i9i4 Ars tullkommissions betänkånden. ii (Statens offentliga utredningar 1921:5)

i9i4 Ars tullkommissions betänkånden. ii.

FÖRSLAG

TILL

OMORGANISATION AV GENERALTULLSTYRELSEN
SAMT TULLVERKETS LOKALFÖRVALTNING

1. BETÄNKANDE.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1918.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till herr statsrådet och chefen för kung! finansdepartementet
....................

Förslag till omorganisation av generaltullstyrelsen samt tullverkets

lokalförvaltning.....................

Inledning................

Äldre omregleringar av tullverkets stater,, s. 3. Kommissionens
uppdrag, s. 3. Sättet för uppdragets fullgörande, s. 7. Arbetsmaterial,
s. 8. Ledande grundsatser vid omorganisationsarbetet,
s. 8. Utförandet i detalj, s. 9. Författningsändringar, s. 10.

Generaltullstyrelsen.............

I. Generaltullstyrelsens sammansättning och olika avdelningar

Nuvarande förhållanden, s. 12. Generaltulldirektörens anställningsvillkor,
s. 13. Fråga om ställföreträdare för generaltulldirektören,
s. 14. Fråga om ett nytt byråchefsämbete, s. 14. Den
biträdande föredraganden å revisionsbyrån, s. 15. Förslag rörande
benämningen på en av byråerna, s. 15. Fråga om en tullfullmäktiginstitution,
s. 15.

II. Kameralbyrån...........

A. Därstädes förekommande göromål.............

Allmän översikt av kameralärendena, s. 23. Uppbördsmedlens behandling,
s. 24. Redovisningsväsendet, s. 25. Postportoförteckningarna,
s. 27. Redovisning av tullverkets fastigheter och inventarier,
s. 28. Kontroll över tullförvaltningarnas utgifter, s. 28.
Vissa nyanskaffningsfrågor, s. 32. Anordnande av telefon, s. 32.
Tillämpning av städernas''tullhusbyggnadsskyldighet, s. 32. Förskott
till tullförvaltningarna, s. 32. Tullförvaltningamas rekvisitioner
av förbrukningsartiklar, s. 33. Avförande av uttjänta inventarier
hos tullförvaltningarna, s. 34. Generaltullstyrelsens egna
ekonomiska angelägenheter, s. 34. Verkställigheten av generaltullstyrelsens
upphandlingsbeslut, s. 34. Inventeringsväsende, s. 34.
Speciella inventeringsbestämmelser för Stockholm m. d. orter, s. 35.
Handläggning av inventeringsinstrument, s. 35. Ersättningskrav
mot tullverket, s. 35. Behandling av vissa till generaltullstyrelsen
inflytande medel, s. 36. Alderstilläggsfrågor, s. 36. Överflyttning
av pensioner, s. 37. Frågor beträffande beklädnadsförmåner, s. 37.
Utbetalning av anmärkningsprovision, s. 37. Utbetalning av vissa
reseförskott, s. 38. Förfarandet med visst å auktion utbjudet gods,
s. 38. Avförande av belopp ur räkenskaperna, s. 38. Utbetalning
av restitutionsbelopp till ombud utan fullmakt, s. 39.

B. Den för göromalens bestridande erforderliga personal.....

Isuvarande personal, s. 39. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 39. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 40. Fråga om
amanuensinstitutionens avskaffande, s. 40.

III. Revisionsbyrån ...................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Allmän översikt av revisionsärendena, s. 43. Restitution av tull (och

sockerskatt), s. 43. Befrielse från tullavgift, s. 51. Restitution
av skeppsumgälder, s. 52. Restitution av andra avgifter, s. 52.
Fullständig tullfrihet, s. 52. Temporär tullfrihet, s. 53. Tulllindring,
s. 55. Förändring av angivningsinlagor, s. 56. Vissa
dispensfrågor beträffande nederlagsgods, s. 58. Granskningsarbetets
art, s. 59. Granskningsarbetets omfattning, s. 60. Anmärkningsförfarandet,
s. 61. Icke tvistiga anmärkningar, s. 61. Statistiska
avdelningens arbetsuppgifter, s. 61.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal......

Nuvarande personal, s. 62. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 62. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 63. Förslag i
fråga om övrig personal, s, 64.

IV. Taxebyrån ..........................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Allmän översikt av taxeärendena, s. 64. Deeentraliseringsspörsmålet,

s. 66. Upplysningar rörande tulltaxans tillämpning, s. 67. Fråga
om nedbringande av kostnaderna i upplysningsärenden, s. 68. Upplysningsärendenas
beredning, s. 70. Laboratoriefrågan, s. 70. Publikationsverksamhet,
s. 76. Byråassistenternas tjänsteresor, s. 78.
Byråassistenternas beordrande, s. 81. Provsamlingar, s. 81. Övriga
åtgärder för enhetlighet i tullbehandlingen, s. 82. Initiativ
till ändringar i tulltaxan av formell art, s. 82.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Nuvarande personal, s. 82. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 83. Förslag i fråga om övrig personal, s. 84.

V. Administrativa avdelningen..................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Tjänstetillsättningar, s. 85. Tjänstledighet och förordnanden, s. 85.

Vakansförordnanden, s. 87. Skeppsmätares tjänstledighet, s. 87.
Skeppsmätning utomlands, s. 87. Antagning av e. o. tjänstemän
och aspiranter, s. 87. Inkallningsbemyndiganden, s. 87. Befrielse
från tjänstgöringsskyldighet, s. 88. Frågor om disciplinär bestraffning,
s. 88. Namnförändringar,
ningar, s. 90. Tullbehandling
för kondemnerade fartyg m. m.,
indragning av tullexpeditioner, s

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Nuvarande personal, s. 92. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 92. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 92. Förslag i
fråga om övrig personal, s. 92. — Fråga om anställandet av en
kommissionär hos generaltullstyrelsen, s. 93. — Tillgodoseendet av
generaltullstyrelsens behov av vaktbetjäning, s. 94.

VI. Allmänna grunder för generaltullstyrelsens verksamhet ....

Förfarandet med inkommande post, s. 97. Kollegial handläggning av
vissa ärenden, s. 99. Bestämmelser rörande quorum, s. 99. Koncept
färdigt vid föredragningen, s. 100. Tjänsteresors företagande,
s. 101. Skrivsätt, s. 101. Sätt för besluts delgivning, s. 101.
Provisoriska meddelanden, s. 103. Underskrift av expeditioner,-s. 103. Direkt skriftväxling, s. 104. Firmaanmälan, s. 105.

Sid.

88. Lossningar, s. 88. Lastntom
tullplats, a. 91. Mätbrev
s. 91. Frågor om inrättande eller

91.

Sid.

VII. Kompetensfordrlngar....................

Kompetensfordringar för byråcheferna, s. 105. Kompetensfordringar
för tjänstemännen, s. 107.

VIII. Diverse frågor.......................

Anmälan om vissa ämbetsresor, s. 108. Byråchefs ledighet oeb vikarie
tsförhållaildena därunder, s. 108. Övrig personals ledighet
och vikariatsförhållandcna därunder, s. 109.

105

108

Distriktcheferna

. . no

Fråga om inrättandet av distriktsförvaltnin
förvaltningarnas organisation, s. 117.
s. 120.

gar, s. 110. IlistriktsDistriktchefskonfcrcnser,

Lokalförvaltningen.........................

/ kap. Översikt av lokalförvaltningens nuvarande organisation......

Olika slag av tullförvaltningar, s. 121. Tullförvaltningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, s. 121. Tullkamrar, s. 123. Tullkammardistrikt,
s. 123. Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner,
s. 123.

II kap. Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

I. Chefskapets ordnande .

Chefskapets ordnande,

124.

II. Tulldlrektörsexpeditionen...................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Kansligöromål, s. 130. Kassagöromål, s. 131. 1) Utbetalning av

avlöning m. m., s. 131. 2) Ärenden angående bärgade varor, s.

132. 3) Ärenden angående sjöfynd, s. 133. 4). Kontiskations ärenden,

s. 136. 5) Förandet av diverse inkomsters journal, s.

140.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Förslag i fråga om förste kontrollörer, s. 143.

III. Uppdelningen på avdelningar...............

Tullförvaltningsavdelningar, s. 144. — Filialavdelningar, s. 145. —
Anmärkning rörande betänkandets disposition i det följande, s. 147.

124

130

143

144

IV. Tullbevaknlngsinspektionen .................

A- Därstädes förekommande göromål ........• . . . .

Tullbevakningsinspektionen, s. 147. Allmänna grunder för bevakningen,
s. 148. Fråga om borttagande av nu förekommande kontrollering
till märken och nummer av tullfritt partigods, s. 148.
Fråga om förbud mot omedelbar transitförsändning av gods avuppenbart
tullfri beskaffenhet, s. 153. Fråga om friare prövning
av behovet av bevakning, s. 154. Förslag om eftergift av bevakning
i anloppshamnar av fartyg, som inrikes orter emellan medföra
nederlags- och transit- samt restitutionsgods in. m., s. 156. Fråga
om eftergift av bevakning i vissa fall av fartyg, som till utlandet
medföra dråbacksgods m. m., s. 156. Fråga om förändrat sätt
för prickning, s. 163. Fråga om anordnande av avstängda bevakningsområden,
s. 165. Begränsning av personalbehovet för bevakningstjänsten,
s. 171. Fråga rörande inklareringssättet för fartyg,

Sid.

som lossar i flora hamnar, s. 172. Fråga om viss ändring i S H
mom 1 tallstadgan, s. 172. Fråga om viss ändring i 6 19 mom.

2 tallstadgan, sid. 174. Fråga om frihet från förseglingstvån»
för fartyg som lossar i flora hamnar, s. 174. Fråga om sättet
for förseglings verkställande. s. 175. Fråga om behörigheten att
anvisa lossningsplats, s. 176. Fråga om viss ändring i 6 56
mom. 1 tullstadgan, s. 178. Fråga om ändrade bestämmelser
rörande årspass, s. 1/8. Fråga om ändrade bestämmelser rörande
inrikes förpassningar, s. 182. Fråga om utsträckning av den allmänna
tjänstgöringstiden, s. 182. Allmän översikt av tullbevaknmgsinspektionens
journalsföring, s. 183. Fråga om överflyttning
till tuUbevakningsinspektionen av debiteringen av skeppsumgäld»
s. loo. Befattning med skeppsmätningsväsendet, s. 189.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....189

Nuvarande personal, s. 189. Förslag om en förste kontrollör vid
värjo inspektion, s. 189.

Packhusinspektionen

A. Därstädes förekommande göromål.......

Översikt av tullbehandlingsförfarandet, s. 190. Tullbehandlingsförrattare,
s. 190. Specialexpeditioner, s. 192. S. k. utevägningar
s U2. Ordningen vid tullbehandling, s. 194. Skyldigheten att
tillse, att gods införes i packhus, s. 196. Godsets uppsökande
mom packhuset, s. 198. Fråga om utsträckning av skyldigheten

attT1.d„tUl beh-ndhng f5rete faktura> 8- 199- Fråga om utsträckt
ratt till provvagmng, s. 200. Packhusjournalen och tullbehandlingsattesterna,
s. 202. Övrig journalsföring i packhuset, s. 217.
roriarandet vid tullbehandling av paketpost, s. 217.

190

Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....223

Nuvarande personal, s. 223. Förslag i fråga om chefskapets ordnande,
s. 22o. iörslag i fråga om överkontrollörer, s. 224. Förslag
1 fråga om förste kontrollörer, s. 226. Behovet av vaktmästare
i packhusen, s. 226.

VI. Kammarkontoret

Därstädes förekommande göromål........

a. Redogörelse för nuvarande förhållanden

Allmän översikt över nuvarande förhållanden, s. 227. Tullkammarens
befattning med trafiken från utrikes ort, s. 227. Upp.
hördskontorets nuvarande arbetssätt, s. 233. Neder] agskontorets
nuvarande arbetssätt, s. 233. Tullkammarens i Malmö
handläggning av nederlagsärenden, s. 238.

b. Framställda reformyrkanden

Svar på frågecirkuläret, s. 239. Förslag av statsrevisorerna
s. 242.

c. Kommissionens förslag

Kommissionens förslag, s. 244.

227

239

244

Den för göromålens bestridande erforderliga personal .... 250

Förslag i fråga om chefskapets

Nuvarande personal, s. 250.

ordnande, s. 250. Förslag i fråga om överkontrollörer, s.
251. Förslag i fråga om förste kontrollörer, s. 251.

VII

/// kap. Tullkamrarna...............

I. Organisation, göromål och personal

Inledning, s. 1151.

a. Bo vak ningsgö r om ål e n och den för desammas bestri dande

erforderliga personal

Allmänna grunder, s. 252. Olika typer i organisatoriskt hänseende,
s. 252.

b. 1 ari ffe vingsgöromål en och den för desammas bestri.

dande erforderliga personal.......

Allmänna grunder, s. 257. Förfarandet vid tullbehandling av
paketpost till orter med tullkammare, s. 257. Förfarandet
vid tullbehandling av paketpost till orter utan tullkammare,
s. 262. Olika typer i organisatoriskt hänseende, s. 263.

c. De kamerala göromålen och den för desammas bestri dande

erforderliga personal

Allmänna grunder, s. 265. Uppbördsmansinstitutionen, s. 265.
Olika typer i organisatoriskt hänseende, s. 267.

Sid.

251

252

257

265

II. Tullkammardistrikt

Fråga om tullkammardistriktens bestämmande till ytdelar av
riket, s. 267. Fråga om förändringar i bestående distriktsindelning,
s. 271.

III. Frågor om inrättande av nya tullkamrar eller indragning av
förut befintliga............

Allmänna synpunkter, s. 275. Frågor om inrättande av nya
tullkamrar, s. 277. Frågor om indragning av förut befintliga
tullkamrar, s. 277. ''

IV kap. Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner........287

I. Organisation, göromål och personal....... 287

Ställning i allmänhet samt tullbehandlingsrätt, s. 287. Nuvarande
göromål i övrigt, s. 289. Särskilda åligganden för inloppsstationer,
s. 289. Tillfälliga tullstationer, s. 291. Svar
på frågecirkuläret, s. 292. Yttrande, s. 293.

II. Frågor om inrättande av nya tullstationer samt om indragning

eller förflyttning av förut befintliga............ 297

Återblick på förslaget till kustbevakningens omorganisation, s.

297. Verkställd utredning, s. 298. Inkomna framställningar,
s. 298. Yttrande, s. 300.

V kap.

Tullfiskalerna...............

Nuvarande förhållanden, s. 309. Svar på frågecirkuläret,
Yttrande, s. 311.

. . 309
311.

VI kap. Personalen vid lokalförvaltningen........

I. Personalens indelning, antagning och utbildning

a. Översikt av nuvarande förhållanden

Indelning av personalen, s. 313. Tjänstemän av högre och lägre
grad, s. 313. Ordinarie och e. o. tjänstemän, s. 313. De
särskilda befattningarna, s. 314. Kompotonsföreskriftcr för

313

VIII

Sid.

e. o. tjänstemän, s. 314. De e. o. tjänstemännens tjänstgöringsförhållanden,
s. 315. Fortsatt utbildning av tjänstemännen,
s. 316. Användning av arbetskraft utom tullverket, s.
317.

b. Framställda reformyrkanden............318

»Extraordinariefrågan», s. 318. Kompetensfordringar för tjänstemän
av högre grad, s. 319. Kompetensfordringar för tjänstemän
av lägre grad, s. 320. Rekryteringen av tjänstemännen
av lägre grad, s. 320. Fortsatt utbildning av tjänstemän av
högre grad, s. 321. Fortsatt utbildning av tjänstemän av
lägre grad, s. 321.

e. Kommissionens förslag ...........321

Allmänna synpunkter rörande arbetsförhållandena inom tullverket,
s. 321. Olika slag av personal, s. 323. Ordinarie personal,
s. 323. Tillfälliga biträden, s. 325. Aspiranter och e. o.
tjänstemän, s. 325. Allmänna antagningsvillkor, s. 327. Antagning
och utbildning av aspiranter av grupp I, s. 327.
Befordran till e. o. tjänstemän av grupp 1, s. 330. Antagning
och utbildning av aspiranter av grupp II, s. 330. Befordran
till e. o. tjänstemän av grupp II, s. 331. Övergångsbestämmelser,
s. 331. Fortsatt utbildning av tjänstemän av
grupp I, s. 332. Fortsatt utbildning av tjänstemän av grupp
II s. 337. Allmänna bestämmelser rörande utbildningskurserna,
s. 337. Resestipendier, s. 338. Tullbibliotek, s. 338.
Sammanfattning, s. 338-

II. Personalens användning...................

Frågan om överkvalificerad arbetskraft, s. 339. Frågor om en
mellangrad, om kvinnlig arbetskraft, om förste vaktmästarbefattningar
samt om springpojkar, s. 341. Användningen av
tjänstemän av grupp I och grupp II, s. 347. Allmän grundsats
rörande tjänstemännens användning, s. 358- Specialiseringsfrågan,
s. 358.

III. Diverse frågor vidkommande personalen...........

Skyldighet att underkastas förflyttning, s. 360. Tystnadsplikt,
s. 360. Befordringsgrunder, s. 361. Rätt att söka transport,
s. 361. Fåröga om tremannaförslag vid vissa tjänstetillsättningar,
s. 362. Beivrandet av tjänstefel, s. 364. Rätt till
biträde vid- förhör, s. 364. Varningsstraffet, s. 364. Bötesstraffet,
s. 365. Ersättningsskyldigheten för skadat eller förkommet
gods, s. 365. Ansvaret för oriktig tullbehandling,
s. 365. Ansvaret för beviljad nederlagskredit, s. 366.

VII kap. Lokalförvaltningens lokaler (jämte inventarierj.........

Skyldigheten att hålla tallokaler, s. 369. Krav på tullokalernas
beskaffenhet, s. 370. Sättet för byggnadsfrågornas handläggning,
s. 375. De nuvarande tullokalerna, s. 377. Omfattningen
av städernas skyldighet att tillhandahålla inventarier,
s. 378. Båtmateriellens anskaffning och underhåll, s. 380.

Formulär 1

381

Formulär 2

383

Sid.

Reservationer............................387

Reservation av herr ordföranden samt herrar Edgren, Röing och Sachs 389

Reservation av herr Bengtsson..................390

Reservation av herrar B er g enst jer na, Röing och SchÖtt.......410

Reservation av herr Hamrin..................410

Reservation av herr Rissén...................413

Reservation av herr Sachs....................416

Reservation av herr Schött....................416

Förklaringar till bifogad plansch över kassakontrollapparat .... 421

Plansch över kassakontrollapparat.

Tabell, innefattande en jämförelse mellan vissa tullförvaltningars
huvudsakliga göromål under ar 1913, uttryckta i poäng.

■

Till herr statsrådet och chefen för knngl. finansdepartementet.

1914 års tullkommission har härmed äran överlämna
sitt andra betänkande, innefattande förslag till omorganisation
av generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning.

Efter det kommissionens första betänkande den 17
oktober 1917 avgavs hava i kommissionens sammansättning
inträtt de förändringar, att dels den 26 oktober 1917
herr Nilson på därom gjord framställning entledigats från
ledamotskapet samt till ledamot i hans ställe utsetts undertecknad
Rökig, dels den 7 juni 1918 herr A\ illborg avlidit
och dels den 1 juli 19 i 8 till nya ledamöter utsetts
undertecknade Edgren, Hamrin och Rissén.

Vid utarbetandet av förevarande betänkande har kommissionen
haft under övervägande innehållet i följande från
Knngl. Maj:t överlämnade handlingar, nämligen:

angående en av Sveriges allmänna handelsförening
gjord framställning i fråga om, bland annat, anställande
hos generaltullstyrelsen av en kommissionär samt vidtagande
av åtgärder för skyndsammare avgörande av tullrestitutionsärenden; angående

en av Stockholms handelskammare gjord
framställning i fråga om åtgärder för nedbringande av de
trafiken åliggande bevakningskostnader m. m.;

XII

angående besvär av firman Thomée & C:o i Malmö
över en bötespåföring;

angående en av handelskammaren i Gävle gjord framställning
om överflyttning från generaltullstyrelsen till de
lokala tullmyndigheterna av ärenden rörande tullindring enhgt
§ 9 mom. 1 tulltaxeförordningen;

angående en av riksdagens justitieombudsman gjord
framställning om åtgärder för vidmakthållande av tullbehandlingsattesternas
egenskap av offentliga handlingar;

angående en av Ölands cementaktiebolag gjord framställning
om inrättande i Degerhamn av en fast, av statsverket
bekostad tullstation; samt

angående en av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
gjord framställning i fråga om upprättande av
tremannaförslag vid vissa tjänstetillsättningar.

Sedan handlingarna angående eu av Munktells mekaniska
verkstads aktiebolag m. fl. gjord framställning om
viss lättnad i bevakningstvånget för restitutionsgods överlämnats
till kommissionen för att tagas i övervägande vid
fullgörandet av det kommissionen meddelade uppdrag, har
emellertid med hänsyn till detta ärendes brådskande beskaffenhet
kommissionen funnit sig böra göra detsamma
till föremål för särskilt utlåtande till Kungl. Maj:t, vilket
avgavs den 12 juni 1918.

Stockholm den 2 november 1918.

F. W. H. PEGELOW.

Magnus Bengtsson.
Anders Edgren.
Hj. Rissén.
Josef Sachs.

Gustaf Bergenstjerna.
Felix Hamrin.

Erik Röing.
Helmer Schött.

J- F. H. Hilding.

FÖRSLAG TILL OMORGANISATION

GENERALTULLSTYRELSEN

SAMT

TULLVERKETS LOKALFÖRVALTNING.

3131 18

Inledning.

Tullverkets stater hava undergått fullständigare omregleringar
vid riksdagarna 1904 och 1910 efter förslag av
1900 års tullstatskommitté resp. 1908 års tullstatskommission.
I intetdera fallet hava några organisatoriska förändringar
av mera genomgripande slag varit avsedda; utan de nämnda
beredningarnas uppgift har egentligen varit att åstadkomma
revision av avlöningsförhållandena.

Kommissionens uppdrag har från början varit av helt
annan art, såsom närmare framgår av chefens för finansdepartementet
nedan intagna anförande till statsrådsprotokollet
för den 24 juli 1914, då departementschefen utverkade
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillsätta kommissionen:

»Jag anhåller att få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
å frågan om tullverkets omorganisation.

I skrivelse den 24 februari 1912 rörande framställningar angående
tullverket hade riksdagen, under framhållande av lämpligheten därav,
att vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
tjänstemän i lägre grad användes i större utsträckning än för närvarande
vore fallet, bland annat, uttalat önskvärdheten av att denna
fråga bleve gjord till föremål för en särskild undersökning.

Sedan generaltullstyrelsen yttrat sig i ärendet, erhöll den 13
december 1912 chefen för finansdepartementet bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för att verkställa undersökning, huruvida
och i vad mån vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
tjänstemän i lägre grad skulle kunna användas i större
utsträckning än nu vore fallet.

Dylika sakkunniga blevo tillkallade den 31 i nyssnämnda månad.
Sedan emellertid de sakkunniga en kortare tid varit i arbete och därunder
inhämtat upplysningar från de lokala tullmyndigheterna rörande
sådana organisatoriska förhållanden inom tullverket, som ägde sammanhang
med den fråga, de sakkunniga fått sig förelagd, kommo de till
den uppfattningen, att för att denna fråga skulle bliva på ett rationellt
sätt löst krävdes, att den finge ingå som ett led i en mera
genomgående omorganisation av tullverket.

Äldre omregi
er ingår
av tullverkets
stater.

Kommissio nens uppdrag.

INLEDNING.

I skrivelse den 5 augusti 1913 till chefen för finansdepartementet,
vilken skrivelse finnes intagen i det vid statsverkspropositionen den
14 januari 1914 fogade protokollet över finansärenden rörande utgifterna
under sjunde huvudtiteln, utvecklade de sakkunniga skälen
för sin uppfattning. Sedermera har en av de sakkunniga i en till
finansdepartementet avlämnad promemoria av den 1 november 1913
ytterligare belyst behovet av en omfattande utredning av frågan om
tullverkets omorganiserande.

Med anledning av de sakkunnigas nyssnämnda skrivelse anmodade
chefen för finansdepartementet dem att tills vidare uppskjuta det påbörjade
utredningsarbetet, intill dess definitivt beslut fattats i anledning
av de utav de sakkunniga framhållna synpunkterna.

I sitt yttrande till förenämnda statsrådsprotokoll har min företrädare
i ämbetet efter åberopande av de sakkunnigas uttalande pekat
på åtskilliga organisatoriska frågor inom tullverket, som krävde sin
lösning, samt därvid, bland annat, erinrat, att 1913 års riksdag anhållit
om undersökning, dels huruvida det förefunnes behov av ett så
stort antal tulltjänstemän och betjänte vid gränsen mot Norge som
det nuvarande, dels ock huruvida och i vad mån den yttre kustbevakningen
skulle kunna reduceras; och gör han därefter följande uttalande
:

''Utan att vidare orda om de olika förhållanden inom tullverket, som
tarva reformering, vill jag blott erinra därom, att trots den starka utveckling,
som inom handel, industri och sjöfart under senare år ägt rum,
och som i hög grad påverkat förhållandena inom tullverket såväl direkt
som ock indirekt genom att föranleda en alltmer komplicerad lagstiftning,
vars tillämpning åligger tullverket, har — jag bortser här från
revisioner av avlöningsstaterna och vissa mera enstaka reformåtgärder
— icke företagits någon allsidig omorganisation av verket med samtidigt
tagen hänsyn till arbetets omfång och fördelning, arbetsmetoder
samt personalens antal och utbildning. En dylik omorganisation
synes mig emellertid oundgängligen vara av nöden; och jag ärnar,
så fort förhållandena medgiva, söka utverka Kungl. Maj:ts medgivande
för igångsättande av den omfattande undersökning och utredning,
varpå en ny organisation av tullverket skall kunna byggas.’

Detta uttalande angående behovet av en snar omorganisation av
tullverket har icke mött någon gensaga inom riksdagen, utan fastmer
har statsutskottet vid behandlingen av tullverkets utgiftsstater avvisat
väckta förslag om partiella förändringar inom verket under hänvisning
till den tillämnade fullständigare omorganisationen.

För egen del anser jag tiden nu vara inne att företaga en allsidig
undersökning angående de förändringar i tullverkets organisation,
som kunna böra vidtagas, för att verket må motsvara de stora krav,
som statsmakterna och näringslivet måste ställa på detsamma.

Jag torde ej böra nu angiva några riktlinjer för en reformering
av tullverket; att avgiva förslag i detta hänseende lärer bliva en av
utredningens främsta uppgifter. Det torde dock böra framhållas, att
undersökningen bör sträcka sig till tullförvaltningens alla delar och
sålunda omfatta hela tullverkets nuvarande organisation.

INLINDNING.

För att en dylik undersökning skall bliva fullt effektiv och därur
kunna framgå eu både ur statens synpunkt och med hänsyn till den
trafikerande allmänheten tillfredsställande organisation av tullverket,
torde utredningen böra verkställas av för ändamålet särskilt tillkallade
personer, bland vilka böra finnas representanter för en ingående känne
dom om tullförvaltningens skilda grenar ävensom för de krav, som
från näringslivets sida ställas på tullverket.

En självfallen följd av den mera omfattande utredningens anordnande
bör vara, att den förenämnda specialutredningen definitivt
upphör.»

Genom senare beslut av den 1 juli 1918 har emellertid
Kungl. Maj:t till kommissionens behandling överlämnat
jämväl frågan om en lönereglering för tullverkets personal.
Chefens för linansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
vid detta tillfälle var av följande lydelse:

»Den av Kungl. Maj:t den 17 december 1915 tillsatta kommission
med uppdrag att utarbeta gemensamma avlöningsbestämmelser för
kommunikationsverken med flera verk erhöll den 13 augusti 1917 i
uppdrag att inkomma med utlåtande och förslag dels angående lönereglering
för befattningshavare vid vissa angivna verk, dels ock rörande
tillfällig löneförbättring för, bland andra, befattningshavare i tullverket,
med bibehållande åtminstone i huvudsak av det vid sistnämnda
verk nu tillämpade sportelsystemet, varvid emellertid behörig hänsyn
skulle tagas till den återverkan, ett förverkligande av kommissionens
förslag kunde tänkas utöva på avlöningsförhållandena i de centrala
verken och jämförliga ämbetsverk jämte dem underställd personal.

Till fullgörande av berörda uppdrag avgav kommissionen den 20
mars 1918 betänkande i ämnet.

På grund av den förut omförmälda, av Kungl. Maj:t vid uppdragets
meddelande givna anvisningen hade den av kommissionen föreslagna
löneförbättringen, vad tullverket beträffar, i huvudsak inskränkts
till åstadkommande av tillfälliga lönetillägg vid sidan av de ordinarie
avlöningsförmånerna. Anledningen härtill vore, såsom kommissionen
framhållit, tvåfaldig. Dels befunne sig nämligen detta verk för närvarande
under omorganisation, vilken förbereddes av en särskild för
ändamålet arbetande kommission, 1914 års tullkommission. Såsom
resultat härav torde vara att förvänta en genomgripande omläggning
av ett flertal tjänstekategorier inom verket, indragning av befattningar
samt eventuellt inrättande av nya sådana, ävensom möjligen andra
organisatoriska förändringar. Att under dylika förhållanden nu företaga
genomgående omläggningar av den fasta avlöningsskalan vid
detta verk hade kommissionen redan av dessa skäl icke ansett lämpligt.
Härtill komme, att 1915 års kommission vid nu ifrågavarande
provisoriska reglering haft att utgå från ett bibehållande tills vidare,
åtminstone i huvudsak, av det vid verket tillämpade sportelsystemet.
Då eu verklig lönereglering vid tullverket icke torde kunna äga rum

INLEDNING.

utan att frågan om sportlernas bibehållande till art och omfång samtidigt
i hela dess vidd upptoges till prövning och detta icke kunde
ske under förhanden varande förhållanden, utgjorde detta för kommissionen
ett ytterligare motiv, för att man i fråga om detta verk
hölle sig till det mindre vittgående systemet med tillfälliga löneförbättringar.

I anslutning till vad kommissionen i sitt betänkande hemställt
-— med undantag för vad kommissionen föreslagit i fråga om löneförbättring
åt vissa hos generaltullstyrelsen anställda befattningshavare —
framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 407 förslag till innevarande
års riksdag dels angående vissa ändrade bestämmelser om
ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning, dels ock angående tillfälliga lönetillägg under
vissa i propositionen närmare angivna villkor till ordinarie befattningshavare
inom sagda kårer.

Sedan riksdagen numera i huvudsak bifallit vad Kungl. Maj:t
i förenämnda proposition föreslagit, synes mig frågan om en varaktig
lönereglering för tullverkets personal böra upptagas till övervägande.
Jag torde därvid få erinra om att, beträffande statens järnvägar, telegrafverket,
statens vattenfallsverk ävensom postverket, Kungl. Maj:t
uppdragit åt en särskild den 28 juni tillsatt kommitté att verkställa
utredning rörande löne- och organisationsförhållanden vid sagda verk.

I anledning av det nära sammanhanget mellan löne- och organisationsförhållandena
vid tullverket torde jämväl beträffande sistnämnda
verk vara lämpligast, att den i löneregleringsfrågorna erforderliga
utredningen sammanknytes med utredning om verkets organisationsförhållanden.
Vid sådant förhållande torde tullverkets lönefråga
lämpligen böra för utredning överlämnas till de enligt Kungl.
Maj:ts den 24 juli 1914 medgivna bemyndigande av dåvarande chefen
för finansdepartementet tillkallade sakkunniga med uppdrag att avgiva
förslag till omorganisation av tullverket, vilka sakkunniga konstituerat
sig såsom ''1914 års tullkommission’.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för sagda den 24 juli
1914 borde den åt 1914 års tullkommission överlämnade undersökningen
sträcka sig till tullförvaltningens alla delar och sålunda omfatta
hela tullverkets nuvarande organisation. I avseende å kommissionens
av mig förordade utredning jämväl av lönefrågan torde icke
någon annan begränsning böra göras i vad angår omfattningen av
kommissionens uppdrag än att — av skäl, som äro antydda i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet för den 29 april 1918 vid avlåtande
av propositionen nr 407 — till behandling ej för det närvarande torde
böra upptagas frågan om ny lönereglering för tjänstinnehavare inom
generaltull styrelsen.

Det bör givetvis vara kommissionen angeläget att bedriva utredningsarbetet
med all den skyndsamhet, omständigheterna medgiva.
Det torde emellertid böra ankomma på kommissionens egen prövning,
i vilken ordning i förhållande till de ännu ej avslutade arbetena på
organisationsfrågornas område nu ifrågavarande lönespörsmål böra
upptagas.

NI.KDNINO.

Såväl för ett rationellt ordnande av arbetsförhållandena inom
tullverket som för åstadkommande av en effektiv lönereglering för
verkets personal är det av vikt, om systemet med extra inkomster
kunde helt avskaffas eller åtminstone till väsentlig del inskränkas.
De extra inkomster, som jag åsyftar, kunna sägas vara av tre skilda
slag, nämligen: 1) ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall
av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänsteman verkställda tjänsteförrättningar,
och som utgå enligt den s. k. sportel taxan; 2) inkomst,
som utöver avlöningsreglementets och sporteltaxans föreskrifter i tullverkets
tjänst tillfalla vederbörande; samt 3) ersättning för bestyr,
som utföras i omedelbart sammanhang med tulltjänsten. Det under
2) upptagna slaget av extra inkomst utgöres huvudsakligen av lösen
enligt förordningen om expeditionslösen, beslagsandelar samt anmärknings-,
aktorats- och auktionsprovision. Bland de under 3) upptagna
extra inkomsterna märkes företrädesvis ersättning för debitering, uppbörd
och redovisning av vissa städers hamnavgifter.

Beträffande samtliga här nämnda eller därmed likartade extra
inkomster torde kommissionen verkställa undersökning, i vilken utsträckning
de må kunna avlösas i samband med den nya löneregleringen
för tullverkets personal.

En betydande svårighet vid genomförandet av en varaktig lönereglering
är givetvis, att den allmänna prisnivån alltjämt är utsatt
för hastiga prisförändringar.

Såsom grundval för löneregleringen kan icke tagas det nuvarande
prisläget, utan torde som tidpunkt för levnadskostnadernas beräkning
böra väljas den närmast före kriget liggande tiden. Liksom beträffande
andra befattningshavare lärer nödig hänsyn till de därefter inträffade
prisstegringarna få tagas i form av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

För att kommissionen skall vara fullt skickad att ej blott slutföra
sitt förutvarande uppdrag utan även kunna skyndsamt verkställa
■den nu av mig förordade utredningen, torde det vara erforderligt, att
kommissionen ej blott kompletteras genom tillkallande av nya sakkunniga
i stället för numera ur kommissionen avgångna ledamöter
utan även utökas genom tillkallande av ytterligare en sakkunnig, så
att kommissionen komme att bestå av nio ledamöter.

På grund av det nu anförda hemställer jag,

dels att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1914 års tullkommission
att enligt ovan angivna grunder verkställa utredning och avgiva förslag
rörande ny lönereglering för tullverkets personal,

dels att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga mig att få tillkalla ytterligare
en sakkunnig för att deltaga i de förenämnda enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 24 juli 1914 tillkallade sakkunnigas arbeten.»

Kommissionen, som den 17 oktober 1917 framlagt
förslag till omorganisation av tullverkets kust- och gränsbevakning
och nu avger förslag till omorganisation av
generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning, har
därmed i huvudsak fullgjort sitt uppdrag, såvitt angår

Sättet för
uppdragets
fullgörande.

INLEDNING.

Arbets material.

Ledande
grundsatser
vid omorganisationsarbetet.

organisationsfrågorna. Emellertid hava vissa hithörande
spörsmål av mera Inslående natur — såsom exempelvis
packhuskarlsfrågan och civilanställningsfrågan — utbrutits,
och kommer kommissionen att beträffande desamma avge
ett särskilt betänkande. Slutligen avses lönefrågorna likaledes
skola bliva föremål för behandling i ett särskilt
betänkande.

Såsom underlag för kommissionens arbete föreligger
åtskilligt material i form av svar på ett frågecirkulär, som
kommissionen under hösten 1914 utsände till sammanslutningar
å näringslivets olika områden ävensom till tulltjänstemännens
bägge fackorganisationer: Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
vilken omfattar tjänstemän av högre
grad, och Sveriges tullmanna förening, omfattande tjänstemän
av lägre grad. Dessa svar finnas avtryckta bland bilagorna
till betänkandet, varjämte kommissionen även i texten vid
behandlingen av resp. ämnen återkommer till svarsskrivelsernas
huvudsakliga innehåll.

Målet för omorganisåtionen av generaltullstyrelsen och
lokaltullförvaltningen liksom överhuvud för varje reformarbete
av med det förevarande jämförligt slag bör givetvis
vara att åstadkomma ett förvaltningsmaskineri, som fungerar
säkert, snabbt och billigt.

För uppnående härav finner kommissionen sig böra
förorda bland annat genomförandet av en vittgående decentralisation.
Såsom det nu är, måste i eu mängd ärenden
av ytterst ringa betydelse allmänheten hänvända sig till
generaltullstyrelsen för att erhålla besked. Att en sådan
omgång skall verka i hög grad tyngande för trafiken,,
ligger i öppen dag. Fn följd av den nuvarande ordningen
blir även den, att styrelsens ledamöter se sin tid upptagen
av en mängd detalj- och rutinarbete, som är ägnat att
skymma blicken för större och viktigare arbetsuppgifter.
Häri är för övrigt att söka väsentliga anledningen till den
sedan länge överklagade och i de från näringslivets representationer
ingångna svaren på kommissionens frågecirkulär
med synnerligt eftertryck framhållna långsamheten i ärendenas
handläggning inom styrelsen, eu långsamhet som
är av desto allvarligare art, som den i regel drabbar härför
så känsliga näringsgrenar som handeln, industrien och
sjöfarten.

Decentralisationen bör närmast innebära, att lokalmyndigheterna
erhålla ökad rörelsefrihet och sålunda tilläggas
beslutanderätt i eu del av de ärenden, som för närvarande
måste dragas under generaltullstyrelsens prövning. 1 vissa
fall torde emellertid steget vara för långt att överflytta
ärenden från centralmyndigheten ända till lokalmyndigheterna.
Kn mellaninstans synes därföre böra tillskapas i
form av distriktchefer. Åt dessa bör uppdragas, förutom
att självständigt handlägga vissa ärenden, jämväl att utöva
närmaste kontrollen över det sätt, varpå lokalmyndigheterna
behandla ej mindre de ärenden, som bliva från generaltullstyrelsen
till dem överflyttade, än även de ärenden, som
redan enligt nu gällande bestämmelser äro lagda i deras
händer. — Anmärkas må redan här, att tull förvaltningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö tänkas ställda utanför
distriktsindelningen, i det att de av kommissionen föreslagna
tulldirektörerna därstädes utöva distriktchef eljest tillkommande
myndighet.

Ledande grundsatser vid reformarbetet böra vidare
vara, att fullt moderna arbetsmetoder allmänt införas, samt
att personalens rekrytering och utbildning bringas i överensstämmelse
med tidens krav.

Det omorganisationsförslag, som härmed framlägges,
har icke av kommissionen utförts i alla detaljer. Särskilt
har vid angivandet av det antal tjänstemän, som erfordras,
samt dessas olika befattningar kommissionen ansett sig
icke lämpligen böra gå längre än inom styrelsen till ett
fixerande av tjänstemännens av andra lönegraden antal jämte
ett uppräknande av de tjänstemannakategorier, som i övrigt
böra finnas, samt inom lokalförvaltningen till ett fixerande
av antalet tjänstemän i högre grad än kontrollör. Kommissionens
skäi för sin sålunda intagna ståndpunkt äro följande.
Införandet av de modernare arbetsmetoder, som kommissionen
förordar, måste leda till en relativ minskning av
personalen; men förrän någon tids praktisk erfarenhet
vunnits, lärer det ej vara möjligt att bedöma, huru långt
man i nämnda hänseende kan gå, och vilket antal tjänstemän
i de lägre befattningarna, som bör anses såsom normalt.
Vidare erfordras för en effektiv prövning av personalbehovet
vid varje särskild tullförvaltning ett ingående studium av

JJtförandet
i detalj.

INLEDNING.

Författnings ändringar.

därstädes förekommande göromål ävensom av särskilda lokala
förhållanden i övrigt. Någon undersökning härutinnan har
kommissionen icke varit i tillfälle att företaga, beroende
särskilt därpå, att tullförvaltningarna för närvarande arbeta
under förhållanden, som icke giva någon tillförlitlig bild
av de normala. Kommissionen vill emellertid här betona
angelägenheten av att en dylik undersökning kommer till
stånd, så snart förhållandena bliva sådaua, att man kan
vänta sig ett tillfredsställande resultat av densamma.
Det kan nämligen icke i längden vara möjligt för generaltullstyrelsen
att bedöma lokalmyndigheternas personalbehov
allenast efter dessas egna skriftliga framställningar och
däri lämnade ej alltid fullt objektiva uppgifter. Liksom
skett inom statens järnvägar och postverket torde därföre
även inom tullverket böra tillsättas eu tjänstgöringskommission,
förordnad av generaltullstyrelsen samt med möjligast
allsidig sammansättning. Denna kommission bör hava till
uppgift att utreda det vid en var tullförvaltning erforderliga
antalet tjänstemän av varje särskild grad. Till efterrättelse
böra härvid tjäna de i personalkapitlet i förevarande
betänkande närmare avgivna grunderna för arbetets
fördelning mellan olika slag av befattningshavare. Såsom
i det följande påpekas, torde tjänstgöringskommissionen
lämpligen kunna taga befattning även med vissa frågor
rörande beskaffenheten av tullverkets lokaler.

Genomförandet av kommissionens förevarande förslag
betingar åtskilliga ändringar i gällande författningar, i
första rummet i den av Kungl. Maj:t för generaltullstyrelsen
utfärdade instruktion. Att inkomma med förslag till dessa
ändringar torde lämpligen böra överlämnas åt nämnda
styrelse.

A ad angår det av generaltullstyrelsen utfärdade tjänstgöringsreglementet
för tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning, torde ändringarna bliva av sådan genomgripande
art, att ett helt och hållet nytt tjänstgöringsreglemente
behöver utarbetas. Detta är för övrigt påkallat även
ur den synpunkten, att det nuvarande reglementet under
tidens lopp kommit att genom allmänna författningar delvis
sättas ur gällande kraft, utan att motsvarande förändringar
i redaktionen vidtagits.

Åven tullstadgan — på vars innehåll kommissionen
endast i jämförelsevis få fall haft anledning komma in —
torde vara i behov av en grundligare överarbetning. Därvid
synes böra beaktas följande uttalande, som handelskammaren
i Gävle gjort i svar på kommissionens frågecirkulär:

»Önskvärt vore, att vid en kommande revidering av tullstadgan
densamma kunde dels få en mera överskådlig uppställning och dels
kompletteras med innehållet i nyare tull författningar. Som det nu
är, hava trafikanterna ganska svårt att ur tullförfattningarna skaffa
sig erforderliga upplysningar, och därför torde ock på många håll
en beklaglig okunnighet råda dels om trafikanternas förpliktelser och
dels om de särskilda anordningar, som författningarna medgiva till
trafikens underlättande.»

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande
j örhålland en.

Generaltullstyrelsen.

1. Generaltullstyrelsens sammansättning- och
olika avdelningar.

Generaltullstyrelsen består för närvarande av general -tulldirektören, såsom chef för tullverket, samt fyra byråchefer,
vilka äro ledamöter i styrelsen och föredragande, en
för administrativa ärenden, en för kameralärenden, en för
revisionsärenden och en för tullbehandlings- och upplysningsärenden.
Föredraganden för administrativa ärenden är
chef för styrelsens gemensamma ka?isli; föredraganden för
kameralärenden, föredraganden för revisionsärenden och
föredraganden för tullbehandlings- och upplysningsärenden
äro chefer för resp. kameralbyrån, revisionsbyrån samt tullbehandlings-
och upplysning sbyrån. — Sistnämnda byrå har
tillkommit så nyligen som 1907.

Enligt § 4 i den för styrelsen gällande instruktion
äger generaltulldirektören att undantagsvis förordna annan
vid tullverket anställd tjänsteman att såsom ledamot föredraga
visst ärende eller viss grupp av ärenden. Med stöd
härav har exempelvis skeppsmätningsöverkontrollören stundom
förordnats att föredraga vidlyftigare skeppsmätningstekniska
ärenden och likaså förste aktuarien å revisionsbyrån
vissa statistiska ärenden.

Å revisionsbyrån är sedan några år tillbaka anställd
en biträdande föredragande. Härmed förhåller sig på följande
sätt. Genom kungl. brev den 25 maj 1915 bemyndigades
generaltullstyrelsen att efter kungörande i vanlig
ordning förordna lämplig person att från och med den 1
juli 1915 tills vidare till årets utgång tjänstgöra såsom
extra andre byråassistent å nämnda byrå med skyldighet

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR. 1 3

för honom ej mindre att såsom ledamot i styrelsen föredraga
vissa grupper av revisionsärenden samt särskilda andra
sådana ärenden, allt i den omfattning, som av generaltulldirektören
bestämdes, än även att därjämte lämna
revisionsbyråchefen det biträde, som av honom påkallades
i och för beredningen till föredragning av andra ärenden
samt utförandet av övriga arbeten inom revisionsbyrån.
Den sålunda tillkomna befattningen, vilken sedan ansetts
alltjämt behövlig, är numera såsom eu andre byråassistenttjänst
uppförd å styrelsens extra avlöningsstat. Jämlikt
beslut av generaltulldirektören den 30 juni 1915 skola följande
grupper av ärenden föredragas av andre byråassistenten,
nämligen alla ärenden, som angå tillämpningen av
§§ 8 och 9 tulltaxeförordningen ävensom ansökningar om
förändring av varas angivning.

Vid de omorganisationer, som på senare tid vidtagits
av bl. a. statens järnvägar, postverket och telegrafverket,
har införts den anordningen, att resp. verks chefer tillsättas
endast på förordnande. Den kommitté, som den 8
mars 1907 avgav förslag till omorganisation av järnvägsstyrelsen
m. m., yttrade i förevarande hänseende följande:

»Generaldirektören, på vilkens arbetskraft, initiativ och omdömesförmåga
resultatet av statsbaneförvaltningen i hög grad är beroende,
bör icke innehava sin befattning på ordinarie stat, utan bör det vara
för Kung! Maj:t möjligt att, då sådant kan befinnas lämpligt, även
utan anlitande av den i 35 § i regeringsformen anvisade utväg ersätta
den förutvarande chefen med annan person, som anses bättre
kunna motsvara de förväntningar, som ställas på innehavaren av
denna befattning.

Med hänsyn huvudsakligen till kontinuiteten inom förvaltningen
bör dock den tid, för vilken förordnande för chefen meddelas, icke
vara alltför kort. Kommittén har därför tänkt sig, att chefen skulle
förordnas för en tid av sex år i sänder.»

Av i huvudsak motsvarande skäl anser kommissionen,
att jämväl generaltulldirektören bör tillsättas medelst förordnande,
som av Kungl. Maj:t lämnas för en tid av sex
år i sänder. Härvid förutsättes emellertid, att avlöningsoch
pensionsförhållandena för generaltulldirektören ordnas
till huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för
kommunikationsverkens chefer.

G ener altulldirektörens

anställningsvillkor.

Y turande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Fråga om
ställföreträdare
för
generaltulldirektör
en .

Yttrande.

Fråga om
ett nytt byråchefsämbete.

Kommissionen föreslår alltså, att generaltulldirektör en
tillsättes medelst förordnande, som av Kungl. Maj.t lämnas
för en tid av sex är i sänder.

Inom vissa andra verks styrelser — nämligen telegrafstyrelsen,
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,
läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen — är
någon av ledamöterna särskilt förordnad att vara ställföreträdare
för verkets chef vid förfall för denne.

Enligt § 18 i instruktionen för generaltullstyrelsen
gäller däremot, att under generaltulldirektörens ämbetsresor
eller då han begagnar semester eller då han eljest under
kortare tid, som ej överstiger fjorton dagar, är förhindrad
att sitt ämbete förrätta, skall, därest icke annorlunda
av Kungl. Maj:t förordnas, äldste tjänstgörande ledamoten
inträda i utövningen av generaltulldirektörens åligganden
.

Enär behovet av permanenta ställföreträdare för cheferna
för ovan uppräknade verk torde hänföra sig till förhållanden,
vilka inom generaltullstyrelsen icke äga full motsvarighet,
hnner kommissionen ej anledning föreslå tillsättandet
av någon dylik ställföreträdare för generaltulldirektören.

Om generaltulldirektörens avlöning kommer att efter
kommunikationsverkens förebild utgå i form av arvode,
kunna emellertid nu gällande bestämmelser rörande gottgörelse
till ledamot, som utövar vikariat för generaltulldirektören,
ej bibehållas i oförändrat skick. Enligt desamma
beräknas nämligen denna ersättning lika med skillnaden
i tjänstgöringspenniugar vid generaltulldirektörs- och byråchefsämbete;
men med den ifrågasatta förändringen skulle
några tjänstgöringspenningar ej vidare bliva förenade med
generaltulldirektörsämbetet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1916 angående
tullverkets utgiftsstater för år 1918 har generaltullstyrelsen
— med åberopande av göromålens fortgående
ökning och under framhållande därav, att utvägen att
genom partiell tjänstledighet bereda särskilt revisionsbyråchefen
tid att behandla mera krävande ärenden måst tagas
i anspråk i en utsträckning, som ej kunde anses lämplig —
uttalat önskvärdheten därav, att ett nytt byråchefsämbete
inrättades inom styrelsen. Åt den sålunda ifrågasatte nye

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGA K.

byråchefen borde förslagsvis anförtros alla personalärenden
och en del av revisionsärendena, medan en annan del av
sistnämnda ärenden, exempelvis rena författningsärenden,
kunde överflyttas å föredraganden för övriga administrativa
ärenden, vilken vid sådant förhållande närmast finge egenskap
av chef för en författningsbyrå.

Om, såsom kommissionen i det följande föreslår, genom Yttrande,
en långt gående decentralisering av ärendena högst väsentliga
lättnader beredas i generaltullstyrelsens arbetsbörda,
lärer förutsättningen för förslaget om ett nytt byråchefsämbete
falla bort.

Vidkommande den biträdande föredraganden å revi- Den biträsionsbyrån
så är anordningen att åt en''styrelsens tiänste- fande före 1/

o %j j araaanaen ce man

i lägsta lönegraden lämna stadigvarande uppdrag att revisionssåsom
ledamot föredraga vissa ärenden givetvis i och för byrå».

sig en anomali; och densamma lärer kunna förklaras endast
genom en hänvisning till den enkla beskaffenheten av de
ifrågavarande ärendena. Just med avseende å denna ärendenas
beskaffenhet föreslår emellertid kommissionen i det
följande, att desamma skola ankomma på prövning av lägre
myndigheter än styrelsen. Vid bifall härtill kommer andre
byråassistenttjänsten icke vidare att behövas för fullgörande
av någon föredragningsskyldighet.

Tullbehandlings- och upplysningsbyråns nuvarande be- Förslag
nämning har visat sig giva anledning till missförstånd så ™2''£genPå.
tillvida, som mången trafikant förmodar upplysningar skola e» av
därifrån erhållas i alla generaltullstyrelsen vidkommande b’Jraernaangelägenheter,
således även i sådana, som tillhöra andra
avdelningars inom styrelsen behandling. Mot benämningen
kan för övrigt även anmärkas, att den är onödigt lång.

Med avseende härå och då de till byrån hörande ärendena
i allmänhet kännetecknas därav, att de angå tillämpningen
av tulltaxan, föreslår kommissionen, att tullbehandlings-
och upjplysningsbyråns benämning ändras till yitaxebyrän».

I det av kommissionen utsända frågecirkuläret har till Fråga om en
behandling upptagits bl. a. spörsmålet om inrättandet av ^nstiZiiom''
en lekmannarepresentation inom generaltullstyrelsen (tullfullmäktige).

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågecirkuläret.

De flesta av de sammanslutningar, som vid cirkulärets
besvarande ingått på denna fråga, liava uttalat sig till
förmån för en dylik representation. Yttranden i denna
riktning föreligga sålunda från handelskammaren i Gävle,
handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Karlstad,
handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands
län, Norrbottens läns handelskammare, Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare, Östergötlands och
Södermanlands industri- och handelskammare, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, Sveriges allmänna
handelsförening, föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister,
Sveriges elektriska industriförening, fullmäktige
i järnkontoret, Sveriges redareförening, Stockholms
rederiförening, Sveriges fartygsbefälsförening, ångfartygsbefälhavaresällskapet,
svensk skeppsrederiförening för segelfartyg,
Stockholms speditörsförening samt åtskilliga handels-
och sjöfartsnämnder, hushållningssällskap m. fl. sammanslutningar.
De gjorda uttalandena motiveras i allmänhet
därmed, att näringarnas intressen skulle bättre tillvaratagas
och en möjlig benägenhet för formalism motarbetas
därigenom, att i generaltullstyrelsen sutte några det praktiska
livets män. Tillika hänvisas till det gynnsamma sätt,
varpå lekmannarepresentationen inom järnvägs- och telegrafstyrelserna
förmenas hava verkat. — Till handelskammarens
i Gävle tillstyrkande har knutits det förbehåll, att
särskilda anordningar vidtagas mot frdlmäktigsystemets
utnyttjande till partibelöningar. Handelskammaren yttrar
härom:

»Efter kammarens förmenande borde fullmäktige icke åtnjuta
större ersättning än som nätt och jämt kan anses motsvara fullmäktiges
uppoffring i tid och krafter. Tullfullmäktige borde naturligtvis
liksom fullmäktige i de verk, där sådana redan finnas, förordnas av
Kungl. Maj:t på viss tid, men före förordnandet borde förslag upprättas
genom vissa näringsidkaresammanslutningar. Slutligen borde
fullmäktig icke kunna få förlängt förordnande. Detta senare är förestavat
även av syftet, att fullmäktigeskapet ständigt må bliva besatt
av män med ett lekmannaintresse, som ej hunnit avtrubbas.»

Stockholms handelskammare har utlåtit sig på följande sätt:

»Handelskammaren ställer sig avvisande emot ett varaktigt anlitande
av lekmannakrafter inom generaltullstyrelsen. Handelskam -

maren finner det visserligen önskvärt och till och med erforderligt,
att under den första tiden efter det generaltullstyrelsen blivit omorganiserad
lekmannaintresset bleve inom styrelsen representerat av
tre personer, vilka såsom ledamöter skulle deltaga i styrelsens arbete
samt lämna de råd odh upplysningar, som kunde erfordras, och i
övrigt vara behjälpliga vid den nya organisationens genomförande.
Men sedan visshet vunnits, att det omorganiserade tullverket fungerade
i avsedd riktning, och i varje fall sedan tre år förflutit efter den
nya organisationens ikraftträdande, borde lekmannarepresentationen
inom styrelsen upphöra.»

Ytterligare ett par av de hörda sammanslutningarna
hava antingen ställt sig tveksamma mot eller ock bestämt
avstyrkt införandet av lekmannaelement inom styrelsen.

Av tullverkets bägge tjänstemannaorganisationer har
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening avstyrkt, Sveriges
tullmannaförening däremot tillstyrkt förslaget om lekmannarepresentation.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings uttalande är
av följande lydelse:

»Den s. k. fullmäktigeinstitutionen inom vissa trafikämbetsverk
lär väl hava tillkommit i huvudsakligt syfte att tillhandagå vederbörande
med råd och dåd angående ärenden vidkommande vittomfattande
inköp för statens räkning och förslag till utvidgningar av
sådana verkens trafikmöjligheter, som intimt beröra landets alla näringsgrenar;
ärenden således av den art, att det är av ytterlig vikt,
att verkens åtgöranden först bliva allsidigt behandlade, icke allenast
i statens intresse utan även och kanske förnämligast med avseende
på upphjälpande av hela landets utvecklingsmöjligheter, oavsett vad
intäkt föreslagna företag kunna beräknas inbringa statskassan.

Någon upphandlingsrörelse av nämnvärd räckvidd har icke tullverket,
och något uppdrag därutöver skulle knappast fullmäktige inom
tullverket kunna få sig ålagt, då det där huvudsakligen gäller att
tolka författningar och tillämpa tulltaxan.

I betraktande av dess egenskap att vara ett beskattningsverk
torde det ock vara olämpligt att giva handelns och industriens män
inflytande på ärendens gång, som icke böra få utsättas för några
sidoinflytanden, av vad slag det vara må.

Tullsatsernas bestämmande är ju en bevillningsfråga, och en
gång av riksdagen fastställda kunna de ju med visst undantag av
ingen annan ändras. Visa de sig av en eller annan anledning hava
blivit illa avvägda, så ha ju näringarnas män möjligheter att motionsvägen
genom sina representanter i riksdagen framställa förslag om
rättelser härutinnan, tullstyrelsen ohörd.

För att en sådan jämförelsevis dyrbar institution skall inrättas,
bör ett absolut behov därav föreligga. Enligt föreningens åsikt före 2 -

3131 18

GENERALTULLSTYRELSEN.

linnés icke skäl att belasta statsverket med utgifter härför, då dess
nytta och befogenhet äro långt ifrån klara och tydliga.

Härmed har föreningen icke velat säga, att icke det i vissa fall
borde beredas korporationer för näringar, handel, sjöfart och industri
större möjligheter än hittills att framlägga4 sina synpunkter. Detta
torde dock kunna låta sig göra genom handelskamrarna, vilkas auktorisering
av staten antagligen snart kommer att ske.*) I fall av behov
står det redan nu tullstyrelsen fritt att i frågor, som gälla allmänna
intressen, vilka kunna tillåtas öva inflytande på besluten, hänvända
sig till lekmän för erhållande av nödiga upplysningar. Redan
nu har tullstyrelsen fått sig uppdraget att tillika med vissa utomstående
fastställa erforderliga mjölprover för tullrestitution av malen
spannmål.**)

Till grund för förslagets framställande torde ligga en farhåga
för en viss ensidigt juridiskt-teoretisk handläggning av frågor med
praktisk innebörd. Det vill synas, som om man skulle kunna nå ett
korrektiv häremot, om sådana villkor för utnämning till byråchefsämbetet
stipulerades, att alltid tvenne av dessa ämbetsmän utgjordes
av personer, som genom sammanhängande tjänstgöring såsom tullförvaltare
i landsorten under minst 5 år hunnit förvärva en allsidig
inblick i tulltjänstens praktiska fordringar och dess förhållande till
allmänheten. Härigenom skulle förvisso tullstyrelsen tillföras en större
erfarenhet i spörsmål rörande tullärenden än vad lekmannarepresentationen
är i stånd till.

Sådana kompetensfordringar äro ingen nyhet, ty för erhållande
av kanslibyråchef stjänsten fordras att hava fullgjort vad för domarevärv
kräves.

Största klandret mot tullstyrelsen har varit riktat mot ärendenas
försening, men månne icke tillvaron av en tullfullmäktigeinstitution
skulle förorsaka, att denna olägenhet bleve ännu kännbarare?»

Sveriges tullmannaf(/rening har anfört:

»En representation inom generaltullstyrelsen av tullverket utomstående
personer, företrädande olika näringsgrenar, torde utan tvivel,
anse vi, vara till fördel vid lösandet av eu del tullverket åliggande
uppgifter på ett praktiskt och tidsenligt sätt. Därvid bör enligt vår
mening tullfullmäktiges uppgift utsträckas sålunda, att fullmäktige må
bliva eu förhandlande part ej blott emellan generaltullstyrelsen och
den trafikerande allmänheten utan även vid förhandlingar mellan generaltullstyrelsen
och personalens organisation. Därigenom skulle ett
av den lägre personalens önskemål i någon mån realiseras, i det tillsättande
av tullfullmäktige med dylik kompetens kommer att bliva
ett steg i riktning mot införande av förhandlingsordning, varom såväl
Sveriges tullmannaförening som de flesta övriga statstjänareorganisationer
i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet framställt
begäran.»

*) Auktorisering har numera ägt rum (Kommissionens anm.).

**) Denna uppgift är oriktig (Kommissionens anm.).

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR.

För att kunna rätt bedöma föreliggande fråga torde
vara angeläget att taga närmare kännedom om den ställning,
som järnvägs- och telegraffullmäktige intaga. Härom
äro bestämmelser meddelade i §§ 13, 23 och 50 av instruktionen
för järnvägsstyrelsen den 19 november 1914 samt
§§ 12, 16 och 17 av instruktionen för telegrafstyrelsen den
11 oktober 1907, vilka författningsrum äro i hithörande
delar av följande innehåll.

Järnvägs fullmäktige, vilka äro till antalet två jämte en
suppleant, hava att såsom ledamöter i järnvägsstyrelsen
meddela upplysningar och råd samt deltaga i överläggning
i ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen de äro närvarande.
De skola vara närvarande vid föredragning av ärenden,
som avse järn vägsförvaltningens organisation, samt
frågor rörande grunderna för personalens avlöningsförhållanden,
så ock vid viktigare beslut i större ärenden av
företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd, såsom större upphandlingar
av kol, torv, räler, rullande materiell med mera,
förvärvande av vattenfall för statens järnvägars räkning,
anläggning av ny statsbana, inköp av enskild järnväg för
statens räkning, mera betydelsefulla avtal med utländska
transportförvaltningar, faxe- och samtrafiksfrågor av principiell
betydelse, de årliga sommar- och vintertidtabellerna
vid statens järnvägar, anslag till nya byggnader och anläggningar
av större omfattning samt till större om- och
tillbyggnader vid de trafikerade järnvägarna, kostnadsstat
vid statens järnvägar samt koncessioner å enskilda järnvägar.
Dessutom skola de vara närvarande vid föredragning
jämväl av annat ärende, vars avgörande generaldirektören
anser böra ske i närvaro av järnvägsfullmäktige. — År
ärende av beskaffenhet, att järnvägsfullmäktige därom böra
höras, så brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas,
skall beslutet anmälas vid närmast därpå följande sammanträde,
i vilket fullmäktige deltaga. — Järnvägsfullmäktig,
som sådant önskar, äger att närvara och anföra sin mening
vid föredragning jämväl av ärende, i vars handläggning
han icke kallats att deltaga.

Telegrafstyrelsen förstärkes av två telegraffullmäktige
vid behandling av följande ärenden, nämligen: frågor om
verkets organisation samt instruktioner för personalen vid

Järnvägs- och
tclogruffullmäktigc.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

distriktsförvaltningar, stationer och verkstad; allmänna bestämmelser
angående telefonabonnemangs-, samtals- och
telegramavgifter; frågor om inköp, nybyggnader eller större
ombyggnader av fastigheter; frågor om inköp av telegraf- eller
telefonmateriell eller inventarier för belopp, överstigande tiotusen
kronor; frågor om nya, dyrbarare stationsanordningar;
avslutande av större leveransavtal; frågor om inrättande och
indragning av telegraf- eller centraltelefonstationer samt
anläggning av nya mera betydande telegrafledningar eller
stamledningar inom rikstelefonnätet; förslag till stater för
verket; styrelsens underdåniga årsberättelse; samt alla ovan
ej särskilt nämnda frågor, som generaldirektören i övrigt
anser böra i närvaro av telegraflullmäktige handläggas. —
Därest något ärende är så brådskande, att telegraffullmäktige
icke hinna tillkallas, må detsamma ändock kunna avgöras,
men skall beslutet anmälas vid det närmast därpå
följande sammanträde, i vilket telegraflullmäktige deltaga.

Kommissionén kan ej biträda Stockholms handelskammares
uppfattning, att en tullfullmäktiginstitution skulle äga
berättigande endast under övergångstiden närmast efter en
blivande omorganisation av tullverket. Utan att underskatta
den utan tvivel betydelsefulla medverkan, som från tullfullmäktiges
sida bör kunna lämnas vid omorganisationens
genomförande, anser emellertid kommissionen, att ifrågakomna
institution har även andra och mera stadigvarande
uppgifter att fylla.

Det huvudsakliga syftet med varje till ett centralt ämbetsverk
knuten fullmäktiginstitution är att åstadkomma
och vidmakthålla en fortlöpande växelverkan mellan verkets
styrelse och den trafikerande allmänheten. Vid behandlingen
av en mängd frågor är det nämligen av vikt, att den mera
formella syn på tingen, som av styrelsens ledamöter i ämbetsmannaställning
helt naturligt anlägges, blir kompletterad
genom den belysning av spörsmålen, som kan framkomma
från lekmän, vilka inom styrelsen företräda allmänheten.

Enär generaltullstyrelsen såsom ett opolitiskt ämbetsverk
varken har eller bör hava något inflytande på den
tullpolitik, som under olika tidsperioder följes av statsmak -

SA MM ANRÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR. 21

terna, komma ej heller tullfullmäktige att få någon politisk
betydelse.

Generaltullstyrelsens enda befattning vid utfärdandet
av tulltaxebestämmelser är att stundom avge utlåtande i
fråga om desammas formella avfattning. Härmed åsyftas,
att oklarhet eller mångtydighet i bestämmelserna skall i
möjligaste mån ''förekommas. Vid avgivandet av sådana
utlåtanden torde tullfullmäktiges omdöme ofta kunna bliva
av värde.

Årenden angående tulltaxans tillämpning utredas inom
generaltullstyrelsen med biträde av en särskild sakkunniginstitution.
Denna, som representerar sakkunskap på eu
mängd vitt skilda områden, kan givetvis icke ersättas av
tullfullmäktige, vilkas antal alltid måste bliva starkt begränsat.
Under förutsättning att det nuvarande sättet för
ifrågavarande ärendens utredning bibehålies oförändrat, torde
emellertid desammas slutliga handläggning inför styrelsen
ofta lämpligen kunna ske med adjungerande av tullfullmäktige,
genom vilka styrelsen i tveksamma fall kan tillgodogöra
sig det praktiska livets uppfattning.

På det administrativa området är det, som tullfullmäktige
skulle få sina viktigaste uppgifter. Här har styrelsen
bl. a. att för underlydande myndigheter utfärda föreskrifter,
vilka kunna nära beröra den trafikerande allmänhetens intressen.
Vidare skall styrelsen ofta nog träffa diskretionära
avgöranden i ärenden, däri allmänheten är part. 1 dessa
och härmed jämförliga fall synes det av vikt, att styrelsens
ledamöter äro förpliktade att, innan beslut fattas, utbyta
tankar med ett par det praktiska livets män.

Såsom en ej oväsentlig fördel av tullfullmäktiginstitutionen
må framhållas, att styrelsens beslut torde vinna i
auktoritet, då allmänheten får sig bekant, att vid desammas
fattande även lekmannaåskådningen haft tillfälle att göra
sig gällande.

Tullfullmäktige synas böra bliva till antalet tre, därav
en representerande handeln, en industrien och en sjöfarten,
var med sin suppleant.

Angående tullfullmäktiges deltagande i arbetet inom
generaltullstyrelsen torde i anslutning till vad som gäller

GENERALTULLSTYRELSEN.

i fråga om järnvägs- och telegraffullmäktige kunna utfärdas
föreskrifter av i huvudsak följande innehåll.

Tullfullmäktige böra såsom ledamöter i styrelsen meddela
upplysningar och råd samt deltaga i överläggning i
ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen de äro närvarande.
De skola vara närvarande vid föredragning av ärenden
rörande tullverkets organisation — häribland frågor om
inrättande av nya tullförvaltningar eller indragning av förut
befintliga — samt rörande grunderna för personalens avlöningsförhållanden;
vidare vid uppgörande av avlöningsoch
omkostnadsstater, vid handläggning av större upphandlingsfrågor,
vid avgivande av underdåniga förslag till förändringar
i tullstadgan m. fl. av Kungl. Maj:t utfärdade
författningar ävensom vid utfärdandet av tjänstgöringsreglementen
och andra viktigare instruktioner för personalen.
Dessutom skola tullfullmäktige vara närvarande vid föredragning
jämväl av annat ärende, vars avgörande generaltulldirektören
anser böra ske i deras närvaro. År ärende
av beskaffenhet, att tullfullmäktige därom böra höras, så
brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas, skall beslutet
anmälas vid närmast därpå följande sammanträde, i
vilket fullmäktige deltaga. Tullfullmäktig, som sådant
önskar, äger att närvara och anföra sin mening vid föredragning
jämväl av ärende, i vars handläggning han icke
kallats att deltaga.

För att syftet med tullfullmäktiginstitutionen verkligen
skall vinnas, är det angeläget, att till fullmäktige utses
endast sådana personer, som äro därtill fullt skickade, och
som åtnjuta förtroende inom de sammanslutningar, vilka
kunna anses närmast representera resp. handeln, industrien
och sjöfarten. Kommissionen har därföre tänkt sig, att
handeiskammarmöteskommittén eller annan av handelskamrarna
anvisad delegation skall hava att upprätta två särskilda
tremannaförslag, inom vilka Kungl. Maj:t utser resp.
en representant inom tullfullmäktige för handeln och en suppleant
för denne; samt att representanter inom tullfullmäktige
för industrien och sjöfarten jämte suppleanter för dessa
skola på enahanda sätt utses inom ramen av tremannaförslag,
upprättade av resp. Sveriges industriförbund och Sveriges
allmänna sjöfartsförening. Till överensstämmelse med

KAMEKALBYRAN.

förhållandena inom andra verk synas tullfullmäktige lämpligen
kunna utses för en tid av tre år.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att tre tull fullmäktige skola såsom ledamöter äga säte i
generaltullstyrelsen; att av dessa en skall representera handeln,
en industrien och en sjöfarten; att fullmäktige skola för en
tid av tre år i sänder utses av Iiungl. Maj:t inom ramen av
tremannaförslag, upprättade av resp. handelskammarmöteskommittén
eller annan av handelskamrarna anvisad delegation,
Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna sjöfarts förening;
samt att på motsvarande sätt skall utses en suppleant för varje
tull fullmäktig.

II. Kameralbyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

§ 8 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen är
av följande lydelse:

»Till kameralärenden hänföras:

ärenden, som avse uppbörden inom tullverket, granskningen av
underlydande redogörares medelsredovisning, upprättandet av tullverkets
huvudbok och övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper
ävensom av förslag till de i § 2 omförmälda underdåniga berättelser;*)
samt vidare alla ärenden angående:
assignering av medel från riksbanken;

utfärdande av anordningar, varvid iakttages, att, om på föredragning
av annan ledamot än föredraganden för kameralärenden beslut
fattas om anordning av medel, beslutet skall delgivas kameralbyrån
för anordnings utfärdande;

förskotters översändande till underlydande tullförvaltningar, som
därav äro i behov för utgifters bestridande;

tillämpningen av de för tullverket gällande utgiftsstater;
uppställningen av och formen för tullverkets räkenskaper;
tullverkets fasta och lösa egendom samt inköp av de för tullverket
erforderliga förbrukningsartiklar, som anskaffas genom styrelsens
försorg;

anmärkningar vid underlydande redogörares till byrån ingående
räkenskaper samt avskrivnings- och balansmål;

Allmän översikt
av kameralärendena.

*) Rörande tulluppbörden m. m.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Uppbörds medlens behandling.

tullstatens enskilda pensionsinrättning; samt

tillsättning av tjänster inom kameralbyrån, tjänstledighet, semester
och avsked för samt tjänstefel av där anställda tjänstemän.

I fråga om uppbörden tillhör det kameralbyrån att på behöriga
tider från riksbanken låta avhämta attester över de av tullverkets
redogörare där gjorda penninginsättningar å tullverkets räkningar och,
efter granskning av därom från redogörarne ingående reversal, meddela
kvitton å sålunda levererade medel.

Så ofta styrelsen bestämmer, skall föredraganden för kameralärenden
för styrelsen framlägga kalkyl över tullverkets behållningar
å de särskilda räkningarna i riksbanken, varefter, om leverering till
statsverkets giroräkning beslutes, kameralbyrån ombesörjer, att de av
styrelsen sålunda anvisade medel varda å sistnämnda räkning insatta,
varom uppgift av byrån skall tillställas statskontorets riksbokslutsbyrå.

När medel eljest av styrelsen anvisas till utbetalning, skola anvisningarna,
därest utbetalningen skall verkställas i Stockholm, au
kameralbyrån mot kvitto tillställas där varande kassörskontor, men i
annat fall mot kvitto avlämnas till riksbanken för medlens avsändning
till den ort, där utbetalningen skall äga rum.»

Innebörden av dessa bestämmelser torde bliva närmare
belyst genom vad kommissionen nedan i särskilda stycken
anför.

I avseende å uppbördens leverering från vederbörande
redogörare till generaltullstyrelsen (»till generalkassan») och
från styrelsen till statskontoret iakkttages enligt nu gällande
ordning huvudsakligen följande.

Leverering till generalkassan verkställes i allmänhet
varje vecka under förutsättning att minst 5,000 kronor finnas
att leverera. Omedelbart efter varje månads utgång inlevereras
även mindre behållning. Levereringen tillgår så,
att redogöraren insätter medlen på generaltullstyrelsens giroräkning
nr 1 med riksbanken — vid avdelningskontor på
platsen, om sådant finns, men eljest under förmedling av
riksbankens korrespondensavdelning i Stockholm. Samtidigt
härmed översändes reversal till generaltullstyrelsen. Kameralbyrån
låter dagligen från riksbanken avhämta attester
rörande verkställda insättningar. Efter en jämförande granskning
av reversalen och bankattesterna samt efter insättningarnas
anteckning i den av kamreraren förda bankboken
expedieras levereringskvitton till vederbörande redogörare.
— I reversalen skall uppbörden specificeras efter

K A MERA I.B YR AN.

de olika fonderna: tullmedel, fyr- och båkmedel, lastpenningar,
sockerskatt; dessutom pensionsfondsavgifter och tullstatens
enskilda pensionsinrättnings medel. Härigenom och
genom nedannämnda månadsredovisningar beredes möjlighet
att vid varje månadsskifte kontrollera redogörarnes inneliggande
kontanta behållning av varje fond.

I Stockholm sker leverering för varje dag och lämnas
även dagligen uppgifter härom till kameralbyrån.

Enligt vedertaget bruk två gånger i veckan framlägger
kameralbyråchefen för generaltullstyrelsen kalkyl över tillgodohavandet
å styrelsens giroräkning nr 1. 1 samman hang

härmed beslutar styrelsen assignering av lämpliga
belopp till statsverkets giroräkning. Uppgift rörande de
sålunda anvisade beloppen lämnas från kameralbvrån till
statskontorets riksbokslutsbyrå.

Det har inom kommissionen ifrågasatts, om icke — till Yttrande,
vinnande av minskat skriveri — ovannämnda .reversal och
möjligen även levereringskvitton skulle kunna avskaffas.
Generaltullstyrelsen skulle då anses hava nog av bankattesterna
samt redogörarne av de insättningskvitton, som ■
erhållas från riksbanken. Men enär den specifikation av
uppbörden, som verkställes i reversalen, och som av ovan
antytt skäl anses önskvärd, ej lämpligen torde kunna överflyttas
till riksbankens räkenskaper, har kommissionen funnit
sig böra avstå från att framlägga något förslag i förenämnda
riktning.

Redovisningsväsendet är för närvarande ordnat på föl- Redovisningsjande
Sätt. väsendet.

Tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, tullkamrarna i rikets övriga städer, gränstullkamrarna,
tullförvaltningen i Funäsdalen och tullförvaltningarna
inom Stockholms tullkammardistrikt, med undantag
av tullstationen i Huvudskär, skola för sin medelsförvaltning
redovisa omedelbart till generaltullstyrelsen.

Tullförvaltningen i Huvudskär redovisar genom tullinspektionen
i Dalarö.

Övriga tullförvaltningar redovisa genom den tullkammare,
inom vars distrikt de äro belägna eller under vilken
de eljest lyda. (Dessa bestämmelser komma att undergå

GENERALTULLSTYRELSEN.

jämkningar genom bifall till vad kommissionen eljest
föreslår.)

Till grund för redovisningen ligga närmast de av tullförvaltningarna
förda kassajournalerna, betecknade såsom
nr 1 och nr 2. Av dessa är kassajournalen nr 1 avsedd
för redovisning av influten uppbörd och från generalkassan
emottagna medel jämte andra förskottsmedel samt av bestridda
utbetalningar. I denna journal skola ock i särskild
kolumn framför linjen upptagas hos tullförvaltningen
deponerade kontanta medel. Kassajournalen nr 2 redovisar
för uppbörd, som debiteras i sjöfynds- och konfiskationsjournalerna,
ävensom för sådan i diverse inkomsters journal
debiterad uppbörd, som utgöres av influtna auktionsmedel
för: l:o) gods, som till kronan överlåtits (abandonnerade
varor); 2:o) gods, som till kronan hemfallit (natt och år
ståndna varor); 3:o) gods eller säker hetshandling, som försälj
es, emedan ägaren uraktlåtit att inom stadgad tid erlägga
tull eller annan avgift, som av tullverket uppbäres,
eller eljest försummat iakttaga, vad honom i avseende å
godset ålegat (natt och år ståndna medel); samt 4:o) gods,
som jändikt föreskrift i tulltaxeförordningen skall för ägarens
räkning försäljas (auktionsprovision). — Vardera kassajournalen
är uppdelad i särskilda debet- och kreditjournaler,
beträffande vilkas innehåll närmare bestämmelser
återfinnas i §§ 153 och 154 tjänstgöringsreglementet. Beträffande
kassajournalen nr 2 stadgas sålunda, att i debet
upptagas oavkortade auktionssumman för försålt gods, inbetalda,
av domstol ådömda böter ävensom medel, vilka
återbekommits från generaltullstyrelsens giroräkning nr 2
eller, i visst fall, från statsverkets giroräkning; samt att i
kredit upptagas omkostnaderna i handlagda mål och ärenden,
tull, sockerskatt och böter, där sådana ifrågakomma,
kronan tillkommande behållning å försålt gods, beslagarandelar,
bärgarlöner, till varuägare eller ägare av sjöfynd
utbetald nettobehållning å försålt gods, på generaltullstyrelsens
giroräkning nr 2 eller på statsverkets giroräkning
insatta medel m. m. Hänvisning skall göras till kassajournalen
nr 1, när medel dit överföras.

Tullförvaltning, som redovisar omedelbart till generaltullstyrelsen,
skall för varje månad avgiva månadsredovis -

KAMERA LBYBAN.

ning, som med tillhörande verifikationer upptager av tullförvaltningen
ävensom underlydande tullförvaltningar debiterade
och omhänderhavda medel och verkställda utbetalningar
ej mindre under den månad, redovisningen avser,
än även under årets föregående månader.

Dessa månadsredovisningar granskas å kameralbyrån
samt ligga till grund för därstädes upprättade månadsbokslut.

Efter varje års slut avgiva tullförvaltningarna årsredovisningar,
vilka likaledes gråt)skas å kameralbyrån och på
grundvalen varav därstädes upprättas årsbokslut. Årsredovisningarna
utgöra verifikationer till tullverkets huvudbok,
vilken avlämnas till kammarrätten.

Av de bägge kassajournalerna synes den såsom nr 2 Yttrande,
betecknade bliva obehövlig vid bifall till vad kommissionen
i annat sammanhang föreslår därom, att generaltullstyrelsen
s giroräkning nr 2 med riksbanken skall falla bort, och att
de medel, som nu insättas å densamma, skola få omhänderhavas
av tullförvaltningarna på sätt gäller beträffande
andra depositioner. Anmärkas må, att samtliga de uppgifter,
som enligt tjänstgöringsreglementet skola intagas i
kassajournalen nr 2, återfinnas specificerade i sjöfynds- och
konfiskationsjournalerna samt diverse inkomsters journal,
ävensom att desamma slutligen alltid ingå i klump i kassajournalen
nr 1.

I avseende å förandet av kassajournalen nr 1 torde
till vinnande av större översiktlighet och reda i kassarörelsen
böra iakttagas, att — till skillnad mot vad nu är
fallet — jämväl insättningar och uttagningar i bank bokföras
i nämnda journal i därför avsedda särskilda kolumner,
dock utan uppdelning i fonder.

Kommissionen föreslår alltså, att kassajournalen nr 1
i ovan anmärkta hänseende fullständigas, samt att kassa journalen
nr 2 indrages.

I § 163 tjänstgöringsreglementet stadgas, att sam- postportotidigt
med månadsredovisning för sista månaden i varje forteckninkvartal
skall huvudtullförvaltning till generaltullstyrelsens uarnakameralbyrå
insända egna och till förvaltningen avlämnade
postporto förteckningar, som omförmälas i § 225, jämte
över dem upprättat sammandrag.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågecirkuläret.

Y turande.

Redovisning
av tullverkets
fastigheter
och

inventarier.

Y ttra n de.

Kontroll
över tullförvaltningarnas
utgifter.

I Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svar på
kommissionens frågecirkulär har ifrågasatts, huruvida icke
dessa postportoförteckningar kunde utan olägenhet avskaffas.

En sådan reform anser sig kommissionen böra förorda.
Syftet med användandet av tjänstefrimärken är just
att undvika skriverier av ifrågakomna slag, vilka, såsom
lätt inses, kunna bliva ganska omfattande; och missbruk
av tjänstebrevsrätten böra kunna förekommas genom de
straffbestämmelser, som för fall därav äro meddelade.

Kommissionen föreslår alltså, att postportoförteckningarna
avskaffas.

Beträffande redovisningen av tullverkets tillgångar i
fastigheter och inventarier gäller för närvarande, att å de
lösa inventarierna upprättas eu s. k. inventarielista för
varje år, vilken jämte huvudboken överlämnas till kammarrätten,
samt att uppgift å tullverkets fastigheter upprättas
för generaltullstyrelsens egen räkning vart femte år.

Särskilt som det för framtiden torde böra räknas med
att bostadshus uppföras åt bevakningspersonalen samt att
för kustbevakningens behov anskaffas en dyrbar båtmateriell,
finner kommissionen sig böra föreslå, att årligen en
fullständigare balansräkning över tullverkets tillgångar och
skulder upprättas samt intages i tullverkets huvudbok.

Varje utgift, som bestrides av en tullförvaltning, måste
i allmänhet grunda sig på ett bemyndigande från högre
myndighets sida. Sådant bemyndigande kan vara generellt
eller speciellt, i förra fallet lämnat exempelvis i tjänstgöringsreglementet.
Genom § 139 i nämnda reglemente
äro sålunda tullförvaltningarna generellt bemyndigade att
bestrida kostnaderna för uppvärmning, belysning och städning
av vissa tullokaler ävensom för anskaffande av skrivmaterialier.

Men ej nog härmed. A de utgifter, som förskottsvis
bestritts inom ramen av lämnade bemyndigande^ skall
vederbörande tullförvaltning periodvis söka anordning hos
stvrelsen. Först efter ytterligare prövning av utgifterna
— därvid tillses ej mindre, att dessa grunda sig på vederbörliga
bemyndiganden, än även, att de äro sakligt be -

KAMERALBYRAN.

fogade — utfärdar styrelsen efter skedd föredragning inför
densamma skriftlig anordning å de godkända posterna samt
förklarar tullförvaltningen berättigad att i räkenskaperna
under vederbörliga titlar avföra desamma.

Från den vanliga proceduren äro enligt § 128 tjänstgöringsreglementet
— vars bestämmelser jämkats genom
särskilda generaltullstyrelsens rundskrivelser — undantagna
vissa uppräknade fall, då tullförvaltning äger att utan särskilt
bemyndigande bestrida och i räkenskapen omedelbart
avföra utgifter. Uppräkningen omfattar dels tolagsersättning,
dels ock följande slag av omkostnader, nämligen
beslagarandelar, pensionsinrättningens bötesandelar, de i tullförvaltnings
stat uppförda anslag, arvode till skeppsmätningstjänstemän
samt tillverkningskostnad för uniformspersedlar
till tjänstemän av lägre grad.

Det kan här till en början förtjäna anmärkas, att de
bestämmelser, för vilka ovan redogjorts, icke äro fria från
inkonsekvenser. Tullförvaltningarna äga sålunda generaltullstyrelsens
bemyndigande att bestrida kostnaderna för
såväl skrivmaterialier som tjänstemäns av lägre grad uniformer;
men medan de senare kostnaderna jämlikt åberopade
§ 128 tjänstgöringsreglementet få avföras utan

anordning, måste sådan sökas å de förra. Ifrågavarande
bägge slag av utgifter få dock anses tämligen ensartade;
jämväl med uniformsleverantörer kunna träffas avtal, som
ej tillvarataga statsverkets intressen.

Såsom exempel på de orimligheter, som med nuvarande
bestämmelser kunnat förekomma, må vidare nämnas,
att tullförvaltning ansett sig behöva generaltullstyrelsens
särskilda bemyndigande för att låta reparera en flagga.

Kommissionen anser, att tullförvaltningarna — givetvis
endast de direkt redovisande, vilka enligt kommissionens
förslag komma att bliva tullförvaltningsavdelningarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna — i allmänhet
böra erhålla väsentligt friare händer än nu att
bestrida utgifter för tullverkets räkning. '' Genomförandet
av denna reform, som måste leda till en högst betydlig
lindring i generaltullstyrelsens arbetsbörda, underlättas genom
det av kommissionen föreslagna inrättandet av tulldirektörs -

Y Uran de.

GENERALTULLSTYRELSEN.

och distriktchefsbefattningar. Genom dessa befattningars
innehavare komma nämligen de lokala tullmyndigheterna
att bliva underkastade en närmare uppsikt, vårföre en
ökning av deras befogenheter bör väcka mindre betänkligheter
än eljest. På tulldirektörs- och distriktchefsämbetena
synas för övrigt också — såsom i annat sammanhang föreslås
— böra läggas vissa av de befogenheter, som nu äro
styrelsen förbehållna. Härmed kan åstadkommas en allmännare
decentralisering av ifrågavarande ärenden.

Kommissionen föreslår på grund av vad ovan anförts,
att tull/orv ältning sav delning ar samt tullkamrar förklaras berättigade
att utan för varje särskilt fall lämnat bemyndigande
utbetala:

l:o) tolag ser sättning;

2:o) restitutioner, i den män handläggningen av frågor
härom kommer att, enligt kommissionens i det följande framställda
förslag, överlämnas till tullförvaltningarnas prövning;

3:o) avlöningar samt rese- och traktamentsersättningar,
allt i enlighet med fastställda stater och generaltullstyrelsens
a lim duna föreskrifter;

4:o) underhållskostnader för tullverkets fastigheter och
materiell, dock att om någon hithörande utgift överstiger visst av
generaltullstyrelsen stadgat belopp, frågan bör underställas tulldirektörs
resp. distriktchefs prövning;

5:o) expenser samt post- och telegramporto;

6:o) kostnader för läkarvård (jämte bad- och massagebehandling),
allt enligt utfärdade allmänna direktiv;

7:o) av Kungl. Maj :t fastställt arvode till skeppsmätningstjänsteman; 8:o)

gratifikationer, enligt fastställda allmänna grunder
eller särskilda bestämmelser;

9:0) hästlega;

10:o) tillverkningskostnad för uniformspersedlar åt tjänstemän
av lägre grad;

ll:o) beslagarandelar;

12:o) tulltjänstemäns andelar av ersättning för vissa
tjänstförrättningar; samt

13 :o) pensionsinr äktning ens andel av böter.

I sammanhang härmed bör även det nuvarande anordningsförfarandet
avskaffas. Detta förfarande innebär näm -

ligen delvis ett dubbelarbete — såvitt det föranleder förnyad
prövning av en utgift, som direkt grundar sig på ett styrelsens
bemyndigande — och delvis ett förläggande till högre
instans av en prövning, som lämpligare bör ske hos lägre
myndighet, under förutsättning allenast, att denna lägre
myndighet är underkastad nöjaktig revision. Vad nu sagts
torde bäst belysas med ett par exempel. Har stvrelsen
bemyndigat en tullförvaltning att för viss uppgiven kostnad
inköpa ett kassaskrin, synes det obehövligt, att styrelsen
genom utfärdande av anordning å kostnadsbeloppet skall
ännu en gång pröva utgiftens behörighet; utan det bör vara
tillräckligt, att revisionen tillser, att kostnaden hållits
inom bemyndigandets ram. Och vidare, om en tullförvaltning
med stöd av tjänstgöringsreglementets bestämmelser
gör inköp av skrivmaterialier, bör det väl vara bättre, att
tullförvaltningen härvid känner sig handla under eget ansvar,
vilket kan utkrävas genom revision, än att prövningen av
utgiften förlägges till styrelsen, som icke är underkastad
annan revision än den, kammarrätten utövar, och vilken
i nu förevarande hänseende av lätt insedda skäl icke kan
få någon praktisk betydelse. Det ligger i öppen dag, att
eu tullförvaltning, som riskerar revisionsanmärkning och
personlig betalningsskyldighet, gör utgifter endast efter
försiktigt övervägande; men härmed vinnes bäst den garanti
mot ett vårdslöst handskande med tullverkets medel, som
med anordningsförfarandet avsetts. Samtidigt härmed befrias
styrelsen från befattningen med en mängd frågor,
åt vilka styrelsen såsom sådan knappast kunnat ägna
annat än en rent formell behandling, men bland vilka de
mera omtvistbara och principiellt viktiga spörsmålen lätt
kunnat drunkna. I stället kommer revisionen att skilja det
tvistiga från det självklara, och endast fall av det förra
slaget bliva föredragna i styrelsen. Att den ifrågasatta
reformen måste leda till väsentligen minskat skriveri, är
väl ej heller utan sin betydelse.

Det torde böra här framhållas, att i anmärkningsväg
erinran bör kunna göras även däremot, att en bestridd
utgift avförts under oriktig titel.

Kommissionen föreslår alltså, att ovannämnda anordnings
för far ande ersättes med en av kameralbyråns revision i

GENERALTULLSTYRELSEN.

Vissa i\yanskaffningsfråg
or.

Anordnande
av telefon.

Yttrande.

Tillämpning
av städernas
tullhusbyggnadsskyldighet.

Förskott till
tullförvaltningarna.

efterhand verkställd granskning av de av tull förvaltning ärna
bestridda utgifternas formella och sakliga behörighet.

I sådana fall, då det i sammanhang med bestridande
av en utgift ifrågakommer att infordra anbud enligt gällande
entreprenadförordning, bör anbudens prövning givetviss
ankomma på den myndighet, som äger -att besluta i
fråga om utgiften. Protokoll rörande anbudens prövningföreslås
emellertid skola insändas till kameralbyrån.

Beträffande nyanskaffningar för tullförvaltningarnas
behov av annan beskaffenhet än ovan avsetts anser kommissionen
böra gälla, att beslutanderätten därutinnan tillkommer
vederbörande tulldirektörer och distriktchef er, dock att
om någon hithörande utgift överstiger visst av generalltullstyrelsen
stadgat belopp, frågan bör underställas styrelsens
prövning.

Utgifter för telefon intaga så tillvida en särställning,
som jämlikt Kungl. Maj:ts den 3 oktober 1903 meddelade
föreskrift telefon icke må utan Kungl. Maj:ts tillstånd i
statens ämbetslokal uppsättas eller eljest på bekostnad av
statsmedel anordnas.

Enligt vad kommissionen inhämtat, har emellertid Kungl.
Maj:t beträffande särskilda ämbetsverk, t. ex. järnvägsstyrelsen,
medgivit undantag från nämnda bestämmelse, så att
detta verk numera självt beslutar i förevarande ämne.

Kommissionen föreslår, att generaltullstyrelsen erhåller
motsvarande bemyndigande.

Frågor rörande tillämpningen av städernas skyldighet
att hålla tullverket med lokaler och inventarier böra handläggas
i den ordning, som av kommissionen å annat ställe
i detta betänkande anges; och föreslås, att tullverket därvid
företrädes av generaltullstyrelsen, då fråga är om ny- eller
ombyggnad av fastigheter, men av vederbörande tulldirektör
eller distriktchef, då fråga är om underhåll av fastigheter
eller anskaffning av inventarier.

I den mån tullförvaltnings kassabehållning icke förslår
till bestridande av löpande utgifter, äger tullförvaltningen
att från generaltullstyrelsen rekvirera förskott. Till grund
för framställning härom skall läggas en kalkyl, utvisande
de ändamål, för vilka förskottet erfordras, ävensom beloppet
av de hos tull förvaltningen redan tillgängliga medlen. Peri

KAMERALBYRÅN. 33

granskning, som dessa kalkyler undergå på kameralbyrån,
måste med nödvändighet bliva ganska summarisk, särskilt
som lämnad uppgift om förefintlig kassabehållning ej kan
vid granskningstillfället kontrolleras. Efter skedd granskning
föredragas förskottsrekvisitionerna inför generaltullstyrelsen,
som i händelse av bifall låter genom riksbanken
översända erforderliga belopp till vederbörande tullförvaltningar.

För undvikande av den omgång, som är förenad med dylika
förskottsrekvisitioner, synas tullförvaltningarna — d. v. s.
såsom nu endast de direkt redovisande — böra berättigas att,
intill ett för varje tullförvaltning av generaltullstyrelsen bestämt
maxibelopp, utlärda anvisningar å styrelsens giroräkning
nr 1 med riksbanken. För kontrollens skull bör stipuleras,
att anmälan om varje utfärdad anvisning ofördröjligen
skall göras hos generaltullstyrelsen. — Skulle i undantagsfall
det för viss tullförvaltning sålunda bestämda maximibeloppet
visa sig otillräckligt, får erforderligt förskott
begäras från styrelsen.

Kommissionen föreslår alltså, att tullförvaltningsavdelninqar
samt tullkamrar förklaras berättigade att intill av generaltullstyrelsen
bestämda belopp utfärda anvisningar å styrelsens
giroräkning nr 1 med riksbanken.

Beträffande vissa för tjänstens utövning erforderliga
förbrukningsartiklar gäller, att tullförvaltningarna icke hava
befattning med desammas anskaffning, utan att denna ombesörjes
av kameralbyrån genom dess förrådsavdelning.
Detta är fallet med normalpapper — däremot ej normalbläck
—, plomberingstänger, flaggor, uniformsmössor m. m.
Alla hithörande rekvisitioner måste nu föredragas inför styselsen,
som i händelse av bifall resolverar, att de begärda
föremålen få expedieras genom kameralbyråns försorg.

Kommissionen anser det böra ankomma på styrelsen
att bestämma, vilka slag av förbrukningsartiklar som skola
upphandlas centralt genom styrelsens försorg. Då det gäller
att tillämpa de sålunda givna bestämmelserna, bör emellertid
med hänsyn till hithörande ärendens enkla beskaffenhet
iakttagas, att ingående rekvisitioner icke vidare föredragas i
styrrisen, utan att desamma få expedieras genom kameralbyrån,
så snart kameralbyråchefen åsatt dem sitt signum.

Yttrande.

Tullförvaltningarnas

rekvisitioner
av förbrukningsartiklar.

Yttrande.

313118

GENERALTULLSTYRELSEN.

Avförande av
uttjänta
inventarier
hos tullförvaltning
ärna.

Yttrande.

Generaltullstyrelsens

egna ekonomiska
angelägenheter.

Yttrande.

Verkställigheten
av
generaltullstyrelsens

upphandling sbeslut.

Yttran de.

Inventerings väsende.

Y11 r a n d e.

Tullförvaltningarna äga för närvarande icke att ur vederbörande
inventarieförteckningar avföra obrukbara möbler,
förslitna pälsar o. d., med mindre generaltullstyrelsen därom
förordnat.

Kommissionen föreslår, att beslutanderätten härutinnan
tillägges vederbörande tulldirektörer och distriktchef er.

Till vanliga expenser ej hänförliga utgifter för anskaffning
och underhåll av föremål, som erfordras för generaltullstyrelsens
eget behov (såsom exempelvis kassaskåp, skrivocb
räknemaskiner o. d.), måste för närvarande prövas av
styrelsen. Detsamma är fallet med utgifter i och för den
av styrelsen disponerade fastighet ävensom för städning
m. m. av styrelsens lokaler.

Kommissionen föreslår, att beslutanderätten i fråga om
alla hithörande utgifter, som ej överstiga visst, av styrelsen
bestämt belopp, överflyttas på kameralbyråchefen.

Verkställigheten av generaltullstyrelsens upphandlingsbeslut
— prövning av ställd säkerhet samt granskning i
övrigt därav, att föreskrivna formaliteter iakttagas — ankommer
nu på styrelsen.

Dessa bestyr föreslås skola i stället ankomma på kameralbyråchefen.

Beträffande kassainventering hos tullförvaltningarna äro
bestämmelser meddelade i § 146 tjänstgöringsregl em entet
samt kungl. kungörelsen den 15 december 1905 med föreskrifter
rörande inventering hos redogörare för verk eller
inrättning, vars räkenskap för granskning skall överlämnas
till kammarrätten. På grund av dessa bestämmelser har
generaltullstyrelsen att även för ett stort antal småplatser
utan nämnvärd kassarörelse förordna inventeringsförrättare,
som på årets sista dag uppräkna respektive kassor och däröver
insända instrument till styrelsens kameralbyrå.

Härav föranledes ett mycket omfattande skriveri och
ej oväsentliga kostnader för rese- och traktamentsersättning
åt förrättningsmännen. Värdet av en inventering, som sker
på förut veterlig tid, kan å andra sidan ej skattas särdeles
högt.

Kommissionen finner sig med avseende härå böra föreslå,
att ovannämnda kungl. kungörelse upphäves för tullverkets
del samt ersättes med föreskrifter, i huvudsak innebärande, att

KAMKUALBYBAN.

kassainventering hos tullverkets redogörare verkställes ä på förhand
ej kungjorda tider dels av vederbörande tulldirektörer
resp. distriktchefer, dels ock såsom nu av någon från generaltullstyrelsen
utsänd tjänsteman.

Vid tull förvaltningarna i Stockholm, Göteborg, Haparanda
och städerna i Skåne verkställes jämlikt § 5 tjänstgöringsreglementet
särskilda kassainventeringar genom vederbörande
tullfiskal, i Stockholm i förening med kamreraren
å kameralbyrån.

I sammanhang med den av kommissionen tillämnade
indragningen av tullfiskalstjänsterna komma ifrågavarande
inventeringar att bortfalla, något som, under förutsättning
av bifall till vad kommissionen ovan nyss föreslagit, synes
kunna ske utan olägenhet.

Följande inventeringsinstrument skola enligt nu gällande
bestämmelser insändas till kameralbyrån, nämligen de s. k.
veckoredovisningarna från uppbördskontoret i Stockholm
och de s. k. inventeringsförslagen från konfiskations- och
kassörskontoret i samma stad. Enligt praxis bliva dessa
instrument föredragna inför styrelsen.

Enligt kommissionens uppfattning borde det vara tillräckligt,
att kameralbyråchefen granskade ifrågavarande inventeringsinstrument
utan att därmed besvära styrelsen. Med
den av kommissionen föreslagna förändrade organisationen
av tullförvaltningen i Stockholm komma desamma emellertid
att ersättas av utav tulldirektören upprättade instrument.
Dessa såA^äl som liknande instrument, som kunna ingå från
tulldirektörer eller distriktchefer på andra orter, föreslås
skola inför styrelsen anmälas endast i särskilda fall, då kameralbyråchefen
prövar anledning därtill föreligga, men eljest
handläggas av nämnde byråchef på eget ansvar.

Ersättningskrav, som göras gällande mot tullverket,
kunna vara av mycket växlande beskaffenhet. Ofta avse
de ersättning för varor, som, medan de varit i tullverkets
vård, förkommit eller skadats, utan att någon tjänsteman
kan göras därför ansvarig.

I den mån dessa ärenden röra rena bagateller, vore
det visserligen önskvärt, att de finge avgöras av kameralbyråchefen
ensam utan styrelsens hörande. Men då kraven
ej sällan innefatta ytterst svårlösta rättsfrågor och desamma,

Speciella
inventering sbestämunclser

för Stockholm
7ii. fl. orter.

Yttrande.

Handläggnmg
av mventerin
g sinstrument.

Yttrande.

Ersättningskrav
mot
tullverket.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Behandling
av vissa till
generaltullstyrelsen

inflytande
medel.

Yttran de.

Ålderstill läggsfrågor.

även om yrkandet går ut på en obetydlighet, dock kunna
gälla principspörsmål av den allra största räckvidd, till vilka
styrelsen såsom sådan icke bör underlåta att taga ställning,
anser kommissionen lämpligast, att alla mot tullverket riktade
ersättningsanspråk såsom hittills prövas av styrelsen.

Vid hittills skedd prövning av hithörande frågor lära
styrelsens beslut i ett relativt stort antal fall hava gått ut
på avslag, därvid dock vederbörande hänvisats att efter befogenhet
göra sitt anspråk gällande vid domstol. Då det
uppenbarligen för vederböraude trafikanter medför tidsutdräkt
och olägenheter i övrigt att behöva vända sig till
domstol för att komma till sin rätt, vill kommissionen uttala
som sin mening, att styrelsen mer än hittills bör taga
avgörandet i egen hand och härvid i möjligaste mån tillgodose
billighetens fordringar samt sålunda ej alltför strängt
hålla på den formella rätten.

Enligt regeln ingå ej några kontanta medel till generaltullstyrelsen.
Så är likväl fallet med exempelvis s. k.
samvetspenningar, som stundom insändas anonymt under
styrelsens adress; likaså med vissa hyres- och arrendemedel,
inkomsten av försålda matriklar in. in.

Då undantagsvis kontanta medel sålunda inflyta till
styrelsen, bliva desamma överlämnade till konfiskations- och
kassörskontoret i Stockholm för uppdebitering och redovisning.
Denna åtgärd anses för närvarande tarva särskilt
beslut från styrelsens sida.

Kommissionen föreslår, att på kameral hy råchef en får
ankomma att på eget ansvar gå i författning om dylika medels
överlämnande till tulldirektörsexpeditionen i Stockholm.

Medan frågor om avlöningsförhöjning (ålderstillägg) åt
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning ankomma på generaltullstyrelsens prövning,
är i ett kungl. brev den 20 december 1878 föreskrivet, att
styrelsen för varje års utgång skall till Kungl. Maj:t inkomma
med anmälan, vilka av ämbets- eller tjänstemännen
bos styrelsen äro berättigade att under nästföljande år komma
i åtnjutande av ålderstillägg.

A andra sidan äro generalpost-, telegraf- och järnvägsstyrelserna
berättigade att själva avgöra alla frågor om

KAMERALBYKAN.

:?7

ålderstillägg för såväl vederbörande styrelses som underlydande
staters personal.

Såväl departementalkommitterade som ock nuvarande
statsrådet, landshövdingen Schotte i det av honom utarbetade
betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden
och arbetsformer m. m. hava uttalat sig för
att generaltullstyrelsen måtte tillerkännas motsvarande beslutanderätt
i ålderstil läggsfrågor.

Enär nuvarande förfaringssätt medför onödig omgång
och ingen anledning förefinnes, varför styrelsens personal
skall i frågor rörande ålderstillägg behandlas olika mot
övriga tull tjänstemän, föreslår kommissionen, att, med ändring
av ovannämnda kungl. brev, bestämmelser utfärdas därom,
att frågor om avlöning sförhöjning åt generaltullstyrelsens ledamöter
samt hos styrelsen anställda befattningshavare skola
ankomma på styrelsens prövning.

Om en person, som åtnjuter pension från tullverket,
flyttar från en ort till en annan samt åstundar att få sin
pension utbetald genom tullmyndighet i den nya boningsorten,
skall ansökan härom göras hos generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att dylik överflyttning av pensioner
i stället får medgivas av kameralbyråchefen.

I avseende å tillämpningen av den avlöningsform för
tjänstemän av lägre grad, som består i kostnadsfri uniformsbeklädnad,
uppkomma vissa frågor, som nu avgöras
av generaltullstyrelsen.

Det händer sålunda, att någon till ifrågavarande förmån
berättigad tjänsteman av en eller annan anledning
önskar att i stället för uniform in natura utbekomma kontant
beklädnadsersättning mot skyldighet att själv hålla
uniform. Vidare förekommer det, då en till uniformsbeklädnad
berättigad tjänsteman avlider, att hans dödsbodelägare
vilja lösa till sig till den avlidnes uniform hörande,
ännu ej intjänta persedlar.

Frågor av bägge dessa slag föreslås skola fä prövas
av vederbörande tull för v ältning ar, vilka för sina åtgöranden
härutinnan böra vara underkastade revision i vanlig ordning.

För utbekommande av stadgat anmärkningsarvode hava
revisorerna å generaltullstyrelsens kameral- och revisions -

Yttrande.

Överflyttning
av pensioner.

Yttrand e.

Frågor beträffande
beklädnadsförmåner.

Yttrande.

Utbetalning
av anmärkningsprovision.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Utbetalning
av vissa
reseförskott.

Förfarandet
med visst å
auktion utbjudet
gods.

Yttrande.

Avförande av
belopp ur
räkenskaperna.

byråer för närvarande att göra skriftlig framställning, som
föredrages inför styrelsen.

Det synes kommissionen, som borde ifrågavarande arvode
kunna ja utbetalas genom tulldirektörsexpeditionen i Stockholm,
allenast vederbörande revisors rekvisition blivit av kameralbyråchefen
signerad; dock att, där fråga uppkommer, att
vederbörande redogörare skall själv gälda anmärkning sarv o det,
sådan fråga bär föredragas inför generaltulldirektören.

I motsats till vad nu är fallet böra reseförskott vid
generaltulldirektörens inspektionsresor ävensom av generaltullstyrelsens
ledamöter eller tjänstemän företagna tjänsteresor
fä, utan föredragning inför styrelsen, utbetalas på kameralbyråchefens
signering.

Vid försäljning av oförtullat gods, som överlåtits eller
hemfallit till tullverket, skall, enligt ett generaltullstyrelsens
cirkulär den 15 oktober 1904, därest vid anställd auktion
antagligt anbud å sådant gods icke erhålles, godset för tullverkets
räkning inropas för att vid annat auktionstillfälle
ånyo utbjudas; och bör, i händelse antagligt anbud synes
icke kunna på platsen erhållas, frågan om godsets försäljning
underställas styrelsens prövning. I hithörande ärenden
plägar styrelsen meddela föreskrift antingen därom,
att det anbud, som efter ett par förnyade utbjudanden erhållits,
må antagas, eller därom, att varan skall översändas
till annan ort för att där utbjudas.

Kommissionen löreslår, att anbud, som vid ett tredje utbjudande
erhålles, skall, efter vederbörande tullförvaltnings
eget beprövande, fä anses antagligt utan hinder därav, att det
bjudna beloppet icke räcker till att täcka belöpande tullumgäld
er jämte omkostnader; ävensom att det skall bero på tullförvaltningen
att, därest densamma förmenar bättre bud kunna
erhållas på annan ort, utverka sig vederbörande tulldirektörs
resp. distriktchefs tillstånd att ditsända godset för utbjudande
på tullauktion därstädes.

Om en för tullverkets räkning bortauktionerad vara ej
inbringat den summa, vartill för densamma belöpande tullumgälder
uppgå, anses underskottet icke få avföras ur räkenskaperna,
med mindre generaltullstyrelsen därtill lämnat
tillstånd. Ej heller ett av misstag debiterat belopp får
avtöras utan dylikt tillstånd. Detta torde sammanhänga

KAMERA LIJYRAN.

med de stränga regler, som i avseende å avskrivning av
statens fordringar tinnas meddelade i vissa kungl. förtattningar
av 1830, 1908 och 1911.

Kommissionen föreslår, att styrelsens befattning med
hithörande ärenden upphör, i det att i förstnämnda fall det
uppkomna underskottet får av tull förvaltningen själv avföras
under biläggande av erforderliga verifikationer, och att jämväl
i sistnämnda fall felet får av tullförvaltning en rättas,
varefter i bägge fallen tullförvaltningen givetvis skall vara
underkastad revision i vanlig ordning.

Utbetalning av belopp, om vars restituerande till viss
person — exempelvis en fartygsbefälhavare — generaltullstyrelsen
meddelat beslut, får stundom, dock endast efter
styrelsens beprövande, ske till annan person utan hinder
därav, att denne senare — vanligen vederbörande mäklare
— ej kan förete av den förstnämnde utfärdad fullmakt.

För att undvika, att styrelsen skall behöva besväras
med dylika ansökningar, föreslår kommissionen utfärdandet
av bestämmelser därom, att vederbörande tullförvaltning skall
under angivna förhållanden anses berättigad att verkställa den
äskade utbetalningen, därest för beloppet ställes betryggande
säkerhet.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Å kameralbyrån äro för närvarande anställda 1 kamrerare
och 1 förste revisor — bägge tjänstemän i andra
graden —, 4 revisorer och bokhållare — tjänstemän i första
graden — samt dessutom amanuenser.

De bägge andragradstjänsterna föreslogos av 1908 års
tullstatskommission samt tillkommo, kamrerar tjänsten 1911
och förste revisorstjänsten 1912. Av desammas innehavare
är kamreraren byråchefens närmaste man samt handlägger
bankboken in. m. Förste revisorn har att granska tullförvaltningarnas
redovisningar samt avsluta tullverkets huvudbok,
varigenom han å byrån innehar en ansvarsfull och
jämförelsevis självständig ställning.

Med den av kommissionen i det följande föreslagna omläggningen
av restitutionsärendenas behandling kommer, på
sätt nedan vidare utvecklas, kameralbyrån att erhålla den

Yttra n de.

Utbetalning
av restitutionsbelopp

till ombud
utan

fullmakt.

Yttran de.

Nuvarande

personal.

Förslag i
fråga om
andragradstjänster.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Förslag i
fråga om
förstagradstjänster.

Fråga om
amanuensinstitutionens

avskaffande.

nya betydelsefulla uppgiften att kontrollera, huru restitutionsväsendet
handhaves av vederbörande redogörare. Härmed
ökas ansvaret särskilt för förste revisorn, vilken enligt kommissionens
uppfattning bör bava att leda detta kontrollarbete.

Jämväl kamrerarens arbetsbörda torde, om kommissionens
förslag vinner bifall, komma att ökas. De nya uppgifter,
som enligt förslaget skola åläggas kameralbyråchefen
såsom sådan, synas nämligen medföra nya göromål även
för byråchefens närmaste man.

Under förutsättning av en praktisk arbetsfördelning
torde emellertid nuvarande antalet andragradstjänster å byrån
icke behöva ökas.

Att märka är emellertid, att den av kommissionen i annat
sammanhang föreslagna befattningen såsom kustbevakningsinspektör
tänkts skola upptagas såsom tillhörande kameralbyrån.

Såsom tjänstemän i första graden böra såsom nu finnas
anställda revisorer och bokhållare.

En av revisorerna bar hittills omhänderhaft kameralbyråns
förråd. Ifrågavarande bestyr synes kunna överlatas
på en förrå ds förn altare med ringare kvalifikationer.

I avseende å amanuensinstitutionen, vilken förekommer
å styrelsens samtliga avdelningar med undantag av tullbehandlings-
och upplysningsbyrån, anser kommissionen
lämpligt att här i ett sammanhang framlägga sina synpunkter.

Amanuenserna — vilka tänkas biträda vid diverse förekommande
göromål efter respektive byråchefers och övriga
förmäns närmare anvisningar — hava fyra timmars daglig
tjänstgöringsskyldighet samt åtnjuta arvode efter 1,800 kronor
för år. För amanuenserna å kameralbyrån är dock
tjänstgöringstiden fem timmar, och utgör det årliga arvodet
2,000 kronor. Å revisionsbyrån finns endast en befattningshavare
med benämningen amanuens; men här såväl
som å kameralbyrån tjänstgöra åtskilliga s. k. arvodister,
vilkas ställning är jämförlig med amanuensernas. Varje
revisor å revisionsbyrån har eu dylik arvodist såsom biträde.
— Genom ett kungl. brev den 21 maj 1915 hava amanuenserna
så till vida vunnit en fastare anställning, som de
erhållit semesterrätt ävensom berättigats att under tjänst -

KAMERALBYRAN.

ledighet för sjukdom behålla viss del av sitt arvode.
Detta kungl. brev gäller emellertid ej de s. k. arvodisterna.

Amanuenstjänstgöringen är i regel förenad med någon
likartad tjänsteverksamhet på annat håll. Härtill har
hänsyn tydligen tagits vid bestämmandet av amanuensernas
tjänstgöringstid och arvode. Nämnda förhållande medför
emellertid en splittring av amanuensernas arbetskraft
och intresse, som verkar skadligt för tjänstgöringen. Särskilt
inom det verk, åt vilket amanuensen ej ämnar ägna
sin framtid, visar han gärna benägenhet att ej uträtta mer
än jämnt upp så mycket, att han ej mister sin anställning.

Under sådana omständigheter torde det vara till båtnad
för tullverket, om de nuvarande amanuens- och arvodistbefattningarna
ersättas med ett antal tjänster av kammarskrivartyp.
En enkel beräkning ger vid handen, att två
kammarskrivare med sex timmars daglig tjänstgöring böra
kunna medhinna samma göromål som tre amanuenser med
en till fyra timmar begränsad tjänstgöringstid.

Då det gäller att bestämma, vad som skall träda i
stället för amanuensinstitutionen, är emellertid även en
annan synpunkt att beakta. Det arbete, som för närvarande
utföres av åtminstone de å kansliet anställda amanuenserna,
är till allra största delen av tämligen mekanisk
art, bestående i kollationering av utgående expeditioner,
desammas kuvertering och inskrivning i postböckerna, distribuering
av författningar m. m. samt registrering av koncept.
Härtill kommer uppsättning av en och annan enklare skrivelse,
vanligen i noggrann anslutning till något likartat
äldre koncept. Aven inom styrelsens övriga avdelningar
torde amanuenserna delvis sysselsättas med mera mekaniska
göromål. Vad angår de arvodister, som biträda revisorerna
på revisionsbyrån, har väl åtminstone från början varit
meningen, att åt arvodisterna skulle överlåtas den rena
siffergranskningen samt kontrollräkning av förekommande
adderingar m. m., medan revisorerna själva hade hand om
den ansvarsfullare delen av revisionsarbetet, vilken förutsätter
kunskap i författningarna och omdöme i fråga om
deras tillämpning. Praxis lärer nu visserligen hava blivit,
att revisorerna och arvodisterna arbeta parallellt och övertaga
var sina delar av granskningsmaterialet; men denna

Yttrande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

praxis synes ej överensstämma med den tanke, som legat
till grund för inrättandet av ifrågavarande biträdesinstitution.

Med avseende å vad sålunda anförts rörande beskaffenheten
av vissa amanuensgöromål anser kommissionen, att
amanuenserna jämte arvodisterna till en del kunna ersättas
med kvinnliga biträden av vare sig den första eller den
andra av de inom de centrala verken förekommande lönegraderna
för dylika befattningshavare.

De ovan ifrågasatta kammarskrivarna, vilka tänkas
övertaga en del mera kvalificerade göromål, böra icke anställas
å styrelsens stat. Det måste nämligen anses önskvärt,
att de få cirkulera mellan lokalförvaltningen och
styrelsen likasom ock mellan lokalförvaltningens olika avdelningar
i syfte, att deras utbildning skall bliva så mångsidig
som möjligt. För en blivande tjänsteman vid lokalförvaltningen
är det ej oviktigt, att han under någon tid
fått deltaga i och därmed lära sig förstå det arbete, som
uträttas inom styrelsen. För uppnående av dessa syften
böra alla tullverkets kammarskrivare i huvudstaden vara
anställda å lokalförvaltningens stat och av dessa ett visst
antal årligen beordras till tjänstgöring å styrelsens olika
avdelningar. Tjänstgöringen hos styrelsen bör åtminstone
i allmänhet ej få utsträckas över ett visst mått, som kan
anses lämpligt med hänsyn till vederbörandes utbildning,
exempelvis 4 år. Mot eget bestridande bör för övrigt
ingen kvarhållas utöver 2 år. Ifrågavarande tjänstgöring
bör ej föranleda något tilläggsarvode till lönen; det kan
tagas för givet, att den ändock kommer att anses eftersträvansvärd
såsom beredande tillfälle till en mera allsidig
utbildning.

Kommissionens förevarande förslag innebär alltså, att
den nuvarande amanuensinstitutionen avskaffas, och att i
amanuensernas ställe användas dels kvinnliga biträden och
dels, där sä erfordras, kammarskrivare.

REVISIONSBYRÅN.

III. Revisionsbyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

§ 9 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen är
så lydande:

»Till revisionsärenden hänföras ärenden, som angå:

• restitution av och befrielse från tull- eller andra avgifter, som
uppbäras av tullverket;

tillämpningen i övrigt av gällande författningar rörande avgifter,
som uppbäras av tullverket, dock med undantag av tulltaxan och
taratariffen;

nederlags- och transitrörelsen, frihamns- och frilagersanläggningar
samt bärgade varor och sjöfynd;

formen för och uppställningen av tullförvaltningarnas journaler
samt av andra uppgifter och förteckningar, som ej äro av beskaffenhet
att ingå till kameralbyrån;

statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndig heter; anmärkningar

i följd av den inom byrån verkställda granskning
av tullförvaltningarnas journaler; samt

tillsättning av tjänster inom revisionsbyrån, tjänstledighet, semester
och avsked för samt tjänstefel av där anställda tjänstemän.

Styrelsens beslut angående restitution av tull- eller andra avgifter
skola antecknas i vederbörande journal, där avgifterna redovisas.

De från tullförvaltningarna inkommande journaler granskas inom
revisionsbyrån av de å byrån anställda revisorerna.

För utförande av de statistiska arbeten, som förekomma hos
generaltullstyrelsen, är den å revisionsbyrån anställde förste aktuarien
ensam ansvarig. Till det biträde vid dessa arbetens utförande, som
utöver de å stat anställda aktuarierna och kvinnliga biträdena må
finnas erforderligt, äger föredraganden för revisionsärenden att, efter
samråd med förste aktuarien, för viss tid eller tills vidare anställa
lämpliga personer inom eller utom verket.»

Här torde till en början böra erinras om dp olika fall,
då restitution av tull får äga rum. — Vad nedan yttras,
gäller i huvudsak även om restitution av sockerskatt, såvitt
uppbörden därav ankommer på tullmyndigheterna.

Allmän
översikt av
revisionsärendena.

Restitution
av tull (och
sockerskatt).

GENERALTULLSTYRELSEN.

De fall, då
tullre8titution
får äga rum.

Har på grund av något vid debiteringen förelupet
skriv- eller räknefel för mycket tull erlagts, skall rättelse
ske genom restitution.

Om intyg eller försäkran av beskaffenhet att jämlikt
särskilda bestämmelser i § 4 tulltaxeförordningen utgöra
grund för tullfrihet icke varit förhanden vid tullbehandlingstillfället
och tull i följd härav måst erläggas, kan restitution
av densamma vinnas genom senare företeende av den erforderliga
handlingen.

Vinnes genom tullbehandlingsfrågas fullföljd till högre
instans sådan ändring, att tull förklaras skola utgå efter
lägre beräkningsgrund, föranledes härav restitution av för
mycket erlagd tull.

Beträffande rätteligen debiterad och erlagd tull gäller
enligt § 11 tulltaxeförordningen såsom allmän regel, att
sådan ej må restitueras, även om varan återutföres. I författningsrummet
upptagas emellertid två undantag härifrån;
och följande ytterligare undantagsfall kunna anföras.

För visst med järnväg inkommande gods, som enligt
närmare bestämmelser i § 43 tullstadgan angives till förtullning
av vederbörande järn vägsförvaltning, erlägges tull
genom av järnvägs förvaltningen utfärdade förbindelser, vilka
sedan månadsvis infrias hos generaltullstyrelsen. Om på
grund av ägarens uraktlåtenhet att från järnvägen utlösa
godset detsamma inom viss tid återställes till tullförvaltningen,
må restitution av den för godset erlagda tullen
äga rum.

Kungl. kungörelsen den 17 juli 1912 angående behandling
av paketpost från utlandet innehåller liknande
bestämmelser rörande restitution av tull, som av postverket
erlagts för paket, vilka sedermera återutföras eller till tullförvaltningen
återställas.

Då jutevävnad av utländsk tillverkning användes såsom
emballage till exportvara, beviljas jämlikt § 13 mom. 2
tulltaxeförordningen tullgottgöreise med ett fixt belopp av
10 öre för varje kilogram av vävnaden.

Vid utförsel av vissa i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen
uppräknade varor, som här i riket framställts av
utländska råämnen, åtnjutes på liknande sätt tullgottgöreise

K10 VISION SB YR AN.

med lixa belopp, beräknade för varje kilogram av exportvaran.
Sådan tullgottgörelse benämnes dråback.

Idkare av kvarnrörelse kan vid utförsel av vid kvarnen
framställt mjöl komma i åtnjutande av tullrestitution enligt
vissa i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen angivna grunder
under förutsättning, att lian från utlandet infört motsvarande
kvantitet omalen spannmål.

Den allmänna s. k. industrirestitutionen avhandlas i
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen. Näringsidkare, som för
framställning av exportvara använder utländskt råämne,
kan enligt detta författningsrum tillerkännas restitutionsrätt
under villkor, som fastställas genom särskild resolution av
Kungl. Maj:t.

Om ett speciellt slag av industrirestitution, avseende
fartygsbyggnad av utländska materialier, äro uttömmande
bestämmelser meddelade i § 12 tulltaxeförordningen, vilket
författningsrum alltså ej förutsätter utfärdande av resolution
för varje ifrågakommande näringsidkare.

Den s. k. handelsrestitutionen är reglerad genom kungl.
förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara. Enligt denna
författning äger av generaltullstyrelsen godkänd firma att
vid utförsel av varor av vissa uppräknade slag åtnjuta
tullrestitution under förutsättning, att motsvarande varupartier
förut införts av samma firma. Till grund för
restitutionens beräknande läggas av firman själv förda,
kvartalsvis avslutade avräkningsdiarier.

Slutligen kan restitution av tull ifrågakomma på grund
av Kungl. Maj:ts i särskilt fall meddelade beslut.

Den rätt till tullrestitution, som av ovan angivna Det nuvarande
grunder kan vara förhanden, göres gällande genom till
generaltullstyrelsen ställda ansökningar om utbekommande
av särskilda restitutionsbelopp. Vid sådan ansökning fogas
handlingar, varå sökanden vill åberopa sig, såsom utdrag
av föreskrivna avräkningsdiarier e. d. Ansökningen undergår
förberedande granskning å revisionsbyrån, därvdd sökandens
uppgifter jämföras med innehållet i de från tullförvaltningarna
till byrån insända originaljournalerna jämte
verifikationer. Resultatet av granskningen sammanfattas i
en skriftlig attest av vederbörande revisor. Denne har

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

tillika att vid varje särskild debiteringspost i journalerna
göra anteckning om restitutionsansökningen i syfte att förekomma,
att en gång restituerad tull av förbiseende restitueras
på nytt. Sedan ärendet sålunda och — enligt utredning
för första halvåret 1914 — i omkring halva antalet
fall jämväl genom remiss till vederbörande tullförvaltning
blivit berett, föredrages detsamma av revisionsbyråchefen
inför styrelsen. Bifalles ansökningen i större eller mindre
utsträckning, utfärdas anordning å det restituerade beloppet,
vilken åtgärd ankommer på kameralbyrån. Konceptet till
anordningen justeras av både kameral- och revisionsbyråcheferna.
Den färdiga anordningen expedieras slutligen i
vanlig ordning till den tullförvaltning, som skall utbetala
restitutionsbeloppet.

Mot det sålunda beskrivna tillvägagångssättet kan anmärkas
dels att det innefattar en onödigt tung apparat
och dels att det bereder den restitutionsberättigade dröjsmål,
innan han kommer till sin rätt. Detta dröjsmål kan under
vissa omständigheter bliva ganska betydande. Om restitutionsansökningen
exempelvis har avseende å någon i början
av en månad verkställd förtullning, kan vid det förhållande,
att journalerna för denna månad icke kunna inkomma till
generaltullstyrelsen förr än ett stycke in i den nästföljande
månaden, granskningen å revisionsbyrån ej ens påbörjas
tidigare än efter omkring fem veckors förlopp. Därefter
kräves tid för granskningsarbete och uppsättande av attest,
väntetid på föredragning samt slutligen justerings- och
expeditionstid.

Dessa olägenheter hava även betonats av Sveriges
allmänna handelsförening i en till Konungen ställd, den 21
november 1912 dagtecknad skrift, som — jämte ett av
generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande — genom
Kungl. Maj:ts beshit den 23 oktober 1915 överlämnats till
kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörande
av det kommissionen meddelade uppdrag. I skriften yttras
bland annat, att handelsföreningen med hänsyn till storleken
av de belopp, som i restitutionsväg återbures, velat framhålla
önskvärdheten av att ärenden av ifrågavarande art
såvitt möjligt icke lämnades oavgjorda så pass lång tid,
som hittills understundom skett, även om förverkligandet

REVISIONSBYRÅN.

av detta önskemål skulle kräva organisatoriska reformer,
beträffande vilka handelsföreningen icke vore i tillfälle att
närmare uttala sig:.

Dröjsmål med restitutionsfrågas avgörande har i särskilt
fall föranlett yrkande om räntegottgörelse, vilket vridande
emellertid av regeringsrätten lämnats utan avseende
(se regeringsrättens årsbok, årg. 1912 ref. nr 70).

De ovannämnda olägenheterna synas bliva undanröjda
och general tullstyrelsens arbetsbörda tillika högst väsentligt
lättad, i mån som restitutionsärendenas handläggning befinnes
kunna överflyttas från styrelsen till vederbörande
tullförvaltningar. Möjligheterna härför vill kommissionen
nu undersöka.

Såsom oeftergivlig förutsättning för att antydda förändring
skall anses genomförbar måste enligt kommissionens
uppfattning gälla, att full trygghet fortfarande kan beredas
för restitution frågornas riktiga behandling, så att varken
i och för sig obehörig utbetalning av restitutionsmedel
eller förnyad utbetalning av redan en gång gottgjorda sådana
medel riskeras.

I förra hänseendet har man sökt göra troligt, att
tjänstemännen vid tull förvaltningarna icke skidle äga tillräcklig
kompetens att handlägga de stundom ganska invecklade
restitutionsärendena. Häremot kan framhållas, att
dessa tjänstemän — vilkas utbildning alltjämt förbättras —
redan hava sig anförtrodda uppgifter på såväl det kamerala
som det tarifftekniska området, vilka måste anses betydligt
mera krävande. För övrigt torde de tjänstemän, som praktiskt
handlägga förtullningen av den inkommande varan
och kontrollbehandlingen av den utgående exportvaran bliva
så insatta i restitutionsärendena, att de böra anses bättre
än andra skickade till att handlägga dessa ärenden även i
deras sista skede.

Garanti mot förnyad utbetalning av redan gottgjord
restitution kan utan svårighet vinnas därigenom, att anteckningar,
motsvarande dem, som nu göras i de å revisionsbyrån
förvarade originaljournalerna, bliva verkställda i tullförvaltningarnas
behållna kopiejournaler.

Bland invändningar, som eljest framkommit mot en
överflyttning från generaltullstyrelsen till tullförvaltning -

GENERALTULLSTYRELSEN.

ärna av befogenheten att pröva restitutionsansökningar,
torde endast följande vara av beskaffenhet att förtjäna
bemötande. Det har ifrågasatts, om icke — vid det förhållande,
att personalen vid en tull förvaltning ej lämpligen
kunde tilltagas större än som krävdes av de normalt förekommande
göromålen — det vore fara värt, att åtminstone
på mindre platser restitutionsärenden av mera invecklad
art komme att ligga oavgjorda längre tid av brist på
arbetskrafter. Häremot må erinras, att tullförvaltningarna
åtminstone i rätt många fall redan nu hava att genom
utlåtandens avgivande bereda ifrågavarande ärenden, innan
de avgöras hos styrelsen, och att för ärendenas slutgiltiga
handläggning vid tullförvaltningarna näppeligen torde krävas
längre tid, än som nu åtgår för nämnda beredning.

Eu konsekvens av restitutionsärendenas omläggning
på antydda sätt blir, att kontrollen över restitutionerna
förvandlas från en av revisionsbyråns tjänstemän utövad,
restitutionsåtgärden föregående kontroll till eu av kameralbyråns
tjänstemän utövad, sagda åtgärd efterföljande kontroll.
Vederbörande tullförvaltning tänkes nämligen skola — under
biläggande av erforderliga verifikationer — direkt avföra
restitutionsbeloppet i sina räkenskaper samt för sitt åtgörande
härutinnan vara underkastad kameralrevision. Denna
revision kominer emellertid att verkställas under begagnande
av de å revisionsbyrån förvarade journaler jämte verifikationer.
Av förändringen lärer för övrigt följa behov av
eu viss ökning av kameralbyråns arbetskrafter, medan
revisionsbyråns personal kan i motsvarande mån inskränkas.

Efter ovanstående allmänna resonemang gar kommissionen
att undersöka, huru den ifrågasätta reformen
skulle komma att verka på de i det föregående angivna
olika kategorierna av restitutionsärenden; och vill kommissionen
därefter definitivt taga ställning till frågan, i vilken
utsträckning reformen lämpligen bör genomföras.

Enklast ställer sig denna frågas besvarande, såvitt angår
de i § 13 mom. 1 och 2 tulltaxeförordningen avsedda
fallen. Här är nämligen tillfyllest med restitutionssökandens
formella försäkran, att varan är av svensk tillverkning
och av utländskt råämne, för vilket full införseltull blivit
erlagd (beträffande vävnader: att de äro inom landet till -

REVISIONSBYRÅN.

verkade av utrikes spunnet, ^illpliktigt och behörigen förtullat
garn), resp. att emballaget utgöres av utländsk
jutevävnad, för vilken full införseltull blivit erlagd. Det
fordras alltså icke påvisande av något bestämt införseltillfälle
för råämnet, resp. jutevävnaden, och det blir följaktligen
icke heller fråga om någon journalsanteckning.
Beträffande förevarande bägge fall torde alltså även den,
som av hänsyn till nämnda anteckningar är motståndare
till restitutionsärendenas decentralisation, nödgas medgiva
den ifrågasatta reformens genomförbarhet.

Att en tullförvaltning, som av misstag — frånsett tarifferingsfel
— debiterat ett belopp, får restituera detsamma,
synes vara fullt i sin ordning. Det kan ej vara riktigt, att
den, som utsatts för en dylik feldebitering, skall behöva
att med omgång och tidspillan vända sig till myndighet
på annan ort för att vinna rättelse. Förevarande fall står
för övrigt nära det av kommissionen vid kameralärendenas
behandling omnämnda, att feldebitering skett men tullen
ej är erlagd. I bägge dessa fall kunna verifikationer lätt
styrka den vidtagna rättelsens behörighet.

Har tull fått betalas allenast därför, att visst intyg
eller försäkran ej kunnat genast företes, synes det vara i
sin ordning, att tullförvaltningen äger bevilja restitution,
därest den felande handlingen sedermera ingives. Densamma
torde utgöra tillräckligt bevis för restitutionsåtgärdens
behörighet.

I den män generaltullstyrelsens beslut i tullbehandlingsfrågor
föranleda restitution av erlagd tull, förekomma
för närvarande dubbla expeditioner: dels avlåtes på tullbehandlingsbyråchefens
föredragning skrivelse till vederbörande
tullförvaltning, och dels utfärdas på vanligt sätt
anordning å det för mycket erlagda beloppet. Med dylika
ärenden få sålunda ej mindre än tre byråchefer befattning.
Kommissionen anser, att tullförvaltningen på grundvalen
av styrelsens förenämnda skrivelse och utan mottagande
av särskild anordning bör få restituera tullskillnaden. Likaledes
bör, då restitution ifrågakommer på grund av utslag
av regeringsrätten i tullbehandlings fråga, utslaget endast
överlämnas från generaltullstyrelsen till vederbörande tullförvaltning
för verkställighet.

3131 18

GENERALTULLSTYRELSEN.

Har Kung]. Maj:t genom särskilt beslut medgivit restitution
av visst tullbelopp, bör på enahanda sätt det kungl.
brevet överlämnas till vederbörande tullförvaltning för verkställighet.

Handläggningen av de i § 43 tullstadgan avsedda
restitutionsärendena synes kunna från generaltu]lstvrelsen
flyttas till respektive tullförvaltningar i förtullningsorterna.
Förutsättning härför är, att även infriandet av järn vägsförvaltningarnas
förbindelser sker hos dessa. Enda olägenheten
av förändringen blir, att en järn vägsförvaltning stundom
får att göra med flera olika tull förvaltningar, medan
den nu gör upp sitt mellanhavande med generaltullstyrelsen
allenast. Denna olägenhet torde dock vara utan nämnvärd
betydelse.

På liknande sätt lära på tullförvaltningarna kunna få
ankomma ärenden angående tullrestitution med stöd av bestämmelserna
i gällande författning rörande behandling av
paketpost från utlandet.

Mjöltullrestitutionen enligt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen,
den allmänna s. k. industrirestitutionen enligt §
13 mom. 5 tulltaxeförordningen, skeppsbyggnadsrestitutionen
enligt § 12 tulltaxeförordningen samt den s. k. handelsrest.
itutionen enligt 1912 års förordning ställa sig ungefär
lika till frågan om eu överflyttning av restitutionsärendenas
handläggning från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna.
I vissa fall föras redan nu noggranna avräkningsdiarier
över in- och utförseln, vilka betydligt underlätta restitutionsfrågornas
prövning. Sådana diarier föras av vederbörande
tullförvaltningar jämlikt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen
ävensom många av Kungl. Maj:t utfärdade resolutioner
om restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,
och, såsom redan påpekats, skall vid den s. k.
handelsrestitutionen avräkningsdiarium hållas av den restitutionsberättigade
själv. Särskilt med hänsyn till vad sålunda
anförts torde det ej böra möta någon svårighet för
tullförvaltningarna att övertaga ifrågavarande restitutionsärendens
handläggning i dess helhet.

Frågan kompliceras dock något, om in- och utförseln
sker genom olika tullförvaltningar. Enligt § 13 mom. 3
tulltaxeförordningen ävensom enligt 1912 års förordning

RF, VISION HH Y R AN.

angående s. k. handelsrestitution är detta medgivet undantagsvis
efter generaltullstyrelsens prövning; och jämväl enligt
några — dock ytterst fåtaliga — resolutioner angående
s. k. industrirestitution kan sagda förhållande förekomma.

Kommissionen tänker sig, att under dylika undantagsförhållanden
prövningen av restitntionsfrågorna skall ankomma
på den tullförvaltning, som har införselkontrollen
om hand, och som sålunda är i tillfälle att verkställa vederbörliga
anteckningar i kopiejournalen, samt att erforderlig
utredning i ärendena skall åvägabringas dels genom sådana
meddelanden mellan tullförvaltningarna inbördes, som redan
nu förutsättas, dels ock därigenom, att vederbörande sökande
ålägges att förebringa den ytterligare bevisning, som kan
vara behövlig.

Beträffande slutligen de i § 11 tulltaxeförordningen
angivna undantagsfallen, då restitution av rätteligen debiterad
och erlagd tull är medgiven, kunde möjligen finnas
anledning till en viss tvekan, huruvida det kan anses välbetänkt
att överlämna hithörande ärendens prövning till
vederbörande tullförvaltningar. Att för enbart dessa ärenden
skapa en undantagsställning synes, särskilt i betraktande
av deras ytterliga fåtalighet, emellertid ej böra ifrågakomma;
utan torde även desamma höra få ankomma på
tull förvaltningarnas prövning.

Såsom av det ovan sagda framgår, finner sig alltså
kommisionen kunna föreslå, att samtliga av generaltullstyrelsen
nu handlagda ärenden angående restitution av tull
(resp. sockerskatt) skola i stället ankomma på vederbörande
tu llför vältning ars prövning.

I stället för tullrestitution kan i vissa fall inträda befrielse
från tullavgift. Såväl enligt § 12 som enligt § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen lämnas det nämligen vederbörande
näringsidkare öppet att i stället för att inbetala
tullen för de utländska råämnena allenast ställa säkerhet
för densamma. För sådant fäll förordnar enligt det nuvarande
förfaringssättet generaltullstyrelsen i sinom tid om
den debiterade tullens avförande medelst anordning.

Vid bifall till kommissionens ovan gjorda ändringsförslag
i fråga om restitutionsärendenas handläggning bör
det i stället bliva vederbörande tullförvaltning, som har

Befrielse från.
tullavgift.

Yttrande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Restitution av
skeppsumgälder.

Restitution av
andra avgifter.

Yttrande.

Fullständig

tullfrihet.

att efter egen prövning direkt avföra tullbeloppet i sina
räkenskaper.

Frågor om restitution av fyr- och båkafgift samt lastpenningar
äro i de flesta fall av enkel beskaffenhet. Vanligen
är det nämligen så, att den debiteringsåtgärd, vari
rättelse sökes, föranletts allenast av vederbörande befälhavares
uraktlåtenhet ätt förete de äldre kvittenser, som
skolat grunda befrielse från ytterligare avgifters erläggande.
Stundom förekomma dock även viktiga principspörsmål
rörande tillämpningen av de delvis svårtolkade bestämmelserna
i gällande förordning angående lotsverket ävensom
§ 14 tulltaxeforordningen. Med hänsyn bärtill och till
svårigheten att utfinna fullt lämpliga regler för bestämmande
av vid vilken av flera ifrågakommaude tull förvaltningar
hithörande restitutionsfrågor skulle handläggas svnes
det kommissionen tillrådligast att låta d> ssa ärenden fortfarande
bero på prövning av generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår emellertid ett förenklat expeditionssätt
för desamma, i det att styrelsens beslut bär påstämplas
resp. akter, vilka därefter översändas till vederbörande
tull förvaltningar, som hava att utbetala restitutionsbrloppen
och verificera detta med akternas biläggande.

Andra avgifter, vilka kunna av generaltullstyrelsen
restitueras, äro nederlagsavgift (jfr § 68 mom. 2 tullstadgan),
transitupplagsavgift m. fl.

I fråga om dylika avgifters restituerande föreslår kommissionen
ej annan ändring i nuvarande bestämmelser, än
att det ovannämnda förenklade expeditionssättet bör jämväl
här vinna tillämpning.

Fullständig tullfrihet — i motsats till den nedan omhandlade
temporära tullfriheten — åtnjutes bl. a. lör varor,
som införas för kungl. personers räkning eller för här
ackrediterade sändebuds eget behov. Å dylika varor skall
i viss ordning utfärdas s. k. reklamation, vilken tillställes
vederbörande tullförvaltning, sedan revisionsbyråchefen —
eller, i, hans frånvaro, annan generaltullstyrelsens ledamot
— åsatt handlingen en stämpel av följande innehåll: »Utlämnas
tullfritt under de villkor och föreskrifter, som meddelats
i § av nådiga kungörelsen den 10 november 1911
med särskilda kontrollföreskrifter och bestämmelser i övrigt

REVISIONSBYRÅN.

till förekommande av missbruk av den enligt § 4 i nådiga
förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9
juni 1911 medgivna tullfrihet. (Underskrift)».

Då berörda påstärnpling synes sakna reell betydelse,
och då i varje fall reklamationen bilägges vederbörande
tulljournal såsom verifikation och alltså kommer att i sinom
tid granskas av revisionen, föreslås, att reklamationerna få
direkt tillställas vederbörande tullförvaltning av; dock att dessa
skida vara skyldiga att, om de finna anledning till erinran
mot reklamations innehåll, hänskjuta tullfrihets frågan till generaltulläy
• elsens prövning.

Enligt de i § 8 tulltaxeförordningen meddelade bestämmelserna
rörande temporär tullfrihet är sådan medgiven
bland annat för tullpliktiga föremål, vilka inkomma för att
förevisas såsom prov.

Då härunder inbegripas av handelsresande medförda
prov, får ifrågavarande författaingspunkt ett mycket vidsträckt
tillämplighetsområde. Vid sådant förhållande måste
det anses så mycket angelägnare att avlysa den omständliga
och för tratiken besvärande form, som ärendenas prövning
av generaltullstyrelsen innebär. För en decentralisation
av ärendena talar även det skäl, att. vederbörande
ortsmyndigheter böra kunna med större säkerhet bedöma
tullfrihet sfrågorna än en myndighet i huvudstaden, vars
prövning skall grundas uteslutande på skrivna papper. I
betraktande härav bör decentralisationen icke få stanna
därvid, att ärendenas prövning uppdrages åt vederbörande
tulldirektörer och distriktchefer, utan bör densamma sträckas
ända ned till tullförvaltningarna, vilka för övrigt på
grund av vissa traktatsbestämmelser redan nu självständigt
handlägga frågor om tullfrihet för varuprov, medförda av
tyska och franska handelsresande.

Med avseende å vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att ärenden angående temporär tullfrihet för föremål,
som inkomma för att förevisas såsom prov, fä prövas av
vederbörande tull förvaltningar med ledning av de allmänna
direktiv, som generaltullstyrelsen eventuellt kan finna behövligt
utfärda.

Beträffande övriga i § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen
omnämnda fall av temporär tullfrihet kan möjligen någon

Yttrande.

Temporär

tullfrihet.

Yttrande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

tvekan yppa sig, huruvida en motsvarande decentralisation
är tillrådlig. Gränsfall förekomma nämligen, vilkas rätta
avgörande erbjuder en viss svårighet. Man torde dock
knappast kunna påstå, att hithörande frågor äro mera svårlösta
än många inom det tarifftekniska området, vilka nu
ankomma på tullförvaltningarna. Allt flera åtgärder vidtagas
ju för övrigt för att sörja för en förbättrad teoretisk
utbildning åt dessas tjänstemän. — Att det ur synpunkten
av enhetlighet i tillämpningen skulle anses betänkligt att
decentralisera ifrågavarande ärenden, torde ej heller med
fog kunna göras gällande. I sådana fall, då osäkerhet
yppas, huruvida sökt tullfrihet bör beviljas, får man antaga,
a''tt tullförvaltningarna meddela avslagsbeslut, som
sedan överklagas hos styrelsen; men härigenom vinnas
prejudikat, som bliva vägledande för den fortsatta tillämpningen.
Vissa allmänna direktiv torde för övrigt redan
från början böra i anslutning till styrelsens äldre prejudikat
utfärdas till efterrättelse för tullförvaltningarna. Slutligen
torde den uppsikt över tullförvaltningarna, som kommer
att utövas genom distriktcheferna, att i sin mån bidraga
till en likformig tillämpning även av nu ifrågavarande
bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att även andra än ovan avsedda ärenden angående tillämpning
av de i § 8 mom. 1 tulltaxeför ordning en givna bestämmelser
om temporär tullfrihet få ankomma på vederbörande
tullförvaltning ars prövning och avgörande, dock att vissa allmänna
direktiv skola utfärdas av generaltullstyrelsen.

I vissa ärenden angående tullfrihet enligt nyss anmärkta
författningsrum för emballage har generaltullstyrelsen
plägat hänvända sig till kommerskollegium för vinnande
av upplysning, huruvida emballaget vore av sådant
slag, som icke utgjorde föremål för tillverkning inom landet.
Vid bifall till kommissionens förslag blir det i stället
tullförvaltningen, som har att införskaffa upplysning i berörda
hänseende; och torde detta, sedan handelskamrarna
numera blivit auktoriserade, enklast och snabbast ske genom
hänvändelse till vederbörande handelskammare.

De i § 8 mom. 2 avsedda ärendena, vilka nu prövas
av Kungl. Maj:t, sedan — enligt praxis — kommerskolle -

REVIBI0NH11YRA N.

i);)

gium och generaltullstyrelsen avgivit gemensamt underdånigt
utlåtande, synes icke påkalla en så vidlyftig apparat.

Kommissionen föreslår, att dessa ärenden i stället fä
ankomma pa prövning av generaltullstyrelsen efter samråd
med kommerskollegium.

Enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade verkställighetsföreskriftema
till § 4 r) tulltaxeförordningen gäller, att
tullfrihet för i sistnämnda författningsrum avsedd transportmateriell
må för en tid av högst tre månader åtnjutas
efter vederbörande tullförvaltnings prövning, men att, om
återutförseln skall dröja längre tid — dock ej överstigande
ett år, vilket är maximum — beslutanderätten är förbehållen
generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att styrelsens sålunda undantagsvis
förekommande befattning med dylika ärenden upphör,
och att tullförvaltningarna förklaras berättigade att medgiva
den ifrågavarande tullfriheten för en tid av högst ett är.

Beträffande tullindring vid återinförsel av varor, som
i utlandet undergått reparation m. m., äro bestämmelser
meddelade i § 9 tulltaxeförordningen.

I eu till Kungl. Maj:t ställd, den 19 maj 1914 dagtecknad
skrift har handelskammaren i Gävle hemställt om
åtgärder i syfte, att prövningen av ifrågavarande ärenden
måtte överflyttas från generaltullstyrelsen till vederbörande
tullförvaltningar. Till stöd för framställningen har åberopats,
att ärendena vore av enkel beskaffenhet, att deras
prövning av styrelsen medförde onödigt besvär och dröjsmål,
samt att med hänsyn till ärendenas talrika förekomst
en förenkling i proceduren vore av rätt stor betydelse.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1915 har
handelskammarens ifrågavarande framställning jämte ett av
generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande överlämnats
till kommissionen för att tagas under övervägande vid fullgörandet
av kommissionens uppdrag.

I styrelsens berörda utlåtande anföres bland annat följande: »Under

förarbetena till gällande tulltaxeförordning ifrågasattes,
att tillämpningen av bestämmelserna rörande den s. k. passiva förädlingsverksamheten
— vilka bestämmelser erhållit sin plats i § 9

Tullindring.

Petition av
handelskammaren
i Gävle,

Generaltull styrelsen.

GENERALTULLSTYRELSEN.

mom. 1 av nämnda förordning — skulle, såsom handelskammaren i
Gävle nu föreslår, ankomma på vederbörande lokala tullmyndigheter i
stället för på generaltullstyrelsen; men, på sätt tulltaxekommitténs
betänkande, sid. 312, utvisar, ansåg kommittén en dylik förändring
i den tidigare tillämpade praxis vara mindre tillrådlig.

Styrelsen håller väl före, att en numera vunnen ytterligare erfarenhet
icke giver särskilt stöd för de betänkligheter, som sålunda
gjort sig gällande mot ifrågavarande ärendens hänskjutande till de
lokala tullmyndigheterna. Det kan ej heller bestridas, att genom
styrelsens befrielse från ärendenas handläggning skulle ernås en viss
lättnad i den ändock stora arbetsbörda, som åvilar styrelsens föredragande
för revisionsärenden. I sådant hänseende tillåter styrelsen
sig åberopa hoslagda tablå*), varav inhämtas, att vidpass ett hundratal
hithörande ärenden varje månad passera styrelsen.

Å andra sidan torde emellertid de av handelskammaren betonade
praktiska olägenheterna av den nuvarande anordningen icke
böra skattas alltför högt. Alla ärenden rörande tillämpning av § 9
mom. 1 tulltaxeförordningen bliva nämligen, utan avbidan på ordinarie
föredragningsdag, anmälda hös styrelsen omedelbart efter det
lokalmyndighetens utlåtande i ämnet föreligger; och i regeln inkomma
ansökningarna åtföljda av dylikt utlåtande, vadan särskild
remiss ej erfordras. Ärendenas expeditionssätt är ock i möjligaste
mån förenklat, i det att beslut meddelas genom påstämpling å
akten.»

Med åberopande härav och med hänvisning1 därjämte
till kommissionens påbörjade utredningsarbete fann styrelsen
sig för det dåvarande icke böra framlägga något förslag i
det av handelskammaren avsedda syfte; utan hemställdes
allenast, att handlingarna i ärendet måtte överlämnas till
kommissionen.

Yttrande. På de av handelskammaren i Gävle anförda skål, vil kas

giltighet generaltullstyrelsen knappast synes vilja bestrida,
föreslår kommissionen, att alla ärenden angående tillämpning
av de i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen meddelade
bestämmelserna rörande tullindring fä ankomma på prövning
och avgörande av vederbörande tullförvaltning ar, dock att
vissa allmänna direktiv skola utfärdas av generaltullstyrelsen.

Förändring Enligt ett generaltullstyrelsens cirkulär den 7 maj
aVa''iniagor9S 1894 — vars utfärdande lärer hava föranletts av ett på sin
tid uppmärksammat särskilt fall — tillkommer det icke
tullförvaltning att medgiva, att avlämnad angivningsinlaga,

*) Hdr ej avtryckt.

REVI8ION811YRAN.

evad den avser direkte från utrikes ort inkommet eller genom
omedelbar transitförsändelse från annan tullplats anlänt
gods eller nederlags- eller transitupplagsgods, må återtagas
eller förändras. I följd bärav — heter det vidare i
cirkuläret — må angivning under förbehåll, att densamma
under en eller annan förutsättning skall anses förfallen,
icke äga rum. — Med återkallelse av angivningsinlaga likställes
enligt praxis enahanda åtgärd i avseende å anmälan
om reexport enligt § 27 mom. 2 tullstadgan (jfr detta författningsrums
lydelse enligt kungl. kungörelse den 24 november
1916).

Vid styrelsens prövning av ansökningar om förändring
av angivningsinlagor tillämpas, enligt vad kommissionen
inhämtat, följande grundsatser. Enär förenämnda cirkulär
tillkommit uteslutande i syfte att förhindra spekulationer i
väntade tullförhöjningar eller tullsänkningar, plägar, så
snart särskild anledning ej är förhanden att misstänka
någon dylik spekulation, sökt ändring ej förvägras, under
förutsättning att ansökningen kommer styrelsen tillhanda
inom den tid av tjuga dagar — räknat från angivningstidens
början —, då enligt § 31 mom. 1 och 2, § 66
mom. 2 och § 93 mom. 2 tullstadgan frågan om godsets
behandling på ena eller andra sättet skall vara slutligen
avgjord. Den reguljära angivningstiden är ju enligt § 22
mom. 1 tullstadgan åtta dagar; men mot erläggande av
böter för försenad angivning kan vederbörande godsägare
faktiskt bereda sig en till nyssberörda tjugu dagar utökad
angivningstid. — Går ansökningen ut på godsets uppläggning
å transitupplag eller omedelbara transitförsändning,
tillses dessutom, huruvida godset redan är undersökt (tullbehandlat);
om så är, anses förändringen ej kunna medgivas,
enär eljest vederbörande varuemottagare skulle på
en omväg sättas i tillfälle att före godsets angivning till
förtullning undersöka detsamma. Rätten härtill anses som
bekant önskvärd från grosshandelshåll, men sjöfartens
målsmän hava på det bestämdaste motsatt sig densammas
införande.

Av det ovan sagda framgår, att prövningen hos generaltullstyrelsen
av ansökningar om förändring av angivningsinlagor
sker efter noga bestämda regler. En sådan

Y t tran de.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Vissa dispensfrågor
beträffande
nederlagsgods.

Yttrande.

provning synes lika väl kunna anförtros åt tullförvaltningarna,
under förutsättning allenast att erforderliga anvisningar
meddelas dem.

På grund härav föreslår kommissionen, att frågor om
förändring av angivning sinlag or få prövas av vederbörande
tullförvaltningar, dock att vissa allmänna direktiv skola utfärdas
av generaltullstyrelsen.

I § 63 tullstadgan föreskrives såsom allmän regel, att
på nederlag ej må av emballerat eller buntat gods uppläggas
mindre än helt kolli, sådant det från utrikes ort
inkommit. Denna regel lider emellertid inskränkning på
visst i författningsrummet angivet sätt, varförutom ock
generaltullstyrelsen i särskilda fall äger medgiva, att innehållet
i ett kolli före uppläggningen fördelas i flera kolli
under iakttagande av de villkor, som till betryggande av
kronans rätt må finnas erforderliga.

§ 70 tullstadgan, vars första och andra moment berättiga
ägare att efter i vissa fall anmälan till och i andra
fall tillåtelse av tullförvaltningen vidtaga närmare angivna
åtgärder med sitt nederlagsgods, innehåller vidare i tredje
momentet eu så lydande föreskrift:

»Därest av annan anledning, än nu är sagd, ägare av nederlagsgods
önskar att ompacka eller avtappa detsamma, vare sig i lika
eller olika antal kolli, skall frågan underställas general tullstyrelsens
prövning. Lag samma vare ock, därest fråga uppstår att med emballaget
vidtaga åtgärd, vilken icke avser godsets vårdnad.»

Tullstadgan medger sålunda i princip tillåtligheten
av dispenser från de allmänna bestämmelserna i förevarande
ämne men lägger beträffande vissa hithörande fall
avgörandet i tullförvaltningarnas hand, beträffande andra
åter i generaltullstyrelsens. Den härutinnan gjorda åtskillnaden
synes emellertid kommissionen ej behöva bibehållas,
utan torde tullförvaltningarna kunna få pröva samtliga
ärenden av ifrågavarande slag under förutsättning allenast,
att styrelsen utfärdar erforderliga direktiv. Med en sådan
anordning vinnes, att styrelsen befrias från befattningen
med en hel del bagatellärenden.

Kommissionen föreslår alltså, att samtliga i §§ 63 och
10 tullstadgan avsedda dispensärenden få prövas av veder -

REVISIONSBYRÅN.

5!)

börande tullförvaltningar med, ledning av de allmänna direktiv,
som generaltullstyrelsen korn finna behövligt utfärda.

A revisionsbyrån granskas de från tullförvaltningarna
regelbundet insända originaljournalerna jämte tillhörande
verifikationer. Såvitt angår inkommande journalen — vars
verifikationer utgöras av angivningsinlagor och tullbehandlingsattester
—, avses med granskningen huvudsakligen att
kontrollera, att de i de tillämpade rubrikerna angivna tullsatserna
följts, och att tullen blivit efter desamma riktigt
uträknad. Granskningen innebär sålunda närmast en
sifferrevision.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida det icke
skulle vara möjligt att komplettera den sålunda skeende
granskningen med en verklig sakrevision, innefattande
kontroll därå, att riktiga rubriker blivit tillämpade; eller
med andra ord att inom revisionsbyrån anordna en efterprövning
av tarifferingens materiella riktighet.

Redan från början synes självfallet, att en dylik revision
icke är möjlig att till fullo genomföra. Sedan de tullbehandlade
varorna utlämnats till vederbörande emottagares
disposition, äro desamma nämligen icke vidare tillgängliga
för förnyad undersökning.

I en de! fall skulle emellertid kunna tänkas, att prov
å de tullbehandlade varorna uttoges och insändes till generaltullstyrelsen
för att läggas till grund för en därstädes
skeende eftergranskning. Närmast skulle det väl vara vissa
särskilt svårbehandlade varor, som underkastades ett dylikt
förfaringssätt. — Vidare har även ifrågasatts, att varuemottagarna
skulle vara skyldiga att till tullverket överlämna
avskrifter av fakturorna, och att dessa avskrifter
skulle fogas vid vederbörande tullbehandlingsattester. Å
fakturorna skulle därvid alltid finnas utsatta varornas handelsbenämningar.
Genom att jämföra de från olika tullförvaltningar
härrörande attesterna jämte bifogade fakturaavskrifter
skulle kunna utrönas, huruvida varor med samma
handelsbenämning överallt rubricerades lika; och funnes i
fall, då olikhet förelåge, anledning att närmare undersöka,
huruvida densamma kunde vara grundad. I mån så ej
vore förhållandet, skulle möjlighet till rättelse stå öppen.

Granskningsarbetets
art.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Gransknings arbetets omfattning.

Yttrande.

Ehuruväl det ej torde vara uteslutet, att med anlitande
av endera eller bägge av ovan antydda utvägar eu del
felaktiga tullbehandlingar skulle kunna uppdagas och rättelse
i desamma ernås, skulle dock enligt kommissionens
åsikt vinsten därav icke stå i rätt förhållande till det arbete
och de kostnader, som eftergran sk ningen skulle förorsaka.
Härtill kommer, att ett eventuellt åläggande för
varuemottagarna att upprätta och avlämna avskrifter av
fakturorna säkerligen skulle, såsom av kommissionen i
annat sammanhang framhålles, möta starkt motstånd från
affärsvärlden och därföre icke lämpligen torde böra ifrågasättas.
1 varje fall skulle för övrigt en saklig revision
kunna omfatta endast ett mindre antal varor, och någon
allmän effektivitet av densamma skulle alltså icke kunna
påräknas.

Kommissionen hnner sig med avseende å vad sålunda
anförts böra avstå från att förorda åtgärder för åstadkommande
av en saklig revision.

Kommissionen kan så mycket hellre göra detta, som
den anser, att vad som framför allt skulle utgöra vinsten
av den ifrågasatta eftergranskningen, nämligen en mera
genomförd likformighet i tullbehandlingen, står att uppnå
på andra vägar, i vilket hänseende åberopas, vad kommissionen
i detta betänkande föreslår i fråga om utvidgning
av taxebyråns verksamhet och särskilt ökad inspektion från
■densammas sida ävensom i fråga om förbättrad utbildning
av tullverkets personal.

Vid organiserandet av revisionsbyråns revisionsavdelning
synes man hava utgått från att de från tullförvaltningarna
insända journalshandlingarna ovillkorligen skola
fullständigt genomgås av revisorerna. För denna uppfattning
har generaltullstyrelsen även gjort sig till tolk i
den framställning, som ledde till inrättandet från och
med 1915 års början av fyra nya revisorstjänster å
extra stat.

Kommissionen kan ej gilla ett sådant betraktelsesätt
utan håller för sin del före, att en, praktiskt sett, fullt
effektiv revision kan åstadkommas genom systematiska
stickprov, utan att varje handling behöver i detalj genomgås.
Såsom förutsättning härför måste emellertid gälla,

REVISIONSBYRÅN.

Öl

att revisionsarbetet står under enhetlig, målmedveten ledning,
och att det sålunda icke lår bero på revisorerna själva,
i vud mån det varje revisionslott tilldelade materialet skall
lämnas ogranskat. Av bland annat detta skäl lramställes
nedan förslag om inrättandet av en förste revisorsbefattning
å byrån.

Kommissionen föreslår alltså, att revisionen skall verkställas
genom systematiska stickprov.

Själva anmärkningsförfarandet på revisionsbyrån synes
kommissionen i vissa fall vara alltför tungt. Kommissionen
åsyftar härmed, att jämväl då anmärkningarna gälla
småbelopp — anmärkningar å belopp, understigande fem
öre, lära emellertid enligt vedertagen kutym ej framställas
— anmärkningsakter utfärdas, vilka sedan medföra åtskilligt
skriveri.

Kommissionen föreslår, att, så snart fråga är om rena
bagatellanmärkningar, vilka icke kunna anses äga någon principiell
betydelse utöver det föreliggande särskilda fallet, ett
förenklat förfarande tillämpas, bestående däri, att vederbörande
revisor genom ett lvu d erh ant/sm ed del ande fäster redogöra!
eris uppmärksamhet d den förelupna felaktigheten och
anmodar honom att omedelbart vidtaga erforderlig rättelse;
samt att endast om redogöraren — under förmenande att
han förfarit riktigt — vägrar ställa sig detta föreläggande
till efterrättelse, särskild anmärkning sakt utfärdas.

Anmärkningar, som icke längre äro tvistiga, i det de
antingen såsom nöjaktigt förklarade frånträtts av revisionen
eller ock av vederbörande redogörare erkänts såsom
befogade, böra icke undergå föredragning inför styrelsen,
utan bör på revisions! gr åchef en bero att fastställa dylika anmärkningar
resp. förklara dem förfallna.

Ä revisionsbyråns statistiska avdelning förarbetas det statistiska
material, som innehålles i tullförvaltningarnas journaler
med tillhörande verifikationer, och vilket hänför sig dels till
handelsstatistiken och dels till sjöfartsstatistiken. Den slutliga
bearbetningen sker emellertid inom kommerskollegium,
som jämväl bär att publicera resultatet.

Någon sådan arbetsstatistik för tullverket, som ifrågasattes
av 1900 års tullstatskommitté (se nämnda kommittés
betänkande, I, s. 13), har ännu ej kommit till stånd.

Anmärknings förfarandet.

Icke tvistiga
anmärknin
gar.

Statistiska

avdelningens

arbets uppgifter.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande

''personal.

Förslag i
fråga om
andragradstjänster.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Revisionsbyråns personal utgöres för närvarande av 1
förste aktuarie — tjänsteman i andra graden — samt vidare
följande tjänstemän i första graden, nämligen 3 aktuarier,
12 revisorer — därav 4 anställda på extra stat —
samt 1 på extra stat anställd andre byråassistent. Förste
aktnarien är föreståndare för statistiska avdelningen, dit
även aktuariernas arbete är förlagt, medan däremot revisorerna
tjänstgöra på revisionsavdelningen. Två av de sistnämnda
äro ständigt sysselsatta med granskning av restitutionsansökningar,
s. k. attesteringsarbete. Andre byråassistentens
åligganden hava i det föregående närmare berörts.
— Slutligen finnas anställda amanuenser och arvodister
samt — för utförande av statistiskt arbete — kvinnliga
biträden av två olika lönegrader. För dylikt arbete
anlitas även tillfälliga biträden, som åtnjuta timpenning.

Beträffande förste aktuarietj änsten föreslår kommissionen
ingen ändring.

En ny andragradstjänst synes böra inrättas för revisionsavdelningens
behov. Innehavaren av denna tjänst —
vars titel lämpligen kan bliva förste revisor — tänkes
hava till åligganden:

l:o) att inhämta revisionsbyråchefens allmänna anvisningar
rörande arbetets gång på revisionsavdelningen;

2:o) att fördela granskningsmaterialet mellan revisorerna
;

3:o) att uppgöra arbetsplan för varje särskild revisor;

4:o) att genom en i stickprov bestående eftergranskning
kontrollera nöjaktigheten av det utförda revisionsarbetet;
samt

5: o) att till styrelsen avgiva utlåtande över framställda
revisionsanmärkningar.

Vad punkten 3:o angår, så har redan i det föregående
framhållits, att inrättandet av en förste revisorsbefattning
utgör en nödvändig förutsättning för ett ordnande av revisionsarbetet
på sådant sätt, att materialet delvis lämnas

REVISIONSBYRÅN.

tf 3

ogranskat. Enär genom ett dylikt arbetssätt möjliggöres
ett nedbringande av revisorernas antal, bör inrättandet av
eu förste revisorsbefättning, långt ifrån att medföra någon
ökad utgift, tvärtom kunna leda till besparingar.

Vidkommande punkten 5:o), så skall det enligt arbetsordningen
för generaltullstyrelsens tjänstemän åligga en av
revisorerna å styrelsens revisionsbyrå att avgiva utlåtande
över de övriga revisorernas anmärkningar. Denna bestämmelse
har, enligt vad kommissionen inhämtat, kommit ur
tillämpning. Grundtanken i densamma måste emellertid
anses fullt riktig. Det kan icke vara annat än stötande,
om granskningsarbetet lämnas så oreglerat, att en revisor
gör anmärkning mot ett förfaringssätt, som övriga revisorer
gilla. Då revisionsbyråchefen själv icke i detalj torde
kunna övervaka det löpande granskningsarbetet, bör det
i stället ankomma på eu förste revisor att representera
kontinuiteten i de grundsatser, varefter anmärkningar
göras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att 1 förste revisorstjänst inrättas pa revisionsbyrån.

Genom den av kommissionen förordade omläggningen
av restitutionsärendenas behandling’ kommer det s. k. attestera
gsarbetet att i huvudsak falla bort och de därmed
nu sysselsatta revisorerna bliva icke vidare behövliga för
revisionsbyråns räkning. Till ett väsentligt nedbringande
av revisorernas antal böra vidare verka de ovan föreslagna
förändrade metoderna för granskningsarbetets utförande.

Befattningen såsom andre byråassistent skulle, såsom
i det föregående anförts, ej vidare bliva behövlig för fullgörande
av någon föredragningsskyldighet. Det arbete,
som av befattningens innehavare i övrigt utförts, lärer
företrädesvis hava avsett registrering av äldre prejudikat.
Då emellertid detta arbete snart bör hinna slutföras och
detsamma för övrigt lämpligen torde kunna under byråchefens
överinseende utföras av något kvinnligt biträde,
vill kommissionen såsom sin åsikt uttala, att andre byråas''sistenttjänsten
kan indragas.

För statistiska avdelningens behov böra såsom nu aktuarier
finnas anställda.

Förslag i
fråga om
förstagrads
tjänster.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Förslag i
fråga om
övrig personal.

Allmän översikt
av taxeärendena.

I sammanhang med amanuens- och arvodistinstitutionernas
avskaffande böra på revisionsbyråns bägge avdelningar
användas i tjänstgöring kammarskrivare från lokalförvaltningen,
allt efter grunder, som kommissionen närmare
angivit vid behandlingen av kameralbyrån. Anmärkas
må, att ifrågavarande kammarskrivare i lika mån som
revisorerna måste anses äga tillräcklig kompetens för att
efter förste revisorns anvisningar utföra mera krävande
granskningsarbete. Den rena siffergranskuingen torde därföre
böra förbehållas uteslutande åt de kvinnliga biträden,
vilka kommissionen jämväl tänker sig anställda å revisionsavdelningen.
— Till dessas förfogande torde för övrigt i
lämplig utsträckning böra ställas räknemaskiner.

I avseende å de för statistiska avdelningens behov nu
anställda biträden av förut angivna olika slag har kommissionen
ingen ändring att föreslå. Såsom allmän regel bör
emellertid gälla, att manlig arbetskraft icke må användas
till arbete, som kan utföras av kvinnliga biträden.

IV. Taxebyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

Enligt § 10 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen
skola till tullbehandlings- och upplysningsärenden hänföras
ärenden, som angå:

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående
varors tullbehandling;

upplysning, huru gällande tulltaxa och taratariff skola
tillämpas å var< >r, avsedda att till riket införas;

utfärdande av varuförteckning till gällande tulltaxa
m. m.;

tillämpning av gällande bestämmelser angående användningen
av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda
anslag till utbildning i tulltjänsten; samt

tillsättning av tjänster inom tullbehandlings- och upplysningsbvrån,
tjänstledighet, semester och avsked för samt
tjänstefel av där anställda tjänstemän.

TA XEBYRAN.

I det kungl. brev den 31 maj 1907, varigenom närmare
föreskrifter meddelades rörande den då nyinrättade tullbehandlings-
och upplysningsbyråns verksamhet, uppräknades
följande åligganden för de å byrån anställda byråassistenterna,
nämligen: att biträda byråchefen med beredningen
av de till byrån hörande ärenden ävensom att, i den män
omständigheterna det medgåve, jämväl i övrigt biträda vid
de inom byrån förefallande göromål; att med uppmärksamhet
följa tullbehandlingsgöromålen vid packhusinspektioneu
i Stockholm och avgiva de yttranden i tullbehandlingsfrågor,
som kunde anbefallas; att efter förordnande av
generaltullstyrelsen företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna
i landsorten för inhämtande av kännedom om
tillämpningen å särskilda orter av gällande tulltaxa jämte
taratariff samt tillhandagående, i den mån sådant funnes
nödigt, med råd och upplysningar till vinnande av en,
såvitt möjligt, likformig tullbehandling av samma slags
varor å olika orter inom riket; samt att, i den mån sådant
anbefalldes, till generaltullstyrelsen eller chefen för
tullbehaudlings- och upplysningsbyrån avgiva berättelser
eller rapporter angående vad under sådan resa iakttagits.

Närmare upplysningar rörande det å byrån förekommande
arbetet återfinnas i en promemoria, som för kommissionens
räkning utarbetats av en av byråns tjänstemän.
I densamma har meddelats bl. a. följande.

Jämväl till tullverkets egna lokalmyndigheter lämnades
från byrån på begäran upplysningar under hand rörande
tullbehandlingen av varor. Dessa ärenden förekomme i
stor omfattning, och de bereddes lika noggrant som sådana,
vilka vore underställda styrelsens prövning. De besked,
som efter inhämtande av byråchefens åsikt meddelades
genom byråassistenterna, men vilka tydligen ej vore
av bindande art, gällde varor, för vilkas tullbehandling ej
erfordrades hörande av sakkunnig eller anställande av någon
mera komplicerad undersökning. Till dessa ärenden
hörande varuprov, vilka behölles på byrån, ordnades och
förtecknades på sätt i arbetsordningen vore föreskrivet beträffande
prov, som tillhörde av styrelsen prövade ärenden;
och därest av regeringsrätten eller styrelsen senare medde 5 -

3181 18

GENERALTULLSTYRELSEN.

Decentralisering
sspörsmål
et.

lades beslut av annan innebörd rörande någon motsvarande
vara, gjordes härom anteckning å nyssnämnda prov. —
Såväl genom telefon som vid personliga besök å byrån
påkallades för övrigt byråtjänstemännens utlåtande om en
mängd tulltekniska spörsmål. — Något, som toge mycken
tid i anspråk, vore även utarbetandet av styrelsens rundskrivelser
i tullbehandlingsfrågor. De i dessa rundskrivelser
avhandlade varorna borde nämligen beskrivas med så få
ord som möjligt men ändock så tydligt, att, då desamma
ånyo förekomme till tullbehandling, de kunde igenkännas
även av personer, som ej förut sett varorna. — De promemorior
rörande tullbehandlingen, vilka plägade utfärdas
av packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö
till ledning för underlydande personal, underställdes byråassistenternas
granskning, innan de utgåves. — Under de
av byråassistenterna företagna resor till landsortstullförvaltningarna
medfördes den s. k. ambulerande provsamlingen.
I densamma vore prov, tillhörande tulltaxans avdelningar
för papper och spånadsvaror, förhärskande, men så gott
som alla avdelningar av taxan vore i någon mån represenserade.
Man finge ett begrepp om samlingens omfattning
genom upplysningen, att den inneliölles i en koffert med
en bruttovikt av omkring 100 kg. På samtliga platser,
som besöktes, förevisades och förklarades denna provsamling
och föredroges de sakkunnigutlåtanden, som läge till
grund för meddelade beslut rörande i densamma ingående
varor. Under resorna plägade även de provsamlingar, som
förefunnes vid de särskilda tullförvaltningarna, och vilka
framför allt i Göteborg och Malmö vore mycket rikhaltiga,
genomgås, varvid de gjorda varu bestämningarna korrigerades.
Tillika följdes tull behandlingen på olika platser med
den största uppmärksamhet och meddelades erforderliga anvisningar,
i svårare frågor först efter kommunikation med
byrån. Vissa fall, som ej vore av brådskande natur, antecknades
i syfte, att byråassistenten först efter hemkomsten
och efter närmare överläggning å byrån skulle
utlåta sig.

I avseende å decentraliseringsspörsmålet göra sig för
taxebyråns vidkommande delvis andra synpunkter gällande
än såvitt angår styrelsens övriga byråer. Det förhärskande

TAXEBYRAN.

intresset i fråga om de till förstnämnda byrå hörande ärendena
måste nämligen anses vara att åstadkomma enhetlighet
i tillämpningen; men detta syfte vinnes bäst genom
att så många ärenden som möjligt dragas under centralmyndighetens
bedömande.

En decentralisation lärer dock vara möjlig i avseende
å sådana upplysningsärenden, som icke rimligtvis kunna
giva anledning till någon tvekan. Att med dem besvära
generaltullstyrelsen torde icke ur någon synpunkt kunna
anses behövligt. Med anledning av varje ofticiellt lämnad
upplysnings egenskap att böra vara bindande måste emellertid
garantier utfinnas i syfte, att den tullförvaltningarna
tillämnade upplysningsrätten strängt hålles inom behöriga
gränser.

I anslutning till vad sålunda yttrats föreslår kommissionen,
att bestämmelser av huvudsakliqen följande innehall
utfärdas:

Packhusinspektion eller, där sådan ej finns inrättad,
tullkammare, av vilken trafikant begär besked rörande den
tulltaxerubrik, vartill viss i prov företedd vara kommer att hänföras.
, om införsel av varan sker vid ifrågavarande tullförvaltning,
är skyldig att — utan avgift skriftligen, om så påfordras
— lämna sådant besked, under förutsättning att tullförvaltningens
föreståndare ej hyser tvekan i fråga om den tillämpliga
tulltaxerubriken. Förekommer tvekan härutinnan, skall
trafikanten hänvisas att hos generaltullstyrelsen söka upplysning
i vanlig ordning. Skriftligt och av därtill behörig
tjänsteman lämnat besked medför rätt för den, som påkallat
detsamma, att vid den tullförvaltning, varifrån beskedet erhållits,
få den ifrägakomna. varan förtullad i enlighet med
nämnda besked, såvida detsamma icke blivit återkallat. Om
trafikant, som erhållit besked, vilket sedermera återkallats, förmår
styrka, att han före återkallandet slutit bindande köpeavtal
rörande visst till import ämnat parti av den vara,
varom fråga är, vare han likväl berättigad att få detta parti
förtullat i enlighet med det erhållna beskedet. Besked, som i
ovan nämnd ordning lämnas, förlorar, även om det icke
återkallats, sin för statsverket bindande verkan sex månader
efter avgivandet. Till trafikant lämnat skriftligt besked ro -

Upplysningar
rörande tulltaxans
tilltampning.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Fråga om
nedbringande
av kostnaderna
i upplysningsärenden.

Svar på frågecirkulärot.

rande varas tullbehandling skall omedelbart i avskrift delgivas
generaltullstyrelsens taxebyrå.

Vid inhämtandet av sådana upplysningar, som avses i
kungl. förordningen den 31 maj 1907 angående rätt att
hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
av varor, avsedda att till riket införas, uppstå
för vederbörande trafikant vissa kostnader, nämligen dels
stämpelavgift, 4 kronor, till det protokollsutdrag, han i
egenskap av sökande är skyldig lösa, dels ock — eventuellt
— analyskostnader in. fl. i § 3 av förordningen omnämnda
utgifter.

I svaren på det av kommissionen utsända frågecirkuläret
hava åtskilliga representationer för näringslivet uttalat
såsom önskemål, att ifrågavarande kostnader måtte, om icke
helt avskaffas, dock väsentligen nedbringas. Av härifrån
något avvikande mening äro fullmäktige i järnkontoret,
vilka framhållit, att avgiften för erhållande av bindande
upplysningar syntes väl avvägd, och att densamma icke
borde avskaffas, enär förmånen av fria upplysningar helt
säkert skulle komma att missbrukas. Emellertid vore Aet
enligt fullmäktiges mening önskvärt, att allmänheten tillhandahölles
en tryckt taxa, utvisande avgifterna för vanligen
förekommande analyser och undersökningar, ävensom att
denna taxas tariffer sattes möjligast lågt.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i förevarande
spörsmål gjort följande uttalande:

»Då dylika förfrågningar gälla varor, ämnade till import i större
skala, torde de nämnda upplysningskostnaderna, vilka i så fall beröra
de mera kapitalstarka köpmännen, ej spela någon vidare roll. Gäller
det åter de mindre affärsmännen, ställa sig de nämnda stämpelkostnaderna
relativt höga. I sådana fall anlitas i regel icke frågovägen;
ärendet blir därför ej fullt utrett, och en import med eventuellt
gynnsamt resultat kan utebli.

Med hänsyn härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke
dessa stämpelavgifter å dylika protokoll kunde helt bortfalla eller, om
detta för begränsning av målen ej kan anses vara tillrådligt, sättas
så lågt som möjligt.

En följd härav skulle antagligen bliva, att allmänheten mer än
nu komme att begagna sin rätt till erhållande av upplysningar av
nämnda art hos tullstyrelsen, som därför bleve betungad med ökat
arbete. För att i möjligaste mån reducera detta har föreningen tänkt,
att åtminstone det förberedande arbetet därvid kunde överlåtas åt
lokalförvaltningarna.

TAXEBYRÅN. 69

Deri frågande allmänheten skulle därför icke, som nu sker, direkt
till tullstyrelsen insända sina frågeformulär utan först överlämna
dessa till den tullkammare, över vilken importen förväntas, för att
av den granskas och kompletteras samt därefter i möjligast fullständiga
skick av förvaltningen överlämnas till tullstyrelsen. En dylik
förarbetning av frågeformuläret vore säkerligen önskvärd för styrelsen,
på samma gång den vore bekvämare för lokalförvaltningarna att utföra
än för styrelsen, som ofta saknar den personliga beröringen med
fräganden.

De av styrelsen med anledning av berörda frågor eventuellt påkallade
kemiska undersökningarna skulle i varje fall bekostas av
fräganden.

Då sådana av tullstyrelsen meddelade upplysningar i tullbehandlingsfrågor
bekantgöras genom rundskrivelser att lända till efterrättelse
vid tullbehandling, skulle, om ovan nämnda förslag vunne
beaktande, en större mängd resolutioner i tullbehandlingsfrågor än
nu är fallet bliva offentliggjorda till avgjord vinst för likformigheten
i tullbehandling».

Ovan har påpekats, att det för åstadkommande av enhetlighet
i tullbehandlingen är angeläget, att så många hithörande
ärenden som möjligt dragas under generaltullstyrelsens
prövning. Detta syfte motverkas emellertid därigenom,
att det är förenat med kostnader för trafikanterna
att påkalla beslut från styrelsens sida.

Med avseende härå anser kommissionen, att stämpelkostnaden
i upplysningsärendena bör undvikas, vilket enklast
kan ske på det sätt, att dessa ärenden expedieras genom
skrivelse i stället för genom protokollsutdrag.

Vidkommande analyskostnaderna så torde, om laboratoriefrågan
löses efter nedan angivna linjer och sålunda
tullverket får ett huvudlaboratorium i Stockholm samt
mindre laboratorier i landsorten, de flesta av ifrågavarande
analyser kunna verkställas vid tullverkets egna laboratorier;
och bör detta ske utan kostnad för vederbörande trafikanter.
Därest emellertid i något undantagsfall befinnes
erforderligt att anlita utomstående sakkunnig för specialundersöknings
verkställande, torde trafikant böra få vidkännas
kostnaden härför.

Kommissionen föreslår alltså, att gener altullstyrelsens
beslut i upplysningsärenden expedieras avgiftsfritt i form av
skrivelser, samt att analyskostnaderna i dylika ärenden i möjligaste
mån begränsas genom anlitande av tullverkets eqna
laboratorier.

Yttrande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Upplysnings ärendenas beredning.

Labnraiorie frågan.

Med anledning av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings
ovanintagna påpekande i fråga om lämpligheten
därav, att den förberedande utredningen av upplysningsärenden
förlädes till vederbörande lokalmyndigheter, finner
kommissionen sig böra föreslå, att den trafikerande allmänheten
anvisas att hos närmaste tullförvaltning ingiva sina till
generaltullstyrelsen ställda framställningar om upplysningars
erhållande; varefter det skall åligga tullförvaltningen att med
bifogande av den utredning, som kan åvägabringas, vidarebefordra
ärendet till styrelsen.

Tullverket äger för närvarande i Stockholm två laboratorier,
därav ett för packhusinspektionens och ett för
undervisningsanstaltens behov. I landsorten förfoga de
större packhusen över en laboratorieutrustning, som medgiver
åtminstone enklare varuundersökningars och analysers
utförande. I övrigt äro tullförvaltningarna genom särskilda
generaltullstyrelsens beslut bemyndigade att för dylika undersökningar
anlita sakkunniga i resp. orter, såsom apotekare,
föreståndare för kemiska stationer o. s. v.

Kommissionen har tagit i övervägande, huruvida icke en
centralisering av ifrågavarande undersökningar skulle vara
önskvärd. I kostnadshänseende vore nog ej mycket att
vinna härmed. Enligt en för kommissionens räkning verkställd
utredning uppgingo nämligen de från tullverket utbetalade
analyskostnaderna under år 1913 till sammanlagt
6,953 kronor 50 öre (därav för varuundersökningar, verkställda
i Stockholm, 4,235 kronor 50 öre och för varuundersökningar,
verkställda i landsorten, 2,718 kronor); och
till lägre belopp kunde kostnaderna för ett centrallaboratorium
med kvalificerad personal givetvis ej beräknas. De
nuvarande förhållandena kunna emellertid från vissa andra
synpunkter sett icke anses fullt tillfredsställande. De av
landsortstullförvaltningarna anlitade kemisterna torde nämligen
i allmänhet icke äga tillräcklig kännedom om huru
tulltaxan skall tillämpas; och åtminstone en del av tulltjänstemännen
torde å sin sida vara i avsaknad av de specialkunskaper
i kemi, som förutsättas dels för att kunna
lämna den anlitade experten anvisning, i vad riktning
undersökningen bör gå för möjliggörande av varans klassificering
i tulltekniskt avseende, och dels för att av en analys,

TAXKBYBAN.

som måhända verkställts utan tillräckliga direktiv, draga
för tullbehandlingen riktiga slutsatser. Slutligen och framför
allt är det ur enhetlighetssynpunkt allt annat än tillfredsställande,
att tullförvaltningarna hava var sina experter,
vilkas åsikter i förekommande spörsmål måste antagas vara
betydligt varierande.

Ungefär liknande synpunkter utvecklas i Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens
frågecirkulär. Föreningens yttrande är i hithörande delar
av följande lydelse:

»Vid en del tullbehandlingsfrågor, där sammanblandningar av
olika ämnen förekomma, vilkas utrönande för tarifferingen erfordras
men icke av tjänstemännen med dem till buds stående medel kan
företagas, hava dessa i de flesta fall sig av styrelsen medgiven rätt att
härför anlita fackutbildade kemister. Kostnaderna härför kunna
kanske icke på varje plats sägas vara så avsevärt stora, men sammanslagna
torde de utgöra en ganska respektabel summa.

Dessa medel kunde med stor sannolikhet användas bättre.

Först och främt äro kemisterna icke tulltekniskt utbildade, vilket
gör, att de icke alltid kunna inrikta undersökningen så, som för ett
uttömmande svar vore erforderligt, dessutom få de ofta av samma
anledning göra mera ingående undersökning, än som för tillfället vore
oundgängligen behövligt, varav följer större kostnad och tidsutdräkt
för undersökningen. Till råga på allt är svaret ibland i alla fall
sådant, att tjänstemannen trots detta står villrådig, ty det är understundom
svårt att så väl framställa frågorna, att just rätta svaret
så att säga framtvingas. Härtill kommer till sist, att angående samma
vara kemister på olika orter kunna avgiva stridiga analyser, varigenom
tjänstemännen i tullbehandlingshänseende komma till olika
resultat, oavsett att så även kan hända, då samma besked erhållits.
Som antytts kunna samma varuslag undersökas på olika platser.
Detta medför ju en ökad och även onödig utgift för statsverket
utan att som synes medföra någon särdeles stor säkerhet för likformighet
i tullbehandlingen. Vidare vidlåder detta tillvägagångssätt
det felet, att, för så vitt icke överklagning av en sådan tullbehandling
kommer till stånd, blir resultatet av undersökningen och beslutet en
tullkammares egendom, i stället för att det kunde bliva allas.

För att effektivt råda bot för dessa missförhållanden torde enda
sättet vara att i tullverkets tjänst anställa till att börja med förslagsvis
en fackman på kemiens område i egenskap av byråassistent å
upplysningsbyrån.

Genom den ständiga och intima kontakt, han komme till tullbehandlingsgöromålen,
skulle han snart tillägna sig den tulltekniska
rutin, som för utslag i sådana ärenden är absolut oundgänglig. Fördelarna
av en sådan anordning äro ju påtagliga, och kostnaden härför
skulle nog täckas av de utgifter som nu utan enhetlighet och

Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.

Tullbehand lingsbyrå chefen.

72 GENERALTULLSTYRELSEN.

full valuta slösas på ofta mindervärdiga undersökningar. Samtliga
tullplatser i riket skulle nämligen i så fall åläggas, att, då varor av
sådan sammansatt beskaffenhet förekomma, att de icke genom tjänstemannen
på platsen tillförlitligen kunde utrönas, dessa skulle till upplysnings
byrån insändas. Härigenom bleve undersökningarna gjorda
efter en plan, varje beslut bleve registrerat och kunde genom rundskrivelser
komma varje tullkammare till kännedom. Helst borde härvid
anvisning givas, hur samma ämne, då det åter någonstädes inbomme,
skulle med visshet kunna identifieras, detta till förekommande
av förväxling av varor med lika handelsbenämningar men med
vitt skilda sammansättningar.

Det enda, som med skäl skulle kunna anföras mot detta uppslag
är, att insändandet av proven och deras undersökning skulle medföra
större dröjsmål än nu är fallet, men detta torde jämfört med vinsten
för likformigheten betyda mindre, helst de kemiska undersökningarna
hos kemisten redan nu taga lång tid och oftast förorsaka tulldeponering
för varan.»

Kommissionen har ansett sig ej böra underlåta att i
förevarande spörsmål höra nuvarande chefen för generaltullstyrelsens
tullbehandlings- och upplysningsbyrå; och har
denne anfört bland annat följande.

Påtagligt vore, att endast en centralisering av de mera
krävande kemiska undersökningarna kunde medföra full
likformighet i tullbehandlingen på detta område. Vad de
enklare undersökningarna beträffade, borde, sedan tullförvaltningarna
mera allmänt försetts med efter importens
omfattning å de olika orterna avpassade anordningar för
utförandet av sådana undersökningar, desamma kunna
utföras å importplatsen. Vad åter anginge sådana varor,
vilkas tullbehandling krävde mera ingående undersökning,
skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke prov jämte erforderliga
upplysningar borde insändas till Stockholm, för att
undersökningen skulle där utföras av tulltekniskt skolad
kemist, vilken'' lämpligen borde vara anställd vid tullbehandlingsbyrån.
— Kemisten borde, efter samråd i tvivelaktiga
fall med tullbehandlingsbyrån, meddela tullkammaren
sin uppfattning angående den rubrik, till vilken varan
borde hänföras. Däremot syntes tullbehandlingsbyrån icke
böra göra något officiellt uttalande angående tullbehandlingen
för att vara obunden vid eventuellt klagomål. —
För besparing av kostnader och centraliseringens genomförande
i största utsträckning kunde undersökningarna ut -

TAXEBYRAN.

7:5

föras vid samma laboratorium, där de varor undersöktes,
som i Stockholm förelåge til! tullbehandling. — 1 detta
sammanhang ansåge byråchefen sig böra meddela, att enligt
de sakkunnigas bestämda uppfattning undervisningslaboratoriet,
vilket såsom sådant vore mycket tillfredsställande,
icke lämpade sig såsom analyslaboratorium. — Man kunde
säkerligen förutsätta, att arbetet under ovan nämnda förutsättning
bleve ganska omfattande, och tvivelaktigt vore,
huruvida detsamma kunde medhinnas av en skolad kemist,
även med biträde av erforderligt antal assistenter. — Det
syntes vara lämpligt, att den ifrågavarande kemisten, så
långt tiden medgåve, biträdde vid undervisningen i elevkursen,
dels för att hans praktiska erfarenhet i största möjliga
utsträckning måtte komma undervisningen till gagn
och dels för vinnande av kännedom om elevernas läggning.
Bland dem borde nämligen sådana, som visade sig besitta
särskilda förutsättningar på det kemiska området, efter
någon tids deltagande i tullbehandlingsgöromålen uttagas
för att tjänstgöra såsom assistenter i laboratoriet. Efter
tillräcklig skolning under assistenttiden borde dessa e. o.
kammarskrivares erfarenhet sedermera vid lämplig tidpunkt
göras fruktbringande för övriga tullplatser. — Förnekas
kunde icke, att tullbehandlingsfrågornas avgörande kunde
komma att fördröjas genom den sålunda ifrågasatta centraliseringen
av undersökningarna. Fördelen, som genom
densamma skulle vinnas, syntes emellertid så avsevärd, att
densamma även ur trafikens synpunkt — såvitt man ej
ville i spekulativt syfte utnyttja de nuvarande bristerna —
borde uppväga olägenheterna. Från tullverkets sida finge
man givetvis hava uppmärksamheten inriktad på att undersökningarna
medhunnes inom skälig tid. Skulle vid inträffande
anhopning detta ej kunna ske, borde man — liksom
ock då undersökningen krävde särskilda apparater,
vilka icke stode till förfogande — äga rätt att anlita sakkunnig
utom verket. Försiktigheten syntes även bjuda, att
man, tills erfarenhet vunnits, huru förslaget utfölle, läte
undersökningarna å de största tullplatserna, Göteborg, Malmö
och Norrköping, där skolade kemister med viss vana i tulltekniskt
avseende funnes att tillgå, fortgå såsom hittills,
dock med infordrande av analysattesterna för ernående av

GENERALTULLSTYRELSEN.

Kommissionens
förslag.

tillfredsställande kontroll. — Ifrågasättas kunde, huruvida
icke — då i särskilt fall förekomme deponering av belöpande
tull i syfte att bereda varuägaren möjlighet att utbekomma
sin vara, innan undersökning hunnit verkställas
— denna deponering borde få ske utan kostnad för varuägaren.
Denna kostnad, utgörande 1 krona för stämpel
och lösen, kunde visserligen synas oväsentlig, men det borde
icke anses lämpligt, att trafiken under här ifrågavarande
omständigheter belastades med eu om ock oväsentlig utgift.
Det hade också i hittills förekommande dylika fall varit
icke beloppets storlek utan fastmera principen, som framkallat
missnöje.

Efter de upplysningar, kommissionen sålunda och i
övrigt varit i tillfälle att förskaffa sig, synes laboratoriefrågan
lämpligen kunna lösas efter följande linjer:

A. Undersökningar, som utan mera omfattande anordningar

kunna utföras.

I varje packhus skola finnas mikroskop, kemiska reagentier
m. m., som medgiva dylika undersökningars verkställande
på platsen. Nödiga staudardprov skola finnas att
tillgå.

B. Undersökningar, som för utförandet kräva kemiskt

laboratorium.

a) Huvudlaboratorium.

Ett tullverkets huvudlaboratorium bör inrättas i Stockholm.
Detta laboratorium bör helst anordnas i lokalt sammanhang
med men i övrigt oberoende av undervisningslaboratoriet
i tullhuset i Stadsgården; den ovanför sistnämda
laboratorium befintliga rymliga vinden synes lämpligen
kunna inredas för ändamålet.

Huvudlaboratoriet är avsett att betjäna general tullstyrelsens
taxebyrå samt packhusinspektionen i Stockholm
ävensom i övrigt samtliga tullförvaltningar med undantag

TAXEBYRAN.

av packhusinspektionerna i Göteborg och Malmö samt
— tills vidare — tullkammaren i Norrköping.

Detta laboratorium bör vara så utrustat i fråga om
lokaler, inredning och skolad personal, att detsamma kan
utan tidsutdräkt verkställa begärda undersökningar.

Föreståndaren för laboratoriet bör vara anställd såsom
byråassistent å taxebyrån. Han bör äga — jämte tullteknisk
utbildning — tillräcklig vetenskaplig skolning för
att med den auktoritet, som erfordras, kunna utföra förekommande
analyser.

b) Lokala laboratorier.

Vid packhusinpektionerna i Göteborg och Malmö anordnas
laboratorier, avsedda att kunna utföra samma undersökningar
som huvudlaboratoriet men till storlek och utrustning
avpassade efter resp. inspektioners behov. I regel
skola dessa båda laboratorier endast betjäna egen tullförvaltning.

c) Undersökningar genom handelskemister.

På grund av särskilda förhållanden i Norrköping hänvisas
därvarande tullkammare — åtminstone tills vidare —
att låta utföra sina undersökningar bos handelskemist i
staden.

Huvudlaboratoriet ävensom lokallaboratorierna i Göteborg
och Malmö berättigas att i särskilda mera krävande
fall anlita handelskemist eller laborator vid sådana statsinstitutioner
som läroanstalter, kemiska stationer o. s. v.

Kommissionen — som vid behandlingen av lokalförvaltningen
vill återkomma till den i tullbehandlingsbyråchefens
ovan återgivna uttalande berörda frågan om frihet
i viss utsträckning från stämpel och lösen för depositionsbevis
— föreslår alltså i huvudsak, att ett tullverkets
huvudlaboratorium inrättas i Stockholm under föreståndarskap
av en byråassistent å taxebyrån; samt att lokala laboratorier
anordnas vid packhusinspektionerna i Göteborg och Malmö.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Publikations verksamhet.

Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.

I avseende å den av tullbehandlings- och upplysningsbyrån
nu utövade publikationsverksamhet har i Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens
frågecirkulär anförts vissa synpunkter, som kommissionen
anser sig böra här återgiva:

»De fördelar, rundskrivelser och varuförteckningar medfört för
den omtalade likformigheten, ha verkligen varit av den betydelse, att
all anledning finnes att söka fortsätta på den så lyckligt valda vägen.
Det är ju klart, att ju tätare dessa publikationer utkomma och ju
flera varuslag de omfatta, desto större är deras nytta. För närvarande
upptagas i rundskrivelser endast ärenden, som varit föremål för
styrelsens prövning, och av dessa endast sådana, som äro av mera allmängiltig,
principgivande karaktär. Ifrågasättas kan emellertid, om det
icke vore av stor betydelse, att samtliga av styrelsen fattade och icke
förut bekantgjorda beslut i hithörande frågor, vilka icke äro rent självklara,
upptoges i cirkulären. Dessa senare icke särskilt normgivande
beslut kunde, såsom längre fram föreslås, på något sätt särskiljas från
de förra. Ja, vi anse oss på detta område böra gå ännu längre.

Vid sidan av det ovannämnda åliggandet för upplysningsbyrån
att behandla till styrelsen inkommande förfrågningar från allmänheten
har vid byrån utvecklats en omfattande upplysningsverksamhet, som
riktar sig direkt till de tullbehandlande tjänstemännen. En massa
förfrågningar från lokalförvaltningarna föreläggas nämligen för närvarande
byrån och besvaras av denna med minsta möjliga tidsutdräkt,
ett förfarande, som haft den allra största betydelse för tvistiga tullbehandlingars
skyndsamma avgörande. Någon obligatorisk skyldighet
till detta senare upplysningsarbete har byrån med stöd av. nuvarande
författningar icke, varför meddelandena i fråga varit av mera privat
natur. Denna utsträckning i byråns verksamhet, som densamma redan
frivilligt åtagit sig, borde göras obligatorisk.

Sådana från byrån meddelade svar samlas numera vid vederbörande
inspektioner till s. k. promemorior, som genom duplicering
vid lämpliga tidpunkter tillställas packhustjänstemännen. Dessa promemorior
hava en viktig uppgift att fylla vid åstadkommande av likformighet
i tullbehandling men endast i mera inskränkt betydelse,
då desamma stanna inom resp. tullplatser. Någon cirkulation av dessa
promemorior är nämligen icke påbjuden. Visserligen hava Stockholms
packhusinspektions promemorior och på senare tid även Göteborgs avtryckts
i tulltjänstemännens privata publikation: ''Notiser från tullverket’,
men dels torde det vara oförenligt med statsverkets intresse
att i en så angelägen sak lita till det privata, och dels skulle frågor,
som utgå från den övriga landsorten, där promemorior icke föras,
alltid utebli.

Vi ha därför velat framlägga ett förslag, som visserligen skulle
öka byråns arbete, men vars betydelse icke torde kunna överskattas.

De förut nämnda av tullförvaltningarna hos byrån framställda
tullbehandlingsfrågorna skulle samtidigt med att svaren avlåtas till

TAXEBYEAN.

resp. förvaltningar av byrån föras i register. Samtliga dessa tullbehandlingsfrågor
skalle av byrån samlas, utgallras och korrigeras,
varefter byrån, exempelvis en gång i månaden, befordrade dem till
tryckning och distribuering till alla tullförvaltningar. Lämpligen
kunde dessa tryck givas titel av: ''Cirkulär i tullbehandlingsfrågor,
vilka, intill dess styrelsen eller byrån däri meddelat ändringar, lända
till efterrättelse’. Register till dessa cirkulär skulle av byrån årligen
utgivas.

Vilken vinst, som härigenom skulle göras, då varje tullplats
månadsvis bleve satt i tillfälle att följa och överblicka de viktigare
tullbehandlingsfrågorna i hela riket, är uppenbart. Att större likformighet
i tullbehandling bleve resultatet, torde icke kunna förnekas.

Dessa cirkulär skulle liksom styrelsens förut omhandlade upptaga
ärendena i kortfattad form. Vid sidan härav har behovet av tillgång
till mera uttömmande tulltekniska utredningar av allmännare art gjort
sig kännbart, varför utsändande genom byråns försorg tid efter annan
av dylika tulltekniska notiser utan tvivel skulle vara av stort värde.
Likaså skulle de svårigheter, som esomoftast uppstå vid tolkningen
av tulltaxans innebörd, väsentligen reduceras, om byrån genom utsända
meddelanden kunde vid behov tillkännage normerna för sina
tolkningar i speciella frågor.

Önskvärt vore, om i de register, som årligen av tullbehandlingsbyrån
utgivas över tullbehandlingsfrågor, alla de föregående årens
rundskrivelser sammanfördes. Detta skulle medföra en större och
lättare överblick över dem alla, intill dess de vid en företagen omredigering
av varuförteckningen däri upptoges.

För undvikande av en alltför stor prejudikathopning torde de
till taxan fogade anvisningarna böra omarbetas snarast möjligt och dess
bestämmelser därvid med ledning av personalens nu vunna erfarenhet
bibringas en så distinkt avfattning, att möjligheterna till feltolkning
eller tveksamhet i görligaste mån inskränkas.

Dessa s. k. varuförteckningar med anvisningar borde därefter
med lämpliga mellantider omredigeras. I sitt nuvarande skick skulle
de dock på grund av sitt omfång medföra större utgifter för statsverket
än som skäligen torde vara av behovet påkallat. I desamma
förekomma beskrivningar angående vissa ämnens utseende, råd och
anvisningar rörande sättet att identifiera dem m. m., som under alla
omständigheter icke förändras. Allt detta kunde enligt vårt förmenande
sammanföras i något slags separat uppslagsbok för handledning
vid tullbehandling. Härigenom skulle varu förteckningarna befrias
från sådana upplysningar, som en gång för alla kunde givas
eller åtminstone mera sällan tarvade förändring. Varuförteckningen
skulle därigenom bli en i stort sett blott exemplifierande hjälpreda
och därigenom betydligt mindre voluminös men ock vida billigare samt
till följd därav oftare kunna omstöpas.»

Kommissionen anser sig icke böra taga närmare ställning
till de ändringsförslag, som förenämnda förening så -

Y ttrande.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Byråassistenternas
tjänsteresor.

Svar på frågecirkuläret.

lunda framlagt beträffande dels varuförteckningen till tulltaxan
och dels rundskrivelserna i tullbehandlingsfrågor.
Yad de senare vidkommer vill kommissionen emellertid
erinra därom, att publicerandet av prejudikat även kan
drivas för långt. Rundskrivelsernas utfärdande sjmes för
övrigt kunna ske med mindre apparat än nu är fallet.
Enär de utfärdas i styrelsens namn, anses utgivandet
av varje särskilt nummer påkalla särskilt beslut från
styrelsens sida. Kommissionen anser, att taxebyråchefen
bör bliva ensam ansvarig för utgivandet av dessa rundskrivelser,
samt att utgivandet bör ske i taxebyråns namn.
Denna förändring torde icke möta någon som helst betänklighet,
då innehållet i rundskrivelserna ju endast utgör referat
av Kungl. Maj :ts och styrelsens förut meddelade beslut.
Genom förändringen lärer emellertid kunna vinnas såväl
minskning i styrelsens föredragning som ock ökad snabbhet
i expeditionen. Ett framkommet yrkande, att tillfälle måtte
beredas den trafikerande allmänheten att genom postverket
abonnera på rundskrivelserna, finner kommissionen sig böra
understödja. Åven torde vara lämpligt, att i varje packhus
finns uppsatt anslag därom, att varuförteckningen till tulltaxan
hålles allmänheten tillhanda för påseende.

Kommissionen föreslår alltså, att rundskrivelserna i tullbehandlingsfrågor
utgivas frän taxebyrån i stället för frän
generaltullstyrelsen; samt att allmänheten beredes tillfälle till
postabonnemang ä desamma.

Ända från tullbehandlings- och upplysningsbyråns tillkomst
har såsom en viktig funktion hos densamma ansetts
den inspektionsverksamhet på det tulltekniska området, som
utövas genom de å byrån anställda byråassistenterna. Av
åtskilliga bland de representationer för näringslivet, vilka
besvarat kommissionens frågecirkulär, har framhållits önskvärdheten
därav, att byråassistenternas tjänsteresor kunde
företagas i större utsträckning än nu vore fallet. Uttalanden
i denna riktning föreligga exempelvis från Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare, Västernorrlands och
Jämtlands läns handelskammare, fullmäktige i järnkontoret
samt Sveriges elektriska industriförening.

TAXEBYRAN.

Stockholms handelskammare yttrar härutinnan:

»---förekomma likväl alltfort skiljaktigheter vid tullbehand lingen

av ett och samma varuslag å-olika orter, ja till och med vid
olika tullexpeditioner å samma ort. Handelskammaren finner det därför
vara av stor vikt, att en särskild inspektionsavdelning inrättas,
ställd under ledning av generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,
vilken avdelning skulle hava till uppgift att uppehålla
sambandet med de lokala tullmyndigheterna och att så effektivt
som möjligt vaka över enhetligheten vid tullbehandlingen. A avdelningen
skulle vara anställda erforderligt antal inspektörer. Tullpackhusavdelningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö borde underkastas
ständig inspektion, varemot tullförvaltningarna i Hälsingborg, Norrköping,
Gävle, Sundsvall och Halmstad borde inspekteras minst en
gång i månaden och övriga tullplatser, varest tullbehandling äger rum,
minst en gång var tredje månad.»

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i samma
ämne yttrat sig på följande sätt:

»För att dessutom i görligaste män förebygga olikformigheten i
tullbehandlingen de olika platserna emellan är en utsträckning av
tullbehandlingsbyråns inspektionsverksamhet, som visat sig vara av
stor betydelse, nödvändig. Då byråassistenternas antal är för litet,
ha dessa inspektioner ej kunnat äga rum på samma plats så ofta
önskvärt vore. Deras antal bör därför ökas, så att en av dem ständigt
kunde vara ute på inspektion.»

Chefen för generaltullstyrelsens tullbehandlings- och
upplysningsbyrå har jämväl i fråga om byråassistenternas
inspektionsresor avgivit begärt yttrande till kommissionen
och däri meddelat bland annat följande.

Med avseende å inspektionsresornas omfattning förefölle
det mindre välbetänkt, om genom utfärdade föreskrifter
byrån skulle bindas på ett sätt, som kunde komma att
verka hinderlig^ för dess anpassning efter förhållandena.
Byråchefen ansåge sålunda mindre lämpligt, om, såsom från
visst håll föreslagits, det skulle föreskrivas, att en bvråassistent
ständigt borde vara ute på inspektioner. Det förefölle
nämligen byråchefen mera praktiskt, om två byråassistenter
samtidigt inspekterade tullförvaltningarna i landsorten
under så stor del av året, som vore möjligt med beredande
för dem av erforderlig tid att hålla sig å jour med
arbetet på byrån, och att de på vissa mellantider mellan
inspektionsresorna såvitt möjligt samtidigt inträffade i Stockholm
för att delgiva sina erfarenheter och rådgöra med
styrelsen i sådana frågor, som lämpligen icke kunde utredas
per telefon eller genom korrespondens. Säkerligen skulle

Tullbehand lingsbyrå chefen.

GENERALTULLSTYRELSEN.

två byråassistenters tid — med frånräknande av semesterledighet
— väl tagas i anspråk för sådant ändamål. Om
möjligt borde enligt byråchefens förmenande varje tullplats
med någon betydelse besökas varje år, de större två gånger
per år; och syntes det byråchefen lämpligt, att de inspekterande
härvid alternerade, så att de olika tullförvaltningarna
besöktes vid ena tillfället av en byråassistent och
vid nästkommande av en annan. För att giva någon föreställning
om den tid, som årligen borde ägnas åt inspektionen
av de olika tullplatserna, meddelades följande tablå,
beträffande vilken emellertid erinrades, att densamma torde
kräva vissa jämkningar, vilka för övrigt även kunde vara
motiverade av tillfälliga omständigheter:

Göteborg...........	50 dagar	Falun .....................	5 dagar
Malmö...............	... 40		Örnsköldsvik.........	5	»
Norrköping.........	... 20	»	Östersund...............	5	»
Hälsingborg ......	... 20	»	Södertälje...............	4
Trälleborg .........	15	»	Linköping ............	4	»
Borås ..................	15	»	Oskarshamn .........	4	»
Gävle .................	15	v	Västervik...............	4	»
Sundsvall...........	... 15	»	Visby .....................	4	»
Kalmar ...............	... 10	y>	Ronneby ...............	4	»
Halmstad............	... 10	»	Sölvesborg............	4	»
Karlstad...............	... 10	»	Åhus........................	4	»
Örebro ...............	... 10	»	Simrishamn .........	4	''»
Eskilstuna .........	... 6	»	Falkenberg............	4	B
Jönköping .........	6		Uddevalla...............	4	))
Karlskrona.........	6	»	Strömstad ............	4	I)
Karlshamn.........	6	»	Lidköping ............	4	D
Lund.....................	... 6	»	Charlottenberg......	4	»
Landskrona.........	... 6	»	Storlien..................	4	»
Ystad ..................	6	»	Umeå .....................	4	»
Västerås...............	6	»	Skellefteå...............	4	D
Söderhamn.........	6		Haparanda ............	4	»
Hudiksvall .........	6	y>	Marstrand ............	2	»
Härnösand .........	6	»	Lysekil ..................	2
Luleå ..................	... 6	»	Moll ........................	2	b
Uppsala...............	5	»	Piteå........................	2	»
Nyköping............	5	»	Riksgränsen .........	2	y>
Varberg...............	5	»	Summa 414 dagar

TAXEBYRAN.

Yttrande.

Om till detta dagantal lades den tid, som krävdes för
samarbetet med byrån, syntes det som om två byråassistenter
för inspektioner i landsorten vore väl motiverade. Deras
avlöning skulle säkerligen visa sig väl använd. — Inspektionen
borde emellertid enligt byråchefens förmenande icke
omfatta endast landsorten. Även om den förändring vidtoges
i nuvarande anordning, att överkontrollören i Stockholms
tullpackhus frigjordes från den expedition, han för
närvarande förestode, syntes tullbehandlingsbyrån böra genom
en av sina byråassistenter stå om möjligt i daglig kontakt
med nämnda packhus, enär eljest denna viktiga avdelning,
om man bortsåge från chefernas förbindelse med
byrån, skulle ställas utanför beröringen med densamma,
vilket syntes vara till skada för såväl ena som andra sidan.
Förbindelsen mellan byrån och packhuset behövde visserligen
ej helt taga en tjänstemans tid i anspråk, men erfarenheten
skulle säkerligen visa, att den tid, som kunde avstås
från arbetet på byrån, skulle på angivet sätt vara väl
använd.

De principer, som av tullbehandlingsbyråchefen sålunda
uttalats, finner kommissionen sig böra i allo biträda. Desammas
genomförande betingar emellertid en avsevärd ökning
av byråassistenternas antal. Nedan föreslås ock, att
6 dylika tjänstemän skola finnas anställda. Av dessa böra
2 avses för inspektionsresor i landsorten, 1 bör hava att,
jämte det han tjänstgör på byrån, följa tullbehandlingsarbetet
i Stockholms packhus, 2 att bestrida de löpande
göromålen på byrån samt 1 att tjänstgöra såsom föreståndare
för det förut omnämnda huvudlaboratoriet.

Bestämmanderätten rörande dels tiden för byråassis- Byråassistententernas
resor och dels de platser, som skola av dem besökas,
är för närvarande förbehållen generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår densammas överflyttande till taxebyråchefen.

I flera svar på kommissionens frågecirkulär har framhållits,
hurusom enhetligheten i tullbehandlingen befordrades
genom utsändandet av varuprov från generaltullstyrelsen
till tullförvaltningarna och överhuvud genom åtgärder,
som befrämjade anordnandet av provsamlingar därstädes.

ter nas
beordrande.

Prov samlingar.

313118

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Övriga åtgärder
för enhetlighet
i
tull behandlingen.

Initiativ till
ändringar i
tulltaxan
av formell
art.

Nuvarande

personal.

Denna åsikt delas även av kommissionen. Provsamlingarnas
omfattning bör emellertid lämpas efter trafiken
på resp. platser. Desamma synas böra, i mån omständigheterna
sådant medgiva, hållas tillgängliga för ej mindre
tullverkets tjänstemän än även allmänheten.

Kommissionen föreslår, att åt byråassistenterna uppdrages
att under tjänsteresorna tillse, att vid varje tullförvaltning
finns en provsamling, och att samlingarna hållas i behörigt
skick.

Utöver de åtgärder för vinnande av enhetlighet i tullbehandlingen,
vilka ovan under olika avdelningar förordats,
finner kommissionen sig böra föreslå, att det skall åligga
tulltjänsteman, till vars kännedom kommit fall av olikformig
tullbehandling, att härom genast göra anmälan till taxebyrån;
samt att alla förekommande tull hell a n d Ungs fa 11, vilka resp.
tullförvaltningar finna vara av sådant intresse, att taxebyrån
bör om dem äga kännedom, skola, helst med bifogande av
varuprov, till byrån inberättas.

Om generaltullstyrelsen på grund av påpekanden från
underlydande eller genom egna iakttagelser finner tulltaxan
behöva i en eller annan punkt förtydligas eller eljest undergå
jämkningar av rent formell art, bör Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
därå fästas. Lämpligen kunna framställningar
i hithörande ämnen sammanföras i en på taxebyråchefens
föredragning en gång om året beslutad underdånig skrivelse,
vilken kan läggas till grund för eventuell proposition till
riksdagen.

På grund härav föreslår kommissionen, att generaltullstyrelsen
på taxebyråchefens föredragning skall hava att i regel
en gång varje år taga initiativ till behövliga ändringar i tulltaxan
av formell art.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Vid inrättandet år 1907 av tullbehandlings- och upplysningsbyrån
anställdes därå bl. a. två byråassistenter.
Dessa placerades i andra tjänstegraden under åberopande
av dels vikten av de göromål, som skulle tillkomma dem,
dels ock angelägenheten att alltid för tjänsterna kunna påräkna
fullt kvalificerade personer ävensom att tillförsäkra

TAXEBYKAN.

tjänstinnehavarna vederbörlig auktoritet, särskilt vid förrättandet
av dem åliggande inspektionsresor (se vidare Kungl.
Maj:ts proposition nr 32 till 1907 års riksdag, s. 43). —
1908 års tullstatskommission ansåg av anförda skäl (betänkandet,
I, s. 54) ytterligare en byråassistenttjänst erforderlig;
men i uppgivet ändamål att inskränka kostnaden
till den minsta möjliga föreslog kommissionen, att den nya
tjänsten skulle tillhöra första lönegraden. I enlighet härmed
uppfördes å ordinarie stat från 1911 års ingång eu
befattning såsom andre byråassistent. Från och med den
1 juli 1918 hava tillkommit ytterligare eu andre byråassistenttjänst
och en kvinnlig skrivbiträdesbefattning, vilka
emellertid bägge äro upptagna å extra stat.

Personalen utgöres sålunda för närvarande av 2 byråassistenter
— tjänstemän i andra graden —, 2 andre byråassistenter
— tjänstemän i första graden — samt 1 kvinnligt
skrivbiträde.

Härjämte har generaltullstyrelsen bemyndigats att fr.
o. m. den 1 juli 1918 tills vidare intill utgången av år
1919 i mån av behov såsom biträden å byrån använda
högst 3 av de vid tullverkets lokalförvaltning anställda
ordinarie kammarskrivare.

De göromål, som ankomma på byråassistenterna, framgå
av de i det föregående meddelade redogörelserna. Här må
ytterligare framhållas, att dessa tjänstemän utövar de åligganden,
som tillagts dem genom förenämnda kungl. brev
den 31 maj 1907, böra bl. a.: handhava och ordna byråns
provsamling; gå i författning om nyförvärv för densamma;
vid besök hos tull förvaltningarna i landsorten demonstrera
medhavda prov; tillse, att nämnda tullförvaltningars egna
provsamlingar hållas i behörigt skick; biträda vid utarbetandet
av de rundskrivelser, som innehålla prejudikat i
tullbehandlingsfrågor; samt under byråchefens uppsikt besvara
spörsmål i tullbehandlingsfrågor, som i tjänsteväg
riktas till byrån från tulltjänstemän i landsorten.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av byråassistenternas
göromål och särskilt därtill, att för vinnande
av likformighet i tullbehandlingen byråassistenternas inspektionsresor
till tullförvaltningarna böra, på sätt i det
föregående antytts, företagas i betydligt större utsträckning

Förslag i
fråga om
a ndragrads -tjänster.

8 +

GENERALTULLSTYRELSEN.

och med användning av mera tid än nu är fallet, anser
kommissionen oundgängligt, att byråns arbetskrafter väsentligen
ökas. Samtidigt med att en ökning sålunda vidtages
• bör även tillses, att en gagnelig cirkulation mellan byrån
och lokalförvaltningen kommer till stånd. Dessa syften
anser kommissionen kunna uppnås på det sätt, att dels
bvråassistenternas antal ökas till 6, dels ock föreskrift meddelas
därom, att 2 av byråassistenttjänsterna skola tillsättas
allenast medelst förordnanden på kortare tid, förslagsvis ett
år, vilka emellertid böra kunna förnyas. Om till dessa förordnanden
ifrågakomma även tjänstemän från landsorten,
vinnes därmed, att å ena sidan dessa tjänstemän bliva i
tillfälle att få sin duglighet i tjänsten prövad och å andra
sidan varje tjänsteman, som sålunda deltagit i byråns arbete,
till sin egen tullförvaltning hemför en fond av kunskaper,
varav han i sin ordning kan lämna del åt sina kolleger.

Ur de synpunkter, som framhöllos vid byråassistentsinstitutionens
tillkomst, och enär sandiga byråassistenter
faktiskt utföra samma arbete, synes det önskvärt, att desamma
utan undantag hänföras i avlöningshänseende till
andra graden.

Tillfälliga vikariat å byråassistenttjänsterna böra av skäl,
som nyss antytts, tilldelas lämpliga tjänstemän vid lokalförvaltningen,
vare sig i Stockholm eller i landsorten.

Kommissionen föreslår alltså, att ä taxebyrån skola
finnas 6 byråassistenttjänter, hänförda till andra graden, av
vilka dock 2 tillsättas endast medelst förordnanden.

På satt kommissionen yttrat vid behandlingen av kameralbyrån
böra jämväl å taxebyrån i tjänstgöring användas
kammarskrivare från lokalförvaltningen; och torde därjämte
något kvinnligt biträde vara erforderligt för registreringsarbete
och diverse skrivgöromål.

V. Administrativa avdelningen.*)

A. Därstädes förekommande göromål.

I § 11 av den för generaltullstyrelsen gällande instruktion
heter det, att till administrativa ärenden hänföras alla

Förslag i
fråga om
Övrig personal -

*) Denna benämning är ej officiell.

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

de ärenden, som ieke, enligt vad i de nästföregående paragraferna
sägs, äro att anse såsom kameral-, revisions- eller
tullbehandlings- och upplysningsärenden. Härjämte stadgas
i åberopade paragraf, dels att det i § 2 av instruktionen
omförmälda underdåniga förslag till utgiftsstater för tullverket
handlägges av föredraganden för administrativa
ärenden, ägande han vid förslagets utarbetande påkalla biträde
av kameralbyråns tjänstemän; dels ock att då, i enlighet
med vad för skeppsmätningsöverkontrollören särskilt är
stadgat, denne skall tillhandagå styrelsen med beredning
av ärenden, som härflyta av styrelsens överinseende över
skeppsmätningen i riket, vederbörande föredragande äger v

att påkalla biträde i sådant avseende av bemälde överkontrollör;
skolande hans utlåtande alltid infordras i sådana
frågor, för vilkas prövning fordras sakkunskap i skeppsmätningsväsendet.

Det kunde ifrågasättas, om icke — därest tulldirek- Tjunsutuitörer
och distriktchefer enligt kommissionens förslag komma sättmn9artill
stånd — dessa skulle kunna övertaga tillsättandet av
vissa lägre tjänster.

Med hänsyn till det jämförelsevis begränsade antalet
tjänstemän vid tullverket torde emellertid tillräckliga skäl
ej föreligga att på dylikt sätt utskifta tjänstetillsättningarna
mellan flera myndigheter; utan torde desamma böra bibehållas
hos styrelsen.

På tulldirektörer och distriktchefer bör i förevarande
hänseende ankomma allenast att, då styrelsen skall tillsätta
dem underlydande tjänster vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, inkomma med förord.

A andra sidan böra de av vederbörande tullförvaltningar
nu avgivna förord bortfalla.

Den största gruppen av de administrativa ärendena Tjänstledighet
utgöres av dem, som angå tjänstledighet eller semester för 0C^J''"d''
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning ävensom därav föranledda förordnanden.

Vederbörande lokala tullmyndigheter äga på grund av
närmare bestämmelser i § 208 tjänstgöringsreglementet dels
att åt underlydande tjänstemän av högst kontrollörs tjänstegrad
— med angivna undantag — bevilja viss tids ledighet
för enskilda angelägenheter, under villkor att kostnad däri -

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande

genom icke tillskyndas statsverket, dels ock att åt underlydande
tjänstemän av lägre grad *) utan uppbördsansvar
bevilja viss tids ledighet för sjukdom eller därmed jämförligt
tjänsteförhinder; dock att beslutet härom skall underställas
generaltullstyrelsens prövning. Härjämte har genom
ett styrelsens cirkulär den 3 januari 1914 åt samma myndigheter
delegerats rätt att bevilja semester åt underlydande
tjänstemän av lägre grad utan uppbördsansvar. — I samtliga
förenämnda fall äger den myndighet, som beviljar
ledigheten eller semestern att tillika meddela erforderliga
vikariatsförordnanden.

Kommissionen, som anser en ytterligare decentralisering
av ifrågavarande ärenden icke möta någon som helst
betänklighet, föreslår, att beviljandet av semester och tjänstledighet
åt tulldirektörer och distriktchefer skall vara förbehållet
styrelsen; att tjänstemän av grupp I vid lokalförvaltningen
skola av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer
kunna erhålla semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom samt
intill tre månaders tjänstledighet för enskilda angelägenheter;
att tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen samt kustocli
gränsbevakningen skola av vederbörande tullkamrar (tullförvaltningsavdelningar)
resp. tullförvaltare med kust- eller
g ränsb ev åkningsbefäl kunna erhålla semester, tjänstledighet för
styrkt sjukdom samt intill en månads tjänstledighet för enskilda
angelägenheter; att, då tjänstledighet för enskilda angelägenheter
av tjänsteman av grupp II begäres för tid, som överstiger en
men ej tre månader, det skall ankomma på vederbörande

*) I avseende å benämningarna tjänstemän av högre och lägre grad vill
kommissionen, då desamma här förekomma för första gången i detta betänkande,
anföra följande.

På sätt Sveriges tullmannaföretting i sitt svar på kommissionens frågecirkulär
erinrat, blev i sammanhang med fastställandet av tullverkets från och
med år 1911 gällande avlöningsstater den äldre indelningen av befattningshavarne
vid tullverket i »tjänstemän» och »betjänte» ersatt med den nuvarande
i tjänstemän av högre och lägre grad. Till stöd för att en åtskillnad över
huvud bibehölls anfördes, att det i vissa avseenden, såsom t. ex. i fråga om
rätten till fri beklädnad och läkarvård, syntes lämpligt att fortfarande äga
kollektiva benämningar för olika grupper av befattningshavare.

Nämnda förening har nu yrkat borttagande av tillägget »av lägre grad»
såsom enligt föreningens förmenande innebärande ett klassmärke.

Kommissionen anser ovannämnda behov av kollektivbenämningar praktiskt
sett ofrånkomligt; men enär till och med skenet av ett klassmärke bör undvikas,
föreslås, att de nuvarande benämningarna »tjänsteman av högre grad» oeh
»tjänsteman av lägre grad» ersättas med »tjänsteman av grupp I» resp. «tjänsteman
av grupp II».

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

tulldirektör eller distriktchef att bevilja den sökta ledigheten,
varemot ansökningar av tjänstemän av vare sig grupp 1 eller
grupp II om dylik ledighet under längre tid än tre månader
skola vara förbehållna styrelsens prövning; samt att det alltid
skall ankomma på den myndighet, som beviljar semestern eller
tjänstledig heten, att tillika meddela därav föranledda vikariatsförordnanden.

Tillika föreslår kommissionen, att vederbörande tulldirektörer
och distriktchef er skola äga att vid uppkommande
vakanser bland underlydande personal meddela erforderliga förordnanden
att gälla, tills tjänsterna blivit med ordinarie innehavare
besatta eller generaltullstyrelsen annorledes föreskrivit.

Att bevilja skeppsmätare tjänstledighet och att meddela
därav föranledda förordnanden ankommer nu på generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att berörda befogenhet överflyttas
på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer i enahanda
omfattning, som ovan föreslagits beträffande tulltjänstemän av
grupp I.

Tillstånd att på utrikes ort verkställa mätning av fartyg
lämnas skeppsmätare för närvarande av generaltullstyrelsen.

Tillstånd av ifrågavarande slag föreslås skola få lämnas
av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.

För närvarande antages all e. o. personal i tullverket
av generaltullstyrelsen.

Kommissionen, som å annat ställe i detta betänkande
närmare ingår på personalfrågorna och därvid bl. a. uttalar
sig för att i tullverket skola anställas aspiranter, vilka
sedan i viss ordning befordras till e. o. tjänstemän, finner
sig böra föreslå, att antagning av aspiranter av grupp II
skall ankomma på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer'',
men att däremot nämnda aspiranters befordran till e. o.
tjänstemän likasom ock antagning av aspiranter av grupp I
och dessas befordran till e. o. tjänstemän skall vara generaltullstyrelsen
förbehållen.

Den nuvarande e. o. personalen antages med tjänstgöringsskyldighet
tills vidare vid viss tullförvaltning (eller,
såvitt angår kust- och gränsbevakningstjänstemän, inom
visst tullkammardistrikt). Enligt kommissionens å annat

Vakansförord nanden.

Skeppsmätares
tjänstledighet.

Skeppsmätning
utomlands.

Antagning av
e. o. tjänster
män och aspiranter.

Inhållning s~
bemyndiganden.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Befrielse från
tjänstgöringsskyldighet.

Frågor om
disciplinär
bestraffning.

Namn förändringar.

Lossningar.

ställe i betänkandet framställda förslag skulle antagningen
av motsvarande personal i stället gälla viss tulldirektörs
tjänstgöringsområde resp. visst distrikt; och skulle därinom
vederbörande tulldirektör eller distriktchef hava att reglera
ifrågavarande personals tjänstgöringsförhållanden, dock att
såsom nu inkallning komme att verkställas av vederbörande
tullförvaltningsföreståndare. Medan inkallningen emellertid
för närvarande sker inom ramen av de bemyndiganden,
generaltullstyrelsen lämnar, finner kommissionen sig böra i
stället föreslå, att på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer
skall ankomma att lämna dylika bemyndiganden.

Med iakttagande därav, att permittering för studier
må ske huvudsakligen endast i för tjänsten gagneligt syfte,
torde vederbörande tulldirektörer och distriktchefer få befogenhet
att bevilja e. o. tjänstemän och aspiranter viss tids befrielse
från tjänstgöringsskyldighet.

Frågor om disciplinär bestraffning av tullpersonal äro
för närvarande generaltullstyrelsen förbehållna.

Kommissionen föreslår, att vederbörande tulldirektörer
och distriktchefer skola äga att i den utsträckning, som i för
dem utfärdad instruktion närmare stadgas, disciplinärt bestraffa
underlydande tjänstemän för tjänstefel eller oskickligt
uppförande.

Då någon i tullverkets tjänst anställd person ändrar
släktnamn, skall, jämlikt § 216 tjänstgöringsreglementet, anmälan
härom göras hos generaltullstyrelsen. Vid föredragning
av dylika anmälningar resolverar styrelsen allenast, att
namnförändringen skall å vederbörliga ställen antecknas.

Ifrågavarande anmälningar föreslås skola göras icke hos
styrelsen utan hos byråchefen för administrativa ärenden, vilken
därefter har att gå i författning om att namn för ändring en
iakttages vid matrikelns utgivande ''in. in.

Enligt § 14 tullstadgan gäller såsom allmän regel att
lossning och tullbehandling av sjöledes inkommande gods
må äga rum endast i stapelstad; dock att, om lasten uteslutande
är av tullfri beskaffenhet, densamma må lossas och
tullbehandlas även å annan tullplats, ävensom att å sådan
plats jämväl må förekomma viss förtullning av skeppsprovision
samt effekter, som medföras av besättning eller passagerare.

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

Med stöd av § 190 i tullstadgan beviljar emellertid
generaltullstyrelsen allt som oftast dispens från dessa allmänna
bestämmelser. Hithörande medgivanden, vilka lämnas
antingen i särskilt förekommande fall eller för visst
antal fartyg under det löpande året, pläga innefatta, att
vederbörande fartyg må, efter invisitation vid viss tullplats,
avgå till den eller den lanthamnen för lossning av last av
uppgivet slag. Såsom villkor för medgivandet stadgas i
allmänhet: att fartygen icke få innehava annan last än den
uppgivna; att erforderlig av tullkammaren inom distriktet
beordrad bevakning skall åtfölja fartygen till lossningsplatsen
för övervakande av lossningen; att ^klarering av
fartygen och journalisering av deras last skall ske hos
nämnda tullkammare på grund av fartygshandlingarna och
bevakningens lossningsattester; samt att sökanden skall vidkännas
alla av den lämnade tillåtelsen uppkommande kostnader.
— I regel lämnas dylikt lossningstillstånd endast
för varor av tullfri beskaffenhet; erbjuder det ifrågakommande
varuslaget någon svårighet vid tullbehandlingen,
föreskrives, att densamma skall verkställas av packhustjänsteman.
Särskilt i fråga om skrotjärn, kli och vissa
oljor plägar denna försiktighetsåtgärd vidtagas.

Redan under förarbetena till gällande tullstadga var Äldre ändringsfråga
å bane att befria generaltullstyrelsen från befattningen förslug,
med lossningsdispenserna. I motiveringen till det med
underdånig skrivelse den 29 mars 1900 överlämnade förslaget
till tullstadga yttrade emellertid generaltullstyrelsen
å sid. 123 efter att närmast förut hava motiverat de nya
bestämmelserna om rätt till lossning av barlast utom tullplats
(§ 14 mom. 4 i gällande tullstadga):

»Ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke enahanda lossningsrätt
utom tullplats skulle kunna här stadgas även med avseende å
tullfri last, i synnerhet som generaltullstyrelsen årligen i ett icke ringa
antal fall, uppå särskilda ansökningar, medgiver lossning av tullfria
varor i lanthamnar, där tullbevakning icke tinnes anställd. Mot inrymmande
i tullstadgan av ett allmänt medgivande i berörda hänseende
lära dock alltför stora betänkligheter möta, även om man därvid
bortser från frågan, huruvida en dylik åtgärd skulle vara förenlig
med den ställning'' i avseende å den utrikes handeln, som, av ålder
stapelstäderna tillerkänd om ock under tidernas lopp väsentligen modifierad,
dock ännu måste anses mer eller mindre fullständigt utgöra
rättsgrunden för vissa dem åliggande skyldigheter. Visst är nämligen,

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Lastningar.

att en sådan utsträckning av lossningsfriheten skulle grunda behov
av en väsentligt ökad tullbevakning vid många tullplatser och alltså
förorsaka statsverket betydande utgifter utan att den fördel, som étt
jämförelsevis mindre antal av landets befolkning därav kunde hämta,
bleve av mera avsevärd betydelse. Men därjämte komme ock genom
förändringen statsverkets säkerhet att i viss mån äventyras; ty vissa
tullfria varor stå till sin beskaffenhet så nära andra, tullpliktiga varuslag,
att konstaterandet av huruvida en viss last eller del därav är
tullfri eller tullpliktig icke kan anförtros åt tullbevakningspersonalen
utan måste utrönas genom undersökning av någon i tullbehandlingsgöromål
förfaren tjänsteman eller betjänt, en åtgärd varom för närvarande
styrelsen vid beviljande i särskilda fall av lossningstillstånd
kan föranstalta men för vars behöriga iakttagande näppeligen nöjaktig
garanti skulle kunna åvägabringas, därest dylika frågor undandroges
styrelsens överinseende och prövning».

Från sjöfartens synpunkt torde det vara i hög grad
önskvärt, om ifrågavarande lossningstillstånd kunde få beviljas
av vederbörande ortsmyndigheter. Att ligga och
vänta på expediering av generaltullstyrelsens beslut i ämnet
kan givetvis för fartygen medföra betydande kostnader. För
styrelsens vidkommande skulle lossningsärendenas decentralisering
medföra en ej oväsentlig lättnad i arbetsbördan.
Någon kostnad för ökad bevakningspersonal synes icke
kunna vållas av den omständigheten allenast, att dispensrätten
överflyttas från högre till lägre myndighet, då författningsbestämmelserna
i övrigt tänkas bibehållna oförändrade.
Kommissionen kan ej heller eljest finna något
hinder för ärendenas decentralisering, därest de genom styrelsens
hittillsvarande praxis noggrant bestämda reglerna
för desammas prövning sammanfattas i ett till tullförvaltningarnas
efterrättelse utfärdat cirkulär. I detta böra angivas
de fall, då tullbehandling genom packhustjänsteman
bör äga rum eller andra särskilda villkor skola iakttagas.

Kommissionen föreslår alltså, att alla ansökningar att
utan hinder av bestämmelserna i § 14 tullstadgan få verkställa
lossning utan för tullplats skola få upptagas och prövas
av vederbörande tulldirektörer resp. tullkamrar, vilka emellertid
därvid skola ställa sig till efterrättelse av generaltullstyrelsen
meddelade allmänna föreskrifter.

Närbesläktade med de ovannämnda äro ärenden som
angå tillstånd för fartyg att, ehuru innehavande utländskt
gods, få avgå till annan ort än tullplats för att intaga

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN. 91

last. Hithörande ansökningar, vilka avse dispens från § 5
tullstadgan, pläga undantagslöst bifallas under villkor, att
av tullkammaren i distriktet beordrad bevakning åtföljer
fartyget till lastningsplatsen, därstädes övervakar lastningen
och därefter medföljer fartyget till öppen sjö eller till tullplats,
samt att sökanden vidkännes alla av den lämnade
tillåtelsen uppkommande kostnader.

Kommissionen föreslår, att jämväl dessa ansökningar
skola få prövas i den närmast här ovan föreslagna ordning.

Tillåtelse till tullbehandling utom tullplats — exempelvis
av någon sändning flyttsaker, av visst ömtåligt gods
e. d. — kan nu utverkas endast hos generaltullstyrelsen.

Då härigenom föranledes en omgång, som icke är påkallad
av sakliga skäl, föreslås, att i stället tullförvaltningen
i den gränsort, varöver det ifrågavarande godset inkommer till
riket, skall fä besluta över ansökningar av hithörande beskaffenhet
samt äga att anmoda tullförvaltning i närheten av den
ifrågasatta tullbehandling splatsen att ditbeordra tjänsteman för
tullbehandlingens förrättande.

Mätbrev, som vid fartygs kondemnering eller övergång
i utländsk ägo överlämnas till generaltullstyrelsen genom
utrikesdepartementets försorg, böra handläggas av byråchefen
utan föredragning inför styrelsen.

På sätt kommissionen å sid. 128 i förslaget till omorganisation
av tullverkets kust- och gränsbevakning erinrat,
ankommer för närvarande på Kungl. Maj:t att disponera
över det å tullverkets stat uppförda anslaget »till arvoden
åt tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare».

Kommissionen, som i berörda sammanhang hemställt,
att beslutanderätten i fråga om inrättande eller indragning
av gränsstationer måtte tilläggas generaltullstyrelsen, samt
till stöd härför anfört, att hithörande ärenden icke vore av
den betydelse, att de borde vara föremål för Kungl. Maj:ts
prövning, ävensom att genom förändringen skulle vinnas
ett förenklat förfarande, finner sig böra av motsvarande
skäl nu föreslå, att jämväl frågor om inrättande eller indragning
av tullexpeditioner skola få prövas och avgöras av generaltullstyrelsen.

Tullbehaudling
utom
tullplats.

Mätbrev för
kondemnerade
fartyg m. m.

Frågor om
inrättande
eller indragning
av tullexpeditioner.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande

personal.

Förslag i
fråga om
andragradstjän
ster.

Förslag i
fråga om
förstagradstjänster.

Förslag i
fråga om
övrig personal.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Personalen å det för generaltullstyrelsen gemensamma
kansliet utgöres för närvarande av 2 sekreterare — tjänstemän
i andra graden —, 1 registrator och 4 notarier —
tjänstemän i första graden — samt dessutom amanuenser och
kvinnliga skrivbiträden. Hos styrelsen är mot arvode (2,000
kr.) anställd en ombudsman med uppdrag, som angives i
§ 7 av den för styrelsen gällande instruktion.

Följande arbetsfördelning gäller för närvarande mellan
tjänstemännen å kansliet. Av de bägge sekreterarne avses
den ene för administrativa och kamerala ärenden, den andre
för revisions- och tidlbehandlingsärenden. Av notarierna
är en sysselsatt med huvuddelen av de administrativa ärendena,
en med huvuddelen av revisionsärendena samt viss
grupp av administrativa ärenden (lossningar m. m.), en med
kameral- och vissa revisionsärenden (ärenden angående tilllämpning
av §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen m. m.) samt
en med tullbehandlings- och iipplysningsärenden. Dessutom
är åtskilligt registreringsarbete lågt på deu s. k. kameralnotarien.

Beträffande sekreterartjänsterna har kommissionen ingen
ändring att föreslå.

Ej heller i fråga om registratorstjänsten föreslås någon
ändring.

Vad notarierna däremot angår, så torde, enär desammas
nuvarande arbete synes vara av beskaffenhet att kunna till
väsentlig del övertagas av kammarskrivare och kvinnliga
biträden, någon reduktion i antalet kunna vidtagas.

De nuvarande amanuenserna böra, såsom förut framhållits,
ersättas med kammarskrivare och kvinnliga biträden.

Ombudsmannen tänkes skola från de till indragning
föreslagna tullfiskalerna övertaga dessas förklaringsskyldighet
i mål angående överträdelse av gällande förbud mot
införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Aven med en sådan ökning i göromål kan det dock antagas
för visst, att ombudsmannen ej får full sysselsättning. Med

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

it;}

avseende härå kan ej förordas, att — såsom ifrågasatt blivit
— för ombudsmansgöromålens bestridande avses en särskild
befattningshavare. 1 stället anser kommissionen, att endera
av de bägge sekreterarne — vilka tjänstemän förutsättas
skola befrias från åtskilligt dem nu åliggande rutinarbete,
som utan olägenhet kan utföras av notarierna eller andra
å kansliet anställda tjänstemän — lämpligen kan erhålla
uppdrag att, mot särskild gottgörelse, sköta ombudsmansgöromålen.
Med denna anordning vinnes bl. a. den fördelen,
att den, som handlägger ifrågavande göromål finns
under hela den dagliga expeditionstiden tillgänglig på
tjänsterummet.

Kommissionen föreslår alltså, att uppdraget såsom tullverkets
ombudsman förenas med endera av sekreter ar tjänster na.

I kungl. kungörelsen den 28 maj 1886 angående anställande
av kommissionärer hos statsdepartement och vissa
ämbetsverk m. fl. myndigheter stadgas, bland annat, att hos
varje av de i kungörelsen närmare angivna myndigheterna
skall vara förordnad en lämplig person med benämning
kommissionär att under tjänstemannaansvar tillhandagå den,
som honom muntligen eller skriftligen därom anlitar, med
ingivande av handlingar, med uttagande och översändande
av utslag samt andra beslut och handlingar, med underrättelse
om dag, då beslut efter anslag utfärdas, ävensom
med meddelanden om andra förhållanden, angående vilka
allmänheten äger erhålla upplysning av den, som hos myndigheten
är satt att mottaga inkommande handlingar; och
är tillika föreskrift meddelad därom, att till kommissionär
må kunna antagas hos myndigheten anställd tjänsteman. I
arvode äger kommissionär att åtnjuta 75 öre för handlingars
ingivande, 75 öre för uttagande och översändande
av beslut, diariibevis eller andra handlingar samt 75 öre
för meddelande av underrättelse om dag, då .beslut efter
anslag utfärdas, eller annat meddelande; dock att, där uppdrag
att ingiva handlingar även avser uttagande och översändande
av diariibevis om deras ingivande, arvodet för
dessa åtgärder tillsammans utgår med 1 krona.

Fråga om
anställandet
av en kommissionär
hos
generaltullstyrelsen.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Petition av
Sveriges allmänna
handelsförening.

Svar på frågccirkuläret.

Yttrande.

Tillgodoseendet
av generaltullstyrelsens

behov av vaktbetjäning.

Hos generaltullstyrelsen linns för närvarande icke anställd
någon kommissionär.

I en i annat sammanhang ovan omnämnd, till Konungen
ställd skrift — som jämte generaltullstyrelsens däröver avgivna
utlåtande genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober
1915 överlämnats till kommissionen för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det kommissionen meddelade
uppdrag bar Sveriges allmänna handelsförening yrkat,
bland annat, att berörda brist måtte avhjälpas; och bar
föreningen närmare angivit de fördelar, densamma väntade
sig av att en kommissionär bleve anställd hos generaltullstyrelsen.
— 1 sitt häröver avgivna utlåtande bar styrelsen
— under framhållande såsom sin uppfattning, att de lokala
tullmyndigheterna tillgodosåge behovet av en förmedlare
mellan styrelsen och den trafikerande allmänheten — vidare
anfört, att de bestyr, som föreningen tillämnade den ifrågasatte
kommissionären, syntes väsentligen ligga utom ramen
för en dylik funktionärs verksamhet. Slutligen har styrelsen
ock velat göra gällande, att i vissa fall olägenheter
eller åtminstone onödiga kostnader skulle beredas allmänheten
genom en kommissionärs anställande.

I svar på kommissionens frågecirkulär har dels Sveriges
allmänna handelsförening upprepat sitt ovannämnda yrkande
och dels vissa andra representationer för näringslivet, såsom
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle och
föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister anslutit sig till
samma krav.

Att några olägenheter skulle uppstå genom anställandet
hos generaltullstyrelsen av en kommissionär med det i ovannämnda
kungl. kungörelse angivna uppdrag, har kommissionen
svårt att föreställa sig. Då anställandet ej medför
någon kostnad för statsverket och genom detsamma tillmötesgås
ett från auktoritativt håll framfört önskemål för
den trafikerande allmänheten, föreslår kommissionen, att
generaltullstyrelsen upptages bland de myndigheter, hos vilka
kommissionär skall finnas anställd.

Hos generaltullstyrelsen äro nu anställda 1 förste vaktmästare
och 7 vaktmästare. Ständig inkallning av e. o.
vaktmästare lärer ock förekomma.

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN. 95

Hånligt vild kommissionen inhämtat, användes styrelsens
vaktbetjäning i stor utsträckning för överbringande av handlingar
mellan styrelsens olika avdelningar eller från en till
annan tjänsteman in. Jk särdeles enkla handräckningsbestyr.

Sådant arbete torde utan olägenhet kunna utföras med
anlitande av billigare arbetskraft, varigenom styrelsens behov
av vaktmästare kan reduceras. Kommissionen föreslår
i sådant hänseende, att hos styrelsen antagas springpojkar,
vilka i avlöning shänseende kunna jämställas med telegrafverkets
hud, och vilkas anställning för övrigt hör vara av rent tillfällig
art och sålunda icke grunda något anspråk på framtida
befordran inom tullverket.

Beträffande det antal äldre vaktmästare, som fortfarande
måste anses av nöden för bestridande av sådana
mera ansvarsfulla göromål som uträttande av vissa bankbud,
tjänstgöring å kameralbyråns förråd samt avlämnande
av post, synes höra övervägas, om icke dessa vaktmästare
borde tagas från lokalförvaltningen.

1 skrivelse till Konungen den 27 oktober 1913 med
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1915
hemställde generaltullstyrelsen, att, med indragning av de
å styrelsens stat uppförda en förste vaktmästare''änst och
sju vaktmästare’änster, måtte å lokaltullförvaltningens i
Stockholm stat för år 1915 uppföras åtta nya vaktmästartjänster
av klass 1, avsedda för styrelsens behov; samt att
den innehavare av sådan tjänst, som erhölle styrelsens förordnande
att tjänstgöra såsom förste vaktmästare, måtte
äga åtnjuta ett årligt arvode av 300 kronor att utgå av
anslaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. —
Förslaget motiverades bland annat därmed, att ifrågavarande
vaktmästare genom bifall till detsamma skulle erhålla en
välbehövlig avlöningsförbättring.

Sedan frågan hänskjutits till 1902 års löneregleringskommitté,
vilken erhållit allmänt uppdrag att utarbeta förslag
till reglering av löneförhållandena m. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, har i
det betänkande härom, som nämnda kommitté den 14 november
1916 avgivit, i förevarande hänseende yttrats följande
(betänkandet, s. 207):

Nedbringande
av vaktmästarnas
antal.

Överflyttande
av återstående
vaktmästare
till lokalförvaltningens

stat.

GENERALTULLSTYRELSEN.

»Kommittén finner sig sakna anledning att till framställningarna
beträffande vaktmästarna hos generaltullstyrelsen förorda bifall, helst
som förhållanden, motsvarande vad som nu uti ifrågavarande avseende
gäller beträffande dessa vaktmästare, äro rådande inom post- och järnvägsförvaltningarna
m. fl. affärsdrivande verk samt frågan om åvägabringande
av enhetliga avlöningsbestämmelser för personalen vid statens
affärsdrivande verk och tullverket för närvarande är till handläggning
överlämnad åt särskilt utsedda sakkunniga.

Erinras bör, att likartad framställning beträffande vaktmästare
vid general poststyrelsen blivit av Kungl. Maj:t lämnad utan avseende.»

Inom tullverket funnos tidigare s. k. kammarvaktmästare
anställda med uppgift att å vissa tullförvaltningsavdelningar
i Stockholm, Göteborg och Malmö bestrida
motsvarande uppassning, som hos styrelsen åligger dess
vaktmästare. Berörda kammarvaktmästartjänster blevo emellertid
på förslag av 1908 års tullstatskommission förändrade
till vanliga vaktmästartjänster vid lokalförvaltningen. Till
stöd för sitt förslag härutinnan anförde nämnda kommission
följ ande:

»Kammarvaktmästarnes tjänstgöring kan, även om den i ganska
stor utsträckning tager deras tid i anspråk, likväl icke anses jämförlig
med de vid bevakningen anställda vaktmästarnes. Också är avlöningen
för de förra bestämd till lägre belopp än avlöningen för de
senare. Av den representant för tullverkets nuvarande betjäntkår,
valk en jämlikt kommissionen lämnat nådigt bemyndigande tillkallats
av kommissionen för upplysningars avgivande, har emellertid förslag
framställts, att kammarvaktmästarne måtte såväl i avlöningshänseende
som i fråga om tjänstgöringsskyldighet likställas med övriga vaktmästare.
Såsom stöd för detta förslag anfördes, bland annat, att
kammarvaktmästarnes knappa avlöning nödgade dem att under sin
lediga tid söka biinkomster, vanligen i egenskap av uppassare å restaurationer
eller dylikt. Denna bisysselsättning, som i regel ägde
rum nattetid, inverkade emellertid ofördelaktigt på tjänsten och kunde
knappast sägas rätt anstå en statens tjänsteman. För övrigt vore den
ägnad att förhindra hemliv och kunde därigenom, åtminstone på vissa
naturer, lätteligen verka demoraliserande.

Kommissionen har icke kunnat undgå att finna de skäl, som
sålunda anförts för kammarvaktmästarnes likställighet med övriga
vaktmästare, beaktansvärda. Genom kammarvaktmästarnes inryckande
i de övriga vaktmästarnes cirkulation mellan de olika avdelningarna
av den förvaltning, där de äro anställda, skulle dessutom vaktmästarekåren
i de städer, där kammarvaktmästare finnas, med jämförelsevis
obetydlig kostnad för statsverket erhålla en förstärkning, som icke
bleve utan betydelse, särskilt genom därav inträdande möjlighet att
något minska nattjänstgöringen för varje enskild vaktmästare; och
vidare skulle därigenom ytterligare ett steg tagas i den riktning, som

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

kommissionen nyss betecknat såsom önskvärd, nämligen att såväl
göromål som extra inkomster bliva så jämnt som möjligt fördelade
mellan likställda befattningshavare å samma plats.»

De skal, som sålunda föranlett kammarvaktmästartjänsternas
ersättande med vanliga vaktmästartjänster å lokalförvaltningens
stat, synas med lika fog kunna åberopas till
stöd för att de nuvarande vaktmästarne lios styrelsen likställas
i fråga om skyldigheter och rättigheter" med vaktmästarne
vid lokalförvaltningen samt i sådant syfte överflyttas
på tullförvaltningens i Stockholm stat. Av den vid
nämnda tullförvaltning anställda personal tankes sedan styrelsen
äga att till tjänstgöring lios sig beordra 1 upp•syningsman
samt erforderligt antal vaktmästare. Genom
att på detta sätt alla tullverkets vaktmästare i Stockholm
sammanföras till en enda grupp vinnes för övrigt också,
att de särskilda individerna kunna obehindrat användas till
just den tjänstgöring, för vilken de äro andligen och kroppsligen
bäst kvalificerade.

Kommissionen föreslår alltså, att, med indragning av de
å generaltullstyrelsens stat nu uppförda förste vaktmästar- och
■vaktmästartjänster, i stället tullförvaltning ens i Stockholm personal
i erforderlig mån ökas i syfte att generaltullstyrelsens
behov av vaktbetjäning må kunna tillgodoses genom beordrande
från nämnda personal av 1 uppsyningsman och lämpligt antal
vaktmästare.

VI. Allmänna grunder för generaltullstyrelsens

verksamhet.

Om all till generaltullstyrelsen inkommande post går
genom generaltulldirektörens händer, vinnes härigenom, att
denne redan vid ärendenas anhängiggörande får en inblick
i desamma och kan bedöma, huruvida de påkalla något
omedelbart ingripande från hans sida. Åven underlättas
generaltulldirektörens överblick av vad som sker inom styrelsen,
samt förekommes, att han först genom tidningspressen
blir uppmärksamgjord på frågor, som ligga under
behandling hos styrelsen. Det arbete, som är förenat med

Förfarandet
med inkommande
post.

3131 18

GENERALTULLSTYRELSEN.

postens genomgående torde — särskilt sedan styrelsen enligt
kommissionens förslag befriats från befattningen med
en stor mängd bagatellärenden — icke vara större, än att
det fullt uppväges av de fördelar, som därav äro att förvänta.
— Anmärkas må för övrigt, att motsvarande anordning
med fördel tillämpas inom andra verk, exempelvis
] ärnvägsstyrelsen.

Kommissionen föreslår därföre införande av den praxis,
att all till generaltullstyrelsen inkommande post går genom
generaltulldirektör ens händer.

Vid sin sålunda företagna granskning av posten tänkes
generaldirektören dels utöva bestämmanderätt i fråga om
ärendenas fördelning mellan de olika föredragandena (jfr § 12
instruktionen för generaltullstyrelsen) dels ock, då anledning
därtill förekommer, ä akterna teckna direktiv för ärendenas
behandling.

För närvarande förekommer, att vissa mätningsbevis
och appendix m. fl. handlingar från vederbörande tullförvaltningar
insändas till generaltullstyrelsen, som vid
föredragning endast resolverar, att handlingarna skola
överlämnas till skeppsmätningsöverkontrollören. Eu sådan
omväg kan undvikas genom en bestämmelse, att de ifrågavarande
handlingarna skola sändas direkt till skeppsmätningsöverkontrollören.
Som även andra härmed jämförliga
fall torde kunna påvisas, föreslår kommissionen utfärdande
av allmän föreskrift därom, att post frän underlydande skall
från början adresseras till den avdelning eller den tjänsteman,
för vilken den är bestämd.

Sådana kungl. brev in. m., av vilka avskrift skall för
efterrättelse expedieras till generaltullstyrelsen underlydande
lokalmyndigheter, upptagas för närvarande i föredragningslistan
och styrelsen resolverar, i vad mån delgivning sålunda
skall äga rum.

Kommissionen anser tillräckligt, att generaltulldirektör en
vid postens genomgående gör anteckningar ä handlingarna i
sådant hänseende.

Ankommande avskrifter av kungl. brev eller finansdepartementets
ämbetsskrivelser, vilka överlämnas endast
»till kännedom», bliva nu formligen anmälda inför styrelsen
genom upptagande i föredragningslistan. Motsvarande iakt -

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 99

tagcs beträffande åtskilliga andra handlingar, som från
myndigheter överlämnas till styrelsens kännedom.

Kommissionen anser, att sådan omgång bör undvikas.

I detta sammanhang må ock erinras därom, att ansökningar,
som återkallas, nu anses behöva passera föredragningslistan
för att kunna avföras ur vederbörande diarium.

Kommissionen föreslår utfärdande av bestämmelse därom,
att återkallade ärenden må avskrivas på vederbörande byråchefs
ansvar.

från behandling enligt enrådighetssystemet äro för Kollegial
närvarande undantagna allenast de s. k. "ursurune-smålen handlä99™«9
vilka, jämlikt 3 £ i lagen den 4 juni 1913 angående för- ärenden.
bud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
samt kungl. kungörelsen den 19 december 1913
angående ändrad lydelse av §§ 5 och 13 i instruktionen för
generaltullstyrelsen den 2 december 1910, skola handlägg-as
kollegialt.

Inom vissa andra förvaltningsområden har på senare
tid enligt personalens uttryckta önskan det kollegiala behandlingssättet
införts för bestraffningsärenden. Sålunda
stadgas i § 56 av gällande instruktion för järnvägsstyrelsen,
att ärende rörande avsättning eller annan bestraffningav
tjänsteman skall i närvaro av vissa uppräknade funktionärer
— däribland för övrigt även ombudsmannen — avgöras
efter omröstning mellan de i beslutet deltagande,
därvid såsom styrelsens beslut skall gälla den mening,
varom flertalet förenar sig, .eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av generaldirektören.

Då kommissionen icke kan annat än gilla den tanke, Yttrande,
som ligger till grund härför, föreslås, att bestämmelser utfärdas
därom, att ärenden rörande tjänstemäns bestraffning
skola inom generaltullstyrelsen handläggas kollegialt.

Bestämmelser rörande det antal byråchefer, som skall Bestämmelser
närvara vid ärendenas avgörande, återfinnas i § 13 av gäl- ‘rörande
lande instruktion för generaltullstyrelsen (ändrad genom ovan- qum
nämnda kungörelse den 19 december 1913).

I vad här föreskrives beträffande s. k. pleniärenden
finner kommissionen sig ej böra ifrågasätta någon ändring.

Däremot synas bestämmelserna i övrigt — med undantag
av sista stycket rörande reservation — kunna utbytas

100

GENERALTULLSTYRELSEN.

Koncept
färdigt vit
föredragningen.

mot ett allmänt stadgande av innebörd, att vid föredragning
inför generaltulldirektör en annan ledamot än föredraganden
ej behöver vara tillstädes, utom såvitt till behandling förekommande
ärende berör flera byråchefers verksamhetsområden,
i vilket fall ifrågavarande byråchefer böra tillkallas; men att
det alltid skall vara generaltulldirektör en obetaget att inhämta
yttrande jämväl från andra ledamöter än nu sagts; viljande
kommissionen emellertid kraftigt betona önskvärdheten därav,
att ej flera ledamöter än nödigt upptagas med att övervara
föredragningarna.

Såsom ett exempel på ärenden, vilka, ehuru de hittills
plägat föredragas inför styrelsens plenum, enligt kommissionens
åsikt äro av beskaffenhet att böra upptagas vid
enskild föredragning inför generaltulldirektören (»byråföredragning»),
kan nämnas assignering av medel från generaltullstyrelsens
giroräkning nr 1 till statsverkets giroräkning,
vilken åtgärd tydligen är av rent formell art.

Det torde slutligen böra här påpekas att — såsom av
det föregående närmare framgår — enligt kommissionens
förslag en mängd ärenden skola avgöras av vederbörande
byråchef utan föredragning inför generaltulldirektören. Beslut,
som byråchef sålunda fattar, skola givetvis gälla såsom styrelsens
beslut, expedieras såsom sådana och överklagas i
den ordning, som finns stadgad beträffande styrelsens beslut
i allmänhet. I instruktionen för styrelsen föreslås inrymd
en allmän bestämmelse därom, att styrelsens beslutanderätt
i särskilda grupper av ärenden må kunna efter g ener al tulldirektörens
beprövande överlämnas till byråchefs avgörande, dock
att anmälan om sådant beslut skall göras hos Kungl. Maj:t.

Om den lämplighetsåtgärden iakttages, att förslag till
koncept till utgående expeditioner föreligger färdigt redan
vid föredragningstillfället, kan justeringen ske i omedelbart
sammanhang med föredragningen och generaldirektören
behöver ej senare på nytt sätta sig in i ärendet. Ofta torde
ock konceptet kunna tjäna såsom föredragningspromemoria.
Vidare undvikes genom nämnda tillvägagångssätt åtskilligt
dröjsmål med ärendenas expediering, detta i synnerhet om,
såsom stundom torde kunna ske, även utskriften av konceptet
på förhand färdigställts och sålunda kan avgå omedelbart
efter ärendets justering.

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 101

Kommissionen föreslår alltså införandet av sådan praxis
hos generaltullstyrelsen, att koncept till utgående expeditioner
föreligga färdiga redan vid föredragningen.

De inspektionsresor, generaltulldirektören |»lagar företaga,
äro ägnade att bereda honom dels kännedom om tullverkets
personal och dels inblick i sådana lokala förhållanden,
som kunna inverka på förekommande frågors avgörande.
Motsvarande insikter borde enligt kommissionens
uppfattning förvärvas jämväl av byråcheferna — i
synnerhet av byråchefen för administrativa ärenden, till
vars behandling personalfrågorna höra. Hittills torde dock
byråcheferna endast i sällsynta undantagsfall hava företagit
tjänsteresor. Och det har, enligt vad för kommissionen
uppgivits, rått tvivel därom, huruvida generaltulldirektören
författningsenligt är berättigad att — förutom den tjänsteman,
som åtföljer honom såsom sekreterare — medtaga
även någon byråchef eller exempelvis en tjänsteman från
tullbehandlingsbyrån såsom följeslagare under sina inspektionsresor.

Med anledning härav vill kommissionen dels föreslå,
att generaltulldirektören uttryckligen berättigas att på inspektionsresa
medtaga den eller de ämbets- och tjänstemän vid
tullverket, han finner lämpligt, dels ock uttala såsom önskemål,
att tjänsteresor av byråcheferna mätte företagas i större
utsträckning än hittills varit fallet.

I avseende å skrivsättet bör största möjliga enkelhet
iakttagas. Ur denna synpunkt vill kommissionen förorda,
att beslut på framställningar från underlydande tullmyndigheter
oftare än nu är fallet meddelas i form av på akten
tecknad resolution.

Enligt gammal tradition avlåter generaltullstyrelsen ej
skrivelser till enskilda. Av enskild person hos styrelsen
begärda upplysningar meddelas under formen »svar genom
sekreteraren», d. v. s. sekreteraren skriver till den enskilde
i sitt namn under åberopande av uppdrag från styrelsen.
Svar på gjorda ansökningar däremot meddelas på följande
sätt. Styrelsens beslut innefattas i en till den lokala tullmyndighet,
som avgivit yttrande i ärendet, ställd skrivelse,
som nämnda myndighet enligt föreläggande i skrivelsen
har att delgiva med sökanden. Delgivningen sker vanligen

Tjänster c sars
företagande.

Skrivsätt.

Sätt för besluts
delgivning.

102

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågeformuläret.

Y ttrande.

därigenom, att en tullvaktmästare företer skrivelsen för
sökanden, som å densamma tecknar erkännande av delfåendet.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt frågecirkulär
har från åtskilliga håll yrkats, att styrelsen måtte
lämna direkta svar på gjorda framställningar. Bland de
sammanslutningar, som uttalat önskemål i denna riktning,
kunna nämnas Stockholms handelskammare, Smålands och
Blekinge handelskammare, Stockholms köpmansklubb samt
föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister. — HöganäsBillesholms
aktiebolag har i en av Sveriges allmänna exportförening
till kommissionen överlämnad skrift uttalat sig på
följande sätt:

»Det måste anses som i hög grad önskligt, att den allmänhet,
som har att i olika ärenden vända sig till tullstyrelsen, må kunna
erhålla svar från denna styrelse i samma ordning som från övriga
statens verk. Så som förhållandena nu äro, får man till svar från
tullstyrelsen på en gjord framställning icke ett brev, adresserat till
sin firma direkt, utan genom förmedling av närmaste tullkammare ett
med lösen belagt protokollsutdrag, som innehåller svaret. Icke heller
alltid erhålles svar denna närmaste väg. Det har nämligen hänt oss,
att vi på en ansökan, som avsåg fråga om viss import över Göteborg,
icke som vi väntat erhöllo svar genom förmedling av tullkammaren
härstädes (i Hälsingborg), utan —• efter påminnelse — genom tullstyrelsens
registrator fingo det beskedet, att ärendet avgjorts viss
angiven dag, samt ’att utdrag ur protokoll, innefattande styrelsens
beslut i saken, finnes att hos packhusinspektionen i Göteborg utfå
mot en avgift för stämpel av 4 kronor’. Hade vi icke gjort påminnelse,
är det tvivelaktigt, om något svar överhuvud i tid kunnat nå
oss för den åtgärd, varom vi sökt.

Då en firma gör en framställning till ett ämbetsverk, borde,
synes det oss, svaret kunna erhållas direkt och utan särskild kostnad.»

Till försvar för det av styrelsen nu tillämpade sättet
för delgivning av beslut har, enligt vad kommissionen inhämtat,
gjorts gällande, att den lokalmyndighet, som hörts
i ärendet, och som eventuellt har att gå i författning om
verkställighet av styrelsens beslut, framför allt måste erhålla
kännedom om detsammas innehåll, och att, om utöver
den sålunda oundgängliga skrivelsen till lokalmyndigheten
en särskild skrivelse skulle avlåtas till sökanden, detta
komme att innebära ökat skriveri. Det torde emellertid
ej kunna förnekas, att det ifrågavarande delgivningssättet

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. lUö

ofta måste leda till omgång och tidsutdrägt. Om eu i
Stockholm bosatt person klagar över eu åtgärd från exempelvis
tullkammarens i Mon sida, skall enligt nuvarande
tillvägagångssätt styrelsens svar först gå Irån Stockholm
till Mon och därefter från Mon tillbaka till klaganden i
Stockholm.

Kommissionen håller för sin del före, att man i våra
dagar ej längre bör upprätthålla en sådan princip, som att
ett ämbetsverk aldrig skriver till enskilda; och föreslås
där före, att generaltullstyrelsen direkt besvarar allmänhetens
framställningar, såvida icke i särskilda fall en annan metod
kan anses enklare och snabbare leda till målet.

I alla de fall, då avgörandet av framställningar, som
inkommit från enskilda eller myndigheter utom tullverket,
kan förväntas dröja någon avsevärd tid, bör såsom lämplighetsåtgärd
iakttagas, att vederbörande erhåller underrättelse
härom, exempelvis på ett brevkort.

De i § 19 av instruktionen för generaltullstyrelsen medmedelade
formella bestämmelserna rörande underskrift av
utgående expeditioner synas tåla någon jämkning. Desamma
äro av beskaffenhet att under vissa omständigheter kunna
fördröja expedieringen av styrelsens beslut, och de vålla
dessutom åtskillig tidspillan för general tull direktören. Enligt
kommissionens uppfattning är det inneliggende konceptet
den ojämförligt viktigaste handlingen; åt expeditionen
däremot bör ej ägnas mera möda än som betingas av kravet
på garanti för densammas överensstämmelse med konceptet.
Motsvarande grundsats har för övrigt kommit till uttryck i
avseende å högsta domstolens domar och utslag, vilka expedieras
utan annan underskrift än föredragande revisionssekreterarens.

På grund härav föreslår kommissionen, att från generaltullstyrelsen
utgående expeditioner i allmänhet — med undantag
allenast av underdåniga skrivelser och utlåtanden, varom
vidare nedan — undertecknas pa det sätt, att omedelbart
efter kontexten anbringas en stämpel med orden »Kung!, generaltullstyrelsen»
samt därunder egenhändiga namnteckningen av
vare sig generaltulldirektör en eller någon bland styrelsens ledamöter,
vilken som helst — lämpligast dock vederbörande före -

Provisoriska

meddelanden.

Underskrift
av expeditioner.

104

GENERALTULLSTYRELSEN.

Direkt skriftväxling.

dragande; var förutom skrivelserna skola vara i vanlig ordning
kontrasignerade.

Underdåniga skrivelser och utlåtanden skola nu underskrivas
av generaltulldii-ektören och de ledamöter, som deltagit
i ärendenas handläggning, med utmärkande därvid av
den, som varit föredragande, samt med kontrasignation av
sekreterare.

Kommissionen anser, att det bör vara tillräckligt med
generaltulldirektörens underskrift jämte kontrasignation,
medan anmälan om vilka ledamöter, som deltagit i handläggningen,
och vem som varit föredragande, i stället göres
i kontexten. För att vinna säkerhet att de deltagande ledamöterna
äro, i den mån de ej anmält reservation, ense om
konceptets slutliga formulering, bör emellertid föreskrivas,
att de skola hava signerat detsamma före ärendets expedierande.

Kommissionen föreslår alltså, att undei-däniga skrivelser
och utlåtanden från g ener altullstyr elsen undertecknas av generaltulldirektören
med kontrasignation av sekreterare, samt att i
kontexten anges namnen på föredraganden i ärendet och de
ledamöter, som i övrigt deltagit i detsammas handläggning.

G-ammal kutym bjuder, att en byrå i ett centralt ämbetsverk
eller en sådant verk underlydande lokalmyndighet
icke meddelar sig direkt med ett annat centralt verk utan
allenast genom förmedling av sin egen chefmyndighet.

Den sålunda uppställda regeln har fog för sig i sådana
fall, då chefmyndigheten verkligen äger något berättigat intresse
av att ej hållas utanför kommunicerandet mellan sin
underlydande myndighet och det främmande ämbetsverket;
men i en mängd fall kommer nämnda regels fasthållande
endast att leda till onödig omgång och mångskriveri. Genom
kungl. kungörelsen den 4 december 1908 angående sättet
för skriftväxling mellan domstolar, civila, militära och
ecklesiastika ämbetsmyndigheter samt ämbets- och tjänstemän
i tjänsten rörande ärenden — vilken sedermera ersatts
med en kungörelse i enahanda ämne av den 3 juli 1916
— har ock den direkta skriftväxlingens princip A7unnit positivt
uttryck.

Det synes med avseende härå önskvärt att för framtiden
undvikes ett förfarande sådant som exempelvis det

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 1 05

följande. Då tullverket skall gottgöra järnvägsstyrelsen ett
penningbelopp, sändes officiell skrivelse från generaltullstyrelsen
jämte styrelsens å tullkassörs kontoret i Stockholm
utfärdade anordning till järnvägsstyrelsen med anhållan om
anordningens återställande i kvitterat skick. Då densamma
sedermera återkommer, antecknas den i föredragningslistan,
varefter styrelsen vid föredragning resolverar, att den kvitterade
anordningen skall överlämnas till tullkassörskontoret
i Stockholm. I ett dylikt fall bordej enligt kommissionens
uppfattning det anordnade beloppets utbetalande ävensom
kvittots emottagande vara en sak uteslutande mellan järnvägsstyrelsen
och tullkassörskontoret.

Såsom firmaanmälan brukar betecknas av generaltullstyrelsen
lämnat meddelande till riksbanken, att styrelsens
assignationer på banken skola tills vidare anses gällande,
då de äro försedda med vissa närmare angivna underskrifter
jämte kontrasignation av uppgiven tjänsteman. Sådan
anmälan förnyas vid varje i följd av semester, tjänstledighet
eller annan orsak inträtt ombyte av firmatecknare.

Kommissionen anser mera praktiskt, att dylik frmaanmälan
göres vid början av året, och att därvid uppräknas de
tjänstemän, vilka antagas kunna ifrågakomma såsom firmatecknare.

VID Kompetensfordringar.

Enligt § 20 i instruktionen för generaltullstyrelsen den
2 december 1910 skall byråchefen för administrativa ärenden
hava avlagt de kunskapsprov, författningarna föreskriva
för dem, som må i domarvärv nyttjas. Angående den ursprungliga
tillkomsten av denna bestämmelse hänvisas till
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 till 1878 års riksdag, bil.
nr 6 c), s. 32. Chefen för finansdepartementet uttalade
här en farhåga för att en ändamålsenlig fördelning av ärendena
mellan byråcheferna skulle bereda kanslibyråchefen —
vilken benämning nu motsvaras av byråchef för administrativa
ärenden — en, i jämförelse med de övriga byråchefernas,
för ringa verksamhet. Till förekommande härav
föreslogs, att i sammanhang med indragning av advokat -

Firma anmälan.

Kompetensfordringar
för
byråcheferna.

106

GENERALTULLSTYRELSEN.

fiskalstjärtsten hos styrelsen vissa av advokatfiskal^ åligganden
i avseende å befordrande till verkställighet av eller
talans fullföljande mot utslag i tullrättegångsmål m. m.
skulle övertagas av kanslibyråchefen. Förutsättning härför
förklarades emellertid vara, att juridisk bildning uppställdes
såsom kompetensvillkor för innehavaren av nämnda byråchefsbefattning,
»en anordning», tilläde departementschefen,
»som synes mig icke innebära någon oegentlighet».

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida icke, i
analogi med den sålunda förhandenvarande föreskriften,
vilken förmenades avse att i den administrative byråchefens
person garantera generaltullstyrelsen tillgång till juridisk
sakkunskap, föreskrift jämväl borde utlärdas därom, att
minst en av stvrelsens ledamöter skulle äga tullteknisk
skolning och under viss tids tjänstgöring vid lokalförvaltningen
hava vunnit erfarenhet i tullförfattningarnas praktiska
tillämpning.

Vid bedömandet av denna fråga är att märka, att beträffande
byråchefs- och därmed jämförliga befattningar inom
administrationen gäller såsom allmän regel, att några formella
kompetensföreskrifter för innehavarne därav icke finnas
meddelade. Tanken härmed är, att Kungl. Maj:t skall
hava fullt fria händer att besätta dessa ämbeten på det
sätt, som befinnes efter omständigheterna lämpligast, och
att icke i något hithörande fall den mest förtjänte skall
utestängas från befordran genom eu formell skranka. Kommissionen,
som anser tämligen självfallet, att, oavsett förefintligheten
av uttryckliga bestämmelser härutinnan, den
administrativa bvråchefsbefättningen besättes med en jurist
och chefsbefattningen för taxebyrån med en praktisk tulltjänsteman,
och som för övrigt vill påpeka, att av bestämmelserna
i 3 § av lagen den 4 juni 1913 angående förbud
mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
följer såsom en konsekvens, att alltid minst en av
styrelsens ledamöter måste vara jurist, föreställer sig emellertid,
att den allmänna princip, som enligt vad ovan sagts
gäller för administrationen i övrigt, bör tillämpas även
inom tullverket, och att följaktligen för byråchefernas del
inga som helst kompetensföreskrifter böra finnas meddelade.
Av denna sin uppfattning föranledes kommissionen att före -

KOM PETEN8FORÖRINGA R.

I (IT

melse med kommissionens ovan framställda förslag, att
slå, att den ovannämnda för byråchef en för administrativa
ärenden gällande kompetensföreskriften borttages ur instruktionen.

För de hos generaltullstyrelsen anställda tjänstemännen
gälla för närvarande följande kompetensföreskrifter.

Enligt kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående Kompetensförändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar
utgör enligt regeln avlagd kansliexamen villkor männen.
för behörighet att vinna anställning inom generaltullstyrelsens
»kansli- eller kameral- och räkenskapsavdelningar»;
dock att även må anställas lämpliga personer, som endast
undergått studentexamen. Praxis har blivit, att för anställning
såsom e. o. tjänsteman inom styrelsens byråer fordras
endast studentexamen, medan däremot kravet på avlagd
kansliexamen — eller högre juridisk examen — tämligen
undantagslöst upprätthålles för dem, som vilja vinna inträde
å styrelsens kansli.

Beträffande de kvinnliga skrivbiträdesbefattningarna hos
generaltullstyrelsen innehålles i riksdagens skrivelse till
Konungen den 30 maj 1912 angående regleringen av riksstatens
sjunde huvudtitel, att i fråga om kompetensfordringar
för sådana befattningar skola gälla de närmare stadgande^
som må varda av Kungl. Maj:t bestämda. Kågra
föreskrifter härutinnan hava emellertid ej meddelats.

Vid utfärdandet av kompetensföreskrifter för befatt- Yttrande,
ningshavare hos generaltullstyrelsen bör enligt kommissionens
uppfattning noggrant tillses, att icke sådana krav
uppställas, som innebära överkvalifikation.

Vad angår de bägge sekreterarne — av vilka den ene
skall tjänstgöra jämväl såsom ombudsman — torde emellertid
med avseende å arten av de göromål, som dessa
tjänstemän hava att utföra, böra av dem fordras bestyrkt
juridisk kompetens. På grund härav och då kansliexamen
icke kan anses tillfyllest finner kommissionen sig böra föreslå,
att för befordran till sekreter artjänst hos generaltullstyrelsen
skall krävas avlagd juris kandidatexamen.

För övriga befattningar inom generaltullstyrelsen s
byråer och kansli synes ej böra krävas annan kompetens
än som fordras för antagning till e. o. kammarskrivare
vid lokalförvaltningen. Detta står i god överensstämmelse
med kommissionens ovan framställda förslag, att

108

GENERALTULLSTYRELSEN.

Anmälan
vissa ämbetsresor.

Byråchefs
ledighet och
vikariats förhållandena

därunder.

kammarskrivare från lokalförvaltningen skola användas i
tjänstgöring inom styrelsens alla avdelningar; ock härigenom
likasom genom nämnda anordning torde främjas en
cirkulation mellan styrelsen och lokalförvaltningen, som
kommissionen anser i hög grad önskvärd och som även
förordats i ingångna svar på kommissionens frågecirkulär,
särskilt i ett utförligt motiverat yttrande av svensk skeppsrederiförening
för segelfartyg. — Betonas bör för övrigt,
att det kunskapsmått, som kräves i kansliexamen, icke kan
anses vara av nämnvärd betydelse för tjänstgöringen hos
generaltullstyrelsen.

Från dessa kompetensfordringar bör undantagas den av
kommissionen föreslagne förrådsförvaltaren.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att för anställning inom generaltullstyrelsens byråer ock
kansli skola gälla enahanda villkor, som äro eller kunna bliva
föreskrivna för antagning till e. o. kammarskrivare vid tullverkets
lokalförvaltning; dock att detta kompetenskrav ej gäller
förrådsförvaltaren.

Särskilda formella kompetensföreskrifter för hos styrelsen
anställda kvinnliga biträden anser kommissionen kunna
såsom hittills umbäras.

För vinnande av erforderlig smidighet i tillämpningen
av de ovan föreslagna bestämmelserna hemställes, att till
vikarie för sekreterare måtte tillfälligt få förordnas ordinarie
tjänsteman utan den ifrågasatta juridiska kompetensen.

Vill. Diverse frågor.

I § 15 av instruktionen för generaltullstyrelsen stadgas,
att, då generaltulldirektören företager ämbetsresor för
inspektion in. m., bör före resans anträdande liksom även
efter densammas avslutande anmälan därom göras hos chefen
för finansdepartementet.

Denna bestämmelse föreslås skola borttagas såsom obehövlig.

Enligt § 22 mom. 2 av instruktionen för generaltullstyrelsen
må annan ledighet än semester av styrelsen beviljas
byråchef på högst fjorton dagar. År byråchef i behov av
längre ledighet, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t.

DIVERSE FRÅGOR.

1 09

I detta ämne har nuvarande statsrådet, landshövdingen
Schotte i sitt förut omnämnda betänkande (s. 55) föreslagit,
att de centrala verken i allmänhet måtte tillerkännas rätt
att beträffande byråchefer och andra ledamöter bevilja tjänstledighet
och förordna vikarie under tillhopa 3 månader om
året, inberäknat semestertiden, varefter departementschef
skulle få meddela tjänstledighet under ytterligare 3 månader.

För att hithörande ärenden ej skola handläggas med
större apparat än deras vikt kan anses kräva, föreslår kommissionen,
dels att den av styrelsen nu utövade bestämmanderätten
rörande byråchefs ledighet på högst fjorton dagar överflyttas
på generaltulldirektör en, dels att dä byråchef behöver
ledighet längre tid, dock högst tre månader, styrelsen skall äga
att därom besluta, och dels att styrelsen bemyndigas att i arbetsordningen
eller på annat sätt bestämma, vilken tjänsteman
som skall vid förfall för byråchef vara hans ställföreträdare;
skolande den sålunda utsedde tjänstemannen dels, därest Kungl.

Maj:t ej annorledes förordnar, förvalta byråchef sbefattningen
vid inträdande ledighet samt då byråchefen åtnjuter semester
eller annan tjänstledighet eller eljest är förhindrad att förrätta
sin tjänst, dels ock under byråchefens frånvaro å ämbetsresa
föredraga byrån tillhörande ärenden och förrätta andra till
tjänsten hörande löpande göromål.

Den på generaltullstyrelsen nu ankommande rätten att övrig persobevilja
semester och annan tjänstledighet åt hos styrelsen nfs le-dlohf
anställda, tjänstemän bör för förenklings vinnande överflyttas förhållandena
på resp. byråchefer. därunder.

Vid ledighet eller förfall inom befattning av nu ifrågavarande
slag bör förordnande att upprätthålla befattningen i
regel meddelas endast då till befattningen höra arbetsledareskap
eller göromål, som kräva speciella insikter i någon viss gren
av verksamheten inom styrelsen; och i varje fall bör, där ej
styrelsen finner särskilda förhållanden annat påfordra, vikariatsförordnande
icke ifrågakomma vid ledighet eller förfall under
kortare tid än femton dagar i följd.

DISTRIKTCHEFERNA.

Fråga om
inrättandet
av distriktsför
vältning ar.

De äldre distriktchefsämbetena.

Distriktcheferna.

I äldre tider fanns inom tullverket en mellaninstans
mellan centralstyrelsen och lokalmyndigheterna i form av
distriktchefsämbeten.

Då den nuvarande generaltullstyrelsen tillkom år 1825
och tullverket i sammanhang därmed delvis omorganiserades,
bibehöllos distriktchefsämbetena enligt följande principuttalande
i ett kungl. brev den 20 april sagda år:

»Då överstyrelsen vid tullverket, i huvudstaden koncentrerad, i
de flesta fall icke kan kontrollera en tullkammares åtgärder och förvaltning
annorlunda än efter de anledningar, som uppbördens fallande
eller stigande belopp, räkenskapernas större eller mindre ordentlighet
och någon gång särskilda omständigheter giva vid handen, så anse
Vi en speciellare tillsyn över tullförfattningarnas handhavande i orterna
vara av behovet påkallad. Ett sådant överinseende över särskilda
tnllkamrars förvaltning, ständigt verksamt, utan att vara till
vissa tidpunkter bestämt, och utövat av män med beprövad redlighet,
nit och skicklighet, bör bliva av största nytta såväl genom framställandet
av värdiga efterdömen för tjänsteplikters noggranna uppfyllande
som genom den skyndsamhet och det allvar, varigenom oredlighetens
avsteg kunna upptäckas och bestraffas, försumlighetens ovaksamhet
näpsas och okunnighetens misstag tillrättavisas. Att, såsom rikets
ständer i underdånighet föreslagit, detta överinseende skulle uppdragas
åt tullförvaltaren i huvudorten av varje distrikt, anse Vi icke leda till
det åsyftade ändamålet, enär dymedelst icke allenast den förnämsta
orten komme att sakna särskild tillsyn utan ock tullförvaltaren därstädes
icke utan åsidosättande av egna tjänsteåligganden kunde sträcka
en kontrollerande åtgärd till andra tullkamrar, vid vilka för övrigt
förvaltningen är av alldeles lika beskaffenhet med den han själv i
och för sin tjänst utövar. Vi hava därföre i nåder bifallit, att särskilda
tulldistriktchefer må dels bibehållas, dels i nåder förordnas i de
orter, där lokala förhållanden fordra den närmare speciella kontroll,
som av sådana ämbetsmän med skäl bör förväntas, då de uppfylla
sin bestämmelse; skolande huvudföremålet för deras befattning bliva:
att i allmänhet vaka över tullförfattningarnas behöriga handhavande
och riktiga tillämpning; att speciellt tillse, huru tulltjänstemännen

DI STB IK ro 11 K F URNA.

1 I 1

inom varje distrikt fullgöra sina tjänsteplikter; att efter bestämda
föreskrifter rätta fel och misstag; samt att såväl om sina vidtagna
åtgärder som alla tullverkets förvaltning och personal inom distriktet
rörande omständigheter till överstyrelsen avgiva rapporter, utan att
genom distriktchefernas tillsättande den hittills vanliga gången av
tullkamrarnas direkta kommunikation med överstyrelsen skall annorlunda
rubbas, än att alla frågor om tjänstledighet eller om tjänsters
tillsättande böra ifrån tullkamrarna till distriktchefen överlämnas för
att av honom med hans yttrande beledsagade till överstyrelsen insändas;
ävensom för Göteborgs stad all brevväxling med överstyrelsen
bör fortfarande gå genom distriktchefen därstädes. Vidare må distriktcheferna
äga rättighet: att för mindre tjänstefel skriftligen meddela
alla tulltjänstemän inom distriktet lämpliga föreställningar med varning
till rättelse; att för större förseelser tills vidare från tjänstens
utövning suspendera underbetjänte, dock under förbindelse att med
först avgående post därom till överstyrelsen avgiva rapport, varav en
bestyrkt avskrift genast tillställes den suspenderade tjänstemannen;
att, då göromålens gång det fordrar, till tjänstens förrättande emot
åtnjutande av därmed åtföljande extra ordinarie inkomster i suspenderade
tjänstemäns ställe eller vid eljest inträffande ledigheter eller
förfall förordna andra skickliga till tullverket hörande personer inom
distriktet, intilldess överstyrelsens beslut, uppå skeende anmälan, hinner
ankomma; att till överstyrelsens prövning överlämna de anmärkningar,
vartill anledningar kunna förekomma emot de med Vårt nådiga
konstitutorial försedda tjänstemäns förvaltning eller åtgärder;
samt att obehindrat granska alla tullkamrars inom distriktet journaler,
räkenskaper och övriga handlingar, kontrollera influtna medels
belopp och behöriga leverering och, om så nödigt prövas, i detalj
följa tullkamrarnas alla både inre och yttre göromål.»

Distriktens antal bestämdes genom förenämnda kungl.
brev till åtta, därav dock två — nämligen de med huvudstation
i Stockholm och Norrköping — tills vidare icke skulle
förses med särskilda chefer. Varje distriktchef fick till
sitt biträde en sekreterare, vilken i regel hade att tillika
förrätta en tullfiskals åligganden.

Efter hand blevo vissa av distriktchefsämbetena in- Distriktchefsdragna
såsom obehövliga. De sist kvarvarande, nämligen
de i västra, södra och sydöstra distrikten, avskaffades på
grund av beslut av 1869 och 1870 års riksdagar, de två
förstnämnda dock först sedan i stället befattningar såsom
tulldirektör i Göteborg resp. befälhavare för kustbevakningen
i Skåne blivit inrättade.

1908 års tullstatskommission övervägde, huruvida icke 1908 fira tuiidistriktsförvaltningar
borde återinföras, men avstyrkte detta kon^sss’ion

112

DISTRIKTCHEFERNA.

Yttrande.

såsom ledande till kostnader utan motsvarande nytta (se
vidare 1908 års tullstatskommissions betänkande, I, s. 18 f.).

Redan i inledningen hava angivits de allmänna skäl,
som enligt kommissionens uppfattning böra leda till inrättandet
av distriktsförvaltningar inom tullverket. Kommissionens
ovan framställda förslag till omorganisation av
generaltullstyrelsen är ock baserat på förhandenvaron av
distriktchefer, vilka — jämsides med tulldirektörerna i de tre
största städerna — kunna övertaga en avsevärd del av styrelsens
nuvarande arbetsbörda. Enligt förslaget skola nämligen
vederbörande tulldirektörer och distriktchefer erhålla
befogenhet:

att bestämma om nyanskaffningar av materiell för tullverkets
behov; dock att, om någon hithörande utgift
överstiger visst av generaltullstyrelsen stadgat belopp, frågan
bör underställas styrelsens prövning;

att bestämma om underhållskostnaderna för tullverkets
fastigheter och materiell i sådana fall, då hithörande utgift
överstiger visst av generaltullstyrelsen stadgat belopp;

att företräda tullverket i vissa frågor rörande tillämpningen
av städernas skyldighet att hålla detta verk med
lokaler och inventarier;

att besluta om avförande ur vederbörande inventarieförteckningar
av obrukbara möbler, förslitna persedlar
m. m.;

att, då vid utbjudande av visst gods å tullauktion antagligt
anbud ej erhålles, lämna tillstånd till godsets översändande
till annan ort för utbjudande därstädes;

att bevilja tjänstemän av grupp 1 vid lokalförvaltningen
semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom samt intill
tre månaders tjänstledighet för enskilda angelägenheter;

att bevilja tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen tjänstledighet för
enskilda angelägenheter under tid, som överstiger en men
ej tre månader;

att, då semester eller tjänstledighet sålunda beviljas,
tillika meddela de vikariatsförordnanden, som av ledigheten
påkallas;

att vid uppkommande vakanser å tjänster inom distriktet
meddela erforderliga förordnanden att gälla tills

DISTRIKTCHEFERNA.

I 13

tjänsterna blivit med ordinarie innehavare besatta eller generaltullstyrelsen
annorledes föreskrivit;

att bevilja skeppsmätare tjänstledighet i enahanda omfattning,
som ovan sagts beträffande tjänstemän av grupp
I, ävensom att förordna vikarie för sålunda ledig skeppsmätare; att

lämna skeppsmätare tillstånd att på utrikes ort
verkställa mätning av fartyg;

att antaga aspiranter av grupp II;
att för e. o. och aspirantpersonal av såväl grupp I som
grupp II — vilken tänkes fördelad på de olika distrikten
— reglera tjänstgöringsförhållandena, dock att inkallning
verkställes av tullförvaltningsföreståndarne inom ramen av
de av distriktchefen lämnade bemyndiganden;

att bevilja e. o. tjänstemän och aspiranter viss tids
befrielse från tjänstgöringsskyldighet; samt

att i den utsträckning, som i utfärdad instruktion närmare
stadgas, disciplinärt bestraffa underlydande tjänstemän
för tjänstefel eller oskickligt uppförande.

I förevarande sammanhang må ock erinras, att förslaget
till omorganisation av generaltullstyrelsen än vidare
innebär, att handläggningen av vissa ärenden skall från
styrelsen decentraliseras ända ned till tullförvaltningarna, i
det att nämligen dessa skola få befogenhet:

att utan för varje särskilt fall lämnat bemyndigande bestrida
utgifter av åtskilliga uppräknade slag för tullverkets
räkning;

att intill ett för varje tullförvaltning av generaltullstyrelsen
bestämt maximibelopp utfärda anvisningar å styrelsens
giroräkning nr 1 med riksbanken;

att medgiva utbekommande av kontant beklädnadsersättning
i stället för beklädnadsförmån in natura;

att medgiva inlösen av ännu ej intjänta uniformspersedlar
;

att under vissa förhållanden godtaga auktionsanbud
utan hinder därav, att det bjudna beloppet icke räcker till
att täcka belöpande tullumgälder jämte omkostnader;
att ur räkenskaperna avföra vissa belopp;
att utbetala av generaltullstyrelsen medgiven restitution

3131 18

114

DISTRIKT CHEFERNA.

till annan än den därtill formellt berättigade, såframt
säkerhet för beloppet ställes;

att handlägga alla ärenden angående restitution av
eller befrielse från tull och sockerskatt;

att direkt mottaga reklamationer enligt § 4 a) och b)
tulltaxeförordningen;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna
direktiv — pröva ansökningar om temporär tullfrihet enligt
§ 8 mom. 1 tulltaxeförordningen;

att medgiva tullfrihet enligt § 4 r) tulltaxeförordningen
för en tid av intill ett år;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna
direktiv — pröva ansökningar om tullindring enligt § 9
mom. 1 tulltaxeförordningen;

att — likaledes efter av generaltullstyrelsen meddelade
allmänna direktiv — pröva frågor om förändring av angivningsinlagor; att

under vissa förhållanden lämna bindande besked
rörande sättet för varas tullbehandling;

att bevilja tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen semester, tjänstledighet
för styrkt sjukdom samt intill en månads tjänstledighet
för enskilda angelägenheter ävensom att meddela
av sådan ledighet påkallade vikariatsförordnanden;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna
direktiv — pröva ansökningar om tillstånd att utan hinder
av bestämmelserna i § 14 tullstadgan få verkställa lossning
utanför tullplats;

att — likaledes efter av generaltullstyrelsen meddelade
allmänna direktiv — pröva ansökningar om tillstånd för
fartyg att, ehuru innehavande utländskt gods, få avgå till
annan ort än tullplats för att intaga last; samt

att i vissa fall meddela tillstånd till tullbehandling utom
tullplats.

På distriktcheferna bör ankomma att öva närmare
tillsyn över det sätt, varpå tullförvaltningarna handlägga nu
uppräknade ärenden likasom ock över det sätt, varpå desamma
i övrigt tillämpa tullförfattningarna.

Denna tillsyn böra distriktcheferna utöva särskilt under
inspektionsbesök hos underlydande tullförvaltningar. Di -

I) I8 T KIK T V H K F E B N A .

I 15

striktchefernas ifrågavarande inspektion kommer att på
lämpligt sätt utfylla generaltnlldirektörens och byråchefernas
inspektion, som av lätt insedda skäl icke kan företagas i
den omfattning, att behovet av annan inspektion uteslutes.
Genom den sålunda åvägabragta intensivare inspektionen
vinnes ökad garanti för en likformig tillämpning av de tullförfattningar,
som ligga utanför det rent tarifftekniska området.

\ id distriktchefernas inspektionsbesök bör, på sätt yttrats
vid behandlingen av frågan om en omläggning av inventeringsväsendet,
kassainventering äga rum. Ävenledes
bör distriktchef vara befogad att, när helst han därtill finner
anledning, föranstalta om inventering av det i packhus eller
å olika slags tullupplag inneliggande godset.

Från det allmännas synpunkt sett, torde distriktchefsinstitutionen
erhålla betydelse framför allt, så vitt gäller
behandlingen av de ofta ömtåliga personalfrågorna. Vissa
av dessa äro nämligen av sådan art, att deras bedömande
av en centralmyndighet, som är hänvisad dels till innehållet
av skrivna akter och dels till okontrollerbara, ofta
utan tillräcklig känsla av ansvar avgivna muntliga upplysningar,
icke alltid kan lämna bästa resultat. I den mån
däremot nämnda frågors behandling anförtros åt distriktchefer,
vilka kunna grunda sitt omdöme på egna, fortvarande
och på nära håll gjorda iakttagelser, samtidigt med
att de dock intaga en opartisk, överordnad ställning över
lokalmyndigheterna, vinnes ökad utsikt för frågornas avgörande
på ett tillfredsställande sätt, något som för övrigt
är av största betydelse även för den enskilde tjänstemannen.
Slutligen torde genom den närmare kontroll över personalen,
som distriktcheferna äro i tillfälle att utöva, statsverkets
rätt komma att i många fall bättre än nu tillvaratagas och
arbetet över huvud bliva på ett i åtskilliga fäll mera praktiskt
sätt ordnat.

Vad angår den närmare beskaffenheten av distriktchefernas
befattning med personalfrågorna, så har redan
sagts, att distriktcheferna böra från generaltullstyrelsen
övertaga befogenheten att bevilja viss ledighet och meddela
därav påkallade förordnanden; att meddela vissa vakansförordnanden;
att antaga aspiranter av grupp II; samt att

116

DISTRIKTCHEFERNA.

i viss utsträckning disciplinärt bestraffa underlydande
tjänstemän. Av innehållet i § 245 tjänstgöringsreglementet
följer, att dessa ock böra av distriktchef kunna provisoriskt
avstängas från tjänstgöring. — Från tullförvaltningarna
böra distriktcheferna — såsom jämväl förut framhållits —
övertaga den i § 206 tjänstgöringsreglementet omnämnda
skyldigheten att avgiva förord vid tjänstetillsättningar. —
Jämte distriktchefernas befattning med rekryteringen blir
deras viktigaste åliggande att fördela den inom distriktet
anställda arbetsstyrkan på lämpligaste sätt mellan tullförvaltningarna.
Distriktcheferna böra sålunda gå i författning
om de vid personalfrågornas behandling närmare omnämnda
temporära kommenderingarna av ordinarie personal
från en ort till annan. I mån som dessa omplaceringar
beröra mer än ett distrikt, böra de verkställas genom samråd
mellan vederbörande distriktchefer. Över den e. o. och
aspirantpersonalen inom disfriktet bör distriktchefen hava
fullständig dispositionsrätt i syfte att kunna insätta varje
hithörande tjänsteman på den plats, där han för tillfället
gör bästa nytta. — Det planmässigare utnyttjande av personalen,
till vilket distriktchefernas ifrågavarande dispositioner
böra leda, kommer helt visst att för statsverket medföra
avsevärda besparingar. Framför allt kan det förväntas,
att distriktcheferna öva noggrann tillsyn däröver, att icke
— såsom nu på en del håll lärer vara fallet — mera
reservpersonal inkallas i tjänstgöring, än som behovet oundgängligen
kräver.

För den trafikerande allmänheten måste de tillämnade
distriktcheferna med den intima kännedom om lokal- och
personalförhållanden, som hos dem får förutsättas, komma
att medföra avsevärt gagn. De böra sålunda i samråd med
11111 för vält 11 i ngarn a kunna träffa lämpliga anstalter för rörelsens
underlättande i allmänhet. Vidare torde de ofta
kunna verka för en snabb och praktisk lösning av sådana
frågor av mera säregen art, som kunna yppa sig hos tullförvaltningarna.
Och även lära de genom personligt ingripande
kunna förekomma eller rätta misstag från förvaltningarnas
sida samt — vilket är ej minst viktigt — göra
detta med helt annan snabbhet än den, varav ett centralt
ämbetsverk är mäktig.

1) I HT K1KT CIIK KERNA.

Under den övergångstid, som följer på en blivande
omorganisation av tullverket, torde distriktchefsinstitutionen
bliva av utomordentligt stor betydelse. Generaltullstyrelsen
har säkerligen, då det för densamma gäller att omdana
tullverket i verkligt praktisk riktning, att vänta mycket
motstånd från tjänstemän, som äro invanda vid de äldre
förhållandena. Om då icke ute i orterna finnas personer i
högre befälsställning, vilka kunna sätta in sin kraft för
att bryta ned dylikt motstånd, kan det alltför lätt intriiffa,
att hela reformarbetet blir utan frukt.

Den enda invändning som skulle kunna göras mot anordnandet
av distriktsförvaltningar, hänför sig till de därmed
förbundna kostnaderna. Härvid är emellertid att märka,
att ifrågavarande kostnader mer än väl uppvägas av de besparingar
i utgifter för såväl personal som material, vilka
kunna beräknas bliva en följd av den från distriktchefernas
sida utövade tillsynen. Enbart de belopp, som kunna inbesparas
genom distriktchefernas noggrannare kontroll över
att inkallning ej företages i större utsträckning än behovet
kräver, torde täcka kostnaden för hela distriktchefsinstitutionen.

Med stöd av det anförda föreslår kommissionen, att
särskilda distriktsförvaltningar inrättas inom tullverket.

Vid organiserandet av dessa distriktsförvaltningar bör
närmast iakttagas, att rikets tre största städer ställas utanför
indelningen i distrikt, i det att i stället de med genomfört
chefskap utrustade tulldirektörer, vilka inom nämnda städer
skola finnas anställda, därstädes utöva den myndighet, som
eljest tillkommer distriktchef. Ansenligen vore en kombination
av tulldirektörs- och distriktchefsgöromål på det sätt,
att de tre tulldirektörerna finge större inspektionsdistrikt sig
anvisade, ej alldeles otänkbar; men mot densamma framställa
sig tungt vägande invändningar. Tulldirektörerna
torde nämligen med hänsyn till trafikens stora omfattning
i Stockholm, Göteborg och Malmö och de många frågor av
tvistig natur, vartill denna trafik ständigt ger upphov,
komma att tagas så strängt i anspråk för sin egentliga
ämbetsutövning, att det skulle möta svårighet för dem att
därutöver bestrida en distriktchefs åligganden; och från
näringslivets sida sett skulle det säkerligen vara mindre

Distriktsförv
ältning ar nas
organisation.

D1STEIKTCHEFEBNA.

1 18

tillfredsställande, om tulldirektörerna ofta, då deras personliga
ingripande på platsen vore bäst behövligt, befunne sig
borta på längre inspektionsresor.

De i Göteborgs och Malmö tullkammardistrikt befintliga
tullstationerna och tullexpeditionerna torde emellertid
böra såsom hittills lyda under tulldirektörerna i resp. städer.

Till överensstämmelse härmed böra efter inrättandet av
en tulldirektörsbefattning i Stockholm de smärre tull förvaltningarna
i Stockholms tullkammardistrikt ställas under befäl
av nämnda befattnings innehavare och sålunda ej såsom nu
lyda omedelbart under generaltullstyrelsen.

Riket i övrigt synes lämpligen kunna indelas i tre
distrikt.

Vid distriktsindelningens uppgörande bör enligt kommissionens
åsikt synnerligt avseende fästas vid åstadkommandet
av största möjliga enhetlighet i befälsföringen över
kust- och gränsbevakningen. På detta sätt kan med distriktchefsinstitutionen
främjas samma tanke, som legat till
grund för anställandet hittills av särskilda kust- och gränsbevakningschefer.

I övrigt böra distriktens gränser bestämmas huvudsakligen
med hänsyn till kommunikationsförhållandena.

Efter dessa grunder synes distriktsindelningen förslagsvis
kunna bliva följande:

Första distriktet: tullkamrarna i Karlskrona, Ronneby,
Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn, Ystad, Trälleborg,
Lund, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg,
Varberg, (Marstrand*), Lysekil, Uddevalla, Strömstad och
Borås.

Andra distriktet: tullkamrarna i Södertälje, Uppsala,
Nyköping, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, (Mena, Vadstena*),
Jönköping, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Visby,
Lidköping, Örebro, Västerås.

Tredje distriktet: tullkamrarna i Mon, Karlstad, Kristinehamn,
Charlottenberg, Falun, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall,
Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien,
Umeå, Skellefteå, Luleå, Piteå, Haparanda, Riksgränsen.

*) Angående dessa tullkamrar hänvisas till vad i det följande föreslås.

DISTRIKTCHEFERNA .

1 19

] distrikten böra jämte uppräknade tullkamrar ingå desamma
underlydande tullförvaltningar samt kust- och gränsbevak
11 ingsperson al.

Med den sålunda föreslagna indelningen — i vilken
det bör stå generaltullstyrelsen fritt att göra de jämkningar,
som befinnas lämpliga — skulle å ena sidan så gott som
all gränsbevakningspersonal sammanföras i ett distrikt, nämligen
det tredje, å andra sidan hela den kustbevakningspersonal,
som hittills stått under de bägge kustbevakningschefernas
lydnad, komma under enhetligt befäl av distriktchefen
i första distriktet.

Distriktchef bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag
av generaltulldirektören. Motivet till att förslaget
skulle avgivas av honom och icke av generaltullstyrelsen är
att chefen för ett verk bör känna ett alldeles särskilt ansvar
för att befattningar inom verket i viktigare chefsställning
beklädas av verkligt dugliga tjänstemän, och att detta ansvar
bäst torde göra sig gällande, om vid avgivandet av förslag
till befattningarnas återbesättande chefen får låta leda sig
av sitt personliga omdöme om ifrågakommande kandidater
utan att behöva taga den hänsyn till s. k. pappersmeriter,
som ej kan undgås, då fråga är om förslag, vilka kunna
bliva föremål för överklagande.

Till distriktchefer böra icke få utses andra än i tulltjänst
erfarna män med praktisk läggning.

Vid varje distriktchefs sida bör ställas en överkontrollör,
vilken såsom distriktchefens närmaste man utövar
förmanskap för hans kansli, och vilken, då distriktchefen
är stadd på inspektionsresor, har att utan särskilt förordnande
med distriktchefs makt och myndighet handlägga
sådana löpande ärenden, som icke prövas vara av beskaffenhet
att böra hänskjutas till distriktchefens eget avgörande.
— Den ifrågavarande befattningshavaren har ansetts
icke böra sättas i lägre grad än överkontrollörs dels
därför, att hans tjänst i allmänhet torde bliva rätt maktpåliggande
och ansvarsfull, dels ock därför, att han lämpligen
skall kunna rycka in såsom vikarie för distriktchefen
och, då han eljest utövar dennes åligganden, bör kunna
göra detta med erforderlig auktoritet gent emot underlydande
tullförvaltare.

120

DISTRIKTCHEFERNA.

Distriktchefskonferenser.

Distriktchef bör i övrigt biträdas av deri kansli- och
vaktbetj aning, som prövas nödig.

Enär städernas tullhushusbyggnadsskyldighet enligt
kommissionens åsikt icke innefattar åliggande att tillsläppa
ämbetslokaler för distriktchefer, lära dylika lokaler böra
på statsverkets bekostnad förhyras i de städer, där distriktcheferna
efter generaltullstyrelsens bestämmande skola bliva
stationerade.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att distriktcheferna bliva till antalet tre med distrikt i
huvudsaklig överensstämmelse med ovan framlagd indelningsplan;
att distriktchef tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag
av generaltulldirektör en; att såsom distriktchefs närmaste man
anställes en överkontrollör; samt att till distriktchefs biträde
i övrigt anställes erforderlig kansli- och vaktbetjäning.

För att säkerställa likformigheten i författningarnas tilllämpning
inom de olika distrikten bör generaltullstyrelsen
anordna periodiskt återkommande distriktchefskonferenser.
Dessa, som böra bevistas av — förutom distriktcheferna —
även tulldirektörerna, torde i allmänhet böra hållas i Stockholm
samt stå under ledning av generaltulldirektören eller
den byråchef, han i sitt ställe utser. Härigenom befordras
även den personliga kontakten mellan generaltullstyrelsen
och distriktsförvaltningarna.

Kommissionen föreslår alltså, att i instruktionen för generaltullstyrelsen
intages bestämmelse därom, att styrelsen bör
sammankalla konferenser av ovannämnda slag.

LOKALFÖRVALTNINGEN.

121

L okalförvaltningen.

I KAP.

Översikt av lokalförvaltningens nuvarande

organisation.

Tullförvaltningarna kunna hänföras till två huvudgrupper,
nämligen tullförvaltningar med fullständig kompetens och
tu 11 förvaltningar med begränsad kompetens.

Till den förra gruppen höra tullförvaltningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, vilka på sätt nedan närmare angives,
i organisatoriskt hänseende intaga en särställning,
samt tullkamrarna.

Tullförvaltningar med begränsad kompetens äro tullinspektioner,
tullstationer och tullexpeditioner.

Kommissionen bortser i detta sammanhang helt och
hållet från gränstullförvaltningarna, vilka behandlats i föregående
betänkande.

Tullförvaltningar med fullständig kompetens äga i allmänhet
att handlägga alla till lokaltullförvaltningstjänsten
hörande göromål.

Hos tullförvaltningar med begränsad kompetens däremot
må i regel tullbehandling icke förekomma av annat
än fartygslaster av uteslutande tullfritt gods. Enligt en
undantagsbestämmelse i § 14 tullstadgan är dock förtullning
därstädes av skeppsprovision och passagerareffekter
m. m. tillåten.

Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö
äro fördelade på särskilda avdelningar med var sina i tjänstgöringsreglementet
närmare bestämda uppgifter och lydande
i allmänhet omedelbart under generaltullstyrelsen. I Stockholm
och Göteborg äro avdelningarna till antalet sex samt

Olika slät/ av
tullförvaltnirujar.

Tullförvaltning
ärna i
Stockholm,
Göteborg
och Malmö.

122

LOKALFÖRVALTNINGEN.

benämnas tullkammare, uppbördskontor, konfiskations- och
kassörskontor, packhusinspektor nederlagskontor och tullbevakningsinspektion.
I Malmö äro avdelningarna endast
fyra, nämligen tullkammare, uppbörds- samt konfiskationsoch
kassörskontor, packliusinspektion och tullbevakningsinspektion.
Nederlagsärendena handläggas i sistnämnda
stad på tullkammaren.

Chefskapet över avdelningarna är organiserat på följande
sätt. Tullkammare förestås av tullförvaltare och överkontrollör,
packhusinspektion av överinspektör och överkontrollör.
Vid dessa två avdelningar är nämligen från
äldre tid bibehållet det s. k. delade chefskapet (jfr 1908 års
tullstatskommissions betänkande s. 91 ff. samt tjänstgöringsreglementet
§§ 11—14). Uppbördskontor, konfiskationsoch
kassörskontor (i Malmö: uppbörds- samt konfiskationsoch
kassörskontor) samt nederlagskontor förestås av tullförvaltare,
tullbevakningsinspektion av överinspektör.

På grund av lokala förhållanden kunna tullkammare
och packhusinspektion under sig hava ett slags filialer, även
dessa betecknade såsom »avdelningar». I Stockholm finnas
sålunda såsom filialer till tullkammaren tullkammaravdelningen
vid Stadsgårdshamnen och tullkammaravdelningen vid
Blasieholmen samt såsom filialer till packhusinspektionen packhusavdelningen
vid Stadsgårdshamnen, packhusavdelningen
vid Blasieholmshamnen, tullavdelningen å Riddarholmen, tullavdelningen
för postpaket och tullavdelningen för järnvägsgods.
I Göteborg finns en filial till tullkammaren, benämnd
tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkammarexpedition,
samt två filialer till packhusinspektionen, nämligen packhusavdelningen
vid Nya Masthuggskajen och tullavdelningen
för postpaket i huset »Hertzia» vid packhusplatsen. I Malmö
förekommer för närvarande ingen dylik filial. — De uppräknade
tullkammar- och packhusavdelningarna förestås av förste
kontrollörer med undantag av tullkammaravdelningen vid
Blasieholmen, som förestås av en kontrollör, samt tullavdelningen
å Riddarholmen, som förestås av en kammarskrivare.

Den allmänna regeln, att tullförvaltningsavdelningarna
lyda omedelbart under generaltullstyrelsen, är i Göteborg
och Malmö så tillvida modifierad, som i vardera av dessa

NUVARANDE ORGANISATION. 123

städer eu av avdelningsföreståndarne är — mot ett tillläggsarvode
av 1,000 kronor — förordnad till tulldirektör.
Enligt § 8 tjänstgöringsreglementet tiar denne till huvudsaklig
befogenhet att, i händelse av meningsskiljaktighet
mellan trafikerande och någon av tullförvaltningsavdelningarna
på platsen eller mellan olika tullförvaltningsavdelningar
angående författningarnas rätta tillämpning, meddela
beslut i ämnet, därest uppskov med frågan för inhämtande
av generaltullstyrelsens avgörande skulle medföra hinder
för rörelsens gång. Någon verklig chefställning tillkommer
emellertid icke tulldirektörerna.

Tullkamrar finnas dels i de städer, som förutom Stockholm,
Göteborg och Malmö utgöra stapelstäder, med undantag
dock av Kungälv, vars stapelstadsrätt genom Kungl.
Maj:ts beslut den 25 november 1904 förklarats vilande, dels
i sådana städer, som utan att utgöra stapelstäder äga förtullningsrätt
(för närvarande Lund, Borås, Falun och Östersund),
dels ock slutligen — såsom i föregående betänkande
avhandlats — vid vissa järnvägsstationer vid riksgränsen
mot Norge. Tullkammare förestås av tullförvaltare samt
lyder omedelbart under generaltullstyrelsen.

Söderköpings tullkammare är förlagd till Hem och
Kristianstads tullkammare till Åhus. Av den senare tullkammaren
finns emellertid en avdelning i Kristianstad.

För varje stapelstad finns av Kungl. Maj:t fastställt
tullkammardistrikt. Ett sådant distrikt omfattar vissa kuststräckor
eller stränder av insjöar, floder och kanaler, däremot
icke bestämda ytdelar av riket*). Vid landgränsen
saknas alldeles motsvarighet till indelningen i tullkammardistrikt.

Tullförvaltningarna å de vid saltsjön belägna orter, som
förutom stapelstäderna utgöra tullplatser, benämnas tullinspektioner,
tullstationer och tullexpeditioner. Tullinspektioner
och tullstationer förestås av vid tullverket fast anställda
tjänstemän, tullexpeditioner däremot av personer
utom tullverket, vilka alltså innehava befattningen som tullexpeditionsföreståndare
endast såsom en bisyssla. Tullinspektioner
och tullstationer skilja sig inbördes därutinnan,

Tullkamrar.

Tullkammar distrikt.

Tullinspektioner,
tullstationer

och tullexpeditioner.

*) Visby tullkammardistrikt omfattar dock »Gottlands län».

Chefskapets

ordnande.

124 LOKALFÖRVALTNINGEN.

att de förra — som inrättats å ställen, där rörelsen ansetts
mera betydande -— förestås av tjänstemän av högre grad
(tullinspektörer), de senare däremot av tjänstemän av lägre
grad (överuppsyningsmän och uppsyningsmän). — Från
den terminologi, för vilken ovan redogjorts, äro emellertid
ett par avvikelser att anteckna. I Skåne förekomma sålunda
tull f örvaltningar, som förestås av vid kustbevakningen anställda
tjänstemän mot åtnjutande av särskilda tilläggsarvoden;
av dessa tullförvaltningar hava de, som inrättats på
allmän bekostnad, erhållit benämningen tullexpeditioner,
medan däremot de på enskild bekostnad anordnade kallas
tullstationer (och föreståndarne tullstationsföreståndare). Att
märka är vidare, att de s. k. sommarstationerna, varmed
förstås tullstationer, som — särskilt på många ställen i
Norrland — på enskild bekostnad inrättas för seglationstiden,
visserligen törestås av tjänstemän med titeln t. f. uppsyningsman,
men att till dessa förordnanden hittills ifrågakommit
företrädesvis personer med högre tjänstemannakompetens.

Av tullinspektionerna, tullstationerna och tullexpeditionerna
lyda de i Stockholms tullkammardistrikt belägna
omedelbart under generaltullstyrelsen, de i Göteborgs och
Malmö tullkammardistrikt belägna under tid Idirektörerna i
dessa städer samt de övriga under den tullkammare, inom
vars distrikt de äro belägna.

För de vid riksgränsen mot Norge befintliga gränsinspektionerna
och gränsstationerna har kommissionen redogjort
i föregående betänkande.

II KAP.

Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

I. Chefskapets ordnande.

Såsom en huvudanmärkning mot den nuvarande organisationen
av tullförvaltningarna i rikets tre största städer
har från näringslivets sida framhållits bristen på genomfört
gemensamt chefskap.

TULLFÖRVALTNINGAKNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG o. MALMÖ. 12:”)

Bland sammanslutningar, som i svar på kommissionens
frågecirkulär uttalat sig till förmån för tulldirektörsinstitutionens
utveckling på ett eller annat sätt, kunna nämnas
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Sveriges allmänna handelsförening, handels- och sjöfartsnämnden
i Malmö, Sveriges elektriska industriförening,
Sveriges redareförening, Stockholms rederi förening, Sveriges
fartygsbefälsföreniug, ångfartygsbefälhavaresällskapet samt
svensk skeppsrederiförening för segelfartyg. — Ur motiveringen
till de gjorda uttalandena må anföras följande.
Stockholms handelskammare åberopar 1908 års tullstatskommissions
yttrande rörande behovet av en tulldirektör i
Stockholm (betänkandet, s. 102—104) men framhåller, att
tulldirektören utöver de befogenheter, som tillämnats honom
av nämnda kommission, borde erhålla rätt att pröva ansökningar
om förändring av angivningsinlagor m. fl. därmed
jämförliga ärenden, som nu gå till generaltullstyrelsen.
Handelskammaren i Göteborg hänvisar till hittills vunnen
erfarenhet, vilken enligt handelskammarens förmenande avgjort
pekar på nödvändigheten av att anställa en med
behörig myndighet utrustad gemensam chef för tullförvaltningsavdelningarna
i Göteborg. Den erforderliga decentralisationen
av tullverket kan, säger handelskammaren,
eljest knappast tillbörligen genomföras. Sveriges allmänna
handelsförening, som inskränker sitt yttrande till att gälla
Stockholm, anser, att de nuvarande förhållandena därstädes
medföra allvarliga olägenheter. Sveriges fartyg sbefälsförening
anför, att, om en gemensam chef för tullförvaltningsavdelningarna
i envar av rikets tre största städer tillsattes med
befogenhet att inom vissa gränser lämna resolution i en
del vanligare ärenden, generaltullstyrelsens arbetsbörda därmed
skulle lättas och allmänheten beredas möjlighet att få
ärenden av antydda slag direkt och med mindre tidsutdräkt
avgjorda. Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg framhåller
tulldirektörerna såsom en synnerligen lämplig instans
mellan generaltullstyrelsen och tullförvaltningsavdelningarna
på de stora platserna, där meningsskiljaktigheter med
trafikanterna enligt sakens natur oftast måste förekomma.
— I detta sammanhang torde ock böra nämnas, att Stockholms
stads hamnstyrelse i skrivelse till kommissionen påpekat

Svar på frågerirkulärot.

12(5

LOKALFÖRVALTNINGEN.

önskvärdheten därav, att den kommunala institution, som
hade hamn- och tullärenden sig anförtrodda, hade blott
en enda, bestämd tullmyndighet att vända sig till, samt
att hamnstyrelsen på denna grund uttalat sig för gemensamt
chefskap för tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm.

Endast ett inlägg mot det genomförda gemensamma
chefskapet har kommit kommissionen tillhanda från näringshåll,
nämligen från en enskild person i Malmö (S. Hedberg),
vilken anfört, att det syntes vara uteslutande till nytta
såväl för allmänheten som för tullverket, att föreståndarne
för de olika avdelningarna hade en något så när självständig
ställning vid utövandet av sin tjänst, som de väl själva
bäst borde känna.

De bägge tjänstemannaorganisationerna hava i sina
yttranden understrukit vikten av att tulldirektörerna erhålla
en tillräckligt stark ställning.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anför sålunda: -

»Huru förhållandena på de största platserna i organisatoriskt
avseende än ordnas, torde behovet av en enhetlig ledning alltid gorå
sig gällande.

Tulldirektörerna borde därför, på samma gång som största möjliga
frihet medgives varje avdelningschef i frågor, som uteslutande rörde dennes
arbetsområde, i alla frågor, som beröra två eller flera avdelningar gemensamt,
tilldelas större maktbefogenhet än som nu till skada för
många ärendens enhetliga behandling är fallet.»

Sveriges tullmannaförenings yttrande i ämnet är av
följande lydelse:

»Förslag om ett gemensamt chefskap för de olika avdelningarna
vid rikets tre största städers tullförvaltningar var i kungl. proposition
förelagd 1910 års riksdag men blev av denna avslagen till stor del
på grund av att det ansågs oformligt, att en av avdelningscheferna
även skulle bestrida platsen som tulldirektör och i så fall lämna utlåtanden
och dylikt till sig själv, och vi tro också, att en sådan
sammankoppling av befattningar ej skulle vara lycklig, utan bör denna
befattning vara helt fristående.

Som trafiken år för år allmera ökas, skulle det helt säkert många
gånger underlätta den trafikerande allmänhetens arbete, om det vid
förekommande spörsmål funnes en gemensam chef att hänvända sig
till, och icke, som nu är fallet, till de olika avdelningarnas chefer,
vilka många gånger ha olika meningar i föreliggande frågor.

För att i sådana fall få bestämt besked måste allmänheten vända

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 127

sig till generaltullstyrelsen i flera frågor, som fortare och med mindre
besvär skulle kunna avgöras av en gemensam chef, om eu sådan funnes
att tillgå. Vi äro därför förvissade om att inrättandet av ett
gemensamt chefskap skulle bespara allmänheten både besvär, tid och
kostnader och hälsas med tillfredsställelse.

För personalen skulle ett gemensamt chefskap också vara till
gagn, då därförutan väl knappast en passande och rättvis placering
av personalen å de olika avdelningarna kan komma till stånd. Visserligen
skola avdelningscheferna varje år gemensamt inkomma till generalltullstyrelsen
med förslag till placering av personalen under påföljande
år, men som naturligt är försöker var och en avdelningschef
att tillgodose sin avdelning, och i så fall blir nog inte alltid posteringen
varken så rättvis eller lämplig, som den kunde bli, om det funnes en
ledande vilja.

Även vid avgivande av förord och förslag till förordnande och
befordran framhåller ju i regel varje avdelningschef sina underlydande,
då däremot en gemensam chef härvidlag säkerligen icke skulle taga
hänsyn till vid vilken avdelning den sökande för tillfället vore placerad,
utan endast låta lagens föreskrift om förtjänst och duglighet
bestämma sitt beslut.

Vi anse därför det vara synnerligen fördelaktigt, om ett gemensamt
chefskap vid lokaltullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö inrättas, och anse vi jämväl, att denna tjänst bör bli fullt
fristående, så att dess innehavare ej får bekläda annan befattning i
kungl. tullverket.»

Enligt kommissionens uppfattning är ett fullt genomfört
gemensamt chefskap för tullförvaltningarna i rikets
tre största städer av följande grunder erforderligt.

Från den trafikerande allmänhetens synpunkt måste det
anses i hög grad önskvärt, att det på ort och ställe finns
en högste chef, till vilken framställningar kunna göras och
klagomål riktas, och av vilken kan erhållas omedelbart
besked, varefter vederbörande trafikant sedan kan inrätta
sig. Såsom det nu är, tvingas allmänheten att esomoftast
vända sig till generaltullstyrelsen, vilket medför
omgång och tidspillan. Ett centralt ämbetsverk måste
nämligen i sitt arbete iakttaga en del former, från vilka
lokala funktionärer äro fria. Vidare bör en tulldirektör genom
sin dagliga beröring med trafiken på platsen få noggrann
kännedom om alla densamma vidkommande omständigheter
och därigenom kunna utan tidsutdräkt bilda sig ett riktigt
omdöme om de frågor, som underställas hans avgörande.
En fördel är tillika, att förhandlingen med tulldirektören
kan ske muntligt, varigenom det för allmänheten betun -

YUran de.

128 LOKALFÖRVALTNINGEN.

gande skriftliga förfarandet kan väsentigen inskränkas.
Ofta torde för övrigt en tulldirektör genom den möjlighet
till ingripande på ett tidigt skede, som står honom till
buds, kunna på ett enkelt sätt ordna angelägenheter, som
eljest lätt kunde leda till en del mer eller mindre svårartade
komplikationer.

För tullverket är det av synnerlig betydelse att på envar
av de ifrågavarande stora tullplatserna äga någon,
som kan utjämna de meningsskiljaktigheter, vilka lätt nog
uppkomma mellan olika tullförvaltningsavdelningar. Den,
som skall vara skickad härför, måste emellertid hava en
fullt självständig ställning över avdelningarna. — Vidare
är det ur synpunkten av personalens effektiva utnyttjande
nödvändigt, att en högsta chef på platsen kan förfoga
över arbetsstyrkan och sätta in densamma efter växlande
behov. Härmed förekommas sådana missförhållanden, som
att på en avdelning tjänstemän gå mer eller mindre sysslolösa,
medan samtidigt personalbrist råder på andra avdelningar.
Fn gemensam chef, som på antydda sätt kan
verka i riktning mot att större arbetsprodukt uttages av
personalen, måste givetvis komma att göra ett gagn, som
till fullo uppväger statsverkets kostnad för hans avlönande.

Den allmänna decentralisation, som kommissionen ansett
sig böra förorda, och som föranlett kommissionens förslag
om inrättandet av distriktsförvaltningar, förutsätter tillika,
att i de tre största städerna finnas funktionärer, som över
därvarande tullförvaltningar utöva distriktchefs myndighet.
Denna myndighet innefattar, såsom i det föregående närmare
omhandlats, befogenhet, bland annat, att i viss utsträckning
bevilja semester och tjänstledighet samt meddela därav
eller av andra orsaker föranledda förordnanden; att handlägga
åtskilliga andra personalfrågor, även av disciplinär
art; samt att utöva viss prövningsrätt i frågor rörande
anskaffning och underhåll av tullverket tillhörig materiell.
Här må ytterligare framhållas, att tulldirektörerna med den
ställning, de överhuvud tänkas intaga, böra kunna fylla
viktiga uppgifter vid handläggningen av frågor rörande
nybyggnad eller förändring av tullokalerna i de ifrågavarande
tre stora städerna. Åven anser kommissionen, att

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 12!)

tulldirektör bör tilläggas prövningsrätt i fråga om åtals
anställande för förseelser mot tullförfattningarna.

Tulldirektören bör icke tillika vara chef för någon
avdelning: dels medger ej hans tid detta, enär tulldirektörsgöromålen
måste antagas bereda honom full sysselsättning,
och dels skulle han genom att träda i närmare förhållande
till en av avdelningarna komma att intaga en i viss mån
skev ställning och bliva mindre väl skickad att på ett
opartiskt sätt utjämna meningsskiljaktigheter mellan sin
egen avdelning och trafiken eller mellan nämnda avdelning
och någon av de övriga.

Av skäl, motsvarande dem, som andragits vid behandlingen
av sättet för distriktchefernas förordnande, torde
han böra tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektören.

Till tulldirektörer böra utses endast i tulltjänst erfarna
män med praktisk läggning.

Tulldirektören bör såsom chef för tullförvaltningen i
dess helhet hava en egen expedition, i det följande benämnd
tulldirektörsexpeditionen.

Såsom tulldirektörens närmaste man bör anställas en
•överkontrollör. Genom att denne deltar i alla hos tulldirektören
förekommande göromål förväntas han bliva fullt
förtrogen med desamma och sålunda väl skickad att vid
förfall för talldirektören rycka in såsom dennes vikarie.
Överkontrollören bör ock hava att utöva närmaste förmanskap
för den vid tulldirektörsexpeditionen anställda personalen.

Tulldirektörsexpeditionen bör bestå av ett kansli och
en kassa. På kansliet böra de till handläggning förekommande
ärendena beredas samt ankommande post registreras
och utgående expeditioner uppsättas. Tillika böra personalregistren
för hela tullförvaltniugen föras här. Kassan bör
övertaga de göromål, som nu ankomma på konfiskationsoch
kassörskontoret, och som bestå i upprättandet av avlöningslistor
för tullförvaltningen i dess helhet, bestridandet
av utbetalningar för densammas räkning (såsom av avlöningsmedel,
restitutioner, expenser m. m.), förandet av beklädnadsliggare
och — i hithörande del — av diverse
inkomsters journal samt handläggning av ärenden angående

3131 18

Kan stig öromål.

Yttrande.

130 LOKALFÖRVALTNINGEN.

bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer. För en del av
dessa ärenden kommer här nedan att något utförligare
redogöras.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,
att envar av tullförvaltning ärna i Stockholm, Göteborg och
Malmö ställos under genomfört gemensamt chefskap av en av
Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektör en konstituerad
tulldirektör; att såsom tulldirektörens närmaste man anställes
en överkontrollör; samt att under tulldirektören ställes en tulldirektörsexpedition.

II. Tulldirektörsexpeditionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

Beträffande göromålen å kansliet vill kommissionen
här närmare ingå endast på förandet av personalregistren.

Tullverkets personal registreras för närvarande i de i
§ 216 tjänstgöringsreglementet omnämnda personallistorna.
På grund av bestämmelse i 10 § av kungl. kungörelsen
den 11 oktober 1907 med föreskrifter angående de medel,
av vilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas, skola
utgå m. m., föras jämväl särskilda s. k. pensionsmatriklar,
vilka innehålla delvis samma uppgifter som personallistorna.
Såväl personallistor som pensionsmatriklar upprättas i två
exemplar, av vilka det ena stannar hos vederbörande lokalmyndighet
och det andra insändes till generaltullstyrelsen.

För att väsentligen minska det omfattande skriveri,
som blir en följd av dessa bestämmelser, och mot vilket
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i sitt svar på
kommissionens frågecirkulär riktat en befogad kritik, synes
personalens registrering kunna ordnas efter följande grunder.
För varje tjänsteman upplägges vid hans inträde i
tullverket en personalakt, till vilken grundstommen utgöres
av hans ansökningshandlingar. Dessa böra nämligen med
åtecknad resolution rörande antagningen översändas från
generaltullstyrelsen till den myndighet, hos vilken tjänste -

TULLFÖRVAI.TNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 131

mannen placeras. Vinner tjänstemannen sedermera transport,
bör personalakten översändas till lians nya chefmyndighet.
I personalakten böra på särskilt blad antecknas
de bestraffningar, tjänstemannen tilläventyrs ålagts. Däremot
böra de nuvarande vitsorden borttagas såsom värdelösa
och ofta vilseledande. I den mån styrelsen behöver
upplysningar rörande särskild tjänsteman, infordras bestyrkt
utdrag av hans personalakt eller ock personalakten i original.
— Pensionsmatrikeln bör uppläggas efter kortsystem
på det sätt, att för varje tjänsteman finns ett kort i hans
personalakt. Att något häremot svarande duplettkort skidle
förvaras hos styrelsen, anser kommissionen ej behövligt.

Kommissionen föreslår alltså, att personallistan ersättes
med personalakter; att pensionsmatrikeln upplägges efter kortsystem;
samt att de nuvarande vitsorden avskaffas.

Därest vitsorden falla bort, komma tjänstgöringsintygen
att erhålla större betydelse. Då det visat sig, att
dvlika ofta avgivas utan nödig ansvarskänsla, finner kommissionen
sig höra föreslå utfärdande av uttrycklig bestämmelse
därom, att såsom tjänstefel av allvarlig beskaffenhet
skall anses, om någon vid avgivande av tjänstgöringsintyg
bevisligen lämnat medvetet oriktig uppgift eller omdöme.

De göromål, som skola ankomma på kassan, hava i Kassagöro
det föregående i korthet uppräknats; men vill kommissionen
här något närmare ingå på dels utbetalningen av avlöning,
dels ärendena angående bärgade varor, dels sjöfyndsärendena,
dels konfiskationsärendena, dels ock förandet av diverse
inkomsters journal.

I sitt första betänkande (s. 31 och 122) har kommissionen
föreslagit, att avlöningen till den vid kust- och
gränsbevakningen anställda personal måtte tillställas vederbörande
genom postanvisningar, innehållande förbehåll, att
kvittering finge ske endast av emottagare personligen. Såsom
skäl härför har åberopats, att det nuvarande, i § 132 tjänstgöringsreglementet
beskrivna sättet för avlöningens utbetalande
vore alltför omständligt, då det skulle tillämpas på
en personal, som vore utplacerad på många skilda platser.

Det sålunda föreslagna tillvägagångssättet — vilket
innebär, att kvittering å avlöningslista blir obehövlig —
synes med lika fog böra tillämpas även vid utbetalning av

mål.

1) Utbetalning
av
avlöning m. m.

2) Ärenden an
gående bärgad,
e varor.

132 LOKALFÖRVALTNINGEN.

avlöning till personal vid tullstationer och tullexpeditioner
samt vid utbetalning av pension till avskedade tjänstemän
ävensom tjänstemäns änkor och barn.

Vad avlöningslistorna beträffar, äro dessa för närvarande
så uppställda, att åtskilliga uppgifter av mera oföränderlig
beskaffenhet, såsom rörande avlöningens fördelning
å olika titlar, beloppet av pensionsavdrag in. m., måste på
nytt upprepas i varje ny lista.

Iiärav föranledes ett mångskriveri, vilket synes lämpligen
kunna undgås därigenom, att ifrågavarande uppgifter
för varje år införas i januarilistan men ej upptagas i listorna
för de följande månaderna, såvida ej förändrade förhållanden
därtill giva anledning.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,
att såväl utbetalning av avlöning till personal vid tullstationer
och tullexpeditioner som ock utbetalning av pensioner till avskedade
tjänstemän ävensom tjänstemäns änkor och barn verkställes
medelst postanvisningar, innehållande förbehåll, att kvittering
får ske endast av emottagare personligen; samt att avlöningslistorna
förenklas därigenom, att uppgifter av mera
oföränderlig natur upptagas endast i januanlistan men icke
i listorna för de följande månaderna, såvida ej förändrade
förhållanden därtill giva anledning.

Jämlikt § 106 tjänstgöringsreglementet skall vid varje
stapelstads tullförvaltning — i Stockholm, Göteborg och
Malmö å konfiskationskontoret — för redovisning av o förtullat
utländskt gods, som inom tullkammardistriktet bärgas
från strandat fartyg, föras eu för debet och kredit inrättad
journal (dbärgade varors journald). I journalens debet upptages
under särskilt nummer för varje strandat fartyg dess
namn, slag och nationalitet, befälhavarens namn, landet och
orten, varifrån fartyget avgått, ävensom landet och orten,
dit det varit destinerat, strandningsstället och tiden, då
strandningen inträffat, det bärgade godset med uppgift å
kollital, märken och nummer samt tiden, då detsamma
upplagts, besiktigats och försålts. När godset återutföres,
förtullas eller eljest av vederbörande disponeras eller jämlikt
bestämmelse i tullstadgan å auktion försäljes, avföres det
i journalens kredit med anteckning om (lagen, då, samt
det nummer i inkommande, utgående eller diverse inkomsters

TULLFÖR VÄLTNING A RN A I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 133

journal, varunder godset redovisas. Journalen avslutas vid
varje års utgång, varvid ej redovisat gods avföres i kredit
såsom balanserat samt med bibehållande av förut erhållet
nummer och med iakttagande av vad ovan sagts upptages
främst under debet i följande års journal. Såsom verifikationer
skola journalen biläggas rapporter om strandningar,
förteckningar å bärgat gods samt de övriga handlingar,
som må vara erforderliga för bestyrkande av redovisningens
riktighet.

Här erinras om den allmänna bestämmelsen i § 180
tjänstgöringsreglementet rörande journalers förande i två
exemplar, original och kopia, av vilka det förstnämnda
exemplaret insändes till generaltullstyrelsen och det sistnämnda
kvarstannar hos vederbörande tullförvaltning.

Den journalsföring, vartill bärgade varor giva anledning, Yttrande,
synes kommissionen vara ordnad på tillfredsställande sätt.

Att märka är för övrigt, att hithörande ärenden förekomma
ytterst sparsamt, och att journalens förande sålunda icke
kan vara på något sätt betungande. En förenkling synes
emellertid kunna vinnas så tillvida, som original och kopia
böra kunna föras samtidigt medelst användande av blåkopiering.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att original och kopia av bärgade varors journal föras samtidigt
medelst användande av blåkopiering.

I §§ 107—109 tjänstgöringsreglementet finnas före- 3)ärende»onskrifter
meddelade i fråga om redovisning av sjöfynd,

Utan att hittills hava undergått någon redaktionsförändring
äro emellertid dessa föreskrifter delvis modifierade genom
tillkomsten av dels lagen den 2 april 1918 med vissa bestämmelser
om sjöfynd, dels kungl. kungörelsen den 31
maj samma år angående ändrad lydelse av kap. 8 i tullstadgan,
dels ock generaltullstyrelsens cirkulär den 11 april
samma år i anledning av förenämnda lag.

Vid varje stapelstads tullförvaltning — i Stockholm,

Göteborg och Malmö å konfiskationskontoret — skall för
redovisning av hos tullförvaltning inom tullkammardistriktet
anmält sjöfynd föras en för debet och kredit inrättad sjöfynds]
our nåd. Då sådant anses erforderligt, förordnar generaltullstyrelsen,
att för viss del av ett tullkammardistrikt

Svar på fr&gccirkuläret.

134 LOKALFÖRVALTNINGEN.

dylik journal skall föras även av annan tullförvaltning inom
distriktet än ovan nämnts. I sjöfyndsjournalen införas de
angivna fynden i för året löpande nummerföljd. Härvid
antecknas i debet: bärgares namn samt tiden när och stället
varest bärgningen skett; det bärgade godset med utsättande
av märken och andra igenkänningstecken samt vid besiktning
åsatt värde; dag, när kungörelse om fyndet skett;
ävensom, då godset blivit försålt, oavkortade auktionssumman.
I kredit antecknas i förekommande fall: kostnaderna
för fyndets kungörande, besiktning och vård; till bärgare
utbetalt bärgarlön och kostnadsersättning; kostnaderna för
godsets försäljning; samt återstående behållningen. I § 108
tjänstgöringsreglementet äro för ärendenas avförande i journalen
närmare regler givna, vilka emellertid höra till dem,
som modifierats genom de nytillkomna lagbestämmelserna.
Journalen avslutas vid varje års utgång, varvid ärende,
som icke under året kunnat slutredovisas, balanseras och
med bibehållande av förut erhållet nummer överföres till
nästa års journal. Vid journalen skola såsom verifikationer
till slutredovisade ärenden fogas dels rapporter, besiktningsinstrument
och auktionsprotokoll, dels kvitton och andra
handlingar, som styrka redovisningens riktighet, ävensom,
där ägaren till fyndet anmält sig, de handlingar, varmed
han hos tullförvaltningen visat sin rätt. — Har sjöfynd
försålts av anledning att detsamma vid besiktning funnits
vara av beskaffenhet att ej kunna vårdas utan fara för försämring,
skall auktionsbeloppet efter avdrag av vissa uppräknade
omkostnader insättas på generaltullstyrelsens giroräkning
nr 2 med riksbanken. Sedan ärendet blivit färdigt
till slutlig redovisning, skall tullförvaltningen för återbekommande
och redovisning av de insatta medlen göra anmälan
därom hos styrelsen.

Vid besvarandet av kommissionens frågecirkulär har
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i avseende å sjöfyndsjournalen
yttrat bl. a. följande:

»Vad den sistnämnda angår, föreskriver § 108 tjänstgöringsregleruentet,
att i densammas debet skall antecknas bärgarens namn.
Detta vållar, att ett måls debetsida kan svälla ut till 10 å 12 sidor,
då däremot, om de bärgade varorna med märken summariskt infördes
i journalen, det kunde ske på mindre antal rader. Då bärgarnes namn

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 135

finnas upptagna i såväl bärgningsrapporten som auktionsprotokoll,
vilka båda insändas till styrelsen, torde bär en förenkling böra vara
given.»

I'' stället för att såsom nu i sjöfyndsjournalen upprepa
en mängd från bärgningsrapporter, besiktningsinstrument och
auktionsprotokoll hämtade detaljuppgifter synes man kunna
föra journalen summariskt, i det att endast korta hänvisningar
göras till innehållet i nämnda handlingar, vilka
ändock skola åtfölja journalen såsom verifikationer.

Vidare anser kommissionen det böra bidraga till ordning
och reda, om föreskrift utfärdas därom, att bärgningsrapporterna
skola avfattas på blanketter enligt fastställt formulär,
och att å samma blanketter skall finnas plats avsedd
för tecknande av tillhörande besiktningsinstrument och
auktionsprotokoll.

På sätt föreslagits i fråga om bärgade varors journal,
torde förevarande journal likasom ock till densamma hörande
bilagor kunna genom användande av blåkopiering framställas
samtidigt i två exemplar.

Den nu gällande bestämmelsen, att auktionsbelopp för
sjöfynd, som försålts därför, att det ej kunnat vårdas utan
fara för försämring, skall insättas på generaltullstyrelsens
giroräkning nr 2 med riksbanken medför omgång så tillvida,
som vederbörande tullförvaltning måste för medlens
återbekommande göra särskild hänvändelse till generaltullstyrelsen.
För undvikande härav synes kunna stipuleras,
att ifrågavarande auktionsmedel skola få av tullförvaltningarna
själva omhänderhavas på sätt, som nu gäller i fråga
om depositioner i allmänhet.

Kommissionen föreslår alltså, att sjöfyndsjournalen föres
summariskt med hänvisning till densamma åtföljande verifikationer;
att av dessa bärgningsrapport, besiktningsinstrument
och auktionsprotokoll tecknas å gemensam blankett enligt fastställt
formulär; att original och kopia av sjöfyndsjournalen
likasom ock bägge exemplaren av till densamma hörande
bärgningsrapporter rn. in. framställas samtidigt genom blåkopiering;
samt att auktionsbelopp för sjöfynd, som försålts
därför, att det ej kunnat värdas utan fara för försämring,
skall fä omhänderhavas av tull förvaltningarna själva på sätt
sker med depositioner i allmänhet.

Y 11 r u ii d

136 LOKALFÖRVALTNINGEN.

4) Konfiska- Beträffande konfiskationsärendena gäller för närvarande

höns ärenden. • puvu(]sak; följande. Rapport om förbrytelse mot tullstadgan
skall, upprättad i två exemplar, skyndsamt avlåtas till tullförvaltningen
i den stad, vid vars rådstufvurätt förbrytelsen
jämlikt § 171 tullstadgan bör åtalas, eller till vederbörande
gränstullförvaltning, när åtalet skall anhängiggöras vid
gränstullrätt. Sedan dylik rapport ingått, åligger det tulllörvaltningen
att omedelbart göra anmälan hos generaltullstyrelsen
om den angivna förbrytelsen samt att, där tullfiskal
har att åtala densamma, tillställa honom det ena
exemplaret av rapporten. Beslagtaget gods överlämnas i
förenämnda tullförvaltnings vård samt underkastas tullbehandling.
Tullverkets talan i tullmål utföres vid rådstuvurätt
i Stockholm och Göteborg eller domstol inom Malmöhus,
Kristianstads eller Norrbottens län av vederbörande tullfiskal
men eljest — om ej generaltullstyrelsen annorledes
förordnar — av föreståndare för den tullförvaltning, på
vilken målets redovisning ankommer. Finner åklagare anledning
att söka ändring i domstols utslag i mål, vari han
fört talan, eller att, då sådant erfordras, söka vederbörligt
tillstånd till fullföljd av talan i sådant mål, bör förhållandet
anmälas hos generaltullstyrelsen; eljest skall protokoll och
utslag i målet så skyndsamt som möjligt insändas till styrelsen.
Så snart utslag i tullmål överlämnats till tullförvaltning
för verkställighet, skall tullförvaltningen gå i författning
därom, i den mån hinder ej möter i följd av anförda
besvär. I sådant hänseende har tullförvaltningen att
låta i behörig ordning utsöka enligt tullstadgan ådömd a
böter och med stöd av § 168 samma stadga till utgivande
ålagd ersättning för förskingrat gods eller förslingsredskap;
att därest urbota straff ådömts eller bötfälld befinnes sakna
tillgång till böternas fulla gäldande, hos vederbörande begära
straffets verkställande eller böternas förvandling; att
i enlighet med tullstadgans föreskrifter försälja förbrutet
dömt gods; att jämlikt stadgade grunder verkställa fördelning
av influtna auktionsmedel, ersättningsbelopp, varom
ovan sägs, och böter; samt att till vederbörande beslagare
eller angivare mot kvitto utbetala dem tillkommande andelar
därav.

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 137

I § 116 tjänstgöringsreglementet återfinnes slutligen
följande specialbestämmelse:

»Då på grund av § 170 mom. 1 och 3 tullstadgan
försäljning av beslagsgods ägt rum, innan detsamma blivit
genom laga kraftvunnet utslag förklarat förverkat, skall
auktionsbeloppet, efter avdrag av kostnaden för godsets
transport, vård och försäljning ävensom för efterlysning av
okänd ägare, insättas å generaltullstyrelsens giroräkning
nr 2 med riksbanken på sätt i § 158 om leverering sägs.

Sedan slutligt utslag i målet meddelats och vunnit laga
kraft, skall tullförvaltningen för återbekommande och redovisning
av de insatta medlen göra anmälan därom hos styrelsen».

I avseende å sättet för konfiskationsärendenas redovisning
äro i §§ 117—120 tjänstgöringsreglementet följande
bestämmelser meddelade. Tullförvaltning, som ovan
sagts — i Stockholm, Göteborg och Malmö konfiskationskontoret
— skall för redovisning av tullmål samt av konfiskationer
och böter i dylika mål föra en för debet och kredit
inrättad konjiskationsjournal. I denna journal upptagas
målen i för året fortlöpande nummerföljd. 1 journalens
debet antecknas för varje mål förbrytelsens beskaffenhet;
av vem densamma skall hava blivit begången; beslagtaget
gods till art och myckenhet; därå belöpande tull och sockerskatt;
dag, då föreskriven anmälan gjorts hos generaltullstyrelsen,
då i målet stämning uttagits och delgivits vederbörande
samt då utslag meddelats, jämte utslagets huvudsakliga
innehåll; dag, då till tullförvaltnings kännedom
kommit, att utslaget vunnit laga kraft; samt åtgärder, som
vidtagits för målets fullföljande i högre rätt eller för utslagets
befordran till verkställighet. I därför avsedda kolumner
upptages dels vid försäljning av beslagtaget gods
erhållet auktionsbelopp, dels ock, då genom laga kraft
ägande utslag böter enligt tullstadgan ådömts eller ersättningsskyldighet
för förskingrat gods eller forslingsredskap
ålagts, böternas eller ersättningens belopp. I journalens
kredit skall influtet bötes- eller ersättningsbelopp, som nyss
nämnts, sålunda redovisas, att, sedan beloppet enligt stadgade
grunder fördelats, varje andel därav i vederbörlig
kolumn uppföres, med anteckning om vem andelen till -

138

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kommer. Därest böter blivit i stadgad ordning förvandlade
och förvandlingsstraffet verkställts, skall med anteckning
därom bötesbeloppet odelat införas i böteskolumnen. När
beslagtaget gods försålts, skall auktionsbeloppet redovisas
i journalens kredit sålunda: att omkostnaderna för godsets
transport, vård och försäljning ävensom för efterlysning av
okänd ägare upptagas specifikt framför linjen och deras
sammanlagda belopp utföres i vederbörlig kolumn; att i
fall, som avses i § 116 tj änstgöringsreglementet (intagen
här ovan) anteckning om insättning och återbekommande
av behållna auktionsbeloppet likaledes verkställes framför
linjen; att, då utslag, varigenom beslaget fastställts, vunnit
laga kraft, behållna auktionsbeloppet med iakttagande av
stadgad fördelningsgrund redovisas på sätt om böter ovan
sägs; samt att, då utslag, varigenom beslaget upphävts,
vunnit laga kraft, behållna auktionsbeloppet, efter avdragav
belöpande tull och sockerskatt, mot kvitto utlämnas till
äg-aren eller, därest han icke uttager detsamma inom 20
dagar, räknat, där underrättelse, varom nedan sägs, blivit
till honom avlåten, från det sådant skett men eljest från
det till tullförvaltningens kännnedom kommit, att utslaget
vunnit laga kraft, insättes på generaltullstyrelsens giroräkning
nr 2 med riksbanken med anteckning om den
vidtagna åtgärden samt om det nummer i inkommande
journalen, varunder avgifterna debiterats; skolande, därest
ägaren ej inom natt och år efter sådan insättning anmäler
sig till utbekommande av det deponerade beloppet, tullförvaltningen
hos generaltullstyrelsen göra framställning om
dess återbekommande för redovisning såsom till kronan
hemfallet. Har utslag, varigenom i beslag taget gods fridömts,
vunnit laga kraft, skall godset i vanlig ordningredovisas
i inkommande eller, vid återutförsel, i utgående
journalen med hänvisning i konfiskationsjournalens kredit
till vederbörande nummer i inkommande eller utgående
journalen. Därest godset icke avhämtas inom en tid av
20 dagar, räknat på ovan angivet sätt, förfares i enlighet
med föreskrifterna i § 32 tullstadgan och verkställes redovisning
enligt särskilt meddelade föreskrifter. Där ägarens
vistelseort är tullförvaltningen bekant, skall tullförvaltningen,
så snart densamma erhållit kännedom, att utslag, varigenom

T ULL FÖR VÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. I Öil

verkställt beslag upphävts, vimnit laga kraft, skriftligen
meddela ägaren underrättelse om tiden, då, enligt vad nu
är stadgat, behållet auktionsbelopp insättes å generaltullstyrelsens
giroräkning nr 2 med riksbanken eller gods
blir underkastat behandling enligt § 32 tullstadgan. —
Varje månad skall såsom verifikation till månadsredovisningen
göras utdrag av konfiskations journalen rörande under
månaden slutredovisade mål. Utdraget skall omfatta för
varje mål summan av redovisade konfiskationer och av böter
med den fördelning därav, som efter stadgade grunder bör
äga rum mellan kronan och angivaren eller mellan kronan
och beslagaren eller tullstatens enskilda pensionsinrättning,
varjämte utsattes pensionsinrättningen tillkommande avgift
av angivares eller beslagares andel. — Konfiskationsjournalen
avslutas vid varje års utgång, varvid de tullmål, som
icke under året kunnat slutligen redovisas, balanseras och
med bibehållande av förut erhållna nummer överföras till
nästa års journal. Efter journalens avslutande anskaffas
från vederbörande underdomstol bevis därom, att vid domstolen
under året icke förevarit andra eller flera tullmål än
som i journalen upptagits, ävensom att utslag ej meddelats
i något av de mål, vilka såsom ännu beroende på domstolens
prövning i journalen balanseras. Detta bevis bör
tecknas i journalen. För varje år skall nummerextrakt,
upptagande enligt stadgad fördelningsgrund i journalen
redovisade auktionsmedel, böter och ersättningsbelopp, biläggas
journalen. — Vid konfiskationsjournalen skola såsom
verifikationer fogas den om förbrytelse mot tullstadgan
till tullförvaltningen avgivna rapport, tullbehandlingsattest,
utslag, auktionsprotokoll, bevis om verkställt förvandlingsstraff
eller utmätningsförsök, annonskostnads- och andra
kvitton samt övriga handlingar, som för bestyrkande av
redovisningens riktighet må vara erforderliga.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sitt
svar på kommissionens frågecirkulär framhållit önskvärdheten
av en förenkling av konfiskationsjournalen utan att
dock närmare angiva, vari denna förenkling skulle bestå.

Enligt vad ovan sagts gäller nu, att behållna auktionssumman
för beslagtaget gods, vars ägare är okänd, m. in.
skall insättas på generaltullstyrelsens giroräkning nr 2 med

Svar pa frågecirkuläret.

Yttrande.

5) Förandet
av diverse
inkomsters
journal.

140 LOKALFÖRVALTNINGEN.

riksbanken för att därstädes kvarstå, tills ägaren ger sig
tillkänna eller medlen författningsenligt hemfalla till kronan;
samt att vederbörande tullförvaltning har att i och för utbetalning
av medlen hänvända sig till generaltullstyrelsen.

Detta förfarande synes kunna förenklas därhän, att
ifrågavarande medel få omhänderhavas av tullförvaltningarna
själva, på sätt sker i fråga om andra depositioner.

Vidare torde i avseende å journalsföringen kunna vidtagas
den reform, att original och kopia föras samtidigt
medelst användande av blåkopiering.

Kommissionen föreslår alltså, att auktionsbelopp för
beslagsgods, som vare sig försålts, innan detsamma blivit genom
laga kraftvunnet utslag förklarat förverkat, eller ock enligt
laga kraftvunnet utslag fridömts men icke av ägaren uttagits
inom 20 dagar, skall få omhänderhavas av tullförvaltningarna
själva på sätt sker med depositioner i allmänhet; samt att
original och kopia av konfiskations journalen föras samtidigt
medelst användande av blåkopiering.

Bestämmelser angående diverse inkomsters journal återfinnas
i §§ 121—124 tjänstgöringsreglementet. Vid tullförvaltningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö föres
denna journal för närvarande vid samtliga avdelningar med
undantag av uppbördskontoren. 1 densamma, vilken är inrättad
för debet och kredit, redovisas i för året fortlöpande
nummerföljd:

a) influtna auktionsmedel för

gods, som till kronan överlåtits (abandonnerade varor),

gods, som till kronan hemfallit (natt och år ståndna
varor),

gods eller säkerhetshandling, som försälj es, emedan
ägaren uraktlåtit att inom stadgad tid erlägga tull eller
annan avgift, som av tullverket uppbäres, eller eljest försummat
iakttaga, vad honom i avseende å godset ålegat
(natt och år ståndna medel), samt

gods, som jämlikt föreskrift i tulltaxeförordningen skall
för ägarens räkning försäljas (auktionsprovision);

b) hyres- och arrendemedel;

c) ersättning, som enligt särskilda bestämmelser av trafikerande
utgöres för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar; -

TULL FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 141

d) tullverket tillkommande ersättning för av tulltjänsteman
verkställd uppbörd av vissa till stad eller annan kommun
utgående avgifter;

e) extra inkomst, såsom bankränta, influtna medel vid
försäljning av arkivalier, inventarier och andra tullverkets
tillhörigheter, influtna medel för av personalen inlösta uniformspersedlar
m. in.;

f) medel, som inflyta vare sig på grund av kameralbyråns
eller revisionsbyråns genom lagakraftvunna beslut
fastställda anmärkningar eller på grund av tullförvaltuingens
egna iakttagelser, i den mån de icke röra inkommande
eller utgående journalen och däri redovisas; samt

g) böter och viten, som åläggas av generaltullstyrelsen.

Vid journalisering av ärende rörande gods eller säker hetshandling,

som försålts, antecknas i debet anledningen
till försäljningen med angivande av det författningsrum
eller den generaltullstyrelsens särskilda föreskrift, på grund
varav försäljningen skett, godset eller värdehandlingen,
ägaren, om han är känd, dagen för försäljningen samt
oavkortade auktionssumman. I kredit upptagas auktionsoch
övriga omkostnader, tull och böter eller annan avgift,
som genom tullverket uppbäres och skall ur auktionssumman
utgå, samt behållna auktionssumman och tiden, när
denna till ägaren utbetalts eller till kronan redovisats.
För auktionsprovision vid försäljning enligt tulltaxeförordningen
av sjöskadat gods utsättes tiden, när denna
provision till kronan redovisas. — Vid journalisering av
den ersättning, som enligt särskilda bestämmelser av trafikerande
utgöres för vissa av tulltjänstemän verkställda
tjänstförrättningar, och som alltid skall inbetalas till tullförvaltningen
enligt av densamma utställd räkning, iakttages,
att i debet ersättningsbeloppet oavkortat upptages.
I kredit antecknas den vederbörande tulltjänstemän tillkommande
andel av ersättningen, vilken sedan avföres i
räkenskapen; återstoden antecknas såsom tillfallande tullverket.
— Vid j ournalisering av annat ärende antecknas i
debet den handling eller det beslut, varpå debiteringen
grundar sig, samt dagen, då medlen influtit till tullförvaltningen.
I kredit avföras de influtna medlen såsom redovisade.
— Har ärende rörande gods eller säkerhetshand -

Y ttra nde.

1 42 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ling, som försålts, ej kunnat slutligen redovisas inom 20
dagar efter det auktionsmedlen influtit, skall behållna auktionssumman
insättas å generaltullstyrelsens giroräkning nr 2
med riksbanken. Sedan ärendet blivit färdigt till slutlig
redovisning, skall tullförvaltningen med anmälan därom
göra framställning hos generaltullstyrelsen om återbekommande
av de insatta medlen. —- Journalen avslutas vid
varje års utgång, varvid de ärenden, som icke under året
kunnat slutligen redovisas, balanseras och med bibehållande
av förut erhållna nummer överföras till nästa års
journal. Såsom verifikationer skola journalen bifogas handling,
som i ärende åberopas, auktionsprotokoll, annonskostnads-
och andra kvitton samt övriga handlingar, som
för bestyrkande av redovisningens riktighet må vara erforderliga.

Auktionsbelopp för gods eller säkerhet, som försålts,
böra få av tullförvaltningarna omhänderhavas på samma
sätt, som gäller i fråga om depositioner. Härigenom undvikes
den omgång, som är förbunden med den nu föreskrivna
insättningen å generaltullstyrelsens giroräkning
nr 2, och som består däri, att för beloppens återfående
måste göras särskild hänvändelse till styrelsen.

Vid bifall härtill och till kommissionens i det föregående
framställda förslag, att tullförvaltningarna skola få
själva omhänderhava dels auktionsbelopp för sjöfynd, som
försålts därför, att det ej kunnat vårdas utan fara för försämring,
och dels auktionsbelopp för beslagsgods, som vare sig
försålts, innan detsamma blivit genom laga kraftvunnet utslag
förklarat förverkat, eller ock enligt laga kraftvunnet
utslag fridömts men icke av ägaren uttagits inom 20 dagar,
skulle någon insättning å gen eral tullstyrelsens giroräkning
nr 2 över huvud ej vidare ifrågakomma; vid vilket förhållande
sagda räkning kan indragas.

Vid upptagandet av ovannämnda ersättning för av
tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar synes för
vinnande av enkelhet i förfarandet såväl som tillförlitlighet
i kontrollen böra förordas, att numrerade räkningsblanketter,
anordnade för blåkopiering och sammanhäftade i block,
användas vid debiteringen. Då för olika förrättningar
lämpligen användas olika räkningsformulär, bör särskilt

TTJLLFÖRV ÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1.43

littererad nummerserie för -varje blankettyp användas.
Räkningsdupletten är avsedd såsom verifikation till journalen.

Beträffande denna — varav original och kopia böra
genom blåkopiering framställas samtidigt — bör gälla
följande. Debet föres för varje månad under ett särskilt
huvudnummer på sådant sätt, att endast utgående räkningsnummer
(d. v. s. bilagsnummer) angivas. Räkningarna
förutsättas nämligen vara numrerade i följd. I därför avsedda
kolumner antecknas dels tullverkets och dels vederbörande
tjänstemäns andelar. I kredit avföras tjänstemännens
andelar i eu klumpsumma med hänvisning till
särskild kvittenslista samt tullverkets andel likaledes i en
summa. Vid slutet av varje nummer upptages sammanlagda
beloppet av nämnda två summor. För att ej göra
journalen onödigt skrymmande synes i den yttre uppställningen
kredit böra följa efter debet och ej löpa jämsides
därmed.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att auktionsbelopp för gods eller säkerhet, som försålts, skola
fä omhänderhavas av tullförvaltningarna själva på sätt gäller
i fråga om depositioner; att original och kopia av diverse inkomsters
journal framställas samtidigt genom blåkopiering;
samt att journaliseringen av den ersättning, som utgår för av
tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar, förenklas på sätt
ovan närmare angivits.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Tulldirektörsexpeditionens kassaavdelning — vilken,
såsom ovan framhållits, skall bl. a. upprätta avlöningslistor
för tullförvaltningen i dess helhet, föra beklädnadsliggare
och — i hithörande del — diverse inkomsters journal samt
handlägga ärenden av ofta krävande natur rörande bärgade
varor, sjöfynd och konfiskationer — torde böra förestås av
en förste kontrollör. Enär konfiskations- och kassörskontoret,
som nu har att sköta dessa göromål, förestås av
tullförvaltare, innebär kommissionens förevarande förslag i
allt fall en besparing.

Förslag i
fråga om
förste kontrollörer.

144

Tullförvaltning
sav
delning ar.

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Kommissionen föreslår alltså, att å tulldirektörsexpeditionen
vid envar av de ifrågavarande tre tullfarv ältning ärna
skall finnas anställd 1 förste kontrollör.

III. Uppdelningen på avdelningar.

Vidkommande härefter organisationen i övrigt av tullförvaltningarna
i de tre största städerna, så framstår som
ett allmänt önskemål att nedbringa avdelningarnas antal.
Med ju större enheter man har att röra sig, på desto mera
tillfredsställande sätt kan arbetet ordnas och desto bättre
kan personalen utnyttjas. En lämplig sammanslagning av
avdelningar bör sålunda medföra dels lättnader för allmänheten
— som slipper att i samma angelägenhet besöka
olika myndigheter — och dels besparingar för statsverket.
Besparingarna vinnas genom indragning av vissa chefsbefattningar
samt genom nedbringande överhuvud av personalstyrkan.

Såsom längre fram i betänkandet påpekas äro göromålen
vid tullverket av tre huvudslag, nämligen bevakning,
tariffering samt journals- och räkenskapsföring.

För närvarande handhaves vid ifrågavarande tullförvaltningar
tarifferingen av packhusinspektionen och bevakningsgöromålen
av tullbevakningsinspektionen. Härutinnan
synes någon ändring icke böra ifrågasättas.

Vad däremot angår journals- och räkenskapsföringen
eller med andra ord de kamerala göromålen, så äro dessa
i Stockholm och Göteborg fördelade på ej mindre än fyra
avdelningar, nämligen tullkammaren, uppbördskontoret, konfiskations-
och kassörskontoret samt nederlagskontoret (i
Malmö på två avdelningar: tullkammaren och uppbördssamt
konfiskations- och kassörskontoret).

Ovan har redan föreslagits, att konfiskations- och kassörsgöromålen
skola övertagas av tulldirektörsexpeditionen.

Vad beträffar nederlagsärendena, vilka i Stockholm och
Göteborg handläggas av särskilda nederlagskontor, så synas
dessa ärenden utan olägenhet kunna handhavas av tullkammaren,
på sätt är fallet i Malmö.

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 145

Aven uppbördsärendena böra dit förläggas, något som
bland annat medför den fördelen för trafiken, att debitering
och uppbörd av tullavgifterna kommer att ske inom
samma lokaler.

På detta sätt skulle tullkammaren bliva en avdelning
för kamerala göromål i allmänhet.

i avseende å tullkammaren vill kommissionen här framställa
ett förslag av terminologisk innebörd. Medan med
tullkammare i allmänhet förstås en fullständig tullförvaltning,
betecknar ordet i det sammanhang, varom här är
fråga, en tullförvaltningsavdelning. Häri ligger obestridligen
en oegentlighet, vilken synes böra undanröjas på det
sätt, att den såsom tullkammare betecknade avdelningen
för framtiden erhåller benämningen »kammarkontor»; och
kommer kommissionen att i det följande begagna sig av
detta uttryckssätt.

Kommissionen föreslår alltså, att tullförvaltning ärna i
Stockholm, Göteborg ovh Malmö skola omfatta tre avdelningar,
benämnda tullbevakningsinspektionen, packhusinspektionen och
kammarkontoret.

Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare har i sitt
svar på kommissionens frågecirkulär yrkat inrättande i
Malmö av eu tullavdelning för postpaket och en tullavdelning
vid ångfärjestationen. Till stöd härför har anförts
bl. a. följande.

Antalet postpaket, som passerade tullkammaren i Malmö,
hade år 1913 uppgått till i runt tal 54,000, representerande
en tulluppbörd av mer än 275,000 kronor. De nuvarande
anordningarna för tullbehandling av dylika paket medförde,
på sätt närmare ådagalades, åtskillig omgång för trafikanterna.
Ett önskemål från dessas sida vore, att de på ett
och samma ställe kunde få sina varor behandlade och alla
därför belöpande avgifter erlagda. Handelskammaren förmenade
dessutom, att inrymmandet inom postverkets lokaler
av en självständig tullavdelning för postpaket borde
även för statsverket medföra fördelar dels därigenom, att
förenklingar i samarbetet mellan post- och tullmyndigheterna
kunde åvägabringas, och dels genom möjliggörandet

Fifialctvdeln
ing ar.

3131 18

Y ttrande.

146 LOKALFÖRVALTNINGARNA.

av inbesparing av åtskilliga transport- och bevakningskostnader.

Vidkommande härefter ångfärjetratiken mellan Köpenhamn
och Malmö, så hade densamma under senare år väsentligt
ökats; för år 1913 hade tullverket sålunda haft en
å densamma belöpande uppbörd av över 428,000 kronor,
varav på färjans egen speditionsrörelse fallit närmare
170,000 kronor. Å den vid ångfärjeläget befintliga expeditionen
tullbehandlades dessutom en del över Trälleborg
ankommande vagnslastgods ävensom väsentliga mängder
transitgods. — Medan till ångfärjestationsbyggnaden hade
förlagts dels tullbevakningspersonal och dels en expedition
för tullbehandling av med färjan ankomna vagnslaster, och
dessutom i omedelbar närhet av ångfärjestationen uppförts
ett tullpackhus, hade däremot en för tullbehandlingen minst
lika viktig tullkammaravdelning icke å ifrågavarande plats
kommit till stånd. För tullverket hade denna ofullständighet i
anordningarna den menliga påföljden, att de tjänstemän, som
hade att ombesörja tullbehandlingen i ifrågavarande förtullningslokaler,
icke, då så esomoftast påfordrades, kunde utan
stor tidsförlust rådföra sig med sina förmän. »Enahanda
är förhållandet vid bevakningsavdelningens ävensom godsexpeditionens
och speditionsavdelningens samarbete med
tullkammaren». För godsemottagarne vore emellertid frånvaron
av en särskild till ångfärjetratiken knuten tullkammaravdelning
ännu kännbarare. I och för tullbehandlingen
nödgades nämligen dessa fyra gånger tillryggalägga den
omkring 700 meter långa vägen mellan ovannämnda packhus
och tullkammaren eller en sammanlagd vägsträcka av,
nära Vs mil. Om, såsom ej alltför sällan torde inträffa, trafikanten
på grund av felaktig transportinlaga, försummelse
att å inlagan i vederbörlig ordning lämna statistiska uppgifter,
felaktig märkning av godset e. d. nödgades ytterligare
en eller flera gånger färdas samma väg, ökades denna
tidspillan och den därav föranledda ekonomiska förlusten
ytterligare. Behovet av en särskild tullkammaravdelning
vid ångfärjestationen i Malmö ansåge handelskammaren med
det sålunda anförda vara ställt utom allt tvivel.

Genom vad handelskammaren sålunda anfört finner
kommissionen tillfullo styrkt, att i Malmö erfordras dels

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 147

en särskild tullavdelning för postpaket och dels eu tullavdelning
vid ångfärjestationen. Den senare synes böra
organiseras till överensstämmelse med tullavdelningen för
järnvägsgods i Stockholm och sålunda utgöra en filial till
packhusinspektionen, med tjänstemän därifrån använda jämväl
till de kammarkontorsgöromål, som stå i samband med
tullbehandlingen. Den sålunda ifrågasatta tullavdelningen
vid ångfärjestationen synes böra omhänderhava jämväl den
väntade stora trafiken i Nyhamnen, som ligger helt nära
nämnda station men på betydligt avstånd från stora tullhuset.

I fråga om tullavdelningarna i Stockholm och Göteborg
saknar kommissionen anledning framkomma med något
ändringsförslag.

Kommissionen uttalar sig alltså för att i Malmö inrättas
dels en tullavdelning för postpaket och dels en tullavdelning
vid ångfärjestationen.

Då kommissionen härefter går att yttra sig beträffande
den närmare organisationen av de särskilda tullförvaltningsavdelningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, torde
vara lämpligt att på resp. ställen inskjuta redogörelse för
dels avdelningarnas nuvarande arbetssätt, dels ock de reformer
i avseende å detsamma, som kommissionen finner
sig böra förorda. Vid behandlingen sedermera av tullförvaltningarnas
i landsorten organisation kan kommissionen
inskränka sig till att hänvisa till vad sålunda blivit yttrat
rörande arbetsformerna vid nämnda tre förvaltningar med
angivande allenast av de modifikationer, som föranledas av
landsortstullförvaltningarnas avvikande organisation.

IV. Tullbevakningsinspektionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

På tullbevakningsinspektionen ankommer att handlägga
bevakningsgöromål.

Anmärkning
rörande
betänkandets
disposition i
det följande.

Tullbevak ningsinspek tionen.

Allmänna
grunder för
bevakningen.

Fråga om
borttagande
av nu förekommande

kontrollering
till märken
och nummer
av tullfritt
partigods.
Sveriges tul 1-mann afösning.

148 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Medan kustbevakningen svarar för den allmänna tillsynen
å seglationen vid rikets kuster, åligger det däremot
den inre eller s. k. stationära bevakningen att i och invid
de tullplatser, där densamma bär sin förläggning, utöva
närmare tillsyn över den sjötrafik, som är dit koncentrerad.
Enligt § 17 tjänstgöringsreglementet skall för sådant ändamål
dels hållas vakt vid hamnen och dels — i mån av
behov — verkställas patrullering i omnejden. I avseende
å de fartyg, som besöka ifrågavarande hamnar, iakttages
följande. Från utrikes ort inkommande fartyg har att ställa
sig till efterrättelse vissa i § 11 tullstadgan meddelade ordningsföreskrifter;
varjämte, jämlikt § 12 samma stadga,
märkrulla skall avlämnas. Med ledning av denna handling
verkställer bevakuingspersonalen invisitation, varom närmare
föreskrifter återfinnas i § 28 tjänstgöringsreglementet. Lossning
sker under uppsikt av vaktmästare, vilka i lossningsrullan
— som utgör en avskrift av märkrullan — avpricka
det gods, som lossas. Eventuellt sker anteckningen av det
lossade godset först i en s. k. lossningskladd. Häröver
avgives attest till tullförvaltningen, lossningsattest. Efter
verkställd slutlossning företages kölvisitation. Het utlossade
godset hålles under bevakning, i mån som det icke införes
i packhus eller sådant inhägnat område, som avses i § 19
mom. 2 tullstadgan. — Jämväl för fartyg, som ankommer
i inrikes fart, äro ordningsföreskrifter meddelade, nämligen
i § 56 tullstadgan. — Inlastning av gods i fartyg är endast
undantagsvis underkastad närmare kontroll från bevakningspersonalens
sida, se härom vidare § 35 tullstadgan
samt §§ 36 och 37 tjänstgöringsreglementet.

I sitt svar på kommissionens frågecirkulär har Sveriges
tullmannaförening vid behandlingen av frågan om modernare
arbetsmetoder gjort följande uttalande rörande den kontrollering
av märken och nummer, som nu förekommer vid
lossning av även tullfritt partigods:

»Att lasten å ett styckegodslastat fartyg eller en järnvägsvagn
bör till kollital kontrolleras, då det gäller tullpliktiga varor, skall icke
förnekas, men att t. ex. till kollital kontrollera zink- och koppartackor,
salt- och linfrösäckar, asfaltkakor, hampbalar m. m., vilket då naturligtvis
kräver en bevakande tjänsteman vid varje lucka å fartyget,
där lossningen pågår, kan icke anses vara för statens säkerhet av
behovet påkallat och ej heller modernt arbetssätt.

TULLPÖR VÄLTNING A RNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 149

Att emellertid uppräkna de fall, då oerhört stora kostnader
drabba statsverket utan ett öres inkomst, anse vi ej nödigt, utan
hänvisa vi till bilaga nr 2.

Vi få därföre med stöd av vad som ovan anförts föreslå, — —
—■ — — — — — — — — —- — — — att vid lossning av tullfria
varor räkning av kollital borttages samt att varan å lossningsattesten
redovisas som parti och icke i stycketal — — — — — — — —
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -_ »

Den i förestående uttalande åberopade bil. 2, vilken
innefattar ett yttrande av Göteborgs kretsförening av Sveriges
tullmannaförening, är i hithörande delar av följande
lydelse:

»En avsevärd besparing i arbetskostnader skulle, vad tullbevakningen
beträffar, vinnas, om skyldigheten att till stycketalet räkna
en stor del tullfria och till sin beskaffenhet lätt kontrollerbara varor,
som i allmänhet inkomma i större poster. Hela fartygslaster tullfritt
gods, såsom bomullsbalar, foderämnen i säckar, oberedda hudar, oarbetat
trävirke m. m. inkomma och stå i märkrullan uppförda i stycketal.
Ett flertal vaktmästare bliva då upptagna med räkning av lasten,
ett arbete, som icke är av någon som helst nytta för tullverket, icke
ens i statistiskt hänseende. Om denna skyldighet borttoges, vore en
eller i varje fall ett mindre antal vaktmästare tillräckligt för fartygets
bevakning, även om avspjutning av säckar eller balar skulle ske.

Vilken onödig kostnad denna räkning av tullfria varor åsamkar
tullverket, vilja vi med ett par exempel belysa. Den 10 oktober
1914 inkom ångaren ''Calliope’ med en last, bestående av lös majs
samt linfrö i säckar. Endast av den anledningen, att dessa linfrösäckar
voro å rullan uppförda i stycketal, voro 3 vaktmästare upptagna
med räkning härav från och med den 10 till och med den 29
oktober, alltså 20 dagar. Räknar man statens utgift för varje vaktmästare
till 5 kronor per dag, blir den utgift, som detta arbete förorsakade,
300 kronor. Ångfartyget ''Österland'', last bomullsbalar
samt foderkakor i säckar, lossade fr. o. m. den 9 t. o. m. den 19
november 1914. Här erfordrades 5 vaktmästare varje dag för lossningen
samt dessutom för bevakning av den del av lasten, som ej
angivits till tullbehandling, 2 vaktmästare fr. o. m. den 9 november
t. o. m. den 3 december. Efter samma beräkningsgrund som förut
blir statsverkets utgift här 525 kronor. Ångfartyget ''Hannah'', last
majs och kli i säckar, lossade fr. o. m. den 7 t. o. m. den 19 november;
6 vaktmästare varje dag. Utgiften blir här 390 kronor och
alltså åsamkades tullverket endast i dessa tre fall en utgiftssumma
av 1,215 kronor men tillfördes icke ett öres inkomst. Om denna
räkning icke behövt ske, hade utgiften kunnat begränsas till ungefär
en tredjedel av detta belopp.»

Införskaffad

utredning.

150 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Den av Sveriges tullmannaförening sålunda framförda
frågan har av kommissionen gjorts till föremål för särskild
utredning, i det att yttranden i ämnet infordrats dels från
ett antal tullförvaltningsföreståndare, dels ock från åtskilliga
handelskamrar m. fl. sammanslutningar på näringslivets
område. Av de kommissionen härigenom tillhandakomma
upplysningarna framgår bl. a. följande.

Tullfritt partigods inkommer ofta i fartygslaster, avsedda
att fördelas på flera händer, därvid med särskilda
märken och nummer försedda poster äro bestämda för särskilda
emottagare. För att tillse, att varje emottagare erhåller
sitt gods, anses då tullpersonalen skyldig att uppräkna
de särskilda kollina till märken och nummer. Vidare
händer det, att, då gods av förenämnda beskaffenhet inkommer
till någon handelsagent, denne under angivningstiden överlåter
godset på flera olika köpare och till envar av dessa
lämnar en transporterad angivningsinlaga å det gods, han
köpt, med stöd av vilken inlaga vederbörande sedermera
påfordra resp. partiers utlämnande. Tullverket får härvid
tjänstgöra såsom distributör av godset, för vilket ändamål
ofta åtgår mycken personal. Överinspektören vid tullbevakningsinspektionen
i Stockholm har sålunda meddelat,
att exempelvis en potatislasts bevakning och rätta distribuerande
till ett flertal köpare kan kräva en daglig bevakningsstyrka
av ända till sju tjänstemän.

Beträffande rättsgrunden för att tullverket på ovan
beskrivna sätt kontrollerar, att godset kommer vederbörande
ägare tillhanda, har förenämnde överinspektör anfört, att
enligt sjölagen fartygsbefälhavaren hade att i bestämmelseorten
utlämna av honom fraktat gods till rätt emottagare
eller för dennes räkning upplägga detsamma under säker
vård, samt att enligt tullstadgan ålåge honom i fråga om
medfört utländskt oförtullat gods det senare alternativet,
nämligen att överlämna godset till tullverket, som mottoge
detsamma i sin vård såsom säkerhet för tilläventyrs belöpande
tullavgifter samt övertoge skyldigheten att utlämna
godset till vederbörande mottagare. — I delvis avvikande
riktning går följande uttalande av tullförvaltaren i Norrköping: -

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 151

»I det fall att tullverket för godsets tullbehandling tagit detsamma
i sitt förvar, d. v. s. intagit detsamma uti tullpackhus eller
annan till verkets uteslutande förfogande ställd lägenhet eller område,
där befälhavaren icke äger förfoga eller utöva tillsyn över godset,
synes det dock ligga i sakens natur, att tullverket ansvarar för att
godset icke utlämnas till annan än rätte emottagaren, och synes det
också egentligen vara detta fall, som avses i generaltullstyrelsens skrivelse
den 4 april 1871*). Emellertid har samma ansvar från tullverkets
och dess tjänstemäns sida ansetts åligga tullverket beträffande
allt gods, så tillvida att angivningsinlaga får avlämnas endast av
den, som inför vederbörande tullmyndighet styrker sig vara berättigad
att få godset till sig utlämnat. Innehavande av hos tullförvaltningen
presenterad angivningsinlaga anses därför ock som bevis för befogenhet
att taga befattning med godset. Från trafikanters sida har åter
gjorts gällande, att detta ansvar även skulle omfatta själva utlämnandet
av godset till emottagaren, vare sig det är av ^illpliktig eller
tullfri beskaffenhet eller verket tagit det i sitt förvar eller det upplagts
å kajen, eller med andra ord, att tullverket skulle helt träda i
befälhavarens ställe. Detta synes dock vara att ställa för stora fordringar
på tullverket och kräva av detta ett åliggande, som går utom
dess uppgift, som är att bevaka, att kronans rätt blir tillgodosedd
vid varuinförsel från utlandet.»

Till stöd för bibehållande av nu gällande ordning i
förevarande hänseende har anförts huvudsakligen följande.
Genom sin ifrågavarande funktion gjorde tullverket trafiken
en värdefall tjänst utan att åsamka sig själv oproportionerligt
dryga utgifter. Det skulle vara till stor olägenhet för
importörerna, om dessa nödgades anställa särskilda personer
för att övervaka, att godset komme vederbörande ägare
tillhanda. Då nämligen ingen visste, vid vilken tid hans
vara komme att lossas, skulle dylika personer kanske bliva
upptagna hela dagar; och det läte sig ej göra, att flera uppdragsgivare
anställde en och samma person, alldenstund konkurrenter
vore obenägna att lämna varandra inblick i omfattningen
eller arten av sin import. Det inträffade vidare ej
sällan, att vid lossningen yppades kollibrist, beroende antingen
på slarv vid inlastningen eller på stöld. I sådana
fall borde mottagaren njuta avdrag på köpeskillingen; men
då denna i regel måst erläggas i förskott — vanligen
genom att i bank utlösa det endosserade konossementet —
vore rättelse svår att erhålla, med mindre officiellt intyg

;) Stålhane, Tull- och sjöfarts författningar. 3 uppi. s. 578.

Yttran de.

152 LOKALFÖRVALTNINGEN.

om förhållandet kunde företes från tullverket. Slutligen
vore det fara värt, att i följd av den ifrågasatta förändringen
oreda skulle uppstå på kajerna under lossningen och
vid godsets avhämtande.

Vid prövning av de å ömse sidor anförda skälen finner
kommissionen övervägande betydelse böra tillmätas dem,
som tala till förmån för den ifrågasatta förändringen. Att
märka är, att densamma allenast innebär, att utländskt
partigods av tullfri beskaffenhet skall underkastas samma
behandling som allt inrikes gods. I avseende å det sistnämnda
få som bekant vederbörande fartygsbefälhavare
eller dessas ombud tillse att godset kommer rätt ägare tillhanda;
och ordningen på kajerna äventyras ingalunda härigenom.
De i Norge gällande bestämmelserna i förevarande
ämne*) ådagalägga för övrigt, att tullverkets befattning
med inkommande tullfritt gods icke behöver sträcka sig
längre än till ett konstaterande av godsets tullfria beskaffenhet.

Erkännas må emellertid, att det i vissa fall kan vara
av vikt för vederbörande varuemottagare att kunna förete
officiellt intyg av tulltjänsteman rörande kollital m. m., i
det att dylika intyg ofta visat sig utslagsgivande i tvister
mellan den utländske leverantören och den svenske köparen.
Det synes därföre böra beredas möjlighet för den, som
önskar intyg av sådant slag, att — dock endast mot särskild
ersättning — få lossningen kontrollerad av tulltjänsteman.
Ersättningen bör givetvis tillmätas så, att den täcker
statsverkets självkostnader för den personal, som för ändamålet
beordras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
aW, då fråga är om hela laster av tullfritt gods, tullverket
befrias frän skyldigheten att uppräkna godset till märken

*) Dessa återfinnas hos Stnb, Lovsamling vedkommande Toldvcesenei, Kristiania
1911, s. 84 f., samt lyda på följande sätt:

»Ved utlevering av toldfri varer behover ikke disses maengde åt undersokes
ved veining o g deslige, men kan ansaettes efter toldo)psynets skjon under
sammenholdelse med konnossement, faktura eller anden opgave fra den, der
indforer varerne.»

»Varerne utleveres efter skibsforerens eller dampskibsekspeditorens bestemmelse,
uten åt det kraeves, åt mottageren för toldvaesenet legitimerer sin
ret til dem.»

»Specialangivelse bortfalder for toldfrie varer. hvis utleverelse foregaar

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 f>3

och nummer eller att över huvud kontrollera kollitalet, såvida
ej vederbörande uttryckligen begär sådant och härför erlägger
särskild avgift till kronan enligt fastställd taxa.

I personalkapitlet återkommer kommissionen till den
för ett snabbt frigörande av i synnerhet tullfritt gods viktiga
frågan om utvidgning av bevakningspersonalens rätt
att förrätta tullbehandling.

1 kungl. kungörelsen den 21 mai 1915 med föreskrifter
till förekommande av godsanhopning å kajer och i tulllokaler
i Stockholm stadgas bl. a., att gods, som ankommit
vare sig direkt från utrikes ort eller såsom omedelbar
transitförsändelse, icke må, då godset uppenbarligen är av
tullfri beskaffenhet eller vid undersökning, som vederbörande
tullmyndighet utan hinder av vad eljest är stadgat må äga
verkställa, befinnes vara av sådan beskaffenhet, därstädes
uppläggas å transitupplag eller omedelbart transitförsändas
vare sig till inrikes eller till utrikes ort. — Sedermera har
genom kungl. brev den 3 mars 1916 förklarats, att generaltullstyrelsen
må, utan hinder av bestämmelserna i förenämnda
kungörelse, medgiva uppläggning å transitupplag
eller omedelbar transitförsändning av sådant tullfritt gods,
som icke är att hänföra till partigods, då vid prövning i
särskilda fall styrelsen finner dylikt medgivande lämpligen
böra lämnas.

Härmed jämförliga bestämmelser äro meddelade, så vitt
angår Göteborg och Gävle.

Samtliga ifrågavarande föreskrifter torde vara avsedda
att få endast temporär giltighet.

Från några tullmyndigheters sida har emellertid vid
besvarandet av kommissionens rundskrivelse i närmast ovan
behandlade fråga framhållits önskvärdheten av ett allmänt
och för framtiden gällande förbud mot transitförsändning
av varor av uppenbarligen tullfri beskaffenhet. Om dylikt
gods i stället förklarades skola genast i lossningshamnen
angivas till fri disposition, komme tullverket att besparas
betydande utgifter för kontroll vid godsets lossning, för
bevakning av detsamma ävensom för journalsföring m. m.

samtidig med utlösningen, hvorimot de ved lösningen ansatte betjente har
under deres underskrift paa losserullen åt anfore varernes art og msengde
med anmerkning om åt de som toldfrie er utlevert uten toldvaesnets mellemkomst.
»

Fråga om
förbud mot
omedelbar
transitförsändning
av
gods av
uppenbart
tullfri beskaffenhet.

Yttrande.

Fråga om
friare prövning
av behovet
av bevakning.

154 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Det må anmärkas att § 112 mom. 2 tullstadgan i sin
nuvarande lydelse tydligt utgår från tillåtligheten av transitförsändning
av gods, som, för att nyttja författningsrummets
ord, »uppenbarligen är av tullfri beskaffenhet».

Dylik transitförsändning torde företrädesvis komma till
användning i syfte att undgå erläggandet av den för godset
eljest belöpande hamnavgift i lossningshamnen.

Kommissionen finner uppenbart, att tullverket åsamkas
betydande kostnader för bevakning m. m. därigenom, att
transitförsändning av tullfritt gods medgives. Godset måste
nämligen bevakas i lossningshamnen, vara underkastat kontrollåtgärder
under transporten till bestämmelseorten samt
därstädes åter ställas under bevakning, tills det blir frigjort;
varförutom tullverket åsamkas onödigt skriveri
genom dubbel journalsföring, utfärdande av förpassningar
m. in. Sett från trafikens synpunkt torde något berättigat
intresse av detta medgivande om transitförsändning av tullfritt
gods knappast kunna anses vara för handen. Att
detta medgivande i vissa fall möjliggör ett undgående av
hamnavgifter kan nämligen ej räknas hit; hamnavgifterna
kunna för övrigt regleras alldeles oberoende av transitförsändningsinstitutet.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att i tullstadgan införes förbud mot omedelbar transitförsändning
av gods av uppenbarligen tullfri beskaffenhet.

Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommissionens
frågecirkulär vid behandlingen av frågan om
modernare arbetsmetoder yttrat bland annat följande:

»Nu gällande bestämmelser angående bevakning av till riket infört
gods hava mången gång i sin tillämpning visat sig vara alltför
stränga och kunna leda till onödigt betungande konsekvenser för
trafikanterna. Så torde t. ex. bevakning av sådant gods, som icke
kan utan särskilda anordningar borttagas, utan risk kunna efterlåtas.
Onskligt vore därför, att åt bestämmelserna om bevakning gåves sådan
avfattning, att tullpersonalen erhölle nödig frihet att i förekommande
fall ordna trafiken på mest rationella sätt, dock så att statens säkerhet
icke äventyras.»

I samma riktning går en av Smålands och Blekinge
handelskammare till kommissionen överlämnad framställning
från åtskilliga näringsidkare i Oskarshamn, däri det bland
annat heter:

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 155

»Bevakning under helgdagar och nattetid, som här sker av
mycket tungt gods (krangods) på fartygets däck onödigt, t. ex. stora
maskiner, propellrar, ankare o. d. Den tjänsteman, som förrättar invisitation,
bör få bedöma dylika fall.»

Deri sålunda berörda frågan har varit föremål för generaltullstyrelsens
bedömande i ett genom beslut den 8 december
1917 avgjort ärende, vari förekommit bland annat
följande.

Hos styrelsen hade Oskarshamns mekaniska verkstadsoch
skeppsdockas aktiebolag klagat däröver, att kostnad
för bevakning å övertid av till bolaget vid olika tillfällen
inkomna partier järnplåt blivit bolaget påförd med uppgivet
belopp, samt under anförande, att ifrågavarande järnplåtar
varit var för sig av den vikt och så stora dimensioner,
att för deras hanterande erfordrades lyftkranar och
flera mans biträde, i följd varav obehörigt bortförande av
desamma varit fullkomligt uteslutet, anhållit att varda befriat
från gäldande av sagda bevakningskostnad, ävensom
att för framtiden bevakning av till bolaget inkommet gods,
vars tullbehandling icke kunde verkställas samtidigt med
lossningen, måtte efterlåtas.

Enligt ovan anmärkta beslut fann styrelsen visserligen
av anförda skäl, att bolaget icke kunde undgå, att utgiva
det i ärendet ifrågakomna ersättningsbeloppet; men vidkommande
bolagets framställning, att i liknande fall för
framtiden bevakning måtte efterlåtas, gjorde styrelsen det
uttalande, att det ankomme på tullkammaren att avgöra,
huruvida bevakning å till bolaget inkommet gods, som icke
infördes i packhus eller inom område, som enligt § 19 tullstadgan
vore likställt med packhus, finge anses erforderlig,
varvid skulle iakttagas, att bevakning icke anordnades i
andra fall, än då sådant prövades vara till tullverkets säkerhet
nödvändigt.

Kommissionen, som till fullo gillar den av generaltullstyrelsen
sålunda uttalade grundsatsen, anser emellertid angeläget,
att densamma även kommer till otvetydigt uttryck
i författningarna. Med anledning av vad i ovan omhandlade
ärende förekommit, vill kommissionen tillika påpeka
önskvärdheten därav, att om bevakningsåtgärder i strid mot
förenämnda grundsats vidtagas, kostnaderna för desamma

Generaltullstyrelsens
ställning
till
frågan.

Yttrande.

Förslag om
eftergift av
bevakning i
ant opp shamnar
av fartyg,
som inrikes
orter emellan
medföra
nederlags- och
träns it- samt
restitutionsgods
m. m.

Fråga om
eftergift av
bevakning i
vissa fall av
fartyg, som
till utlandet
medföra dråbacksgods

m. m.

156 LOKALFÖRVALTNINGEN.

bliva återburna till trafikanten, så att icke denne får bära
de ekonomiska följderna av vederbörande tullmyndighets
oriktiga förfarande. Om i fall, varom bär är fråga, personalen
icke kan åläggas avstå från ersättning, som enligt
sporteltaxan debiterats, bör sådan ersättning utgå av tullmedlen.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att i tullstadgan intages bestämmelse därom, att bevakning
icke skall anordnas i andra fall, än då sådant prövas
vara till tullverkets säkerhet nödvändigt.

På grund av bestämmelser i § 43 tjänstgöringsreglementet
och § 56 mom. 3 och 4 tullstadgan har, åtminstone
inom vissa delar av riket, utbildat sig den praxis, att, om
fartyg i inrikes fart medför förpassat nederlags-, transitupplags-
eller transitgods från en ort till annan och fartyget
under resan anlöper någon mellanstation, bevakning
åsättes fartyget å sistberörda ställe i syfte att förekomma
underslev med det förpassade godset. Enahanda förfarande
tillämpas, så vitt gäller utländskt oförtullat gods eller
svenska varor, för vilka restitution av erlagd tull eller tillverkningsskatt
ifrågasättes eller dylika, tillverkningsskatt
underkastade varor, för vilka sådan skatt ej erlagts. Förmodligen
har befarats, att exempelvis våta varor skulle i
mellanstationen kunna avtappas och påfyllning av vatten i
stället ske. Att märka är emellertid, att sådant underslev
kan tänkas lika väl begånget under själva sjöresan*). Då
ifrågavarande bevakning sålunda får anses icke vara till
avsett gagn men densamma medför kostnader, vilka kunna
bliva så stora, att befälhavaren hellre avstår från att frakta
gods av ifrågavarande slag, finner kommissionen sig böra
föreslå, att fartyg i inrikes fart, som frän en ort till annan
medför gods av ovan uppräknade slag, icke av denna anledning
skall behöva underkastas bevakning i mellanstation, som
tilläventyrs anlöpes.

Kommissionen har i annat sammanhang redogjort för
de i § 13 tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser

*) § 104 mom. 1 tullstadgan, jämförd med de vid samma stadga fo gade

förpassningsformulär för nederlags- resp. transitgods, framgår, att det
senare men icke det förra godsslaget skall vid ifrågavarande försändning plomberas.

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 5 7

i fråga om rätt till till Irestitiition ävensom deri särskilda
art därav, som benämnes dråback; och har därvid bl. a.
omnämnts hurusom vid export av varor i emballage av jutevävnad
åtnjutes dråback med visst belopp för varje kilogram
sådan vävnad.

Såsom villkor för åtnjutande av restitution eller dråback
gäller bl. a.: att restitutionsgodset skall inlastas under
tullbevakning, som har att på exportangivningsinlagan
teckna attest rörande detsammas beskaffenhet och myckenhet;
att godset därefter skall bevakas till öppen sjö; samt
att, om fartyget ytterligare anlöper svensk hamn, tullbevakning
därstädes skall öva tillsyn över att godset ej olovligen
ilandföres med påföljd att restitution kunde komma
att obehörigen utgå. — För en år 1914 införd modifikation
i dessa bestämmelser redogöres nedan.

Svenska trävaruexport för eningen har till kommissionen
överlämnat en skrift från Gävle, Söderhamns och Hudiksvalls
trävaruexportförening, däri yrkats, att bevakning i viahamnar
av dråbacksgods måtte upphöra samt ersättas med av
vederbörande fartygsbefälhavare under edlig förpliktelse avgivna
intyg, att tidigare inlastat restitutionsgods fortfarande
funnes ombord.

I samma riktning hava även uttalat sig Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt järnkontoret.

Vidkommande särskilt ett slags dråbacksgods, nämligen
jutevävnad såsom emballage för trämassa, har handelskammaren
i Gävle åberopat innehållet i följande den 23
oktober 1912 till generaltullstyrelsen avlåtna framställning:

»Från handelskammarens i Gävle distrikt utföras årligen avsevärda
partier pappersmassa, emballerad i juteväv. För importerad
juteväv, för vilken tull erlagts, har exportören enligt 13 § tulltaxeförordningen
rätt att vid återexport åtnjuta tullrestitution efter 10 öre
per kilogram. Förmånen av sagda rätt till tullrestitution förringas
emellertid i avsevärd grad på grund av de betungande bestämmelser
för verificering av exporten, som äro stadgade för erhållande av tullrestitution.
För verificering av export av juteemballage från handelskammarens
distrikt har man uteslutande att fästa sig vid bestämmelserna
i generaltullstyrelsens cirkulär av den 3 mars 1890. De sätt
för verificeringen, som omnämnas i § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen,
äro nämligen vad exporten från distriktet angår antingen helt och
hållet uteslutna eller ock ännu mera omständliga än det i nämnda
cirkulär angivna. Cirkuläret föreskriver, att exporten skall styrkas

158

LOKALFOBVALTNINGEN.

dels genom anteckning å fartygets tullpass och dels genom intyg från
vederbörande tullbetjänt, ''att trämassan med emballage till uppgivet
antal balar blivit under hans tillsyn i fartyget inlastad och införseglad
samt fartyget av honom bevakat intill dess avgång, ävensom,
därest annan svensk tullplats under resan anlupits, att fartyget med
orubbad försegling dit ankommit, därstädes bevakats och, fortfarande
under försegling, därifrån avgått’. Dessutom fordras såsom eljest
tillverkarens under edlig förpliktelse avgivna och med två vittnen
styrkta försäkran, att emballaget utgöres av utländsk jutevävnad, för
vilken full införseltull blivit erlagd. Den tullbevakning, som dessa
föreskrifter nödvändiggöra, blir givetvis både i och för sig kostsam
och föranleder dessutom mången gång dröjsmål för fartyget. Tullbevakningen
måste ofta börja en god stund innan lastningen vidtager,
enär man ofta, på grund av vagnväxling e. d., icke kan noga bestämma
tidpunkten för lastningen. Vidare måste fartyget dag och ofta
även natt hållas under bevakning även under efteråt skeende lastning
av annat gods. Förseglingen av fartygsluckorna samt övriga formaliteter
föranleda tidsförlust på mer än ett sätt. Det är påtagligt, att
allt detta skall medföra avsevärda utgifter, vilka väsentligen förringa
den lättnad i omkostnader, som, för gynnande av export av svensk
pappersmassa, åsyftats vid beviljandet av ifrågavarande tullrestitution.
I alldeles särskild grad framträder detta missförhållande dels vid utförsel
av mindre laster pappersmassa, enär redan vid en last av 30
å 50 ton omkostnaderna för tullbevakning uppgå till ungefär samma
belopp som restitutionen, och dels då fartyget såsom ofta händer har
att anlöpa flera hamnar för intagande av last, enär tullbevakningskostnaderna
då flerdubblas.

De uppkomna omkostnaderna drabba i sista hand avlastaren,
även om rederiet påtagit sig kostnaden för tullbevakningen, i det
rederiet i sin ordning måste täcka sina utgifter genom något högre
frakter. I en del fall vägra dessutom rederierna att mottaga restitutionsgods
i följd av tidsutdräkten och omständigheterna vid dess befraktande.
Förhållandena hava utvecklat sig därhän, att avlastare av
partier under en viss gräns avstå från rätten till tullrestitution. Under
år med livlig efterfrågan i marknaden, därvid smärre skeppningar
dels för provpartier och dels för successiv förbrukning ofta förekomma,
kan det innebära ganska kännbar olägenhet att icke kunna använda
sig av den restitutionsrätt, som staten beviljat.

Handelskammaren vill icke underlåta att omnämna, att pappersmassefabrikerna
av olika anledningar börjat delvis övergå till bruket
av cellulosaemballage i stället för .juteemballage. Att märka är emellertid,
att det nästan alltid påfordras, att pappersmassa för transatlantisk
export emballeras i juteväv. För närvarande torde av den svenska
cellulosaexporten (omkring 800,000 ton, torr och våt) omkring 175,000
ton utföras i juteemballage.

En förenkling av formaliteterna vid dylik tullrestitution skulle
innebära en fördel icke blott för exportörerna av pappersmassa utan
även för övriga trafikanter, vilkas gods nu mången gång får vidkännas
dröjsmål för restitutionsgodsets skull, och slutligen för tullverket, i
den mån minskning i tullbestyret kunde vinnas.

T ULL FÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 59

Av anledningar, som framgå av det ovan anförda, har handelskammaren
anmodats att hos vederbörande göra framställning i syfte
att vinna lättnad vid tullrestitution för juteemballerad pappersmassa.

För vinnande av den önskade lättnaden synes det böra ifrågasättas,
att för verificering av utförseln (förutom tillverkarens ovannämnda
försäkran) icke skulle erfordras mer än intyg från tullbetjäningen,
att trämassan i emballage till uppgivet antal balar blivit i
fartyget inlastad för export. Man borde däremot kunna avstå från
den nu stadgade särskilda tullbevakningen på lastningsorten och å
annan svensk tullplats, som fartyget efter lastningen må anlöpa. Sedan
pappersmassan en gång blivit inlastad och å märkrullan blivit antecknad
såsom destinerad till utrikes ort, finnes ingen rimlig anledning
befara, att densamma komme att, i och för åtkomst av juteemballaget,
åter lossas inom svenskt område. Redan risken för upptäckt av ett
sådant bedrägeriförsök är så stor och de av eventuell upptäckt föranledda
ansvarskostnaderna så stora i förhållande till den obetydliga
vinsten, att varje tanke på ett sådant försök, om det någonsin skulle
uppkomma, säkerligen genast skulle lämnas utan vidare prövande.
Än mera övertygande bör det förhållandet verka, att en avlastare av
juteemballerad massa med all säkerhet skulle få vidkännas ökade
omkostnader i stället för vinst vid försök att i svensk hamn, för
åtkomst av juteemballaget efter redan beviljad restitution, åter avlasta
den för export antecknade pappersmassan.

En annan utväg vore att låta utförseln styrkas genom intyg av
befälhavare eller styrman å det fartyg, varmed massan befordrats, att
fartyget i den svenska hamnen lastat och i utlandet lossat det parti
juteemballerad massa, för vilken restitution begäres.

Med stöd av det ovan anförda får handelskammaren vördsamt
anhålla, att generaltullstyrelsen ville på grundval av det i tulltaxeförordningen
§ 13 mom. 2 åt styrelsen givna bemyndigande medgiva de
lättnader beträffande formaliteterna för erhållande av tullrestitution
av jutevävnad, som på grund av ovanstående må anses påkallade.
Därest styrelsen åter icke anser sig med stöd av nämnda bemyndigande
kunna medgiva sådan lättnad, som här ifrågasättes, anhåller kammaren,
att styrelsen ville taga under övervägande, huruvida icke från
styrelsens sida förslag kunde väckas om erforderlig ändring av tulltaxeförordningens
föreskrifter. Därvid borde då- enligt kammarens
förmenande tillses, huruvida ej även beträffande andra slag av restitution
lättnader i formaliterna i den riktning, som ovan av kammaren
blivit antydd, borde och kunde åvägabringas.»

Sundsvalls kretsförening av Sveriges tullmanna förening
har lämnat följande bidrag till spörsmålets belysning:

»Det restitutionsgods, som härifrån distriktet huvudsakligen utlastas
med fartyg, är pappersmassa, emballerad i importerad juteväv.
Bevakningen av sådan inlastning kräver i regel kortare eller längre
tid, stundom veckotal, vid den plats inom distriktet, där partiet inlastas,
varefter fartyget avgår till annat distrikt för komplettering,

Frågans förhistoria.

160 LOKALFÖRVALTNINGEN.

där det fortfarande besväras och betungas av bevakning, tidsutdräkt
och kostnader härför.

Då den vara, som restitutionen i detta fall avser, nämligen
juteväv, genom sin förbrukning till emballage är gjord så gott som
värdelös till annat ändamål, så anse vi, att en reform, speciellt i
detta fall rörande juteväv, bör kunna genomföras i sådan riktning,
att, sedan godset är inlastat i fartyget och befälhavaren till den bevakande
tjänstemannen avlämnat ett på heder och samvete utfärdat
kvitto över att han uti sitt fartyg inlastat partiet i fråga samt förbindelse
att icke upplossa detsamma i svensk hamn, någon vidare
bevakning och försegling av lasttillgångarna ej bör äga rum.»

Beträffande denna frågas förhistoria, vilken delvis berörts
av handelskammaren i Gävle, må här meddelas följande
närmare upplysningar.

Svenska celluosaföreningen gjorde på sin tid hos generaltullstyrelsen
framställning därom, att fartyg, som i en
hamn intagit last emballerad med juteväv, för vilken tullrestitution
begärts, måtte vid fortsatt lastning å en eller
flera platser i riket befrias från föreskriven tullbevakning.

Generaltullstyrelsen hörde häröver tullkammaren i
Sundsvall, som avgav följande yttrande:

»Enligt § 39 av gällande tullstadga finnes föreskrivet, att, om
ett fartyg innehar till återutförsel angivet gods, skola luckor och
tillgångar till de rum i fartyget, där förenämnda gods är förvarat
förses med tullsigill eller plomber, varvid det åligger tullförvaltningen
i den ort, som fartyget tilläventyrs sedermera anlöper, att tillse och
till inlastningsorten meddela intyg över de åsätta sigillens eller plombernas
orubbade tillstånd såväl vid fartygets ankomst som avgång.

Det torde ligga i sakens natur, att, om ett fartyg, som innehar
dylikt exportgods, i annan hamn intager last i de rum, där exportgodset
finnes förvarat, de förut åsätta sigillen eller plomberna ej utan
vidare kunna brytas eller borttagas och tillstånd till ytterligare lastning
medgivas, utan att tullbevakning anordnas för tillsyn, att ej
något av förenämnda gods lossas, varförutan den föreskrivna attesten
över förseglingens orubbade tillstånd torde vara av ringa eller intet värde.

Av ej mindre vikt synes'' det tullkammaren vara, att vid inlastning
av juteväv, varå restitution sökes, tullbevakning finnes anordnad
i fartyget för utrönande av antalet av de balar, som inlastas
dels i lastrummen, dels å däck, vilket bör angivas såväl i den rapport,
som det åligger tullförvaltningen att meddela, som ock för anteckning,
å det för fartyget utfärdade tullpasset.

Med anledning av det anförda får tullkammaren för sin del
vördsamt avstyrka bifall till föreliggande ansökan.»

Enligt beslut den 18 februari 1910 fann generaltullstyrelsen
den av föreningen gjorda framställningen icke
kunna bifallas.

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 161

Häröver besvärade sig föreningen hos Kungl. Maj:t.

Generaltullstyrelsen avgav den 16 juni 1910 underdånigt
utlåtande i anledning av besvären samt anförde
därvid följande:

»Beträffande den kontroll, som skall iakttagas vid utförsel av
utländskt jutevävsemballage, för att restitution av därför erlagd
tull må åtnjutas, innehåller § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna *)
dels en hänvisning till mom. 1 c) av samma paragraf, dels ock ett
bemyndigande för generaltullstyrelsen att lämna de lättnader, som
utan åsidosättande av kontrollens effektivitet kunna medgivas.

Den av föreningen hos styrelsen gjorda framställningen avsåg
att vinna befrielse från den bevakning, som jämlikt sistnämnda
författningsrum skall åsättas fartyg, vilket innehar last, emballerad
med juteväv, då detsamma anlöper annan tullplats än den, där sagda
last intagits. Styrelsen fann emellertid nyssberörda densamma lämnade
bemyndigande icke kunna innefatta rätt för styrelsen att tillmötesgå
denna framställning, då ett bifall till densamma i själva
verket skulle innebära uppgivande av all kontroll i förevarande hänseende;
och då detta i varje fall synes styrelsen icke tillrådligt, hemställer
styrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
finna de anförda besvären icke böra föranleda någon Eders Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd».

Kungl. Maj:t fann enligt resolution den 8 juli 1910 ej
skäl att göra ändring i generaltullstyrelsens beslut.

Den 23 oktober 1912 ingick därefter handelskammaren
i Gävle till generaltullstyrelsen med den framställning, som
intagits här ovan.

Styrelsen meddelade beslut i ärendet den 21 december
1912; och efter upptagande av vad i nyssberörda äldre
ärende förekommit förklarade styrelsen allenast, att densamma
funnit vad handelskammaren anfört och yrkat icke
föranleda någon styrelsens åtgärd vare sig i ena eller andra
hänseendet.

I syfte att inskränka bevakningen i viahamnar av
dråbacksgods blev genom kungl. förordningen den 30
oktober 1914 om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 c) i förordningen
den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor till nämnda författningsrum fogat ett tillägg av innebörd,
att bevakning i viahamn icke vidare skulle behöva
ifrågakomma, om varan förvarats i särskilt förseglat last -

*) Av år 1906.

Författningsändring
1914.

3131 18

Y t tran de.

162 LOKALFÖRVALTNINGEN.

rum samt intyg företeddes, att förseglingen vid fartygets
ankomst till och avgång från viahamnen varit i orubbat
skick.

Genom den författningsändring, som vidtogs 1914,
hava de framställda kraven på lättnader, i den mån desamma
kunna anses berättigade, endast blivit i ringa män
tillgodosedda. Särskilt gäller detta ovannämnda juteemballage.
Klart är nämligen, att trämassa med dylikt emballage
icke i regel kan förvaras uteslutande i särskilda
förseglade lastrum.

Enligt kommissionens mening bör det ej möta någon
betänklighet att, såvitt gäller nämnda varuslag, gå väsentligt
längre i lättnader än som skett. Efter den i jutevävnad
emballerade exportvarans inlastning, vilken, såsom ovan påpekats,
skall ske under tullbevakning, som har att därom
teckna attest å exportangivningsinlagan, finns nämligen
rimligtvis ingen risk för att samma vara vid fartygets angörande
av annan svensk hamn skulle komma att utlossas
i syfte att statsverket skulle bedragas på restitutionsbeloppét.
Kostnaden för dylik lossning skulle, såsom lätt
inses, gå till mångdubbla beloppet av restitutionen.

På grund härav föreslår kommissionen, att för åtnjutande
av den i § 13 mom. 2 tulltaxeför ordning en avsedda
rätt till tullrestitution för jutevävnad i fall, dä sådan är
använd såsom emballage för trämassa, icke skall erfordras
annat bevis om exporten än den bevakande tulltjänstemannens
ä exportangivningsinlagan tecknade attest om godsets inlastning
i fartyget.

Vad däremot angår andra varor, anser kommissionen
icke tillrådligt att såsom allmän regel uppställa ett eftergivande
av föreskriven bevakning av sådana, då restitution
ifrågasättes. I vissa fall synes dock bevakningstvånget
kunna lindras. Sålunda lärer bevakning till öppen sjö ej
vara erforderlig, då godsets egen tyngd omöjliggör detsammas
urlastning i olovligt syfte i skärgården. Vidare
kan inträffa, att, ehuru dråbacksgods på grund av fartygets
konstruktion icke kunnat införseglas, detsamma dock är av
sådan beskaffenhet och så stuvat, att otillåten urlastning
icke kan anses möjlig. I sådan händelse torde bevakning
likaledes kunna eftergivas.

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 163

Kommissionen anser sig härutinnan icke kunna uttala
annat, än att bevakning i hithörande fall icke bör anordnas,
såvitt icke sådan är oundgängligen nödvändig för betryggande
av statsverkets rätt.

I ett den 6 augusti 1913 till generaltullstyrelsen avgivet
yttrande över en av Stockholms handelskammare hos
Kungl. Maj:t gjord framställning rörande åtgärder för nedbringande
av de trafiken åliggande bevakningskostnader
anförde packhusinspektionen i Stockholm (t. f. överinspektören
Liljedal och t. f. överkontrollören Alsén) bland annat
följande:

»Inspektionen tillåter sig slutligen beröra en fråga, som visserligen
ligger något på sidan av här förevarande spörsmål, men som
dock uppenbarligen är av så stor betydelse för rederinäringen och därigenom
även för handeln, att densamma synes icke böra förbigås med
tystnad.

Frågan gäller sättet för s. k. prickning av styckegods vid lossningen.

Man behöver ej vara fartygsredare eller eljest ekonomiskt intresserad
av denna fråga för att inse, hurusom det nuvarande sättet
för prickningen av styckegods är synnerligen olämpligt, enär lossningen
av fartygen därigenom avsevärt försenas.

Prickningen av godset sker — med undantag för de fartyg, som
lossa med kranarna vid nya tullpackhuset i Stadsgården — i regeln
ombord å fartyget. Då flera smålådor upptagas samtidigt i samma
»slinga», kan prickningen i allmänhet ej försiggå, förrän godset firats
ned å däck och så omplacerats, att märken och nummer blivit synliga.
Under tiden och intill dess allt gods inskrivits i bevakningstjänstemännens
inprickningsbok, uppehälles lossningen.

Finnes varuskjul eller tullpackhus i lossningsplatsens omedelbara
närhet, förefaller det uppenbart, att • prickningen hos oss liksom
i utländska hamnar med minst lika stor säkerhet och med avsevärt
större snabbhet skulle kunna försiggå i varuskjulet eller tullpackhuset.
Även om lossningen måste försiggå å kaj, synas sådana anordningar
böra kunna vidtagas, att prickningen med fullgod trygghet kunde
verkställas därstädes. Det förefaller, som om en sådan anordning ej
heller behövde kräva ökad bevakningspersonal, men om så också i
vissa fall skulle bliva förhållandet, skulle detta säkerligen ej förorsaka
statsverket ökade kostnader, enär lossningen skulle komma att försiggå
så mycket snabbare.

Frågans ekonomiska betydelse för sjöfartsnäringen torde ej kräva
särskild belysning.»

Med stöd av vad sålunda anförts har packhusinspektionen
framhållit önskvärdheten av en undersökning:, huruvida
genom förändring av sättet för prickning vid lossning

Fråga om
förändrat sätt
för prickning.
Packhusinspektionen

i Stockfiol in.

164

LOKALFÖRVALTNINGEN.

av styckegods avsevärda lättnader, även med iakttagande
av nödig hänsyn till säkerheten, skulle kunna beredas bland
annat sjöfartsnäringen.

Tuiibevak- Tullbevakningsinspektionen i Stockholm har i utlåtande

tionenTstock- i samma ärende anfört, såvitt här är i fråga:

»Vidare har packhusinspektionen, med klander över det sätt,
varpå tullbevakningsinspektionen nu låter s. k. prickning av styckegods
vid lossning försiggå, samt under påstående, att sådan prickning
borde förrättas i stället för vid själva lossningen först sedan godset
upplagts i varuskjul eller å kaj, föreslagit undersökning, huruvida
genom förändring av sättet för prickning vid lossning av styckegods
avsevärda lättnader, även med iakttagande av nödig hänsyn till säkerheten,
skulle kunna beredas bland annat sjöfartsnäringen.

Vid lossning av styckegods i grövre eller tyngre kolli låter tullbevakningsinspektionen
prickningen verkställas å upplagsplatsen. I
fråga om prickning av styckegods av mindre dimensioner, som vanligen
ur fartygens lastrum uppfordras i s. k. slinga, har erfarenheten
ådagalagt, att vid godsets prickning å upplagsplats själva lossningstiden
förkortas med en eller annan timme, men att å andra sidan i
den vid lossningen tjänstgörande bevakningspersonalens antal erfordras
ökning med två å tre man, varigenom föranledes ökad kostnad för
såväl tullverket som fartygen, vilka nära nog utan undantag påkalla
lossning jämväl å övertid. Denna ''kostnad torde icke motsvaras av
berörda oväsentliga tidsvinst, och om denna åter vore för handeln av
så stor betydelse, som packhusinspektionen sökt göra gällande, hade
säkerligen icke handelskammaren underlåtit att därpå göra anspråk.
Emellertid finnes för tullbevakningsinspektionen så mycket mindre anledning
att motsätta sig den av packhusinspektionen i frågan föreslagna
undersökningen, som därigenom torde tillfyllest ådagaläggas
obefogenheten av packhusinspektionens, lindrigast sagt, anspråksfulla
påstående, att prickningen av styckegods härstädes försiggår på ett
''synnerligen olämpligt’ sätt.»

Yttrande. För att lossningen ej skall fördröjas, synes böra för ordas,

att prickning i allmänhet verkställes först sedan
godset avlagts på kajen. Härigenom torde sjöfartsnäringen
beredas en fördel, som är så betydande, att statsverket ej
bör tveka att för densammas skull ikläda sig någon ökad personalkostnad,
vilket dock sällan torde behöva bliva fallet.
Vad tullbevakningsinspektionen i Stockholm anfört därom,
att förändringen skulle medföra ökad bevakningskostnad
även för fartygen, synes ej förtjäna avseende; tv om i särskilt
fall det mot förmodan skulle befinnas, att ovan förordade
förfarande vore till förfång såväl för staten som för
den enskilde intressenten, torde väl få förutsättas det sunda

TULLFÖRVALTNING A ltNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 65

omdöme hos vederbörande bevakningstjänstemän, att de vid
detta förhållande tillämpa ett annat förfaringssätt. Med hänsyn
härtill lärer det emellertid få anses önskvärt, att föreliggande
fråga ej regleras genom tvingande författningsbestämmelser;
dock anser sig kommissionen böra hemställa, att föreskrift
utfärdas därom, att vederbörande skola luta sig angeläget vara
att välja det förfarande, som efter omständigheterna prövas
lända trafiken till största båtnad.

Till inskränkning av behovet av bevakningspersonal
syftar förslaget om anordnande av avstängda bevakningsområden.

Denna fråga berördes redan i packhusinspektionens i
Stockholm ovannämnda yttrande till generaltullstyrelsen av
den 6 augusti 1913, däri anfördes bland annat följande:

»Så förefaller det, som om statsverkets utgifter för tullbevakning
skulle kunna avsevärt reduceras och frågan om den varuägaren påvilande
ersättningsskyldighet för tullbevakning skulle komma i ett
helt nytt läge, om man här liksom i utlandet tillvaratoge möjligheterna
att inskränka bevakningspersonalen genom att avstänga vissa
områden, i vilket avseende redan naturförhållandena på vissa ställen,
såsom t. ex. i Stadsgården, lämna en tydlig fingervisning. Det torde
vara förklarligt, att packhusinspektionen på nuvarande stadium ej är
beredd att härtill avgiva detaljerat förslag, men fördelarna av en
sådan anordning såväl för statsverket som för allmänheten ligga i så
öppen dag, att många ord ej synas behöva spillas härpå, och att de
svårigheter, som vid förslagets genomförande komma att uppstå, skulle
vara oöverkomliga, kan inspektionen ej inse.»

I kommissionens frågecirkulär upptogs förevarande spörsmål;
ocli har detsamma vid cirkulärets besvarande behandlats
av bl. a. följande sammanslutningar på näringslivets
område, nämligen: Stockholms handelskammare, Norrbottens
läns handelskammare, Skånes handels-, industrioch
sjöfartskaminare, Sveriges allmänna handelsförening,
Stockholms rederi förening, Sveriges fartygsbefälsförening,
ångfartygsbefälhavaresällskapet och svensk skeppsrederiförening
för segelfartyg, vilka samtliga uttalat sig för
anordnandet av avstängda bevakningsområden. Ett par av
de hörda sammanslutningarna hava emellertid betonat angelägenheten
därav, att genom områdenas anordnande icke
finge vållas hinder för hamntrafiken.

Fråga om an
ordnande av
avstängda
bevakningsområden.

Packhusinspektionen

i Stockholm.

Kommissionens
frågecirkuliir
och därå ingångna
svar.

166

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Av ovannämnda yttranden finner kommissionen sig böra
här återgiva det av Skånes handelsindustri- och sjöfartskammare
avgivna:

»Det torde icke kunna förnekas att anordnandet av avstängda
bevakningsområden vid många av vårt lands hamnar skulle nr såväl
stats- som privatekonomisk synpunkt vara ägnat att medföra vissa
fördelar framför det hittills praktiserade systemet med posteringsområden.
Sålunda är det påtagligt, att medelst förenämnda anordningar
såväl en avsevärd indragning av bevakningspersonal bör kunna åvägabringas
som ock importörerna befrias från dem nu påvilande dryga
bevakningskostnader. I utlandet hava även avstängda tullbevakningsområden
i stor utsträckning kommit i bruk.

Principiellt sett torde dylika områden, där trafiken och lokala
förhållanden i övrigt det medgiva, böra anordnas, så snart ränta å
anläggningskapitalet jämte kostnaderna för underhåll understiga de
belopp, som genom sagda anordning komma att inbesparas.

I detta avseende nödiga undersökningar beträffande landets olika
hamnar torde emellertid böra uppdragas åt respektive tullförvaltningar
och kommuner.

Handelskammaren vill för sin del i detta sammanhang framhålla,
hurusom införande av skärpta straffbestämmelser för smuggling
påtagligen skulle vara ägnade att för statsverket nedbringa kostnaderna
för bevakningsområdenas avgränsning.»

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har gjort följande
uttalande i frågan:

»Avstängda bevakningsområden av det slag, varom på sina håll
gjorts framställning, nämligen avspärrade kajområden, torde icke i
bevakningshänseende medföra någon vidare nytta, då tillträde till
fartygen måste lämnas dygnet om och för övrigt hela hamnsidan är
öppen.

Skola'' sådana områden bliva av verklig nytta, böra de naturligtvis
vara förlagda så, att de, på samma gång de äro välbelägna för
lossning och lastning, kunna helt avspärras under natten och om dagen
endast medgiva sådana personer tillträde, som där hava förrättningar.
Givet skulle en sådan anordning medföra stor besparing för staten
i bevakning, nedbringa de nu avsevärda bevakningskostnaderna till
det minimala för köpmannavärlden och därtill medföra eu i allo effektivare
bevakning. Naturligtvis borde rätten för gods kvarliggande
inom sådana bevakningsområden fixeras.

A platser, där så erfordras, böra till ett eller flera av dessa bevakningsområden
vara inlett järnvägsspår, så att olossade järnvägsvagnar
med transitgods även kunde intagas.

I fall, där avstängning av sådana områden av praktiska eller
lokala skäl ej kan ske, bör i stället inredande av varuskjul'' av tillräcklig
storlek och mängd kunna leda till åsyftat resultat. På så sätt
skulle bevakningskostnadsfrågan kunna lösas på det mest tillfredsställande
sättet.»

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAJ,MÖ. 1()7

Av Sveriges tullmannaförenings yttrande i ämnet intages
här följande:

»De platser, där avstängda bevakningsområden först och främst
skulle ifrågakomma, äro väl de större städerna, vilka hava vidsträckta
hamnområden och stor anhopning av gods. Men som det på dessa
platser är synnerligen stark trafik, såväl natt som dag, till inom området
förlagda båtar, vilken trafik är svår att hålla kontroll över, är
det vår på flerårig erfarenhet grundade övertygelse, att blott och bart
ett stängsel eller skjul icke är nog effektivt skydd för att staten och
varuägaren skola vara garanterade, att ej godset blir utsatt för åverkan
eller bortstulet.

Det har heller aldrig från trafikantens sida ifrågasatts, att icke
tullverket skulle ansvara för förlust av eller skada å gods, som förvarades
inom avstängt område, och då måste verket för att ej riskera,
det gods bortkommer eller förstöres, även inom de avstängda områdena
hålla effektiv bevakning, men skall detta kunna ske, kan nog en
mycket ringa inskränkning i den bevakande personalens antal företagas.
»

För att kunna rätt bedöma det praktiska värdet av att
anordna avstängda bevakningsområden är av vikt att göra
sig reda för de krav, som böra uppställas på stängslet kring
dylika, och de villkor, som i övrigt skola gälla för desammas
begagnande. Härutinnan föreligger ett principuttalande
från generaltullstyrelsens sida.

Hos nämnda styrelse hade nämligen Stockholms stads
hamnstyrelse — med förmälan att fråga vore om inhägnande
av tullområdet i Stadsgården i syfte att därigenom
kostnaderna för bevakning av å kajen upplagt, oförtullat
gods skulle kunna nedbringas — anhållit om meddelande,
dels huru ett kring sagda område uppfört stängsel enligt
generaltullstyrelsens åsikt borde uppställas och anordnas för
vinnande av nyssberörda ändamål, dels ock huru stor nedsättning
i bevakningskostnaderna skulle kunna medgivas
under förutsättning att ett av generaltullstyrelsen godkänt
stängsel bleve uppfört.

I svarsskrivelse den 30 oktober 1914 anförde generaltullstyrelsen
följande.

Enligt § 19 mom. 2 och 4 tullstadgan åtnjötes frihet
från den under s. k. övertid — d. v. s. sön- och helgdagar
samt söckendagar från kl. 6 e. m. till kl. 7 f. m. — enligt
gällande bestämmelser utgående bevakningskostnaden för
lossat gods, under förutsättning att godset blivit infört å

Av generaltullstyrelsen
uppställda
krav på
avstängda
bevakningsområden.

168

LOKALFÖRVALTNINGEN.

inhägnat område, vilket upplåtits till tullverkets uteslutande
disposition och av tullförvaltningen på stället, i enlighet
med därom av generaltullstyrelsen lämnade föreskrifter,
prövats vara av beskaffenhet att kunna i avseende å trygghet
för däri infört gods likställas med packhus.

Beträffande till eu början beskaffenheten av det stängsel,
som borde anbringas kring sådant område, för att detsamma
skulle kunna för sitt ändamål godkännas, finge generaltullstyrelsen
meddela, att stängslet skulle bestå av ett järnstaket.
minst två och en halv meter högt samt till minst
en och en halv meters höjd beklätt med ett solitt järntrådsnät.
Avståndet mellan staketets spjälor, vilka skulle äga
en diameter av minst två centimeter, finge ej överstiga
tjugu centimeter. Samtliga till området ledande portar skulle
vara försedda med tillförlitliga lås, vilkas nycklar skulle
omhänderbavas av tullbevakningsinspektionen i Stockholm.

Det andra villkoret för inhägnat områdes likställande
med packhus i avseende å frihet från bevakningskostnad för
inom området infört gods vore emellertid enligt ordalydelsen
av ovanberörda paragraf i tullstadgan, att området skulle
hava upplåtits till tullverkets uteslutande disposition. Detta
villkor måste anses innebära — förutom att området skulle
kunna helt och hållet avstängas under tullverkets lås — att
samma område skulle användas uteslutande för uppläggning av
från utrikes ort inkommet gods och hållas fritt från all annan
trafik än den, som hade att taga befattning med det å området
upplagda godset, något som i sin ordning förutsatte,
att, därest kaj skulle tillhöra området, lastning i vid denna
kaj förtöjda fartyg icke förekomme. Då nämligen vid sådan
lastning området tydligen måste trafikeras för nedförande
till fartygen av det för inlastning avsedda godset, med vilket
tullverket icke i allmänhet hade att taga någon befattning,
skulle ju villkoret av tullverkets uteslutande disposition över
området icke bliva uppfyllt, vilket å sin sida skulle medföra,
att å området upplagt utrikes gods skulle bliva underkastat
bevakningskostnad åtminstone under den del av övertiden,
då lastning försigginge. Det finge fördenskull anses
fördelaktigast, om ej rent av nödvändigt, att området icke
innefattade kaj. Slutligen syntes fordran på att detsamma
hölles fritt från allmän kör- och gångtrafik icke under några
förhållanden kunna eftergivas.

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1()9

Hamnstyrelsens förfrågan, huru stor nedsättning av bevakriingskostnaderna
skulle, under förutsättning att ett av
generaltullstyrelsen godkänt stängsel bleve uppfört, kunna
av generaltullstyrelsen medgivas, finge anses besvarad
genom eu hänvisning till det ovan återgivna innehållet i §
19 mom. 2 och 4 tullstadgan samt till vad generaltullstyrelsen
anfört rörande innebörden av villkoret, att det inhägnade
området skulle hava upplåtits till tullverkets uteslutande
disposition.

Då fråga är om anordnande av avstängda bevakningsområden,
böra beaktas de varuskjul, som nu på åtskilliga
håll äro för handen.

Beträdande ett dvlikt i östra delen av Stadsgården beläget
har i skrivelse till generaltullstyrelsen Stockholms stads
hamnstyrelse — med förmälan bland annat att skjulet
kunde fullständigt tillslutas under tullverkets lås — hemställt,
att kostnad för bevakning under nätter och söndagar
av i skjulet inlagt gods icke måtte påföras vederbörande
godsägare.

Generaltullstyrelsen, som besvarade denna skrivelse den
30 oktober 1914, upptog i sitt svar till en början följande
av tullbevakningsinspektionen meddelade upplysningar, nämligen
att vid verkställd besiktning skjulets fönster och lanternirier
befunnits sakna galler eller luckor, med undantag av
ett fönster, som å utsidan försetts med skydd av tunn järntråd,
fastgjord vid fönsterkarmen medelst lätt lösgjorda
skruvar, samt att av skjulets tio portar endast en vore försedd
med stängningsanordning utifrån för hänglås, under
det att de övriga portarna vore avsedda att stängas inifrån
medelst anordning, som vid besiktningen kunde utan svårighet
öppnas utifrån. Härefter anförde generaltullstyrelsen
bland annat följande. Från generaltullstyrelsens sida vore
i och för sig ej något att erinra mot hamnstyrelsens beslut,
att skjulet skulle användas till förvaring av såväl inkommande
utrikes gods som ankommande inrikes gods och exportgods.
Under åberopande av sin skrivelse till hamnstyrelsen
av samma dag i anledning av ifrågasatt anordnande
av ett inhägnat område i Stadsgården (skrivelsen
återgiven här ovan) finge generaltullstyrelsen dock meddela,
att sammanblandningen i skjulet av berörda olika slag av

Bcfintli
varuskj

Yttrande.

170 LOKALFÖRVALTNINGEN.

gods utgjorde hinder för att medgiva frihet från bevakningskostnad
för i detsamma infört utrikes inkommande gods.
Såsom villkor för denna förmån måste generaltullstyrelsen
på de i nyssnämnda skrivelse anförda skäl uppställa, dels
att den del av skjulet, i vilken sistnämnda slag av gods
skulle förvaras, avskildes från den övriga delen genom eu
fast vägg utan genomgång, dels att för samtliga fönster i
förstnämnda del av skjulet anbragtes täta och på betryggande
sätt fastgjorda järngaller av solid beskaffenhet, dtds
ock att till samma del av skjulet ledande portar försåges
med fullt betryggande lås, vilkas nycklar skulle innehavas
av tullbevakningsinspektionen, eller ock andra fullt tillförlitliga
stängningsanordningar.

Med anordnandet av avstängda bevakningsområden
åsyftas att möjliggöra ett nedbringande av bevakningsstyrkan
och att därigenom ernå besparingar. Den omständigheten,
att utgifterna för avstängningen drabbar kommunerna, medan
däremot besparingarna i personalkostnader komma statsverket
och vederbörande trafikanter till godo, bör ej utgöra
hinder för en tillfredsställande lösning.

Vad nu till en början angår de krav, som böra ställas
på beskaffenheten av stängslet kring ett bevakningsområde
av ifrågavarande slag, så har generaltullstyrelsen vid desammas
formulerande tydligen utgått därifrån, att bevakningsområdet
skulle kunna lämnas fullständigt utan bevakning
och ensamt för sig erbjuda samma trygghet för godset
som ett packhus. Endast från en sådan utgångspunkt
låta sig förklaras de långt gående krav på stängslet, som
styrelsen uppställt. Med nämnda utgångspunkt är enligt
kommissionens mening ej heller något att erinra mot dessa
krav; och om någon kommun finner sig böra anordna bevakningsområden
av dylik beskaffenhet, kan följaktligen all
bevakning bortfalla. I de flesta fall torde emellertid detta
visa sig vara oförenligt med god ekonomi. Kommissionen
anser därföre, att man i allmänhet hellre bör beträda en
annan väg och ställa ringare krav på stängslet men fördenskull
också bibehålla bevakningen, fast betydligt reducerad.
Ett solitt spjälstaket av trä torde under nu angiven förutsättning
icke böra underkännas såsom stängsel kring ett
bevakningsområde.

TULL FÖ UV ALTNINOAltNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 171

I gällande tnllstadga upptages eu;]) av generaltullstyrelsen
har med bestämdhet vidhållits kravet ]>å att bevakningsområde
skall vara upplåtet till tullverkets uteslutande
disposition. Detta medför emellertid vissa olägenheter, i det
att det hindrar trafiken inom området och därmed gör detta
mindre användbart för godsuppläggning samt i sammanhang
därmed stående lastningar oeh lossningar. Det vill
synas kommissionen, som vore det tillfyllest, om området å
s. k. övertid disponerades uteslutande av tullverket, därvid
grindarna till detsamma kunde hållas stängda. Å allmän
tjänstgöringstid däremot torde tillräcklig bevakningspersonal
kunna utan olägenhet disponeras för att exempelvis
lastning inom området må möjliggöras. Då trafikant ifrågasätter
tillträde till området å övertid, bör detta ej förvägras,
men han bör då anses skyldig att gälda kostnaden
för den bevakning, som av sådan anledning blir behövlig.

De varuskjul, som i det föregående omnämnts, böra givetvis
kunna på nu föreslagna villkor godtagas såsom avstängda
bevakningsområden.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,
att, även om ett bevakningsområde icke är på sådant sätt inhägnat,
att det kan jämnställas med sådant område, som omnärnnes
i § 19 tullstadgan, detsamma dock bör leda till väsentlig
reduktion av bevakningsstyrkan med ty åtföljande minskade
bevakningskostnader; samt att dylika områden endast å
övertid skola vara ställda till tullverkets uteslutande disposition.

Överhuvud bör det vara ett önskemål att på lämpligaste
sätt hushålla med den mänskliga arbetskraften i bevakningstjänsten.
Härigenom kunna besparingar vinnas
både för statsverket och för den enskilde trafikanten. I
denna riktning föreligger även i Stockholms handelskammares
svar på kommissionens frågecirkulär ett så lydande uttalande: »Handelskammaren

vill än ytterligare framhäva olämpligheten i
vissa fall av tullmyndigheternas tillvägagångssätt att utsätta särskild
bevakningspersonal för det från varje fartyg lossade godset. Ofta, då
flera fartyg ligga vid kaj invid varandra, kan det nämligen inträffa,
att de från fartygen lossade godsmängderna tillsammantagna äro av
så ringa kvantitet, att en och samma person lätteligen ensam kan utöva
bevakningstjänsten. Detta skulle ävenledes i sin män bidraga att
minska bevakningskostnaderna.»

Begränsning/
av personalbehovet
för
bevakningstjänsten.

172

LOKALFOKVALTNINGEN.

LiknaDde synpunkter hava framhållits av Stockholms
köpmansklubb, föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister
samt Stockholms rederiförening.

Yttrande. Förevarande ämne synes vara av beskaffenhet att icke

kunna regleras i detalj genom författnings föreskrifter, men
vill kommissionen uttala sig för att <n allmän bestämmelse
utfärdas därom, att vederbörande skola tillse att ej onödigt
stor bevakningspersonal användes.

Fråga Smålands och Blekinge handelskammare har i sitt svar

Plantings- på kommissionens frågecirkulär även åberopat innehållet i
sattet för ett av handelskammaren den 5 december 1910 avgivet ytt^ossari”1
rande över då föreliggande förslag till sporteltaxa för tullfiera
hamnar, verket. I detta yttrande förekommer bland annat en så
lydande punkt:

»Ett kant förhållande, med vilket sjöfolket icke är belåtet, är det,
att från utrikes ort ankommande fartyg måste inklarera vid varje inländsk
tullplats, där lossning sker. Råkar fartyget så ut, att det måste
begära klarering å övertid å flera tullplatser, så uppstår en väsentlig
kostnad, som för tullverkets säkerhet måste anses onödig. Det synes
kunna vara tillräckligt, att, sedan fartyg vid första tullplatsen inklarerat
och märkrullan där kontrollerats, vid senare anlöpt tullplats icke
erfordras inklarering utan endast anmälan om den skedda inklareri.
ngen.»

Yttrande. Inklareringen innefattar framför allt, att vissa fartygs handlingar

— mätbrev m. m. — uppvisas för, granskas av
och registreras hos tullmyndigheten. Detta måste av vissa
tulladministrativa skäl — nämligen för vinnande av kontroll
å redovisningen — äga rum i envar av flera förekommande
lossningsorter. Att, såsom handelskammaren
ifrågasatt, inskränka kravet på inklarering att gälla endast
första lossningshamnen låter sig följaktligen icke göra.
Däremot är en annan fråga, om och i vad mån kostnaden
för den å senare lossningsplatser verkställda inklareringen
må kunna nedsättas under det belopp, som utgår för närvarande
på grund av den till punkt 15 i gällande sporteltaxa
fogade anmärkning. Frågan härom kommer att tagas
i övervägande i sammanhang med övriga sportelfrågor i
kommissionens nästa betänkande.

präga 1 förenämnda av Smålands och Blekinge handelskammare

om viss åberopade yttrande över förslaget till sporteltaxa förekom“ii
mom.11 mer vidare nedanintagna uttalande rörande bestämmelsen i
tuiistadgan. § i] m0m. 1 tullstadgan, att fartyg icke utan tillstånd

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAI,MÖ. 173

av
dager

ilning»

må lägga till

vid land utom när full

»feå länge det icke fanns någon skyldighet för tulltjänstemännen
att lämna sina tjänster å övertid, kunde den tullbetjäningen sålunda
lämnade makten vara motiverad, men då enligt 1910 års riksdags
beslut såsom villkor för den nya regleringen av tullstatens löner bH
vit upptaget, att tjänsteinnehavare skall vara pliktig, då ej särskilda
hinder möta, att å övertid mot särskild ersättning utföra tjänsteåtgärder,
som kunna påfordras, så finnes icke något skäl att bibehålla
stadgandet, sådant det nu återfinnes.

Givetvis maste såsom förutsättning för angörande av kaj under
nu avsedda förhållanden uppställas, att visitation omedelbart begäres
eller att bevakning åsättes fartyget. Såsom stadgandet nu tillämpas,
tillätes man icke angöra kaj utan måste stanna å redden, även om
man begärt visitation eller bevakning av fartyget och manskap för
ändamålet finnes att tillgå. En omarbetning av stadgandet i anslutning
till de ändrade förhållandena synes nödig.

Då icke särskilda hinder möta, är man berättigad att erhålla
visitation eller bevakning. Något sådant som att ett fartyg skall under
alla förhållanden tvingas att nattetid kvarbliva å redden, trots att
befälhavaren begärt företagandet av de åtgärder, som äro stadgade
till tullverkets skydd, och icke några särskilda hinder mött för lämnande
av handräckningen, bör hädanefter icke få förekomma.

Paragrafen synes därför böra omarbetas därhän, att befälhavaren
skall vara berättigad, även efter mörkrets inbrott, att, sedan han
med ångvisslan tillkännagivit fartygets ankomst, lägga till vid kaj,
så snart han begärt och erhållit in visitation eller bevakning av fartyget.»

Förevarande paragraf har fått sin utformning i det
tullstadgeförslag, som generaltullstyrelsen med skrivelse den
29 mars 1900 överlämnade till Kung], Maj:t. 1 motiveringen
till paragrafen yttras här:

»I sådana med konst anordnade hamnar som t. ex. i de skånska
sjöstädernas kan naturligtvis av utrymmesskäl det i § 14 i gällande
tullstadga meddelade ovillkorliga förbud mot att å viss tid av dygnet
lägga till vid land med fartyg icke efterlevas, varförutom detsamma
synes förutsätta, att invisitation icke skulle kunna ske annat än vid
dagsljus. Erforderlig ändring i berörda stadgande har därför vidtagits
i förevarande § 11 dels i det avseende, att förbudet icke gäller
längre, än till dess tullbetjäningen medgiver landläggning, vartill medgivande
naturligen erhålles senast så snart visitation ägt rum, dels
ock sålunda, att förbudet icke vidare äger tillämplighet å förenämnda
konstgjorda hamnar. Att förbudet med de inskränkningar, som sålunda
ägt rum, måste anses fullt befogat, och att det är av behovet
påkallat i sådana långsträckta hamnar som t. ex. Stockholms stads,
där ständig tulluppsikt över hamnområdet i dess helhet under alla
tider av dygnet icke kan utövas, torde vara uppenbart.»

174

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Yttrande.

Fråga om viss
ändring i § 19
mom. 2 tullstadgan.

Yttrande.

Enligt vad som framgår av den sålunda återgivna motiveringen
till förevarande paragraf har det varit avsett,
att fartyg, så snart ^visitation skett, ej skulle få förvägras
att lägga till vid land. Å andra sidan är tullverkets
personal numera skyldig att, även då invisitation begäres
å övertid, verkställa densamma. Härmed kunde det av
handelskammaren framhållna önskemålet anses tillräckligt
tillgodosett. Då emellertid författningens bristande tydlighet
möjligen på något håll givit anledning till tvekan,
finner kommissionen sig böra föreslå ett tillägg till § 11
mom. 1 tullstadgan av innehall, att i for1 ''ältning svin ni net omnämnt
tillstånd ej må förvägras, med mindre därtill föreligger
giltig anledning, såsom brist på bevakningspersonal eller dylikt.

Slutligen har Smålands och Blekinge handelskammare i
ett åberopat yttrande över förslaget till sporteltaxa yrkat,
att den i § 19 mom. 2 meddelade bestämmelsen, att, om
erforderlig bevakningspersonal finns att tillgå, tullförvaltning
äger medgiva lossning å annan tid än den allmänna
tjänstgöringstiden, måtte ändras på det sätt, att ordet »äge»
bleve utbytt mot »skall)). Till stöd bärlör hava anförts
samma skäl, för vilka under nästföregående punkt här ovan
redogjorts.

Enligt kommissionens åsikt bör författningsbestämmelsen
redan såsom den är skriven tolkas så, att ifrågavarande
lossningstillstånd ej utan reella skäl må förvägras. Det
kan nämligen ej vara meningen, att stadgandet skall få
av tullmyndighet utnyttjas till att bereda trafiken onödiga
svårigheter. För vinnande av önskvärd klarhet föreslås
emellertid, att — på sätt handelskammaren hemställt —
det i § 19 mom. 2 tull stadgan brukade ordet »äge» utbytes

mot »skall».

Fråga om fri- Ängfartyg sb efälhavaresäll skåpet har yrkat borttagande

het från för- av bestämmelsen, att fartyg, som kommer från utrikes ort
för ^fartyg, som med last till flera svenska hamnar, skall hava sina luckor
lossar i liera förseglade vid resorna mellan de svenska hamnarna. I
motiveringen till yrkandet har framhållits: att förseglingen
vore till hinder, om storm och hög sjö uppkomme under
resan; att brytandet av densamma visserligen vore vid fall
av trängande nöd tillåten men medförde besvärlig sjöförklaring;
samt att tulltjänstemännen i de större hamnarna

TUI.LFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. I7.r)

redan nu läte fartygen gå utan försegling, åtminstone då
lasten vore av sådan beskaffenhet, att statens intresse ej
riskerades.

Ifrågavarande försegling torde anbringas på grund av Yttrande,
bestämmelser i § 2 och § 16 inom. 1 tullstadgan. Av en
blick på dessa bestämmelser framgår emellertid, att förseglingen
ej kan anses obligatorisk. Att märka är, att det
under vissa omständigheter kan vara till fördel för fartyget
att luckorna förseglas. Härigenom kan nämligen vid framkomsten
till nya lossningsorten beröring med land erhållas
utan tidsödande ^visitation, vilken, om den skall förrättas
på övertid, dessutom medför kostnader. Från tullverkets
synpunkt torde ifrågavarande försegling knappast vara erforderlig
annat än i sådana fall, då fartyget utan bevakning
framgår genom skärgård.

Kommissionen anser det fortfarande böra finnas rättighet
men ej skyldighet att försegla luckorna å fartyg i
ifrågavarande fart. För sådant ändamål behöves ej någon
ändring i tullstadgan. Däremot föreslås, att i tjänstgöringsr
eg temeritet intages bestämmelse därom, att denna rätt ej bär
begagnas i vidare män än omständigheterna kräva, utom såvitt
befälhavaren särskilt begär försegling, i vilket fall sådan
ej bör förvägras.

Såväl Sveriges tullmannafförening som äng fartyg sbefäl- Fråga om sathavaresällskapet
hava framhållit önskvärdheten därav, att ^ fjrse''j
vid försegling av fartygsluckor användes icke, såsom nu
är fallet, lack utan i stället plomber eller eventuellt lås, till
vilka tullverket hade nycklarna.

Göteborgs kretsförening av Sveriges tullmannaförening
har på följande sätt närmare utvecklat denna fråga:

»Det tillvägagångssätt, som här mestadels måste användas vid
försegling av fartygens lastluckor genom att över dessa fästa en tunnare
järntråd, som därefter förses med lacksigill, är i flera avseenden
synnerligen olämpligt. Vintertiden eller vid nederbörd är det synnerligen
svårt att fa lacket att fästa på de vata eller isiga luckorna, och
under alla förhallanden är det mycket tidsödande, varjämte den, som
utför förseglingen, ofta är utsatt" för olycksfall genom att störta ned
i lastrummet, vilket ock har inträffat, då man måste stiga på de
många gånger mindre noggrant pålagda luckorna.

Detta förseglingssätt är även ur trygghetssynpunkt otillfredsställande,
enär det ofta händer, att den bräckliga förseglingen

Yttrande.

Fråga om
behörigheten
att anvisa
lossningsplats.

176 LOKALFÖRVALTNINGEN.

våda eller ovarsamhet skadas. Kungl. generaltullstyrelsen har också
utfärdat cirkulär därom, att försegling genom användande av blyplomber
skall ske, där detta låter sig göra, vilket dock sällan sker, då
fartygen i allmänhet icke äro försedda , med luckbommar, och då i
motsats till exempelvis Tyskland ingen bestämmelse finnes, som ålägger
fartygen att vara försedda härmed.

Då det emellertid vore i alla avseenden nyttigt, om sådan skyldighet
ålåge fartygen, föreslår kretsföreningen, att bestämmelser utfärdas,
som förplikta fartygen att vara försedda med luckbommar eller
andra anordningar, varigenom fartygsluckorna och övriga lasttillgångar
kunna på ett betryggande sätt låsas eller plomberas, samt att, därest
fullt tillfredsställande anordningar i detta avseende icke finnas, fartyget
förpliktigas utgiva samma ersättning, som för bevakning skolat
utgå, ändock att lasttillgångarna kunnat på annat sätt förseglas.»

Föreliggande fråga synes angå en detalj, beträffande
vilken kommissionen ej anser sig böra avgiva något förslag;
men bär frågan här omnämnts, för den händelse generaltullstyrelsen
skulle finna densamma böra föranleda någon
åtgärd från styrelsens sida.

I § 20 mom. 3 tullstadgan föreskrives, att gods, som
lossas och ej omedelbart i tullpackhus införes, ej må å annan
plats eller i annan ordning uppläggas, än tullförvaltningen
bestämmer, samt att, om ej tullförvaltningens föreskrift
härutinnan åtlydes, meddelat lossningstillstånd må
kunna återkallas.

I en till kommissionen överlämnad skrivelse till Stockholms
stads hamnstyrelse från hamnkaptenen i samma stad,
vilken skrivelse innefattar av hamnstyrelsen begärd utredning
rörande vissa punkter i kommissionens frågecirkulär
m. m., har anförts bl. a. följande:

»Det inträffar ofta, att meningsskiljaktigheter uppstå mellan
hamnmyndigheterna och packhus- och bevakningsavdelningarna angående
med styckegods lastade fartygs förläggning vid de olika hamnplatserna.
Städernas hamnordningar bestämma, att fartygen, utan
rätt för annan person eller myndighet, skola placeras av hamnkaptenen.
Denna ordning är den enda möjliga, ty hos honom och ingen
annan är samlad kännedom om dels de innevarande fartygens antal
och förläggning, dels om de fartyg, som väntas inom den närmaste
tiden, samt om de varuslag och kvantiteter, desamma medföra, samtidigt
som han har kännedom om de mängder av varor, som finnas upplossade
vid de olika kajområdena, vilket förhållande måste övervägas
vid avgörandet av frågan, huruvida plats finnes å kaj, varuskjul eller
packhus för fartygets medförda last m. fl. förhållanden, vilka måste

TULL, FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 177

iakttagas vid bestämmandet av ett fartygs förläggning för lossning.
På senare tiden ha tullverkets tjänstemän emellertid, hänvisande till
& mom. 3 av tullstadgan, inom vilken tvetydiga paragraf denna
deras rätt påstås vara innesluten, allt mer och mer sökt göra intrång
på denna hamnkaptenens uteslutande bestämningsrätt på så sätt, att
de fordra att, sedan hamnkaptenen bestämt en plats för fartyget,
denna placering skall underställas deras godkännande. En sådan sakernas
ordning kommer att medföra, att ena gången kommer bevakningsinspektionen
att godkänna och packhusinspektionen att avstyrka
förläggningen, en annan gång tvärtom. Dä man dessutom betänker,
att det ej allenast är cheferna, som härvidlag vilja hava ett ord med,
utan även de underordnade, vilka genom befintligheten av den olycksaliga
sporteltaxa!! hava privata intressen att bevaka, torde därav
tydligt framgå, vilket ständigt trassel skulle uppstå, om något skulle
släppas efter på den gamla ordningen med endast ens bestämmanderätt
om förläggningen. Då möjlighet förefinnes, att tulltjänstemannen i
sina yttranden i frågan komma att framhålla medbestämmanderätt för
dem vid fartygs förläggning, anser jag, att hamnstyrelsen här bör
på det bestämdaste uttala sig emot en sådan förordning.»

A andra sidan har i svar på kommissionens frågecirkulär
Stockholms tvävaruhandehförening framhållit såsom önskvärt,
att bestämmelserna om tullpersonals rätt att anvisa
lossningsplats noggrannare efterlevdes.

Enligt kommissionens åsikt är det nödvändigt, att vid
bestämmandet av lossningsplats hänsyn tages såväl till förhållandena
i hamnen som till vissa förhållanden, vilka endast
av tullmyndigheterna kunna bedömas. Med avseende
härå torde det icke kunna komma i fråga, att tullmyndigheternas
nuvarande medbestämmanderätt och rätt att eventuellt
förbjuda lossning skulle borttagas. Att genom detaljerade
författningsbestämmelser ordna det inbördes förhållandet
mellan hamn- och tullmyndigheter i förevarande hänseende
torde emellertid vara vanskligt. De konflikter, som
i varje fall stundom torde uppkomma, synas böra få lösas
på överenskommelsens väg, vilket, vad de största städerna
vidkommer, torde underlättas genom bifall till kommissionens
förslag, att därvarande tullförvaltningar skola ställas under
enhetligt, fullt genomfört chefskap. Den tullmyndigheterna
såsom ett yttersta värn för deras medbestämmanderätt tilllagda
rätten att förbjuda lossning torde av lätt insedda
skäl endast i sällsynta undantagsfall böra begagnas.

Kommissionen finner alltså ej anledning att framkomma
med något förslag till ändrade författningsbestämmelser i
förevarande hänseende.

Y turande.

3131 18

Fråga om viss
ändring i §
56 mom. 1
tullstadgan.

Yttrande.

Fråga om
ändrade bestämmelser

rörande
år spass•

178 LOKALFÖRVALTNINGEN.

I svar på kommissionens frågecirkulär kar handelskammaren
i Gävle anfört bland annat följande:

»Mom. 1 av 56 § tullstadgan föreskriver bl. a., att under
lossning varande fartyg ej utan erhållet tillstånd må förflyttas från
plats till annan inom samma hamn. Nämnda föreskrift synes sakna
fog beträffande fartyg, vilket, kommande från svensk ort och på väg
till annan svensk ort, icke innehar gods av beskaffenhet att tullförpassning
skall medfölja. I berörda fall tillämpas ej heller föreskriften
på en del orter, under det man å andra platser håller på densamma.
Då föreskriften å sist antydda orter förorsakar onödigt besvär, hemställer
kammaren om momentets ändring i syfte att anmälningsskyldigheten
i berörda fall må bortfalla.»

I § 56 mom. 1 och 3 tullstadgan äro bestämmelser
meddelade dels i allmänhet för fartyg i inrikes fart, dels
ock särskilt för fartyg, som i sådan fart medföra förpassat
gods.

Enligt kommissionens uppfattning kunna de förstnämnda
bestämmelserna, vilka i huvudsak kommit ur bruk, helt och
hållet borttagas.

För fartyg, som medhava förpassat gods, synas däremot
följande inskränkande bestämmelser böra kvarstå, nämligen
dels att fartyget ej må lägga till vid land annorstädes
än inom ställets hamn, dels att befälhavaren har att
anmäla sig hos tullförvaltningen på stället eller, eventuellt,
hos bevakningsförmannen, dels ock att lossning ur fartyget
ej må verkställas, innan tullförvaltningen eller, eventuellt,
bevakningsförmannen därtill lämnat tillstånd.

Kommissionen föreslår, att § 56 mom. 1 och 3 tullstadgan
omarbetas i nu angivna syfte.

Handelskammaren i Gävle har vidare i sitt svar på
kommissionens frågecirkulär gjort följande uttalande i fråga
om de i § 56 tullstadgan meddelade bestämmelserna rörande
årspass:

»Genom mom. 2 av paragrafen föreskrives, att fartygsbefälhavare,
som är skyldig att medföra årspass eller förpassning å lasten
eller del därav, skall vid ankomst till tullplats ''ofördröjligen’ anmäla
sig hos tullförvaltningen å stället. Av andra punkten i momentet
framgår strängt taget, att med denna anmälan icke får anstå till dess
tullförvaltningens expeditionstid inträder. På de flesta orter torde
man på goda skäl ej strängt tillämpa föreskriften, men på andra
kräves det, att anmälan omedelbart göres, även om ankomsten sker
på natten, då anmälningen dels försvåras genom att tullbevaknings -

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 179

förmunnen, till vilken anmälan i detta fall skall ske, i regel måste
uppsökas i sin bostad, och dels fördyras, enär ersättning skall lämnas
för årspassets påtecknande på övertid. Med en sådan tillämpning bli
i viss mån formaliteterna mera betungande för ett i inrikes fart
gående fartyg än för från utlandet kommande fartyg, vars befälhavare
ej behöver låta tullvisitation ske, förrän expeditionstid är inne. Handelskammaren
föreslår, att paragrafen må undergå sådan ändring att
anmälan ej behöver göras, förrän expeditionstid inträder, och vill
kammaren dessutom hemställa, att ifrågavarande påteckning må, såsom
tidigare lär hava varit tillåtet, kunna verkställas av vederbörlig
tullvaktmästare i stället för av tullförvaltningen eller av tullbevakningsförmannen.
När fartyget lägger till vid plats inom hamn på
längre avstånd från den plats, där tullstationen är belägen eller tullbevakningsförmannen
bor, förorsakas ej ringa besvär genom den nuvarande
föreskriften».

Beträffande årspassbestämmelsernas tillämpning å bogserångare
hava Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag,
Uppsala transportaktiebolag, Asbacka trävaruaktiebolag och
Lindvalls nya bogseringsaktiebolag i en till kommissionen
ingiven skrift anfört följande:

»Enligt § 47 av Kungl. Maj:ts tullstadga den 1 juli 1904 skola
fartyg av vad dräktighet som helst, vilka användas till inrikes sjöfart,
då de första gången under året avgå från tullplats, av därvarande
tullförvaltning förses med s. k. årspass, som vid varje tullplats, som
på uteslutande inrikes resa anlöpes, skall uppvisas för påteckning
såväl vid ankomsten som vid avseglingen. Från skyldighet att uttaga
och medföra årspass äro allenast befriade dels passagerarångfartyg,
byggda, inredda och utrustade i överensstämmelse med särskilt givna
föreskrifter, när fartygen efter förut kungjorda turlistor göra regelbundna
resor, dels ock fartyg, som icke gå utom det tullkammardistrikt,
inom vilket de hava sin hemort, ävensom fartyg, vilka befara
endast insjöar, floder och kanaler. Vi tillåta oss härmed hemställa
till kommissionen, huruvida icke i samband med tullverkets
omorganisation sådan ändring av gällande tullstadga lämpligen kunde
genomföras, att även bogserångare bleve befriade från skyldigheten
att uttaga och medföra årspass.

Bestämmelserna om årspass finnas redan upptagna i 1877 års
tullstadga och hava tillkommit för att ersätta den förut obligatoriska
förpassningen av fartyg för varje särskild resa och sålunda i avsikt
att skänka en lättnad i samfärdseln. Denna synpunkt är tydligt
framhållen i generaltullstyrelsens förslag till ny tullstadga den 3
december 1875. I motiven till förslaget om årspass betonas nämligen
med skärpa, att den inrikes seglationen rättvisligen borde frigöras
från ''obehövliga band och formella besvärligheter’ samt komma i åtnjutande
av alla de eftergifter i den dittills gällande kontrollen från
tullverkets sida, som kunde anses förenliga med ett tillbörligt iakt -

180

LOKALFÖRVALTNINGEN.

tagande av kronans rätt och med vidmakthållandet av behörig säkerhet.
Mellan tidpunkten för detta förslags avgivande och våra dagar ligga
40 år av intensiv utveckling på sjöfartens område, och de synpunkter,
som år 1875 framhöllos såsom skäl för fartygsförpassningens ersättande
med årspass, kunna nu enligt vårt förmenande åberopas som fullgoda
skäl för en befrielse från årspasstvånget för även sådana bogserångare,
som användas i kustfart utom det tullkammardistrikt, inom vilket de
hava sin hemort, och vilka således icke åtnjuta befrielse redan i
enlighet med § 47 mom. 3 b) av gällande tullstadga. Anledningen till
den i sagda moment stadgade befrielse är enligt generaltullstyrelsens
ovanberörda förslag, att sådana fartygs ofta upprepade resor till tullplats
skulle utan motsvarande nytta i hög grad försvåras, därest de
vore förpliktade att vid varje ankomst- och avgångstillfälle hos tullförvaltningen
anmäla sig till erhållande av påskrift å passet. Men vi
förmena, att lika stor olägenhet föreligger för bogserångare, som användas
i kustfart även utom det tullkammardistrikt, inom vilket de
hava sin hemort. Riktigheten av denna vår uppfattning torde ligga i
öppen dag för envar, som har sig något bekant, under vilka former
bogsertrafiken försiggår. Bogserångare arbeta ju i regel endast som
dragare utan att själva föra någon last och äro också i anledning
härav befriade från hamnavgifter, så snart de föra andra fartyg på
släp. Vid resor längs kusten kombineras ofta ''släpet’, så att de pråmar
eller andra fartyg, för vilka en bogserångare tjänstgör som dragare,
lämnas resp. upphämtas inom olika tullkammardistrikt. Då bogserångaren
sålunda lämnar resp. hämtar sitt ''släp'' eller viss del därav,
har ångaren i regel ingen beröring med land. Den skulle sålunda
omedelbart kunna fortsätta sin resa men tvingas under nuvarande förhållanden
alltid till uppehåll för att erhålla påskrift å passet. Ofta
ankommer bogserångaren först på kvällen till lastageplatsen och nödgas
invänta nästa dag uteslutande för påskrifts erhållande; vid andra tillfällen
ligga lastageplatserna långt från den ort, där tulltjänsteman
finnes stationerad, och ångaren får kanske företaga en extra resa på
flera timmar för att komma i lycklig besittning av den fordrade påskriften.
Den tidsförlust, som sålunda drabbar icke blott bogserångarna
utan även de pråmar eller andra fartyg, som äro i släp, blir
i längden högst betydande.

Den väsentliga olägenhet, som bestämmelserna om årspass medföra
för bogserångare, uppväges icke efter vårt förmenande av den
nytta, som möjligen kan vara åsyftad och ernådd med bestämmelserna
i fråga. Enligt generaltullstyrelsens i ofta berörda förslag framhållna
uppfattning skulle årspass vara nödvändiga såväl för tillbörlig ordnings
vidmakthållande som för statistiska uppgifters erhållande över
den inrikes seglationen. Vi kunna icke tro, att ordningens vidmakthållande
skulle äventyras, därest bogserångarna befriades från skyldigheten
att medföra årspass. Och även om uppsamlandet av statistiska
uppgifter över den inrikes seglationen skulle i någon mån försvåras,
om bogserångarna bleve befriade från sin ifrågavarande skyldighet,
torde likväl denna olägenhet för det allmänna vara försvinnande liten
i jämförelse med den verkligt betungande olägenhet, som ett bibe -

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 181

hållande i oförändrat skick av berörda bestämmelser skulle medföra
för sjöfarten med bogserångare.

För den händelse kommissionen icke anser anledning föreligga
att söka genomdriva en befrielse för bogserångare frän all skyldighet
att uttaga och medföra årspass, anhålla vi, under åberopande av°vad
här ovan anförts, att gällande bestämmelser måtte ändras därhän, att
bogserångare, så snart de hava andra fartyg på släp och icke vid anlöpandet
av tullplats angöra land, befrias från skyldigheten att uppvisa
sina årspass till påteckning.»

I särskilda till kommissionen ingivna skrifter hava dels
Västernorrland* och Jämtlands läns handelskammare, dels
ock ett betydande antal rederier samt trävarubolag och
andra industriella företag anmält sin anslutning till ovanintagna
framställning.

Tillika hava i svar på kommissionens frågecirkulär
Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening gjort
uttalanden i enahanda riktning.

För bogserångare torde — på sätt framgår av ovanintagna
framställning — skyldigheten att innehava och
uppvisa årspass medföra väsentligt större tunga än för övriga
fartyg. Det måste därföre anses önskvärt, om bogserångare
kunde helt och hållet undantagas från årspasstvånget.
Någon avgörande betänklighet härför lärer ej möta, särskilt
då i betraktande tages, att de talrikt förekommande
bogserångare, som ej gå utom eget tullkammardistrikt,
redan åtnjuta den ifrågasatta befrielsen, och att det ej
med skäl kan befaras, att förmånens utsträckning till
samtliga bogserångare skall medföra större risk. Anmärkas
må, att ett statistiskt intresse av årspasstvångets bibehållande
överhuvud ej kan åberopas, då nämligen, såvitt kommissionen
kunnat finna, någon statistik ej utarbetas på
grundvalen av verkställda årspassviseringar.

Vad i övrigt årspassinstitutet angår, torde vidare ändring
i nu bestående förhållanden ej vara att förorda, än
att, till lättnad för trafiken, årspassens viserande får ankomma
. på bevakningspersonalen, som — även om sådan
förrättning sker på övertid — ej äger att därför taga
sportler.

Kommissionen föreslår alltså, att bogserångare generellt
befrias från skyldigheten att innehava årspass, samt att viserande
av årspass alltid skall ankomma på bevakninqspersonalen,
vilken ej äger att därför uppbära någon ersättning.

Yttrande.

Fråga om
ändrade bestämmelser

rörande
inrikes förpassningar.

Y turande.

Fråga om
utsträckning
av den allmänna
tjänstgöringstiden.

Yttrande.

182 lokalförvaltningen.

I svar på frågecirkuläret har Skånes handels-, industriös
sjö fartskammare yrkat, att påteckning av inrikes »förpassningsinstrument))
under annan tid än expeditionstid
måtte kostnadsfritt verkställas dygnet om av »bevakningstjänstemannen
vid fartygens tilläggsplats».

Lika med handelskammaren anser kommissionen att
expediering av inrikes förpassningar utan olägenhet kan få
ankomma på bevakningspersonalen.

Kommissionen föreslår alltså, att tullstadgan ändras
därhän, att expediering av inrikes förpassningar skall ankomma
på vederbörande bevakningspersonal.

Med den allmänna tjänstgöringstiden förstås den i §
16 mom. 3 tullstadgan omnämnda tiden å söckendag från
kl. 7 f. in. till kl. C e. m., varunder invisitations- m. fl.
bevakningsförrättmngar äro kostnadsfria och då jämlikt
§19 mom. 2 samma stadga — lossning tillätes.

I svar på kommissionens frågecirkulär hava från en del
håll uttalats önskemål om den allmänna tjänstgöringstidens
utsträckning. Handelskammaren i Göteborg anser sålunda,
att nämnda tid åtminstone under den ljusare delen av året
borde räknas från kl. 6 t. m. -På detta sätt skulle densamma
komma i överensstämmelse med den vanliga arbetstiden
i hamnarna, varigenom onödiga kostnader besparades
de trafikerande och arbetstiden kunde ordnas utan att någon
för själva arbetet främmande hänsyn behövde tagas.
Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare har likaledes
uttalat sig för att den allmänna tjänstgöringstiden borde
sammanfalla med den vedertagna arbetstiden i hamnarna,
samt till stöd härför anfört, att trafikanterna eljest drabbades
av alltför betungande sportelavgifter för övertidsförrättningar.
— Östergötlands och Södermanlands industri- och
handelskammare in. fl. sammanslutningar hava framhållit liknande
synpunkter.

Lika med ovannämnda handelskamrar finner kommissionen
lämpligt, att den för tullverkets personal gällande allmänna
tjänstgöringstiden bringas i överensstämmelse med
den vanliga arbetstiden i hamnarna. Då emellertid den
sistnämnda växlar ej blott etter olika årstider utan även
från hamn till hamn och för övrigt visar tendens till genomsnittlig
minskning period etter period, synes saken ej kunna
normeras genom någon allmänt gällande bestämmelse; utan

TULL FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 83

föreslås, att på generaltullstyrelsen må ankomma, att för
varje tullplats bestämma den allmänna tjänstgöringstidens utsträckning.

Vid tullbevakningsinspektionen loras för närvarande Allmän
följande journaler, nämligen:

l:o) Inkommande skeppslista. I denna redovisas för ningsinspek(från
utrikes ort) inkommande fartyg. Den upprättas med IT''
ledning av de till inspektionen avgivna märkrullor.

2:o) Utgående skeppslista. Denna upptar (till utrikes
ort) utgående fartyg och upprättas på grundvalen av utfärdade
eller — såvitt angår viafarare — företedda tullpass
eller i de tall, då tullpass ej föreligga, lastförteckningar.

3:o) Utdrag av inkommande skeppslista, avsett att överlämnas
till genera] tullstyrelsens revisionsbyrå.

4:o) Utdrag av utgående skeppslista, avsett för samma
ändamål.

5:o) Ankommande inrikes journal.

6:o) Avgående inrikes journal. — De bägge senast omnämnda
journalerna redovisa för fartyg, för vilka årspass
äro utfärdade eller som innehava förpassat gods — alltså
den huvudsakligaste delen av inrikes sjöfarten. De ingå
icke till revisionsbyrån.

7 ro) Förteckning över utfärdade årspass.

8: o) Förteckning över utländska fartyg i inrikes fart.

Denna insändes för varje år till revisionsbyrån.

9:o) Diverse inkomsters journal. För denna journal har
kommissionen vid behandlingen av tulldirektörsexpeditionen
lämnat närmare redogörelse.

Slutligen föres i sammanhang med medelsredovisningen
kassajournal och, såsom bilaga till denna, den s. k. specialen,
vilken utgör ett månatligt utdrag av diverse inkomsters
journal.

För kommissionen har stått som ett önskemål att få Fråga om
debiteringen av skeppsumgälder överflyttad från tullkam- f.

maren (kammarkontoret) till tullbevakningsinspektionen. ningsinspekHärigenom
synes nämligen sjöfarten kunna beredas en av. tionen av de.
sevärd lättnad, i det att för fartygens klarering hänvän- av skeppsumdelse
icke vidare behöver göras till bägge ifrågavarande nälderavdelningar,
vilket medför tidspillan och — vid övertidsklarering
— dubbla kostnader i form av sportler till båda
avdelningarnas tjänstemän.

Svar på frågecirkuläret.

Generaltullstyrelsens
beslut
i särskilt
ärende från
Malmö.

184 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Förevarande önskemål har i svar på kommissionens
frågecirkulär berörts av Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare
genom ett så lydande uttalande:

»Sedan handelskammaren från ett flertal håll fått del av klagomål
däröver, att de för fartygs in- och utklarering i Malmö hamn
erforderliga formaliteterna vore förbundna med såväl dryga kostnader
som en synnerligen besvärlig och tidsödande omgång,,'' har handelskammaren
vid i anledning därav gjorda undersökningar erfarit,
att sedan år 1911 *) klareringarna handläggas av såväl tullkammaren
som bevakningsinspektionen, i anledning varav bland annat vid klareringarna
å övertid tjänstemän från både tullkammaren och bevakningsinspektionen
måste med dubbla kostnader för förrättningen tillkallas.

Då under tiden före nämnda år fartyg i reguljär trade utan
förspord svårighet alltid klarerats med uteslutande biträde av bevakningsinspektionen
och dessutom anledning saknas till det antagandet,
att icke för sjöfarten i övrigt liknande förfaringssätt utan
olägenhet borde kunna komma till användning, anser handelskammaren
med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke en återgång till det
före år 1911 tillämpade systemet hör, såvitt hela sjöfarten angår,
kunna ske.»

Den av handelskammaren sålunda berörda frågan har
varit föremål för generaltull styrelsens prövning i ett genom
beslut den 6 november 1914 avgjort ärende angående klagan
av Hallands ångbåtsaktiebolag. Tullkammaren meddelade
häri, att under årens lopp inklareringen av nämnda bolags
ångfartyg i allt större utsträckning kommit att handläggas
av tull bevakningsinspektionen, så att det omsider kommit
därhän, att tullkammarens befattning med saken inskränkts
till en kontrollering i efterhand av vad tjänstemän vid
tullbevakningsinspektionen åtgjort, ävensom att jämväl vid
utklareringen missförhållanden inträtt, i det att vid tillfällen,
då fartygen skolat vara försedda med tullpass, sådan
handling stundom utfärdats först dagen efter fartygets avgång
och sålunda ej åtföljt fartyget. För vinnande av
rättelse i förenämnda missförhållanden hade tullkammaren
den 16 december 1912 tillställt tullbevakningsinspektionen
en skrivelse angående fördelningen mellan tullkammaren
och tullbevakningsinspektionen av klareringsgöromålen. Av
berörda skrivelse inhämtas, att enligt tullkammarens åsikt
klareringen av öresundsbåtarna och ångfärjorna lämpligen

*) Misskrivning för 1912; jfr nedan meddelade upplysningar.

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 185

borde utföras av tullbevakningsinspektionen, samt att beträffande
andra fartyg vissa inklareringsbestyr, däribland
utfärdande av det i § 9 inom. 3 tullstadgan omförmälda
bevis, borde handläggas av tullkammaren, men andra,
däribland genomdragning och försegling av märkrullor
enligt sagda författningsrum samt vissa föreskrivna anteckningar
å märkrulla och nyss omförmälda bevis, av tullbevakningsinspektionen
och alla utklareringsbestyr av tullkammaren.
— Enligt förenämnda beslut den 6 november
1914 yttrade styrelsen, vad först beträffade frågan om expedition
av fartyg enligt § 9 mom. 3 tullstadgan, att styrelsen
funne hinder icke möta för en sådan anordning, att,
förutom de iuklareringsåtgärder, som enligt tullkammarens
ovanberörda skrivelse till inspektionen den 16 december
1912 skulle tillkomma inspektionen, även utfärdande av
det i nyssnämnda författningsrum omförmälda bevis finge
verkställas genom inspektionen eller därstädes anställd tjänsteman
av högre grad. Vad härefter vidkomme den väckta
frågan om förfarandet vid utklarering av ifrågakomma bolags
ångfartyg, funne styrelsen samma fråga icke föranleda
någon annan styrelsens åtgärd, än att styrelsen ville fästa
tullkammarens uppmärksamhet därå, att fartygsbefälhavare
icke borde förvägras rätt att, även om lastning ej avslutats,
erhålla tullpass, då sådant utan risk för statsverkets rätt
och utan åsidosättande av gällande föreskrifter kunde medgivas.

Journaliseringen av skeppsumgälder är för närvarande
ordnad på följande sätt.

I den på tullkammaren förda inkommande journalen
redovisas — jämte annat — även skeppsumgälder för inkommande
fartyg. Härutinnan gäller jämlikt § 66 tjänstgöringsreglementet,
att, sedan märkrullan presenterats och
vissa uppgifter rörande fartyget införts i journaleD, tullkammaren
har att uträkna och i därför avsedda kolumner
i journalen debitera de lastpenningar samt den fyr- och
båkavgift, som för fartyget må belöpa, eller, när fartyget
enligt gällande föreskrifter finnes vara befriat från erläggande
av sagda umgälder eller ettdera slaget av dem,
därom verkställa anteckning i journalen med vissa i åberopade
paragraf närmare angivna uppgifter.

Gällande bestämmelser

rörande journalisering
av
skeppsumgälder
m. m.

186

LOKALFÖRVALTNINGEN.

För redovisning av (till utrikes ort) utgående fartyg
och av gods, som hos tullförvaltning angives till utförsel
ur riket, samt av avgifter, som för fartyg och gods böra
erläggas, föres, ävenledes på tullkammaren, den i § 82
tjänstgöringsreglementet omnämnda utgående journalen.
Enligt § 83 samma reglemente åligger det tullkammaren
vid fartygs avgång till utrikes ort att, sedan i § 37 tullstadgan
föreskrivna handlingar avlämnats och vissa uppgifter
rörande fartyget införts i journalen, uträkna och i
därför avsedda kolumner i journalen debitera de lastpenningar
samt den fyr- och båkavgift, som för fartyget må
belöpa, eller, där fartyget enligt gällande föreskrifter finnes
vara befriat från erläggande av sagda umgälder eller ettdera
slaget av dem, därom verkställa anteckning i journalen
med vissa i författningsrummet angivna uppgifter.
Härefter skall i fartyget för utförsel inlastat gods, sedan
lastförteckningen och de avlämnade angivningsinlagorna
försetts med fartygets journalsnummer och inlagorna sinsemellan
i särskild ordningsföljd numrerats, på det sätt journaliseras,
att för varje inlaga å nederlags-, transitupplagseller
transitgods, å annat oförtullat gods, å gods, för vilket
restitution av erlagd tull eller tillverkningsskatt blivit vid
lastningsanmälan ifrågasatt, samt å tillverkningsskatt underkastad
men obeskattad vara i journalen antecknas inlagans
nummer, avsändarens namn ävensom att inlagan avser
dylikt gods och att detta uppförts å tullpasset, varemot
för annat gods än nu nämnts endast inlagornas antal och
nummer upptagas.

Beträffande utgående journalens avslutande och till
densamma hörande verifikationer äro närmare bestämmelser
meddelade i §§ 84 och 85 tjänstgöringsreglementet. Slutligen
stadgas i § 86 samma reglemente beträffande innehållet
i tullpass, bl. a. att, då i fartyget för utförsel inlastats
nederlags-, transitupplags- eller transitgods eller
annat oförtullat gods eller gods, för vilket restitution av
erlagd tull eller tillverkningsskatt blivit vid lastningsanmälan
ifrågasatt, eller tillverkningsskatt underkastad men
obeskattad vara, eller fartyget till återutförsel innehar antingen
överskott av skeppsprovision eller till införsel förbjudna
kreatur eller varor, sådant gods skall å tullpasset

TULLFÖRV ÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 187

specifikt upptagas med uppgift tillika om de å godset eller
dess förvaringsrum anbragta sigillens eller plombernas antal,
samt, därest nederlagsgodset utföre^ för skeppsbehov, med
anteckning därom, varemot allt annat gods, som i fartyget
inlastats, endast summariskt skall antecknas med uppgift å
angivningsinlagornas antal och ordningsnummer; skolande
dock föreskriften om specificering å tullpasset anses fullgjord,
därest av varuavsändaren tillhandahållen duplett av ängd
vningsin laga under tullförvaltningens sigill bifogas passet.

För att realisera det av kommissionen ovan angivna i
och jämväl av Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare
biträdda önskemålet att sammanföra hela utklareringsproceduren
till tullbevakningsinspektionen torde de hos
nämnda inspektion förda skeppslistorna böra utvidgas, så
att däri verkställes debitering av skeppsumgälder, nämligen
lastpenningar, fyr- och båkavgift samt — i förekommande
fall — hamnavgift för fai''tyg. I sammanhang med debiteringen
bör anteckning göras om datum för fartygets
mätbrev och orten, där det är utfärdat. Skeppslistorna
böra medelst blåkopiering skrivas i två exemplar, av vilka
det ena är avsett att överlämnas till generaltullstyrelsens
revisionsbyrå.

För att fullt vinna det avsedda syftet — att nämligen
trafikanter i och för utklarering av fartyg skola hava att
hänvända sig uteslutande till tullbevakningsinspektionen —
synes emellertid nödvändigt, att helt avskaffa den på tullkammaren
nu förda utgående journalen och att i tullbevakningsinspektionens
utgående skeppslista införa sådana i
nämnda journal nu inflytande uppgifter, som behöva bibehållas.
I sammanhang härmed bör givetvis vidtagas den
ändring, att tullpassets utfärdande ankommer på tullbevakningsinspektionen.
För förenklings vinnande böra vederbörande
avlastare åläggas att avgiva sina exportangivningsinlagor
i tre exemplar — dessa kunna framställas genom
blåkopiering, — vilka äro avsedda, ett att biläggas originaljournalen,
ett att biläggas kopiejournalen och ett att införseglas
i tullpasset. För övrigt böra angivningsinlagorna
iipprättas enligt fastställt formulär.

Jämväl uppbörden av ifrågavarande umgälder måste,
om det ovan angivna syftet skall ernås, ske på tullbevak -

_ 11 r a n d c.

188

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningsinspektionen. För detta ändamål bör därstädes inrättas
en kassaexpedition, vilken lämpligen kan skötas av
ett kvinnligt biträde, som förses med en kassaapparat. I
samma expedition bör verkställas uppbörd av de till diverse
inkomster hänförliga medel. Som förenämnda biträde likväl
knappast kan tänkas erhålla full sysselsättning med
enbart kassagöromål, bör detsammas arbetskraft tagas i
anspråk jämväl för maskinskrivning, journalsföring och
andra enklare göromål. Umgälder, som erläggas på övertid,
böra omhändertagas av den tjänsteman, som verkställer
klareringsförrättningen, samt av honom nästföljande dag
redovisas till kassaexpeditionen. Räkningarna å ifrågavarande
umgälder böra dubbelskrivas medelst blåkopiering;
och är det ena exemplaret avsett att utgöra kupong för det
betalta beloppets avförande i journalen.

Månadsredovisning över den influtna uppbörden bör
av tullbevakningsinspektionen göras direkt till generaltullstyrelsen,
på sätt inspektionen redan gör beträffande medel,
hänförliga till diverse inkomster. I fråga om leverering
böra tillämpas de allmänna bestämmelserna.

Med det tillvägagångssätt, som ovan ifrågasatts skulle
trafikanterna fortfarande vara nödsakade att för utklarering
av fartyg besöka mer än ett ställe. Det är nämligen så,
att uppbörd av de tonavgifter, som omnämnas i kungl.
förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i
riket samt sjöfolks på- och avmönstring, sker genom vederbörande
sjömanshus, och på tullmyndigheterna ankommer
endast att tillse, att fartyg ej utklareras, förrän tonavgiften
är betald. Kommissionen anser, att det skulle vara till
fördel för trafiken, om även tonavgifterna kunde få i
sammanhang med övriga skeppsumgälder uppbäras av tullverket.
Fn dylik anordning har sin motsvarighet i den
tullverket redan nu åliggande uppbörden av fyr- och båkmedel
och är på grund av personligt åtagande redan
genomförd på flera tullplatser. Under förutsättning av
förändringens genomförande bör uppbörden av tonavgiften
i Stockholm, Göteborg och Malmö ankomma på tullbevakningsinspektionen.

Kommissionen föreslår sålunda, att debitering, uppbörd
och redovisning av skeppsumgälder —- såväl inkommande

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 189

som utgående skall ankomma pa tull!) ev åkning sinspektionen,
samt att utklarering av fartyg skall i sin helhet ske hos
nämnda inspektion.

I detta sammanhang må erinras om tullkamrarnas befattning
med skeppsmätningsväsendet. Över verkställd
mätning upprättar skeppsmätare!! mätningsbevis, vilket, seden
detsamma underkaststats siffergranskning, lägges till
grund för det mätbrev, tullkammaren har att utfärda. I
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall förrättas siflergranskningen
av vederbörande skeppsinätningskontrollör
men eljest av vederbörande tullkammare. Uppbörd av skeppsmätmngsarvode
ävensom lösen och stämpel för mätbrevet
verkställes alltid genom tullkammarens försorg.

För att i Stockholm, Göteborg och Malmö sjöfarten
ej skall behöva hava befattning med annan tullförvaltningsavdelning
än tullbevakniugsinspektionen, föreslås, att nu
ifrågavarande bestyr skola från tullkammaren överflyttas till
nämnda inspektion.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg
och Malmö äro f. n. anställda på vartdera stället en
överinspektör såsom chef samt bevakningskontrollörer, kammarskrivare,
uppsyningsman och vaktmästare.

På grund av den ovan föreslagna överflyttningen av
klareringsbestyren i deras helhet till tullbevakningsinspektionen
behöver densamma ett häremot svarande tillskott i
arbetskrafter. För att ej överinspektören skall bliva så
upptagen av de nytillkommande kamerala göromålen, att
han nödgas åsidosätta den inspektion av underlydande
personal, som tydligen måste vara hans förnämsta uppgift,
bör vid hans sida ställas en tjänsteman med tillräcklig
auktoritet och därför förslagsvis av förste kontrollörs grad,-vilken kan närmast svara för de inre göromålen. I denna
befattnings innehavare kommer tillika att finnas tillgång
till lämplig vikarie, färdig att rycka in vid förfall för
överinspektören. Den närmare arbetsfördelningen mellan
överinspektör och förste kontrollör får givetvis bero på

Befattning
med .skeppsmätningsväsendet.

Y ttrande.

Nuvarande

personal.

Förslag
om en förste
kontrollör
vid varje
inspektion.

Översikt
av tull behandling
sföi''farandet,

Tallbehandling
sförr
ältare.

190 LOKALFÖRVALTNINGEN.

den förstnämnde, men i allmänhet torde kunna sägas, att
en av dem städse bör befinna sig på inspektion och på
rörlig fot, medan däremot den andre har överinseende över
de löpande göromålen vid expeditionen.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att vid varje tullbevakningsinspektion skola finnas anställda
1 överinspektör såsom chef samt 1 förste kontrollör.

V. Packhusinspektionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

Av packhusinspektionens tjänstemän verkställes tullbehandling.
Denna är av mera ingående art, då godset
angivits till förtullning, till fri disposition eller till uppläggning
på nederlag, än då detsamma angivits till uppläggning
på transitupplag eller till omedelbar transitförsäudning.
Vid tullbehandling av gods som angivits till
förtullning, till fri disposition eller till uppläggning på
nederlag skall nämligen enligt § 51 tjänstgöringsreglementet
den, som verkställer tullbehandlingen, dels undersöka
godset och bestämma, till vilka rubriker i tulltaxa och
statistisk varuförteckning detsamma skall hänföras, dels
för ^illpliktigt gods, som skall undergå vågning och för
vilket tara, enligt vad därom stadgas, är medgiven, sedan
bruttovikten erhållits, fastställa taraavdraget till procent
och belopp ävensom nettovikten, samt för annat tullpliktigt
gods utröna och för tullfritt gods med ledning av uppgift
i angivningsinlaga, faktura eller annan handling bestämma
nettovikt, litertal, värde eller stycketal; allt efter närmare
stadgade grunder. Tullbehandling av gods, som angivits
till uppläggning på transitupplag eller till omedelbar transitförsändning
skall däremot enligt samma författningsrum
.endast omfatta vågning, i den män sådan föreskrives för
utrönande av godsets bruttovikt. Över verkställd tullbehandling
skall meddelas attest, om vars närmare innehåll
bestämmelser äro meddelade i § 54 tjänstgöringsreglementet.

I § 52 tjänstgöringsreglementet stadgas, att vid tullbehandling
i tullpackhus ävensom vid all tullbehandling

TULL FÖRVALTNINGA RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 i) I

av manufaktur- och hantverksvaror, av brännvin och sprit
samt av tobak, när dessa varor angivits till direkt förtullning
eller till uppläggning på nederlag, den, som verkställer
tullbehandlingen, skall så vitt möjligt biträdas av
annan tulltjänsteman av närmare angiven kvalifikation.

I Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svarsskri- s var på frågcvelse
på kommissionens frågecirkulär har framhållits önsk- c,rkulllretvärdheten
av att förevarande bestämmelse noggrannt efterlevdes.
Endast i undantagsfall borde enligt föreningens
förmenande tullbehandling få verkställas av endast en tjänsteman,
och syntes för sådant fall böra stadgas skyldighet
för vederbörande avdelningsföreståndare att å attesten göra
anteckning om orsaken till förhållandet.

Kommissionen anser de ovan återgivna bestämmelserna yttrande,
böra delvis skärpas och delvis mildras. 1 förra hänseendet
uttalar sig kommissionen för att all tullbehandling i enskild
persons lokal måtte, såsom undandragen den kontroll, vilken
i packhus och på kajer utövas av såväl vederbörande
tjänstemäns förmän som ock allmänheten, förklaras skola
ske i två tjänstemäns närvaro. A andra sidan torde vid
tullbebandling av passagerareffekter en tjänstemans närvaro
i regel kunna anses tillfyllest. Emellertid bör alltid på
vederbörande tullförvaltningschef ankomma att i alla de
fall, då han anser skäl därtill föreligga, giva särskild order
om att två tjänstemän skola närvara vid tullbehandlingen.

Så ofta förrättningsmannen skall, vare sig på grund av
författningsbestämmelse eller i följd av sålunda given order,
vara åtföljd av biträde, synes såsom ovillkorlig regel böra
gälla, att bägge ifrågavarande tjänstemän skola underskriva
den rörande tullbehandlingen upprättade attest.

Kommissionen föreslår alltså, att bestämmelser utfärdas
därom, att vid tullbehandling förrättningsmannen skall vara åtföljd
av biträde i följande fall, nämligen: l:o) vid förtullning
i packhus, såvitt ej det tullbeliandlade godset utgöres av
passagerareffekter; 2:o) vid förtullning i enskild persons
lokal; 3:o) vid all tullbehandling av manufaktur- och hantverksvaror,
av brännvin och sprit samt av tobak, när dessa
varor angivits till direkt förtullning eller till uppläggning
på nederlag; 4:o) dä vederbörande tullförvaltning schef eljest
ger order därom; samt att i samtliga fyra fäll attesten

Specialexpe ditioner.

Svar på fr&gecirkuläret.

Yttrande.

S. k. utevägningar.

192 LOKALFÖRVALTNINGEN.

alltid skall underskrivas av såväl förrättning smannen som
biträdet.

Enligt vad kommissionen inhämtat äro vid större tullförvaltningar
inrättade specialexpeditioner för tullbehandling
av gods av vissa slag.

Beträffande dessa specialexpeditioner har Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening gjort följande uttalande:

»Likformigheten inom de större tnllpackhusen skulle givetvis
också vinna på att specialexpeditioner mera systematiskt inrättades.
Klart är, att tjänstemännen vid en maskinexpedition, där alla inkommande
maskiner tullbehandlas — den kunde ju lätt göras ambulerande,
då så behövdes — snabbare förvärva en allsidig erfarenhet inom denna
varugrupp, än annars kan bli fallet, och äro i tillfälle att med tillhjälp
av förda anteckningar gorå för kontrollen högst värdefulla jämförelser
angående likartade maskiners priser, vikter och beskaffenhet
i övrigt samt slutligen givetvis icke kunna tillämpa olika grundsatser
för tullbehandlingen av en och samma vara. Enahanda bleve förhållandet
beträffande expeditioner för elektriska artiklar, metallvaror,
manufaktur etc.»

Aven Sveriges elektriska industriförening har i svar på
frågecirkuläret uttalat sig för ett allmännare införande av
specialexpeditioner. Samtidigt har emellertid föreningen
framhållit, att vid tillfällen, då en specialexpedition vore
strängt upptagen, vara av beskaffenhet att höra där tullbehandlas
borde till undvikande av dröjsmål få i stället
tullbehandlas vid annan, ledig expedition.

Anordningen med specialexpeditioner synes kommissionen
ägnad att befordra snabbhet och säkerhet i tullbehandlingen;
och böra därföre dylika expeditioner inrättas i den
utsträckning, vartill trafiken ger anledning; dock bör ej
specialiseringsprincipen tillämpas på sådant sätt, att ett
fullständigt tillgodogörande av arbetskraften i packhuset
förhindras. För övrigt bör tillses, att specialiseringen ej
leder därhän, att tjänstemännen bliva alltför ensidigt utbildade
och förlora överblicken av packhusgöromålen i allmänhet.

Beträffande s. k. utevägningar förekommer i Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens
frågecirkulär ett så lydande uttalande:

»Ehuru föreningen såvitt möjligt undvikit att beröra frågor av
rent enskilt lokal karaktär, torde dock i detta sammanhang till utred -

TULLFOBVALTNINGABNA I STOCKHOLM, GÖTEBOBG O. MALMÖ. 193

ning böra bringas, huruvida icke de s. k. utevägningarna i Stockholm
kunde annorlunda ordnas.

Från förtullningssynpunkt kunna inkommande styckegodsvaror
delas i tvenne grupper: de, som nödvändigt för sin tullbehandling
behöva införas i packhus för att där uppackas, och sådana, som kunna
och måste uxipvägas eller avvisiteras ute på kajer eller i varuskjul.
De senare utgöras dels av tullfritt gods, som lätt kan avvisiteras utan
vidare ingående undersökning, dels av sådant tullbart gods, som endast
bruttoväges. Vanligen är det så, att fartygslasterna till sin huvudsakliga
del bestå av s. k. kajgods.

I Göteborg och även annorstädes praktiseras med utmärkt resultat
den metoden, att till varje inkommande fartyg beordras en s. k.
utevägare, som har sig ålagt att expediera allt gods av nämnt slag.
Aro fartygslasterna särskilt stora, beordras tvenne, varemot, om de
äro av mindre omfång, åt en och samma utevägare vanligen lämnas
expeditionen av flera båtar. Till sådan för viss lasts expedierande
beordrad tjänsteman har allmänheten att vända sig för erhållande av
erforderlig tullbesiktning. Den har därvid blott att i en posteringsbok
se efter, vilken tjänsteman som har sig den erforderliga expeditionen
anförtrodd. Detta sätt att expediera sådant gods har många
fördelar. Trafikanten får genom orderboken genast reda på, vart han
skall vända sig, och behöver icke för varje gång anhålla om expedition.
Har han brått, begiver han sig, om tjänstemannen befinner sig
i expedition på kajen, direkt dit och överlämnar inlagan, har han
däremot ingen särskild brådska, lägges inlagan på tjänstemannens
pulpet och tages sedan av honom och expedieras så fort sig göra låter.
Vanligen expediera dessa tjänstemän, för så vitt icke därom särskilt
förbehåll är gjort, godset utan att godsägaren är närvarande. Det
faller av sig självt, att lasterna därigenom bliva snabbast möjligt tullbehandlade,
enär tjänstemannen oavbrutet kan expediera, till lasten är
slut. Arbetsresultatet gynnas naturligtvis utomordentligt genom att
säkerhet för tullens gäldande är en gång för alla ställd genom erforderliga
säkerhetshandlingar och att arbetet som sagt kan jämväl pådrivas
genom medgivande av godsets tullbehandling i ägarens frånvaro,
vilket förhållande här nedan närmare beröres.

I Stockholm är förhållandet ett helt annat. Där får den trafikerande
vända sig till en tjänsteman, som har sig ålagt att dirigera
de s. k. utevägningarna, och det går till på det sättet, att, så fort
en expedition begäres, lämnas inlagan åt en vanligtvis extra tjänsteman,
som då får gå ut och expediera den för att sedan komma tillbaka
och få en ny inlaga, som möjligen skall expedieras på helt annat
håll. På så sätt kan en hel stab av tjänstemän hålla på med
expeditionen av en enda last, då denna gott skulle kunnat expedieras
av en eller två. Att ett sådant tillvägagångssätt kräver både tid och
folk är uppenbart, och säkerligen skulle här stora besparingar kunna
göres till statens favör. En undersökning av dessa förhållanden vore
därför ingalunda ur vägen.»

Jämväl Stockholms handelskammare har såsom efterföljansvärd
framhållit den vid flera tullplatser rådande ordning,

3131 18 1Q

194

UOKALFORVALTXINGEN.

att »en eller flera tjänstemän ombesörja tullbehandlingen av
allt med samma ångare från utrikes ort anlänt gods».

I tydlig motsättning mot dessa uttalanden har Stockholms
speditör förening förklarat sig icke kunna gilla framställt
förslag om sådant ordnande av arbetet, att »en eller
flera tjänstemän ombesörjde tullbehandlingen av allt med
samma ångare från utrikes ort anlänt gods».

Yttrande. Vid arbetets ordnande bör man allmänt hava i ögon sikte

å ena sidan, att ej mera personal användes, än behovet
oundgängligen kräver, samt å andra sidan, att vederbörande
trafikanters befogade anspråk på snabb expedition
tillgodoses. Vad nu särskilt angår det av ovannämnda
sammanslutningar berörda spörsmålet, synes detsamma angå
detaljer i den lokala arbetsfördelningen, beträffande vilka
kommissionen finner sig ej böra framställa några bestämda
förslag; men anser kommissionen sig dock böra framhålla,
att det i Göteborg tillämpade förfaringssättet synes vara
mest praktiskt.

Ordningen vid I fråga om ordningen vid tullbehandling äro i § 24
tuUbehand- mom< ] tullstadgan meddelade följande föreskrifter. Tullbehandling
av angivet gods företages i närvaro av ägaren,
när denne, själv eller genom ombud, för sådant ändamål
inställt sig. Hava flera varuägare på en gång tillstädeskommit,
skall tullbehandlingen äga rum i deu ordning,
vari deras angivningsinlagor avlämnats till tullförvaltningen,
eller, där särskild packhusförvaltning finns, i den ordning,
de hos denna anmäla sig till expeditiou. Sedan tullbehandling
i varuägarens, närvaro påbörjats, må den omständigheten,
att ägaren avlägsnar sig eller påyrkar förrättningens
avbrytande, icke utgöra hinder för tullbehandlingens
fortgång, intill dess allt å samma inlaga angivet
gods blivit behandlat.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har förordat
utsträckt rätt till tullbehandling i varuägarens frånvaro samt
i sådant hänseende närmare anfört:

»Det ofta återkommande klagomålet över ''väntan i tullen’ skulle
i avsevärd mån kunna förekommas, därest det gåves tjänstemännen
befogenhet att i större omfattning än nu sker såväl i packhus som
på kaj få tullbehandla utan godsägares närvaro, blott godset är angivet
och inlagan med nödiga handlingar försedd samt godsägarens

TU LLFÖR VÄLTNING A TINA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 195

samtycke därtill erhållits. Som det nu förhåller sig, tullbehandlas på
de flesta häll endast då godsägaren själv eller genom ombud anhåller
därom. Följden härav blir den, att finnes ingen tillstädes står vågen’,
som det heter, d. v. s. intet göres, oaktat packhuset kan ligga fullt
med gods och varuangivningår i mängd finnas. Slumpen kan sedan
foga — och gör det ofta — att någon timme därefter ett flertal godsägare
anmäla sig, och då få naturligtvis några vänta, och vänta länge,
allt efter tur och ordning och de föregående expeditionernas långvarighet.
Olägenheten med väntan kan ju aldrig fullt undanrödjas,
men klart är, att ett medgivande i den riktning, som här åsyftas,
skulle i ganska väsentlig grad förminska densamma, ty, ehuru det
finnes varor, vid vilkas tullbehandling varuägaren med skäl önskar
och rent av bör vara närvarande, sa finnes det dock många, som utan
risk vare sig för staten eller den enskilde kunde avvägas eller frigöras
utan närvaro av ombud. Härigenom skulle vågarna i packhusen kunna
på kort tid medhinna ofantligt mycket mer än nu. I många fall
kunde förekommas därigenom all väntan, och de, som sålunda expedierats,
komme icke till hinders för andra, som av ett eller annat
skäl behöva vara närvarande. Detta sätt praktiseras, som redan är
sagt, exempelvis på kajerna i Göteborg och i packhuset i Borås utan
att någon som helst olägenhet därav försports men väl belåtenhet.
Ett stadgande i denna riktning skulle innebära ett medgivande att i
ägarens frånvaro tullbehandla allt angivet gods utom i de fall, då varuägaren
genom påteckning å inlagan förbehållit sig rätten att närvara.»

I förevarande ämne har från aktiebolaget Olson & Wright
jämte ett tjugutal andra speditionsfirmor i Stockholm till
kommissionen ingått en skrift av följande innehåll:

»Då vi hava anledning antaga, att förslag kommer att väckas
därom, att tullbehandling skall kunna verkställas, utan att varuägaren
eller ombud för honom är närvarande, få vi härmed uttala vår anslutning
till detta förslag under följande villkor.

Ett oeftergivligt villkor för att tullbehandling skall få ske i
varuägarens frånvaro bör vara, att denne eller hans ombud i varje särskilt
fall gjort vederbörligen undertecknad framställning (medgivande) därom
å tullinlagan. Det bör sålunda ej tillåtas en varuägare att göra
en generell framställning i ovannämnda hänseende beträffande till
honom ankommande gods.

Vidare bör det icke vara de olika tullförvaltningarna medgivet
att besluta om införande av dylik form av tullbehandling på resp.
orter, utan bör densamma genom beslut av generaltullstyrelsen införas
samtidigt för hela riket.

En synnerligen viktig förutsättning för att den föreslagna anordningen
kommer att verka till fördel och icke till men för den trafikerande
allmänheten är, att varuägare, som personligen eller genom
ombud är närvarande vid tullbehandling, skall hava ovillkorlig rätt
till företräde vid expediering framför frånvarande.

196

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I samband med införande av ifrågavarande anordning bör slutligen
uttryckligt förbud meddelas för all i tullverkets tjänst anställd
såväl ordinarie som extra ordinarie personal ävensom ordinarie och
extra packhuskarlar att åtaga sig uppdrag av något slag för den trafikerande
allmänheten, vare sig mot ersättning eller utan.»

Vidare har i svar på kommissionens frågecirkulär Hälsingborgs
köpmannaförening hemställt om sådan ändring i
§ 24 mom. 1 tullstadgan, att jämväl å andra orter, än där
särskild packhusförvaltning funnes inrättad, tullbehandling
skulle äga rum i den ordning, vari varuägarne anmälde sig
till expedition.

Yttrande. Ehuru det även från tullverkets synpunkt stundom

kan vara i viss mån önskvärt, att varuägaren är tillstädes
vid tullbehandlingen, synes dock såsom allmän regel böra
gälla, att på honom själv får bero, huruvida han därvid
vill bevaka sina intressen eller ej. För arbetets ordnande
är det emellertid angeläget att på förhand erhålla bestämt
besked om hans åstundan härutinnan. Å de blanketter till
angivningsinlagor, som kommissionen på annat ställe i betänkandet
föreslår till införande, synes därföre böra finnas
tryckt en så lydande punkt: »Tullbehandlingen må

ske utan min närvaro». Kommissionen föreställer sig,
att ett mycket stort antal varuägare kommer att avstå från
rätten att övervara tullbehandlingen, något som får till
följd, att göromåleu bliva väsentligt jämnare fördelade, och
att sålunda å ena sidan väntetiden minskas för de varuägare,
som fortfarande vilja infinna sig, och å andra sidan
tullpersonalen kan på ett mera effektivt sätt utnyttjas. I
sammanhang med förenämnda reform bör även gällande
bestämmelse rörande ordningsföljden vid tullbehandling
lämpligen ändras sålunda, att densamma överallt göres beroende
av den ordning, vari tiilstädesvarande varuägare
anmält sig till expedition.

Kommissionen föreslår sålunda, att varuägarne skola
hava att ä angivning sinlag orna giva tillkänna, huruvida de
önska närvara vid tullbehandlingen eller ej, samt att mellan
de tillstäd eskommande ordningsföljden för expedition skall
överallt bestämmas efter den ordning, vari de anmäla sig.

Skyldigheten Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommis att

mse, att gjoneng fråffecirkulär även åberopat innehållet i en av

-jods införes i . o ±

packhus.

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 197

handelskammaren den 20 mars 1913 hos Kungl. Maj:t gjord
framställning rörande åtgärder för nedbringande av de trafiken
åliggande bevakningskostnader. 1 denna framställning
förekom i fråga om skyldigheten att tillse, att gods
införes i packhus, ett så lydande uttalande:

»Vidare är det av vikt, att tullverket i stället för varuemottagaren
ålägges tillse, att gods blir infört i packhus i mån av utrymme.
För närvarande påvilar nämligen denna skyldighet varuemottagaren,
men naturligare och mera praktiskt är, att deu myndighet,
som ansvarar för godset, också övervakar, att detta på lämpligaste
sätt förvaras, medan det befinner sig under tullverkets vård.»

Generaltullstyrelsen, som i berörda ärende avgav underdånigt
utlåtande den 30 oktober 1914, bifogade därvid
yttranden av tullbevaknings- och packhusinspektionerna i
Stockholm.

Sistnämnda myndighet anförde, såvitt här är i fråga:
Tillsynen över att lossat gods bleve i mån av utrymme
intört i packhus ålåge ej varuägaren, ehuru det kunde vara
med hans intresse förenligt att övervaka, att vederbörande
i detta avseende iakttoge sin skyldighet. Närmast finge
denna skyldighet anses åligga uppsyningsmannen i packhuset,
vilket enligt tillämpad praxis anmodade packhuskarlarna
att, innan tiden för ersättningsskyldighet för tullbevakning
inträtt, i packhuset intaga gods, som med hänsyn
till utrymme och »egenskaper i övrigt» lämpligen kunde
dit införas. Det förhållandet, att packhuskarlarna härvid
vände sig till uppsyningsmannen vid tullbevakningen såsom
varande den, som kunde giva de bästa upplysningar
angående godset, och att denne till följd härav kommit
att få medbestämmanderätt i fråga om godsets intagande
i packhuset, hade ej påvisats medföra någon olägenhet.

Tullbevakningsinspektionen i Stockholm androg häremot:
Klagomål hade ofta försports däröver, att uraktlåtenhet
att införa gods i packhus föranlett bevakningskostnad.
Sedan emellertid nu packhusinspektionen i sitt
ifrågavarande utlåtande, i strid mot vad handelskammaren
yttrat och mot förut städse tillämpad grundsats, förklarat
skyldigheten att låta införa gods i packhus åligga packhusinspektionens
tjänstemän — varigenom ock handelskammaren
i huvudsak vunnit sitt med framställningen av -

Yttrande.

Godsets
uppsökande
inom packhuset.

198 LOKALFÖRVALTNINGEN.

sedda syfte — hänvisade tullbevakningsinspektionen de i
berörda avseende klagande att efter befogenhet söka ersättning
hos packhusinspektionens vederbörande föreståndare,
vilka ''det syntes tullbevakningsinspektionen ostridigt
åligga att, därest de icke kunde förebringa fullt laglig
bevisning därom, att det i frågakommande godset på grund
av bristande utrymme eller annat giltigt hinder icke förr
än som skett kunnat införas i packhus, gottgöra erlagda
bevakningskostnaden i sin helhet eller till så stor del, som
belöpte på tiden efter det slikt hinder upphört.

Generaltullstyrelsen anförde för egen del, att skyldigheten
att tillse, det gods infördes i packhus, ålåge vissa tjänstemän
vid packhusinspektionen, men att det tydligen läge i
varuägarens intresse att övervaka, att sådant införande
skedde, i den mån utrymmet i packhuset och godsets beskaffenhet
det medgåve.

Tjänstgöringsreglementet innehåller i förevarande ämne
i § 50 bestämmelse därom, att gods av viss angiven beskaffenhet
bör genom godsägarens försorg införas i packhus.

Praxis har emellertid — på sätt framgår av generaltullstyrelsens
ovanintagna uttalande — blivit den, att tullverkets
tjänstemän anses skyldiga att tillse, att gods, som
bör och kan införas i packhus, blir dit infört.

Mot den tolkning, som sålunda gjort sig gällande, har
kommissionen för sin del ej något att erinra. För undanröjande
av all osäkerhet synas emellertid uttryckliga bestämmelser
av i huvudsak ovan antydda innehåll böra utfärdas.
Rätta platsen för desamma lärer vara i tullstadgan,
vilken har att reglera förhållandet mellan tullverket
och den trafikerande allmänheten.

På grund härav föreslår kommissionen, att i tullstadgan
intages bestämmelse därom, att gods, som bör och kan införas
i packhus, skall genom försorg av tullverkets personal men
på bekostnad av varuägaren dit införas; varuägaren dock
obetaget att, efter anmälan, själv gå i författning om godsets
införande.

I en vid Sveriges allmänna exportförenings svar på
kommissionens frågecirkulär fogad inlaga från aktiebolaget
de Lavals ångturbin har yrkats skyldighet för packhus -

TULLFÖBVALTNINGABNA I STOCKHOLM, GÖTEBOEG O. MALMÖ. 199

karlarna att »taga reda på godset i lokalerna åt importören».

Enligt denna framställning ävensom vissa uppgifter,
som under hand lämnats kommissionen, skulle det på ett
och annat håll anses ankomma på vederbörande varuägare
själva och icke på tullverkets personal att i och för tullbehandling
uppsöka godset i packhuset. Ehuru kommissionen
vid verkställd undersökning ej funnit något sådant
fall konstaterat och sålunda ej kan avgöra, huruvida eller
i vilken omfattning det uppgivna förhållandet skulle förekomma,
anser kommissionen dock, att till undanröjande av
varje tvekan i förevarande avseende föreskrift bör intagas
i tjänstgöringsreglementet därom, att godsets uppsökande
i packhus skall ske genom tullverkets försorg. Tillika och
då det i större packhus kan möta svårighet att utan särskilda
anordningar hålla reda på var inlagt gods förefinnes,
torde lämpligen kunna vidtagas de?i åtgärd, att
golven i dylika packhus indelas i rutor, åsätta särskilda
littera; samt att, då gods införes i packhus, anteckning
göres i den i § 50 mom. 4 tjänstgöringsreglementet omnämnda
förteckning om den ruta, varå detsamma placeras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att i tjänstgöringsreglementet intages föreskrift därom,
att godsets uppsökande i packhus i och för tullbehandling skall
ske genom tullverkets försorg.

I fråga om skyldigheten att till ledning vid tullbehandling
förete faktura äro bestämmelser meddelade i § 3 tulltaxeunderrättelserna
och § 4 av kungl. kungörelsen den 10
november 1911 med föreskrifter beträffande tillämpningen
av vissa i tulltaxan den 9 juni 1911 och därtill fogade underrättelser
om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör
upptagna bestämmelser.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i svar
på kommissionens frågecirkulär såsom sin åsikt uttalat, att
likformigheten i tullbehandling skulle befordras därigenom,
att godsägarne ålades att, när helst så ansåges nödigt, förete
faktura.

Ett annat uttalande i detta ämne föreligger från fullmäktige
i järnkontoret, vilka gjort gällande, att fordran
på företeende av originalfaktura vid förtullningen borde i

Fråga
om utsträckning
av skyldigheten
att
vid tullbehandling

förete faktura.

Yt tran de.

Fråga

om utsträckt
rätt till
provvägning.

200 LOKALFÖRVALTNINGEN.

särskilda fall kunna eftergivas. Därest för tullverket tillfredsställande
säkerhet avlämnades, borde nämligen varor
få utbekomm as utan företeende av faktura.

Vidkommande till en början sistnämnda uttalande, så
fattar kommissionen detsamma såsom avseende rätt för varuemottagaren
att i sådana fall, då lian är skyldig att i och
för tullbehandlingen förete faktura, utfå varan omedelbart
utan hinder därav, att fakturan ännu icke blivit tillgänglig
och kunnat företes. Denna möjlighet står emellertid redan
nu varuägaren till buds, om han nämligen — såsom fullmäktige
ock avse — deponerar belöpande tullavgift. Svårighet
kan visserligen möta att bedöma huru stort belopp,
som skall deponeras; men tulltjänstemannen får därvid tänkas
fordra ett belopp, tillräckligt för att ställa statsverket
på den säkra sidan.

Beträffande huvudfrågan, huruvida fakturans företeende
vid tullbehandlingen skall göras obligatoriskt, torde huvudsakligen
följande synpunkter göra sig gällande. Åven om
tystnadsplikt för tulltjänstemännen införes, lära affärsmännen
vara rätt obenägna att underkasta sig en trÅi^sbestämmelse
att alltid vid påfordran uppvisa faktura, då sådan i
vissa fall kan innehålla affärshemligheter såsom upplysningom
inköpskällorna, vissa förhållanden med prissättningen
o. s. v. Å andra sidan synes något starkare behov av utsträckt
skyldighet att förete faktura knappast vara för handen,
då nämligen varuemottagarne redan nu i regel finna
med sin fördel förenligt att godvilligt gå tullverket tillhanda
genom fakturas uppvisande. De veta sig härigenom
ofta kunna undgå en omständlig procedur med kemisk undersökning
av varan o. s. v.

På grund av vad sålunda anförts anser kommissionen
sig icke böra föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser
i fråga om skyldighet att förete faktura.

Vid tullbehandling skall i regel det ifrågakommande varupartiet
i sin helhet uppvägas. Endast i fall och under
villkor, som äro särskilt stadgade, må, heter det i § 24
mom. 2 tullstadgan, vikten av angivet varuparti utrönas
genom provvägning av större eller mindre del därav.

1 § 3 av kungl. kungörelsen den 10 november 1911

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 201

med föreskrifter beträffande tillämpningen av vissa i tulltaxan
den 1) juni 1911 och därtill fogade underrättelser om
vad vid taxans tillämpning iakttagas bör upptagna bestämmelser,
återfinnes föreskrift därom, att vid tullbehandling
av vissa i författningsrummet uppräknade varor må, så vitt
desamma uppsorterats efter storlek och dimensioner, vikten
kunna utrönas genom vågning av ett större eller mindre
antal kolli, som vederbörande tullförvaltning äger bestämma
(s. k. provvägning). Tullförvaltning tillkommer att i varje
särskilt fall avgöra, huruvida viktens utrönande enligt ifrågavarande
bestämmelser må äga rum eller icke.

Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommissionens
frågecirkulär gjort följande uttalande härom:

»För närvarande är provvägning av gods medgiven allenast i
vissa av Kungl. Maj:t generellt bestämda fall. Detta har emellertid
visat sig vara mindre praktiskt. För vissa torkade frukter är sålunda
provvägning medgiven men icke för s. k. blandad frukt, även om de
enskilda frukter, vilka ingå i den blandade frukten, äro av sådan beskaffenhet,
att de, införda oblandade, skulle kunna få provvägas.

Vid tullbehandling av s. k. tvättvål bruttoväges likaledes hela
partiet, varefter en låda störtas för beräknande av taran och nettovikten.
Detta sista tillvägagångssätt kan dock aldrig bliva fullt tillförlitligt,
då ju emballagen kunna vara av olika tyngd, under det att
genom provvägning större förutsättning förefinnes för uppnående av
en riktig nettovikt.

Lämpligast torde vara, att rätten att bestämma, huruvida i det
enskilda fallet provvägning finge äga rum, överlämpades till vederbörande
tullavdelningschef. Såsom en allmän regel borde gälla, att
provvägning alltid skulle få äga rum, då varuägaren genom faktura
styrkte, att vederbörande parti utgjordes av likformiga enheter med
samma nettovikt och hänförliga till samma tulltaxerubrik. Nu
stadgade allmänna villkor för att provvägning skall få ske torde dock
fortfarande böra gälla.»

Stockholms köpmansklubb har likaledes uttalat sig för
att bestämmanderätten rörande de fall, då provvägning må
få äga rum, överlämnas till vederbörande tullavdelningschef.
Föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister har framhållit
önskvärdheten av att rätten att provväga gods utsträcktes
att Omfatta flera varuslag än för närvarande vore
fallet, särskilt s. k. blandad frukt och tvål. Enligt föreningens
åsikt borde provvägning alltid få äga rum, då ve -

Yttrande.

Packhusjournalcn
och
tullbehandlingsattesterna.

Gällande

bestämmelser.

202 LOKALFÖRVALTNINGEN.

derbörande tullpersonal genom godsets avsynande vunnit
visshet, att godset inkommit i likformiga enheter.

Till undvikande av den misshushållning med arbetskraft,
som nu i många fall förorsakas genom en omständlig
vägningsprocedur, likasom ock till vinnande av en ur trafikens
synpunkt önskvärd snabbhet i tullbehandlingen finner
kommissionen sig böra förorda sådan utsträckning av rätten
till provvägning, att på vederbörande packhusföreståndare
får bero att bestämma, i vilka fall dylik må ifrågakomma.
Tillika bör dylik föreståndare äga att, när varan åtföljes av
specifik viktnota, medgiva, att vikten utrönes genom stickprov
på det sätt, att vissa kolli vägas och, om deras vikt
befinnes överensstämma med notan, densammas uppgifter
i övrigt tagas för goda. I bägge dessa fall bör såsom garanti
iakttagas, att å attesten göres anteckning om att vikten
utrönts genom provvägning resp. stickprov.

Kommissionen föreslår alltså, att provvägning resp. viktens
utrönande genom stickprov, på sätt ovan beskrivits, skall tilllåtas,
så snart packhusföreståndaren finner därav ej föranledas
äventyr för kronans rätt.

Resultatet av verkställd tullbehandling upptages dels i
tullbehandlingsattest och dels i den vid varje packhusinspektion
förda packhusjournalen. Attesten skall, när godset
angivits att uppläggas på transitupplag eller att omedelbart
transitförsändas eller att landsvägen försändas till
Norge, tecknas å angivningsinlagan men eljest å blankett
enligt fastställt formulär.

Då tullbehandlingsattest tecknas å angivningsinlagan,
skall attesten endast bestyrka godsets bruttovikt med angivande,
huruvida denna utrönts genom verklig uppvägning,
provvägning av ett eller flera kolli eller medelst uppgift,
hämtad ur faktura eller konossement; och göras i detta fall
motsvarande anteckningar i packhusjornalen.

I de fall däremot, då tullbehandlingsattest särskilt utfärdas,
skall jämlikt tjänstgöringsreglementets bestämmelser
i packhusjournalen upptagas: det nummer, varunder godsset
i inkommande journalen redovisas; av vein och till vilket
slag av tullbehandling godset angivits; i tullstadgan
föreskriven uppgift om inköpsland, varvid, då attesten omfattar
från olika länder inköpta varupartier eller kolli, sådan

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 203

anteckning verkställes för varje särskilt varuparti eller
kolli; för kolli deras märken, nummer, antal ocli slag; samt
allt vad vid varornas tullbehandling författningsenligt blivit
utrönt och därvid i övrigt anmärkningsvärt förekommit.
Dä varuparti avväges i flera poster, skall den vid varje vågning
funna vikten samt, för styckegods, antalet avvägda
kolli särskilt upptagas. När tara utrönes genom störtning,
skall anteckning därom göras. För vara, som förtullas med
vissa procent av värdet, skola de särskilda belopp, som
enligt gällande bestämmelser tillsammans utgöra varans
tullvärde, var för sig antecknas i samma myntslag, vari de
finnas upptagna uti de handlingar, som skola bestyrka varans
värde. Vid tullbehandling av brännvin och sprit på
fat skall dess temperatur samt skenbara och verkliga styrka
antecknas särskilt för varje kolli.

Genom en promemoria, som utfärdats från revisionsbyrån
i december 1913 med anledning av de nytillkomna
bestämmelserna rörande obligatorisk värdedeklaration, har
påbjudits bl. a., att om för statistiskt ändamål avsett värde
icke duns uppgivet i angivningsinlaga över inkommet gods,
i de fall sådant värde enligt den statistiska varuförteckningen
skall uppgivas, samt varuägaren vill vid tullbehandlingen
uppgiva och styrka värdet, vederbörande förrättningsman
skall med ledning av faktura eller annan handling
utröna detsamma; samt att, om för statistiskt ändamål
avsett varuvärde uppgives och styrkes vid tullbehandlingen,
detsamma skall antecknas å tullbehandlingsattesten. — I
konsekvens härmed antecknas ifrågavarande värde även i
packhusjournalen.

Tullbehandlingsattest, som särskilt utfärdas, är så tillvida
mindre utförlig än packhusjournalen, som i attesten
icke erfordras anteckning om bruttovikt och taraavdrag och
ej heller, när ett varuparti uppväges i flera poster, om den
vid varje vågning funna vikten eller, för styckegods, antalet
avvägda kolli, liksom ej heller, beträffande vara, som
förtullas med vissa procent av värdet, specifikation av de
belopp, som tillsammans utgöra varans tullpliktiga värde.

Tullbehandlingsattest skall underskrivas av den, som
verkställt tullbehandlingen, ävensom av den, som därvid
biträtt.

204 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Vid tullbehandling av partigods eller styckegods, som
avväges i flera poster, må den vid varje vågning funna
vikten jämte antalet avvägda kolli, i stället för att upptagas
i packhusjournalen och tullbehandlingsattesten, antecknas
i särskild vågbok samt, därest tullbehandlingen icke
avser till nederlag eller transitupplag angivna kolli, som skola
tullbehandlas var för sig, ovan sagda uppgifter allenast
summariskt för varupartiet upptagas i journalen och attesten
med hänvisning till vederbörande vågbok och sida däri.
Vågbok skall, innan densamma utlämnas till begagnande,
av tull förvaltningen förses med nummer i för året löpande
ordningsföljd. Den, som vid tullbehandlingen använder
vågbok, skall efter förrättningens slut med sin underskrift
i vågboken ikläda sig ansvar för riktigheten av däri gjorda
anteckningar.

Vanligen tillgår så, att förrättningsmannen vid tullbehandling
dikterar för sitt biträde vad som skall antecknas
i packhusjournalen, varefter biträdet till attesten överför de
uppgifter, som skola där inflyta. — Packhusjournalen utgöres
— åtminstone i Stockholm — av mindre häften, i
vilka visst antal sidor reserveras för varje fartyg. Införandet
av fartygen sker efter deras inklareringsnummer. Varje
journalshäfte plägar vara avsett för ungefär tre fartyg; och
allt efter antalet i hamnen liggande fartyg från utrikes ort
har man ett större eller mindre antal häften samtidigt i
användning.

Packhusjournalen skall för varje år inom nästföljande
februari månads utgång insändas till generaltullstyrelsens
revisionsbyrå. Vågböckerna utgöra verifikationer till inkommande
tulljournalen och insändas jämte densamma månadsvis
av tullkammaren till revisionsbyrån.

Attesterna bliva genast efter tullbehandlingsförrättningen
överlämnade till tullkammaren för vidare handläggning därstädes
på sätt i annat sammanhang beskrives. Vanligen får
vederbörande trafikant själv taga hand om attesten och
avlämna densamma på tullkammaren, men stundom sker
överlämnandet genom försorg av vaktmästare i. packhuset.

I Malmö upprättas på tullkammaren särskilda kopieattester,
utgörande avskrifter av huvudattesterna samt avsedda
att biläggas inkommande kopiejournalen såsom veri -

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 205

fikationer. I Stockholm och Göteborg däremot intages
attesternas fullständiga innehåll i nämnda journal.

På tullbod andlingsförrättningen grundas slutligen även
den på tullkammaren efter därstädes verkställd debiteringutfärdade
tullräkningen. Denna är i regel endast summarisk,
d. v. s. anger i en summa samtliga de tullavgifter,
som utgå för de i ett förtullat varuparti ingående poster
av olika slag; enligt § 101 tjänstgöringsreglementet skall
emellertid, om specifik tullräkning särskilt begäres, tullförvaltningen
vara skyldig att meddela dylik räkning så
skyndsamt sådant utan uppehåll i expeditionen i övrigt
kan ske.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt frågecirkulär
har från en mångfald håll förordats tillämpning
av modernare kontorsmetoder inom tullverket; och särskilt
har framhållits lämpligheten att använda blåkopiering för
att i någon mån inskränka det nuvarande mångskriveriet.
Vidare har såsom ett önskemål framhållits, att specificerad
tullräkning alltid måtte erhållas.

Stockholms handelskammare exempelvis yttrar i förevarande
ämne:

»Såsom handelskammaren redan anfört, böra modernare arbetsmetoder
införas inom tullverket för att befordra snabbheten av ärendenas
behandling. Tekniska hjälpmedel såsom skriv-, räkne- och
dupliceringsmaskiner böra härvid komma till ökad användning.

Det flerfaldiga gånger framkomna önskemålet, att i tullräkningarna
måtte införas specificerade uppgifter å godsets beskaffenhet och
vikt, bör därvid snarast möjligt förverkligas, och torde detta lättast
kunna äga rum, om packhusattesterna, vilka ju måste upptaga det
till tullbehandling angivna godsets vikt och den tulltaxerubrik, efter
vilken tullbehandlingen skall ske, genom självkopiering utskreves i
två exemplar, av vilka duplettexemplaret, försett med vederbörliga
uträkningar, kunde tjäna såsom tullräkning.»

Av Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare
föreligger följande uttalande:

»Handelskammaren önskar i detta sammanhang påpeka en liten
detalj, som, ehuru icke av genomgripande betydelse, dock skulle betydligt
underlätta importörernas arbete med kalkylering av sorteringsgods,
utan att tullverkets arbete avsevärt ökades. Vid tullbehandling
av sorteringsgods tillgår i regel så, att efter sorteringen väges och
uppsäges varje artikel, varvid vederbörande tulltjänsteman gör motsvarande
anteckningar, vilka sedermera avskrivas av importören.

Svar på frågeeirkuläret.

Äldre förslag
om blåkopiering
av
attester.

Prof. Sillens
principuttalande

rörande blåkopieringen.

206 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Detta dubbla arbete skulle med samma effekt kunna utföras endast
av den tulltjänsteman, som gjort sorteringarna, på så sätt, att specifikationen
genom kopiering med blåpapper utföres i dubbla exemplar,
varav godsemottagaren erhåller kopian. Denna kunde samtidigt utgöra
tullverkets specificerade räkning å tullbeloppen och övriga kostnader,
som belasta godset, och samtidigt utgöra kvitto på betalning.
Arbetet med utskrivande av särskild räkning skulle bortfalla vid
ifrågavarande reform, som otvivelaktigt skulle bereda både importörer
och tulltjänstemän många lättnader.»

Slutligen har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
gått närmare in på ämnet samt framlagt ett utförligt motiverat
och i detalj utarbetat förslag till reformer i avseende
å tullbehandlingsattesterna och vad därmed äger sammanhang.

Förslag om blåkopiering av attester hava redan tidigare
förevarit. I det år 1909 av en särskild delegation avgivna
förslaget till tjänstgöringsreglemente — vilket förslag i
huvudsak lagts till grund för det nu gällande, den 14
december 1910 utfärdade reglementet — förutsattes sålunda,
att packhusjournalen skulle falla bort, och att i stället
skulle hos vederbörande inspektioner förvaras attestkopior,
framställda genom blåkopiering (se vidare delegationens
tryckta förslag, s. 141). Delegationens förslag i denna
punkt har emellertid ej kommit till utförande. — Vidare
föreslogs av den s. k. statistiska kommittén i dess år 1908
avgivna betänkande rörande handelsstatistiken, att genom
blåkopiering skulle tagas för statistiskt ändamål avsedda
duplettexemplar av attesterna (se betänkandet s. 34 f.).

I en promemoria rörande tullverkets bokföring och
kontorsmetoder, som för kommissionens räkning utarbetats
av professorn vid handelshögskolan O. Sillen, har gjorts
ett så lydande principuttalande i fråga om blåkopieringens
användbarhet inom tullverket:

»Tullverkets invändningar mot självkopiering.

Med anledning av statistiska kommitténs förslag angående handelsstatistiken,
i vilket blåkopiering av attesterna ifrågasattes, infordrade
generaltullstyrelsen på sin tid utlåtande från bl. a. packhusinspektionen
och tullkammaren i Stockholm, vilka den 29 september
resp. 3 oktober 1910 inkommo härmed. — — — — —■ — — — —

T ULIjFOR VÄLTNING A RNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 207

1. Packhusinspektionens invändningar.

a. Något praktiskt sätt att på en gång och med användande
av för ändamålet lämpligt papper kunna medelst s. k. blåkopiering
och utan en rent av förstörande överansträngning
av handleden åstadkomma ett så stort antal fullt tydliga
attester, har, inspektionen veterligt, ej ännu blivit påvisat.’

Det stora antal, som här åsyftas, skulle vara 3 å 4 kopior. —
För min del anser jag, på grund av egen och andras erfarenhet, att
man ej bör använda sig av självkopiering för hand för att ernå mera
än tre exemplar. Det högsta antal, jag i det föregående ifrågasatt, är
ju också tre exemplar (attest, räkning och ev. attestkopia). Sedan
packhusinspektionens invändning gjordes, har självkopiering för ernående
av tillsammans tre exemplar blivit införd bl. a. vid utskrivande
av de nya fraktsedlarna, som införts vid statens järnvägar från och
med mars månad 1915. Detta är ju ett tydligt bevis för möjligheten
att skriva tre exemplar på eu gång. Redan före 1910 hade emellertid
inom många affärskontor självkopiering för hand för ernående av
sammanlagt tre exemplar börjat användas, och jag har mig ej bekant,
att några väsentliga svårigheter därvid yppats, under den visserligen
mycket viktiga förutsättningen, att man ej använder för tjockt skrivpapper
(de nya fraktsedlarnas tjocklek torde vara mycket lämplig),
samt att man ej sparar på karbonpapperet. Det har visat sig, att
självkopiering i tre exemplar under dylika förhållanden ej behöver
åstadkommas med något så hårt tryck på pennan, att därav en ''förstörande
överansträngning av handleden’ förorsakas. Men det må
erkännas, att man givetvis måste trycka hårdare än vid skrivning
med vanlig bläckpenna utan självkopiering. Detta skulle kunna medföra
vissa faror för den skrivande, dock endast i de fall, om han
sysslade med utskrivandet hela dagen i ett sträck. Detta torde icke
vara förhållandet på packhuset, ty där tager tullbehandlingen av
varorna en mycket dryg del av tiden i anspråk. Den omväxling,
som därigenom vinnes, är tillräcklig för att vila handleden och pekfingret.
På tullkammaren skulle det kunna tänkas, att den tjänsteman,
som sköter om debiteringen, skulle få sitta större delen av dagen och
syssla så gott som uteslutande med utskrivandet av tullbeloppen.
Däremellan har han dock att slå i tulltaxan och att verkställa uträkningar,
så att han ej oavbrutet sysslar med självkopieringen. Men
om det här skulle visa sig, att tjänstemännen ansträngdes, är det ju
lätt att genomföra en sådan arbetsfördelning, att den tjänsteman, som
debiterar, turade om ■— t. ex. efter två å fyra timmars arbete —
med den, som utför kollationeringen av räkningarna.

Ovanstående gäller speciellt för den händelse, att tre exemplar
skulle komma att framställas. Om man däremot har att utskriva
endast två exemplar på en gång, uppstår betydligt mindre ansträngning;
vid användning av tunt skrivpapper och goda karbonpapper är den
ej nämnvärd.

208

LOKALFÖRVALTNINGEN.

b. ''Blåkopiering torde bliva olämplig med hänsyn därtill, att
dels inläggning av det färgade papperet mellan attestblanketterna,
dels granskning av huruvida kopiorna ej i ett
eller annat avseende vore otydliga måste vid tullbehandlingen
bliva synnerligen tidsödande, och detta i ännu högre
grad vid de kanske ej sällan förekommande tillfällena,
då nämnda granskning komme att föranleda utskrivning av
ny attest.’

Enligt mitt ovanstående förslag skulle karbonpapperet komma
att alldeles automatiskt placeras i sitt läge för den utskrivning, som
erfordras på tullpackhuset. Och vad inläggningen av papperet i fråga
på tullkammaren beträffar, har jag redan framhållit, att den ej skulle
taga stor tid, ''då de båda exemplaren sammanhänga. Om tre exemplar
skulle komma att utfärdas, skulle även de komma att sammanhänga,
och lämpliga anordningar kunna vidtagas för ett likadant automatiskt
placerande av karbonpapperet på tullpackhuset.

Vad beträffar den tidsödande granskningen av kopiornas tydlighet,
är denna — såsom erfarenheten giver vid handen — ett ögonblicks
verk under den förut framhållna nödvändiga förutsättningen,
att man ej sparar på karbonpapperet för mycket. Några nya attester
behöva i så fall aldrig utskrivas, åtminstone ej på grund av självkopieringsprincipens
tillämpning.

c. ''Det skulle möta stor svårighet att hålla reda på alla de
hos inspektionen kvarstannande lösa attesterna, helst man
ständigt behövde bland dem göra efterforskningar för ena
eller andra ändamålet.’

Jag antar, att denna invändning gjorts med tanke på ett förslag
att ersätta den nu på tullpackhuset förda journalen med ett exemplar
av attesten. Detta kommer ju ej vid mitt förslag i fråga. Men jag
kan ändock ej underlåta att framhålla, att det, även om man skulle
träffa något dylikt arrangemang, ej borde stöta på några väsentliga
svårigheter att hålla reda på papperen, om man ordnade och inhäftade
dem på ett ändamålsenligt och tidsenligt sätt. — De exemplar, som
enligt mitt förslag skulle komma att utskrivas, skulle komma att
vara hopfästade vid varandra, då de sändas upp till tullkammaren,
och de komma sålunda ej i sär.

d. ''Blåkopieringsskrift kan ju mycket lättare än bläckskrift
utplånas. Denna omständighet är av så stor betydenhet,
då, såsom här i allmänhet äger rum, tullbehandlingsattesten
lämnas till trafikanten för att av denne i och för erhållande
av tullräkning befordras till tullkammaren’.

Enligt mitt förslag skulle trafikanten ej komma att få hand om
attesten och räkningen. Beträffande kopieskriftens otydlighet skall
jag återkomma här nedan på tal om tullkammarens invändningar.

TUL LFÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 209

o. ''Användning av blåkopieringssystem vid utskrivande av
ifrågavarande slags handlingar är så gott som outförbar’
— — — i synnerhet därför — — — — ''att de färgade
mellanläggens handhavande under tullbehandlingens fortgång
ju kan föranleda, att varor, som av den tullbehandlande
måste beröras med händerna, lätteligen nedsölas av
färgen från mellanläggen, och att härigenom skadeersättning
alltemellanåt kan ifrågakomma’.

Då karbonpapperet enligt mitt förslag — vare sig det är fråga
om utskrivande av två eller tre exemplar samtidigt — skulle komma
att på tullpackhuset placeras automatiskt i läge, utan att tjänstemannen
behöver beröra detsamma, torde väl även denna invändning förfalla,
åtminstone för packhusets vidkommande. Yad beträffar utskrivning
medelst karbonpapper i sådana fall, då karbonpapperet ej såsom
här kan placeras i läge automatiskt (såsom fallet är, då tullkammaren
sedermera skall utfylla tullbeloppen och utskriva räkningen),
må framhållas, att det i handeln finnes karbonpapper, avsett för självkopiering
för hand, där en vanlig pappersremsa av något över en centimeters
bredd är klistrad över vardera sidan av karbonpapperet i
dess ena kant. Vid inläggningen av papperet behöver man ej alls
komma åt den färgade delen, utan man håller i karbonpapperet vid
denna överklistrade kant.

f. ''Hitintills tillämpade blåkopieringssystem äro behäftade med
det synnerligen heaktansvärda felet, att på sådant sätt
åstadkommen skrift lätt kan förfalskas, något som beträffande
handlingar av ifrågavarande art, vilka ligga till grund
för debitering och uppbörd av omkring 60 millioner av statens
inkomster, måste anses ytterst betänkligt’.

Denna invändning torde väl endast kunna göras gällande, ifall
det nuvarande systemet med tullbehandligsattesternas överlämnande
till trafikanten för att av honom bäras till tullkammaren bibehölles.
Enligt mitt förslag får trafikanten ej alls hand om attesten, och han
kan således ej heller ändra några av dess siffror.

g. ''Om nu ifrågavarande system ovillkorligen skall tillämpas,
måste detsamma medföra ökning i avsevärd grad av personalen
i de större packhusen samt på sådant sätt förorsaka
statsverket direkta utgifter’.

Detta gäller väl, efter vad jag kan förstå, det fall, då 3 å 4
sinsemellan icke sammanhängande attester skulle utskrivas och behandlas
på sätt, som av statistiska kommittén föreslagits. Jag antar
alltså, att invändningen i fråga ej riktar sig mot självkopiering i den
form, som här föreslagits, ty denna skulle ej komma att betyda någon
avsevärd belastning av packhustjänstemännens arbete.

3131 18

210

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tullkammarens invändningar.

a. Den skrift, som pa sådant sätt erhålles, blir nämligen i
och för sig otydligare än bläckskrift. Attesterna bliva sålunda
mer svårläsliga, stundom oläsliga och i varje fall
otydliga. Detta innebär emellertid för den debitering av
tullen, som verkställes på grund av packhusattesten, en
synnerligen stor olägenhet, som framträder så mycket skarpare,
då det tages i betraktande, att en felläsning av en
siffra kan så väl för statsverket som för de för debiteringen
ansvariga rent av medföra stora förluster. Denna synpunkt
förefaller tullkammaren så mycket mer värd beaktande,
som enbart i Stockholm den debiterade tulluppbörden
utgör 20 millioner kronor årligen’.

Enligt mitt förslag skulle originalskriften komma att göras på
attesten. Om ett extra attestexemplar framställes, skulle detta ej komma
att behövas på tullkammaren utan på statistiska avdelningen. För
att ej riskera dess tydlighet kan man ju placera det närmast efter
det övre attestexemplaret, så att räkningen med andra ord ligger underst.
Under de förut nämnda nödvändiga förutsättningarna för all
självkopiering, nämligen att tunt skrivpapper användes, och att karbonpapperen
ej utnyttjas för länge, bortfaller för övrigt invändningen
beträffande kopiornas otydlighet resp. oläslighet, såsom praktiken hittills
tillräckligt givit vid handen.

Då trafikanten varken kommer att få göra med attesterna eller
de utskrivna räkningarna förrän hos uppbördskontoret, torde några
förfalskningar av siffrorna från deras sida ej kunna förekomma.

b. Skriften bliver därjämte lätt suddig, i det blåskriften gärna
sprider sig över hela papperet. Faran härför är så mycket
större vid de större tullplatserna, enär packhuslokalerna
där ofta äro inrymda i andra byggnader än tullkammarelokalerna
samt attesterna således kanske ofta i regn
måste transporteras från den ena avdelningen till den andra
av trafikanterna, därvid de ofta icke erhålla en behandling,
som är ägnad att bevara en så ömtålig skrift som den med
blåkopieringssystem föreslagna. Varje otydlighet i attesten
medför ovillkorligen att tullkammaravdelningen måste sätta
sig i förbindelse med vederbörande packhusavdelning samt
till denna nedsända attesterna för komplettering. Under
avvaktan härå får varuägaren vänta’ — — — Härigenom
föranledes ''icke blott fara för staten och de debiteringsansvarige
att utsättas för förluster utan även en tunga för
allmänheten i långsam expedition’.

Även denna anmärkning saknar berättigande gentemot det av
mig föreslagna systemet, enär trafikanterna då ej få hand om attes -

TULLFÖRVALTNITJGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 21 1

terna, och enär attestens skrift är den ursprungliga. Det är att märka,
att om man endast utskriver tillsammans två exemplar — attest
och räkning —, kan man mycket väl använda sig av en hård bläckpenna
för framställande av det översta exemplaret.

c. ''Med blåkopieringssystem kan skrift anbringas allenast å
en sida av attesten. Å tullkammaren i Stockholm behandlas
dagligen 600 å 800 attester, därav omkring 10 % nu
upptaga 2 eller flera sidor. Varje sådan å flera sidor gående
attest måste med blåkopieringssystems användande
uppdelas i lika många attester, som sidoantalet nu är. Således
innebär blåkopieringssystemet ett ökande av attester
na i avsevärd grad. Ordnandet och förvarandet av dessa
mängder av attester — — —• kommer att taga arbetskrafter
och utrymme i anspråk’ — — — och det -—- — —
’kan icke utföras utan väsentligen ökad personal’.

I vad denna invändning gäller skrivande av attesternas baksida,
träffar den även den av mig föreslagna anordningen. Det kan dessutom
måhända anmärkas, att utrymmet på den av mig föreslagna
attesten är något mindre (c:a 3 rader) än på de nuvarande. Den senare
anmärkningen blir dock utan betydelse, om man inom samma
utrymme försöker få plats för flera rader, eller om man gör attesterna
något längre. Vad beträffar anmärkningen om ökning av sidoantalet,
är den naturligtvis berättigad så tillvida, att det medför något större
besvär än för närvarande att skriva ut ny attest än att fortsätta attesten
på baksidan. Det är dock min bestämda mening, att tullkammaren
högst betydligt överdrivit farhågorna för ökning i arbetskrafterna,
och att den av mig föreslagna anordningen ej skulle komma
att i det hela öka tullkammarens arbete. Man måste ju också betänka,
att den tid, som det tager att utskriva högra delen av tullräkningarna,
fullständigt bortfaller, vilket ju blir en tidsvinst för tullkammaren».

Vid ordnandet av journalsföringen i packhuset är att
beakta frågan om vidmakthållande av tullbehandlingsattesternas
egenskap av offentliga handlingar. Genom beslut
den 15 mars 1918 har Kungl. Maj:t till kommissionen överlämnat
åtskilliga detta spörsmål vidkommande handlingar
för att tagas i övervägande vid behandlingen av frågor rörande
omläggning av tullverkets journals- och räkenskapsföring.

Av ifrågavarande handlingar finnas bland bilagorna
till detta betänkande tryckta de viktigaste, nämligen en av
riksdagens justitieombudsman den 30 mars 1915 till Konun -

Frågan om
vidmakthållande
av tullbehandlingsattesternas

egenskap av
offentliga handlingar.

212

LOKALFÖRVALTNINGEN.

gen avlåten skrivelse ävensom generaltullstyrelsens den 20
december 1916 däröver avgivna underdåniga utlåtande.

Kommissionen har av handlingarna inhämtat huvudsakligen
följande.

En person, som på grundvalen av tullbehandlingsattesterna
plägat utarbeta statistiska sammanställningar rörande
importen till Stockholm, blev efter tillkomsten av
1913 års författning angående åstadkommande av vissa statistiska
uppgifter rörande utrikes handeln samt revisionsbyråns
ovannämnda promemoria av tullkammaren i Stockholm
förvägrad att vidare taga del av attesternas innehåll.
Nämnda person anmälde med anledning härav tullkammarens
bägge föreståndare hos justitieombudsmannen. 1 avgiven
förklaring gjorde föreståndarne gällande, att enligt
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd för vissa
statistiska uppgifter hinder för tullbehandlingsattesternas
utlämnande till offentligheten måste anses föreligga. Dels
innehölle nämligen attesterna själva en del uteslutande för
statistiskt ändamål lämnade uppgifter, och dels vore desamma
var för sig förenade med en angivningsinlaga, som innehölle
statistiska uppgifter.

Justitieombudsmannen, som av anförda skäl ansåg sig
icke böra vidtaga någon åtgärd mot tullkammarens föreståndare,
avlät emellertid till Konungen ovannämnda skrivelse
av den 30 mars 1915. Häri frami)ålles, att frågan
om tullbehandlingsattesters offentlighet berör intressen av
sådan vikt, att den torde förtjäna en lösning av allmängiltig
innebörd. Ett önskemål vore att undvika sammanförandet
av å ena sidan de förvaltningsuppgifter, som tullbehandlingsattesterna
innehålla, samt å den andra de uppgifter
för officiell statistik, som lämnas i samband med tullbehandlingen.
För att realisera detta önskemål hade två
utvägar ifrågasatts: antingen kunde de uteslutande för statistiskt
ändamål avsedda uppgifterna intagas allenast i angivningsinlagor
och attester men däremot icke i packhusjournalerna
eller i de kopior av attesterna, som skola tvärstanna
hos tullförvaltningarna, eller i kopiejournalerna; eller
ock kunde de för statistiskt ändamål avsedda uppgifterna
lämnas å särskild blankett och sålunda icke inflyta i vare
sig angivningsinlaga eller tullbehandlingsattest. Beträffan -

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 213

de det förra alternativet anmärkte justitieombudsmannen,
att av utredningen i målet ej framginge, huruvida uppgifterna
rörande tullbehandlingen skulle bliva tillgängliga för
allmänheten lika tidigt, om de skulle hämtas från journaler
och kopior, som om de finge hämtas omedelbart från
tullbehandlingsattesterna. I fråga om det andra av de
bägge alternativen yttrade justitieombudsmannen, att detsamma
— under förutsättning, att det vore genomförbart
— syntes äga avgjort företräde, då det nämligen skulle
göra det möjligt att låta själva originaluppgifterna komma
under allmänhetens ögon. »Åven andra utvägar», säger
justitieombudsmannen till sist, »kunna måhända ifrågakomma,
men i varje händelse torde det vara angeläget, att sådan
anstalt träffas, att icke allmänheten beträffande tullbehandlingsattesternas
innehåll berövas sin grundlagsenliga
rätt att taga del av offentliga handlingar».

En reformering av packhusens kontorsmetoder bör framför
allt gå ut på att inskränka skriveriet. Härigenom minskas
personalbehovet och kunna sålunda besparingar göras.
Tillika kan i och med att förfarandet förenklas trafikens
anspråk på rask expedition bättre tillgodoses.

På sätt prof. Sillen i ovanintagna promemoria ådagalagt,
kan någon befogad invändning ej göras mot blåkopiering
av tullbehandlingsattester, dock under förutsättning
att ej mer än tre exemplar tagas.

För närvarande skola, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, i huvudsak samma uppgifter omskrivas på
tre ställen, nämligen i packhusjournalen, på huvudattesten
och på kopieattesten (resp. i Stockholm och Göteborg: i
kopiejournalen) vartill kommer eu fjärde gång, därest trafikanten
begagnar sig av sin rätt att erhålla specificerad
tullräkning. Härav anser kommissionen packhusjournalen
kunna umbäras och de tre övriga handlingarna kunna
framställas på en gång medelst blåkopiering.

Till försvar för packhusjournalens bibehållande har anförts,
att därest revisionsanmärkning gjordes eller från trafikens
sida erinran framställdes mot verkställd tullbehandling,
vederbörande tjänstemän behövde förfoga över anteckningar
om vad vid densamma förekommit. Häremot
kan erinras, att den nuvarande packhusjournalen kort efter

Y ttrande.

214

LOKALFÖRVALTNINGEN.

varje års utgång insändes till revisionsbyrån, och att, om,
såsom ofta ifrågakommer, revisionsanmärkning göres först
senare, det redan med nuvarande bestämmelser saknas tillgång
i packhuset till packhusjournalen. Vad beträffar trafikens
erinringar, torde desamma komma att bliva väsentligt
sällsyntare vid bifall till kommissionens nedan framställda
förslag, att specifik tullräkning alltid skall utfärdas.
I densamma finns nämligen tillgång till alla erforderliga
uppgifter rörande tullbehandlingen. För övrigt innebär
kommissionens nedanintagna förslag även, att ett attestexemplar
skall kvarstanna å kammarkontoret, och av detsamma
kunna givetvis såväl packhustjäDstemän som trafikanter
efter önskan taga del. Av sålunda angivna skäl anser
kommissionen förandet av packhusjournalen vara obehövligt.

De exemplar, som kommissionen tänker sig framställda
på en gång medelst blåkopiering, skulle vara: 1) huvudattest,
2) kopieattest och 3) specifik tullräkning. Av dessa
är huvudattesten avsedd att utgöra verifikation till inkommande
originaljournalen och att jämte denna av kammarkontoret
överlämnas till revisionsbyrån, varemot kopieattesten
skall såsom verifikation till inkommande kopiejournalen
kvarbliva hos nämnda kontor.

För att vidmakthålla tullbehandlingsattesternas egenskap
av offentliga handlingar hava, såsom i det föregående
nämnts, två särskilda anordningar blivit alternativt ifrågasatta.
Vad angår den ena av dessa, vilken går ut på att
låta packhus]ournalen och attesten få olika innehåll, i det
att endast på ena stället de för statistiskt ändamål lämnade
uppgifterna införa^, så torde denna anordning näppeligen
vara förenlig med kommissionens ovan framställda förslag om
införandet av blåkopiering av attester. Och vidkommande
den andra anordningen, nämligen att upptaga de för statistiskt
ändamål lämnade uppgifterna på särskilda blanketter,
så synes det i och för sig föga tilltalande att öka de vid
tullbehandling förekommande handlingarnas antal.

Enligt kommissionens uppfattning kan frågan på enklaste
sätt lösas så, att de för statistiskt ändamål lämnade
uppgifterna upptagas uteslutande på angivningsinlagan,
och att sålunda attesten hålles fri från anteckningar av

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 215

beskaffenhet att kunna utgöra hinder för densammas utlämnande
till allmänheten. Det attestexemplar, som på
detta sätt blir tillgängligt, är det på kammarkontoret förvarade,
vilket är avsett att utgöra verifikation till inkommande
kopiejournalen. Det andra exemplaret, vilket åtföljer
inkommande originaljournalen till revisionsbyrån, däremot
är sammanfogat med motsvarande inlaga och torde
däri öre av praktiska skäl ej kunna utlämnas. Då emellertid
bägge ifrågavarande attestexemplar framställas på en
gång, behöver med nu föreslaget tillvägagångssätt ej uppstå
fara för dröjsmål med utlämnandet.

De uppgifter, som enligt kommissionens förevarande
förslag ej vidare skulle införas på attesten, äro den i revisionsbyråns
promemoria avsedda värdeuppgift samt —
såvitt kommissionen kan finna — även den i § 23 tullstadgan
och § 54 tjänstgöringsreglementet omnämnda uppgift
å inköpsland.

Då enligt kommissionens i det följande framställda förslag
inlagorna skola tecknas å blanketter enligt fastställda
formulär, torde nöjaktig överskådlighet över därå upptagna
statistiska uppgifter vinnas.

I avseende å den yttre uppställningen av attestformuläret
vill kommissionen — i anslutning till av Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening i svar på kommissionens
frågecirkulär framställt yrkande — uttala sig för att litertalskolumnen
och den ena av de bägge antalskolumnerna
uteslutas. Att kolumnen för inköpsland bör utgå, följer av
vad ovan sagts i fråga om vidmakthållande av attesternas
egenskap av offentliga handlingar. För beredande av bättre
utrymme bör slutligen iakttagas, att attestblanketterna
göras något bredare än nu är fallet.

Attesterna synas lämpligen kunna till vinnande av
pappersbesparing framställas i två olika format, nämligen
ett, som ansluter sig till det nu brukliga, och ett, som är
blott hälvten så stort. Det senare är avsett att användas
vid attestering av varor, hänförliga till allenast en eller ett
par rubriker, ävensom i allmänhet vid attestering av postpaket.

Vid det exemplar, som skall utgöra specifik tullräkning,
bör finnas fästad en kupong, avsedd att rivas av, då

216

LOKALFÖRVALTNING-EN.

räkningen efter skedd betalning uppvisas för annotation.
Kupongernas syfte är, att med ledning av desamma de
betalta räkningarna skola avföras i vederbörande journal.

Kommissionen anser debiteringen av för varorna belöpande
avgifter till stat och — i förekommande fall —
kommun böra ske redan i packhuset och icke såsom nu
först å tullkammaren (kammajkontoret). Härigenom sparas
personal på kammarkontoret utan att personalen i packhuset
behöver i motsvarande mån utökas, enär nämligen
ifrågavarande debitering bör kunna medhinnas på den tid,
som hittills åtgått till förande av packhusjournalen. Det
torde vidare icke vara utan betydelse, att vederbörande
tjänsteman kommer att uppmärksamma tarilferingens konsekvenser.
Debiteringen blir med det ifrågasatta förfaringssättet
också säkrare, alldenstund den tjänsteman, som
själv skrivit de för debiteringen grundläggande uppgifterna,
torde mindre än varje annan tjänsteman vara utsatt
för att avläsa desamma oriktigt och av sådan anledning
komma till felaktigt debiteringsresultat. Slutligen minskas
även risken att lämna ut attestexeriiplaren i varuägarens
hand; har debiteringen redan skett, bliva möjligheterna
att förfalska attestens innehåll högst väsentligt minskade.

För att undvika varuägarens befattning med attesten
har eljest ifrågasatts överbringande av attestexemplaren
från packhus till kammarkontor antingen genom mekaniska
transportanordningar eller genom för ändamålet anställda
springpojkar. Bägge dessa metoder äro givetvis tänkbara,
men de draga var för sig kostnader, vilka enligt kommissionens
uppfattning äro onödiga. Vid bifall till vad kommissionen
föreslagit i fråga om debiteringens verkställande
i packhuset bör det nämligen ej vidare medföra någon risk
att låta attesterna överföras från packhuset till kammarkontoret
genom vederbörande varuägares egen försorg. För
vinnande av ytterligare garanti mot förfalskning kan för
övrigt lämpligen iakttagas, att ett av attestexemplaren får
stanna hos packhusinspektionen till expeditionstidens slut
för dagen, varefter alla på detta sätt kvarhållna exemplar
samtidigt översändas till kammarkontoret genom någon
packhusvaktmästare. Med denna anordning vinnes tillika,
att attesten finns under dagens lopp fortfarande tillgäng -

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 217

lig hos packhusinepektionen, för don händelse behov skulle
yppas att återkomma till densammas innehåll.

Såsom ett led i införandet av moderna kontorsmetoder
i packhusen bör även ingå anskaffandet av erforderligt
antal skrivmaskiner. Med anledning av de invändningar,
som från vissa båll gjorts mot desammas användbarhet i
packhustjänsten, torde under den första övergångstiden böra
lämnas åt vederbörande tjänstemäns eget val, om de vilja
skriva för band eller använda sig av maskin. Det lärer
snart komma att visa sig, att de flesta föredraga det senare
alternativet.

Kommissionens förestående förslag innebär i huvudsak,
att förandet av packhus journal upphör; att original attest, kopieattest
och specifik tullräkning framställ as på en gång medelst
användande av blåkopiering; att attestens innehåll undergår
vissa modifikationer, särskilt i syfte att densammas egenskap
av offentlig handling må bliva vidmakthållen; att debitering
av för godset belöpande avgifter sker i packhuset; samt att
skrivmaskiner anskaffas för packhusens behov.

Journalsföringen i övrigt i packhuset inskränker sig
till förande av diverse inkomsters journal. I avseende å
denna hänvisas allenast till vad i motsvarande ämne yttrats
vid behandlingen av tulldirektörsexpeditionen. — Angående
depositionsliggaren, se under kammarkontoret.

För förfarandet vid tullbehandling av paketpost gälla
vissa särskilda regler. Närmare redogörelse för dessa återfinnes
i en bland bilagorna till detta betänkande tryckt
promemoria av generalpostdirektören. Det i Stockholm tilllämpade
förfarandet beskrives här på följande sätt:

»I Stockholm sker tullbehandlingen av postpaket från utlandet i
en av Stockholms stad för ändamålet uppförd byggnad vid Kungsgatan.
Därvid tillgår på följande sätt.

Adresskorten sorteras vid ankomsten i bokstavsordning samt uppföras,
i och för paketens överlämnande till tullverket, å s. k. manifest.
Sedan manifesten upprättats, utskrivas avier rörande paketen, vilket
sker med ledning av adresskorten. Dessa göromål utföras av posttjänstemän
och försiggå i postexpeditionen, vilken är belägen i vindsvåningen.

Sedan manifesten färdigskrivits, överlämnas de till den i källaren
belägna avdelningen för själva paketens förvaring (paketen transporteras
nämligen från postvagnarna direkt till källarlokalen). I denna avdel -

övrig journalsföring
i
packhuset.

Förfarandet
vid tullbehandling
av
paketpost.

Gällande

regler.

218

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ning tjänstgöra för närvarande dels postvaktmästare, dels tullvaktmästare
och dels packhuskarlar.

Här komma nu de färdigskrivna manifesten till användning i
paketens överlämnande till tullverket. Detta tillgår sålunda, att postvaktmästare
från själva paketen avläsa dessas adress och övriga förekommande
uppgifter, under det att ett antal tullvaktmästare avpricka
paketen å manifesten. De sålunda avprickade och samtidigt till tullvaktmästarna
överlämnade paketen sorteras av packhuskarlar i bokstavsordning
efter adressatens namn uti särskilda i källaren uppställda fack.

Sedan manifesten slutprickats, d. v. s. samtliga paket överlämnats
till tullverket, kvitteras manifesten av tullvaktmästarna och uppsändas
till postavdelningen, som ombesörjer, att de redan i förväg utskrivna
avierna omedelbart bliva utsända till adressaterna genom brevbärare.
Adresskorten överlämnas däremot till tullavdelningen, där desamma
av tullvaktmästare sorteras på samma sätt som paketen i källaren för
att jämte tulldeklarationer användas vid tullbehandlingen.

Adressaten har därefter att med företeende av den bekomna
avien, kvitterad, i tullavdelningen angiva paketet till förtullning.

I tullavdelningen äro anordnade dels ett s. k. avikontor, där
avierna avlämnas och förekommande postavgifter betalas, dels 10
stycken expeditioner för tullbehandlingen, dels ett kassakontor, där
kammarskrivare mottaga och redovisa tullavgifterna, dels slutligen en
utlämningsexpedition, där paketen av tullvaktmästare utlämnas till
adressaterna.

Gången vid tullbehandlingen är följande:

Avien inlämnas av adressaten å avikontoret. Med rörpost från
avipostkontoret föres avien ned till källaren, där tullvaktmästaren låter
en packhuskarl framtaga paketet ur facket. Paketet uppsändes därefter
jämte tillhörande avi, adresskort och tulldeklarationer i hiss till tullbehandlingsavdelningen.

Där uppropas adressatens namn. År han närvarande, lämnas
paketen till den expedition, som för tillfället lämpligast kan verkställa
tullbehandlingen. Har adressaten avlägsnat sig, läggas avi och paket
å särskild plats, varefter adressaten sedermera har att hos avikontoret
meddela, att han nu önskar paketets förtullning. Vill adressaten åter,
att paketet skall tullbehandlas utan hans närvaro, meddelar han detta
vid aviens överlämnande till avikontoret, där tulltjänstemannen gör
anteckning härom å avien.

Sedan varan tullbehandlats, antecknas å aviens baksida tullavgift,
varuslag, nettovikt m. m., varefter avien å remledning föres in till
kassakontoret i ett angränsande rum, där adressaten också har att
inställa sig för att betala tullavgifterna samt erhålla en utlämningspollett
å godset. Med denna pollett i hand har adressaten att å
godsutlämningsexpeditionen, vilken är belägen i ett tredje rum, avhämta
paketet.

De olika åtgärder, som erfordras, för att en korrespondent skall
komma i besittning av ett tullpaket, äro således:

1) den kvitterade avien avlämnas å avikontoret, där eventuella
postavgifter erläggas,

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 219

2) efter paketets upphämtande ur källaren tullbehandla» varan
i samma rum,

3) tullavgifterna likvideras i kassakontoret i ett annat rum,

4) paketet avhämtas i godsutlämningen i ett tredje rum.»

I Göteborg sker tullbehaiidlingen av paketpost i ungefär
samma ordning som i Stockholm. I Malmö däremot
är förfarandet väsentligt omständligare, på sätt den i åberopade
promemoria lämnade detaljredogörelsen närmare ger
vid handen.

Såsom den största olägenheten av nuvarande tillvägagångssätt
vid tullbehandlingen av paketpost betecknas i
generalpostdirektörens promemoria den tidsutdräkt, varmed
själva tullbehandlingen i allmänhet är förenad. Särskilt
då det gäller enstaka postpaket till privatpersoner, vilka i
regel själva måste avhämta paketen, anser generalpostdirektören
det med skäl kunna begäras, att förfarandet ordnas
på ett för allmänheten bekvämare sätt. — Generalpostdirektören
gör härvid en jämförelse med vad som gäller beträffande
inrikes paket: dylika har adressaten endast att låta
å postkontoret avhämta, sedan han erhållit avi rörande
desamma; och i viss utsträckning är t. o. m. hemforsling
av sådana paket anordnad.

Generalpostdirektören har nu för vinnande av lättnad
och förenkling föreslagit, att tullbehandlingen av paketpost
skulle ske genom postverkets förmedling, i det att postverket
angåve paketen till tullbehandling, utlämnade desamma
till adressaterna, vid utlämnandet upptoge tullavgifterna
samt slutligen redovisade dessa till tullverket. Paketen skulle
följaktligen såväl under som efter tullbehandlingen och
ända till dess de utlämnades till adressaterna förbliva i
postverkets vård. Av tullverket skulle icke ifrågasättas annan
medverkan än själva bestämmandet av tullavgifterna. På
vederbörande adressat ankomme endast att efter från postverket
erhållen avi rörande paketets ankomst låta avhämta
detsamma i redan tullbehandlat skick; eventuellt kunde
även anordnas hemforsling av paketen genom postverkets
försorg.

Enligt den föreslagna ordningen komme adressaten
sålunda ej att själv vara tillstädes vid tullbehandlingen.
Detta skulle enligt generalpostdirektörens förmenande i all -

Generalpost direktöreii.

Öyerinspek
toren vid packliusinspektionon
i Stockholm.

220 LOKALFÖRVALTNINGEN.

mänhet ej innebära någon olägenhet, då det nämligen stode
adressaten fritt att i händelse av missnöje med tullbehandlingen
överklaga densamma hos generaltullstyrelsen, så vida
prov, vars identitet med den tullbehandlade varan bestyrktes
av vederbörande tullförvaltning, tillhandahölles styrelsen.

»Emellertid torde», heter det härefter i promemorian,
»varuägarna icke böra helt och hållet betagas rättigheten
att själva få angiva sina paket till tullbehandling. I Stockholm
förekommer nämligen i icke ringa utsträckning, att
större firmor anlita sakkunniga ombud att angiva paketen
och närvara vid förtullningen; och troligt är, att en del
av de firmor, som inrättat sig på detta sätt, helst vilja fortsätta
därmed. Frågan synes lämpligen kunna ordnas på
samma sätt som skett i Tyskland eller sålunda, att varuägare
tillerkännes rätt att, efter därom hos postverket eu
gång för alla gjord skriftlig anmälan, få själv föranstalta
om att till honom adresserade paket bliva angivna till tullbehandling.
»

Beträffande de med den ifrågasatta förändringen sammanhängande
lokalfrågorna har generalpostdirektören anfört
följande:

»I Stockholm bör behandlingen av tullpaketen även efter en
omläggning av nu antytt slag fortfarande såsom hittills lämpligen
försiggå i den av staden för ändamålet uppförda byggnaden vid Kungsgatan,
vilken således torde överlämnas till postverkets disposition. I
Göteborg torde lokal kunna anvisas i det blivande nya posthuset.
Vad Malmö beträffar, vore utan tvivel lämpligast, om tullbehandlingen
av samtliga paket från utlandet — således även de till Malmö adresserade
•— kunde ske i postverkets lokaler; detta har ock tidigare föreslagits
av tulldirektören i Malmö, som även ansett det självfallet, att
staden i dylikt fall skulle erlägga hyra till postverket. Därest i samband
med den omläggning av tullbehandlingen av postpaket, som nu
föreslagits, även kan komma att anordnas hemforsling av paketen till
adressaterna genom postverkets försorg, synes det icke heller uteslutet,
att tullbehandlingen av paketen i Malmö skulle kunna inrymmas i
posthuset.»

Över generalpostdirektörens förevarande förslag har
efter anmodan överinspektören vid packhusinspektionen i
Stockholm avgivit yttrande, vilket återfinnes tryckt bland
bilagorna till detta betänkande.

1 detta yttrande erinras, hurusom i Stockholm redan
nu gäller, att trafikant, som ej önskar närvara vid tullbe -

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 221

handlingen, äger anmäla detta vid inlämnandet av postavien
— vilket kan ske per post —; att i så fall ett särskilt
tecken åsättes avien, varefter densamma blir föremål
för behandling i den tur, vari den inkommit; samt att trafikant,
varom nu är fråga, sedermera endast har att vid för honom
lägligt tillfälle erlägga belöpande tull och avhämta paketet,
vilket allt försiggår i en och samma lokal.

Överinspektören anser, att det sålunda tillämpade
systemet kan med fördel utvecklas, utan att tullverket behöver
avstå från sin allmänna befattning med inkommande paketpost,
och utan att man behöver kränka den vederbörande
adressat tillkommande rätten att närvara vid tullbehandlingen,
vilken rätt det endast bör ankomma på honom själv att
avhända sig. — I sådan riktning framställes följande förslag: -

»De nu använda aviblanketterna torde böra erhålla sådan form,
att trafikanten kan medelst en enkel anteckning å postavien framställa
önskan om godsets spediering. (Trafikantens framställning skulle sålunda
icke avse rätt att själv få ombesörja tullbehandlingen, ty denna rätt
har han och bör han icke berövas.)

A avien kunde exempelvis anbringas på lätt i ögonen fallande
sätt följande texter, nämligen ''Alt. 1. Förtullas, utlöses och hemsändes
genom postverkets försorg , Alt. 2. Förtullas utan ruin (vår) närvaro’ och
Alt. 3. Enhart angivning till förtullning’. Härvid anvisas till en not
av ungefärligen följande innehåll:

Därest adressaten önskar, att godset förtullas, utlöses och hemsundes
genom postverkets försorg, anbringas vid Alt. 1 vederbörandes signatur,
varvid Alt. 2 och Alt. 3 överstrykas.

Önskar adressaten enhart godsets förtullning, anbringas signatur
vid Alt. 2, varvid Alt. 1 och Alt. 3 överstrykas.

För enhart angivning till förtullning signeras Alt. 3 och överstrykas
Alt. 1 och Alt. 2.

Avien kvitteras och överlämnas eller översändes (vilket kan

ske i brev) vid Alt. 1 till postavdelningen................................... och

vid Alt. 2 och Alt. 3 till tullavdelningen för postpaket.’»

Kommissionen anser lika med förenämnde överinspektör,
att man ej bör kringskära vederbörande adressaters rätt
att närvara vid tullbehandlingen av till dem inkommande
paketpost. På sätt överinspektören erinrat, har nämligen
adressaten att vid tullbehandlingstillfället bestämma, huru
godset skall behandlas i tullhänseende, och kan härvid välja
mellan direkt förtullning, tullbehandling med anmälan om

Yttrande.

222

LOKALFÖRVALTNINGEN.

reexport enligt § 27 mom. 2 tnllstadgan, uppläggning å
nederlag eller transitupplag, utförsel oförtullat ur riket
eller vidareförsändning till annan inrikes ort. Den adressaten
sålunda tillkommande valrätten bör ej betagas honom därigenom,
att godset tullbehandlas utan hans vetskap. — Åven
om vederbörande adressat ej är tillstädes vid tullbehandlingstillfället,
äger han visserligen rätt att hos generaltullstyrelsen
anföra besvär över rubriceringen; men denna rätt
är, såsom i överinspektörens yttrande jämväl framhållits,
bunden vid det förbehåll, att prov å varan kvarhållits av
vederbörande tullförvaltning, något som ej rimligtvis kan
ifrågasättas skola ske allmänt. — Åven ur andra synpunkter
kan det vara av vikt för adressaten att närvara vid tullbehandlingen.
Sålunda kräver vissa varors hanterande synnerlig
försiktighet, stundom rent av särskild vana. Adressaten
kan ock vilja hava vid tullbehandlingstillfället konstaterat, om
brist föreligger i levererad vara, om densamma över huvud
överenstämmer med beställningen, om skada under transporten
åkommit densamma o. s. v., och han önskar ej
sällan officiellt intyg av den tullbehandlande tjänstemannen
om hithörande eller andra förhållanden, varå han vid tullbehandlingstillfället
kan fästa dennes uppmärksamhet. Vidare
kan förtjäna framhållas, att en adressat, som är närvarande
vid tullbehandlingen, därmed har tillfälle att höra skälen
för godsets hänförande till ena eller andra rubriken och
sålunda lättare kan bedöma, om han bör åtnöjas med tullbehandlingen
eller överklaga densamma. Slutligen må nämnas,
att, om trafikant ej förr än efter skedd tullbehandling skulle
aviseras om godset, han komme att betagas möjligheten
att i brådskande fall — exempelvis då godset vore av beskaffenhet
att lätt kunna taga skada -— utfå detsamma
omedelbart efter ankomsten.

Med avseende å vad sålunda anförts kan kommissionen
icke tillstyrka en omläggning av tullbehandlingen av paketpost
i sådan riktning, att vederbörande adressaters rätt att
därvid själva vara tillstädes skulle lida något som helst
intrång.

Däremot torde i många fall anses lämpligt, att, sedan
adressaten meddelat besked, att han icke vill närvara vid
tullbehandlingen, denna på adressatens önskan verkställes

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 223

genom postverket såsom speditör. För detta ändamål kan
såsom överinspektören påpekat, det i Stockholm redan utbildade
systemet vinna tillämpning med allenast vissa jämkningar.

Kommissionen föreslår sålunda, att tullbehandlingen av
paketpost i Stockholm, Göteborg och Malmö skall ske''efter i
huvudsak samma grunder, som nu tillämpas i Stockholm,
dock att aviseringen bör verkställas pa blankett av ungefär det
utseende, överinspektörens vid packhusinspektionen i Stockholm
ovannämnda yttrande anger, och vid vilken blanketts ifyllande
adressaten får träffa avgörande, huruvida han vill själv närvara
vid tullbehandlingen eller postverket skall vid densamma
tjäna såsom speditör samt eventuellt jämväl ombesörja godsets
hemföding. ''

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

För närvarande utgöres personalen vid packhusinspektionerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö av överinspektör
och överkontrollör såsom chefer samt dessutom av förste
kontrollörer, kontrollörer, kammarskrivare, uppsyningsman
och vaktmästare. Av förste kontrollörer äro anställda:

1 m Si °!m ^ra — v^a förestå resp. packhusavdelningen
vid .Blasieholmshamnen, packhusavdelningen vid Stadsgårdshamnen,
tullavdelningen för postpaket och tullavdelningen
för järnvägsgods —, i Göteborg tre — därav en tjänstgör
i störa packhuset och de övriga förestå resp. packhusavdelningen
vid Nya Masthuggskajen och tullavdelningen för
postpaket — samt i Malmö en.

Medan vid den omreglering av tullverkets stater, som
skedde vid 1910 års riksdag, det delade chefskapet i allmänhet
avskaffades, blev detsamma dock bibehållet vid
vissa tullförvaltningsavdelningar i Stockholm, Göteborg och
Malmö, däribland även vid packhusinspektionerna i nämnda
städer. 1908° års tullstatskommission, vars förslag låg till
föp ifrågavarande beslut, framhöll (se betänkandet, I
s. 92), att medan det, åtminstone i högst väsentlig mån,
måste vara från synpunkten av statsverkets säkerhet, som
vid de större tullkamrarna med en betydligare uppbörd an -

Nuvarande

personal.

Förslag
i fråga om
chefskapets
ordnande.

Förslag
i fråga om
öv erkon trollörer.

224 LOKALFÖRVALTNINGEN.

svårigheten i vissa avseenden blivit lagd å två tjänstemän,
vilka i eget intresse måste kontrollera varandras åtgärder,
så hade däremot i fråga om de tullförvaltningsavdelningar
i Stockholm, Malmö och Göteborg, där överkontrollörer
funnes, en annan synpunkt än uppbördens storlek varit
anledningen till denna organisation, då nämligen uppbördens
inkasserande och leverering å dessa platser verkställdes
av särskilda avdelningar av förvaltningen, vid vilka
överkontrollör icke vore anställd. Den synpunkt, som föranlett
inrättande av överkontrollörstjänster vid vissa tullförvaltningsavdelningar
i dessa tre städer, både enligt
nämnda kommissions förmenande varit, att en person ansetts
icke kunna medhinna ledningen och övervakandet av alla
respektive avdelning åliggande göromål.

Kommissionen anser för sin del, att det delade chefskapet
är ur organisatorisk synpunkt felaktigt och i sig själv innebär
en motsägelse; och då det därjämte är ägnat att medföra
praktiska olägenheter, i det att ärendenas behandling
lätt kan fördröjas och känslan av ansvar vid desammas
avgörande slappas, finner kommissionen sig böra — såvitt
i detta sammanhang är i fråga — föreslå, att en överinspektör
blir ensam chef för envar av packhusinspektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö.

Överinspektören såsom chef för packhusinspektionen
tillkommer bl. a. att utarbeta utlåtanden, att mottaga trafikanter,
som begära upplysningar i tjänsteärenden eller
söka rättelse i besked, som lämnats dem av underordnade
tjänstemän, samt att genom övervakande av
underlydande avdelningar och expeditioner sörja för att
likformighet i tullbehandling upprätthålles inom inspektionens
verksamhetsområde. För dessa ändamål behöver överinspektören
ömsevis befinna sig på sitt kontor och ömsevis
ute på inspektion. Det är då angeläget, att han har en
närmaste man, som dels kan f örestå kontoret, medan överinspektören
är upptagen av inspektionsverksamhet, och dels
kan tura med honom i sistberörda verksamhet. En sådan
närmaste man blir genom den förtrogenhet, han vinner med
förekommande ärenden, tillika väl skickad att vid förfall
inträda såsom vikarie för överinspektören.

Den sålunda behövliga tjänstemannen kommer — om
man bortser från att han ej blir delaktig i chefskapet —

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM. GÖTKfiORG O. MALM!). 225

att i huvudsak intaga samma ställning som den nuvarande
överkontrollören. I enlighet härmed synes han oek lämpligen
böra placeras i överkontrollörsgraden.

Till denna grad anser kommissionen emellertid även
böra uppflyttas de förste kontrollörer, som nu förestå självständiga
packhusavdelningar; dock att dessa lämpligen
kunna hänföras till den lägre av de båda för överkontrollörer
bestämda avlöningsklasserna. Kommissionen anser
det ligga i sakens natur, att den, som intar en sådan jämförelsevis
självständig ställning som ifrågavarande avdelningsföreståndare,
även bör tilläggas en häremot svarande
högre tjänsteställning och därmed följande högre avlöning.
Vidare må framhållas, att det för ett nöjaktigt bestridande
av föreståndarskapet för en självständig packhusavdelning
erfordras såväl djupgående tulltekniska insikter av det slag,
som endast genom mångårig träning förvärvas, som ock
förmåga att på ett praktiskt sätt organisera arbetet på avdelningen
och att leda den till densamma hörande stora
personalen. Även ur synpunkten av dessa kvalifikationskrav
måste den ifrågasatta uppflyttningen anses synnerligen
välgrundad. Slutligen kan förtjäna framhållas, att tillvaron
av de föreslagna nya överkontrollörstjänsterna torde genom
de befordringsmöjligheter, som därmed beredas, verka i
riktning, att i packhustjänsten bibehållas personer, som
specialiserat sig på och därmed vunnit särskild förtrogenhet
med denna tjänstegren, av vars sakkunniga handhavande
beror, huruvida vår största indirekta skatt skall behörigen
inflyta i statskassan, och huruvida förefintliga skyddstullar
skola tjäna näringslivet på sätt som avsetts.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att vid packhusinspektionen i Stockholm skola finnas anställda
en överkontrollör av klass 1 såsom överinspektörens
närmaste man och fyra överkontrollörer av klass 2 såsom föreståndare
för resp. packhusavdelningen vid Blasieholmshamnen,
packhusavdelningen vid Stadsgårdshamnen, tullavdelningen
för postpaket och tullavdelningen för järnvägsgods; att vid
packhusinspektionen i Göteborg skola finnas anställda en överkontrollör
av klass 1 såsom överinspektörens närmaste man och
tvä överkontrollörer av klass 2 såsom föreståndare för resp.
packhusavdelningen vid Nya Masthugg skaj en och tullar del 3131

18 15

Förslag
i fråga om
förste kontrollörer.

Behovet av
vaktmästare
packhusen.

Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.

Yttrande.

226 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningen för postpaket; samt att vid packhusinspektionen i Malmö
skall finnas anställd en överkontrollör av klass 1 såsom överinspektörens
närmaste man.

De av kommissionen i det föregående föreslagna nya
tullavdelningarna i Malmö dels vid ångfärjestationen och
dels för postpaket synas böra förestås av förste kontrollörer.
I övrigt anser kommissionen några packhustjänstemän i
ifrågavarande grad ej vara behövliga.

Kommissionen föreslår alltså, att vid packhusinspektionen
i Malmö skola finnas anställda två förste kontrollörer, nämligen
en såsom föreståndare för tullavdelningen vid ångfärjestationen
och en såsom föreståndare för tullavdelningen för
postpaket.

I avseende å behovet av .vaktmästare i packhusen föreligger
i Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svar på
kommissionens frågecirkulär ett så lydande uttalande:

»I ett fall tror sig dock föreningen med skäl kunna visa på
möjligheten av indragning av personal, som enligt dess åsikt är
absolut obehövlig. Härmed avses de i Stockholms tullpackhus vid
förtullningsexpeditionerna placerade tullvaktmästarna, vilka vid rikets
övriga packhusinspektioner sakna sin motsvarighet. Det ena av dessa
vaktmästares göromål — utlämning av tullbehandlat gods — sker vid
de andra inspektionerna vid en enda härför särskilt inrättad expedition,
betjänad av en uppsyningsman och ett fåtal vaktmästare, den
andra uppgiften — överbringandet till tullkammaren av packhusattesten
— blir genom Malmö-systemets införande helt och hållet
överflödig, såsom förut ingående påvisats. Föreningen kan således
icke finna annat än att berörda tullvaktmästaretjänster kunna — med
undantag för det mindretal, som skulle användas i och för tjänstgöring
vid den särskilda utlämningsexpeditionen — helt och hållet
indragas.»

Enligt vad kommissionen inhämtat, få vaktmästarna vid
tullbehandlingsexpeditionerna i packhusen företrädesvis biträda
vid varornas sortering. I Malmö, där expeditionerna
icke hava några vaktmästare sig tilldelade, utföres sorteringsarbetet
i stället av . packhuskarlarna. Detta torde sammanhänga
med en skillnad i packhuskarlstaxorna för Stockholm
och Malmö, i det att på förra stället ersättningen synes utgå
med lägre belopp, beräknade just med häns}’n till att sorteringen
ej ingår i arbetet.

Enligt kommissionens i det följande framställda förslag
skola tjänstemännen av grupp II erhålla utsträckt be -

TULLFÖRVALTNINGARNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAI,MÖ. 227

fogenhet att deltaga i tullbehandling. Vid bifall härtill
bör givetvis på allt sätt sörjas för att de erhålla för ändamålet
behövliga insikter i varukännedom. Då deras deltagande
i ifrågakomma sorteringsarbete synes ägnat att
bereda dem dylika insikter, kau kommissionen ej finna det
annat än lämpligt, att, på sätt redan är fallet i Stockholm,
de och icke packhuskarlarna få handhava detta arbete.

VI. Kammarkontoret.

A. Därstädes förekommande göromål,
a. Redogörelse för nuvarande förhållanden.

De kamerala göromålen äro, såsom förut påpekats,
för närvarande uppdelade mellan tullkammaren, uppbördskontoret,
konfiskations- och kassörskontoret samt nederlagskontoret.
Konfiskations- och kassörskontorets åligganden
hava ovan angivits vid avgivandet av förslag till inrättande
av en tulldirektörsexpedition. Av de övriga nyssnämnda avdelningarna
har tullkammaren så tillvida behandlats i det
föregående, som vid avgivandet av förslag till tullbevakningsinspektionens
organisation redogörelse lämnats för tullkammarens
befattning med trafiken till utrikes ort. Här
nedan vill kommissionen nu redogöra för dels tullkammarens
befattning med trafiken från utrikes ort, dels ock
uppbördskontorets samt nederlagskontorets åligganden.

I avseende å trafiken från utrikes ort har tullkammaren
till uppgift att redovisa för inkommande fartyg och gods
samt debitera därför belöpande umgälder.

Till grund för denna redovisning tjäna förutom fartygets
mätbrev dels fartygsbefälhavarnas märkrullor och dels
varuägarnas angivningsinlagor. För att använda våra grannländers
terminologi utgör märkrullan generalangivning, inlagorna
åter specialangivning av ett fartygs last; och kontrollera
dessa bägge angivningar varandra inbördes.

Angående märkrullas innehåll äro närmare bestämmelser
meddelade i § 8 tullstadgan. Förutom vissa uppgifter rörande
fartyget skall märkrullan innehålla fullständig redo -

Allmän översikt
över nuvarande
förhållanden.

Tullkammarens
befattning
med
trafiken från
utrikes ort.

Märkrulla.

Angiynings inlagor.

228 LOKALFÖRVALTNINGEN.

visning för lasten, därvid skall särskilt för varje bestämmelseort
upptagas antalet medförda kolli eller stycken jämte
deras beskaffenhet, märken och nummer samt innehållet i
kolli, där sådant är känt, ävensom, antingen i svenskt mått
eller vikt eller ock efter den i inlastningsorten brukliga
kvantitetsberäkning, gods, löst i skeppsrum, varjämte skall
angivas, till vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas.
Sistberörda föreskrift anses emellertid icke innebära hinder
för att godset ställes till order eller till viss man eller order.
— Befälhavare å ångfärja, som medför järnbantåg, är icke
skyldig att å märkrullan redovisa för gods, som finns inlastat
å tåget; i stället skall överlämnas särskild, av vederbörande
godsexpedition upprättad förteckning å vagnarnas innehåll
med uppgift å adressort och adressat samt, där innehållet ututgöres
av särskilda kolli, dessas märken och nummer.

I angivningsinlagan ger varuägaren tillkänna, huru
godset skall i tullhänseende behandlas. Angivningen kan
avse antingen direkt förtullning eller fri disposition eller uppläggning
å nederlag eller transitupplag eller omedelbar transitförsändning
eller intagning å frilager. Beträffande angivningsinlagas
innehåll hava införts nya bestämmelser genom
kungl. kungörelsen den 28 november 1913 om ändrad 1}’-delse av vissa paragrafer i tullstadgan den 1 juli 1904.
Det heter här bl. a., att i angivningsinlaga till direkt förtullning
eller till fri disposition skola angivas godsets beskaffenhet,
stycketal, mått eller vikt samt, där sådant för
tullbehandlingen eller, efter vad särskilt är stadgat, för statistiskt
ändamål erfordras, även värde. Utan hinder av vad
sålunda stadgats kan dock, beträffande gods, som är inlagt
i kärl, omslag eller annat emballage, i inlagan upptagas
allenast emballagets art, märken och nummer, så framt icke
värdeuppgift, enligt vad särskilt är stadgat, erfordras för
statistiskt ändamål eller tullförvaltningen eljest finner anledning
fordra uppgift jämväl angående innehållets beskaffenhet
eller värde, i vilket fall sådan uppgift skall tillika
lämnas eller ock i inlagan meddelas upplysning om vad
hinder därför möter. I inlagan skall tillika för statistiskt
ändamål meddelas uppgift om det land, varifrån godset
blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt
eller över annat land till Sverige avsänt. Utgöres godset

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 229

av maskiner, apparater eller delar diirav, skall i angivnirigsinlagan
tillika lämnas uppgift angående varans benämning
och tillämnade användning samt stycketal, varjämte föreskriven
viktuppgift skall avse varans såväl brutto- som nettovikt,
summarisk, därest samtliga kolli äro av lika beskaffenhet
och innehåll, men eljest särkilt för varje kolli, eventuellt
med hänvisning till bilagd specifikation. Kan uppgift, som
nu är sagd, icke lämnas, bör å inlagan meddelas upplysning
om hinder, som härför möter. Uppgift om tullpliktig
varas värde, där sådan uppgift i inlagan förekommer, skall,
när så påfordras, bekräftas medelst påskrift att densamma
på tro och heder vidhålles. Särskilda bestämmelser äro
meddelade rörande förfarandet, då i inlaga saknas uppgift
om inkommen varas värde i fall, då sådan uppgift erfordras
för tullbehandlingen eller för statistiskt ändamål.

Märkrullan omhändertages närmast av tullbevakningsinspektionen,
som förser densamma med anteckning om
dagen för ingivandet, s. k. presentatum, ävensom med
nummer (inklareringsnummer eller s. k. skepparnummer).
Härefter överlämnas densamma till tidlkammaren.

Angivningsinlaga skall i de flesta fall upprättas i två
exemplar (då den avser uppläggning å nederlag eller transitupplag,
i tre exemplar). Inlagan ingives till tullkammaren,
som, sedan densamma blivit jämförd med märkrulla,
förpassning eller förteckning, varå godset finns upptaget,
samt, där så erfordras, rättats eller fullständigats, har att å
inlagan anteckna det journalsnummer, varunder godset skall
redovisas (d. v. s. det s. k. skepparnumret), samt dagen,
då inlagan avlämnats m. m. — I sammanhang härmed
avprickas det ifrågavarande godset å märkrullan.

Själva tullbehandlings förfärandet har i det föregående
beskrivits och vill kommissionen, såvitt angår behandlingen
av nederlags- och transitgods, därtill närmare återkomma
i det följande. Här må blott erinras, att i vanligen förekommande
fall, då fråga är om förtullning, varuägaren
har att, försedd med det ena exemplaret av inlagan, inställa
sig i packhuset, varest godset undersökes och attesteras.
Med den över godset upprättade attesten beger han sig därefter
åter till tullkammaren. Den i packhuset företedda inlagan
kvarstannar därstädes, och kvitteras godset å densamma
vid utlämnandet.

Förfarandet
med handlingarna.

Journal Moring.

Kollitalets

redovisning.

230 LOKALFÖRVALTNINGEN.

På tullkammaren har en tjänsteman hand om de för
tullkammarens räkning avsedda exemplaren av inlagorna.
Dessa hållas ord Dåde efter skepparnummer samt inom varje
sådant nummer efter varuägarnes namn i bokstavsföljd. Då
eu attest företes, har nämnde tjänsteman att uppsöka till
densamma hörande inlaga och sammanfoga denna med
attesten.

Härefter förättas debitering av belöpande umgälder,
vilka antecknas i därför avsedd kolumn å attesten, varjämte
tullräkning utställes. Räkningen är försedd med en perforerad
kupong och skall, efter å uppbördskontoret skedd
likvid, uppvisas på tullkammaren för annotation, varvid kupongen
avrives och behålles, allt på sätt närmare beskrivits
vid behandlingen av packhusinspektionen.

Journalisering sker i inkommande original- och kopiejournalerna.
— Dessutom föres en särskild bötesjournal.

Vid journaliseringen tillgår på följande sätt. Attester
och inlagor ordnas för varje dag efter skepparnummer och
varuägares namn. För varje inlaga med tillhörande attest
införes under vederbörligt journalsnummer kollitalet och
godsägarens namn. För gods, som förtullas eller upplägges
på nederlag eller transitupplag, har tullkammaren därjämte
att i vederbörliga kolumner införa de å attesten debiterade
avgifterna. Dessa äro hänförliga till följande fonder, nämligen
tull, nederlagsavgift, transitupplagsavgift, restitutionsavgift,
provianteringsfrilagersavgift, fyr- och båkavgift, lastpenningar
och sockerskatt.

Inkommande journalen avslutas för varje månad, därvid
dels kollital och dels de i envar avgiftskolumn debiterade
belopp summeras, varefter samtliga nummers avgiftssummor
överföras till ett sammandrag, s. k. nummerextrakt, vilket
likaledes nedsummeras.

I mån som ett nummer ej är fullständigt redovisat vid
månadens slut, sker balansering till nästa månads journal,
där i ett gemensamt balansnummer de sålunda oredovisade
skepparnumren införas.

Kontroll över att kollitalet blir vederbörligen redovisat
vinnes på följande sätt. Det i ett journalsnummer upptagna
antalet kolli jämföres med kollitalet enligt motsvarande märkrulla
och enligt bevakningens lossningsattest. År det först -

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 2.31

nämnda antalet mindre, skola de felande kollina befinnas
kvarliggande i packhuset; och efter det den i § 32 tullstadgan
omnämnda tid av fyrtio dagar gått till ända, skall tullkammaren
anmoda packhusinspektionen att överlämna kollina
till konfiskations- och kassörskontoret för vidare behandling
enligt nämnda författningsrum. — Åro emellertid alla å
märkrullan upptagna kolli redovisade i journalen och jämväl
bevakningens lossningsattest stämmer överens härutinnan,
avslutas journalsnumret, därvid märkrullan och lossningsattesten
biläggas såsom verifikationer.

Nummerextraktets slutsummor för de debiterade avgifterna
införas i månadsredovisningens debet under vederbörliga
titlar.

Sedan debiterad avgift inbetalts på uppbördskontoret,
skall, som redan nämnts, räkningen uppvisas på tullkammaren
för annotation, därvid den vid räkningen fogade
kupongen avskiljes och behålles. De betalda avgifterna
uppföras härvid i tullkammarens s. k. uppbördsbok, vilken
tjänar till kontroll å den på uppbördskontoret förda, jämväl
s. k. uppbördsboken, om vilken i det följande skall vidare
talas. Med ledning av kupongerna göras i inkommande
journalen anteckningar om debiterade belopps inbetalning.
De belopp, för vilka vid månadens slut dylik anteckning
saknas och vilka alltså utestå oguldna, uppföras under resp.
skepparnummer i en balanslista; och summan därav, beräknad
särskilt för varje fond, ingår i månadsredovisningens
kredit under titel »oinflutna umgälder».

Enligt § 29 tullstadgan gäller, att, innan ^illpliktig
vara till ägaren utlämnas, avgifterna därför skola vara erlagda,
därest ej motsvarande penningbelopp blivit hos tullförvaltningen
på stället nedsatt eller ägaren därstädes ställt
säkerhet ej mindre för de å varan redan belöpande avgifter än
även för de böter, vartill han ytterligare genom dröjsmål
med tullavgiftens inbetalning kan göra sig förfallen. Såsom
säkerhet skola ställas obligationer eller andra värdehandlingar,
vilka generaltullstyrelsen förklarat få för dylikt ändamål
antagas, eller borgen av bankinrättning, som äger av
Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning. Säkerhetshandlingar,
som för ifrågavarande ändamål till tull förvaltningen överlämnas,
skola förvaras under dess och ägarens sigill.

De dobiteradc
avgifternas
redovisning.

Depositions förfarandet.

232

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I §§ 144 och 145 tjänstgöringsreglementet äro följande
närmare bestämmelser meddelade. När obligationer eller
andra värdehandlingar jämlikt tnllstadgan deponeras hos
tullförvaltning till säkerhet för oguldna umgälder, skall, där
så begäres, tullförvaltniogen därom meddela bevis, underskrivet
av tullförvaltningeus föreståndare, varefter handlingarna
inneslutas i konvolut, som förseglas med tullförvaltningens
och deponentens sigill samt förses med påskrift
om innehållet, undertecknad såväl av deponenten som av
vederbörande tullförvaltningsföreståndare. Tullförvaltning
åligger att över i dess vård nedsatta säkerhetshandlingar
föra särskild liggare, upptagande deponentens namn, de
deponerade handlingarna och det värde, vartill de upptagits;
börande riktigheten av dessa anteckningar bestyrkas genom
deponentens och vederbörande tullförvaltningsföreståndares
underskrift, varjämte, när säkerhetshandling till deponenten
återställes, dennes kvitto bör tecknas i liggaren. Värdehandlingar,
som deponeras till säkerhet för oguldna tullumgälder,
skola i Stockholm, Malmö och Göteborg nedsättas
hos packhusinspektionen eller, då säkerheten avser umgälder
för nederlagsgods, i Stockholm och Göteborg hos nederlagskontoret
och i Malmö hos tullkammaren; skolande, när
dylik deposition hos packhusinspektion äger rum, underrättelse
om deponentens namn och depositionens belopp lämnas
vederbörande tullkammare, vilken det åligger att för varje
deponent föra avråkningsdiarium och därav på begäran
lämna packhusinspektionen del. — När penningar hos tullförvaltning
deponeras till säkerhet för oguldna umgälder,
skall tullförvaltningen, där så begäres, därom meddela bevis,
underskrivet på ovannämnda sätt, samt över depositionen
föra räkning i därför inrättad liggare. I Stockholm, Malmö
och Göteborg verkställes dylik deposition å uppbördskontoret;
skolande depositionen annoteras hos tullkammaren
samt beviset förses med påskrift därom. Utan dylik annotation
är beviset ej gällande, varom detsamma bör innehålla
erinran. Varda umgälder, till säkerhet varför penningar
blivit deponerade, icke erlagda inom föreskriven tid
eller fullgör icke vederbörande vad honom eljest för de
deponerade medlens återbekommande åligger, skola dessa
användas till gottgörande av tullverkets fordran och anteckning
därom göras i liggaren.

På grund av de sålunda återgivna bestämmelserna föres
å tullkammaren en s. k. avräkningsbok, däri upptagas dels
den säkerhet, som ställes, och dels de belopp, den ställda
säkerheten avser. Allt efter som beloppen inbetalas, avföras
de i avräkningsboken, av vilken sålunda när som helst
kan inhämtas upplysning rörande vederbörandes rnellanhavande
med tullverket.

Attesterna rörande gods, som tillhör i avräkuingsboken
upptagen ägare, bliva genom packhusvaktmästare överlämnade
till tullkammaren, varefter de behandlas i vanlig
ordning. Hithörande tullräkningar utläggas i för allmänheten
tillgängliga fack, sorterade efter begynnelsebokstäverna
i varuägarnes namn.

Uppbördskontorets arbete är för närvarande ordnat på
följande sätt. Vid varje expedition — å uppbördskontor
i Stockholm finnas två dylika — äro placerade två tjänstemän.
Vederbörande trafikant lämnar till den ene av dessa
tullräkningen jämte likvid. Denne tjänsteman kvitterar räkningen
samt lämnar densamma över till den andre tjänstemannen,
vilken för in räkningens belopp i den s. k. uppbördsboken
samt anbringar nummer och datum på den räkningen
vidsittande kupongen. Uppbördsboken innehåller
följande kolumner, nämligen en för datum, eu för ordningsnummer
på räkningarna, allt efter som de presenteras till
betalning, en för trafikantens namn och en för räkningens
slutsumma. Någon specificering efter olika fonder förekommer
ej här. — Det må i detta sammanhang erinras
därom, att trafikanten har att från uppbördskontoret begiva
sig till tullkammaren och uppvisa räkningen, därvid densamma
annoteras i en därstädes förd jämväl s. k. uppbördsbok,
vilken till skillnad från uppbördskontorets uppbördsbok
upptager räkningsbeloppen specificerade efter olika
fonder. Anteckning om uppvisandet göres å räkuingen,
varjämte den perforerade kupongen avrives för att sedermera
tjäna till ledning vid avförandet av tullbeloppen i inkommande
journalen. Uppbördskontoret redovisar till generaltullstyrelsen
genom s. k. vecko- och månadsförslag.

Inlaga, varigenom gods angives till uppläggning å nederlag,
skall till tullkammaren avlämnas i tre exemplar, av
vilka — sedan de samtliga försetts med presentatum —

Uppbörds kontorets nuvarande arbetssätt.

Nederlag skontorets

nuvarande
arbetssätt.

Förfarandet
vid uppläggning
å nederlag.

234 lokalförvaltningen.

ett behålles på tullkammaren, det andra översändes till nederlagskontoret
och det tredje återlämnas till varuägaren,
vilken har att förete detsamma i packhuset. Beträffande
inlagans innehåll gälla i tillämpliga delar de allmänna bestämmelserna.
— 1 packhuset verkställes tullbehandling av
godset på vanligt sätt, dock att därvid användes ett attestformulär,
vars överskrift särskilt utmärker, att fråga är om
varor, som angivits till uppläggning å nederlag. — Det
till nederlagskontoret från tullkammaren översända exemplaret
av angivningsinlagan förses av nämnda kontor
med ett löpande nummer — vilket anbringas i övra
vänstra hörnet —, varefter detta nummer och godsägarens
namn antecknas i en särskild nummerkladd, förd
i löpande nummerordning. Härpå införas inlagans uppgifter
å nederlagsjöurnalens debetsida. Denna journal föres
vid nederlagskontoret i Stockholm med konton för de olika
nederlagshavarne. 1 syfte att underlätta återfinnandet av
de särskilda kontona är i början av journalen inrättat ett
alfabetiskt register. Vid införingarna iakttages, att de olika
varupartierna särskiljas med lämpliga mellanrum för att på
kreditsidan skall finnas tillräcklig plats för de anteckningar,
som vid godsets blivande uttagning där erfordras. Efter
införingen i originaljournalen göras motsvarande anteckningar
i kopiejourna]en, vilken är uppställd efter liknande
grunder, d. v. s. i Stockholm med konton för olika nederlagshavare.
Formuläret är dock i kopiejournalen väsentligt
enklare med gemensam textkolumn i mitten, till vänster därom
kolumner för debet: datum, nummer och kollital, samt
till höger motsvarande kolumner för kredit. — Den i packhuset
utfärdade tullbehandlingsattesten översändes till nederlagskontoret,
varest från densamma antecknas i nederlagsjournalens
såväl original som kopia varans statistiska nummer
samt nettovikten för partiet. På grundvalen av nämnda
viktuppgift uträknas medelnetto vikten för kolli, vilken jämväl
antecknas i bägge journalerna. Attesten överlämnas
därefter till tullkammaren. — På tullkammaren sammanfogas
attesten med den förut omnämnda å tullkammaren
behållna angivningsinlagan. Sedan därefter tullbeloppet uträknats
på attesten, skall av totalsumman av tullen för hela
det upplagda partiet tagas en procent, utgörande i § 68

TULLFÖRVALTNINGARNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 235

tullstadgan omnämnd nederlageavgift. A denna avgift utfärdas
räkning, vilken i likhet med de vanliga tullräkningarna
är försedd med kupong. I sådana fäll, då nederlagskredit
åtnjutes, pläga räkningarna utläggas i för allmänheten
tillgängliga fack, där de äro sorterade efter begynnelsebokstäverna
i vederbörande nederlagshavares namn.

- Med attesternas journalisering på tullkammaren förhålles
på enahanda sätt som vid direkt förtullning, d. v. s. de
införas under vederbörligt s. k. skepparnummer i inkommande
journalens original och kopia. Attesterna ingå slutligen
bland verifikationerna till inkommande originaljournalen.
— Efter varans tullbehandling utfärdas i packhuset
även en s. k. utlämningslapp, vilken lämnas till varuägaren.
Denne företer utlämningslappen å nederlagskontoret,
som, efter att hava signerat densamma, lämnar den jämte
det ovannämnda för kontoret avsedda exemplaret av angivningsinlagan
till en vaktmästare, vilken har att övervaka
godsets införande i vederbörligt nederlagsmagasin samt
härom teckna bevis å inlagan.

När gods skall angivas till förtullning från nederlag,
har varuägaren att på nederlagskontoret avlämna inlaga i
två exemplar. Bägge dessa exemplar förses av nederlagskontoret
med påteckning om nederlagsnummer, avdrag för
läckage (i vissa fall; jfr § 74 tullstadgan), statistiskt nummer
och nettovikt, allt i enlighet med motsvarande anteckningar
i nederlagsjournalen; nettovikten för det till förtullning angivna
partiet uträknas härvid efter den i det föregående
omnämnda medelnettovikten per kolli. Vidare skall å kreditsidan
i nederlagsjournalens såväl original som kopia det
ifrågakommande partiet avföras. Härefter skickas bägge angivniugsinlagorna
över till tullkammaren, som förser det
ena exemplaret med kvitto om emottagandet — datum och
signatur — samt därefter återsänder detsamma till nederlagskontoret.
Det andra exemplaret av inlagan får på tullkammaren
tjäna samma ändamål som den vid tullbehandling
utfärdade attesten, d. v. s. belöpande tull debiteras å
detsamma, varefter räkning, försedd på vanligt sätt med
kupong, utställes. Den inlaga, å vilken debitering sålunda
skett, lägges till grund för tullkammarens journalisering.
Nederlagsförtullningama införas härvid i inkommande ori -

Förfarandet
vid förtullning
från nederlag.

236

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ginal- och kopiejournalerna kronologiskt under ett härför
avsett nummer, som upplägges för varje månad. Inlagan
utgör slutligen verifikation till inkommande originaljournalen.

I avseende å godsets utlämnande gälla olika bestämmelser
allt efter som varuägaren åtnjuter nederlagskredit eller
icke. I förra fallet får han ut sitt gods genast, i det senare
först efter det kvitterad tullräkning företetts. Detaljbestämmelserna
härutinnan äro följande.

Har varuägaren kredit, skall den ena av de bägge till
nederlagskontoret avgivna inlagorna av nämnda kontor signeras
och stämplas samt därefter överlämnas till en uppsyningsman,
vilken låter eu vaktmästare utlämna godset.
\ aktmästaren har att å inlagans baksida teckna bevis om
vad genom honom utlämnas samt återställer därefter inlagan
till nederlagskontoret. Inlagan tjänar sedan såsom
verifikation till nederlagsjournalen.

I det fall, varom nu är fråga, iakttages tillika, att
vikten av det uttagna partiet avföres ur en för trafikanter
med nederlagskredit förd s. k. avräkning, utgörande lösa
blad, ett för varje trafikant, å vilka antecknas de varupartier,
som finnas upplagda å hans nederlag och kunna godtagas
som säkerhet för tullbeloppen, varornas pris per
mängdenhet ävensom tullsatsen för desamma. Tullkammarens
kopiejournal företes varje dag på nederlagskontoret,
där anteckning beträffande alla tullräkningar, som utfärdats
till kredit åtnjutande nederlagshavare, sker i en särskild s. k.
kreditbok, av vilken framgår varje räknings datum och belopp
samt den totala skuld, vari nederlagshavaren häftar
för oguldna tullumgälder. Kär nederlagshavaren å uppbördskontoret
inbetalt ett tullbelopp, å vilket han åtnjutit
kredit, skall han uppvisa kvittot å nederlagskontoret, som
på grund härav avför ifrågavarande belopp ur kreditboken
och uträknar det nya saldo, som uppkommit.

Har varuägaren däremot ej kredit, måste han, innan
varan utfås, inbetala sin räkning å uppbördskontoret, få
densamma annoterad på tullkammaren samt förete räkningen
i sålunda kvitterat skick på nederlagskontoret. Här
signeras och stämplas den ena inlagan och iakttages i övrigt
i avseende å utlämnandet vad ovan sagts.

TULLFÖliV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTKBOKO O. MALMÖ. 237

Vid transport från ett till annat nederlag likasom ock
vid export från nederlag ntgår ej annan avgift än bevakningsersättning.
Bokföringen i dessa fall inskränker sig
därföre till att vid transport eller export från nederlag en
av de av trafikanten inlämnade (3—4) angivningsinlagorna
attesteras av nederlagskontoret, varjämte det uttagna varupartiet
avföres å kreditsidan av nederlagsjournalerna ävensom
— eventuellt — från den s. k. avräkningen, samt att
vid transport från annat nederlag nederlagskontoret på grundvalen
av det av den avsändande tullförvaltningen attesterade
exemplaret av inlagan påför nederlagsliavaren det mottagna
partiet i nederlagsjournalerna och — eventuellt — den s. k.
avräkningen.

Nederlagsjournalens original avslutas för varje år, därvid
upprättas en s. k. balansbok. Häri upptages det till
följande år balanserade godset, och balansboken har alltså
motsvarande funktion som ett balansnummer i inkommande
journalen. Originaljournalen överlämnas i avslutat skick
till generaltullstyrelsens revisionsbyrå.

Kopian däremot föres i form av liggare, varav en upplägges
för varje år och sedan är i bruk tills allt i debet
infört gods blivit redovisat i kredit, d. v. s. i regel i fem
år, enär jämlikt § 86 tullstadgan gods må så lång tid kvarligga
å nederlag. I följd härav kommer nederlagskontoret
att hava ej mindre än fem olika kopiejournaler i samtidig
användning.

Beträffande förfarandet vid uppläggning å eller uttagning
från transitupplag samt därmed sammanhängande bokföring
gäller i tillämpliga delar vad ovan yttrats i fråga
om nederlag. Förutom den vid uppläggningen utgående transitupplagsavgiften,
skall för varje ny tremånadsperiod, som
godset kvarligger, påföras s. k. förnyad transitupplagsavgift.
Mer än ett år må gods ej kvarligga å transitupplag.

Angående omedelbar transitförsändning äro bestämmelser
meddelade i §§ 112 och 113 tullstadgan. Angivningsinlaga
rörande gods, som är avsett för omedelbar transitförsändning,
skall till tullkammaren avlämnas i två exemplar,
av vilka ett behålles därstädes och det andra översändes
till nederlagskontoret. Här förvaras inlagorna, ordnade
i bokstavsföljd, men någon journalisering av desamma

Förfarandet
vid transport
från ett till
annat nederlag
samt vid export
från nederlag.

Nederlags journalens avslutande.

Transit upplags rörelsen.

Omedelbar

transit försändning.

Journalsföring
i övrigt.

Tullkammarens
i Malmö
handläggnin g
av nederlag8-ärenden.

238 LOKALFÖBVALTNINGEN.

förekommer ej. Då godset avsändes, förpassas det likasom
gods, som transporteras från ett till annat transitupplag,
och avföres godset å inlagan. Dessa inlagor insändas årligen
till revisionsbyrån. Dröjer ägare av gods, som angivits
till omedelbar transitförsändning, med godsets avsändning
utöver den i § 93 mom. 2 tullstadgan för angivning
till uppläggning å transitupplag bestämda tid, skall
stadgad transitupplagsavgift därför erläggas och med godset
i övrigt så förfaras, som om detsamma vid sagda tids
utgång blivit till transitupplag angivet.

På nederlagskontoret föras jämväl depositionsliggare,
diverse inkomsters journal, kassajournal för debet och kredit
samt special. Beträffande dessa journaler hänvisar kommissionen
allenast till vad i motsvarande hänseenden yttrats
vid behandlingen av tullkammaren och tulldirektörsexpeditionen
ävensom generaltullstyrelsens kameralbyrå.

I Malmö, där såsom förut påpekats nederlagsärendena
handläggas av tullkammaren, förfares i nedan angivna hänseenden
olika mot i Stockholm.

Nederlags journalens original föres i Malmö i nummerföljd,
vårföre någon motsvarighet till den i Stockholm förekommande
särskilda nummerkladden ej behöver ifrågakomma.
Kopian, som liksom i Stockholm föres med konton
för de olika nederlagshavarne, saknar emellertid register;
varje större konto får bilda ett häfte för sig, å vars omslag
nederlagshavarens namn finns tecknat. Samma blankettryck
användes till både original och kopia. Kopian
avslutas i likhet med originalet för varje år, i det att balansen
överföres till det nya året med utsättande, i vad
mån de balanserade varorna härröra från ett vart av de
fem nästföregående åren. — Någon kvittering av handlingar
mellan tullkammaren i Malmö och den särskilda avdelning
därav, som är sysselsatt med nederlagsärenden,
förekommer icke. — Vid uttagning från nederlag införas
inlagorna i eu särskild kladd och numreras. — Kvitterad
tullräkning behöver i regel ej uppvisas hos nederlagsavdelningen.
I särskild förteckning upptages för nederlagshavare,
som åtnjuter kredit, dels i debet: utfärdade räkningars
belopp, inbetalta räkningars belopp och — såsom
skillnad häremellan — tullverkets fordran; dels ock i kredit:
å nederlag befintliga varor, vilka anses äga pantvärde,

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 23!)

ävensom ställd säkerhet i form av deponerade värdehandlingar,
bevis rörande bankgaranti o. s. v. Pantvärdena för
nederlagshavarens samtliga varor sammanföras härvid i en
summa, d. v. s. olika konton för varje särskild artikel föras
ej. — Ett par gånger varje vecka inför nederlagsavdelningen
på resp. nederlagshavares konton förtullningarna
från nederlag, därvid silfrorna hämtas från inkommande
journalen; i enahanda ordning avföras alla inbetalningar
efter nämnda journal och — vad angår äldre räkningar —
balanslistan. Avprickning av betalta räkningar verkställes
nämligen dagligen. — Att märka är slutligen, att, så snart
förtullning från nederlag skett, nederlagsavdelningen i kopiejournalen
uträknar vad som återstår av varje särskild uppläggning.
Härigenom kan utan vidlyftig extrahering vinnas
upplysning om vad en var nederlagshavare äger kvarliggande
å sitt nederlag samt underlättas dessutom en tilläventyrs
erforderlig omvärdering av nederlagsbeliållningen.

b. Framställda reformyrkanden.

Av innehållet i kommissionen tillhandakomna svar på
utsänt frågecirkulär är det huvudsakligen följande, som
hänför sig till kammarkontorets arbetssätt.

Från några håll har betonats vikten av att expedieringen
ordnades så, att icke en trafikant behövde i och
för samma ärende hänvända sig successivt till ett flertal
tjänstemän med placering i skilda lokaler.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har sålunda
— i sammanhang med behandlingen av lokalfrågorna
— framhållit såsom ett allmänt önskemål, att »trafikanten
må kunna ombesörja sin tullbehandling samt övriga med
densamma förbundna expeditioner utan att behöva springa
allt för mycket fram och tillbaka, upp och ned».

I enahanda riktning går följande uttalande av Stockholms
handelskammare:

Svar på f rågecirkuläret.

»Handelskammaren vill vidare erinra om ett opraktiskt tillvägagångssätt,
som förekommer i Stockholm, nämligen att vid tullbehandlingen
av ett och samma varuparti olika delar av tullbehandlingsgöromålen
försiggå på i lokalt avseende vitt skilda avdelningar. Vid
tullbehandling av nederlagsgods nödgas trafikanten sålunda efter förtullningen
i packhuset besöka nederlagskontoret, tullkammaren och
nppbördskontoret samt slutligen ånyo nederlagskontoret. Härutinnan

240

LOKALFÖRVALTNINGEN.

måste en förändring ske, så att åtminstone uträkning av tullavgiften
och betalning av densamma må kunna ske i samma lokal.»

Särskilt belysande för föreliggande spörsmål är ett av
Skånes handels-, industri- och sjöf''artskammare lämnat meddelande,
att vid expediering i Malmö av från utlandet inkommande
postpaket varuemottagaren bar att efter utkvittering
av godset å postkontoret uppvisa sina handlingar
å nio olika expeditioner inom tullverket, förlagda till icke
mindre än fem skilda lokaler!

Sistnämnda handelskammare ävensom Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening hava påyrkat centralisering av den
s. k. prickningen av angivningsinlagor. I handelskammarens
yttrande heter det härom:

»Den s. k. prickningsexpeditionen, vilken för tillgodosende av
trafikanternas bekvämlighet lämpligen alltid bör förläggas till packhuset,
torde höra anordnas såsom en central expedition för allmänhetens
befattning med inlagorna. Fördelningen av inlagorna mellan
övriga expeditioner torde sedermera böra ombesörjas av tullverket
självt, varigenom allmänheten bleve befriad från det synnerligen besvärliga
och tidsödande uppsökandet av de olika, ofta i skilda lokaler
belägna expeditionsställena.»

Tulltjänstemannaföreningen har på följande sätt närmare
utvecklat samma tanke:

»En både nödvändig och möjlig reform synes det vara att i de
fall, där packhus- och kontorslokaler ligga på ett eller annat sätt i
avsevärd mån skilda från varandra, förlägga prickningen’ av inlagorna,
dock fortfarande under samma ansvar som hittills, till lokal i
omedelbart sammanhang med packhuset. Detta skulle bli till stor
lättnad för trafikanterna, som därigenom besparades mycket spring i
trappor och många steg till avlägsna tullbehandlingslokaler. Reformens
praktiska genomföring fordrar endast en åtgärd, nämligen
antingen

a) avskrift av märkrullan, verkställd genom tullverkets försorg,
eller

b) ytterligare ett exemplar av märkrulla, avgiven av vederbörande
skeppare.

Det senare alternativet, som enligt föreningens mening är att
föredraga, torde lätt kunna iscensättas genom en ändring i författningen
i avsedd riktning och avseende sådana orter — exempelvis de
3 största tullplatserna —, där berörda olägenheter starkast framträda
på grund av rörelsens omfattning och lokalernas beskaffenhet och läge.»

I ett flertal svar på frågecirkuläret har förordats användandet
i större utsträckning av sådana moderna kontors -

TULLFÖRV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, OÖTEBOllIi O. MALMÖ. 241

utensilier som skriv-, dupliceriugs- och räknemaskiner, kassakontrollapparater
m. m.

Härom yttrar exempelvis Skånes handel*-, industri- och
sjö fartskammare:

»I trots därav att den ekonomiska utvecklingens krav på snabbare
arbetsmetoder torde hava gjort sig gällande inom tullverket såväl som
inom övriga statens verk och inrättningar, nödgas handelskammaren
konstatera, att den undersökning av hithörande förhållanden, som av
handelskammaren verkställts, givit vid handen, att inom Skåne icke
ens vid de större tullförvaltningarna någon som helst modernisering
av t. ex. kontorsarbetet ännu ägt rum. Någon insikt om värdet av
de uppfinningar och förbättringar, som i tids- och arbetsbesparande
syfte sedan årtionden allmänneligen vunnit tillämpning, synes sålunda
hos tullverkets härvarande organ ännu icke vara för handen.

Då det uppenbarligen icke är vare sig med statens eller den
trafikerande allmänhetens intressen förenligt, akt tullverket ställer sig
avvisande gent emot införandet av anordningar, vilka beprövats såsom
i alla avseenden förmånliga, hemställer handelskammaren, att vid den
pågående revisionen en grundlig omgestaltning av tullverkets arbetsmetoder
på hithörande områden måtte åvägabringas.»

För frågan om ökad användning av blåkopiering har
redan i det föregående redogjorts.

I några av svaren på frågecirkuläret har påyrkats ett
fullt genomfört blankettsystem.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har härutinnan
anfört:

»Vidare kan vid tal om modernare arbetsmetoder icke nog
kraftigt framhållas behovet och lämpligheten därav, ätt tullverket
genomför blankettsystemet liksom postverket.

Blanketter till förtullnings-, nederlags- och transitoupplags-,
export- och reexportinlagor samt transitoförpassningar m. m. böra
^gratis tillhandahållas allmänheten eller, om detta anses för kostbart,
formulär härför fastställas liksom vid järnvägen, vilka sedan kunde
till visst pris tillhandahållas den allmänhet, som icke hade fördel av
att för egen del låta trycka sådana blanketter. En avsevärd lättnad
i tjänstemännens arbete och därav följande tidsbesparing både för
tjänstemän och trafikanter skulle därigenom vinnas, varigenom de
för staten eventuellt tillkommande kostnaderna för blanketternas
hållande till stor del eller kanske t. o. m. helt och hållet komme att
uppvägas. Det både ansträngande och viktiga arbetet med granskningen
av alla slags inlagor i avseende på deras överensstämmelse
dels inbördes, dels med gällande författningar bleve i hög grad underlättat,
och all tidsödande undervisning av ovana trafikanter bortfölle.
»

3131 18

Förslag av
statsrevisorerna.

242 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Handelskammaren i Gävle har särskilt anmärkt, att blanketter
av olika slag borde genom olika pappersfärg e. d. göraslätta
att skilja från varandra.

Slutligen hava i avseende å tullräkningarna vissa önskemål
uttalats. Såvitt dessa gälla erhållandet av specificerad
räkning, hänvisas till förut lämnad redogörelse. Här återgivas
yttranden i andra hänseenden, gjorda av nedan angivna,
tre handelskamrar:

Handelskammaren i Gävle: »Räkningar å tullavgift och övriga

umgälder, som av tullverket uppbäras, böra genom tullverkets försorg
kunna tillställas vederbörande med posten eller på annat effektivt
sätt, lika väl som uppbördsverk och statens kommunikationsverk
kringsända räkningar. Det för närvarande använda förfaringssättet
att inlägga tullräkningarna i särskilda för trafikanterna avsedda fack
medför utom besvär för trafikanterna understundom även den olägenheten,
att räkningarna komma i felaktigt fack, varigenom dröjsmål
med räkningarnas betalning och böters påförande blir följden.»

Handelskammaren i Göteborg: »Även synes det handelskammaren
vara nödvändigt, att mera betryggande åtgärder vidtagas i syfte att
tullräkningarna, vilka betraktas såsom bevis på rätt att disponera
varorna, icke måtte komma i orätta händer. Av fördel för köpmännen
skulle det vara, därest å räkningarna angåves den sista tidpunkt, å
vilken betalning för undvikandet av påföljd måste erläggas. Det
borde dessutom vara tillåtet att erlägga betalning medelst postremissväxlar.
»

Stockholms handelskammare: »Handelskammaren vill vidare erinra
om det olämpliga sättet för tullräkningars utlämnande. Detta sker
för närvarande på så sätt, att de placeras efter bokstavsordning i för
allmänheten tillgängliga öppna fack. Att detta kan föranleda svåra
misstag och lämna tillfälle till obehörigt inblickande i tullräkningarnas
uppgifter, torde vara uppenbart. Handelskammaren vill därför ifrågasätta,
huruvida icke åt en särskild person eller expedition borde uppdragas
att till trafikanterna eller deras ombud på anfordran överlämna
tullräkningarna.»

I statsrevisorernas till 1916 års riksdag avgivna berättelse
förekommer å s. 255 en så lydande anmärkning:

»Revisorerna hava besökt tullkamrarna i Karlskrona, Karlstad,
Falun och Haparanda.

Vid tullkammaren i Karlstad, där nederlagsrörelsen är av ganska
betydande omfattning -— sålunda lågo vid revisorernas besök, bl. a.,
omkring 580,000 kilogram tobak inne på nederlag — fäste revisorerna sin
uppmärksamhet vid att de olika nederlagsinnehavarne icke i nederlagsjournalerna
hade särskilda konti för sig upplagda, utan annoterades
inläggningar å och uttag från de respektive nederlagen endast i löpande

TULLFÖRV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 243

tidsföljd i journalen. För att erhålla en överblick över ett nederlag»
ställning vid en viss tidpunkt måste alltså samtliga annotationer
angående detsamma uppsökas från olika ställen i journalen. Enahanda
var förhållandet vid de tre övriga här ovan omförmälda tullkamrarna,
där detsamma. på grund av nederlagsrörelsens ringa omfattning dock
torde sakna större praktisk betydelse. Revisorerna hava emellertid
velat ifrågasätta, huruvida icke nederlagsjournalerna i allmänhet
borde vara upplagda med särskilda konti för de olika nederlagsinnehavarne.
»

1 den förklaring, som generaltullstyrelsen avgav i anledning
av förevarande anmärkning och vilken finns avtryckt
å s. 688 i statsrevisorernas berättelse, heter det 1)1. a.:

»De allmänna bestämmelserna om nederlags journals förande
finnas intagna huvudsakligen i §§ 89—93 av generaltullstyrelsens
kungörelse angående tjänstgöringsreglemente för tullverket den 14
december 1910. Enligt dessa bestämmelser skall till uppläggning å
nederlag angivet gods på det sätt införas i sagda, jämlikt § 171 av
samma kungörelse för år förda journal, att de varukvantiteter, som
upptagits å en och samma angivningsinlaga, i journalens debet bokföras
under särskilt nummer i en för året, oberoende av varuägarnas
namn, fortlöpande nummerföljd; allteftersom dessa kvantiteter sedermera
uttagas från nederlaget, skola de antecknas vid samma nummer
i journalens kredit. Avvikelse från berörda bestämmelser har förekommit
allenast beträffande journalerna vid ett fåtal av rikets största
förvaltningar, i det att ett hos dessa sedan äldre tider vid nederlagsgodsets
uppläggning nyttjat journaliseringssätt, innebärande, förutom
ett särskiljande av å de olika angivningsinlagorna upptaget gods, en
gruppering av detsamma efter varuägarna, ansetts fortfarande böra
därstädes få användas. Det synes vara detta senare journaliseringssätt,
vilket nu blivit ifrågasatt till mera allmänt införande.

Som skäl för den sålunda föreslagna omläggningen av nederiagsjournaliseringen
har av riksdagens revisorer anförts den omständigheten,
att en överblick över ett nederlags ställning vid en viss tidpunkt
syntes icke kunna med nuvarande bokföringssätt vid flertalet tullförvaltningar
ur journalen utan omgång erhållas. Det förefaller styrelsen,
som om denna förmenta olägenhet icke vore av alltför stor
betydelse. Vid det ojämförligt största antalet tullförvaltningar är
nederlagsrörelsen nämligen av icke större omfattning, än att en var
varuägares uppläggningar å och uttagningar från upplaget låta sig
utan nämnvärd tidsutdräkt eller besvärlighet ur journalen extraheras.
Sådan extrahering synes även för närvarande kunna, utan samtida
utlämnande av uppgifter om andras nederlagsrörelse, medgivas vederbörande
varuägare, därest åtgärden vidtages under tulltjänstemans
uppsikt och därest beträffande de relativt stora tullförvaltningarna
anlitas över nederlagshavarna upprättade, därstädes — liksom å orter,
där nu ifrågasatt journaliseringssätt förekommer — oundgängligen
erforderliga namnregister. Härtill kommer, att den ansvarsskyldighet

244

LOKALFÖRVALTNINGEN.

över beviljad s. k. nederlagskredit, varom förmäles i § 75 av tullstadgan,
i allmänhet lärer nödvändiggöra noggrant förande vid tullförvaltningarna
av en särskild, även för vederbörande varuägare på
begäran tillgänglig liggare, omedelbart utvisande de olika varuägarnas
ställning i nederlagshänseende, således icke blott storleken och pantvärdet
av å nederlag ännu kvarliggande gods utan jämväl det närvarande
värdet av annan i tullverkets förvar befintlig säkerhet.

Slutligen finner styrelsen sig böra omnämna, att den under år
1914 tillsatta kommission för tullverkets omorganisation enligt uppgift
kommer att ägna särskild granskning jämväl åt tullverkets nuvarande
journals- och räkenskapsföring. Även om ifrågavarande av riksdagens
revisorer framkastade förslag till omläggning av nederlagsbokföringen
skulle prövas beaktansvärt, synes det därför styrelsen föga gagneligt
att, innan resultatet av sagda granskning föreligger, vidtaga berörda,
ganska omfattande förändring, vilken sedermera tilläventyrs skulle
kunna befinnas icke lämpligen låta sig inpassas i det av kommissionen
ifrågasatta journaliseringssystem, som möjligen kan anses antagligt.»

c. Kommissionens förslag.

Kommissio- Det med styrka framförda och av kommissionen såsom

nens förslag. fujlt befogat ansedda önskemålet, att expeditionen måtte
ordnas så, att trafikants hänvändelser i samma ärende till
ett flertal lokalt åtskilda tjänstemän undvikes, kommer,
såsom förut anförts och nedan närmare påvisas, att i väsentlig
mån tillgodoses genom den sammanslagning av tullkammaren,
uppbördskontoret och nederlagskontoret, som
kommissionen föreslår.

Att, såsom ifrågasatt blivit, förlägga den s. k. prickningsexpeditionen
— d. v. s. den kammarkontorsexpedition,
där angivningsinlagorua mottagas och å märkrullan avprickas
— till packhuset, skulle givetvis vara till fördel
för den trafikerande allmänheten, som därigenom besparades
första besöket å kammarkontoret. Vid en del mindre tullkamrar
har denna anordning ock visat sig kunna med
framgång genomföras. Men vid tull förvaltningarna i de
största städerna ställer sig förhållandet annorlunda. Här
är rörelsen så omfattande, att den kräver en vittgående
arbetsfördelning inom varje särskild tullförvaltningsavdelning.
Skulle inlagornas avprickning å märkrullan å ifrågavarande
platser ske inom packhuset, måste dit förläggas
en del av kammarkontorets personal; men härigenom brötes
samarbetet inom sistnämnda kontor, något som i sin ord -

ning skulle leda till att arbetet försvårades och i många
fall fördröjdes. Olägenheterna härav för den trafikerande
allmänheten skulle bliva större än den vinst, som kunde
förväntas av den ifrågasatta anordningen. På grund härav
anser kommissionen den med densamma avsedda fördel
kunna på de större platserna vinnas endast på det sätt, att
kammarkontoret förlägges i samma plan som och i omedelbar
anslutning till packhuset. En sådan anordning är
dock i följd av lokala förhållanden för närvarande icke
genomförbar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Sådana moderna hjälpmedel som skriv-, dupliceringsoch
räknemaskiner samt kassakontrollapparater anser kommissionen
vara ägnade att i hög grad underlätta kontorsarbetet.
Den utsträckning, vari desamma böra komma
till användning, synes emellertid få bero på general tullstyrelsens
närmare prövning.

Till frågan om blåkopiering av attester och journaler
har kommissionen redan i det föregående tagit ställning i
princip.

Blankettsystemets fullständiga införande finner sig kommissionen
av de i ovan återgivna svar på frågecirkuläret
angivna grunder böra livligt förorda. Detaljerna härutinnan
torde emellertid kunna lämnas åt generaltullstyrelsens avgörande.
Vad inlagorna beträffar, vill kommissionen dock
framhålla följande önskemål. Enär — såsom av den lämnade
redogörelsen framgår — dessa skola avgivas i två
samt, vid angivning av nederlags- och transitgods, i tre
eller stundom fyra exemplar, bör möjlighet beredas för
samtliga exemplarens framställande på en gång medelst
blåkopiering. Vidare torde till den trafikerande allmänhetens
bekvämlighet blanketter till inlagor böra vid tullförvaltningarna
mot avgift tillhandahållas, dock med rätt för
den, som det hellre vill, att skaffa sig på samma sätt
uppställda blanketter från annat håll.

Den vid ett flertal tullkamrar rådande praxis, att de
utskrivna tullräkningarna utläggas så, att de äro tillgängliga
för vem som helst, anser kommissionen olämplig; i
stället böra — så mycket mer om räkningarna bliva specificerade
— desamma förvaras oåtkomliga för allmänheten
samt vid anfordran utlämnas till vederbörande. Den, som

246

LOKALFÖRVALTNINGEN.

därom en gång för alla gjort framställning, synes böra få
sina räkningar sig tillställda med posten, dock att sådant
sker helt och hållet på vederbörandes egen risk, vårföre på
eventuellt uteblivande av någon räkning icke får grundas
invändning mot bötespåföring. På varje räkning bör —
på sätt redan finns i § 75 tullstadgan föreskrivet i fråga
om nederlagsräkningar — förfallodagen vara tydligt utsatt.
Medgivande om räkningarnas likviderande med postremissväxlar
synes kunna utan olägenhet lämnas.

I övrigt föreslås nedan närmare angivna avvikelser
från det nuvarande förfaringssättet.

Den debitering å attesten, som, enligt vad förut sagts,
skulle verkställas i packhuset, bör, då attesten kommer upp
på kammarkontoret, därstädes undergå kontrollräkning,
därvid vederbörande tjänsteman har att å den vid ett av
attestexemplaren — nämligen det, som skall utgöra tullräkning
— fästade kupongen införa de debiterade umgälderna,
dels specificerade efter varje särskild fond, dels ock
sammanslagna till en summa. Ifrågavarande införande kan
ej lämpligen göras i packhuset; ty i så fall skulle rättandet
av en tilläventyrs förelupen, vid granskningen å kammarkontoret
upptäckt felräkning försvåras.

A kammarkontoret böra finnas inrättade en eller flera
kassaexpeditioner, allt efter rörelsens behov. Varje sådan
expedition förses med eu kassakontrollapparat av beskaffenhet,
som angives i en i slutet av detta betänkande intagen bilaga.
Vid expeditionen tjänstgöra en kassör och en kassakontrollant.

Vid en räknings betalning tänkes tillgå på följande
sätt. Kassakontrollanten, vilken det åligger att sköta kassaapparaten,
frånskiljer och placerar framför sig den till räkningen
hörande kupongen. Räkningen införes i apparaten,
och med ledning av kupongen markeras å räkningen dels
de i densamma ingående särskilda beloppen, allt efter som
de äro hänförliga till olika fonder, dels ock särskilt för sig
räkningens slutbelopp. Härefter tar den mitt emot sittande
kassören emot attesträkningen, räknar till sig likviden och
kvitterar räkningen. — Kupongerna omhänderhavas av
kassakontrollanten, tills de påföljande dag överlämnas till
överkontrollören.

TULL FÖR VÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 247

Vid expeditionstidens slut för dagen låser kammarkontorets
föreståndare upp kassaapparaten och uttar densammas
remsor, vilka klistras iu i en liggare. Denna ersätter de
nuvarande uppbördsböckerna, såväl den, som föres på tullkammaren,
som den, som föres på uppbördskontoret.

Beträffande inkommande journalen bär kommissionen
haft under övervägande, huruvida original och kopia av
densamma lämpligen skulle kunna framställas samtidigt
medelst användande av blåkopiering. Om så skedde, skulle
emellertid tilläventyrs förekommande fel bliva synnerligen
svåra att upptäcka och rätta. Kommissionen anser därföre
mest tillrådligt, att original och kopia fortfarande föras
oberoende av varandra av olika tjänstemän, att bägge journalsexemplaren
summeras var för sig, att avprickning av
betalta tullbelopp verkställes med ledning av de från räkningarna
avrivna kupongerna särskilt i vartdera exemplaret,
samt att två balanslistor upprättas, vilka kontrollera varandras
riktighet.

Av de för tullverkets behov avsedda två attestexemplaren
skall, såsom förut påpekats, det eua — med vidfästad
angivningsinlaga — utgöra verifikation till originaljournalen
och med denna ingå till revisionsbyrån, medan
det andra utgör verifikation till kopiejournalen och jämte
denua kvarstannar å kammarkontoret.

Av vad kommissionen i övrigt föreslår följer, att den
deposition av kontanta penningar, som för närvarande verkställes
på uppbördskontoret, kommer att i stället äga rum
hos någon av kammarkontorets kassaexpeditioner.

För vinnande av önskvärd centralisering av depositionsväsendet
anser kommissionen, att jämväl nedsättning av
värdehandlingar bör ske å kammarkontoret och icke såsom
nu hos packhusinspektionen, för vars egentliga uppgift dylika
kamerala bestyr för övrigt måste anses främmande.
Det är dessutom nu ej otänkbart, att gods kan från packhuset
utlämnas på grund av där ställd säkerhet, ehuru trafikantens
skuld till tullverket — vilken endast tullkammaren
känner — faktiskt överskjuter säkerhetens belopp. Med
den av kommissionen ifrågasatta förändringens genomförande
skall, innan gods utlämnas från packhuset, tillstånd
härtill vara lämnat av kammarkontoret.

248

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I sammanhang med dessa förändringar kan bokföringen
rörande samtliga depositioner förenklas, i det att den sammanföres
i en och samma avräkningsbok.

Depositionsbevis skall för närvarande utfärdas endast
på särskild begäran. På grund av de med bevisets utfärdande
förenade kostnader — utgörande stämpel 50 öre och
lösen likaledes 50 öre — avstår ofta trafikant från att
fordra bevis. Detta medför, då depositionen sedermera
skall återbetalas, ofta svårighet för tullmyndigheten att
pröva vederbörandes legitimation. På grund härav anser
kommissionen, att vid deposition hos tullmyndighet av kontanta
penningar depositionsbevis bör vara obligatoriskt.

I ett vid behandlingen av taxebyrån återgivet uttalande
av nuvarande tullbehandlingsbyråchefen har framhållits
önskvärdheten av frihet i viss utsträckning från stämpel
och lösen för depositionsbevis. Kommissionen anser för
sin del, att — särskilt om utfärdandet av depositionsbevis
göres obligatoriskt — steget bör tagas fullt ut och fullständig
frihet från berörda avgifter införas.

Nederlag^ ournalen bör för vinnande av bättre överskådlighet
föras med konton för de olika nederlagshavarne.
Original och kopia böra vara lika, men desammas framställande
på en gång medelst blåkopiering torde ej visa sig
praktiskt. Anteckningarna i journalen torde nämligen ofta
vara helt korta, varjämte införing samtidigt skall göras på
ett flertal ställen. Det skulle då bliva tidsödande att anordna
för blåkopiering på varje särskilt ställe. Härtill
kommer den kontrollsynpunkt, som ovan anförts i fråga
om inkommande journalen.

Nederlagsjournalen bör årligen avslutas; och bör vid
uppläggning av nästa års journal på varuägarnes resp.
konton införas balanserna från föregående fem år särskilt
för varje år, varunder uppläggning skett.

Vid uppläggning å nederlag tänkes förfaringssättet
bliva i huvudsak detsamma som nu, dock att attestens tre
exemplar framställas genom blåkopiering, och skall av dessa
ett bliva specificerad räkning å nederlagsavgiften samt de
bägge andra verifikationer till inkommande journalens original
resp. kopia.

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 249

Vid förtullning från nederlag bör komma till användning
eu blankett av utseende formulär 1 utvisar. Å denna,
som är avsedd att kunna medelst blåkopiering framställas
i fyra exemplar, därav ett med räkningskupong, bär först
nederlagshavaren att teckna sin angivning samt lämna
erforderliga uppgifter rörande godset. Därefter skall å inla
gan, likaledes genom blåkopiering, i överensstämmelse
med de i nederlags)ournalen vid varans uppläggning gjorda
anteckningar införas de uppgifter, efter vilka tullen uträknas
och i därför avsedd kolumn införes. Av de fyra exemplaren
utgör ett tullräkning samt de övriga verifikationer till resp.
inkommande journalens original, inkommande journalens
kopia och nederlagsjournalen.

För utvisande av nederlagshavarnes ställning till tullverket
bör i enlighet med formulär 2 föras en avräkningsoch
kreditbok med konto för varje nederlagshavare. A
debetsidan upptagas bär dels utfärdade räkningar, dels inbetalta
räkningar, dels ock skillnadsbeloppet, vilket utgör
nederlagshavarens skuld. A kreditsidan upptagas de å
nederlaget liggande varor, vilka äro av beskaffenhet att
kunna såsom säkerhet godtagas, med särskilt angivande av
det för varje varuparti gällande pantvärdet; likaså eventuellt
avlämnad annan säkerhet. Slutligen göras här anteckningar
rörande det upplagda godsets brandförsäkring.

Vid uppläggning å transitupplag bör i tillämpliga delar
förfaras som vid uppläggning å nederlag.

I fråga om omedelbar transitförsändning föreslås icke
annan förändring i nuvarande tillvägagångssätt än den,
som betingas av nederlagskontorets uppgående i kammarkontoret.

Kommissionens förestående förslag innebär i huvudsak,
att kammarkontoret tillgodoses med moderna kontor sutensilier,
såsom skriv-, duplicerings- och räknemaskiner samt kassakontrollapparater;
att blankettsystemet fullständigt genomföres; att
förfallodagtn alltid skall finnas utsatt å tullräkningarna; att
dessas likviderande med postremissväxlar tillätes; att expeditionssättet
och journalsfäring en efter ovan närmare angivna
grunder förenklas; att vid deposition i tullkassa utfärdandet
av bevis därom blir obligatoriskt; samt att dylikt depositionsbevis
fritages från stämpel och lösen.

250

LOKALFÖRVALTNINGEN.

B. Den för göromälens bestridande erforderliga personal.

Nuvarande

-personal.

Förslag i
fråga om
chefskapets
ordnande.

Personalen vid de avdelningar, som motsvara det föreslagna
kammarkontoret, är för närvarande följande.

Vid tullkammaren i Stockholm finnas anställda: en
tullförvaltare och en överkontrollör såsom chefer, en förste
kontrollör, vilken förestår tullkammaravdelningen vid Stadsgårdshamnen,
samt dessutom kontrollörer, kammarskrivare
och vaktmästare. Uppbördskontoret i samma stad förestås
av en tullförvaltare, varjämte därstädes äro anställda
en kontrollör och uppbördskassör ävensom kammarskrivare.
Nederlagskontorets i Stockholm personal utgöres av en tullförvaltare
såsom chef samt eu förste kontrollör, en kontrollör,
kammarskrivare, en överuppsyningsman samt en
uppsyningsman.

I Göteborg äro motsvarande tjänstemän: å tullkammaren
en tullförvaltare och en överkontrollör såsom chefer,
en förste kontrollör, vilken förestår tullavdelningens vid
Nya Masthuggskajen tullkammarexpedition, samt kontrollörer,
kammarskrivare och vaktmästare; å uppbördskontoret
en tullförvaltare såsom chef samt en kontrollör och uppbördskassör
ävensom kammarskrivare och vaktmästare; samt
å nederlagskontoret: en tullförvaltare såsom chef, en kontrollör,
kammarskrivare, en överuppsjmingsman samt en uppsyningsman.

I Malmö slutligen förestås tullkammaren av en tullförvaltare
och en överkontrollör, varjämte vid densamma
äro anställda kontrollörer, kammarskrivare och vaktmästare.
Uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontorets i samma
stad personal utgöres av en tullförvaltare såsom chef samt
en kontrollör och en kammarskrivare.

Det nu å tullkammaren tillämpade delade chefskapet
bör av motsvarande skäl, som anförts vid behandlingen av
packhusinspektionen, upphöra. Dessutom bör för vinnande
av enhetlighet i terminologien den blivande chefen för kammarkontoret
i likhet med föreståndarne för övriga tullförvaltningsavdelningar
benämnas överinspektör. I sådan egenskap
torde han böra upptagas i klass 2.

TULLKAMRAKNA.

251

Kommissionen föreslår alltså, att en överinspektör blir
ensam chef för ett vart av kammarkontoren i Stockholm,
Göteborg och■ Malmö.

Oavsett avskaffandet av det delade chefskapet synes
för varje kammarkontors behov böra avses en överkontrollörstjänst.
Innehavaren av densamma tankes särskilt hava
till uppgift att övervaka nederlagsrörelsen, varjämte han
påräknas såsom vikarie vid förfall för chefen.

Kommissionen föreslår alltså, att vid ett vart av kammarkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö skall finnas
anställd en överkontrollör.

Av förste kontrollörer anser kommissionen erforderliga:
en i Stockholm såsom föreståndare för tullavdelningens vid
Stadsgårdshamnen kammarkontorsexpedition samt en i Göteborg
såsom föreståndare för tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen
kammarkontorsexpedition.

Kommissionen föreslår alltså, att vid vartdera av kammarkontoren
i Stockholm och Göteborg skall finnas anställd
en förste kontrollör.

III KAP.

Tullkamrarna *).

I. Organisation, göromål och personal.

Vid tullkamrarna äro göromålen — till skillnad från
förhållandet vid tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö -— ej av sådan omfattning, att någon uppdelning
på särskilda avdelningar ansetts erforderlig. Emellertid
kan man även vid tullkamrarna skilja mellan olika sidor
av arbetet, nämligen de i det föregående såsom bevakning,
tariffering och kamerala göromål betecknade. Med avseende
härå vill kommissionen vid nu följande behandling av
tullkamrarna skärskåda desamma från dessa sidor var efter
annan.

*) Här bortses från de nuvarande tullkamrarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, som utgöra endast avdelningar av därvarande tullförvaltningar,
och som av kommissionen föreslås skola benämnas kammarkontor.

Förslag i
fråga om
överkontrollör
er.

Förslag i
fråga om
förste

kontrollörer.

Inledning.

Allmänna

grunder.

Yttrande.

Olika typer
i organisatoriskt
hänseende.

Typ I.

252

LOKALFÖBVALTNINGEN.

a. Bevakningsgöromålen och den för desammas bestridande
erforderliga personal.

Bevakningen är till sina allmänna grunder ordnad på
samma sätt vid tullkamrarna som vid de tre största tullförvaltningarna.
Likaledes är den journalsföring, vartill
bevakningsärendena giva anledning, i huvudsak av enahanda
beskaffenhet vid tullkamrarna och vid nämnda tullförvaltningar.

Kommissionen föreslår, att de reformer i avseende å
bevakningsgör omålens handläggning, som av kommissionen förordats
vid behandlingen av tull förvaltningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, vinna motsvarande tillämpning vid tullkamrarna.

Enligt § 16 tjänstgöringsreglementet åligger det tullförvaltningsföreståndare
att i överensstämmelse med tullstadgan,
nämnda reglemente och de särskilda föreskrifter,
som kunna varda meddelade, leda och ordna bevakningstjänstgöringen
på ändamålsenligaste sätt samt att, så ofta
hans övriga göromål tillåta det, personligen deltaga i och
utöva tillsyn å bevakningsförrättningarna.

I regel äro under tullförvaltaren anställda en eller
flera tjänstemän med uppdrag att biträda honom vid bevakningens
ordnande samt att utöva närmaste förmanskap
för den av vaktmästare bestående bevakningsstyrkam Allt
efter nämnda tjänstemäns växlande tjänsteställning kunna
tullkamrarna grupperas efter nedan angivna olika huvudtyper.

En första huvudtyp bilda för närvarande tullkamrarna
i Trälleborg och Hälsingborg, där en av de vid resp. tullkamrar
anställda kontrollörerna utövar bevakningsbefäl.

Denna anordning betingas i främsta rummet av den
självständigare ställning, som förmannen för bevakningen
måste intaga på ifrågavarande stora platser, där tullförvaltarens
tid är upptagen av en mångfald olika göromål
och han på den grund ej kan ägna närmare uppmärksamhet
åt bevakningsdetaljen. Härjämte är att taga hänsyn
till den säregna beskaffenheten av trafiken över ifrågavarande
orter ävensom till storleken av underlydande bevakningsstyrka.

TULLKAMRARNA.

253

Såsom eu andra huvudtyp vill kommissionen beteckna Typ n
det fall, att närmaste förmanskapet för bevakningen kan
uppdragas åt eu kammarskrivare eller överuppsyningsman.

1 ill skillnad från den vid typ IV7 bär nedan omnämnde
kammarskrivaren med bevakningsbefäl avsåges den nu
ifrågavarande bliva fullt sysselsatt med uteslutande bevakningsgöromål.
Till eu sådan typ — vilken för närvarande
ej finns representerad — har tullkammaren i Norrköping
ifrågasatts skola hänföras; och har i skrivelse till generaltullstyrelsen,
som av styrelsen överlämnats till kommissionen,
tullkammaren själv till stöd härför anfört i huvudsak
följande.

Förmanskapet för tullbevakningen i Norrköping utövades
för närvarande av tullförvaltaren med biträde av
tre uppsyningsman. Vid en tullförvaltning av sådan omfattning
som den i Norrköping, vid vilken sysselsattes ett
sextiotal tjänstemän av högre och lägre grad, och vid vilken
tullförvaltaren såsom ensam chef hade att utöva högsta
tillsyn över samtliga grenar av tullförvaltningen med dess
olikartade göromål, vore det självklart, att denne icke
personligen kunde vidare direkt ingripa i och deltaga i de
olika förvaltningsgöromålen, och läge det närmast till hands,
att han mest ägnade sig åt de på tullkammaren förekommande,
då för packhusgöromålen närmast svarade en förste
kontrollör och för bevakningsgöromålen nämnda tre uppsyningsman.
Tullförvaltarens uppgift beträffande tullbevakningsgöromålen
bleve således, utom i särskilda fall, att
meddela mera allmänna direktiv, vilkas utformande i detalj
ankomme på uppsyningsmännen. — Det egentliga, mera
direkta förmanskapet utövades sålunda av uppsyningsmännen.
Av dessa hade en så gott som uteslutande tillsyn
över tullpackhusen beträffande ordningen därstädes,
varors intagning och utlämning, portarnas öppnande och
stängande, varjämte han utövade närmaste förmanskapet
för den till tjänstgöring i packhusen avdelade bevakningspersonalen.
De båda andra uppsyningsmännen handhade
de övriga bevakningsgöromålen, såsom fartygsvisitationer,
tillsyn å lossningar av fartygslaster och bevakningen av
fartyg och gods samt bevakningspersonalens indelning till
de olika bevakningsgöromålen. Dessa göromål fördelades

254

LOKALFÖRVALTNINGEN.

emellan de båda uppsvningsmännen på det sätt, att de
turvis handhade den ena veckan huvudsakligen de inre
göromålen och den andra de yttre, såsom fartygsvisitationer
o. d. — Ett dylikt uppdelande av det egentliga
förmanskapet för tullbevakningen på trenne jämnställda
personer vore icke lämpligt för ett likformigt och ändamålsenligt
handhavande av bevakningsgöromålen och bleve
särskilt otillfredsställande, om förmännen på grund av
personliga förhållanden mindre väl samarbetade, varpå
exempel givits. För kontinuiteten vore visserligen högsta
förmanskapet lagt i tullförvaltarens hand, men såsom redan
nämnts lämnade dennes övriga göromål honom icke tid
och tillfälle att i någon vidare mån direkt ingripa i bevakningsgöromålens
handläggande. För ett ändamålsenligt
utövande av tullbevakningen på eu plats med så omfattande
sjöfart och talrik bevakningspersonal som Norrköping
syntes det därföre tullkammaren av största vikt, att förmanskapet
för tullbevakningen närmast under tullförvaltaren
lades i en enda persons hand och då helst uppdroges åt
någon, som vore kvalificerad icke allenast att utföra de
direktiv, som tullförvaltaren kunde hava givit, utan även
att själv taga initiativ och föreslå samt genomföra de förändringar
och förbättringar i bevakningens anordnande,
som förhållandena kunde påkalla, och vilka kunde vidtagas
inom ramen av givna bestämmelser och beviljade anslag.
— I detta sista hänseende bruste ofta det nuvarande närmaste
förmanskapet för bevakningen, rekryterat som det
vore från vaktmästarnes led med ofta ej större kunskaper
än vad folkskola och en längre tids tjänstgöring, kanske
vid en och samma tullbevakning, kunnat giva. Det hade
visat sig svårt att få ett givet direktiv, som något mera
avvikit från den gamla ordningen, av bevakningsförmännen
bringat i praktisk tillämpning, och att från dem, som dock
dagligen handhade bevakningsgöromålen, få ett förslag till
förbättring eller omläggning av bevakningen torde vara
rätt sällsynt. För det ifrågavarande förmanskapet borde
därför fordras högre kvalifikationer än dem, som i regel
förefunnes hos vaktmästarkåren. Möjligen skulle dylika
befattningar kunna besättas med f. d. underbefäl vid armén
eller flottan, vilka med bästa vitsord genomgått samtliga

TULLKAMRARNA.

255

underbefälsskolor och såsom tullvaktmästare vunnit praktisk
erfarenhet om tullbevakningsgöromålen, i vilket fall befattningarna
skulle kunna inrättas som överuppsyningsmanstjänster.
Innan sådana tjänster inrättades, syntes det dock
vara lämpligt att inom verket ytterligare pröva dylik
personals lämplighet för dylikt förmanskap och tills vidare
begränsa densammas användning till uppsyningsmansgraden.
— Vid en tullbevakning av densammas i Norrköping
omfattning syntes det emellertid vara skäl att ställa än
högre kvalifikationsfordringar på innehavaren av förmanskapet
närmast tullförvaltaren och i likhet med förhållandena
i Stockholm, Göteborg och Malmö besätta befattningen
med tjänsteman av högre grad. För att emellertid
icke lägga hinder i vägen för en omläggning i framtiden
av förmanskapet i ovan angiven riktning, om detta skulle
finnas gagneligt, syntes det dock icke vara skäl att för
samma förmanskap inrätta en helt ny tjänstebefattning av
sistnämnda grad, utan ansåge tullkammaren, att till utövande
av sagda förmanskap skulle kunna förordnas en av
de vid tullförvaltningen anställda tjänstemännen av högre
grad, vilken med hänsyn till bevakningspersonalens storlek
i förhållande till den i nyssnämnda tre städer skulle skäligen
kunna vara av kammarskrivargraden. — Denne tjänstemans
åligganden skulle då bliva desamma som kontrollörs
vid tullbevakningsinspektion, och komme hans arbetskraft
att tagas fullt i anspråk för bevakningsgöromålen, särskilt
om en av de nuvarande uppsyningsmanstjänsterna indroges,
i följd varav för tullförvaltningens övriga göromål fordrades
en motsvarande förstärkning av arbetskrafter. — Tullkammarens
förslag vore sålunda, att vid tullförvaltningen i
Norrköping inrättades en kammarskrivartjänst utöver det
antal, som eljest kunde anses av behovet påkallat, samt
att en av de vid tu 11 förvaltningen anställda kammarskrivarne
förordnades att närmast under tullförvaltaren utöva befäl
över tullbevakningen därstädes, efter vilken anordnings vidtagande
en av de nuvarande uppsyningsmanstjänsterna vid
samma tullbevakning kunde indragas.

Kommissionen vill för sin del närmast tillstyrka, att i
Norrköping och på därmed jämförliga platser såsom Gävle
och Sundsvall inrättas överuppsyningsmanstjänster, åt vilkas

Typ TI

Typ TV

256 LOKALFÖRVALTNINGEK.

innehavare uppdrages att närmast under tullförvaltaren
utöva bevakningsbefäl. De av tullkammaren i Norrköping
uttalade farhågorna för att bland tullverkets nuvarande
tjänstemannakår av lägre grad ej skulle finnas personer
med det initiativ och de befälsegenskaper i övrigt, som
kunde göra dem skickade att bekläda dylika överuppsyningsmansbefattningar,
delas ej av kommissionen. Om emellertid
mot förmodan erfarenheten skulle visa, att den nu förordade
organisationsformen icke vore fullt tillfredsställande,
synes framdeles kunna tagas under omprövning, huruvida
möjligen bevakningsbefälet på ifrågavarande platser hellre
borde anförtros åt kammarskrivare.

En tredje huvudtyp bilda de tullkamrar, där bevakningen
står under befäl av uppsyningsman. Undantagsvis
— såsom i Halmstad — äro två uppsyningsman anställda;
men i så fall torde eu saklig arbetsfördelning dem emellan
kunna åstadkommas, i det att den ene företrädesvis tjänstgör
i packhuset och den andre ute på kajen; varförutom
bör beaktas, att rörelsen på hithörande platser ej är större,
än att tullförvaltaren utan svårighet bör kunna medhinna
att själv lägga hand vid vissa bevakuingsdetaljer, på vilket
sätt nödig enhetlighet i betälstöringen kan upprätthållas.
Anställandet av två uppsyningsman torde för övrigt i vissa
fall — nämligen där nattjänstgöring i större utsträckning
förekommer — få anses väl motiverat: uppsyningsmännen
kunna då dela övertidstjänstgöringen, genom vilken anordning
förekommes, att denna tjänstgöring blir alltför
ansträngande.

En fjärde huvudtyp utgöra sådana tullkamrar, där på
grund av bevakningsgöromålens begränsade omfattning tillräckliga
arbetsuppgifter icke förefinnas för en tjänsteman,
som uteslutande skall vara bevakningsförman, och där med
avseende härå en kombination mellan bevakningsbefälets
utövande och handläggningen av inre göromål måste åvägabringas.
Denna kombination är tänkbar antingen på det
sätt, att en kammarskrivare med huvudsaklig sysselsättning
på tarifferings- eller det kamerala området vid sidan härav
beklädes med bevakningsbefäl, eller ock på det sätt, att en
uppsyningsman, avsedd närmast att utöva förmanskap för
bevakningen, tillika utnyttjas för en del tullbehandlings -

TULLKAMRARNA.

*257

eller skri vgöromål. Huruvida i särskilda fall den ena eller
den andra av dessa bägge kombinationer är att föredraga,
beror på vilkendera som medför den mest praktiska arbetsfördelningen
på platsen.

Slutligen märkes, att vid de minsta tullkamrarna någon TyP v.
särskild bevakningsförman över huvud ej förekommer.

b. Tarifferingsgöromålen och den för desammas bestridande
erforderliga personal.

Tull behandlings förfarandet vid tullkamrarna skiljer sig Allmänna
ej i nämnvärd mån från det vid tull förvaltningarna i Stock- »rur''der
holm, Göteborg och Malmö tillämpade. Någon packhusjournal
föres emellertid ej vid de förstnämnda, utan i stället
kopieras attesten — undantagsvis, såsom i Falun, genom
dubbelskrift, men eljest genom avskrivning för hand. Av
de två attestexemplareu utgör det ena verifikation till inkommande
originaljournalen och åtföljer densamma till revisionsbyrån,
medan däremot det andra stannar på tullkammaren
såsom verifikation till inkommande kopiejournalen.

Kommissionen uttalar sig för att tullbehandlingsförfa- Yttrande.
rand et vid tullkamrarna ordnas efter i tillämpliga delar enahanda
grunder, som föreslagits i fråga om tullförvaltning ärna
i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beträffande det nuvarande tillvägagångssättet vid tull- Förfarandet
behandling av paketpost till orter med tullkammare innehåller vid tullbe
den förut åberopade, bland bilagorna till detta betänkande ^TtposT
tryckta promemorian av generalpostdirektören följande: till orter med

1 '' tullkammare.

»Paket, adresserat till ort med tullkammare, tullbehandlas däremot hällande
icke a gränsorten utan vidaresändes under postverkets kontroll utan tull- regler,
förpassning eller tullförsegling direkt till adressorten. Därvid skall
paketet av utväxlingspostanstalten å gränsorten vara uppfört å förteckning,
s. k. tullreversal i två exemplar. Vid framkomsten till adressorten överlämnas
paketet jämte bägge exemplaren av tullreversalet av postkontoret
till tullkammaren. Det ena exemplaret återställes av tullkammaren, åtecknat
kvitto över godsets mottagande, samt återsändes av postkontoret till
utväxlingspostan stalten.

Rörande paket av nu ifrågavarande slag utfärdar adresspostanstalten
avi, som tillhandahålles adressaten i samma ordning som
vanlig postförsändelse.

31 SI 18

258

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Gencralpost diroktoren.

Adressaten har därefter att å postkontoret mot kvitto samt
erläggande av eventuella postavgifter eller postförskottsbelopp erhålla
bevis från postverket, att från dess sida hinder icke möter mot godsets
utlämnande. Med företeende av detta bevis har adressaten vidare att
å tullkammaren angiva godset till tullbehandling. Förtullningen äger
därefter rum i närvaro av varuägaren eller ombud för denne. Sedan
tullbehandlingen verkställts äger adressaten att utfå paketet mot erläggande
av de påförda tullavgifterna.»

Mot det sålunda beskrivna tillvägagångssättet har i
generalpostdirektörens promemoria anmärkts, dels att det
medförde besvär och omgång för vederbörande adressat
att behöva först infinna sig på postkontoret för att inbetala
postavgifterna och därifrån bege sig till den ofta på bebetydligt
avstånd från postkontoret belägna tullkammaren
för att få paketet tullbehandla^ dels ock att själva tullbehandlingen
i allmänhet vore förenad med en viss tidsutdräkt.
— I sistnämnda hänseende ägde vad vid behandlingen
av förhållandena i Stockholm, Göteborg och Malmö närmare
anförts motsvarande giltighet.

Generalpostdirektören har därföre uttalat sig för att
till överensstämmelse med vad av honom föreslagits i fråga
om Stockholm, Göteborg och Malmö — även vid landsortstullkamrarna
txillbehandling av paketpost borde verkställas
genom postverkets förmedling. Detta skulle innebära, att
postverket hade att angiva paketen till tullbehandling, utlämna
desamma till adressaterna, vid utlämnandet upptaga
tullavgifterna samt slutligen redovisa dessa till tullverket.
Tullbehandlingen borde ske i postverkets eller av resp.
städer åt postverket upplåtna lokaler. Härigenom undvekes
det tidsödande arbetet med paketens transporterande och
överlämnande från postverket till tullverket.

Med utgående från dessa allmänna grunder har generalpostdirektören
föreslagit, att frågan skulle närmare ordnas
på följande sätt. Efter den utländska paketpostens ankomst
skulle vederbörande tulltjänsteman infinna sig å postkontoret
och därstädes verkställa tullbehandling av paketen. Adressaten
hade endast att efter erhållen avi låta hämta sitt paket
å postkontoret, och man besparade honom sålunda
besväret att från postkontoret bege sig till tullkammaren
och där avvakta paketets förtullning. Person, som hos postverket
gjort förbehåll att själv få angiva sina paket till

TI! LLKAMEAKMA.

259

t ört 11 Ilning, hade att för sådant ändamål infinna sig1 å postkontoret
under den tid av dagen, då tulltjänstemannen befunne
sig där för tullbehandling av ankommande paket.
Denna expeditionstid — en eller två timmar — borde vara
fix samt för vederbörande kungjord.

Subsidiärt har i generalpostdirektörens promemoria ifrågasatts,
huruvida icke paket till orter med tullkammare
lämpligen skulle kunna tullbehandlas redan vid gränsen,
såsom fallet vore med paket till orter utan tullkammare.
b ör en dylik anordning — vilken ur postal synpunkt vore
den enklaste — talade jämväl det ringa antalet paket till
nu ifrågavarande orter. Mot anordningen kunde möjligen
göras den invändningen, att adressaterna icke skulle hava
tillfälle att — oaktat tullkammare funnes i deras hemorter —
själva få angiva sina paket till förtullning. Då emellertid dvlik
möjlighet icke förefunnes för adressater i orter utan tullkammare
samt adressaten alltid skulle äga rätt att anföra
klagomål över förtullningen, ansåge generalpostdirektören
denna invändning icke böra tillmätas avgörande betydelse.

överinspektören vid packhusinspektionen i Stockholm
har i sitt förut åberopade bland bilagorna till detta betänkande
tryckta yttrande över generalpostdirektörens förevavarande
förslag anfört huvudsakligen följande.

Det i första rummet föreslagna förfarandet, att vederbörande
tulltjänsteman skulle efter den utländska paketpostens
ankomst infinna sig å postkontoret för att verkställa
tullbehandling, komme enligt överinspektörens åsikt
att förorsaka onödiga olägenheter. Vid tullkamrarna i
landsorten funnes i allmänhet anställda blott ett par eller
tre tjänstemän — på några platser endast en — med befogenhet
att verkställa sådan förrättning, varom här vore fråga.
Det behövde då ej sägas, i vilken mån tulltjänstgöringen
komme att lida av en anordning, som nödvändiggjorde en
tulltjänstemans — i vissa fall den ende tjänstemannens
— bortovaro från tullkammaren för att på det ofta långt
från tullkammaren belägna postkontoret verkställa tullbehandling
av kanske ett enda postpaket samt eventuellt dessförinnan
invänta adressaten eller dennes ombud, som framställt
önskan att få närvara. Det hörde också till vanligheten,
att en köpman hade att samtidigt ombesörja tullbe -

Överinspektören
vid packhusinspektionen
i Stockholm.

260

LOKALFÖRVALTNINGEN.

handling av gods, som inkommit med fartyg eller bantåg,
och gods, som inkommit med paketpost. Han bleve helt
visst icke nöjd med ett system, som hindrade honom att få ombesörja
förtullningen av en bantågslåda och ett postpaket
på samma plats.

Vidkommande det subsidiärt framställda förslaget har
överinspektören gjort gällande, att den omständigheten, att
man i fråga om paketpost till orter utan tullkammare vore
nödsakad att förlägga tullbehandlingen till gränsorten, rimligtvis
icke utgjorde något skäl för att man på paketpost,
bestämd till orter med tullkammare, skulle tillämpa samma
system.

Överinspektören har för sin del hemställt, att, sedan
postavien utsänts, varuägaren måtte — på sätt nu tillginge
i Stockholm — hava att hänvända sig uteslutande till tullverket,
varest jämväl försändelsen eventuellt åvilande postavgifter
skulle erläggas.

Yttrande. Av skäl, som anförts, då det gällde förfarandet med

paketpost i Stockholm, Göteborg och Malmö, är adressatens
närvaro vid tullbehandlingen i många fall önskvärd. Enligt
generalpostdirektörens i första hand framställda förslag skulle
förutsättas särskild eu gång för alla gjord anmälan, för att
adressaten skulle få komma tillstädes vid tullbehandlingen.
Däremot skulle i alla de fall, då sådan anmälan ej gjorts,
adressaten få underrättelse om paketets ankomst först, sedan
tullbehandling redan ägt rum, och han sålunda vara ur
stånd att övervara tullbehandlingen. Redan med avseende
härå finner kommissionen sig icke kunna tillstyrka nämnda
förslag och givetvis ännu mycket mindre det subsidiära
förslaget, enligt vilket tullbehandlingen skulle äga rum redan
i gränsorten.

Att även andra olägenheter vidlåda förstnämnda förslag,
har framhållits av överinspektören vid packhusinspektionen
i Stockholm i ovan återgivna yttrande. Till vad däri anförts
kunna läggas ytterligare några, låt vara mera sekundära,
anmärkningar. Bestämmandet av en fix expeditionstid
för paketpost av högst ett par timmar dagligen skulle
medföra inskränkning i trafikanternas frihet att välja den
förtullningstid, som passar dem bäst med hänsyn till deras
övriga göromål. Från allmän synpunkt innefattar tullbe -

TU LLKAMRAKNA,

2() I

handlingens förläggande till annan lokal än tullhuset minskad
möjlighet lör vederbörande packhusföreståndare att
utöva det övervakande, som för vinnande av eu riktig och
likformig tullbehandling är av största vikt. Vidare skulle
onödiga kostnader uppstå därigenom, att tullkamrarna måste
lörses med dubbel uppsättning av instrument, handböcker m.
in., den ena avsedd för den särskilda förtullningsexpeditionen
för paketpost. Huru lokalfrågan skulle lösas, kan ock tänka
vålla svårigheter; ty det kan antagas för visst, att stad,
som ställt godkänt tullhus till tullverkets förfogande, icke
skulle kunna lagligen åläggas att ytterligare på annat håll
bekosta förtullningslokal för paketpost med därtill hörande
lagerrum.

Vad som med generalpostdirektörens nu ifrågavarande
föislag framför allt åsyftas är, att proceduren med paketposten
skall koncentreras på ett ställe, och att trafikant,
som ej^ önskar själv närvara vid tullbehandlingen, skall
kunna få densamma ombesörjd av postverket. Samma mål
synes kunna, med undgående av de med generalpostdirektörens
förslag förbundna nackdelar, nås på annan väg, i
huvudsak sammanfallande med den, som kommissionen föreslagit
för de tre största städernas vidkommande, och sålunda
innebärande, att vederbörande trafikanter, sedan de aviserats
från posten, få uteslutande med tullverket att göra,
vilket åtar sig jämväl postavgifternas uppbörd, samt att
trafikant, som ej önskar närvara vid tullbehandlingen, kan
genom en enkel anteckning på avien uppdraga åt postverket
att vara hans speditör. Angående den närmare beskaffenheten
av nämnda avi bör i tillämpliga delar gälla vad i
motsvarande hänseende yttrats vid behandlingen av tullförvaltningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att paketpost till orter med tullkammare skall i bestämmelseorten
omhändertagas av tullverket; att adressaten, sedan han
om godsets ankomst aviserats av postverket, skall hava uteslutande
med tidlverket att göra, i det han därstädes får erlägga
jämväl eventuellt belöpande postavgifter, vilka tullverket
sedan har att redovisa till postverket; att adressaten skall hava
att ä den såsom angivningsinlaga tjänande avien — vars utseende
ovan antytts angiva, huruvida han önskar närvara vid

Förfarandet
vid tullbehandling

av paketpost
till orter utan
tullkammare.

Yttrande.

262 * LOKALFÖRVALTNINGEN.

tullbehandlingen eller ej, i vilket sistnämnda fall postverket
skall vara hans speditör och eventuellt jämväl ombesörja godsets
hem forsling.

Paketpost till orter utan tullkammare undergår genom
postverkets förmedling tullbehandling vid tullkammaren
i vederbörande gränsort. Förfarandets närmare detaljer
framgå av generalpostdirektörens förut åberopade promemoria.

Handelskammaren i Gävle bar i sitt svar på kommissionens
frågecirkulär sökt göra gällande, att tillämpningen
av ovannämnda princip, i vissa fall skulle medföra praktiska
olägenheter, samt i sådant hänseende anfört följande.
Om någon för tullbehandlingen nödig handling eller uppgift
saknades, bleve adressaten skriftligen anmodad att inkomma
med det felande, och under tiden kvarhölles paketet
i gränsorten. Bodde nu adressaten på längre avstånd
från nämnda ort, kunde ifrågavarande korrespondens vålla
betydande tidsutdräkt. Om i stället, så snart tullbehandlingsuppgifternas
ofullständighet blivit fastslagen, paketet
avsändes till den för adressaten lämpligast belägna ort med
tullkammare och adressaten samtidigt härom erhölle underrättelse,
sparades tid samt vunnes tillika den fördelen, att
adressaten finge förhandla med den tullkammare, med vilken
han''i regel hade att göra, och med vilken lian kanske
lätt nog kunde ordna saken per telefon. På grund av vad
sålunda anförts har handelskammaren i första hand hemställt
om utfärdande av föreskrifter därom, »att, om vid
tullbehandling av postpaket å vederbörande tullkammare
vid den svenska ingångsgränsen det befinnes, att för behandlingen
nödiga uppgifter saknas, paketet skall sändas
till postkontoret i den adressorten närmast belägna ort med
tullkammare för att å denna senare tullbehandlas och sedermera
genom postens försorg tillställas adressaten, och att
samtidigt underrättelse skall tillsändas adressaten, att han
har att till nämnda postkontor insända felande tulluppgifter».
Subsidiärt har handelskammaren föreslagit, att
postpaket alltid skulle förtullas å den adressorten närmast
belägna tullkammare.

Då den nuvarande ordningen för tullbehandlingen av
paketpost till orter utan tullkammare i allmänhet sett
torde vara tillfredsställande och man ej för endast ett och

TULLKAMRARNA.

203

annat fall av ren undantagsnatur bör riskera att sönderbryta
denna ordning, linner kommissionen sig icke böra
understödja någotdera av handelskammarens förevarande
förslag. Kommissionen tror sig med så mycket större fog
kunna ställa sig på denna ståndpunkt, som redan nu den,
som önskar tullbehandlingen förlagd till tullkammare i
närbelägen stad, har möjlighet att härom föranstalta, nämligen
på det sätt, att han ger vederbörande avsändare order
att adressera paketet till i nämnda stad boende speditör
eller annat ombud för emottagare!!.

Enligt § 48 tjänstgöringsreglementet skall å ort, där
särskild packhusinspektion icke finns inrättad och där, förutom
tullförvaltningsföreståndaren, tjänsteman av högre
grad än kammarskrivare är anställd, packhuset förestås av
tull för valtningsföreståndarens närmaste man, såvida icke
generaltullstyrelsen för särskilt fall annorlunda förordnar.

Med föranledande av detta stadgande kunna tullkamrarna
i organisatoriskt hänseende ordnas efter vissa huvudtyper.
_

Till eu första huvudtyp vill kommissionen räkna de
fem största tullkamrarna, nämligen de i Norrköping, Trälleborg,
Hälsingborg, Gävle och Sundsvall. Å envar av dessa
platser — liksom å ytterligare några, till vilka kommissionen
nedan återkommer -— finns för närvarande en förste
kontrollör anställd, vilken jämlikt nyss återgivna bestämmelse
itjänstgöringsreglementet är föreståndare för packhuset.
Med hänsyn emellertid dels till den jämförelsevis självständiga
ställning, som packhusföreståndaren å ifrågavarande
betydande tullplatser med nödvändighet intar, dels till de
höga kvalifikationskrav, som på honom måste ställas, och
dels i viss mån även till önskvärdheten, att befordringsmöjligheterna
för personer, som specialisera sig på packhustjänsten,
ej hållas alltför snävt begränsade — alltså i
huvudsak av samma skäl, som föranlett kommissionen att
ovan hemställa om uppflyttning i överkontrollörsgraden av
föreståndarne för självständiga packhusavdelningar vid de
största tull förvaltningarna — finner kommissionen sig böra
föreslå, att vid envar av tullkamrarna i Norrköping, Trälleborg,
Hälsingborg, Gävle och Sundsvall förestdndarskapet för
packhuset uppdrages åt en överkontrollör.

Olika typer t
organisatoriskt
hänseende.

Typ I.

264

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Typ n. En andra huvudtyp bör utgöras av tullkamrar med

förste kontrollör såsom packhusföreståndare. Hit höra för
närvarande — utöver dem, om vilka ovan varit fråga —•
tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad. Med
avseende å packlmsgöromålens omfattning vid tullkammaren
i Karlskrona synes även därstädes böra inrättas en förste
kontrollörst j änst.

Kommissionen föreslår alltså, att vid envar av tullkamrarna
i Kalmar, Karlskrona, Landskrona och Halmstad skall
finnas anställd en förste kontrollör såsom packhusföreståndare.

Typ in. Den tredje huvudtypen bilda de tullkamrar, .där tull förvaltaren

biträdes av kontrollör. Enligt ovan åberopade
§ 48 tjänstgöringsreglementet åligger det i detta fall såsom
regel kontrollören att förestå packhuset.

Emellertid bör härvid enligt kommissionens uppfattning
göras en åtskillnad mellan sjötullkamrar och inländsk 11-kamrar.

Vid de förra äro göromålen av mångskiftande slag:
tullförvaltaren behöver därstädes befatta sig med bevakningen
och skall enligt kommissionens i föregående betänkande
framlagda förslag utöva chefskap även för kustbevakningen;
han har vidare att handlägga klareringsbestyr
o. d. samt i allmänhet taga befattning med de kamerala
göromålen, vilka å ifrågavarande platser äga jämförelsevis
avsevärd omfattning. Det är då givet, att han icke kan
ägna sig i större utsträckning åt packhusgöromålen; utan
behöver han för dessas handläggning kunna lita till biträde
av kontrollören, vilken därföre ock — i motsats till tullförvaltaren
— måste vara specialist på tullbehandlingsområdet.
— Arbetsfördelningen vid hithörande sjötullkamrar
bör alltså enligt kommissionens åsikt vara den, att tullförvaltaren
har överinseendet över det hela samt ägnar sig
åt vissa kamerala detaljer, medan kontrollören förestår
packhuset.

Vid inlandstullkamrar av förevarande typ utgöra däremot
tullbehandlingsbestyren den så dominerande delen av
tullkammarens arbetsbörda, att tullförvaltaren bör särskilt
ägna sig åt denna tjäustegren, med vilken han ock måste
vara väl förtrogen. För att han skall kunna göra detta
kräves emellertid, att han i kontrollören har kvalificerat

TULLKAMRARNA.

2 1)5

biträde för övriga förekommande göromåls skötande. Sålunda
vill kommissionen uttala sig för att arbetsfördelningen
här blir den, att tullförvaltaren — jämte det han har överinseendet
över det hela — själv förestår packhuset, medan
kontrollören närmast svarar för de kamerala göromålen.

Såsom en fjärde huvudtyp upptar kommissionen de
tullkamrar, där med hänsyn till göromålens begränsade
omfattning tullförvaltaren icke har annan tjänsteman av
högre grad än kammarskrivare till sitt biträde. Vid ifrågavarande
tullkamrar måste tullbehandlingsgöromålen anses
äga övervägande betydelse, och anser kommissionen det
därföre vara i sin ordning, att — på sätt tjänstgöringsreglementet
ock föreskriver — tullförvaltaren själv förestår
packhuset.

Såsom en femte huvudtyp framstå slutligen de tullkamrar,
där tullförvaltaren är ensam tjänsteman av högre
grad.

c. De kamerala göromålen och den för desammas bestridande
erforderliga personal.

Journals- och räkenskapsföringen vilar vid tullkamrarna
på samma huvudgrunder som vid tullförvaltningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. På grund av frånvaron av
uppdelning på avdelningar erfordras vid angivning av gods
vid tullkamrarna emellertid i allmänhet en inlaga mindre
än vid nämnda tre tullförvaltningar.

Kommissionen hemställer, att de reformer i avseende å
journals- och räkenskapsföringen, som föreslagits vid behandlingen
av tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
i tillämpliga delar införas jämväl vid tullkamrarna.

På initiativ av 1908 års tullstatskommission har vidtagits
en betydelsefull reform i fråga om uppbördens handhavande
vid tullkamrarna. Tidigare var det regel, att även
vid större tullkamrar tullförvaltarne själva sutto vid kassan
och mottogo inflytande medel. Numera stadgas däremot
i § 102 tjänstgöringsreglementet, att uppbörd av debiterade
avgifter i allmänhet skall verkställas vid förvaltning, där
föreståndaren är ensam tjänsteman eller där, förutom föreståndaren,
allenast tjänsteman av lägre grad finns anställd,

Typ [V.

Typ V.

Allmänna

grunder.

Yttrande.

Vppbörds viansinstitu tionen.

266

LOKALFÖRVALTNINGEN.

av föreståndaren men vid annan förvaltning av därstädes
anställd underlydande tjänsteman av högre grad, som på
föreståndarens förslag av generaltullstyrelsen därtill förordnas.
Den sålunda förordnade uppbördsmannen har jämlikt
§ 160 tjänstgöringsreglementet att för varje dag redovisa
inflytande uppbörd till tullförvaltningens föreståndare
mot dennes kvitto i kassajournalen. — Syftet med den
sålunda genomförda reformen har varit dels att bereda tullförvaltaren
möjlighet att mera allsidigt övervaka göromålen
vid tullkammaren, dels ock att åvägabringa en effektiv kontroll:
sådan kan väl utövas av tullförvaltaren gent emot
eu underlydande uppbördsman men svårligen av underlydande
gent emot chefen.

Den tanke, som ligger till grund för de nyss återgivna
bestämmelserna, bör enligt kommissionens uppfattning vinna
fullständigare tillämpning än nu är fallet. Regeln, att
annan tjänsteman än tullförvaltaren själv bör handhava
penuingerörelsen, bör sålunda ej lida något intrång därav,
att tullförvaltaren biträdes allenast av tjänstemän av grupp
II. Denna punkt kommer emellertid att av kommissionen
upptagas till behandling i annat sammanhang. — Vidare
bör befattningen med uppbördsmedlen helt och hållet uppdragas
åt uppbördsmannen, sålunda att han även har att
ensam sätta in desamma i banken. Såsom det nu är, finns
nämligen ingen effektiv kontroll å nämnda medel från det
ögonblick, desamma av uppbördsmannen redovisats till tullförvaltaren,
och intill dess den sistnämnde går i författningom
desammas insättande. — Vidare är att märka, att det
förordnande, styrelsen lämnar, för närvarande formellt omfattar
endast uppdrag att vara »uppbördsman». I realiteten
lärer emellertid i många fall redan nu den sålunda förordnade
bestrida en kassörs funktioner, i det att genom honom
gå jämväl förekommande utbetalningar. En sådan anordning
anser kommissionen vara synnerligen lämplig och böra
allmänt genomföras; och tillstyrkes därföre, att förordnandet
kommer att avse jämväl nämnda funktion, i anslutning
vartill benämningen »uppbördsman» synes kunna ersättas
med benämningen »kassör». — Emellertid bör ingen utbetalning
få verkställas, med mindre tullförvaltaren attesterat
räkning eller annan handling, varå densamma grundas.
För övrigt ligger i sakens natur, att de föreslagna för -

TULLKAMRAKNA.

21)7

ändringarnas genomförande ej på något sätt får anses
lända till minskning i det ansvar för uppbörden, som åvilar
tullförvaltaren.

Kommissionen föreslår alltså, att till uppbördsman ma
kunna förordnas jämväl tjänsteman av grupp 11; att uppbördsmannen
ensam har att gä i författning om uppbördens
insättande i bank; samt att uppbördsmannen skall bestrida
alla en kassörs funktioner och i sammanhang därmed också
benämnas »kassör».

Jämväl såvitt angår de kamerala göromålen kan i
organisatoriskt hänseende göras åtskillnad mellan vissa huvudtyper
av tullkamrar.

Å två platser, nämligen vid tullkamrarna i Trälleborg
och Hälsingborg, får rörelsen anses så omfattande, att tullförvaltarens
omedelbara befattning med de inre göromålen
måste bliva jämförelsevis ringa. På grund härav behöver
därstädes anställas en högt kvalificerad tjänsteman med ej
lägre grad än förste kontrollöi''s för att dels vara tullförvaltarens
närmaste man vid de inre göromålens handhavande
och dels själv bestrida de mest krävande av dessa.

Kommissionen föreslår alltså, att vid vardera av tullkamrarna
i Trälleborg och Hälsingborg skall finnas anställd
en förste kontrollör såsom närmast tullförvaltaren ansvarig för
de kamerala göromålens handläggning.

En andra huvudtyp utgöres av tullkamrar, där tullförvaltaren
till biträde vid de kamerala göromålen har en kontrollör.

Ytterligare en annan typ bilda de tullkamrar, där jämte
tullförvaltaren tjänsteman av högre grad än kammarskrivare
ej finns till förfogande för nämnda göromål.

På de minsta platserna slutligen har tullförvaltaren
att ensam handlägga desamma.

11. Tullkammardistrikt.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida icke tullkammardistrikten
•— i stället för att såsom nu utgöra
kuststräckor — borde bestämmas att omfatta ytdelar av
riket. En följd härav bleve, att förutom stapelstäderna
även övriga städer med förtullningsrätt erhölle särskilda
distrikt. — Med den ifrågasatta reformen avsåges, att

Olika typer i
organisatoriskt
hänseende.

Typ I.

Typ II.

Typ III.

Typ IV.

Fråga om
tullkammardistriktens

bestämmande
till ytdelar
av riket.

Införskaffad

utredning.

268 LOKALFÖRVALTNINGEN.

varje ort, vare sig vid kusten eller inuti landet, skulle
komma att tillhöra viss tullkammares tjänstgöringsområde.

För att få förevarande fråga närmare belyst har kommissionen
hört samtliga tullkamrar; och hava i kommissionen
tillhandakomna yttranden från dessa framkommit
åtskilliga skäl, som tala för den ifrågasatta förändringen.

Tullkammaren i Norrköping har sålunda erinrat om
följande förhållande. Enligt § 171 tullstadgan skall mål,
som angår förbrytelse mot nämnda stadga, upptagas vid
rådstuvurätt i den stad, där förbrytelsen skett eller blivit
upptäckt, eller, om den timat eller upptäckts utom stads
jurisdiktion, vid rådstuvurätt i närmaste stad, där tullförvaltning
finns, eller vid vederbörlig gränstullrätt, då sådan
är närmare. Ehuru något konkret fall ej kunde av tullkammaren
åberopas såsom exempel, syntes det dock uppenbart,
att det stundom måste möta svårighet att med ledningav
dessa bestämmelser avgöra, vilken domstol, som vore
behörig att upptaga mål angående förbrytelse av ifrågavarande
slag, som timat eller upptäckts utom stads jurisdiktion.
Det kunde nämligen vara svårt att bestämt angiva
platsen för förbrytelsens begående eller upptäckande och
lika svårt att avgöra, vilken stad som vore närmast denna
plats. Vidare kunde inträda den oegentligheten, att förbrytelser,
begångna inom ett och samma tullkammardistrikt,
skulle åtalas vid olika rådstuvurätter och av olika tullförvaltare.
Så vore t. ex. förhållandet inom tullkammarens
eget distrikt, där begångna förbrytelser mot tullstadgan
skulle åtalas vid rådstuvurätten i Norrköping, Nyköping
eller Söderköping, beroende på den plats inom distriktet,
där förbrytelsen skett eller upptäckts. Av dessa och i
övrigt anförda skäl ansåge tullkammaren önskvärt, att
riket bleve indelat i vissa distrikt, inom vilka vederbörande
tullkamrar hade att utöva tillsyn över trafiken samt
åtala begångna förbrytelser mot tullförfattningarna. Detta
förutsatte sådan ändring i § 171 tullstadgan, att mål angående
förbrytelse mot tullstadgan skulle upptagas vid rådstuvurätten
i den stad, inom vars tullkammardistrikt förbrytelsen
begåtts eller upptäckts.

I liknande riktning går ett uttalande av tullkammaren
i Strömstad, i vilket framhålles bl. a., att bestämmelsen i

TULLKAMMA RNA.

§ 171 tullstadgan, enligt vilken mål angående förbrytelse
mot denna stadga skall, om förbrytelsen timat eller upptäckts
utom stads jurisdiktion, upptagas vid rådstuvurätten
i närmaste stad, där tullförvaltning linns, visat sig opraktisk
med avseende å beslagsmål. Tullkammaren åberopade härutinnan
följande fall ur tullkammareris egen erfarenhet. På
grund av innehållet i ovannämnda författningsrum hade
ett mål, däri fråga varit om å gränsen mellan Karlstads
tullkammardistrikt och Norge anhållet gods, avvisats av
rådstuvurätten i Karlstad med hänvisning därtill, att avståndet
från platsen för förseelsen vore — räknat fågelvägen
över norskt område — kortare till Strömstad än till Karlstad.
1 följd härav hade det beslagtagna godset måst
underkastas transport från sistnämnda stad via Uddevalla
till Strömstad. — Tullkammaren ansåge för sin del, att en
indelning i ytdistrikt vore erforderlig för lösande av frågan,
vilken tullmyndighet som i förekommande fall skulle ingripa,
vare sig det gällde handläggning av ärenden, tillhörande
den ordinarie trafiken, eller beivrandet av förbrytelser mot
tullstadgan.

Tullkammaren i Gävle har framhållit följande synpunkter.
Tullverket ägde skyldighet att övervaka omlastning
av tullgods å järnväg även inuti landet, men föreskrift
saknades om vilken tullkammare, som skulle utföra denna
bevakning. Likaså saknades föreskrift om huruvida tullkammare
ägde rätt att på anmodan av varuägare utfärda
förpassning å varor, som från Sverige skulle sändas från
en ort'' inuti landet via Norge till Sveriges västra gränstrakter,
samt att å avsändningsorten undersöka och försegla
sådant gods. I bägge de anförda fallen skulle en utsträckning
av tullkammardistrikten inåt landet medföra den fördelen,
att varje tullkammare finge ett visst område åt sig
anvisat, inom vilket densamma hade rätt och skyldighet
att utöva den kontroll, som eventuellt vore behövlig. —
Den under senare åren allt mer använda rätten till tullrestitution
för utländska varor, som inom landet förädlades
och därefter utfördes, hade för tullverket medfört skvldigdiet
och rätt att utöva kontroll å fabrikationsorten över dessa
varors förädling. En sådan kontroll kunde ock — exempelvis
under nu pågående krig mellan främmande makter —

270

LOKALFÖRVALTNINGEN.

lämpligen böra utövas å tillverkning av för export avsedda
varor. Åven med avseende å dessa fall vore det utan
tvivel lämpligt, att landet uppdelades i distrikt, där de
olika tullkamrarna kunde öva behövlig kontroll.

Tullkammaren i Linköping har andragit: Numera förekomme
införsel av tullgods i parti per järnväg, varvid
lastemottagare på orter, som vore mer eller mindre avlägsna
från tullkammare, ej sällan utverkade sig tillstånd till
godsets tullbehandling på icke-tullplats. Vid sådant förhållande
syntes skäl föreligga för att orter, belägna inuti
landet men ej vid vattenväg, även kunde bestämmas att
tillhöra närmaste tullkammares distrikt.

Delvis i anslutning härtill har tullkammaren i Örebro
utlåtit sig på följande sätt. Om på tullkammare ankommande
åtgärder skulle vidtagas för sådana personers räkning,
som icke bodde vid kusten, vände sig dessa nu till
den tullkammare, som läge närmast; och på framställning
hos generaltullstyrelsen beordrades tullpersonal från nämnda
tullkammare för åtgärdernas vidtagande. Det syntes emellertid
ganska lämpligt, att tullkammardistrikten omfattade
ytdelar av riket, så att vederbörande trafikanter alltid bestämt
visste, till vilken tullkammare de hade att hänvända sig.

Tullkammaren och tullbevakningsinspektionen i Göteborg
hava i gemensamt yttrande anfört följande. Enär de flesta
av rikets tullkammardistrikt medelst floder och kanaler
ägde förbindelse med stora innanför kusten belägna områden,
inom vilka lastning och lossning ofta förekomme, syntes
det önskvärt, att tullkammardistrikten, i stället för att såsom
nu omfatta vissa kuststräckor, bestämdes att omfatta ytdelar
av riket. För en sådan anordning talade ock behovet
av bestämda gränser för skeppsmätarnes befogenhet. Såsom
förhållandena nu vore, uppstode ej sällan tvister mellan
dessa angående rätten att i förekommande fall på vissa
orter inuti landet mäta fartyg. Komme tullkammardistrikten
att omfatta ytdelar av riket, bleve även i dessa fall vars
och ens rätt klarlagd.

Några tullkamrar hava framhållit, hurusom den ifrågasatta
förändringen torde visa sig nödvändig i och med att
lufttrafiken vunne ökad omfattning och behövde ställas under
ordnad uppsikt från tullverkets sida.

TTJLLKAM RAKNA .

271

Å andra sidan har ett stort antal tullkamrar gjort sig
till tolk för den uppfattningen, att nuvarande system förtjänade
bibehållas, och att tullkammardistriktens bestämmande
till att omfatta ytdelar av riket t. o. m. vore ägnat
att medföra verkliga olägenheter för trafiken.

Sålunda har exempelvis tullkammaren i Karlshamn anfört
följande. De inom ett ytdistrikt belägna orterna och industriella
anläggningarna skulle naturligtvis i tullhänseende tillhöra
distriktstullkammaren och således i förekommande fall
uteslutande vara hänvisade till denna; men emedan distriktsgränserna
i möjligaste mån måste följa läns-, härads- eller
sockengränserna, skulle det helt säkert vid många tillfällen
inträtfa, att dessa ställens belägenhet och kommunikationer
vore av den beskaffenhet, att förbindelserna med tullkammaren
i ett annat distrikt vore bekvämare eller fördelaktigare,
och därigenom kunde möjligen förvecklingar uppstå, som
vore till varken trafikens eller verkets fördel.

Kommissionen anser för sin del, att det skulle vara Yttrande,
förenat med synnerligen stora svårigheter att i förevarande
hänseende göra upp en ur alla synpunkter tillfredsställande
fördelning av riket i ytdistrikt. Vid eu dylik fördelning
borde nämligen enligt kommissionens åsikt tagas i betraktande
på en och samma gång dels kommunikationsförhållandena
och dels den bestående indelningen i administrativt
hänseende. Med avseende härå och då den nuvarande
ordningen hittills icke i nämnvärd mån medfört
några påvisbara olägenheter, anser kommissionen sig kunna
förorda densammas bibehållande tills vidare. Möjligen kan
en mera utvecklad lufttrafik framdeles påkalla en annan
lösning av frågan.

Om man sålunda för närvarande utgår från att tull- Fråga om
kammardistrikten fortfarande skola omfatta kuststräckor, för^dt^ina^r
återstår att tillse, huruvida några förändringar äro påkal- distnktsindeilade
i distriktens nuvarande bestämning. Jämväl i detta
spörsmål har kommissionen hört tullkamrarna; och hava
från dessas sida framkommit följande uttalanden i fråga
om förändrad utsträckning av resp. distrikt.

Tullkammaren i Södertälje — vars distrikt för närparande
sträcker sig från Landsort till gränsen mellan
Stockholms och Södermanlands län samt omfattar inåt

ning.

Införskaffad

utredning.

272 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Mälaren stränderna av öknebo härad inom Stockholms län
och av Selebo härad inom Södermanlands län — har framhållit
såsom mindre tillfredsställande, att såväl kalkbruken
Oaxen och Andervik som ock flera mindre lastageplats^-å Mörkö och fastlandet vid viken innanför Landsort jämlikt
förenämnda bestämmelser folie utanför tullkammarens
distrikt och i stället tillhörde Nyköpings tullkammardistrikt.
Ur trafikens synpunkt syntes det önskvärt, att Södertälje
tullkammardistrikt bestämdes att omfatta båda stränderna
samt öarna i viken innanför en rät linje, dragen från Landsort
tvärs över till fastlandet strax söder om Trosa.

Tullkammaren i Linköping — vars distrikt omfattar
stränderna av sjön Roxen, ävensom Kinda kanal — har
ifrågasatt, huruvida icke till distriktet borde ytterligare
läggas »från staden utgående närmaste järnbanesträckningar».

Tullkammaren i Norrköping — vars distrikt nu sträcker
sig från gränsen mellan Björkekinds och östkinds härad
till gränsen mellan Östergötlands och Södermanlands län
— har anfört, att någon förändring av distriktet icke syntes
erforderlig. Visserligen kunde det med hänsyn till den
samfärdsel, som både sommar- och vintertiden ägde rum å
Bråviken mellan Norrköping och Nävekvarns bruk, anses
lämpligt, att även den del av Bråvikens norra strand, som
hörde till Tunabergs socken i Södermanlands län, förlädes
till tullkammarens distrikt; men då såväl Nävekvarns bruk
som hela Tunabergs socken i övrigt läge nära till Nyköping
och hade bättre landväga kommunikationer med
denna stad än med Norrköping, funne tullkammaren sig
icke böra framställa förslag om en sådan förändring.

Tullkammaren i Ystad — vars distrikt för närvarande
sträcker sig från Dybäcksåns utlopp i Östersjön vid Hörtemölla
till Sandby bäck — har förklarat anledning ej förekomma
till annan förändring av distriktet, än att detsamma
i väster kunde utsträckas till att omfatta även den kuststräcka
av Trälleborgs tullkammardistrikt, som vore belägen
mellan Hörte och Smyge och till vars bevakning
redan nu av kustbevakningschefen beordrats personalen å
den inom Ystads tullkammardistrikt förlagda Abbekås tulljakt.

Tullkammaren och tullbevakning sinspektionen i Göteborg
hava i gemensamt yttrande anfört beträffande Göteborgs

TULLKAMRARNA.

27:5

tullkammardistrikt — som för närvarande sträcker sig från
Löftaån t. o. m. Nordre älv och Rörö —, att annan förändring
av distriktet icke borde ifrågakomma, än att detsamma
bestämdes att omfatta stränderna vid saltsjön fr.
o. m. Löftaån t. o. m. Nordre älv och Rörö samt dessutom
stränderna av hela Nordre älv och av Göta älv
nedom Vänersborg.

Tullkammaren i Marstrand — vars distrikt nu sträcker
sig från Nordre älv och Rörö t. o. m. ön Tjörn — har
föreslagit, att detsamma måtte tillökas med Rörö jämte
närliggande holmar och skär.

Tullkammaren i Strömstad — vars distrikt för närvarande
sträcker sig från Sotenäs härads norra gräns till
gränsen mellan Sverige och Norge vid Svinesund och Idefjorden
— har anfört följande. Från kustbevakningssynpunkt
vore det påtagligen lämpligare, att två posteringars
patrulleringsområden möttes vid en udde än innerst i eu
vik, vilken ofta kunde kontrolleras endast genom att inloppet
passerades. Det måste tillika anses önskvärt, att
tullkammardistrikten erhölle häremot svarande begränsning.
Med hänsyn härtill föresloges, att Strömstads tullkammardistrikts
södra gräns flyttades till en punkt vid inseglingen
till Bottnafjorden från norr, så att nämnda fjord i sin
helhet komme att tillhöra Lysekils tullkammard i strikt.

Tullkammaren i Karlstad — vars distrikt omfattar de
stränder och hamnar vid Vänern, som ligga inom Dalsland
samt Värmland intill Väse härads gräns mot Ökne härad
— har betonat behovet av att till distriktet hänfördes
även stränder och hamnar vid en del andra insjöar eller
vattendrag. Till stöd härför har framhållits, att enligt
gällande bestämmelser tullkammaren egentligen skulle vara
förhindrad att yrka ansvar på en befälhavare, som intoge
last till utrikes ort i exempelvis Arvika eller Säffle samt
uraktläte att göra anmälan enligt § 35 mom. 1 tullstadgan.
Dylik anmälan skulle nämligen författningsenligt göras »vid
närmaste tullplats inom tullkammardistriktet»; men de
nämnda orterna tillhörde för närvarande strängt taget ej
något distrikt.

Tullkammaren i Härnösand — vars distrikt för närvarande
sträcker sig från gränsen mellan Medelpad och

3131 18

274

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Ångermanland till rålinjen mellan Vibyggerå och Nät ra
socknar — har, tydligen, med utgående från förutsättningen,
att kustbevakningen skulle bibehållas vid nuvarande organisation,
anfört, hurusom det syntes tullkammaren helt
naturligt, att, då Sundsvalls tulljakt hade uppsikt över
södra och västra delarna av kusten i Åvikebukten, norra
kuststräckan av denna bukt, vilken såsom liggande inom
Ångermanland för närvarande tillhörde Härnösands tullkammardistrikt,
ävenledes borde tillhöra Sundsvalls tullkammardistrikt,
som sålunda komme att omfatta hela Åvikebukten.
Tullkammaren har emellertid förklarat sig icke
äga särskild anledning att bestämt påyrka någon förändring
av distriktets gränser.

Tullkammaren i Sundsvall — vars distrikt nu sträcker
sig från gränsen mellan Gävleborgs och Västernorrlands län
till gränsen mellan Medelpad och Ångermanland — har
under ordande om kustbevakningstjänstens organiserande på
lämpligaste sätt påyrkat, att tullkammarens distrikt måtte
bestämmas att omfatta utom ovanberörda kuststräcka jämväl
»de vid Alnön och fastlandet å ömse sidor belägna samt
vid Svartviksbukten befintliga lastageplatser och områden».

Tullkammaren i Umeå — vars distrikt nu sträcker sig
från gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län
till Bjuröklubb — har betonat önskvärdheten av att distriktet,
som ägde en längd av omkring 18 mil, bleve något
förminskat; och har tullkammaren föreslagit, att dels den
2,3 mil långa sträckan från Bjuröklubb till Kallviken i Lövångers
socken tilldelades Skellefteå tullkammardistrikt och
dels sträckan från Järnäsklubb till gränsen mellan Västerbottens
och Västernorrlands län tilldelades Ornsköldsviks
tullkammardistrikt. Vid bifall härtill skulle Umeå tullkammardistrikt
komma att omfatta kuststräckan från Kallviken
till Järnäsklubb och, enär avståndet mellan dessa
punkter vore omkring 14 mil, likväl få en utsträckning,
som ej överträffades av något annat norrländskt tullkammardistrikt.

Tullkammaren i Skellefteå — vars distrikt för närvarande
sträcker sig från Bjuröklubb till gränsen mellan
Västerbottens och Norrbottens län — har meddelat, att,,
enligt vad erfarenheten visat, det skulle vara synnerligen

TULLKAMRARNA.

275

lämpligt, om distriktet utsträcktes till den cirka V* mil
söder om Bjuröklubb belägna Grundskaten.

Tullkammaren i Luled — vars distrikt nu sträcker sig
från rålinjen mellan Piteå och Luleå socknar till rålinjen
mellan Råneå och Nederkalix socknar — har uttalat sig för
att distriktet i norr utsträcktes till Sangisån och en därifrån
till Malörens fyr dragen linje. Genom denna förändring
skulle distriktet ökas med omkring 4 nautiska mil
samt komma att i sin helhet omfatta eu kuststräcka av
omkring 14 nautiska mil. Såsom skäl för förändringen har
framhållits, att Haparanda tullkammardistrikt borde — såsom
gränsdistrikt — omfatta blott den allra närmaste kuststräckan
vid gränsen, dock inbegripet Seskarön, vilken till
största delen ägdes av Haparanda-bor.

Förestående uttalanden hava endast i den mån synts
kommissionen förtjäna avseende, att Södertälje tullkammardistrikt
föreslås skola utsträckas enligt tidtkammar ens yrkande;
att Göteborgs tull kammardistrikt föreslås skola omfatta jämväl
stränderna av Nordre älv och av Göta älv t. o. m. Vänersborg;
att bestämningen av gränserna för Karlstads tullkammardistrikt
föreslås skola förtydligas till undanröjande av den
möjlighet till missförstånd, som, enligt vad tullkammaren påpekat,
för närvarande möjligen kan anses vara förhanden;
samt att Skellefteå tullkammardistrikt föreslås skola i söder
utsträckas till och med Bjuröklubb (som för närvarande tillhör
Umeå tullkammar distrikt).

Härjämte är att iakttaga, att vid bifall till kommissionens
hemställan om indragning av tullkamrarna i Mem,
Vadstena och Marstrand desammas distrikt böra övergå till
resp. Norrköpings tullkammardistrikt, den föreslagna nya tullkammarens
i Motala distrikt samt Göteborgs tullkammardistrikt.

III. Frågor om inrättande av nya tullkamrar
eller indragning av förut befintliga.

Allt efter som trafiken undergår förändringar, kan fråga
uppkomma om inrättande av nya tullkamrar eller indragning
av förut befintliga.

YUran de.

Allmänna

synpunkter.

27(3

LOKALFÖRVALTNINGEN.

En åtgärd av sistberörda slag är emellertid alltid
ägnad att väcka betänkligheter så tillvida, som stapelstadsrätten
i viss män är att betrakta som ett privilegium.

Med avseende härå har i stället i ett hithörande fall
begagnats den utvägen, att stapel stad srätten suspenderats.
Genom kungl. brev den 25 november 1904 blev nämligen
Kungälvs stapelstadsrätt förklarad vilande tills vidare, intill
dess i anledning av verkligt behov av nämnda rättighets
utövning Kungl. Maj:t, på framställning av vederbörande,
kunde finna skäl annorlunda förordna. — Denna anordning
träffades på förslag av 1900 års tullstatskommitté, som i
ämnet hade anfört följande:

»Kungälv är stapelstad, men sedan lång tid tillbaka har rörelsen
därstädes varit ytterst ringa. Med anledning härav blev redan genom
nådigt brev den 11 november 1870 för åstadkommande av besparing
för tullverket ett särskilt förfaringssätt föreskrivet rörande tullbehandling
av dit inkommande gods, enär staden ansåges icke kunna frånhändas
sina stapelstadsrättigheter och därmed förknippad förtullningsrätt.

Tullförvaltaretjänsten skulle vid blivande ledighet indragas och
tullkammarens skötande därefter överlämnas åt en tullkammareföreståndare
med ett arvode av 200 kronor. Denne skulle vid ankomsten
av fartyg, som innehade tullpliktigt gods, sätta fartyget under bevakning
av den i Kungälv för sådant ändamål anställde vaktmästaren
och skyndsamt hos vederbörande i Göteborg begära förordnande för
tulltjänsteman att verkställa den ifrågavarande förtullningen. Tullförvaltaren
kvarstod dock å övergångsavlöningsstat till medio av år
1893, och under tiden förekom en och annan förtullning, men sedan
sistnämnda år har däremot förtullning icke vid något tillfälle förekommit,
vadan nyssberörda förfaringssätt icke behövt anlitas. Den
tjänstgöring, för vilken vaktmästaren huvudsakligen är avsedd, har
således allt sedan dess icke förekommit, och då den utrikes sjöfarten
i Kungälv är så gott som ingen, betingas vaktmästaretjänstens bibehållande
å stat endast av den kvarstående stapelstadsrätten och därav
föranledda möjlighet, att fartyg med last av tullpliktigt gods kan komma
att ingå till Kungälv.

Då emellertid indragning av denna tjänst under nuvarande förhållanden
synts kommittén önsklig, men detta icke kan ske, så länge
omförmälda rätt utövas, har kommittén — som utgått från den förutsättningen,
att, såsom av Kungl. Maj:t i ovannämnda nådiga brev
uttalades, Kungälv icke kan utan sitt eget medgivande frånhändas
stapelstadsrätten — föranstaltat om infordrande från staden Kungälv
av yttrande, huruvida staden hade anledning att önska bibehållande
av stapelstadsrätten och, i händelse sådan anledning förefunnes, huruvida
icke staden dock vore villig förklara, att från dess sida hinder
icke mötte för sådan organisation av tullförvaltningen därstädes, att

med stapelrättens begagnande Ange anstå tills vidare, intill dess staden
önskade av samma rätt ånyo komma i åtnjutande. Staden har emellertid
förklarat sig icke vilja ingå på något som helst avstående från sin
stapelstadsrätt.

Då staden såsom skäl härför egentligen endast haft att åberopa
förhoppning’ om uppsving i affärsväg genom stadens anknytande med
Bohusläns längdbana, anser dock kommittén, att stapelstadsrätten bör
utan olägenhet för staden kunna tills vidare suspenderas, varigenom,
som sagt, vunnes, att vaktmästare tjänsten kunde indragas.

I anledning härav föreslår kommittén, att Kungälvs stapelstadsrätt
förklaras vilande tills vidare, intill dess stadens samfärdsel med
utlandet befunnits hava utvecklat sig så, att Kungl. Maj:t, uppå underdånig
framställning av staden angående återinträde i stapelrättens åtnjutande,
finner ett verkligt behov i sådant avseende vara för handen;
och har, under förutsättning att stadens rätt icke lägger hinder i
vägen för nu omförmälda anordning, kommittén ur sitt förslag till avlöningsstat
uteslutit den vaktmästaretjänst, som för närvarande är
avsedd för tullbevakningen i Kungälv.»

Att märka är i detta sammanhang'', att beträffande en
stad, nämligen Vadstena, stapelstadsrätten allt från dess
tillkomst beviljats endast på vissa år i sänder, senast genom
kungl. brev den 28 september 1916 för tiden till utgången
av år 1920. En eventuellt önskvärd befunnen indragning
av tullkammaren i Vadstena är härigenom väsentligen underlättad.
&

På grund av nådig remiss i särskilt ärende har kom- Frågor om
missionen den 23 september 1918 hemställt, att stapelstads-in™to,de av
rätt jämte nederlags- och transitupplagsrätt måtte för en "kammar''
tid av tio år, räknat från och med den 1 januari 1921,
beviljas Motala. I övrigt har kommissionen funnit sig icke
böra göra något uttalande till förmån för inrättande av
nya tullkamrar, då nämligen initiativ därutinnan synes böra
utgå från vederbörande städer själva.

Däremot har kommissionen undersökt möjligheten av Frågor om
indragning av tullkamrar, vilkas rörelse gått sä tillbaka, in,tra''Jmng av
att de ej längre kunna anses äga något existensberätti- f°Uga

gande. kamrar.

Redan 1900 års tullstatskommitté hade under omprövning,
huruvida icke tullkammaren i Marstrand borde indragas.
Av en av kommittén upprättad tabell, utvisande
storleken av tullkammarens uppbörd under åren 1891—1901,
inhämtades, att under fyra av dessa elva år, nämligen 1897,

1899, 1900 och 1901, uppbörden understigit förvaltnings -

278

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kostnaderna. Efter antecknande härav yttrade kommittén
vidare:

»Ehuru uppbörden i Marstrand under de sista tre åren understigit
kostnaderna för tullförvaltningen därstädes, lärer dock för kort
erfarenhet hittills vara vunnen för att därpå ett förslag om förändrad
organisation av samma förvaltning bör grundas.

Det vill emellertid synas, som om, därest icke inom en närmare
framtid något avsevärt uppsving inträffar, då bör tagas i övervägande,
huruvida icke, med bibehållande av den staden Marstrand i vederbörlig
ordning meddelade stapelrätt, tullförvaltningen därstädes skulle
kunna ordnas på ett till minskning i kostnaderna ledande sätt, tilläventyrs
sålunda, att, med indragning av tul 1 förva 1 taretjänsten, en
uppsyningsman i stället för tullförvaltaren komme att därstädes sköta
ärendena rörande sjöfart och klarering, under det att i fråga om förtullnings-
och nederlagsrörelsen infördes likartat tillvägagångssätt, som beträffande
Kungälv nu är gällande, eller att vid förefallande behov en
tjänsteman från Göteborg, ef ter framställning i varje sådant fall, avreste
dit för handläggande av dessa göromål. Genom en dylik anordning
skulle å avlöningsstaten uppstå en besparing, vilken dock i verkligheten
icke komme att uppgå till skillnaden mellan nuvarande och då
blivande avlöningsbelopp utan minskades genom utgifterna för dagtraktamente
och resekostnader åt den vid behov från Göteborg rekvirerade
tjänstemannen».

De tullkamrar, vilkas indragning blivit inom kommissionen
ifrågasatt, äro tullkamrarna i Mem, Vadstena,
Simrishamn, Marstrand, Lysekil och Piteå.

För att vinna underlag för bedömande av frågan om
befogenheten av en indragning av någon eller några av
nämnda tullkamrar har kommissionen i den poängtabell,
som uppgjorts närmast över tullinspektioner, tullstationer
och tullexpeditioner och som finns fogad vid detta betänkande,
medtagit jämväl nyss uppräknade tullkamrar med
undantag dock av Piteå, beroende på att denna stad nyss
kommit i förbindelse med statsbanenätet och att i följd
härav uppsving även i tullhänseende kan vara att förvänta, vid
vilket förhållande rörelsens omfattning det år, poängtabellen
avser (1913), icke med fog kan tagas till utgångspunkt
för bedömande av det verkliga behovet av tullkammare i
staden.

Vad nu till en början angår tullkammaren i Lysekil
(poängtal 69,7i), anser kommissionen tvekan ej böra råda
om att densamma fortfarande bör bibehållas.

TULLKAMRARNA.

279

Beträffande tullkamrarna i Simrishamn (poängtal 34,18)
och Piteå vill kommissionen endast uttala sin förväntan,
att, därest rörelsen å ifrågavarande platser i en närmare
framtid skulle visa stillastående eller tillbakagång, generaltullstyrelsen
då ej underlåter att framkomma med förslag
om dessa tullkamrars förändring till tullstationer.

Av vad poängtabellen innehåller rörande tullkamrarna
i Mem (poängtal 25,70) och Marstrand (poängtal 12,82)
framgår, att göromålen därstädes äro i huvudsak av lika
beskaffenhet med dem, som förekomma vid tullstationer,
och framför allt att tullbehandlingen på dessa platser är
av ytterst obetydlig omfattning. Detta sistnämnda förhållande
belyses ytterligare av nedanintagna tabeller:

280

LOKAL.FÖEVALTNINGEN.

Uppgift

å importen (direkta förtullningar och förtullningar från nederlag)
vid tullkammaren i Mem under åren 1908—1916.

V aruslag		1908	1909	1910	1911	1912	1913	1914	1915	1916
Flinta ...............	kg-	_	_	_	__	—	_	—	240 000	—
Krita, oarbetad ...	»	—	—	—	—	—	—	1 263 000	—	—
Angkol..............	ton	2 388	1089	—	1 642	2 299	3 316	2 953	321	—
Té ...................	kg-	—	—	—	—	19	30	68	—	—
Kulör ...............	))	—	—	—	—	275	—	—	—	—
Whisky, på fat ...	lit.	1233	1065	875	604	538	1363	2 570	3 760	997
Brännvin av säd, på fat............	»	_	—	—	—	—	596	590	309	—
Arrak på fat......	»	701	3171	1859	1 841	1033	2179	1762	3 067	37
Konjak på fat ....	»	7 751	1089	9 037	8 732	11015	12 959	14 736	10 302	8 21
Bom på fat ......	»	—	682	—	—	—	-	708	240	—
Whisky på andra kärl än fat......	»	252	—	—	—	—	396	50	84	—
Konjak på andra kärl än fat......	»	_	_	_	82	42	42	—	150
Likör ...............	»	48	36	36	6	72	no	304	373	30
Vin på fat.........	kg-	4 884	6159	3 727	3 589	5 335	7 685	6 801	8 335	2 952
Vin på andra kärl än fat............	lit.	413	68	135	34	231	68	129	214	207
Cigarrer ............	kg-	6	6	13	—	—	—	—	—	—
Cigaretter .........	»)	—	—	—	10	—	—	—	—	—
Aspvirke, oarbetat kbm.	34 816	16 620	9 553	15 403	13 740	18 629	18 589	4 353	374
T ändsticksänmen av asp ............	kg-	—	—	—	—	—	—	—	85 425	1651
Pappersetiketter ..	»	3	7	5	5	—	—	—	—	—
Arbeten'' av äkta porslin...........	»	1	—	—	213	—	—	—	—	—
Tackj ärn och smid-bart skrot ......	»	—	—	—	—	—	390 508	—	100 000	—
Elektrotekniska specialappara- • ter, ej s. n.......	kg- kr.	—	—	-	—	—	—	—	—	a
Velocipeder.........	st.	—	-		—	1	—	1	—	—
Motorvelocipeder..	»	—	—	-	—	2	—	—	—	—
Smöroljor ..........	kg-	—	—	—	—	—	—	72 900	—	—
Chilesalpeter ......	»	—	5 094	—	—	—	—	—	—	—
Stassfurterkalisalter »	130 780	261110	259 800	270 270	295 000	271 620	123 235	144 875	—

TULLKAMKARNA.

28 I

Uppgift

å importen (direkta förtullningar och förtullningar från nederlag)
vid tullkammaren i Marstrand under åren 1908—1916.

Varuslag		1908	1909	i 1910	1911	1912	1913	1914	1915	1916
Angkol ............	ton	_	_		_			50	1 _	15
Kolbriketter ......	Ig-	—	—	—	~	—	—	—	—	300
Sill, saltad.........	»	1 500		—	—	—	—	—	2 046 600	1 657 500
Fisk, färsk.........	»	18 222	10 500	13 000	12 545	—	—	6 006	59 405	20100
Potatis .............	»	3 600	3 000	—	21 800	11400	10 800	—	—	—
Växter, levande ...	))	—	—	—	—	10	17	—	12	—
Kaffe ................	»	—	—	—	—	—	—	—	—	60
Whisky på fat ...	lit.	—	—	—	—	58	45	—	—	766
Brännvin av säd, på fat............	„	_	621	22	_	_	24	18
Konjak på fat ..	»	1327	908	918	1855	1670	1034	442	54	—
Whisky på andra kärl än fät......	»	_	51	84	_	101	75	159		67
Konjak på andra kärl än fat......	»	123	25	42	_	74	18	33		42
Likör ...............	»	24	—	—	—	60	60	102	—	2
Vin på fat.........	kg-	18	16	130	—	—	313	—	—	—
» på andra kärl än fat............	lit.	280	_	_	70	16	34			9
Tobaksblad.........	kg-	—	28	—	—	—	—	—	—	—
Cigarrer ............	))	—	13	14	19	7	14	32	—	—
Cigaretter ........	))	1	3	5	1	- .	—	—	—	—
Stav, sågad av andra träslag än ek och bok......	ibm.					278	90		225	262
Tunnbindararbe-ten ...............	kg-	_	_	_	666		_
Böcker på främ-mande språk ...	„	15	6	3	25	_	...	_
Murtegel............i	st.	87 375	317 150	223 800	164 330	112150	85 500	78 850	125 025	102 900
1	kg-	237 274	874 340	614 530	451641	312 142	235 308	209 494	344 777	280 200
Taktegel, oglase-\|	st.	130 815	147 155	198 645	173 250	131 720	116 795	238 300	411 505	86 210
rade...............)	kg.	288 275	329 398	449 2311	365 027	279 610	244 241	498 760	921096	180 885

282

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Varuslag

I st.
I kg.

Taktegel, glaserade

Kättingar och kedjor
av järn...... kg.

Koppartråd, överdragen
med gummi
etc. samt armerad
med minst
7 järntrådar ... »

Sågverk, sågramarl kgetc.
...............\ ]''cr.

Hissmaskiner ....

Aekumulatorplåtar
o. dyl.....

Elektrotekniska
specialapparater,
ej s. n. ..

Segelfartyg och.
pråmar av trä

Fiskefartyg, försedda
med ångkraft
...........

Fiskefartyg för
annan drivkraft''
än ånga .......

Andra fartyg än
fiskefartyg,med
annan drivkraft
än ånga .......

Ikg.

\ kr.

I kg ■\

kr.

| kg|
kr.
st.

br.ton
n. ton
. kr.
st.

br.ton
n. ton
, kr.
st.

br.ton
n. ton
kr.

1908	1909	1910	1911	1912	1913	1914	1915
	33	_	_	_	_	_	_
—	57 872	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	11	213	225	1043
				17 403
—	—	4 490	—	—	—	—	—
—	—	3	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	4 572	—
—	—	—	—	—	—	3006	—
—	—	—	—	7 606	—	—	—
—	—	—	—	5 901	—	—	—
—	—	—	—	—	98	94	—
—	—	—	—	—	116	116	—
3	—	5	—	3	2	2	1
127	—	231	—	135	69	36	60
—	—	—	—	89	47	14	48
20 700	—	2757	—	17	685	4 900	7500
—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	m
—	—	—	—	—	—	71	—
—	-	—	—	—	—	4 000	—
1	—	—	—	1	—	—	1
26	—	—	—	93	—	—	u. 10
—	—	—	—	37	—	—	u. 10
9 000	—	—	—	20000	—	—	1000
—	—	—	—	—	—	1 10	—
—	—	—	—	—	—•	—	—
—	—	—	—	—	—	400
—	—	—	—	—	1	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	•-	—	3	—	—

1916

u. 10
u. 1
1

Segellustfartyg

TlTLIjKAMRAliNA.

28H

Varuslag		1908	1909	1910	1911	1912	1913	1914	1915	1916
Roddbåtar ......	(st.	3	—	—	—	—	2	7	3	1
Mineraloljor, na-	kr.	ISO		_			22	430	210	125
tiva eller råa...	I''g-	-	30 000	281 684	—	—	—	—	—	—
Lysoljor, renade ,.	»	—	—	—	—	178 878	—	—	—	—
Smörjoljor .........	»	—	—	7 056	4 847	4 985	—	—	—	—
Bensin............... Mineraloljor, re-nade, andra......	”	—	—	1048	—	—	■ —	—	—	—
»	—	—	—	—	—	35 474	—	—	—
Bergsalt............	hl.	—	—	—	—	—	280	—	5 282	18 285
Havssalt............ Kopparoxid även-		5	—	—	5 758	—	1684	—	—	—
som kopparaska kg.	—	—	—	—	1050	1500	1500	—	—
Asfalttjära .........	»	—	3 000	—	—	—	—	—	—	—
Is....................	))	—	225 000	430 000	445 000	37 000	759 500	852 250	25 000	—

Förhållandet mellan uppbörd och omkostnader vid
ifrågavarande två tullkamrar visas av följande uppställning,
däri såsom omkostnader dock upptagits endast fast begynnelseavlöning,
avlöningsförhöjning och båtlega för personalen
enligt stat:

284

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tullkammaren i Mem:

År.	Uppbörd.	Omkostnader.
Tullmedel.	Skepps- umgälder.
1908 .......................................	18,817	41	4,406	79	9,050
1909 .....................................	19,143	50	4,032	29	9,050	—
1910 .....................................	15,279	70	2,533	77	9,050	—
1911 .....................................	15,431	14	2,943	89	11,300	—
1912 .......................................	18,638	70	2,149	04	11,300	—
1913 .......................................	25,462	50	5,690	09	9,800	—
1914 .......................................	27,175	40	4,895	97	9,800	—
1915 .......................................	25,672	15	1,230	35	7,600	—
1916 .......................................	15,533	15	500	77	8,800	-
1917 ......................................	9,234	73	3,447	66	8,500	—

Anm. 1. Bland skeppsumgälderna ingå även de vid tullstationerna i Valdemarsvik
och Barösund debiterade.

Anm. 2. I tullmedlen äro för åren 1908—13 inräknade lastpenningar till följande
belopp, nämligen: år 1908 2,311:53, år 1909 1,352:37, år 1910
894:66, år 1911 1,217:20, år 1912 1.062:73 samt år 1913 1,548: 18.

Tullkammaren i Marstrand:

År. \|	Uppbörd.	Omkostnader.
Tullmedel.	Skepps- umgälder.
1908 .......................................	3,660	93	6,103	45	5,500
1909 .....................................	4,321	43	2,809	16	5,500	—
1910 .......................................	3,851	76	2,022	37	5,500	—
1911 .......................................	5,472	28	3,172	78	6,800	—
1912 .......................................	9,205	68	5,514	10	6,900	—
1913 .......................................	5,352	66	3,053	38	7,100	—
1914 .......................................	4,540	29	1,678	—	7,300	—
1915 .......................................	5,862	04	2,329	39	7,300	—
1916 .......................................	9,962	04	1,413	76	7,000	—
1917 ......................................	4,006	48	1,355	38	7,500	—

Anm. I tullmedlen äro för åren 1908—13 inräknade lastpenningar till följande
belopp, nämligen: år 1908 755:21, år 1909 524:09, år 1910 355:79, år
1911 657:84, år 1912 635:52 samt år 1913 591:72.

TULLKAMRABNA.

285

t i;in stadsfullmäktige i Marstrand tiar till kommissionen
ingått en skrivelse av följande innehåll:

»Som till stadsfullmäktiges i Marstrand kännedom kommit, att
medlemmar av 1914 års tullkommission skulle vara betänkta på att föreslå
indragning av Marstrands tullkammare på den grund, att nu förekommande
import hit av tullpliktiga varor vore jämförelsevis obetydlig,
vilja stadsfullmäktige enhälligt och med synnerlig enträgenhet vördsamt
hemställa, att ett eventuellt dylikt förslag icke måtte vinna
kommissionens bifall, detta av följande skäl:

Sant är visserligen, att importen hit av tullpliktiga varor under
en längre tid varit skäligen ringa, men höll denna import just på
att. komma till ett uppsving, bl. a. därigenom, att staden fått provianteringsfrilagersrätt
(själva idén om provianteringsfrilager — en institution
huvudsakligen till gagn för storsjöfisket — hade just utgått från
Marstrand såsom en för dylikt frilager synnerligen lämplig plats, och
ett bolag för sagda ändamål var redan bildat), då nuvarande betryckta
tidsläge inträffade och tillsvidare förlamade affärsverksamheten. Emellertid
håller samhället just nu på att med all kraft och med avsevärda
kostnader arbeta för sin framtida utveckling. Så t. ex. är redan
anslaget ett belopp av 150,000 kronor för anskaffande av elektrisk
energi från Trollhättan för belysnings- och industriella ändamål, och
ledning för denna är under uppsättning. Detta har haft till följd,
att en fabrik, som skall tillgodogöra sig av sagda energi, redan är
under anläggning. Staden har synnerligen god förhoppning att inom
ej alltför avlägsen tid få järnvägsförbindelse. Flera myndigheter hava
redan yttrat sig i frågan och ställt sig välvilligt till densamma. Så
har länets landsting nyligen beslutat bevilja medel till jordlösen.
Mark, lämplig till tomter för industriella ändamål o. d., disponeras
av staden och kommer i män av behov att upplåtas, varför det knappast
är tvivel underkastat, att såväl import som export här i en rätt
så snar framtid kommer att betydligt ökas.

Marstrands stadsfullmäktige hysa den förmodan, att 1914 års
tullkommission efter att hava tagit del av ovanstående nog skall
finna, att en tid som denna, då Marstrand har större utsikter än
någonsin förr till. ett uppsving i industriell och affärssynpunkt, icke
bör vara lämplig^ för indragning av den tullkammare med tullförvaltare
såsom föreståndare, staden sedan urminnes tider här haft.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i skrivelse
till kommissionen gjort följande uttalande:

»Emellertid har det kommit till Kungl. Maj:ts befallningshavandes
kännedom, att fråga väckts om indragande av tullkammaren i
Marstrand; och har Kungl. Maj:ts befallningshavande fått sig delgiven
en skrivelse, som stadsfullmäktige i staden med anledning därav avlåtit
till kommissionen. Kungl. Maj:ts befallningshavande, som anser
sig kunna vitsorda de av stadsfullmäktige i skrivelsen lämnade uppgifter,
tillåter sig därjämte påpeka, att under normala förhållanden
en högst betydande export av färsk och salt sill försiggår från Mar -

286

LOKALFÖRVALTNINGEN.

strand direkt till utlandet. Med all sannolikhet kommer, när normala
förhållanden åter inträtt, en sådan export att ånyo upptagas.
Detta synes vara ett skäl, som bestämt talar för att tullkammaren
tills vidare bibehålies.

Med avseende å den utredning, som av kommissionen
ovan förebragts, synes någon tvekan ej behöva råda om att
tullkamrarna i Mem och Marstrand kunna bägge förändras
till tullstationer. En sådan förändring underlättas väsentligen
därigenom, att enligt kommissionens förslag viss rätt till
tullbehandling skulle tilläggas tullstationerna. I mera krävande
fall torde emellertid packhustjänsteman få på tullverkets
bekostnad beordras från resp. Norrköping och Göteborg,
detta till överensstämmelse med vad som gällde i
fråga om Kungälv enligt ovan åberopat kungl. brev. Vad
beträffar den av stadsfullmäktige i Marstrand uttalade förhoppning
om järnvägsförbindelse till staden och därav följande
ökad rörelse, vill kommissionen endast erinra, att
det alldeles icke ifrågasättes, att staden skall berövas sin
stapelstadsrätt, utan endast att därvarande tullförvaltare
skall ersättas med en uppsyningsman, samt att, när helst
det visar sig, att ökad rörelse därtill ger anledning, förändring
kan göras i motsatt riktning och eu tullförvaltare
ånyo tillsättas i Marstrand. Det av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län åberopade förhållandet, att en högst
betydande export av färsk och salt sill plägar försiggå
från Marstrand, utgör icke något som helst skäl för hållande
av tullkammare därstädes, då nämligen hithörande
trafik lika väl kan skötas från en tullstation.

Vidkommande slutligen tullkammaren i Vcidstena (poängtal
14,09) har densammas indragning förutsatts som given
vid bifall till förslaget om nyinrättande av tullkammare i
Motala. Fullgiltigt stöd för eu sådan indragningsåtgärd
kan ock hämtas av vad poängtabellen närmare innehåller
i fråga om rörelsens i Vadstena omfattning och beskaffenhet.

Kommissionen föreslår alltså, att tullkamrarna i Mem,
Vadstena och Marstrand indragas; att i Mem och Marstrand
i stället inrättas tullstationer; samt att, dä vid de sålunda
inrättade tullstationerna ifrägakommer tullbehandling, som ej
kan anförtros åt tullstationens föreståndare, -packhustjänsteman
skall för densammas företagande beordras från Norrköping
resp. Göteborg på tullverkets bekostnad.

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 281

IV KAP.

Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner.

I. Organisation, göromål och personal.

Huvudregeln är, att sjöfarten från utrikes ort koncentreras ställning i
till stapelstäderna, dit från dylik ort kommande fartyg få samtZuL
ingå med last av vad slag som helst för lossning och tullbehandling.

Jämte stapelstäderna finnas emellertid, såsom i det
föregående omnämnts, även andra tullplatser. Till dessa,
som utgöras av orter med tullinspektion, tullstation eller
tullexpedition, få från utrikes ort kommande fartyg ingå
endast såvitt hela lasten är av tullfri beskaffenhet;" och är
lossning och tullbehandling därstädes medgiven dels av
sålunda medförd tullfri last, dels ock av skeppsprovision
och passagerareffekter.

Slutligen må anmärkas, att i särskilda fall kan av
generaltullstyrelsen medgivas dels rätt att insegla till
nämnda andra tullplatser med last av tullpliktig beskaffenhet
samt att lossa och tullbehandla densamma därstädes,
dels ock rätt till insegling till samt lossning och tullbehandling
vid jämväl sådana lastageplatser, som icke utgöra
tullplatser, och detta vare sig lasten är av tullfri
eller tullpliktig beskaffenhet. I alla dessa fall plägar
föreskrivas, att klarering skall ske vid tullkammaren i
distriktet.

Från ovan återgivna bestämmelser äro av Kungl. Majrt
stadgade vissa allmänna undantag, innefattande i fråga om
visst varuslag eller viss tullplats utsträckt rätt till insegling,
lossning och tullbehandling. För dessa undantagsbestämmelser
vill kommissionen här redogöra.

Enligt ett kung], brev den 23 april 1888 må omalen
och malen spannmål lossas och tullbehandlas jämväl vid
annan tullplats än stapelstad, dock under iakttagande av.
vissa närmare angivna villkor. — Beträffande Höganäs,
där tullinspektion finns inrättad, gäller enligt ett kungl.
brev den 9 oktober 1885, att från utrikes ort ankommande

288

LOKALFÖRVALTNINGEN.

fartyg, lastade med tullpliktiga varor av vissa uppräknade
slag, må tills vidare, så vida fartygen icke till någon del
innehava last av andra tullpliktiga varor, i Höganäs inklarera
samt där lossa och tullbehandla sina laster, dock
med iakttagande av närmare angivna villkor och föreskrifter,
däribland att, när till tullbehandling angivas färger
och färgningsämnen, sirap eller socker, tullinspektionen i
Höganäs skall, med översändande av prov på varan till
tullkammaren i Hälsingborg, inhämta dess yttrande rörande
tullbehandlingen, vad sistnämnda artikel angår dock endast
så vida godsägaren ifrågasätter att få densamma förtullad
efter annan tullsats än den högsta för socker i tulltaxan
bestämda. — Slutligen har Kungl. Maj:t den 5 december
1827 funnit gott tillåta, att, tills vidare, i Slite, Katthammarsvik,
Rone, Kappelshamn och Klinte lanthamnar
på Gottland alla varor, som efter författningarna äro i
allmänhet till införsel lovgivna, må kunna importeras och
förtullas. Den sålunda beviljade förmånen har genom
senare kungl. brev utsträckts att gälla jämväl Ljugarns,
Burgsviks och Fårösunds lanthamnar. I fråga om det
närmare förfärandet vid lossning och tullbehandling av
tullpliktigt gods i ifrågavarande gottländska lanthamnar —
vid vilka tullstationer äro inrättade — äro i §§ 42, 48
och 81 tjänstgöringsreglementet meddelade närmare bestämmelser.
Enligt dessa skall såväl tullbehandling av
godset som ock journalisering av märkrulla och last verkställas
av tullkammaren i Visby. För detta ändamål är
föreskrivet, att, sedan fartyg, som medför varor av ifrågavarande
slag, undergått invisitation och avskrift tagits av
märkrullan för att såsom lossningsrulla användas, tulliörvaltningsföreståndaren
å stället skall till tullkammaren i
Visby på befälhavarens bekostnad insända märkrullan jämte
de handlingar, som skola läggas till grund för beräkning
av fartygets umgälder. Tullförvaltningsföreståndaren må
emellertid i avvaktan på tullkammarens lossningstillstånd
medgiva lossningens påbörjande; dock skall det lossade
godset förbliva under tullförvaltningens vård, intill dess
tullkammaren i Visby till utlämnandet meddelat tillstånd.
Erinras må slutligen, att på grund av vissa särskilda bestämmelser,
för vilka närmare redogöres i 1900 års tull -

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATION ER OCH TULLEXPEDITIONER. 289

statskommittés betänkande, I, s. 117 f., oinskränkt förtullningsrätt
utövas vid tullstationen i Oxelösund genom tullförvaltaren
i Nyköping.

De huvudsakliga göromålen vid tullinspektioner, tullstationer
och tullexpeditioner bestå i in- och ^klarering
av fartyg samt uppbörd av skeppsumgälder. 1 regel foras
följande journaler, nämligen:

l:o) inkommande journal;

2:o) bötesjournal;

3:o) utgående journal;

4:o) årspassförteckning;

5:o) ankommande inrikes journal;

6:o) avgående inrikes journal;

7:o) förteckning över utländska fartyg i inrikes fart;

8:o) skeppslista-;

9:o) kassajournal;

10:o) diverse inkomsters journal.

Tullinspektionerna i Dalarö, Sandhamn och Furusund
samt tullstationerna i Huvudskär, Hävringe, Arko och Barösund
utgöra inloppsstationer till vissa i § 5 mom. 3 tullstadgan
angivna städer. Fartygsbefälhavare, som, kommande
från utrikes ort, inseglar till någon av ifrågavarande städer,
åligger i allmänhet att anlöpa sådan station eller lägga bi
i närheten av densamma, så att tulltjänsteman kan komma
ombord för att medfölja fartyget eller därå vidtaga de bevakningsåtgärder,
som på honom ankommå. Beträffande
befälhavare å ångfartyg gäller emellertid, att han vid ankomst
till inloppsstation väl är pliktig att, efter i god tid
medelst ångvisslan given signal, stanna fartyget för att
emottaga tullbevakning, om bevakningsförmannen på stället
finner erforderligt att åsätta sådan, men att han därefter
må utan vidare uppehåll fortsätta resan. Åven vid resor
från inrikes orter till ovanberörda städer skall jämlikt
§ 55 tullstadgan viss kontroll utövas vid resp. inloppsstationer.

I § 203 tjänstgöringsreglementet återfinnas följande
detaljbestämmelser. Vid inloppsstation skall för tillsyn å
inkommande fartyg iakttagas:

Nuvarande
göromål
i övrigt.

Särskilda
åligganden
för inloppsstationer -

3131 18

290

LOKALFÖRVALTNINGEN.

att varje inseglande fartyg, om vilket icke med visshet
är känt, att bevakningsåtgärder därå icke erfordras, prejas
av tullbevakningen, därest det icke utan anprej ning stannar;
att, då fartyg efter anprej ning eller eljest anlöper eller
lägger bi, upplysning inhämtas om fartygets namn, nationalitet,
avgångs- och bestämmelseort samt last; att fartyg,
som på grund av gällande föreskrifter till förekommande
av smittsamma sjukdomars införande i riket befinnes
skyldigt anlöpa observationsplats, omedelbart dit hänvisas,
samt att, därest fartyg medför last av krut eller andra
explosiva varor, eldfarliga oljor eller andra därmed jämförliga
vätskor, befälhavaren underrättas om vad han i sådant
fall har att iakttaga under resans fortsättning; att å seglande
fartyg, som ankommer från utrikes ort, bör, därest
icke redan före ankomsten till inloppsstationen tullbevakning
blivit å fartyget anställd eller dess luckor och förvaringsrum
förseglade, verkställas, under ledning av bevakningsförman,
där hinder för denne ej möter, den visitation,
som lastens beskaffenhet medgiver och vartill särskilda
omständigheter kunna föranleda, varefter, där så anses
erforderligt, luckorna till fartygets lastrum och tillgångarna
till övriga förvaringsställen, i vilka gods är inlagt, förseglas
eller, om sådan åtgärd för fartyget eller lasten föranleder
fara eller eljest icke anses lämplig, bevakning å fartyget
anställes; skolande i varje fall, då befälhavaren motsätter
sig visitation, som eljest kunnat och bort företagas, särskilt
föreskriven rapport därom avgivas; att å annat fartyg, som
ankommer från utrikes ort, bevakning bör anställas, därest
icke fartyget har förut åsatt bevakning eller kronolots
ombord eller dess luckor och övriga lasttillgångar redan
blivit förseglade eller fartyget utgör passagerarångfartyg,
som efter förut kungjord turlista gör regelbundna resor,
eller bevakningsförman eljest finner fartyget kunna få
passera utan särskild tillsyn från tullverkets sida; att i
avseende å märkrullas handläggning tillämpas vad därom
särskilt finns föreskrivet, samt att, om fartyg befinnes
medföra krut eller andra här ovan nämnda varor, vilka
icke äro upptagna å dess märkrulla, anteckning därom
göres å märkrullan; att, när i § 55 tullstadgan föreskriven
undersökning anställes, vederbörande bevakningsförman har

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 291

;itt vidtaga do åtgärder, vartill denna undersökning kan
giva anledning; samt att särskilt diarium föres, vari antecknas
inseglande fartyg med angivande av fartygets namn
och slag, nationalitet, avgångs- och bestämmelseort, last
samt de bevakningsåtgärder, som å fartyget vidtagits.

På förslag av 1900 års tullstatskommitté blevo inloppsstationerna
Dalarö, Sandhamn och Furusund förvandlade
från tullstationer till tullinspektioner; och motiverades denna
åtgärd på följande sätt. För att kunna ernå en skyndsam
kontroll behandling av inpasserande fartyg krävdes hos vederbörande
stationsföreståndare såväl omfattande författningskunskap
som grundliga insikter på andra områden. Tiden
medgåve nämligen icke, särskilt vid de ej sällan förekommande
fall, då trafiken vore livlig, mera ingående studium
av de författningar, vilkas tillämpning ifrågakomme, eller
närmare efterforskning rörande belägenheten av den eller
de utrikes orter, med vilka fartyget under sin resa haft
beröring, omständigheter, som kunde inverka på fartygets
vidare behandling från tullverkets sida. Härtill korame,
att numera en mycket stor del av fartygen vore av utländsk
nationalitet, och att följaktligen för deras expedierande
erfordrades språkkunskaper. Slutligen inginge bland föreståndarens
åligganden bestyr med uppbörd, journaliseriug
och redovisning samt med utredande av strandvraksmål,
så att han, kort sagt, i större eller mindre grad hade att
på eget ansvar handlägga de flesta slag av göromål, som
tillhörde en fullständig tullförvaltning. — Att med de
fordringar, som alltså måste ställas på innehavarna av
föreståndarbefattningarna, hänföra dessa till betjäntgraden
måste enligt nämnda kommittés förmenande anses oegentligt,
ty, därest de besattes med personer, av vilka annan
kompetens icke krävdes än av tullverkets betjänte, måste
sådant försvaga förutsättningarna för göromålens fullt tillfredsställande
utförande, särskilt vad beträffade tillämpningen
av de ofta svårtolkade bestämmelserna till förekommande
av smittsamma sjukdomars införande i riket.

De tillfälliga tullstationerna, vilka företrädesvis tjäna
enskilda intressen och på den grund bekostas av enskilda,
pläga för närvarande inrättas på sådana villkor, att den,
som begärt inrättandet, skall dels bekosta avlöning under

Tillfälliga

tullstationer.

Svar pa frågecirkuläret.

292 LOKALFÖRVALTNINGEN.

den tid, tjänstgöringen varar, åt stationsföreståndaren jämte
eventuellt anställda vaktmästare — därvid iakttages, att
avlöningen skall månatligen till tullverket inlevereras i så
god tid före månadens utgång, att densamma kan vid
månadens slut av styrelsen till vederbörande utbetalas —,
dels kostnadsfritt tillhandahålla stationsföreståndaren tjänlig
bostad och expeditionslokal med möbler, eldning och städning
ävensom båt med roddbiträde, där sådant erfordras,
samt eventuellt anställda vaktmästare tjänlig bostad med
möbler, eldning och städning, dels gottgöra bemälda tjänstemän
för resan till och från stationen, dels — om vid något
tillfälle antalet fartyg, som vid stationen lossa eller lasta,
blir större än att behörig tillsyn å lossningen eller lastningen
kan av stationsföreståndaren samt befintliga biträden
ensamma utövas — bekosta den ytterligare bevakning, som
för nämnda ändamål må erfordras, och som i sådant fall
får av stationsföreståndaren rekvireras från tullkammaren
i distriktet, ävensom kostnadsfritt tillhandahålla sagda
bevakningspersonal lämpligt nattlogi, dels ock vidkännas
de övriga kostnader, som av stationens inrättande kunna
bliva en följd.

I en av svenska trävaruexportföreningen till kommissionen
överlämnad skrift har baltiska trävara aktiebolagets
sågverksförvältning vid Karlsborgs sågverk i Nederkalix
jrrkat, att tullbehandling av tullpliktigt gods måtte få ske
vid tullstationer med livligare trafik, såsom exempelvis tullstationen
i Nederkalix. »Som fallet nu är», heter det i
berörda skrift, »skall godset först lossas i hamn, där tullkammare
finns, för att efter undergången tullbehandling
åter lastas och vidare befordras till emottagaren, vilket
förfarande vållar tidspillan och onödiga, varan fördyrande
kostnader för emottagaren».

Tullinspektionernas ställning har i kommissionen tillhandakomna
svar på frågecirkuläret berörts av dels Sveriges
allmänna tulltjänstemannaförening och dels Sveriges tullmannaförening.

Den förra föreningen vänder sig mot tanken, att de
nuvarande tullinspektionerna skulle kunna ställas under
föreståndarskap av tjänstemän av lägre grad.

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 293

])en senare föreningen däremot påyrkar, att alla tullinspektioner
måtte förestås av tjänstemän av lägre grad. Till
stöd härför åberopas, att göromålen vid tullinspektionerna
vore »i det närmaste av samma beskaffenhet).) som vid de
av lägre tjänstemän skötta tullstationerna.

Slutligen har Sveriges tullmannaförening i sitt svar på
frågecirkuläret även framhållit såsom ett önskemål, att tjänstemän
av lägre grad erhölle förordnanden att förestå de tillfälliga
tullstationerna.

Skillnaden mellan tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner
är, såsom förut sagts, för närvarande den, att
de förstnämnda förestås av tjänstemän av högre grad, tullstationerna
av tjänstemän av lägre grad samt tullexpeditiouerna
av personer utom tullverket. Till grund för en tullförvaltnings
hänförande till den ena eller andra av ifrågavarande
tre klasser tänkes lagd en uppskattning av arten
och omfattningen av därstädes förekommande trafik. Kompetensen
för alla tre klasserna är emellertid densamma;
förekommande undantagsbestämmelser hänföra sig lika väl
till tullstationer (de gottländska lanthamnarna) som till en
tullinspektion (Höganäs).

I och med att tjänstemännen av grupp II komma i åtnjutande
av den bättre utbildning, som längre fram i detta
betänkande föreslås, synes tullstationernas kompetens kunna
allmänt utvidgas och det i ovan återgivna, i en av svenska
trävaruexportföreningen till kommissionen överlämnad skrift
framkomna yrkandet om ökad tullbehandlingsrätt för desamma
tillmötesgås. I sammanhang härmed bör ock lämnas
allmänt medgivande att insegla till tullstation med last
av tullpliktig beskaffenhet, så att detta icke vidare betraktas
som ett seglationsbrott.

Vad sålunda ifrågasättes innebär i själva verket endast
ett generaliserande av de särskilda lättnader, som nu gälla
för Höganäs och de gottländska lanthamnarna, och som på
dessa ställen visat sig icke medföra några som helst olägenheter.

Möjligen skulle mot den föreslagna reformen kunna
göras den invändningen, att rätten att insegla till tullstation
med last av tullpliktiga varor skulle påkalla ökning av den

Yttrande.

294

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tid dylika stationer anställda bevakningspersonal och sålunda
medföra kostnader för statsverket.

För att i möjligaste mån neutralisera denna invändning
och förekomma anställandet av personal, för vilken full
sysselsättning ej skulle finnas, synes kunna stipuleras, att
det skall åligga den, som vill begagna sig av inseglingsrätten,
att förslagsvis minst 24 timmar i förväg hava låtit
om den beräknade ankomsttiden underrätta tullstationens
föreståndare, vilken därmed är i tillfälle att vid behov från
tullkammaren i distriktet rekvirera bevakningsförstärkning.
Dylik torde stundom kunna erhållas från kustbevakningen,
över vars personal vederbörande tullförvaltare enligt kommissionens
förut gjorda förslag skulle äga att förfoga.

Att den, som vill lossa och tullbehandla ^illpliktigt
gods vid tullstation, själv får tillse, att härför erforderlig
vågattiralj m. m. finns att tillgå, anser kommissionen vara
fullt i sin ordning.

I likhet med vad nu är fallet, då generaltullstyrelsen
medger lossning av ^illpliktigt gods vid annan tullplats än
stapelstad, anser kommissionen klarering böra ske vid distriktets
tullkammare, varigenom varje intrång i städernas
rätt till tolagsersättning undvikes.

Kommissionen förbiser ej, att olika varor erbjuda olika
grad av svårighet vid tullbehandling, och att det ej kan
ifrågakomma — även sedan tullstationernas föreståndare erhållit
förbättrad utbildning — att till dem lämna tullbehandling
av vilka varor som helst.

Lämpligen synes denna angelägenhet kunna ordnas så,
att tullstationens föreståndare ålägges att inhämta förhållningsorder
från vederbörande tulldirektör eller tullförvaltare,
vilken allt efter förekommande omständigheter skall äga
förordna, att stationsföreståndaren själv må verkställa tullbehandlingen,
eller att särskilt utbildad packhustjänsteman
skall på vederbörandes bekostnad begiva sig till tullstationen
för sådant ändamål. Så snart fråga är om s. k. listgods,
lärer tulldirektören resp. tullförvaltaren genast kunna
bestämma sig för det förra alternativet.

I och med förslagets genomförande bör tillika kunna
åvägabringas eu utjämning av skillnaden mellan tullinspektioner
och tullstationer, i det att samtliga de förstnämnda

TULLINSVEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 295

förvandlas till tullstationer och sålunda komma att förestås
av tjänstemän av grupp II.

Gent emot vad 1900 års tullstatskommitté i förevarande
hänseende anfört må erinras, att tjänstemännens av grupp
II allmänna utbildning enligt kommissionens förslag skall
väsentligen förbättras, och att jämväl bland dem finnas
många, som kunna vara språkkunniga; särskilt har erfarenheten
visat, att många tjänstemän av ifrågavarande grupp
behärska det i förevarande hänseende viktigaste språket,
nämligen engelskan. Möjligheterna att till föreståndare vid
de större inloppsstationerna få personer, som raskt kunna
finna sig till ''rätta i författningarna o. s. v., torde ej bliva
mindre, om nämnda stationer skola förestås av tjänstemän
av grupp II: tv i så fall kommer konkurrensen om dessa
stationer sannolikt att bliva mycket stor med påföljd, att
befattningarna kunna besättas med verkligt dugande tjänstemän.
Detta har hittills, då högre tjänstemannakompetens
fordrats, ej alltid varit fallet, enär löneförmånerna vid tjänsterna
knappast kunnat locka de dugligare tjänstemännen av högre
grad att söka desamma. I avseende å uppbörd, journalisering
och redovisning äro tullinspektioner och tullstationer
för närvarande likställda; den vissa tullinspektioner tillkommande
befattningen med strandvraksm&l grundar sig
uteslutande på undantagsbestämmelsen i § 107 tjänstgöringsreglementet,
att, då sådant anses erforderligt, generaltullstyrelsen
förordnar, att för viss del av ett tullkammardistrikt
sjöfyndsjournal skall föras även av annan tullförvaltning
än huvudtullkammaren inom distriktet,

Om, såsom av det nu anförda framgår, göromålen vid
tullinspektionerna ej till arten skilja sig från dem vid tullstationerna,
så framgår av den för kommissionens räkning
upprättade poängtabellen över samtliga tullinspektioner, tullstationer
och tullexpeditioner, att ej heller i avseende å
göromålens omfattning tullinspektionerna intaga någon särställning.
Fastmera komma flera tullinspektioner rätt långt
ned i poängtal. I viss mån kan detta förhållande dock
förklaras därmed, att eu del vid inloppsstationer förekommande
göromål icke äro av beskaffenhet att hava kommit
till uttryck vid poängtabellens upprättande.

296

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Inom tullstationerna inbördes göres nu en åtskillnad
mellan de större, vilka förestås av överuppsyningsmän, och
de mindre, vilka förestås av uppsyningsman. En dylik
uppdelning i två klasser anser kommissionen befogad och
böra bibehållas.

I fråga om tullexpeditionerna synes vid det förhållande,
att desamma förestås av personer utom tullverket, någon
ökad kompetens i tullbehandlingsavseende ej vara tillrådlig.
Tullbehandling därstädes av ^illpliktigt gods — undantagandes
skeppsprovision och passagerareffekter — tankes
sålunda fortfarande förutsätta ditbeordrande av kompetenta
tulltjänstemän. Detta beordrande torde emellertid, liksom
föreslagits i fråga om tullstationer, få bero på vederbörande
tulldirektörer och tullförvaltare och icke, såsom nu, på generaltullstyrelsen.

Kommissionen anser sig böra här understryka några
av de fördelar, som tullexpeditionsinstitutet medför. Enär
varje tullexpedition drager endast obetydlig kostnad, kunna
desto flera dylika inrättas och tillmötesgående mot trafiken
på detta sätt visas, utan att statsverket oskäligt betungas.
På platser med ringa trafik skulle inrättandet av tullstationer
leda till att därstädes anställd personal ej finge tillräcklig
sysselsättning; föreståndarskapet för en tullexpedition
åter är avsett att överlämnas åt person, för vilken detta
uppdrag kan utgöra lämplig bisyssla.

Givetvis kan mot institutionen göras den invändning,
att tullexpeditionsföreståndarnes insikter i tullförfattningarna
i allmänhet måste lämna en del övrigt att önska. Men
häremot torde i väsentlig mån kunna rådas bot genom
utarbetandet av en lämpligen detaljerad instruktion för
dylika föreståndare, i vilken jämväl lämnas hänvisningar
till resp. paragrafer i tullstadgan och tjänstgöringsreglementet.
För övrigt förutsättes, att, vid en nyutsedd tullexpeditionsföreståndares
tillträde till befattningen, han insättes
i göromålen genom försorg av vederbörande tulldirektör
eller tullförvaltare, från vilken han för övrigt bör
vara i tillfälle att vid förefallande behov inhämta upplysningar
per telefon eller annorledes.

Vid inrättandet av tillfälliga tullstationer bör överenskommelsen
mellan generaltullstyrelsen och vederbörande

TULRIN8PEKTI0NER, TUL1,STATIONER OCH TUEEEXPEDITIONER. 297

enskilde intressent, gå ut på att den senare har att erlägga
en för år beräknad klumpsumma, avsedd att täcka såväl
de direkta som de indirekta kostnaderna för statsverket.

Föreståndarne för de tillfälliga tullstationerna synas
böra hämtas från samma tjänstemannagrupp som föreståndarne
för övriga tullstationer. De sista årens erfarenheter
hava för övrigt visat, att dessa tullstationer kunnat fullt
tillfredsställande skötas av tjänstemän av lägre grad.

Kommissionen föreslår alltså, att fartyg, som, kommande
från utrikes ort, medför last av tullpliktig beskaffenhet, skall
äga att direkt insegla till tullstation, under villkor att den
beräknade ankomsttiden anmälts minst 24 timmar i förväg;
att lossning och tullbehandling av lasten må därstädes förekomma
samt, efter vederbörande tulldirektörs eller tullförvaltares
förordnande, tullbehandlingen verkställas antingen av
stationens föreståndare eller av särskilt beordrad packhustjänsteman;
att klarering av fartyget i varje fall skall ske
vid distriktets tullkammare, där även fartygets umgälder och
belöpande tullavgifter skola erläggas; att samtliga tullinspektioner
förvandlas till tullstationer och sålunda komma att
förestås av tjänstemän av grupp II; att tullexpeditionernas
kompetens lämnas orubbad, dock att på vederbörande tulldirektör
eller tullförvaltare må ankomma att medgiva tullbehandling
därstädes av tullpliktigt gods, under villkor att
kompetent tjänsteman beordras för förrättningens verkställande;
att för tullexpeditionsföreståndare utfärdas en lämpligen detaljerad
instruktion; att tillfällig tullstation må inrättas, på
villkor att vederbörande enskilde intressent ärligen erlägger
ett belopp, avsett att täcka tullverkets såväl direkta som indirekta
utgifter för stationen; samt att till föreståndare för tillfälliga
tidlstationer förordnas lämpliga tjänstemän av grupp II.

II. Frågor om inrättande av nya tullstationer
och tullexpeditioner samt om indragning
eller förflyttning av förut befintliga.

Redan i sammanhang med kommissionens förslag till Återblick på
omorg-anisation av kustbevakningen hava förordats vissa f°rslyet tia

° ° kustbevak -

ningens omorganisation.

Verkställd utredning.

Inkomna
fr ant ställning
ar.

298 LOKALFÖRVALTNINGEN.

förändringar i avseende å tullstationerna och tullexpeditionerna.
Sålunda har kommissionen uttalat sig för: tullstationens
i Grisslehamn förflyttning till Herräng (se åberopade
betänkande s. 58 f.); indragning av tullstationen i
Huvudskär; tullstationens i Landsort förflyttning till Fifång;
inrättande av en ny tullstation i Lövvik; indragning av
tullstationerna i Arko och Hävringe (s. 60 f.); inrättande
av en tullexpedition i Mörbylånga och en fast, av statsverket
bekostad tullstation i Hegerhamn (s. 68); samt tullexpeditionens
i Torekov förändring till tullstation (s. 79).

Vissa hithörande frågor hava i kommissionens ovannämnda
betänkande endast i förbigående behandlats, i det
att kommissionen ställt i utsikt definitiva förslag beträffande
desamma först i nu förevarande betänkande. Vidkommande
vissa av kustbevakningstjänstemän skötta tullförvaltningar
i Skåne — nämligen tullexpeditionen i Skanör
samt tullstationerna i Lomma, Kyrkbacken, Ålabodarna,
Viken och Mölle — har kommissionen sålunda låtit anstå
med närmare förslag i avbidan på en erforderlig befunnen
utredning om dels rörelsens omfattning vid ifrågavarande
tullförvaltningar, dels ock i vad mån desamma verkligen
tjänade allmänna eller endast vissa bolags eller något fåtal
enskilda personers intressen (s. 77). Vidare har kommissionen
— under framhållande, hurusom den av viss kustbevakningspersonal
i Bohuslän nu utövade s. k. invisitationsrätten
verkade störande på den egentliga bevakningstjänstgöringen
— förklarat sig vilja framdeles taga i övervägande,
huruvida icke invisitationsrätten kunde avskaffas
och sjöfarten i stället tillgodoses genom inrättandet av en
eller annan ny tullstation eller tullexpedition på bohuslänska
kusten. Såsom lämplig plats för en dylik tullförvaltning
har ifrågasatts Bovallstrand (s. 87 ff. och 92).

Såsom underlag för ett ställningstagande till förevarande
frågor föreligger numera den bland bilagorna tryckta
poängtabellen över samtliga tullinspektioner, tullstationer
och tullexpeditioner. Tillika har kommissionen genom resor,
verkställda av vissa av densammas ledamöter, sökt inhämta
närmare upplysningar rörande särskilda lokala förhållanden.

Följande framställningar i hithörande ämnen hava
kommit kommissionen tillhanda.

TULLINSTEKTIONEJt, TULLSTATION Kli OCH TULLKXPEDITIONEB. 299

Municipalstämman i Mölle har anhållit, att det måtte
tag-as i övervägande, huruvida icke tullstationen i Mölle
borde bekostas uteslutande av statsverket.

Municipalstämman i Skärhamn har anhållit, att kommissionen
måtte taga i övervägande frågan om en tullstations
förläggande till nämnda å Tjörn belägna ort.

Sedan kommissionen anmodat länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län att inkomma med yttrande över sistberörda
framställning samt därvid tillika meddela, huruvida skäl
syntes föreligga att på någon eller några andra orter inom
länet inrätta nya tullstationer eller tullexpeditioner, har
länsstyrelsen utlåtit sig på följande sätt:

»Vad till en början angår den från Skärhamns municipalsamhälle
gjorda framställningen, torde med densamma icke avses inrättande
av en tullstation med dess vidsträcktare befogenhet i tullhänseende,
utan allenast att på platsen skall placeras tulltjänsteman, som
utövar ständig tullbevakning, och således anordnas en kustbevakningsstation.

Längs länets kust finnas redan inrättade ett flertal dylika kustbevakningsstationer,
dit enligt generaltullstyrelsens medgivande fartyg,
kommande från utrikes ort, kunna direkt inlöpa, samt där jämväl
lossning av visst tullfritt gods kan äga rum.

Att detta är en synnerlig stor fördel, som å orter med livligare
skeppsfart knappast kan undvaras, torde ligga i öppen dag.

Vad nu angår fiskläget Skärhamn å ön Tjörn, är dess närmaste
tullplats Klädesholmen; någon tullplats finnes för närvarande icke å
Tjörn. Samhället Skärhamn med omkring 900 invånare är öns största
fiskläge och statt i raskt framåtskridande. Förutom storsjö- och sillfiske
idkas där en icke obetydlig fraktfart. Denna har särskilt under
senare år tagit ett starkt uppsving. Ett sjuttiotal skonare, galeaser,
kuttrar och motorjakter ha där sin hemort. Från Skärhamn utskeppas
saltad sill och annan fisk samt tomtunnor. Till Skärhamn införa
fiskekuttrarna från sina fisketurer utanför Norges och Skottlands kuster
färsk fisk.

Fraktfartygen besöka ofta hemorten mellan de olika turerna till
utlandet för proviantering och andra orsaker.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter vill Kungl. Maj:ts
befallningshavande tillstyrka, att en kustbevakningsstation av ovan
angiven beskaffenhet anordnas i Skärhamn.

Givetvis vore det önskligt, att även på vissa andra större fiskeplatser,
där ständig tullbevakning nu ej finnes, anordnades dylika
kustbevakningsstationer. Den plats, som därvid, utom Skärhamn,
närmast synes böra ifrågakomma, är Grundsund. Här har staten
med betydande kostnader anlagt en stor fiskhamn, som nyligen fullbordats.
Inom Grundsund finnes ett avsevärt antal fartyg, som idka
fraktfart på utlandet, samt dessutom åtskilliga större fiskebåtar, vilka

Yttrande.

300 LOKALFÖRVALTNINGEN.

plåga anlöpa utrikes orter. Då emellertid platsen är belägen i närheten
av Gullholmen, där tullbevakning finnes, synes med anordnande
av en särskild kustbevakningsstation å denna plats kunna anstå någon
tid, intill dess erfarenhet erhållits angående den utveckling, den utrikes
sjöfarten genom tillkomsten av den nya hamnen vinner.

Kostnaderna för en kustbevakningsstation å Skärhamn borde
icke bliva alltför betungande. Kungl. Maj:ts befallningshavande vill
därjämte ifrågasätta, huruvida icke besparingar, som skulle motväga
den ökade kostnaden, kunde vinnas därigenom, att personalen på en
eller annan av länets övriga kustbevakningsplatser något minskades.

Några nya tullstationer eller tullexpeditioner inom länet torde
icke för närvarande vara av behovet påkallade.»

Kommissionen går nu att yttra sig rörande de särskilda
tullstationer och tullexpeditioner, som enligt kommissionens
uppfattning böra av statsverket bekostas, ävensom
om tullstationernas klassificering. — Härvid erinras,
hurusom kommissionen vid behandlingen av generaltullstyrelsen
föreslagit, att beslutanderätten i fråga om inrättande
eller indragning av tullexpeditioner skulle överflyttas från
Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen.

Tullstationen i Landsort (poängtal 0,05) har, såsom
ovan erinrats, av kommissionen föreslagits skola indragas.
Den i stället tillämnade tullstationen i Fifång bör hänföras
till klass 2.

Tullinspektionen i Dalarö (poängtal 0,20) skall enligt
kommissionens i det föregående framställda förslag förvandlas
till en tullstation; och torde densamma böra hänföras
till klass 1.

Tullstationen i Huvudskär (poängtal 0,oo) har av kommissionen
föreslagits till indragning.

Tullinspektionerna i Sandhamn (poängtal 0,7l) och Furusund
(poängtal 0,36) tänkas förvandlade till tullstationer och
böra såsom sådana hänföras till klass 1.

Tullexpeditionerna i Vaxholm (poängtal 0,14) och Norrtälje
(poängtal 0,82) torde böra bibehållas i oförändrat skick.

Tullstationen i Grisslehamn (poängtal 3,05) har föreslagits
till indragning. Den tullstation i Herräng, om vars
inrättande kommissionen i stället hemställt, torde hänföras
till klass 2.

Tullexpeditionen i östhammar (poängtal 0,2o) synes böra
bibehållas oförändrad.

TULLINSPEKTIONEB, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONEK. 301

Tullstationen i Oregrund (poängtal 1,20) bör hänföras
till klass 2.

Tullstationerna i Hävringe (poängtal 0,oo) och Arkli
(poängtal 0,07) hava av kommissionen föreslagits till indragning.
Den i stället tillämnade tullstationen i Lövvik synes
böra hänföras till klass 2.

Den av kommissionen i det föregående föreslagna tullstationen
i Mera bör upptagas i klass 1.

Tullstationen i Valdemar svik (poängtal 0,66) föreslås
skola hänföras till klass 2.

Tullstationen i Bar osund (poängtal 0,12) — vilken såsom
varande inloppsstation till Norrköping och Söderköping ej
torde kunna indragas, såsom eljest på grund av rörelsens
obetydlighet varit önskvärt — bör likaledes hänföras till
klass 2.

Den enligt kommissionens förslag till tullstation förvandlade
tullinspektionen i Bergkvara (poängtal 2,20) bör
upptagas i klass 1.

Tullexpeditionen i Borgholm (poängtal 0,6») föreslås
skola bibehållas i oförändrat skick.

Tullstationen i Degerhamn (poängtal 2,to), om vars
övertagande av statsverket kommissionen — såsom ovan
erinrats — gjort hemställan, torde böra hänföras till klass 2.

Tullstationen i Timmernabben (poängtal 1,20) torde med
avseende å de upplysningar, kommissionen inhämtat beträffande
därvarande rörelses art och omfattning, kunna utan
olägenhet förvandlas till tullexpedition.

Tullexpeditionen i Mörbylånga bör bibehållas oförändrad.

Tullstationen i Mönsterås (poängtal 2,87) synes böra
upptagas i klass 2.

Tullstationen i Figeholm (poängtal 0,8l) bör av skäl, motsvarande
dem, som anförts i fråga om tullstationen i Timmernabben,
förvandlas till tullexpedition.

Tullstationerna i Kappelshamn (poängtal l,8l) och Fårösund
(poäugtal 1,90) torde hänföras till klass 2.

Tullstationerna i Kylley (poängtal 4,59) och Slite (poängtal
3,08) böra däremot upptagas i klass 1.

Tullstationerna i Katthammarsvik (poängtal 0,80), Ljugarn
(poängtal 0,18), Rom (poängtal 0,27), Burgsvik (poängtal 0,55)

302

LOKALFÖRVALTNINGEN.

och Klinte (poängtal 0,75) böra hänföras till klass 2. — Av
tullkammaren i Visby har ifrågasatts indragning av tullstationen
i Ljugarn; då emellertid enligt kommissionens
förslag till kustbevakningens omorganisation nämnda stations
föreståndare skulle erhålla visst bevakningsåliggande,
synes någon dylik indragning ej lämpligen böra genomföras.

Tullstationen Malmö-Limhamn (poängtal 35,20) är belägen
inom Malmö stad. På grund härav skulle, även om
tullstation saknades å ifrågavarande plats, rätt att dit insegla
och att därstädes lossa t. o. m. tullbart gods vara
given. A andra sidan torde genom tullstationens tillvaro
viss lättnad beredas trafiken, i det att klareriugar kunna
förrättas på ort och ställe.

Då emellertid en tullstation inom en stapelstads område
måste anses såsom en anomali, som bör avskaffas,
och den lättnad, som genom tullstationens tillvaro beredes
trafiken, utan tvivel kan vinnas genom andra lämpliga anordningar,
föreslår kommissionen, att tullstationen Malmö—
Limhamn indrages, och att till ifrågavarande plats i stället
beordras bevakningspersonal från tull förvaltningen i Malmö
med det uppdrag att verkställa klareringar, som generaltullstyrelsen
kan finna anledning tillägga densamma.

Kommissionen har haft under övervägande, huruvida
möjligen de nu på enskild bekostnad uppehållna tullstationerna
i Lomma (poängtal 1,22) och K lag storp (poängtal 7,32)
borde övertagas av statsverket.

Tulldirektören i Malmö, som på anmodan yttrat sig
härom, har beträffande den förstnämnda stationen meddelat,
att densamma efter år 1912 haft nästan uteslutande inrikes
trafik; att antalet dit ankomna resp. därifrån avgångna
fartyg utgjort:

	1913	1914	1915	1916	1917
Ankomna ...............	............ 57	48	42	62	89
Avgångna...............	............ 36	27	26	37	66

samt att ankomna laster bestått av oarbetad asbest samt
flintsten och avgångna av eternitskiffer samt tegel. Vidkommande
tullstationen i Klagstorp har tulldirektören upplyst,
att densamma under motsvarande tid haft en rätt av -

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATION EK OCH TULLEXPEDITIONER. 303

sevärd utrikes trafik. Antalet fartyg i sådan trafik hade
nämligen utgjort:

1913 1914 1915 1916 1917

Ankomna 277 201 306 258 258

Avgångna.............. 292 188 224 213 233

De ankomna lasterna hade bestått — för de fem åren
tillsammantagna — av 78,217 ton stenkol, 1,385 ton koks,
2,506 ton gipssten samt dessutom mineraloljor, stav, tunnband
och tomfat. Utförda laster hade — likaledes för de
fem åren tillsammantagna — utgjorts av 110,619 ton kalksten,
nära 30,000 ton cement ävensom stora kvantiteter rå
samt huggen flintsten.

Med stöd av det sålunda anförda har tulldirektören
uttalat såsom sin åsikt, att tullstationen i Klagstorp verkligen
tjänade sådana allmänna intressen, att statsverket
skäligen borde övertaga kostnaderna för densamma, men
att tullstationen i Lomma hade existensberättigande endast
under förutsättning av bidrag såsom hittills från skånska
cem entaktiebolaget.

Kommissionen, som ansett frågan, huruvida förstnämnda
tullstation borde övertagas av statsverket, icke vara
genom tulldirektörens utlåtande tillräckligt utredd, har låtit
genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning
utarbeta detaljerade tabeller rörande, in- och utförseln
i Klagstorp under år 1913; och framgår av dessa bl. a.,
att dit importerats: 1,338,000 kg. gipssten, uteslutande av
Klagstorps kalkbrotts aktiebolag; 12,685 ton gaskol och kokskol,
uteslutande av samma bolag; 7,003 ton ångkol, därav 462
ton av Klagshamns spritfabriks aktiebolag och hela återstoden
av förstnämnda bolag; 318 ton stenkol, andra, av enskild
person; 1,662 kbm. stav, uteslutande av Klagstorps kalkbrotts
aktiebolag; 1 st. fartyg, av enskild person; 1,955,380
kg. mineraloljor, dels nativa eller råa, dels renade, uteslutande
av svensk-amerikanska petroleumaktiebolaget; och
1,051,915 kg. petroleumbensin, uteslutande av sistnämnda
bolag; samt att därifrån exporterats: 310,000 kg. flinta, uteslutande
av Klagstorps kalkbrotts aktiebolag; 22,009,160
kg. kalksten, uteslutande av samma bolag; 332,150 kg.
arbeten av sten, uteslutande av samma bolag; 15,968,323

304

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kg. portlandscement, uteslutande av samma bolag; 5,250 kg.
tunnbiudararbeten, uteslutande av svensk-amerikanska petroleumaktiebolaget;
1,081,000 kg. ly soljor, uteslutande av
sistnämnda bolag; och 352,500 kg. petroleumbensin och
gasolin, uteslutande av sistnämnda bolag.

Efter inhämtande av dessa upplysningar finner kommissionen
sig icke kunna förorda, att kostnaderna för någondera
av ■ ifrågavarande bägge tullstationer övertagas av
statsverket.

Med anledning av att föreståndarskapet för tullstationen
i Lomma för närvarande är förenat med befattning
vid kustbevakningen, vill kommissionen, med hänvisning
till vad närmare anförts i förslaget till omorganisation av
kustbevakningen, betona vikten av att all dylik tjänsteförening
för framtiden undvikes.

Vad angår den med bidrag av enskilda uppehållna tullstationen
i Alabodarna (poängtal 14,93) har kommissionen låtit
genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning
utarbeta tabeller, utvisande in- och utförseln därstädes
under år 1913; och inhämtas av desamma, att till Alabodarna
importerats; 41 ton ångkol, av aktiebolaget Sundviks
tegelbruk; samt att därifrån exporterats: 55,000 kg.
makadam, av enskild person; 3,000 kg. huggen gatsten,
av enskild person; 2,900 kg. ål, av enskild person;
12,845,500 st. murtegel, av aktiebolaget Sundviks tegelbruk.

Ifrågavarande tullstation har, såsom ovan sagts, hittills
uppehållits på bekostnad av enskilda; dock har vederbörande
intressenters bidrag kunnat beräknas jämförelsevis
lågt, enär tullstationen förestått s av en kustbevakningstjänsteman,
vilken haft sin huvudsakliga avlöning från tullverket.
Enligt kommissionens allmänna ståndpunkt skulle en
tjänsteförening av denna beskaffenhet ej vidare tillåtas, då
den nämligen — såsom i kustbevakningsbetänkandet framhållits
•— lätt kan leda till att endera tjänstegrenen eller
bägge försummas. Att, såsom under sådan förutsättning skulle
ifrågasättas, vederbörande intressenter skulle få bekosta
hela avlöningen till den tulltjänsteman, som ditbeordrades
uteslutande för att sköta stationen, torde desamma förmodligen
anse så betungande, att de hellre helt och hållet av -

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 305

stode från stationen. A andra sidan Lärer med avseende
å vad ovan blivit upplyst beträffande rörelsens art och omfattning
ej skäligen kunna begäras, att statsverket skulle
ikläda sig kostnaderna för stationen. Såsom eu lämplig
utväg synes emellertid erbjuda sig att inrätta eu tullexpedition
under föreståndarskap av person utom tullverket;
kostnaden härför bör lika väl som den tidigare kostnaden
för tullstationen, drabba vederbörande intressenter, men
den blir jämförelsevis obetydlig, och varken av intressenterna
eller av statsverket behöver alltså någon ökad uppoffring
utkrävas.

Kommissionen uttalar sig fördenskull för att i Ålabodarna
inrättas en tullexpedition på enskild bekostnad och
under föreståndarskap av person utom tullverket.

Beträffande den med bidrag av enskilda uppehållna
tullstationen i Kyrkbacken (poängtal 18,37) har kommissionen
likaledes genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska
avdelning inhämtat närmare uppgifter rörande iuoch
utförseln under år 1913; och framgår av desamma,
att dit importerats: 7i8 ton gaskol och kokskol, uteslutande
av Vens tegelbruks aktiebolag; 359 ton ångkol, uteslutande
av samma bolag; 747 ton stenkol, andra, uteslutande av
samma bolag, samt att därifrån exporterats: 1,100 kg. torsk,
av enskild person; 3,590 kg. ål, av två enskilda personer;
160,oOO st. taktegel, uteslutande av Vens tegelbruks aktiebolag;
och 13,285,000 st. murtegel, av dels nämnda bolag
och dels Öländers tegelbruks aktiebolag.

Då förhållandena på ifrågavarande plats synas vara
fullt likartade med dem i Ålabodarna, föranledes kommissionen
uttala sig för att jämväl i Kyrkbacken inrättas en
tullexpedition på enskild bekostnad och under föreståndarskap
av person utom tullverket.

Tullexpeditionen i Bästad (poängtal 1,28) föreslås skola
bibehållas oförändrad, dock att föreståndarskapet för densamma
bör utövas av person utom tullverket.

Såsom ovan erinrats, skulle enligt kommissionens förslag
till omorganisation av kustbevakningen tullexpeditionen
i Torekov (poängtal 5,82) förvandlas till tullstation. Efter
ämnda förslags avgivande hava emellertid sådana förändrade
förhållanden inträtt, att kommissionen finner sig icke

3131 18 9a

306

LOKALFÖRVALTNINGEN.

höra vidbliva detsamma. Den stenexport, ''som uteslutande
beredde göromål för ifrågavarande tullexpedition, har nämligen
helt och hållet upphört, och det torde böra räknas
med att densamma åtminstone ej under den närmaste framtiden
återupptages. Vid sådant förhållande vill kommissionen
uttala sig för att tullexpeditionen i Torekov bibehålies,
dock att föreståndarskapet för densamma ej vidare bör få
förenas med tjänst vid kustbevakningen utan i stället uppdragas
åt lämplig person utom tullverket.

Av uppgifter, som från generaltullstyrelsens revisionsbyrås
statistiska avdelning erhållits rörande in- och utförseln
år 1913 vid den med bidrag av enskilda uppehållna
tullstationen i Mölle (poängtal 1,89), framgår, att dit importerats:
3,035 kg. rödspätta, av tre enskilda personer; och
7,866 kg. färsk sill, av två enskilda personer; samt att från
Mölle exporterats: 6,967 kg. ål, av enskild person.

Enligt vad sålunda blivit upplyst torde förhållandena
här få anses gestalta sig lika med dem i Alabodarna; och
synes därföre i Mölle böra inrättas en tullexpedition på enskild
bekostnad och under föreståndarskap av person utom
tullverket.

Tullinspektionen i Höganäs (poängtal 9,98) skall enligt
kommissionens i det föregående framställda förslag förvandlas
till tullstation och torde såsom sådan böra upptagas i
klass 1.

Vad beträffar den med bidrag av enskilda uppehållna
tullstationen i Viken (poängtal 1,08), har enligt tabeller över
härvarande in- och utförsel år 1913, vilka för kommissionens
räkning uppgjorts av generaltullstyrelsens revisionsbyrås
statistiska avdelning, till Viken importerats: 24,250 kg.
färsk sill, av två enskilda personer; samt därifrån exporterats:
1,600 kg. ål, av enskild person; 113,000 kg. tackjärnsskrot,
av två enskilda personer; och 1,333 kg. syrgas
och vätgas, av enskild firma.

På grund av vad sålunda blivit upplyst och med åberopande
tillika av vad som anförts vid behandlingen av
Alabodarna får kommissionen uttala sig för att i Viken inrättas
en tullexpedition på enskild bekostnad och under
föreståndarskap av person utom tullverket.

1 avseende å tullstationen Hälsingborg-Råd (poängtal
15,87), vilken är belägen inom Hälsingborgs stad, äger vad

TULLINSPEKTIONER,

TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER.

307

ovan yttrats beträffande tullstationen Malmö-Limhamu motsvarande
tillämplighet. På grund härav föreslås, att tullstationen
Halsingborg-Råå indrages, och att till ifrågavarande
plats i stället beordras bevakningspersonal från tullkammaren
i Hälsingborg med det uppdrag att verkställa
klareringar, som generaltullstyrelsen kan finna anledning
tillägga densamma.

Tullexpeditionen i Skanör (poängtal 0,38) torde höra
bibehållas i oförändrat skick, dock att föreståndarskapet för
densamma ej vidare bör få förenas med tjänst vid kustbevakningen.

Tullexpeditionen i Kungsbacka (poängtal 0,oi) synes
med avseende a den ytterst obetydliga rörelsen därstädes
kunna utan olägenhet indragas.

Tullexpeditionen i Kungälv (poängtal 0,06) torde, oavsett
rörelsens obetydlighet dock vid det förhållande, att staden
äger en visserligen vilande stapelstadsrätt, böra bibehållas
i oförändrat skick.

Tullstationen i Marstrand, som tänkes träda i stället
för den nuvarande tullkammaren därstädes, synes böra hänföras
till klass 1.

Tullstationerna i Smögen (poängtal 12,07) och Saltbacken
(poängtal 20,24) torde böra upptagas i klass 1.

Jämte det invisitationsrätten av förut antydda skäl helt
och hållet avskaffas synas tullexpeditioner böra inrättas på
samtliga de ställen, där densamma hittills utövats, d. v. s.
Hädan, Mollösund, Känngön, Gullholrnen, Gravamen Dynga,
Hunnebostrand och Grebbestad. Dessa tullexpeditioner böra,
enär med dem avses att ersätta en förmån, som förut varit
trafiken beredd genom det allmänna, bekostas av statsverket.
Likaså anser kommissionen, att tullexpeditioner böra
på statsverkets bekostnad inrättas i Skärhamn och JBovallstrand.
Såsom självfallet bör gälla, att ingen av ifrågavarande
tullexpeditioner får förestås av tjänsteman vid kustbevakningen,
utan att till föreståndare för desamma alltid
skola utses personer utom tullverket.

Tullstationen i Ljusne (poängtal 3,73) synes böra hänföras
till klass 1.

Tullstationen i Siked (poängtal 2,28) torde böra upptagas
i klass 2.

308

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Vad angår tullinspektionen i Storkaxe (poängtal l,2i),
så har i generaltullstyrelsens skrivelse till Konungen den
3 november 1916 med förslag till tullverkets utgiftsstater
för år 1918 till behandling förevarit frågan, huruvida densamma
borde vidare bibehållas.

Tullkammaren i Skellefteå hade nämligen ifrågasatt indragning
av de för nämnda inspektions räkning uppförda
1 tullinspektorstjänst och 1 vaktmästare''änst av klass 3
samt därvid meddelat, att beslut fattats om aktiebolaget
Kåge kvarns upplösning och trädande i likvidation, samt
att det icke torde finnas några utsikter till att kvarnen åter
komme i gång. Verksamheten vid kvarnen hade, då framställningen
gjordes, varit inställd sedan mera än ett år tillbaka,
och åtminstone en del av kvarnens maskineri hade
försålts. Sjöfarten på Storkåge hamn i och för lastning
av trävaror syntes hava betydligt avtagit, vilket dock möjligen
berodde på det allt försvårande kriget, ''fullinspektionen
i Storkåge hade inrättats så gott som uteslutande
på grund av den därstädes bedrivna kvarnrörelsen, och då
denna nu nedlagts, hade tullkammaren ansett sig böra väcka
fråga, huruvida inspektionen redan under den närmaste tiden
borde indragas, eller om därmed kunde få anstå, till dess
efter krigets slut lugnare förhållanden kunde inträda.

Generaltullstyrelsen anförde, att, ehuru nedläggandet
av kvarndriften i Kåge tydligen måste anses i viss mån
tala för den av tullkammaren i Skellefteå ifrågasatta indragningen
av tullinspektionen i Storkåge, styrelsen dock
— enär det icke torde vara uteslutet, att kvarnrörelsen, såsom
vid föregående tillfällen skett, åter kunde upptagas,
eller att någon annan industriell verksamhet därstädes
kunde uppstå, sedan lugnare förhållanden åter inträtt —
ansåge sig icke böra vid detta tillfälle hemställa om indragning
av inspektionen. Styrelsen erinrade samtidigt,
att vaktmästare''änsten vid tullbevakningen i Storkåge lämnats
vakant enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 november 1915.

Kommissionen anser för sin del, att genom de av tullkammaren
i Skellefteå meddelade upplysningarna blivit tillfullo
ådagalagt, att tullinspektionen i Storkåge ej vidare har
något existensberättigande; och hemställes lörty om densammas
indragning.

TULLPISKALEBNA.

309

Tullstationen i Nederkalix (poängtal 5,oo) synes böra
hänföras till klass 1.

Kommissionens förestående förslag innebär, att tullstationer
av klass 1 skola finnas i Dalarö, Sandhamn, Furusund,
Mem, Bergkvara, Kylley, Slite, Höganäs, Marstrand,
Smögen, Saltbacken, Ljusne och Nederkalix; att tullstationer
av klass 2 skola finnas i Fåfäng, Herräng, Öregrund, Lövvik,
Valdemar svik, Barösund, Degerhamn, Mönsterås, Kappelsharnn,
Fårösund, Katthammarsvik, Ljugarn, Rone, Burqsvik,
Flinte och Sikeå; samt att av statsverket bekostade tullexpeditioner
skola finnas i Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Borgholm,
Timmernabben, Mörbylånga, Figeholm, Bästad, Torekov,
Skanör, Kungälv, Hättan, Mollösund, Käringön, Gullholmen,
Gravarne, Dyngö, Hunnebo strand, Grebbestad, Skärhamn och
Bovallstrand.

Härjämte förutsätter kommissionen, att av enskilda bekostade
tullexpeditioner komma att finnas i Ålabodarna, Kyrkbacken,
Malle och Viken.

Angående inrättande av tillfälliga tullstationer skall,
såsom förut yttrats, generaltullstyrelsen hava att besluta;
och föreslås, att styrelsen därvid skall äga bestämma jämväl
i fråga om deras klassificering efter ovannämnda tvä klasser.

v kap.

Tullfiskalerna.

Såsom åklagare i tullmål finnas anställda fyra tull- Nuvarande
fiskaler med stationering i Stockholm, Göteborg, Malmö hörhållandenoch
Haparanda. Tjänstgöringsområdena utgöra:

för tullfiskalen i Stockholm: Stockholms stad, Stockholms,
Uppsala, Västmanlands, Södermanlands, Gävleborgs,
Kopparbergs, Östergötlands och Gottlands län;

för tullfiskalen i Göteborg: Göteborgs och Bohus, Hallands,
Kronobergs, Skaraborgs, Jönköpings, Örebro, Värmlands
och Alvsborgs län;

för tullfiskalen i Malmö: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge
och Kalmar län; samt

för tullfiskalen i Haparanda: Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands och Jämtlands län.

310

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Att märka är emellertid, att tnllmål, som anhängiggöras
annorstädes än vid rådstuvurätt i Stockholm och
Göteborg eller vid domstol inom Malmöhus, Kristianstads
eller Norrbottens län, ankomma på vederbörande tullfiskals
handläggning, endast såvida och i den mån generaltullstyrelsen
därom förordnar.

Här torde böra påpekas den begränsade innebörd, som
uttrycket tullmål äger: dit hänföras nämligen endast mål
angående förbrytelser mot tullstadgan, däremot ej mål angående
överträdelser av andra författningar, vilkas efterlevnad
tullverket har att övervaka, såsom exempelvis exportförbudsförfattningar.

Mål angående överträdelse av gällande förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
skola efter tillkomsten av 1913 års lag i ämnet handläggas
i administrativ väg med generaltullstyrelsen såsom första
instans. Innan mål av förevarande slag av generaltullstyrelsen
företages till avgörande, skall jämlikt 5 § i åberopade
lag tillfälle lämnas den tullfiskal, inom vars tjänstgöringsdistrikt
beslaget skett, att yttra sig i målet. Härvid
förelägger styrelsen honom att inom viss tid från erhållen
del av föreläggandet avgiva dylikt yttrande, vid äventyr
att målet ändå avgöres. Genom 11 § har tullfiskal tillagts
rätt att för ifrågavarande måls utredning påkalla vittnesförhör
vid domstol; i 13 § stadgas, i vilken utsträckning
tullfiskal äger att i mål av förevarande beskaffenhet fullfölja
talan i högre instans, d. v. s. hos regeringsrätten; i
14 § äro bestämmelser meddelade om verkan därav, att
tullfiskalen hos generaltullstyrelsen före besvärstidens utgång
förklarar sig åtnöjas med vissa styrelsens beslut;
och i 15 § slutligen tillägges tullfiskal eu befogenhet att, i
händelse beslagtagen vara finnes underkastad förskämning,
minskning eller annan sådan nedgång i värde, såframt med
försäljningen därav fördröjes, göra framställning hos generaltullstyrelsen
om varans försäljning utan avbidan på
målets slutliga avgörande.

Vid sidan av sina åklagaruppgifter hava tullfiskalerna
även vissa inventeringsåligganden. I § 5 tjänstgöringsreglementet
föreskrives sålunda, bland annat, att tullfiskal
skall i den stad, där han är stationerad, utöva kontroll å

TULLFISICALERNA.

311

tulluppbörden i enlighet med därom särskilt givna föreskrifter;
att tull fiskalen i Malmö skall hava till särskilt
åliggande att minst en gång i varje kvartal verkställa inventering
av tullkassan i de övriga städer inom Skåne, där
tullkammare finns inrättad; samt att tullfiskal slutligen har
att i den omfattning, som av generaltullstyrelsen bestämmes,
verkställa inventeringar av nederlag och transitupplag
ävensom andra inom distriktet erforderliga inventeringsförrättningar.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sitt Svar på frågesvar
på kommissionens frågecirkulär gjort ett så lydande nrkuläretuttalande: »Några

tjänster, som utan saknad torde kunna indragas, äro
tullfiskalernas. Da t. ex. tallförvaltarna i Norrköping och annorstädes
få sköta förekommande mål, torde dessa även å de andra platserna
kunna handläggas av vederbörande tullförvaltningsföreståndare. För
närvarande är det endast ett fåtal platser, som draga fördel av denna
hjälp. I svårare fall torde tullkamrarna hos tullstyrelsen kunna göra
framställning om rätt att få anlita juridiskt biträde.»

De mål angående förbrytelser mot tullstadgan, i vilka Yttrande.
enligt ovan återgivna bestämmelser talans utförande ankommer
på tullfiskal, äro — om man bortser från de sistförfluten
årens abnorma förhållanden — så fåtaliga, att
tullfiskalerna därav hava endast ytterst obetydlig sysselsättning.
De enda mål, vilkas tillvaro kunde i någon mån
åberopas såsom skäl för tullfiskalstjänsternas bibehållande,
voro tidigare de s. k. ursprungsmålen; men, såsom ovan
erinrats, hava dessa — vilkas antal för övrigt för framtiden
kan beräknas bliva ganska ringa — numera överflyttats
från handläggning vid domstol till behandling i
administrativ väg, något som bl. a. medfört, att proceduren
blivit uteslutande skriftlig, och att alltså personlig inställelse
för muntligt utförande av talan i dessa mål ej vidare ifrågakommer.

Under nu angivna förhållanden synas tullfiskalstjänsterna
kunna helt och hållet indragas. Att tillvarataga det
allmännas intresse i de s. k. ursprungsmålen synes härvid
kunna överlåtas på tullverkets ombudsman. Vad beträffar
de egentliga tullmålen, har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
i ovan intagna yttrande ifrågasatt, huruvida

312

LOKAL FÖRVALTNINGEN.

icke åklagartalan i desamma skulle — på sätt redan nu
vore fallet å flertalet medelstora ocli mindre tullförvaltningar

— kunna utföras av vederbörande tullförvaltningsföreståndare.
Denna anordning anser emellertid kommissionen ej
vara fullt tillfredsställande. Hos tulltjänstemännen i allmänhet
kan ej förutsättas vare sig juridisk bildning eller
tillräcklig övning att uppträda inför domstolar. Även om

— såsom åberopade förening ifrågasätter — i viktigare
fall särskilt juridiskt biträde skulle ställas vid tullförvaltningsföreståndarens
sida, förelåge dock i avseende å det
stora flertalet mål en viss risk, att det allmännas intressen
i desamma ej skulle bliva på bästa sätt tillvaratagna.
Bättre synes då vara, att åklagarmyndigheten i tullmål allmänt
— således även på sådana stallen, där den nu utövas
av tullförvaltningsföreståndarne — uppdrages åt allmän
åklagare, i regel stadsfiskal. I förekommande frågor av
mera speciell tulladministrativ art Ange denne åklagare förutsättas
erhålla alla behövliga upplysningar av tullpersonalen,
varifrån för övrigt ofta någon målsägande torde
vara tillstädes i rättegången. Då erfarenheten visat, att
stadsfiskalerna kunnat på fullt tillfredsställande sätt utföra
åtal för överträdelser av exportförbudsförfattniugarna, lärer
ej med fog kunna hysas mera än en mening därom, att
de jämväl skola kunna sköta åtal för överträdelser av gällande
importföreskrifter. Någon särskild ekonomisk ersättning
till stadsfiskalerna för de sålunda nytillkommande
göromålen anser kommissionen ej böra ifrågakomma.

Tullfiskalernas inventeringsåligganden, vilka givetvis
icke betinga någon juridisk bildning, tänker sig kommissionen
skola övertagas av andra tjänstemän i tullverket,
förslagsvis av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,
att tullfiskalstjänsterna indragas; att åklagarskapet i tullmål
överflyttas på de allmänna åklagarna; att tullfiskalernas befattning
med de s. k. ursprung smålen övertages av tullverkets
ombudsman; samt att tullfiskalernas inventeringsåligganden
uppdragas åt andra tjänstemän i tullverket, exempelvis tulldirektörer
och distriktchef er.

PIOBSONALEN.

3 1 3

VI KAP.

Personalen vid lokalförvaltningen.

I. Personalens indelning, antagning och
utbildning.

a. Översikt av nuvarande förhållanden.

Personalen vid lokalförvaltningen indelas för närva- indelning av
rande dels i tjänstemän av högre grad och tjänstemän av v^sonaien.
lägre grad, dels ock i ordinarie tjänstemän och e. o. tjänstemän.

Den förra indelningen — vilken av kommissionen Tjänsteman
ovan, s. 86, föreslagits bibehållen i sak, ehuruväl siälva be- av, högre och
namnmgarna »tjänstemän av högre grad» och »tjänsteman
av lägre grad» skulle ersättas med resp. »tjänsteman av
grupp I» och »tjänsteman av grupp II» — grundar sig på
tjänstemännens olika bildningskvalifikationer och deras därav
föranledda olika sysselsättning. Av tjänstemännén av lägre
grad fordras endast vanlig folkskolbildning i förening med
praktisk utbildning i tjänsten; desamma användas huvudsakligen
för bevakning. Av tjänstemännen av högre grad
däremot kräves ett större mått av allmänbildning ävensom
tullteknisk specialutbildning; dessa tjänstemän syssla i regel
med tariffering och kamerala göromål (jfr § 4 tjänstgöringsreglementet).

Ordinarie tjänstemän äro fast anställda mot avlöning Ordinarie och
å stat; e. o. tjänstemän däremot hava ej fast anställning e °- tJanstcsamt
bliva endast då behovet sådant kräver inkallade i
tjänstgöring, därvid de åtnjuta dagavlöning ur ett till generaltullstyrelsens
disposition ställt anslag »till vikariatsersättning,
extra biträden, flyttningshjälp m. m.» Ett slags mellanställning
intaga tjänstemän å extra stat; de äro närmast att
jämställa med de ordinarie tjänstemännen och dela i allt väsentligt
dessas avlöningsvillkor men äga till skillnad från
desamma ej ^några anspråk gent emot statsverket för det fall,

314

LOKALFÖRVALTNINGEN.

att deras befattningar skulle komma att indragas såsom obehövliga.
— Dessa extrastats tjänstemän upptagas i kommissionens
beräkningar i allmänhet såsom ordinarie.

De särskilda Tjänstegraderna vid tullverkets lokalförvaltning äro
befatt- för närvarande: överinspektör, tullförvaltare, överkontrollör,
förste kontrollör, kontrollör (bevakningskontrollör, uppbördskassör),
kammarskrivare, tullinspektor, överuppsyningsman,
uppsyningsman och vaktmästare. — E. o. tjänstemän vid
lokalförvaltningen äro dels e. o. kammarskrivare och dels
e. o. vaktmästare.

Kompetens- E. o. tjänstemän antagas av generaltullstyrelsen. All ffärie"f<fer

månna antagningsvillkor äro enligt § 205 tjänstgörings itjänstemän,

reglementet: 1) uppnådd levnadsålder av aderton men ej
tjugufem år, dock att bestämmelsen om sistnämnda åldersgräns
ej gäller i fråga om den, som redan vunnit inträde
i statens tjänst; 2) god frejd; 3) frihet från kroppslig svaghet,
sjukdomsanlag, fel i syn- eller hörselorganen eller kroppsligt
lyte, som kan anses vara hinderligt för tjänstgöring i tullverket;
samt 4) normalt färgsinne.

För anställning såsom e. o. kammarskrivare fordras
härutöver dels avlagd studentexamen eller på visst sätt
kvalificerad realskolexamen, den senare examen påbyggd
med tvåårig kurs vid handelsinstitut (handelsgymnasium),
dels ock nöjaktigt genomgången elevkurs. Den särskilda
kvalifikationen av realskolexamen skall utgöras av vitsord
om minst godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska
och franska språken samt geografi, matematik och naturlära.
Elevkursen omfattar en tid av sammanlagt högst tio
månader och utgöres dels av en praktisk avdelning —
provtjänstgöring under fyra månader vid en medelstor
tullförvaltning —, dels ock av en teoretisk avdelning, bestående
av en sex månaders avgiftsfri undervisningskurs i
Stockholm. Den praktiska avdelningen är ämnad att giva
tjänsteniannaaspiranten en allmän överblick över tulltjänstens
olika grenar. Åmnena i den teoretiska avdelningen äro
varukännedom, författningskunskap, kemi, tyska och engelska.
Kursens närmare omfattning framgår av den redogörelse
för densamma, som lämnats kommissionen av chefen för
generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,
och som återfinnes tryckt bland bilagorna till detta betänkande.

PERSON A LEN.

3 15

Av den av generaltullstyrelsen fastställda under visningsplanen
för senast anordnade elevkurs inhämtas för övrigt
följande.

Den teoretiska delen av kursen tog sin början den 1
december IDIG och fortgick till början av juni månad 1917
med uppehåll av 14 dagar vid jul- och 6 dagar vid påskhelgen.

Undervisning meddelades i följande ämnen enligt nedanstående
timplan för veckan:

a) varukännedom och tulltaxans tillämpning . 12 timmar,

b) författningskunskap jämte journals- och

räkenskapsföring samt övning i uppsättande av
tjänsteskrivelser ......................................................... 5 » ,

c) första grunderna i oorganisk och organisk

kemi samt laborationsövningar............................... 8 » ,

d) tyska och engelska språken ........................ 5 »

Vid slutet av undervisningskursen anställdes examen,

till vilken styrelsen utsåg censorer, vilka ägde att tillsammans
med vederbörande lärare utfärda betyg.

För anställning såsom e. o. vaktmästare kräves utom
de allmänna villkoren endast godkänd avgångsexamen
från folkskolans fjärde klass eller däremot fullt svarande
kunskapsmått.

För varje e. o. tjänsteman anvisar styrelsen en tills De e. o. tjanvidare
gällande tjänstgöringsort. Inkallning sker genom tjälTglring*-vederbörande lokalmyndigheter. Dessa hava emellertid här- förhållanden.
vid att hålla sig inom ramen av de av styrelsen lämnade
bemyndiganden, vilka vanligen — åtminstone då fråga är
om mindre tullförvaltningar — bestämt angiva det maximiantal,
som må inkallas.

Det har tydligen varit avsett, att behovet av den e. o.
personalens användande i tjänstgöring skulle prövas dag
för dag. Tidigare har också tillämpningen varit sådan.

Men numera torde hava blivit ganska allmän sed, att e. o.
tjänstemän få behålla sitt inkallningsarvode även å tider,
då deras tjänstgöring strängt taget ej är för göromålens
behöriga gång påkallad. Det har nämligen ansetts innebära
en obillighet att för kortare tidsperioder eller kanske
enstaka dagar ställa den e. o. tjänstemannen utan varje
som helst stöd av tullverket och med osäkra utsikter att

Fortsatt utbildning
av
tjänstemännen.

316 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ernå inkomst från annat håll. Emellertid torde, enligt vad
Sveriges tullmannaförening i sitt svar på kommissionens
frågecirkulär meddelat, s. k. passning eller avvaktning fortfarande
på en del håll förekomma.

På sätt 1908 års tullstatskommission erinrat (se betänkandet,
I, s. 105 f.), har tidigare utgått understöd av allmänna
medel till yngre tjänstemän, som för egen information
velat följa tullbehandlingsarbetet i de större packhusen;
och hava för dessa tjänstemäns räkning tillika anordnats
föreläsningar i varukännedom m. m.

Numera gäller enligt Kungl. Maj:ts skrivelse till generaltullstyrelsen
den 2 december 1910, att styrelsen äger
att årligen, där så anses nödigt, anordna utbildnings- och
fortsättningskurser för i tullverket redan anställda tjänstemän
av högre och lägre grad. Dylika kurser få omfatta
en tid av högst tre månader, och deltagarna kunna efter
styrelsens beprövande erhålla visst understöd ävensom gottgörelse
för resekostnaden.

I enlighet med dessa bestämmelser hava anordnats
dels under åren 1917 och 1918 kurser för äldre packhustjänstemän
och dels under sistnämnda år en kurs för äldre
tjänstemän av lägre grad. Åven hava i orter med livlig
resandetrafik kurser i levande språk varit anordnade för
tjänstemän av lägre grad.

Den av generaltullstyrelsen fastställda planen för senast
anordnade kurs för äldre packhustjänstemän — vilken räckte
fr. o. m. den 2 april t. o. m. den 17 maj 1918 — var av
följande lydelse:

»Antalet kursdeltagare bör ej överstiga 12.

Kursen omfattar:

l:o) undervisning i varukännedom, vilken meddelas

a) genom föredrag över olika delar av tull -

taxan....................................................	83 timmar
b-) förevisning av tullbehandlingsbyråns och packhusinspektionens prov, varvid kurs-deltagarna uppdelas på tre lag, omfattan-de förevisningen en tid för varje lag av	44 »
c) kemisk undersökning och varuprovning i laboratoriet.............................................	80
d) mikroskopering .........................................	16 »

Transport 223 timmar

PERSONALEN.

317

Transport 223 timmar

2:o) föredrag i syfte att bibringa vederbörande ökade
insikter med avseende å statistiska varuför teckningens

tillämpning............................ 3 »

3:o) föredrag angående tillämpningen av bestämmelserna
i tulltaxeförordningen .................. 10 »

Härjämte beredes kursdeltagarna tillfälle att under

sakkunnig ledning bese tullokalerna ............ 3 »

Summa 239 timmar.»

1* ör den kurs för tjänstemän av lägre grad, som ägde
rum den 4 februari—16 mars 1918, hade generaltullstyrelsen
fastställt följande undervisningsplan:

»Antalet kursdeltagare bör icke överstiga 25.

Kursen omfattar:

undervisning i författningskunskap och i samband därmed
journals- och räkenskapsföring m. m............. 88 timmar

undervisning i varukännedom, företrädesvis inriktad på
sådant partigods, som kan antagas bliva föremål

för tullbehandling från kursdeltagarnas sida......... 20 »

undervisning i engelska språket ............................... 72 »

Därest med hänsyn till kursdeltagarnes olika ståndpunkt
med avseende å event. redan förvärvade insikter
i engelska språket en uppdelning av kursdeltagarne
i olika lag kan befinnas mera ändamålsenlig än
gemensam undervisning, hemställes om bemyndigande
att företaga sådan uppdelning, varvid undervisningen
i nämnda språk torde kunna inskränkas
till 54 timmar per lag och således utgöra sammanlagt
.................................................................. 108 timmar.»

Enligt senare beslut av styrelsen infördes tyska språket
såsom valfritt ämne i ifrågakomma kurs.

Att för tillfälliga behov anlita arbetskraft utom tullverket
har hittills endast sparsamt ifrågakommit. Genom
en generaltullstyrelsens rundskrivelse den 25 maj 1916 påpekades
emellertid, att för förrättande av göromål av enklare
beskaffenhet, särskilt rena skrivgöromål, borde i vissa
fall lämpligen kunna användas utom tullverket stående biträden.
Med föranledande härav hava några tullförvaltningar
utverkat sig styrelsens bemyndigande att mot närmare bestämd
timpenning anlita vanligen kvinnliga skrivbiträden. -—
Vidare har det åtminstone vid tullbevakningen i Stockholm
under de sista årens ntomordentliga förhållanden inträffat,
att personer anställts mera tillfälligt såsom e. o. vaktmästare.

Användning
av arbetskraft
atom tullverket.

» Extraordinarie
frågan» .

318

LOKALFÖRVALTNINGEN.

b. Framställda reformyrkanden.

Den s. ’ k. extraordinariefrågan inom tullverket har i
de kommissionen tillhandakomna svaren på utsänt frågecirkulär
blivit närmare belyst av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
såvitt gäller de e. o. tjänstemännen
av högre grad, samt av Sveriges tullmannaförening, såvitt
gäller de e. o. tjänstemännen av lägre grad.

Den förstnämnda sammanslutningen kritiserar det nuvarande
inkallningssystemet, vilket »på flera platser lett till
överdrivet begagnande av extra arbetskrafter». I syfte att
de e. o. tjänstemännen skola kunna någorlunda jämnt sysselsättas
och att deras antal skall kunna hållas nere, så att
befordringsförhållandena ej bliva alltför ogynnsamma, föreslår
föreningen, att »inga e. o. tjänstemän av högre grad
stationeras på viss ort, med mindre de äro tillförsäkrade
tjänstgöring hela året om, och bör sådan placering ske i
tur och ordning efter tjänsteålder och duglighet. Alla andra
böra förläggas till Stockholm, där de å tider, användning
ej funnes för dem, kunde sysselsättas å styrelsens byråer,
företrädesvis då revisionsbyrån, varest utan tvivel arbete
kunde beredas dem». I sammanhang med denna förändring
borde den mindre tilltalande dagavlöningsformen avskaffas
och de e. o. tjänstemännen i stället erhålla fasta arvoden.
»Härmed skulle naturligtvis följa den skyldighet att tjänstgöra
där, varest tullstyrelsen fann nödigt för tillfället använda
dem, dock med rätt till fria resor och viss inkvarteringsersättning
i det fall tjänstgöringen på samma plats
icke över ginge en bestämd maximitid. I motsatt fall borde
endast fri resa få åtnjutas.» Minskning i behovet av extra
arbetskraft skulle vinnas genom forcering och arbetskoncentrering
under säsongen samt genom jämnare fördelning
av semestrarna.

Sveriges tullmannaförening vänder sig mot »ett planlöst
antagningssystem, som givit vederbörande fria händer att
oavsett verkligt behov till e. o. antaga sökande i hur stor
utsträckning som helst», samt framhåller, hurusom »oregelbundna
tjänstgöringsförhållanden med åtföljande obestämd
avlöning gör, att extratiden för de lägre verkar i hög grad

PERSONALEN.

3 1 i)

betungande. Bundna vid tjänstgö ringsplatsen men dock
utan den ringaste ersättning, äro de extra hänvisade till
att etter eget gottfinnande skaffa sig sitt uppehälle». »Utan
att framlägga något direkt förslag rörande reglerade antagningsförhållanden»,
heter det vidare i föreningens skrivelse,
»tillåta vi oss dock hemställa, att kommissionen måtte uttala
sig i den riktningen, att e. o. tjänstemän av lägre grad
ej höra antagas i större utsträckning än att befordran till
ordinarie tjänst må kunna vinnas inom viss begränsad tid;
vi hava i detta fall tänkt oss efter 4 å 5 års antagningstid.
— Ehuru vi äro av den absoluta övertygelsen, att all
personal, som av tullverket hålles i tjänstgöring så gott
som året om, bör innehava ordinarie beställning, vilja vi
dock härutinnan gå en medelväg för att därigenom tillvinna
oss kommissionens gehör i denna för den lägre e. o. personalen
så brännande fråga och framföra då krav på införande
av minimiavlöning för nämnda personal. Genom
bestämmande av dylikt avlöningssystem bör den e. o. personalen
i någon mån kunna säkerställas mot de svåra ekonomiska
rubbningar, som eljest uppstå genom det oregelbundna
i tjänstgöringsförhållandena.»

Vidkommande kompetensfordringarna för tjänstemän av
högre grad, så har av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare samt
Sveriges elektriska industriförening kraftigt framhållits angelägenheten
av att desamma hållas uppe i nuvarande nivå.
Stockholms handelskammare har såsom sin mening uttalat,
att tulltjänstemännen ofta visa sig icke äga den allsidiga
utbildning, som vore önskvärd, samt till vinnande av ökad
kompetens hos desamma yrkat, att den tulltekniska undervisningen
måtte omläggas i mera praktisk riktning. Endast
handels- och sjöf''artsnämnden i Ronneby har ansett realskolexamen
böra innefatta tillräcklig kompetens för — såsom
nämnden tydligen genom missförstånd uttryckt sig —
»tjänstemän av lägre grad». — Från Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförenings uttalande i förevarande punkt må
antecknas, att föreningen funnit sig böra ifrågasätta, huruvida
icke för vinnande av garanti, att tullelev besutte fullgoda
insikter i det för tulltekniken så viktiga ämnet kemi,
borde såsom villkor för antagning såsom dylik elev ovill -

Kompetensfordritt
fjär för
tjänstemän av
högre grad.

Kompetensfordrin
gar för
tjänstemän av
lägre grad.

Rekryteringen
av tjänstemännen
av
lägre grad.

320 LOKALFÖRVALTNINGEN.

korligen krävas på reallinjen avlagd studentexamen. Även
tiar föreningen ifrågasatt, om icke jämte genomgående av
elevkursen borde fordras förvärvande av skeppsmätarkompetens.
Till stöd härför har anförts, att granskning av
skeppsmätningshandlingar i stor omfattning ålåge tullförvaltningarna,
och att det dessutom vore av vikt, att vid
varje tullförvaltning funnes tillgång till vikarie vid förfall
för den ordinarie skeppsmätaren.

I fråga om kompetensfordringarna för tjänstemän av
lägre grad har bl. a. av Sveriges allmänna fulltjänstemannaförening,
handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i
Karlstad, Norrbottens läns handelskammare, Skånes handels-,
industri- och sjö fartskammare samt Sveriges elektriska industriförening
gjorts gällande, att nuvarande bestämmelser vore
tillfyllest. — Sveriges tullmannaförening har uttalat sig för
att, innan antagning till e. o. tjänsteman sker, varje aspirant
skall genomgå en kurs för utrönande av hans lämplighet
för tulltjänsten samt för bibringande av nödiga specialkunskaper.
Handels- och sjö fartsnämnd en i Ystad har ifrågasatt,
huruvida icke avlagd realskolexamen borde uppställas
såsom kompetens villkor för erhållande av viktigare tulltjänst
av lägre grad. Ytterligare ett par sammanslutningar hava
gjort allmänna uttalanden om önskvärdheten av ökad kompetens.

Lämpligheten att rekrytera tjänstemännen av lägre grad
med uttjänt underbefäl från armén och flottan har framhållits
av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening samt
handels- och sjö fartsnämnden i Ystad. Nämnda förening
har framhållit, att den relativt betydliga avlöningen för tullverkets
bevakningspersonal torde göra hithörande tjänster
begärliga även för personer, som underkastat sig en längre
utbildning än som i allmänhet varit fallet med dem, som
hittills antagits till e. o. tjänstemän av lägre grad. Det
funnes intet skäl, varför man ej skulle försöka tillgodogöra
sig den utbildning, som erhölles vid våra underbefälsskolor,
samt taga steget fullt ut och i stället för uppmaningar att
till dylika extra tjänstemän föreslå uttjänta militärer till
lands och sjöss helt enkelt bestämma, att för antagande
erfordras avlagd under officersexamen samt minst sex års

PERSONALEN. 321

val vitsordad militärtjänstgöring jämte viss tids provtjänstgöring
i verket.

För fortsatt utbildning av tjänstemän av högre grad
hava från åtskilliga sammanslutningars sida förordats repetitions-
m. fl. kurser. Yrkanden härom föreligga sålunda från
bl. a. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, handelskammaren
i Göteborg, Norrbottens läns handelskammare, Skånes
handels-, industri- och sjö fartskammare, Smålands och Blekinge
handelskammare, Östergötlands och Södermanlands industriös
handelskammare, Vöster norr lands och Jämtlands läns
handelskammare, järnkontoret samt svensk skeppsrederiförening
för segelfartyg. — Sveriges elektriska industriförening har särskilt
uttalat sig för anordnandet i utbildningsändamål av
studiebesök på verkstäder, fabriker och större lager.

För tjänstemännens av lägre grad fortsatta utbildning
har Sveriges tullmannaförening förordat frivilliga fortsättningskurser
med undervisning i författningskunskap, ett utländskt
språk, matematik och varukännedom. Dessa kurser borde
hava till syfte att bibringa de lägre tjänstemännen kompetens
att övertaga och utföra mera krävande sysslor än
de för närvarande finge bestrida.

Fortsättningskurser hava vidare tillstyrkts av Norrbottens
läns handelskammare — som betonat, att dylika borde anordnas
i ett flertal av de större städerna — och svensk
skeppsrederiförening för segelfartyg m. fl. Särskilt har från
åtskilliga håll yrkats, att tjänstemännen av lägre grad måtte
bibringas sådant kunskapsmått i varukännedom, att enklare
tullbehandlingar kunde dem anförtros.

c. Kommissionens förslag.

Inom tullverket har arbetet mer än inom de flesta
andra verk karaktären av säsongarbete.

I Norrland, där sjöfarten vanligen är stängd av is
från november eller december till april eller maj, äro tullgöromålen
under nämnda del av året ytterst obetydliga.

I södra Sverige störes sjöfarten endast i mindre mån
av ishinder, men här vålla förhållandena på affärsmarknaden,
att en tydlig vår- och en tydlig höstsäsong framträda. Till
vårsäsongen koncentreras importen av artiklar, som skola

Fortsatt, utbilda
it hj av
tjänstemän av
högre ipad.

Fortsatt
utbildning av
tjänstemän av
lägre grad.

Allmänna
synpunkter
rörande
arbetsförhållandena

inom tullverket.

3181 IS

322

LOKALFÖRVALTNINGEN.

förbrukas under sommaren; till höstsäsongen åter den stora
importen av för julförsäljningen och vinterförbrukningen
avsedda varor.

Att, såsom hittills skett, tillgodose behovet av ökad
arbetskraft under de sålunda förekommande säsongerna så
gott som uteslutande genom anställande av e. o. personal
kan i längden ej vara tillfredsställande. Den e. o. personalen
kommer nämligen härigenom att bringas upp till
sådant antal, att befordringsförhållandena bliva olidliga;
och en reservpersonal av denna storlek medför dessutom
på flera sätt kostnader för statsverket. Olägenheterna träda
så mycket tydligare i dagen, om, efter vad hittills varit
fallet, varje lokalförvaltning i avseende å tillgodoseendet av
behovet av reservpersonal betraktas såsom en enhet för sig,
och att sålunda på ett vart ställe anställes det antal e. o.
tjänstemän, som svarar mot det högsta därstädes förekommande
behovet av personalförstärkning.

Vilken omfattning, extraordinariesystemet numera tagit
inom tullverket, framgår närmare av nedanstående tabell,
som utvisar tjänstemännens antal 1913 eller det sista
kalenderår, under vilket tullverket arbetat under fullt normala
förhållanden:

	Kammarskrivare	V aktmästare
\| Ordinarie tjänstemän..............................	245	745
1 E. o. tjänstemän: i stadigvarande tjänst......................	205	144
i tillfällig tjänst..............................	190	396
till förfogande men ej använda ........	6	129
icke till förfogande.........................	9	32

Extratidens längd synes alltmera ökas, och enligt den
i tullverkets matrikel för år 1918 intagna tjänsteställningslistan
har för de tjänstemän, som under åren 1913—18
vunnit sin första befordran, antalet uppnådda tjänstår i
medeltal utgjort: för kammarskrivare 8,4 år (maximum 18,
därnäst 12 år; minimum 6 år), för vaktmästare av klass 1
12 år (maximum 26, därnäst 24 år; minimum 0, därnäst

PERSONALEN.

323

5 år), för vaktmästare av klass 2 15,4 år (maximum 28,
därnäst 25 år; minimum 8 år) samt för vaktmästare av klass
3 15,1 år (maximum 27, därnäst 21 år; minimum 8 år).

Da det fäller att bestämma tullverkets personalstyrka
ävensom de särskilda personalgruppernas anställningsvillkor,
måste enligt kommissionens uppfattning tagas hänsyn till
de säregna förhållanden, under vilka tullverket, efter vad
ovan sagts, arbetar. Samtidigt härmed är att beakta
vikten av att ernå tillfredsställande rekryteringsförhållanden.

Säsongbehovet av ökad arbetskraft anser kommissionen
kunna till väsentlig del täckas dels därigenom, att ordinarie
personal, som på grund av göromålens minskning på vissa
platser kan umbäras, i stället beordras till tjänstgöring å
platser, där högsäsong råder, dels ock därigenom, att för
tillfälliga behov användes tillfälligt anställd personal.

b ör att tillgodose behovet härutöver av reservpersonal
ävensom för att vinna ordnade rekryteringsförhållanden
böra anställas aspiranter samt e. o. tjänstemän, de senare
med på visst sätt fastare anställning.

De ordinarie tjänstemännens antal bör bestämmas med
utgående därifrån, att för arbete av permanent natur skall
användas ordinarie personal.

Kommissionen vill här nedan närmare utveckla de nu
angivna huvudgrunderna, därvid varje personalgrupp kommer
att behandlas särskilt för sig.

Den personal, varav tullverket har stadigvarande behov
hela året om, bör uppföras på ordinarie stat. Förutsättning
härvid bör dock givetvis vara, att erforderligt antal personer,
som genom föregående utbildning och tjänstgöring visat
sig kompetenta för ordinarie anställning, kan disponeras
för tjänsternas besättande.

Sådana temporära kommenderingar av ordinarie personal
från en ort till en annan, för vilka kommissionen ovan
uttalat sig, hava redan tidigare — om ock endast undantagsvis
— förekommit. Sålunda blevo vid tiden för den
starka transittrafiken över Haparanda för ett par år sedan
åtskilliga ordinarie tjänstemän ditbeordrade från Stockholm
m. fl. platser. Ifrågavarande omplacering synes emellertid
kunna företagas i rätt stor utsträckning med den dubbla
vinsten, att behovet av extrapersonal väsentligt begränsas,

Olika slay
av personal.

Ordinarie

personal.

324

LOKALFÖRVALTNINGEN.

och att av de ordinarie tjänstemännen kan uttagas eu större
arbetsprodukt. Anmärkas må, att omplaceringen bör omfatta
även personal från kust- och gränsbevakningen.
Härmed är kommissionen inne på den i föregående betänkande,
s. 46, omhandlade frågan om ett bättre utnyttjande av den
kustbevakningspersonal, som särskilt i Norrland går ledigunder
en stor del av vintern. Ifrågavarande kustbevakningstjänstemän
böra enligt kommissionens åsikt kunna beordras
till tjänstgöring vid tullförvaltningar i södra Sverige och
dessutom framför allt användas till förstärkning av gränsbevakningen
mot Finland, där behovet av arbetskraft är
under vintern väsentligen ökat.

Omplaceringarna böra givetvis icke få lända vederbörande
tjänstemän till ekonomiskt förfång. Till undvikande
härav synas dessa böra erhålla — förutom oavkortade
ordinarie avlöningsförmåner — rese- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^ Omplaceringarna böra för övrigt
verkställas under skäligt hänsynstagande till tjänstemännens
enskilda förhållanden, och frivillighetsprincipen tillämpas,
i mån så lämpligen kan ske.

Till minskande av behovet av extrapersonal bör vidare
iakttagas, att de ordinarie tjänstemännens semestrar ävensom
för desamma anordnade undervisningskurser förläggas
till sådana årstider, då göromålen äro minskade. Denna
grundsats har egentligen redan kommit till uttryck i § 9
i avlöningsreglementet för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning. Enligt kommissionens åsikt bör
för varje tullförvaltning vid årets början uppgöras en plan
för semestrarnas fördelning, därvid ovannämnda grundsats
noggrant bör följas. Tillika bör iakttagas, att på sätt
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening förordat —
förordnandet av särskild vikarie under semester bör, så
vitt ske kan, undvikas. För kortare tid lära nämligen
utan olägenhet den semesterlediges göromål kunna läggas
ut på den övriga personalen. Endast beträffande vissa
chefs- och förmansbefattningar torde förhållandet vara ett
annat.

Vid ordnandet av samtliga hithörande frågor torde
tull direktörer och distriktchefer få en synnerligen viktig
arbetsuppgift.

PERSONAGEN.

;s2f>

För mötande av tillfälliga behov av ökad arbetskraft nuftunya
böra användas tillfälliga biträden. Göromål, som kräva hituliennågon
träning i tjänsten, kunna lämnas till såsom dylika
biträden nyttjade pensionerade tjänstemän. Många bestyr
inom tullverket äro emellertid av den art, att för desammas
utförande icke kräves någon speciell utbildning eller övning.

För dessas bestridande kunna anlitas tillfälliga biträden från
vilket håll som helst, allenast de anses pålitliga.

Dylika tillfälliga biträden böra hava tjänstemannaansvar
och tjänstemannaskydd; men såsom ett huvudvillkor
för anställningen skall gälla, att biträdena icke äga
några som helst för framtiden gällande anspråk gent emot
tullverket.

I ett antagningskort, som lämnas biträdet vid den
första anställningen, böra intagas dessa och övriga för
biträdet gällande bestämmelser, därvid särskilt betonas, att
biträdet icke äger någon rätt till stadigvarande anställning
i tullverket. Biträdet bör — i mån som tjänstgöringens
art gör sådant erforderligt — förses med lämpliga tjänstetecken
(mössa, bricka). Ersättningen till biträdet tänkes
utgå i form av dags- eller timpenning. Densammas belopp
bestämmer generaltullstyrelsen. Antagning av biträden sker
av tullförvaltningarna, vilka dock därvid hava att hålla sig
inom ramen av de av vederbörande tulldirektör eller distriktchef
lämnade bemyndiganden.

Såsom exempel på arbeten, vilka med fördel böra kunna
anförtros åt tillfälliga biträden — även i saknad av specialutbildning
— må nämnas åtskilliga skrivgöromål samt —
inom tjänstemännens av grupp II verksamhetsområde —
bevakning av kollossningar, nattvakttjänst i tullhus, diverse
handräckningsgöromål o.s. v. För sistberörda bestyr avsett
folk torde kunna erhållas genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Aspiranter och e. o. tjänstemän hava, såsom ovan Aspiranteroch
antytts, till gemensam uppgift dels att utfylla det säsong- ebehov
av ökad arbetskraft, som icke kan tillgodoses genom
det förordade planmässigare utnyttjandet av de ordinarie
tjänstemännen eller genom anlitande av tillfälliga biträden,
dels oclc att utgöra den kontingent, varifrån den ordinarie
personalen rekryteras.

326 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Åtskillnaden mellan aspiranter och e. o. tjänstemän
tänkes grundad därpå, att den, som tillhör den senare
kategorien, redan blivit prövad och befunnen lämplig för
tjänstgöringen inom tullverket och därför ej bör utan giltig
anledning kunna skiljas från detsamma, medan däremot
aspiranten är anställd endast på prov. — Den, som efter
vunnen betordran till e. o. tjänsteman visar sig i något
hänseende ej fullt motsvara de krav, som å honom ställas,
kan påräkna ett visst överseende: hans befunna felaktighet
får så att säga stå för hans förmäns räkning, vilka ej i tid
sett upp och skilt honom från verket, medan han ännu
var aspirant. Meningen är alltså, att bland aspiranterna
skall företagas en gallring i ändamål att avlägsna alla för
tulltjänsten mindre lämpliga element. Denna gallring ligger
i det allmännas ej mindre än i den enskilde tjänstemannens
intresse; tv det är å ena sidan av vikt, att tullverket ej
betungas med att för all framtid försörja för tjänsten icke
passande personer, men å andra sidan är det angeläget för
den enskilde tjänstemannen att i god tid få besked om att
han ej kan påräkna någon framtid i verket och sålunda i
stället bör slå in på någon annan bana.

Anmärkas må emellertid, att den antagande myndigheten
bör hava möjlighet att, då giltiga skäl därtill föreligga,
uppsäga även e. o. tjänstemän.

Aspirant bör åtnjuta dagavlöning för den tid, hans
tjänstgöring tages i anspråk. Behöver han användas flera
veckor i följd med undantag allenast för eu eller ett par
dagar, synes emellertid hemförlovning för sådana dagar ej
böra ifrågasättas, utan bör han även då få behålla dagavlöningen
mot att han deltar i förekommande göromål.
Härmed avses att i huvudsak avskaffa den av Sveriges
tullmaunaförening påtalade s. k. passningen eller avvaktningen.
Den ojämnhet i tjänstgöringsförhållandena, som
vållas på grund av s. k. »veckosäsong», skulle sålunda icke
vidare drabba den enskilde tjänstemannen. A andra sidan
bör emellertid tullverket hava befogat anspråk på att den
lättnad, som på detta sätt beredes personalen i dess helhet,
skall sporra densamma till ökat arbete sådana dagar, då
brådska råder.

PERSONALEN.

327

Deri lastare ställning, som tankes tillkomma de e. o.
tjänstemännen gent emot aspiranterna — nr vilkas led desamma
rekryteras —, bör bestå däri, att varje e. o. tjänsteman
åtnjuter expektansarvode för tid, då lians tjänstgöring
ej tages i anspråk. Detta arvode kan förslagsvis utgå med
hälften av det vanliga inkallningsarvodet.

E. o. tjänstemän böra i allmänhet ej anställas till större
antal än att tjänstgöring kan beredas dem minst åtta månader
av året.

Beträffande såväl aspiranter som e. o. tjänstemän bör
gälla, att den, som ej kan anträffas med kallelse till tjänstgöring,
eller som, kallad till tjänstgöring, utan laga förfall
uteblir, bör avföras.

De i § 205 tjänstgöringsreglementet angivna allmänna Allmänna
villkor för anställning i tullverkets tjänst anser kommissio- an^j*"33''
nen böra i huvudsak bibehållas. Emellertid torde kravet
på normalt färgsinne kunna eftergivas för personal med
sådan tjänstgöring, för vars bestridande färgsinnet är fullständigt
utan betydelse. Vidare lärer det i åberopade författningsrum
omnämnda läkarintyget lämpligen böra utfärdas
enligt specifikt formulär för att möjliggöra en ingående
prövning av den sökandes fysiska lämplighet för
tulltjänsten.

Det är angeläget att tillse, att ingen vinner inträde i
tullverket, utan att han besitter erforderliga karaktärsegenskaper
och allmänna kvalifikationer i övrigt för tjänstgöringen
därstädes. Tillförlitligt stöd för ett omdöme härutinnan
erhålles visserligen ej genom allenast ett sammanträffande
med vederbörande; men alltid torde något vara
vunnet härmed, och lika väl som enskilda företag i regel
låta platssökande inställa sig personligen, torde för tullverkets
del bestämmelser böra utfärdas därom, att antagning
av aspiranter ej må ske, med mindre de sökande
personligen inställt sig hos den antagande myndigheten
eller dennes ombud.

Aspiranter av grupp I böra, på sätt yttrats vid be- Antagning och
handlingen av generaltullstyrelsen, antagas av nämnda utMdmy av
styrelse. grupp i.

De kunskapsfordringar, som hittills gällt för inträde i
elevkurs, hava, på grund av den stora tillströmningen av

328

LOKALFÖRVALTNINGEN.

sökande, tett sig annorlunda i tillämpningen än på papperet.
Praktiskt sett, liar nämligen inträdet varit förbehållet dem,
som avlagt studentexamen, och som däri förvärvat sig överbetyg
i de för tulltjänsten viktigaste ämnena. Endast i
ett och annat undantagsfall hava personer med realskolexamen
kunnat vinna inträde. Det har för övrigt visat sig,
att dessas ringare underbyggnad berett dem svårighet att
följa med undervisningen i exempelvis kemi i elevkursen,
något som haft till följd underkännanden i den slutliga
prövningen.

Enligt kommissionens åsikt bör av den blivande tulltjänstemannen
av grupp I krävas ett högt mått av allmänbildning
såsom underlag för den vidare specialutbildningen.
Detta följer särskilt av de stora krav, som i våra dagar
måste ställas på sådana tjänstemän, som skola handlägga
den för statsverket ej mindre än för näringslivet så viktiga
tarifferingen. Att märka är emellertid, att samma fordringar
böra gälla för alla till grupp I hörande tjänstemän
utan undantag; sålunda även för sådana, som ej speciellt
och uteslutande syssla med tariffering. Dels hava nämligen
många tjänstemän av grupp I att samtidigt utföra såväl
tarifferings- som annat arbete, och dels är det för personalens
fullständiga utnyttjande nödvändigt, att tjänstemännen kunna
tillfälligt övertaga den ene den andres göromål ävensom,
på sätt kommissionen i det föregående närmare föreslagit,
underkastas temporär förflyttning från en plats till annan
utan hinder därav, att på den senare vänta helt nya arbetsuppgifter.

Måttet av den allmänbildning, som sålunda bör krävas
av varje tjänsteman av grupp I, synes kunna i huvudsaklig
anslutning till redan utvecklad praxis bestämmas till studentexamen;
dock att särskild garanti bör krävas för att vederbörande
besitta erforderliga förkunskaper i ämnena kemi,
tyska och engelska och sålunda kunna fullt tillgodogöra
sig och följa med den undervisning i dessa ämnen, som
meddelas i elevkursen. Kommissionen vill i sådant hänseende
uttala sig för att för inträde i kursen sökande skall
på sätt, varom generaltullstyrelsen har att närmare förordna,
styrka sig äga kunskaper i nyssnämnda tre ämnen, motsvarande
minst dem, som fordras för betyget godkänd i

PERSONA LEN.

:S29

dessa ämnen i studentexamen på reallinjen. Denna särskilda
fordran skulle träffa dels sådana, som i studentexamen
på reallinjen bortvalt något av ifrågavarande
ämnen, dels ock sådana, som avlagt studentexamen på latinlinjen.

Till undvikande av att det formella kravet på studentexamen
skall te sig som en så gott som oöverstiglig
skranka, vilken särskilt hindrar dugliga tjänstemän av
grupp II att arbeta sig fram till en bättre ställning, anser
kommissionen, att — samtidigt med att ovannämnda inträaesfordringar
till elevkursen stipuleras — det bör lämnas
envar öppet att vid särskild prövning, om vilken generaltullstyrelsen
har att föranstalta, styrka sig äga samma
kunskaper i ena och andra hänseendet, som ovan sagts,
och med stöd härav vinna behörighet att söka inträde i
elevkursen.

Vidkommande härefter elevkursen har kommissionen
särskilt sökt göra sig underrättad, dels huruvida den nu
bestämda undervisningstiden i sin helhet är tillräcklig, och
dels huruvida det timantal, som kommer ett vart av de i
kursen ingående ämnena till del, är väl avvägt. I dessa
spörsmål avgavs på sin tid yttrande till kommissionen av
dåvarande chefen för general tullstyrelsens tullbehandlingsoch
upplysningsbyrå Em. Ruus i egenskap av föreståndare
för kursen; och hade vid byråchefen Ruus’ yttrande enligt
begäran fogats särskilda utlåtanden av de personer, som
närmast förut bestritt lärarbefattning vid kursen. Tillika
hava cheferna för packhusinspektionerna i rikets tre största
städer efter anmodan inkommit med uttalanden rörande
sättet, varpå kursen motsvarat de krav, som från praktiskt
tulltjänstemannahåll kunna ställas på densamma. Samtliga
förenämnda yttranden finnas avtryckta bland bilagorna till
detta betänkande.

Av vad i yttrandena framkommit har kommissionen
fått det intrycket, att kursens praktiska avdelning är lagom
avmätt för att fylla sitt ändamål, vilket är att bilda utgångspunkt
och grund för den därpå följande teoretiska
avdelningen, samt att denna senare avdelning icke bör
utökas över sitt nuvarande mått. — Beträffande undervis -

Befordran till
e. o. tjänstemän
av
grupp I.

Antagning
och utbildning
av aspiranter
av grupp IT.

330 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningstidens fördelning på de olika läroämnena bär kommissionen
funnit sig icke böra göra något uttalande.

Undervisningen inom elevkursen bör såsom hittills
vara avgiftsfri. Det har inom kommissionen ifrågasatts,
om icke kursdeltagarna kunde erhålla något arvode. Detta
anser emellertid kommissionen av principiella skäl uteslutet.
Däremot bör till förhindrande av att förtjänta personer aiekonomiska
skäl avhållas från tulltjänstemannabanan generaltullstyrelsen
erhålla till sitt förfogande ett årligt anslag
(exempelvis 3,000 kronor) för utdelande av stipendier åt
kursdeltagare, som därav äro i behov, och som med särskilt
gott resultat tillgodogjort sig undervisningen.

Den, som genomgått elevkurs och däri blivit godkänd,
bör av generaltullstyrelsen antagas till aspirant med placeringinom
viss tulldirektörs tjänstgöringsområde eller inom visst
distrikt; och bör sådan aspirant, därest han visar sig
lämplig för tulltjänst, inom ett år befordras till e. o. tjänsteman.

Antagning av aspiranter av grupp II bör, såsom redan
framhållits vid behandlingen av generaltullstyrelsen, få ankomma
på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.
Synpunkten är härvid den att i möjligaste mån lätta styrelsens
arbetsbörda. För ernående av större planmässighet
bör — i mån som nyantagning erfordras — sådan i regel
ej ske oftare än en gång om året och då samtidigt för
hela riket. Såsom ovillkorlig regel bör gälla, att ej större
antal aspiranter antages än som kräves för verkets rekrytering.

Medan fackutbildningen för aspiranter av grupp I tänkes
förlagd till tiden före antagningen, blir förhållandet motsatt
för aspiranter av grupp II. Detta beror därpå, att
tjänstemän av den senare gruppen — bortsett därifrån, att
de mindre äro i behov av teoretisk utbildning — i allmänhet
icke torde vara i den ekonomiska ställning, att de
skulle kunna bekosta sitt uppehälle under en elevtid, varunder
någon arbetsförtjänst ej stode dem till buds.

För närvarande erhålla de e. o. tjänstemännen av
lägre grad ej annan utbildning än den, som vinnes genom
praktiserande. En planmässig teoretisk utbildning — om

1*E HHON A LE N.

331

ock av ganska begränsad omfattning — lärer emellertid ej
längre kunna umbäras.

Kommissionen anser därföre, att varje aspirant av
grupp II bör, jämsides med praktiserandet vid någon tullförvaltning,
genom självstudium under handledning av därtill
förordnad förman inhämta kunskaper i de författningar,
som beröra ifrågavarande tjänstemäns åligganden. Till att
användas såsom grundlinjer härvid bör genom generaltullstyrelsens
försorg utgivas eu kortfattad lärobok, innehållande
utdrag av tjänstgöringsreglementet jämte tillämpliga
delar av tullstadgan in. in. Efter viss tids förlopp bör en
av styrelsen därtill förordnad person anställa prövning med
aspiranten för att konstatera studiernas resultat. Den, som
ej består detta prov, bör skiljas från verket, såvida han ej
inom ny förelagd tid åter anmäler sig till prövning och
därvid godkännes.

Aspiranternas befordran till e. o. tjänstemän av grupp II
bör ankomma på generaltullstyrelsen; och bör därvid i
tillämpliga delar gälla vad kommissionen för motsvarande
fall yttrat i fråga om aspiranter av grupp I.

Övergången till det system, för vilket ovan redogjorts,
kommer utan tvivel att bereda vissa svårigheter, beroende
särskilt därpå, att e. o. personal i onödigt stor utsträckning
antagits under det eller de senaste årtiondena. — För att
dessa svårigheter åtminstone ej skola ökas, har kommissionen
i ett den 3 oktober 1917 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande
rörande tullverkets utgiftsstater för år 1919 uttalat sig mot
ytterligare nyantagning för närvarande av e. o. personal.

De obefordrade e. o. tjänstemännen av högre grad
utgöra enligt den i tullverkets matrikel för år 1918 intagna
tjänsteställningslistan ej mindre än 352 stycken. Av
dessa lärer ett visst antal komma att övergå på ordinarie
stat, beroende på det närmare resultatet av de utredningar,
som i resp. orter tänkas verkställda av en blivande tjänstgöringskommission.
Bland dem, för vilka ordinarie anställning
ej kan beredas, torde vid närmare undersökning befinnas
åtskilliga, som, samtidigt med att de stått inskrivna
i tullverket, ägnat sig åt andra banor, och som där kunna
tänkas få sin utkomst för framtiden. Dylika tjänstemän
böra lör övrigt, för att icke befordringsförhållandena inom

Befordran till
e. o. tjänsteman
av
grupp II.

Övergångs bestämmelser.

Fortsatt utbildning
av
tjänstemän av
grupp I.

332 LOKALFÖRVALTNINGEN.

tullverket skola framstå i onödigt skev dager, fortast möjligt
avföras ur vederbörande personallistor.

Av obefordrade e. o. vaktmästare finnas enligt åberopade
tullmatrikel för närvarande anställda 743 stycken. Av
dessa kan givetvis endast ett ganska begränsat antal tänkas
vinna befordran. Såsom särskild svårighet tillkommer bär,
att enligt kommissionens förslag till omorganisation av
kustbevakningen dithörande personal skulle minskas från
366 till 191 man, och att för de sålunda övertaliga kustbe
vakningstjänstemännen plats måste beredas vid den inre
bevakningen, även med risk att befordringsutsikterna för
de äldre e. o. vaktmästarne försämras.

Vid behandlingen av alla hithörande spörsmål torde
emellertid böra förväntas, att generaltullstyrelsen går tillväga
med nödig varsamhet och undviker varje åtgärd, som av
personalen skulle kunna kännas såsom en onödig hårdhet.

lllir väl det av kommissionen förordade personalsystemet
antaget, kommer detsamma säkerligen att visa sig medföra
avsevärda fördelar för såväl tullverket som de enskilda
tjänstemännen.

Dessa komma genom de systematiskt genomförda förflyttningarna
att bliva sysselsatta i allmänhet året om och
erhålla därmed en fullt tryggad existens; och därigenom,
att reservpersonalen nedbringas till ett minimum, kommer
tillika varje särskild individ att väsentligen snabbare än
nu kunna ernå ordinarie anställning.

För att hålla de äldre tjänstemännen i jämbredd med
tullteknikens framsteg böra, på sätt redan är fallet, repetitionskurser
i varukännedom anordnas, i mån som generaltullstyrelsen
prövar lämpligt. Vid deltagarnas utväljande
bör beaktas, att erforderlig utbildning kommer sådana tjänstemän
till del, som i packhus bekläda mera självständiga
befattningar. Framför allt äro dessa kurser av vikt för
packhusföreståndarne i landsorten och böra av dem i regel
bevistas med ej för långa mellanrum.

Enär de tjänstemän, som vunnit inträde i verket, innan
den nuvarande elevkursen kom till stånd, äro i avsaknad
av teoretiskt underlag för sina tulltekniska insikter, bör för
deras räkning inrättas mot elevkursen svarande undervisning.
Denna undervisning, vilken tänkes komma de yngre års -

PERSON A l.EN.

klasserna bland de ordinarie tjänstemännen och dessutom
åtskilliga äldre e. o. kammarskrivare till del, blir tydligen
endast under en viss övergångstid behövlig.

Slutligen torde för sådana äldre tjänstemän, som vilja
göra sig kompetenta till ledande platser inom verket, böra
anordnas en specialkurs på mera vetenskaplig grund, motsvarande
den vid statens järnvägar inrättade s. k. högre
tralikbefälskursen och den vid postverket detta år införda
högre utbildningskursen.

Till grund för den sistnämnda har lagts ett av särskilda
kommitterade utarbetat förslag, från vilket kommissionen
anser sig böra till en början återgiva följande
redogörelse för statens järnvägars trafikbefälskurs.

»Första försöket till eu systematisk vidare utbildning av trafiktjänstemän
av högre grad vid statens järnvägar skedde åren 1911 —
1912, då en trafikbefälskurs avhölls.

Därefter vidtogos ingå åtgärder i denna riktning förrän år 1917,
då kungörelse om en ny trafikbefälskurs utfärdades. Rörande denna
kurs, vilken ännu icke är avslutad, hava kommitterade inhämtat
följande:

Kursen avser att utbilda aspiranter till högre trafikbefälstjänster
eller viktigare befattningar å järnvägsstyrelsens icke tekniska byråer
och kontor. Vid prövning av ansökningar till kursen skulle i regel
lämnas företräde åt aspirant, som

a) fyllt 25 men ej 40 år;

b) under minst 5 års tjänstgöring i ordinarie tjänst vid statens
järnvägar förvärvat praktisk erfarenhet i järnvägstjänst och därunder
deltagit i de viktigare arbetsgrenarna av såväl den inre som den
jdtre tjänsten samt under sin tjänstgöring ådagalagt särskild duglighet
och visat sig besitta befälsegenskaper och förmåga av initiativ;

c) äger god allmänbildning (studentexamen eller avgångsexamen
från allmänt tekniskt eller handelsläroverk önskvärd); samt

d) äger god förmåga att muntligen och skriftligen uttrycka sig
på svenska språket samt förmåga att i tal och skrift uttrycka sig på
minst ett av tyska, franska, engelska eller ryska språken.

Kungörandet ägde rum under senare hälften av maj 1917, ansökningstiden
utgick den 15 juni s. å. och i juli 1917 meddelades,
vilka sökande voro berättigade att undergå inträdesexamen. Denna
— som angavs skola äga rum under mars månad 1918, men som skett
genom successiva förhör under januari—april 1918 •— har bestått i
prövning dels i de i trafikelevkilrs ingående ämnena med undantag
av banteknologi, maskinteknologi, varukännedom och samaritväsende,
dels i matematik och fysik. Prövningen i svenska språket bestod i
uppsatsskrivning över ett ämne berörande järnvägstjänsten. I stället
för tyska språket fick väljas ett av övriga här ovan nämnda främmande

334

LOKALFÖRVALTNINGEN.

språk. Prövningarna i matematik och fysik ägde rum i samma omfattning
som i studentexamen på latingymnasiet utan grekiska. Fullständig
inträdesexamen anställdes med alla, som uttagits till kursen och därigenom
blivit till förevarande examens avläggande berättigade, alltså
även med dem, som förut avlagt examen från trafikelevkurs eller
studentexamen. Omedelbart efter uttagandet av aspiranter, således i
juli 1917, inkallades dessa till en 10 dagars instruktionskurs, därunder
anvisningar lämnades om bedrivandet av förberedelserna till inträdesexamen,
vilka förberedelser envar aspirant hade att på egen hand och
vid sidan av tjänsten bedriva.

I april 1918 fördelades de vid inträdesexamen godkända aspiranterna
på olika tjänsteställen inom ban- och maskinavdelningarna
för praktisk utbildning samt för inhämtande av vissa teoretiska kunskaper
i ban- och maskinteknologi. Denna utbildning skall pågå till
1918 års slut.

Därefter vidtager den egentliga föreläsningskursen med följande
ämnen och antal timmar:

nationalekonomi ................	............ lön	timmar
statistik................................	............ 30	»
samfärdselhistoria .............	............ 25	»
driftväsendet .......................	........... 25	:>
taxepolitik ..........................	............ 20	»
statskunskap ......................	........... 20	»
rättskunskap ........................	............ 30	»
organisation ......................	............ 20	»
arbetsledning......................	............ 30	»
militärt transportväsen .....	............ 40	»
varukännedom ....................	............ 15	»
fria föreläsningar.................	........... 15	»

tillhopa 370 timmar.

Denna kurs beräknas kunna avslutas till de första dagarna i
juni 1919, varefter 3—4 veckors tjänstledighet torde komma att meddelas
eleverna för tentamen i de ämnen, som ej medhunnits under
terminen. Hela kursen skulle sålunda vara slut senast den 30
juni 1919.

Under tiden för kursens genomgående äger deltagare uppbära
rese- och traktamentsersättning enligt därför gällande allmänna grunder
med undantag för den teoretiska kursen, under vilken tjänsteman
från annan stationsort än den, där kursen pågår, skall uppbära traktamentsersättning
med 4: 80 kronor per dag, om han är familjeförsörjare,
samt eljest 3: 20 kronor per dag.

Under den praktiska utbildningskursen — då aspirant så vitt
möjligt skall uppehålla vakant eller eljest tillfälligt ledig befattning,
eventuellt befattning av lägre tjänstegrad än den han innehar — meddelas
undervisning i ban- och maskinteknologi av 6 järn vägsingenjörer
och en förrådsbokhållare genom föreläsningar samt genom prak -

PERSONALEN.

335

tiska demonstrationer å bana, stationer, verkstäder, expeditioner, järnvägsmuseet
m. m.

I samtliga i den teoretiska kursen ingående ämnen skall tentamen
avläggas och kunskaperna betygsättas.

Vid seminarieövningarna bör läraren betygsätta icke blott föredraget
utan även diskussionsinläggen samt protokollsföringen över
övningarna.»

I fråga om behovet av motsvarande undervisning inom
postverket hava kommitterade anfört följande:

»Att även vid postverket föreligger behov av vidare utbildning
för de högre tjänstemännen synes uppenbart.

På postverket läggas undan för undan nya och krävande uppgifter,
berörande vitt skilda områden av det moderna samfundslivet,
den egentliga posttrafiken stegras år för år i ofantligt hög grad, och
förbindelserna med främmande länder och deras postverk bliva allt
livligare.

Särskilt på en högre tjänsteman i ledande ställning ställas därför
allt större krav på grundlig utbildning och förfarenhet icke endast
på det rent postala området utan även på det allmänt administrativa.

Postväsendets snabba utveckling kräver organisatoriska omläggningar
och förbättringar av skilda slag. Särskilt av de posttjänstemän,
som inom administrationen hava att leda denna utveckling samt
att organisera och förbättra postanordningarna, kräves givetvis för
ett rätt förstående av dessa viktiga uppgifter grundlig kännedom icke
endast om det inhemska postväsendet utan även om internationellt
postväsen i allmänhet samt om de särskilda postförhållandena i främmande
länder.

De nya och utom postverkets egentliga verksamhet liggande
uppgifter av allmänt samhällelig natur, som läggas på postverket, ställa
dess högre tjänstemän inför en mångfald spörsmål av olika art, vilka
för ett rätt förstående och en tillfredsställande lösning nästan oundgängligen
fordra kännedom om de allmänna rättsregler samt administrativa
bestämmelser, som reglera dessa förhållanden.

En posttjänsteman i högre ställning har därjämte att i sådan
egenskap ofta förhandla med andra ämbetsmyndigheter inom statseller
kommunalförvaltningen i fråga om postverket berörande frågor;
icke sällan erhåller han därjämte i uppdrag att inför domstol föra
postverkets talan. För att vara någorlunda rustad för dessa uppgifter
och för att kunna på ett tillfredsställande sätt tillvarataga och
representera postverkets intressen erfordras givetvis, att vederbörande
icke står helt främmande för vårt eget lands stats- och förvaltningsväsen
eller för grunderna av vårt rättsväsende.

Vad nu är sagt gäller allt om posttjänstemän i högre chefsställning.
Klart är emellertid, att posttrafikens stegring och ökade intensitet,
postverkets nya uppgifter av skilda slag samt det alltjämt skeende
utbytet av postexpeditörer mot tjänstemän av lägre grad, varigenom
endast det särskilt kvalificerade arbetet förbehålles de förra,

336

J.OKAJ, FÖRVALTNINGEN.

måste medföra ökade krav på posttjänstemännen även inom obefordrade
eller eljest lägre ställningar.»

Kommitterades förslag till kursens närmare ordnande
innefattar bl. a. följande.

För att kursdeltagarna skola vinna inblick i den postala
administrationen bör tillfälle beredas dem att under sakkunnig
ledning följa, studera och sätta sig in i arbetet vid
större postkontor, vid postdirektion samt inom generalpoststyrelsens
olika byråer. I övrigt bör utbildningen i all
möjlig mån ske genom självstudier med tillhjälp av anvisad
litteratur, kompendier och studieplaner i de olika ämnena.
Beträffande åtminstone en del av ämnena torde dock
finnas behövligt att strax vid kursens början anordna inledande
och orienterande föreläsningar. Ävenledes anses
lämpligt att mot slutet av den för studierna anslagna tid
och före examen sammanfattande föreläsningar i de olika
ämnena anordnas, kombinerade med seminarieövningar, i
den mån så kan ske.

Såsom läroämnen i utbildningskursens teoretiska del
hava föreslagits:

inrikes posttjänst,
internationell posttjänst,
posthistoria,
statistik,

utländsk geografi,

samfärdsel väsen,

rättskunskap,

nationalekonomi,

stats- och kommunalkunskap,

främmande språk.

För kursen, sådan den av kommitterade föreslagits,
beräknas en tid av högst ett år. Kursen avslutas med
examen, och över avlagd examen utfärdas betyg. Det skall
stå envar tjänsteman fritt att söka tillträde till kursen.
Urvalet bland de sökande sker på grundvalen av en gemensam
inträdesprövning inför en särskild, allsidigt och sakkunnigt
sammansatt examenskommission.

Kommissionen anser fullt motsvarande behov av en
högre undervisningskurs göra sig gällande inom tullverket.
Att utarbeta närmare förslag till ordnandet av en dylik

PERSONALEN.

337

kurs synes emellertid ligga utom ramen för kommissionens
verksamhet. Kommissionen vill därföre endast uttala sig
för att en utbildningskurs av ifrågasatt slag kommer till
stånd, samt att generaltullstyrelsen får i uppdrag att, eventuellt
genom särskilda sakkunniga, uppgöra program för
kursen.

För den fortsatta utbildningen av tjänstemän av grupp
II böra anordnas kurser av följande slag.

Sådana ordinarie (och e. o.) tjänstemän, som vilja meritera
sig för uppsyningsmansbefordran eller förvärva kompetens
att eljest utföra mera maktpåliggande bestyr, särskilt
tullbehandling av vissa varor, böra få genomgå en
allmän utbildningskurs. Denna kurs skall avse att bibringa
deltagarna: l:o) för tjänsten nödig författningskunskap och
i sammanhang därmed formell skolning (färdighet i att
skriftligen avfatta rapporter m. m.); 2:6) ett visst mått av
varukännedom; samt 3:o) erforderliga kunskaper i engelska
eller tyska språken. Härjämte böra kursdeltagarna erhålla
behövliga anvisningar i fråga om uppträdandet i tjänsten
och i förhållande till allmänheten.

Den i kommissionens föregående betänkande omnämnda
kursen för gränsbevakningstjänstemän torde eventuellt kunna
sammanslås med förevarande kurs.

Slutligen bör på generaltullstyrelsen ankomma att låta
anordna särskilda kurser i främmande språk för sådana
tjänstemän av lägre grad, för vilkas tjänstgöring kännedom
om dessa språk är behövlig.

Utbildningskur serna för tjänstemän av såväl grupp I
som grupp II torde i allmänhet böra förläggas till Stockholm,
där undervisningsmateriell står till förfogande och
kompetenta lärarkrafter lättast torde kunna förvärvas. Språkkurserna
för tjänstemän av lägre grad synas dock stundom
kunna anordnas i landsorten.

Att kurserna helst böra förläggas till den del av året,
då göromålen äro av mindre omfattning, har förut framhållits.

För att ingen skall av ekonomiska skäl uteslutas från
deltagande i undervisningen, är det angeläget, att alla kostnader
för densamma drabba det allmänna. I sådant syfte
föreslås, att till deltagarna måtte utgå såväl oavkortade

Fortsatt
utbildning av
tjänstemän
av grupp II.

Allmänna
bestämmelser
rörande utbildning
skurserna.

3131 18

Resestipen dier.

Tullbibliotek.

Samman fattning.

338 LOKALFÖRVALTNINGEN.

avlöningsförmåner som även — vid uppehåll å annan än
den vanliga tjänstgöringsorten — rese- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^

Av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har yrkats
inrättande av ett antal resestipendier för tull tjänsteni
än.

Enligt vad kommissionen inhämtat, disponerar generalpoststyrelsen
av gratifikationsanslaget årligen 3,000 kronor
till bidrag till posttjänstemäns studieresor i utlandet (jämväl
för språkstudier); och lära dessa resestipendier för varje
år kungöras lediga till ansökan.

Då dylika stipendier, såvitt de avse att bereda tillfälle
till studieresor till utlandet, otvivelaktigt äro av betydelse
för verket, i det att stipendiaterna hemföra nya idéer, som
sedan kunna göras fruktbärande, linner kommissionen sig
böra föreslå, att av anslaget till utbildning i tulltjänst
lämpligt belopp, förslagsvis 5,000 kronor årligen, ställes
till generaltullstyrelsens förfogande för utdelande av utländska
resestipendier till tulltjänstemän.

Enligt ett till generaltullstyrelsen insänt och av styrelsen
till kommissionen överlämnat utdrag av protokoll,
hållet vid Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings årsmöte
i Malmö den 31 maj 1914, har nämnda förening beslutat
anhålla, »att kungl. generaltullstyrelsen måtte vidtaga
åtgärder för skapandet av ett för alla tillgängligt
tullbibliotek, som skulle innehålla förordningar, stadganden
och facklitteratur rörande såväl det svenska tullverket som
utländska tullverks uppgift och organisation, samt för anskaffande
av sådan litteratur anslå årligen ett belopp av
300 kronor».

Med anledning av detta yrkande vill kommissionen
allenast uttala sin förvissning, att generaltullstyrelsen ej
underlåter att med sitt bibliotek införliva värdefullare tullteknisk
och tulladministrativ litteratur, samt att intresserade
tjänstemän ej förvägras att därav taga del.

Såsom av det ovan anförda närmare framgår, föreslår
alltså kommissionen, att tullverkets personal skall utgöras av
dels ordinarie tjänstemän, dels e. o. tjänstemän, dels aspiranter
och dels tillfälliga biträden; att e. o. tjänstemän skola
komma i åtnjutande av expektansarvoden; att säsongbehovet

PERSONALEN.

339

av ökad arbetskraft skall tillgodoses genom temporärt beordrande
från en ort till annan av även ordinarie tjänstemän;
att antagning av aspiranter ej skall ske, utan att de sökande
personligen inställt sig hos den antagande myndigheten eller
dennas ombud; att för inträde i tullverkets elevkurs skall
krävas avlagd studentexamen med åliggande härjämte för sökande
att på sätt, varom generaltullstyrelsen har att närmare
förordna, styrka sig äga kunskaper i kemi, tyska och engelska,
motsvarande minst dem, som fordras för betyget godkänd i
dessa ämnen i studentexamen på reallinjen; att behörighet att
söka inträde i elevkursen dock även skall kunna vinnas därigenom,
att vid särskild prövning, om vilken generaltullstyrelsen
har att föranstalta, vederbörande styrker sig äga samma
kunskaper i ena och andra hänseendet, som ovan sagts; att
stipendier inrättas för deltagare i elevkursen; att antagningen
av tjänstemän av grupp II närmare regleras; att dessa underkastas
en planmässig utbildning under aspiranttiden; att för
äldre tjänstemän av grupp I anordnas följande fortbildningskurser,
nämligen dels repetitionskurser i varukännedom, dels
kurser av elevkursens omfattning för tjänstemän, som ej varit
i tillfälle att genomgå densamma, dels ock högre utbildningskurser,
jämförliga med motsvarande vid statens järnvägar och
postverket; att för äldre tjänstemän av grupp II anordnas
dels en allmän utbildning skurs och dels särskilda språkkurser;
att resestipendier inrättas; samt att behovet av ett tullbibliotek
på visst sätt tillgodoses.

II. Personalens användning.

Den för bestridande av de inom tullverket förekom- Frågan om
mande göromålen erforderliga personalens numerär och överkvaiifikvalifikationer
måste bestämmas med hänsyn tagen sam- "rakraft0**
tidigt till verkets och till personalens berättigade intressen.

Från verkets synpunkt kräves, att varje tjänstegren
handhaves av för densamma fullt kvalificerad personal, att
erforderlig tillgång till sådan personal alltid finns, samt att
kostnaderna för personalen ej stegras utöver den gräns,
som kan anses tillbörlig.

340

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Å andra sidan är det för personalen av vikt, att utgående
löneförmåner motsvara såväl det mått av utbildning,
densamma varit nödsakad att i och för tjänsten förskaffa
sig, som ock det ansvar, som kan vara med tjänsten förenat.
Med hänsyn härtill bör varje tjänsteman få tillfälle
att utföra just sådant arbete, för vilket han på grund av
sin utbildning är skickad; med andra ord: det bör undvikas,
att han utför arbete, för vilket krävas mindre kvalifikationer
än varav han är i besittning. Då emellertid en
arbetsfördelning, som leder till detta resultat, ej alltid är
genomförd eller kan genomföras, uppkommer tal om »överkvalificerad
arbetskraft)).

Göromålen inom tullverket kunna, såsom förut påpekats,
hänföras till tre huvudslag, nämligen bevakning, taritfering
och kamerala göromål. Inom ett vart av dessa
är emellertid arbetet ingalunda ensartat. Sålunda äro tarifferinvso-öromålen
till en del av den beskaffenhet, att för
deras utförande fordras sådan tullteknisk kompetens, som
endast genom en mycket grundlig teoretisk och praktisk
utbildning kan förvärvas; till en annan del däremot äro de
av väsentligt enklare beskaffenhet, i det att de för sin
handläggning kräva endast praktiskt förstånd och erfarenhet
utan särskilt teoretiskt underlag. Motsvarande är förhållandet
med de kamerala och bevakningsgöromålen, vilka
även de allt efter växlande beskaffenhet ställa olika fordringar
på tjänstemännens kvalifikationer. Ville man försöka
att fullständigt dela upp göromålen i olika grupper
med hänsyn till de krav, desamma ställa på tjänstemännen,
skulle man komma till ett mycket stort antal sådana grupper;
och till förebyggande av användandet av överkvalificerad
arbetskraft finge man anställa ett däremot svarande
antal grupper av tjänstemän med olika utbildning samt
noggrant tillse, att varje tjänstemannagrupp sysselsattes
allenast med sådant arbete, för vilket den vore avsedd.

En sådan tanke kan emellertid aldrig praktiskt realiseras.
De omhandlade grupperna av göromål förekomma
icke var för sig i sådan omfattning, att de alltid kunna
bereda full sysselsättning åt en tjänsteman. Härtill kommer,
att proportionen i kvantitativt hänseende mellan göromål
av olika art ofta växlar, synnerligast emedan arbetet

PERSON A LEN.

:54i

inom tullverket i så hög grad är av säsongnatur. Av dessa
skäl skulle ett mycket stort antal tjänstemän bliva behövligt,
och åt varje särskild tjänsteman skulle icke kunna
beredas en någorlunda jämn sysselsättning.

Den motsatta ytterlighetsprincipen vore ur arbetsfördelningssynpunkt
lättast att tillämpa. Om alla tjänstemän
ägde sådan utbildning, att de vore fullt kvalificerade för
alla förekommande göromål, bleve arbetets uppdelning mellan
de olika tjänstemännen synnerligen enkel, och det vore
lätt att förskaffa desamma jämn sysselsättning. Men på
detta sätt skulle överkvalificerad arbetskraft i mycket stor
utsträckning komma till användning, och det hela bleve
fullkomligt oekonomiskt.

Ingendera av de antydda ytterlighetsprinciperna —
vilka för övrigt var för sig få betraktas endast som tankeexperiment
— kan ifrågakomma, utan det är nödvändigt
att gå en medelväg. Personalen bör vara uppdelad i ett
mindre antal grupper, var och en huvudsakligen utbildad
för sin kategori av göromål, men därjämte skickad att i viss
utsträckning förrätta jämväl annat förekommande arbete.

Vid arbetsfördelningen bör iakttagas, att varje tjänsteman
i första hand tilldelas sådant arbete, för vilket han är särskilt
utbildad. Men vid sidan härav bör han i mån av
behov för arbetstidens utfyllande sysselsättas jämväl med
annat arbete utan avseende därå, att detta är av beskaffenhet
att kunna utföras av person med mindre kvalifikationer.

En viss användning av överkvalificerad arbetskraft kan sålunda
ej undvikas och måste också ur ekonomisk synpiinkt
anses riktig. Givet är emellertid, att densamma icke får
förekomma i större omfattning, än som är nödvändigt.
Noggranna regler härutinnan och rörande den lämpligaste
arbetsfördelningen överhuvud kunna med hänsyn till de
från ort till ort växlande förhållandena ej lämnas allmänt,
utan torde på en blivande tjänstgöringskommission få ankomma
att avgiva närmare förslag i sådant hänseende.

I syfte att minska användandet av överkvalificerad Fr&g or om eu
arbetskraft inom tullverket har Sveriges tull mannat orening i ZmUinniig
sitt svar på kommissionens frågecirkulär framställt förslag arbetskraft.
om inrättande av en mellangrad med titeln »assistent». Med j^tmästaråberopande
av vad föreningen vid behandlingen av punkt 6 befattningar

samt om
springpojkar.

342

LOKALFÖRVALTNINGEN.

i frågecirkuläret anfört därom, att en del tjänster av högre
grad borde kunna ersättas med tjänster av lägre grad, yttrar
föreningen vidare:

»Då ju till det nya och mera krävande arbetet, som eventuellt
kommer att överlåtas på de lägre tjänstemännen, endast de mest dugliga
och skötsamma, vilka uppfylla de under punkt 6 i den av oss
föreslagna fortsättningskursen uppställda kompetensvillkoren, komma
att utses, måste väl med billighet och rättvisa anses överensstämmande,
att dessa erhålla en något förbättrad ställning än de förut
innehaft.

Vi få därför hos kommissionen hemställa, — — — — att en
ny tjänstegrad inrättas, vars innehavare benämnes assistent med uppsyningsmans
löneförmåner.»

Mot ett undvikande av den överkvalificerade arbetskraften
syftar likaledes det förslag om anställande av kvinnliga
skrivbiträden, vilket upptagits till behandling under
punkt 7 i kommissionens frågecirkulär.

Detta förslag har vunnit allmän anslutning från näringslivets
representationer, varemot de bägge tulltjänstemannaorganisationerna
sökt göra gällande vissa betänkligheter
mot detsamma.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening yttrar sålunda
:

»Att kvinnlig arbetskraft kan användas för vissa kontorsgöromål,
torde icke kunna bestridas, men lämpligheten att därför taga den i
bruk i tullverket kan på goda skäl betvivlas.

Arbetet vid de medelstora och mindre tullförvaltningarna är av
den mångsidiga beskaffenhet, att det absolut icke lämpar sig för
kvinnor. Personalen vid dessa måste nämligen, beroende på göromålens
mängd och art samt trafikens tillfälliga krav, beordras till olika
slags tjänsteutövningar. Än få de sysselsättas vid tullbehandlingsexpeditionerna,
än vid bevaknirfgsgöromålen, för att, då bättre tid
gives, ägna sig åt sådana kontorsgöromål, vilka utan men för arbetets
gilla gång kunna uppskjutas, på kortare eller längre tid. På så sätt
kan hela arbetsstyrkan kastas in just på det håll, varest en tillfällig
stockning i expeditionen annars skulle vållats, och därmed är dessutom
förenad möjligheten att till det minsta begränsa den på en plats
erforderliga personalens antal efter normala förhållanden.

Återstå således de största tullförvaltningarna (3 å 4 stycken till
antalet), där den kvinnliga arbetskraften kunde komma till gagn.

Det gäller då först att se till, om här finnes ett arbetsfält av den
betydenhet, att det kan giva fog för reformen i fråga, samt i vilken
grad den i så fall skulle medföra vinst för statsverket och visa sig
lämplig för tullverket.

PERSONALEN.

;u:i

Förutsatt att de längre fram i punkt 14 föreslagna ändringarna
i arbetsmetoderna bliva godtagna, skulle största delen av det enklare
arbete, som nu utföres på tullkamrarna å dessa platser, genom vidtagna
tidsenligare anordningar med blåkopiering av packhusattester
etc. försvinna och därmed klandret mot överkvalificerad arbetskraft
förringas. Det återstår nog i allt fall några platser, som kunde med
kvinnor besättas, men därvid är att taga i betraktande, att dessa äro
fåtaliga och nu skötas av extra ordinarie tjänstemän. Då frågan om
användandet av kvinnlig arbetskraft strängt taget lärer vara eu besparingsfråga,
torde det vid närmare skärskådande av saken visa sig,
att just syftet med reformen icke nås, ty det får väl antagas för givet,
att bruket av kvinnlig arbetskraft icke tankes fotad på extra anställning,
utan avsikten vore allt ifrån början tillförsäkra dem ordinarie
förmåner. Under sådana förhållanden torde det kvinnliga arbetet
ställa sig väl så dyrt som det manliga, och då därtill det näppeligen
kan bestridas, att det manliga är till arbetsprestation det kvinnliga i
någon mån överlägset, torde redan av dessa skäl fördelarna av kvinnors
anställning i tullverket kunna starkt betvivlas.

Härvidlag bör ju på intet villkor förbises betydelsen därav, att
de e. o. tjänstemännen på tullkamrarna, även om de på några få
platser delvis sysselsättas med mindre krävande arbete, dock under
tiden vinna utbildning och erfarenhet i alla dithörande göromål och
därigenom bliva fullt skickade att vid behov träda i annans ställe.
Ävenledes är utbildning härutinnan nödvändig, för att tjänsteman icke
vid transport eller befordran till annan tullkammare skall stå alldeles
främmande för sådana göromål, med vilka han tvärt om bör vara så
förtrogen, att han där kan mottaga chefsförordnande, något som en
del rent specialutbildade packhustjänstemän faktiskt icke våga på
grund av bristande utbildning, en brist, som i sista hand kan komma
att vålla allmänheten obehag.

Utan att vilja vidare ingå på spörsmålet angående värdet och
uthålligheten av kvinnlig arbetskraft för kontorsarbete, vilken är
mycket omstridd och i de engelsktalande länderna åtminstone på senare
tid mindre efterfrågad, och vars jämbördighet med manlig hitintills
knappast blivit fullt bevisad, samt de sociala skäl, som med fog
kunde framhållas mot kvinnans anställning i statens verk och kvarstående
i tjänst efter eventuellt ingånget äktenskap, anser föreningen,
.att, då de platser, som möjligen skulle kunna överlåtas till kvinnan,
på sin höjd skulle uppgå till ett 20-tal tillsammans, dessa spela ringa
roll för den kvinnliga expansionsrörelsen, då därtill den ekonomiska
besparingen är minst taget tvivelaktig, och då till sist dessa platser
•väl behövas från utbildningssynpunkt, torde knappast kvinnligt tillträde
till tullverkets lokaltullförvaltningar vara på något vis tillrådligt.
»

Av Sveriges tullmannaförening hava följande synpunkter
anförts:

»Användning av kvinnlig arbetskraft inom tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning anse vi överhuvudtaget ej

1344

LOKALFÖRVALTNINGEN.

bör ifrågakomma, då det nämligen icke gärna kan tänkas bli annat
än i rena undantagsfall, som kvinnlig arbetskraft kan användas.
Detta vore endast fallet i de större städerna, där tjänstgöringen kunde
tänkas så specialiserad, att ett rent automatiskt kontorsarbete uppstode
för vissa tjänster. På de flesta platser är dock personalen nödsakad
att deltaga i alla förekommande göromål, såväl kamerala å
tullkammare och nederlagskontor som tullbehandlingsgöromål i packhus,
å kaj och å fartyg, och för de senare göromålens utförande kunna
väl under alla omständigheter kvinnor icke lämpa sig.

Med kännedom om den många gånger ej allt för hänsynsfulla
allmänhet, som tulltjänstemännen ha att betjäna och komma i beröring
med, är det lätt att inse omöjligheten för eu kvinna att vid
alla tillfällen kunna på ett tillfredsställande sätt tillvarataga statens
intressen och uppehålla nödig ordning.

Vi äro också förvissade om att någon därtill kvalificerad kvinnlig
arbetskraft ej kan erhållas så billigt, att det skulle vara för staten
ur ekonomisk synpunkt förmånligare än att använda tjänstemän av
lägre grad i den utsträckning, som vi under punkt 6 hava föreslagit.
Vi få därför för vår del avstyrka ett förslag om användande av kvinnlig
arbetskraft vid tullverkets lokalförvaltningar samt kust- och gränsbevakning.
»

Till spörsmålet om den överkvalificerade arbetskraften
hänför sig vidare ett av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
väckt förslag om inrättande av förste vaktmästartjänster,
vilket förslag är av följande lydelse:

»Förhållandet är ju nämligen det, att även på bevakningskårens
eget arbetsfält en arbetsfördelning försiggått, och att det här vida
lättare än förhållandena medgiva vid kontorsgöromålen ginge för sig
att till personer med enklare kvalifikationer avsöndra de elementära
bevakningsgöromålen, nattvakter, patrulleringar, bevakning av partilossningar,
transitogods, nederlagsgods etc. Ett sådant system har
för icke länge sedan tillämpats, i det då en särskild grad bevakningsbetjänte,
de s. k. roddarna, existerade, vilka i det danska bevakningssystemet
ännu ha sin fulla motsvarighet (i de s. k. »rorsbetjänte»),
I varje fall torde den praxis genomgående tillämpas, att till vissa
mera krävande sysslor, framför allt till styckegodslossningar, endast
vissa för duglighet kända vaktmästare beordras, och består sålunda
redan nu i verkligheten en uppdelning av göromålen i grupper efter
större och mindre vikt. Att dessa vaktmästare garanterades eu mot
den större betydelsen av deras arbete svarande tjänsteställning genom
inrättande av ett visst antal förste vaktmästarebefattningar, vore därför
endast en naturlig och rättvis åtgärd.»

Slutligen må nämnas, att tullkammaren i Norrköping
i en till generaltullstyrelsen ställd skrivelse, som av styrelsen
överlämnats till kommissionen, gjort följande utta -

PEltSON ALEN.

:ur>

lande om lämpligheten att för mindre kvalificerade vaktmästargöromål
använda springpojkar:

»Vid ett föregående tillfälle har tullkammaren haft anledning
att uttala sig för antagande vid tullbevakningarna av f. d. underbefäl
vid armén och flottan, och vidhåller tullkammaren samma mening.
Kekryteringen av bevakningspersonalen bör dock icke ske allenast på
detta sätt, utan bör fortfarande även civil personal antagas. Denna
personal antages i tullverkets tjänst mest såsom e. o. vaktmästare
vid 18 till 20 års ålder. Sedan dessa ynglingar vid 13—14 års ålder
slutat sin folkskolekurs, hava de tillbringat en tid av 5—ö år i många
fall utan ordentligt, regelbundet arbete, vilket knappast kan anses
riktigt nyttigt. Nu synes det tullkammaren, att de efter slutad skolgång
skulle kunna beredas sysselsättning i tullverket, icke såsom e. o.
vaktmästare men väl såsom vad man plägar kalla springgossar. Det
gives nämligen åtminstone vid de större tullförvaltningarna en hel
del budskickningar och enklare göromål, som nu utföras av vaktmästare
men icke äro av sådan vikt, att de kräva en vuxen mans
arbetsförmåga och därtill en så jämförelsevis väl avlönads som en
tullvaktmästare. Särskilt skulle man, där icke rörpostanläggning eller
dylik anordning vidtagits, genom anställning av dylika springgossar
på ett jämförelsevis enkelt sätt lösa frågan om överbringandet av
tullbehandlingsattesterna från tullbehandlingslokalerna till tullkamrarna
för debitering av tullbeloppen utan att anförtro dem till trafikanterna,
vilket icke alltid kan vara så lämpligt.

De skulle icke erhålla någon fast anställning utan antagas mera
på prov och skulle, om de icke visade sig pålitliga och lämpliga, utan
vidare kunna avskedas. Antagandet och avskedandet synes kunna
anförtros åt vederbörande tullförvaltning, det förra sedan kungl. generaltullstyrelsen
medgivit antagande av visst antal gossar. För sitt
arbete borde de erhålla en mindre avlöning, som efter hand höjes.
Då deras arbetstid skulle sammanfalla med tullkamrarnas expeditionstid,
komme de att få en god del av dagen övrig för vidare utveckling
i andligt och kroppsligt hänseende, och skulle det åligga vederbörande
tullförvaltare tillse, att de begagna sig av den vidare undervisning,
som kunde meddelas i fortsättnings- eller aftonskolor, för deltagande
vari de skulle kunna beviljas avkortning i tjänstgöringen.

Vid uppnådd stadgad ålder för anställning i tullverkets tjänst
skulle de gossar, som visat sig lämpliga för tulltjänsten, erhålla anställning
som e. o. vaktmästare. Med den erfarenhet, de under sin
föregående tjänstgöring inhämtat, skulle de efter inhämtad nödig författningskännedom
därvid säkerligen vara väl förberedda att anförtros
bevakningsgöromål.

Tullkammaren får därför föreslå, att vid en eller annan tullförvaltning
åtminstone försöksvis må antagas gossar, som avslutat sin
skolgång, för uträttande av enklare göromål med utsikt att sedermera
efter ådagalagd ordentlighet och lämplighet samt gott uppförande vid
stadgad ålder för anställning i tullverkets tjänst vinna anställning
som e. o. vaktmästare.»

Y ttrande.

346 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Kommissionen kan ej dela Sveriges tullmannaförenings
åsikt om lämpligheten att för bestridande av vissa göromål,
som nu ankomma på tjänstemän av högre grad, inrätta en
mellangrad. Erfarenheten från statens järnvägar, där kontorsbiträdena
innehava ungefär motsvarande ställning, som
av föreningen tillämnas ifrågakomma mellangrad, manar
ingalunda till efterföljd. Kontorsbiträdena utgöra, såvitt
kommissionen kunnat finna, en kår, som ej känner sig
hemma vare sig bland de högre eller bland de lägre tjänstemännen,
ett förhållande, som alstrar missnöje och olust.
Bättre resultat visar då försöket vid statens järnvägar att
anställa s. k. stationsförmän i inre tjänst. Tillämpat på
tullverket skulle detta innebära, att en del uppsyningsmanstjänster
inrättades, vilkas innehavare jämte det de utförde
vanliga uppsyningsmansgöromål hade att utfylla sin tjänstgöringstid
genom att förrätta skrivgöromål, biträda vid tullbehandling
in. in.

För utförande av enklare skrivgöromål torde eljest den
kvinnliga arbetskraften visa sig såväl billigare som tjänligare.

Utrymmet för vare sig uppsyningsmän i inre tjänst
eller kvinnliga skrivbiträden torde ej bliva synnerligen stort,
om, med bifall till vad kommissionen i sådant hänseende
föreslagit, allt onödigt skriveri avskaffas och blåkopiering i
största möjliga utsträckning införes.

Kommissionen vill emellertid i princip uttala sig för
att dels upp sy n ing s in a ns b ef a, ttni ng av, avsedda för inre tjänst,
dels ock kvinnliga skrivbiträdesbe fattning ar inrättas.

Till grund för förslaget om inrättande av förste vaktmästarbefattningar
ligger den tanken, att vaktmästargöromålen
äro av inbördes olika beskaffenhet, och att det är
med billighet och rättvisa överensstämmande, att sådana
vaktmästare, som företrädesvis tagas i anspråk för de mera
kvalificerade göromålen, exempelvis bevakning av styckegodslossningar,
avlönas bättre än sådana, som utföra enklare
sysslor. Då frågan härom emellertid är en ren avlöningsfråga,
finner kommissionen sig icke böra upptaga
densamma till behandling i detta sammanhang.

Däremot har kommissionen tagit under övervägande,
huruvida icke springpojkar skulle kunna användas för utförande
av vissa enklare vaktmästargöromål. Kommissionen

PERSONALEN.

347

har härvid inhämtat, att vid tullförvaltningarna i de största
städerna vaktmästare användas i stor utsträckning för överbringande
av handlingar mellan olika avdelningar eller
expeditioner, för inkassering av sportler och överhuvud för
budskickning. Aven på medelstora tullkamrar lärer, enligt
vad upplyst blivit, ofta nog en vaktmästare vara helt och
hållet upptagen såsom »tull kamm arvakt» med uppgift att
uträtta ärenden och bl. a. hämta posten. Vad sistberörda
bestyr angår, vill kommissionen ej underlåta att framhålla,
att detsamma är alldeles överflödigt, då ju posten erhålles
hemburen genom postverkets brevbärare. För att i övrigt
spara den kostsammare arbetskraften anser kommissionen
lämpligt, att springpojkar anställas, på sätt föreslagits för
generaltullstyrelsens vidkommande. Dylika böra emellertid
icke få förekomma vid andra tull förvaltningar, än där full
sysselsättning verkligen kan beredas dem. Anställningsvillkoren
böra vara desamma som för springpojkarna hos
generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår alltså, att vid de större tullförvaltningarna
antagas springpojkar, vilka i avlöning shänseende
kunna jämställas med telegrafverkets bud, och vilkas anställning
för övrigt bör vara av rent tillfällig art och sålunda icke
grunda något anspråk på framtida befordran inom tullverket.

De bestämmelser, som nu gälla rörande arbetets fördelning
mellan tjänstemän av högre och lägre grad, återfinnas
företrädesvis i §§ 21 och 48 tjänstgöringsreglementet
samt § 20 avlöningsreglementet. Förstnämnda paragraf
innehåller en uppräkning av de åligganden, som ankomma
på vaktmästare; av § 20 avlöningsreglementet framgår, att
generaltullstyrelsen genom särskilt beslut kan uppdraga åt
dylik att bestrida viktigare göromål, som i allmänhet icke
tillhöra vaktmästarbefattning, ävensom att för sådan tjänstgöring
tilldela honom ett särskilt arvode, beräknat efter
100 kronor för år; och i § 48 tjänstgöringsreglementet
slutligen förekomma närmare bestämmelser rörande tjänstemans
av lägre grad befogenhet i avseende å tullbehandling.
Här stadgas nämligen, att annat tullpliktigt partigods
än vad i § 52 tjänstgöringsreglementet avses må, efter
tullförvaltningsföreståndarens bestämmande, under överinseende
av tjänsteman av högre grad tullbehandlas av därtill

Användningen
av
tjänstemän av
grupp I och
grupp II.

Gällande författningsbestämmelser.

Praxis i fråga
om tullbehandling
genom
tjänsteman av
lägre grad.

348 LOKALFÖRVALTNINGEN.

lämplig tjänsteman av lägre grad; samt att åt sådan tjänsteman
likaledes må av tullförvaltniugsföreståndaren kunna
lämnas i uppdrag att verkställa tullbehandling av tullfria
varor.

1912 års s. k. överkvalifikationssakkunniga föranstaltade
på sin tid en undersökning, huru bestämmelserna rörande
tjänstemäns av lägre grad rätt att tullbehandla tillämpades
vid de olika tullplatserna; och har kommissionen, som tagit
del av denna uudersöknings resultat, funnit sig böra här
anteckna de varor, som vid nedanupptagna tullförvaltningar
tullbehaudlades av tjänstemän av lägre grad.

Bord*: Bomull, ull, schoddy och avfall av textilämnen.

Charlottenberg: Stenkol, järnskrot, salt sill och dylika
tullfria varor i vagnslaster.

Eskilstuna: Tullpliktigt partigods, bestående av till rubr.
727 hän förligt järn.

Falkenberg: Stenkol, oljekakor o. d.

Göteborg: Ben, lösa, och Ben, arb. Benmjöl. Foderkakor:
linfrö- och raps-, lösa i fartyget. Fisk, färsk i lådor
och korgar. Frö: lin- och raps-, löst. Gipssten, obr. och
omak Gödningsämnen, lösa. Glasskärv, lös i fartyget.
Havre, lös i fartyget. Harts, lös eller »i mer eller mindre
söndriga fat». Kalk, släckt och osläckt, i fat eller lös. Kalksten,
obränd. Lera, lös. Majs, omak, lös. Metaller: järnskrot,
oemballerat, järnvägsskenor och skarvjärn. Oljor:
fotogen, »lös» och i fat, nafta, d:o, d:o, bensin, d:o, eko.
Natron: glaubersalt, löst. Oljekakor, lösa. Potatis, lös.
Salt, löst. Sand, lös. Sten: takskiffer. Svavel, lös. Soda:
natr. karb., lös. Torvmull och torvströ i öppna balar.
Mineralier, ej spec.: svavelkis, kvarts, flusspat, fältspat.

Halmstad: Stenkol, stenkolsbriketter, koks, koksalt,
glaubersalt och glassand, allt löst i rummet.

Haparanda: Tullfria lantmannaprodukter samt oberedda
hudar och skinn.

Hudiksvall: Stenkol, salt, lin, potatis, gödningsämnen,
kreatursfoder o. d.

Hälsingborg: Stenkol, koks, koksalt, färsk fisk, järnskrot
o. d. Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Härnösand: Stenkol, svavel, sulfat, kalksten, glassand,
potatis m. fl. tullfria råvaror.

PERSONALEN.

:u‘i

Kalmar: Stenkol, salt, sand och oarbetade trävaror.
Av tullpliktigt partigods: spannmål.

Karlshamn: Stenkol, koks, levande Ilsk och grus. Av
tullpliktigt partigods: tidvis råpapp och omalen spannmål.

Karlskrona: Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Landskrona: Stenkol och koks. Av tullpliktigt partigods:
stundom spannmål.

Lilltå: Stenkol, koks och träkol.

Lysekil: Undantagsvis ansjovis, salt fisk och andra tullfria
varor.

Malmö: Stenkol och koks samt färsk fisk i fångstbåtar.
Av tullpliktigt partigods: undantagsvis omalen

spannmål.

Marstrand: Färsk fisk, salt, gamla tom fat, potatis och
is. Av tullpliktigt partigods: mur- och taktegel.

Mem: Aspvirke, stenkol och gödningsämnen.

Man: Färska, saltade eller torkade, ej till konserver
hänförliga fiskvaror, hudar, järnskrot, levande kräftor, levande
hummer, räkor, potatis, trämassa, stenkol, koks o. d.

Norrköping: Stenkol, koks o. d. Av tullpliktigt partigods:
omalen spannmål.

Nyköping: Asfalt, lös eller i öppna filt, ej i låda eller
bal. Bark. Bast, bastrep och bastmattor. Beck. Ben, oarbetat.
Blår. Bomull. Drev. Ekollon, omalna. Fisk: vanlig
stor sill, salt. Färgträ. Garvskidor. Gips (gipssten).
Hampa. Horn, oarbetat. Hudar, oberedda, ej pälsverk.
Hö. Jutehampa. Kalk, släckt (enligt prov). Korkbark.
Lera. Lin. Lumpor. Metaller: järnskrot; tackjärn (ej
kiseljärn); järnvägsskenor och skarvjärn därtill; bly i tackor;
koppar i d:o; zink i d:o. Mineralier, oarbetade. Näver.
Potatis, oberedd (1 juli—14 februari). Salt, löst i säckar.
Sand, ej s. n. Sten. oarbetad. Stenkol och koks. Trävaror,
oarbetade.

Oskarshamn: Lera, stenkol, koks, havre, kli, oljekakor,
aspvirke, mineraloljor, renade lysoljor, svavel, salt, gödningsämnen
o. d. i hela laster.

Riksgränsen: Reseffekter. Flyttsaker. Emballage, särskilt
inkommande. Järnmalm. Stenkol, antracit och koks.
Fisk, andra slag. Halm och hö. Potatis. Mjölk och grädde.

350

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Ägg. Ved. Järnskrot. Mineraloljor, renade: lysoljor. Tran:
annan. Koksalt.

Ronneby: Av tullpliktigt partigods: stundom järnplåt
och spannmål.

Simrishamn: Tullfri spannmål, olj ekakor, stenkol. Av
tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Stockholm: Stenkol, koks, briketter, salt, tullfri potatis,
fotogen och bensin samt sill från Norge.

Strömstad: Oarbetade trävaror och fisk m. m.

Sundsvall: Svavel, kol, koks, havre, kalksten, sodasulfat,
gasreningsmassa och svavelkis.

Söderhamn: Stenkol.

Trälleborg; Med ångfärjor från Sassnitz i resgodsvagnar
inkommande il- och snabbilgods, uteslutande bestående
av fisk, andra slag (rubr. 64), och levande djur (rubr. 54
C, D och E) ävensom med förenämnda färjor inkommande
stenkol (rubr. 41 A—D), koks (rubr. 41 F) och kolbriketter
(rubr. 41 H) i hela vagnslaster samt i skeppslaster inkommande
partier av stenkol och koks.

Uddevalla: Stenkol, aspvirke, salt, tunnband, skrotjärn.
Av tullpliktigt partigods: superfosfat och cement.

Umeå: Havre, gödningsämnen, oberedda hudar m. m.
Av tullpliktigt partigods: stundom kaffe, spannmål, sirap,
fläsk m. m.

Uppsala: Böcker och gamla kläder.

Varberg: Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Västervik: Stenkol, koks, briketter, salt, oarbetat virke
i stockar. Av tullpliktigt partigods: s. k. vaxtråd.

Västerås: Huvudsakligen oarbetade metaller men även
andra tullfria varor såsom koksalt och olj ekakor.

Ystad: Salt, stenkol, färsk fisk, sten m. m. i lösa fartygslaster.

Ahus: Av tullpliktigt partigods: undantagsvis spannmål.

Örebro: Kokosolja, rå och renad mineralolja, hudar,
sill, chilesalpeter, harts, garvämnesextrakter, färg, bomull,
rotting, gräs- och klöverfrö, pelusker, montanvax, kli, vinsten,
hampa och förtennt järnplåt. Av tullpliktigt partigods:
kaffe, sirap, apelsiner, citroner, friska och torkade

PERSONALEN.

351

äpplen, torkade plommon, fikon, russin, korinter, mandel,
kanel, peppar, dragna järnrör, sulläder, cement, gips, saltat
lläsk, mjöl och tågvirke.

Örnsköldsvik: Fotogen, gödning, kol, salt, svavel, tackjärn,
lindar, tarmar, garvextrakt m. m. Av ^illpliktigt
partigods: kolonialvaror.

Såsom av ovan lämnade uppgifter framgår, har med Yttrand
stöd av bestämmelserna i gällande tjänstgöringsreglemente
redan nu på många platser utbildat sig en praxis i den
riktningen, att åt tjänstemän av lägre grad överlämnas tullbehandling
av vissa varor, som ej erbjuda några svårigheter
i tarifferingshänseende. På grund av författningens
lydelse har det emellertid uteslutande varit å ena sidan
tullfria varor, å andra sidan tullpliktigt partigods, som
kunnat tullbehandlas i sådan ordning. Kommissionen anser
för sin del, att det ej bör möta betänklighet att gå vidare
på den inslagna vägen. Såsom oeftergivlig förutsättning
måste emellertid uppställas, att bland de varor, som skola
tarifferas av tjänstemän av grupp II, endast upptagas sådana,
som ej gärna kunna bliva föremål för förväxling med andra
tilläventyrs högre tullbeskattade varor. Utan betydelse synes
däremot vara, huruvida varorna äro av tullfri eller tullpliktig
beskaffenhet, och huruvida de utgöra partigods eller ej,
låt vara att det ligger närmast till hands att tänka sig
ifrågavarande tjänstemäns tullbehandlingsrätt omfatta företrädesvis
partigods. Med utgående från dessa grundsatser
har kommissionen låtit utarbeta nedanintagna lista över
varor, som anses kunna tullbehandlas av tjänstemän av
grupp II. Beträffande de med kursiv stil upptagna tänkes
gälla, att, innan attestering sker, tullbehandlingsfrågan skall,
med bifogande av uttaget prov å varan, underställas tjänstemans
av grupp I prövning, till bevis varom denne skall
hava att teckna sitt namn a attesten och sålunda ikläda
sig ansvar för själva rubriceringens riktighet; övriga å
listan upptagna varor skola däremot få attesteras av tjänsteman
av grupp II helt och hållet på eget ansvar. — De i
listan upptagna varorna betecknas i detta betänkande för
korthetens skull såsom »listgods».

Ur rubr. 1. Kvarts, kvartssand, flinta, flusspat, även mcilna.

352

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Rubr. 2. Malm, alla slag, även pulveriserad eller briketterad.

Ur rubr. 3. Kalkspat och annan kalksten, i stycken eller
malna, även brända; kalk, släckt.

Ur rubr. 4. Gipssten, rå, samt tungspat, fältspat och råfosfat,
även pulveriserade.

Rubr. 5. Gips, bränd, även malen.

Rubr. 11. Lera, alla slag, även slammad, malen eller bränd,
porslinslera eller kaolin härunder inbegripna, ävensom
chamott-, dinas- och annat murbruk.

Ur rubr. 25. Takskiffer.

Rubr. 27. Skivor och plattor av marmor: opolerade.

Ur rubr. 34. Krita, oarbetad; samt grus, sand, ej särskilt
nämnd, även renad eller färgad; torvmull och torvströ.

Ur rubr. 35. Portlandscement.

Ur rubr. 40. Kisbränder.

Ur rubr. 41. Stenkol, antracit, torv, koks, träkol, kol- och
torvbriketter.

Ur rubr. 42. Asfalt, nativ och konstgjord, härunder inbegripna
även pulveriserad asfaltsten, asfaltkitt och asfaltmastix.

Rubr. 49—54. Levande djur.

Rubr. 55—56. Fläsk.

Rubr. 58—59. Kött.

Rubr. 60. Talg, även premier jus och presstalg.

Rubr. 62. Fisk: kryddad skarpsill (vassbuk) i tunnor.

Ur rubr. 63. Ansjovis.

Rubr. 64. Fisk: andra slag.

Rubr. 65. Ostron.

Ur rubr. 66. Hummer.

Ur rubr. 73. Tarmar.

Ur rubr. 74. Spannmål: omalen: råg, vete och korn.

Ur rubr. 75. Spannmål: ömalen: havre; ävensom vicker,
so] aböner samt andra ärter och bönor, ej till nästföregående
rubrik hänförliga.

Rubr. 76. Malt.

Rubr. 77. Majs.

Ur rubr. 79. Mjöl av havre, vete, korn, majs och råg samt
gryn av havre, vete och korn.

PERSONALEN.

353

Rubr. 81. Risgryn och rismjöl.

Ur rubr. 91. Halm och bo.

Rubr. 93. Humle.

Rubr. 94. Potatis: av det löpande årets skörd och inkommande
under tiden 15 februari—30 juni.

Rubr. 95. Potatis: annan: oberedd.

Ur rubr. 104. Oljekakor, ävensom arachid- eller jordnötter.

Rubr. 105. Kreatursfoder, ej särskilt nämnt, såsom drav och
drank, glutenfoder, mjöl av majskakor och andra oljekakor
samt majsgroddmjöl, även med inblandning av animaliska
ämnen.

Ur rubr. 107. Apelsiner och citroner.

Ur rubr. 108. S. k. chopped äpples.

Rubr. 112. Frukter: kopra.

Ur rubr. 114. Mandel.

Rubr. 125. Blomsterlökar.

Ur rubr. 142. Ägg.

Rubr. 155. Kaffe: obränt.

Ur rubr. 173. Peppar: omalen.

Ur rubr. 176. Kanel: omalen.

Rubr. 195. Tobak: oarbetad, blad och stjälk.

Rubr. 198. Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk:
oberedda, alla slag, härunder inbegripna även saltade,
kalkstrukna eller torkade.

Rubr. 205. Limläder; ävensom sådant avfall av läder eller
lädervaror, vilket ej är såsom läder eller lädervaror användbart.

Ur rubr. 230. Virke, oarbetat, alla slag.

Ur rubr. 231. Ved, alla slag; ävensom avfall vid träbearbetning.

Ur rubr. 232. Bark, ej särskilt nämnd, även pulveriserad;
ävensom korkbark (även i tillskurna bitar) samt korkbarksavfall.

Ur rubr. 234. Bjälkar och sparrar; bräder och plankor,
sågade; läkter, reglar och ribbor.

Ur rubr. 236. Lädämnen, ej särskilt nämnda, och stav, sågade;
härunder inbegripna sågade lagg- och bottenstäver;
tunnband och bandstakar; täudsticksämnen (splint och
spån) av asp.

3131 18

354

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Rubr. 269. Rör, vegetabiliska, såsom bambu- och spanska,
samt rotting: utan bearbetning; ävensom kluven och
skalad eller hyvlad rotting samt röravfall.

Ur rubr. 274. Grenar och kvistar, även skalade och kluvna;
ävensom till varuemballage avsedda bastmattor.

Ur rubr. 287. Ben och horn, oarbetat eller sågat, spjälkat,
kluvet och raspat.

Rubr. 303. Pappersmassa, våt eller torr, blekt eller färgad,
av lump eller annat avfall av textilämnen, av trä, mekanisk
eller kemisk, eller av halm, esparto eller andra
växtfiber.

Ur rubr. 374. Ull och andra djurhår, ej särskilt nämnda,
oberedda, tvättade, kardade, kammade, krusade, blekta,
färgade eller tryckta.

Ur rubr. 375. Konstull (schoddy och mango) samt ullavfall.

Ur rubr. 417. Lin, hampa, ramie, jute, kokostågor och
andra, ej särskilt nämnda vegetabiliska spånadsämnen,
ohäcklade, häcklade eller på annat liknande sätt beredda,
oblekta, blekta eller färgade; ävensom avfall
därav, härunder inbegripna blår och drev, även tjärade.

Rubr. 474. Bomull: okardad, även blekt, färgad eller kemiskt
renad.

Ur rubr. 476. Bomullstrassel.

Rubr. 649. Tegel: mur-, vanligt, oglaserat (även poröst),
kalksandtegel härunder inbegripet.

Ur rubr. 677. Glas- och glasyrmassa, of dryad eller färgad.

Rubr. 706. Glasskärv.

Ur rubr. 707. Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn.

Rubr. 708—709. Kiseljärn (ferrosilicium) och kiselmanganjärn.

Rubr. 711. Rör och rördelar av icke smidbart gjutgods:
icke bearbetade, av 145 mm. invändig diameter eller
däröver.

Rubr. 723. Järnvägs- och spårvägsskenor.

Rubr. 725. Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn, ej särskilt
nämnt: vägande 60 kg. eller däröver per löpande
meter.

Ur rubr. 789. Bottenplåtar, syllar, räls- och mellanklotsar,
spårramar och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar,

PERSONA LEN.

355

fjäder- ock växeltungor; ävensom spdrramar till flyttbara
järnvägar.

Rubr. 874. Tackjärnsskrot, ävensom smidbart skrot.

Ur rubr. 897. Koppar: oarbetad eller rå, alla slag; ävensom
skrot.

Rubr. 932. Bly: oarbetat; ävensom skrot.

Rubr. 939. Tenn: oarbetat; ävensom skrot.

Rubr. 946. Zink: oarbetad; ävensom skrot.

Ur rubr. 1 099. Mineraloljor, nativa eller råa, ävensom renade,
såsom lysoljor, smörjoljor, petroleumbensin och
gasolin; pa,raffla, rå eller renad.

Rubr. 1 101. Hartsoljor.

Rubr. 1 105. Oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,
sesamolja och bomulls/rödja: på fat, större eller mindre.

Ur rubr. 1 129. Svavel, alla slag.

Ur rubr. 1 145. Koksalt (klornatrium), alla slag; Morkalium.

Rubr. 1 153. Pottaska (kaliumkarbonat) samt soda (natriumkarbonat),
kristalliserad eller kalcinerad, och natriumbikarbonat.

Rubr. 1 174. Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen framställd
tjära.

Ur rubr. 1 176. Karbolsyra, kresol och kreosotolja.

Rubr. 1 177. Trät järn samt tjärpärma.

Rubr. 1 180. Tjäroljor samt andra genom torr destination
framställda ämnen, icke annorstädes upptagna.

Ur rubr. 1 187. Bly vitt, zinkvitt (zinkoxid), zinksulfidvitt
(litopon), barytvitt (permanentvitt, blanc fixe), mönja.

Ur rubr. 1 195. Färgträ, helt eller i stycken, raspat, malet
eller på annat sätt sönderdelat; ävensom extrakter av
vegetabiliska, färgning sämnen, flytande eller fasta.

Rubr. 1 230. Benmjöl och hornmjöl; guano, även naturlig,
och annan gödsel av animaliskt avfall.

Ur rubr. 1 242. Ekbark, garvskidor (myrobalaner) och kvebrachoträ,
hela eller i stycken, raspade, malna eller på
annat sätt sönderdelade, samt garvämnesextrakter, flytande
eller fasta.

Ur rubr. 1 323. Lump.

Ur rubr. 1 324. Is.

356 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Förestående lista är uppgjord med hänsyn till förhållandena
i allmänhet; men bör det stå vederbörande tullförvaltningsföreståndare
fritt att, därest i viss ort förekomma
speciella importartiklar, med vilka därvarande personal snart
nog vinner full förtrogenhet, uppdraga jämväl dessas tullbehandling
åt tjänstemän av grupp II.

Kommissionen föreslår alltså, att ovan närmare angivna
s. k. listgods skall få tullbehandlas av tjänstemän av grupp
II, dock att, såvitt gäller de med kursiv stil upptagna varuslagen,
rubriceringen skall underställas tjänstemans av grupp
I prövning och godkännande.

Vad härefter angår frågan, huruvida i de fall, då enligt
kommissionens förslag (se ovan s. 191) den, som verkställer
tullbehandlingen, skall biträdas av annan tjänsteman,
såsom biträde må användas tjänsteman av grupp II, får
kommissionen anföra följande. \ id tullbehandlingsexpeditioner,
där i tariffhänseende särskilt svårbestämbara varor
tullbehandlas, eller där till följd av stor brådska fel vid
tarifferingen mera kan befaras, är det av vikt, att biträdena
äro särskilt kunniga och rutinerade. I allmänhet torde i
sådana fall fullt utbildade tjänstemän av grupp I komma
till användning, men är därtöre ingalunda uteslutet, att
tjänsteman av grupp II kan finnas lämplig för sådan tjänstgöring.
Det inträffar nämligen ej sällan, att tjänsteman
av denna grupp genom långvarig tjänstgöring förvärvat
sig en värdefull praktisk erfarenhet rörande en viss begränsad
grupp av varor; och bör givetvis en sådan erfarenhet
i förekommande fall i möjligaste mån utnyttjas. Vad åter
angår alla de fall, då göromålen vid expeditionerna äro
mindre krävande än ovan blivit ifrågasatt, böra såsom biträden
användas dels tjänstemän av grupp II med nödig
utbildning, dels ock sådana tjänstemän av grupp I, vilka
ännu befinna sig på utbildningsstadiet.

Slutligen bör allmänt gälla, att viktkontrollen bör, så
snart densamma utgör någon väsentligare del av tullbehandlingsförrättningen,
i regel överlämnas åt tjänstemän
av grupp II.

Kommissionens förslag är, att tjänstemän av grupp II
skola i sålunda angiven utsträckning få användas såsom biträden
vid tullbehandling sexpeditionerna.

PERSONALEN.

357

Framhållas må, att till de tullbehandlingsbestyr av
skilda slag, varom ovan varit fråga, ej böra få anlitas vilka
som helst tjänstemän av grupp II. Fastmera gäller det
för vederbörande chefer att vid beordrandet visa all tillbörlig
urskilning. Av dem, som uttagas, bör sålunda krävas
ett särskilt mått av ådagalagd skicklighet i tjänsten samt
pålitlighet i allmänhet. Dessutom bör särskilt avseende fästas
vid genomgående med tillfredsställande resultat av den
av kommissionen föreslagna särskilda utbildningskursen.

Kommissionen övergår härefter till frågan om utvidgad
befogenhet för tjänstemännen av grupp II på de kamerala
göromålens område. Genom att kommissionen i allmänhet
sökt avskaffa allt onödigt skriveri och därjämte föreslår
anställandet av kvinnliga skrivbiträden, bliva de göromål,
som skulle kunna tänkas överlåtna på tjänstemän av grupp
II, ganska begränsade. A uppbördsman- eller, enligt kommissionens
terminologi, kassörsbefattning bör emellertid ofta
tjänsteman av nämnda grupp kunna placeras; här är det
ej fråga om någon krävande bokföring utan allenast om redbarhet
och ordentlighet, egenskaper, som äro förhanden hos
tjänstemän av den ena ej mindre än av den andra gruppen.
Vidare torde på en del mindre platser den av bevakningsgöromål
ej tillräckligt upptagna tiden för vissa tjänstemän
av grupp II lämpligen kunna utfyllas med skrivgöromål.
Att, såsom nu, vaktmästare, som sysselsättas med skrivgöromål,
härför erhålla särskilt arvode, synes emellertid opåkallat.

Kommissionen förutsätter, att en blivande tjänstgöringskommission
närmare utreder, i vad män en ändamålsenlig
arbetsfördelning på de olika platserna bör leda till att kamerala
göromål överlåtas åt tjänstemän av grupp II. Vid
denna undersökning föreslås emellertid följande huvudgrunder
skola tjäna till vägledning:

I fråga om kassörsgöromål:

l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i
anspråk, bär för desammas förrättande avses en tjänsteman
av grupp I.

2: o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i anspråk
och kunna med desamma lämpligen förenas r enskrivning so.
d. göromål, bör för desammas förrättande avses ett kvinnligt
biträde.

Allmän
g?''undsats
rörande tjänstemännens

användning.

Specialisering
sfrågan.

358 LOKALFÖRVALTNINGEN.

3:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i anspråk
och kunna de lämpligen förenas med göromål, som
utföras av tjänstemän av grupp II, bör för desammas förrättande
avses en dylik tjänsteman.

I fråga om enklare skrivgöromål:

l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i
anspråk, bör för desammas förrättande avses ett kvinnligt biträde.

2:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i
anspråk, höra desamma uppdragas åt tjänsteman av vare sig
grupp I eller grupp II att utföras å tider, som äro fria från
andra göromål. Huruvida tjänstemannen skall tagas från ena
ellei'' andra gruppen, får bero på vilket som är lämpligast
från arbetsfördelningens synpunkt.

Med anledning av ett av Sveriges tidlmannaförening i
svar på kommissionens frågecirkulär framställt yrkande därom,
att den i § 21 tjänstgöringsreglementet påbjudna städningsskyldigheten
för vaktmästare måtte avskaffas, vill kommissionen
— som förutsätter såsom självklart, att nämnda
skyldighet tages i anspråk endast undantagsvis och då särskilda
lämplighetsskäl därtill föranleda — emellertid framhålla,
att varken vaktmästare eller andra tjänstemän böra
få undandraga sig att utföra, det arbete, som föresättes dem
av vederbörande förmän; och föreslås, att till inskärpande
härav måtte, efter förebild av § 124 i den för järnvägsstyrelsen
gällande instruktion, införas bestämmelse i tjänstgöringsreglementet
av innehåll, att envar, som blivit antagen till
ordinarie befattning vid tullverkets lokalförvaltning, skall tjänstgöra,
när och var helst han därtill beordras, och utföra de
göromål av vad slag det vara må, som åläggas honom i tjänsten,
även därest dylikt åläggande på grund av föreliggande omständigheter
avser fullgörande av annan befattninghavares
tjänsteåliggande.

I sammanhang härmed kan den i åberopade paragraf av
tjänstgöringsreglementet förekommande uppräkningen av vaktmästares
åligganden lämpligen utgå.

Med frågan om tjänstemännens användning sammanhänger
nära frågan, i vad mån tjänstemännen böra specialisera
sig.

PERSONALEN.

3f)9

1908 års tullstatskommission (se betänkandet, I, s. 98 tf.)
föreslog, att kammarskrivare och vaktmästare skulle vid
tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö cirkulera
mellan olika avdelningar; och motiverades detta förslag
bl. a. därmed, att personalen på sådant sätt bleve mera
allsidigt utbildad, vilket syntes innebära en förmån, vars
värde icke borde underskattas. I enlighet med nämnda
förslag föreskrives ock i § 8 tjänstgöringsreglementet, att
tjänstemän av nämnda slag böra, i den mån sådant kan
ske och vederbörande tjänstemän finnas därtill lämpliga,
turvis användas vid de olika avdelningarna i angivna städer.

Kommissionen anser för sin del, att en rätt långt gående
specialisering måste anses önskvärd från tullverkets synpunkt.
För den enskilde tjänstemannen ter sig emellertid saken
annorlunda. Genom att han allt för mycket sysslar med
blott en och samma sak komma nämligen hans befordringsmöjligheter
att i viss mån begränsas.

Av kommissionens förslag i fråga om tjänstemännens
av grupp I utbildning framgår, att dessa genom elevkursen
tänkas allmänt inhämta de för deras blivande verksamhet
grundläggande insikterna i tidlbehandling.

Den, som sedan för framtiden vill ägna sig åt packhustjänst
vid de större tullförvaltningarna, bör givetvis
specialisera sig på detta område.

Vidare bör den, som vid tullförvaltningarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö vill vinna befordran vid tullbevakningsinspektion
eller kammarkontor, utbilda sig till
specialist i till resp. grenar hörande ämnen.

Den däremot, som vill meritera sig för chefskap vid
de mindre eller medelstora tullkamrarna, bör förvärva sig
en möjligast mångsidig utbildning genom att växelvis ägna
sig åt olika grenar av tjänsten.

Kommissionen anser emellertid, att några tvingande
bestämmelser i förevarande ämne ej böra utfärdas.

Y11 r a n d e.

Skyldighet att
underkastas
förflyttning.

Tystnadsplikt.

360 LOKALFÖRVALTNINGEN.

III. Diverse frågor vidkommande personalen.

I gällande avlöningsstater för tullverket göres åtskillnad
mellan tjänstemän med bestämd tjänstgöringsort och
tjänstemän, för vilka viss tjänstgöringsort icke är i staten
bestämd. De förra äro jämlikt § 2 i avlöningsreglementet
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
endast i händelse av indragning eller förändring av
deras befattningar flyttbara. Till denna kategori höra, såvitt
nu är i fråga, överinspektörs-, tull förvaltar- och överkontrollörstjänster.

Kommissionen anser, att det för ledningen av ett modernt
skött verk är nödvändigt att kunna oinskränkt besluta i
fråga om arbetsstyrkans fördelning på olika platser. En
tjänsteman, som genom något misstag kommit på orätt ställe,
måste kunna flyttas därifrån med förbehåll allenast att han
får behålla sin i staten bestämda avlöning och erhåller gottgörelse
för flyttningskostnaden samt sålunda ej tillskyndas
ekonomisk förlust genom förflyttningen.

På grund härav föreslås, att gällande avlöningsreglemente
ändras därhän, att varje i reglementet avsedd tjänsteman blir
underkastad skyldighet att låta sig utan ansökning förflyttas
till annan befattning vid tullverket, dock utan minskning i de
ifrågavarande befattningshavare enligt stat tillkommande avlöningsförmåner.

Av ett par handelskamrar har i svar på kommissionens
frågecirkulär ifrågasatts införande av tystnads- eller förtegenhetsplikt
för tulltjänstemän, innebärande att dessa skulle
vara förbjudna att i oträngt mål omtala, vad de under sin
tjänstgöring erfara om enskildes affärsförhållanden. Till
stöd för en dylik åtgärd har anförts, att den kännedom,
tullpersonalen i hithörande ämnen förvärvade, hade genom
nyare lagstiftning — varigenom särskilt påbjudits lämnande
av synnerligen ingående statistiska upplysningar — blivit
allt mer fullständig, och att faran för att genom indiskretioner
från personalens sida skada kunde vållas, hade blivit allt
större.

Att märka är härvid, att personalens skyldighet att
lämna allmänheten del av offentliga handlingar regleras av

PERSONALEN.

3(51

tryckfrihetsförordningen och sålunda ej beröres av ett eventuellt
stadgande om tystnadsplikt.

Då goda skäl förebragts för ovannämnda yrkanden,
finner kommissionen sig böra föreslå införande av allmänt
förbud för vid tullverket anställd a personer att i oträngt mål
yppa vad de i tjänsten erfara beträffande enskildes affärsförhållanden;
dock att genom detta förbud givetvis ej göres intrång
i tryckfrihetsförordningens bestämmelser i fråga om skyldighet
att förete offentliga handlingar.

I åtskilliga svar på kommissionens frågecirkulär hava
uttalanden gjorts rörande de grunder, efter vilka tulltjänstemannens
befordran bör ske. I allmänhet gå dessa uttalanden
i den riktningen, att praktisk duglighet borde tillmätas
mera betydelse än blotta uppvisandet av ett större
antal tjänstår. Stockholms handelskammare yttrar sålunda,
att vid befordringar böra såväl den tekniska kompetensen
som skicklighet i förefallande expeditionsgöromål äga avgörande
betydelse framför åldersmeriter.

Såsom befordringsgrunder gälla enligt § 28 regeringsformen
förtjänst och skicklighet. Motsvarande uttryckssätt
återfinnes i § 20 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen.
Enligt samma paragraf i 1878 års instruktion för
styrelsen hette det däremot, att vid tjänstetillsättningar skulle
tagas hänsyn till de sökandes »skicklighet och pålitlighet i
allmänhet samt duglighet särskilt för den lediga tjänsten».
I själva verket torde de nu gällande bestämmelserna äga
fullt motsvarande innebörd. Kommissionen anser emellertid
ej olämpligt, att de sålunda gällande grunderna, vilka torde
överensstämma med de av Stockholms handelskammare m. fl.
sammanslutningar förordade, bliva tydligare uttryckta än
nu är fallet; och föreslås därföre, att i instruktionen för
generaltullstyrelsen upptagas såsom befordringsgrunder Dförtjänst
och skicklighet, det senare uttrycket uppfattat såsom avseende
särskilt lämplighet för den sökta tjänst em.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har ifrågasatt
antagande av bestämda normer i fråga om tulltjänstemäns
rätt att söka transport samt i sådant hänseende uttalat sig
för »att transportsökande må, efter det han tillbragt tre år
vid innehavande tjänst, vara berättigad att efter samma
grunder som annan sökande erhålla sökt befattning».

Kommissionen anser i allmänhet olämpligt, att en person,
som erhållit en tjänst, omedelbart anmäler sig som sökande

Befordrings grunder.

Yttrande.

Rätt att söka
transport.

Ytti ande.

Fråga om
tremannaförslag
vid
vissa

ij ä n stetillsätiningar.

Petition ay
Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening.

362 LOKALFÖRVALTNINGEN.

till en annan. Någon inskränkning i själva rätten att anmäla
sig som sökande synes emellertid ej kunna stadgas. Ock
understundom torde måhända särskilda lämplighetsskäl kunna
göra en dylik transport önskvärd även från det allmännas
synpunkt.

Med avseende härå synes föreningens förevarande yrkande
böra lämnas utan vidare avseende.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift — som jämte ett
av generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande genom
Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1918 överlämnats till
kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av kommissionens uppdrag — har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
hemställt, att § 20 mom. 3 av instruktionen
för generaltullstyrelsen måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

»Vid inträffande ledighet — — — —--- — sker. Efter

nämnda tids förlopp insänder styrelsen ansökningshandlingarna till
Kungl. Maj:t tillika med ett upprättat förslag å de bland de sökande
intill tre, som med hänsyn till förtjänst och skicklighet anses
företrädesvis böra till densamma ifrågakomma; åliggande det jämväl
styrelsen ej mindre att med angivande av sina skäl särskilt förorda
en bland de på förslaget uppsatta tjänstemännen än även att anmäla,
om bland de sökande ingen kan anses till ifrågavarande tjänst fullt
lämplig.»

Till stöd för det sålunda framkomna yrkandet om
upprättande av tremannaförslag vid vissa tjänstetillsätthar
anförts huvudsakligen följande:

»Vid de viktiga tjänster, som generaltullstyrelsen har att föreslå
till återbesättande, torde det ej så sällan inträffa, att en viss tveksamhet
uppstår beträffande vilken av de sökande, som i verkligheten
bör därvid främst komma i fråga. Även kan det tydligtvis hända,
att tvivel vid vissa tillfällen kunna uppstå med hänsyn till huruvida
framstående personlig duglighet, specialskicklighet eller administrativ
erfarenhet skall tillmätas den största och avgörande betydelsen.
Ehuruväl eu sådan tveksamhet kan komma till öppet övervägande i
ett förord även under nu tillämpade system, torde det likväl höra till
undantagen, och någon principutläggning eller utredning av sökandenas
inbördes ställning torde icke — i varje fall ej på det sätt, som
med införandet av tremansförslaget avses — komma till uttryck.
Givet är, att den högsta utnämnande myndigheten under sådant förhållande
icke alltid har möjlighet att fullt fritt taga ställning till den
förelagda utnämningsfrågan, då dennas premisser icke alltid äro till -

PERSONALEN.

363

räckligt klarlagda. Det måste därför i dylika fall finnas eu tendens
att låta den förordande myndighetens mening bliva avgörande även i
de fall, då denna icke är ett resultat av en säker övertygelse. Tilllämpades
åter institutionen med tremansförslag, synes det väl vara
möjligt, att den beslutande myndigheten i olika fall kunde intaga en
annan ståndpunkt i en framlagd princip- eller personfråga än den
beredande och därigenom dels giva en viss utnämningsfråga en kanske
lyckligare utgång, dels bringa klarhet i en principfråga, vars lösning
icke bara har ytligt intresse för verkets personal utan även kan hava
en betydelsefull inverkan på dess uppfattning av tulltjänstens fordringar
på tulltjänstemannens kvalifikationer och utbildning.

Helt naturligt ligger det även i personalens intresse att genom
utförligare officiella utlåtanden erhålla kännedom om de skäl, som
ligga till grund för den av generaltullstyrelsen i varje fall gjorda uppskattningen
av de sökandes förtjänst och skicklighet. I och med det
framlagda förslagets genomförande kommer givetvis generaltullstyrelsens
uppfattning på ett helt annat och klarare sätt till synes än nu
kan bliva fallet, då endast eu av de sökande, ofta utan närmare angivande
av grunderna, sättes före övriga medsökande.»

I sitt häröver avgivna utlåtande förklarar generaltull- Generaltullstyrelsen
sig icke hava blivit övertygad om nödvändigheten styrelscneller
ens om nyttan av den ifrågasatta föreskriften, vilken
för övrigt, såvitt styrelsen hade sig bekant, saknade motsvarighet
i de under senare åren utfärdade instruktioner
för de större centrala ämbetsverken. Fastmera hölle styrelsen
för sannolikt, att förslagets genomförande skulle åstadkomma
en verklig olägenhet, nämligen risk för att hos en
sökande, som vid ett visst tillfälle erhållit rum å förslag
till ledig tjänst, lätt skulle kunna uppstå den föreställning,
att nämnda förhållande borde för honom medföra företräde
framför hans å förslaget ej uppförda medsökande även till
varje annan tjänst, som sedermera söktes av honom och
en eller flera av dessa, oavsett den senare tjänstens beskaffenhet
och de särskilda kvalifikationer, som måste fordras av
dess innehavare. Styrelsen funne uppenbart, att sådant vore
ägnat att öka antalet besvärsmål i ärenden av förevarande
slag och därmed även fördröja tillsättandet av viktiga tjänster.

På grund härav hemställdes, att den gjorda framställningen
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

På de av generaltullstyrelsen sålunda anförda skäl fin- yttrande,
ner jämväl kommissionen sig böra avstyrka Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförenings ifrågavarande förslag.

364

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Beivrandet av
tjänstefel.

Rätt till
biträde vid
förhör.

Varning sstraffet.

Tjänstefel, som begås av tulltjänsteman, kan beivras
antingen i administrativ eller i judiciell väg. Närmare
stadganden härutinnan återfinnas i § 25 av instruktionen
för generaltullstyrelsen. Det i tredje punkten därstädes
förekommande uttrycket »må» anses innebära en prövningsrätt.
Enligt kommissionens uppfattning bör densamma
nyttjas så, att hänvisning till domstol helst undvikes. En
domstol är nämligen i högre grad än en administrativ
myndighet bunden av lagens bovstav, något som kan leda
till obillig hårdhet vid den förekomna felaktighetens bedömande.

Enligt praxis lärer hänvisning till domstol ifrågakomma
särskilt i det fall, att den tilltalade tjänstemannen nekar
för vad som lägges honom till last. Endast vid undersökning
i judiciell väg kunna nämligen för sanningens utletande
vittnen höras. För att undvika, att domstolsvägen
skall behöva anlitas av förevarande skäl, synas de utsagor,
som lämnas vid i administrativ väg hållna förhör, böra
omgärdas med större helgd än för närvarande är fallet.

Kommissionen föreslår därföre, att tjänsteman, som,
hörd •såsom vittne, vid förhör i tjänsten bevisligen lämnat medvetet
oriktiga uppgifter, skall straffas såsom för allvarligt
tjänstefel.

Inom vissa andra förvaltningsområden har stadgats
rätt för tjänsteman, som underkastas förhör i tjänsten rörande
av honom begången förseelse, att, såvitt förseelsen
är av beskaffenhet att kunna föranleda allvarligare ansvarspåföljd,
anlita biträde, som emellertid skall av tjänstemannen
själv gottgöras. Det sålunda lämnade medgivandet
innebär en garanti för ökad rättssäkerhet för sådana tjänstemän,
som äro mindre förfarna i att själva föra sin talan.

Då skäl synes förhanden att stadga motsvarande inom
tullverket, föreslås alltså, att vid förhör i tjänsten rörande
förseelse av allvarligare art den tilltalade skall äga att pa
egen bekostnad anlita biträde.

Varningsstraffet har för närvarande mycket allvarliga
ekonomiska konsekvenser. Enligt den vedertagna tillämpningen
av § 3 i gällande avlöningsreglemente för tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning inverkar
nämligen detsamma på rätten att tillträda avlöningsförhöjning
(ålderstillägg).

PERSON ALEN.

365

Om varningsstraffet funnes böra bibehålla en dylik
verkan, borde detsamma åtminstone få överklagas; men då
sådant skulle strida mot allmänt vedertaget bruk inom administrationen,
finner kommissionen sig i stället böra uttala
sig för att varningsstraffet icke mätte inverka på rätten till
av luningsför höjning.

Enligt vad kommissionen inhämtat, plägar generaltullstyrelsen
bestämma böter till fixa belopp. Lämpligare och
mera överensstämmande med praxis inom andra förvaltningsområden
synes vara, att böterna bestämmas till ett
visst antal dagavlöningar. Vid beräknandet sålunda av en
dagavlönings belopp torde extra inkomster ej böra inräknas
och ej heller hänsyn tagas till förmånen av fri beklädnad.

För en reform i den av kommissionen sålunda förordade
riktningen tarvas ej någon författningsändring.

Då tullverket blir ersättningsskyldigt för gods, som
förkommit eller skadats, medan det befunnits i packhus
eller eljest i tullverkets vård, torde för närvarande vara
vanligt, att ersättningen i regressväg uttages av enskild
tjänsteman, som varit posterad att bevaka godset eller eljest
haft inseende över detsamma. Detta kan emellertid hava
för tullverket högst betungande följder. Om en ersättningsskyldighet,
som under omständigheter kan bliva rent av
ruinerande, åligger tjänstemännen, kan det nämligen befaras,
att vederbörande för att utesluta varje som helst risk för
godsets förfarande utpostera en överdrivet stor bevakningspersonal,
men kostnaden härför blir väsentligt drygare än
kostnaden för att ersätta ett eller annat förkommet eller
skadat kolli.

Kommissionen föreslår därföre, att ersättning, som statsverket
fått vidkännas för förkommet eller skadat gods, icke i
regressväg uttages av enskild tjänsteman utom i fall, då uppsåtlig
förbrytelse föreligger, men att tjänsteman, som genom
vårdslöshet varit vållande till förlust av ifrågavarande slag
härför underkastas disciplinär bestraffning.

I § 53 tjänstgöringsreglementet föreskrives, att för
tullbehandlingen i dess helhet ansvarar förrättningsmannen
med i §§ 56 och 57 stadgat undantag samt för värde- och
kvantitetsberäkningen jämväl den, som biträtt vid förrättningen.

Bötesstraffet.

Ersättningsskyldigheten

för skadat
eller förkommet
gods.

Ansvaret för
oriktig tullbehandling.

Ansvaret för
beviljad nederlagskre.
dit.
Nuvarande förhållanden.

Äldre reformyrkanden.

366 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Av dessa bestämmelser följer, att, då revisionen gör
anmärkning mot tullbehandlings riktighet samt yrkar utgivande
av tullskillnad, sådant yrkande närmast riktas mot
den tullbehandlande tjänstemannen, vilken, vid bifall till
anmärkningen, får av varuägaren söka ersättning efter befogenhet.

Den mellanställning mellan revisionen och varuägaren,
som vederbörande tjänsteman sålunda intar, kan för honom
leda till mycket betänkliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende.

Med avseende härå föreslår kommissionen — som i
annat betänkande vill till behandling i hela dess vidd upptaga
frågan om tullverkets och varuemottagares inbördes
rättigheter —, att med borttagande av tjänstemännens mellanställning
revisionens yrkanden om utgivande av tullskillnad
riktas direkt mot vederbörande varuägare.

Med den vissa tulltjänstemän åvilande ansvarigheten
för beviljad nederlagskredit förhåller sig på följande sätt.

Vid förtullningar från nederlag må enligt § 75 tullstadgan
varuägaren under viss i författningsrummet närmare
angiven tid åtnjuta kredit å tullavgiften under villkor, att
— därest ej särskild säkerhet ställes — han har å nederlaget
kvarliggande varor, som prövas utgöra full säkerhet
för oguldna och ytterligare å det kvarliggande godset belöpande
avgifter ävensom för böter, vartill han genom dröjsmål
med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen.
Prövningen i nämnda hänseende ankommer på vederbörande
nederlagskontors eller tullkammares föreståndare,
vilken, i händelse lämnad kredit visar sig medföra förlust
för statsverket, blir härför personligen ansvarig.

Denna ansvarighet har flera gånger ifrågasatts skola
överflyttas från den enskilde tjänstemannen till statsverket,
men generaltullstyrelsen har avstyrkt detta, senast i underdånigt
utlåtande den 21 december 1912 i anledning av eu
av föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister hos Kungl.
Magt gjord framställning. I nämnda utlåtande endast åberopade
styrelsen de skäl, som anförts i styrelsens underdåniga
utlåtande den 10 januari 1903 i anledning av en
av aktiebolaget Otto Dahlström & C:o m. fl. likaledes hos

Kungl. Magt gjord framställning, vilket utlåtande finns i

PERSONALEN.

3(57

sin helhet avtryckt bland bilagorna till detta betänkande.

Genom beslut den 14 mars 1913 fann Kungl. Maj:t den
av förenämnda förening gjorda framställningen för det dåvarande
ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt fråge- Svar på frågecirkulär
har allmänt framhållits såsom ett önskemål, att cirkularettjänstemännens
personliga ansvarighet för beviljad nederlagskredit
bleve avskaffad. Huru efter en dylik reform
ifrågavarande kreditgivning skulle ordnas, har däremot varit
föremål för växlande meningar. A ena sidan har föreslagits,
att i generella tariffer skulle angivas det pantvärde, som
finge beräknas för varje ifrågakommande artikel. Att upprätta
dessa tariffer skulle förslagsvis ankomma på generaltullstyrelsen
efter handelskamrarnas hörande. A andra sidan
har ifrågasatts, att pantvärdets fastställande skulle ske särskilt
från fall till fall antingen därigenom, att det ifrågakommande
varupartiet underkastades värdering av sakkunniga,
eller därigenom, att det värde å detsamma, som
funnes upptaget i faktura eller för statistiskt ändamål avgiven
värdedeklaration, toges till utgångspunkt och pantvärdet
finge utgöra viss procentdel därav.

Lika med de hörda sammanslutningarna anser kom- Yttrande,
missionen, att statsverket bör övertaga ansvarigheten för
beviljad nederlagskredit. Härmed bortfalla generaltullstyrelsens
tidigare invändningar mot en förändrad metod för
pantvärdets bestämmande; desamma hade nämligen till förutsättning,
att vederbörande tjänstemän fortfarande skulle
stå i ansvar för lämnad kredit och följaktligen måste tillerkännas
en vittgående rätt att pröva, i vad mån dylik
kunde givas. — Endast i det fall, att vederbörande tjänsteman
vid kreditens beviljande gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande — däri inbegripet vårdslöshet —, anser
kommissionen, att han jämlikt allmän lag bör bliva ersättningsskyldig
för den förlust, som härigenom tillskyndas
statsverket. De skäl, på vilka kommissionens åsikt härutinnan
grundas, äro följande. För den enskilde tjänstemannen
kan den ansvarighet, han nu är underkastad, leda till förluster,
vilka under omständigheter kunna tänkas bliva rent av
ruinerande. Att staten utsätter sina tjänstemän för dylika
vådor, kan ej anses med rättvisa och billighet överensstäm -

368 LOKALFÖRVALTNINGEN.

mande. För vederbörande trafikanter leder det nuvarande
systemet till att krediten inskränkes till det yttersta. Såsom
exempel härpå må nämnas, att pantvärdet för kaffe enligt
nederlagskontorets i Stockholm praxis upptages till 35 öre
per kilogram. Berörda förhållande beror givetvis därpå,
att den ansvarsskyldige tjänstemannen för egen säkerhets
skull strävar att hålla pantvärdena så låga som möjligt.
Men härigenom eluderas uppenbarligen de med nederlagskrediten
avsedda fördelar. Slutligen måste det för trafikanterna
anses stötande att bliva underkastade den ojämna
och stundom godtyckliga behandling, vartill det nuvarande
systemet lätt kan leda.

A*tt efter övergången till det av kommissionen förordade
systemet bestämma, vilka varuslag, som skola få godtagas
såsom säkerhet, synes böra ankomma på generaltullstyrelsen
efter samråd med handels kamrarna. Åven enligt
nuvarande praxis äro vissa artiklar allmänt undantagna av
det skäl, att de äro lätt underkastade förskämning eller
förstörelse eller hastigt fallande i värde. Exempel på dylika
varor utgöra sydfrukter av åtskilliga slag. Vidare är att
märka, att det praktiskt taget endast är ett jämförelsevis
begränsat antal artiklar, som äro föremål för uppläggning
å nederlag, och att i följd härav antalet varor, som behöva
godtagas såsom pant, blir ganska ringa.

Vad härefter angår de olika principer, som enligt vad
ovan sagts ifrågasatts för pantvärdenas bestämmande, anser
kommissionen den första eller fastställandet av generella
pantvärden för de olika artiklarna icke vara tillfredsställande.
Inom varje varuslag gives det nämligen eu mångfald olika
kvalitéer; och om — såsom väl finge anses ligga i sakens
natur — det generellt fastställda värdet skulle rätta sig
efter den sämsta över huvud förekommande kvalitén, bleve
detta till förfång för alla nederlagshavare, vilkas varor ägde
högre kvalité.

Återstår alltså att bestämma varuvärdet in concreto.
Att för detta ändamål anlita värdering genom särskilda
sakkunniga skulle uppenbarligen innebära en alltför stor,
tungrodd och kostsam apparat. Däremot anser kommissionen
fakturavärdet lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för belåningsvärdets
bestämmande. Härvid bör emellertid tillräcklig

LOKA LER (jÄMTE INVENTARIER). ;U>{)

marginal Jämnas dels för täckande av eventuella kostnader
för pantvarans realiserande, dels ock för att säkerställa
statsverket mot opåräknat prisfall å varorna. Den sistberörda
synpunkten får ej underskattas, då som bekant prisfluktuationerna
på vissa nederlagsartiklar kunna vara ganska
betydande. Om emellertid belåningsvärdet bestämmes skola
utgöra förslagsvis 50 procent av fakturavärdet och tillika
stadgas rätt till anställande av särskild värdering i sådana
fall, då tvivel förefinnes om fakturavärdets riktighet, torde
under beaktande av den enskilde nederlagshavarens intressen
dock tillräcklig garanti beredas statsverket. Möjligen kunde
till ytterligare vinnande av sistnämnda ändamål stipuleras,
att vid inträffande hastigare prisfall å någon på nederlagliggande
artikel vederbörande tullförvaltning hade att inhämta
särskilda förhållningsorder från generaltullstyrelsen.

Skulle i något enstaka undantagsfall trots allt förlust på
beviljad nederlagskredit uppkomma för statsverket, torde
detta förhållande ej vara ägnat att uppväcka större betänkligheter.
Till förekommande av förluster bör för övrigt
stadgas, att nederlagsgods alltid skall genom ägarens försorg
och på hans bekostnad hållas brandförsäkrat.

Kommissionen föreslår alltså, att ansvarigheten för beviljad
nederlagskredit överflyttas från vederbörande tjänstemän
till statsverket utom i fall, dä brottsligt förfarande föreligger;
att generaltullstyrelsen bemyndigas att efter handels kamrarnas
hörande bestämma, vilka slags varor, som vid beviljandet av
dylik kredit få godtagas såsom pant; samt att pantvärdet för
hithörande artiklar bestämmes skola utgöra viss procent —
förslagsvis 50 procent -— av det ifrågakommande partiets
värde enligt företedd faktura, dock med rätt för vederbörande
tjänsteman att, då tvivel förefinnes om fakturavärdets riktighet,
påkalla särskild värdering.

VII KAP.

Lokalförvaltningens lokaler (jämte
inventarier).

Skyldighet att hålla tullokaler åligger vederbörande skyldigheten
stapelstäder och anses utgöra dessas motprestation mot dem att
tillkommande tolagsersättning. Vissa städer, som under

3131 18

Svar pa fr&gccirkuläret.

Yttrande.

Krav på tulllokalernas
beskaffenhet.

370 LOKALFÖRVALTNINGEN.

de senare årtiondena erhållit stapelstadsrätt, hava icke tillerkänts
någon tolagsersättning men likväl såsom villkor
för stapelstadsrättens åtnjutande ålagts att hålla tullokaler.

— I fråga om Stockholms stads skyldigheter i förevarande
hänseende äro särskilda bestämmelser meddelade. För tullkamrarna
i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen
äro av vederbörande järn vägsförvaltningar lokaler upplåtna
i stationshusen.

Stapelstädernas ovannämnda skyldighet är av följande
omfattning. De hava att bygga och underhålla expeditionslokaler
för tullkamrarna, skyddslokaler — men ej bostäder

— för desammas personal samt slutligen packhus. I den
mån transitupplagsrätt är städerna beviljad, tillkommer motsvarande
skyldighet i avseende å transitupplagsmagasin.
Härjämte åligger det städerna att tillhandahålla erforderliga
möbler och vissa inventarier, såsom vågattiralj samt kassaskåp
eller kassakista. — Vid ovan uppräknade gränstullkamrar
bekostas möbler och inventarier av tullverket.

Vid tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner
få i allmänhet vederbörande föreståndare själva gå i författning
om anskaffande av lokaler jämte inventarier utan rätt
till särskild ersättning härför. På vissa hithörande platser
är emellertid tullverket ägare till fastigheter, däri lokaler
upplåtas.

Behövlig båtmateriell anskaffas och underhålles av vederbörande
tullförvaltningsföreståndare mot båtlega, vilken utgår
på enahanda sätt, som beskrivits i kommissionens föregående
betänkande vid behandlingen av kustbevakningen.

I några svar på kommissionens frågecirkulär har ifrågasatts,
om icke stapelstädernas tullhusbyggnadsskyldighet
skulle kunna övertagas av staten och i sammanhang därmed
tolagsersättningen bortfalla. Särskilt har Sverige.s allmänna
tulltjänstemannaförening uttalat sig i sådan riktning.

Då frågan om en avlösning av tolagsersättningen är
alltför vittutseende, för att kommissionen skulle kunna inlåta
sig på densamma, torde redan av detta skäl åtminstone
för närvarande icke böra räknas med någon förändring i
omhandlade hänseende.

Xågra bestämda normer rörande de krav, som böra
ställas på tullverkets lokaler, hava hittills icke utbildat sig.

LOKALER (jämte INVENTARIER). ,''S7]

[ allmänhet torde generaltullstyrelsen hava fordrat tullhusbyggnader
av sten, försedda med de mest betryggande
säkerhetsanordningar, såsom järngaller, järndörrar in. m.;
men i Uddevalla exempelvis har ett tullhus av trä fått passera.

I kommissionen tillhandakomna svar på frågecirkuläret
återfinnas vissa uttalanden i förevarande hänseende. Sålunda
har Sveriges allmänna tulltjänstem.annaförening framhållit
såsom önskemål, att hygienens krav bleve bättre tillgodosedda
särskilt därigenom, att packhusen utrustades med
värmeanordningar samt anordningar, som motverkade drag
och damm. Helst borde för övrigt uppackningssalarna
vara avskilda från magasinslokalerna. — Vidare har Skånes
handels-, industri- och sjö falshammare gjort ett så lydande
uttalande:

»Vid uppgörandet av förslag till om- eller nybyggnad av tullpackhus
anser handelskammaren, att vikt bör läggas därpå,

att, i den man trafikens omfattning kräver detsamma, packhus
för partigods byggas för sig och sorteringspackhus för sig;

att golvytorna läggas i höjd med lastvagnarnas botten och förses
med spåranordningar ävensom med lastningsbryggor vid packhusportarna,
varigenom avsevärda arbetskostnader vid såväl lossning som
lastning av godset inbesparas;

att sorteringspackhusen, där så kan befinnas lämpligt, inredas
med uppslå f)ningshall, skild från sorteringsrummen, varigenom dels själva
tullbehandlingsgöromålen kunna försiggå utan att störas av bullret
från transportarbetet, dels ock såväl tjänstemän och trafikanter ävensom
varor av ömtåligare beskaffenhet skonas från allt det damm, som
vid uppackningsarbetet kringsprides;

att sorteringsrummen i någon män uppvärmas under den kallare
årstiden;

att tillfredsställande anordningar träffas såväl för dagsljusets
insläppande i packhusen som för artificiell belysning, då dylik är av
nöden;

att hygieniska anordningar i övrigt ej bliva försummade; samt

att moderna arbetsmaskiner — exempelvis kranar och trallor —
i största utsträckning komma till användning.»

Sveriges allmänna handelsförening har yrkat, att åtminstone
vid varje norrländsk tullkammare måtte finnas ett
varmt lagerrum, då nämligen varor av beskaffenhet att ej
tåla kyla under nuvarande förhållanden lätt kunde blivå
skadade eller fördärvade.

Från eu del håll har framhållits vikten av att ej så
överdrivna krav ställdes pa tullokalerna, att de byggnads -

Svar i
.•irk

Y11 rån de.

372 LOKALFÖRVALTNINGEN.

skyldiga oskäligt betungades. I denna riktning liava yttrat
sig Stockholms köpmansklubb och Stockholms rederiförening,
vilken sistnämnda förenings uttalande är av följande lydelse:

»Ehuru en väl behövlig moderation i fordringar på säkerhet ägt
rum vid byggandet av de nya skjulen i Stadsgården, sa är i allmänhet
tullverkets fordran på säkerhet angående tullokaler högst överdriven.
Jämför man dessa fordringar med vad som fordras hos andra statens
verk, t. ex. järnvägen, skall man finna, att det senare nöjer sig med
magasin av allra enklaste beskaffenhet, och där förvaras både transito-
och nederlagsgods mellan transporterna. Tullverket fordrar däremot
för byggnader och nu i fråga om inhägnad de mest minutiösa
säkerhetsåtgärder. Staten har ju samma ansvar för godset, antingen
det är järnvägen eller tullverket, som närmast har hand om detsamma.
Skillnaden torde kanske ligga däri, att järnvägen själv får bekosta
sina byggnader, under det att tullverkets bekostas av kommunerna,
eller enskilda, då det är fråga om nederlagsgods.»

Med avseende å det sammanhang, som råder mellan
frågan om packhusens beskaffenhet och frågan om ansvaret
för i sådan lokal inlagt gods, anser kommissionen
sig slutligen böra här erinra om ett yrkande av Göteborgs
minuthandelsförening, att »varuemottagare hålles skadeslös
för den skada, som kan drabba hans vara efter ankomsten
hit från utlandet, innan han äger dispositionsrätt över densamma)).

Såsom viktiga önskemål framstå för kommissionen:
att allmängiltiga bestämmelser i fråga om fordringarna på
tullokalernas beskaffenhet utfärdas, så att de byggnadsskyldiga
städerna klart veta, vad de hava att rätta sig
efter; att vid dessa bestämmelsers utfärdande hänsyn tages
samtidigt till det allmänna intresset av att tullverket förses
med fullgoda lokaler och till städernas intresse av att ej
bliva betungade med större kostnader än som för nämnda
ändamåls tillgodoseende kunna med skäl krävas; samt att
i detta sammanhang även bestämt fastslås, vilket ansvar
som åvilar tullverket för i packhus intaget gods.

Vad till en början angår sistberörda punkt, av vilken
den nästföregående är i sin mån beroende, så torde den
mångfald olika meningar, som av särskilda domstolsledamöter
uttalades i det genom Kungl. Maj:ts dom den 13
juni 1916*) avgjorda s. k. Linduerska målet — vilket

*) Se Nytt juridiskt arkiv årg. 1916 not. A 361.

LOKA LEK (jämte INVENTAKIEr). .''573

emellertid gällde gods, som varit inlagt i varuskjul — tydligt
giva vid handen, vilken osäkerhet som råder vid bedömandet
av hithörande spörsmål. I nämnda mål ifrågasatte
generaltullstyrelsen bi. a., huruvida icke vid det förhållande,
att skyldigheten att anskaffa och underhålla
packhuslokaler ålåge icke tullverket utan Stockholms stad,
ersättningstalan rätteligen bort riktas mot staden. Häremot
gjorde emellertid justitiekanslersämbetet — enligt vad
det vill synas kommissionen, med fullt fog — följande
uttalande:

»Den omständigheten, att varuskjulets underhåll ombesörjes av
Stockholms stad, lärer ej medföra, att, då skada träffat varor under
deras förvaring i skjulet, vederbörande varuägare skall vända sig mot
staden med begäran om ersättning och nödgas styrka, att staden
eftersatt sin underhållsskyldighet; detta torde vara en fråga mellan
tullverket och staden.»

Enligt vad chefen för generaltullstyrelsens kameralbyrå
uppgivit, lärer praxis vara den, att tullverket icke utbetalar
ersättning för gods, som i packhus förstöres genom
eldsvåda eller vattuflöde, men väl för sådant, som går
förlorat genom stöld eller förstöres av skadedjur. Järnvägarnas
ansvar för i godsmagasin befintligt gods sträcker
sig väsentligt längre: härom innehåller § 80 i gällande av
Kungl. Maj:t den 24 januari 1914 utfärdade järnvägstrafikstadga
följande allmänna bestämmelser:

»Med den begränsning, som omförmäles här nedan, är järnvägen
ansvarig för den skada, som under tiden från godsets mottagande till
befordring, till dess detsamma utlämnats eller järnvägen jämlikt bestämmelserna
i denna stadga upplagt godset till förvaring, uppstått
till följd av att godset gått helt och hållet förlorat, minskats eller
skadats, såvida icke järnvägen förmår bevisa, att skadan uppstått
genom den förfogandeberättigades vållande eller till följd av något
förfogande av honom, som icke föranletts av någon försummelse av
järnvägen, eller på grund av godsets naturliga beskaffenhet (i synnerhet
genom inre förstöring, genom avdunstning eller bortdamning eller
genom vanligt läckage) eller genom ''händelser av högre hand’ (''vis
major’, ''force majeure’).»

Särskilt med hänsyn till svårigheten för en trafikant
— vilken måhända ännu ej ens vet, att han har gods hos
tullverket — att genom försäkring täcka sin risk, anser

374

LOKALFORY ALTSINGEN.

kommissionen sig böra föreslå, att tullverket iklädes samma
ansvar för i dess värd befintligt gods som, enligt vad ovan
sagts, åvilar statens järnvägar.

Kommissionen går härefter att överväga de krav, som
böra ställas på tullokalerna. Vidkommande packhusen bör
erinras, att tullgods, särskilt transitgods, förvaras icke endast
där utan — såsom i ett par av svaren på frågecirkuläret
påpekats — jämväl i järnvägarnas godsmagasin.
Någon anledning att på de förra ställa väsentligt större
fordringar i säkerhetshänseende än på de senare synes
näppeligen förekomma. Ännu mycket mindre lära några
långt gående säkerhetsanordningar vara påkallade för tullverkets
expeditionslokaler, vilka skäligen ej kunna förutsättas
bliva utsatta för åverkan e. d. i högre grad än exempelvis
en godsexpedition eller ett postkontor.

Vad angår det behövliga utrymmet i packhusen bör
fasthållas, att, såsom framgår av § 50 tjänstgöringsreglementet,
dessas egentliga uppgift är att mottaga sådant
gods, vars tullbehandling ej lämpligen kan ske i det fria,
eller som genom uppläggning under bar himmel skulle
kunna taga skada. Härefter böra tydligen utrymmesförbållandena
lämpas. För övrigt må anmärkas, att en alltför
långt gående uppdelning av packhusen i för olika ändamål
avsedda avdelningar leder till att utrymmet kan endast
ofullständigt tillgodogöras. Det framkomna yrkandet om
särskilda »uppslagningslokaler» torde ur denna synpunkt
böra tillbakavisas. I mån som uppackningen är förbunden
med särskilda olägenheter, kan densamma i stället förläggas
till själva varuhallen.

Kommissionen föreslår, att följande allmänna grundsatser
bringas i tillämpning vid förekommande tull husby gg nåd er:

Tullhus böra hava ur trafiksynpunkt lämplig belägenhet.
Möjlighet för lokalernas utvidgning i mån av växande rörelse
bör vara för handen.

Expeditionslokalerna, vilka kunna vara förlagda i vare
sig sten- eller trähus, böra vara tillräckligt rymliga samt i
övrigt erbjuda tjänstemännen det plätt av trevnad, vard de
med. fog kunna göra anspråk. Åt trafikanterna bör största
möjliga bekvämlighet vara beredd. De för olika grenar av
tjänsten avsedda lokalerna böra hava sådan inbördes belägen -

liOKALKR (jÄMTK IN VKNTAKIKlt). Ö 7 f)

het och vara med varandra sd förbundna, att trafiken bered eu
all den lättnad, som kan åstadkommas. Hygienens krav böra
vara nöjaktigt tillgodosedda. Fönstren till tidlokalerna ä Hedra
botten böra vara försedda med anordningar, som lämna skäligt
skydd, mot obehörigt inträngande. För alla källarfönster
i tullhuset böra anbringas galler och luckor.

För förvaring av penningar eller penningars värde ävensom
riktigare handlingar böra tullförvaltningarna vara försedda,
de större med kassavalv och de mindre med, kassaskåp.

Skyddslokaler för personalen (vaktstugor, vilorum för
nattvakter, frukostrum) böra motsvara behovet samt i avseende
å hygien och trevnad fylla skäliga anspråk.

Packhusens utrymme bär avpassas under hänsynstagande
till vad ovan förklarats utgöra desammas egentliga uppgift.
Inom packhusen höra finnas dels varuhallar och dels tullbehandling
slokaler, däremot ej särskilda »uppslagningslokaler».
Där rörelsens omfattning gör sådant önskvärt, böra anordningar
vidtagas för att särhälla det redan förtullade godset
frän det oförtullade. Tullbehandling slokalerna böra vara
försedda med lämplig anordning för uppvärmning, i större
packhus helst centralvärmeledning. Hygienens krav böra vara
nöjaktigt tillgodosedda. — Packhus böra vara uppförda av
sten, generaltullstyrelsen dock obetaget att för särskilda fall
medgiva användandet av annat byggnadsämne. Golvmaterialet
bör vara motståndskraftigt mot slitning, vattuflöde och skadedjur.
Brandmur resp. brandbotten bör skilja packhuset från
övriga lokaler, dock att härigenom ej må förhindras eller försvåras
anordnandet av lämpliga förbindelser mellan packhuset
och expeditionslokalerna, öppningar, som för dylikt ändamål
upptagas i muren, böra kunna tillslutas på sä brand säkert
sätt som möjligt. Packhusdörrarna skola vara starka och
försedda med betryggande låsinrättningar. Fönstren böra vara
försedda med anordningar, som lämna skäligt skydd mot obehörigt
inträngande. Vind och källare tillslutas med järndörrar.

Transitupplagsmagasin höra i avseende ä den säkerhet,
de erbjuda däri upplagt gods, fylla enahanda krav, som ovan
föreslagits i fråga om packhus.

Handläggningen av frågor rörande tillämpningen av
stapelstädernas skyldighet att hålla tullokaler sker i allmänhet
på följande sätt. Tullkammaren framställer hos

Sättet för
by finna dsfrågornas

handläggning.

376 LOKALFÖRVALTNINGEN.

vederbörande stadsmyndigheter de erinringar, vartill den
finner fog. Ur de härefter förda underhandlingarna mellan
tullkammaren och de kommunala myndigheterna framgår
ett förslag, som tullkammaren underställer generaltullstyrelsens
prövning. Styrelsen är därmed i regel ställd
inför ett fullbordat faktum, som densamma endast har att
sanktionera.

Olägenheterna av detta tillvägagångssätt äro flera. I
regel upprättas byggnadsförslagen av stadsarkitekterna;
men då dessa sakna närmare erfarenhet i fråga om de
krav, som böra ställas på tullokaler, komma förslagen ofta
att vittna om bristande sakkunskap. Utgången av de underhandlingar,
som föras mellan tullkammaren och stadsmyndigheterna,
kommer att alltför mycket bero av de personliga
egenskaperna hos tullkammarens föreståndare. Utrustad
med tillräcklig tilltagsenhet kan han måhända genomdriva,
att på tullokalerna nedläggas större kostnader än
skäligt; men om han är efterlåten, är det fara värt, att
lokalerna icke bliva satta i tillfredsställande skick. De
sålunda uppstående ojämnheterna i avseende å byggnadsskyldighetens
realiserande måste te sig högst orättvisa.
Slutligen kommer med det nuvarande systemet generaltullstyrelsens
inflytande på hithörande ärenden att, såsom redan
antytts, alltför mycket kringskäras.

Kommissionen anser, att i stället följande procedur
bör iakttagas. Anmärkningar mot förhandenvarande lokaler
må framställas antingen av tullkammaren själv eller av
någon inspektionsförrättare —• vare sig generaltulldirektören
eller kameralbyråchefen eller vederbörande distriktchef.
Såvitt ny- eller ombyggnad ifrågasättes, böra anmärkningarna
i första hand hänskjutas till generaltullstyrelsen,
som har att i ämnet infordra yttrande från i byggnadsfrågor
sakkunnig person. Genom att styrelsen stadigvarande
anlitar samma expert och denne sålunda specialiserar
sig på tullhusbyggnader, komma sakkunskap och
enhetlighet vid hithörande ärendens bedömande att främjas.
På grundvalen av den utredning, som förebringas genom
tullkammaren och nämnde byggnadssakkunnige, framlägger
styrelsen för vederbörande stadsmyndigheter ett bestämt
formulerat förslag i ämnet. Mot detta förslag står det

LOKAJ.Klt (jÄMTK INVIONTAKXKk). ;5 7 7

stadsmyndigheterna fritt att efter befogenhet göra erinringar.
Härefter meddelar styrelsen beslut i ärendet. Skulle staden
icke fullgöra sina skyldigheter, kan, i händelse staden åtnjuter
tolagsersättning, styrelsen ingå till Kungl. Maj:t med
hemställan, att de såsom erforderliga ansedda arbetena måtte
få utföras genom tullverkets försorg, och att ett mot kostnaderna
för desamma svarande belopp måtte få innehållas
av tolagsmedlen. Utgår däremot ej tolagsersättning till
staden, kan styrelsen i stället hos Kungl. Maj:t hemställa,
att, enär villkoren för stapelstadsrättens åtnjutande ej fullgjorts,
densamma måtte förklaras förverkad.

Såvitt fråga är allenast om underhåll av byggnader
eller om inventariers anskaffande bör det i stället för generaltullstyrelsen
vara vederbörande tulldirektör eller distriktchef,
som företräder tullverket gent emot de kommunala
myndigheterna.

Kommissionen föreslår alltså, att tullhusbyggnadsfråg or
handläggas i ovan närmare beskrivna ordning.

Genom ett särskilt frågeformulär, som utgått till samtliga
tullkamrar, har kommissionen sökt vinna närmare upplysningar,
i vad män de nuvarande tullokalerna motsvara
de krav, som, enligt vad ovan framhållits, böra ställas på
dylika lokaler.

Av de svar, som avgivits på detta frågeformulär,
framgår i huvudsak följande.

Tullhusens belägenhet ur trafiksynpunkt är i allmänhet
tillfredsställande, och utvidgningsmöjligheter finnas. En del
undantag härifrån förekomma dock.

Expeditionslokalernas utrymme motsvarar i de flesta
fall behovet. Förbindelserna mellan de olika lokalerna äro
vid de större förvaltningarna — där frågan härom företrädesvis
är av vikt — på eu del håll goda men på andra
håll ej sådana, som önskvärt vore. Mot de hygieniska
förhållandena riktas åtskilligt klander, tydande på att förbättringar
härutinnan behöva vidtagas. Kassavalv finns
vid ungefär halva antalet tullkamrar, eljest kassaskåp.

Skyddslokalernas utrymme anses i allmänhet vara tillräckligt.
Vilorum saknas på en del ställen, å vilka emellertid
behov därav måhända ej föreligger. Frukostrum
förekommer endast undantagsvis och skulle säkerligen be -

De nuvarande
tullokalerna.

Omfattningen
av städernas
skyldighet att
tillhandahålla
inventarier.

378 LOKALFÖRVALTNINGEN.

hövas på flera ställen. Hygienen i skyddslokalerna lämnar
på många håll åtskilligt övrigt att önska. Vad som särskilt
behövs, är lämpliga värme- och ventilationsanordningar,
tvättbord och bekvämlighetsinrättningar.

Packhusens utrymme är i allmänhet tillräckligt, men
några undantag härifrån givas dock. Särskilda varuhallar
och särskilda tullbehandlingslokaler förekomma endast på
en del ställen; anordningar för att särhålla det redan förtullade
godset från det oförtullade saknas allmänt och anses
ej heller behövliga. Anordningarna för uppvärmning äro
på de flesta ställen bristfälliga eller saknas alldeles. Åven
de hygieniska förhållandena lämna i allmänhet åtskilligt
övrigt att önska. Varuskjul förekomma endast på få platser
och äro i regel ej upplåtna till tullverkets uteslutande
disposition.

Transitupplagsmagasinen äro i allmänhet tillräckliga
för normala förhållanden.

Städerna hava med få undantag visat skäligt tillmötesgående
såväl vid byggnadsskyldighetens fullgörande som i
avseende å möblers och andra inventariers tillhandahållande.

Kommissionen, som velat här återgiva de sålunda
vunna upplysningarna, anser det emellertid ligga utom
ramen för sitt uppdrag att ingå i någon detaljprövning i
fråga om tullokalerna på varje särskild plats. Däremot
torde den i annat sammanhang ifrågasatta tjänstgöringskommissionen
här hava vissa uppgifter att fylla. Under
sina resor i landsorten torde densamma nämligen böra hava
uppmärksamheten fästad jämväl vid lokalernas beskaffenhet
för att, då densamma framlägger förslag till personalbesättning
för de särskilda tullkamrarna, kunna närmare angiva, i vad
mån lokalerna behöva undergå förändringar, för att den
föreslagna personalen skall anses tillfyllest.

I sitt svar på kommissionens frågecirkulär har Stockholms
stads hamnstyrelse gjort följande uttalande i fråga om
omfattningen av stadens skyldighet att tillhandahålla inventarier
m. m. för tullverkets behov:

»De bestämmelser, som reglera Stockholms stads skyldighet
beträffande nybyggnad och underhåll av de för tullverket erforderliga
byggnader i huvudstaden, äro i hög grad föråldrade, och det är därför
svårt att rätt tolka och tillämpa samma bestämmelser. Vad sär -

i,oka i.i;it (jämte inventarier). 7i)

skilt angår stadens skyldighet att anskaffa inventarier till tullokalerna,
finnas därom icke några tydliga stadgande!!, och det möter därför
ofta stora svårigheter att avgöra, i vad män staden kan anses skyldig
att tillmötesgå de ofta nog långt gående krav, som av de lokala tullförvaltningarnas
chefer framställas. Fullständiga och tydliga stadganden
höra därför åstadkommas beträffande de lokaler, staden är
skyldig tillhandahålla, samt huru dessa böra vara beskaffade för att
lämpa sig efter nutida krav, angående lokalernas utrustande med
inventarier, värme, lyse och vatten, ävensom i fråga om underhåll, renhåll
ning m. m. av samma lokaler. Väl hava mellan staden och tullverket
i särskilda fall träffats överenskommelser rörande vissa av dessa frågor,
såsom angående bestridandet av kostnaderna för värme, lyse och
vatten, men någon generell överenskommelse finnes icke.

Enligt praxis hava packhuskarlarna hållits med lokaler och inventarier
på kommunens bekostnad, och påfordras ännu detta av
tullmyndigheterna, med vilken rätt är icke klart. En utredning i
denna fråga är sålunda erforderlig.»

Av ovanintagna uttalande likasom ock av kommissionen
i övrigt tillhandakomna upplysningar framgår, att fördelningen
mellan staten och vederbörande städer av skyldigheten
att tillhandahålla för tullverket erforderliga möbler
och inventarier in. m. ofta varit föremål för tvist. Anledningen
härtill är givetvis att söka i den så gott som fullständiga
avsaknaden av normerande bestämmelser i ämnet.
Innan den sålunda förefintliga luckan i lagstiftningen skall
kunna fyllas — och att så sker, torde ligga i samtliga
parters intresse —, lärer tarvas en närmare undersökning
av den hittills utbildade praxis och de grunder, varå densamma
stödjes. Med hänsyn till en sådan undersöknings
rent rättsliga karaktär har densammas företagande ansetts
icke lämpligen böra ankomma på kommissionen. — Intill
dess en dylik utredning kommit till stånd och nya bestämmelser
med stöd av densamma blivit utfärdade, synas hithörande
förhållanden böra regleras i anslutning till hittills
tillämpad sedvänja; och föreslår kommissionen därföre, att
till efterrättelse till svidare måtte stadgas, att på vederbörande
städer bör ankomma att hålla — förutom möbler — sådana
inventarier, som erfordras för godsets hanterande i packhuset
samt för dess kvantitetsbestämning, varemot statsverket bör bära
kostnaderna för anskaffande av kontor sutensilier, skrivmaskiner
o. s. v. ävensom sådana inventarier, som brukas för godsets
kvalitetsbestämning.

Yttrande.

Båtmateriellens
anskaffning
och
. underhåll.

380 LOKALFÖRVALTNINGEN.

I fråga om sättet för anskaffning och underhåll av den
för kustbevakningen erforderliga båtmateriellen har kommissionen
å sid. 16—19 i föregående betänkande föreslagit
och närmare motiverat, att denna båtmateriell skulle anskaffas
genom tullverkets egen försorg för att ställas till
vederbörandes förfogande i tjänsten, att även kostnaderna
för underhållet av materiellen skulle direkt bestridas av
tullverket, samt att i sammanhang härmed de nu utgående
båtlegorna skulle falla bort.

Det sålunda förordade förändrade systemet föreslås
skola bringas i tillämpning jämväl å den båtmateriell, som
erfordras vid de olika tullförvaltning ärna i och för den inre
bevakningen.

Formulär 1.

Hemlig

under fem år.

Till förtullning angives
Stockholm den ...........................

nedanstående på nederlag upplagda gods.
19.......

Varuägarens namn.

Koll

i s

ras

märke

och

nummer

an-

tal

be- :
skaffen-het j

innehåll

inköpsland

sta-

tis-

tiska

n:r

netto-'' ..

.. , , värde
vikt i

kg. kr.

liter-tal !

Vederlags-
I Tiden

.l^-

för

Hals- upplägg -

num mer -

ning

Tull 1

kr. I ö.i

16 !

8/i 17

114

låda

Vs 16

s. s.

1° ;

balar

l| låda j yllevävnad a. sl., ej s. n.... [Tyska riket

Brasilien

405

155

590

000

•I

— ‘ 42

- I 70

Summa kronor !

Förfallodag:

Stockholm å kammarkontoret den

4 exemplar, det sista försett med kupong.

Vänd!

382

Omstående gods har denna dag till varuägaren utlämnats, betygar.
Stockholm den ................................. 19

(Tilllbevakningstjänstemannens namn.

Omstående gods emottaget, erkännes.
Stockholm den ................................. 19

(Varuägarens namn.

3H3

Formulär 2.

STOCKHOLMS KAMMARKON TORS

AVRÄKNINGS- OCH KREDITBOK.

ANGÅENDE NEDERLAGSR 0 R ELSEN

ÅR 19

384

Debet.

Tullräkningar (å från nederlag förtullat gods)

Utfärdade

Betalta

Skuld

Utfärdade

Betalta

Skuld

Utfärdade

den ! kr.

o.| den 1 kr.

ö.

den

kr.

3. kr.

ö.

den kr.

ö.

den kr.

ö. eu

1918

1919

1918

S1/l2

31/l2

85,450

1919!

1919

3/i 1,250

—i

3/i

86,700

6/i 175 40

6/i 86,525

8/i 4.800

8/x

91,325

(Neder! agsha

Betalta Skuld

Iden kr. ö. den; kr. ö

■

385

Kredit.

Varuvärde

Kaffe |...............

kilogrumJ kronor|.........j kronor

! kronor

Vin

liter ! kronor

kronor

Summa

värde

kronor

Säkerhetshandlingar
samt anteckning om
brandförsäkring.

3131 18

N. N:8 banks garantiförbindelse
ä ... kr. 50,000: —

Inteckning i huset nr 40
...gatan å kr. 10,000: —

RESERVATIONER.

RESERVATIONKR.

•589

Reservation av herr ordföranden samt herrar Edit
ren, Ro biff och Sachs.

Undertecknade hava ansett, att i avdelningen angående
generaltullstyrelsen bort göras följande uttalande i fråga
om byråchefernas ställning:

»Den av kommissionen förordade decentralisationen kräver
— såsom i inledningen anförts — inrättande av tulldirektörs-
och distriktchefsbefattningar. För att dessa befattningars
innehavare skola äga tillräcklig auktoritet, är
det nödvändigt, att de i tjänsteställning komma över de
högst avlönade tullförvaltarne. Härav uppstår emellertid
en återverkan på den ställning, som tillkommer styrelsens
ledamöter. Dessa, vilka skola vara tulldirektörernas och
distriktchefernas överordnade och utöva inspektion över
desamma, kunna givetvis icke i avlönings- m. fl. hänseenden
sättas lägre; snarare kunde för byråchefernas del ifrågasättas
en högre ställning. Kommissionen anser emellertid,
att mellan samtliga tre ifrågavarande slag av befattningshavare
lämpligen kan råda full likställighet. Härigenom
låter sig åvägabringa en ur det allmännas synpunkt önskvärd
växelverkan mellan styrelsen å ena samt distriktsoch
lokalförvaltningarna å andra sidan samt möjliggöres,
att erfarenhet, som förvärvats inom endera tjänstegrenen,
kan göras fruktbärande på den andras område. Man kan
nämligen under ovannämnda förutsättning tänka sig en viss
cirkulation mellan innehavare av byråchefs- resp. tulldirektörs-
och distriktchefsbefattningar, vilken medför även den
fördelen, att hithörande befattningshavare kunna placeras,
där de efter vars och ens skicklighet och individuella
egenskaper bäst kunna gagna det allmänna. För att på
detta sätt alltid kunna få rätta mannen på rätta stället
böra formerna för en omplacering ej göras alltför tunga.
Kommissionen anser för sin del lämpligt, att densamma

390

RESERVATIONER.

får bero av Kungl. Maj:ts efter förslag av generaltulldirektören
meddelade beslut.

Kommissionen föreslår alltså, att befattningarna såsom
byråchef, tulldirektör och distriktchef i allo — även i avlöning
shänseende — ställas lika, samt att utnämning till varje
hithörande befattning sker på villkor, att den utnämnde skall
kunna av Kungl. Maj:t efter förslag av g ener altulldir ektören
förflyttas till befattning av något av de bägge övriga slagen.''»

F. W. H. Pegelow. Anders Edgren.

Erik Röing. Josef Sachs.

Reservation av herr Bengtsson.

Mot kommissionens förevarande betänkande får jag i
nedan anmärkta särskilda punkter anmäla min avvikande
mening.

l:o) I fråga om tjänstgöring skommissionen (s. 9 f.). I
sitt betänkande angående kust- och gränsbevakningen lämnade
kommissionen detaljförslag i fråga om personalens vid
varje särskild plats storlek och fördelning på olika tjänstegrader.
I nu förevarande betänkande åter saknas motsvarande
förslag, och hemställes, att på en särskild tjänstgöringskommission
skall bero att avgiva detsamma. Den
bristande konsekvens, vartill kommissionen sålunda gjort
sig skyldig, synes mig näppeligen kunna försvaras. Kommissionens
förfaringssätt står ock i tydlig motsättning mot
de av finansministern lämnade direktiv, enligt vilka kommissionens
undersökning skulle »sträcka sig till tullförvaltningens
alla delar och sålunda omfatta hela tullverkets
nuvarande organisation» (se s. 4). Så som saken nu ligger,
har jag emellertid ej annat att göra än att kraftigt påyrka,
att den blivande tjänstgöringskommissionens arbete igångsättes
genast efter det förevarande betänkande avgivits, och

RESERVATIONER.

30 I

att detsamma icke under någon förevändning förhalas. I
och med att nu pågående krig mellan främmande makter
upphör och sjöfarten åter blir normal, kommer nämligen
arbetsbördan för de olika tullförvaltningarna att växa och
blir det nödvändigt att sörja för att tillräcklig personal
finns för att möta de sålunda ökade göromålen. Skulle de
nya befattningar, som i följd härav måste inrättas, tillkomma
på samma planlösa sätt, som hittills tillämpats vid nya
tjänsters inrättande — vilket kommissionen, s. 10, beskedligt
karakteriserat så, att generaltullstyrelsen rättat sig efter
vederbörande tullförvaltares »ej alltid fullt objektiva uppgifter»
— är det fara värt, att kommissionens avsikter förfelas,
och att omorganisationsarbetet alldeles förryckes.
Från tullförvaltarne, vilka äro invanda vid de hittills rådande
förhållandena, kan man nändigen ej förvänta någon
förståelse för sådana nya tankar, som att den lägre personalen
skall släppas fram till viktigare arbetsuppgifter och
att det måste göras ett slut på missbruket av överkvalifi■cerad
arbetskraft. Och enär kommissionens förslag delvis
utformats endast i allmänna uttalanden — i fromma önskningar,
vore man nästan benägen att säga — innefattar
detsamma ej heller några tillräckligt bindande direktiv i
avseende å huru de nya tjänster skola vara beskaffade,
vilka, enligt vad ovan sagts, behöva inrättas. — Skulle
mitt önskemål om eu snabb utredning i förevarande hänseende
ej vinna beaktande, kommer jag eventuellt att med
ledning av de iakttagelser, jag gjort under mina för kommissionens
räkning företagna studieresor till olika tullplatser,
i särskild skrivelse till finansministern framlägga ett utkast
rörande personalbesättningen vid dessa platser.

Kommissionen har föreslagit, att förordnandet av ledamöter
i den tillämnade tjänstgöringskommissionen skulle
ankomma på generaltullstyrelsen. Enligt min mening böra,
för att tjänstgöringskommissionen skall erhålla tillräcklig
självständighet och auktoritet, densammas ledamöter utses
av Kungl. Maj:t eller finansministern.

I fråga om ledamöternas antal vill jag uttala mig för
att detsamma bestämmes till fem. Endast under förutsättning,
att antalet tilltages så stort, kan man förvänta ett
skyndsamt slut på utredningen, i det att tjänstgöringskom -

392

RESERVATIONER.

missionen kan arbeta på avdelningar, vilka beresa var sina
olika delar av riket. Vid en starkare begränsning av ledamotsantalet
skulle det ock kunna befaras, att tjänstgöringskommissionen
icke linge den allsidiga sammansättning, som
är önskvärd, särskilt i syfte att icke det högre tjänstemannaintresset
skall få göra sig för brett. Vilka ödesdigra följder
detta skulle kunna få, inses lätt, då man betänker, att, såsom
ovan påpekats, tullkommissionen lämnat eu blivande
tjänstgöringskommission endast ofullständiga och svävande
direktiv.

Jag vill i detta sammanhang ej underlåta att påpeka,
hurusom tjänstgöringskommissionens arbete lämpligen bör
utsträckas jämväl till en undersökning av förhållandena vid
tullexpeditionerna, såväl de nu förhandenvarande som ock
de av tullkommissionen förordade med förläggning till
platser i Bohuslän och Skåne. Det synes mig nämligen
högst tvivelaktigt, om tullgöromålen på alla dessa platser
verkligen skola kunna bestridas av personer utom tullverket;
utan håller jag för mera sannolikt, att en närmare utredning
skall giva vid handen, att åtminstone på en del av
platserna behöva inrättas tullstationer under föreståndarskap
av uppsyningsmän.

2:o) I fråga om tullfullmäktige (s. 20 ff.). Sverigestullmannaförening
har, såsom framgår av ett citat å s. 18,
uttalat sig för att behovet av en förhandlingsordning inom
tullverket skulle tillgodoses på det sätt, att tullfullmäktige
erhölle viss befogenhet vid förhandlingar mellan generaltullstyrelsen
och tullpersonalens organisation. Att den av
tullmannaföreniugen sålunda berörda frågan om införandet
av en förhandlingsordning tränger till en snar lösning,
synes mig uppenbart, likasom ock att denna lösning icke
är tillfinnandes i den av föreningen förordade riktningen,
att på de affärsmän och skeppsredare m. fl., som komme
att sitta såsom tullfullmäktige, skulle läggas uppgifter, som
ej vidkomme dem, utan att fasthellre för ifrågavarande
ändamål böra tillskapas särskilda fullt kompetenta organ.
Då emellertid frågan om förhandlingsordningar är i hela
sin vidd under utredning i annat sammanhang, har jag här
intet yrkande.

KE8EKVATIONEK.

3‘>3

3:o) / fråga om användandet av kammarskrivare vid
lokal förr ältning en till tjänstgöring inom generaltullstyrelsen
(s. 41 f.). Att i den form, kommissionen föreslagit, kammarskrivare
från lokalförvaltningen skulle användas till
tjänstgöring inom general tullstyrelsens olika avdelningar,
anser jag ej böra ifrågakomma, utom såvitt rörer taxebyrån,
varest göromålen äro nära besläktade med dem vid lokalförvaltningen.
På övriga avdelningar skulle ifrågavarande
kammarskrivare se sig ställda inför arbetsuppgifter, som
vore för dem nya och främmande; och med hänsyn till
den korta tid, tjänstgöringen komme att räcka, vore det
löga troligt, att de äldre tjänstemännen å avdelningarna
skulle göra sig besvär att närmare insätta kammarskrivarne
i några mera krävande göromål. På detta sätt bleve
emellertid den praktik, som genom tjänstgöringen förvärvades,
så gott som värdelös. A andra sidan skulle ifrågavarande
tjänstgöring lätt nog kunna uppamma fjäsk och
ögontjäneri samt — vid det förhållande, att densamma
komme att vid befordringar obehörigen göras gällande såsom
en merit — medföra direkt skada för ett sunt befordringssystem.

4:o) I fråga om byråassistenternas antal (s. 81 samt
83 f.). Ökningen av antalet byråassistenter synes mig försiggå
i något väl rask takt. Från början två, skulle de
enligt kommissionens förslag svälla ut till sex. Om en av
dessa heter det, att Lan, jämte det han tjänstgör å byrån,
skall hava att följa tullbehandlingsarbetet i Stockholms
packhus. För göromålen på byrån torde den övriga personalen
vara mer än tillräcklig — enligt vad jag inhämtat,
är det ingen av styrelsens avdelningar, där ärendena före
avgörandet stötas och blötas så många gånger som på
taxebyrån. Såsom ifrågavarande byråassistents huvuduppgift
får väl därföre anses hans befattning med tullbehandlingen
i Stockholms packhus. Nu är det emellertid så, att
kommissionen, för att absolut trygga en likformig tullbehandling
i nämnda packhus, föreslagit tillsättande av eu
överkontrollör enkom för att biträda överinspektören i hans
inspektion av underlydande, ett förslag som jag för övrigt
endast med stor tvekan biträtt, då jag velat ifrågasätta, om
icke överinspektören ändock har medhjälpare tillräckligt.

394

RESERVATIONER.

Vill man därutöver ytterligare anordna konkurrerande inspektion
genom en byråassistent, så kan med fog invändas,
att detta är onödigt, och att härigenom rent av skapas
villervalla hos tjänstemännen, vilka ej rätt veta, om de
skola mest rätta sig efter sina egna förmän eller efter
nämnde specielle inspektör.

5:o) 1 fråga om kompetensfordringar för generaltullstyrelsens
tjänstemän (s. 107 f.). Med hänvisning till vad i det
följande anföres i fråga om kompetensfordringar för tjänstemännen
vid lokalförvaltningen får jag uttala mig för att
avlagd realskolexamen förklaras medföra kompetens för
erhållande av tjänster hos styrelsen; dock att vissa hithörande
befattningar även reserveras för den av mig förordade
assistentgraden. — Vad angår den ifrågasatta cirkulationen
mellan styrelsen och lokalförvaltningen, så anser
jag densamma önskvärd endast för taxebyråns vidkommande;
och får jag såsom motivering härför i huvudsak
åberopa vad jag ovan yttrat i fråga om användandet av
kammarskrivare vid lokalförvaltningen till tjänstgöring
inom styrelsen.

6:o) I fråga om tillskapandet av distriktchef sbefattningar
(s. 112 ff.). Lika med 1908 års tullstatskommission, vars
uttalande i ämnet citeras å s. 111, anser jag, att inrättandet
av distriktsförvaltningar inom tullverket ej bör ifrågakomma
såsom endast ledande till kostnader utan motsvarande nytta.

Bland de ås. 112 f. uppräknade göromål, som skulle
ankomma på distriktcheferna, förekomma sådana som »att
besluta om avförande ur vederbörande inventarieförteckningar
av obrukbara möbler, förslitna persedlar o. d.; att,
då vid utbjudande av visst gods å tullauktion antagligt
anbud ej erhålles, lämna tillstånd till godsets översändande
till annan ort för utbjudande därstädes» m. m.; vidare
åtskilliga personalärenden, såsom att bevilja viss kortare
tids tjänstledighet eller semester åt kammarskrivare m. fl.
Att för handläggning av dylika eller därmed i huvudsak
jämförliga göromål — vilka mestadels utan ringaste risk
för statsverket skulle kunna skötas av vederbörande tullförvaltare
— inrätta nya, drygt avlönade ämbeten, vilka
bleve att betrakta såsom rena sinekurer, synes knappast
kunna på allvar ifrågasättas. Betecknande nog har heller

RES E ltVATIONER.

3‘jr>

ingen enda av de sammanslutningar på näringslivets olika
områden, som ingått i svaromål på kommissionens frågecirkulär,
framkommit med någon tanke i den vägen. En
tillstymmelse till förslag om distriktsväsende linns verkligen
i ett bland bilagorna å s. 6(5 tf. avtryckt uttalande; men
detta, som härrör från en enskild medlem av Sveriges allmänna
tulltjänstemannaförening, och som för övrigt har
avseende endast å »tullbehandlingsdistrikt», är så besynnerligt,
att nämnda förening blott vidarebefordrat uttalandet
till kommissionen men ej velat själv stå för detsamma.

Vad angår den inspektionsverksamhet, som enligt
kommissionens tanke skulle utövas av distriktcheferna, så
håller jag före, att tullförvaltningarnas inspektion bör utgå
från generaltullstyrelsen och utövas dels av generaltulldirektören
och byråcheferna, dels ock, om så skulle visa
sig behövligt, av särskilt tillsatta inspektörer, tillhörande
styrelsens kansli. Utgår inspektionen ej från styrelsen, förloras
lätt den kontakt, som bör vara tillfinnandes mellan
styrelsen och lokalförvaltningen; och dessutom kommer i
så fall den likformighet, som genom inspektionen skall
åvägabringas, att gälla endast vissa begränsade områden
men ej riket i dess helhet. — Genom en närmare granskning
av de inspektionsuppgifter, som skulle tillkomma
distriktcheferna, styrkes man för övrigt i den uppfattningen,
att dessas tjänster skulle bliva likadana sinekurer som de
äldre distriktchefsämbetena, vilka 1869 års riksdag med
allt fog beslöt indraga. Enligt det ås. 118 förekommande
förslaget till distriktsindelning skulle varje distriktchef få
under sig 15—20 tullkamrar; men dessas inspektion i förening
med ett och annat besök vid underlydande stationer
kunde rimligtvis ^ej taga honom i anspråk mera än någon
månad av året. Återstående månader finge han sitta hemma
och avskriva uttjänta möbler ur inventarieförteckningarna
m. m. Spektaklet bleve onekligen fullständigt, om kommissionen
finge sin å s. 119 uttryckta vilja fram och högt
avlönade överkontrollörer tillsattes för att dela distriktchefernas
sysslolöshet.

Jämte det jag yrkar avslag å den särskilda distriktchefsinstitutionen,
vill jag för min del föreslå, att tulldirektörerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö få var sina delar

396

RESERVATIONER.

av riket sig tillagda såsom distrikt. Indelningen kan förslagsvis
bliva följande:

Tulldirektörens i Stockholm distrikt: tullkamrarna i
Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Visby, Örebro,
Västerås, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall,
Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå, Skellefteå, Luleå,
Piteå, Haparanda och Riksgränsen.

Tid! direktörens i Göteborg distrikt: tullkamrarna i
Halmstad, Falkenberg, Varberg, (Marstrand), Lysekil, Uddevalla,
Strömstad, Borås, Jönköping, Lidköping, Mon, Karlstad,
Kristinehamn, Charlottenberg och Falun.

Tulldirektör ens i Malmö distrikt: tullkamrarna i Karlskrona,
Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Ahus, Simrishamn,
Ystad, Trälleborg, Lund, Landskrona. Hälsingborg, Linköping,
Norrköping, (Hem, Vadstena), Kalmar, Oskarshamn
och Västervik.

Inom dessa distrikt kunna tulldirektörerna förrätta viss
inspektion, avsedd att i ett eller annat hänseende komplettera
den från styrelsen utgående inspektionen, vilken, såsom jag
förut påpekat, är den enda bärande, och vilken inom ett
jämförelsevis så litet verk som tullverket mycket väl kan
få tillräcklig omfattning. Härjämte böra tulldirektörerna
få handlägga en del av de ärenden, som föreslagits skola
ankomma på distriktchefema. Vissa av dessa ärenden
äro emellertid, såsom uppräkningen visar, av sådan bagatellnatur,
att de böra få behandlas av vederbörande tullförvaltare;
andra, såsom ärenden angående disciplinär bestraffning,
däremot av så ömtålig art, att de såsom hittills böra vara
generaltullstyrelsen förbehållna.

Mot den av mig framburna tanken har ås. 117 invänts,
att det, sett från näringslivets sida, skulle befinnas mindre
tillfredsställande, om tulldirektörerna ofta, då deras personliga
ingripande på platsen vore bäst behövligt, befunne sig
borta på längre inspektionsresor. Denna invändning förfaller,
så snart man betänker, dels att tulldirektörernas
frånvaro på resor skulle förekomma endast i ringa mån —
för en tid, tänker jag, som ej ens ginge upp till den,
varunder tulldirektören vore borta på semester —, dels ock
att vid tulldirektörens sida skulle stå en överkontrollör,
färdig att när som helst rycka in såsom vikarie. Jag vill

RESERVATIONER.

397

här nämna, att jag endast under förutsättning, att tulldirektörerna
få vissa distrikt sig tillagda, kan vara med
om tillsättandet av överkontrollörer till deras biträde.

För att visa det befogade i mitt bär framlagda förslag
vill jag slutligen erinra om följande förhållande. Nu utövar
samma person befattning såsom avdelningsföreståndare och
såsom tulldirektör. Fråntagas honom göromålen såsom
avdelningsföreståndare — vilka torde vara nog så omfattande
och krävande —, bör han till gengäld rimligtvis kunna
orka med det ringa tillskott i arbetsbörda, som följer av att
visst distrikt underlägges honom.

7:o) I fråga om avgivandet av förslag vid tidldirektörsutnämningar
(s. 129). Förslagsrätten härvid, som enligt
kommissionens tanke skulle läggas i generaltulldirektörens
hand, anser jag böra förbehållas generaltullstyrelsen. Endast
på detta sätt torde fullgod garanti vinnas mot godtycke
och gunstlingssystem.

8:o) I fråga om kompetensfordringar för tulldirektörer
(s. 129). Kommissionen har framhållit, att till tulldirektörer
böra utses endast i tull tjänst erfarna män med praktisk
läggning. Om härmed avses att stipulera ett formellt
kompetenskrav, må erinras, att det inom hela administrationen
är en genomgående regel, att för befattningshavare
i ställning, motsvarande en tulldirektörs, icke skola finnas
uppställda några kompetensfordringar av formell art, vilka
endast binda händerna på Kungl. Maj:t och kanske i vissa
fall hindra honom från att utnämna den i realiteten mest
duglige och mest passande personen. Vad angår uttalandets
sakliga innehåll, så håller jag före, att till tulldirektörer
böra — oavsett om de bestritt tulltjänst — få utses män,
som äga förutsättningar för att handlägga ärenden rörande
handel och sjöfart och att behandla den stora personal,
vilken skall lyda under dem, samt som i övrigt äro av
praktisk läggning.

9:o) I fråga om anställandet av en förste kontrollör vid
varje tulldirektörsexpedition (s. 143). Då de på tulldirektörsexpeditionen
förekommande göromål — bestående i upprättandet
av avlöningslistor ävensom viss journalsföring
— samt och synnerligen äro av enklaste beskaffenhet,
finner jag anställandet av förste kontrollörer vid dessa

398

.RESERVATIONER.

expeditioner fullständigt obefogat. Enligt min mening bör
för ifrågavarande göromål ej avses annan personal än
tjänstemän ur den här nedan föreslagna assistentgraden
jämte kvinnliga biträden. Behöver denna personal fråga
sig till råds i ett och annat, bör den hänvända sig till
överkontrollören vid tulldirektörsexpeditionen, vilken bör
hava sysselsättning han också.

10:o) I fråga om avstängda b ev åkning sområden (s. 170).
Varje med tullbevakningsförhåll andena förtrogen person
måste erkänna, att de med enkla spjälstaket avstängda bevakningsområden,
som av kommissionen rekommenderas,
äro fullständigt gagnlösa för sitt ändamål, som skulle vara
att nedbringa den för bevakningen erforderliga personalen.
På dagen finge givetvis alla grindar hållas öppna för att
möjliggöra lossning och lastning inom området; och då
kunde säkerligen ingen personal inbesparas. På natten
kan, även om staket ej finns, bevakningsstyrkan hållas nere
vid ett minimum, enär då någon nämnvärd trafik ej förekommer,
varöver tillsyn behöver hållas.

Jag anser, att lösningen av föreliggande spörsmål bör
gå i den riktningen, att tillräckligt solida varuskjul uppföras
i största möjliga utsträckning. De i Göteborg befintliga
torde lämpligen kunna tjäna såsom mönster, dock att låsanordningarna
måste vara absolut tillförlitliga och föreskrift
meddelas om att nycklarna skola lämnas i tullbevakningspersonalens
förvar.

I sådana varuskjul befintligt gods torde kunna lämnas
i huvudsak utan bevakning, varigenom bevakningskostnader
sparas.

II ro) I fråga om den allmänna tjänstgöringstidens utsträckande
(s. 182). Kommissionen synes här vilja ställa
sig välvillig mot det från affärshåll framkomna kravet på
att den lägre tullpersonalen skulle fråntagas sin rätt till
övertidsersättning för tjänstgöring mellan kl. 6 och 7 på
morgonen. Detta krav synes mig fullständigt oberättigat;
men som jag förmodar, att hithörande spörsmål vinna sin
lösning, då kommissionen i ett följande betänkande kommer
in på frågan om åttatimmars normalarbetsdagen samt
sportelväsendets revidering, har jag för närvarande intet
vrkande.

RESERVATIONER.

399

Jag anser mig emellertid böra säga ifrån, att jag
anser det principiellt riktigt, att den allmänna tjänstgöringstiden
är lika på alla platser i riket.

12:o) I fråga om bevakningskontrollörsgraden (s. 189).
Här hade jag önskat ett bestämt uttalande av kommissionen
därhän, att bevakningskontrollörsgraden bör helt och hållet
avskaffas. På innehavarne av hithörande tjänster ankomma,
såsom framgår av en granskning av §§ 18 och 19 i tjänstgöringsreglementet,
ej andra göromål än på nppsyningsmännen.
Före den revision av tullverkets stater, som efter
förslag av 1900 års tullstatskommitté skedde vid 1904 års
riksdag, hade befattningarna karaktären av överuppsyningsmanstjänster.
Då emellertid ifrågavarande tjänster voro
förenade med högst betydande sportelinkomster, hade tjänstemännen
av högre grad småningom kommit att slå under
sig desamma. Att någon högre tjänstemannakompetens
dock i verkligheten ej erfordrades för deras skötande, visas
bäst av det förhållande, att tillfälliga förordnanden å desamma
i regel lämnades åt uppsyningsmän vid tullbevakningen.
Jag anser, att tiden är inne för en återgång till
de ursprungliga förhållandena, innebärande att bevakningskontrollörstj
änstern a förvandlas till överuppsyningsmanstjänster,
samt att dessa böra vara förbehållna tjänstemännen
av grupp II, vilka för övrigt såsom varande särskilt utbildade
för och praktiskt erfarna i bevakningstjänsten torde
äga bästa förutsättningar för att kunna sköta hithörande
göromål, som i själva verket utgöra ren polistjänst.

Endast under förutsättning av bifall till mitt yrkande
om bevakningskontrollörsgradens avskaffande kan jag gå
med på kommissionens förslag om anställandet av en förste
kontrollör vid varje tullbevakningsinspektion. Min tanke
med nämnda tjänst är, att chefen för en personal av den
storlek, som förekommer vid tullbevakningsinspektionerna,
i densammas innehavare skall hava ett biträde för att om
underlydande personal inhämta den noggranna kännedom,
som tarvas för att fatta rättvisa beslut i fråga om personalens
jposterande eller då det gäller att avgiva förord vid
tjänstetillsättningar.

13:o) 1 fråga om överkontrollörs- och förste kontrollörstjänsterna
vid kammarkontoren (s. 251). Här torde böra

400

RE SEK VA TIONER.

lämnas några ords förklaring till att jag funnit mig kunna
biträda kommissionens förslag om en överkontrollörstjänst
vid varje kammarkontor samt en förste kontrollörstjänst
vid vartdera av kammarkontoren i Stockholm och Göteborg.

Jag anser kammarkontorsgöromålen genomgående vara
av den enkla beskaffenhet, att för desammas utförande
böra anlitas uteslutande tjänstemän ur den nedan föreslagna
assistentgraden ävensom kvinnliga biträden.

Emellertid torde för att jämte chefen hava överinseende
över personalen och utöva högsta ledningen av arbetet
behövas en eller ett par tjänstemän med den högre ställning,
som är förenad med överkontrollörs- och förste kontrollörsgraderna.

14:o) 1 fråga om tullkamrarnas typindelning ur bevakning
sguromälens synpunkt (s. 252 ff.). Av samma skäl, som
förmått mig hemställa om fullständigt avskaffande av bevakningskontrollörsgraden,
föranledes jag ock att yrka avslag
å såväl de av kommissionen förordade kontrollörstjänsterna
med bevakningsbefäl i Trälleborg och Hälsingborg som
ock de ifrågasatta kamm arskri vartjänsterna med dylikt befäl.
På grund härav skulle enligt min mening förekomma
endast två typer i förevarande hänseende, nämligen dels
tullkamrar med överuppsyningsman och dels tullkamrar
med uppsyningsman såsom bevakningsförman. (Jag vill
här inskjuta den anmärkningen, att vid en i sammanhang
med avlöningsfrågornas behandling inom kommissionen
framdeles företagen reformering av tjänstebenämningarna
inom tullverket den otidsenliga vaktmästartiteln torde
komma att utbytas mot titeln uppsyningsman; i så fall
få givetvis också här ovan anförda titlar undergå överensstämmande
förändring, vilket enligt min mening bör ske
så, att de nuvarande uppsyningsmäunen benämnas överuppsyningsmän
och de nuvarande överuppsyningsmännen
inspektörer.)

15:o) I fråga om tullkamrarnas typindelning ur tarifferingsgör
omålens synpunkt (s. 263 ff.). Kommissionens hemställan,
att packhusföreståndarne i Norrköping, Trälleborg,
Hälsingborg, Gävle och Sundsvall måtte uppflyttas från
förste kontrollörs- till överkontrollörsgraden, anser jag ej
vara på övertygande sätt motiverad. Den av kommissionen
omhandlade typen I bör alltså helt och hållet utgå.

RESERVATIONER.

40 1

Till typ II anser jag ej tull kamrarna i Kalmar, Karlskrona
och Landskrona böra hänföras. Tariffen ngsgöromålen
äro nämligen på dessa ställen av så föga krävande
art cell till omfattningen så obetydliga, att föreståndarskapet
i därvarande packhus skäligen ej bör överlåtas till
högre tjänsteman än kontrollör.

Beträffande typerna III och IV vill jag göra den erinran,
att på hithörande platser tullförvaltaren synes mig alltid
böra själv förestå packhuset, något varifrån hans övriga
göromål säkerligen ej behöva hindra honom.

16:o) I fråga om tullkamrarnas typindelning ur de
kamerala göromälens synpunkt (s. 267). Om, med bifall till
kommissionens förslag, vid tullkamrarna i Trälleborg och
Hälsingborg skulle anställas förste kontrollörer såsom
närmast ansvariga för de kamerala göromålens handläggning,
så kan man med fog framställa den frågan, vad tullförvaltaren
själv skall uträtta på dessa platser. Jag anser
den ifrågasatta typen kunna utan vidare utgå.

Vad ty^p II angår, så hänföres dit för närvarande
exempelvis tullkammaren i Sundsvall. Därvarande kontrollör
har följande göromål, nämligen att föra diverse inkomsters
journal, att sköta tjänstemännens extra inkomster samt att
bestrida kassörstjänst. Samtliga nu nämnda bestyr synas
mig utgöra exempel på vad en kontrollör icke bör göra.
Härav belyses alltså obehövligheten av kontrollörstjänster
för utförande av kamerala göromål. I grunden sett äro
dessa, vilka bestå i journals- och räkenskapsföring, av sådan
enkel beskaffenhet, att för desammas förrättande kunna användas
enbart tjänstemän ur den nedan föreslagna assistentgraden
jämte kvinnliga biträden.

Jag skulle därföre helst se, att över huvud endast en
typ uppställdes i förevarande hänseende, nämligen tullkamrar,
där tullförvaltaren för de kamerala göromålens bestridande
har till sin hjälp assistenter och eventuellt kvinnliga
biträden.

17:o) I fråga om tullstationen i Arko m. m. (s. 301).
Jag hänvisar här till min vid kommissionens föregående
betänkande fogade reservation, däri yrkats bibehållande av
tullstationen i Arko samt avslag å förslaget om en ny
tullstation i Lövvik.

3131 18

402

RESERVATIONER.

18:o) I fråga om tullexpeditioner, inrättade pa enskild
bekostnad (s. 304 ff.). Kommissionen har föreslagit, att å fyra
platser — nämligen Alabodarna, Kyrkbacken, Mölle och Viken
— skulle ‘inrättas tullexpeditioner på enskild bekostnad.
Den sålunda ifrågasatta anorduingen anser jag vara mindre
lycklig. Den privatperson, som blir föreståndare för en
dylik tullexpedition, torde, vid det förhållande att hans avlöning
skall utgå av enskilda intressenter, lätt nog komma
att känna sig såsom dessas avlönade tjänare. Den omständigheten,
att hans avlöning utbetalas under förmedling av
något tullverkets organ, torde härvid visa sig utan betydelse.
Då härtill kommer, att avlöningens belopp uppgår
till endast några få hundratal kronor — vilket belopp icke
kan vara av någon nämnvärd betydelse för statskassan —,
torde det ur alla synpunkter befinnas bäst, att avlöningskostnaden
får drabba det allmänna. I sitt allmänna resonemang
å s. 296 synes ju kommissionen för övrigt själv luta
åt att statsverket bör visa eu viss liberalitet vid tullexpeditioners
inrättande.

Jag anser sålunda i princip oriktigt, att överhuvud
någon tullexpedition bekostas av enskilda.

Vad därefter särskilt angår en av de ovan uppräknade
platserna, nämligen Kyrkbacken, är jag även såtillvida av
annan mening än kommissionen, att jag anser en tullstation
vara därstädes oundgängligen erforderlig. Rörelsen är
nämligen högst betydande. Detta framgår delvis av poängtabellen,
däri Kyrkbacken upptages med 18,37 poäng eller
alltså större poängsiffra än exempelvis tullkammaren i
Marstrand eller tullstationen i Smögen. Men härtill kommer,
att föreståndaren för tullstationen i Kyrkbacken även
har åtskilliga tjänstegöromål, vilka icke äro av beskaffenhet
att hava kommit till uttryck i poängtabellen, men som
måste anses nog så krävande. En privatperson skulle
absolut ej kunna sköta allt detta såsom bisyssla till annan
verksamhet. Varje experiment i den vägen skulle endast
hava till påföljd, att antingen statsverket eller trafiken finge
sitta emellan. Det får för övrigt anses uteslutet, att någon
enskild skulle vilja offra sin tid härför mot de några få
hundratal kronor, som bestås i ersättning.

Alla skäl tala sålunda för att i Kyrkbacken anordnas
tullstation under föreståndarskap av en uppsyningsman.

RESERVATION ER.

403

Donna anordning behöver för statsverket ej stiilla sig nämnvärt
kostsammare än den av kommissionen föreslagna.
Om nämligen, i konsekvens mod vad kommissionen i föregående
betänkande förordat i fråga om åtskilliga tullstationer
på Gottland, en blivande uppsyningsman i Kyrkbacken
ålägges att lämna medverkan vid kustens bevakande, kan
utan tvivel den i nyssnämnda betänkande föreslagna kustvakten
i Kyrkbacken avvaras och hans avlöning sålunda
besparas statsverket.

Jag vill sålunda uttala mig för att i Kyrkbacken inrättas
en tullstation.

Vad angår förhållandena i Ålabodarna och Mode, så
torde genom den undersökning, som enligt mitt ovan framställda
förslag borde uppdragas åt tjänstgöringskommissionen,
vinnas full klarhet, huruvida icke jämväl på dessa platser
lämpligen borde inrättas tullstationer, vilkas föreståndare
kunde tillika lämna medverkan vid kustens bevakande.

19:o) I fråga om anlitandet av tillfälliga biträden (s. 325).
Bemyndigande att anlita tullverket utomstående personer
såsom tillfälliga biträden synas böra lämnas endast med
allra största försiktighet. Missbruk därav ligger nämligen
nära till hands, i det att vederbörande tullförvaltare nog
torde Unna förevändningar för att till egen bekvämlighet
behålla inne dessa personer längre tid än behövligt.

Vad som framför allt bör vara förbjudet, är att i förevarande
egenskap använda gamla pensionerade tjänstemän.
Dels torde dessa vara för orkeslösa för att bestrida åtminstone
de flesta slag av bevakningstjänst — vid förseglingar
exempelvis sättes ofta spänstigheten på prov, och
ifall fartyget ligger ute på redden, är det absolut nödvändigt,
att vederbörande bevakningstjänsteman skall kunna
reda sig helt på egen hand — och dels är det fara värt, att
dessa pensionärer endast komme att gå i vägen för yngre
krafter inom verket.

20:o) I fråga om kompetensfordring av för tjänstemän av
grupp I (s. 327 ff.) samt i fråga om användandet av överkvalificerad
arbetskraft (s. 339 ff.). 1 principfrågan angående
användandet av överkvalificerad arbetskraft gjorde 1912 års
kommission för undersökning rörande vissa personal- och
befordringsförhållanden vid statens järnvägar å s. 3 i sitt
betänkande ett så lydande uttalande:

404

RESERVATIONER.

»Att använda befattningshavare, av vilka man fordrar vissa högre
teoretiska kvalifikationer, till att huvudsakligen utföra arbete, för vilket
de fordrade kvalifikationerna icke äro behövliga, måste betraktas såsom
misshushållning. Å ena sidan betingar den mera kvalificerade arbetskraften
högre avlöning än den enklare arbetskraften, och å den andra
sidan torde såsom regel kunna förutsättas, att en högre kvalificerad
befattningshavare, vilken sättes att utföra arbete, som så att säga
ligger under hans utbildning, icke kan komma att åt detta arbete
ägna samma nit och intresse som en befattningshavare med enklare
utbildning och förty icke heller kommer att prestera lika mycken
och lika god arbetsprodukt som denne senare. Användandet av överkvalificerad
arbetskraft leder således för järnvägens vidkommande till
större personalkostnader än som vederbör. Men även ur andra synpunkter
är det olämpligt att använda överkvalificerad arbetskraft.
Det måste nämligen från rent nationalekonomisk synpunkt vara oriktigt
att hava en sådan ordning rådande, att samhällsmedlemmar skola
nödgas att offra tid och penningar på att förskaffa sig kunskaper, som
icke äro erforderliga med hänsyn till deras blivande verksamhet.
Det är vidare att märka, att man genom fastställandet och upprätthållandet
av fordran på större kvalifikationer, än som av förhållandena
äro påkallade, utestänger personer med enklare utbildning från att
användas å poster, som de mycket väl skulle kunna bestrida. Enligt
vad erfarenheten utvisat, alstras härigenom misstämning hos den
lägre personalen, som känner sig tillbakasatt och underskattad i avseende
å förmåga och duglighet, och den uppfattningen vinner insteg,
att i många fall de stadgade kvalifikationsfordringarna äro till för
att upprätthålla en social klasskillnad mellan olika kategorier befattningshavare.
»

Detta uttalande — vilket synes mig mera befogat än
de reflexioner i samma ämne, vilka förekomma å s. 339 ff.
i tullkommissionens betänkande, och vilka leda till den förbluffande
slutsatsen, att användandet av överkvalificerad
arbetskraft är fullt i sin ordning — måste anses äga motsvarande
tillämplighet på förhållandena inom tullverket,
varest hittills mycket syndats i förevarande hänseende.

Samtidigt med att rättelse härutinnan vidtages, synes
böra tillses, om icke tjänstemännen av grupp I kunde i viss
mån rekryteras från tjänstemännen av grupp II.

Så är förhållandet flerstädes i utlandet, såsom ock
framgår av den bland bilagorna till detta betänkande
tryckta redogörelsen för personalförhållandena inom vissa
främmande staters tullverk. Jag behöver endast erinra om
att i Hamburg s. k. Militäramvärter, d. v. s. personer, vilka
innehava s. k. civilförsörjningsbevis men i övrigt endast äga

RESERVATIONEK.

405

g''0(l folkskolebildning, efter en tids tjänstgöring vid gränsbevakningen
övergå till tullbehandlingsgöromål ocli journalsföring
samt småningom kunna rycka upp till högre
tjänstegrader såsom överkontrollör, överrevisor och överinspektör;
samt att i Preussen kammarskrivar tjänsterna
t. o. m. till viss bestämd del äro förbehållna dylika f. d.
Militäran\v ärter.

Enligt min mening böra förevarande frågor lösas så,
att all den journals- och räkenskapsföring, som nu ankommer
på tjänstemän av grupp I, uppdrages åt tjänstemän, tillhörande
en från den lägre personalen rekryterad ny tjänstegrad
med titeln assistent och uppsyningsman avlöningsförmåner;
att åt tjänstemännen av grupp I uppdragas endast
vissa packhusgöromål, som äro av verkligt krävande
art; att sistnämnda tjänstemäns utbildning i huvudsak
grundas på praktik och genomgående av specialkurs, dock
att för inträde i denna bör krävas avlagd realskolexamen;
samt att tillträde till nämnda kurs i största möjliga utsträckning
beredes åt lämpliga personer ur tjänstemännens
av grupp II led.

Kommissionens funderingar att öka inträdesfordringarna
i kursen till avlagd studentexamen — i regel t. o. m.
i förening med särskild tilläggsprövning — betraktar jag
endast som en symptom av den här i landet gängse överskattningen
av avlagda examina, enkannerligen studentexamen,
varom jag tillåter mig återgiva följande yttrande
av fil. d:r Emil Hägg:

»Det är ju en vanlig förmodan, som uttalas av utlänningar, som
iakttagit svenska förhållanden, att svenskarne i genomsnitt måtte vara
mycket förmögna, eftersom deras söner — nu kunde de ock tillägga
döttrar — i så stor utsträckning ta studentexamen. I vilket annat
land förekommer det väl, att alla på telegraf, tull och apotek, en
mängd post- och banktjänstemän med den mest enkla tjänstgöring,
innehavare av ej vidare invecklade kommunala befattningar, en mängd
kontorister etc. ha avlagt mogenhetsexamen? Överallt eljes fordrar
man blott eu nödtorftig allmänbildning, som sedan utfylles med fackbildning.
Det ofog, som i vårt land grasserar, att ynglingar, utan
teoretiska intressen och med en praktisk bana för ögonen, där fackutbildning
är det viktiga, skola piskas igenom till studentexamen för
att, för att tala ett osminkat språk, tillfredsställa svensk högfärd, enskild
och samhällelig, det är annorstädes, åtminstone i de stora kulturländerna,
okänt. De anspråkslösa tjänstemän, man ser bakom det

406

RESERVATIONER.

tyska postverkets luckor, känt och erkänt som det bäst fungerande i
världen, äro i intet fall studenter, i många fall f. d. stamanställda,
som genomgått en grundlig postalisk utbildningskurs. Likaledes i den
tyska tullen, vars tjänstemän, för att välja ett försiktigt uttryck, nog
kunna mäta sig med de svenska. Detta ett par exempel ur högen.»

Vad slutligen angår kommissionens å s. 329 framställda
förslag om ett slags konstigt surrogat för studentexamen,
vill jag ej spilla ord därpå, då jag anser detta förslag
vara från början dödfött.

21:o) I fråga om ersättning åt tulleleverna (s. 330).
Kommissionen har föreslagit, att åt en del av tulleleverna
skulle utgå understöd i form av stipendier. Då denna form
synes mig mindre tilltalande men det givetvis bör tillses,
att icke möjligheten att vinna anställning såsom tullelev
blir ett privilegium uteslutande för rikemanssöner, vill jag
uttala mig för att åt varje tullelev måtte utgå ersättning i
form av lämpligt dagtraktamente.

22:o) I fråga om den för äldre tjänstemän av grupp I
avsedda kurs på mera vetenskaplig grund (s. 333). Denna
kurs anser jag vara fullständigt obehövlig. Att igångsätta
en så stor apparat, som skulle krävas för kursen, kan för
övrigt ej vara rimligt inom ett jämförelsevis litet verk som
tullverket.

23:o) I fråga om det s. k. listgodset (s. 351 fl.). Den
här intagna listan anser jag vara i hög grad otillfredsställande.
Kommissionen har vid densammas uppgörande
visat verklig skuggrädsla för att utsträcka tjänstemännens
av grupp II befogenhet i tullbehandlingshänseende. Jag
vill endast nämna ett par exempel. Kli skulle man enligt
kommissionens åsikt ej våga att låta tullbehandla genom
tjänsteman av nämnda grupp. Nu vet ju var och en, att
i de allra flesta fall ingen som helst svårighet möter för eu
praktiskt erfaren man att avgöra denna vara. Vissa gränsfall
kunna visserligen tänkas, men i dylika är en av särskild
fackman verkställd analys obetingat nödvändig, och
det är alltså ändå ingenting vunnet med att den tullbehandlande
tjänstemannen tillhör grupp I. — Såsom vidare
exempel på varor, som jag anser hava bort upptagas i
listan, må nämnas chilesalpeter och superfosfat samt allt
avfall enligt rubr. 1323.

RESERVATIONER.

407

Jag föranlåtes alltså yrka eu fullständig omarbetning
av ifrågavarande lista.

24:o) I fråga om tjänstemännens av grupp 11 ansvar
(s. 356). För närvarande gäller, på sätt erinras å s. 347,
att tjänstemän av lägre grad hava att utföra viss tullbehandling
under »överinseende» av tjänsteman av högre
grad. Denna gamla bestämmelse går i viss mån igen i
kommissionens förslag därom, att beträffande vissa kategorier
av listgods — nämligen sådana, som betecknats med
kursiv stil — skall gälla, att, innan attestering sker, tullbehandlingsfrågan
skall, med bifogande av uttaget prov å
varan, underställas tjänstemans av grupp I prövning, till
bevis varom denne skall hava att teckna sitt namn å attesten
och sålunda ikläda sig ansvar för själva rubriceringens
riktighet.

För att man skall erhålla vakna och om sina plikter
medvetna tjänstemän, är det nödvändigt, att varje enskild
individ bland desamma alltid får känna sig handla under
eget ansvar. Detta är ock en huvudbetingelse för att bland
tjänstemännen skall råda den arbetsglädje, som ensam kan
betrygga ett verkligt gott resultat av arbetet. Ur dessa
synpunkter måste jag fordra borttagande av ovan anmärkta
kvarleva från en äldre tids betraktelsesätt; och yrkar jag
alltså, att ur första klämmen på s. 356 måtte utgå orden:
»dock att, såvitt gäller de med kursiv stil upptagna varuslagen,
rubriceringen skall underställas tjänstemans av
grupp I prövning och godkännande».

De i förevarande reservation innehållna yrkandena äro
alltså i korthet följande:

att tjänstgöringskommissionen måtte börja sitt arbete
genast efter det förevarande betänkande avgivits;

att densammas ledamöter måtte utses av Kungl. Maj:t
eller finansministern;

att ledamöternas antal måtte bliva fem;
att tjänstgöringskommissionens undersökningar måtte
utsträckas jämväl till tullexpeditionema;

408

RESERVATIONER.

att förslaget om kammarskrivares vid lokalförvaltningen
användande till tjänstgöring inom generaltullstyrelsen icke
måtte bifallas i vidare mån, än såvitt rörer taxebyrån;

att någon byråassistent med uppdrag att följa tullbehandliugsarbetet
i Stockholms packhus icke måtte tillsättas;

att avlagd realskolexamen måtte förklaras medföra
kompetens för erhållande av tjänster hos generaltullstyrelsen;
dock att vissa befattningar reserveras även för assistentgraden;

att förslaget om tillskapande av särskilda distriktchefsämbeten
måtte lämnas utan något som helst avseende, men
att i stället tulldirektörerna måtte få vissa distrikt sig tilllagda,
och att de ärenden, som enligt kommissionens förslag
skulle ankomma på distriktcheferna, måtte på lämpligt
sätt utskiftas mellan generaltullstyrelsen, tulldirektörerna
och vederbörande tullförvaltare;

att förslag vid tulldirektörsutnämningar måtte upprättas
av generaltullstyrelsen och ej av generaltulldirektören;

att några formella kompetensfordringar ej måtte stipuleras
för tulldirektörerna;

att några förste kontrollörer ej måtte anställas vid tulldirektörsexpeditionerna; att

förslaget om avstängda bevakningsområden ej måtte
vinna bifall, men att i stället varuskjul måtte uppföras i
största möjliga utsträckning;

att bevakningskontrollörsgraden måtte helt och hållet
avskaffas;

att för själva arbetets utförande å kammarkontoren
måtte användas uteslutande assistenter jämte kvinnliga
biträden;

att ur bevakningsgöromålens synpunkt måtte uppställas
endast två typer av tullkamrar, nämligen sådana med överuppsyningsman
och sådana med uppsyningsman såsom bevakningsförman; att

den ur tarifferingsgöromålens synpunkt‘uppställda
typen I av tullkamrar måtte bortfalla, i det att förste kontrollörerna
i Norrköping, Trälleborg, Hälsingborg, Gävle
och Sundsvall behålla sin nuvarande grad;

att tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona och Landskrona
måtte överföras till typ III och härvarande packhusföreståndare
alltså få endast kontrollörs grad;

RESERVATIONER.

40i)

att vid tullkamrar av typ 111 ocli IV tullförvaltarne
måtte åläggas att alltid själva förestå resp. packhus;

att den ur de kamerala göromålens synpunkt uppställda
typen I av tullkamrar måtte bortfalla, i det några
nya förste kontrollörstjänster ej inrättas vid tullkamrarna i
Trälleborg och Hälsingborg;

att överhuvud vid tullkamrarna måtte för arbete på
det kamerala området användas endast assistenter jämte
kvinnliga biträden;

att tullstationen i Arko måtte bibehållas, och att förslaget
om inrättande av tullstation i Lövvik måtte avslås;
att alla tullexpeditioner måtte bekostas av statsverket;
att i Kyrkbacken måtte inrättas en tullstation, vars
föreståndare har att tillika lämna medverkan vid kustens
bevakande;

att bemyndigande att anlita tillfälliga biti''äden måtte
lämnas endast ytterst sparsamt, och att i sådan egenskap
ej måtte få användas pensionerad personal;

att en mellangrad måtte inrättas med titeln assistent
och uppsyningsman avlöningsförmåner;

att arbetsfördelningen måtte bliva sådan, att åt tjänstemän
av grupp I uppdragas endast verkligt krävande packhusgöromål; att

för anställning såsom tjänsteman av grupp I måtte
fordras avlagd realskolexamen i förening med praktisk utbildning
och genomgående av specialkurs;

att tjänstemän av grupp II beredas lättnader för övergång
till grupp I;

att åt varje tullelev måtte utgå ersättning i form av
lämpligt dagtraktamente;

att förslaget om en för äldre tjänstemän av grupp 1
avsedd kurs på mera vetenskaplig grund måtte lämnas utan
vidare avseende;

att listgodsförteckningen måtte fullständigt omarbetas,
i syfte att väsentligt flera varuslag däri upptagas;

att tjänstemännen av grupp II i alla sina tjänsteförrättningar
måtte få handla på eget ansvar, och att följaktligen
det i fråga om visst listgods föreslagna underställningsförfarandet
måtte utgå.

Magnus Bengtsson.

410

RESERVATIONER.

Reservation av herrar Bergenstjerna, Röing och
Schött.

I kung], förordningen den 31 maj 1907 (Sv. F. S. n:r
30) finnas intagna bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandling
av varor, avsedda att till riket införas. I samma förordning
är även stadgat om sådan upplysnings bindande kraft för
statsverket.

Av den utredning, som förekommer dels i Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till riksdagen (n:r 31 1907) med
förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandling av varor,
avsedda att till riket införas, dels i särskild nådig proposition
(n:r 32 1907) angående inrättande av en tullbehandlings-
och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen, framgår
tydligt såväl den fördel i flera hänseenden bifall till
ifrågavarande framställning skulle medföra för landets importörer
som ock de stora fordringar med hänsyn till statens
säkerhet, som borde ställas på den institution, vilken
finge sig anförtrott det viktiga uppdraget att meddela för
statsverket bindande upplysningar rörande varors tullbehandling.

Kommissionens förslag att på tullförvaltningarna delvis
överflytta den befogenhet i sagda avseende, som nu tillkommer
generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,
kunna vi icke biträda, då enligt vårt förmenande tullförvaltningarna
ej i samma män som förenämnda byrå kunna anses
äga kompetens för ifrågavarande maktpåliggande värv.

Gustaf Bergenstjerna. Erik Röing. Helmer Schött.

Reservation av herr Hamvin.

Tullverket är dels ett verk med administrerande uppgifter
på näringslivets område och i dettas tjänst, dels ock
ett uppbördsverk, som har att till statskassan inkassera
tullar m. fl. avgifter. Vare sig nu statens reglerande verksamhet
inom näringslivet sträckes mer eller mindre långt

RESERVATIONER.

41 I

(iller tullpolitikeu går i riktning mot protektionism eller
frihandel, så kommer detta att verka ökning eller minskning
i tullverkets åligganden och därmed även att påkalla
ökat eller minskat behov av personal inom detta verk.
Medan kommunikationsverken i följd av samfärdselns helt
naturligt fortgående ökning ständigt kräva ökad personal,
har man däremot inom tullverket lika väl att räkna med
minskning i personalbehovet. Detta förhållande manar till
särskild försiktighet, då det gäller att inrätta nya tjänster.

Utsikterna för tullverkets nuvarande e. o. tjänstemän
vilkas antal, som bekant, är rent abnormt stort — att
vinna befordran komma på grund härav att te sig allt
annat än ljusa; men det vore orimligt att låta hänsynen
till ifrågavarande personal stå hindrande i vägen för den
genomgripande omorganisation, varav tullverket såsom mera
gammalmodigt än de flesta andra verk i så hög grad är i
behov. Det kunde ifrågasättas, att sådana e. o. tjänstemän,
vilka längre tid varit bundna vid verket och stått till dess
disposition, men för vilka på grund av omorganisationen
platser ej kunna beredas, skulle på något sätt hållas ekonomiskt
skadeslösa härför. Huruvida detta kan anses berättigat,
vill jag i detta sammanhang lämna oavgjort; jagvill
emellertid påpeka, att en sådan anordning i varje fall
ställer sig förmånligare för det allmänna, än om platser
skola inrättas enkom för att bereda ifrågavarande personer
befordran, eller om arbetet skall så fördelas, att högt kvalificerad
personal sättes till göromål, som lika väl kunna
utföras av lägre kvalificerad.

Enligt min mening har kommissionen vid utarbetandet
av sitt förevarande förslag allt för mycket fäst sig vid det
stora antal e. o. tjänstemän, som, enligt vad ovan sagts,
äro fastade vid tullverket, och uteslutande i syfte att bereda
befordringsmöjligheter åt dessa förordat inrättande av
nya högre befattningar. Gent häremot anser jag mig böra
framhålla såsom önskemål, att tullverkets personal ej göres
större än förhållandena oundgängligen kräva, och att särskilt
de högre graderna ej bliva talrikare representerade,
än vartill göromålens beskaffenhet ger anledning. Till gengäld
kan all personal inom verket bliva väl avlönad.

Något som föraulett kommissionen att föreslå inrättandet
av åtskilliga högre befattningar, är det ifrågasatta in -

412

RESERVATIONER.

förandet av distriktsförvaltningar inom tullverket. Jag vill
för min del ingalunda motsätta mig en viss decentralisering
av ärendena; men denna anser jag kunna genomföras utan
att särskilda distriktchefer tillsättas, i det att de för dessa
tillämnade göromålen i stället läggas ut dels på de tulldirektörer,
om vilkas tillsättande kommissionen varit enig,
dels ock — och det i ganska väsentlig utsträckning — på
vederbörande lokala tullmyndigheter. De särskilda distriktsförvaltningarna
skulle draga högst betydande kostnader;
och vad kommissionen anfört för att söka visa deras behövlighet
har snarast givit mig det intrycket, att några
verkligt bärande skäl härför överhuvud ej kunna påvisas.

Kommissionen har förutsatt, att på en av generaltullstyrelsen
särskilt förordnad tjänstgöringskommission skall
ankomma att utarbeta närmare förslag rörande det behövliga
antalet tjänster vid varje särskild tullplats samt arbetets
lämpliga fördelning mellan dessa tjänsters innehavare.
Ehuru det varit önskvärt, om kommissionen — på sätt
som skett vid utarbetandet av det av kommissionen tidigare
avgivna förslaget till omorganisation av kust- och gränsbevakningen
— själv kunnat framlägga detaljerat förslag
i berörda hänseenden, har jag dock böjt mig för den uppfattningen,
att något sådant icke är möjligt på grund av
de ovissa utsikter, som erbjuda sig efter krigets avslutande.
Vad angår nämnda tjänstgöringskommission, vill jag emellertid
här understryka, att på densamma kommer i mycket
hög grad bero, huruvida tullverket från den byråkratiska
institution, detsamma nu utgör, skall kunna omdanas på
ett sätt, som bereder den trallkerande allmänheten all möjlig
lättnad, samtidigt med att administrationskostnaderna
nedbringas till fördel för det allmänna. I huru hög grad
det lyckats den hittillsvarande regimen att uppdriva dessa
kostnader, framgår därav, att enligt uppgift i tullverkets
matrikel för år 1918 omkostnadsprocenten vid uppbörden
vuxit från 4,6 procent år 1899 till 11,4 procent år 1914
och 21,2 procent år 1917 — låt vara att vissa särskilda
faktorer bidragit till framkallande av ett så ytterst ogynnsamt
residtat som det sistberörda. Skulle tjänstgöringskommissionen
komma att ledas av samma gammalmodiga
syn på tingen, som tyvärr alltför länge fått göra sig gäl -

RESERVATIONER.

413

lande inom tullverket, kan med säkerhet påstås, att hela
det reformarbete, som utmynnat i förevarande betänkande,
blir fullkomligt förfuskat. Jag vill därföre kraftigt understryka
vikten av att tjänstgöringskommissionen verkligen
får den allsidiga sammansättning, för vilken kommissionen
uttalat sig; och vill jag särskilt påpeka, att icke enbart
det rena tjänstemannaintresset bör vara därinom representerat,
utan att det ock bör tillses, att däri sitta verkligt
praktiska män med kännedom om och erfarenhet i näringslivets
krav.

Felix Härur in.

Reservation av lierr liissén.

Enär undertecknad i likhet med herrar Edgren och
Hamrin blivit kallad till medlem av tullkommissionen först
sedan denna erhållit uppdrag att utreda och till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till ny lönestat för tullverkets
personal, men då jag därtill lämnats uppdrag att deltaga
vid utarbetandet av det här föreliggande omorganisationsförslaget,
vilket redan vid mitt inträde i kommissionen fortskridit
så långt, att vissa princip- och preliminärbeslut voro
fattade, har det mött vissa svårigheter att under den relativt
korta tid, som stått till buds, så ingående och noggrant
som önskligt varit sätta sig in i den mångfald spörsmål
och detaljer, som detta förslag innebär.

Det är därför med viss tvekan jag biträtt vissa punkter
i det föreliggande förslaget.

Då jag i en del frågor hävdat eu från kommissionens
flertal avvikande mening, vilken i stort sett sammanfaller
med den av herr Bengtsson i hans reservation framförda,
vill jag för att undvika ett återupprepande i dessa avseenden
förena mig i den av honom till förslaget fogade
reservationen i följande punkter, nämligen:

1) angående den ifrågasatta tjänstgöringskommissionen,
i vad förslaget avser dess sammansättning och snara upptagande
av verksamheten;

2) angående kompetensfordringarna för vissa generaltullstyrelsens
tjänstemän;

3) angående kompetensfordringar för tulldirektörer;

414

RESERVATIONER.

4) angående avstängda bevakningsområden;

5) angående den allmänna tjänstgöringstidens utsträckande; 6)

angående bevakningskontrollörstjänsterna vid tullbevakningsinspektionerna; 7)

angående tullkamrarnas typindelning ur bevakningssynpunkt; 8)

angående tullkamrarnas typindelning ur de kamerala
göromålens synpunkt;

9) angående kompetensfordringar för tjänstemän av
grupp I och i fråga om användandet av överkvalificerad
arbetskraft; samt

10) angående det s. k. listgodset.

I fråga om kassörsgö romål anför kommissionen (sid.
357): »A uppbördsmans- eller, enligt kommissionens terminologi,
kassörsbefattning bör emellertid ofta tjänsteman av
nämnda grupp (grupp II) kunna placeras; här är det ej
fråga om någon krävande bokföring utan allenast om redbarhet
och ordentlighet, egenskaper, som äro förhanden hos
tjänstemän av den ena ej mindre än av den andra gruppen.»

Sedan kommissionen sålunda fastslagit, att enligt dess
åsikt tjänsteman av grupp II är fullt användbar till uppehållande
av kassörsbefattning, och att det alltså givetvis
måste betecknas såsom användande av överkvalificerad arbetskraft,
om för dylik befattning användes tjänsteman av
grupp I, kommer dock kommissionen till följande överraskande
förslag i fråga om kassörsgöromål:

»l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i
anspråk, bör för desammas förrättande avses en tjänsteman
av grupp I.

2:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i
anspråk och kunna med desamma lämpligen förenas renskrivnings-
o. d. göromål, bör för desammas förrättande
avses ett kvinnligt biträde.

3:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i
anspråk och kunna de lämpligen förenas med göromål,
som utföras av tjänstemän av grupp II, bör för desammas
förrättande avses eu dylik tjänsteman.))

Kommissionen har i och med detta förslag gjort sig
skyldig till en uppenbar inkonsekvens. Att enligt punkt

RESERV ATIONER.

415

l:o) — då eu persons arbetskraft helt skulle tagas i anspråk
för ifrågavarande göromål — använda en tjänsteman av
grupp 1 är, vilket jag redan framhållit, att begagna överkvalificerad
arbetskraft. Att enligt punkt 2:o) — då kassörsgöromålen
lämpligen kunna förenas med renskrivnings- och
dylika göromål - - föreslå ett kvinnligt biträde, förefaller
även mindre lyckligt, då det jämföres med vad kommissionen
å betänkandets nästa sida föreslår i fråga om enklare skrivgöromål.
Här säges: »l:o) Taga de eu persons arbets kraft

helt och hållet i anspråk, bör för desammas förrättande
avses ett kvinnligt biträde. 2:o) Taga de endast delvis en persons
arbetskraft i anspråk, böra desamma uppdragas åt
tjänsteman av vare sig grupp 1 eller grupp II att utföras
å tider, som äro fria från andra göromål. Huruvida tjänstemannen
skall tagas från ena eller andra gruppen, får bero
på vilket som är lämpligast från arbetsfördelningens synpunkt.
» Då man här säger ifrån, att kvinnligt biträde
bör avses för enklare skrivgöromål (renskrivning o. d.),
endast då dessa helt taga en persons arbetskraft i anspråk,
men däremot att tjänsteman av grupp I eller grupp II bör
avses, då ifrågavarande skrivgöromål kunna utföras å tider,
som äro fria från andra göromål, förefaller det mig så,
att man, för att vara konsekvent, bort föreslå under punkt
2:o) i fråga om kassörsgöromål, att för desammas förrättande
bör avses en tjänsteman av grupp II. Angående
den av kommissionen föreslagna punkt 3:o) i fråga om
kassörsgöromål vill jag andraga, att, om man utgår från
den förutsättningen, att några egentliga kassörsgöromål
knappast skola förekomma annorstädes än på tulldirektörsexpeditionerna,
kammarkontoren och tullkamrarna, där givetvis
kassaexpeditionerna komma att hållas öppna för allmänheten
under den tid av dygnet, då lokalen i övrigt
hålles öppen, måste man också förutsätta, att den, som
skall bestrida kassörsbefattningen, under hela expeditionstiden
måste uppehålla sig invid kassaexpeditionen och
under de tider, då han eventuellt vore fri från kassagöromål,
knappast skulle kunna syssla med andra, tjänstemän av
grupp II tillhörande göromål, än just skrivgöromål. Ur
denna synpunkt förefaller mig den av kommissionen föreslagna
punkt 3:o) fullkomligt överflödig, och får jag, i

416

RESERVATIONEK.

analogi med vad jag här ovan anfört, föreslå, att för kassörsgöromåls
förrättande böra — under alla omständigheter —
avses tjänstemän av grupp II.

Hj. Risseli.

Reservation av herr Sachs.

Jag anser göromålen vid tulldirektörsexpeditionen icke
vara av beskaffenhet att påkalla anställande därstädes av,
förutom en överkontrollör, jämväl en förste kontrollör; och
får jag därföre reservera mig i denna punkt.

Josef Sachs.

Reservation av herr Schött. (

Kommissionens åsikt, att bogserångare böra generellt
befrias från skyldigheten att innehava årspass, kan jag ej
dela. I de nuvarande bestämmelserna angående årspass
äro av fartyg, som gå utom det tullkammardistriktet, inom
vilket de hava sin hemort, passagerarångfartvg i regelbunden
trafik enligt kungjorda turlistor de enda, som äro befriade
från skyldigheten att medföra årspass. Regelbundenheten
i trafik synes således ligga till grund för befrielsen.
Men bogserångare göra i allmänhet de mest oregelbundna
resor, varför deras befriande från skyldigheten att medföra
årspass står i fullständig strid med den hittills rådande principen
i fråga om årspass.

Visserligen kan med visst fog anmärkas, att den nuvarande
kontrollen med årspass ej är fullt tillfredsställande,
men anser jag dock, att denna kontroll, den enda som
äger rum -från tullverkets sida, är bättre än ingen. Och
ansluter jag mig för övrigt till följande uttalande, som
gjorts till kommissionen av tullkammaren i Hälsingborg i
fråga om årspassinstitutet i dess helhet, och som enligt mitt
förmenande har sin speciella tillämpning å bogserbåtar:
»Avskaffas årspassen, bortfaller därmed ett visserligen stundom
bristfälligt, men dock i allmänhet användbart kontroll -

ltHKKltVATIONK.lt.

4 I 7

medel över den inrikes trafiken. Det torde dessutom få
antagas, att medvetandet om en förefintlig- kontroll skall
verka återhållande, men att däremot vetskapen om dess
borttagande lätteligen skulle kunna ge anledning till oftare
förekommande överträdelser av gällande seglationsföreskrifter,
i all synnerhet i en tid, då moraliska hänsyn på
så många områden visat sig ha försvagats och förlorat i
värde.»

I fråga om personalbesättningen vid paekhusiuspektionerna
i Göteborg och Malmö innebär kommissionens förslag
en indragning av förste kontrollörstjänsterna i stora
packhusen därstädes. För min del kan jag ej biträda detta
förslag utan anser, att dessa tjänster fortfarande böra kvarstå,
och att < i motsvarande tjänst bör inrättas vid packhusinspektionen
i Stockholm, avsedd för packhusavdelningarna
vid Skeppsbroi Här förrättas tullbehandlingsarbetet utom
i stora packhuset i norra, mellersta, maskin- och södra
paviljongerna samt ute på kajen. Till bestridande av tjänstgöringen
vid Skeppsbron voro under perioden V? 1913—
30/6 1914 därstädes placerade 30 tjänstemän av högre
grad och 23 av lägre grad. överinspektörens och överkontrollörens
tid är i regel alltför strängt upptagen med
prövning av tullbehandlingsfrågor och övriga tjänsteärenden,
utredningar, inspektion av andra avdelningar m. in.,
för att någon av nämnda tjänstemän skulle kunna medhinna
att på ett tillfredsställande sätt utöva det överinseende
över tullbehandlingsarbetet, som detsamma på grund
av sin omfattning kräver. Detta bör följaktligen uppdragas
åt en särskild tjänsteman, som bör sättas lägst i förste
kontr ollörsgr aden.

Trots att till kammarkontoren i Stockholm och Göteborg
överflyttas allt det arbete, som f. n. utföres på tullkamrarna
därstädes, med undantag endast av klareringsbestyren,
och alla de göromål, som nu påvila uppbördsoch
nederlagskontoren därstädes, vilka förestås av var sin
tullförvaltare — å nederlagskontoret är därjämte anställd

313118

418

RESERVATIONER.

en förste kontrollör —, så har kommissionen ej ansett behövligt
att å kammarkontoren anställa flera tjänstemän i
överkontrollörs- och förste kontrollörsgraden än som nu
finnas å tullkamrarna, d. v. s. de vid vardera av dessa platser
till indragning föreslagna två tullförvaltarna och förste
kontrollören få ej några ersättare i högre grad än möjligen
i kontrollörsgraden. En förste kontrollörstjänst med
huvudsaklig uppgift att handlägga uppbördsärenden anser
jag vara av behovet påkallad och böra inrättas vid vartdera
av nämnda kammarkontor.

Åven vid kammarkontoret i Malmö torde de till detsamma
överförda uppbördsgöromålen fullt motivera inrättandet
av en förste kontrollörstjänst därstädes.

Huvudsakligen av sparsamhetsskäl har kommissionen
föreslagit indragning av tullkammaren i Marstrand. En
närmare undersökning torde dock kunna sätta i tvivel, huruvida
någon verklig besparing därigenom vinnes. Genom
tullkammarens i Marstrand förändring till tullstation minskas
ej tullpersonalen å platsen. Enda förändringen blir,
att tullförvaltaren utbytes mot en överuppsyningsman. Enligt
n. v. avlöningsförhållanden är skillnaden i avlöning
för dessa tjänstemän 1,000 kronor, vilket belopp skulle bli
den avsedda besparingen. Men då vid förefallande behov
tjänsteman skulle på statens bekostnad beordras från Göteborg
till Marstrand i och för tullbehandling, så kan det
inträffa, att dessa 1,000 kronor knappt täckte omkostnaderna
för anlitande av tjänsteman från Göteborg, då jämväl
tages hänsyn till den ersättning, som komme att utgå
till den e. o. tjänsteman, som inkallades i tjänstgöring för
den till Marstrand beordrade. I stället för att som nu med
tullkammare i Marstrand alla därstädes förekommande tullgöromål
kunna handläggas av en tjänsteman, nämligen tullförvaltaren
därstädes, komme enligt kommissionens förslag
staten att vid vissa tillfällen få avlöna ej mindre än tre
tjänstemän, nämligen överuppsyningsmannen i Marstrand,
packhustjänstemannen från Göteborg och dennes vikarie,
vilket synes mig vara mindre god hushållning med arbetskraft.

HUMOR VA TION KB.

41 i*

Med indragningen av tullkammaren i Marstrand måste
befälet över kustbevakningen i Marstrands tullkammardistrikt
överflyttas till tullförvaltarne i närgränsande distrikt,
vilket även komme att medföra ökad kostnad för staten.

Samtidigt med att tullförvaltartjänsten i Marstrand
indrages, kommer även skeppsmätarbefattningen därstädes
att indragas, vilket för sjöfarten kan medföra avsevärda
olägenheter, enär anlitande av skeppsmätare från annan plats
i regel förorsakar dröjsmål.

Som mål för sitt omorganisationsarbete (sid. 8) har
kommissionen satt åstadkommande av ett förvaltningsmaskineri,
som fungerar säkert, snabbt och billigt, men intetdera
synes mig ernås genom den föreslagna ändringen i
Marstrand.

En tjänsteman av grupp I (tullförvaltare) måste helt
visst fungera minst lika säkert som en tjänsteman av grupp
II (överuppsyningsman); och behovet att rekvirera tjänsteman
från Göteborg kommer mången gång att förorsaka ett
trafiken besvärande dröjsmål, vilket ej behöver förekomma,
då den tullbehandlande tjänstemannen finns på platsen.

På grund därav kan jag ej biträda kommissionens förslag
att beskära staden Marstrands stapelstadsrätt, som den
under sekler innehaft och tror sig komma att framdeles
bättre utnyttja.

Med åberopande av exempel från statens järnvägar och
postverket föreslår kommissionen en högre undervisningskurs
inom tullverket. Förhållandena inom statens järnvägar
och postverket synas mig dock ej vara fullt desamma som
inom tullverket. De högre kompetensfordringar, som äro
stipulerade för inträde i tullverket, torde giva tulltjänstemännen
större förutsättningar för självstudier för vinnande
av den kompetens, som den föreslagna kursen avser att
bibringa, än vad som är förhållandet med motsvarande
tjänstemän vid statens järnvägar och postverket. I regel
har tulltjänstemannen avlagt studentexamen och därefter
genomgått en sex månaders teoretisk utbildningskurs. Utbildningskurser
för äldre tulltjänstemän hava redan anordnats,
och kommissionen föreslår därjämte årliga resestipen -

420

RESERVATIONER.

dier för studier i utlandet. Detta anser jag tillräckligt för
att inom tullkåren dana tjänstemän, fullt kompetenta för
de få chefsbefattningar, för vilkas blivande innehavare den
föreslagna, för staten säkerligen ganska kostsamma högre utbildningskursen
är avsedd.

I fråga om sättet för anskaffning och underhåll av båtmateriell
hänvisar jag till min till kommissionens betänkande
1 fogade reservation.

Helmer Schött.

421

Förklaring till bifogad plansch över kassakontrollapparat.

National kassaregister N:o 998- (5) E. C. F.

i bruk å kammarkontoret.

Personal: kassör och kontrollant.

Eu tullräkning (tullattest) (se bil. 2 å dem. bladet)
skall betalas.

Kontrollanten trycker med tillhjälp av kassaregistret
resp. belopp för tull, sockerskatt, böter etc. samt slutsumman
på tullräkningen, Räkningen överlämnas sedan
till kassören, som signerar slutsumman.

Räkningen är nu kvitterad.

Registret har, i och med att det tryckta beloppet är noterat
på räkningen, automatiskt:

1) Krediterat (adderat) beloppet för resp. fonder på eu

additionsapparat, s. k. säradderare, varav en finnes för
varje fond.

2) Debiterat summan på kassören å en annan additions apparat,

den s. k. totaladderaren.

3) Kontrollnoterat resp. belopp på kontrollistan (under lås).

4) Räknat transaktionerna å de därför avsedda antalsräk narna,

varav även finnes en för varje fond. Detta
för att kunna kontrollera antal transaktioner på kontrollistan.

5) Visat det sist intryckta beloppet å indikatorn åt kon trollanten

och kassören.

Anm. Varje transaktion numreras automatiskt såväl på räkningen som
på kontrollistan med ett löpande nummer, vilket har sin betydelse,
då kontrollistan kommer att ersätta uppbördsboken.
Summan av influtna penningar visas av registret för dagen, månaden
eller året samt kan när som helst kontrolleras av resp. överkontrollör
eller revisor.

Totaladderaren räknar till kr. 10,000,000: —.

Maskinen fungerar, när man trycker på den därför avsedda
motorknappen.

NATIONAL KASSA REGISTER

N^R.99ö-(5)E.e. F.

KREDiTERAR!

MEDEL iNFLUTMA FÖR RESP.
FONDER

KRONOR ''ÖRE

1	TULL	33.675,5 o
2	RESTiTUTiONS-AFGIFT	5.657,oo
3	SOCKERSKATT	1.265,oo
4	HANN-AFGIFT	8 6 0, o o
5	FYR «■ BAK-AFGIFT	21 0,oo
6	LASTPENNINGAR	360,oo
7	HAMN-AFG. FÖR FARTYG	140,oo
8	DEPOSITION
	SUMMA KS. 57.167,5 0

DEBiTERAR!

KONTROLLSUMMAM

KB. 57.167,50

PÅ

HUFVUDKASSöREN .

*5 Ml»..».

Tl*»0,

*»^98/ *4

»>-08;

»—OB-IT.

Ä-TOiO.''

Ii—TI 1 i

t-CVS

Kronop Öre

rfSäuiuU,

ANTAL EXPEDITIONER

FÖR

r. i.	F.£.	F. 3.	F.4.	F. 5	F. 6.	F.7.	F. ö.	F.s.	TOTA L.
ÖL	126	36		50	92	72	3	210	840

KONTROLLERAR!

0. B. S.

SETULL-RAKM. 1.

» TULLBEHAHDLifICSAT. 2.

» TULL-RÄKN.

„ RAKNING
„ DEPOSITION

1	T	-400.00	-006 5
2	R	-002 00	- 0 06 6
4	H	-006.00	- 0 06 7
9	S;a	- 4 0800	- 0 0 6 8
1	r	-715.08	- 0 0 6 9
!	T	-05000	-0 0 70
i	S	- 038.40	- 0 0 7 1
4	H	-0 14-75	- 0 0 7 2
9	S:a	-818.23	-007 3
1	T	1928.38	-007 4
3	5	-105.60	-007 5
9	S*	203398	-0076
6	L	-007.72	-0077
5	F	-019.31	- 0 0 78
7	HF	-005.77	-007 9
9	Sa	-032.80	- 0 0 8 0
8	0	6560.00	- 008 1

KVITTERAR!

jy. JV -

N:r. Sy*.

. Debet.

För varor, inkomna med ångf.

d. fr

N:r

Ant. kolli

M:ke

Tull___j__

Restitutionsavgift_1_

Sockeinkatt _._

Böter enligt___§ tullstadgan

Hamnavgift _

Samma

•Kost -

Stockholm av Tullkammaren de» T 191?.

Ovanstående avgiftsbelopp kvitteras, med Förbehåll att räkningen
genast uppvisas å Tullkammaren för anteckning, varförinnan detta kvitto
icke äger gällande kraft.

Stockholm av Tulluppbördskontoret den 4 91

l	T -40000	0065	HAJ -6 -18
2	R -0Q2.00	-0 066	HAJ -6 -18
4	H -006.00	- 0067	MAJ 6 -18]
9	S.a-4 08.00	-0 0 6 8	MAJ -6 -18

med ån£

Tull
Restitu
Socken
Böter c

Hamna

Uts''

N:r

lakotm

Tillhör

Tullbehandlingsattest över varor, som angivit»

Stockholms tullpackhus den

ift. Jf -

itt

Förruitningsmnn.

§ 64 tjdnstgörmgsreglementet.
Blankett n.r O 7

Packhusavd.
Tullbehand. exp. _
Packhus], sida

~T-fri5.08	-0Ö69	HAJ	-6 -1	ii
1 T -	050.QU	-ö pYö	MAJ	-6-1	5
5 S - 4 H -	038.40 <W5	-0 -G	u 7 i	MAJ MAJ	-S-1 -8-1	n J_		mt
*			fggggi
9~Sa-	n	8.1	te-	-UD 73			i.
MAj	-tj -1				mSm


									mU

1918

N:r

Bi-n.*r

Nederlag.

_Debet.

För varor, angivna till förtullning från nederlag den .

kolli

Tull

SockerskattBöter
enligt

_§ tullstadgan _

Förfall od:

Summa

13)0.8

3 S

Stockholm av tullkammaren de®

» Gfs.

_1911

Obs.! Uppvisas på nederloyskonfyret,

Ovanstående avgiftsbelopp kvitteras, med förbehåll att räkningen
genast förevisas på tullkammaren för; anteckning, varförinnan detta kvitto
icke äger gällande kraft.1

Stockholm av tulluppbördskontergt (lön —-1 91

i T 1 928.38 -0 074 haj -b -ii
3 5 - 1 05.60 -0075 haj-6-18

9 5;a2033.98 -0 0 76 maj-e -ie

angn

Tull

Socke

Böter

Utskri

N:f

Utgående n:r

år 191&L.

Fart-ygsbefälhavaren Jk 1c. £

CLoXe*^ J^>U3uv

avgående till .

____ om_3

Lastpenningar _

Fyr- och båkavgift.
Hamnavgift_

,A)»wC förande Fartyga
fL''±__ton, -

Summa

Stockholm av tullkaminareu den

Ovanstående avgiftsbelopp kvi

6\s,

Kronor fira

<So

191 »

^Nr -

teras.

ckholrn av tulluppbördskont 6 L -007.72	■> -et nen - 007 7	191 HAJ -6 -18
rikt.	-0078	MAJ-6 -18
7 HF-005.77	-0079	MAJ-6 -18.
^ -''032.81} wett-rrr P 7--	-0080	MAJ -6 -18

Lastpt
Fyr- <

Hamn;

N:r

Depositionsbevis N:r_
T u!ijournais-N:r_

år 191
år 191

För disposition af varor, inkomna med ångf..
ha_

härstädes deponerat kronor

kommande beloppet- att, mot återställande af detta bevis, deponenten tillhandahållas
sedan införselafgifteraa blifvit betalda, hvilket ofördröjligen bör ske, enär i annat fall
för deras likviderande de nedsatta medlen varda använde; och erinras, att detta bevis
icke äger gällande kraft, innan detsamma blifvit uppvisadt å härvarande tullkammare
och försedt med behörigt intyg om därstädes verkställd anteckning. Stockholm ai
tulluppbördskontoret den _ -191 . __

Lösen __

Stämpel

50 öre.

50 „ I krona.

Anteckn. i tullkammaren ui

nder N:i

191

8 D 6560.00 -0081 «aj-6

■18

3131 13 Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.

Tabell, innefattande en j'' förelse mellan vissa tullförvaltningars huvudsakliga göromål under år 1913, uttryckta i poäng.

				Uppbörden	a v :			Summa uppi		Direkta förtullningar m. m.						u	t r i	k e	S	frakt	f a	r t	n
	0 r t	tull M	B CD Eu	c+- i 03	O	if	CD O		antal utfärdade tull-behandlingsattcster 8)	antal rubrik.	använda olika stat. varufört.4;	CD o? 3 S" s P P			inkommande fa	r t y g 6					utgå	ende	fartyg •"’)			a S pr B CD M cd a p
			CD		C	ta	►a	pr						o?		CD	a'' ►ö
		B "p O? 14b	SS a	3	CD P	•d p” OQ	er1 po pr	a 2. a	a CD pr p	a 3 3 aq		vid angivningar till	ers p.	o? a crq «-+-	imma poän	B p: crq a g crq		under 40 ton	40 —100 ton	över 100 ton	summa poäng	under 40 ton	40—100 ton	över 100 ton	summa	poäng	E. o E g)
		& c S-crq SL ° eu ^ h‘ “ o	pa öq O	*Ö O So:	°3. Ej	P <4 crq	-4 crq £♦>	p a	ert-	5=0		direkt fortnl 1-	fri dispo-	summa	O — Eu^E cd a. pr	o EL Eu ta C» i-k a<	B Bi a 0 &		lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastado	bar- lastade	lastade	bar- lastade	P crq a
		pr	cd	C>q								ning	sition		crq		crq	p
1	Mem, tk......................	—	22.04	22.04	0.2 0	—	0 37	0.13	—	n:>74	1	0.16	0.26	0.72	0.26	0.05	0.31	1.03	1	—	O.oi	0.04	O.oi	0.21	—	0.25	0 02	—	0.04	0 06	O.oi	O.n	0.17	0.17	0.22	0. G G
2	Vadstena, tk. ...............	1.16	6.95	8.ii	0.07	—	—	—	—	8-is	2	3.71	—	3.71	1.38	0-19	1.57	5.28	2	—	—	—	—	O.oi	—	O.o i	—	—	—	O.oi	—	0.15	—	0.16	—	0.17
3	Simrishamn, tk............	0.81	14.98	15.79	—	—	0.39	0.18	O.oi	16.37	3	5.8 7	2.74	8.61	3.9 7	0.9 5	4.92	13.03	3	0.12	0.42	0.11	0.06	0.83	0.3 2	1.06	0.80	0.28	0.2 0	0.13	0.11	O.io	0.35	0.51	0.66	3.03
4	Marstrand, tk................	—	0.25	3.2 5	—	—	0.2 5	0.06	—	3. so	4	1.74	0.61	2.35	1.07	0.12	1.19	3.st	4	0.5 7	0.66	O.oo	0.0 4	0.05	0.2 2	0.68	0.9 2	0.32	0.7 3	0.09	0.0 3	0.42	0.04	0.83	O.so	3.23
5	Lysekil, tk. ..................	—	16.71	16.71	0.02	—	3.48	1.08	—	21.39	5	5.7 1	5.70	11.41	2.83	0.60	3.43	14.84	5	1.97	2.72	0.09	1.70	0.96	1.21	3.02	5.03	6.30	3.13	3.29	0.36	5.09	0.16	14.68	3.65	26.98
6	Landsort, tst. ...............	—	—	—	—	—	O.oi	—	—	0. ii i	6	—	—	—	—	—	—	—	6	—	—	—	—	—	O.o i	—	O.oi	—-	—	—	—	—	—	—	—	O.oi
7	Dalan"., tinsp...............	—	—	—	—	—	0.0 2	—	—	0. l> ■!	7	—	—	—	—	—	—	—	7	—		—	—	—	0.13	—	0.13	—	—	0.0 2	—	O.o i	—	0.0 3	—	0.1 G
8	Huvudskär, tst.............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8	—	—	—	—	—	—	—	8	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
9	Sandhamn, tinsp...........	—	—		—	—	O.oi	—	—	0. o i	9	—	—	—	—	—	—	—	9	—	—	—	O.oi	—	0.03	-	0.04	—	—	O.oi	0.02	—	O.oi	O.oi	0.03	0.0 8
10	Furusund, tinsp.............	-	—	—	-	—	0.17	0.04	—	0.21	10	—	—	—	—	—	—	—	10	—	—	—	0.0 3	—	0.0 5	—	0.08	—	—	—	0.02	—	0.0 3	—	0.0 5	0.13
11	Vaxholm, texp...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1 1	—	—	—	—	0.02	0.02	0.02	11	0.06	—	—	—	—	—	O.oo	—	—	0.06	—	—	—	—	—	0.06	0.12
12	Norrtälje, texp.............	-	—	—	—	—	0.29	O.io	—	0.39	1 2	—	—	—	—	0.17	0.17	0.17	12	—	—	O.oi	—	0.03	0.03	0.0 4	O.os	—	—	0.03	—	0.08	0.02	0.11	0.02	0.2 0
13	Grisslehamn, tst............	—	—	—	—	—	0-71	0.20	—	0.91	13	—	0.2 3	0.23	—	0-07	0.07	0.30	13	0.0 2	0.03	0.04	—	0.17	0.19	0.23	0.22	0.0 3	0.0 4	0.06	0.03	0.97	O.O 9	Log	0.16	1.67
14	Östhammar, texp..........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	14	—	—	—	—	0.05	0.05	O.os	14	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	0.13	—	0 13	—	0.1 3
16	Öregrund, tst...............	—	—	—	—	—	0.19	0.09	—	0.28	1 5	—	0.08	0.08	—	0.08	0.0 8	O.io	15	—	O.oi	—	—	0.08	0.14	0 08	0.15	—	0.0 4	0.0 2	0.02	0.14	Oio	0.16	0.16	O.os
16	Hävringe, tst................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16	—	—	—	—	—	—	—	16	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
17	Arko, tst....................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17	—	—	—	—	—	—	—	17	—	—	—	—	—	—	—		0 03	-	0.02	—	—	—	0.05	—	O.os
18	Valdemarsvik, tst. .........	—	—	—	—	—	0.0 4	0.0 2	—	0.OG	18	—	0.0 7	0.07	—	0.02	0.02	0.H9	18	—	O.oi	0.02	0.0 2	0.05	O.o i	0.0 7	0.0 4	(Jo 4	—	0.0 9	O.oi	0.11	—	0.24	0 oi	0 3 0
19	Barösund, tst...............	—	—	—	—	—	—	—	—	-	19	—	—	—	—	—	—	—	19	-	0.02	—	—	—	O.oi	—	0.03	0.118	—	—	—	—	—	0.08	—	0.11
20	Bergkvara, tinsp.............	—	O.oi	O.oi	—	—	0.26	0.0 7	—	0.34	20	0.02	0.19	0.21	0.0 2	0-0 4	0.0 6	0.27	20	0.02	0.27	0.08	0.11	0.09	0.19	0.19	0.57	0.21	0.05	0.18	O.oi	0 17	0.05	0.5 6	0.11	1.43
21	Borgholm, texp.............	—	—	—	—	—	O.oi	O.oi	—	0.02	2 1	—	0.08	0.08	—	O.oi;	O.oo	0.14	2 1	0.02	0.11	0.0 5	O.oi	O.oi	—	11.08	0 12	0.19	—	O.oi	—	—	—	0.20	—	O.io
22	Degerhamn, tst. * .........	—	0.06	0.0 6	—	—	0.30	0.12	—	0.48	22	0.0 2	0.25	0.27	0.0 2	0.05	0.D7	0.34	2 2	—	0 02	0.0 4	0.14	0.2 1	O.io	0.2 5	0.26	0-12	—	O.o 5	O.o 5	0.06	0.16	0.2 3	0.21	0.9S
23	Timmernabben, tst..........	—	O.oi	O.oi	—	—	0.05	0.02	—	0.08	23	O.oi	0.01	0.0 2	0.05	O.oi	0.06	0.08	23	O.oi	0.07	—	0.1 6	—	0 oi	0 oi	0.24	0.17	O.oi	0.14	—	Oio	—	0.71	O.oi	0.9 7
24	Mönsterås, tst................	—	—	—	—	—	0.15	0.04	—	0.19	24	—	—	—	—	—	—	—	2 4	O.oi	0.19	0.02	0.42	—	0.0 3	O.O 3	0.64	0.5 8	0.05	0.76	-	0 21	—	1.55	0.05	2.2 7
25	Figeholin, tst................	—	—	—	—	—	O.os	O.oi	—	0.04	2 5	—	~	—	—	—	—	—	25	—	—	—	0.14	—	0 02	—	0.16	O.05	—	0.24	—	0 06	—	0.3 5	—	Ost
26	Kappelshamn, tst..........	—	—	—	—	—	O.it	0.02	—	0.13	26	—	O.oi	O.oi	—	O.oi	O.o i	0.02	2 6	—	0.2 0	O.oi	0.15	—	0.16	Oot	0.5 t	0.2 6	O.oi	0.21	—	0.0 9	0.03	0.5 6	0.0 4	1.12
27	Fårösund, tst................	—	—	—	—	—	0.2 5	0-04	—	0.29	27	—	—	—	—	—	—	—	2 7	—	O.oi		0.14	—	0.45	--	0.60	—	0.03	0.23	—	0-58	O.oi	0.81	0.04	1.4S
28	Kyller, tst...................	—	O.oi	O.oi	—	—	0.96	O.io	—	1.07	28	0 0 2	O.io	0.12	O.oi	0.03	O.o i	0.1 G	28	—	0.02	—	0.01	0 io	1.34	O.io	1.37	—	—	0.0 2	O.oi	1 11	O.oi	1.43	O.o 2	2.92
29	Slita, tst......................	—	O.io	O.io	—	—	0.48	O.oi	—	0.62	2 9	O-O 7	0.12	0.19	0.07	0.16	0.23	0.42	29	—	O.o 2	O.oi	0.10	0.13	0.7 1	0.14	0.83	—	—	0 05	O.oi	0.72	0.16	0.7 7	0.17	1.91
30	Kattliammarsvik, tst.......	—	—	—	—	—	0.12	0.02	—	0.14	30	—	0.02	0.02	-	O.oi	O.oi	0.0 3	30	—	—	Oot	0.02	Oot	0-20	0.02	0.22	—	—	0.03	—	0.33	—	0.36	-	0-60

		I n r i	k e	s	f r a	k t	f a	r t i	n				N ederlagsrörelsen					Transitrörelsen				Sjöfynds- och konfiskations-ärenden m. m.	Summa sum- marum poäng	0 r t
		antal pa	s s °)			antal fÖrpassnings-inlagor 7)	summa poäng å inrikes fraktfarten	antal angivningar till uppläggning å nederlag 8)	antal expedi-tioner vid uttagning av varor från nederlag 9)	P « 5 P P P §? p "T & ■§ % 2.2 s a o" 2. 7q ” Er. o Ja 3 CD	summa poäng å •n«d<yrlag«TÖrels©-n	antal angivningar till uppläggning å transitupplag 8)	antal expedi-tioner vid uttagning av varor från transitupplag 9)	antal specificerade varuposter vid uttagning n)	antal förpassningar för transiterande il- och fraktgods 7)	summa poäng å transitrörelsen	antal handlagda ärenden rörande 13)	summa poäng å konfiskationsärenden m m.
	årspass		fiskepass	summa Poäng å pass	ankom- mande	avgå- ende	summa poäng
utfär- dade	påteck- nade	summa	utfär- dade	påteck- nade	summa	till för-tull-ning	till för-flyttning o. export	till för-tull-ning	till för-flyttning o. export	sjöfynd	Dar- gade varor	kon- fiska- tioner
1	0.0 3	0-61	0.6 4				0.64			_	0.0 4	1	0.3 4	0.18	0.02	0-09	0.63	1	_		-	_	_	—	1	—	—	—	—	25.70	Mera, tk....................	1
2		0 oi	0.01		_	_	0.01	—	—	—	O.oi	2	0.14	0.17	O.oi	—	0.32	2	—	—		—	0.13	0.13	2	—	—	—	—	14.00	Vadstena, tk................	2
3	0.0 3	0.34	0.37	O.oi	0.19	0.20	0.57	_	0.0 2	0.02	0.3 9	3	0-0 4	0.27	—	O.oi	0.3 3	3	-	O.oi	—	O.o i	0.26	0.28	3	0.03	—	—	0.03	34 18	Simrishamn, tk.............	3
4	0.25	1.38	1.63	0.20	0.36	0.56	2.19	—	—	—	2.1 9	4	0.05	0-0 3	—	O.oi	0.0 9	4	—	—	—	—	0.0 1	0.04	4	0.14	—	0.0 3	0.1 7	12.84	Marstrand, tk................	4
5	0.23	3.31	3.54	0-42	1.49	1.91	5.45	—	—	—	5.4 s	5	0.13	0.14	0.21	O.ti	0-69	5	0.0 2	—	O.oi	0-0 2	0.01	O.io:	5	0.21	—	0.29	O.so	69 ;i	Lysekil, tk.................	5
6		0.0 3	0.0 3				O-O 3	_		__	0.O3	6	_	_	—	—	—	6	—	'' -	_	—	—	—	6	-	—	—	—	0.05	Landsort, tst................	6
7		O.oi	O.oi	_	_	_	O.oi	—	—	—	O.oi	7	—	—	—	—	—	7	—	—	—	—	—	—	7	O.oi	—	—	O.oi	0 20	Dalarö, tinsp................	7
8					_	_	_	_	_	—	_	8	—	—	—	—	—	8		—	—	—	—	—	8	—	—	—	—	—	Huvudskär, tst.............	8
												9			_	_	—	9	—	—	~	—	—	—	9	0.62	—	—	0.62	0.71	Sandhamn, tinsp............	9
10	—	O.oi	O.oi	—	—	—	O.oi	—	—	—	0. oi	10	—		—	—	—	10	—	—		—	—	—	10	0.01	—	—	0.01	O.so	Furusund, tinsp.............	10
11										_		11		_	_	_	—	11	—	--	—	—	—	—	11	—	—	-	—	0.14	Vaxholm, texp................	11
12	0.0 2	0.0 4	0.06	_	_	_	0.0G	—	—	—	O.oo	12	—	—	—	—	—	12	—	—	—	—	—	—	12	—	—	-	—	0.82	Norrtälje, texp.............	12
13	0.0 3	0.13	0.16	_	_	_	0.16	—	—	—	0.16	13	—	—	—	—	—	13	—	—	—	—	—	—	13	O.oi	—	—	O.oi	3 05	Grisslehamn, tst.............	13
14	0.02		0 02	_	_	_	0-0 2	—	—	—	0.0 2	14	—	—	—	—	—	14	—	—	—	—	—	—	14	—	—	—	—	0 20	Östhammar, texp............	14
15	0.0 3	0.16	0.19	—	—	—	0.19	—	—	—	0.19	15	—	—	—	—	-	1 5	—	—	—	—	—	—	15	0.01	O.oi	—	0.02	1 20	Öregrund, tst................	15
16										_		16	_	_	_	_	—	16	—	—	—	—	—	—	16	—	—	—	—	—	Hävringe, tst................	16
1 7		O.oi	O.o i		O.oi	O.oi	0-02	_	_	_	O.o 2	17	—	—	—	—	—	17	—	—	—	—	—	—	17	—	—	—	—	0.07	Arko, tst....................	17
18	O.oi	0.14	0.15	__	_	_	0.15	—	_	—	0.1S	18	—	—	—	—	—	18	—	—	—	—	—	—	18	—	—	—	—	0.60	Valdemarsvik, tst............	18
19		0.0 L	O.oi	_	_	_	0.01	—	—	—	O.oi	19	—	—	—	—	—	19	—	—	—	—	—	—	19	—	—	—	—	0 1 2	Barösund, tst................	19
20	0.0 2	0.14	0.16	—	—	—	0.16	—	—	—	0.16	20	-	—	—	—	—	20	—	—	—	—	—	—	2 0	—	—	—	—	2 20	Bergkvara, tinsp.............	20
2 1	O.oi	0 08	11.09				0-09	_		__	0.0 9	2 l	_	_	_	_	—	21	—	—	—	—	—	—	2 l	—	—	—	—	0.05	Borgholm, texp.............	21
22	0.0 2	0.31	0.3 3		_		0.33	_	—	—	0.33	22	--	—	—	—	—	2 2	—	—	—	—	—	—	2 2	—	—	—		2.io	Degerhamn, tst.*...........	2 2
23	O.oi	0.0 6	0.0 7		_	_	0 07	—	—	—	0.O7	2 3	—	—	—	—	—	23	—	—	—	—	—	—	23	—	—	—	—	1.20	Timmernabben, tst..........	23
24	0.0 2	0.39	0.4 1	_	_	_	0.4 1	—	—	—	O.lt	14	—	—	—	—	-	24	—	—	—	—	—	—	2 4	—	—	—	—	2.87	Mönsterås, tst...............	24
25	O.oi	0.25	0.26	—	—	—	0.2 6	—	—	—	0.26	25	—	—	—	—	—	2 5	—	—	—	—	—	—	25	—	—	—	—	0 81	Figeholm, tst................	2 5
2 6	O.oi	0.53	0.54				0.54		_	_	0.S4	26	_	_	_	_	—	26	—	—	—	—	—	—	26	—	—	—	—	1.81	Kappelshamn, tst............	26
27	O.oi	0 15	0.16		_	_	0.16	—	—	—	0.16	27	—	—	—	—	—	27	—	—	—	—	—	—	27	—	—	—	—	1.00	Fårösund, tst................	27
28	O.oi	0.43	0.44	_	_	_	0.4 4	—	—	—	O.t 4	28	—	—	—	—	—	28	—	—	—	—	—	—	28	—	—	—	—	4.59	Kvlley, tst...................	2 8
29	O.oi	0.12	0.13		_	_	0. 1 3	—	—		0. 1 3	2 9	—	—	—	—	—	2 9	—	—	—	—	—	—	29	—	—	—	—	3.08	Slite, tst....................	29
30	_	0.03	0.03	—	—	—	0.0 3	—	—		0.03	30	—	—	—	—	—	3 0	—	—	—	—	—	-	3 0	—	—	—	—	0.80	Kattliammarsvik, tst......	30

Anm. Yad av brutet hundradels poängtal ej uppgått till en halv hundradel har uteslutits; och har som en hundradels poäng räknats vad av sådant brutet tal stigit till eller över en halv hundradel.

Å) 1 poäng = 1,000 kronor. 2) 1 poäng = 10,000 kronor. a) 1 poäng = 100 attester. 4) 1 poäng = 100 rubriker. 5) 1 poäng = 100 fartyg. 6) 1 poäng = 1,000 pass. 7) 1 poäng = 1,000 förpassningar. ®) 1 poäng = 100 angivningar. 9) 1 poäng
Tullstationer, vilkas personal avlönas av bolag eller enskild person, äro betecknade med *.

100 expeditioner. 10) 1 poäng = 1,000 varuposter. n) 1 poäng = 100 varuposter. 12) 1 poäng

1,000 fÖrpassningsinlagor. 13) 1 poäng = 100 ärenden

0 r t

33
3 4

: 35

3 9
! 40

! 41
; 42

4 5

4 6

; 47

i 51

5 2
53

i 7''4
5 5

58
5 9
BO

61
! 62
63

Ljuga™, tst.............

Rone, tst...................

Burgsvik, tst.............

Klinte, tst................

Malmö—Limhamn, tst.

Lomma, tst.* .....

Klagstorp, tst. * ...
Alabodarna, tst. *
Kyrkbacken, tst. *
Båstad, texp.......

Torekov, texp. ..
Mulle, tst.* ....
Höganäs, tinsp.
Viken, tst. *
Råå, tst.........

Skanör, texp.......

Kungsbacka, texp.

Kungälv, texp.......

Smögen, tst.........

Saltbacken, tst......

Norrsundet, tst*.....

Skutskär o. Härnäs, tst

Ljusna, tst...............

Iggesund, tst. * ........

Stockviken, tst. *........

Köpmanholmen, tst.*..

Nordmaling, tst. 14).....

Mo och Hörncfors, tst.

Sikel, tst..................

Storkåge, tinsp.........

Furuögrundet, tst.*

Törefors, tst. *........

Nederkalix, tst......

Anm. t ad av brutet hundradels poängtal ej uppgått till en halv hundradel har uteslutits; och har som en hundradels poäng räknats vad av sådant brutet tal stigit till eller över en halv hundradel.

'') 1 poäng = 1,000 kronor. 2) 1 poäng = 10,000 kronor. 3) 1 poäng = 100 attester. 4) 1 poäng = 100 rubriker. 5) 1 poäng = 100 fartyg. •) 1 poäng = 1,000 pass. 7) 1 poäng = 1,000 förpassningar. ») 1 poäng
Tullstationer, vilkas personal avlönas av bolag eller enskild person, äro betecknade med *.

		IT p p b ö r	den	a v:			CO		Direkta förtullning ar m.	m.						u	t r i	k e	S	frakt	f a	r t	n							I n r i	k e	s	f r a	k t	f a	r t c	n				N ederlagsrörelsen					Transitrörelsen				Sjöfynds- och konfiskations-ärenden m. m.
tull '')	3 CD p4 CD	N P 3 ce M-	>3* o	P* CO	cn O cd	b 5 MJ B		antal utfärdade tull-behandlingsattester 3)	antal rubrik.	använda olika i stat. varufört.4)	1 M fl SL &				inkommanc	e fartyg5)				utgående	fartyg 6)			C rf t» 2. 3				äntå	1 p a	s s 6)			antal förpassnings-inlagor 7)	2 » d. b pr §		E" P — 3 3 C E	antal expedi-tioner vid uttagning av varor från nederlag 9)	p a 3 P P	3 er. g, 5 o c		^ ~ 3 ►rf M- g 3 SL	antal expedi-tioner vid uttagning av varor från transitupplag 9)	p •< 3-g. SS SL	T MJ B 1 Of M-i Q 3 P	. cn p 3		antal handlagda	pr o 3 cn EP 3 « 3	Summa smil-	Ort
O? ■g	a P EJ B	CO B B g p	p- ert? CD P ■< eg.	MJ P* crq cn	B4 O4 po pr p	CD 3 B. crq	pr CD H cn PT P	©•(—rf r-i ^ cL o P 3 crq		vid angivningar till	of h crq EL	M* o: >-t cn rf	cn 3 E E	2. o 3 p: crq 3 p crq 3 po		under 40 ton	40—100 ton	över 100 ton	umma poäng	under 40 ton	40 —100 ton	över 100 ton	summa poäng	cn g P ^ pr o.		årspass	fiskepass	summa	ankom-	avgå-	summa	ce g P X pr °		CD MJ PjM P §.£■§. crq -3	p" 3 »§ o ■g “■ S- O « § f	s. B P P crq a i:		m MJ sES 3 p: crq MS Crq m- ^ s	P- ►§ cn J? 5 3 s. i g	P H5 § MJ P 2. P pr M- cn	g E ÉT* o: MJ *-5 O cd p: 3 po		ärenden rörande 1S)	—i H P 3 3 M; p O 3 3a C • p: p: 3 = o crq P-< po CD	mar om poäng*
crq E- ^ * s pr	crq O Qj 00	mj o p: 3 crq	< crq. «-»- V_''	crq. M-	p •-<		£5o		direkt förtull- ning	fri dispo- sition	summa	cn zr, pr c-T crq'' er-	§, Ej 05	MS O p: 3 crq	ee »rf O B pr • M-p		lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	fl stade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	lastade	bar- lastade	B» 3 $ cn o" po 3		utfär- dade	påteck- nade	summa	utfär- dade	påteck- nade	summa	å pass	mande	ende	poäng	Ms 3 g_°n cd" po 3		■J? 3* 5* crq cb p po <-t	till för-tull-ning	till för-flyttning o. oxport	m . CD . o < »i £ p ^ P-i CD	g s»		w 5" 3'' 8» 14	till för-tull-ning	till för-flyttning o. export	3 d ® a» ^ p- CD	=§ g g. Öl P-crq , CD p O? 3		sjöfynd	bär- gade varor	kon- fiska- tioner
					O.oi			O.oi	31		0.02	0.02		0.03	0.0 3	0.0 5	31			0.02	O.oi		0.01	0.02	0.0 2			0.04				0.04		O.os	31		0.0 4	0.04				0.04				O.oi	31						31							31					0.18	Ljuga™, tst.	31
—	—	_	—	—	0.03	O.oi	—	O.oi	32	_	O.io	O.io	_	0 08	0.03	0.13	32	_	_	O.oi		0.02	_	0.03	_			0.02		O.oi	0.02	0.03	0.02	0.08	32		0.02	0.0 2				0.02				0.0 2	32						32							3 2					0.27	Rone, tst............	32 j
—	O.oi	O.oi	—	—	0.0 2	Ooi	—	O.oi	33	0.0 2	0.0 6	0.08	0.02	0.0 2	0.0 4	0.12	33	_	0.07	0-0 2	0.0 3		0.0 2	0.02	0.12	0.11	_	0.06	O.oi	0.02		0.19	O.oi	0.31	33	O.oi	0.04					0 05				0.05	33						33							33					0.55	Burgsvik, tst..............	33
—	—	—	—	—	0 ■ 0 5	0.0 2	—	O. 0 7	34	O.oi	0.0 9	O.io	O.oi	0.04	0.05	0.15	3 4	__	0.0 4	0.04	0.11	O.oi		0.05	0.12	O.oi	_	0.28		O.oi	O.oi	0.30	O.oi	0.18	34	O.oi	0.0 4	0.0 5				0.0 5				0.05	34						34							34					0.75	Klinte, tst...................	34
—	—	—	—	—	3.16	0.97	—	4.13	35	—	0.93	0.93	—	0.20	0.20	1.13	35	0.17	11.65	0.2 0	1.34	0.53	1.74	0.90	14.73	7.27	1.29	0.97	O.io	1.42	0.59	9.66	1.98	27.27	35	0 io	2.24	2.3 4	0.08	0.24	0.32	2.66	—	O.oi	O.oi	2.67	30	—	—	—	—	—	35	—	—	—	—	—	—	35	—	—	—	—	35.20	Malmö—Limhamn, tst. ...	35
—	—	—	—	—			—	—	36	—	0.17	0.17	—	0.01	0.01	0.18	36	0.17	0.40	—	—	—		0.17	0.40	0.18	0.1G	—	0.02	—	—	0.18	0.18	0.93	36	Ooi	0.1)9	O.io	O.oi	—	0.01	Oi i	—	—	—	0.11	36	~	—	—	—	—	36	—	—	—	—	—	—	36	—	—	—	—	1.22	Lomma, tst. *..........	36
—	O.oi	O.oi	—	—	0.56	0.19	—	0.76	37	O.oi	0.44	0-45	0.0 2	O.io	0.12	0.57	37	0.12	1.19	0.12	0.32	0.21	0-81	0.45	2.32	1.21	0.49	0.13	0.27	0.66	0.16	2.oo	0.92	0.69	37	0.0 3	0.27	0.3 0	_		_	0.30	_	_	_	0.30	37		_	_	_	_	37	_	_	_	_	_	_	37	_	_	_	_	7.32	Klagstorp, tst. *..........	37
—	—	—	—	—	—	—	—	—	38	—	0.01	O.oi	0.01	O.oi	0.02	0.03	38	0.01	7.33	_	_	_	_	0.01	7.33	7.U	0.03	_				7.ii	0-03	14.18	38	0.0 3	0.38	0.11	O.oi		O.oi	0.12				0.12	38						38				_			38					14.93	Alabodarna, tst. * .......	38
—	—	—	—	—	0.06	0.0 2	—	O.os	39	—	0.28	0.28	—	O.o 9	0.09	0.3 7	3 9	0.28	8.63	0.03	0.38	0.31	0.11	0.62	9.12	5.9 1	1.00	0.3 0	0.01	0.3 9	0.16	6.60	1.17	17.51	3 9	0.04	0.31	0.3 5	O.oi	0.05	O.oc	0.41		—	—	O.a	39	—	—		—	—	39	—	—	—	—	—	—	39	—	—	—	—	18.37	Kyrkbacken, tst. * .........	39
—	—	—	—	—	—	_	—	—	40	—	—	—	—	—	—	—	40	—	0.03	—	—	—	-	—	0.03	1.07		0.07	—	—	—	1.14	—	1.17	40	—	0.11	0.11	—	—	—	O.u	—	—	—	0.11	40	—	__	-	—	—	40	—	—	—	—	—	—	40	—	—	—	—	1.28	Båstad, texp.	40
—	—	—	—	—	—	—	—	—	41	—	—	—	—	—	—	—	41	—	2.53	—	0-07	—	—	—	2.60	2.98	—	—	0.0 7	—	—	2.98	0.0 7	0.65	41	0.02	0.14	0.16	O.oi	—	O.oi	0.17	—	—	—	0.17	41	—	—		—	—	41	—	—	—	—	—	—	41	—		—	—	5.82	Torekov, texp.............	J
—	—	—	—	—	O.oi	Ooi	—	0.03	42	—	0.19	0.19	—	0.0 3	0.0 3	0.22	42	0.49	0.14	—	—	0.19	—	0.68	0.14	0-37	0.17	—	—	0 19	—	0-56	0.17	1.55	4 2	O.oi	0.0 5	0.06	O.oi	0.03	O.oi	O.io	—	—	—	O.io	42	—	—	-	—	—	42	—	—	—	—	—	—	42	—	—	—	—	1.S9	Mölle, tst. *......	42
—	0.0 5	0.05	—	—	0.63	0.20	—	0.88	43	0.0 2	0.68	0.7 0	0.19	0.2 0	0.39	1.09	43	0.48	1.59	0.07	0.66	0.13	0.73	0.68	2.98	1.80	0.39	0.70	0.04	0.72	0.19	3.22	0.62	7.r,n	4 3	0.03	0.48	0.51	—	—	—	0-51	—	—	—	0.5 1	43	—		_	—	—	43	—	—	—	—	—	—	43	—	—	—	—	9.98	Höganäs, tinsp.............	43 i
—	—		—	—	0.01	—	—	0.O1	44	—	0.14	0.14	—	—	—	O.Ii	44	0.14	0.27	—	0.05	_	O.O 5	0.14	0.3 7	0.08	0.21		_	_	_	0.08	0.21	0.8 0	44	0.02		0.0 7	_	0.06	0.06	0.13	_	_		0.13	14	_		_	_	_	44	_	_	_	_	_	_	44	_	_	_	_	l.OS	Viken, tst. *.................	44
—	0.0 3	0 03	—	—	0.90	0.36	—	1.39	45	—	3.80	3. so	0 06	O.io	0.16	3.96	4 5	1.78	0.56	0.50	0.11	1.52	0.75	3.80	1.42	0.15	1.75	O.oi	0.2 0	0.88	1.17	1.04	3.12	9.38	45	0.09	0-6 0	0.6 9	0.0 6	0.49		1.21				1.24							45				_			45					15.87	Råå, tst. ..................	45
—	—	—	—	—	—	—	—	—	46	—	—		—	—	—	—	46		0.12	_	O.oi	_	0-03	_	0.16	0.05	0.05	_	O.oi		O.oi	0.0 5	0.0 7	0.28	46		0.03	0 03	0 02	0.05	0.07	O.io				O.io	46					_	46		_	_	_		_	46	_			_	0.38	Skanör, texp................	46 ‘
—	—	—	—	—	—	—	—	—	47	—	—	—	—	—	—	—	47	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	47	—	0.01	0.01	—	—	—	O.o i	—	—	—	O.oi	47	—	—	_	—	—	47	—	—	—	—	—	—	47	—	—	—	—	0 Öl	Kungsbacka, texp. ........	47 i
—	—	—	—	—	—	—	—	—	48	—	O.oi	O.oi	—	O.oi	O.oi	O. O 2	48	O.o i	—	—	—	—	—	O.oi	—			—	—	—	—	—	—	O.oi	48	—	0.03	0.0 3	—	—	—	O.os	—	-	—	0.03	48	—	—	—	—	-	48	—	—	—	—	—	—	48	—	—	—	—	O.OG	Kungälv, texp....	48
—	—	—	—	—	0.8 4	0.26	—	1.10	49	—	—	—	—	0.16	0.16	0.16	49	2.35	1.48	0.02	0.0 7	_	0.65	2.27	2.20	2.06	1.91	0.07	0.02	0.83	0.0G	2.96	1.99	9.12	49	0.11	0.83	0.94	0.05	0.40	0.15	1.3 9	_	_		1.39	49	_	_	_	_	_	49	_	_	_	_		_	49	_	_	_	_	12.07	Smögen, tst.......	49
—		—		—	0.83	0.22	—	1.05	50	—	—	—	—	0.3 0	0.30	0.30	50	2.12	7.15	_	_		0.89	2.12	8.04	G. 14	1.53	O.oi		0.90		7.05	1.53	18.71	5 0	O.oi	0.14					0. in				0.15	50						50				_			50					20.21	Saltbacken, tst..........	50
_					0.31	0 10		O.il	51		0.09	0.09		0.02	0 02	0.11	51	0.02				0.09	0.10	O.u	O.io		O.oi	0.11		1.14	0.0 7	1.25	0.08	1.51	51	O.oi	0.18	Öl 9				0.19				0 19	51						51							51					2 23	Norrsundet, tst. * .........	51
—	0.05	0.05	—	—	0.82	0.38	—	1.25	5 2	0.07	—	0.0 7	0.07	—	0.0 7	O n	52	—	—	0.0.3	_	0.3 3	0.07	0 36	0.0 7	—	O.oi	O.io	0.04	2.0 7	0.31	2.17	0.39	2.99	52	0.02	0.32	0.31	_	—	—	0.31	—	—	—	0.31	52	—	—	—	—	—	52	—	—	—	—	—	—	52	—	—	—	—	4 72	Skutskär o. Härnäs, tst. *	52
—	O.oi	O.o i	—	—	1.28	0.29	—	1.58	53	0.02	0.23	0.25	0.0 3	0.05	0.08	0.33	53	—	_	0.0 3	—	0.19	0.15	0.22	0.15	_		0.03	0.02	0.97	Öl 5	1.00	0.17	1.51	53	0.02	0.2 6	0.23	-	_	_	0.23	__	_	__	0.28	53	_	_	_	_	_	53	_	_	_	_	_	_	53	_	_	_	__	3 73	Ljusne, tst. .................	53
—	—	—	—	—	0.52	0.14	—	Om u	54	—	0.17	0.17	—	0.04	0.04	0.21	5 l	_	0-05	O.oi	_	0.15	0.0 4	0.16	Ö.O 9	_	0.08	_	O.o i	0.43	0.13	0.43	0.22	0.90	5 4	O.oi	0 27	0.2 8				0.28				0.28							54							54					2.05	Iggesund, tst. * ............	54
—	O.oi	O.oi	—	—	0.41	0.14	—	0.56	55	0.03	0.0 7	O.io	0.0 4	0.02	0.06	0.16	55	_	_	_	_	0.0 8	0.06	0.0 8	0.0 6	_	_	_		0.6 1		0.61		0.8 0	55	O.oi		0.16				0.1 6				0.16	55						55							5 5					1.08	Stockviken, tst. *..........	55
—	—	—		—	0.23	0.06	—	0.39	56	—	0.02	0.02		O.oi	O.o i	0.03	56	_	_	_		0.0 2	0.11	0.0 2	O.u	_		0.03	O.oi	0.5 3	0.0 2	0.56	0.03	0.72	56		0 11	0.11				0.11	O.oi		O.oi	0.12	56						56					_		56	_				1.16	Köpmanholmen, tst. *......	56
—	—	—	—	—	0-06	0.02	—	O.os	57	—	—	-	—	—	—	—	5 7	—	—	—	0.0 2	0.22	0.20	0.22	0.23	—		0.0G	—	0.43	—	0.49	—	0.93	57	-	0 07	0.0 7	—	—	—	0 07	0.0 2	0.0 7	0.09	0.16	57	—	—	—	—	—	5 7	—	—	—	—	—	—	5 7	—	—	—	—	1.17	Nordmaling, tst.14).........	57
—	—	—	—	—	0.87	0.24	—	l.ii	58	O.oi	0-09	O.io	0.02	0.03	0.0.5	0.15	5 8	-	—	—	—	0.0 9	0.15	0.09	0.15	—	—	—	—	1.26	0-0 7	1.26	0.0 7	1.57	58	O.oi	0.05	0.0 6	—	—	—	0.06	0 oi	0.0 5	0.09	0.15	58	—	—	—	—	—	5 8	-	—	—	—	—	—	58	—	—	—	—	2.98	Mo och Hörncfors, tst. *	58
—	—	—	—	—	0.58	0.11	—	0.69	59	0.02	0.09	0.11	0.0 4	0 05	0.09	0.20	5 9	—	O.o i	0.05	—	0.0 5	0.12	0.10	0.13	—	O.oi	0.02	0.0 2	0.80	0.05	0.82	0.08	1.13	59	O.oi	0.14	0.15 ,	—	—	—	0.15	0.05	0.06	0.11	0.26	5 9	—	—	—	—	—	59	—	—	. -	—	—	—	59	—	—	—	—	2.28	Sikel, tst....................	59
—	—	_-	—		0.44	0.12	—	0.56	60	—	—	- j	—	—	—	—	60	—	—	—	—	—	0.14	—	0.14	—	—	0.02	—	0.36	O.oi	0.38	O.oi 1	0 53	60	—	0.05	0-05 ;	—	—	—	0.05	0.0 4	0.0 3	0.07	0.12	60	—	—		—	—	60	—	—	—	—	—	—	60	—	—	—	—	1.21	Storkåge, tinsp............	60
—	0.03	0.08	—	—	0.69	0.23	—	0.95	61	0-O 2	—	0.02 j	0 02	—	0.02 \|	Om i	61	—	—	—	—	—	0.13	—	0.13 j	—	0.03	—	—	0.96	—	0.96	0.0 3	1.12	61	—	0.13	0.13	—	—	—	0.13	0 05	0.08	0.13	0.26	61	—	—		—	—	6 1	—	—	—	—	—	—	61	—	—	—	—	2 37	Furuögrundet, tst. * ......	61
—	O.oi	O.oi	—	—	0 07	—	—	O.os	6 2	O.o i	—	O.oi	O.oi	—	O.oi	0.0 9	6 2	_	_	_		_.	0.0 2	_	0.02 I	_	O.oi	0.02	_	0.42	O.oi	0.44	0.0 2	0.18	62	O.o i	0.15	0-16	_	_		0.16	O.oi	0.01	0.02	0.18	62					__	62		_	_	_	_	_	62	_	_			0.78	Törefors, tst. *...............	62
—	0.0G	0.06	—	—	1.82	0.3 7	—	2.25	63	O.oi	O.oi	0.0 2	0.04	O.oi	0.05 \|	0.0 7	63	—	Ooi	O.oi	—	—	0.42	O.oi	0.43	O.oi	0.44	0.05	O.oi	1.41	0.05	1.47	0.50	2.11	6 3	O.oi	0.68	0.69 :	—	_	- j	0.69	O.oi	O.u	0.18	0.87	63	—	—		—	—	63	—		—	—	—	—	63	—	— -	—	—	5.60	Nederkalix, tst. ............	63

100 angivningar. 9) 1 poäng = 100 expeditioner. 10) 1 poäng = 1,000 varuposter. n) 1 poäng = 100 varuposter. 12) 1 poäng = 1,000 förpassningsinlagor u) 1 poäng = 100 ärenden. u) Tullstationen i Nordmaling är indragen från och med år 1916.