HVIT liETSSOCKi: IM5 ESK A TT \ I \ « E \ (Statens offentliga utredningar 1873:4)

HVIT liETSSOCKi: IM5 ESK A TT \ I \ « E \

TYSKA TULLFÖRENINGEN, FRANKRIKE OCH RELGIEN

JOHAN LANG.

(BERÄTTELSE, AFGIFVEN TILL KGL. MAJVTS OCH RIKETS COMMERCE-COLLE&IUM

DEN 25 FEBR, 1871.)

LUND 1873,

HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI,

Innehållsförteckning.

Första afdelningen.

sid.

Fabrikscontrollen inom de särskilda länderna 1—89.

Controlltörfarandet vid hvitbetssockerfabrikerna inom Tyska Tullföreningen.
............................................................................................. 3_18.

Fabriksinventariet .................................................. ....... 3

Fabrikationsanmälan................................................................................ 4,

Controllpersonalen ........ 4

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken.......................... 5.

Yågen och öfriga till uppvägningen hörande redskap...................__ 6.

Uppsyninsmännens tjensteåligganden ............................................. 7.

Öfverkontrollörens tjensteåligganden.................................................. 9.

Tullbevillningsafgiftens erläggande........................................................ 10.

”Fixirte Rubenzuckerfabriken”..................................._ ___ __ 10.

Accessorisk Controll ....................................... 11.

a) Fabriksinventariet................................ 11.

b) Råmaterial-förteckningen ......... 44

c) Fabriksböckerna ................................................................................ 42.

Öfversigt af controllen i dess helhet ................................................................................ 42.

Ansvarsbestämmelser...................................................................................... 46.

Controllförfarandet vid fabriker, som afverka torkade betor.......................... 16.

lontrollförfarandet vid de franska hvitbetssockerfabrikerna....................19—58.

Fabriksinventariet................................. 19.

Fabrikationsanmälan........................ 20.

Controllpersonalen .......... 20.

Arbetsfördelningen mellan den sedentära controllpersonalen.............................. 21.

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken.................... 22.

Densimetern.................................................... 22.

Typerna................................................................................................................................................. 23.

sid.

Inventeringen vid campagnens början................................................................................ 24.

Normen för evalvering af socker och melass.................................................................24.

Défécations-controllen .................................................................................................................... 25.

Krystallisations-controllen .............................................................. 26.

Försändning af socker från fabriken................................................................................... 30.

”Portatif general".............................................................................................................................. 32.

Krystallisationskontot ........................._........................................................................................ 33.

”Pertes matérielles” ........................................................................................................... 34.

Magasinskontot för socker i pulfverform...................................................................... 35.

Torkrumskontot ................................................................................................................................. 36.

Magasinskontot för raffineradt socker............................................................................... 37.

Hufvudkontot..........................................................................i........................................................... 37.

”Inventaires généraux”................................................................................................................... 41.

Öfveruppsyningsmannens tjensteåligganden............................................................... 45.

Controllörens tjensteåligganden.............................................................................................. 49.

Inspectörens tjensteåligganden.................................................................................................. 50.

Directörens verksamhet i afseende på sockercontrollen........................................ 52.

Skatteuppbörden.......................................................................................................................... 53.

Sockertransporten inom landet............................................................................................ 55.

Öfverblick af controllen i dess helhet ............................................................................... 55.

Ansvarsbestämmelser....................................................................................................................... 58.

Controllförfarandet vid de Belgiska hvitbetssoekerfabrikerna .................59—88.

Fabriksinventariet .......................................................................................................................... 59.

Fabrikationsanmälan ................................................................................................... 61.

Uppmätning af kärlens rymd......................... 61.

Vilkoren för erhållande af tillståndsbevis................................................................ 64.

Nedläggandet af en fabrik........................................................................................................... 64.

Controllpersonalen........................................_.................................................................................. 65.

Arbetsordningen för controllpersonalen............................................................................... 66.

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken........................... 67.

Apparater för saftbestämningen.......................................................................................... 67.

Controllörens preliminära åtgärder...................................................................................... 69.

Uppsyningsmännens tjensteåligganden................................................................................ 69.

a) Défécations-controllen....................................................................................._............. 69.

”Pertes matérielles”.................................................................. 72.

b) öfver varandet af fabrikationen i öfrigt........................................................... 74.

Öfveruppsyningsmannens tjensteåligganden...................................................................... 76.

Controllörens och undercontrollörens tjensteåligganden........................................ 78.

Direktörens verksamhet................................................................................................................ 79.

Skatteuppbörden.......................... 80.

Öfversigt af controllen i dess helhet..............:................................................................. 83.

Ansvarsbestämmelser.......................................................... 87.

Andra afdelningen.

De olika beskattningssystemens grunder och deras inflytande

pä sockerindustriens utveckling.........................................................................89-

Beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen........................................91

Systemets grunder...................................................................................................._...................

Historik .................................................................................................................................................

Sockertillverkningsstatistiken ..................................................................................................

Systemets inflytande på hvitbetsodlingen..............................,...........................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden..................................................................

Det Belgiska beskattningssystemet...........................................................................111

Systemets allmänna karakter...................................................................................................

Systemets grunder .......................................................................................................................

Historik..................................................................................................................................................

Systemets inflytande på betodlingen................................................................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden

Det Franska beskattningssystemet................................................................................123

Systemets allmänna karakter............................................................................................

Systemets grunder ......................................................................................................................

Historik.................................................................................................................................................

Systemets inflytande på betodlingen..............................................................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden.............................................................

Tredje afdelningen.

Jemförande sammanställning af de olika systemens fördelar

och olägenheter.............................................................................................................. 139

Adeqvat beskattning.......................................................................................................................

Trygghet mot underslef................................................................................................................

Olägenheter för fabrikanterne ..........................................................................................

Enkelhet och billighet i tillämpningen................................................................................

Bilagor

157

N:r 1 Notirbuch...................................................

N:r %. H-unkelruben-Verwiegungsregister

-138.

—110.

91.

92.
95.
99.

104.

—122.

111.

119.

120.
121.

—138.

123.

131.

137.

155.

141.

146.

147.
152.

259.

159.

165.

sid.

N:r 3. Notiz-Register iiber der Stilistand der Reiben......................................... 167.

N:r 4. Revisionsbuch ................................................................................................................ 169.

N:r 5. Registre des défécations............................................................................................. 171.

N:r 6. Relevé des défécations................. .............................................._...................... 175.

N:r 7. Registre de mise en cristallisation des sirops etc................................... 177.

N:r 8. Registre de déclarations pour indiquer certaines operations.............. 179.

N:r 9. Carnet portatif ......... 183.

N:r 10. Portatif pour 1’exercise des fabriques de sucre............................... 189.

I. Compte général de la fabrication................................................................... 191.

II. Compte dec sucres imparfaits, sirops et mélasses.................................. 215.

III. a. Compte de magasin pour les sucres achevés en poudre.................... 229.

b. Compte de mise å 1’étuve des sucres raffinés ........................................ 238.

c. Compte de magasin de sucres raffinés............................................................ 240.

N:r 11. Registre, renseignant le temps consacré au service.................. 243.

N:r 12. Registre des bullétins de défécation.................................................... 247.

N:r 13. Portatif des prises en charge....................................................................... 253.

N:r 14. Registre des resultats journaliers................................................................ 257.

Obs. Af de bilagor, som tillhöra berättelsen, bar blott ett fåtal blifvit här vidfogadt,
nämligen endast sådana, som ansetts oundgängligen nödvändiga för att förklara
de vigtigaste delarne af räkenskapsföringen vid fabrikscontrollen inom de olika
beskattningssystemen. Och äfven de register, som sålunda upptagits, hafva ej
kunnat anföras i sin helhet, enär detta skulle hafva föranledt en allt för stor
vidlyftighet, utan har åt desamma måst gifvas en mer eller mindre schematisk
form, — något som i all synnerhet gäller om dem, hvilka tillhöra det Franska
systemet. Då emedlertid äfven öfriga bilagor i berättelsen åberopas och de här vidfogade
schematiska registren ej kunnat inrymma alla de detaljer, som i redogörelsen
med afseende på dem anföras, så har öfverallt hänvisning lemnats till de
fullständiga bilagor, som åtföljde berättelsen — i citaterna betecknade med *
— och hvilka i Kgl. Finans-Departementet äro tillgängliga för dem, som möjligen
önska taga närmare kännedom om desamma.

FORSTA AFDELNINGEN.

FABRIKSCONTROLLEN

INOM

DE SÄRSKILDA LÄNDERNA.

.Uil.! OJ>. a -

Controllförfarandet vid Hvitbetssockerfabrikerna inom
Tyska Tullföreningen.

Hvarje fabrikscontroll, åtminstone när den är närmare bunden vid någon af F abriksinventa
tillverkningens väsentliga operationer, måste, för att kunna blifva fullt verksam) riet
i de flesta fall uppställa vissa fordringar på en bestämd anordning af de apparater
eller redskap, hvarmed den ifrågavarande operationen utföres, och i[ alla händelser
på en sådan inredning af fabriken, att icke genom denna controllens utöfvande
hindras eller försvåras. En fullständig kännedom om hvarje särskild fabrik
i de väsentliga detaljerna af dess anordning blir följaktligen ett nära nog
oundgängligt vilkor för all fabrikscontroll, och det tyska beskattningssystemet fordrar
derföre, att för hvarje ny hvitbetssockerfabrik, som anlägges, densammas
egare skall till uppbördsmyndigheten i det distrikt, hvarest fabriken är belägen, in -lemna noggrann och detaljerad beskrifning jemte planritning öfver fabriksbygnadens
lokaler och inredning, förteckning på alla maskiner och redskap, som inom
fabriken finnas, med angifvande af pannornas rymd etc. Riktigheten af de gjorda
uppgifterna pröfvas af distriktets öfvercontrollör, hvarvid likväl ej någon mätning
af de anmälda pannornas kubikinnehåll eger rum, för såvidt ej de angifna rymderna
ögonskenligen äro oriktiga. De särskilda apparaterna förses med nummer
och å kärlen tecknas derjemte det angifna eller uppmätta kubikinnehållet.

Åf den sålunda granskade beskrifningen öfver fabriken upprättas tvenne exemplar,
af hvilka det ena lemnas i de vid fabriken anställda uppsyningsmännens händer
och tjeuar dem till ledning vid öfvervakandet af att ingen omflyttning eller förändring
sker utom i laga ordning; det andra förblir på uppbördskontoret,
som för hvarje fabrik på grund häraf upprättar ett inventarium *), hvari, så länge
fabriken består, hvarje förändring i maskiner och apparater, hvarje utbyte af
äldre eller förbrukade kärl och redskap mot nya sådana antecknas, i det att fa -

) Jfr. »Bil. A. 6. p. 9. fi.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

brikanten vid strängt vite är förbjuden att vidtaga några slags förändringar med
afseende på de i förteckningen upptagna utensilierna eller anskaffa nya af dithörande
art, med mindre än att en anmälan 2) derom, bestyrkt af en uppsyningsman
i fabriken, inlemnas till uppbördskontoret. Att för öfrigt hvarje vidtagen
förändring äfven antecknas i det inventarium, som förvaras af uppsyningsmännen,
torde knappast vara nödigt att nämna.

Jemte det att fabriksinventarierna, såsom ofvanföre blifvit framhållet, kunna
sägas utgöra ett väsentligt vilkor för fabrikernas verksamma öfvervakande, hafva
de för kontrollen ännu en annan betydelse, i det att de uppgifter, som desamma
lemna, kunna utgöra hjelpmedel till upptäckande af försnillning och underslef.
Deras betydelse i denna riktning få vi emellertid tillfälle att längre fram närmare
angifva vid redogörelsen för den accessoriska controllen.

Fabrikation»- Det tyska beskattningssystemet grundar sig, såsom bekant är, på utrönan det

af de till fabrikationen använda betornas vigt, och controllen är sålunda bunden
vid sjelfva afverkningen! af råmaterialet. Då nu i regeln denna afverkning
endast fortgår 3 å 4 månader af året, så är naturligen det egentliga, permanenta
öfvervakandet af fabrikerna inskränkt till denna tid och upphör i och dermed,
att betafverkningen slutar. Det är fördenskull nödigt, att coutrollstyrelsen
för hvarje campagne (afverkningsperiod) får sig meddeladt, när betafverkningen
vid de särskilda fabrikerna skall taga siu början, för att kunna i rätt tid anordna
den nödiga controllpersonalen vid hvar och en af dem. Lagen ålägger derföre
hvarje fabrikant att minst 14 dagar, förr än han anser sig kunna sätta sin fabrik
i verksamhet för campagnen, göra skriftlig anmälan hos vederbörande uppbördsmyndighet
med angifvande af bestämd dag, då betafverkningen är ämnad att begynna,
och på samma gång uppgifva, hvilka regelmessiga afbrott i fabrikationens
gång, som komma att ega rum. Hvarje sådan anmälan antecknas af uppbördsmyndigheten
i ett register 3), hvilket omfattar alla sockerfabrikerna inom distriktet, och
till fabrikanten utfärdas på grund af densamma vederbörligt tillståndsbevis.

Controllpersonalen* Vid hvarje fabrik, som arbetar continuerligt, d. v. s. dag och natt4) — och
inga andra torde numera finnas inom Tullföreningen —, äro trenne uppsyningsmän
anställda, hvilka omvexla vid controllen. Den ordning, hvari de aflösa hvarandra,
bestämmes vid hvarje campagne’s början af vederbörande öfvercontrollör, och är
arbetsfördelningen vanligen sådan, att dygnet, som räknas från kl. 6 f. m., är
afdeladt i 3 vakter ("Schichten”), näml. från 6 f. m. till 12 m., från 12 m. till 6 e. m.

2J Jfr. *Bil. A. G. p. 15 och 16.

s) Formulär såväl till detta register som till fabrikantens anmälan ses i *Bil. A. 6. p.
17 och 19.

4J Lagen stadgar, att under Sön- och Helgedagar ingen uppvägning af betor får ega rum
från kl. 6 f. m. till kl. 6 e. m.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

och från 6 e. m. till 6 f. m. Den person (A), som tjenstgjort under f. m.
det ena dygnet, har nattjensten det nästföljande, den (B), som haft e. m.-tjenstgöringen
det ena, har f. m.-tjensten det andra och den (C), som haft nattjenst det
ena, har e. m.-tjenst det andra, efter följande schema:

Vakt.	l:a dygnet.	2:a dygnet.	3:e dygnet.	4:e dygnet.
6 £ m.—12 m.	A.	B.	C.	A.
12 m.—6 e. m.	B.	C.	A.	B.
6 e. m.''—6 f. m.	C.	A.	B.	C.

Dessa uppsyningsman utgöras nästan uteslutande, åtminstone inom Preussen, af
uttjenadt underbefäl vid arméen; och betraktas dessa platser såsom ett slags befordran
för dem, som under sin tjenstetid gjort sig kända för ordning och pålitlighet.
Flera lönegrader finnas, beroende hufvudsakligen på tjensteålder, men
i medeltal kan den fasta aflöningen sättas till 310 Thaler, hvartill komma 5 Sgr.
pr dag under campagnen.

Närmast högre embetsman vid sockercontrollen äro öfvercontrollörerne.

Hvarje sådan har sitt distrikt, omfattande ett större eller mindre antal fabriker,
ända till 10 eller deröfver, allt efter som dessa ligga närmare eller mera aflägset
från hvarandra. Det-, åligger öfvercontrollören att revidera hvarje fabrik inom
sitt distrikt minst 6 gånger i månaden och att åtminstone en gång under samma
tid qvarstanna på hvarje ställe i 6 timmar för att kunna mera i detalj pröfva, huru
controllen af de underlydande skötes. Aflöningen är 700—900 Th. för året jemte
* ett anslag för betäckande af resekostnader, varierande efter distriktets storlek.

Ofrige embetsmän, hvilka ega befattning med sockercontrollen, såsom uppbördscommissarier
m. fl., tillhöra ej uteslutande denna utan accis- och tullstaten
i allmänhet, under hvilken för öfrigt äfven öfvercoutrollörerne och uppsyningsmännen
sortera.

Omedelbart i närheten af rifmaskinen, eller den apparat, som företräder dess nen för uppSyställe,
befinner sig den för uppsyningsmännen afsedda lokalen. Kummet är af myc- ”ingsdm“™™ ,be
ket ringa dimensioner — 100 Q-fots golfyta ungefär —, bildadt genom en afplank- inom fabriken,
ning af fabriksrummet och lemnar nödtorfteligen plats för de i lagen föreskrifna
möblerna: ett skrifbord med låda, som kan läsas, ett par stolar och en kamin.

För att sätta controllanten i stånd att, äfven under det han gör sina anteckningar,
kunna öfvervaka såväl arbetarne vid rifmaskinerna som dem, hvilka i dessas
närhet äro sysselsatte med rensningen af betorna, är öfre delen af den vägg i
rummet, som vetter åt denna led och vid hvilken skrifbordet har sin plats, försedd
med glasfönster.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

vågen och ofriga Utanför detta fönster befinner sig den våg, som tjenar till bestämmande af be tiii

uppvagnmgen tornas vigt. Man betieriar sig numera öfverallt för detta ändamål af hängande de hörande

apparater. 0 jo

cimalvågar — ”Römische Decitnal-Balkeriwageir är den vanliga benämningen —,
sedan de till en början använda likarmiga vågarne visat sig vara svårhandterliga
och taga stort rum i anspråk, och de derefter antagna vanliga decimalvågarne
(”Briickemvagen11) befunnits å ena sidan lätt råka i olag och å den andra fordra
mycken noggrannhet för att ej gifva oriktigt utslag. Constructionen af en dylik
våg, sådan den användes inom fabrikerna, är ytterst enkel. Vid ändan af den
längre vågarmen befinner sig vågskålen för placerandet af vigten, vid den kortare
äro fastade tvenne fritt rörliga tvåarmade hängslen med inåt böjda hakformiga
ändar. Tungan är riktad uppåt, utvisande jemnvigtsläget på samma sätt
som på en vanlig likarmig våg. Arreteringen sker medelst en från en fast fotställning
uppåtlöpande tandad stång, hvilken sättes i rörelse medelst en vef och
vid sin öfre ända är klufven i tvenne skänklar, hvilka vid arreteringen gaffelformigt
omfatta vågbalken. De rörliga hängslena med sina likformigt inåt
böjda ändar, hvilka befinna sig vid vågbalkens kortare ända, äro bestämda att
uppbära de behållare, hvari betorna vägas. Dessa behållare utgöras numera i de
flesta fabriker och i alla, som jag hade tillfälle att besöka, af parallelipipediska
jernlådor, hvilkas botten bildas af smala jerntenar med ungefär 1—2 tums mellanrum
och de fyra sidorna af jernplåt. Å långsidorna är öfverkanten utviken och
förstärkt. Under denna gripa de mot hvarandra vända hakarne, i det att vågens
ställning vid fullständig arretering är så afpassad, att de nämde hakarne
med lätthet kunna föras under den utvikna kanten, der de qvarhållas genom sin
egen tyngd, enär behållarens bredd är något större än afstånclet dem emellan,
då de hänga fritt. Dimensionerna på dessa behållare vexla visserligen inom olika
fabriker — de vanliga måtten äro 3 1/3 fot i längd, 2 fot i bredd och 2 fot i höjd —,
men likväl inom ganska trånga gränser, enär å ena sidan lagen stadgar, att de
ej få rymma mindre än 5 Ctnr betor, och å den andra en arbetare bör kunna
med lätthet förflytta dem med deras innehåll från tvättmaskinen till vågen och
derifrån till rifmaskinen eller skärapparaten. För att möjliggöra en sådan förflyttning
äro behållarne försedda med trenne par små jernhjul, det ena paret, af
något större diameter, vid behållarens midt, de tvenne andra mindre paren vid
hvar sin ända af densamma. Alla behållarne uti en fabrik måste vara försedda
med hvar sitt ordningsnummer, som i hvit oljefärg är tecknadt på deras sidor,
och dessutom har hvar och en af dem på ena långsidan en liten pånitad jernbleckslåda
af ungefärligen 4 tums bredd, 5—-6 tums höjd och 1 tums vidd, sluten
med lås och nyckel, hvilken sistnämde är i uppsyningsmännens förvar. Denna
lilla låda är afsedd att upptaga smärre jern- eller blystycken, hvarmed de särskilda
behållarnes thara bringas till full inbördes likhet, hvarigenom en väsentlig
förenkling i bokföring och beräkning åstadkommes. För samma ändamål är äf -

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen. 7

ven den åtgärden vidtagen, att alltid samma qvantitet betor för hvarje gång väges,
så att motvigten, vanligen ett enda lod, ständigt står qvar på vågskålen,
hvarigenom man vinner väsentligt i tid och derjemte i säkerhet mot ofrivilliga
misstag från uppsyningsmännens sida och mot underslef från arbetarnes genom
ombyte eller tillfogande af smärre vigtstycken, hvarföre man också sökt helt och
hållet undvika dessa sistnämda på vågskålen genom att inrätta denna så, att den
i sig innefattar motvigten till den tomma lådan, något som ganska lätt och fullständigt
låter sig åvägabringas genom de nyss omnämda förvaringsrummen å behållarnes
sidor för tharaus jemnande.

Uppsyningsmännens första göromål, för hvarje gång han aflöser sin företrädare i
vaktgöringen, är att öfvertyga sig, att vågen är riktig, samt att pröfva behållarnes
thara, och att så skett samt resultatet af pröfningen är han skyldig att anteckna
i den annotationsbok J), som hvarje uppsyningsman månatligen från öfverstyrelsen
utbekommer. Med sjelfva uppvägandet af betorna, som derefter börjar, tar han
ingen vidare befattning än att, sedan behållaren i närheten af tvättmaskinen blifvit
fylld med de rensade och från de mindre sockerhaltiga partierna befriade betorna
och af en arbetare framrullad till vågen och inklämd mellan hakarne, han efterser
behållarens nummer, löser arreteringen och tillser att, i händelse jemvigt ej
eger rum, arbetaren borttager eller tillägger ett nödigt antal betor. Derefter arreteras
vågen, behållaren forslas till rifmasldnen och uppsyningsmannen antecknar
i sin ”Notirbuch” timme och minut för väguingen samt behållarens nummer.
Betornas nettovigt har han ej af nöden att annotera, fastän detta vanligen
sker, enär denna för hvarje fabrik är bestämd vid campagnens början och
derföre jemte de fastställda aflösningstiderria finnes antecknad af öfvercontrollören
på frånsidan af första bladet af hvarje uppsyningsman Notirbuch. Så mycket
större uppmärksamhet är han deremot skyldig att fästa vid behållarnes nummer,
emedan ordningsföljden emellan dessa vid uppvägningen ej får brytas, utan att
giltiga skäl dertill finnas, och, om detta skett, är han pligtig att pröfva och anteckna
orsaken. Afsigten med detta stadgande är att dymedelst försvåra möjligheten
af underslef genom framforslande af betor direkt från tvättmaskinen
till rifmaskinerna utan att hafva passerat vågen, hvarföre emellertid, äfven med
strängt fasthållande af behållarnes ordningsföljd, fordras, att controllanten oaflåtligt
har sin uppmärksamhet riktad på arbetarne å båda de nämda ställena, synnerligast
i sådana äldre fabriker, i hvilka vågens plats ej kunnat väljas så, att behållarne
ovilkorligen måste passera densamma. I sammanhang härmed torde
böra nämnas, att det ej är tillåtet att tömma de -vägda betorna vid rifmaskinerna,
utan skola de inmatas i dessa direkt ur behållarne, hvarföre uppvägningen fortgår
endast i den mån rifmaskinerna arbeta. Har en uppsyningsman slutat sin vakt,

Uppsyningsmannens
tjensteåligganden.

>) Se Bil. N:r 1 jemf. »Bil. A. 2.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

så tillhör det honom, att, innan han lemnar fabriken, hopsummera antalet behållare
och qvantiteten betor, som blifvit uppvägd under hans vakt, och anteckna
dessa summor i annotationsbokens andra afdelning med angifvande af pagina i den
första, hvarest detalj anteckningarna finnas, hvarvid det åligger den i tjenst trädande
controllanten att efterse, att denna summering är riktig. På samma gång öfverför
den afgående dessa samma summor uti det "Verwiegungsregister”*), som tillhör
hvarje fabrik, bifogande en hänvisning till sammanställningen i annotationsbokens
2:a afdelning, hvarvid genom bokstäfverna A,. B, C betecknas de olika uppsyningsmännens
annotationsböcker. Detta ”Verwiegungsregister” omfattar hela campagnen
och tjenar hufvudsakligen till eu öfversigt af den qvantitet betor, som dagligen
eller inom en viss större tidrymd förarbetats. En afslutning af detsamma
sker för hvarje calendermånad, hvarvid alla de vid fabriken tjenstgörande controllauterne,
öfvercontrollören deri inbegripen, hafva att pröfva och intyga räkningens
riktighet. Af hvarje sådan afslutning göras ett utdrag in duplo, angifvande
registrets första och sista löpande nummer för den förflutna månaden,
antalet behållare, som blifvit uppvägda, och nettovigten af de afverkade betorna.
Sedan dessa utdrag blifvit af öfvercontrollören vidimerade, insändas de till uppbördscontoret,
och sedan skattebeloppet blifvit der uträknadt och antecknadt
å båda exemplaren, tillställes det ena af dem fabrikanten ’J). Jemte de båda här
omnämda förteckningarna öfver de uppvägda qvantiteterna betor finnas i hvarje
hvitbetssockerfabrik ytterligare tvenne register, hvilka tillhöra controllen. I det
ena af dessa, "Notiz-Register fiber den Stilistand der Reiben &c." 3) antecknar uppsyningsmannen
hvarje kortare afbrott i fabrikationen, som inträffat under hans
vakt — synnerligast hvad angår rifmaskinerna eller de apparater, som motsvara
dessa —5 längden af sagde afbrott i timmar och minuter med angifvande af tiden
för dess inträde och slut samt orsaken, som föranledt detsamma. Vid slutet af
sin vakt inför han i samma Notizregister den qvantitet betor, som han derunder
uppvägt, beräknar, genom afdrag af den tid fabrikationen varit afbruten, antalet
timmar och minuter, som rifmaskinerna varit i gång, och erhåller så den mängd
betor, som pr timme afverkats. Afslutning sker för hvarje calendermånad, då
mängden uppvägda betor och den verkliga arbetstiden gifva ett medeltal för fabrikens
afverkningsförmåga pr timme. Räkningen verificeras af uppsyningsmännen
gemensamt. Det andra af dessa register, "Revisions-Buch”4), är, såsom
namnet antyder, bestämdt för anteckningar af controllpersonalen vid sådana mera
tillfälliga besök i fabriken, som afse öfvervakandet vare sig af controllen eller af

>) Se Bil. N:r 2; jfr. *Bil. A. 3.

2) Formulär till dessa utdrag ses i *Bil. A. 6 p. 35.

s) Se Bil. N:r 3; jfr. ‘Bil. A. 4.

*) Se Bil. N:r 4; jfr. ‘Bil. A. 5.

Controllförfarandet inom Tyslea Tullföreningen.

fabrikationens gång. Sålunda antecknar här öfvercontrollören (eller annan öfverordnad
myndighet) sina besök i fabriken med angifvande af tiden för desamma i
dag, timme och qvart-timme, samt huru länge han qvardröjt; likaså uppsyningsmännen
sina visitationer under de tider, fabrikens verksamhet lider ett sådant
afbrott, att den permanenta controllen ej fortsattes, såsom t. ex. hvarje sön- och
helgdag, i det att då, såsom ofvanföre är nämdt, ingen uppvägning af betor får ske
från kl. 6 f. m. till 6 e. m. När ett sådant afbrott inträffar, af hvad skäl det vara
må, tillhör det den närvarande uppsyningsmannen att försegla rifmaskinerna, för
hvilket ändamål ett embetssigill finnes i controllens förvar, och att i revisionsboken
anteckna tiden, när så skett, samt orsaken till afbrottet. På samma gång
angifver han jemväl, huruvida, när rifmaskinerna upphört att arbeta, andra afdelningar
af fabrikationen fortgå eller ej. Sålänge ett sådant afbrott varar, är hvarje
uppsyningsman pligtig att en gång om dagen besöka fabriken, för att tillse, huruvida
förseglingen å rifmaskinerna är obruten, och i hvad mån fabrikationen i öfrigt
fortgår, samt i revisionsjournalen anteckna tiden för sitt besök, och hvad •

han dervid i nämda hänseenden iakttagit. Likaså sker anteckning, när förseglingen
brytes. I händelse att en dylik försegling af rifmaskinerna ej är möjlig
— t. ex. om en reparation af just dessa vållar afbrottet — och ej heller motsvarande
säkerhet kan ernås genom ett liknande förfaringssätt med andra apparater
(t. ex. pressarne) företages revision minst fyra gånger om dyguet af
hvarje uppsyningsman vid fabriken. Äfven sedan campagnen är afslutad, är fabriken
underkastad uppsigt, hvilken dock inskränker sig till ett besök i månaden af
hvarje uppsyningsman. Äfven dessa visitationer antecknas i revisionsboken med
angifvande af det skick, hvari fabrikens maskiner och redskap befinna sig.

Vid de besök, längre eller kortare, som öfvercontrollören är skyldig att göra öfvemmtroiiöinom
fabrikerna i sitt distrikt, har han att i första rummet tillse, det uppsynings- rens ‘jenst£!&lismännen
såväl med afseende på oaflåtligt öfvervakande af uppvägningen som pröfning
af våg och behållarnes thara fullgöra sin pligt, hvarvid det tillhör honom
att sjelf öfvertyga sig om vågens och tharans riktighet. Vidare granskar han uppsyningsmännens
annotationsböcker, i det han tillser, dels att ordentlig och riktig
öfverföring skett från dessas första afdelning till den andra, dels att summorna
från denna i sin ordning blifvit exact sammanställda i uppvägningsregistret; att
sådan granskning skett, antecknar han i sjelfva registren. Slutligen har han
att granska och vidimera månadsafslutningarna af uppvägningsregistret och de
båda utdrag deraf, som månatligen till uppbördsmyndigheten insändas. Jemte detta
omedelbara öfvervakande af de underordnade uppsyningsmännen har öfvercontrollören
ännu ett annat åliggande, som står i ett mera indirekt samband med
controllen; han är nämligen förpligtad och berättigad att vid sina besök i hvarje

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

fabrik taga kännedom om fabrikantens böcker och derur göra de utdrag, honom
vederbör. De upplysningar, hvilka han sålunda samlar och hvilka förnämligast
röra sig kring qvantiteten betor, som afverkats, qvantiteten saft, som derur blifvit
vunnen, och dennas spec. vigt, mängden af resulterande fyllmassa och slutligen
qvantiteterna af slutprodukter, som erhållits under den tid, som förflutit
efter hans nästföregående besök, antecknar han uti en särskild annotationsbok
*). Endels på dessa anteckningar och endels på de direkta controllresultaten
grundar sig den sammanställning1 2), som han är skyldig göra öfver de
månatliga fabrikationsresultaten vid hvarje fabrik inom distriktet, och af hvilken
sammanställning han den 10 December, Mars och Juni inlemnar ett fullständigt
utdrag till närmaste öfvermyndighet, hvarförutan den 10 October, Januari och April
ett partielt utdrag lemnas till samma myndighet, omfattande uppgift på qvantiteten
betor, som under hvar och en af de förflutna månaderna förarbetats, samt
de skattebelopp, som på grund häraf blifvit beräknade. Jemte dessa annotationer
• har öfverkontrollören vidare att föra eu tjenstejournal3 4), hvari upptagas dag och
timme för hans revisionsbesök i fabrikerna samt hvad dervid förefallit, och hvilken
månatligen inlemnas till närmaste öfverstyrelse.

''nu.erkningsafgif- Vid redogörelsen för uppsyningsmännens tjensteåligganden har blifvit omhns
erläggande. nämdt, att af de båda utdrag ur uppvägningsregistret, som månatligen insändas
till vederbörande uppbördsmyndighet, det ena tillställes fabrikanten. Härigenom
underrättad om det skattebelopp, som han enligt nämde myndighets beräkning
har att erlägga, är han, efter lagens ursprungliga löreskrift, pligtig att inom 3
dagar efter delfåendet af sagde utdrag inbetala den honom påförda afgiften; men
detta stadgande torde numera sällan tillämpas, enär controllstyrelsen har rätt
att, då ansökan derom göres vid campagnens början, bevilja credit på 9 månaders
tid, så snart fullgod borgen företes, hvilken ansökan sällan lär afslås, derest
inga exceptionella orsaker, såsom missbruk af en gång beviljad credit el. d., dertill
föranleda. För formen och beskaffenheten af de registratur, som föras af uppbördsmyndigheterna
öfver de förfallna och inbetalda skattebeloppen, torde ej vara
nödigt att här närmare redogöra *)•

Anm. I förordningarna rörande sockercontrollen inom Tullföreningen omnämnes ett
särskildt slag af sockerfabriker, ”fixirte Fabriken”, vid hvilka ingen controll i
egentlig mening förekommer, utan skatten erlägges efter den mängd betor, fabrikan -

Fixirte Rubenzuckerfabriken.

1) Dess formulär återfinnes i *Bil. A. 7. p. 15—16.

2J Formuläret ses i *Bil. A. 6. p- 44—45.

3) Formuläret finnes i *Bil. A. 7. p. 12—13.

4J Formulär till desamma ses i *Bii. A. 6. p. 38 och 40.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

ten anmäler sig ega i förråd vid. campagnens början, hvilken qvantitet dock ej
får öfverstiga 10,000 ctnr. Detaljerna af denna beskattningsmodus har jag trott
mig med så mycket större skäl förbigå kunna, som numera, så vidt jag kunnat
utröna, inom hela Tullföreningen ingen enda sådan fabrik existerar.

Redan i det föregående har blifvit antydt, att vid sidan af den egentliga Accessorisk- concontrollen,
för hvars vigtigaste detaljer ofvanföre redogjorts, jemväl finnes en an-trolL
nan, accessorisk, förnämligast grundande sig på fabrikanternas egna uppgifter samt
af dem förda räkenskaper; och torde det för vinnande af en fullständig öfverblick
af systemet i dess helhet vara nödigt att i någon mån närmare angifva arten
och beskaffenheten af denna bicontroll.

Hufvudmomenten uti densamma utgöra l:o) fabriksinventariet, för hvilket
vi redan i det föregående redogjort, 2:o) råmaterialsförteckningen, som innefattar
uppgift öfver de betförråd, hvilka hvarje fabrik för campagnen har till sitt
förfogande, och slutligen 3:o) de ”Betriebsbucher", som hvarje fabrikant är pligtig
att föra, och till hvilka öfvercontrollören eger tillgång.

Hvad fabriksinventariet är, och hvilka detaljer det innehåller, har redan i det a) Fabriksinvenföregående
blifvit anfördt. Det kan emellertid möjligen vara skäl att här er- tariet''
inra, att de uppgifter, detsamma lemnar, äro af tvåfaldig art, i det att de å ena
sidan angå fabrikens inredning, de särskilda apparaternas och fasta kärlens placering
eller i allmänhet hela etablissementets inre anordning, men å den andra
derjemte angifva kärlens rymd, maskinernas och apparaternas antal o. s. v. Att
det uteslutande är de förstnämda uppgifterna, som gifva inventariet dess betydelse
för den direkta controllen, torde,.efter hvad ofvanföre blifvit sagdt, vara öfverflödigt
att närmare utveckla, och likaså kan det knappast behöfva särskildt nämnas,
att det är de i andra rummet anförda, som gifva det en plats inom den
accessoriska.

Hvarje fabrikant är skyldig att årligen, senast inom November månads ut- b) Kåmateriaigång,
till vederbörande uppbördscontor inlemna uppgift på hela sitt förråd af f‘>rtccknir''se“''
betor, både dem han sjelf odlat och dem han från annat håll förskaffat sig, med
angifvande derjemte af de lokaler, i hvilka desamma finnas upplagda; samt tillika upplysa,
huruvida han genom uppgjorda contract har ytterligare tillgång till råmaterial,
hvars qvantitet, i den mån leveranserna ske, i förteckningen införes. Denna
förteckning *) upprättas i dubbla exemplar, af hvilka det ena återlemnas till fabrikanten
att af honom förvaras och vid påfordran förevisas, det andra stannar
på uppbördscontoret. Genom särskildt rescript är emellertid stadgadt, att den
qvantitet betor, som vid uppgiftens inlemnande redan blifvit förarbetad på socker, ej

*) Formulär upptaget i *Bil. A. 6. p. 23,

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

a) Fabriksböckerna.

Öfversigt af con
trollen i dess
helhet.

behof ver deri inbegripas, äfvensom att intet afdrag må göras för orenhet eller för
förruttnade eller till utfodring använda betor. En besigtning af de uppgifna förråden
verkställes af öfvercontrollören; dock är uppskattningen dervid endast ytlig
och ungefärlig.

Lagen ålägger fabrikanten att öfver fabrikationens hela gång föra vissa räkenskaper
(”Betriebs- oder Fabrik-Biicher”), hvilka skola redogöra för mängden
råmaterial, som förarbetats, qvantiteten saft, som deraf vunnits, och dennas spec. vigt,
hvad den gifvit i fyllmassa — resp. de fyllda formarnes och krystallisationskärlens
antal —, samt slutligen utbytet af de mer eller mindre förädlade slutprodukterna.
Dessa räkenskaper stå öppna för öfvercontrollörerue och högre embetsman inom
controllstyrelsen, när helst så påfordras, och redan i det föregående är nämdt, att
desamma i väsentlig mån ligga till grund för de redogörelser öfver fabrikationsresultaten,
som öfvercontrollörerne afgifva.

Efter den framställning, som ofvan blifvit lemnad af den egentliga controllens
detaljer och rörande beskaffenheten af de uppgifter från fabrikanterne,
hvilka betecknats såsom den accessoriska controllen, torde det här vara på sin
plats att söka visa, huru dessa enskildheter samverka och hvad betydelse
i systemet hvar och en af dem eger, samt sålunda komma till insigt derom, i hvad
mån detta i sin helhet erbjuder vilkoren för uppnående af det mål, som dermed
närmast är afsedt, nämligen ett noggrant och tillförlitligt utrönande af den
vigtsqyantitet betor, som till sockerfabrikationen användes.

Att den egentliga grundvalen för hela beskattningen utgöres af de annotationsböcker,
som uppsyningsmännen under betornas uppvägning föra, är af det
föregående klart; och flertalet af de öfriga registren afser endast att antingen
sammanfatta eller controllera de uppgifter, som dessa lemna. Hvad nu tillförlitligheten
af dessa uppgifter angår, eller, bestämdare uttryckt, möjligheten af
underslef från fabrikantens sida, derigenom att råmaterial kommer till förarbetning,
utan att uppvägning deraf egt rum, så har redan förut blifvit anmärkt, att
denna, under förutsättning af redlighet, vaksamhet och ordentlighet å uppsyningsmännens
sida, i icke oväsentlig mån beror på vågens plats i förhållande
till de maskiner, hvarmed betan förberedes till saftens utdragande. Dock vill
det i allmänhet synas, som om något underslef svårligen utan controllanternes
medverkan skulle vara möjligt. Vid sidan af annotationsböckerna, och utgörande
i visst afseende ett slags negativt complement till dessa, står revisionsboken,
i det den innebär controll deröfver, att ingen förarbetning af råmaterial
egt rum under tiden, då den permanenta bevakningen varit afbruten. Att denna
revisionsbok derjemte visar, huruvida öfvercontrollören fullgjort sina åligganden, och
sålunda bildar en verification till hans tjenstejournal, är redan i det föregående antydt.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

Notisregistret öfver den tid rifmaskinerna hvilat, medan bevakningen
fortgått, är förnämligast afsedt att vara en controll såväl på uppsyningsmännen
sjelfva som på fabrikanterne. Rifmaskinernas afverkningsförmåga måste nämligen,
när inga särskilda omständigheter inverka, vara temligen likformig eller variationerna
åtminstone hålla sig inom ganska trånga gränser, hvarför afverkningen
äfven af en underordnad qvantitet betor, hvilken vare sig med eller utan
controllantens vetskap ej blifvit i vågräkningen upptagen, lätt nog måste förråda
sig i notisregistret, förutsatt att tiden, som rifmaskinerna arbetat, ordentligt blifvit
annoterad. Väsentliga oriktigheter i detta sistnämda afseende böra svårligen
kunna ifrågakomma, enär orsaken till hvarje afbrott måste angifvas och falska
uppgifter i sådan riktning inom kort böra af öfvercontrollören kunna upptäckas.
Mera påfallande olikheter i de resultat, notisregistret angifver för de särskilda
controllanternes vakttid med afseende på relationen mellan rifmaskinernas arbetstimmar
och qvantiteten afverkadt råmaterial måste alltid, när inga särskilda orsaker
finnas angifna och synnerligast då dylika afvikelser mera constant uppträda,
föranleda öfvercontrollören att egna särskild uppmärksamhet åt den eller de uppsyningsman,
under hvilkas vakt afverkningen visat sig stå lågt, hvarvid han, dels
genom ofta upprepade besök, dels genom längre qvardröjande i fabriken och deltagande
i controlleu snart nog kan komma till säker insigt om rifmaskinernas verkliga
afverkningsförmåga och sålunda bedöma, huruvida något underslef finnes för
handen eller ej. Det är också tvifvelsutan i afsigt, att öfvercontrollören måtte i
alla händelser förskaffa sig en dylik på egna iakttagelser grundad kännedom om
hvarje fabriks afverkningsförmåga, som det ofvan anförda stadgandet tillkommit,
hvilket förpligtigar honom att minst en gång i månaden under sex timmars
tid utan afbrott öfvervaka fabrikationen.

I förhållande till den direkta controllen intager den accessoriska, såsom resjelfva
namnet antyder, en underordnad ställning, i det att den på intet sätt kan
sägas förfullständiga eller i detalj beriktiga den förstnämdes data, utan endast
förmår att i allmänhet betyrka dess resultat eller å andra sidan uppvisa väsentliga
felaktigheter deruti.

I hvad mån fabriksinventarierna ingå i den accessoriska controllen, är redan
antydt, och det återstår sålunda endast att här tillse, hvad värde de i sådant hänseende
kunna anses ega.

Att i allmänhet en fabriks tillverkningsförmåga låter sig i viss mån bedömas
efter antalet och beskaffenheten af de apparater och den redskap, hvarmed
densamma arbetar, torde ej tarfva någon bevisning, så mycket mindre, som för ej
längesedan bränvinstillverkningen hos oss beskattades efter en dylik princip, likasom
ännu är fallet i Preussen. Äfven på sockerfabrikationen finna vi för öfrigt

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

en sådan beskattnings grund faktiskt tillämpad, nemligen i Österrike och Ryssland,
i hvilka båda länder den skatt, som en hvitbetssockerfabrik har att erlägga, bestämmes
så att säga efter fabriksinventariet, i det att maskinernas och apparaternas
natur och beskaffenhet samt kärlens rymd utgöra grunden för beräkningen
af skattebeloppet. Häraf framgår, att en viss betydelse såsom controllmedel,
vare sig det gäller tillverkning eller afverkning, måste tillerkännas dessa fabriksinventarier,
om än deras värde i sådant hänseende i jemförelse med den direkta
controllen måste anses underordnadt. Det ligger nämligen i sakens natur, att inga
exacta beräkningar öfver förbrukningen af råmaterial för eu kortare period låter
derpå grunda sig, men för bedömandet af tillförligheten af på annan väg erhållet
resultat för större afdelningar af en campagne kunna de likväl erbjuda vigtiga
hållpunkter. Att det tyska beskattningssystemet för sin del ej ställer fabriksinventariernas
värde såsom hjelpmedel för den egentliga controllen särdeles högt,
framgår emedlertid deraf, att det ej underkastar deras hithörande uppgifter någon
närmare pröfning, utan nöjer sig med den ytliga granskning, som ofvanför
blifvit omnämd; något som ej gerna kan förklaras annorlunda, än att vinsten al
en noggrannare pröfning ej ansetts skola motsvara det förökade arbete, som derigenom
skulle påläggas controllpersonalen.

Hvad som blifvit sagdt om fabriksinventariernas mera underordnade betydelse
såsom controllmedel, gäller i ännu högre grad om de förteckningar öfver förråd
af råmaterial, som fabrikanterne för hvarje campagne inlemna till vederbörande
uppbördsmyndighet, i det att dessa i den form, de numera ega, endast i
ringa mån kunna bidraga till en controll af qvantiteten betor, som verkligen vid
en fabrik blifvit för sockertillverkningen använd. Hvad som föranledt de modificationer
i det ursprungliga stadgandet, hvilka ofvanföre blifvit omnämda och som
väsentligen inskränka användbarheten af ifrågavarande uppgifter såsom controllmedel,
har det ej lyckats mig att utröna. Möjligen kunna desamma härleda sig
från den farhågan eller kanske den erfarenheten, att dessa förrådsinventarier, hvilkas
riktighet det varit svårt, om ej omöjligt att noggrant pröfva, äfven i sin ursprungliga
form icke egde någon särdeles stor tillförlitlighet och följaktligen icke
kunde tillmätas någon större vigt såsom hjelpcontroll, och man derför åtminstone
i väsendtlig mån uppoffrade denna för att bereda sig möjligheten att erhålla mera
tillförlitliga uppgifter, användbara för annat ändamål, genom att vidtaga sådana
förändringar, att det ej vidare på något sätt kunde ligga i fabrikantens intresse
att i dessa förrådsinventarier uppgifva oriktiga cjvantiteter. Fullkomligt betydelselösa
för controllen äro dessa förteckningar emellertid ingalunda, äfven i sitt närvarande
skick, i det att de uppgifter, som deri lemnas, med stöd af erfarenheten
från andra håll, kunna i viss mån angifva den verkligen förarbetade

Controliförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

mängden råmaterial så att väsentligt underslef i den direkta controllen äfven
här måste förråda sig.

En vida noggrannare uppgift på den till fabrikationen använda betmängden,
än hvad råmaterialförteckningen lemnar, bör kunna erhållas ur fabriksböckerna,
enär dessa skola, angifva, huru stor qvantitet råmaterial, som för hvarje
dygn eller hvarje dag kommit till afverkning. Härvid är dock att anmärka,
att de vigtsbelopp, som fabriksböckerna upptaga, gälla de otvättade, ännu ej från
mindre sockerhaltiga delar befriade betorna och för öfrigt icke äro eller kunna
vara annat än ungefärliga, enär en verklig uppvägning å fabrikantens sida ej
eger rum. Någon egentlig öfverensstämmelse mellan vågregistrets resultat och
fabriksböckernas uppgifter kan sålunda ej ifrågakomma, men under förutsättning
att ej afsigtligt oriktiga vigtsbelopp af fabrikanten antecknas, böra dock de senare
i viss mån kunna utgöra en controll på de förra, åtminstone så till vida,
att de utvisa, om uppsyningsmännen göra sig skyldiga till någon gröfre försumlighet
vid vågens öfvervakande.

I betraktande af den underordnade rol, som den accessoriska controllen spelar
vid det tyska beskattningssystemet, skulle det ej utan skäl kunna tyckas, som
om såväl råmaterialförteckningen som fabriksböckerna och möjligen äfven vissa
detaljer af inventarierna utgjorde en temligen onödig tunga för fabrikanten, såsom
ej medförande någon motsvarande vinst för controllen och följaktligen utan väsentlig
skada kunde bortfalla. En sådan åsigt vore tvifvelsutan berättigad, i händelse
de ifrågavarande uppgifterna vore uteslutande eller ens företrädesvis afsedda
för en accessorisk coptroll; men detta är långt ifrån fallet, enär de fastmera förnämligast
stå i sockertillverknings-statistikens tjenst, i det de lemna det hufvudsakliga
materialet för denna vigtiga del af det tyska beskattningssystemet. En
närmare redogörelse för naturen och beskaffenheten af denna statistik är här icke
på sin plats, utan skall först längre fram lemnas i sammanhang med framställningen
af systemet i dess helhet, och vi kunna här inskränka oss till att nämna,
det sagda statistik närmast har till uppgift att meddela möjligast tillförlitliga upplysningar
rörande den mängd färdigt socker och sockerhaltiga produkter, som vid
hvarje fabrik vunnits af det förarbetade råmaterialet under hvarje campagne, och
derjemte redogöra för åtskilliga andra till fabrikationen och betodlingen hörande
förhållanden. Redan denna antydan af sockertillverknings-statistikens mål måste
gifva vid handen, att de data, som fabriksböckerna, råmaterialförteckningen och i
viss mån äfven fabriksinventarierna lemna, äro af mycket stor betydelse för densamma
; och i all synnerhet är det de förstnämnda, som bär spela en högst vigtig
rol. Med skäl kan det nämligen sägas, att dessa stå i samma förhållande till
fabrikations-sta tis tiken, som uppsyningsmännens annotationsböcker till den egentliga

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

controllen, och det är i sjelfva verket nära nog lika maktpåliggande för det tyska
beskattningssystemet, att fabriksböckerna föras samvetsgrant, som att uppvägningen
af betorna omsorgsfullt handhafves. Men såsom redan är nämdt, föras fabriksböckerna
af fabrikanten, och. det är lätt insedt, att här som i de flesta fall dennes
intresse ligger i motsatt riktning mot beskattningssystemets, och att följaktligen
det är skäl att befara, att de ifrågavarande räkenskapernas uppgifter ej alltid
blifva fullt tillförlitliga. Visserligen äro dessa uppgifter af den natur, att de
i viss mån controllera hvarandra, i det att qvantiteterna saft och fyllmassa betingas
af betornas vigt och slutprodukterna åter stå i ett visst förhållande till saftens
och fyllmassans mängd och beskaffenhet; men det torde vara lätt nog för fabrikanten
att föra sina fabriksböcker så, att det på denna väg ej blir möjligt att
ens komma till en misstanke än mindre till en bestämd öfvertygelse derom, att uppgifterna
äro falska. Öfvercontrollörens åliggande att tillse, det ifrågavarande fabriksböcker
samvetsgrant föras, blir fördenskull svårt nog att fullgöra, och
det vigtigaste hjelpmedel, som står honom till buds för upptäckande af falsk räkenskapsföring
i detta fall, är en noggrann och i detalj gående jemförelse mellan
de uppgifter, som räkenskaperna vid olika fabriker lemna. Anställandet af en sådan
jemförelse är också hvad den för controllörerne utfärdade särskilda instructionen
ålägger honom såsom något det han i ingen händelse får underlåta. Ått
emellertid härvid hänsyn måste tagas till fabrikernas storlek, fabrikationsmethoden,
beskaffenheten af apparater och kärl etc., är af sig sjelf klart, och i sådant
hänseende tjena fabriksinventarierna till väsentlig ledning.

Ansvar sbestäm- Med afseende på de egentliga straffbestämmelserna torde en hänvisning till

meiser. Förordningen af d. 7 Aug. 1846 §§. 17—BO vara tillräcklig.

Tillägg. Hela den föregående framställningen har uteslutande rört sig omkring den

deT vw fabriker confr°ll öfver hvitbetssockertillverkningen, som eger rum vid sådana fabriker, hvarest
som afverka tor- materialet utgöres af råa betor. För fullständighetens skull torde emellertid också
en kort redogörelse böra lemnas för de modificationer, som inträda i controllförfarandet
der, hvarest betorna först i torkadt tillstånd komma till förarbetning.
Visserligen representeras nämda fabrikationsmethod inom Tullföreningen blott af
en enda fabrik, men denna ensam producerar årligen en lika stor qvantitet socker
som åtta vanliga fabriker af medelstorlek. Den väsentliga skiljaktigheten i controll
förfarandet ligger dels deruti, att råmaterialet redan från det ögonblick, detsamma
inkommer i fabriken, tages i förvar af controllpersonalen och till och med

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

dessförinnan står under dess uppsigt, dels uti frånvaron af ett sådant permanent
öfvervakande som vid öfriga fabriker. Fabrikanten är bär som i vanliga
fall pligtig att till uppbördsmyndigheten inlemna sina uppgifter rörande fabriksinredning
och materialförråd samt sin anmälan om tiden för campagnens början,
men med afseende på lokalen för råmaterialets förvarande stadgar lagen, att denna
måste vara belägen på ett en gång för alla bestämdt ställe, och att vid högt vite
råmaterial ej får annorstädes vid fabriken uppläggas. Denna lokal står under dubbla
lås, och förvaras nyckeln till det ena af dessa af controllpersonalen. Drifves torkning
af betor vid sjelfva fabriken, öfvervakas denna operation beständigt af en uppsyningsman,
som tillser, att de torkade betorna blifva införda i föi-rådslokalen; och för hvarje
parti torkade betor, som från annan ort tillföres fabriken, anmäler *) fabrikanten
skriftligen minst dagen i förväg tiden för sändningens ankomst, antalet och beskaffenheten
af collis samt betornas vigt. En uppsyningsman, som med ledning
af denna anmälan infinner sig i fabriken för att öppna förrådslokalen och taga
det anmälta partiet i förvar, öfverser endast, att de anmälta collis förefinnas, men
controllerar ej den uppgifna vigten. En vigtsbestämning af de torkade betorna
från eontrollmyndighetens sida sker först vid utlemnandet af råmaterial från förrådet
eller då vid en sändnings ankomst någon större eller mindre del deraf direct
införes i fabriken för att omedelbart förarbetas. Huru ofta ett sådant utlemnande
bör ske och qvantiteten, som för hvarje gång bör utlemnas, bestämmes af öfvercontrollören,
som härvid har att i möjligaste mån tillmötesgå fabrikantens önskan;
dock finnes såsom gränser i båda fallen stadgadt: å ena sidan, att utlemnande ej
får ske mer än en gång om dagen, och å den andra, att den största qvantitet, som
på en gång får uttagas, ej må öfverstiga 2 dagars afverkningsbelopp. För hvarje
gång utlemnande af råmaterial eger rum, antecknas vigtsmängden i uppvägningsregistret
med angifvande af dag och timme, då utvägningen skett; och är det alltså
detta register, som här ligger till grund för beskattningen. Såsom controll tjena
de ofvannämnda specificerade uppgifterna från fabrikanten, öfver hvilka vid uppbördscontoret
ett register J) föres. För öfrigt äro äfven dessa fabriker underkastade
den ambulanta controllen, hvilken här företrädesvis riktar sin uppmärksamhet på
saftextractiouen och ur fabriksböckerna och deras uppgifter söker komina till insigt
derom, huruvida mängden af saft och dennas beskaffenhet motsvaras af den
qvantitet betor, som uppvägningsregistret angifver. Att det ”Notiz-Register iiber
den Stillstand der Reiben”, som föres vid de vanliga hvitbetssockerfabrikerna, här
ej kan ifrågakomma, ligger i sjelfva sakens natur; och hvad revisionsboken vid- 1

1) Formulär till denna anmälan finnes upptaget i *Bil. A. 6 p, 25.

D *Bil. A. 6 lemnar formuläret å p. 28.

Controllforfarandet inom Tyska Tullföreningen.

kommer så inses lätt, att, då intet continuerligt öfvervakande af fabriken eger rum och
det alltså egentligen ej kan talas om några afbrott i bevakningen, densamma måste
väsentligen förlora i betydelse. Så till vida kan dock revisionsboken äfven för controllen
af detta slags fabriker hafva ett värde, som den upptager de anmärkningar,
hvilka vederbörande uppsyningsman vid sina besök kan hafva att göra hufvudsakligen
med afseende på de tillfälliga orsakerna till en ökad eller minskad
utverkning, eller i allmänhet till sådana oregelbundenheter i fabrikationens gång,
som uppvägningsregistret genom mera påfallande vexlingar i förbrukadt råmaterial
utvisar. Att derjemte dess betydelse såsom verification till öfverkontrollörens journal
öfver de af honom vid fabriken gjorda tjenstebesök alltid qvarstår, behöfver
ej särskildt framhållas.

Controllförfarandet vid de Franska hvitbetssockerfabrikerna.

Innan en fabrik för första gången eller efter en längre tids hvila börjar sina Fabriksmveataarbeten,
skall, minst en månad i förväg, till närmaste controllmyndighet inlemnas riet''
ett inventarium öfver hela fabriksanläggningen. Detsamma skall innefatta beskrifning
öfver alla lokaler, som stå i närmare eller fjermare samband med fabriken,
således ej blott öfver arbetsrum, källare, magasin, förvaringsrum för råmaterial
etc., utan äfven öfver bostäder och andra lokaler, som befinna sig inom fabriksbygnaden
eller äro dermed sammanbygda. Vidare skall sagde inventarium angifva
antalet och rymden af alla kärl och reservoirer, som användas vid fabrikationen:
skednings-, afdunstnings- och kokpannor, kylare, formar, krystallisationskärl, cisterner
och alla öfriga kärl, som äro afsedda att mottaga saft, socker, syrup, melass
eller andra sockerhaltiga ämnen. På grund af dessa uppgifter upprättas vid
controllbyrån ett fabriksinventarium (N:r 18, service général), som fortsättes, så
länge fabriken eger bestånd eller ej något långvarigare (flerårigt) afbrott i dess
verksamhet inträder, och hvari successive införas alla de förändringar, som vidtagas
i fabrikens inredning. Har en sådan anmälan skett, skrider controllstyrelsen
till pröfning af de inlemnade uppgifternas riktighet. Härvid
tillses, huruvida med afseende på sjelfva lokalerna lagens föreskrifter äro iakttagna,
hvarigenom stadgas, att ingen communication mellan fabriken och närliggande
bygnader får finnas, att fabriken sjelf ej får ega mer än en ingång, hvaröfver
skall som skylt vara anbragt ”Fabrique de sucre”, att magasinet, som är
afsedt till det färdiga sockrets förvarande, har fönster och gluggar försedda med
jerngaller af högst 5 cm. vidd, och ej eger mer än en dörr. Denna dörr förses
med dubbla lås, och har controllpersonalen i sitt förvar nyckeln till det ena af
dessa. De af fabrikanten anmälda kärlen uppmätas af besigtningsmännen i fabrikantens
eller hans ombuds närvaro, hvilken uppmätning sker genom beräkning
pf kubikinnehållet (”jaugeage métrique”), och endast i det fall, att från fabrikantens

Controllförfarandet i Frankrike.

Fabrikations-an mälan.

Controllpersona len.

sida invändningar göras mot de sålunda erhållna resultaten, skrides till direkt
uppmätning genom ifyllning af vatten. Öfver uppmätningen och dess resultat
föres protokoll, som inskrifves i ett särskildt register (N:r 57, serv. général.)

Alla faststående kärl förses efter skedd uppmätning med nummer och deras
funna rymd tecknas i oljefärg på utsidan, och är siffrornas höjd bestämd att vara
minst 5 cm. Formarne ordnas i serier, så att de, som äro af samma storlek,
sammanställas och betecknas med hvar sin seriebokstaf, som anbringas i oljefärg
antingen på sjelfva formen eller målas på en träskifva, som fastnitas utanpå
densamma. Anbringandet af nummer och beteckningar för öfrigt ombesörjes
af fabrikanten under inseende af en controllant.

Fabrikanten är förbjuden att vidtaga några slags förändringar vare sig
i lokalernas inredning eller i kärlens rymd och form eller att i fabriken införa
nya sådana, utan att anmälan derom minst 24 timmar förut skett hos uppsyningsmännen
på stället eller på närmaste controllbyrå, och han har ej rätt att
begagna de sålunda anmälda förändrade eller nya kärlen förr, än uppmätning i
vederbörlig ordning försiggått. Fabrikantens anmälan införes, såsom redan är
omnämdt, i fabriksinventariet (N:r 18, serv. gén.), och protokollet öfver uppmätningen
fogas till de förut varande i registret N:r 57.

Vid hvarje campagne’s början, minst 14 dagar förr än arbetena skola taga
sin begynnelse och sedan fabrikanten löst ett tillståndsbevis för bedrifvande af
sockertillverkning, tillhör det honom att till närmaste controllmyndighet inlemna
en anmälan, som jemte uppgift om den dag, då skedningarna (”défécations11) komma
att börja, skall angifva den method för saftutdragningen, som han för det
kommande arbetsåret ämnar använda, samt hvilka och huru många timmar fabrikationen
kommer att fortgå hvarje dag i veckan. Alla förändringar, som härutinnan
vidtagas under campagnens fortgång, måste minst 2 timmar i förväg anmälas
hos controllpersonalen. Öfver dessa declarationer föres ett för campagnen
fortgående register (N:r 1, service des sucres).

Antalet af uppsyningsmän vid hvarje fabrik vexlar efter fabrikens storlek och
arbetstid. Det lagstadgade antalet vid de continuerligt arbetande medelstora fabrikerna
utgör minst tre; vid de större böra fyra uppsyningsmän finnas. Emellertid
vill det synas, som om ej sällan, till skada för controllen, detta stadgande lider
väsentliga modificationer, i det att allt för få uppsyningsmän anordnas vid en fabrik,
för att bevakningen skulle kunna ske med den noggrannhet och fullständighet,
som vederborde. Dessa vid fabrikerna så att säga bundna controllanter (”préposés
sédentaires des fabriques11), hvilka måste vara bosatta i dess närhet *), utnämnas

När det permanenta öfvervakandet af fabrikerna först infördes fl81/10523, stadgades,
att dessa uppsyningsmän skulle hafva bostäder i sjelfva fabriken, vid hvilken de tjenstgjorde.

Controllförfarandet i Frankrike.

af direktörerne för de indirecta contributionerna och utgöras af personer tillhörande
de lägre klasserna, men kunniga i skrifva och räkna. Deras aflöning är i
medeltal 1000 å 1100 francs. Dessa uppsyningsman stå under närmaste öfverinseende
af en ”agent chef de service”. En sådan finnes vid hvarje fabrik och
måste likasom de öfriga uppsyningsmännen vara bosatt i dess närmaste grannskap.
Denne embetsman utnämnes af administrationen, och utses härtill personer
af något högre bildningsgrad. Aflöningen är 2000 å 2200 frcs.

Utom denna sedentära controll finnes äfven en ambulant, som delvis står
vid sidan af den nyssnämda, delvis är densamma öfverordnad. Till den förra
kategorien höra de s. k. ”brigades ambulantes”, som öfvervaka sockerförsändningarna
inom landet och stå under inspectörernes direkta öfverinseende, samt
de agenter, som äro ställda till controllörernes förfogande och åtfölja dessa på
embetsresorna eller vid förefallande behof användas att complettera eller förstärka
controllen vid någon fabrik; till den senare åter höra controllörerne, som
närmast öfvervaka den sedentära controllpersonalen inom sitt district, samt inspectörerne,
hvilka inom hvar sitt arrondissement hafva det allsidiga öfverinseendet
öfver sockercontrollen i dess helhet, d. v. s. jemte det direkta öfvervakandet af fabrikationen
äfven nederlagen och försändningarna.

Med afseende på fördelningen af arbetet mellan den controllpersonal, som Arbetsfördeinintillhör
hvarje fabrik, så bestämmes denna af vederbörande ”chef de service”. 5™,.^”''''''",,!-"
Såsom generel regel gäller, att hvarje uppsyningsman bör tjenstgöra 12 timmar på troiipersonaien.
dygnet. Hvarest 4 uppsyningsman finnas anställda, tjenstgöra alltid tvenne af dem
samtidigt; der antalet är mindre, måste tidtals — vanligen nattetid — en uppsyningsman
ensam ombesörja hela bevakningen. Att uppställa ett allmänt schema
öfver aflösningstiderna blir under sådana förhållanden ej gerna möjligt, och endast
såsom ett exempel på fördelningen af vakterna må följande arbetsordning
anföras, hemtad från en fabrik i närheten af Lille, i hvilken 3:ne uppsyningsmän
tjenstgjorde.

Vakter.	l:sta dygnet.	2:dra dygnet.	3:dje dygnet.
6 f. nr—11 f. m.	A & B.	A & C.	B & C.
11 f. m.—6 e. m.	A & C.	C & B.	A & B.
''6 e. m.—6 f. m.	B.	A.	C.

Detta stadgande mötte emellertid så stort motstånd från alla sidor, att det redan den 17
Nov. samma år upphäfdes.

Controllförfarandet i Frankrike.

Den för uppsyningsmännen
bestämda
lokalen
inom fabriken.

Densimetern.

Der fyra ”préposés" äro anställda vid samma fabrik, åligger det öfveruppsyningsmannen
(”chef de service”) att ordna tjenstgöringen så, att icke samme personer
komma att continuerligt sköta bevakningen tillsamman, utan bör ombyte i
sådant hänseende som oftast åvägabringas.

Öfveruppsyningsmannen sjelf deltager jemväl uti den egentliga controllen,
dock är hans tjenstgöringstid väsentligen kortare än de underordnades, så att t.
ex. vid en fabrik med fyra uppsyningsman ej mera än 2 timmars vakt fordras af
honom, men det åligger honom dessutom såväl att öfvervaka kontrollen i allmänhet
vid fabriken som att med uppmärksamhet följa fabrikationens alla detaljer, för
att tillse, det inga försök till underslef göras, hvarjemte afslutandet af controllräkenskaperna
och insändandet af redogörelser m. m. tillhöra honom. Tiderna för
sitt aktiva deltagande i den permanenta controllen bestämmer öfveruppsyningsmannen
sjelf i samband med vaktfördelningen mellan den öfriga bevakningspersonaleu,
och dessa anordningar införas i ett arbetsregister (N:r 27, sucres), som finnes
vid fabriken, och hvari hvar och en controllant antecknar början och slutet af
hvarje sin vakt. Att för öfrigt vederbörande controllör eller annan öfverordnad
myndighet eger att pröfva och, då så anses nödigt, vidtaga förändringar i denna
arbetsordning, ligger i sakens natur.

Den lokal, som i fabriken är controllpersonalen anvisad, har sitt läge omedelbart
i närheten af skedaingspannorna (”chaudiéres å déféquer”). Dess storlek bestämmes
af lagen till minst 12 métres i qvadrat, och skall fabrikanten sörja för,
att i densamma finnes ett tillräckligt antal bord och stolar samt en ugn eller kamin.
Hyra för denna lokal betalas emellertid af staten till fabrikanten antingen
efter träffadt aftal eller, der öfverenskommelse ej i godo kan åvägabringas, efter
det pris, som af vederbörande prefect pröfvas skäligt. Här förvaras alla de till
fabrikskontrollen hörande register, vare sig deras förande åligger fabrikanten
eller uppsyningsmännen, vidare fabriksinventariet och registret öfver kärlens
uppmätning samt derjemte åtskilliga i tabellarisk form uppställda beräkningar öfver
det kubikinnehåll, som för hvarje kärl, hvilket är bestämdt att upptaga saft
eller syrup — formarne undantagna —, motsvarar 1 Cm höjd. Dessa tabeller
äro för uppsyningsmännen en väsentlig lättnad vid bestämmandet af den volum saft
eller syrup, som finnes uti ett kärl, när detsamma ej är complett fyldt, i det att de
endast hafva att mäta tomrummets höjd, då rymden af den fyllda delen af kärlet utvisas
af tabellen. Slutligen förvaras i denna lokal de apparater, hvaraf uppsyningsmännen
vid controllens utförande betjena sig, nämligen densimetern för bestämmandet af
saftens specifika vigt och typerna för bedömande af det färdiga sockrets qvalitet.

Densimetern utgöres af eu vanlig Gay-Lussac’s areometer för vätskor tyngre
än vatten. Utgångspunkten för skalan är således det destillerade vattnets egent -

Controllförfarandet i Frankrike.

liga vigt vid 15° C., hvilket sättes lika med 100 (eller rättare = 1,oo), och skalans
indelning sådan, att det gradtal, som instrumentet i en vätska vid nyssnämda
temperatur utvisar, angifver, huru många hundradelar tyngre en viss
volum af ifrågavarande vätska är än samma volum destilleradt vatten. Hvarje
grad är vidare uppdelad i tiondedelar. Instrumentet, sådant det användes i de
franska sockerfabrikerna, tyckes emellertid ej kunna lemna särdeles noggranna
resultat, enär till följe af det ringa afståndet mellan de minsta skaldelarne någon
större precision vid afläsningen ej gerna är möjlig, så att till och med fel af
*/10 grad understundom torde kunna förekomma. Någon controll med afseende
på dessa instrumenters tillförlitlighet tyckes ej från vederbörandes sida utöfvas
vare sig vid deras anskaffande, då fabrikantens namn anses utgöra tillräcklig
säkerhet, eller under deras fortsatta begagnande, ehuru dervid, genom rubbning
af skalans läge med eller utan yttre åtgörande, lätt nog väsentliga felaktigheter
kunna inträda.

De typer, hvilka för närvarande vid råsockerfabrikerna (”fabri ques sim- Typerna,
ples”) användas för den uppskattning af det färdiga sockrets qvalitet, som står
i samband med skattecontrollen, äro till antalet 2. Dessa typer hafva under
skilda perioder vexlat såväl till antal som till beskaffenhet. Sålunda voro före
1852 de Holländska typerna i bruk. I och med deu väsentliga förändring ihvitbetssocker-controllen,
som då inträdde, uppställdes en enda typ, hvilken dock redan
1864 utbyttes mot de 2:ne ännu bestående, hvilka betecknas såsom N:r XIII
och N:r XX och äro bestämda i enlighet med parisertypernas serie. Fastställandet
af dessa typer är anförtrodt åt särskilda ”commissaires-experts”, hvilka hafva
att från alla franska hvitbetssockerfabriker samla prof af fabrikaterna och genom
sammanblandning af dem, som ega den för hvarje särskild typ bestämda
sockerhalten, åvägabringa ett råsocker, hvars färgnyans nu anses typisk och gäller
såsom bestämmande vid afgörandet, huruvida ett föreliggande råsocker skall
räknas såsom under, lika med eller öfver typen i qvalitet, d. v. s. i so eker rikedom.

Men jemte dessa 2:ne typer, som närmast tillhöra hvitbetssocker-con trollen,
finnes inom hvarje fransk sockerfabrik hela serien af parisertyperna alltifrån
N:r VII ända till N:r XX. Införandet af denna mångfald af nyanser vidsockerfabrikerna
blef en följd af den convention med afseende på sockerlagstiftningen, som
1865 afslöts mellan Frankrike, Belgien, England och Holland, i det att härvid
för olika råsockerklasser det rendement fastställdes, hvarefter export-bonification
borde ega rum. Denna uppsättning af typer användes emellertid inom fabrikerna
endast, när socker derifrån expedieras, då detta classificeras med ledning af dem,
hvarvid 7 olika classer äro uppställda. Denna uppskattning antecknas visserligen
i räkenskaperna, men endast ”pour mémoire"; den egentliga för controllräknin -

Controllförfarandet i ''Frankrike.

Inventeringen vid
eampagnens
jan.

gen gällande evalvationen sker endast efter de 2:ne typer, för hvilka vi till en
början redogjort.

Controllpersonalens första göromål, när campagnen börjar, eller rättare sagdt,
bör- omedelbart innan arbetena taga sin begynnelse, är att företaga en inventering af
de qvanti teter socker och sockerlmltiga produkter, af hvad slag det vara må, som
inom fabriken finnas. Vid denna förrättning bör inspectören eller, då denne är
hindrad, controllören vara tillstädes. Denna inventering består deruti, att det förhandenvarande
färdiga sockret uppväges — hvarje qvalitet för sig — samt qvantiteterna
syrup, "bas produits" och melass bestämmas till sina volumer, och deras
respective- sockerhalt, uttryckt i råsocker under typen XIII, uppskattas med
ledning af den specifika vigt och den grad af renhet, som de särskilda produkterna
befinnes ega. Det uppvägda färdiga sockret converteras efter faststäld
norm till samma under typen XIII stående qvalitet och den sålunda erhållna summan
påföres fabriken såsom debet. Alla detaljerna i inventeringen upptagas uti
det register, som bär namn af "compte général de la fabrication” och som utgör första
afdeluingen af "portatif gånöral” (N:r 7, service des sucres). Till ledning
vid denna revision tjena uppgifterna från den inventering, som vid arbetenas afsilande
föregående arbetsår hållits, och hvars slutsumma äfvenledes öfverföres
uti den nya eampagnens controllräkenskaper.

Kormen för evai- Den norm, hvarefter det färdiga sockret af olika beskaffenhet (färgnyans) redu vering

af socker ceras till råsocker under typen XIII är följande: å socker, som equivalerar med
eller står högre än sagde typ, ända till och med typen XX, beräknas en tillökning
i vigt af 4,762 X, och å det, som öfverstiger XX, ett tillägg af 7,143 XFör
raffinad i pulverform utgör detsamma 11,905 X. Uppskattningen af melassens
värde i råsocker af nämda qvantitet är så till vida fixerad, att såsom maximum
är faststäldt 5 X af dess vigt. Med afseende på öfriga produkter finnas
deremot inga bestämmelser i denna riktning gifna, och då sålunda godtycke dervid
kan göra sig gällande, lemnar lagen en utväg åt fabrikanten att freda sig
mot en för hög uppskattning af dessas och äfven öfriga produkters sockerhalt, i
det att han eger rättighet att, då han anser den af inventeringsmännen gjorda
beräkningen vara för hög, hänskjuta saken till pröfning af de redan i det föregående
omnämda "commissaires-experts” med den risken likväl, att, i händelse
hans besvär blifva af dessa underkända, han sjelf får bära kostnaden för de uttagna
profvens transport. Med afseende på de försigtighetsmått, som äro stadgade
vid uttagandet af dessa prof, torde jag få hänvisa till § 28 i "Instruction générale”
af den 15 Dec. 1853 *)•

*) »Bil. B. 1.

Controllförfaranäet i Frankrike.

De operationer, som utgöra föremål för det egentliga öfvervakandet, äro saftens
forsta reningsprocess, skedningen (”défécation”), krystallisationskärlens fyllande, desammas
tömmande, magasineringen af det färdiga sockret ock dettas expedition från
fabriken. Utaf dessa är det emellertid endast skedningen, hvilken, såsom ständigt
fortgående, permanent följes af en controllant, de öfriga, såsom intermittenta och
till en del genom lagstadgande förbjudna att företagas under natten, fordra uppsyningsmannens
ingripande, endast i den mån de förekomma, och hans närvaro i
öfrigt har med afseende på dessa ej annat syfte än att tillse, det ingen af ifrågavarande
ojjerationer företages utan controllens vetskap och medverkan. För att
i detta hänseende ega ett band på fabrikanten och göra honom ansvarig för möjligen
förekommande försök till underslef, får ingen operation, som är underkastad
den directa controllen, företagas, innan eu skriftlig anmälan derom från honom
blifvit gjord.

I och med det att fabriken efter skedd inventering träder i verksamhet,
börjar bokförandet af defecationerna. Fabrikanten är här som vid öfriga ojmrationer
pligtig att afgifva sina declarationer. För detta ändamål ställer controllen
till hans förfogande ett register l) (N:r 2, sucres), pagineradt och .numreradt,
i hvilket han för hvarje skedningspanna, som fylles med saft, antecknar pannans
nummer, tiden då den börjat fyllas och tiden för operationens slut, hvarvid öppnandet
af urtappningskranen är det bestämmande momentet. Detta register
har sin plats i närheten af skedningspannorna, vanligen i controllpersonalens arbetsrum.
Så snart en sådan anmälan skett och pannan är fylld och innan ännu
någon tillsats af kalk eller andra ämnen egt rum — en ringa qvantitet kalkvatten
får dock användas vid rifningen — tillser controllanten, huruvida det rum, som i
pannan är lemnadt öfrigt (kokrummet), ungefärligen motsvarar 1/10 af hela dess
rymd, och skrider derefter till bestämmande af saftens egentliga vigt. Detta
sker sålunda, att saft upphemtas ur pannan i ett cylindriskt kärl af förtennadt
jernbleck, ungelär 1 */4 tum i vidd och 12 tum i höjd, dess temperatur undersökes
och bringas, då så behöfligt är, vare sig genom uppvärmning eller genom kärlets
nedsättande i kallt vatten, till 15° C., hvarefter densimetern nedsänkes och gradtalet
afläses. Detta gradtal i hela tiondedelar jemte volumen saft, som pannan
innehaller, uttryckt i hectolitres och litres, antecknas af controllanten först och
främst å tillhörande declaration i registret N:r 2 (sucres) samt vidare i ett särskildt
register 2) (N:r 3, sucres), hvarest derjemte declarationens nummer angifves
och, i händelse någon tillsats af syrup etc. egt rum, volumen af denna tillsats. I

Se Bil. N:r 5; jfr. »Bil. B. 2.

a). Se Bil. N:r 6; jfr. »Bil. 3 och föröfrigt "Instruction général” p. in. »Bil. B. 1.

Défécationscon trolle».

ControUförfarandet i Frankrike.

Krystallisationscontrol-len.

en särskild column af nämda register införes produkten af saftvolumen och den
funna spec. vigten, ett tal, som uttrycker den votum saft af 1 densimetergrad, (d.
v. s. af eg. v. 1,qi), hvilken motsvarar den antecknade saftqvantiteten med dess
egande täthet. Detta register afslutas för hvarje dygn och ur den inregistrerade
saftqvantiteten beräknas efter fastställd norm — 1400 gram råsocker, under typen
XIII, för hvarje hectolitre saft af en densimetergrad — den mängd socker, som
den uppförda saftvolumen anses höra kunna lemna såsom minimum. Resultatet
antecknas i registret, hvarjemte saftens medeltäthet under dygnet uträknas
och upptecknas.

Den redogörelse för saftcontrollens detaljer, vi här sökt lemna, framställer dessa
sådana de med strängt iakttagande af administrationens föreskrifter böra utföras.
Dessa föreskrifter följas emellertid ingalunda särdeles samvetsgrant, utan häraf
beqvämlighetsskäl en del missbruk inritat sig, för hvilka dock öfverstyrelsen
tyckes helt och hållet blunda. Sålunda skattar uppsyningsmannen vanligen endast
efter ögonmått den höjd af reningspannan, som lemnas öfrig såsom kokrum,
i stället för att mäta densamma; så följes ej föreskriften att vid bestämmandet af
spec. vigten, afkyla eller uppvärma saften till 15° temperatur, utan beräknas en
correction af densimeterns utslag i den vanligen betydligt varmare saften sålunda,
att för hvarje 2 V/, som saftens temperatur är öfver eller under 15° C., det aflasta
gradtalet ökas eller minskas med ‘/ig grad. Vidare företages ej bestämningen af
saftens täthet med innehållet af hvarje panna, utan inskränker man sig till pröfning
af hvar 4:de eller 5:te, som fylles. Tillfölje häraf får registret N:r 3 ett så till
vida annat utseende än det författningsenligt bort ega, att columnen, som anger den
spec. vigten ej fylles continuerligt och att eu reduction af hvarje pannas innehåll till
saft af 1 densimetergrad ej eger rum. En sådan reduction företages först vid registrets
afslutande i och med dygnets utgång och verkställes sålunda, att, sedan medelvärdet
af alla gjorda bestämningar öfver saftens täthet blifvit beräknadt, detta multipliceras
med totalmängden af den förarbetade saften. Resultaten, som registret
lernnat, införas i ”compte géuérale de la fabrication” med angifvande af de gjorda
declarationernas nummer, défécationernas antal samt volumen uppmätt saft och
den qvantitet socker, densamma enligt beräkning bör lemna.

De operationer, som närmast följa efter défécationen, äro under vanliga för-:
hållanden ej föremål för den egentliga controllen; dock är det administrationen
förbehållet, att, när den af ett eller annat skäl så finner nödigt, utsträcka det direkta
öfvervakandet med thy åtföljande deklarationer o. s. v. äfven till en eller
flera af dessa. Gemenligen är det sålunda först då, när saften är förvandlad till
fyllmassa, som controllen ånyo ingriper. Här likasom vid défécationen är det fabrikanten,
som i första hand skall lemna uppgiften, och tillhandahålles honom för

Controllförfarandet i Frankrike.

detta ändamål af controllmyndigheten ett särskildt register 1) (N:r 4, sucres),
hvari han har att anteckna dag och timme, då operationen tagit sin början, antalet
och beskaffenheten af alla de krystallisationskärl, som derunder blifvit fyllda,
samt tiden för dess slut. Med afseende på krystallisationskärlen upptagas särskildt
de flyttbara (formarne) med angifvande af det antal af hvarje serie, som användts,
och särskildt de faststående ("bacs", "reservoires") med deras nummer och qvantiteten
syrup, som i hvar och en af dem blifvit Överflyttad. Har en sådan anmälan
skett, åligger det uppsyningsmannen att verificera de gjorda uppgifterna genom efterräknande
af formarnes antal och uppmätande af tomrummet i reservoirerna,
hvilken verification han antecknar i sjelfva declarationsregistret, med angifvande
af nödiga detaljer. Han tillser på samma gång, att alla rörliga krystallisationskärl,
som höra till en och samma declaration, sammanföras på ett ställe i lokalen
samt uppställas systematiskt, så att en öfverblick lätt kan erhållas; och är det fabrikanten
förbjudet att utan controllantens tillstånd vidtaga några förändringar i
den gjorda anordningen. Vidare åligger det uppsyningsmannen att, sedan han
verificerat declarationen och ordnat de fyllda formarne, förse en af dessa — den främsta
efter uppställningen ■— med er. etikett, som angifver jemte datum, då fyllningen
skett, äfven antalet formar af hvarje serie, som dervid blifvit fyllda.
Äfven de faststående krystallisationskärlen, som komma till användning, erhålla
en liknande etikett, men denna angifver endast datum för fyllningen. Båda slagen
etiketter måste vara försedda med controllantens underskrift. Vid slutet af
hvarje dygn sammanfattas resultaten, hvilka registret N:r 4 lemnar, och införas
i ”compte de cristallisation", som utgör den andra afdeluingen af ”portatif général”
(N:o 7, sucres).

I sammanhang med krystallisationscontrollen böra ännu tvenne register omnämnas,
hvilka utgöra dels en verification dels ett lörfullständigande af denna controll.
Dessa äro tvenne ”carnets de situation" (N:r 16 och M:r 17, sucres). Den
förra omfattar alla flyttbara, den senare alla faststående kärl inom fabriken, som
innehålla syrup eller förarbetad saft, af hvad slag det vara må, och angifva beskaffenhet,
antal och rymd af de förstnämda, samt nummer, kubikinnehåll och tomrumshöjd
med afseende på kärlen af större dimeusioner. De föras båda af öfveruppsyningsmannen
eller den han dertill förordnar, och efterräkning, resp. bestämning
af tomrummet, verkställes hvarje dag.

Samtliga manipulationer, som nu följa och hafva till föremål det mer eller
mindre färdiga sockret i fast form, stå utan undantag under controllens uppsigt.
Det ligger i sakens natur, att antalet och arten af dessa operationer måste

*). Se Bil. N:r 7; jfr. »Bil. B. 4.

Controllförfarandet i Frankrike.

blifva väsentligen olika, allt efter som en fabrik tillverkar endast råsocker eller
en mera förädlad vara, men om dem alla gäller, att de skola föregås af
eu anmälan af fabrikanten; dock skilja sig dessa declarationer så till vida
från dem, som tillhöra défécationen och krystallisationen, att de ej ske i mån
af operationernas fortgång, utan afgifvas i förväg för hela dygnet eller åtminstone
tvenne timmar, innan operationen tager sin början. De inskrifvas i ett gemensamt
register *) (N:r 5, bueres), som, pagineradt och numreradt af controllen, ställes
till fabrikantens förfogande.

Den första i ordningen af hithörande operationer är krystallisationskärlens
tömmande. Declarationeu angifver härvid i första rummet, huruvida denna operation
kommer att förenas med det utkrystalliserade sockrets afskiljande medelst
centrifugering. eller icke, och upptager vidare serie och antal af de formar, som
komma att tömmas, samt qvantiteten syrup, som är ämnad att uttagas ur ett
eller annat af de faststående krystallisationskärlen. Controllanten, som med anledning
af den gjorda anmälan på uppgifven tid infinner sig för att öfvervaka operationen,
har i första hand att tillse, det antalet och beskaffenheten af de formar,
som tömmas, öfverensstämma med declarationens uppgifter samt derefter, i händelse
sockret är färdigt eller ej omedelbart underkastas någon vidare process,
uppväga detsamma och bestämma dess qvalitet samt vaka öfver, att det införes i
magasinet. Är det raffineradt socker, som slås ur formarne för att direkt öfverflyttas
i torkrummet, inskränkes controllen till en profvägning af några toppar af
samma storlek, och qvantiteten beräknas på grund häraf. Vid användande af centrifugering
sker uppvägning och qvalitetsbestämning af det från apparaten kommande
sockret antingen efter operationens slut, eller så ofta uppsyningsmannen
anser lämpligt. Beträffande till tömning anmälda, faststående krystallisationskärl
har uppsyningsmannen att verificera deras nummer samt den volum syrup, som i
hvart och ett innehållas, och i händelse genom declarationen angifves, att endast
en del af ett sådant kärls innehåll skall uttagas, tillser han, att detta sker lagervis,
för att uppskattningen af den qvantitet, som blifvit aflägsnad, må medelst
uppmätande af tomrummets höjd med tillbörlig noggrannhet kunna verkställas.
Under det att centrifugeringen af en reservoirs innehåll fortgår, tillhör det honom
vidare att söka utröna förhållandet mellan volumen syrup och qvantiteten socker,
som deraf resulterar, genom att en och annan gång, när turbinen fylles, bestämma
syrupsmängden — något som dock vanligen icke sker direkt och ej heller är nödigt,
enär rymden af det kärl, äom användes till ifyllningen, bör vara honom med
tillräcklig noggrannhet bekant — och sedermera när moderluten är utpressad, väga

*). Se Bil. N:r 8; jfr. *Bil. B. 5.

Controllförfarandet i Frankrike.

det qvarvarande sockret. Den relation, som framgår ur dessa försök, bör, om desamma
rätt anställas, i viss mån kunna tjena till controll på det totalutbyte af socker,
som erhållits ur den syrup, som sålunda blifvit pröfvad; och detta tyckes också
vara afsigten med stadgandet, i det man på sådant sätt velat söka betrygga sig
mot underslef vid den ofullständiga bevakning, som i många eller kanske i de
flesta fabriker måste blifva följden af controllpersonalens fåtalighet och företrädesvis
gör sig gällande vid turbinerna, enär dessas verksamhet ej är inskränkt
till någon viss tid af dygnet, såsom fallet är med vissa andra operationer, t. ex.
tömmande af krystallisationskärl — när detta ej är förenadt med centrifugering -och expeditioner från magasinerna, hvilka ej få företagas under natten.

Resultaten af denna controll jemte alla detaljerna af densamma införas uti en
särskild anteckningsbok, ”carnet portatif” *) (N:r 6, sucres), hvaraf hvarje uppsyningsman
vid fabriken eger sitt, med en viss bokstaf betecknade, exemplar. Häri2)
antecknar vederbörande controllant vid formarnes tömmande ej blott deras antal
och serie samt mängden och qvaliteten af det socker, som derur framgått,
utan äfven qvantiteten syrup, som desamma ursprungligen innehållit, samt
de särskilda vägniugar, som företagits för att bestämma det färdiga sockrets vigt.
Vid centrifugeriugeu antecknas, likaledes med angifvande af kärlens serie, antal
eller nummer, den qvantitet syrup, som afverkats, samt särskildt detaljerna af de
försök till bestämmande af relationen mellan syrup och utkrystalliseradt socker,
som i det föregående omnämnts, och slutligen de skilda uppvägningarna af det
färdiga sockret. Vid dygnets slut sammanfattas de uppgifter, som hvarje "carnet”
lemnar, och införas i ”compte général", endels i dennes andra afdelning, "compte
de cristallisation", hvarest den qvantitet syrup afskrifves, som de tömda kärlen innehållit;
endels i tredje afdelningen, i hvad angår det färdiga sockret; och tecknas
i ”carnet portatif” för hvarje operation hänvisningar till de särskilda ställena i huf.
vudboken, der resultaten äro sammanförda, likasom i anmälningsregistret N:r 5 för
hvarje declaration hänvisas, med angifvande af littera och folio, till den ”carnet
portatif”, hvarest controlldetaljerna finnas.

Af de operationer, som stå i närmaste samband med den, för hvars öfvervakande
nyss blifvit redogjordt, och hvilka jemväl äro underkastade controll, har
i det föregående redan en blifvit omnämd, nemligen toppsockrets införande i torkrummet,
och på samma gång det sätt angifvet, hvarpå controllen dervid utöfvas
vid de tillfällen, då denna operation omedelbart följer uttagandet ur formarne. Är
ej så händelsen, fordras för denna procedur, likasom för alla andra, med hvilka
controllen har att skaffa, en särskild declaration 2) (N:r 5, sucres), — en så -

'')• Se Bil. N:r 9; jfr. »Bil. B. 6.

'')■ Se Bil. N:r 8, p; jfr. »Bil. B. 5. fol. 1. N:r 19.

Controllförfarandet i Frankrike.

Försändning
socker från
briken.

dan är i det nämda undantagsfallet ej nödig — med uppgift på topparnes antal och
vigt, hvilkens riktighet af vederbörande uppsyningsman pröfvas, dock förnämligast
med afseende på antalet. Det är nämligen endast topparnes antal, som kan utgöra
föremål för den declaratiou, som nu närmast följer1) (N:r 5, sucres), när det
färdiga sockret skall lemna torkrummet; den vigt, sockret då äger, tillkommer det
uppsyningsmannen att noggrant utröna, äfvensom att tillse, det antalet toppar
exact öfverensstämmer ej blott med declarationsuppgiften, utan äfven med hvad
bokföringen öfver införandet i torkrummet utvisar. Att det från torkrummet kommande
sockret omedelbart efter uppvägandet införes i fabriksmagasinet, följer af
hvad i det. föregående blifvit sagdt.

I samband med sockrets krystallisation, fast från delvis motsatt sida, stå,
utom de nyssnämda, ännu andra operationer, hvilka såsom jemväl utgörande föremål
för controllen torde, om äfven blott i förbigående, här böra omnämnas. Sådana
äro omarbetandet af mer eller mindre färdigt socker (”refonte”) och öfverflyttandet
af residua ”bas produits" från krystallisationskärlen i andra förvaringskärl
(”transvasion”). Båda föregås af fabrikantens anmälan2) (N:r 5, sucres)
— för såvidt ej den förra står i omedelbart samband med formarnes tömmande,
då samma declaration 3) gäller för båda operationerna —, upptagande allt
efter olika förhållanden vigt eller volumer eller kärlens antal, nummer etc., och
uppgifterna controlleras af vederbörande uppsyningsman, som derjemte har att
tillse, att det mer eller mindre färdiga socker, som skall omarbetas, i hans närvaro
bringas i lösning. Detaljen af verificationerna vid hvar och en af dessa operationer
antecknar vederbörande controllant i sin "carnet portatif" och resultaten
öfverföras i ”portatif general”: de, som tillhöra de tvenne sistnämda operationerna,
i ”compte de cristallisation”, de, som angå insättningar i eller uttagning ;r ur
torkrummet, i en särskild ”compte de mise å l’étuve”, som utgör en underafdelning,
af hufvudbokens tredje konto.

U ti dessa samma ”carnets portatifs”, hvilka, enligt hvad här ofvan blifvit anfördt,
innehålla redogörelse för alla controllåtgärder, som referera sig till de särskilda
operationerna med undantag af défécationen och krystallisationskärlens
fyllande, antecknas slutligen äfven de expeditioner, som ske från fabriken. De
enda produkter, som under vanliga förhållanden få lemna fabriken, äro färdigt
socker och melass. Endast i det fall, att eu fabrik definitivt upphör att arbeta,
kunna andra mellanliggande produkter, såsom syrup, ofullfärdigt socker, ”residus",
”bas produits” etc. derifrån expedieras, men få då ej förflyttas annorstädes än till

>) Se Bil. N:r 8, d); jfr. »Bil. B. 5. fol. 1. N:r 20.

2) Se Bil. N:r 8, ej och f); jfr. *Bil. B, 5. fol, 1. N:r 21 & 22.

Se Bil. N:r 8, g); jfr. »Bil. B. 5. fol, 1. N:r 24.

Controllförfarandet i Frankrike.

en annan i verksamhet varande fabrik. Hvarje försändning föregås af en anmälan
från fabrikanten, sora angifver antalet collis, deras nummer och märken, nettoocb
bruttovigten — detta dock ej obligatoriskt —, varans beskaffenhet, timmen för
sändningens afgång, bestämmelseorten, mottagarens namn, bostad och yrke, sättet
för transporten, resp. den väg, sändningen skall gå, formannens eller båtförarens
namn m. m. Denna declaration undertecknas ej blott af fabrikanten, utan jemväl
af en annan person, som, i händelse skatten ej redan är erlagd, säkerhet ställd
eller credit beviljad för de varuqvantiteter, som expedieras, står i ansvar för skattebeloppet
och följaktligen bör vara så qvalificerad, att han kan anses vederhäftig
för detsamma. Då likväl i de flesta fall säkerhet är lemnad, är det vanligen
verkmästaren eller någon af arbetarne vid fabriken, som jemte fabrikanten undertecknar
declarationen. Efter afgifven declaration inskrider controllen, och härvid
måste öfveruppsyningsmannen jemte en af de underordnade controllanterne, eller
i alla händelser tvenne tjensteman vara närvarande. De hafva att i första rummet
noga undersöka de i sändningen ingående produkternas qvalitet och vigt, resp.
volum, hvar för sig, samt, i händelse syrup, ofullfärdigt socker, ”bas produits" etc.
deri ingå, evalvera dessa i råsocker under typen XIII; vidare att tillse, att antalet
collis är riktigt uppgifvet och att de föreskrifter rörande förpackningen, som
äro gifna, och rörande hvars enskildheter jag inskränker mig att hänvisa till Reglera.
af den 1 Sept. 1852 art. 27, äro iakttagna. Är verificationen försiggången,
plomberas genast alla de collis, som innehålla socker i fast form, och förses faten,
hvari de flytande produkterna förvaras, med uppbördsverkets sigill. Verificationens
resultat med afseende på qvantitet och qvalitet samt den gjorda evalveringen
införas i endera controllantens ”carnet portatif”, och i enlighet med dessa
och fabrikantens i declarationen lemnade uppgifter -— hvilka, om så nödigt finnes,
bringas i öfverensstämmelse med de förstnämda — utfärdas en frisedel ”acquit-åcaution”
(N:o 9, sucres), som medföljer sändningen. Dessa ”acquits-å-caution” äro
af olika slag, allt efter som sändningen är destinerad till ett nederlag (”eutrepöt")
eller icke. Dessutom finnes särskildt formulär för de frisedlar, som skola viseras
under vägen. Denna frisedel innehåller alla här ofvan antydda detaljerade uppgifter
och stipulerar derjemte en viss tid, inom hvilken transporten bör vara verkställd,
samt i särskilda fall vissa stationer under vägen, på hvilka sjelfva frisedeln skall
viseras, för att ej förlora sin gällande kraft. Så snart en sådan ”acquit-å-caution”
är från en fabrik utfärdad, göres af öfveruppsyningsmannen genom en ”avis”
af särskildt formulär (Nio 6 Å.., serv. général) anmälan derom hos närmaste director,
som omedelbarligen låter rapporten fortskafläs till vederbörande myndighet
å destinationsorten för sändningen.

Controllförfarandet i Frankrike.

De från fabriken utgångna sockerqvantiteterna, sådana de i vederbörande
”carnet portatif” angifvas, öfverföras för hvarje dag uti de särskilda afdelningar
af hufvudboken (”portatif général”), till hvilka de höra: alltså totalbeloppet, uttryckt
i råsocker under N:r XIII, i första kontot, sockret i pulver form i tredje kontots
första underafdelning och toppsockret i samma kontos tredje underafdelning.
När i det undantagsfall, som ofvan blifvit angifvet, andra produkter än socker
och melass expedieras, upptagas dessa i hufvudbokens andra konto. Med afseende
på melassen åter, hvilken i regeln ej får destineras annorstädes hän än till
spritfabrikerna, så upptages densamma till sitt fastställda sockervärde endast
"compte général de la fabrication”.

”portatif general.” Den föregående framställningen har sökt att steg för steg följa controllen
inom de franska sockerfabrikerna, alltifrån det ögonblick, då den först ingriper
ända till dess slutprodukterna af fabrikationen utgå till consumtion eller till vidare
förädling. Emellertid är den bild, som ur denna skildring framgår, ingalunda
fullständig. En mängd enskildheter hafva nämligen här och hvar måst
lemnas åsido, emedan de, såsom stående i intet, eller endast aflägse samband
med de operationer, till hvilka controllen närmast anknyter sig, ej lämpligen
kunnat inrymmas i redogörelsen här ofvan. Då dessa detaljer emellertid på intet
sätt kunna anses vara af underordnad vigt, utan fastmera flera af dem ega väsentlig
betydelse för controllsystemet, blir det nödigt att särskildt redogöra för
desamma; något, som bäst torde ske i sammanhang med en utförligare framställning
af den i det föregående ofta omnämda controllhufvudbokens anordning,
enär vi här måste finna alla förekommande detaljer upptagna.

Denna ”portatif général pour 1’exercise des fabriques de sucre”'') innefattar
3:ne särskilda konton:

l:o ”compte général de la fabrication",

2:o ”compte des sirops en cristaliisation, och
3:o ”compte des sucres achevés”.

Det sistnämda kontot har åter trenne underafdelningar:

a) ”compte de magasin pour les sucres achevés eu poudre”,

b) ”compte de mise å 1’étuve des sucres raflinés”,

c) "compte de magasin des sucres raffinés1,

af hvilka dock de båda senare, såsom redan benämningarna angifva) uteslutande
tillhöra de s. k. ”fabriques raffineries”.

”Compte général” bildar sjelfva hufvudkontot, i det att här fabrikens sockerinkomster,
dess egen produktion, beräknad efter saftbestämningen, socker -

<) Se Bil. N:r 10; jfr. ‘Bil. B. 7.

Controllförfurandet i Frankrike.

eller sockerhaltiga produkter, som från andra håll tillföras densamma etc.,
och dess socker-utgifter: från dess magasin utgående produkter m. m., in
toto sammanföras. De öfriga, såsom omfattande endast vissa delar af controllen,
äro att betrakta såsom detaljräkenskaper, hvilka dels tjena såsom bilagor till
hufvudkontot, dels stå vid sidan af detsamma, i det att de beröra sådana controllförfaranden,
hvilkas resultat ej kunna deruti inrymmas.

Då, såsom nämdt är, dessa detaljräkenskaper i väsentlig mån utgöra
grundvalen för hufvudkontot, och detta derföre som oftast blott hänvisar till
dem med afseende på ett controllförfarande, hvars resultat angifvas, så torde det
vara lämpligast, att i den framställning, vi gå att lemna, göra början med dessa.

Hvad angår ”compte de cristallisation", så följer redan af hvad i det före- Krystaiiisatiomgående
blifvit nämdt rörande detta konto, att detsamma hör till dem, som stå kontot''
vid sidan af "compte general" och hvilkas resultat endast undantagsvis kunna finna
en plats i dennas kolumner, enär det uteslutande redogör för controllens verksamhet
vid operationer, som kunna betecknas såsom intermediära, d. v. s. sådana,
som hvarken innebära ett direkt förökande eller förminskande af den sockermängd,
för hvilken fabriken har att ansvara. Krystallisationskontots *) debet bildas
af all den syrup, som befinner sig i det stadium af concentration och för öfrigt
är af den beskaffenhet, att socker derur kan anskjuta, den må för resten tillhöra
hvilken som helst af de olika kategorier, som betecknas med benämningarna
”sirops ordinaires”, ”residus” eller "bas produits", samt derjemte af det med syrup
blandade socker, som bär namnet ”sucres imparfaits". Detta debet upptager
alltså i första hand alla hit hörande sockerhaltiga produkter, som finnas inom
fabriken vid den inventering, som hvarje campagne föregår arbetenas början.

Härvid, likasom i alla andra fall, specificeras serie, antal, nummer och rymd af de
kärl, hvari de flytande produkterna befinna sig — är ett kärl ej complett fyldt»
angifves jemte dess totala rymd det förhandenvarande tomrummet —, och med
afseende på de fasta ("sucres imparfaits"), jemte vigten äfven antalet säckar, korgar
eller andra kärl, hvari de förvaras. Vidare följa de dagliga resuméerna af
de uppgifter, som registret N:r 4 lemnar rörande de faststående och flyttbara
krystallisationskärlens fyllning, hvarvid upptagas icke blott declarationernas alla
detaljer, utan äfven de fyllda formarnes rymd efter serie och den deraf beräknade
volumen syrup, som i dem innehålles. Ytterligare påföres räkningen i debet
det ofullfärdiga socker, som resulterar vid krystallisationskärlens tömmande, för
så vidt det ej omedelbart omarbetas. Slutligen upptager sagda debet äfven de

*) Se Bil. N:r 10. ii. För en närmare belysning af den här följande redogörelsen, än hvad
denna bilaga lemnar, hänvisa vi till de exempel, som meddelas i ”modéle du portatif general”

♦Bil. B. 8. p. 20—45.

.34

Controllförfarandet i Frankrike.

qvantiteter af hithörande produkter, som möjligen på etablissementet öfverflyttas
från en annan fabrik, som definitivt inställt sina arbeten. Krystallisationskontots
credit åter bildas af den krystalliserade sirupen, i mån som denna lemnar de kärl,
hvari krystallisationen försiggått. Specificationerna med afseende på de tömda
kärlen äro fullkomligt enahanda med dem, som tillhöra räkningens debet, och är
det den ur dessas rymd beräknade volumen, som erediteras contot. Här, såväl
som vid debiteringen, skiljes mellan ”sirops ordinaires” å ena sidan samt ”residus”
och ”bas produits” å den andra, och vidare angifvas också de mängder, som vid
krystallisationskärlens tömmande omedelbart komma till omarbetning. Qvantiteterna
färdigt socker, som framgå ur syrupen, upptagas ej i räkningen, men antecknas
dock med hänvisning till någon af tredje kontots afdelningar. Creditering
af ofullfärdigt socker kan endast ske, då detta omarbetas, hvarföre också, när en
sådan operation omedelbart företages med de qvantiteter dylik produkt, som vid
en tömning af krystallisationskärlen resultera, dessas vigt ej upptages i räkningen,
utan endast tecknas till minnes.

Oberoende af de operationer, hvilka vi sålunda sett stå i närmaste samband
med krystallisationskontots credit, kan en afskrifning å detta ega rum tillfölje af
direkt földust af syrup, i det att genom olyckshändelse eller annan tillfällighet en
qvantitet sådan går förlorad. När ett sådant fall inträffar, göres genast af fabrikanten
derom anmälan. (N:r 5, sueres), hvarefter tvenne uppsyningsman pröfva
uppgifterna och uppsätta ett protokoll, som angifver, under hvilka förhållanden förlusten
uppstått, qvantiteten, som gått förlorad, dess sockervärde o. s. v. Vederbörande
controllör och, i händelse förlusten är betydlig, äfven inspeetören underrättas om
saken och en afskrift af protokollet, åtföljd af direetörens utlåtande, insändes till
administrationen, som eger att afgöra, huruvida beloppet må afföras eller icke.
Att dylika förluster för öfrigt kunna inträffa ej blott af de produkter, som höra
till krystallisationsräkningen, utan äfven af såväl saft som färdigt socker, ligger
i sakens natur. Proceduren är i sådant fall fullkomligt densamma, och enda skilnaden
den, att beloppen afskrifvas på det konto, som vederbör.

En afslutning af krystallisationskontot eger rum vid hvarje kalendermånads
utgång. Dock kan en sådan äfven oftare vidtagas, om öfveruppsyningsmannen
anser nödigt, men då alltid i förening med en inventering, för att tillse, huruvida
antalet och beskaffenheten af de kärl, som för tillfället innehålla de hithörande
produkterna, exakt öfverensstämma med hvad räkningens saldo angifver. Visar
sig häruti ett öfverskott, upptages detta i debet, hvaremot det möjligen bristande
erediteras. I förbigående torde emellertid redan här böra nämnas, att vid en revision
af "compte de cristallisation” såväl ett deficit som ett öfverskott betraktas
såsom härrörande af underslef.

Controllförfarandet i Frankrike.

”Compte de magasin pour les sucres achevés en poudre” är tredje kontots Magasinskontot
första afdelning1). Dess debet har tvenne rubriker: den första för det socker, 1 puI

som under campagnen tillverkats inom fabriken sjelf — hvarvid skiljes mellan
det, som vunnits med användande af centrifugering till syrupens aflägsnande, och
det, som efter annan metod erhållits —; den andra för socker af allt annat ursprung,
såväl det, som inom fabriken förefans, innan campagnens arbeten togo
sin början, som ock hvad sedermera från annat håll införts, samt slutligen de
öfverskott, som vid revision af magasinet möjligen visa sig. Dess credit åter har
trenne afdelningar: socker, som gått ut fråu fabriken; socker, som, för att omarbetas,
uttagits ur magasinet; samt de qvantiteter socker, hvarmed vid magasinets revidering
räkningens saldo öfverstiger det belopp, som verkligen finnes. Dessa bristande
qvantiteter ("manquants") äro emellertid af tvenne skilda slag: sådana,
för hvilka skatt skall erläggas (”imposables”) och skattefria (”non imposables”), och
beror classificeringen på storleken af ett deficit i förhållande till den sockermängd,
hvarpå det kan räknas hafva uppstått. Med afseende härpå stadgar lagen, att ett
deficit, som ej öfverstiger 3 X, afskrifves såsom skattefritt; är det större än 3 X,
men ej öfverstigande 6 X, äger styrelsen att afgöra, huruvida skatt skall betalas
för beloppet eller icke. En ännu större brist anses såsom underslef.

Huru enkla än dessa stadganden synas vara, är dock beräkningen af de
qvantiteter, som rätteligen representera de ifrågavarande 3 eller 6 procenten, i vissa
fall temligen complicerad, såsom några af de exempel torde utvisa, hvilka ”modéle
du portatif general” i detta hänseende lemnar 2). ComplicatioDen härleder
sig väsentligen derifrån, att sagde procent beräknas ej blott på den qvantitet
socker, som inmagasinerats efter sista revisionen — och på hvilken den förhandenvarande
bristen väl egentligen bör anses vara uppkommen —, utan derjemte
äfven på den sockermängd, som vid denna senaste revision fans qvar uti magasinet.
Huru stor del af den senare räkningens resultat för tillfället kommer fabrikanten
tillgodo, beror derpå, huru förhållandet varit vid den föregående revisionen;
ju mindre den brist varit, som då förefans att betäcka, desto mera står
honom nu åter, hvaröfver han har att disponera. Visade deremot den föregående
revisionen ett deficit af öfver 3 X, eller ett öfverskott, så har han naturligtvis ingenting
att i sagda hänseende räkna sig till godo. Att följa denna beräkning i
alla dess detaljer, skulle emellertid blifva alltför omständligt, hvarföre vi inskränka
oss att hänvisa till den ofvannämda ”modéle du portatif’, hvarest de
olika hithörande exemplen torde fullständigast och klarast angifva alla enskildheter.

*) Se Bil. N:r 10. in. a.; jfr. *Bil. B. 8. p. 48—61.

D Jfr. »Bil. B. 8. p. 50 N:r 55, p. 52 N:r 57, p. 54 N:r 59 samt p. 60 & 61 N:r 67.

Controllförfarandet i Frankrike.

Hvarje öfverskott, som revideringen af magasinst angifver, tages i beslag
såsom understucket, och fabrikanten pliktfälles.

Jemte de egentliga räkenskaperna innehåller magasinskontot ännu några
columner, afsedda att inrymma special uppgifter rörande qvantiteterna socker af olika
nyanser, som antingen expedierats från fabriken eller blifvit omarbetade. Antalet
nyanser, som denna promemoria upptager, har naturligen vuxit med typernas antal,
så att de för närvarande äro sju i stället för de tre, som 1852 voro uppställda1).

Med afseende på det nästföljande kontot: ”cornpte de mise å 1’étuve”2), är att i
första rummet anmärka, att detsamma består af tvenne skilda räkningar, af hvilka
den ena är den egentliga ”cornpte de mise å 1’étuve”, under det att i den andra
bokföras de qvantiteter toppsocker, som vid formarnes tömmande visserligen anmälas
skola intagas i torkrummet, men ej omedelbart kunna ditflyttas. Detta den
provisoriska räkningens debet balanseras, i den mån införandet i torkrummet kommer
till verkställighet, då följaktligen det här crediterade beloppet på samma gång
påföres den egentliga ”cornpte de mise å 1’étuve”. Dennas debet åter innefattar
jemte det provisoriska kontots credit äfven de sockermängder, som vid formarnes
tömmande direkt gå till torkrummet, under det att dess eget credit utgöres af
hela sockermängden, som derifrån utgår och öfveråyttas på magasinsräkuingen för
det raffinerade sockret. För öfrigt äro båda räkningarna af enahanda form, i det
att såväl den enas som den andras både debet och credit upptaga samma specificationer,
nämligen sockrets qvantitet, topparnes antal och totalvigten af hvarje post,
som upp- eller afskrifves.

De vid skeende revisioner möjligen uppträdande öfverskott eller deficit införas
på vanligt sätt i räkningen, d. v. s. de förra uti debet, de senare uti credit;
men för dessa sistnämda finnas här liksom i magasinskontot särskilda platser anvisade
å credit-sidan, på den grund att man äfven inom torkrummets konto räknar
två slag af ”manquants” med enahanda benämningar som i magasinsräkningen,
nämligen ”imposables” och ”uon imposables”; men hänförandet till de olika klasserna
sker här efter helt andra grunder än de, som der gjort sig gällande. Det är
redan i det föregående nämdt, att coatrollen, när sockret införes i torkrummet — och
detsamma gäller äfven, när det provisoriskt tages i räkning för att senare ditföras —
hufvudsakligen fäster sin uppmärksamhet vid topparnes antal, under det att vigtsbestämningen
betraktas såsom i viss mån underordnad, och orsaken härtill antyddes
jemväl såsom varande den, att vid torkningen en vigtförlust måste inträda,
som ej kan på förhand beräknas. Det är denna vigtsförlust, som bildar

’) Med afseende på formen af 3:dje contots l:a afdelning före och efter 1864, jfr. å ena
sidan •Bil. B. 8 och å den andra Bil. N:r 10. m. a. eller *Bil. B. 7.

!) Se Bil. N:r 10. m. b.; jfr. ‘Bil. B. 8. p. 64-73.

Controllförfarandet i Frankrike.

”manquants non imposables”, så snart topparnes antal är oförändradt. Har deremot
detta senare förminskats, räknas hela vigtförlusten såsom ”manquants imposables”,
och ett sådant deficit, likasom ett öfverskott i topparnes antal, medför särskildt
ansvar.

Det tredje kontots sista afdelning1); ”compte de magasin des sucres raffinés”, MasasiMkontot
erbjuder ingenting särskildt anmärkningsvärdt. På dess debet föras dels den socker.’ ™
raffinad, som vid första inventeringen för eampagnen fans förhanden, vidare de
qvantiteter, som under fabrikationens fortgång producerats, och slutligen de öfverskott,
som möjligen vid magasinsrevisionen visa sig. Credit bildas åter af det
från fabriken expedierade sockret och det, som från magasinet återgått till fabriken
för att der omarbetas, samt slutligen af de inventeringsbrister, som constateras,
hvilka efter samma grunder, som vid det nästföregående kontot blifvit angifna,
hänföras antingen till skattepligtiga eller skattefria. I afseende på specificationen
öfveren stäm mer kontot fullständigt med ”compte de mise å 1’étuve”, i
det att jemte sockrets qvalitet antalet toppar och deras totalvigt upptagas, något
som för resten redan följer af hvad här ofvan nämts angående classificeringen
af ”les manquants”.

Efter att sålunda hafva försökt att lemna eu framställning af det sätt, hvarpå Hufrudkontot.
detalj räkningarna äro uppställda, och af hvad de hvar för sig innefatta samt af
sambandet, som förefinnes dem emellan, öfvergå vi till redogörelsen för sjelfva hufvudkontot
och dess enskildheter samt för sammanhanget emellan detta och de öfriga.

I första hand må då med afseende på detta konto 2) nämnas, att det ej känner
något annat socker än det, som står under typen XIII, och att följaktligen

alla andra qvaliteter m åste öfverföras till socker af denna typ för att kunna der uti

upptagas. För verkställandet af en sådan convertering finnes i kontot en särskild
eolumn, hvari den hithörande beräkningen detaljeras, i det att för qvantiteter
af högre typ den exaeta vigtsmängden angiives och derjemte det tillskott, som
efter den fastställda normen skall tillfogas, samt för lägre produkter jemte volum
eller vigt deras evalvering i socker af nämda qvalitet. Den norm, som för närvarande
i förstnämda hänseende tillämpas, äfvensom maximibeloppet, hvartill melassens
sockervärde får uppskattas, äro redan i det föregående angifna; för evalveringen
i öfrigt finnas inga speciella stadganden, utom för vissa undantagsfall,

hvilka vi i det följande få tillfälle att omnämna.

Hufvudkoutots debet upptager nu alla fabrikens inkomster i socker, från
hvad källa de än måtte härflyta. Främst alltså resultatet af den före arbetenas •)

•) Se Bil. K:r 10. in. c.; jfr. »Bil. B. 8. p. 76—83.

J) För de följande detaljerna, se Bil. N:r 10. i. och jfr. »Bil. B. 8. p. 4—27.

Controllförfarandet i Frankrike.

början företagna inventeringen *) och derefter dag för dag den sockerqvantitet, som
beräknas af de verkställda défécationerna — att dessas antal och saftens volum
derjemte upptagas, är redan i det föregående nämdt —, vidare hvarje qvantitet
socker, som utifrån inkommer i fabriken, och slutligen alla öfverskott, som angifvas
vare sig af de andra konton eller möjligen af hufvudkontot sjelft vid de
följande inventeringarna. Bland de rubriker, hvilka inom detta debet förekomma,
är det emellertid en, som torde fordra särskild förklaring. Under öfverskriften:
”charge de toute autre nature”, innefattande allt det socker, som ej kan
anses direkt framgånget ur défécationerna under campagnen, finnas nämligen tvenne
afdelningar, betecknade med resp. ”imposables” och ”non imposables”. Till socker,
som sålunda anses stå utom fabrikationsresultaten, hörer naturligen i första rummet
det, som från andra håll införes i fabriken, men derjemte också allt, som vid
campagnens början är upptaget å det första inventariet, och slutligen räknas till
samma kategori de öfverskott, som constateras i de särskilda detaljräkenskaperna
(krystallisationskonto, magasinskonto etc.). Hvad dessa öfverskott angår, så är af
det föregående klart, att de alltid räknas såsom skattepligtiga, hvarföre en classificering
i ”imposables” och ”non imposables” endast kan ifrågakomma för de
båda förstnämda slagen, d. v. s. de i fabriken införda och de vid inventeringen
befintliga qvantiteterna. Med afseende på införandet af mer eller mindre färdigt
socker i fabrikerna, har ofvanföre endast det exceptionella fall blifvit omnämdt,
då en fabrik nedlägges och alla de sockerhaltiga produkter, som uti densamma
förefinnas, under vederbörlig controll öfverflyttas till en annan. Detta är också
det enda fall, då en fabrik, som endast tillverkar råsocker (”fabrique simple”), kan
från en annan mottaga sockerhaltiga produkter, ehuru äfven då med uteslutande
af det färdiga sockret, hvilket under inga omständigheter får införas i en sådan
fabrik. Att för öfrigt de sålunda öfverflyttade sockerhaltiga produkterna upptagas
under rubriken ”imposables” är sjelfklart. Rättigheten att mottaga annorstädes
tillverkadt, färdigt socker till vidare förarbetning eller förädling är, om vi frånse
de egentliga raflinerierna, endast medgifvet de s. k. ”fabriques-raffineries”. Detta
främmande socker kan nu vara antingen ett sådant, för hvilket skatt eller tull
redan blifvit erlagd — före 1864 var detta ett oeftergifligt vilkor —, eller ock
ett, som ännu är skattepligtigt. I senare fallet måste det naturligen påföras fabrikens
debet såsom ”imposables”; i förra fallet åter har controllen ej direkt dermed
att skaffa, men i räkenskaperna måste det dock ingå, enär eljest en controll *)

*) Inventeringsprotocollet upptages här in extenso med bifogad evalvering af alla förhandenvarande
produkter, och blir det endast dessas exacta qvantiteter, som öfverflyttas i, den
af detaljräkningarna, till hvilken ämnet till följe af sin natur hörer.

Controllförfarandet i Frankrike. 39

af det skattepligtiga sockret blefve omöjlig, och derföre debiteras det såsom
''bion imposables”.

Att då skattefritt socker införes i en fabrik, detsamma också kan komma
att framträda i inventeringarna både vid campagnens början och vid dess slut
och att följaktligen äfven dessa vid en ”fabrique-raflinerie” kunna uppvisa båda
classerna af socker, ligger i sakens natur.

Rörande öfriga enskildheter i hufvudkontots debet torde intet väsentligt vara
att anmärka, om ej möjligen angående uppskattningen af sockervärdet, när ett
öfverskott blifvit constateradt i ”compte de magasin des sucres en poudre” (tredje
kontets tredje afdelning) och magasinet för tillfället innehåller socker af olika qvaliteter,
i det att lagen i sådant fall stadgar, att sagda öfverskott skall räknas tillhöra
det lägsta af de i magasinet befintliga sockerslagen.

Hufvudkontots credit utgöres, såsom redan i det föregående är antydt, af
allt det socker, som anses hafva gått ut ur fabriken, antingen det nu under en
eller annan form verkligen blifvit derifrån expedieradt, eller det med administrationens
tillstånd blifvit afskrifvet för direkt liden förlust i saft, syrup eller socker
(”pertes matérielles”), eller det representerar de vid detaljräkningarna constaterade
bristerna, så vidt dessa höra till klassen ”imposables”. Angående dessa "manquants”
och deras upptagande i hufvudbokens credit torde böra anmärkas, att,
då en direkt qvalitetsbestämning, af hvad som gått förloradt, ej är möjlig och
alltså en uppskattning af dess sockervärde ej derpå låter grunda sig, lagen bestämmer,
att all den syrup, som å krystallisationsräkningen uppträder såsom brist,
skall i hufvudkontot upptagas med ett sockervärde af 1 kilo pr litre och att, om
deficit består af ofullfärdigt socker, detta räknas lika med det färdiga, d. v. s.
råsocker under typen XIII, hvaremot brister å magasinsräkningarna uppdagas såsom
tillhörande den lägsta sockerqvaliteten, som för tillfället förefinnes. Huruledes afkortning
för direkt lidna förluster kan vinnas, derför har redan här ofvan redogjorts,
med angifvande af alla dithörande detaljer, och det återstår således, med
afseende på de till hufvudkontots credit hörande klasserna af socker, endast att
nämna några ord om det, som från fabriken verkligen expedieras. Räkningen
fördelar detta under fyra särskilda rubriker — eller egentligen fem, i det att
melassen, som försändes till destillerierna, är skiljd från de öfriga.

Fastän ej intagande den främsta platsen, må klassen ”non imposables” här dock
först nämnas, såsom den der i öfverensstämmelse med den likanämda afdelningen
å debetsidan uteslutande tillhör ”les fabriques-raffiueries" och innefattar det socker,
hvilket, ingånget i fabriken såsom skattefritt, utgår derifrån i mer eller mindre
förädlad form. Af de öfriga upptager den främst stående allt det färdiga, skattepligtiga
socker, som expedieras från fabriken under sådana förhållanden, att det

Controllförfarandet i Frankrike.

i och dermed öfvergår till kategorien "non imposables”, d. v. s. att skatt under
en eller annan form derför anses erlagd, och derjemte de ofvan omnämda ’manquants
imposables” från öfriga räkenskaper; en annan column är bestämd för de
sockerqvantiteter, som från fabriken försändas till nederlagen, och den återstående
för det socker, som, utan att skatt derför anses erlagd, öfverflyttas för en viss bestämd
tid till en ”fabrique-raffinerie” eller ett egentligt raffineri för att förädlas»
och som betecknas såsom stående under ”le regime de 1’admission temporaire”.
Denna rättighet för de raffinerande fabrikerna — och raffinerierna —, att mottaga
skattepligtigt socker, och i sammanhang dermed medgifvandet för råsockerfabrikerna
att expediera sådant socker annorstädes än till nederlagen, lemnades först
genom lagen af den 7 Maj 1864, hvilken, på samma gång den upphäfde dittils gällande
stadganden om ”drawback”, i stället lemnade åt de sockerförädlande etablissementen
rätt att mot ställd säkerhet från hvad håll som helst införa socker, med
förpligtelse, att inom en viss bestämd tid, till en början fyra, sedermera två månader,
hafva antingen exporterat eller på nederlag upplagt en qvantitet förädlad vara, som
efter fastställd norm motsvarade den införda sockermängden. Detta förklarar den
benämning, hvarunder hithörande socker upptages i den afsändande fabrikens credit;
att det i den mottagandes debet ej har någon särskild plats sig förbehållen,
beror derpå, att det såsom skattepligtigt der föres under rubriken ”imposables”.
Denna dess egenskap af skattepligtigt i den mening, här ofvan anförts, nämligen
att det skall gäldas med socker af högre qvalitet, måste emellertid föranleda, att
det underkastas särskild controll så till vida, som det gäller att tillse, det den
qvantitet, som införes i en fabrik, blir inom fastställd tid till fullo godtgjordt genom
exporteradt eller på nederlag upplagdt socker. Derföre finnes också vid
hvarje ”fabrique-raffinerie11 eu controllräkning, som uteslutande har detta till
föremål. Men att här ingå i en redogörelse för enskildheterna deraf, äfvensom för
alla detaljbestämmelser, hvilka äro uppställda för'' Tadmission temporaire” i dess
helhet, anser jag mig så mycket hellre kunna underlåta, som denna del af sockercontrollen
står helt och hållet utom den, som sysselsätter sig med den egentliga
fabrikationen, utan torde jag med afseende härpå få hänvisa till lagen af den
7 Maj 1864, till circuläret af den 31 Maj s. å. och specielt till formuläret N:r
12, som är bifogadt detta sistnämda.

Ännu en omständighet, som står i samband med expeditionen af socker från
de raffinerande fabrikerna och som sålunda äfven har en viss betydelse för hufvuclkontots
credit, torde här böra omnämnas. Då dessa etablissement på samma
gång förarbeta såväl skattefritt som skattepligtigt socker, måste de färdiga produkterna,
som utgå, räknas partielt tillhöra båda dessa klasser. I expeditionerna
på nederlagen kan emellertid intet skattefritt socker ingå, hvarför det endast blir

Controliforfarandet i Frankrike.

på de till consumtion utgående qvantiteterna, som en fördelning i dessa båda
klasser kan tillämpas, och lagen stadgar med afseende härpå, att vid hvarje sådan
expedition de olika klasserna skola crediteras proportionelt till de qvantiteter,
som för tillfället inom fabriken representera hvardera af dem. För ett exempel,
huru denna beräkning i ett specielt fall verkställes, hänvisar jag till ”modéle
de portatif général” p. 18.

Likasom alla detaljräkningarna, så afslutas också hufvudkontot för hvarje
kalendermånad. Resultaten af dessa månadsafslutningar införas dels cumulativt,
dels specielt för hvarje månad å fol. I af "compte général de la fabrication”),
hvilket folio derjemte inrymmer tvenne andra resuméer, hufvudsakligen hemtade från
nyss anförda sammanställningar, den ena utvisande qvantiteteten skattepligtigt
socker, som under hvarje qvartal utgått från fabriken, samt de skattebelopp, som
på grund häraf beräknats, den andra angifvande i möjligast enkla foi mställningen
vid campagnens slut med afseende på de mängder af skattefritt och skattepligtigt
socker, som komma att öfvergå i nästa arbetsårs räkenskaper.

Extra afslutningar med thy åtföljande revisioner eller inventeringar ( ”re- ”Inventaire
censement”), sådana vi sett dem förekomma vid detaljräkenskaperna, ega ej rum s™éraux”''
vid hufvudkontot, utan är här i detta hänseende särskildt stadgadt, att utom den
inventering, som inleder campagnen, endast tvenne ”inventaires généraux” derunder
få företagas, nämligen den ena vid défécationernas afslutande, d. v. s. när fabrikens
hvitbetsförråd äro afverkade, den andra vid den tidpunkt, då alla arbeten inom
fabriken upphöra, d. v. s. då ej vidare något slags förarbetning af sockerhaltiga
produkter eger rum.

För detaljerna af en första inventering är redan i det föregående redogjordt,
och det sätt, hvarpå de tvenne öfriga verkställas, är ej i någon väsentlig mån
afvikande. Dock torde en omständighet vid den andra inventeringen särskildt förtjena
omnämnas. Såsom redan är nämdt, eger denna rum samtidigt med défécationernas
afslutande och intager följaktligen en exceptionel ställning så till vida, som
den företages under pågående fabrikation, då de båda öfriga ske på tider, då
fabrikens verksamhet antingen ej ännu börjat eller också redan är för campagnen
slutad. Saftutdragningen har visserligen upphört, men alla de processer, som
ligga mellan défécationen och det färdiga sockret, kunna fortgå. Häraf följer, att
vid constaterandet af det i fabriken förekommande sockret, syruper af olika qvaliteter
komma att spela en relativt vigtig rol, mot hvad fallet kan vara vid första
och tredje inventeringen, och det är i sammanhang härmed, som en sak förtjenar
särskildt uppmärksammas, så mycket mer som i det föregående ej något tillfälle er -

D Se Bil. N:r 10; jfr. »Bil. B. 8 p. 4.

Controllförfarandct i Frankrike.

bjudit sig att taga hänsyn till densamma. Krystallisationskontot har visserligen till
specielt föremål den syrup, som fabriken producerar, men det upptager densamma
endast för så vidt den hunnit derhän, att socker utan vidare åtgörande derur
kan anskjuta, eller med andra ord: först när syrupen är förvandlad till fyllmassa,
kommer den inom krystallisationsräkningens område. Men nu finnas inom fabriken,
så länge dess arbeten fortgå, alltid större eller mindre qvantiteter af sådan
syrup, som antingen ej ännu hunnit så långt i förarbetning, att den blifvit bragt
till nödig koncentrationsgrad för att kunna afsätta socker, eller också en eller flera
gånger visserligen varit förvandlad till fyllmassa, men sedan det utkrystalliserade
sockret på ett eller annat sätt blifvit afskildt, ånyo ingått i fabrikationen
såsom ännu innehållande så mycket krystalliserbart socker, att den ej kan rubriceras
såsom residuum, ”bas produits” eller melass. Det är klart, att äfven det
socker, som i de här ifrågavarande syrupsarterna innehålles, måste tagas med i
räkningen vid skeende inventering, men krystallisationskontot upptager dem icke,
ej heller någon af de öfriga räkningarna. Uti "compte général" kunna de visserligen
sägas ingå så till vida, som det socker, de böra lemna, implicite är upptaget
i dess debet i och med det ur déféc.ationerna beräknade rendementet etc., men
för den vid inventeringen till motvigt mot detta debet nödiga uppskattningen af
den sockerqvantitet, de i sjelfva verket representera, lemnar hvarken hufvudkontot
eller detalj räkningarna någon ledning. Häraf förklaras, att uti detta andra inventarium
’) én särskild klass af sockerhaltiga ämnen finnes upptagen under benämning:
”produkter, som ej ingå i krystallisationskontot”, omfattande just nyssnämda
slag af syrup jemte melassen, hvilken sistnämde, såsom redan är anfördt,
inrymmes i hufvudkontots credit, först när den utgår från fabriken, och i de öfriga
ej har någon plats sig anvisad. Källan för de hithörande detaljuppgifterna
utgöres väsentligen af de ”carnets de situation”, som ofvanföre i sammanhang med
redogörelsen för krystallisationscontrollen blifvit omnämda, i det att dessa, såsom
omfattande alla kärl, som äro bestämda att upptaga skedad saft, den må vara af
hvilken koncentrationsgrad eller beskaffenhet som helst, och angifvande dag från
dag de volumer af flytande produkter, som hvart och ett af dessa innehåller, äfven
med afseende på de utanför krystallisationskontot ställda syrupsklasserna, måste
kunna lemna de för inventeringen nödiga upplysningarna angående de qvantiteter,
hvari dessa förefinnas.

Med frånseende för tillfället af den olika betydelse, som de särskilda allmänna
inventeringarna kunna ega för controllen i dess helhet, kan deras uppgift
så till vida sägas vara enahanda, som de alla afse att constatera qvantiteterna

») Jfr. »Bil. B. 8. p. 16, N:r 21.

Controllförfarandet i Frankrike.

sockerhaltiga produkter af alla slag, som vid en viss tidpunkt inom en fabrik
förefinnas, och att ådagalägga, i hvad mån de sålunda funna beloppen öfverensstämma
med hvad hufvudkontots saldo utvisar. De skulle sålunda kunna ställas
vid sidan af de ”recensements”, som vi i det föregående lärt känna vid detaljräkningarna
och hvilka, hvar inom sitt trängre område, hafva en liknande uppgift
med den, som tillhör dessa ”inventaires généraux” med afseende på fabrikationen
i dess helhet. Likväl finnes, oafsedt den större omfattning, som de senare ega,
och hvarigenom de i viss mån subsumera de förstnämda under sig, en väsentlig
skilnad mellan de allmänna inventeringarna och detaljrevisionerna, och denna ligger
uti den olika betydelse, som de i det ena och andra fallet vunna resultaten innebära
för controllen. Denna olikhet grundar sig förnämligast på den skiljaktiga
karakteren hos de räkenskaper, hvilka utgöra basen för den jemförelse, hvarur
resultaten i båda fallen framgå. Se vi nämligen på detaljräkningarna, så finna vi,
att vid dem samtliga utan undantag allt, som crediteras, är i verkligheten fullkomligt
ensartadt med det, som upptages i deras debet, att det ena mätes med samma
mått som det andra. Så t. ex. i krystallisationskontot är det syrup, hvars volum
upptecknas, och jemväl syrup, som vid krystallisationskärlens tömmande afföres; vid
magasinsräkningarna debiteras sockret efter den omedelbart funna vigten eller
efter topparnes antal och crediteras efter samma norm o. s. v. Helt annat är
deremot förhållandet vid hufvudkontot. Visserligen se vi också i detta både debet
och credit upptaga endast socker af samma qvalitet (under typen XIII), men likheten
mellan hvad som sålunda balanseras, är här endast nominel, ty detta socker
är antingen å ena eller andra sidan, stundom å båda, icke vägdt såsom sådant, utan
dess mängd är på mer eller mindre tillförlitliga grunder beräknad ur produkter af
helt olika beskaffenhet, alltifrån den råa saften ända till det raffinerade sockret
eller den uttömda melassen. Att för öfrigt enahanda skiljaktighet måste göra sig
gällande äfven med afseende på den direkta bestämningen af de för handen varande
qvantiteter, hvilka skola jemföras med det respectiva kontots saldo, är sjelfkärt,
i det att denna vid detaljrevisionerna blir en omedelbar uppmätning eller
uppvägning, vid inventeringen deremot i väsentlig mån kommer att bestå i en
uppskattning. Häraf följer nu, att ett ”recensement", med sina såväl å ena som
å andra sidan fullt exacta bestämningar med full rätt kan anses såsom kontroll
på tillförlitligheten af fabrikantens uppgifter, under det att inventeringen med sin
osäkra uppskattning ej kan erhålla samma betydelse, utan fastmera är att betraksåsom
en pröfning af den antagna beräkningsgrundens riktighet, och dess resultat
såsom en verification eller correction af de efter denna gjorda evalveringarna.
Denna skiljaktiga betydelse uttalar sig äfven uti det sätt, hvarpå lagen betraktar
möjligen sig företeende öfverskott eller brist i det ena och i det andra fal -

Controliförfarandet i Frankrike.

let. Såsom redan i det föregående blifvit anfördt, anses nämligen vid alla detaljrevisioner
en bristande öfverensstämmelse mellan räkningens saldo och de befintliga
dithörande produkterna såsom beroende på underslef och bestraffas i enlighet dermed;
vid de allmänna inventeringarna är detta ej fallet. Visar sig här ett öfverskott,
påföres detsamma visserligen hufvudkontots debet, men fabrikanten ställes
ej vidare till något ansvar derför; constateras åter ett deficit, så stadgar visserligen
lagen, att å dess belopp skatt skall erläggas och detsamma derefter erediteras,
men genom decretet af den 7 Januari 1860 är denna bestämmelse så till
vida upphäfd, att på ansökan af fabrikanten och efter från vederbörande myndigheter
inhemtadt utlåtande, i hvad mån den påvisade! bristen kan anses vara
betingad af sådana omständigheter, som böra föranleda en afkortning — t. ex.
betornas sämre beskaffenhet e. d. —, befrielse från erläggandet af skattebeloppet
kan af finansministern beviljas.

Den skilnad, som inom hufvudkontot göres vid debiteringen af ett öfverskott,
som framgår ur den första inventeringen, och af dem, som visa sig vid någon
af de tvenne följande, i det att de sistnämda få sin plats tillsammans med det
socker, som beräknas ur défécationerna, då deremot det förra intages bland de
från annat håll fabriken tillförda produkterna, har sin grund uti det, som redan
ofvanföre blifvit antydt, att nämligen allt, som tillhör första inventeringen, såsom
varande resultatet af den föregående campagnens arbeten, ställes i paritet med
främmande socker.

Att återigen uti den sammanställning af de månatliga fabrikationsresultaten,
som inrymmas på folio I af ”compte géiiéral”, de vid andra och tredje inventeringarna
uppträdande öfverskotten utbrytas ur det öfriga debet och få sig en särskild
plats anvisad, tyckes endast ske, för att klarare låta framstå, om och i hvad mån det
ur saften — eller andra produkter — efter den antagna normen beräknade rendementet
visar sig under campagnen vara lägre än de verkligen vunna sockermängderna.
Ett analogt särskiljande iakttogs i närnda sammanställning jemväl med
afseende på de vid de båda sista inventeringarna uppträdande underskotten, så
länge äfven dessa voro ovilkorligen skattepligtiga; numera subsumeras de äfven
här under det från fabriken i vanlig ordning utgående sockret.

I sammanhang med denna redogörelse för de allmänna inventeringarna
torde här böra anmärkas, att arbetsåret räknas från den 1 September till den
31 Augusti och att controllräkenskaperna derföre ej kunna definitivt afslutas
förrän med sistnämde dag, så att först då det saldo kan bestämmas, som skall
ingå i den följande campagnens räkenskaper. Nu ligger det i sakens natur,
att, lika litet som det i allmänhet inträffar, att arbetsårets början med dertill
hörande första inventering sammanfaller med arbetenas (défécationernas) begyn -

Controliförfarandet i Frankrike.

natule, så också i de flesta fall förhållandet måste blifva, att fabrikationens afslutande
och den dermed i sammanhang stående tredje inventeringen ej sammanträffa
med arbetsårets slut, utan komma vanligen månader att ligga dem
emellan. Och då under denna tid väsentliga förändringar kunna hafva inträdt i
hufvudkontots ställning genom försiggångna expeditioner af färdigt socker, samt
följaktligen tredje inventeringens resultat ej kunna oförändrade öfverföras i det
nya arbetsårets rakning, så blir det nödigt att omedelbart före den 31 Augusti
beriktiga dessa genom ny saldering af kontot. En på grund häraf beräknad öfversigt
af kontots ställning vid arbetsårets utgång (”situation å la fin de la campagne”)
afslutar derföre ”compte général de la fabrication”; och det är denna,
som närmast lägges till grund för första inventeringen vid nästföljande campagne.

Vid redogörelsen för controllpersonalen vid sockerfabrikerna omnämdes redan
de åligganden, som tillhöra öfveruppsyningsmannen (”chef de service”) med
afseende på det permanenta öfvervakandet, och framhölls särskildt, att det är han,
som i första hand bär ansvaret derför, att controllen af de underlydande med
samvetsgrannhet utöfvas, på samma gång han har till uppgift att med den noggrannare
kännedom om fabrikationens alla detaljer, som bos honom förutsattes,
vaka öfver, att inga underslef från fabrikantens sida försökas vid de operationer,
som i regeln stå utom den egentliga controllen. Likaså anfördes, att alla räkenskaper
stå under hans speciella tillsyn och att det är hans pligt att tillse, det
dessa föras med ordning, och att pröfva deras riktighet. Slutligen nämdes äfven,
huru vissa detaljer af controllen fordra hans personliga deltagande, oberoende af
den anpart, som han enligt den uppgjorda arbetsordningen har i den permanenta
bevakningen. Jemte dessa åligganden, hvilka väsentligen härflyta från det öfverinseende,
han i egenskap af "chef de service” utöfvar, har han ännu andra, som
tillkomma honom, såsom den der bland den sedentära controllpersonalen står de
öfverordnade myndigheterna närmast. Hit höra förnämligast de rapporter, hvilka
han är skyldig att på vissa bestämda tider aflemna dels öfver controllens resultat,
dels öfver fabrikationens gång, dels öfver råmaterialförbrukningen och det vunna
utbytet o. s. v., hvarjemte också hit kunna räknas de meddelanden, som från honom
ingå till uppbördsverket vid hvarje försändning af socker från fabriken. Bland
rapporterna må i första rummet nämnas en, som bär namn af ”relevé des principales
operations de la fabrique” (N:r 40, sucres). Hvarje sådan omfattar en tidrymd
af 10 dagar och upptager dag för dag alla till skedningen hörande resultat,
sådana de framgå dels ur det speciella registret (N:r 3, sucres), dels ur
”compte general”, angifvande jemte antalet skedningspannor, som för hvarje dag varit
i verksamhet, défécationernas antal, mängden af gjorda tillsatser, den qvantitet
saft, som skedats, dennas medeltäthet och sockret, som derur beräknats, vi -

Öfveruppsynings -mannens tjensteåligganden.

Controliforfarandet i Frankrike.

dåre volumen syrup, som fyllts i krystallisationskärlen, qvantiteten socker, som
blifvit utslaget ur formarne eller vunnits genom turbinering, de sockermängder af
olika slag, som under dygnets lopp omarbetats, samt slutligen beloppet af expedieradt
socker och melass. För öfriga detaljer af detta sammandrag torde jag
få hänvisa till det formulär, sum finnes upptaget i ”Instruction général” p. 138—
139. En sådan rapport insändes den 11 och 21 i hvarje månad i dubbla exemplar
till vederbörande inspectör, som, efter att hafva tagit kännedom om densamma,
vidare befordrar det ena exemplaret till directören, det andra till administrationen.
JDen tredje rapporten, som omfattar de sista 10 dygnen i hvarje månad,
skall vidimeras af controllören och ingår derefter på samma sätt som de båda
föregående till inspectören, men åtföljes af en annan resumé, som likaledes uppställes
af öfveruppsyningsmannen. Denna (N:r 41, sucres) är ett utdrag ur "portatif
général”, som in extenso återgifver slutsummorna för månaden i alla de konton,
som i denna innefattas, med undantag af ”compte de mise å Pétuve”, och har
följaktligen fyra olika afdelningar. Dessutom meddelar detta månatliga sammandrag
upplysningsvis datum, då fabrikationen (défécationerna) tagit sin börjau, antalet
dygn, fabriken varit i verksamhet, arbetstiden pr dygn, samt under campagnens
senaste del den dag, då skedningen upphörde. Formuläret till denna rapport
återfinnes i "Instruction général” pag. 140—141. Denna redogörelse, försedd
med controllörens underskrift, insändes senast den 8:de i den månad, som
närmast följer, till inspectören och tjenar såsom bilaga till en sammanställning af
liknande natur, som denne i sin ordning har att afgifva.

En annan månatlig rapport, som öfveruppsyningsmannen har att lemna, är
"relevé des quantités mises å la consommg»tion” (N:r 32, sucres), innefattande en
sammanställning af de sockermängder, som under månadens lopp utgått från fabriken
till consumtion, eller som upptagits i hufvudkontots credit såsom skattebetalande
deficit. Den angifver såväl de effektiva qvantiteterna af olika slags socker,
hvilka blifvit expedierade, som ock deras värde i socker under typen XIII,
samt dessutom det skattebelopp, som de hafva att gälda. Tvenne exemplar utskrifvas
äfven här, af hvilka det ena tillställes uppbördsmannen i distriktet, det
andra viseras af controllören och öfversändes till inspectören. Formulär till ett
sådant sammandrag finnes visserligen upptaget uti ”Instr. gén.” p. 163, men detta
har till följe af nu mera gällande nyansbestämningar undergått vissa modificationer.
Såsom detaljverificationer till denna rapport tjena de ”bulletins d’avis”)
som vid hvarje expedition insändas till vederbörande uppbördsmyndighet och som
det, enligt hvad redan här ofvan nämdes, jemväl tillhör öfveruppsyningsmannen
att utfärda. Dessa ”bulletins” (N:r 26, sucres) äro ej att förvexla med dem, som
vid utställandet af ”acquits-å-caution” afsändas till directören och hvilka vi i det

Controllförfarandet i Frankrike.

föregående vid redogörelsen för expeditionens detaljer lärt känna. Under det att
dessa sistnämda höra till transportkontrollen, äro de här ifrågavarande, hvilka
innehålla enahanda specificationer med afseende på hvarje sändning, som det ofvannämda
sammandraget upptager för deras totalbelopp under månaden, afsedda
att tjena uppbörden till ledning.

Fyra gånger under arbetsåret, nämligen vid slutet af December, Mars, Juni
och Augusti, tillhör det vidare öfveruppsyningsmannen att till controllören i distriktet
inlemna en redogörelse för det sätt, hvarpå controllen vid fabriken under
den närmast förflutna perioden blifvit handhafd, huruvida några försök till underslef
blifvit gjorda, och i hvad mån några anmärkningar varit att göra med
afseende på de underordnade uppsyningsmän, hvilka vid fabriken tjenstgjort.
Denna redogörelse åtföljer controllörens journaler till inspectören och derefter till
directören, som, i händelse något mera anmärkningsvärdt deri förekommer, kan
låta den vidare befordras till administrationen.

Slutligen har öfveruppsyningsmannen att, sedan fabrikens arbeten för campagnen
upphört, d. v. s. sedan tredje inventeringen är hållen, uppställa ännu en
rapport, ”relevé de la production effective de la fabrique", hvilken, såsom benämningen
angifver, skall innefatta totalresultaten af fabrikens verksamhet, såväl hvad
angår saftutbytet i förhållande till de använda betorna som den sockermängd,
hvilken vunnits ur saften. Med afseende på sjelfva uppställningen af denna redogörelse
må här endast nämnas, att den består af tvenne särskilda afdelningar, af hvilka
den förra innehåller alla de för bestämmande af den verkliga saftqvantiteten
nödiga uppgifter, dels hemtade från controllräkenskaperna, dels grundande sig på
de iakttagelser, som öfveruppsyningsmannen under fabrikationens gång är i tillfälle
att göra rörande vissa enskildheter i saftberedningen, medan den senare åter,
väsentligen stödjande sig på den förstnämdas resultat och derjemte upptagande
det enligt räkenskaperna producerade sockret och den afverkade mängden betox'',
lemnar öfversigten af förhållandet mellan råmaterial och saft samt mellan denna
och slutprodukten. Att här genomgå alla den ifrågavarande sammanställningens de.
täljer, skulle föranleda en onödig vidlyftighet, då det exempel på en sådan resumé,
som ”Instruction général” p. 150—151 innehåller, bör skänka en vida klarare och
fullständigare öfverblick af densamma, än hvad äfven den omständligaste redogörelse
skulle förmå att lemna. Likväl torde sjelfva detta exempel, äfven med den förklaring,
som åtföljer detsamma, i vissa punkter tarfva en närmare belysning, för
att utan svårighet kunna i alla sina enskildheter fullständigt fattas. Detta gäller
i synnerhet om den första afdelningen, i det att här för bestämmandet af den
effeotiva saftqvantiteten åtskilliga omständigheter komma med i räkningen, hvilka
i det föregående ej blifvit vidrörda. Sålunda upptaga columnerna II och III en

Controilförfarandet i FranfcnJce.

volum saft, som skall fogas till de ur défécationsregistret framgående qvantiteterna
och som betecknas såsom öfverskott på de 9/10 af skedningspannornas totalrymd.
Detta har sin grund deruti, att, såsom redan ofvan är anfördt, saftens volum
sättes vid défécationerna lika med 9/j0 af pannornas kubikinnehåll, i det att
don återstående tiondedelen anses vara nödig till kokrummet. Nu inträffar emellertid,
att man vid vissa fabriker ej anser sig behöfva så stort kokrum och följaktligen
fyller skedningspannorna högre än till de fastställda 9/10 af rymden. Vid
redogörelsen för défécationscontrollen har blifvit omnämdt, att vid skedningen
ingen egentlig mätning af tomrummet verkställes, utan att den möjligen Överskjutande
saftvolumen endast approximativt uppskattas — den upptages i alla händelser
icke i défécationsregistret. På en sådan uppskattning grundar sig den här
ifrågavarande beräkningen af det tillskott, som défécationsregistrets uppgifter
höra erhålla för att kunna anses motsvara den verkliga saftvolumen, som passerat
skedningspannorna, och man utgår dervid för öfrigt från den förutsättningen,
att en sådan inkräktning på kokrummets område bör under campagnens
lopp vid en och samma fabrik kunna betraktas såsom constant, d. v. s. att
pannorna alltid fyllas till samma höjd.

Den sålunda corrigerade saftvolumen representerar emellertid ingalunda den
qvantitet saft, som råmaterialet lemnat, enär vid rifningen alltid en tillsats af vatten,
vanligen äfven af något kalkmjölk eger rum. Genom att direkt bringa den iakttagna
volumen af dessa tillskott i afdrag skulle visserligen den egentliga betsaften
vara till sin rymd utrönt, men härigenom vore föga vunnet för det med hela
sammanställningen afsedda målet, nämligen bestämmandet af relationen mellan
betorna och den derur erhållna saften, enär för en jemförelse dem mellan det
är oundgängligt att känna icke så mycket volumen som fastmera vigten af den
senare. Denna vigt kan visserligen erhållas såsom produkt af volumen och tätheten;
men den medeltäthet, som registren angifva, refererar sig till den med
kalkmjölk och vatten försatta saften (défécationssaft) och skulle med den sanna
saftvolumen såsom andra faktor gifva ett falskt resultat. Derföre beräknas vigten
sålunda, att den tillsatta kalkmjölkens volum direkt afdrages från den corrigerade
volumen défécationssaft — hvilket sker på den grund, att man antager bådas
specifika vigt vara ungefär lika —, hvarefter resten multipliceras med den constaterade
medeltätheten, då produkten angifver totalvigten af den med endast
vatten utspädda saften, och när från denna afräknas vigten af det tillfogade vattnet,
qvarstår den oblandade saftens vigt. Denna rapport — för hvilken något
tryckt formulär ej finnes — verifieras af alla de öfverordnade embetsmännen,
d. v. s. af controllören, inspectören och directören, och öfversändes derefter till
administrationen.

Controllförfarandet i Frankrike.

Utom de bär nämda, för alla fabriker gällande rapporter har öfveruppsymannen
att afgifva ännu en sådan, då han är anställd vid en nyanlagd fabrik
eller vid en, som efter längre tids hvila ånyo trädt i verksamhet. Denna aflemnas
under loppet af första campagnen, som fabriken arbetar, och omfattar en beskrifning
på fabrikslokalen och alla i samband med denna stående lägenheter, vidare en
förteckning på alla maskiner, som vid fabrikationen användas, samt på alla apparater
och utensilier, som äro i bruk, och slutligen en redogörelse för arbetarnes
antal, fabrikens afverkningsförmåga, bränsleåtgången etc. Detaljerna ses i det
formulär, som finnes upptaget i ”Instruction général” p. 145.

Närmaste öfverinseendet öfver den sedentära controllen i dess helhet utöfvas af
controllören. Till hans åligganden hörer derföre i första rummet, att han flera gånger
i månaden på olika tider af dygnet skall besöka alla fabrikerna inom sitt distrikt
och dervid tillse, huruvida controllen af uppsyningsmännen samvetsgrant skötes,
och på samma gång granska register och räkenskaper. Specielt har han att rikta
sin uppmärksamhet på défécationsregistren och hufvudboken, att de föras med
ordning och noggrannhet. De granskningar, som företagits, antecknas i hvarje
register eller konto, som derför varit föremål, genom ett ”vidi”, och tiden för
hvarje hans besök annoteras uti arbetsjournalen (N:r 27, sucres) med angifvande
af timmen, då han anländt till fabriken och då han afreser derifrån. Denna journal
är han för öfrigt pligtig att vid hvarje besök noga genomgå för att pröfva,
huruvida den en gång fastställda fördelningen af bevakningstiderna blifvit följd
och om uppsyningsmännen punktligt inställt sig till vaktgöring, dels äfven för
att tillse, huruvida några förändringar i arbetsordningen möjligen böra vidtagas.
Närmare bestämmelser med afseende på frequensen och ordningen af de besök,
han har att i hvarje fabrik inom en viss tid göra, eller rörande företagandet af
några speciella verificationer, eger inspectören att föreskrifva, när honom så nödigt
synes; men gemenligen öfverlemnas det åt controllören sjelf att reglera sin
tjenstgöring. Öfver denna inlemnar han månatligen eir redogörelse, som dygn för
dygn angifver, huru många timmar han varit i verksamhet för sin tjenstutöfning,
specificerande i timmar och qvartstimmar den tid, som tagits i anspråk för färderna
till de besökta fabrikerna — hvarföre afstånden äfven upptagas —, och
den, som användts inom hvar och en af dem till anställande af nödiga verificationer.
Dessa relateras in extenso, och de anmärkningar införas, som i ett eller
annat afseende varit att göra. De controlloperationer, som under besöket verkstälts,
upptagas i detalj, hvarjemte företagna ”recensements” och deras resultat
antecknas. Till denna detaljerade månadsrapport fogas slutligen en recapitulation,
som upptager antalet timmar under hvarje dag och natt, som i de särskilda
fabrikerna blifvit till controllens öfvervakande använda. För de närmare detal 7 -

Controllförfarandet i Frankrike,

Inspectörens tjensteåligganden.

jerna af såväl den egentliga redogörelsen som den summariska sammanfattningen
får jag hänvisa till de formulär för dem båda, som finnas upptagna i ”Instr. général”
p. 130—133. Denna controllörens arbetsjournal insändes såväl i concept som
i afskrift till inspectören.

En annan redogörelse, som det åligger controllören att lemna, är en sammanställning
af resultaten, som framgått af andra inventeringen inom de till distriktet
hörande fabrikerna. Densamma innefattar väsentligen uppgift på de qvantiteter
socker och sockerhaltiga produkter, som denna inventering angifvit, med upptagande
af såväl den effectiva vigten af dessa som deras uppskattade sockervärde,
och skiljande mellan de produkter, som finnas i räkningen upptagna, och dem
med hvilka detta ej är fallet. Formuläret till ett sådant sammandrag kan ses i
"Instr. général” p. 152—153. Detsamma insändes omedelbart efter défécationernas
sfslutande till inspectören, som låter det tillsammans med sin hithörande
redogörelse gå vidare till directören.

Inspectörernes verksamhet omfattar å ena sidan den högre tillsynen öfver
den egentliga fabrikationscontrollen och å den andra öfvervakandet genom
”la brigade ambulante” af sockertransporterna inom arrondissementet, hvarjemte
den äfven i någon mån griper in på uppbördsmyndighetens område, i det att inspectören
vid beviljande af sökt credit har att afgifva sitt utlåtande. Detaljerna af
hans åtgöranden i båda dessa sistnämda hänseenden torde här kunna lemnas
åsido, såsom ej stående i direkt samband med den egentliga controllen, och redogörelsen
inkränkas till sådana hans functioner, som omedelbart hafva afseende
på denna.

En gång i månaden är inspectören pligtig att, så länge fabrikationen fortgår,
besöka hvarje fabrik inom arrondissementet, för att personligen taga kännedom
om det sätt, hvarpå controllen handhafves, samt granska böcker och räkenskaper.
Dessa viseras efter verkställd granskning och besöket antecknas på samma
sätt som controllörens. Specielt har han att såväl vid dessa inspectioner som
vid sin verksamhet i öfrigt egna sin uppmärksamhet åt möjligen sig företeende
anledningar att misstänka underslef af en eller annan art och att, om sådana
visa sig, derom underrätta controllören, på det att controllen genom ökande af
bevakningspersonalen eller på annat sätt måtte förstärkas.

Inspectörens pligt att närvara vid inventeringarna i arrondissementets fabriker
har redan i det föregående blifvit omnämd.

De rapporter, som denne embetsman har att aflemna, utgöras först och
främst af en månatlig journal, hvari dag för dag uppräknas de fabriksinspectioner,
som blifvit verkställda, med angifvande af de märkligare iaktagelser, som dervid
gjorts; vidare jemväl för hvarje månad af ett sammandrag af controllresultaten

Controllförfarandet i Frankrike.

vid fabrikerna, utgörande en resumé af de utdrag ur räkenskaperna, som af öfveruppsyningsmännen
månatligen lemnas, men derjemte innehållande en med stöd
af dessa gjord beräkning af de qvantiteter färdigt socker, som vid månadens slut
befinna sig å fabrikernas magasiner, samt hvilka belopp af de särskilda nyanserna
derifrån utgått. Uppställningen och detaljerna i öfrigt framgå ur det formulär,
som återfinnes i ”Instr. gén.” p. 142—143.

I och med slutet af December, Mars och Augusti månader tillhör det iuspectören
att afgifva utförliga rapporter, som omfatta en redogörelse för l:o) fabrikationens
gång och de resultat, den lemnat, 2:o) det sätt, hvarpå controllen
blifvit skött, och 3:o) controllörernes och den öfriga underordnade personalens
verksamhet. Den första af dessa afdelningar inledes med en jemförande sammanställning
af de sockerqvantiteter, som hvarje fabrik inom arrondissementet producerat
under den tidrymd, redogörelsen omfattar, och den som under motsvarande
månader af nästföregående campagne af samma iabriker tillverkats. Till denna
tablå, hvars detaljer ses af formuläret i "Instr. gén." p. 135, knyter sig en exposé
af orsakerna, som kunna anses betinga de skiljaktigheter, som i sådant afseende
göra sig gällande, antingen dessa böra sökas i sjelfva råmaterialets olika
beskaffenhet, i förändrade arbetsmethoder, utvidgning af etablissementen eller möjligen
i en strängare och säkrare controll. I den andra afdelningen redovisas för
det sätt, hvarpå controllen vid de särskilda fabrikerna i allmänhet blifvit handhafd,
huruvida några bristfälligheter i sjelfva förfarandet blifvit constaterade, i hvad
mån de gifna reglementariska föreskrifterna blifvit samvetsgrant följda, eller om
några oordningar i ett eller annat afseende inritat sig. Särskildt framhållas alla
försök till underslef, som blifvit upptäckta, och de åtgärder, som med anledning
deraf från controllantens sida vidtagits till sådanas förebyggande, samt hvilka
resultat dessa åtgärder lemnat. Rapportens tredje afdelning innehåller främst eu
sammanställning af de till inspectionen hörande controllörernes arbeten under den
nästföljande perioden — formuläret återfinnes i "Instr. gén." p. 136 —, hvartill
fogas inspectörens omdöme öfver det sätt, på hvilket hvar och en af dem skött
sina åligganden. Vidare framhålles, hvilka bland den sedentära — och ambulanta
— controllpersonalen, som utmärkt sig för nit och duglighet, samt å andra sidan
hvilka som gjort sig skyldiga till svårare förseelser eller gröfre uraktlåtenhet vid
utöfvandet af sin tjenstebefattning eller i sitt enskilda lif gifvit anledning till svårare
anmärkningar. Slutligen afgifves ett generelt omdöme öfver öfriga uppsyningsmäns
tjensteutöfning och uppförande. Att dessa sistnämda uppgifter, äfvensom de
öfver underslef etc., väsentligen stödja sig på de rapporter rörande controllens skötsel,
som, enligt hvad ofvanföre är nämdt, vid tidpunkterna för dessa redogörelsers
aflemnande ingå från öfveruppsyningsmäu och controllörer, ligger i sakens natur.

Controllförfarandet i Frankrike.

Inspectörernes tjensterapporter inlemnas, åtföljda af controllörernes journaler,
till directören senast den 10:de eller l2:te i den månad, som följer näst efter den,
hvilken redogörelsen omfattar, och försändas inom den 20:de till administrationen;
dock är för den sistnämda utförliga rapporten ett uppskof beviljadt till resp. den
15:de och den 25:te.

Slutligen återstår ännu att omnämna en redogörelse, som likaledes afgifves
af inspectören och som har till uppgift att sätta administrationen i tillfälle att
med stöd af den jordrymd, som för betodling tagits i anspråk, ungefärligt bedöma,
huru stor sockerproduktionen under en stundande campagne bör komma att utfalla.
Beräkningen grundar sig väsentligen på de resultat, som den nästförflutna
campagnen gifvit, och rapporten sammanställer derföre antalet hectarer, som lemnat
det då afverkade råmaterialet, med den jordrymd, som nu burit eller bär
betor, bestämda för sockerfabrikationen; vidare upptager den vid sidan af hvarandra
de förras afkastning och den med stöd häraf beräknade skörden af den
senare samt på enahanda sätt det under förra arbetsåret ur den gifna mängden
betor vunna sockret och den qvantitet, som efter samma norm bör framgå ur det
belopp af råmaterial, som enligt beräkning kommer att skördas.

Denna redogörelse (N:r 44, sucres) — formuläret ses i "Instr. gen." p. 148 —
aflemnas före den 10 Sept. hvarje år till vederbörande director i tvenne exemplar,
af hvilka det ena senast den 15:de i samma månad insändes till administrationen.
Direktörens verk- Om redan inspectörernes verksamhet, såsom i det föregående blifvit antydt,
samhet i afseende £ viss mån sträcker sig utom den egentliga controllens område, så måste detta i
ien. an högre grad vara förhållandet med directörernes, såsom omfattande ej blott

sockerbeskattningen utan alla indirekta contributioner. Något direkt ingripande
uti fabrikscontrollen eger sålunda från dessa embetsmäus sida ej rum; men jemte
det att de hafva att granska och pröfva alla från de egentliga controlltjensteinännen
kommande rapporter och redogörelser, åligger det dem jemväl sjelfva att
till administrationen lemna vissa uppgifter och meddelanden, hvilka röra sockerbeskattningen.

Hit hör i första rummet en resumé (N:r 43, sucres) —jfr. "Instr. gén." p. 144
— af de månatliga redogörelserna för fabrikationen (N:r 42, sucres), som inspectörerne
lemna, men hvilken derjemte upptager de under samma månad af den förflutna
campagnen vunna resultaten. Densamma insändes till administrationen tillsammans
med inspectörernes rapporter den 15:de i hvarje följande månad. Vidare
aflemnas den 20 Sept. hvarje år ett på tredje inventeringen eller rättare på salderingen
den 31 Augusti af hufvudkontot vid alla inom departementet befintliga
fabriker grundadt sammandrag af de qvantiteter socker och sockerhaltiga produkter,
som komma att ingå i den nya campagnens räkenskaper, och den 1 Augusti

Controllförfarandet i Frankrike.

eu redogörelse för de nya fabriker, som under det stundande arbetsåret komma
att träda i verksamhet inom departementet, innefattande jemväl sådana, som varit
i hvila under den sistförflutna campagnen, men nu åter ämna upptaga arbetena;
och likaledes angifver den, hvilka af de förut i gång varande etablissementen,
som komma att inställa sin verksamhet under campagnen. I sammanhang med
denna sistnämnda uppgift står ett annat meddelande från direktörerne, som den
30 Sept. insändes till administrationen, hvilket redogör för de qvantiteter ofullfärdigt
socker och sockerhaltiga produkter, som från sådana fabriker, hvilka inställt
sina arbeten, öfverflyttats på andra, och derjemte för de belopp af ”mélasses épuisées”,
som expedierats till destillerierna eller undantagsvis till consumtion. För detaljerna
af de trenne sistnämnda rapporterna hänvisas till "Instr. géneral", hvarest
formulär för dem samtliga finnas angifna å resp. p. 149, 147 och 154—155.

Utom dessa rapporter har directören slutligen att beledsaga de utförligare
redogörelser, som för månaderna December, Mars, Juni och Augusti af inspectörerne
lemnas, och de dem åtföljande arbetsjournalerna öfver controllörernes tjenstgöring
med ett utlåtande öfver det sätt, hvarpå han funnit såväl de ena som de
andra hafva skött sina befattningar.

Uppbörden af sockerskatteu ombesörjes af de till "service général" hörande skattcuppborden.
embetsmännen, nämligen arrondissementets "receveur principal" och underlydande
"receveur particuliers", som antingen äro sedentära eller ambulatoriska. Det är
redan i det föregående nämdt, att i regeln intet socker får från en fabrik expedieras
— utom till nederlagen —, förr än den tillverkningsafgift, som derför skall
erläggas, är betald eller tillräcklig garanti ställd, för att beloppet inom en viss
kortare tid på ett eller annat sätt gäldas. Då ett direkt betalande af skatten
vid hvarje försändning skulle vålla tidspillan och uppskof med expeditionerna,
synnerligast der, hvarest uppbörden är ambulatorisk, är det fabrikanten medgifvet
att hos öfveruppbördsmauneu ("receveur principal”) ställa säkerhet för en viss
penningsumma under form af en "soumission cautionnée" och derigenom betinga sig
rättighet att under en bestämd tid få expediera socker från sin fabrik till en så
stor qvantitet, som i skatt motsvarar det garanterade beloppet. Om dettas storlek
och om den tid, för hvilken medgifvandet gäller, underrättar öfveruppbördsmanneu
vederbörande ”chef de service" och distriktets uppbördsman, hvilken sistnämde
det åligger att vaka öfver, att hvarken den förra eller den senare öfverskrides,
och, i händelse sådant inträffar, genast derom underrätta öfvermyndigheten samt
vidtaga mått och steg för skattens indrifvande.

Det uppskof med skattens erläggande, som på grund af dessa ”soumissions
cautionnées" lemnas, får emellertid, ej öfverstiga 10 dagar, och skall det förfallna
skattebeloppet inom denna tid vara inbetaldt antingen contant eller genom aflem -

Controlifdrfarandet i Frankrike.

nande af en förbindelse, försedd med vederhäftig borgen. I förra fallet eger fabrikanten
rättighet — för såvidt summan ej understiger 300 fr. —, att räkna sig
till godo ett disconto för 4 månader efter 3 % per år; i det senare utställes förbindelsen
på 4 månader, räknade från den dag, då sista sockersändningen från
fabriken egde ram. Betales skatten contant, har fabrikanten när den direkta
uppbörden i distriktet är ambulatorisk, rättighet att, om han så beqvämligt finner,
erlägga beloppet vid öfveruppbördskontoret, och distriktsuppbördsmannen
har i sådant fall endast att lemna honom skriftlig uppgift på det belopp, han
skall erlägga, med vederbörligt afdrag af diskontot; men det recipisse, som af
öfveruppbördsmannen utfärdas på den sålunda erlagda skatten, är fabrikanten skyldig
att inom viss tid utbyta mot ett qvitto af den ambulatoriska tjenstemannen.

För att skatten skall få gäldas genom revers, är det nödigt, att fabrikanten
fått sig denna rätt beviljad af de öfverordnade myndigheterna. Ansökan härom
inlemnas till öfveruppbördsmannen, men denne har ej i detta fall, såsom vid de
ofvannämda ”soumissions cautionnées", rättighet att ensam afgöra saken, utan underställer
de gjorda ansökningarna först inspectörens och derefter directörens
ompröfning, dervid angifvande de belopp, hvartill han anser credit böra beviljas
på den i hvarje fall erbjudna säkerheten. Efter granskning af såväl fabrikantens
som borgesmännens vederhäftighet ega dessa båda em betsmän att antingen conformera
sig med öfveruppbördsmannen i afseende på summans storlek eller deruti
göra en nedsättning, och blir det af directören fastställda beloppet det gällande,
så till vida att det ej får öfverskridas. Deremot eger öfveruppbördsmannen
rätt att, när han så finner nödigt, inskränka den beviljade crediten eller till
och med helt och hållet indraga densamma utan att derom inhemta öfverordnad
myndighets mening.

De ställda säkerheterna underkastas förnyad pröfning vid hvarje qvartals
början, huruvida desamma i något afseende kunna påkalla förändringar i den fastställda
creditens belopp, och sker detta med iakttagande af samma former, som
vid den ursprungliga granskningen, så att det är öfveruppbördsmannens framställda
förslag, som lägges till grund för de högre tjenstemännens utlåtande. Med afseende
på borgesmännens qvalificationer finnas åtskilliga bestämmelser angifna i reglementena,
hvilka vid sagda pröfningar noga måste följas: så bland andra, att åtminstone
en af dem måste vara bosatt inom arrondissemeutet och att borgesman
och reversens utställare ej få hafva hafva egendom gemensam. Såsom fullgod säkerhet
erkänner lagen pant af en mot den beviljade crediten svarande qvantitet
socker, som befinner sig på nederlag. Har credit blifvit en fabrik beviljad, underrättas
uppbördsmannen i distriktet om dess belopp och om den säkerhet, som
för densamma blifvit ställd, och har han derefter att tillse, det de obligationer,

COntrollfurfarandet i Frankrike.

som lemnas honom såsom skattebetalning, ej komma att öfverstiga denna summa;
enär han i sådan händelse, likasom ifall han utan bemyndigande från öfverupphördsman
mottager en dylik skuldförbindelse såsom liqvid, sjelf står i ansvar för
beloppet. Ett liknande ansvar träffar äfven öfveruppbördsmannen, om han, när
genom otillräcklig säkerhet en förlust för statskassan uppstår, ej kan styrka sig
hafva vidtagit alla de i lagen stadgade försigtighetsmåtten.

För att betäcka de förluster, som på sådant sätt kunna drabba statskassan
och öfveruppbördsmannen, äro utställarne af obligationerna skyldiga att betala */3 X
af det belopp, hvarå dessa lyda. Så länge deras totalsumma ej öfverstiger två
millioner francs, tillfaller denna */, X odelad öfveruppbördsmannen; vid högre belopp
fördelas den mellan honom och statskassan, så att han för de närmaste 2
millionerna räknar sig till godo ''/, X, för den derpå följande */5 X o. s. v. Af
denna sin inkomst är han likväl pligtig att åt de underlydande uppbördsmännen
utbetala en tredjedel.

De register och räkenskaper, hvilka tillhöra uppbörden inom franska sockercontrollen,
har det ej lyckats mig att ens i formulär erhålla, och jag kan derföre
ej lemna några bilagor, hvarur alla deras detaljer kunde vara att med lätthet
inhemta. Ett litet fåtal af dem återfinnes likväl i ”Instr. général (p. 119,

120, 121 och 122), till hvilka jag hänvisar. Ett af de vigtigaste registren är
emellertid ej deruti upptaget, det nämligen, hvarpå uppbördens öfriga räkenskaper
i väsentlig mån grunda sig (N:o 75, service général), hvari sammanföras de
"bulletins d’avis’\ hvilka för hvarje sockerförsändning, som eger rum, och för
hvarje skattepligtigt deficit, som constateras, af fabrikernas uppsyningsmän insändas
till närmaste distriktsuppbördsman och jemväl till öfveruppbördskontoret.

Att för öfrigt särskilda register föras öfver såväl ”soumissions cautionnées” som
fabrikanternes obligationer, torde knappt behöfva nämnas.

Till en fullständig redogörelse för den franska sockercontrollen skulle ännu sock«tran»Pc«-höra att genomgå alla stadganden, som äro afsedda att reglera transporten af e” mom an 1
socker inom landet, men denna afdelning af sockerlagstiftningen torde kunna med
skäl anses stå utanför den egentliga fabrikationscontrollen, och då jag ej varit i
tillfälle att göra mig närmare förtrogen med dess detaljer, torde jag få inskränka
mig att hänvisa till de bestämmelser rörande densamma, som finnas npptagna
uti "Instr. général''1 p. 74—86.

Den föregående framställningen af den Franska fabrikationscontrollens me- öfverblick af conkanism
visar vid första ögonkastet, att vi här hafva att göra med ett system af h™t en 1 dess hsl"
vida mera complicerad natur än det, som användes inom Tyska Tullföreningen.

För att vinna en öfverblick af detsamma, torde det derföre här vara så mycket
mera af nöden att försöka sammanfatta de särskilda detaljerna till ett helt genom

Controllförfarandet i Frankrike.

att närmare följa det samband, som dem emellan finnes, och, med framhållande
af den olika betydelse, som de hvar för sig ega för systemet, påvisa, huru de
samverka till ernåendet af det resultat, som controllen afser.

Tillse vi då i första rummet, hvarest vi hafva att söka sjelfva basen för denna
controll, d. v. s. hvilken afdelning af densamma bör betraktas såsom den vigtigaste,
den afgörande, den, till hvilken de öfriga endast utgöra bilagor eller supplement,
så kan med afseende härpå en viss tvekan göra sig gällande, enär å ena
sidan saftuppskattningen, å den andra controllen öfver de färdiga produkterna
tyckes kunna göra anspråk på att intaga främsta platsen. Vid närmare skärskådande
visar sig emellertid, att det är défécationscontrollen, som bildar eller
åtminstone har bildat grundvalen för det hela, och att produktcontrollen i förhållande
till denna intager en underordnad plats så till vida, som den endast i
en riktning eger eller egt vitsord framför den förstnämda, i det fall nämligen;
då den angifver ett högre resultat än denna. Emellertid har genom de i det
föregående omnämda senast vidtagna förändringarna i lagstiftningen angående
skattebehandlingen af de underskott, som vid de allmänna inventeringarna coustateras,
défécationscontrollen väsentligen förlorat i betydelse, under det att produktcontrollen
i samma mån erhållit ökad voteringsrätt. Likväl qvarstår ännu den
förras öfvervigt, så länge afskrifningen af skatten på dessa inventariebrister beror
på särskildt tillstånd från finansministeriet.

Att saftcontrollen inom de Franska fabrikerna ej är, hvad den kunde vara,
har redan vid den speciella redogörelsen för densamma blifvit antydt, och dess
bristfällighet skall än tydligare framstå vid jemförelse med det motsvarande controllförfarandet
i Belgien. Vi hafva sett, huru dels lagens stadganden med afseende
på vissa detaljer uti densamma icke med noggranhet iakttagas, dels huru
lagen sjelf, genom att ej strängt fasthålla saftvolumens exacta bestämmande, förringar
tillförlitligheten af controllens resultat och gör densamma ännu osäkrare
än hvad den i och för sig är. Närmaste orsaken såväl till lagstiftningens ofullständighet
i denna riktning som till myndigheternas efterlåtenhet med afseende
på de gifna föreskrifternas uppfyllande kan visserligen sägas ligga deri, att en
produktcontroll finnes, så till vida som denna möjligen anses innebära en nog pålitlig
correction af de felaktigheter i saftcontrollens resultat, som ett mindre strängt
handhafvande af densamma kan föranleda, för att fullkomligt trygga statskassan
mot hvarje förlust, som deraf kunde uppstå; men ytterst torde den dock vara att
söka i saftuppskattningen sjelf, i det att denna, äfven när all möjlig noggranhet
vid uppmätning och täthetsbestämning iakttages, visat sig ej kunna lemna
pålitliga resultat, hvad saftens sockerhalt angår. Det är tvifvelsutan denna erfarenhet,
som i Frankrike låtit produktcontrollen qvarstå såsom ett correctiv,''äfven

Controlif orfarandet i Frankrike.

sedan saftcontrollen fått sin närvarande mera utvecklade form, och säkerligen är det
också den, sorn i sjelfva verket kan anses ligga till grund för de missförhållanden
i lagstiftning och controllutöfniug, som här ofvan blifvit påpekade. Hvarpå
åter denna saftcontrollen inneboende osäkerhet beror, är här ej platsen att närmare
utveckla, utan må i sådant afseende blott nämnas, att densamma betingas
af den beräkningsgrund, som följes, för att ur de data, hvilka controllförfarandet
omedelbart lemnar, bestämma sockermängden. Grundfelet ligger följaktligen icke
ursprungligen i controllens mekanism (saftcontrollen i inskränkt mening) utan i
uppskattningen af saftens sockervärde (saftuppskattningen), och är det den bristande
tillförlitligheten af denna senares resultat, som föranledt en viss slapphet
vid handhafvande! af den förra. För öfrigt bör redan här ej lemnas oanmärkt,
att äfven produktcontrollen, om .än i väsentligt mindre grad, är behäftad med
ett liknande grundfel, så att icke heller den kan anses lemna fullt exacta resultat,
när dessa skola uttryckas i socker af en viss qvalitet.

Frånser man emellertid dessa inre brister och tager hänsyn till endast sjelfva
de yttre controllförfarandena, så erbjuda onekligen de båda hvarandra supplerande
controllerna, som här närmast äro i fråga, en ganska stor säkerhet, och
med nödig vaksamhet å uppsyningsmännens sida böra underslef ej gerna kunna
förekomma. Att på dolda vägar föra saft från pressarne förbi skedningspannorna
och sålunda undanstjäla saftcontrollen densamma, är något, som lätt nog torde låta
både tänka och verkställa sig; men ett sådant underslef skulle tjena till intet, så
snart icke en mot dessa understuckna saftqvantiteter svarande sockermängd kunde
hemligen undanskaffas från fabriken; och detta måste vara forknippadt med vida
större svårigheter. Är sockret en gång inom magasinets dörr, är det knappast
möjligt, att någon nämnvärd mängd deraf kan aflägsnas, utan att controllpersonalen,
såvidt den vill hafva ögonen öppna, skall märka försnillningen, och i alla
händelser är fabrikanten ansvarig för hvarje soekerqvautitet, som en gång blifvit
upptagen på magasinskontot. Ett hemligt bortförande af socker, innan detsamma
blifvit infördt i magasinet, har krystallisationscontrollen till uppgift att förebygga,
hvilken också i allmänhet bör kunna temligen fullständigt lösa denna uppgift,
åtminstone hvad det i formar krystalliserande sockret angår. En svag punkt i
denna controllafdelning har redan i det föregående blifvit påpekad, nämligen det
ofullständiga öfvervakandet af centrifugeringen, hvilket ingalunda kan ersättas
genom de likaledes omförmälda profturbineringarna, som afse att angifva relationen
mellan syrupsvolumen och mängden utkrystalliseradt socker, som den innehåller.
Det ligger nämligen i sakens natur, att, så snart frågan gäller en i stora
reservoirer försiggången krystallisation, de olika lagren måste lemna olika sockermängder
efter samma volum, i det att sockret såsom det tyngre ämnet sänker

Controllförfarandet i Frankrike.

Ansvarsbestäm melser.

sig mot bottnen; och det fordras derföre mycken sorgfällighet att, under det reservoiren
tömmes, välja tidpunkterna för dessa profbestämningar så, att ett ens i
någon mån brukbart resultat skall kunna ernås; och i alla händelser kan detsamma
ej ega annat än en väsentligen underordnad betydelse.

Krystallisationscontrollen tjenar för öfrigt till att verificera de öfriga controllafdelningarnas
resultat, i det att förhållandet mellan rå saft och fyllmassa
(första krystallisationen) bör under campagnens fortgång eller åtminstone under
längre perioder af densamma vara inom vissa gränser constant, och relationen
mellan fyllmassa och socker likaledes bör kunna antagas vid en och samma fabrik
förblifva sig temligen lika, så länge samma sockerqvalitet produceras eller
inga väsentliga förändringar i fabrikationssättet vidtagas. Visa sig betydligare
afvikelser i det ena eller andra afseendet, och kunna dessa icke förklaras ur några
speciela omständigheter, ligger häruti en fingervisning för controllmyndigheten
att rikta särskild uppmärksamhet på förhållandet. Denna sin betydelse förlorar
emellertid krystallisationscontrollen i väsentlig mån der, hvarest omarbetning af
mer eller mindre färdigt socker oftare och i större skala går vid sidan af eller
tillsammans med det direkta förarbetandet af råmaterialet, synnerligast sålunda
vid de raffinerande fabrikerna.

Den controll, som utöfvas vid sockrets införande och uttagande ur torkrummet,
afser endast att förhindra försnillning, innan sockret kommer i magasinets
förvar, och kan således sägas utgöra en fortsättning af krystallisationscontrollen.

Den tredubbla controll, som sålunda omgäi*dar den franska hvitbetssockerbeskattningen,
måste lägga väsentliga hinder i vägen äfven för sådana underslef,
till hvilka en eller annan af den sedentära controllpersonalen kunde lockas att
låna sin medverkan. Oafsedt sannolikheten af omedelbar upptäckt från öfveruppsyningsmannens
sida, måste det nämligen fordras en ovanlig circumspection,
för att ej inom en eller annan af controllafdelniugarna någon omständighet skulle
förråda det falska spel, som bedrifves; och om man också ville antaga, att controllpersonalen
i sin helhet, öfveruppsyningsmanneu deri inbegripen, vore med i
complotten, så kommer dock samma svårighet — att i register och räkenskaper
igensopa alla spår - ständigt att qvarstå, och i och med denna möjligheten af
upptäckt vid den detaljgranskning af bokföringen, som controllören vid sina besök
är skyldig att företaga.

Med afseende på ansvarsbestämmelserna torde jag få hänvisa till "Instruction
général” p. 106—108.

Controllförfarandet vid de Belgiska livitbetssockerfabrikerna.

Inom det Belgiska beskattningssystemet likasom inom det Tyska och det FabriksinventaFranska
bildar fabriksinventariet så att säga inledningen till fabrikscontrolleu. net''
Detsamma, grundar sig äfven här närmast på en anmälan, som fabrikanten
(fabriksegaren) är skyldig att göra, då ett nyanlagdt eller ånyo upptaget etablissement
är färdigt att börja sin verksamhet. Denna anmälan, som skall vara iulemnad
till uppbördsmyudigheten minst en månad före arbetenas början, innefattar
ungefär enahanda uppgifter, som vi sett tillhöra de motsvarande aktstyckena
i de båda andra länderna: alltså utom fabriksegarens och disponentens namn och
bostad och fabrikens belägenhet en beskrifning på dess bygnader, arbetslokaler,
magasin och andra lägenheter, som tillhöra densamma, samt uppgift på antalet
och rymden af skedningspannorna och alla de kärl, som äro bestämda till saftens
mättande med kolsyra, till dess concentrering, inkokning etc. och särskildt
på rymden af den recipient, som upptager den utpressade saften, innan denna
kommer till skedningspannorna.

På en sådan anmälan *) följer nu från controlleus sida en verification af
de gjorda uppgifterna, hvilken närmast motsvarar den vid de Franska fabrikerna,
men som här, åtminstone i vissa afseenden, antager en vida strängare
form och går till väga med en minutiös noggranhet, som tyckes vara främmande
för det Franska systemet.

Denna granskning har i första rummet att tillse, det alla lagens föreskrifter
med afseende på arbetslokalernas inbördes läge och apparaternas plats derinom
blifvit iakttagna och att alla detaljbestämmelser rörande de senares aptering äro

Dessa anmälningar införas vid uppbördscontoret i ett särskildt register, N:r 108.

Controllförfarandet i Belgien.

fullgjorda. Sålunda skola rifmaskiner, pressar, saftbehållare (recipient) och saftpump
(”monte-jus”) vara förenade i eu lokal och de båda sistnämda så placerade,
att de ej äro åtkomliga från något annat rum än det, hvari saftutdragningen
försiggår. Recipienten'') och saftpumpen, hvilka gemenligen hafva sin plats
lägre än arbetslokalens golf, få ej hvila omedelbart på plan grund 2), utan skola
stå på en eller flera stöttor af minst 30 cm. höjd och 10 cm. fyrkant, och rundt
om dem bör finnas ett öppet rum af minst 65 cm. vidd, hvilket dock kan vara
betäckt af ett rörligt brädgolf. Recipientens dagöppning skall vara fullständigt
sluten med ett lock, som kan läsas, och mynningen af röret eller rännan, som
leder saften in i densamma, skall vara försedd med ett metalltrådsgaller, hvars
maskor ej få vara större än 9 □cm, och hvilket är fästadt uti en fastsittande
ram. För öfrigt stadgar lagen med afseende på detta kärl, att dess minsta diameter
ej får understiga 80 cm.3).

Alla rörledningar, rännor, slangar etc., som föra saft, vare sig till recipienten
och saftpumpen eller från dessa och till défécationspannorna, måste
ligga fria och åtkomliga, så att de med lätthet kunna öfverses, och den väg, de
ledas, bör vara den möjligast direkta. Röret, som från saftpumpen eller den
apparat, som företräder dess plats, leder in i défécationslokalen, skall, der det
utmynnar, vara försedt med en kran af särskild construction, och så inrättad, att
densamma kan läsas, och skall denna vara anbragt på sådant sätt, att défécationspannorna
ej kunna fyllas, med mindre än att densamma öppnas. Modellen till
denna kran är fastställd af administrationen, och beskrifning jemte ritning finnes
upptagen i bihanget A till reglementet N:r 1198 4), till hvilka jag torde få hänvisa
för enskildheterna i dess konstruction.

Skedningspannorna skola hafva sin plats jemte hvarandra i eu och samma
lokal och vara så uppställda, att uppsyningsmänneu utan svårighet kunna hafva
fritt tillträde till dem från alla sidor. De böra stå fullkomligt vågrätt, så

’) Såsom recipient anses och behandlas hvarje kärl, af hvad form och beskaffenhet som
helst, hvilket är afsedt att utgöra en reservoir för saft, som skall gå till défécationspannorna.

2J Undantag är medgifvet för det fall, att recipienten är af sten och huggen ur ett enda
stycke, eller då den är rörlig, men har en rymd af mindre än 2''/a hectolitres.

3) De här angifna föreskrifterna med afseende på uppställningen af recipienten och
saftpumpen afse att göra dessa apparater från alla sidor lätt åtkomliga för controllpersonalen
så att densamma utan svårighet må kunna öfvertyga sig om, att inga hemliga rörledningar från
dem utgå, genom hvilka saft kan föras förbi skedningspannorna och sålunda undandragas controllen.
Bestämmelsen om en minimi-diameter för saftbehållaren har tillkommit i afsigt att
förebygga en sådan construction af densamma, att det blefve omöjligt för controllanten att beqvämligen
stiga ned i den för att med tillräcklig noggranhet undersöka, att inga hemliga öppningar
äro på ett eller annat sätt anbragta.

*) Jfr. »Bil. C. 1.

Controttförfarcmdet i Belgien.

att ingen lutning åt något håll förefinnes, och deras öfre rand får ej stå
högre än påtappningskranens mynning. Vanligen äro dessa kärl faststående,
men lagen tillåter äfven användandet af flyttbara défécationskittlar, som upphettas
öfver öppen eld och som vid fyllning och tömning rubbas från sin plats.
Upphettas skedningspannorna med ånga, så skall hvar och en af dem vara försedd
med en särskild apparat för aftappning af den renade saften. Huru denna
apparat anbringas, och sättet, hvarpå den är construerad, framgår af den
teckning och beskrifning, som meddelas i bihanget B till reglementet N:r 1198 ''),
hvaraf synes, att den icke är annat än en kran, hvars hylsa är infattad i pannans
botten och hvars kärna genom den vertikala axel, som uppstiger öfver pannans
öfre rand, kan bringas i de olika ställningar, som betinga kranens öppnande
och slutande. Det är fabrikanten förbjudet att vidtaga några modificationer eller
förändringar af denna apparat, utan skall den vara förfärdigad i fullkomlig
öfverensstämmelse med den af styrelsen fastställda modellen. Kranens mynning
får ej tätt omslutas af det rör, som leder den skedade saften från pannan,
utan mellan densamma och rörets rand skall finnas ett fritt rum af minst 5 cm.

En uppmätning af de anmälda kärlens rymd tillhör egentligen ej den gransk- Fabritatioiuning
af fabriken, som ligger till grund för inventariet, äfven om den understun-anmalan
dom sker i samband dermed. En sådan företages först på grund af en annan deklaration
2), som fabrikanten, oberoende af den här ofvan omnämda, för hvarje
campagne aflemnar till uppbördscoutoret minst 14 dagar före arbetenas början.

Denna anmälan skall lemna uppgift: l:o å dag och datum, då saftens skedning
skall begynna; 2:o) å arbetstimmarne under socken- och helgdagar; 3:o) å de
methoder, som komma att användas för utdragandet, skedningen och klarandet
af saften; 4:o) å recipieutens rymd; 5:o) å antalet (nummer) och rymden af alla
de pannor, som äro afsedda för saftens skedning, mattning, inkokning etc.; 6:o)
å mängden betor, som komma att under campagnens lopp afverkas och 7:o)ådag
och datum, då défécationerna komma att upphöra; dock fordras ej, att denna
sistnämda uppgift skall vara exact, utan har fabrikanten sig rätt förbehållen att
genom förnyad anmälan förlänga tiden för défécationerna.

Den coutrollåtgärd, som följer på denna anmälan och som följaktligen uppmätning
hvarje år upprepas, sysselsätter sig hufvudsakligen med uppmätningen af alla de karlcns rymd
kärl, som äro bestämda att upptaga saft, och i all synnerhet med ett noggrant
bestämmande af skedningspannornas rymd, men utgör på samma gång en granskning
af anordningen i öfrigt, att denna befinner sig i öfverensstämmelse med la -

’) Jfr. »Bil. C. 1.

Formuläret till densamma ses i »Bil. C. 8.

Controllförfarandet i Belgien.

geus fordringar. Bestämmandet af kärlens rymd sker i allmänhet genom uppmätning
af deras dimensioner och derpå grundad beräkning af kubikinnehållet;
endast för skedningspannorna gäller, att deras innehåll icke blott på sådant sätt
utrönes, utan att den derigenom beräknade rymden skall controlleras genom ifyllning
af vatten. Det sätt, hvarpå kubikinnehållet beräknas, erbjuder öfverhufvud
„agec ingenting aumärkningsvärdt, enär det sker efter vanliga methoder, och hvad
specielt skedniugspannornas ”jaugeage métrique" angår, så lemnar bihanget C till
circuläret N:r 1198 utförliga uppgifter öfver dess detaljer. Först sedan défécationskärlens
kubikinnehåll på sådant sätt blifvit bestämdt, skrides till uppmätning
genom ifyllande af vatten. Innan denna börjar, granskas noga pannornas
inre yta och tillses, att inga öppningar finnas, genom hvilka vatten möjligen kan
införas under uppmätningen, och att den aftappningsapparat, som i det föregående
blifvit omnämd, är på föreskrifvet sätt apterad. Densamma fästes nu vid pannan
medelst tvenne hänglås, som insättas i de öppningar (f fig. 1. bih. till circ. N:r
1198;, hvilka äro aubragta i de vid pannornas öfre kant fastnitade stöd, hvaraf
apparatens tvärstycke uppbäres. Nycklarne till dessa hänglås lemnas i uppsyningsmännens
förvar. Ifyllandet af vatten sker medelst ett kärl af 10 till 50
litres rymd, hvars kubikinnehåll blifvit noggrant bestämdt med ett ,/a litre mått,
som administrationen ställer till controllörens förfogande. Har pannan på sådant
sätt blifvit complett fylld, så bortöses en tiondedel'') af den vattenvolum, densamma
rymmer — aflägsnandet af denna vattenmängd får ej ske medelst uttappning
genom kranen —, och i niveau med det qvarvarande vattnets yta göres å
pannans insida diametralt mot hvarandra tvenne inskärningar, hvilkas afstånd från
pannans öfre rand noggrant uppmätes i centimétres och millimétres. Den sålunda
uppmätta tomrumshöjden controlleras derefter genom beräkning, i det att, med ledning
af de data, som tillhöra ”le jaugeage métrique”, djupet af den cylinder —-eller den zon — bestämmes, som, räknad från pannans öfre rand, motsvarar
>/10 af hela kubikinnehållet, sådant detta genom beräkning är funnet. Resultaten
af beräkningen med afseende på såväl totalrymden som tomrummets höjd
måste på en procent när öfverensstämma med de direkt funna värdena; i annan
händelse måste operationen i sin helhet förnyas. Då de båda inskärningarna
blifvit gjorda, hvilka angifva gränsen för de 9/10:ue af pannans rymd, eller
öfverhufvud taget på det afstånd från öfra randen, hvartill tomrumshöjdeu blifvit
bestämd, fastnitas på pannans inre yta midt emot hvarandra tvenne platta
koppartenar af 0,5 cm. tjocklek, 1 cm. bredd och 20 cm. längd, och anbringas

1) Har fabrikanten i sin arbetsdeclaration anmält sig vilja begagna en défécationsmethod,
som fordrar större stigrum i pannorna (Kousseau’ska eller Richard’ska methoden], bör tornrumshöjden
fixeras så, att ’/i af pannans rymd lemnas öfrig.

Controllförfarandet i Belgien. 63

dessa så, att deras längdriktning blir radial och att största ytan kommer att
ligga horisontalt.

Med afseende på rymdbestämningen af öfriga kärl är intet särskildt att anmärka,
och hvad angår öfriga åtgärder, som stå i samband dermed, hafva vi endast
att omnämna, att, sedan recipienten blifvit uppmätt, dess lock stänges medelst
ett hänglås *), och att ett dylikt äfven anbringas å den i det föregående omnämda
påtappningskranen till skedningspannorna. Nycklarne till dessa lås förblifva i controllpersonalens
förvar. De uppmätta kärlen förses med nummer, hvilket jemte
kubikinnehållet, uttryckt i litres och millilitres (= kubikcentimeter), i hvit oljefärg
anbringas å desamma, och tillhör det fabrikanten att efter controllörens
anvisning och under uppsigt af en controllant ombesörja såväl detta som fastsättandet
af de ofvannämda koppartenarne i reningspannorna.

Vid denna controlloperation måste controllören i distriktet vara närvarande
eller, om han är hindrad, undercontrollören; och jemväl fabrikanten eller hans
befullmäktigade ombud skall dervid vara tillstädes.

Öfver operationens detaljer föres protokoll och en tablå uppsättes särskildt
för hvarje défécationspanna öfver uppmätningens data och calculen för bestämmandet
af dess rymd2). Protokollet utskrifves i trenne exempar, af hvilka ett
öfverlemnas åt fabrikanten, ett går till närmaste uppbördsmyndighet och det
tredje insändes till administrationen, hvilket sistnämda åtföljes af de nyss omförmälda
tablåerna öfver défécationspannornas rymdbestämning. Uppmätningens resultat
införas vidare uti ett register, N:r 293, som tjenar den sedentära bevakningspersonalen
till ledning.

Det är fabrikanten förbjudet att företaga några slags förändringar med de
uppmätta kärlen eller att ersätta dem med andra, med mindre än att han minst
trenne dagar förut derom gör anmälan hos uppbördsmyndigheten, och han får ej
använda de modifierade eller nya kärlen, förrän uppmätning i stadgad ordning
blifvit verkställd. Likaså är det förbjudet att använda ett uppmätt kärl till
annat ändamål än det, som i den gjorda declarationen angifves, så att t. ex. en
défécationspanna ej får begagnas till saftens concentreriug utan förutgången anmälan,
och särskildt är stadgadt, att under inga vilkor skedningspannorna få användas
till omarbetande af residua eller ”bas produits”, förrän défécationsarbetena
för campagnen äro slutade. Alla dessa declarationer, såväl den vid campagnens
början afgifna, som de, hvilka senare följa rörande en eller annan vidtagen förändring
vare sig i afseende på kärlen eller på arbetstiden, défécationsmetoden

*) Dessa hänglås likasom alla öfriga, hvilka användas vid controllen, ställas af öfverstyrelsen
till tjenstemännens förfogande.

2) En sådan tablå finnes upptagen i bihanget C till oireuläret N:r 1198,

Controllförfat cmd-et i Belgien.

etc., inregistreras af uppbördsmyndigheten, de förstnämda i registret N:r 310 1),
de senare i registret N:r 109, och fabrikanten är ej berättigad hvarken att börja
sina arbeten eller att vidtaga någon förändring i sagda hänseende, förrän han
har i sin hand en af vederbörande uppbördsman undertecknad duplett af sin
gjorda anmälan.

vukoren för er- Tillståndsbevis måste uttagas för hvarje campagne. För att erhålla ett så hanande

af till- dant fordras först och främst, att fabrikanten företer ett intyg från den controllör,
inom hvars distrikt etablissementet är beläget, att fabriken sjelf jemte utensilier
och apparater befinner sig i det skick, som i lagen föreskrifves; vidare, att fabrikanten
har ställt fullgod säkerhet för eu så stor summa, som den, hvartill
skatten kan belöpa sig på den sockermängd, som efter ett rendement af 6 X beräknas
ur qvantiteten betor, som han anmält sig månatligen ämna förarbeta;
vidare, att betmängden, som han uppgifvit till afverkning under campagnen, är
så stor, att den motsvarar minst 200,000 kilogr. i månaden, och slutligen, att den
sedentära controllpersonalen, som skall öfvervaka fabriken, anmält sig hafva
funnit passande bostäder etc. på högst tre kilometers afstånd från fabriken. Denna
sista bestämmelse har tillkommit af den anledning, att det inträffat, det tredskande
fabrikanter begagnat sitt inflytande på den i fabrikens närhet bosatta befolkningen,
för att förmå densamma att ej upplåta bostäder åt controllpersonalen. Men
äfven sedan ett dylikt tillståndsbevis efter uppfyllandet af de nämda fordringarna
en gång blifvit lemnadt, kan det förverkas och förhöra sin gällande kraft, i händelse
det visar sig, att den qvantitet socker, som enligt défécationscontrollens resultat
producerats under campagnens tvenne första månader, icke uppgår till 24,000
kilogr. Constateras åter, ast den sockerqvantitet, som under en månad blifvit tillverkad,
med mera än 10 X öfverstiger den mängd, för hvilken skattebeloppet är
garanterad t, så måste fabrikanten öka den ställda säkerheten, så att den motsvarar
tillverkningen. Detsamma fordras också i det fall, att fabrikanten under
campagnens lopp anmäler sig vilja förarbeta en större qvantitet råmaterial, än
hvad han ursprungligen uppgifvit, utan motsvarande förlängning af arbetstiden,
enär sålunda den månatliga afverkningen blir större.

Nedläggandet af När en fabrikant vill nedlägga sin fabrik, måste han derom göra anmälan

™ &brik:- hos vederbörande uppbördsmyndighet och det är honom i sådant fall likasom under
alla andra förhållanden förbjudet att bortsälja, utlåna eller till annan man
öfverlåta de uppmätta kärl, som tillhöra fabriken utan att derom underrätta nämda
myndighet. Likaså måste hvar och en, som ej är sockerfabrikaut, men har i sin
ego apparater, som användas vid sockertillverkningen — såsom pressar, rifmaski -

») Jfr. »Bil C. 8.

Controllförfarandet i Belgien.

ner, recipienter, saftpumpar, skedningspannor etc. — i vanlig ordning anmäla
dessa, för att sättas under controllens sigill'').

Likasom i Frankrike finnes också i Belgien en sedentär och en ambulant con- controiipe™-trollpersonal. Den sedentära controllpersonalen utgöres vid hvarje continuerligtna,en''
arbetande fabrik af en öfveruppsyningsman (”chef de service”) och fyra uppsyningsman
(”préposés”). Densamma tillhör dock icke uteslutande sockercontrollen,
utan användes under den tid af året, då ett öfvervakande af fabrikerna ej eger
rum, på andra håll inom tullverkets tjenst. Uppsyningsmännens lön är olika efter
olika ålder och olika grader i tjensten, från 800 till 1000 frcs, och de åtnjuta såsom
tillskott under den tid, då de tjenstgöra i fabrikerna, ett månatligt arvode, som
‘varierar mellan 40 och 12 frcs, beroende dels på tjeustegrad, dels på andra förhållanden,
såsom fabrikens afstånd från deras egentliga boningsort o. s. v., hvarföre
dessa arvoden också kunna anses i viss mån representera resekostnadsersättning.
Uppsyningsmännen utgöras af personer tillhörande den lägre medelklassen,
dock af sådan bildning, att de ej blott äro i stånd att föra controllräkenskaperna,
utan äfven kunna begagna sig af den vägledning till vinnande af theoretisk
insigt i fabrikationens detaljer, som administrationen sätter dem i handen, i
det att hvar och en af dessa tjenst.emän erhåller ett exemplar af en genom administrationens
försorg utarbetad handbok ’), som i korta och lättfattliga drag angifver
de vetenskapliga grunder, hvarpå de olika industrier, som stå under controllens
uppsigt, äro bygda, och redogör för de vigtigaste detaljerna af hvarje särskild
fabrikation.

Någon väsentlig skilnad i bildningsgrad tyckes ej förefinnas mellan öfveruppsyningsmanuen
och hans underordnade, utan det torde vanligen vara tjensteålder,
som berättigar till den högre befattningen. Hans lön är derföre också varierande,
i likhet med hvad här ofvan blifvit nämdt rörande uppsyningsmännen i gemen,
och endast så till vida har lian en bestämd löneförmån framför dessa, att
hans månadsarvode med 8, 16 eller 24 frcs, allt efter den lönegrad, han inom
tullverket eger, öfverstiger det för dem bestämda.

Öfverinseendet öfver den sedentära controllen tillhör controllörerne och undercontrollörerne,
hvilka hafva sina bestämda distrikt, omfattande ett större eller
mindre antal fabriker. Deras uppgift är att genom täta besök i fabrikerna vaka
öfver, att controllen handhafves, som sig bör, och att inga lagöfverträdolser, vare

*) Undantag är i detta hänseende gjordt för kopparslagare och andra fabrikanter, som
tillverka eller reparera hithörande kärl och apparater.

a) "Notices sur les procédés de fabrication des industries, dont les travaux sont soumis å
la surveillance des agents de l’administration”j se *Bil. C. 2.

; Controllförfaranclet i BelgienJ

Arbetsordningen
för controllp&rsonalen.

sig från uppsyningsmännens eller fabrikantens sida, begås. Derjemte hafva de speciela
åligganden med afseende på vissa detaljer af controllen, för hvilka i det följande
närmare skall redogöras.

Inspectörerne och directörerne, som bilda närmast öfverordnade myndigheter,
ingripa ej direkt uti öfvervakandet af fabrikationscontrollen, utan deras verksamhet
i afseende på denna inskränker sig till att fördela de underordnade tjenstemännen
på de särskilda fabrikerna, att tillse, det de vilkor, som äro uppställda för
idkande af sockertillverkning, af fabrikanterne uppfyllas, att vidtaga sådana åtgärder,
som kunna vara af behofvet påkallade, när underslef och lagöfverträdelser förekomma,
samt slutligen, att sammanfatta resultaten af controllen och till administrationen
aflemna redogörelser för såväl dessa som för sjelfva fabrikationens re-''
sultat under längre eller kortare perioder.

Den arbetsordning, som gäller för den sedentära controllen vid en fabrik, bestämmes
för hvarje campagne af vederbörande controllör. Den permanenta bevakningen
skötes uteslutande af uppsyningsmännen, af hvilka alltid tvenne samtidigt
äro närvarande; men öfveruppsyningsmannen har att tillse, att samme personer
ej få tjenstgöra tillsammans under längre tid än åtta dagar i följd. Vaktfördelningen
torde under olika förhållanden vara i någon mån olika, men i de tvenne
fall, då jag varit i tillfälle att derom taga kännedom, var densamma sådan, att
under nattbevakningen från kl. 8 e. m. till 7 på morgonen intet ombyte skedde
då deremot dagen var indelad i tvenne vakter, den ena från kl. 7 f. m. till 1
e. m., den andra från sagde tid till kl. 8 e. m., så att alltså hvarje par uppsyningsmän
det ena dygnet hade 14, det andra 10 arbetstimmar. Öfveruppsyningsmannens
anpart uti det permanenta öfvervakandet är ej fastställd till någon bestämd
tid, men hans instruction ålägger honom att constatera en fjerdedel af dygnets
défécationer, och detta är så att förstå, att han icke blott under så lång tid, som
motsvarar detta antal operationer, är närvarande i fabriken, utan han skall personligen
deltaga uti saftbestämumgen. På samma gång antyder lagen, att detta
hans tjensteåliggande ej får utföras på sådant sätt, att han i en följd lägger hand
vid det stadgade antalet operationer, utan hans närvaro i fabriken bör endast undantagsvis,
och när särskilda skäl dertill föranleda, utsträckas till 4 å 5 timmar
på eu gång, hvaremot kortvarigare besök böra upprepas desto oftare, särdeles under
tiden mellan kl. 2 till 7 f. m. och besökens antal i alla händelser ej vara
mindre än fyra under hvarje dygn. Vid noggrant fullgörande af såväl sin här
omuämda tjenstepligt som af öfriga controllgöromål, som tillhöra hans befattning
och fordra hans närvaro i fabriken, kan öfveruppsyningsmannen i medeltal anses
hafva en tjenstgöring af 10 timmar af de 24.

Controllförfarmdet i Belgien.

Öfver bevakningen i dess helhet föres inom fabriken en journal (reg. N:r 3141),
som för hvarje Ijerdedels dygn — dygnet räkuadt från midnatt till midnatt —
angifver det antal timmar och minuter, som hvarje medlem af controllpersonalen
— öfveruppsyningsmannen deri inbegripen — tjenstgjort. Dessutom antecknas i
samma register äfven den tid af dygnet, då den permanenta bevakningen varit
afbruten, samt de besök, som af öfverordnad controlltjeusteman blifvit i fabriken
ailagda. Denna arbetsjournal föres af öfveruppsyningsmannen, hvilken har att särskildt
anteckna de ombyten af bevakningspersonalen, som tillfälligtvis inträffa —
såsom tillfölje af sjukdomsfall e. d, — och angifva orsakerna dertill. För detaljerna
i öfrigt torde jag få hänvisa till den ofvan citerade bilagan.

Den lokal, som inom fabriken upplåtes åt controllpersonalen, skall vara be- Den för upp*ylägen
omedelbart i närheten af skedningspannorna. Dess storlek bestämmes af ”tämdTiokaieni»-lagen till minst 12 | [métres, och det åligger fabrikanten att på egen bekostnad om fabriken,
förse densamma med nödiga möbler af trenne stolar, ett bord och ett skåp, som
kan läsas, samt att sörja för dess uppvärmning och belysning. Denna lokal står
till controllens uteslutande disposition, och nyckeln till densamma befinner sig i
uppsyningsmänuens händer. Här förvaras alla till controllen hörande register med
undantag af det, som föres af fabrikanten, nycklarne till de hänglås, hvilka vid
den controlloperation, som föregår arbetenas början, blifvit anbragta å recipienten
samt å på- och aftappningskranarne till reningspannorna etc., de apparater, som äro
nödiga för saftbestämningen, ett embetssigill, samt slutligen ett antal tabeller, afsedda
att för uppsyningsmännen göra beräkningen af saftcontrollens resultat och
deras hopsummerande lättare och säkrare. Upprättandet af dessa tabeller föreskrifves
af lagen, som jemväl bestämmer deras beskaffenhet, Så skall en af dem
utvisa den olika sockermängd, som hvarje reningspanna, fylld till de fastställda
9/10, representerar, allt efter som saftens täthet varierar med ’/10 grad, börjande
vid spec. v. 1,03 och fortsatt till 1,05; en annan angifver den sammanlagda rymden
af reningspannorna och multiplarne af denna summa o. s. v.

De apparater, som användas vid den egentliga saftcontrollen, äro en pipett Apparater förför
saftens upphemtande ur pannan, en cylinder, hvari täthetsbestämningen *aftbestamninföretages,
thermometern och densimetern samt, för uppmätandet af tomrumshöjden
i skedningspannorna, en måttstock af två decimeters längd, uppdelad i
millimeter.

Pipetten utgöres af ett cylindriskt rör af förtent jernbleck, ungefär 1 metre
i längd och 3—4 cm. i genomskärning, koniskt tillspetsadt i båda ändarne, så
att öppningen i den undre är förminskad till ungefär 1 och i den öfre till unge -

'') Se Bil. N:r 11; jfr. »Bil. C. 3.

Controllförfarandet i Belgien.

får 1,5 cm., eller så stor, att den beqvämligen kan täckas med tummen. Cylindern
är äfvenledes af förtent jernbleck, försedd med fot och mätande i höjd ungefär
30 cm. och i vidd 4 cm. Thermometern, som användes, är den 100-gradiga;
dess kula och rör äro skyddade på vanligt sätt. Densimetern, som vid den Belgiska
controllen begagnas, är bygd på samma grunder, som den, vi lärt känna
vid de Franska sockerfabrikerna: alltså en Gay-Lussacs areometer; men ett väsentligt
fel, som vi anmärkt hos den senare, nemligen den hopträngda skalan,
hvilken gjorde en noggrann och säker afläsning förknippad med svårigheter, om
ej omöjlig, är här afhjelpt derigenom, att man, så att säga, delat det Franska instrumentet
i trenne delar, d. v. s. att det antal grader, som detta innefattar
— från 0 till 10, d. v. s. från spec. v. 1,00 till 1,10 — är fördeladt på trenne instrument,
så att det första angifver de spec. vigter, som ligga mellan l,oooeh 1,03,
det andra dem emellan 1,03 och 1,06 och det tredje dem från 1,06 till l,io. Afståndet
mellan de minsta skaldelarne, hvilka här likasom å den Franska densimetern
representera ''/10 grad — densimetergraden uttrycker täthetsdifferensen 0,01
—• blir på sådant sätt, synnerligast vid de tvenne förstnämda instrumenten, tillräckligt
stort för att låta äfven ett mindre vant öga med all den precision, som för
ändamålet kan anses nödig, afläsa det gradtal, som instrumentet utvisar. Att för
öfrigt de Belgiska saftprofvarne äro förfärdigade med vida större omsorg än de
Franska, derom tyckes redan deras yttre vittna, och derför borgar också den
controll öfver deras tillförlitlighet och inbördes öfverensstämmelse, som af myndigheterna
utöfvas. Af dessa instrument utlemnar administrationen till öfveruppsyningsmannen
vid hvarje fabrik trenne exemplar, ett för de lägsta täthetsgraderna,
0 till 3, de båda andra för de närmast högre, 3 till 6''). Det förstnämda jemte ett af
de senare öfverlåtes till de underlydande uppsyningsmännen att begagna, det återstående
behåller öfveruppsyuingsmannen för eget bruk; och är det enhvar vid strängt
ansvar förbjudet att låta dessa instrument, om ock endast för ett ögonblick,
komma i en utom controllen stående persons hand. Orsaken till detta förbud
ligger uti den omständighet, som redan vid redogörelsen för det Franska systemet
omnämts, att nämligen en förändring i skalans läge lätt nog kan åvägabringas,
hvarigenom ett falskt utslag och felaktig skatteberäkning måste föranledas.
Densimetrarne förvaras i ett étui, och det är uppsyningsmännen ålagdt att noga
vårda sig om, att instrumenten omsorgsfullt rengöras och torkas för hvarje gång,
de blifvit använda. Skadas en densimeter under tjenstgöringen, skall sådant anmälas
till högre myndighet för erhållande af ett nytt exemplar från administra '')

Då råsaft af 6 täthetsgrader eller deröfver under vanliga förhållanden ej förekommer
inom de Belgiska hvitbetssookerfabrikerna, utlemnas i regeln till den sedentära controllpersonale»
icke något exemplar af den densimeter, som angifver de spec. vigterna 1,06—l,lo.

Controllförfarandet i Belgien.

tionen, och det är controllpersonalen vid straff af suspension förbjudet att använda
ett instrument, som ej utlemnats i vederbörlig ordning.

Så snart den arbetsanmälan, som fabrikanten för hvarje år är skyldig att controiien* préiilemna,
ingått till uppbördsmyndigheten, insändes densamma i bestyrkt afskrift till miDar* atgard''rnärmaste
director, hvarpå denne förordnar bevakningspersonalen, som förständigas
att infinna sig på ort och ställe minst sex dagar före den, hvilken fabrikanten
angifvit såsom första arbetsdagen. Sedan uppmätningen af kärlen försiggått,
besökes fabriken flera gånger om dygnet af öfveruppsyningsmannen och en "préposé”,
ända till dess att défécationerna börja. Inträffar icke detta senast inom
tio dagar efter den anmälda tiden, är fabrikanten förfallen till ett vite af 15 frcs.
för hvarje dygn, hvarunder arbetenas början derutöfver fördröjes 1).

Omedelbart innan skedningspannorna träda i verksamhet, tillhör det ”chef
de service" att, biträdd af uppsyningsmännen, uppmäta pannornas diameter och
den genom koppartenarne utmärkta tomrumshöjden och jemföra dessa med de
mått, som den ursprungliga uppmätningen gifvit, för att sålunda constatera, huruvida
några förändringar blifvit gjorda, och en dylik verification upprepas af den
vakthafvande hvarje gång, ett afbrott i défécationerna egt rum.

Hvarje défécationspannas fyllande föregås af en declaration från fabrikanten, uppsymngsmä»-För detta ändamål ställes mot qvitto till hans förfogande ett register N:r 315 2),
pagineradt och numreradt af öfveruppsyningsmannen, i hvilket finnas sida vid a) Défécatio»*
sida tvenne likalydande formulär till hvarje declaration. Båda dessa formulär controlleBifyllas
af fabrikanten, som angifver dag och datum, pannans nummer och tiden
då dess beskickning skall börja, samt efter försiggången défécation tiden i timmar
och minuter, då operationen slutat. Har en sådan declaration till sin förra
del skett, tillhör det den uppsyningsman, som har vakten vid reningspannorna, att
genast öppna det lås, som stänger påtappningskranen, sedan han först öfvertygat
sig, att den apparat, som tjenar till den skedade saftens aftappning, är sluten, och
får han . ej, under det pannan fylles, aflägsna sig. Ar pannan fylld till de fastställda
9/le, läses kranen, i händelse att ingen ny declaration omedelbart föreligger,
och uppsyningsmännen tillser, att ingen inkräktning skett på det bestämda tomrummet,
d. v. s. att vätskans yta är i lika höjd med de båda koppartenarnes
öfre plan, och iakttages dervid, att, i händelse pannan skulle visa någon lutning,
så att de nämde indices ej befinna sig i jemnhöjd med hvarandra, det är den
lägst stående, som blir den bestämmande. Efter skedd ,omröring af pannans inne *)

En restitution af denna plikt kan af administrationen beviljas, när fabrikanten förmår
styrka, att dröjsmålet föranledts af omständigheter, hvilka det ej stått i hans makt att förutse
eller befalla öfver.

Se Bil. N:r 12; jfr. »Bil. C. 4.

Controllförfa/randet i Belgien.

håll, och sedan dettas temperatur blifvit ungefärligt bestämd — densamma får ej
öfverstiga 40° —, upphemtas saft medelst pipetteu på det sätt, att instrumentets
öfre öppning täppes med tillhjelp af ena handens tumme, hvarefter det vertikalt
nedtryckes i saften, tills dess undre ända kommer nära bottnen, då den öfre öppningen
lemnas fri; sedan röret fyllt sig med saft, täppes den åter på samma sätt,
pipetten upptages och saften, som den innehåller, får löpa ut i cylindern, i hvilken
täthetsbestämningen skall ske. Härvid iakttages, att, om den med pipetten
upphemtade saftmängden ej rymmes i cylindern, det Överskjutande slås tillbaka
i pannan, något som för öfrigt äfven sker med den saftvolum, som tjenat till bestämmande
af den specifika vigten. Genom att på angifna sätt upphemta saftprofven
har man velat förebygga alla sådana underslef, som möjligen skulle kunna
åvägabringas genom utspädning af den saft, som kommer att bilda öfverstå lagret
i pannan, och genom ofullständig blandning af dennas innehåll.

Den med saft fyllda cylindern afkyles i kallt vatten, som genom fabrikantens
försorg tillhandahålles, tills temperaturen af dess innehåll sjuukit till 15° C.,
hvarvid det är tillåtet att, genom fördelning af saften i tvenne cylindrar, påskynda
temperatursänkningen '')• Har den bestämda temperaturen inträdt, så lemnas kärlet
i hvila några ögonblick; det på ytan bildade skummet afiägsnas och täthetsbestämningen
företages. Med afseende på utförandet af denna operation innehålla
instructionerna de mest minutiösa detaljföreskrifter. Sålunda tillhör det de
uppsyningsman, som verkställa densamma — ty tvenne sådana måste härvid vara
närvarande —, att i första rummet tillse, det saftens adhesion till densimetern ej
är upphäfd, och skulle det visa sig, att instrumentets yta ej likformigt fuktas af
saften, så måste den rengöras genom gnidning med några droppar kalilut. Vid
begagnandet iakttages, att densimetern fattas vid sin öfverstå spets och nedsänkes
i vätskan så långt, att den står tvenne delstreck djupare — visar 2/10 grad mindre
täthet — än vid den bestämning, som närmast föregått den nu pågående, derefter
höjes en hel grad och får så fritt falla och intaga sitt jemvigtsläge. Afsigten
med detta sätt att gå tillväga tyckes hufvudsakligen vara den, att instrumentets
skaft den smalare, öfre delen, som innehåller skalan) skall blifva fuktadt af
vätskan till hela den utsträckning, som anses komma att ligga under, i niveau
med eller närmast öfver vätskans yta, när jemvigtsläget har inträdt. Slutligen
inskärpes hos uppsyningsmännen, att det vid afläsningen ej är högsta punkten af
den bugtiga yta, som till följd af capillariteten bildar sig kring densimeterns
skaft, utan vätskans plana yta, som är den bestämmande. Sedan specifika vigten

’) Den tid, som hvarje saftbestämning får taga i anspråk, är inskränkt till högst 10 minuter,
efter det att skedningspannan blifvit fylld.

Controllförfarandet i Belgien.

sålunda blifvit utrönt, antecknar den uppsyningsman, som verkställt bestämningen,
på frånsidan af fabrikantens båda declarationer det funna gradtalet och den ur
saftvolumen och tätheten efter fastställd norm — 1500 gr. på hvarje hectolitre
saft af en grad — beräknade sockermängden, och detta så, att på den ena
declarationen — den som tillhör ”la souche” — dessa talvärden skrifvas med
siffror, medan de å den andra (”1’ampliation”) utföras med bokstäfver, under
hvilken senare de närvarande controllanterne teckna sina namn. Denna duplett
af declarationen bär a tergo äfven fabrikantens namn, hvilket redan från början,
då paginering och numrering af registret försiggår, ditskrifves af öfveruppsyningsmannen.

När défécationen försiggått, och tiden för dess afslutning blifvit införd i declarationen
samt innan aftappningskranen öppnas, afskiljes dupletten (”1’ampliation”)
och nedlägges i en tilläst låda, som är uppfäst i det rum, hvari reningspannorna
äro placerade, i närheten af ingången till controllpersonalens lokal,
hvarest jemväl det skrifbord bör hafva sin plats, som är afsedt för declarationsregistrets
förvarande, och som der föres af fabrikanten eller af hans ombud. Lådan,
som till form och construction liknar en postlåda, anskaffas af administrationen,
och nyckeln till densamma förvaras af uppsyningsmännen. Såväl ifyllandet
af declarationsblauketterna å framsidan som afskiljandet af den ena och dennas
nedläggande i den nämda lådan tillhör uteslutande fabrikanten eller den,
som företräder hans ställe, och det är controllpersonalen strängt förbjudet att låna
sitt biträde vare sig till det ena eller det andra. Deremot hafva uppsyningsmännen
att noga tillse, det vid skeende declarationer ordningsföljden mellan de reningspannor,
som användas, strängt iakttages efter de nummer, som vid uppmätningen
blifvit dem åsätta; och är fabrikanten skyldig att, när till följe af en eller
annan omständighet en panna icke i sin ordning kan tjenstgöra, anföra orsaken
i sitt register å båda de blanketter, som skulle hafva upptagit den vanliga declarationen
för ifrågavarande panna, hvarefter i vanlig ordning den ena afskiljes
och i likhet med de öfriga nedlägges i lådan. Samma förfaringssätt iakttages
äfven, när afbrott i fabrikationen ega rum. Å hvarje sådan blankett, som af nyssnämda
eller af andra anledningar användes för annat ändamål än för anmälan af
défécationer, tecknar controllpersonalen a tergo ett "annullé”, och föres öfver dessa
en särskild lista.

Hvar 10:de dag öppnas lådan af ”chef de service” i närvaro af tvenne uppsyningsman
samt fabrikanten eller hans ombud, och alla der befintliga declarationsdupletter
uttagas. Dessa ordnas efter nummerföljd, vidpassas ”la souche”, nummer
efter nummer, för att pröfva, att ingen af dem är understucken eller falsk,
och inläggas derefter med bibehållande af ordningsföljden omsorgsfullt i ett con -

Conirollförfarandet i Belgien.

volut, som förseglas och afsändes till directören, åtföljdt af en rapport N:r 316 *)
från öfveruppsyningsmannen, hvari angifvas de inskickade declarationsdupletternns
antal samt de nummer, hvarmed de börja och sluta, hvarjemte upptagas den saftqvantitet
och den sockermängd, som enligt controllpersonalens särskilda défécationsregister
(N:r 319) motsvarar denna nummerserie af declarationer. Så snart
dupletterna blifvit uttagna ur lådan, stänges densamma ånyo, och i fabrikantens declarationsregister
inskrifves å det par af blanketter, som närmast i ordningen följer
— hvilket i regeln är numret näst efter declarationen, som lådan innehöll —
ett slags recipisse, hvari uppgifvas dag och tid, då uttagandet af declarationsdupl
etter na försiggått, deras antal samt begynnelse- och slutnumret. Qvittot skrifves
likalydande å båda blanketterna och undertecknas af coutrollanterne, hvarefter
dupletten i vanlig ordning afskiljes och nedlägges i lådan.

Registret N:r 315 fortsättes i en nummerföljd till campagnens slut. I mån
som ett häfte är fyldt, utlemnas ett annat, och det förra återställes till öfveruppsyningsmannen,
mot hans qvitto, samt öfversändes antingen omedelbart eller efter
campagnens slut till directören.

Så snart en saftbestämning blifvit verkställd, anteckna controllanterne den å
sin sida i en ”portatif" (N:r 319)2) med angifvande af dag och datum, tiden i
timme och minut, då bestämningen blifvit gjord, samt saftens voluin och gradtal.
Dessa uppgifter utföras såväl i texten in extenso som inom de vid sidan stående
columnerna i siffror, hvarjemte löpande numret af dessa ”bulletins” och sockermängden,
som den uppmätta saften representerar, införas i sina särskilda columner.
Hvarje sådan bulletin undertecknas af de controllanter, som deltagit i bestämningen.
Vid hvarje kalendermåuads utgång, hopsummeras saftvolumerna och
de sockermängder, som motsvara dem, och till dessa summor fogas de, som framgått
ur campagnens föregående månader, så att totalproduktionen af saft och
socker vid hvarje månads utgång kan öfverses.

Vid den månatliga afslutningen bringas de saftqvantiteter och sockermäng”jfertes
materiel- der i afdrag, som möjligen under månadens lopp genom någon olyckshändelse gått
lM”'' förlorade eller blifvit förderfvade. För att de skola få afskrifvas, fordras likväl

administrationens bifall, hvarföre, när en dylik förlust inträffar, öfveruppsyningsmannen
jemte de underordnade controllanterne öfver händelsen uppsätta ett protokoll,
hvilket redogör för de omständigheter, som föranledt densamma, samt angifver
volumen och tätheten af den saft, som gått förlorad, jemte mängden soc''
ker, som den bör anses motsvara. Detta protokoll insändes genom de öfveroid -

Formuläret ses i ‘Bil. C. 5.

»j Se Bil. N;r 13; jfr. ‘Bil. C. 6,

Controllförfarandet i Belgien.

nade myndigheterna till administrationen, och afskrifningen i räkenskaperna sker
ej förr, än svar derifrån ingått.

Registret N:r 319 upptager jemte saftprofningarna äfven alla sådana afbrott
i fabrikens gång, som hafva till följd, att den permanenta bevakningen hvilar, och
detta sålunda, att, när afbrottet inträder, uppsyningsmannen för tillfället å närmast
lediga ”bulletin''’ angifver timme och minut för dess början jemte sina i sammanhang
dermed vidtagna åtgärder etc. — försegling af rifmaskiner — samt, när detsamma
upphör och fabriken återtager sina arbeten, å då närmast lediga ”bulletin”
antecknar tiden och andra hithörande omständigheter. Att de båda nämda
bulletinerna icke nödvändigtvis följa omebelbart på hvarandra, oaktadt naturligen
inga défécationer kunnat försiggå under mellantiden, beror derpå, att öfveruppsynigsmannen
i samma register antecknar alla sina besök, i det han vid ankomsten
å den "bulletin”, som står främst i ordningen att fyllas, angifver timme och minut,
då han infunnit sig, och på samma sätt, när han lem nar fabriken, tager första
lediga nummer i anspråk för uppgifvande af tidpunkten, då han aflägsnar sig.
Äfven då afbrott i fabrikationen inträffar, är öfveruppsyningsmannen, i likhet med
de öfriga controllanterne, pligtig att besöka fabriken och tillse, att intet underslef
bedrifves; och följaktligen kan det endast undantagsvis inträffa, att den bulletin,
som angifver arbetenas återupptagande, närmast föregås af den, som anmäler
deras afbrytande.

Öfver saftcontrollen föres af uppsyningsmännen inom fabriken ännu ett register
N:r 313 ''). Det samma kan i visst hänseende betraktas såsom en sammanfattning
af det egentliga défécationscontrollregistret N:r 319, men innefattar derjemte
upplysningar öfver controllpersonalens tjensteutöfning, hvarigenom det på
samma gång antager karakteren af ett slags verification till arbetsjournalen N:r
314. Registret N:r 313 angifver i första rummet saftbestämningens resultat för
hvarje vakt under dygnet — detta räknadt från midnatt till midnatt — och sammanfattar
dem vidare för dygnet i dess helhet3). Näst efter datum, som intager
första columuen, följer derföre''vaktindelningen, och för hvarje sådan uppgifves
de båda vaktgörandes namn i den ordning, de öfvervaka défécationerna, hvarpå
följer förteckning på alla saftbestämningar, som under vakten blifvit verkställda,
i det att numren på reningspannorna uppräknas i den ordning, dessa användts,
och för hvar och en angifves den saftqvantitet, hon innehållit, och gradtalet, som
saften visat. Denna sammanställning göres af uppsyningsmännen vid slutet af
hvarje vakt, då jemväl angifves sammanlagda tiden af de uppehåll i fabrikationens

‘J Se Bil. N:r 14; jfr. »Bil. C. 7.

D Hvarje dess folio är afsedt för ett dygn; dock kunna äfven tvenne eller flera dagar
inrymmas på en och samma sida, men samma dygn får ej fördelas på tvenne.

Controllförfarandet i Belgien.

b) Öfverrakftndet
af fabrikationen
i ufrigt.

gång, som under vakten förekommit, hvarjemte det åligger dem, att, när en täthetsbestämning
lemnat ett resultat, som i väsentlig mån afviker från det vid de
nästföregående défécationerna erhållna, söka att utröna orsaken härtill och anteckna
den i registret.

Sedan en vakt är afslutad, sammanfattar öfveruppsyningsmannen de här
gjorda detalj uppgifterna med afseende på saftens volum och bestämningarnas antal
samt inför summorna i registret, dervid särskildt angifvande, vid huru många
saftbestämningar han sjelf lagt hand. Vidare inför han, då dygnet är tilländagånget,
de sammanlagda resultaten af alla vakterna, samt beräknar derjemte saftens
medeltäthet under dygnet och den sockerqvantitet, som ur samtliga saftbestämningarna
framgår, hvilka tal jemväl antecknas. Dygnets resultat transporteras
och afslutningen sker för hvarje kalendermånad, på samma sätt som vid registret
X:r 319 blifvit anfördt. Denna journal, N:r 313, har vidare en särskild afdelning,
som kan betraktas såsom ett litet register för sig, nämligen den column, som får
öfverskriften ”visites et vérifications’1. Häri antecknas af såväl uppsyningsmannen
som af den öfriga bevakningspersonalen alla controllåtgärder, som under dygnets
lopp utförts och icke stå i direkt samband med défécationerna, med angifvande
af tiden, då de verkstälts, och med antydning af deras natur genom hänvisning
till de pax-agrafer i författningen, som föreskrifva dem 4)-

Det är redan i det föregående nämdt, att den permanenta controllen inom
sockerfabrikerna alltid utöfvas af tvenne uppsyningsmän samtidigt. Sättet, hvarpå
de sinsemellan vilja fördela göroraålen, är i regeln öfverlemnadt åt dem sjelfva
att bestämma; endast när tvist uppstår eller när anledning till misstankar om underslef
visar sig, kan öfveruppsyningsmannen göra stipulationer i detta hänseende.
Vid défécationspannorua måste en af dem ständigt vara tillstädes — dock erfordras
äfven den andres närvaro der vid hvarje saftbestämning — och vanligen
aflösa de hvarandra i öfvervakandet af dessa en eller flera gånger under vakttiden.
Det åligger nu den uppsyningsman, som för tillfället ej är bunden vid sagda
afdelning af controllen att besöka fabrikens alla lokaler och framför allt det rum,
i hvilket pressarne befinna sig. Han granskar här med uppmärksamhet de rör, rännor
o. d., som föra till eller från recipieuten, att inga falska ledningar finnas, som
undanföra saft, och tillser, att med undantag af recipient och saftpump inga
fasta eller rörliga kärl finnas, som innehålla råsaft, samt vakar öfver, att sådan
ej direkt från pressarne blandas med syrup, renad saft eller skum från défécationspannorna.
I de öfriga lokalerna tager han noggrann kännedom om beskaffenheten
af kokpannornas, afdunstningspannornas etc. innehåll och om naturen af

'') Detaljerna af registrets anordning framgå för öfrigt af bilagan.

Contra! Iför fat an/let i Belgien.

de operationer, som pågå, för att öfvertyga sig, att råsaft ej renas i andra kärl
än dem, som dertill blifvit anmälda. För öfrigt följer han hela gången af fabrikationen
ända från rifmaskinerna till vacuumpannorna och tillser, alt hvarken vid
betornas rifning eller sedermera, intill dess saften kommer i défécationspannorna,
några kemiska agentier tillsättas, och att derefter endast sådana användas, som gemenligen
vid sockerfabrikationen äro i bruk, eller hvilkas begagnande af administrationen
särskildt blifvit tillåtet. Dessa sina ronder afbryter han endast för att infinna
sig vid défécationspannorna, när en saftbestämning sker, eller i det fall att
fabrikanten vill låta rengöra recipienten, då han öppnar det lås, som är satt för
locket till densamma, och qvarstannar, tills rengöringen är verkställd, samt derefter
åter stänger det. De granskningar, som han på hvarje sin rond företagit, antecknar
han i det supplementregister, som utgör eu del af journalen N:r 313.

De åligganden, som tillhöra den controllant, som öfvervakar défecationerna,
äro till det väsentliga anförda redan i det föregående. Här må derföre blott anmärkas,
att det är han, som utför täthetsbestämningarna, och att den andre närvarande
uppsyningsmannen endast afläser densimeterns gradtal jemte honom, samt
att det jemväl är han, som inskrifver resultaten uti registret N:r 319, under det den
andre antecknar desamma på frånsidan af fabrikautens declarationer. Nar fabrikanten
anmäler sig vilja efterse eller putsa aftappningsapparaten å en reningspanna,
är uppsyningsmannen skyldig att borttaga de hänglås, som fästa den vid
pannan, men han skall vara närvarande under hela tiden, då operationen eger rum,
och, sedan den är verkställd, ånyo anbringa hänglåsen. För hvarje gång dessa
hänglås borttagas, sker med angifvande af orsaken anteckning derom i arbetsjournalen
N:r 314.

Innan de båda uppsyningsmannen efter slutad vakt lemna fabriken, skola
de i registret N:r 313 införa de verkställda saftbestämningarna och anteckna den
tid, som fabrikationen under deras vakt varit afbruten, likasom det å andra sidan
tillhör de controllanter, som aflösa dem, att, innan de inträda i tjenstgöring,
tillse, det bokföringen skett ordentligt, så att full öfverensstämmelse råder mellan
registren N:r 319 och N:r 315.

När fabrikationen — saftextractionen och défécationsprocessen — af en eller
annan orsak för kortare tid afbrytes, antecknas detta, såsom redan är nämdt,
uti registret N:r 313, och om uppehållet i sådant fall varar några timmar, anföres
i anmärkningscolumnen till sagda register den omständighet, som föranledt
detsamma, men controllpersonalen qvarstannar och det allmänna öfvervakandet fortgår.
Inträffar ett dylikt uppehåll, under det att en reningspanna håller på att
fyllas, antecknar uppsyningsmannen å fabrikantens dithörande declarationer tiden
åå ifyllningen blifvit afbruten och då den åter förtsättes. Är deremot afbrottet

Controllförfarandet i Belgien.

fifVeruppsyningsmannens
tjensteåligganden.

långvarigare, så att det omfattar flera vakter, inställes den permanenta bevakningen,
sedan uppsyningsmännen, efter att hafva tillsett, att recipienten är tom,
förseglat rifmaskinerna samt läst reningspannornas aftappningsapparater genom att
anbringa ett hänglås å den rigel, som finnes å tvärstycket, så att denna ej kan
utdragas — hänglåsets bygel trädes genom bålen h och g, (fig. 1 bihanget till
circ. N:r 1198 ‘), sedan rigeln blifvit inskjuten, så att de båda hålen stå midt för
hvarandra. Dessa vidtagna mått ocn steg antecknas jemte notisen om arbetenas
inställande på vederbörlig ”bulletin” i registret N:r 319. Under ett dylikt afbrott
tillhör det controllpersonalen att flera gånger om dygnet, särdeles nattetid, besöka
fabriken och anteckna dessa besök i supplementregistret till journalen N:r
313, på samma sätt som vid den permanenta bevakningen. När fabriken åter
träder i verksamhet, borttaga uppsyningsmännen försegling och hänglås, sedan de
öfvertygat sig, att den förra ej blifvit bruten och att de senare äro oskadade,
hvilket de särskildt anföra i den ”bulletin” af registret N:r 319, hvari den permanenta
bevakningens återupptagande anmäles.

Den andel, öfveruppsyningsmannen har sig anvisad i défécationscontrollen,
har redan blifvit omnärnd, och likaledes har antydts, att ledningen af fabriksbevakningen
i sin helhet är honom anförtrodd samt att register och räkenskaper stå
under hans närmaste tillsyn. Det åligger honom att tillse, det de underlydande
samvetsgrant fullgöra sina skyldigheter i tjensten, samt derjemte att med uppmärksamhet
följa deras enskilda lif; och hvarje försumlighet eller felsteg å deras
sida antecknar han uti ett särskildt register N:r 299. Ar förseelsen af svårare
beskaffenhet, anmäler han saken för vederbörande controllör. Vidare har han att
vaka deröfver, att de instrument och apparater, som af administrationen lemnas
i controllens händer, väl vårdas och aktsamt handhafvas och specielt, att den
densimeter, som af uppsyningsmännen oftast och nästan uteslutande användes —
den som omfattar gradtalen 3 till 6 —, är i oskadadt och oförändradt skick,
hvarföre han är förpligtigad att en gång hvarannan dag pröfva dess riktighet
genom jemförelse med det exemplar, som han, enligt hvad ofvanför blifvit sagdt,
eger i sitt förvar. Med afseende på hans personliga deltagande i den controll, som
har till föremål fabrikationen i dess helhet, gäller för honom detsamma, som för
de öfrige uppsyningsmännen, nämligen att han vid sina besök i fabriken använder
den tid, som ej tages i anspråk af saftbestämningarna, till granskning af arbetena
vid rifmaskinerna och pressarne, rörledningarnas tillstånd, kokpannornas
etc. innehåll, de pågående operationernas natur samt beskaffenheten af de kemiska
agentier, som användas, m. m., hvarvid han har tvenne uppgifter att

Se »Bil. C. 1.

Controllförfarandet i Belgien.

lösa, nämligen å ena sidan att tillse, det inga underslef begås eller lagöfverträdelser
ega rum, och å den andra att hufvudsakligen genom täta besök vid pressarne
söka komma till kännedom om den mängd betsaft, som utdrages, för att
sålunda kunna erhålla ett slags controll på de vid défécationspannorna vunna resultaten.
Dessa besök i fabrikens olika lokaler verkställer han dels ensam, dels
åtföljd af den uppsyningsman, som för tillfället har denna afdelning af vakthållningen
på sin anpart, och åligger det honom särskildt att, åtföljd af tvenne uppsyningsman
tvenne gånger i veckan noga undersöka recipientens inre, att inga
hemliga öppningar till saftens bortledande derpå blifvit anbragta, för hvilken undersökning
väljes en sådan tid på dygnet, då fabrikanten vanligen låter rengöra
denna apparat.

Hvilka delar af registerföringen, som specielt åligga öfveruppsyningsmannen,
har i det föregående blifvit angifvet, och deraf framgår, att bland de till den
egentliga saftcontrollen hörande det är reg. N:r 313, som väsentligast skötes af
honom. Särskildt har han sig uppdraget att söka constatera anledningarna till
en eller annan plötslig vexling, som visar sig i saftens täthet, och att verificera
eller beriktiga de upplysningar i sådant hänseende, som vederbörande uppsyningsman
iemnat i anmärkningscolumnen till detta register. För öfrigt vakar han
öfver, att såväl fabrikanten som controllanterne sköta den dem tillkommande bokföringen
med ordning och noggranhet, verkställer månadsafslutningarna i registret
N:r 319 och tillser, att summorna af saft och socker, som detta lemnar, och de,
som framgå såväl ur registret N:r 315 som ur N:r 313, sinsemellan öfverensstämma.
Att arbetsjournalens (N:r 314) förande tillhör honom, har redan i det föregående
blifvit nämdt, och här må endast påpekas, att de uppgifter öfver sin egen tjenst,
han i detta register lemnar, hafva sin controll uti de bulletiner af registret N:r
319, å hvilka han antecknar tiden för hvarje sitt besök vid fabriken, då han dit
ankommit och då han Iemnat densamma, i det att dessa bulletiner, stående mellan
hvar sina tvenne consecutiva défécationer, ej gerna kunna angifva en väsentligt
oriktig tid.

Till öfveruppsyningsmannens tjenstepligter hör slutligen att den första dagen i
hvarje månad under campagnens fortgång insända till närmaste uppbördsmyndighet
en uppgift N:r 320 l) öfver den qvantitet socker, som beräknats ur den förflutna månadens
saftbestämningar, å hvilken rapport jemväl angifvas och bringas i afdrag de
sockermängder, som under månadens lopp blifvit från fabriken expedierade. Fabrikanten
är nämligen skyldig, då han före slutet af en fabrikationsmånad vill afsända
derunder tillverk dt socker från fabriken, att skriftligen anmäla sändnin -

) Formuläret till densamma ses af *Bil. C. 9.

Controllförfarandet i Belgien.

Controllören» och
undereontrollörens
tjensteåligganden.

gens storlek, och hvarje sådan declaration viseras af öfveruppsyningsmannen,
som dervid har att tillse, det de sockerqvantiteter, som sålunda utgå, ej öfverstiga
den totalmängd, som sedan månadens början resulterar af défécationerna,
för hvilket ändamål han öfver dessa expeditioner förer en särskild förteckning,

Controllörerne och undercontrollörerne hafva till uppgift att vaka öfver, att
fabrikscontrollen liandhafves med omsorg och noggrannhet. De besöka flera gånger
i månaden samtliga fabrikerna inom distriktet, tillse, att défécationerna med
dithörande bestämningar bokföras af uppsyningsmännen omedelbart, sedan de blifvit
verkställda, granska och verificera registren N:r 293, 315, 319, dervid jemförande
med hvarandra de båda senares detaljuppgifter, undersöka, huruvida beräkningen
af sockermängden ur saftens volum och täthet är riktigt utförd, samt pröfva öfverensstämmelsen
mellan registren N:r 313 och 319. Vidare ega dessa embetsman att
öppna den låda, hvari declarationsdupletterna förvaras, och underkasta dessa en
granskning såväl med afseende på befintligheten af vederbörliga namnunderskrifter
som deras lagenliga beskaffenhet i öfrigt, både hvad angår uppgifternas fullständighet
och deras sammanhörighet med sjelfva stamregistret.

Vid hvarje besök, som controllören aflägger i en fabrik, är han pligtig att
pröfva tillförlitligheten af den densimeter, som uppsyningsmännen vanligast använda
- den hvars skala går från 3 till 6 grader —, genom jemförelse med ett dylikt instrument,
som han af administrationen fått sig öfverlemnadt, och han antecknar
i registret N:r 314, att en sådan pröfning skett samt hvad resultat den gifvit.
Likaså åligger det honom att, när han infinner sig i en fabrik, undersöka tätheten
af saften, sådan den direkt kommer från pressarne, till jemförelse med de vid
défécationerna funna värdena, men derjemte har han att direkt controllera, med
hvad noggranhet uppsyningsmännen utföra sina saftbestämningar, genom att från
en défécationspanna, hvars innehåll redan af de vakthafvande blifvit undersökt,
men ännu ej är försatt med kalk eller något annat främmande ämne, uttaga ett
nytt prof och sjelf derå verkställa en täthetsbestämning på samma sätt, som för
uppsyningsmännen är föreskrifvet, endast att han, innan afkylningen företages, constaterar
saftens temperatur och det gradtal, den visar å densimetern. För utförandet
af dessa saftundersökningar betjenar sig controllören af det instrument,
som hau eger i sitt förvar; undercontrollören deremot, hvilken vid sina besök har
enahanda förpligtelser med afseende på pröfningen af saftcontrollen, använder för
sina bestämningar den densimeter, som tillhör uppsyningsmännen. Båda anteckna
de funna resultaten i registret N:r 313, hvarvid angifves numret på den défécation,
som sålunda blifvit underkastad dubbel controll.

Det är såväl controllören som undercontrollören förbjudet att taga vare sig
de vakthafvandes eller öfriga uppsyningsman biträde i anspråk vid verkställan -

Controllförfarandet i Belgien.

det af här omnämda verificationer och controllgöromål, med undantag för
den förstnämde, då det gäller collationering af tvenne register, som skola
granskas.

Dessa embetsmän åligger det dessutom att vid ett och annat af sina besök
uppmäta skedningspannornas diametrar och kokrumshöjder. I händelse att dervid
skulle constateras någon märkbar differens mellan de erhållna måtten och dem,
som angifvas i register N:r 293, eller om uppsyningsmännen på stället anmäla
en eller annan omständighet, som kan gifva skäl att misstänka, det några förändringar
å pannorna hemligen blifvit vidtagna, ega de att skrida till fullständig
uppmätning af kubikinnehållet, på samma sätt som vid campagnens början.

Visar sig resultatet af denna "jaugeage métrique” afvika mera än 2 X från det,
som den ursprungliga uppmätningen gifvit, företages rymdbestämning genom
ifyllning af vatten.

Särskildt hafva controllörerne till uppgift att söka förskaffa sig noggrann kännedom
om den tid, som vid de olika fabrikerna i medeltal tages i anspråk för hvarje
défécation, för att sålunda kunna controllera, huruvida inskrifniugarna i såväl
fabrikantens som uppsyningsmäunens register samvetsgrant verkställas.

För öfrigt tillhör det både controllören och undercontrollören att under sin
närvaro i fabrikerna tillse, det alla manipulationer vid saftbestämningarna på föreskrifvet
sätt utföras, att rätta de misstag och felaktigheter, som i detta afseende
möjligen begås, och att undervisa dem af controllpersonalen, som äro mindre
förtrogna med denna operation, om rätta handhafvandet och bruket af de särskilda
instrumenten.

I en månatlig rapport redogöra de för sin tjenstgöring samt för det skick,
hvari de vid sina respectiva besök funnit fabrikerna.

Directörens verksamhet med afseende på sockerfabrikationscontrollen har till Directörem v«k
sina allmänna drag redan angifvits, och vi hafva endast att omnämna de hithö- samhct
rande register, som vid hans byrå föras, och de rapporter, som från honom ingå
till administrationen. Hit hör först ett inventarium (N:r 258) öfver hvarje fabrik
inom provinsen, upprättadt på grund af den beskrifning, som vid fabrikens
anläggning inlemnas, och det besigtningsinstrument, som af controllen då upprättats,
samt sedermera hållet ”au jour” med ledning dels af declarationerna, som afgifva»
vid hvarje campagnes början samt vid hvarje tilltänkt förändring inom fabriken,
dels af de protokoll, hvilka så i ena som andra fallet föras vid de controllförrättningar,
som dessa declarationer föranleda.

Det har i det föregående blifvit nämdt, att declarationsdupletterna, som hvar
tionde dag uttagas ur den låda, hvari de nedläggas i mån som défécationerna
fortgå, insändas till directionen. Öfver dessa föres här en continuerlig förteck -

Controllförfarandet i Belgien.

Skatteuppbörden.

ning uti registret N:r 317 *) och detta så, att hvarje nummer för sig inskrifves
i ordningsföljd med alla de uppgifter, detsamma innehåller — den närmare tidsbestämningen
i timme och minut likväl undantagen —, hvarvid upptagas äfven /
sådana declarationsdupletter, som tjenat att anmäla afbrott i fabrikationen eller
användts såsom qvitto vid lådans tömmande. Registret fortsattes för hela campagnen
och tjenar till controll å registren N:r -319 och 313. Afslutning sker
för hvarje månad, hvarvid saftens medeltäthet beräknas samt saftvolumerna och
sockerqvantiteterna summeras och afdrag göras för de sockermängder, hvilkas
afskrifvande administrationen beviljat.

Dessa månads-resultat för hvarje fabrik inom provinsen sammanföras uti en
rapport N:r 318 J), som den 12:te i den månad, som närmast följer, insändes till
administrationen. Utom saftvolum, sockermängd och saftens medeltäthet upptager
denna rapport äfven antalet défécationer, som vid de särskilda etablissementen
lemnat den angifna saftvolumen, och slutligen den specifika vigt, som saften i
medeltal visat sig ega inom alla provinsens fabriker, beräknad ur medeltätheten
under månaden för hvar och en af dem.

Efter campagnens afslutande insändas till styrelsen såväl registret N:r 317
som de från fabrikerna ingångna registren N:r 313, 314, 315 och 319.

Före utgången af Maj månad bör directören förskaffa sig kännedom derom
hvilka fabriker inom provinsen komma att vara i verksamhet under följande campagne,
och den 1 Juni till administrationen inlemna en rapport med uppgift å
den jordrymd, som af hvarje fabrik tages i anspråk för odling af betor.

Slutligen har directören ännu att hvar tredje månad afgifva en rapport N:r
323 3), hvari redogöres för sockerintraderna inom provinsen under det förflutna
qvartalet, utgörande ett sammandrag af de särskilda uppbördskontorens register
N:r 322 och innefattande ej blott skatten å det inom landet tillverkade, utan äfven
tullen å det utifrån importerade sockret.

Det har redan blifvit nämdt, att uppsyningsmännen vid hvarje fabrik den
l:ste i hvarje månad till vederbörande uppbördsmyndighet insända en uppgift å
den qvantitet socker, som under den föregående månadens lopp blifvit vid fabriken
tillverkadt, eller rättare, som på grund af défécationscontrollens resultat beräknats
hafva blifvit tillverkadt. Dessa sockermängder påföras vid uppbördskontoret
fabrikantens debet uti registret N:r 321 *), hvari ett särskildt konto upplägges
för hvarje fabrik med uppgift på beloppet och beskaffenheten af den säkerhet, som

>) Jfr. ‘Bil. C. 10.

\) Jfr. »Bil. C. 11.

*) Jfr. »Bil. C. 12.

*J Jfr. »Bil. C. 13.

Controllförf''arandet i Belgien.

fabrikanten vid inlemnandet af sin arbetsanmälan för campagnen ställt för det
på förhand bestämda skattebeloppet.

Den sockerqvantitet, som sålunda för hvarje månad blifvit fabrikanten debiterad,
åligger det honom att declarera ”en consommation” inom den 15:de i nästföljande
månad; i annat fall förbjudes all expedition af socker från fabriken, och
det förfallna skattebeloppet indrifves omedelbart. En sådan anmälan ”en consommation"
sker hos uppbördsmyndigheten och angifver, huruvida fabrikanten vill
kontant betala skatten eller hafva beloppet uppfördt å crediträkning eller lägga
sockerqvantiteten på nederlag. I de båda sistnämda fallen måste han emellertid
hafva satt fullgod säkerhet för skattebeloppet — oberoende af den, han lemnat
för den månatliga fabrikationsskatten —, för såvidt ej nederlaget är en ”entrepot
public”, då borgen ej är nödig.

Att en dylik anmälan till uppbördsmannen äfven erfordras, när fabrikanten
före månadens utgång vill afsända socker från fabriken, är redan antydt vid
redogörelsen för uppsyningsmannens tjensteåligganden, och är det jemväl omnämdt,
huru den ”avis”, som sagde tjensteman lemnar öfver mängden af det månatligen
tillverkade sockret, särskildt angifver de qvantiteter, som på grund af dessa declarationer
blifvit expedierade. Äfven uti register N:r 321 skiljes vid debiteringen
mellan de sockermängder, som afgått från fabriken enligt dessa deklarationer och
dem, hvilka enligt uppsyningsmannens avis-bref utgöra det odeclarerade beloppet,
på hvilket sistnämda i sådant fall det nyssnämda stadgandet om declaration inom
viss tid blir tillämpligt.

Utan att vilja försöka att ingå i någon närmare detaljredogörelse för den
Belgiska lagstiftningen angående sockrets uppläggande på nederlag eller lemna en
resumé af det credit-system, hvarigenom staten söker befordra sockerindustrien,
anser jag mig dock i båda dessa hänseenden böra lemna några korta antydningar,
enär utan dessa en eller annan detalj af skatteuppbördens räkenskaper
möjligen kunde synas något dunkel.

Med afseende på nederlagsrätten torde sålunda böra nämnas, att å hvarje
ort, hvarest sockerfabriker finnas, fingerade nederlag (”entrepöts fictifs")! kunna af
fabrikanterne sjelfve upprättas, endast begäran derom framställes till directören
med noggrann beskrifning på alla magasin och lokaler, samt antaglig säkerhet
ställes för det skattebelopp, som motsvarar den sockerqvantitet, som der skall inrymmas.
Dessa nederlag äro ställda under uppsigt af den ambulanta controllpersonalen
och skola, när helst så påfordras, öppnas för dessa tjenstemän.

Tvenne inventeringar af desamma företagas årligen; dock kan administrationen
i särskilda fall öka deras antal. Visar sig dervid en brist, betales genast skatt
å beloppet; constateras deremot ett öfverskott, så föres detta i räkning.

Controllförfarandet i Belgien.

Hvad åter de hithörande creditförhållandena angår, så är att anmärka, det
credit å den vid månadens slut förfallna skatten ej beviljas åt fabrikanten såsom
fabrikant. Han måste, såvidt han vill begagna sig derutaf, inträda i kategorien
af antingen köpman eller raffinadör, dock utan något slags förpligtelse att bevisa
sig drifva vare sig det ena eller andra yrket. I förra fallet erhåller han en
credit på 3 månader med skyldighet att efter denna tids förlopp inbetala skatten,
i det senare på 1/2 år — förutsatt att sockerqvantiteterna ej öfverstiga 500,000
kilogr., ty på det Överskjutande beviljas endast 4 månaders credit — med rättighet
att afbörda sig sitt debet antingen genom export eller genom uppläggande af
socker på en ”entrepot public11 eller genom contant betalning; hvarvid dock är att
märka, att, i händelse han vill åtnjuta dessa raffinadörernes rättigheter, han också
ikläder sig den skyldighet, som dessa ega, att, i händelse statsinkomsterna af socker
under hvarje qvartal ej uppgå till det fastställda minimum, betacka det uppkomna
deficit i mån af sina "crédits å termes”.

Af dessa antydningar synes, att en af fabrikanten afgifven declaration ”å terme
de crédit11 är för uppbörden af samma betydelse som öfverflyttandet af den ifrågavarande
sockerqvantiteten i en raffinadörs eller köpmans händer, hvarföre en
sådan anmälan måste föranleda, att den sockermängd, som densamma gäller, crediteras
fabrikanten uti registret N:r 321, som om han direkt erlagt skattebeloppet,
och vidare att, likasom sockrets uppläggande på publikt nederlag medför dess
afskrifvande å fabrikskontot, på samma gång det föres i räkning vid nederlaget!
så också skatten anses erlagd för den produkt, som upplägges på en ”entrepot fictif,
äfven om denna skulle utgöras af fabrikantens eget magasin.

Hvarje fabrikantens declaration ”en consommation”, den må nu innebära skattens
contanta erläggande, sockrets uppförande i ”compte de crédit å termes” eller
dess uppläggande på nederlag, publikt eller fingeradt, kommer följaktligen att
ingå i reg. N:r 321 såsom en post å creditsidan i hans konto — om den ock på
samma gång, såsom refererande sig till en sockerqvantitet, som hör till den löpande
månadens tillverkning, upptages i debet —, och i regeln är det endast under
någondera af dessa former, som socker kan afföras å nämda registers räkningar.
Dock må ej lemnas oanmärkt, att ännu ett sätt står fabrikanten öppet
att declarera sitt socker och få detsamma crediteradt å sitt uppbördskonto, nämligen
genom dess expedierande på ett ”destillerie”, i hvilket fall det betraktas såsom
skattefritt.

Att för öfrigt särskilda räkenskaper finnas vid hvarje uppbördskontor öfver de
”crédits å termes”, som begagnas såväl af raffinadörer och köpmän som af fabrikanterne
i egenskap af endera, behöfver ej särskildt nämnas; men då dessa register
stå helt och hållet utom den egentliga sockerfabriksbeskattningens område

Controllförfarandet i Belgien.

skulle en redogörelse för desamma här ej vara på sin plats. Till denna klass hör,
åtminstone delvis, äfven de qvartalsresuméer N:r 322 *), hvilka i det föregående
omnämts såsom liggande till grund för directörens rapport N:r 323.

Det Belgiska controllförfarandet är, såsom den föregående framställningen öfversigt af
gifver vid handen, i sina hufvuddrag och till sin princip fullkomligt enahanda ““‘r"I^“et1
med första phasen af den Franska controllen. Men under det att den sistnämda,
så att säga, vårdslösar denna afdelning, så att dess resultat redan genom sättet,
hvarpå de vinnas, måste anses mindre exacta, concentrerar det Belgiska systemet,
vid hvilket ingen supplementär controll finnes, utan beskattningen är bygd
uteslutande på saftbestämningarna, hela sin uppmärksamhet på denna och söker
deraf göra, hvad göras kan. Dess första sträfvande måste derföre vara att göra
uppmätningen af saftens volum och egentliga vigt så felfri som möjligt, och detta
söker systemet ernå å ena sidan genom att noggrant bestämma den rymd i défécationspannan,
som får tagas i anspråk, och utmärka denna så, att controllen med
lätthet och säkerhet kan constatera, om den väsentligen öfverkrides, å den andra
genom att i och för täthetens utrönande använda ändamålsenliga instrument och
exacta metoder samt strängt hålla på, att dessa samvetsgrant följas. Vidare
måste det söka förebygga, att saft på ett eller annat sätt undandrages controllen,
och vi hafva sett, huru för sådant ändamål vissa föreskrifter angående sjelfva anordningen
och inredningen af fabrikslokalerna och placerandet af redskapen äro
gifna, huru särkildt construerade apparater anbringas, hvilka afse att betrygga mot
försnillning af saft vid défécationerna, huru en mängd andra preveniv-åtgärde1''
vidtagas, samt huru controllpersonalen har sig ålagdt att med oaflåtlig uppmärksamhet
följa alla operationer och att hafva uppsigt öfver fabrikens särskilda lokaler,
synnerligast den, i hvilken saftextraction försiggår, för att tillse, det intet
underslef begås. Slutligen har detsamma att förhindra, det felaktiga resultat vid
täthetsbestämningarna uppstå till följd af någon sådan förutgången behandling
af saften, att dennas beskaffenhet derigenom i någon väsentlig mån förändras,
af hvilken orsak sträng uppsigt är föreskrifven vid rifmaskiner och pressar, att
ingen tillsats af kemiska agentier der eger rum, och det är fabrikanten förbjudet
att upphetta råsaften, innan dess egentliga vigt blifvit utrönt, till
högre temperatur än 40° G. Att för öfrigt det Belgiska systemet söker att sätta
sig i säkerhet mot lönlig sockertillverkning i andra lokaler än i de anmälda fabrikerna
och derföre fordrar, att hvar och en, som har i sin ego sådant redskap,
som tillhör sockerfabrikationen, skall anmäla samt genom controllen låta försegla
detsamma, är redan i det föregående aufördt.

*) Jfr. »Bil. C. 14-

Controllförfarandet i Belgien.

Granska vi i första rummet sjelfva controllförfarandet vid défécationspannorna
— med de principiela fel, som vidlåda detsamma, hafva vi ej här att sysselsätta
oss —, så synes, hvad sjelfva täthetsbestämningen af saften angår, alla möjliga
försigtighetsmått vara vidtagna, för att, så vidt uppsyningsmännen fullgöra sin
skyldighet, riktiga resultat skola ernås; deremot torde saftvolumen med mindre
säkerhet kunna bestämmas, i det att den stora mängd skum, som vid saftens påtappning
uppstår, blir hinderlig för att exact afgöra, huruvida vätskans niveau
coinciderar med den öfre ytan af de koppartenar, som utmärka gränsen för de 9/10:ne
af pannans rymd. De fel, som sålunda uppkomma, kunna visserligen ej för hvarje
gång vara af stor betydelse, men om, såsom antagligt är, de icke utjemna hvarandra,
utan ett litet öfverskott i de flesta fall förefinnes, så kan dock den sålunda
obeskattade saftvolumen under campagnen växa till ett nämnvärdt belopp.

Att de gifna föreskrifterna med afseende på såväl täthets- som volumbestämning
noggrant följas af controllpersonalen, tillhör det i första rummet öfveruppsyningsmannen
att öfvervaka, och hvad särskildt den förstnämda operationen
beträffar, erbjuda coutrollöreas och uiidercontrollörens upprepade pröfuingar af
saftens spec. vigt såväl vid reningspaunorna som vid pressarne medel att bedöma,
med hvad omsorg uppsyningsmännen sköta denna del af controllen. Ett underslef
vid sjelfva défécationerna bör sålunda ej gerna kunna ifrågakomma, utan
med en eller annan uppsyningsmans goda minne, då antingen tomrummet kan
tagas väsentligt i anspråk, eller genom uraktlåten stängning af aftappningskranen
råsaft befordras vidare, under det att pannan fylles, eller slutligen saftens täthetsgrad
i registren angifvas lägre än bestämningen utvisar. Att i de begge förstnämda
fallen constatera, att svek blifvit begånget, såvida försnillningen ej antagit
stora dimensioner, blir inom det Belgiska controllsystemet, likasom i analogt fall inom
det Tyskaoch Franska, förknippadt med svårigheter. Visserligen har, såsom vi sett,
controllören till uppgift att genom upprepade iakttagelser söka komma till insigt om
den tid, som vid distiiktets olika fabriker tages i anspråk af en défécation — d. v. s.
den tid, som åtgår, från det att saften börjar flyta in i pannan och tills den,
skedad, tappas derur —-, och han bör i denna riktning kunna bringa det derhän,
att, om underslef i större skala försökas vid défécationerna, detta på grund
häraf måste förråda sig. Så länge försnillningen håller sig inom vissa gränser —
dessa dock ej alltför trånga —, kan han emellertid svårligen på denna väg komma
ens till en misstanka derom, enär så många variabla moment ingå i défécationstiden,
att den till och med vid en och samma fabrik måste blifva i hög grad 1

1) Det underslef, som inom den Tyska controllen skulle motsvara det här ifrågavarande,
vore öfvervigt vid uppvägningen af betorna..

Controllförfarandct i Belgien.

vexlande och följaktligen ett medelvärde derå ej få någon synnerlig betydelse såsom
controllmedel. Å en annan sida har öfveruppsyningsmannen förpligtelse att
genom täta besök vid pressarne söka utröna den saftmängd, som vinnes, för att
jemföra densamma med den, som défécationerna angifva; men det ligger i sakens
natur, att den uppskattning af den producerade saftvolumen, hvartill han sålunda
kommer, endast blir ungefärlig och derföre ännu mindre än défécationstiderna låter
använda sig såsom controll i det fall, vi förutsatt. Det blir sålunda hufvudsakligen
öfreruppsyningsmannnens personliga öfvervakande af de underlydande
och hans ofta upprepade besök samt möjligen en märkbar och constant minskning
i défecationernas antal under den skyldiges vakt utan motsvarande minskning
i fabrikens arbetstid, som skola föranleda upptäckt af ett dylikt underslef.
Försök till försnillning genom bokförande af lägre täthetsgrader hos saften, än hvad
denna verkligen eger, torde ej gerna kunna ifrågakomma under andra förhållanden,
än att hela den sedentära controllpersonalen är delaktig i bedrägeriet, enär
i motsatt fall underslefyet omedelbart skulle förråda sig antingen genom väsentliga
olikheter i saftprofuingsresultaten under skilda vakter eller genom bristande
öfverensstämmelse mellan de af öfveruppsyningsmannen verkställda täthetsbestämningarna
och dem, som den öfriga bevakningspersonalen utfört. Men äfven
under den angifna förutsättningen skulle ett dylikt underslef ej kunna undgå
att upptäckas, i det att de undersökningar af saften såväl vid pressarne som i
skedningspannorna, hvilka åligga controllör.en vid hvarje hans besök i fabriken,
snart nog måste gifva vid handen, att ett bedrägeri föreligger; ty om än genom
ökad vattentillsats vid rifmaskinerna eller på annat sätt saften från pressarne vid
tillfällena för controllöreus besök kan utspädas, så .att dess täthet bringas i öfverensstämmelse
med det gradtal, som registren upptaga, och derigenom denna
controll eluderas, så låter sig något dylikt ej lika lätt verkställas med den saft,
som redan befinner sig i skedningspannorna, hvarföre här, med någon uppmärksamhet
hos controllöreu, det svikliga förfarandet inom kort hör kunna upptäckas.

Vända vi oss från saft bestämningen till de andra afdelningarna af fabrikscontrollen,
så finna vi, att dessa ställa relativt jtora anspråk på bevakningspersonalen,
i det de fordra .å ena sidan oaflåtlig uppmärksamhet och ett omsorgsfullt
aktgifvande på allt, som föregår, och å den andra insigt i de särskilda delarne
af fabrikationen och förmåga att kunna bedöma de olika operationerna. Redan
den första och enklaste af de uppgifter, som controllen härvid har att lösa, nämligen
att tillse, de,t inga falska ledningar äro anbragta, som kunna föra råsaften
förbi défécationspannan, är ingalunda lätt. Den fordrar en ganska förtrolig bekantskap
med alla de rörsystemer, som inom fabriken finnas, och, äfven då uppsyningsmannen
är i besittning af en sådan, måste han anställa sin granskning med

Controlif orfarandet i Belgien.

största noggranhet för att ej blifva förd bakom ljuset. Men fordringarna blifva
ännu större, när det gäller att upptäcka, om i de kärl, som äro i verksamhet eller
i hvila, råsaft innehålles — förutsatt att den befinner sig der blandad med andra
produkter —, samt att controllera, huruvida en operation, som pågår, i allo har
den karakter, som den bör ega, så att ej en défécation möjligen verkställes under
annat namn och med tillhjelp af andra agentier än kalk, som är det enda
ämne, hvars användning utan särskildt tillåtelse medgifves af lagen — en inskränkning,
som synes hafva tillkommit hufvudsakligen för att göra det här närmast
ifrågavarande öfvervakandet möjligt.

Om det sålunda under alla förhållanden blir en svår uppgift för controllpersonalen
att förebygga försnillning af saft eller att upptäcka ett verkstäldt underslef,
så växa svårigheterna i detta hänseende nästan till det omöjliga i de fabriker,
vid hvilka saftuppmätningen icke sker i défécationspannorna och dessa alltså ej stå
under särskild bevakning eller äro skilda från de öfriga *). Under sådana förhållanden
måste möjligheterna till underslefs bedrifvande blifva så många och dess
förhemligande underkastadt så ringa svårighet, att ingen bevakning, huru uppmärksam
och skarpsynt den än må vara, torde kunna helt och hållet förebygga
det. Att för öfrigt ett dylikt arrangement försvårar upptäckandet af försnillning
vid saftvolumens uppmätning och gör den ofvanför nämda, på défécationstiden
grundade controllen öfver densamma rent illusorisk, behöfver ej särskildt framhållas

Af det anförda synes, att controllen öfver operationerna och fabrikslokalerna
långt ifrån erbjuder samma säkerhet mot underslef från fabrikantens sida,
som öfvervakandet af défécationerna, och följaktligen är vid den förstnämda vida
meia än vid det senare en hjelpcontroll af nöden, som åtminstone kan angifva,
huruvida skäl förefinnas att misstänka, det svek begås, eller icke.

En sådan tyckes lagstittningen hafva velat bilda genom de iakttagelser öfver
saftvolumen vid pressarne, hvilka det tillhör öfveruppsyningsmannen att verkställa,
och dessa böra också tvifvelsutan i detta hänseende kunna göra ganska
vigtiga tjenster, ty ehuru de, såsom redan är nämdt, ej kunna lemna annat än
en ungefärlig uppskattning, så bör dock denna ej vara så sväfvande, att icke en
försnillning i stort på sådant sätt skall kunna spåras. En annan hjelpcontroll i
samma riktning har systemet uti fabriksinventariet och |i den uppgift på råmaterial,

'') Ett sådant arrangement fann jag vid det Belgiska sockerbruk, vid hvilket jag både tillfälle att
se controllförfarandet i verksamhet, och enligt de uppgifter, som meddelades mig af dess disponent,
var fabriken i detta afseende ingalunda ensam i sitt slag. Anordningen, sådan jag här såg den,
var följande: Trenne stora kopparkärl, till formen fullkomligt liknande vanliga défécationspannor
och försedda med vederbörliga aftappningskranar, koppartenar till bestämmande af kokrumshöjden
etc. voro placerade en trappa upp, fullkomligt fristående och skilda från alla öfriga kok -

Controllförfarandet i Belgien.

som af fabrikanten lemnas vid campagnens början, hvilka böra kunna lemna vissa
hållpunkter för bedömandet, huruvida större underslef bedrifvas.

Det inbördes sambandet mellan de register, som tillhöra den egentliga fabrikscontrollen,
har redan i den föregående framställningen väsentligen blifvit antydt,
så att en närmare redogörelse derför här torde kunna anses nära nog öfverflödig.
Bland dessa register intaga de för systemet egendomliga défécationsdupletterna
främsta platsen, såsom varande sjelfva grunden för skatteberäkningen.

Visserligen står vid sidan af dem såväl stammen af det register (N:r 315), hvartill
de ursprungligen hört, som uppsyningsmännens ”portatif” N:r 319, men dessa
dupletter utgöra, som vi sett, i den högre myndighetens hand controllen öfver det
sistnämda registret och genom detta äfven öfver journalen N:r 313, för så vidt
som denna resumerar de dagligeu verkställda défécationerna och dessas resultat.

På samma gång controllera de dessutom öfriga uppgifter, som registret N:r 313
innehåller, med afseende på såväl uppsyningsmännens hela tjenstgöring som öfveruppsyningsmannens
deltagande i saftbestämningen, i det att namnunderskrifterna
vittna om deras närvaro; och sålunda kunna de sägas ytterst bilda verificationer
jemväl till registret N:r 314 i dess väsentligaste delar.

För det sätt, hvarpå de samtidigt tjenstgörande uppsyningsmännen fördelat
bevakningen sinsemellan, redogör supplementregistret i journalen N:r 313, i det
att den controllant, som öfvervakar fabriken i dess helhet, fogar sitt namn till
hvarje anteckning, som han här gör rörande de besigtningar, han på olika klockslag
verkställt.

Verificationerna öfver controllöreus och undercontrollörens tjenstgöring innefattas
i registren N:r 313 och 314.

Med afseende på ansvarsbestämmelserna i allmänhet tillåter jag mig att hän- Ansvarsbesiiimvisa
till circ. N:r 1197 *) cap. IX. För att emellertid gifva ett begrepp om de melserhöga
viten, som äro de vigtigare lagöfverträdelserna åsätta, torde här förtjena att
exempelvis anföras, att fabrikant, som befinnes hemligen förvara råsaft i kärl,
som ej blifvit för controllen anmälda, eller utan förutgången declaration verkställer
skedning af råsaft vare sig inom fabriken eller i dertill hörande lägen -

och afdunstningskärl, hvilka stodo en half trappa lägre. I deras omedelbara närhet varcoutrollens
lokal, lådan för declarationsdupletterna o. s. v., så att de i allo representerade skedningspannor.
En saftpump tryckte saften från reeipienten hit upp, och stigröret var vid mynningen
försedt med den i lag föreskrifna kranen. Pannorna fylldes i stadgad ordning och täthetsbestämningen
skedde på vanligt sätt, men sedan denna verkstälts, öppnades aftappningskranen
omedelbart, och saften fick löpa ned i de verkliga défécationspannorna, som befunno sig i jemnhöjd
med och tätt omslutna af de öfriga kokkärlen.

>) Jfr. »Bil. C. 1.

Controliförfarandet i Belgien.

heter gör sig förfallen till böter af 10,000 frcs, hvarjemte han är pligtig att erlägga
till ver kningsafgift för en så stor volum saft af 5 graders täthet, som med
de förhandenvarande kärlen och under det antagande att i hvarje kärl dagligen
10 défécationer blifvit verkställda, beräknas hafva kunnat afverkas allt ifrån campaguens
början, tills underslefvet upptäcktes.

Särskildt anmärkningsvärd är den straffbestämmelse, som den Belgiska lagstiftningen
uppställer för bedrifvande af hvitbetssockertillverkning i ett etablissement,
som ej blifvit i vederbörlig ordning aumäldt, i det att för sådan lagöfverträdelse
stadgas, utom böter till ett belopp af 10,000 frcs, confiscation af all till
etablissementet hörande redskap samt af allt det socker, vare sig färdigt eller
under arbete, som derinom förefinnes. Någon motsvarighet till detta stadgande
finnes nämligen icke hvarken inom den Tyska eller den Franska socker lagstiftningen,
ty om än den senare tager det socker i beslag, som af en eller annan
grund anses vara olofligt tillverkadt, så talar den dock ej i något fall om en confiscation
af de till fabrikationen hörande kärl och apparater; och den senare, oaktadt
den i öfrigt uppställer ganska höga ansvarsbestämmelser, betraktar ej ens det
olofligt tillverkade sockret såsom förbrutet.

ANDRA AFDELNINGEN.

DE OLIKA BESKATTNINGSSYSTEMENS GRUNDER

OCH

DERAS INFLYTANDE PÅ SOCKERINDUSTRIENS

UTVECKLING.

t " tn

. ■; >. ■

Beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen.

Af den redogörelse, som i föregående afdelning blifvit lemnad för controll- Systemets granförfärandet
vid hvitbetssockerfabrikerna inom Tullföreningen, har redan framgått, der''
att det är betornas vigt, som här omedelbart lägges till grund för beskattningen,
och att systemet alltså är en råmaterialbeskattning i enklaste form.

För att en beskattning af denna art skall kunna lemna tillförlitliga resultat,
fordras i allmänhet taget uppfyllandet af tvenne vilkor, nämligen först och
främst att mängden råmaterial, som kommer till användning, exact bestämmes
— enär det är efter denna, som skatten utgår — och dernäst att relationen
mellan råämnets qvantitet och beloppet af den derur framgående produkten (rendementet)
är noggrant utrönt — ty vid denna, liksom vid hvarje annan fabrikationsbeskattning,
är det den färdiga varan, som, om än indirekt, skall drabbas af
skatten. Hvad det första af dessa vilkor beträffar, är detsamma vanligen relativt
lätt att uppfylla, och vi hafva sett, huru det Tyska systemet i denna riktning
på ett fullt tillfredsställande sätt löser sin uppgift. Uppfyllandet af det andra
grundvilkoret deremot erbjuder under alla förhållanden stora svårigheter, så
stora till och med, att ingen råmaterialbeskattning i detta hänseende kan sägas
hafva fullständigt uppnått målet, utan alla hafva stannat vid ungefärliga medelvärden
på rendementet. Orsakerna härtill äro hufvudsakligen följande. Rendementet
beror väsentligen på tvenne omständigheter, nämligen å ena sidan på råmaterialets
halt af det ämne, som antingen i och för sig utgör den sökta produkten eller
genom omsättning gifver upppof åt densamma, och å den andx*a på medlen och
sättet för tillgodogörandet af sagda ämne (fabrikationsmetoden). Är råmaterialets
halt under alla förhållanden constant, bör densamma med lätthet och säkerhet
kunna utrönas; men sällan, om någonsin, torde detta vara fallet. Är den
åter vexlande, blir en bestämning af densamma nödvändig för hvarje qvantitet
råmaterial af olika qvalitet, som förarbetas, och en sådan bestämning kan af lätt

Det Tyska beskattning ssys temet.

Historik.

insedda skäl aldrig genomföras så i detalj, att annat än ett mer eller mindre
approximativt medelvärde å råmaterialets halt kan ernås. Redan härigenom måste
en viss osäkerhet i rendementsberäkningen föranledas, men en vida större vållas
dock af det andra momentet, som i sagda beräkning ingår. Det är nämligen lätt
att finna, att icke blott olika metoder för bearbetande af ett råmaterial, utan
äfven ett mer eller mindre omsorgsfullt arbete under användandet, af samma
metod kan föranleda väsentliga olikheter i utbytets storlek, hvilka af en råmaterialbeskattning
endast så till vida kunna tagas med i räkning, att på empirisk
väg ett medelvärde på desamma sökes.

Tillse vi nu, på hvad sätt det Tyska systemet går till väga för att bestämma
rendementet, som lägges till grund för beskattningen, så finna vi först och främst,
att det helt och hållet lemnar hvarje qvalitetsbestämning å sido och följaktligen icke
tager någon direkt hänsyn till betornas vexlande sockerhalt, något som tvifvelsutan
närmast föranledes af svårigheten — för att icke säga omöjligheten — att
verkställa en pröfning i detta hänseende så, att ändamålet dermed kunde anses
vunnet. I stället riktar det hela sin uppmärksamhet på ernåendet af den möjligast
noggranna kännedom om fabrikationsresultaten, för att på denna väg direkt
komma till erfarenhet af de relationer mellan råmaterial och produkt, som vid
de särskilda fabrikerna under hvarje arbetsår visat sig, och på grund häraf finna
det medelvärde på rendementet, som närmast motsvarar de faktiska förhållandena.

Att det är fabrikationsstatistiken, som har till uppgift att meddela alla de
för detta ändamål nödiga upplysningarna, har redan i det föregående blifvit antydt,
och då denna sålunda kan sägas på sätt och vis utgöra grundvalen för det
Tyska systemet, i det att rendementsbestämningen grundar sig på densamma,
och tillförlitligheten och noggranheten af dess data i väsentlig mån måste utöfva
inflytande på riktigheten af sagda bestämning, så kan det vara af vigt att i någon
mån närmare redogöra för dess detaljer. Dock torde dessförinnan en kort framställning
af systemets historiska utveckling här vara på sin plats.

Anda till år 1840 var hvitbetssockertillverkningen inom de numera tillj TullfÖreningen
hörande staterna fullkomligt skattefri. Den bedrefs redan vid denna tidpunkt
i 145 etablissement, och produktionen utgjorde 284,000 ctnr råsocker med
en förbrukning af ungefär 5,000,000 ctnr betor. Den skatt, som sagda år pålades
denna industri, inskränkte sig till en s. k. controllafgift af */4 sgr. pr ctnr råmaterial,
hvilket efter den tidens beräkning af betornas rendement (1: 20) motsvarade
en beskattning af 5 sgr. pr ctnr socker ''). Samtidigt infördes äfven fabrikscontrollen,
men icke under den stränga form, som den för närvarande eger,

D 1 ctnr torkade betor beräknades i skatt lika med 6 ctnr råa.

Bet Tyska beskattningssystemet.

utan företogos af uppsyningsmäunen endast då och då profvägningar af den
qvantitet betor, som rymdes i de korgar eller behållare, hvari betorna ..ransporterades
till rifmaskinerna. Vidare påbjöds också på samma gång inlemnande!
till uppbördsmyndigbeterna af uppgifter rörande fabriksinredning, kärl,
apparater etc. Skattefrihet var för öfrigt ännu medgifven för hvarje fabrik,
som ej förarbetade mer än 6,000 ctnr betor i campagnen. Under det följande
året fördubblades emellertid denna afgift, bvilket både till omedelbar
följd, att fabrikernas antal, som redan på grund af den första beskattningen minskats
med ett tiotal, nedgick till 98, och att sockerproduktionen från 315,000 ctnr
föll till 155,000. Det var de äldre, mindre ändamålsenligt inrättade fabrikerna,
som nu gingo under, i det att de under trycket af denna pålaga ej längre förmådde
eoucurrera med de nyare etablissementen, bvilka gjort sig till godo den senare
tidens förbättringar i metoder och apparater. Antalet böjde sig likväl åter
under campagnen 1843/44, visserligen endast med 7 fabriker, men de 105, som
sålunda voro i verksamhet, producerade en sockermängd, föga understigande den>
som tillverkades af de 135, bvilka förefunnos under 184,/42- Året derpå ökades
skatten ånyo och fastställdes till l‘/2 sgr. pr ctnr — relationen mellan råmaterial
och produkt antogs vara 15 : 1, så att skatten pr ctnr socker blef 1 Th. — och
äfven nu blef följden, att några etablissement måste nedlägga sina arbeten, så att
vi under campagnen 1845/46 endast finna 96 fabriker i gång, bvilka emellertid
uppdrifvit tillverkningen, så att produktionen, långt ifrån att hafva lidit någon
minskning, snarare i någon mån ökats. Genom förordningen af d. 17 Aug., 1846
undergick sjelfva controllförfarandet en väsentlig modification, i det att de förut
öfliga profvägningarna utbyttes mot den exacta vigtsbestämuing, för hvars'' detaljer
i första afdelningen blifvit redogjordt, hvarjemte andra vigtiga förändringar infördes,
hvilka åt förfarandet gåfvo den form, som det väsentligen ännueger. Visserligen
talas i denna förordning ännu om ”fixirte Fabriken”, och särskilda lagbestämmelser
för dessas beskattning finnas deruti upptagna, men flertalet af dessa mindre etablissement
tyckes redan före denna tidpunkt hafva gått under, och de få qvarståeude
öfverflyglas snart helt och hållet af de nyare anläggningarna, som antaga
allt större dimensioner, så att, när under år 1850 en ny skattehöjning inträder, i
det att för hvarje otur betor skall erläggas 3 sgr., detta ej föranleder något slags
rubbning, utan etablissementens antal och afverkuingsförmåga det oaktadt tillväxa
i jemn progression. Då emellertid år 1853 beskattningssatsen ånyo fördubblades
och växte till 6 sgr. pr ctnr, se vi en minskning inträda såväl i fabrikernas numerär
som i tillverkningen, och ehuru den senare redan 185S/66 åter höjde sig
till det förut varande beloppet, hade den förra ännu vid denna tidpunkt ej hunnit
högre än till 233 mot de 238, som voro i verksamhet under campagnen 1S52/,^

Det Tyska beskattningssystemet.

Liknande rubbningar framträdde äfven, ehuru icke så omedelbart, då skatten år
1858 höjdes från 6 till 71/2 sgr., och troligen kommer den senaste förändringen
i samma riktning, hvarigenom år 1869 skattebeloppet ökats till 8 sgr. pr ctnr,
att ej blifva utau allt inflytande på industriens gång, ehuru detsamma af mångahanda
skäl möjligen icke genast träder i dagen. Under campagnen 1868/69 räknade
Tullföreningen 295 arbetande sockerfabriker med en tillverkning af 4,162,783
ctnr socker samt en råmaterialförbrukning af 49,953,399 ctnr betor, och af de approximativa
beräkningar, som kunde uppgöras för campagnen 1869/,0, innan densamma
ännu hunnit fullständigt afslutas, ville det synas, som om dennas resultat
icke väsentligen skulle afvika ifrån det nästföregående arbetsårets.

Den föregående framställningen har visat, hurusom vid den tidpunkt, då en
beskattning af hvilbetssockret först började inom det dåvarande Preussen, förhållandet
mellan produkt och råmaterial på grund af den dittills vunna erfarenheten
af fabrikationsresultaten antogs närmast motsvara 1: 20. Att denna beräkning
likväl var för låg, äfven på industriens dåvarande utvecklingsstadium, visar
sig derutaf, att, såsom vi sett, redan fyra år senare en väsentligen annan relation
lägges till grund för skatteberäkningen, i det att denna sätter betornas rendement
till 7 i stället för 5 %. Huru högt man nämligen än må anslå den
andel i sagda förhöjning, som betingats af framstegen i betodling och i fabrikationens
teknik, är det dock föga antagligt, att den i sin helhet skulle kunna skrifvas
uteslutande på dessas samfälda räkning, utan torde den genom fabrikscontrollen
föranledda fullständigare och noggrannare kännedomen om de verkliga fabrikationsresultaten
få anses ega ..en ganska dryg, om ej den på långt när drygaste
anparten uti densamma. Men om i detta speciela fall det sistnämda momentet
bör tillerkännas en öfvervägande betydelse med afseende på den högre
beräkningen af sockerutbytet, så blir det deremot det först anförda, som hufvudsakligen,
om ej uteslutande, måste anses betinga de senare förändringarna i samma
riktning. Förhållandet 1 : 15 bibehölls visserligen fortfarande, äfven när skattens
absoluta belopp år 1850 fördubblats, men då detsamma tre år senare höjdes till
6 sgr., fann man sig föranlåten att äfven ändra sagda relation till 1: 121/2, som
sedermera qvarstått ända till år 1869, då på grund af de sista årens fabrikationsresultat
rendementet ansågs kunna i allmänhet antagas till 8''l3 X och med
stöd häraf skatten höjdes till 8 sgr. pr ctnr råmaterial *)• I båda dessa fall äro

*) I jemnbredd med den förhöjda rendementsberäkningen af de råa betorna har också
eqvivalensen, mellan dessa och de torkade, hvilken ligger till grund för de sistnämdas beskattning,
undergått modifikationer. Såsom redan blifvit nämdt, antogs till en början, att 6 ctnr råa
betor lemnade samma söckerqvantitet som 1 ctnr torkade; år 1846 sattes ett ctnr af de senar©
likvärdigt med 5 ‘h, 1861 med 5 ctnr och 1868 med 4 s/s ctnr af de förra.

Bet Tyska beskattningssystemet.

å ena sidan de tidrymder, som ligga emellan förhöjningarna, tillräckligt långa,
för att en väsentlig utveckling af industrien i såväl en som annan riktning kan
antagas hafva egt rum, hvarigenom det stegrade rendementet kan vara betingadt,
och å den andra äro de inträdande förändringarna i relationen mellan produkt
och råmaterial icke större, än att de kunna stå tillsammans med och förklaras
af framstegen i agricultur och teknologi. Likväl må ej lemnas oanmärkt,
att det strängare controllförfarande, som år 1846 infördes, möjligen kan hafva
haft ett, om än underordnadt inflytande på den första och större af dessa höjningar
i rendementsheräkningen, hvarvid dock bör ihågkommas, att storleken af
denna förhöjning i jemförelse med den senast fastställda icke får tagas till måttstock
på nämda inflytande, enär det ligger i sakens natur, att ju närmare hvitbetssockerindustrien
hinner de gränser för rendementet, som ställas dels af råmaterialet,
hvars sockerhalt ej låter sig oinskränkt stegras, och dels af de oundvikliga
afbränningarna vid de processer, hvarigenom sockret tillgodogöres, desto
större blifva svårigheterna, som äro att öfvervinna, för erhållande af ett större
utbyte, och desto långsammare följaktligen också framåtskridandet.

I sammanhang med redogörelsen för den accessoriska controllen vid de SockortiiircrkTyska
hvitbetssockerfabrikerna har redan blifvit anfördt, att sockertillverknings- nmgsstat,st,ken''
statistiken i främsta rummet har att lemna uppgifter på det vid hvarje fabrik
producerade sockrets mängd och beskaffenhet; och vid samma tillfälle har jemväl
angifvits, ur hvilka källor uppgifterna i denna riktning förnämligast hemtas.

Emellertid sysselsätter sig statistiken ingalunda uteslutande med sockerproduktionen,
utan redogör derjemte för hvitbetssockerindustrien i dess helhet, alltifrån
rymden af den jord, hvarpå betorna odlas, ända till sockermarknadens fluctuationer.
Att fabriksböckerna, hvilka i det föregående blifvit betecknade såsom de
vigtigaste källorna för den del af statistiken, som omfattar tillverkningsresultaten,
icke kunna lemna alla de uppgifter, som sålunda komma att höra inom dess område,
ligger i öppen dager, och öfvercontrollörerne, som hafva sig ålagdt att
samla materialen till densamma, måste fördenskull söka att på enskild väg förskaffa
sig en mängd upplysningar öfver hithörande förhållanden, för att complettera
sina utdrag ur fabrikationsräkenskaperna.

Efter slutet af hvarje campagne åligger det öfvercontrollörerne att för samtliga
fabriker inom det distrikt, som tillhör hvar och en af dem, sammanställa alla de
uppgifter, som denna statistik fordrar, och att före den 15 Sept. samma år inlemna
dem till vederbörande ”Haupt-Steuer-Amt”, hvarest de vidare sammanfattas
till ett helt, som går till administrationen. Controllörernes såväl som den högre
myndighetens statistiska redogörelser hafva enahanda form och bestå af tvenne
skilda delar, nemligen ett efter gifvet formulär uppstäldt register och en exposé

Vet Tyska beskattningssystemet.

af de förhållanden, som under arbetsårets lopp i ett eller annat hänseende utöfvat
något anmärkningsvärdt inflytande på fabrikationens gång ooh dess resultat,
hvilken exposé sålunda kan i viss mån anses utgöra en kommentar till tabellens
sifferuppgifter.

Det närnda registret *•) angifver för hvarje fabrik först och främst ägarens
namn och orten, hvarest den är belägen, dernäst antalet ångmaskiner, hvarmed
fabrikationen bedrifvits, och dessas styrka, metoden, som användts för saftutdragningen,
dag och datum, då arbetena börjat och när betafverkningen slutat,
samt antalet halfva dygn 2), som fabriken varit i verksamhet; vidare totalmängden
betor, som under campagnen afverkats, med specificerande af den qvantitet, som
fabrikanten sjelf odlat, och den, han inköpt, skattebeloppet, som motsvarar det
förarbetade råmaterialet, vigten af fyllmassa, som producerats, och mängden socker
och melass, som denna lemnat, hvarjemte äfven uppgifvas pressåterstodens och
affallets belopp, och ändtligen redogör detsamma för den jordrymd, som fabrikanten
användt till odling af betor, samt för afkastningen pr ”Morgen”. Efter dessa direkta
uppgifter följa några derur beräknade relationstal, hvilka i procent angifva
förhållandet mellan råmaterial å ena sidan och fyllmassa, socker, melass, affall
och pressåterstod å den andra, samt vidare mellan fyllmassa och derur resulterande
socker och melass, hvarförutom särskildt beräknas den betmängd, som erfordrats
för producerandet af ett centner socker. För att slutligen lemna en öfverblick
af totalresultaten i alla dessa hänseenden för hela distriktet, resp. provinsen,
och på samma gång påvisa de förändringar, som i en eller annan riktning
inträdt under arbetsåret, hopsummeras de under samma rubrik hörande talvärdena
för samtliga fabrikerna, som registret omfattar, och af de procenttal, hvilka
angifva samma slags rendement, tages det aritmetiska medium, hvarefter dessa
summor och medelvärden sammanställas med de motsvarande från föregående
campagne.

En äfven flygtig blick på de olikartade uppgifter, som ingå i dessa statistiska
register, måstej gifva vid handen, att de icke alla kunna äga lika grad af
tillförlitlighet och noggranhet, beroende detta närmast på de olika källor, hvarifrån
de äro hemtade. Sålunda böra de data, som den direkta controllen lemnar,
d. v. s. allt, som rör skattebeloppet, totalmängden betor, som afverkats, tiden för
arbetenas början och slut samt arbetsdygnens antal, kunna anses såsom fullt
exacta, och likaså uppgifterna på den mekaniska dritkraft, hvaröfver hvarje fabrik
förfogar, samt på den metod, som användes för saftutdragningen, hvilka

•) Jfr. Bil. *A. 9 och *A- 11.

2) Orsaken, hvarföre tiden angifves i halfdygn, är, att under Sön- och helgedagar arbetet
enligt lag hvilar från kl. 6 f. m. till 6 e. m.

Det Tyska beskattning ssystemet.

uppgifter hemtas från fabriksinventarierna och de anmälningar till fabrikationens
bedrifvande, som vid hvarje campagnes början inlemnas till uppbördsmyndigheten.

Vida mindre noggranhet är att vänta af de sifferuppgifter, som grunda sig
på fabriksräkenskaperna, eller rättare på öfvercontrollörernes derur gjorda anteckningar
och på sagde embetsmäns direkta iakttagelser rörande fabrikationsresultaten.
Orsakerna härtill äro redan framhållna och ligga för öfrigt nära till
hands. Då det emellertid för administrationen är af särdeles stor vigt, att dessa
uppgifter, såsom just gällande utbytet af socker och af sockerhaltiga produkter och
följaktligen bildande den ena factorn vid beräkningen af rendementet, i möjligast
högsta mån komma sanningen nära, så har styrelsen i en speciel instruction '')
rörande sockertillverkningsstatistiken lemnat öfvercontrollörerne noggranna föreskrifter
med afseende på deras åtgöranden i denna riktning. För enskildheterna
af denna instruction måste jag hänvisa till den nyss citerade bilagan och anser
mig här endast böra nämna några ord med afseende på en enda detalj deri, för
att fullständigare framhålla dennas betydelse. Det visar sig nämligen af de gifna
föreskrifterna, att administrationen lägger synnerlig vigt på utrönandet af fyllmassans
nettovigt och att hon i denna söker, om icke den egentliga hållpunkten
för beräkningen af det verkligen producerade sockret, så åtminstone ett medel
för pröfningen af fabrikationsräkenskapernas direkta uppgifter i detta hänseende.
Det är derföre, som vi här finna en verklig controll föreskrifven, i det
att öfvercontrollören är skyldig att genom profvägningar af de fyllda formarne och
lådorna, hvari krystallisationen försiggår, tillse, huruvida fabrikantens uppgifter rörande
saftqvantiteten, som hvarje sådant krystallisationskärl rymmer, äro sanningsenliga.
Skälet, hvarföre man på detta indirecta sätt söker nå det afsedda målet,
en möjligast noggrann kännedom om den qvantitet socker, som det förarbetade
råmaterialet lemnat, i stället för att förlägga eu motsvarande controll till sjelfva
den färdiga produkten, tyckes hufvudsakligen ligga uti de stora svårigheter, som
skulle möta en controll af sistnämda slag, i det att inga tillförlitliga resultat
genom eu sådan skulle kunna vinnas, utan att på samma gång väsentliga olägenheter
och obehag vållades fabrikanten.

Värdet af dessa sålunda kontrollerade uppgifter öfver fyllmassans vigt inskränkes
emellertid i väsentlig mån derigenom, att de icke i hvarje fall kunna
direkt användas för beräkningen af sockerutbytet, enär uti fyllmassan ingå äfven
sockerqvantiteter, som omarbetats gemensamt med den direkt vunna saften, hvarföre
det blir nödigt att både exact känna mängden af detta ”Einwurf” och kunna
noggrant beräkna, hvad detsamma ger i fyllmassa. Men för kännedomen om vigts -

>) Se »Bil. A. 10,

Det Tyska beskattningssystemet.

qvantiteten häraf finnes åter ingen annan källa än fabrikationsräkenskaperna, och
för den nämda beräkningen torde knappast en tillförlitlig norm kunna uppställas.

Om sålunda sockerstatistikens uppgifter redan öfver fabrikationsresultaten
måste anses vara af mindre exact natur, så är detta i ännu högre grad fallet
med dem, som röra betodlingen samt qvantiteterna pressåterstod och affall vid
betornas befriande från de mindre sockerhaltiga delarne. Här lemna fahriksböckerna,
sådana fabrikanten är ålagd att föra dem, ingen upplysning, utan äro
öfvercontrollörerne i afseende på dessa hänvisade till de meddelanden, som antingen
af fabrikanten sjelfmant lemnas, eller som de möjligen från annat håll kunna
förskaffa sig. Att för öfrigt mindre vigt fästes vid uppgifterna i detta hänseende,
visar sig deraf, att den ofvannämda instructionen medgifver öfvercontrollören att
i de fall, då fabrikanten enständigt vägrar att lemna hithörande upplysningar, det
för dem i tabellen afsedda rummet må lemnas öppet.

Den förklarande redogörelsen, som åtföljer registret, är icke bunden vid någon
viss form, utan instructionen angifver endast de särskilda moment, hvilka böra deruti
ingå. I enlighet med dessa föreskrifter inledes denna exposé med en öfversigt af
campagnens allmänna resultat, jemförda med dem, som det föregående arbetsåret
gifvit, hvarefter följer en närmare redogörelse för de särskilda omständigheter, som
väsentligen kunna anses hafva betingat dessa, och för det inflytande, som sockerindustrien
å sin sida utöfvat på de yrken, hvilka stå i hennes tjenst. Främst sysselsätter
den sig derföre med betodlingen, anför de rön och erfarenheter, som
blifvit gjorda med afseende på dennas rationella bedrifvande, redogör för de omständigheter,
som inverkat gynsamt eller menligt på afkastningens storlek och beskaffenhet,
och uppgifver de pris, hvartill betor af fabrikanterne blifvit inköptaDerefter
öfvergår den till industriens tekniska del och redogör för alla nya eller
förbättrade metoder, som vid ett eller annat etablissement blifvit pröfvade eller
införda, samt framhåller de fördelar och olägenheter, som dessa visat sig ega.
Dernäst följa uppgifter på den mängd pressaft, som råmaterialet lemnat *) och
på utbytet i fyllmassa och i socker, samt i samband härmed en framställning af
de orsaker, som föranledt de differenser, som i sagda hänseende möjligen visa
sig mellan årets resultat och dem, som constaterats för nästföregående campagne.
Vidare bör den lemna upplysningar öfver driftkostnaderna vid fabrikerna
och framhålla, i hvad mån dessa variera efter fabrikernas olika storlek och efter

D Härvid angifves särskildt den volum vatten, som tillsättes vid rifmaskinerna, för att
sålunda kunna bedöma, huru stor den verkliga saftqvantiteten är. Ursprungligen synes uppgift
på saftmängden hafva ingått i sjelfva den statistiska tabellen, men osäkerheten med afseende
på saftens sockervärde, när ingen täthetsbestämning förefans, gjorde, att man snart lemnade
densamma åsido och i stället riktade sin uppmärksamhet på qvantiteten fyllmassa, som saften gaf.

Bet Tyska besJcattningssystemet.

de skilda metoder, som användas för saftutdragningen och vid fabrikationen i
öfrigt. Närmast i ordningen derefter kommer en sammanställning af de pris,
som under årets särskilda månader i marknaden betingats af de olika slagen
sockel-, alltifrån toppsockret ned till melassen, samt uppgift på omsättningens storlek
för hvarje vecka — naturligen uttryckt i runda tal. Sedan öfvergår redogörelsen till
en framställning af det inflytande, som hvitbetsockerindustrien visat sig utöfva å
ena sidan på landtbruket och dess binäringar, å den andra på sådana yrken, som
stå i närmare samband med sjelfva fabrikationen, och specielt på de arbetande
klassernas ställning, hvarefter den skildrar de verkningar, som exportbonificationen
framkallat med afseende på såväl sockerindustrien i allmänhet som fabrikationens
utveckling åt någon speciel riktning, och slutar med en redogörelse för de
akttagelser och den erfarenhet, som blifvit gjorda rörande controllförfarandets ändamålsenlighet,
fogande dertill ett allmänt omdöme öfver det sätt, hvarpå eontrollpersonalen
skött sina tjensteåligganden.

Det beböfver ej särskildt nämnas, att dessa redogörelser kunna vara utarbetade
med väsentligen olika omsorg och följaktligen deras innehåll mer eller mindre
rikhaltigt och pålitligt, deras form mer eller mindre vårdad och exact, hvarföre
det skulle erfordras en hel samling dylika för att gifva ett fullt riktigt begrepp
om deras generella beskaffenhet. Flera årgångar af sådana redogörelser, tillhörande
Magdeburgs ”Haupt-Steuer-Amt’1, stodo visserligen till mitt förfogande, med
rättighet att deraf taga hvilka afskrifter jag önskade, men då det skulle hafva
varit förkuippadt med en icke obetydlig kostnad att låta afskrifva ett flertal af
dessa berättelser och vinsten af den fullständigare öfversigt, som derigenom erhållits,
kunde anses nog problematisk, inskränkte jag mig till att för ändamålet utvälja
en enda bland dem, och denna sådan, att den åtminstone till sina väsentligaste
delar kunde betraktas såsom mönstergill, hvarvid jag till ledning för mitt
omdöme hade de uttalanden öfver redogörelsernas olika värde, som af öfvermyndigheten
blifvit antecknade å de mera framstående bland desamma. Den exposé,
af hvilken en afskrift togs 1), tycktes, efter denna måttstock att döma, bland
hela den talrika samling, som stod mig till buds, intaga främsta rummet, enär den
med afseende på såväl innehåll som anordning blifvit högligen lofordad, och
jag tror mig derföre med så mycket större tillförsigt kunna hänvisa till densamma
för erhållande af en någorlunda fullständig kännedom om de fordringar, som administrationen
ställer på dessa förklarande commentarier till de statistiska registren.

Då det Tyska sockerbeskattningssystemet sätter råmaterialets vigt såsom systemets intiydet
bestämmande momentet för skatten, som skall erläggas, dervid antagande ett betsodungém11’

>) Jfr. »Bil. A 11.

100

Bet Tyska beskattningssystemet.

under alla förhållanden likformigt rendement, och följaktligen hvarje sockerqvantitet,
som utöfver sagda rendement kan produceras ur en gifven mängd betor, ej betalas
någon skatt, så måste häruti ligga en kraftig sporre för fabriksidkaren att
söka ernå ett sådant resultat. Till vinnande af detta ändamål stå honom tvenne
medel till buds. Det ena är att genom uppdrifvande af betkulturen i en viss
riktning söka förskaffa sig ett i möjligast största mån sockerrikt fabrikationsmaterial,
det andra att genom förbättrade metoder och ett omsorgsfullare arbete
ur råämnet fullständigare utdraga den saft, som deri innehålles, och med så liten
förlust som möjligt tillgodogöra det i denna befintliga sockret. Sålunda kan
sjelfva beskattningssystemet sägas utöfva ett väsentligt inflytande på såväl betodlingen
som fabrikationen, och ehuru det här ej kan vara min afsigt att följa
denna inverkan i dess enskildheter och redogöra för den gradvisa utvecklingen af
såväl den ena som den andra af dessa sockerindustriens constituerande delar under
påtryckningen af det gällande systemet, så torde det likväl vara på sin plats
att i några allmännare drag antyda, huru denna utveckling gestaltat sig, och
söka visa, i hvad mån den riktning, hvarpå industrien i dessa hänseenden blifvit,
så att säga, tvingad in, kan anses vara till fromma eller till skada för densamma.

Fabrikantens önskningsmål med afseende på de betor, som han skall använda,
är, såsom här ofvan blifvit sagdt, att de på en gifven vigt måtte innehålla
den största möjliga mängd socker. Han skördar häraf fördel i dubbelt hänseende,
dels direkt, såsom redan är antydt, dels indirekt, derigenom att, enligt
hvad erfarenheten visat, eu rikare saft med mindre arbete kan fullständigare tillgodogöras
än en fattigare. Vid fullföljande af sitt sträfvande i denna riktning
kommer han emellertid i en åtminstone skenbar collision med den betodlande
jordbrukaren. Visserligen bör det äfven ligga i dennes välförstådda intresse att
producera sockerrika betor, enär produktens värde naturligen beror på sockerhalten,
men detta dock endast så till vida, som han derigenom tager ur sin jord
det största möjliga utbytet. Den inskränkning i detta hänseende, som fabrikanten
till följe af beskattningens natur vill göra gällande, nämligen att äfven med partiel
uppoffring af jordens afkastning i socker få detta concentreradt i en ringa
vigt betor, måste för jordbrukaren synas innebära en förlust.

För att kunna i möjligast högsta grad se sitt intresse i detta hänseende
till godo, har den Tyske sockerfabrikanten derföre nödgats att sjelf blifva betodlare,
och de stora framsteg, som betkulturen gjort i afseende på höjandet af sockerhalten,
torde med skäl kunna anses såsom väsentligen föranledda af denna omständighet.
I den mån likväl, som de förbättrade metoder, hvilka genom fabrikanternes
bemödanden utbildat sig, hafva vunnit allmännare spridning bland jordbrukarue,
tyckes betodlingen så smånmgen vilja öfvergå i dessa seuares händer;

Det Tyska beskattningssystemet.

101

åtminstone synes de sistförflutna årens erfarenhet hänvisa på ett sådant förhållande,
i det att proportionen mellan den råmaterialmängd, som fabrikanterne sjelfve odlat,
och den, de inköpt från de egentliga jördbrukarne, på det sista decenniet förändrats
derhän, att, då den år 1860 utgiorde 10: 1, den för närvarande står ungefär
vid 5:1. Dock bör härvid icke förbises, att fabrikernas ökade antal och
•alltjemt tillväxande storlek äfven kunna anses hafva bidragit till framkallandet af
detta resultat, enär under angifna förhållanden svårigheterna blifva allt större för
fabriksegaren att förskaffa sig tillräcklig jordrymd af lämplig beskaffenhet, belägen
så i fabrikens närhet, att dess skötande ej blifver förknippadt med för stora
uppoffringar och att transportkostnaden ej i allt för hög grad kommer att fördyra
produkten. Med afseende på den af jördbrukarne drifna betodlingen, som afser
producerandet af råmaterial för suckertillverkningen, är emellertid att märka, det
densamma nästan alltid grundar sig på träffadt aftal med en fabrikant, i det att
denne bestämmer arealen, som skall besås, jordens skötsel, sättet för sådden etc.
och förbinder sig att under uppfyllandet af dessa vilkor efter ett visst pris betala
skörden antingen på åkern eller vid fabriken. Vanligen anskaffar fabrikanten också
utsädet, och understundom ombesörjer han till och med såningen. Förmånen eller
till och med nödvändigheten af en sådan anordning såväl för jördbrukarne som
för fabrikanten ligger deruti, att den förre sålunda har sin varas afsättning betryggad
och att den andre kan påräkna att få sitt behof af råmaterial fyldt, på
Samma gång han genom de fastställda betingelserna söker tillförsäkra sig, att
detta råmaterial blir af sådan beskaffenhet, att det med fördel kan af honom användas.
Det pris, som fabrikanten betalar för de sålunda producerade betorna,
vexlar naturligen efter olika omständigheter; såsom medeltal torde kunna antagas
7 */a sgr. pr ctnr, deri iuberäknadt den större eller mindre qvantitet pressåterstod
etc., som jordbrukaren vanligen betingar sig vid kontraktets uppgörande. I de fall,
då fabrikanten direkt köper sitt råmaterial, bestämmes priset efter dess sockerhalt,
sådan denna angifves af polarisationsapparaten, hvarvid detsamma kan variera
från 7 ‘/2 ända till 12 1/2 sgr.

Med den riktning, som betodlingen till följe af de ofvan angifna förhållandena
tagit inom Tyska Tullföreningsstaterna, ligger det nära nog i sakens natur, att
afkastniugen af en viss jordrymd, när denna skattas efter betornas vigt, skall utfalla
relativt liten i jemförelse med hvad annorstädes är fallet, hvarest klimat och
jordmån erbjuda liknande vilkor för betornas trefnad. Också räknar man i medeltal
endast 150 ctnr pr Magdeburger-Morgen (1 Morgen = 16,55 kappland), och
om än detta möjligen är något för lågt antaget, enär man vanligen härvid går ut
ifrån de tvättade och rensade, d. v. s. till fabrikation förberedda betornas vigt
— såsom t. ex. fallet är med de statistiska uppgifterna —, så kommer dock all -

102

Det Tyska beskattningssystemet.

tid den på eu gifven areal producerade betmängden att betydligt understiga, hvad
samma jordrymd pr medium anses lemna i Frankrike — eller i Belgien —, hvarest
man antager, att en ”hectare" = (64,82 kappland) i medelafkastning gifver 45,000
kilogr. (=: 900 ctnr), således ungefär hälften mera, än hvad man i Tyskland på
s amma yta i allmänhet skördar. Men det är ej blott efter denna beräkningsgrund,
som den Tyske betodlaren hemtar en mindre rik afkastning af sin jord
än hans närmaste grannar; äfven om vi se på sockerqvantiteten, som den från
samma jordrymd i de olika länderna skördade betmängden innehåller, d. v. s. jemföra
produktionen af socker å samma areal, komma vi till ett liknande resultat
I norra delen af Frankrike (Département du Nord) beräknar man, att hvitbetan
öfverhufvud taget håller 10 ^ socker — i de södra departementen, hvarest betodlingen
ej så länge drifvits, är sockerhalten större —; den Tyska betan åter torde på sin
höjd kunna anses i medeltal innehålla 13 X, enligt hvad de polarisationsförsök
utvisa, som i de Tyska fabrikerna alltid anställas såväl vid inhöstandet och inköp
af betor, för att constatera deras användbarhet, som ock sedermera en eller
flera gånger i månaden under campagnens fortgång, för att tillse i hvad mån den
ursprungliga sockerhalten förminskats. Sammanställa vi dessa värden med dem, som
här ofvan blifvit gifna för den direkta afkastningen, så finna vi, att, då ett tunnland
jord (l/2 hectare) i Frankrike årligen afkastar 2,250 kilogr. socker, (samma
jordvidd (2 Morgen) inom Tyska Tullföreningen ger endast 1,950 kilogr., således en
differens af ungefär 15 X till förmån för den Franska betkulturen. En jemförelse
med den Belgiska betodlingen i detta sistnämda hänseende skulle lemna ett för
Tullföreuingen ännu mera missgynnande resultat, enär jordens afkastning i betor
här är föga mindre än i Frankrike, under det att sockerhalten är ej oväsentligt
större. En bestämd siffra för den Belgiska hvitbetans halt är jag ej i tillfälle
att angifva, men tror mig ej begå något väsentligt fel, om jag antager densamma
till ungefär 11X, dervid stödjande mig på några muntliga uppgifter från
fabrikauterne, sammanställda med det rendement, som är lagdt till grund för beskattningen.
Skall nämligen detta sistnämda kunna uppnås, måste den Belgiske
sockerbruksidkaren förskaffa sig ett material, som åtminstone eger 11 ^ sockerhalt,
enär den direkta erfarenheten visat, att med de i Frankrike och Belgien öfliga
fabrikationsmetoderna ett så stort utbyte icke står att vinna af 10 ?^-iga betor, och
han skulle följaktligen ej utan förlust kunna förarbeta sådana. Att sockerfabrikanten
inom Tullföreningen å sin sida på fullkomligt samma grund måste ställa sina minimifordringar
på råämnets sockerrikedom ännu högre, är klart, enär för uppnående
af det rendement, hvarefter skatten är beräknad, den Franska och Belgiska betan
äfven i hans hand skulle vara för fattig, och anser han sig behöfva ett material
af minst 12 %, för att kuuna uppnå det utbyte, som beskattningen förutsätter.

Det Tyska besfcattningssystemet.

103

Af de i det föregående framställda fakta skulle man vid första anblicken
kunna tyckas vara berättigad till den slutsatsen, att den utveckling, som betodlingen
inom Tullföreningen tagit under påtryckning af råmaterialbeskattningen
å sockerfabrikationen, gått i en alltför ensidig riktning och, så att säga, råkat
på afvägar. En dylik uppfattning torde också möjligen kunna visa sig ega goda
grunder, för så vidt man endast ser på betkulturen i och för sig och sätter den
såsom dess eget mål. I sådant fall blifva de synpunkter, som här ofvan framhållits,
de bestämmande, och de anförda siffrorna ega full voteringsrätt. Annorlunda
torde förhållandet emellertid blifva, om man betraktar betodlingen såsom
stående i sockerindustriens tjenst, såsom producerande det råmaterial, som bäst
och förmånligast kan af denna användas. Frågan om den större eller mindre
afkastningeu i betor och om genererandet af ett större eller mindre qvantum
socker på en viss jordrymd förlorar då väsentligen i betydelse och träder i bakgrunden,
under det att måttstocken på betodlingens högre eller lägre ståndpunkt
blir den sockermängd, som verkligen låter sig framställas af de betor, en viss
areal frambringar, eller, kortare, det qvantum färdigt socker, som tunnlandet
gifver. Det kunde möjligen förefalla, som om en sådan beräkning saknade sitt
fulla berättigande, enär det mer eller mindre fullständiga tillgodogörandet af den
i betorna befintliga sockermängden, alltså utbytet af färdigt socker i förhållande
till det, som råmaterialet innehåller, borde uteslutande bero af fabrikationen och
af de mer eller mindre fullkomliga metoder, som denna använder, och alltså
betodlingen dermed hafva föga eller intet att skaffa; men denna premiss är så
till vida falsk, som sagda relativa utbyte väsentligen betingas af betornas beskaffenhet.
Redan förut är antyd t, att ur den rikare betan sockret låter sig lättare
och fullständigare vinnas, ocn erfarenheten har till fullo visat, att de sockermängder,
som ett rikare och ett fattigare råmaterial efter samma fabrikationsmetod
lemna, ej förhålla sig till hvarandra som betornas sockerhalt, utan att

utbytet växer i vida starkare progression, än råmaterialets procenthalt stiger.
Detta har sin grund uti den menliga inverkan, som de främmande lösliga ämnena
(salter etc.), hvilka betan innehåller jemte sockret, utöfva på detta, i det de relativt
till sin mängd hindra dess utbringande i krystalliserad form. I den mån,
som betan är fattigare på socker och i och dermed rikare på salter, blir detta

inflytande allt större och märkbarare, och då åtminstone hittills ingen metod

blifvit funnen, som förmår upphäfva denna menliga inverkan, så kommer sjelfva beskaffenheten
af betan att väsentligen betinga, i hvad mån det socker, som hon
innehåller, kan tillgodogöras, och att ingå såsom en lika vigtig, om ej vigtigare
faktor än sjelfva fabrikatiousförfarandet uti det resultat, som sockertillverkningen
lemnar i afseende på det mer eller mindre fullständiga utbringandet af råmateria -

104

Det Tyska beskattningssystemet.

leta sockerhalt, och sålunda blir också en uppskattning af betodlingens ståndpunkt,
icke efter det utbyte, den lemnar jordbrukaren, utan efter det, som den
ger åt fabrikanten, fullt befogad.

De resultat, som betkulturen, sedd från denna synpunkt, visar inom de
trenne olika länder, hvilka jemförelsen här gäller, afvika väsentligen från dem,
■som vi ofvanföre sett framgå vid tillämpning af de andra beräkningsgrunderna,
och det är för att tydligare framhålla denna skiljaktighet genom att ställa de
i fråga varande resultaten sida vid sida med de förut erhållna, som de här
inrymmas, ehuru detta i viss mån innebär en anticipation af den följande
redogörelsen för de olika förfaringssätten vid fabrikationen, hvilka, enligt hvad
nyss blifvit nämdt, jemte betans egen qvalitet väsentligen betinga dem.

Afkastningen i betor af ett tunnland jord i Tyskland har här ofvanföre blifvit
angifven till 300 ctnr. Af dessa måste fabrikanten utbringa minst 8 */# & färdigt
socker, för att ej få betala skatt för större qvantitet, än han verkligen producerat;
det sanna rendementet kan emellertid med all säkerhet beräknas till 9 X,
såsom bär nedan närmare skall visas. Det färdiga socker, som ett tunnland
jord lemnar fabrikanten inom Tullföreningen, blir följaktligen 27 ctnr = 1,350
kilogr. I Frankrike åter hafva vi såsom medeltal för betafkastningen pr tunnland
antagit 22,500 kilogr. Af de 10 X socker, som dessa betor innehålla,
tillgodogör sig fabrikanten ej mera än 5 X i råsocker, och hans utbyte af
tunnlandet blir alltså endast 1,125 kilogr. I Belgien torde slutligen afkomsten
i betor af hvarje tunnland kunna öfverhufvud taget räknas till 21,000 kilogr. Dessa,
såsom relativt sockerrikare än de Franska, antagas i medeltal lemna 6 V färdigt
socker, hvarföre här nämda areal representerar en sockerqvantitet af 1,260 kilogr.
Med användandet af denna beräkningsgrund blir det alltså den Tyska betodlingen,
som visar sig stå väsentligen framom de båda andra ländernas, i det att den ur
en viss jordrymd frambringar ett utbyte, som med mera än 7 öfverstiger det,
som den Belgiska förmår lemna, och med 20 X det resultat, som i Frankrike
ernås.

Systemets infiy- Det inflytande, som det Tyska sockerbeskattningssystemet utöfvat på sjelfva
»ande på fabri- fabrikationen och dess metoder, är till sin riktning redan i det föregående ankationsraetoden.
och qetsamma kunnat utöfva ett sådant inflytande, härleder sig från

samma grund, som låtit det inverka på betkulturens utveckling, nämligen den
möjlighet, som det innebär, till en produktion af skattefritt socker. Likasom
fabrikanten sträfvar att erhålla sockret concentreradt i möjligast minsta vigt råmaterial
— enär det är detta, som betalar skatten —, så måste det också ligga
i hans intresse att ur det en gång beskattade råmaterialet utbringa så mycket
socker som möjligt, äfven om detta fullständigare tillgodogörande skulle kosta

Vet Tyska besJcattningssystemet. 105

honom mera tid och arbetskraft än frambringandet af samma mängd socker af
en större qvantitet råmaterial med ett mindre omsorgsfullt arbete.

Att här steg för steg följa denna utveckling af fabrikationen, vare sig i dess
helhet eller i dess särskilda detaljer, kan icke vara min afsigt, utan skall jag inskränka
mig till att endast söka framhålla sjelfva de grundskiljaktigheter, som,
ytterst betingade af gällande beskattningsmodu», utmärka den Tyska sockertillverkningen
från den Franska och Belgiska med afseende på arbetsmetoderna
och de derpå beroende olikheterna i afverkning, arbetskostnad o. s. v.

En sådan skiljaktighet gör sig redan gällande i det sätt, hvarpå betan förberedes
till fabrikationen. Samma skäl, sotn drifvit den Tyske fabrikanten att
söka producera ett råämne af möjligast högsta sockerhalt, föranleder honom äfven
att af detta material endast använda de sockerrikaste delarne och att bortrensa
allt, som icke innehåller åtminstone så mycket socker, att dess förarbetande
kan ske utan förlust. Då det nu genom erfarenhet är bevisadt, att vissa partier
af betan äro sockerfattigare än andra och detta i en mycket väsentlig grad, så ligger
det följaktligen i hans intresse att aflägsna dessa, innan betorna komma på
controllens våg, och råmaterialets förberedande till fabrikationen inskränker sig
derföre icke här såsom vid Frankrikes och Belgiens fabriker till dess befriande
från jord och sand samt andra mekaniska föroreningar, utan från hvarje beta
bortskäras de minst sockerrika delarne, såsom sjelfva rothalsen, sidorötterna och
betans spets, jemte alla genom röta eller af andra orsaker skadade partier; och då
vidare blifvit constateradt, att den minskning i betans sockerhalt, som inträder i
mån af den längre tid, hon förvaras, hufvudsakligen träffar de delar, som ligga
närmast under rothalsen, så blir under campagnens lopp en allt tjockare skifva
af betans öfre del aflägsnad såsom oanvändbar. Det ligger i sakens natur, att
det ej är möjligt att ens approximativt angifva, huru stor qvot af det ursprungliga
råmaterialets vigt sålunda bortfaller, enär qvantiteten af dessa ”Abschnitte"
måste blifva väsentligen olika under olika förhållanden, och vid redogörelsen för de
statistiska registren har jag sökt visa, huru de talvärden, som der rörande dessa
qvantiteter anföras, äro föga tillförlitliga. De ungefärliga uppgifter, man i sådant
afseende eger, visa emellertid, huru detta affall i förhållande till den afverkade
betvigten blifvit allt större, i den mån ett högre rendeinent lagts till grund för
beskattningen, så att man för närvarande antager detsamma utgöra ungefär 7

Gå vi vidare till den egentliga fabrikationen, så inses lätt, att den Tyske
fabrikanten med det mål för ögonen, som här ofvan angifvits, att nämligen
möjligast fullständigt tillgodogöra det socker, hvarför han redan betalat skatt, i
första hand måste rikta sin uppmärksamhet derpå att, så vidt ske kan, till sista
spåret extrahera detsamma ur råmaterialet, d. v. s. lemna ett minimum deraf

106

Det Tyska beskattmngssystemet.

qvar i remanensen (pressåterstoden etc.). Också finna vi, att hvad som i synnerhet
utmärker den Tyska sockertekniken, är dess oaflåtliga sträfvande att förbättra
metoderna för saftutdragningen. Under det att man i Frankrike och Belgien
alltjemt står qvar vid pressförfarandet, och knappast någon annan metod för
saftens utbringande blifvit i dessa länder försökt, se vi deremot i Tyskland den
ena nya extractionsmetoden efter den andra framträda och komma till användning,
alla åsyftande lösningen af det gifna problemet, nämligen ett fullständigt
extraherande af saften med möjligast minsta arbetskostnad, utan att den sedan
följande bearbetningen derigenom väsentligen försvåras eller fördyras. Vi erinra
i detta hänseende endast om macerationsförfarandet (Schutzenbach’s nya metod),
saftextractionen genom centrifuger (Frickenhaus’ metod) och sockrets utlakande
med vatten (diffusionsmetoden), livilka alla jemte pressförfarandet — detta antingen
i dess ursprungliga form, såsom enkel pressning, eller i den nyare, som
låter pressåterstoden ännu en gång undergå samma operation — äro i bruk vid
ett större eller mindre antal af de Tyska sockerfabrikerna. Genom de gjorda
framstegen i denna riktning har den Tyska fabrikationen bragt det derhän, att
föga mer än */4 X socker stannar i remanenserna, under det att den Franske
och Belgiske fabrikanten af de 10 eller 11 K, som hans betor innehålla, lemnar
minst IX1) uti pressåterstoden.

Äfven i fabrikationens öfriga delar, hvilka hafva till föremål denfutpressade
saftens renande och vidare förarbetning, har den Tyska sockerindustrien gjort
stora framsteg, ehuru dessa icke så bjert falla i ögonen vid jemförelse med utvecklingen
i samma riktning inom de andra länderna, enär i detta hänseende den
Belgiske och i viss mån äfven den Franske sockerfabrikanteu har samma intresse
att tillgodose, som den Tyske, och derföre ej här såsom vid saftens extraction
blifvit stående vid de äldre ofullkomligare metoderna. Att likväl den Tyska
industrien äfven på detta område står framom grannländernas, kan ej gerna’ sättas
i fråga, och såsom bevis härpå torde endast behöfva erinras om den saftmelistillverkning,
som drifves vid många Tyska fabriker och inom Tullföreningen

De Fransyske fabrikanterne räkna det i pressåterstoden qvarblifvande sockret utgöra
IX, men att i sjelfva verket en betydligt större qvot deri lemnas, tyckes framgå af den omständigheten,
att enligt samstämmande uppgifter endast föga mer än 75 % saft utdragas af de
95 X, som betan enligt Michaeli^ undersökning innehåller. Äfven om man ej får antaga, att
de qvarvarande saftpartierna äro fullt lika sockerrika som de utpressade — i sådant fall skulle
sockret, som sålunda ginge förloradt, utgöra 2,i X —, så kan å andra sidan differensen icke
gerna vara så stor, att den uppgår till 50 % och deröfver, utan torde det i pressåterstoden
qvarstannande sockrets mängd mera närma sig 2 än 1 X- Vid de Tyska fabrikerna extraheras
91 å 92 X af betans 95 % saft, hvilket ungefär motsvarar det värde, som här ofvan angifvits
på remanensernas sockerhalt.

Det Tyska beslcattningssystemet.

107

tyckes vinna en allt starkare utveckling, under det att densamma i Belgien spelar
en mycket underordnad rol och i Frankrike är så godt som okänd. Härom
vittna för öfrigt också de resultat, som fabrikationen i de olika länderna företer
med afseende på utbytet af socker relativt till den qvantitet deraf, som råmaterialet
innehåller, ty om äfven den fullständigare extractionen härvid är af väsentligt
inflytande, så visar sig dock, att, om än detta frånräknas, öfvervigten
befinner sig på den Tyska fabrikationens sida, och denna, ehuru visst icke i ögonen
fallande, har i fråga om renings- och förarbetningsmetodernas företräde en
vida större betydelse, än hvad dess numeriska värde angifver, i det att med den
långt drifna extractionen, som vi sett tillhöra den Tyska sockertillverkningen,
det ej kan undvikas, att saften kommer att innehålla främmande ämnen (”NichtZucker”)
i större mängd, än hvad eljest skulle vara fallet, och dessa måste alltid i
någon mån försvåra de följande operationerna och fordra en omsorgsfullare behandling
af saften för ett fullständigt tillgodogörande af dess socker. Förbättrade
metoder i denna riktning måste derföre gå hand i hand med den fullständigare
extractionen, för så vidt det med denna afsedda resultatet skall kunna ernås,
och de förra måste sålunda erkännas hafva sin dryga andel uti det förökade utbyte,
som genom den senare i första hand betingas.

Det olika utbyte af färdigt socker, som erhålles inom de särskilda ländernas
fabriker i förhållande till betvigten, är redan i det föregående angifvet, och om
vi med tillhjelp af dessa värden och dem, som likaledes förut äro anförda å sockerhalten
i det råmaterial, som användes, beräkna, huru mycket af det i betorna
befintliga sockret, som tillgodogöres såsom färdigt socker, så visar sig, att, medan
den Franske fabrikanten endast hinner till 50 X och den Belgiske uppnår ungefär
35 X, den Tyske sockerbruksidkaren deremot utbringar något mer än 69 X.

Till grund för detta sista talvärde ligger det rendement af de Tyska betorna,
som i det föregående betecknats såsom det verkliga, nämligen 9 X, och
att detsamma kommer sanningen närmare än det lägre (8 å 8‘/2 X), som af fabrikanterne
vanligen uppgifves, derom anser jag mig icke kunna hysa något tvifvel,
enär jag varit i tillfälle att i en och annan fabrik, som ingalunda räknades bland
de främst stående, erhålla kännedom om det verkliga sockerutbytet, och medelvärdet
för de närmast förflutna fyra åren 1865/66—1868/69 visade sig vara 8,91 X.

Olikheten i fabrikationsmetoderna uttalar sig emellertid icke blott i det
olika sockerutbytet; äfven qvantiteten af melass, som erhålles, skulle kunna gifva
väsentliga hållpunkter för bedömandet af deras inbördes värde, likasom mängden
pressåterstod i viss mån kan läggas till grund för slutsatser angående betornas
qvalitet och saftextractionens fullständighet. De uppgifter, som i afseende på såväl
den förra som den senare stå att erhålla, äro emellertid af skäl, som redan i det

108

Bet Tyska beskattningssystemet.

föregående blifvit antydda, endast ungefärliga; men i det skick, de äro, sakna de
dock icke ett visst intresse, när det gäller att få en öfverblick af fabrikationens
ståndpunkt, och derföre må de ungefärliga beloppen af melass och pressåterstod,
som vid sockertillverkningen inom de särskilda länderna resultera, bär anföras.

Enligt de upplysningar, som jag i detta hänseende lyckats vinna, skulle
medelvärdena l) på dessa belopp, räknade i procent af betvigten, ungefär motsvaras
af följande tal:

Melass. Pressåterstod.

i Tyskland 2,2 ti, 19,0

i Belgien 2,8 „ 22,o „

i Frankrike 3,2 „ 23,8 „

I samband härmed och såsom ett slags ytterligare bilaga till den Tyska
sockerfabrikationens utveckling torde måhända jemväl- förtjena anföras, att melassprocenten
vid den tidpuukt, då sockerbeskattningeu först infördes, räknades till
3,70 X och pressåterstoden till 23 X af betvigten.

Oaktadt det mäktiga inflytande, som beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen
utöfvat på sockerindustriens framåtskridande i många riktningar, i allmänhet
villigt erkännes af fabrikauterne sjelfve, höjas emellertid från flera håll
och synnerligast från de sydtyska staterna många röster mot systemet. Hvad
som hufvudsakligen lagges detsamma till last, är att det inskränker fabrikanten i
valet af råmaterial och tvingar honom att alltför minutiöst taga vara på det i
betan beskattade sockret. Den förstnämda omständigheten gör, att råämnet kommer
att stå honom dyrare, än hvad eljest skulle vara fallet, och genom den senare
hindras han att i förhållande till storleken af sitt etablissement afverka
samma betqvantitet, som för den Franske eller Belgiske fabrikanten är möjligt, på
samma gång den större omsorg och det ökade arbete, som han måste nedlägga
på sockrets utbringande, väsentligen stegrar fabrikationskostnaden, hvilket allt samverkar
till fördyrande af produkten och gör det för honom svårt, om icke omöjligt, att
framställa sin vara så billigt, att den kan uthärda concurrensen med den utländska.

I hvad mån dessa klagomål öfver en genom beskattningssystemet vållad
mindre afverkning och ökad arbetskostnad böra anses grundade eller ej, torde
blifva, svårt att afgöra, för så vidt de skola anses innebära det påståendet, att den
Tyska hvitbetssockeriudustrien på sitt nuvarande utvecklingsstadium skulle med

’) De uppgifter, hvarur dessa medelvärden blifvit beräknade, äro, hvad Tullföreningen vidkommer,
hemtade från de Tyska statistiska registren för de sista åren samt från enskilda fabrikanters
meddelanden, då deremot för den Belgiska och Franska fabrikationens resultat i dessa hänseenden
endast sistnämda källa kunnat begagnas, enär de officiela uppgifterna häröfver, som
ingå i de Franske directörernes rapporter, alltför tydligt angifva sin fullkomliga otillförlitlighet.

Det Tyska beskattningssystemet.

109

eu annan beskattniugsmodus kunna producera ett billigare socker, än hvad under
förbanden varande förhållanden är möjligt, och på denna frågas besvarande
skall jag här ej inlåta mig, enär alla direkta data för anställandet af en jemförelse
i denna riktning saknas. Afse desamma deremot den Tyska fabrikationens ställning
i dessa hänseenden gent emot den Franska och Belgiska, så torde följande
antydningar vara egnade att i någon mån belysa deras berättigande.

Ur den allmänna karakteristik af den Tyska sockertillverkningen, som jag i
det föregående sökt lemna, framgår sjelfmant, att med dess omsorgsfullare och
noggrannare förfaringssätt, som i många fall utesluter det i Frankrike och Belgien
hela fabrikationen genomgående betingsarbetet, afverkningen af råmaterial
vid en Tysk fabrik måste blifva relativt mindre än vid en af motsvarande storlek
i de nyssnämda länderna. Sådant visar sig också förhållandet vara och detta så,
att då en medelstor fabrik i Tyskland kan anses afverka högst 1200 ctnr
(= 60,000 kilogr.) pr dygn, en dylik i Frankrike förarbetar 80,000 kilogr. på
samma tid, hvilket belopp äfven i Belgien ungefär kan sättas såsom medeltal. Se vi
emellertid saken från en annan sida och jemföra vi den sockerqvantitet, som dessa
samma medelstora fabriker producera på 24 timmar, så blir resultatet väsentligen
ett annat, i det att den Tyska fabriken då visar sig frambringa 5400 kilogr. färdigt
socker, under det att den Belgiska stannar vid 4800 och den Franska ej hinner
längre än till 4000 kilogr.

Det bör emellertid ej lemnas oanmärkt, att hela denna jemförelse så till
vida är bygd på osäker grund, som en fabrik af medelstorlek i det ena landet
kan vara väsentligen större eller mindre än eu likaledes medelstor sådan i det
andra, men i saknad af en verkligt hållbar jemförelsepunkt mellan fabrikernas
storlek i de skilda länderna, när afverkningsformågan ej får härtill antagas och
tillräckligt noggranna uppgifter icke stå till buds för att såsom en sådan använda
ångmaskinernas antal och styrka, anser jag mig härvid böra välja den här uppställda,
enär densamma, fastän ingalunda exact, dock gifver ett resultat, som att
döma efter andra förhållanden, kommer sanningen temligen nära.

Hvad angår fabrikationskostnaderua i de särskilda länderna, har jag endast
sådana uppgifter att stödja mig vid, som af enskilda fabrikanter blifvit mig benäget
meddelade, och det behöfver knappast nämnas, att det är svårt att afgöra,
i hvad mån de förtjena tillit. Den inbördes öfverensstämmelse, som de visa, låter
emellertid förmoda, att de temligen troget återgifva verkligheten och att de
med full trygghet kunna läggas till grund för en jemförelse, sådan som här afses.

Med stöd af sagda meddelanden ställer sig den egentliga fabrikationskostnaden
för 100 kilogr. socker — råmaterialets värde ej inberäknadt — i de särskilda
länderna på följande sätt:

110

Det Tyslea teshattningssystemet.

i Tyskland = 7 Th. 1 sgr. 4 pf. = 26,13 frcs.,
i Frankrike = 30,43 „

i Belgien = 26,72 „

och produktionskostnaden för samma qvantitet, råmaterialet inberäknadt, sålunda:
i Tyskland = 14 Th. 28 sgr. 1 pf. = 55,38 frcs.,
i Frankrike = 68,35 „

i Belgien = 71,26 „

Till närmare belysning af hvad här ofvan blifvit antydt rörande det olika
sätt, hvarpå arbetet skötes i Tyskland och i grannländerna, må slutligen några
ord nämnas angående antalet arbetare, som en fabrik å ena och å andra stället
tager i anspråk; och om än de uppgifter, som jag i detta hänseende lyckats erhålla,
icke kunna göra anspråk på att vara annat än ungefärliga, torde de dock
gifva en föreställning om sagda skiljaktighet. En fabrik i Tyskland med en daglig
afverkning af 1400 ctnr betor (= 70000 kil.), motsvarande en produktion af
6300 kil. socker, använder 119 arbetare, under det att i Belgien en fabrik med
120,000 kil. afverkning (7200 kil. tillverkning) sysselsätter ungefär 140 och i
Frankrike ett etablissement med samma afverkning som det Belgiska (produktion
6000 kil.) har en arbetsstyrka af endast 110 personer. Om vi för tydligare
jemförelses skull beräkna antalet arbetare, som inom de särskilda länderna erfordras
å ena sidan för afverkningen af 100,000 kil. betor och å den andra för
tillverkningen af 10,000 kil. socker, så finna vi:

för 100,000 kil. betor. för 10,000 kil. betor,

i Tullföreningen 170, 188,

i Belgien 117, 194,

i Frankrike 92, 182,

och sammanställa vi härmed de uppgifter, som fabrikanterne lemnat med afseende
på arbetslönen för 100 kil. socker, hvilken belöper sig :

i Tyskland till 2 Th. 12 sgr. = 8,86 frcs.
i Belgien = 8,30 „

i Frankrike — 8,91 „

så blir resultatet, att den Tyske fabrikanten visserligen behöfver nära dubbelt så
många arbetare som den Franske till förarbetande af samma qvantitet råmaterial,
men att han det oaktadt ej betalar högre arbetslön för sitt producerade socker.

Det Belgiska Beskattningssystemet.

Att det i Belgien är den ur betorna utpressade saften, som bildar det di- Systemets aiirekta
föremålet för beskattningen, har redan framgått ur redogörelsen för fa- ™“na karak''
brikscontrollen, hvarvid jemväl blifvit anfördt, efter hvilken norm skatteberäkningen
sker. Huru väsentlig olikheten vid första anblicken än synes vara mellan denna
beskattningsmodus och den, som tillhör Tullföreningen, stå de hvarandra i sjelfva
verket temligen nära, så till vida som den förra ej mindre än den senare är en
råmaterialbeskattning, ty den utpressade saften måste likaväl som betan betraktas
såsom ett råämne i förhållande till det färdiga sockret. Den egentliga skiljaktigheten
mellan de båda systemen ligger deruti, att, medan det Tyska icke
försöker något slags qvalitetsbestämning af råmaterialet, utan endast och allenast
fäster sig vid dess qvantitet och uteslutande lägger denna till grund för beskattningen,
så tager deremot det Belgiska systemet hänsyn äfven till beskaffenheten
af råämnet och låter denna jemte mängden direkt ingå såsom faktor vid beräkningen
af den sockerqvantitet, som sagda råämne bör lemna, alltså af skatten,
som det skall betala.

Det är denna qvalitetsbestämning, som ställer det Belgiska systemet framom Systemets grandet
Tyska såsom principielt riktigare. Huru stort dess företräde i sjelfva ver- derket
är, kommer att uteslutande bero derpå, i hvad mån denna uppskattning kan
anses tillförlitlig, och tillförlitligheten åter betingas i första hand deraf, att metoden
för uppskattningen är bygd på riktiga grunder, och dernäst, att metodens
tillämpning ej är felaktig.

Vid framställningen af sjelfva controllförfarandets detaljer har redan blifvit
visadt, att saftens qvalitet uppskattas efter dess specifika vigt, och utförandet af
dessa täthetsbestämningar har jemväl till alla sina enskildheter på samma gång
underkastats närmare granskning. Det återstår således endast att här tillse,
huruvida sjelfva principen för qvalitetsbestämningen kan anses riktig, d. v. s.

112

Det Belgiska heskattningssystemet.

först och främst, huruvida saftens egentliga vigt kan exact angifva dess sockerhalt,
och dernäst, huruvida äfven med noggrann kännedom af dess sockerhalt
qvantiteten färdigt socker, som saften kan och bör gifva, låter med säkerhet beräkna
sig, ty båda dessa moment ingå i frågan om qvalitetsbestämningens principiela
tillförlitlighet, enär det ej är den i saften innehållna, utan den derur verkligen
framställ bara sockermängden, som skall beskattas.

Hvad det första af dessa moment angår, nämligen den specifica vigtens användbarhet
såsom ett exact mått på sockerhalten, så har erfarenheten visserligen
ådagalagt, att tätheten af en sockerlösning står i ett bestämdt och oföränderligt
förhållande till dess sockerhalt, så att de äro mot hvarandra direkt proportionela,
men detta gäller endast om en verklig sockerlösning, d. v. s. rent vatten, hvari
rent socker blifvit upplöst. Betsaften, äfven sedan den undergått alla de reningsprocesser,
som tillhöra sockerfabrikationen, är ingalunda en sådan lösning, och
den råa saften är det naturligen än mindre. Denna innehåller nämligen utom
sockret en mängd andra ämnen, såsom albuminater, pectin-artade kroppar, salter
af organiska och oorganiska syror etc., hvilka likaväl som sockret äro betans
väsentliga beståndsdelar och vid saftens extraction medfölja denna. Dessa ämnen
kunna icke vara närvarande utan att inverka på saftens täthet, och den specifika
vigt, densamma visar, kommer sålunda ej att uteslutande bero på det förhanden
varande sockret, utan representerar summan af detta och de öfriga, icke sockerartade
substanserna, som i saften ingå. Häraf följer, att saftens egentliga vigt
ej kan, åtminstone omedelbart, gifva tillförlitlig upplysning om dess verkliga sockerhalt,
enär denna i alla händelser skulle skattas för högt, om tätheten räknades
uteslutande bero på socker. Det vore emellertid tänkbart, att det oaktadt
tätheten kunde användas till utrönande af den sockermängd, som råsaften innehåller,
om nämligen de andra ämnena, som deri förefinnas, antingen vore till
qvantitet och qvalitet fullt constanta eller stode i en viss bestämd proportion
till det befintliga sockret. Intetdera är emellertid fallet. De icke sockerartade
substanserna vexla, såväl till mängd som beskaffenhet, inom ganska vidsträckta
gränser allt efter betans egen art och natur, jordmånen, hvarpå den vuxit, de
gödningsmedel, som vid odlingen användts, sättet, hvarpå saften blifvit extraherad
etc. etc., och ehuru ett visst samband mellan halten af socker och öfriga ämnen
i beta och saft visserligen låter påvisa sig, är detta likväl långt ifrån att ega
karakteren af bestämdhet och följaktligen än mindre sådant, att det kan uttryckas
i bestämda tal.

För att gifva en föreställning om det inflytande, som de främmande substanserna
utöfva på saftens täthet, oeh för att visa, huru deras vexlande mängd
gör en beräkning af sockerhalten ur den specifika vigten högst otillförlitlig, i det

Bet Belgiska beskattningssystemet.

113

att safter med samma täthet kunna äga väsentligen olika sockerhalt och, omvändt,
safter af samma sockerhalt kunna gifva vidt skilda utslag på areometern,
må här anföras resultaten af Coeenwindejrs undersökning öfver förhållandet
mellan betsaftens egentliga vigt och det socker, som den verkligen innehåller.

Eg. vigt.	Densimctergrad.	Beräknad sockerhalt 0/ /oo*	O >Tj o £. c S~ o g O H P ■ g s	Maximi-differen- ser mellan de funna socker- halterna.	Eg. vigt.	ö ro 3 B rt> ro er? p p*	c W o ro o W S. o 2 i 3- s P P S? o*	O o o X1 C o S © tr 5 g. S	Maximi-difTeren-! ser mellan de i funna socker-halterna.
1.030	3.0	73.35	51.06	)	1.045	4.5		97.25	1 IQtn
1.030	3.0		50.47	[ 9-53	1.045	4.5		98.82
1.030	3.0		60.59	)	1.045	4.5		90.60	]
1.032	3.2	78-24	72.47		1.046	4.6	112.47	92.88
1-036	3-6	88.02	72.47		1.046	4.6		98.82	( 17.22
1.036	3.6		70.97	j 1-50	1.046	4.6		102.12
1.037	3.7	90.46	63.40		1.046	4.6		84.80	)
1-037	3.7		83.06	j ly.bb	1.047	4.7	114.91	102.12
1.038	3-8	92.91	79.40	\	1.048	4.8	117.36	106.82	)
1.038	3.8		77-44		1.048	4.8		98-82	> 18.00
1-038	3-8		70-82	/	1.048	4.8		105-41	)
1-038	3-8		72.47	/ 14.78	1.049	4.9	119.80	98-00	)
1-038	3-8		83.00	\	1.049	4.9		95-53	11-47
1-038	3.8		85.60	)	1.049	4.9		107.00
1-038	3-8		82.35		1.050	5.0	122.25	113-64	j
1-039	3-9	95.35	67.50		1.050	5.0		108-70	\ 7 w
1-040	4-0	97.80	69.17	)	1.050	5.0		106-05
1-040	4-0		61.76	[ 19.77	1.050	5.0		106-05	J
1-040	4-0		72.47	1.051	5-1	124.69	98-82
1-040	4-0		88.94	)	1.051	5-1		108-67	\| 9.85
1-042	4-2	102-69	92.23		1.052	5-2	127.14	120,23
1-043	4-3	105.13	82.35	\	1.052	5-2		120-23
1-043	4-3		93.88	/	1.052	5-2		113-64	) 11.515
1-043	4-3		97.17	} 17.17	1.052	5.2		108.70	)
1-043	4-3		82.00	) i	1.054	5.4	132.03	113-83
1-044	4-4	107.58	88.94	\	1.054	5.4		126.82
1-044	4-4		87.27	J	1.055	5.5	134.47	115-20
1-044	4-4		87.29	! 12.19	1-055	5-5		115-20	6.50
1-044	4-4		85.81	l	1.055	5-5		108-70	(
1-044	4-4		98.00	/	1-056	5-6	136-92	116-90	)
1-045	4-5	110.02	103.64	\	1-056	5-6		92-23	> 24.67
1-045	4-5		110.00	)

114

Bet Belgiska beskattningssystemet.

Denna undersökning gäller nästan uteslutande Franska betor och omfattar,
såsom synes, 63 särskilda saftprof af olika täthet, från 1,03 till 1,056, hvilkas
sockerhalt blifvit utrönt. I tabellen har jag, jemte de funna värdena, för jemförelses
skull i en särskild column äfven anfört den qvantitet socker, som en
ren lösning af hvarje förekommande gradtal skulle innehålla, och dessutom, för
vinnande af en lättare öfverblick, angifvit de högsta differenserna i sockerhalt
hos saft af samma täthet.

Se vi på denna sammanställning i dess helhet, så visar sig otvetydigt, att,
i allmänhet taget, med växande täthet äfven saftens sockerhalt ökas, hvilket
ännu tydligare framstår, om man beräknar medelvärdena af de försök, vid hvilka
de specifika vigterna ligga inom samma areometergrad, d. v. s. af dem, som omfatta
safter af från och med 1,03 till 1,04, från och med 1,04 till 1,05 samt från
och med detta gradtal till och med 1,056 *)• Men lika omisskänneligt faller det
i ögonen, att denna lag endast gäller i största allmänhet, och att den inom
trängre gränser lider så många och så väsentliga undantag, att ingen verklig
norm för sambandet låter uppställa sig.

Granska vi nämligen tabellens detaljer, så finna vi, att differenserna mellan
sockerhalten hos saft med lika täthet stiga ända till 2,4 X, såsom fallet är med
de tvenne sockervärden, som motsvara eg. v. 1,056, och om man än vill betrakta
detta såsom ett extremt fall, så saknas icke ett flertal andra, der skilnaden närmar
sig till 2 X, och endast undantagsvis stannar den vid en siffra, som väsentligen
understiger 1 X- Men dessa 2^ och 1^ representera från ‘/io till ‘/s och
än mera af det i saften innehållna sockret. Vi finna vidare talrika exempel
derpå, att saft af lägre specifik vigt kan vara väsentligen sockerrikare än en af
högre täthetsgrad och att samma sockerhalt kan stå tillsammans med mycket
olika egentliga vigter, så att t. ex. en saft, som innehåller 9,223 ^ socker, i ett
fall utvisar 4,2 och i ett annat 5,6 areometergrader. Slutligen framgår ur en
jemförelse mellan den funna sockerhalten och den ur safttätheten beräknade,
huru stora vexlingar de jemte sockret ingående ämnena äro underkastade, i det
att dessa, ifrån att ej utöfva något nämnvärdt inflytande på den egentliga vigten,
kunna växa till sådan betydenhet, att saftens täthet till en tredjedel af dem
betingas.

Till liknande resultat rörande sammanhanget mellan betsaftens sockerhalt
och egentliga vigt har äfven Scheiblek kommit vid sina undersökningar af Ty Resultaten

af en sådan beräkning blifva följande:

mot en medeltäthet af 1,0358 svarar en medelbalt af 71,44 %

» 5) » 1,0447 ,, ,, ,, ,, 93,33 „

y> 5? n Ij0526 ,) „ „ 111,02,,

Det BelgisJca beskattningssystemet.

115

ska betor, om än differenserna mellan safter af samma täthet ej äro fullt så stora
som de nyss efter Corenwinder anförda. Att här utförligt återgifva hela serien
af de försök, som Scheibler i denna riktning anställt, torde emellertid kunna
aaises öfverflödigt, enär derigenom ingenting annat vunnes än en bekräftelse på
de allmänna resultat, som vi redan lärt känna, och jag inskränker mig derföre
till att endast framlägga några få af de talrika bestämningar, som hans undersökning
omfattar.

Den högsta differensen i sockerhalt med samma specifika vigt, som inom
försöksserien förekommit, visar sig utgöra 1,9 X, och denna uppträder vid tvenne
saftprof med tätheten 1,054, af hvilka det ena egde en procenthalt af 10,71, under
det att det andra endast höll 8,81 X socker. Den närmast största skilnaden 1,52 X
framträder vid tvenne safter af 1,072 sp. v., som företedde en sockerhalt af resp.
15,44 och 13,92 X. Såsom exempel på en sockerrikare saft, som visar lägre spec.
vigt än en sockerfattigare, må endast ett fall nämnas, då en täthet af 1,051 motsvarades
af 8,72 X socker, under det att en saft, som vägde 1,052, endast innehöll
6,92 X Slutligen

torde äfven några bestämningar böra anföras, som förete mera anmärkningsvärda
förhållanden mellan sockerhalten och de icke sockerartade substanserna,
hvilka ingå i betsaften, och i detta hänseende förtjenar ett fall att
särskildt framhållas, hvarvid på 6,92 X socker förefunnos 5,92 X icke-socker ("NichtZucker”),
hvartill möjligen kunna fogas trenne andra, i hvilka förhållandet mellan
de båda slagen saftbeståndsdelar visade sig vara följande:

Socker.	Andra ämnen (Nicht-ZuckerJ,
9,20 X	5,16 X
8,81 „	4,48 „
8,72 „	4,05 „

Vid den anförda relationen mellan socker och icke-socker får emellertid ej
lemnas oanmärkt, att de tal, som angifva procenten af det senare, ej hafva samma
betydelse som de, hvilka uttrycka soekerhalten; ty under det att de sistnämda
verkligen angifva den förhanden varande qvantiteten, är detta ej fallet med de
förra. För att uppvisa, hvad dessa i sjelfva verket betyda, torde det vara lämpligast
att söka redogöra för det sätt, hvarpå de erhållits.

Det har i det föregående anförts, att i en ren sockerlösning den spec. vigten
är proportionel mot sockerhalten och att således hvarje gradtal på densimetern
har sin motsvarande bestämda sockerhalt. Då nu denna motsvarighet ej
eger rum i betsaften och orsaken till afvikelserna är att söka hos de icke sockerartade
substanserna, som deri ingå, så ligger det nära till hands att i sjelfva afvikelsens
storlek söka ett mått på dessas mängd. Det är också denna princip,

116

Det Belgiska beslcattningssystemet.

som följts vid saftundersökningarna, äfven sådana de anställas vid sjelfva fabrikerna,
i det att början göres med utrönande af saftens täthet och först sedermera
skrides till bestämmande af sockerhalten. För täthetsbestämningen användes här
emellertid icke den vanliga areometern, utan den sker med tillhjelp af en saccharometer
— vanligen efter Beix —, på hvars skala direkt afläses den procenthalt
af socker, som saften skulle innehålla, i fall inga andra ämnen derjemte
förefunnos. Differensen mellan detta procenttal och den genom polarisation utrönta
verkliga sockerhalten blir nu procenten icke-socker, som räknas ingå i saften.

Att denna differens så benämnes, är emellertid i hög grad oegentligt, enär
det tal, som uttrycker densamma, ingalunda är det numeriska värdet på den förhanden
varande mängden af främmande substanser. Sättet, hvarpå detta tal erhållits,
visar nämligen, att det framgått ur en subtraction af en sockerqvantitet
från en annan, att det följaktligen måste representera socker, och då det vidare
utgör'' skilnaden mellan den sockermängd, som verkligen finnes, och den, som ur
safttätheten beräknas, så kommer detta tal, denna procenthalt af icke-socker, att
i sjelfva verket angifva den sockerqvantitet, som med afseende på den specifika
vigten i lösning equivalerar med de i saften befintliga icke sockerartade beståndsdelarne.
Då nu samma specifika vigt kan framkallas genom väsentligt skilda
mängder af olika ämnen, så är det fullkomligt oberättigadt att låta i detta hänseende
likvärdiga qvantiteter gälla såsom lika i vigt, och procenten icke-socker,
beräknad såsom här ofvan anförts, kan fördenskull ej anses uttrycka den verkliga
qvantiteten af de substanser, som jemte sockret ingå i saften.

Den här ofvan lemnade redogörelsen för sambandet mellan betsaftens spec.
vigt och dess sockerhalt, sådant erfarenheten gifver det vid handen, torde hafva
tillräckligt ådagalagt, att detta ej är så strängt lagbundet, att en derpå grundad
metod, att genom tätheten bestämma sockerhalten, kan anses vara i någon mån
tillförlitlig och noggrann, utan endast egnad att lemna en ungefärlig uppskattning
af det socker, som saften innehåller.

Efter att sålunda hafva granskat det ena af de moment, hvilka ingå i frågan
om det Belgiska systemets principiela värde, återstår att till skärskådande
upptaga det andra, nämligen möjligheten att på förhand bestämma saftens rendement
af färdigt socker, när dess sockerhalt är känd; ty ehuru vi funnit, att det
Belgiska systemet endast ofullkomligt uppfyller det angifna vilkoret, så har denna
fråga derigenom ingalunda förlorat sin vigt och betydelse, enär svaret på densamma
lika fullt måste komma att utöfva ett väsentligt inflytande på den grad af
tillförlitlighet, som bör tillerkännas den grund, hvarpå systemet är bygdt.

Redan vid framställningen af principerna för sockerbeskattningen inom
Tyska Tullföreningen har blifvit påvisadt, hvilken inverkan olika fabrika -

Det Belgiska besJcattningssystemet.

117

tionsmetoder utöfva på storleken af det sockerutbyte, som betan lemnar. Detsamma
gäller naturligen äfven med afseende på betsaften, ehuru så till vida
i något mindre grad, som skiljaktigheterna i extractionssättet ej komma med i
räkningen. Från de härpå beroende olikheterna i saftens rendement vilja vi emellertid
vid behandlingen af den nu föreliggande frågan bortse, på det att den måtte
framstå i sin enklaste form, såsom gällande det inre sambandet mellan saftens
sockerhalt och utbytet; och specielt i detta fall kunna vi med så mycket större
berättigande lemna denna punkt å sido, som med de band, hvilka det Belgiska
systemet lägger på fabrikationen, denna i allmänhet kan antagas fullt likformig
med afseende på de metoder, som derinom komma till användning.

Vid första påseendet kan det synas, som. om med noggrann kännedom af saftens
sockerhalt utbytet borde låta med ganska stor säkerhet beräkna sig, så snart vid
tillgodogörandet af produkten förfarandet är fullkomligt enahanda, enär under
denna förutsättning afgången borde blifva relativt densamma, d. v. s. stå uti ett
konstant förhållande till den sockermängd, som saften innehåller. Erfarenheten
visar, att en sådan beräkning icke lemnar några tillförlitliga resultat, och orsaken
härtill ligger deruti, att, äfven med användande af fullkomligt enahanda metoder,
afgången ej blir lika stor, enär denna icke bestämmes ensamt af fabrikationsförfarandet,
utan i väsentlig mån beror på sjelfva saftens beskaffenhet, oafsedt sockerhalten,
i det att icke-sockret, som i denna ingår, i sådant hänseende spelar en
mycket vigtig rol. Dessa främmande substanser äro nämligen, enligt hvad redan
förut på mer än ett ställe blifvit antydt, ej att betrakta såsom blott och bart
indifferenta inblandningar, hvilka endast i enkelt förhållande till sin vigt förringa
saftens värde, utan afficiera äfven det ingående sockret, så att dess utbringande
försvåras och förhindras, och detta hufvudsakligen derigenom, att de menligt inverka
på krystallisationen, i det de antingen omsätta rörsockret i okrystaliiserbart
eller svårkrystalliserbart socker eller, utan att framkalla någon förändring
i dess kemiska natur, blott genom sin närvaro hindra det att anskjuta. Hvilken
lag denna inverkan lyder med afseende på de qvantitativa förhållandena mellan
de främmande substanserna och den sockermängd, som genom deras inflytande
hindras att krystallisera, är ingalunda med någon bestämdhet utrönt, och en
exact proportion mellan dessa qvantiteter är öfverhufvud taget omöjlig att uppställa,
enär de ämnen, hvilka vi sammanfatta under benämningen icke-socker, äro i
hög grad vexlande såväl till beskaffenhet som till inbördes mängder. Att emellertid
dessa ämnens inflytande i sagda riktning växer med deras mängd, ligger i sjelfva
sakens natur och bekräftas äfven af erfarenheten, och om än, såsom nyss nämdes,
storleken af detta inflytande ej kan uttryckas genom ett bestämdt talförhållande,
så lemnar dock qvantiteten icke-socker en ungefärlig måttstock på saftens

118

Bet Belgiska heskattningssystemet.

Historik.

verkliga sockervärde i förhållande till dess sockerhalt. Det är också för att erhålla
en ledning i detta afseende, som vid saftundersökningarna inom fabriken
alltid jemte sockerhalten äfven qvantiteten icke-socker bestämmes; men någon
egentlig beräkning af den förlust i krystalliseradt socker, som genom den senare
betingas, kan fabrikanten så mycket mindre grunda på en dylik bestämning, som
det värde, hvilket hans undersökningsmetod lemnar på den förhanden varande
mängden af icke-socker och hvilket skulle bilda sjelfva utgångspunkten för beräkningen,
är, enligt hvad ofvanföre blifvit visadt, ingenting mindre än exact.

Om det sålunda äfven med noggrann kännedom af betsaftens halt både af
socker och icke-socker är omöjligt att med full säkerhet och noggranhet beräkna
rendementet, så måste detta så mycket mera vara fallet, när, såsom vår förutsättning
lydde, endast sockerhalten är bekant; och kommer nu härtill, att äfven
denna bestämmes efter en metod, som ej kan göra anspråk på någon högre grad
af tillförlitlighet, så blir en rendementsberäkning, bygd på sådan grund, af ringa
värde, i fall att man under dylika förhållanden ens med skäl kan tala om en beräkning.

Det har redan i början blifvit framhållet, att qvalitetsbestämningen af råmaterialet
vore det utmärkande för det Belgiska heskattningssystemet och att dess
företräde framför det Tyska systemet väsentligen komme att bero derpå, i hvad
mån denna bestämning befunnes uppfylla sitt ändamål, nämligen att kunna läggas
till grund för en noggrann och säker uppskattning af den ur råämnet framgående
produktens qvantitet. Att nu det resultat, hvartill det Belgiska systemet
i sistnämda afseende kommer, ej kan kallas hvarken noggrant eller pålitligt, torde
af det föregående otvetydigt hafva framgått, likasom att den princip, hvarpå
sjelfva qvalitetsbestämningen är bygd, måste anses mindre hållbar. Men om
sålunda systemets försteg framför det inom Tullföreningen gällande ej blir så
stort, som det vid första påseendet möjligen förefaller, kan likväl icke förnekas,
att det ju dock så till vida i principen står framom det sistnämda, att, huru
bristfällig den uppskattning än må vara, som på safttätheten kan grundas, den
likväl alltid utgör ett om ock ofullständigt correctiv mot en alltför ojemn eller,
om man så vill, orättvis beskattning.

Med afseende på sin uppkomst och utveckling erbjuder det Belgiska beskattningssystemet
föga anmärkningsvärdt. Till sina principer fullkomligt identiskt
med första afdelningen af det Franska systemet och äfven till sjelfva förfarandets
former väsentligen lånadt från sagde controll, sådan denna tillämpades vid
tiden för sockerbeskattningens införande i Belgien, har det icke undergått några
mera genomgripande förändringar vare sig i det ena eller andra hänseendet, om
än en mängd detalj bestämmelser så småningom tillkommit, och vi hafva förden -

Bet Belgiska beskattningssystemet.

119

skull kär endast att anföra, huru rendementsberäkningen och sjelfva beskattningssatsen
stegvis blifvit höjd. När år 1843 en skatt först lades på den inhemska
sockerfabrikationen, bestämdes dess belopp till 20 frcs pr 100 kilogr.
socker, och saftens rendement fastställdes till 1300 gr. pr bectolitre saft af 1
grads täthet. Sockerproduktionen beräknades vid denna tidpunkt utgöra ungefär
3 millioner mot en import af vid pass 20 millioner och med en inhemsk consumtion
af 11 å 12 millioner kilogr. Redan år 1846 ökades skatten till 30 frcs
pr 100 kilogr. och stadgades derjemte, att en höjning af 2 frcs skulle inträda
så snart tillverkningen visat sig öfverstiga 3,800,000 kilogr. och att, när detta
öfverskott hade uppnått 100000 kilogr., accisen skulle ytterligare ökas med 2 frcs,
och så vidare efter samma måttstock, tills den uppginge till 40 frcs pr 100 kilogr.
Rendementet beräknades emellertid efter samma norm som förut, men år 1847
höjdes äfven detta, så att en bectolitre saft af 1 grad uppskattades till 1400 gr.
socker, och på samma gång inträdde äfven på grund af den ökade produktionen
en högre skatt af 34 frcs. Den genom 1846 års lag stadgade progressionen af
skattebeloppet i mån af stegrad tillverkning upphäfdes likväl år 1849, då i stället
ett minimum fastställdes, hvartill den årliga statsinkomsten af sockret borde stiga,
och bestämdes att, i händelse detta ej uppnåddes, bristen skulle fyllas genom
uttaxering på rafiinadörerne, en anordning, som ännu består, enligt hvad redan
blifvit omnämdt vid redogörelsen för den Belgiska controllen. Detta minimum
bestämdes år 1849 till 3 l/2 millioner frcs, men skulle ökas, i den mån consumtionen
inom landet stegrades, och fastställdes genom lagen af den 7 Maj 1861,
att för hvarje 500,000 kilogr., som förbrukningen växte, sagda minimum skalle
höjas med 50,000 frcs.

Denna nya anordning, ehuru endast indirekt berörande den egentliga fabrikationen,
enär den ej stod i samband med några förändringar hvarken i skattebeloppets
eller rendementets höjd, tyckes dock hafva utöfvat ett mäktigt inflytande
på hvitbetssockerindustriens utveckling, ty produktionen växer efter år 1849 med
stor hastighet, så att redan campagnen 1855/56 visar en tillverkning af 10 millioner
kilogr., hvilken under det följande året stiger till 13 mill. och 185 7/68 uppnår
16,300,000 kilogr., så att den skatteförhöjning, som inträdde år 1856, i det att
accisen fastställdes till 39 frcs. pr 100 kilogr., på samma gång sockerintradernas
minimum bestämdes till 4,500,000 frcs., icke på något sätt verkade hämmande på
fabrikationen. Efter denna tid synes ingen vigtigare förändring hafva blifvit vidtagen
med afseende på skattebelopp eller rendement, förrän i samband med den
internationella sockerbeskattningsconventionen 1864/66, till följe hvaraf såväl det
förra ökades till 45 frcs. pr 100 kilogr., som det senare från 1400 gr. höjdes till
1500 gr. pr hectolitre af 1 grad. Denna stegring af skatten synes emellertid

120

Det Belgiska beskattningssystemet.

Besk-abtningssystemets
inflytande
på betod=
lingen.

hafva haft en hämmande inverkan på fabrikationen, ty en jemförelse mellan
produktionens storlek under campagnen, som närmast föregick den tid, då
förändringen, som fortgått stegvis, var fullständigt genomförd, nämligen år 1867,
och tillverkningen under de närmast följande företer en icke oväsentlig minskning,
och om än denna icke uteslutande får skrifvas på skattehöjningens räkning,
utan åtminstone delvis kan vara framkallad af andra orsaker, så torde det
likväl få anses såsom temligen antagligt, att den förra i väsentlig mån medverkat
dertill, hvilket antagande vinner ytterligare styrka af den omständigheten, att det
icke är året 1867/68 ensamt, som visar en sjunkning i den producerade sockerqvantiteten,
utan att jemväl tillverkningen under den derpå följande campagnen
står lägre än före skatteförhöjningen. Under det att nämligen hvitbetssockerproduktionen
1866/6, steg till ett belopp af 39,123,000 kilogr., nedgick den 1867/68
till 31,039,000, och ännu 186s/69 hade den ej hunnit högre än till 37,078,000.
kilogr., alltså under första året en minskning af mer än 20 X, hvaraf ännu 5 X
qvarstå under det andra. Resultaten af campagnen 1869/70 äro mig ej med full
säkerhet bekanta, men efter den ungefärliga uppskattning, som sakkunnige personer
ansågo sig på grund af betskördens beskaffenhet och öfriga förhållanden
kunna göra, torde produktionen i någon mån hafva öfverstigit det föregåendeårets,
så att den i rundt tal kan anses hafva uppgått till 40 millioner kilogr.
de 120 fabriker, som under detta arbetsår voro i verksamhet inom Belgien.

Vid redogörelsen för beskattningssystemet inom Tullföreningen har redan
'' blifvit visadt, huru den Belgiska betodlingen står på en väsentligen annan ståndpunkt
än den Tyska, i det att hvad som karakteriserar den senare, nämligen
sträfvandet att producera ett så sockerrikt råmaterial som möjligt, här i vida
mindre grad framträder, om än den Belgiska betkulturen i sin ordning i nämda
hänseende står öfver den Franska. Likasom betodlingens utveckling i Tyskland
kan anses vara i väsentlig mån framkallad af det der gällande beskattningssystemet,
så betingas också dess ståndpunkt inom de öfriga länderna af samma
orsak, och några korta antydningar skola vara tillräckliga för att med afseende
på förhållandena i Belgien påvisa, huru ett sådant kausalsamband tydligt nog ger
sig tillkänna.

För den Belgiske fabrikanten ligger uti det beskattningssystem, hvarunder
han arbetar, icke någon direkt uppfordran att förskaffa sig ett sockerrikt material,
enär denna sockerrikedom måste framkalla en större täthet hos saften, och
det är tätheten, hvarefter beskattningen utgår; men hvad som ligger i hans intresse,
det är, att den spec. vigt, som saften visar, måtte bero, om icke uteslutande,
så dock i möjligaste största mån, på närvarande socker eller, med andra
ord, att saften innehåller så litet icke-socker som möjligt. Men nu har erfaren -

Det Belgiska beskattningssystemet.

121

heten lärt, att betans halt af icke-socker står i ett visst beroende af eller samband
med dess sockerhalt, och det så, att alla de förhållanden, som befordra utvecklingen
af socker i den växande betan, verka till förringande af mängden af
andra lösliga beståndsdelar, och omvändt, hvarföre i den soclcerrikare roten i allmänhet
taget halten af icke-socker blir ej blott relativt utan äfven absolut mindre.
På sådant sätt ligger det äfven i den Belgiske fabrikantens fördel att bearbeta
ett sockerrikare råmaterial, ehuru hvarken hans vinst på detta eller hans
förlust på användandet af ett mindre rikhaltigt blir så stor som den Tyske sockerbruksidkarens,
hvarföre han ej heller finner det med sin fördel förenligt att drifva
sockerconcentrationen i betorna så långt som denne, enär kostnaden härför skulle
blifva större än den vinst, som den ökade sockerhalten kunde tillskynda honom.

Den skiljaktighet åter, som visar sig mellan den Franska och den Belgiska betodlingen
i den bättre qvaliteten af den senares produkter och dermed förenad
mindre afkastning i betvigt, har sin förklaring i det högre rendement af saften,
som det Belgiska systemet antager, enär detta tvingar fabrikanten att förskaffa
sig ett råmaterial af bättre beskaffenhet än det, som kan användas i Frankrike
med den lägre beräkning af utbytet, som der är gällande.

Det band, som sålunda är lagdt på fabrikanten i hänseende till qvaliteten
af det råmaterial, han förarbetar, har här likasom i Tyskland föranledt, att betodlingen
till väsentlig del bedrifves af fabrikanterne sjelfve, ehuru äfven i detta
afseende en viss skilnad gör sig gällande, i det att den relativa mängden af inköpta
betor ställer sig betydligt högre i Belgien än i det sistnämda landet.

Angående afkastningens storlek och betornas medelhalt af socker hafva redan
uppgifter blifvit lemnade i sammanhang med redogörelsen för betodlingen
inom Tullföreningeu, och det återstår derföre endast att förfullständiga dessa med
angifvandet af de pris, som vid inköp af sockerbetor vanligen betalas. Att dessa
vexla under olika år och allt efter betornas sockerhalt, ligger i sakens natur,
men efter de upplysningar, som blifvit mig lemnade dels från fabrikanter, dels
från controlltjenstemän, torde de kunna antagas variera mellan 20 och 25 frcs,
och medelpriset kunna ställas till ungefär 22 frcs pr 1000 kilogr., häri inberäknadt
värdet af den qvantitet pressåterstod etc,, som säljaren vanligen betingar sig.

Om sålunda det Belgiska och det Tyska systemet i sin inverkan på betod- Beskattn ngslingen
visa sie tendera åt samma håll och endast skilja sig uti det qvantitativa, systemets intiy o

• i ii , -, .. r.. . n tande på, Fabri -

sa mtaga de eu helt annan stallning till hvarandra, nar man jemtor deras lnliy- kationsmetodcn.
tande på utvecklingen af fabrikationsmetoderna, ty under det att det Tyska systemet,
enligt hvad i det föregående blifvit visadt, kan sägas i sådant hänseende
verka eggande och främjande, måste deremot det andra karakteriseras såsom hämmande
och hindrande. Att det så verkar, beror dels på systemet sjelf och den

122

Det Belgiska beskattning ssystemet.

grund, hvarpå detta bygger, dels på yttre förhållanden, som vid tillämpningen
göra sig gällande, men som på sätt och vis jemväl betingas af systemet, emedan
dem förutan ändamålet, som beskattningen afser, endast ofullkomligt skulle vinnas.

Se vi i första hand på sättet för saftens utdragande ur råmaterialet, så finna
vi öfverallt i Belgien det äldre pressförfaiumdet i bruk och knappast ett försök
gjordt att använda de nyare förbättrade extractionsmetoder, som under senare
tider blifvit införda vid den Tyska fabrikationen. Orsaken till detta förhållande
ligger visserligen delvis i de svårigheter, hvarmed det Belgiska controllförfarandet
omgärdat införandet af hvarje ny metod vid sockertillverkningen, i det att härför
erfordras administrationens speciella tillstånd, men hufvudsakligen är den dock att
söka i sjelfva beskattningssättet, ty detta, långt ifrån att uppmuntra till ett fullständigare
utbringande af sockret ur betorna, gör fastmera en långt drifven extraction
af saften ofördelaktig för fabrikanten. Det har ofvanföre blifvit visadt, att ju
mera saften närmar sig till en ren sockerlösning, alltså ju mindre andra beståndsdelar
den innehåller, desto större förmåner erbjuder den åt den Belgiske fabrikanten,
och då nu ett fullständigare tillgodogörande af betans saft ej kan ske, utan
att på samma gång eu relativt större mängd af icke-socker utdrages, synnerligast
med de sista sockerresterna, så måste följden blifva, att saften kommer att innehålla
relativt mera af dessa främmande substanser, så att den större qvantiteten
kommer att beskattas i vida högre proportion än som motsvarar tillökningen i socker.

Hvad de öfriga operationerna vidkommer och de metoder, som för dessa
användas, så företer den Belgiska sockerfabrikationen visserligen icke samma fullständiga
stillastående, som gjort sig gällande vid saftutdragningen, men utvecklingen
har ingalunda varit liflig eller snabb i denna riktning, och af skäl, som
vid redogörelsen för det Tyska systemet blifvit anförda, torde den Belgiska fabrikationen
äfven i detta hänseendet knnna anses stå väsentligt efter den Tyska.
Härvid kan dock systemet i och för sig ej utöfva något hämmande inflytande,
utan borde det fastmera verka befrämjande på metodernas förbättring och förfullkomnande,
enär det uppfordrar fabrikanten att söka ur den en gång beskattade
saften tillgodogöra sig så mycket socker som möjligt. Att, det oaktadt, äfven
denna del af fabrikationen ej utvecklat sig i jemnbredd med den Tyska, torde
derföre få uteslutande tillskrifvas de yttre band, som controllen, till förebyggande af
underslef, pålägger fabrikationen i alla dess detaljer, och hvilka ej kunna undgå att
verka tryckande och förlamande på industriens fortskridande till större fullkomlighet.

Med afseende på fabrikatiousresultat, tillverkningskostnader o. s. v., hänvisar
jag till det vid redogörelsen för Tullföreningens system auförda.

Det Franska Beskattningssystemef.

Vanligen finner man det Franska besbattningssystemet karakteriseras såsom en Systemets aiifabrikatbeskattning,
i motsats till det Belgiska och det Tyska. Att det emeller- mann:i ka,''ak‘'',r
tid, noga taget, ej har rättmätigt anspråk att så benämnas, följer redan af det,
som blifvit anfördt vid redogörelsen för fabrikscontrollen, i det att denna visar,
hurusom visserligen en direkt bestämning af det producerade sockret ingår i eontrollförfarandet,
men på samma gång att denna bestämning ingalunda har den
absolut afgörande rösten, när dess resultat möjligen afvika från défécationscontrolleus,
utan snarare är att betrakta såsom underordnad, eller på sin höjd sidoordnad
med denne senare. Så länge nämligen det stadgande qvarstår i lagen, att
den ur défécationscontrollen härledda uppskattningen äger större vitsord än den
direkt funna sockermängden i alla de fall, då den förra öfverstiger den senare,
så länge kan den Franska sockerbeskattningen ej med fullt skäl kallas en verklig
fabrikatbeskattning, och ehuru de modifikationer, som på sista tiden blifvit
gjorda i nämda lagstadgande, hafva fört systemet allt närmare mot detta mål, så.
återstår dock ännu ett väsentligt steg, innan det kan anses hafva fullkomligt
uppnått detsamma.

Då sålunda det Franska systemet är bygdt på tvenne särskilda principer, systemet* -rimsa
att det å ena sidan är en ren saftbeskattning, när det gäller ”les manquants”, deroch
å den andra en ren fabrikatbeskattning i fråga om ”les excédants” *), samt i
öfrigt en combination af båda, så blir det för bedömande af systemets värde och
tillförlitlighet nödvändigt att granska såväl den ena som den andra af de båda
uppskattningsmetoderna, som deri ingå.

’ ) Sjelfva dessa benämningar angifva otvetydigt, att systemet sätter saftcontrollen såsom
sin egentliga grundval, enär det är denna, till hvilken desamma referera sig.

124

Bet Franska beskattning ssystemet.

Hvad angår den ena af dessa, nämligen défécationscontrollen, så är den
såväl till sjelfva principen som med afseende på dennas tillämpning väsentligen
identisk med den Belgiska saftuppskattningen, och hvad som i det föregående
blifvit yttradt om dennas värde och betydelse, gäller derföre i allt om den förra,
endast med den skilnaden, att beräkningen af saftens sockerhalt resp. rendementet,
sådan den kan grundas på den Franska défécationscontrollen, måste blifva
vida osäkrare, än hvad fallet är vid det Belgiska systemet, och detta till följe af
den mindre noggranhet och omsorg, hvarmed vid den förra saftens såväl volum
som täthet bestämmas. Med den osäkerhet, som alltså vidlåder den ena uppskattningsmetoden,
blir den andra af så mycket större betydelse för systemet, och den
grad af noggranhet och tillförlitlighet, hvaraf produktcontrollen visar sig mäktig,
blir måttstocken på systemets förmåga att åstadkomma en adeqvat beskattning.

Då sjelfva förfarandet vid denna controll redan blifvit skildradt i sammanhang
med framställningen af fabrikscontrollen i öfrigt, hafva vi här endast att
sysselsätta oss med principen för densamma och att tillse, i hvad mån denna kan
anses vara sådan, att metoden är i stånd att, rätt handhaid, lemna exacta resultat.

Af de tvenne moment, hvilka, såsom vi sett, ingå i produktcontrollen, nämligen
uppvägandet af det färdiga sockret och den qvalitetsbestämning, som skall
afgöra dess halt af rent socker och på grund häraf anvisa det plats inom en eller
annan af de skatteklasser, som systemet uppställt, hafva vi följaktligen här endast
att fästa uppmärksamhet vid det senare, enär den direkta vigtsbestämniugens noggranhet
uteslutande beror på vågen och dess handhafvande.

Ått den ifråga varande uppskattningen af sockerhalten verkställes med tillhjelp
af typer, är bekant af det föregående, och den fråga, som vi derföre närmast
hafva att upptaga till granskning, är, huruvida en qvalitetsbestämuing efter
typer kan lemna fullt tillförlitliga och noggranna resultat, eller, om detta ej
skulle vara fallet, inom hvilka gränser de möjliga felen ligga.

Typsystemet är, som bekant, vida äldre än hvitbetssockerindustrien och förskrifver
sig alltså från en tid, då saccharimetrien ännu var så godt som okänd.
Framkalladt genom behofvet af en lätt och snabb metod för uppskattningen af
det Indiska sockrets värde i rent socker och bygdt på det antagandet, att, då det
rena sockret är färglöst och således en färgning betingas genom föroreningar,
nyansen1) (schatteringen) vore användbar såsom måttstock på dessa, kunde det i
viss mån uppfylla sitt ändamål, så länge tillverkningsmetoden väsentligen var den- *)

*) Kornets skärpa och fuktighetsgraden, hvartill äfven jemte färgen tages hänsyn vid uppskattningen,
kunna vi här lemna åsido, så mycket hellre, som de endast komma i betraktande
på grund af sitt inflytande på nyansen.

Det Franska beskattning ssystemet

125

samma för allt colonialsocker, ehuru äfven under denna förutsättning uppskattningens
resultat alltid måste blifva mer eller mindre osäkra. I mån som de nya
och förbättrade fabrikationsmetoder, bvilka skapats af hvitbetsockerindustrien, vunnit
insteg äfven vid sockerrörets förarbetande, har emellertid färgnyansen förlorat
i betydelse såsom värdemätare, i det att råsocker från skilda produktionsorter,
eller till och med från samma coloni, men från olika fabriker, dels förete väsentliga
differenser i schatteringen vid samma sockerlialt, dels ega en fullkomligt
olika färgton, på hvilken sistnämda skiljaktighet typerna sjelfva kunna lemna bevis,
i det att de Holländska hafva en dragning i grått, medan de, som Pariser -börsen uppställt, ega en rödaktig anstrykning.

Då en beskattning af hvitbetssocker först infördes i Frankrike, sökte man
till en början att direkt använda dessa colonialsockertyper för qvalitetsbestämningen.
Det visade sig likväl snart, att den uppskattning, som erhölls, var alltför
felaktig, emedan dels färgtonen hos det ur betorna framställda råsockret var en
helt annan än hos det exotiska, dels också sjelfva schatteringarna hos det förra
motsvarades af väsentligen andra sockerhalter än hos det senare. För att afhjelpa
dessa olägenheter bildade man i Frankrike jemte de ofvan omtalade äfven
typer af betsocker, och det är dessa senare, som för närvarande användas vid
classificationen af den inhemska fabrikationens produkter. Men äfven dessa typer
hafva ej lemuat så tillfredsställande resultat, som man ansett sig hafva skäl
att vänta, i det att den på dem grundade uppskattningen af hvitbetssockret visar
sig vida otillförlitligare än qvalitetsbestämningen af colonialsockret medelst de dithörande
mönstren. Orsaken till detta förhållande är tvifvelsutan att söka deruti,
att sjelfva den princip, hvarpå typsystemet såsom uppskattningsmetod bygger,
är mindre hållbar med afseende på betsockret, än hvad fallet är med det Indiska,
hvilket torde bero dels på sjelfva den olika arten och beskaffenheten af de
främmande ämnen, som ingå i de båda sockerslagen, och dels på den vida högre
ståndpunkt, hvartill fabrikationsmetoden för hvitbetssockret hunnit. Föroreningarna
i såväl colonial- som betsockret utgöras af organiska och oorganiska ämnen, men
det inbördes förhållandet mellan dessas qvantiteter gestaltar sig väsentligen olika
vid den ena och den andra sockerarten, i det att i colonialsockret halten af de
oorganiska är relativt ringa, under det att i betsockret de organiska substansernas
mängd föga öfverstiger askhalten. Sålunda visa Moniee’s undersökningar af
sockerprof från Bourbon och Mauritius å ena sidan och af Fransyskt betsocker
å den andra, att de förra i medeltal innehålla 3,88 X organiskt och endast 0,70 %
oorganiskt icke-socker, under det att hos det senare askhalten utgör 1,49 X och de öfriga
främmande substanserna 2,01 %■ Men det är icke blott i afseende på mängdförhållandena,
som de olika sockerslagens föroreningar skilja sig från hvarandra;

126

Det Franska besJcattningssystemet.

äfven till sjelfva sin beskaffenhet äro de väsentligen skiljtrktiga, och detta gäller
såväl om de organiska som om de oorganiska, hvarom melassen efter betsockret,
jemförd med syrupen efter colonialsockret, tillräckligt vittnar, i det att den förra
är onjutbar till följe af sin bittert saltartade smak, den senare deremot nästan
rent söt och till följe af det i någon mån kryddartade, som vidlåder den, en begärlig
consumtionsartikel.

Då nu de ingående salterna i och för sig, vare sig att deras syra är organisk
eller oorganisk, hvarken kunna antagas direkt bidraga till sockrets färgning,
då de i rent tillstånd äro fullkomligt färglösa, eller indirekt utöfva ett inflytande
i denna riktning, enär någon särskild förmåga att binda färgämnen ej är att tillskrifva
dem, så följer, att, i ju större mängd dessa förefinnas relativt till de öfriga
rent organiska substanserna, på hvilka färgningen medelbart eller omedelbart
kan anses bero, desto osäkrare måste en uppskattning af föroreningarnas
totalmängd blifva, när denna baseras endast och allenast på nyansen, som sockret
visar, och häruti ligger alltså en orsak till typsystemets mindre tillförlitlighet
vid qvalitetsbestämning af betsockret.

Ännu större osäkerhet i detta hänseende vållas emellertid af den magt öfver
hvitbetssockrets färg, som de utvecklade tillverkningsmetoderna lägga i fabrikantens
hand, i det att han efter godtycke eller, rättare sagdt, allt efter som
hans intresse det fordrar, kan producera en vara, som med mycket hög sockerhalt
kommer att stå lågt på typskalan, och tvärtom åt en i hög grad salthaltig
produkt kan gifva ett utseende, som närmar det till likställighet med raffinad.

Efter att sålunda hafva sökt visa, huru i allmänhet uppskattningen efter
typer, äfven när det gäller colonialsocker, ej kan anses gifva fullt noggranna och
pålitliga resultat, och huru detta ännu mindre är fallet, när fråga är om hvitbetssockret,
återstår att tillse, i hvad grad metodens bristfällighet gör sig gällande
in praxi, d. v. s. inom hvilka gränser sockerhalten visar sig variera hos
råsocker af samma typ. I detta hänseende föreligga noggranna och omfattande
iakttagelser, gjorda i sammanhang med de officiela raffineringsförsök, som dels
med anledning af den internationella sockerbeskattningseonventionen, dels på föranstaltande
af Preussiska regeringen verkställdes i Cöln år 1866, de förra omfattande
hufvudsakligen colonialsocker, de senare uteslutande Tyskt betsocker. Att
här i detalj anföra dessa iakttagelser rörande sambandet mellan nyansen och
sockerhalten, skulle föranleda en allt för stor vidlyftighet, och jag inskränker mig
derföre till en sammanställning af maximi-differenserna i de genom polarisation
funna sockerhalterna hos råsocker af samma typ, samt att dertill foga några
få anmärkningar.

Det Franska beskattningssystemet.

127

Följande schema	utvisar dessa differenser med	angifvande af de	procenttal,
ur hvilka de	framgå 1	):
Typ.	Procent socker.	Differ.	Typ.	Procent socker.	Differ.
XV	95,4 93,o	i	2,4	XII	93.6 90.6	I	3,0
XIV	94.9 '' 91.9	1	3,0	XI	92,o 89,2	i	2,8
XIII	94,0; 91,0 \|	I	3,0	IX	90,4 86,7	!	3,7
Till liknande resultat	har äfven Monier kommit vid sina undersökningar af
Fransyskt råsocker (anförda i hans ”Guide	pour l’essai et 1’analyse des sucres
indigénes et exotiques”), enligt hvad följande	resumé,	uppställd på enahanda sätt
som den föregående, gifver vid handen:
Typ.	Procent socker.	Differ.	Typ.	Procent socker.	Differ.
XV	97,0 1 94,5 \|	i	2,5	XI	96.0 \| 92.0 1	1	4,0
XIV	96,o \| 93,5 j	1	2,5	X	95.0 ! 92.0 1	1	3,0
XIII	96.0 93.0 J		3,0	IX	93,5 j 90,o j	1	3,5
XII	97.0 ) 93.0		4,0	VIII	95.0 j 91.0 j		4,0

Yi finna af dessa sammanställningar, huru i ett råsocker af samma nyans
sockerhalten kan differera med 1 å 4 X, och huru samma sockerhalt representeras
af ganska skilda typer, så att t. ex. i det förra schemat ett 90 X:igt
råsocker upptages den ena gången till typen IX, den andra till typen XII, och i
MoNiEidska försöken ett råsocker af 93,5 X i ett fall har nyansen IX och i ett
annat XIV, samt slutligen, huru en högre typ kan motsvara en mindre sockerhalt
än en lägre, såsom då vi hland Cölner-försöken se typen XI representera
92,0 X socker, under det att i typen XIV ännu ingår råsocker af endast 91,9 x,
och bland de MoNiER’ska finna vi typen VIII subsumera ett 95 X:igt socker, medan
ett med 94,5 X har sin plats i typen XV.

1J Vid denna sammanställning liar jag upptagit endast råsocker och alldeles lemnat å sido
farinet, som erhålles vid raffineringen. Låter man äfven detta ingå i jemförelsen, blifva differenserna
väsentligen större, i det att t. ex. farin af typen XII visat sig innehålla 89,4 X och ett
af typen XI 90,5 X socker, hvarigenom vid dessa båda typer skilnaden skulle växa till resp.
4,2 och 4,9 X -

128

Bet Franska beskattningssystemet.

De anförda differenserna få emellertid icke betraktas såsom de högsta möjliga,
utan äro de fastmera att anse såsom de vanligen förekommande och såsom
närmande sig till medelvärden. Exempel på vida större skiljaktigheter träffa vi
i Lacroix’s ”Études sur 1’exposition de 1867", hvarest Monier uppgifver, att på
Pariserutställningen under typen XII funnos upptagna Fransyskt och Belgiskt
hvitbetssocker af från och med 90,5 ända till 96,5 sockerhalt och colonialsocker,
som visade från 87 till 95 V, och det saknas icke fall, då sockerhalten visat sig
ännu mera olika vid samma nyans, så att differensen uppgått till 9 å 10 XSåsom
ett egendomligt exempel på contrasten mellan typuppskattningen och den
verkliga sockerhalten kan möjligen förtjena anföras ett fall omnämdt af Babuchson
i "Betroot Sugar", enligt hvilket Tavernier, edsvuren värderingsman vid liandelstribunalet
i Paris, vid undersökning af fyra sockerprof, som efter schatteringarna
upptagits tillhöra resp. typerna VIII, IX, X och XX, funnit dem innehålla: det
första (typen VIII) 92,5 X, det andra (IX) 89,10 X, det tredje (X) 86,lo X och
de: fjerde (XX) 85,75 X socker.

Det föregående torde till fullo hafva ådagalagt, att qvalitetsbestämningen af
betsocker medelst typer lemnar mycket öfrigt att önska i afseende på noggranhet
och tillförlitlighet; och att densamma icke ens innebär så mycken säkerhet,
att raffinadöreu eller köpmannen anser sig kunna dermed åtnöjas, bevisas deraf
att vid all handel med inhemskt råsocker inom Frankrike numera sällan eller
aldrig en dylik uppskattning af varans handelsvärde förekommer, utan detta fastställes
genom kemisk undersökning, i det att sockerhalten utrönes genom polarisation
samt askmängden och det ingående vattnet särskildt bestämmas.

Vid de etablissement, som för verkställandet af sådana undersökningar uppstått
i de vigtigare fabriks- och handelsstäderna, är naturligen rikt tillfälle att
Vinna erfarenhet med afseende på färgnyansens betydelse såsom måttstock på råsockrets
halt, och de iakttagelser i clettaj hänseende, som blifvit mig välvilligt
meddelade af föreståndaren för en dylik undersökningsbyrå i Lille, gifva också ganska
värderika hållpunkter för bedömandet af typsystemets brister. Att här anföra dem
skulle emellertid med skäl kunna anses öfverflödigt, enär de endast bekräfta resultaten
af de undersökningar, för livilka här ofvan redogjorts, och jag skall fördenskull
inskränka mig till att omnämna, det medeldifferensen i sockerhalt hos samma typ
ställer sig till 3,8 X, och att, om äfven sällsynt, differenser af 9 X och deröfver
förekomma, hvarförutom såsom motstycke till det af Babuchson anförda fallet, och
såsom stöd för det ofvan uttalade påståendet rörande fabrikantens förmåga att
temligen oberoende af renheten kunna gifva sitt socker, hvilken färgnyans han behagar,
endast tvenne enskilda iakttagelser må anföras, nämligen en sockerhalt af
96,2 X hos ett råsocker af typen IX och en halt af 83 X hos ett af typen XVIII.

Det Franska beskattnings systemet.

129

I den föregående framställningen har frågan gällt typsystemet endast i dess
egenskap af medel för bestämmandet af sockerhalten hos råvaran — och i den
direkta produktbeskattningens tjenst torde det hufvudsakligen, om icke uteslutande,
höra anses fungera såsom,sådant men,i andra fall, såväl inom som
utom sockerbeskattningen, har det ett annat ändamål att uppfylla, som visserligen
vid första påseendet tyckes vara nära nog identiskt med det nyssnämnda, men
vid näi-mare skärskådande väsentligen skiljer sig derifrån.'' Se vi nämligen på
typsystemets uppkomst, så visar det sig, att dess syfte icke så mycket varit att bestämma
procenthalten af socker i råprodukten, som fastmera att tjena köpmannen
och i all synnerhet raffinadören till ledning vid bedömandet af denna råprodukts
yärde uti rent socker, eller, bestämdare uttryckt, dess raffinad värde, och detta är
väl ännu dess egentliga betydelse för sockerhandeln, synnerligast när det gäller hvitbetssocker,
som i sitt råa tillstånd ej gerna kan användas till konsumtion. Samma
uppgift har typsystemet äfven inom sockerbeskattningen i allt, som står i samband
med bestämmandet af ett lägre stående sockers rendement i ett högre (renare),
i det att man vid beräkningen häraf utgår från typerna, och sålunda kommer
det att utöfva ett väsentligt inflytande på exportbonificationen, på eqvivalentförhållandet
mellan skilda typer vid den i det föregående omnämda Tadmission
temporaire” och på relationen mellan skattesatserna i de olika sockerklasserna.
Det kan ej vara tvifvel underkastadt, att man ursprungligen ställt sockerhalt och
raffinadvärde såsom fullkomliga motsvarigheter, så att man ansett råsocker af
samma procenthalt böra under alla förhållanden lemna lika stort utbyte af rent
socker, och så länge det blott var fråga om det exotiska råsockret, torde denna
åsigt kunna anses i det närmaste berättigad, men en tillämpning deraf på hvitbetssockret
måste leda till i hög grad osäkra och felaktiga resultat, enär vid detta
sockerhalt och raffinadvärde icke stå i någon fast proportion till hvarandra. Orsaken
till detta skiljaktiga förhållande ligger uti den väsentliga olikhet, som, enligt
hvad här ofvan blifvit framhållet, förefinnes mellan föroreningarna, som ingå
i den ur sockerröret och i den ur hvitbetan vunna produkten, i det att de främmande
substanser, som åtfölja den förra, äro nästan helt och hållet indifferenta
ämnen, medan åter de, som beledsaga hvitbetssockret, i mån af sin vexlande mängd
och likaledes vexlande beskaffenhet verka till förringande af dess rendement. För
att kunna bestämma det senares raffinadvärde, fordras derföre ej blott att känna
dess sockerhalt, utan äfven qvantiteten af föroreningarna, framförallt af sådana,
som företrädesvis utöfva det nämda menliga inflytandet. Dessa äro, såsom redan
ofvanföre blifvit antydt, salterna, och vi hafva äfven sett, huru vid de undersökningar,
som numera äro i bruk vid handeln med hvitbetssocker inom Frankrike,
jemte sockerprocenten äfven askhalten bestämmes. Med stöd af erfarenheten be 17 -

130

Det Franska beskattningssystemet.

räknar man nu ur dessa data det egentliga sockervärdet (raffinadvärdet) genom
att från den funna sockerprocenten afdraga 5 gånger askhalten, hvilket, då den
senare, enligt Landolts undersökningar, kan anses representera halfva vigten af
de salter, som ingå i sockret, blir likbetydaude dermed, att de saltartade föroreningarna
visat sig öfverföra 2 ''/a gånger sin vigt socker uti melassen.

Då nu typerna endast förmå att angifva totalmängden föroreningar — ehuru
äfven detta mindre noggrant —, men icke kunna lemna något slags upplysningar
öfver deras beskaffenhet eller inbördes qvantiteter, så måste en på dem grundad
uppskattning af hvitbetssockrets raffinadvärde blifva i hög grad otillförlitlig, enär
de fel, som vid bestämmandet af sockerbalten kunna begås, komma att göra sig
mångdubbelt gällande vid denna. Om vi nämligen med stöd af de uppgifter,
som i det föregående blifvit lemnade, antaga medelfelet vid en uppskattning
af sockerbalten bos ett råsocker till 4 X, samt med tillhjelp af det ofvan
anförda, af Monier funna värdet på förhållandet mellan askbalt och ofri ga
föroreningar i betsockret (3:7) och af den genom erfarenheten gifna relationen
mellan askhalten och minskningen i sockerutbyte, beräkna det fel, som kan uppstå
i raffinadvärdet, då detta skattas efter typer, så finna vi detsamma komma att
utgöra 121/, X Innan

jag afslutar redogörelsen för typerna, återstår ännu att nämna några
ord om det klass-system, som med dem står i samband. Uppkommet på grund
af det osäkra i typuppskattningen och afsedt att göra denna enklare, lider det
till principen af samma fel, som typsystemet, i det att det alltid blir färgnyansen,
som afgör klassificeringen. Huru föga tillförlitlig denna, äfven inom ganska
vidsträckta gränser, är, derpå bar i det föregående mer än ett exempel, hemtadt
från erfarenheten, blifvit anfördt, och specielt hvad bvitbetssockret angår, hafva
vi sett, huru ett på den typiska skalan mycket lågt stående kan vara väsentligen
sockerrikare än ett, som till sin färg kan ställas lika med raffinad, och då
fabrikanten bar i sin makt att efter godtfinnande och utan någon väsentlig förändring
i sockerbalten gifva sin produkt de yttre karaktererna af nära nog hvilken
typ, och alltså äfven hvilken klass som helst, och synnerligen med stor lätthet
kan meddela råsockret en nyans, som ställer det lågt på typskalan, så kan
klassystemet icke heller anses såsom något särdeles verksamt medel till åvägabringande
af en jemnare uppskattning, eller till förebyggande af sådana fel i
qvalitetsbestämningen, som göra beskattningen inadeqvat, oafsedt att klass-systemet
innebär en väsentlig afvikelse från den grundtanke, hvaraf typsystemet såsom
beskattningsmodus i sin ursprungliga form är ett uttryck — om det än ej förmår
realisera densamma —, nämligen att hvarje tillökning i sockerhalt eller sockervärde
bör motsvaras af sin beskattning.

Det Franska beskattningssystcmet.

131

Den Franska hvitbetssockerbeskattningens historia har en väsentligen annan Historik,
karakter, än den, som kan sägas gemensamt tillhöra de båda andra ländernas.

Såsom vi i det föregående sett, har nämligen såväl det Tyska som det Belgiska
systemet troget fasthållit den princip, hvarpå de hvar för sig från början bygt,
och icke heller i tillämpningen företagit några sådana förändringar, att controllen
derigenom förlorat sin ursprungliga karakter, utan endast sökt att förfullständiga
och utbilda detaljerna af det en gång valda förfarandet, för att åt resultaten
gifva större noggranhet och säkerhet. Eu dylik fasthet och konseqvens
återfinna vi ej hos det Franska systemet hvarken i det ena eller andra hänseendet,
utan företer detsamma ett vacklande mellan tendensen till fabrikatbeskattning
å ena sidan och till saftcontroll å den andra, på samma gång som väsentliga
och genomgripande omgestaltningar af controllförfarandet göra sig gällande.
Att söka återgifva alla de samverkande orsaker, som föranledt dessa omkastningar,
skulle föra oss in på områden, som äro mer eller mindre främmande
för det ämne, vi här egentligen hafva att behandla, och det må fördenskull endast
anmärkas, att den förnämsta grunden till detta vacklande fram och tillbaka,
torde ligga just deruti, att, såsom den föregående framställningen gifvit vid handen,
systemet icke har en utan tvenne sidoordnade principer, af hvilka under
olika tidskiften den ena tagit försteget framför den andra och blifvit den normgifvande.
En annan anledning till den brist på stabilitet, som den Franska
sockerlagstiftningen så i ett som annat hänseende visar, torde vara att söka uti
den mångfald af stridiga intressen, som densamma haft att tillgodose, i jemförelse
med hvad fallet varit både i Tyskland och i Belgien. Sålunda måste Frankrike i
alla hithörande frågor först och främst taga hänsyn till sina sockerproducerande
colonier, hvilkas hela välfärd och bestånd väsentligen berodde på sockertillverkningen,
ett moment, som för de båda andra ländernas sockerlagstiftning var fullkomligt
främmande; vidare hade det att bevaka sin sjöfarts och sin handelsflottas
intressen, något som Tullföreningen nästan helt och hållet kunde lemna åsido,
och hvarpå Belgien i endast underordnad grad behöfde fästa afseende, och slutligen
var det här mera än i de andra länderna nödvändigt, att man lyssnade till
raffineriernas fordringar på skydd och förmåner, enär dessas blomstring utgjorde
ett väsentligt vilkor för möjligheten att befordra coloniernas sockerproduktion
och tillgodose sjöfartsintresset. Att under sådana förhållanden sockerlagstiftningsfrågorna
måste blifva svåra att lösa och att de nödvändigtvis kommo att utgöra
ett ständigt tvisteämne mellan den inhemska fabrikationens målsmän och gynnare å
ena sidan och coloniernas förespråkare samt skeppsredare och raffinadörer å den
andra, är lätt insedt, och slitningen mellan dessa båda motsatta intressen, hvarvid
än det ena, än det andra tillkämpat sig öfvervigten, kan på goda grunder

132

Det Franska beskattningssystemet.

anses hafva, åtminstone delvis, vållat de rubbningar i industriens jemna fortgång
och i lagstiftningens conseqvens, som den följande redogörelsen framvisar.

År 1832 föreslogs af handelsministern för första gången en skatt på hvitbetss,
dekret, att utgå med 5 fres på 100 kilogr., men förslaget förkastades af deputerade
kammaren, och ett liknande, framstäldt år 1836, rönte samma öde. Först
år 1837 belädes det inhemska sockret med accis, som skulle utgå med 15 fres
pr 100 kilogr., dock så, att under det första året endast 10 fres skulle erläggas
för detta qvantum produceradt socker. I samband med skattläggningen kom naturligen
äfven en controll öfver fabrikationen eller, rättare, öfver produktionen, ty
med den form, som sagde controll egde, stod den väsentligen närmare en fabrikatbeskattning,
än hvad det nu gällande systemet kan anses göra, i det att produktcontrollen
var det egentligen bestämmande momentet, och den saftcontroll, som
fans, om den ens kan förtjena namnet af controll, i alla händelser endast-spelade
en mycket underordnad rol. Något continuerligt öfvervakande af fabrikerna
fans nämligen icke, utan hela controllpersoualen var ambulant och besökte hvarje
etablissement inom distriktet endast vissa gånger i veckan eller .ock dagligen.
Dess uppgift var att tillse, det inga otillåtna communicationer forefunnös mellan
fabriken och dermed i samband stående bygnader, att inspeetera magasin, källare,
arbetslokaler etc. och att granska de register, som fabrikanten var skyldig att
föra. Dessa voro till antalet tvenne och afsågo en controll öfver défécationerna.
Det ena af dem var inrättadt på alldeles samma sätt som det défécationsregister,
hvilket inom det Belgiska systemet är i fabrikantens hand, d. v. k bildadt af
tvenne jemte hvarandra stående afdelningar, i hvilka båda antecknades skedningspannornas
nummer, dag och timme, då fyllningen börjat och då défécationen slutat,
hvarefter, när aftappningskranen öppnats, déclarationsdupletten afskiljdes från
”la souche” och inlades i en låda, hvars nyckel förvarades af controlltjenstemännen.
Det andra registret var egentligen endast en sammanfattning för hvarje
dygn af det förstnämda, och angaf datum, antalet skedningspannor, som under sagde
tid varit i verksamhet, och huru många défécationer, som i hvardera af dessa
blifvit utförda, samt mängden saft, som sålunda blifvit renad, räknad efter pannornas
rymd med afdrag af det stigrum, som lagen medgaf. Den inbördes öfverensstämmelsen
mellan dessa register, så väl i hvad angick sammanhörigheten
och likheten i uppgifter mellan dupletterna och stammen i det förstnämda, som
den fullständiga likstämmigheten mellan detta i sin helhet och den resumerande
journalen, granskades visserligen af controlltjenstemännen, äfvensom dessa vid sina
besök tillsågo, huruvida défécationerna i stadgad ordning antecknades, men det
ligger i sakens natur, att, då registerföringen var öfverlemnad helt och hållet
åt fabrikanten, dessa räkenskaper icke kunde innebära någon egentlig controll

Det Franska beskattningssijstemet.

133

Öfver vare sig mängden eller tätheten af den saft, som passerat skedningspannorna.
Systemets tyngdpunkt på detta dess utvecklingsstadium måste derföre anses ligga
uti produktcontrollen, eller rättare uti det öfvervakande af sockerförsändningarna,
som, i likhet med hvad ännu är fallet, utöfvades af controllpersonalen. Fabrikens
magasin stodo visserligen, enligt hvad nyss nämdes, under dennas uppsigt,
men fabrikanten hade jemväl fullkomligt fritt tillträde till desamma, och någon
vågning af det färdiga socker, som dit infördes, egde icke rum. Först då det
gällde att expediera socker från fabriken, ‘ingrep controllen, i det att fabrikanten
var förpligtigad att minst 24 timmar i förväg hos närmaste uppbördskontor göra
anmälan om tiden, när försändningen skulle ske, och lemna uppgifter på sockrets
qvantitet m. m., såsom lagen allt fortfarande stadgar, samt först, sedan uppvägning
och qvalitetsuppskattning genom controllens åtgärd egt rum, erhöll den
frisedel (”acquit-å-caution”), utan hvilken hvarje sockerfora, som anträffades, ansågs
såsom lurendrejeri och confiskerades.

Den kongliga förordning af år 1838, som närmare angaf sättet, huru denna
controll skulle utöfvas, fastställer saftens reudemeut till ”5 kilogr. par 100 litres
å 1,05 degré du densimétre k 15° C.”, alltså 1000 gr. pr hectolitre och 1 grad.
Stigrummet bestämdes till */„ (12''/2 X) af pannans rymd. Redan tre år efter
första införandet af sockerskatten, ökades beloppet af densamma till 25 fres pr
100 kil., på samma gång som en klassindelning af råsockret infördes vid fabrikscoutrollen
och rendementet af saften höjdes till 1200 gr. pr hectolitre och 1 grad,
hvarvid dock afdraget på saftvolumeu bibehölls vid 12‘/a X- Detta sistuämda
nedsattes emellertid år 1842 till 10 X, alltså samma siffra, som ännu är gällande,
samtidigt dermed att sockerutbytet, sådant det ur saftvolumeu skulle beräknas,
bestämdes till 1250 gr. för hvarje hectolitre af 1 grads täthet.

År 1843 beslöts åter, attj skatten skulle höjas på hvitbetssockret, så att årligen
ett tillägg af 5 tres pr 100 kil. skulle fogas till de förut gällande beloppen, till
dess full motsvarighet uppnåddes med tullen å socker från de Franska kolonierna,
hvilket borde komma att blifva fallet efter tvenne års förlopp.

I saknad af fullständiga statistiska uppgifter öfver den inhemska sockerproduktionen
i Frankrike under det första årtiondet efter sockerskattens införande,
är jag ej i tillfälle att kunna noggrant följa och påvisa den inverkan på industrien,
som dels sjelfva den första skattläggningen, dels de derpå närmast följande
stegringarna i accisen hafva utöfvat, men att detta inflytande, i allmänhet taget,
måste hafva varit i hög grad hämmande, framgår deraf, att, då tillverkningen af
hvit betssocker år 1836, alltså året före beskattningen, steg till 49,250,000 kilogr.,
visade den sig år 1841 utgöra endast 31,250,000, och ännu under år 1846 hade
den ej uppnått samma höjd, som tio år förut, i det att ej mer än 40,750,000

134

Bet Franska beskattningssystemet.

kilogr. producerades. Efter denna tidpunkt höjer sig emellertid produktionen
hastigt, oaktadt saftrendementet år 1846 ökades till 1400 gr. pr hectolitre, så
att den under år 1851 har uppnått en siffra af 75,000,000 kilogr. Den förändring,
som sistnämda år försöktes, att i typernas ställe införa en verklig bestämning af
sockerhalten, tyckes hafva mött svårigheter vid tillämpningen och stannade vid
blotta försöket, i det att redan år 1852 en total omskapning af controllförfarandet
åvägabragtes, hvarigenom detta antog de former, som det allt sedan väsentligen
bibehållit och ännu eger. Nu inrättades den permanenta bevakningen i fabrikerna
och dermed följde också den saftcontrollens öfvervigt öfver produktcontrollen,
som vi förut anmärkt tillhöra det Franska systemet i dess nuvarande gestalt
och som i ännu högre grad gjorde sig gällande, när ombildningen först
skedde. Den mera underordnade betydelse, som uppskattningen af det färdiga
sockret sålunda erhöll, i förening med de praktiska svårigheterna vid saccharimeterns
användande föranledde, att man återgick till typerna, dock så, att endast
tvenne klasser funnos och en enda typ, som bildade gräusskilnaden mellan
dessa. På samma gång som dessa genomgripande förändringar vidtogos i sjelfva
controllförfarandet, höjdes äfven skatten till 45 frcs från 41,50, hvartill den blifvit
fastställd år 1851.

Denna nya régime tyckes hafva verkat nedtryckande på hvitbetssockerfabrikationen,
enär under de tvenne år, som närmast följde, en väsentlig minskning i
tillverkningen visar sig inträda, i det att denna från 87 millioner kilogr., som den
år 1852 utgjorde, under år 1853 nedgår till 74 millioner och 1854 ännu ytterligare
aftager, så att endast 54 mill. kilogr. produceras, samt först under år 1856
hinner till samma böjd, som den egde före den vidtagna förändringen, sedan produktionen
under den närmast föregående campagnen stannat vid 67 millioner.
Härvid bör likväl anmärkas, att detta hvitbetssockerindustriens tillbakagående ej
uteslutande får skrifvas på det modifierade controllförfarandets räkning, utan fastmera
är att härleda från andra förändringar i sockerlagstiftningen, som samtidigt
kommo till stånd, och hvilka, gynnande raffinerierna och colonialsockerproduktionen,
ställde den inhemska tillverkningen i ett tryckande beroende af de förra,
hvarigenom den tvangs att lemna den väg till fri och sjelfständig utveckling, på
hvilken den börjat fortgå, och helt och hållet ställa sig i raffinadörernes tjenst.
De ”fabriques-raffiueries”, som i allt större antal uppstått under de sista åren åt
den förra regimen, gingo under, och den Franska hvitbetssockerfabrikationen nödgades
att uteslutande sysselsätta sig med producerandet af råsocker. Emellertid
höjer sig, såsom vi redan sett, industrien så småningom ånyo med afseende på
mängden af tillverkad vara, och ehuru produktionen efter år 1856 icke kan sägas
hafva varit i någon jemn tillväxt, utan företer ganska betydliga fluctuationer

Det Franska beskattningssystemet.

135

fram och tillbaka under de närmast följande campagnerna, så ökas den dock i
det hela taget, och vexlingarna torde böra tillskrifvas andra tillfälliga orsaker.
Tillverkningen under åren 1856—1860 visar nämligen följande resultat:

1856. 1857. 1858. 1859. 1860.

95,000,000. 111,000,000. 159,000,000. 131,000,000. 104,000,000,

bland hvilka ett är särskildt anmärkningsvärdt, nämligen det för år 1858, icke
så mycket på grund af den höga siffran sjelf, som fastmera till följe deraf, att
denna höga siffra representerar resultatet af campagnen 186,/58, då till följe af
råmaterialets dåliga beskaffenhet rendementet genom särskildt kejserligt dekret
sänktes till 1300 gr. pr hectolitre och 1 grad.

År 1860 framträder inom den Franska sockerlagstiftningen ett försök att
helt och hållet bryta med det dittills gällande systemet, och detta icke blott med
afseende på controllen, utan äfven i sjelfva de principer, som vid beskattningen
blifvit följda. Skattebeloppet nedsattes på en gång från 45 ffes till 25 fres pr
100 kilogr., hvilket äfven blef tullsatsen för socker från colonierna, och åt den inhemska
sockerfabrikanten lemnades rättighet till abonnement, d. v. s. till öfverenskommelse
med styrelsen för de indireeta contributionerna att få utgöra sin
skatt endast efter saftuppskattningen och att vara fritagen från all annan fabrikscontroll.
För ett dylikt abonnement ställdes emellertid rendementets minimum
något högre än för de i vanlig ordning öfvervakade fabrikerna, nämligen till
1425 gr. pr hectolitre, medan den förutvarande siffran 1400 gr. bibehölls för de
senare, och skulle för öfrigt sagda minimum för hvarje campagne bestämmas af
administrationen.

Vi återfinna här samma princip, som ligger till grund för det Belgiska systemet,
och från detta äro också nästan alla de betalj bestämmelser lånade, som
bilda de särskilda stadgarne för controllförfarandet i de abonnerande fabrikerna.
Dessa gälla hufvudsakligen anordningen af apparater och redskap i de särskilda lokalerna,
anbringandet af niveau-märken i défécationspanuorna samt apterandet af ioch
aftappningskranarne för desamma. Deremot är den Franska registerföringen bibehållen,
och någon större noggranhet vid täthetsbestämningen, vare sig genom
användande af tillförlitligare instrument eller genom omsorgsfullare utförande af
manipulationerna än vid den vanliga défécationscontrollen, är icke föreskrifven.

Den högre norm för saftuppskattningen, som abonnementet innebar, tyckes
hafva vållat, att till en början endast ett ringa antal fabriker begagnade sig af
denna rättighet, så att under den första campagnen, efter det att stadgandet
härom fått gällande kraft, endast 2 etablissement arbetade under denna regime,
och under den derpå följande antalet ej hade vuxit högre än till 8. Först det
tredje året synas fördelarne af den nya beskattningsformen hafva blifvit mera all -

136

Bet Franska beslcattningssystemet.

mänt insedda af fabrikanterne, i det att 32 abonnerande fabriker då voro i. verksamhet.
Möjligen är dock den långsamhet, hvarmed det nya systemet vann insteg,
ej att helt Och hållet skrifva på räkningen af bristande förmåga att uppskatta de
fördelar, detsamma erbjöd, utan torde äfven kunna anses bero på insigten om att
dessa fördelar endast kunde tillgodogöras genom en förbättrad betodling och framför
allt genom fullkomligare apparater och metoder för tillgodogörandet af det
socker, som saften innehöll. I den man som åbonnementet emellertid började
omfattas äf ett större antal fabriker, uppväxte också en allt starkare opposition
mot detsamma, och detta icke blott från raffinadörernes sida, hvilka sågo sina intressen
hotade genom den större frihet och sjelfständighet, som fabrikationen genom
detta beskattningssystem erhållit, utan äfven från ett stort antal af de inhemska
sockerfabrikanterne, synnerligast från dem, som hade sina etablissement i Département
du Nord och i nordliga Frankrike i allmänhet. Orsaken till de sistnämdes
ovilja och motstånd mot abonnementssystemet låg hufvudsakligen deruti,
att de sjelf ve icke kunde med någon fördel begagna sig deraf på grund af den
omständigheten, att deras genom fortgående och mindre rationel betodling redan
utsugna jord ej utan stora uppoffringar kunde bringas att lemna ett råmaterial,
hvars sockerhalt vore tillräckligt stor för att gifva ett utbyte, som motsvarade eller,
rättare, öfversteg det höjda rendementet, och de följaktligen sågo sig öfverflyglas
af sina yrkesbröder i andra delar af landet, hvarest en sockerrikare beta
kunde produceras. Den påtryckning, som dessa mot åbonnementet fientliga intressen
utöfvade på administrationen, var nog stark att redan år 1864 framkalla
detsammas upphäfvande, och systemet af år 1852 blef åter gällande, ehuru
med några modificationer, bland hvilka de vigtigaste voro exportbonificationens
upphäfvande och införande i dess ställe af Tadmission temporaire" samt det tvåklassiga
typsystemets ersättande med ett dylikt af trenne klasser. På samma gång
höjdes äfven skattesatsen till 42 frcs pr 100 kil. l) för lägsta klassen socker (under
typen XIII). Efter år 1864 hafva inga väsentliga förändringar blifvit vidtagna
i den Franska sockerlagstiftningen utom dem, som blefvo en följd af den internationella
conventionen af år 1864; men då dessa uteslutande röra tullsatserna och
de olika sockerklassernas raffinadvärden, torde det ej vara skäl att här närmare
redogöra för dem.

Något mera anmärkningsvärdt inflytande på produktionens storlek tyckas
systemombytena af år 1860 och 1864 ej hafva utöfvat, utan gäller om tillverkningsbeloppen
efter år 1860 detsamma, som blifvit anmärkt om de närmast föregående
campagnerna, nämligen att större eller mindre fluctuationer visa sig, be- *)

*) Från 37 frcs, som redan år 1862 trädt i stället för det under år 1860 stadgade beloppet.

Bet Franska beskattning ssystemet.

137

roende på mera tillfälliga förhållanden, men att produktionen likväl öfverhufvud
taget är i afgjordt stigande, så att mot de 141 mill., som fabricerades under arbetsåret
18®°/61, campagnen lB68/69 lemnade 214 mill. kilogr., och tillverkningen under
det sist förflutna året, efter ungefärlig uppskattning, antogs vara 230--240 millioner.

Rörande den Franska betodlingen hafva redan vid framställningen af det Systemets inflyTyska
beskattningssystemet upplysningar blifvit meddelade, hvarföre föga eller in- u “dc®p“
tet är med afseende derpå att bär tillägga. Af hvad dervid anförts, torde få anses
framgå, att densamma, från sockerindustriens synpunkt betraktad, intager en underordnad
ställning i jemförelse med de båda andra ländernas, ehuru, från en annan
sida sedt, det möjligen kan tillerkännas den ett visst försteg, samt att dess utveckling
gått i en riktning, som väsentligen skiljer sig från den Tyska och i viss
mån äfven från den Belgiska betodlingeas, i det att densamma hufvudsakligen
sträfvar att ur jorden taga största möjliga afkastning i betor och socker, utan
att egentligen taga närmare hänsyn till åvägabringandet af en produkt med hög
soekerhalt.

Orsaken till detta förhållande hafva vi här likasom i de båda öfriga fallen att
söka uti beskattningen, och eu blick på det Franska systemet visar, att detsamma
icke erbjuder fabrikanten någon som helst fördel af att förskaffa sig ett rikare
råmaterial, ty äfven den svaga eggelse dertill, som ligger i det Belgiska systemet,
försvinner här till följe af produktcontrollen, hvilken gör äfven ”les excédants1’
skattskyldiga. Fabrikantens sträfvan i detta hänseende går alltså icke högre än
att erhålla betor, nog sockerrika att betacka saftcontrollens minimi-fordringar på
rendementet, och äfven en sådan soekerhalt beböfver han ej uppställa såsom en
oeftergiflig fordran, sedan controllen börjat att vara mindre nogräknad med "les
manquants”. Den enda egenskap hos råmaterialet, som för honom har någon
direkt betydelse, är dess prisbillighet, och en billig produktion blir fördenskull
betodlarens uppgift. Det medelpris, som betalas för betorna i norra Frankrike
är, enligt olika fabrikanters sammanstämmande uppgifter, 20 fres pr 1000 kilogr.,
levererade vid fabriken omedelbart efter skörden. Sker leveransen senare, så att producenten
löper risken af magasinering etc., ställer sig priset något högre. För öfrigt
ligger det i sakens natur, att detsamma- varierar efter en mängd olika förhållanden.

Lika litet som det Franska beskattningssystemet kan sägas hafva verkat hö -.Systemets inflyjande
på betodlingen, lika litet har det varit egnadt att framkalla någon högre uonsmetodfn"1^''
utveckling af fabrikationsmetoderna, åtminstone i riktning att fullständigare tillgodogöra
det socker, som råmaterialet innehåller.

En fullständigare extraetion af saften kan icke ligga i den Franske fabrikantens
intresse, ty äfven om han ej, i likhet med den Belgiske, derigenom får betala
en drygare skatt för sin produkt — något som för öfrigt lätt nog kan in 18 -

138

Bet Franska beskattning »systemet.

träffa, enär på grund af den relativt större halt af icke-socker, som sålunda inbringas
i saften, uppkomsten af "manquants” befordras —, så skulle han dock i
alla händelser derigenom fördyra sin vara, dels till följe af den större kostnad, som
en noggrannare saftutdragning medför, och dels genom det omsorgsfullare arbete,
som skulle blifva nödigt för att ur den sålunda vunna saften aflägsna det plus
af föroreningar, som den kommer att innehålla.

Hvad angår metoderna för sockrets tillgodogörande ur saften, så erbjuder
systemet åt fabrikanten ingen egentlig fördel af deras förbättrande till framkallande
af ett högre rendement utöfver det minimum, som saftbeskattningen fastställer,
enär ”les excédants”, som sålunda skulle uppkomma, icke undgå beskattning.
På dessa metoders förfullkommande i en annan riktning torde deremot
ett visst inflytande böra tillerkännas det Franska beskattningssystemet, nämligen
i allt, som rör procedurernas förenkling och afkortande eller Öfverhufvud taget
åstadkommandet af besparing i tid och arbetskostnad, något som för den Franske
fabrikanten utgör hufvudsaken och som han finner med sin fördel törenligt
att köpa äfven med uppoffring af ett rikare sockerutbyte.

Jemte en billig produktion har emellertid den Franske sockerbruksidkaren
ännu ett intresse att tillgodose, det enda som beskattningssystemet egentligen kan
sägas framkalla, och detta är att åt sin produkt gifva det möjligast oförmånliga
utseende relativt till sockerhalten. Förklaringen häröfver är redan lemnad i det
föregående, och här må endast tilläggas, att de gällande stadgarne för Tadmission
temporaire”, hvarigenom skatteklassernas antal i sjelfva verket väsentligen
förökas, gifva fabrikanten vida friare händer i detta hänseende, än han med det
egentliga treklassiga systemet skulle ega.

För speciella uppgifter rörande den Franska sockerfabrikationen, torde jag
få hänvisa till redogörelsen för det Tyska beskattningssystemet.

TREDJE AFDELNINGEN.

JEMFÖRANDE SAMMANSTÄLLNING

DE OLIKA SYSTEMENS FÖRDELAR OCH OLÄGENHETER,

$ i *

Efter att i de tvenne föregående afdelningarna hafva lemnat en redogörelse
såväl för detaljerna af de olika controllförfaranden, hvilka tillämpas vid Tullföreningens,
Frankrikes och Belgiens hvitbetssockerfabriker, som ock för de principer,
hvarpå de skilda beska ttningssystemen äro bygda, och efter att dervid hafva sökt
framhålla, i hvad mån hvart och ett af de förra kan anses innebära tillräckliga
garantier mot underslef, samt huruvida de senare äro af den beskaffenhet, att en
adeqvat beskattning kan af dem framgå, så återstår mig endast att sammanställa
och sinsemellan jemföra de olika systemen med afseende på deras inbördes
förmåner och olägenheter, brister och företräden i särskilda hänseenden och
att tillse, i hvad grad de förmå uppfylla de vigtigaste fordringar, som med rätta
kunna ställas på ett fullgodt controllsystem, nämligen rättvisa i beskattningen,
säkerhet för statskassan, möjligast minsta olägenhet för fabrikanterne, enkelhet
i tillämpningen och billighet i utförandet.

Hvad angår den första af dessa punkter, de olika systemens förmåga att Adeqvat besAattmöjliggöra
en adeqvat beskattning — det vill säga en sådan, som låter varan, mng''
som skall betungas, erlägga afgift i mån af dess värde —, så bör, från theoretisk
synpunkt sedt, en fabrikatbeskattning vara den form, som bäst egnar sig
för uppnående af detta ändamål. Det är nämligen här den färdiga handelsvaran,
som omedelbart betalar skatten, och den drabbas deraf i noggrant förhållande
till sin halt af det ämne, hvarpå afgiften är lagd, följaktligen i förhållande till
sitt värde. När det emellertid gäller att praktiskt tillämpa denna beskattningsmodus,
möta fyrfaldiga svårigheter, som icke blott i väsentlig mån minska det
företräde, densamma principielt måste anses ega framför de öfriga beskattningssätt,
som kommit till användning, utan äro nog stora för att rent af förhindra
ett verkligt genomförande.

Det bästa beviset på sanningen häraf torde det Franska systemet lemna,
ty såsom vid redogörelsen för dess historiska utveckling blifvit antydt, synes det

142

Jemförande sammanställning af systemen.

vara otvifvelaktigt, att detsamma ursprungligen varit ämnadt till eu ren fabrikatbeskattning.
Men vid det praktiska utförandet visade sig så många och stora
olägenheter, att denna plan ej kunde fullföljas, utan en annan controll måste
ställas vid sidan af produktcontrollen, hvarigenom systemet fick den hybrida
karakter som ännu till en väsentlig del qvarstår. Men ehuru det Franska systemet
icke är en verklig fabrikatbeskattning, och oafsedt de brister, som vidlåda
deu deri ingående produktcontrollen, i det att uppskattningen efter typer
och den dermed i samband stående klassindelningen lemna rum för osäkerhet och
misstag vid bestämmandet af sockervärdet, torde likväl ej kunna ifrågasättas, att ju
icke detsamma står främst bland de trenne beskattningssystem, hvilka vi här jemföra,
när frågan gäller, i hvad mån de erbjuda vilkoren för en det producerade
sockret motsvarande beskattning. På samma grund som det Franska systemet
sålunda intager främsta rummet i detta hänseende till följe af den motsvarighet
mellan skatt och beskattad vara, som produktcontrollen möjliggör, tager också
det Belgiska systemet i sin ordning försteget framför det Tyska; ty fastän båda,
såsom i det föregående blifvit visadt, beskatta ett råmaterial, om än under olika
form, så erbjuder dock det förra genom den qvalitetsbestämning, som deri ingår,
ett medel, om äfven ofullständigt, att i viss mån jemka beskattningen efter råämnets
halt af socker, under det att det senare icke tager någon direkt hänsyn till
detta moment vid controllens utöfvande.

Att det Tyska systemet på en helt annan väg än de båda öfriga söker åvägabringa
motsvarighet mellan skatt och produkt och för sådant ändamål uteslutande
stöder sig på den direkta erfarenhet, som vid fabrikerna vunnits med afseende
på utbytets förhållande till råmaterialet, utan att låta någon pröfning af
detta sistnämdas qvalitet ingå i den beskattande controllen, har redan blifvit
framhållet. Den motsvarighet, som sålunda kan ernås, är emellertid af väsentligen
annan art än den, som den Franska och Belgiska controllen söka att åstadkomma,
och om man öfverhufvud taget vid det Tyska systemet kan tala om en
adeqvat beskattning, så får detta uttryck åtminstone ej fattas i fullkomligt samma
mening, som i fråga om de båda öfriga systemen. Under det att nämligen dessa
vid hvarje särskildt fall, då controllen ingriper, söka att bringa till stånd en
verklig motsvarighet mellan skattebeloppet, som pålägges, och sockervärdet af produkten
eller råmaterialet, som utgöra föremål för controllen, åtnöjer sig det förra
med att, på grund af den genom fabrikations-statistiken samlade erfarenheten angående
råmaterialets rendement, uppställa ett medelvärde, hvilket, under alla förhållanden
gällande, antages motsvara det medelutbyte, som bör erhållas, dervid
öfverlemnanande åt fabrikanten att sörja för, att detta rendement uppnås. Det
Tyska systemet kan alltså endast åvägabringa en i den meningen adeqvat beskatt -

Jemförande sammanställning af systemen.

143

ning, att i det störa hela en öfverensstämmelse mellan skatt och producerad vara
åstadkommes, men deremot icke så, att i hvarje specielt fall en verklig motsvarighet
bringas till stånd.

Efter att sålunda på teoretiska grunder hafva sökt bestämma ordningen
mellan de treune systemen i fråga om åvägabringandet af en adeqvat beskattning,
återstår för bedömande af deras relativa värde i denna riktning att närmare
granska, huru stort det företräde i sjelfva verket är, som det ena systemet
eger framför det andra. Att erhålla ett fullt bestämdt och tillförlitligt mått på
detta företräde, möter emellertid vissa svårigheter, och det enda, som i någon
mån tyckes kunna tjena såsom ett sådant mått, äro de fel, som den efter hvart
och ett af systemen verkställda uppskattningen af värdet hos produkt eller råmaterial
visar. Dessa angifva visserligen icke, hurudana resultat systemet lian lemna,
utan endast af hvad noggranhet de äro, hvilka det, tillämpadt såsom sker, verkligen
lemnar. Men äfven med denna inskränkning synes en jemförelse mellan
storleken af uppskattningsfelen böra gifva åtminstone ett ungefärligt begrepp om
den skilnad, som verkligen förefinnes mellan de olika systemen i det hänseende,
hvarom frågan här gäller.

En sådan jemförelse låter lätt nog uppställa sig mellan det Franska och det
Belgiska systemet, och redan i den föregående afdelningen hafva alla för detta ändamål
nödiga data angifvits, hvarföre jag här endast hänvisar till dessa och inskränker
mig till att anmärka, det den öfvervigt, som det förra eger, i sjelfva verket ej är
så särdeles stor, enär de brister, som vidlåda detsamma, dels inneboende och dels
härflytande från ett mindre omsorgsfullt controllförfarande, vålla, att dess resultat
blifva ej synnerligt säkrare eller noggrannare än dem, det senare förmår lemna.

Vida svårare blir det deremot att i denna riktning jemföra det Tyska beskattningssystemet
med något af de båda öfriga. De fel, som här kunna uppträda,
låta sig nämligen icke bestämma eller utröna genom skärskilda undersökningar
eller experiment på samma sätt, som vid de andra systemen i väsentlig
mån är fallet. Det är blott erfarenheten, och erfarenheten under en lång följd
af år, som kan visa, inom hvilka gränsvärden dessa fel hålla sig.

Att för öfrigt beskattningsfelen äfven inom det Tyska systemet endast i
undantagsfall kunna stiga till någon betydlig höjd, ligger i sakens natur, ty å
ena sidan liar systemet lagt i fabrikantens intresse att sörja för, att en öfverbeskattniug
ej kommer att ega rum, och å den andra har det uti sin fabrikationsstatistik
ett medel att continuerligt följa industriens gång och resultat samt med
lednihg deraf upptäcka och rätta de fel, som visa sig vara annat än tillfälliga.

Några gränsvärden för det Tyska systemets beskattningsfel är jag ej i tillfälle
att meddela. Det skulle, för att erhålla några sådana af verkligt värde,

144

Jemförande sammanställning af systemen.

hafva fordrats att genomgå de statistiska uppgifterna rörande hvarje fabrik inom
Tullföreningen för alla de år, som en sockertilberknings-statistik existerat, och för
ett sådant arbete fattades mig både tid och material. Jag måste derföre inskränka
mig till att, såsom en ledning för bedömandet af de i fråga varande afvikelserna,
här angifva de råmaterialsmängder, som erfarenheten visat vara nödiga för producerandet
af 1 ctnr socker under olika år, alltifrån den tid, då en verklig beskattning
af sockerindustrien började, sammanställda med dem, som systemet under
skilda perioder antagit såsom grund för beskattningen, utgörande de förstnämda,
med undantag af de 3 sista, medelvärden för alla Tysklands fabriker.

t Campagne. \| 1	** f > 3 n p *r »ra 3 3 a ö era	1 Verklig Förbrukning.	Differens. ....	n 5 9 er; a re	i Antagen Förbrukning.	Verklig Förbrukning. 1	ö re 0
is4*/46	15	15,oo	0	18 s7/58	12,5	12,oo	— 0,50
1816/«e	15	14,70	—0,30	1858/ss	12,5	12,70	-j-0,20
18 46/l:	15	14,00	— 1,00	1859/eo	12,5	11,80	—0,70
18‘7/48	15	14,30	—0,70	1860/6i	12,5	11,60	—0,90
181S/4S	15	13,80	—1,20	1861,/6j	12,5	12,60	—0,50
18 49/ä0	15	13,60	—1,40	18 sa/63	12,5	13,30	—(-0,80
18 50/51	15	13,80	— 1,20	186’/e.	12,5	13,20	4° >70
185,/t2	15	14,50	— 0,50	186*/6S	12,5	12,20	—0,30
18 ‘J/ä3	15	12,80	— 2,20	1865/66	12,5	11,70	—0,80
18* 3/ä 4	12,5	13,00	—\|—0,50	1806/s7	12,5	12.60	40,10
18sl/5i	12,5	12,20	—0,30	1867/68	12,5	11,00	—1,50
18 5S/56	12,5	12,50	0	1868/69	12,5	11,20	— 1,30
18 »''/«	12,5	13,30	-(-0,80	1869/,0	12	11,60	—0,40

Dessa differenser kunna emellertid endast angifva, i hvad mån beskattning
och produktion i största allmänhet motsvarat hvarandra, och det är naturligt, att i
en mängd specialfall afvikelserna varit betydligt större. Af skäl, som nyss ofvan
anförts, har jag ej varit i tillfälle att närmare följa dessa och att sålunda faktiskt öfvertyga
mig derom, hvad grund de klagomål öfver godtycklighet och orättvisa ega,
som man ofta ser riktade mot det Tyska beskattningssystemet; men om jag än till
följe häraf ej förmår afgöra, i hvad mån dessa påståenden ega giltighet, eller icke,
så torde det dock vara skäl att söka i allmänhet skärskåda deras berättigande.

Den beskyllning för godtycklighet, som man vanligen ser framställd mot det
Tyska sockerbeskattningssystsmet, eger så till vida en grund, som detsamma med
afseende på heskattningen ställer allt råmaterial, som kommer till användning

Jemförande sammanställning af systemen.

145

inom fabrikationen, fullkomligt likvärdigt, utan att hänsyn tages dertill, huruvida
dess halt af socker öfver- eller understiger det fixa värde, som systemet antager,
eller huruvida fabrikanten verkligen derur kan tillgodogöra sig mer eller mindre
än det beräknade rendementet. Det skulle likväl vara ett misstag att tro, det de
öfriga systemen äro fritagna från samma fel, äfven om det vid dessa är mindre i
ögonen fallande och af mera underordnad betydelse. När det Belgiska systemet
bestämmer, att hvarje hectolitre saft af 1 areometergrad skall betala skatt för
1500 gr. socker, eller när det Franska systemet ställer fabrikanten i räkning
1400 gr. socker för en lika stor saftvolum af samma täthet, så är detta i sjelfva
verket hvarken mer eller mindre godtyckligt, än när det Tyska låter 100 ctnr
betor skatta för 8 ‘/3 ctnr socker. Såväl å ena som å andra sidan är det endast
erfarenheten och ett med dess tillhjelp funnet medelvärde, som ligger till grund
för lagbestämmelsen, och detta medelvärde kan ej med skäl sägas i och för sig
vara mera exact i det ena systemet än i det andra, ehuru det Franska eger ett,
om än ensidigt och ofullkomligt correctiv mot de afvikelser, som af dess bristande
noggranhet förorsakas. Härvid är dock ej att förbise, att, medan såväl det Franska
som det Belgiska systemet betraktar detta en gång antagna medelvärde på
rendementet såsom fast och orubbligt, och det sistnämda tyckes hafva fullkomligt
lemnat åsido hvarje medel att förvissa sig derom, huruvida under industriens fortgående
utveckling sagda värde i större eller mindre mån upphört att motsvara
det verkliga sockerutbytet *), så riktar deremot det Tyska hela sin uppmärksamhet
derpå, att förskaffa sig så noggrann kännedom som möjligt derom, huru stort
det verkliga rendementet visar sig vara inom fabrikerna, och att sålunda alltjemt
kunna controllera den generella riktigheten af den antagna grunden för
skatteberäkningen.

En annan tillvitelse, som göres det Tyska systemet, är, att det genom förbiseende
af råmaterialets beskaffenhet föranleder tryckande orättvisa, synnerligast
under sådana förhållanden, då genom missgynnande väderlek betskörden utfallit
oförmånligt med afseende på rotens sockerrikedom, i det att i sådant fall den förlust,
som fabrikanten — sjelf betodlare — lider genom skördens felslående, ytterligare
ökas derigenom, att han måste betala skatt för eu större qvantitet socker, än
han förmår tillgodogöra sig ur sitt råmaterial. Att så måste blifva händelsen,
är tvifvelsutan obestridligt, men lika obestridligt är, att samma olägenhet, ehuru
i en något mildare form, äfven vidlåder de öfriga systemen, och bästa beviset, 1

1) Vi erinra, att den mellan åren 1865 och 1867 vidtagna förhöjningen af renderoentsber&kningen
inom det Belgiska systemet från 1400 till 1500 gr. pr hectlitre af 1° framkallades
g#nom yttre förhållanden och stod i samband med den internationella conventionen.

146

Jemförande sammanställning af systemen.

Trygghet mot
derslef.

att så förhåller sig, torde vara det factum, som blifvit anfördt i historiken öfver
den Franska sockerbeskattningen, att nämligen år 18 47/68 rendements-minimum
måste sänkas från 1400 till 1300 gram, något, hvartill intetdera af de båda
andra ländernas bekattning har att uppvisa eu motsvarighet. För öfrigt har vid
framställningen af det Belgiska systemet blifvit angifvet, hvilka orsaker, som föranleda,
att, om rendementsberäkningen af saften under normala förhållanden är
riktig, den måste blifva falsk eller utfalla till förlust för fabrikanten, så snart
genom en eller annan omständighet ett sockerfattigare råmaterial kommer till förarbetning,
och detta i desto högre grad, ju mera sockerhalten sjunker under det
normala. Att emellertid den Belgiske fabrikantens förlust i sådana händelser ej
kan antaga så stora dimensioner, som vid den Tyska beskattningen är möjligt, har
äfvenledes blifvit framhållet.

Hvad angår den större eller mindre säkerhet, som de olika systemen erbjuda,
att icke genom underslef eller lönntillverkning statskassans inkomster förringas,
så har redan vid hvart och ett af de olika controllförfarandena blifvit anfördt,
hvilka garantier de i sådant hänseende innebära, och torde deraf få anses framgå,
att det Belgiska systemet i deuna punkt är det svagaste, hufvudsakligen på grund
af svårigheterna att förebygga, det saft ej kommer till förarbetning utan att passera
de skedningspannor, vid hvilka controllen verkställes. Jag anser mig för
öfrigt ej böra underlåta att anmärka, det denna uppfattning icke hvilar blott och
bart på theoretisk grund, utan att den har väsentligt stöd i de meddelanden rörande
de Belgiska controllforhållandena, som från de Franske sockerfabrikanternes
sida samstämmigt lemnades, och hvilka, om än i någon mån färglagda af
en viss yrkesafund, likväl buro prägeln af att hvila på sann grund. Att några
dylika upplysningar ej stodo att vinna af de Belgiske fabriksidkarne, ligger i
sakens natur, och äfven controllörerue och de högre myndigheterna yttrade sig
öfver hithörande frågor med en viss förbehållsamhet samt tycktes ej vilja erkänna
denna systemets svaghet, om de också ej kunde förneka, att det fordrades
mycken och oaflåtlig vaksamhet å controllpersonalens sida för att förebygga underslef,
och medgåfvo, att sådana blifvit constaterade. Hvilketdera af de båda
öfriga systemen rätteligen bör ställas främst i afseende på förmågan att betrygga
mot svek från fabrikantens sida, deröfver torde det vara vanskligt att uttala ett
omdöme, när detta i brist på kända fakta endast kan grundas på en jemförelse
mellan användbarheten och pålitligheten af de medel till detsammas förebyggande,
som controllen eger till sitt förfogande, synnerligast då en så genomgående olikhet
förefinnes i systemens hela art och väsende, som den, hvilken eger rum mellan
det Franska och det Tyska. Det vill visserligen synas, som om med den mångdubblade
controll, som den Franske fabrikanten är underkastad, det skulle vara i det

Jemförande sammanställning af systemen.

147

närmaste omöjligt, att en försnillning utan controllperso nålens medverkan kunde
ega rum. Men att sådant likväl skett, eller att åtminstone försök dertill blifvit
gjorda, derom upplyste åtskilliga af Franske controlltjenstemän fällda yttranden,
hvilka likväl derjemte inneburo, att förklaringen vore att söka i bevakningspersoualens
otillräcklighet eller, rättare, under tålighet; ty enligt hvad i första afdelningen
af denna redogörelse blifvit anfördt, är vid många Franska sockerfabriker,
hvarest enligt lagens stadgande fyra ''‘employés’ borde vara anställda, dessas antal
inskränkt till tre, hvarigenom ett continuerligt och verksamt öfvervakande af
alla de operationer, som böra vara controll underkastade, i hög grad försvåras,
om ej omöjliggöres.

Äfven det Tyska systemet tyckes i sagda hänseende erbjuda särdeles stor
säkerhet, i det att det enkla controllförfarandet gör det för bevakningspersonalen
till en lätt uppgift att förhindra en försnillning, förutsatt, att de vidtagna anordningarna
för controllens utöfvande — vågens plats etc. — äro ändamålsensliga, hvilket
åter naturligen beror på de öfverordnade myndigheterna och i de flesta fall ej
möter några svårigheter. Af begångna underslef inom de Tyska sockerfabrikerna
har jag ej lyckats erhålla kännedom om mer än ett enda fall, och vid detta var
hela den sedentära controllpersonalen medverkande i försnillningen. Huruvida detta
verkligen är så enstående, som vederbörande ville påstå, eller om möjligen äfven
här en viss benägenhet gjorde sig gällande att, så vidt ske kunde, åt systemet
vindicera ett anseende för ofelbarhet i detta hänseende — det nämda fallet stod
icke att förneka, emedan det föranledt vissa tillägg till ansvarsbestämmelserna —,
vågar jag ej afgöra; men att, i allmänhet taget, systemet i denna riktning arbetar
väl, derpå anser jag ett af de bästa bevisen ligga i den omständigheten, att
under de heta strider, som vid skilda tillfällen utkämpats angående lämpligheten
af den närvarande beskattningsmodus och hvarvid alla dess brister och svaga
sidor naturligen framhafts, denna punkt aldrig blifvit vidrörd af dess motståndare,
under det att deremot dess förfäktare, utan att röna någon gensägelse, såsom ett
af systemets företräden framför såväl det Franska som det Belgiska, anfört den
trygghet mot underslef från fadrikantens sida, som detsamma erbjuder.

Hvarje beskattning af sockerindustrien, för så vidt den dithörande controllen olägenheter för
skall utöfvas vid fabrikerna och skatten ej, såsom från vissa håll i Frankrike före- faI>i''>kana™e.
slagits, skall erläggas af den jord, som till betodling användes, eller, enligt ett i
Tyskland framstäldt project, utgå såsom ren consumtionsafgift, måste alltid vålla
fabrikanten större eller mindre olägenhet, enär han, vid hvilket stadium af fabricationen
controllen än förlägges, ej kan med full frihet anordna sin tillverkning
eller företaga sina operationer. Att dessa olägenheter emellertid blifva både till
art och grad väsentligen olika vid de olika systemen, ligger i sakens natur; och

148

Jemförande sammanställning af systemen.

betingas dessa olikheter ej blott af skiljaktigheterna i sjelfva den egentliga controllens
beskaffenhet och anordning, utan komma desamma att i ganska väsentlig
grad bero på de bicontroller, som vid alla systemen spela en mer eller mindre
vigtig rol.

Hvad angår det förstnämda momentet, så torde i allmänhet den satsen
kunna uppställas, att ju närmare den egentliga controllen är förlagd till början
eller slutet af fabrikationen, desto friare händer lemnar den fabrikanten i hans
arbete, medan tvånget blir allt större, i samma mån den djupare griper in i de
egentliga operationerna. Men om sålunda det första och det sista stadiet af fabrikationen
i allmänhet taget äro att betrakta såsom de lämpligaste för en mindre
betungande controll, erbjuda de dock i sagda hänseende icke samma förmåner,
ty ett företräde måste obetingadt lemnas åt den controllmodus, som låter de
första operationerna blifva föremål för sin verksamhet, i det att under sådana förhållanden
de följande egentligen ej böra tarfva något öfvervakande, då deremot
en sådan, som knyter sig till de sista procedurerna, hvilka tillhöra fabrikationen,
svårligen kan undvika att för sin säkerhet äfven bevaka de föregående och derigenom
föranleda större inskränkningar i operationernas fria användande och bedrifvande.
Beträffande den controll, som står vid sidan af den egentliga skattebestämningen,
så blir dess beskaffenhet, enligt hvad nyss blifvit antydt, dels, och
väsentligast, beroende af denna seuares karakter, men, såsom specialredogörelsen
visat, ingå uti den förra åtskilliga detaljer, hvilka sakna ett inre nödvändigt samband
med hufvudcontrollen och antingen bilda ett rent tillägg till densamma eller
afse ernåendet af visserligen till beskattningen, men ej till controllen hörande uppgifter,
hvilka systemet anser för sig nyttiga eller nödiga. Att äfven denna del af
bicontrollen för fabrikanten medför olägenheter, tvång eller obehag, ligger i sakens
natur, och i hvad grad och till hvad utsträckning detta blir fallet, beror på
arten af de uppgifter, som derigenom skola vinnas.

Jemföra vi nu de trenne system, hvilka framställningen här gäller, med afseende
på den grad af tvång och inskränkning, som de pålägga fabrikanten, så synes
otvifvelaktigt det Franska vara det mest tryckande. Tvenne sidoordnade
hufvudcontroller, den ena förlagd vid slutet, den andra vid början af fabrikationen,
men denna sistnämda likväl ej i dess allra första stadier, och derjemte supplementära
controller, liggande mellan dessa, måste enligt de allmänna grunder, som
härofvan blifvit antydda, göra detta system i hög grad betungande. Från det att
saften är utdragen ur betorna, tills det färdiga sockret införes i magasinet, följas
alla de vigtigare operationerna af controllen, och ingen sådan får verkställas, lika
litet som det i öfrigt är fabrikanten tillåtet att företaga något inom sin fabrik,,
utan att derom först göres skriftlig anmälan. Äfven öfver det färdiga sockret

Jemförande snmmanställntng af systemen.

149

far han ej fritt disponera, han eger ej obehindradt tillträde till sitt magasin, och
till och med sedan varan gått ur hans hand och expedierats från etablissementet,
står han i ansvar derför, att den i vederbörlig ordning blir aflemnad å sin bebestämmelseort.
Lägges härtill de ofta återkommande ”recensements” och ”inventaires”
samt mångfalden af straffbestämmelser för hvarje öfverträdelse af lagens
äfven mest minutiösa stadganden, så inses lätt, att det Franska systemet, strängt
tillämpadt, hvilar tungt på fabrikanten och icke blott vållar honom obehag och
olägenheter, utan gör honom till föremål för verkliga vexationer.

Högljudda och bittra klagomål hafva också af denna anledning inom Frankrike
höjts mot systemet; men antingen nu lagbestämmelserna mindre strängt
tillämpas — ett antagande, hvartill ingalunda skäl saknas — eller andra omständigheter
förmildra det tryckande uti de band, som systemet lägger på fabrikantens
frihet, — nog af, klagomålen hafva på de senare åren tystnat, och de fabrikanter,
af hvilka jag hade tillfälle att höra ett omdöme öfver controllens fördelar
och olägenheter, förklarade att, oaktadt den till en början varit i hög grad tryckande
och vållat stora obehag, man numera vant sig vid densamma och finner
sig uti det tvång, som den pålägger.

Att likväl den Franska fabrikscontrollen i grannländerna anses såsom en
•’ börda, hvilken knappast vore att uthärda, framgår ur alla de uttalanden, hvilka
såväl inom Tullföreningen som i Belgien förekommit vid diskussioner öfver sockerlagstiftningsfrågorna,
och jag tillåter mig att här anföra ett yttrande i detta ämne
af en Belgisk brochurförfattare, som efter att hafva karakteriserat det Franska
systemet såsom ”une institution modéle en fait de fiscalité” och framhållit, huru
hela dess diktan och traktan tyckes afse att alltjemt utfinna nya medel att bekämpa
underslef och huru det hopar controll på controll, slutligen tillägger: ”å
cette égard nous sommes å une grande distance du régime frangais, et c’est fort
heureux pour nous, car nos moeurs et notre esprit indépendant s’accomoderaient
mai de ce luxe de surveillance”.

Detta den Belgiske sockerfabrikantens yttrande torde förtjena så mycket
mera afseende, som det Belgiska beskattuingssystemet ingalunda är det, som lemuar
fabrikanten någon särdeles stor frihet i hans görande och låtande, utan fastmera
underkastar hans verksamhet väsentliga inskränkningar. Det är visserligen
sant, att''den Belgiska controllen ej har samma vexatoriska karakter, som vidlåder
den Franska, att de mångfaldiga declarationerna och det dermed följande
ständiga ingripandet af controllen i flertalet operationer ej här återfinnas, och att
följaktligen den Belgiske fabrikanten är befriad från en mängd obehag, som hans
Franske yrkesbroder måste underkasta sig, men med afseende på sjelfva fabrikationen,
i hvad angår valet af arbetsmetoder, användandet af nya apparater, in -

150

Jemförande sammanställning af systemen.

förandet af förbättrade procedurer etc., så lägger det Belgiska systemet lika starka,
om ej starkare band på industriidkare!! än det Franska.

Défécationen, vid hvilken controllen här är anknuten, är redan den fjerde i
ordningen af de operationer, som det ursprungliga råmaterialet undergår inom
fabriken, när detsammas tvättning och rensning sättas såsom den första. Denna
omständighet måste af skäl, som ofvan blifvit antydda, i första hand föranleda,
att hvarken denna eller de föregående operationerna kunna verkställas med full
frihet, och vi hafva också sett, huru inom de Belgiska fabrikerna för saftextractionen
ingen metod får användas, som på något sätt kau förändra saftens beskaffenhet,
och huru lagen förbjuder hvarje tillsats af ett kemiskt agens, förr än
uppmätningen och täthetsbestämningen blifvit verkställda. Det intrång, som défécationsarbetet
lider genom controllens ingripande deruti, har jemväl redan blifvit
antydt, och vi behöfva här endast hänvisa på stadgandet om pannornas användande
i ordningsföljd, itappningskranens handhafvande af controllpersonalen, förbudet
mot saftens uppvärmning och försättande med kalkmjölk, innan prof deraf
är taget o. s. v., för att ådagalägga, att denna del af den Belgiska controllen
ingalunda gifver den Franska efter i uppställandet af fordringar, som måste vålla
fabrikanten olägenheter. Då vidare défécationen hör till det slag af operationer,
hvilka ej erfordra några egendomliga kärl eller apparater, utan låter sig utföras
i flertalet af de öfriga kokkärl, som inom fabriken användas, och följaktligen möjligheten
förefinnes, att densamma kan till förfång för beskattningen hemligen bedrifvas,
så blir det nödigt, att äfven de på défécationen följande operationeraa af
controllen öfvervakas, och på det att uppsyningsmännen dervid ej måtte kunna
alltför lätt missledas rörande de operationer, som pågå i de olika kokpannorna,
gör lagen en ytterligare inskränkning i fabrikationsfriheten genom att stadga, det
öfverhufvud taget ingen ny metod får komma till användning vid sockertillverkningen,
utan att administrationen dertill gifvit sitt bifall, och att inga andra ämnen
än de hittills allmänt brukliga må vid saftens renande eller dess förarbetande
i öfrigt begagnas. Sträfvandet att förebygga allt hemligt undanskaffande
af saft föranleder slutligen en mängd inskränkande bestämmelser med afseende
på sjelfva inredningen af fabriken och på apparaternas placering och anordning,
och de mått och steg, som afse ernåendet af trygghet i denna riktning, sträcka
sig icke blott till fabrikens inre, utan äfven dess yttre förhållanden komma i betraktande;
ty om än ej den Belgiska sockerfabriken till sitt yttre har samma
slående likhet med ett fängelse, som den Franska, så fordrar dock lagen, att
densamma skall vara fullkomligt isolerad, så att ingen direkt communication med
närliggande bygnader får ega rum.

Jemförande sammanställning af systemen.

151

Sammanfatta vi alla dessa inskränkningar, som af controllsystemet påläggas
den Belgiske fabrikanten, och foga dertill den förpligtelse, han har sig ålagd, att
skriftligen anmäla hvarje défécationspanna, som fylles, så vill det synas, som om
han ej hade synnerligt skäl att prisa sitt större oberoende i jemförelse med sin
Franske yrkesbroder, ty i det väsentliga, d. v. s. hvad angår arbetssättet, fabrikationsmetoden,
tyckes han vara lika mycket bunden som denne — i vissa afseenden
kanske till och med ännu mera —■, och det på den senare hvilande tvånget,
hvarifrån han är befriad, torde snarare vara att räkna till kategorien af obehag
än af verkliga olägenheter.

Långt friare händer lemnas fabrikanten af det Tyska systemet. Frånse vi
nämligen den fordran, som detta i likhet med de båda andra uppställer på vederbörlig
anmälan såväl om tiden för arbetenas början som om längre afbrott
»ti deras fortgång, så är fabrikanten helt och hållet befriad från alla déclarationer,
och den till controllen i egentlig mening hörande registerföringen skötes
uteslutande af bevakningspersonalen. Den enda i viss mån hithörande förpligtelse,
som åligger honom, är att föra sina ”Betriebsbiicher” på det af lagen föreskrifna
sättet. Då controllen är förlagd emellan den första och den andra operationen,
sem råmaterialet underkastas inom fabriken, har den ej af nöden att uppställa
andra fordringar på någon speciel anordning af apparater och redskap än den,
att lämplig plats finnes för controllens våg, så att denna kommer att befinna
sig i rifmaskinernas omedelbara närhet; och då vidare controllen ingriper omedelbart
före en operation, hvarför egna apparater erfordras — dessa må nu heta
rif-, skär- eller hyfvelmaskiner —, och hvars hemliga bedrifvande inom fabriken
ej gerna låter tänka sig, så snart en permanent bevakning eger rum, så kan den
utan fara för underslef lemna alla de följande operationerna fullkomligt fria, och
till och med den, som närmast föregås af controllen och vid hvilken denna egentligen
är fastad, lider ingen väsentlig inskränkning. Men om den Tyske hvitbetssockerfabrikanten
sålunda är fullkomligt obunden med afseende på fabriksinredning,
val af metoder, anordning af operationerna, användande af apparater, och
öfverhufvud taget i allt, som rör fabrikationens enskildheter, och om controllen
i detta hänseende kan anses såsom nära nog mönstergiltig, så lägger dock
systemet i andra hänseenden vissa band på honom, visserligen ej under form af
controllåtgärder eller af lagstadganden, som direkt utöfva ett tvång på hans verksamhet,
men af indirekt natur, så att inskränkningarna omedelbart framkallas af
fabrikantens eget intresse, sådant detta måste gestalta sig under beskattningssystemets
inflytande. Sålunda tvingar det honom att förskaffa sig ett i möjligast
största mån soekerrikt material och inskränker följaktligen industriens bedrifvande
till sådana trakter, hvarest jordmån och andra förhållanden möjliggöra producerandet

152

Jemförande sammanställning af systemen.

Enkelhet
lighet i
ningen.

af ett dylikt, och på sådant sätt nödgar det honom att arbeta med omsorg för
att tillgodogöra det mesta möjliga af det socker, som hans råmaterial innehåller.

Huruvida detta tvång bör anses ländajtill industriens skada eller till dess gagn,
är en fråga, som jag här ej skall söka upptaga till besvarande. Att det åter i viss
mån inskränker fabrikantens fria verksamhet, torde ej kunna förnekas, och vi hafva
i det föregående sett, att klagomål öfver detta intrång ingalunda saknats. Huru
stora de olägenheter äro, som härigenom verkligen vållas, torde vara svårt att afgöra,
och än svårare att väga dessa mot de väsentligen olikartade, som den Belgiske
och Franske fabrikanten måste underkasta sig. Att olägenheterna emellertid
icke äro af den betydenhet, som i de nyssnämda klagomålen framhålles, torde
af de i den andra afdelningeu anförda fakta hafva blifvit ådagalagdt.
och wi- När frågan gäller att bedöma, i hvad mån ett beskattningssystem låter sig
tiiiamp- lättare och beqvämare tillämpas än ett annat, torde förnämligast tvenne moment
vara att taga i betraktande, nämligen först och främst storleken af den personal,
som hvardera kräfver, och dernäst de fordringar, som det ena och det andra
systemet ställa på sin personal. Men samma båda moment blifva också de, som
hufvudsakligen bestämma systemets dyrhet, ty den talrikare personalen måste i
regeln medföra större kostnader, och ju högre fordringar, som ställas på tjenstemännen
i afseende på bildning och insigter, desto högre måste deras arbete betalas.
Då sålunda ett controllsystems billighet står i närmaste samband med den
större eller mindre enkelheten i dess tillämpning, så blir en jemförelse af de olika
systemen i det ena af dessa hänseenden i sjelfva verket också en jemförelse i det
andra, och den följande sammanställningen behandlar derföre de båda frågorna
samfäld t '')•

Att det Franska systemet med sina mångdubbla controller, sin mångfald af
register och sin invecklade bokföring är det mest complicerade af dem, hvilka
vår jemförelse gäller, torde efter den skildring af dess detaljer, som i det föregående
blifvit lemnad, ej vara något tvifvel underkastadt. Detta oaktadt, synes
dock den Franska fabrikscontrollen vid sin tillämpning icke taga flera utan fastmera
färre krafter i anspråk än det vida enklare Belgiska systemet, i det att bevakningspersonalen
vid de Belgiska fabrikerna, såsom ofvanföre blifvit anfördt, är 1

1) Hvad hvitbetssockercontrollen i de särskilda länderna kostar i förhållande till den producerade
sockermängden eller den inflytande sockerskatten, deröfver har det ej lyckats mig att
erhålla några tillförlitliga uppgifter, och möjligen torde det öfverhufvud taget vara förenadt med
svårigheter att med afseende härpå komma till ett exact resultat. För en jemförelse af systemens
billighet, skulle för öfrigt hithörande uppgifter i och för sig ega föga betydelse, lika så litet
som de i det föregående angifna lönebeloppen för controlltjenstmännen kunna läggas till grund
för en dylik jemförelse.

Jemförande sammanställning af systemen.

153

lika talrik, eller till och med i många fall talrikare än vid de Franska. Härvid
får likväl ej förbises, att den sedentära controllpersonalen i Frankrike är nära nog
hela året om bunden vid fabrikerna, under det att i Belgien dess närvaro endast
är nödig under den tid, då afverkuingen af betor pågår. Lägga vi härtill,
att det Franska systemet utom den sedentära äfven fordrar en ambulant controll
af nästan halfva den numerär, som den förra eger, hvilken dels uteslutande står
i sockerbeskattningeus tjenst, dels tillhör de indirekta contributionerna i allmänhet,
medan den rörliga bevakning, som tillhör den Belgiska kontrollen, är relativt
mycket fåtalig, så visar sig, att den motsägelse, som tycktes ligga deruti, att de
mera invecklade systemet skulle med större lätthet och beqvämlighet kunna tillämpas
än det enklare, är mera skenbar än verklig.

De fordringar, som det Franska systemet ställer på sin sedentära controllpersonal,
äro åtminstone efter bokstafven ganska stora, och i många fall kanske
till och med större, än att de kunna uppfyllas, något som synnerligast gäller der,
hvarest uppsyningsmännens antal är förminskadt under det i lag stadgade. Ått
åter dessa fordringar ej i alla afseenden så strängt fullgöras, utan en viss slapphet
här och der gör sig gällande, har redan blifvit anmärkt, och förklaringen
på detta förhållande hafva vi sökt just uti controllens mångsidighet eller, om man
så vill, det öfverflöd på controll, som systemet eger. Huru träget och ansträngande
det arbete emellertid än må vara, som tillhör den Franska bevakningspersonalen,
är det likväl hufvudsakligen af rent mekanisk natur. Påpasslighet
vid de operationer, som äro underkastade controll, en viss noggranhet vid vigtsoch
volumbestämningen samt ordning och punktlighet i registerföringen, är det,
som egentligen af densamma fordras. På någon verklig insigt i arten och väsendet
af de processer, som vid fabrikationen förekomma, eller på en mer än ytlig
kännedom af de apparater, som användas, och af fabriksinredningen i dess helhet
gör systemet inga anspråk hos de lägre uppsyningsmännen, först på ”chefs
de service” ställer det sådana fordringar. I följd häraf kan också systemet till de
förra befattningarna använda personer af relativt låg bildningsgrad, men den
minskning i kostnaden för den sedentära controllen, som derigenom betingas, motväger
ingalunda de utgifter, som den ambulanta bevakningen medför, och det
Franska systemet blir fördenskull i tillämpningen dyrare än något af de öfriga.

Frånse vi åter helt och hållet den ambulanta controllen och fästa oss uteslutande
vid den sedentära, så kan det synas tvifvel underkastadt, huruvida ej
det Belgiska systemet bör anses vara det kostsammaste. Att den bevakningspersonal
vid fabrikerna, som detta system fordrar, i sjelfva verket är talrikare än
den, som det Franska använder, har nyss blifvit anfördt, men den större kostnad,
som härigenom måste uppstå, bör ännu mera komma att ökas till följe deraf, att

154

Jemförande sammanställning af systemen.

den Belgiska controllen ställer vida högre anspråk på sina tjenstemäns bildning
och insigter än den Franska. Hurudana dessa fordringar äro, har jag redan
haft tillfälle att omnämna i den första afdelningen af denna redogörelse i sammanhang
med framställningen af de svårigheter, som sagde controll i andra hänseenden
erbjuder. Vi hafva dervid sett, huru systemet af uppsyningsmännen fordrar
ej blott en minutiös noggranhet vid utförandet af sjelfva den vigts- och volumbestämning,
som ligger till grund för beskattningen, utan äfven väntar, att de skola
ega nog verklig insigt i sockerfabrikationens särskilda processer, för att kunna
bedöma arten af eu operation, som pågår, och afgöra, huruvida densamma utföres
så, som vederbör, d. v. s. att dervid inga afvikelser ske från det af lagstiftningen
medgifua förfaringssättet, samt slutligen, att de skola vara fullt förtrogna
med alla fabriksiuredningens enskildheter, med apparater och redskap, för
att kunna sjelfständigt öfvertyga sig om, att dessa verkligen tjena till det ändamål,
som af fabrikanten uppgifves. Den större dyrhet, som genom dessa förenade
omständigheter vållas, har emellertid inom det Franska controllsystemet en motvigt
uti den längre tid, som fabrikens öfvervakande måste fortgå, och det torde
fördenskull blifva svårt att afgöra, huruvida, när hänsyn icke tages till den rörliga
bevakningen, det ena eller det andra controllförfarandet blir det kostsammaste.

Den Tyska controllen åter står utom all fråga framom de båda öfriga ländernas
såväl med afseende på det enkla i tillämpningen som på billigheten i
utförandet. De sedentäre controllanternes antal inskränker sig nämligen här till
3, mot 5 i Belgien och mot 4 å 5 i Frankrike, och den ambulanta controllen
utgöres endast af öfvercoutrollörerne. Sjelfva de fordringar, som ställas på uppsyningsmännen,
äro derjemte vida mindre så i ett som annat afseende än i de
båda andra länderna. Sålunda är sjelfva arbetstiden kortare, ty under det att i
Belgien och jemväl i Frankrike — när bevakningen är laglikmätig! anordnad —
hvarje uppsyningsman tjeustgör 12 timmar i dygnet, är deremot vid de Tyska
fabrikerna controllantens arbetstid inskränkt till 8 timmar. Vidare äro de göromål,
som åligga den egentliga bevakningspersonalen, af sådan natur, att de hvarken
kunna kallas ansträngande eller erbjuda några svårigheter, i det de inskränka
sig till pröfning af vågens och vigternas noggranhet och tillförlitlighet, verkställande
af uppvägningen, eu registerföring i enklaste form samt vaksamt aktgifvande
på arbetet vid rifmaskinerna; och slutligen äro de anspråk, som systemet ställer på
dessa tjenstemän i afseende på bildning och kunskaper, så ringa, att en läslig handstil
och räknekonstens första grunder kunna anses såsom tillräckliga qvalificationer.
Visserligen ställer det Tyska systemet å andra sidan särdeles höga fordringar på
sina öfvercontrollörer, ty, såsom i den första afdelningen af denna redogörelse
biifvit närmare angifvet, äro dessa tjenstemäns åligganden vida mera omfattande

Jemförande sammanställning af systemen.

155

samt till väsentlig del af helt annan och mera grannlaga natur än de, som tillhöra
controllörerne vid de Franska och Belgiska seckerfabrikerna. Men om ock
denna omständighet föranleder, att relativt högre löneförmåner måste erbjudas,
för att till de i frågavarande befattningarna erhålla fullt lämpliga personer, så är
dock den härigenom betingade tillökningen i kostnad så underordnad, att det
stora försteg, som systemet i fråga om controllens billighet på grund af sin fåtaligare
och i öfrigt miudre dyra personal eger framför de båda öfriga, icke i någon
väsentlig grad förringas.

Min redogörelse är härmed slutad. Hvad densamma sökt lemna, har endast
varit en framställning af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att göra, och af de
upplysningar, jag lyckats vinna rörande ämnet i fråga, jemte några derpå bygda
slutsatser angående de olika systemens värde och användbarhet. Att inlåta mig
på ett skärskådande af den frågan, hvilket af dessa system vore att föredraga,
eller att uttala en åsigt om det enas eller andras större lämplighet för våra förhållanden,
har jag ej ansett vara mig tillständig!, dels på den grund att dylika
frågor lågo helt och hållet utom det uppdrag, som jag erhållit, dels derföre att
för deras besvarande fordras en vida mångsidigare och grundligare bekantskap
med en mängd utom den egentliga sockerlagstiftningen stående förhållanden än
den, jag tilltror mig ega. Med afseende på behandlingen af dessa frågor och deras
slutliga afgörande anhåller jag emellertid att här i slutorden till min redogörelse
få erinra om en erfarenhet, som gjort sig gällande öfverallt, hvarest hvitbetssockerbeskattning
existerar, nämligen att hvarje system gifver åt industrien en viss
bestämd riktning och betingar en egendomlig utveckling af densamma, så att en
öfvergång till en annan beskattningsmodus ej kan ske utan att så stora och väsentliga
rubbningar inträda, att, om icke industrien sjelf, så åtminstone många
dess idkare bringas till undergång; och särskildt har jag velat framhålla denna
erfarenhet, emedan den innebär en varning för att vid valet af ett beskattningssyatem
låta den tanken vinna insteg, att det en gång valda) utan svårighet kan utbytas
mot ett nytt, i händelse att det förra skulle visa sig mindre lämpligt.

> ■ i- i

i ‘: .

. j 2 i ;> i i;:'' i < s l

/ rr*. v ;•*: i i ri-i i vA

■A'':U''

j v.i

i.! ” i

BILAGOR.

il ''0 t) L J i

•q

Bil N:r 1.

NOTIRBUCH

DES

AUFSEHERS MULLER

FUR DIE

rCbenzucker-fabrjk des

Herrn Mayer & Comp.
zu

SUDEN B UR G.

MÖN AT OCTOBER 1863.

1. Die Waage der Fabrik ist eine Decimal-Balkenwaage und muss die Justirung
derselben mit angehängten Kasten beim jedesmaligen Dienstantritt geschehen.

2. Die dienstliche Åblösung geschieht des Morgens 6, Mittags 12 und Abends 6 Uhr

3. Das fur die Dauer der Campagne bestimmte Nettogewicht beträgt 5 Ctnr.

Erste Abtheilung. Seite 45.

161

Den 30 Octobcr 1863. von 6,9 Uhr Nach-mittass bis 11,49 Uhr Nac/j-mittaes. c o Die Waage wog genau das Zehnfache, war daher richtig. Miiller.
a s cj	Riiben- behälter.	CD ps: CO ir# I £: ca i	Gewicht Ur.	Um Uhr.	Riiben- behälter.	N;r des Rii- benbehälters.	Gewicht	Um Uhr.	Riiben- behälter.	N:r des Ru-benbehäRers.	Gewicht Ur.
6, 9	1	3	5	7,45	18	2	5	10,14	35	1	5
,16	2	1	5	,51	19	3	5	,19	36	2	5
,31	3	2	5	,56	20	1	5	,26	37	3	5
,39	4	3	5	8, 2	21	2	5	,31	38	1	5
,35	5	1	5	,51	22	3	5	,39	39	2	5
,41	6	2	5	,59	23	\1	5	,43	40	3	5
,47	7	3	5	9, 6	24	2	5	,48	41	1	5
,52	8	1	5	,13	25	3	5	,55	42	2	5
,56	9	2	5	,19	26	i	5	11, 4	43	3	5
7, 3	10	3	5	,25	27	2	5	,11	44	1	5
, 6	11	1	5	,30	28	3	5	,18	45	2	5
,13	12	2	5	,37	29	1	5	,23	46	3	5
,19	13	3	5	,45	30	2	5	,29	47	1	5
,33	14	i	5	,52	31	3	5	,35	48	2	5
,28	15	2	5	,57	32	1	5	,43	49	3	5
,33	16	3	5	10, 3	33	2	5	,49	50	1	5
,39	17	i	5	, 8	34	3	5		Sta	III.	80
	S:a I.	85		Sta II.	85		>>	II.	85
										I-	85
								Seitenbetrag	250

162

Erste Abtheilung. Seite 46.

Den 30 October 1863,

von 11,55 Uhr Nåck-mittags bis 4,31 Uhr For-mittags.

Gewicht1

Gewicht

S:a III.

S:a II.

Seitenbetrag

Zweite Abtheilung.

163

Den 50:ten October \ 863.

Es sind gewogen		Kasten	zum Nettogevieht
			von
nach Seite 45 des Notirbuches	50''	Otur. 250 Pfd.
!! )> £6 )>	55	34	„ 170 „
55 55 »5	5»		5»	55
55 5» 55	55		55	>5
5? >5 55	»5		55	»5
		Summa 84	Ctnr. 420 Pfd.

In dem Verwiegungsregister unter N''.r 119 ubertragen.

Nådig er echnet

Baur. Milller,

Steuer-Aufséher■

Bil. N:r 2.

RUNKELRUBEN VERWIEGUNGS-REGISTER,

GEFUHRT

liv DER REBEIVZIICKER-FABRIK DES

HERRN MAYER & COMP.

SUDENBURG.

166

1.	i 2.	3.	4.	5.	6.		7.		8.	9.
	H p er?				Getrocknete
	år 3 co SO O p	K o h e Kuben.	R ii b e n.		O Ch	tö CD
Laufende N:r der Eintragung.	der V erwiog im October.	g] a ST a? o_, P >-j h-.. CD e-t- CD CO ® <1v,h> a- cd ^ -s P ° Ö W rj- cd cd P a-r-cf? \| a P P o	Änzahl der a schriebene j Rubenbehält	Netto- G e w i c h t.	Rrmit.tfcltes	Netto- Gewic ht.	Peren	Dafiir kommen roben Ruben ( Ctnr getrocknet = 5 Ctnr rob RiibenJ in Ansa	2- ® & er CD CD B g- 5d g er ^ CD P B P	B CD »-S £ Ö 0? CD
	C B	sos er? B co	2 o e og_,				H n t “ a		C
	er?		''		Pfd.	nr.	Pfd.	nr.	Pfd.	nr.	Pfd.
		Trspt	3644	18220\					18220
108	27	A.93	52	260		)				420		Schröder.
109	»	11.100	32	160		1					Baner.
110		C.93	84	420						420		Miiller.
111	28	B.101	50	250		)					Baur.
112		C.9 4	34	170		s				420		Miiller.
113	•9	A.94	84	420						420		Schröder.
114	29	C. 95	50	250		1				420		Muller.
115		A.95	34	170		)					Schröder.
116		B.102	84	420		Ges.	30/ /10	63		420		Baur.
117	30	A..96	40	200		\		Bruhn	OC	420		Schröder.
118		B.103	44\ 220		1					Baur.
119	)>	C 96	84	420						420		MiillerJ
120 121	31 5	B.104 C.97	52 32	260 160		\| Ges.	31/ /10	63		420		Baur. Muller.
						Bruhn				Schröder.
122		A.97	82	410					O.C	410
Summa	K*. Co lo	22410.		\ ■ \		\|	122440.

Ges. s/lt 63 Bruhn 0. C.

Buchstäblich: Zwei und Zwanzig Tausend Vier Hundert und Zehn
Abgeschlossen den 31 Oktober 1863.

Ctnr.

Schröder,

St. Aufs.

Muller,

St. Aufs.

Baur,

St. Aufs.

Bil. N:r 3.

NOTIZ-REfrISTER

UBER

DEN STILLSTAND DER REIBEN LIND DIE RÖBENVERWIEGUNGS-RESULTATE.

AUFSIfHT S-STATION STJDENBU11G.

FABRIK VON MAYER <& COMP.

168

Riiben-Verwiegungs-	Die Reibe	war		GC cs		CD m W K'' m CD	S & g
Resultate der Schicht am	ausser brebrauch		Q» B	CD a	® w §•	“s g- 1
			in der Zeit		££ 3 £9- re"	%	w g; &
					Ursache.	3 &S 3 S*	CD	c 2 &i	g- 3 Jg g
Datum	verw. Riiben	von		g? &£■ © PD ö CO CD P 2 3: o B gv	cd" e+-	3 ö P Pj m. tr* CD M CD M -t	3 CD c-f- 3 c» 3 2 »! O P 2 g g g §
Monat	Tåg	m-.	§ s* Cu g-		fåtr.	Pfd.	dq'' ra 3; CD CD c?
1.		2.	3.		4.	3 5.	6.		7.
	Trspt	20320		260,44		423,23
Oct.	29		8—8,38n. M.	0,38	Abendessen.
			11,55— 1,10	1,15	Nachtessen.
		420	4,15— 6,	1,45	Schichtivechsel	8,15	50	90^1 ii	Baur.
)*	30		7,5 5— 8,30	0,35	FruhstucJc.
Ges.	30lu>63	‘200 Bruhn 0. C.	10,50—12,	1,10	Mangel an Kuben. Mittag.	4,15	47	5''6ln	Schröder.
		220	4,30- ■ 6,	1,30	Schichtivechsel	4,30	48	88•/,	Baur.
			8, — 8,45	0,45	Abendessen.
			12, — 1,15	1,15	Nachtessen.
	31	420	4,31— 6,	1,29	Schichtwechse	8,31	49	3B 7,3	Muller.
	260	8, — 8,40	0,40	FruhstiicJc.	5,20	48	75	Baur.
			12, - 1,	B	Mittag.
		160	5, 5— 6,	0,55	Reinigung des Pressaals.	4, 5	39	18''sUv	Muller.
			7,55— 8,30	0,35	Abendessen.
Ges.	31 ho 63	Bruhn 0. C.	11,50— 1,10	1,20	Nachtessen.
		410	4,20— 6,	1,40	Reinigung des Pressaals.	8,25	48	71i3l ioi	Schröder.
Summa	22410		277,16		466,44
In	iner Stunde sind daher durchschnittlich verarbeitet worden	48	13 19 9 -*-7 0 0 1

Abgeschlossen den 31 October 1863.

Schröder,

St. Aufs.

3Iuller,

St. Aufs.

Baur,

St. Aufs.

Bil. N:r 4.

HEVISIOaS-iUGH

FUR DIE

RUNKELRtJBEIVZlJCKER-FABRlK

DEi?

FABRIKANTEN MAY ER & COMP.

SUDENBURG.

170

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.
	Der Revision.		Revisions-	Befund.
		Stunde.	Es waren die Geräthe zum		N a m e
								und
CO3				ts CD fcö 2-
P &. CD	Tåg.	Vor-	1 Naoh- 1	^ c £ g: cd ö ><		Sonstige	Diensteigen-
Sz\|			CD W ^4 ö p K. *°	2 g-	Eevisions-Bemerkungen.	scliaft der
		mittags.	2 "	ca Ö !> 3,&.£i 5''	2 3 P ®		revidirenden
				* ^ ö	“ 2 '' p	• cd a 0Q pj		Beamten.
45	*''/i. 63	51/»		2	1—6	im	Wegen der Sonntagsfeier	Schröder.
				ausser	Betrieb.	Betrieb.	wurde die Beibe versiegelt
46	,8/io 63	i0‘/2		2	1-6		Verschluss unverletzt.	Miilt er.
	19/,o 63	5''Ii		aus-	ser 1—6	im	Der Verschluss der Beibe
47		2		tvär unverletzt und wurde	Schröder.
				aus-	ser	ausser.	zum Betrieb abgenommen
48	23lu>63	61		2	1—6		\ Von 63/, bis 12 IJhr
	i3ll063	12		im	Betr.	im Bett.	1 gemeinschaftlich mit St. > Aufs. Baur den Betrieb	Bruhn 0. C.
49		2	1—6		\ in der Fabrik beobach-
				aus-	ser Betr.	im Betr.	1 tet.
50	3äho63	*3U		,8	1—6		Wegen der Sonntagsfeier	Miiller.
				aus-	ser Betr.	im Betr.	wurde die Beibe versiegelt.
51		10		2	1—6		Verschluss unverletzt.	Schröder.
				aus-	ser Betr.	im Betr.
52	)>		4''l>	2	1—6		Desgl.	Baur.
				aus-	ser Betr.	ausser.
53	3elu,63	5>U		2	1—6	Betr.	Die Beibe zum Betrieb entsiegelt; der Verschluss	Muller.
				aus-	ser	war unverletzt.
54	3>!u>63	9''li		2	1—6			Bruhn 0. C■
				im	Betr.	im Betr.
55	3,ho63		93U	*	1—6			Bruhn 0. C.
				im	Betr.	im Betr.

Bil. N:r 5.

SUCRES.

CAMPAGNE d865*—186-9.

N° 2.

REGISTRE DES RÉFÉCATIOYS

A REMPLIR

PAR LES FABRICANTS DE SUCRE INDIGÉNE DE BETTERAVE.

172

DÉCLARATIONS DU FABRICANT.	VÉRIFICATIONS.
Du 23 Septembre 1868.	Le jus a été reconnu å degré
Le jus commence å couler, pour faire une défécation, dans la CHAUDIÉRE n° quatre	dixiéme a heure du
å dix heures du soir.	Il a été ajouté å la défécation: quatre-
Cette défécation a été terminée et le ro-	vingt-quatorze litres de sucre imparfait.
binet de décharge a été ouvert å dix heures 3/4 du soir.	Bohart.
J\l 33.	Le jus a été reconnu å degré
________. Du 23 Septembre 1868.
Le jus commence å couler, pour faire une défécation, dans la CHAUDIÉRE n° un ä	dixiéme å heure du
dix heures ‘/2 du soir.	11 a été ajouté ä la défécation: litres de
Cette défécation a été terminée et le ro-binet de décharge a été ouvert å onze heures */4 du soir.
3å. ^
___. Du 23 iSeptembre 1868.	Le jus a été reconnu å quatre degres
Le jus commence a couler, pour faire une défécation, dans la CHAUDIÉRE n° deux	cinq dixiémes å onze heures 12 du soir.
å onze heures 3/4 du soir.	Il a été ajouté å la défécation: litres de
Cette défécation a été terminée et le ro-binet de décharge a été ouvert å onze heures 3/4 du soir.	Bohart.

173

QUANTITÉS

DE SIROPS,

mélasses, etc.
ajoutées j
aux

défécations.

NOMBRE DE DÉFÉCATIONS

OpErEeS, PA» JOORnEe, DANS LA CHADDIERE

ARRÉ]TÉ

DES OPERATIONS DE LA JOURnEe.

Report

Arrété les operations de 1%
joarnéeå trente-quatre défécations,
du numéro un au
numero trente-quatre indus.

Le chef du service.

Trousseau.

report

Bil. N:r 6.

CAMPAGNE 1868—1869.

RELEVÉ DES DÉFÉCATIONS OPÉRÉES DANS LA JOURNÉE
DU 23 SEPTEMBER 1868.

RAPPEIj des ARTICLES dn registre n° 2.	NU	MÉRO ET CONTENANCE KETTE DES CHAUDIERES EMPLOYEES.	Yolume des SUCRES imparfaits, sirops	QUANTITÉ DE JUS å prendre	Degré du	YOLUME DU JUS multiplié
i.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	ou mélasses, ajoutés ä chaque défécation.	en charge.	JUS.	par la densité.
	h. 1.	h. 1.	h. 1.	h. 1.	h. 1.	h. 1.	h. i.;	h. 1.	h. 1.	h. i.		h. 1.
1	7.65									7.65	4.6
2		8.2S								8.28
3			8.55						2.87	5.68
4				7.92						7.92
5	7.65									7.65
6		8-28								8.28	4.1
7			8.55							8.55
8				7.92						7.92
9	7.65								1.60	6-05
10		8.28								8.28
11			8.55							8-55	4.7
12				7.92						7.92
13	7.65									7.65
li		8.28								8.28
15			8.55							8.55	4.5
16				7.92					1.16	6-76
17	7.65									7.65
18		8.2S								8.28
19			8.55							8.55
20				7.92,						7.92	4.4
A reporter.	38.25	41.40\42.75	39.60		5.63	156.37

176

RAPPEL des ARTICLES du registre n° 2.	NUMERO DES 1. ; 2.	ET C( CIIAUDI 3.	1NTEN EKES Fl 4.	ANC 1PLOY 5.	E KETTE EES. \| 1 6. \| ,''7. j ''8.	Yolume d es SUCRES imparfaits, fcirops ou mélasses, ajoutés å chaque défécation.	QUANTITÉ DE JUS ;å prendre: en j charge.	;Degré du JUS.	YOLUME DU JUS m ultiplié par ili densité.
	h. 1.	h. 1.	rii. i.	•h. 1.	h. 1.	h .J.	h. 1.	h. 1.	h. 1.	h. 1.		h. 1.
Report...	38.25	41.40	42.75	39.60					5.63	156.3?
21	7.65									7.65
22		8.28								8.28
23			8.55						3.15	5.40
24				7.92						7.92	4.3
25	7.65									7.65
26		8.28								8.28
27			8.55							8.55	4.6
28				7.92						7.92
29	7.65									7.65
30		8.28								8.28	4.7
31			8.55							8.55
32				7.92					0.94	6.98
33	7.65									7.65
34		8.28								8.28	4.5
Totaux.	68.85\74.52 68-éo\ 63.36				9.72	265.41		1194.35

Quantites ds sucre au-dessous du n° 13 å prendre en charge, ä raison de 1,400
grammes pr hectolitre de jus.....................

1672.

Arrété les défécations de la journée du 23 Scpt. 1868, å la quantité de deux
cent soixante-cinq hectolitres quarante et un litres de jus, laquelle quantité représente
en sucre au-dessous du n° 13, d’aprés les densités constatées au registre n° 2, mille
six cent soixante-douze kilogram mes.

(Le nornbre exact est 1672 Jcil. 90 gr.)

Degré moyen; 4,5.

Le chef du service.

Trousseau.

Bil. N:r 7.

SUCRES.

CAMPAGNE \868—\869.

W 4.

REGISTRE

DE DÉCLARATIONS DE MISE EN CRISTALLISATION DES SIROPS,
MÉLASSES ET SUCRES IMPARFAITS,

A TENIR PAR LES FABRICANTS DE SUCRE INDIGÉNE DE BETTERAVE ET
AUTRES SUCRES CRISTALLISABLES.

178

r> \ tit.k	II EU RE A LAQUELLE	VAISSEAUX MOBILES. NOMBBE, PAR SERIE,	VAISSEAUX A DEMEURE.	OBSERVATIONS
1868.	< < 3 P_ O,	3 cT fl> u,	o, o~	O T3	de caisses, formes et cristal-lisoirs remplis.	it gr g	Qj eO CT> C tf
a ^ s 1 F " o*	tb *S O o> o 5 ?	>-i i. B ''	P f	A.	B.	C.		TOTAL.	i s c “ X Ä • a> <0	ntités sirop.	ET VISA DES EMPLOYFS.
	matin	suir.	matin	soir.
Report
Sej) t. 26		2		9	20	55			75			Vu: Martin.
„ 37	70		10 j			40	32		72			Vu: JBohart.
55 >5		5 i			18		59		77			Vu: Allays.
„ 28			st		34	46			80			Vu: Bohart.
5’ 55		1		.s			74		74			Vu: Ghapuis.
55 »5		8		S\|		60	38		98			Vu: Allays.
55 55		9		10						1	30h- 50''	Vu: Martin.
„ 29	n		10		30		46		76			Vu: Chapuis.
’5 55		4		5		20	63		83			Vu: Bohart.
55 55		10 i		m	20	64			84			Vu: Allays.
„ 30	6		Si		15	76			91			Vu: Martin.
55 55	11		12			22	66		8S			Vu: Martin.
5 5 ’?		2		3			-			3	24h 16''	Vu: Bohart.
57		7		8		50	39		89			Vu: Allays.
					137	433	417		987		54''''■ 66''

Bil. N:r 8.

SECRES.

CAMPAGNE 1865—1860.

N° 5.

REGISTRE DE DÉCLARATIOIVS

POUR INDIQUER D’AYANCE

CERTAINES OPERATIONS DE LA FABRICATION DES SUCRES.

180

JVå. 8.

DÉCLARATION de Lochage.

SUITE

donnée

A X.’OPÉBATION.

a) Le quatorze Octobre 1868, M. Robert a déclaré vouloir

commencer å locher, ce jour, å neuf heures du matin, savoir''.
quatre-vingt formes de la serie A.
cent cinquante formes de la serie B.

et il a signé.

Lettre et folio
du

carnet-portatif.
(6. Sucres.)

C. f* 6.

JVs. 9.

DÉCLARATION å’ Épuration par les turbines.

b) Le quinxe Octobre 1868, M. Robert a déclaré vouloir com mencer

å passer par les turbines, demain a hult heures du
soir, savoir''.

äouze hectolitrcs dix litres sirops contenus dans le
bac w° 4.

et il a signé.

B. /» 5.

JUL 10.

DÉCLARATION de Mise d Vétuve.

c) Le dix-huit Octobre 1868, M. Robert a déclaré vouloir

introduire dans Vétuve n° 2, ce jour å onxe heures du matin'',
deux cent trente pains de sucre pesant ensemble
quatre mille huit cent quatre-vingt Jcilogrammes.

et il a signé.

D. /» 8.

181

DÉCLARATION de Sortie de Vétuve.	SUITE donnée a ^operation.
d) Le vingt-cinq Octobre 186$, M. Robert a déclaré vouloir commencer, ce jour å deux heures du soir å retirer des étuves	Lettre et folio du carnet-portatif. (6. Sucres.~)
cent cinquante-quatre pains de sucre. et il a signé.	B. /* 10.
Y° 19 DÉCLARATION de Refonte.
e) Le vingt-six Octobre 186S, M. Robert a déclaré vouloir commencer, ce jour å dix heures du matin, å refondre, savoir: sur le compte de cristallisation douze formes de la serie C. idem..............deux cent lälogrammes de sucre imparfait, sur le compte des sueres achevés neuf cent lälogrammes de sucre en poudre. et il a signé.	A. /« 9.
■ DÉCLARATION de Transvasion.
f) Le vingt-six Octobre 1865, M. Robert a déclaré vouloir commencer ce jour å une heures du soir å transvaser les ré-sidus en cristallisation dans la citerne n° deux. et il a signé. •	D./9 10.

182

DÉCLARATION de Lochage et de refonte.	SUITE donnée a i/opération.
g> Le trente Octobre 1868, M. Robert a déclaré vouloir commeneer, demain å sept heures du matin, å locher sur le	Lettre et folio du earnet-portatif. C6. Sticres.)
bac n° trots, déclarant en outre vouloir refondre immédiate-ment les sucres inférieurs provenant de ce lochage; et il a signé.	Å. /» 11.
j}£ gg. L_- DÉCLARATION d’Interruption des travaux de défécation.
h) Le trente Octobre 1868, M. Robert a déclaré vouloir inter- rompre les dé/écations å hult heures du matin pour faire des reparations aux presses; et il a sigué.	t

Bil. N:r 9.

S U C R E S.

CAMPAGNE 1865—1865.

N° 6.

CARNET-P0RTAT1F

POUR CONSTATER LES VÉRIFICATIONS AUXQUELLES IL EST PROCÉDÉ
EN EXÉCUTION DE LÅRTICLE 35 DU RÉGLEMENT D ADMINISTRATION
PUBL1QUE DU 1EK SEPTEMBRE 1852.

184

RAPJ

DE LA DEC

Numero
du regi stre
sur lequel
elle a eté
recue.

PEL

LARATION.

Numero
de la

déclaration.

OBJET DE LA DÉCLARATION.

RAPPEL EN CHIFFRES DES
QUANTITÉS DÉCLARÉES.

Lochage .............

Du 14

80 formes, série A........

150 formes, série B........

Épuration par les turbines . .

Du 23

Bac N.r 1,| contenant 17] hecto-litres 40 litres de sirops.....

185

DET AIL DE LA VERIFIKATION.

Octobre 1868.

	PESÉES.		PESÉES.
	Sucre	Sucre		Sucre	Sucre
	aohevé.	imparfait.		achevé.	imparfait
23 formes sér. A.	644™-	//	30 formes sér. B.	541™-	67
20 id.	579	51™-	30 id.	538	It
21 id.	554	76	30 id.	568	41
			30 id.	550
16 id.	498	130	30 id.	519	Jt
	2273™-	257™-		2716™-	108™-

Reconnu quatre-vingt formes de la serie A, contenant trots mille qaatre
cent quarante litres, et cent cinquante formes de la serie 11, contenant trots
mille sep t cent cinquante litres de sirops ordinaires et ayant produit
ensemble quatre mille neuf cent quatre-vingt-neuf lälogrammes de sucres
au dessous du n° 13 et trots cent soizante-cinq kilogrammes de sucre imparfait.

Bohart.

Novembre 1868.

PESÉES.	ESSAIS.
394™-	56™-	33™-
407	58	35
288	50	31
1089™-	53	32
	217™-	131™

Vu extraire du bac n° 1
dix-sept hectrolites quarante
litre de sirops, lesquels ont
produit en sucre au-dessous du
n° 13 mille quatre-vingt-neuf
kilogrammes.

Bohart.

FOLIO

;du

POETATIF

général.

120

128

186

RAPPEL DE LA DÉCLARATION.		RAPPEL EN CHIFFRES DES
^ ■“— Numero ju registre sur lequel elle a eté re^ue.	Numéro de la déclaration.	ÖB JET DE LA DÉCLARATION.	QUANTITÉS DÉCLARÉES.
			Du 23
5	23	Befonte.............	12 formes, serie D......... 986 kilogrammes de sucre imparfait. 210 kilogrammes de sucre enpoudre.

Expedition

Du 23

60 sacs

187

DETAJL DE LA DÉCL AR A TIO N.	FOLIO du PORTATIF général.
Novembre 1868.				Vérifié et vu refondre: t.o trois cent soixante litres de sirops, 2:o neuf cent quatre-vingt-six kilogrammes de sucre impar-fait, et 3:o deux cent dix kilogram-mes de sucre achevé.
	PES Sucre achevé.	EES. Sucre imparfait.	SIROPS. — -	132
	210™-	462™- ■524™-	360nt
-----	210™-	986™-	! ^ 1 ^ !	Bohart.

Novembre 1868.

Tare: 60 sacs, pesant ensemble 60 kilogr.

	PESÉES.
10 sacs.	10l0k-
10 id.	1010
10 id,	1010
JO id.	1010
10 i(l.	1010
10 id.	1010
60.	6060

Verifié et plombé soixante
sacs, cmtenant ensemble six
mille kilogrammes de sncre
aa-dcssous da u° 13 el pesant
brut 6060 kilogrammes.

Bohart.

Bil. N:r 10.

SUC11ES.

CAMPAGNE 186S—1863.

N° 7.

P011TATIF

POUR L’EXERCISE DES FABRIQUES DE SUCRE.

l:o.

2:o.

3:0.

COMPTE GÉNÉRAL DE LA FABRICATION.

COMPTE DES SIROPS EN CRISTALLISATION.

l:e PARTIE. — COMPTE DE MAGASIN POUR LES SUCRES ACHEYÉS EN POUDRE.
2:e PARTIE. — COMPTE DE MISE A L’ÉTUVE DES SUCRES RAFFINÉS.

3:e PARTIE. - COMPTE DE MAGASIN DES SUCRES RAFFINÉS.

190

RENSEIGNEMENTS.

CHAUDIÉRES A DÉFÉQUER.	AUTRES CHAUDIÉRES.	DATE DU DERNIER ÉPALEMENT.
fe! p B CD- Hj O CG	Contenance brute.	Déduction de 10 pr	Contenance nette.	Numéros.	Contenance brute.
	Ix.	1.	h.	1.	b.	].		h.	1.
1	8	50	0	85	7	65	5	7	30	18 Septembre 1868.
2	9	20	0	02	8	28	6	6	72	Idem.
3	9	50	0	95	8	55	7	7	16	Idem.
4	8	80	0	88	7	92	8	7	60	Idem.
							0	9	87	Idem.
							10	12	61	Idem.

CAISSES, FORMES ET CRISTALLIS01RS, PAR SERIE.

Lettres indieatives.	Contenance partielle.	Nombre.	Contenance totale.	DATE DU DERNIER ÉPA-LEMENT.
	h.	1.		h.	i.
! A	0	43	600	258	00	18 Septembre 1868.
w \ B	0	25	1000	250		Idem.
lormes.......''
1 C	0	20	800	lr''0	yy	Idem.
! D	0	32	300	96	a	Idem.
Caisses...... j E	0	28	150	42	yy	Idem.
/ 1	61	00	yy	J»	yy	Idem.
\ 2	73	30	„	J5	yy	Idem.
JBacs......../ 3	87	50		??	yy	Idem.
1 4	84	30	yy	yy	yy	Idem.
\ 9	79	50	5?	yy	yy	Idem.
lieservoirs . .. j ^	129	00	yy	yy	yy	Idem.
\II	142	50	yy	yy	•>	Idem.

Bil. N:r 10. I.

1ER COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL DE LA FABRICATION.

192

SITUATION DU COMPTE GÉNÉ

årrété mexsuel des opérations de la campagne.

CHARGES EN SUCRE AU 1<* TYPE.

KATE

I, '' A It R É T É.

PR0DU1T DE LA FABRICATION.

Charge* Excédants

reaultant oonstatés

des Jaux 2e et 3e

dcfécalions. , inventaires.

(Colonne 6 du portatif.)

2 i 3

(reprises, entrdes, etc.)

imposables.
(Col. 7

non

imposables.
Col. 8

du portatif.) | du po rtatif)

30 sept.	kilogr. 13058	kilogr.	kilogr. 58044
31 oct.	82343		58044
!30 nov.	145886		58838
131 déc. 31 jan.	208278	11	59464
273749	1’	59464
28 févr.	291372	1760	59464
31 mars	291372	1760	59464
30 avril	291372	1760	59464
31 mai	291372	1760	59464
\30 juin	291372	1760	59464
\si juill.	291372	1760	59464
\31 aout	291372	1760	59464

kilogr.

DÉCHARGES EN SUCRE AU 1« TYPE.
QUANTITÉS passables des droits. (Sorties et mauquant8 imposables.) (Colonne 9 du portatif. 6	QUANTITÉS sur les entrepöts réel3. (Col. 10 du portatif.) 7	XPÉDIÉKS. sous la régime de radmission temporaire. Col. 11 du portatif.) 8	EXPEDITIONS sur le« distilleries, dégrévement* pour perte matérielle, etc. (Colonne 13 du portatif.) 9	SORTIES non imposables. (Colonne 12 du portatif.) 10
kilogr.	kilogr.	kilogr.	kilogr.	kilogr.
n	»i		11	>i
7400	20952	12000	527	>>
26525	20952	58500	327	•n
38025	35769	91500	327	5?
43845	35769	120300	891
43845	35769	162800	1509
64345	35769	208100	2662	11
66024	45769	220700	3448
\ 66024	45769	1226700	4731	I)
\| 66024	45769	226700	4731	)>
1 66024	45769	226700	4731
66024	45769	226700	4731	1’

SITUATION A LA FIN DE LA CAMPAGNE.

QUANTITÉS IJIT08ABLE8.

kilogr.

Charges (Col. 2, 3 et 4 ci-dessusj......... 352596.

Décharces (Col. 6, 8 et 9 ci-dessusj....... 338493.

A reprendre au compte de la nouvelle campagne 14103.

QUANTITÉS NON IMPOSABLES.

kilogr.

Charges (Col. 5 ci-dessusj.........

Deciiarges (Col. 10 ci-dessusj......

193

RAL DE LA FABRICATION.

Relevé des operations par mois.

i CHARGES EN SUCRE AU U'''' TYPE. jl DÉCHARGES EN SUCRE AU V'' TYPE.

DÉSIGNATIOX des MOIS. 1	PRODUIT DE I.A	FABRICATION.	CHARGES DE TOUTK AUTIiE NATURE (reprises, entrée», etc.)	QUANTITÉS passiblcs des droits. (Sorties et 1 manquants imposables.) (Colonne 9 i du portatif.) . 6	QUANTITÉS BXPÉD1ÉES.	EXPEDITIONS	■SORTIES non [imposables. Colonne 12 lu portatif.) 10
Cliarges résultant des dclecation». (Colonne 6 2	Excédants con*;tatés aux 2e et 3e inrentaires. du portatif.) 3	imposables. (Col. 7 du portatif.) <	non imposables. Col. S du portatif.)	sur les entrepö ts reel». (Col. 10 du portatif.) T	sous la régimc de Padmission temporaire. Col. 11 lu portatif.) 8	distilleiies, j dégrevements ; pour perte matérielle, etc. (Colonne 13 du portatif.) 9
	kilogr.	kilogr.	kilogr.	kilogr.	kilogr. j	kilogr.	kilogr.	kilogr.	kilogr.
Sept.	15058	5?	58044	55	\| 55	ii	ii	v	55
Oet.	[67287	5’	ii	Ii	7400	20952	12000	327	55
Nov.	63541	55	794	11	19125	11	46500	„	55
Déc.	62392	55	625	5’	'' 11500	14317	33000	55	55
Janvier	65471	1''	11	15	5820	11	28800	564	11
Févr.	17623	1760	11	55	5»	ii	42500	618	11
Mars	55	11	11	55	\| 20500	11	45300	1153	55
Avril		11	11	„	\| 1679	10000	12600	786	5»
Mai	n	11	11	11	55	11	6000	1283	55
Jmn	55	;»	15	H	i ,i	11	H	55	5 5
Juillct	55	11	11	>1	1 11	11	55	55	11
Ao ut	55	ii	11	11	1 „	11	11	55	11

DÉCOMPTES TRIMESTRIELS DES QUANTITÉS PASSIBLES DES DROITS.

fC0L. 6 ET 8 CI-DESSUS.J

3:e Trimhstrb 1*68.	QUANTITÉS.	4:C TR1MESTRE 1868.	Quantités. ;	l:er TRIMEsTRE 1869.	Quantités.	2:e tkimestre 1sC9.	Quantités.
kilogr. j	kilogr. \|	kilogr. j	kilogr.
Juillet ''J	3500	Octo.bre	19400	Janvier	34620	Avril	14279
Aout1 j	6700	Novembre	65625	Févi''ier	42500	Mai	6000
Sept.	55	Décembre	44500	Mars	65800 !	Juin	11
	10200	Total	129525 \|	Total \|	142920	Total	20279.

Voir le portatif prccédent.

194

lcr COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DETAIL
des operations a été inscrit.
NUMERUS BT ARTIC LES des registres de défécations, de déclarations, d’acquits--ä-caution et de decharge.	LETTRE ET FOLIO des c&rnets portatifs (n° 6).
1	2

\A. f 1.

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DECHARGE.

Total de la reprise: cinquante sept mille six cent
quatre-vingt-quatorze kilogrammes de sucre au-dessous
du n° 13. — Voir f. 120 du portatif précédent.
Le premier september mil huit cent soixante-huit.

DESIGNATION

DES MATIÉRES.

Matiéres pri-''
ses en charge >
au compte de)
cristallisation. i

Mésidus
et bas
produits

Sirops.

Sitcresimparfaits.

Matiéres non /
comprises au j Mélasses
compte de cri- j épuisées.
stallisation. [

Quantités. , 1 Poids \ olume. , brut.	Réfaction.	V A. <0 o N o Et. p. 3 O (D H 3 _ W. P
61*,70''-	6430k-	5144	80
22 ,45	2686	2015	75
84 ,15	9116	7159
30 ,50	3660	2196	60
25 ,40	3556	1067	30
55 ,90	7216	3263
	1859	186	10
80 ,00	11200	10640	95

Le vingt septembre mil huit cent soixante-huit,
avons reconnu, pesé et constaté en fabrique:

l:o. Sur les matiéres prises en charge au compte
de cristallisation:

Quatrc-vingt-quatre hectolitres quinze litres de
résidus et bas produits, cinquante-cinq hectolitres

A reporter

CALCUL

P OCR RA MEKER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce type.

.............1286k .

..............671

..............1464

..............2489

..............1673

...............560

8143

au-dessou3

du n° 13......27693

au-dessus

du n» 13......21217

X 4,762 % •......391

Total général 58044

DE LA FABRICATION.

ler Feuillet,

195

CHARGES en sccee au lcr type.

PBFÉCATIONS.

NOMBRE

par

jour.

QUANTITES

de jus.

PRODUIT

LA FABRICATION.

CHARGES

DE TOUTE AUTRE NATERI

(reprises, entrées. etc.)

(Charges

lésultant | '' i

des défccations I
et des excédants

constatc» imposaei-es. j

aux 2e et 3e I
inventaiies.)

6 7 8

KON

JMPOPABI.ES.

"‘•I

kilog.

57694

kilog.

QUANTITES ; QUANTITES EXPEDIEES,
passiblos

DES DR01TS. |

(Sorties et j
manquants j
imposables.)!

57694

DÉCHARGES en sucke au lcr type.

sur

I.ES

ENTREFOTS

rcdle.

sous

I.E RÉGTME

radmission

temporaire.

DECHARGES
de

TIES I TOLTE AUTRE
{ nature.

J (Expeditions
:sur les distilj

• merits p. perte
inatérielle,etc.)

kilog.

196

1“ COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES SUR LESQUELS LE DETAIL	ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DECHARGE.	CALCUL
des opérations a été inscrit.	—	POUR RAMENER
miMÉROS B T A II T I C Ii E S des registres de défécations, de déolarations, d^cquits-å-oaution et de decharge.	LETTRE ET FOLIO des carnets		au-dessous du n° 13 les ''produits supérieurs eu
portatifs (no G).		inférieurs å ce type.
1	2		s

Report

quatre-vingt-dix Utres de sirops, mille huit cent
cinquante-neuf kilogrammes de sucre imparfait.

2:o. Sur les matiéres non comprises au compte
de crista llisation:

Quatre-vingt hectolitres de mélasses épuisées.

Ij’ensemble des produits inaclievés evalué, sans
eontestation, « huit mille cent quarante-trois Jcilogrammes
de sucres au-dessous du n° 13.

3:o. Vingt-sept mille six cent quatre-vingt-treize
hilogrammes de sucre au-dessous du n° 13, vingt et
un mille deux cent dix-sept lcilogrammes de sucre
au-dessous du n° 20.

Le tout forman t en sucre au-dessous dun" 13 un
total general de cinquante-huit mille quarante-quatre
kilogrammes; d’oii resulte, comparativement å la reprise,
un excédant de trots cent cinquante kilogrammes,
que nous avons chargé ci-contre....... . .

1 a 34

Le vingt-trois septembre mil huit cent soixantehuit
avons chargé deux centsoixante-cinq hectolitres
quarante et un Utres de jus, representant mille six
cent soixante-douze kilogrammes de sucre au-dessous
du n° 13 ..........................

A reporter

DE LA FABRICATION.

2C Feuillet,

197

CHARGES en sucre au ler tipb.

DEFECATIONS.

NOMBRE

par

jour.

QUANTITES

de jua.

CHARGES

PRODUIT
de

LA FABRICATION. j|I)E T^TSl AUTRE NATURS
— (reprises, entrées. etc.)

(Charges ^^
résultant
des déféeations j

et des excédant* . i KOii

constatés j imposables.; |

aux 2e et 3e j imi’0sables •

inventaires.) I

G 17 18

DÉCHARGES en sucre au ler tyre.

QUANTITES ! QUANTITES-EXPED1EÉS
passiblos

DES DROITS. |

“ I

(Sorties et
manquants j
imposables.)

sur

LES

ENTRErÖTS

reéle.

sous

I.E RÉGIME

radmission

temporaire.

[11

SORTIES

KON

IMPOSABLES.

DECHARGES

TOUTE AUTRE

nature.

(Expeditions
sur les distilleries,
dégrévements
p. perte
matérielle, etc.)

265 41

kilog. kilog. kilog. I

57604 !

1672

350}

34 I 265 \41\ 1672 ! 58044

kilog.

198

lcr COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DÉTAIL
des operations a été insorit.
	-----''
NUMÉROS ET ART IG LSS des registres de défécations, de déclarations, d’acquit s-å-caution et de décharge.	LETTRE ET FOLIO des carnets portatifs (n0 6).
1	2

ACTES DE PRI SE EN CHARGE ET DE DECHARGE.

B-J*3

Report

Défécations du 24 au 30 septembre.......

Arbét^ å la fin du mois de septembre.

Le premier octobre mil huit cent soixante-huit
donné decharge å douze ntille kilogrammes de sucre
au-dessous du n° 13, expediés sorts le regime de Vadmission
temporaire åla f abrique de M. Lucas å Anvers

Défécations du 1 au 13 octobre

(LeTTRE DU DIRECTEUE, DU 11 OCT. K° 1171.)

Le quatorze octobre mil huit cent soixante-huit
donné decharge, en vertu de Vautorisation relaté
ci-dessus, de cent quatre-vingt-sept kilogrammes de
sucre au-dessous du n° 13, representant vingt-sept
hectolitres de jas, dont la perte a été constaté le
premier de ce mois.

A reporter

CALCUL

rOUR RAMENER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs å ce type.

au-dessous
du n° 13.

12000

Jas:
27h

187*

DE LA FABRICATION,

3e Feuillet,

199

CHARGES en sucke au lep type.	DÉCHARGES en sucbe au ler type.
DÉfÉCATIONS.		PRODUIT de LA FABRICATION. (Charges résultant des défccations et des excédants constatés aux 2e et 3c inventaiics.) G	CHARGES DE TOUTE AUTRE NATURS (reprises, entrées. etc.		QUANTITES passibles DES DROITS.	QUANTITES ___■" """■**■—	EXIEDIEES	SORTIES	DÉCHARGES de TOUTE AUTRE nature.
KOMBRE par jour. 4	QUANTITÉS de JU8. 5	IMPOSABLES. 7	NON IHIPOSABLES. 8		(Sorties et manquants imposables.) 9	sur LES ENTREPÖTS reéls. 10	sous LE RÉGIME de Tadmissicn temporaire. 11	IMPOSABLES. 12	(Expeditions sur les distille-ries, dégréve-ments p. perte matérielle. etc.) 13
	hect.	lit.	kilog.	kilog.	kilog.		kilog.	kilog.	kilog.	kilog.	kilog.
34	265	41	1672	58044
256	2073	64	13386
290	2339	05	15058	58044					12000
563	4560	36	31073								187
853	6899	41	46131	58044				\| 12000	187

200

lcr COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DÉTÅIL
des operations a été insorit.
NUMEROS ET ARTICLBS des registres de défécations, de déclarations, d’acquits--å-caution et de decharge. i	LETTRE ET FOLIO des carnets portatifs (no G). ?2

4 D. f° 4.

A. f> 8.

D.f° 6.

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DECHARGE.

Report

Le quatorze octobre mil hult cent soixante-huit
decharge comme sortie imposable sept mille quatre
cent kilogrammes de sncre au-dessous du n° 13 . . .

Défécations du 14 au 31 octobre

Le trente et un octobre mil hult cent soixantehuit
donné decharge de vingt mille kilogrammes de
sucre au-dessous du n° 20, expédiés å Ventrepöt
de Lille...........................

Le trente et un octobre mil lmit cent soixantehuit
decharge cent quarante kilogrammes de sucre
au-dessous du ti° 13, representant vingt hectolitres
de mélasses, expediés å M. Joly, distillateur å Lille.

Arbété å la fin du mois d’octobre

Défécations du 1 au 5 novembre

A reporter

CALCUL

P OUR RAMENER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs å ce type.

au-dessous

du n° 13....... 7400

au-dessous

du n° 20...... 20000

X ^>762 X ......252

20952

Mélasses.....20h

Poids . . . 2800k
Réfaction .2660 =140

DE LA FABRICATION.

4e Feuillet, 201

CHARGES EN SUCRE AU 1« TYPE.

DEFECATIONS.

KOMBBE

par

jour.

853

QUANTITES

de jus.

PRODUIT

I.A FABRICATION.

(Charges
résultant
des défecations
et des excédants
constatés
aux 2e et 3e
inventaires.)

hect.

6899

684 5540 \46

1537 12439

CHARGES

DE TOUTE AVTRE NATURB j

(reprises, entrdes. etc. i

QUANTITES

passibles

DES DROITS.

IMPOSABLHö. !

IMPOSABI.ES.

(Sorties et !
manquants ! EJiTREI>0TS
imposables.)'' reéls.

9 i 10

kilog.

46131

kilog.

58044

kilog.

36214

87 82345 i 58044

198 1613 06 1 414

1735\ 14052 \93\ 9 59 58044

DÉCHARGES en sucee au ler type.

QUANTITES EXIEDIEES

kilog.

7400

1 admissien

temporaire.

i SORTIES

IMPOSABLES.

DECHARGES

TOVTE AUTRE
nature.

(Expeditions
sur les distille
ries, dégrévements
p. perte
matérielle. etc.)

kilog.

12000

20952

7400 i 20952

12000

7400 20952 2000

kilog.

187

140

327

202

ler COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUEI.S LE	DETAIL
des opérations a été inscrit.
NUMÉROS ET AETICLBS des registres de déféeations, de déclarations, d’acquits-a-caution et de decharge.	LETTRE ET FOLIO de 8 camé t s portatifs (no 6).
1	2

A.p 12.
A.p 12.

I D.f° 14

B. /° 16.

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DECHARGE.

Report

Acte du 5 nov. au eompte de cristallisation fot. 15.
Aete du 6 nov. au eompte de magasin, fot. 21.

Opérations du 6 au 31 novembre.........

ArrétiS & la fin du mois de novembre .

Acte du 1 dée. au eompte de eristallisation fot. 16.

Autres operations du mois de décembre ....

AmiétiS a, la fin du mois de décembre

Acte du 2 Jonv. au eompte de magasin fol. 22.

Autres operations du mois de janvier .......

AuRF.rt: ä la fin du mois de janv. (A reporter)

CALCUL

P''OUR RAMENER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce type.

Sirop........3h25

ä raison d’un kil. 30

par litre * . . O ZO

au-dessous

du n» 13....... 794k

Sirop......6"80

Poids . • . 880k

Réfaction. 254 = 626k

au-dessous
du n° 13. .

5820k

DE LA EABR1CATI0N.

5e Feuillet.

203

	CHARGES en sucbe au ler	T YPE.		DÉCHARGES en sucke au type.
DÉF KOHBKE par jour. 4	ÉCATIONS. QUANTITBS de ju*. 5	PRODUIT de 1.X FABBICATION. (Charge» i-ésultant des defécations ct des excédants constatés aux 2e et 3e inventaires.) (J	CHAI DS TOLTE Al. (replises, IMPOSABI.B*. 7	tGES THE NATLBB ntrée*. etc. Jkom IMPOSABLKS. 8		QU ANTITES passibles DBS DBOITS. (Sorties et manquants imposables.) 9	QUANTITÉS sur LES ENTREPOTS réels. 10	EXIEDIEES sou* LE RÉGIME de radmissien temporaire. ii	SORTIES KON IMPOSABLES. 12	DÉCHARGES de TOLTB Al''TRE nature. (Expeditions sur le* distille-ries, dégréve-ments p. perte rnatérielle. etc.) 13
	liect.	lit.	kilog.	kilog.	kilog.		kilog.	kilog.	kilog.	kilog.	kilog.
1735	14052	93	92759	59044			7400	20952	12000		327
							325
				794
988	8101	60	53127				18800		46500
2723	22154	53	145886	58838		'' ;	26525	20952	58500		327
				626
1178	9521	82	62392				11500	14817	33000
3901	31676	35	208628	59464			38025	35769	91500		327
				■			5820
1221	9987	12	65471						28800		564
5122	41663	47	273749	59464			43845	35769	120300		891

204

ler COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DÉTAIL
des opérations a été inscrit.
NUMÉROS ET ARTICLB8	LETTRE
des registres de défécations, de déclarations, d’acquits-n-caution et de decharge.	;ST FOLIO des carnets portatifs (n0 6).
1	2

A.f 16

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.

Report

Operations du 1 au 6 février.

RESIGNATION	Quantités.	SÖ >	2 ST fO as \o vr O K g
DES MATIFRES.	Vol inne.	1’oids brut.	H O 25	§ 13. P
Mati tres pri-ses en charge	Résidus et bas 1 prod uits	216,63	26282	21026	80
au compte de eristallisation.	Sirops.	362,17	46688	11672	25
	Sucres im-parfaits.		2259	339	15
Matiéres non	Mélasse s.	370,26	51836	49244	95
comprises au compte de cri-staUisation.	Sirops , de 2e et\ . 3* jet. 1	87,69 187,89	10192 21954	6115 16466	60 75

BALANCE DU COMPTE.

Co l. 6
Col. 7
Col 9
Col. 10
Col 11
\ Col 13 .
Reste en fabrique . .

Cliarges

Décharges

289613 i
59464 i
43845 .
357691
127300(
891’
143031
Excédant

349076

350836

1760
A reporter

CALCUL

POUR RAMENER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce type.

...........5256

.......... 35016

...........1920

............2592

............å077

........... 5488

au-dessous

du n° 13...... 88682

E LA FABRICATION.

6e Feuillet.

205

CHARGES EN 8UCRE A U TTPE.

DÉCHARGES en sucre av ler ttpe.

DÉFÉCATION8.

NOHBRB

par

jour.

QUANTITiS

de jus.

PRO D U IT
de

LA PABIilCATION.

(Charges
résultant
des défécations
et des excédanta
constatés
aux 2e et 3e
invcntaires.)

DE TOUTH AUTHH HATtJBH
(reprises, entrées. etc.)

hect. lit. kilog.

5122 41663 47 273749

218 1765 83 15863

kilog.

59464

5340\

760

43429 30* 29 72 59464

kilog.

UANTITÉS

passiblos

DBS DBOITS.

(Sorties et
manquants
* posables.)

kilog.

43845

QUANTITICS EXPl&lÉES

eur

LMB

BXTHHPOTS

reéle.

kilog.

35769

sou*

LB RICGIMB

Tadmission

temporaire.

kilog.

120300

7000

60RTIE6

KOK

IVPOSABLBB.

43845 ! 35769 3001

kik>g.

DECHARGES

TOUTE AIJTÄE

nature.

(Expéditio
sur les distilleries,
dégrévements
p. pert
matérielle, etc.)

13
ilog.

891

206

ler COMPTE.

COMPTE GÉNÉRAL

RAPPEL DES REGISTRES

SUH LESQUEL9 LE DETAIL E PRISE E CHARGE ET DE DÉCHARGE.

des operations a été inscrit.

NUMEROS

BT ARTICL5S

des registres
de défeoations,
de déclarations,
d’acquits--å-caution
et de décharge.

LETTRE

ET FOLIO

t des carncts
portatifs

i (no 6).

Report

Le six février mil hult cent soixante-neuf avons
reconnu, pese et constaté en fabrique:

1:0 Sur les matiéres prises en charges au compte
de cristallisation:

Deux cent seize hectolitres soixante-trois litres
de résidus et bas produits, trois cent soixante-deux
hectolitres dix-sept litres de sirop, deux mille deux
cent cinquante-neuf kilogrammes de sucres imparfaits.

ä:o Sur les matiéres non comprises au compte
de cristallisation:

Trois cent soixante-äix hectrolitres vingt-six
litres de mélasses épuisées, deux cent soixante-quinze
hectolitres cinquanteihuit litres de sirops,

L’ensemble des produits inachevés, évalué sans
contestation ä cinquante-quatre mille trois cent quarante-neuf
kilogrammes de sucre au-dessous du n° 13.

3:o. Quatre-vingt-huit mille six cent quatrevingt-deux
kilogrammes de sucre au-dessous du n° 13.

Le tout formant un total général de cent quarante-trois
mille trente et un kilogrammes de sucre
au-dessous du «° 13, d’oii resulte d’aprés la balance
du compte un excédant de mille sept cent
soixante kilogrammes, qui ont été immédiatement
pris en charge.

CALCUL

POUU KAMENEK

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce typa.

A reporter

E LA FABRICATION.

7e Feuillet,

207

CHARGES en sncHE au ler type.

DÉCHARGES en sucke au ler ttpe.

DEPECATION S.

KOMBHH

par

jour.

5340

QUANTITES

de jus.

PRO UIT
d

LA FAB ATIOJJ.

(Ch ges
résul t
des défé tions
et des e dant»
cons tés
aux 2e t 3e
invent ''res.)

CHARGES

DB TOUTK AVTRE HATVBB

(reprises, entrées. etc.)

IHPOSABLES.

NON

IMPOSADLBS.

QUANTITES

passiblos

DES DROITS.

(Sorties et

manquants

imposables.)

QUANTITES EXPEDIEES

sur

LES

EKTRBBOTS

reéle.

80UR

LE EÉGI1IK

radmission

temporaire.

ill

KOK

TMPOSABLES.

DECIIARGES

TOUTE AUTItE

nature.

(Expéditions
sur les distilleries,
dégrévements
p. perte
matérielle, etc.)

hect.

43420

lit. ilog.

30 291372

kilog. kilog.

594C4 I

kilog. kilog.

43845 35769

kilog.

127300

kilog.

891

534Q\ 43429 30\ 29 72 | 59464

143845 35769 7300

891

208

1« COMPTE.

COMPTE GÉNÉRA

RAPPEL DES REGISTRES

SUlt LESQUELS LE DETAIL

des opérations a été inscrit.

NUMEROS

RT ART IC LUS

des registres
de défécations,
de déclarations,
d1acquits--ä-caution
et de décharge.

LETTRE

ET FOLIO

des carnets
portatifs
(no 6).

PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE. CALCUL

-,— POOR RAMENER

au-dessous du n° 13
les jproduitä supérieurs
ou

inférieurs å ce type.

Report

Opérations du 7 au 28 février.........

AiiRÉTi ä la fin du mois de féyrier

Acta du 5 mars au compte de eris tallisa tion
fol. 18............................

Autrei operatio du mois de mars

Arrét£ å la fin du mois de mars

A reporter

E LA FABRICATION.

8e Feuillet.

209

CHARGES EN SDCEE AD ler TYPE.

NOMBRE

par

jour.

, ECATIONS.	PRODUIT de LA FABRTCATIOX.	CHARGES DE TOUTE AUTRE NATURE
----	(Ch arges	(reptises, entrc-es. etc.
QUANTITES de jus.	résultant des défécations et des excédants constatés	IMPOSABLES.	NON IHrOSABLKS.
5	aux 2 et 3e invent ''res.) 6	7	8
hect. j lit.	kilog.	kilog.	kilog.
43429, 30	291372	59464

5340

43420 30 291372 59464,

43429 30 291372

59464

5340, 43429,30 291 72 59464j

DÉCHARGE8 en secke ac l«r type.

QUANTITES
passibles
DES DROITS.

(Porties et
manquants
imposables.)

QUANTITES EXIEDIEES

sur

LES

ENTREPOTS

réels.

sous

LE REGIMS

radmission

temporairc.

SORTIES

KON

IMPOSABLES.

kilog. \ kilog. I kilog.

43845\ 35769 127300

35500

438451 35769 162800

20500

64345

35769

4.5300,

208100

643451 35769 2 8100\

I i I

kilog.

DECIIARGES

TOUTE AUTRE

nature.

(Expéditions
sur les distilleries,
dégrévements
p. perte
matérielle. etc.)

kilog.

891

618

1509

543

610

2662

210

ler COMPTE.

COMPTE GÉNÉRA

1 RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DET A IL
des operations a été inscrit.
NUMEROS
ET ARTICLES	LETTRE
des registres	ET FOLIO
de dcfécations, de déclarations,	des carnets
d’acquit s-å-caution	portatifs
et de decharge.	(no 6).
1	2

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE

CALCUL

rOBS RA ME NER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce type.

Report

DÉSIGNATION	Quantités.	sö ►g >	T3 •-i . Ä
DES MATIÉRES.	Volume.	Poids brut.	H O Z	Qj 5 O ® ö • so
1MatHres pri-i Bis^us ses en chargej e au compte de\ Prodmt. cristallisation. 1 Sucres im-\ parfaits. Matiéres von r comprises au i Mélasses compte de cri- j epuisées. stallisation. (	7911,50''	8875k	7100	80
	4756	1189	25
410,48	57467	54594	95

BALANCE DU COMPTE.
Charges \| gj ® 1 '' *	. . 291372j . . 59464(	350836
/ Col. 0 . . .	. . 64345s
JDécharges j '' '' ’	. . 35769 . . 2081001	349157
(Col 13. . .	. . 2052>
Reste en fabrique ....	. . 38891
	Manquant	1679
Le premier avril mil	huit cent soixante-neuf
avons reconnu, pesé et constaté en fabrique
l:o Sur les matiéres	en charge au compte de
crutallisation:
	A reporter

............1775k

....... 3567

............ 2873

au-dessous

du n° 13.....30676

Total 38891

DE LA FABRICATION,

9e Feuillet,

211

CHARGES en sucre au 1” type.

DEFECATIONS.

NOHBRE

par

jour.

5340

QUANTITJÉg

de jus.

hect.

43429

lit.

PRODUIT

LA FABRICATION.

(Charges
résultant
des défécations
et des excédants
constatés
aux 2e et 3e
Inventaires.)

kilog.

291372

CHARGES

DE TOUTE AUTRB NATUR»

(reprises, entrées. etc.

IMPOSABLES.

kilog.

59464

»OX

IMPOSABLES.

kilog.

QUANTITES
passibles
DES DROITS.

(Sorties et
manquants
imposables.)

DÉCHARGES en sucre au ler type.

QUANTITES EXIEDIEES

»NTItEPOTS

réels.

sous K0N

I.B REG IMU

de I IMPOSABLES.

1’admission

temporaire.

11 | 12

DECHARCES

TOUTB AUTKB

nature.

(Expeditions
sur les distillejries,
dégrévtments
p. perte
inatérielle. etc.);

kilog. I kilog.

643451 35769

kilog.

208100

kilog.

2662

5340 43429

30 291372 59464

64345\ 35769\ 208100,

2662

212

ler COMPTE.

GOMPTE GÉNÉRAL

RAPPE L DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DÉTAIL
des operations a été inscrit.

NUMEROS HT ARTICLB3 des regist res de défécations, de déclarations, d^cquits-å-caution et de decharge.	LETTRE ET FOLIO des carnets portatifs (no 6).
1	2

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.

Report

Soixante-dix-neuf hectolitres cinquante litres de
résidus et bas produits, quatre mille sept cent cinquante-six
kilogrammes de sucres imparfaits.

3:o Sur les matiéres non comprises au compte
de cristallisation:

Quatre cent dix hectolitres quarante-huit litres
de mélasses épuisées.

L’ensemble des produits inachevés, évalué,sans
contestation, å huit mille deux cent quinze kilogrammes
de sucre au-dessous du n° 13.

3:o Trente mille six cent soixante-seize kilogrammes
de sucre au-dessous du n° 13.

Le tout formant en sucre au-dessous du n° 13
un total general de trente-huit mille huit cent quatrevingt-onze
kilogrammes, d’ou resulte un manquant
de mille six cent soixante-dix-neuf kilogrammes, que
notis avons porté en sortie ci-contre.

CALCUL

PO U B KA MENER

au-dessous du n° 13
les produits supérieurs
ou

inférieurs ä ce type.

Manquant

Sorties du 5 et du 18 avril

Arrété du mois d’avril

Sortie du 30 mai...................

Arrété du mois du mai (A reporter) .

DE LA FABRICATION,

10e Feuillet.

213

CHARGES en sucke av type.

DEFECATION S.

NOMBRE

par

jour.

QUANTITES

de jus.

PR O D U IT
de

LA FABRICATION.

(Charges
résultant
des défécations
et des excédants
constatés
aux 2e et 3e
inventaircs.)

CHARGES

DE TOUTfi AUTRB NATURE

(reprises, entrées, etc.)

IMPOSABLES

! NON

j IMPOSABLES.

I 8

DÉCHx\RGES en sucre au ler type.

QUANTITES
passibles
DES DROITS.

(Sorties et
manquants
imposables.)

QUANTITES EXPEDIEES

sur

I.ES

ENTKBPÖTS

réels.

sous

I.E RÉGIME

Tadmission

temporaire.

IMPOSABLES.

DECHARGES

TOUTE AUTRE
nature.

(Expéditions
sur les distilleries,
dégrévements
p. perte
matérielle, etc.)

5340

hect.

43429

lit.

5340 43429 30 291372

kilos;.

291372

kilog.

59464

kilog.

59464

5340, 43429 30 291372 j 59464

kilog.

64345

kilog.

35769

kilog.

208100

1679

66024

10000

45769

12600

220700

6000

66024 j 45769 1226700

kilog.

2662

786

3448

1283

4731

Bil. N:r 10. II.

2E COMPTE.

COIPTE

DES SUCRES IMPARFAITS, SIROPS ET MÉLASSES.

216

2* COMPTE.

COMPTE DES SUCRES IMPARFAITS,

RAPPEL DES REGISTRES SUR LESQUELS LE DETAIL	ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.			CHAR
des operations a été inscrit.		VAISSEAUX.
NUMÉRO DU REGISTRE D^EMPLI et numéros et artides des registres de dédarations.	LETTRE ET FOLIO des carnets portatifs (no 6).		SERIES ou numé- ros.	NOMBRE.	CONTE- NANCE par vaisseau de chaque série.
		2		3	4	5
			Total de la reprise: vingt-deux vaisseaux, conte-	l	1	61,h00
			nant cinquante-cinq hectolitres quatre-vingt litres de			vide 160
			sirops, quatre-vingt-quatre hectolitres quinze litres de	4	1	84,30
			residtis et mil huit cent cinquante-neuf kilogrammes de	Paniers	12
			sucre imparfait.	Sacs.	8
			----------------		22
5	1	D.f 1.	Le vingt-trois septembre mil huit cent soixante-
			huit donné decharge de six cent cinquante kilogrammes de sucre imparfait, qui ont été refondus.........
4			Le ringt-six septembre mil liuit cent soixante-huit
			chargé vingt formes serie A et cinquante-cinq formes serie B, contenant vingt-deux hectolitres trente-cinq	A	20	0,h43
			litres de sirops.........................	B	55	0,25
4			Le trente septembre mil huit cent soixante-huit
			chargé le bac numéro trois, contenant trente hectolitres cinquant litres de sirop; le bac presentant un vide de soixante-deux centimétres...................	3	1	87,50
			A reporter		98

ROPS ET MÉLASSES.

12e Feuillet.

217

ES.								DÉCHARGES.
	QU ANTITES.		VAISSEAUX.	SIROPS ORD1NAIRES.	RÉSIDES ET BAS PRODUITS.	[SUCRES IMPARFAITS. 16
SIROPS ordinaires. 6	RISIDUS et bas produits. 7	SUCRES imparfaits. 8	SKRIKS ou numéros 9	NOMBBE. 10	CONTE- NANCH par vaisaeau de cliaque serie. 11	LOCHÉS. 12	REFONDUS OU träns vases. 13	LOCHÉS. 14	REFONDUS OU transrasés. 15
hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.				hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.
55	90	84	15	1027 832												1 i
55	90	84	15	1859	Sacs.	3										328
					Panier*	3										322
8	60
13	75
30	50
108	75	84	15	1859		6										650

218

2e COMPTE.

COMPTE DES SUCRES IMPARFAITS,

RAPPEL DES REGISTRES SUR LESQUELS LE DETAIL	ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.			CHAR
des operations a été inscrit.		VAISSE AUX.
NUMÉRO	LETTRE		SERIES		CONTE-
DU REGISTRE P’EMPLI et numéros et artides des registres de dédarations.	ET FOLIO des carnets portatifs (no 6).		ou numé- ros.	NOMERE.	NANCE par vaisseau de chaqu
		2		3	4	5
			Beport		98
			Autres empiis du mois de septembre.......		416
			Armste å la fin du mois]de septembre''. . .		514
			Empiis et refontes du 1 au 12 ootobre.......		1126
5	4	Ä. /» 2.	Le douze octobre mil huit cent
			chargé quarante-trois formes série B et vingt-quatre formes série C, contenant quinze hectelitres cinquante-cinq litres de sirop, qui ont produit: l:o mille six cent cinquante-six Jcilogrammes de sucre aw-dessows du n° 13, pris en charge au compte de magasin fa 19, trots cent quinze kilogrammes de sucre imparfait, repris en compte ci-contre......................
5	5	D.f° 4.	Le treize octobre mil huit cent soixante-huit dé-
			chargé de bac n° 1, contenant cinquante-cinq hectolitres quatre-vingt-dix litres de sirop, qui ont produit au mogen de turbines trois mille deux cent soixante-douze kilogrammes de sucre au-dessous du n° 13, chargés au compte de magasin /° 19................

			A reporter		1640

SIROPS ET MÉLASSES.

136 Feuillet,

219

DÉCHARGES.

	QUANTITÉS.		VAISSEAUX.	SIROPS ORDINAIRES.	RÉSIDUS ET BAS PRODUITS.	SUCRES IMPARFAITS.
SIROPS	RÉSIDUS et	8UCRES	SERIES OU	NOMBRE.	CONTB- NANCE par	LOCHÉS.	RBFONDUS OU	I.OCHÉS.	REFONDUS OU
ordinaires. 6	bas produits. 7	imparfaits. 8	numéros 9	10	de chaque serie. 11	12		transvasés. 13	14		transvasés. \| 15 1	16
hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.				hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.
108	75	84	15	1859		6										650
110	62
219	37	84	15	1859		6										650
306	40				Sacs. Panier											840
					B	45	0,25	10	75
					C	24	0,20	4	80
				315	1	1	61,00	55	90	1
525	77	84	15	2174		82		71	45				\|		1490

220

2'' COMPTE.

COMPTE DES SUCRES IMPARFAITS,

RAPPEL DES REGISTRES SUR LESQUELS LE DÉTAIL des opérations a été inscrit.	ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DECHARGE.
NUMÉRO DU REGISTRE d’eMPLI et numerus et artides des registres de déclarations. 1	LETTRE ET POLIO des carnets portatifs (no 6). 2
5	7	B. /° 5.	Report Ledit jour decharge, trente formes série A, eonte-nant douze hectolitres quatre-ving-dix litres de sirops, qui ont été lochés et refondus immédiatement apres le lochage.
			Autres opérations du 13 au 31 oetobre.... Arrété å la fin du mois d’octobre .
5	18	D. f° 6.	Re premier novembre mil huit cent soixant-huit decharge quarante-cinq hectolitres des bas produit qui ont été preléves sur le bac n° quatre, lesquelles ont produit trots mille deux cent vingt-huit kilogrammes de sucre au-dessous du w° 13, chargé au compte de maga-sin f° 20. Constaté le vide du bac å cinquante-deux centimétres.
		A.f> 12.	Opérations du 1 au 5 novembre.......... [ Totaux.......... Arrété du compte pour j Report des décharges . la constatation du manquant. j j)0n rester ''4 Reste réellement .... Manquant........ A reporter

CHAR -

V AIS SE A TJX.

SERIES

numé ros.

CONTE NAKCE par vaisseau

de chaqu
série.

1640

2310

3930

605

4555

3703

852

839

0,25

4555

SIROPS ET MÉLASSES.

14* Feuillet.

221

GES.	DÉCHARGES.
												RÉ SIDUS
	QTJANTITÉS.		V AISSEAUX.	SIROPS ORDINAIRES.	PRODUITS.		SUCRES
''		RÄSIDUS		SERIES		CONTE-			REFONDUS			REFONDUS
SIROPS	et		SECRES	ou	NOMBRK.	par	I.OCHÉS.	OU		LOCHBS.	OU		IMPAItFAITS.
ordinaires.	bas produits.	imparfaits.	numéros		de chaque			transvasés.			transvasés.
							série.
6		7		8	0	10	H	12		13		14		15		16
hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.				hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.
525	77	84	15	2174		81		71	45							1490
					A	30	0,43			12	90
612	65			536		2772		708	56
1138	42	84	15	2710		2884		780	01	12	90					1490
					4	1	84,30					45	00
163	61			76		818	.....	217	62	16	40					325
1202	03	84	15	2786		3703		997	63	29	30	45	00
1026	93	45		1815
115	10	39	15	971
171	85	39	15	971
3	25
1202	03	84	15	2786	3703		997	63	29	30	45\ Oöj	1815

222

2e COMPTE.

COMPTE DES SUCRESIMPARFAITS

RAPPEL DES REGISTRES
SUR LESQUELS LE	DÉTAIL
des opérations a été inscrit.
NTJMÉROS	LETTRE
DU REGISTRE d’eMPLI et numéros et artides des registres de déclarations.	ET FOLIO des carnets portatifs (no 6).
1	2

AOTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.

VAISSEAUX.
SERIES		CONTE- Nance
ou	NOMBRE.	par
numé-		vaisseau
ros.		de chaque serie.
3	4	5

CHAR -

Beport

Le cinq novembre mil huit cent soixante-huit reconnu
le nombre de vaisseaux, contenant des matiéres
en cristallisation, est de huit cent trente-neuf; d’oiiresulte
un manquant de treize formes de la serie B, que
nous avons constaté par procés-verbal de ce jour.
Avons de plus reporté leäit manquant au compte general
de la fabrieation f° 5 pour trois cent vingt-cinq
Jcilogrammes de sucre au-dessous du n° 13........

4555

Opérations du 6 au 30 novembre

Arrété du mois de novembre

2905

7460

iTotaux..........

Beport des décharges .
JDoit rester

\ Beste...........

Excédant ........

Le premier décembre mil huit cent soixante-huit
avons reconnu le nombre de vaisseaux, contenant des
matiéres en cristallisation, était de mille trois cent
treize; d’ou resulte un excédant de dix formes de la
serie B et dix-neuf formes de la serie C, que nous

A reporter

7460
\ 6176

1284
1313
29

B 10

C 19

j 7489

0,25

0,20

SIROPS ET MELASSES.

loe Feuillet.

223

GES.								DÉCHARGES.
QU ANTITES.	VAISSEAUX.	SIROPS OEDINAIRE	s. US és.	RÉSI P LOCHÉ 14	DUS ET BAS EtODUITS.	us és.	SUCRES IMPARFAITS. 16
SIROPS ordinaires. 6	RES ID US et bas produits. 7	SUCRES imparfaits. 8	SERIES OU numéros 9	NOMBRB. 10	CONTE- NANCE par vaisseau de cliaque série. 11	LOCHÉS. 12	REFOND OU tränsva 13	>.	REFOND OU transva 15
hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.				hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.
1202	03	84	15	2786		3703		997	63	29	30	45	00			1815
					B	13	0,25	3	25
816	43			624	....	2460		638	46	25	96					560
2018	43	84	15	3410		6176		1639	34	55	26	45	00			2375
2018	43	84	15	3410
1694:	60	45	00	2375
323	83	39	15	1035
330	13	39	15	1035
6	30
2	50
3	80
2024	73	8å\	!5\	3410		6176	1	1639\	34\	55	26	45\00\		2375

224

2e COMPTE.

COMPTE DES SUCRES IMPARFAITS,

RAPPED bes registres				CHAR-
			ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.
des operations a été inscrit.		VAISSEAUX.
NUMÉROS	LETTRE				CONTE-
					Nancb
et numéros	et artides	des carnets		011	NOMBEE.	par
des registres	portatifs		Hurne		vaisseau
de déclarations.	(no 6).		ros.		série.
		2		3	4	5
		''	Report		7460
			avons constaté par procés-verbal en date de ce jour.
			Avons pris en charge ledit excédant tant au présent
			compte, qu’au compte général de la fabrikation f° 5. .
			Opérations du in ois de décembre...........		3552
			Arrété du mois de décembre........		11041
			Opérations du mois de janvier............		3873
			Arrété du mois de janvier..........		14914
			Opérations du 1 au 6 février..............		710
			( Totaux..........		15624
		A.f° 16.	Arrété pour Vinventaire i Report de décharges . .		14740
		du 6 février j rester........		884
			1 Reste............		884
			A reporter	.	15624

SIROPS ET MÉLASSES.

I6e Feuillet.

225

GES.	DÉCHARGES.
	QUANTITÉS.		V AIS SE AUX.	SIROPS ORDINAIRES.	RÉSIDUS ET BAS PRODUITS.	SUCRES IMPARFAITS.
SIBOPS	RÉSIDUS et	SCCRES	SÉIIIES ou	NOMBRK.	CONTE- NANCB par	LOCHÉS.	REFONDUS OU	LO CHS	..	REFONDUS OU
ordinaires. 6	bas produits. 7	imparfaits. 8	numéros 9	10	de chaque serie. 11	12		transvasés. K-i	14		transvasés. 15	16
hect. 2024 1221	lit. 73 37	hect. 84 76	lit. 15 28	kilog. 3410 814		6176 3865		hect. 1639 1088	lit. 34 66	hect. C) C) 39	lit. 26 12	hect. 45 29	lit. 00 56	hect.	lit.	kilog. 2375 1210

3246	10	160	43	4224		10041		2728	00	94	38	74	56			3585
1315	75	98	20	1611		4028		1306	30	118	60					308

4561 226	85 35	258 32	63 56	5835 317		14069 671		4034 178	30 65	212	98	74	56			3893 •

4788	10	291	19	6152		14740		4212	95	212	98	74	56			3893
4425	93	74	56	3893
362	17	216	63	2259
362	17	216	63	2259
4788	10	291	19	6152		14740		4212	95	212^98	74j 56"j		3893

226

2e COMPTE.

COMPTE DES SUCRES IMPARFAITS

RAPPEL DES REGISTRES

SUR LESQUELS LE DETAIL

des operations a été inscrit.

NUMEBOS

DU REGISTER D^EMPLI

et numéros et artides
des registres
de dédarations.

LETTRE

ET FOLIO

des carnets
portatifs
(no 6).

AOTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.

Beport

Opérations du 6 au 28 février . .

Arrété du mois de février

(LeTTRE DU MRECTEUR DU 15 FÉVRIER N° 63.)

CHAR VAISSE

A TJX.

SÉRIBS

numé ros.

CONTE NANCE NOMBHB.

Par

vaisseau
de chaque
serie.

3 4 5

15624

831

16455

Le cinq mars mil huit cent soixante-neuf decharge
d’apres Vautorisation ci-dessns relatée trente-neuf formes
serie C, contenant sept hectolitres quatre-vingt
litres de sirops, qwi devaient produire cinq cent quarante-trois
kilogrammes de sucre au-dessous du n° 13,
et dont la perte a été constaté par procés-verbal du 3
février dernier..........................

Opérations du mois de mars . . .
Arrété du mois de mars

16527

SIROPS ET MÉLASSES.

17s Feuillet.

227

GES.	EÉCHARGES.
QU ANTITES.		VAISSEAUX.	SIROPS 0RD1NAIRE	s. DUS sds.	RÉS P LOCHl 14	[DUS ET B A RODUITS.	DUS sés.	suck.es BIPAIIF AITS. 16
SIROPS ordinaires. 6	RÉSIDU8 et bas produits. 7	SUCRBS imparfaits. 8	SERIES ou numéroa 9	NOMRRK. 10	1 COKTB-! NANCE par vaisseau de chaque \| serie. i 11	I.OCHtfa. - 12	REFON OU träns va 1 13	8.	REFOKI OU transva 15
hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.				hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	hect.	lit.	kilog.
4788	10	291	19	6152		14740		4212	95	212■	98	74	56			3893
321	70			1314	....	1438	.....	485	60	63	16	93	56	47	18
5109	80	291	19	7466		16178		4698	55	276	14	168	12	47	18	3893
					C	39	0,20			7	80
31	24	115	63	1740	• * . .	296		89	76	68	79	45	02	66	20	557
5141	04	406	82	9206	j 16513	\|	4788	31	352	73	213	14	113 \|<?<S	4450

Bil. N:r 10. III. a.

3E COMPTE.

(“ PARTIE.

COMPTE DE MAGASIN

POUR LES SUCRES ACHEVÉS, EN POUDRE.

230

3e COMPTE. — lre PAKTIE.

COMPTE DE MAGASIN PO UR LES

RAPPEL	ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE	CHARGES.		DÉCHAR-
DES REGISTRES sur lesquels le détail des opérations a été inscrit.	DÉCHARGE.	QUANTITÉS OBTE-NUES.	REPRISES, INTRODUC-	SORTIES ET MAN-QUANTS.
		par LES TURBINKS.	TIONS		MANQUANTS
KUMÉUOS et artides des re-gietres de décla-rations, d’acquitg-å-caution et de décharge.	1 LRTTRE et folio des car-net» portatifs (no 6).		LES PKOCHDBS ordinaires.	dans les fabriques, et excédants.	QUANTITé* expédiées.	impo- sables.	B ►ö o ö p
	1	2		3	i	5	6	7	8
				kilog.	kilog.	kilog.	kilog.	kilog.	kilog.
			Total de la reprise: quarante-liuit			27693
			mitte neuf cent dix kilogrammes de sucre. —
			Folio ... du portatif préeédent......			21217
						48910
9	9	B.	Acte du 1 octobre au compte général
		P 3.	fol. 3.......................				12000
5	4	A.	Acte du 12 octobre au compte de cri-
		P 2.	stallisation fol. 13...............	1656
5	5	D.	Acte du 13 octobre au compte de cri-
		P 4.	stallisation fol. 13...............		3272
9	4	B.	Acte du 14 octobre au compte général
		P 4.	fol 4.......................				7400
9	6	A.	Acte du 31 octobre au compte general
		P s.	fol. 4.......................			\	20000
			A reporter	1656	3272	48910 \|	39400

UCRES ACHEVÉS, EN POUDRE. lf>e Feuillet. 231

ES.

PO UR MÉMOIRE.

3* M.

P O

-1 o

ert? »

QU ANTITES DE

SUCRE.

UANTITÉS

RBMISBS

* a

«t- Oj

o ca

3 „

.AU-DESSOUS

nu no 7

DBS n:0* 7

ä 9

des «:OS 10 ä 13

exclusivement.

DBS n:os 13 ET 14

des k:os 15 å 19

exclusivement.

DES n:os 19

et 20

AU-DBSSUS

DU NO 20

3 e

'' ~ ■ -

fabrication.

& 3

§ *5

ert? 3

e* •’

sorties.

D-

sorties.

•-i

sorties.

—

sorties.

CT>

sorties.

►i

kilog.

Au-des-sous du
no 13.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

Des 13
ä 20.

j£re

7500

4500

j£ro

£re

_/re

7400

15000

5000

7500

11900

| 15000

5000

232

3e COMPTE. — lre PARTIE.

COMPTE DE MAGASIN POUR LE

RAPPEL

DES REGISTRES

sur lesquels le détail
des opérations
a été insorit.

NUMEROS

et artides des rejistres
de déclarations,
d''acqmtsa-caution
et de
décharge.

LETTRE

et folio
des carnets portatifs

(no 6).
2

f° 6.

f° 12.

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE
DÉCHARGE.

CHARGES.

QUANTITES OBTENTJES.

par

LES

PBOCÉDÉS

ordinaires.

ItEPRISES,
INTRODUCTIONS

dan# les
fabriques,
et

excédant».

kilog. kilog.

Report 1656 3272

Autres opérations du mois d’oetobre . . 44716 10139

kilog.

48910

DECHAR -

SORTIES ET MANQUANTS.

expédiées.

Arrété a la fin du mois d’octobre . .

Acte du 1 novembre au eompte de cristallisation
fot. 14 ..............

Opérations du 1 au 6 novembre

Le six novembre mil hult cent soixantehuit
décharge mitte deux cent cinquante kilogrammes
de suere au-dessous du n° 13, qui
ont été refondus.

RbCENSEMENT DU 6 NOVEMBRE.

t Col 3 ..... 53673)

Charges i Col. 4 ..... 30481 > 123064

( Col. 5 ..... 48910)

Bécharges { gj J i 50250

Lott rester 72814

Reste 73788
Excédant 974

Le six novembre mil huit cent soixantehuit
reconnu que les restes en magasin

A reporter

46372 ! 13411 i 48910

3228 \

7301

53673

3842

20481

48910

974

MANQUANTS

mipo sables.

kilog. kilog. kilog

39400

9600

49000

53673 20481 \ 49884 I 49000

imposables.

SUCRES ACHEVÉS EN POUDRE. 20e Feuillet. 233

GES.

PO UR MÉMOIRE.

o4 o

g o
eg 2

QU ANTITES DE SUCRE.

Qu ANTITES

<ö_ B.

„

DBS BIOS 10

ä 13

DBS BROS 15

ä 19

AU-DBSSUS

fD *

exelusivement.

DU n0 20

REMISHS

ö ce

0- o

o (D
tr m

-1

fabrication.

ap 3.

fö 00

sorties.

Q-

sorties.

^sorties.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

kilog.

kil.

7500

11900

15000

5000

7500

11900

15000

5000

jrre

j^re

9600

1250

j£re

1250

1 ''

1250

17100

11900

j 15000

5000

234

3e COMPTE. — lre PARTIE.

COMPTE DE MAGASIN PO UR LES

RAPPEL

DES REGISTRES
sur lesquels le détail
des opérations
a été inscrit.

NUMÉROS | LETTRH

et artides des re- et folio
gistres de décla-jdes car
rations, d''acquits- nets
a-caution et de Iportatifs
decharge. j (no 6).

1 2

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE
DECHARGE.

CHARGES.

QUANTITES OBTENTJES.

par

$LES

PROCEDES

ordinaires.

kilog.

53673

Report

sont de soixante-treize mille sept cent
quatre-vingt-huit kilogrammes; d''ou résulte
un excédant de nruf cent soixantequatorze
kilogrammes, Jont la saisie a été
déclarée parprocés-verhal de ce jour. Pris
en charge cet excédant tant au present
compte qu’au compte oénéral fol. 5.

Opérations du 7 ä éO novembre .... 37416

kilog.

20481

PEPR1SES

iNTRODtJCTIONS

dans les
fabriques,
et

excédants.

kilog.

49884

Arr^té å la fin du mois du novembre 01089

Recensement du 2 janvier.

[Col. 3
Char ges { Col. 4
[ Col. 5

Déeharges j g* 6

. 134704)

. 38938J 333516
. 49884 )

. 163900,1(.ai
. 4345 1168140

Doit rester 55371
Reste 49551
Manquant 583

A reporter 134704 38938 49884 163900

DECHAR SORTIES

ET MANQUANTS.

37416	8680
91089	39161	49884
43615	9767
134704	3S938	49884

expédiees.

kilog. I

490001

impo sables.

kilog.

55700

104700

59300

163900

kilog.

imposables.

SUCRES ACHEVÉS EN POUDRE.

21e Feuillet,

235

GES.						POUR MÉMOIRE.					f
o s.
	P< Q g O OP S	QUANTITES DE SUCRE.
Qdantités REMISES	^ o" Q M P en	AU-DESSOUS	DU n0 7	DES Jfros 7	å 9	des n:OS 10 ä 13 exclusivement.	I DES M:OS 13 ET 14	des n:os 15 ä 19 exclusivement.	DES N:OS 19 ET 20	AU-DESSUS DU x0 20
ö* o
en fabrication.	& I 5 w w 2. <!> O	1 sorties.	refondues.	sortfes.	refondues.	sorties.	o1 P P- P CD	sorties.	refondues.	sorties.	ro c‘ p Cb p ro	sorties.	refondues.	sorties.	refondues.
9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23	24
kilog.		kilog.	kilog.	kilog.	kil.	kilog.	kil.	kilog.	kil.	kilog,	kil-	kilog.	kil.	kilog.	kil.
1250	j[re		X250	17100		11900		15000		5000
680	Ire		680	29500		26200
1930			1930	46600		38100		15000		5000
2315	j[re		2315	33000		25000				1200
4245	2«		4245	79600		63100		15000		6200
4245			4245	79600		63100		15000		6200

236

3e COMPTE. — lre PARTIE.

COMPTE DE MAGASIN PO UR LES

RAPPEL

EES REGISTRES

sur lesquels le détail
des opérations
a été inscrit.

NUMEBOS , LETTRE

et artides des re- et folio
gistres de décla-jdes carrations,
d’acquits-| nets
å-caution et de jportatifs
decharge. (no 6)

1 2

B
f° 16.

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE
DECHARGE.

Total 3014 ci.

Différence en moms

CHARGES.

QUANTITES OBTENUES.

par

LES

PROCEDES

ordinaires. turbihes.

Beport
Manquant 5830
Calcul pour la déduction de 3 %.
Charges au ler janvier . . . 323516
Charges au précédent

recensement....... 123064

Charges depuis le der nier

recensement .... 100452
Déduction de 3 % sur

cctte quantité ■ ■ ■ 3014
Excédant de déduction,
au recensementprécédant.
....... ,,

3014

2806

Le deux janvier mil hult cent soixanteneuf
reconnu qu’il existe en sucre achevé
en poudre dans la fabrique quarante neuf
mille cinq cent cinquante et un kilogrammes;
d’ou résulte un manquant de cinq
mille huit cent vingt kilogrammes, lequel
dépassant Vallocation légale de 3 p. %
sera soumi å la décision de Vadministration.

kilog.

134704

kilog.

38928

kilog.

49884

DECHAR -

REPRISESj

INTRODUC TIONS dans

les
fabriques,
et

excédants.

SORTIES ET MANQUANTS.

expédiées. j

I impo -

! sables.

kilog.

163900

kilog. kilog

5820

A reporter 13470 38928 49884 163900j 5820

imposables.

SUCRES ACHEVÉS, EN POUDRE.

22e Feuillet.

237

GES.

Quantités

fabrication.

O H
P* K*

POUR MEMOIRE.

QUANTITES DE SUCEE.

kilog.

4245

AU-DBSSOUS	DU NO 7	DES jc:OS 7	å 9	DES u:OS 10 å 13 exclusivement.	DES N:OS 13 ET 14	des n:os 15 å 19 exclusivement.	des n:os 1
[sorties.	c* p	sorties.	CD o5 D O-	sorties.	„ CD O*	sorties.	o* s	sorties.	CD o1 0	sorties.
11	c CD '' 12	13	P a X 14	15	p CD 16	17	p 2 * 18	19	P CD 20	21
kilog.	kilog.	kilog.	kil.	kilog.	kil.	kilog.	kil.	kilog.	kil.	kilog.
	4245	79600		65100		15000		6200

AU-DESSUS
DU NO 20

sorties.

kilog.

4245

79600

65100

15000

6200

238

3E COMPTE.

3e COMPTE. — 2e PARTIE.

COIPTE DE MISE A UÉTUVE

RAPPEL DES REGISTRES ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE. .

SUE LESQUELS LE DÉTAIL ______ QUALITE

des opérations a été inscrit.

des

NUMÉROS

B T AETICLES

du registre
d« déclaration»;

LETTRE

ET FOLIO

des carnets
portatifs
(no 6).

SUCRES.

239

— 2E PARTIE.

DES SUCRES RAFFINES.

Bil N:r 10. III. b.

23e Feuillet.

QUANTITÉS pkises en compte en attendant la

JIISE A L’iT0YE.

C HAR GE S.

NOMBRE

pains.

NOMBRE

pains.

DECH ARGES.

imposables.

non

imposables.

QUANTITÉS mises a l’étuve.

CHARGES.

NOMBRE

pains.

NOMBRE

pains

DECH ARGES.

imposables.

non

imposables

kilog.

240

3E COMPTE.

COMPTE DE MAGASIN

3e COMPTE. — 3e PARTIE.

RAPPEL DES REGISTRES

SUR LESQUELS

le détail des operations
a été inserit.

NOMÉROS ET ARTICLES
DBS RBGISTRES

de déclarations,
d’acquits-å-caution
et de decharge.

LETTRE

BT FOLIO

des carnets
portatifs
(no 6).

ACTES DE PRISE EN CHARGE ET DE DÉCHARGE.

241

Bil. N:r 10. III.

— 3E PARTIE.

DES SUORES RAFFINES.

25e Feuillet.

QUALITÉ

CHARGES.

DÉCHARG ES.

des

NOMBRE

pains.

QDAKT1TÉR

fabriquées

REPRISES

excedants.

NOMBRE

pains.

QUANTITÉS

MANQUANTS

QUANTITÉS

SUCRES.

pendant
la campagne.

expédiées.

imposables.

non

imposables.

refondues.

kilog.

J—

"T0*

Bil. Nr 11.

S l C \\ E S N° 314.

CAMPAGNE DE 48(35—186£.

EEGISTEE

DES

RENSE1GNANT LE TEMPS CONSACRÉ AU SERVICE PAR
LES EMPLOYÉS DE SURVEILLANCE DANS LA FABRIQUE
DE SUCRE DE RETT ER A V E.

244

			NOMBRE LTHEURES CONSACRÉES A LA SURVEIL!	jANCE
								par chaque préposé
DATE	M. Wauters		M.	Vlymix.		M	Crevecovur.	M. Decoster.
DES SERVICES.	'' mi- nuit ä 6 h.	6 h. ä midi.	midi ä 6 h.	6 h. å ini- nuit.	X Total	mi- nuit ä 6 h.	ti ll. ä midi.	midi ä 6h-	ti ll. å mi- nuit.	Total	mi- nuit ä 6 h.	t; h. ä midi.	inid i ä 6 li.	6 ll. å mi- nuit.	N Total	mi- nuit å 6 li.	6 h. ä midi.	midi ä 6 h.	6 h. å mi- nuit.	Tota
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20	21
ler gbre 1865.		5	7	4	70	6	!	5	2	74		5	7	4	70	6	7	5	9	74
2 id.	6	7	5	9	74		5	7	4	70	6	1	5	5	74		5	7	4	7
3 id.		5	7	4	70	6	7	5	2	74		5	7	4	70	6	7	5	9	7
4 id.	6	i	5		74		5	7	4	70	6	1	5	2	74		5	7	4	7
5 id.		5	7	4	70	6	7	5	2	14		5	7	4	70	6	4	5	9	7
6 id.	6	7	5		74		5	7	4	70	6	1	5	2	74		5	7	4	7
7 id.		5	7	4	70	6	7	5	2	74		5	6	2	73	6	7		4	77
8 id.	6	7	5	9	74		5	7	4	70		5	7	4	10	6	7	5	9	74
9-13 id.	12	17	18	74	61	18	73	12	16	59	18	13	17	14	62	12	77	73	76	5
14 id.		5	7	4	10	6		5	2	74		5	7	4	10	6	7	5	9	74
15 id.	6	7	5	2	14		5	7	4	70	6	7	5	2	14		5	1	4	7
16 id.		5	7	4	10	6 7	5	2	74		5	7	4	10	6	7	5	9	7
17 id.	3				3				6	6	3				3				6
18 id.		5	7	4	10	6	7	5	2	74		5	7	4	10	6	7	5	9	7
19 id.	6	i		4	11		5	6	-2	73	6	i	5	2	14		5	i	4	7
20-24 id.	18	13	17	74	62	71?	77	73	16	58	12	17	73	16	58	18	73	17	74	69
25 id.		5	7	4	10	6	7	5	9	74	6	1	5	9	14		5	1	4	7
26 id.	6	7	5	9	14		5	7	4	70		5	6	9	13	6	7		4	77
27 id.		5	7	4	10	6	7	5	2	74		5	7	4	10	6	7	0		74
28 id.	6	i	5	9	14		5	7	4	70	6	i	5	2	14		5	1	4	7
29 id.		5	7	4	10	6	7	5	2	74		5	7	4	10	6	7	5	9	74
30 id. 31 id.	6	1			7						6	1			7		9			9
Total du mois	87	89	80	86	342	90	82	88	88	348	81	93	86	84	344	96	78	82	90	346
Mois antérieurs	30	31	30	30	121	24	29	30	30 773	30	25	•9.9’	30	114	24	35	31	30	79
Total depuis le com-mencement de la campagne. . . .	1171120\	770!	776	463	114	111	778	7 78	467	111	118	7 75	114	458	120	773	113 120	466

245

Total	■o 3 g Ig"	N01IBRE »''HEURES consacrées å la surveillance par de service.	le chef	SERVICES EXÉCUTÉS par les sections sédtntaires et par les sectiuns ambulantes.
des 6e, lie,	dTieure it penda lanence rompi		M.	Verfaittie.		ISésigimtiOH	N01BRE » IIEERES consacre''es å la surveillance.	OBSERVATIONS .
16e et 21e colonnes	A 9= Z” (t.„a a> <o 5-f S	minuit å	6 h. å	midi a	6 h. a	Total.	des SECTIONS.	mi- nuit	6 h. å	midi å	6 h. å	Total.
2- 2. a ? gS.	6 h.	midi.	6 h.	minuit.			6 h.	mtdi.	6 h.	nuit.
22	23	24	...	26	27	28	29	30	31	32	33	34	35
48		3,10	2,20	3,		8,30	Section anibul.			1,30		1,30.	En exécution du
48		2,30	4,15	1,45	2,15	10,45							870 B. 852.
48		1,45	2,30	3,	2,45	10,							Le controlleur
48		3,	2,15	1,45	1,45	8,45	Section d’Alost			2,		2.	soussigné certifie a-
48		4,30	2,45	2,30	2,30	12,15	N° 1						voir confronté son
48		2,	2,50	1.30	3,10	9,30							densimétre avec ce-
48		2	3,	2,15	3,45	10,							lui tenn par les em-
48		2,30	3,	2,30	3,	9,							ployés et que cette
240		12,	13,	13,45	10,45	48,30			2,40	1-	2,25	6,05	vérification a donné
48		1,45	3,45	1,15	3,''	9,45							pour resultat la eon-
48		2,30	2,45	2,45	0,30	8,30							statation d’une con-
48		3,45	3,15	2,45	2,45	12,30							cordance parfaite
18	lo	3,			2,15	5,15	Section ambul.		302,30		3,	des deux instru-
48		3,	2,45	3,	2,30	10,15							ments, dont il s''a,git.
48		0,45	4,15	2,15	2,45	10,							.. .le 6 1865.
240 48		11,30 3,15	15, 2,30	12,30 3,	10,15 2 "i	49,15 9,45		20	3,		2,50	6,10	Ghuys.
48		3,	2,30	2,15	3,30	10,15
48		3,	2,15	2,30	2,45	10,30
48		2,15	3,	2,30	3,	10,45
48		3,	3,15	2,15	2,30	10,	Section ambul.	1,30				1,30
18	15	1,30	3,			4,30
	24
1380	54	73,40	82,10	66,00	66,40 288,30		0,20	6,10	7,	6,15	20,15
468	6	19,	29,30	23,05	18,35	90,10		3,25	3.	0,15		6,40
1848	60	92,40	111,40	89,05	85,15	378,40		3,45	9,10	7,15	6,15	26,5 5

Bil. N:r 12.

s i c w e s 3\° m.

CAMPAGNE DE 1865—1866''.

11E G 1 S T11E

DES

BULLETINS DE DELEGATION,

A REMPUR PAR EES FABRICANTS DE SLICRE DE BETTERAVE.

249

JW 1189.

Du 30 »tre 1865.

Le jus commence å couler, pour faire une défécation,
dans la ahaudiere ne trots å quatre heures
minutes av ant mili.

Cette défécation a été complétement. terminée å
cinq heures minutes avan t midi, et au

méme instant le jus a cessé détre chauffé.

JW 1190.

Du 30 @hre 1865.

Le jus commence k couler, pour faire une défécation,
dans la chaudiere n° un å quatre heures cinquante
minutes avan t midi.

Cette défécation a été complétement terminée k
cinq heures cinquante minutes avant midi, et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

e¥ 1191.

Du 30 8b« 1865.

Le jus commence k couler, pour faire une défécation,
dans la chaudiere n“ deux,k cinq heures trente
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée a
six heures trente minutes avant midi, et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

aä

Pä

*—I

J\g 1189.

Du 30 Sbre 1865.

Le jus commence å couler pour faire une défécation,
dans la chaudiere n° trots ä quatre heures
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée å
cinq heures minutes avant midi, et au

méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

J\s 1190.

Du 30 1865.

Le jus commence ä couler, pour faire une défécation,
dans la chaudiere n° un a quatre heures cinquante
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée ä
cinq heures cinquante minutes avant midi et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

M 1191.

Du 30 Sbr® 1865.

Le jus commence k couler, pour faire uue déféca.
tion, dans la chaudiere n" deux, ä cinq heures trente
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée å
six heures trente minutes avant midi, et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

250

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERA VE
de M. Lajoie & C:o.

Oensité constatée:

Quatre degres et trots dixiémes de degré.

< Im eg e en »nere:

62 kilogrammes.

Les employé® de permanence,
Wauters. Orevecoeur.

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERA VE
de M. Lajoie é Cio.

••eusite constatée:

Quatre degrés et un dixiéme de degré.

diarge en suere:

61 kilogrammes.

Les employés de permanence,
Verfaillie. Wauters. Orevecoeur.

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERA VE
de M. Lajoie & C:o.

»ensite constatée:

Quatre degrés et un dixiéme de degré.

diarge eu suere:

61 kilogrammes.

Les employés de permanence,
Verfaillie. Wauters. Orevecoeur.

	DENSITÉS constatées. 1.	CHAKGES en suere. 2.
Beport	Degrés	Dixiém.	Kilogrammes 55378
	4	3	62
	4	1	61 !
	4	1	61
A reporter		i	55562

sb^-S | ^^di-s

C © 50 * © „ ^

~ 8 ? » “ - - ®

5*. ©>

'' ©
5» J*
§ ©

,éte

® Hg,

*1 &6. ■
« I j»

■8 1 5 ^

* .ISs

3-, ■>■ . , s,

n|gttt Jteri^nee a

06 dmid*^ et au

''g ©

j^> d

M 1W3

» SDiC « S • 186

*? -'' > © ^ ©

*©, Q©

.> Le^jus tranig

•«Ö

l*«*

ience .g couler, pjjir fa»e ur^déféca B

6 © Ö ^ ^ *®

Ögn, d®ns la*CHA|JiÉR^i»0 „ ,a g heures g?

r8 « g g -5 § 1

M I. ® I ?

méme^istanS^ le a Sgssé ^étre^hau|t(3.

M 1194.

Du 3 !(>’«'' 1685.

Le jus commence ä couler, pour faire une défécation,
dans la chaudiére n° tr ois å sep t heures
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée å
sept heures cinquante minutes avant midi, et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

251

©-©ST^ >28fi

g L^jus^cöjgm^ee ^ crjgler^o^ifajte une ^fé(^-

tjjÉh, danska i^au^ebÄh0 9?j ^*, ^ heurefe* ^

^ C^te^léiefatj^ (Sét^co^iil^m^t lernjhiée å

*^> <5> m

mémajjn^^itdg ji§ a^^s^d^e tj§aa #

M 11&3. »

»-•* £
r© -

'' , I S ? M | S

*96 5 Sj ^ Ä .8 Oc

iDé 1 i
© © ©

186

■te © ^ ^ g r

ri]©iute©

® g

s mid*f

?© 5>

OC ©

£ 1

.©

*®!©©''©^06

•S s
S ^

[5^ heujjgi

•*>

i>©

<<ninugs 96

■> ^ a

o* 2*

mi® et au

j» © © © ^

tM 1194.

Du 3 1865.

Le jus commence ä couler, pour faire une défécation,
dans la chaudiere n° trots, b. sept heures
minutes avant midi.

Cette défécation a été complétement terminée å
sept heures cinquante minutes avant midi, et au
méme instant le jus a cessé d’étre chauffé.

252

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERA VE
de M. Lajoie & C:o.

Denstté comtatée i

degres et dixiémee de degré.

filur ge en sucrei

kilogrammes.

Les employé* de permanence,

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERAVE
de M. Lajoie & G:o.

Oensité roimtatée:

degrés et dixiémes de degré.

Charge en aucre:

kilogrammes.

Les emplojrés dé permanence,

FABRIQUE DE SUCRE DE BETTERAVE
de M. Lajoie é C:o.

Oensité coustatée:

Quatre degrés et trots dixiémee de d«gré.
Charge en sut-re:

62 kilogrammes.

Les employé* de permanence,

	DENSITÉS constatées. i	CHARGES en sucre. 2.
Report	Degrés	Dixiém.	Kilogrammes 55562
annulé
annulé
Total du mois 81»* Id antérieur ....			55562 18146
Id général .....			73708
	4	3	62

Verfaillie.

Wauters.

Crevecoeur.

A reporter

73770

Bil. N:r 13.

s u c R E S N” 310.

CAMPAGNE DE 1865—1866.

P O R T A T1F

DES

PRISES EN CHARGE A LA DELEGATION.

COMPTE DES DÉFÉCATIONS.

255

DATES

des

PÉFÉCA TIONS.

§• 3

S M

a w

5* o

QUANTITÉ

JUS DEFEQUE.

<*> C
a. tö

O Q

‘S g

o-1»

rt- Q,

i. E

ö cd"
CD; 3
CD

CHARGES
en sucre

RÉSULTANT

des

défécations

LIBELLÉ DES ACTES.

Report

1865

30 8bie

S£>

id.

A rep.

1191

hect.

8923

1192''

1193

8933 25

4,1

kilog.

55501

55562

Le trente oetobre 1865, ä einq heures cinquante minutes
avant midi, nous soussignés avons, en présence de M. le Déféqueur
et d’aprés son registre, chargé son compte de dix hectolitres dewx
litres de jus, qui ont été déféqués dans la chaudiére n° dewx. Ce
jus a marqué au densimétre quatre degrés un dixiéme.

Verfaillie.

Wauters.

Creveeoeur.

91 T co
^ be

r«> fe.

O §

O ^

-So 00 | ^ fe. , 91

S ''9l86 ,9» ^ s hem®

« 8 ö ..

§ ,§s S oo *

midi^nous wussigpés a^ghs, eö présigice da;M.

<2 S S

^ minutes

™ _ , * . , -9jT ---- <0

^ ^ S ^

ef§d’aprÉfe sonjregistfe, changé sos cornSe de>> fåotolftres
§ ss =o ~ g

51 • *s o, o 91

lifees d^*jus, q»i onfcété dgföquésfeHans « cha®iiere,|^0 •
~ gs S 5s 8 L* -S

CO v - ^ ^ ro

a n^qué deflgimétre degr<§ gs dixigne. ^

°o P ‘g a"Sr2 « k''

a opss 55, o ^

heures

minutes

mid^ nous so|gssignés avons, en présence de M.

SS . ^

et d’aprés son2 registre^shargé sop compte dit hectolitres

*§ S ^ -5^

litres de jus^gui ont éte déféqu® dans la chaudiére n°

*KD ''Ö bäfe.

jus a marquéöjtf densimétre S degrés

^ S 5

dixiémes.

256

COMPTE DES DÉFÉCÄTIONS.

DATES

des

DÉFÉCA -

QU ANTITE
de

JUS DÉFÉQU^.

CD ö
eu W
o> q

fC'' H''
O- 03

3 g''

cd- 3

CH ARGES
en suere

RÉ8ULTANT

des

défécations

LIBELLÉ DES AGTES.

Report

1865

1 »t>r«

3 »t>re

id.

A rep.

he ct.

8933

8933 \ 25 i
2871 hel

11804

kilog.

65562

Le 186 , å heures minutes

midi, nous soussignés avons, en présenee de M.

et ^mir atähMbW mm>Vre hectolitres

. Ce

55562 ±ozai WÖcmbre

\ litres de jua, qui ont été déféqués dans la chaudiére n°

18146 i Total du mois antérieur

I jus a marqué au densimétre degrés dixiéme.

73708

Total de la campagne

heures

minutes

ic|J nous sdtfssignés ’|yons, en presence de M.

d’apres so^ registregehargé §n comptg de

* O»

hastolitres

.ö

litres de lus.SSrai ont e¥e defequ^ dans l^gchaudiere n^?

'' ^ -k» s . su

ÖH ''8, s , § .

ius a marquJSau densimétre ? degrésjg dixiéme.

^ * S «o

« <»

gL(S

s .§
s s.

iise ,a ■§

^ CD

^heaffes

.§- | £ ft?

di, ajous^soi^iggps e*g>pr<||eiic5| de M.

mir^tes

<*>

73708

cv\ ■>e o. $*> c x o*

ös

«s §
^ o
Ö cj

1 ?S

o s

<s ^ o

so ''■SixÄmes.

Sq g § °

^ ''Ö

.co Ce

Bil N:r 14.

SUCRES N° 318.

CAMPAGNE DE 1865—1865.

REGISTRE

DES

RESULTATS JOURNALIERS
CONSTATÉS PAR LES EMPLOYÉS DE SURVEILLANCE.

258

DATES

des

SERVI CES.

1865

30 @bre

(

PERI ODES DE TEMPS.

COMPRISES DANS CHAQUE
SERVICE,
de

MINUIT A MINUIT.

Durée
des
interruptions

de
trava ux
et
des
temps
diarrét
pour
nettoyei
les

usten siles.

EMPLOYÉS DE SURVEIL
LANCE.

NOMS.

Initiales
| des
I prénoras.

De minuit å sep t heures
avan t micli.

De sept hettres ä neuf
hetires avant midt.

Wauters

Crevecoeur

Vit/mix

Decoster

GRA DES.

c. 11.

Report.

préposé

id.

tå ld.

A rep.

QUANTITÉ

DE JUS DEFEQTJE.

des

chau die res.

Contenance

imposable

des

CHAUDIERES.

De gres et dixiémes

de derédu

densimétre

9

het.

8863

lit.

RESULTATS

CONSTATÉS PENDANT LA DURÉE
DE CHAQUE SERVICE.

VOLUME

des

JUS DÉFÉ(QUÉS.

het.

18863

4.0 \
4,2
4,3)
4,4
4,31

4.1
02\ 4,1/

893325

NOMBRE ,

de den[sités

constatées
par

LE CHEF

de service.

12

DÉFÉ -

889

8933125

391

896I 393

259

RESULTATS

CONSTATÉS PAR JOURN^E DE 24 HEURES,
DE MINUIT A MINUIT.

VOLUME	NOMBRE
des		CL? ~ 2
	de
JUS	DÉFÉCA-	a> _ B O
DÉFÉQUÉS.	3 o SS
T IONS.
13	14	15

SIGNATURES

EMPLOYES EXERgAHTS.

VISITEK ET VEBIFICA TIONS.

OBSERVATIONS.

Heures

avant

micli.

apres

midi.

h. in.

Paragra phes qu’elles concer nent.

Paraphes
des employés
qwi les ont
operées.

hect.

8863

889 391

kilojj.

* 55129

69 84\ 7

2 4.203i 433

8933125 896 393

55562

Wauters

Crevecoeur

Vlymix

Decoster

5
9

58
78
7, 8, 58
86

59, 60, 70
60
60
60
60

Crv.

Wts.

Crv. Verf.
Verf.

VI. De. Verf.
Wts. Crv.

VI. De. Verf.
De. Verf.

Crv. Wts.

De 30 Octobre 1865 å 3 h. 35 m. avant
midi pris du jus aux presses ä 15°. —
Le densimétre å marqué 4,5. Soit une différence
supérieure d’un dixiéme å celle constatée
par les employés, bulletin n° 1188.

Le Controlleur.

Interruption des travaux de rapage
le trente Octobre 1865 å six heures avant
midi jusqu’a,u vendredi le trots Novembre
1865 å six heures avant midi pour reparation
et nettoyage de tous les ustensils de
la fabrique.

Voir bulletin 1192.

Wau ters. VerfaUlie. Crevecoeur.

La råpe sous scellos.

Tryckfel och rättelser. i * 3

Sid.	8	r.	14	U.	står: göras	läs:	göres
r»	13	r.	13	n.	11	re-	n	redan
n	25	r.	1	n.	11	III.	n	111.
n	32	r.	1	n.	U	socker-	n	socker
11	41	r.	9	u.	n	fabrieation” )	n	fabrication” *)
n	41	r.	16	&	17 u. *	"recensement”	n	”recensements”
w	49	r.	10	u.	bör i ma	.rginalen stå: Controllörens tjensteåligganden.
n	54	r.	5	n.	står	: hafva hafva	läs:	hafva
ii	54	r.	4	n.	VI	qvantifet	ii	qvantitet
n	65	r.	19	u.	n	handbok ’)	ii	handbok 2)
n	70	r.	8	u.	n	den	ii	(den
n	72	r.	9	u.	ii	recipisse	n	recepisse
ii	73	r.	7	n.	ii	åtgärder etc. -rifmaskiner —	- försegling af 11	åtgärder — fö maskiner etc. -
n	79	r.	7	u.	ii	register	n	registret
n	79	r.	7	n.	n	au jour	11	ä jour
ii	83	r.	16	n.	n	preveniv	n	preventiv
ii	91	r.	6	n.	»	upppof	ii	upphof
ii	110	r.	12	n.	ii	för 10,000 kil.	betor *	för 10,000 kil.

113

135 r. 14 n.
153 r. 9 u.
195 col. 3 r.
202 r. 3 u.
202 r. 6 u.
221 col. 10
224 col. 4
226 r. 1 u.
226 r. 1 n.

i tabellens rubriker står i några exemplar 0
” betalj bestämmelser

” de

3 & 4 n. står au-dessus du n:r 13
” fol. 21
” fol. 16
» 81
11 7460

n Arrété du mois

Ii” f o/
lo 1 loo

* detalj bestämmelser
11 det

11 au-dessousdu n° 20
15 fol. 20
B fol. 15
» 82
» 7489

” Arréte å la fin du mois