättningen, höns- och kaningårdarna samt
bisamhällena tjänstgöra såsom demonstrationsobjekt. Att öfningsundervisning
i den bemärkelse, kommittén här ofvan först angifvit för denna term, ej
kan vid skolan komma ifråga, är för öfrigt tydligt redan däraf, att skolans 5—6 månaders
kurser för manlig och kvinnlig ungdom äro afsedda att mottaga hundratals elever
samt att jämväl de kortare, 6—11 dagars-kurserna för äldre yrkesidkare äro mycket
talrikt besökta. »Husmandsskolen» vid Kaerehave är närmast att anse som en landtmannaskola,
hvilken genom rikliga statsbidrag, betydande byggnadslån af statsmedel
på fördelaktiga villkor samt donationer äfvensom genom låga inträdesfordringar
samt genom de högre statsunderstöd, som obemedlade elever vid denna
skola berättigats uppbära, satts i tillfälle dels att draga till sig den bildningssökande
ungdomen från de mindre och minsta jordbruken inom skilda delar af landet dels
också att året rundt afhålla kortare kurser för manliga och kvinnliga småbrukare,
hvilka under kursen erhålla såväl kost som bostad vid skolan.

Det hos oss obestridligen förefintliga störa behofvet af landtbruksundervisning
åt småbrukets och clet mindre jordbrukets läkare, såväl manliga som kvinnliga,
anser kommittén bäst kunna fyllas genom att gå vidare på den väg, statsmakterna
redan inslagit genom att understödja de af hushållningssällskapen i de olika orterna
anordnade kortare undervisningskurser, konsulent- och vandring slär ar verksamheten
samt studieresor.

Hvad beträffar kortare undervisningskurser i landthushållning, har såsom förut
nämnts dylik undervisning understödts med statsmedel först under de senaste åren,
och först innevarande år hafva samtliga hushållningssällskap i riket sökt statsunderstöd
för anordnande af dylik undervisning, men redan sedan åtskilliga år tillbaka
bär inom vissa hushållningssällskaps områden bedrifvits en liflig undervisningsverksamhet
medelst kortare, ofta ambulerande kurser, anordnade antingen
af sällskapen eller deras underafdelningar — hushållsgillen, kontraktskommittéer
— eller ock af enskilda föreläsnings- eller småbrukariöreningar. Den
erfarenhet, som härvid vunnits i fråga om dylika kursers anordnande, visar, att
kurser med eu varaktighet af endast några få dagar, med flera föreläsningar
hvarje dag, erhållit mycket stor anslutning, men att för kurser på öfver en
eller flera veckor tillräckligt antal elever endast med svårighet erhållits. Detta
har väl otvifvelaktigt sin förnämsta orsak däruti att det mindre jordbrukets män
och kvinnor i allmänhet icke hafva råd eller ens möjlighet att under någon längre
tid vara frånvarande från sitt jordbruk. De längre kurserna med fast antagna
elever förutsätta tydligtvis ock ett större intresse för vinnande af vidgade kunskaper,
än man i allmänhet kan förutsätta hos landtmännen i trakter, där denna undervisningsform
ännu är ny och opröfvad. För att detta intresse skall kunna väckas
till lif, fordras därför, att man å sådana orter börjar med korta, för en större allmänhet
af sedda föredrags- och samtalskur ser. Med nu gällande bestämmelser
för statsunderstödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor
skall sådan för en större allmänhet afsedd undervisningskurs, för att komma i åtnjutande
af statsunderstöd, pågå under minst sex dagar. Detta villkor synes utan
olägenhet kunna bibehållas, därest tillika, jämväl i öfverensstämmelse med gällande
bestämmelser, medgifves, att hushållningssällskap, som önskar att undervisningen
meddelas i kurser af kortare varaktighet, än som i reglementet bestämts, eller eljest
i annan form, därom kan göra särskild framställning hos Kungi. Maj:t i samband
med ansökningen om statsunderstöd. Dylik kurs, afsedd enbart för kvinnor, bär
likväl kunna få utan hinder för statsbidragets utgående omfatta kortare tid, dock

Kommitténs
förslag till
småbrukarundervisningens
ordnande.

Undervisningskurser

i landthushållning.

Kurser för
en större
allmänhet.

Kurser för
särskildt
antagna
elever.

minst tre dagar, äfven om särskild framställning därom lios Kungl. Maj :t icke göres.
Kommittén vill vidare föreslå, att dessa kortare undervisningskurser för en större
allmänhet må kunna, där så befinnes lämpligt, anordnas såsom ambulerande och utsträckas
utöfver en längre tidrymd med en eller högst två veckor mellan kursdagarna
å hvarje undervisningsplats, hvarigenom i mindre tätt bebyggda trakter deltagandet
i en kurs väsentligen underlättas. Till undervisningsplats bör i allmänhet
väljas den i fråga om kommunikationer och bostäder bäst lottade platsen i orten.
De föredrag, som hållas vid dessa kurser, böra vara lämpade efter jordbruket i den
landsdel, där kursen pågår, och bör tillika, såsom redan i gällande reglemente för
småbrukarundervisningen föreskrifves, för att undervisningen må blifva lättfattlig
och åskådlig, lämplig undervisningsmateriell vid kurserna användas. Kommittén
anser det därjämte vara särdeles lämpligt att vid dessa föredragskurser sprida ströskrifter
i landthushållning, antingen genom försäljning till nedsatt pris eller gratisutdelning
i samband med föredrag i de ämnen, som i skrifterna afhandlas, och synes
det kommittén, att denna spridning af lämplig landtbrukslitterafur är ett så pass
viktigt komplement till den genom föredragen meddelade undervisningen, att dylika
åtgärder böra få åtnjuta statsunderstöd enligt samma grunder, som gälla för understödjandet
af undervisningen i öfrigt. På enahanda sätt bör ock af hushållningssällskap
vidtagna åtgärder för att, på sätt inom ett eller annat sällskaps område redan
ägt rum, genom vandringsbibliotek tillhandahålla sådan litteratur af staten understödjas.

Sedan genom dylika för en större allmänhet afsedda kurser intresset för en
mera ingående landtbruksundervisning väckts till lif och utvecklats inom en ort,
är tiden inne att för denna orts småbrukare och mindre jordbrukare anordna
undervisningskurser för särskildt antagna elever.

Sådana kurser, som böra anordnas antingen för en tid af minst 2 högst 6 veckor,
därvid det väsentligaste af jordbruksläran och husdjursskötseln genomgås, eller ock

såsom specialkurser på 6—12 dagar, omfattande allenast viss eller vissa delar af
landthushållningen, såsom t. ex. kreaturens utfodring, rotfruktsodling, vallkultur
m. m., eller någon af jordbrukets binäringar, böra vara förlagda till en
landtmanna- eller landtbruksskola eller annan lämplig plats, där ett välskött mindre
jordbruk eller småbruk finnes att tillgå för demonstrationsändamål. Förläggningsplatsen
bör naturligtvis äfven hafva tillräcklig tillgång till bostäder för eleverna.

I de delar af vårt land, där stora afstånd mellan bebyggda orter göra det mindre
lämpligt att förlägga dessa kurser med fast antagna elever till vissa skolor, synes järn -

väl dylik kurs lämpligen böra organiseras så att kursen samtidigt fortgår på två eller
flera olika platser med längre eller kortare uppehåll mellan de olika undervisningsdagarna
på samma plats; och anser kommittén, att statsbidrag för anordnande af sådan
ambulerande kurs bör kunna erhållas efter framställning därom hos Kungl. Maj :t
i hvarje särskildt fall.

Då den teoretiska undervisning, som vid dessa kurser gifves, till följd af den
snäft tillmätta undervisningstiden gifvetvis måste meddelas i strängt koncentrerad
form, erfordras för undervisningens tillgodogörande att eleverna äro fullt inne i
jordbrukspraktik, och bör därför fortfarande såsom hittills gälla det villkor för att
kunna till fast elev vid dylik undervisningskurs antagas, att den sökande under
minst två år deltagit i jordbruksarbete. Då på grund af de lokala förhållandena
å den ort, där kursen hålles, samt af andra skäl antalet elevplatser vid sådan kurs
emellertid mången gång torde komma att blifva ganska begränsadt, anser sig
kommittén böra föreslå, i afsikt att så många verkliga småbrukare som möjligt må
få tillträde till kurserna, att företräde till deltagande i sådan kurs skall lämnas
ägare eller brukare af jordbruk, hvars åkerareal ej öfverstiger 12 hektar. Enär
deltagarna böra närvara vid alla undervisningstimmar så länge kursen pågår, hvaraf
följer, att deltagare från annan plats än den, där kursen hålles, måste under kurstiden
vara frånvarande från sitt eget jordbruk och för dettas skötsel måhända nödgas
aflöna en ställföreträdare, torde det vara nödigt, för att äfven denna undervisning
må nå de breda lagren, att bereda understöd af allmänna medel för kursens bevistande
åt sådana kursdeltagare från annan ort, hvilka hafva sin verksamhet vid
jordbruk med högst 12 hektars areal samt visa sig vara i behof af sådant understöd.
Med en dylik bestämmelse skulle den vederbörande hushållningssällskap
nu åliggande skyldigheten att vid hvarje kurs af nu ifrågavarande slag ombesörja
fritt kosthåll under kurstiden åt visst antal deltagare från annan ort kunna
upphöra.

Da, såsom kommittén förutsätter, antalet undervisningskurser, såväl de, som Åtgärder
äro afsedda för en större allmänhet, som ock de, som hafva fast antagna elever, ^land^af
kommer att inom vårt land för hvarje år alltmer ökas, uppställer sig den frågan, kurslärare.
huru nödigt antal föredragshållare och andra kurslärare skall kunna erhållas.

För närvarande uppehälles denna undervisning i främsta rummet af de hos hushållningssällskapen
anställda jordbrukskonsulenterna, och torde hvad Norrland och Dalarna
beträffar behofvet härutinnan kunna anses hafva blifvit i det stora hela tillgodosedt
genom de för dessa landsdelar anställda kringresande jordbrukskonsulenter, tolf

till antalet, till hvilkas aflöning bidrag af statsmedel anvisas, men inom landets öfriga
delar kunna sällskapens konsulenter icke i längden, åtminstone icke utan en afsevärd
ökning i antal, fortfarande utöfva denna verksamhet vid sidan af den rådgifvande
verksamhet, som dem hvar inom sitt område tillkommer. Ej heller torde landtbruksoch
landtmannaskolornas lärarkårer med de ökade kraf, som enligt kommitténs förslag
skulle ställas på undervisningen vid dessa skolor, vara att i större utsträckning
räkna med för fyllande af behofvet i berörda afseende hvad beträffar andra
än de vid skolorna förlagda kurserna. Den utveckling af kursundervisningen,
som här af kommittén ifrågasatts, torde därför nödvändiggöra för de flesta af
våra hushållningssällskap i södra och mellersta Sverige att vidtaga särskilda
åtgärder för att försäkra sig om nödiga lärarkrafter för kursernas uppehållande,
och då hushållningssällskapens tillgångar redan äro strängt anlitade för understödjande
af andra åtgärder till landthushållningens främjande, föranledes kommittén
föreslå att, när inom området för ett söder om Norrland och Dalarna verkande
Statsanslag hushållningssällskap, som redan aflönar särskild jordbrukskonsulent, behof fram^de
af gjord- fräder för anställande af ytterligare en konsulent med hufvudsaklig uppgift att
brukskonsu- uppehålla undervisningen vid af sällskapet anordnade småbrukarkurser, staten må bidraga
till sådan konsulents aflöning med enahanda belopp, som af statsmedel nu
utgår till aflönande af kringresande jordbrukskonsulent i Norrland och Dalarna,
eller 2,500 kronor.

Vid ansökan om statsbidrag till anställande af sådan konsulent, som af kommittén
här afses, torde hushållningssällskap böra meddela uppgift om innehållet af
den instruktion, som är gällande för den hos sällskapet förut anställde konsulenten,
och torde på Ivungl. Maj:ts pröfning i hvarje fall böra bero, huruvida aflönandet af
jordbrukskonsulent, som tillika undervisar i mejerihandtering, skall berättiga sällskapet
till erhållande af statsanslag för anställandet af ytterligare en jordbrukskonsulent.
Såsom villkor för sådant statsanslag ''synes vidare böra föreskrifvas, att innehafvare
af konsulentbefattning utaf ifrågavarande art blifvit af landtbruksstyrelsen
förklarad till platsen kompetent samt att nämnda styrelse granskat den för sådan
konsulent uppgjorda instruktion.

Då antagligt är, att ett mera allmänt behof af anställandet af särskilda konsulenter
för uppehållande af lärarverksamheten vid de af hushållningssällskapen anordnade
undervisningskurserna kommer att göra sig gällande först efter hand i den
mån intresset för dessa kurser växer inom de olika sällskapens områden, anser kom -

mittén det för närmaste tiden blifva tillräckligt att bereda medel till anställande af
10 dylika konsulenter, eller sålunda ett anslag å 25,000 kronor.

Kursundervisningen för småbrukare bar hitintills endast i ringa grad berört
kvinnans arbetsfält. Visserligen hafva vid många småbrukarkurser ute i bygderna
äfven kvinnor varit närvarande, särskildt under de dagar, då sådana ämnen som mjölkhushållning,
hönsskötsel, trädgårdsskötsel eller andra ämnen, som beröra kvinnans
verksamhet, behandlats, men i allmänhet bär icke tillbörlig hänsyn tagits till kvinnans
behof och intressen vid uppgörandet af småbrukarkursernas program.

Häri synes en betydlig förändring böra genomföras. I första hand torde det
böra tillses, att, såsom nu redan sker på vissa håll, i hvarje för en större allmänhet
afsedd småbrukarkurs minst en dag afses företrädesvis för kvinnliga deltagare
och alltså då upptagas ämnen, som särskildt beröra landtkvinnans arbetsområde.
På detta sätt skulle kvinnorna vänjas att komma med såsom deltagare i
dylika kurser och mark härigenom beredas för kvinnliga småbrukarkurser, omfattande
föredrag och diskussion i enbart sådana ämnen, som för landtkvinnan hafva betydelse.

Dylika föreläsningskurser, hvilka synas böra med statsmedel understödjas äfven
om de ej pågå under längre tid än tre dagar, torde när som helst kunna anordnas
i de delar af landet, där genom en föregående verksamhet i denna riktning tillslutning
redan kan påräknas. Ett mera allmänt deltagande i dylika kurser torde
för öfrigt snart nog kunna vinnas, endast undervisningen handhafves af personer,
som hafva tillräcklig kännedom om landtkvinnans ställning och arbetsområde äfvensom
förmåga att meddela en undervisning, som kan för henne vara af verkligt
värde.

Emellertid kan vid dessa kortvariga föreläsningskurser svårligen meddelas någon
mera omfattande undervisning på kvinnans egentliga arbetsfält, den husliga ekonomiens
område. Ej heller torde vandrande skolkökskurser i detta hänseende fylla
det befintliga behofvet, enär dessa kurser förutsätta, att kvinnorna själfva deltaga
i arbetet, hvaraf följer dels att ett jämförelsevis ringa antal kvinnor kan deltaga i
undervisningen, och dels att denna kommer att kräfva längre tid, än småbrukarkvmnan
kan vara borta från liemmet. Det synes därför, som om fackundervisningen
för landtkvinnorna borde gifvas någon form. som å ena sidan kräfde den
minsta möjliga tid och å andra sidan gåfve ett relativt stort antal kvinnor tillfälle att
deltaga i undervisningen.

1607/o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. i-t

I detta hänseende har det synts kommittén föreligga ett synnerligen godt uppslag
i de »Husholdnings- og aftenskolekurser», som allmänt anordnas i Danmark och
hvilka i annat sammanhang närmare beskrifvits.

Husmoder- Kommittén vill därför lifligt förorda, att våra hushållningssällskap måtte
ltur^et. anordna jämväl husmoderkurser med ett liknande syfte och arbetssätt som ds
nämnda danska kurserna, och har kommittén i sitt förslag till förnyadt reglemente
för med statsmedel understödda åtgärder till höjandet af det mindre jordbruket
under rubriken »Undervisning för män och kvinnor vid det mindre jordbruket»
infört bestämmelser i fråga om husmoderkurser, för hvilkas anordnande statsunderstöd
anses böra utgå. Kommittén har tänkt sig, att kurserna skulle fortgå under
minst två högst sex veckor med minst 2 ä 3 lektionstimmar hvarje arbetsdag. Af
lektionstimmarna skulle minst en användas till föreläsning öfver något ämne, som
berörde huslig ekonomi, hemmets hälsovård, mjölkhushållning, trädgårdsskötsel,,
höns-, svin- eller ladugårdsskötsel, allt eftersom de lokala förhållandena gåfve anledning
att välja bland dessa ämnen, samt minst eu timme anslås till demonstrationsundervisning
uti matlagning och huslig ekonomi, hvarvid lärarinnan skulle demonstrera
tillagningen af någon maträtt och i sammanhang härmed redogöra för tilllagningens
principen och detaljer. Allt efter de lokala förhallandena skulle
sådan kurs kunna anordnas vare sig som fast eller som ambulerande med en eller
flera arbetsdagar i veckan på hvarje plats, hvarvid lärarinnan skulle förflytta sig
mellan de olika arbetsplatserna, så att hon erhölle minst en arbetsdag i hvarje vecka
på hvarje undervisningsställe. Härigenom skulle vinnas, att kursdeltagarna lättaie
kunde följa undervisningen, då på så sätt hemmets arbeten lättare kunde medhinnas
på mellantiderna. På enahanda sätt torde ock framdeles med fördel kunna anordnas
specialkurser för kvinnor, med begränsning till någon särskild uppgift, såsom t. ex.
smörberednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgardskurser, syltningskurser
m. m., efter olika orters behof.

Hushållningssällskap synes böra äga att, där så befinnes önskvärdt, vid husmoderkurs
bestämma viss afgift såsom ersättning för de vid demonstrationerna använda
råmaterialerna.

Frågan om utbildningen af lärarinnor för nu föreslagna kvinnliga smabrukar kurser

kommer kommittén att behandla i annat sammanhang.

statsbidrag Kommittén finner ej anledning föreslå någon ändring i gällande bestämmelser

tlmnde°ra/ för statsanslags utgående till understödjande af undervisning, afsedd för män och

undervis- J^yjjjj^or vid det mindre jordbruket, i hvilket afseende nu är stadgadt, att för sådan
mngskurser.

undervisning må till hushållningssällskap, utgå bidrag, motsvarande högst hälften
af den summa, hvartill kostnaderna för undervisningen uppgått. Statsunderstöd
bör enligt kommitténs mening få åtnjutas för dylika kurser äfven om de anordnas
af hushållningssällskapens underafdelningar eller af föreläsnings- samt landtmannaoch
småbrukarföreningar eller eljest på enskildt initiativ, blott vederbörande hushållningssällskap
ställer sig såsom förmedlare för understödets erhållande och därigenom
vitsordar kursernas ändamålsenlighet.

Sammanlagda beloppet af de till hushållningssällskapen för anordnande af småbrukarkurser
utanordnade statsbidragen uppgick år 1906 till omkring 11,000 kronor
och år 1907 till omkring 15,500 kronor; af de utaf Riksdagen för innevarande år
såsom bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket beviljade medel å
tillhopa 120,000 kronor har af Kungl. Maj:t anvisats till anordnande af undervisning
för mindre jordbrukare ett anslag af 20,000 kronor. Kommittén beräknar, att redan
under de närmaste åren de föreslagna husmoderkurserna komma att kräfva ett årligt
statsbidrag af 8,000 kronor samt att jämväl kursundervisningen i öfrigt, anordnad
på sätt kommittén föreslagit, kommer att vinna den ökade anslutning, att en höjning
med 10,000 kronor af det till denna undervisning nu utgående årliga statsbidraget
blir af nöden. Då härtill kommer, att statens bidrag till kostnader för spridande af
landtbrukslitteratur kan beräknas komma att uppgå till 2,000 kronor om året, anser
kommittén, att anordnandet af undervisningskurser för män och kvinnor vid det
mindre jordbruket med den af kommittén därför angifna organisationen kräfver en
ytterligare förhöjning af det årliga statsanslaget till dylik undervisning med 20,000
kronor.

Den undervisning, som i de nu omförmälda kurserna af kortare eller längre var- praktisk
aktighet meddelas åt våra småbrukare, är, som sagdt, uteslutande teoretisk. Den
af Riksdagen begärda utredningen angående småbrukarundervisningen afser emel-/o> smabrulertid
icke endast den teoretiska undervisningen utan äfven den praktiska handledningen
i landtbruket och dess binäringar, hvilken, enligt hvad af riksdagsskrifvelsen
synes framgå, ansetts lämpligast böra meddelas i särskildt inrättade öfningsskolor.

Af skäl, som i det föregående närmare utvecklats, har kommittén icke ansett sig
kunna förorda upprättande af dylika för det mindre jordbrukets män och kvinnor afsedda
undervisningsanstalter utan i stället förordat ett fortsatt kraftigt understödjande
af den undervisningsverksamhet, som de flesta hushållningssällskap under de senare
åren bedrifvit medels kortare eller längre kurser i landthushållning och dess
binäringar. Då kommittén sålunda afstyrkt inrättande i vårt land af särskilda för

Vandrings rättare.

småbrukets idkare afsedda öfningsskolor,'' så har detta emellertid icke föranledts af
ett underkännande utaf betydelsen för dessa landtbrukare att erhålla sakkunnig ledning
äfven i fråga om handläggande af jordbrukets praktiska detaljer. Tvärtom anser
kommittén, att det mindre och minsta jordbruket, det s. k. småbruket, inom stora
delar af vårt land står på en så pass låg utvecklingsgrad, att det för höjande af
dessa jordbruk är af den allra största betydelse att deras innehafvare erhålla nödig
handledning och hjälp äfven vid införandet af förbättringar beträffande jordbruksarbetets
praktiska utförande. Behofvet af sådan handledning kommer ock
att än starkare framträda i den mån småbrukarna genom deltagande i de teoretiska
undervisningskurserna kommit till insikt om olämpligheten af en del förut
använda tillvägagångssätt och arbetsmetoder.

Lämpligaste sättet för tillgodoseende af det behof af dylik handledning,
som sålunda faktiskt förefinnes, och som af allt att döma kommer att bli än mera
framträdande i samma mån som det teoretiska upplysningsarbetet hunnit öfvertyga
småbrukets idkare om den stora betydelsen i ekonomiskt afseende af att i
sin hushållning införa nya metoder och arbetsanordningar, synes kommittén vara
att i de delar af landet, där ett dylikt behof gör sig gällande, anställa s. k. vandringsrättare,
som vid personliga besök bos småbrukarna på ort och ställe lämna den
önskade handledningen.

Vandringsrättarinstitutionen är visserligen i vårt land ännu jämförelsevis ny
och opröfvad, men i de trakter, särskildt i Gäfleborgs och Norrbottens län, där den
samma i större utsträckning kommit till användning, har den visat sig på ett förträffligt
sätt fylla sin uppgift att meddela det mindre och minsta jordbrukets idkare
god handledning vid införandet af bättre arbetsmetoder och anordningar vid
jordbruksarbetets bedrifvande. I fråga om den verksamhet, som hos oss hittills
utöfvats af dylika vandringsrättare, får kommittén hänvisa till den härofvan
i historiken öfver den lägre landtbruksundervisningens utveckling i
Sverige intagna redogörelsen i ämnet. Vandringsrättaren, som bör anställas
af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, bör enligt kommitténs
åsikt ej tilldelas större distrikt än att han kan vara i tillfälle att
komma i direkt och personlig beröring med de mindre jordbrukarna inom
distriktet. Han bör under sin vandring från gård till gård efter bästa förmåga
tillhandagå med råd och anvisningar beträffande jordbrukets och boskapsskötselns
bedrifvande, hvarvid lian så mycket som möjligt bör genom praktisk handläggning
af förekommande arbeten visa, huru dessa bäst skola utföras. Vandrings -

rättaren bör icke hafva rätt att af de jordbrukare, han besöker, taga ersättning för
sitt arbete. I fråga om kompetens för anställning såsom vandringsrättare anser kommittén
böra fordras, förutom genomgången landtbruks- eller landtmannaskolekurs
med föregående eller efterföljande flerårig nöjaktig praktik i jordbruk, äfven kontrollassistentutbildning,
dock att undantagsvis må kunna till vandringsrättare antagas
person, som, utan att hafva genomgått mera än endera af nyssnämnda kurser, styrkt
sig äga motsvarande nödiga teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och kreatursskötsel
samt genom sin föregående verksamhet visat sig särskildt lämplig för
befattning af ifrågavarande art. För att blifva till verkligt gagn för den jordbrukande
allmänheten bör emellertid, enligt kommitténs åsikt, vandringsrättarnas verksamhet
vara ledd och öfvervakad af de inom länen anställda jordbrukskonsulenterna.

Då det måste anses vara af stor betydelse, att den af staten understödda små- Statsbidrag
brukarundervisningen icke blir uteslutande teoretisk utan på lämpligt sätt kom- ^lande^f
pletteras med hvad man skulle kunna kalla praktisk öfningsundervisning, och sålunda
deltagarna i småbrukarkurserna beredas tillfälle att erhålla god handledning vid
tillämpningen af de lärdomar, som vid kurserna inhämtats, hvarigenom också
dessa kurser vinna ökad betydelse, anser sig kommittén hafva fullgoda skäl att hemställa,
att äfven den mera praktiska undervisning och handledning i jordbruket, som
ett hushållningssällskap kan vilja meddela det mindre jordbrukets utöfvare genom i
sällskapets tjänst anställda vandringsrättare, må få åtnjuta samma fördel af statsunderstöd
som de andra mera teoretiska formerna för denna undervisning. Kommittén anser
dock att statsbidraget, som vid öfrig undervisningsverksamhet är fastställdt till
halfva beloppet af hushållningssällskapets utgifter för ändamålet, i detta fall bör begränsas
till högst 600 kronor för hvarje inom sällskapets område för helt år anställd
vandringsrättare. För närvarande finnas omkring 20 dylika vandringsrättare anställda
inom olika delar af landet, hvithet antal vid genomförande af kommitténs
förslag i fråga om understödjande från statens sida af denna verksamhet kan väntas
komma att fördubblas. Ett årligt anslag af 24,000 kronor torde därför blifva, erforderligt
för detta ändamål redan under den närmaste tiden.

Ett annat viktigt komplement till den af hushållningssällskapen anordnade Studieresor
småbrukarnndervisningen utgöres af de s. k. studieresorna för mindre jordbrukare, jordbrukare.
Såsom ofvan vid redogörelsen för småbrukarundervisningen i vårt land framhållits,
äro sådana studieresor föremål för lifligt intresse; under de senaste åren hafva årligen
ett hälft tusental mindre jordbrukare genom dem inhämtat kännedom om framstegen
inom landthushållningens område och mottagit impulser att å sina egna jord -

brak använda nyare metoder ocli arbetsanordningar för att därigenom göra dem
mera fruktbringande. Dessa studiefärder, till livilka staten bidrager med ersättning
för kostnader för ledares och deltagares resor i tredje'' klass å järnväg inom Sverige,
hafva i allmänhet utsträckts ganska långt och därför ej medgifvit medtagandet af
något större antal deltagare i hvarje reseafdelning. Allt efter som den inom landet
fortgående jordbrukspremieringen hunnit verka till uppryckning af intresset för det
mindre jordbrukets drift, har man emellertid inom hvarje hushållningssällskaps område
påträffat välskötta mindre jordbruk, Indika det skulle varit af största intresse
för ortens landtman att besöka, men som oftast måst utlämnas ur resplanerna
på den grund, att de legat alltför aflägset från järnvägsstation samt ersättning
Studieresor för skjuts icke lämnats till resedeltagarna. Dels för att möjliggöra för respektive
\iggande''
bygden studieresorna för mindre jordbrukare, äfven igångsätta kortare färder till mera
resor). framstående jordbruk inom det egna området och dels för att underlätta besök

i största möjliga utsträckning vid inom orten anlagda demonstrations- och försöksfäit,
vill kommittén föreslå, att staten måtte bidraga till ersättande af hushållningssällskaps
kostnader för anordnande jämväl af dylika kortare färder, som med anlitande
hufvudsakligen af skjuts företagas inom länet eller närliggande bygd i syfte
att för resedeltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations- och
försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom landthushållningens område. Kommittén
anser sig så mycket hellre kunna göra denna framställning som den för
studieresor nu utgående ersättningen till hushållningssällskapen endast i de fall,
då enskild järnväg vid sådana resor anlitats, kan anses medföra någon utgift för
statsverket. Vid de ifrågasatta kortare studieresorna inom den närliggande bygden,
livilka kommittén vill benämna hembygdsresor, synes dock bidrag af statsmedel
böra utgå endast för sådana deltagare, som äro verkliga småbrukare, d. v. s. hafva
verksamhet vid jordbruk med en åkerareal af högst 12 hektar. Hembygdsresorna
torde nämligen komma att blifva jämförelsevis kortvariga, sa att andra deltagare än
småbrukare böra kunna utan olägenhet själfva bekosta sin resa.

Samman- Med deri utveckling, studieresorna i vårt land numera tagit, synes det kommittén

studieresor- nådigt, att genom det allmännas försorg beredes tillfälle för de af hushållningssällnas
ledare. s}tapön anlitade reseledarna att sammanträffa för utbyte af erfarenheter med afseende
å ledningen af dylika resor, och vill kommittén föreslå, att landtbruksstyrelsen måtte
erhålla bemyndigande att åtminstone hvart femte år kalla reseledare, eu från hvarje
hushållningssällskaps område, till gemensam öfverläggning inför styrelsen rörande

anordnandet af studieresor och hvad därmed äger sammanhang. Något som jämväl
sj''nes kommittén ändamålsenligt för att bereda resedeltagarna större utbyte af sin
resa, är att studiefärderna från de olika hushållningssällskapens områden så ordnas,
att flere resegrupper kunna på vissa dagar sammanträffa å lämpliga platser, där
instruktiva föredrag och demonstrationer kunna anordnas och där resedeltagarna
kunna blifva i tillfälle att med hvarandra utbyta en del erfarenheter på landthushållningens
område. Å andra sidan bör tillses, att ej flera studieresande, än som
lämpligen kunna på en gång mottagas, samtidigt infinna sig vid en och samma besöksgård
eller att samma ställe kommer att under samma år betungas genom alltför
många dylika besök.

För ifrågavarande ändamål synes det kommittén särdeles önskvärdt, att Statskonst*-ledningen åt arbetet inom landet för anordnande af studieresor för småbrukare wiwdire jorduppdrages
åt landtbruksstyrelsen eller något dess organ, och vill kommittén i bruket.
detta afseende på det lifligaste förorda den af nämnda styrelse uti underdånig
skrifvelse af den 7 september innevarande år gjorda framställning om anställande
af en särskild statskonsulent för det mindre jordbruket, hvilken det enligt
styrelsens förslag skulle tillkomma, bland annat, att på anmodan af hushållningssällskap
biträda sällskapet vid anordnandet af studieresor, uppgörande af planer
för småbrukarkurser, anskaffande af lämpliga föredragshållare och undervisningsmateriell
för dessa kurser samt urval af till spridande bland småbrukare lämpliga småskrifter
i jordbruk m. m., hvarvid det, särskildt med afseende å studieresorna,
skulle åligga nämnda konsulent såväl att insamla uppgifter om för detta ändamål
lämpliga egendomar och gårdar eller andra för besök vid sådana resor ägnade platser,
såsom försöks- eller förevisningsfält, samt därom lämna upplysning åt vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott och reseledare, som ock genom
att sätta sig i förbindelse med de personer inom de olika orterna, som uppgöra förslag
till reseplanerna, söka förebygga sådana olägenheter vid studieresornas företagande,
som af kommittén bär ofvan antydts.

Sedan år 1907 är i Kung! Maj :ts nådiga reglemente angående åtgärder för hö- Studieresa
jande af det mindre jordbruket medgifvet, att jämväl kvinnor må deltaga i studie-■^ör kvinnorresorna
för småbrukare samt att hushållningssällskapens förvaltningsutskott äga
att meddela närmare bestämmelser vidkommande kvinnors deltagande i sådana resor.

Studieresor för kvinnor halva ock under innevarande år med bidrag af statsmedel
anordnats af Södermanlands, Jönköpings och Norrbottens läns hushållningssällskap.
Orsaken till att dylika studieresor icke ännu i nämnvärd utsträckning kom -

mit till stånd är sålunda icke att söka uti några hindrande bestämmelser angående
det ekonomiska statsunderstödet åt desamma.

Kommittén vill emellertid framhålla önskvärdheten af att dylika studieresor
för småbrukets kvinnor allmänt anordnas. Af stor vikt är, att småbrukets husmödrar
göras förtrogna med det allmänna framstegsarbetet på det mindre jordbrukets
område, och erfarenheten från de manliga studieresorna visar den stora betydelsen
af sådana resor i berörda afseende. Danmarks talrika studieresor för småbrukarhustrur
såväl som de af Södermanlands småbrukarföreningar under år 1907 försöksvis
anordnade kvinnliga småbrukarresorna hos oss hafva allmänt både af ledare och
deltagarinnor lofordats såsom i hög grad gagneliga, och detsamma är förhållandet äfven
med de studieresor för kvinnor, som med bidrag af statsmedel anordnats under
innevarande år.

Kommittén anser sig emellertid i detta hänseende icke hafva anledning föreslå
några nya bestämmelser utöfver hvad som i fråga om manliga studieresor, såväl
längre som hembygdsresor, redan blifvit omnämndt, utan vill endast framhålla
betydelsen af att kvinnor utbildas till ledare vid de kvinnliga småbrukarresorna..

Statsbidrag
till anordnande
af
studieresor.

Statsbidrag till af hushållningssällskap anordnade studieresor utgår enligt nu
gällande bestämmelser med belopp, motsvarande kostnaderna för ledares och deltagares
resor i tredje klass å järnväg inom Sverige. Då resegrupperna från vissa
hushållningssällskaps områden lämpligen kunna anlita, förutom järnvägs-, äfven sjökommunikationer
vid sina studieresor, synes det kommittén skäligt, att statsbidrag
må utgå jämväl till gäldande af ledares och deltagares biljett å däcksplats eller,
om sjöresan göres på natten, billigaste sofplats på fartyg mellan svenska hamnar.
Någon afsevärdt ökad kostnad skulle härigenom icke komma att uppstå för statsverket,
då i de flesta fall genom sjöresan kostnad för deltagarnas färd å järnväg inbesparas.

Såsom redan antydts finner kommittén det likaledes vara önskvärdt, att vid de
af kommittén föreslagna hembygdsresorna, där deltagarna utgöras af småbrukare,
ersättning af statsmedel äfven må utgå för skjutslega, och vill kommittén
i sådant afseende föreslå, att hushållningssällskapen medgifvas rätt att
för anordnande af hembygdsresa, som skett efter häst eller medelst rodd, af
statsmedel uppbära ersättning med sex öre för hvarje kilometer på sådant sätt
tillryggalagd väglängd för en hvar deltagare, man eller kvinna, som har sin verksamhet
vid jordbruk med högst 12 hektar åker. Kommittén beräknar att för detta ändamål
blir erforderligt ett årligt statsanslag af 6,000 kronor.

Enligt det föregående skulle sålunda, på grund af de utaf kommittén före- Kommitténs
slagna anordningarna för småbrukarundervisningen, erfordras en böjning af nu- hemstallanvarande
statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket med följande
belopp, nämligen:

till anordnande af undervisningskurser............. 20,000 kronor

» praktisk öfningsundervisning i jordbruk genom vandringsrättare 24,000 >

» studieresor........................ 6,000 »

eller tillhopa årligen 50,000 kronor; och vill kommittén i anledning häraf hemställa,
att för anordnande af småbrukarundervisning, på sätt kommittén härofvan
föreslagit, statsanslaget till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket måtte höjas med sistnämnda belopp, 50,000 kronor.

Under åberopande af hvad här ofvan anförts i fråga om anställande af jordbrukskonsulenter
för uppehållande af undervisningsverksamhet vid småbrukarkurserna,
får tillika kommittén, som föreställer sig att statsbidrag till aflöning åt kringresande
jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarna fortfarande kommer att årligen
beviljas, hemställa,

att till aflöning åt jordbrukskonsulenter i öfriga delar af landet på
de grunder kommittén föreslagit måtte beviljas ett årligt anslag af 25,000
kronor.

LandtbriLksundervisningakom. bet.

Landtmannaskolor.

Vid sidan om den i det föregående omnämnda undervisningen för innehafvare
af mindre jordbruk måste gifvetvis en mera omfattande yrkesundervisning beredas de
unga män, som framdeles komma att rekrytera de mindre jordbrukarnas leder. Härvid
framställer sig frågan huruvida denna undervisning kräfver nya skolformer eller
om den efter lämpliga förändringar af redan befintliga sadana kan inpassas i dessa.

Den teoretiska fackutbildningen för det medelstora och mindre jordbrukets
ungdom har hitintills meddelats vid våra landtmannaskolor. Uti de af Kungl.
Maj:t för hvarje särskild landtmannaskola fastställda stadgar föreskrifves såsom
villkor för inträde vid skolan att sökanden vid anställd pröfning visar sig äga
visst, i stadgarna närmare angifvet kunskapsmått, öfverstigande det, som vid folkskolan
inhämtas. Inträde utan föregående pröfning medgifves dock yngling,
som företer intyg från föreståndare vid en af staten understödd folkhögskola
att han äger kunskap, motsvarande de i samma stadgar föreskrifna inträdesfordringar,
eller som genomgått femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning i
tekniskt eller dimissionsberättigadt enskildt läroverk med goda insikter i vissa ämnen.

Där de sålunda angifna förkunskaperna hos eleverna vid landtmannaskolan
varit grundliga, har skolan kunnat genomföra en ganska omfattande undervisning
i hufvudämnena, och landtmannaskolan i denna form har också inom flera landskap
tillvirnnit sig stort förtroende och god tillslutning af elever. Kommittén anser
därför det vara till fördel för våra landtmäns utbildning, att landtmannaskolan i
sagda trakter fortfarande får vara verksam i denna form. Den landtmannaskola,
som arbetar med elever, hvilka besitta ett visst mått af förbildning, har nämligen
större förutsättningar att fjolla de kraf, som man från landtmannasynpunkt
måste ställa på den lägre landtbruksundervisningen och hvilka särskildt gifva sig
tillkänna i våra främsta kulturbygder, där det medelstora landtbruket natt en högre
utveckling.

I detta sammanhang torde också böra erinras, hurusom vid folkhög- och landtmannaskolan
vid Hvilan genom inrättande af en s. k. öfre afdelning, afsedd att förbereda
till landtbruksinstitut, lämnats tillfälle för dem af landtmannaskolans elever,
hvilka icke af lagt någon för inträde vid landtbruksinstitut föreskrifven examen,
att vid skolan komplettera sina kunskaper i den omfattning, som är nödig för ett godkännande
vid pröfning för inträde vid institutet. En dylik förbindelse mellan de
lägre landtbruksundervisningsanstalterna och landtbruksinstituten finner kommittén
önskvärd särskildt med afseende därå, att härigenom öppnas möjlighet för begående
unga män från landtmannahemmen att efter afslutade studier vid landtbruksinstitut
inträda på landtbrukslärar- eller konsulentbanan, för hvilken verksamhet
den förtrogenhet med det praktiska jordbruket, de under sin uppväxttid vunnit,
kan blifva till särskildt gagn. För uppehållande af en sådan förbindelse mellan de
lägre och högre landtbruksläroverken måste man emellertid för de förra förutsätta
en skolform med grundlig teoretisk undervisning.

Om kommittén alltså förordar, att landtmannaskolor af hittillsvarande typ Landt fortfarande

må verka i de trakter af vårt land, där så befinnes lämpligt, anser kom- två typer.

mittén det dock vara nödigt för många af vårt lands sinsemellan olikartade bygder Inträdes att

teoretisk landtbruksundervisning bjudes ungdomen så anordnad, att tillträde till ^or^rin9ar Undervis denna

undervisning utan olägenhet kan lämnas äfven dem, som icke haft tillfälle ningens
att efter af slutande af folkskolan genomgå någon annan undervisningsanstalt eller omfattnin9-på annat sätt förvärfva sig de nu föreskrifna kunskapsmåtten för inträde vid landtmannaskola.
Kommittén vill därför föreslå, att vid sidan af den nuvarande landtmannaskolan,
hvilken af kommittén hädanefter benämnes litt. A, upprättas en ny form af
landtmannaskola, litt B, med sådan undervisningsplan att vanlig folkskolebildning är
tillräcklig för tillgodogörande af undervisningen. Det bör sedan stå styrelserna
för våra landtmannaskolor fritt att, med den kännedom om ortens behof de
besitta, själfva besluta huruvida en skolas framtida verksamhet skall ordnas i öfverensstämmelse
med den ena eller den andra typen. Gifvetvis hör också en skola,
som på grund af de nuvarande förhållandena i sin bygd anses böra arbeta såsom
B-skola, framdeles kunna, om så befinnes lämpligt, öfvergå till A-skola eller
tvärtom.

Att upprättandet af landtmannaskolor litt. B utgör ett verkligt behof,
framgår såväl af de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna yttrandena
i ämnet, i hvilka ganska allmänt uttalas önskvärdheten af att enbart genomgåendet
af folkskolekurs må berättiga till inträde i landtmannaskola, som ock af den

tillslutning, som vissa privata landtbruksläroverk, Indika i detta hänseende icke
hafva något inträdeskraf, kunna uppvisa. Det torde också vara en plikt för staten
att bereda den ungdom från de mindre landtmannahemmen, hvilken i många fall
icke kan offra tvenne vintrar på sin utbildning, direkt tillgång till fackutbildning.

Den raska utveckling, som under de senare årtiondena gjort sig gällande på jordbrukets
och kreatursskötselns områden, nödvändiggör emellertid en utvidgning af
den nuvarande landtmannaskolans kurser i den riktning, som framgår af det utaf
kommittén uppgjorda, här nedan intagna förslaget till reglemente för de med understöd
af statsmedel inrättade landtmannaskolor. I betraktande af de olika mått af
förkunskaper, som lärjungarna vid landtmannaskolor litt. Å och litt. B komma att
besitta, har kommittén ansett, att undervisningen vid skolor af dessa båda former
måste blifva olikartad särskildt därutinnan, att vid B-skolan, där undervisningen i
svenska språket, välskrifning och räkning måste gifvas betydligt större plats i timplanen
och i följd häraf kurserna i de förberedande naturvetenskapliga ämnena väsentligt
minskas, undervisningen i hufvudämnena gifves den begränsning, som däraf
betingas, på sätt af kommittén närmare utvecklas i det följande vid specialmotiveringen
till nyssnämnda reglementsförlsag.

Kommittén har däremot icke funnit sig hafva skäl föreslå upprättandet af någon,
speciell skola för blifvande småbrukare, enär småbrukaren och brukaren af det medelstora
jordbruket —• hemmansbrukaren — hafva behof af i hufvudsak samma teoretiska
fackutbildning. Båda behöfva undervisning i de grundläggande naturvetenskapliga
ämnena och båda äro i behof af en allmän öfverblick öfver landthushållningens
och husdjursskötselns hufvudgrunder. Den olikhet, som påkallas i
småbrukarens och hemmansbrukarens fackutbildning, är väsentligt mindre än den
skillnad i hela landtmannaskolans undervisningsplan, som måste finnas i landets
olika delar, och hänför sig närmast till den praktiska sidan af utbildningen. Det
torde därför icke erbjuda någon svårighet för landtmannaskolornas ledare att inom
den af kommittén föreslagna ramen bjuda en tillfredsställande teoretisk undervisning
åt sina elever, ehvad dessa nu utgöras af blifvande småbrukare eller hemmansbrukare,
endast de befintliga ortsförhållandena noggrant beaktas. Kommittén föreställer
sig äfven, att sådana, för det minsta och medelstora landtbrukets ungdom gemensamma
skolor, som af kommittén föreslås, skola vara ägnade att motarbeta den
klasskillnad, som upprättandet af olika läroverk för en hvar af dessa båda kategorier
lätt skulle kunna föranleda.

På sätt vid våra landtrnannaskolor alltid varit fallet bör också fortfarande
undervisningen vid sådana skolor stå öppen jämväl för kvinnor, som önska förvärfva
fackutbildning i landthushållning och som visa sig uppfylla fastställda inträdesfordringar.

En reformering af landtmannaskolorna kräfver enligt kommitténs åsikt direkta Sambandet

förändringar i dessa skolors ledning och de vid dem anställda lärarnas ställ- landtmanna ning,

sådan denna hittills gestaltat sig vid flertalet skolor. Landtmannaskolan som skf^..och

folk riog skolform

är från början en påbyggnad på vår folkhögskola och har uppstått ur den Man.
s. k. öfre afdelning, som vid tiden för 1882 års landtbruksläroverkskommittés arbete
förefanns vid flere folkhögskolor och där undervisning meddelades i landthushållning
till ungefär samma omfång som i den nuvarande landtmannaskolkursen. En
dylik öfre afdelning existerar ännu vid folkhögskolan i Stenstorp. På de
flesta håll arbetar också landtmannaskolan fortfarande i organiskt samband
med folkhögskolan, hvilken därvid fått till uppgift att vid sidan af sin rent medborgerliga
och allmänt väckande undervisningsverksamhet äfven meddela kunskaper,
som kunna vara af värde för landtmannaskolans kurs. Flera folkhögskolor
hafva sålunda, fastän de icke själfva meddela egentlig undervisning i landthushållning,
genom att afpassa undervisningen i vissa ämnen, särskildt kemi, fysik,
botanik, geologi, geometri och bokföring, efter landtmannaskolans kraf, utvecklat
sig att blifva en synnerligen god förberedelsekurs för landtmannaskolorna. I de
allra flesta fall hafva också de förkunskaper, som sistnämnda skolors elever vid
inträde i skolorna besuttit, inhämtats vid folkhögskola.

Landtmannaskolans utveckling ur folkhögskolan och organiska sammanhang med
denna har medfört, att de båda skolornas ekonomi, ledning och lärarkårer på
många håll blifvit gemensamma. Folkhögskolans lokaler hafva i allmänhet mot
billig afgift ställts till förfogande och äfven densammas lärare och undervisningsmateriell
hafva kunnat i afsevärd grad användas för landtmannaskolans räkning,
hvarigenom vunnits, att landtrnannaskolor kunnat organiseras utan några större
kostnader. Helt säkert skulle många af rikets nuvarande landtrnannaskolor icke
kommit till stånd om de icke på detta sätt kunnat påräkna ekonomiskt stöd under
de första arbetsåren.

Förnekas kan emellertid icke, att sambandet mellan landtmannaskola och
folkhögskola, sådant detta hitintills varit ordnadt, flerstädes kommit att medföra
olägenheter för den förra skolformen. Lyckligt har samarbetet funktionerat, där
folkhögskolans föreståndare, hvilken utan undantag samtidigt också varit föreståndare

för landtmannaskolan, genom praktisk landtmannaerfarenhet eller landtbruksutbildning
ägt nödiga förutsättningar för att i detalj leda äfven sistnämnda skolas verksamhet;
mindre godt synes däremot i många fall resultatet hafva utfallit, där sagda föreståndare
saknat nämnda förutsättningar och därjämte undervisningen i landtmannaskolans
hufvudämnen handhafts af unga agronomer, hvilka saknat tillräcklig
praktisk erfarenhet och på grund häraf ej heller kunnat förvärfva sig det förtroende
hos landtmännen, som är förutsättningen för att dessa sända sina söner till skolan.
Dylika och andra förhållanden hafva för många landtmannaskolor medfört alltför
lågt elevantal.

Särskild Härtill kommer, att landtmannaskolans uppgift synes för framtiden komma

^föflanåt- att blifva betydligt mera omfattande än hittills, dels på grund däraf att skolan

mannasko- genom ökade understöd från statens sida åt obemedlade och mindre bemedlade elever,.
lan.

på sätt kommittén i detta betänkande föreslår, samt inrättandet af en skoltyp med lägre
inträdesfordringar skall kunna med sin undervisning i vida högre grad än nu nå de
breda befolkningslagren dels ock därigenom att vid dessa skolor torde komma att förläggas
specialkurser för småbrukare samt för teoretisk utbildning af kontrollassistenter
och ladugårdsskötare m. m. På grund häraf anser kommittén det vara af
största vikt, att landtmannaskolan, äfven där den är förlagd till samma plats som
folkhögskola och har med denna gemensamma lokaler och lärare, må komma att arbeta
under mera själfständiga former än hvad hittills varit fallet och till föreståndare
erhålla en person, som genom sin föregående utbildning besitter full kompetens
att leda landtbruksundervisning. I sådant afseende anser kommittén det höra
föreskrifvas, att föreståndare för iandtmannaskola skall hafva med goda vitsord
aflagt examen vid landtbruksinstitut, med företräde för den, som förutom examensmeriter
kan förete godt vitsord om praktisk verksamhet på landthushållningens
område, hvarjämte särskildt afseende bör fästas å god undervisningsförmåga. I likhet
med hvad kommittén i annat sammanhang föreslagit ifråga om landtbruksskolornas
föreståndare, anser vidare kommittén, att landtmannaskoleföreståndares kompetens till
ifrågavarande befattning bör i hvarje särskildt fall pröfvas af landtbruksstyrelsen.
Genom dylika bestämmelser synes denna skolform böra komma att tillvinna sig
allt större förtroende. Kommittén finner det visserligen icke vara uteslutet, att
— på sätt ock ägt rum — föreståndarskap för eu sådan skola kan på ett framgångsrikt
sätt utöfvas af personer, som, utan att hafva genomgått landtbruksinstitut,
genom studier samt praktisk jordbruksverksamhet förvärfvat sig ingående kunskap
i skolans hufvudämnen, men då det nu gäller att för landtmannaskolan söka åstad -

komma en sådan organisation, att denna skolform kan vinna ökadt förtroende hos
landsbygdens befolkning och därigenom uppnå större inflytande på vårt jordbruks
utveckling, tvekar ej kommittén att tillstyrka att för kompetens till föreståndarskapet
vid landtmannaskola — likaväl som för enahanda befattning vid landtbruksskola
— uppställes kraf på agronomisk utbildning. Skulle det i något fall
befinnas önskvärdt att till föreståndare för eu landtmannaskola kunna förvärfva
eu person, som visserligen icke aflagt föreskrifvet examensprof men i öfrigt besitter
särskildt framstående egenskaper, föreställer sig kommittén emellertid, att
hinder icke möter för Ivungl. Maj:t att i detta hänseende bevilja dispens.

För att föreståndare må erhålla tillbörlig auktoritet håller ock kommittén före,
att han bör hafva säte och stämma i skolans styrelse och bör han erhålla en sådan
ställning och aflöning, att till dylik befattning må kunna förvärfvas verkligt dugande
person, som kan taga densamma såsom sin lifsuppgift.

Att på flere håll från landtbruksundervisningens synpunkt önskan förefinnes, Rektor vid

förenad

att upplösa den hittillsvarande organiska föreningen mellan landtmannaskola och folkhög- och
folkhögskola, framgår af de yttranden, som i denna fråga afgifvits af hushåll- lnn^gi^na''
ningssällskapens förvaltningsutskott. Kommittén anser ock, att så äfven kommer
att ske efter hand på grund af den ökade betydelse samt större tillslutning,
som landtmannaskolan kan antagas komma att få, särskildt efter genomförande
af den ändrade organisation för denna skolform, som kommittén här ofvan
föreslagit. En sådan upplösning af sambandet mellan dessa båda skolformer är
sedan länge genomförd i Danmark, hvars »landbrugskoler» liksom våra landtmannaskolor
äro utgångna från folkhögskolan. För att emellertid redan bestående förhållanden
icke alltför hastigt må rubbas och enskildas rätt därigenom måhända
äfventyras, vill kommittén föreslå, att i de fall, där man finner det lämpligt att
fortfarande bibehålla redan förefintlig gemenskap i afseende å lärare, undervisningslokaler
m. m. mellan landtmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap bör få
fortfara, hvarvid en af de sålunda samarbetande läroverkens föreståndare bör utses
till rektor för båda. Kektors uppgift skulle i afseende å landtmannaskolan blifva
att under skolstyrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi och utöfva
högsta disciplinära mjmdigheten vid densamma samt att såsom ordförande i skolans
lärarråd sörja för att lärarna finge tillfälle att gemensamt behandla frågor,
som röra undervisningen, lärjungarnas framsteg, flit och uppförande samt andra
frågor, som kunde lända skolverksamheten till gagn. Landtmannaskolas föreståndare
skulle åter vara ansvarig för undervisningens rätta bedrifvande inom

Förste

lära/re.

Lärarråd.

sagda skola äfvensom söka att underlätta elevernas praktiska utbildning vid framstående
landtbruk. Genom denna anordning anser sig kommittén hafva gifvit en
sådan form för fortsatt samarbete mellan folkhögskola och landtmannaskola, att båda
böra kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter.

För landtmannaskolans verksamhet är emellertid önskligt, att förutom föreståndaren
ytterligare en fast lärare med examen från landtbruksinstitut finnes
anställd vid skolan, så att endera af dessa kan odeladt ägna sig åt undervisningen
i jordbrukslära och de förberedande ämnen, som därmed äga samband, och den andra
handhafva undervisningen i husdjursskötsel med dithörande ämnen. Hitintills har
vid landtmanna skolorna vanligen funnits endast eu lärare med agronomisk utbildning,
hvilket haft till följd, att denne ende landtbrukslärare fått undervisa i alla
skolans hufvudämnen, en anordning som icke varit utan menligt inflytande på undervisningen.
Genom att anställa två lärare med kompetens att undervisa i skolans
hufvudämnen skulle däremot vinnas, att hvardera af dessa hufvudlärare kunde
ägna mera tid åt sitt hufvudfack och därigenom vinna ökadt intresse för undervisningen
i detsamma, samt att undervisningen i de förberedande ämnena komme
att meddelas utaf agronomiskt utbildade personer, som kunde gifva denna en för
undervisningen i hufvudämnena lämplig omfattning. Dessutom skulle genom en
dylik anordning skolorna lättare kunna mottaga de småbrukarkurser, kurser för utbildning
af kontrollassistenter m. m., som lämpligen kunna dit förläggas. Kommittén
bär därför i skolans stat beräknat förste lärarens lön så pass hög, att äfven denna
befattning efter de tillskott, som kunna beräknas inkomma från vid skolan förlagda
småbrukarkurser, m. m. bör förmå locka sökande, som kunna uppvisa goda examensmeriter
samt intyg om väl vitsordad praktisk jordbruksverksamhet.

Undervisningen i de öfriga ämnen, som ingå i landtmannaskolans kurs, bör kandhafvas
af lärare till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver. Då
sålunda vid tillämpning af den utvidgning af sagda kurs, som af kommittén föreslås,
kommer att vid dessa skolor, åtminstone vid A-skolorna, finnas flere lärare,
har kommittén ansett lämpligt, att i landtmannaskolans reglemente införas bestämmelser
om bildande af ett lärarråd med vissa åligganden ifråga om den verksamhet,
som vid skolorna bedrifves. Sålunda bör lärarrådet, inom hvilket ordförandeskapet
utöfvas af föreståndaren eller rektor, om sådan finnes utsedd, uppgöra förslag
till undervisningsplan, läsordning och ordningsstadgar vid skolan äfvensom till indelning
af lärarnas tjänstgöring och ferier m. m., Indika förslag sedan skola under -

ställas skolans styrelse. Lärarrådet bör också lämnas tillfälle att yttra sig i frågor
rörande undervisningen vid skolan, innan skolstyrelsen därom beslutar.

o Landtmannaskolans hufvuduppgift har varit att meddela teoretiska kunskaper JDemonstmi
vår modernärings handhafvande, men har från flera håll framkommit yrkande fi™su?lderpå
att landtmannaskoloma skulle meddela äfven praktisk undervisning. Kom- msmng''
mitten har emellertid icke ansett en dylik anordning lämpligen kunna genomföras,
enär det enligt kommitténs åsikt skulle blifva förenadt med stora olägenheter för
undervisningen vid landtmannaskoloma om vid dessa skolor skulle bedrifvas jordbruk
i den utsträckning, att hela elevantalet skulle kunna därå erhålla en instruktiv
praktisk undervisning. Man bör härvid äfven taga hänsyn till, att landtmannaskolans
kurs i regel måste förläggas till vinterhalfåret, under hvilken årstid eleverna
lättast kunna undvaras i hemmen, samt att vid denna årstid praktisk undervisning
uti egentligt åkerbruk icke kan ifrågakomma. Slutligen vill ock kommittén hänvisa
till att, enligt hvad i annat sammanhang redan framhållits, såväl i Danmark som i
Tyskland tyngdpunkten i den lägre landtbruksundervisningen alltmera öfverflyttats
från de praktiska skolorna till teoretiska skolor af i hufvudsak enahanda typ som
v‘"ira landtinannaskolor. Af vikt är emellertid, att framdeles allmännare än hvad
hittills skett den teoretiska undervisningen stödes af praktiska demonstrationer. Erfarenheten
lär, hurusom åskådningsundervisning i alla former har högsta värde,
och har kommittén ansett det nödigt, att hvarje skola har tillgång till ett hrvk
välskött landtbruk, där skolans elever under sina lärares ledning kunna i sammanhang
med den pågående undervisningen taga närmare kännedom om tillämpning
i praktiken af de kunskaper, som i skolan inhämtas. Kommittén har
ock i sitt förslag till reglemente för landtmannaskoloma inryckt bestämmelse därom,
att, därest vid sådan skola icke finnes för demonstrationsändamål lämpadt jordbruk,
öfverenskommelse skall träffas med innehafvare af något välskött mindre
jordbi uk i skolans närhet om rått för skolans lärare att därstädes verkställa
demonstrationer för eleverna. Tillika bör oek tillfälle beredas dessa att genom
besök under lärares ledning vid andra framstående jordbruk i orten taga
kännedom om landthushållningens planläggning. Ehuruväl genom skolundervisningens
förläggande till vinterhalfåret dylika praktiska demonstrationer måste
delvis pågå under en för desamma mindre gynnsam årstid, kan man dock genom dem
göra eleverna, förtrogna med en god landthushållnings allmänna planläggning, lämpliga
anordningar vid utfodring i ladugårdar och stall, gödselns tillvaratagande,
det i orten pågående afvelsarbetet, bedömandet af husdjurens exteriör m. m. Likaså

10O7/o8. LandtbriiJcsundervisningsJcom. let.

Praktisk

elevutbild ning.

anser kommittén nödigt, att den numera kräfvande undervisningen i redskapslära
gifves ett fastare underlag, och kafva ock i detta afseende bestämmelser blifvit införda
i kommitténs förslag till reglemente.

I vissa mera tätt bebyggda delar af landet torde för träffande af sådan öfverenskommelse,
som kommittén här ofvan förordat, kunna paräknas någon för skolan
intresserad landtman, som är villig att stalla sitt landtbruk, sina husdjur, redskap
och maskiner till landtmannaskolans i orten förfogande i demonstrationsändamål,
men i trakter, där möjlighet till demonstrationsundervisning af en eller annan
anledning icke kan på detta sätt erhållas, synes skolan själ! böra anordna demonstrations
jordbruk, hvithet då bör skötas på sådant sätt att det kan blifva ett värdigt
föredöme för bygden, liksom ock förevisningsfält bör där anordnas. För att underlätta
tillkomsten af dylika demonstrationsjordbruk har kommittén, såsom längre
fram närmare omförmäles, tänkt sig att lämplig kronoegendom skulle för ändamålet
upplåtas eller statslån från en därför bildad fond kunna erhållas för anordnande vid

skolan af sådant jordbruk med lämplig storlek.

Men äfven om genom dylika demonstrationer undervisningen i landtmannaskolorna
erhåller eu mera praktisk riktning, är det dock af redan anförda skäl icke
möjligt att vid dessa skolor med fördel meddela teknisk färdighet i landtbruksarbetenas
detaljer. Sådan färdighet förvärfvas enligt kommitténs mening på lämpligaste
sätt och med minsta kostnad genom deltagande i de praktiska arbetena
vid välskötta landtbruk, en utväg som sedan många år tillbaka är anvand
af landtmannaskolornas elever i Danmark äfvensom i Skåne och under de senare
åren, om också i mindre omfattning, vid de flesta landtmannaskolor i öfriga delar
af riket. Nu är det visserligen sant, att flertalet af landtmannaskolornas elever
redan på förhand äro förtrogna med vanliga landtbruksarbeten, men man må
icke förglömma, att i många trakter af landet jordbruket ännu bedrifves efter allt
för ålderdomliga metoder och att knappast något verkar mera väckande och sporrande
på den unge landtmannen, än om han i någon annan bygd än hans egen
får såsom arbetande landtbrukselev hos en verkligt framstående landtman taga
ingående kännedom om landtbruksdriften och jordbruksarbetenas tekniska utförande.
På denna väg har mången af våra bästa föregångsmän på landthushållningens
område fått sin utbildning, och det må oafvisligen ingå i landtmannaskolornas
föreståndares skyldigheter, att för denna plans genomförande i den mån detta
är möjligt träffa nödiga anordningar för att kunna bereda skolans elever, före
eller efter genomgåendet af kursen vid landtmannaskolan, anställning som landt -

brukselever vid framstående och för hvarje elevs blifvande verksamhet lämpadt
jordbruk, hvars innehafvare äger nödiga förutsättningar att kunna handleda elevernas
praktiska utbildning.

Under de första åren, då landtbrukselever utsändes från landtmannaskolorna i
Skåne, var man nödsakad att för beredande af elevplatser åt dem vända sig till
Danmark, men under det sista årtiondet hafva äfven inom Sverige många innehafvare
af större och mindre gårdar, särskildt i södra delarna af landet, inrättat sin
hushållning så, att det nu icke torde möta några afsevärda svårigheter att placera
landtmannaskolornas lärjungar inom landet, och hafva samtidigt landtbrukselevernas
villkor alltmera förbättrats, så att en arbetsvan landtbrukselev numera i
aflöning för helt år utom kost och logis kan påräkna 150 ä 200 kronor.

I vissa delar af landet förutsätta dock dessa praktiska elevår jämförelsevis
långa resor för landtbrukseleverna och i många trakter har landtmannaskolans
föreståndare att öfvervinna en viss motvilja hos landtbefolkningen mot ifrågavarande
system för beredande af praktisk utbildning åt skolans lärjungar. För att
uppmuntra dessa att begagna sig af de tillfällen till sådan utbildning, som sålunda
skulle stå dem till buds, vill kommittén föreslå, att landtbrukselev beredes ersättning
af statsmedel för biljettkostnaden a järnväg inom Sverige vid resa från landtmannaskolan
till den plats, där elevanställning vunnits, samt vidare efter elevtidens
slut till hemorten eller, därest elevanställningen gått före kursen vid landtmannaskolan,
mellan nämnda platser i omvänd ordning''. Denna ersättning, som
kommittén tänkt sig skulle komma att utbetalas af landtmannaskolans föreståndare
af för sådant ändamål särskildt anvisadt anslag, bör dock ej tillkomma landtbrukseleven
förrän efter elevtidens slut och mot uppvisande af betyg om fullgjord elevtjänstgöring
under minst ett hälft år samt a? dagbok med af eleven förda anteckningar
om under elevtiden utförda arbeten, med iakttagande tillika däraf att,
därest elevtjänstgöringen föregått kurs vid landtmannaskolan, ifrågavarande ersättning
icke utbetalas förrän elev inställt sig vid sådan kurs. Under förutsättning
att under närmaste tiden omkring 100 landtmannaskolelever årligen komma att
anlita nu antydda väg till praktisk utbildning, föreställer sig kommittén, att ett
ärligt statsanslag af 2,000 kronor må blifva tillräckligt för gäldande af ifrågasatta
reseersättningar åt eleverna.

Ingen af de föreslagna typerna af landtmannaskolor skulle dock kunna fylla
sm uppgift, om icke staten verksammare än hittills understödjer de obemedlade och
mindre bemedlade elever, som söka sig till dessa skolor. De understöd till mindre

Besebidrag
åt landtbrukselever.

Understöd
åt obemedlade
och
mindre bemedlade

elever.

Utgiftsstat.

100

bemedlade lärjungar vid landtmannaskolorna, som för närvarande utgå från af Riksdagen
för ändamålet beviljade medel, tillgodokomma i allmänhet eleverna såsom stipendier
å mindre belopp, 25—50 högst 75 kronor, som utbetalas efter skolkursens
genomgående. En dylik anordning kan dock ej i någon afsevärd mån underlätta tillträdet
till skolan för de mer eller mindre medellösa, utan erfordras för detta ändamål
att sådana elever redan före inträdet i skolan äga visshet om att erhålla understöd för
kursens genomgående och att detta understöd uppgår till belopp, som ej alltför
inycket skiljer sig från beloppet af de utgifter, elev under skolkursen erlägger för
kost och bostad m. in., äfvensom att understödet tillgodokommer elev under kursens
fortgång, helst månadsvis. Dylika anordningar åro, såsom i redogörelsen för landtbruksundervisningen
i Danmark omnämnts, i nu förevarande hänseende sedan nagra
år tillbaka vidtagna i detta land och hafva visat sig medföra synnerligen goda
resultat ifråga om höjande af elevantalet vid därvarande »landbrugskoler». I
detta syfte har därför kommittén i annat sammanhang föreslagit åtgärder för beredande
af ökadt anslag att efter nya grunder utgå åt obemedlade och mindre
bemedlade elever vid landtmannaskolorna.

För en landtmannaskola, inrättad efter här ofvan angifna grunder, har kommittén
beräknat följande årliga utgiftsstat:

Skollokaler med uppvärmning
bostäder.........

och belysning, samt lärar .

........Kr.

1,500: —

Löneförmåner, utom bostad:

Föreståndaren . . ................

l:e läraren....................

Öfriga lärare, arfvoden . . • *............

Kostnader för skolinventarier........... •

Askådningsmateriell och demonstrationsanordningar . .

Försöksverksamhet (förevisningsfält).........

Annonser och tryck.................

Läkarvård och medicin...............

Diverse omkostnader............ •_:__;_•_

3.000

2.000
500
300
300
250
400
100
400

Summa kronor 8,750 I

I detta förslag till stat, som afser en landtmannaskola, vare sig litt. A eller
litt. B, med ordinärt antal lärjungar, d. v. s. ej så stort antal att parallellkurser blifva

101

behof liga, äro ej upptagna utgifter för kost, bostad, vedbrand, lyse och tvätt åt
eleverna, hvilka kostnader, om eleverna äro boende vid skolan, betäckas af
elevernas inackorderingsafgifter och eljest ej hafva betydelse för skolans ekonomi.

Då de inkomster, som i form af undervisningsafgifter kunna beräknas inkom- Statsanslag.
ma, i medeltal högst kunna upptagas till 50 kronor för elev eller för en skola
med 30 elever, efter afräknande af här nedan såsom villkor för statsanslags utgående
föreslagna antal friplatser eller half fria platser, till högst 1,000 kronor om året,
finner man, att för uppehållande af en landtmannaskolas verksamhet enligt kommitténs
förslag kräfves anslag af mellan 7,500 och 8,000 kronor årligen.

För närvarande utgå af statsmedel anslag till landtmannaskolor med högst 4,000
kronor för hvarje sådan skola, hvars elevantal öfverstiger 20 eller som är belägen i
län, där med statsmedel till samma belopp understödd landtbruksskola ej finnes, samt
med högst 3,000 kronor för hvarje annan landtmannaskola; och utgå sådana anslag
under villkor, att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom orten af
dylik skola samt antingen afgifver förslag till såväl skolans organisation i allmänhet,
vare sig att den anordnas fristående eller förenad med annan lämplig undervisningsanstalt,
som särskildt inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,
eller ock, där skolan af enskilda personer grundas, förordar det af
dessa i berörda hänseende uppgjorda förslag, att inom orten tillskjutes minst lika
belopp, elevafgifter inberäknade, att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget
äger att vid skolan åtnjuta undervisning, att skolan underkastar sig den
kontroll, Kungl. Maj :t i hvarje särskildt fall föreskrifver, och att skolan årligen
afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksunden isningen. I betraktande
af att grundanslaget till landtmannaskolorna med dess nuvarande maximibelopp af

3,000 kronor bestämdes redan år 1887 samt att ett tillgodoseende af de utaf kommittén
i fråga om ökade lärarkrafter och undervisningsmateriell ro. m. vid dessa
skolor framställda kraf kommer att för skolorna medföra betydligt ökade kostnader,
anser kommittén sig böra tillstyrka en förhöjning i de till skolorna utgående anslagen
af statsmedel och i sådant afseende föreslå, att hvarje landtmannaskola, vare sig den
är inrättad såsom A-skola eller B-skola, må äga att af statsmedel uppbära ett
årligt anslag af 5,000 kronor, hvilket anslag må kunna höjas till 6,000 kronor, då
skolans elevantal öfverstiger 30, i hvilket fall inrättande vid skolan af parallellkurser
i vissa ämnen blir nödigt.

Om ock sålunda för upprätthållande af en landtmannaskola bidrag från orten Villkor för
torde komma att blifva behöfliga i samma utsträckning som. hittills, finner dock Stutgående?*

102

kommittén ej skäl att ifråga om villkoren för statsanslags utgående fasthålla vid
den nuvarande bestämmelsen om bidrag från orten till minst lika belopp som statsanslaget.
Med denna bestämmelse har man velat tillförsäkra sig visshet om att
en skola, till hvilken statsunderstöd utgår, äger tillräckliga ekonomiska förutsättningar
för undervisningsverksamhetens bedrifvande, men anser kommittén att ett mera
verksamt korrektiv härutinnan kan vinnas genom att såsom villkor för statsanslagets
utanordnande föreskrifva, att skolan vid af fackman företagen undersökning
visar sig besitta nödiga lokaler, lärarkrafter och undervisningsmateriell samt ifråga
om elevantalet fylla fastställda fordringar.

Undersökningar i berörda afseenden synas kunna lämpligast verkställas af de
skolinspektörer, om hvilkas anställande kommittén i annat sammanhang gör framställning.
Sådan undersökning bör vidtagas så snart anmälts, att en skola, för
hvilken statsanslag äskas, trädt i verksamhet, och bör meddelande om undersökningens
resultat omedelbart tillställas landtbruksstyrelsen, som därefter har att
förorda eller afstyrka ansökningen om statsanslag för den skola, som är ifraga.
Genom en sådan anordning kan en landtmannaskola komma i tillgodonjutande af
statsanslag redan under skolans första arbetsår.

kSåsom här ofvan antydts, anser kommittén det äfven böra såsom villkor för
erhållande af statsanslag föreskrifvas visst minimiantal lärjungar vid skolan. Det
måste nämligen anses oegentligt att, såsom för närvarande kan äga rum, en skola
får åtnjuta statsanslag äfven om antalet elever vid skolan nedgått till endast
det för fyllandet af det statsanslaget motsvarande antalet frielevplatser nödiga.
Enligt kommitténs mening bör ett antal af minst 20 elever lämpligen fastslås
såsom villkor för landtmannaskolas rätt till statsanslag till förut angifvet belopp,
dock synes böra medgifvas rätt för Ivungl. Maj:t att där, såsom t. ex. inom den
finsktalande delen af Norrbottens län, det område, för hvilket landtmannaskolaa
särskildt är verksam, har sin gifna begränsning, på grund af särskilda omständigheter
bevilja statsanslag åt landtmannaskola, hvars elevantal understiger 20.
Enahanda befogenhet synes ock böra tillkomma Kungl. Maj :t med afseende å landtmannaskola,
hvars elevantal något år tillfälligtvis nedgått under 20, men hvars
betydelse för orten fortfarande är oförminskad. För att emellertid de landtmannaskolor,
som vid tiden för ikraftträdandet af nya bestämmelser, sadana som de af
kommittén nu föreslagna, ännu icke uppnått det för statsanslags tillgodonjutande
föreskrifna minimiantalet elever, icke skola genom statsanslagets indragning råka i
svårigheter och måhända tvingas att nedlägga sin verksamhet utan i stället lämnas

103

tillfälle att utveckla sig därhän, att villkoren för statsanslaget blifva uppfyllda,
anser kommittén det blifva nödigt medgifva, att redan i verksamhet varande landtmannaskola
må, under de tre närmaste läsåren efter de nya bestämmelsernas trädande
i kraft, så snart elevernas antal uppgår till 12 få tillgodonjuta statsanslag till enahanda
belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppburits. Likaledes
synes det kommittén lämpligt att, för underlättande af tillkomsten utaf nya
landtmannaskolor, medgifva att landtmannaskola, som efter nyssnämnda tidpunkt
nyinrättas, må under dess tre första verksamhetsår erhålla ett statsanslag af 3,000
kronor så snart elevantalet uppgår till 12.

Nu föreslagna bestämmelse om visst minimiantal elever såsom villkor för
statsanslags utgående torde nödvändiggöra, att statsanslagen utanordnas för läsår
och icke, såsom hittills i regel ägt ram, för kalenderår, en förändring, som särskildt
vid uppgörande af respektive skolors stat komme att innebära en gifven fördel.

I fråga om villkoren för statsnnderstöd åt landtmannaskolorna vill kommittén
vidare framhålla att då, enligt kommitténs förslag, obemedlade och mindre bemedlade
hädanefter skulle komma att i rikare mått än hittills beredas tillfälle att begagna
undervisningen vid landtmannaskolorna, minst två frielever eller dubbla
antalet elever mot half afgift synas böra för hvarje 1,000 kronor af en skolas
statsanslag äga att vid skolan åtnjuta undervisning, så framt obemedlade och mindre
bemedlade elever i tillräckligt antal härtill anmäla sig.

Såsom förut påpekats är för närvarande uppstäldt såsom villkor för statsanslags
utgående till landtmannaskola att vederbörande hushållningssällskap vitsordar
behofvet inom orten af den skola, som söker sådant anslag, samt ger sitt
förord till organisationsförslag m. m. beträffande sådan skola. Då emellertid, om
kommitténs förslag vinner statsmakternas bifall, viss organisation kommer att fastslås
för våra landtmannaskolor samt genom den föreslagna undersökningen genom
skolinspektör en tillfredsställande kännedom om anslagssökande skola vinnes innan
anslag beviljas, synes hushållningssällskapens förordande af skolorna i berörda afseende
icke behöfva bibehållas såsom villkor för statsanslaget, utan afgörandet härutinnan
böra lämnas åt Kungl. ffiajit. Då man emellertid kan tänka sig, att flera
konkurrerande skolföretag kunna uppstå inom en ock samma ort utöfver ortens behof,
torde Kungl. Maj:t dock böra inhämta vederbörande hushållningssällskaps yttrande
i ämnet. Detta synes emellertid behöfva ske endast då anslag första gången
sökes för en skola eller då eljest särskilda omständigheter så påfordra,

104

Upplåtelse
af kronoegendomar

för f örläggning
af
landtmanna
skolor.

Byggnads lån.

Privata

landtbruks skolors understöd jande.

Kommittén afger i annat sammanhang förslag till åtgärder från statens sida
för underlättande af uppkomsten i tillräckligt antal af anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen. De sålunda föreslagna åtgärderna, som i främsta rum■
niet afse inrättande af landtmannaskolor, såväl litt. A som litt. B, innebära dels
upplåtande af smärre, lämpligt belägna kronoegendomar för skolornas förläggning,
dels ock utlåning af medel från en särskild lånefond för anordnande af undervisningslokaler,
bostäder för elever och lärare samt för uppförande af mönstergilla
ekonomihus vid eventuellt befintliga demonstrationsjordbruk äfvensom, därest
lämplig kronoegendom icke kunnat erhållas för en skolas förläggning, för inköp af
skoltomt och tillräcklig areal åker för anläggning af demonstrationsjordbruk vid
skolan.

De förmåner, som sålunda skulle beredas en nyinrättad landtmannaskola vid
dess förläggning, böra äfven få tillgodonjutas för sådan med folkhögskola nu förenad
landtmannaskola, hvars styrelse önskar erhålla en själfständig förläggning
för skolan, äfvensom för sådan nu befintlig kombinerad folkhög- och landtmannaskola,
hvars styrelse finner behof att erhålla utvidgade eller nya lokaler för landtmannaskolan
utan att därvid gemenskapen upphör. Däremot anser kommittén, att
ur landtbruksundervisningens synpunkt anledning saknas för det allmänna att med
dylika åtgärder uppmuntra anordnandet af flera sådana kombinerade läroanstalter.

I sammanhang härmed vill emellertid kommittén framhålla, att den finner det
vara välbetänkt, om den verksamhet, som bedrifves af landets folkhögskolor — vid
hvilka de ynglingar, som söka inträde till landtmannaskola litt. A väl fortfarande lära
komma att erhålla sina för inträdet i sådan skola erforderliga förkunskaper äfven i de
fall, då landtmannaskola ej är förenad med folkhögskola — bereddes samma förmåner
med hänsyn till understöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever, lån för
anskaffande af lämpliga byggnader m. m., som kommittén föreslagit för landtmannaskolorna,
men finner sig kommittén sakna befogenhet att i sådant afseende
göra särskild framställning.

Hvad beträffar de privata landtbruhsläroverken, af hvilka flere utöfva en
ganska omfattande och gagnande verksamhet, anser kommittén det icke böra möta
större svårigheter för flertalet af dessa läroanstalter att, därest deras respektive innehafvare
så önska för erhållande af understöd af staten för skolverksamhetens uppehållande,
inordna densamma under någon af de organisationsformer, som kommittén
här ofvan föreslagit för landtmannaskolan. I öfrigt föreställer sig kommittén att,
om framdeles fortfarande liksom för nästkommande år medel ställas till Kung!.

105

Maj:ts disposition för understödjande af sådan undervisningsverksamhet, som afser
att främja det mindre jordbruket men ej på annat sätt kan komma i åtnjutande af
statsunderstöd, personer, som på ett mera framstående sätt ägna sig åt undervisningsverksamhet
på landthushållningens område utan att därvid anordna undervisningen
i sådana former, som eljes berättiga till statsunderstöd för skolverksamhetens uppehållande,
må kunna efter pröfning i hvarje särskild! fall blifva delaktiga af understöd
utaf nyssnämnda medel.

Till understöd åt 27 landtmannaskolor har för innevarande år af Kung!.
Maj:t beviljats dels från förslagsanslaget till understöd åt landtmannaskolor
57,375 kronor och dels från besparingarna å anslagen till lägre lantbruksskolor

20,000 kronor eller tillhopa 77,375 kronor. Ett genomförande af kommitténs förslag
torde komma att medföra en höjning af understödens slutsumma hvad nämnda
27 skolor beträffar med omkring 50,000 kronor och, då redan under närmaste tiden
ytterligare några landtmannaskolor kunna väntas tråda i verksamhet, anser kommittén
ett belopp af 150,000 kronor om året blifva erforderligt för utanordnande
af de utaf kommittén ifrågasatta anslagen till landtmannaskolorna.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa,

dels att, i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» upptagna förslagsanslag å 50,000 kronor
till understöd åt landtmannaskolor, under nämnda anslagstitel må
för samma ändamål uppföras ett förslagsanslag å 150,000 kronor att
efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 6,000 kronor årligen
åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger 30, med högst

5.000 kronor årligen åt skola, hvars elevantal uppgår till 20—SO, samt,
under de tre första åren af en landtmannaskolas verksamhet, med högst

3.000 kronor åt sådan skola, hvars elevantal uppgår till 12, med rätt för
Kungl. Maj:t ej mindre att för de tre närmaste läsåren efter af kommittén
nu föreslagna bestämmelsers ikraftträdande åt redan i verksamhet varande
landtmannaskola, hvars elevantal uppgår till 12, tilldela understöd till enahanda
belopp, som enligt nuvarande bestämmelser af densamma uppbäres,
än äfven att jämväl i andra fall undantagsvis på grund af särskilda omständigheter
bevilja statsunderstöd åt landtmannaskola, hvars elevantal icke
uppgår till 20, allt under villkor i öfrig!:

att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig inne i607

08. Lan dtbruksunderuif ning skom. bet. 14

Antalet

landtmanna

skolor.

Kommitténs

hemställan.

hafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärarkrafter
och undervisningsmateriell;

att för hvarje 1,000 kronor af statsbidraget minst två frielever eller
dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift äga att vid skolan åtnjuta
undervisning så framt obemedlade eller mindre bemedlade inträdesberättigade
sökande till motsvarande antal anmäla sig till erhållande af
sådan förmån;

att skolan underkastar sig den kontroll, Kung]. Maj:t i hvarje särskild!
fall finner skäl föreskrifva; samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen; dels

ock att för underlättande af landtmannaskoleelevernas praktiska
utbildning såsom landtbrukselever, på sätt af kommittén förordats, må
årligen beviljas ett förslagsanslag af 2,000 kronor.

107

LandthusMllsskolor.

Under arbetet för böjandet af vårt medelstora och minsta jordbruks ställning
bär ofta framhållits, hurusom för ett godt resultat af detta arbete ovillkorligen
kräfves, att också den vid sådant jordbruk arbetande kvinnan erhåller en lämplig
utbildning för sitt kall. Man torde också svårligen kunna öfverskatta kvinnans
arbete i landtmannahemmet, och ju mindre väl ekonomiskt situeradt detta hem är,
desto större kraf ställas på husmoderns duglighet och energiska arbete.

Det är nämligen en mångfald af uppgifter, hvarmed husmodern vid våra småbruk
måste vara fullt förtrogen. I många trakter kommer en stor del af husdjursskötseln
på hennes lott, liksom vården af trädgården och tillvaratagandet af dennas
produkter höra till hennes arbetsfält. Lägges så härtill, att i alla de delar af vårt
land, där långa afstånd och dåliga kommunikationer mellan byar och gårdar omöjliggöra
en ordnad mejeridrift, kvinnan i landtmannahemmet har att förarbeta mjölken
till smör eller ost, allt under det hon samtidigt leder hemmets inre ekonomi,
torde af allt detta till fullo framgå, att utan dugliga husmödrar få vi inga verkligt
goda småbruk.

Vid det något större jordbruket torde väl husmoderns direkta arbete i själfva
landtbruket i allmänhet blifva något mera inskränkt, men också här kräfves det
att hon har full uppfattning af landtmannagöromålens betydelse. Det kan eljest alltför
lätt hända, att kvinnan, just därför att hon ej förmår uppfatta de nya åtgärder
som påkallas, blir den återhållande kraften i hemmet och motarbetar de förbättringar,
som mannen önskar genomföra vid gården.

Vid den intensiva drift med ökadt. antal husdjur, på hvilken det mindre jordbrukets
ekonomiska framgång hvilar, framträda också ständigt nya uppgifter, i

108

Särskilda
statsunderstödda
fackskolor
för
landsbygdens
kvinnliga
ungdom.

iivilka kvinnan kan göra värdefulla insatser. Som exempel kan nämnas vår nu
i stark utveckling stadda fjäderfäskötsel, hvilken torde kunna blifva en mångdubbelt
större inkomstkälla för det mindre jordbruket, om detta jordbruks kvinnor
ägde nödiga förutsättningar att leda densamma på ett fullgodt sätt, och torde ungefär
detsamma kunna sägas om trädgårdsskötsel och mjölkhushållning.

Af allra största betydelse är det oek, att landsbygdens kvinnor förvärfva ökad
skicklighet i husmoderns kall, så att de kunna på bästa sätt förvalta hemmets ekonomi
och med enkla medel främja hälsa och trefnad i detsamma. Landthemmet
har den stora fördelen att kunna från åker och trädgård, ladugård, svinstall
och hönshus hämta största delen af de födoämnen familjen behöfver. Men ofta
tarfvas bättre insikt i dessa födoämnens vård och tillredning för att af dem må
kunna frambringas en hälsosam föda, och rent ekonomiskt torde också mycket vara
att vinna genom större användning af grönsaker och trädgårdsalster liksom genom
ett skickligare utnyttjande af egendomens egna produkter i allmänhet.

Vid sidan häraf bör också kvinnans blick skärpas för betydelsen af en god
hälsovård, så att hon kan lära sig att åstadkomma bättring uti de mindre tillfredsställande
förhållanden, som i dessa hänseenden mångenstädes råda å landsbygden.

Med länsyn till nu anförda omständigheter har kommittén redan afgifvit förslag
i syfte, att de åtgärder för främjandet af småbrukarundervisning, som hittills
åtnjutit anslag af statsmedel,, måtte utvecklas i den riktning, att desamma mera än
hvad förut skett kunna ia betydelse för det mindre jordbrukets kvinnor.

De sålunda föreslagna åtgärderna afse emellertid närmast att meddela undervisning
åt den äldre kvinnan på landsbygden, hvilken af sitt arbete i hemmet
hindras att deltaga i en mera skolmässigt ordnad undervisning under någon, längre
tid. Visserligen må den kvinnliga ungdomen på intet sätt anses vara utesluten från
att deltaga i denna småbrukarundervisning, men för densamma bör dock jämväl eu
mera omfattande undervisning anordnas. Jämsides med den fackutbildning, som
i våra landtmannaskolor gifves landsbygdens unga män, böra de fackkunskaper, som
äro behöfliga för ett rätt skötande af ett landthushåll, bibringas de unga iandtkvinnorna
uti för ändamålet anordnade lämpliga skolor. Väl bör fortfarande
som hittills landtmannaskolans undervisning vara tillgänglig äfven för de unga
kvinnorna, men torde denna utväg för inhämtande af fackkunskap endast i undantagsfall
komma till användning, och synes för kvinnans fackutbildning höra skapas
en annan skolform med undervisningen mera direkt inriktad på kvinnans arbetsfält.
För detta ändamål vill kommittén föreslå inrättande af skolor af ny typ,

109

för h vilka kommittén tänkt sig benämningen landthushållsskolor. Upprättandet af
dylika skolor innebär otvifvelaktigt ett så stort allmänt intresse, att staten synes
böra härtill medverka i den utsträckning, hvartill de inom hvarje landsdel rådande
förhållandena föranleda.

flin kurs vid en dylik skola bör enligt kommitténs åsikt pågå under minst Undervistolf
veckor och omfatta öfningar och undervisning i följande ämnen: mfattning*

I. Praktisk undervisning (öfningar och demonstrationer):

a) matlagning, bakning, tillvaratagande af slakt;

b) konservering;

c) tvätt och städning;

d) mjölkhushållning;

e) trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel

samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönshus, ladugård och
svinhus äfvensom praktiska öfningar, där så lämpligen kan ske.

II. Teoretisk undervisning:

a) närings- och födoämneslära;

b) enkel bokföring och beräkning af hushållsutgifter, lämpade efter olika in komstbelopp; c)

hälso- och sjukvårdslära samt barnavård;

d) mjölkhftshållning;

e) trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande;

f) skötseln af fjäderfä och andra smärre husdjur; samt

g) svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag.

Då emellertid de olikheter i jordbrukshänseende, som råda inom vårt vidsträckta
lands olika delar, betinga, att undervisningen på hvarje plats lämpas efter
de lokala förhållandena, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon viss
undervisningsplan att lända till efterrättelse vid nu föreslagna skolor utan funnit
det lämpligast, att frågor om de olika läroämnenas omfattning liksom huruvida
andra ämnen än de här ofvan angifna böra i läroplanen upptagas för hvarje skola
afgöras af den styrelse, som bör finnas för skolan utsedd.

Undervisningen vid skolan bör meddelas de unga kvinnorna i så enkel form, att Inträdestillträde
till densamma utan olägenhet kan medgifvas äfven dem, som icke besitta ford™9ar
andra förkunskaper än som vid folkskolan inhämtats. Det är dessutom viktigt, att
de unga flicnorna uti ekonomiskt mindre gynnsamt situerade landtmannahem få
tillfälle att begagna sig af denna undervisning vid den tidpunkt, då de efter

Understöd,
åt obemedlade
och mindre
bemedlade
elever.

Landthus hållsskolas förläggning.

Föreståndarinna
och
lärare.

Rektor.

afslutad folkskolekurs och konfirmation måste tänka på att själfva förtjäna sitt
uppehälle och därvid i de flesta fall vända sig från landsbygden till städerna eller
andra industrisamhällen. Kommittén har af denna anledning i det af kommittén
uppgjorda förslaget till reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade
landthushållsskolor satt inträdesåldern så lågt som till 16 år, hvarvid dock
tillika intagits bestämmelse därom att, under i öfrigt lika förhållanden, den inträdessökande
skall äga företräde, som fyllt 18 år eller som genomgått af staten understödd
folkhögskola eller visat sig äga motsvarande kunskaper eller ock som under
längre tid deltagit i praktiska arbeten inom landtmannahem.

På enahanda sätt, som kommittén föreslagit i fråga om statsunderstöd för
genomgående af landtmannaskolas kurs, böra obemedlade och mindre bemedlade
elever vid landthushållskolorna få åtnjuta understöd af statsmedel för att genomgå
kurs vid dessa skolor.

Kommittén har tänkt sig att de nu föreslagna skolorna skola förläggas till
folkhögskolor eller landtmannaskolor eller ock såsom fullt fristående till annan
lämplig plats. Tillgång till demonstrationer vid ett välskött mindre jordbruk bör
emellertid alltid finnas, då denna omständighet är af största betydelse för en
framgångsrik verksamhet vid skolan, hvars undervisning bör ordnas så praktisk
som möjligt. Framdeles böra ock vid landthushållsskolorna kunna med fördel anordnas
sådana specialkurser med begränsning till någon särskild uppgift, som af
kommittén här förut vid behandlingen af småbrukarundervisningen föreslagits, såsom
t. ex. smörberednings- och ystningskurser, mjölkningskurser, trädgårdskurser, syltningskurser
m. m., allt efter de olika orternas behof och förhållanden.

Vid hvarje landthushållsskola bör finnas en vid densamma boende föreståndarrinna,
som leder och deltager i undervisningen, hvarjämte öfriga lärarkrafter böra anställas
till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver. För ett framgångsrikt
bedrifvande af undervisningen vid en sådan skola anser kommittén ömkligt,
att såväl skolans föreståndarinna som särskildt lärarinnan i huslig ekonomi
med goda vitsord aflagt af gångsexamen från lärarinnekurs i sagda ämne; och får
kommittén i sådant afseende hänvisa till hvad kommittén i annat sammanhang yttrar
i fråga om ordnandet af lärarinneutbildningen för den kvinnliga landthushållsundervisningen.

I de fall, då landthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola
eller landtmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler och lärare,
hvithet väl oftast, åtminstone till en början, kommer att blifva förhållandet, bör dylik

skolas föreståndare utses till rektor för jämväl landtkusliållskolan för att under öfverinseende
af denna skolas styrelse handhafva skolans ekonomi samt den högsta disciplinära
myndigheten vid skolan.

Skolans styrelse bör utgöras af minst fem personer, däribland skolans rektor, Styrelse.
där sådan finnes, samt skolans föreståndarinna. Utaf öfriga styrelseledamöter
böra minst två vara i orten bosatta kvinnor.

För en kurs vid landthushållsskola med den organisation, som kommittén här Ut giftsstat.
angifvit, torde böra beräknas följande utgiftsstat:

Skollokaler med uppvärmning och belysning samt bostad för före -

ståndarinna ...... Kr.

Föreståndarinna, lön...................... »

Biträdande lärarinna, lön.................... >

Extra lärare, arfvode...................... »

Kostnader för skolinventarier.................. »

Askådningsmateriell...................... »

Annonser och tryck ..................... »

Läkarvård och medicin..................... »

Diverse utgifter........................ »

Summa kronor 2

500: —
800: —
400: —
100: —
100: —
50: —
100: —
50: —
100: —
,200: —

Då skolan icke torde kunna upptaga högre kursafgift än 30 kronor för elev Statsanslag.
eller vid en kurs med 10 betalande elever 300 kronor, framgår att för skolverksamhetens
uppehållande kräfvas för hvarje kurs särskilda anslag till sammanlagdt
belopp af omkring 2,000 kronor. Häraf finner kommittén staten skäligen böra
bidraga med 1,800 kronor, hvilket belopp bör som anslag tillkomma skolan för
hvarje dylik kurs, äfven om två eller flere kurser'' hållas vid skolan under olika
tider af året. För sådant anslags utgående synes böra uppställas liknande villkor,
som kommittén här ofvan föreslagit i fråga om statsanslag åt landtmannaskola.

Sålunda torde böra föreskrifvas såsom villlcor för statsanslagets ^anordnande, att
skolan i fråga om lokaler, lärarkrafter och undervisningsmateriel! godkännes vid af
skolinspektör företagen undersökning beträffande nämnda förhållanden. Likaledes
synes böra fastställas ett visst minimiantal lärjungar, hvilket kommittén vill föreslå
skola bestämmas till 12. Yid hvarje med understöd af statsmedel hållen kurs bör
slutligen finnas minst två friplatser eller fyra halffria platser.

112

Upplåtelse För att uppkomsten af dylika landthushållskolor för kvinnor måtte i möjligaste

,qindom°for måtto underlättas, kar kommittén i annat sammanhang'' föreslagit att jämväl för

skolas för- ,jessa skolor lämplig kronoegendom måtte få disponeras för skolas förläggning
laggning. r .

Byggnads- samt statslån ur den föreslagna byggnadslånefonden, under vissa förutsättningar,
lån- kunna erhållas för anordnande af undervisningslokaler, elevhostäder och demonstra -

Antalet

skolor.

Kommitténs

hemställan.

tionsjordbruk.

Då ett icke obetydligt antal folkhögskolor redan i särskilda kurser meddela
undervisning i huslig ekonomi och dithörande ämnen och man torde kunna förutsätta
att, om kommitténs förslag i fråga om statsanslag åt landthushållsskolor
vinner statsmakternas godkännande, flera af nämnda kurser komma att ombildas
till den af kommittén nu föreslagna skoltypen, finner kommittén, som
föreställer sig att därjämte redan under den närmaste tiden några sådana skolor
komma att uppstå i förening med landtmannaskola eller fullt fristående, att statsbidrag
måste beräknas komma att årligen utgå till minst 20 kurser vid dylika landthushållsskolor.
Med det af kommittén föreslagna beloppet för statsbidrag till hvarje
kurs skulle alltså för ändamålet vara erforderligt ett anslag af minst 36,000 kronor,
hvilket i likhet med anslaget till understödjande af landtmannaskolor synes böra hafva
förslagsanslags natur.

Med åberopande af hvad sålunda härofvan anförts hemställer kommittén
därför,

att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» må uppföras ett förslagsanslag å 36,000 kronor till

understöd åt landthushållsskolor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas
med högst 1,800 kronor för hvarje vid sådan skola hållen kurs, hvars
elevantal uppgår till minst 12, under villkor:

att skolan vid af skolinspektör verkställd undersökning visar sig
innehafva för skolverksamhetens rätta bedrifvande nödiga lokaler, lärarkrafter
och undervisningsmateriell;

att minst två frielever eller dubbla antalet elever mot half undervisningsafgift
äga att vid kursen åtnjuta undervisning, så framt motsvarande
antal obemedlade eller mindre bemedlade inträdesberättigade sökande anmäla
sig till erhållande af sådan förmån;

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje särskild!
fall finner skäl föreskrifva; samt

att skolan årligen afgifver berättelse om sin verksamhet.

113

Lantbruksskolor.

I redogörelsen för landtbruksskoleinstitutionens utveckling i vårt land har
redan ^ om förmälts, hurusom landtbruksskolan hos oss under senare år erhållit olika
organisation alltefter de särskilda liufvuduppgifter, som denna skolform inom skilda
trakter af landet afser att fylla. Sålunda har för Sveriges södra och mellersta
delar, där skolans hufvuduppgift allt mera blifvit att utbilda arbetsledare — rättare,
befallningsman, ladufogdar — för det större jordbrukets behof, vid landtbruksskolan
fortfarande bibehållits den två-åriga kursen, medan däremot för de tre nordligaste
lanen, dar jordbruket icke i någon nämnvärd mån kräfver anställande af
särskilda arbetsförmän och där skolans undervisning blifvit hufvudsakligen inriktad
på att meddela utbildning i landthushållning åt blifvande hemmansägare eller
hemmansbrukare, landtbruksskolans kurs ansetts kunna inskränkas till ett-årig.

Kommitténs förslag upptager likaså landtbruksskolor af nämnda båda typer,
med några förändringar dock af deras verksamhetsområden, nämligen den tvååriga
för södra och mellersta Sverige samt den ett-åriga för Norrland och Dalarna.

A- Landtbruksskolor i södra och mellersta Sverige.

Om man till större jordbruk, hvars skötsel fordrar anställande af särskild ar- Belwfvet af
betsförman, räknar samtliga brukningsdelar i vårt land på öfver 100 hektar åker, Znftdet
finner man af jordbruksstatistiken, att sådana jordbruk för närvarande uppgå till störreJordett
antal af 3,239, däraf endast 63 belägna inom Norrland eller Dalarna. Redan
häraf framgår ett starkt behof af särskildt utbildade arbetsledare för jordbruket
inom landets mellersta och södra delar. Men krafvet härå framträder än mera

1607/o8. LandtbruhsundervisningsJcom. bet. ^

114

oafvislig!, då man tar i betraktande det större jordbrukets betydelse för landtbruket
särskildt i sistnämnda delar af landet. Det är nämligen en känd sak, att de frukt -

bringande initiativ, som inom jordbrukets olika områden framträda i regeln ledt
sitt ursprung från det större jordbruket och dess män, och man torde med goda
skäl kunna förmoda, att ännu för en lång tid framåt behofvet af denna det större
landtbrukets ledarställning kommer att göra sig gällande inom nyssnämnda landsdelar
och att det för landet och dess landtbruk måste anses lyckligast, om bredvid
det framåtsträfvande mindre och medelstora jordbruket ett bärkraftigt större jordbruk
vet att häfda sin plats. Den ena formen af jordbruk kan i vissa afseenden knappast
tänkas ersätta den andra, men väl behöfvas de alla för att komplettera och stödja
hvarandra och därigenom befordra vårt lands utveckling på jordbrukets område.

Med denna uppfattning af det större jordbrukets betydelse har kommittén ansett
det vara af synnerlig vikt äfven ur det allmännas synpunkt, att de personer,
som närmast skola handlägga detta jordbruks drift, beredas sådan utbildning, att
de blifva i stånd att väl tjäna detsamma och befordra dess framåtgående. I denna
sin uppfattning har äfven kommittén fått kraftigt stöd i de uttalanden, som afgifvits
af i frågan hörda sakkunniga, särskildt hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
hvilka för de delar af landet, där större jordbruk förekomma, enstämmigt vitsorda

Formen för
förmansutbildningen.

behofvet af väl utbildade förmän för detta jordbruk.

Då, såsom redan är anfördt, behofvet af ett tillräckligt antal väl utbildade arbetsförmän
måste anses oafvisligt, har det för kommittén gällt att finna en form
för förmansutbildningen, som väl fyller tidens kraf och därigenom också kan gifva
de unga män, som på denna bana önska bereda sig en förbättrad utkomst, trygghet
för vinnande af detta mål, i den mån nämligen detta kan bero på utbildningen.
Den fråga har då uppställt sig för kommittén, om densamma här liksom i fråga om
de flesta af sina öfriga förslag beträffande den lägre landtbruksundervisningens ordnande
skulle söka bygga vidare på det beståendes grund eller om vårt lands jordbruk
i det stora hela nått den utveckling, att tiden vore inne för framläggande af
förslag till helt nya former för arbetsförmännens utbildning.

Kommittén har funnit riktigast att stanna vid det först nämnda alternativet.
En skolform sådan som landtbruksskolan, hvilken oafsedt de brister, som kunna
vidlåda densamma, visat sig mäktig att, utan att hafva undergått någon genomgripande
reformering, under flera tiotal af år på ett i det stora hela tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift, innesluter enligt kommitténs mening i sig så mycket af varde, att
det ej kan vara lämpligt att utan tungt vägande skäl under nuvarande förhållanden

115

öfvergifva densamma för något nytt och opröfvadt, men väl att genom nödiga
reformer söka få den fullt bärkraftig.

Den utbildning, som gifvits vid våra landtbruksskolor, har dock ej varit af den
ensidiga art, att de personer, som genomgått dessa undervisnings anstalter, utan undantag
börjat och slutat sin bana såsom rättare. Den grund, som lagts i dessa skolor, har
för många möjliggjort ernående af mera kräfvande förvaltar- och inspektorsbefattningar
och man skal] äfven mången gång finna, hurusom lärlingar från landtbruksskolorna,
sedan de några år tjänstgjort som arbetsledare, dels öfvertagit arrenden af
större jordbruk, dels återgått till det jordbruk, från hvilket de i de flesta fall äro utgångna,
det mindre och medelstora, och tack vare den utbildning, de fått vid skolorna,
och den erfarenhet, de sedan samlat under sin tjänstetid, bli hvit satta i stånd att
framträda som föregångsmän äfven på dessa jordbruks områden. Det skulle hafva
varit af stort intresse att med tillförlitliga siffror kunna påvisa, huru stor procent
af samtliga landtbruksskolors lärlingsantal efter hand gått till öfvertagande af egna
jordbruk, men har detta ej låtit sig gorå. Kommittén håller dock före, att så varit
förhållandet med ett afsevärdt antal och att landtbruksskolorna på så sätt, om och
indirekt, kommit att i vidsträckt mån tjäna äfven vårt mindre och, än mer, vårt medelstora
jordbruk.

Ej heller hör man förbise, att landtbruksskolorna satt en stor mängd unga män
i stånd att förbättra sina lefnadsvillkor i såväl ekonomiskt som socialt afseende.

Att åstadkomma något sådant bör visserligen utgöra mål för hvarje skolforms verksamhet,
men betydelsen häraf är särskildt framträdande ifråga om landtbruksskolorna,
då de unga män, som rekryterat desamma, i regeln utgått från de minst
burgna landthemmen. . Jordbruksarbetares, torpares och andra småbrukares söner
hafva i dessa skolor lagt grunden till förbättrade lefnadsförhållanden, som de svårligen
skulle hafva kunnat ernå på annan väg.

Om man alltså å ena sidan icke kan annat än erkänna den goda insats, som landt- Behof af
bruksskoleinstitutionen gjort i vårt jordbruks utveckling, kan man å andra sidan icke ^fZ^t
förneka, att denna skolform under senare tid ej omfattats med samma intresse som bruksskolan.
förut, och att en del af landtbruksskolorna kommit att föra en mera tynande tillvaro.
Såsom i historiken omförmälts ansåg sig landtbruksstyrelsen redan år 1902
hafva skäl att ifrågasätta en förändrad organisation för landtbruksskolorna, men,
då de från dessa skolors styrelser infordrade yttranden i ämnet icke lämnade stöd
för en dylik åtgärd, fick frågan tillsvidare hvila. Redan efter få år synas dock
forhallandena hafva i afsevärd grad förändrats, i det att ett flertal af landets landt -

116

bruksskoleföreståndare uti eu år 1906 till landtbruksstyrelsen afgifven gemensam
skrifvelse framställt åtskilliga önskemål i fråga om dessa skolors omorganisation.
Uti denna skrifvelse (se Bilaga 8) angifvas flera orsaker till vissa skolors nuvarande
mindre lifskraftiga tillvaro. Den minskade tillströmningen af elever till dessa
skolor påvisas där bero på industriens utveckling, rikliga arbetsförtjänster pa sa
godt som alla områden, emigrationen och den långa värnplikten. Men det framliålles
äfven, hurusom skolornas sätt att arbeta ej längre i flera afseenden kan anses
tidsenligt och att de brister i arbetssättet, som med fog kunna påpekas, i väsentlig
grad äro beroende på, att de anslag, som skolorna åtnjuta för verksamhetens uppehållande,
äro, i förhållande till hvad skolorna böra prestera, alltför låga. Oaktadt
omkostnaderna för skolverksamheten i hög grad stigit, äro nämligen anslagen nu ej
större än för femtio år sedan. Till de omständigheter, som sålunda angifvits såsom
orsaker till att en del skolor icke fullt motsvara sin uppgift, bland hvilka omständigheter
kommittén särskild! vill framhålla de två sistnämnda såsom mera vägande,
torde kunna fogas ytterligare ett par. Det kan nämligen ej förnekas, att lantbruksskolorna,
till följd af de flesta hushållningssällskaps i nuvarande tid omotiverade
altan att hafva minst en sådan skola förlagd inom sina respektive områden, blifvit
för många och därigenom på flera håll ej kommit att arbeta med fullgodt material.
Härtill kan ytterligare läggas, att med de ökade kraf, som nu måste ställas pa fullgoda
arbetsledare, brister i fråga om landtbrnksskolelärarnas utbildning stundom
gjort sig gällande.

Den två-åriga landtbruksskoleinstitutionens lämplighet för sin speciella uppgift
ligger enligt kommitténs mening i det vid densamma tillämpade systemet att
under enhetlig ledning förena undervisningen i jordbrukets praktik och teori.
Vid en omorganisation af dessa skolor gäller det närmast att få denna kombination
ordnad så, att båda grenarna af densamma blifva fullt tillgodosedda, hvilket med
nuvarande anordningar knappast kan sägas vara fallet vid flera af dessa skolor. Härvid
stöter man onekligen på en svårighet i det förhållandet, att de flesta af våra
lantbruksskolor äro förlagda till i enskild persons ägo varande jordbruk, för
hvilkas skötsel skoiinnehafvarna till hufvudsaklig del äro hänvisade till elevernas
arbetskraft. Ett enskild! och ett allmänt intresse, bådadera utan tvifvel
berättigade, kunna därigenom lätt nog tänkas komma i kollision med hvarandra,
men har kommittén icke förty af praktiskt-ekonomiska skäl ej ansett sig kunna föreslå
ändring i fråga om det nuvarande systemet med skolornas förläggning, utan nar
genom vissa ändringar i reglementet för skolorna och genom förslag om skärpt

117

inspektion sökt skapa trygghet för att befogade anmärkningar i berörda afseende
ej vidare må kunna göras.

Då kommittén i sitt förslag fasthålla!'' vid den två-åriga utbildningstiden för Landtbruksarbetsförmannen,
har kommittén i sin uppfattning, att denna tidsrymd måste kraf- tå-årigl
vas för att ett godt resultat skall kunna ernås, ett kraftigt stöd i de uttalanden, som kwrsi
detta hänseende gjorts af styrelserna för våra landtbruksinstitut samt af hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Erfarenheten bär gifvit vid handen, att, om
också i vissa fall det för den blifvande arbetsförmannen erforderliga måttet af
praktisk och teoretisk kunskap skulle kunna bibringas honom på något kortare
tid, de tva aren dock äro att anse som ett minimum för att de samlade praktiska och
teoretiska kunskaperna skola hinna »sätta sig» och mogna och än mera för att de
många egenskaper i öfrigt, som en god arbetsförman bör besitta, skola kunna före
utträdet i det praktiska lifvet utvecklas hos eleverna. Iakttagelse- och omdömesförmågan
behöfver skärpas, sinnet för ordning, punklighet och lydnad behöfver
stadgas, eller med andra ord det disciplinära elementet i elevens utbildning till
förman måste ägnas mycken uppmärksamhet, om det afsedda resultatet skall nås,
och är det enligt kommitténs mening en bestämd fördel att utbildningen sker så,
att en person har ansvaret för densamma under hela dess fortgång. Ett icke oviktigt
moment i utbildningen, både med hänsyn till förvärfvande af kunskaper och till
karaktärens danande och mognad, utgör också det eggande och slipande, som ligger
i kamratskapet, och den ledning, som nykomna elever få af de äldre kamraterna vid
skolan.

Beträffande den teoretiska undervisningen vid landtbruksskolorna anser kom- Den teoremittén,
att den ökning i kurserna i vissa ämnen, som jordbrukets raska utveckling
och dess allt intimare baserande på vetenskapliga rön redan nu i viss mån framtvungit,
gör en omläggning af denna undervisning nödvändig, då man med det nuvarande
systemet med morgon- och aftonlektioner möter svårigheter att både medhinna de
nödvändiga kurserna och att uppehålla önskvärd kontinuitet i undervisningen. Därtill
kommer, att denna anordnings lämplighet ur pedagogisk synpunkt starkt kan ifrågasättas,
att ökad tid till själfstudier torde böra beredas eleverna och att skolformen
for allmänheten säkerligen skulle te sig mera tilltalande, om man frånginge ett samtidigt
bedrifvande af intensivt kroppsarbete och läsning. Eör andra årets kurs,
under hvilken de egentliga fackämnena skola genomgås, föreslår därför kommittén
en längre tids, minst 100 dagars, sammanhängande teoretiska studier, hvarvid
dock en del af dagsprogrammet bör för motverkande af ett ensidigt stillasittande

118

utfyllas med exkursioner, demonstrationer och vissa praktiska öfningar. Utan att
de olika ämnenas omfattning behöfver i större grad ökas, anser kommittén, att
man sålunda skulle ernå ett mera gediget resultat af den teoretiska undervisningen,
på samma gång som härigenom skulle klarare framgå, att densamma ej på något
sätt åsidosattes för elevernas deltagande i jordbruksarbetet. För den yngre årskirrsen,
hvilkens teoretiska undervisning hufvudsakligen skulle omfatta en repetition
af folkskolans kurser i räkning och skrifning samt grundläggande delar af
naturläran och för hvilken således behofvet af tid för själfstudier ej gör sig så
starkt gällande, anser dock kommittén, att, där så af praktiska skäl finnes behöflig!,
systemet med morgon- eller aftonlektioner kan bibehållas, isynnerhet som eleverna
böra under åtminstone ena året i ett sammanhang få följa arbetenas gång och
dessutom i annat fall svårigheter skulle uppstå för skolegendomens rätta skötsel.

Dm prakti- Ifråga om elevernas praktiska undervisning har kommittén ansett, att densam ska^nZvis''

ma, såsom hittills skett, bör innefatta ett allvarligt deltagande i alla vid ett jordbruk
förekommande arbeten men att dessutom ökad vikt bör läggas vid direkt instruktionsundervisning
i alla arbeten, som sådant kräfva, hvarvid kommittén särskild! vill framhålla
nödvändigheten af att hvarje elev göres fullt förtrogen med skötseln af vanligen
förkommande, moderna åkerbruksredskap och -maskiner. Äfvenså bör eleven
gifvas ökadt tillfälle att grundligt inhämta en välordnad kreatursskötsels olika detaljer.
Hela den praktiska utbildningen bör för öfrigt inriktas så, att däraf klart
och tydligt framgår, att det är förmannens och arbetsledarens utbildning man ständigt
har för ögonen.

Landtbruk»- Det för landtbruksskolorna nu gällande reglementet lämnar möjlighet för lär *et°t-Ziga

Ung, som besitter vissa förkunskaper, att genomgå skola på ett år. Kommittén har
kurs. } sitt förslag till reglemente gifvit ett ökadt utrymme åt denna tanke, därmed afseende
dels ett bättre utnyttjande af de resurser, en välordnad landtbruksskola har att
erbjuda, dels att fylla ett tydligt framträdande behof. En ofta framställd önskan
är att kunna få genomgå en landtbruksskola på ett år, och har kommittén ansett
att, om nödiga kunskaper och färdigheter föreligga för ett deltagande i undervisningen
för den äldre årskursen, ökadt tillfälle bör beredas de unga landtmännen att draga
fördel af den praktiskt-teoretiska undervisning, som landtbruksskolan erbjuder.
Utan att därigenom någon rubbning i den två-åriga utbildningen för arbetsförmän
behöfde befaras, skulle landtbruksskolan på så sätt blifva ställd på
en bredare basis och blifva mera effektivt utnyttjad. Ej minst borde denna ettåriga
kurs kunna blifva till gagn för dem, som önska erhålla grundläggande

119

praktiskt-teoretiska kunskaper för fortsatta studier vid landtbruksinstituten, och
borde, såsom kommittén i ett annat sammanhang påpekar, betyg från en dylik kurs
i manga fall kunna ersätta de elevintyg af ofta rätt problematiskt värde, som beträffande
styrkandet af praktiska förkunskaper nu berättiga till inträde vid landtbruksinstituten.

Äfven för mottagande af vissa specialkurser anser kommittén landtbruksskolor- Specialna
hafva goda förutsättningar. Kommittén tänker då närmast på kurser för kurserutbildande
af ladugårdsförmän, men äfven utbildandet af kontrollassistenter, hvaraf
behofvet årligen i hög grad ökas, torde med fördel kunna upptagas af landtbruksskolorna,
som med tillgång på lämpliga lärarkrafter och det goda demonstrationsmaterial,
som ligger i en välordnad ladugårdsdrift, böra vara härtill synnerligen
lämpliga.

Kedan förut är antydt, att kommittén anser det nuvarande antalet skolor böra Inskränkinskränkas.
Under de första årtiondena af landtbruksskolornas tillvaro hade dessa brulsskolorskolor,
utom sin egentliga skolverksamhet, äfven en mycket viktig uppgift därutinnan, nas an^a^
att jordbruksdriften vid desamma verkade banbrytande då det gällde att drifva fram
jordbruket inom de olika orterna genom rationell odling, täckdikning m. fl. grundförbättringar
och ett mera allmänt begagnande af ändamålsenliga, moderna jordbruksredskap.
Under samma tid saknades ett utveckladt kommunikationsväsende, hvarför
skolornas verksamhet blef mera bunden vid och af större betydelse för den ort,
inom hvilken de voro förlagda. Dessa förhållanden äro nu så helt förändrade, att
kommittén ansett det vara ur det allmännas synpunkt lämpligast att, utan att minskning
sker uti totalantalet af de förmän, som för närvarande årligen utbildas vid
våra landtbruksskolor, förmansutbildningen förlägges till ett färre antal, väl utrustade
skolor, pa hvilka krafven i allo kunna ställas högt, hvarigenom äfven vinnes ökad
möjlighet till en fullt effektiv kontroll.

För att man emellertid med fog skall kunna ställa större fordringar på landtbruksskolan,
måste densamma enligt kommitténs mening beredas ett kraftigare
ekonomiskt understöd från det allmännas sida. Som förut nämnts, har statsunderstödet
till denna skolverksamhet under en lång följd af år, sedan 1858, i regel utgått
med 4,000 kr. per skola. Förändrade förhållanden, som medfört ökade utgifter för
skolverksamheten, hafva utan tvifvel redan före nuvarande tid berättigat till anspråk
pa ökadt ekonomiskt understöd från det allmännas sida för densammas uppehållande,
och krafvet därpå blir med de fordringar, kommittén i enlighet med sitt förslag anser
böra ställas pa en väl ordnad och skött landtbruksskola, än mera framträdande.

120

Normalsta I anslutning till det organisationsförslag för landtbruksskolorna i södra ock mel{andtbruks-
^ers^a Sverige, som kommittén här framlägger, har kommittén uppgjort följande norslcola.
malstat för två-årig landtbruksskola:

Inkomster.

Dagsverken:

12 yngre kursens elever, 280 dagar å 2 kr. . . kr. 6,720: —
12 äldre » ''» 170 » » » » . . » 4,080: —

8 ett-årselever, 170 dagar ä 2 kr........» 2,720: —

Elevafgifter:

4 betalande elever ä 150 kr.*).........» 600: —

Kr. 14,120: —

Utgifter.

Löneförmåner, förutom bostad:

Föreståndaren.............kr. 8,000: —

Förste läraren.............» 2,000: —

Andre » .............» 1,200: —

Extra lärare, arfvoden............» 400: —

Kosthåll, bostad, vedbrand, lyse och städning
för 32 elever under 365 dagar å 1 kr. per

dag och elev...............» 11,680: —

Åskådningsmateriell .............» 100: —

Anskaffning af extra redskap.........» 500: —

Försöksverksamhet..............» 500: —

Annonser och tryck.............» 400: —

Läkarvård och medicin............» 100: —

Kostnader för undervisningslokaler......» 600: —

» » skolinventarier.........» 300: —

Diverse utgifter........... > 400: —

Kr. 21,180: —

I fråga om de olika utgiftsposterna i denna normalstat är först att märka, hurusom
genomförandet af kommitténs förslag till omorganisation af landtbruksskolorna

*) Enligt det af kommittén uppgjorda förslaget till reglemente för landtbruksskolorna i mellersta och
södra Sverige skola af hela elevantalet vid hvarje sådan landtbruksskola minst 24 vara frielever.

121

förutsätter eu ökning af lärarkrafterna vid respektive skolor, hvarjemte de skärpta
fordringarna på lärarnas kompetens nödvändiggör att dessa erhålla sådana löner
att för kallet verkligt dugliga personer vilja ägna sig däråt och att man kan
undvika det nu till stor skada för skolorna rådande missförhållandet, att lärarplatserna
stundom besättas med för unga och för befattningarna ofta alltför oerfarna
personer, hvilka till följd af de låga löner, som vid skolorna kunna erhållas, i regeln
fortast möjligt söka sig bort från landtbrukslärarbanan. Stabiliteten i undervisningen
blir i hög grad lidande på alltför täta lärarombyten, och sådana kunna ej
undvikas, med mindre lärarnas ekonomiska ställning förbättras. Kommittén bär
därför upptagit föreståndarens och öfriga lärares aflöningsförmåner så pass höga,
att desamma, jämte hvad som kan beräknas komma att, på sätt här nedan säges.
utgå såsom arfvoden från egendomen, böra, åtminstone hvad föreståndaren och
förste läraren beträffar, bereda tillräcklig utkomst för vederbörande befattningsbafvare
med familj. Hvad särskild! skolföreståndaren angår, måste det nämligen
anses ligga i undervisningens intresse, att denne alltid handhafver jämväl skötseln
af skolegendomens jordbruk, och bör han därför i de fall, då han ej själf är ägare
till skoj egendomen, kunna från densamma påräkna, förutom fri bostad, ett visst
kontant arfvode. Kommittén vill emellertid därjämte framhålla önskvärdheten
af att skolans förste lärare, såvidt möjligt, beredes tillfälle att genom deltagande
i skolegendomens skötsel bibehålla förbindelse med landthushållningens
praktiska sidor; och torde det i sådant fall vara särskildt lämpligt, att åt
förste läraren, för den händelse han uppehåller undervisningen i husdjursskötsel,
uppdrages tillsynen öfver egendomens kreatursbesättning. För ett dylikt användande
i skolegendomens tjänst synes han böra kunna påräkna ett lönetillskott från
egendomen af omkring 500 kronor. Jämväl skolans andra lärare synes kunna förutsättas
blifva anställd vid egendomen, t. ex. såsom bokförare, mot från densamma utgående
aflöning. För att staten ma i någon mån bidraga till tryggande af skolföreståndares
och öfriga lärares ekonomiska ställning har kommittén tänkt sig, att i de
kontrakt om landtbruksskolors förläggning, som, på sätt här nedan föreslås, skola af
landtbruksstyrelsen upprättas med vederbörande, skulle intagas bestämmelser om
vissa minimilöner för föreståndare och lärare.

Kommittén vill vidare framhålla, att en landtbruksskola måste vara försedd
med fullgod undervisningsmateriel!, och detta icke endast för lärorummet.
För den praktiska utbildningen är det nämligen af stor vikt, att skolan väl följer

1607/o8. Landtbrulcsundervisningslcom. bet. 26

122

med sin tid beträffande moderna maskiner och redskap, och åsamkas en skolinnehafvare
härför större utgifter än jordbrukaren i allmänhet. Erfarenheten ger också
vid handen, att vid en landtbruksskola underhållet af redskap och maskiner blir
afsevärdt större än vid en vanlig egendom, och har detta sin naturliga förklaring
däri, att vid en skolegendom förefintliga jordbruksmaskiner och redskap för undervisningens
skull måste undan för undan utlämnas till begagnande åt ännu oöfvade
elever, hvarigenom sådan materiell ofta kommer att utsättas xör ovarsam eller eljest
olämplig behandling.

Det mycket goda undervisningsmaterial, som ligger i en välordnad, instruktiv försöksverksamhet,
anser kommittén icke heller få saknas vid landtbruksskolorna, hvilka
äfven i så måtto måste anses som lämpliga försöksstationer, att kompetenta personer
där finnas för försökens handhafvande och att resultaten af försöken genom från skolorna
utgående elever, som i detalj fått följa dessa försök, komma vidare kretsar till
godo. Kommittén har därför ansett sig böra i förslaget till reglemente påbjuda försöksverksamhet
och i skolornas stat för denna verksamhet upptaga en särkild utgiftspost.

I betraktande af sålunda anförda omständigheter och då kommittén anser, att
ersättning måste beredas skolinnehafvaren för det minskade arbete, som i och med
den teoretiska undervisningens omläggning kommer att af skolans elever utföras vid
egendomen, i hvilket afseende särskildt är att märka att kommittén uti sina ofvannämnda
beräkningar upptagit priset på de dagsverken, som eleverna kunna prestera,
till ett värde af 2 kronor året rundt, hvilket något öfverstiger det enligt 1906 års
jordbruksstatistik gällande medelpriset per dagsverke för de orter, skolornas verksamhet
skulle komma att omfatta, synes det kommittén, att det årliga anslag, som
för hvarje landtbruksskola i nu ifrågavarande delar af landet är för skolverksamhetens
ordentliga uppehållande erforderligt, icke kan beräknas lägre än 7,000
kronor.

I detta sammanhang vill kommittén, med hänvisning till den i det föregående
lämnade redogörelsen för landtbruksundervisningen i våra grannländer, särskildt
framhålla hurusom i Finland och Norge, där landtbruksundervisningsanstalter med
praktisk-teoretisk kurs ännu äro verksamma, dessa anstalter erhålla understöd af
statsmedel till ännu högre belopp än hvad kommittén nu föreslår för de svenska
landtbruksskolorna. I Finland erhåller sålunda en på enskild egendom förlagd lägre
landtbruksskola med tvåårig kurs ett årligt statsanslag af 11,200 finska mark, motsvarande
i svenskt mynt öfver 8,000 kronor, med tillskott af 300 mark för hvarje

123

elev öfver det fastställda minimiantalet af 14, och i Norge uppbära dåvarande l1/2-åriga »amtslandbrugsskoler» statsanslag af i medeltal 13,500 kronor årligen, däri
dock medräknadt statens bidrag till elevstipendier.

Till grund för beräkningen af det antal landtbruksskolor, som med den af
kommittén föreslagna organisationen för dessa skolor skulle blifva af nöden för de
södra och mellersta delarna af vårt land, har lagts dels kommittén från landtbruksskolornas
styrelser meddelade uppgifter om antalet lärlingar, som under åren
1897—1906 från dessa skolor utgått till befattningar såsom .rättare, befallningsman,
ladufogdar etc. (se Bilaga 5) och dels den officiella jordbruksstatistikens uppgifter
om antalet inom hvarje län af brukningsdelar med en åkerareal, öfverstigande
100 hektar, äfvensom eu i förhållande därtill gjord beräkning af årliga behofvet
utaf arbetsförmän för mellersta och södra Sverige, hvarvid antagits att hvarje
sådan brukningsdel har behof af en arbetsförman samt att arbetsförmännen innehafva
sina anställningar i medeltal under 20 år. Under förutsättning jämväl att
jordbruket i Kopparbergs län bäst skulle blifva betjänt utaf en ett-årig landtbruksskola
af den typ, som kommittén föreslår för de niorrländska landtbruksskolorna,
har kommittén vid berörda beräkning kommit till det resultat, att,
förutom de vid Ultuna och Alnarp förlagda landtbruksskolorna, ett antal af minst
nio två-åriga landtbruksskolor med den af kommittén föreslagna organisationen är
behöfligt för utbildningen af arbetsförmän i tillräckligt antal för det större jordbruket
inom mellersta och södra Sverige i öfrigt. Förläggningen af dessa nio landtbruksskolor
bör föregås af en noggrann pröfning af föreslagna egendomars lämplighet
för ändamålet. För att det antal elever, för livilket, enligt kommitténs förslag
till reglemente, plats skall finnas vid hvarje skola, eller 32, däraf 24 i två-årskursen,
skall kunna vid skolegendomen erhålla fullgod praktisk utbildning, kräfves nämligen
att egendomens hela drift är på bästa sätt ordnad. Därjämte bör egendomens storlek
tillåta en ekonomisk användning af den arbetskraft, som af berörda antal elever skulle
komma att presteras, i hvilket afseende dock är att märka att det ökade krafvet på
praktisk instruktionsundervisning vid landtbruksskolorna gör att man ej kan ifråga
om en skolegendom bedöma förhållandet mellan areal och arbetsstyrka som vid ett
vanligt jordbruk. Kommittén anser emellertid svårigheter icke böra möta att
inom nu ifrågavarande delar af landet få landtbruksskolor till det föreslagna antalet
väl förlagda, hvaremot på grund af den ifrågasatta minskningen i skolornas
nuvarande antal och de ökade kraf, som måste uppställas för en skolegendoms

Antalet

landtbruks skolor.

124

lämplighet att mottaga så stort antal elever, en del nn verksamma, förtjänta skolor
måste komma att upphöra.

Statsanslag. I enlighet med ofvan angifna normalstat för landthruksskola i södra och mellersta
Sverige skulle för de sålunda föreslagna nio skolorna kräfvas en anslagssumma
af tillhopa 63,000 kronor eller föga mer än som nu af statsmedel utgår till
landtbruksskolorna i nämnda delar af landet, och bör den något ökade kostnaden anses
mer än väl motvägas däraf, att ett ökadt antal personer årligen skulle komma att vid
landtbruksskolorna utbildas, äfvensom däraf, att skolverksamheten skulle kunna i allo
ordnas på ett mönstergillt sätt.

Ofvan nämnda anslagssumma anser kommittén lämpligast böra utgå enbart af
statsmedel. Härför tala flera skäl. Dels är landtbruksskolan med sitt hufvudsakliga
syfte att utbilda arbetsförmän närmast att anse som en specialskola, jämförlig
exempelvis med de helt statsunderstödda skogsskolorna, dels kommer ock förläggningen
af landtbruksskolorna, om dessa minskas till antalet i enlighet med förslaget,
att upphöra att som hittills vara en respektive hushållningssällskap i orterna tillkommande
angelägenhet, hvarför nämnda korporationer, som väl annars närmast
skulle tänkas komma att bidraga till denna skolverksamhet, knappast kunna påläggas
bördan att ekonomiskt stödja densamma.

Byggnads- Kommittén, som i annat sammanhang föreslår vidtagande af särskilda åtgärder
från statens sida för underlättande af uppkomsten utaf anstalter för den lägre landtbruksundervisningen,
anser ock, att den där föreslagna byggnadslånefonden bör få
tagas i anspråk äfven för landtbruksskolornas behof, då man icke torde kunna påräkna,
att enskilda jordägare skola finnas villiga att i annat fall nedlägga kostnader
på anordnande af lämpliga lokaler för dessa ändamål.

Landtbruks- Slutligen vill kommittén framhålla att den anser riktigast, att, då hädanefter,

förläggning om kommitténs förslag blir verklighet, hvarje hushållningssällskap icke skulle på
samma sätt som hittills varit fallet blifva direkt intresseradt i någon viss landtbruksskola,
det må uppdragas åt landtbruksstyrelsen att, sedan Kungl. Maj :t fattat beslut
om landtbruksskolas förläggning, med innehafvare af den utsedda skolegendomen
upprätta kontrakt beträffande denna förläggning. I konsekvens härmed synes också
lämpligt, att i landtbruksskolas styrelse, hvars utseende af praktiska skäl föreslagits
skola till hufvudsaklig del uppdragas åt förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap,
inom hvars område sådan skola blir förlagd, ordföranden utses af landtbruksstyrelsen.
Jämväl vill kommittén föreslå, att den person, som närmast har

125

ansvaret för och ledningen af skolan, nämligen skolans föreståndare, hädanefter må
komma att intaga en själfskrifven plats i skolans styrelse.

Den af kommittén sålunda föreslagna organisationen för landtbruksskolor, för - Landtbrukslagda
å enskilda egendomar i södra och mellersta Sverige, synes höra gälla äfven för 8 Finna och
den å Ultima egendom upprättade landtbruksskolan. Hvad åter landtbruksskolan Alnarp.
vid Alnarp angår, anser kommittén, att då nya stadgar för denna skola utfärdats
så sent som år 1904 samt skolans organisation i hufvudsak öfverensstämmer med
den af kommittén föreslagna, någon förändring i denna skolas organisation nu ej
påkallas.

Den af kommittén nu föreslagna omorganisatinonen af landtbruksskolorna i södra Uppsägning
och mellersta Sverige synes böra genomföras samtidigt med afseende å samtliga de om nuvaranskolor,
som af förslaget beröras. Därvid är det gifvetvis af nöden för att ej enskilds kruksskolörs
rätt må trädas för nära, att tillräckligt rådrum lämnas för afvecklande af de aftal förläggning.
ifråga om dessa skolors förläggning, som af respektive hushållningssällskap ingåtts
med vederbörande egendomsinnehafvare. Kommittén, som tagit del af de kontrakt,
som i sådant afseende gälla, har därvid erfarit, att i allmänhet den 1 november är
bestämd som fardag samt att den längsta uppsägningstid, hvartill ett hushållningssällskap
har att taga hänsyn i nu förevarande fall, är D/a år, d. v. s. att för skolans
upphörande den 1 november ett visst år uppsägning måste ske före den 1 maj året därförut.
I allmänhet är dock uppsägningstiden bestämd till ett år.

I det följande afger kommittén förslag ifråga om tilldelande af statsunderstöd Understöd
åt obemedlade och mindre bemedlade för begagnande af den lägre landtbruksunder- ge °ochminvisningen.
Detta förslag upptager äfven dylika understöd åt dem, som vilja genomgå
en kurs vid landtbruksskola men härför sakna nödiga ekonomiska förutsättningar,
och beredes härigenom ekonomiskt mindre väl situerade ynglingar ökadt tillfälle
att draga fördel af den utbildning, som vid landtbruksskolorna lämnas.

Under kommitténs öfverläggningar har tagits i öfvervägande huruvida jord- Föreslagen

bruksförmännens utbildning skulle kunna ordnas så, att hufvudmomenten i denna ordning a/ör

utbildning skulle komma att utgöras af: l:o landtmannaskolekurs; 2:o minst ett års förmansut.
...... . . bildningen.

praktik vid större välskött egendom samt 3:o ett-årig praktisk-teoretisk landtbruks skolekurs,

särskildt riktad på den egentliga förmansutbildningen.

Såsom hufvudmotiv för en dylik anordning har anförts, att förmansutbildningen
därigenom skulle blifva af mindre kostnad för det allmänna, i det att vid
hvarje landtbruksskola skulle årligen kunna utbildas dubbelt så stort antal förmän
som vid bibehållandet af krafvel på genomgående af två-årig landtbruksskolekurs

126

och härigenom landtbruksskolornas antal kunna inskränkas till hälften af det utaf
kommittén föreslagna. Förutom de omständigheter, som anförts till stöd för den
af kommittén föreslagna organisationen, föreligga äfven andra vägande skäl för att
kommittén ej ansett sig höra framställa förslag uti nyss antydda riktning. Utbildningstiden
skulle med den sålunda föreslagna anordningen förlängas med minst ett
hälft år, hvithet kan befaras komma att öka svårigheten att fa dugligt folk in pa denna
bana, som redan nu til] följd af utbildningskursens längd för många verkar mindre tilltalande.
AUdare vill ..kommittén framhålla, att om man uppställer som mål för landtbruksskolans
verksamhet att på ett år bibringa eleverna de särskilda insikter, som
äro af nöden för den blifvande jordbruksförmannen, samt hos dem frammana de
för yrket nödvändiga egenskaperna —'' något som med hänsyn till den korta skoltiden
öfver hufvud taget knappast låter sig göra — genomförandet häraf komme att
möta så mycket större svårigheter om vid hvarje skola skulle till speciell förmansuthildning
mottagas dubbla antalet elever mot det, som vid den två-åriga landtbiuksskolan
skulle komma att årligen utbildas. Härigenom skulle nämligen väsentliga
delar af utbildningen kunna endast ytligt komma hvarje elev till godo; särskildt
skulle han få tjänstgöra som rättare och öfva sig i arbetenas planläggning och utställning
under endast hälften af den tid, som kommitténs förslag i detta hänseende
medgifver för hvarje elev.

Om det öfver hufvud taget vore möjligt att med en ett-årig landtbruksskola
vinna ett för förmansutbildningen nöjaktigt resultat, skulle det alltså blifva nödigt
att inskränka antalet elever till hälften af det utaf kommittén föreslagna, och kan
man icke tänka sig, att vid en sådan skola skall kunna årligen slututbildas ett större
antal förmän än det, som med kommitténs förslag afses, och sålunda ej heller beräkna
någon minskning i föreslagna antalet skolor. Någon ekonomisk vinst för statsverket
torde således ej heller vara att påräkna med den föreslagna anordningen, då årliga
kostnaden för en sådan ett-årig skola säkerligen skulle komma att kräfva minst
lika högt statsanslag för skolverksamhetens uppehållande som det af kommittén för
en två-årig landtbruksskola föreslagna. Kommittén är äfven öfvertygad om, att allvarliga
svårigheter skulle möta för förläggning af dylika ett-ariga landtbruksskolor
å lämpliga enskilda egendomar, då man för att kunna påräkna den enskildes
villighet att upplåta sin egendom för en landtbruksskola måste se till, att
han af en sådan förläggning icke får öfvervägande olägenheter. Med bibehållande
af två-årig kurs för landtbruksskolan kan skolegendomens innehafvare genom att
till skolan förlägges äfven den öfning i allmän praktisk arbetsfärdighet, som ingår

127

såsom hufvudmoment i första årets utbildning, beräkna att han i skolans elever erhåller
den hufvudsakliga arbetsstyrka, som erfordras för skolegendomens fullgoda skötsel.

"Vid den föreslagna ett-åriga landtbruksskolan, där hufvudvikten i den praktiska
utbildningen måste läggas på vissa särskild instruktion kräfvande detaljer, som för
den blifvande arbetsförmannen äro nödvändiga att få inlärda, och där dessutom någon
tid af aret måste afsättas för kompletterande teoretisk undervisning, skulle egendomsinnehafvaren
vara nödsakad att vid sidan af skolans elever underhålla en ordinarie
hufvudarbetsstyrka, om egendomen skulle kunna skötas så, att därvaron af
en skola kunde försvaras.

Slutligen vill kommittén såsom sin mening framhålla, att den sålunda ifrågasatta
ett-åriga förmansutbildningen vid landtbruksskolorna bland annat förutsätter,
att eleverna äro utgångna från en bygd, där landibruket hunnit en jämförelsevis hög
ståndpunkt, så att de på förhand äro förtrogna såväl med grunderna för ett rationellt
jordbruks bedrifvande som framförallt med arbetssätt och arbetsteknik vid ett sådant
jordbruk. I de flesta landsdelar hos oss torde dessa förutsättningar icke ännu vara för
handen, men genom sitt förslag att vid landtbruksskolorna gifva vidgad plats för en
ett-arig kurs bredvid den två,-ånga samt genom att föreslå, att åt landtbruksstyrelsen
må ö.rverlämnas att reglera förhållandet mellan antalet elever i dessa båda kurser, har
kommittén sökt bereda utväg för att leda utvecklingen af landets landtbruksundervisning
i den riktning, som med förslaget om ett-årig skola afsetts, så snart nödiga
förutsättningar härför finnas och så i öfrig! kan befinnas lämpligt.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa, Kommitténs

att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och land!- hemstallanmannanäringar»
måtte till understöd åt lantbruksskolor i södra och mellersta
Sverige anvisas ett belopp af 63,000 kronor, att med 7,000 kronor
årligen tilldelas enhvar af nio sådana skolor med den organisation, som
af kommittén här ofvan föreslagits för landtbruksskola i nämnda delar
af landet.

B. Landtbruksskolor i Norrland och Dalarna.

På sätt förut närmare angifvits undergingo landtbruksskolorna i Västernorr- Innebörden
lands, Västerbottens och Norrbottens län år 1901 en omorganisation, som i hufvud- norrlåndslia
sak innefattade, att skolorna från att vara två-åriga ombildades till ett-åriga och landtbruks att

de teoretiska studierna genom att bedrifvas i ett sammanhang under vinter- omorganisation
ar 1901.

halfåret gåfvos ökad betydelse. Denna omläggning af skolplanen motiverades därmed,
att dessa trakters jordbruk knappast kunde sägas kräfva utbildandet af särskilda
arbetsledare samt att, såsom de rådande förhållandena utvisade, ortsbefolkningens
behof af jordbruksundervisning måste tillgodoses genom en mindre långvarig
kurs, om skolorna skulle kunna påräkna att få elever.

Bibehålian- Då den genom omorganisationen åstadkomna skoltypen visat sig vara, för de
pra[tisk4eo-^aT landet, där densamma förefinnes, i det stora hela tillfredsställande med
retisk kurs. fullgod tillströmning af elever och då de egendomar, dit skolorna blifvit förlagda,
af sina ägare, de respektive länens hushållningssällskap, redan äro med stora omkostnader
särskildt inrättade för sitt ändamål, anser kommittén, att vid dessa skolor
fortfarande bör meddelas praktisk-teoretisk undervisning genom en ett-årig kurs så
att allt framgent skolorna må kunna bibringa sina elever praktiska färdigheter i de
detaljer af det norrländska jordbruksarbetet, som för den blifvande hemmansägaren
eller hemmansbrukaren hafva största vikt. Emellertid synas dessa skolor, äfven
om de bibehållas i sin nuvarande form, kunna få en afsevärdt ökad betydelse
för det norrländska jordbruket, därest deras utvecklingsmöjligheter bättre än hittills
komma till användning. Som skolorna nu äro organiserade kan nämligen ej nekas, att
de i förhållande till det antal elever, som de beräknas kunna gifva utbildning,
ställa sig väl dyra. Utan tvifvel kunna de också, utan att omkostnaderna för skolverksamheten
behof de undergå någon större förhöjning, skänka utbildning åt ett
betydligt större antal elever.

Inrättande Kommittén vill i detta syfte föreslå, att vid dessa skolor må jämte den ett-åriga
fisk vinter- kursen inrättas en teoretisk vinterkurs med för båda kurserna gemensam undervisning,
hvar jämte eleverna vid den teoretiska vinterkursen böra genom särskilda
för denna kurs anordnade turer i ladugård och slöjdstuga bibringas praktisk
öfning i ladugårdsskötsel och slöjd. Likaledes höra dessa elever beredas öfning
uti en del af de viktigaste vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten, kvilket
möjliggöres genom att från studierna undantaga en dag i hvarje vecka utaf den tid
af minst sex månader, ifrågavarande kurs beräknas skola omfatta.

Gifvet är emellertid att, äfven om undervisningen vid den teoretiska vinterkursen
sålunda gifves en viss praktisk läggning, det icke ar möjligt att under denna
kurs bibringa eleverna nödig teknisk färdighet i alla viktigare landtbruksarbeten.
Under åberopande af hvad kommittén i det föregående anfört ifråga om beredande
af praktisk utbildning åt landtmannaskolornas elever genom deras anställande
såsom landtbrukselever vid framstående jordbruk, vill kommittén därför förorda, att

kurs.

Praktisk

elevutbild ning.

129

föreståndarna vid nu ifrågavarande landtbruksskolor genom bestämmelse i skolornas
reglemente åläggas att söka bereda eleverna lämpliga elevplatser på för deras vidare
utbildning lämpliga gårdar äfvensom att dessa skolors elever må, på enahanda sätt
och under samma villkor, som af kommittén föreslagits för eleverna vid landtmannaskolorna,
komma i åtnjutande af ersättning af statsmedel för resa från och till plats,
där elevanställning vunnits. Då den praktiska utbildning, som helårs-kursens elever
erhålla vid skolorna, måste anses väl ytlig för den blifvande landtmannen, synes
det kommittén önskvärdt, att jämväl dessa elever på enahanda sätt beredas tillfälle
att efter kursens afsilande deltaga i de praktiska arbetena vid välskötta landtbruk.

I det nu gällande reglementet för ifrågavarande skolor är elevantalet för hvarje
skola bestämdt till 12. Då det emellertid visat sig svårt att vid de jämförelsevis
små jordbruk, som förekomma vid skolorna, under sommaren väl och på ett instruktivt
sätt sysselsätta ett större antal elever, föreslår kommittén, att antalet
elever i den ett-åriga kursen ej må bestämmeas till mer än 10, dock utan hinder att,
om förhållandena så göra lämpligt, med landtbruksstyrelsens medgifvande ett större
antal elever vid kursen mottages. Likaså föreslår kommittén, att minimiantalet
elever i vinterkursen beräknas till 10.

Genom inrättande af en teoretisk vinterkurs skulle såväl dessa skolors lärarkrafter
som ock det goda demonstrationsobjekt, som ligger i en väl ordnad jordbruksdrift och
husdjursskötsel, blifva i högre grad än nu utnyttjade. Där de lokala förhållandena
sådant medgifva, höra äfven vid dessa skolor kunna anordnas korta kurser, särskilt
i syfte att bibringa ortens befolkning ökade kunskaper i en rätt bedrifven
ladugårdsskötsel.

Såsom kommittén redan förut i annat sammanhang antydt, anser densamma, att
skolverksamhet i enlighet med nu föreslagna planläggning bör upptagas äfven
vid Kopparbergs läns landtbruksskola. Det yttrande i ämnet, som detta läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott afgifvit, tyder på, att om också ej förefunnits
svårighet för att få elever till härvarande två-åriga landtbruksskola
det dock för länets jordbruk, som i allmänhet omfattar mindre brukningsdelar,
skulle lända till större gagn, om en skola af nu föreslagna typ där
komme till stånd. Visserligen förefinnes äfven inom detta län, såväl som inom Norrland,
något behof af arbetsförmän, men detta behof är ej större, än att det bör kunna
fyllas dels från de mellansvenska två-åriga landtbrukskolorna dels oek från de sålunda
för Norrland och Dalarna föreslagna fyra ett-åriga skolorna, då säkerligen

1607/o8. Laadlbritl.sun der visning slom. bet. 17

Elevantal.

Anordnande
af korta
kurser.

Ett-årig
landtbruksskola
äfven
i Kopparbergs
län.

Normalstat
för ett-årig
landtbruksskola.

130

vissa från dessa skolor utgående elever kunna beräknas kafva förutsättningar för
att tillfredsställande kunna fylla rättarplatser i dessa trakter.

Kommittén kar för landtbruksskola af nu föreslagna ett-åriga typ uppgjort följande
normalstat:

Inkomster.

Dagsverken, 140 st. per år af 10 kelårselever ä 2 kr. . . 2,800: —
Afgift af 6 betalande halfårselever ä 40 kr.* . . • • • • 24Q: ~

Kronor 3,040: —

Utgifter.

Löneförmåner, förutom bostad:

Föreståndaren..................

Ordinarie läraren.................

Extra lärare, arfvoden.................

Kosthåll, bostad, ved, lyse, städning m. m. för 10 elever

under 365 dagar ä 1 kr...............

Byggnadsunderhåll..................

Kostnader för skolinventarier.............

Anskaffning af åskådningsmateriell...........

» » extra jordbruksredskap.........

Försöksverksamhet...................

Annonser och tryck..................

Läkarvård och medicin................

Diverse utgifter...............

3,000: —
2,000: —
1,200: —

3,650	—
400	—
300	—
100	—
200	—
200	—
200	—
100	—
400	—

Kronor 11,750

Dagsverkspriset har här, ehuru statistiken visar en högre siffra för de nordliga
länen, satts lika med det, som för landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige
beräknats, af den anledning, att man måste förutsätta att eleverna vid nu ifrågavarande
skolor i allmänhet komma att blifva yngre samt mindre vana jordbruks -

arbetare.

Något särskild! belopp för kosthåll m. in. till eleverna vid vinterkursen har ej
upptagits, enär detta ej har betydelse för skolans ekonomi i annat fall än dessa ele -

* Enligt kommitténs förslag till reglemente för ifrågavarande skolor åtnjuta af vinterkursens
minst 4 fullständig befrielse från undervisningsafgift eller ock minst 8 befrielse från hälften a

afgift.

elever

denna

131

ver äro boende vid skolan, i livilket fall åter denna kostnad betäckes af elevernas
inackorderingsafgifter.

För dessa skolor bär kommittén ej ansett en andra lärare vara behöflig. Däremot
bär posten för extra lärare satts så mycket högre af den anledning, att för skolverksamhetens
uppehållande måste anställas särskild rättare och slöjdlärare med
en beräknad lön af 400 kronor för dem hvar.

Af den uppgjorda staten för dessa skolor framgår, att de för att blifva väl Statsanslag.
utrustade och skickade att fylla behofvet af praktisk-teoretisk landtbruksundervisning
böra erhålla ett ärligt statsunderstöd, ej understigande hvad de för närvarande
uppbära eller 6,000 kronor. Då emellertid det fåtal dagsverken, som ettårs-eleverna
vid dessa skolor utföra, utgör skolegendomens hufvudsakliga direkta inkomst af
skolverksamheten, är det dock uppenbart, att utöfver statsanslag till nyssnämnda
belopp ytterligare bidrag af allmänna medel kräfvas för uppehållande af dessa
skolors verksamhet. I och med upptagande af den teoretiska vinterkursen, hvarigenom
denna skolform kommer att i vissa hänseenden ansluta sig till landtmannaskoletj
pen, synes ej obilligt, att hushållningssällskap, landsting eller föreningar här liksom
lfiaga om landtmannaskolorna träda ekonomiskt stödjande emellan i den mån
behof däraf framträder.

Obemedlade och mindre bemedlade elever vid den teoretiska vinterkursen torde Understöd
ifråga om statsunderstöd för genomgående af denna, kurs få åtnjuta enahanda för-rfe°5l£-måner som dem kommittén föreslår skola tillkomma sådana elever vid landtmannaskolorna.
Helårseleverna synas däremot böra i berörda hänseende likställas med
eleverna vid de två-åriga landtbruksskolorna.

I kommitténs förslag till reglemente för nu ifrågavarande skolor har så mycket Särskildt
som möjligt följts det uppgjorda förslaget till reglemente för de två-åriga landtbruks- reglementeskolorna,
där ej skolornas afvikande typ och uppgift gjort förändringar nödvändiga.

Med anledning af hvad här ofvan anförts får kommittén hemställa, Kommitténs

dels att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och hemställanlandtmannanäringar»
må anvisas ett anslag å 24,000 kronor, att med 6.000
kronor årligen tilldelas enhvar af fyra inom Norrland och Dalarna förlagda
ett-åriga landtbruksskolor af den organisation, som af kommittén
för sådan skola angifvits;

dels ock att för underlättande af vidare praktisk utbildning för elever
vid ifrågavarande landtbruksskolor, på sätt af kommittén förordats, må
årligen beviljas ett förslagsanslag af 500 kronor.

132

Hushållningssällskapens
om
buds fram
ställning.

Utbildande af ladugårdsförmän.

Nötkreatursskötseln liar under de senare åren visat ett starkt uppsving inom
vårt lands olika delar och omfattats med allt större intresse af saväl det större som det
mindre jordbrukets idkare. Liksom vår modernäring i öfrigt har emellertid älven
denna näringsgren att kämpa med stora svårigheter, då det gäller att anskaffa tillräcklig
och lämplig arbetskraft, och är detta särskildt förhållandet ifråga om ladugårdsförmannen.
På dessa ställas också i våra dagar betydligt större fordringar än
förut varit fallet, då med den intensitet, som utmärker det moderna ladugårdsarbetet,
det ovillkorligen kräfves, att förmännen vid detta arbete besitta såväl en god teknisk
färdighet i ladugårdsgöromålens utförande som ock tillräckliga teoretiska fackkunskaper
för att kunna allsidigt bedöma sagda göromåls innebörd och planläggning.

Visserligen finnas inom flera hushållningssällskaps områden inrättade särskilda
s. k. kreatursskötarskolor med uppgift att hvar för sitt område utbilda ladugårdsförmän,
men dessa, skolor äro alltför fåtaliga för att kunna fylla det inom landet i dess
helhet förefintliga behofvet af sådana förmän, och torde därjämte den undervisning
och handledning, som lämnas vid dessa skolor, ej alltid motsvara tidens kraf pa en god
såväl praktisk som teoretisk fackutbildning för eleverna. Dessa och andra förhållanden
hafva medfört, att ifrågavarande skolor i allmänhet blifvit fåtaligt besökta och
här och hvar måst nedläggas i brist på elever.

Vid sammanträde med hushållningssällskapens ombud i Stockholm år 1907 fram_
hölls med skärpa nödvändigheten af att åtgärder vidtoges för att rada bot på den i
'' stora delar af vårt land rådande bristen på lämpliga kreatursskötare äfvensom för
att inrikta allmänhetens uppfattning på det förtjänstfulla uti nedläggande af omtanke
och intresse för husdjurens skötsel och på betydelsen af ett sådant arbete i
landtbrukets tjänst. I en till Kungl. Maj :t ingifven underdånig skrifvelse, hvaröfver
sedermera kommitténs utlåtande infordrats, hemställde ombuden i sådant afseende, att,
Kungl. Maj :t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke anslag borde beredas dels för
inrättande vid större ladugårdar med förstklassiga besättningar — företrädesvis vid

133

afvelscentra för nötboskap eller sådana landtbruksskolor, där för ändamålet tillräckliga
kreatursbesättningar funnes — af skolor för kreatursskötare, till Indika skolor
intresset skulle kunna dragas genom stipendier till eleverna af icke för obetydliga
belopp, dels för anordnande af praktiska mindre kurser särskildt i ladugårdsskötsel,

Indika kurser skulle väcka hågen för denna art af arbete samt stärka insikten om dess
stora betydelse för landet.

I likhet med ombuden finner kommittén först och främst nödigt, att lands- Kortare
bygdens befolkning bibringas upplysning om nötkreatursskötselns och därmed också dugårdsskötladugårdsarbetets
genomgripande betydelse för vår modernäring så att härigenom sel
den motvilja mot detta arbete, som otvifvelaktigt förefinnes i stora delar af
landet, kan arbetas bort eller åtminstone förminskas; och synes respektive hushållningssällskap
böra vinnlägga sig om att genom sina konsulenter medelst föredrag
eller kortare kurser i kreaturens rätta vård och skötsel sprida upplysning i berörda
hänseende. För sådan undervisningsverksamhet torde också statsbidrag kunna
påräknas om densamma inordnas under de former, som i kommitténs förslag till reglemente
för småbrukarundervisningen angifvits såsom undervisningskurser för en större
allmänhet eller såsom specialkurser för särskildt antagna elever, manliga eller
kvinnliga.

Hvad vidare beträffar skälfva utbildningen för ladugårdsförmännen synes det Utbildninkommittén,
att då med nutidens utvecklade husdjursskötsel behofvet af dugliga iör-9egårdsför™~
män i ladugårdarna, hvad det större jordbruket beträffar, är minst lika stort som be- man''
höfvel; af arbetsförmän vid själfva jordbruket, staten bör, jämte det densamma på
sätt i det föregående förordats, anslår medel till uppehållande af anstalter för utbildande
af jordbruksförmän, äfven vidtaga åtgärder för ett ändamålsenligt anordnande
inom vårt land af en tillfredsställande utbildning för ladugårdsförmän till det antal,
som för landets kreatursskötsel är behöfligt. Förutom det intresse för det allmänna,
som ligger däruti, att en för landet så viktig näringsgren som kreatursskötseln sålunda
på ett effektivt sätt understödjes i sin utveckling, vill kommittén också framhålla,
att de statsmedel, som kunna komma att användas för detta ändamål, säkerligen
komma att lända till gagn äfven därigenom att obemedlade unga män kunna väsentligen
förbättra sin ställning genom att efter genomgången utbildningskurs taga anställning
som ladugårdsförmän, hvilka befattningar numera kunna högt aflönas, om
man för desamma kan erhålla verkligt dugligt folk.

Vid de hittillsvarande skolorna för utbildande af kreatursskötare har man förlagt
den praktiska och den teoretiska utbildningen till samma plats. Detta har emel -

134

lertid visat sig försvåra ett godt resultat af den sålunda gifna undervisningen, i det
att vid mången egendom, där förutsättningar funnits för en fullgod praktisk utbildning
för de blifvande ladugårdsförmannen, stor svårighet yppat sig att kunna åt eleverna
meddela en tillfredsställande teoretisk undervisning.

Kommittén bär därför tänkt sig ladugårdsförmännens utbildning bäst ordnad
på det sätt, att den praktiska och den teoretiska utbildningen i regel förläggas till
olika platser, livar i sitt slag väl rustade att bibringa eleverna den del af den för dem
nödiga fackutbildningen, som dit blifvit förlagd,

I sådant afseende föreställer sig kommittén, att icke blott vara landtbruksskoleegendomar
utan ock de såsom afvelscentra för nötboskap godkända gardarna samt
jämväl många andra större egendomar, där en verkligt framstående kreatursskötsel
bedrifves, kunna vara synnerligen lämpade att mottaga elever för meddelande af den
praktiska utbildning, som för den blifvande ladugårdsförmannen är af nöden. Men
då vid många af dessa egendomar förhållandena icke medgifva att åt eleverna meddela
den behöfliga teoretiska undervisningen, synes det lämpligt, att särskilda teoretiska
kurser för ladugårdsförmännens utbildning'' inrättas vid nagra landtbrukseller
landtmannaskolor, där man kan förutsätta att nödiga lärarkrafter finnas för
ändamålet tillgängliga. Till dessa kurser, som synas böra pågå minst eu månad och
vara förlagda till den årstid, dä eleverna lättast kunna undvaras å de gårdar, där
de erhålla sin praktiska utbildning, böra elever från flera sadana gårdar kunna sammanföras
till det antal, som lämpligen kan vid en kurs på en gång undervisas.

Att med någon större noggrannhet beräkna behofvet af ladugardsförmän i vart
land faller sig visserligen svårt, men har kommittén emellertid vid öfvervägande
af denna fråga kommit till den åsikten, att detta behof icke kan sättas lägre än 100
dylika förmän årligen, och synas åtgärder böra vidtagas för utbildande af minst
detta antal.

Den prak- Hvad ladugårdselevernas praktiska utbildning beträffar vill kommittén sålunda
aska utUld- föresiå att landtbruksstyrelsen, åt hvilken myndighet torde böra uppdragas

HIYIQGYI i

att ordna utbildandet af ladugårdsförmän, skall med innehafvare af landtbruksskol
egendomar, afvelscentra för nötboskap eller andra enskilda egendomar
med välskötta ladugårdar upprätta skriftliga aftal, hvarigenom sådan ladugårdsinnehafvare
förbinder sig att mot bestämd ersättning, som utgar af till
landtbruksstyrelsens disposition för ändamålet ställda medel, å egendomen mottaga
2—5 elever samt under en tid af ett år bereda dem praktisk instruktionsundervisning
i ladugårdsarbetens utförande. För att elever ma kunna i tillräckligt antal erhallas

135

torde det vara nödigt, att dessa för elevåret tillförsäkras, förutom fritt vivre eller,
om elev är gift, full stat, äfven eu kontant lön af 200 kronor att af ladugårdsinnehafvaren
utbetalas, hvarjemte elev äfven bör af ladugårdsinnehafvaren få uppbära
ett belopp af 20 kronor såsom bidrag för bevistande af den teoretiska kursen. Med
hänsyn till de kontanta utgifter, som sålunda skola åligga ladugårdsinnehafvaren,
synes det kommittén, att den ersätning af statsmedel, som enligt hvad nyss sagts
bör tillkomma denne, lämpligen bör utgå med 120 kronor för hvarje elev. I kontraktet
bör vidare ladugårdsinnehafvaren tillförbindas att lämna eleverna en månads
ledighet från ladugårdsarbetet under tiden mellan den 1 juni och den 1 september
för genomgående af förberörda kurs.

Teoretiska undervisningskurser böra genom landtbruksstyrelsens försorg till no- Den teoretis
digt antal anordnas vid olika tider under sommaren vid landtbruksskolor eller andra gen
läroanstalter, som af nämnda styrelse finnas därför lämpliga. Landtbruksstyrelsen
bestämmer för hvarje ladugårdselev den kurs, som skall af honom bevistas. Äfven
om sådan elev erhåller sin praktiska utbildning å en landtbruksskoleegendom och teoretisk
kurs där ej finnes inrättad, synes det vara lämpligast och mest ekonomiskt
att eleven för erhållande af den teoretiska utbildningen bevistar någon af nyss
nämnda kurser. Därest nämligen det ej kan genomföras, att ladugårdselever vid
landtbruksskola inhämta sina teoretiska fackinsikter tillsammans med eleverna
i landtbruksskolans äldre afdelning, hvilket i regel icke lämpligen torde låta sig
göra, skulle anordnandet vid landtbruksskolan af särskild teoretisk utbildningskurs
ensamt för skolans ladugårdselever ställa sig alltför dyrbart.

Vid den teoretiska kursen bör undervisning meddelas i följande ämnen med

ungefär här nedan angifna omfattning:

Nötboskapens afvel och uppfödning..........24 timmar

Nötboskapens utfodring och vård...........24 d:o

Anatomi och sjukvårdslära..............16 d:o

Mjölkhushållning.................. 8 d:o

Räkning......................24 d:o

Förande af ladugårdslistor m. in............24 d:o

I öfrigt må tiden användas till demonstrationer i skolegendomens eller annan
närliggande välskött ladugård samt till själfstudier.

Då högst 15—20 elever lämpligen kunna undervisas på en gång i samma kurs,
är det nödigt, att 5—6 dylika kurser årligen anordnas inom landet. Eleverna höra

136

erhålla fri undervisning och fritt vivre å den egendom, där kursen hålles, hvilket
kan beräknas draga en kostnad per elev af minst 50 kronor, som således bör kursens
föreståndare af statsmedel ersättas. Därjämte synes denne böra få uppbära ett
belopp af 300 kronor per kurs såsom ersättning för öfriga med kursen förenade omkostnader.

Inträdes- Såsom villkor för deltagande i den praktisk-teoretiska utbildning för blifvande
9 ladugårdsförmän, som kommittén nu föreslagit, torde böra fordras, att elev besitter
de kunskaper i läsning, räkning och skrifning, som vid folkskola i allmänhet inhämtas,
äfvensom att han under minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsgöromål.
Inträdesåldern bör sättas så hög som möjligt, minst 19 år, och utbildningsåret förläggas
antingen före eller efter värnpliktstjänstgöringen. För att underlätta utbildandet
af ladugårdsförmän i tillräckligt antal synes tillträde till teoretisk kurs böra
kunna i mån af utrymme medgifvas personer, som, utan att hafva genomgått den
af kommittén föreslagna praktiska utbildningen, styrka sig hafva nödig praktisk
förbildning men äro i behof af ökade teoretiska kunskaper i facket samt villiga att
bekosta sitt uppehåll vid kursen.

Reglemente. I fråga om de närmare detaljerna vid ordnandet af ladugårdsförmannens utbildning
på sätt kommittén föreslagit får kommittén hänvisa till sitt i betänkandet
intagna förslag till reglemente för med statsmedel understödd undervisning för utbildande
af ladugårdsförmän.

Statsanslag. De årliga utgifter, som enligt kommitténs här framlagda organisationsförslag
för utbildande af ladugårdsförmän skulle drabba statsverket vid en utbildning af
100 elever, uppgår till följande belopp:

för den praktiska utbildningen:

ersättning till ladugårdsinnehafvare för 100 elever ä 120 kronor . . . Kr. 12,000
för den teoretiska utbildningen:

ersättning till landtbruksskolor eller landtmannaskolor för 100 elever ä

50 kronor.......................... 5 6,000

för 6 kurser å 300 kronor................... • • ___f^OO

Summa kronor 18,800

och får kommittén hemställa:

att för utbildande af ladugårdsförmän årligen må till landtbruksstyrelsens
förfogande ställas ett anslag af 18,800 kronor.

137

Inspektion.

Inspektionen af de olika undervisningsanstalterna för jordbruket tillkommer, Nuvarande
enligt den för landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion, chefen för samma styrelse, msPe^tlon''
hvilken ock, när omständigheterna därtill föranleda, äger såväl uppdraga åt ledamot
i styrelsen att i hans ställe företaga resa i inspektionsändamål som ock att
efter bemyndigande af chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig
man att verkställa inspektion af under styrelsen lydande läroverk. Inspektionen
af de lägre landtbruksläroverken har hittills verkställts, hvad beträffar landtbruksskolorna,
af chefen för landtbruksstyrelsen och, hvad beträffar landtmannaskolorna,
vanligen af landtbruksinspektören. Då de lägre undervisningsanstalterna för närvarande
uppgå till ett femtiotal och inspektioner af flera andra slag måste af såväl chefen
för landtbruksstyrelsen som landtbruksinspektören fullgöras under den korta tid af
året, göromålen i landtbruksstyrelsen möjliggöra resor för ändamålet, kunna emellertid
inspektionerna af landtbruksläroverken ej äga rum i den utsträckning kommittén
anser önskligt. Ännu mera sällan kommer gifvetvis inspektionen af de olika läroverken
att kunna äga rum, om deras antal ytterligare ökas, hvilket kommittén antager
blifva fallet om de förslag, som här framläggas i afsikt att befordra uppkomsten
af nya undervisningsanstalter, vinna Kung!. Maj:ts och Riksdagens bifall.

På grund häraf och då kommittén anser en ofta återkommande inspektion under alla Anställande

(tf särskilda

förhållanden vara af stor betydelse men blifva ännu mera af nöden med de af kom- skolinspekmittén
föreslagna grunderna för statsbidrags utgående till de olika läroverken, har törer kommittén

ansett sig böra föreslå vidtagande af åtgärder i detta syfte. Härför
erfordras enligt kommitténs åsikt särskilda för ändamålet tillsatta skolinspektörer,
hvilka det skulle åligga att hvar och en inom det för honom anvisade distrikt utöfva
1007/os. LandtbruksundervisningsJcom. bet. 18

138

Inspektörernas
antal
och arfvode.

Kommitténs

hemställan.

tillsyn öfver undervisningen vid där befintliga, med statsmedel understödda anstalter
för den lägre landtbruksundervisningen. Skolinspektörerna böra besöka hvarje
skola inom distriktet eu gång årligen eller oftare då förhållandena så påkalla och
landtbrukss tyr elsen därom förordnar samt vid hvarje års slut till landtbruksstyrelsen
afgifva berättelser öfver under året verkställda inspektioner äfvensom tillika omedelbart
efter inspektion, som blifvit verkställd på grund af landtbruksstyrelsens särskilda
förordnande, däröfver till styrelsen afgifva berättelse.

Då det är af vikt, att en viss likformighet äger rum vid inspektion utaf skolor
af samma slag, bör antalet inspektörer ej vara för stort, och har kommittén föreställt
sig, att tre inspektörer för närmaste tiden blifva behöfliga. Inspektörerna, hvilka
torde komma att, på förslag af landtbruksstyrelsen, förordnas af Kungl. Maj:t, som
för dem utfärdar instruktion, synas böra för sitt arbete erhålla, förutom reseersättning
efter tredje klass i gällande resereglemente, ett årligt arfvode, hvars storlek
lämpligen kan bestämmas till lägst 1,000, högst 2,000 kronor, allt efter distriktets
omfattning. För de föreslagna skolinspektörernas aflöning torde sålunda komma
att erfordras ett årligt anslag af 5,000 kronor.

Kommittén anser sig emellertid här böra framhålla, att i den mån landthushållskolor
komma att uppstå till ett något mera afsevärdt antal, behof säkerligen
kommer att göra sig gällande att för utöfvandet af tillsynen öfver sådana skolor
anlita särskild inspektris, men anser sig kommittén ej för närvarande böra framställa
förslag i denna riktning.

På grund af hvad här ofvan anförts får kommittén hemställa,

att för anställande af inspektörer öfver de statsunderstödda anstalterna
för den lägre landtbruksundervisningen må anvisas ett årligt anslag
å 5,000 kronor.

139

Särskilda åtgärder från statens sida för underlättande
af uppkomsten utaf anstalter för den lägre landtbruks undervisningen.

Af det föregående torde framgå, hurusom det ligger i det allmännas intresse Upplåtelse

Q/f krono att

inom. landet inrättas så stort antal läroanstalter för den lägre landtbruksun- egendom för
dervisningen att behofvet af dylik undervisning för landsbygdens ungdom fylles. ^gla^Mer
Det synes därför kommittén att staten bör, förutom anvisande af årliga landthus HQliSSKOlQS anslag

till uppehållande af undervisningsanstalter af de former, kommittén förläggning.
här ofvan föreslagit, äfven söka att mera direkt underlätta uppkomsten af sådana
skolor. I detta afseende har Riksdagen uti sin förberörda, den 22 maj 1907
till Kung!. Maj:t aflåtna skrifvelse angående undervisningen i landthushållning
ifrågasatt, huruvida icke för åskådlig undervisning i småbruk skulle kunna i hvarje
län upplåtas en eller annan mindre kronoegendom, dit då jämväl länets landtmannaskola
skulle kunna förläggas och kurserna vid denna kunna anordnas i omväxling
med undervisningen för småbrukare, och har Riksdagen tillika uttalat, att i brist
på lämplig kronodomän sådana undervisningsanstalter borde kunna med lika stor
fördel anordnas å någon för ändamålet inköpt eller af enskild ägare på grund af
särskild! aftal upplåten egendom. I full anslutning till hvad Riksdagen sålunda
anfört föreställer sig kommittén, att det skulle vara till stor fördel för ordnandet
af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land, därest landsting, hushållningssällskap
eller förening, som intresserar sig för inrättande af en anstalt för sådan
undervisning å en viss ort, kunde påräkna att få för ändamålet disponera någon
härför lämplig mindre kronoegendom, hvars jordbruk skulle kunna användas för
åskådningsundervisning vid skolan. Inom de flesta af våra landskap, åtminstone
i landets södra och mellersta delar, torde ännu förefinnas ett flertal kronoegendomar
af den mindre betydenhet, att Kung!. Maj:t, jämlikt af Riksdagen gifvet bemyndi -

140

Inrättande
af en lånefond.

gande, äger att vid löpande arrendeperiods slut låta försälja desamma. Enligt
gällande bestämmelser för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, livilka bestämmelser
fastställts på af ''Riksdagen antagna grunder, skall sådan egendom vid
arrendetidens utgång, därest densamma ej försäljes eller öfverlämnas till skogsväsendet,
genom domänstyrelsens försorg ånyo utarrenderas på viss tid, ej öfverstigande
20 år, och mot på särskildt sätt bestämd arrendeafgift. Då sannolikt åtskilliga
bland dessa smärre kronoegendomar äro så belägna, att landtmannaskola
eller landthusliållsskola lämpligen kan till egendomen förläggas, synas särskilda
bestämmelser böra träffas därom att, därest i någon ort befinnes önskvärdt att
få för förläggning af en landtmannaskola eller landthushållsskola använda någon
sådan mindre kronoegendom, söm med afseende å belägenhet och storlek är för ändamålet
lämplig, Kungl. Maj:t må äga rätt att efter löpande arrendeperiods slut
till vederbörande korporation eller förening, som därom gör framställning, för berörda
ändamål upplåta den ifrågakomna egendomen på arrende under viss tid,
som må utsträckas till den i arrendelagen för upplåtelse af nyttjanderätt till annan
fast egendom än kronans längsta medgifna samt på så gynnsamma villkor för skolan,
som med statens intressen i öfrigt äro förenliga. För att skola ej må betungas med
skötseln af större jordbruk, än som för nyssnämnda ändamål är behöfligt, bör dylik
egendom omfatta 12, högst 20 hektar åker.

Den hufvudsak]igaste kostnaden vid en sådan skolas inrättande föranledes
emellertid af de byggnader, som för undervisningen vid skolan äro nödiga.
Förutom själfva undervisningslokalerna böra hit räknas jämväl bostäder för elever
och lärare samt mönstergilla ekonomihus vid demonstrationsjordbruk, som af skolan
med äganderätt eller på arrende innehafves. För en landtmannaskola torde ensamt
kostnaderna för uppförande af undervisningslokaler och bostäder böra beräknas
til] minst 30,000 kronor, för en landthushållsskola till omkring halfva detta belopp.
Skall anläggningskapitalet uppbringas genom lån, torde ej det hypotek, som kan
erbjudas i tomt, därest skolan besitter egen sådan, samt i skolans byggnader, motsvara
den fordran på lånesäkerhet, som af penningeinrättningar i allmänhet uppställes,
och då möjlighet synes böra beredas för upprättande af sådana skolor, som
här äro ifråga, utan alltför stora personliga uppoffringar af deras stiftare, finner
kommittén det vara angeläget,* att staten träder hjälpande emellan. I sådant afseende
vill kommittén föreslå, att af statsmedel afsättes en särskild lånefond, hvarifrån
kunde försträckas nödiga medel för upprättande af anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen.

141

Denna lånefond synes hufvudsakligen böra tagas i anspråk för erhållande ni Lån för annödigt
anläggningskapital till anordnande vid landtmannaskola eller landthushålls-“uhdtman?
skola af vare sig undervisningslokaler eller bostäder för lärare och elever eller ock där nafula eller
skolan besitter eget demonstrationsjordbruk, af för detsamma nödiga mönstergilla dansskola.
ekonomihus. Därest ej någon lämplig kronoegendom, såsom af kommittén här ofvan
rirågasatts, är att tillgå för dylik skolas förläggning, bör lån från fonden kunna
utgå äfven för inköp af skoltomt samt jord för anordnande af demonstrationsjordbruk
vid skolan, dock bör i sistnämnda fall, af skäl härofvan antydts, köpet ej
afse större åkerareal än högst 12 hektar. I öfverensstämmelse med hvad kommittén
i det föregående uttalat ifråga om önskvärdheten af att landtmannaskolan
för framtiden får eu från folkhögskolan fristående ställning, anser kommittén, att
lån från fonden ej må utgå till understödjande af kombinerad folkhög- och landtmannaskola,
som hädanefter kan komma att inrättas. För att vinna nödig trygghet
beträffande lämpligheten för de olika orterna af de skolföretag, för hvilka lånefonden
kommer att anlitas, finner kommittén sig böra tillstyrka, att beträffande lån för
landtmannaskola eller landthushållsskola åtminstone till eu början endast vederbörande
hushållningssällskap eller landsting må godkännas såsom låneförmedlare, därvid naturligtvis
också bör vara obetaget för sådan korporation att ställa sig såsom direkt
låntagare.

Hvad landtbruksskolorna beträffar skola visserligen dessa, enligt kom- Lån för inmittens
förslag, fortfarande som hittills förläggas till enskilda tillhöriga jord- falftbruk/
egendomar och anordnandet af nödiga lokaler för sådan skola sålunda komma att skolaåligga
egendoiusinnehafvaren. Emellertid kan det vid förläggning af en landtbruksskola
till viss egendom, som landtbruksstyrelsen finner för ändamålet lämplig, komma
att visa sig, att för åstadkommande af nödiga skollokaler kräfvas mera betydande nybyggnadsarbeten,
som för egendomsinnehafvaren nödvändiggöra upplåning af kapital;
och synes det därför kommittén, att lån från den föreslagna fonden bör kunna jämväl
af sådan skolegendoms ägare eller innehafvare erhållas för anordnande af undervisningslokaler
och bostäder för elever vid landtbruksskola, därest denne för lånet ställer
nöjaktig säkerhet.

Kommittén, som tagit i öfvervägande i hvad mån anstalterna för den lägre Lånefonlandtbruksundervisningen
kunna väntas blifva i behof att anlita den nu föreslagnadem s1orleL
lånefonden, anser densamma lämpligen böra bestämmas till 1,000,000 kronor.

Lån från fonden synas böra utgå med högst 5/6 af det med ledning af uppgjordt Lånevillkor.
köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag eller

142

andra tillgängliga handlingar beräknade värdet i hvarje fall af den jord och de
bygge åder, för hvilbas inköpande, uppförande eller omändring lånet är afsedt. Lånevillkoren
böra gifvetvis vara så fördelaktiga för låntagaren, som med statens intresse
såsom långifvare är förenligt, och har kommittén ansett sig böra föreslå i sadant
afseende, att för lånens återbetalning må i tillämpliga delar gälla enahanda bestämmelser,
som ifråga om lån ur egnahemslånefonden, hvarigenom lånen komme att
med afseende å återbetalningen delas i tva lika stora delar: en amorteringsdel och
en stående del. Lån från den föreslagna fonden synas emellertid böra förräntas efter
4 procent om året och den annuitet, som skall erläggas å amorteringsdelen, bestämmas
till 8 procent. Härigenom skulle amorteringstiden icke komma att utsträckas längre
än till omkring 18 år. I öfrigt tillåter sig kommittén hänvisa till det förslag till
allmänna villkor och bestämmelser för lån ur ifrågavarande fond, som af kommittén
uppgjorts och i betänkandet intagits.

För låneunderstöd, som af vederbörande huhållningssällskap eller landsting
såsom låneförmedlare utlämnas utaf lån från fonden, bör ej få föreskrifvas högre ränta
eller sämre återbetalningsvillkor än med afseende å lan från fonden stadgats. I
öfrigt synes sällskapet eller landstinget böra få bestämma de närmare villkoren i
hvarje fall för åtnjutande af låneunderstöd liksom de ock böra tillse, att det med
beviljadt låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.

Kommitténs Med åberopande af hvad sålunda här ofvan anförts, får kommittén hemställa,
hemställan. Kungl. Maj :t må bemyndigas att för förläggning af landtmanna skolor

och landthushållsskolor upplåta mindre kronoegendomar, på sätt af
kommittén ifrågasatts, samt

att af statsmedel må afsättas 1,000,000 kronor såsom en lånefond för
de lägre landtbruksundervisningsanstalterna, att anlitas under sådana villkor
och bestämmelser, som af kommittén föreslagits.

143

Statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade för
begagnande af den lägre landtbruksundervisningen.

.Den plan för ordnandet af den lägre landtbruksundervisningen i vårt land, som
kommittén framlagt, asyftar att bereda landsbygdens befolkning, såväl den manliga
som den kvinnliga, tillträde till fackundervisning i den form, som med afseende å
livar och ens personliga förhållanden bäst lämpar sig för underlättande af ett framgångsrikt
arbete i landtmannayrket. En nödvändig förutsättning för att de sålunda
öppnade vägarna till vinnande af nödiga och nyttiga kunskaper skola komma att
begagnas äfven af den mindre bemedlade är emellertid, att de bildningssökande, som
hvarken själfva äga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle vid respektive undervisningsanstalter
eller kunna påräkna tillräckliga bidrag härtill från hemmet, genom
understöd från det allmännas sida sättas i tillfälle att deltaga uti undervisningen i
fråga. Då det otvifvelaktigt är ett statsintresse af största betydelse, att kunskap i
landthushållning erhåller så vid spridning som möjligt bland den jordbrukande befolkningen,
tvekar ej kommittén tillstyrka, att staten må i väsentligt högre grad än hittills
lämna understöd åt obemedlade och mindre bemedlade unga män och kvinnor under
deras vistelse vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen, och vill kommittén
tillika förorda, att staten på enahanda sätt må understödja sådana i smärre
villkor lefvande landtman och kvinnor, som önska bevista utom boningsorten anordnad
fast kurs för särskildt antagna elever, men för hvilka frånvaro från hemmet
under den tid, sådan kurs pågår, skulle medföra alltför stor ekonomisk uppoffring.
Däremot synes gifvetvis dylikt statsunderstöd icke behöfva ifrågakomma vid de för
en större allmänhet anordnade, mera kortvariga föredragskurserna eller eljest vid ambulerande
undervisningskurser, som ju uppsöka kursdeltagarna i deras hemorter.

144

Begreppen
obemedlad
och mindre
bemedlad.

Elevunderstöd
vid
lantmannaskolor,

lanthushållsskolor

och teoretiska
vinterkurser
vid
lantbruksskolor
i
Norrland
och Dalarna

Elevunder-.

stöd vid
lantbruksskolornas

praktiska
kurser.

Med obemedlad vill kommittén i detta sammanhang förstå den, som ej vare sig
själ!’ äger tillgångar för genomgående af en undervisningskurs eller kan från hemmet
påräkna bidrag för ändamålet, och med mindre bemedlad den, som antingen äger tillgångar,
men dock ej tillräckliga för genomgående af en undervisningskurs, eller ock
kan från hemmet påräkna något, fastän otillräckligt, bidrag för ändamålet. I anslutning
härtill synes det kommittén, att det understöd, som af statsmedel tilldelas
obemedlad elev, hör motsvara minst hälften af elevens oundvikliga utgifter under
loppet af den undervisningskurs, som är i fråga. Kostnaderna för en elevs
vistelse vid en skola kunna visserligen ställa sig betydligt olika inom skilda
delar af landet, men anser kommittén emellertid, att statsunderstöden böra utgå
med lika belopp vid alla skolor af samma typ. I enlighet härmed och i betraktande
af att utgifterna för enhart kosten vid skolor af de former, som icke
medgifva fritt kosthåll åt eleverna, torde kunna beräknas uppgå till i genomsnitt
minst en krona om dagen, hvartill kommer utgifter för logis, böcker och skolmateriell

m. in., synes det kommittén, att dessa understöd lämpligen kunna bestämmas till
25 kronor i månaden för obemedlad och 15 kronor i månaden för mindre bemedlad
vid genomgående af kurs i landtmannaskola, vare sig A-skola eller B-skola, eller i
landthushållsskola eller vid deltagande i teoretisk vinterkurs vid landtbruksskola i
Norrland och Dalarna.

Hvad åter beträffar i det praktiska arbetet deltagande elever vid landtbruksskolorna,
kan det väl synas som om det ej skulle vara nödigt att till sadana elever
utgifva särskilda understöd för kursens genomgående, då de ju hafva fri undervisning,
kost och logis vid skolan under den tid, kursen pågår. Att en landtbruksskoleelevs
utbildning för honom medför icke obetydliga ekonomiska uppoffringar är
emellertid tydligt, då man tager i betraktande den jämförelsevis långa tid, hvarunder
en sådan elev på grund af arbetet på sin utbildning är förhindrad att bereda
sig arbetsförtjänst samt att kostnaden för beklädnad och anskaffande af böcker och
skolmaterialier för honom medför en kontant årlig utgift af 150—200 kronor. Behofvet
af dylika understöd jämväl för landbruksskolornas elever framgår i öfrigt
däraf, att det vid de flesta af våra landtbruksskolor befunnits nödigt tilldela eleverna
understöd i form af beklädnadspenningar eller stipendier, hvartill medel lämnats
af hushållningssällskap, landsting eller enskilda. Då enligt kommitténs förslag
landtbrnksskolorna icke längre skulle komma att bibehålla den nära förbindelse
hvar och en med sin ort, som de hittills haft, torde man icke kunna ifrågasätta att
nyssnämnda ortsbidrag fortfarande skola inflyta; ej heller kan man förvänta, att

145

skolinnehafvaren kan befinnas vara villig- att till eleverna utbetala kontanta understöd,
då statsanslaget till skolan med det af kommittén föreslagna beloppet säkerligen
helt och hållet åtgår till själfva skolverksamhetens uppehållande, utan synas de
behof, som genom dylika understöd skola tillgodoses, böra fyllas af staten.

Billigheten torde äfven fordra, att de mindre bemedlade unga män, som vilja
skapa sig en framtid som förmän vid andras jordbruk, komma i åtnjutande af enahanda
forman af understöd från statens sida som de, hvilka med sin utbildning
närmast afse inhämtande af kunskaper för bedrifvande af eget jordbruk.

I fråga om storleken af de statsunderstöd, som må tillkomma obemedlad eller
mindre bemedlad elev vid landtbruksskola, anser kommittén understödens belopp
skäligen kunna bestämmas till för obemedlad 100 kronor och för mindre bemedlad
60 kronor, för år räknad t.

För obemedlade och mindre bemedlade elever vid skolor af de former, som
kommittén föreslagit, skulle statsunderstöden sålunda komma att uppgå till följande
belopp, beräknade för de kortaste kurser, som de för respektive skolformer föreslagna
reglementen medgifva:

vid landfbrukskola i södra och mellersta Sverige:	för obe-medlad	för mindre bemedlad
tvåårskurs ....		120 kr.
ettårskurs.....		60 »
» landtbrulcslcola i JSfovvland och Dalcmci:
helårskurs.....		60 i
teoretisk vinterkurs (5 månader)*)		75 »
5 landtmannaslcola (5 månaders kurs)*)		75 »
» landthushållsshola (3 månaders kurs) *)		45 »

I fråga om fasta kurser med särskildt antagna elever synes svårligen kunna Understöd
uppdragas någon skillnad mellan obemedlade och mindre bemedlade med hänsyn till &t falla9un
ratt att åtnjuta statsunderstöd för bevistande af sådan kurs, utan finner kommittén äervisningsdetta
understöd skäligen böra utgå med en krona om dagen under den tid, kursen
pagar, åt sadana kursdeltagare, män eller kvinnor, som hafva sin verksamhet vid
jordbruk med högst 12 hektar åker, därest de äro boende så aflägset från den plats,
där kursen hålles, att de under densamma icke kunna vistas i sina hem, samt därjämte
visa sig vara i behof af dylikt understöd.

*) Elev bekostar själf logis och kost.
1607/o8. LandtbruTcsunder visning skom. bet.

146

Pröfning af
ansökningar
om understöd.

För att landsbygdens ungdom måtte så mycket som möjligt uppmuntras att
anlita nu ifrågavarande undervisningsanstalter är det af synnerlig vikt, att de bildningssökande,
som icke själfva förmå bekosta sitt uppehälle under en skolkurs, i
största möjliga utsträckning beredas tillfälle att af allmänna medel erhålla understöd
härför samt att sådant understöd tillgodokommer dem under kursens fortgång.
Man måste sålunda i första hand se till, att de obemedlade och mindre bemedlade
redan före inträdet vid viss skola få underrättelse om huruvida de under blifvande

skolkurs kunna påräkna statsunderstöd. Detta torde utan svårighet låta sig göra
ifråga om skolkurser, där elevantalet icke är i det för skolan gällande reglemente
till siffran bestämdt, d. v. s. landtmannaskolorna, landthushållsskoloma och de
teoretiska vinterkurserna vid landtbruksskolorna i Norrland och Dalarna. Profil}
ngen af ansökningar om understöd för sådana kursers bevistande synes lämpligen
höra anförtros åt de olika hushållningssällskapens förvaltningsutskott eller af dessa
för understödsärendens behandling särskild! tillsatta nämnder, Indika genom de hos
sällskapen anställda konsulenter, vandringsrättare eller andra tjänstemän samt ordförande
i gillen eller andra sällskapens underafdelningar blifva i tillfälle att förskaffa
sig kännedom om landtbefolkningens ekonomiska förhållanden inom respektive sällskaps
områden.

Hvad åter beträffar de kurser vid landtbruksskolorna, till hvilka endast ett

begränsad! antal elever årligen kunna vinna inträde, torde beviljandet af understöd
till genomgående af sådan kurs svårligen kunna föregå prof ningen af ansökning om
inträde vid viss skola, då eljest skulle kunna inträffa, att understöd beviljades åt
flere sökande än som kunde beredas plats vid respektive skolor, utan synes här
ansökning om understöd böra åtfölja och behandlas i sammanhang med inträdesansökningen
samt understödet beviljas först sedan sistnämnda ansökning bifallits.

Pröfning af ansökning om understöd för deltagande i fast småbrukarkurs synes
slutligen kunna, utan olägenhet anstå till efter kursens af slutande och böla verkställas
af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller särskild understöds -

nämnd, där sådan finnes utsedd.

Villkor för För att de nu ifrågasatta statsunderstöden skola komma till verklig nytta för vår
dmsutgå- landtbruksnäring är emellertid nödigt att tillse, att understöd icke gifves åt andra
ende. än sådana, hvilka kunna anses vara förtjänta af sådant understöd. Sålunda bör
vid pröfning af ansökningar om elevunderstöd afseende fästas icke blott vid
sökandens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden utan äfven vid sökandens
vandel samt huruvida sökanden visat fallenhet för landtmannayrket samt äger

147

nödiga, förutsättningar för att kunna draga nytta af den undervisning, som är i
fråga.

Ett dylikt understödjande från statens sida af obemedlade och mindre bemed- Betydelse»
iade vid begagnande af anstalterna för landtbruksundervisning bär, såsom redan förut Y " före''
" iommitten omnämnts, sedan åtskilliga år ägt rum i vårt grannland Danmark derstädes.
samt dar visat sig särdeles verksamt främja den lägre landtbruksundervisningen
och därigenom jordbrukets utveckling i detta land. Äfvenså tilldelas i
Norge elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen rikliga understöd
af statsmedel, för sista läsåret uppgående till 94,247 kronor 50 öre. Med hänsyn
till den störa betydelse ur nationalekonomisk synpunkt, som eu böjning af det svenska
jordbrukets produktionsförmåga innebär, och i den öfvertygelse!! att första villkoret
härför ligger i att kunskaper rörande jordbrukets och dess binäringars rätta bedrifvande
spridas bland den stora massan af landets jordbrukande befolkning, anser
kommittén det otvifvelaktigt, att äfven bos oss de medel, som staten kan komma
att offra för dylika understöd, komma att i mångdubbelt mått återgäldas genom eu
årlig ökning af jordbrukets afkastning inom vårt land.

Vid beräknande af storleken af det statsanslag, som årligen skulle behöfvas Statsanslalor
att, pa sätt kommittén nu föreslagit, understödja obemedlade och mindre bemed- gets storlek
iade elever vid anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen, har kommittén
utgått från att omkring 50 procent af landtma lina,skolornas elever samt flertalet
utåt eleverna vid såväl landthushållsskolorna som landtbruksskolorna komma att vara
i behof af dylika understöd. Lägges så härtill ett säkerligen icke obetydligt antal
understödsberättigade deltagare i de fasta undervisningskurserna, för hvilka en
årlig understödssumma af 5,000 kronor torde böra beräknas, finner sig kommittén
kunna antaga, att redan under närmaste tiden ett årligt anslag al'' 70,000 kronor är
behöflig! för ifrågavarande ändamål.

Kommittén har ifråga om användningen af detta anslag tänkt sig, att de olika Statsanslag
hushållningssällskapens förvaltningsutskott inom utgången af januari månad skulle^dandf*''
hvar för sitt område hos Kungl. Maj:t anmäla behofvet under löpande året af medel
till understöd åt
landtmannaskola eller af kurs vid landthushållsskola eller, ifråga om Norrland och
Dalarna, teoretisk vinterkurs vid därvarande landtbruksskola, eller för bevistande
af fasta småbrukarkurser med särskild! antagna elever. Inom samma tid skulle
äfven styrelserna för de inom riket inrättade landtbruksskolorna hos Kungl. Maj:t
anmäla enahanda behof hvar för sin skola. Med ledning af de sålunda gjorda med -

148

delandena skulle Kung!. Maj :t årligen hafva att bestämma såväl huru stor del af
anslaget finge, för hvarje hushållningssällskaps område för sig, användas dels till
elevunderstöd vid landtmannaskolor, dels till elevunderstöd vid landthushall sskolor,
dels till dylika understöd vid teoretiska vinterkurser vid lantbruksskolor i Norrland
och Dalarna och dels till understöd för deltagande i fasta småbrukarkurser
med särskild! antagna elever, som och det belopp, som för riket i dess helhet finge
användas till elevunderstöd vid landtbruksskolornas praktiska kurser; och torde
Kung!. Maj :t i sammanhang härmed komma att uppdraga åt landtbruksstyrelsen
att för utdelande af understöd uti ifrågavarande afseende disponera öfver de belopp,
som Kung!. Maj it för hvart och ett af ofvannämnda ändamål anslagit.

Understöd Ansökning om understöd för deltagande i fast småbrukarkurs skulle enligt komsmåJukar
mening lämpligast ingifvas till förvaltningsutskottet hos det lmshållnings hirs.

sällskap, inom hvars område kursen anordnats, samt vara atföljdt af intyg om sökandens
behof af understöd, om kursens längd samt att sökanden bevistat densamma
äfvensom af uppgift om den ort, där kursen hållits samt om sökandens hemvist. Förvaltningsutskottet
skulle äga att inom beloppet af det sällskapets område för ifrågavarande
ändamål tilldelade anslag bevilja sålunda sökt understöd, som borde af sällskapet
förskotteras för att af detsamma ersättas, sedan förvaltningsutskottet vid
årets slut till landtbruksstyrelsen afgifvit redogörelse för anslagets användande.
Understöd Ansökning om understöd för bevistande af landtmannaskola, landthushållsskolä
Lan?L eller teoretisk vinterkurs vid landtbruksskola i Norrland eller Dalarna synes böra
landthus- inglfVas till vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott inom tid, som
eller teore- af hvarje förvaltningsutskott efter ortens förhållanden oestämmes, dock sa att unkurs
i Norr- derrättelse huruvida ansökning blifvit beviljad eller ej kan komma sökanden tilllDalarna’
hända omkring 2 månader före början af den med ansökningen afsedda kurs. I ansökningen
skulle cj behöfva angifvas viss skola, där kursen skulle genomgas, men
däremot hvithet af de tre nyssnämnda slagen utaf undervisningsanstalter, som med
ansökningen afsåges. Det synes kommittén lämpligt, att för dylika ansökningar
begagnas särskild! formulär (förslag härtill se Bilaga 9), upptagande vissa frågOt
rörande sökandens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden, att af sökanden
besvaras. Dessa uppgifter måste emellertid till sin riktighet vitsordas af någon myndighet,
som är i tillfälle därtill, och har kommittén tänkt sig, att ordförandena i
kommunalnämnderna skulle hvar för sin kommun på begäran af understödssökande
afgifva yttrande i berörda hänseende, hvithet yttrande då lämpligen tecknas å ansökningen
på sätt formuläret ånger. Härjämte bör vid ansökningen fogas intyg

149

af sådan ordförande, pastor, husbonde eller annan känd person om sökandens vandel,
fattningsgåfva och fallenhet för landtmannayrket äfvensom andra upplysningar,
som kunna vara af betydelse vid pröfningen af ansökningen. Beviljandet
af understöden bör tillkomma vederbörande förvaltningsutskott eller understödsnänind
inom beloppen af de anslag, som tilldelats hushållningssällskapets område
för ett hvart af de tre ofvannämnda ändamål, och skall efter understödens beviljande
förteckning å de personer, som erhållit understöd för bevistande af skolor utaf
hvarje af ifrågavarande tre slag, tillställas landtbruksstyrelsen. Vidare bör det
åligga föreståndarne för skolor af de slag, som nu äro ifråga, att omedelbart efter
början af ny kurs meddela landtbruksstyrelsen uppgift om de i kursen deltagande
elever, hvilka beviljats understöd såsom obemedlade eller mindre bemedlade, samt
om det förvaltningsutskott, af hvilket i hvarje tall understödet beviljats, hvarefter
landtbruksstyrelsen till hvarje skolas styrelse öfversänder den summa, som kan erfordras
för att under kursen till vid skolan vistande stipendiater månadsvis utbetala
dem tillerkända understöd. Redovisning öfver sålunda mottagna medel skall af
vederbörande skolstyrelser efter afslutandet af hvarje kurs tillställas landtbruksstyrelsen.

Hvad slutligen beträffar ansökningar om understöd för genomgående af landtbruksskola
anser kommittén af skäl, som förut anförts, att sådan ansökning bör afse
viss, i ansökningen angifven skola, men bör ansökningen i öfrig! vara åtföljd af
uppgifter och intyg af enahanda art, som kommittén föreslagit ifråga om ansökningar
om statsunderstöd för genomgående af någon undervisningsanstalt utaf de nyss
berörda slagen. Pröfningen af sådan ansökning, som ställes till landtbruksstyrelsen
och ingifves till vederbörande skolstyrelse i samband med inträdesansökningen
eller, hvad beträffar ansökning från elev i skolans äldre kurs, inom tid, som för ingifvande
af ansökning om inträde vid skolan kan vara bestämd, verkställes af skolstyrelsen,
som härefter skall meddela landtbruksstyrelsen uppgift å dem af de till
elever vid skolan antagna sökande, som ansetts böra komma i åtnjutande af statsunderstöd
antingen såsom obemedlade eller såsom mindre bemedlade, äfvensom om
den ordning med afseende å understödsbehofvet, i hvilken dessa elever synts böra
tillerkännas sådant understöd. Sedan dylika uppgifter inkommit till landtbruksstyrelsen
från styrelserna för samtliga landtbruksskolor, bör det tillkomma landtbruksstyrelsen
att inom beloppet af det anslag, som af Kungi, Maj:t anvisats till understödjande
af obemedlade och mindre bemedlade elever vid landtbruksskolorna, bevilja
de sålunda tillstyrkta statsunderstöden, hvarom skolstyrelserna samt genom dem de

Understöd
vid landtbntksskola.

150

Kommitténs

hemställan.

utsedda stipendiaterna böra underrättas. Efter början af hvarje kurs bör det härefter
åligga de respektive skolstyrelserna att meddela landtbruksstyrelsen uppgift på de
stipendiater, som infunnit sig vid kursen; och skall landtbruksstyrelsen till hvarje
skolstyrelse öfversända det belopp, som motsvarar summan af de åt skolans elever
för löpande läsåret beviljade understöden, hvarvid landtbruksstyrelsen blir i tillfälle
att, därest någon stipendiat uteblifvit, tillerkänna motsvarande understöd åt sådan
elev, som af någon skolstyrelse föreslagits till erhållande af statsunderstöd, men för
hvilken vid statsunderstödens beviljande de för ändamålet tillgängliga medlen möjligen
icke medgifvit utgående af sådant understöd. Redovisning för sålunda mottagna
medel skall af vederbörande skolstyrelser efter slutet af hvarje kursår insändas
till landtbruksstyrelsen.

Under åberopande af hvad härofvan anförts får kommittén hemställa,

att för beviljande af statsunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade
för begagnande af den lägre landtbruksundervisningen må anvisas
ett årligt anslag af 70,000 kronor, därifrån må, efter ansökning och
pröfning i hvarje särskildt fall, utgå understöd

dels, för deltagande i fast undervisningkurs med särskildt antagna
elever, med eu krona för hvarje dag kursen pågår åt sådan deltagare, man
eller kvinna, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst 12 hektar
åker och är så aflägset boende från den plats, där kursen hålles, att han
eller hon ej kan under densammas fortgång vistas i sitt hem, och som därjämte
visar sig vara i behof af dylikt understöd,

dels och, för bevistande af fast undervisningsanstalt för den lägre landtbruksundeivisningen,
med 25 kronor i månaden åt obemedlad och 15 kronor
i månaden åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna själfva
bestrida utgifterna för kost och logis, samt med 100 kronor för år åt obemedlad
och 60 kronor för år åt mindre bemedlad elev vid skola, där eleverna
erhålla fri kost och logis, under villkor, att sökandens egenskap
af obemedlad eller mindre bemedlad styrkes medelst intyg af vederbörande
kommunalnämndsordförande samt att sökanden ifråga om vandel, fattningsgåfva
och fallenhet för landtmannayrket visar sig äga förutsättningar att
kunna draga nytta af den undervisning, som är i fråga.

151

Utbildning af lärarkraffcer för de lägre landtbruksnnderYisningsanstalterna.

A. Utbildning- af landtbrukslärare och konsulenter.

I det föregående liar redan anmärkts, hurusom vid de lägre landtbruksundervis- Behof af

st öfvc jord

ningsanstalterna i vårt land brister i landtbrukslärarnas kompetens att på rätt sätt bruksmeddela
undervisningen vid ifrågavarande anstalter stundom gjort sig gällande. attik.
Anledningen härtill är utan tvifvel tillfinnandes uti otillräcklig utbildning
för lärarne, framför allt hvad beträffar den praktiska delen af densamma,
något som måste tillmätas så mycket större betydelse, som ju dessa lärare
hafva till uppgift att utbilda skolornas elever för det praktiska jordbruket.

För inträde vid våra landtbruksinstitut, där landtbrukslärarna vinna sin teoretiska
utbildning, fordras visserligen uti ifrågavarande hänseende, att sökanden företer intyg
om att hafva minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromål,
men, oafsedt det mången gång tvifvelaktiga värde, som kan tillerkännas ett dylikt
intyg, måste nämnda tid för den praktiska utbildningen anses vara alltför ringa
då det gäller den blifvande landtbruksläraren. Enligt kommitténs åsikt bör dennes
praktiska utbildning pågå under åtminstone dubbla den tid, som för inträde
vid landtbruksinstitut enligt nu gällande stadgar fordras, och icke under några omständigheter
få understiga två år. I detta sammanhang torde böra framhållas,
hurusom de föreskrifter i fråga om landtbrukslärares utbildning, hvilka i början
af innevarande år utfärdats för konungariket Preussen, såsom kompetensvillkor för
lärare vid de lägre landtbruksundervisningsanstalterna (»Ackerbauschulen», »Landwirtschaftliche
Winterschulen» — motsvarande våra landtbruks- och landtmannaskolor)
fastslå bl. a., att sökanden skall hafva under minst 4 år praktiskt deltagit
i ett väl ordnadt jordbruks skötsel.

152

Vilden för
landtbruksläraren
af
större pedagogiska
insikter
och
undervisningsvana.

Våra landtbrnkslärares praktiska utbildning må kunna förläggas vare sig till
tiden före inträdet vid landtbruksinstitut eller efter institutkursens genomgående;
lämpligast synes dock kommittén vara, att densamma går före den teoretiska
undervisningen vid institutet, då härigenom nämnda undervisning säkerligen kommer
att af eleven bättre tillgodogöras. För inhämtande af den mera grundliga
kännedom i jordbrukets praktik, som kommittén sålunda finner önskvärd för den
blifvande landtbruksläraren, bör denne under utbildningstiden allvarligt deltaga
i de vid ett välskött jordbruk förekommande arbeten, helst å annan ort än där
han uppvuxit. Särskildt vore det i många fall fördelaktigt om den praktiska
utbildningen förlädes till landtbruksskola, åtminstone till den ett-åriga kursen vid
sådan skola, då härigenom vunnes säkerhet för en allvarlig praktisk utbildning.
Ett dylikt förläggande af utbildningen till ett lägre och ett högre läroverk är
för öfrig! redan tillämpadt hos oss i fråga om skogstjänstemännens utbildande för
sitt kali.

Kommittén, som sålunda väl finner att den praktiska utbildningen för lärarna
vid de läroanstalter af olika former, hvilkas uppehållande med statsmedel af kommittén
förordats, icke är fullt tillfredsställande, anser sig emellertid icke kunna
framställa något särskildt förslag i fråga om ordnandet af denna utbildning, då detta
skulle förutsätta en ändring i de för inträde vid landtbruksinstituten fastställda fordringar
— något som ligger utom ramen för kommitténs uppdrag — men har kommittén
i de förslag till reglementen för landtbruksskolor och landtmannaskolor, som
af kommittén uppgjorts, infört såsom kompetensvillkor för anställning såsom lärare
i jordbrukslära och husdjursskötsel vid landtbruks- resp. landtmannaskola, att sökanden
minst två är med goda vitsord deltagit i de vid ett landtbruk förefallande
göromål.

Hvad här ofvan anförts i fråga om landtbrukslärarnas utbildning har också
sin tillämpning på utbildningen af de konsulenter, Indika inom de olika hushållningssällskapens
områden arbeta för jordbrukets befrämjande och genom Indika undervisningen
vid de af sällskapen anordnade småbrukarkurserna i hufvudsak uppehälles.

Då kommittén sålunda framhåller vikten för landtbruksläraren af eu mera
ingående kännedom i fråga om jordbrukspolitik, förbiser kommittén dock ej andra
omständigheter, som hafva stor betydelse för denne lärares lämplighet för sitt kall.
Särskildt har kommittén fäst sig vid nu rådande svårighet för de blifvande landtbrukslärarna
att förvärfva sig pedagogiska insikter samt vana vid undervisning.
Enär hos oss ännu ej vidtagits några anordningar för landtbrukslärarnas pedago -

153

giska utbildning, har kommittén emellertid ej ansett sig kunna framställa kraf på
dylik utbildning vid lärarbefattningars tillsättande, utan har kommittén inskränkt
sig till att i de föreslagna reglementena för såväl landtbruks- som landtmannaskolor
införa den bestämmelse i fråga om tillsättande af föreståndar- och
förste lärarbefattningar, att vid antagandet särskildt afseende må fästas å god
undervisningsförmåga. Med hänsyn till vikten af att förvärfva sig pedagogiska
insikter synes emellertid mycket varg, att vinna för den blifvande landtbruksläraren,
om han före inträdet vid institutet genomginge någon landtbruks- eller landtmannaskola,
hvarigenom han blefve i tillfälle att taga kännedom om undervisningens
planläggning samt metoderna vid densammas meddelande vid de läroanstalter, åt
hvilka han sedermera skall ägna sitt arbete, på samma gång han härigenom vunne én
för studierna vid institutet nyttig förberedelse. Kommittén vill ock framhålla det
lämpliga uti att unga agronomer, som vilja ägna sig åt landtbrukslärarens kall, för
förvärfvande af nödig undervisningsvana till en början taga anställning såsom andre
eller extra lärare vid landtbruks- eller landtmannaskolor för att sedermera befordras
till mera kräfvande lärarbefattningar. Slutligen synes ock böra i detta sammanhang
uttalas önskvärdheten af att blifvande landtbrukslärare beredas tillfälle att med
statsbidrag studera landtbruksundervisningen i andra länder i större utsträckning,
än som anslaget till landtbrukets studerande för närvarande medger.

B. Utbildning’ af lärarinnor.

Genomförandet af en ordnad undervisning för landsbygdens kvinnor, på sätt
kommittén föreslagit, genom anordnande af husmoderkurser och inrättande af
landthushållsskolor förutsätter gifvetvis, om fullgoda resultat skola kunna med
denna undervisning vinnas, att för sitt kall väl utbildade lärarinnor i tillräckligt
antal finnas att tillgå för nämnda undervisningsformer.

Hvad särskildt landthushållsskolorna beträffar har kommittén uti sitt förslag Lärarinnetill
stadgar för sådana skolor upptagit såsom kompetensvillkor för befattning som ekonomi.
föreståndarinna eller lärarinna i huslig ekonomi att sökanden med goda vitsord
aflagfc afgångsexamen från lärarinnekurs i sagda ämne. Det gäller således i första
hand att tillse, att behofvet af lärarinnor i läroämnet huslig ekonomi och därmed
sammanhängande praktiska ämnen må kunna fyllas och att lärarinneutbildningen
sä ordnas, att de blifvande lärarinnorna få en klar uppfattning af landsbygdens
och särskildt småbrukets förhållanden och kraf.

1607/o8. Landibruhsundervisningskom. bet.

154

Lärarinneutbildningen i huslig ekonomi handhafves för närvarande i vårt
land hufvudsakligen af:

1. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,

2. Göteborgs skolköks seminarium,

3. Den vid Ateneum för flickor i Stockholm anordnade lärarinnekursen i
huslig ekonomi,

4. Högre lärarinneseminariets hushållsskola i Stockholm samt

5. Fredrika-Bremerförbundets nyligen vid Him forsa i Östergötland inrättade
landthushållningsskola för utbildande af lärarinnor.

De kurser, som anordnats vid de fyra förstnämnda af dessa läroanstalter,
hafva från början närmast varit afsedda att utbilda lärarinnor för skolköksundervisningens
i städerna behof. De ansluta sig därför närmast till städernas elementarskolor
för flickor, från Indika de i regel erhålla sina elever, och af denna
anledning äga i många fall eleverna vid ofvannämnda läroanstalter ej tillräcklig
bekantskap med landsbygdens förhållanden.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla betydelsen af, att lärarinneutbildningen
vid dessa kurser också ställes i förbindelse med landsbygdens ungdom,
så att från landtmannahemmen utgångna flickor, som med goda vitsord genomgått
kurser i folkhögskolor och landthushållsskolor samt besitta särskilda förutsättningar
för lärarinnekallet, må beredas tillfälle att genomgå kurserna för utbildning af
lärarinnor i huslig ekonomi. På detta sätt skulle vinnas, att lärarinnorna i detta
ämne kunde bättre afpassa undervisningen i detsamma efter landsbygdens förhållanden.

Behof cd af Äfven i åtskilliga af de öfriga ämnen, som kommittén tänkt sig skola ingå i

^landthus- ‘ landthusliållsskolornas program, såsom trädgårdsskötsel, mjölkhushållning och
hållsämnen. hönsskötsel, synes undervisningen böra meddelas af kvinnor, Indika lättare än
männen förmå gifva undervisningen i dessa ämnen den läggning, som särskildt
lämpar sig med afseende å kvinnans arbete i landthushållet. Likaledes skulle
det vid anordnande af husmoderkurser vara af stor fördel, särskildt i kostnadsafseende,
om kursens lärarinna i huslig ekonomi äfven kunde meddela undervisning
i ofvannämnda ämnen. Lägger man så härtill, att det af flera skäl är
ensidigt, att do studieresor, som anordnas särskildt för kvinnor, ställas under
kvinnlig ledning, framgår att hos oss förefinnes ett stort behof af kvinnliga lärår -krafter, som förutom fullständig utbildning i ämnet huslig ekonomi äfven besitta

155

grundlig kunskap i de landthushallsämnen, som äro af betydelse för kvinnans
verksamhet.

För utbildningen af sådana lärarinnor finnes för närvarande i vårt land endast Rimförsaen
med statsmedel understödd anstalt anordnad, nämligen Fredrika-Bremerförbun- <Mandets
nyssberörda landthushållningsskola vid Rimforsa i Östergötland, för hvars
verksamhet kommittén förut i korthet redogjort. Skolans ändamål är att
genom utbildande af lärarinnor förbereda eu bättre, såväl teoretisk som praktisk
undervisning för landsbygdens kvinnor i de delar af hushållningen och
hemmets skötsel, där kvinnans insats är af större betydelse. Då kommittén
i underdånigt utlåtande den 31 juli nästlidet år, efter erhållen remiss å FredrikaBremerförbundets
underdåniga ansökan om statsbidrag för skolans upprättande,
tillstyrkte bifall till ansökningen, framställde kommittén erinringar i två afseenden
beträffande detaljerna i den framlagda planen för skolan. Enligt planen skulle
nämligen såsom fordran för inträde i skolan uppställas högre flickskolebildning
eller motsvarande kunskaper. De blifvande lärarinnorna skulle, föreställde sig kommittén,
med eu sådan bestämmelse säkerligen så godt som uteslutande komma att
rekryteras ur andra kretsar än deras blifvande lärjungar, och de skulle väl ofta
nog icke komma att erhålla annan praktisk förfarenhet i landthushållning, än den,
som bibringades under den jämförelsevis korta kursen vid skolan. Kommittén
ansåge för sin del, att en lärarinna med mer ingående kännedom om det verksamhetsområde,
för hvilket hon skulle utbilda sina elever, skulle hafva större utsikt
att ernå goda resultat. Det vore därför enligt kommitténs mening lyckligt, om
äfven kvinnor, utgångna ur landtbefolkningens egna led, kunde äga tillfälle att
vinna utbildning såsom lärarinnor, och detta skulle blifva möjligt, om genomgången
folkhögskolekurs, i förening med ytterligare utbildning, såsom exempelvis genomgången
landthushållsskola och intyg om lämplighet, berättigade till inträde vid skolan.
I fråga om den föreslagna undervisningen ville slutligen kommittén göra den
erinran, att i studieplanen saknades bland de teoretiska ämnena ett för landthushållningen
så viktigt ämne som husdjursskötsel.

Kommittén, som erfarit, att de af densamma sålunda anmärkta omständigheterna
vunnit beaktande vid ifrågavarande skolas verksamhet, anser uppehållandet
af denna skola vara af största vikt för genomförandet af kommitténs
förslag ifråga om den kvinnliga undervisningen i landthushållning och
vill därför lifligt förorda, att densamma må fortfarande komma i åtnjutande
af statsunderstöd, liksom ock kommittén, då man icke kan förutsätta att vid

156

Rim forsa sk plan skall kunna utbildas tillräckligt antal lärarinnor för att fylla
landets behof af lärarkrafter vid de kvinnliga landtbruksundervisningsanstaltema,
vill framhålla önskvärdheten af att, därest fråga uppstår om inrättande
i andra delar af landet af dylika skolor, afsedda att tillfredsställa nämnda behof,,
eller att för samma ändamål anordna eu fortsättningskurs såsom påbyggnad på
den kvinnliga landthushållsskolan, äfven dessa skolor eller kurser må i likhet med
Rimforsaskolan komma att understödjas af statsmedel i den mån sådant är af nöden
för lärarinneutbildningen.

Resestipen- Då emellertid genom nu omnämnda anordningar för lärarinneutbildningen sanlämrinnor.
nolikt icke kan under närmaste åren vinnas full tillgång på lärarinnor för de af kommittén
föreslagna kvinnliga kurserna och skolorna, måste andra utvägar därför sökas.
Kommittén vill i sådant afseende föreslå, att för lärarinnekallet lämpade elever, utgångna
från de enskilda fackskolorna för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi,
måtte genom stipendier af statsmedel sättas i tillfälle att göra studier inom eller
utom landet för vidare utbildning för den blifvande lärarinneverksamheten. Såsom
mål för dylika studieresor har kommittén särskildt tänkt sig någon kortare tids,
exempelvis 6 veckors, vistelse vid Rimforsaskolan eller med densamma likartade
skolor i våra grannländer, såsom vandringslärarinneseminariet Ankerhus vid Sorö
på Själland samt Högvalla hushålls- och trädgårdsskola i Karis i Finland. Med
en dylik begränsning af tiden för studierna torde stipendiernas belopp ej behöfva
öfverstiga 400 kronor och det anslag, som för ändamålet är erforderligt, kunna lämpligen
bestämmas till 4,000 kronor.

På grund af hvad sålunda, anförts får kommittén hemställa,

att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett årligt anslag af

4,000 kronor, att såsom resestipendier tilldelas unga kvinnor för deras utbildande
till lärarinnor vid de kvinnliga landtbruksundervisningsanstalterna.

157

Landtbruksundervismngens förberedande.

De förslag till åtgärder för spridande af ökade fackkunskaper bland landets Ifolkskolan.
jordbrukande befolkning, sona af kommittén föreslås, afse, såsom af förslagen
framgår, att dels åt de redan som jordbrukare verkande, dels ock åt landsbygdens
till mera mogen ålder hunna ungdom meddela undervisning i de
olika ämnen, som tillhöra landthushållningen. Kommittén har dock ej vid sitt
arbete kunnat frånse betydelsen af att landsbygdens ungdom redan vid tidigare år
bibringas någon kännedom om de allmänna förutsättningarna för ett rätt bedrifvande
af landtmannayrket så att därigenom hågen må riktas åt detta yrke, och
bär det för kommittén framstått såsom ett önskemål, att redan undervisningen i
folkskolan måtte få en sådan planläggning och bedrifvas på ett sådant sätt, att
densamma blefve ägnad att hos landsbygdens ungdom väcka och bibehålla intresset
för landtbruket.

Att, såsom i flera länder redan äger rum, på folkskolans arbetsprogram upptaga
undervisning i jordbrukslära och husdjursskötsel torde visserligen hos oss
med vår korta folkskolekurs icke kunna ifrågasättas, men synes emellertid en dylik
åtgärd böra tagas allvarligt i öfvervägande för våra fortsättningsskolor och för
de å landsbygden förlagda högre folkskolorna, därest en omorganisation af dessa
skolformer kommer att äga ram.

Af större betydelse synes det dock kommittén vara, om undervisningen i naturlära
vid folkskolorna på landet komme att bedrifvas i en mera praktisk riktning,
än hittills varit fallet, och om vid denna undervisning komme att läggas särskild
vikt vid de delar af läroämnet, som för den blifvande utöfvaren af landtmannayrket
måste anses hafva den största betydelsen. Men för att detta skall blifva
möjligt erfordras dels att läroböckerna i berörda ämne utarbetas enligt andra
grunder än hittills följts och dels att lärarutbildningen anordnas på ett sådant sätt,
att folkskolans lärare komma att äga de nödiga förutsättningarna för att vid sin
undervisning kunna hos lärjungarna väcka och bibehålla intresse för landtmannanäringen
och hvad med den äger sammanhang.

158

Kommitténs
framställning
till seminariekommittén.

I folkhögskolan.

Kommittén finner det därför vara i hög grad önskvärdt om på folkskollärarseminariernas
program kunde upptagas en kortare kurs i landthushållningens hufvndgrunder,
meddelad af agronomiskt utbildad lärare. En dylik anordning skulle
säkerligen, också vara ägnad att stärka folkskollärarnas ställning ute bland landtmännen.
Därest svårigheter skulle möta för en sådan anordnings genomförande,
finnas emellertid äfven andra utvägar för vinnande af samma syftemål, såsom
t. ex. anordnande för lärare, som redan vunnit eller som ämna söka anställning
vid folkskolor på landet, af särskilda fortsättningskurser med jordbrukslära och
husdjursskötsel såsom hufvudämnen. Sådan kurs, som lämpligen torde begränsas
till 4—6 veckor, synes böra förläggas till årstid, då läsning i folkskolorna i allmänhet
ej äger rum. Af vikt vore om stipendier kunde beredas folkskollärare för
genomgående af sådan kurs samt bestämmelser kunde träffas därom, att vederbörande
lärare härigenom vunne ökade bef ord ringsutsikter vid anställning i folkskola
å landsbygden.

Kommittén finner det visserligen ligga utom ramen för det kommittén gifna
uppdraget att i nu berörda afseenden framställa några förslag, men har kommittén
icke velat underlåta att uttala sig i den här omhandlade, för landtbruksundervisningen
synnerligen viktiga frågan och har kommittén uti skrifvelse till den kommitté,
som af Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 tillsatts för granskning af gällande
bestämmelser rörande organisationen af och planen för folkskoleseminarierna i riket
(se Bilaga 10), påkallat nämnda kommittés uppmärksamhet på samma fråga under
hemställan, att kommittén ville om möjligt söka få till stånd ett förslag i den riktning
här ofvan antydts.

Då framdeles som hittills flertalet elever vid landtmannaskola litt. A torde
komma att före inträdet vid denna skola genomgå folkhögskolekurs, kan sådan
kurs äfven betraktas såsom ett led i landtbruksundervisningens förberedande. Visserligen
anser kommittén, att folkhögskolans hufvuduppgift är och bör vara att
genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kunskaper,
men vill kommittén emellertid från landtbruksundervisningens synpunkt framhålla
önskvärdheten af att hvarje manlig folkhögskola, hvars elever hufvudsakligen äro
från landsbygden, ordnar sin undervisning på det sätt, att denna i så stor utsträckning,
som lämpligen kan ske, blir en förberedelse för landtmannaskolan. I
likhet med hvad på flera ställen redan äger rum, sker detta bäst genom att undervisningen
i naturkunnighet, räkning, geometri, bokföring och ritning afpassas efter
landtmannaskolans kraf. Sålunda kunna i kemi, fj^sik, botanik och geologi genomgås

159

kurser, som i hög grad underlätta de fortsatta studierna i dessa ämnen vid landtmannaskolan,
och är det af icke mindre vikt, att man genom att påvisa dessa läroämnens
betydelse för landtmannen söker väcka intresse för landtbruksstudier. Särskildt
torde en serie föreläsningar i tillämpad kemi, hvarunder detta ämnes grundläggande
betydelse för gödsel- och utfodringslära m. m. påvisas, vara därtill ägnad.

De kvinnliga folkhögskolorna torde likaledes genom lämpligt afpassad undervisning,
särskildt i naturkunnighet, liälsolära och bokföring, kunna hos sina elever
väcka intresse för och befordra fortsatta studier vid landthushållsskolorna.

De år, som närmast följa på folkskolekursens afslutande, hvilket vanligen inträffar
vid 13 å 14 års ålder, tillbringas af landsbygdens ungdom i allmänhet i
hemmen med sysselsättningar, som mer eller mindre nära anknyta sig till jordbruksdriften,
men är härunder intet tillfälle beredt denna ungdom att, i likhet med hvad
i många fall för ungdomen i städerna äger rum i s. k. tekniska aftonskolor eller
yrkesskolor, genom särskild anordnad undervisning få inhämta några grundläggande
och intresseväckande kunskaper i det yrke, där deras krafter tagas i anspråk. Detta
har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i landtmannens yrke
kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den påföljd
att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén anser
därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets
intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta
fall afgörandet beträffande lefnadsbana sker. Äfven ur allmän social och uppfostrande
synpunkt skulle det vara af stor betydelse, om denna ungdom blefve satt
i tillfälle att använda åtminstone någon del af den lediga tid, som särskildt under
våra långa och mörka vintrar står den till buds, till inhämtande af intressegifvande
kunskaper i det yrke, hvari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse
af eller intresse för detsamma.

Under sina öfverläggningar har kommittén tagit i öfvervägande på hvad sätt
omförmälda behof af undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna
tillgodoses samt huruvida från statens sida borde vidtagas några åtgärder i detta
syfte. Kommittén har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle
kunna i afsevärd mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser
i landtbruksämnen m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde
hufvudsakligen vara inriktad på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden,
bland hvilka landsbygdens ungdom uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskildt
böra redogöras för de allmänna förutsättningarna för ett rätt bedrifvande af ortens

Kommunala
aftonskolekurser

i landthushållning.

160

jordbruk, husdjursskötsel ock mjölkhushållning, hvarjämte äfven andra ämnen allt
efter de lokala förhållandena skulle kunna på programmet upptagas, såsom t. ex.
trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. in. På detta sätt skulle en viss fackkunskap,
om ock i mera inskränkt mening, komma att bibringas landsbygdens ungdom
och dess håg väckas för inhämtande af mera ingående kunskaper i landtmannayrket,
hvarigenom anslutningen till af kommittén föreslagna undervisningsanstalter
skulle komma att befordras på samma gång de vid aftonskolekurserna inhämtade
kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande af den undervisning, som de
egentliga fackskolorna meddelade.

Ehuru kommittén sålunda lifligt känner behofvet af att landsbygdens ungdom
beredes tillgång till en för deras blifvande verksamhet nyttig undervisning vid den
ålder, då ännu ej fackskolorna stå öppna för denna ungdom, anser kommittén emellertid
tiden ej vara inne att framkomma med förslag till understödjande af sådan
undervisning från statens sida. Inom vissa delar af vårt land skulle de lokala
förhållandena otvifvelaktigt komma att lägga hinder i vägen för upptagande af en
dylik undervisningsverksamhet och särskildt skulle på många håll yppa sig stor
svårighet att för kurserna erhålla dugliga ledare. Det synes därför kommittén
lämpligt att staten, innan densamma anvisar medel till understödjande af undervisning
i den form och med det syfte, som det af kommittén här ofvan antydda,
afvaktar den tidpunkt, då inom de olika orterna kan påvisas något intresse för upptagande
af dylik undervisning. Kostnaden för en undervisningskurs, sådan kommittén
tänkt sig densamma, synes för öfrigt icke behöfva uppgå till högre
belopp, än att respektive orter till en början kunna själfva utan underdstöd
af staten bära denna kostnad, till hvars gäldande möjligen ock kan påräknas
bidrag af landsting eller hushållningssällskap. Kär sedan intresse för en dylik
undervisning börjar att förmärkas inom bygderna och någon erfarenhet vunnits af
olika tillvägagångssätt för tillgodoseende af framträdande behof af sådan undervisning,
torde tiden vara inne för staten att understödja denna rörelses utveckling
i den riktning, som kan befinnas mest önskvärd. På enahanda sätt har statens
understödjande af anstalterna för den lägre landtbruksundervisningen tagit sin början,
liksom också premieringen af mindre jordbruk och småbrukarkurserna m. fl.
dylika anordningar för jordbruksnäringens höjande inom vårt land redan någon
tid varit i verksamhet åtminstone inom vissa orter, innan staten gifvit dem understöd
och samtidigt viss form föreskrifvits för flen statsunderstödda, verksamhetens
bedrifvande.

161

Förfa ttniiigsför sill t;.

I anslutning till don a£ kommittén sålunda framlagda planen till ordnande af
den lägre landtbruksundervisningen och hvad därmed äger samband, har kommittén
uppgjort följande förslag till reglementen in. m. för af staten understödda åtgärder
och anstalter till främjande af nämnda undervisning, nämligen:

I. Förslag till ändrad lydelse i vissa delar af förnyade nådiga reglementet för
med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket
den 2 oktober 1908 samt af nådiga kungörelsen angående statsanslag till
höjande af det mindre jordbruket af samma dag.

II. Förslag jamte specialmotiv till reglemente för de med understöd af statsmedel
inrättade landtmannaskolor.

III. 1 örslag jämte specialmotiv till reglemente för de med understöd af statsmedel
inrättade landthushållsskolor.

1^ • Förslag jämte specialmotiv till reglemente för de med statsmedel understödda
landtbruksskolorna i södra och mellersta Sverige.

V. Fölslag jämte specialmotiv till reglemente för de med statsmedel understödda
landtbruksskolorna i Norrland och Dalarna.

YL Förslag till reglemente för med statsmedel understödd undervisning för utbildande
af ladugårdsförmän.

Vn- Förslag till allmänna villkor och bestämmelser för statslån ur en fond för
anordnande af undervisningslokaler, elevbostäder, ekonomihus samt do
monstrationsjordbruk vid med statsmedel understödda anstalter för den lägre
landtbruksundervisningen.

Dessa förslag äro i det följande intagna i den ordning de här ofvan omförmälts.

1007^''

os. Landtbruhsunder visning skönt. bet.

162

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar af förnyade nådiga reglementet för
med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre
jordbruket den 2 oktober 1908.

IV. Studieresor för män och kvinnor vid det mindre jordbruket.

15 §.

Studieresorna skola så ordnas, att de bereda deltagarna tillfälle att genom besök
under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk hämta mesta möjliga lärdom för
skötande af mindre jordbruk och hvad därmed står i samband.

Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande
bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations-
och försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom landthushållningens
område (hembygdsresor), dels ock såsom längre studieresor inom Sverige
och Danmark.

16 § (oförändrad).

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott tillkommer att anordna resorna,
antaga deltagare i desamma samt fastställa plan för hvarje resa och utse sakkunnig
person att leda densamma enligt af utskottet utfärdad instruktion.

17 §.

Till deltagare i studieresa må ,af män antagas endast den, som lifnär sig af
jordbruk eller jordbruksarbete; och utgår vid studieresor för manliga deltagare bi -

163

drag af statsmedel endast för sådana deltagare, som, då fråga är om kortare färd inom
länet eller närliggande bygd (hembygdsresa), lian verksamhet vid jordbruk med en
åkerareal af högst 12 hektar, eller, då fråga är om längre studieresa, med en åkerareal
af högst 40 hektar.

Vidkommande kvinnors deltagande i studieresa äger vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott meddela närmare bestämmelser.

V. Undervisning för män och kvinnor vid det mindre jordbruket.

18 §.

Undervisningen skall afse att meddela kunskaper i skötandet af mindre jordbruk
och hvad därmed står i samband.

Sådan undervisning anordnas i regel genom hushållningssällskapens försorg, på
sätt i 19, 20 och 21 §§ förmäles. Efter Kungl. Majrts bepröfvande i hvarje särskildt
fall kan dock understöd utgå äfven till annan undervisningsverksamhet i syfte att
främja det mindre jordbruket, hvilken icke på annat sätt kan komma i åtnjutande af
statsunderstöd.

19 §.

För begagnande af undervisning, som i 18 §, andra stycket, första punkten,
afses, må, med det här nedan under 3:o), andra stycket, omförmälda undantag, afgift
icke fordras eller erläggas. Angående sådan undervisning skall i öfrigt gälla
följande.

l:o) Undervisningskurs, af sedd för en större allmänhet, skall omfatta minst
sex dagar med uppehåll af högst två veckor mellan hvarje undervisningsdag, och skall
minst en undervisningsdag afses företrädesvis för kvinnliga deltagare. Sådan kurs,
afsedd enbart för kvinnor, må omfatta kortare tid, dock minst tre dagar.

2:o) Undervisningskurs, afsedd för särskildt antagna manliga elever, bör vara
förlagd till med statsmedel understödd landtmannaskola eller annan lämplig plats
och skall anordnas antingen såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder
hufvuddragen af landthushållningen genomgås, eller ock såsom specialkurs på minst
sex, högst tolf dagar, omfattande vissa delar af landthushållningen eller någon af
dess binäringar. Beträffande deltagande i sådan undervisning gäller i öfrigt att,
för att kunna till elev vid undervisningskurs antagas, erfordras att hafva under

164

minst två år deltagit i jordbruksarbete samt att företräde till deltagande i kurs skall
lämnas den, som bär verksamhet vid jordbruk, hvars åkerareal ej öfverstiger 12
hektar. Deltagande i sådan kurs må ock stå öppet för kvinnor.

3:o) Undervisningskurs för särskild t antagna kvinnliga elever, kan anordnas antingen
såsom en kurs i huslig ekonomi och landthushållning på minst två, högst sex
veckor med minst två lektionstimmar hvarje arbetsdag, därvid den ena timmen anslås
till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller matlagning (husmoderkurs),
eller ock såsom specialkurs på minst sex, högst tolf dagar, omfattande huslig
ekonomi eller någon af de delar af landtliusliållningen, som faller inom kvinnans
verksamhetsområde. Såväl husmoderkurs som specialkurs må kunna anordnas vare
sig som fast eller si: som ambulerande.

Hushållningssällskap äger att, där sådant finnes önskvärdt, vid husmoderkuis
bestämma viss afgift för hvarje deltagare såsom ersättning för de vid demonstrationerna
använda råmaterialierna.

4:o) Önskar hushållningssällskap, att undervisningen meddelas i kurser af
kortare varaktighet, än här ofvan sägs, eller eljest i annan form, göre därom särskild
framställning hos Ivungl. Maj:t i sammanhang med ansökningen om statsunderstöd.

20 §.

För att undervisningen må blifva lättfattlig och åskådlig, böra, där så lämpligen
kan ske, fotografier och skioptikonbilder från landthushållningens olika verksamhetsområden,
modeller af olika slag, grafiska framställningar öfver utförda försök,
prof samlingar af foder- och gödselmedel eller annan lärorik under visningsmateriell
finnas tillgängliga vid undervisningen.

Till åtgärder för sådan undervisning, som i detta kapitel afses, må ock raknas
spridande af ströskrifter i landthushållning, vare sig genom försäljning till nedsatt
pris eller genom gratisutdelning i samband med föredrag i de ämnen, som i skrifterna
afhandlas, liksom ock åtgärder för att medelst vandringsbibliotek tillhandahålla
dylik litteratur.

21 §.

Understöd af statsmedel må äfven tillkomma hushållningssällskap för anordnande
af praktisk undervisning i landthushållning, husdjursskötsel och landtbrukets
binäringar genom s. k. vandringsrättare, ställda under en inom hushållningssällskapets
område anställd jordbrukskonsulents ledning och kontroll.

För att dylik'' verksamhet må kunna berättiga till statsbidrag, skall vandringsrättaren
hafva genomgått såväl landtbrnks- eller landtmannaskolekurs med
föregående eller efterföljande flerårig nöjaktig praktik i jordbruk som äfven kontrollassistentkurs,
dock att undantagsvis må kunna till sådan vandringsrättare antagas
person, som, utan att hafva genomgått mer än endera af nyssnämnda kurser,
styrkt sig äga motsvarande nödiga teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och
kreatursskötsel samt genom sin föregående verksamhet visat sig särskilt lämplig
för befattning af ifrågavarande art.

166

Förslag

till

ändrad lydelse i vissa delar af nådiga kungörelsen angående
statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket

den 2 oktober 1908.

3 :o) Till hushållningssällskap må af statsmedel endast utgå bidrag, motsvarande

c) i fråga om studieresor, kostnader för ledares och deltagares resor i tredje klass
å järnväg inom Sverige och å däcksplats eller, om resan göres pa natten, billigaste
sofplats på fartyg mellan svenska hamnar äfvensom, da fråga är om kortare färd inom
länet eller närliggande bygd (hembygdsresa), kostnaden för färd efter häst eller
medelst rodd intill ett belopp af ses öre för hvarje kilometer på sådant sätt tillryggalagd
väglängd för ledaren samt en hvar deltagare, som har verksamhet vid jordbruk
med en åkerareal af högst 12 hektar, under förutsättning att vederbörande hushållningssällskap
till gäldande af sistnämnda kostnad tillskjuter minst samma belopp.

d) i fråga om undervisning, anordnad enligt 19, 20 eller 21 §§ i förberörda förnyade
nådiga reglemente, högst hälften af den summa, hvartill kostnaderna för undervisningen
uppgått; dock att statsbidrag till gäldande af kostnader för s. k. vandringsrättares
verksamhet icke må utgå med högre belopp än 600 kronor för hvarje dylik
befattningshafvare, för år räknadt.

167

Förslag

till

Reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade

landtmannaskolor.

I. Skolans ändamål.

1 §.

Landtman naskolan afser att bibringa kunskap i grunderna för !andtliushåkningens
utöfvande med hufvudsakligt afseende fästadt å förhållandena vid medelstora
och mindre jordbruk.

II. Organisation.

2 §•

Landtmannaskola kan inrättas under två med afseende å undervisningens omfattning
skilda former: landtmannaskola litt. A och landtmannaskola litt. B.

III. Undervisning.

3 §.

Vid landtmannaskola litt. A skall meddelas undervisning i:

I. a. Svenska språket: rättskrifning samt affattande af uppsatser i ämnen rörande
landthuskållningen.

168

b. Bakning: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk,
regula de fri, procent- och rabatträkning samt enklare ekvationer, samtliga
företrädesvis genom exempel, tillämpade på landthushållningen.

c. Geometri: linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning med
tillämpning på landtmannapraktiken.

II. d. Naturkunnighet:

1. Kemi: grunddragen af organisk och oorganisk kemi, med särskild! afseende
fästadt å landthushållningen och dess vanliga binäringar.

2. hy sik: grunddragen af mekaniken, värme- och elektricitetsläran med
särskild tillämpning på landtmannens verksamhet, äfvensom hufvuddragen
af väderleksläran.

3. Geologi: allmän öfversikt af de i Sverige förekommande geologiska formationerna
och de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna
samt redogörelse för de lösa jordaflagringarna.

4. Botanik: växternas byggnad, beståndsdelar, näringsämnen, groning, utveckling
och sjukdomar, med särskild! afseende fästadt på de i orten
förekommande viktigaste odlade och vilda växterna; de allmänna grunderna
för bakteriernas lif och verksamhet.

Eleverna böra öfvas i att bestämma de för landtbruket viktigaste
fröslagen samt att verkställa groningsförsök.

Hl. e. Jordbrukslära: de olika jordarternas uppkomst och egenskaper; jordens afdikning;
växtnäringen, gödsel- och jordförbättringsmedel samt gödselvård;
de vanliga åkerbruksredskapens och -maskinernas konstruktion, skötsel och
användning; åkerjordens bearbetning; kampen mot ogräsen; jordbrukssystemen
och växtföljden; växtodling i allmänhet: de vanliga inhemska kulturväxterna
och deras sådd, behandling under växandet, skörd och förvaring
och i samband därmed de vanligast förekommande växtsjukdomar och skadeinsekter;
vallkultur samt naturliga ängars och betesmarkers skötsel; nyodling.

I sammanhang med redskapsläran utföras praktiska demonstrationer af
åkerbruksredskap och -maskiner.

f. Husdjur sskötsel: Allmän, omfattande läran om de större husdjurens byggnad
och de olika organens funktioner; afvel och djurförädling; husdjurens
behof af näring; de olika fodermedlen, deras sammansättning, bruksvärde
och användning. Speciell, omfattande nötboskapens, hästens, svinets,

169

fårets, fjäderfäns och öfriga husdjurs raser, förädling-, uppfödning, utfodring
och vård.

Eleverna öfvas i att uppgöra utfodringstabeller för olika djurslag och
med hänsyn till växlande fodertillgång.

g. Mjölkhushållning: mjölkens sammansättning, mjölkningsarbetets utförande,
mjölkens förvaring och transport samt grunddragen för densammas förädling
till smör och ost.

h. Sjukvårds- och hof beslag slära: husdjurens vanligaste sjukdomar och deras
behandling; hofvens vård och skötsel.

i. Trädgårdsskötsel: frukt- och köksträdgårdens anläggning och skötsel samt
trädgårdsalstrens värde och användning.

j. Skogshushållning: hufvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering
och af verkning.

k. Byggnadslära: hufvudgrunderna för landtmannabyggnaders uppförande

och inredning.

l. Landthushållning ens allmänna ekonomi: skillnaden mellan extensiv och
intensiv landthushållning; beräkning af kostnaderna för skördens produktion
och afsättning, dragarnas underhåll m. m.; ekonomiska beräkningar för
de olika husdjursslagen; betingslära; kortfattad redogörelse för de vanligaste
ekonomiska föreningsformerna.

Eleverna få utföra enklare landtbruksekonomiska beräkningar.

in. Kommunalkunskap.

n. Fältmätning och afvägning: uppmätning och kartläggning af lämpliga ägofigurer;
linje- och ytafvägning samt upprättande af enkelt afdikningsförslag.

o. Linearritning: uppgörande af kartor öfver uppmätt ägovidd samt af byggnads-
och redskapsritningar.

p. Landtbruksbokfäring: ett fullständigt bokslut uppgöres efter något enkelt,
för mindre egendomar lämpadt system.

4 §.

Vid lancUniannaskola litl. B skall meddelas undervisning i:

I. a. Svenska språket: rättskrifning samt affattande af uppsatser i ämnen rörande
landthushållningen.

b. Välskrifning.

1607/ 08. Lan dtbruksunderv isn ing skom. let.

2*2

170

c. Räkning: de fyra räknesätten med kela tal, allmänna bråk och decimalbråk,
regula de tri och procenträkning, samtliga företrädesvis genom exempel,
tillämpade på landthushållningen.

d. Geometri: linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning med
tillämpning på landtmannapraktiken.

II. e. Naturkunnighet:

1. Kemi: grunddragen af organisk och oorganisk kemi, med särskild! afseende
fästadt å gödselläran och utfodringsläran.

2. Fysik: grunddragen af mekaniken, värme- och elektricitetsläran, med
särskild tillämpning på landtmannens verksamhet, äfvensom bufvuddragen
af väderleksläran.

3. Geologi: allmän öfversikt af de för jordbruket viktigaste mineralen
och bergarterna samt redogörelse för de lösa jordaflagringarna.

4. Botanik: kort öfversikt öfver växternas byggnad, beståndsdelar, näringsämnen,
groning, utveckling och sjukdomar, med särskildt afseende fästadt
å de för ortens jordbruk viktigaste kulturväxterna samt de allmännast
förekommande ogräsen; de allmänna grunderna för bakteriernas lif och
verksamhet.

Eleverna böra öfvas i verkställande af groningsförsök med de för
landtbruket viktigaste kulturväxterna.

IH. f. Jordbrukslära: de olika jordarternas uppkomst och egenskaper; jordens afdikning;
växtnäringen, gödsel- och jordförbättringsmedel samt gödselvård;
de vanliga åkerbruksredskapens och -maskinernas konstruktion, skötsel och
användning; åkerjordens bearbetning; kampen mot ogräsen; jordbrukssystemen
och växtföljden; växtodling i allmänhet; de vanliga inhemska kulturväxterna
och deras sådd, behandling under växandet, skörd och förvaring
och i samband därmed de vanligast förekommande växtsjukdomar och skadeinsekter;
vallkultur samt naturliga ängars och betesmarkers skötsel; nyodling.

I sammanhang med redskapsläran utföras praktiska demonstrationer
af åkerbruksredskap och -maskiner.

g. Husdjur sskötsel: Allmän, omfattande läran om de större husdjurens

byggnad och de olika organens funktioner; afvel och djurförädling; husdjurens
behof af näring; de olika fodermedlen, deras sammansättning, bruksvärde
och användning. Speciell, omfattande nötboskapens, hästens, svi -

171

Hets, fårets, fjäderfäns ocli öfriga liusdjurs raser, förädling, uppfödning,
utfodring och vård.

Eleverna öfvas i att uppgöra utfodringstabeller för olika djurslag och
med hänsyn till växlande fodertillgång.

h. Mjölkhushållning: mjölkens sammansättning, mjölkningsarbetets utförande,
mjölkens förvaring och transport samt grunddragen för den sam mans förädling
till smör och ost.

i. Sjukvårds- och hofbeslagslåra: husdjurens vanligaste sjukdomar och deras
behandling; hofvens vård och skötsel.

j. Trädgårdsskötsel: frukt- och köksträdgårdens anläggning och skötsel samt
trädgårdsalstrens värde och användning.

k. Skogshushållning: Imfvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering
och afverkning.

l. Byggnadslära: hufvudgrunderna för mindre landtmannabyggnaders uppförande
och inredning.

m. Landthushållning ens allmänna ekonomi: skillnaden mellan extensiv och
intensiv landthushållning; beräkning af kostnaden för skördens produktion

. och afsättning, dragarnas underhåll m. m.; ekonomiska beräkningar för de
olika husdjursslagen; betingslära; kortfattad redogörelse för de vanligaste
ekonomiska föreningsformerna.

Eleverna få utföra enklare landtbruksekonomiska beräkningar.

n. Kommunalkunskap.

o. Fältmätning och afvägning: uppmätning af mindre ägofigur; linjeafvägning.

p. Linearritning: uppgörande af enklare kartor samt byggnads- och redskapsritningar.

q. Landtbruksbokfäring: uppgörande af ett fullständigt bokslut efter något
enkelt, för mindre egendomar lämpadt system.

5 §.

På styrelsens för landtmannaskolan pröfning må bero, huruvida och till b vilket
omfång undervisning må meddelas äfven i andra ämnen, såsom nationalekonomi,
landtbrukets historia, hälso vårdslära, sång och gymnastik, äfvensom huruvida något
af de i 3 eller 4 §§ omförmälda ämnen skall läsas till större omfattning, än som i
samma §§ föreskrifves.

172

6 §.

Undervisningen vid landtmannaskolan skall förläggas till den årstid, som med
hänsyn till förhållandena i orten finnes lämplig, och skall hvarje kurs fortgå minst
20 veckor, ferier oberäknade.

7 §.

Undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag efter eu af styrelsen fastställd läsordning, hvarvid iakttages, att
läraren söker förtydliga ämnet genom experiment och förevisningar samt förbereder
hvad eleverna hafva att till eu kommande lektion inlära; och bör läraren före följande
föredrags början genom frågor till eleverna förvissa sig därom, att de tillägnat sig
och uppfattat hvad under en föregående lektionstimme i ämnet genomgåtts;

b) Repetitioner i förening med förhör och eleverna till lösning förelagda skriftliga
uppgifter; samt

e) Öfnmgar, som verkställas af eleverna själfva efter vederbörande lärares
anvisning och under hans ledning.

8 §.

Skolan skall vara försedd med nödig undervisningsmateriell samt skall för demonstrationsändamål
äga tillgång till åkerbruksredskap och maskiner, lämpliga för
det medelstora och mindre jordbruket inom orten.

Skolans undervisningsmateriell skall elev äga begagna på tider och villkor, som
föreståndaren bestämmer.

9 §.

För den teoretiska undervisningens rätta bedrifvande skall skolan hafva tillgång
till ett jordbruk af sådan beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmateriell
vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning.

Därest sådant jordbruk icke af skolan innehafves, bör öfverenskommelse träffas
med innehafvare af i skolans närhet befintligt välskött jordbruk om rätt för skolans
lärare att å detta jordbruk verkställa demonstrationer. Tillfälle bör ock beredas eleverna
att under lärares ledning genom upprepade besök vid andra framstående
jordbruk i orten taga kännedom om landthushållningen därstädes. Likaledes böra
eleverna få tillfälle att studera inom. orten pågående afvelsarbete. Kännedom om

173

åkerbruksredskap och -maskiner, bedömande af husdjurens exteriör, hästens ålder

m. in. skall jämväl inläras genom förevisningar och praktiska öfningar.

10 §.

Vid skolan skall föras dagbok, hvari af läraren antecknas kort uppgift om den
å lärorummet hvarje timme meddelade undervisningen samt om exkursioner och öfningar,
företagna under lärarens ledning.

11 §.

Vid läsårets slut anställes offentlig afgångsexamen, hvarefter eleverna erhålla
afgångsbetyg, affattadt enligt af landtbruksstyrelsen fastställdt formulär samt undertecknadt
af skolans föreståndare och ordinarie lärare.

IV. Elever.

12 §.

Elever antagas af skolans styrelse på förslag af föreståndaren.

13 §.

För vinnande af inträde vid landtmannaskola litt. A fordras af sökande:

att hafva fyllt 18 år;

att äga god fräjd;

att hafva minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förekommande
göromål; samt

att vid anställd pröfning hafva visat sig äga följande färdigheter eller insikter:

a) i svenska språket: att kunna ej blott läsa ledigt innantill utan äfven förstå
och redogöra för innehållet af det lästa samt att skrifva någorlunda felfritt efter
diktamen;

b) i skrifning: att kunna skrifva en tydlig och redig handstil;

c) i räkning: att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal, allmänna
bråk och decimalbråk samt regula de tri;

d) i geometri: att kunna beräkna enklare plana och solida figurer;

174

e) i naturlära: att äga kännedom om de allmänna lagarna för krafter, rörelse
och värme, om luftens och vattnets sammansättning'' samt förbränningsprocessen;

f) i linearritning: att förstå begagna skala och passare.

För vinnande af inträde vid landtmannaskola litt. B fordras af sökande:

att hafva fyllt 18 år;

att äga god fräjd;

att hafva minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande
göromål;

att kunna ej blott läsa ledigt innantill utan äfven förstå och redogöra för innehållet
af det lästa äfvensom skrifva en tydlig och redig handstil; samt

att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal.

Ansökning om inträde vid landtmannaskola skall vara af sökanden egenhändigt
skrifven och ställas till skolans styrelse. Vid ansökningen skall fogas behöriga intyg
för styrkande af att inträdesfordringarna af sökanden fyllas.

14 §•

Under för öfrigt lika förhållanden äger den inträdessökande företräde, som
under längre tid handlagt landtmannaarbeten; och må på styrelsens pröfning beror
om för inträde i skolan undantag må kunna göras från ofvan stadgade minimiålder.

15 §.

Från den pröfning, som jämlikt 13 § vid läsårets början med inträdessökande
vid landtmannaskola litt. A anställes, äro de fritagna, som genomgått fjärde klassen
i allmänt eller motsvarande afdelning i tekniskt eller enskildt läroverk med
godkända insikter i svenska språket, matematik och naturlära, äfvensom såväl de,
hvilka genomgått en af staten understödd folkhögskola samt förete intyg från sådan
skolas föreståndare, att de vid anställd pröfning visat sig äga kunskaper, motsvarande
de i 13 § för landtmannaskola af nyssnämnda form stadgade inträdesfordringar, som
ock de, hvilken medelst intyg, som af styrelsen godkännes, styrkt sig hafva vid anställd
pröfning ådagalagt enahanda kunskapsmått.

16 §.

Elev bekostar själf sitt underhåll, äfvensom bostad, och betalar för undervisningen
den afgift, som styrelsen bestämmer. För hvarje 1,000 kronor af statsbidraget
skola dock antingen minst två elever äga åtnjuta fullständig befrielse från undervis -

175

ningsafgift eller ock minst fyra elever äga att för undervisningen erlägga endast
half afgift, såvidt obemedlade eller mindre bemedlade till motsvarande antal anmält
sig till erhållande af denna förmån och i öfrigt befinnas berättigade till inträde vid
skolan.

17 §.

Elev iakttage ett sedligt uppförande och ställe sig till efterrättelse af styrelsen
fastställda ordningsstadgar samt af rektor, föreståndare och lärare gifna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull, ohörsam eller osedlig, eller som med vanvördnad bemöter
rektor, föreståndare eller lärare och som icke låter sig rätta af de varningar,
Indika af rektor eller föreståndare, först enskildt och sedan i lärares närvaro, honom
meddelas, skall af styrelsen från skolan skiljas; och vare han förlustig den af
honom erlagda undervisningsafgiften.

V. Föreståndare och lärare samt rektor.

18 §.

Vid hvarje skola skall finnas en vid densamma boende föreståndare, som leder
och deltager, i undervisningen, hvarjämte lärare anställas till det antal, undervisningens
behöriga upprätthållande erfordrar.

Föreståndare och lärare bilda tillsammans ett lärarråd.

Är landtmannaskola förlagd till samma plats som folkhögskola samt har med
sistnämnda skola gemensamma lokaler och lärare, må, där skolorna äro ställda under
samma styrelse, endera skolans föreståndare kunna af styrelsen utses till rektor för
båda skolorna.

19 §.

Föreståndare och lärare, hvilka utses af styrelsen för den tid, densamma finner
lämpligt, skola besitta den bildning och den förmåga att enkelt och redigt meddela
undervisning äfvensom de egenskaper i öfrigt, som för ett framgångsrikt uppfyllande
af deras åligganden äro behöfliga,.

Landtmannaskolas föreståndare skall hafva med goda vitsord aflagt examen
vid landtbruksinstitut; och skall vid tillsättande af sådan befattning den äga företräde,
som dessutom kan förete goda vitsord om praktisk verksamhet på landthushållningens
område, hvarjämte särskildt afseende må fästas å god undervisnings -

176

förmåga. Till föreståndare må endast antagas den, som af landtbruksstyrelsen förklarats
därtill kompetent.

För att kunna antagas till lärare i jordbrukslära och husdjursskötsel fordras att
sökanden fullständigt och med goda vitsord genomgått landtbruksinstitut samt såväl
genom föregående val vitsordad praktisk verksamhet på landthushållningens område
under minst två år som ock i öfrigt visat sig äga goda förutsättningar för en dylik
befattning. Tid antagandet må afseende särskild! fästas a god undervisningsform aga.

■20 §.

Föreståndaren åligger:

1. att vaka flärdfver, att undervisningen behörigen fortgår efter detta reglemente
och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare som elever
fullgöra sina skyldigheter;

2. att under styrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi;

3. att, därest elevantalet under läsåret icke uppgår till det för statsanslags
utgående till landtmannaskola bestämda antal, därom före november månads
utgång göra anmälan hos landtbruksstyrelsen;

4. att vara ordförande i skolans lärarråd;

5. att sammankalla lärarrådet minst tre gånger under hvarje lärokurs;

6. att för styrelsen framlägga förslag till lediga lärarplatsers tillsättande;

7. att för styrelsen eller där, på sätt i 18 § säges, rektor finnes utsedd,
för denne anmäla, om mot någon lärare finnes anledning till anmärkning;

8. att såväl inom som utom skolan utöfva tillsyn öfver eleverna och för styrelsen
eller rektor anmäla elev, som genom gröfre förseelser påkallat
mera allvarsamma, disciplinära åtgärder;

9. att mottaga alla till skolan och dess styrelse ställda skrivelser och öfver
dem föra diarium;

10. att vid styrelsens och lärarrådets sammanträden föra protokoll;

11. att föra matrikel öfver skolans elever och noggranna anteckningar öfver
dem tilldelade afgångsbetyg; .

12. att årligen före den 1 juni till styrelsen afgifva berättelse om skolans
verksamhet irnder det sistförflutna läsåret;

13. att underlätta elevernas praktiska utbildning genom att söka åt dem
bereda lämpliga elevplatser vid framstående jordbruk;

177

14. att handhafva ledningen af till skolan förlagda kortare kurser med praktiskt
syfte;

15. att, därest sådant jordbruk, som i 9 § omförmäles, af skolan innehafves
eller försöksfält finnes där anlagdt, under styrelsens öfverinseende handhafva
skötseln af sådant jordbruk eller försöksfält; samt

16. att, om ledighet för längre tid än fyra dagar af honom önskas, därtill
inhämta styrelsens medgifvande.

21 §.

Finnes rektor utsedd, tillkommer honom att vaka öfver ordningen vid skolan och
därom meddela nödiga föreskrifter äfvensom att i öfrigt utöfva de åligganden, som
i 20 § mom. 2, 3, 4, 5, 9 och 10 tillagts landtmannaskolans föreståndare; skolande
rektor efter mottagande af till landtmannaskolan eller dess styrelse ställda skrifvelser
omedelbart gifva nämnda skolas föreståndare af desamma del.

22 §.

Lärarrådet åligger:

alt på rektors eller, där rektor icke finnes, föreståndarens kallelse sammanträda
minst tre gånger under lärokursen för öfverläggning om lärjungarnes framsteg, flit
och uppförande, om de förändringar i undervisningen, som i följd af inträffade förhållanden
anses nödvändiga, samt om hvad i öfrigt kan lända skolan till gagn;

att uppgöra förslag till undervisningsplan, läsordning samt ordningsstadgar,
lärarnes tjänstgöring, ferier m. m., hvilka förslag underställas styrelsens pröfning
och godkännande; samt

att afgifva yttrande i de frågor rörande skolans verksamhet, som till lärarrådet
hänskjutas.

23 §.

Lärare åligger att med nit sköta sitt lärarkall och att ställa sig till efterrättelse
detta reglemente samt af styrelsen utfärdade föreskrifter äfvensom att i öfrigt
i allt hvad på honom ankommer biträda rektor och föreståndare till befordrande af
ordning och ändamålsenlig verksamhet vid skolan.

Därest föreståndare eller lärare icke förmår att vid skolan upprätthålla skick
och ordning och att i enlighet med detta reglemente fullgöra sina åligganden, må
han kunna af skolstyrelsen skiljas från sin befattning.

1607/o8. LandtbruTcsundervisningslcom. bet.

178

VI. Styrelsen.

24 §.

Skolans styrelse utgöres af minst fem personer, däribland skolans rektor, där
sådan finnes, samt skolans föreståndare, hvilken dock icke äger att deltaga uti behandlingen
af frågor, som röra föreståndarens rätt och ställning. Öfriga styrelseledamöter
ntses på det sätt och för den tid, som af Kungl. Maj:t för hvarje särskild
skola närmare bestämmes, då anslag till skolan första gången beviljas.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Sedan styrelse blifvit vald äfvensom då förändringar inom densamma ägt
rum, lämnar styrelsen därom uppgift till landtbrukssts^relsen.

25 §.

Styrelsen äger:

att antaga och entlediga landtmannaskolans föreståndare och lärare samt bestämma
dessas aflöningsförmåner;

att, där landtmannaskola och folkhögskola äro förlagda på samma plats och
hafva gemensamma lokaler och lärare, därjämte utse rektor;

att åt rektor, föreståndare och lärare bevilja sökt tjänstledighet samt, om så
nödigt pröfvas, förordna om platsens uppehållande under ledigheten;

att på förslag af föreståndaren antaga elever samt, om så finnes nödigt, skilja
elev från skolan;

att årligen, efter förslag af rektor och föreståndare, uppgöra inkomst- och
utgiftsstat för skolan;

att årligen granska och fastställa undervisningsplan, läsordning samt ordningsstadga.
r;

att öfvervaka, att detta reglemente och andra skolan gällande föreskrifter efterlefvas,
äfvensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

att bestämma dag för afgångsexamen;

alt årligen före den 1 juli till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver
skolans verksamhet under närmast föregående läsår; samt

att i öfrigt på allt sätt främja skolans bästa.

179

26 §.

För besluts fattande skall minst Hälften af styrelsens ledamöter vara närvarande.
Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, galle
den mening, som ordföranden biträder.

VII. Öfverinseende.

27 §.

Land tbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, Hvilka erfordras
för ordnandet af undervisningen vid landtmannaskolorna.

180

Landtma iiii
askolans
läroämnen.

Specialmotiv

till

Reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade

landtmannaskolor.

1 §. I 1 § af de för de olika landtmannaskolorna fastställda stadgarna har i
allmänhet skolans hufvudsakliga ändamål angifvits vara att befrämja elevernas teoretiska
utbildning. Då kommittén vid uppgörandet af sitt förslag till omorganisation
af landtmannaskolan särskildt åsyftat en mera praktisk läggning af undervisningen
än som hittills i allmänhet begagnats, har kommittén därför i sitt förslag till reglemente
för dessa skolor gifvit denna § en motsvarande förändrad lydelse.

2 §. Motiven för uppställandet af två olika former för landtmannaskolornas
organisation äro redan angifna i den allmänna motiveringen för kommitténs förslag
i fråga om dessa skolor.

I 3 och 4 §§ har kommittén angifvit de läroämnen, som And landtmannaskolor
af de båda olika formerna böra förekomma samt i korthet anvisat den omfattning,
hvari hvarje läroämne bör genomgås. Om denna grundplan för undervisningen
jämföres med den, som i allmänhet finnes intagen uti de för nu befintliga landtmannaskolor
fastställda stadgar, finner man, att såsom nya läroämnen i landtmannaskolekurserna
upptagits svenska språket, räkning, välskrifning, trädgårdsskötsel,
landthushållningens allmänna ekonomi samt kommunalkunskap. Dessa förändringar
betingas först och främst däraf, att den föreslagna nya formen för landtmannaskola,
litt. B, för inträde endast kräfver en väl genomgången folkskolekurs i

181

de vanliga skolämnena, kvilket oundgängligen förutsätter, att landtmannaskolan ger
en grundlig repetitionskurs i svenska språket och räkning äfvensom i välskrifning.
Erfarenheten har förut visat, att jämväl vid landtmannaskolor af hittillsvarande
form, litt. A, en repetitionskurs i svenska språket och räkning är af nöden, och har
en dylik kurs införts vid de flesta nu arbetande landtmannaskolor. På grund af
de förkunskaper, eleverna vid A-skolorna besitta, kan denna kurs där begränsas till
ungefär halfva antalet timmar mot samma kurs vid B-skolorna.

Att trädgårdsskötsel medtagits såsom ett obligatoriskt läroämne är beroende
därpå, att denna gren af landtmannahushållningen numera vunnit en sådan omfattning
och erhållit en sådan betydelse, att en ordnad undervisning i detta ämne blifvit
af nöden. Detsamma gäller i ännu högre grad om landthushållningens allmänna
ekonomi, hvilket ämne med hänsyn till nutidens arbete mot mera intensiv landthushållning
förtjänar ökadt beaktande, på det att landtmannaskolans elever må lära
sig att bedöma hushållningen framförallt från ekonomisk synpunkt. I sammanhang
härmed bör också redogöras för de ekonomiska föreningsformer, som kunna förhjälpa
särskildt innehafvare af mindre jordbruk att genom ömsesidigt stöd främja
sin hushållning.

Äfven en kortfattad redogörelse för vår kommunala organisation och de kommunala
ärendenas behandling har kommittén ansett böra lämnas inom landtmannaskolorna,
då skolornas elever för sin blifvande verksamhet hafva stor nytta af
att äga kännedom om dessa förhållanden.

Af de i det äldre reglementet förekommande läroämnena har kommittén däremot
borttagit zoologi, då detta ämne har mindre betydelse för den blifvande landtmannen
och då de delar af detsamma, som beröra våra husdjur, lämpligen kunna inskjutas
i läroplanen vid behandlingen af ämnet husdjursskötsel.

Yissa af de öfriga ämnen, som nu ingå i landtmannaskolans kurs: geometri, kemi,
fysik, geologi, botanik, jordbrukslära, husdjursskötsel, mjölkhushållning, sjukvårdsech
hofbeslagslära, skogshushållning, byggnadslära, fältmätning och afvägning, linearritning
och bokföring, hafva däremot i de kortfattade grundlinjer för undervisningen,
som kommitténs förslag till reglemente innehåller, gifvits en vidgad betydelse, hvarvid
kommittén, utgående från den vid välordnade landtmannaskolor vunna erfarenheten
om lämpligaste omfattningen af undervisningen i de olika läroämnena, sträfvat
att i första hand gifva denna undervisning en så praktisk riktning, att densamma
kan blifva af verkligt värde för elevernas blifvande verksamhet.

182

Antal lektionstimmar

och deras
fördelning.

Enär undervisningen i landtmannaskola skall fortgå i minst 20 veckor ock då
den dagliga undervisningstiden lämpligen torde kunna beräknas till 7 timmar —
oberäknad! sådana läroämnen som sång och gymnastik — skulle hela antalet lektionstimmar
komma att uppgå till 840. Då emellertid under kursen infallande helgdagar,
bevistandet af vid skolan afhållna offentliga föredrag, besök vid mera aflägset
liggande demonstrationsgårdar m. m. alltid borttaga några lärotimmar, torde
under 20 veckors lärotid sällan mera än 800 timmar stå till förfogande för lektionerna.

I nedanstående förslag till undervisningsplan för landtmannaskola litt. A. och
landtmannaskola litt. B. har kommittén angifvit den omfattning, hvari enligt kommitténs
åsikt de olika läroämnena i allmänhet böra vid hvardera skolformens undervisning
behandlas i förhållande till hvarandra.

Landtmannaskola
Litt. A. Litt. B.

Timantal: Timantal.

I. Svenska språket............... 40 80

Välskrifning................. — 25

Bakning................... 30 75

Geometri................... 20 20

II. Kemi.................... 60 50

Fysik.................... 30 25

Geologi................... 20 15

Botanik................... 30 25

III. Jordbrukslära................125 110

Husdjursskötsel...............125 110

Mjölkhushållning............... 20 15

Sjukvårds- och hofbeslagslära......... 40 30

Trädgårdsskötsel............... 15 .15

Skogshushållning............... 15 10

Byggnadslära................ 15 10

Landthushållningens allmänna ekonomi .... 25 20

Kommunalkunskap . ,............ 20 15

Fältmätning och afvägning.......... 50 50

Linearritning................. 65 50

Landtbruksbokföring............. 50 50

Summa 800 800

183

I ofvanstående antal lektionstimmar äro medräknade de öfningar ock demonstrationer,
som ske under lärarens direkta ledning ock antecknas i skolans dagkok, men
icke den tid, som är anslagen åt själfstudier ock kemarketen.

Ofvanstående fördelning af lärotiden är uppgjord med känsyn till de genomsnitts -förkållanden, kvarunder våra landtmannaskolor utöfva sin verksamket, ock kan den
alltså tjäna såsom vägledning under normala förkållanden, men däremot icke i detalj
följas öfverallt, enär skillnaden i jordkruksförkållanden inom vårt lands olika delar
kräfver, att läroämnena klifva något olika kekandlade i skilda landsdelar. Sålunda
torde läroämnet skogskuskållning kunna utan olägenket något inskränkas i de mera
skoglösa södra delarna af landet, under det att detsamma förtjänar att afsevärdt vidgas,
där skogsskötseln kar större ketydelse. Detsamma kan sägas om flera andra
läroämnen, kvarför det kör stå vederbörande skolstyrelser fritt att inom den af
reglementet för landtmannaskolorna angifna ramen afpassa undervisningen efter
de olika orternas bekof.

Den af elevernas olika förkunskaper betingade skillnaden i läroämnenas behandling
vid skolor af ofvan angifna båda former måste dock alltid iakttagas. Af
redan anförda skäl måste således de vanliga skolämnena gifvas ungefär dubbla
omfattningen i B-skolorna mot i A-skolorna, ock på grund af den härigenom begränsade
lärotiden nödgas man i förstnämnda skolor inskränka de grundläggande
naturvetenskapliga ämnena. Skillnaden i den kurs, som i dessa ämnen kan
medhinnas vid skolor af de olika formerna, blir i verkligheten större, än som angifves
af det för sagda ämnen föreslagna timantalet, då man kan förutsätta
bättre förkunskaper i dessa ämnen vid A-skolornä än vid B-skolorna. Af denna
anledning bör också vid A-skolorna kunna gifvas grundligare undervisning i hufvudämnena
än vid B-skolorna. Emellertid bör man vid båda dessa skolformer sträfva
efter att gifva de praktiska ämnena så stor omfattning, som lärotiden och elevernas
kunskapsmått medgifva.

Viktigt är också att öfverallt läroämnena behandlas i rätt ordningsföljd, så att
de grundläggande ämnena alltid genomgås före de tillämpade. Kurserna i kemi,
fysik, geologi och botanik böra sålunda vara i hufvudsak genomgångna innan man berör
de delar af jordbruksläran, som äro byggda på dessa ämnen, och undervisningen i
husdjursskötsel bör alltid begynnas med en redogörelse för husdjurens anatomiska
byggnad och de olika organens förrättningar. På samma sätt bör geometrikursen
blifva grundläggande för undervisningen i fältmätning ock afvägning ock undervis -

184

ningen i räkning vid början af kursen bilda grundval för kursen i bokföring
senare.

Valfria

läroämnen.

Under visnings metoden.

5 §. Såsom redan angifvits har kommittén ansett det önskligt, att landtmannaskolas
styrelse lämnas befogenhet att i viss mån afpassa skolans undervisning efter
hvarje orts behof. Där så befinnes lämpligt må ock en skolstyrelse äga rätt att anordna
undervisning i andra ämnen, än de i 3 och 4 §§ nämnda, eller i något af dessa
vidga undervisningens omfattning utöfver den ram, som i reglementet angifvits.
Kommittén finner särskild! det vara önskvärd!, att undervisning i sång och gymnastik,
oaktadt dessa ämnen icke upptagits bland landtmannaskolans obligatoriska ämnen,
medtagas i landtmannaskolans kurs öfverallt där så lämpligen kan ske, äfvensom
att saclana ämnen som nationalekonomi, landtbrukets historia och hälsolära om möjligt
erhålla någon plats i läroplanen. I så fall torde undervisningen i ett eller annat
af de ordinarie läroämnena kunna något inskränkas, där det icke såsom i norra
delarna af landet, är möjligt att förlänga lärokursen med en eller annan vecka!

7 §. Undervisningen i landtmannaskolan meddelas enligt kommitténs åsikt lämpligast
i form af föredrag, genom hvilka läraren, på samma gång han söker väcka elevernas
intresse lör det behandlade ämnet, förbereder det pensum, som eleverna hafva
att till en kommande lektion inlära. Genom en sådan metod afpassas undervisningen
bäst efter den mogna ungdomens behof, på samma, gång man på
jämförelsevis kort tid kan hinna genomgå ganska betydliga kurser. Ett
oeftergifligt villkor för att denna metod skall kunna medföra afsedt resultat är
dock att läraren vid en följande lektion genom frågor till eleverna förvissar sig om,
att eleverna uppfattat och tillägnat sig det genomgångna, äfvensom att eleverna
genom regelbundet med korta mellantider återkommande repetitioner och förhör sporras
till trägen själfverksamhet. I läroämnen, där praktiska öfningar lämpligen kunna
af eleverna utföras, må sådana också i samma syfte flitigt användas. Så t. ex. bör
vid undervisningen i anatomi företagas dissektionsöfningar, i kemi enklare kvalitativa
analyser o. s. v. I detta sammanhang må ock framhållas hurusom för en praktisk
läggning af undervisningen är af stor vikt, att tillgänglig undervisningsmateriell
därvid användes så mycket som möjligt, hvarom i öfrigt reglementets 9 § innehåller
mera detaljerade föreskrifter.

9 §. Denna § påvisar olika medel för åstadkommande af en mera praktisk anordning
af undervisningen. Skälen härför äro redan anförda i den allmänna motive -

ringen.

185

11 §. Kommittén har ansett lämpligt att i reglementet införa ovillkorlig föreskrift
om afhållande af examen med eleverna vid lärokursens slut samt utgifvande
af afgångsbetyg, då allmänheten härigenom blir i tillfälle att bedöma undervisningens
resultat samt från landtmannaskolorna utgångna elever ofta hafva behof af
dessa betyg för att styrka sina teoretiska kunskaper vid tillträde till befattningar
af olika slag äfvensom vid inträde i annan utbildningskurs.

Kommittén har uppgjort förslag till sådana betyg, se Bilaga 11.

13 och 14 §§. Kommittén har för landtmannaskolan litt. A i hufvudsak bibehållit
de inträdesfordringar, som finnas upptagna i flertalet af de för nuvarande
landtmannaskolor fastställda stadgar.

Hvad åter angår landtmannaskolan litt. B., hvars undervisningskurs icke förutsätter
andra förkunskaper hos eleverna än det kunskapsmått, som kan förvärfvas
i folkskola, har kommittén ansett lämpligt för inträde vid sådan skola föreslå enahanda
fordringar som för inträde vid landtbruksskola.

För såväl landtmannaskola litt. A som landtmannaskola litt. B har såsom
minimiålder vid inträdet föreslagits 18 år, då det vid skolor af båda formerna är
nödigt, att eleverna besitta tillräcklig mogenhet för att kunna väl tillgodogöra sig
undervisningen i skolornas kurser, hälst som erfarenheten vid nuvarande landtmannaskolor
visat att i allmänhet undervisningen bäst tillgodogöres vid ännu något
högre ålder. Vederbörande skolstyrelser synas emellertid böra tillerkännas befogenhet
att undantagsvis i de fall, då en sökande finnes besitta sådan mogenhet redan
vid tidigare år, medgifva tillträde till undervisningen oaktadt sökanden icke uppnått
18 års ålder.

15 §. Lydelsen af denna §, som afser allenast landtmannaskolor litt. A, öfverensstämmer
i hufvudsak med nu gällande bestämmelser i ämnet; dock har kommittén
ansett de kunskaper, som i de uti §:n angifna ämnena kunna inhämtas redan i fjärde
klassen af våra elementarläroverk, vara fullt tillräckliga för inträde vid landtmannaskolan,
hvarjämte kommittén beträffande dem, som söka inträde efter genomgången
folkhögskolekurs, ansett böra föreskrifvas, att de för att kunna fritagas från
den i reglementets 13 § föreskrifna inträdespröfningen skola förete intyg från folkhögskolans
föreståndare att de vid anställd pröfning visat sig äga kunskaper, motsvarande
de i nyssnämnda § stadgade inträdesfordringar.

16 §. Anledningen till att kommittén föreslagit en väsentlig ökning i antalet
friplatser vid landtmannaskolorna finnes redan angifven i den allmänna motiveringen.

1607/o8. LandtbruksundervisningsJcom. bet.

186

18 §. Skälen för inrättande af lärarråd vid landtmannaskolorna samt för utseende
af rektor vid dessa skolor under vissa förhållanden hafva redan i den allmänna
motiveringen angifvits.

19 §. Beträffande den skärpning i krafven på föreståndares och lärares kompetens,
som i denna § föreslås, får kommittén hänvisa till hvad i allmänna motiveringen
därutinnan anförts.

20 §. Innebörden af de ökade åligganden, som i denna § tillagts skolföreståndaren,
torde framgå af det föregående.

23 §. Med stadgandet i §:ns senare moment har kommittén afsett att bereda
föreståndare och lärare större trygghet mot godtyckligt afskedande, i det att i
momentet angifvas de särskilda orsaker, som må kunna föranleda en skolstyrelse att
skilja föreståndare eller lärare från hans befattning.

Beträffande återstående §§ i kommitténs reglementsförslag får kommittén hänvisa
till den allmänna motiveringen.

187

Förslag

till

Reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade

landthushållsskolor.

I. Skolans ändamål,

1 §•

Landthushållsskolans uppgift är att meddela landsbygdens unga kvinnor praktisk
och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de landtgöromål, som i olika
landsdelar utföras af kvinnor.

II. Undervisning,

2 §.

Vid skolan anordnas årligen en eller flere kurser under den eller de årstider,
som med hänsyn till ortens förhållanden synas lämpliga, och skall ordinarie kura
fortgå minst 12 veckor, ferier oberäknade.

3 §.

Vid hvarje kurs skall undervisningen omfatta:

I. Praktisk undervisning (öfningar och demonstrationer):

a. Matlagning, bakning, tillvaratagande af slakt;

b. Konservering;

188

c. Tvätt och städning;

d. Mjölkhushållning;

e. Trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nötboskapsskötsel
samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönshus, ladugård och
svinhus äfvensom praktiska öfningar, där så lämpligen kan ske.

II. Teoretisk undervisning:

a. Närings- och födoämneslära;

b. Enkel bokföring och beräkning af hushållsutgifter, lämpade efter olika
inkomstbelopp;

c. Hälso- och sjukvårdslära samt barnavård;

d. Mjölkhushållning;

e. Trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande;

f. Skötseln af fjäderfä och andra smärre husdjur; samt

g. Svinskötselns och nötboskapsskötselns grunddrag.

4 §.

Skolans styrelse må med hänsyn till förhållandena i orten bestämma de olika
läroämnenas omfattning äfvensom huruvida i undervisningen skola ingå äfven
andra ämnen, berörande skolans syfte, än de i 3 § omförmälda; börande dock de
teoretiska ämnena tilldelas omkring 2 lektionstimmar dagligen och återstoden af
arbetstiden användas till öfningar och demonstrationer. Där så befinnes lämpligt
må de teoretiska lektionerna inställas under lördagarna.

5 §.

Skolan skall vara försedd med nödig undervisningsmateriel!; och skall för
undervisningens rätta bedrifvande vid skolan finnas tillgång till jordbruk af sådan
beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmateriell vara eleverna till verkligt
gagn vid deras utbildning.

6 §.

Yid skolan skall föras dagbok, hvari af lärarinna eller lärare antecknas kort uppgift
om den under såväl de teoretiska lektionerna som de praktiska öfningarna meddelade
undervisningen; börande här jämväl göras anteckning om demonstrationer,
som af lärarinna eller lärare vid undervisningen utförts.

189

7 §.

Elev erhåller vid kursens slut ett af skolans föreståndarinna och ordinarie lärare
underteoknadt afgångsbetyg, upprättadt i enlighet med af landtbruksstyrelsen fastställdt
formulär.

III. Elever.

8 §.

Elever antagas af skolans styrelse på förslag af föreståndarinnan.

9 §.

För vinnande af inträde vid landthushållsskola fordras af sökande:

att hafva fyllt 16 år;

att äga god fräjd;

alt hafva minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtmannahem förekommande
göromål;

att kunna ej blott läsa ledigt innantill utan äfven förstå och redogöra för innehållet
af det lästa äfvensom skrifva en tydlig och redig handstil; samt

alt äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal;

hvithet allt skall styrkas med behöriga intyg, som biläggas den af sökanden
egenhändigt skrifna och till skolans styrelse ställda ansökningen.

10 §.

Under för öfrigt lika förhållanden äger den inträdessökande företräde, som
fyllt 18 år eller som genomgått af staten understödd folkhögskola eller har motsvarande
kunskaper eller ock som under längre tid deltagit i praktiska arbeten inom
landtmannahem.

11 §.

Elev bekostar själf sitt uppehälle vid skolan äfvensom bostad, böcker m. m.
och betalar för undervisningen den afgift, som styrelsen bestämmer.

"V id hvarje med understöd af statsmedel hållen kurs skola dock antingen minst
två elever äga åtnjuta fullständig befrielse från undervisningsafgift eller ock minst
fyra elever äga att för undervisningen erlägga endast half afgift, såvidt obemedlade

190

eller mindre bemedlade till motsvarande antal anmält sig till erhållande af denna
förmån och i öfrigt befinnas berättigade till inträde vid kursen.

12 §.

Elev iakttaga ett sedligt uppförande och ställe sig till efterrättelse af styrelsen
fastställda ordningsstadgar samt af rektor, föreståndarinna, lärare eller lärarinna
gifna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull, ohörsam eller osedlig eller som med vanvördnad bemöter
rektor, föreståndarinna, lärare eller lärarinna och som icke låter sig rätta af
de varningar, hvilka af rektor eller föreståndarinna, först enskildt och sedan i
lärares eller lärarinnas närvaro, henne meddelas, skall af styrelsen från skolan
skiljas; och vare hon förlustig den af henne erlagda undervisningsafgift.

IV. Föreståndarinna, lärarinnor och lärare samt rektor.

13 §.

Vid hvarje landthushällsskola skall finnas en vid densamma boende föreståndarinna,
som leder och deltager i undervisningen. Dessutom anställas lärarinnor
eller lärare till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande kräfver.

Är landthushällsskola förlagd till samma plats som folkhögskola eller landtm
ann a skola samt har med dylik skola gemensamma lokaler och lärare, må efter
gemensam öfverenskommelse mellan skolornas styrelser folkhögskolans eller landtmannaskolans
föreståndare utses till rektor för båda skolorna.

14 §.

Föreståndarinna, lärarinnor och lärare tillsättas för den tid och på de villkor
styrelsen finner lämpligt bestämma; och böra de besitta den bildning och den förmåga
att enkelt och redigt meddela undervisning äfvensom de egenskaper i öfrigt,
som för ett framgångsrikt uppfyllande af deras åligganden äro behöfliga; skolande
såväl föreståndarinnan som lärarinnan i huslig ekonomi hafva med goda vitsord
aflagt af gångsexamen från lärarinnekurs i sagda ämne, dock må, hvad föreståndarinnan
beträffar, på styrelsens afgörande bero, om undantag från sistnämnda
bestämmelse må kunna medgifvas.

191

15 g

Föreståndarinnan åligger:

1. att vaka häröfver, att undervisningen behörigen fortgår efter detta reglemente
och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare och lärarinnor som elever
fullgöra sina skyldigheter;

2. att under styrelsens öfverinseende handhafva skolans ekonomi;

3. att, därest elevantalet vid någon kurs icke uppgår till det för statsanslags
utgående till sådan kurs bestämda, omedelbart efter kursens början därom göra anmälan
hos landtbruksstyrelsen;

4. att minst tre gånger under lärokursen sammankalla lärare och lärarinnor
för öfverläggning om elevernas framsteg, flit och uppförande, om de förändringar
i undervisningen, som till följd af inträffade förhållanden anses nödvändiga, samt om
hvad i öfrigt kan lända skolan till gagn;

ö. att uppgöra förslag till undervisningsplan, läsordning samt ordningsstadgar,
lärares och lärarinnors tjänstgöring, ferier m. m., hvilka förslag underställas styr
relsens pröfning och godkännande;

6. att för styrelsen framlägga förslag till lediga lärår- eller lärarinneplatsers
tillsättande;

7. att för styrelsen eller där, på sätt i 13 § sägs, rektor finnes utsedd, för denne
anmäla, om mot någon lärare eller lärarinna finnes anledning till anmärkning;

8. att såväl inom som utom skolan utöfva tillsyn öfver eleverna och för styrelsen
eller rektor, där sådan finnes, anmäla elev, som genom gröfre förseelser påkallat
mera allvarsamma disciplinära åtgärder;

9. att mottaga alla till skolan och dess styrelse ställda skrifvelser och öfver
dem föra diarium;

10. att vid styrelsens sammanträden föra protokoll;

11. att föra matrikel öfver skolans elever och noggranna anteckningar öfver
dem tilldelade afgångsbetyg;

12. att före dag, som af styrelsen bestämmes, årligen afgifva berättelse om
hvad vid skolan under det sistförflutna läsåret timat;

13. att Handhafva ledningen af till skolan förlagda kortare kurser med praktiskt
syfte; samt

14. att, om ledighet för längre tid än fyra dagar af henne önskas, därtill inhämta
styrelsens medgifvande.

192

16 §.

Finnes rektor utsedd, tillkommer det honom att vaka öfver ordningen vid skolan
och därom meddela nödiga föreskrifter äfvensom att i öfrigt utöfva de åligganden,
som i 15 § mom. 2, 3, 4, 5, 6, 9 och 10 tillagts landthushållsskolans föreståndarinna;
skolande rektor efter mottagande af till landthushållsskolan eller dess styrelse ställda
skrivelser omedelbart gifva skolans föreståndarinna af desamma del.

17 §.

Därest sådant jordbruk, som i 5 § omförmäles, af skolan innehafves, skall skötseln
af sådant jordbruk under styrelsens öfverinseende liandhafvas af den person,
åt hvilken styrelsen lämnar sådant uppdrag.

18 §.

Lärare och lärarinnor åligger att med nit sköta sitt kall och att ställa sig till
efterrättelse detta reglemente samt af styrelsen utfärdade föreskrifter äfvensom att
i öfrigt i allt hvad på dem ankommer biträda rektor och föreståndarinnan till befordrande
af ordning och ändamålsenlig verksamhet vid skolan.

Därest föreståndarinna, lärarinna eller lärare icke förmår att vid skolan uppehålla
skick och ordning och att i enlighet med detta reglemente fullgöra sina åligganden,
må hon eller han kunna af skolstyrelsen skiljas från sin befattning. V.

V. Styrelse.

19 §.

Skolans styrelse utgöres af minst fem personer, däribland skolans rektor, däri.
sådan finnes, samt skolans föreståndarinna, hvilken dock ej äger att deltaga i behandlingen
af ärenden, som angå föreståndarinnans rätt och ställning. Öfnga styrelseledamöter,
af hvilka minst två skola vara i orten bosatta kvinnor, utses på det
sätt och för den tid, som af Kungl. Maj :t för hvarje särskild skola närmare bestämmes,
då anslag till kurs vid skolan första gången beviljas.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Sedan styrelse blifvit vald, äfvensom då förändringar inom densamma ägt rum,
lämnar styrelsen därom uppgift till landtbruksstyrelsen.

193

20 §.

Styrelsen äger:

att antaga och entlediga föreståndarinna, lärarinnor och lärare samt att bestämma
dessas aflöningsförmåner;

att åt rektor, där på sätt i 13 § sägs sådan finnes utsedd, föreståndarinna, lärarinna
eller lärare bevilja sökt tjänstledighet samt, om så nödigt pröfvas, förordna om
platsens uppehållande under ledigheten;

_ att på förslag af föreståndarinnan antaga elever samt, om så finnes nödigt,
skilja elev från skolan;

att årligen efter förslag af rektor, om sådan finnes, och föreståndarinnan uppgöra
inkomst- och utgiftsstat för skolan;

att årligen granska och fastställa undervisningsplan, läsordning samt ordningsstadgar; att

öfvervälla, att detta reglemente och andra skolan gällande föreskrifter efterlefvas
äfvensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

att bestämma dag för afgångsexamen vid de olika kurserna;

alt årligen före den 1 mars till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver
skolans verksamhet under närmast föregående läsår; samt

att i öfrig! på allt sätt främja skolans bästa.

21 §.

För besluts fattande skall minst hälften af styrelsens ledamöter vara närvarande.
. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, galle''
den mening, som ordföranden biträder.

VI. Öfverinseende.

22 §.

Landtbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, hvilka erfordras
för ordnandet af undervisningen vid landthushållsskolorna.

160V08. Landtbruksundervisiningslcom. bet.

194

Specialmotiv

till

Reglemente för de med understöd af statsmedel inrättade landt hushållsskolor.

Vid uppgörande af förslaget till reglemente för landthusliållsskolorna liar kommittén
i tillämpliga delar följt förslaget till reglemente för landtmannaskolorna,
hvadan kär nedan endast sådana stadganden beröras, som äro särskild! utmärkande
för förstnämnda förslag till reglemente. Vissa af dessa bestämmelser tarfva emellertid
ej någon särskild motivering utöfver hvad som anförts uti den allmänna motiveringen
ifråga om landthushallsskolorna.

1 §. Då ändamålet med dessa skolor är att utbilda husmödrar på landet, har
kommittén ansett skolorna lämpligen böra benämnas landthushållsskolor.

2 §. Till en början torde väl landthusliållsskolorna komma att förläggas till
landtmannaskolor eller folkhögskolor samt för sin undervisning anlita dessa skolors
lokaler etc. under den årstid, då desamma äro från annan undervisning lediga, hvilket
i allmänhet är fallet under sommaren. Med hänsyn härtill torde i sådana fall undervisningen
i landthushållsskolan icke kunna pågå längre än tre å fyra månader,
hvilket dock måste anses såsom minimum för en kurs vid skolan. Där åter denna
skola får eu själfständig förläggning med egna lokaler, bör ej hinder förefinnas att
utsträcka kursens varaktighet, och synes det lämpligt, att åtminstone tva dylika
kurser årligen hållas vid skolan, så att densammas resurser må blifva fullt utnytt 4

§. Såsom i allmänna motiveringen framhållits bör den undervisning'', som vid
ifrågavarande skolor lämnas, på hvarje plats lämpas efter de lokala förhållandena,
och har kommittén af denna anledning och då i vårt land erfarenhet saknas om

195

lämpligaste omfånget för denna undervisning, ansett att vederbörande skolstyrelser
icke böra bindas genom några i reglementet intagna bestämmelser ifråga om läroämnenas
omfattning. Kommittén vill dock förorda, att de teoretiska ämnena icke tilldelas
mer än 1 å 2 undervisningstim mar dagligen, och att återstoden af arbetstiden
användes till öfningar, så att eleverna hinna under kursen inlära de praktiska
färdigheter, som vid skolan böra inhämtas. Hvarje lördag må uteslutande
ägnas åt öfningar och praktiska arbeten, där så befinnes lämpligt.

9 och 10 §§. I allmänna motiveringen äro redan angifna de skäl, som föranledt
kommittén att föreslå minimiåldern för inträde vid landthushållsskola så låg som
16 år. Gifvet är emellertid, att landsbygdens unga kvinnor vid en något högre ålder
förmå att bättre tillgodogöra sig landthushållsskolans undervisning samt att
ju bättre förkunskaper och ju större praktisk erfarenhet eleven besitter vid inträdet
i skolan, desto större nytta får hon af sin vistelse vid densamma. Kommittén bär
därför ansett skäligt att i reglementet införa sådana bestämmelser ifråga om elevs
antagande, som 10 § innehåller.

13 §. I de fall, då landthushållsskola för sin verksamhet anlitar landtmannaskolas
eller folkhögskolas lokaler och sålunda kan sägas vara af mera tillfällig
natur, synes det kommittén nödigt, att föreståndaren för den skola, som hos sig hyser
landthus!]ållsskolan, handhafver den gemensamma ekonomien och utöfvar den högsta
disciplinära myndigheten äfven vid sistnämnda skola. Denne föreståndare bör då
också i öfrigt äga enahanda befogenhet med afseende å landthushållsskolan, som i
kommitténs förslag till reglemente för landtmannaskolan tillagts rektor för denna
skola, men synes dessutom böra tillkomma honom att uppgöra förslag till besättande
af lediga lärår- eller lärarinneplatser vid landthushållsskolan, på sätt i 16 § föreslagits.

!7 §. Då en skolföreståndarinna ofta icke torde vara skickad att handhafva
skötseln och uppsikten öfver demonstrationsjordbruk, som af landthushållsskola innehafves,
har kommittén ansett böra i reglementet inrymmas befogenhet för skolstyrelsen
att lämna dylika uppdrag åt därför lämplig person.

19 §. Vid det förhållande, att landthushållsskolans verksamhet uteslutande
afser kvinnans arbetsområde, anser kommittén, att för denna verksamhet intresserade
kvinnor böra beredas tillfälle att hvar för sin ort få utöfva ett väsentligt inflytande
på ifrågavarande skolors ledning och uppsikten öfver deras arbete.

196

Förslag

till

Reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna
i södra och mellersta Sverige.

I. Skolans ändamål.

§ I Landtbruksskolans

ändamål är att bibringa undervisning i grunderna för
landthushållningens utöfvande samt meddela öfning och färdighet i landtmannaarbetens
ordnande, ledning och utförande.

II. Organisation.

§ 2.

Sedan Kungl. Maj:t fattat beslut om landtbruksskolas förläggning till viss
egendom, åligger det landtbruksstyrelsen att därom upprätta kontrakt med egendomens
ägare eller innehafvare.

III. Undervisning.

§ 3.

Undervisningen meddelas:

a. uti en två-årig kurs, särskildt afsedd att utbilda jordbruksförmän, hvilken
kurs tager sin början den 1 november samt afslutas två år därefter å hösten före
laga flyttningstid för tjänare;

197

b. uti en ett-avig kurs, afsedd att bereda unga landtmän allmän praktisk-teoretisk
jordbruksutbildning, hvilken kurs tager sin början den 1 november samt
afslutas ett år därefter å hösten före laga flyttningstid för tjänare.

§ 4.

Vid skolan skall synnerlig uppmärksamhet ägnas åt utbildningen af elevernas
arbetsskicklighet samt utvecklandet af deras förmåga att rätt bedöma och
planlägga olika arbeten, och skola de för ändamålet öfvas i alla slags landtmannagöromål.
Ett ensidigt utnyttjande af elevernas arbetskraft skall undvikas och
särskild vikt läggas på undervisande handledning vid arbeten, som sådant fordra,
äfvensom på ett rätt användande af de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma
vid ett rationellt drifvet jordbruk.

Vid den två-aviga kursen skola eleverna, företrädesvis under första året, genom
särskildt anordnade turer i husdjursstallarna bibringas grundlig praktisk insikt
i alla olika arbeten vid en väl ordnad husdjursskötsel samt under andra året
genom att turvis tjänstgöra som arbetsförmän meddelas öfning i att fördela och
tillse olika arbeten äfvensom genom tjänstgöring å magasin och förråd bibringas
kunskaper i skötsel af där förekommande göromål, hvarjämte de skola i samband
med sagda arbeten öfvas i förande af dagsverkslistor och journaler. Under hela
lärotiden skall hvarje elev föra dagboksanteckningar öfver arbetenas gång och
sättet för olika arbetens planläggning och utförande, hvilka anteckningar skola
på lämpligt sätt kontrolleras.

Vid den ett-åriga kursen sammanfaller elevernas praktiska utbildning i hufvudsak
med utbildningen för den två-åriga kursens äldre afdelning; dock skola
eleverna vid den ett-ariga kursen beredas praktisk undervisning i husdjursskötsel
genom särskildt för dem turvis anordnad tjänstgöring i husdjursstallarna.

§ 5.

Undervisning skall vid skolan meddelas i

I. a. Svenska språket: rättskrifning samt affattande af uppsatser i ämnen
rörande landthushållningen.

b. V älskrifning.

c. Bakning: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk,
regula de tri, procent- och rabatträkning samt enklare ekvationer,
samtliga företrädesvis genom exempel, tillämpade på landthushållningen.

198

d. Geometri: linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning

med tillämpning på landtmannapraktiken.

II. e. Naturkunnighet:

1) Kemi: grunddragen af organisk och oorganisk kemi, med särskildt
afseende fästadt på landthushållningen och dess vanligaste binäringar.

2) Fysik: grunddragen af mekaniken, värme- och elektricitetsläran, med
särskild tillämpning på landtmannens verksamhet, äfvensom hufvuddragen
af väderleksläran.

3) Geologi: allmän öfversikt af de i Sverige förekommande geologiska
formationerna och de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna
samt redogörelse för de lösa jordaflagringarna.

4) Botanik: kännedom om växternas byggnad, lifsbetingelser och utveckling;
speciell växtkännedom med särskildt afseende fästadt vid
de i orten förekommande, för landtbruket nyttiga eller skadliga växterna,
hvilken kännedom bibringas särskildt genom insamlande af såväl
sådana växter som deras frön; de allmänna grunderna för bakteriernas
lif och verksamhet.

Eleverna skola öfvas i utförande af groningsförsök.

ITT, f. Jordbrukslära: de olika jordarternas uppkomst och egenskaper; jordens afdikning;
växtnäringen; gödsel- och jordförbättringsmedel samt gödselvård; de
vanliga åkerbruksredskapens och -maskinernas konstruktion, skötsel och användning;
åkerjordens bearbetning; kampen mot ogräsen; jordbrukssystemen
och växtföljden; växtodling i allmänhet; de vanliga inhemska kulturväxterna
och deras sådd, behandling under växandet, skörd och förvaring,
och i samband därmed de vanligast förekommande växtsjukdomar och
skadeinsekter; vallkultur samt naturliga ängars och betesmarkers skötsel;
nyodling.

I samband med redskapsläran utföras praktiska demonstrationer af åkerbruksredskap
och -maskiner.

g. Husdjur sskötsel: Allmän, omfattande läran om de större husdjurens
byggnad och de olika organens funktioner; afvel och djurförädling; husdjurens
behof af näring; de olika fodermedlen, deras sammansättning,
bruksvärde och användning. Speciell, omfattande nötboskapens, hästens,
svinets, fårets, fjäderfäns och öfriga husdjurs raser, förädling, uppfödning,
utfodring och vård.

199

Eleverna öfvas i att uppgöra utfodringstabeller för olika djurslag och
med hänsyn till växlande fodertillgång.

h. Mjölkhushållning: mjölkens sammansättning, mjölkningsarbetets utförande,
mjölkens förvaring och transport samt grunddragen för densammas
förädling till smör och ost.

i. Sjukvårds- och hofbeslagslära: husdjurens vanligaste sjukdomar och deras
behandling; hofvens vård och skötsel.

j. Skogshushållning-, hufvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering
och afverkning.

k. Trädgårdsskötsel (ej obligatorisk): frukt- och köksträdgårdens anläggning
och skötsel samt trädgårdsalstrens värde och användning.

l. Landthushållning ens allmänna ekonomi: skillnaden mellan extensiv och
intensiv landthushållning; beräkning af kostnaderna för skördens produktion
och afsättning, dragarnas underhåll m. m.; ekonomiska beräkningar
för de olika husdjursslagen; kortfattad redogörelse för de vanligaste
ekonomiska föreningsformerna.

Eleverna få utföra enklare landtbruksekonomiska beräkningar.

m. Betingslära.

n. Kommunalkunskap.

o. Bokföring-, öfning i förande af journaler och dagsverkslistor, hvarjämte
hvarje elev skall uppgöra ett fullständigt bokslut efter något system,
som vid jordbruk vanligen användes.

p. Linearritning: uppgörande af enklare ritningar till landtmannabyggnader
och redskap, i samband hvarmed genomgås grunderna för landtmannabyggnaders
uppförande och inredning.

q. Fältmätning och afvägning: uppmätning och kartläggning af ägofigurer;
linje- och ytafvägning samt uppgörande af enkelt afdikningsförslag.

§ 6.

På skolstyrelsens pröfning må bero, huruvida och till hvilket omfång undervisning
må meddelas äfven i andra ämnen, berörande skolans syfte, än de i §
5 omförmälda.

§ 7.

Vid den två-åriga kursen bör undervisningen så ordnas att under första året
undervisningen i rättskrifning och välskrifning samt räkning till det hufvudsak -

200

ligaste afslutas samt en grundläggande kurs i naturkunnighet genomgås.
Undervisningen skall under detta år pågå under minst 280 timmar. Under
andra året skall undervisningen omfatta öfriga i § 5 angifna ämnen samt där
omförmälda öfningar och skola därtill anslås minst 100 hela dagar under
vinterhalfåret samt under den tid, läsning ej äger rum hela dagen, morgnar och
aftnar så att under detta år antalet lektions- och öfningstimmar under lärares
ledning icke understiger 800.

Vid den ett-ånga kursen bedrifves den teoretiska undervisningen gemensamt
med och på enahanda sätt som undervisningen under andra året vid den två-åriga
kursen.

Undervisningen skall bedrifvas i enlighet med af landtbruksstyrelsen, efter
förslag af vederbörande skolstyrelse, fastställd studieplan, sålunda upprättad, att
den teoretiska undervisningen kan afslutas före vårbrukets början. Föreståndaren
äger tillse, att aftnarna under oktober månad för de afgående eleverna utnyttjas
på ett för deras utbildning lämpligt sätt.

§ 8.

Den teoretiska undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag efter en af styrelsen fastställd läsordning, hvarvid iakttages, att
läraren söker förtydliga ämnet genom experiment och förevisningar samt förbereder
hvad eleverna hafva att till en kommande lektion inlära, och bör läraren före
följande föredrags början genom frågor till eleverna förvissa sig därom, att de
tillägnat sig och uppfattat hvad under en föregående lektionstimme i ämnet
genomgåtts;

b) Repetitioner i förening med förhör och eleverna till lösning förelagda skriftliga
uppgifter; samt

c) Öfningar, som verkställas af eleverna själfva efter vederbörande lärares
anvisning och under hans ledning.

§ 9.

Skolan skall vara försedd med nödig undervisningsmateriell, och skall där bedrifvas
instruktiv försöksverksamhet, hvarvid äfven sådana fältförsök böra före -

201

tagas och uppvisningar anordnas, hvarom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet gör framställning och som skolans styrelse efter
föreståndarens hörande anser lämpligen kunna vid skolan äga rum.

§ 10.

Vid skolan skall föras arbetsjournal, så uppställd, att af densamma tydligt
framgår, huru hvarje elev med olika arbeten och öfningar varit sysselsatt, äfvensom
undervisningsj ournal, hvari af läraren göres anteckning om den å lärorummet
hvarje timme meddelade undervisningen.

§ 11.

Hvarje ar i april manad anställes med andra årets elever i tvåårs-kursen
samt ettårs-kursens elever i styrelsens närvaro offentlig examen; och sker kursafslutning
före den 24 oktober, hvarvid de elever, som genomgått fullständig kurs,
erhålla af skolans föreståndare och ordinarie lärare undertecknadt afgångsbetyg
enligt formulär, som af landtbruksstyrelsen fastställts.

IV. Elever.

§ 12.

Vid hvarje skola skall finnas plats för 24 elever af den två-åriga kursen
och 8 elever af den ett-åriga kursen; bland ofvan nämnda antal af 32 elevplatser
skola minst 24 vara friplatser.

Skulle det bestämda antalet elevplatser af en eller annan anledning icke
kunna besättas, bör detta ofördröjligen anmälas hos landtbruksstyrelsen.

§ 13.

Landtbruksstyrelsen äger afgöra, huruvida utöfver det i § 12 omförmälta
elevantal ytterligare elever må antagas vid den två-åriga eller ett-åriga kursen.

På landtbruksstyrelsens pröfning må äfven bero, huruvida vid skolan må
mottagas elever till undervisning och handledning i landthushållning äfven efter
andra grunder än som för ofvan nämnda kurser blifvit bestämda.

1607/o8. Landtbruksundervisningskom. bet. 26

202

§ 14.

Elever antagas af skolans styrelse på förslag af föreståndaren.

§ 15.

För vinnade af inträde vid landtbruksskolas två~åriga kurs fordras af sökande:

att hafva fyllt 18 år, dock med företräde bland i öfrigt till inträde lika
berättigade för den, som fullgjort första årets värnplikt, hvars utöfvande
ej må under några förhållanden äga rum under skolkursen;

att äga god fräjd, sund kropp samt tillräcklig styrka för utförande af landtmannaarbeten
och att förut under minst ett års tid hafva varit sysselsatt med
dylika arbeten;

att kunna ej blott läsa ledigt innantill utan äfven förstå och redogöra för
innehållet af det lästa äfvensom skrifva en tydlig och redig handstil; samt
att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal;
hvithet allt skall styrkas genom behöriga intyg, som biläggas den af sökanden
egenhändigt skrifna och till skolans styrelse ställda ansökningen.

För vinnande af inträde i den ett-åriga kursen skall inträdessökande dessutom
styrka sig äga god insikt och vana i landtmannaarbetens utförande samt sådana
kunskaper, som efter styrelsens pröfning finnas motsvara hvad enligt § 7 bör inhämtas
under den två-åriga kursens första arbetsår.

§ 16.

Vid landtbruksskola antagen frielev erhåller därstädes afgiftsfritt undervisning,
kost, bostad, vedbrand och lyse samt läkarvård.

Afgiften för betalande elev bestämmes af landtbruksstryrelsen efter af skolans
styrelse afgifvet förslag.

§ 17.

Elev skall infinna sig vid kursens början och får ej utan fullgiltiga skäl, som
af styrelsen godkännas, lämna skolan före afslutandet af den kurs, till hvilken han
antagits.

§ 18.

Elev, som genom mindre godt uppförande gör sig oförtjänt att få vid skolan
vistas eller finnes ej kunna draga fördel af undervisningen, må på föreståndarens hos
styrelsen därom gjorda anmälan skiljas från skolan.

203

Elev, som sålunda blifvit skild från skolan, äger icke att göra anspråk på stat
eller annan ersättning från den tid, lian lämnat skolan.

V. Föreståndare och lärare.

§ 19.

Yid hvarje skola skall finnas anställd en vid densamma boende föreståndare,
som, jämte det lian handhafver skötseln af skolegendomens jordbruk, ansvarar för
elevernas undervisning, i hvilken han skall själf deltaga i egenskap af lärare i ett-<
dera af ämnena jordbrukslära eller husdjursskötsel.

§ 20.

Föreståndaren utses af skolans styrelse. För att kunna till föreståndare antagas
fordras att hafva med goda vitsord aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitut
och genom väl vitsordad praktisk landtbruksverksamhet styrkt sig äga de
insikter och egenskaper, som gifva säkerhet för en god ledning och skötsel af skola
och skolegendom; och må vid antagande jämväl afseende fästas vid god undervisningsförmåga.
Ej må någon till föreståndare antagas, hvilkens kompetens ej blifvit
af landtbruksstyrelsen godkänd.

Sedan föreståndare blifvit utsedd, skall underrättelse om valet ofördröjligen
meddelas landtbruksstyrelsen.

önskar föreståndaren erhålla ledighet för längre tid än åtta dagar, skall han
därom göra ansökan hos skolstyrelsens ordförande, som äger att öfver densamma
besluta.

§ 21.

Föreståndaren åligger:

all ansvara för skolans jämna gång;

att tillse, det ordning och sedlighet vid skolan är rådande samt att såväl lärare
som elever fullgöra sina skyldigheter;

att bestämma tiderna för elevernas arbete, måltider och hvila, dock så att den
fastställda undervisningsplanen ej därigenom rubbas;

att vaka däröfver, att eleverna vänjas vid enkelhet och ordning i lefnadssätt
samt lämplig ssrsselsättning äfven under fristunderna;

204

att ombesörja, att eleverna förses med sund bostad och egen bädd samt med
tillräckligt kosthåll på enahanda sätt, som är vanligt för tjänare i den ort, där skolan
är belägen;

att draga försorg därom, att detta reglemente samt gällande ordningsstadga och
läsordning finnas i undervisningsrummet tillgängliga för eleverna;

att för styrelsen anmäla, om anledning till allvarligare anmärkning mot någon
lärare eller elev förefinnes;

att föra matrikel öfver skolans elever äfvensom fullständiga anteckningar öfver
dem meddelade afgångsbetyg;

att mottaga alla till skolan ställda skrifvelser och öfver dem föra diarium; samt

att med ordning och allvar leda samt i alla delar öfvervaka skötseln af skolegendomen,
så att densamma må kunna tjäna till föresyn vid skötseln af jordbruket
i orten och skolan därigenom tillvinna sig allmänhetens förtroende.

§ 22.

Föreståndaren skall ock:

1) före den 15 mars hvarje år till styrelsen ingifva förslag om dag för examens
hållande samt före den 1 oktober föreslå dag för kursafslutning;

2) underställa styrelsens godkännande af honom i samråd med skolans öfriga
ordinarie lärare uppgjorda förslag till ordningsstadgar, undervisningsplan och läsordning
samt för styrelsen framlägga plan till elevernas tjänstgöring i stall, ladugård
m. m. och såsom arbetsförmän efter en på de olika årstiderna jämnt fördelad
turgång;

3) årligen till skolans styrelse inkomma med förslag till den försöksverksamhet,
som lämpligen anses kunna vid skolegendomen under skolåret utföras; äfvensom

4) före mars månads utgång enligt formulär, som af landtbruksstyrelsen fastställes,
till skolans styrelse aflämna redogörelse för undervisningen vid skolan, de
under nästföregående år afgångna elevernas betyg och vunna anställningar, de vid
skolan varande elevernas antal och ålder, landthushållningen vid skolegendomen
och därstädes utförda försök samt hvad öfrigt anmärkningsvärd! vid skolan under
det förflutna året tima!

§ 23.

Vid hvarje skola skall af skolstyrelsen efter föreståndarens förslag antagas
dels en förste lärare, som skall vara vid skolan boende, dels ock en andre lärare,
hvarjämte i mån af behof anställas biträdande lärare.

205

§ 24.

För att kunna antagas till förste lärare fordras, att sökanden fullständigt ocli med
goda vitsord genomgått landtbruksinstitut samt såväl genom föregående väl vitsordad
praktisk verksamhet på landthushållningens område under minst två år som ock i
öfrigt visat sig äga goda förutsättningar för en dylik befattning; och må vid antagandet
särskildt afseende fästas å god undervisningsförmåga.

Andre läraren bör helst hafva aflagt examen vid landtbruksinstitut; och skola
samtliga lärare besitta den bildning samt de kunskaper och egenskaper i öfrigt, som
äro erforderliga för att med framgång kunna meddela undervisning i de läroämnen,
som åt dem anförtros.

§ 25.

Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sin undervisningsskyldighet
och att i allo iakttaga hvad detta reglemente påbjuder äfvensom de särskilda föreskrifter
rörande verksamheten vid skolan, som genom skolstyrelsens beslut eller af
föreståndaren meddelas.

Tjänstledighet för lärare beviljas för högst 14 dagar af föreståndaren men för
längre tid af skolstyrelsens ordförande.

§ 26.

Därest föreståndare eller lärare icke förmår att vid skolan uppehålla skick
och ordning och att i enlighet med detta reglemente fullgöra sina åligganden beträffande
skolan, må han af skolstyrelsen kunna från sin befattning skiljas.

§ 27.

I det kontrakt om landtbruksskolas förläggning, som jämlikt § 2 skall af landtbruksstyrelsen
upprättas med skolegendomens ägare eller innehafvare, skola införas
bestämmelser om minsta lön, som må tillkomma föreståndaren och enhvar af skolans
ordinarie lärare.

206

VI. Styrelse.

§ 28.

Skolans styrelse utgöres af en ordförande, som för en tid af tre åt utses af
landtbruksstyrelsen, tre för lika lång tid valda ledamöter, utsedda af förvaltningsutskottet
hos det hushållningssällskap, inom hvars område skolan är belägen, samt
skolans föreståndare, som på samma gång är styrelsens sekreterare. Föreståndaren
äger dock ej deltaga uti behandlingen af frågor, som röra hans egen rätt och ställning.

§ 29.

Styrelsen äger:

att antaga och afskeda föreståndare och lärare;

att, om så nödigt pröfvas, förordna om föreståndarplatsens upprätthållande under
föreståndaren beviljad ledighet;

att på förslag af föreståndaren antaga elever och att, efter hvad i § 18 sägs,
skilja elev från skolan;

att, där stipendier finnas vid skolan, utse stipendiater och bestämma tiden för
stipendiernas utbetalande;

att årligen granska och godkänna undervisningsplan, läsordning och ordningsstadgar
samt vid deras första upprättande eller då förändring med dem vidtages
omedelbart lämna landtbruksstyrelsen del af sitt beslut i ämnet;

att öfvervaka, att detta reglemente och andra för skolan gällande föreskrifter
efterlefvas, äfvensom att skolans verksamhet ledes i en god tidsenlig riktning;

att tillse, att ändamålsenlig undervisningsmateriell förefinnes;

att bestämma dagar för examen och kursafslutning;

att årligen före den 15 april till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver
skolans verksamhet under föregående läsår; samt

att i öfrigt på allt sätt främja skolans bästa.

§ 30.

För besluts fattande skola minst tre af styrelsens medlemmar vara närvarande.
Tid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gälle den mening,
som ordföranden biträder.

207

§ 31.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.

VII. Öfverinseende.

§ 32.

Landtbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, kvilka erfordras
för ordnande af undervisningen vid landtbruksskolorna.

§ 33.

I afseende å landtbruksskola, förlagd till samma egendom som landtbruksinstitut,
gäller livad därom särskildt är stadgadt.

208

Specialmotiv

till

Reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna
i södra och mellersta Sverige.

Här nedan beröras endast sådana bestämmelser, hvari kommitténs förslag till
reglemente mera väsentligt afviker från nn gällande reglemente för landtbruksskolorna.

§ 1. Den förändring i lydelsen af denna §, som af kommittén föreslås, är
endast af redaktionell natur och afsedd att bättre framhålla landtbruksskolans karaktär.

§2. I nu gällande reglemente för landtbruksskolorna saknas bestämmelser
ifråga om landtbruksskolas förläggning och hafva dylika bestämmelser ej heller
varit af nöden, då det hittills ankommit på respektive hushållningssällskap att, då
behof af inrättande utaf dylik skola yppat sig inom någon ort, draga försorg om
skolans upprättande samt dess förläggning till därför lämplig egendom, och frågan
om inrättande af en dylik skola sålunda varit af mera lokal natur. Såsom redan
i den allmänna motiveringen anmärkts skulle emellertid med den af kommittén föreslagna
inskränkningen af antalet landtbruksskolor till några få större läroanstalter
frågan om en dylik landtbruksskolas förläggning komma att blifva af ett mera allmänt
intresse, och har kommittén ansett, att bestämmelser huru härmed skall förfaras
böra införas i reglementet för dessa skolor.

§3. I fråga om motiv för att såsom särskild kurs upptaga den undervisning,
som redan nu vid flera landtbruksskolor meddelas ettårs-elever med vissa förkunskaper,
får kommittén hänvisa till allmänna motiveringen.

209

§ A. Ehuruväl de anmärkningar, som framställts mot våra landtbruksskolor,
i regel icke varit riktade mot den praktiska utbildning, som hittills gifvits eleverna
vid dessa skolor, har kommittén dock ansett lämpligt, att denna § i reglementet
gifves en sådan lydelse, att däraf framgår den ökade vikt, som enligt
kommitténs åsikt -bör läggas på de moment af denna utbildning, Indika, hafva
särskild betydelse för den blifvande arbetsförmannen. Det är nämligen ej nog,
att en förman äger fullgod skicklighet i vanliga landtmannagöromål, utan
bör han äfven besitta vana att på ett rätt sätt planlägga och fördela arbetena
samt genom en ingående kännedom om moderna åkerbruksredskap och -maskiner
själf äga förmåga att kunna instruera andra i deras skötsel, och böra därför
vid uppgörande af landtbruksskolas undervisningsplan nämnda moment i utbildningen
beaktas mera än hvad hittills i allmänhet ägt rum. Vidare kräfver vår husdjursskötsels
hastiga framåtgående, att arbetsförmännen, hvilka ofta få sig anförtrodd
äfven uppsikten öfver ladugård och stall, erhålla en praktisk utbildning, som
kan sätta dem i stånd att med sakkännedom och på ett effektivt sätt utöfva sådan
uppsikt. Skötseln af magasin och förråd anser kommittén ock vara af den betydelse
för den blifvande förmannen, att särskilda turer böra anordnas för meddelande
af öfning uti dylika göromål, i samband hvarmed eleverna böra föra magasinsjournaler
och utlämningslistor. Däremot finner kommittén icke skäl föreligga, att bibehålla
den i det nuvarande reglementet gifna bestämmelsen om särskilda turer i slöjd
och smide.

Då kommittén uti denna § särskildt framhåller, att ett ensidigt utnyttjande af
elevernas arbetskraft skall undvikas, är detta ej så att förstå, som om ej en elev skulle
kunna under ett flertal dagar syselsättas med samma slags arbete, utan har kommittén
med detta stadgande endast afsett framhålla, att eleverna ej få anses vara
anställda i första hand för skolegendomens drift utan för sin utbildning till dugliga
arbets förmän.

§§ 5, 6 och 7. Beträffande den teoretiska undervisningen har kommittén redan
i den allmänna motiveringen framlagt de skäl, som tala för densammas hufvudsakliga
förläggning till det andra kursårets vinter. Omfattningen af denna undervisning,
sådan kommittén tänkt sig densamma skola bedrifvas vid landtbruksskolorna,
öfverskrider i vissa delar hvad som härutinnan förutsättes i nir gällande
reglemente men öfverensstämmer i det stora hela med de kurser, som för närvarande
läsas vid flere af våra landtbruksskolor, och anser kommittén en dylik omfattning

1607/o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. 27

210

af undervisningen vara tillräcklig äfven hädanefter, särskild! med hänsyn därtill
att undervisningen kan meddelas grundligare genom att densamma kommer att mera
än hittills skett bedrifvas i ett sammanhang. Såsom för landtbruksskolan nya ämnen
har dock kommittén af enahanda skäl som i fråga om landtmannaskolans kurs upptagit
kännedom om landthushållnirigens allmänna ekonomi samt kommunalkunskap,
hvarjemte kommittén föreslagit, att i samband med öfningarna i ritning måtte
genomgås en kortare kurs i byggnadslära.

De olika ämnen, som sålunda skulle ingå i landtbruksskolans teoretiska kurs,
hafva i reglementet angifvits i samma ordningsföljd, som i förslaget till reglemente
för landtmannaskolorna följts med afseende å undervisningsämnena vid dessa skolor,
så att först upptagits vanliga skolämnen, därpå de grundläggande (förberedande)
naturvetenskapliga ämnena och slutligen skolans egentliga fackämnen.

För att åskådliggöra på hvad sätt kommittén tänkt sig arbetstiden utnyttjad
vid landtbruksskol orna hvad beträffar den teoretiska undervisningen, har kommittén
uppgjort följande förslag till timplan för denna undervisning.

A. Första årets kurs.

Svenska språket:

Yälskrifning:

Bakning:

Naturlära:

rättskrifning.........50 timmar

................. .......40 »

de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och

regula de tri...... . . ..... . . ■ ... 100 »

grundläggande kurser i kemi, geologi och fysik 90 >

Summa 280 timmar

Svenska språket:
Räkning:
Geometri:
Naturlära:

B. Andra årets kurs.
uppsatsskrifning i ämnen, berörande landtmanna praktik.

.................. 40 timmar

allmänna bråk, procent- och rabatträkning, enklare
ekvationer .... . . . . . ....... 60 >

linjers, ytors och kroppars beräkning med tillämpning
på jordbruket..............30 >

repetition och utveckling af kurserna i kemi, geologi,
fysik och botanik, allt i största möjliga
anslutning till jordbruk och husdjur sskötsel . 90 »

211

Jordbrukslära......................... 140 timmar

Husdjurslära..................•....... 120 »

Mjölkhushållning........................ 10 >

Sjukvårds- och hofbeslagslära.................. 40 »

Skogshushållning........................ 20 >

Trädgårdsskötsel (ej obligatorisk)................ 10 »

Landthushåll ningens allmänna ekonomi............. 20 »

Betingslära........................... 10 . »

Kommunalkunskap....................... 10 »

Bokföring............................ 70 »

Linearritning..... 70 »

Fältmätning och afvägning................... 60 »

Summa 800 timmar.

Undervisningen tankes pågå:

Första årets kurs:

1 november—1 april samt oktober månad, 2 timmar hvarje kväll;

s:a 140 dagar ä 2 timmar =................. 280 timmar

Andra årets kurs:

1 december—15 april, efter afdrag för ferier, = 105 dagar

ä 7 tim. =..................... 735 timmar

november månad, morgon- och aftonlektioner.....65 > goO »

Summa för den två-åriga kursen 1,080 timmar

Med en dylik studieplan kan den teoretiska undervisningen vid en landtbruksskola
afslutas och examen i dithörande ämnen hållas redan tidigt på våren. Härigenom
vinnes, att samtliga elever i båda kurserna kunna deltaga i de praktiska
arbeten, som förekomma under det därpå följande sommarhalfåret, något som är af
vikt för en rätt skötsel af skolegendomen. Examens förläggande till hösten i
samband med kursafslutningen såsom i gällande reglemente föreskrifves vållar
mången gång skolegendomens innehafvare stora svårigheter därigenom, att andra årets
elever måste ägna en stor del af oktober månad till repetition i de teoretiska

212

ämnena och sålunda skolans halfva elevstyrka tages från egendomens jordbruk
under en årstid, då skörden och jordens rätta brukning kräfva anlitande af
alla tillgängliga arbetskrafter. För den praktiska utbildningen af landtbruksskolans
elever är det ock synnerligen viktigt, särskildt för öfning i ledningen
af en större arbetsstyrka och densammas fördelning för olika arbetens utförande,
att de utgående eleverna få ostördt deltaga i skolegendomens jordbruk under
eu årstid, då detsamma bedrifves som mest intensivt. Emellertid är det ensidigt att
bereda de utgående eleverna lämplig sysselsättning under de mörka aftnarna i oktober
månad, och har kommittén tänkt sig, att berörda tid skulle för dem utfyllas genom
föredrag af lärarne samt diskussioner under lärares ledning i fråga om de arbeten,
som under den gångna sommaren å egendomen utförts.

§ 8. Hittills har icke varit meddelad någon föreskrift om sättet eller formen
för den teoretiska undervisning, som gifves i landtbruksskolorna. Kommittén har
ansett lämpligt att — såsom beträffande undervisningen i landtmannaskolorna skett
såväl förut i de för sådana skolor utfärdade stadgar som ock i kommitténs förslag''
till reglemente för dessa skolor — i reglementet för landtbruksskolorna må föreskrifvas,
att undervisningen skall meddelas i form af föredrag samt genom repetitioner
och öfningar. I sådant afseende vill kommittén, under hänvisning till hvad
kommittén anfört vid 7 § i det föreslagna reglementet för landtmannaskolorna, särskildt
framhålla betydelsen af att läraren under sina föredrag förbereder det pensum,
som eleverna böra inlära till en kommande lektion, samt att vid sistnämnda tillfälle
eleverna förhöras öfver hvad sålunda förut genomgåtts.

§9. I gällande reglemente för landtbruksskolorna saknas föreskrift om hållande
af undervisningsmateriell vid dessa skolor, och då det är af synnerlig vikt
för undervisningens rätta bedrifvande, att god och tillräcklig undervisningsmateriell
finnes tillgänglig för eleverna, har kommittén i sitt reglementsförslag infört bestämmelse
härom.

Äfvenså är det otvifvelaktigt till gagn för undervisningen om vid landtbruksskolorna
anordnas instruktiva jordbruksförsök, och har kommittén därför, hvad dessa
skolor beträffar, sökt så mycket som möjligt tillmötesgå en af styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet hos kommittén gjord framställning
därom, att i kommitténs blifvande förslag till stadgar för landtbruks- och landtmannaskolorna
måtte intagas föreskrift om skyldighet för sådana skolor att mottaga sådana
jordbruksförsök, som centralanstaltens styrelse önskade dit förlägga. Då, såsom redan
i den allmänna motiveringen framhållits, landtbruksskolorna hafva stora förutsätt -

213

ningar att blifva lämpliga stationer för utförande af centralanstaltens jordbruksförsök
ute i orterna, finner kommittén det mycket önskvärdt, att ett samarbete mellan
centralanstalten och respektive landtbruksskolor i sådant syfte kan komma till stånd
i den mån detta är förenligt med skolornas arbete och ändamål.

§ 11. 1 fråga om motiv för den ändring beträffande tiden för examens hållande,
som denna § innehåller, hänvisas till motiveringen vid §§ 5, 6 och 7. Då afgångsbetygen
gifvetvis skola omfatta saväl den praktiska som den teoretiska undervisningen,
kunna dessa enligt kommitténs förslag ej meddelas vid examen såsom hittills
utan först vid kursafslutningen å hösten. Kommittén liar uppgjort förslag till formulär
för dessa betyg, se Bilaga 12.

§ 12. 1 den allmänna motiveringen är redan framhållet, hurusom den af kommittén
föreslagna minskningen i landtbruksskolornas antal icke får medföra någon nedsättning
i det antal elever, som inom landet i sin helhet årligen afsluta sin utbildning
till arbetsförmän. Med hänsyn till att antalet landtbruksskolor i södra och mellersta
Sverige af kommittén nedsatts till 9 matete således föreskrifvas, att sådan landtbruksskola
skall i sin två-åriga kurs mottaga 24 elever eller dubbla det antal,
som i nuvarande reglemente är bestämdt. Såsom af det föregående framgår har
kommittén vidare tänkt sig, att landtbruksskola äfven skall mottaga ettårs-elever, och
har kommittén ansett antalet dylika elever lämpligen kunna bestämmas till 8.

Antalet friplatser vid landtbruksskola anser kommittén böra minst motsvara
det för tvåiårs-kursen bestämda antalet elever eller 24; skulle af en eller annan
anledning dessa friplatser ej blifva upptagna af tvåårs-elever, synas ettårs-kursens
elever böra få komma i åtnjutande af denna förmån.

§ 13. Med bestämmelsen i §:ns mom. 1 afser kommittén icke allenast att fortfarande
som hittills må vid landtbruksskola, efter landtbruksstyrelsens medgifvande,
antagas frielever eller betalande elever utöfver det i reglementet bestämda antalet
elevplatser, utan äfven att landtbruksstyrelsen må äga befogenhet att, därest, jämlikt
anmälan på sätt i § 12 mom. 2 sägs, det bestämda antalet elevplatser i någondera
af kurserna icke skulle kunna besättas, medgifva en ökning'' af elevantalet i den
andra kursen till det antal, som med undervisningens Tätta bedrifvande kan vara
förenligt. Kommittén tänker sig härvid särskilt det fall, att för någon skola af en
eller annan anledning yppar sig svårighet att erhålla det bestämda antalet elever i
tvåårs-kursen, medan däremot ett större antal ansökningar till inträde vid skolans ettåriga
kurs inkommer från därtill kompetenta sökande; och synes det kommittén va ra

214

till fördel för vårt jordbruk, att eu utväg gifves att sålunda reglera förhållandet
mellan de båda kurserna vid landtbruksskolan.

Hvad innehållet i §:ns mom. 2 beträffar har redan i det föregående påvisats
det lämpliga uti att kurser för utbildande af ladugårdsskötare samt kontrollassistentkurser
förläggas till landtbruksskolorna. Kommittén vill därjämte framhålla
önskvärdheten af att, därest i någon ort framträder behof af undervisning i något
annat syfte, som af landtbruksstyrelsen finnes vara förenligt med landtbruksskolans
arbete och kunna befordra ett allsidigt utnyttjande af denna skola, tillfälle
gifves att vid skolan upptaga sådan undervisning.

§17. Jämlikt 14 § i gällande reglemente för landtbruksskolorna anses lärling
under lärotiden såsom i föreståndarens tjänst lagligen stadd tjänare samt är underkastad
legostadgan. Eu dylik bestämmelse kan väl synas medföra trygghet för
skolegendomen att tillräckliga arbetskrafter genom skolans elever tillföras densamma,
men torde det numera icke komma i fråga att, om en såsom landtbruksskoleelev
antagen yngling icke inställer sig vid kursens början eller utan skolstyrelsens medgifvande
lämnar skolan, å honom tillämpa legostadgans bestämmelser om hämtning
genom kronobetjaningens försorg o. s. v. Då härtill kommer, att lagstiftningen i
fråga om tjänstehjons förhållandet är under omarbetning, synes det kommittén ej
lämpligt att i ett nytt reglemente för landtbruksskolorna upptaga en sådan bestämmelse,
som den 14 § i gällande reglemente innehåller, utan har kommittén i
sitt förslag ersatt densamma med en allmän föreskrift om skyldighet för elev att
inställa sig vid kursen och i densamma deltaga till dess afstötande.

§§ 19 och 20. Skolans föreståndare bör för att kunna på ett rätt sätt utöfva sin
befattning stå i direkt personlig beröring med eleverna, och synes han för ändamålet
höra själf deltaga i jämväl den teoretiska undervisningen, därvid han lämpligast
öfvertager undervisningen i något af skolans hufvudämnen, jordbrukslära eller
husdjursskötsel. Vid sådant förhållande måste ställas ökade kraf på föreståndarens
kompetens på sätt i § 20 angifves.

§§ 23 och .24. Då enligt kommitténs förslag ett väsentligt ökadt antal elever
skall vid hvarje landtbruksskola undervisas samt den teoretiska undervisningen i
hufvudsak förläggas i ett sammanhang till en viss begränsad tid af året, är det
af nöden att antalet lärare vid en sådan skola ökas. Då det svårligen låter tänka sig
att skolans föreståndare, som äfven skall handhafva skötseln af ett omfattande jordbruk,
kan medhinna att undervisa i mer än ett af skolans hufvudämnen, måste
deri ena af lärarna besitta full kompetens att undervisa i det återstående af hufvud -

215 1

ämnena på sätt i § 24 angifves. I sådant afseende liar kommittén af skäl, som i
allmänna motiveringen redan anförts, ansett böra läggas stor vikt vid föregående
väl vitsordad jordbrukspraktik.

§ 26. För att en skolföreståndare eller lärare måtte beredas en mot godtyckligt
afskedande mera betryggad ställning, än som jämlikt gällande reglemente
(20 §) är honom beskärd, har kommittén funnit nödigt att i förevarande § angifva
de särskilda orsaker, som må föranleda en skolstyrelse att skilja en föreståndare
eller lärare från hans befattning vid landtbruksskolan.

§ 27. Denna § saknar motsvarighet i gällande reglemente; motiv för densammas
införande i reglementet äro redan anförda i den allmänna motiveringen.

§ 28. För de skäl, som ansetts betinga en förändring i skolstyrelsens sammansättning
på sätt af denna § framgår, är redan redogjordt i den allmänna motiveringen.

216

Förslag

till

Reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna
i Norrland och Dalarna.

I. Skolans ändamål.

§ 1.

Landtbruksskolans ändamål är att bibringa kunskap i grunderna för landthushållningens
utöfvande samt meddela öfning och färdighet i landtmannaarbetens
utförande. *

II. Organisation.

§ 2.

Sedan Kung]. Ma.j:t fattat beslut om landtbruksskolas förläggning till viss
egendom, åligger det landtbruksstyrelsen att därom upprätta kontrakt med egendomens
ägare eller innehafvare.

III. Undervisning.

§ 3.

Undervisningen är fördelad på två kurser, en teoretisk-praktisk helårskurs och
en teoretisk vinterkurs, med början för båda kurserna den 1 november.

217

Den teoretiska undervisningen bedrifves under vinterhalfåret gemensamt för
båda kurserna och fortgår så att vinterkursen kan af slutas före vårbrukets början.

För helårskursen vidtager därefter den praktiska undervisningen, hvilken skall
vara afslutad på hösten före laga flyttningstid.

§ 4.

Under vinterhalfåret skall undervisning meddelas i följande ämnen:

I. a. Svenska språket: rättskrifning samt affattande af uppsatser i ämnen rörande
landthushållningen.

b. Vålskrifning.

c. Räkning: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk,
regula de tri och procenträkning, samtliga företrädesvis genom exempel,
tillämpade på landthushållningen.

d. Geometri: linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning med
tillämpning på landtmannapraktiken.

II. e. Naturkunnighet:

1. Kemi: grunddragen af organisk och oorganisk kemi, med särskild!
afseende fästadt på gödselläran och utfodringsläran.

2. Fysik: grunddragen af mekaniken, värme- och elektricitetsläran, med
särskild tillämpning på landtmannens verksamhet, äfvensom hufvuddragen
af väderleksläran.

3. Geologi: allmän öfversikt af de för jordbruket viktigaste mineralen och
bergarterna samt redogörelse för de lösa jordaflagringarna.

4. Botanik: kort öfversikt öfver växternas byggnad, beståndsdelar, näringsämnen,
groning, utveckling och sjukdomar, med särskild! afseende fästadt
å de för ortens jordbruk viktigaste kulturväxterna samt de allmännast
förekommande ogräsen; de allmänna grunderna för bakteriernas
lif och verksamhet.

Eleverna böra öfvas i verkställande af groningsförsök med de för
landtbruket viktigaste kulturväxterna.

III. f. Jordbruk slär a: de olika jordarternas uppkomst och egenskaper; jordens afdikning;
växtnäringen; gödsel- och jordförbättringsmedel samt gödselvård;
de vanliga åkerbruksredskapens och -maskinernas konstruktion, skötsel och
användning; åkerjordens bearbetning; kampen mot ogräsen; jordbrukssystemen
och växtföljden; växtodling i allmänhet; de vanliga inhemska kul 1607

80. Lan dtbrukmnder visning skönt. bet.

218

turväxterna och deras sådd, behandling under växandet, skörd och förvaring
och i samband därmed de vanligast förekommande växtsjukdomar
och skadeinsekter; vallkultur samt naturliga ängars och betesmarkers skötsel;
nyodling.

I sammanhang med redskapsläran utföras praktiska demonstrationer af
åkerbruksredskap och -maskiner.

g. Husdjursslwtsel: A 11 m ä n, omfattande läran om de större husdjurens

byggnad och de olika organens funktioner; afvel och djurförädling; husdjurens
behof af näring; de olika fodermedlen,, deras sammansättning,
bruksvärde och användning. Speciell, omfattande nötboskapens, hästens
svinets, fårets, fjäderfäns och öfriga husdjurs raser, förädling, uppfödning,
utfodring och vård.

Eleverna öfvas i att uppgöra utfodringstabeller för olika djurslag och
med hänsyn till växlande fodertillgång.

h. Mjölkhushållning: mjölkens sammansättning, mjölkningsarbetets utförande,
mjölkens förvaring och transport samt grunddragen för densammas förädling
till smör och ost.

i. Sjukvårds- och höfbeslagslära: husdjurens vanligaste sjukdomar och deras
behandling; hofvens vård och skötsel.

j. Trädgårdsskötsel: frukt- och köksträdgårdens anläggning och skötsel samt
trädgårdsalstrens värde och användning.

k. Skogshushållning: hufvudgrunderna för skogens förnyande, vård, taxering
och afverkning.

l. Byggnadslära: hufvudgrunder för mindre landtmannabyggnaders uppförande
och inredning.

in. Landthushållning ens allmänna ekonomi: skillnaden mellan extensiv och
intensiv landthushållning; beräkning af kostnaderna för skördens produktion
och afsättning, dragarnas underhåll m. m.; ekonomiska beräkningar
för de olika husdjursslagen; betingslära; kortfattad redogörelse för de vanligaste
ekonomiska föreningsformerna.

Eleverna få utföra enklare landtbruksekonomiska beräkningar.

n. Kommunalkunskap.

o. Fältmätning och afvägning: uppmätning af mindre ägofigur; linjeafvägning.

p. Linearritning: uppgörande af enklare kartor samt byggnads- och redskapsritningar.

219

q. Landtbruhsböhfäring: uppgörande af ett fullständigt bokslut efter något
enkelt, för mindre egendomar lämpadt system.

Under vinterlialfåret skall desslikes genom turvis anordnad tjänstgöring i ladugård
och slöjdstuga meddelas praktisk undervisning i husdjurens utfodring och vård
samt i träslöjd, hvarjämte en dag i veckan må användas till praktiska öfningar och
demonstrationer i de viktigaste vid ortens jordbruk förekommande vinterarbeten äfvensom,
om möjligt, i skogsskötsel.

§ 5.

På skolstyrelsens pröfning må bero, huruvida och till hvilket omfång undervisning
må under vinterlialfåret meddelas äfven i andra ämnen, berörande skolans
syfte, än de i § 4 omförmälda.

§ C.

Under vinterlialfåret skola minst 120 hela dagar anslås till de teoretiska studiernas
bedrifvande, så att under vinterkursen antalet lektions- och öfningstimmar
under lärares ledning icke understiger 800.

Undervisningen skall bedrifvas i enlighet med af landtbruksstyrelsen, efter förslag
af vederbörande skolstyrelse, fastställd studieplan.

§ 7.

Under sommarhalfåret skola helårskursens elever deltaga i alla vid egendomen
förekommande arbeten, hvarvid särskild vikt lägges vid utbildningen af elevernas
arbetsskicklighet och förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten, framför
allt sådana som för ortens jordbruk äro af speciell betydelse; dock skall ett ensidigt
utnyttjande af elevernas arbetskraft undvikas.

Under Sommarhalfåret skall dessutom såväl i anslutning till de praktiska arbetena
i man af dessas fortgång som ock särskild!'' under oktober månad med helårseleverna
genomgås en repetitionskurs å sammanlagdt minst 50 timmar i de utaf den
teoretiska vinterkursens ämnen, som föreståndaren bestämmer.

§ 8.

Den teoretiska undervisningen skall meddelas genom:

a) Föredrag efter en af styrelsen fastställd läsordning, hvarvid iakttages, att

220

läraren söker förtydliga ämnet genom experiment och förevisningar samt förbereder
hvad eleverna hafva att till en kommande lektion inlära, och bör läraren före följande
föredrags början genom frågor till eleverna förvissa sig därom, att de tillägnat sig
och uppfattat hvad under en föregående lektionstimme i ämnet genomgåtts;

b) Repetitioner i förening med förhör och eleverna till lösning förelagda skriftliga
uppgifter; samt

c) Öfningar, som verkställas af eleverna själfva efter vederbörande lärares anvisning
och under hans ledning.

§ 9.

Skolan skall vara försedd med nödig undervisningsmateriell, och skall där bedrifvas
instruktiv försöksverksamhet, hvarvid äfven sådana fältförsök böra företagas och
uppvisningar anordnas, hvarom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet gör framställning och som skolans styrelse efter föreståndarens
hörande anser lämpligen kunna vid skolan äga rum.

§ 10.

Vid skolan skall föras undervisnings journal, hvari af läraren göres anteckning
om den å lärorummet hvarje timme meddelade undervisningen, äfvensom arbetsjournal,
så uppställd, att af densamma tydligen framgår, huru hvarje elev med
olika arbeten varit sysselsatt.

§ 11.

Hvarje år vid vinterkursens slut anställes i styrelsens närvaro offentlig examen
med samtliga elever. För helårskursen äger därjämte afslutning rum på hösten
före den 21 oktober.

Samtliga elever erhålla vid afgång från skolan afgångsbetyg enligt formulär,
som af landtbruksstyrelsen fastställts.

IV. Elever.

§ 12.

Vid hvarje skola skall finnas plats för minst 20 elever, däraf 10 i den teoretiskpraktiska
helårskursen och minst 10 i den teoretiska vinterkursen. Samtliga elever

•vid förstnämnda kurs skola vara frielever. Utaf eleverna vid den teoretiska vinterkursen
skola antingen minst 4 äga åtnjuta fullständig befrielse från undervisnings -afgift eller ock minst 8 äga att för imdervisningen erlägga endast kalf afgift, såvidt
obemedlade eller mindre bemedlade till motsvarande antal anmält sig till erhållande af
denna förmån och i öfrigt befinnas berättigade till inträde vid skolan. Öfriga elever
i den teoretiska vinterkursen betala för undervisningen den afgift, som af styrelsen
bestämmes.

Skulle det bestämda antalet elevplatser af en eller annan anledning icke kunna
besättas, bör detta ofördröjligen anmälas hos landtbruksstyrelsen.

§ 13.

Landtbruksstyrelsen äger afgöra, huruvida utöfver det i § 12 för helårskursen
bestämda elevantal ytterligare elever må vid denna kurs antagas.

På landtbruksstyrelsens pröfning må äfven bero, huruvida vid skolan må till
undervisning och handledning i landthushållning mottagas elever äfven efter andra
grunder än som för ofvan nämnda kurser blifvit bestämda.

§ 14.

Elever antagas af skolans styrelse på förslag af föreståndaren.

§ 15.

För vinnande af inträde i skolan fordras:

att hafva fyllt 18 år;

att äga god fräjd;

att hafva förut under minst ett års tid varit sysselsatt med landtmannaarbeten;

att kunna ej blott läsa ledigt innantill utan äfven förstå och redogöra för innehållet
af det lästa äfvensom skrifva en tydlig och redig handstil; samt

att äga god öfning i de fyra räknesätten med hela tal;

hvilket allt skall styrkas genom behöriga intyg, som biläggas den af sökanden
egenhändigt skrifna och till skolans styrelse ställda ansökningen. Härjämte skall
den, som söker inträde vid helårskursen, genom läkarintyg styrka sig äga tillräckliga
kroppskrafter för ''landtmannaarbetens utförande.

Under för öfrigt lika förhållanden äger den inträdessökande företräde, som
under längre tid handlagt landtmannarbeten; och må på styrelsens pröfning bero,
om för inträde vid skolan undantag må kunna göras från ofvan stadgade minimiålder.

222

§ 16.

Vid landtbruksskolans helårskurs antagen elev erhåller därstädes afgiftsfritt
undervisning, kost, bostad, vedbrand och lyse samt läkarvård.

Elev, som antagits enbart vid den teoretiska vinterkursen, bekostar själf sitt
underhåll äfvensom bostad m. m.

§ 17.

Elev skall infinna sig vid kursens början och får ej utan fullgiltiga skäl, som
af styrelsen godkännas, lämna skolan före afslutandet af den kurs, till hvilken han
antagits.

§ 18.

Elev, som sålunda blifvit skild från skolan, äger icke att göra anspråk på stat
eller annan ersättning från den tid, han lämnat skolan.

V. Föreståndare och lärare.

§ 19.

Vid hvarje skola skall finnas anställd en vid densamma boende föreståndare,
som, jämte det han handhafver skötseln af skolegendomens jordbruk, ansvarar för
elevernas undervisning, i hvilken han skall själf deltaga i egenskap af lärare i ettdera
af ämnena jordbrukslära eller husdjursskötsel.

§ 20.

Föreståndaren utses af skolans styrelse. För att kunna till föreståndare antagas
fordras att hafva med goda vitsord aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitut
och genom väl vitsordad praktisk landtbruksverksamhet styrkt sig äga de insikter
och egenskaper, som gifva säkerhet för en god ledning och skötsel af skola och
skolegendom; och må vid antagandet jämväl afseende fästas å god undervisningsförmåga.
Ej må någon till föreståndare antagas, hvilkens kompetens ej blifvit af landtbruksstyrelsen
godkänd.

223

Sedan föreståndare blifvit utsedd, skall underrättelse om valet ofördröjligen
meddelas landtbruksstyrelsen.

Önskar föreståndaren erhålla ledighet för längre tid än åtta dagar, skall han därom
göra ansökan hos skolstyrelsens ordförande, som äger att öfver densamma besluta.

§ 21.

Föreståndaren åligger:

att ansvara för skolans jämna gång;

att tillse, det ordning och sedlighet vid skolan är rådande samt att såväl lärare
som elever fullgöra sina skyldigheter;

att bestämma tiderna för elevernas arbete, måltider och hvila, dock så att den
fastställda undervisningsplanen ej därigenom rubbas;

att vaka däröfver, att eleverna vänjas vid enkelhet och ordning i lefnadssätt
samt lämplig sysselsättning äfven under fristunderna;

att ombesörja, att eleverna förses med sund bostad och egen bädd samt med
tillräckligt kosthåll på enahanda sätt, som är vanligt för tjänare i den ort, där skolan
är belägen;

att draga försorg därom, att detta reglemente samt gällande ordningsstadga och
läsordning finnas i undervisningsrummet tillgängliga för eleverna;

att för styrelsen anmäla, om anledning till allvarligare anmärkning mot någon
lärare eller elev förefinnes;

att föra matrikel öfver skolans elever äfvensom fullständiga anteckningar öfver
dem meddelade afgångsbetyg;

att mottaga alla till skolan ställda skrivelser och öfver dem föra diarium;
att med ordning och allvar leda samt i alla delar öfvervaka skötseln af skolegendomen,
så att densamma med hänsyn till jordbruk, husdjurens vård, byggnaders
ändamålsenlighet och underhåll m. m. må kunna tjäna till föresyn vid skötseln af
jordbruket i orten och skolan därigenom tillvinna sig allmänhetens förtroende; samt
att underlätta elevernas praktiska utbildning genom att åt dem söka bereda
lämpliga elevplatser vid framstående jordbruk.

§22.

Föreståndaren skall ock:

1) före den 15 mars hvarje år till styrelsen ingifva förslag om dag för examens
hållande samt före den 1 oktober föreslå dag för helårskursens utslutning;

224

3) årligen till skolans styrelse inkomma med förslag till den försöksverksamhet,
som lämpligen anses kunna vid skolegendomen under skolåret utföras; äfvensom

§ 23.

Vid hvarje skola skall af skolstyrelsen efter föreståndarens förslag antagas en
ordinarie lärare, som skall vara boende vid skolan, hvarjämte i mån af behof anställas
biträdande lärare.

§ 24.

För att kunna antagas till ordinarie lärare fordras, att sökanden fullständigt och
med goda vitsord genomgått landtbruksinstitut samt såväl genom föregående väl
vitsordad praktisk verksamhet å landthushållningens område under minst två år som
ock i öfrigt visat sig äga goda förutsättningar för en dylik befattning; och må vid
antagandet särskildt afseende fästas å god undervisnings förmåga,

Samtliga lärare skola besitta den bildning samt de kunskaper och egenskaper
i öfrigt, som äro erforderliga för att med framgång kunna meddela undervisning i
de läroämnen, som åt dem anförtros.

§ 25.

Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sin undervisningsskyldighet
och att i allo iakttaga hvad detta reglemente påbjuder, äfvensom de särskilda föreskrifter
rörande verksamheten vid skolan, som genom skolstyrelsens beslut eller af
föreståndaren meddelas.

Tjänstledighet för lärare beviljas för högst 14 dagar af föreståndaren men för1
längre tid af skolstj-relsens ordförande.

Därest föreståndare eller lärare icke förmår att vid skolan uppehålla skick och
ordning och att i enlighet med detta reglemente fullgöra sina åligganden beträffande
skolan, må/ han af skolstyrelsen kunna från sin befattning skiljas.

§ 27.

I det kontrakt om landtbruksskolas förläggning, som jämlikt § 2 skall af landtbruksstyrelsen
upprättas med skolegendomens ägare eller innehafvare, skola införas
bestämmelser om minsta lön, som ma tillkomma enhvar af skolas föreståndare och
ordinarie lärare.

VI. Styrelse.

§ 28.

Skolans styrelse utgöres af en ordförande, som för en tid af tre år utses af
landtbruksstyrelsen, tre för lika lång tid valda ledamöter, utsedda af förvaltningsutskottet
hos det hushållningssällskap, inom hvars område skolan är belägen, samt
skolans föreståndare, som på samma gång är styrelsens sekreterare. Föreståndaren
äger dock ej deltaga uti behandlingen af frågor, som röra hans egen rätt och ställning.

g 29.

Styrelsen äger:

alt antaga och afskeda föreståndare och lärare;

att, om så nödigt pröfvas, förordna om föreståndarplatsens upprätthållande under
föreståndaren beviljad ledighet;

att på förslag af föreståndaren antaga elever och att, efter hvad i § 18 sägs,
skilja elev från skolan;

att, där stipendier finnas vid skolan, utse stipendiater och bestämma tiden för
stipendiernas utbetalande;

att öfvervälta, att detta reglemente och andra för skolan gällande föreskrifter
efterlefvas, äfvensom att skolans verksamhet ledes i en god tidsenlig riktning;

1607/o8. LandtbruTesundervisningslcom. let. 29

226

att tillse, att ändamålsenlig undervisningsmateriell förefinnes;
att bestämma dagar för examen och kursafslutning;

att årligen före den 15 april till landtbruksstyrelsen afgifva berättelse öfver
skolans verksamhet under föregående läsår; samt
att i öfrigt på allt sätt främja skolans bästa.

§ 30.

För besluts fattande skola minst tre af styrelsens medlemmar vara närvarande.
Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, galle den mening,
som ordföranden biträder.

§ 31.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.

VII. Öfverinseende.

§ 32.

Landtbruksstyrelsen äger att utfärda de närmare föreskrifter, hvilka erfordras
för ordnande af undervisningen vid landtbruksskolorna.

Specialmotiv

till

Reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna

i Norrland och Dalarna.

Detta reglementsförslag öfverensstämmer i tillämpliga delar med kommitténs
förslag till reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolorna i södra
och mellersta Sverige, och får kommittén beträffande dessa delar af reglementet
hänvisa till hvad kommittén anfört såsom motiv för motsvarande stadganden i nyssberörda
reglemente.

Här nedan beröras sålunda endast de delar af reglementet för landtbruksskolorna
i Norrland och Dalarna,, hvari detta reglemente skiljer sig från reglementet för landtbruksskolorna
i södra och mellersta Sverige.

§ 1. Då den undervisning, som meddelas uti ifrågavarande skolor, icke är
särskildt afsedd att utbilda arbetsförmän, hafva från omnämnande i denna § uteslutits
de moment, som i motsvarande § i reglementet för landtbruksskolorna i södra
och mellersta Sverige särskildt peka på förmansutbildningen.

§ 3. Motiven för inrättande vid ifrågavarande skolor af en särskild teoretisk
vinterkurs äro redan angifna i den allmänna motiveringen i fråga om dessa skolors
organisation.

§§ 4—7. Den teoretiska undervisningens omfattning vid ifrågavarande skolor
bör i allt väsentligt vara densamma som vid landtmannaskola litt. B., enär nu ifrågavarande
skolor med afseende å inträdesfordringar och den tid, som kan ägnas åt den
teoretiska undervisningen, stå närmast landtmannaskolor af förenämnda typ.

För att den praktiska undervisning i alla vid ett norrländskt jordbruk förefallande
göromål, som bör komma helårskursens elever till del, må kunna under kurs&ret

228

fullständigt genomföras, är det nödigt, att äfven under den tid, da den teoretiska
undervisningen med heldagsläsning pågår, viss tid ägnas åt praktiska öfningar med
dessa elever. Kommittén föreställer sig att, då vinterarbetena vid ett norrländskt
jordbruk äro af mera ensartad natur, ändamålet vinnes genom att för praktiska
öfningar i sådana arbeten afsätta en dag i veckan under den teoretiska vinterkursens
fortgång. Under dessa från lektioner fria dagar böra jämväl för vinterkursens elever
verkställas demonstrationer i de viktigaste vid ortens jordbruk förekommande vinterarbetena,
därvid kommittén särskildt tänkt sig demonstrationer i skogsskötsel.

§ 12. Det af kommittén framlagda förslaget om statsunderstöd åt obemedlade
eller mindre bemedlade elever vid de lägre landtbruksundervisningsanstalterna afser
äfven understödjande af dylika elever vid ifrågavarande landtbruksskolors bada kurser.
Då emellertid den teoretiska vinterkursens elever föreslås skola i regel erlägga
afgift för begagnande af undervisningen liksom fallet är vid landtmannaskolorna, har
det synts kommittén nödigt att i reglementet införa en bestämmelse, som möjliggöt
för de obemedlade eller mindre bemedlade, Indika tillerkänts statsunderstöd för bevistande
af sådan kurs, att kunna påräkna befrielse från denna undervisningsafgift.

§15. På enahanda skäl, som af kommittén, vid 14 § i reglementet för landtmannaskolorna,
anförts till stöd för skolstyrelsens befogenhet att vid antagande af elev
göra undantag från den stadgade minimiåldern, synes samma befogenhet kunna
lämnas landtbruksskolans styrelse, särskildt som för helårselever alltid må fordras
intyg af läkare att sökanden äger tillräckligt kraftig kroppskonstitution för landtmannaarbetens
utförande.

§ 21. Af skäl, som redan angifvits i den allmänna motiveringen, tillkommer bland
föreståndarens för en landtbruksskola i Norrland eller Dalarna åligganden att söka
bereda möjlighet för eleverna att erhålla anställningar som landtbrukselever på för
deras vidare utbildning lämpade gårdar.

§ 23. Någon andre lärare anses icke här behöflig, då skolegendomarnas jordbruk
äro mindre omfattande än som förutsättes komma att blifva fallet vid landtbruksskolorna
i södra och mellersta Sverige, och sålunda nu ifrågavarande skolors föreståndare
kunna ägna mera tid åt själfva undervisningen.

229

Förslag

till

Reglemente för med statsmedel understödd undervisning för
utbildande af ladugårdsförmän.

I. Undervisningens ändamål.

1 §•

Den i detta regdemente afsedda undervisning liar till ändamål att utbilda särskild!
antagna elever till dugliga och skickliga ladugårdsförmän.

Undervisningen, som är afsedd att för hvarje elev upptaga en tid af ett år,
skall meddelas dels genom deltagande under sakkunnig ledning uti ladugårdsarbeten
vid någon välskött ladugård dels och genom de teoretiska kurser, som af landtbruksstyreisen
på vissa platser anordnas.

II. Den praktiska undervisningen.

2 §.

Med innehafvare af lämplig egendom med framstående ladugårdsskötsel, som
är föremål för kontrollräkenskapsföring, upprättar landtbruksstyrelsen skriftligt aftal,
hvarigenom egendomens innehafvare förbinder sig att, på sätt detta reglemente
närmare föreskrifver, bereda praktisk undervisning i alla förekommande ladugårdsarbeten
åt visst antal elever mot en för hvarje elev bestämd ersättning, som utgår
af till landtbruksstyrelsens förfogande ställda medel, samt att i öfrigt ställa sig till
noggrann efterrättelse föreskrifterna i detta reglemente äfvensom de bestämmelser i

230

öfrig!, hvilka landtbruksstyrelsen kan med hänsyn till verksamheten vid dylika elevstationer
finna nödigt meddela. Sådant aftal ingås på viss tid med rätt till uppsägning
från såväl landtbruksstyrelsens som ladugårdsinnehafvarens sida.

Då fråga uppstår om inrättande af elevstation för utbildande af ladugårdsförmän
eller med ladugårdsinnehafvare ingånget aftal om dylik stations upprättande,
Arnre sig till följd af den öfverenskomna tidens utgång eller från någondera sidan
skedd uppsägning eller af annan orsak, upphör att gälla, låter. landtbruksstyrelsen,
där så pröfvas nödigt, på lämpligt sätt kungöra tiden för ingifvande till styrelsen
af anbud om upplåtande af ladugård till sådan station, hvarom ofvan sägs. Dylika
anbud kunna, oberoende af sådan kungörelses utfärdande, af ladugårdsinnehafvare
ingifvas till landtbruksstyrelsen för pröfning.

3 §.

Inom hvarje hushållningssällskaps område skall vederbörande förvaltningsutskott
utse en eller flera personer att såsom styrelse för den eller de inom sällskapets område
inrättade elevstationer hafva tillsynen öfver dessa stationer.

Sedan styrelse blifvit utsedd äfvensom då förändringar beträffande styrelses
sammansättning ägt rum, lämnar förvaltningsutskottet uppgift därom till landtbruksstjrr
elsen.

4 §•

Elevstations styrelse äger:

att öfvervaka, att bestämmelserna i detta reglemente noggrannt efterlefvas vid
de under styrelsens uppsikt ställda stationer;

att ofördröjligen lämna landtbruksstyrelsen underrättelse såväl då förändring
med afseende å. besittningen af den egendom, där elevstation inrättats, inträffar, som
ock då elev på sätt i 14 § sägs varder från station skild eller af annan orsak lämnat
stationen; samt

att före december månads utgång hvarje år till landtbruksstyrelsen samt till
vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott insända redogörelse för verksamheten
vid hvar och eu af de under styrelsens uppsikt ställda stationerna under
det näst förut tilländagångna undervisningsåret, i hvilken redogörelse jämväl skall
intagas uppgift å de i 5 § omförmälda betyg, som meddelats eleverna vid stationerna.

231

5 §.

Föreståndare för elevstation, hvilken befattning utöfvas af innehafvaren eller
förvaltaren af den ladugård, vid hvilken station blifvit upprättad, skall vara boende
vid densamma samt däröfver ntöfva närmaste tillsynen; och åligger det honom i
denna egenskap:

att vaka däröfver att ordning och sedlighet är rådande bland eleverna;

att tillse att undervisningen vid stationen bedrifves i öfverensstämmelse med
detta reglemente;

att fullgöra de honom enligt 6 § i detta reglemente åliggande skyldigheter ifråga
om elevs antagande samt om antagandet meddela landtbruksstyrelsen och elevstationens
styrelse underrättelse;

att, på sätt i 9 § sägs, låta vid undervisningsårets början afhämta elev, som i
vederbörlig ordning anmält sin ankomst till stationen;

att afgiftsfritt förse eleverna, med bostad och kosthåll, innefattande, om de äro
gifta, stat, samt att till eleverna i rätt tid utbetala de kontanta belopp, hvarom i
§ 12 närmare förmäles; äfvensom att under tiden 1 juni—31 augusti gifva hvarje
elev ledighet från ladugårdsarbetet under minst en månad för genomgående af den
i 15 § omförmälda teoretiska kurs;

att vid elevs afresa till den teoretiska kursen meddela föreståndaren för denna
kurs upplysning om elevens uppförande vid elevstationen samt allmänna färdigheter
i ladugårdsarbete;

att föra matrikel öfver stationens elever och åt dem vid undervisningsårets slut
meddela betyg i enlighet med utaf landtbruksstyrelsen för sådant ändamål fastställdt
formulär samt att föra fullständiga anteckningar öfver sålunda meddelade
afgångsbetyg;

att före november månads utgång hvarje år till elevstationens styrelse af lämna
redogörelse för undervisningen och ladugårdsdriften vid stationen under senast därförut
afslutade undervisningsår, hvilken redogörelse jämväl skall innefatta uppgift
om de betyg, som vid undervisningsårets slut meddelats eleverna; samt

att då förändring sker i elevernas antal af annan anledning, än i 14 § omförmäles,
därom ofördröjligen lämna underrättelse till elevstationens styrelse.

6 §.

Elever antagas af elevstations föreståndare, som före den 1 juli hvarje år låter
på lämpligt sätt till ansökan kungöra ledig elevplats.

232

Ansökning om vinnande af anställning'' som elev skall, af sökanden egenhändigt
skrifven, ingifvas till elevstations föreståndare samt vara åtföljd af vederbörligt
prästbetyg äfvensom bevis, utfärdadt af legitimerad läkare, om sökandens hälsotillstånd
och kroppsbyggnad jämte de öfriga intyg, som sökanden vill åberopa till
styrkande af de i 8 § här nedan omförmälda förhållanden.

8 §.

För att kunna till elev antagas erfordras:

l:o) att hafva fyllt nitton år, med företräde för den, som fullgjort sin värnplikt; 2:o)

att hafva frisk och stark kroppsbyggnad;

3:o) att hafva minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsarbeten;

4:o) att kunna läsa väl innantill och skrifva läsligt; samt

5:o) att äga säker kunskap om samt öfning i användandet af de fyra räknesätten
med hela tal.

9 §.

Antagen elev skall, där icke annorlunda-blifvit mellan föreståndaren och eleven
öfverenskommet, den 28 oktober det år, undervisningen tager sin början, efter att
minst åtta dagar förut hafva därom underrättat föreståndaren, inställa sig vid den
elevstationen närmast belägna skjuts-, ångbåts- eller järnvägsstation; åliggande det
föreståndaren att låta kostnadsfritt därifrån afhämta såväl eleven som hans resgods.

10 §.

Undervisningsåret tager sin början den 29 oktober och afslutas senast den 23
oktober påföljande år.

11 §•

Elev anses under undervisningsåret såsom i ladugårdsinnehafvarens tjänst lagligen
stadd samt är underkastad legostadgan, men får dock ej af föreståndaren användas
till annat arbete än sådant, som står i samband med kreatursbesättningens
vård, utfodring och tillsyn.

12 §.

Elev erhåller vid elevstationen genom ladugårdsinnehafvarens försorg praktisk
handledning i alla förekommande ladugårdsarbeten, stat eller kost och bostad samt

kontant ett belopp af tillhopa tvåhundratjugu kronor, att af föreståndaren utbetalas
med femtio kronor vid hvarje kvartals slut samt tjugu kronor vid elevens afresa till
den teoretiska kursen.

13 §.

Undervisningen vid elevstationen bör vara ägnad att bibringa elev sådana färdigheter
och insikter, som tjäna att befordra det ändamål, hvarför eleven enligt 1 §
vid elevstationen vistas; och skall samma undervisning hufvudsakligen omfatta
praktisk handledning i nötboskapens vård, utfodring, afvel, ungdjurens uppfödning
samt mjölkning och öfriga ladugårdsarbetens handläggande äfvensom utförande af
profmjölkning, uttagande af mjölkprof för fetthaltens bestämmande samt förande af
betäckningslista och ladugårdsjournal.

14 §.

Elev, som genom mindre godt uppförande gör sig oförtjänt att få vid elevstationen
vistas, kan på föreståndarens anmälan af styrelsen för stationen därifrån
skiljas. Den, som sålunda blifvit från elevstationen eller från den i § 15 här nedan
omförmäida teoretiska undervisningen skild, äger icke rätt att utbekomma de elev
jämlikt 12 § tillkommande kontanta medel, som icke redan till betalning förfallit.

III. Den teoretiska undervisningen.

15 §.

Genom landtbruksstyrelsens försorg beredes hvarje elev tillfälle att under månaderna
juni, juli eller augusti af undervisningsåret genomgå en teoretisk utbildningskurs
på eu månad. Sådan utbildningskurs skall vara förlagd till landtbruksskola
eller annan läroanstalt på landtbruksundervisningens område, som af landtbruksstyrelsen
finnes därför lämplig; och upprättar landtbruksstyrelsen med vederbörande
skriftligt aftal, hvarigenom läroanstalten förhinder sig att vid en eller två
kurser under sommarmånaderna, på sätt detta reglemente närmare föreskrifver, bereda
teoretisk undervisning åt visst antal elever mot uppbärande utaf statsmedel af
dels trehundra kronor för hvarje kurs, dels ock femtio kronor för hvarje i sådan
kurs deltagande elev, samt att i öfrigt ställa sig till noggrann efterrättelse föreskrifterna
i detta reglemente äfvensom de bestämmelser, hvilka landtbruksstyrelsen
därutöfver kan med hänsyn till elevernas teoretiska utbildning finna nödigt meddela.

1607,08. Landtbruksundervisningskom. bet.

234

Aftalet ingås på viss tid med rätt till uppsägning från såväl landtbruksstyrelsens
som från den persons sida, med hvilken detsamma ingåtts.

16 §.

Föreståndare för sådan teoretisk utbildningskurs är den person, som i sammanhang
med det i § 15 omförmälda aftal därtill utses; och åligger det honom i denna
egenskap;

att vaka däröfver, att ordning och sedlighet bland kursens elever äro rådande;

att utan annan ersättning än den i 15 § omförmälda bereda eleverna den i detta
reglemente föreskrifna teoretiska undervisning äfvensom kost och husrum under utbildningskursen; att

tillse, det undervisningen vid kursen bedrifves i öfverensstämmelse med
detta reglemente;

att i god tid före början af hvarje kurs till landtbruksstyrelsen för pröfning
och fastställelse insända förslag till undervisningsplan för samma kurs;

att föra matrikel öfver utbildningskursens elever och för dem efter afslutad
utbildningskurs sätta betyg i enlighet med af landtbruksstj-relsen för sådant ändamål
fastställdt formulär, hvilka betyg skola för resp. elever öfversändas till föreståndaren
för den elevstation, hvarifrån elev kommit till den teoretiska kursen; samt

att före oktober månads utgång hvarje år till landtbruksstyrelsen aflämna redogörelse
för undervisningen vid ifrågavarande utbildningskurser under året.

17 §.

För enhvar af de vid elevstationerna antagna elever bestämmes af landtbruksstyrelsen,
hvarest han skall erhålla teoretisk utbildning.

Tiden för hållande af teoretisk utbildningskurs bestämmes af landtbruksstyrelsen
efter förslag af vederbörande föreståndare för sådan kurs.

18 §.

Undervisningen vid utbildningskursen, som. är afsedd att för hvarje elev upptaga
en månad, bör vara ägnad att bibringa elev sådana teoretiska insikter, som äro
nödiga för en duglig och skicklig ladugårdsförman, och skall samma undervisning
omfatta:

a) nötboskapens afvel, uppfödning, utfodring och vård i enlighet med af landtbruksstyrelsen
för sådant ändamål föreskrifven lärobok;

235

b) kortfattad öfversikt öfver nötboskapens anatomiska byggnad, vanliga sjukdomar
och dessas behandling samt hälsovårdslära med fästadt afseende särskildt å genomförandet
af kampen mot kreaturstuberkulosen;

c) mjölkhushållning: mjölkens sammansättning, mjölkningsarbetets utförande
samt mjölkens förvaring och transport;

d) uppgörande och användning af olika vid en rationell ladugårdsdrift nödiga
listor och tabeller; samt

e) öfning i användandet af de fyra räknesätten med hela tal samt decimalbråk.

Jämnsides med den teoretiska undervisningen bör under lärares ledning företagas
demonstrationer'' m. ni. i skolegendomens eller annan närliggande välskött egendoms
ladugård.

IV. Inspektion.

19 §.

Såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen är underkastad den inspektion,
hvarom landtbruksstyrelsen kan finna skäligt förordna.

Förslag

till

allmänna villkor och bestämmelser för statslån ur en fond för anordnande
af undervisningslokaler, elevbostäder, ekonomihus samt
demonstrationsjordbruk vid med statsmedel understödda anstalter
för den lägre iandtbruksundervisningen.

l:o) Från denna fond må lån utgå

dels till hushållningssällskap eller landsting, vare sig såsom direkt låntagare
eller låneförmedlare, för anordnande vid med statsmedel understödd landtmannaskola
eller landthushållsskola ej mindre af undervisningslokaler och bostäder för lärare och
elever än äfven, där ett till undervisningsmateriel! afsedt jordbruk (demonstrationsjordbruk)
af skola äges eller innehafves, af för detsamma nödiga, mönstergilla ekonomihus,
äfvensom, därest för skolas förläggning till viss ort lämplig kronoegendom
icke finnes att tillgå, för inköp af mindre jordegendom med en åkerareal af högst 12
hektar för anordnande vid skolan af sådant demonstrationsjordbruk, som ofvan säges;
dock att lån ej må utgå till understödjande af uppkomsten hädanefter af läroanstalt,
som omfattar såväl landtmannaskola som folkhögskola;

dels och till ägare eller innehafvare af egendom, hvarå enligt Kung!. Maj:ts
beslut med statsmedel understödd landtbruksskola blifvit förlagd, för anordnande
af undervisningslokaler och elevbostäder vid skolan.

2:o) Ansökning om statslån skall ställas till Kungl. Maj:t samt ingifvas till
landtbruksstyrelsen, och skall vid ansökningen fogas utförlig redogörelse för det
eller de skolföretag, hvilkas understödjande afses med det sökta lånet.

237

Landtbruksstyrelsen åligger att ofördröjligen insända de ingifna ansökningshandlingarna
jämte eget utlåtande till Kung]. Maj:t.

3:o) Lån från fonden må utgå med högst 5/c af det med ledning af uppgjordt
köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag eller
andra tillgängliga handlingar beräknade värdet i hvarje fall af den jord och de
byggnader, för hvilkas inköpande, uppförande eller omändring lånet är afsedt.

4:o) Beviljadt lånebelopp utanordnas af statskontoret mot aflämnande af en
utaf vederbörande låntagare eller låneförmedlare till statskontoret eller order ställd,
af statskontoret godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta låntagarens eller låneförmedlarens
åtagande att återbetala lånet i den ordning, här nedan stadgas, samt,
i fråga om enskild låntagare, vara åtföljd af säkerhet, som af statskontoret godkännes.

5:o) Lån från fonden förräntas efter 4 procent om året.

6:o) Lån från fonden skall med afseende å återbetalningen delas i två lika
störa delar: en amorteringsdel och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo gulden,
en annuitet af 8 procent, hvarvid såsom ränta räknas 4 procent å det oguldna kapitalbeloppet
af amorteringsdelen.

Skyldighet att erlägga den första kapitalafbetalningen inträder, när tre år förflutit
från utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.
Intill dess kapitalafbetalningen börjar, erlägges endast föreskrifvem
ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,
ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalats.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i mom. 8:o) och
9:o) nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen
till fullo gnidits, och åtnjuter vederbörande låntagare eller låneförmedlare
därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl den stående delen vara
gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

7 :o) För låneunderstöd, som af hushållningssällskap eller landsting såsom
låneförmedlare utlämnas utaf lån från fonden, må ej föreskrifvas högre ränta
eller sämre återbetalningsvillkor än här ofvan med afseende å lån från fonden
stadgats. I öfrigt må sällskapet eller landstinget bestämma de närmare villkoren i
hvarje fall för åtnjutande af låneunderstöd liksom ock tillse, att det med beviljadt
låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.

238

8:o) Ställer sig vederbörande låntagare eller låneförmedlare icke till efterrättelse
bär ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalaf betalning,
äger statskontoret att därom göra anmälan bos Kung!. Maj:t, som bestämmer, huruvida
oguldet statslånebelopp jämte ränta skall anses vara till återbetalning genast
förfallet.

9:o) Därest skola, som af lån från fonden erhållit understöd, upphört med sin
verksamhet eller lånebelopp finnes vara disponeradt på annat sätt än förevarande
bestämmelser tillåta, skall landtbruksstyrelsen därom göra anmälan hos Kung],
Maj:t, som förordnar om lånets återbetalande.

RESERVATIONER

. ''

241

Reservation

af herrar Hellström och Peterson
angående utbildningen af arbetsförmän vid det större jordbruket.

Undertecknade, som i öfrigt biträda kommitténs betänkande, hafva icke kunnat
godkänna dess förslag beträffande organisationen af landtbruksskolorna i södra och
mellersta Sverige. Under kommitténs öfverläggningar hafva vi föreslagit, att jordbruksförmännens
utbildning skulle ordnas så, att kufvudmomenten i denna utbildning
skulle komma att utgöras af:

1. landtmannaskolekurs, närmast vid någon af de utaf kommittén föreslagna nya.
s. k. B-skolorna;

2. minst ett års väl vitsordad praktik vid större välskött egendom; samt

3. ett-årig praktisk-teoretisk landtbruksskolekurs, särskildt inriktad på den
egentliga förmansutbildningen.

I vårt till kommittén inlämnade skriftliga förslag till omorganisation af landtbruksskolorna
hafva vi på följande sätt motiverat detta vårt förslag:

»Lärokursen anse vi höra blifva ett-arig i st. f. två-årig och med öfvervägande
praktisk utbildning.

Såsom inträdesfordran bör sättas: l:o) med goda vitsord genomgången kurs
vid landtmannaskola (A- eller B-typ) samt 2 :o) minst ett års väl vitsordad praktik
vid större välskött egendom.

Anordnandet af det praktiska elevåret hafva vi tänkt oss kunna ske efter
samma grunder, som kommittén föreslagit beträffande den fortsatta praktiska utbildningen
af landtm annaskolans elever, endast med det tillägget att anvisningen
af lämpliga egendomar för genomgående af det praktiska elevåret för dem, som
tänka genomgå landtbruksskolan, i regel borde ske genom vederbörande landtbruks 1607/o8.

Landtbruksunderv isning skom. bet.

242

skoleföreståndares förmedling. Särskilt hafva vi tänkt oss, att de egendomar,
vid hvilka landtbruksskolor nu äro förlagda, men som efter dessa skolors omorganisation
icke skulle komma att få någon skola, skulle väl ägna sig till att jämte andra
välskötta egendomar emottaga dylika arbetande jordbrukselever.

I fråga om arten och omfattningen af den utbildning, som skulle meddelas i
den ett-åriga rättarskolan, torde det i detta sammanhang vara nog att framhålla,
att denna utbildning skulle begränsas till och koncentreras på meddelandet af sådana
insikter och färdigheter, som för den blifvande arbetsförmannen kunna anses
vara af största praktiska betydelse, och att undervisningen på grund häraf bör vara
öfvervägande praktisk.

Hvad den teoretiska undervisningen vidkommer, så bör den, utöfver en välbehöflig
repetition af vissa delar utaf landtmannaskolekursen, kunna inskränka sig
till ett grundligare genomgående af sådana ämnen, som för den blifvande rättaren
äro af särskild betydelse, såsom räkning, vissa slag af journal- och bokföring, betingslära,
vissa delar af jordbruksläran och husdjursskötseln, fältmätning och afvägning
m. fl.

Hvad åter beträffar den praktiska utbildningen vid rättarskolan, så bör arbetet
vid skolegendomen för detta ändamål utan allt för stora olägenheter kunna
planläggas på ett sådant sätt, att eleverna kunna förvärfva sig en på egen erfarenhet
grundad uppfattning om, huru de olika arbetena lämpligast böra planläggas
och utföras samt huru stort arbetskvantum en duglig jordbruksarbetare under olika
förhållanden bör kunna prestera, och att eleverna således såsom den främsta behållningen
af den praktiska undervisningen kunna vinna den för en duglig rättare så
värdefulla egenskapen att kunna med sakkunskap och omdöme utlämna betingsarbeten
och i öfrigt ordna och leda arbetet på det mest ändamålsenliga sättet. Vidare
bör den praktiska utbildningen gå ut på att meddela eleverna en mera ingående
kännedom, än som nu i allmänhet meddelas vid våra landtbruksskolor, beträffande
de för det större jordbruket allt viktigare landtbruksmaskinerna och åkerbruksredskapen,
deras handhafvande, skötsel och vård.

Under duglig fackmans ledning bör den praktiska undervisningen i den föreslagna
ett-åriga rättarskolan kunna göras särdeles fruktbärande, då den får mottaga
sina elever med goda teoretiska förkunskaper och god arbetsskicklighet och
således kan få koncentrera sitt arbete på meddelandet af sådana specialinsikter, som
för den blifvande arbetsförmannen äro af största praktiska betydelse. Och skall vårt
större jordbruk kunna öfvervinna de svårigheter, som det redan har att kämpa med och

243

som sannolikt komma att i en snar framtid blifva ännu större, i den mån den allmänna
oron på arbetsmarknaden hinner att utbreda sig äfven till jordbruksarbetarna, så
måste rättarutbildningen i vårt land reformeras på ett sådant sätt, att man icke blott
kan till arbetsförmansplatserna på ett helt annat sätt än hittills varit möjligt utvälja
de för sådant uppdrag lämpligaste personerna, utan äfven gifva dem en bättre

utbildning än som varit möjligt med den organisation, som våra rättarskolor hittills
haft.

Motiven till förslaget att förlägga större delen af de blifvande rättarnes teoretiska
utbildning till landtmannaskolan äro hufvudsakligen följande:

1:°) den teoretiska kursen vid landtmannaskolan och vid landtbruksskolan
är i stort sedt en och densamma;

2:o) den teoretiska undervisningen kan blifva bättre tillgodosedd, då den meddelas
under vinterhalfaret a tid, som ej upptages af kroppsarbete;

3 :o) lärjungarne kunna med större intresse och behållning tillgodogöra sig den
praktiska utbildningen, om de förut genomgått en teoretisk kurs vid landtmannaskola; 4.

o) undervisningen vid den ett-ariga landtbruksskolan kan, då lärjungarne
förut genomgått en landtmannaskola, koncentreras på meddelandet af sådana insikter
och färdigheter, som äro af speciell betydelse för den blifvande arbetsförmannen; 5

:o) den föreslagna anordningen möjliggör att redan på förhand göra ett urval
ibland dem, som ämna utbilda sig till rättare, så att endast de för denna uppgift
lämpligaste personerna vinna inträde vid rättarskolan;

6:0) den föreslagna anordningen möjliggör ett bättre utnyttjande af de hittills
jämförelsevis fåtaligt besökta landtmannaskolorna;

7:°) staten beh öfver, för att åt de blifvande rättarne meddela de allmänna
teoretiska grunderna i landthushallningen, icke vidkännas några särskilda kostnader
utöfver dem till landtmannaskolan.

Motiven till förslaget, att elev, som vill genomgå en ett-årig landtbruksskola,
förut skall hafva minst ett års väl vitsordad praktik vid större välskött egendom,
äro hufvudsakligen följande:

l:o) vid ett flertal af våra större egendomar finnas numera lika goda och
välordnade jordbruk som vid våra landtbruksskoleegendomar, och dylika egendomar
kunna utan olägenhet emottaga elever för praktisk utbildning, om de endast blifva
fria från skyldigheten att meddela någon teoretisk undervisning;

244

2;o) de blifvande arbetsledarne blifva genom denna anordning i tillfälle att
följa med och deltaga i det praktiska arbetet samt lära känna dess planläggning vid
åtminstone två större jordbruk, hvithet maste vara ägnadt att pa ett för den blifvande
arbetsförmannen synnerligen fördelaktigt sätt skärpa blicken och öfva omdömesförmågan; 3

:o) genom denna anordning möjliggöres en ytterligare utgallring af sådana

elever, som visa sig olämpliga till förmanskap;

4:o) genom denna anordning undvikas de stora olägenheter, som äro förbundna
därmed, att första årets värnpliktsöfningar ofta skulle infalla under den tvååriga
landtbruksskolekursen, i det att denna anordning möjliggör att sticka in
första årets vapenöfning antingen emellan landtmannaskolekursen och det praktiska
elevåret eller emellan detta och den ett-åriga rättarskolan, utan att undervisnings-
och utbildningsplanen därigenom behöfver rubbas;

5:o) genom den här föreslagna anordningen behöfver staten icke vidkännas
några extra utgifter för att bereda den blifvande rättaren nödig arbetsskicklighet
i mera inskränkt bemärkelse, i det att det visat sig, att egendomarna kunna
mottaga arbetande elever icke blott utan ersättning, utan äfven med utbetalande
till eleverna af en måttlig årslön;

6:o) med den här föreslagna anordningen kan anslaget till landtbruksskolorna
minskas till i det närmaste hälften mot hvad kommitténs majoritet föreslagit, i
det att, då den egentliga landtbruksskolekursen (rättarkursen) göres ett-årig i st., f.
två-årig, ett dubbelt så stort antal rättare årligen kan utexamineras ifrån hvarje
skola, eller med andra ord de behöfliga skolornas antal, under förutsättning af
samma elevantal, kan minskas till hälften mot hvad kommitténs majoritet föreslagit.
Då dessa skolor emellertid torde komma att visa sig synnerligen lämpliga
äfven för att meddela dem, som ämna söka inträde vid landtbruksinstituten, nödiga
praktiska förkunskaper, föreslå vi upprättandet af 5 sadana skolor utom dem vid
Ultuna och Alnarp.

Att man icke för hvar och en af dessa ett-åriga lantbruksskolor behöfver
beräkna större understöd af statsmedel, än kommitténs majoritet föreslagit för
hvar och en af de två-åriga skolorna, stödja vi på följande:

l:o) då den teoretiska undervisningen förut blifvit tillgodosedd genom landtmannaskolekursen
och det här endast är fråga om en för den blifvande rättaren
speciellt afsedd påbyggnad på denna kurs, behöfver lärarantalet tydligtvis icke
sättas högre än kommitténs majoritet föreslagit för den tva-åriga rättarskolan,

245

2:o) då elevantalet är detsamma i båda fallen, kan man vidare i båda fallen
beräkna samma kostnader för elevernas underhåll, beredande af elevbostäder, lärosalar
o. d.;

3:o) då eleverna förut erhållit en god jordbrukspraktik och i högre grad än
nu komma att illgöras af utvaldt folk, så kan skolegendomens innehafvare beräkna
att erhålla snarare större än mindre arbetsprodukt af dessa elever, än som nu kan
erhållas af den två-åriga skolans elever.»

Kommitténs majoritet har emellertid icke ansett sig kunna biträdda detta
omorganisationsförslag, utan i stället föreslagit, att våra landtbruksskolor, med
vissa mer eller mindre genomgående partiella reformer, fortfarande skulle bibehålla
samma allmänna organisation, som de erhöllo vid sitt första upprättande på
1840-talet, således med två-årig kurs och med såväl den praktiska som den teoretiska
utbildningen förlagd till samma plats.

Detta system för landtbruksundervisningen har på sin tid varit det allmänna
äfven i våra grannländer, men har i dessa allt mer och mer öfvergifvits och ersatts af
andra anordningar. Såsom närmare framgår af den utaf kommittén meddelade historiken
öfver den lägre landtbruksundervisningens utveckling i våra närmaste grannländer,
finnes i Danmark endast en sådan skola i verksamhet, nämligen Naesgaards
landtbruksskola på Falster. På grund af ett testarnentariskt förordnande har nämligen
denna skola varit nödsakad att bibehålla denna i Danmark för öfrigt öfvergifna
skolform. Med detta enda undantag äro alla Danmarks »landbrugsskoler»
teoretiska, och deras elever, såväl de, som skola öfvertaga egna jordbruk, som de,
som skola utbilda sig till arbetsförmän, erhålla sin praktiska utbildning genom a.tt
under längre eller kortare tid såsom »arbetande jordbrukselever» deltaga i arbetena
å någon välskött landtbruksegendom.

Korge, som i början af 1860-talet hade 16 landtbruksskolor af samma typ, som
den kommitténs majoritet förordar att fortfarande bibehålla här i landet, hade
1907 endast 3 två-åriga »Amtslandbrugsskoler» med praktisk-teoretisk undervisning,
och i år hafva äfven dessa blifvit omorganiserade, så att det numera endast
finnes skolor med lV2 års öfvervägande teoretisk undervisning. I dessa sistnämnda
skolor äro eleverna visserligen under sommarmånaderna i tillfälle att deltaga
i arbetet på skolegendomen, men då skolegendomarna icke omfatta någon större
åkerareal, ofta endast 30-—50 hektar, och lärjungeantalet däremot är stort, ofta
uppgår till 30—50 och i vissa skolor 60—80, ja i ett fall t. o. m. öfverstiger 100,
så är det tydligt, att den praktiska utbildning, som erhålles i dessa skolor, ej kan

246

blifva särdeles grundlig. Därför har också den anordning, som skolföreståndaren
Olav Sendstad vid sin teoretiska vinterlandtbruksskola infört med beredande af
praktiskt elevarbete ute på enskilda egendomar med framstående jordbruk, på senare
tiden tillvunnit sig allt större beaktande.

Äfven i Finland bär utvecklingen gått i samma riktning. Detta land bär
hittills baft sin lägre landtbruksundervisning organiserad i nära öfverensstämmelse
med våra svenska förhållanden. Emellertid har nu en af Kejserliga Senaten den
29 mars 1906 tillsatt kommitté i ett den 25 januari 1908 dateradt utlåtande hemställt,
att »samtliga de nuvarande praktiskt-teoretiska ett- och två-åriga lägre jordbruksskolorna
måtte småningom indragas» och att i stället måtte anordnas skolor
med öfvervägande eller uteslutande teoretisk undervisning och att den praktiska utbildningen
däremot måtte förläggas till enskilda välskötta jordbruk, för hvilket ändamål
kommittén föreslagit särskilda anordningar till det s. k. praktikant-väsendets ordnande.

Sant är, att man utaf denna öfversikt öfver de ifrågavarande landtbruksundervisningsanstalternas
utveckling i våra närmaste grannländer, Danmark, Korge
och Finland, icke har rätt att draga den slutsatsen, att det i dessa länder af erfarenheten
utdömda systemet därför med nödvändighet skulle vara olämpligt äfven
för vårt land, men med hänsyn till det centrala läge, som Sverige intager till de
nämnda länderna, och den öfverensstämmelse, som i många afseenden förefinnes
emellan jordbruksförhållandena i vårt land och i vara grannländer, hafva vi ansett,
att kommittén, då den gått att granska vårt förslag till landtbruksskolornas
omorganisation, bort taga större hänsyn till dessa förhallanden, än den gjort, sa mycket
mer som erfarenheten ifrån vårt eget land synes gå i samma riktning.

Sedan 1884 hafva nämligen icke mindre än 11 af rikets lantbruksskolor måst
upphöra med sin verksamhet, hufvudsakligen på grund af svårigheten att få det
bestämda antalet lärlingar fylldt, och af samma skål hafva de norrländska landtbruksskolorna
måst dels förändras till landtmannaskola och dels omändras ifrån
två-åriga till ett-åriga skolor.

Härtill kommer ytterligare de stora olägenheter i ekonomiskt afseende, som äro
förenade med den gamla skoltypens fortsatta upprätthållande. Å ena sidan krafvel
såsom elfva landtbruksskoleförestandare i en till landtbruksstyrelsen hösten
1906 inlämnad skrift (Bilaga 8) påvisat, hvarje skola, för att på ett tillfredsställande
sätt kunna uppehålla sin verksamhet, större anslag än som hittills utgått;
och å andra sidan vill det synas, som om de belopp, staten offrar för att utbilda ar -

247

betsförmän åt vårt lands största jordbrukare, redan nu skulle kunna anses vara
tillräckligt stora. I den af ledamoten af Riksdagens första kammare Herr C.
Wennberg vid 1907 års Riksdag väckta motion, som låg till grund för den riksdagsskrifvelse,
som närmast föranledt kommitténs tillsättande, yttrar herr Wennberg
på tal härom, bl. a., följande: »Vidare må man väl ha rätt att hysa något
tvifvel därom, huruvida utbildning af arbetsförmän åt godsägare numera är en
sak af den stora fosterländska betydelse, att därpå årligen bör offras så betydande
belopp af statsmedel, som den af förestandarne föreslagna omorganisationen af
landtbruksskolorna skulle göra behöfliga.»

Enligt det af kommitténs majoritet uppgjorda organisationsförslaget skulle statens
utgifter för de egentliga rättarskolorna (landtbruksskolorna i södra och mellersta
Sverige), för Indika statsanslaget nu utgår med 54,000 kronor, visserligen icke
komma att blifva sa stora, som de nämnda landtbruksskoleföreståndarnes förslag förutsatte,
men icke heller komma att minskas, utan i stället att ökas till 63,000 kronor
(9 skolor å 7,000 kronor hvardera). Enligt det af oss uppgjorda organisationsförslaget,
som nödvändiggör bibehållandet af endast halfva antalet skolor, skulle dessa
kostnader, med enligt vår åsikt lika god eller bättre undervisningseffekt, kunna
begränsas till 35,000 kronor (5 skolor ä 7,000 kronor pr skola).

De skäl, kommittén anfört emot det af oss framställda organisationsförslaget,
finnas meddelade i kommitténs betänkande sid. 117 samt sid. 125—127. Dessa
skäl hafva vi ej funnit bindande.

Kommittén framhåller först (sid. 117) såsom skäl för att till en och samma
plats förlägga rättarutbildningens såväl praktiska som teoretiska del, att »iakttagelse-
och omdömesförmågan behöfver skärpas, sinnet för ordning, punktlighet och
lydnad behöfver stadgas eller med andra ord det disciplinära elementet i elevens utbildning
till förman måste ägnas mycken uppmärksamhet, om det afsedda resultatet
skall nås», och detta anser kommitténs majoritet bäst ske därigenom, att en och
samma person har ansvaret för utbildningen under hela dess fortgång.

Att elevens iakttagelse- och omdömesförmåga skulle i högre grad utvecklas och
skärpas, om han far hela sin praktiska utbildning förlagd till en och samma egendom
och således icke blir i tillfälle att se jordbrukets planläggning vid mer än en
mera framstående egendom, än om han får denna utbildning vid två olika framstående
jordbruk, är en uppfattning, som vi för vår del icke kunnat godkänna. Hvad
i öfrigt beträffar den disciplinära sidan af saken, så synes det som om kommitténs
majoritet i detta afseende betydligt öfverskattat våra landtbruksskoleföreståndares

248

förmåga att dana karaktärer. För en rättare är det visserligen af den allra
största betydelse, att han förutom ett visst mått af kunskaper äfven besitter
vissa personliga egenskaper, såsom förmåga att kunna göra sig åtlydd och respekterad,
att själf iakttaga och kunna förmå andra att iakttaga ordning i arbetet o. s. v.,
men säkerligen är detta i högre grad medfödda egenskaper, än sådana som kunna inläras
vid skolor. Af större vikt synes det därför vara för erhållande af goda arbetsförmän,
att man blir i tillfälle att göra ett noggrann! urval ibland de personer, som
önska utbilda sig till sådana förmän. Detta låter sig ej lätt göra vid den två-åriga
landtbruksskolan, där eleverna vid inträdet i de flesta fall äro för föreståndaren okända,
. Kommer det då med i kursen en odåga eller eljes en person utan nödiga förmansförutsättningar,
så är det, såsom erfarenheten ifrån våra lantbruksskolor till fullo
ådagalagt, i de allra flesta fall omöjligt att af en sådan individ dana en god arbetsförman.
Göres däremot rättarskolan ett-årig och fordras det för inträde i denna, att
sökanden skall förut dels hafva genomgått en landtmannaskola och dels minst ett år
med goda vitsord deltagit i jordbruksarbetet vid en välskött större, af landtmannaeller
landtbruksskoleföreståndaren anvisad egendom, så vinnes på ett helt annat
sätt säkerhet för att i rättarskolan ej komma att medtagas andra än sådana, som
äga en sådan intellektuell och moralisk begåfning, att redan ett års påverkan ifrån
en duglig landtbruksskoleföreståndares sida skall vara tillräcklig att meddela »den
karaktärens danande och mognad», för hvilken kommitténs majoritet ansett minst
två år eljes vara nödvändiga.

I sammanhang härmed har majoriteten ansett, att rättarutbildningen, på det
sätt vi föreslagit, å ena sidan skulle bli allt för lång och omfattande, hvilket kunde
befaras komma att öka svårigheten att få dugligt folk in på denna bana, som redan
nu på grund af utbildningskursens längd verkar mindre tilltalande, och att å andra
sidan den speciella rättarutbildningen skulle blifva allt för svagt tillgodosedd, särskild!
därigenom, att eleverna i den ett-åriga rättarskolan, om denna hade samma
elevantal som den två-åriga, skulle »få tjänstgöra som rättare och öfva sig i arbetenas
planläggning och utställning under endast hälften af den tid, som kommitténs
förslag i detta hänseende medgifver för hvarje elev».

Hvad beträffar den första af dessa betänkligheter eller den, att utbildningstiden
enligt vårt förslag skulle bli allt för lång, så bedja vi att i denna sak få hänvisa till
de såsom bilaga 1. till kommitténs betänkande fogade svaren ifrån hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, hvilka så godt som utan undantag förklarat, att en utbildningstid
af sammanlagdt två år måste anses som ett minimum för en god rättar -

249

utbildning, samt till kommitténs eget uttalande på sid. 117, där det heter: »Erfarenheten
har gifvit vid handen, att, om också i vissa fall det för den blifvande arbetsförmannen
erforderliga måttet af praktisk-teoretisk kunskap skulle kunna bibringas
honom på något kortare tid, de två åren dock äro att anse som ett minimum för att
de samlade praktiska och teoretiska kunskaperna skola hinna ''sätta sig’ och mogna
och än mera för att de många egenskaper i öfrigt, som en god arbetsförman bör besitta,
skola kunna före utträdet i det praktiska lifvet utvecklas hos eleverna.» Då
kommitténs majoritet har den uppfattningen angående den tid, som erfordras för en
god rättarutbildning, så verkar det något överraskande och synes ej vara fullt konsekvent,
att den emot vårt förslag, som möjliggör att utan ökade kostnader för eleverna
och med hälften så stora kostnader för staten lämna en mera omfattande utbildning,
såsom sitt första skäl anför, att utbildningstiden enligt vårt förslag skulle
komma att förlängas med ett hälft år.

Hvad åter beträffar den andra af de nämnda synpunkterna, eller frågan om den
speciella rättarutbildningens grundlighet i de båda fallen, så vilja vi, utan att i
detta sammanhang ingå på någon närmare granskning af, i hvilken omfattning lärlingarne
vid de två-åriga landtbruksskolorna blifva i tillfälle att »öfva sig i arbetenas
planläggning och utställning», endast påpeka, att det praktiska arbetet vid
våra två-åriga landtbruksskolor hittills måst och väl också med den af kommitténs
majoritet föreslagna organisation allt fortfarande måste i främsta rummet vara inriktadt
på inhämtande af den rent mekaniska arbetsskickligheten, och att den teoretiska
undervisningen, som i allt väsentligt sammanfaller med den vid landtmannaskolorna
meddelade, i främsta rummet måste inriktas på inhämtandet af de teoretiska grunderna
för jordbruket. Om det nu organiseras en för den speciella förmansutbildningen
särskild! afsedd rättarskola, för hvilken inträdesfordringarna äro, att den inträdessökande
skall genom ordnadt, af vederbörande skolföreståndare kontrolleradt
arbete vid framstående större jordbruk hafva förvärfvat god arbetsskicklighet och
att han skall under en väl vitsordad kurs vid landtmannasköla hafva inhämtat det
allmänna teoretiska kunskapsmått, som nu meddelas i landtbruksskolan, och om
eleverna, så rustade vid sitt inträde, sedan få ägna ett helt års oafbrutet arbete åt
sin förmansutbildning, så anse vi, i motsats till kommitténs majoritet, att en sådan
anordning bör hafva mycket goda förutsättningar att lyckas i sin uppgift att utbilda
goda arbetsförmän för det större jordbrukets behof, äfven om eleverna icke skulle bli
i tillfälle att få tjänstgöra såsom rättare under mer än hälften så lång tid som vid
den två-åriga landtbruksskolan. Såsom de s. k. rättarturerna i allmänhet äro an 1607/o8

Landtbruksundervisningslcom. bet.

250

ordnade och väl i eu skola alltid måste vara anordnade, nämligen såsom öfningar under
annan, för arbetenas rätta planläggning och utställning ansvarig persons ledning,,
torde det f. ö. ej möta några större svårigheter att låta två elever samtidigt deltaga
i dessa öfningar, så mycket mer som det ju här är fråga om en anstalt för utbildande
af arbetsförmän.

Anmärkas bör, att kommittén genom den af densamma föreslagna nya s. k. Btypen
för landtmannaskolorna med endast folkskolekurs såsom inträdesfordran och
genom sitt förslag till elevstipendier beredt möjlighet för de befolkningslager, som
nu i allmänhet rekrytera landtbruksskolorna, att i landtmannaskolorna litt. B vinna
sådan teoretisk utbildning, som hittills meddelats i landtbruksskolorna, hvar jämte
kommittén genom att bland landtmannaskoleföreståndarnes åligganden äfven upptaga
skyldigheten att söka bereda de afgående eleverna nödig jordbrukspraktik, för dem
i hög grad underlättat möjligheten att erhålla goda elevanställningar och att därigenom
förvärfva en god arbetsskicklighet.

Kommittén har äfven påvisat, att sådan numera i allmänhet kan erhållas hos enskilda
landtbrukare på vida gynnsammare villkor än vid våra landtbruksskolor. Vid
dessa beräknas elevens arbete endast motsvara hans kosthåll och bostad, under det
»en arbetsvan landtbrukselev numera i aflöning för helt år utom kost och logis kan
påräkna 150 å 200 kronor.»

Härmed hafva vi också kommit till ett motiv för den nuvarande organisationens
bibehållande, som majoriteten synes hafva tillagt den största betydelse. Den
säger å sid. 126: »Kommittén är öfvertygad om, att allvarliga svårigheter
skulle möta för förläggning af dylika ett-åriga landtbruksskolor å lämpliga enskilda
egendomar, då man för att kunna påräkna den enskildes villighet att upplåta
sin egendom för en landtbruksskola måste se till, att han af en dylik förläggning
icke får öfvervägande olägenheter.» Och öfvervägande olägenheter anser kommitténs
majoritet att en egendom skulle hafva af att emottaga en ett-årig rättarskola
af den utaf oss föreslagna typen, närmast på grund däraf, att egendomsinnehafvaren
enligt majoritetens åsikt skulle vara tvungen att vid sidan af skolans elever
underhålla en ordinarie hufvudarbetsstyrka.

Denna uppfattning kunna vi ej godkänna. Våra nuvarande landtbruksskolor
åtnjuta ett statsanslag af 4,000 kronor och mottaga 12 mer eller mindre ovana
lärlingar för att jämte den teoretiska undervisningen meddela dem öfning i allmän
praktisk arbetsfärdighet; och enligt det af kommitténs majoritet uppgjorda förslaget
skulle dessa skolor efter omorganisationen med ett statsanslag af 7,000 kronor mot -

251

taga dels 24 två-årselever och dels 8 ett-årselever, hvilka sistnämnda skulle undervisas
samtidigt med två-årskursens äldre elever. Har man nu verkligen skäl att
förutsätta, att skolegendomen med 7,000 kronors anslag till skolverksamheten skulle
hafva »öfvervägande olägenheter» af en skola, hvilkens elever förut med goda vitsord
hade genomgått en landtmannaskola och således innehade goda teoretiska insikter
och dessutom under ett års väl vitsordad jordbrukspraktik vid större välskött
egendom förvärfvat nödig teknisk arbetsskicklighet? Tvärtom borde det väl för
en egendom vara en afgjord fördel att i en ett-årig öfvervägande praktisk förmansskola
få mottaga så kvalificerade elever äfven om skolan skulle vara tvungen att
lägga större vikt vid den för rättarutbildningen särskildt afsedda instruktionsundervisningen,
än som hittills varit vanligt vid våra landtbruksskolor. Enligt vår åsikt
borde detta vara fullt tydligt för hvar och en, som utan förutfattade meningar vill
pröfva denna sak; och säkerligen skall det ej heller, därest den af oss föreslagna skoltypen
kommer till stånd, möta några större svårigheter att finna lämpliga egendomar,
som äro villiga att emottaga dessa skolor.

Kommitténs majoritet söker vidare visa, att den af oss föreslagna anordningen
med förmansutbildningen icke skulle medföra någon besparing för statsverket. Detta
gör den på följande sätt. Om det öfver hufvud taget vore möjligt, säger kommittén,
att med en ett-årig landtbruksskola vinna ett för förmansutbildningen nöjaktigt resultat,
så måste antalet elever minskas, så att man vid den ett-åriga skolan icke skulle
kunna utbilda större antal förmän än det, som med kommitténs förslag af ses att årligen
utgå ifrån den två-åriga skolan, eller tolf, och sålunda skulle man icke heller
kunna påräkna någon minskning i det föreslagna antalet skolor. Och då de ettåriga
skolorna beräknats draga samma kostnad som de två-åriga, så skulle statsverket
således enligt majoritetens åsikt icke göra någon besparing genom den föreslagna
anordningen. Den slutsats, till hvilken kommittémajoriteten här kommit, anse vi
hvila på en oriktig förutsättning. Kommittémajoriteten har själf föreslagit upprättandet
af landtbruksskolor med 32 elever, af hvilka beräknas, att 20 årligen
skulle utexamineras, däraf 12 såsom arbetsförmän. Nu påstår majoriteten att »man
icke kan tänka sig» att en ett-årig landtbruksskola af den typ vi föreslagit skulle
kunna mottaga och slututbilda det af oss beräknade antalet elever (24), utan
endast 12 elever. Detta påstående måste emellertid först bevisas, innan man på detsamma
har rätt att grunda den slutsatsen, att anordnandet af ett-åriga förmansskolor
skulle för statsverket ställa sig lika dyrbart som de två-åriga landtbruksskolorna.
Och detta bevis anse vi icke, att kommitténs majoritet ännu lyckats att prestera.

252

Slutligen har majoriteten såsom sin mening framhållit, »att den ett-åriga förmansutbildningen
vid landtbruksskolorna bland annat förutsätter, att eleverna äro
utgångna från en bygd, där landtbruket hunnit en jämförelsevis hög ståndpunkt,
så att de på förhand äro förtrogna såväl med grunderna för ett rationellt jordbruks
bedrifvande som framför allt med arbetssätt och arbetsteknik vid ett sådant jordbruk.
»I de flesta landsdelar hos oss» -—■ säger kommittén — »torde dessa förutsättningar
icke ännu vara för handen, men genom sitt förslag att vid landtbruksskolorna
gifva vidgad plats för en ett-åtig kurs bredvid den två-åriga samt genom att
föreslå, att åt landtbruksstyrelsen må öfverlämnas att reglera förhållandet mellan
antalet elever i dessa båda kurser, har kommittén sökt bereda utväg för att leda utvecklingen
af landets landtbruksundervisning i den riktning, som med förslaget om
ett-årig skola afsetts, så snart nödiga förutsättningar härför finnas och så i öfrigt
kan befinnas lämpligt.»

Detta resonemang synes hvila på ett säkerligen oafsiktligt förbiseende af en
mycket betydelsefull del af vårt förslag. Om inträdesfordringarna till den af oss
föreslagna ett-åriga landtbruksskolan vore desamma som vid den två-åriga landtbruksskola,
som kommittén föreslagit att allt fortfarande bibehålla, så skulle ingen
befogad invändning kunna göras emot den af majoriteten här uttalade åsikten. Mén
nu hafva vi, såsom förut flera gånger framhållits, som inträdesfordran för de föreslagna
ett-åriga skolorna föreslagit dels genomgången kurs vid landtmannaskola och
dels minst ett års väl vitsordad praktik vid större välskött egendom, och kommittén
har också i annat sammanhang tagit hänsyn härtill, då den (på sid. 126) såfeom ett
tungt vägande skäl emot den föreslagna anordningen framhåller, att densamma skulle
förlänga utbildningstiden med minst ett hälft år. Tager man nödig hänsyn till
denna icke oväsentliga detalj i vårt förslag, så torde det blifva svårt att fasthålla,
att den mera omfattande förmansutbildning, som vi föreslagit, med nödvändighet
skulle förutsätta, att »eleverna äro utgångna från en bygd, där landtbruket hunnit
eu jämförelsevis hög ståndpunkt, så att de på'' förhand äro förtrogna såväl med grunderna
för ett rationellt jordbruks bedrifvande som framför allt med arbetssätt och
arbetsteknik vid ett sådant jordbruk». Snarare borde väl så beskaffade elever
kunna åtnöja sig med en kortare och mindre omfattande utbildning för att blifva
dugliga arbetsförrnän.

Men oafsedt detta förbiseende, som gjort att de af kommitténs majoritet emot
vårt förslag framförda skälen icke synas riktigt väl passa ihop med hvarandra, så anse
vi oss i detta sammanhang böra framhålla de olägenheter ifrån landtbruksunder -

253

visningens synpunkt, som skulle uppstå, om utvecklingen af den för förmansutbildningen
afsedda landtbruksundervisningen skulle komma att gå i den bär antydda
riktningen. För den händelse att den två-åriga kursen icke skulle vinna tillräcklig
anslutning, så skulle landtbruksstyrelsen enligt majoritetens förslag kunna medgifva,
att i skolan finge intagas ett motsvarande antal ett-årselever. Man kan
lätt tänka sig, att en eller annan skola på denna väg skulle kunna komma att
öfvergå till ett-årig landtbruksskola. Om då af eleverna fordrades, att de förut
skulle hafva genomgått landtmannaskola litt. B, så skulle de, med den tänkta
utvecklingen af kommitténs två-åriga landtbruksskola och med dennas organisation
i öfrig! oförändrad, komma att få en dubbel teoretisk kurs med samma omfattning
af de i landtmannaskolan och i rättarskolan upptagna undervisningsämnena,
hvilket tydligtvis vore stort slöseri med såväl lärares som elevers tid och krafter.
Om eleverna åter skulle emottagas utan andra inträdesfordringar än möjligen
något kompletterad folkskolekurs, så blir den för utbildningen anslagna tiden tydligtvis
alldeles otillräcklig, oafsedt den omständigheten, att man i båda fallen erhåller
två från hvarandra fristående skolformer med alldeles samma teoretiska undervisning.
Med hänsyn till behofvet af en fullgod jordbruksförmansutbildning
hafva vi därför ansett, att kommittén bort på en gång föreslå sådan form för denna
utbildning, som, på samma gång den rättade sig efter de nuvarande tidsförhållandena,
också möjliggjorde att sätta denna utbildning i organiskt sammanhang med
de andra af kommittén föreslagna formerna för den lägre landtbruksundervisningen.

På grund häraf hafva vi ansett, att kommittén bort hemställa

att de nuvarande två-åriga landtbruksskolorna måtte indragas, och
att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
måtte till understöd åt ett-åriga lantbruksskolor i södra
och mellersta Sverige, afsedda för utbildning af arbetsförmän, anvisas
ett belopp af 35,000 kronor, att med 7,000 kronor årligen tilldelas en hvar
af fem sådana skolor med den organisation, som här ofvan föreslagits.

254

Reservation

af hen* Rydberg

i anledning af hvad kommittén anfört i fråga om anordnande af
kommunala aftonskolekurser i landthushållning.

I sitt betänkande bär kommittén, under rubrik »Landtbruksundervisningens
förberedande», beträffande undervisningen i landsbygdens folkskolor uttalat vissa
önskemål, hvilkas fyllande skulle vara ägnadt att hos ungdomen väcka intresse för
jordbruksnäringen och äfven göra folkskolans undervisning mera värdefull för den
blifvande utöfvaren af denna näring. Att därvidlag endast önskemål kunnat uttalas,
är med tanke på kommitténs uppdrag själffallet, men lika tydligt synes det
mig, att kommittén bort framlägga förslag, afseende att efter afslutad folkskolekurs
och innan inträde kan vinnas i föreslagna fackskolor bereda landsbygdens ungdom
tillfälle till intresseväckande undervisning i landthushållning. Att kommitténs majoritet
äfven i viss mån haft klart för sig behofvet häraf, framgår af dess uttalande
beträffande anordnande af kommunala aftonskolekurser i landthushållning -— den
form, i hvilken kommittén tänkt sig denna undervisning lämpligen kunna meddelas.
Majoriteten gifver härvid kraftigt tillkänna sin uppfattning, att sådana kurser ur
flera synpunkter böra kunna få en mycket stor betydelse, och anför härför så många
talande motiv, att man ej kan annat än vänta, att densamma äfven skall föreslå åtgärders
vidtagande för att de snarast möjligt skola komma till stånd. Ehuru majoriteten
förklarar sig lifligt känna behofvet af en dylik undervisning, finner den sig
dock ej kunna framlägga förslag om understödjande af denna undervisning från statens
sida, enär tiden härför, enligt majoritetens mening, ej ännu skulle vara inne. Då
jag härutinnan har en från kommitténs majoritet afvikande uppfattning och då
de skäl, som majoriteten anför till stöd för sin,. ej synas stå i rimlig proportion
till den erkännande motivering, som gifvits förslaget, i hvilken motivering
jag får till fullo instämma, och då vidare denna motivering synes mig följdriktigt

255

bort resultera i ett förslag, hvars godtagande kunnat kraftigt befordra uppkomsten
af dylika kurser, får jag här, efter att hafva granskat de af majoriteten anförda
skälen mot förslags framläggande, närmare utveckla huru jag tänkt mig de ifrågasatta
kommunala aftonskolekurserna lämpligast anordnade.

Hvad först beträffar majoritetens uttalande, att tiden ej kan anses vara inne för
förslag om statsunderstöds utgående till dessa aftonskolekurser, kan, då kurserna
dock betonas kunna fylla ett mycket framträdande behof, ett sådant skäl endast
under den förutsättningen tillmätas någon större betydelse, att man kan hafva
fullgod anledning antaga, att kurserna skola komma till stånd medelst understöd från
annan anslagsgifvare. Att i sådant afseende räkna på bidrag från hushållningssällskap
eller landsting torde ej annat än undantagsvis låta sig göra, då dessa korporationer
med sina i allmänhet hårdt betungade stater ej gärna kunna tänkas villiga att
genom anvisande af medel till sådan undervisning slå in på en anslagsväg, som kunde
komma att draga med sig större utgifter än de i fortsättningen kunde gå i land med.
Skulle man åter räkna med kommunerna ensamma som anslagsgifvare, vore nog detta
detsamma som att från början begrafva hela tanken, ty i ytterst få undantagsfall torde
väl kommunerna, äfven om de annars kunde vara intresserade för saken, anse sig
kunna öka den kommunala skattebördan med hela kostnaden för denna undervisning.
Vill man därför själfva saken och önskar man se den igångsatt snarast möjligt, synes
första villkoret därför vara, att staten från början träder stödjande emellan. De
exempel, som kommitténs majoritet anför ifråga om understödjande från statens
sida af anordningar för jordbrukets höjande först sedan dessa någon tid varit i
verksamhet, synas här ej vara fullt tillämpliga. De af majoriteten åsyftade anordningarna,
landtbruksundervisningsanstalter, småhrukspremiering, småbrukarkurser
o. d., äro nämligen af sådan natur, att de kunnat från början påräkna ekonomiskt understöd
af vissa korporationer — hushållningssällskap och landsting —- hvilket däremot
af skäl, som ofvan angifvits, svårligen kan tänkas bli fallet med här åsyftad undervisning.
Och det torde äfven kunna ifrågasättas, om det ur den allmänna utvecklingens
synpunkt kan anses lämpligt att nödvändigtvis kräfva en frågas lösning på
enskildt initiativ, innan statens medverkan påkallas. I många fall och speciellt i
detta skulle säkerligen statens initiativtagande i hög grad befordra frågans snara
och lyckliga lösning.

Som villkor för statsanslags utgående böra dock kommunerna ikläda sig vissa
förbindelser, då därigenom nödig garanti skulle vinnas för att en dylik undervisning
«j understöddes inom en ort, där ej intresse och förutsättningar för densamma före -

256

funnes. Den allmänna gången för anordnande af eu aftonskolekurs kunde
tänkas blifva följande.

En eller, där så kunde finnas lämpligt, flera kommuner tillsammans inginge
genom vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott med anhållan om statsanslags
erhållande för anordnande af aftonskolekurs. Samtidigt lämnades garantiförbindelse
för visst bidrag från kommun eller annan anslagsgifvare och skulle äfven
vederbörande kommun ikläda sig att upplåta nödiga lokaler för verksamheten. Hushållningssällskapets
förvaltningsutskott skulle äga att vitsorda dylik undervisnings
lämplighet för orten, tillsätta en lokal styrelse för densamma, godkänna viss person
såsom kursens hufvudledare samt intyga, att till densamma anmält sig ett visst
minimiantal -— förslagsvis 12 — manliga elever. Kurs skulle pågå från den
1 nov.—1 maj med minst 6 timmar i veckan eller 2 timmar hvarannan kväll.*
Vid uppfyllande af dessa villkor skulle statsanslag utgå, och torde detta lämpligen
kunna sättas till 2/3 af hela kostnaden men dock begränsas till 200, högst 250 kronor
per kurs. Genom dylika bestämmelser synes nödig trygghet kunna vinnas
för att de medel, staten befunnes villig offra för denna verksamhet, skulle komma
till ändamålsenlig användning.

Att inom vissa delar af vårt land de lokala förhållandena kunna tänkas lägga
hinder i vägen för denna verksamhets upptagande, kan man förutse, men skulle den
säkerligen, rätt bedrifven, för vidsträckta trakter få en betydelse, hvars räckvidd
nu är svår att öfverblicka och som mer än väl motiverar statens ingripande för
frågans lösning.

Den af kommitténs majoritet framhållna svårigheten att erhålla dugliga ledare
för kurserna får man utan tvifvel tillmäta en viss betydelse, men dock ej så stor,
att frågan därför kan anses behöfva falla, och torde från majoritetens ståndpunkt
sedt denna svårighet väl framdeles blifva lika stor som nu. Att man därvidlag i viss
mån får räkna på den enskildes intresse för en god tankes realiserande, må ej förnekas,
men därpå torde man också kunna räkna. Då man vidare tar i betraktande, att agro nomiskt

utbildade personer i vårt land år för år till antalet ökas och för sin verk samhet

inom jordbruket spridas öfver allt större områden af landet, att dessutom
mångenstädes jordbrukare finnas, som, ehuru ej agronomiskt utbildade, kunna anses
äga fullgoda förutsättningar för att leda eller deltaga i denna undervisning,

och att för denna äfven böra kunna påräknas de af kommittén föreslagna

* Kursen borde äfven stå öppen för kvinnlig ungdom, som dock ej skulle räknas som ordinarie
kursdeltagare.

257

.viandringsrättarne samt, i den mån en förbättrad lägre landtbruksundervisning
får verka, äfven personer, som genom densamma fått sin utbildning, synes lärarfrågans
lösning ej behöfva vålla några allvarligare svårigheter för tankens realiserande.

Till slut må anföras, att kommittén genom att öppna tillfälle för landsbygdens
kvinnliga ungdom att redan vid 16 års ålder vinna inträde i de föreslagna landthusliållsskolorna
sökt beakta behofvet för denna ungdom af en undervisning,
som, innan håg och tankar börjat dragas från landsbygden och kvinnans
uppgifter där, kan genom meddelande af lämpliga kunskaper befästa och höja
intresset för dessa uppgifter. Under sådana förhållanden och med hänsyn till den
än större nödvändigheten att binda den uppväxande manliga ungdomens intresse vid
jordbruket, synes det vara inkonsekvent att ej framlägga något positivt förslag till
åtgärder i berörda afseende.

På grund af det här anförda och hänvisande till det uttalande, som kommittén
i förut åberopade stycken gjort i denna fråga, anser jag att kommittén bort hemställa,

att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett årligt anslag af
exempelvis 30,000 kronor att i enlighet med de närmare föreskrifter, som
kunna finnas nödiga att utfärda, utgå till understödjande af kommunala
aftonskolekurser i landthushållning.

16°7/o8. LandtbruhsundervisningsTcom. bet.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

AFGIFVET

DEN FÖR ÄNDAMÅLET AF KUNGL. MAJ:T DEN 14
JUNI 1907 TILLSATTA KOMMITTÉ.

DEL II.

BILAGOR

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

DEL II.

INNEHÅLL.

Sid.

Bilaga I. Sammanfattning af dels från hushållningssällskapens förvaltningsutskott
dels och från styrelserna för de med statsmedel understödda landtmannasholorna
inkomna svar å af kommittén dem tillställda frågor beträffande den
lägre landthruksundervisningen......................3.

I. Svar å frågor rörande landtbruksskolorna.............3.

Frågan 1 a): Anser utskottet, att landtbruksskolor med samma hufvuduppgift som
de nu befintliga fortfarande äro behöfliga för landets jordbruk?

Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige.........3.

Frågan 1 b): Anser utskottet landtbruksskolor med den organisation, de för närvarande
inom Norrland hafva, behöfliga för jordbruket därstädes?

Svar från förvaltningsutskotten hos de fyra nordligaste hushållningssällskapen . . 5.

Frågan 2: Anser utskottet, att landtbruksskolor med samma hufvuduppgift som
de nu befintliga äro erforderliga till sitt nuvarande antal?

Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige.........5.

Frågan 3: Anser utskottet önskligt, att en dylik skola är förlagd inom hushållningssällskapets
område?

I. Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige........8.

II. Svar från de fyra nordligaste länen..................9.

Frågan 4: Anser utskottet den två-åriga kursen vid landtbruksskolorna fortfarande

behöflig för utbildande af arbetsförmän?

Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige.........9.

Frågan 5: Kan den vid landtbruksskolorna meddelade teoretiska undervisningen
med dess nuvarande omfattning och såsom den nu i allmänhet meddelas med lektioner
morgon och afton anses tillfredsställande, eller hvilka förändringar kunna anses önskvärda?

I. Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige........11.

II. Svar från de fyra nordligaste länen..................14.

Sid.

Frågan 6: Anser utskottet lärlingarnas praktiska utbildning tillfredsställande?
Eller hvilka förändringar härutinnan anses önskvärda?

I. Svar från förvaltningsutskotten i södra och mellersta Sverige........14.

II. Svar från de fyra nordligaste länen..................16.

Frågan 7: Anser utskottet behöflig! att lärlingarna vid landtbruksskolorna erhålla
ekonomiskt understöd? I hvilken form bör ett dylikt i så fall lämnas?

Svar från samtliga förvaltningsutskott...................17.

Frågan 8: Anser utskottet (styrelsen) önskvärd!, att landtbruks- och landtmanna skolor

förläggas till samma plats och förbindas med hvarandra?

I. Förvaltningsutskottens svar......................19.

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser................22.

Fristående uttalanden om landtbruksskolorna...............25.

Från Ultuna landtbruksinstituts styrelse..................»

» Alnarps » » .................. . 26.

» Alnarps » lärarråd..................27.

» vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott . . ............28.

II. Svar å frågor rörande landtmannaskolorna............39.

Frågan 9: Anser utskottet (styrelsen) landtmannaskolan i sin nuvarande form fullt
motsvara sin uppgift? I motsatt fall, hvilka förändringar i dessa skolors organisation
anses behöfliga?

I. Förvaltningsutskottens svar......................39.

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.................41.

III. Sammanfattning..........................46.

Frågan 10: a) Böra åtgärder vidtagas för att bereda landtmannaskolans elever äfven

praktisk utbildning (undervisning)? — b) Och i så fall, hvilka åtgärder?

I. Förvaltningsutskottens svar......................47.

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.................49.

Frågan 11: År det önskvärdt att landtmannaskolorna förläggas till mindre gårdar

med framstående jordbruk?

I. Förvaltningsutskottens svar......................55.

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser................56.

Frågan 12: År från landtbruksundervisningens synpunkt någon förändring i

den nu vanligen förekommande förbindelsen mellan landtmanna- och folkhögskola
önsklig?

I. Förvaltningsutskottens svar......................61.

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser................63.

III. Sammanfattning.............. 68.

Frågan 13: År nuvarande fordran på genomgången folkhögskolekurs eller motsvarande
kunskaper för inträde i landtmannaskolan lämplig och nödvändig?

I. Förvaltningsutskottens svar..........

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.........

Frågan 14: Anser styrelsen önskvärd!, att såsom kompetensvillkor för erhållande
af förestandarbefattning vid landtmannaskola fordras äfven agronomisk utbildning?

Svar från landtmannaskolornas styrelser .........

Sammanfattning............

Fristående uttalanden om landtmannaskolorna........

Uttalanden af förvaltningsutskott............

» » landtmannaskolors styrelser.........

Sid.

68.

71.

77.

84.

87.

III. Svar å fråga rörande undervisning för kvinnor

Frågan 15: Finnes inom sällskapets område anordnad undervisning för kvinnor
i huslig ekonomi och de delar af landtliushållningen, där kvinnans insats har särskild
betydelse? Och hvilka behof och önskningsmål föreligga härutinnan?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.........

Sammanfattning..............

IV. Frågor rörande småbrukarundervisningen........

Frågan 16: Äger någon ambulatorisk undervisning genom konsulenter eller vandringslärare
rum inom sällskapets område och hvilka behof och önskemål förefinnas
härutinnan?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott...........

Frågan 17. Anser utskottet de kurser för mindre jordbrukare, som för närvarande
åtnjuta statsunderstöd, i sin nuvarande form tillfredsställande, och hafva de inom sällskapets
område anordnade kurserna visat sig fylla sitt ändamål?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.........

Sammanfattning............

Frågan 18. Anser utskottet det för närvarande lämpligt att förlänga de statsunderstödda
kurserna för mindre jordbrukare till 1, 2 eller 3 månader?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott............

Frågan 19. Har inom sällskapets område meddelats undervisning för småbrukare,
till hvilken statsunderstöd icke sökts och för hvilken redogörelse icke ingått till landtbruksstyrelsen?
Och i så fall af hvilken art och omfattning?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott...........

Sammanfattning............

93.

97.

98.

99.

101.

102.

Sid.

Frågan 20: Anser utskottet sådana öfningsskolor för mindre jordbrukare (små brukarskolor),

som afses i Kiksdagens skrifvelse af den 22 maj 1907, lämpliga mom
sällskapets område?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.............103-

Frågan 21: Finnes inom sällskapets område tillgång till lämpliga gårdar för dylika
öfningsskolor (sådana småbrukarskolor, som afses i Riksdagens skrifvelse af den 22
maj 1907)?

Svar från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.............105.

Frågan 22, a): Anser utskottet, att kortare kurser med speciella syften (småbrukarkurser,
kontrollassistentkurser m. m.) med fördel kunna förläggas till landtbruksskolorna? Svar

från hushållningssällskapens förvaltningsutskott.............1°7-

Frågan 22, 6): Anser styrelsen, att kortare kurser med speciella syften (små brukarkurser,

kontrollassistentkurser m. m.) med fördel kunna förläggas till landtmannaskolorna? Svar

från landtmannaskolornas styrelser..................109‘

Fristående uttalanden om småbrukar undervisning en............11L

Från vissa förvaltningsutskott......................*

Bilaga 2. Den lägre landtbruksundervisningen i Danmark. Reseberättelse af
Nils Hansson, föreståndare vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
..................................

Bilaga 3. Om den lägre landtbruksundervisningen i Tyskland och Österrike.
Reseberättelse af Sven Muller, föreståndare för Kronobergs läns landtbruksskola a Stensjöholm.
................................

Bilaga 4. Om den lägre landtbruksundervisningen i Förenta staterna och
Canada. Reseberättelse af Viktor Jonson, föreståndare för »Lagmannen Tage Ludvig
Sylvans landtbruksinstitut Bollerup»......................

Bilaga 5 A—E. Statistiska uppgifter från de med statsmedel understödda
landtbruksskolorna för åren 1898—1907.

A. Antalet antagna elever.......................

B. Antalet inträdessökande.......................

C. Elevernas föregående teoretiska utbildning...............

D. Elevernas sysselsättning efter afslutad kurs..............

E. Sammanfattning...........................

196.

198.

199.

200.
202.

Sid.

Bilaga 6 A—F. Statistiska uppgifter från de med statsmedel understödda
landtmannaskolorna för åren 1902—1907.

A. Antalet inträdessökande....................... 204.

B. Antalet antagna elever....................... 205.

C och D. Elevernas föregående praktiska och teoretiska utbildning...... 206.

E. Elevernas sysselsättning efter afslutad kurs...............208.

F. Sammanfattning..........................210.

Bilaga 7. Privata landtbruhsläroverk i Sverige. Redogörelse af kommitténs
sekreterare jämlikt uppgifter från resp. skolors föreståndare...........211.

Bilaga 8. Framställning i fråga om landtbruksskolornas omorganisation;
afgifven till Kungl. Landtbruksstyrelsen af elfva landtbruksskoleföreståndare .... 218.

Bilaga 9. Förslag till formulär för ansökning om elevunderstöd .... 227.

Bilaga 10. Skrifvelse från Landtbruksundervisningskommittén till Seminariekommittén
i fråga om landtbruksundervisningens förberedande i folkskolan 231.

Bilaga 11. Förslag till formulär för afgångsbetyg från landtmannaskola 233.

Bilaga 12. Förslag till formulär för afgångsbetyg från landtbruksskola . 236.

BILAGOR

1607/o8. LandtbruJcsundervisningsIcom. bet. Bilagor.

Bilaga 1.

Sammanfattning

dels från hushållningssällskapens förvaltningsutskott dels oek
från styrelserna för de med statsmedel understödda landtmannaskolorna
inkomna svar å af kommittén dem tillställda frågor
beträffande den lägre landtbruksundervisningen.

I. Frågor rörande landtbruksskolorna.

Frågan 1 a): Anser utskottet, att lantbruksskolor med samma
hufvuduppgift som de nu befintliga fortfarande äro beliöfliga för
landets jordbruk?

(Utsänd till södra och mellersta Sveriges förvaltningsutskott. Jämför frågan 1 b)!)
JA (utan inskränkande tillägg) kar svarats af:

T) Malmöhus låns: »Då landtbruksskolornas hufvuduppgift är att utbilda unge män till praktiska,
omtänksamma och dugliga arbetsledare och biträde vid de större jordbruken och
en mångårig erfarenhet bestyrkt nyttan af dessa skolors arbete, anse vi, att landtbruksskolor
med samma hufvuduppgift som de nuvarande äro af den allra största betydelse för
landets jordbruk.»

2) Kristianstads låns: Utskottet anser dem »behöfliga för landets större och i vissa fall me delstora

jordbruk».

3) Blekinge låns: Ja, »så länge större jordbruk finnes».

4) Kronobergs läns: »Ja».

5) Södra Kalmar läns: »Ja».

6) Norra Kalmar läns: »Ja»1). *)

*) Svaren från Norra Kalmar län äro å förvaltningsutskottets vägnar afgifna af en kommitté,
bestående af Godsägare H. Tillberg och G. Boren, Kamrer P. J. Östberg, Direktör J. M. Svensson och
Sekreteraren E. Sandstedt.

7) Jönköpings läns: »Ja». (Reservationer af Godsägaren C. E. B. Spanberg1) och af Dispo nenten

C. Wennberg* 2 *).

8) Hallands läns: »Ja».

0) Göteborgs läns: Ja, i »de län, där större landtbruk talrikt förefinnas».

10) Södra Älfsborgs läns: »Ja».

11) Norra Älf sborgs läns: »Ja».

12) Skaraborgs läns: »Ja»5).

13) Östergötlands läns: Ja, i de län, »där de större jordbruken äro talrika, och till dem

måste ju räknas Östergötland».

14) Gottlands låns: Ja, »i de delar af landet, där större jordegendomar mera allmänt före komma».

15) Södermanlands läns: »Ja».

16) Uppsala läns: »Ja. Landtbruksskolor, som i främsta rummet äro afsedda för utbildan de

af arbetsbefäl för det större jordbruket, äro obetingadt nödvändiga.»

17) Västmanlands läns: »Ja».

18) Örebro läns: »Ja, obetingadt!»4).

13) Värmlands läns: »Ja, oumbärliga. Landtbruksskolornas uppgift är ju att utbilda dugliga
arbetsförmän, hvilka själfva i regel böra deltaga i det praktiska arbetet; funnes ej
landtbruksskolorna, måste gifvetvis alla dessa arbetsförmän rekryteras bland oskolade
jordbruksarbetare, hvilket säkert skulle komma att vålla mången svårighet, enär gifvetvis
landtmannaskolorna ej kunna utbilda sådana förmän.»

20) Kopparbergs läns: »Skolor för utbildande af arbetsledare vid jordbruk, i hufvudsak

inrättade efter samma grundsatser som de nuvarande, ehuru med väsentliga reformer
efter tidens fordringar, anses fortfarande behöfiiga.»

21) Gäfleborgs läns: Landtbruksskolor för utbildande af arbetsförmän torde fortfarande vara

behöfiiga »icke för landet i dess helhet, men för vissa delar af detsamma, där större
jordbruk med behof af rättare finnas». — »Förvaltningsutskottet anser emellertid, att
utbildandet af arbetsledare för jordbruk med fördel borde kunna ske på det sätt att
elev, efter att hos en erkändt skicklig privat jordbrukare hafva vunnit tillräcklig öfning

1) Herr Spånberg anför hufvudsakligen följande: »Jönköpings läns landtbrnksskola har käft till

hufvnduppgift att utbilda rättare till större gårdar, hvilket torde vara obehöflig^ enär knappast någon
af dessa elever stannat i länet eller kommit länet till godo och. endast ett fåtal gårdar inom länet
använda skolade rättare. I Jönköpings län vore i stället behöflig en skola med ettårig uteslutande
teoretisk kurs 1 nov.—15 april» samt tillfälle för eleverna att 15 april—1 nov. mot betalning arbeta
som lärlingar och inhämta behöfiiga praktiska kunskaper vid större välskötta och af staten kontrollerade
gårdar. . . .... , . „ . .. .

2) Herr Wennberg anför hufvudsakligen följande: För utbildningen af rättare, befallningsman, ladu fogdar

etc. för större jordbruk böra 2 ä 3-åriga kurser anordnas vid landtbruksinstitutem Landtbruksslfolorna
äro behöfiiga, men böra omorganiseras, så att kurserna vid dem inskränkas till blott ett år
med under hela året omväxlande teoretisk och praktisk undervisning, afsedd förnämligast för unga män
af hemmansägareklassen. Minst en sådan skola bör finnas i hvarje län, och dit kunna lämpligen förläggas
äfven kortare kurser för småbrukare, såväl män som kvinnor. Särskilda landtmannaskolor bleive
vid en dylik organisation af den lägre landtbruksundervisningen obehöfliga. <

*) Svaren från Skaraborgs län äro på förvaltningsutskottets uppdrag afgifna afl en kommitté,
bestående af Klagstorps landtbruksskolas föreståndare Direktör C. Rydberg och styrelse, förstärkt med
Direktörerna I. Kylberg och J. Södergren. , ,Ä ,

4) Svaren från Örebro län äro å förvaltningsutskottets vägnar afgifna af en kommitté, bestående
af ordföranden för landtbruksskolans styrelse Landshöfd. Th. Nordström samt ledamöterna af samma
styrelse Häradshöfd. H. Behm, Godsägaren Th. Dieden, Kammarh. R. Montgomery-Cederhielm och

Disponenten A. Andersson, äfvensom Direktör E. Björkegren, Folkhögskoleförest. D:r J. Y. Jonsson och
Godsägaren K. Kierkegaard.

i praktiskt arbete och ordnad arbetsledning, finge genomgå en teoretisk undervisningskurs
vid för sådant ändamål anordnad skola.»

Anm. Med hänsyn till frågan 2 (om landtbruksskolornas antal) kan intet af ofvanstående
svar (ej ens 9, 13, 14 eller 20) anses ha inskränkande tillägg utom möjligen svaret
21 i hvad skolornas organisation rörer.

Frågan 1, b) i Anser utskottet landtbruksskolor med den organisation,
de för närvarande inom Norrland hafva, behöfliga för
jordbruket därstädes?

(Utsänd till de 4 nordligaste länens, förvaltningsutskott.)

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Jämtlands låns: »Ja, där större jordbruk fordra tillgång på särskildt utbildade arbets ledare

eller arbetsförmän, men då dylika jordbruk förefinnas inom Norrland i jämförelsevis
ringa antal, anser utskottet, att skolornas antal kan i förhållande därtill inskränkas.
»

2) Västernorrlands låns: »Ja».

3) Västerbottens: »Ja».

B) JA med inskränkande tillägg har svarats af:

Norrbottens läns: Den förändrade organisationen af landtbruksskolorna i Norrland, hvarigenom
kursen blef ettårig i st. f. tvåårig, bär visat sig gagnelig därigenom, att ett
större antal lärlingar än förut begagnat sig af undervisningen. Men då länet har
»nästan intet» behof af rättare och därmed jämnställda personer, behöfves icke någon
landtbruksskola för utbildande af dylika. — Aminne skola har gett nöjaktig teoretisk
och praktisk undervisning och satt lärlingarna i tillfälle att bättre sköta jordbruk än
andra »under i öfrigt liknande förhållanden», men denna undervisning har ställt sig
mycket dyrbar och med räntor å fastighetens värde uppåt till »1000 kr. och därutöfver»
för hvarje lärling. Kostnaderna pr lärling kunna ej nedbringas genom antalets ökande,
om den praktiska öfningen skall bli god. — De till skolan anslagna medlen behöfde
väl användas till annan landtbruksundervisning för det stora antal nya jordbrukare,
som behöfva »ökadt vetande och vidgad skicklighet för att kunna tidsenligt och på
fördelaktigt sätt sköta jorden».

Frågan 2 i Anser utskottet, att landtbruksskolor med samma
hufvuduppgift som de nu befintliga äro erforderliga till sitt nuvarande
antal?

(Utsänd endast till södra och mellersta Sveriges förvaltningsutskott.)

A) NEJ har svarats af:

1) Malmöhus låns: »Utskottet anser därför, att ett mindre antal landtbruksskolor, förlagda

inom vissa hufvudorter af landet, skulle blifva till vida större gagn än hvad som är
fallet med det nu öfverallt för stora antalet.»1)

2) Kristianstads läns: »Antalet landtbruksskolor kan utan någon som helst fara afsevärdt

minskas, då mindre än halfva antalet nu befintliga är mer än tillräckligt att fylla det
behof af arbetsförmän, som förefinnes.»

3) Blekinge läns: »Nej».

4) Kronobergs låns: »Nej»* 2).

5) Göteborgs låns: »Nej! I län, där den odlade jorden är till största delen uppdelad i

mindre brukningsdelar, torde de kunna indragas.»

6) Skaraborgs låns: »Nej. Då dels tilloppet af inträdessökande af lämplig kvalitet under

de senare åren uppenbarligen visat tendens att aftaga och dels behofvet af arbetsförmän
på grund af jordens delning i mindre gårdar år för år blifvit mindre, anse kommitterade8),
att skolornas antal utan olägenhet kan inskränkas. Antagligt är, väl, att
om skolorna blefve färre, skulle ökadt tillfälle till gallring bland de inträdessökande
yppa sig och skolorna på så sätt komma att besättas med lärjungar, som ägde större
förutsättningar att låta utdana sig till goda arbetsförmän. Äfvenså skulle då lättare
kunna åstadkommas en ökning i anslagen till skolorna, hvarigenom dessa skulle kunna
sättas i tillfälle att vidtaga förändringar i sitt arbetssätt, som skulle kunna göra deras
.verksamhet än mera gagnande för landets jordbruk.»

7) Östergötlands läns: »De äro fortfarande behöfliga. äfven om antalet bör inskränkas»,

näml. till de län, »där de större jordbruken äro talrika».

8) Gottlands låns: »Enär tidsförhållandena synas göra det oundvikligt att småningom upp dela

större jordegendomar i mindre, torde äfven det nuvarande antalet af här ifrågavarande
undervisningsanstalter, särskildt afsedda för det större jordbruket, böra undergå
en betydlig minskning.»

9) Södermanlands låns: »Nej, särskildt därför att kostnaderna för så stort antal skolor

skulle, efter nödig omorganisation af deras verksamhet, ställa sig alltför höga i förhållande
till det begränsade mål, som med dem uppnås: utbildning af arbetsförmän
.. vid det större jordbruket.»

10) Örebro låns: »Flertalet inom kommittén3) enade sig om den åsikten, att det borde bestämmas,
att en landtbruksskola borde vara gemensam för två eller flera län, eller att
åtminstone två län skulle kunna träffa öfverenskommelse om gemensam landtbruksskola.»4 *)

*) Detta uttalande motiveras genom en historisk återblick af följande lydelse: »När landtbruksskolorna
först inrättades, var därmed tanke på att hvarje län skulle få sitt behof af arbetsledare fylldt
med unga män, hämtade inom länets egna gränser. Man ansåg, att dessa män bäst kände till de lokala
förhållanden, under hvilka jordbruket i dessa trakter arbetade, och tänkte att bäst vore att få arbetsledare
uppvuxna inom desamma. Men allt efter hand som jordbruket gick framåt, blefvo såväl dessa
gränser som den syn på tingen i öfrigt, man erhöll i hvad som jordbruket rörde, i mången trakt både
för trånga och föråldrade. Ju mer man ser, ju mer lär man, insågs snart, och i och med detsamma brötos
gränserna till icke anad framgång för vårt jordbruk. Att därför nu fortfarande hålla fast vid
samma stora antal landtbruksskolor torde vara olämpligt. De blifva med sitt i allmänhet jämförelsevis
ringa antal lärjungar alldeles för dyra, och mången af dem torde knappast till fullo fylla sin uppgift, på
grund af sitt läge i mindre lämpliga trakter, där till och med binäringarna göras till hufvudnäring,
allt till förfång för landtbruksskolan såsom sådan.»

2) Beslutet fattades med 6 röster mot 3, som önskade, att svaret skulle lyda: »Om förhöjdt anslag
till landtbruksskolorna kan erhållas och på grund däraf bättre aflöningsförmåner för anskaffande af
goda lärarekrafter kunna erbjudas, anser Förvaltningsutskottet det nuvarande antalet landtbruksskolor
böra bibehållas.»

s) Se not vid frågan 1.

4) Om de olika meningarna inom kommittén meddelas bl. a.: Å ena sidan framhölls, »att det vore

lämpligare och bättre, om två eller flera län hade gemensam landtbruksskola. Antalet elever blefve då

It) Kopparberg» läns: »Antalet af dessa skolor kan ganska afsevärdt minskas.»

12) Gäfleborgs låns: »Nej, de äro för många. Några få, med hänsyn till lärarekrafter,
undervisningsmateriel och redskap bättre utrustade skolor, som kunde mottaga ett
vida större antal elever än de nuvarande, anser förvaltningsutskottet vida att föredraga.
»

B NEJ med väsentligt förbehåll har svarats af:

1) Uppsala läns: »Antalet kan måhända inskränkas något, men minst samma lärjungeantal
som hittills hör kunna antagas.»

C) JA med väsentligt förbehåll har svarats af:

1) Norra Ålfsborgs låns: »Skolornas nuvarande antal anses fortfarande behöfligt under
den förutsättning, att de undergå en sådan omorganisation, att de bättre än hittills
motsvara sitt ändamål och på samma gång göra lärlingsplatserna vid desamma mera
eftersökta och begärliga, än hvad nu är förhållandet.»

D) JA har svarats af:

1) Norra Kalmar läns: »Ja».

2) Jönköpings läns-. »Utskottet anser det nuvarande antalet ungefärligen erforderligt.»51)

3) Värmlands läns: »Antalet skolor är ej för stort, enär behofvet af skolade arbetsförmän

ingalunda minskas, utan snarare ökas.»

E) Intet direkt svar (eller svar, som blott gäller eget län, se frågan 3!) har

afgifvits af:

1) Södra Kalmar läns;

2) Hallands läns;

3) Södra Ålfsborgs läns;

4) Stockholms läns; och

5) Västmanlands läns.

Sammanfattning. Mot 12 bestämda och 1 villkorligt nej svara alltså 1 villkorligt och
3 bestämda ja. * 2

säkerligen vida större vid hvarje skola, och undervisningen skulle alltså kunna bättre ordnas. Omväxlande
kunde då hälften af eleverna sysselsättas med teoretisk undervisning, medan den andra hälften
arbetade å skolegendomen och finge praktisk utbildning. Bättre lärarekrafter kunde erhållas, enär högre
aflöning kunde erbjudas utan att summan af anslagen behöfde höjas.» Å andra sidan framhölls att,
enär elevernas fåtalighet, såsom beroende på att rättare nu ej aflönades mycket högre än vanliga arbetare,
vore ett öfvergående förhållande, och enär i allt fall den teoretiska undervisningen kunde ordnas på
nyss antydt sätt, det vore lämpligare att ha en landtbruksskola i hvarje län och slippa från den eljest
oundvikligen striden om i hvilket län skolan borde ligga. »I båda fallen ansågs, att för vinnande af
flera elever dessa borde erhålla understöd under skoltiden, allrahelst mycket ofta denna tid sammanfölle
med tiden närmast efter värnpliktsöfningarnas fullgörande, då elevernas till äfventyrs förut gjorda besparingar
blifvit använda.»

2) Bruksägaren Spånberg yrkade i afgifven reservation följande svar på frågan: »Nej, ty för
framtiden torde det vara nog, att förmän eller rättare utbildas vid de högre skolorna å Alnarp och TJ1-tnna». — Disponenten Wennberg hänvisade till sin reservation vid frågan 1: enligt densamma borde »utbildningen
af rättare, befallningsman, ladufogdar etc. för större jordbruk öfverflyttas till landtbruksinstituten»
och de nuvarande landtbruksskolorna ombildas till ettåriga kurser, minst en i hvarje län,
hvilka skulle kunna göra särskilda landtmannaskolor obehöfliga.

Frågcitl 3: Anser utskottet ömkligt, att en dylik skola (landtbruksskola
med samma uppgift som de nu befintliga) är förlagd
inom hushållningssällskapets område?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten, men har olika innebörd för de 4 nordligaste
länen, hvarför ock svaren från dessa sammanförts i en särskild grupp.)

I. Svar från södra och mellersta Sverige.

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus låns: »Utskottet vill på det lifligaste framhålla önskvärdheten» däraf: länets

framstående plats »i vårt svenska jordbruks utvecklingshistoria torde vara tillräckligt
skäl därför».

2) Kronobergs läns: »Ja».

3) Södra Kalmar läns: Ja. »En landtbruksskola i hvartdera af länets hushållningssäll skaps

områden är behöflig med hänsyn till länets långsträckta område och däraf föranledda
väsentligt olikartade jordbruksförhållanden.»

4) Norra Kalmar läns: »Ja».

5) Jönköpings läns: »Synnerligen önskvärdt, enär jordbruksförhållandena i länet i manga

fall skilja sig från dem i andra län.» x)

6) Hallands låns: Ja, ty antalet lärlingar har städse varit mycket stort.

7) Södra Älfsborgs läns: »Ja! då efterfrågan på elever som genomgått skolan är större

än antalet utexaminerade.»

8) Norra Älfsborgs låns: »Ja».

9) Skaraborgs läns: »Ja».

10) Östergötlands läns: Ja, enär länet hör till dem, där större jordbruk äro talrika.

11) Södermanlands läns: »Ja, enär större jordbruk synnerligen allmänt förekomma i

detta län.»

12) Uppsala läns: »Ja».

13) Västmanlands låns: »Ja».

14) Örebro läns: »Ja! enär länet är ett i hög grad jordbrukande län, där äfven något annat

läns elever lämpligen kunde vinna sin utbildning.»

15) Värmlands läns: Det vore synnerligen olämpligt att indraga den inom sällskapets om råde

förlagda landtbruksskolan. Denna räddar alltid en del krafter åt jordbruket
genom utvägen för unge män att utan egentlig kostnad få teoretiska kunskaper och
bättre social ställning. De allra flesta utgångna ha ock fått platser inom länet.

x) »Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att skolan inom länet till och med omfattats
med sådant intresse, att enskilda personer donerat medel till stipendier åt elever vid densamma.» —
Reservationer under hänvisning till frågan 1: a) af hr Spånberg, som anser blott en skola med uteslutande
teoretisk ettårskurs behöflig i länet; b) af hr Wennberg, som önskar minst en ettårig teoretisk-praktisk
landtbruksskola för hemmansägareklassen.

B) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Kristianstads läns: »Länet saknar landtbruksskola och behof af en dylik skola förefinnes

icke.» (För Bollerups landtbruksinstitut inom länet är plan ännu icke uppgjord.)

2) Blekinge låns: »Nej».

3) Göteborgs läns: »Nej! inom Göteborgs och Bohus län äro de större jordbruken få.»

4) Gottlands läns: »På Gottland, där små eller medelstora jordbruk nästan utan undantag

förekomma, har landtbruksskolan redan för 20 år sedan blifvit ersatt af en landtmannaskola.
Ingen önskan om återgång till landtbruksskolan har under tiden för''
nummits.»

5) Gäjleborgs läns: »Nej, åtminstone icke en på det nuvarande sättet organiserad, allden stund

inom länet finnes ett fåtal större jordbrukare, som hafva behof af särskild arbetsledare.
»

.C) NEJ med inskränkande tillägg har svarats af:

Kopparbergs läns: »En sådan skola är mindre af beliofvet inom Kopparbergs län, men
om det anses önskligt att en dylik bör finnas för de norrländska länen, synes med
hänsyn till förekomsten af därför passande egendom lämpligt, att länet får behålla
sin landtbruksskola.»

II. Svar från de 4 nordligaste länen.

A) JA har svarats af:

T) Västernorrlands läns och

2) Västerbottens läns.

B) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Jämtlands läns: »Nej, emedan inom sällskapets område förekomma endast undantagsvis

andra än mindre jordbruk.»

2) Norrbottens läns (som hänvisat till sitt svar å frågan 1, där skälen angifvas): »Nuvarande

landtbruksskola är icke behöflig för Norrbotten.»

Frågan 4.* Anser utskottet den 2-åriga kursen vid landtbrulcsskolorna
fortfarande behöflig för utbildande af arbetsförmän?

(Utsänd till södra och mellersta Sveriges förvaltningsutskott.)

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus läns: Tiden måste göras »så lång, att lärjungen hinner vänja sig vid, ordna

och tillse gången af den mångfald af olika arbeten, som vid ett större jordbruk under
olika tider förekomma». Att förminska kursen vore högst olyckligt. Två år äro den
kortaste tid som bör stadgas, »så att lärjungen icke utkommer alltför oerfaren, när det
sedan gäller för honom att på egen hand ordna, leda och öfva tillsyn öfver en större
arbetsstyrka».

2) Blekinge läns: »Ja! där icke särskilda omständigheter förefinnas, som kunna medgifva

undantag.»

1607/o8. Landtbruhsundervisningshom. bet. Bilagor.

3) Kronobergs läns: »Ja».

4) Södra Kalmar läns: »Ja».

5) Norra Kalmar läns: »Ja».

6) Jönköpings läns: »Ja».x)

7) Hallands läns: »För en god praktisk utbildning kan en tvåårig kurs icke anses för

lång, utan snarare för kort.»

8) Göteborgs läns: »Ja! för arbetsledare erforderliga teoretiska insikter och praktiska

färdigheter torde ej kunna förvärfvas på kortare tid.»

9) Södra Ålfsborgs läns: »Ja».

10) Norra Ålfsborgs läns: »Ja».

11) Skaraborgs läns: »Ja».

12) Östergötlands läns: »Ja».

13) Gottlands läns: »För att det med landtbruksskolan afsedda syftet må kunna vinnas,

är en tvåårig kurs oundgängligen nödvändig.» (Länet har emellertid ingen landtbruksskola
sedan 20 år.)

14) Södermanlands läns: Ja. (Motiveras med lärlingarnes klena förkunskaper, oöfvade

tankeverksamhet och svaga minne för abstrakta ting: först andra vintern pläga de
göra goda teoretiska framsteg, och andra sommaren behöfs »för att hinna bibringa
dem den för arbetsledare oundgängliga skickligheten i de praktiska arbetenas utförande
samt för förvärfvande af någon förmåga att beräkna och leda andras arbete».)

15) Uppsala läns: »Ja, enär den praktiska utbildningen är af lika stor vikt som den

teoretiska, bör kursen vara tvåårig.»

16) Västmanlands läns: »Ja».

17) Örebro läns: »Ja, obetingadt!»

18) Värmlands läns: »Obetingadt måste den tvååriga kursen anses erforderlig, då det gäller

att utbilda arbetsförmän. När lärlingarne komma ut från skolan till sina platser,
känna de sig naturligt nog ganska osäkra gentemot gamla erfarna jordbruksarbetare,
hvilken svårighet vid en ettårig kurs än mer skulle framträda. Erfarenheten har
också visat, att det i regel är stor skillnad på vakenhet och duglighet mellan första
och andra årskursens lärlingar.»

19) Kopparbergs läns: »För utbildning af rättare eller förmän anses 2-årig kurs i all mänhet

nödvändig.»

20) Gäfleborgs läns: Tvåårig kurs är nog det minsta som erfordras för den blifvande

arbetsledaren, huru än kursen anordnas.

B) JA med inskränkande tillägg har svarats af:

Kristianstads läns: Den tvååriga kursen torde fortfarande vara behöflig, såvida ej

eleven genom arbete såsom lärling vid större välskött gård förvärfvat praktik, som
då kan fullt uppväga första året vid landtbruksskolan. Med tillägg af ettårig kurs
vid landtbruksskola blefve då utbildningen mera mångsidig.

J) Reservationer a) af hrr ordf. Grefve J. Hamilton och G. Lindman: »Ettårig kurs är till räcklig

för utbildande af arbetsförmän, därest för inträde fordras ej mindre goda kunskaper i läsning,
skrifning och räkning, än äfven nöjaktig färdighet i alla vid ett jordbruk förekommande arbeten; b)
af hr Spånberg, som anser 1-årig kurs vara nog, dock med rättighet för elev att besöka skolan 2 år;
och c) af hr Wennberg, som hänvisar till sitt förslag vid frågan 1 om ett-åriga teoretisk-praktiska
landtbruksskolor.

Fragan 3: Kan den vid landtbruksskolorna meddelade teoretiska

undervisningen med dess nuvarande omfattning och såsom den
nu i allmänhet meddelas med lektioner morgon och afton anses
tillfredsställande, eller hvilka förändringar kunna anses önskvärda? (Utsänd

till alla förvaltningsutskotten, men bär olika innebörd för de 4 nordligaste
länen, hvarför ock svaren från dessa sammanförts i en särskild grupp.)

I. Svar från södra och mellersta Sverige.

Svaren å denna fråga äro mycket olika till sin affattning, mindre till sin
tendens. Odelad belåtenhet uttalas af ingen. För vinnande af en öfversikt har
frågan uppdelats sålunda:

A) om den teoretiska undervisningens omfattning;

B) om undervisningstiden, särskildt morgon- och aftonlektioner;

C) öfriga önskemål.

A) Om den teoretiska undervisningens omfattning uttala sig följande förvaltningsutskott
:

1) Blekinge låns önskar utvidgning »i enlighet med landtbruksskoleföreståndarnes förslag».

2) Kronobergs läns säger: »Om de nuvarande fordringarna i den teoretiska kursen skola

fortfarande vara gällande, anser förvaltningsutskottet den till samma kurs anslagna
tiden ej vara fullt tillräcklig.»

3) Södra Kalmar läns »anser, att den teoretiska undervisningen, sådan densamma nu är

anordnad, är mindre tillfredsställande» och instämmer i C. Rydbergs m. fl. landtbruksskoleföreståndares
förslag till omorganisation.

4) Skaraborgs låns: De hittills meddelade teoretiska kurserna anses »i hufvudsak tillräck ligt

omfattande», men borde meddelas mera i ett sammanhang (se vidare B 11), om
tiden!).

5) Östergötlands läns: Nuvarande teoretiska utbildning anses »vara af tillräcklig omfatt ning»

(se vidare B 12), om tiden!).

6) Södermanlands läns: »Tiden för den teoretiska undervisningen inkräktas för mycket af

de för gårdens skötsel nödvändiga, men i flera fall icke för elevernas utbildning erforderliga
praktiska arbetena.» Lämnades dessa arbeten åt särskild personal, »kunde
eleverna med mera kraft och intresse ägna sig i början åt elementära kunskapers och
färdigheters förvärfvande och därefter tidigare öfvergå till de egentliga fackämnena.
Dessas studium kunde då utvidgas i teoretisk-praktisk riktning genom rikligare åskådningsmateriel,
förevisningsfält, lokala fältförsök, demonstrering och skötsel af nya
maskiner och redskap, äfvensom genom öfning i arbetsledning» m. m.

7) Uppsala läns: »Den teoretiska undervisningen bör äga ungefär samma omfattning som

hittills» (men koncentreras till 2:a vinterhalfåret).

8) Örebro läns: »Den vid skolorna meddelade teoretiska undervisningen kan ej anses tillfredsställande
ordnad.» (Se vidare B 16), om tiden!).

,9) Värmlands läns: »Vid länets landtbruksskola har sedan många år tillbaka under vinterhalfåret
1 dag hvarje vecka för båda årskurserna uteslutande användts till teoretisk
undervisning, hufvudsakligast räkning och bokföring. Nästkommande läsår är meningen
att ytterligare inskränka morgon- och aftonlektionerna samt att utom de först
nämnda lektionsdagarna använda en hel månad på nyåret uteslutande till teoretisk
undervisning för äldre kursen»; då »torde behofvet häraf till fullo blifva tillgodosedt».
(Mera teori skulle kanske komma de utgående att betrakta sig mera som inspektörer
än som arbetsledare, och landtbruksskolans ändamål blefve då förvridet.)

10) Gåfleborgs läns: »Den teoretiska undervisningens omfattning, så som den blifvit bestämd
genom K. M:ts reglemente den 9 juni 1893, torde väl i hufvudsak kunna anses
tillfredsställande.» (Se vidare B 19) och C) här nedan.)

Indirekt ha äfven Blekinge, Gottlands och Västmanlands uttalat sig genom att instämma
i C. Rydbergs och 10 andra landtbruksskoleföreståndares inlaga till Landtbruksstyrelsen.

B) Om undervisningstiden, särskildt morgon- och aftonlektioner, uttala sig
följande förvaltningsutskott:

T) Malmöhus låns: »Undervisning morgon och afton är förkastlig.» Vid länets skola och
vid Alnarp ägnas första året nästan uteslutande åt praktiskt arbete, afbrutet af blott
1 eftermiddagstimme i elementära ämnen dagligen under vinterhalfåret, men andra
vintern ägnas uteslutande åt teoretisk undervisning och andra sommaren åt jordbruksarbete.
Detta har visat sig synnerligen tillfredsställande och borde vinna efterföljd.

2) Kristianstads låns: Blott i sådana ämnen som skrifning och räkning må undervisning

meddelas på aftontimmar; morgontimmar äro ej heller lämpliga. »Landtbruksskolorna
böra åläggas att meddela den egentliga undervisningen under vinterhalfåret och, om
kursen är tvåårig, under det andra året.»

3) Blekinge låns: »En förändring i enlighet med landtbruksskoleföreståndarnes förslag an ses

önskvärd.»

4) Södra Kalmar läns instämmer i samma förslag, genom hvars antagande undervisningen

»bör blifva fullt nöjaktig».

5) Norra Kalmar läns: »Kvällslektionerna böra delvis för själfstudiers idkande inskränkas

samt ersättas med flera fridagar, som användas för den teoretiska undervisningen.»

6) Jönköpings läns: »Den teoretiska undervisningen, sådan den nu i allmänhet meddelas

med lektioner morgon och afton, är icke tillfredsställande, utan bör undervisningen
förläggas hufvudsakligen till vintermånaderna och särskild tid, exempelvis fem månader,
därför anslås.»1)

7) Hallands läns: Undervisning »allenast under mornar och aftnar anses otillräcklig».

Därför har sedan 1895 vid länets skola »å vintern meddelats undervisning till största
delen under hela dagarne». * i

*) Reservanten Spånberg formulerar svaret på frågan så: >Nej, den teoretiska undervisningen bör

i hufvudsak förläggas till vintermånaderna och den praktiska till sommarmånaderna.» — Reservanten
Wennberg skrifver: »Särskild lämplig tid bör anslås för meddelandet af den teoretiska undervisningen

och förläggas hufvudsakligen till vintermånaderna. Ett bestämdt antal dagsverken, t. ex. 125, bör härtill
anslås, och bör sedan skolstyrelsen efter förslag af föreståndaren äga bestämma, när dessa lämpligast
böra tagas och examen hållas.»

8) Göteborgs låns: »Undervisningen i teoretiska ämnen bör äga mm under viss tid af

året och denna tid uteslutande ägnas däråt.»

9) Södra Älfsborgs låns: Första året torde det vara nog med nuvarande undervisningstid,

men andra året bör den teoretiska undervisningen »under månaderna 1 december till
15 mars utsträckas till två hela dagar i hvarje vecka».

10) Norra Älfsborgs läns: Morgon- och aftonlektioner anses olämpliga utom i räkning och

skrifning första vintern. »Den teoretiska undervisningen bör meddelas under andra
årets vinter under en sammanhängande tid af minst fyra månader.»

11) Skaraborgs läns: Den teoretiska undervisningen skulle bli »mera effektiv genom att åt

densamma finge ägnas något längre tid mera i ett sammanhang». — »Sista vinterhalfåret
vid skolan borde i hufvudsak ägnas åt teoretisk undervisning.»

12) Östergötlands läns: »Tiden för undervisningen torde lämpligen kunna till sin hufvud sakligasto

del förläggas till sista årets vinterhalfår med examen på våren.»

13) Gottlands läns: »Den nuvarande anordningen med lektioner morgon och afton är ej än damålsenlig»,

utan bör ändras enligt Rydbergs m. fl. förslag.

14) Uppsala läns: »Den teoretiska undervisningen — — bör kunna göras mera frukt bringande

genom att hufvudsakligen koncentreras till andra vinterhalfåret.»

15) Västmanlands läns instämmer i Rydbergs m. flis förslag »i det väsentligaste».

16) Örebro läns: »Eleverna äro nu under kvällslektionerna trötta efter dagens arbete ute

och till följd däraf mindre mottagliga för undervisningen. De sakna jämväl tid till
själfstudium, om de tillika skola få erforderlig hvila för att kunna med fördel deltaga
i morgonens lektioner och dagens praktiska arbete.» (Vid en större skola, gemensam
för två eller flera län, kunde omväxlande ena hälften af eleverna undervisas teoretiskt
medan andra hälften arbetade på egendomen och finge praktisk utbildning, såsom vid
frågan 2 föreslagits.)

17) Värmlands läns: »Det måste medgifvas, att en undervisning, uteslutande förlagd till

morgon- och afton-lektioner, är olämplig och äfven otidsenlig.» (Se för öfrigt A, 9)
här ofvan!)

18) Kopparbergs läns: »De tidiga morgonlektionerna äfvensom lektionerna under kvällarne,

omedelbart efter hemkomsten från arbetet, böra afskaffas. Huru lektionerna sedan
på ett fullt ändamålsenligt sätt skola förläggas, är ej så lätt att afgöra. Sommarhalfåret
bör emellertid så godt som uteslutande vara för det praktiska; under vintern
däremot, från 15 nov. till 15 april, kunde vara lämpligt, att hvardera kursen växelvis
hade läsning 4 å 5 timmar halfva dagen och andra hälften af dagen arbetade ute.
Hvad af tiden för de turfria dessutom blefve öfver af mornar och aftnar finge användas
för själfstudium. Utom denna lektionstid bör anslås särskilda dagar för öfningar
i fältmätning, afvägning, ritning, växt- och frökännedom in. m.»

19) Gåfleborgs läns: Att meddela den teoretiska undervisningen morgon och afton är »för kastligt

på grund af elevernas oförmåga att på dessa tider med tillräcklig vakenhet
och spänstighet kunna följa med lektionerna. Denna undervisning bör vid skola med
2-årig kurs till väsentlig del förläggas till andra årets vinter och sommar och meddelas
under minst 150 från kroppsarbete fria dagar med lektioner 6 å 8 timmar
dagligen, dock ej uteslutande på lärosalarne.»

C) Öfriga önskemål ha uttalats egentligen endast af

Gåfleborgs låns: Af största betydelse är att undervisningen uppehälles af fullt kvali ficerade

lärare. Föreståndaren bör alltid vara »en såsom särdeles skicklig, praktisk
jordbrukare erkänd agronom och undervisa ett i af hufvudämnena jordbrukslära eller

husdjurslära eller ock i båda». Andre läraren bör likaledes vara en vid landtbruksinstitut
särskilt för lärarekallet utbildad agronom, som icke saknar erfarenhet om
praktiskt jordbruk; han bör kunna få ägna sig blott åt undervisningen och ej^ vara
föreståndarens skrif biträde eller hjälpare vid egendomens skötsel samt bör ha så hög
lön, att platsen ej blir blott tillfällig öfvergångsplats, ty så länge icke skolorna kunna
»kvarhålla verkligt skickliga män, kan undervisningen aldrig blifva varaktigt tillfredsställande».

II. Svar från de 4 nordligaste länen.

1) Jämtlands läns: »I saknad af erfarenhet härutinnan anser utskottet sig icke kunna

med afseende på denna fråga afgifva något bestämdt yttrande.»

2) Våsternorrlands lån har dels som svar på frågan skrifvit:

»Ja; men den bör kompletteras med förevisningsfält, eventuellt fältförsök, där verkan
af olika gödslingar, gödslingssätt, brukningssätt m. m. på ett i ögonen fallande sätt
demonstreras och de vid den teoretiska undervisningen meddelade uppgifterna tydligt
bekräftas»;

dels i särskildt protokollsutdrag framhållit bl. a., att i Västernorrlands län, där
blott några få större jordbruk finnas, skolans ändamål ej längre är »utbildande af
dugliga förmän för det större jordbruket»: sedan kursen blef ettårig, ha blott 8 af
48 utexaminerade lärlingar antagit rättareplatser; att omorganisationen 1901 synes
lyckligt funnen, enär, sedan undervisningen i de »yttre» göromålen minskats, antalet
inträdessökande nu årligen är stort.

3) Västerbottens läns: »Anses tillfredsställande».

é) Norrbottens läns: Ingen väsentlig erinran torde kunna göras mot omfattningen af den
teoretiska undervisning, som reglementsenligt skall meddelas; äfven tiden synes kunna
vara tillräcklig, om den rätt utnyttjas af lärlingarne. Men enär dessas underbyggnad
ofta är bristfällig, enär många af dem söka inträde i skolan af ekonomiska skäl, och
enär lärarne måste tänka på landtbrukets ekonomiska utbyte, blir den teoretiska
undervisningen lätt i någon mån underskattad och förbisedd. Pa lärarnes förmåga
och intresse är resultatet i allra högsta grad beroende, men då andrelärarne aflönas
af föreståndaren, kunna icke alltid de bästa lärarekrafterna erhållas eller bibehållas

Frågan G: Anser utskottet lärlingarnas praktiska utbildning tillfredsställande?
Eller hvilka förändringar härutinnan anses önskvärda
?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten, men har något olika innebörd för de 4 nordligaste
länen, hvarför ock svaren från dessa sammanförts i eu särskild grupp.)

I. Svar från södra och mellersta Sverige.

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus läns: Inga förändringar anses vara af behofvet påkallade.

2) Blekinge läns: »Ja! den kan vara tillfredsställande med de anordningar, som nu finnas.»

3) Kronobergs läns: »Ja; dock är ömkligt, att lärlingarna för utbildning till dugliga arbets ledare

i allmänhet beredas tillfälle till ytterligare praktisk verksamhet.»1)

4) Norra Kalmar läns: »Ja».

5) Hallands läns: »Den praktiska undervisningen vid landtbruksskolan är fullt tillfreds ställande.

6) Södra Alf sborgs läns: »Ja».

7) Västmanlands läns: »Ja. Utskottet anser sig icke hafva anledning att föreslå några

förändringar.»

8) Örebro läns: »Ja».

3) Värmlands läns: »När, såsom nu är fallet, lärlingarne få tillfälle att deltaga i nötkreatursskötsel
och alla inom jordbruket förekommande arbeten och vid skolegendomen
hållas alla de redskap och maskiner, som för bedrifvandet af ett rationellt jordbruk erfordras,
, synes oss lärlingarnes praktiska utbildning fullt tillgodosedd.» (»I alla händelser
anser utskottet, att det vore olyckligt, om skolorna skulle under någon del af
året förläggas till platser, hvarest icke samtidigt med den teoretiska undervisningen
åt eleverna kunde meddelas praktisk utbildning.»)

B) JA med inskränkande tillägg har svarats af:

1) Kristianstads läns: Vid många af våra landtbruksskolor är den tillräcklig, vid andra

mindre tillfredsställande; detta beror i hög grad på jordbrukets skötsel. Därför
skulle i många fall ett års lärlingsplats å större välskött jordbruk jämte ett års landtbruksskolekurs
vara bra. Särskildt borde läras »användandet af våra moderna landtbruksmaskiner».

2) Jönköpings läns: »Lärlingarnes praktiska utbildning är i hufvudsak tillfredsställande.

Det är dock önskvärdt, att vid skolorna allmännare än nu skett anordnas försök med
olika gödsling och utfodring samt att förevisningsfält utläggas.»

3) Göteborgs låns: »Ja! i vissa ämnen såsom jordens mekaniska bearbetning, skördens

bergning och behandling m. m., men ej då det rör sig om dräneringsarbeten, kreaturens
skötsel och planmässiga utfodring m. m.»

4) Norra Älfsborgs läns: »Lärlingarnas utbildning till jordbruksarbetare kan anses till fredsställande,

men vid deras utbildning till arbetsförmän bör större vikt än hittills
läggas på utvecklandet af deras ledare- och organisationsförmåga», äfvensom på öfning
i landtbruksmaskiners skötsel och användning.

5) Skaraborgs läns: »I det stora hela: ja. Dock torde i vissa fall mera direkt instruk tionsundervisning

vara behöflig», hvarjämte genom ökade anslag borde beredas tillfälle
för skolorna »att väl följa med beträffande de moderna maskinella hjälpmedlens
utveckling och användning i jordbruket».

6) Östergötlands läns: »En grundligare utbildning i nötkreatursskötsel är önskvärd.»

C) Indirekta svar ha afgifvits af:

1) Södra Kalmar läns, som »till fullo gillar och instämmer i» Rydbergs m. fl. landbruks skoleföreståndares

förslag.

2) Södermanlands låns: »Det bör ställas så, att eleverna icke kunna få intrycket af att

deras arbetskraft användes uteslutande till förmån för gården.» De böra öfvas äfven

1) At svaret synes ej, om detta tillfälle bör beredas vid skolan eller efteråt; något inskränkande
förbehåll rörande skolans organisation torde därför ej ligga däri, lika litet som i A 2) från Blekinge.

i sådana arbeten, som måhända ej förekomma på skolans gård, men väl annorstädes,
t. ex. å ena sidan handsådd, handslåtter, å andra skötsel af fotogenmotorer, själfbindare
och andra maskiner, som synas vinna utbredning.

3) Uppsala läns: I ännu högre grad än hittills bör »tillses, att samtliga lärjungar verk ligen

i tillräcklig grad deltaga i alla instruktiva arbeten».

4) Kopparbergs läns: »Med afseende på de praktiska öfningarna bör strängt hållas på att,

såvidt möjligt är, hvarje elev kommer att få deltaga uti alla vid egendomen förekommande
arbeten, som anses kunna vara mera instruktiva, och att sålunda icke^vissa
maktpåliggande arbeten endast öfverlämnas till ett fåtal, som däruti äga föregående
färdighet. ■— Lärling bör vara skyldig föra dagbok rörande arbetena å egendomen,
och synes lämpligt, att dessa dagboksanteckningar för hvarje vecka af lärare genomgås,
hvarvid anmärkningar göras och förklaringar lämnas, kommande sålunda ett
meningsutbyte rörande de vidtagna åtgärderna, arbetsfördelningen m. m. till stånd,
som kan blifva till mycken nytta.»

5) Gåfleborgs läns: God blir utbildningen vid skola, där jordbruket skötes mönstergillt,

hvilket därför bör kontrolleras genom inspektion å lämplig tid. Den för praktisk utbildning
afsedda tiden måste verkligen användas på jordbruksgörom&l, éj på annat,
som möjligen kan vara inbringande, men därför bör ock »föreståndaren göras oberoende
af egendomens ekonomi».

D) Obesvärad bär frågan lämnats af
Gottlands läns: »Erfarenhet härom saknas inom länet.»

• II. Svar från de 4 nordligaste länen.

1) Jämtlands läns: Då det fordras rätt mycken praktisk vana och förfarenhet för att bli

en duglig arbetsledare vid jordbruk, anser utskottet den nu för praktiska öfningar
anslagna tiden, 15 maj—30 sept., vara nog så kort, men återgång till^ 2-årig kurs
torde icke vara att förutse eller tillråda, på grund af svårigheten att få fullt antal
lärlingar. För utbildning af välbehöfiiga s. k. vandringsrättare borde dock vid någon
skola i Norrland anordnas 2-årig kurs med ekonomiskt understöd åt eleverna.

2) Våsternorrlands läns: »Med hänsyn till den korta tid, hvarunder de praktiska öfning arna

kunna bedrifvas, torde lärlingarnes praktiska utbildning få anses tillfredsställande»
— detta dock »beroende på vederbörande lärares skicklighet och förmåga att
på rätt sätt ordna arbetet och undervisningen».

3) Västerbottens läns: »Anses tillfredsställande».

4) Norrbottens läns: Inträdesfordran borde omfatta »alla de arbeten, som förekomma inom

jordbruket» och ej blott »att hafva minst ett år varit sysselsatt med landtmannaarbeten».
Ekonomiska hänsyn tvinga föreståndaren att använda de mest vana eleverna
till brådskande och viktiga arbeten; de andra få nog icke tillräcklig öfning; ej
heller torde medhinnas utbildning i alla arbeten af vikt. Att afhjälpa detta genom
»att låta landtbruksskolan skötas för annans räkning än föreståndarens skulle säkerligen
medföra alltför betungande utgifter».

Frågan 7: Anser utskottet behöjiigt att lärlingarna vid landt lik

aksskolorna erhålla ekonomiskt understöd? I hvilken form hör
ett dylikt i sd fall lämnas?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten.)

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Blekinge läns: »Ja! Hjälp till böcker, beklädnadsbidrag och premier.»

2) Södra Kalmar låns: Ja, i enlighet med Rydbergs m. flis förslag.

3) Norra Kalmar låns: »Ja. Med penningar och så mycket, att utbildningen icke kostar

eleven något.»

4) Göteborgs läns: »Ja! Medellösa lärlingar, söner till statare, torpare och andra tjänare,

böra tilldelas penningeunderstöd till sådant belopp, att de kunna bestrida utgifter för
kläder, samt böcker och skolmateriel.»

5) Södra Ålfsborgs läns: »Ja! Såsom premium till alla dem som skött sig väl torde under stöd

böra lämnas första året.»

6) Norra Ålfsborgs läns: »Ja. Med ett kontant belopp af minst 100 kronor första året

och 150 kronor andra året.»

7) Skaraborgs läns: »Kommitterade anse med tanke på rådande arbetspriser och förhål landen

ett ekonomiskt understödjande af lärlingarne vara nödvändigt, men anse lämp(
ligast, om sådant kan lämnas dem i form af stipendier och premier.»

S) Gottlands läns: »Lärjungarne böra erhålla ekonomiskt understöd i form af kontant
godtgörelse för hvad värdet af deras arbete öfverstiger värdet af deras kost och husrum.»

9) Södermanlands låns: »Ja, fri undervisning, bostad och kosthåll. Dessutom lön i form af
beklädnadsbidrag äfvensom stipendier i förhållande till hvarje elevs uppförande och
ekonomiska förhållanden.»

10) Uppsala läns: »Ja. Understöd bör lämnas, särskild! för att göra det möjligt för dug
liga, men obemedlade ynglingar att genomgå skolan. Till hvarje lärjunge torde ett
årligt understöd af 150 kr. vara erforderligt, däraf 50 kr. till böcker, lyse och tvätt
samt 100 kr. till beklädnadshjälp och öfriga kostnader.»

Bl) Västmanlands läns: »Ja. Understödet bör lämnas såsom beklädnadsbidrag.»

12) Örebro läns: Ja, understöd behöfs, särskildt för dem, som under värnepliktens fullgörande.
gjort slut pa förut gjorda besparingar. Lämpligast vore kontanta penningar
halfårsvis eller kvartalsvis. Lärjungarnes arbete är ju produktivt. Lättnad för mindre
bemedlade skulle öka elevantalet.

75) Värmlands län: »Understöd måste tilldelas lärlingarna. När arbetaren, om han vänder
sig till industrien, kan förtjäna c:a 800 kr. pr år, vill han ej gärna vända sig till
landtbruksskolan och stanna där hela två år för endast undervisning, kost och bostad.
Vid länets landtbruksskola utdelas årligen premier och understöd, växlande emellan
60 å 120 kr. för hvarje lärling. (Härtill bidrager hushållningssällskapet med 600
kr. och Varpnäs ägare med ungefär lika mycket.) Vid fördelningen tages hänsyn till
behof, fullgjord värnplikt, duglighet, flit och uppförande.»

14) Kopparbergs läns: »Ekonomiskt understöd bör lämnas. Huru detta lämpligast skall utgå
är dock svart att afgöra.» Utom »fri undervisning, husrum, kost, värme och lyse etc.»
torde högst 75 kr. pr år böra lämnas till böcker och materialier samt beklädnadshjälp.

1607/o8. Landtb raks undervisning skom. bet. Bilagor. 3

15) Gäfleborgs läns: Ja, »understöd i kontanta penningar till böcker och kläder».

16) Västernorrland* läns: »Oundgängligt; kontant under benämning beklädnadskjälp eller

dylikt. Vid härvarande landtbruksskola, där man flera gånger sökt indraga dessa
understöd, hafva sådana försök städse aflupit illa, och hafva understöd ånyo måst lämnas.»

17) Västerbottens läns: »Vid länets landtbruksskola erhålla lärlingarne t. n. årligen 50 kr.

af hushållningssällskapet, hvilket belopp f- n. anses tillräckligt.»

18) Norrbottens läns: Understöd är behöflig!. »Antalet lärlingar vid landtbruksskolan

skulle nog varit betydligt mindre, därest icke landstinget lämnat ett stipendium a
100 kr. till hvarje lärjunge.» Då lärlingarne ofta ha svart att bereda sig tillgångar
till utgifter för läroböcker och kläder, få de förskott på stipendiet. Stipendieformen
synes vara den lämpligaste för det med hänsyn till de höga dagsverksprisen behöfliga
understödet. »Stipendiet bör utfalla först efter slutad kurs och storleken bör bestämmas
med hänsyn till lärlingarnas uppförande, nit och förvärfvad skicklighet, därvid
dock ett maximum bör vara bestämdt.» Möjligen borde ock lärlingarna »fritt erhålla
nödiga läroböcker, hvilkas anskaffande uppgår till ett ej ringa belopp».

B) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Kristianstads låns: »Mindre bemedlade lärlingar borde erhålla fria läroböcker och

ett stipendium af lämplig storlek, exempelvis 100—150 kr. Att man ger lärlingarne
aflöning, som under de senare åren på ett och annat ställe praktiserats, är bestämdt
att afråda.»

2) Kronobergs läns: »Ja; såsom premier till dem, som adagalagt god flit och godt upp förande.

» . , ... ,

3) Jönköpings läns: »Ekonomiskt understöd bör lämnas i form af premier, under förut sättning

naturligtvis af godt uppförande.»1)

4) Hallands läns: »Understöd synes böra utgå endast i form af premier och stipendier.

_ Då största lockelsen för lärlingarne bör vara att få del af den vid skolan meddelade
undervisningen, anses det vara oriktigt att lön utfästes vid antagandet af lärlingarne.
»

5) Östergötlands låns: »Att fastställa någon bestämd ersättning till hvarje lärling anser

förvaltningsutskottet icke lämpligt, hvaremot understöd af statsmedel borde hora tilldelas
medellösa, i likhet med hvad nu förhållandet är vid landtmannaskolorna, och
stipendier däraf förtjänte.»

B) NEJ med inskränkande tillägg2) bär svarats af:

Malmöhus läns: »Vid statens undervisningsanstalter gäller som^ regel, att undervis ningen

är fri, men att eleverna själfva bekosta sitt uppehälle, såvida de icke genom
stipendier kunna beredas lättnader härutinnan.» Från denna regel bör afsteg icke
<»öras; därför »vill utskottet bestämdt afråda från att statsmedel användas till löner,
beklädnadshjälp el. d. åt lärlingarne, hvilket dock må stå hvarje hushållningssällskap
fritt att utdela, men däremot finner utskottet lämpligt att statsmedel användas till
sådana lärlingar, som utmärkt sig för flit och hedrande uppförande».

i) Hr Wennberg föreslår följande svar: »Där vid särskild pröfning behof af understöd förefinnes
bör sådant kunna lämnas upp till ett belopp af 100 kr. vid kursens slut under förutsättning att godt

uppförande ^iakttagats^ förbehållet tyckes närmast gälla »statsmedel» och i mindre grad hushåll ningssällskapens

eller andra allmänna medel.

ro Utan svar har frågan lämnats af

Jämtlands läns, som skrifvit: »I saknad af erfarenhet därom lämnar utskottet frågan
obesvarad.»

Sammanfattning. Om lämpligheten af premier och stipendier åt medellösa lärlingar synas
alla svaren vara ense. Möjligt är att några af de till gruppen A) hänförda svaren, såsom

4), 14) och följande, afse endast medellösa lärlingar eller ock så små understöd, att några
af svaren under B) och C) kunna afse större belopp, fast ej i form af lön eller betalning.

Frågan <$: Anser utskottet (styrelsen) önskvärdt, att landtbruksoch
landtmannaskolor förläggas till samma plats och förbindas
med hvarandra?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser.)

I. Förvaltningsutskottens svar.

A) NEJ utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malriiölms läns: »För utskottet synes det vara långt ifrån lämpligt att landtbruks- och

landtmannaskolor förläggas till samma plats och förbindas med hvarandra. Redan
skolornas olika uppgift gör, att de ovillkorligen böra vara skilda, och lämpligt för
undervisningens helhet torde ej heller vara att vid samma skola en del af lärjungarne
skola deltaga uti de praktiska arbetenas utförande, under det en annan del skall gå
som åskådare. Att detta äfven skulle gifva anledning till split och strid lärjungarne
emellan, ligger i öppen dager, hvarigenom den goda kamratanda, som är en så
viktig faktor för en ostörd framgång af undervisningen, i ej ringa grad skulle förryckas.»

2) Kristianstads låns: »Landtbruksskolor och landtmannaskolor böra skiljas. Landtmanna skolornas

mål att lämna teoretisk undervisning åt blifvande själfständiga medelstora
jordbrukare (bönder) bör ej lämnas ur sikte.»

3) Blekinge läns: »Nej, icke med skolornas nuvarande organisation.»

4) Kronobergs läns: »Torde näppeligen vara till gagn och under nuvarande förhållanden

alldeles olämpligt.»

5) Södra Kalmar låns: »Nej, emedan deras uppgifter äro af väsentligt skiljaktig beskaf fenhet.

6) Göteborgs läns: »Nej! Landtbruksskolorna, där sådana äro behöfliga, böra vara för lagda

till större egendomar, då däremot landtmannaskolorna lämpligen böra hafva
sin plats å mindre gårdar med en areal af 20—40 härs åkerareal, hvilka böra vara
mönsterbruk i alla afseenden.»

7) Södra Alf sborgs läns: »Nej».

8) Norra Alf sborgs läns: »Nej».

9) Gottlands låns: »Då ändamålet med dessa skolor är så väsentligen olika, torde i få fall

ett sammanförande af dem till samma plats vara att förorda.»

10) Uppsala läns: »I Uppsala län kan detta helt naturligt icke ifrågasättas, men i allmänhet
kan det anses olämpligt, att två undervisningsanstalter med samma slags

lärjungematerial förläggas till samma plats, enär särskildt pa grund däraf, att lärjungarna
vid den ena skolan måste deltaga i praktiskt arbete, misshälligheter och
missnöje kunna uppstå.»

11) Västmanlands låns: »För Västmanlands län icke.»

12) Örebro låns: »Nej. Uppgifterna äro olika. Landtmannaskolan afser mera teori för

redan med viss praktisk erfarenhet och något större förkunskaper utrustade elever.
Landtbruksskolan afser mera den första utbildningen.»

13) Värmlands läns: »Ått förlägga landtbruks- och landtmannaskolorna till samma plats

torde ej vara lämpligt. Landtmannaskolans elever gå dels tillbaka till sina hem och
dels ut som landtbruksbokhållare o. d.; landtbruksskolans lärlingar däremot ut i grofarbete.
Följden blefve, att på samma gång landtbruksskolans lärlingar under sådana
förhållanden måste känna motvilja för det praktiska arbetet, landtmannaskolans elever,
som därifrån äro befriade, å andra sidan tycka sig i socialt hänseende std öfver dessa
sina kamrater, ett förhållande som för båda parterna ingalunda är gagneligt.» _

14) Kopparbergs läns: »Landtbruks- och landtmannaskolorna höra helst förläggas till olika

ställen, enär annars en del jämförelser kan komma att göras och förvecklingar uppstå
till skada för båda institutionerna.»

15) Jämtlands läns: »Nej».

16) Västerbottens läns: »Nej».

B) NEJ med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Skaraborgs läns: »Kommitterade anse icke lämpligt, att landtbruks- och landtmanna skolor

förläggas till samma plats, men vilja ifrågasätta, huruvida ej tillstånd borde
medgifvas landtbruksskola att med skolstyrelsens medgifvande vid sidan om den ordinarie
tvååriga kursen anordna en praktisk-teoretisk ettårig kurs för sådana, som vilja
återgå till skötseln af egna jordbruk. Erfarenheten från annat håll talar försatt
landtbruksskolorna härvidlag skulle kunna fylto en uppgift, och bar äfven här visat
sig, att ansökningar om tillstånd att få genomgå eu dylik kurs allt som oftast förekomma.
» o

2) Västernorr lands läns: Icke lämpligt hvad länet angar, ty landtbruksskolans mai kan

förryckas genom sammankoppling; men under vintermånaderna kunde ju i mån af
utrymme lärlingar mottagas att deltaga i den teoretiska undervisningen.1)

G) Indirekta svar ha afgifvits af:

1) Hallands läns: »En dylik sammanslagning torde väl något nedbringa utgifterna, men i

öfrigt lärer icke någon fördel vara att förvänta däraf.»

2) Östergötlands låns: »Landtmannaskolan bör antingen själfständig förläggas vid eu väl skött

gård eller, där så lämpligen kan ske, vid landtbruksskola för att bereda tillfälle
till praktisk utbildning.»

3) Norrbottens låns: »Hvad Norrbottens län beträffar, är landtbruksskolans läge så aflägset

och dess byggnader för små att inrymma en landtmannaskolas lärjungar.» Genom en i)

i) Hr C. G. StrokirJc ville ha frågan besvarad med ja, och anför som motivering härför bl. a., att
genom förbindelse mellan skolorna dels »lärarne kunna beredas större sysselsättning och därigenom
åflönas bättre, hvarigenom åter bättre lärarekrafter böra stå till bads», dels besparingar göras genom
samtidig undervisning i åtskilliga ämnen och gemensamma undervisningslokaler med minskad kostnad för
bränsle, lyse, hyra och materiel, dels slutligen landtmannaskolans elever kunna få se en del detaljer af
jordbrukspraktik (»andas landtbruksluft» i st. f. att få blott teoretisk kunskap).

sammanslagning komme landtmannaskolan att uppgå i landtbruksskolan, som då finge
en utvidgad uppgift, nämligen dels teoretisk-praktisk utbildning åt några lärjungar,
dels allenast teoretisk undervisning åt andra. Något väsentligt hinder torde ej ligga
i kursernas omfattning, ty fastän landtmannaskolorna hafva många flera teoretiska
ämnen, inbegripas dock ämnena fysik, kemi, botanik, zoologi och geologi till större
delen i ämnet naturkunnighet i landtbruksskolorna, och idet vetande, som lärjungarna
i de olika skolorna kunna tillägna sig, torde till största delen vara beroende af lärjungarnas
uppfattningsförmåga samt lärarnas undervisningsförmåga». Kunde landtbruksskolorna
utvidgas till att vintertiden mottaga ett större antal elever, blefve nog
undervisningen där billigare.

D) Jakande svar ha afgifvits -af:

1) Norra Kalmar läns: »Ja, enär den utbildning, landtmannaskoleeleven därigenom skulle

få, blefve mera lefvande och praktiskt betydelsefull.»

2) Jönköpings läns: »Det är önskvärdt att, där bostadslägenheter så medgifva, landtbruks och

landtmannaskolor förläggas till samma plats och förbindas med hvarandra, ty
därigenom ökas förutsättningarna för en gagnande undervisning.»1)

3) Södermanlands läns: »Ja, under förutsättning, att landtmannaskolan kan förläggas till

samma plats som landtbruksskolan och få tillgång till ett mindre jordbruk för demonstration
af det inlärda. En intim förbindelse af skolorna bör bidraga till minskande
af klasskillnader och klassafund, hvarjämte afsevärda ekonomiska fördelar böra kunna
ernås genom användning af delvis samma lokaler, lärarekrafter och undervisningsmateriel.
Landtbruksskolan eller åtminstone dess andra årskurs måste dock ovillkorligen
vara förlagd till ett större landtbruk med dess många olika resurser.»

4) Gåfleborgs läns* 2): Det förefaller förvaltningsutskottet synnerligen önskvärdt, att en så

pass dyrbar apparat, som en landtbruksskola faktiskt är och hädanefter troligen än
mer blir, kommer att meddela undervisning icke blott åt ett ringa antal blifvande
rättare, utan äfven åt blifvande hemmansägare och småbrukare, äfvensom åt personer,
som önska utbilda sig till kontrollassistenter, vandringsrättare o. s. v. Till landtbruksskolan
bör dragas hufvudmassan af jordbrukarklassens manliga och kvinnliga
ungdom, som önskar utbilda sig för jordbruksnäringen. Namnen landtmannaskola och
smabrukareskola kunna gärna bortfalla och alla skolor för den lägre landtbruksundervisningen
benämnas landtbruksskolor. Landtbruksskolan bör meddela undervisning till
alla dem, som utan att önska utbilda sig till agronomer vilja blifva praktiska och
skickliga i jordbruk, ladugårdsskötsel och därmed sammanhängande näringar. För
detta ändamål bör landtbruksskolan vara indelad i tre kurser: a) en på 2 år för
blifvande arbetsledare eller vandringsrättare, b) en på 1 år för blifvande hemmansägare
eller arrendator af medelstora eller mindre jordbruk, och c) en på Ds år för
småbrukare. Kurserna b) och c) erhålla teoretisk undervisning tillsammans med a)-kursen från den 1 november till vårbrukets början, cirka 150 dagar, hvarefter c)-kursens elever lämna skolan, men b)-kursen stannar för att till oktober månads slut
deltaga i sommararbetena och husdjurens skötsel. I stället för att nu 5 å 6 elever

'') Reservationer a) af Spanberg: »Lanatbruks- och landtmannaskolor böra blifva ett, i enlighet
med hvad i frågan n:r 1 föreslagits»; b) af Wennberg, som äfven hänvisar till sitt svar å frågan 1,
däri sådan organisation föreslås, att landtmannaskolorna skulle bli öfverflödiga.

2) Detta svar skulle äfven kunna hänföras till gruppen G) Indirekta svar, enär det ej förordas
en förening af de två här i fråga varande skolformerna, utan bådas ersättande med en ny, mera omfattande
anstalt.

årligen lämna landtbruksskolan efter afslutad kurs, skulle, om skolan ordnats så som
ofvan sagts, mångdubbla antalet elever årligen utbildas med relativt mindre kostnad.
I trakter, där rättare äro mindre efterfrågade, borde a)-kursen kunna borttagas och
undervisning endast meddelas i b)- och c)-kurserna (= nuvarande landtmannaskolan).
— (Vid landtbruksskolorna borde dessutom lämpligen kunna anordnas för småbrukare
afsedda lärokurser på 1 å 3 månader).»

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.

E) NEJ utan inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Malmöhus läns å Ilvilan: Landtbruksskolan och landtmannaskolan ha ej samma upp gift.

»Ty den förra afser i främsta rummet att utbilda befäl för större gårdar, under
det att "den senare, i likhet med folkhögskolan, har uppstått för att hufvudsakligen
tillgodose utbildningen inom den stora, för Sveriges inre utveckling högst betydande
hemmansägareklassen. Förbindelsen mellan folkhögskola och landtmannaskola är pa
grund häraf helt naturlig, men mera främmande är förbindelse mellan rättareladufogde-skola
och landtmannaskola. Härmed förnekas visserligen icke, att dessa båda
läroverk, bådadera af stor betydelse, kunna under vissa yttre betingelser förläggas till
samma plats, men någon organisk förbindelse mellan dem finnes tydligen icke.»1)

2) Malmöhus låns i Svala): »Nej».

3) Kristianstads låns i Önnesta: »Styrelsen anser, att dessa skolor, saframt landtmanna skolan

utvuxit ur folkhögskola, såsom hos oss pa fa undantag när är förhållandet, ej
böra förläggas till samma plats eller förbindas med hvarandra. De äro till art och
ändamål alltför skilda, hvarigenom samarbetet skulle försvåras. Fristående landtmannaskola
skulle däremot möjligen vinna på förläggning till eller kombination med
landthruksskola, ehuru sannolikt en dylik sammanslagning mera komme att verka som
förbättrad rättare- eller inspektors-skola.»

4) Blekinge läns i Ronneby: »Då i landtmannaskolan hufvudvikten ligger på den teoretiska

undervisningen, liksom i landtbruksskolan pa den praktiska, da i landtmannaskolan
den knappt tillmätta tiden icke medgifver praktisk undervisning i någon nämnvärd
mån. och då en sådan förening, som här är ifrågasatt, icke torde kunna genomföras
utan att medföra landtmannaskolans skiljande från folkhögskolan, hvilket enligt styrelsens
åsikt vore synnerligen olämpligt, besvaras frågan nekande.»* 2)

5) Kronobergs läns i Grimslöf: »Nej».

6) Södra Kalmar läns å Högalid: »Nej. Undervisningen i landtmannaskolan blir bättre

och billigare per elev, ju större elevantalet är. Ingen bättre form för öfning i praktiskt
jordbruk har hittills kommit till stånd än såsom lärlingar vid välskötta jordbruk.
Om antalet lärlingar är för stort, blir jordbruket mer eller mindre onaturligt
på grund af öfverflöd på oöfvad arbetskraft. Endast undantagsvis är ett antal af
mer än två lärlingar lämpligt.»

1) Med detta svar sammanfaller ett uttalande, som insändts från Folkhögskolans lärareförening och
återger dennas enhälliga beslut. Se härom vidare upplysningen framför frågan 9 å sid 3a

2) Som tillägg till svaret göres följande uttalande: »Styrelsen anser däremot, att iolKhogskolan och
landtmannaskolan med fördel skulle kunna utgöra den gemensamma teoretiska undervisningsanstalten
såväl för dem, för Indika skolorna förnämligast äro afsedda, som äfven för dem, som vilja utbilda sig
till arbetsledare vid större jordbruk, under förutsättning att det sörjes för att dessa antingen före eller
efter sin kurs vid landtmannaskolan få vidare praktisk utbildning.»

7) Norra Kalmar läns i Gamleby: »Då landtbruksskolorna och landtmannaskolorna hafva

betydligt olika uppgift för sin verksamhet, anser styrelsen olämpligt, att skolor af
dessa båda slag förläggas till samma plats och förbindas med hvarandra.»

8) Hallands läns å Katrineberg: »Erfarenhet från Danmark, Tyskland och äfven från vårt

eget land talar afgjordt för att den teoretiska och den praktiska landtbruksundervisningen
böra skiljas från hvarandra. Af uppkomsten af en eller annan skola (t. ex.
Kserehave), där man gått i motsatt riktning, kan naturligtvis ingen allmän slutsats
dragas. Landtbruksskolor i dessas nuvarande form böra afskaffas och försök att konservera
dem genom förbindelse med andra skolor ej göras.»

9) Göteborgs läns å Simmersröd (fristående): »Nej».

10) Södra Alf sborgs låns i Herrljunga: Val finnes intet afgörande hinder, men flera be tänkligheter

kunna hysas: 1) Den sociala olikheten mellan landtbruksskolans i regel
fattigare och landtmannaskolans mera bemedlade elever skulle än mera skärpas, då
de förra finge hufvudsakligen gå ute och arbeta, de senare sitta inne och lära, och
slitningar skulle bli oundvikliga; 2) skulle den förenade skolans elever deltaga i det
praktiska arbetet, blefve det svårt att ändamålsenligt använda den stora och ofta
oöfvade arbetskraften; 3) under vinterhalfåret blefve den praktiska undervisningen
mycket ensidig.

11) Norra Älfsborgs läns i Färgelanda: »Då dessa skolformer ej alls hafva samma upp gift,

anser styrelsen en sådan förening icke lycklig.»

12) Skaraborgs läns i Skara: En sådan förbindelse kan ej anses önskvärd. »Landtbruks skolans

förnämsta uppgift har varit, är och förblir att utbilda förmän för det större
jordbruket, d. v. s. dana dugliga rättare. Vid landtmannaskolan däremot mottagas i
allmänhet sådana unge män, som jämförelsevis snart skola öfvertaga eget mindre
eller medelstort jordbruk. Om därför på samma egendom, där landtmannaskolans
elever äro befriade från allt jordbruksarbete, då däremot landtbruksskolans lärjungar
skola utföra sådant (de äro tjänstehjonsstadgan underkastade), en massa unge män
komme att sammanföras med så olika rättigheter och skyldigheter, uppstode lätt öfversitteri
å ena sidan och missnöje å den andra». Vid landtbruksinstituten däremot är
klyftan mellan högre och lägre undervisning så vid, att beröring knappt förekommer.
Lämpliga egendomar för förenad landtmanna-landtbruksskola torde ock bli svåra att
finna.

13) Östergötlands lån å Lunnevad: »Förläggandet af landtbruks- och landtmannaskola till

samma plats och i förbindelse med hvarandra synes icke önskvärdt eller lämpligt,
dels därför att dessa båda slag af skolor haft väsentligen skilda uppgifter, landtbruksskolan
att tjäna det större, landtmannaskolan det mindre jordbruket; dels därför att
landtmannaskolan åtminstone hittills haft något mera omfattande kurser i landtbrukets
teori än iandtbruksskolan, och kunde genom förbindelsen möjligen en för båda skolorna
störande klasskillnad mellan eleverna uppkomma.»1)

14) Gottlands län i Hemse: »Då landtbruksskolans hufvudsakliga ändamål är att utbilda

förmän och arbetsledare för det större jordbruket, men landtmannaskolans att lämna

'') Tre ledamöter ha reservationsvis uttalat sig för följande formulering: »Då landtbrnks- och
landtmannaskolorna hafva så olika uppgifter att fylla — den förra skall utbilda rättare eller arbetsförmän,
den senare själfständiga jordbrukare —, så anses mindre lämpligt att förlägga dem till samma
plats.»

undervisning åt allmogemän för bedrifvande af eget mindre jordbruk, torde endast i
särskilda fall ett sammanförande af dessa skolor blifva önskvärdt.»1)

15) Södermanlands läns i Äsa: »Nej» — under hänvisning till svaret på frågan 12 (s. 66).

16) Uppsala läns i Tierp: »Detta anses icke önskvärdt i de fall, där landtmannaskola är

förenad med folkhögskola. Denna förbindelse anser styrelsen mycket viktigare än den
mellan landtbruksskola och landtmannaskola.»* 2)

11) Västmanlands län i Tårna: »För Västmanland icke.»

18) Örebro läns i Kåfvesta: »Då landtbruksskolornas uppgift är och väl fortfarande måste

bli — ty däri ligger i våra dagar just dera* berättigande — att verka som rättareskolor,
d. v. s. utbilda förmän för det större jordbruket, så måste i deras läroplan
ingå en hel del för den själfägande mindre jordbrukaren mindre viktiga uppgifter.
De båda skolornas arbetsmetod måste därför i mångt och mycket ställa sig olika, och
äfven om vid landtbruksskolorna vinterhalfåret mera än nu ägnas åt teoretiskt
arbete, kan detta dock aldrig med dessa skolors syftemål i så öfvervägande proportion
upptaga tiden, som det bör göra vid landtmannaskolorna, hvilkas lärjungar bege sig
till skola just för inhämtande af teoretisk kunskap i landthushållning. Det måste
alltså bli två undervisningsmetoder, d. v. s. två skolor, mellan hvilka helt säkert
rivalitet skall uppstå.

Styrelsen anser därför, att en sådan kombination ej är lycklig, liksom den nog
ej heller skulle medföra något gagn för någondera skolformen.»

19) Värmlands läns i Molkom: »Nej. Äfven efter landtbrulrsskolans omorganisering uti

antydd riktning måste dock olikheten uti utbildningsmetod och ändamål tala emot
en dylik förläggning. Under nuvarande förhållanden har ej inom de båda skolorna
rådt det ömsesidiga erkännande af hvarandras verksamhet, som måste vara förutsättningen
för en dylik tanke på samförläggning.»

20) Gåfleborgs låns å Säfverstalund (fristående): »Att förlägga landtmannaskolan och landt bruksskolan

till samma plats och förbinda dem med hvarandra anses ej lämpligt, enär
de större friheter, som enligt sakens natur tillkomma landtmannaskolans elever än de
under tjänstehjonsstadgan stående landtbrukslärlingarne, säkert komme att medföra
afund och trakasserier såväl mellan skolorna i det hela som mellan enskilda elever.
Skedde dylik sammanföring, vore det i detta län fara för att ingen sökte sig till
landtbruksskolan, där han finge gå som tjänstehjon, under det hans granne, som
kanske sökt sig till landtmannaskolan, finge intaga en efter ungdomens förmenande
mera öfverordnad ställning.»

21) Jämtlands låns i Ope: »Nej, åtminstone ej för närvarande.»

22) Västernorrlands läns i Bola: »Nej. De skilda uppgifter, landtbruks- och landtmanna skolorna

äfven här i Norrland ha och allt framgent böra ha, göra eu sammankoppling
ingalunda önskvärd.»

23) Västerbottens läns i Deg erfors: Det organiska samband, som förefinnes mellan landt mannaskolan

och folkhögskolan, kan i viss mån äfven sägas råda mellan landtmannaskolan
och den norrländska ettåriga landtbruksskolan. Men som denna i länet är
förlagd till eu större egendom, kunna eleverna ej där få rätt begrepp om det för
dessa trakter så nödvändiga småbruket. Skolorna måste därför, om ock hvarandra

'') Då ingen antydan gjorts, när ett sådant särskildt fall skulle föreligga, har tillägget ej ansetts
innebära någon »inskränkning» i svarets afstyrkande innehåll.

2) Detta svar kan ju, liksom 14) från Gottland, läsas så, att styrelsen ingenting har emot en sammanslagning
af landtbruksskola och fristående landtmannaskola, men sammanställdt med svaren på andra
frågor synes detta böra uppfattas som ett rent nej, ehuru i mild form.

närstående, dock i viss man sägas hafva olika uppgifter att fylla. Af samma orsak
kunna och böra de ej heller förläggas till samma plats.

F) NEJ med inskränkande tillägg har svarats af:

Norrbottens läns i Boden: »Så framt landtmannaskolan utvuxit ur folkhögskolan, såsom ju
i allmänhet är fallet hos oss, torde landtmanna- och landtbruksskolor ej böra förläggas
till samma plats eller förbindas med hvarandra, då de äro hvarandra ganska
olika och samarbetet därigenom skulle försvåras. För fristående landtmannaskola
torde däremot en sådan kombination vara fördelaktig.»

Anm. På grund af slutmeningen har detta svar förts till eu annan grupp än det i öf rigt

nästan lika lydande svaret E 3) från (Innestå.

G) Indirekta svar ha. afgifvits af:

T) Jönköpings låns i Nässjö: »En dylik anordning skulle ju kunna vara för landtmannaskolans
elever fördelaktig, enär de därigenom finge tillfälle till någon praktisk utbildning,
men i detta fall måste man vara beredd på längre undervisningstid.»

2) Norrbottens låns i Matarengi: »Styrelsen anser den förening af folkhögskola, praktisk
jordbrukskurs och teoretisk landtmannakurs (med starkt betonande af praktiken genom
turer i ladugård och mejeri, arbete i verkstad och smedja, hofbeslag m. m.), som utmärker
denna skola, för den lyckligaste formen för jordbruksundervisning i öfre
N orrland.»

H) Utan svar har frågan lämnats af

Västernorr lands läns i Äkta: »Styrelsen anser sig ej böra göra något uttalande i denna
fråga.»

Fristående uttalanden om lan&tbruksskolorna.

Samtidigt med svaren på utsända frågor ingingo åtskilliga mera fristående
uttalanden om. landtbruksundervisningens ordnande, däribland från Ultuna och
Alnarps landtbruksinstitut. För Stockholms län har ett sådant uttalande fått ersätta
svaren på de särskilda frågorna. Här lämnas nu en öfversikt af dessa uttalanden,
såvidt de röra landtbruksskolorna.

Ultuna landtbruksinstituts styrelse stäfver:

»Angående behöfiigheten af utbilduingsanstalter för dugliga förmän vid det större jordbruket
synes det styrelsen som om ingen meningsskiljaktighet skulle behöfva råda. Visserligen
framhålles stundom — och äfven i den Eder skrifvelse bilagda riksdagsmotionen framskymtar
denna uppfattning -— att det stora jordbrukets dagar äro räknade, och att några större
uppoffringar från det allmännas sida för dess vidmakthållande ej kunna anses motiverade,
men några bevis för riktigheten af denna uppfattning föreligga i själfva verket icke, och
äfven om i framtiden på grund af ökacle svårigheter vid ordnandet af arbetareförhållandena

1607ös. Landtbruhsundervimingskom. bet. Bilagor, 4

det större jordbruket kommer att något inskränkas, spelar det dock för närvarande och säkerligen
äfven för en lång tid framåt en så viktig roll i fråga om hela landets ekonomi, att
dess intressen icke utan skada kunna negligeras. Enligt statistiska uppgifter disponeras nämligen
ungefär en fjärdedel af landets hela åkerareal af det större jordbruket (egendomar med
50 har åker och därutöfver), medan hälften innehas af det medelstora (10—50 har åker)
och en fjärdedel af det mindre jordbruket (med intill 10 har åker). Antalet egendomar
med öfver 50 har åker utgör mera än 8,000, och omkring 3,200 egendomar ha större åkerareal
än 100 har. Med hänsyn till dessa förhållanden kan det från landtbruksskolorna årligen
utexaminerade lärjungeantalet — enligt Landtbruksstyrelsens senaste tillgängliga berättelse
för år 1905 omkring 170 — icke anses för stort för att täcka det förefintliga behofvet
af arbetsbefäl, utan snarare tvärtom. Någon inskränkning af antalet lärjungar vid landtbruksskolorna
bör så mycket mindre kunna ifrågasättas, som en stor del af dem efter längre
eller kortare tid öfvergår till det mindre eller medelstora jordbruket såsom ägare eller brukare;
en ej oväsentlig kontingent af teori och erfarenhet tillföres därigenom dessa jordbruksklasser,
och talet om att landtbruksskolorna endast äro till det större jordbrukets fördel
måste därför anses oberättigadt.

På grund af hvad sålunda anförts finner styrelsen, att landtbruksskolor med i hufvudsak
samma organisation och lärjungeantal som vid de nuvarande äro behöfliga. Att kursen
bibehålies tvåårig, finner styrelsen nödvändigt med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning,
och i likhet med hvad i landtbruksskoleförståndarnas skrifvelse framhållits anser styrelsen
önskvärd!, att tyngdpunkten af den teoretiska undervisningen förlägga» till andra vinterhalfåret,
en anordning som dock, hvilket styrelsen redan här vill framhålla, kommer att
medföra utvidgning af de för skolan vid Ultuna erforderliga lärarekrafterna. Genom en dylik
koncentrering till en bestämd tid, under hvilken lärjungarna äro befriade från praktiskt
arbete och sålunda ej, såsom nu ofta förekommer, behöfva infinna sig till lektionerna kroppsligt
uttröttade, bör den teoretiska undervisningen kunna göras mera fruktbringande, utan att^fordringarna
på den praktiska utbildningen nedsättas. I hufvudsak böra kurserna bibehållas
vid sin nuvarande omfattning, om än en och annan mindre ändring kan vara behöflig.

Genom ofvan angifna förändring af undervisningsplanen skulle helt säkert ett större antal
sökande till lärlingsplatserna erhållas, och genom beviljande af tillräckliga understöd borde pa
samma gång sörjas för att dugliga men obemedlade unge män sättas i tillfälle att genomgå
skolorna. Detta understöd finner styrelsen böra sättas till 150 kronor årligen, däraf 50
kronor till böcker, lyse och tvätt samt 100 kronor till beklädnadshjälp.

Mot den i landtbruksskoleföreståndarnas skrifvelse föreslagna staten har styrelsen i ölrigt
intet att erinra. Då emellertid utgifterna för en lanatbruksskola med tillämpande af
denna stat skulle blifva högst väsentligt större än nu, framställer sig själfmant frågan, om
icke antalet skolor borde kunna reduceras. Att en sådan reduktion i någon mån kan genomföras
är obestridligt, men å andra sidan bör framhållas, att den icke bör göras för skarp,
enär eljes en af landtbruksskolornas förnämsta uppgifter — att meddela lärjungarna tillräcklig
färdighet och vana vid skötseln af maskiner och i allmänhet vid utförande af svårare,
men på samma gång mera instruktiva arbeten — skulle komma att förfelas, i händelse ett
alltför stort antal lärjungar skulle sammanföras på ett ställe. Det torde vidare vara att befara,
att intresset för skolorna skulle minskas hos de hushållningssällskap, som ginge miste
om sina skolor, och då sällskapen årligen till skolorna lämna anslag af omkring 26,000 kronor,
förtjänar detta förhållande otvifvelaktigt att uppmärksammas.»

Alnarps landtbruksinstituts styrelse ansluter sig i hufvudsak till hvad
institutets lärareråd framhållit (se nedan!) och uttalar för egen del följande:

»Genom den tvååriga kursen med en grundligare och mera samlad teoretisk undervisning
i förening med en mångsidig praktik har landtbruksskolan vid Alnarp sökt bereda frilärlingarna
en fullständigare utbildning än vid de öfriga landtbruksskolorna, och genom den ettåriga
kursen med samma teoretiska undervisning, men en kortare praktik, har den sökt tillgodose
en annan klass lärjungar, som annars torde återfinnas'' vid de rent teoretiska landtmannaskolorna.

Såvidt styrelsen för egen del kunnat finna, har härmed ett föreliggande behof blifvit tillfredsställdt,
och att skolan i sin nuvarande form i väsentliga delar fyllt sitt ändamål, synes
bekräftadt häraf, att tillströmmingen af lärjungar till skolan från alla delar af landet alltjämt
varit större än det antal, som kunnat emottagas, samt att de härifrån utgående lärlingarna
städse haft synnerligen lätt att erhålla platser i olika landsdelar och i allmänhet förvärfvat
sig förtroende.»

Alnarps landtbruksinstituts lärareråd anför följande:

»Då kommittén särskildt önskat erhålla del af den erfarenhet, som man vid Alnarp besitter
på den lägre landtbruksundervisningens område, samt upplysning, huru landtbruksskolan
vid Alnarp i dess nuvarande form fyller sitt ändamål, anser lärarerådet, hvaraf flera ledamöter
under 25 år, alltsedan vid Alnarp år 1882 ett nytt system för lärlingsundervisningen
infördes, deltagit i och bedrifvit undervisning efter detsamma, sig därunder hafva vunnit den
erfarenhet, att anförda system i hufvudsak på ett lyckligt sätt tillgodosett de kraf, man
kunnat ställa på undervisning för landtbrukslärlingar, och således väl fyllt sitt ändamål.
Grundtanken i detta system, jämfördt med det vid de flesta andra lärlingsskolor använda,
har varit att höja den teoretiska undervisningens nivå dels genom eu grundligare behandling
af de olika ämnena, dels framför allt genom att samla denna undervisning uti en sammanhängande
kurs under det andra läroårets vinter, då lärlingarna under en tid af fem månader
befriats från praktiska arbeten och odeladt kunnat ägnat sig åt studier, som afslutas
med examen samma vår. Lektioner afton och morgon samtidigt med ett tröttande kroppsarbete
under dagen, hvilka städse visat ett ogynnsamt resultat, hafva därigenom undvikits
med undantag för enkla öfningar i svenska språket, rättskrifning, räkning m. m. under första
vintorhalfåret, och den samlade studiekursen under andra året har företett obestridliga fördelar
uti ökadt intresse och vida bättre kunskaper hos lärlingarna än förut, under det att
den teoretiska kursens afslutning på våren samtidigt befriat dem från tröttsamma repetitionstimmar
under sommaren, då deras tid bättre användts till öfning uti det praktiska fältarbetet.

Med afseende på lärotidens utsträckning visar erfarenheten härifrån obestridligen, att
särskildt för utbildningen af ladufogdar och andra arbetsförmän, hvilken ju är eu af dessa
skolors hufvuduppgifter, den 2-åriga kursen medfört en obestridd fördel och ett bestämdt
företräde, genom en fullständigare praktisk öfning och erfarenhet, hvadan^ dessa 2-årslärlingar
ock städse haft bättre utsikter till erhållande af goda tjänster. Å andra sidan har
otvifvelaktigt den här anordnade ettåriga kursen, som sammanfallit med 2-åringarnas andra
läroår, haft sin särskilda afsevärda betydelse exempelvis för sådana unga män, som ej haft
tid eller lust att offra en längre tid på sin utbildning eller som redan förut varit i besittning
af en större praktisk erfarenhet.

Hvad de särskilda lärokurserna uti den nuvarande undervisningsplanen vid Alnarp angår,
har man på senaste tid funnit skäl vara för handen att införa vissa förändringar, i det
man sålunda ansett den till linear- och redskapsritning förut disponerade tiden mindre väl
använd och inskränkt ritning till hvad som för kartritning funnits nödigt, men däremot an -

sett sig böra betydligt utvidga undervisningen uti fältmätning och afvägning samt uti redskapslära
och bokföring, hvilka ämnen för lärlingarna visat sig vara af vida större betydelse.

Utgående därifrån, att den nuvarande lärlingsundervisningen vid Alnarp i väsentliga
delar bör kunna tjäna som förebild vid en organisation af rikets öfriga landtbruksskolor,
vill lärarerådet tillåta sig att såsom några för ändamålet viktiga hufvudpunkter vid denna
omorganisation framhålla,

att då landtmannaskolorna numera otvifvelaktigt fylla eu betydlig del af det behof af
landtbruksundervisning, som föreligger, antalet landtbruksskolor i riket borde kunna inskränkas
åtminstone till hälften, förlagda på vissa centrala punkter, exempelvis 1 i Skåne, 1 i
Småland, 1 i Halland och Bohuslän, 1 i Västergötland, 1 i Östergötland, 1 i Nerike och
Västmanland, 1 i Södermanland, 1 i Dalarne, 1 i Värmland, 2 i Norrland samt möjligen 1
för Gottland och Öland, således högst 12 jämte skolorna å Alnarp och Ultima;

att dessa skolor endast böra förläggas på utvalda, verkligen välskötta egendomar med
en god, väl ordnad ekonomi;

att föreståndaren och förste lärare vid dessa skolor böra vara agronomiskt eller akademiskt
bildade personer, samt att skolorna böra erhålla ett tillräckligt antal dugliga och i
förhållande till andra tjänstemän ordentligt aflönade lärare;

att antalet frilärlingar därstädes bestämmes till högst, 24, hvaraf 12 antagas hvarje år;

att kursen bestämmes till 2-årig, men att därjämte på K. M:ts pröfning för hvarje fall
må bero, om eu ettårig lärlingskurs vid någon eller några af skolorna lämpligen kan anordnas; att

den teoretiska undervisningen det första året inskränkes till lättare aftonöfhingar
under vintern och i stället koncentreras till en sammanhängande kurs under 2:a vinterhalfåret,
förstärkt med demonstrationer i vissa ämnen under sommaren, där sådana lämpligen
kunna anordnas;

att den praktiska utbildningen ledes af eu verkligt duglig arbetschef och att lärlingarna
i och för densamma hafva att utan ersättning utföra ett visst antal dagsverken hvarje ar;

att till hvarje skola anvisas ett årligt anslag icke understigande 8,000 kronor, hvaraf
dock till understöd åt behöfvande och genom framsteg utmärkta lärlingar årligen i form
af stipendier torde kunna utgå omkring 800 kronor, under det lärarerådet däremot med anledning;
af därom väckt fråga, att ett årligt understöd skulle tilldelas hvarje lärling, för
sin del anser det vara principiellt oriktigt och stridande emot systemet i andra statens skolor
att sålunda direkt aflöna lärjungar, som för öfrigt på statens bekostnad erhålla fri bostad,
kost och undervisning och därigenom meriteras till att erhålla goda befattningar.»

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Utskottet anser, att den nuvarande undervisningen i landthushållning till följe ändrade
tidsförhållanden i mångt och mycket behöfver omorganiseras och kompletteras. Det stora
antal landtbruksskolor, som nu förefinnes, äro numera icke af behofvet påkallade. Detta
framgår dels deraf, att ett stort antal af dessa skolor är i saknad af ett tillräckligt antal
lärlingar, dels deraf att alla de utexaminerade lärlingarna icke kunna erhålla platser. Att
landtbruksskolorna fortfarande äro'' behöfliga såsom utbildningsanstalter för arbetsförmän —
rättare och ladufogdar — för det större och delvis medelstora jordbruket, därom råder icke
minsta tvifvel, men antalet skolor kunde utan fara minskas till halfva antalet eller därunder.
Därigenom skulle lättare lämpliga lärarekrafter, bättre betalda sådana, mera lämpliga lärlingar
och ett tillräckligt antal platser för de utexaminerade lärlingarna stå till förfogande.

De skolor, som i fortsättningen skulle bibehållas, äro i behof af eu grundlig omorganisation.
Undervisningen morgon- och aftontimmar före och efter arbetstiden borde utbytas

mot teoretisk undervisning under ett vinterhalfår. Kursen bör bibehållas såsom tvåårig,
såvida icke lärling^ minst ett år praktiserat såsom arbetande lärling eller elev vid framstående
större jordbruk, då utbildningstiden kunde inskränkas till ett år.

Hvad lärlingarna angår, borde mindre bemedlade och dugliga sådana erhålla fria läroböcker
och ett stipendium af 100—150 kronor. Att, såsom stundom är fallet, lärlingarna
hämtas från städjekontoren och erhålla aflöning, är mindre lämpligt för de blifvande arbetsförmännen.

Angående behofvet af ökadt anslag till landtbruksskolorna, hvarom den omnämnda
skrifvelsen (af 11 landtbruksskoleföreståndare) närmare omförmäler, torde sådant sannolikt
vara behöfligt. Men angående den utgifts- och inkomststat, som i densamma uppgjorts, bör
påpekas, att en och annan landtbruksskola torde erhålla understöd äfven af vederbörande
hushållningssällskap. Om det årliga anslaget sattes till 6,000—8,000 kronor årligen, borde
till detsamma knytas det villkoret, att goda och tillräckligt aflöuade lärarekrafter samt ett
tillräckligt^ antal för afsedt ändamål lämpliga lärlingar erhålles. I annat fall blir, såsom
mången gång hittills, skolans hufvudsakliga mål att komma i åtnjutande af anslagen af allmänna
medel. • v

Till landtbruksskolorna kunde, ifall lämpliga lärarekrafter stå till förfogande, förläggas
kurser för utbildande af kontrollassistenter. Dessa kurser kräfva nämligen såsom underlag
eu kreatursbesättning, och kunde gårdens egen besättning af kor, ungdjur och svin vara
lämplig såsom undervisningsmaterial. Till landtbruksskolorna borde äfven kunna förläggas
skolor för utbildande af ladugårdsföreståndare, och kunde till detta knytas mjölkningskurser
afsedda att undervisa^ uti rationell mjölkning, skulle landtbruksskolorna här hafva eu stor
uppgift att fylla. Några ytterligare kurser skulle knappast med fördel kunna förläggas till
landtbruksskolorna.

För det medelstora och mindre jordbrukets yrkesundervisning är mycket litet hittills
gjordt, hvilket äfven i riksdagens skrifvelse framhållits. Vid ordnande af denna undervisning
bör man utgå ifrån att densamma, såvidt förhållandena det medgifva, sker i samband med
praktisk åskådningsmateriel vid eller omkring själfva skolan.»

— —---»Af hvad sålunda framhållits framgår, att utskottet anser, att all under visning

för jordbrukets idkare bör bedrifvas med jordbruk af lämplig storlek som åskådningsmaterial;
att landtbruksskolorna som hittills böra utbilda arbetsförmän till det större
jordbruket; Vart jordbruks framtid hviiar på den undervisning dess utöfvare

erhålla. För detta ändamål anslagna medel komma snart åter med ränta.»

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gör särskildt
följande uttalande:

»Angående landtbruksskolornas organisation finner utskottet den af föreståndarne för 11
af dessa skolor gjorda framställningen i vissa afseende:! berättigad, men anser, att skolornas
antal kan i väsentlig mån minskas.»

Södra Kalmar läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifveri

»I anledning af kommitténs skrifvelse — — — får förvaltningsutskottet för sin del
framhålla nödvändigheten af att landtbruksskolorna icke förbindas med öfriga anstalter för
landtbruksundervisningen, utan bibehållas själfständiga såsom sådana.»

Norra Kalmar läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förklarar

»Vi instämma till alla delar uti de i riksdagens skrifvelse till Konungen angående undervisningen
i landthushållning uttalade önskemål, men anse, att inskränkning uti de lägre

landtbruksskolornas antal icke lämpligen kan äga rum, då därigenom särskild! den praktiska
utbildningen af rättare måste tillbakasättas.»

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Sedan de i formuläret framställda frågorna sålunda blifvit besvarade, får utskottet med
stöd af de resultat, som vunnits vid länets landtbruksskola, såsom sin öfvertygelse uttala, att
ettårig kurs med kombinerad teoretisk undervisning och praktisk öfning är den, hvaraf de
hemmansägaresöner, som skola öfvertaga eget jordbruk, för framtiden böra draga största nytta,
och till hvilken sålunda vid förestående omorganisation af landtbruksskolan bör tagas
vederbörlig hänsyn, då den säkerligen, om inträdesfordringarna sänkas, har framtiden för sig
och kraftigt kommer att bidraga till det medelstora och mindre jordbrukets utveckling.»

Norra Älfsborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller särskildt, »att utskottet för sin del i hufvudsak instämmer» i de 11 landtbruksskoleföreståndarnes
framställning.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifver:

»De olika kategorier af jordbrukarebefolkningen inom vårt land, som genom den lägre
landtbruksundervisningen böra erhålla sin utbildning äro: arbetsförmännen vid de större jordbruken,
innekafvarne af de medelstora och mindre jordbruken samt de s. k. småbrukarne.

Hvad beträffar den första gruppen, arbetsförmännen vid de större jordbruken, hafva de
sedan gammalt varit hänvisade till landtbruksskolorna. Genom att bibringa lärlingarne
färdighet i alla de arbeten, som vid den större jordbruksdriften ifrågakomma, lämpligaste
sättet att utnyttja den arbetskraft, som står till buds, samt dessutom den teoretiska underbyggnad,
som är nödvändig för att förstå och rätt kunna utföra det arbete, som skall verkställas,
äro dessa skolor synnerligen lämpliga för utbildning af arbetsförmän. Här bar äfven
den enkle allmogesonen en af de få vägar, som stå honom till buds, att med en jämförelsevis
ringa uppoffring arbeta sig fram till bättre lefnadsvillkor och en tryggare ställning.

Tilloppet af inträdessökande till dessa skolor har dock år efter år minskats, och man
har velat söka anledningen härtill i för lång kurs och en föråldrad organisation af skolorna.
Utskottet förmenar emellertid, att den förnämsta orsaken till det öfverklagade förhållandet
är att söka i den obetydligt högre aflöning, som bjudes den fackligt bildade förmannen i
förhållande till den, som lämnas den oskolade. De uppoffringar, rättarelärlingen underkastar
sig för att genomgå skolan, blifva icke såsom sig borde ersatta genom framtida större inkomst.
Mången arbetsgifvare, som icke är i behof af en arbetsförman, antager nu en sådan
i stället för en dräng till följe den obetydligt högre aflöningen. Det stora antalet landtbruksskolor
torde därför utan olägenhet kunna minskas, och om därigenom de utbildade förmännen
komme att erhålla de aflöningsförmåner, de med rätta kunna göra anspråk på,
skulle troligen tillslutningen till skolorna blifva tillräcklig.

Om ock förvaltningsutskottet sålunda anser organisationen af landtbruksskolorna i sina
hufvuddrag tillfredsställande, vill utskottet dock göra följande erinran.

Det är icke till fyllest, att arbetsförmannen är fullt inne i de arbeten, som förekomma
vid det rena jordbruket. Driften har alltmera öfvergått till produktion af foder, som sedan
hufvudsakligen genom nötkreaturen förädlas. Det synes därför utskottet nödvändigt, att den
blifvande arbetsförmannen äfven får en grundligare praktisk utbildning i kreaturens utfodring
och vård än hvad i allmänhet hittills varit fallet.»

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har,
utom svaren, afgifvit följande motiverade förslag till den lägre landtbruksundervisningens
ordnande medels partiell sammanslagning af landtbruks- och landtmannaskola
samt tillägg af specialkurser.

»Ehuruväl de unge män, som eu gång komma att utöfva sjelfständig landtbruksverksamhet,
äro hänvisade så godt som uteslutande till landtmannaskolorna för erhållande af sin
jordbruksutbildning, äro dessa skolor beklagligtvis blott fåtaligt besökta. Inom detta län är
antalet brukare af högst 20 hektar åker nära 5,000 (förutom torpare), hvilken siffra bör ökas
med ett tusental af dem, som bruka upp till 50 hektar åker. Om man nu antager, att
brukarne i medeltal sköta sina gårdar i 30 år (mellan 30 och 60 års ålder), hvilket nog är
högt beräknadt, skulle årligen 200 unge mall tillträda eget mindre jordbruk. Af dessa genomgå
dock endast 15 ä 20 landtmannaskolan.

En af de viktigaste anledningarna till denna ringa frekvens är utan tvifvel det i motionen
påpekade förhållandet, att för inträde i landtmannaskolan fordras genomgången folkhögskolekurs
eller motsvarande kunskapsmått. Men att besöka skola under två vintrar är något,
som de flesta icke vilja och andra icke kunna, af ekonomiska eller andra skäl, underkasta
sig. Om åter fordringarna för inträde i skolan nedsattes, skulle säkerligen ett långt större
antal unge landtbrukare komma att begagna sig af undervisningen, hvilket i sin ordning
komme att i hög grad främja det mindre jordbrukets utveckling. Landtbruksskolorna åter,
hvilkas uppgift småningom nästan uteslutande blifvit att utbilda förmän vid det större jordbruket,
ha vida lägre inträdesfordringar än landtmannaskolorna, men röna likväl svårighet
att erhålla tillräckligt antal elever. En afsevärd del af den första undervisningstiden åtgår
vid dem till att höja elevernas kunskaper och färdighet i läsning, skrifning och räkning,
innan den egentliga fackundervisningen kan taga sin början. Detta senare blefve naturligen
äfven förhållandet vid landtmannaskolorna, därest deras inträdesfordringar nedsattes. De
båda slagen af skolor blefve i sådant fall så godt som likställda under sin första undervisningsperiod
samt för öfrigt ännu en tid framåt, medan de första grunderna i landtbruk
meddelades.

Då landtmannaskolorna, med nedsatta inträdesfordringar, antagligen finge ett stort antal
elever, medan landtbruksskolorna lede brist därpå, torde det redan af ekonomiska skäl vara
lämpligt att gemensam undervisning anordnas för eleverna på detta stadium. Om undervisningen
vid en sådan gemensam skola tager sin början om hösten, måste den under vintern
hufvudsakligen bli af teoretisk art, dels därför att elevantalet säkerligen blefve för stort, för
att tillfälle till deltagande i praktiskt jordbruk skulle kunna beredas alla, och dels emedan
tiden ej heller komme att räcka till för ett sådant arbete. En stor fördel vore emellertid,
om ett eller flera välskötta jordbruk eller småbruk funnes i närheten, där besök som oftast
kunde göras och åtminstone vissa delar af hvad som genom läxor inlärts kunde praktiskt
demonstreras. Då skolan ej nödvändigt behöfde vara förenad med landtbruk, finge man
större frihet vid val af plats för dess förläggning. Det torde nämligen ofta inträffa, att
bostäder och undervisningslokaler äfvensom lärarekrafter kunna lättare och billigare anskaffas
i ett större samhälle än på rena landsbygden. — Om så undervisningen i den gemensamma
skolan toge sin början tidigt på hösten, t. ex. i början eller midten af september, och bedrefves
utan andra än ovillkorligen nödvändiga uppehåll, blefve undervisningstiden så mycket
längre än den, som nu förekommer i landtmannaskolan — 20 veckor —, att eleverna borde
hinna genomgå samma kurser som i dessa, oaktadt sin lägre ståndpunkt vid kursens början.

För att vidare bereda eleverna tillfälle att erhålla praktisk utbildning borde det åligga
skolans styrelse att söka förskaffa dem under följande sommar anställning som arbetande och

aflönade landtbruksarbetare vid välskötta jordbruk, hvilkas innehafvare åtagit sig att låta
eleverna deltaga i alla vid gården förekommande arbeten, äfven kreatursskötsel, på sådant
sätt, att de erhålla eu allsidig praktisk utbildning i sitt yrke. Det skulle dock stå fritt för
elev, som redan på våren väll afsluta sina studier, att så göra. Under loppet af denna
sommar ägde den unge mannen att bestämma sig, huruvida han vill nöja sig med den utbildning
ban nu ernått eller inhämta ytterligare kunskaper, vare sig i afsikt att kunna framdeles
bättre sköta eget jordbruk eller att söka anställning vid större jordbruk. Bestämmer
han sig för att fortsätta studierna, har han att söka inträde i skolans andra klass (motsvarande
landtbruksskolans nuvarande andra årsklass), hvilken fortgår under kommande vinter
med mera specialiserad undervisning i landtbrukets olika grenar. Denna klass förlägges
alltid till ett större jordbruk, hvilket emellertid ej uteslutande skötes genom eleverna. Största
vikt lägges under denna tid'' vid att göra undervisningen så praktisk som möjligt, så att
eleverna få inhämta sitt vetande ej endast ur böcker och från lärarens mun, utan äfven
medelst ögat genom förevisning af naturhistoriska samlingar och bilder, maskiner och redskap,
men framför allt, så ofta sådant låter sig göra, genom förevisningar på fältet, i stall och
ladugård samt i skogen.

Samtidigt härmed pågå specialkurser för dem, som önska förkofra sig i vissa ämnen
eller utbilda sig till kontrollassistenser, kreatursskötare och möjligen maskinskötare eller vilja
studera någon binäring, t. ex. fjäderfäskötsel. Dessa specialkurser skola vara tillgängliga
äfven för dem, som blott genomgått den första vinterkursen.

Vid afslutande af denna, i första rummet teoretiska, vinterkurs äger elev, som så önskar,
att afgå från skolan. Den, som däremot vill erhålla äfven praktisk utbildning, och särskildt
den, som önskar att framdeles vinna anställning som arbetsledare, vandringslärare eller dylikt,
har att under följande sommar deltaga i arbetet vid det till skolan hörande större joi-dbruket.
Därunder bör han förvärfva sig säkerhet och skicklighet i utförande af alla slag af jordbruksarbeten.
Fördenskull bör vid gården finnas att tillgå äfven annan arbetskraft än elevernas,
hvarigenom dessa kunna få ägna mera tid åt svårare arbeten och mindre åt de lättare. De
teoretiska eller praktiskt-teoretiska studierna lämnas icke helt å sido, utan fortsättas repetitionsvis,
särskildt genom förevisning af försöksfält, lokala fältförsök, odling i mindre skala af
sådana växter, som ej i regel ingå i växtomloppet vid gården, igenkännande och bekämpande
af ogräs m. m. äfvensom, om möjligt, genom utflykter till andra välskötta jordbruk. Särskild
vikt lägges vid utbildning af förmågan att bedöma ett utfördt arbete och att af egen erfarenhet
kunna bedöma ett arbetes lättare eller svårare beskaffenhet samt den tid, som fordras
för dess fullbordande. Likaså böra eleverna öfvas i att utställa arbetare och uppgöra planer
för arbetena vid gården för viss tid.

Samtidigt med dessa öfiringar pågå specialkurser i trädgårdsskötsel, särskildt fruktträds
plantering och beskärning samt fruktanvändning, äfvensom i biskötsel. Dessa kurser böra
vara tillgängliga äfven för dem, som endast genomgått skolans första klass.

Med denna den andra sommarens praktiska undervisning jämte specialkurserna vore° då
den lägre fullständiga landtbruksundervisningen afslutad. Eleverna hade därunder erhållit
tillfälle att, allt efter egen önskan, förvärfva olika mått af kunskaper och färdigheter, enär
de kunnat afsluta sin utbildning redan efter första vintern, första sommaren, andra vintern
eller slutligen andra sommaren. Hvardera af dessa kurser bör ordnas så, att den utgör ett
afslutadt helt, lämpadt efter hvarje elevs olika förmåga, ekonomiska villkor och blifvande
ställning inom landtbruksyrket.

Den här skisserade anordningen af hela den lägre landtbruksundervisningen med sammanförande
af samtliga elever på det lägre stadiet skulle, enligt utskottets förmenande,
medföra afsevärda fördelar. Den tillgodoser behofvet af utbildning för alla klasser af mindre

jordbrukare och blifvande ° arbetsförmän. De nedsatta fordringarna för första inträdet i
skolan komma att förmå långt flera unge blifvande landtbrukare än hittills att förskaffa sig
verklig yrkesutbildning. Samarbetet mellan alla elever på det lägre stadiet motverkar uppkomsten
af klasskillnader och klassfördomar. Frihet från tvånget att redan från början
bestämma sig för att genomgå en tvåårig kurs kommer att locka mången att, sedan intresset
för inhämtande af kunskaper blifvit väckt, efter hand genomgå hela skolan för att förskaffa
sig fullständig utbildning. Skulle det mot förmodan visa sig, att antalet af dem, som komma
att söka anställning som arbetsledare, likväl blir för litet, ligger korrektivet därför hos arbetsgifvarne
själfva i erbjudande af de högre löneförmåner och den tryggade ställning, som kunna
uppväga lockelsen af att utöfva själfständigt jordbruk å egen eller — oftast — arrenderad
gård. Slutligen torde den här framkastade undervisningsplanen äfven vara i ekonomiskt
hänseende tillfredsställande. Den gemensamma undervisningen under ett år sparar lärarekrafter,
undervisningslokaler och materiel. Då skolan under det första året icke nödvändigt
beböfver ha eget jordbruk, kan den förläggas hvar sä i öfrigt bäst passar. Elevernas praktiska
utbildning under den första sommaren medför inga som helst utgifter för skolan, och
då konkurrens säkerligen kommer att uppstå bland husbönder om erhållande af elever, är
det all anledning att vänta, att dessa ej komma att sakna god handledning i sin praktiska
uppfostran.»

Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har insända
följande uttalande af styrelsen för länets landtbruksskola och framhållit, »att
utskottet ansluter sig till de i utlåtandet uttalade åsikter».

»I en till K. Landtbruksstyrelsen ställd skrifvelse, daterad september 1906, hafva 11
föreståndare vid rikets lägre lantbruksskolor ingifvit en framställning om förändring af
ifrågavarande skolors organisation och såsom motiv härför anfört, att ändrade tidsförhållanden
i förening med jordbrukets starka utveckling ställt ökade kraf på jordbruket i allmänhet och
i främsta rummet på dem, som utbildas till förmän och arbetsledare vid större jordbruk,
och för att afhjälpa närvarande, förmenta brister föreslagit, att den teoretiska undervisningen
borde utvidgas och tillika anordnas på ett lämpligare sätt, bvarjämte hemställes, att då utbytet
af lärlingarnes praktiska arbete minskas i den mån undervisningen ökas på lärosalarne, det
nu utgående anslaget måtte i väsentlig mån höjas.

Granskar man de förhållanden, som ägt rum vid våra lägre landtbruksskolor, så finner
man, att under de något mer än 50 år, dessa skolor verkat, deras antal nedgått högst betydligt
och särskilt införa delar af Norrland äfvensom i Skåne antingen alldeles upphört
eller efter hand uppgått i andra undervisningsanstalter, och bar såsom skäl härför anförts,
att den rikliga arbetsförtjänst, som stått den oskolade arbetaren till buds, i hög grad motverkat
benägenheten att uppoffra 2 år på en skolkurs, efter hvars genomgång någon nämnvärd
förbättring i lönevillkoren knappast varit att vinna.

Om ock anledningen^ till landtbruksskolornas aftagande frekvens till någon del är att
söka i ofvan antydda förhallanden, torde dock äfven andra omständigheter inverkat, och bland
dem icke minst, att en del landtbruksskolor blifvit förlagda till län och på orter, där jordbruksintresset
varit för ringa för att kunna upprätthålla en dylik yrkesskola, äfvensom att skolor
flerstädes blifvit förlagda å egendomar af den beskaffenhet, att rationellt jordbruk där icke
bedrifvits, ehuru detta är en nödvändig förutsättning för en praktisk landtbruksskolas rätta
utveckling, samt att skolegendomen haft den ringa areal, att lärlingarne icke kunnat utbildas
tillräckligt i just de delar af den praktiska driften, som äro nödvändiga för en arbetsförman
att känna för att kunna verka som arbetsledare på ett efter moderna principer skött jord 1607/os.

LandtbrulcstmdervimingsJcom. bet. Bilagor. 5

bruk. Förr ansåg man, att hvarje län borde hafva sin egen skola för att pa sa sätt tillgodose
de lokala intressena, men erfarenheten har för länge sedan lärt, att kunskapssökande
unge män, utan hänsyn till det län de tillhöra, söka inträde vid den ^skola, som för tillfället
står högst i anseende, och ligger häruti eu af anledningarna att, då man i ett län sällan
eller aldrig kan fylla det ordinarie lärlingantalet, man i ett annat ständigt har fullt upp
med ansökningar både från eget och angränsande län. Hvad särskild! Stockholms län angår,
har under de senaste 30 åren antalet sökande ständigt varit större än lediga platser, och
t. o. m. under innevarande år, då lärlingantalet med Landtbruksstyrelsens medgifvande ökats
från 6 till 10 i hvarje kurs, hafva flera ansökningar måst afslås i brist på plats.

Föreståndarne yttra i ofvannämnda till Landtbruksstyrelsen ingifna skrifvelse, att »den
tid, då man kunde välja bland inträdessökande, är länge sedan förbi; nu för man taga hvad
som bjudes», men torde det vara tvifvel underkastadt, om dylika missförhållanden kunna undanröjas
endast genom reglementariska bestämmelser och ökade anslag, pa sätt i skrifvelsen
föreslås, i stället för att reformeras i sin egen grundläggning, d. v. s. genom skolornas förläggande
på rätt plats och i rätt hand och under ledning och noggrann kontroll af en vaken
och intresserad skolstyrelse.

Såsom redan förut blifvit närande hafva skolföreståndarne i sin skrifvelse föreslagit, att
den teoretiska undervisningen borde dels utvidgas, dels ock anoi-dnas pa ett bättre sätt, men
har skolstyrelsen, som lifligt anslutit sig till det senare förslaget, icke ansett sig böra tillstyrka
någon väsentlig utvidgning af den teoretiska kursen, då vi anse dess nuvarande omfång
fullt motsvara de fordringar, man kan ställa på en förman eller arbetsledare, under det
att en sådan utvidgning tvifvelsutan skulle verka hämmande på den praktiska undervisningen,
hvilken dock, enligt de sökandes eget yttrande, onekligen »utgör en nödvändig, integrerande
del af lärlingarnes utbildning» och därför i främsta rummet behöfver tillgodoses.

Ått den praktiska undervisningen vid våra landtbruksskolor icke alltid varit sådan den
bort vara, därom råder intet tvifvel, och anledningen härtill torde närmast vara att söka
deruti, att utnyttjandet af lärlingarnes arbetskrafter ofta kommit i kollision med deras användning
vid sådana arbeten, som för dem varit nyttigare och instruktivare, men där de
gentemot skolans innehafvare lämnat ett mindre arbetsutbyte; och tillåter sig skolstyrelsen
att till belysande af dessa förhållanden anföra några siffror, som hämtats ur Landtbruksstyrelsens
officiella berättelse för år 1905 öfver af samtliga landtbrukslärlingar under samma år
utförda dagsverken, och hvaraf framgår följande.

Vid användning af såning smaskiner hafva de dagsverken, som i medeltal under året
utgjorts af äldre kursens lärlingar, växlat mellan 1—4 dagsverken vid hvarje skola, utom
vid en, där antalet uppgått till 7;

vid användning af slåtter- och skördemaskiner växlat mellan 1—6 dagsverken vid
hvarje skola, utom vid eu, där antalet uppgått till 8, men vid 2 skolor har intet dagsverke
användts och''vid eu af de större skolorna med 24 lärlingar endast 1 dagsverke;

vid skötsel af lokomobil har vid 8 skolor ej användts något dagsverke och vid öfriga
från 1—10, utom vid Stockholms läns, där det användts 28 dagsverken;

vid skogsplantering, som enligt stadgarne är obligatorisk, hafva 11 skolor ej användt
något dagsverke och vid öfriga växlat mellan 1-—4 dagsverken; och

vid rensning och gallring af rotfrukter hafva i medeltal utgjorts så få dagsverken, att
det icke utgör ens 1 dagsverke i medeltal för hvarje utexaminerad lärling, under det att de
dagsverken, som utgjorts på mindre instruktiva arbeten, exempelvis uppgått till

turer i häststallet .... 48 dagsverken, | plöjning........53 dagsverken,

* * koladugarden ... 62 » j harfning........37 »

skogsarbete.......47 » j diverse körslor.....56

o. s. v., allt i medeltal under ett år för hvarje lärling.

Med påpekande af ofvan anförda förhållanden har skolstyrelsen därför velat starkt betona
nödvändigheten af en grundlig reformering af den nuvarande praktiska undervisningen
och tillika införande af en skärpt kontroll öfver stadgarnes efterlefvande, så att arbetskraften
utnyttjas icke allenast i föreståndarens, utan fastmera i undervisningens intresse, och då det
ytterst är de^ utgående lärlingarnes framtidsmöjligheter, som framkalla det ökade antalet ansökningar,
vagar skolstyrelsen tro, att vid de skolor, där verkligt dugliga förmän utbildas,
som vid afgången från skolan erhålla väl aflönade anställningar, skall ock bristen på lämpliga
sökande ej, såsom nu är fallet på många håll, blifva kännbar.

Det har jämväl blifvit ifrågasatt, att lärlingar, som innehafva nödiga förkunskaper, skulle
i likhet med hvad f. n. äger rum, få genomgå skolan på ett år, men tillåter sig skolstyrelsen
afstyrka ett sådant medgifvande utom i alldeles särskilda fäll och under den bestämda
förutsättning, att sökande kan med intyg styrka, att han utom nödiga skolkunskaper äger
flerårig praktisk erfarenhet, inhämtad vid större välskött jordbruk.

Vidare har i afseende å första årskursen blifvit föreslaget, att nu rådande system borde,
i hufvudsak bibehållas och tiden för examen förläggas till våren, men anser skolstyrelsen^
att äfven här åtskilliga förändringar i undervisningstiderna äro af behofvet påkallade och
särskildt, att det vid flera skolor brukliga sättet att låta de 3rngre lärlingarne utan kontroll
idka »själfstudier» helt och hållet borttages. I afseende å examens förläggande till våren
torde. ingen anledning finnas till en dylik förändring, då examen på hösten framkallar en
god jämförelse kurserna emellan och tillika är en välbehöflig uppfriskning i minnet af de
bokkunskaper, som inhämtats under vintern, men under sommarens kroppsarbete ofta råkat
i glömska.

Hvad slutligen angår den ekonomiska sidan af frågan, så anser skolstyrelsen att, om
än ställningen icke är så ogynnsam, som den af de sökande föreståndarne framhålles, ett
förhöjdt anslag från statens eller hushållningssällskapens sida erfordras för att skolorna skola
kunna fylla de större fordringar våra dagars framåtskridande jordbruk ställer på sina utöfvare.

I den uppgjorda beräkningen öfver inkomster och utgifter vid en skola med 12 lärlingar
har antalet dagsverken af de olika årskurserna, med hänsyn till den föreslagna
utvidgningen af den teoretiska undervisningen, beräknats till 280 för yngre och 160 för äldre
kursen, men anser skolstyrelsen, att det icke vore lyckligt, om äldre kursens deltagande i
praktiska arbeten skulle inskränkas till 160 dagar eller ungefär 6 V2 månader och lärlingarne
således beröfvas tillfälle att följa arbetets gång äfven under vinterhalfåret och att under
samma tid tjänstgöra såsom rättare, utan anser, att äldre kursens ledighet från kroppsarbete
bör inskränkas till tva eller högst tre eftermiddagar i veckan under vinterhalfåret samt
under hela oktober månad, och skulle antalet arbetsdagar därigenom uppgå till ungefär 220
per år (5 månader å 25 dagsverken och 6 månader å 20 dagsverken) och skolans kredit följaktligen
blifva

6 lärlingar i l:a kursen å 280 dagar = 1,680 dagar å 1,75 . . . 2,940: —

6 * » 2:a » » 220 » = 1,320 » » 2,00 . . . 2,640: —

Kronor 5,580: —

I afseende å de i beräkningens debet upptagna poster har skolstyrelsen velat göra följande
anmärkningar. De för föreståndarens och 2:e lärarens aflöning upptagna belopp, respektive
kronor 2,500 och 1,500, torde visserligen kunna anses höga, helst dessa^ personers
tid icke uteslutande upptages af skolan, utan man måste antaga, att de samtidigt åtnjuta lön
såsom inspektor eller bokhållare vid skolegendomen, men har skolstyrelsen dock ansett, att
desamma böra med hänsyn till allmänt stigande lönefordringar bibehållas; biträdande
lärares lön 500 kronor torde ej ifrågakomma, där antalet lärlingar endast är 12; lärlingarnes
vivre m. m. är högt beräkuadt till 1 krona per dag under 12 manader, ehuru läilingarne
i vanliga fall ondast äro vid skolan yngre kursen 11 1/i och äldre kursen 11 månader
— exempelvis öfverstiger lärlingarnes underhåll vid Stockholms läns landtbruksskola inklusive
bostad, ved och belysning icke 300 kronor per år för hvarje lärling —; redskapsanskafihing
och försöksverksamhet kronor 300 bör uteslutande åligga innekafvaren af skolan,
då man ju utgår från förutsättningen, att skolorna förläggas å större och välskötta egendomar;
ränta och amortering å inventarier m. m. bör pa goda grunder nedsättas flan 300
till 200 kronor äfvensom annonser från 300 till 100 kronor; ehuru skolstyrelsen ställer sig
tveksam, huruvida det kan vara principiellt riktigt att med penningebelopp understödja lärlingar,
som åtnjuta fri undervisning, hafva vi dock velat tillstyrka, att i de särskilda fall,
där antalet sökande icke på annat sätt kan uppdrifvas, ett belopp af högst 100 kronor per
år må tilldelas lärling, som efter väl vitsordad ettårig kurs uppflyttas i äldre kursen, men
anse vi, att äldre kursens lärlingar däremot icke böra åtnjuta annat penningbidrag än hvad
möjligen i form af premier kan tilldelas dem vid afgången från skolan, och skulle utgifterna
således ställa sig sålunda:

föreståndaren och l:e lärarens lön.............. 2,500

2:e lärarens lön...................... 1,500

extra facklärares lön.................... 500

lärlingarnes vivre, bostad, m. m. jämte läkarevård och medicin . . 4,380

åskådningsmateriel..................... *00

annonser.........................

ränta och amortering å inventarier.............. 200

diverse utgifter...................... 200

understöd åt 6 yngre lärlingar................ 600

premier till utgående lärlingar.......... 200

Kronor 10,280

och skulle således en brist uppstå af c:a 6,300 kronor, hvilka till större eller mindre
del torde i form af ökadt statsanslag böra komma skolorna till godo.

Med anledning af hvad ofvan blifvit anfördt, får skolstyrelsen föreslå, att vid en eventuell
omorganisation af de lägre landtbruksskolorna följande förhållanden måtte beaktas:

1) att vid inträffad flyttning af landtbruksskola nödig hänsyn tages till egendomens storlek
och jordbrukets rationella bedrifvande å densamma;

2) att skolor, som f. n. äro förlagda på små eller mindre väl skötta gårdar och där ej
tillräckligt antal elever kunnat erhållas, snarast möjligt uppsägas och antingen indragas eller
flyttas till annan lämpligare plats;

3) att vid skolor, som äro förlagda på större, välskötta egendomar och där antalet inträdessökande
är tillräckligt stort, lärlingantalet ökas till högst 12 i hvarje kurs;

4) att kursen fortfarande blir 2-årig och att undantag därifrån endast far ske med skolstyrelsens
medgifvande och då sökanden styrkt sig utom nödiga förkunskaper jämväl äga
flerårig praktisk erfarenhet, vunnen vid större, välskött jordbruk;

5) att rotfruktskultur och rationell täckdikning a en efter skolegendomens storlek lämpad
areal blir obligatorisk;

6) att innehafvare af landtbruksskola är skyldig att, efter skolstyrelsens erinran, tillhandahålla
brukliga, tidsenliga landtbruksmaskiner, och att undervisning meddelas icke blott
i maskinernas användning på fältet, utan äfven i deras söndertagning, hopsättning och reparation; 7)

att hvarje utgående lärling ovillkorligen skall beredas tillfälle att tjänstgöra såsom
jourhafvande rättare eller arbetschef under såväl vinter- som sommarhalfåret;

8) att innehafvare af landtbruksskola är skyldig att på egen bekostnad och under l:e
lärarens öfverinseende låta anordna sådana kulturförsök, som kunna anses främja och förtydliga
den teoretiska undervisningen;

9) att en gemensam plan för den teoretiska undervisningen uppgöres för alla skolor
och att ämnenas omfång och fördelning ordnas på ett lämpligare sätt, än hvad nu äger
ram; samt

10) att den teoretiska undervisningen icke i annan man utvidgas, än att äldre lärlingkursen
under vinterhalfåret befrias från kroppsarbete under två eller högst tre eftermiddagar
i hvarje vecka äfvensom under hela oktober månad före kursens afsilning.»

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i st. f.

»generellt yttrande» blott framhållit, att utskottet anser hvad som anföres dels i riksdagens
skrifvelse d. 22 maj 1907 och vederbörande riksdagsutskotts utlåtande, dels i landtbruksskoleföreståndarnes
skrift »förtjäna att i hög grad beaktas».

Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som i svaren
på de olika frågorna förordat en betydande omorganisation af den lägre landtbruksundervisningen,
meddelar som sammanfattning häraf:

»Beträffande de nuvarande läroanstalterna för den lägre landtbruks undervisningen tillåter
sig förvaltningsutskottet såsom sin åsikt framhålla, att dessa ej äro anordnade efter tidsförhållandenas
kraf. Så synes landtbruksskolan vara anordnad med hänsyn till den ensidiga
uppgiften att utbilda förmän och arbetsledare, en anordning, som, om den förr kunde anses
berättigad, i vår tid med det större jordbrukets tendens att sönderfalla i mindre brukningsdelar,
ej längre har fog för sig. Men äfven frånsedt denna landtbruksskolas alltför begränsade
organisationsform, är hon i det afseendet mindre tidsenlig, att hon med nuvarande
anordningar ej förmår tillgodose nutidens fordringar med afseende på den teoretiska utbildningen
hos den blifvande rättaren.

Mot landtmannaskolan åter, hvars anordnande dock utan tvifvel varit ett steg i rätt
riktning för mötande af den stora jordbrukande allmänhetens växande behof af yrkesutbildning,
kan anmärkas, dels att hon ej har till sitt förfogande ett mindre jordbruk med därtill
hörande anordningar för studiet af jordbrukets binäringar och tillämpning i praktiken af den
teoretiska undervisningen, dels att fordringarna för inträde äro ställda så höga, att större
delen af dem, för hvilka skolan borde vara afsedd, måste på grund af bristande förkunskaper
nekas tillträde. — Genom en vid skolan anordnad kort förberedande kurs, omedelbart före
den egentliga kursen, borde emellertid en ändring af detta sist anmärkta förhållande lätt
kunna åstadkommas.

Men förvaltningsutskottet tror icke, att frågan om den lägre landtbruksundervisningens
nöjaktiga tillgodoseende genom härför inrättade skolor kan tillfredsställande lösas blott och
bart genom partiella reformer af de nuvarande skoltyperna. Utskottet håller tvärtom före,

att först genom en genomgripande omdaning af hela skolväsendet på den lägre jordbruksundervisningens
område i den riktning, att i stället för det stora antal läroanstalter, som nu
finnas och hvilka kunna blott nödtorftigt utrustas, upprättades i de olika landsdelarna några
få institutioner, de där rikligt försåges med alla erforderliga hjälpmedel för elevernas mångsidiga
utbildning inom landthushållningens olika grenar, den föreliggande frågan kan komma
att tillfredsställande och varaktigt lösas. En landtbruksskola af denna typ skulle fördenskull
hafva till sitt förfogande icke allenast erforderliga åbyggnader jämte lämpliga jordområden
för såväl det större jordbruket som småbruket, goda kreatur, tidsenliga redskap af alla slag,
rikhaltig landtbrukslitteratur och åskådningsmateriel, trädgård, försöksfält in. m., utan oek
ett tillräckligt antal verkligt skickliga manliga och kvinnliga lärare. Vid skolan skulle
utbildas vandringslärare, kontrollassistenter och rättare, hvarjämte småbrukareskolor för både
män och kvinnor där skulle inrättas. Dessutom borde kortare och längre småbrukarekurser
årligen därstädes anordnas.

Obemedlade elever borde erhålla fri resa till och från skolan, beklädnadspenningar samt
i likhet med öfriga vid skolan mottagna elever fri kost och logi under lärotiden.

De kvinnliga eleverna borde lämnas tillfälle att i tur och ordning deltaga i slakt, bak
och matlagning.»

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skriiver:

»Då inom vårt län med mycket få undantag endast förekomma mindre jordbruk, hvilka
skötas af innehafvarne med familj eller med tillhjälp af ett eller annat tjänstehjon, så föreligger
hos oss icke behof af landtbruksskola för utbildande af särskilda arbetare.»

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

gjort följande uttalande:

»I landtbruksskoleföreståndarnes skrifvelse framkålles, att »våra landtbruksskolors hufvudändamål
har varit och är fortfarande utbildande af dugliga förmän för det större jordbruket».
Detta torde nog vara förhållandet i södra och mellersta Sverige, men i norra Sverige, särskilt
Västernorrlands län, är så icke förhållandet, då man kan säga, att med några få
undantag intet större jordbruk förefinnes.

Sedan kursen vid länets landtbruksskola blef ettårig, hafva af de 48 utexaminerade lärlingarne
endast 8 st. antagit rättare- eller förmansplatser.»

»Den omorganisation af de norrländska landtbruksskolorna, som skedde år 1901, därvid
kursen gjordes till ettårig från att förut hafva varit tvåårig, hufvudsakligen genom att minska
undervisningen i de »yttre» göromålen, synes vara lyckligt funnen, hvilket bland annat framgår
af det störa antalet inträdessökande, .som numera hvarje är förefinnes.»

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Enär förvaltningsutskottets medlemmar i ringa grad äga kännedom om förhållandena
utom Norrbotten, kan giltigheten af svaren icke utsträckas utöfver hushållningssällskapets
område.

Vid svarens afgifvande har förvaltningsutskottet också tagit hänsyn till att landtbruksundervisningen
så ordnas, att kostnaderna för densamma icke väsentligen öfverstiga de anslag,
som nu stå till förfogande. För den händelse att betydligt större anslag till den lägre
landtbruksundervisningen skulle kunna påräknas, skulle förvaltningsutskottet icke tvekat att
uttala sig för bibehållandet af alla nu befintliga slag af anstalter för den lägre landtbruksundervisningen
»

II. Frågor rörande landtmannaskolorna.

Utom de svar, som ingått från hushållningssällskapens förvaltningsutskott
och från landtmannaskolornas styrelser, har äfven Folkhögskolans lärareförening,
som ju i viss mån representerade de 22 med folkhögskolor lokalt förenade landtmannaskolorna,
insändt svar, om hvilkas lydelse föreningen vid möte i Stockholm
den 25 sept. 1907 enhälligt öfverenskommit. Innehållet af dessa svar återges i
noter vid den grupp, hvartill de äro att hänföra.

Frågan f): Anser utskottet (styrelsen) landtmannaskolan i sin

nuvarande form fullt motsvara, sin uppgift?

1 motsatt fall, lwilka förändringar i dessa skolors organisation
anses beliöfliga?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser.)

1. Förvaltningsutskottens svar.

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus läns: Ja. »Under förutsättning att vid landtmannaskolorna ej antagas andra

lärjungar än sådana, som styrkt sig äga minst ett års praktisk utbildning vid jordbruk
samt innehafva en stadgad ålder, synas landtmannaskolorna, för så vidt undervisningen
meddelas på sätt, som sker vid länets skolor, fullt motsvara sin uppgift.»

2) Blekinge låns: »Ja*.

3) Kronobergs läns: »Ja». (Beslutet fattades med 5 röster mot 3, som önskade tillägget:

»Undervisningen torde böra utsträckas äfven till sommarhalfåret för praktisk utbildning.»)

4) Skaraborgs läns: Ja, för länets vidkommande. (Länets landtmannaskola är fristående,

ej förenad med folkhögskola.)

5) Gottlands läns: »Länets landtmannaskola kan »med fog sägas i sin nuvarande form

fullt motsvara sin uppgift».J)

6) Västmanlands läns: »Ja».

7-) Örebro läns: »Ja».

8) Jämtlands läns: »På sätt landtmannaskolan här är organiserad anser utskottet den samma

fullt motsvara sin uppgift.» (Länets landtmannaskola är fristående, och landtbruksskola
finnes ej.)

>) Till stöd för detta omdöme meddelas följande uppgifter om skolans verksamhet: »Bland fordringarna
för inträde ställes den, att sökanden skall minst ett år hafva allvarligt deltagit i jordbruksgöromål.
Under kursen få eleverna under lärares ledning studera olika jordbruk inom orten. — Samtidigt
med inrättande af en landtmannaskola på Grottland har elevernas behof jämväl af praktisk utbildning
blifvit tillgodosedt, i det att tillfälle beredes dem att med bidrag lämnadt af hushållningssällskap och
landsting, efter afslutad kurs i skolan, under minst ett års tid såsom lärlingar vistas vid välskötta
mindre eller medelstora jordbruk utom länet, till en början i Skåne och under de senare åren i Danmark.»

B) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Södra Kalmar läns: »I den nuvarande organisationen af dessa skolor torde någon

förändring ej vara nödig, men utskottet anser det vara i kög grad önskvärdt, att
dessa skolor ställas under af staten anordnad, sakkunnig ock mera verksam inspektion
än som för närvarande är fallet.»

2) Jönköpings läns: »Landtmannaskolan fyller i många fall ganska väl sin nuvarande

uppgift att meddela teoretisk undervisning åt hemmansägaresöner.»1)

3) Hallands läns: »Landtmannaskolan i sin nuvarande form medför väl afsevärda fördelar

för mindre jordbrukare, men torde vara i behof af ytterligare utveckling äfven i
praktiskt afseende.»

4) Södermanlands läns: »Den har väl motsvarat sin uppgift, men önskligt vore att till fälle

till praktiskt studium af mindre jordbruk och småbruk kunde beredas.»

5) Uppsala läns: »I hufvudsak kan landtmannaskolornas nuvarande organisation anses

tillfredsställande, dock bör ytterligare betonas skolans hufvuduppgift att meddela landtbruksundervisning.
»

O) Indirekta svar ha afgifvits af:

1) Östergötlands läns: »Landtmannaskolan bör hafva såväl ettårig praktisk-teoretisk kurs

som sex månaders vinterkurs, hufvudsakligen teoretisk.»

2) Värmlands låns: Ja, i hufvudsak. (Svaret hänvisar till svaren på frågorna 10—13,

men i dessa förordas i hufvudsak nuvarande anordningars bibehållande.)

D) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Kristianstads läns: »Landtmannaskolornas nuvarande form är ej fullt lämplig, därigenom

att de oftast sakna i jordbruk sakkunniga föreståndare.» Se vidare svaren å följande
frågor!

2) Norra Kalmar läns: Nej. Skolorna böra »förläggas till jordbruksegendom, hvarigenom

eleverna samtidigt med den teoretiska undervisningen blifva satta i tillfälle att komma
i beröring med jordbruket med binäringar och dess utöfvare.»

3) Göteborgs läns: Skolorna böra förläggas till »mindre gårdar med en areal af 20—40

härs åkerareal, hvilka böra vara mönsterbruk i alla afseenden. Eleverna böra dock
icke lägga hand vid jordbruksarbetet. Vid sidan af den teoretiska kursen bör finnas
eu ettårig kurs för dem, som önska utbilda sig i praktiskt hänseende.»

4) Norra Älfsborgs läns: »Nej. Såsom inträdeskompetens bör gälla godkändt afgångs betyg

från folkskola (ej folkhögskola). Föreståndaren bör vara jordbruksutbildad och
skolan helst förläggas vid ett välskött, mindre jordbruk, där tillfälle kan beredas
eleverna att följa olika grenar af landthushållningen.»

5) Gåfleborgs läns: »Nej. De stränga inträdesfordringarna böra borttagas och skolan

förses med ett mindre jordbruk, å hvilket förutsättningar finnas för praktiskt studium
af ej mindre jordbruk och boskapsskötsel än ock jordbrukets binäringar. Möjligen
torde det egna jordbruket kunna undvaras, om i närheten finnes att tillgå en mönstergård,
å hvilken ägaren vore villig att und^r föreståndarens eller annan sakkunnigs

’) Reservationer a) af hr Spånberg: >1 Jönköpings län ej, då den hittills varit fåtaligt besökt,
och det uppgifves, att landtniannasöner härifrån genomgå dylika skolor i andra län»; b) af hr Wennberg,
som anser, att om landtbruksskolorna organiserades enligt hans förslag vid frågan 1, blefve särskilda
landtmannaskolor obehöfliga.

ledning låta skolans elever deltaga i praktiska arbetens utförande.» (Fullständigare
organisationsförslag å sid. 37!)

6) Västernorrlands läns: »Landtmannaskolorna äro för kostsamma för obemedlade elever,

och inträdesfordringarna äro ej de lämpligaste, hvadan skolorna ej synas i allo motsvara
de föreställningar och förväntningar man gör sig om dem; de synas hafva i
viss mån tillkommit ej för sin egen skull, utan för folkhögskolans skull.''— Inträdesfordringarna
borde modifieras; och böra landtmannaskolorna vara för sig fristående
och icke sammanbindas med annan skola eller bildningsanstalt samt helst förläggas
till mindre gårdar med framstående jordbruk.»*)

7) Norrbottens läns: »Ehuru förvaltningsutskottet anser, att landtmannaskolorna mycket

bidragit till främjande af landtbruksundervisningen, synes det utskottet, som om de
icke till fullo motsvarat sin uppgift att meddela en för nutida jordbrukare tillräcklig
lägre landtbruksundervisning, i det att den praktiska utbildningen vid dessa skolor,
ehuru den visserligen ej utgör ett kufvudsakligt ändamål, blindt för litet tillgodosedd.
Det för inträde i landtmannaskola föreskrifna ettåriga allvarliga deltagandet i de vid
ett landtbruk förefallande göromål, särskildt då den inträdessökande är 18 år eller
något därutöfver, synes icke innebära garanti för tillräcklig praktisk utbildning,
hvarför ofta de från landtmannaskola utexaminerade icke hafva förvärfvat den bepröfvade
erfarenhet och duglighet, som är erforderlig för själfständig skötsel af ett mindre
jordbruk. — Vid meddelandet af den teoretiska undervisningen i landtmannaskolan
torde större vikt böra läggas vid att lärjungarne biifva i tillfälle att se och iakttaga
verkningarna af de teoretiska anvisningar som lämnas, hvarjämte lärjungarne böra
mera än hittills blifva satta i tillfälle att genom åskådning inhämta de lärosatser som
förkunnas. — Förvaltningsutskottet anser därför, att bestämmelserna i 7 § i normalstadgarna
för landtmannaskolor att »till gagn för undervisningen bör om möjligt tillfälle
beredas lärjungarne att under lärarens ledning taga kännedom om hushållningen
vid landtegendom ar i nejden», böra komma till rikare och grundligare användning. —
Förvaltningsutskottet anser ock) att det är af största vikt att vid undervisningen lärjungarne
få tillfälle att tydligt och klart åskåda, huru en del, ja de flesta, arbeten
rätteligen böra utföras, så att de sedermera kunna på ett rätt sätt utföra arbetena.»

E) Erfarenhet saknas har svarats af:

1) Södra Alf sborgs läns;

2) Västerbottens läns: »Som landtmannaskolan inom länet är nyanlagd, torde vara svårt

att ännu uttala sig om dess verksamhet».

Anm. Svar saknas från Kopparbergs län, troligen emedan där ingen landtmannaskola
finnes.

II. Sval- från landtmaimaskoloriiiis styrelser.

F) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus läns å Hvilan: »Styrelsen är af den åsikt, att landtmannaskolans organisation
i dess nuvarande form är god och att skolan väl fyller sin uppgift, nämligen

*) I afgifven reservation önskar hr Strokirk sista punkten i svaret utbytt mot följande: iluträ desfordringarna

böra modifieras. Lämpligt vore måhända att där afhölles 2 årliga kurser, nämligen en
vinter- och en sommarkurs; den senare ägde då — därest kursen är förlagd till en landtbruksskola —
fördelaktig tillgång till det viktiga undervisningsmaterialet praktiskt jordbruk.»

iö°7/o8. Limdtbrv.ksunäervisnincjshom. bet. Bilagor.

öfverallt, där man fasthållit vid de från början fastställda inträdesfordringarna: a)

mogen ålder, b) god underbyggnad och c) god praktisk utbildning. Men styrelsen
vill gärna medgifva, att modifikationer kunna vara nödiga i vissa delar af landet, och
därom får styrelsen hänvisa till sitt utlåtande vid frågan 13.»1)

2) Malmöhus läns i Svalöf: »Styrelsen anser landtmannaskolan i den nuvarande formen

nöjaktigt motsvara sin uppgift, hvadan eu omorganisation, hvad beträffar denna orten,
icke är att tillråda.» _

3) Kristianstads läns i iinnestå: »Styrelsen anser på grund af den snart 30-åriga erfa renhet,

som den haft tillfälle att göra, den nuvarande organisationen af landtmannaskolan
i förening och samarbete med folkhögskolan, såsom den här tillämpas, afgjordt
tillfredsställande och anser inga förändringar i skolans organisation af behofvet påkallade.
»

4) Blekinge läns i Ronneby: Ja.

5) Kronobergs läns i Grimslöf: »Ja».

6) Norra Kalmar läns i Gamleby: Landtmannaskolorna, som ju äro afsedda för det

medelstora jordbrukets läkare, den egentliga bondeklassen, utgöra enligt styrelsens
bestämda mening »ett nödvändigt led i raden af nu befintliga och eventuellt nya
landtbruksundervisningsanstalter». Då den inträdessökande under minst ett år allvarligt
deltagit i praktiskt jordbruksarbete (de allra flesta lärjungarne hafva under
hela sitt föregående lif endast sysslat med sådant), då vidare med hvarje kurs besök
göras på välskötta gårdar, mejerier m. m. för att studera jordbruk, ladugårdar, maskiner
o. s. v., och då slutligen genom föreståndarens bemedling åt alla de lärjungar,
som så önska, platser såsom arbetande lärlingar vid större egendomar anskaffas, anser
styrelsen, att denna läroanstalt bör i sill nuvarande form kunna anses motsvara
sin uppgift. Gifvetvis skulle det vara en fördel om tillfälle bereddes till något större
praktisk utbildning.

7) Jönköpings läns i Nässjö: »Såsom skolan nu är organiserad, synes den i allmänhet

hafva fyllt sitt mål att gifva sina lärjungar den teoretiska undervisning, som erfordras
för brukandet af mindre jordegendomar. — Därest någon förändring borde vidtagas,
torde denna gå ut på att gifva lärjungarna äfven en praktisk utbildning.»

8) Hallands låns å Katrineberg: »Landtmannaskolan i sin närvarande form motsvarar

väsentligen den viktiga uppgiften att åt mera försigkomna lärjungar gifva så grundlig
undervisning, som på en vinterkurs kan medhinnas. Med fördel kunna af landtmannaskolan
begagna sig a) blifvande skötare af mindre jordbruk, b) blifvande mjölkkontrollassistenser
och c) sådana blifvande rättare, som komma att få en mera själfständig ställning.»

9) Norra Älfsborgs läns i Färgelanda: »Styrelsen anser landtmannaskolan i sin nuvarande

form afgjordt motsvara sin uppgift. Särskildt är detta fallet, om man fasthåller vid
de ursprungliga fordringarne vid antagande af elever: mogen ålder, god underbyggnad
och god praktisk utbildning. — Styrelsen anser således någon förändring i dessa
skolors organisation ej vara att förorda.»

10) Gottlands läns i Hemse: »För inträde — — fordras bland annat gft minst ett år
hafva allvarligt deltagit i jordbruksgöromål. Under kursen, då föreläsningar och andra
omständigheter därtill föranleda, tager läraren lärjungarne med sig ut på fältet till
prisbelönta eller andra jordbruk för att låta dem där se och jämföra; och efter
kursens slut är tillfälle beredt dem att med bidrag från länets landsting och hus -

x) Med detta uttalande öfverensstämmer det frän Folkhögskolans lärareförening insända, endast att
sista punkten är utelämnad.

hållningssällskap genomgå eu praktisk kurs under 12 månader vid framstående mindre
jordbruk å annan ort (Danmark). — Med formen och innehållet af denna landtmannaundervisning,
som pågått härstädes under 20 år, har veterligen intet missnöje
försports eller någon förändring påyrkats.»

IT) Södermanlands läns i Åsa: »Styrelsen anser landtmannaskolan i sin nuvarande form
väl motsvara sin uppgift att meddela den teoretiska landtbruksundervisning, som erfordras
för brukande af mindre landtegendomar. Hufvudsvårigheten vid undervisningen
torde vara mängden och omfattningen af läroämnen, som på sex månaders
tid skola inläras. (Kanske kunde ock den tid, som i Asa landtmannaskola ägnas åt
geometri, bättre användas till fortsatt öfning i aritmetik samt äfven till någon undervisning
i hygien.)»

12) Västmanlands läns i Tärna: »Jas.

13) Jämtlands läns i Ope: »Ja».

14) Västernorrlands läns i Viola: »Landtmannaskolan har i sin nuvarande form utfört ett

godt och betydelsefullt arbete, och styrelsen anser en rubbning af hennes grundplan
hvarken vara önskvärd eller lycklig. På den lagda grunden bör skolan vidare utvecklas,
så att hon må med sin undervisning kunna nå allt större och större antal
mindre jordbrukare. Den naturligaste vägen till detta mål är inrättande af flera
landtmannaskolor och underlättande genom frikostigare statsunderstöd af möjligheterna
för mindre bemedlade och obemedlade att besöka skolorna. Dessutom böra
vid landtmannaskolorna inrättas särskilda afdelningar för kvinnor ur småbrukare ldassen.

---Önskvärdt är äfven införandet af bestämmelser, som ge lärarne en

tryggare ställning, och borttagande af bestämmelsen, att de lokala bidragen skola
uppgå till samma belopp som statsanslaget, för att detta sista skall kunna beviljas.»

15) Norrbottens läns i Boden: »Styrelsen anser på grund af den mångåriga erfarenhet, som

den haft tillfälle att göra, ''den nuvarande organisationen af landtmannaskola i förening
och samarbete med folkhögskolan, såsom den här tillämpas, afgjordt tillfredsställande
och anser inga förändringar i skolans organisation af behofvet påkallade.»

G) JA med inskränkande tillägg har svarats af:

1) Södra Alf sborgs läns i Herrljunga: Skolan har varit fåtaligt besökt (7 lärjungar på

två år), men detta torde icke bero på skolformen, utan på det i södra Västergötland
ringa intresset för jordbruk samt den stora utvandringen, som gör, att de kvarvarande
arbetskrafterna äro behöfliga i hemmen. — Styrelsens uppfattning är emellertid
den, att landtmannaskolan i sin nuvarande form är till mycket gagn. Skulle någon
förändring ifrågasättas, borde det vara en inskränkning i ämnenas antal och ökadt
statsanslag (i mån af elevantalet).

2) Skaraborgs läns i Skara: »Styrelsen anser, att landtmannaskolan i sin nuvarande form

i hufvudsak motsvarar sin uppgift. Dock vill styrelsen som ett önskemål framhålla
lämpligheten af en omorganisation af densamma till tvåårig, d. v. s. att den teoretiska
undervisningen fördelas på två vinterhalfår. De lärjungar nämligen, som önska
återvända till skolan det andra vinterhalfåret och där bilda en andra afdelning,
hvarest undervisningen skulle meddelas både grundligare och mera omfattande än i
första afdelningen, borde äga rättighet härtill. — Tiden mellan första halfårets utslutning
och följande höst skall af de elever, som bestämma sig för att genomgå den
tvååriga kursen, obligatoriskt användas till förkofring i landtbruksarbeten på egendomar,
som af styrelsen bestämmas. Genom stipendier böra eleverna uppmuntras att

genomgå tvåårig kurs. — Afgångsbetyg böra äfven de elever erhålla, som blott ge__
nomgå första halfårets vinterkurs.»

3) Östergötlands läns å Lunnevad: »Styrelsen anser, att landtmannaskolan i sin nuva rande

organisation fyller sill uppgift, försåvidt de fastställda principerna för densamma
följas; dock med tillägg af eu praktisk kurs omedelbart efter den teoretiska kursen
vid landtmannaskolan, och bör denna kurs pågå under ett helt år.»1)

4) Uppsala läns i Tierp: »I teoretiskt afseende anser styrelsen skolans verksamhet så

ordnad, att den fullt motsvarar sitt ändamål. I praktiskt afseende vore önskvärdt,
att öfning i under vintern förekommande arbeten (husdjursvård, hofbeslag o. d.) kunde
upptagas på programmet, hvarjämte, för att få skolan mera talrikt besökt, en sänk__
ning af inträdesfordringarna synes lämplig.»

,5) Örebro läns å Käfvesta: »Fullt tillfredsställande torde, enligt styrelsens åsikt, ingen institution
vara, således ej heller landtmannaskolan. Men med den erfarenhet, vi vunnit
af dess mångåriga verksamhet här i länet, anse vi den hafva varit till gagn och
välsignelse för vår jordbrukande befolkning, såväl för verkliga småbrukare som hemmansägare.
Rikliga och påtagliga vittnesbörd därom skall en uppmärksam och opartisk
iakttagare lätt finna, om han vill göra en rundresa i de trakter, från hvilka
skolan haft lärjungar. Ja, äfven de lärjungar, som ej varit i tillfälle genomgå mer
än folkhögskolan, visa lika så påtagliga förbättringar i sitt jordbruk, och genom f. d.
elever har intresset spridts i bygden, så att inom Nerike har de senare årtiondena
en påtaglig uppryckning skett inom jordbruket, och vi tveka ingalunda att i synnerlig
hög grad tillskrifva detta de förenade skolornas inflytande. — Några omfattande förändringar
i landtmannaskolans organisation anse vi därför ej vara af nöden; hvarje
lärares praktiska erfarenhet hjälper honom ätt ordna undervisningen på det för hans
individuella begåfning bästa sätt.» Dock anser styrelsen det vara önskvärdt, att med
landtmannaskolorna förenades en mindre gård, hvilken ju efter hand kunde upparbetas
till ett slags mönstergård, (Se härom närmare vid frågan 11!)

6) Västernorrlands läns i Älsta: »Styrelsen anser sig kunna till fullo instämma i det

omdöme, som gifves i riksdagsskrifvelsen n:r 178 af 22 maj 1907, att landtmannaskolan
på ett tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift. Styrelsen vill dock uttala den
åsikten, att i de skogrika provinserna, särskild! i Norrland, där skogen för hemmansägaren
spelar en väsentlig roll, bör en grundligare undervisning än som hittills brukat
förekomma meddelas i skogshushållning. — — Styrelsen vill ytterligare anföra, att
om undervisningen helt eller delvis förlägges till sommarhalfåret, det också blefve
möjligt att göra undervisningen i skogshushållning fullt effektiv.»* 2)

*) Tre reservanter (hrr A. Henricson, E. T. Ernander och K. Andersén) ha velat ge svaret följande
lydelse: »Hittills har man ansett, att landtmannaskolan fyllt sin plats, men senare tiders erfa renhet

ger vid handen, att en grundligare praktisk utbildning är af behofvet påkallad, och torde därför
skolan helst förläggas till en välskött gård.»

2'') Härom meddelas i svaret ytterligare följande: »I Västernorrlands län har skogsvårdsstyrelsen,

efter initiativ af landtmannaskolan i Alsta, till hvardera af länets landtmannaskolor lämnat ett anslag
af 300 kronor årligen för undervisning i skogshushållning. Det har visat sig att med omkring 40 timmar,
exkursioner oberäknade, ganska omfattande teoretiska kunskaper kunnat meddelas i ämnet. Men klimatförhållandena
lägga hinder i vägen för väl behöfliga öfningar med plantering, sådd af skogsfrö o. d.
under den tid, skolkursen pågår. — Härmed ar styrelsen inne på en annan sak, som förtjänar tagas i
noggrant öfvervägande, nämligen huruvida ej i Norrland undervisningen i landtmannaskolan bör förläggas
till sommarhalfåret i st. f. till vinterhalfåret eller i alla händelser bestämmas så, att någon del
af undervisningen försiggår om sommaren. Det försök härmed, som gjorts i Västerbotten, har ju utfallit
tillfredsställande, om också den tid, under hvilken landtmannaskolan där verkat, är för kort för att

H) Indirekta svar ha afgifvits af:

1) Södra Kalmar läns å Högalid: I st. f. svar har framlagts ett förslag, att 4 olika

slags skolor skulle kunna få statsanslag: 1) 8—9 månaders kurser vid landtbruksinstitut
för större jordbrukare; 2) nuvarande landtmannaskolor för hemmansägare
(minst 20 veckors kurs); 3) landtmannaskolor med vanlig folkskoleunderbyggnad
för mindre hemmansägare (minst 20 veckors kurs); 4) landtmannaskolor
»med särskilda husdjurs- eller jordbrukskurser om 6—12 veckor för fördrängar, rättare
eller ladugårdsförmän samt små hemmansägare*. — (Häraf framgår, att landtmannaskolorna
anses lämpliga, men ej ensamma tillräckliga för uppgiften.)

2) Värmlands låns i Molkoni: »För att i möjligaste grad kunna fylla sill uppgift, att ut bilda

dugliga brukare af mindre gårdar, torde i de flesta fall, utöfver den nödvändiga
teoretiska undervisningen, som skolan lämnar, äfven praktisk utbildning vid
ett dylikt gårdsbruk vara nödvändig, äfven om »vana vid jordbruksgöromål» förefinnes,
och detta tills vidare af det skäl, att våra mindre jordbrukare i allmänhet ej ännu
förstå, att för ett ekonomiskt bedrifvande af jordbruk inga detaljer få försummas,
intet arbete sparas. — Denna senare utbildning torde dock tills vidare ej böra göras
obligatorisk för afgångsbetygs erhållande, då därigenom helt visst frekvensen skulle
riskeras. Denna är redan för låg, och för att vinna en allmännare tillslutning torde
vara nödvändigt sänka eller kanske rättare på annat sått formulera inträdesvillkorenl)
Att dessa, i den form de nu förekomma, verka afskräckande, framgår däraf,
att årligen vid denna skola inkomma omkring 50 å 60 förfrågningar mot endast 12
å 14 anmälningar. Däremot torde vid den anmärkningen, att skolkursen krafvel’ afskräckande
mycket arbete af eleven, ej något afseende böra fästas, då ju skolans
uppgift är att framhålla, att godt resultat endast genom intensivt arbete kan vinnas.»

-3) Gåfleborgs läns å Säfverstalund: De kunskaper eller den teoretiska utbildning, som
landtmannaskolorna bibringa, äro tillräckliga, men elevantalet är vid de allra flesta
skolorna alldeles för litet för att kunna på nog effektivt sätt bidraga till svenska
landtbrukets höjande. De viktigaste orsakerna härtill äro nog att inträdesfordringarna
äro för höga, och att i Norrland sonens bortavaro från skogsarbeten under två vinterhalfår
blir för den mindre jordbrukaren för dyr: därför bör undervisningen sammanträngas
till en på hösten börjande kurs med lägre inträdesfordringar och med 4
veckors särskild undervisning för folkskoleelever samt 24 veckors för öfriga, men ej
ökas med praktiskt landtbruk, som skulle kräfva kursens utsträckning till sommaren
och göra skolan mindre besökt. Däremot kan både teoretisk och praktisk undervisning
i kreatursskötsel ifrågasättas: då behöfs ladugård, antingen egen jämte småbruk
eller någon välskött egendoms. Äfven skogsvårdslära behöfs — helst i form af tillläggskurs
under sakkunnig ledning, innan fullständigt afgångsbetyg fås. — IJndervis -

fullt säkra slutsatser angående sommartidens lämplighet skulle kunna dragas. Vintermånaderna, Särskildt
januari och februari, äro för norrlänningen på grund af skogsarbetena ganska dyrbara, medan däremot
under tiden från mars och in i juli hvarken skogsarbetet eller jordbruksarbetet — detta senare, när
undantag göros för såningstiden -— tager arbetskraften fullt i anspråk. Med anledning däraf vill
styrelsen också såsom lämplig föreslå tiden 1 mars—31 juli för landtmannaskolans undervisning. Att
sommartiden erbjuder stora förmåner för jordbruksundervisningen, särskildt om — såsom önskligt är —
jordbruk i samband med försöksfält in. m. anordnas vid landtmannaskolorna, torde ej behöfva påpekas.
Om landtmannaskolans kurs förlägges till den föreslagna tiden 1 mars—31 juli, bör tillfälle beredas
lärjnngarne att vid den tid, då skörden böriat mogna, återkomma för att under jordbrukslärarens ledning
taga kännedom om resultaten af de å försöksfältet gjorda försöken.*

*) Härom vidare vid frågan 13.

ning i redskapslära kunde möjligen meddelas af kringresande lärare, som medföra materiel,
anskaffad gemensamt för flera skolor.1)

4) Västerbottens läns i Degerfors: Skolan är nog bra för södra Sverige, »där eleverna

vid sitt inträde i skolan äga god praktisk utbildning». Här i länet kan landtmannaskolan
ej nå full utveckling utan att den 1) förlägges till sommarhalfåret (kvilket ej
medför större uppoffring för eleven, än om han nödgas försaka skogsarbetesförtjänsten
under vintern), 2) har mindre jordbruk vid sidan för att praktiskt inlära en del arbeten
af vikt, 3) har riklig åskådningsmateriel (redskapsutställning), demonstrationsoch
försöksfält, och följaktligen 4) får ökadt statsanslag (åtminstone hälften af småbruksdriftens
kostnad), samt slutligen 5) nöjer sig med mindre inträdesfordringar
(folkskolekurs).

5) Norrbottens låns i Matarengi: »Landtmannaskolan torde göra klokast i att så mycket

som möjligt anpassa sig efter ortens förhållanden.» I öfre Norrland, där både landtbrukets
förutsättningar och befolkningens lefnadsvillkor äro så ytterst olika södra Sveriges,
och »där undervisningen icke kan exemplifieras genom hänvisning till närliggande»
mönsterjordbruk, bör skolan »bereda lärjungarne tillfälle att praktisera å ett till skolan
hörande och relativt som mönsterbruk skött skolhemman».

I) NEJ (utan inskränkande tillägg1) bär svarats af:

Göteborgs läns å Simmersröd: »Nej. De böra förläggas till mindre gårdar med framstående
jordbruk.»

Sammanfattning. I södra och mellersta Sverige uttala skolstyrelserna allmänt sin belåtenhet
med nuvarande organisation. De 21 där belägna landtmannaskolorna, som alla
utom Skaraborgs, Göteborgs och Gäfleborgs läns voro förenade med folkhögskolor, hade
under närmast föregående 5-årsperiod sammanlagdt 1,342 lärjungar, och häraf komma
på de 12 skolor, som svarat obetingadt ja på frågan, 769 lärjungar eller 5T,s%. Dessa
skolor representera ock i allmänhet en längre tids erfarenhet (utom Norra Älfsborgs
läns, som pågått blott ett läsår med 4 lärjungar). Några skolstyrelser anse skolorna
för litet besökta och åberopa detta förhållande som skäl för sänkande af inträdesfordringarna
(Värmlands och Gäfleborgs läns). Landtbrukspraktik efter kursen är, utan
rubbning af hittillsvarande organisation, genom skolans försorg anordnad å Gottland och
delvis vid Käfvesta samt önskas af Lunnevads och i viss mån äfven af Skara och Tierps
skolstyrelser.

Förvaltningsutskottens omdömen äro något mindre gynnsamma: äfven här inverkar
tydligen frekvensen. Bland fordringar, som framställas, äro dels praktisk tilläggskurs
(Hallands, Östergötlands och Södermanlands) eller efterpraktik som arbetselev (Kopparbergs),
dels fackbildade föreståndare (Kristianstads och Norra Älfsborgs läns), dels skolornas
förläggning till landtgårdar (Kristianstads, Norra Älfsborgs, Göteborgs och Gäfleborgs
läns). Erfarenheten från Gäfleborgs län synes likställig med den, som omtalas
från några af öfre Norrlands län.

Hvad öfre Norrland angår, uttala i Jämtland både (den fristående) landtmannaskolans
styrelse och förvaltningsutskottet belåtenhet med den nuvarande organisationen.
Enahanda är förhållandet med skolstyrelserna i Hola, Boden och Matarengi, medan däremot
förvaltningsutskotten önska mera praktik.

1) Svaret, som i ett sammanhang behandlar frågorna 9, 10, 11 och 23 b), innehåller ett omfattande
organisationsförslag, närmande sig till det för öfre Norrland genomförda. Här äro blott de uttalanden,
som synts närmast beröra frågan 9, sammanfattade.

Undervisning i skogsvård såsom ämne i landtmannaskolan förordas af skogsstyrelserna
i Gäfleborgs län, vid Ålsta i Västernorrlands län och i Västerbottens län. (I
Västernorrlands län lämnas anslag härför till båda landtmannaskolorna. Värmlands läns
förvaltningsutskott omtalar äfven, att länets skogsvårdsstyrelse anordnat undervisning
i skogsvård vid både landtbruksskola, landtmannaskola och särskildt anordnade kurser.)

Frågan 10: a) Bära åtgärder vidtagas för att bereda landt mannaskolans

elever äfven politisk utbildning (undervisning)? —
b) Och i så fall, livilka åtgärder?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser. — I
frågorna till landtmannaskolorna inkom ordet »undervisning» i st. f. »utbildning».)

I. Förvaltningsutskottens svar.

A) JA tiar svarats af:J)

1) Malmöhus läns: a) Landtmannaskolans uppgift är att göra unge män lämpliga att öfver taga

och sköta eget jordbruk på bästa sätt. Det torde därför ligga i sakens intresse,
att de äfven erhålla en god praktisk utbildning, och den kan aldrig blifva för stor.
Skola landtmannaskolorna blifva till afsedt gagn, måste lärjungarne såväl före som
efter slutad kurs praktiskt utbilda sig. :— b) Praktisk utbildning torde bäst vinnas
genom att lärjungarne anställas som arbetande elever å välskötta egendomar, ty för
dem »gäller det att få en sådan praktisk syn på tingen, som kan blifva dem till
verkligt gagn vid det egna jordbrukets skötande, att i praktiken se omsatt hvad de
teoretiskt inhämtat». (Härigenom utbildas de visserligen icke till arbetsledare, men
då detta icke är landtmannaskolornas uppgift, betyder detta intet.) »Några andra åtgärder
än de, som nu vidtagas för dessa elevers utplacerande å de större gårdarne
inom länet, synas icke behöfliga.»

2) Kristianstads låns: b) »Lämpligast vore, att landtmannaskolans elever bereddes elev platser

vid framstående medelstora jordbruk (vanliga bondgårdar). De elevplatser,
som nu beredas, äro oftast vid stora jordbruk. De jordbruk, som skulle för detta
ändamål användas, borde först utses. Att sända dem som elever till mindre välskötta
egendomar är ej att tillråda, ty därigenom uppnås ej afsedt mål.»

3) Blekinge låns: a) Ja! b) »Genom skolans förläggande till mindre jordegendom».

4) Norra Kalmar läns: a) Ja! b) Skolorna borde förläggas till jordegendom, hvarigenom

eleverna komme »i beröring med jordbruket med binäringar och dess utöfvare».2)

5) Jönköpings läns: b) »Landtmannaskola bör, där så ske kan, föidäggas till landtbruks skola.

» ;!)

'') Till ja-gruppen ha hänförts alla svar, som förordat praktisk utbildning efter landtmannaskolans
kurs, äfven om, såsom från Malmöhus län, inga nya åtgärder föreslagits, utan blott bibehållande af de
redan vidtagna.

2) Hänvisning till svaret å frågan 9.

3) Herrar Spånbergs och Wennbergs skriftliga uttalanden till protokollet hänvisa till svaren å
andra frågor, men gå båda i samma riktning som förvaltningsutskottets (sammanslagning af landtmannaskola
och landtbruksskola).

6’) Hallands läns: a) Landtmannaskolan »torde vara i behof af ytterligare utveckling äfven
i praktiskt afseende».])

7) Göteborgs låns: »Ja, på sätt ofvan (vid frågan 9) blifvit framhållet». (D. v. s. genom

skolornas förläggande till mindre mönstergårdar och genom att vid sidan af den teoretiska
kursen anordnas »en ettårig kurs för dem, som önska utbilda sig i praktiskt
hänseende».)

8) Norra Älfsborgs läns: »Ett önskemål är att eleverna efter slutad kurs erhålla praktisk

utbildning såsom arbetande elever vid välskötta jordbruk.»

9) Skaraborgs läns: »Praktik bör efter slutad skolkurs beredas de utexaminerade eleverna

.vid framstående jordbruk.»

10) Östergötlands läns: b) »Landtmannaskolan bör antingen själfständig förläggas vid en

välskött gård eller, där så lämpligen kan ske, vid landtbruksskola för att bereda
eleven tillfälle till praktisk utbildning», samt bör jämte sex månaders hufvudsakligen
teoretisk vinterkurs hafva »ettårig praktisk-teoretisk kurs.»

11) Gottlands läns: a) Ja. — b) Sådana åtgärder som vid länets landtbruksskola vidtagits.

(D. v. s. 1) fordran, att inträdessökande »skall minst ett år hafva allvarligt deltagit
i jordbruksgöromål»; 2) under lärares ledning studeras under kursen olika jordbruk
inom orten; 3) efter kursen beredes eleverna tillfälle att under minst ett ar såsom
lärlingar vistas vid välskötta mindre eller medelstora jordbruk i Skåne eller Danmark.
) 1)

12) Södermanlands läns: »Ja, särskild! på det sätt, att skolan förmedlar elevernas anställ ning

under en sommar vid välskötta jordbruk under sadana förhallanden, att elevernas
praktiska utbildning därigenom i möjligaste mån främjas.»

13) Uppsala läns: »Lämpligt och nyttigt vore otvifvelaktigt, att lärjungarne efter slutad

teoretisk kurs finge under åtminstone ett hälft års tid deltaga i praktiskt jordbruksarbete
på gårdar, som af K. Landtbruksstyrelsen utsåges och efter en af densamma
fastställd plan.»

14) Västmanlands läns: a) Ja. — b) Efter kursen bör tillfälle beredas eleverna att vid

välskött egendom deltaga i bokföring, jordbruks- och ladugårdsarbeten. Dock har
det visat sig »omöjligt att få eleverna så utplacerade utan ersättning till vederbörande».

15) Örebro läns: a) Ja. — b) »Genom att bereda eleverna, antingen före eller efter kursen,

anställning såsom arbetande elever vid större, väl skött jordbruk. Landtmannaskolans
styrelser böra härmed taga befattning.»

16) Kopparbergs Uns: a) Ja, i den mån det är möjligt, nämligen b) dels »genom exkur sioner

under lämplig tid till välskötta egendomar, där under lärares ledning anordningarna
beses och af honom demonstreras», dels genom att »anstalter träffas, att elever,
som genomgått landtmannaskolan, om de det önska, kunna erhålla plats som arbetselever
vid framstående jordbruk», hvarvid »torde blifva nödvändigt att understöd i
en eller annan form lämnas de mest behöfvande af dessa».

17) Gäfleborgs läns (som föreslagit landtmannaskolans ersättande med en vid en utvidgad

landtbruksskola anordnad ettårig kurs för blifvande hemmansägare eller arrendatorer
af medelstora eller mindre jordbruk): Genom att stanna vid skolan under sommarhalfåret
(efter 150 dagars teoretisk vinterkurs) skulle de elever, som så önska, »där
få praktiska färdigheter inöfvade». *)

*) Hänvisning till svaret på frågan 9.

18) Jämtlands läns: »Landtmannaskolans elever böra praktiskt deltaga i ladugårdsarbeten,

såsom mjölkning, utfodring, mjölkkontroll, äfvensom i hofbeslag, dock på sätt att den
teoretiska undervisningen därigenom ej lider för mycket intrång.»

19) Våsternorrlands läns: a) Åtgärder i berörda syfte böra vidtagas. — b) »Lämpligaste

sättet att bereda landtmannaskolans elever praktisk utbildning vore säkerligen att för
sommarhalfåret skaffa dem anställning hos kunniga jordbrukare, som vore kända för
att sköta sitt jordbruk på mönstergillt sätt.»

20) Västerbottens låns: »Vid länets landtmannaskola är experimentalfält anordnadt och där med

elevernas praktiska utbildning i jordbruk i någon mån tillgodosedd. — Önskvärdt
vore, att landtmannaskoleeleverna äfven finge någon praktisk utbildning i husdjursskötsel,
hvilket borde kunna ske vid intill skolorna liggande väl skötta gårdar.»

21) Norrbottens läns: a) Ja, enär »de från landtmannaskolorna utexaminerade icke annat

än med få undantag besitta behöflig praktisk utbildning» och sådan »icke torde kunna
vinnas under den tid landtmannaskolan pågår». — b) Lärjungarne torde därför böra
»genomgå en praktisk kurs omedelbart efter landtmannaskolans afslutande hos framstående
jordbrukare, hvilka vid bedrifvandet af sitt jordbruk i hufvudsak tillämpa
de grundsatser, som inhämtas vid landtmannaskolan». Svårighet att träffa aftal härom
torde icke möta, ty arbetskrafter behöfvas, men »för att eleverna skola vara mera
villiga att emottaga dylik anställning torde erfordras, att de erhålla skälig penningeersättning».
Landtmannaskoleelev borde därför vid inträdet förbinda sig att efter
kursens slut taga anställning hos af skolan anvisad jordbrukare.

Till de jakande svareD torde äfven böra hänföras:

22) Kronobergs låns: »Nej; men det är önskligt, att elev efter genomgången kurs vid

landtmannaskola beredes tillfälle att vid välskötta egendomar tillämpa de inhämtade
kunskaperna.»x)

B) Nekande svar har afgifvits af:

1) Värmlands läns: »Lämpligt är otvifvelaktigt att landtmannaskolans elever få praktisk

utbildning, men det torde kunna ifrågasättas, om det ej vore bäst att öfverlämna
detta åt eleven själf, för så vidt han genom praktik önskar skaffa sig meriter.»

2) Södra Kalmar låns: »Enär de elever, som besöka landtmannaskolorna, i regel vid

inträdet i skolan redan innehafva praktisk insikt i jordbruksskötsel och dessutom efter
afslutad kurs vanligen direkt få tillfälle att i praktiken omsätta de teoretiska insikter,
som vid skolan kunna hafva bibringats dem, anser utskottet, att inga särskilda åtgärder
uti ifrågavarande hänseende behöfva vidtagas, helst skolorna, om kurserna
ägde rum under sommartiden, ej kunde väntas få den tillslutning, som de nu hafva.»

C) Utan svar har frågan lämnats af

Södra Älfsborgs läns: »Erfarenhet härom saknas.»

II. landtinannaskolornas svar.

D) Jakande svar ha afgifvits af:

1) Malmöhus läns å Hvilan: a) Om landtmannaskolans undervisning skall bli verkligt fruktbringande
för lifvets kräfves af eleverna mogen ålder, god praktisk utbildning och

’) Detta svar inledes visserligen med ett »Nej», men detta är påtagligen liktydigt med: »icke förr
än kursen vid skolan är afslutad».

i607/o8. Landtbrultsundervisningshom. bet. Bilagor.

flerårig erfarenhet på jordbrukets skilda områden. Bästa vägen härtill synes vara,
»att en ung man genomgår folkhögskolan vid 18 å 20 ars ålder, därefter arbetar 1
å 2 år vid ett väl skött jordbruk och under allvarlig husbondes ledning samt därefter
genomgår landtmannaskola vid 22 å 23 års ålder. Men i många fall kan

det befinnas nödigt att förlägga den mera grundliga praktiska utbildningen till tiden
efter landtmannaskolans genomgående eller både före och efter landtmannaskolekursen,
ty af jordbrukspraktik kan man ej få för mycket, innan man tager fatt om jordbruks
utöfvande fullt själfständigt och på egen hand.» — Af stor vikt är, att »elevernas
praktiska utbildning ordnas i sammanhang med den teoretiska», — b) Åtgärder,
som föreslås äro: 1. Att platsanställning som arbetande (lagstadd och aflönad) elev vin
väl skött jordbruk förmedlas af skolföreståndaren eller annan lämplig person (bvilket
»måste ske med stor sorgfällighet och urskiljning, så att rått person kommer pa ratt
plats till fromma både för eleven och hans husbonde»); 2. att elev aflamnar skriftlig
förbindelse att på bestämd dag infinna sig och ej utan husbondens medgifvande lämna
platsen före bestämd tid; 3. att elev, som genomgått statsunderstödd folkhögskola
eller landtmannaskola, kan vid längre förflyttning (till trakter med mera framskridet
jordbruk) få något understöd af allmänna medel; 4. att sådant understöd utbetalas
genom skolföreståndaren, sedan elev fullgjort sin tjänst och företett fullgodt betyg
från sin husbonde.

2) Malmöhus läns å Svalaf: b) »Den praktiska utbildningen torde lämpligast beredas genom

elevsystemet, då genom skolans försorg tillfälle beredes elever, som behöfva eller önska
fortsatt praktisk utbildning, till aflönade platser hos framstående jordbrukare, som
bevisligen ha intresse för denna handledning.»1)

3) Kristianstads läns i (innestå: »Den hittills, åtminstone vid denna skola, häfdvunna och

i stor skala tillämpade kutymen att i vidsträcktaste mån bereda den utgangne eleven
anställning — numera städse i förening med kontant ersättning vid lanatgardar
utmärkta för framstående jordbruk har visat sig fullt tillfredsställande och vida mera
att föredraga med hänsyn till kvaliteten af den resulterade praktiska utbildningen an
att med landtinannaskolan förena särskild handledning i praktiskt landtbruk, bvilket
senare system endast blefve en återgång till den vid de lägre landtbruks- eller rattareskolorna
meddelade ofta undermåliga utbildningen. — Stipendier _ åt begåfvad^ mindre
bemedlade elever för att i in- eller utlandet förkofra sin praktiska utbildning borde
göras åtkomliga.»

4) Blekinge läns i Ronneby: a) Tidens korthet medgifver ej praktisk undervisning åt

eleverna utöfver hvad i allmänhet förekommer (fältmätning samt åskådningsundervisning
vid jordbruk i skolans närhet), och praktisk fortsättningskurs vid skolan torde
i allmänhet möta oöfverstigliga ekonomiska och lokala svårigheter samt fa för fa
elever. Säkerligen förefinnes dock behof af praktisk utbildning. — b) Enda lampliga
åtgärd härför synes vara »att genom stipendier åt elever vid landtmannaskolorna
och möjligen direkt anslag åt sådana innehafvare af väl skötta gårdar, som vilja
emottaga elever, uppmuntra till anställning för någon tid vid sådana gardai» (såsom i)

i) Till stöd för förslaget meddelas följande: »Detta system, som de senare åren ofvats härstädes,
har visat sig vara mycket gagneligt samt till stor belåtenhet icke minst från elevernas sida. Att sålunda
sprida eleverna till skilda platser har dessutom den fördelen, att elevernas personliga utbildningsbehof
kan bättre tillgodoses, och de få bättre tillfälle att på eget ansvar skota sina åligganden utan
störning eller intrång af för många jämnåriga på samma plats. Då eleven därtill far sm bestänka,
skäliga arbetslön, har han ingen anledning att klaga öfver förspilld tid eller arbetskraft.»

de senare åren, dock utan stipendier eller anslag, praktiserats vid många landtmannaskolor).
x)

5) Södra Kalmar läns å Ilögalid: b) Att genom hushållningssällskapens förvaltningsutskott

och^ enligt af dem utfärdade bestämmelser lärlingar, med företräde för dem, som
erhållit teoretisk jordbruksundervisning, anställas vid utmärkt välskötta jordbruk,
som bekosta lärlingens bostad och föda, medan lämplig aflöning bekostas af allmänna
medel.

6) Norra Kalmar läns i Gamleby: a) »Gifvetvis skulle det vara en fördel, om flera eller

allra helst samtliga lärjungar kunde beredas tillfälle till något större praktisk utbildning.
» — b) »Detta mål torde bäst nås därigenom, att stat eller hushållningssällskap
anvisar medel till understöd för vistelse t. ex. under ett helt år vid lämpliga egendomar,
med hvilkas innehafvare hushållningssällskapet eller skolstyrelsen träffat aftal
om mottagande af arbetande lärjungar.»* 2)

7) Jönköpings läns i Nässjö: a) »Eu vidare praktisk utbildning torde vara behöflig.» —

b) En sådan skulle vinnas dels om genom lokal förbindelse med landtbruksskolan
landtmannaskolans elever finge tillfälle till någon praktisk utbildning, »dels därigenom
att eleverna beredas tillfälle att få vidare utbilda sig vid större väl skötta
jordbruk».

8) Hallands läns å Katrineberg: b) För de landtmannaskolans elever, som önska praktisk

utbildning, och särskildt för blifvande rättare böra ordnas utbildningskurser hos framstående
praktiska jordbrukare, som för sin ledning erhålla ersättning. Äfven elever,
som blott genomgått folkhögskola, böra ha tillträde till dessa kurser.»

8) Göteborgs låns å Simmersröd: a) »Ja, landtmannaskolans elever böra äfven beredas tillfälle
att få praktisk undervisning.» — b) »Detta kan lämpligast ske, om landtmannaskolorna
förläggas till mindre gårdar med välskött jordbruk, där eleverna turvis
under vintern få deltaga uti kreaturens utfodring och vård samt mjölkning m. m.
Några, som det önskade, skulle beredas tillfälle att få stanna kvar vid skolan under
sommaren för vidare praktisk utbildning. De öfriga utplaceras som elever å mönstersmåbruk.
»

10) Södra ÄIfsborgs låns i Herrljunga: a) Under själfva vinterkursen torde praktisk undervisning
kunna åstadkommas endast i »sådant som mjölkning, skoning, skogsgallring
o. d. Ett småbruk eller mönsterjordbruk under jordbrukslärarens ledning eller uppsikt
kunde ju ock förbindas med skolan, ehuru detta mera komme att tjänstgöra som
undervisningsmateriel. Det praktiska arbetet därstädes kunde ej bli af större betydelse,
då ett sådant jordbruk endast kan använda ett fåtal arbetskrafter.» — b) »Af
vida större betydelse torde vara att få en ändamålsenlig anordning med elevplatser
vid välskötta jordbruk. Det kunde t. ex. ordnas så, att den unge mannen erhåller
allt fritt på den gård, där han genomgår elevkurs, under det att af allmänna medel
till honom utbetalas en lämplig lön, för den händelse såväl han som gården uppfylla
vissa bestämmelser, som fastställts af statsmyndigheterna eller hushållningssällskapen.
»

*) Tre af skolstyrelsens ledamöter ha velat tillägga, att dessutom »vore önskvärdt, att vid skolan
eller i dess närhet funnes någon mindre egendom, där eleverna dels efter slutad landtmannaskolekurs
skulle kunna erhålla praktisk utbildning och dels under kursen kunde få tillfälle till åskådningsmaterial
vid undervisningen».

2) Vid svaret på frågan 9 har framhållits, att skolans lärjungar förut under minst ett år allvarligt
deltagit i praktiskt jordbruksarbete, att under hvarje kurs besök göras på välskötta gårdar, mejerier
m. in. och att platser såsom arbetande lärlingar vid större egendomar genom föreståndarens bemedling
anskaffas åt alla de lärjungar, som så önska.

IT) Norra Älfsborgs läns i Fårgelanda: a) »Styrelsen anser det vara af mycket stor vikt
att dylika åtgärder vidtagas.» — b) »Eleverna böra sättas i tillfälle att såväl före
som efter skolkursen arbeta som elever vid välskötta jordbruk. För underlättande af
detta borde en summa anslås till stipendier, hvarjämte vederbörande borde ombesörja
en förteckning öfver premierade jordbruk med uppgift å deras storlek och andra förhållanden,
så att eleverna kunde placeras på sådana ställen, där betingelserna för
jordbruket äro såvidt möjligt lika dem i deras hem.»

12) Skaraborgs läns i Skara: Skolans målsmän böra se till, att eleverna efter slutad kurs,

innan de återvända till föräldrahemmen, få utbilda sig i praktiskt jordbruk, med hjälp
af »stipendier åt dem, som gå ut såsom arbetande jordbrukselever».

13) Östergötlands läns å Lunnevad: a) »Ett af hufvudvillkoren för att resultatet af landt mannaskolans

arbete skall blifva godt är att eleverna äro väl förberedda och på förhand
förtrogna med landtbrukets praktik.» — b) Särdeles fruktbringande skulle det,
enligt vunnen erfarenhet, vara, om eleverna omedelbart efter afslutad kurs i landtmannaskolan
kunde få tillfälle deltaga i arbetet på ett välskött landtbruk, annat än
hemmets, under ett helt år.1)

14) Gottlands läns i Hemse: Praxis och teori böra vara nära sammanknutna och äro det

också vid skolan dels genom inträdesfordran på ett års allvarligt detagande i jordbruksarbete,
dels genom att i kursen ingå, så ofta omständigheterna föranleda, besök
vid instruktiva jordbruk för att låta eleverna höra, se, jämföra och bedöma, dels
slutligen genom att efter kursens slut eleverna sändas ut för att å annan ort vid
framstående jordbruk ytterligare pröfva och sofra det förvärfvade under en 12 månaders
yrkesutbildning. * 2)o

15) Södermanlands läns i Asa: Praktisk undervisning i större utsträckning kan ej samman knytas

med landtmannaskolans stora teoretiska kurs på 6 vintermånader. Ett rationellt
småbruk vid eller nära skolan vore »visserligen ett godt undervisningsmateriel».
Men gårdar med framstående jordbruk finnas väl i de flesta landtmaunaskolors närhet
och kunna vara eleverna till nytta. »Sedan elevernas iakttagelseförmåga först i folkhögskolan
och sedan i landtmannaskolan skärpts, så att de lärt se både fel och förtjänster,
är det ju regel, att landtmannaskolorna bereda en stor procent af sina elever
tillfälle till praktisk utbildning såsom arbetande jordbrukselever å välskötta gårdar i
Sverige och Danmark.»

16) Västmanlands läns i Tårna: »Ja. Efter afslutad kurs vid landtmannaskolan böra ele verna

beredas tillfälle att vid välskött egendom deltaga i arbete med bokföring, jordbruks-
och ladugårdsgöromål. Erfarenheten har dock gifvit vid handen, att det är
omöjligt att få eleverna så utplacerade utan ersättning till vederbörande.»

17) Örebro läns i Käft)esta: a) »En viktig uppgift är att bereda landtmannaskolans elever

praktisk utbildning vid framstående större eller mindre jordbruk antingen före eller
kanske hellre efter genomgången teoretisk kurs, enär eleverna då förut blifvit uppmärksamgjorda
på en hel mängd saker, som de därför noggrannare lägga märke till, än

*) Tre styrelseledamöter hafva i reservation uttalat sig för följande svar: Landtmannaskolan (som
helst bör förläggas till en välskött gård) »bör i regeln vara ettårig med sex månaders hufvudsakligen
teoretisk vinterkurs och sex månaders praktisk sommarkurs. Den praktiska utbildningen bör förläggas
till skolegendomen samt andra härför lämpliga gårdar, om vid skolan icke alla elever med fördel där
kunna få sin utbildning.»

2) Svaret, som redigerats af skolans föreståndare, upptager äfven till bemötande ett uttalande 1
1907 års riksdagsförhandlingar, enligt hvilket det praktiska momentet ej skulle komma till sin rätt vid
landtmannaskolorna.

de skulle ha gjort före skolkursen.»x) — b) »Några andra åtgärder anse vi ej beköfliga.

18) Värmlands läns i Molkorn: »Ja. Den hittills använda metoden att skaffa afgående

alumn, som så önskar, anställning som elev vid välskött större gård inom eller utom
riket har visat sig mycket lämplig för erhållande af platser såsom inspektor, förvaltare
eller bokhållare och öfvar naturligen äfven ett välgörande inflytande på dem, som
efter afslutad kurs återgå till det mindre jordbruket: tillfälle att åse eller deltaga
uti ett mindre mönsterjordbruks skötsel torde dock i ännu högre grad blifva fruktbärande
för dessa senare.»2)

19) Gåfleborgs^ läns å Säfverstalund: I det organisationsförslag, som omnämnts vid frågan 9,

H 3), påyrkas särskild! vid landtmannaskolorna praktisk undervisning i kreatursskötsel
och skogshushållning: »Hvarje elev bör få deltaga i fodermätning, foderfördelning,
mjölkning, uppfödning af kalfvar, ryktning, rengöring, skötsel af modersuggor, första
uppfödning och skötsel af spädgrisar, skötsel och utfodring af gödsvin samt hönsskötsel;
till nämnda praktiska kurs hör äfven rationell skötsel af kreatursspillnin0,
och latringödsel.»

20) Jämtlands läns: »Om vid landtmannaskola mindre försöksverksamhet kunde anordnas

för praktisk undervisning, vore sådant önskligt. Härvid vore det förmånligt, om
jordbruk hörde till skolan eller någon af dess lärare och kunde tjäna förenämnda
syfte.»

21) Alsta i \ ästernorrlands län: a) Ja, obetingadt. — b) Förlägges undervisningen till

sommarhalfåret, gifves alltid tillfälle att åtminstone demonstrera en del jordbruksgöromal
lör eleverna. Finnes också ett väl skött jordbruk vid skolan, böra äfven eu
del praktiska öfningar kunna förekomma, såsom i mjölkning, utfodring och rykt af
kreatur, utan att därför elevernas arbetskraft exploateras. Där undervisningen är
förlagd till vinterha.uaret, sjmes lämpligt att eleverna på passande tid under sommaren
sammankallas för att under lärarens ledning göra en studieresa inom trakten
för skolans verksamhet. Bästa sättet är dock obestridligen att åt eleverna »anskaffa

'') Härefter följer en redogörelse för vid skolan vidtagna åtgärder och vunnen erfarenhet: Vi söka
alltid skalfa afgående lärjungar plats som arbetande elever, åtminstone ett sommarhalfår, vid nå°''on gård
med erkändt framstående jordbruk, såvida fäderna tillåta det, hvilket på grund af nutida svåra arbetsförhållanden
ej alltid är fallet. Förr skaffade vi årligen platser i Danmark, hvilket var bra med hänsyn
till arbetsintensiteten, men mindre förmånligt i afseende på de olika jordbruksförhållandena. På
senare tiden har det lyckats få platser i mellersta Sverige, ty många jordägare ha insett, att mottagandet
åt sadana elever är ekonomiskt fördelaktigt, enär desamma äro mera villiga, vakna och intresserade
an dagaxarlar. Utom fritt vivre och bostad plägar ännu för sommarhalfåret betalas blott 50 ä 75 kr
hvilket for en elev, som skuldsatt sig för vinterkursen, är för litet att reda sig på. Med rättvis uppskattning
af arbetshjälpens^ värde kommer nog ersättningen att ökas något, men så stor som en vanlig
dagakarls aflöning kan den ju ej bli, då dessa elever böra få mera omväxlande och för deras utbildning
instruktivt arbete samt äfven upplysningar om gårdens skötsel.
r. ‘2)„ ^ samband med detta svar har gjorts ett uttalande om mönsiersmåbruk af följande lydelse:
»Om lämpligheten af normalsmabruks upprättande af staten eller hushållningssällskapen vågar dock
styrelsen hysa betänkligheter eller åtminstone tvifla på deras framtida nödvändighet, äfven om för ögonblicket
iden synes förtjänt af uppmärksamhet. Vid dylika skulle nämligen endast ett fåtal kunna”utbildas
och helt visst med onödigt stor kostnad. — Däremot borde ett rätt användande af jordbrukskonsulenternas
verksamhet såväl som premieringssystemet kunna skapa en mångfald mönsterbruk af
skilda storlekar, där ägaren skulle hafva tillgång till billig arbetskraft genom antagande af utgångna
elever som arbetare och där verksamhetens rätta och kontrollerade bedrifvande skulle vara villkoret för
denna förmån. — Metoden skulle sporra till ansträngning i rätt riktning hos den blifvande arbetsgivare^
och för arbetaren skulle man ju kunna tänka sig, förutom don direkta fördelen af utbildningen
äfven t. ex. någon lättnad vid erhållande af s. k. egna hems lån.»

lämpliga platser såsom åtminstone delvis aflönade arbetare a välskötta jordbruk, allrahelst
hos hemmansägare, hvilkas kost de dela och hos hvilka de kunna^ blifva bättre
förtrogna med detaljerna i jordbrukets såväl teknik som ekonomi än på större gods.
»Då dylika »mönsterjordbruk (ännu åtminstone) svårligen kunna uppletas i Norrland,
blir det nödvändigt att skaffa eleverna platser söderut, men härvid finnas åtskilliga
svårigheter att öfvervinna.»1)

22) Västernorrlands läns i Sola: a) Ja. — b) Där ej jordbruk finnes vid landtmanna skolan,

bör ett småbruk »upprättas, hvars rön och erfarenheter kunde komma undervisningen
till godo.---Förefintligheten af ett sådant småbruk bör uppställas så som

villkor för statsanslag. — Då landtmannaskolornas lärjungar så godt som utan
undantag äga flerårig arbetsvana vid jordbruk och efter slutad kurs i de flesta fall
väl behöfvas på faderns eller eget jordbruk, anser styrelsen, att till landtmannaskolans
uppgift ej bör höra att meddela praktisk arbets färdighet. Dock bör tillfälle beredas
dem det önska att under ett sommarhalfår deltaga i det praktiska arbetet vid landtmannaskolans
småbruk, ortens landtbruksskola eller annan rationellt skött egendom.»

23) Västerbottens läns i Segerfors: a) Ja, alldenstund »landtmannaskolans undervisning i

dessa bygder först då blifver fullt tillfredsställande, när eleverna vid sidan ^af den
teoretiska undervisningen erhålla en praktisk utbildning, som sätter dem i stånd att
fullt fatta hvad dem teoretiskt meddelas samt gör det möjligt för dem att i minnet
kvarhålla hvad de under den borta undervisningstiden måste söka inhämta.» b) I
våra trakter, där jordbruket står outveckladt och mönstergårdar äro sällsynta, kunna
ej studieresor i skolans nära grannskap med fördel företagas, utan där behöfs dels
demonstrations- och försöksfält samt helst äfven ett mindre mönsterbruk vid skolan,
dels tillfälle för eleverna till ytterligare praktisk utbildning genom anställning som
arbetare någon tid vid välskötta gårdar i södra eller mellersta Sverige eller genom
studieresor: i båda fallen behöfvas, i följd af resornas längd, reseunderstöd af statsmedel.

24) Norrbottens läns i Boden: Att möjlighet beredes från landtmannaskola utgången elev

att vid mönsterjordbruk erhålla anställning — i förening med kontant ersättning,
tillstyrka såsom en fullt tillfredsställande åtgärd. Därjämte borde stipendier beredas
begåfvade, mindre bemedlade elever för att ytterligare kunna förkofra sin praktiska
utbildning, genom resor och besök å mönstergårdar o. d.

25) Norrbottens läns i Matarengi: Landtmannaskolan hör »bereda lärjungarne tillfälle

att praktisera å ett till skolan hörande och relativt som mönsterjordbruk skött skolhemman».
* 2)

1) Som sådana svårigheter framhållas: 1) Don dryga resekostnaden och den ringa kontanta ersätt ning.

som är att vänta, göra att norrländingen drar sig för en sådan resa; 2) Vanan vid omväxlande
arbete på åkern och i skogen, med en och annan dags ledighet äfven om sommaren alstrar obenägenhet
att förbinda sig till träget, ihärdigt jordarbete dag efter dag; 3) Svårt är att veta hvar lämpligaplatser
finnas. — Till hjälp häremot förordas dels penningunderstöd åt dem, som taga helårstjänst, så stort att
det kan utfylla arbetsgifvarens ersättning till vanlig årslön (däraf skulle möjligen resekostnaden få lyftas
genast, men resten först vid tjänsteårets slut), dels eu organiserad arbetsförmedling (mot ersättning)
genom hushållningssällskapens agronomer och möjligen äfven folkhögskolornas föreståndare, kanske ock
en årligen af K. Landtbruksstyrelsen offentliggjord förteckning å lämpliga gårdar jämte möjlighet att af
sakkunnige få närmare upplysningar om dessa. Penningunderstödet synes böra tillskjutas af hnshalJningssällskapen
och staten med hälften hvardera. _ ... .1>„ ...

2) I svaret hänvisas till svaren å föregående frågor, där praktiken starkt betonats. Därjämte omnämnes
en med skolans lärjungar företagen studieresa samt skolans sträfvan att genom utveckling af
skolans eget jordbruk kunna meddela en allt mångsidigare praktisk undervisning; »hit hör ock önskemålet
att kunna anställa en skicklig smed».

E) Nekande svar (= ingen »praktisk undervisning» i skolan) ha afgifvits af:

T) Kronobergs låns i Grimslöf: »Nej».

2) Uppsala läns i Tierp: »Praktisk undervisning i jordbruk anser styrelsen icke behöfvas
eller lämpligen kunna införas vid landtmannaskolan, där ju undervisningen är förlagd
till vinterhalfåret. Däremot vore det ej olämpligt, om i skolans undervisning kunde
ingå någon praktisk öfning i husdjurens vård, anordnande af gödselstad, hofbeslag
och dylika äfven under vintern förekommande arbeten.»

Frågan 11: Är det önskvärdt att landtmannaskolorna förläggas
till mindre gärdar med framstående jordbruk?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser.)

I. Förvaltningsutskottens svar.

A) JA utan förbehåll eller med oväsentliga inskränkningar har svarats af:

1) Kristianstads läns: »Landtmannaskolorna borde alltid vara förenade med ett medelstort

jordbruk, till storleken motsvarande en vanlig bondgård, som sköttes med tillhjälp af
ett mindre antal elever, som stannade kvar under sommaren. Om landtmannaskolorna
förlädes till platser, där medelstora, välskötta egendomar finnas i närheten (såsom
omkring Hvilan), kunde skolegendomen möjligen undvaras. Att förlägga landtmannaskolan
till stad eller större samhälle är mindre välbetänkt.»

2) Blekinge låns: »Ja».

3) Norra Kalmar läns: »Helst bör skolan förläggas till landtbruksskoleegendomen, då

lärarekrafter, undervisningsmateriel in. m. i viss mån kunde blifva gemensam. Kan
så ej ske, bör skolan förläggas till mindre gård med framstående jordbruk.»

4) Hallands läns: »Ja».

5) Göteborgs läns: »Ja».

tf) Södra Älfsborgs läns: »Ja, ifall det på grund af bostads- m. fl. förhållanden är
praktiskt utförbart.»

7) Norra Älfsborgs läns: »Skolan bör helst förläggas vid ett välskött, mindre jordbruk,

där tillfälle kan beredas eleverna att följa olika grenar af landthushållningen.»

8) Östergötlands låns: Landtmannaskolan bör antingen själfständig förläggas vid en väl skött

gård eller vid landtbruksskola: skolan bör nämligen jämte teoretisk vinterhalfårskurs
ha ettårig praktisk-teoretisk kurs.

9) Gottlands läns: »Fördelaktigast torde vara, om så kan ordnas.»

10) Södermanlands läns: »Ja, väl önskvärdt, där lokala förhållanden det tillstädja.»

IT) Örebro läns: »Ja! Önskvärdt är att vid landtmannaskolan finnes ett mindre, väl ordnadt
landtbruk såsom åskådningsmateriel.»

12) Värmlands låns: »Det måste gifvetvis anses fördelaktigt, om vid landtmannaskolan
funnes ett framstående jordbruk, men betydelsen däraf förringas ganska mycket, om
landtmannaskolans verksamhet, såsom nu är fallet, förlägges till vinterhalfåret. Äfven
torde det vara förenadt med svårighet att vinna garanti för ifrågavarande jordbruks
mönstergilla skötsel, om ej landtmannaskolan själf öfvertoge densamma, hvilket å andra
sidan ej kan äga rum utan stora kostnader.»

13) Gäfleborgs läns: Ja (i enlighet med den af utskottet föreslagna organisationen). Möj ligen

kan dock det egna jordbruket ersättas af en mönstergård i skolans närhet (se
vid frågan 9).

14) Jämtlands låns: »Ja, för att kunna tjäna såsom förebild eller förevisningsmateriel för

genom teoriens tillämpning vunna goda praktiska resultat.»

15) Våsternorrlands läns: Ja, helst.

16) Västerbottens läns: »Önskligt, där så kan ske.»

17) Norrbottens låns: På frågan bör lämnas ett jakande svar, enär det för lärjungarnes

praktiska utbildning är af största vikt, att de ha tillgång till åskådningsmateriel.
Men mycket stora svårigheter skola nog uppstå för genomförande af nämnda önskemål,
enär mindre gårdar svårligen äga tillräckliga lokaler för undervisning och husrum
samt nybyggnader skulle bli för dyrbara, helst det ju är ovisst, huru länge de komme
att användas.

B) Hvarken ja eller nej har svarats af:

1) Uppsala läns: »Kan anses mindre nödvändigt, då den teoretiska undervisningen alltid

måste förläggas till vinterhalfåret.»

2) Kopparbergs låns: »Då landtmannaskolans undervisning mest pågår under vintern, torde

i detta hänseende vara af underordnad betydelse, hvar skolan kommer att blifva
förlagd.»

C) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Malmöhus läns: »Landtmannaskolan är en vinter skola och därtill en uteslutande teoretisk

skola, där lärjungarna således icke hafva någon som helst befattning med de praktiska
arbetena. Följaktligen kan det icke anses nödvändigt, att skolan förlägges på en
landtegendom, men ovillkorligen dock till landet, där lärjungarna blifva i tillfälle att
kunna bese välskötta egendomar. Låt nu också vara, att vinterhalfåret icke bjuder
på så mycket af intresse som sommaren, bör dock omdömesförmågan kunna skärpas
härigenom, hvilket har sitt stora värde.»

2) Kronobergs låns: »Nej.»

3) Södra Kalmar läns: En sådan anordning anser utskottet »obehöflig, enär kurserna vid

landtmannaskolorna pågå vintertid och lämpligen ej kunna hållas ä annan tid».

4) Jönköpings låns: »Denna fråga besvaras med nej!» (Utskottet vill nämligen ha skolan,

där så ske kan, förlagd till landtbruksskola.1)

5) Skaraborgs läns: »Nej.»

6) Västmanlands läns: »Nej! Den bristande tillgången på lämpliga lärarekrafter torde

lägga hinder i vägen härför.»

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.

D) JA utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Jönköpings läns i Nässjö: »Yore nog önskvärd!, om så ske kan. Dock torde det
erbjuda svårigheter att under sådana förhållanden bereda lärare och lärjungar lämpliga
bostäder, kosthåll m. in.»3) * 2

*) Herr Wennberg anser de af honom föreslagna ettåriga landtbruksskolorna för hemmansägareklassen
kunna »med fördel förläggas äfven till mindre gårdar med framstående jordbruk».

2) Tillägget har här ej ansetts principiellt afstyrkande och därför ej heller »inskränkande».

2) Göteborgs låns å Simmersröd: »Ja».

3) Jämtlands läns i Ope: »Om lämpliga lokaler på välskötta gårdar finnas» (hvilket dock

utskottet anser i allmänhet ej vara fallet) »eller kunna anskaffas, vore nog detta förmånligt
för undervisningen.»

E) Anskaffande af jordbruk vid skolan (svaret alltså berörande frågan 10)
tiar — utan att skolans »förläggning» till välskött gård ansetts kunna tillstyrkas
— förordats af:

1> Örebro läns i Kåfvesta: »På grund af vunnen erfarenhet1) anser styrelsen det vara
önskvärdt, att med landtmannaskolorna förenades en mindre gård, hvilken ju efter
hand kunde upparbetas till ett slags mönstergård. Men häri se vi dock ingen anledning
^ till skilsmässa mellan landtmannaskolan och folkhögskolan, ty båda skolorna ha
af gården väsentligt gagn. Mångenstädes torde nog vara möjligt att intill de redan
upprättade förenade skolorna förvärfva eller på arrende få öfvertaga någon sådan
mindre gård, och i annat fall gifves ju åtminstone någon ersättning i de besök på
kringliggande gårdar med framstående jordbruk, hvilka ju allestädes af landtmannaskolans
elever företagas under kursen.»

2) Västerbottens läns i I) eg er fors: »Att ordna den praktiska sidan af skolans verksamhet
genom att förlägga henne till mindre gård med framstående jordbruk torde väl af
manga skäl . bereda svårighet. Däremot bör, såsom förut anförts, ett lämpligt, fullständigt
skoljordbruk anordnas vid skolan.»

<?) Norrbottens läns i Matarengi: »Det är önskvärdt, att åtminstone i öfre Norrland
landtmannaskolorna förfoga öfver ett medelstort hemman. I södra Sverige, där eleven
har mera vana vid jordbruksarbeten och har ojämförligt större tillfällen att i grannskapet
se och såsom elev å större gårdar deltaga i arbetet å rationellt skötta jordbruk,
torde saken ställa sig annorlunda.»

F) Indirekta svar eller delvis jakande, delvis nekande ha afgifvits af:

T) Malmöhus lä?is a Hvilan: »Emedan landtmannaskolornas undervisning ju endast är
teoretisk, och eleverna alltså icke sysselsättas med praktiskt jordbruksarbete, så år
från den synpunkten sedt det ej nödvändigt, att skolan är förlagd till en landtegendom.
Det är dock uppenbart af stor betydelse att i skolans närhet ha tillgång
till en eller flera väl skötta gårdar, som kunna tjäna som demonstrationsobjekt. Om
skolan är förlagd till en trakt, där landtbruket står i jämnhöjd med tidens fordringar,
_881 hannes där i mindre grad behofvet af en egen mönstergård. Och det torde på en

) Härom meddelas i svaret följande upplysningar: »Här i Käresta inköptes för 3 år sedan en
omedelbart intill skolorna belägen mindre gård, afsedd dels till praktisk hjälp vid landtmannaskolans
teoretiska undervisning, _ dels för att lämna kvinnliga skolans elever tillfälle att i förening med underyismng
i huslig ekonomi få deltaga, i trädgårdsskötsel, hönsskötsel och mjölkning, och dels slutligen för
att i viss. män tjäna som modell i bygden för ett mindre hemmansbruk. Åkerarealen utgör 22 tunnl.
samt omkring lo tunnl. skogsmark. Täckdiknings- och öfriga förbättringsarbeten pågå, men ha ännu ei
hunnit afslutas, och nu i sommar har ny ladagårds- och logbyggnad uppförts. Vid gården bedrifvas
naturligtvis olika såväl rotfrukts- som sädesodlingsförsök. Biskötsel hoppas vi äfven snart kunna anordna.
Fastän gården under denna korta tid ej hunnit ordnas enligt den tilltänkta planen, har den dock
redan halt sm störa betydelse och i mångt och mycket tjänat till modell för intensivare iordbruk i
kringliggande orter, liksom den äfven varit föremål för flitiga besök. När vi få något bättre ordnadt
vore meningen under sommaren anordna kortare småbrukarekurser här med praktisk förevisning Hittilis
ka vi haft dessa småbrukarekurser under vintern, enär det är omöjligt för småbrukare att vara
borta 14 dar under sommaren. Sedan vi nu fått ladugården nybyggd, hoppas vi, att gården i denna
del af landthushållningen skall blifva till afsevärdt gagn för vinterkursen.»

V08. Landtbruksunder visning skom. bet. Bilagor.

sådan plats vara rätt svårt för landtmannaskolan att täfla med grannarne i intensiv
och lönande landthushållning. Ty om landtmannaskolans gård skall skötas af en
lärare, så lär väl denne ej kunna ägna däråt så mycken omtanke och arbete, som
den enskilde mannen, hvilken uteslutande kan sysselsätta sig med sin landthushållning.
Och om gården blir utarrenderad åt annan person, så har man i allmänhet ingen
säkerhet för att den blir ett fullgodt demonstrationsfält. Följaktligen torde man
kunna uppställa som regel, att det ej i och för undervisningen är strängt taget
nödvändigt för landtmannaskolan att äga en gård, där jordbruket i närmaste trakt
står mycket högt.

Men förhållandet är motsatt, om landtmannaskolan är förlagd till en bygd,
där mönstergiltiga jordbruk äro sällsynta eller rent af fattas. Uti sådana trakter af
vårt land är det onekligen af stor betydelse, att landtmannaskolan kan uppvisa ett
jordbruk, som kan vara till ett efterföljansvärdt exempel, ej blott för eleverna själfva,
utan äfven för bygden. Det ligger emellertid stor vikt därpå, att skolans egendom
skötes, så vidt möjligt är, ekonomiskt bärande, ty i motsatt fall kan det gifna exemplet
komma att verka afskräckande på den stora allmänheten, för hvilken det är vanskligt
inse svårigheterna för en lärare att vid sidan om sitt mycket kräfvande ^lärarekall
kunna öfvervälta det dagliga arbetet på en egendom sa, att resultatet i ekonomiskt
hänseende blir fullgodt.

Med detta anser styrelsen sig ha svarat på den framställda frågan. Men den
ber att få betrakta frågan äfven från en annan synpunkt. Styrelsen har ^nämligen
den uppfattningen, att det med hänsyn till jordbrukslärarens egen fortgående utbildning
är önskvärdt, att det i landtmannaskolans närhet eller kanske^ helst i dess
ägo finnes en mindre egendom, som läraren i landthushållning kan fa sköta mera
själfständigt, vare sig som själfägare, förvaltare eller arrendator, ly huru väl en
lärare än är förberedd, såväl i praktiskt som teoretiskt hänseende, sa är det dock
nödvändigt att genom egen jordbrukspralttik kunna hålla sig å jour med jordbrukets
i vara dagar starkt fortgående utveckling samt därigenom alltjämt vidga sin erfarenhet.
I motsatt fall torde han lätt nog komma att stelna i gamla former och ej längre
kunna hålla intresset uppe för sitt lärarekall, då han nämligen eg längre har något
nytt och själfupplefvadt att meddela. Det medgifves dock, att bristande tillfälle
till egen jordbrukspraktik kan motvägas på det sätt, att läraren i landthushållning
kan beredas sysselsättning i bygden vid försöksväsendet, smabrukspremiering o. d.,
hvarur kan för honom själf framgå både ökad erfarenhet och nytt intresse för lärarekallet.

Äfven för läroverkets egen ekonom,i är det tydligtvis fördelaktigt att vara i
besittning af en jordegendom af lämplig storlek. Det medför billigare och lättare
tillgängliga skjutsar, vare sig det gäller hvarjehanda varutransporter eller stationsresor
eller afhämtningar af läkare, föreläsare, inspektörer m. m. Det kan äfven underlätta
möjligheten att till rimliga priser kunna tillhandahålla åt elevhushallet nödiga lifsförnödenheter,
såsom mjölk, bröd, fläsk o. d.

Af ofvanstående framgå nu äfven fördelarna af att landtmannaskolan är förlagd
p>å landsbygden och helst i en trakt med framstående jordbruk.''»1)

2) Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: »Fristående landtmannaskolor kunna med fördel
förläggas till mindre gårdar med framstående jordbruk, om där, såsom är föga sannolikt,
kan erhållas undervisningslokaler samt lärare och elevbostäder. Värre blir det

») Med tankegången i detta uttalande öfverensstämmer fullständigt det från Folkhögskolans lärareförening
insända, men detta senare är mera kortfattadt i motiveringen.

med de förenade skolorna, hvilka kräfva betydligt större utrymme. Där skolorna
icke äro fastlåsta genom större byggnader, torde emellertid vara skäl uti att söka få
dem förlagda till en för ändamålet inköpt mindre gård i afsikt att vid denna bedrifva
ett mönsterjordbruk. Vid de skolor, som icke kunna förflyttas, torde det vara
gagneligt att förvärfva något jordområde i närheten, detta till gagn icke blott för landtmannaskolan,
utan ock för de kortare praktiska kurser, som vid den kunna anordnas,
liksom ock för landtbrukslärarens egen fortsatta utbildning.»

3) Norra Älfsborgs låns i Fårgelanda: »Då sådana jordbruk i allmänhet ställa sig dyra

för skolan, då det är svårt att hålla dem i mönstergillt skick, och då allmänheten ofta
nog har misstro till dylika mönsterbruk, som ''skötas med pengar och ej med egen
arbetskraft’, anser styrelsen en sådan anordning icke gifva valuta för de kostnader,
den medför. — Hvad som däremot vore önskvärdt, är att skolan ägde till sitt förfogande
ett så pass stort jordområde, att vid densamma kunde bedrifvas en del binäringer,
såsom trädgårdsskötsel, hönsskötsel, biskötsel o. d., och att den hade lokaler
__ för anordnande af ett s. k. hemmamejeri.»

4) Östergötlands läns å Lunnevad: »Af många skäl är förmånligt, att landtmannaskolan

är förlagd å landsbygden, särskildt emedan det är viktigt, att läraren i landtmannaskolans
hufvudämnen håller sig å jour med jordbrukets praktiska utveckling, och särskildt
önskvärdt är, att han är i tillfälle själf utöfva jordbrukarens yrke.»1)

5) Gottlands läns i Hemse: »Oväsentligt torde vara, om landtmannaskolorna äro förlagda

till mindre gårdar med framstående jordbruk eller i en ort, som har lätta kommunikationer
med dylika, blott den teoretiska undervisningen kan ställas i vederbörligt
samband med dem.»

6) Södermanlands läns i Asa (har svarat genom hänvisning till frågan 10): Någon prak tisk

undervisning under vintern kan ej i större utsträckning komma i fråga. Kan i
förening med skolan eller i dess närhet ett rationellt skött småbruk anordnas, är ju
detta visserligen bra som undervisningsmateriel. Men äfven närliggande gårdar med
framstående jordbruk kunna ju vara till nytta.

7) Gäfleborgs läns å Säfverstalund: Praktiskt landtbruk kan icke vara undervisnings ämne,

ty då behöfde kursen utsträckas öfver sommaren, och det skulle möta »nästan
oöfvervinneliga svårigheter att få landtmannaskolan talrikt besökt»: behöfligare än
jordbrukspolitik vore ock, åtminstone här i länet, teoretisk-praktisk undervisning i
kreatursskötsel, hvadan förordas tillgång till ladugård antingen genom skolans förläggande
till välskött egendom eller, än båttre, genom att hon finge egen ladugård
och nödig åker; 5—6 kor, ett par svin, ett 20-tal höns kunde vara tillräckligt, och
»småbruket skulle sedan skötas af någon bland lärarne, utan att deras ekonomi däraf
vore beroende».

8) Västernorrlands läns i Hota: Förbindelsen med folkhögskolan bör upprätthållas, men

förefintligheten af ett småbruk vid eller nära skolan bör uppställas såsom villkor för
statsanslag. Dock bör ej elevarbete där anordnas under vintern.

G) Nekande svar (i några fall med inskränkande tillägg) ha afgifvits af:

1) Malmöhus luns i Svalöf: Nej. En mindre gårds utrustning för rationell undervisning
skulle bli för dyr. »Eleverna utgå ju själfva från mindre gårdar och få under skoltiden
tillfälle att se, hvad dylika ha af sevärdheter att bjuda på, hvarjämte de såsom *)

*) Tre reservanter ville besvara frågan jakande.

elever lätt kunna efteråt tillgodogöra sig hvad mindre gårdar med framstående jordbruk
ha att lära bort.»

2) Kristianstads låns i (Innestå: »Att vid en mindre gård framskapa mönsterförhållanden

i allt kräfver en mångårig kultur och så stora tillgångar i kapital och arbetskraft,
att dylika ej hafva sin motsvarighet eller i allmänhet kunna uppnås vid det mindre
jordbrukets skötsel. Vid dylik gård blefve antagligen det ekonomiska utbytet svagt
eller negativt, och man skulle ej inför eleverna kunna rekommendera dylik drift.»
Ej heller vore bra att vid demonstrationer för eleverna behöfva påvisa svagheter vid
skötseln af den gård, som vore skolans stamtillhåll. Lämpliga gårdar att besöka stå
nu ock rikligt till buds i större delen af landet. Men i sådan bygd som t. ex. Norrbotten,
där jordbruket står lågt, kunde nog skolans förläggning till mindre gård med
framstående jordbruk vara en vinst vid undervisningen, om blott ej »lärarepersonalens
krafter alltför mycket betungades af omsorgen för det praktiska jordbruket».

3) Blekinge läns i Ronneby: Nej, ty en dylik förläggning förutsätter landtmannaskolans

skiljande från folkhögskolan, hvilket »vore att mycket beklaga».1)

4) Kronobergs låns i Grimslöf: »Nej. Styrelsen anser detta nästan outförbart.»

5) Norra Kalmar läns i Gamleby: Ett sådant förläggande skulle ej uppväga den betyd ligt

ökade kostnad, som därmed skulle bli förenad: under de 6 vintermånaderna hvilar
ju det egentliga praktiska jordbruksarbetet, och mönstergårdar att besöka under
landtbrukslärarens ledning finnas i skolans närhet.

6) Hallands läns å Katrineberg: »Landtmannaskolor, för hvilkas räkning kräfvas lokaler

för undervisningen, för lärare och elever, måste vara fasta och kunna icke flyttas
dit, där ett för tillfället framstående jordbruk finnes. Flerestädes finnas i närheten
af nuvarande landtmannaskolor mönstergårdar, som äro tillgängliga för eleverna; vid
andra skolor har man anordnat småbruk, som utarrenderats under villkor, som afse
att framkalla intensiv skötsel. I många orter ha eleverna haft under sin uppväxttid
tillfälle att lära känna välskötta jordbruk.»

7) Skaraborgs läns i Skara: En sådan förläggning synes styrelsen olämplig såsom för dyr

och ej, åtminstone hvad växtodling angår, till någon fördel under vinterhalfåret. En
stad är bästa förläggningsorten: där finnes stor tillgång på göda, men billiga biträdande
lärare och tillfälle för eleverna att få ökadt vetande genom att åhöra populära
föredrag i allmänbildande ämnen; i Tyskland äro också nästan alla vinterskolor förlagda
i städer.

8) Uppsala läns i Tierp: »En sådan anordning synes styrelsen obehöflig och äfven utan

större betydelse, då skolans verksamhet är förlagd till vinterhalfåret.»

9) Västmanlands läns i Tärna: »Nej. Den bristande tillgången på lämpliga lärarekrafter

torde lägga hinder i vägen härför.»

10) Värmlands läns i Molkom: En allmännare förekomst af »mönstergårdar» (i enlighet med
förslag vid frågan 10) torde göra dylik förläggning onödig. »Fråga är till och med,
om ej, med tanke på kursens korthet, en sådan förläggning kunde verka menligt på
den teoretiska utbildningen. — Växelverkan mellan teori och praktik behöfver ej förutsätta
deras samtidiga öfvande.» *)

*) Landtmannaskolans föreståndare har dock uttalat en afvikande mening: »Ett mindre jordbruk,
på ett eller annat sätt förbundet med skolan, torde helt säkert för densamma vara gagnande», nämligen
som åskådningsmateriel och för lärarens kontakt med praktiken, och »behöfde i ingen mån ha ett skiljande
af folkhögskolan och landtmannaskolan till följd». Helst borde dock denna egendom vara lärarens
privata affär, om än af skolan understödd.

IT) Våstemorrlands läns i Älsta: »Då det i Norrland är ondt om dylika gårdar, är en
sådan anordning här knappast genomförbar. I alla händelser kan uppställandet af en
sådan princip lätt leda till olägenheter, hvarom man torde äga erfarenheter från åtskilliga
lantbruksskolor, som varit förlagda till enskilda personers egendomar.»

12) Norrbottens läns i Boden: Nej. Elevanställning vid mönsterjordbruk och stipendier
efter kursen äro bättre medel.

H) Utan svar har frågan lämnats af:

Södra Kalmar låns å Högalid.

Frågan 12: År från landtbruksunder visning ens synpunkt någon
förändring i den nu vanligen förekommande förbindelsen mellan
landtmanna- och folkhögskola oneklig?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser).

I. Förvaltningsutskottens svar.

A) NEJ utan inskränkande tillägg har svarats af:

1) Malmöhus läns: »Någon förändring i den förekommande förbindelsen emellan landtmanna och

folkhögskolor torde icke f. n. vara behöflig, men å andra sidan vill utskottet
framhålla, att en sådan förbindelse ingalunda bör anses vara nödvändig för inrättandet
af eu landtmannaskola, da undervisningen vid själfständiga landtmannaskolor kan
blifva lika god och fullständig som vid sådana skolor, som äro förenade med folkhögskolor.
Förenade torde dock dessa skolor arbeta bäst.»

2) Blekinge läns: »Nej».

3) Kronobergs läns: »Nej».

4) Södra Kalmar låns: »Nej».

o) Gottlands läns: »Enligt härstädes vunnen erfarenhet synes någon förändring härutinnan
ej önsklig.»

6) Västmanlands läns: »Nej».

7) Örebro läns: »Da den växelverkan, som nu äger rum mellan landtmannaskolan och

folkhögskolan, enligt vunnen erfarenhet är såväl för den ena som för den andra af
särdeles nytta, anses förbindelsen böra fortfara.»

o o Amu. Till denna grupp af svar torde äfven böra hänföras följande, som synes svara
pa fragan. »Är förbindelsen — — önsklig?» i st. f.: »År någon förändring i förbindelsen
---önsklig?»:

8) Södra ÄIfsborgs låns: »Ja! da för närvarande ingen annan lösning torde vara möjlig.»

(I annat svar förklaras föregående folkhögskolekurs nödvändig.)

Enahanda uppfattning af frågan torde ligga till grund för svaret från
Norra Älfsborgs läns: »Endast under den förutsättning, att landtmannaskolan är förlagd
vid välskött, mindre jordbruk och att föreståndaren är jordbruksutbildad.»

B) Indirekta svar, delvis nekande, delvis jakande, ha afgifvits af:

1) Norra Kalmar läns: Landtmannaskolan bör förläggas till jordbruksegendom.

2) Hallands läns har ej svarat på frågan, men vid frågan 11 förordat landtmannasko lornas

förläggning till mindre gårdar med framstående jordbruk.

3) Norra Älfsborgs läns: Se Anm. under gruppen A) bär ofvan!

4) Södermanlands läns: »Af ekonomiska skäl är eu sådan förbindelse visserligen önskvärd,

men ur landtbruksundervisningens synpunkt kan den väl undvaras.»

<5) Uppsala läns: »Landtmannaskolan bör under inga förhallanden fa betraktas endast som
ett bihang till folkhögskolan, och det lämpligaste vore därför måhända, att landtmannaskolorna
gjordes fullt själfstäudiga med agronomiskt utbildade föreståndare. Af
ekonomiska skäl torde dock kombinationen mellan landtmannaskola och folkhögskola i
regeln böra bibehållas, hvarvid eu gemensam föreståndare blir nödvändig. I händelse
denne föreståndare icke är agronomiskt utbildad, kommer undervisningen i skolans
hufvudämnen att helt och hållet hvila på en underordnad lärare, hvarför det blir
nödvändigt att ställa stora anspråk på dennes såväl teoretiska som praktiska utbildning,
på samma gång hans aflöning bör vara sådan, att skolan kan räkna pa att under
någon längre tid få behålla honom.»

6 Värmlands läns: »Förbindelsen medför ju den fördelen, att delvis samma lärarekrafter
kunna användas.»

7) Västerbottens läns: Här i länet äro dessa skolor »redan nu åtskilda i fråga om studie tid,

och deras fullständiga skiljande, äfven om något väsentligt därmed vunnes, skulle
medföra alltför stora kostnader.»

8) Norrbottens låns:--»Ehuru landtmannaskolorna utvecklats ur folkhögskolorna samt

kunna sägas utgöra en påbyggnad på dessa, vill förvaltningsutskottet anse, att landtmannaskolorna
böra anses såsom de viktigaste, hvarföre ledningen af dessa bägge skolor
synes böra ligga hos landtmannaskolornas föreståndare. Förvaltningsutskottet anser
därföre, att ifrågavarande skolors föreståndare böra hafva erhållit agronomisk utbildning,
så att de icke äro främmande för jordbruket och dess idkare. Härigenom
skulle landtbruksundervisningen säkerligen blifva bättre tillgodosedd, äfven om de icke
uteslutande undervisade i landtmannaskolan. — Förvaltningsutskottet haller före, att
agronomiskt bildade personer skola lika väl som de, hvilka sakna dylik utbildning,
kunna med nit och framgång verka för att det väckande och lifvande i folkhögskolan
skall komma till sin rätt. — Enligt förvaltningsutskottets mening torde det stora förtroende,
som de svenska folkhögskolorna tillvunnit sig, till stor del bero pa att folkhögskolorna
haft praktiskt mål och varit förenade med landtmannaskolor. Säkerligen
skulle landtbruksundervisningen komma till bättre rätt, om folkhögskolan gjordes
till en förberedande afdelning för landtmannaskolan.»

Till de indirekta svaren torde ock höra räknas:

9) Jämtlands läns: »Dä, såsom hos oss, landtmanna- och folkhögskola arbeta skilda från

hvarandra, men denna senare därjämte såsom annra arskurs har en särskild landtmannaafdelning,
anser utskottet någon förändring i sådan förbindelse för närvarande
icke behöflig eller önsklig.»

O) JA har svarats af:

1) Kristianstads läns: Ja. Skolorna borde skiljas och landtmannaskolorna få fackbildade

föreståndare samt större sjelfständighet. »Nu äro de ofta ett mindre väl tillgodosedt
annex till folkhögskolan.»

2) Jönköpings läns: »Där så ske kan, bör landtmannaskola förbindas med landtbruksskola;

folkhögskolan åter bör såsom meddelande allmänbildning arbeta mera fritt och själfständigt.
»

3) Göteborgs läns: »Ja! Folkhögskolans lärare äga i allmänhet ej för ändamålet passande

kunskaper eller undervisningsvana i de ämnen, som beröra landtmannaskolans verksamhet.
»

4) Skaraborgs läns: »Landtmannaskolan bör helt och hållet friställas från folkhögskolan».

5) Östergötlands läns: »Någon förbindelse mellan folkhögskola och landtmannaskola anser

förvaltningsutskottet icke lämplig, om icke där tillfälle till praktisk öfning kan erhållas.
»

6) Gåfleborgs läns: »Landtmannaskolan och folkhögskolan böra fullständigt skiljas från

hvarandra såsom varande en för svenska förhållanden i allmänhet föga lyckligt vald
skolsammansättning. De kunna båda finnas på en och samma egendom och skötas af
samma lärarekrafter, under förutsättning att hvardera skolan har sin särskilda föreståndare
och att bland lärarne finnes ett tillräckligt antal med agronomisk utbildning.
»

7) Västernorrlands läns: »Ja. Landtmannaskolorna böra vara för sig fristående och icke

sammanbindas med annan skola eller bildningsanstalt.»1)

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.

D) NEJ utan inskränkande tillägg tiar svarats af:

1) Malmöhus låns å Hvilan: »Härvid får styrelsen först och främst hänvisa på det sakförhållandet,
att af dessa båda skolor år folkhögskolan äldst, och att ur denna
har landtmannaskolan framvuxit. Landtmannaskolan är således i grund och botten
en utveckling af och påbyggnad på den manliga folkhögskolan och utgör med denna
ett organiskt helt. På grund däraf, att folkhögskolan hittills nästan uteslutande besökts
af landsbygdens söner, har den sökt lämpa sin undervisning så, att den tillgodosett
den jordbrukande befolkningens behof af kunskaper i flere riktningar och därvid
särskild! beaktat, att undervisningen t. ex. i naturlära, bokföring och geometri i
främsta rummet haft jordbruket i syfte. Efter landtmannaskolans upprättande har
följaktligen folkhögskolan blifvit en mycket viktig förutsättning för landtmannaskolan.

Vi tro ock, att denna intima förbindelse mellan de båda skolorna varit af stor
betydelse för landtmannaskolan därigenom, att folkhögskolans för vuxen ungdom väl
afpassade och erkändt goda undervisningsmetod blifvit inympad på landtmannaskolan.

Att en god fosterländsk anda, i förening med ett särskildt godt och hjärtligt
förhållande mellan lärjungar och lärare, plägar vara rådande uti folkhögskolan, torde
ej kunna förnekas, och att detta haft ett välgörande inflytande på landtmannaskolan,
lär väl ej heller kunna jäfvas. *)

*) Hr Strokirk ville ge svaret följande lydelse: »Genom att folkhögskolan först måste genomgås,
dragas eleverna alltför mycket från det praktiska jordbruket och hafva sedan måhända svårt att finna
sig till rätta däri; vilja helst söka »bokhållare»-platser o. d. — Kombinationen mellan folkhögskola och
landtmannaskola bör om möjligt upphöra.»

Att vidare en viss vakenhet för praktiska uppgifter präglar dessa läroverk,
där de äro förenade, framgår bl. a. däraf, att från dem utgått första impulsen till
upprättande och anordnande i vårt land af åtskilliga betydelsefulla inrättningar ss.
andelsmejerier, mjölkkontrollföreningar, kontrollassistentkurser, småbrukarekurser, fruktodlareföreningar
m. m.

Då nu härtill kommer, att denna förening med folkhögskola onekligen medför
billigare ekonomi för landtmannaskolan, så synas mycket kraftiga skäl tala för att
denna organiskt uppkomna förbindelse emellan de båda skolorna bör bibehållas. Och
det torde tvärtom medföra bestämda och betydande nackdelar för bådadera slagen att
genom lagstiftningsåtgärder bryta förbindelsen. Det torde väl vara klokast och bäst
att låta framtiden afgöra, om en separation blir behöflig. Den kommer då att
framgå ur'' inre nödvändighet, hvilket väl blir förhållandet, när båda skolorna med sig
förenat flera särskilda afdelningar och kurser samt vuxit ut till eu sådan omfattning,
att de i ekonomiskt hänseende kunna bestå själfständiga vid sidan af hvarandra och
ej längre lämpligen kunna sammanhållas och styras af en och samma hand. Denna
tidpunkt har väl ännu ej inträffat för någon skola i vårt land.»

2) Malmöhus läns i Svalöf: Vid skilsmässa skulle landtmannaskolans lärjungar, särskilt

de som ej genomgått folkhögskola, gå förlustiga det humanistiska bildningselement,
som nu bjudes. En fristående landtmannaskola skulle nog genom yrkesmässig ensidighet
i lärareuppsättningen bli kvalitativt försvagad ur medborgerlig synpunkt.

3) Kristianstads läns i (innestå: »Då långvarig erfarenhet såväl här som öfverallt, där

förhållandena äro oss bekanta, tydligt gifvit vid handen, att den förberedande, väckande
och intressegifvande kunskap, som folkhögskolan meddelar, just är eu hufvudbetingelse
för vinnande af de goda resultat från landtbruksundervisningens synpunkt,
som påtagligen uppnåtts genom landtmannaskolan, skulle styrelsen ej kunna betrakta
ett upplösande af landtmannaskolans förbindelse med folkhögskolan annat än som ett
högst olyckligt missgrepp vid våra unga allmogesöners utbildning. Det torde ock vara
allmän erfarenhet, att, där elever intagits i landtmannaskola utan föregående folkhögskolekurs,
dessa i regel ligga under i fråga om möjligheter att draga fördel af den
meddelade undervisningen. Folkhögskolans speciella metod, användande i vidsträcktaste
mån af »det lefvande ordet- vid undervisning och kunskapsmeddelelse i förening
med ett vinnande och kamratlikt umgänge mellan elever och lärare, förfelar ej sin
verkan att åstadkomma hos eleverna mera lefvande kunskaps- och intelligensresultat,
än där dylik undervisning saknas såsom förberedande för landtmannaundervisningen.
»

4) Blekinge låns i Ronneby: »Förbindelsen har genom många års erfarenhet visat sig

mycket god, hvarför en ändring häruti ej vore önskvärd. Den växelverkan, som är
rådande mellan dessa skolor, har nämligen visat sig gagnande för dem båda och särskildt
för landtmannaskolans elever ägnad att befrämja utvecklingen af den sant medborgerliga
anda, som bör vara grundlagd i folkhögskolan.»

5) Kronobergs läns i Grimslöf: »Nej».

6) Norra Kalmar läns i Gamleby: »Förbindelsen är ej på något sätt olämplig, utan

tvärtom fördelaktig. Först och främst minskar den väsentligen kostnaderna för landtmannaskolan,
då utgifter för lokaler, lärare, undevisningsmateriel m. m. fördelas mellan
de båda skolorna. Och vidare verkar den dagliga samvaron i allmänhet såsom
en eggelse på folkhögskolans lärjungar att söka lå genomgå äfven landtmannaskolan»
(hvilken eggelse visat sig väl behöflig).

7) Jönköpings läns i Nässjö: »Vid härvarande landtmannaskola har icke någon olägenhet

af de båda skolornas förening visat sig. Gemensamma undervisningstiden utgör nämligen
endast 23 % af hela timtalet. Skulle nu landtmannaskolan anordnas själfständigt,
skulle kostnaden för densamma komma att ställa sig vida högre än nu är fallet.»

8) Hallands läns å Katrineberg: »Landtmannaskolorna ha framgått ur folkhögskolan

såsom dess andra årsklass. Lokaler för landtmannaskolor finnas redan ordnade vid
många folkhögskolor. Att flere lärare finnas på samma ställe möjliggör specialisering
af undervisningen. Förbindelsen mellan dessa båda slag af skolor är sålunda naturlig.»

9) Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: Landtmannaskolan är, som bekant, organiskt

framvuxen ur folkhögskolan. Båda skolorna följa ock i hufvudsak samma undervisningsmetod.
Fördelarna af förbindelsen stanna icke minst på landtmannaskolans sida.
Genom det större antalet lärare kunna större fackkunskaper och genom arbetsfördelningen
större intensitet i undervisningen påräknas. Landtmannaskolans elever få en
humanistisk påverkan, som är af stort värde, ty allsidig själsutveckling, väckelse och
intresse leda till företagsamhet äfven på det materiella området: så förklaras ju det
störa uppsvinget på jordbrukets område i Danmark. Som äfven folkhögskolans elever
påverkas till intresse för landtbruket, komplettera skolorna på ett lyckligt sätt hvarandra.
Dessutom förefinnas ekonomiska fördelar af förbindelsen: gemensam och rikare
undervisningsmateriel, delvis samma skollokaler samt möjlighet till högre löner och
dugligare krafter.

10) Norra Älfsborgs läns i Färg Blanda: Skolorna bilda ett organiskt helt, som det torde

vara vanskligt att rubba. Folkhögskolorna, såsom .bildningsanstalter för landsbygdens
ungdom, ha i regel, utan att svika det ursprungliga programmet, ordnat sin undervisning
så, att de blifvit goda förskolor för jordbruksundervisning. Sålunda är i bl. a.
räkning, geometri och naturlära det mesta undangjordt för landtmannaskolan. —
Landtmannaskolan har vidare stor fördel af folkhögskolans väckande undervisning och
får bättre tillgång på kompetenta lärare, så att hufvudläraren kan mera odeladt ägna
sig åt de viktigare fackämnena. Slutligen medför förbindelsen eu afsevärd minskning
i kostnaderna.

11) Östergötlands läns å Lunnevad: »Förbindelsen mellan folkhögskolan och landtmanna skolan

synes särdeles nyttig, särskildt för landtmannaskolan, dels af det skäl att den
undervisnings- och arbetsmetod, som under snart 40 år inom folkhögskolan utvecklats
och befunnits god vid undervisning af i första hand unge män från landsbygden,
öfverflyttas på landtmannaskolan; dels därför att genom denna förbindelse det blifvit
möjligt anordna landtmannaskolan så billigt, som hittills skett, med hänsyn till lokaler,
materiel och lärarekrafter. Utan denna förbindelse skulle antingen landtmannaskolan
i dessa senare, hänseenden blifva sämre lottad eller ock kräfva betydligt ökade omkostnader».
*)

12) Gottlands läns i Hemse: »I det hittills gällande förhållandet mellan folkhögskolan

såsom allmänbildande och i samma mån förberedande och grundläggande undervisningskurs
för landtmannaskolan, i hvilken sistnämnda kurs de egentliga landtbruksämnena
därigenom —■ — kunna göras till föremål för behandling, synes mig * 2) ingen
väsentlig förändring nödvändig.»

*) Tre reservanter ha föreslagit följande svar: »Lämpligast torde vara att båda skolorna ställas

fullt själfständiga».

2) Svaret är på uppdrag afgifvet af skolans föreståndare.

1607/o8. Landtbruksundervisningskom. bet. Bilagor.

13) Södermanlands läns i Åsa: »Nej. Afsikten med landtmannaskolans ock folkhög skolaas

förening är ju, att den senare skall bilda underlaget för den förra, sa att de
elever, som genomgått båda skolorna, skola ha vunnit ej blott god fackkunskap, utan
ock den medborgerliga bildning och yttre och inre hyfsning, som kräfves för att var
jordbrukande befolkning skall intaga och värdigt fylla en viktig plats i vårt samhälle.

Detta--- torde ske säkrare genom fackskolans—landtmannaskolans förbindande med

medborgareskolan—folkhögskolan än genom landtmannaskolans förening med en annan
fackskola, där den teoretiska undervisningen kommer i andra rummet.» (Att förena
landtmannaskolan och landtbruksskolan skulle nog leda till rivalitet och landtbruksskolan
ingenting vinna därpå.) Skilsmässa mellan folkhögskolan och landtmannaskolan
torde ock medföra ökade penningutgifter för hvardera af dessa skolor, »som hittills
varit förenade i arbetet att höja vår folkbildning och vårt folks arbetsduglighet».

14l) Uppsala läns i Tierp: »Styrelsen anhaller pa det allra kraftigaste fa framhålla, att

förbindelsen mellan landtmannaskola och folkhögskola bör upprätthallas. Från landtbruksundervisningens
synpunkt kan häraf ingen olägenhet uppstå, da undervisningen
bestrides af fullt kompetent agronomiskt utbildad lärare, och hela läroanstalten vinner
genom denna förening ökade ekonomiska resurser, som medföra fördelar både i afseende
på lärarekrafter och undervisningsmateriel. Dessutom måste det anses lämpligt,
att vid samma läroanstalt både den allmänt medborgerliga och den speciellt fackliga
sidan af en tidsenlig fullständig landtmannautbildning tillgodoses.»

15) Västmanlands läns i Tärna: »Nej».

16) Örebro låns i Käfvesta: »Styrelsen anser förbindelsen mellan landtmannaskola och

folkhögskola ej allenast vara nyttig, utan för båda skolorna nödvändig för att med
nöjaktigt resultat verka för landsbygdens ungdoms höjande såväl intellektuellt som
praktiskt. För att blifva en insiktsfull och mera vidsynt samt mera företagsam
landtman torde ej blott ensidig fackkunskap, huru god den än må blifva, vara fullt
tillfyllestgörande; därtill kräfves äfven en något så när omfattande allmän medborgerlig
bildning, sådan som folkhögskolan afser att bibringa. Samvaron, och delvis
samarbetet, mellan de båda skolornas lärjungar är i detta hänseende af synnerlig
betydelse. Folkhögskolans lärjungar inhämta därunder, särskildt vid^ de ofta förekommande
allmänna diskussionerna i till landtbruket hörande ämnen, åtskilligt hörande
till landtmannaskolans område, och landtmannaskolans lärjungar få sitt fackliga studium
vidgadt genom den mängd sociala och etiska spörsmål m. m., Indika förekomma i
folkhögskolan. Dessutom hafva numera de flesta förenade folkhögskolor och landtmannaskolor
så anordnat sig genom nybyggnader eller eljest utvidgande af sina
lokaler, genom för båda skolorna gemensam undervisningsmateriel och mycket annat,
att eu skilsmässa skulle för skolorna, ekonomiskt sedt, blifva ödesdiger. Genom båda
skolornas förening hafva lärarnes löner kunnat blifva högre, sa att dessa kunna erhålla
åtminstone något så när drägliga lefnadsvillkor. En skilsmässa skulle förorsaka staten
och väl äfven länsmyndigheterna, om dessa senare nämligen kunna förmås härtill,
afsevärdt större pekuniära utgifter, utan att någondera skolan skulle vinna något
därpå, lika litet som den ungdom, som skolorna afse att utbilda; denna ungdom, och
alltså arbetet för jordbrukets höjande, skulle, anse vi, afgjordt förlora därpå. Skulle
fristående landtmannaskolor bli regel, anse vi till sist, att de flesta ynglingar
med vår svenska allmoges benägenhet att blott värdesätta det, som påtagligen kan
uppskattas i pengar — allenast skulle anlita landtmannaskolor, så att hela vår för
fosterlandets lyftning så värdefulla folkhögskoleidé skulle gå sin undergång till mötes. —

Ett upplösande af den nuvarande förbindelsen anse vi därför obetingadt vara till
skada för våra landtmän.»

17) Värmlands läns i Molkom: Föreningen bar visat sig synnerligen gynnsam för skolornas

både ekonomi och undervisning, enär den beredt möjlighet till goda löner, fullt dugliga
lärarekrafter och landtmannaskolans rekrytering med elever. Vidare torde folkhögskolans
anda af allvar och anspråkslöshet verka gagnande och återhållande på
landtmannaelevens tendens för »käpp och handskar».

18) Gåfleborgs läns å Säfverstalund: »Någon förändring anses ej vara af behofvet påkallad.»

19) Västernorrlands läns i Alsta: »Styrelsen har icke anledning att ur denna synpunkt

förorda någon förändring i fråga om denna förbindelse. Det är folkhögskolorna, som
hjälpt fram landtmannaskolorna, och som förmodligen ännu i många fall väsentligt
bidraga till att hålla dem uppe. Landtmannaskolan har godt af att påverkas af
det väckande inflytande, som folkhögskolan utöfvar. Förbindelsen med folkhögskolan
gör organisationen billigare, ger landtmannaskolan större tillgång på dugliga lärare i
olika ämnen o. s. v.»

20) Västernorrlands läns i Mola: Nej. Förbindelsen ger bättre lärarekrafter och mate riel,

mindre kostnader samt god väselverkan, ty landtbruksundervisningen påverkar
äfven folkhögskolelärjungarnes intressen.

21) Norrbottens läns i Boden: »Nej».

22) Norrbottens läns i Matarengi: »Styrelsen anser, att folkhögskolan och landtmanna skolan

bilda ett organiskt helt, och att båda först genom sin förening verkligen bli
hvad de behöfva och kunna bli för vårt folk.» Åtminstone här har landtmannaskolan
endast haft godt af föreningen.

E) NEJ med inskränkande tillägg kar svarats af

Västerbottens läns i Beger fors: »Styrelsen anser väl, att det nu rådande sambandet

mellan folkhögskola och landtmannaskola bör fortfara, då fördelarne däraf — billigare
ekonomi, rikhaltigare undervisningsmateriel, tillgång på dugliga biträdande lärarekrafter
m. m. — äro så stora, att de icke böra förbises. Båda skolorna hafva äfven
i viss mån samma uppgift, nämligen att bibringa unga allmogemän de nödiga förkunskaperna
för och väckelse till själfstudier — folkhögskolan för den allmänt medborgerliga
och landtmannaskolan för den fackliga utbildningen. Huruvida dock, såsom
nu är fallet, landtmannaskolan bör vara en öfverbyggnad på folkhögskolan, kan emellertid
ifrågasättas».1)

F) Indirekt svar har afgifvits af

Jämtlands läns i Ope: »Landtmanna- och folkhögskolan i länet arbeta skilda från
hvarandra, och anse vi för närvarande ej någon förändring behöflig».

’) Härom Innehåller svaret ytterligare följande: »I dessa trakter, där landtmannaskolans uppgift

är att bibringa bönder och brukare af medelstora hemman samt småbrukare den fackliga utbildning,
som erfordras för en själfständig verksamhet, är behofvet att vinna goda afgångsbetyg betydligt mindre
än på söderut belägna platser — —. Då en inom detta län inrättad landtmannaskola för att gifva
tillfredsställande resultat måste vara förlagd till sommarmånaderna och förenad med demonstrations- och
försöksfält samt desslikes helst med ett i modern stil drifvet s. k. småbruk, så synes det styrelsen, som
om undervisningen också i ett och annat afseende borde kunna undergå en del förändringar.» För inträde
vid skolan borde äfven »intyg om med godkända betyg genomgången folkskolekurs» vara nog;
viss undervisningstid borde anslås för demonstration, arbeten på fältet och praktisk landthushållning —
men under inga villkor elevernas arbetskraft utnyttjas för skolans eller enskild persons vinning.

G) Utan svar bär frågan lämnats af

Södra Kalmar läns å Högalid. (I öfriga svar finnes ingen antydan, att styrelsen
önskar upplösning af nuvarande förbindelse.)

H) JA bär svarats endast af de två redan fristående skolorna:

T) Göteborgs låns å Simmersröd: »Ja. Landtmannaskolorna böra vara fristående, och

deras föreståndare böra vara agronomer. — Att en icke fackman är föreståndare för
en fackskola — såsom ju landtmannaskolan är —• kan ej vara. till gagn för skolans
verksamhet och utveckling, utan ställvis tvärtom till hinder.»

2) Skaraborgs läns i Skara: »Den nuvarande förbindelsen mellan landtmanna- och folk högskola

torde böra upphöra, på det att icke två till organisation, verksamhet och
undervisningsmetod så högst olika skolor måtte sortera under samma styrelse och
föreståndare. Dylik skilsmässa är också på flera ställen genomförd vid de förnämsta
skolorna i Danmark, t. ex. vid Dalum, Thune, Ladelund. Dessa äro nu fristående
landtbruksläroverk, motsvarande våra landtmannaskolor. — Tyskland har uteslutande
dylika själfständiga landtmannaskolor (Landwirtschaftliche Winterschulen). Att, hvad
de svenska landtmannaskolorna beträffar, denna kombination verkar hämmande på
landtmannaskolans utveckling, visa de statistiska siffrorna. Elevantalet vid de fristående
landtmannaskolorna öfverträffar nämligen i regel elevantalet vid den med
folkhögskolan förenade landtmannaskolan.»

Sammanfattning. Alla nu förenade skolor önska förbindelsens fortvara; äfven Västerbottens
vill ha sin »lokala» förbindelse kvar. De nu fristående landtmannaskolorna i
Skara, Bohuslän och Jämtland önska däremot fortfarande få vara »själfständiga».

Af förvaltningsutskotten önska 7 (i södra och mellersta Sverige) afgjordt ha förbindelsen
kvar (grupp A), 5 (Södra Älfsborgs, Södermanlands, Uppsala, Värmlands och
Västerbottens) anse förbindelsen ekonomiskt fördelaktig, 3 (Göteborgs, Skaraborgs och
Jämtlands) vilja fortfarande ha sina skolor fristående, 2 (Kristianstads och Västernorrlands)
önska afgjordt särskiljande, 1 (Jönköpings) vill ha landtmannaskolan förenad
med landtbruksskolan, och 1 (Norrbottens) vill bibehålla förbindelsen, men ställa både
landtmannaskola och folkhögskola under agronomisk ledning. — Önskan om jordbruksbildad
föreståndare uttalas äfven direkt af Kristianstads och Norra Älfsborgs och indirekt
af Göteborgs och Gäfleborgs samt i viss mån äfven af Uppsala, men delas nog af öfriga,
som förordat fristående landtmannaskolor.

Frågan 13: År nuvarande fordran på genomgången folkhögskolekurs
eller motsvarande kunskaper för inträde i landtmannaskolan
lämplig och nödvändig?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten och till landtmannaskolornas styrelser.)

I. Förvaltningsutskottens svar.

A) JA utan inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Malmöhus låns: »Skall landtmannaskolan verkligen gifva full valuta» och dess kurs

kunna smältas, bör, enär ett par månader behöfvas till att göra de direkt från prak -

tiska arbetet komna eleverna rätt lämpliga för undervisningens mottagande, ovillkorligen
nu gällande fordran bibehållas.

2) Blekinge läns: »Ja! lämplig och önskvärd.»

3) Kronobergs läns: »Ja».

4) Södra Kalmar låns: »Ja».

5) Södra Älfsborgs läns: »Ja».

6) Gottlands läns: »Då genomgången folkhögskolekurs eller motsvarande kunskaper, sär skildt

den förstnämnda, visat sig fördelaktigt inverka på elevernas förmåga att tillgodogöra
sig undervisningen i landtmannaskolan, i jämförelse med då sådana förkunskaper
saknats, är det lämpligt och nödvändigt att, där så ske kan, för inträde i
landtmannaskolan fordra här ifrågavarande kunskapsmått.»

7) Västmanlands läns: »Ja».

5) Örebro låns: »Ja! inträdesfordringarna böra åtminstone ej minskas.»

B) Indirekt ja har svarats af:

1) Hallands låns: »Med den omfattning, landtbruksundervisningen numera fått, äro goda

förkunskaper af stort värde.»

2) Värmlands läns: »Om landtmannaskolan skall kunna göra skäl för sitt namn och ej

i stället öfvergå till ett slags småbrukareskola, är nödvändigt att eleverna hafva något
så när solida förkunskaper, då i annat fall deras färdighet i skrifning, räkning och
förmåga att inhämta kunskaper är alltför ringa för att resultatet af undervisningen
skall kunna blifva något så när fruktbringande.»

C) NEJ med inskränkande tillägg (ungefär = »nyttig, men ej nödvändig») har

svarats af:

1) Norra Kalmar läns: »Nyttig, men ej nödvändig.»

2) Skaraborgs läns: »Kommitterade anse sålunda1) en folkhögskolekurs för vinnande af

„ inträde visserligen vara god, men långt ifrån nödvändig.»

3) Östergötlands läns: »För att eleven skall kunna väl tillgodogöra sig den undervisning,

som lämnas, anser förvaltningsutskottet icke folkhögskolekurs nödvändig, men bör
sökanden visa sig vid inträdet äga de kunskaper, som inhämtas i folkskola med fortsättning
sskola.»

4) Södermanlands läns: »Då fordran på genomgången folkhögskolekurs medför elevs vis telse

vid skola under så lång tid som 2 vintrar, skulle en eftergift i denna fordran
säkerligen i hög grad öka tilloppet till landtmannasbolorna. Möjligen komme dock
härvid att visa sig, att för inträdessökande med blott små förkunskaper en förberedande
klass behöfde inrättas.»

'') Detta uttalande föregås af följande motivering: »Dör vinnande af inträde i landtmannaskolan
bör fordras — förutom praktisk erfarenhet i jordbruk och minst fyllda 18 år — att hafva aflagt folkskoleexamen,
genomgått fortsättningsskola samt medelst inträdesexamen visa sig fortfarande äga de
kunskaper, som bibringas i dessa skolor. Befriade från inträdesexamen böra de vara, som förete högre
kunskapsmått. Enär folkskolan tenderar till allt större utveckling och de allra flesta lärjungarne vid
landtmannaskolan hafva fått sin utbildning just i folkskolan, torde också densamma med hennes påbyggnad
fortsättningsskolan — särskildt om denna omlägges i mera praktisk riktning — kunna vara
bottenskola till landtmannaskolan. En repetitionskurs (förberedande kurs) på cirka en månad, förlagd
vare sig vid eller utanför skolan, har visat sig verka mycket gagnande för återupplifvande af under
åren glömda kunskaper. Genom att stanna vid dessa förkunskaper når landtmannaskolan just de breda
lager, för hvilka hon är afsedd.»

D) Nekande svar (utan direkt uttalad fordran på mer än folkskolekurs) har afgifvits
af:

1) Kristianstads läns: »Denna fordran är enligt utskottets mening orsaken till att Jandt mannaskolorna

i allmänhet äro så fåtaligt besökta, enär flertalet elever ej ha råd, tid
eller lägenhet att vara borta från hemmet 2 vintrar. Med nuvarande folkskolebildning
borde villkoren för inträde i landtmannaskolan som regel kunna sänkas till afgångsbetyg
från folkskolan.»

2) Jönköpings läns: »Fordringarne böra nedsättas, så att det större antalet hemmansägare söner

icke utestängas».1)

3) Göteborgs läns: »Nej! Ir folkskolans kurs väl inlärd, torde den vara tillräcklig som

grund. Inträdessökande böra dock underkastas pröfning.»

4) Norra Ålfsborgs läns: »Såsom inträdeskompetens bör gälla godkändt afgångsbetyg från

folkskola (ej folkhögskola).»

fy\ Uppsala läns: »Nej. Folkhögskolekurs bör ej uppställas såsom inträuesvillkor, endast

fullständig folkskolekurs med högre betyg än godkänd i räkning.»

6) Kopparbergs låns: »De teoretiska fordringarna för vinnande af inträde i landtmanna skolan

böra sänkas; däremot strängt hållas på minst 2 års allvarligt sysslande vid
jordbruksarbeten före inträdet i skolan.»

7) Gåjleborgs läns: »Denna fordran motverkar i hög grad tillströmningen till landtmanna skolan.

I dessa dagar, då man med alla till buds stående medel söker arbeta fram
jordbruket till en verkligen inkomstbringande näringsgren, synes det mindre välbetänkt
att af bonde-, torpare- och arbetaresöner fordra genomgångna 5 klasser af allmänt
läroverk eller 2 klasser i teknisk elementarskola eller folkhögskolekurs för att fa inträde
i en liten enkel läroanstalt för blifvande småbrukare. På grund af denna ödesdigra
bestämmelse har landtmannaskolan i allmänhet varit fåtaligt besökt, under det
att folkhögskolorna varit väl fyllda af elever. Såsom försvar för inträdesfordringarne
har man framhållit behofvet af förkunskaper hos landtmannaskolans elever. Förvaltningsutskottet
vill emellertid hålla före, att om så vidsträckta förkunskaper äro behöfliga
för att eleverna må kunna tillgodogöra sig undervisningen, så är undervisningen
orätt grundlagd och i behof af ändring därhän, att äfven elever utan andra förkunskaper
än vanlig folkskolekurs måtte kunna undervisas med goda resultat.»

#) Jämtlands läns: »En sådan fordran kan vara önskvärd för att gifva bättre förutsättning
för undervisningens tillgodogörande; men da a andra sidan tillträde till landtmannaskolan
bör på allt sätt underlättas och understödjas, anser utskottet fordran pa
genomgången folkhögskolekurs eller motsvarande kunskaper för inträde i landtmannaskolan
icke lämplig, ej heller nödvändig, emedan genom stipulerande af sådant villkor
helt säkert mången utöfvare eller blifvande utöfvare af mindre jordbruk därigenom
skulle utestängas från läroanstalten.»

9) Västernorrlands läns: »Inträdesfordringarna borde modifieras.»

1(J) Västerbottens läns: »För vårt läns förhållanden synes nuvarande fordringar vara för

höga.»

11) Norrbottens läns: »Då det är af största vikt att de, som ämna genomgå landtmanna skolan,

icke tvingas till att för lång tid afstå från arbetsförtjänster, är fordran pa förutgången
folkhögskolekurs olämplig. Med den höga ståndpunkt, å hvilken folkskole- i)

i) Herr Wennberg uttalar enahanda önskan med hänsyn till den af honom föreslagna gemensamma
landtbruks- och landtmannaskolan.

bildningen inom landet står, skulle fullständigt genomgången folbskolekurs eller däremot
svarande kunskaper kunna anses tillräckligt för inträdet i landtmannaskolan.»1)

II. Svar från landtmannaskolornas styrelser.

E) JA Titan inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Malmöhus låns å Hvilan: »Bekant är, att de af staten understödda landtmannaskolorna
med ett par undantag äro förenade med folkhögskolor och förutsätta genomgången
foikhögskolekurs eller motsvarande utbildning för inträde i landtmannaskola.
På ett och annat håll och äfven i riksdagens båda kamrars tillfälliga utskotts utlåtande
af den 6 maj 1907 har emellertid framhållits, att man kanske borde underlätta
tillträdet till dessa skolor. Styrelsen vågar dock tro, att man ej ser fullt klart
i denna sak. Man betraktar folkhögskolan som eu rent humanistisk eller allmänt
medborgerlig skola, således nästan som en motsättning till landtmannaskolan. Det
är nu visserligen så, att folkhögskolan är afsedd att meddela allmän medborgerlig
bildning; men därigenom, att den hittills nästan uteslutande begagnats af jordbrukaresöner,
så har den, så långt möjligt varit, sökt inrätta sin undervisning så, att den
hlifvit till gagn speciellt för blifvande jordbrukare. Den har till följd däraf blifvit
en god förberedande kurs till landtmannaskolan, hvarigenom denna fått en mycket
god grund att bygga på och följaktligen kunnat fullt motsvara hvad man varit berättigad
fordra af en teoretisk jordbruksskola, äfven uti de trakter af vårt land, som
ha stora anspråk på jordbrukarens skicklighet.

Folkhögskolan meddelar ju, vid sidan om de allmänt bildande och väckande ämnena,
rätt goda kunskaper och färdigheter uti räkning, landtbruksbokf''äring, byggnads-
och kartritning, fältmätning och afvägning samt i naturlära, speciellt i
anatomi, fysik och kemi, med noga iakttagande af det som kan gagna en landtbrukare
i hans yrkes utöfvande. En följd häraf yhar varit, att mången ung landtmannason
kunnat, med stöd af hvad han inhämtat i folkhögskolan, genom fortsatta
själfstudier förskaffa sig rätt goda insikter i landthushållningen. Och ett faktum är,
att ett stort flertal af de äldre, mycket dugande jordbrukarne i dessa nejder alls icke
erhållit någon annan teoretisk undervisning, än den de åtnjutit i folkhögskolan. Ja,
den allmänna uppfattningen bland den jordbrukande befolkningen i många trakter af
vårt land synes verkligen vara den, att de uppväxande unge männen behöfva i
främsta rummet en kurs i folkhögskolan. Befinnas de sedermera hågade för fortsatta
studier och en mera ingående kännedom om landthushållningens teoretiska grunder,
så få de fortsätta i landtmannaskolan. För nästan hvarje år upprättas ju nya
folkhögskolor. Sålunda ha under de närmaste åren uppstått nya ''skolor i Västerbotten,
Dalarne, Värmland, Dalsland, Kalmar län och i Skåne, där två nya skolor
öppnas i år (1907). Detta visar, att folkhögskolan tiar lifskraft. Sedan en folkhögskola
arbetat några år, uppstår behofvet att därmed förena eu landtmannaskola för att tillfredsställa
en del elevers större behof af utbildning. Båda dessa skolor äro därför
behöjiiga, och den ena är i stort sedt en förutsättning för den andra. Genom en
förening af bådadera, så att våra unge män erhålla å ena sidan medborgerlig upp- *)

*) Detta svar gafs af tre ledamöter: de två andre (K. J. Bergström och J. E. Berggren) ansågo
förberedande folkhögskolekurs såväl med hänsyn till kunskaper som andlig uppryckning behöflig för
att lärjnngarne skulle kunna till fullo tillgodogöra sig undervisningen i landtmannaskolan, där hela
tiden väl behöfdes för de egentliga landtmannaänmena.

fostran med sinnet väckt och hjärtat värmdt för kraftigt arbete i fosterlandets tjänst,
och å andra sidan en rätt grundlig underbyggnad i landthushållningens teoretiska
grunder, kunna vi vänta att få en uppsättning af dugliga landtman, som kunna upptaga
täflan med de danska händerna, ja äfven öfverträffa dem. Och vi tro, att
vi redan hunnit därhän på ett och annat ställe i vårt land, där man mera konsekvent
hållit fast vid den öfvertygelsen, att våra unga landtman behöfva en grundlig
utbildning i flera riktningar. Ty de män, som skola föra vårt jordbruk kraftigt
framåt, behöfva ej blott kunskaper i sådana ämnen som kemi, veterinärkunskap, utfodringslära,
bokföring o. d., utan äfven en viss allmänbildning. Om man däremot
försöker att underlätta tillträdet till landtmannaskolan eller rent af endast fordra
hvad barnskolan kan meddela, så tager man därmed bort den goda och fasta grunden
för landtmannaskolan, och undervisningen i denna kommer att lida betänkligt i grundlighet
och god uppfattning. Vi vilja i detta sammanhang påpeka, hvad erfarenheten
lärt oss, nämligen att en lärjunge, kommen direkt från plogen, behöfver nästan ett
par månader för att blifva fullt mottaglig för undervisning. Genom en förening af
folkhögskola och landtmannaskola har man till sin disposition 10 å 11 månader,
hvaraf de två första äro så att säga mera improduktiva och de 8 ä 9 följande blifva
till verklig behållning för lärjungen. Inskränker man åter ungdomens utbildning till
endast 5 å 6 månader, så måste naturligtvis behållningen blifva betydligt mindre, då
den fullt effektiva undervisningstiden endast blir 3 å 4 månader.

Af det föregående torde framgå, att man hör fordra folkhögskolekurs eller annan
fullt motsvarande utbildning i förening med mogen ålder hos lärjungen jämte
en viss jordbrukspraktik såsom nödvändig förutsättning för inträde i landtmannaskolan,
åtminstone i de trakter af vårt land, dår landtbruket redan nått eller har
förutsättningar för att nå en hög utveckling. Men klart är, att fordringarna på
jordbruksutbildning ställa sig något lägre i vissa trakter af Sverige, och att man på
grund däraf får vara betänkt på att därefter ställa fordringarna på den teoretiska
utbildningen.1)

Styrelsen anser alltså, att i stort sedt nuvarande fordran på genomgången
folkhögskolekurs eller motsvarande kunskaper för inträde i landtmannaskolan är
både lämplig och nödvändig.»

2) Malmöhus låns i Svalvf: »Erfarenheten har visat, att landtmannaskolans gedignaste
elever äro f. d. folkhögskoleelever. Att för mycket pruta af på nuvarande inträdesfordringar
vore att göra landtmannaskolan en mycket tvifvelaktig tjänst. Äfven sådana,
som komma från elementarskolan, stå i regel tillbaka för folkhögskoleelever.
Men fordran på genomgången folkhögskolekurs får naturligtvis icke rigoröst tillämpas,
utan visar det sig att inträdessökande äger skäliga förutsättningar att kunna tillgodogöra
sig undervisningen i landtmannaskolan, så bör han vinna inträde, hvarifrån han

L) Härom uttalas i svaret följande: »Man skalle möjligen — det är dock med en viss tvekan vi

framställa detta förslag — kunna tänka sig en annan kombination af folkhögskola och landtmannaskola,
åtminstone för en Hd framåt, speciellt i landets nordligaste delar, där på grund af vinterns tidigare
och vårens senare inträffande undervisningen kan utsträckas till 24 veckor eller mera. Under vinterkursens
första hälft skulle de mera elementära ämnena behandlas, såsom svenska språket, räkning,
geometriens första grunder, jordbeskrifning och naturlära, väsentligen kemi, och under senare hälften
jordbruks- och husdjnrslära. De allmänt bildande ämnena, såsom historia, litteratur och folkhushållningslära,
skulle behandlas genom under hela kursen och ett par timmar dagligen fortgående föredrag. Det
är dock klart, att fordringarna på utbildning då måste sättas lägre, än där man har två vinterkurser
å hvardera minst 20 veckor till disposition. — Genom vissa modifikationer af detta förslag skulle man
möjligen få uppränningen till en teoretisk srnåbrukareskola.»

än förvärfvat sig sina kunskaper, äfven om en eller annan lucka skulle förefinnas i
dessa.»

3) Kristianstads läns i Önnesta: »Styrelsen anser för sin del denna fråga böra besvaras
med obetingadt ja. Folkhögskolan är icke allenast lämplig, utan äfven nödvändig såsom
förutsättning för en god landtmannautbildning. Det fordras nämligen i nuvarande
tid något annat och mera för ett vaket och upplyst landtmannastånd än uteslutande
facklig utbildning, och detta »mera» är just hvad våra folkhögskolor äro ägnade
att bibringa. Dessutom torde det i vanliga fall vara omöjligt att under en kort
vinterkurs medhinna både den grundläggande undervisning, som meddelas i folkhögskolan,
och den reella landtbruksundervisninger., så mycket mindre som förmågan
hos ungdomen att följa undervisningen under första delen af skoltiden alltid är relativt
mindre.»1)

4) Blekinge läns i Ronneby: »Ja, ty växelverkan mellan skolorna är synnerligen ange lägen,

och undervisning äfven i en fristående landtmannaskola kan ej med framgång
bedrifvas utan sådana förkunskaper, som inhämtas i folkskolan, eller motsvarande.»

5) Norra Kalmar läns i Gamleby: »Då årskursen vid landtmannaskolan omfattar så kort

tid, endast omkring 51/2 månader, måste det vara,af mycket stor betydelse, att lärjungarne
redan från början kunna så fullständigt som möjligt tillgodogöra sig undervisningen.
Styrelsen anser därför de nuvarande fordringarna för inträde i landtmannaskolan
lämpliga».

6) Hallands läns å Katrineberg: »För den, som på fem månader skall kunna någorlunda

tillägna sig de lärokurser, som äro för landtmannaskolorna föreskrifna, och som ej
torde kunna anses vara i något hänseende öfverdrifvet tilltagna, äro tillfredsställande
förkunskaper nödvändiga. Dessa förkunskaper förvärfvas lämpligast vid folkhögskolan,
hvars halfva undervisningstid är anslagen åt ämnen, som antingen direkt förbereda
landtbruksstudier eller äro af väsentlig betydelse för eu blifvande landtbrukare: naturkunnighet,
geometri och landtmätning, ritning af landtmannabyggnader, räkning, bokföring,
kommunala ämnen m. fl.»

7) Norra Älfsborgs läns i Färgelanda: »Då folkskolan i våra bygder i allmänhet arbetar

under ogynnsamma förhållanden, har ungdomen i regel icke "de förkunskaper, som äro
nödvändiga för a tf med framgång studera vid eu landtmannaskola. Styrelsen anser
således denna fordran både lämplig och i de flesta fall alldeles nödvändig.»* i 2)

*) Folkhögskolans betydelse för landsbygdens ungdom framkålles särskilt med följande ord: »Säkerligen
torde vara att föredraga, vid syfte att utbilda ungdomen till tänkande, reflekterande, kunskapssökande
jordbrukare, att låta den få en verklig folkhögskolekurs med tillämpning af undervisningen

i möjligaste män på landsbygdens näringsförhållanden och sociala lif och att i nödfall stanna därmed,
där utvägar ej längre kunna beredas, an att på den korta tiden af c:a 5 månader utan vidare söka
inmata ett visst examensförråd af kunskaper, som nog måhända till en tid torde kunna återgifvas ur
minnet, men som till väsentlig del kommer att ligga obegagnadt eller försvinna, därigenom att det ej
fått begrundas tillräckligt och i egentligare mening blifva elevens egendom.»

2) Som tillägg till detta svar göres följande uttalande: »För att ungdomen skall kunna offra 2

vintrar för sin utbildning till kunnige jordbrukare och bestrida de därmed förenade kostnader torde
anslaget till stipendier åt mindre bemedlade elever såväl vid folkhögskolan som vid landtmannaskolan
böra högst väsentligt ökas. Att det ofta är en penningfråga, om en ung man skall kunna gå igenom
en landtmannaskola eller ej, ha vi ett mycket talande bevis för från ett af landskapets härader. Där
utdelas hvarje år ett stipendium för genomgående af landtmannaskola, och detta söktes förra gången
af ej mindre än 5 unga män. Hade medel funnits att understödja dem alla, skulle vi således enbart
från detta härad ha fått 5 elever, då vi nu antagligen ej få flera från hela landskapet.»

leo,/o8. Landtbrulcsundervismngslcom. bet. Bilagor.

tf) Östergötlands låns å Lunnevad: »Kunskapsmåttet för inträde i landtmannaskolan bör
ej sänkas, utan äro nuvarande fordringar lämpliga».1)

9) Gottlands läns i Hemse: »En tjugoårig erfarenhet har inom Gottlands län till fullo
visat, att en genomgången kurs vid folkhögskolan i allmänhet främjat ett jämnare
kunskapsmått i landtmannaskolan. Villigt erkännes dock, att goda, ja till och med
lysande resultat föreligga äfven med kunskaper från annat håll förvärfvade, och aldrig
har vid denna skola genomgången folkhögskolekurs fordrats såsom oeftergiflig! villkor
för inträde. För att som sig bör kunna begränsa undervisningen till de egentliga
landtbruksämnena och i dem bibringa nödig förkofran äro emellertid förkunskaper,
högre än dem folkskolan i allmänhet ännu kan lämna och motsvarande det som genomgås
i folkhögskolan, både lämpliga och nödvändiga förutsättningar.»

10) Södermanlands läns i Åsa: »Inträdesfordringarna till landtmannaskolan äro redan nu

ganska låga* Utan ett mått af förkunskaper, sådant som nu fordras, är det omöjligt
för eleverna att på den korta lärotiden tillägna sig och någorlunda smälta det kunskapsförråd,
de måste ha inne för godkänd afgångsexamen, något som redan nu är
ganska svårt. Sänkas inträdesfordringarna, kommer nivån af kunskap vid afgåendet
från landtmannaskolan att betydligt sjunka. Äfven begåfvade elever, som utan annan
offentlig skolgång än folkskolan tagit sig in i landtmannaskolan, ha ofta beklagat sig
öfver svårigheten att följa med. Den, som känner genomsnittskunskapen, förmågan
att läsa innantill med förstånd eller att följa med eu föreläsning, sådan den är hos
folkhögskoleeleverna vid början af deras skolgång, förstår lätt denna svårighet.»

11) Västmanlands läns i Tärna: »Ja».

12) Örebro Iåns i Käfs esta: »Visserligen är hufvudparten af landtmannaskolans elever f. d.

folkhögskoleelever, men vi ha också ej sällan erhållit elever, som genomgått 5 å 6
kl. i allmänt läroverk, liksom ock flere, hvilka på grund af enskild undervisning eller
själfstudium aflagt godkänd inträdesexamen. En mångårig erfarenhet har visat, att
öfverhufvud taget f. d. folkhögskoleelever haft största behållning af sin kurs; lärjungarne
från allmänna läroverk ha visserligen i regel något större fackkunskaper i en
del ämnen, men ha vanligen ej samma vana och förmåga att tillgodogöra sig muntliga
föredrag, och detsamma är ofta fallet med direkta inträdessökande, äfven om dessa
vid tentamen visat sig äga i stadgarna föreskrifna förkunskaper. Mer än en sådan
elev här har sedermera sagt: »Jag var dum, som tenterade in i landtmannaskolan; jag
hade haft större nytta af kursen, om jag först,genomgått folkhögskolan». Vi anse
därför nu gällande förordning, att för inträde i landtmannaskola fordras antingen
genomgången godkänd folkhögskolekurs, 5 klasser af allmänt läroverk eller inträdespröfning
enligt af K. M:t i skolans stadgar fastställda minimifordringar, gagnande.»

13) Norrbottens läns i Boden: »Lämplig, för att icke säga nödvändig.»

14) Norrbottens läns i Matarengi svarar ej direkt på frågan, utan lämnar en utredning,

i hvilken det bl. a, heter: »Här på platsen vore det helt visst ett oförlåtligt miss grepp

att åtskilja folkhögskola och landtmannaskola, då folkhögskolan i Matarengi
redan af språkliga skäl utgör en själfklar förutsättning för landtmannaskolan.» Och
vidare utvecklas nödvändigheten för landtmannaskolans elever af folkhögskolans väckande,
kristliga och fosterländska inflytande. * i

0 Tre reservanter ville svara endast »ja>, och hr Odhner har i särskildt yttrande närmare utvecklat
gagnet af folkhögskolekurs som en förberedelse, hvilken ger förkunskaper, stndievana och väckelse:
om fordringarna sänktes och därigenom elevantalet här eller där ökades, skulle eleverna helt visst

i eke kunna föras fram till samma ståndpunkt i kunskaper som nu.

F) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: »Genomgången folkhögskolekurs är lämplig, om

också icke alldeles nödvändig för inträde i landtmannaskolan. De, som komma direkt
från folkskolan, äro alla mycket klena i de grundläggande ämnena, såsom räkning,
skrifning och läsning, för att ej tala om naturlära. Man nödgas då ägna en stor
del af tiden åt sådana ämnens mera elementära delar. De åter, som genomgått folkhögskolan,
hafva fått eu god förmåga att tillägna sig kunskaper. Deras vetgirighet

har eggats, och det blir ett framgångsrikt arbete i landtmannaskolan.--Men i

folkhögskolan erhålles inte enbart grundläggande kunskaper och studieförmåga. Genom
en folkhögskolekurs blir landtmannens utbildning så allsidig som möjligt, detta till
obestridligt gagn för det yrke, han utöfvar.»

2) Våsternorrlands läns i Akta: »Genomgången folkhögskolekurs är en väsentlig förut sättning

för att eleven skall draga den nytta af landtmannaskolans undervisning, som
afses. Dock är det hardt att nödgas afvisa en inträdessökande ung man, som kanske
blott har tillfälle att genomgå en skolkurs, och som besjälas af verkligt intresse för
jordbruk. Styrelsen anser, att nuvarande inträdesfordringar böra bibehållas som allmän
regel, men att styrelsen skall äga rätt att medgifva undantag för unga män af
mera mogen ålder, Indika äro väl praktiserade i jordbruksgöromål.»

G) Indirekta svar (de flesta med hänsyn till elevantalet) ha afgifvits af:

1) Jönköpings läns i Nässjö: »Om en sänkning af inträdesfordringarna kunde äga rum

utan ätt undervisningen däraf komme att lida, skulle därigenom den fördel vinnas,
att elevantalet skulle komma att i hög grad ökas.»

2) Göteborgs läns å Simmersröd: »Det är visserligen önskligt men ej nödvändigt att

inträdessökande till landtmannaskola förut genomgått folkhögskola. Såsom bevis härför
må bland annat nämnas, att ingen af de 3 f. d. folkhögskoleelever vi hade sistl.

lärokurs utmärkte sig framför sina kamrater, som endast genomgått folkskolan med
goda vitsord. Af de fyra, som erhöllo högsta och ungefär lika kunskap sb etyg,
hade ingen genomgått folkhögskola, men 1 fem klasser i elementarskola och de
öfriga 3 blott folkskola. Genom nuvarande allmänt stipulerade inträdesfordringar
utestängas många unga män från en för dem passande och vål behöflig yrkesutbildning.
»

3) Värmlands läns i Molkom: »Erfarenheten från skolornas verksamhet visar, att bland

förutsättningar för framgång i arbetet intaga förkunskaper hos eleven ett viktigt

rum. Dessa torde dock ej behöfva hafva det omfång, som i skolornas stadgar är

förutsatt, utan kunna sålunda formuleras: a) i svenska språket: väl läsa innantill,
uppfatta det lästa och kunna skrifva efter diktamen, b) i skrifning: äga tydlig och
ledig handstil, c) i räkning: full kännedom i hela tal och decimalbråk samt dessas
tillämpning på penningeräkning och liknande räkneuppgifter, samt d) i bokföring:
någon kännedom om debet och kredit. Dessa fordringar kunna väl sammanfattas
sålunda: att vara fullt hemmastadd uti folkskolans och fortsättnings skolans kurser.
En sådan bestämmelse verkar ej afskräckande. Men då en sänkning af inträdesfordringarna
till ofvan föreslagna skulle hafva den naturliga följden, att uttrycket
»fullt hemmastadd» likställdes med hafva genomgått, blefve omöjligt att med de
mindre försigkomna kunna med fördel genomgå lika stora kurser som med de mera
under samma tid. — Att minska kurserna för alla kan under inga omständigheter
vara rätt med tanke på till hvilka goda resultat man kommit; återstår då antingen

en förberedande kurs för de mindre försigkomna eller, hvad bättre synes vara, en
uppdelning af skolans verksamhet på 2 af delningar. Härvid skulle då till inträde
vid den högre afdelningen erfordras samma förkunskaper, som nu äro bestämda, eller
inträdespröfning, och någon prutmån i intetdera fallet tillåtas, men med tillägg:
2''hafva genomgått lägre afdelningem. Kurserna i denna afdelning skulle då fullständigt
kunna medhinnas och grundligt inläras så, som i stadgarna är tänlct,
sedan sådana ämnen som modersmål, räkning, skrifning, historia kunde utelämnas.
Och med minskande af omfånget i vissa hufvudämnen skulle däremot i den lägre
kursen tid vinnas för dessa delvis nödvändiga allmänbildande ämnen.

Anordningar för eu dylik uppdelning af undervisningen skulle, åtminstone där
skolorna äro förlagda tillsammans med folkhögskolorna, redan med nu tillgängliga
lärarekrafter ej möta några svårigheter.»

4) Gäfleborgs läns å Såfverstalund: »Huru önskligt det än är att landtmannaskolans
elever äga folkhögskolebildning eller motsvarande, får man dock ej förbise de stora
svårigheter», som i Norrland finnas för den mindre jordbrukaren att afvara sin sons
hjälp i skogsbruket 2 vintrar. — — »Sänkas inträdesfordringarna, måste dock samtidigt
antingen undervisningstiden förlängas eller lärokurserna minskas eller båda
nämnda åtgärder samtidigt tillgripas.»1)

H) Nekande svar med hänsyn till lokala förhållanden har afgifvits af:

1) Västernorrlands läns i Hota: »Nej. Då landtmannaskolans uppgift är att lämna teo retisk

undervisning åt hemmansägare och småbrukare och deras söner samt dessa i
regel af ekonomiska skäl icke kunna offra mer än ett år för sill yrkesutbildning,
anser styrelsen, att fullständigt genomgången kurs i välordnad folkskola eller däremot
svarande kunskaper bör berättiga till inträde i landtmannaskolan.»

2) Västerbottens läns i Degerfors: Förändring anses »erforderlig, åtminstone hvad angår

Västerbottens län. Väl erkännande den nytta eleverna kunna hafva af en genomgången
folkhögskolekurs genom däraf väckt intresse och förmåga att följa lärarens
föredrag, anser styrelsen dock, att genomgången folkhögskolekurs icke fortfarande bör
såsom hittills få utgöra ett absolut villkor för inträde i landtmannaskolan, utan att
äfven godkända afgångsbetyg från folkskola i detta fall böra få gälla. Styrelsen anser
sålunda, att yngling, som genomgått folkskola med godkända afgångsbetyg, uppnått
minst 18 år och minst två års tid sysslat med jordbruksarbete, äfven må, liksom den
hvilken bevistat en folkhögskolekurs, vara berättigad till inträde utan att aflägga
kunskapsprof.»

I) Nekande svar, som gå ut på nu fordrade inträdeskunskapers obehöflighet, hafva

afgifvits af:

1) Kronobergs låns i Grimslöf: »Nej. Dock torde ett visst kunskapsmått, särdeles i
svenska språket och räkning, böra fordras för att eleverna skola kunna tillgodogöra
sig undervisningen.» *)

*) I detta syfte afgifves ett förut (sid. 37) omnämndt organisationsförslag, upptagande följande
inträdesfordringar: att den inträdessökande före kalenderårets utgång fyllt 18 år, att lian äger god
fräjd, att lian minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromålen samt att
han äger afgångsbetyg från folkskolan med minst betyget godkänd i dem af folkskolans läroämnen, som
fortsättas i landtmannaskolan, samt under alla förhållanden i modersmål och räkning.

2) Skaraborgs läns i Skara: »Styrelsen anser en folkhögskolekurs för vinnande af inträde

i landtmannaskolan visserligen vara god, men långt ifrån nödvändig.»1)

3) UPPsala läns i Tierp: »Detta villkor anser styrelsen ej böra bibehållas, utan bör i

stället direkt inträde i landtmannaskolan underlättas. Dock bör för inträde en väl
tillgodogjord folkskolekurs fordras.»

4) Jämtlands låns i Ope: »Sådan fordran gäller ej för Jämtlands läns landtmannaskola

och är ej nödvändig.»

J) Utan svar har frågan lämnats af
Södra Kalmar låns å Högalid.

Frågan 1A: Anser styrelsen önskvärdt, att såsom kompetensvillkor
för erhållande af föreståndarebefattning vid landtmannaskola
fordras äfven agronomisk utbildning?

(Utsänd till landtmannaskolornas styrelser.)

A) JA har svarats endast af de fristående skolorna:

1) Göteborgs låns å Simmersröd: »Ja».

2) Skaraborgs läns i Skara: »För erhållande af föreståndarebefattning vid landtmanna skola

bolde utan tvifvel fordras agronomisk utbildning, d. v. s. afgångsexamen såsom
elev från ett landtbruksinstitut.»

B) Önskvärd, men ej nödvändig (= ej kompetensvillkor) har svarats af:

1) Blekinge läns i Ronneby: »Under förutsättning att landtmannaskolan fortfarande blir

förenad med folkhögskolan, anser styrelsen det väl önskvärdt, att föreståndaren för
landtmannaskolan har agronomisk utbildning, men att detta icke bör vara ett kompetensvillkor.
»

2) Gäfieborgs läns å Såfverstalund: »Agronomisk utbildning anses önskvärd, men ej nöd vändig.

3) Jämtlands'' läns i Ope: »I allmänhet vore nog detta önskligt. Undantag bör dock

kunna få äga rum.»

, .. *) Till motivering häraf meddelas i svaret följande: »För vinnande af inträde i landtmannaskolan

bor fordras — förutom praktisk erfarenhet i jordbruk och minst fyllda 18 år — att hafva aflagt folkskoieexamen,
genomgått fortsättningsskola samt medelst inträdesexamen visat sig fortfarande ä°-a de
kunskaper, som bibringas i dessa skolor. Befriade från inträdesexamen äro de, som medelst intv" förete
högre kunskapsmått. Enär folkskolan tenderar till allt större utveckling och de allra flesta läri ungarne
vid landtmannaskolan hafva fått sin skolbildning just i folkskolan, torde också densamma med
hennes påbyggnad — fortsättningsskolan — kunna vara bottenskola till landtmannaskolan. — En repetitionskurs
(förberedande kursen) på cirka en månad, förlagd vare sig vid eller utanför skolan, har visat
sig verka mycket gagnande för återupplifvande af under åren glömda kunskaper. — Genom att stanna
vid dessa forkunskaper når landtmannaskolan just de breda lager, för hvilka hon är afsedd.»

C) öfriga 24 svar gå alla i samma riktning (= ej önskvärd!) som följande af
Folkhögskolans lärareförening insända:

Med hänvisning till det som förut anförts om önskvärdheten af fortfarande förbindelse
mellan landtmanna- och folkhögskola framhalles följande:

»1. Föreståndare för fristående landtmannaskola bör hafva agronomisk utbildning 2.

° Vid tillsättande af föreståndare för kombinerad folkhögskola och landt mannaskola

bör man — i betraktande af att af de bada skolorna folkhögskolan ar
den äldsta, den grundläggande och på grund af sin mera generella natur den
viktigaste, ja äfven den mest besökta — se till, att vederbörande besitter egenskaper,
som gorå honom skicklig att organisera och leda i främsta rummet den mycket omfattande
undervisningen i folkhögskolan, och först i andra rummet taga hänsyn till
om det därjämte finnes förutsättningar för att kunna i större utstickning själf undervisa
uti landtmannaskola. 7.

3. Om föreståndare för de förenade skolorna ej har naturvetenskapliga etter
agronomiska studier, och om Imfvudläraren i landthushållning har hunnit till
större mognad i ämbetet, bör det vara skolstyrelsen angeläget, särskilt om landtmannaskolans
elevantal är relativt stort, att gifva den senare en mera själfständig
ställning uti det som mera speciellt ligger inom hans område, t. ex. beträffande kontrollkurser,
småbrukareutbildning, platsanskaffning åt elever o. d. Och det torde
äfven vara lämpligt, att göra landtbruksläraren ekonomiskt intresserad i dessa särskilda
kurser. Därigenom skall resultatet af hela läroverkets arbete säkerligen blifva
fylligare och mera fruktbringande.»

Öfversikt. Enär såväl ett referat af svaren som deras fullständiga återgifvande skulle
leda till betydande upprepningar, försökes här i stället en gruppering af de olika
skälen och synpunkterna, med angifvande af hvars och ens hemulsman.

1) Nekande svar utan detaljerad motivering ka afgifvits af:

Kronobergs läns i Grimslöf: »Vid eu med folkhögskola kombinerad landtmannaskola
torde agronomisk utbildning af föreståndaren ej böra fordras.» o

Norra Kalmar läns i Gamleby: Då hufvudlärare i landtmannaskolan maste hafva
agronomisk utbildning, kan ej fordran på sådan utbildning anses som benöflig såsom
kompetensviilkor för föreståndare vid förenad skola.

Jönköpings läns i Nässjö: »År landtmannaskolan fristående, torde nog fordran pa
agronomisk utbildning hos dess föreståndare vara önskvärd; äro skolorna förenade,

torde den kunna undvaras.» _

Östergötlands län å Lunnevad: »Att sätta som kompetensvillkor, att förestandai en lör
en landtmannaskola skall ha agronomisk utbildning synes ej nödigt eller klokt. Personer
finnas, hvilka utan agronomisk examen kunna första och leda undervisningen i
landtbruk.1) Härtill fordras i första rummet praktisk läggning, intresse för saken i)

i) Samma synpunkt åberopas i svaret från Svilan, där det (sedan behofvet af agronomisk utbildning
för fristående landtmannaskolas föreståndare framhållits) heter: »Men det kansli ej förnekas, att
det har funnits oeh finnes personer med lika god teoretisk och praktisk utbildning l landthushållning,
som ei afiagt examen vid något institut, och dessa skulle då vara utestängda från foreståndareskap,
vore de än så skickliga och dugliga att förestå en sådan skola och leda undervisningen dar.»

och pedagogisk takt. Dock bör hufvudläraren vid landtmannaskolan vara agronomiskt
utbildad.» (Tre styrelseledamöter ansågo dock facklig utbildning önskvärd.)

Gottlands läns i Hemse: »Där landtmannaskola är anordnad i samband med folkhögskola
torde vara likgiltigt, huruvida föreståndare har förvärfvat agronomisk utbildning
eller ej, alldenstund de egentliga landtbruksämnena där i alla händelser kunna blifva
behörigen tillgodosedda med kompetent lärare bland lärarepersonalen; där åter landtmannaskolan
är fristående, torde föreståndaren böra besitta agronomisk utbildning.»

Uppsala läns i Tierp: »För landtmannaskola förenad med folkhögskola bör dylikt
villkor ej uppställas. Föreståndaren bör vara gemensam, och folkhögskolan kräfver
en föreståndare med akademisk bildning, som en fackagronom ej alltid haft tillfälle
förskaffa sig. Det är fullt tillräckligt att läraren i jordbruksämnena äger agronomisk
utbildning.»

Västmanlands läns i Tärna: »Nej».

Värmlands läns i Molkom: »Oafsedt om landtmannaskolan samarbetar med annan
skola eller ensamt, så bör föreståndareskapet skötas af därtill lämplig person, hvilken
examen han sedan kan prestera. Specialutbildning ökar dugligheten härtill, men kan
ej ersätta den.»

Ännu Att föreståndaren för fristående landtmannaskola bör ha agronomisk utbildning
bär särskildt framhållits af äfven följande skolstyrelser: Hvilans (»nästan själffallet»), Södra
llfsborgs läns i Herrljunga, Södermanlands läns i isa (»själfklart»), Örebro läns i Käfvesta
(»själffallet»), Västernorrlands läns i Alsta (»gifvetvis») och Västerbottens läns i Begerfors
(»gifvetvis»).

2) Om olämpligheten af en föreståndare för hvardera skolan uttala sig:

Malmöhus läns å Hvilan: »Det är ej möjligt att tänka sig, att dessa skolor borde ha
hvar sin föreståndare. Det skulle i de flesta fäll leda till obehagliga slitningar.»
Dock medgifves, att i enstaka fall de förenade skolornas arbetsfält kan bli så omfattande
(med kurser af olika slag och för stort elevantal för en ledare), att landtmannaskolan
bör »flytta ut och blifva fullt fristående». »Utvecklingen har gått i den
riktningen i Danmark.»

Örebro läns i Käfvesta: »Att göra agronomisk utbildning till villkor för föreståndareskap
vore liktydigt med skolornas skiljande, och detta vore »en ödesdiger sak förvara
^svenska landtman, oafsedt den bittra stämning, som då blefve oundviklig mellan
de båda skolorna».

Västernorrlands läns i Äkta: »Finge man två föreståndare under samma tak--

med samma lärare och samma elevkår under sig, skulle detta lätt kunna leda till en
olidlig dualism, sannolikt också till konkurrens om de inträdessökande eleverna, såvida
ej fordran på folkhögskolekurs för inträde i landtmannaskolan strängt upprätthölles.
» 8

8) Som allmänna kraf på föreståndarekompetens vid förenade skolor uppställas
af:

Malmöhus läns å Hvilan: Duglighet att organisera och leda ett läroverk, »vissa själsegenskaper
såsom medfödd klokhet, godt grepp på att umgås med kolleger och behandla
ungdomen, lifligt intresse för dess utbildning i skilda riktningar, förmåga att
gorå sig respekterad äfven utom läroverket i förening med god kännedom om lokala
förhållanden i den bygd, där han verkar» — detta allt oberoende af examen.

Malmöhus läns i Svalöf: »Föreståndaren bör i första hand vara en allmänbildad skolman,
ty detta är ett oafvisligt villkor för att undervisningen skall blifva fackmässigt
ordnad och öfvervakad.»

Kristianstads läns i Önnesta: Hufvudvikten »bör afgjordt läggas vid förmåga att kunna
organisera och leda samt upprätthålla ordning och god anda vid skolan. Äfven den
skickligaste fackman ur agronomisk synpunkt torde mången gång komma till korta,
när det gäller just dessa hufvudegenskaper, då det däremot genom erfarenhet blifvit
till fullo visadt, både vid landtmannaskolor och andra läroverk, att akademiskt bildade
personer i besittning af nämnda egenskaper varit utmärkta föreståndare, som
till och med i flera fall förskaffat sig genom egna studier och personliga iakttagelser
framstående agronomisk kunskap. Har en person visat sig som en duglig och lämplig
folkhögskoleföreståndare med goda chefsegenskaper, med vaken blick för landsbygdens
kraf och med lifligt intresse för jordbrukets utveckling, bör han säkert kunna vara
ägnad att äfven förestå landtmannaskola.»

Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: »Vid förenade skolor bör den för läroanstaltens
ledning mest lämplige utses till föreståndare, frånsedt om han är agronomiskt utbildad
eller icke.» — »En akademiskt bildad person t. ex. torde i regel äga en bättre
allmän pedagogisk blick och erfarenhet och i högre grad vara en skolman med insikt
om hvad undervisningen krafvel-, än en på annat sätt utbildad person. Detta torde
rikligen uppväga, att han saknar fackkunskaper i vissa ämnen.»

Södermanlands låns i Åsa: Föreståndareplatsen hör anförtros åt den person som finnes
lämpligast för den, vare sig han är agronom eller ej. — —• Den rättighet som nu
finnes att välja ledare för de förenade skolorna, där han finnes lämpligast, vare sig
han utgått från landtbruksinstitutet, tekniska högskolan eller universitetet, torde vara

__ rättvis och nyttig.

Örebro läns i Kåfve sta: »Äfven en folkhögskoleföreståndare bör, för att kunna stå fullt
i kontakt med landtbefolkningen helst vara född landtbo och uppfödd i landtliga förhållanden
eller åtminstone i hela sin personliga läggning stå landtallmogen nära. Han
kan då aldrig vara främmande för landsbygdens hufvudnäring, dess utveckling måste
ligga honom varmt om hjärtat och sålunda äfven den fackskola, som afser att höja

denna näring.»--— »En sådan föreståndare är då, äfven om han ej är agronomiskt

utbildad, lika varmt intresserad för landtmannaskolan som för folkhögskolan, men
undviker lättare sådan ensidighet, som kunde skada endera skolan.»

Västerbottens låns i Deger fors: »Om landtmannaskola är förenad med folkhögskola, bör
ledningen vara gemensam för båda skolorna, och i så fall föreståndaren framför allt
besitta sådana egenskaper, som göra honom skicklig att organisera och leda undervisningen
i skolorna.»

Norrbottens läns i Boden: »Liksom det af en rektor vid ett allmänt läroverk ej fordras,
att han skall äga specialkunskaper i alla de ämnen, i hvilka undervisning lämnas vid
läroverket, så torde hufvudvikten vid föreståndareskap för med folkhögskola förenad
landtmannaskola böra läggas vid förmåga att kunna organisera och leda samt upprätthålla
ordning och god anda vid skolan. Har en person visat sig som en duglig
och lämplig folkhögskoleföreståndare med goda chefsegenskaper och med vaken blick
för landsbygdens kraf, bör han helt visst äfven kunna förestå en landtmannaskola,
hvilkens fackliga uppgift helt säkert torde tillgodoses af dugliga speciallärare, helst
utgångna ur folkhögskolans led och med förståelse af dessa bada skolors inbördes
sammanhang.»

Amu. Jämförligheten med läroverksrektorernas ställning framhålles äfven i svaren från
Hvilan och Katrineberg (Halland). ^— Skolmannaegenskaper fordras särskildt i svaren från
Svalöf (»allrriänbildad skolman»), från Herrljunga (»pedagogisk blick») och från Färgelanda
i Norra Ålfsborgs län (»duglig skolman, han må sedan vara humanist, naturvetenskapsman
eller agronom»).

4) Allmänna bildningssynpunkter åberopas af:

Malmöhus läns å Hvilan: »I allmänhet kan det väl med fog sägas, att våra agronomer,
naturligtvis med flera undantag, ej besitta de insikter i historia, litteratur,

svenska språkets behandling i tal och skrift, nationalekonomi, statshushållning m. m.’
som säkrast vinnas genom universitetsstudier, men äfven rätt mycket inhämtas under
fullständigt genomgående af elementarläroverk, och som äro behöfliga för att kunna
ordna och öfvervälta undervisningen i dessa ämnen uti folkhögskolan.» Pedagogiska
insikter förvärfvas mest genom universitetsstudier, men äfven, fast kanske omedvetet,

vid läroverken, åtminstone af vakna lärjungar.--Det finnes alls icke något stadgande

därom, att föreståndare (för folkhögskolan) skall vara universitetsbildad: de flesta äro
det dock, och man lär väl i allmänhet anse det önskvärdt. Men skolstyrelsena synas
ha insett, att hufvudsaken är att få en duglig person, och till följd häraf finnas
folkhögskoleföreståndare af den mest skiftande utbildning.

Kristianstads läns i Önnesta: För att skolans ledning skall bli den rätta, bör den

»föiestas helst af akademiskt bildad person eller person med motsvarande utbildning,

företrädesvis på naturvetenskapligt område, och begåfvad med framstående chefsegenskaper».
Handhafves därtill undervisningen af mångsidigt och grundligt utbildade
krafter, »torde äfven den utbildning, som landtmannaskolan afser, säkrare uppnås,
hvarvid äfven de fackligt utbildade lärarekrafterna skola hafva ett lättare arbete».

Södra Ålfsborgs läns i Herrljunga: »Det är så mycket nödvändigare, att det lämnas
styrelsen frihet att välja äfven en icke agronomiskt bildad person till föreståndare,
som eljest komme att ske, att så godt som all universitetsbildning skulle utestängas
från dessa viktiga folkbildningsanstalter» (folkhögskolorna).

Södermanlands läns i Åsa: »Skulle den fordran uppställas, att endast agronomer få
förestå landtmannaskolor, då finnes blott två alternativ: dessas skiljande från folkhögskolorna
eller ock universitetsbildningens utestängande från tillträde till ledareplatserna
vid den gren af Sveriges folkbildningsarbete, som folkhögskolorna representera, och
lämnandet af denna ledareställning ensamt åt landtbruksinstitutens lärjungar, något
som vore mindre lämpligt för vår folkbildnings allsidiga utveckling.»

5) Historiska skäl åberopas af:

Malmöhus läns å Hvilan: »Då af de båda skolorna folkhögskolan är den äldsta, den
grundläggande ° och pa grund af sin generella natur den viktigaste, ja äfven den
mest besökta, så bör man vid föreståndareskapets besättande i förenad skola endast i
andra rummet se till, om den sökande har speciella insikter i någon gren af landthushållningen.
»

Hallands läns å Katrineberg: »De personer, genom kvilkas intresse och nit landtmannaskolorna
kommit till stånd och sedan upprätthållits under mångenstädes rätt stora
svårigheter, torde ej ha förverkat förtroendet att vara föreståndare för landtmannaskolorna.
»

16m/o8. Landtbruksundervisningskom. bet. Bilagor.

Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: »Det undervisades också i landtbruk vid folkhögskolorna,
säkert med stor framgång, långt innan landtmannaskolan kom till. Ja, denna
skola utgör folkhögskolans forna andra arskurs.»

Örebro läns i Käfvesta: Folkhögskolelärarens intresse för landtbrukets utveckling »har
ock visat sig i det förhållandet, att eu 2:a årskurs för undervisning i till landtbruket
hörande ämnen fanns vid ett flertal folkhögskolor, innan landtmannaskoloma inrättades».

6) Erfarenhets skäl åberopas af:

Malmöhus läns å Hvilan: »Flera af vart lands mest framstående landtmannaskofor,
där man tagit initiativet till åtskilliga inrättningar på landthushållningens område,
som varit nya för vårt land, ha till föreståndare män, som ej aflagt agronomisk examen.
Detsamma har gällt och gäller ännu om våra institut och lantbruksskolor, åt
hvilka flera under gångna tider föreståtts och väl äfven några i våra dagar förestas
af män, som ej genomgått landtbruksinstitut och ändå väl utfört sitt värt.»

I Kristianstads läns i Önnesta: Det har genom erfarenhet blifvit till fullo visadt både

vid landtmannaskolor och andra landtbruksläroverk, att akademiskt bildade pei soner
med förmåga att organisera och leda samt upprätthålla ordning och god aada »varit
utmärkta föreståndare, som till och med i flera fall förskaffat sig genom egna studier
och personliga iakttagelser framstående agronomisk kunskap».

Södermanlands läns i Åsa: ^Äsa landtmannaskola torde vara en af rikets mest besökta,
fastän dess föreståndare ej är agronom.» o .

Örebro läns i Käfvesta: »Med vår kännedom anse vi ej nagra anledningar till slitningar
ba uppstått af skolornas förening.»

Norrbottens läns i Matarengi: »Ju mångsidigare en föreståndare är, desto bättre.
Kanske hafva dock de af icke agronomiskt utbildade folkhögskoleföreståndare ledda
landtmannaskoloma uträttat lika mycket för jordbrukets befrämjande pa sin ort, som
de af fackmän ledda landtbruksskolorna. Vårt lands bönder synas genom sm starka
anslutning till de förra uttala detta som sin åsikt.» — Styrelsen anser skolan i Matarengi
»representera den lyckligaste formen för jordbruksundervisningen i öfre Norrland»
(föreståndaren där är ej agronom, men landtbruksläraren är skolhemmanets förvaltare,
samt har såsom lärare säte i styrelsen och ganska själfständig ställning).

7) Skäl ur synpunkten af landtmannaskolans önskvärda samhörighet med folkhögskolan
åberopas åt:

Malmöhus läns å llvilan: Folkhögskolan har funnit sig väl af lärare med skiftande
utbildning, och duglighet vinnes ej enbart genom examen. Denna senare garanti är
därför onödig för landtmannaskolan och skicklighet att leda folkhögskolan bni vara

hufvudsak. .. 0

Kristianstads läns i Önnesta: »Eu åtgärd, som på ett eller annat sätt gmge ut pa att
fråntaga landtmannaskolan det rätta sambandet med folkhögskolan, t., ex. genom afsöndrande
af denna under endast agronomutbildad föreståndare, som eljest vore i saknad
af blick och intresse för folkhögskolans uppgift eller nödiga ledareegenskaper, vore
säkerligen i hög grad skadlig.» Eftersträfvansvärdt för en rätt ledning af landtman -

naskolan är ock, att skolans i fackligt afseende hjälpande krafter böra hafva utgått
ur folkhögskolans eget led eller inom densamma fått kännedom om och intresse för
dess arbetsmetoder och dess uppgift».

Hallands låns å Katrineberg: »Då man vid landtbruksskolorna kanske oftast mer
tänkt på arbetaren än människan, har man vid folkhögskolorna-landtmannaskolorna
tagit saken från motsatta synpunkten. Ingen torde väl nu betvifla, att den uppfostrande,
^ karaktärsdanande uppgiften är den viktigare, och då är också lämpligheten af
föreståndare utan agronomisk utbildning gifven.»

Uppsala läns i Tierp: »Föreståndaren bör vara gemensam, och folkhögskolan kräfver
en föreståndare med akademisk bildning, som en fackagronom ej alltid haft tillfälle
förskaffa sig.»

Örebro läns i Kufvesta: Villkoret vore liktydigt med skolornas skiljande, och detta
skulle leda till »att de flesta ynglingar — med vår svenska allmoges benägenhet att
blott värdesätta det, som påtagligen kan uppskattas i pengar — allenast skulle anlita
landtmannaskolor, så att hela vår för fosterlandets lyftning så värdefulla folkhögskoleidé
skulle gå sin undergång till mötes».

Väste,rnorrlands läns i Ålsta: Att samme agronom, som finge ledningen af landtmannaskolan,
äfven måste utses till föreståndare för folkhögskolan, blefve till skada för
denna.

8) Skal eller önskningar ur fackmässighetens synpunkt framhållas af:

Södra Alf sborgs läns i Herrljunga: »Emellertid bör hufvudläraren i landtbruksämnena
erhålla lämpligen fria händer i fråga om undervisningen i dessa ämnen och dessutom
en god lön. Under sådan förutsättning synes det rent af vara en fördel för en af
sina ämnen intresserad landtbrukslärare att ej behöfva splittra sin tid genom en mångfald
af föreståndarebestyr.»1) Landtbruksstyrelsens bestämmelser om arbetsplan och
timplan samt inspektion motväga för öfrigt saknad af agronomisk bildning hos föreståndaren.

Norra Ålfsborgs läns i Färgelanda: »Ett önskemål vore, att hufvndlftraren i jordbruksämnena
efter väl vitsordad tjänstgöring kunde erhålla högre lön än hvad nu ofta
är fallet. Men härför behöfva skolorna större bidrag af allmänna medel.»

Södermanlands läns i Åsa: »Med den frihet, som lämnas landtbruksläraren att efter
bästa förmåga ordna och sköta sin undervisning, och med den kontroll öfver undervisningens
ledande, som fastställda stadgar, styrelse och inspektion gifva, torde undervisningen
vid en landtmannaskola kunna nå en hög utveckling, äfven om föreståndaren
ej är facklärare.»

Örebro läns i Käfvesta: »Hufvudläraren i landtmannaskolan måste naturligtvis ha agronomisk
utbildning och inom sitt område hafva fria händer att arbeta enligt sin personliga
begåfning, och med vår kännedom anse vi ej några slitningar ha uppstått af
skolornas förening. Då dessutom Kungl. landtbruksstyrelsen har både rätt och skyldighet
att tillse, det tillräckligt antal timmar anslås åt landtmannaskolans ämnen, synes ingen
fara förennnas, men väl afgjorda fördelar i skolornas fortfarande förening. Dess -

x) Med detta uttalande synes Södra Kalmor läns skolstyrelses svar på frågan öfverensstämma.
Det lyder så: »Om landtmannaskolans hnfvndlärare erhåller tillräcklig lön, kan det vara förmånligt för
hans verksamhet, om han är befriad från föreståndaregöromål.>

utom händer ju ej sällan, att agronomer bli föreståndare för de förenade skolorna,
och där sådant skett, ha vi ingen anledning antaga, att detta vant till skada för folkhögskolan.
Personen i fråga har säkerligen i så fall visat sig äga äfven den humanistiska
bildning, som vi tro vara nödvändig äfven för landtmannaskola.»
Västernorrland* läns i Bola: Denna fordran (på agronomi bildning) bör bibehållas

för läraren i hufvudämnena »och denna lärare tillerkännas större inflytande än nu vid
timplanens uppgörande, lärokursens bestämmande samt rekvirerandet af materiel».
Borrlottens läns i Matarengi: »Ett stort önskemål för skolan vore emellertid, om
skolan genom en höjning af anslaget sattes i stånd att höja agronomens lön till åtminstone
3,000 kronor, hvarigenom den nödiga kontinuiteten i undervisningen och
utvecklingen af skolans jordbruk bibehöllcs.

Sammanfattning. Af 29 skolor ha alltså 2 (fristående) svarat ja, 3 svarat »önskvärd,
men ej nödvändig», 9 lämnat nekande svar utan detaljerad motivering och de återstående"^
15 nekande svar med längre motivering. — 8 skolor ha särskildt uttalat sig
för agronomisk utbildning såsom kompetensvillkor för fristående landtmannaskolas föreståndare.

Fristående uttalanden om landtmannaskolorna.

Äfven om landtmannaskolornas organisation och undervisning ha åtskilliga
mera fristående uttalanden gjorts dels af förvaltningsutskotten, dels af skolstyrelserna.
Af dessa uttalanden lämnas här nedan en öfversikt.

I. Uttalanden af förvaltningsutskott.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifver:

»De medelstora jordbruken hafva i landtmannaskolorna haft eu skolform, som i flera
hänseenden varit för desamma lämpad. Af flere orsaker hafva dessa skolor icke haft den
tillslutning, man kunnat vänta, utan elevantalet har ofta varit lågt. Orsaken härtill torde i
allmänhet vara beroende af sammankopplingen med folkhögskolorna och de inträdesto raringar,
som i allmänhet blifvit uppställda: genomgången kurs vid folkhögskola eller därmed jämtorliea
kunskaper. Denna sammankoppling har gjort, att unga män i ganska stort antal genomgått
folkhögskolorna, under det att på grund af bristande tid och tillgångar ett fatal
återvändt till landtmannaskolan. Folkhögskolan har sin ofantligt störa uppgift att fylla, men
har icke meddelat någon yrkesundervisning i landthushållning, hvarför de unga männen visserligen
fått en kunskapstörst, som gjort dem intresserade äfven för jordbruket, men nagra
kunskaper ha icke meddelats dem för deras blifvande verksamhet.

Landtmannaskolorna borde i allmänhet förläggas till ett medelstort Jordbruk, en vanlig
bondgård med 50—100 tnld åkerjord, där ett modernt men på samma gång ekonomiskt skoljordbruk
kunde bedrifvas. Föreståndaren för en dylik skola borde vara utbildad för sm
verksamhet och besitta nödiga praktiska insikter för bedrifvande af både jordbruk och lärareverksamhet.

Vid landtmannaskolorna pågår den egentliga undervisningen under vintcrhalfåret. Denna
form för undervisningen bör bibehållas. Under sommaren kunde eleverna erhålla platser å
medelstora, välskötta jordbruk och vanliga bondgårdar, som borde utväljas med verklig omsorg,
så att den unge blifvande jordbrukaren kunde få verklig insikt i jordbrukets rationella,
praktiska bedrifvande.

Om landtmannaskolan sålunda hade ett eget jordbruk såsom underlag, kunde vid detta
jordbruk under vissa fall ett mindre jordbruk om 10—15 tnld anordnas. Om detta kunde
åstadkommas, borde landtmannaskola och skolor för småbrukare förläggas till samma plats.
Då antalet småbrukareskolor torde bli större än antalet landtmannaskolor, vore behöfligt att
efter hand själfständiga småbrukareskolor anordnades.

Vid landtmannaskolan borde vidare kunna anordnas kurser med speciella uppgifter, såsom
hönsskötsel, biskötsel, trädgårdsskötsel, skogsskötsel m. m.

Landtmannaskolornas elever borde — om skolor för småbrukare anordnas — icke vara
i behof af något egentligt understöd, då dessa elever säkerligen komma från de mera välbärgade
bondehemmen.»

»Slutligen anser utskottet, att den för både landtmannaskolor och småbrukareskolor behöfliga
jorden bör kunna erhållas genom upplåtande af för ändamålet lämpliga, staten tillhöriga
domäner. Sådana domäner med lämpligt läge böra kunna uppletas i hvarje län. Af
hvad sålunda framhållits framgår, att utskottet anser — — att landtmannaskolorna böra få
en friare ställning gentemot folkhögskolorna, och att de böra lämna undervisning afsedd för
de medelstora jordbruken, där husbonden är sin egen arbetsförman. — — Vårt jordbruks
framtid hvilar på den undervisning, dess utöfvare erhålla. För detta ändamål anslagna medel
komma snart åter med ränta.»

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordar
landtmaimaskolornas ersättande med ett-åriga teoretisk-praktiska lantbruksskolor.
(Uttalandet återges å sid. 30.)

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Hvad beträffar undervisningen för innehafvarne af det medelstora och mindre jordbruket,
torde denna behöfva anordnas på ett från undervisningen vid landtbruksskolorna något afvikande
sätt.

De, för hvilka denna undervisning är afsedd, hafva oftast från barnaåren praktiskt deltagit
i arbeten vid just de medelstora och mindre jordbruken och behöfva sålunda mindre
praktisk utbildning än den blifvande arbetsledaren. För att de rätt skola kunna tillgodogöra
sig den teoretiska undervisningen är dock nödvändigt, att de deltagit i alla vid ett välskött
jordbruk förekommande arbeten, såväl vid det egentliga jordbruket som vid dess binäringar,
samt således beredts tillfälle att sätta sig in i skötandet af de nyare redskap och
maskiner, som kunna komma till användning under deras blifvande verksamhet. För dem
är det af ännu större vikt än för landtbruksskolelärlingen att erhålla en grundlig utbildning
i ladugårdsskötsel. Vid det medelstora och mindre jordbruket har innehafvaren endast sig
själf att lita på vid afgörandet af alla frågor, som beröra driften i sin helhet. Husdjuren
och trädgården äro icke heller som vid det större jordbruket öfverlämnade till fackligt utbildade
förmän, utan allt hvilar på innehafvaren själf, som sålunda måste äga en djupare
inblick i det mångskiftande arbete, som vid gården kan ifrågakomma.

Förvaltningsutskottet anser därföre nödvändigt, att undervisningen för dessa jordbrukare
meddelas vid praktiska-teoretiska landtmannaskolor med öfvervägande teoretisk undervisning

under vinterhalfåret och praktisk under sommarhalfåret. Tillfälle bör dock beredas elev att
enbart genomgå vinterkursen, om han till följd af föregående verksamhet anser sig icke behöfva
vidare praktisk utbildning.

Den teoretiska undervisningen bör omfatta alla de ämnen, som äro nödvändiga för att
ekonomiskt kunna sköta ett medelstort eller mindre jordbruk med vid detta vanligen förekommande
binäringar. Däremot torde sådana ämnen, som historia och geografi, sång m. m.
helt och hållet öfverlåtas till folkhögskolan.

Någon förbindelse mellan folkhögskola och landtmannaskola anser Förvaltningsutskottet
icke lämplig, om icke tillfälle till praktisk öfning där kan erhållas. Landtmannaskolan bör
antingen själfständig förläggas vid en välskött gård eller, där så lämpligen kan ske, vid landtbruksskola.
»

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har af gifvit

ett organisationsförslag, som äfven gäller landtmannaskolorna och som återgetts
å sid. 31—33.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

Utom småbrukarekurser behöfvas nog efter de olika orternas behof lämpade skolor för
landtbrukare, där »under en kortare tid t. ex. ett år, erforderlig praktisk och teoretisk undervisning
medgåfves åt ett större antal landtbrukets idlrare.--Härigenom vill utskottet

dock icke hafva bestridt nyttan af att inom länet under form af landtmannaskola eller annan
dylik undervisningsanstalt möjligheter bereddes åt dem, som sökte en mera ingående
kunskap uti de till jordbruket hörande ämnena, att där få inhämta sådan.»

Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott innefattar
äfven landtmannaskolan i sitt omorganisationsförslag (meddeladt å sid. 37.)

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifver:

»Undervisningen i landtbruk är anordnad med hänsyn därtill, att inom vårt län med
mycket få undantag förekomma endast mindre jordbruk, och går därför endast ut på att
bibringa allmogen och allmogens söner, d. v. s. idkarne och blifvande idkare af mindre jordbruk
eller hvad man kallar småbrukare, nödiga insikter uti det rationella landtbrukets teori
och praktik. — Sådan undervisning beredes dem genom kurser vid landtmannaskolan och
folkhögskolan, genom anordnande af studieresor och jordbrukskurser för den större allmänheten,
genom utförande af gödsel- och växtodlingsförsök och demonstrationer därvid, genom
mejeriskolor och kringresande undervisare i jordbruket och dess binäringar, hvarjämte de anvisningar,
som lämnas vid premieringar af mindre jordbruk och nötboskap, afse samma mai.
— Många tillfällen bjudas således till väckelse, uppmuntran och vägledning för skingrande
af den okunnighet, som ännu råder hos det mindre jordbrukets idkare och för anvisande af
de medel, som, rätt använda och nyttjade, leda till jordbrukets eller modernäringens utveckling.
— Väl återstår dock ännu i sådant syfte ett och annat önskemål.» *)

y Styrelsen för Jämtlands läns landtmannaskola liar tagit del af förvaltningsutskottets yttrande
och för sin del instämt däri.

II. Uttalanden af laadtmaimaskolors styrelser.

Norra Kalmar läns i Gamleby skifver:

»Hvad beträffar landtmannaskolorna, som ju äro afsedda för det medelstora jordbrukets
läkare, den egentliga bondeklassen, får styrelsen uttala sin bestämda mening, att de utgöra
ett nödvändigt led i raden af nu befintliga och eventuellt nya landtbruksundervisningsanstalter.
»

Hallands läns ä Katrineberg skrifver:

»Rörande det jämförelsevis ringa antalet elever vid landtmannaskolorna bör såsom den
närmast liggande orsaken omnämnas den betydliga kostnad, som två vintrars vistelse vid
folkhögskola och landtmannaskola medför för de vanligen föga bemedlade eleverna. Om ett
understöd af 100 kronor tilldelades mindre bemedlade, skulle antalet växa betydligt och elever,
kompetenta att blifva mjölkkontrollassistenter och rättare, icke saknas.»

Göteborgs läns ä Simmersröd framhåller (utom svaren på frågorna)
följande:

»1) Landtmannaskolorna höra vara fristående, hafva agronomiskt utbildade föreståndare
samt förläggas till mindre, välskötta gårdar, där eleverna äfven kunna beredas tillfälle att
få praktisk undervisning.

2) Den nuvarande allmänt gällande fordran på genomgången folkhögskolekurs eller mot svarande

kunskaper för inträde i landtmannaskolan är, enligt styrelsens förmenande, onödigt
sträng, samt olämplig, ty därigenom utestängas årligen hundratals småbrukares söner

från en fik■ dem afsedd och välbehörig yrkesutbildning. De mindre jordbrukarne hafva
i regel ej råd till att låta sina söner först genomgå en folkhögskola eller några klasser V ett
elementarläroverk och sedan kosta på dem eu kurs i landtmannaskola. Detta sakförhållande
är nog den mest verksamma orsaken till att landtmannaskolorna i allmänhet äro så fåtaligt
besökta. Åt Kungi. Landtbruksstyrelsens senaste berättelse för 1905 framgår nämligen bland
annat, att af rikets dåvarande 24 landtmannaskolor hade 12 st. i medeltal endast 6 ä 7
elever (en 4, två 5, två 6, en 7, tre 8 och tre 10 elever). Af de återstående hade 5 st.
öfver 10 intill 15 samt 7 st. öfver 15 elever.

3) Småbrukarekurser och kontrollkurser kunna med fördel förläggas till landtmannaskolorna,
tv där förfogar man öfver lämpliga lärarekrafter, lämplig undervisningsmate riel

m. m.»

Södermanlands läns i Åsa skrifver som sammanfattning af svaren på frågorna
följande:

»En omorganisation af landtmannaskolan nu, när den i samarbete med folkhögskolan
börjat vinna fast fot hos folket, vore mindre lämplig, på samma gång den torde medföra

ökade ° pennin geutgifter för hvardera af de skolor, som hittills varit förenade i arbetet att

höja vår folkbildning och vårt folks arbetsduglighet.»

Örebro läns i Käfvesta skrifver:

»Såsom sammanfattning — — bedja vi få uttala, att vi anse den nuvarande förbindelsen
mellan folkhögskola och landtmannaskola högeligen önskvärd och att en skilsmässa skulle bli

ödesdiger, att skolorna i nuvarande form öfverhufvud taget verka fördelaktigt på landsbygdens
ungdoms utveckling i såväl medborgerligt som praktiskt hänseende, men att det vore önskvärd^
att med skolorna kunde förenas ett mindre landtbruk. — För att lämna mindre bemedlade
större möjlighet att besöka folkhögskolor och landtmannaskolor vore önskligt, att
statsunderstödet höjdes, så att elev, som styrkt sig vara mindre bemedlad — och hvad därmed
menas borde från vederbörandes sida närmare bestämmas — kunde i understöd erhålla
omkring 100 kr., d. v. s. ungefär 1/a af omkostnaderna för en vinterkurs, enär en sådan,
när böcker och materiel m. m. inberäknas, torde belöpa sig till 250 å 300 kr.»

Gäfleborgs läns å Säfverstalund har, i st. f. direkta svar å frågorna 9,
10 och 11 samt en del af frågan. 22 b), lämnat ett med utförlig motivering försedt
organisation sförslag, som partiellt refererats under de olika frågorna. Hufvudmomenten
däri äro följande:

1) För besvarande af frågan, om landtmannaskolorna fullt motsvara sin uppgift, behöfver
man utreda, a) om det teoretiska kunskapsmått, som där ges, är tillräckligt, b) om så
inånga väl kvalificerade lärjungar årligen utgå, att de kunna effektivt bidraga till svenska
landtbrukets höjande. Frågan a) besvaras med ja, frågan b) däremot »med obetingadt nej».
Alltså måste elevantalet mångdubblas. Och för detta ändamål måste inträdesfordringarna
sänkas, kursen afkortasx) och följaktligen antingen årliga undervisningstiden förlängas eller
lärokurserna minskas eller båda åtgärderna vidtagas. — 2) Här i länet pågår kursen nu 8
jan.—8 juni: förlängning in på sommaren är ekonomiskt omöjlig för de flesta elevernas hem
(detta gäller äfven om praktisk sommarundervisning i landtbruk), men praktisk ladugårdsskötsel
under vinterkursen borde kunna anordnas vid ladugård, som antingen vore skolans
egen eller tillhandahölles af skolans värd:3) för dessa ändamål borde nov. och dec. gå med
in i tiden, så att kursen blefve 28 veckor, däraf 4 veckor användes till grundläggande kunskaper
och blefve obligatoriska endast för de mindre förlig komne. Men ändock måste kursutsträckningar
göras: i fysik till grunderna för redskapens konstruktion och till »läran om
värme- och fuktighetsförhållanden», i botanik till »praktisk växt- och frökännedom samt växtsjukdomar»,
i zoologi till »kännedom om de viktigaste för landtbruket nyttiga och skadliga
djuren», i geologi till »redogörelse för de lösa jordarter, som förekomma i trakten». Inskränkningarna
beräknas motsvara 30 undervisningstimm&r, och den praktiska ladugårdsskötsel
»kan anses som rekreation efter tankearbetet» och därför ej behöfva inskränka öfriga undervisningstimmars
antal. — Eedskapslära med underlag af tillräcklig, modern materiel på platsen
bör ingå i kursen. — I skogshushållning anordnas en kortare praktisk kurs på tid, som
ej behöfver sammanhänga med den öfriga undervisningstiden och som ej får inräknas i de
28 veckornas arbetsår. »Det kan nämligen knappast förnekas, att norrländska jordbrukets
bestånd är beroende på en rätt vård af hemmanens skog, och det vore därför önskligt att,
sedan den vanliga kursen vid landtmannaskolan är afslutad, eleverna finge tillfälle och skyldighet
att, innan fullständigt afgångsbetyg från landtmannaskola erhålles, under sakkunnig
ledning genomgå en kort kurs i praktisk skogsvård.» — 3) Som inträdesfordringar föreslås *)

*) I trakter, där skogsarbete finnas, tillåter landtmännens ekonomi dem i regel icke att afvara
hjälp af en vuxen son under två vinterterminer å 5 månader (i folkhögskola och landtmannaskola) samt
två somrars beväringsöfningar.

s) Denna undervisning borde utsträckas därhän, att hvarje elev finge deltaga i fodermätning, foderfördelning,
mjölkning, uppfödning af kalfvar, ryktning, rengöring, skötsel af modersuggor, första uppfödning
och skötsel af spädgrisar, skötsel och utfodring af gödsvin samt hönsskötsel, äfvensom rationell
skötsel af kreatursspillning och latringödsel.

följande: att den,sökande före kalenderårets utgång fyllt 18 år, att Lan äger god frejd, att
han minst ett år allvarligt deltagit i de vid ett landtbruk förefallande göromålen samt att
han äger afgångsbetyg från folkskola med minst betyget godkänd i de af folkskolans läroämnen,
som fortsättas i landtmannaskolan, samt under alla förhållanden i modersmål och räkning.
Inträdessökande, som genomgått en af staten understödd folkhögskola eller landtbruksskola
eller första afdelningen i tekniskt elementarläroverk eller fjärde klassen i allmänt eller
motsvarande afdelning i dimissionsberättigadt enskildt läroverk med goda insikter i svenska
språket, matematik och naturlära, och som besitter i öfrigt stadgad kompetens, äger rätt att
med förbigående af läseårets första termin vinna inträde vid andra terminens början.

Västerbottens läns i Degerfors skrifver:

Såsom,, sitt yttrande i förevarande ämne får styrelsen (jämte svaren) uttala, »att enligt
styrelsens, asikt landtmannaskolan i länet icke kan nå full utveckling utan att densamma är
förlagd till sommarhalfaret, att vid dess sida drifves ett mindre jordbruk, att åskådningsmaterial
och demonstrationsfält finnas, att i följd häraf understödet till landtmannaskolan
af statsmedel ökas, så att kostnaderna för driften af småbruket åtminstone till hälften täckas
af statsmedel, och att fordringarna för inträde i skolan förändras, så att med godkända betyg
genomgången folkskola äfven berättigar till inträde».

III. Om undervisning för kvinnor.

Frågan IS: Finnes inom sällskapets område anordnad undervisning
för kvinnor i huslig ekonomi och de delar af landthushållningen,
där kvinnans insats har särskild betydelse? Och
hvilka behof och önslcningsmål föreligga härutinnan.

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten.)

A) Upplysningar om hvad som är gjordt ha lämnats af:

1) Malmöhus läns: »Dylik skola är inrättad på Hvilan.»

2) Kristianstads läns: »Ingen dylik undervisning är ännu anordnad i dessa ämnen.»

3) Blekinge läns: »Nej! endast undervisning i matlagning, trädgårdsskötsel och väfnad.»

4) Kronobergs läns: »Ja. Genom anslag af hushållningssällskap och landsting hafva under

två år skolkökskurser varit anordnade å skilda platser inom länet; dessutom finnes
r kvinnliR folkhögskola, och kvinnlig småbrukarskola har varit anordnad å Ugglehult.»
ö) Södra Kalmar läns: Fyramånadskurser ha fyra somrar hållits vid Högalids folkhögskola
och senaste sommar vid Ölands, och denna undervisninng kommer att fortsättas;
därjämte har landstinget i år lämnat anslag till ett flyttande skolkök.

6) Norra Kalmar läns: Ja, vid länets folkhögskola.

7) Jönköpings läns: Ja, i huslig ekonomi sedan flera år i Jönköping och Huskvarna folk skolor

äfvensom i den genom donation grundade »Idas skola» i Jönköping samt i
1607 os. Landtbruhsunder visning ekorn. bet. Bilagor.

höst i Norrahammar; Mortare kurser ha jämväl varit anordnade vid länets landtbruksskola1)
och vid en del folkskolor. Däremot har någon undervisning i de
delar af landthushållningen, där kvinnans insats är af särskild betydelse, icke ägt
ruin.»")

8) Hallands läns: »Ambulatoriska skolkökskurser äro sedan 3 år anordnade inom länet. —

Vid folkhögskolan, dit skolkök kommer att förläggas, undervisas ä kvinnlig slöjd.» _

9) Göteborgs läns: »Ja, under de senare åren hafva s. k. ambulatoriska skolkök varit i

verksamhet i en del socknar; äfven finnes en länsmejerska anställd för lämnande af
undervisning i hemmen i mjölkhushållning, smör- och ostberedning in. m., hvarjämte
s. k. husmoderskurser varit anordnade vid folkhögskolorna.»

10) Södra Älfsborgs läns: Ja, 3 sexveckorskurser årligen 1903—5 och G ärligen 1906—7

i huslig ekonomi, ursprungligen för flickor, färdiga att lämna folkskolan, men i ar
enl. k. kung. 1G/e 1906.

11) Norra Älfsborgs läns: »Ambulatoriska skolkök samt fasta skolkök vid båda folkhög skolorna

meddela undervisning i huslig ekonomi, hvarjämte man vid de ambulatoriska
småbrukarkurserna söker få kvinnliga åhörare vid föredrag i de grenar af landthushållningen,
där kvinnans insats har betydelse.»

12) Skaraborgs läns: Anordningar för åstadkommande af kurser i huslig ekonomi för all mogekvinnor

äro så nyligen vidtagna, att erfarenhet i saken ännu ej föreligger.

13) Östergötlands läns: Landstinget anordnar fasta och ambulatoriska skolkökskurser. I

småbrukarkurserna, särskild! de dagar, då huslig ekonomi, fjäderfäskötsel m. m. behandlats,
ha kvinnor rätt talrikt deltagit. Sedan en inom länet bildad landthushållningsskola
för utbildande af lärarinnor kommit i verksamhet, väntas hittillsvarande
brist på lämpliga lärarinnekrafter blifva fylld.

14) Gottlands läns: Sådan undervisning, som här afses, har förekommit endast föreläsningsvis

och i korthet vid kvinnliga folkhögskolan i Hemse.

15) Södermanlands låns: »Under de senare åren ha hållits 10 ambulerande 6-veckors skol kökskurser

årligen, besökta af 12 ä 15 elever hvardera.» Vid länets 12-dagars smabrukarekurser
(ett tiotal årligen) ha »i regel ett tiotal eller flera kvinnor infunnit sig
de dagar, då fjäderfäskötsel, mejeriskötsel och dylika ämnen behandlats». En af länets
småbrukareföreningar ha anordnat en studieresa för 50 kvinnor till Ugglehult med 2
dagars i hög grad fruktbringande undervisning där. — Utredning pågår om lämpligaste
sättet för anordnande af studieresor och undervisningskurser för kvinnor.

16) Uppsala läns: »Vid länets folkhögskola finnes anordnad eu lifligt besökt tremånaders kurs

i huslig ekonomi.»

17) Västmanlands läns: Ännu icke (men flyttande skolkökskurser förberedas)._

18) Örebro läns: Ja, dels vandrande skolkökskurser, anordnade af hushållningssällskapet,

dels på eget initiativ inrättade skolkök. »Vidare finnes vid kvinnliga folkhögskolan
eu skola i praktisk hushållsekonomi i förening med skolor för trädgårdsskötsel och
för hönsskötsel.»

l) I särskild! förslag till svar af hr Wennberg omnämnas äfven kortare kurser vid folkhögskolan.
• , , ■

*) »För att vitsorda behofvet» af sådan undervisning framhåller utskottet ytterligare, »dels att
inom länet bildats en kvinnoförening för huslig ekonomi, som låtit utarbeta läroböcker i ämnet, hvilka
af hushållningssällskapet och en del hushållsgillen gratis utdelas, dels att stiftets senast hållna folkskollärarmöte
uttalat sig för att ämnet huslig ekonomi måtte blifva obligatoriskt i folkskolan och
dels att länets landsting tillsatt en kommitté för utarbetande af förslag till denna undervisnings ordnande».

19) Värmlands läns: »Under senaste året har mejerikonsulenten anordnat kurser för kvinnor

i smör-^ och ostberedning. Dessutom ha under flera år skolkökskurser på åtskilliga
ställen, hållits, allt med synnerligen tillfredsställande resultat.»

20) Kopparbergs läns: Landstinget har anordnat och bekostat skolkökskurser. Kvinnor ha

deltagit i hushållningssällskapets ambulatoriska jordbrukskurser och därvid fått särskild
handledning i mjölkbehandling och smörberedning. Mejerikonsulentens förut
^ nämnda vandringar från gård till gård inom vissa trakter kunna ock hänföras hit.

21) Gäfleborgs läns: Ja, dels af landtinget understödda skolkökskurser, dels undervisning i

huslig ekonomi vid de s. k. landtbruksveckorna, dels under senare åren eu 3 månaders
husmoderskurs vid kvinnliga folkhögskolan i Bollnäs. I landthushållningsämnen
ha lokala kurser med 20 föredragsaftnar under vinterns lopp i ladugårdsskötsel och
mejerihandtering anordnats äfven för kvinnlig ungdom; länsmejeristen har ock på flera
ställen undervisat i smörberedning m. in.; och 1904 anordnades kurser i mjölkhushållning,
ladugårdsskötsel o. d. samt hönsskötsel af länsmejerist, länsagronom och
distriktsveterinär. Slutligen har vid kvinnliga folkhögskolan i Bollnäs undervisats i
grunderna^ för kreatursafvel, mjölkkors utfodring och vård, mjölkhushållning, hönsskötsel
och trädgårdsskötsel.

22) Jämtlands läns: »Undervisning för kvinnor i huslig ekonomi lämnas vid länets folkhög skola,

dels vid ordinarie kursen, dels ock vid särskildt af skolan anordnade kortare
kurser.»

23) Västernorrlands läns: »Inom sällskapets område finnas s. k. hushållsskolor och kurser

med afseende på mjölkhushållningen.»

24) Västerbottens läns: »Några enskilda skolkök anordnade af trävarubolag finnas. Eu

skolkökskurs är ock anordnad vid Umeå folkskola. Nyligen har vid folkhögskolan i
länet anordnats en kurs för huslig ekonomi jämte det anslag lämnats för ambulatorisk
skolköksundervisning.»

25) Norrbottens läns: Kurser i huslig ekonomi finnas anordnade vid folkhögskolorna i

Boden^ och i Matarengi, och stundom ha s. k. skolkökskurser anordnats för kortare
tider a skilda ställen inom länet. Under några år ha vid Bodens folkhögskola anordnats
kurser i trädgårdsodling.

B) Önskemål ha uttalats af:

1) Malmöhus läns: »Ett önskemål är att lärarinnor blefve anställda, hvilka hade till upp gift

att resa omkring i bygderna och anordna undervisningskurser för småbrukarekvinnorna
icke endast uti huslig ekonomi, utan äfven uti landthushållningens olika
grenar.»1)

2) Kristianstads läns: Undervisning i dessa ämnen är i hög grad af behofvet påkallad,

och borde kunna förenas med småbrukareskolorna.

3) Blekinge läns: »Behof och önskemål föreligger, att kvinnors undervisning i alla grenar

af huslig ekonomi befordras.»

4) Jönköpings låns: »Utskottet anser det vara af synnerlig vikt, att undervisning i dessa

ämnen kommer att meddelas på landsbygden.»

5) Södra Ålf sborgs läns: Alla flickor borde få genomgå kurser i huslig ekonomi helst

mer än en gång; flera anstalter för utbildning af dugliga lärarinnor behöfvas; myndigheter,
hem och enskilda behöfva upplysas om sådana kursers stora betydelse; strö- *)

*) Härtill anknytes följande uttalande: »Särskilda skolor för småbrukarnes hustrur kunna däremot
icke anordnas, af den anledning, att hustrurna äro bundna vid hemmet och dess skötsel.»

skrifter till repetition och ytterligare utveckling böra utdelas till flickorna. Äfven i
fråga om kvinnans insatser i landthus!)ållningcn1) tarfvas »upplysningsarbete och utbildningskurser,
så ordnade, att de kunna så äfven de fattigaste hem».

6) Norra ÄIfsborgs läns: »I folkskolan bör i st. f. virkning och finare slöjd hufvudvikten

läggas på undervisning i stickning, sömnad och lagning af kläder. — Vid alla fasta
och ambulatoriska småbrukarekurser bör kraftigt framhållas vikten af kvinnans praktiska
insats vid småbruket, såsom vid kreatursskötseln, mjölkningen, trädgårdsskötseln
och småbrukets öfriga binäringar.»

7) Skaraborgs läns: Kraftiga åtgärder böra vidtagas för att äfven kvinnorna skola upp ryckas"

och upplysas till nödig insats ä arbetet för ett mera ekonomiskt bärkraftigt
småbruk.

8) Östergötlands läns: Önskligt vore, att medel kunde beredas till kurser speciellt för

kvinnor, med liknande organisation som de nu anordnade småbrukarekurserna.

9) Gottlands läns: Åf sådan undervisning för kvinnor, hvilken ju lämpligen kunde anord nas

vid de ifrågasatta öfningsskolorna för mindre jordbrukare, förefinnes här ett kännbart
behof.

10) Södermanlands låns (indirekt): Yttrande har infordrats från de båda småbrukareföreningarna
»om lämpligaste sätt för anordnande af studieresor och undervisningskurser för
kvinnor».

IT) Västmanlands läns (indirekt): Flyttande skolkökskurser förberedas.

12) Örebro läns: »Ett viktigt önskemål är undervisning i mjölkning och kreatursskötsel.»

13) Kopparbergs läns: »Anordnandet af lancltbruks- och husmoderskurser för allmogens

kvinnor — antingen fristående sådana eller i förening med folkhögskolor, jordbrukskurser
eller annan undervisning — anses som önskemål.»

14) Gäfleborgs läns: »Studieresor för mindre jordbrukares hustrur och döttrar skulle vara

af stor nytta för brytandet af det motstånd, som allmogekvinnan oftast sätter mot
mannens framstegsförsök beträffande jordbruk och beskapsskötsel. Likaså småbrukareskolor,
men först och sist kringvandrande lärarinnor, til! hvilka hustrurna kunde
anförtro sig under hemmets tak.»

15) Jämtlands läns: Mera behöfver göras för att på praktisk väg afhjälpa den vanligen

som ung och oerfaren från föräldrahemmet utgående kvinnans okunnighet »i de delar,
där hennes insats sedennera såsom maka och moder är af så stor betydelse för hemmets
trefnad och ekonomi». Därför behöfva, under ledning af därför utbildade lärarinnor,
allmännare uti bygderna anordnas »särskilda kurser i huslig ekonomi, praktiskt
grundade och lämpade till landthushållningens olika delar. Äfven skolkökskurser vid
folkskolorna torde härutinnan få anses hafva sin betydelse».

16) Västernorrlands läns: »Behof af undervisning inom alla afsedda områden förefinnes

naturligtvis», men svårt är att nu framhålla särskilda önskningsmål.

17) Västerbottens läns: »Skolkökskurserna behöfva ökas och undervisning anordnas i de delar

af landthushållningen, där kvinnans insats är af särskild betydelse.»

18) Norrlottens läns: Skolkökskurser äro nog beköfiigast, men äfven de öfriga ifrågasatta

äro af största betydelse och skulle medföra största gagn.

M I utlåtandet, enligt uppdrag afgifvet af hr C. Christensen, heter det härom: »Här tänker man
osökt på rationell ladugårdsskötsel, inklusive mjölkning, hvilket senare arbete kvinnorna af skilda anledningar
mer och mer undandraga sig; mejerihandtering, inklusive smör- och ostberedning i hemmet;
trädgårdsskötsel — frukt- och grönsaksträdgård — samt hönsskötsel. Inom alla dessa grenar af landthushållningen
kan kvinnan göra insatser af största värde, blott hon får rätt syn på och kärlek till
dessa arbetsområden.»

Sammanfattning.

A) Ingen särskild, undervisning är ännu att anteckna från Kristianstads, Skaraborgs

och Västmanlands län, och endast obetydlig från Blekinge och Gottlands län.

Undervisning i huslig ekonomi eller skolköksundervisning är anordnad vid minst
14 folkhögskolor (Hvilans, Kronobergs, Södra Kalmar, Norra Kalmar, Göteborgs båda,
Norra Alfsborgs, Uppsala, Örebro, Gäfleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
båda) samt beslutad vid Hallands.

Annan, mest ambulatorisk, skolköksundervisning omnämnes från 16 län, nämligen
Kronobergs (blott 2 kurser), Jönköpings, Hallands, Göteborgs, Södra Alfsborgs, Norra
Alfsborgs, Östergötlands, Södermanlands, Örebro, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs,
Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens, samt är beslutad af Södra
Kalmar läns landsting.

Utom »småbrukarekurser» (i Kronobergs, Norra Alfsborgs, Östergötlands, Södermanlands,
Kopparbergs och Gäfleborgs län), hvilka redan förut omnämnts, omtalas i svaren
särskild undervisning för kvinnor: i trädgårdsskötsel och väfnad från Blekinge, i trädgårds-
och hönsskötsel från Örebro län, i trädgårdsodling från Norrbotten (Boden), i
mjölkhushållning från Göteborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt
i flera olika landthushållningsgrenar från Gäfleborgs län. — Kvinnlig slöjd, som nog
förekommer vid alla kvinnliga folkhögskolor, omnämnas särskild! vid Hallands.

B) I fråga om önskemålen kan sägas, att huslig ekonomi och skolkökskurser synas ligga
nästan alla de hushållningssällskap om hjärtat, hvilka uttalat särskilda önskemål. Att
Södermanlands, Örebro oeh Gäfleborgs ej särskild! talat härom, synes bero af att i dessa
län redan mycket åtgjorts. För öfrigt saknas direkta uttalanden om huslig ekonomi
blott från Skaraborgs och Norra Alfsborgs län.

IV. Frågor rörande småbrukarundervisningen.

Fr agent 1(3: Äger någon ambulatorisk undervisning genom

konsulenter eller v ändring slärare rum inom sällskapets område?
Och hvilka behof och önskemål förefinnas härutinnan?

Svar från:

Malmöhus låns: »Kortare föreläsningskurser för mindre jordbrukare anordnas af sällskapets
kontraktskommittéer. Dessutom hafva å Hvilan kurser anordnats under 14
dagar för särskildt antagna elever, men hafva icke alla år kunnat genomföras af
brist på lärarekrafter och utrymme. En jordbrukskonsulent finnes anställd företrädesvis
till de mindre jordbrukarnes tjänst. Frosta kontraktskommitté har haft en
vandringslärare anställd.»

Kristianstads läns: »Årligen hålles af jordbrukskonsulenten 4—6 kortare kurser för
landtman, men ett större antal sådana kurser skulle vara önskvärda. Tillslutningen
är som regel mycket god, då 100—500 personer dagligen deltagit. Vandringslärare
finnas ej, men är ett önskemål för större delen af länet.»

Blekinge läns: »Ja. Flera och dugliga vandringslärare.»

Kronobergs läns: »Konsulent finnes; behof af statsanslag till ökad konsulent- och
vandringslärare-verksamhet.»

Södra Kalmar låns: »Inom sällskapets område äro anställda jordbruks- och mejerikonsulenter,
hvilka på rekvisition hålla föredrag och meddela upplysningar å olika
platser inom området, hvarför utskottet anser, att ingen ambulatorisk undervisning
härutöfver är af nöden.»

Norra Kalmar låns: »Endast genom en mejerikonsulent. Önskligt är emellertid, att
vidsträcktare dylik undervisning kan komma till stånd.»

Jönköpings läns: »Tveta härads hushållsgille har i år haft en vandringslärare anställd,
hvilken varit mycket anlitad. Dessutom hafva under de senaste åren mjölkningskurser
varit anordnade, hvilka omfattats med stort intresse, och vid hvilka undervisning
lämnats i Hegelundska mjölkningsmetoden, kornas skötsel, utfodring m. m.;
dessa kurser fortsättas jämväl nästa år. — Inom förvaltningsutskottet är förslag väckt
att för nästa år begära anslag till vandringslärare för länet; och kommer denna framställning
troligtvis att bifallas.»

Hallands läns: »Småbrukarekurser hafva hållits i olika delar af länet, och har deltagarnes
antal i allmänhet varit stort.»

Göteborgs läns: »Ja. Småbrukarekurser hafva varit anordnade, där enskilda föreläsningar
hållits. Önskligt vore att en duglig s. k. vandringsrättare blefve anställd inom
hvarje kretsafdelning.»

Södra ÄIfsborgs läns: »Nej».

Norra Älfsborgs läns: »Jordbrukskonsulenten har under innevarande år hållit 4 jordbrukskurser
å 10 dagar på olika platser och verkar dessutom genom besök hos enskilde
rekvirenter äfven som vandringslärare. F. n. anses behofvet inom området
därmed vara fylldt.»

Skaraborgs läns: Jordbruks- och mejerikonsulent hålla föredrag på växlande orter;
länsträdgårdsmästare och fiskeriuppsyningsman finnas. »Ett utsträckt vandringsläraresystem
skulle vara af allra största betydelse för det mindre och medelstora jordbrukets
.. uppryckande.»

Östergötlands läns: »Någon genomförd ambulatorisk undervisning förefinnes icke för
närvarande, men är synnerligen önskvärd.»

Gottlands läns: »Hushållningssällskapet har från och med detta års början för en tid
af tre år anställt en jordbrukskonsulent. Då sällskapet för ändamålet haft att förfoga
öfver ett årligt belopp af endast 1,000 kronor, måste tiden för konsulentens
verksamhet inskränkas till högst 100 dagar af året. — Önskemal: Statsunderstöd
för anställande af vandringslärare och konsulenter för att på ett fullt effektivt sätt
kunna tillgodose det oafvisliga behofvet af de mindre jordbrukarnes undervisande.»

Södermanlands läns: »Årligen anordnas ett tiotal eller flera 1‘2-dagars-kurser med
undervisning från 3 till 8 e. m., hvarjämte läraren om förmiddagarne besöker kringliggande
mindre jordbruk och där meddelar råd och upplysningar. Dessutom anordnas
ett 50-tal enstaka föreläsningar. Vandringslärare användes icke. Någon ändring i
detta undervisningssätt anses ej för närvarande vara påkallad.»

Uppsala låns: »Inom länet finnes länsagronom, som tillika är mejerikonsulent. Förslag
om anställande af en assistent i växtodlingsfrågor är under behandling.»

Västmanlands läns: Jordbrukskonsulent anställdes med början afår 1907 och har redan
hållit 4 småbrukarekurser å 4 veckor med 2 föreläsningsaftnar i veckan för 20—100
åhörare, men funnit korta kurser på flera ställen, hvarje flera dagar i sträck med
3 å 4 föreläsningar om dagen, troligen vara bättre såsom lättare att besöka. Äfven

.. förevisningsfält med rotfrukter har anordnats och demonstrerats.

Örebro läns: »Ja, två vandringslärare finnas, och ökning till fyra är föreslagen.»

Värmlands läns: »Hushållningssällskapet har sedan många år tillbaka anställda mejerioch
jordbrukskonsulent samt undervisare i trädgårds- och biskötsel. I år har på
försök en s. k. vandringsrättare tjänstgjort.»

Kopparbergs läns: »Länsagronom och mejerikonsulent —- den senare tidtals äfven

vandringslärare i mjölkhushållning — användas som hufvudlärare vid af hushållningssällskapet
bekostade jordbrukskurser å 2 veckor å platser, där »vederbörande ortsmyndighetex
kostnadsfritt tillhandahålla lämplig lokal med städning och belysning etc.

Utskott*t har dessutom gatt i författning om anställande af vandiungsrättare, och
torde också snart ännu en konsulent för t. ex. speciellt fröodlingen, hästskötsel,’ föreningsangelägenheter
eller annat behöfva anställas.»

Gäfleborgs läns hushållningssällskap har sedan 30 år »haft i sin tjänst dels länsagronom
och mejerikonsulent^ och dels undervisare på fiskets, trädgårdsskötselns, slöjdens, biskötselns
m. fl. områden. Under de senare åren har sällskapet desslikes bidragit till

aflöning^ åt vandringsrättare, af hvilka f. n. finnas fyra i verksamhet inom länet». _

Önskemål är statsunderstöd för anställande af vandringsrättare och länsmejerskor. r) —
»Förvaltningsutskottet finner det anmärkningsvärdt, att växtkultur, som ligger till
grund för underhållandet af hela landets kreatursstock, icke har någon enda statsaflönad
konsulent, under det att exempelvis husdjursskötseln har konsulenter till och
med i olika detaljer såsom nötkreaturs-, svin- och fårskötsel. Förvaltningsutskottet
anser fyra statskonsulenter i växtkultur erforderliga för landet, en för Svealand, en
för Götaland, en för södra och eu för det nordliga Norrland.»

Jämtlands läns: »Ambulatorisk undervisning äger ej rum på annat sätt, än genom här
och hvar hållna föredrag af den i sällskapets tjänst anställde länsagronomen, hvarjemte
den af sällskapet likaledes afiönade länsmejerskan vid aflugna besök inom
byarna undervisar allmänheten uti mjölkning och mjölkens behandling. Landtmannaskolans
och folkhögskolans föreståndare och lärare biträda dessutom såsom undervisare
vid inom länet anordnade jordbrukskurser för den större allmänheten. — Såsom
önskemål vill utskottet framhålla anställande inom länet af särskilda, af staten aflönade
konsulenter eller vandringslärare för ambulatorisk undervisning genom direkta
anvisningar på fälten och hållande af kortare föreläsningskurser, omväxlande på olika

9 Till stöd härför anföres följande: »Om vandringsrättarnes utomordentligt viktiga insats uti

framdrifvandct af det mindre jordbruket kan förvaltningsutskottet uttala sig på grund af flerårig erfarenhet,
och hvad länsmejerskor förmå uträtta på husdjursskötselns och mejerihandteringens områden,
därom vittna goda resultat härutinnan från sådana lärarinnors verksamhet i Västernorrland, Jämtland
och Norrbotten. — Förvaltningsutskottet är böjdt för att tillägga frågan om den ambulatoriska undervisningens
ordnande lika, om ej större betydelse än frågan om skolväsendet, enär genom den förra ett
mångfaldigt större antal jordbrukare årligen kunna undervisas än genom skolorna, och därför att undervisningen
meddelas i den rådsökandes hem och just i de praktiska arbeten, han för dagen eller årstiden
är sysselsatt med att utföra. Då de okunniga icke komma till skolorna, så måste skolorna komma till
dem, och såsom »skolor» härvidlag torde intet annat bättre lämpa sig än hvar inom sitt distrikt kringvandrande
rättare och mejerskor.»

ställen inom för dem bestämdt distrikt, äfvensom anställande af s. k. vandiingsiattare,
hvilkas uppdrag skulle vara att praktiskt handleda allmänheten vid utförandet af de
utaf konsulenten eller på eget initiativ såsom nödiga ansedda arbeten och åtgärder
för det mindre jordbrukets och binäringarnas utveckling.»

Västernorrlands länst »Egentligen icke. Körnare kurser med föieläsningar hafva visserligen
då och då förekommit, ehuru ej i den utsträckning, att verksamheten kan anses
ordnad, utan återstår ännu inom det vidsträckta lanet ofantligt med arbete att uträtta,
och de konsulenter, som af staten bli tilldelade länet, äro både välbehöfliga och
välkomna.»

Västerbottens läns: »I länet finnes, utom länsagronom och länsmejerist, en vandrmgs lärare

för sommaren anställd.» Ett viktigt och af behofvet pakalladt önskemal är att,
»såsom Norrlandskommittén tänkt sig, anslag till sex konsulenter erhålles».

Norrbottens läns: Tre vid kemisk-växtbiologiska anstalten anställda assistenter tjänst göra

som jordbrukskonsulenter i hvar sitt distrikt vid utläggande af försök samt
medels föredrag med åtföljande diskussioner. Vidare ger sällskapets kreaturskonsulent
ambulatorisk undervisning i kreatursskötsel såväl vid sina premieringsresor ^som vid
inspektionen af tjurföreningar. Eu socken bär vandringsrättare och 4 till fa i höst.
»Hushållningssällskapets länsmejerska, som ofta besöker de inom länet befintliga mejerierna
och därunder meddelar råd och upplysningar, utöivar i viss man en ambulatorisk
undervisning i mjölkhushållning. — Hushållningssällskapet har också anställd
en undervisande ladugårdsskötare, hvilken vid besök hos landtbrukarne har att lämna
praktisk handledning och undervisning uti nötboskapens skötsel, mjölkning, profmjolkning,
mjölkskötsel samt gödselstadens vård.» — Beträffande behofven och önskemålen
vill utskottet framhålla, att antalet jordbrukskonsulenter är för ringa och behöfvas
med ytterligare minst två, så att de nuvarande distrikten kunna minskas och konsulenterna
oftare besöka invånarne i sina distrikt. Äfven antalet vandringsrättare

behöfver ökas, så att nästan hvar och en af länets socknar erhåller^ sin vandringseller
sockenrättare. De större socknarne hafva säkerligen behof af två sockenrättare
för att dessa vandringslärare skola kunna medhinna att med icke alltför stora mellantider
besöka de landtbrukare, som hafva behof af deras råd och undervisning. Innan
samtliga socknar anskaffat hvar sin sockenrättare, skulle det erfordras flera undervisande
ladugårdsskötare, på det att samtlige jordbrukare skulle kunna komma till
riktig insikt om betydelsen af nötkreaturens skötsel och utfodring, mjölkning och
profmjölkning m. m. — Till den ambulatoriska undervisningen kan med skal räknas
anordnandet° af landtbrukskurser på olika ställen inom ett hushållningssällskaps område,
och torde denna böra mycket utvidgas.»

Frågan 17: Anser utskottet de kurser för mindre jordbrukare,
som för närvarande åtnjuta statsunderstöd, i sin nuvarande form
tillfredsställande, och hafva de inom sällskapets område anordnade
kurserna visat sig fylla sitt ändamål?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten.)

Malmöhus läns: Mot nu gällande bestämmelser liar utskottet ej annat att erinra än
att kurser, enligt 19 § 2 mom. af nådiga reglementet den 17 november 1907 enligt
utskottets åsikt böra pågå endast under »minst tre dagar».

Kristianstads låns: Kurser, som hållits i 3—6 dagar, ha haft en tillfredsställande
form, fyllt sitt ändamål och väckt stort intresse, samt höra därför utsträckas till så
många platser årligen som möjligt. »De fjortondagarskurser, som anordnats vid länets
folkhögskola, hafva tyvärr ej fått någon större tillslutning, hvarför de blifvit indragna.
»

Blekinge läns: »Sällskapet åtnjuter intet statsunderstöd till sina kurser för mindre
jordbrukare. — Sällskapets ambulatoriska kurser x) hafva visat sig fylla sitt ändamål.»

Kronobergs läns: Ja, tills vidare. Men blott en kurs, i år, har vant anordnad och
varit talrikt besökt.2)

Södra ° Kalmar läns: »Som dylika kurser inom sällskapets område ännu blott pågått

ett år och någon tillräcklig erfarenhet rörande kurserna, ändamålsenligheten af deras
organisation samt kursernas nytta tydligen ej kan vinnas förrän kurserna pågått några
år, anser utskottet det vara mindre välbetänkt att redan nu afgifva något uttalande
uti ifrågavarande hänseende.»

Norra Kalmar läns: »Förslag till anordnande af dylika kurser föreligger.»

Jönköpings läns: »Sådana kurser hafva hittills icke varit anordnade inom Sällskapets
område.»

Hallands läns: »Ja».

Göteborgs läns: »Ja. Verkan af dessa kurser torde dock kunna väsentligt höjas, om
vid de platser, där de anordnas, funnes ett mönstergillt jordbruk att tjäna som åskådningsmaterial.
»

Södra Ålfsborgs låns: »Inga kurser hafva ännu varit anordnade.»

Norra Ålfsborgs läns: »Ja».

Skaraborgs läns: »Ja. Kommitterade anse dock, att dessutom i vidsträcktare mån

.. anordnade ambulatoriska kurser skulle för närvarande hafva än större betydelse.»

Östergötlands läns: »Kurser i den form de inom länet anordnas: på slättbygden åtta

eftermiddagar i fyra afdelningar, i skogsbygden sex hela dagar i två afdelningar, fylla
för närvarande behofvet.» Fjortondagarskurser ha ej fått önskvärd tillslutning.

Gottlands läns: »Då hushållningssällskapet för första gången i december 1907 kommer
att anordna en sådan kurs, saknas för närvarande erfarenhet i föreliggande fråga.»

'') Vid frågan 19 meddelas, att sällskapet anordnat 19 landtmannakurser och 4 mjölkningskurser.
2) Svaret på frågan 19 anger dock, att liknande kurser som de nu statsunderstödda hållits i flera
år inom sällskapets område.

1607/og _ Londtbrulctundcrv isning stom. het. Bilagor.

Södermanlands läns: »De ambulatoriska kurserna äro flitigt besökta och synas väl

motsvara sitt ändamål.» Till 2-veckorskurser under sommaren vid landtmannaskolan
inkomino däremot ej nog många ansökningar: vid den tiden har ock den unge landtbrukaren
svårt att lämna sitt eget jordbruk.

Uppsala läns: »Då sådana kurser först i höst komma att anordnas, saknar förvalt ningsutskottet

erfarenhet härom.»

Västmanlands läns: Sällskapet har ej ännu sökt statsunderstöd till dylika kurser.

Örebro läns: En fjortondagarskurs är anordnad inom länet, men »svårighet råder för

mindre jordbrukare att deltaga i densamma under så lång tid. Vore alltså bättre,
om vandringsläraresystemet, såsom mera effektivt, kunde än vidare utvecklas.»
Värmlands läns: »De undervisningskurser, som med statsunderstöd hållits, ha varit

synnerligen talrikt besökta och visat sig nyttiga.»

Kopparbergs läns: »Dessa s. k. ambulatoriska kurser hafva i allmänhet fungerat val

och varit till belåtenhet och nytta, så att man om dem kan säga, att de hafva väl
fyllt sitt ändamål: att i första rummet väcka hågen efter ökad yrkeskunskap och sedan
också att, så långt den korta tiden medgifvit, verkligen meddela sådan.»

Gäfleborgs läns: »De undervisningskurser, som äro afsedda för en större allmänhet,

hafva fastslagits för långa. De böra till dagarnes antal göras valfria mellan 3—6
dagar. De blifva annars i glest bebyggda orter för fåtaligt besökta.»

Jämtlands läns: »På första delen af frågan vill utskottet svara ett obetingadt ja. De

inom sällskapets område hittills anordnade kurserna hafva af allmänheten omfattats
med mycket intresse och utan tvifvel varit till mycken nytta och fyllt sitt ändamål.
»

Västernorrlands läns: »Ännu föreligger endast ringa erfarenhet härom, dock synes

önskvärdt, att statsmedel för dylika kurser, eventuellt »landtmannadagar», kunde erhållas
äfven för kortare kurstid än 6 dagar.»

Västerbottens läns: Ja, om härmed afses landtmannaveckor. Eu icke statsunderstödd

landtmannavecka hölls 1906 under stor anslutning och tycks ha väl fyllt sitt ändamål.
»För den kursen begärdes ej statsunderstöd, men i ar skola hallas två landtmannaveckor,
för hvilka statsanslag begäres, och en mindre utan statsanslag.» ^
Norrbottens läns: »Landtmannaveckor» med föreläsningar ha redan tidigare halbts,

varit synnerligen talrikt besökta och åstadkommit stor lifaktighet. Äfven s. k. landtmannakurser
i byarna, med 3 föredrag och diskussion hvar eftermiddag under eu
vecka, ha hållits'' och visat sig vara af stor betydelse. — Hur än landtbruksundervisningen
må ordnas, behöfver man dock i största möjliga utsträckning använda ambulatoriska
kurser, »så att man uppsöker landtbrukarna ute pa landet». Föredragen
böra utgöra ett sammanhängande helt och vara lämpade efter hvarje landsdels
jordbruk.

Sammanfattning. Ja utan inskänkande tillägg bär svarats af 11 förvaltningsutskott,
nämligen: Malmöhus (indirekt), Kristianstads, Hallands, Norra Alf sborgs, Skaraborgs,
Södermanlands, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands; vidare af Göteborgs, som
endast bifogat en önskan om val af plats, och indirekt af Blekinge.

Af 9 förvaltningsutskott, nämligen Kronobergs, Södra Kalmar, Norra Kalmar,
Jönköpings, Södra Älfsborgs, Gottlands, Uppsala, Västmanlands och Västernorrlands,
har svarats, att inom deras områden endast ringa eller alls ingen erfarenhet
härom föreligger, och i Örebro lön, där blott en 14-dagarskurs är anordnad, uttalas -

önskan om kortare tid x) eller öfvergång till »vandringsläraresystemet». Direkt erfarenhet
om andra kurser än icke statsunderstödda »land tmannaveckor* o. d. synas ej heller
Västerbotten eller Norrbotten hafva. Önskan om afkortad tid eller ändrad tidsbestämmelse
har uttalats af Malmöhus, Gäfebovgs och Yästernorrlands, hvarjemte indirekt
Kristianstads och Östergötlands förordat korta kurser.

Några utskott (Kristianstads, Skaraborgs och Örebro) ha jämte sina direkta svar uttalat
önskan om kursernas utsträckning till många platser eller om ambulatoriska kurser.

Frågan 18: Anser utskottet det för närvarande lämpligt att

förlänga de statsunderstödda kurserna för mindre jordbrukare
till 1, 2 eller 3 månader?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten.)

A) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Malmöhus läns: »Alldeles olämpligt, ty småbrukarne hafva omöjligt tid och lägenhet att

vara så lång tid borta från sina hem. Fjorton dagar är den längsta tid en kurs för
småbrukare kan räcka.»

2) Kristianstads läns: »De kurser, som hållas ute i bygderna, äro synnerligen välbehöf liga

och böra ovillkorligen fortsättas. Att göra dessa kurser längre än 6 dagar är
icke lämpligt. Dessa kurser hafva till uppgift att tjäna jordbrukare, som af olika
anledningar hafva svårt att under någon tid vara borta från hemmet. Småbrukarnes
söner och döttrar borde däremot samlas till längre kurser på en till fem månader
och erhålla en grundligare utbildning. För detta ändamål är kraftigt understöd af
allmänna medel af nöden. Dessa kurser borde hållas vid inom hvarje län upprättade
småbrukareskolor.»

3) Blekinge läns: »Nej».

4) Kronobergs läns: »Nej; högst en vecka.»

ö) Norra Kalmar läns: »Anses för närvarande ej lämpligt.»

6) Hallands läns: »Småbrukarekurser hafva hållits i länet under 8—10 dagar. Att längre

kurser anordnas för de jordbrukare, som hafva sina gårdar att sköta, torde för närvarande
icke vara möjligt.»

7) Göteborgs låns: »Nej. Skall landtbrukaren, mannen eller kvinnan, vara borta längre

tid, erfordras ställföreträdare hemma, och sådan torde endast undantagsvis stå till
buds.»

8) Norra Älfsborgs låns: »Någon förlängning af de vid landtmannaskolorna förlagda kur serna

anses ej lämplig, utan vore snarare en förkortning af desamma till 10 dagar
önskvärd.»

9) Skaraborgs läns: Tiden torde ännu ej vara inne för dylika kursers ordnande.

10) Östergötlands låns: Alls ingen anledning finnes att redan nu utsträcka tiden.

11) Södermanlands läns: »Nej, det är icke troligt att deltagare skulle kunna erhållas.»

_'') 14-dagars-kurser ha äfven i Södermanland, där en sådan sommarkurs ifrågasatts, i Östergötland
och i Kristianstads län befunnits för långa för att samla önskvärdt antal deltagare.

100

12) Örebro läns: »En förlängning af tiden för undervisningen skulle afgjordt minska fre kvensen.

» (Det är svårt för mindre jordbrukare att deltaga i så långa kurser som

14 dagars.)

13) Värmlands läns: »Eu förlängning af kursen anses ej lämplig, då de verkligt nitiska

jordbrukarne ej gärna lämna sitt hem på så lång tid, som föreslagits.»

14) Kopparbergs läns: En förlängning skulle antingen göra deltagarnes antal ringa eller

medföra, att do ej oafbrutet deltoge i kursens arbeten. Den enda tillrådliga utsträckningen
vore en kort repetition under sommaren af det under vinterkursen genomgångna,
och då med hjälp af förevisnings- och försöksfält, exkursioner och demonstreringar
å lämplig egendom.

15) Jämtlands läns: Nej, »då det sannolikt skulle möta svårigheter att hålla allmänheten

tillsammans längre än en vecka och dessutom vara förenadt med afsevärda kostnader».

16) Västernorrlands läns: »Nej. Så långvariga kurser skulle säkerligen för närvarande

erhålla ringa eller ingen tillslutning.»

17) Västerbottens låns: »Nej».

B) Indirekt nekande äro svaren från:

1) Uppsala läns: »Sådana längre kurser blifva ju att betrakta som ett nytt slag af skolor,

och deras anordnande kommer antagligen att medföra afsevärda kostnader.»

2) Gäfleborgs läns: Undervisningskurser för särskildt antagna elever, med lektioner alle nast

en eller högst två gånger i veckan, lämpa sig icke för elever från främmande
ort. Men hos oss ha kurser med 20 föredragsaftnar under vintern anordnats på orter,
där minst 10 kursdeltagare antecknat sig, och sådana kunde ju duga att utsträcka
öfver 1—3 månader. (För öfrigt hänvisas till utskottets uttalanden om förläggning
till landtbruksskola af kurser, som pågå en längre tid med flera lektioner dagligen.)

C) Hvarken ja eller nej har svarats af:

Norrbottens läns: »Tiden för kursernas längd är beroende på det intresse, som finnes

hos deltagarne. Måhända torde de föreslagna tiderna för närvarande vara för långa,
men anser förvaltningsutskottet, att de, sedan jordmånen blifvit bearbetad, icke skola
anses för långa.»

D) Indirekt jakande (åtminstone skenbart) är svaret från

Jönköpings läns: »Därest undervisningen skall medföra afsevärdt gagn, erfordras utan

tvifvel tre månaders kurser, förlagda till lämpliga anstalter, där såväl teoretisk undervisning
som praktisk öfning meddelas.»

Amu. Svaret synes, liksom Gäfleborgs läns bär ofvan, ej odeladt afse sådana kurser, som
i frågan åsyftas.

E) Erfarenhet härom saknas har svarats af:

7) Södra Kalmar, 2) Gottlands, 3) Södra Älfsborgs och 4) Västmanlands läns.

101

Frågan 19: Hav inom sällskapets område meddelats undervisning
för småbrukare, till hvilken statsunderstöd, icke sökts och för
hvilken redogörelse icke ingått till landtbruksstyrelsen? Och i så
fall af hvilken art och omfattning?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten.)

Malmöhus läns: »Nej, icke genom sällskapets försorg.»

Kristianstads läns: »Under de senaste 4 åren äro kurser hållna i länets olika delar,
men endast under senaste åren har understöd af statsmedel blifvit sökt.» Två 14-dagarskurser ha hållits vid folkhögskolan. Länsbiskötaren har på sällskapets bekostnad
anordnat kurser i biskötsel under år 1907.

Blekinge läns: »Ja! 19 landtmannakurser och 4 mjölkningskurser». (Redogörelse lämnad
i sällskapets tidskrift för 1904, 1905 och 1906.)

Kronobergs låns: »Sedan derå år och på flera platser samt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de nu med statsmedel understödda.»

Södra Kalmar läns: »Nej».

Norra Kalmar läns: »Kortare föredragsturnéer och föreläsningar hafva anordnats af hushållsgillena
och föreläsningsföreningar.»

Jönköpings läns: »Svenska mosskulturföreningen har i år anordnat en 3 dagars småbrukarekurs,
som varit besökt af omkring 260 deltagare från skilda delar i landet.
Dessutom hafva flera hushållsgillen anordnat småbrukarekurser på 2 dagar, hvarjämte
ett par gillen föranstaltat om studiebesök på Ugglehult. Till sist vill utskottet erinra
om de småbrukarekurser, som Direktören P. Jönsson Rösiö anordnat å sin inom länet
belägna skola och hvilka varit besökta af tusentals personer från hela landet.»

Hallands läns: »Föreläsningsföreningar finnas i flertalet af länets socknar, och har i
dessa ett stort antal föreläsningar i jordbruksämnen hållits och omfattats med stort
intresse.»

Göteborgs läns: Ja, sällskapet har bekostat kurser för småbrukare 1906 och 1907:
tillhopa 9 tvådagskurser med 5 föredrag dagligen och 17 endagskurser med 1 å 5 föredrag
dagligen; dessa ha varit mycket besökta och skola fortsättas.

Södra Ålf''sborgs låns: »Nej».

Norra Alf sborgs låns: Ja, 2 småbrukarekurser på 10 dagar hvarje af de 2 senaste
vintrarne i Tössbo (på Danielsonska fondens bekostnad) och likaså i Mellerud (med
understöd af dervarande föreläsningsförening).

Skaraborgs läns: Vissa af sällskapets kretsafdelningar ha anordnat mycket besökta
»ambnlatoriska föredrags- och diskussionskurser», i regel 2 eftermiddagar i rad på
hvarje af 3 platser inom afdelningen och återkommande med eu veckas mellantid.
Detta är »sannolikt den form, under hvilken man med minsta möjliga påkostnad når

_ största antalet jordbrukare».

Östergötlands läns: »Af Östergötlands förening för fjäderfäskötsel anordnas dels enskilda
föredrag, dels kortare kurser i fjäderfäskötsel vid olika hönsgårdar. Östergötlands
biskötareförening anordnar likaledes enskilda föredrag på landsbygden och enkla kurser
i biskötsel i sin bigård i Linköping. Föredrag hafva af föreläsningsföreningar
anordnats med Direktör P. J. Rösiö, hushållningssällskapets konsulenter m. fl. såsom
föreläsare.»

102

Gottlands läns: »Sådan undervisning har här ej förekommit i vidare mån, än att Direktör
P. J. Rösiö under september 1907 hållet en 1-dagskurs i Korna och föredrag på
några andra platser.»

Södermanlands läns: Utom det 50-tal föreläsningar årligen, som förut omnämnts, ha
länets båda småbrukareföreningar med bidrag af hushållningssällskapet i år anordnat
11 föreläsningar på 4 å 5 timmar hvarje gång af Karl M. Peterson i Ugglehult och
besökta af sammanlagdt öfver 4,000 personer.»

Uppsala låns: Inom länet ha under två är varit anordnade (utan särskild! anslag) 3—5
dagars föreläsningar med praktiska öfningar i mjölkhushållning, hvartdera året på två
ställen.

Västmanlands läns: Utan understöd af statsmedel ha i år hållits enstaka föredrag
samt 4 småbrukarekurser, hvarje 4 veckor med 2 föreläsningsaftnar i veckan; ämnena
voro: åkerjordens bearbetning, gödsel och gödsling, utsäde, växtodling, husdjursskötsel,
mjölkhushållning och trädgårdsskötsel. Dessutom har anordnats förevisningsfält med

__ rotfrukter.

Örebro läns: »Nej».

Värmlands läns: »Några undervisningskurser ha af jordbruks- och mejerikonsulent under
senaste vinterns lopp anordnats»; flera skola hållas, ty de ha väckt intresse.
Utom den statsunderstödda småbrukarekursen anordnades en dylik kurs i fjor på enskild
bekostnad.

Kopparbergs läns: »Nej, någon sådan undervisning har ej varit anordnad.»

Gåflehorgs läns: Sedan mer än 20 år ha vinterkvällskurser i landthushållningsämnen för
inskrifne deltagare (med tillträde äfven för andra) hållits inom olika hushållsgillen:
för 20 kvällsföredrag har sällskapet utbetalt ISO kr., och gillet har bekostat läroböcker.
Under de senare åren ha dylika kurser i ladugårdsskötsel och mejerihandtering
anordnats för kvinnlig ungdom. Vidare bär ambulatorisk undervisning i smörberedning
m. m. meddelats af länsmejeristen, hvarvid lokal upplåtits och grädde,
varmt och kallt vatten samt diskningsbiträde tillhandahållits af någon hemmansägare
samt allmogekvinnor i mängd infunnit sig. År 1904 köllos i samband med s. k.
mjölkningskurser hvarjehanda landtbruksföredrag af länsmejerist, länsagronom och distriktsveterinär,
allt omfattadt med stort intresse.

Jämtlands läns: Blott i det omfång, som förut omnämnts (d. v. s. länsagronom och
länsmejerist föreläsa och undervisa här och hvar i byarna, och vid inom länet anordnade
jordbrukskurser för den större allmänheten ha folkhögskolans och landtmannaskolans
lärare biträdt).

Västernorrlands läns: Under föregående år ha sådana kurser med bidrag af hushållningssällskapet
hållits vid Hela i Ångermanland och Stöde i Medelpad. För innevarande
år är äfven statsanslag för ändamålet beviljadt.

Västerbottens läns: Endast den förut omtalade 1906 hållna landtmannaveckan.

Norrbottens läns: Småbrukareundervisning i egentlig mening bar icke meddelats inom
sällskapets område, men som jordbrukarne här »med få undantag måsto betraktas såsom
småbrukare, hafva landtmannaveckorna och landtmanuakurserna varit lämpade
för mindre jordbrukare».

Sammanfattning. Från fyra förvaltningsutskott (Södra Kalmar, Södra Älfsborgs, Örebro
och Kopparbergs läns) har svarats rent nej; Malmöhus läns har sagt: »icke genom
sällskapets försorg»; i Norra Kalmar, Gottlands, Uppsala, Västmanlands (»först i år»),

103

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län synas dessa kurser ha varit af
mindre omfattning. Flera förvaltningsutskott ha åberopat samma åtgärder här som
vid frågan 17. Lifligast tyckes verksamheten ha varit i Kristianstads, Blekinge, Hallands,
Skaraborgs, Södermanlands och Gäfleborgs län samt i Jönköpings, savida Direktör
Rösiös privatverksamhet räknas detta län till godo.

Frågan 20: Anser utskottet sådana öfningsskolor för mindre
jordbrukare {småbrukareskolor), som afses i riksdagens bilagda
skrifvelse (af 22 maj 1907), lämpliga inom sällskapets område?

A) JA utan inskränkande tillägg liar svarats af:

1) Kristianstads läns: »De i riksdagens skrifvelse framhållna öfningsskolorna torde hafva

en stor uppgift att fylla, om i spetsen för desamma sattes män, som äro intresserade
för sin uppgift och i öfrigt lämpliga». (Organisationsiörslag framställes i fristående
yttrande, som återges å sid. 111). »I hvarje län borde upprättas minst en sådan
skola och sedan i mån af behof». — Vid dessa skolor borde äfven med kraftigt
understöd af allmänna medel ordnas kurser på en till fem månader för smabrukarnes
söner och döttrar.

2) Blelänge läns: »Ja! om icke landtmannaskolan förlägges till en mindre egendom med

framstående jordbruk.»

3) Borra Kalmar läns: »Ja».

4) Jönköpings: Ja.1)

5) Hallands läns: »Ja».

tf) Göteborgs läns: »Ja! De böra dock vara lämpade efter länets säregna förhållanden —
styckadt, som det är, i små brukningsdelar.»

7) Södra Ålfsborgs läns: »Ja».
tf) Norra Älfsborgs läns: »Ja».

9) Gottlands låns: »Skolor för sådant ändamål skulle inom sällskapets område vara synnerligen
lämpliga.»

10) Uppsala läns: »Dylika kurser kunna anses lämpliga under den förutsättning, att ^små brukare

såsom hospitanter kunna få vistas under kortare tid vid dylika mönstergårdar
för att inhämta en eller annan behöflig upplysning eller färdighet i utförandet af
något slags arbete».2)

11) Västmanlands låns: »Ja».

12) Gäfleborgs låns: »Sådana småbrukareskolor borde kunna uträtta mycket godt och skulle

med säkerhet blifva talrikt besökta af den ogifta ungdomen. De torde böra ordnas
såsom samskolor med kortvarig, kanske i medeltal 6 veckors arbetstid och med teo- *)

*) Hr Wennberg tillägger reservationsvis: »Sådana skolor äro nödvändiga, därest det mindre jordbruket
skall framgent kunna existera och särskild! det egentliga småbruket ytterligare utvecklas samt
ungdomen af den jordbrakande klassen alltså genom förbättrad utsikt till framtida bergning förmås att
tvärstanna å landet. Helst borde flera sådana skolor bringas till stånd inom hvarje hushållningssällskaps
område.»

a) Den angifna förutsättningen torde, såsom liggande i sakens natur, ej kunna betraktas som en mskränkning
i svarets ja.

104

retisk undervisning och öfningar uti jordbruks- och busdjursskötsel samt matlagning
och hygien såsom läroämnen.»

13) Västernorrlands läns: »Småbrukareskolor äro utan tvifvel behöfliga och skulle blifva
mycket gagnande för det mindre jordbrukets utveckling, i all synnerhet om skolonia
blefve ambulerande.»

B) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Kronobergs läns: »Ja; men endast ä redan befintliga mönstergårdar och under verkligt

lämplig ledning; nyttan torde eljes icke motsvara kostnaden.»

2) Södra Kalmar läns: »Det vore önskvärdt, om tre dylika skolor försöksvis inrättades,

nämligen en för Norrland, en för mellersta Sverige och en för södra Sverige.» Kostnaderna
för inrättandet af dylika skolor i hvarje län skulle bli i hög grad betun.
. gande, och anslutningen kan för närvarande ej tillnärmelsevis beräknas.

3) Östergötlands låns: »Med all sannolikhet blifva de i en snar framtid nödvändiga», men

»nödig anslutning torde icke ännu vara att vänta».

4) Södermanlands läns: »Ja, om därmed afses öfningsskolor i fjäderfäskötsel, trädgårds skötsel

o. d.»

5) Värmlands läns: »Att småbrukareskolan är eu synnerligen tilltalande idé, måste med gifvas.

Dock tro vi, att denna fråga beträffande Värmland är för tidigt väckt, och
anse, att andra län, där jordbruket utgör hufvudnäring, höra gå före. Det betvifla®,
att åtminstone för närvarande tillräckligt elevantal inom länet skulle kunna erhållas».
1)

6) Norrbottens läns: »Frågan torde böra besvaras jakande, ehuru (här i länet) de stora af stånden

och de dyra kommunikationerna torde lägga stora hinder i vägen för att dylika
öfningsskolor kunna blifva så besökta, som de säkerligen förtjäna.»

G) Nekande svar ha afgifvits af:

1) Malmöhus läns: »Nej, de komma att visa sig praktiskt outförbara.»

Anm, Detta svar torde afse gifta jordbrukare.

2) Skaraborgs låns: Nej (med hänvisning till svaren å föregående frågor). »Behofvet torde

åtminstone för den närmaste framtiden bäst fyllas genom på lämpligt sätt anordnade
kurser och ett utveekladt vandringsläraresystem» med demonstration af »framstående
mindre jordbruk, som nu litet kvarstad finnas och som därigenom, att de framstå
som faktiska resultat af brukarens energi och omdömesförmåga, såsom exempel hafva
långt högre värde och mera mana till efterföljd än något »gjordt» mönstersmåbruk.
Skäl torde dock kunna anses finnas för att på någon plats i vårt land som försök
anordnas eu skola i den riktning, som i riksdagens skrifvelse finnes antydd.»

3) Örebro låns: »Torde näppeligen kunna ocli böra åstadkommas, enär med största sanno likhet

tillräckligt antal deltagare i kurserna komme att saknas.»

4) Kopparbergs läns: »Tanken i förslaget om dessa öfningsskolor synes mycket tilltalande,

men måste man dock hysa tvekan om lämpligheten af dess utförande i verkligheten.»2)

'') Detta uttalande motiveras sålunda: »Intresset för det rationella småbruket är i allmänhet långt
ifrån väckt •— därom vittnar den på vissa håll ringa tillslutningen till premieringen af mindre jordbruk
— och det har till och med visat sig svårt att få deltagare i de helt och hållet kostnadsfria studieresorna.
»

2) Detta omdöme motiveras sålunda: »Meningen med kursernas förläggande till någon mindre jordbrnksegendom
vore väl i första rummet, att eleverna skulle få blifva i tillfälle öfva sig uti en del viktiga
jordbruksarbeten. Man kan dock befara, att vid ett småbruk finnas för få resurser därför. Arbets -

5) Jämtlands läns: »För vårt län anser utskottet sådana öfningsskolor för närvarande obe höfliga,

emedan dylika praktiska kurser nu årligen anordnas af folkhögskolan.»

6) Västerbottens läns (indirekt): Svårighet finnes till följd af de stora altänden i länet

att sammanföra mindre jordbrukare till småbrukareskolor. Upplysning å hemtrakten
genom konsulenter (eller rättare) i tillräckligt antal torde vara lämpligare.

Frågan 21: Finnes inom sällskapets område till lång till lämpliga
gårdar för dylika öfningsskolor (sädana småbrukareskolor,
som af ses i riksdagens skrifvelse af dm 22 maj 1907)?

A) Jakande svar ha afgifvits af:

1) Malmöhus läns: »Lämpliga gårdar finnas nog —---.»

2) Kristianstads läns: »Lämpliga gårdar torde utan tvifvel kunna anträffas inom sällskapets

område.»

3) Blekinge läns: »Ja».

4) Kronobergs låns: »Ja».

ö) Södra Kalmar läns: »Bland i länet befintliga mindae kronodomäner torde lämplig förläggningsplats
kunna med fördel utväljas.»

styrkan skulle blifva för stor i förhållande till hvad som skulle komma att utföras och förhållandena
8 i* ?nsarta(le för att undervisningen skulle komma till sitt falla värde. Under vissa tider skulle väl
också den praktiska undervisning, som vid ett småbruk kunde lämnas, vara af mindre betydelse. Sålunda
kan- man val knappast tillmäta det vara af något vidare intresse för gamla yrkesmän, som ju
knrsdeltagarne skulle bestå af, att åse eller deltaga i sådana arbeten som höslåtter, hässjning, sädesbergning,
o. d., som ju upptaga en stor del af sommaren, under det att åtskilliga andra arbeten åter, som t. ex. täckdikning,
hvilket åtminstone de flesta här i Dalarnc verkligen behöfva vara med om, å en mindre »ård
icke så ofta kommer till utförande. För öfrigt skulle det väl falla sig svårt för dessa elever, af hvilka
de Hosta kanske kunde hafva eget jordbruk eller åtminstone vore engagerade vid jordbruksskötsel, att
vara borta någon längre tid af sommaren. Man finner alltså förläggningen af småbrukarkurserna till
någon mindre gård icke medföra nagra sådana fördelar, att de böra verka bestämmande angående förläggmngsplatsen,
. utan synes att man därvid i första rummet bör taga hänsyn till ställets i jordbruksi
j “joramunikationshänseende centrala läge jämte också möjligen att i närheten finnes någon välskött
ladugård, där för eleverna vissa af husdjursiärans delar kunna demonstreras.

Som emellertid äfven undervisning i jordbrukets och dess binäringars praktiska bedrifvande väl
kan vara af behofvet påkallad, synes det lämpligast att kortare undervisningskurser i vissa speciella
grenar anordnas å därför passande ställen — större eller mindre, kanske helst å större — där adepterna
under sina lärares ledning skulle blifva i tillfälle inhämta en del viktiga praktiska detaljer, som de
förut varit okunniga om. — Sålunda skulle komma att anordnas afdiknings- eller speciellt täckdikningskurser
och rotfrnktodlingskurser; vidare kurser i ladugårdsskötsel och‘mjölkning, i trädgårdsskötsel,
hönsskotsel m. fl. dylika. Kurserna; skulle räcka 1 ä 2 veckor. Kunde flera kurser hållas på ett och
samma ställe, vore ju detta i många afseenden önskligt, men får ej anses nödvändigt.

Hvad. angår det mindre jordbrukets ekonomiska planläggning, kan detta praktiskt inhämtas dels
genom besök å välskötta smågårdar, dels också genom de beskrifningar och räkenskapssammandrag, man
tran sådana medelst jordbrukspremieringen har lätt att tillgå.

Hvad vidkommer tiden för småbruksundervisningen, bör man se till, att den infaller, då jordbrukarne
inom de olika orterna med minsta olägenhet kunna vara borta från sina arbeten hemma eller
annorstädes: således för Kopparbergs län från början af november till jul och sedan från midten af
Mars till tiden för vårbrukets början.»

1507 ob. Landtbrulcsundervisninrjekorn. bet. Bilagor. 14''

6) Norra Kalmar läns: »Ja».

7) Jönköpings läns: »Ja».1)

8) Hallands läns: »Ja».

9) Göteborgs läns: »Ja».

JO) Södra Alf sborgs läns: »Ja». . „

11) Norra Älfsborgs läns: »Ehuru f. n. inom hushållningssällskapets ominne ingå gårdar

äro upplåtna för dylikt ändamål, finnes gifvetvis tillgång på sådana, som kunna ordnas
för ändamålet.»

12) Östergötlands läns: »Ett flertal gårdar torde med säkerhet finnas.»

13) Gottlands läns: »Lämpliga gårdar för sådana öfningsskolor torde kunna erhallas mom

länet.»

14) Uppsala läns: »Ja».

lo) Örebro läns: »Gårdar finnas (men saken torde i och för sig vara outförbar).»

16) Gäfleborgs läns: »Ja».

17) Västerbottens läns: »Ett fåtal dylika torde finnas.»

B) Indirekt jakande svar ha afgifvits af:

1) Kopparbergs läns: »Att inom hushållningssällskapets område utfinna för sådant ändamål

lämpliga gårdar torde icke vara omöjligt.»

2) Jämtlands läns: »Härpå anser sig utskottet för närvarande ej kunna afgifva något be stämdt

svar, men finner dock sannolikt att, i händelse anordnande af dylika öfningsskolor
skulle ifrågakomma, lämpliga gårdar därtill kunde erbjudas.»

3) Västernorrlands läns: »Under förutsättning att skolorna blefve ambulerande, torde svå righet

icke möta att få dem förlagda till lämpliga gårdar.»

4) Norrbottens läns: Icke för närvarande, men »dä statens kolonisationsförsök vid Alträsk

komma i gång», skall nog där »kunna beredas lämplig plats för dylika öfningsskolor».

C) Nekande svar har afgifvits af:

Södermanlands läns: »Nej, icke savidt lör närvarande är kändt.»

D) Indirekt nekande svar ha afgifvits af:

Värmlands läns: »De mera framstående småbruken ligga i skogsbygderna, och där
torde till följd af dåliga kommunikationer det vara mindre lämpligt att förlägga en
permanent småbrukaréskola.»

E) Utan svar har frågan lämnats af:

1) Skaraborgs läns. ''

2) Västmanlands läns: »Om, såsom i riksdagens skrifvelse ifragasättes, kronoegendomar

böra härtill användas, torde vederbörande domänförvaltning härom kunna lämna
besked.»

i) Hr Wennberg bär föreslagit följande svar: »Utan tvifvel stå sådana gårdar, enskilda eller i
statens ego, utan svårighet att finna inom sällskapets område.»

107

1 rågan 22 it): Anser utskottet, att kortare kurser med speciella
syften (småbrukarekurser, kontrollassistentkurser in. m.) med. fördel
kunna förläggas till landtbruksskolorna?

(Utsänd till alla förvaltningsutskotten. Jämför frågan 22 b)!)

A) JA utan inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Blekinge läns: »Ja! Om lokala förhållanden det medgifva.»

2) Norra Kalmar låns: »Ja».

3) Jönköpings läns: »Ja».1)

4) Göteborgs läns: »Ja! kurser för utbildning af kontrollassistenter, kurser för kreaturs skötare

och korta småbrukarekurser.»

5) Södermanlands läns: »Ja, där lokala förhållanden, d. v. s. särskildt tillgång på bostäder,

göra det möjligt och lämpligt.» (Annars till landtmannaskolorna, där bostäder lättare
kunna beredas.)

6'') Örebro läns: »Ja. Dylika kurser kunna med fördel förläggas till landtbruksskolan, om
de endast skola vara teoretiska.»

7) Gåfieborgs läns: »Ja, landtbruksskolan i utvidgad form bör lämpa sig synnerligen väl

för kontrollkurser, småbrukarekurser äfvensom småbrukaredagar på en dag, då skolans
jordbruk, husdjursskötsel och försöksverksamhet demonstreras för ortens befolkning.»

8) Västerbottens läns: »Där medel till kortare kurser förefinnas, torde de med fördel kunna

förläggas till landtbruksskolorna.»

B) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Malmöhus läns: Hvad angår lärarekrafterna, skulle dessa kurser naturligtvis med lika

fördel kunna förläggas till landtbruksskolorna som till landtmannaskolorna, »men behöfligt
utrymme härför torde i de flesta fäll saknas».

2) Kristianstads läns: Kontrollkurser, mjölkningskurser samt kurser för utbildande af

ladugårdsförmän2) torde kunna anordnas vid landtbruksskolorna, men icke med fördel
småbrukarekurser.

3) Hallands läns: »Anordnande af kontrollkurs vid landtbruksskolan synes ej vara lämp.
. ligt. Däremot torde småbrukarekurser kunna med fördel där anordnas.»

4) Östergötlands läns: »Kurserna för utbildning af kontrollassistenter torde lämpligen
- kunna förläggas till landtbruksskolorna, där i allmänhet riklig undervisningsmateriel

finnes att tillgå och kontrollföreningar äro i verksamhet, hvaremot småbrukarekurser

o. d. bättre torde anordnas vid landtmannaskolorna.»

M Reservanten Spånhög svarar: »Ja, under den tid, som ordinarie kurs ej pågår eller 15 april—
1 nov.», och hr Wennberg hänvisar till sitt svar under frågan 1, enligt hvilket ifrågavarande kurser
lämpligen skulle kunna förläggas till sådana landtbruksskolor, som han föreslagit.

2) I dessa kurser borde, om utrymme fmnes, plats upplåtas äfven »för extra lärlingar, som önska
deltaga endast i den teoretiska undervisningen», och för »blifvande större jordbrukare, som ej vilja genomgå
landtbruksinstitut».

108

-5) Gottlands läns: Kurser exempelvis pa 2 veckor kunna nog med fördel förläggas till
1 andtbruksskolorna, men i allmänhet böra kortare kurser, afsedda för eu större allmänhet,
oupphörligen växla plats, tid och ämnen, allt efter omständigheterna och jordbrukarnes
framställda önskningar.

6'') Västmanlands läns: »Hinder synes ej böra möta för speciella kursers anordnande vid
landtbruksskolorna. Småbrukarekurser borde dock hälst vara ambulatoriska.»

7) Värmlands läns: Att landtbruksskolan med sin lärarepersonal och undervisningsmateriel

»är en lämplig förläggningsplats för kortare undervisningskurser inom jordbrukets område,
är ju gifveto. Dock beror ju lämpligheten af skolans läge, kommunikationer
och inkvarteringsmöjligheter. (En kortare kurs »för inom länet anställda jordbruksrättare»
besöktes 1906 af 10 st.) Kortare undervisningskurser på 6 ä 8 dagar böra
dock »ej förläggas till landtbruksskolorna, utan anordnas för hvarje år på skilda
platser inom länet».

8) Kopparbergs läns: »Om lämpliga lokaler finnas, kan intet hinder vara för anordnande

äfven af vissa specialkurser vid landtbruksskolorna; dock att denna undervisning, hvad
lärorum eller lärarekrafter vidkommer, icke i minsta mån får inkräkta på landtbruksskolan.
»

9) Västemorrlands luns: »Att dylika kurser förläggas till landtbruksskolorna, kunde ju i

allmänhet vara lämpligt, men hvad Västemorrlands län vidkommer, torde till följd af
länets stora utsträckning blifva ändamålsenligare, att kurserna anordnas växelvis å
olika trakter inom länet.»

10) Norrbottens låns: »Från principiell synpunkt synes icke nekande svar vara pakalladt,
om lärarekrafterna vid landtbruksskolan äro lämpliga.» Men mycket beror af läget,
och till Åminne med dess ofördelaktiga läge kunna kortare kurser med speciellt syfte
ej med fördel förläggas.

C) Nekande svar b a afgifvits af:

T) Kronobergs luns: »Torde vara tvifvelaktigt och väsentligen bero pa lokala förhal landen.

2) Södra Kalmar läns: »Som dylika kurser kräfva egen lokal och egna lärarekrafter,

hvartill svårligen tillgång kan beredas på landtbruksskolorna, där utrymme och lärarekrafter
i regel äro fullt upptagna för skolornas egen del, anser utskottet, att frågan
bör besvaras nekande.»

3) Södra Alf sborgs läns: »Nej».

4) Norra Ä tf sborgs läns: »Nej. Då dylika kortare kurser hafva helt annat ändamål och

och delvis skulle störa landtbruksskolornas verksamhet, anses deras förläggning till
desamma olämplig.»

5) Skaraborgs län; »Nej».

6’) Uppsala läns: »Nej».

7) Jämtlands län: »Utskottet anser sådana kurser helst böra förläggas till landtmanna-och
folkhögskola samt hufvudsakligen anordnas, särskildt hvad småbrukarekurser angår,
uti bygderna.»

Norrbottens svar, upptaget under B 10), är nekande med hänsyn till länet.

Anm.

109

±1 värf cm 22 b)! Anser styrelsen, att kortare kurser med speciella
syften (,småbrukarekurser, kontrollassistentkurser in. m.) med fördel
hunna förläggas till landtmannaskolorna?

(Utsänd till landtmannaskolornas styrelser.)

A) JA utan inskränkande tillägg har svarats åt'':

1) Malmöhus läns å Hvilan: »Ja, enär nödiga och lämpliga lärarekrafter där förefinnas.

Folkhögskolans och landtmannaskolans form för undervisning är ock den lämpligaste"
för dylika kurser, och do flesta skolor kunna tillhandahålla lämpliga lokaler och
nödig materiel.x) Men det bör ingalunda förbises, att man måste ställa ganska stora
fordringar på den lärares praktiska duglighet och erfarenhet, som skall kunna undervisa
äldre, ofta rätt praktiskt erfarne småbrukare; ty inga åhörare äro i smådetaljer
så kritiska som dessa.»

2) Kristianstads läns i (innestå: »Den fosterländska anda, som genomtränger ull folk högskolans

undervisning och som det framför allt gäller att befordra och utbreda
bland vårt folk, gör den med folkhögskolan förenade landtmannaskolan med dess
mångfaldiga åskådningsmateriel ‘särskild lämplig för upptagande af sådana speciella
kurser, såsom erfarenheten hittills äfven till fullo ådagalagt.»

5) Kronobergs läns i Grirnslöf: »Ja».

4) Södra Kalmar låns å Högalid: »Ja».

ö) Norra Kalmar läms i Gamleby: »Synnerligen lämpligt», enär där »lokaler, undervisningsmateriel
och åtminstone någon för sådan kurs lämplig lärare finnes att tillgå».

6) Hallands läns å Katrineberg: »Erfarenheten torde redan, på de ställen, där man

försökt anordna omnämnda kurser, hafva visat, att de med fördel kunna förläggas till
landtmannaskolorna.»

7) Göteborgs låns ä Simmersröd: »Ja».

8) Södra Älfsborgs läns i Herrljunga: Ja, särskilt vid förenade skolor, där det finnes

»större lärarepersonal, rymligare lokaler och rikligare undervisningsmateriel» samt
»folkhögskolans mera väckande förmåga kan komma till gagn». Det är ju ock vid
sådana skolor eller vid folkhögskolor, som i vårt land initiativet till dvlika kurser
tagits.

0) Norra Ålfsborgs läns i Färgelanda: »Med mycket stor fördel», enär »dylika kurser
sta landtmannaskolan mycket nära» och äfven »skolans egna elever ha stort gagn af
dem. Ur dessa kurser torde också, allteftersom behofvet påkallar det, en för småbrukare
lämpad afdelning af landtmannaskolan kunna arbetas fram.»

10) Skaraborgs läns i Skara: Ja. »Erfarenhet från denna landtmannaskola styrker sty relsen

i detta uttalande.»

11) Uppsala läns i Tierp: »Korta kurser för allmänheten, äfven tillgängliga för skolans
„■ elever, anser styrelsen kunna med stor fördel förläggas till landtmannaskolan.»

12) Örebro läns i Kåfvesta: Landtmannaskolan bör vara en synnerlig lämplig plats för

»alla till landthushållning och skogsbruk hörande specialkurser. Detta utesluter na- *)

*) denna del af svaret sammanfaller det frän Folkhögskolans lärareförening insända.

turligtvis icke, att speciellt kortare småbrukarekurser någon gång äfven med fördel
kunna anordnas på andra ställen i länet; detta kan ju verka lifgifvande i dessa trakter,
fastän det s. k. vandringsläraresystemet för närvarande nog är bästa medlet att väcka
särskilt den mindre jordbrukaren.»

13) Jämtlands läns i Ope: »Ja».

14) Västernorrlands läns i Akta: »Ja».

15) Västernorrlands läns i Hola: »Ja. Dessutom bör ett mindre penningbelopp årligen

ställas till skolans förfogande för anordnande af förevisa ngsfält, omväxlande i olika
orter, där sedan kortare kurser kunde anordnas.»

16) Norrbottens läns i Boden: »Ja».

17) Norrbottens läns i Matarengi: »Ja. Dylika åtgärder bero emellertid på lokala för hållanden.

Sålunda är här för närvarande intet behof af kontrollkurser, men väl är
det ett önskemål att kunna åstadkomma småbrukarekurser och landtmannavecka» samt
hemslöjdkurs. »För öfrigt är hela landtmannakursen här en småbrukarekurs.» —
För många slag af kurser samtidigt kunna dock ej skötas så Jira, utan splittra det
hela: »koncentration är ett hufvudvillkor för skolarbetets framgång».

B) JA med inskränkande tillägg bär svarats af:

1) Malmöhus läns i Svalöf: »Mjölkkontroll ingår i denna skolas läroplan, och småbrukare kurser,

speciellt beträffande sädesförädliugen m. in., ha kostnadsfritt hållits de senaste
5 åren utom 1906. *) Skola kortare kurser framgångsrikt hållas, får det »bero på
alldeles lokala förhållanden, hvar de skola förläggas»: särskildt i fråga om sädesförädling
behöfs åskådningsmateriel.

2) Blekinge låns i Ronneby: Ja, »sa långt ske kan utan att något intrång sker pa skolans

egentliga arbete eller utan att arbetskrafterna alltför mycket splittras».

3) Gottlands läns i Remse: Kontrollkurser och småbrukarekurser på 2 veckor synas med

fördel kunna förläggas dit, men »någon längre tids erfarenhet» föreligger ej. inom länet.
Kortare kurser för en större allmänhet torde däremot böra oupphörligen växla i
afseende på plats, tid och undervisningsämnen, efter jordbrukarnes önskningar in. in.

4) Södermanlands läns i Åsa: »Kortare kurser med speciella syften, särskildt kontroll kurser,

kunna med fördel förläggas till landtmannaskolorna, där ju nödiga lärarekrafter,
lokaler och undervisningsmateriel förefinnas. Dock torde smabrukarekurser
göra mest gagn, om de bli ambulerande, da det ju alltid är svart för dem, man med
sådana kurser vill upplysa, att ens för ett par veckor vara borta från sina hem.»

5) Västmanlands läns i Tärna: »Hinder synes ej böra möta för speciella kurseis an ordnande

i landtmannaskolorna. Ambulatoriska sådana äro^af största vikt.»

6) Värmlands låns i Molkom: Småbrukarekurser böra helst hållas på olika, platser, men

»det oaktadt anordnas och ledas af landtmannaskolans styrelse». Härmed förnekas
dock ej »nyttan af de vid skolan samtidigt med eller mellan föreläsningarna anordnade
kortare kurser för män och kvinnor tran de små jordbrukarehemmen». Utbildningskurserna
för kontrollassistenter böra, helst förlängda eller med ökade inträdesfordringar.
förläggas till landtmannaskolan efter dennas kursafsiutning.

7) Gäfleborgs läns å Säfverstalund: Kontrollkurser böra anbrdnas vid landtmannaskolan

och vara fritt tillgängliga äfven för andra än skolans elever, både för män och kvinnor i)

i) Programmet för cn sådan 6 dagars sommarkurs i juli 1997 upptog 20 föredrag, 5 mera omfattande
förovisningar, 1 utflykt och 1 samkväm.

med nödiga förutsättningar. Kortare jordbrukskur ser behöfva, äfven om skolan omorganiseras
på föreslaget sätt {en vinterkurs med sänkta inträdesfordringar för vinnande
af flera lärjungar in. m.), anordnas, sdock hellre på växlande platser än vid
landtmannaskolan».

8) Västerbottens låns i Degerfors (som äfven i öfrigt uttalat sig för sommarkurser med
småbruk och försöksfält såsom nödiga för Norrland): »Ja, obetingadt, om småbruk

ordnas vid skolan.»

C) Delvis jakande, delvis nekande svar ha afgifvits af:

1) Jönköpings läns i Nässjö: »Småbrukarekurser böra helst anordnas å skilda platser

inom länet. Däremot torde kontrollkurser kunna med fördel anordnas vid landt.
. mannaskolan vid kursens slut med de från skolan afgående lärjungarne.»

2) Östergötlands läns å Lunnevad: »Kontrollkurser böra förläggas till landtbruksskolan;

småbrukarekurser böra ambulera på landsbygden, som nu är förhållandet».x)

Fristående uttalanden om småbrukareundervisningen.

Äfven om småbrukareundervisningen ha några förvaltningsutskott vid sidan
om svaren på frågorna gjort mera fristående uttalanden eller påpekanden.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Utskottet har redan i det föregående påpekat något om landtbruksskolorna och deras
uppgift (sid. 28), och äfven att landtmannaskolorna borde omorganiseras, så att de finge ett
praktiskt underlag; vidare har gjorts eu antydan om att med landtmannaskolan torde kunna
förenas skolor för småbrukare (sid. 84). Småbruket är ’den klass af jordbruk, som hittills
saknat skolor, och att detsamma hittills varit efter, torde i stort sedt vara beroende af denna
orsak.

All landtbruksundervisning är i behof af lämpligt åskådningsmaterial, om den skall
kunna med framgång bedrifvas, och så äfven småbrukareskolorna. Då småbruken äro af
mycket olika storlek, borde icke blott ett småbruk, utan exempelvis ett större om c:a 20 tnld
och ett mindre med 4—6 tnld finnas å samma plats. Kurserna vid dessa skolor kunde räcka
1—5 månader, så att både mera omfattande och mindre omfattande undervisning kunde
meddelas. De kortare kurserna kunde omfatta vissa speciella ämnen, såsom växtodling, hnsdjursskötsel
m in. och bedrifvas efter en förut bekant plan. Därigenom kunde de kortare
kurserna ingå i den längre kursen, och de, som hade svårt att vara borta från hemmet
en längre tid, kunde under 2—3 år erhålla undervisning i de olika ämnena. Detta är blott
en antydan.

2) Hrr A. Senricson, E. T. Ernander och K. Andersén ville ge svaret följande lydelse: »Kontrollkurser
kunna med fördel förläggas till de omorganiserade landtmannaskolorna» — för hvilka 6
månaders teoretisk vinterkurs och 6 månaders praktisk sommarkurs föreslagits —. Småbrukarekurserna
torde ännu en tid, såsom inom detta län nu är förhållandet, höra vara ambnlatoriska».

112

Vidare skulle dels vid, dels utom småbrukareskolan hållas kortare kurser för landtman
efter hufvudsakligen samma plan som de redan i laudets olika delar hållna ambulerande
kurserna. Dessa kurser hafva nämligen en stor uppgift att fylla, hvilket icke torde här
behöfva närmare påpekas.

Vid de olika småbrukareskolorna borde äfven lämplig undervisning för kvinnor i till
landtbruket hörande frågor anordnas. I småbrukarhemmet har hustrun icke allenast sitt
verksamhetsfält inom hus, utan hon deltager både direkt och indirekt i mannens arbete, och
är därför i behof af nödig utbildning. Om med småbrukarskolorna kunde förenas verkligt
praktiska hushållsskolor för unga kvinnor och dessutom ambulerande hushållskurser anordnas
för gifta och ogifta kvinnor ute i bygderna, skulle småbrukarskolorna äfven här fylla en
viktig uppgift. Det bör stå klart för alla, att småbrukarhemmet måste vara snyggt och
propert, och hustrun bör vara utbildad för sin lifsuppgift, om det lilla hemmet skall kunna
bjuda sina innehafvare den trefnad och lycka man genom detsamma vill skapa.

Småbrukarskolans elever borde erhålla ett kraftigt understöd helst i form af fri undervisning
och fritt vivre, där behof häraf förelåge.

Slutligen anser utskottet, att den för både landtmannaskolor och småbrukarskolor behöfiiga
jorden bör kunna erhållas genom upplåtande af för ändamålet lämpliga, staten tillhöriga
domäner. Sådana domäner med lämpligt läge böra kunna uppletas i hvarje län.

Af hvad sålunda framhållits framgår, att utskottet anser att all yrkesundervisning för
jordbrukets idkare bör bedrifvas med jordbruk af lämplig storlek som åskådningsmaterial; —
— att småbrukarne böra erhålla utbildning i skolor afsedda att motsvara deras speciella
behof; att kvinnan vid det mindre jordbruket äfven behöfver undervisning samt att med småbrukarskolorna
såsom centrum undervisning för småbrukare och deras hustrur bör bedrifvas
dels vid skolorna, dels vid ambulerande kurser ute i bygderna. — Vårt jordbruks framtid
hvi iar på den undervisning dess utöfvare erhålla. För detta ändamål anslagna medel komma
snart åter med ränta.»

Norra Kalmar läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott instämmer
till alla delar uti de i riksdagsskrifvelsen uttalade önskemål.

Från Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott meddelas
:

»Kommitterade hafva efter genomgående af riksdagens skrifvelse till Konungen angående
undervisning i landthushållning som sin mening från början velat framhålla, att de ej anse
öfningsskolor för mindre jordbrukare af det slag, som i nämnda skrifvelse omförmäles, vare
sig nödiga eller lämpliga.»

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skifver:

»Hvad slutligen angår undervisningen för de s. k. småbrukarne, hafva inom hushållningssällskapets
område de åtgärder, som med statsunderstöd vidtagits, visat sig för närvarande
fylla behofvet. Det är dock att hoppas, att intresset genom de nu anordnade kortare kurserna
väckes, så att äfven längre sådana kunna erhålla önskvärd anslutning, och skulle dessa då
lämpligen kunna förläggas till de föreslagna landtmannaskolorna.»

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ånger, att
hvad som anföres i riksdagens skrifvelse d. 22 maj 1907 och vederbörande riksdagsutskotts
utlåtanden förtjänar att i hög grad beaktas.

113

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifver:

»Utskottet tillåter sig att i sådant afseende påpeka, hurusom detta län till allra största delen
består af ett högst betydande antal små brukningsdelar, under det att de större och medelstora
jordbrukslägenheterna utgöra en obetydlig bråkdel. Under sådana förhållanden har utskottet
ansett landtbruksundervisningen böra gå i den riktning, att de mindre hemmansägarne och
med dem likställda böra samlas och undervisas. Detta syfte har utskottet ansett bäst nås
dels genom ambulatoriska landtbrukskurser, som med möjligen utvidgadt program skulle
entusiasmera och rycka upp länets jordbrukande befolkning, dels genom en eller flera skolor
för landtbrukare, efter de olika orternas behof så anordnade, att under en kortare tid, t. ex.
ett år, erforderlig praktisk och teoretisk undervisning medgåfves åt ett större antal landtbrukets
idkare. — Utskottet anser detta arbete på ökad bildning för äfven mindre jordbrukare
vara af den betydelse, att för målets nående jämväl ökade bidrag af statsmedel böra
lämnas, särskildt såsom stipendier åt mindre bemedlade kursdeltagare, som genom dessa
undervisningsanstalter sökte skaffa sig kunskaper.»

Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som föreslagit
en ny typ af landtbruks- eller landtmannaskolor, vid hvilka äfven småbrukareskolor
för både män och kvinnor skulle inrättas och dessutom kortare och
längre småbrukarekurser årligen anordnas, tillägger ytterligare:

»Utom dessa nu i korthet omnämnda centralhärdar för upplysningsarbetet på landthushållningens
olika områden, torde det raskt växande behofvet af upplysning bland den stora
massan af mindre jordbrukare möjligen påkalla anordnandet här och hvar i landet af mindre
småbrukareskolor, liksom det ock krafvel-, att den ambulatoriska undervisningen medelst anställande
af konsulenter, vandringsrättare och länsmejerskor kraftigt uppmuntras.»

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har meddelat
eu å sid. 86 återgifven öfversikt af huru landtbruksundervisningen, däri inbegripen
småbrukareundervisningen, inom länet är ordnad.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott skrifver:

»Den i riksdagens båda kamrars tillfälliga utskotts utlåtande sid. 11 framhållna tanken
att förlägga småbrukarekurserna till någon kronoegendom kan ej här vinna tillämpning, då
näppeligen någon sådan egendom finnes inom vårt län. Ett snarlikt förhållande existerar
dock i viss mån redan hos oss, i det att Nordviks egendom, till hvilken länets landtbruksskola
är förlagd, till större delen blifvit donerad till skolan, och sålunda ej egentligen kan
i sin helhet anses som eu privat egendom, och synes det af flera skäl synnerligen lämpligt
att hit äfven förlägga småbrukarekurser eller den småbrukareskola, som möjligen kan ifrågakomma.
Ett ytterligare skäl, som talar för lämpligheten häraf, har i år tillkommit genom
det mönstersmåbruk, som med bidrag af enskild donator blifvit på egendomen anordnadt.

Länets vidsträckthet och kommunikationsförhållanden göra dock, att de kortvarigare småbrukarkurserna
lämpligast böra anordnas på skilda platser inom lånets

1607/os. Landtbrulcsundervisningskom. bet. Bilagor.

114

Bilaga 2.

Den lägre lanåtbruksundemsningen i Danmark.

Berättelse med anledning af en på uppdrag af Landtbruksundervisningskommittén
i september 1907 företagen studieresa

Hils Hansson.

I Danmark, där 73,4 c/o af åkerarealen brukas af landets bönder, bar den
lägre landtbruksundervisningen i hög grad formats efter detta folklagers behof.
Formerna för samma undervisning hafva också rönt påverkan dels af den stora utbredning,
som folkhögskolorna erhållit, dels af den jämförelsevis höga ståndpunkt, på
hvilken landtbruket inom landets olika områden befinner sig. Under dessa förhållanden
har behofvet af landtbruksskolor med såväl praktisk som teoretisk undervisning
visat sig helt ringa, och af de skolor af detta slag, som tid efter annan uppstått, har
endast en fortlefvat till våra dagar. Däremot hafva de »landbrugsskoler», som endast
meddela teoretisk undervisning och som i hela sin planläggning nära sammanfalla
med våra landtmannaskolor, i senare tid vunnit en omfattande tillslutning.
Under de sista åren hafva därjämte uppkommit särskilda »husmandsskoler», närmast
nfsedda att meddela undervisning åt nuvarande och blifvande brukare af landets
minsta jordbruk (liusmansbruken).

1. Praktiska landtbruksskolor.

För dessa skolors tillkomst finnes redogjordt på sidan 77 och följande i 1882 års
landtbruksläroverkskommittés betänkande.

Den enda skola af denna form, som ännu fortlefver, är »Den Classenske Agerbrugsskole»
på Näsgård pr. Stubbköbing på Falster. Denna skola, som upprättades
redan år 1800 med anledning af en donation af general Glassen och som äges och
understödes af »Det Classenske Fideikommiss», började sin egentliga skolverksamhet

115

år 1849. Den är förlagd till den af sagda fideikommiss innehafda egendomen Näsgård,
som omfattar 549 tunnland, ocli undervisningen har hittills bedrifvits efter samma
plan som vid de svenska landtbruksskolorna. Kursen är tvåårig med två årsklasser
och 9 lärlingar i hvarje. Skolan har hittills varit besökt af 512 lärlingar.

Efter föreståndare A. la Cours död håller skolan nu på att omorganiseras. Enligt
meddelande af den nye föreståndaren, S. C. A. Tusen, tidigare föreståndare för
Mailing landtmannaskola på Jylland, är det meningen att nu göra kursen 11/2-årig,
med teoretisk undervisning under båda vintrarna, 5 månader hvarje gång, samt 7 månaders
praktiska arbeten under sommarhalfåret. Samtidigt härmed skulle årligen
den 1 november intagas 15 elever i stället för 9 tidigare. Då alla elever stanna 1 Va
år, blir alltså elevantalet 30 under vinterhalfåret och 15 under sommaren.

Skolplanens detaljer äro ännu icke fastställda.

I sammanhang med de praktiska landtbruksskolorna förtjänar också den gamla
anordningen med »landväsenselever» under »Landhusholdningsselskabets» ledning
ett omnämnande. Denna anordning, som beskrifves å sidan 76 och 77 i förenämnda
kommittébetänkande, och som tidigare spelade en afsevärd roll, synes nu röna mindre
och mindre tillslutning och torde snart vara att betrakta såsom öfverårigt. Någon
nämnvärd betydelse för det mindre landtbrukets målsmän anses det åtminstone icke
numera hafva.

2. Teoretiska lantbruksskolor.

(Landtmannaskolor.)

Danmarks teoretiska landtbruksskolor, vanligen benämnda »landbrugsskoler»,
motsvara till hela sin plan våra landtmannaskolor. De äro liksom dessa utgångna af
folkhögskolorna och hafva i sin upprinnelse stått i direkt förbindelse med dessa. Ja,
fröet till dessa landtmannaskolor kan man föra tillbaka ända till den första folkhögskolans
bildande år 1844.

Som bekant var det skalden biskop N. F. S. Grundtwig, som genom sin verksamhet
gaf idén till folkhögskolornas tillkomst. Han ville åstadkomma en ungdomsskola,
som kunde väcka elevernas allmänt mänskliga, historiska och religiösa intressen
till lif, gifva dem ett ökadt kunskapsförråd för att därigenom göra dem dugligare för
lifvets arbete, men framför allt ville han genom folkhögskolan odla och tillvarataga
de andliga krafter, som dittills slumrat obegagnade genom landtbefolkningens okunnighet
och konservativa efterblifvenhet.

116

Detta program gaf också plats för fackundervisning åt den ungdom, som samlades
i folkhögskolorna. Då nu denna ungdom mestadels var utgången ur landtmannahemmen,
ledde detta till att redan vid den första folkhögskolan i Rödding meddelades
undervisning i flera landtbruksämnen. Vid sagda skola var från början anstäld såväl
en lärare i naturvetenskap som en landtbrukslärare.

Denna ursprungliga plan att meddela landtbruksundervisning i den egentliga
folkhögskolekursen har af flera skolor fasthållits ända till våra dagar. Vid 28 af
Danmarks 77 folkhögskolor gifvas fortfarande mer än 60 lektionstimmar under
hvarje kurs i rena landtbruksämnen.

I stort sedt har dock utvecklingen medfört, att den egentliga landtbruksundervisningen
brutits ut ur folkhögskolekursen och antingen förlagts i en andra årskurs vid
folkhögskolan eller i fristående landtmannaskolor.]

Danmarks första landtmannaskola öppnades i Odense år 1855. Denna skola,
som under 70-talet var mycket besökt, har senare fört ett tynande lif och nedlades år
1900, då skolans samlingar öfverflyttades till den utanför Odense belägna Datum
landtbruks-(landtmanna-) skola.

»Lyngby Landboskole» (Lyngby station 1V2 mil norr om Köpenhamn;
blef den första som sökte att i ny form realisera den ursprungliga folkhögskolans
program. Den upprättades år 1867 af dåvarande assistenten vid »Landbohöjskolen» i
Köpenhamn, kapten J. C. la Cour, en man som senare haft tillfälle att på mångahanda
sätt ingripa i den danska landthushållningens utveckling ej minst såsom ordförande
i »Det Kongl. Landhusholdningsselskab».

Som skolman hade J. C. la Cour öppet öga för såväl folkhögskolans som landtmannaskolans
uppgift, men han menade att hvardera behöfde sitt särskilda läroår
för att fylla denna uppgift. Detta föranledde honom att från början uppdela sin
skola i en folkhögskole- och en landtmanna-afdelning, af hvilka den förre förberedde
för den senare. Dessa olika afdelningar pågingo sida vid sida till 1892, då landtmannaskolan
friställdes under egen föreståndare.

För närvarande pågå båda dessa skolor under hvar sin själfständige föreståndare
och i egna lokaler, belägna dock intill hvarandra. I deras grannskap leder statskonsulent
K. Hansen en af danska statens försöksstationer för »plantekultur», hvilken
i någon mån kan tjänstgöra såsom demonstrationsfält för eleverna. 1

1 Denna benämning användes framdeles för den teoretiska landtbrnksskolan i Danmark för att
förekomma förväxling med begreppet landtbruksskola hos oss.

117

Landtmannaskolans föreståndare, som har gemensamt kosthåll för eleverna,
har ett landtbruk om 17 tunnland.

På grund af flera samverkande orsaker blef Lyngby från början till stor del
besökt af unge män från de större landtmannahemmen. Detta förhållande har i
senare tid ändrats, så att också vid Lyngby elevskaran numera i hufvudsak utgår
från landets bondehem.

Vid Lyngby landtmannaskola pågår hvarje år följande kurser:

En 6 månaders kurs från 1 november—1 maj:

En 9 månaders kurs från 1 november—1 augusti;

I dessa kurser deltogo under finansåret 1905—1906 45 årselever.1

Dessutom har under de tvenne sista åren afhållits korta kurser om 8 dagar under
sommaren för undervisning i odlingen af rotfrukter och lucern, ett uppslag till hvithet
vi längre fram återkomma.

»Time Landboskole» pr Taastrup, ett par mil sydväst från Köpenhamn, började
som folkhögskola 1866. Den äges af ett af godsägaren Michael Giöe upprättadt legat.

Skolan är numera förenad med ett landtbruk på 46 tunnland.

Då skolans förste föreståndare afgick år 1871, förändrades den till landtmaunaskola,
hvarvid dock folkhögskolans uppgift tillgodosågs genom en särskild folkhögskoleafdelning.
Denna nedlades 1891, men ännu har undervisningen i historia plats
$å schemat.

Till skolans föreståndare utnämndes 1871 landtbrukskandidat A. Svendsen, som
jämte sm kollega landtbrukskandidat Chr. Christensen då öfverflyttade från
Hmdliolms folkhögskola, där de tillsammans varit lärare i skolans ett par år pågående
landtbruksafdelning, till skolarbetet i Tune. Dessa tvenne män är det som tillsammans
gjort Time Landboskole till en af Danmarks främsta, den som närmast gifvit
formen åt de skolor, som senare uppstått, liksom de i hög grad satt sin prägel på den
danska landtbruksundervisningen.

En stor procent af de nuvarande landtbrukslärarne hafva under sin utbildning
själfva genomgått Tune. Det blef snart en regel, att unga allmogesöner, som genom
en kurs i någon af landets folkhögskolor erhållit intresse och lust för grundligare utbildning,
i första hand genomgingo en kurs på Tune för att därifrån öfvergå till
Landbohöjskolen i Köpenhamn. Denna utbildningsväg har gifvit Danmark många
af dess främsta landtbrukslärare och konsulenter. 1

1 Elev i 6 månaders kurs räknas som Va årselev ock elev i 9 månaders kurs som SU årselev.

118

Det var icke blott härigenom, som de båda banbrytarne på Turné satte sin
prägel på den lägre danska landtbruksundervisningen. Då de begynte sin verksamhet,
saknade man nästan fullständigt läroböcker i de olika ämnena, som lämpade sig
för denna undervisnings omfång. Denna brist visste de själfva att afhjälpa, och
Christensens läroböcker i gödsellära och växtodling äro ännu, liksom Svendsens i
utfodringslära och djuravel, använda i så godt som alla danska landtmannaskolor.

Då föreståndare Svendsen 1896 på grund af sjukdom måste draga sig tillbaka,
öfvertogs föreståndarskapet af landtbrukskandidat J. Brink-Lassen, som fortsatt
skolarbetet i samma plan som förut.

Vid Tune afhålles årligen:

1. En 6 månaders hurs för landtbrukselever från 4 nov.—1 maj,

2. En 9 månaders hurs för landtbrukselever från 4 nov.—1 augusti samt

3. Tvenne 1 månaders kurser för utbildande af kontrollassistenter, hvilka kurser
äro förlagda i april och september.

Skolan var 1905—1906 besökt af 122 elever i landtbrukskurserna.

»Ladelunds Landbrugsskole» vid Brörups station i Ribe amf grundades år 1879
af nuvarande föreståndaren och ägaren landtbrukskandidat Niels Pedersen. Pedersen
hade förut under några år varit lärare vid den närliggande Askovs folkhögskola,
och mellan dessa båda skolor har sedan uppehållits en intim förbindelse och godt
samarbete.

Till Ladelunds landtbruksskola hör ett landtbruk, som omfattar 57 tunnland
och en trädgård på 2 tunnland. Vid sidan om den egentliga la.ndtmannaskolan
har Ladelund jämväl upptagit undervisning åt mejerister. För att bereda dessa tillfälle
till praktiska demonstrationer finnes vid gården ett mejeri, som årligen förarbetar
omkring 1 */4 null. kg. mjölk.

Dessutom finnes vid skolan ett kemiskt laboratorium, en profningsanstalt för

landtbruks- och mejerimaskiner, ett mejerhistoriskt och ett landtbruksmuseum m. m.

Föreståndare Niels Pedersen, som är en af kontrollföreningarnes upphofsman,
var den förste som i Danmark upprättade kurser för utbildning af kontrollassistenter.
Dylika kurser afhållas dels under 1 månad, dels med längre utbildningstid flera gånger
under året.

Dessutom har Ladelund blifvit bekant genom de kurser i mjölkning, som veterinär
J. J. Hegelund här anordnat.

Under läsåret 1905—1906 var Ladelund besökt af tillsammans 255 elever. I
denna siffra äro icke eleverna i mjölkningskurserna medräknade.

119

■ Vid Ladelund af hålles årligen:

Under vinterhalfåret:

1. En 5 månaders hurs för landthruhselever från 1 nov.—1 april.

2. En 5 månaders kurs för mejerister från 1 nov.—1 april.

3. En 6 månaders kurs för kontrollassistenter 1 nov.—1 maj.

Under sommaren:

4. En 4 månaders kurs för mejerister och mejerskor 1 april—1 augusti.

5. Kurser för utbildning af kontrollassistenter 1 april—1 augusti samt under
april och september månader.

»Datum Landbrugsskole» vid Odense på Fyen begynnte sin verksamhet år 1886.
Skolans grundläggare var dess nuvarande föreståndare och ägare, landtbrukskandidaten
Jörgen Petersen,1 som, själf gammal Tune-elev, förut dels varit lärare vid
Ladelund, dels assistent vid N. J. Fjords berömda utfodringsförsök.

Under sin föreståndares och dennes medlärares energiska ledning har Datum
fort ryckt upp i första ledet bland Danmarks landtmannaskolor. Redan i det yttre
verkar den imponerande, väl bebyggd och utrustad som den är. Skolans och landtbrukets
byggnader äro brandförsäkrade för tillsammans 160,000 kronor, skolmaterial,
samlingar, djur och annat lösöre för 132,000 kronor.

Det i förening med skolan drif na landtbruket omfattar 76 tunnland i synnerligen
framstående kultur. Nötkreatursbesättningen, som räknar omkring 30 mjölkande
kor, är en af Fyens bästa och svinbesättningen är talrik. För öfrigt påminner skolplanen
om Ladelunds med försöksmejeii, kemiskt laboratorium, landtbruksmuseum
m. m.

Under läsåret 1905—1906 var Dalum besökt af 200 elever.

Vid Dalum afhålles årligen:

1. En 6 månaders kurs för landtbrukselever från 1 november—1 maj,

2. En 4 månaders kurs för mejerister från 1 april till 1 augusti,

3. En 3 månaders fortsättningskurs för landtbrukselever från 1 maj—1 augusti.
Denna kurs är afsedd för elever, som förut genomgått 6 rnånaders-kursen vid skolan
och motsvarar alltså 9 månaders-kurserna vid Lyngby och Tune.

4. Kurser för utbildning af kontrollassistenter:

En 4 månaders kurs 1 april—1 augusti, afsedd för unge män, som icke genomgått
landtbrukskurs.

1 Död 1908. (Sekr:s anm.)

120

Tvenne 1 månaders kurser i maj och oktober, hvilka äro afsedda för unga män,
Bom på förhand genomgått landtbrukskurser.

Dessa fyra skolor: Lyngby, Tune, Ladelund och Datum äro typiska för Danmarks
landtmannaskolor. Utom dem finnas ytterligare 9 skolor af samma typ.
Efter sitt begynnelseår upptagas de i nedanstående förteckning.

Upprättad, år

»Oddense Landboskole» pr Jebjerg (Jylland).....1851,

»Mailing Landbrugsskole» pr Mailing (d:o)...... 1889,

»Ödem Landboskole» pr Hadsten (d:o)........ 1896,

»Forsinge Landboskole» pr Forsinge (Själland) .... 1897,
»Skaarups Landbrugsskole» pr Skaarup (Fyen) .... 1900,

»Höng Landbrugsskole» pr Höng (Sjelland)..... 1903,

»Vesthimmerlands Landbrugsskole» pr Aars (Jylland) . 1900,
»Haslev Landbrugsskole» pr Haslev (Sjelland) .... 1904,
»Korinth Landbrugsskole» pr Korinth (Fyen)..... 1907.

Med speciell uppgift att meddela undervisning i trädgårdsskötsel hafva uppstått
s. k. havébrugsskoiler, af hvilka »Wilvorde Havebrugsskole» pr Charlottenlund upprättades
redan 1875 och »Beder Havebrugsskole» pr Beder upprättades 1889. Nära
dessa står »Ilusmands- och Havebrugsskolen» i Landsgrav pr Slagelse, där den nu
åldrade föreståndaren Hans Knudsen under många år ordnat smärre kurser för husmän
och husmanshustrur.

På annat sätt särställd är »Kärehave Landhusholdningsskole», vanligen benämnd
»Husmandsskolen». Denna, som är belägen strax utanför staden Ringsted på Själland,
upprättades år 1903 efter följande förhistoria.

Genom studieresor för husmän (småbrukare) och genom premiering af framstående
husmansbruk hade man i Danmark under de sista årtiondena af förra århundradet
sökt främja en bättre hushållning å landets mångtaliga mindre brukningsdelar.1

Dessa sträfvanden förde slutligen till antagande af lagen om statslån för bildandet
af nya husmansbruk af den 24 mars 1899. Genom denna lags antagande var

1 Enligt en vid Landmandsförsamlingen i Odense år 1900 framlagd statistik har Danmark 2,031
herregårdar, 71,858 bondgårdar och 159,147 husmansbruk (under 1 tunna hartkorn).

121

man inne på en väg, som sedan genom nya bestämmelser blifvit fullföljd, och som
afser att genom statens hjälp främja den danska jordens vidare styckning.

Som ett led i dessa sträfvanden framkom behofvet af nya former för undervisning-
åt nuvarande och blifvande småbrukare. Vid den förut omnämnda Husmandsoch
Havebrugsskolen i Landsgrav såväl som vid folkhögskolorna i Kong på Själland
och Klank på Jylland upprättades på vederbörande föreståndares initiativ kortare
föreläsningskurser för husmän. Dessa, som pågingo 1 å 2 veckor, vann god tillslutning,
upprepades och hafva senare vunnit utbredning vid ett flertal andra såväl
landtmanna- som folkhögskolor.

Dessa kursers hela plan gjorde dem dock närmast afsedda för nuvarande husmän,
och man sökte ännu efter lämpliga former för undervisningen af den ungdom,
som i framtiden skulle upptaga arbetet på de mindre tegarna. Denna ungdom kom
väl, som vi framdeles skola se, i ganska stort antal till landets folkhögskolor och
landtmannaskolor, men för genomgåendet af dessa kraf des i allmänhet tvenne vinterkurser.
och mången menade att undervisningen för denna ungdom borde kunna begränsas
till ett vinterhalfar, under hvilket man medtoge hvad som kunde medhinnas
såväl af folkhögskolans som landtmannaskolans undervisningsämnen.

Dessa förhållanden föranledde Danmarks jordbruksminister, Ole Hansen, att
.strax efter sin utnämning tillsätta en »Husmandsskolekommission» på 11 medlemmar,
som hade att afgifva förslag i denna sak. Denna kommission föreslog
i sitt 1902 afgifna betänkande upprättandet af tvenne nya »Landhusholdningsskoler»,
en för de danska öarna och en för Jylland, hvilkas undervisning särskild! skulle afpassas
för det mindre landtbruket och husmansbrukets behof med stark hänsyn till
landtbrukets binäringar. Kommissionen föreslog vidare, att en hvar af dessa skolor
skulle såsom statslån bekomma 60,000 kronor mot 1 :sta inteckning, 3 J/2 °/o ränta
och 1 °/0 amortering, försåvidt fjärdedelen af denna summa insamlades på privat
väg.

Kommissionens förslag godkändes af regering och riksdag, hvarvid ytterligare
bestämdes, att mindre bemedlade elever, som sökte understöd för genomgåendet af
dessa skolor, icke behöfde förut hafva genomgått folkhögskola, hvilket kraf är uppställdt
för dem, som söka anslag för genomgående af de vanliga landtmannaskolorna.

I juli 1902 erhöll en af kommissionens ledamöter, dåvarande läraren vid Fredriksborgs
folkhögskola J. Nielsen-Klodskov, som varit en af de ifrigaste förkämparne
för denna skolform, uppdrag att i Kärehave vid Ringsted på Själland upprätta den
ena af dessa »husmandsskoler». Den öppnades i november 1903.

1607/o8. LundtbruJesundervisningskorn. bet. Bilagor.

122

Kärekave Landhusholdningsskole, som äges af föreståndaren, omfattar icke blott
betydliga byggningar för skolan och dess lärare, utan jämväl 37 tunnland åkerjord,
hvilken i sin helhet användes såsom demonstrationsfält för skolan. Denna är dels
uppdelad i 4 småbruk med själfständig skötsel hvar för sig. De fyra småbruken
omfatta respektive 4, 7, 10 och 12 tunnland och afse att visa, huru småbrukare å
dessa olika åkerarealer kunna anordna sin växtföljd och växtodling ekonomiskt.

Dessutom finnes:

en försöks fruktträdgård på 2 tunnland,

en grönsak,strädgård på 2 tunnland,

ett förevisning sfält på 1/2 tunnland, samt

afvelsstammar af svin, höns, kominer, bin o. s. v., allt afsedt såsom demonstrationsobjekt
vid undervisningen.

Vid Kärehave afhålles:

1. En sexmånaders vinterkurs för manliga landtbrukselever från 1 november
—1 maj.

2. En sex månaders vinterlmrs för kvinnliga landtbrukselever.

3. En 5 månaders sommarkurs för kvinnliga landtbrukselever från 1 maj—
1 oktober.

4. En 6 månaders fortsättningskurs (praktisk) för elever, som genomgått vinterkursen,
från 1 maj—1 november.

Dessutom afhålles korta kurser på 6 eller 11 dagar under hela året.

Dessa kurser äro väsentligen afsedda för äldre, bofasta personer, som icke kunna
stanna borta från sitt hem någon längre tid.

Under 7 elfva-dagars-kurser under vinterhalfåret afser undervisningen att
genomgå hufvuddragen af jordbruksläran och husdjursskötseln, men dessutom lämnas
undervisning i bokföring, hälsolära och slöjd.

Under 6 korta kurser på dels 6 dels 11 dagar under sommarhalfåret upptages
ungefär samma ämnen, men för öfrigt användes en stor del af tiden till förevisningar
och demonstrationer å åkern, i trädgårdar och stallar.

Under den ordinarie vinterkursen såväl som i sommarkursen för kvinnor omfattar
undervisningen icke blott vanliga landtbruksämnen, utan jämväl en del ämnen, som
närmast höra hemma inom folkhögskolan, såsom historia, modersmålet, hälsolära
och slöjd för de unga männen. De unga kvinnorna undervisas därjämte i matlagning.
Vid dessas undervisning läggas synnerlig vikt på de delar af landthushallningen och

123

husdjursskötseln, inom Indika kvinnan kan vara direkt verksam, såsom vården af
trädgården och de mindre husdjuren.

Jyllands Husmandsslcole öppnades vid Borris station i Väst-Jylland hösten 1907.
Till föreståndare för denna är utsedd landtbrukskandidat Sören Holm, tidigare föreståndare
för landtmannaskolan i Forsinge. Från statens sida erhåller denna skola
samma ekonomiska understöd som Kärehave.

Dessutom äro husmansföreningarna på Fyen betänkta att upprätta en dylik
skola vid Odense.

Landtmannaskolornas elever.
Elevantalet vid Danmarks teoretiska landthruksskolor.

1905—1906.	Summa elever.	Elever i olika afdelningar.	Elevernas ålder.
Landt- bruks- afdel- ning.	Träd- gårds- afdel- ning.	Hejeri- afdel- ning.	Kon- troll- ass. m. m.	Under 16 år.	16-18 år.	18-25 år.	Öfver 25 år.
Landtmannaskolor:
Lyngby.........	85	85	—	—	—	—	4	71	10
Tune..........	122	122	—	—	—	—	—	81	41
Ladelund........	255	104	—	90	61	—	20	146	89
Datum.........	200	148	—	21	31	—	2	130	68
Oddense.........	14	14	—	—	—	—	1	13	—
Maning.........	82	82	—	—	—	—	—	55	27
Ödem..........	60	60	—	__	—	—	2	37	21
Forsinge........	20	20	__	—	—	—	1	9	10
Skårnp.........	. 38	38	—	—	—	—	—	21	17
Vesthimmerland.....	24	24	~	—	—	—	—	15	9
Bong..........	72	72	—	—	—	—	O o	45	24
Haslev.........	24	24	—	—	■ —	—	—	—	—
Husmansslcolor:
Kärehave . •......	1181	181	—	—	—	—	2	138	41
Trädgårdsskolor:
Vilvorde........	So	—	23	—	—	—	4	16	3
Beder..........	21	—	21	—	—	—	—	18	3
Summa	1,221	974	44	in	92	—	so	795	868

1 I denna siffra äro icke de korta kursernas elever medräknade.

124

Denna tabell visar, att Danmarks teoretiska lantbruksskolor hafva att glädja
sig öfver en synnerligen liflig tillslutning. I många fall uppgår elevantalet till så
höga siffror, att man måste anordna parallellklasser i alla öfningsämnen för att
kunna lämna en tillfredsställnde undervisning.

Vidare visar tabellen, att det är vid jämförelsevis mogen ålder Danmarks ungdom
besöker landtbruksläroverken. Ingen af de här medräknade eleverna har varit
under 16 år, endast 39 hafva varit mellen 16 och 18 år, 795 hafva varit mellan 18
och 25 år och 363 öfver 25. Detta synes mig vara en afsevärd fördel, som vidt skiljer
Danmarks landtbruksläroverk från t. ex. Tysklands, enär eleven vid den mognare
åldern dels med mera allvar söker tillgodogöra sig undervisningen, dels genom
sin större fond af praktisk erfarenhet har större förutsättningar härför.

Medverkande till den höga medelåldern är det förhållandet, att ett stort antal
af eleverna — det nämnda skolåret 525 stycken = 44- c/° — förut genomgått folkhögskola.
Detta medför i sin ordning att eleverna besitta nödiga förkunskaper och tillräcklig
vakenhet för att erhålla full nytta af landtbruksundervisningen.

De danska ungdomsskolornas elever voro under läsåret 1905—1906 utgångna från:

	I landtmanna-skolorna.	I folkhög-skolorna.
Bondehem ....	..... 761	3,393
Husmanshem . . .	..... 241	1,478
Arbetarhem . . .	..... 26	198
Handtverkarhem .	..... 57	708
Andra......	..... 112	912
	Summa 1,197	6,689

Bondehemmen lämna sålunda endast ungefär halfva antalet folkhögskoleelever
och knappa 2/3 af landtbrukseleverna. Att en så stor procent af eleverna komma från
husmans-, arbetar- och handtverkarhemmen förklaras emellertid af de rikliga understöd,
som obemedlade och mindre bemedlade elever i ungdomsskolorna erhålla.
Formerna för dessa understöds erhållande äro också för eleverna synnerligen
fördelaktiga i det att eleverna äro tillförsäkrade desamma innan de börja sina kurser
samt erhålla dem, då behofven under kursen äro som störst.

I Danmarks »Finanslov» af den 22 mars 1907 är anvisadt ett belopp af 252,200
kronor till understöd af elever vid folkhögskolor och landtmannaskolor. Denna stora
summa fördelas på de olika amten. Amtskoleråden emottaga ansökningar från de

125

unga män och kvinnor, som vilja besöka skolorna. De ansökningar, som gälla vinterkurserna
skola vara insända före den 1 maj, hvarefter amtskolerådet fördelar understödet
på de sökande. Vanligen erhålla behöfvande unga män, som besöka folkhögskola
20 kronor i månaden, för vistelse vid landtmannaskola 25 kronor i månaden och
för vistelse vid husmansskola 30 kronor pr månad.

För att erhålla understöd för genomgående af en landtmanpaskola kräfves:

att vara mindre bemedlad,

att hafva fyllt 22 år eller

att hafva genomgått realskola, folkhögskola, fortsättningsskola eller på annat sätt
styrkt sig hafva motsvarande kunskaper.

lindeistödet utbetalas för hvar månad, men först sedan vederbörande elev genom
intyg från sin föreståndare styrkt att han följt den gångna månadens undervisning
vid skolan.

Dessa rikliga anslagsbelopp, 120—180 kronor för 6 månaders kurs, och detta
praktiska sätt att utbetala desamma, underlätta i hög grad de mindre bemedlades
tillträde till ungdomsskolorna och torde vara i högsta grad förtjänt af att blifva användt
äfven hos oss.

I förenämnda skolor, med undantag endast för trädgårdsskolorna, meddelas uteslutande
teoretisk undervisning. På sin höjd kunna ett mindre antal af eleverna
stanna under sommarhalfåret för att då arbeta vid skolans landtbruk. För elevernas
praktiska utbildning sörjes därför på så sätt, att ett mycket stort antal af dessa
genom skolföreståndarens bemedling erhålla elevplatser under ett eller ett par år hos
framstående landtman. Flertalet torde också före sitt inträde vid landtmannaskolan
hafva genomgått dylika läroår utanför sina hem.

Landtmannaskolornas lärarkår.

En betydlig procent af den danska landtmannaskolans lärarkår är, som vi
redan sett, själf utgången från det folklager, som rekryterar skolornas elevkår. För
oondsonen, som "vill utbilda sig till landtbrukslärare, är folkhögskolan och landtmannaskolan
den vanliga vägen till »Landbohöjskolen» i Köpenhamn. I så fall har man
ofta icke blott genomgått en lista års folkhögskolekurs i en vanlig folkhögskola, utan
jämväl Askovs utvidgade folkhögskola, som är att betrakta såsom den vanliga folkhögskolans
andra årskurs. I samma syfte hafva flera bland landtmannaskolorna upprättat
9 månaders kurser.

126

Härigenom har man funnit en utbildningsväg, som gör det möjligt för den blifvande
landtbruksläraren och konsulenten att under hela sin ungdom på fullt allvar
få deltaga i landtbrukets praktiska arbeten.

Landtmannaskolornas ekonomi.

Som af ofvanstående framgår, ägas de flesta af Danmarks landtmannaskolor af

sina föreståndare. I andra fall, såsom Xäsgard, Lyngby och Tune stödas de af gamla
donationer. I hvilket fall som helst åtnjuta de understöd af statsmedel.

Angående dessa anslag stadgar lagen af den 23 maj 1902, att hvarje skola får
emottaga ett fast belopp af 500 kronor och sedan därutöfver en summa, som
beräknas i förhållande till skolans utgifter till lärarlöner, undervisningsmaterial, underhåll
af lokaler och ränta å anläggningskostnaden under sista räkenskapsåret. Extra
tillskott kan dessutom vid trängande behof beviljas, dock far det årliga ordinarie
statsanslaget icke höjas öfver 3,000 kronor till en skola, utan att det upptages såsom
extra bevillning på finanslagen. För att uppnå godkännande och anslag skola alla
skolor, med undantag endast för husmansskolorna, hafva varit i verksamhet i 2 år
samt kunna uppvisa ett årselevantal af minst 10.1

Extra anslag för nybyggnader och dylikt förekomma allt emellanåt.

Statsunderstödet åt 85 godkända folkhögskolor och landtmannaskolor uppgick
1906—1907 till 163,000 kronor, alltså knappa 2,000 kronor åt hvarje. Efter nyssnämnda
grunder fördelades detta anslag till landtmannaskolorna sålunda.

	Ordinarie anslag.	Till mejeri-kurser eller liknande.	Extra anslag för året.
Lyngby .....	. . 3,000	700	—
Tune......	. . 3,000	1,000	—
Ladelund ....	. . 3,000	3,000	5,000 (nybyggnad)
Dalum.....	. . 3,000	3,000	—
Oddense.....	. . 950	—	—
Mailing.....	. . 2,500	500	—
Ödem......	. . 1,900	—	—
Eorsinge . . . .	. . 1,550	—	—
Skaarup .....	. . 1,250	—	—
Yesthimmerlands .	. . 1,275	—	—

1 Med årselev menas ett visst antal elever i 12 månader. En sexmånaders kvrs på 24 elever ger
alltså 12 årselever.

127

Ordinarie
anslag.

Kong........1,400

Kärehave......3,000

Wilvorde......3,000

Beder........1,450

Landsgraf...... 400

För öfrigt hafva skolorna som regel inga andra inkomster än elevafgifterna.
Dessa utgå vanligen såsom en samfälld betalning, »skolepenge», för såväl den egentliga
skolafgiften som logi och kost. Samtliga skolor äro nämligen ordnade såsom
internat med gemensamt bord, vanligen i föreståndarens familj, för skolans alla
elever. Skolafgiften uppgår i regel till 40 kronor pr månad och erlägges vanligen månadsvis
i förskott, dock så att för första månaden erlägges 50 kronor och sedan i
fallande skala, så att sista månaden endast kostar 25 kronor.

Ivosten beräknas vanligen till 25 kronor i månaden, under det den egentliga
undervisningsafgiften är 15 kronor pr månad. Härtill kommer så afgifter för eldade
rum, lyse, bad o. s. v.

Frielever i svensk mening finnes icke, då de mindre bemedlade ju hafva anslag
af staten.

Att det med dessa jämförelsevis små inkomster icke blifver någon lysande affär
att i Danmark innehafva en landtmannaskola behöfver ju icke sägas. Det är det
höga elevantalet vid de större skolorna och i afsevärd grad de korta kurserna vid de
mindre, som gör saken möjlig.

Emellertid medför detta att landtbrukslärarnes löner i allmänhet äro synnerligen
låga. Äfven äldre lärare hafva sällan mera än 2,500 kronor i årslön. Merendels
hafva de därför sökt att förbättra sin ekonomi genom att vid sidan om skolan
skaffa sig eget landtbruk eller annan praktisk verksamhet under den tid, då skolorna
icke pågå. Detta har ofta ordnats så, att det verkar befruktande på deras arbete
såsom lärare.

Till mejerikurser
eller
liknande.

Extra anslå;
för året.

3. Hushållsskolor.

I det föregående hafva vi redan sett, huru landsbygdens kvinnor på flera punkter
dragits med inom landtbruksundervisningens område. Vid de korta undervisningskurserna
möta de ofta i stort antal, och vid Kärehave hålles ju en 5 månaders

128

kurs för unga flickor, vid hvilken meddelas undervisning äfven i landtbruksämnen. I
Danmarks kvinnliga folkhögskolor, hvilka äro mycket besökta, erhaller landsbygdens
kvinnliga ungdom ungefär samma undervisning, som i sagda läroverk kommer de unga
männen till del. Några af folkhögskolorna hafva visserligen upprättat husmoderskurser
såsom andra årskurs eller infört matlagning såsom ordinarie undervisningsämne
i den vanliga kursen, men den förstnämnda anordningen synes icke i Danmark
hafva tagit samma omfattning som hos oss.

Då emellertid hvarken småbrukarens eller bondens hushållning kan undvara
kvinnans intresserade och verksamma stöd och då kvinnan framför allt är i behof af
ökade kunskaper inom sitt eget arbetsfält, har man i Danmark som hos oss sökt vidga
undervisningsprogrammet i denna riktning. I detta syfte hafva också hushållsskolorna
tillkommit.

Flertalet af dessa äro dock förlagda i städerna och komma genom hela sitt arbetssätt
att få mindre betydelse för landsbygdens kvinnor. Som de förnämsta kunna
nämnas:

Sort) HushoIdningsskole, Sorö (Själland), hvilken upprättades år 1895 af nuvarande
föreståndarinnan, fru E. Eriksen. Denna skola, som har 6 lärarinnor och 2
lärare, har årligen tvenne 5 månaders hushållskurser samt dessutom i oktober månad
en kurs för husmödrar.

Den Suhrske Husmoder sköte, Köpenhamn, upprättades år 1901 och förestås af
fröken I. Suhr. Undervisar äfven i sömnad, sjukvårdslära m. m.

Fagskolen för Husholdning, Köpenhamn, äges och förestås af statsmspektnsen
fru B. Berg-Nielsen. Den har under årets lopp trenne 2 månaders kurser för
hushållselever, men utbildar därjämte lärarinnor. Lärarinnekursen pågår i 2 Va år
och undervisningen står i förbindelse med »Landbohöjskolen».

Utom dessa finnas ytterligare några i städerna förlagda hushållsskolor.

Efter betydligt annorlunda plan arbetar Husholdning sseminariet Ankerhus
eller Sorö Lärarindeskole for Husholdning på Ankerhus strax utanför Soro. Denna
äges af föreståndarinnan fröken M. Lauridsen, tidigare lärarinna vid Sorö Husholdningsskole.
Denna skola, som utom eu betydlig trädgård omfattar 11 tunnland
åkerjord, ställer såsom sin främsta uppgift att utbilda vandring slärarinnor till landboföreningarnas
»Husholdnings- och Aftonskolekurser». Denna lärarinnekurs pågår
från den 7 januari till den 30 september. Dessutom afhålles en vanlig hushållskurs
mellan den 6 november och 17 december, hvarjämte fröken Lauridsen i sammanhang
med skolan år 1907 öppnat en Landhusholdningsköte för kvinnor.

129

Utbildningen af vandringslärarinnor afser att fylla ett nytt led i undervisningen.
Redan år 1901 började de samverkande landboföreningarna å Själland att
anordna hushållskurser rundt om i bygderna. Senare hafva dylika kurser blifvit anordnade
äfven i andra landsdelar, och numera stå dessa kurser under ledning af en
kommitté, som är tillsatt af »de samvirkende danske Landboforeningers Forretmngsudvalg».
Sagda kommitté, som är sammansatt af medlemmar från de olika
landsdelarna, har dels tillsyn öfver utbildningen af vandringslärarinnor, dels ledningen
af dessas arbete ute på landsbygden.

Utbildningen af vandringslärarinnor har, som nämndt, försiggått vid fröken
Lauridsens lärarinneskola i Sorö. Såsom understöd åt lärarinneeleverna har af statsmedel
utbetalats 4,000 kronor, hvilken summa af kommittén fördelats bland eleverna
i stipendier, som vaxlat mellan 200 och 325 kronor. Under år 1905 utbildades på
detta sätt 15 och under 1906 10 vandringslärarinnor.

Dessas verksamhet förlägges till vinterhalfåret och omhänderhafves närmast af
landets många landboföreningar. Under vintern 1905—1906 afhöllos 30 dylika kurser,
som besöktes af 9,500 kvinnor af alla åldrar. Under sommaren 1906 afhöllos
ytterligare 6 kurser med 1,107 deltagare.

Landboförening, som vill anordna dylik kurs, sörjer för att inom densammas
område anordnas 6 kretsar, med minst 35 deltagare i hvarje. Lärarinnan besöker så
hvarje krets en e. m. i veckan och håller då på hvarje plats tvenne lektionstimmar, af
hvilka den ena afser demonstration öfver tillagningen af en viss maträtt och den
andra^ utgör ett föredrag i födoämneslära eller liknande, allt efter en bestämd plan.
Där så önskas kan kurserna fortsättas 2 år å rad.

Hvarje krets sörjer för bostad och kost för lärarinnan, lokal för undervisningen
samt. för lärarinnans skjuts till nästa krets, under det landboföreningen svarar för
larannnans aflöning, inköp af för kursen behöfliga födoämnen m. m. Kursdeltagarne
betala kr. 3,25 i kursafgift och kurserna pågå i 18 veckor, alltså med dubbelt så många
lektionstimmar inom hvarje krets.

I dessa kurser hafva sedan 1901 deltagit ej mindre än 33,400 kvinnor. Obemedlade
deltagarinnor kunna numera bomma i åtnjutande af statsbidrag.

Det är för att kunna genom dessa kurser äfven sprida undervisning i landthushållning
och husdjursskötsel, som fröken Lauridsen öppnat sin förut omnämnda »Landhusholdningsskole»
med uppgift att utbilda kvinnliga lärarinnor också i dessa
ämnen.

i607/o8. Landthrulcsundervisningskom. let. Bilagor. yj

130

Under det »Sorö Lärarindeskole» sålunda är centrum för kela denna omfattande
verksamhet, hafva vid »Baungaard Landhusholdningsskole» pr Wejen i Södra Jylland
samma tankar upptagits i annan form. Denna skola ledes af landtkrukskandidat
J. Kr. Madsen och denn-es hustru, fru Rebecka la Cour-Madsen, båda tidigare lärare
vid Kärehave husmansskola. Skolan, som år 1907 upiirättades a en större bondgård,
anordnar under dessa landtliga förhållanden dels en hushallskurs från den 1 maj 1
november, dels eu fortsättningskurs å denna från 1 november—1 mars, dels också
kortare kurser å 10 dagar för bofasta kvinnor i februari och mars.

Under den ordinarie kursen meddelas undervisning ej blott i huslig ekonomi
och matlagning utan jämväl i trädgårdsskötsel, husdjursskötsel och hälsolära. Eleverna
deltaga i tur och ordning i arbetena såväl i kök som trädgård och stallar.

4. Andra undervisningsformer.

På danska finanslagen för år 1906—1907 finnas upptagna följande poster, som
öfverlämnas till »De samvirkende danske Landboforeninger» att af dessas »Forret -

ningsudvalg» fördelas:

Kronor.

1. Till understöd åt deltagare i vid fasta skolor afhållna korta kur ser

i landthushållning och landtbrukets binäringar...... 40,000: —

2. Till understöd åt deltagare i vandrande landtbrukskurser och hus hållskurser.

........................ 10,000:

3. Till afhållande af landtbruksföredrag inom landboföreningarna . . 6,000: —

Alla dessa anslagssummor afse undervisningsformer, som hitintills endast ofullständigt
vidrörts. N:o 3 användes till föredrag vid landtmannaföreningarnas sammanträden,
och denna sak torde det vara obehöfligt att mera ingående utreda. Af
anslagssumman n:o 2 användes en betydlig del till understöd åt deltagare i de förut
beskrifna vandrande hushållskurserna under det resten användes till understöd af likaledes
vandrande landtbrukskurser. N:o 1 åter användes såsom understöd åt deltagarne
i korta kurser, som förlägges vid landtmannaskolor och folkhögskolor på ungefär
samma sätt som dem vid Kärehave husmansskola.

Förutom sistnämnda skola hafva nämligen 24 andra landtmanna- och folkhögskolor
sökt och erhållit rätt att anordna dylika korta kurser, hvilka i allmänhet anordnas
på samma sätt som kurserna vid Kärehave. För 11 dagars kurs brukar skotafgå
flen vara 25 kronor, i hvilken summa ersättning för kost och logis inräknas, och
för 6 dagars-kurserna är afgiften vanligen 15 kronor.

131

Understödet åt mindre bemedlade deltagare i dessa kurser får högst utgå med
det belopp, som motsvarar deltagarens direkta utgifter för kursen jämte resekostnaden
till och från densamma. Vid ansökningen skall fogas bevis om att sökanden är
obemedlad.

Dessa kursers undervisning är som regel allmänt hållen, och berör sålunda
grunddragen af landthushållningen och husdjursskötseln. Undantag härifrån utgöra
de förut omnämnda kurserna i rotfruktsodling och lucernodling vid Lyngby
landboskola. Dessa hafva varit rena specialkurser, som mera i detalj redogjort för det
afhandlade ämnet och för de nyaste rönen inom detsamma. De hafva hvarje af de
tre sista åren omfattat 8 sommardagar och tilloppet af deltagare har varit så stort,
att skolan sista aret ej kunde emottaga alla. Antalet deltagare uppgick till 98.

De vandrande landtbruJcskurserna äro ordnade ungefär som småbmkarkurserna
hos oss. I regel räcka de dock i 2 veckor och vid dem medverka 2 å 3 lärare.

Dessa kurser började på Jylland år 1898 men hafva sedan utbredt sig öfver hela
landet. På Själland anordnades år 1902 3, 1903 9, 1904 7 och 1905 11 dylika kurser.
I de sistnämnda kurserna växlade antalet deltagare mellan 30 och 63 i hvardera
kursen.

Till landtbruksministeriets förfogande står numera ett årligt anslag af 4,000
kronor att användas såsom understöd åt blifvande småbrukares praktiska utbildning.

Detta understöd får utdelas åt behöfvande unga män, som genomgått någon 5_6

månaders landtbrukskurs och som efter denna vilja deltaga i arbetena vid något af
landets för ändamålet godkända, framstående småbruk. Understödet, som gifves för
högst 6 månader, utgår med 20 kronor pr månad, hvilken summa utbetalas till elevens
husbonde såsom ersättning för kost, logis och handledning åt denne.

Till Danmarks landtbruksundervisning kan man också räkna.dess synnerligen
talrika konsulentkårs verksamhet. Direkt under »Det kgl. danske Landhusholdningsselskab»
sortera 11 statskonsulenter och i landboföreningarnas tjänst stå ej mindre än
76 föreningskonsulenter. I statstillskott till de senares aflöning utgick 1906—1907
47,000 kronor.

Denna stora konsulentkår bedrifver en synnerligen omfattande »vanderlaerer»-verksamhet; hvar i sin bygd och på sitt område blifva dessa konsulenter rådgifvare
för de praktiska landtmännen och till deras arbete kunna många af landets framsteg
återföras.

Bland de åtgärder, som medverkat till spridande af fackkunskaper och verksamhetslust
bland framför allt Danmarks minsta landtmän, skall slutligen också näm -

132

nas studieresorna för husmän och husmanshustrur, premieringen af husmansbruk,
anläggandet af förevisnings fält o. s. v. Dessa åtgärder ligga dock utanför den egentliga
landtbruksundervisningens område, hvarföre jag förbigår desammas detaljanordningar.

* *

På många punkter har den lägre landtbruksundervisningen i Danmark antagit
former, som. betingas af speciellt danska förhållanden. Men på ännu flera punkter
torde den vara förtjänt af att blifva föredöme för andra länder. Särskildt vill
jag såsom efterföljansvärdt framhålla det frikostiga understöd, som bjudes hvarje obemedlad
ung man och kvinna, som vill förvärfva sig de för sitt lifskall viktigaste kunskaperna.
Af stort värde synes mig också den frihet vara, som genomgår de olika
skolornas anordning och som gör det möjligt för hvarje ledande personlighet, att
i sin skola arbeta så själfständigt som möjligt.

Då man bedömer Danmarks undervisning för landtbrukare, må man också ihågkomma
att det varit dessa undervisningsformer, som fostrat de män, hvilka lyftat
sitt land till en af de främsta rangplatserna på landthushållningens område.

Framnäs den 15 oktober 1907.

Nils Hansson.

133

Bilaga 3.

Om den lägre landtbrnksimåervisningen i Tyskland och

Österrike.

Reseberättelse

Sven Muller.

Till Kungl Landtbruksstyrelsen. Stockholm.

Den af Kungl Maj:t tillsatta landtbruksundervisningskommittén uppdrog i början
af augusti månad 1907 åt undertecknad att på statens bekostnad företaga en resa
till Tyskland och eventuellt Österrike i och för studerandet af skolor, som hafva till
uppgift att utbilda yrkesskickliga landtbrukare och landtbruksbiträden. Här nedan
har jag äran afgifva berättelse öfver nu afslutad resa.

Tyskland.

Inom Tyska riket finnas 15 med universiteten förenade landtbruksinstitut eller
högskolor, nämligen i Preussen: Berlin, Breslau, Göttingen, Halle, Kiel, Königsberg
och Poppellsdorf; i Bayern: Munchen och Weihenstephan; i Sachsen: Leipzig;
i Wurtemberg: Hohenheim; i Hessen-Nassau: Giesen; i Mecklenburg-Schwerin: Rostock;
i Sachsen-Weimar-Eisenach: lena och i Brauschweig: Braunschweig.

Dessutom, finnas 7 under jordbruksministeri et sorterande skogsinstitut, nämligen
i Preussen 2, i Bayern 2, i Sachsen 1, i Hessen 2; 7 veterinärinstitut, nämligen
i Preussen 3, i Bayern 1, i Sachsen 1, i Wurtemberg 1, i Hessen 1 samt
3 pomologiska institut, nämligen 2 i Preussen och 1 i Hessen.

Till de lägre undervisningsanstalterna i Tyskland räknas i första rummet skolor
med femårig kurs (Landwirtschaftsschulen), i hvilken kurs, jämte jordbrukslära,
språk och allmänbildande ämnen ingå och hvars genomgående berättigar till ettårig
militärtjänst och reservofficersexamen. Dessa skolor äro hufvudsakligen afsedda

134

för godsägarsöner, som vilja ägna sig åt landtbruk. Inträde sker efter fyllda fjorton
år, då vanlig fokskola absolverats. Af sådana läroverk finnas i konungariket
Preussen 16, sålunda fördelade på de olika provinserna: 2 i Ostpreussen, 1 i AVestpreussen,
2 i Pommern, 1 i Posen, 2 i Schlesien, 1 i Brandenburg, 1 i SchleswigHolstein,
1 i Hannover, 2 i Westfalen, 2 i Rheinprovinsen ock 1 i Hessen-Nassau.
Dessutom finnas i Bayern 2, i Elsass-Lotkringen 2, i Lippe 1, i Reuss 1, i Braunsckweig
2, i Sachsen-Weimar-Eisenach 1, i Mecklenburg-Schwerin 2 ock i Luxemburg
1.

Sammanlagdt för kela Tyska riket finnas således 28 kombinerade elementarock
landtmannaskolor med femårig kurs.

Motsvarande våra landtbruksskolor äro i konungariket Preussen 14 »Ackerbauschulen»
i verksamket, nämligen:
i Ostpreussen Spitzings vid AValdau,
i Westpreussen Zelenin, Berent, Danzig,
i Pommern Siar g äril,
i Scklesien Popelau vid Hiedobschuts,
i Sacksen Baderslehen,
i Brandenburg Pioits vid Spremberg,
i Schleswig-Holstein Kappeln och Schönberg vid Ploen,

i Hannover Georgsmistalt vid Ebstorf, Quakenbruck, Bremervörde och Norden,
i Westfalen Nerf ord, samt
i Hohenzollern Bauliof vid Sigmaringen.

I konungariket Bayern finnas 5, nämligen:

i Oberbayern Landsberg a. d. Lech, i jSTiederbayem Schönbrunn vid Landshut

samt

i Pfalz Kaiserslautern, i Oberfranken Bayreuth ock i Mittelfranken Triesdorf.
Vidare finnas i Tyskland följande »Ackerbauschulen»:
i Wurtemberg Ellwangen, Ochsenhausen ock Kirchberg,
i Baden Hochburg vid Emmendingen,
i Reuss Köslril,''..
i Luxemburg Ettelbruck,
i Sachsen-Weimar-Eisenach Zwätzen,
i Mecklenburg-Sckwerin Dargun samt
i Oldenburg Värr! a,, d. dåde och. Kloppenburg.

Sammanlagdt 29 lantbruksskolor eller Ackerbauschulen.

135

Motsvarande våra landtmannaskolor finnas i Tyskland »Landwirtschaftliche
Winterschulen». De skilja sig från de svenska i hufvudsak därigenom, att de alltid
äro tvååriga och att det åligger lärjungen, att mellanliggande sommarhalfår praktisera
på någon af skolan erkänd framstående egendom, i fall han vill erhålla fullständigt
afgångsbetyg. Dessa skolor hafva under de senaste tio åren vunnit allt
större och större tillslutning bland allmogesönerna och till och med i väsentlig grad
utträngt »Ackerbauschulen», som t. ex. fallet är i Kheinprovinsen, där numera icke
en enda sådan finnes kvar. Antalet »Landwirtschaftliche Winterschulen» uppgår
endast i Preussen till 144, hvaraf 12 i Ostpreussen, 7 i Westpreussen, 3 i Pommern,
7 i Posen, 9 i Schlesien, 5 i Brandenburg, däraf 2 tillsammans med trädgårdsskola,
10 i Sachsen, 28 i Hannover, 6 i Schleswig-Holstein, 16 i Westfalen, däraf 2 förenade
med ängsskötare- och hushållsskolor, 32 i Bheinprovinsen, 8 i Hessen och 1 inom
Hohenzollern.

I Bayern äro 39 likadana skolor tillfinnandes, nämligen i Oberbayern 5, i Niederbayern
5, i Pfalz 7, i Oberpfalz 5, i Oberfranken 2, i Mittelfranken 7, i Unterfranken
2 och i Schwaben 5.

I Wtirtemberg finnas 8 sådana skolor, i Baden 13, i Hessen 9, i Elsass-Loth*
ringen 10, Sachsen-Meiningen 1, Anhalt 1, Schaumburg-Lippe 1, Luxemburg 1,
Oldenburg 7, Bremen 1, Lubeck 1 och konungariket Sachsen 3, däraf 1 vid Dresden,
1 vid Leipzig och 1 i Yoigtland. För hela Tyska riket belöper sig antalet landtmannaskolor
således till 238.

Dessutom beviljar landtbruksministeriet årligen betydande anslag till specialskolor,
och torde det här vara på sin plats att nämna antalet exempelvis för Preussen.
Af hofbeslagsskolor finnas där 31, mejeriskolor 16, trädgårdsskolor 18, gräsodlareskolor
delvis förenade meed trädplanteringsundervisning 9, biskötareskola 1, hushållsskolor
3, hönsskötareskolor 2 samt fackskolor för brännmästare, stärkelse- och
sockerfabrikanter 3. Likaså har man varit betänkt på att i folkskolor på landet
inrätta komplettering skur ser med ämnen, som hufvudsakligen vidröra landthushållningen.

Eackskolor af ofvannämnda slag äro äfven tillfinnandes i alla till Tyska riket
hörande småstater, och står antalet ungefär i proportion till folkmängden.

Under resan besöktes först landtbruksskolan Roitz vid Spremberg och därefter
— sedan besök gjorts vid några österrikiska läroanstalter, hvarom vidare här nedan —*
landtmannaskolorna Zulpich, Eschweiler, Vohwinkel och Hagen i Rheinprovinsen,

136

Siegen i Westfalen, landtbruksskolan Badersleben i Saclisen samt landtmanna- och
landtbruksskolan Stargard i Pommern.

Landtbruksskolan på riddargodset Boitz vid staden Spremberg i Meder-Lansitz
började sin verksamhet redan 1845 på godset Glichow och hör nu till de äldsta i
Preussen. Skolan sorterar under »Landwirtschaftskammer fur die Provinz Brandenburg»
och underhåll af provinsialförvaltningen, som anser det vara nödvändigt
att hålla fast vid tvåårig kurs, men tillåter att hvarje halfår nya lärjungar få tillträde
till skolan.

Hvarje lärjunge betalar för hela tvåårskursen 80 mark, af Indika halfårsvis 20
mark erlägges i förskott. Härför åtnjuter han undervisning, logi och kost. Jämte
grundlig utbildning i alla grenar af det praktiska landtbruket och dess drift i allmänhet,
lämnas under vintern teoretisk undervisning i hufvudsak af skolans föreståndare
kapten Freytag jämte flera andra lärare. Man hänsyfta!'' vid utbildandet
af ungdomarna, att de i en framtid skola blifva själftänkande bönder eller landtbruksbiträden.
För att blifva antagen vid skolan fordras vanlig folkskolebildning
samt att hafva fyllt femton år. Roitz arbetar med mycket olika jordarter, nämligen
från den lättaste sandjord till styfvaste lera och godartad torfbildning. En myckenhet
animalspillning, gröngödsling och artificiella gödningsämnen finna användning vid
driften. Tillfälle att se rationell gräsodling, fiskodling samt skogens behandling
gifves. På egendomen hålles rödbrokiga ostfriesare. Endast en del af den mjölk,
som åtgår till husbehof, förädlas till smör och ost, den öfriga säljes till staden.
Svinskötseln ägnas stor uppmärksamhet och hålles jämte landtras såväl Berkshiresom
Yorkshiregaltar. Likaledes bedrifves hästafvel med Ostpreussare och fårafvel
med Merinos.

Såsom undervisningsmateriel tjäna gödsling- och sortförsök, hvaraf årligen
200 parceller uppläggas, dessutom idkas intensiv trädgårdsskötsel med trädskolor
och köksväxter. För att ynglingarna skola få tillfälle att under sina läroår se
andra välskötta egendomar, företagas studieresor i trakter, där större brännerier,
stärkelsefabriker, sockerfabriker, bryggerier, sågverk, ångkvarnar, mejerier, slakthus,
konservfabriker finnas förenade med jordbruksdrift och gifves dem därvid
så instruktiv undervisning som möjligt är.

Skolan besökes årligen af 25 å 30 lärjungar; i skolafgifter inflyta således
årligen omkring 1,000 mark, hvarjämte »Landwirtschaftskammer» lämnar ett understöd
af 3,600 mark. Den teoretiska undervisningen pågår endast 4 månader på
vintern och då dagligen mellan 2—7 e. m. De praktiska arbetena upptaga under

137

dessa månader endast förmiddagarna. Vid jul erhålla ynglingarna 14 dagars ferier,
dessutom 5 dagar vid pask och 4 dagar vid pingst. Undervisningen bestrides i
hufvudsak af skolans föreståndare, och som hjälplärare fungera folkskolelärare och
veterinär. Dessa åtnjuta i ersättning 2 mark i timmen utan några som helst öfriga
förmåner.

Vid besöket i Rheinprovinsen berördes jag egendomligt af att alla för 20 och
30 år sedan där befintliga »Ackerbauschulen», motsvarande våra landtbruksskolor,
totalt upphört och utbytts mot »Landwirtschaftliche Winterschulen» eller landtmannaskolor.
Orsaken härtill lär vara, att det blifvit allt svårare och svårare att få det
nödiga antalet lärungar, som under loppet af två år vill underkasta sig att utföra
alla praktiska jordbruksarbeten på skolegendomar. De besökande voro i hufvudsak
bondsöner och till följd af allt mer och mer framträdande arbetarbrist i landtbruket
blefvo fäderna nödsakade att om somrarna hafva sina söner hemma för att få nödig
hjälp vid jordens bearbetning, sådd och skörd. Den första landtbruksskolan grundlädes
redan 1835, och det uppstod snart den ena efter den andra. Begynnelsen till
nu framhållna omhvälfning ägde rum redan 1876, hufvudsakligen därför, att vid
landtbruksskolorna, där man var så godt som helt och hållet hänvisad till lärjungarnas
arbetskraft, skötseln af egendomen kom i konflikt med uppställd läroplan, hvarför lärjungarnas
teoretiska kunskaper endast i mera enstaka fall motsvarade förväntningarna.
Emellertid måste anspråken på lärjungarnas praktiska arbetsmängd högst väsentligen
minskas, och den teoretiska undervisningen ryckte snart i främsta ledet och pågick till
början af juni manad, da bondsönerna hemförlofvades ända till dess ny kurs i midten
af oktober tog sin början. De första skolorna, som togo detta steg, voro Cleve, Bitburg
och Saarburg. Men samtidigt som detta ägde rum, ställdes på föreståndarna såväl
som på de vid skolan engagerade lärare anspråk, att de under sommar- och höstmånaderna
skulle tjänstgöra i distriktet eller landskapet som konsulenter, instruktörer
och rådgifvare i öfrigt, naturligtvis mot extra ersättning.

Redan 1878 på hösten voro 12 »Winterschulen» färdiga att börja undervisningen
efter den nja regimen, och åtnjöto dessa i statsanslag 60,000 mark samt af kretsafdelningarna
15,000 mark. Detta blef nu efter hand dödsstöten för »Ackerbauschulen»
och den ena efcer den andra upphörde; redan 1889 omorganiserades den
sista i Saarburg till »Winterschule» med tvåårig kurs. Då de skolorna besökandes
antal årligen betydligt växte, nödgades man äfven i mån däraf inrätta allt flera skolor
af samma slag, och finnas för närvarande 35 färdiga och två under bj^ggnad.

1607/08. LandtbruJcsundervisningskom. bet. Bilaga.

138

Första gången lärjungar utexaminerades vid »Winterschulen» i Rheinprovinsen
var lärjungeantalet vid dessa skolor 75, men har sedan dess oupphörligt stigit och utgjorde
vid sista läsårets slut 641. Då alla skolor i Rheinprovinsen sortera under
»Dandwirtschaftskammer» i Bonn och äro precis lika inrättade, undantagandes att
vid några meddelas specialundervisning t. ex. i grönsaksodling, fruktodling, vinodling,
mejerihan dtering, foderväxtodling, biskötsel, bokhålleri, och några äro förenade
med hushållsskolor etc., torde det vara onödigt att för hvarje skola jag besökt i detalj
beskrifva anordningarna.

Den af skolorna, i hvilken jag fick orientera mig bäst, var Eschweiler.

Hvar och ett sådant läroverk åtnjuter understöd af provinsialförvaltningen och
kretsafdelningen. Den förra betalar årligen 2,500 mark, den senare 1,500 till »Landwirtschaftskammer»
i Bonn. Hvarje lärjunge erlägger 20 mark under Annterhalfaret,
och hvarje skola besökes af minst 25 men ibland också af mer än dubbelt så många
lärjungar, således inflyta i skolafgifter minst 500 mark och utgöra skolans inkomster
tillsammans 4,500 mark. Då detta icke räcker att efter nutidens fordringar underhålla
skolverksamheten, betalas det felande af »Landwirtschaftskammer», som uppbär af
kommunalskatten från hvarje socken Va proa. Byggnadstomten inklusive trädgårdslandet
tillhör kretsafdclningen och ställes utan ersättning till skolans förfogande.
Däroverksbyggnaden med allt hvad därtill hörer — i öfre vaningen inrymmer densamma
bostad till föreståndaren, bestående af minst fem rum och kök, skafferi, bad-,
vinds- och källarerum — bygges och underhålles af provinsialförvaltningen. Kretsafdelningen
däremot bekostar alla för skolan erforderliga inventarier, undantagandes
undervisningsmateriell. Detta återigen drar »Dandwirtschaftskammer» försorg om.

För att gifva begrepp om hvad ett sådant läroverk kostar vill jag nämna, att
kostnaden för den för ett år sedan färdigbyggda skolan i Jiilich belöper sig till 35,000
mark och för skolinredningen, ej undervisningsmateriell, till 3,000 mark.

Hvarje skolföreståndare aflönas från första början med 2,700 mark, därjämte
fri bostad, bränsle, lyse. vatten samt produkterna ur försöksträdgården, och erhåller
hvart tredje år i ålderstillägg 200 mark tills maximilönen 5,000 mark uppnatts. För
att föreståndaren skall kunna under sommaren företaga resor och utöfva konsulentverksamhet
inom den krets, till hvilken skolan hörer, beviljas honom årligen i ett för
allt ett fast anslag af 800 mark.

Skolföreståndaren uppgör årligen staten för kommande läsår och bär densamma
från Eschweiler för år 1907 följande utseende:

Inkomster.

139

Lärjungarnas afgifter, minst
Af »Landwirtschaftskammer»

. . . 500: —
■ ■ . 7,860: —
Mark 8,360: —

Utgifter.

Föreståndarens nuvarande lön............... 4,000: _

Rese och dagtraktamente................. 800: 4 800-

2:dre lärarens lön..................... 1,800: —

Rese- och dagtraktamente................. 400: 2 900-

Extra lärararfvoden:

100 timmar i tyska ä 2: 50 ................ 250: _

80 ;> räkning å 2: —................ 160: _

60 timmar ritning ä 2: —................. 120: _

40 » religion å 2: —................. 80: _

100 » tillsyn vid läxläsning ål: —.......... 100: _ 710- _

Till undervisningsmateriel! enligt uppgjord specifikation....... 320: —

Annonser, skrifmaterialier, postporto, etc., etc............ 230: _

Till fruktodlarekursens lektioner.............. 60: _

Underhåll af plantskolan................. 40: _ ^qq. _

Mark 8,360: —

Vid de flesta skolorna uppgår brandförsäkringsvärdet för undervisningsmateriellen
till emellan 8—10,000 kr.

I Westfalen besöktes tvenne läroanstalter, nämligen landtmanna- och hushållsskolan
i Hagen samt äng skolår skolan i Siegen. Då förstnämnda skola ej på något
betydelsefullare sätt afviker från redan förut beskrifna skolor, torde det vara onödigt
att närmare gå in i detaljerna rörande densamma. I stället bör mera uppmärksamhet
ägnas åt äng skotar skolan i Siegen.

Denna började i april 1907 sitt 55 :e arbetsår med 239 lärjungar, hvaraf 22 kommo
på vägbyggnadsafdelningen. Skolans ändamål är ganska mångsidigt. Man utbildar
icke allenast ängsfogdar i och för bevattning, schaktmästare för jordförbättringsarbeten,
förmän för chaussé- och brobyggnader, utan flera utexamineras såsom kulturingenjörer,
färdiga att träda i statstjänst, andra åter igen såsom väg- och vattenbygg -

140

nadschefer i de olika provinsernas kretsafdelningar, således också i statstjänst. Läroverket
är 5-klassigt och pågår undervisningen året om, undantagande två månaders
sommarferier, som infalla 15 juli—15 september. För undervisningen äro tio ordinarie
lärare engagerade, som aflönas al stuffn ock därvid åtnjuta lika förmåner som kollegerna
vid andra läroverk. Lärjungarna äro vid inträdet i skolan omkring 16 ar ock
lämna densamma efter genomgående af fullständig kurs vid 21 ars ålder. De äro då
berättigade till ettårig militärtjänst ock fullgöra sin värnplikt på sappör- ock ingenjörkår,
tiar de utan undantag blifva reservofficerare. Terminsafgiften erlägges i förskott
med 15 mark för hvarje halfår. Lärjungarna kafva i öfrigt att sörja för sig själfva
ock erhålla i staden Siegen logis, vivre, tvätt etc. för 45 mark i månaden.

Läroverket arbetar med ett årligt anslag af c:a 100,000 mark, hvari dock ej
inbegripes reparationer å de förstklassiga byggnader, som uppfördes under år 1896,
men som tyvärr redan nu visat sig väl små i förhållande till antalet inträdessökande.
I stil med det hela står undervisningsmateriellen, hvars brandförsäkringsvärde uppgår
till i rundt tal 18,000 mark.

Alla inträdessökande, undantagandes de som genomgått 2-åriga kursen af »Landwirtschaftliche
Winterschule», hafva att underkasta sig inträdesexamen, bvilket bevisar,
att fordringarna för skolan ingalunda äro små. De bufvudsakligaste ämnena äro.

Allmän växtkultur: de tre första klasserna.

Ängsbyggnaders teori: de fyra första klasserna.

Fältmätning och afvägning: 4:e och 5:e klasserna.

Kartritning: 4:e och 5:e klasserna.

Projektionsarbeten: 5:e klassen.

Elementerna i byggnadskonsten: 4:e och 5:e klasserna.

Fiskdammanläggning: 5:e klassen.

Tyska språket: alla klasser, därvid i 4:e och 5:e klasserna utarbetas kulturplaner,
samt lärjungarna öfvas i protokollföring, hållande af föredrag, uppställande
af skrivelser till ministeriet etc.

Räkning och aritmetik: alla klasser, därvid i 4:e och 5:e klasserna ekvationer,
algebra och logaritmers användande i praktiska byggnadskonsten och meliorationsarbeten.

Planimetri och stereometri: de fyra första klasserna.

Trigonometri: 5:e klassen.

Botanik: de fyra första klasserna.

Kemi: de fyra första klasserna.

141

Allmän och landtbruksmekanik: de fyra första klasserna.

Jordbruksekonomi: 3:e och 4:e klassen.

öfning i linear- och konstruktionsritning: 2:a och 3:e klassen.

Situationsplaner, frihanasteckning, textning: alla fem klasserna.

Yälskrifning: l:a och 2:a klasserna.

Ifrån och med 3:e klassen måste hvarje lärjunge årligen tjänstgöra minst 7
veckor vid pågående meliorationsarbeten, väg- och vattenbyggnader, järnvägs- och
brobyggnader, och gifves af läroverksdirektionen anvisning på platser, där sådana
företag utföras.

På återresan till Berlin besöktes i provinsen Sachsen Acherbauschule Badersleben.
Denna läroanstalt började sin verksamhet redan år 1846 på klostergården
Marienbeck i Badersleben. Året förut upphörde nunneklostret och i stället inrättades
därstädes en intern landtbruksskola med 2-årig kurs. Det årliga anslaget, som staten
och »Landwirtschaftskammer» bevilja, belöper sig till 15,000 mark, och hvarje lärjunge
betalar för logis, vivre etc. 400 mark årligen, men måste dessutom beräkna 150
mark för kläder, tvätt, böcker, papper, handredskap, m. m. Hvarje lärjunge har således
att betala för hela kursen omkring 1,000 mark. Då skolan besökes af mellan 60 till 80
ynglingar från 15—18 års ålder, har föreståndaren för skolan, kapten Heine, som
arrenderar det 200 hektar stora jordbruket, betydande medel att röra sig med, nämligen
i statsanslag 15,000 mark, årsafgiften af minst 60 lärjungar å 400 mark 24,000
mark, eller afrundadt 40,000 mark. Till underhåll och utvidgning af skolans bibliotek
bidraga skolans lärjungar årligen med 1 mark hvar. Hämnas må, att enhvar
endast erhåller sängställ och måste därför medföra hemifrån alla sängkläder, tre par
lakan till ombyte, 6 handdukar, en koffert och en byrå.

Undervisning pågår året om, undantagandes ferierna, som belöpa sig till omkring
10 veckor, sålunda fördelade att vid jul och midsommar gifves 14 dagar samt vid
påsk och och mikaeli 3 veckor, hvarunder rengöring och reparationer af skolan företagas.
Föreståndaren för skolan tjänstgör äfven som lärare och åligger honom att undervisa
i ett par af hufvudämnena. De därefter viktigaste ämnena har 2 :e läraren, dessutom
äro tvenne för sitt kall särskild! utbildade lärare engagerade, hvaraf en måste
vara teologie kandidat. Inspektören på egendomen har endast ledningen af de praktiska
arbetena om hand. Såsom hjälplärare tjänstgöra djurläkaren och trädgårdsmästaren.
De två ordinarie lärarna handhafva tillsynen öfver lärjungarna och bo vid hvar sin sida
om logementen. En del af parken har ställts till ungdomens förfogande, och därstädes
finnes tennisbana, kägelbana och lekplats med sportredskap, på det något nöje

142

må beredas dem om söndagarna. Vid måltiderna deltaga alltid föreståndaren med
sin familj samt de ordinarie lärarna. Under sommarens eller höstens lopp företages
alltid en längre studieresa med äldre kursen dels till utställningar, dels till välskötta
egendomar, å hvilka, vid sidan af jordbruket, industri bedrifves.

Lärjungarna delas i grupper sålunda, att kalfva antalet alltid äro sysselsatta
med landtbruket, medan andra hälften har teoretisk undervisning. Förstnämnda grupp
är återigen delad i tre afdelningar, hvaraf en sysselsattes i stallarna och på magasinen,
en annan i trädgårdarna och en tredje, den större, ute på fälten; vid skördetid
kunna alla få deltaga en hel dag i bärgningsarbete.

Lektionsplanen i Badersleben har följande utseende:

		f. m. 8—9	9—10	10-11	11—12	e. m. 3—4	4—5
M.	I	kemi	matematik	tyska	geografi	husdjursl.	rättskrifn.
	II	jordbruks!.	kemi	räkning	husdjursl.	historia	tyska
T.	I	jordbr.ekon.	räkning	historia	kemi	veterinärk.	botanik
	II	matematik	tyska	kemi	fysik	skrifning	skrifning
0.	I	jordbr.ekon.	tyska	räkning	zoologi	bokföring	exercis
	II	tyska	husdjursl.	räkning	geografi	exercis	jordbruksl.
T.	I	husdjursl.	matematik	geografi	kemi	trädgårdsk.	fysik
	II	jordbruksl.	kemi	botanik	historia	ritning	trädgårdsk.
F.	I	jordbr.ekon.	historia	tyska	fysik	ritning	ritning
	II	matematik	fysik	zoologi	tyska	kemi	husdjursl.
L.	I	kristendom	kemi	tyska	rättskunskp	bokföring	sång
	II	kristendom	räkning	botanik	geografi	husdjursl.	sång

Om sommaren gifves tisdagseftermiddagar undervisning i fältmätning och på
torsdags eftermiddag göres en botanisk exkursion.

Sista skolan jag besökte var den vid staden Stargard i Pommern. Egendomen
tillhör staden och utgöres af 100 hektar åkerjord, bestående af sandblandad lera, som
lämpar sig väl till sockerbetsodling. Skolan var förr uteslutande »Landwirtschaftliche
Wintersckule», men vid sidan af denna inrättades år 1900 en »Ackerbauschule»,
som fyllde ett länge kändt behof. I Pommern har nämligen trädt i dagen en
allt större svårighet att erhålla dugligt befäl till medelstora och större gårdar, hvithet
behof icke kunnat tillräckligt fyllas af lärjungar, som endast besökt Winterschulen,
då i deras praktiska utbildning en alltför stor lucka gifvit sig till känna. Emellertid
inrättades skolan vid dess omorganisation sålunda, att landtbruks- och landtmanna/-

143

skolans undervisning'' samm anslogs under vinterhalfåret med 7 timmars lektion dagligen
och efter fem månaders kurs lämnade landtmannaskolans lärjungar från yngre
afdelningen skolan för att i november inträda uti äldre afdelningen, hvaremot landtbruksskolans
lärjungar fortsatte i hufvudsak för att praktisera men äfven för att
vara i tillfälle att repetera och fortsätta med teoretiska studier. När de sålunda
genomgått sitt andra år, erhålla de betyg på duglighet och öfvertaga befäl som ladufogdar,
bokhållare och inspektörer allt efter deras kvalifikation. Lärjungarnes antal
var sistlidna mars 46 i landtmanna- och 35 i landtbruksskolan eller tillsammans 81;
dessa undervisades af 4 ordinarie och 7 extra lärare.

Den förenade skolans byggnader ha erfordrat 25,000 mark och äro i stånd att
mottaga 42 interna elever, af livilka hvarje betalar årligen 500 mark och åtnjuter härför
logis, kost och undervisning; för sjukvård åter betalas 6 mark årligen till sjukkassan.

Äfven här måste lärjungen hemifrån medföra sängkläder, lakan och handdukar.

Läroanstaltens inkomst- och utgiftsstat har följande utseende:

Debet.

Anslag. Ackerbauschule. Winterschule.

Provinsialförvaltning.......... 3,600: —.......... 1,500: _

Staden Stargard.......................... 1,200: _

Ofriga inkomster.

Inackorderingsafgift för 2 ordinarie lärare

ä 480 m................

Dito för 16 lärjungar å 36 m......

> > 45 n ä 42 > .....

Terminsafgifter för 15 dito å 50 m. . . .
Hyra som landtmannaskolan har att erlägga
till landtbruksskolan för skolsalarna . .

För eldning, lyse och betjäning.....

Hyra för direktörsbostaden.......

Dito » bostad åt 2 ordinarie lärare ä 240 m.

Inkomster af jordbruket:

För spannmål.............

» potatis..............

» sockerbetor ............

960: —

3,780: —

9,450: —

750: — Terminsafgifter . . 2,500: —

400: —

300: —

480: —

8,400: —

4,000: —

2,000: —

144

Ackerbauschule.

För tobak ock lin........... 250:

» trädgårdsprodnkter......... 250: —

Af kostallen.............. 7,400: —

» svinstallen............. 3,590: —

» fårstallen............. 1,300: —

För försöksfältena, arbete som af lärjungarna
utförts........... 3,600: —

Kantor och. diverse...... 600: —

Mark 51,410: —

Winterschule.

Mark 5,200: —

Löner till lärarne.......

Kost för 2 ordinarie lärare . . .

» » kamreraren......

» » tjänstfolket......

> t lärjungar ne......

» i landtmannaskolan ....

Löpande driftskostnader.

Skrifmaterialier........

Postporto och frakter......

Bränsle och lyse........

Trycksaker och annonser ....

Tidskrifter etc.........

Utsäde och gödselmedel.....

Fodermedel..........

Löner.............

Legodagsverken........

Diverse utgifter........

Skatter och arrenden.

Arrenderade ängar .......

» åkrar .......

Skatter . ...........

Kredit.

Ackerbauschule.

. . 3,365: —

. . 960: —

. . 288: —

. . 1,580: —

. . 2,520: —

. . 5,400: —

. . 100: — Förvaltningsk. . . 1,395: —

. . 150: —

. . 1,100: —

. . 250: —

. . 100: —

. . 6,400: —

. . 4,200: —

. . 3,200: —

. . 6,000: —

. . 432: - ......... 700: -

. . 330: — Skatter etc. ... 700: —-

. . 620: —

. . 450: —

Winterschule.
9 400- —

145

Ackerbauschule. Winterschule.

Försäkringar.....

Häntor........

Amorteringar.....

Möbler och inventarier .
Byggnadsreparationer .
Lärarnes resor.....

........3,800

........ 800

........ 315

— Möbler och invent. 255: —

— lärarnes resor etc. . 450: —

Mark 52,610
Afgår inkomst 51,410

— Mark 5,200: —

Deficit 1,200

— som bestrides af Landwirt-

schaftskammern.

För att kunna bekläda en chefsplats vid någon af de med statsmedel understödda
skolorna för landtbrukets befrämjande, ställes på sådan befattningsbafvare
stora fordringar. Först och främst erfordras härför att hafva i flera år varit anställd
såsom andre lärare vid någon »Ackerbau-» eller »Landwirtschaftliche Winterschule».
För att fa anställning såsom lärare maste sökanden minst två år hafva praktiserat på
någon känd, välskött egendom, i tre år bevistat landtbrukshögskolans föreläsningar och
aflagt erforderliga tentamina samt deltagit minst en termin i seminarieundervisning
för att tillägna sig någon pedagogisk vana. Hans lärotid varar således minst 5V2 år.
Under sådana förhållanden torde det också vara möjligt få en verkligen dugande
lärarkår och sedermera af lärjungarna dugande odalmän.

Såsom en gengäld för denna långa studietid är den tyske landtbruksläraren berättigad
till pension. Så snart absolventen i kursen erhållit anställning såsom lärare
vid något af landtbruksläroverken, räknar han tjänstår och erhåller efter de första tio
åren en pension af 15/60 af sin lön och höjes hvarje därefter följande tjänstår pensionen
med Va o af lönen, men får densamma dock ej öfverstiga tre fjärdedelar af vid
slutad tjänst erhållen lön.

Österrike.

Österrikiska staten har 195 landtbruksläroverk, hvaraf 3 äro högskolor, förenade
med universitet, 20 högre femklassiga läroverk (Mittelschulen), hvaraf 8 internat,
och 172 lägre skolor, hvaraf 78 internat. Dessa uppbära i statsbidrag årligen 346,924
krönen, däraf högskolorna erhålla 29,836 krönen och det öfriga tillfaller den lägre
undervisningen.

1607/Qg. Landtbruksundervisningskom. bet. Bilagor.

146

Den första jag besökte var Znaim i Mähren, som ledes af direktör ZanluchL
Läroanstalten daterar sig från 1858 och uppstod under mycket anspråkslösa förhållanden,
då endast stadens landtbruksklubb beviljade medel. Efter kriget med Preussen
1866 ägde första omorganisationen rum, som ledde därhän, att staten öfvertog
anstalten och beredde densamma helt andra ekonomiska förmåner. I mån som landthushållningen
i allmänhet utvecklade sig, nödgades man då och då företaga förbättringar
för att alltjämt vara med sin tid. Den sista genomgripande omorganisationen
som skedde 1898, försatte skolan i det nuvarande mönstergilla skicket. Eörutom att
landskapet Mährens förvaltning beviljade till byggnaders komplettering och till undervisningsmateriel!
i ett för allt en summa af 22,540 krönen 66 heller jämte ett årligt
kreditiv af 10,000 krönen, bidrager österrikiska staten med 4,000 krönen årligen jämte
en dispositionsfond af 10,000 krönen. Plela skolan omfattar en totalareal af c:a 25
hektar utmärkt jord med förstklassigt läge; det hela ter sig som en örtagård.

Skolkursen är tvåårig och har till ändamål att utbilda unga jordbrukarsöner eller
sådana, som hafva fallenhet för jordbruk, sålunda att de efter genomgången lärotid
äro i stånd att kunna intensivt sköta ett mindre jordbruk på egen hand eller tjänstgöra
som bokhållare eller annat befäl på större egendom med rationell drift.

För att nå detta mål bedrifves undervisningen i såväl allmänt bildande ämnen
söm specialämnen inom jordbruks- och trädgårdsskötsel samt lägges stor vikt vid ordning
och sedlighet inom kåren. Tiden är fullt upptagen med teoretisk och praktisk
undervisning och sträfvar man med den senare särskild! därhän att en viss färdighet
skall uppnås icke allenast i själfva arbetssättet utan äfven i bedömandet af den dagliga
arbetsmängden, som i de olika grenarna i landtmannayrket skall kunna åstadkommas.

Undervisning pågår hvarje år i tio månader och äro de hufvudsakligaste ferierna
förlagda under augusti och september månader. Läsåret slutar med juli månads
utgång. Förutom de vanliga helg- och söndagarna hafva lärjungarna följande dagar
fritt: Kejsarens namnsdag, Allhelgonadagen, den 15 november till åminnelse af
kejsarinnan Elisabeth, vid jul från och med den 24 december till och med den 1
januari, vid påsk onsdagen före till tisdagen efter helgen, vid pingst från och med lördag
till och med måndag. Dessutom har direktören rätt lämna två dagar fritt
till eu hvar af de bästa lärjungarna.

147

För att få eu inblick i undervisningen bifogas schemat från läsåret 1906—1907.

	I årgång.	II årgång.
■	Vinter-	Sommar-	Vinter-	Sommar-
	termin.	termin.
	Timtal pr vecka.
\| Religion..........	1	1	1	1
1 Tyska som underyisningsspråk ....	4	2	2	2
Allmänbildande ämnen.
Räkning ....	4	2	1	1
Geometri, fältmätning och ritning	3	2	2	2
Geografi.....	2	2,	_
Geologi....	2		_
Botanik . . .	—	4	—	—
Naturlära.
j Anatomi och fysiologi . . .	2	2	_	_
Fysik och meteorologi.......	6	1	—	_
1 Kemi............ ..............	6	1	—	—
Naturkunnighet. Allmän växtkultur med jordbruks- och ängsskötsel, vinodling och vinberedning, frukt- och grönsaksodling.....			2	2
Djurförädlingslära............	—	—	4	2
Y eterinärkunskap............	—	—	2	2
Jordbruksekonomi..............	—	—	3	3
Jordbrukslära. Bokföring. .................			i	1
Kemisk teknologi....................	—	■—	2	2
Skogskultur........................	—	—	1	1
Kameralist^........................	—	—	1	1
	30	24	30	24
Fakultativt är bömiska språket...............	(2	2	2	2)
Praktiska öfningar i jordbruk, trädgårdsskötsel, vinodling och vinberedning, slöjd, korgflätning etc.............	12	18	12	18
	42	42	42	42
Och fakultativ undervisning.................	2	2	2	2

148

Skolåret börjar den 1 oktober och emottagas då endast sådana ynglingar, som
hafva fyllt fjorton år och kunna förete goda betyg från prästerskap, läkare och
folkskola samt intyg från förmyndare att medel till bestridande af kursen finnes.
Hvarje lärjunge har att vid kursens början erlägga inskrifningsafgift med 6 krönen
samt i förskott för hvarje halfår 15 krönen och årligen 6 krönen för underhåll
af undervisningsmateriellen. Hå skolan ej är internat, maste hvarje skolyngling
inackordera sig i staden, och plär detta vara möjligt för c:a 36 krönen i manaden,
tvätt inberäknad. För att kunna utföra de honom åliggande praktiska arbetena
måste lärjungen på egen bekostnad halla allt erfordeligt handredskap, hvarför årskursen
utom beklädnad belöper sig till minst 500 krönen.*

Efter hvarje 6-veckorsperiod af undervisning med åtföljande läxläsning hålles
tentamen, hvarvid läraren noterar det kunskapsmatt, som lärjungen då innehar. Vid
tentamen lägges mycken vikt vid att enhvar uttrycker sig korrekt pa tyska språket.
Äldre af delningen har särskilda öfningar i hållandet af föredrag om ett eller
annat enkelt ämne i jordbruk. Alla läroböcker, som af skolstyrelsen föreskrifvits,
måste lärjungen anskaffa sig på egen bekostnad, men fas böckerna genom skolans
försorg billigare än boklådspriset är.

Beträffande undervisningsmateriellen äro skolorna ytterst väl försedda, och
representerar ofta detta ett värde af 10,000 krönen. Samlingarna bestå dels af ett rikhaltigt
väl ordnadt bibliotek — i Znaim öfver 600 band — ett präktigt fullständigt
laboratorium med de nödvändigaste apparaterna och kemikalierna; likaså utmärkt
är den fysikaliska och botaniska afdelningen samt mpdellsatniingen af
redskap och maskiner i mejerihandtering, vinfabrikation, konservering af frukt,
grönsaker etc.

Jordmånen vid Znaim visar en sandblandad godartad lera pa krossten, som
nog kräfver ganska riklig tillförsel af kreatursspillning. Härför hålles också ett
stort antal kreatur och en betydande foderproduktion äger rum. Man har infört
tvenne cirkulationer, en 7-årig och en 4-årig. Förra aret utfodrades 9 stora kor
på c:a 700 kg. vikt, en tjur, 4 ungnöt, ett par hästar, 5 afvelssvin, ett trettiotal
höns och eu del ankor.

Vid sidan af skiftesbruket finnas tvenne experimentalfält, ett med olikartade
växter, ett annat med olika gödslingsförsök. Hela jordbruket skötes med
lärjungarna men under ferierna maste ganska mycket legas, da endast ett fatal af

* En krönen = 75 öre.

skolans disciplar kvarstanna. Ett ytterst intressant kapitel är trädgårdsskötseln
med förträffligt ordnad frukt- och vinodling.

Af lärarpersonalen undervisar föreståndaren i vinodling, vinberedning och lagring
samt fruktodling och trädgårdsskötsel. Andre läraren leder de meteorologiska
observationerna, undervisar i tyska, aritmetik, geografi, fysik, botanik samt i bondska
språket. Tredje läraren undervisar i kemi, zoologi, husdjurslära, betingslära med
ekonomiska beräkningar och bokföring. Ejärde läraren undervisar i mineralogi, geometri,
ritning, växtkultur, skogsskötsel, kemisk teknologi, fältmätning och kameralistik.
Femte läraren, en kapucinermunk, undervisar i religion, sjätte läraren, en
veterinär, i husdjurens sjukdomar, och som lärare tjänstgöra dessutom en trädgårdsmästare
och en vinbergsfogde.

Undervisning i slöjd meddelas af en korgmakare- och en tunnbindärmästare.
Skolan besöktes förra året af 36 lärjungar, hvaraf 14 tyskar, 21 tschecker och eu
slavonier.

Under årets lopp höllos dessutom vid skolan tre specialkurser uti vinodling
och vinberedning, nämligen i januari tre dagar och i februari: i början af månaden tre
dagar och i slutet tre dagar, samt dessutom i juni en fem timmars kurs i hälsolära
af provinsialläkaren. , ,

De tre första lärarna hafva sig dessutom ålagdt att i olika delar af Mähren
hålla föredrag i trädgårdsskötsel, fruktodling, vinberedning och lagring, öfver
tjurföreningar och tjurars rätta skötsel, i mjölkhushållning, mjölkboskapsskötsel,
ungdjurens uppfödning och vård, om åtgärder för uppnående af högre fetthalt i
mjölken och boskapsskötsel i allmänhet samt om den rationella biskötselns betydelse.

Med lärjungarna företogos flera mineralogiska och botaniska exkursioner i närheten
af skolan samt till intensivt skötta egendomar, till hingstdepåer och slakthus.

»Ländes-Acker-, Obst- und Weinbauschule» vid Feldsberg grundlädes 1871
af fursten Johan den II af Lichtenstein, som icke allenast ställde det nödiga jordområdet
till förfogande utan äfven 2,000 krönen till gröngödslingsförsöks anställande.
Året därpå beviljade landtdagen 10,000 krönen till samma ändamål samt årligen under
tre års tid 9,000 krönen till underhåll. Ministeriet i Wien lämnade likaledes 9,000
krönen, 1873 8,000 krönen och såväl 1878 som 1879 till understöd för skolan 10,000
krönen. Landtdagen höjde 1876 sitt anslag till 12,000 krönen. Dessutom hade
provinsen Mähren stiftat stipendier till ett belopp af 2,400 krönen att årligen utbetalas.
Samma år skänkte fursten 4 stipendier af 400 krönen att årligen utbetalas
samt donerade samtliga byggnader, trädgårdar och vinkällare åt skolan med vill -

150

kor att ministeriet skulle kafva öfverinseende öfver skolan och att donationen
uteslutande skulle komma landtbruksundervisningen till godo.

Då redan under första skolåret lärjungeantalet uppgick till 27 ock årligen en
rätt betydande stegring inträdde, visade sig skolbyggnaden snart vara alldeles
för liten, hvarför landtdagen år 1888 beviljade 100,000 krönen till en ny
tidsenlig sådan. Årsstipendierna höjdes samtidigt till 4,400 krönen. Följande
år beslöts att bevilja för ombyggnad af ekonomibyggnaderna 24,000 krönen och till
skolbyggnadens inredande 10,000 krönen. För åkerarealens ökande beviljade landtdagen
1899 årligen 6,000 krönen under loppet af 10 år. Från slutet af 90-talet
till och med 1906 har anstalten dessutom åtnjutit anslag till ett sammanlagdt
belopp af 32,880 krönen, hvarmedelst åstadkommits eu stor matsal med präktigt
kök m. in., sjukstuga, badanstalt, tvätthus, acetylengasverk, kloak- och vattenledning,
så att allt nu är förstklassigt. Den skolan tillhörande arealen belöper sig för
närvarande till 42,5 hektar.

Skolan är i öfrigt lika organiserad med den i Znaim, dock med den skillnad,
att Feldsberg i hufvudsak är internat, å hvithet hvarje ordinarie lärare har sin bostad
—• en liten villa med trädgård — men extra lärarna bo i den närbelägna staden.
Externlärjungar emottagas äfven, men pröfvar skolstyrelsen omsorgsfullt lämpligheten
af de hem, hvari ynglingarna inackorderas. Hvarje intern lärjunge betalar
pr år 400 krönen* samt 30 krönen för tvätt af gångkläder, sänglinne och handdukar
och 12 krönen för begagnande af skolans bibliotek. Externa lärjungars skolafgift
är 100 krönen pr år, men deras inackordering i staden går icke under 35 krönen
pr månad. Undervisningsmateriell, som enhvar lärjunge har att själf hålla sig med,
beräknas kosta 60 krönen första året och endast 10 andra året eller sammanlagdt 70
krönen.

Under vinterterminen gifves hvarje vecka 30 timmar teoretisk undervisning
och 6 timmar praktiska öfningar; under sommartiden ökas de senare till 20 timmar,
alltså i förra fallet 36 timmar och i senare fallet 50 timmar i veckan och därjämte
läxläsning.

Hvad lärjungarnas praktiska arbeten beträffar, så delas ynglingarna i tre grupper,
däraf en arbetar i landtbruk och stallar, en i trädgårdarna och en i vingård
och källare. Lärjungeantalet var sista året 75 och undervisades af 4 ordinarie
och 3 extra lärare. Dessutom äro anställda 6 förmän, som öfvervaka de praktiska
arbetenas utförande.

* Läroanstalten lämnar endast säng med resärbotten, allt det andra bar lärjungen själ! att sörja för.

151

Den nya kursen började den 18 september och förra läsåret slutade den 14

juli.

I likhet med skolan i Znaim höllos äfven här flera extra kurser i modemäringens
olika grenar. Förutom undervisningen vid skolan samt exkursioner med
lärjungarna åligger det äfven lärarpersonalen att hålla föredrag inom och utom
länet samt inspektera försöksfält och i öfrigt vara, när så erfordras, rådgifvare för
allmänheten, hvar och en i sitt fack. Antalet personer, som under årets lopp besökte
de af lärarna hållna föredragen, uppgick till 2,466, visande att man hyser ett
lifligt intresse för gedigen praktisk vetenskaplig undervisning.

På österrikiska västbanan ligger Tulln, där äfvenledes en skola är inrättad med
benämning »Niederösterreichische Landeswinterschule fur Landwirtschaft». Denna
läroanstalt har först nu sitt tredje arbetsår bakom sig. Första året uppgick lärjungarnas
antal till 47 och kunde af utrymmesskäl endast 31 mottagas i den yngre kursen.
Vid sista terminens slut hade lärjungeantalet redan stigit till 110. Skolan är i likhet
med de förut besökta förstklassig, med praktiskt inredcfa byggnader, ett utmärkt
museum och präktiga lärosalar. Kursen är också tvåårig, men undervisningen
pågår endast de 5 vintermånaderna och då bedrifves nästan uteslutande
teoretiska studier. Under sommarhalfåren, då lärjungarna skola praktiskt arbeta
å af skoldirektionen kända, framstående större eller mindre landtbruk, hafva de
också att hörsamma kallelser till deltagande uti de specialkurser, som hållas vid
skolan, samt uti exkursioner och besök vid demonstrationsfält under lärarnas ledning.

De praktiska öfningarna bestå uti fältmätning och afvägning, att sönderplocka
och rätt sammanfoga maskiner och åkerbruksredskap, att närvara vid smöroch
ostberedning samt att åse odlingsarbeten, täckdikningar och jordförbättringar.
Dessutom skola lärjungarna deltaga i slöjd, såsom redskapsreparationer, sadelmakeri,
halm-, korg- och ståltrådsflätning, i fabrikation af kvastar och borstar, i beredning
af beton, bruk och gjutning.

I hvarje vecka undervisas 38 timmar och öfriga tiden till kl. 7 på aftonen
åtgår dels till öfverläsning och dels till öfningar i ofvannämnda arbeten. Ferier
beviljas endast från den 24 till den 27 december, förutom kejsarens och kejsarinnans
namnsdagar och Allhelgonadagen. Skulle påskhelgen infalla i mars månad, hemförlofvas
lärjungarna från skärtorsdagen till och med tisdagen efter påsk.

Vid skolan undervisa inklusive föreståndaren 10 lärare samt 7 extra lärare
i de praktiska öfningarna. Ingen som helst inträdesafgift fordras vid denna läro -

152

anstalt, men så måste också enhvar själ! sörja för logi, kost, kläder och tvätt samt
läroböcker, skrif- och ritmaterial.

Läroanstalten »Franzisco—Josephinum» i Mödling, söder om Wien, började sin
verksamhet redan 1869 med 3-årig kurs och utvidgades på 80-talet med en specialskola
för bryggeri och trädgårdsskötsel. Undantagandes ferierna från 16 juli till och
med 14 september samt åtta dagars jullof fortgår undervisningen dagligen. Lordringarna
för inträde äro här större än vid förut nämnda skolor, i det att sökanden skall
hafva erhållit uppflyttningsbetyg till femte klass i ett högre allmänt läroverk samt
minst ett år praktiserat på en erkändt framstående egendom. Har sökanden aftekniska
etablissement, ett utan tvifvel ypperligt undervisningsmaterial i stort. I
andra klassen men måste bevista lektionerna i kemi, däggdjurens morfologi och demonstrationerna
i botanik i första klassen samt underkasta sig tentamen i dessa ämnen.
Dessutom har hvarje lärjunge att förbinda sig att under sommarmånaderna
praktisera på någon intensivt skött gård, likgiltigt om den är liten eller stor. Under
vissa villkor emottagas äfven hospitanter, men få dessa, äfven om de icke bevista alla
föreläsningarna i terminen, erlägga full afgift.

Undervisning sker hufvudsakligen i lärosalarna men äfven uti försöksträdgårdarna
och de anstalten tillhörande 4—5 hektar stora försöks fälten. I öfrigt
besökas de intill Mödling gränsande större egendomarna med vinberg, skogsbruk och
tekniska etablissement, ett utan tvifvel ypperligt undervisningsmaterial i stort. I
genomsnitt hållas i hvarje klass 27 timmars föreläsning i veckan och öfriga tiden af
dagen upptages af laborationer, dissektioner, mikroskopering, ritning etc.

Hvarje lärjunge erlägger vid terminens början 100 krönen, hvaraf 20 beräknas
för laborationer och bibliotekets begagnande. Då anstalten är internat, sedan
1900, är hvarje lärjunge skyldig att bo och äta därstädes och betalar han i terminen
450 krönen eller sammanlagdt pr år 1,100 krönen; i hvarje rum bo två personer.
Stipendier, som årligen fördelas till mindre bemedlade eller till sådana,
som i ett eller annat afseende utmärka sig, gå upp till 7,484 krönen. Alla som
fullständigt genomgått anstalten absolvera militärtjänsten på ett år på statens bekostnad*''
och äro berättigade att aflägga reservofficersexamen.

Lärarkrafterna utgöras af 8 professorer, 6 docenter och en kamrerare, och lär -

* D. v. s. de erhålla allting, såsom ny uniform, underkläder etc. i motsats till andra ettåriga. I
öfrigt synes väsentlig lindring i tjänsten heredas alla österrikare, hvilka ägna sig åt modernäringen och
besöka en af statens skolor.

153

jungarnas antal uppgår till i landtbruksafdelningen 117, vid bryggeriafdelningen
12 och vid trädgårdsafdelningen 10 eller tillsammans 139.

Under förflutna läroåret hade skolans inkomst och utgiftsstat följande utseende: Inkomster.

Ordinarie anslag af staten, landtdag etc............... 30,000: —

Lärjungarnas afgifter....................... 27,860: —

Diverse inkomster, utförda maltanalyser, sålda varor ur bryggeriet,

räntor etc............................. 1,033: 93

Subvention af ministeriet för praktisk undervisning......... 350: 80

Extra subventioner af ministeriet för utvidgning af laboratoriet, nyinredning
och inköp af kemikalier etc.......... 14,000: —

Till biblioteket.......................... 800: —

Till försöksträdgården....................... 254: 44

Krönen 74,299: 17

Utgifter.

Löner............................... 41,243: 87

Undervisningsmateriell och exkursioner............... 2,205: 89

Extra praktisk försöksverksamhet.................. 362: 06

Till bryggeri- och trädgårdsskolan................. 1,406: 69

Tryckning, postarfvoden, bränsle, lyse, vatten och diverse...... 8,908: 42

Försöksträdgården..................... 321: 76

Utvidgning och nyinredning af laboratoriet.............17,187: 77

Balans till 1907—08 ........................ 2,662: 71

Krönen 74,299: 17

De öfriga österrikiska skolorna, som befatta sig med landtbruksundervisning,
erbjuda i det hela taget icke synnerligen stora afvikelser från de här beskrifna,
specialskolorna naturligtvis undantagna.

» *

Af intresse kunde vara att nämna något om landthushållssholor, af hvilka finnas
ett flertal i såväl Tyskland som Österrike.

1607/o8. LandtbruJesundervisningskom. bet. Bilagor.

154

I hvarje skola gifves såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den förra består
i hufvudsak uti klargörandet för eleven af födoämnenas sammansättning och beskaffenhet,
undervisning ifråga om människans föda och vård, rörande bostaden och inredning
däraf, människans ändamålsenligaste beklädnad samt i öfrigt det viktigaste
i hälsolära. Dessutom undervisas i huslig ekonomi, bokföring och skötsel af blommor.
Landtbrukardöttrar erhålla extra lektioner i läran om husdjurens utfodring
samt i trädgårds, hönsskötsel- och mejerilära, i hvilken undervisning flickor från
städer sällan deltaga. Jämte den teoretiska bedrifves praktisk undervisning i syfte
att gifva god öfning i kokkonst, såväl enklare som bättre matlagning, bakning af
bröd, tårtor och småbröd, i syltning, konservering af grönsaker, kött, etc., sönderstyckning
och preparering af slakt till rökta och salta matvaror. Dessutom
undervisas i bäddning, städning, iordningställande af rum, polering af metallvaror,
tvätt, mangling och strykning, dukning af bord och servering, huru man bör
handskas med kökskärl, porslin, glas och lampor af diverse konstruktion, samt eldning
i kök och boningsrum. Särskild vikt lägges vid i ett hem förekommande handarbeten,
såsom linne- och klädsömnad för hand och på maskin, stickning och lagning etc.
Lärjungarna måste hafva fyllt 16 år innan de tagas in i skolan, och antalet är
allra högst 24. Man önskar i första rummet att till lärjungar få landtflickor, men
äfven flickor ur handtverkarklassen och från industrisamhällen äga tillträde till
skolan.

Hvarje lärjunge betalar för undervisningen i månaden tio mark, för slitande af
köksattiraljer, bränsle, lyse etc. 1,50. En middagsmåltid af vanlig husmanskost
belöper sig till 50 pf. och vid beredning af finare mat, som sker endast två gånger i
veckan, till 75 pf.; kvällsmaten kostar 30 pf. Hvarje deltagare i den 3 månader långa
kursen erlägger för sin kost detta belopp. Kursdeltagarna delas alltid i tre grupper,
så att hvarje grupp upprepar sitt arbete hvar tredje dag eller 2 gånger i veckan.

Efter slutad måltid göres allting rent och ställes på sin plats. Därefter behandlas
följande dags matsedel, och åligger det lärjungarna, på det de i en framtid
lätt må finna sig tillrätta, att inskrifva sina recept i en registerbok.

Stensjöholm i september 1907.

Sven Muller.

155

Bilaga 4.

Om (len lägre laiidtbruksunderyisiiingeii i Förenta staterna

och Canada

Viktor Jonson.

Under min under sommaren 1907 i Amerika på offentligt uppdrag företagna
resa hade jag haft för afsikt att äfven studera den offentliga landtbruksundervisningen.
Den tid, som stod mig till huds, var dock mycket olämplig, emedan jag ej
anlände till Amerika förrän de första dagarna af april och måste lämna landet redan
de första dagarna i oktober. Jag tillbringade emellertid 11/2 vecka vid landtbrukshögskolan
i Madison, Wisconsin, på våren samt besökte dessutom under mina resor liknande
skolor i Minnesota, North Dakota, Colorado och Nebraska, Ontario i Canada
samt slutligen under hösten några dagar landtbrukshögskolan i Lansing i Michigan.
Ifrån lärarne vid dessa anstalter har jag genom samtal fått beskrifning på, huru den
lägre landtbruksundervisningen bedrifves. Genom att åhöra flera föreläsningar vid
den högre kursen kunde jag äfven erhålla en inblick i de i Amerika följda principerna
för meddelandet af landtbruksundervisning. Undervisningen syntes vara fri från
ett högtidligt docerande, utan sökte läraren i stället att komma i nära förbindelse med
sina lärjungar genom en klar och koncis framställning, som gjordes ännu mera lärorik
genom rikligt användande af godt undervisningsmaterial.

Strax efter min ankomst till Michigan på våren hade jag dock tillfälle att
medfölja ett s. k. special corn train eller en ambulatorisk undervisning för landtbrukare,
hvilken anordnades i ett genom större delen af staten gående extra tåg. På
våren vistades jag äfven vid en lägre landtbruksskola vid Menomenee i Wisconsin.
Den lägre landtbruksundervisningen tillägger man numera med rätta den största
vikt. Annnkaname hafva en god blick för hvad som kan öka landets välstånd och

156

se att detta vinnes fortast genom att på alla sätt upphjälpa jordbruket. För försöksverksamhet
på jordbrukets område och för landtbruksundervisning offras därför,
enligt den måttstock vi måste ''begagna, fabelaktiga summor. Endast till Madison i
Wisconsin var anslaget till den högre och lägre landtbruksundervisningen och försöksverksamheten
eu summa af i rundt tal 150,000 dollars eller mer än 1/2 million
kronor.

Den lägre landtbruksundervisningen är af relativt nytt datum. Den har utgått
från den högre undervisningen.

För att tydliggöra detta, skall jag närmast meddela något om landtbruksundervisningens
i Förenta staternas historia.

Landtbruksundervisningens utveckling i Förenta staterna.

Såvidt det är känt, var det år 1785 man började att tänka på att gifva offentligt
understöd åt sträfvanden för landthushållningens förkofran. Detta skedde
genom, bildandet af ett landtbrukssällskap i Philadelphia, och general Washington
valdes samma år till dess hedersledamot. Benjamin Franklins namn finnes äfven
bland dess medlemmar. Senare bildades liknande sällskap äfven i andra stater.
År 1796 vände sig Washington till kongressen med tillrådan att upprätta, ett universitet,
där äfven undervisning i landthushållning skulle meddelas. »Det kan ej
betviflas» — säger han — »att med hänsyn till individuellt och nationellt välstånd
landthushållningen är af största vikt. I samma mån nationer gå framåt i folkmängd
och äfven på annat sätt utvecklas, blir denna sanning allt tydligare och gör odlandet
af jorden mer och mer till föremål för det allmännas omsorg.»

Oaktadt Washingtons betydande inflytande kom dock någon landtbruksundervisning
ej då till stånd.

Under den närmast därpå följande tiden hindrades planens genomförande af
krig och äfven af andra orsaker. Missväxt åren 1837—38 gjorde, att kongressen
följande år ansåg, att landthushållningen borde uppmuntras och anslog till statistik
och försök på landtbrukets område samt till gratisutdelning af utsäde till landtbrukare
den blygsamma summan af 1,000 dollars, och dock utgick ej denna summa
regelbundet hvarje år.

De första skolor i landthushållning synes hafva anordnats i Maine 1*826. Sedermera
inrättades äfven landtbruksskolor af det i Sverige vanliga slaget och åtnjöt
särskildt Oneida institute stort anseende. Intresset för landbrukundervisning

157

var i staten Newyork så lifligt, att år 1838 en petition med 600 namnunderskrifter
inlämnades till legislaturen med begäran om denna frågas ordnande. En tillsatt
kommitté tillstyrkte, att staten skulle taga landtbruksundervisningen under
sitt hägn, men dock inrättades endast privata landtbruksskolor.

Det första landtbruksläroverket af officiell art anlades i staten Michigan år
1857. Det firade också i fjol sitt 50-årsjubileum i närvaro af president Roosevelt
och representanter från andra staters landtbrukshögskolor.

Michiganinstitutet var och är ännu förlagdt till staden Lansing, där en skogbeväxt
mark med en areal af 270 hektar för detta ändamål inköptes. Lärarnes
antal var under första året 5 professorer och antalet lärjungar 61.

Landtbrukshögskolan i Pennsylvania (numera Pennsylvania State College)
öppnades för studerande 1859 och samma år började äfven institutet i Maryland sin
verksamhet.

Dessa läroverk hade dock många svårigheter att öfvervinna och motsvarade
knappast förväntningarne. Erfarenheten om sådana läroverks organisation var för
liten för att anordningarne skulle blifva de bästa och dessutom tillkommo pekuniära
svårigheter.

Det är därför att betrakta som en betydande händelse i den amerikanska landtbruksundervisningens
historia då Mr Justin S. Morill 1857 i kongressen framlade
sitt förslag om upprättandet af läroverk i tekniska ämnen i hvarje stat och att härtill
skulle doneras af statens jord 20,000 acres (8,000 hektar) för hvarje kongressmedlem.
Motionen antogs i båda husen, men president Buchanan nekade att sanktionera
heslutet. Mr Morill upptog ånyo sitt förslag 1861 och hade nu höjt sina
anspråk till 30,000 acres (12,000 hektar) för hvarje kongressmedlem. Motionen
blef äfven nu bifallen och sanktionerades af president Lincoln.

Till följd häraf donerades på en gång för det nämnda ändamålet 11 millioner
acres (4,400,000 hektar) jord.

Förslagsställaren vågade sig emellertid klokt nog ej på att lämna några föreskrifter
om läroverkens organisation, utan skulle dessa få utveckla sig, så att de
bäst kunde motsvara det behof de i hvarje fall och i hvarje stat vore afsedda att fylla.

Den areal land de olika staterna fingo var som sagdt beroende på det antal kongressledamöter
de hade rättighet att välja och växlande sålunda mellan 24,000 acres
(9,000 hektar) för Alabama och 990,000 acres (396,000 hektar) för ISTewyork.

De fonder, som sedermera uppstodo från dessa förläningar, voro ej heller i
proportion till arealen. En del stater ville så snart som möjligt få undervisnings -

158

verksamheten i gång och ville därför realisera jorden. Samtidigt lämnade emellertid
regeringen nt land gratis åt nybyggare. Järnvägsbolag, som erhållit jord
mot skyldighet att bygga järnvägar, utbjödo äfven sådan mot billigt pris, hvarför
realisationen blef mycket svår. Bäst lyckades det Newyork och Michigan att draga
nytta af donationen. År 1905 hade hela donationen realiserats till ett kontant
belopp af 9V2 million dollars (351/» million kronor) under det ännu 1,200,000 aeres
(480,000 hektar) voro osålda.

Under det kvartssekel, som följde efter antagandet af MorilUs act, voro vederbörande
mycket tveksamma om undervisningsanstalternas organisation, och ordalagen
i akten lämnade också i detta afseende mycket svängrum. Ehuru undervisningsanstalterna
från början kommo att kallas »agrieultural colleges», meddelades
där äfven undervisning i humanistiska ämnen, och de fingo mer likhet med universitet.
Så är äfven nu förhållandet, och under den fyraåriga landtbruksundervisningskursen
meddelas sålunda äfven undervisning i en del humanistiska ämnen, hvarjämte
militäröfningar och sport taga en god del af tiden.

Till eu början kommo dessa undervisningsanstalter ej mycket till användning.
Det var på 1860-talet mycket lätt för en yngling med blott folkskoleunderbyggnad
att erhålla anställning med en god aflöning, och han fann det sålunda ej nödigt att
offra tid på bokliga studier. Jordbrukare själfva kunde ej inse nyttan af teoretiska
kunskaper 1 yrket. I. de nyare staterna var jorden billig och äfven sa bördig,
att den gaf tillfredsställande skörd äfven efter deras sätt att sköta jorden, hvilket
vanligen bestod i dess utsugning. Industriens storartade uppsving under åren
1862—1887 gjorde äfven att landtbrukarnes söner föredrogo att på detta område
»göra pengar.»

Läroanstalterna blefvo mer speciellt afsedda att gagna jordbruket, sedan de
blefvo förbundna med experimentstationer. Förebilderna till dessa fann man i
Tyskland, men de hafva sedermera utvecklats själfständigt och skilja sig från sina
förebilder i flera afseenden men hufvudsakligen genom sina undersökningar i rent
praktiska frågor och genom sin nära förbindelse med de yrket utöfvande jordbrukarne.

Försöksstationerna tillkommo genom en kongressakt af år 1887 och blefvo äfven
rikligt understödda. ?

Efter deras tillkomst blefvo landtbruksinstituten vanligen förbundna med dessa
eller tvärtom.

159

Den högre landtbruksundervisningen är nödvändig för utbildandet af vetenskapsmän
på jordbrukets områden, för förvaltare af stora egendomar, hvarjämte
äfven en del ynglingar, som skola blifva egna jordbrukare, genomgå en fyraårig kurs.

Då tillslutningen till denna högre kurs ej blef så synnerligen stor, inrättades
flere slag af lägre landtbruksundervisning. Enligt uppgift skulle det skett först
i Minnesota, där man inrättade en 3-arig kurs med 6 månaders undervisning hvarje
vinterhalfår.

Det är ändock fråga om, huruvida denna 3-åriga kurs enligt våra föreställningar
kan räknas till den lägre landtbruksundervisningen. Den är snarare att hänföra
till ett slag för sig eller mellanskolor.

I det följande skall jag sålunda endast beskrifva några typer af de undervisningsformer,
som äro att hänföra till en lägre landtbruksundervisning.

Jag får därvid förbigå alla de skolor af olika beskaffenhet, som tillkommit på
privat initiativ, och endast omnämna dem, som hafva offentligt understöd.

Den lägre landtbruksundervisningen vid landtbrukshög skolorna.

Som jag i inledningen omnämnde vistades jag längsta tiden vid högskolan i
Madison och börjar därför med att anföra där använda kortare kurser.

Dessa voro:

1) Ben borta landtbruhskursen, hvilken är afsedd för dem, som endast kunna
agna en begränsad tid åt studier och önska återvända till jordbruksarbete under
sommaren, men som vilja under den därtill anslagna tiden inhämta de viktigaste af
de till landthushållningen hörande ämnena.

2) MejeriJcursen för utbildande af mejeriföreståndare.

3) Landtmannahursen (Farmers’ Course) upptager en tid af endast två veckor
på vintern och är afsedd för praktiska landtbrukare.

1. Den korta landtbrukskursen.

Inträdessökande skola hafva fyllt 16 år och hafva goda betyg från folkskola.
Det anställes ingen inträdesexamen, men påpekas, att kursen ej kan fullt utnyttjas
med dåliga förkunskaper.

Kursen är tvåårig med en termin af 14 veckor hvarje år.

Planen för undervisningen är följande.

160

Första året.

21	lektioner	i utfodringslära,
21	»	i djuruppfödning med öfningar att bedöma uppvisade djur,
35	»	med 70 timmars laboratoriearbete,
35	»	i agrikulturfysik,
35	»	med 70 timmars laboratoriearbete i växtodlingslära,
24	»	med demonstration i veterinärkunskap,
12	»	i mejeriskötsel,
72	»	praktik i mejeriet med laboratoriearbete,

28 timmars öfningar i uppläsningar och diskussioner;

En kurs i bokföring.

Andra året.

28 lektioner i utfodringslära,

28 » i djuruppfödning med 72 timmars öfning i djurbedömning,

72 timmars lektioner och laboratorieöfningar i dränering och meteorologi,

72 » » » laboratorieöfningar i trädgårdsskötsel,

35 lektioner i agrikulturkemi,

16 » i veterinärkunskap med demonstrationer,

120 timmar snickeri och smide,

70 » lektioner och laboratoriearbete i jordbrukslära,

12 lektioner i jordbruks-bakteriologi.

De som afsluta dessa kurser med tillfredsställande kunskaper erhålla betyg.

Kurser.

Afvelslära och exteriörbedömning.

Kursen innefattar föreläsningar samt praktiska öfningar i bedömning af djur.

Föreläsningarna under första året afhandla de olika husdjuren och raser däraf,
deras ursprung, historia, karakteristiska egenskaper och användbarhet för förhållandena
i staten. Till föreläsningarna användas i stor utsträckning scioptikonbilder.

För praktiska öfningar i bedömandet af husdjurens exteriör finnas byggnader
eller hallar med riklig ljustillgång. Bedömningsöfningarna afse att praktiskt omsätta
de lärdomar, som erhållits under föreläsningarna. Lärjungarna använda därvid
anteckningslappar med pointsättning för djurens olika egenskaper.

Föreläsningarna i djurens exteriör försiggå äfven i dessa hallar.

161

Jag både tillfälle att öfvervara en sådan föreläsning af prof. Shaw vid Michiganinstitutet
för den högre kursen och kände mig lifligt tilltalad af den höga grad
af åskådlighet föreläsningen erhöll därigenom, att den kunde betsas af lefvande
undervisningsmaterial.

Lärjungarna erhålla genom att först bedöma enskilda djur tillräcklig öfning,
så att de sedermera kunna deltaga i bedömningen af med hvarandra täflande
grupper.

Undervisningen första året afser att hos lärjungarne inpränta utseendet af normaltyper
för olika raser af husdjur, och institutet är för detta ändamål rikligt försedt
med undervisningsmaterial i utmärkta husdjur af olika raser.

Andra årets kurs är en utvidgning och fortsättning af det första årets. Föreläsningar
hållas då i afvelslära. Äfven exteriörbedömningen sker efter en bredare
anlagd plan. Så öfvas lärjungarne i att efter de vid landtbruksmötena följda principerna
klassificera djur och på sina pointlistor gifva skäl för sin placering af
djuren.

Under andra året erhålla lärjungarne praktisk undervisning i stallarna i de
olika husdjurens vård. Lärjungarne få i tur och ordning arbeta i stallarna 1 å 2
timmar dagligen och därunder äfven deltaga i djurens utfodring. Dessutom undervisas
lärjungarne i att taga kroppstemperaturen på djur räkna pulsslag och andetag,
att vårda sjuka djur samt äfven att preparera djur för utställningar, hvilket i Amerika
är af ännu större betydelse än hos oss.

Utfodringslära.

Lärjungen erhåller i föreläsningar undervisning om olika näringsämnen, olika
fodermedels sammansättning och deras betydelse vid användning åt växande djur
och bruksdjur, öfningar att uppställa foderrationer för olika ändamål. Särskild!
fästes afseende vid användning af hemmaproduceradt foder.

Andra arets lärjungar repetera förra arets kurs och undervisas i samma ämne
mer utförligt. Läraren meddelar dem resultat, erhållna vid försök vid olika försöksstationer.
Man söker på detta sätt väcka lärjungens intresse för ämnet och framhålla
husdjursskötselns betydelse för staten.

Veterinärkunskap.

Lärjungarna undervisas i husdjurens anatomi och fysiologi, de vanligaste husdjurssjukdomarna,
deras orsaker, huru de skola kunna förekommas eller behandlas.
Undervisningens ändamål är vidare att utbilda lärjungen till en duglig sjukvårdare,

1607/o8. Landtbruksundervisningskom. bet. Bilagor. 21

162

så att lian lian igenkänna sjukdomar ock lämna den första vården samt sedan
kunna utföra tillkallad veterinärs föreskrifter. Under kursen användes både lefvande
ock döda djur som demonstrationsobjekt, undervisning lämnas i ingifning af
medicin m. m. Dessutom få lärjungarne lektioner i kastens ytterlära med praktiska
öfningar i besiktigandet af kästen.

Jordbruksiära,

Under första året erhåller lärjungen undervisning i principerna för jordens
brukande, huru den hålles i god fysikalisk beskaffenhet ock bördighet. Det som
hufvudsakligen studeras är jordens kemiska sammansättning ock halt af för växterna
tillgängliga näringsämnen, jordens fysikaliska egenskaper, särskild! deras
förhållande till vatten, jordens beskaffenhet sådan den fordras af särskilda kulturväxter,
betydelsen af ett ordnädt omloppsbruk nr. m.

Under andra året studera lärjungarne olika jordarter, deras lämplighet för
olika växter och den skötsel jorden i hvarje fall behöfver. Dessutom gifves en praktisk
kurs i dränering, afvägning och nedläggning af täckdikesrör. Då kursen är
förlagd till vintern, är täckdikningsundervisningen förlagd till ett större växthus.
Till denna afdelning räknas äfven en kort kurs i meteorologi.

Växtfysiologi och trädgårdsskötsel.

Första året: Växtfysiologi.

Lärjungarne undervisas om utsädet och dess groning, växternas näring och utveckling
till mognad, huru växter påverkas af värme, köld, fuktighet, parasiter,
olika jordmån, klimat, gödslingsmedel m. m. På laboratoriet öfvas i undersökning
af utsäde under olika förhållanden, undersökes bildningen af rötter, blad, frukter
och blommor, plantering, ympning, sprutning af växter, sammansättning af medel
mot insekter och svampar, skyddande af växter under vintern, anläggande af drif*
bänkar, förfärdigandet af skydd för träd, bärlådor m. m.

Andra året: trädgårdssskötsel.

Undervisningen omfattar odlandet af frukter och bär för ortens klimat, dess
torgförande och konservering, blomsterodling, kännedom om de vanligaste skadliga
insekterna och sätten att förekomma deras härjningar. De praktiska öfningarna äro
ympning och okulering, uppdragande af plantor från skott m. m.

Byggnads- och maskinlära.

Vid undervisningen i byggnadslära får lärjungarne rita vanliga iandtmannabyggnader.

163

Undervisningen i maskinlära består dels i lektioner dels i öfningar bestående
i att söndertaga och hopsätta landtbruksmaskiner.

Undervisningen lämnas äfven i skötseln af vanliga motorer. Af sådana hafva explosionsmotorer
fått ganska allmän användning vid jordbruken till vattenpumpning,
målning m. m. Med valfrihet för lärjungarne gifves en utvidgad kurs i samma ämne,
hvarjämte äfven lämnas undervisning i användandet af cement.

Slöjd och smide.

Lärjungarne erhålla praktiska öfningar i slöjd och smide, så att de däri erhålla
själfva grunden, hvarpå de senare själfva kunna bygga. Erfarenheten har också
visat att flera lärjungar efter hemkomsten själfva gjort en stor del reparationsarbeten Undervisningen

i slöjd omfattar enklare timmerhophuggningar och vid landtbruk
förekommande enklare slöjdarbeten. För dem som äfven önska undervisning
i svarfning, är tillfälle därtill beredt.

Föreläsningarna behandla virkeskännedom och virkets användning till byggnader.

Undervisningen i smide består också i utförandet af enklare för ett landtbruk
nödvändiga smidesarbeten.

Denna kurs är valfri liksom äfven en mer utvidgad kurs i samma ämne under
andra året.

Man visade mig arbeten utförda af deltagare i dessa korta kurser. De buro
visserligen prof på nybegynnarens bristande öfning, men i betraktande af den korta
lärotiden måste man säga, att undervisningen lämnat mycket godt resultat.

Afsikten med denna undervisning är naturligtvis endast den, att jordbrukaren
ej skall stå rådvill inför enklare reparationer å byggnader eller maskiner och på så
sätt spara både tid och penningar.

Mejeriskötsei.

Undervisning i mejeriskötsel meddelas som föreläsningar och öfningar i mejeriet.
Föreläsningarna beröra villkoren för mjölkens produktion, dess sammansättning
och värde för smör och osttillverkning, principerna för mjölkens centrifugering
med mera.

Lärjungarne erhålla öfning i upptäckandet af mjölkförfalskningar, fettundersökning
af mjölk, separering och tillverkning af smör. Då en stor del landtbrukare
separera sin mjölk i hemmen och lämna endast grädden till mejeriet, är skötseln af
handseparatorer en viktig del af undervisningen.

164

Agrikulturkemi.

Undervisning häri meddelas endast under andra aret. Den omfattar beträffande
åkerjorden: dess bildning, klassificering, halt af vatten som nödvändig för
växterna, och dess kemiska sammansättning;

luften: dess kemiska sammansättning och betydelse för växterna;

växten: huru den näres, tillväxer och mognar och den djurnäring den innehåller;

gödslingsmedel: olika slag, betydelse för jordbruket, stallgödseln och dess sammansättning
m. m.

Bakteriologi.

Betydelsen af bakterielifvet för landthushållningen framhålles för lärjungarne.
Sålunda omtalas bakteriernas verksamhet i åkerjorden och stallgödsel, leguminosernas
förmåga att tillgodogöra sig luftens fria kväfve, bakteriernas förhållande till
mjölkens förändringar, bakterierna som sjukdomsalstrare, begagnande af vacciner
och antitoxiner, sätt för desinfektioner m. m. Undervisning lämnas äfven i tuberkulinundersökningar,
och slaktas undersökta djur för att bevisa medlets tillförlitlighet.

Undervisningen illustreras med olika apparater, bakteriekulturer och scioptikonbilder.
Denna kurs tillhör andra året.

Bokhålleri.

Undervisningen omfattar både vanlig landtbruksbokföring och något om bankväsende,
såsom växlar, olika låneformer m. m.

Jordbruksekonomi.

Jordbruket framställes för lärjungen som en affär, af hvilken största inkomst
skall vinnas i utbyte mot utlagda kostnader. Lärjungarne undervisas i ekonomiska
beräkningar öfver nettovinsten af olika slags kulturväxter, skillnaden mellan intensivt
och extensivt jordbruk, om fördelen af små eller stora jordbruk. Andra föremål
för undervisningen äro pris på landtmannaprodukter, jordens skatteförhållanden,
värde af olika jord, sättet att erhålla egen jord eller att arrendera sådan. Afsikten
är att gifva lärjungen intresse för ekonomiska beräkningar, och ej drifva jordbruket
slentrianmässigt, utan taga hänsyn till alla de faktorer, som kunna vara bestämmande
för olika slag af landtbruksdrift.

Växtodlingslära.

Under första året meddelas undervisning om sädes- och foderväxter och beredes
äfven lärjungarne för den kurs i utsädesbedömning, som företages andra året. Lära -

165

ren meddelar äfven den plan för försök inom staten, som utarbetats för Experimentföreningen,
hvarefter denna plan diskuteras.

Under andra året undervisas ytterligare om odling af olika kulturväxter. Särskildt
lägger man vikt vid odling af majs. Utsädesbedömning, särskildt af majs, är
en mycket viktig del af undervisningen.

Andra årets lärjungar medföra från hemmet 10 majskolfvar, ett prof på luzern,
samt olika slags utsäden, som begagnas i deras hemtrakter, hvilka prof undersökas af
lärjungen under lärarens ledning och användes för undervisningsändamål.

Diverse undervisningsämnen.

Det anses vara mycket viktigt, att lärjungarne erhålla öfning att deltaga i offentliga
förhandlingar, hvarför det anordnas diskussionsmöten, där lärjungarne få
öfva sig som deltagande medlemmar.

Likaså få de öfning i att organisera landtmannasällskap, anordna offentliga
möten m. m.

Dessutom finnes ett litterärt sällskap under andra kursen, där de studerande få
ytterligare öfning i diskussioner samt dessutom i deklamation och uppsatsskrifning.
Tillslutningen till denna kurs har alltid varit mycket liflig.

Ett rikhaltigt bibliotek står till lärjungarnes förfogande och undervisar dem
bibliotekarien i metoder att klassificera böcker, huru tidningar, landtmannauppsatser
och skrifter från experimentstationerna skola erhållas och studeras m. m.

Studieplan.

Åtskilliga ämnen fortsättas under båda åren, under det andra afslutas under ett
år. Under första året är verkstadsarbete eller slöjd och smide valfritt. Andra årets
lärjungar kunna välja mellan smide och slöjd samt redskapslära, mellan jordbruksväxtodling
och trädgårdsskötsel, mellan agrikulturkemi och biblioteksarbete. Då
flere undervisningsämnen erbjudes lärjungen som valfria, måste han ägna sig åt ett,
så att hans tid blir fullt utnyttjad. Genom att sedan följa den uppgjorda planen
kan lärjungen under de två åren hinna inhämta tillräckligt för att erhålla betyg.

Antalet studerande vid denna kurs var 1905—1906 322 och blefvo af dessa 130
berättigade att erhålla betyg.

Läroanstalten kan ej förse lärjungarne med rum. Det är emellertid ej svårt att
erhålla sådant i den intill liggande staden. Vanligtvis förena sig två elever om ett
rum. Anvisningar om sådana ram lämnas från institutet.

166

2. Mejerikursen.

Denna kurs varar 12 veckor från 1 november och omfattar följande afdelningar.

1. mjölkens sammansättning och olika metoder för mjölkundersökning, teori
för gräddvinning och kärning, mejeridriftens ordnande m. m.

2. mejeribokföring såsom anteckning om erhållen mjölkmängd och dess använding,
beräkning af leverantörernas tillgodohafvanden m. m.

3. teorien om ostberedning.

4. mejeribakteriologi.

5. skötseln af ångmaskin och panna, explosionsmotorer och kyImaskiner.

6. mjölkboskapens utfodring.

7. mjölkboskapsafvel.

8. diskussionsöfningar.

Undervisningsmejeriet.

Undervisningsmejeriet är en dyrbar byggnad innehållande på nedre botten en
större mejerisal för separering m .m., ett mindre rum m''ed kärning, ett större rum för
tillverkning af cheddarost och dessutom diskrum, kylrum, rum för mjölkundersökningar
m. m. Genom en tunnel står byggnaden i förbindelse med en mindre sådan
med rum för tillverkning af främmjande ostsorter samt för lagring af ost m. m. I
en annan närgränsande byggnad, maskinbyggnaden, äfven den förbunden med eu
tunnel, finnes rum för mejerilärlingars öfningar med och reparation af maskiner,
rörarbeten m. m.

I de öfre våningarna af hufvudbyggnaden finnes laboratorier och en större undervisningssal.

Mejeriet mottager en betydande mängd mjölk från öfver 100 landtgårdar.
Mjölkmängden varierar mellan 2,700 och 9,000 kg. pr dag beroende på årstiden.
Mejeriprodukterna af sättas i Madison, Milwaukee och Chicago.

Undervisningen.

Undervisningen meddelas efter följande plan:

I. Lektioner på föreläsningssalarna.

20 lektioner i mjölkens beståndsdelar, de förhållanden som påverka gräddsättning,
kärning, undersökning af mjölk, preservering af mjölk.

24 lektioner i mejeriskötsel och bokföring.

16 » i ystning.

16 » i mejeribakteriologi.

167

16 lektioner i uppvärmning, ventilation och fysikaliska problem berörande mejeriskötsel.

16 » ångmaskinslära.

8 » i utfodring af mjölkboskap.

8 » i uppfödande och urval af mjölkboskap.

II. Praktiska öfningar:

Mjölk, smör och ostundersökningar 15 timmar i veckan.

Smörtillverkning 15 timmar i veckan.

Ystning, daglig undervisning, ingen uppgift på antal timmar.

Mejerimaskineriskötsel 20 timmar i veckan.

Då antalet lärjungar är mycket stort, erfordras äfven ett stort antal instruktörer,
som undervisa gruppvis.

Två instruktörer undervisa sålunda i skötsel af separatorer, en tredje i gräddens
syrning, kärning, arbetning af smöret och dess uppvägning i paket.

I ystningsafdelningen undervisas i undersökning af mjölk och vassla, bedömning
af ost, pressning och skötande af desamma särskildt med hänsyn till fuktighet
och temperatur i ostrummet. Prof af ost hämtas flerstädes ifrån och lärjungarne
erhålla öfning i att bedöma den.

Tre instruktörer erfordras för undervisning i cheddarostberedning. Arbetet
ordnas systematiskt, så att hvarje studerande erhåller fullständig öfning i ostberedning.

Utom cheddar- göres äfven annan ost såsom schweizer- och limburgerost m. fl.

Lärjungarne undervisas dessutom i maskinbyggnaden i skötseln af ångmaskin
och panna, i att sätta tillsammans ång- och vattenledningsrör samt kraftöfverföringsremmar.
Dessutom undervisas i skötseln af kylmaskiner och pumpar.

Pasteuriseringskurs.

Pasteuriseringsrummet är utrustadt med moderna af maskin drifna apparater,
tvättmaskin för mjölkflaskor af glas, steriliseringsugn och andra apparater för
pasteurisering af grädde och mjölk till afsalu.

En särskild kurs för sådan preservering af mjölk och grädde hålles under senare
delen af vintern i mejeriskolan. Flera föreläsningar gifvas af professorn i
bakteriologi, som därvid lämnar en allmän öfversikt öfver principer och metoder
för pasteurisering. Till denna kurs erlägges särskild afgift.

168

Sommarkurs.

Lärjungar för sommarkursen emottagas när som helst under våren och sommaren
efter den 1 mars.

De höra tvärstanna minst 10 veckor, ehuru de kunna få kvarstanna längre, om
de så önska.

Af dessa fordras ingen föregående praktik, ty kursen är afsedd för nybegynnare
eller för personer med blott ringa erfarenhet i mejeriarbeten. En del lektioner
gifves äfven så att lärjungarnes tid blir fullt upptagen.

Examina.

Liera gånger under terminen och vid dess slut undersökas lärjungarnes kunskaper,
antingen genom praktiska prof eller med förelagda skriftliga uppgifter.

Högsta betyg som utdelas i något ämne betecknas med 100. De som få ett betyg
understigande 60 underkännas. Vid slutet af kursen lämnas till lärjungen ett
intyg undertecknadt af institutets föreståndare, hvilket lämnar upplysning om
genomgångna ämnen och kunskapsgrad i dessa.

De, kvilkas medelbetyg öfverstiger 85 och som visat sig hafva goda kunskaper
i bakteriologi och mejeripraktik, äro berättigade att genomgå specialkursen i pasteurisering.

Betyg.

För att kunna erhålla ett mejeribetyg måste vederbörande hafva genomgått fullständig
kurs med tillfredsställande aflagda kunskapsprof. Vidare måste lärjungen hafva
arbetat i smör- eller ostmejeri minst 2 säsonger och ej mindre än 7 månader i hvarje.
En af dessa säsonger måste komma efter den vid mejeriskolan genomgångna kursen
och under denna tid skall den betygssökande förestå det mejeri, i hvilket han arbetar.
Han skall hvarje månad eller oftare, om så fordras, lämna rapport om arbetena i sitt
mejeri. Härvid användes af mejeriskolan lämnade formulär.

Institutet sänder en kompetent person att inspektera mejeriet, och betyg utlämnas
ej efter eu ogynnsam rapport från inspektören. Om den sökande uppfyllt alla
fordringar, erhåller han ett mejeribetyg. På grund af utgifterna med inspektionerna,
kan institutet ej åtaga sig annat än i undantagsfall sådana i främmande stater.

169

Inträdesfordringar.

Lärjungarne skola vara minst 16 år gamla ocli hafva folkskoleunderbyggnad.
Inträdesexamen anställes ej. Sökande skall hafva haft minst 7 månaders mejeripraktik
i smör- eller ostmejeri.

Afgifter.

Invånare från staten betala för vinterkursen 15 dollars, 56 kronor, andra betala
50 dollars (187,50 kronor). Till sommarskolan betala lärjungar från staten 10
dollars (37 kronor) och från främmande stater 25 dollars (94 kronor).

Utgifter.

De studerande betala vanligen särskild! för rum och kost. Möblerade rum erhållas
från 1 till 1,50 dollar pr vecka (kr. 3,75 till kr. 5,00), kosten i klubben kostar
3 å 3,25 dollars (kr. 11,25 å kr. 12,20) pr vecka. Sammanlagda kostnader för 12
veckor med böcker beräknas till 73 dollars (274 kronor).

Vid lowainstitutet i Ames är äfven anordnad en kurs för utbildande af mejeriföreståndare
men sträcker sig kursen där från augusti ena året till juni andra året
eller nästan ett helt år. Undervisningsämnena äro desamma, ehuru de genomgås
fullständigare. Betyg lämnas sedan lärjungarne som på ett tillfredsställande sätt
skött mejeriet under ett år.

Vid Michiganinstitutet äro en månads kurser anordnade för redan praktiserande
mejerister, som vilja tillägna sig de nyaste rönen inom mejerihandteringen. Kurserna
äro delade på två afdelningar, en för smörtillverkning med början den 2 januari och
en för osttillverkning med början i medio af februari.

Vid Ames i lowa finnes en 14 dagars kurs i samma syfte för erfarna mejerister.
En annan kurs, varande lika lång tid, är ämnad för landtbrukares hustrur och döttrar
för undervisnning i mejeriskötsel i hemmen. Undervinsingen omfattar skötsel af handseparatorer
och tillverkning af smör.

3. Landtmannakursen.

Efterföljande redogörelse af ser den första kurs af detta slag, som hölls i februari
1904 för jordbrukare från Wisconsin med ålder öfver 25 år. Antalet deltagare var 175
och deltagarnes ålder växlade mellan 25 och 60 år. Försöket utföll lyckligt och intresset
för dessa kurser har med hvarje år ökats.

1607/o8. Landtbrulcsundervisningslcom. bet. Bilagor.

170

Undervisning meddelas i form af föreläsningar och demonstrationer i olika till
landtmannayrket hörande ämnen. Denna undervisning kan med den tillgång på
lärare och undervisningsmaterial landtbrukshögskolan förfogar öfver blifva betydligt
mer effektiv än den ambulatoriska undervisningen (Farmers’ Institutes) och blir
äfven fullständigare, då den omfattar en längre tid. På samma gång de praktiska
landtmännen i denna kurs inhämta nyttiga kunskaper är äfven denna 14 dagars kurs
med frihet från de dagliga omsorgerna att anse som en mycket god rekreation.

Utom fackundervisningen hålles om aftnarna allmänbildande föreläsningar, som
ofta illustreras af scioptikonbilder.

Planen för undervisningen.

Undervisningen börjar tisdag morgon kl. 8. Deltagarne i kursen böra komma
dagen förut för att ordna för sig med rum och kosthåll. Kursen slutar veckan därpå
på fredagen. Under sådana förhållanden behöfva ej deltagarne vara borta från hemmet
mer än en söndag och till hela kursen åtgår med resor sålunda blott 2 arbetsveckor.
På morgonen hållas två föreläsuingai på 50 minuter hvardera, den första börjande
ki. 8, den andra kl. 9. Från kl. 10 till 12 hvarje dag ordnas öfningar i bedömande
af utsäde (majs) eller husdjur.

Eftermiddagarna från kl. 2 till 4 ägnas åt bedömning af husdjur demonstration
af slaktade djur, undervisning i veterinärkunskap m. m.

Undervisningsämnen hafva varit följande:

Hur åkerjorden uppstått,

en med scioptikonbilder illustrerad föreläsning.

Om grunderna för jordens fruktbarhet och stallgödsel,
två föreläsningar.

Om omloppsbruk,
två föreläsningar.

Om utfodring af husdjur,
fyra föreläsningar.

Huru växterna upptaga kväfvenäring,
en föreläsning.

Nötboskapstuberkulos,
en föreläsning.

Huru mjölk bör skötas,
en föreläsning.

171

Om sockerbetsodling i Wisconsin,
en föreläsning.

Om foderämnen,
en föreläsning.

Utsädesbedömning, hufvudsakligen af majs,
fem öfningar med 2 timmar i hvarje.

Bedömning och handhafvande af husdjur, åtskilliga demonstrationer af olika
lärare.

En veterinär demonstration, då äfven en häst dissekeras.

Demonstration af slaktadt kött från nötboskap, får och svin.

Om arbetshästen, en föreläsning med scioptikonbilder.

Om dränering, två eller flera föreläsningar.

Om bedömandet och skötandet af lätta hästar, en föreläsning.

Om mjölkundersökning och skötseln af handseparatorer, 3 demonstrationer och
föreläsningar.

Om besprutningen af växter och blandningar härför, skötsel af smärre trädgårdar
på landet, tre föreläsningar och demonstrationer.

Till en sådan kurs erfordras naturligtvis ingen inträdesexamen, ej heller erlägges
någon afgift. Då det samtidigt pågår en kurs i huslig ekonomi för landtbrukarnes
hustrur och döttrar kunna dessa följa med. Med järnvägsbolagen är öfverenskommelse
träffad om nedsatt biljettpris för deltagarne i kursen.

Vid Iowainstitutet har man utom denna landtbrukarkurs 14 dagars kurser för
speciella ändamål såsom utsädesbedömning, hufvudsakligen afseende majs, bedömning
af husdjur samt trädgårds- och skogsskötsel för mindre jordbruk.

Den ambulatoriska undervisningen för landtman.

Farmers Institutes.

För att meddela undervisning till landtmän, som icke kunna resa så långt från
hemmet eller vara därifrån längre tid, anordnas undervisning ute i bygderna vanligen
under två dagar. Undervisningsverksamheten står under direkt öfverinseende af
en superintendent och till sin hjälp har han distriktsombud som utses för ett år i
sänder.

172

Sedan planen för den ambulatoriska undervisningen för året är ordnad, begynner
den under vintern sin verksamhet och föreläsningar och demonstrationer hållas
af experter, hvar och en på sitt område. Någon gång blir det t. o. m. nödvändigt att
gå utom staten för att erhålla den lämpligaste läraren. Dessutom kan stundom i orten
lärare erhållas för hållande af en lärokurs.

Under året 1906—1907 höllos 60 tvådagars och en tredagars kurs.

Föremål för föreläsningarna äro mest ämnen tillhörande landthushållning, men
det anses äfven af stor vikt, att landtmännen lära sig deltaga i diskussioner och få
intresset väckt för experiment på jordbrukets område. De undervisas om nyttan af
ett samarbete med statens experimentstation. På senare tider har i Wisconsin, med
förebild hämtad från Ontario i Canada, bildats en mycket lifskraftig Experimentförening.

Vid slutet af kursen hålles en afslutningskurs på 3 dagar i Madison. Förhandlingarna
vid denna kurs stenograferas och tryckas samt spridas sedermera i den betydande
upplagan af 60,000 exemplar.

Åtta tusen exemplar lämnas till de olika skolbiblioteken i staten, 35,000 lämnas
till deltagare i kurserna, en stor del spridas bland landtmännen genom mejerierna
o. s. v. Dessutom kunna sådana erhållas genom rekvisition från föreståndaren för
kurserna genom att insända 10 cents (37 öre) för obundet och 25 cents (94 öre) för
bundet exemplar.

Som exempel på undervisningen vid dessa kurser, skall jag meddela programmet
för en vanlig sådan samt desamma för afslutningskurs en.

Winnebago County Farmers Institute. Febr. 12 och 13 1907.

Program.

Första dagen, morgonsammanträde kl. 10.

J ordmånsförhållanden.

Hvilka växter vi skola odla.

Om får.

Eftermiddagssammanträde kl. 1,30.

Om trädgårdar vid jordbruken.

Om hästar.

Om lämplig utfodring.

Aftonsammanträde kl. 7,30.

Musik och litterära sysselsättningar, anordnade af distriktsstyrelsen.

173

Om grundlighet.

Jordbrukare och uppfostran.

Andra dagen, morgonsammanträde kl. 9,30.

Klöfver och majs.

Om Poland—Chinasvinet.

Om svinskötsel.

Om kalkoner.

Eftermiddagssammanträde kl. 1,30.

Om mjölkboskap.

Om hönsskötsel.

Om renafvel, jämförd med blandningsafvel.

Om kött.

Programmen spridas före mötet öfverallt i distriktet och uppmanas landtbrukarne
däri att infinna sig sa mangrant som möjligt och deltaga i diskussionen, emedan
hvarje landtbrukares erfarenhet i det behandlade ämnet kan vara värdefull.

Vid afslutningsmötet, som pågår under tre dagar, följes ett mer rikhaltigt program.
Jag meddelar härmed det under förra året följda programmet.

Första dagen. Morgonsammanträde kl. 9,30.

Om landtbruksvagnar.

Affärsmetoder i jordbruk.

Vägarna i Wisconsin.

Det medelstora jordbruket.

Det större jordbruket.

Eftermiddagssammanträde kl. 1,30.

Ljus, värme, fuktighet och näring för växternas behof.

Majsodling,

Om renafvel jämförd med blandningsafvel.

Om landtgårdarnas förseende med vatten.

Om förhindrande af jordens uttvättning i branta lägen.

Aftonsammanträde kl. 7,30.

Musik.

Om skogsskötsel i Wisconsin.

Om vården af gårdsplaner.

Musik.

174

Andra dagen. Morgonsammanträde kl. 9.

Den ambulatoriska undervisningen förr och dess utveckling.

Om fjäderfä.

Om ankor och gäss.

Kotboskapstuberkulos.

Jordbrukets utveckling i norra Wisconsin.

Eftermiddagssammanträde kl. 1,30.

Om jordbrukarens lugna lif.

Äppleodling.

Om silon.

Ensilage.

Mjölkningsmaskinen.

Aftonsammanträde kl. 7,30.

Musik.

Tal.

Musik.

Skolorna och. landtlifvet.

Musik.

Tredje dagen. Morgonsammanträde kl. 9.

Wisconsins jordbruk och jordbrukare jämförda med dem i andra stater.
Fårskötsel.

Arbetshästafvel.

Hästafvelsföreningar.

Eftermiddagssammanträde kl. 1,30.

Utfodringens inflytande på mejeriprodukterna.

Mjölkboskapsafvel.

Kon, som producerar både mjölk och kött.

Wisconsins framstående mjölkkor och deras afkastning.

Ambulatorisk undervisning för landtman förekommer i de flesta af Förenta staterna
och äfven i Canadas provinser. Då jag ej har till mitt förfogande någon statistik
för Wisconsin, skall jag meddela några siffror från provinsen Ontario i Canada.
Under året 1905—1906 köllos där föreläsningskurser i 101 distrikt och vid 910 möten
med ett sammanlagdt åhörarantal af 126,084 personer eller i medeltal 1,248 personer
för hvarje distrikt och 138 på hvarje möte. Minsta antalet åhörare var 107 på

175

7 möten, alltså 15 personer i medeltal på hvarje och det högsta 3,750 på 6 möten
eller i medeltal 625 på hvarje. Omkostnaderna för den ambulatoriska undervisningen
under samma tid var 25,143 dollars eller 94,286 kronor.

Vid de flesta af dessa möten bildas lokala landtmannaklubbar för att i orten
uppehålla intresset för landtbruksundervisning.

För att åstadkomma enhet i planen för denna slags undervisning sammanträda
däri arbetande lärare till årskonferenser, hvarvid utbytas erfarenheter, och lärarne
äfven tillförsäkra sig det undervisningsmaterial, som är nödvändigt för föreläsningarna.
Da detta föreläsningsmaterial skall bestå af typiska husdjur, anskaffas det
af distriktsombuden.

Jämsides med denna undervisning för landtman pågå äfven kurser för kvinnor,
V omen s institutes, hvilka skola omnämnas i sammanhang med en redogörelse
för den lägre undervisningen i huslig ekonomi.

»Majstågen.»

Ett annat slag af ambulatorisk undervisning äro de s. k. special corn trains eller
majstagen. De erbjuda den fördelen framför den vanliga ambulatoriska undervisningen,
att föreläsarne under en kort tid hinna besöka en stor del af staten och att de
dessutom icke behöfva utsätta sig för så manga umbäranden och strapatser som''
äro oundvikliga eljest.

Professor Jrlolden i Xowa är uppfinnare af idén att medels extratåg uppsöka
landtmännen för att särskiklt gifva dem råd ifråga om majsodling, hvarför äfven
dessa tåg fått namn af seed- corn special trains.

Det första tåget utgick år 1904 och idén har sedan upptagits i andra stater och
hade jag tillfälle att medfölja ett sådant i Michigan under prof. C. D. Smiths ledning.
Taget ställes vanligen fritt till disposition af vederbörande järnvägsbolag och
består af en eller ett par godsvagnar för utställningändamål och ett par resandevagnar
för lärarne. Föreläsningarna hallas vid stationerna i vagnarna, i järnvägsstationen
eller annan närliggande lokal.

Från Iowa uppgifves sålunda att under åren 1904, 1905 och 1906 tågen gingo
öfver en järnvägssträcka af tillsammans mer än 17,000 kilometer och stannade vid''
<89 stationer, där 1,265 föreläsningar höllos för mer än 150,000 personer.

Som ledare för en sådan föreläsningsresa fordras en person med outtröttlig
energi och som kan vinna landtmännens förtroende och visa dem, huru de med ganska
små medel kunna höja skörden. Beträffande majsodling är det isynnerhet viktigl

176

att erhålla lämpligaste slaget, samt att groningsförsök anställes med korn från hvarje
särskild majskolf, hvaraf utsäde skall tagas.

Det är också påtagligt, att majsodlingen i Iowa på senare åren gått betydligt
framåt. Så var medelskörden i bushels pr acre

1903 ............. 31,2

1904 ............. 36,0

1905 ............. 37,2

1906 ............. 41,0

Inom staten fanns detta år 9,443,960 acres odlade med majs. Med ett värde
af 33 cents pr bushel och under antagande att endast 4 bushels skördeökning vore
att tillskrifva den nytta majstågen gjort, representerar det dock en högre skörd af
nära 38 millioner bushels med ett värde af öfver 12 millioner dollars.

Denna undervisning »pr järnväg» har sedan införts i Michigan, Kansas, Massachusetts,
Nebraska, Minnesota, Maine, Rhode Island och Connecticut.

De äro nu ej uteslutande afsedda för undervisning i majsodling utan medföra
flera lärare och utställningsföremål, hvarför undervisningen blir ganska varierande.

I Minnesota förde tåget separatorer, kärnor och fettundersökningsapparat (Bab- .
cock’s), en mjölkningsmaskin samt ett par kor, hvilka mjölkades med maskiner
vid hvarje station.

I Minnesota afsåg sålunda tåget att lära rationell mjölkboskapsskötsel, så mycket
som kunde åstadkommas på den korta tiden. Majståget i Michigan hade i de
medföljande godsvagnarna utställda olika prof på majs, majsgroningslådor, lämpliga
kraftfoderblandningar för mjölkkor, med dessa blandningar i glascylindrar hvarigenom
åskådliggjordes, huru mycket af hvarje sort borde ingå i blandningen, ritningar
till landtmannabyggnader, höns, hönsfoder, äggkläckningsmaskin, sprutor för besprutning
af fruktträd, olika slag af ympningar m. m.

Tre å fyra föredrag om majsodling, om en rentabel mjölkboskapsskötsel, om
hönsskötsel m. m. höllos, hvart och ett på cirka 20 minuter och framfördes mycket
tydligt och med en viss amerikansk kläm. Efter föredragen gjorde åhörarne förfrågningar.

Det är naturligt att dessa slags föredrag hufvudsakligen äro afsedda att väcka
intresset för en del jordbruksfrågor men detta syfte synas de också hafva fyllt.

177

Läs- och korrespondenskurser.

För de landtman, som vilja använda lediga stunder till läsning, anordnas läskurser
antingen såsom t. ex. i Michigan, att i lättfattlig form affattade böcker i landthushållning
och trädgårdsskötsel för ett billigt pris utlämnas från landtbrukshögskolorna
eller också såsom i Newyork genom anordnande af en korrespondenskurs.

Korrespondenskurserna äro uppdelade i afdelningar både för landtmän och för
husmödrar.

Afdelningen för landtmän är vidare uppdelad i flere serier såsom:

1) jordarter och växter;

(2) husdjursskötsel;

3) trädgårdsskötsel;

4) fjäderfäskötsel;

5) mejeriskötsel.

Till hvarje serie höra flera häften med ett omfång af cirka 16 oktavsidor. Det
afhandlade ämnet behandlas pa ett lättfattligt sätt och illustreras af lämpliga och
väl utförda teckningar. Till hvarje häfte hör ett frågoformulär, som skall ifyllas
och återsändas innan den studerande kan erhålla nästa häfte.

Afsikten härmed är väl hufvudsakligen att kontrollera, att häftet verkligen
blifvit läst, men ledaren af kursen vill äfven veta den studerandes personliga åsikt
i det berörda ämnet, hvarigenom man kan lära känna hans vakenhet och omdöme i
frågan. Den studerande får äfven framställa frågor som besvaras i bref.

Undervisning för kvinnor.

Donna undervisning afser ej landtbruk, men då den är ämnad för landtbrukares
hustrur och döttrar upptages den i denna redogörelse.

Samtidigt med landtbrukarkursen i Madison lämnas åt kvinnor undervisning
i huslig ekonomi. Föreläsningarna hållas om näringsmedel, åtföljda af demonstrationer
i matlagning. Likaså hållas föreläsningar angående hemmets skötande och
åtföljes föreläsningarna af demonstrationer. Manliga föreläsningsämnen äro:

Om hälsosam föda.

Barnavård.

Vattenledning.

1607/o8. LandtbruksundervisningsJcom. let. Bilagor.

178

Ventilation.

Blomstervård.

Hemmets möblering.

Uppköp på torget m. fl.

Dessutom anordnas utflykter i staden för att studerna kindergarten, sjukhus,
mejeriet vid landtbrukshögskolan och den högre skolan för huslig ekonomi.

Föreläsningarna hållas vanligen i den högre skolans för huslig ekonomi laboratorium.

De i kursen deltagande hafva äfven tillfälle att närvara vid en del föreläsningar
och aftonunderhållningar, som äro gemensamma för dem och de, som tillhöra landtbrukarkursen.

I många stater och i Canada hålles äfven ambulatorisk undervisning för kvinnor
i huslig ekonomi. I Ontario köllos sålunda omkring 300 sådana möten. Bland
där förekommande törel äsningsämnen kunna omnämnas:

Hemmets hygien.

Lungsot och dess förebyggande.

Vikten af och afsikten med kvinnans arbete i hemmet.

Flickors uppfostran.

Hönsgården.

Köksträdgården — betalar den sig?

Kalla rätter under sommaren.

Kokkonstens grunder m. fl. m. fl.

Ungefär samma ämnen afhandlas i den läs- och korrespondenskurs, som är anordnad
i Newyork.

Undervisning för barn,

Man har under de senare åren börjat att äfven i skolor för ungdom och barn införa
undervisnng i landthushållning. Jag kan förbigå den undervisning man tänkt
sig i skolor, jämförliga med våra högre allmäna läroverk, emedan ju dessa äro förlagda
till städerna och erhålla sina lärjungar både från stad och land, hvarigenom landtbruksundervisning
blott för en del lärjungar kan blifva af något gagn. Undervisning
i landthushallm ng i folkskolorna pa landet kan däremot vara mycket nyttig
och vara af stor nationalekonomisk betydelse.

179

De amerikanska folkskolorna skilja sig från våra därigenom, att de äro organiserade
som bottenskolor med åttaårig kurs och att sålunda barnen lämna dem vid en senare
ålder än hos oss. I andra afseenden sta de dock efter våra, särskildt däri att de
mångenstädes på landsbygden äro så klent försedda med lärare, att en måste handleda
alla klasser, hvarigenom naturligtvis en stor del af undervisningen blir försummad.
IN rmera sträfvai man därför att sammanslå flere skolor till en, hvarigenom visserligen
barnen få längre skolväg men erhålla fördelen af en bättre undervisning. Lärarne
hafva ej heller samma fasta anställning som hos oss utan kvarstå mången gång blott
några år vid sin verksamhet på landet för att senare skaffa sig anställning i stad
eller öfvergå till annat yrke.

Från statens synpunkt måste det anses klokt, att i folkskolorna på landet meddelas
undervisning i landthushållning, hvilken af lärjungarna i regel omfattas med
stort intresse, ty därigenom väckes redan tidigt hos barnen kärleken till landet och
landtmannayrket, hvarigenom skulle kunna åstadkommas en minskning i den beklagliga
emigrationen till städerna. Särskildt för ett land som Amerika, där ännu jordbruket
erbjuder så ofantliga utvecklingsmöjligheter, måste det anses synnerligen
klokt att för jordbruket söka vinna så många armar som möjligt, likasom man ju
äfven gagnar barnen, då landtmannayrket trots allt lämnar en reellare behållning i
god hälsa och en någorlunda god besparing än något annat yrke.

Undervisningen i landthushållning bör föregås af ett praktiskt anlagdt naturstudium,
för hvilket isynnerhet Newyorks landtbrukshögskola i Ithaca gjort sig
till malsman. Detta naturstudium tillgår pa det sätt, att läraren tager barnen med
sig på en vandring ute i det fria och för dem förklarar växters och djurs byggnad och
lefnadsförhallanden, men pa ett sadant sätt att främst barnens iakttagelseförmåga
uppöfvas. Undervisningen går sålunda mer ut på att läraren får förklara det, om
hvilket barnen önska erhålla upplysning, och ej så mycket på att »plugga i» barnen.
Undervisningen behöfver därför ej sakna system, det beror på läraren att leda dem
in på rätta banor och tillse att undervisningen lämnar den rätta behållningen. Som
ett utmärkt organ för denna slags undervisning tjänar den tidskrift Home Nature
Study Course, som utgifves från den ofvannämnda högskolan, och hvilken tidskrift
innehåller modell-lektioner. Undervisningsmaterial kan naturligtvis äfven intagas på
skolrummet, då så lämpar sig.

Under de två sista skolåren anser man tiden vara inne för meddelandet af landtbruksundervisning.
Äfven för denna slags undervisning utgifver Hewyorkhögskolan
en tidskrift Rural School Leaflet med anvisningar huru undervisning i ämnet

180

bäst anordnas. Äfven i staterna Missouri, Illinois och Indiana har intresset för
denna landtbruksundervisning varit stor.

Föreståndaren för landthrukshögskolan i Illinois framhåller målet för landtbruksundervisning
i folkskolorna på landet i följande punkter:

1) att väcka intresse för och uppamma kärlek till landet och landtbruket som

näring;

2) att framställa värdet och betydelsen af näringarna för en nations välstånd;

3) att uppodla barnens aktiva och skapande instinkter, då annan undervisning
hufvudsakligen afser att utveckla barnens receptiva förmåga;

4) att gifva barnen genom odlings försöken erfarenhet i framgång och motgång,
hvarigenom barnen tidigt vänjas att bestämma sitt handlingssätt,

5) att lära barnen, huru man själf skall kunna skaffa sig kunskaper och på så

sätt antyda huru mänsklighetens vetande samlats; •

6) att utgöra eu förbindelseled mellan skolan och det verkliga lifvet,

7) att åstadkomma ett närmande mellan läraren och lärjungen, ty på detta område
kan stundom lärjungen i en del fall hafva mer kunskap än läraren, ehuru dennes
kunskap kan vara mer exakt.

Undervisningen meddelas ej endast efter läroböcker utan äfven och hufvudsakligen
genom experiment, demonstrationer och öfningar i skolträdgården.

Redan första året efter denna undervisnings införande i Illinois kunde superintendenten
för skolorna konstatera »ett ökadt intresse inom hela staten för landtbruksstudinm».

Detta intresse för utförandet af växtodlingsförsök har äfven tagit sig uttryck
i bildandet af gossklubbar — clubs of farmers’ boys i vissa counties med syfte
att pröfva förbättrade varieteter af majs och sockerbetor. Dessa klubbar hafva regelbundna
möten och deltaga i de möten, som anordnas af den ambulatoriska undervisningen
(Farmers’ institutes). Åtskilliga af dessa klubbar hafva föreläsningskurser
med föreläsningar af tjänstemän vid landtbrukshögskolorna eller experimentstationerna
och hafva företagit exkursioner till olika landtbrukshögskolor.

Åtta tusen till sådana klubbar hörande pojkar utställde majs af egen odling
-på utställningen i S:t Louis och 1,250 af dem erhöilo pris, växlande mellan 50 cents
och 500 dollars. Flickor hafva liknande klubbar för att öfva sig i ämnen tillhörande
hems skötande.

Liknande klubbar finnas äfven i Iowa, Ohio och Texas och möjligen i flere
stater.

181

Jag har omnämnt dessa klubbar, som förefalla oss något egendomliga, för att
visa, huru den amerikanska ungdomen redan tidigt visar en säkerhet att uppträda
offentligt, som hos oss af mången säkert skulle stämplas som framfusighet. I Amerika
anses det emellertid tillbörligt och står i samband med det förhållandet, att föräldrar
och uppfostrare ställa barnen på ett högre plan än hos oss och anse det nyttigt
för deras framtid att deras själfkänsla tidigt väckes.

Den undervisning i landtbruk, som lämnas denna ungdom, begynner på grund
af den i amerikanska skolor tillämpade längre undervisningstiden ungefär vid den
tid, då vårt lands folkskolebarn lämna skolan.

Då den amerikanska ungdomen nog också, som af ofvanstående torde vara tydligt,
i allmänhet är mer försigkommen, skulle vi ej kunna tänka på att meddela
samma slag af undervisning förrän i fortsättningsskolorna.

I Missouri uppgjordes planen till landtbruksundervisning i folkskolorna för några
år sedan af statssuperintendenten. Då denna plan synes vara den fullständigaste återgifves
den här.

Där föreskrifves att undervisning skall meddelas

1) genom experiment vid hemmets jordbruk

2) med tillhjälp af läroböcker

3) genom skolträdgårdar.

Undervisningen skall omfatta:

1) studium af olika jordarter, deras bildning och sammansättning, olika slag
af jord, växternas näring, deras förädling, betydelsen af cirkulation, experiment;

2) betydelsen af goda vägar, deras torrläggning, lagstiftning rörande vägar;

3) studier af utsäden, groning m. m. med experiment, odling och bedömning af
majs och hvete.

4) studier af kulturväxter och deras förhållande till olika jordarter;

5) kort kurs i trädgårdsskötsel;

6) studier af insekter;

7) husdjursskötsel, uppfödning och utfodring af hästar, mulor, nötboskap, får,
svin och fjäderfä.

Till de flesta af dessa kurser höra äfven experiment.

Ehuru denna undervisning rönt mycken uppmuntran af myndigheterna och äfven
med tacksamhet och intresse mottagits af barnen, kan man ej säga, att lärarne
varit lika intresserade för saken. Vid de skolor där läraren eller lärarinnan varit
ensam, har det helt enkelt varit omöjligt att i den föröfrigt bristfälliga undervis -

182

ningen inskjuta ännu ett ämne. Vid de sammanslagna skolorna, där undervisningen
meddelas på afdelningar med flere lärare kunde det nya ämnet inordnas, men har
måhända saknats lämpliga lärare. Lärarne måste i de flesta fall själf genomgå en
kurs vid något landtbruksläroverk. Då läraren ej har samma fasta anställning som
hos oss och därför mången gång öfvergår till annat yrke, har han ej alltid varit villig
att undergå kurs* för kompetens att undervisa i landtbruk. I Wisconsin, Maine,
Nebraska, Nord- och Syd-Carolina och Tennessee är det emellertid (1904) lag på att
lärarne äfven skola hafva genomgått en för dem afsedd kurs i landtbruk. Dessa
kurser genomgås antingen vid landtbrukshögskolorna eller vid seminarierna.

I vårt land skulle sådana kurser kunna anordnas vid någon eller några landtmannaskolor
under sommaren, då dess lärare hafva tillfälle att meddela dels teoretisk
undervisning i landthushållning dels genom anläggandet af demonstrationsfält
visa, huru undervisningsmaterial bäst skulle anskaffas.

För undervisningen erfordras lämpliga läroböcker. Flera sådana hafva blifvit
utgifna och anbefallda i de särskilda staterna. Af sådana kan jag omnämna:

I naturstudier, afsedd för lärare:

Baily,L. H. The Nature Study Idea (Newyork, Doubleday, Page and C:o 1903)
Hemenway, H. D. How to make School Gardens (samma förlag).

Elementarböcker i landthushållning:

Burkett, C. W. Agriculture for Beginners (Ginn and C:o, London and Boston

1903) .

Goff and Majme, First Principles af Agriculture (American Book C:o, Newyork

1904) .

Goodrich, C. L. The First Book of Farming, (Doubleday, Page and C:o, Newyork).

Crosby, Dick J. Plant Produktion (U. S. Departement of Agricultur 1907).

Davis, Charles W. Bural School Agriculture (Orange Judd C:o Newyork 1907).

Jackson C. R. and Dougherty, L. S. Agriculture trough the Laboratori and
School Garden,

samt för lärjungar på något högre stadium:

Baily, L. H. Principles of Agriculture (The Macmillan C:o Newyork and London,
12 uppi. 1907).

183

Experimentföreningar.

Den första experimentföreningen bildades på 1880-talet i provinsen Ontario i
Canada och är fortfarande den lifskraftigaste. Under år 1905 utfördes samverkande
försök på mer än 4,000 egendomar och omfattande ämnen, tillhörande jordbruk, trädgårdsskötsel,
enskild skogsskötsel och skötsel af fjäderfä. Endast jordbruksförsöken
hafva under åren 1886 till 1905 uppgått till 37,416 och äro, fördelade på perioder
om 4 år, till antalet:

1886—1889 .......... 292

1890—1893 .......... 2,228

1894—1897 ........... 8,174

1898—1901 ......... 12,599

1902—1905 ...... 14,123

hvilka siffror tydligt visa, huru intresset för försöken med hvarje år stigit.

Det under ar 1905 till Ontarios Experimentförening från regeringen utgående
understödet var 2,000 dollars under det att medlemsafgifterna uppgingo till 186 dollars,
och föreningen sålunda hade en sammanlagd inkomst af 2,186 dollars eller
8,198 kronor. Dessa medel användes att bestrida utgifter för försöken samt att
betala omkostnader för årsmötet, hvilket äger rum vid landtbruksinstitutet och experimentstationeen
i Guelph.

Ändamålet med experimentföreningarnas arbete är ej endast att få fram positiva
resultat af försöken, ty detta tillhör ledningen af försöken, hvilken måste begagna
de insända rapporterna med stor urskillning, då många af försöksanställarne,
åtminstone till en början, ej äro kompetenta att leda ett tillförlitligt försök, utan
mer att lära medlemmarne att planlägga försök för egen räkning, så att de kunna
däraf erhålla för sig nyttiga upplysningar, att göra observationer och beräkningar
eller med andra ord uppfostra dem till tänkande jordbrukare, som kunna draga nytta
af de försök, som utföras vid experimentstationen, och för öfrigt stärka det samband,
som bör finnas mellan denna och de praktiska jordbrukarne.

Den har också lämnat påtagligt goda praktiska resultat genom att införa i
Ontarios jordbruk bättre odlingsmetoder, användande af bättre utsäden m. m. och
ofta har en landtmans arbete i detta afseende verkat reformerande på jordbruket i
hela hans grannskap.

För att kunna någorlunda kontrollera försöksanställarna ha äfven vid experimentstationen
i Guelph så vidt möjligt anordnats försök parallella med de utlämnade.

184

Den som i Ontario varit och är den ledande kraften i dess experimentförening
är prof. C. A. Zavitz i Guelph och jag anför därför en del af hans redogörelse för
föreningens verksamhet under år 1905. Han säger sålunda, att försöksanställarnes
arbete med hvarje år blir allt mer pålitligt och de årliga redogörelser som lämnas
angående dessa försök gifva en god bild af landtbrukets inom provinsen utveckling.

Experimentstationen, med hvilken experimentföreningen samarbetar, började
sin verksamhet 1876 och har med hvarje år utvidgat sin verksamhet, så att den nu
har mer än 2,000 försöksrutor med sädesslag, foderväxter, rotfrukter och potatis
med syfte att utröna, hvilka äro de bästa varieteterna, bästa tid för sådd, bästa kulturmetoder
och huru jordens fruktbarhet kan ökas.

År 1879 bildades af tjänstemän, dåvarande och forna lärjungar vid det högre
landtbruksläroverket, som äfven är förlagdt till Guelph, Ontario jordbruks- och experimentsförening.
Ändamålet med denna förening var att åstadkomma en förbindelse
mellan dessa män till utbytande af erfarenheter och för att verka undervisande,
att åhöra föredrag, samt att sammanträffa minst en gång årligen vid landtbrukshögskolan.

År 1886 tillsatte denna förening en kommitté för att samråda med tjänstemännen
vid högskolan i syfte att åstadkomma ett samarbete för utförande af experiment
på landtbrukets område inom provinsen. Tolf personer anmälde sig 1886
villiga att utföra försök med gödslingsmedel och olika kulturväxter på sina jordbruk.
Från denna tid till nu har denna verksamhet utvecklats och fått sin nuvarande storartade
tillslutning.

Hvarje år på våren utsänder en af föreningen tillsatt kommitté cirkulär och
planer för årets försök. I dessa försök deltaga 1) tjänstemän, nuvarande och forna
lärjungar vid högskolan, som betala en årsafgift af SO cents (1 kr. 85 öre) och hvilka
leda försöken; 2) försöksanställare från föregående år, hvilka gjort ett tillfredsställande
arbete; 3) framstående landtman, trädgårdsodlare och andra, som föreslagits
af distriktsombud vid den ambulatoriska undervisningen, sekreterare i landtbruksklubbar,
inspektörer för allmänna skolor m. fl., och 4) åtskilliga andra personer, som
äro intresserade af och önska anställa försök på sina egna jordbruk.

Från början har föreningens experimentarbete ledts genom cirkulär och bref, som
sändts med posten. Då försöksanställarne besökts har det ej skett så mycket för
att kontrollera försöken utan mer för att taga kännedom om de svårigheter försöksanställarne
hafva att öfvervinna och för att taga hänsyn till dessa vid utarbetande af
njm experimentplaner.

185

Hvarje försöksänställare är själf ansvarig för sitt experiment och uppmanas att
göra det bästa han kan till nytta för sig själf, för sina grannar och för experimentföreningen.
Många personer, som till en början endast i ringa grad intresserade
sig för försöken hafva efteråt fått lusten väckt och lämnat ett mycket värdefullt
arbete. De skickligaste försöksanställarnes namn antecknas och man är angelägen
att till kommande års arbete försäkra sig om deras biträde. Det är äfven experimentföreningens
syfte att på detta sätt uppfostra landtman till att arbeta metodiskt
och med uppöfvad iakttagelseförmåga, och i detta afseende hafva också synnerligen
glädjande resultat uppnåtts.

Försöksanställarne erhålla ingen ersättning för sitt arbete utan är det helt och
hållet frivilligt. Materialierna för försöken, instruktionerna och blanketter till
rapporter lämnas kostnadsfritt. Skörden från försöksrutorna tillfaller försöksanställaren,
som blott skall till stationen insända prof å det skördade.

Under år 1905 pågingo 35 olika försök och innefattade praktiskt taget alla de
kulturväxter som förekomma i jordbruket i Ontario med dess mer än 10 millioner
acres (4 millioner hektar) odlad jord.

Prof. Zavitz omtalar, huru i ett distrikt nybyggarne varit mycket likgiltiga
i val af utsäde och huru de tillåtit ogräset få fotfäste. Sedan experimentföreningen
arbetat i detta distrikt endast 2 å 3 år kunde redan en glädjande förbättring i anförda
afseenden märkas, och landtmännen erkände lifligt den nytta experimenten gjort.

Af de under år 1905 gjorda försöken kunna följande anföras:

Försök med 3 varieteter af hafre,

»	»	2	»	»	korn,
»	»	2	»	»	naket korn,
»	»	2	»	»	vårhvete,
»	»	2	»	»	bohvete,
»	»	2	»	»	ärter för norra Ontario,
»	»	emmer och spelthvete,
»	»	2	varieteter af	soyabönor,
»	»	3	»	»	majs,
»	»	3	»	»	foderbetor,
»	>X	2	»	»	sockerbetor till utfodring,
»	»	3	»	»	kålrötter,
»	»	3	»	»	kålrabbi och höstrofvor,
»	»				palsternackor och morötter,
r/08.	Landtbrulcsundervisn	ingsJcom.	bet. Bilagor.

186

Försök med 3 varieteter af majs för ensillageberedning,

» » 2 » » raps,

» » 3 » » klöfver,

» » 7 olika grässorter,

Gödslingsförsök för majs,

» » kålrötter,

Odling af potatis på slätt land och i drillar,

Försök med 3 blandsäden med afseende på kärnafkastning,

Odlandet af majs i rader och i rutor,

Odlandet af luddvicker och råg till foder,

Försök med 3 varieteter hösthvete,

» » 2 » » höstråg.

Försöksrutorna äro vanligen 2 famnar långa och 1 famn breda (1/2 ar). Endast
fullt tillförlitliga »försök användes vid arbetandet af försöksresultaten.

Vid årsmötet, som. pågår 2 å 3 dagar, samlas medlemmar för att taga del af
årets försöksresultat och hållas föredrag i ämnen af intresse för de deltagande.

Med förebild af experimentföreningen i Ontario hafva sådana nu bildats i Wisconsin,
Newyork, Ohio, Illinois, lowa, Nebraska, Kansas, Texas och Caiifornien.
Särskild! är experimentföreningen i Wisconsin mycket lifaktig och dess årsmöten
talrikt besökta. Vid dessa årsmöten hållas af medlemmar och inbjudna en mängd
föredrag öfver ämnen hörande till föreningens verksamhet. Dessutom hålles en utsädesutställning
med premieutdelning.

Experimentföreningarna äro ett af de många band som i Amerika finnas mellan
jordbrukets läroanstalter och de praktiska jordbrukarne. Ehuru Amerikas jordbruk
ej i allmänhet kan jämföras med detsamma i våra bästa jordbruksdistrikt i fråga
om rationell skötsel, så blir det å andra sidan ej heller så slentrianmässigt skött
som hos oss ofta beklagligen är fallet, utan de amerikanska jordbrukarne bemöda sig
att med det fulla förtroende de hafva till näringens vetenskapliga ledning följa med
och i mån af resurser tillägna sig nya erfarenheter.

Experimentstationerna.

Experimentstationerna äro väl ej att direkt räkna som institut för den lägre
landtbruksundervisningen, men det sätt, hvarpå de i Amerika äro organiserade och
verka, berättiga dem till en plats bland sådana läroanstalter. Man skulle sålunda

187

val kappast falla på den tanken att anse t. ex. de tyska experimentstationerna vara
i den lägre landtbruksundervisningens tjänst.

De amerikanska experimentstationerna stå däremot i mycket nära förbindelse
med de praktiska jordbrukarne genom redogörelser för utförda praktiska försök,
indika tryckalster i tusental gratis spridas bland landtmännen genom små demonstrationsfält.

Man skulle emellertid misstaga sig, om man antoge att de amerikanska stationerna
ej sysslade med vetenskapliga arbeten af den art, som vid de tyska stationerna
är vanlig, men för dessa redogöres i särskilda ock för vetenskapsmän afsedda publikationer;
i allmänhet söker man dock att äfven gifva redogörelser för ganska omfattande
försök en sådan form att den blir för en landtman med vanlig underbyggnad
njutbar och förståelig.

Experimentstationerna i Förenta staterna underhållas dels af dess regering dels
af de särskilda staterna inom hvilka de äro belägna, och dess tjänstemän sortera
direkt under myndigheterna i de särskilda staterna.

Förhållandet till unionsregeringen gör emellertid att stationerna stå i nära förbindelse
med jordbruksdepartementet, U. S. Department of Agriculture, som utöfvar
det inflytandet på stationernas arbeten, att de ledas efter någorlunda samma plan.
Inom jordbruksdepartementet finnes också en särskild afdelning för experimentstationerna,
Office of Experiment Stations.

Vanligtvis äro experimentstationerna förbundna med landtbruksläroverken, ehuru
äfven några fullt fristående stationer såsom i JSTewyork, Connecticut m. fl. stater
finnas. I Alabama och Missouri finnas experimentstationer, underhållna helt och
hållet af staten ifråga. Många stater hafva äfven filial station er.

Om man utesluter dessa senare finnas i Förenta Staterna (1904) 60 stationer,
af hvilka 55 erhålla understöd från unionsregeringen.

I spetsen för hvarje försöksstation finnes en föreståndare, hvilken i enstaka fall
äfven är föreståndare för landtbruksundervisningen på platsen. Vid stationerna äro
dessutom anställda ett flertal tjänstemän. Stationstjänstemännens antal uppgick
1903 till 757. Stationernas inkomster äro enligt våra förhållanden storartade och
uppgingo under samma tid till 1,427,237 dollars 73 cents eller öfver 5 millioner kronor,
af hvilka något mer än hälften eller 720,000 dollars erhållits från regeringen.

Expierimentstationerna, som sålunda i många fall äro så nära förbundna med
landtbrukshögskolorna, att det blir svårt att uppdraga gränsen mellan dessa båda institutioner,
hafva i stor utsträckning erhållit jord och byggnader från högskolorna,

188

hvilkas samlingar och bibliotek stå till stationernas förfogande. De särskilda staterna
kafva i de flesta fall anslagit medel till byggnader vid sin experimentstation. Byggnaderna
äro mycket ofta dyrbara och monumentala och försedda med centraluppvärmning,
gas eller elektriskt ljus samt när så fordras med motor för drifvande af
lättare maskineri.

Utom administrationsbyggnad finnes naturligtvis särskilda byggnader för olika
forskningsgrenar såsom för kemi, botanik, bakteriologi m. m. Dessutom finnas uthusbyggnader
för olika husdjur, logar, silos m. m.

Då experimentstationerna hafva en mycket vidlyftig korrespondens och mest
kanhända med praktiska landtbrukare, hafva tjänstemännen till sin hjälp stenografer
och maskinskrifvare.

Experimentstationernas arbete är:

1) undersökningar och forskningar på nya områden,

2) bekräftande försök och demonstrationer,

3) studier af den särskilda statens jordbruksförhållanden och dess utvecklingsmöjligheter,

4) inspektioner och kontrollarbeten,

5) undervisningsverksamhet.

Det är naturligt att någon skarp gräns mellan dessa olika slag af försöksstationernas
verksamhet ej kan uppdragas. Så kan ett försök t. ex. både följa nya uppslag
och på samma gång bekräfta redan gjorda erfarenheter o. s. v.

Som exempel på stationernas arbeten under senare åren kunna anföras följande.

På agrikulturfysikens område har man studerat olika jordarters fysikaliska beskaffenhet,
jordvattnets förflyttningar m. m. och apparater erforderliga för sådana
undersökningar.

De agrikulturkemiska studierna hafva afsett analyser af jordarter, gödslingsmedel,
foderämnen, mejeriprodukter, kulturväxter vid olika utvecklingsstadier och
under olika växtförhållanden äfvensom mera rent kemiska undersökningar, såsom öfver
olika slag af ägghviteämnen, öfver de kväfvefria ämnena i kulturväxterna, öfver
fosfors olika förekomstsätt i fodermedel och växt- eller djurriket etc.

De botaniska studierna hafva i de nya staterna varit att bestämma där förekommande
växter och sålunda hafva nyare både nyttiga och skadliga växter upptäckts
och beskrifvits, stora herbarier bildats. Men det mesta arbetet på detta område
har omfattat växtfysiologi, patologi och bakteriologi. Kulturväxterna i Amerika
äro mycket utsatta för sjukdomar, beroende på snyltsvampar, och det gäller sålunda

189

att lära känna deras lefnadssätt för att kunna bekämpa dem. Inom bakteriologien
bär det gällt att studera för landthushållningen nyttiga och skadliga bakterier.

Bland växtfysiologi kunna omnämnas sådana arbeten som undersökningar öfver
solbränna på fruktträd, elektricitetens betydelse för växtligheten, vissa leguminosers
inflytande på olika jords fruktbarhet m. m. Vidare har man gjort undersökningar
om olika växters rotbildning, ogräsens lefnadssätt och sätten för deras utrotande
in. m.

Inom ämnet zoologi har hufvudintresset upptagits af studiet af skadeinsekters
lif och sätten för deras bekämpande.

På jordbruksområdet har det gällt att införa nya varieteter af kulturväxter och
uppdragandet af nya varieteter genom urval och korsning. Det är för en svensk
landtman egendomligt att iakttaga, hvilken betydelse man ännu i Amerika tillskrifver
korsningen för uppdragande af nya varieteter, då man vet, huru vår växtförädling
går ut på och lyckats bäst genom att tillvarataga det bästa af de talrikt förekommande
variationerna. Vidare har försök anställts med olika gödslingsmedel och
olika kulturmetoder och utförts arbeten med lösande af afdiknings- och bevattningsproblem,
af hvilka i synnerhet de senare för Amerikas landthushållning spela så stor
roll och på hvilket område också storartade resultat vunnits.

Försök hafva också anställts med sockerbetor och uppfinnandet af de för dem
lämpligaste odlingsområdena. Likaså hafva försök gjorts med gräs och foderväxter,
särskildt har man studerat leguminoser både till foder och gröngödsling. Företrädesvis
ägnar man numera odlingen af luzern eller alfalfa stor uppmärksamhet.
Bättre hvetevarieteter hafva uppdragits och lär särskildt Minnesotastationen därvid
haft att framvisa synnerligen goda resultat. Experiment hafva äfven gjorts med
att uppdraga majssorter med större halt af protein och fett.

Odlingsförsöken hafva varit mångahanda och kan som exempel nämnas djup
och grund bearbetning, djupplöjning, halfträdning, gröngödning, tjock och tunn sådd,
olika myllningsdjup, utsäde från olika delar af axet eller kolfvar (majs), olika radstånd
m. m.

Bevattningsproblemen hafva innefattat undersökningar i de torrare delarna af
unionen af mängden af behöfligt vatten för olika säden, verkan af bevattning vid
olika utvecklingsstadier och bästa sätt för bevattningens utförande, bevattningskostnaden
m. m.

På djurfysiologiens område hafva omfattande experiment blifvit gjorda för att
bestämma smältbarhetskoefficienten för olika foderslag, likaså hafva undersökts

190

sammansättningar af kött från olika slaktdjur och produceradt under olika förhål-''
landen, verkan af kokning af födoämnen och den förlust af näringsämnen dessa
därigenom möjligen lida.

Utfodringsförsöken hafva afsett olika blandningar af fodermedel och deras betydelse
som underhålls- och produktionsfoder och hafva sålunda dessa fodermedels
värde blifvit praktiskt bestämda. Många utfodringsförsök hafva nyligen gjorts med
luzern vid flere stationer. Äfvenså har ensilage af majs tillvunnit sig mycken uppmärksamhet
och man har velat utröna värdet af majs af olika mognadsgrad. Man har
bestämt utfodringsvärdet af flere slags kvarnaffall, kostnaden för produktion af
mjölk och för uppfödning af ungboskap. Äfven med fjäderfä hafva i liknande afseenden
försök blifvit anställda.

T fråga om behandlingen af husdjurssjukdomar hafva försök anställts ifråga om
mjältbrand, svinkolera och svinpest, fårskabb, stelkramp, m. fl. smittosamma sjukdomar,
verkan af giftiga växter, inbegripet parasitsvampar å foder m. m.

Äfven på mjölkhushållningens område, särskild! mejeribakteriologi, hafva ett
flertal försök anställts.

Kent praktiska undersökningar, såsom att ordna affärsförhållanden mellan mjölkproducenter
och mejerier, hafva företagits. Till mejeriskötseln hafva äfven hört
profvandet af nyare mejerimaskiner, af hvilka många nya sådana leda sitt ursprung
från Amerika. Allehanda nya tillverkningsmetoder vid smör- och ostberedning
hafva blifvit pröfvade, hvarigenom mejerihushållningen i Amerika nått en ganska
hög ståndpunkt.

Under de senare åren hafva äfven stationerna arbetat för spridandet af bättre
konstruktioner af landtmannabyggnader, byggandet af vägar m. m. Hit hör äfven
profvandet af landtbruksmaskiner, som dock ej satts i samma goda system som i
Sverige, och det är glädjande att nämna att de svenska redskapsprofningarna blifvit
uppmärksammade i Amerika. Både vid Ames i Iowa och vid Fort Collins i Colorado
gjorde man mig förfrågningar därom.

En annan gren af stationernas verksamhet har varit deras bekräftande experiment.
Dessa, som i många fall skulle kunna kallas demonstrationer, hafva vanligen
utförts i samarbete med landtman och afsett att ådagalägga nyttan af användandet
af gödslingsmedel, olika kulturmetoder och kulturväxter m. fl. försöksföremål. För
stationerna har det varit till stor nytta att se sina i små försök vunna resultat
bekräftade i praktiken och i betydligt större skala.

191

Detta samarbete med landtlik armén, som bäst tagit sig uttryck i de förut omnämnda
experimentföreningarna, har visat synnerligen goda frukter genom att ytterligare
stärka det förtroende landtmännen hafva till experimentstationerna och att uppöfva
landtmännens iakttagelseförmaga och höja deras intresse för sitt yrke.

På detta sätt få dock stationerna många gånger upprepa sina försök och flera
stationer kunna samtidigt syssla med samma försök, hvilket kan synas vara ett slösande
med medel och arbetskraft, men just för stationernas betydelse som undervisningsanstalter
äro dessa upprepningar nödvändiga, och dessutom skall man härvid
taga hänsyn till det ofantligt stora område med olika klimat- och jordmåns förhållanden,
som utgör stationernas verksamhetsfält.

För ett jämförelsevis nytt land såsom Amerika spelar dessa försöksstationer en
särskild roll, därigenom att de undersöka de olika staternas jordbruksutvecklingsmöjligheter.
Denna del af stationernas verksamhet har varit och är fortfarande så
betydelsefull att ensamt den fullt motiverar deras tillvaro. Man behöfver blott erinra
sig deras försök att utfinna lämpliga områden för sockerbetsodling, i hvilket hänseende
särskildt Wisconsins station gjort ett mycket fruktbärande arbete, samt i de
torra staterna belägna stationernas arbete med åstadkommandet af bevattningar,
hvarmed ofantliga arealer vunnits åt det producerande jordbruket. Med denna verksamhet
är särskildt stationens i Fort Collins, Colorado, namn förbundet.

Till detta slag af arbete höra äfven stationernas meteorologiska, geologiska och
botaniska studier.

Fxperimentstationerna hafva äfven i de flesta fall åtagit sig att undersöka salubjudna
gödslingsmedel, foderämnen och utsäde, men synes denna del af deras verksamhet
ej tillmätas samma betydelse som hos oss.

I många fall utgår ej till stationen något särskildt anslag för detta ändamål.
Da behöfligheten af sadana undersökningar blifvit kännbar, hafva till stationerna utgått
särskilda anslag från de olika staterna. I de östra staterna, där det användes
mycket inköpta fodermedel, finnes lag på sådana fodermedels undersökning af stationerna.
I en del stater skola äfven stationerna arbeta för hindrandet af smittosamma
husdjurssjukdomar och för jordbruket farliga insekters och ogräs spridande.

Jag kommer nu till stationernas direkt undervisande verksamhet genom spridandet
af skrifter och med brefväxling.

Instruktionen för stationerna ålägger dem, att hvarje station skall offentliggöra
berättelser öfver företagna undersökningar minst 4 gånger om året samt en sammanfattande
årsberättelse.

192

Årsberättelsen är i olika stater af olika omfattning och innehåll samt upplagans
storlek växlar betydligt. I några stater är årsbrättelsen en stor bok, innefattande
upplysningar om administration, finanser och vid stationen företagna undersökningar,
i andra stater åter en endast en kort rapport om stationens skötsel och arbeten.

De under året utkommande berättelserna eller som de kallas bulletinerna äro
af olika slag ehuru ej hänförliga till särskilda klasser. De äro vanligen numrerade
och kunna innehålla uppsatser i landtbruksämnen, berättelser öfver vid stationen
utförda undersökningar, affattade i en populär form, eller också kunna de vara
omsorgsfullt utarbetade vetenskapliga afhandlingar, men äro i senare fallet ej afsedda
att spridas bland landtmännen utan till tjänstemän vid andra stationer m. fl.,
som däraf kunna draga full nytta. Antalet bulletiner under år 1903 var 371.

Bulletinerna utsändas med ledning af en adresslista, där hvarje landtman
kan om han så önskar få sitt namn antecknadt. Dessa listor innehöllo under samma
tid vid olika stationer 1903 från 2 500 till 43 000 adresser och sammanlagda antalet
adresser vid alla stationerna var cirka 621 000. Äfven utom staten sändas bulletiner
till dem, som begära sådana, dock endast i mån af tillgång.

Stationerna lämna äfven dagspressen meddelanden och stundom utsändes korta
sådana på brefkort m. fl. sätt.

Vid Newyork-stationen är anställd en tjänsteman, som har till skyldighet att
göra ett kort sammandrag af det väsentligaste i berättelserna och sända dessa sammandrag
enligt den större postlistan, som upptager cirka 42 000 namn, under det
att de fullständiga berättelserna utgå i betydligt mindre upplaga.

Några stationer meddela sig med allmänheten äfven genom att vid järnvägsstationer,
jiostkontor eller i allmänhet där mycket folk samlas upphänga plakat,
som framhålla någon för landtmännen viktig angelägenhet.

Tjänstemän vid stationerna deltaga äfven i den ambulatoriska undervisningen
Barm ers institutes.

Stationernas korrespondens med besvarande af bref från landtmän är äfven
mycket stor, uppgående till tusentals bref årligen.

Stationen i Wisconsin utsände sålunda under år 1905 — 15 650 bref.

Vid de stora landtbruksmöte^ hvarje stat i regel årligen håller, brukar stationen
vara representerad med en lämplig utställning af sina arbeten.

Då stationerna äro förlagda till landtbruksläroverken, erbjuda de åt de studerande
ett undervisningsmateriel af första rang. Vid landtbrukshögskolan i Ames,

lf*3

Iowa, få lärjungarna vid den högre kursen deltaga i utläggandet af försöksrutorna
och erhålla därigenom en viss öfning i huru försök skola anordnas.

Till en del experimentstationer, åtminstone var det fallet i Michigan, anordnas
under sommaren utflykter af statens landtman, som då taga del af de vid stationen
pågående arbeten. Till landtbrukshögskolan i Guelph i Ontario hör äfven en experimentafdelning,
som årligen besökes af tusentals landtmän.

I Iowa har professor Holden varit outtröttligt verksam för att bland landtmännen
sprida bättre odlingsmetoder isynnerhet för majs, som ju utgör den viktigaste
grödan för nämnda stat. På hans initiativ hafva sålunda anlagts försöks- och
demonstrationsfält vid de till fattiggårdarna i de särskilda counties hörande jordbruken.

Man började på så sätt, att hvarje landtman, som var därför intresserad, fick
tillsläppa utsäde till försöken och vid skördetiden anordnades en sammankomst vid
försöksgården, då på det tydligaste sätt ådagalades betydelsen af ett godt utsäde
genom att jämföra de högst olika resultaten. Denna första sammankomst var besökt
af mer än 3 000 personer, som dels genom försöken dels genom professor Holdens
föredrag blefvo bibringade den öfvertygelsen, att endast deras egen okunnighet
varit orsaken till de dåliga majsskördar de dittills hämtat från sin jord. Numera
lära öfver 12 sådana fattiggårdar vara använda för försöks- och demonstrationsändamål.

Experimentstationerna i Canada äro anordnade i allmänhet enligt samma plan
som i Förenta staterna. Vid Ottawa finnes en centralstation för Ontario och Guelph
och dessutom finnas fyra mindre stationer, såsom i nordvästra delen af landet vid
Indian Head i Saskatchewan, i Brittiska Columbia vid Agassiz, i Manitoba och för
de östligaste provinserna And Noppon i Nova Scotia.

Äfven dessa stationer stå i liflig förbindelse med landtmännen.

Under de sista 7 åren hafva i medeltal pr år erhållits 68 797 bref att besvara
och lämnats ut tryckta rapporter i omkring 300,000 exemplar.

* *

Härmed har jag afslutat min korta redogörelse för den lägre landtbruksundervisningen,
som förekommer i Förenta staterna och Canada. Den är mycket ofullständig
mest på grund af den för sådana studier olämpliga tiden. Jag har därför
med min berättelse endast velat framhålla amerikanarnes stora uppfinningsrikedom

1607/o8. LandtbruJesundervisningsJcom. bet. Bilagor.

194

äfven på detta område samt deras förmåga att göra undervisningen praktisk. Att den
vunnit allmänhetens tillit bevisas af den stora tillslutning dessa kurser hafva.
Tjänstemännen vid högskolorna och experimentstationerna hafva den jordbrukande
allmänhetens fulla förtroende, hvilket bevisas af den stora konsultativa verksamhet
de utöfva. Jag talade t. ex. med manga amerikanska landtman och tillskref
utsädeshandlarna om våra utmärkta utsäden af stråsäden, men erhöll från båda
dessa håll öfverallt det svaret, att man ej odlade annat än sådant, som rekommenderades
från landtbruksinstituten och experimentstationerna.

Detta för undervisningens bedrifvande visade stora förtroende är det, som ger
de goda resultaten. Eljest kan man med fog invända, att vi nog redan hafva korta
kurser, ehuru dessa blifvit anpassade efter våra förhållanden, och om en del amerikanska
kurser, t. ex. de korta kurserna för utbildning af mejerister, kan man säga
att de ej alls äro här tillämpliga.

Detta landtbruksundervisningens framträngande till hvarje landtman har möjliggjorts
genom de storartade anslag myndigheterna bevilja för denna sak. Dessa
anslag hafva gifvits med en sådan frikostighet, att det i början var svart att tillräckligt
begagna dem. Numera gå de väl åt med det mångsidiga arbete undervisningsanstalterna
fått, och det intresse, kongressen och legislaturen visat denna sak,
ger tillkänna, att amerikanarne hafva blicken öppen för att dessa penningar äro väl
använda för att tillvarataga landets utvecklingsmöjligheter och för att höja nationens
välstånd.

Bilaga 5.

STATISTISKA UPPGIFTER

DE MED STATSMEDEL UNDERSTÖDDA

LANDTBRUKSSKOLORNA

FÖR ÅREN 1898-1907

196

Statistiska uppgifter från landt A.

Antalet an -

		1898	1899	1900	1901
		eget	annat	eget	annat	eget	annat	eget	annat
		län.	län.	län.	län.	län.	län.	län.	län.
	nänSs'' } Stockholms län ■••••>■••	7	—	6	1	4	2	9	1
2	XTltuna, Uppsala län...........	12	7	6	10	3	11	7	7
3	Nygård, Södermanlands län........	8	—	8	—	6	2	8	—
4	Bjärka-Säby, Östergötlands län......	8	4	9	4	9	3	11	2
&{	ST)*® ■».......	5	2	7	—	8	2	8	3
6{	StrernSolm}Kron0berSs lan.......	—	—	5	—	5	—	5	—
7{	T roser um 1 Kaimar ians norra del..... Lidhem J	6	—	3	—	—	—	7	—
8{	Ä"“} ■ • ■«“ •.....	9	—	6	1	6	2	6	1
9	Borgholms kungsgård (Öland)x)......	6	—	7	—	i	—	—	—
10	Elleholm, Blekinge län4).........	6	1	1	—	3	—	4	—
11	Alnarp, Malmöhus län..........	13	19	9	23	10	22	13	19
12	Västraby, d:o ..........	7	4	8	5	7	3	8	3
13	Yallberga, Hallands län..........	11	1	7	1	7	2	8	3
14	Stora Yrem, Göteborgs och Bohus län8) . .	4	4	6	1	5	—	12	—
15	Kilanda, Älfsborgs län........> .	4	3	3	4	4	3	4	3
16	Önnarp, d:o ..........	4	2	7	1	6	—	5	3
17	Klagstorp, Skaraborgs län.........	7	1	2	7	3	3	7	2
18	Såtenäs d:oJ) .........	6	2	5	1	4	2	5	o O
19 [	Yarpnäs, Värmlands län.......... Lund	6	—	6	—	4	2	4	1
20 <	Ekeberg > Örebro län........ Hjälmarsberg )	8		4	—	7	~	5
21	Tomta, Västmanlands län . . .......	7	i	8	1	6	1	13	—
22	Yassbo, Kopparbergs län.........	9	—	6	—	8	1	7	3
23 \|	»4 .........	—	—	4	—	4	—	8	—
24	Nordvik, Västernorrlands län.......	6	—	7	1	7	1	7	—
25 \|	Brattbyn6 } Västerbottens län.......	4	—	5	—	5	—	7	—
26	Åminne, Norrbottens län.........	4	—	6	—	2	1	5	5

*) Skolan upphörde den 31 okt. 1901.

2) > > j> > > 1903.

3) » > j> » 1904.

4) > > > > > 1906.

197

. . Bilaga 5 Å.

bruksskolor na for åren 1898—1907.

tagna lärjungar.

1902	1903	1904	1905	1906	1907	Summa	Summa antagna elever.
eget län.	annat län.	eget län.	annat län.	eget län.	annat län.	eget län.	annat län.	eget län.	annat län.	eget län.	annat län.	eget län.	annat län.
4	3	4	2	4	3	4	3	6	1	8	2	56	18	74
6	8	6	8	6	8	5	9	3	11	3	11	50	90	140
7	1	7	1	6	2	7	1	8	—	7	1	72	8	80
7	6	11	1	10	2	12	—	7	5	7	7	91	34	125
9	2	4	3	8	4	9	1	6	i	2	—	66	18	84
6	1	4	2	5	2	7	2	5	2	7	—	44	9	53
5	—	4	—	6	3	3	3	4	2	1	1	—	—	50
6	—	5	1	7	1	5	1	5	2	—	—	55	9	64
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	14	_	14
1	1	5	—	4	—	4	—	—	—	—	—	28	2	30
8	24	11	21	9	21	9	22	10	22	13	19	105	212	317
14	5	10	7	8	8	12	4	8	6	12	5	94	50	144
8	4	7	6	6	7	10	4	12	2	6	3	82	33	115
9	1	3										39	6	45
2	5	4	4	4	3	5	2	4	2	6	2	40	31	71
6	1	6	—	6	3	6	1	6	2	6	2	58	15	73
8	1	7	2	3	6	5	5	3	5	6	5	51	37	88
											—	20	8	28
4	—	4	3	11	—	6	1	6	2	4	—	55	9	64
8	1	7	1	8	—	6	1	6	—	6	—	65	3	68
8	—	8	—	9	3	10	1	8	1	5	_	82	8	90
7	—	8	2	10	—	9	—	11	—	8	—	83	6	89
5	—	7	—	6	—	6	—	6	—	—	—	42	—	42
12	—	12	—	12	—	12	—	12	—	12	—	99	2	101
12	1	12	—	12	—	12	—	12	1	13	—	94	2	96
12	-	9	1	12	—	11	—	12	—	11	1	84	8	92

198

Bilaga 5 B.

Statistiska uppgifter från landtbruksskolorna
för åren 1898—1907.

B. Antalet inträdessökande.

		1898.	1899.	1900.	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.	1907.	S:ma.
■{	Husby] > Stockholms län........	9	7	6	12	7	7	9	13	10	14	94
2	Hltuna, Uppsala län.........	27	27	24	29	40	34	35	35	29	19	299
3	Hygård, Södermanlands län......	8	8	8	8	8	8	8	8	8	—	—
4	Bjärka-Säby, Östergötlands län ....	33	33	34	18	33	39	25	20	16	27	278
fil 6i	Johannesbergl > Jönköpings län..... Hinsekind j	10	13	14	14	12	10	16	13	10	2	114
6i	Orraryd ] > Kronobergs län.....	_	—	5	5	7	8	9	12	10	8	64
l 7{	Stensjöholm J Troserum ) > Kalmar läns norra del . . .	7	3		7	5	4	9	6	6
1	Lidkem J
3\|	Applerum) > » > södra > . . .	9	7	8	7	6	6	88	6	7	—	—
1	Enda \|
9	Borgholms kungsgård (Öland)J) . . . .	6	8	1	—	—	—	—	—	—	—	15
10	Elleholm, Blekinge län4).......	7	5	3	4	2	5	4	4	—	—	34
11	Alnarp, Malmökus län........	77	56	58	58	59	61	63	55	54	54	595
12	Västraby, d:o .........	13	16	10	12	22	28	18	21	15	20	175
13	Vallberga, Hallands län........	12	8	9	11	12	13	13	14	14	9	115
14	Stora Vrem, Göteborgs ock Bokus län3)	11	10	5	20	10	3	—	—	—	—	59
15	Kilanda, Älfsborgs län........	9	11	16	12	14	12	10	9	7	9	109
16	Önnarp, d:o ........	8	8	6	8	7	6	9	7	8	8	73
17	Klagstorp, Skaraborgs län.......	16	11	6	9	9	10	9	10	8	13	101
18	Såtenäs, d:o2) .......	13	10	6	12	—	—	—	—	—	—	41
19	Varpnäs, Värmlands län....... Lund	6	6	6	5	4	7	11	7	8
2oj	Ekeberg > Örebro län...... Hjälmarsberg )	11	5	7	5	9	9	8	7	6
21	Tomta, Västmanlands län.......	8	10	8	13	8	11	12	14	9		—
22	Vassbo, Kopparbergs län.......	10	8	13	15	17	14	18	12	11	9	127
231	Runmo ] > Gäneborgs län......	5	6	4	8	5	7	9	6	7	—	—
l	Vannsäter j
24	Nordvik, Västernorrlands län.....	6	8	8	16	20	26	24	15	14	20	157
251	Ytter-tafle ] > Västerbottens län.....	4	5	5	10	29	24	20	19	22	35	173
l	Brattbyn J
26	Åminne, Norrbottens län.......	4	6	4	14	12	11	16	18	17	11	113

i) Skolan uppkörde den 31 okt. 1901. — 2) Skolan uppkörde den 31 okt. lå03. — s) Skolan uppkörde
den 31 okt. 1904. — 4) Skolan uppkörde den 31 okt. 1906.

199

Bilaga 5 C.

Statistiska uppgifter från landtbruksskolorna
för åren 1898—1907. „

C. Lärjungarnas föregående teoretiska utbildning.

			I folk-	I folk-	I landt-	I ele-	I mi-	I praktisk skola eller handels-skola.
			skola (enbart).	hög- skola.	manna- skola.	mentar- läroverk.	litär- skola.
■{	Rånäs } Stockholms län......	57	4	3	10	—	—
2	Ultuna, Uppsala län........	122	11	3	—	1	3
3	Nygård, Södermanlands län.....	64	4	3	1	—	—
4	Bjärka-Säby, Östergötlands län . . .	99	10	2	12	1	1
‘1	Johannesberg '' Hinsekind	Jönköpings län . . .	74	5	—	5	—	—
6{	Orraryd \ Stensjöholm f	Kronobergs län1) . . .	34	2	1	3	—	—
7{	Lidhem™ / -^a''mar ^äns norra del . .			uppgift saknas
8{	Applernm 1 Ruda /	» > södra > . .	58	2	-	4	-	-
9	Borgholms kungsgård (Öland) ....			uppgift saknas
10	Elleholm, Blekinge län.......			uppgift saknas
11	Alnarp, Malmöhus län.......	186	39	21	48	—	23
12	Västraby, d:o .......	119	2	5	7	2	9
13	Vallberga, Hallands län8)......	46	4	2	9	—	2
14	Stora Vrem, Göteborgs och Bohus län			uppgift saknas
15	Kilanda, Älfsborgs län3)......	54	2	—	3	—	—
16	Önnarp, d:o .......	73	—	—	—	—	—
17	Klagstorp, Skaraborgs län......			anteckning saknas
18	Såtenäs,	d:o ......			uppgift saknas
19	Varpnäs, Värmlands län4)......	50	3	—	2	3	2
[	Lund
201	Ekeberg Hjälmarsberg	Örebro län.....	53	4	—	3	—	2
21	Tomta, Västmanlands län......	75	—	—	8	—	2
22	Vassbo, Koppafbergs län......	80	1	1	4	2	1
23<j	Vänster} GäfleborSs läl>6).....	35	1	1	1	—	—
24	Nordyik, Västernorrlands län6) . . .	59	1	—	—	—	—
2ö{	Brattbyn6 } Västerbottens län ... .	94	—	—	1	1	—
26	Aminne, Norrbottens län7) .....	72	1	—	3	—	1

l) Uppgift för 1907 saknas. — 3) Uppgifter saknas för åren 1898—1902. — 3) Uppgifter saknas
för åren 1902 och 1904. — 4) Uppgift saknas för år 1907. — 5) Uppgifter saknas för åren 1898—1900
och 1907. — 6) Uppgifter saknas för åren 1898—1902 och 1907. — 7) Uppgifter saknas för år 1907.

200

Statistiska uppgifter från landtbruks D.

Elevernas sysselsätt -

		Återgått till	Afgått till fortsatt nndervisning
				vid	vid
				landt-	landt-	i kon-		i bok-
		hem- met.	eget jord-	brnks- institnt	manna- skola	troll- assi-	vid mejeri-	hålleri eller	i annan skola.
		brak.	eller för-	eller	stent-	skola.	handels-
				beredan-	folkhög-	kars.		skola.
				de kars.	skola.
	RånäJ } Stockholms län......	8	1	_	3	1	_	1	_
2	Ultana, Uppsala län........	13	—	—	—	—	—	_	2
3	Nygård, Södermanlands län.....	9	2	—	—	—	—	—	1
4	Bjärka-Säby, Östergötlands län . . .	13	1	—	—	—	1	1	—
5{	SKEF}***.». ....	17	5	4	8	2	—	5
6{	Stenlim} KronoberSs län ... .	6	2	4	2	—	—	—	—
	T^^prnm } Kalmar läns norra del	1	1	—	—	—	—	—	—
8i	Applernm \ BÖdra , Rada j 6oara	12	1	—	1	1	—	—	—
9	Borgholms knngsgård (Öland) ....	—	2	—	—	—	—	1	—
10	Elleholm, Blekinge län.......	5	1	—	6	1	—	—	2
11	Alnarp, Malmöhns län s)......	—	—	—	—	—	—	—	—
12	Västraby, d:o ......	—	3	—	—	8	—	—	—
13	Vallberga, Hallands län......	G	33	_	—	1	—	—	3
14	Stora Vrem, Göteborgs och Bohas län	13	1	—	—	—	—	—	—
15	Kilanda, Älfsborgs län.......	9	1	—	—	—	—	—	—
16	Önnarp, d:o .......	10	—	—	1	—	—	—	—
17	Klagstorp, Skaraborgs län.....	5	—	—	—	—	—	—	1
18	Såtenäs, d:o .....	—	—	—	—	—	—	—	—
19 1	Varpnäs, Värmlands län...... Land	7	1	1	—	3	—	—	—
20j	Ekeberg > Örebro län..... Hjälmarsberg \|	3	1	—	—	—	—	—	—
21	Tomta, Västmanlands län......	4	6	1	—	3	—	—	—
22	Vassbo, Kopparbergs län......	10	—	1	—	1	—	—	—
23{	Vänster} Gäfleborgs län.....	18	2	—	—	2	—	—	—
24	Nordvik, Västnorrlands län.....	36	4	—	—	—	—	—
25\|	Brattbyn0 } Västerbottens län ... .	35	6	—	1	2	—	—	1
26	Åminne, Norrbottens län......	43	—	—	2	2	—	—	—
		273	74	11	24	27	1	8	10

J) 17 till fortsatta stadier. — 2) Uppgifter kanna ej erhållas, då anteckningar ej förts i här ifråga -

201

Bilaga 5 B.

skolorna för åren 1897—1906.
ning efter afslutad, kurs.

	Öfvertagit plats såsom		Afgått		Afgått till sysselsättning inom
landt- bruks- biträde.	rättare (befall- nings- man), ladu- fogde.	bok- hållare.	inspek- tor.	ladu- gårds- förman eller kusk.	för- dräng.	i annat yrke.	till militär- tjänst- göring.	Anmärkningar.	(afser 1898- eget län.	åren -1906) annat län.
	46	9							42	20
_	109	6	2	1	_	1	—		31	60
—	68	—	—	—	—	—	—		59	5
—	97	6	2	—	—	—	—		71	54
—	52	4	—	—	—	—	—		42	'') 37
—	35	7	2	—	—	—	2	2 relegerade.	37	22
2	42	2	—	—	—	—	—	Hagfogdar. 1 afliden och 2 afgått för sjukdom.	—	—
__	46	3	—	—		—	—	47	10
2	19	1	—	_	—	—	_		—	—
2	29	2	—	—	1	1	—		—	—
—	—	—	—	—	—	—	—		—	—
*) 9	58	47	1	—	—	—	—	*) I England, Danmark eller Skåne.	102	138
4	36	15	6	—	—	—	7	2 obekant öde.	57	19
—	30	2	1	—	—	—	14		—	—
1	59	1	—	—	—	—	—	1 emigrerat.	42	29
5	50	2	—	1	—	—	2		54	19
—	64	8	—	—	—	—	—		44	35
—	41	2	—	—	_	—	—		—	—
1	46	4	—	—	—	—	—		45	12
—	58	1	—	—	—	—	1		37	20
	62	7	*) 1	_	___	_	1	*) Länsdikare. 1 afliden.	69	16
—	68	3	—	2	—	—	—	50	20
—	31	1	—	—	—	—	—		37	15
—	10	—	—	—	11	2	—	Uppgifter saknas för 1898 —1900.	53	10
2	10	2	—	—	13	5	4	1 relegerad.	69	13
4	6	—	—	—	3	4	1	1 kvarstannat.	53	13
32	1,272	135	15	4	28	13	32

varande hänseenden.

1607/o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. Bilagor. 26

202

Bilaga 5 E.

De från landtbruksskolorna under tioårsperioden
1897—1906 utgångna elever hafva

Återgått till hemmen........................	Antal elever. 273
Öfvertagit eget jordbruk/..............................	74
Afgått till annan ^bildningsanstalt:
till landtbruksinstitut (förberedande kurs)...................	11
» landtmannaskola eller folkhögskola.....................	24
> kontrollassistentkurs............................	27
> mejeriskola.............................	1
> bokhålleri- eller handelsskola.......................	8
» annan skola ...........................	10
Öfvertagit platser såsom:
landtbruksbiträde..................■.............	32
rättare (befallningsman, ladufogdar)......................	1,272
bokhållare.................................	135
inspektor .................................	15
annan förmansplats..............................	32
Afgått till värnpliktstjänst.............................	32
> > annat yrke...............................	13
Emigrerat.....................................	1
Aflidit......................................	2
Afbrutit kursen..................................	5
Obekant öde ....................................	2
Summa	1,969

Anm. Uti denna förteckning äro ej upptagna de under perioden från Alnarps landtbruksskola
utgångna 317 lärlingar, då vid skolan ej förts anteckningar uti kär ifrågavarande hänseenden.
Skolans föreståndare har emellertid meddelat, att flertalet lärlingar erhållit platser såsom rättare, bokhållare
eller inspektörer. Ett jämförelsevis ringa antal har afgått till andra uthildningsanstalter, knappast
någon till landtmannaskola. På senare tid hafva icke så få lärlingar efter lärlingstiden genomgått
kontrollassistentkurs. De flesta betalande elever i ett-årskursen hafva återgått till hemmen eller öfvertagit
egna jordbruk.

Bilaga 6.

STATISTISKA UPPGIFTER

FRÅN

DE MED STATSMEDEL UNDERSTÖDDA

LANDTMANNASKOLORNA

FÖR ÅREN 1902-1907

204

Bilaga 6 A.

Statistiska uppgifter från landtmannaskolorna
för åren 1902—1907.

A. Antalet inträdessökamle.

	Kursen	Kursen	Kursen	Kursen	Kursen
	1902— 1903.	1903— 1904.	1904— 1905.	1905— 1906.	1906— 1907.	Summa.
Tierp, Uppsala län............	8	3	5	8	12	36
Åsa, Södermanlands län..........	18	15	23	24	26	106
Lunnevad, Östergötlands län........	19	15	17	14	19	84
Nässjö, Jönköpings län...........	9	5	7	4	7	32
Grimslöf, Kronobergs län..........	—	7	8	11	13	39
Gamleby, Kalmar läns norra del......	3	2	9	5	9	28
Högalid, » > södra > ......	19	19	18	21	24	101
Hemse, Gottlands län...........	6	9	6	6	8	35
Bonneby, Blekinge län...........	8	17	13	20	17	75
Önnestad, Kristianstads län........	17	25	19	29	22	112
Hridhem, Malmöhus län..........	17	19	14	13	20	83
Hvilan, d:o ..........	35	42	56	54	67	254
Katrineberg, Hallands län......... Bärby )	12	14	11	14	10	61
_ } Göteborgs och Bohns län . . . Simmersröd )	—	—	—	—	25	25
Skara, Skaraborgs län...........	40	44	35	42	45	206
Färgelanda, Älfsborgs län.........	—	—	—	—	4	4
Herrljnnga, d:o .........	—	—	—	5	5	10
Molkom, Värmlands län..........	11	12	18	12	14	67
Käfvesta, Örebro län............	15	11	8	15	15	64
Tärna, Västmanlands län..........	—	12	7	12	16	47
Säfverstalund, Gäfleborgs län........	—	—	8	7	13	28
Kola, Västernorrlands län.........	—	10	12	11	9	42
Ålsta, d:o .........	—	—	6	6	9	21
Ope, Jämtlands län............	17	21	17	19	29	103
Degerfors, Västerbottens län........	—	—	—	11	5	16
Boden, Norrbottens län...........	9	9	10	10	9	47
Matarengi, d:o ...........	6	10	5	8	10	39
Summa	209	321	332	381	462	1,765

205

Bilaga 6 B.

Statistiska uppgifter från landtmannaskolorna
för åren 1902—1907.

B. Antalet antagna elever från:

	Kursen 1902— 1903	Kursen 1903- 1904	Kursen 1904— 1905	Kursen 1905— 1906	Kursen 1906— 1907	Summa	Summa
	eget län.	an- dra län.	eget län.	an- dra län.	eget län.	an- dra län.	eget län.	an- dra län.	eget län.	an- dra län.	eget län.	an- dra län.	summa- rum.
Tierp, Uppsala län.......	6	2	3		5		6	2	11	1	31	5	36
Asa, Södermanlands län.....	15	2	14	1	18	—	21	—	25	—	93	3	96
Lunnevad, Östergötlands län . . .	11	1	14	1	12	1	9	1	14	1	60	5	65
Nässjö, Jönköpings län.....	8	1	5	—	6	1	4	—	7	—	30	2	32
Grimslöf, Kronoberg län ....	—	—	5	2	7	1	9	1	12	—	33	4	37
Gamleby, Kalmar läns norra del .	3	—	2	—	8	1	4	1	8	1	25	3	28
Högalid, » > södra » .	18	1	18	—	18	—	20	1	22	1	96	3	99
Hemse, Gottlands län......	6	—	8	1	6	—	5	1	5	1	30	3	33
Ronneby, Blekinge län.....	7	1	17	—	13	—	20	—	16	1	73	2	75
Önnestad, Kristianstads län . . .	14	1	20	2	15	2	25	4	18	—	92	9	101
Fridhem, Malmöhus län.....	7	6	9	9	8	6	11	2	15	3	50	26	76
Hvilan, d:o .....	21	7	27	2	29	11	32	8	37	7	146	35	181
Katrineberg, Hallands län ....	12	—	13	1	10	1	14	—	10	—	59	2	61
Bärby ) , > Göteborgs o. Bohns län Simmersrod J	—	—	—	—	—	—	—	—	24	—	24	—	24
Skara, Skaraborgs län.....	18	18	20	18	17	16	27	10	23	17	105	79	184
Färgelanda, Älfsborgs län ....	—-	—-	—	—	—	—	—	—	4	_	4	_	4
Herrljunga, d:o ....	—	—	—	—	—	—	3	2	4	1	7	3	10
Molkom, Värmlands.......	8	3	10	2	13	5	7	5	11	3	49	18	67
Käfvesta, Örebro län......	15	—	9	2	8	—	13	2	15	—	60	4	64
Tärna, Västmanlands län ....	—	—	7	5	5	2	8	4	8	6	28	17	45
Säfverstalund, Gäfleborgs län . .	—	—	—	—	8	—	7	—	13	—	28	_	28
Kola, Västernorrlands län ....	—	—	9	—	10	—	8	—	8	_	35	_	35
Alsta, d:o ....	—	—	—	—	6	—	6	—	8	1	20	1	21
Ope, Jämtlands län.......	17	—	20	1	16	1	16	1	27	1	96	4	100
Degerfors, Västerbottens län . . .	—	—	—	—	—	—	11	—	5	_	16	_	16
Boden, Norrbottens län.....	3	5	5	4	3	6	8	2	5	4	24	21	45
Matarengi, d:o .....	6	—	10	—	5	—	8	-\|	8	2	37	2	39
Summa	195	48 \|	24o\|	51	246 \|	541	302 \|	47 \|	363 \|	5111,35112511	1,602

206

Statistiska uppgifter från lan dtC
och I). Elevernas föregående

		Elevernas föregående prak-
	Antal	tiska utbildning
	elever under perioden.		såsom		Anmärkningar.
	j ordbrak i hemmet.	landt- bruks- elever.	på, annat sätt.

Tierp, Uppsala län.........	36	29	6	i
Asa, Södermanlands län.......	96	81	10	5
Lunnevad, Östergötlands län.....	65	53	12	—
Nässjö, Jönköpings län.......	32	32	—	—
Grimslöf, Kronobergs län1) .....	37 28	18 23	4	—	ö Anteckningar saknas för åren 1902—1905.
Gamleby, Kalmar, läns norra del . . .	5	—
Högalid, » » södra > . . .	99	99	—	—
Hemse, Gottlands län........	33	27	i	5
Konneby, Blekinge län.......	75	65	7	3
Önnestad, Kristianstads län.....	101	57	36	8
Fridhem, Malmöhus län.......	76	68	6	2
Hvilan, d:o .......	181	100	81	—
Katrineberg, Hallands län......	61	60	—	1
1 Göteborgs och Bohus län	24	24	_	—
Simmersröd \| Skara, Skaraborgs län.......	184	156	27	1
Färgelanda, Älfsborgs läns norra del .	4	3	—	1
Herrljunga, > » södra > .	10	8	—	2
Molkom, Värmlands län.......	67	55	3	9
Käfvesta, Örebro län........	64	53	11	—
Tärna, Västmanlands län......	45	36	5	4
Säfverstalund, Gäfleborgs län ....	28	28	—	—
Hola, Västernorrlands län......	35	34	1	—
Ålsta, d:o ......	21	21	—	—
Ope, Jämtlands län.........	100	98	1	1
Degerfors, Västerbottens län . . . . •	16	12	—	4
Boden, Norrbottens län.......	45	29	12	4
Matarengi, d:o .......	39	3	2) 33	3	2) Vid skolans jordbruks^ kurs.
			\| 54
Summa	1,602	1,272	261

207

Bilaga 6 C och D.

mannaskolorna för åren 1902—1907.

praktiska och teoretiska utbildning.

Elevernas föreg	ående teoretiska utbildning	Anmärkningar.
i folkhög-skola på platsen.	i annan folkhög-skola.	i elemen-tarläro-verk.	i landt-bruks-skola.	genom enskild under- visning.
18	2	5	_	11
64	—	0 3	—	29	*1 Däraf 1 i tekniskt läroverk.
50	3	6	—	6
15	1	—	—	16
31	—	2	—	4
25	—	—	—	3
76	3	3	—	17
27	—	1	—	5
60	2	8	4	1
94	2	1	1	3
29	12	14	—	21
155	22	3	—	1
Öl	—	2	1	7
—	3	1	—	20
8	12	2) 18	15	126	2) Däraf 2 studenter. Dessutom 5 med under-
2	2	—	—	—	officersexamen.
1	—	1	—	8
17	9	8	—	s) 33	3) Inbegripet militära skolor och skogsskolor.
43	—	9	1	11
19	—	7	4	15
20	—	—	—	8
19	—-	2	—	14
15	1	—	—	5
6	1	1	—	92
13	1	1	—	1
40	1	—	—	4
36	—	—	3	—
934	77	96	29	466

208

Statistiska uppgifter från landtmanna E.

Efter afslutad kurs

	Hemmet.	Eget jordbruk.	Landt- bruks- institut.	Landt- bruks- skola.	Elev-plats vid jordbruk.	Annan elevplats (träd- gård).
Tierp, Uppsala län.............	12	—	1	—	6	—
Åsa, Södermanlands län..........	50	—	—	—■*	12	—
Lunnevad, Östergötlands län........	29	2	1	—	12	—
Nässjö, Jönköpings län...........	10	1	—	—	1	—
Grimslöf, Kronobergs län..........	10	2	—	—	2	—
Gamleby, Kalmar läns norra del......	20	■ —	—	—	2	1
Högalid, » » södra > ......	61	—	—	—	11	—
Hemse, Gottlands län...........	3	1	—	—	28	—
Ronneby, Blekinge län...........	42	—	—	—	12	1
Önnestad, Kristianstads län.........	28	2	—	—	'') 24	—
Fridhem, Malmöhns län..........	36	2	—	—	16	—
Hvilan, d:o ..........	53	9	—	—	19	—
Katrineberg, Hallands län.........	46	2	4	—	2	—
1 Göteborgs och Bohus län . . . Simmersröd )	22	2	—	—	—	—
Skara, Skaraborgs län...........	32	2	—	—	33	—
Färgelanda, Alfsborgs län.........	2	2	—	—	—	—
Herrljunga, d:o .........	6	1	—	—	—	—
Molkom, Värmlands län..........	31	1	—	—	15
Käfvcsta, Örebro län............	16	2	4	—	16	—
Tärna, Västmanlands län..........	17	7	—	—	2	—
Säfverstalund, Gäfleborgs län........	23	1	—	1	1	—
Hola, Västernorrlands län.........	19	6	—	—	8	—
Ålsta, d:o .........	11	4	—	—	3	—
Ope, Jämtlands län............	94	—	—	—	—	—
Degerfors, Västerbottens län........	5	—	—	—	6	—
Boden, Norrbottens län...........	24	2	—	1	11	—
Matarengi, d:o ...........	17	4	—	—	5	—
Summa	719	55	10	1	247	2

209

Bilaga 6 E.

skolorna för åren 1902—1907.
hafva eleverna af gått till:

Plats så-som biträ-de (bok-hållare).	Kättar- plats.	Annan förmans- plats.	Dräng- plats.	Kontroll- assistent- kurs.	Värn- plikts- tjänst- göring.	Anmärkningar.
5	1	_	_	10	1
2	1	—	—	24	3	Obekant öde: 4.
2	—	2	—	17	—
11	—	—	—	9	—
—	—	—	—	8	—
—	—	—	—	5	_
2	—	—	—	21	—
—	—	—	—	—	—	’) Däraf 26 till Danmark för praktisk ntbild-
—	1	1	—	12	5	ning. 1 emigrerat till Amerika.
5	6	3	—	22	11
5	—	4	—	13	—
• 24	—	5	—	68	3
				6	—	1 afbrntit knrsen.
16	—	—	—	82	19
1	—	—	—	2	3
4	—	2	—	14	—
8	2	—	—	13	3
3	2	1	—	13	—
—	—	—	—	2	—
—	1	—	—	1	—
—	—	—	—	—	—	1 afliden. 1 afgått till annat yrke.
—	—	1	—	—	5
—	—	2	—	2	1
5	—	—	—	—-	3
2	—	2	2	2	3	2 till indnstriarbetare.
95	14	23	2	346	57

1007/o8. LandtbruTcsundervisningskom. bet. Bilagor.

210

Bilaga 6 F.

De från landtmannaskolorna under femårsperioden
1902—1907 utgångna elever hafva

Återgått till hemmen............

Öfvertagit eget jordbruk...........

Afgått till annan undervisningsanstalt:

till landtbruksinstitut (förberedande kurs)

> landtbruksskola...........

» elevplats vid jordbruk........

> trädgårdselevplats..........

» kontrollassistentkurs........

Öfvertagit platser såsom:

landtbruksbiträde (bokhållare)......

rättare (befallningsman).........

annan förmansplats...........

dräng .................

Afgått till värnpliktstjänst..........

» » andra yrken ...........

Emigrerat..................

Aflidit ...................

Afbrutit kursen
Obekant öde

Antal

elever -

Summa

719

247

346

3
1
1
1

1,581

211

Bilaga 7.

Privata landtbrnksläroverk i Sverige.

Redogörelse jämlikt till Landtbruksundervisningskommittén inkomna meddelanden från respektive
skolors föreståndare.

Lagmannen Tage Ludvig Sylvans landtbruksinstitut Bollerup

är upprättadt jämlikt den år 1879 aflidne lagmannen T. L. Sylvans testamente
samt arfsförening år 1883, hvarigenom institutet i vederlag för det
till institutet testamenterade godset Bollerup i Kristianstads län erhöll 368,900 kronor.
Sedermera har institutet för att erhålla en skolegendom af lämplig form och storlek
inköpt ej allenast det ursprungligen donerade godset utan dessutom en del närliggande
gårdar. Institutets verksamhet som läroanstalt kan knappast ännu sägas hafva
börjat, men förslag till stadgar för institutet äro numera utarbetade för att underställas
Kungl. Maj :ts pröfning för fastställelse. Hittills hafva emellertid vid institutet
mottagits landtbrukslärlingar, trädgårdselever och lärlingar för utbildande till
ladugårdsförmän.

Landtbrukslärlingarna hafva förut genomgått kurs vid folkhögskola eller landtmannaskola.
Dessa antagas för sommarhalfår och deltaga i allehanda vid jordbruket
förekommande arbeten, däri inbegripet en 14 dagars tur i ladugården för hvarje lärling.
(Ifver utfördt arbete föres dagbok, hvarjämte sammanfattande redogörelser för
viktigare arbeten, såsom vårbruket, trädesberedningen m. m. affordras lärlingarna.
Dessa erhålla, förutom fri kost och logis, en kontant lön af 100 kronor. Antalet landtbrukslärlingar
har under åren 1903—1907 uppgått till sammanlagdt 39.

Trädgårdselevernas antal har varit 3 hvarje år. De hafva erhållit praktisk
undervisning i hvarjehanda trädgårdsarbeten, framför allt skötseln af plantskola.

Ladugårdslärlingarnas kurs omfattar ett år. De deltaga uti alla i ladugården
förekommande arbeten efter turgång äfvensom i svinhusets skötsel. Under vinter -

212

halfåret erhålla de teoretisk undervisning under fem aftonlektioner i veckan.
Denna undervisning omfattar allmän husdjursskötsel, mjölkboskapsskötsel, svinskötsel,
sjukdomslära, aritmetik, förande af ladugårdsjournaler samt kontrollbokföring.
För kursåret erhåller lärling, förutom fri kost och logis, en kontant lön af 100 kronor.
Ladugårdslärlingarnas antal har varit: år 1905 2, år 1906 2 och år 1907 3.

Kristinehamns praktiska skola,

som grundades den 1 november 1878 af P. Joll. Bäckman och sedan år 1892 innehafts
af sin nuvarande rektor pastor Carl Pehrsson, har under senare år upprättat en särskild
landtbruksafdelning. Denna omfattar:

1 :o. Allmän landtbruksskola, kurs 7 månader, 1 nov.—1 juni.

2 :a. Högre landtbruksskola, kurs 7 månader.

3:o. Förberedande afdelning till landtbruksinstitut, kurs 7—9 månader.

4:o. Hontrollassistentkurs, kurs 1 månad.

För inträde i 2 :a och 4 :e afdelningarna fordras att hafva genomgått landtbrukseller
landtmannaskola. För de öfriga angifvas inga särskilda fordringar. En stor
del af dithörande elever hafva dock genomgått några klasser vid allmänt läroverk,

folkhögskola, tekniskt läroverk eller annan praktisk skola.

Vid allmänna landtbruksskolan meddelas undervisning i svenska språket, aritmetik,
geometri, bokföring, naturlära och vanliga landtbruksämnen äfvensom i historia
och geografi samt kommunal- och statsförfattning, hvarjämte öfningar gifvas
i linearritning, fältmätning och afvägning.

Högre landtbruhsskolan. Denna har börjats hösten 1907. Den afser, enligt prospektet,
att genom vidsträcktare undervisning på landtbruks- eller landtmannaskolans
grund verka för utbildandet af bokhållare, inspektörer, vandringsrättare m. m., äfvensom
att sätta andra unga män i tillfälle att före öfvertagandet af egna jordbruk vidga
sina kunskaper. I undervisningen ingå, förutom de i förstnämnda afdelning lästa
ämnena med vidgade kurser, äfven språk.

Förberedande af delningen till landtbruksinstitut har till uppgift att bibringa
de kunskaper, som erfordras för inträde vid rikets landtbruksinstitut, samt att
dessutom i mån af elevernas arbetsförmåga gifva dem tillfälle att taga kännedom om
jordbruks- och liusdjurslära m. fl. ämnen, detta i afsikt att underlätta studierna vid
instituten.

Kontrollassistentkurser hållas under november och maj månader, den senare i hufvudsak
som afslutning för skolans egna elever.

213

Elevafgif terna ställa sig relativt höga, nämligen 175 kronor för 7 månaders kurs.
Dock har elevantalet under de senare åren mer än fördubblats.

Under läsåret 1907—1908 voro i de olika kurserna intagna följande antal elever:

I Allmänna landtbruksafdelningen ... 27 elever.

» Högre » ... 13 »

» Förberedande af delningen...... 6 »

» Kontrollassistentkursen....... 6 »

Summa 52 elever.

Som lärare i landtbruksafdelningarnas fackämnen tjänstgöra två agronomer.
Eleverna deltaga med andra afdelningar inom skolan i undervisningen i öfriga ämnen.
Sådana elever, som sakna praktik i mera modern riktning, tillrådas att söka anställning
som praktiserande elever å välskötta större landtbruk, ett råd, som i allmänhet
följes.

Karlskoga praktiska skola.

Vid denna skola, som började sin verksamhet den 1 november 1883, bar
under de senaste 12 åren i skolans allmänna afdelning undervisats uti jordbrukslära,
husdjursskötsel, landtbruksbokföring m. in., hvarjämte sedan år 1900 uti en särskild
fackafdelning, landtbruksafdelningen, af agronomiskt utbildad lärare meddelats
undervisning, till tid och ämnen motsvarande landtmannaskolornas. I sistnämnda afdelning
hafva i medeltal 10 elever årligen undervisats.

Inträdesfordringarna till fackskolan äro färdighet i svensk rättstafning efter
diktamen och de fyra räknesätten i decimalbråk samt deras enklaste tillämpning.
Xursafgift är 25 kronor i fackskolan förutom 90 kronor för den samtidigt pågående
kursen i allmänna skolan.

Nordiska landtbruksskolan (Rösiöskolan)

upprättades af sin föreståndare P. Jönson-Rösiö år 1888 i Blekinge och är numera
förlagd å Hagaberg i närheten af Jönköping. Undervisningen är teoretisk, och omfattar
skolans fullständiga kurs, som pågår i 5 månader (1 november—15 april) undervisning
i, förutom de förberedande naturvetenskapliga ämnena, följande hufvudämnen:
jordbrukslära, husdjursskötsel, mejeribandtering, trädgårdsskötsel, skogshushållning,
fiske, jakt och fångst, ritning, fältmätning och afvägning, bokföring samt landtbruksekonomi
och kontrollföreningsverksamhet, hvarjämte föredrag hållas i slöjd och bygg -

214

nadslära, landtbrukets binäringar, liandelskunskap, kulturgeografi, statistik och landtbrukets
historia samt beträffande stats- och kommunalförhållanden. Inträdesåldern är
satt så lågt som 15 år och erfordras ej andra förkunskaper än förmåga att skrifva en
någorlunda redig stil och räkna de fyra räknesätten med hela tal och decimalbråk
äfvensom helst någon jordbrukspraktik. Kursafgiften är 150 kronor och uppgår
kostnaden för bostad och föda i regel till 40—50 kronor per månad.

Elev, som ej har tillfälle att bevista denna kurs i dess helhet, kan få inträde vid
skolan när som helst under vintern, dock helst den 7 januari, den 24 januari och
den 24 februari, vid Indika tidpunkter nykomna elever beredas extra undervisning
i de ämnen, som vid den fullständiga hufvudkursen redan genomgåtts.

Den 15 april mottagas några få elever för en praktisk sommarkurs, därunder
de arbeta vid skolans småbruk. Under sommaren hållas dessutom vid skolan kortare
föreläsningskkurser.

Skolan besökes numera af 120—150 elever årligen.

Skånska landtbruksskolan

upprättades år 1901 å egendomen Dala i Malmöhus län af sin nuvarande föreståndare
Nils Larsson. Skolan, hvars uppgift i prospektet angifves främst vara att utbilda
eleverna till dugliga odalmän, har tre kurser: fullständig vinterkurs
1 november—15 april, mindre vinterkurs 12 januari—15 april samt fullständig sommarkurs
15 april—24 oktober. Den mindre vinterkursen är afsedd för elever, som
förut förvärfvat den nödiga insikten i naturvetenskapsämnena. Elev, som vill inträda
för helårs-kurs, kombinerar vinterkurs med därpå följande sommarkurs. Till
sommarkurs mottagas dock endast ett begränsadt antal elever (3—5). För inträde
vid skolan fordras endast att hafva vanlig god folkskolekunskap samt att hafva fyllt
16, minst 15 år. Undervisning meddelas i följande ämnen: allmänna ämnen:
svenska språket, kommunalkunskap, matematik; naturvetenskapsämnen:
fysik, kemi, geologi, mineralogi, botanik, bakteriologi, zoologi, anatomi och fysiologi,
samt hufvudämnen: jordbrukslära, husdjursskötsel, redskapslära, mejerihushållning,
trädgårdsskötsel, skogshushållning, landtbruksekonomi, landtbruksbokföring,
ritning, fältmätning och afvägning.

Undervisningen meddelas till sin hufvudsakligaste del genom fria föreläsningar
med efterföljande tentamina, i enlighet med hvilka kunskapsprof betyg gifvas.

Undervisningsafgiften är för fullständig vinterkurs 100 kronor och för mindre

215

vinterkurs 70 kronor. Sommarkursen är afgiftsfri. Under sista läsåret hafva i dessa
kurser undervisats tillhopa 39 elever.

Skolegendomen är uppdelad i två demonstrationsjordbruk, ett småbruk med 5
hektars areal och ett mindre mönsterjordbruk om 31 hektar. Dessutom finnes vid
skolan ett experimental- och förevisningsfält.

Jämte förut omnämnda ordinarie elevkurser har skolans föreståndare sedan år
1903 hållit småbrukarkurser, dels omfattande 6 dagar å själfva skolan och dels såsom
endags-kurser ute i bygderna. Dessutom hållas årligen vid skolan talrikt besökta
»jordbruksfester», upptagande föredrag och odlingsdemonstrationer.

Landtbruksskolan vid Palsgård

i Östergötlands län upprättades år 1900 af Å. H. Secher. Skolegendomen har en areal
af 225 hektar bördig åker. Skolans ändamål är att åt unga män gifva tillfälle att
praktiskt och teoretiskt tillgodogöra sig kunskaper för skötande af större och mindre
jordbruk. Kursen, som är ett-årig, börjar den lista november. Extra elever kunna
mottagas andra årstider.

För att blifva som elev antagen fordras att hafva fyllt 18 år, äga stark och kraftig
kroppsbyggnad samt att förut hafva sysselsatt sig med jordbruk.

Teoretisk undervisning meddelas under vinterhalfåret i landthushållning, husdjurslära,
mejerilära och bokföring.

Dessutom meddelas på därtill lämpliga tider undervisning i gröfre smide och
slöjd, fältmätning och afvägning.

Eleverna äro underkastade tjänstehjonsstadgan och är det deras skyldighet att i
likhet med lagstadda arbetare utföra alla vid egendomen förefallande arbeten. Vintertiden
skola de omväxlande med utarbete turvis tjänstgöra i ladugård och mejeri samt på
kvällarna bevista föreläsningar i lärosalen.

Vid skolan erhålles fri kost, bostad med eldning, lyse och städning, fri läkarvård
och medicin.

Årligen har utbildats omkring 6 ordinarie elever. De elever, som så önskat och
därtill visat duglighet och anlag, hafva efter genomgången kurs erhållit platser som
befallningsman och rättare vid större och mindre jordbruk.

Marianeiunds praktiska skola

i Jönköpings län har under några år varit i verksamhet under ledning af ägaren,
kandidat Alb. Lingström. Skolans uppgift i det stora hela är att på ett åskådligt

216

och praktiskt sätt meddela undervisning i de ämnen, som äro nödvändiga för det
praktiska lifvet. Bland sådana praktiska undervisningsämnen har skolan upptagit
eu afdelning för landtbruk.

Denna skolafdelning, som endast har ett års erfarenhet att bygga på, är förlagd
till vintermånaderna, från den 1 november till den 15 maj, och har som afslutning en
kontrollassistentkurs från den 15 maj till den 1 juli. I saknad af jord till experimentalfält
har skolan ännu icke blifvit satt i tillfälle att åskådligt tillämpa jordbrukslärans
teorier i praktiken.

Med hänsyn till att flertalet af eleverna utgjorts af sådana, som komma att tillträda
ett eget, mindre jordbruk, har skolan sökt anpassa sina kurser efter förhållandena
vid sådana jordbruk.

Åsgårds slöjd- och landtbruksskola

är belägen i närheten af Jämtlands läns folkhögskola i Ås samt äges och förestås
af folkhögskolans föreståndare, f. d. kaptenen grefve R. Mörner, och bedrifves där
en gren af den lägre landtbruksundervisningen, som icke förut varit någonstädes
i vart land tillgodosedd, nämligen landtbruksundervisning för minderåriga gossar.
Skolan började sin verksamhet den 16 juli 1906 och har denna verksamhet sedan dess
oafbrutet fortgått, hvarvid dock arbetet under feriemånaderna 16 december—15 januari
och 16 juni 15 juli varit inskränkt till det minsta möjliga. Skolans hufvudändamål
är att uppfostra gossar i åldern 13—17 år till arbetsglädje, ordningssinne och praktisk
duglighet. Som medel härför har förnämligast användts kroppsarbete af olika
slag i förening med en noggrann arbetsordning, hvarjämte vård af kläder, gymnastik,
idrott, fjällturer, sällskaplig samvaro samt läsning och öfningar i vanliga skolämnen
förekommit. Kroppsarbetet har hufvudsakligen utgjorts af landtbruksarbeten, byggnadsarbeten,
snickerislöjd, ordningshållning och renhållning.

Skolan är organiserad som ett landthem med eget landtbruk, där — utanför
köket — ingen tjänarpersonal fått förekomma, utan där eleverna själfva få under
sakkunnig ledning utföra allt arbete, som erfordrats såväl inom hemmet som vid
gården och dess landtbruk.

Skolan äger två lägenheter: Åsgård om 3/4 hektar, nästan helt och hållet inlagd
till trädgård, vid hvilken lägenhet dessutom en hektar jord disponeras genom arrende,
samt lägenheten Röstahammar om 4 hektar, hvaraf omkring 21/2 hektar åker och l1^
hektar hagmark. Större delen af skolans öppna jord är tills vidare upplåten till västra

217

Jämtlands försöksanstalt och därför uppdelad i försöksparceller. Allt jordbruksarbete
har under landtbrukslärarens ledning utförts af skolans elever, likaså allt arbete i
ladugården, mjölkning, mjölkens uppsilning och vågning, utfodring, rykt, renhållning,
mjölkkärlens rengöring samt äfven fettprofningen.

Af vanliga skolämnen läses under sommaren endast botanik och geologi, uteslutande
under exkursioner. Därjämte påbörjas undervisning i landtbruksbokföring,
under 2 timmar i veckan, som sedan pagår hela året och omfattar gårdens verkliga
räkenskaper. Under vintern erhålla alla eleverna undervisning i modersmålet, räkning
och välskrifning, 2 timmar i veckan för hvarje ämne. Undervisning i linearritning
(möbler, redskap och byggnader) meddelas åt de elever, som så önska, likaså
privatlektioner i vanliga skolämnen. Under läsåret 1906—1907 bevistades skolan af
36 elever, af hvilka 14 stannade till följande arbetsår. Samtliga elever äro boende
vid skolan.

1607o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. Bilagor.

218

Bilaga 8.

Till

Kungl Lcmdtbruksstyrelsen.

De med statsmedel understödda landtbruksskolorna hafva nu arbetat under en
tidsperiod af cirka 50 år och ingen torde kunna bestrida, att de utöfvat och fortfarande
utöfva en ofantligt gagnande verksamhet. Ej heller torde kunna bortresoneras, att
landtbruket i vårt land under samma tidsperiod gjort stora framsteg, som till väsentlig
del berott på den undervisning och de kunskaper, hvilka spridts från våra landtbruksläroverk,
icke minst landtbruksskolorna.

Att här närmare ingå på den utveckling från extensiv till allt mera intensiv
drift, som vårt landtbruk under denna tidrymd undergått, torde vara obehöfligt.
Det kan vara nog konstatera, att en grundlig omhvälfning ägt rum i så hänseende,
att vårt landtbruk, som förut uteslutande varit ett rent praktiskt yrke, numera
erkänts böra vara en kombination med vetenskapen. Till följd häraf ställes nu
helt andra kraf på en jordbrukares utbildning, än förr var fallet, och därmed äfven
andra fordringar på undervisningsanstalterna, som hafva till uppgift att utbilda
män för intensiv jordbruksdrift. Våra landtbruksskolors hufvudändamal har varit
och är fortfarande utbildande af dugliga förmän för det större jordbruket. Utan
att här närmare gå in på frågan om detta jordbruks betydelse för vårt land, torde
man kunna fastslå, att det alltid gått och helt visst i all framtid kommer att gå i
teten för vårt svenska landtbruks höjande, och att det därför alltid har sin plats att
fylla. Af så mycket större betydelse är då, att detta jordbruk, som erfarenheten
visat vara i stort behof af dugliga, kunniga arbetsledare, erhåller sadana med en
utbildning, som är i nivå med framstegen i intensiv jordbruksdrift.

219

Men icke allenast i så afseende gör sig bekofvet af utbildning numera gällande,
utan äfven pal våra medelstora ocli mindre jordbruk, där innehafvare själfva leda
sin drift är behofvet påtagligt. Därför hafva våra landtbruksskolor nu en uppgift
af helt annan omfattning att fylla, än förhållandet var för 50 år sedan. Deras betydelse
för beredande af en god utkomst för unge män ur jordbruksklassen bör ej heller
lämnas åsido, och talar erfarenheten för, att de på ett mycket lyckligt sätt fyllt
äfven denna uppgift, på samma gång som de i synnerligt hög grad gjort värdefulla
och varaktiga insatser i arbetet för vårt jordbruks utveckling.

Samtidigt som landtbruket gått med jättesteg framåt har äfven industrien utvecklats
så som man för en half mansålder sedan ej ens kunde ana att förhållandet
skulle blifva, och just denna omständighet vållar, att under de senare åren en mycket
kännbar brist på arbetskraft för jordbruket gjort sig gällande Väsentligen bidraga
äfven härtill de ökade militäröfningarna och den alltjämt fortgående emigrationen.

Den till följd häraf minskade numerära arbetskraften tillsammans med stegrad
efterfrågan från industrien i förening med arbetarnes ökade anspråk på bättre lefnadsvillkor
gör tydligtvis, att jordbrukets ekonomi numera i hög grad hänger på
förmågan att rätt kunna spara pa alla jordbrukets områden, särskildt med arbetskraft,
och framtvingar då också större kraf på arbetsledaren. Möjligheten att till våra landtbruksskolor
kunna erhålla ämnen till verkligt dugliga jordbruksförmän har dock
13-värr visat sig blifva allt mindre och mindre. Den tid, då man bland inträdessökande
kunde välja, är längesedan förbi; nu får man taga hvad som bjudes, hvilket
ingalunda är välgörande för våra skolor, än mindre för det jordbruk de äro ämnade
gagna, da gifvetvis den minskade möjligheten till gallring bland inträdessökande
haft till följd en sänkning af de antagnas duglighetsnivå. Detta i en tid då det
för jordbrukets bästa väl behof de vara tvärtom!

Af här ofvan anförda framgår dessa skolors stora betydelse för vårt jordbruk.
Men utan lämpliga disciplar kan dock ingen fackskola fylla sitt ändamål, och gäller
detta i särskild hög grad om våra landtbruksskolor. Med allt större och större nödvändighet
framträder därför behofvet af att deras verksamhet blifver tidsenlig och
mera tilltalande för den klass, ur hvilken de hufvudsakligen rekryteras.

Huru skall man då kunna tänka sig att en sådan ändring till det bättre skall
kunna ske?

Till denna frågas belysande framläggas härnedan några synpunkter, som vi
härmed anhålla att Kungl. Landtbruksstyrelsen måtte taga under ompröfning för
att eventuellt leda till omorganisering af landtbruksskolorna. Se vi då att begynna

22U

med på skolväsendet i landet i allmänhet, finna vi, att under de senaste 15 till 20
åren skolor för fyllande af nya behof i mängd uppstått, och att de allra flesta
äldre, från folkskolan till högskolan, undergått en betydande reformering. Fordringarna
på en mera djupgående utbildning redan i folkskolan äro betydligt höjda och
gäller detsamma äfven andra läroanstalter. Tidsandan fordrar, att hvarje skola och
speciellt fackskolan, om den skall erhålla lämpliga lärjungar för utbildning, följer
med i utvecklingen. Någon sådan genomgående reformering af våra lantbruksskolor
har däremot ej ägt rum. Visserligen hafva förändrade reglementen kommit
dem till del, men detta har låtagt ifrån varit till fyllest. Säkerligen är häri
en af hufvudanledningarna till minskadt tillopp till dessa skolor att söka. Vid
tiden för deras startande lades och det med rätta hufvudsakliga vikten vid lärlingarnas
utbildning i jordbrukets teknik och var den teoretiska undervisningen mera
en bisak.

Visserligen har denna efter hand blifvit bättre tillgodosedd, men vår tids landtbruk
kräfver dock ett effektivare tillgodogörande af de för skolorna föreskrifna teoretiska
kurserna, på samma gång utbildningen i sin helhet bör bedrifvas så, att den
■praktiska sidan däraf icke sättes tillbaka utan tvärtom allt bättre framhåller teoriernas
bruksvärde.

Det nuvarande S3''stemet exploaterar måhända ock i allmänhetens tanke i väl
hög grad lärlingarnes arbetskraft och gör därigenom skolorna mindre smakliga för
den bildningssökande unge mannen. Att så också, om ock undantagsvis, har varit
fallet förnekas ej, men besinnas å andra sidan allt för litet, att lärlingarnes deltagande
i alla praktiska arbeten utgör en nödvändig integrerande del af deras utbildning,
om denna skall leda till åsyftadt resutat och ej blifva af en skadligt ensidig
natur.

Enligt vår åsikt blir det då nödvändigt att i första hand öka tiden för teoretisk
undervisning och anordna densamma på ett bättre sätt. Förbigående själfva detaljerna
i den teoretiska undervisningen, hålla vi före, att den bäst skulle blifva tillgodosedd,
om den till öfvervägande del förlädes till andra årskursens vinterhalfår,
i hvithet fall ett bättre resultat af den teoretiska undervisningen skulle vara att
påräkna. Såsom nu är ordnadt förminskar en naturlig trötthet efter ett ansträngande
dagsarbete vid kvällslektionerna den uppmärksamhet och spänstighet i sinnet, som
äro nödvändiga för ett rätt tillgodogörande af undervisningen. Tiden för enskilda
studier och öfverläsning är äfven alldeles för kort under nuvarande regim.

Genom en sådan anordning skulle också säkerligen lärlingarne få en tydligare

221

känsla af, att ej den teoretiska undervisningen blefve skjuten åt sidan för deras deltagande
i det praktiska arbetet. Erfarenheten från de skolor, som redan vidtagit
anordningar i nyss nämnda riktning för de teoretiska studiernas bedrifvande visar,
att resultatet i flera afseenden blifvit godt. Af här föreslagen anordning följer
tydligtvis, att andra årets sommarhalfår skulle så godt som uteslutande ägnas åt
att bibringa lärlingarne en vidgad praktisk utbildning. Hvad första årskursen beträffar,
skulle nu rådande system i det väsentliga kunna bibehållas. Tiden för examen
kan då, därest det anses lämpligt, förläggas till våren, då kurserna äro genomgångna.

Härigenom ökades möjligheten till rationell skötsel af skolegendomarne, som nu
till följd af bristande arbetskraft under vår- och höstmånaderna, då ett flertal lärlingar
delvis äro befriade från praktiskt arbete, hafva svårt att i praktiken tillämpa,
hvad på lärorummet förkunnats.

I mån som fordringar på kunskap i alla afseenden ökas, kan den nu gällande
lärotiden ingalunda minskas.

Vikten af den två-åriga kursen såsom ett minimum för blifvande arbetsledares
utbildning inses lätt, då man besinnar, att det gäller icke allenast att bibringa lärlingarne
vissa kunskaper och färdigheter utan äfven att i de flesta fall skapa om dem
till hela deras läggning.

Med aldrig så goda teoretiska och praktiska insikter är nämligen den utgående
lärlingen ej vuxen sitt blifvande kall, om man ej lyckats bibringa honom betydelsen
af disciplin och ordningssinne, om ej hans observationsförmåga i högsta möjliga
mätto skärpts samt om han ej fått klart för sig vikten af noggrannhet vid tillvaratagande
af tiden, betydelsen af eu väl genomtänkt arbetsfördelning, af redskapens
hållande i godt skick, af dragarnes rätta behandling m. m. På intet af allt detta
får släppas efter, om resultatet skall blifva godt, och att för en så genomgripande
utbildning minst två år tarfvas, torde vara lätt att inse. Erfarenheten visar också,
att lärlingar, om hvilka man under deras första år vid skolan ej vågat hysa några
större förhoppningar, under andra året genomgått en mognad i utveckling, som gjort
dem fullt lämpade för sitt kall.

Kamratlifvet, som inbjuder till tankeutbyte och på ett lämpligt sätt eggar
ambitionskänslan, ger också särskildt den praktiska utbildningen under skoltiden ett
helt annat värde än den, som på annat sätt kan erbjudas unga män.

Det förhållande, att skolorna äro och än mera kunna blifva i tillfälle att meddela
sådan mångsidig grundlig utbildning — någon motsvarande undervisning ges

222

ej i vårt land — gör, att på samma gång de intaga en särställning, deras betydelse
för jordbrukets utveckling varit ock är så stor, att de med all makt böra bibehållas
och utvecklas. Ty just af så utbildade krafter har jordbruket det allra största behof.

En annan uppgift kunna landtbruksskolorna fylla, nämligen att gifva sådana
ynglingar, som innehafva nödiga förutsättningar därför, tillfälle genomgå skolan på
ett år. Vi tänka härvid endast på de unga män, som en gång på egen risk skola öfvertaga
skötseln af medelstora och mindre jordbruk, våra allmogesöner, för hvilka förutom
teoretiska kunskaper äfven större insikter i ett jordbruks rätta praktiska drifvande
har allra största betydelse. De rent teoretiska kurser, där de nu i allmänhet söka
fylla sitt kunskapsbehof, äro i regeln ej, huru goda de än må vara, för dem till fyllest,
för att de skola, såsom önskligt vore, kunna sköta sina jordbruk. Fråga är äfven,
om ej en dylik ettårig kurs skulle kunna blifva af värde för den grundläggande utbildning,
som är nödvändig för ett rätt tillgodogörande af undervisningen vid våra
landtbruksinstitut.

Hvad nu den ekonomiska sidan af saken beträffar, torde denna något närmare
få belysas.

Att vara innehafvare af en landtbruksskola räknas ju af utomstående för att
vara en nära nog ouppskattbar förmån.

Nekas må ej heller att det i dessa tider med nu rådande svåra arbetsförhållanden
är en styrka att hafva en skola förlagd till en egendom, om nämligen skolan genom
lämplig organisation och god ekonomi är i stånd att bjuda lärlingarne en sådan utbildning
och förmåner i öfrigt, att man kan räkna på ett jämnt tillopp till skolan. I
annat fall blir, då egendomens drift vid de flesta skolor måste baseras på lärlingarnes
arbete, förhållandena problematiska och kunna medföra ödesdigra rubbningar i ekonomien.
Vore, som mången tror, innehafvandet af en skola förenadt med enbart
förmåner, skulle säkerligen ej, såsom dock flerfaldiga gånger skett och sker, innehafvaren
af skola hafva funnit med sin fördel förenadt att frånsåga sig densamma.
Till fyllest torde ej heller hafva beaktats, att uppehållandet af en god och verkligen
gagnande undervisning från innehafvarens sida kräfver afsevärda uppoffringar. Saken
har här som alltid två sidor.

Det anslag af statsmedel, som sedan 1856 har utgått till hvarje landtbruksskola,
har utgjort 4,000 kronor per år. Gifvet är, att om ett anslag till detta belopp
redan vid skolornas begynnelse ansågs behöfligt, den tid redan längesedan är förliden,
då det ej längre kunnat anses till fyllest för upprätthållande af en tidsenlig
skolverksamhet.

223

Krafven på skolorna hafva i en mängd afseenden stegrats.

Så t. ex. hafva lärarkrafterna måst ökas, undervisningsmateriell och redskap för
undervisningens rätta bedrifvanden anskaffas, hvithet dragit allt större kostnader,
fordringarna på lärlingarnes vivre ökats och måst tillgodoses, förbättrade och mera
tidsenliga lokaler beredas, och samtidigt har med den teoretiska undervisningens
ökande skolegendomens gagn af lärlingarnes arbete blifvit mindre. Vid flertalet
skolor har därtill kommit, att större eller mindre direkta penningebidrag måst beviljas
lärlingarne, för att de skulle anse sig kunna hafva råd att genomgå en två-årig kurs,
då, om också hans vivre ej kostar honom något, utgifterna för kläder, böcker m. m.
ej blifva obetydliga. Man får i dessa tider ej undra på, att sådant kraf framträder,
då man betänker, dels hvilka arbetsförtjänster, som i praktiska lifvet bjudas,
dels ur hvilken folkklass skolans disciplar oftast rekryteras. De äro nämligen
i regel söner af torpare, statare eller mindre hemmansbrukare, som sällan äro
i stånd att bevilja dem ens det minsta tillskott till de med en skolkurs förenade
utgifterna. Kommer så till att den unge mannen efter afslutade studier skall
fullgöra sin värnplikt eller också efter fullgjord sådan skall inträda i skolan, så är
han icke allenast själf urståndsatt att förtjäna till nödiga utgifter, utan han vållar
äfven det hem, ur hvilket han utgått, svårigheter och bekymmer, exempelvis i fullgörande
af en arrendeskyldighet eller vid ersättning af förlorad arbetskraft. Ett ytterligare
bevis för det nuvarande anslagets otillräcklighet ligger däruti att vid flertalet
skolor resp. hushållningssällskap måst bevilja särskilda anslag för skolverksamhetens
uppehållande, och där så icke skett, har det ingalunda berott på, att ej ett faktiskt behof
förelegat, men då har skolverksamheten måst upprätthållas med tillskott från innehafvaren
af egendomen. Visserligen kan härvidlag invändas, att det stått i skolinnehafvarens
skön att uppsäga kontraktet, men hafva flertalet skolinnehafvare ej varit
så situerade, att de kunnat vidkännas de rubbningar i driften, som ett upphörande
utan vidare med skolverksamheten skulle medföra.

En indirekt följd af det för låga anslaget kan nog också på sina håll sägas
hafva blifvit, att skolverksamheten ej kunnat bedrifvas så, som önskligt varit. Gå vi
till våra grannland, Finland, Norge och Danmark, för att ej tala om Tyskland,
se vi äfven hurusom man där ansett absolut nödigt att kraftigt understödja anstalter
för landtbruksundervisningen och hurusom, särskildt i de två förstnämnda landen, anslagen
till skolor af samma typ som våra landtbruksskolor utgå med afsevärdt högre
belopp, än hos oss är fallet.

224

Gifvet är, att, om anslaget till skolorna nu redan länge måst anses för lågt,
blir detta än mera fallet, om skolorna skola omorganiseras i den riktning, för hvilken
vi här ofvan sökt framlägga skäl. Den teoretiska undervisningens ordnande på sätt
förut framhållits innebär en afsevärd minskning i det antal dagsverken, som under
skolkursen kommer att presteras af hvarje lärling. På samma gång måste också
lärarkrafterna betydligt ökas, och blir det äfven nödvändigt för erhållande af goda
sådana, att de personer, som utbilda sig för lärarverksamheten, erhålla bättre villkor,
än hittills i allmänhet varit fallet. Undervisningen i landtbruksskolorna skulle
otvifvelaktigt i hög grad vinna på, att lärarplatserna ej som nu endast under en
kort tid innehades af samma person. Man kan dock ej förvåna sig öfver att unga
män, som vilja framåt, kortast möjliga tid stanna på platser, där de i regeln ej kunna
aflönas så, som önskligt vore med hänsyn till den utbildning de skaffat sig, och detta
så mycket mera, som tillfälle till avancement på lärarbanan endast undantagsvis
bjudes. Ån tydligare framträder nödvändigheten af bättre aflöning, om den af
Kungl. Landtbruksstyrelsen föreslagna kurs, som för utbildande af landtbrukslärare
med ett år skulle öka den redan vid våra institut befintliga, skall medföra afsead
nytta. Värdet af en sådan kurs torde vara odisputabelt och framträder än mera
med tanken på här uppdragna linjer för en omorganisation af landtbruksskolorna,
men det torde vara att befara, för att ej säga sannolikt, att en sådan fördyrad utbildningskurs
i ringa grad kommer att vinna tillslutning, för så vidt ej efter densamma
anställning med lön, bättre motsvarande kostnaderna för utbildningen, kan
komma att erbjudas.

Eu brist, som vid flertalet af våra landtbruksskolor hittills gjort sig kännbart
gällande, är den så godt som totala frånvaron af försöksverksamhet. Skall en skola
kunna sägas följa val med sin tid och fylla berättigade kraf på tidsenlig landtbruksundervisning,
är ett oeftergifligt villkor att lärlingarne få tillfälle att äfven
i annan form än muntligen taga del af de rön, som inom en mångfald olika grenar
af landthushållningen så godt som dagligen göras, samt äfven, att de genom vid
skolan i viss mån själfständigt drifven försöksverksamhet få belysta ortsförhållandenas
inverkan vid en del betydelsefulla jordbruksfrågors besvarande. Kommitterade
för ordnande af landtbruksförsöksverksamheten hafva ju också framhållit, att för
en närmare utveckling och spridande af de rön, som vid denna verksamhet gjorts,
landtbruksskolorna skulle kunna spela en betydelsefull roll. Att en sådan försöksverksamhet
kräfver afsevärda kostnader säger sig själft.

Sammanfattas nu alla här ofvan framhållna punkter och uppställes däröfver eu

225

kalkyl, visande verkliga behofvet af anslag till en landtbruksskola, organiserad efter
nutidens fordringar, får densamma nedanstående utseende.

Yi utgå därvid från det reglementerade antalet frilärlingar, nämligen 12. Vid
beräknande af de dagsverken, som lärlingarne under skolkursen prestera, bar antalet
med hänsyn till ökad teoretisk undervisning beräknats för första årskursen till
280 dagar, för andra årskursen till 160 dagar per lärling. Detta förutsätter dock,
att inom kåren intet som helst sjukdomsfall inträffar.

Priset på dessa dagsverken har satts till resp. 1,75 och 2 kr. per dag, hvilket
må anses fullt tillräckligt högt värderadt, då man besinnar, att lärlingarnes dagsverken,
dels genom bristande vana vid en hel del för dem nya arbetens utförande
och dels genom att de måste förenas med tidsödande instruktion, ej kunna anses
fullvärdiga.

Landtbruksskolans kredit:

6 lärlingar hvarje 280 = 1,680 dagsv. å 1,75 ............. 2,940: —

6 » » 160 = 960 » » 2,00 ........ 1,920: —

Kronor 4,860: —

Landtbruksskolans debet:

Föreståndaren och Läte läraren, lön................ 2,500: —

2:dre läraren, lön jämte vivre.................... 1,500: —

Biträdande lärare......................... 500: —

Extra facklärare: veterinär, jägmästare, mejerikonsulent, inklusive vivre

för dessa............................. 500: —

Lärlingarnes vivre, inklusive husrum, vedbrand, lyse, tvätt, tjänstepersonal
å 1 kr. per dag och lärling................. 4,380: —

Askådningsmateriell........................ 100: —

Redskapsanskaffning........................ 300: —

Försöksverksamhet......................... 500: —

Annonser............................. 300: —

Läkarvård och medicin....................... 200: —

Ränta och amortering å skolinventarier............... 300: —

Diverse utgifter, representationsskyldighet för studiebesökande m. m. . 400: —

Understöd per lärling l:sta året 100 kr., 2:dra året 150 kr....... 1,500: —

Kronor 12,980 —

1607/o8. Landtbruksunder visning ikorn. bet. Bilagor. 29

226

Skillnaden mellan här anförda slutsummor anger alltså anslagsbehofvet till
landtbruksskola, ordnad i enlighet med här framlagdt förslag till verksamhet, till
kronor 8,120. •] .

Utan att närmare vilja ingå på, huru medel till ofvan anförda anslagsbehof
skola kunna åstadkommas, få vi undertecknade landtbruksskoleföreståndare härmed
vördsamt hemställa, att frågan om skolornas omorganisation samt i samband därmed
beviljande till dem af högre anslag måtte tagas under öfvervägande, och att åtgärder
skyndsamt måtte vidtagas, för att denna för vårt jordbruk så betydelsefulla skolverksamhet
måtte på ett tillfredsställande sätt kunna upprätthållas.

Klagstorp i sept. 1906.

För Skaraborgs läns landtbruksskola:
Carl Rydberg.

För Kopparbergs läns landtbruksskola:
B. Torssell.

För Kronobergs läns landtbruksskola:
Sven Muller.

För Malmöhus läns landtbruksskola:
J. Nålborst.

För Södermanlands läns landtbruksskola: För Västmanlands läns landtbruksskola:
E. Hellström. K. Funlcquist.

För Östergötlands läns landtbruksskola:

G. von Zweigberglt.

Häri instämma:

För N. Kalmar läns landtbruksskola:
J. M. Svensson.

För Värmlands läns landtbruksskola:
AJce Ingeström.

För Jönköpings läns landtbruksskola:
Carl Smedberg.

För Gräfleborgs läns landtbruksskola:
A. Widell.

227

Bilaga 9.

N:o

Till _______________

förvaltningsutskott.

läns hushållningssällskaps

Under hänvisning till de å denna ansökning tecknade uppgifter och intyg
får undertecknad vördsamt anhålla att, för att beredas möjlighet att genomgå
landtmannaskola (landthushållsskola) (teoretisk vinterkurs vid landtbruksskola i
Norrland och Dalarna), blifva tillerkänd anslag af de utaf Eiksdagen till understöd
åt obemedlade och mindre bemedlade för begagnande af den lägre landtbruksundervisningen
anvisade medel.

-................................... den ........................ 19

Sökandens namn: ..
Fullständig adress:.

228

Upplysningar angående sökandens och

Frågor att af sökanden eller efter hans uppgift besvaras.	Sökandens
Sökandens fullständiga namn: Födelseår och födelsedag:
Födelseort (by eller gård, socken och län):
Ager sökanden fast egendom eller kapital? I så fall, till hvilket värde eller belopp?
Har sökanden innehaft aflönad tjänst eller anställning? Under hur lång tid?
Lefva sökandens föräldrar? Faderns (moderns) namn och boningsort?
Aga sökandens föräldrar fast egendom? Dennas taxeringsvärde? Skuld på egendomen?
Föräldrarnas förmögenhetsvillkor i öfrigt: taxerad inkomst af kapital, befattning, tjänst eller uppdrag:..... Skuld..................
Antalet syskon: öfver 15 år under 15 år
Kan sökanden under skolkursen bo i hemmet?

Att ofvanstående utaf ................................. i ........................... lämnade uppgifter

tillgängliga handlingar eller i öfrigt kända förhållanden, intygar .......................................

229

hans föräldrars ekonomiska förhållanden.

uppgifter.	Kommunalnämndsordförandens anmärkningar.


	_1

	•

med de af mig härofvan gjorda ändringar och tillägg öfverensstämma med af mig på grund af
den ............-.................... 19-.-

ordförande i

sockens kommunalnämnd.

230

Obs.! Härnedan skall af kommunalnämndsordförande, pastor, lärare, husbonde eller annan
känd person införas intyg om sökandens vandel, fattningsförmåga och fallenhet för
landtmannayrket, äfvensom öfriga, förut ej lämnade upplysningar, som kunna vara
af betydelse vid pröfning af ansökningen.

231

Bilaga 10.

Till SeminarieJcommiltén!

Vid de öfverläggningar, som inom landtbruksundervisningskommittén förts
ifråga om de lämpligaste åtgärderna för att bland de mindre jordbrukarna sprida
ökad kunskap i de ämnen, som för ett rätt bedrifvande af landtmannayrket äro
af betydelse, har det för kommittén framstått såsom ett önskemål, att redan undervisningen
i folkskolorna mätte få en sådan planläggning och bedrifvas på ett
sådant sätt, att densamma blefve ägnad att hos landsbygdens ungdom väcka och
bibehålla intresset för landtbruket.

I flera länder har man i folkskolorna redan infört obligatorisk undervisning
i jordbrukslära och husdjursskötsel. Så är t. ex. förhållandet i ett
flertal af Nordamerikas förenta stater, där sådan undervisning i regel meddelas
i folkskolornas tva högsta årsklasser. Men då de svenska folkskolorna äro
organiserade med en betydligt kortare skolkurs än de amerikanska, som i allmänhet
hafva 8-årig kurs, torde det icke kunna ifrågasättas att upptaga dylik undervisning
på våra folkskolors arbetsprogram. Däremot synes en dylik åtgärd allvarligt
böra tagas i öfvervägande för våra fortsättningsskolor samt för vissa på
landsbygden förlagda högre folkskolor, därest en omorganisation af dessa skolformer
kommer att äga rum.

Af större betydelse har det emellertid synts landtbruksundervisningskommittén
vara, om undervisningen i naturlära vid våra folkskolor på landet komme att
bedrifvas i en mera praktisk riktning än hittills varit fallet, och att vid denna
undervisning komme att läggas särskild vikt vid de delar af läroämnet, som för
den blifvande utöfvaren af landtmannayrket måste anses hafva den största betydelsen.
Men för att detta skall blifva möjligt erfordras det, dels att läroböckerna i
detta ämne utarbetas enligt andra grunder än hittills följts, och dels att lärarutbild -

232

ningen kommer att ordnas på ett sådant sätt, att folkskolans lärare komma att
äga de nödiga förutsättningarna för att vid sin undervisning kunna väcka och
bibehålla lärjungarnas intresse för landtmannanäringen och hvad med den äger
sammanhang.

Landtbruksundervisningskommittén har därför ansett det vara i hög grad
önskvärdt, om seminariekommittén skulle kunnat finna möjlighet för att på folkskola
rarseminariernas program upptaga en kortare kurs i landthushållningens
hufvudgrunder, meddelad af agronomiskt utbildad lärare. En dylik anordning har
synts landtbruksundervisningskommittén så mycket mera önskvärd, som densamma
säkerligen skulle vara ägnad att i hög grad stärka folkskollärarnas ställning ute
ibland landtmännen. Därest svårigheter skulle möta för en dylik anordnings genomförande,
finnes emellertid äfven andra utvägar för vinnande af samma syftemål,
såsom t. ex. anordnande af särskilda fortsättningskurser, med jordbrukslära
och husdjursskötsel såsom hufvudämnen, och afsedda för lärare, som redan vunnit
eller som ämna söka anställning vid folkskolor på landet. Sådan kurs borde förläggas
till tid, då läsning i folkskolorna i allmänhet ej äger rum och begränsas
till 4—6 veckor. Af vikt vore, om stipendier kunde beredas folkskollärare för
genomgående af sådan kurs och att bestämmelser kunde träffas därom, att genomgåendet
af dylik fortsättningskurs beredde vederbörande lärare ökade befordringsutsikter
vid anställning i folkskola på landsbygden.

Landtbruksundervisningskommittén, som icke äger att i dessa afseenden framställa
några förslag, men som finner den här omhandlade frågan vara af mycket
stor betydelse för den svenska landthushållningen, har ansett sig böra påkalla seminariekommitténs
uppmärksamhet på berörda fråga och får därför vördsamt hemställa,
att seminariekommittén om möjligt ville söka få till stånd ett förslag i
den riktning, landtbruksundervisningskommittén här haft äran antyda.

Stockholm den 27 maj 1908.

Å landtbruksundervisningskommitténs vägnar:

M. von FEILITZEN.

Hjalmar Almgren.

233

Bilaga 11.

Afgångsbetyg

från

................................. landtmannaskola litt.

i ........................... län.

Eleven .....................''................................. från....................................

i ................................ län, som är född den ..........................., bär härstädes

genomgått en kurs i enlighet med föreskrifterna i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente
för de med statsmedel understödda landtmannaskolor af den ..................

............ och befunnits förtjänt af följande betyg uti:

I. Svenska språket.......................................-

Välskrifning..................................—.....

Bakning..............................-............,

Geometri--------------------------------------------

II. Kemi................ ..............................

Fysik..............................................

Geologi.............................................

Botanik.............................................

III. Jordbrukslära . . . •.......................................

Husdj ursskötsel.........................................

Mjölkhushållning.......... ..............................

Sjukvårds- och hofbeslagslära...................................

Trädgårdsskötsel.........................................

Skogshushållning.......... ..............................

Byggnadslära..........................................

Landthushållningens ekonomi...................................

Fältmätning och afvägning....................................

Linearritning...........................................

i607/o8. Landtbruksundervisningslcom. bet. Bilagor. 30

234

Landtbruk sbokföring .
Kommunalkunskap . .

Under sitt vistande vid landtmannaskolan bar
ådagalagt ......................... flit och ....................

........................... landtmannaskola den ....

uppförande.
............. 19...

Skolans föreståndare.

Lärare.

Betygsgraderna är o:

för kunskaper: berömlig

med utmärkt beröm godkänd

med beröm godkänd

med nöje godkänd

godkänd

svag

r flit: berömlig

god
ringa

» uppförande: hedrande
stadgadt
mindre stadgadt

235

De nu utgående eleverna hafva tilldelats följande betyg för kunskaper.

Uti:	Berömlig.	Med utmärkt beröm godkänd.	Med beröm godkänd.	Med nöje godkänd.	Godkänd.	Svag.
I. Svenska språket.............. Yälskrifning................ Bakning.................. Geometri.................. II. Kemi................... Fysik................... Geologi................... Botanik................... III. Jordbrnkslära................ Husdjursskötsel............... Mjölkhushållning.............. Sjukvårds- och hofbeslagslära........ Trädgårdsskötsel.............. Skogshushållning.............. Byggnadslära................ Landthushållningens ekonomi........ Fältmätning och afvägning......... Linearritning................ Landtbruksbokföring............. Kommunalkunskap.............

Summa	\|

236

Bilaga 12.

Afgångsbetyg

från

..............................— landtbruksskola

i ........................... län.

Eleven ............................................., som är född den...........................

i ........................... socken af .............................. län och härstädes åtnjutit

undervisning sedan den ........................ 19... samt under denna tid genomgått

ett-årig (två-årig) kurs i enlighet med föreskrifterna i Kung! Maj:ts nådiga reglemente
för de med statsmedel understödda landtbruksskolor af den.....................,

har befunnits förtjänt af följande betyg:

för ai

betsslcicklighet:

Handläggande af jordbruksarbeten
Maskiners användande och skötsel
Husdjurens utfodring och vård . .
Behandling af dragare......

b) för kunskap i:

I. Svenska språket och uppsatsskrifning . . .

Välskrifning...............

Räkning.................

Geometri................

II. Naturkunnighet.............

III. Jordbrukslära..............

Husdj ursskötsel..............

Mjölkhushållning.............

237

Sjukvårds- och hofbeslagslära

Skogshushållning......

Landthushållningens ekonomi

Betingslära........

Kommunalkunskap.....

Bokföring.........

Linearritning........

Fältmätning och afvägning .

och har ........................................................................... under sitt vistande

vid skolan ådagalagt

............................... pålitlighet

.....................-................. duglighet som arbetare

.....................................- förmåga att ordna och tillse jordbruksarbeten

....................................... flit

..................... uppförande

................................. landtbruksskola den 19...

Skolans föreståndare.

Lärare.

Attesteras:

Lärare.

Skolstyrelsens ordförande.

Vid skolan användas följande betyg:

a) för arbetsskicklighet, kunskaper, pålitlighet, duglighet som arbetare samt
förmåga att ordna och tillse jordbruksarbeten:

Berömlig, Med utmärkt beröm godkänd, Med beröm godkänd, Med nöje
godkänd, Godkänd, Svag.

b) för flit: Berömlig, God, Ringa.

c) för uppförande: Hedrande, Stadgadt, Mindre stadgadt.

1607/o8. Landtbruksund er visning skom. bet. Bilagor.

238

De nu utgående eleverna hafva tilldelats följande betyg.

För arbetsskicklighet:

Handläggande af jordbruksarbeten . .
Maskiners användande och skötsel . .
Husdjurens utfodring och vård . . .
Behandling af dragare.......

p: O: Ef

p B i.

CL. M

p* "

p ►

pj c

För kunskaper i:

Svenska språket och nppsatsskrifning

Yälskrifning............

Räkning..............

Geometri.............

Naturkunnighet..........

Jordbrnkslära...........

Husdjursskötsel..........

Mjölkhushållning..........

Sjukvårds- och hofbeslagslära . . . .

Skogshushållning..........

Landthushållningens ekonomi . . . .

Betingslära............

Kommunalkunskap.........

Bokföring.............

Linearritning...........

Fältmätning och afvägning.....

För: Pålitlighet.................

Duglighet som arbetare...........

Förmåga att ordna och tillse jordbruksarbeten

Godkänd.