HANDELS- OCH SJÖFARTSKOMITÉN (Statens offentliga utredningar 1899:1)

HANDELS- OCH SJÖFARTSKOMITÉN

UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

AF DEN 23 NOVEMBER 1898

OM VISSA FRÅGOR RÖRANDE

SJÖMANSHUSEN.

STOCKHOLM 1898

KUNOTj. BOKTRYCKF.HIKT. I*. A. NOTIHTKDT & hAnKR

Innehållsförteckning.

	Sid.
Underdånig skrifvelse	........5.
» hemställan	.........6.
Motiv....................	.........9.
Inledning................	.........11.
Öfverblick af sjömanshusens tillkomst,	verksamhet och
inkomstkällor............	.........12.
Coopvaerdiereglementet........	.........12.
Coopvserdiesjömanshus 1748 .......	..........12.
Afgifterna.............	.........12.
Underhållen............	.........13.
Waterschouten............	.........14.
Institutionen decentraliserad......	.........16.
Vidgad uppgift............	.........16.
Ändringar i afgifterna........	.........18.
Sjömanshusreglementet 1870 ......	.........19.
Sjömanshusens ändamål........	.........20.
Sjömanshusdirektions åligganden . . .	.........20.
Åligganden i afseende å värnpliktige .	.........23.
Sjömanshusombudsmannen.......	.........26.
Understödsverksamheten........	.........28.
Inkomstkällor .............	.........28.
Tonafgif t.............	.........29.
Hgresafgift............	. ........29.
Andra inkomster..........	......... 30.

II. Sjömanshusen: Innehållsförteckning.

Sid.

Ersättning för inskrifningslistor......... 30.

Expeditionslösen...................30.

Utgiftsstat.......................31.

Expeditionslokal...................31.

Vissa angående sjömanshusen framställda förslag . . 32.

Ändringsförslag angående hyresafgiften

Arbetareförsäkringskomitén......

Förvaltningsbidrag af statsmedel . . .

Sjöfartsnäringskomitén.......

Kommerskollegium 1892 ........

Komiténs utredning...........

34.

38.

40.

48.

Komiténs hemställan

51.

Tabellbilagor.

Tab. A. Inskrift^ sjömän, inkomster och utgifter 1884 och 1897 . . 02.
Tab. B. Afgifter 1893—1897 samt inkomster och utgifter 1897 . . 60.
Tab. C. Hyresafgifter 1897 fördelade efter antalet inskrifne sjömän 70.

TILL KONUNGEN.

Handels- och sjöfartskomitén, som i sin underdåniga skrifvelse
den 29 nästlidne oktober, hvarmed kornitén öfverlämnade
utlåtande och förslag rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgif -

II. Sjömanshusen: Under dåning skrifvelse.

terna för svenska fartyg, anmält sin afsikt vara att allt efter arbetets
fortskridande afgifva särskilda utlåtanden och förslag beträffande
sädana i komiténs uppdrag ingående ämnen, som icke stode
till hvarandra i det förhållande, att de lämpligen borde i ett
sammanhang behandlas, får härmed afgifva underdånigt utlåtande
om vissa frågor rörande sjömanshusen i riket.

Med stöd af härvid fogade motiv och däri lämnad redogörelse
för sjömanshusen åliggande förvaltningsbestyr och de medel, som
därför tagas i anspråk, hemställer komitén:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag
aflåta nådig proposition om ställande till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande af ett årligt anslag af statsmedel till belopp af 40,000
kronor att, såsom bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader,
sjömanshusen emellan årligen fördelas i mån
af antalet vid hvarje sjömanshus under näst föregående året inskrifne
sjömän samt med hänsyn jämväl tagen till andra omständigheter,
sonp med afseende å anslagets ändamål anses böra
på en sådan fördelning öfva inflytande; samt

att Eders Kong], Maj:t täcktes i § 35 i reglementet för sjömanshusen
i riket vidtaga de ändringar, att hyresafgiften bestämmes
att utgå för såväl befälhafvare som en hvar af besättningen med
ett öre af hvar krona af deras samtliga intjänade löneförmåner,
oberäknadt fritt kosthåll ombord eller, där sådant ej erhålles, motsvarande
del af löneförmånerna; att. där befälhafvare åtnjuter
andra löneförmåner än kontant hyra, och dessa vid afmönstringstillfället
icke äro till siffran kända och kunna af honom styrkas,
befälhafvare skall erlägga .hyresafgift med dubbelt så högt belopp,
som utgår för högsta hyra, som någon ombord anställd åtnjuter,
dock med rätt att, därest befälhafvaren kan visa, att hans löneförmåner
understigit det belopp, för hvilket han sålunda fått
betala afgift, återfå det för mycket erlagda; att hyresafgifterna
skola inlevereras till kommerskollegium, som bör hafva att fördela
dem efter antalet vid hvarje sjömanshus näst föregående året
inskrifne sjömän; samt att de vid hvarje sjömanshus inflytande
hyresafgifter skola särskild! bokföras och användas uteslutande

II. Sjömanshusen: Underdånig hemställan. 7

till understöd enligt § 6 litt. g samt §§ 20 och 21 sjömanshusreglementet.

Tillika får komitén anmäla att, på grund af komitén lämnadt
nådigt bemyndigande att tillkalla och höra sakkunnige eller för
ämnet intresserade personer, hvilka ansåges kunna lämna upplysningar
rörande de frågor, som komme att utgöra föremål för
komiténs behandling, komitén under öfverläggningen om nu förevarande
frågor rörande sjömanshusen inför sig hört ombudsmannen
vid Stockholms sjömanshus O. E. Nylén.

Stockholm den 23 november 1898.

Underdånigst

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.

O. A. Brodin. Axel Johnson. Olof Mehn.

John Rettig. G. O. Wallenberg. Wilh. R. Willborg.

Adolf Berencreutz.

MOTIV.

//andels- och sjö/artskomiténs betänkande.

Jjn bland de anmärkningar, som riktats mot den nuvarande
lagstiftningen angående å sjöfarten hyllande pålagor och de därigenom
inflytande medlens användande, är den att sjöfartsnäringen
tages i anspråk såsom skatteobjekt för fyllande af vissa förvaltningsgrenars
medelsbehof i större utsträckning än denna närings
intresse i samma förvaltningsgrenar rätteligen borde föranleda.

Komitén har redan i sitt utlåtande angående konsulatafgifterna
fäst uppmärksamhet på detta förhållande, och föreslagit rättandet
däraf, så vidt sjöfartens anlitande för konsulatväsendets upprätthållande
angår.

Enahanda är förhållandet i afseende å den institution, som
benämnes sjömanshusen. Dessa uppehållas hufvudsakligen med
bidrag, uttagna af sjöfarten och dess idkare, men den uppgift,
som lagts å sjömanshusen, afser icke endast sjöfartens och sjöfolkets
nytta och fördel. Staten har begagnat sig af den kännedom
om fartyg och sjöfolk, som hos sjömanshusen är att finna,
och i lagstiftningsväg pålagt dem förvaltningsbestyr för vissa allmänna
ändamål, utan att med statsmedel godtgöra dessa bestyr.
Häraf har blifvit en följd att de tillgångar, som från sjöfart och
sjöfolk tillflyta sjömanshusen, måst användas äfven för utförande
af statsförvaltningsbestyren och i samma mån blifvit undandragna
det ändamål, hvarför de uttagas, nämligen, i första rummet, beredande
af understöd åt sjöfolk.

Inledning.

Öfverblick af

Coopvardi reglementet.

Coopvserdie-sjömanslius
1748.

Afgifterna.

sjömanshusens tillkomst, verksamhet och
inkomstkällor.

För att belysa förhållandet skall först i korthet erinras om
sjömanshusinstitutionens tillkomst, den verksamhet, sjömanshusen
hafva att utöfva, och de inkomstkällor, som gifva dem medel till
denna verksamhet.

Institutionen såsom sådan räknar sitt upphof från Reglementet
för Coopvcerdie-skeppare och skeppsfolk af den 30 mars 1748.
Denna, för sin tid märkliga författning, i sin helhet upphäfd först
efter eu giltighetstid af 122 år, lämnade, jämte en mångfald föreskrifter
i afseende å antagandet af lärogossar i sjötjänst, antecknande
af fartyg och sjöfolk samt sjöfolks pligt och skyldighet,
friheter och förmåner, m. in., äfven bestämmelse om inrättande
af ett Coopvcerdie-Sjömanshus för hela riket med säte i Stockholm,
»hvarest de af kopverdisjöfolk, som antingen under och uti tjänst
på svenska kopverdiskepp lidit någon skada till hälsa och lemmar
eller ock uti förbemälta tjänst tillbragt deras år och för ålderdom
samt bräckligheters skull icke vidare tjänst kunna göra, måge
uppå deras återstående lefnadstid njuta ett visst, årligt underhåll».

Till upprättande och underhållande af sjömanshuset pålades
särskilda afgifter.

Dels skulle, för hvar resa svenskt kopverdifartyg gjorde till
utrikes orter eller på frakt mellan utrikes orter, vid fartygets
återkomst till svensk hamn, till sjömanshuset erläggas af skeppare
4 öre, af styrman 3 öre och af öfriga af besättningen 2 öre kopparmynt
för hvarje plåt (6 daler kopparmynt) af deras förtjänta
hyra eller inånadspenning, hvilken afgift skulle erläggas, då
skepparne efter hemkomsten inställde sig i Stockholm hos handelskollegium
och i de öfriga städerna inför magistraten för att
besättningen skulle »examineras och uppropas» (afmönstras); och

II. Sjömanshusen: Coopvcerdisjömanshuset.

dels skulle ägare eller redare af alla svenska kopverdifartyg,
som seglade på utrikes orter, hvar gång fartyget hemkomme från
utrikes resor, betala sjömanshusafgift med 12 öre kopparmynt för
hvar läst, deras fartyg hölle.

Därjämte tillädes sjömanshuset bötesandel vid sjötvister o. d.,
förverkade hyror, medel, influtna vid eu årlig kollekt för ändamålet,
frivilliga afgifter vid kompromisser i sjösaker, m. in.

Till dessa, intägter lades redan följande år genom k orig l. bref af
den 22 december 1749 en annan afgift af sjöfolk, benämnd förhyringspenningar,
som skulle till sjömanshuset erläggas af styrmän, understyrmän,
båtsmän, konstaplar, timmermän och kockar med 16 öre silfvermynt,
matroser och kypare med 8 öre samt kajutvakter, kockgossar
och lärgossar med 4 öre samma mynt för hvar resa i Östersjön,
samt med dubbla beloppet vid segling i Nordsjön utom Sundet.

Inrättningen skulle förvaltas af sju direktörer, fem redare
och två kopverdiskeppare, valde de förre af det handlande borgerskapet
af skeppsrederierna i Stockholm och de senare af därvarande
kopverdiskeppare i utrikes fart. De fingo ej taga lön af
sjömanshuskassan; och de skulle förses med konstitutorial af
kommerskollegium.

Underhällen af sjömanshuskassan skulle bestämmas och utdelas
af direktionen enligt närmare angifna grunder »så att vederbörande
måge kunna hafva deras tillbörliga och nödiga skötsel
och uppehälle». En befälhafvare skulle hafva 2 k 300 daler kopparmynt,
en styrman 150 ä 200 samma mynt och de gemene
hvardera 100 å 150 daler kopparmynt. För fattige och nödlidande
sjöfarande från andra stapelstäder än Stockholm insändes
af vederbörande magistrater bevis om deras tillstånd och villkor.
Enligt sagda kongl. bref den 22 december 1749 skulle äfven änkor
efter sjömän kunna erhålla understöd.

Det var alltså en central sjuk- och understödskassa för sjöfolk
med obligatoriska afgifter och under en af representanter
för delägarne själfva vald styrelse, som sålunda bildats. Att
verka såsom eu dylik kassa var sjömanshusinstitutionens primära
och egentliga uppgift.

Underhållen,

II. Sjömanshusen: Waterschouten

Waterschonten.

Men kopverdireglementet förband med sjömanshuset eu
annan institution, skeppsombudsmannen, waterschouten, åt hvilken
anvisades åligganden, som närmast skulle tillhöra hvad man kunde
benämna en tjänstebyrå eller ett kommissionskontor för sjöfarande,
på samma gång som waterschouten hade att föra register angående
desse samt för öfrigt göra tjänst såsom polisbiträde vid vissa förseelser
af sjöfolk och såsom skiljeman vid mindre tvister mellan
skeppare och besättning. I motsats till sjömanshuset själft var
waterschouten hufvudsakligast en lokal institution för Stockholm.

Det ålåg waterschouten att vid förefallande tillfällen, och
då antingen någon kopverdiskeppare antoge sjöfolk och besättning
å sitt fartyg till utrikes seglation eller någon af kop verdisjöfolket

anmälde sig hos waterschouten till tjänst å kop verdifartyg,

noga pröfva hvars och ens insikt, skicklighet och erfarenhet
i de stycken, som hörde till sjömansväsendet, på det
hvar och en måtte blifva brukad och befordrad till den tjänst
och syssla, hvartill han kunde vara tjänlig och skicklig.

För detta ändamål skulle, såvidt Stockholm angick, hvarje
kopverdiskeppare, som var sinnad segla till utrikes orter, hos
waterschouten inställa sig med sin besättning, anmäla, hvartill

hval- och en antagits, och med besättningen sluta om viss hyra

antingen för resa eller månadsvis. Inför waterschouten skedde
således själfva förhyringen, medan påmönstringen försiggick inför
handelskollegium, där den af waterschouten och skepparen undertecknade
manlistan skulle företes. I öfriga städer skedde påmönstringen
direkt inför magistraten.

Likaledes borde de, som voro sinnade att antaga utrikes sjötjänst,
låta anteckna sina namn å waterschoutkontoret, på det att
vid förefallande tillfällen waterschouten skulle vara i stånd att
kunna tillhandagå skeppare, som åstundade folk.

Waterschouten med biträden skulle vidare med all flit och
vaktsamhet besörja att noga och tillförlitlig anteckning hölles öfver
allt kopverdisjöfolk, som å kontoret anmälde sig, liksom äfven
att de förteckningar på utgående och hemkommande kopverdisjöfolk,
som hvar tredje manad skulle från magistraterna och handels -

II. Sjömanshusen: Wåter schau ten.

IT)

kollegium insändas till kommerskollegium, måtte behörigen affordras
och i kontoret varda registrerade. Det ålåg nämligen
kommerskollegium att tillställa sjömanshuset dessa förteckningar.

Någon skyldighet att själf afgifva statistiska redogörelser
synes däremot icke hafva påhvilat waterschouten.

Såsom polisbiträde ålåg det waterschouten, hos hvilken försumlige
och gensträfvige sjömän skulle angifvas, att vid förefallande
händelser, om någon, som förhyrts inför honom, visade
motvilja eller gensträfvighet, undanhölle sig eller rymde, biträda
skepparen att bringa den ohörsamme till lydnad, låta genom
betjänterna vid sjömanshuset uppspana dem, som sig undanhölle,
och för öfrigt efterslå de förrymda. Hemkommande skeppare
skulle ock för waterschouten anmäla de förbrytelser mot
reglementet, som skett under resan.

På anmälan om mindre mål, tvister och irringar mellan skepparen
och skeppsfolket eller detta inbördes borde waterschouten
låta sig angeläget vara att bilägga dessa.

I dessa afseenden var waterschoutens verksamhet, som sålunda
redan från början togs i anspråk för det allmännas räkning, ögonskenligen
ganska oberoende af sjömanshusdirektionen. Men waterschouten
var i andra afseenden underordnad sagda direktionen.
Han antogs af denna bland därtill af hemmavarande kopverdiskeppare
inom deras krets å förslag uppförda tre personer. Han
borde utom sina öfriga åligganden »vid tid och tillfälle» och när
direktionen sådant för nödigt ansåge, gå direktionen till hända,
»uti det, som antingen till direktionens underrättelse af beinälte
waterschout kan åstundas eller ock uppå något utgörande af
dess ämbete ankommer». Direktionen bestämde åt waterschouten,
så väl härför som för hans öfriga syssla och förrättning, den lön,
direktionen pröfvade inrättningen kunna tåla; och direktionen
kunde entlediga honom. Sjömanshusets betjäning skulle lemna
waterschouten behörigt biträde; och direktionen höll å waterschoutskontoret
månatliga sammanträden för genomseende af sjömanshusets
böcker och räkenskaper in. m.

16 II. Sjömanshusen: Institutionen decentraliserad. Vidgad uppgift.

Institutionen

decentraliserad.

Vidgad uppgift.

Sjömanshusinstitutionen blef emellertid snart decentraliserad.
Sedan Göteborgs stad begärt få använda där inflytande sjömanshusafgifter
för stadens egna sjömän, tillätos genom kongl. förklaringen
den 4 augusti 1752 staden Göteborg såsom ock alla andra
stapelstäder, hvilka åstundade »själfva få inrätta sin egen sjömanshusdirektion»,
att enligt kopverdireglementet disponera de i
staden inflytande sjömanshusafgifterna. På grund häraf tillkommo
sjömanshus i de flesta stapelstäder. På sätt framgår af
kommerskollegiets bref till stapelstädernas magistrater den 25 november
1776 hade, af hänsyn till bristande tillgångar hos de
smärre stapelstädernas sjömanshus, väckts förslag om sjömanshusens
inskränkande i egentliga Sverige till två, i Stockholm och
Göteborg. Närmaste orsaken till förslaget synes hafva varit, svårigheten
att från sjömanshusen eller i brist däraf från rederierna utfå
godtgörelse för förskott, som våra agenter och konsuler måst lemna
skeppsbrutne och nödställde sjömän utrikes. Kollegium framhöll
bland annat, att de afgifter, som rederierna sig emellan öfverenskommit
att af sina fartyg årligen erlägga, varit i de smärre stapelstäderna
till följd af det ringa antalet utrikes gående skepp otillräckliga,
så att rederierna ofta måst af egen kassa bestrida de
utgifter, som af sjömanshuset rätteligen bort besörjas. Saken
ledde dock ej till den önskade åtgärden, och det blef öfligt att
med stapelstadsrätt förenades sjömanshusinrättningen. Genom
kongl. bref den 29 januari 1864 ålades kommerskollegium att
föranstalta om inrättande af sjömanshus i de stapelstäder, som då
saknade sådant, och för närvarande skall, enligt § 1 af gällande
sjömanshusreglemente, finnas ett sjömanshus i hvarje stapelstad.
Sjömanshusens antal är detta år fyrtiosex, hvartill inom kort är
att lägga ett för Lysekil.

Undan för undan vidgades också i lagstiftningsväg området
för de uppgifter, som ursprungligen ålågo dels sjömanshusen
och dels, särskilda waterschouten.

Genom kongl. förordningen den 26 oktober 1833 angående
folkpass vid sjöresor inrikes orter emellan bestämdes, att folkpass

II. Sjömanshusen: Vidgad uppgift.

skulle vid fartygets första resa hvarje år utfärdas af magistraten,
sedan besättningen inför sjömanshus, där sådant funnes,
blifvit behörigen påmönstrad.

En kongl. kungörelse den 7 februari 1835 angående särskilda
kontroller i afseende å de på kopverdifartyg förhyrda sjömän lemnade
närmare bestämmelser i syfte bland annat att sätta sjömanshusen
i tillfälle att hålla ordning och reda på sjöfolkspersonalen.

Genom förordningen den 1 mars 1841 angående de passoch
nationalitetshandlingar, hvarmed svenska, till orter utom Sverige
gående fartyg, böra vara försedda, upptogs, bland handlingarna
för bestyrkande af i förordningen afsedda svenska fartygs
nationalitet, sjömansrullan. Denna skulle utfärdas af sjömanshusdirektionen
i den stad, hvarifrån fartyget afginge, eller, om det
afginge från landthamn, af sjömanshusdirektionen i närmaste stad,
men, där sjömanshus ej funnes — deras inrättande var ännu ej
obligatoriskt — af magistraten.

På- och afmönstringsförrättningarna, icke ursprungligen ålagda
sjömanshusen, kommo genom de nämnda bestämmelserna att i de
stapelstäder, som hade sjömanshus, påhvila dessa. Vid de antydda
förrättningarna skulle tillses, att vissa viktiga föreskrifter
i afseende å befälhafvare och sjöfolk å svenska fartyg voro iakttagna,
samt vissa uppgifter ifyllas i blanketten till sjömansrullan,
som innehöll både på- och afmönstringsrulla, och skulle detta, å
direktionens vägnar, verkställas af skeppsombudsmannen. Åt
denne blef det således, som staten öfverlämnade tillsynen däröfver
att befälhafvare!! ägde författningsenlig kompetens, att denne och
besättningen uppfyllde villkoren i afseende å nationaliteten in. in.;
och å sjömanshuset skulle i förekommande fall huld- och trohetsed
afläggas. För dessa ämbetsåtgärder tick sjöfarten ersätta
sjömanshuset genom lösen och expeditionsafgifter.

För närvarande åligger det, på grund af särskild författning
i ämnet, kongl. förordningen angående sättet och ordningen
för sjöfolks på- och afmönstring samt utfärdande af sjömansrulla
af den 4 juni 1868, sjömanshusdirektionerna genom deras
ombudsmän att i stapelstäder verkställa påmönstring och utfärda

Handels- och sjafartskomitens betänkande. II. J5

II. Sjömanshusen: Afgiftsåndringar.

Ändringar i
gifterna.

sådan rulla dels vid svenskt fartygs afgång till utrikes ort och
dels vid inrikes sjöfart, då befälhafvaren eller besättningen sådant
åstundar; påmönstra enstaka sjömän samt svensk besättning å
norskt eller utländskt fartyg, äfvensom verkställa afmönstringar
enligt hvad i förordningen närmare stadgas.

Afgifvandet genom sjömanshusen af statistiska redogörelser
rörande fartyg, skeppare och sjöfolk bestämdes genom ett kongl.
bref af den 4 december 1826. I sammanhang med 1841 års nämnda
förordning blef saken, enligt cirkulär af kommerskollegium den
15 juni 1841, ordnad så, att dessa förteckningar skulle inom
viss tid vid stadgad dagabot insändas till kommerskollegium, som
äfven inskärpte, hurusom direktionerna blottställde sig för ansvar
och skadeersättning, om de saknade tillgång på blanketter för
sjömansrullor.

af- Hvad särskildt af gifter na till sjömanshusen beträffar, hafva
dessa ifrån år 1749 undergått åtskilliga omgestaltningar.

Den väsentligaste skedde genom kongl. kungörelsen den 27
augusti 1828, hvarigenom de 1749 pålagda, förhyringspenningarna
afskaffades, och den redare vid hemkomsten från utrikes resa
åliggande sjömanshusafgiften utbyttes mot en lästafgift, som pålades
äfven utländska lossande och lastande fartyg och skulle
till sjömanshuset i den stad, där resan börjades, erläggas vid utgående
ur svensk hamn till utrikes ort med 2 skillingar banko
för hvar läst. Af utländska fartyg, tillhörande nationer, där
svenska fartyg ej njöto nationel behandling, var afgiften 3 skillingar.
Denna lästafgift ändrades genom kongl. kungörelse den
6 december 1867, då läst utbyttes mot nylä,st, till 10 öre, resp.
15 öre för hvarje nyläst af fartygets dräktighet, hvithet innebar
en nedsättning af hvad förut varit gällande, och det bestämdes
då tillika, att fartyg, som flera gånger under samma kalendermånad
från samma hamn afginge till utrikes ort, endast skulle
erlägga afgiften en gång i månaden. Hyresafgiften eller plåtafgiften,
som man ser den än i dag benämnd, har ej undergått
annan ändring sedan 1748 än hvad nya myntsystemet påkallat.

II. Sjömanshusen: 1870 års reglemente.

En af kommerskollegium i förslaget till 1870 års sjömanshusreglemente
ifrågaställa! ökning af denna afgift ledde ej till någon åtgärd.

Vid 1869 och 1871 årens riksdagar väcktes motioner om
hyresafgiftens upphäfvande, men då understöden vid Stockholms
sjömanshus öfverstigit där influtna hyresafgifter, afstyrkte vederbörande
utskott motionerna, som ock afslogos.

* *

Genom 1841 års nämnda förordning och andra lagar och
förordningar hade kopverdireglementet blifvit skäligen kringskuret.
I sin helhet upphäfdes det först genom reglementet för sjömanshusen
i riket af den 4 mars 1870, som trädde i kraft med år 1871.

Nu gällande bestämmelser om sjömanshusen och deras uppgift
äro lemnade i sistnämnda reglemente med däruti den 16 mars
1877, 17 december 1886 och 31 december 1887 gjorda ändringar.

Sjömanshusens dubbelnatur såsom både enskilda inrättningar
och förvaltningsorgan framgår af de konstitutiva bestämmelserna
för desamma.

Deras styrelse, direktionen, och suppleanter för dess ledamöter
väljas af redare och fartygsbefälhafvare. Direktionen, hvari
ledamotskap icke åtföljes af löneinkomst, väljer inom sig ordförande
och äger besluta om antagandet af en sjömanshusombudsman
till biträde vid göromälens handhafvande samt efter förslag
af fartygsbefälhafvare nämna ombudsmannen, äfvensom antaga
öfriga tjänstemän och betjänte, förse desse och ombudsmannen med
särskilda instruktioner samt entlediga dem. Direktionen uppgör
sjömanshusets aflönings- och utgiftsstat in. in., vårdar och förvaltar
under gemensam ansvarighet sjömanshusets fasta och lösa
egendom samt bestämmer om understöden och deras belopp. Af
tre revisorer välja redare och befälhafvare två, liksom ock två af
de tre revisorssuppleanterna. Redare och befälhafvare besluta i
anledning af anmärkningar vid revisionen.

Gent häremot stå dessa bestämmelser:

Sjömanshusen äro ställda under inseende af kommerskollegium.
Valen till direktionsledamöter och suppleanter för dem

Sjöinanshusreglementet
1870.

II. Sjömanshusen: Ändamål och åligganden.

Sjömanshusens

ändamål.

Sjömanshus direktions åligganden.

äfvensom till nämnda två revisorer och revisorssuppleanter förrättas
inför magistraten, som kallar valkorporationerna. Kommerskollegium
utfärdar förordnande för de valde. Ledamotskap
är ett förtroendeuppdrag; endast vissa angifna grunder berättiga
till afsägelse. En revisor och en revisorssuppleant utses af magistraten,
inför hvilken sammanträde för beslut om revisionsberättelsen
hålles. Öfver sjömanshusdirektions beslut i förvaltningsärenden
anföres besvär hos kommerskollegium, som pröfvar och
afgör alla ärenden, som angå sjömanshusens förvaltning och icke
tillhöra domstols handläggning.

Sjömanshusens ändamål angifves vara att samla och meddela
upplysningar om allt inhemskt sjöfolk och alla för handeln
afsedda fartyg af tjugu tons dräktighet och därutöfver,
hvilka inom riket hafva sin hemort, att hålla förteckningar öfver
det sjömanskap och de fartyg af omförmälda beskaffenhet, som
under hvarje år i handelssjöfarten användas, samt att i öfrigt
ägna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt behöfvande
bland dem, äfvensom åt deras efterlämnade änkor och barn. (,§ 1
S. R. enligt kungörelse 16 mars 1877).

Man märke, att hvad förut var det väsentliga nu satts i
sista rummet.

På grund af denna uppgift åligger det, enligt § 6 sjömanshusreglementet
med ändring den 16 mars 1877, direktionen hufvudsakligen,
i afseende å:

1) understödsverksamheten:

att, i mån af tillgångarna, bestämma, åt hvilka under sjömanshuset
hörande sjömän samt sjömäns -änkor och barn må
meddelas understöd, jämte beloppen däraf, och understöden, så
framt de ej äro endast af tillfällig natur, halfårsvis, på de tider
af året direktionen pröfvar lämpligast, till vederbörande utdela;

2) medelsförvaltningen:

att under gemensam ansvarighet vårda och förvalta sjömanshusets
fasta och lösa egendom, samt emot fullgod säkerhet för -

II. Sjömanshusen: Åligganden.

ränta hvad af där inflytande penningar och inkomster ej för löpande
utgifter erfordras;

att uppgöra sjömanshusets aflönings- och utgiftsstat samt
sedermera på grund af densamma till sjömanshusets tjänstemän
och betjänte kvartalsvis utbetala dem tillkommande aflöningar; och

att tillse, det sjömanshusets räkenskaper med noggrannhet
föras samt årligen inom februari månads utgång blifva för det
nästförflutna året afslutade, för att vederbörande revisorer tillhandahållas
;

3) samlandet och meddelandet af upplysningar om och hållandet af
förteckningar öfver fartyg och sjöfolk samt ägnandet af eftersyn

åt sjömännen:

att tillse, det inskrifningsregister ordentligen föras dels öfver
dem, Indika, efter anmälan på sjömanshuset, ingå i handelsflottan
såsom sjöfolk af olika klasser, däribland jämväl maskinister och
eldare på ångfartyg inbegripna, eller ock i sådan egenskap öfverflyttas
från annat sjömanshus, dels öfver de handelsfartyg af
tjugu tons dräktighet och därutöfver, för Indika stapelstaden eller
ort inom dess tullkammaredistrikt skall såsom hemort anses,
äfvensom att för hvarje år inom den 1 mars påföljande året
insända till marinförvaltningen summarisk uppgift å omförmälda
sjöfolk samt till kommerskollegium förteckning jämte räkning
öfver nämnda fartyg;*

att vaka däröfver, att fullständig mönstringsbok föres öfver
de fartygsbesättningar, som vid sjömanshuset på- och afmönstras,
samt att motböcker och skeppsdagboksblanketter i behörig ordning
tillhandahållas och gällande föreskrifter i öfrigt rörande så väl
påmönstring och sjömansrullas utfärdande som afmönstring blifva
noggrannt iakttagna;

* Att i afseende å fartyg, som registrerats i allmänna fartygsregistret, föreskrifterna
om fartygs anmälan till sjömanshusets register skola upphöra att gälla
framgår af kongl. förordningen angående registrering af svenska fartyg den 27
november 1891.

II. Sjömanshusen: Aligqanden.

att angående de inhemske sjömän, hvilka, ehuru icke vid
sjömanshuset inskrifne, därstädes på- eller afmönstras eller å där
inskrifna mönstringsfria fartyg tjänstgöra, vid hvarje års början
för det föregående året meddela de sjömanshus, dit sådane sjömän
höra, för behörigt antecknande i rullorna, utdrag eller aftryck
af tullkammaredistriktets mönstringsbok och af fartygsbefälhafvares,
enligt föreskrift, till sjömanshuset ingifna redogörelser, så ock
vid samma tid till vederbörande sjömanshus öfversända de afgifter,
som besättningar å dithörande fartyg under föregående året erlagt;

att årligen före den 1 mars till kommerskollegium insända
uppgift å antalet af de fartygsbefälhafvare af olika klasser samt
de maskinister, eldare och öfrige sjömän, hvilka, vid sjömanshuset
inskrifne, under näst förutgångna år till utrikes eller inrikes
sjöfart å svenska fartyg användts eller varit å utländska fartyg
förhyrde, eller i följd af inträffade omständigheter icke kunnat
göra sjötjänst och åtnjutit understöd, äfvensom å antalet af dem,
som under loppet af samma år på grund af dödsfall eller rymning
eller annan orsak blifvit från sjömanshusets register afförde;

att, när anmälan å sjömanshus skett om någon därstädes inskrifven
sjömans under resa eller på utrikes ort inträffade dödsfall,
därom genast och sist före årets slut skriftligen underrätta
pastorsämbetet i den församling, där sjömannen i lifstiden varit
kyrkoskrifven; och

att meddela vederbörande ämbetsverk och myndigheter sådana
upplysningar i afseende på sjöfolket, som inom omfånget af sjömanshusens
verksamhet kunna dessa inrättningar affordras;

hvartill numera kommit bestyret med värnpliktiges inskrifning
och redovisning enligt hvad nedan skall vidare omförmälas;
samt

4) i allmänhet:

att vaka däröfver, att sjömanshusets ändamål äfven i öfrigt
uppfylles genom befordrande af ordning i sjöväsendet, till ömsesidig
fördel så för sjöfolket som för det allmänna.

II. Sjömanshusen: Åligganden i afseende å värnpliktige.

Tillika äro sjömanshusen förmedlare å ena sidan af sjöfolks
ansökningar till direktionen för handelsflottans pensionsanstalt
om pensioner från denna anstalt och, å den andra, af pensionsbref
och penningebelopp från anstalten till sjöfolket.

Den närmare befattningen med mönstringsväsendet är, såsom
ofvan nämnts, uppdragen åt ombudsmannen. Mönstringsväsendets
förläggande till sjömanshusen möjliggör uppfyllandet af
den direktionen ålagda skyldigheten att hålla förteckningar öfver
sjömanskap och fartyg, som årligen användas i handelssjöfarten.

Tillhandahållandet genom sjömanshusen af skeppsdagbok, såsom
bihang hvartill å ångfartyg föres maskindagbok, år stadgadt
i 35 och 38 §§ sjölagen.

Genom kongl. kungörelse den 11 december 1886 fick den
ofvan anförda bestämmelsen om sjömanshusdirektionens skyldighet
att »meddela vederbörande ämbetsverk och myndigheter sådana
upplysningar i afseende på sjöfolket, som inom omfånget af sjömanshusens
verksamhet kunna dessa inrättningar affordras», det
tillägg att särskildt borde iakttagas hvad, på grund af värnpliktslag
och förordning angående inskrifning och redovisning af värnpliktige
samt deras tjänstgöring m. in., sjömanshusdirektionen åligger.

Dessa åligganden, för Indika här bör lämnas redogörelse, äro
grundade på och närmare angifna i värnpliktslagen af den 5
juni 1885 med ändringar samt förnyade kong], förordningen i
nämnda ämnen af den 22 december 1892 med ändringar, särskildt,
enligt kongl. kungörelser den 6 augusti 1894 och den 27 juni 1896.

Sjömanshusdirektionen åligger i förevarande afseende hufvudsakligen: att

anteckna i sjömanshusets register, hvilka

a) tillhöra härens eller flottans beväring eller flottans reserv
(beväringsmän);

b) tillhöra landstormen (landstormsmän);

c) fri kallats från värnpliktens fullgörande;

Åligganden 1
afseende ä
värnpliktige.

24 II. Sjömanshusen: Åligganden i afseende å värnpliktige.

att årligen upprätta:

a) inskrifning slista, hvarå från sjömanshusets register uppföras
så väl de förut ej inskrifne ynglingar, hvilka under det år listan
afser fylla 21 år, som äfven de äldre personer, hvilka enligt direktionen
tillhandakommen upplysning äro inskrifningsskyldige; och

b) inskrifning stillägg slista, hvarå upptagas de ynglingar, hvilka
under nästföregående kalenderår fyllt 20 år och blifvit ur registret
afförde af annan anledning än af dödsfall eller afflyttning efter
vederbörligt tillstånd från riket, med anteckning å listan af sådant,
som i och för deras behöriga inskrifning kan tjäna till upplysning.

Vid upprättande af nämnda listor skola uppgifvas vederbörande
inskrifningsskyldiges befattningar enligt angifna grunder.

Listorna skola af direktionen insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller i Stockholm till Öfverståthållareämbetet
före den 10 januari vid stadgad dagabot.

Vidare åligger direktionen

att afgifva infordrad uppgift å de förändringar i sjömanshusets
register, hvilka genom afgång eller tillkomst af inskrifningsskyldige
egt rum efter det omförmälda listor för sj ömanshuset u pprättades.

Sjömanshusdirektionen har att mottaga vid sjömanshus
inskrifven värnpliktigs ansökan om frikallelse från värnpliktens
fullgörande, om uppskof med inskrifning eller med föreskrifven
tjänstgöring under första tjänståret, om befrielse jämlikt § 27
mom. 2 värnpliktslagen, enligt dess lydelse i lag den 2 december
1892, från afl öfning i fredstid eller om ändring i redan bestämdt
värnpliktsförhållande äfvensom anmälan till inskrifning före värnpliktsalderns
inträde; och kan ansökan om befrielse från all öfning
i fredstid för värnpliktig, som är vid sjömanshus inskrifven,
göras af sjömanshusdirektionen, som äfven må göra ansökan om
uppskof för vid sjömanshus inskrifven värnpliktig.

Villkor för uppskof eller befrielse styrkas med intyg af
sjömanshusdirektion. A inskrifningslistan anmärkes, hvilka ingifvit
sådan ansökan eller anmälan, hvarom ofvan förmälts.

Sjömanshusdirektionen har ock att vid anfordran tillhandahålla
vid sjömanshus inskrifne värnpliktige de enligt beslut af inskrif -

II. Sjömanshusen: Åligganden i afseende å värnpliktige.

ningsnämnden utfärdade inskrifningsböcker eller inskrifningssedlar
samt frisedlar och uppskofssedlar, hvilka af kompaniområdesbefälhafvarne
öfversändas till sjömanshusdirektionerna.

Hos sjömanshusdirektion må af beväringsman tillhörande 1.
uppbådet göras honom enligt värnpliktslagen åliggande anmälningar
vid inskrifning å sjömanshus eller afgång från sjömanshus, och
skola anmälningarna af direktionen antecknas å särskilda anmälningslistor
öfver tillkomst och afgång af värnpliktige, hvilka
listor upprättas för hvarje månad och ofördröjligen efter månadens
utgång öfversändas till vederbörande.

Då någon, som icke öfverskridit värnpliktsåldern, inskrifves
vid sjömanshus eller afföres ur sjömanshusets register, åligger
det sjömanshusets direktion att därom underrätta vederbörande
pastorsämbete, församlingsföreståndare eller presterskap.

Då vid sjömanshus inskrifven, som icke öfverskridit värnpliktsåldern,
uttagit flyttningsbevis till annan församling, underrättas
därom sjömanshusets direktion med angifvande af denna
församling, och dessa eller direktionen eljest tillhandakomna
upplysningar angående de å sjömanshuset inskrifne värnpliktiges
flyttning från församling till annan skola äfven upptagas å de
månatliga anmälningslistorna.

Anteckningar, som göras å sjömanshusens månatliga anmälningslistor,
skola samtidigt införas å behöriga ställen uti den
särskilda beväring smila för sjömanshus, som jämte bifogad förteckning
skall öfversändas till sjömanshusdirektionerna; och skola
i öfrigt uti en kolumn i rullan städse vara införda, skrifna med
blyerts, möjligast noggranna och fullständiga uppgifter angående
de värnpliktiges adresser eller andra upplysningar, som kunna
tjäna till ledning vid upprättande af omedelbar order om de värnpliktiges
inträde i tjänstgöring, därest kompaniområdesbefälhafvaren
för sagda ändamål återfordrar rullan. Direktionen är pliktig
att när helst på anfordran rullan till befälhafvaren ofördröjligen
öfversända.

Hvarje år före den 15 september skall sjömanshusdirektionen
till vederbörande kompaniområdesbefälhafvare insända sagda be Handels-

och sjufartskomitens betänkande. II. 4

II. Sjömanshusen: Ombudsmannen.

Sjömanshusom*

budsmannen.

väringsrulla, och skola dessförinnan i viss kolumn noggranna anteckningar
vara införda för dem af de i rullan upptagne, i hvilkas
befattningar inom sjömansyrket under året förändringar inträda
allt med iakttagande af bestämda grunder.

I allmänhet äro sjömanshusdirektionerna pliktige att i allt
hvad på dem kan ankomma tillhandagå vederbörande befäl med de
upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de
värnpliktiges redovisande och inskrifning.

Sjömanshusombudsman åligger särskilt att lämna å sjömanshus
inskrifven beväringsman vid kongl. flottan, som befinner sig
sig å ort, där sjömanshus, men ej kompaniområdesbefälhafvare
finnes, rekvisition å järnvägs- eller ångbåtsbiljett för inställelse
till tjänstgöring enligt blanketter, som tillställas ombudsmannen
och för hvilka han skall redovisa.

Till biträde vid göromålens handhafvande äger direktionen
att antaga en sjömanshusombudsman, såsom waterschouten eller
skeppsombudsmannen benämnes i 1870 års reglemente, hvilket
åt denne tjänsteman anvisar en med sjömanshuset närmare förbunden
ställning än det gamla kopverdireglementet.

I flera afseenden gå dock dess bestämmelser ännu igen. Så
har ombudsmannen fortfarande

att meddela fartygs redare eller befälhafvare, som vilja förhyra
sjöfolk, anvisning på tjänstsökande och de upplysningar i
afseende på deras föregående tjänstgöring, hvilka kunna ur mönstringsboken
erhållas;

att vid uppkommande mindre tvister emellan fartygsbefälhafvare
och besättning, eller emellan personer af besättningen inbördes,
söka, då ombudsmannen därom anlitas, medla förlikning;
samt

att vid afmönstring inhämta och i mönstringsboken anteckna befälhafvarens
vitsord om hvarje sjömans större eller mindre duglighet
och pålitlighet.

II. Sjömanshusen: Ombudsmannen.

För sjömanshusets egen räkning tillhör ombudsmannen
att uppbära och månatligen till direktionen eller dess för
särskild tillsyn öfver förvaltningen utsedde ledamot aflämna och
redovisa alla till sjömanshuset inflytande afgifter och inkomster,
för uppbörden hvaraf ombudsmannen dessutom bör, om sådant
äskas, ställa af direktionen godkänd borgen;

att, så framt annan räkenskaps- eller protokollsförande ej
blifvit antagen, öfver sjömanshusets inkomster och utgifter hålla
ordentlig räkenskap och densamma inom viss tid till direktionen
aflemna, samt föra protokoll öfver hvad vid direktionens sammanträden
förekommer; och

att i öfrig! ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter
i afseende på tjänstens utöfning, hvilka direktionen kan finna
nödigt meddela.

Såsom tjänsteman för verkställande af sjömanshusen pålagda
förvaltningsbestyr åligger ombudsmannen särskild t:

att, efter direktionens anvisning och i öfverensstämmelse
med reglementet, föra de i § 6 däraf omnämnda inskrifningsregister,
mönstringsböcker och särskilda förteckningar, äfvensom
utarbeta de uppgifter, hvarom i samma § förmärs;

att åt hvar och en, som vid sjömanshuset inskrifves, till bevis
därom, å sjömanshusdirektionens vägnar, utfärda mot lösen
en sjöfartsbok; och

att, på anmälan af fartygsbefälhafvare, i föreskrifven ordning
påmönstra sjöfolk och, å direktionens vägnar, utfärda sjömansrulla.
, så ock verkställa sjöfolks afmönstring.

Vidare har han att utfärda vissa afskeds- eller afflyttningsbetyg
och att, sedan enligt 46 § sjölagen befälhafvare för honom
redovisat sjömans kvarlåtenskap, därom göra anmälan hos direktionen
och å dennas vägnar besörja, att kvarlåtenskapen må komma
vederbörande arfvingar till godo (§ 11. S. R.).

II. Sjömanshusen: Under stödsverksamheten. Inkomstkällor.

Understöds verksamheten.

Inkomstkällor.

Efter denna redogörelse för sjömanshusens tillkomst och de
åligganden, som nu tillhöra dem och ombudsmannen, följer att
erinra om de om understöds erhållande gällande bestämmelser
samt sjömanshusens inkomstkällor.

Understöden kunna vara tillfälliga enligt § 6 litt. g af reglementet
— för dessa äro icke några villkor stadgade — eller
ock årsunderstöd.

De närmare bestämmelserna om dessa senare äro lämnade i
§ 20 reglementet, hvad sjömän, och i § 21, hvad de rasänkor och
barn angår.

För att sjöman skall kunna erhålla årsunderstöd fordras, att
han erlagt hyresafgift samt under utöfvandet af sin tjänst blifvit
till någon lem så skadad, eller ådragit sig sådan sjuklighet, eller
iråkat den ålderdomsbräcklighet, att han till sjötjänst ej vidare
kan användas, och är stadd i torftiga omständigheter. Under
dessa förutsättningar är han berättigad att vid det sjömanshus,
där han är inskrifven, för sin återstående lifstid erhålla ett efter
hans nödtorft och sjömanshuskassans tillgångar lämpadt årligt
understöd. Han har i regel förverkat förmånen, om han gjort
sig skyldig till rymningsbrott; sjömanshusdirektionen kan dock
undantagsvis frånse denna omständighet. Sjömansänkor samt fader -och moderlösa barn efter sjömän njuta enahanda förmån vid det
sjömanshus, mannen eller fadern tillhört, därest denne själf innehaft
eller varit berättigad undfå understöd. Understödet utgår ej
till änka, som träder i nytt gifte, och barn få i regel åtnjuta
understöd endast intill fyllda femton år.

* *

Hvad sjömanshusens inkomster angår, bestå dessa utom i
räntemedel, fortfarande hufvudsakligen i tonafgifter och hyresafgifter.

Om tonafgiften stadgas i § 34 sjömanshusreglementet, som

II. Sjömanshusen: Inkomstkällor. 29

lyder: »För fartyg, som från svensk hamn afgår till Norge

eller utrikes ort, skall befälhafvaren till sjömanshuset i den stad,
hvarest eller inom hvars tullkammaredistrikt fartygets besättning
för'' resan påmönstras, eller, om besättningen blifvit påmönstrad
för flera resor eller hel seglationstid och ny påmönstring för
ifrågavarande resa ej erfordras, till sjömanshuset inom det tullkammaredistrikt,
där fartyget utklareras, erlägga en efter tontalet,
enligt svenskt eller därmed likställdt utländskt mätbref, beräknad
afgift.

År fartyget svenskt eller norskt eller tillhörigt en främmande
nation, i hvars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma
nations egna, skall nämnda afgift utgöras med 3 öre, men i annat
fall med 5 öre för hvarje ton af fartygets dräktighet.

Afgår fartyg flera gånger under en kalendermånad från
samma svenska hamn, skall afgiften allenast en gång i månaden
erläggas.»

Om hyr esa/giften stadgas i § 35 följande: »Då besättning å
inhemskt fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort, i
svensk hamn afmönstras, betalas, under namn af hyresafgift, till
det sjömanshus, i hvars register fartyget är inskrifvet, af befälhafvare
två öre, af styrman och maskinist ett och ett hälft
öre samt af hvar och en utaf den öfriga besättningen ett öre
riksmynt för hvarje riksdaler samma mynt af deras förtjänade lön
eller hyra under hela den tid, från påmönstringsdagen räknad,
fartyget varit på resa eller resor stadt; åliggande befälhafvaren
att å hvars och ens hyra, mot kvitto i sjöfartsboken, innehålla
och vid afmönstringstillfället, jämte sin egen afgift, äfven erlägga
hvad sålunda på en hvar af besättningen belöper.

Har fartygs besättning blifvit å utrikes ort af svensk och
norsk konsul afmönstrad till följd däraf, att fartyget upphört att
vara svensk egendom, eller att detsamma gått i sjönöd förloradt
eller blifvit så skadadt, att det förklarats icke värdt att vidare
iståndsätta^, vare det sjömanshus, i hvars register sådant fartyg
senast inskrifvits, berättigadt att af fartygets i samma register
antecknade ägare eller hufvudredare uppbära de för befälhafvaren

Tonafgift.

Hyresafgift.

II. Sjömanshusen: Inkomstkällor.

och besättningen intill afmönstringsdagen upplupna hyresafgifter,
hvilka jämväl i sådant fall må på aflöningen innehållas.»

Andra inkomster. Några kollektmedel tillkomma ej vidare sjömanshusen, men,
jämlikt § 105 sjölagen, tillfaller sjömanshus sjöman enligt § 102
sjölagen frångången hyra. Sjömanshusen äga vidare andel i böter
och viten, ådömda enligt särskilda sjöfartsförfattningar, såsom
registreringsförordningen, sjömanshusreglementet, mönstringsförordningen
och skeppsinätningsförordningen samt, odeladt, böter
och viten enligt gällande förordning om pass- och nationalitetshandlingar
in. in. Böter och vitesmedel fördelas efter antalet
vid sjömanshusen inskrifne sjömän (§ 38 S. R., enligt kungörelse
31 december 1887).

Ersättning för in- För besväret med inskrifning och redovisning af värnpliktige

skrifnmgshstor. ätnjutes ingen ersättning förutom enligt kong!, bref den 15 maj
1891, för inskrifningslistors upprättande, »sex kronor för hvarje
hundratal man, som införes i listorna, samt i förhållande därtill
för större eller mindre antal».

Af allmänna medel njuta i öfrigt sjömanshusen nu icke annan
godtgörelse än att, därest de med direktionens brefväxling förknippade
utgifter icke utan svårighet kunna af sjömanshusets inkomster
bestridas, direktionen berättigats att hos kommerskollegium
göra framställning åtföljd af bestyrkt uppgift å kostnadsbeloppet
(§ 10 S. R.).

Expeditionslösen. Bland sjömanshusens inkomstkällor får ej lösen för expeditioner,
som där utfärdas, här förbigås, då denna, af sjöfarten
och dess idkare uttagna afgift i regel tillfaller ombudsmannen
eller i något fall annan sjömanshustjänsteman såsom sportler
eller ock, vid vissa sjömanshus, uppföres bland sjömanshusets
inkomster. Enligt kongl. kungörelsen den 16 mars 1877 om
lösen för skeppsdagsbokblanketter, kongl. förordningen angående
expeditionslösen den 7 december 1883 samt kongl. kungörelse
den 31 december 1891 utgör lösen för:

Bevis öfver afmönstring af sjömän för hvarje man, som

afmönstras.......................0: 20

Motbok med sjömän....................0: 25

II. Sjömanshusen: Utgiftssat. Lokal. 31

Sjö fartsbok.........................1: oo

Sjömansrulla eller folkpass för fartyg eller båtar

af till och med 50 ton................1: oo

öfver 50 till och med 100 ton............2: oo

» 100 » » » 200 » 3: oo

» 200 ton.....................4: oo

Skeppsdagbok för fartyg under 100 ton.....■ . . . . 0: 75

från och med 100 till och med 150 ton ....... 1: so

öfver 150 ton.......... 3: oo

Dessutom för papper 3 öre för hvarje ark och för inbindning
75 öre.

Maskindagbok, lika som för skeppsdagbok.

I utgiftsstaten upptagas dels aflöningarna till ombudsmannen lltgiftsstat.
och sjömanshusets öfriga tjänstemän och betjänte, så ock andra
för sjömanshusets räkning nödiga årsutgifter, dels förslagsvis den
summa, hvilken må till årliga eller tillfälliga understöd åt nödställde
sjömän samt deras änkor och barn användas. I fråga om
donerade och testamenterade eller för särskildt ändamål insamlade
medel, iakttagas naturligtvis de därför gällande föreskrifter och
förordnanden.

Mångenstädes påhvilar sjömanshuskassan utgift för anskaffande Expeditionslokal.
af expeditionslokal. På senare tider har ifrågasatts, huruvida
kassan rätteligen borde vidkännas detta afbräck och om det icke
borde åligga stadskommunen att kostnadsfritt tillhandahålla lokal
åt sjömanshuset. Af ofvan åberopade kongl. bref den 29 januari
1864 om sjömanshus inrättande och af stadgandet i sjömanshusreglementet
att i hvarje stapelstad skall finnas sjömanshus, har
nämligen följt att vid stapelstadsrätts beviljande åt stad föreskrifvits
såsom villkor, att staden skulle vara underkastad förbindelsen
att inrätta behörigt sjömanshus. Kommerskollegium
införskaffade 1892 utredning från sjömanhusen om huru förhölle
sig med denna sak. Och i cirkulär den 31 december 1892 infordrade
kollegium från stadsfullmäktige i de städer, där sjömanhusets
medel anlitades för detta ändamål, upplysning, huruvida
de för staden vore villiga att för framtiden kostnadsfritt till -

II. Sjömanshusen: Förslag om hyresafgiften.

handahålla sådan lokal eller i annat fall vidkännas den kostnad,
som i en eller annan form drabbade sjömanshuskassan härför.
Från några städer förklarades väl att man skulle för framtiden
tillmötesgå det kraf, som ansågs hafva blifvit ställdt på staden;
men i allmänhet var man icke villig göra ett sådant åtagande,
hvartill de städer, som egt stapelrätt från äldre tider, icke vore
lagligen skyldige.

För fullständighetens skull har omförmälts hvad sålunda
förekommit. Stapelstads skyldighet att inrätta sjömanshus, där
sådan blifvit stad tillförbunden eller framdeles må påläggas nya
stapelstäder, torde komma att i ett blifvande nytt sjömanshusreglemente
närmare bestämmas, hvarigenom ju sjömanshusets förvaltningskostnader
kunde till fromma för dess understödsverksamhet
nedbringas i motsvarande mån. Att emellertid åliggande
för vederbörande stapelstadskommuner att anskaffa lokal för sjömanshus
åtminstone icke lärer kunna utan frivilligt åtagande utsträckas
till äldre stapelstäder, torde vara gifvet; sjömanshusinrättningen
var, såsom dess historia visar, ursprungligen icke
någon kommunal angelägenhet.

Vissa angående sjömanshusen framställda förslag.

Ändringsförslag''

angående

hyresafgiften.

Bland bestämmelserna i sjömanshusreglementet är det hufvudsakligen
de, som afse hyresafgiften, som på senare tider
gjorts till föremål för anmärkningar. Då frågan om de genom
denna afgift inflytande medlens användande står i ett visst samband
med den om ersättande genom statsmedel af en del af sjömanshusens
förvaltningskostnader, torde de förslag, som efter
sjömanshusreglementets trädande i kraft framlagts rörande hyresafgiften,
här böra något beröras.

Det har mest klagats dels öfver den grund, hvarefter afgifterna
fördelas sjömanshusen emellan, dels öfver den norm, hvarefter
afgifterna utgå för de olika klasserna betalningspliktige, och

II. Sjömanshusen: Förslag om hyresaf giften.

dels däröfver att afgifterna icke stå i något visst och lämpligt
förhållande till de utbetalda understöden.

I förstnämnda afseende väckte i skrifvelse till kommerskollegium
den 30 november 1875 direktionen för sjömanshuset
i Göteborg förslag att hyresafgiften skulle inbetalas till det sjömanshus,
där den afmönstrade sjömannen vore inskrifven, och
icke såsom nu tillfalla det, där fartyget hade sin hemort. Efter
det öfriga sjömanshusdirektioner hörts och därvid i allmänhet
afstyrkt förslaget, afböjdes det äfven af kollegiet med åberopande
bland annat af den invecklade uppbörd, det i tillämpningen skulle
medföra.

I mars 1885 hemställde hos samma ämbetsverk direktionen
för Stockholms sjömanshus om hyresafgiftens upphörande och införande
i stället af ett stadgande om förpliktelse för hvar sjöman att
afstå af sina löneförmåner ett lämpligt belopp, ställdt i förhållande
till den pension, hvartill han efter viss ålder borde vara
berättigad. Direktionen anmärkte, bland annat, att befälhafvaren
erlade hyresafgift endast för sin månadshyra, men ej för
den vida större delen af sina inkomster, den s. k. kaplaken,
hvadan det kunde inträffa att hans hyresafgift icke ens uppginge
till hälften af den, som t. ex. eu maskinist måste erlägga, ehuru
denne icke erhölle så stort understöd som den förre. Med hänsyn
till normen för afgifternas fördelning kunde vidare, anmärkte
man, dessa icke läggas till grund för understödens storlek.

öfver framställningen afgåfvo sjömanshusdirektionerna infordrade
yttranden, för hvilka är redogjordt i arbetareförsäkringskomiténs
motiv till dess förslag om ändringar i sjömanshusreglementet*).
Här må allenast erinras, att sexton direktioner ställde
sig på Stockholmsdirektionens ståndpunkt, medan elfva afstyrkte
dess förslag och fjorton åter både särskilda förslag. Flere vitsordade
rättvisan och billigheten af en annan grund än den
gällande för befälhafvarens hyresaf gifter. Från ett håll föreslogs
procentens för dessa utgifter höjande från 2 till 3. Fn direktion

*) Arbetareförsäkringskomiténs betänkande 1888. I. Utlåtande och förslag:
2. Sjömanshusen och Handelsflottans pensionsanstalt. (Sid. 34—-38.)

Handels- och sjöfarts ko mit ens betänkande. 11. 5

34 II. Sjömanshusen: Arbetar eför säkring skomitén om hyresafgiften.

Arbetare fiirsäkringskomitén.

ville bibehålla hyresafgiften för manskapet, som skulle få uppbära
understöd i form af bestämda pensioner, men från afgiften befria
befälhafvare, styrmän och maskinister, hvilka i stället skulle få
bereda sig pension genom utgifter till någon för dem bildad
pensionskassa.

Från flera håll framhölls såsom lämpligast, att hyresafgifterna
inginge till det sjömanshus, där den afmönstrade sjömannen vore
inskrifven.

För hyresafgiftens bibehållande åberopades af några direktioner,
att afsutten äfven och i främsta rummet skulle vara afsedd
att bestrida omkostnaderna för sjömanshusens förvaltning.

I särskild underdånig framställning afgaf styrelsen för Göteborgs
fartygsbefälhafvareförening, understödd af andra sjömannaföreningar
och ett antal sjöfartsidkare å Gotland, förslag till en
utvidgad pensionering genom handelsflottans pensionsanstalt och
i sammanhang därmed hyresafgiftens upphörande.

Dessa framställningar utgjorde föremål för kommerskollegiets
utlåtande den 30 mars 1886. Däruti förordade kollegiet berörda
förslag om höjning af den såsom hyresafgift för fartygsbefälhafvare
nu bestämda procent af förtjänad lön eller hyra från 2 till 3 öre
af hvar krona. Att beräkna befälhafvarens hyresafgift efter hans
verkliga inkomster i yrket eller för honom att styrka sin uppgift
därom ansåg kollegiet i de flesta fall knappast möjligt. Hyresafgifternas
redovisande till det sjömanshus, där den afmönstrade
sjömannen vore inskrifven, afstyrktes äfven nu.

Ärendet remitterades till] den redan år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomiténs
öfvervägande. Komitén, som föreslog
en för alla klasser gemensam obligatorisk ålderdomsförsäkring,
kunde icke tillstyrka vare sig hyresafgiftens utbytande mot pensionsafgift
eller dess upphörande.

Härom yttrade komitén bland annat följande, som synes väl
ägnadt att belysa den föreliggande frågan:

»Lämnar man å sido sjömanshusens åliggande såsom myndigheter
i statsförvaltningens tjänst, så äro de att betrakta såsom
styrelser för lagstadgade yrkesföreningar till ömsesidig hjälp,
hvilka föreningars medlemmar äro de vid sjömanshus inskrifne

II. Sjömanshusen: Arbetareförsäkringskomitén om hyresafgiften. 35

sjöman, som genom erläggande af hyresafgifter, enligt §§ 20 och
35 i sjömanshusreglementet, för sig och efterlefvande grundlagt
anspråk på understöd i de af reglementet angifna fall. Likasom
en sjukkassa erbjuder åt den genom sjukdom till arbete oförmögne
kassamedlemmen viss tids sjukhjälp, och i samma mening,
som det kan sägas att den, hvilken är nog lycklig att ej behöfva
taga kassans bistånd i anspråk, betalar för de sjuke, likaså erbjuder
sjömanshuset understöd åt den till tjänstgöring i yrket
oförmögne och i torftiga omständigheter stadde sjömannen eller
hans nödstälda efterlefvande; och blott i nyss antydda mening
kan sägas, att de, som ej behöfva taga detta understöd i anspråk,
betala för de andra. Skillnaden mellan de på frivillighet byggda
sjukkassorna och sjömanshusens understödsväsende är emellertid
icke obetydlig. Först och främst det lagstadgade tvånget för
den i utrikes sjöfart använde sjömannen att erlägga hyresafgift,
hvaremot inträde i en enskild sjukkassa är frivilligt; för det
andra, att understöd är beroende af sjömanshusens tillgångar och
således kan äfven vid trängande nöd uteblifva, hvaremot sjukkassan
utbetalar, eller förutsättes alltid vara i stånd att utbetala
den reglementsenliga sjukhjälpen.

Frågas nu, om dessa skiljaktigheter emellan sjukkassornas
frivilliga och sjömanshusens lagstadgade understödsväsende äro
af den beskaffenhet, att hyresafgiftstvånget bör ogillas, utan
hänsyn till sjömanshusens förmåga att, oberoende af denna
tillgång, fullgöra sin uppgift såsom understödsföreningar, så
skulle koinitén visserligen ej förorda införande af ett så beskaffadt
tvång för en särskild yrkesklass, om det nu ifrågasattes
såsom en nyhet att införa. Men då de berättigade anledningarna
till missnöje med sjömanshusens understödsverksamhet synas
kunna genom förändrade bestämmelser och en bättre kontroll
afhjälpas, då särskilt den uppenbara obilligheten, att sjöfartsnäringens
utgifter till sjömanshusen till en betydlig del användas
till att bestrida kostnaden för göromål för statens räkning, knappt
torde behöfva mer än påpekas, för att blifva afhulpen, då hyresafgifterna,
som hafva en vida öfver hundraårig häfd, utgöra en

36 II. Sjömanshusen: Arbetar eför säkring skomitén om liyresafgiften.

så betydande de] af de årliga inkomsterna, att de ej utan svårare
olägenhet kunna undvaras, och då slutligen sjömansyrkets
art och de förhållanden, under hvilka det utöfvas, näppeligen
lemna rum för det antagandet, att frivilliga föreningar skulle
fylla den lucka, som genom en minskning af sjömanshusens understödstillgångar,
komme att uppstå, så föranlåtes komitén att
förorda hyresafgiftens bibehållande, ehuru med förändrade bestämmelser
om dess utgörande.»

Det öfverklagade förfarandet för upptagande af hyresafgift af
befälhafvare endast å kontanta månadshyran, men ej å dem tillfallande
andel i den inseglade frakten, fann komitén uppenbarligen
strida mot författningens mening. Missnöjet härmed syntes
komitén så mycket mer befogadt, som det visade sig, att de understöd,
hvilka lämnades befälhafvare samt deras änkor och barn, såväl
till antal som storlek utginge i en mycket högre proportion, än som
motsvarades af de utaf befälhafvare erlagda hyresafgifter. Härom
upplyses följande: År 1884 utgingo af samtliga årsunderstöd från
sjömanshusen nära 27 procent till befälhafvare samt deras änkor och
barn; och dessa understöd voro till beloppet de största, så att de
tillhopa utgjorde ej mindre än i rundt tal 40,000 kronor eller 40
procent af hela den i årsunderstöd utdelade summan. I medeltal
utgjorde årsunderstöden till befälhafvare 46 kronor, till styrmän
och maskinister 33 och till öfrig! sjöfolk 22 kronor samt till
änkor och barn efter befälhafvare 42, efter styrmän och maskinister
32 och efter öfrigt sjöfolk 22 kronor. Af de uppgifter
som från 26 sjömanshus erhållits, visade sig åter, att af de vid
dessa sjömanshus år 1884 influtna hyresafgifter befälhafvare erlagt
endast omkring 20 procent, men styrmän och maskinister i
rundt tal 27 procent samt öfrigt sjöfolk 53 procent. »Man torde
på grund. häraf», anförde komitén, »hafva skäl att antaga, att de
årsunderstöd, befälhafvare samt deras änkor och barn från sjömanshusen
åtnjuta, äro till beloppet omkring dubbelt större, än
som skulle berättigas af det förhållande, hvari af dem betalade
hyresafgifter stå till de af den öfriga delen af sjöfolket erlagda.»

II. Sjömanshusen: Arbetareförsäkringskomitén om hyresafgiften. 37

Komitén biträdde dock icke det af kommerskollegium afgifna
förslaget till att råda bot för missförhållandet. Komitén antog
kollegiets mening med dess förslag hafva varit att afgiften, såsom
dittills varit brukligt, endast skulle beräknas å den kontanta månadshyran.
Denna praxis fann komitén strida mot författningens bestämmelse,
att hyresafgiften skall utgå efter den förtjänade lönen
eller hyran, hvilken bestämmelse icke innehölle någon som helst
antydan, att med lön eller hyra endast skulle afses den kontanta
månadsaflöningen; och ville man söka åstadkomma en rättvisare
fördelning mellan de olika klasserna sjöfolk i fråga om hyresafgifternas
erläggande, kunde detta icke uppnås genom att höja
afgiftsprocenten för befälhafvare, om afgiften, såsom hittills, endast
skulle utgöras å den kontanta rnånadshyran. Det syntes
komitén vara det enda riktiga och med sjömanshusreglementets
mening öfverensstämmande, att hyresafgiften för såväl befälhafvare
som styrmän, maskinister och öfrigt sjöfolk utginge med
viss procent af deras samtliga aflöningsförmåner; och föreslogs i
sådant syfte att hyresafgiften måtte bestämmas till en procent
af vederbörande sjömans samtliga intjänade aflöningsförmåner,
dessa månde nu utgå under formen af hyra, kaplake eller på
annat sätt, dock oberäknadt fritt kosthåll om bord, eller, där sådant
ej erhölles, motsvarande del af löneförmånerna.

För det fall att de intjänade löneförmånerna ej vore fullständigt
kända och beräkneliga vid afmönstringstillfället, hvilket
kunde inträffa med medgifven andel i intjänad frakt, föreslog
komitén ett särskildt förfarande, enligt hvilket, därest fullständiga
uppgifter om dylika löneförmåner icke vid afmönstringstillfället
kunnat lämnas, det skulle åligga befälhafvaren att sådant
skriftligen anmäla samt därvid jämväl uppgifva de villkor, enligt
hvilka ifrågavarande förmåner skulle utgå, hvarefter å dem belöpande
afgifter från vederbörande redare skulle uppbäras genom
det sjömanshus, inom hvars distrikt afmönstringen egt rum; och
skulle redare, som vore pliktig att utbetala hyresafgift, därvid
äfven afgifva intyg öfver riktigheten af befälhafvares ofvannämnda
uppgifter.

38 II. Sjömanshusen: Arbetareförsäkringskomitén om förvaltningsbidrag.

Förval tningsbidrag:
af statsmedel.

I afseende å hyresafgifternas fördelning mellan sjömanshusen
framhöll komitén åtskilliga anmärkningar mot det föreslagna sättet,
att de skulle ingå till det sjömanshus, där den betalande sjömannen
vore inskrifven, och förordade den medelvägen att dessa
afgifter skulle fördelas emellan sjömanshusen i förhållande till
antalet där under nästföregående år inskrifne sjömän. Komitén
antog att härigenom en på det hela rättvis fördelning skulle åstadkommas.
Uppburna afgifter skulle, enligt komiténs förslag, årligen
före den 1 mars öfverlämnas till kommerskollegium, som skulle
hafva att ofördröjligen därefter fördela dem efter sagda grund.

Komitén meddelade eu tabell, visande verkan af en dylik
ändrad fördelningsgrund, om den 1884 blifvit följd.*)

I öfverensstämmelse med förslaget om hyresafgiften afgaf
komitén förslag till nödiga ändringar i sjömanshusreglementet.

Komitén upptog också i samband härmed frågan om statsbidrag
till sjömanshusen.

Här må dock först erinras att redan kort efter sjömanshusreglementets
trädande i kraft en sådan fråga varit å bane.

I skrifvelse den 17 november 1871 anmälde kommerskollegium
hos Kongl. Maj:t en framställning af sjömanshusdirektionen i Marstrand
om beredande af årsarfvode af allmänna medel åt ombudsman
vid sjömanshuset. Då anledning synts kollegium vara för
handen att det af direktionen sålunda begärda bidrag till ombudsmans
aflönande af allmänna medel anvisades såsom ersättning för
de ombudsman åliggande göromål i och för den allmänna sjöfartsstatistiken,
men det kunde förutses att, om anslag af statsmedel
beviljades sjömanshuset i Marstrand, öfriga sjömanshus, hvilka, på
grund af sin verksamhet för den allmänna statistikens befrämjande,
vore, om ock icke i lika behof af statsunderstöd, till sådant i allt fall
lika berättigade, skulle framkomma med likartade anspråk, hemställde
kollegium, att Kongl. Maj:t måtte besluta, att hvarje af de
i riket då befintliga trettiosju sjömanshus skulle äga att, såsom bidrag
till sina förvaltningskostnaders bestridande, af allmänna medel

*) Ant. st., sid. 52.

II. Sjömanshusen: Arbetar eför säkring skomitén om för v ältning sbidrag. 39

årligen uppbära ett anslag af tvåhundrafemtio kronor, emot skyldighet
att därför redovisa i den ordning, som för statsmedel i
allmänhet var föreskrifven. Men enligt kongl. bref den 1 december
1871 fann Kong]. Maj:t, som icke biföll sjömanshusdirektionens
i Marstrand anhållan, den af kollegium i öfrig! gjorda framställningen
icke till någon åtgärd föranleda.

Arbetareförsäkringskomitén meddelade i afseende å frågan
om hyresafgifternas behöflighet för bestridande af sjömanshusens
förvaltningskostnader åtskilliga uppgifter. Dessa visade att för
upprätthållande af sjömanshusens förvaltning åtginge en ganska
betydande del af dem genom såväl sådana afgifter som tonafgifter
tillflytande inkomster, hvarvid komitén erinrade att därjämte såväl
redare som sjöfolk hade att vidkännas en ej obetydlig expeditionslösen.
Då sjömanshusens verksamhet kunde anses vara lika så angelägen
i statens som i sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse,
och då en del af de göromål, som tillkomme sjömanshusen, såsom
deras åliggande att insamla och meddela upplysningar om inhemskt
sjöfolk och för handeln afsedda fartyg, särskildt att
lemna uppgift å värnpliktige sjömän, afsåge rena statsförvaltningsändamål,
hade det synts komitén i högsta måtto obilligt,
att redare och sjömän själfve måste bekosta sjömanshusens hela
förvaltning. Någon motsvarighet härtill förekomme icke inom
andra näringar; och komitén hemställde därför, att till bestridande
af sjömanshusens förvaltningskostnader bidrag måtte lemnas
af statsmedel, att årligen utgå till hvarje sjömanshus med
högst fyrtio ''procent af deras i den fasiställda staten upptagna
förvaltningsutgifter, hvilket belopp genom kommer sk ollegii försorg
borde fördelas å sjömanshusen samtidigt med liyresafgifterna, för
nästföregående år. Bidragets storlek ansåg komitén böra bestämmas
efter hvad från tid till annan kunde med hänsyn till
sjömanshusens ställning och verksamhet af Kungl. Maj:t och
Riksdagen pröfvas skäligt. För bestridande af bidrag med föreslagna
40 procent af förvaltningskostnaden skulle, att döma efter
förhållandena år 1884, erfordras ett årligt anslag af tillhopa ungefär
30,000 kronor. Genom att bidrag af statsmedel på detta sätt lämna -

II. Sjömanshusen: Kommer skoll''egii utlåtande 1892.

Sjöfartsnärings komitén.

Kommerskollegium
1892.

des, blefve naturligtvis, anförde komitén, sjömanshusen i tillfälle att
använda en så mycket större del af sina inkomster till understöd
åt behöfvande sjömän, deras änkor och barn. Komitén ansåg att
i sammanhang* härmed en kontroll borde äga rum öfver sjömanshusens
inkomst- och utgiftsstater, hvilket funnes påkalladt jämväl
däraf att förvaltningskostnaderna, åtminstone vid vissa sjömanshus,
syntes alltför högt tilltagna. På grund häraf hemställde komitén,
att förslag till sjömanshusens utgifts- och inkomststater, hvilka
nu för hvarje år fastställas af vederbörande sjömanshusdirektion
helt och hållet efter eget godtfinnande, måtte af direktionen uppgöras
och underställas kommerskollegiets pröfning samt, först
sedan det blifvit af kollegiet faststäldt, tjäna till efterrättelse.
Tonafgifterna lemnade komitén orubbade.

Äfven sjöfartsnäringskomitén af 1890 åberopade, att sjömanshusens
verksamhet kunde anses lika så angelägen i statens som i
sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med arbetareförsäkringskomitén hemställde därför sjöfartsnäringskomitén
att till sjömanshusens förvaltning måtte lemnas
bidrag af statsmedel efter de närmare grunder, som af Kongl.
Maj:t kunde pröfvas lämpliga. Härigenom skulle, fann komitén,
sjömanshusen sättas i stånd att använda så mycket större del af
sina inkomster till understöd åt svenskt sjöfolk och deras anhöriga,
hvarigenom indirekt en viss fördel bereddes sjöfartsnäringen.

* *

Genom nådig remiss den 25 januari 1889 hade kommerskollegium
anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande öfver arbetareförsäkringskomiténs
utlåtande och förslag rörande sjömanshusen.

Sedan kollegium, bland annat, låtit genom sjömanshusdirektionerna
lämna vid sjömanshus inskrifne fartygsbefälhäfvare
äfvensom öfrige med afseende å sjötjänstgöring vid sjömanshus
inskrifne personer tillfälle att yttra sig angående ifrågavarande
förslag och inhämtat utlåtande af direktionerna samt beredt äfven
skeppsredare och inom länen tilläfventyrs befintliga föreningar af
sjöfartsidkare tillfälle att yttra sig, afgaf kollegium den 22 december

IT. Sjömanshusen: Kommer »kollegium om under stadsväsendet.

1892 underdånigt utlåtande i saken, hvarmed kollegium framlade
förslag till nytt reglemente för sjömanshusen i riket.

Beträffande de ämnen, som handels- och sjöfartskoinitén i
förevarande utlåtande upptagit till behandling, har komitén af
kommerskollegiets utlåtande inhämtat bland annat följande:

1) 1 afseende å sjömanshusens åligganden

föreslog kollegium uteslutandet eller ändrandet af vissa stadganden
rörande sjömanshusens befattning med fartyg m. m.

Chefen för flottans stab hade ifrågasatt den förändrade anordning
beträffande inskrifning och redovisning af vid sjömanshus
inskrift, flottan tilldelade värnpliktige, att kompaniområdesbefälhafvarnes
befattning med dessa skulle upphöra och i stället
öfvertagas af vederbörande sjömanshusombudsmän såsom områdesbefälhafvare
hvar för sitt sjömanshus, hvilket skulle bilda särskilt
redovisningsområde, i förbindelse hvarmed och då sjömanshusombudsmännen
för närvarande icke vore statens, utan enskilda
korporationers tjänstemän samt förty ej kunde mot deras vilja
åläggas att mottaga en befattning i statens tjänst, stabschefen
föreslagit att sjömanshusombudsmansbefattning, hvarmed skulle
förenas tjänst såsom områdesbefälhafvare för flottans vid sjömanshuset
i fråga inskrift^ värnpliktige, skulle på förslag af de
respektive sjömanshusdirektionerna utnämnas vare sig af Kongl.
Maj:t eller af något statens verk, t. ex. kommerskollegium. Eu
sådan af stabschefen förordad anordning ansågs dock äfven böra
medföra att, för tillseende af att sjömanshusen uppfyllde sitt
ändamål, af Kongl. Maj:t tillsattes en inspektör för desamma,
som i törsta hand borde öfvervaka redovisningen af flottans a
sjömanshus inskritne värnpliktige och därmed sammanhängande
frågor och hvilken därföre syntes böra tillsättas på förslag af
chefen för sjöförsvarsdepartementet.

Enligt kollegiets åsigt vore det att befara, bland anna t, att genom
vidtagandet af sä beskaffade anordningar som de af stabschefen
ifrågasätta — hvarigenom sjömanshusen skulle varda inrättningar,

Handels- och sjö/artskomitcns betänkande. II.

42 II. Sjömanshusen: Kommer skollegium om sjömanshusafgiftema.

afsedda företrädesvis för militära syften och öfvervakade i sin
verksamhet, af militära tjänstemän och myndigheter — dessa inrättningars
nuvarande och, under alla förhållanden, med hänsyn
till deras tillkomst och beskaffenhet hufvudsakliga uppgift, att
vara organ i handelssjöfartens tjänst, skulle komma att i betänklig
man förryckas. Det ifrågavarande förslaget syntes kollegium vara
oförenligt med sjömanshusinstitutionens ändamål.

2) I afseende å understöden:

Det syntes kollegium billigt och rättvist att. änka eller
föräldralösa barn efter sjöman, som aflider under tjänsteutofning,
blefve i afseende å understödsrätt författningsenligt likställda med
understödsberättigad sjömans efterlefvande.

Åtskilligt ansåg kollegium tala för att rätten till understöd
från sjömanshusen för sjömans änka eller barn än vidare utvidgades,
men med hänsyn till mängden af understödstagare samt
begränsningen af de medel, soin för ändamålet kunde användas,

o o

fann kollegium dock att sådant för närvarande ej borde ske.

Likaledes ansågs synnerligen önskligt att för skilda kategorier
af sjömän och deras efterlefvande understödsbeloppen kunde,
åtminstone inom viss latitud, bestämmas, — så var hvad sjömän
angick stadgadt i 1748 års reglemente —, men i betraktande åt
på olika håll vexlande förhållanden och omständigheter i detta
hänseende, fann sig kollegium ej höra då framställa något förslag
i sådan riktning.

3) / afseende å af<jifterna till sjömanshusen

ansåg kollegium det kunna ifrågasättas, huruvida gällande grunder
för tonafgifternas fördelning å. de särskilda sjömanshusen
numera vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande; och
tillstyrkte kollegium, att, i enlighet, med hvad arbetareförsäkringskomitén
föreslagit i fråga om hyresafgifterna, samtliga
vid de särskilda, sjömanshusen under hvarje ar uppburna tonafgifter
skulle vid början af det nästkommande aret insändas till

II. Sjömanshusen: Kommerskollegium om hyresafgiften. 43

kollegium för deras fördelning sjömanshusen emellan efter antalet
där inskrifne sjömän.

Hvad hyresafgifterna anginge, hade nästan enstämmigt från
sjömanshusdirektionernas sida mot arbetareförsäkringskomiténs
förslag om hyresafgiftemas beräknande anförts, att det föreslagna
sättet därför uppenbarligen vore mycket invecklad t och skulle
föranleda svårigheter vid genomförandet samt dessutom enligt
direktionernas mening ej fullt rättvist, hvadan direktionerna hemställde
att sagda afgifter finge, såsom förut, beräknas i visst förhållande
endast till hyran och utgå med samma procent som
hittills, men att, till undanrödjande af det öfverklagade missförhållandet
mellan befälhafvares samt styrmäns och maskinisters
afgifter, det stadgande måtte tilläggas, att befälhafvarens hyra ej
finge beräknas lägre än å segelfartyg förste styrmannens och å
ångfartyg förste maskinistens hyra med, i båda fallen, femtio
procents förhöjning. Två sjömanshusdirektioner hade dock, instämmande
i öfrigt med sjömanshusdirektionernas flertal, uttalat
sig emot ett dylikt tilläggsstadgande och endast en sjömanshusdirektion
hade i denna del gillat komiténs förslag.

Hvad angår frågan om sättet för hyresafgiftens beräkning vore
väl, yttrade för sin del kollegium, i och för sig ej något att erinra
mot att nuvarande progressiva, beräkning utbyttes mot en proportionel;
men dels skulle det af komitén föreslagna beräkningssätt
otvifvelaktigt, hvad befälhafvarnes inkomster vidkomme, i tillämpningen
medföra många olägenheter och förvecklingar och dels
syntes den från direktionernas sida jämväl uttalade åsigt att ifrågavarande
beräkningssätt ej vore fullt rättvist icke alldeles sakna
fog. Det komme nämligen att företrädesvis träffa dem af befälhafvareklassen,
hvilka till följd af yrkesskicklighet fått sig mera
inbringande befäl hafva replatser anförtrodda, under det att sådana
fartygsbefälhafvare och deras efterlefvande väl torde kunna antagas
icke, annat än undantagsvis, komma i behof af understöd.
Det syntes kollegium som om sjömanshusdirektionernas förslag
skulle vara egnadt att skäligen afhjälpa, det öfverklagade missförhållandet
beträffande den nuvarande beräkningen af befäl -

II. Sjömanshusen: Kommer skollegium om hyresafgifter.

hafvarens hyresafgifter, hvilket hufvudsakligen gifvit anledning
till föreslående af ändring i gällande stadgande i ämnet; och
ansåg kollegium ifrågavarande förslag böra, såsom vida enklare
och lättare att tillämpa än komiténs, föredragas framför detta.
I enlighet härmed föreslog kollegiet att förtjänad lön eller lega
ej skulle för befälhafvaren beräknas lägre än den till aÖöningen
främste styrmannens eller maskinistens å samma fartyg hyra med
femtio procents förhöjning.

Beträffande frågan om hy resa/gifter nas fördelning mellan
de särskilda sjömanshusen hade direktionerna med lika samstämmighet
förmält sig anse, att komiténs förslag ej innehölle
någon lycklig lösning af denna fråga. Afgifternas öfverlemnande
till det sjömanshus, där sjömannen vore inskrifven, vore, enligt
direktionernas mening, ovedersägligen det enda fullt rättvisa, då
därigenom det sjömanshus, som hade att i framtiden till äfventyra
utbetala understöd, också finge uppbära sjömannens bidrag därtill.
Det med en dylik ordning otvifvelaktigt förenade besväret borde
ej afskräcka från den rätta grundsatsens accepterande. Direktionerna
hemställde därför att, med undantag för de hyresafgifter,
som erlades af utländske sjömän och utrikes pamönstrade svenske
sjömän, som ej vore inskrifna vid sjömanshus — hvilka afgifter
ansåges böra, såsom hittills, inga till sjömanshuset i fartygets
hemort — hyresafgift måtte tillfalla det sjömanshus, där sjömannen
vore inskrifven. I detta hänseende uttalades annan
mening blott af direktionerna för två sjömanshus, af hvilka det
ena ställde sig på komiténs sida och det andra förordade bibehållandet
af nuvarande system.

Med stöd häraf och då sjömanshusdirektionerna alltså syntes
hafva uppgifvit de af åtskilliga bland dem hysta betänkligheter
med afseende a svårigheten af åstadkommandet af en tillförlitlig
kontroll beträffande afgifternas behöriga, redovisande till vederbörande
sjömansnus, samt då kollegium, som förut framhållit
den principiella riktigheten af den ifrågasatta anordningen och
äfven fortfarande ansåge densamma vara i och för sig riktig, ej
funnit de med tillämpningen förenade olägenheterna vara af den

II. Sjömanshusen: Kommerskollegium om förr ältning »bidrag et. 45

betydenhet att desamma borde afskräcka från sakens genomförande,
föreslog kollegium stadganden i syfte att hyresafgiften
måtte tillfalla det sjömanshus, där sjömannen, som dem erlagt,
vore inskrifven.

Om än endast undantagsvis inträffat, att inkomst af hyresafgifter
blifvit, i brist af annan tillgång, använd till bestridande
af förvaltningskostnad för sjömanshus, borde dock ett sadant förhållande
för framtiden förebyggas. Dessa avgifter borde nämligen
enligt kollegiets åsigt städse användas till uppehållande af sjömanshusens
understödsverksamhet, och föroslogs i öfverensstämmelse
härmed föreskrift, att vid hvarje sjömanshus samtliga inflytande
hyresafgifter skulle särskildt bokföras och användas uteslutande
till understöd enligt §§ 20 och 21 i reglementet.

4) / afseende ä förslaget om förvaltning sbidrag af statsmedel

hade frän sjömanshusens sida, med framhållande af att staten i
alltjämt stigande glad ålade sjömanshusen eu mängd för sjöfartsnäringen
främmande bestyr och särskildt af att nya värnpliktslagen
adragit sjömanshusen ett synnerligen besvärligt arbete, för
hvilket ingen eller åtminstone en allt för ringa godtgörelse lämnades,
komiténs ifrågavarande förslag ansetts synnerligen behjärtansvärdt;
och jämväl af åtskilliga representanter för sjöfarten
hade saken lifligt förordats.

Redan tillförene hade kollegium framhållit billigheten af att
sjömanshusen af statsmedel erhölle bidrag till bestridande af sina
förvaltningskostnader, och i den mån dessa till sin natur egentligen
kommunala inrättningar allt mer toges i anspråk för tillgodoseende
af det allmännas intresse, vore ett sådant bidrag desto
mera af rättvisa påkalladt. Erinrande om hurusom genom de nya
värnpliktsförfattningarna pa sjömanshusen ställts anspråk såsom
le statsföi \ altnmgs< ''■■gan i egentlig mening samt dagsböter
stadgats för bristande fullgörande af vissa föreskrifter, och att
sjömanshusombudsmännen ålagts att taga omedelbar befattning
med värnpliktige sjömäns inställelse till vapenöfning, fann kolle -

46 II. Sjömanshusen: Kommerskollegium om förvaltning sbidraget.

gium det gifvet, att de ökade göromål vid sjömanshusen, som
häraf följde, måste i många fall föranleda ökadt behof af arbetsbiträde
och därigenom ökade förvaltningskostnader, hvilka icke ens
i aflägsen mån kunde uppvägas af den sjömanshusdirektionerna
enligt kongl. bref den 15 maj 1891 tillerkända godtgörelse för inskrifningslistors
upprättande. Men det kunde ej anses riktigt att
dessa kostnader skulle bestridas af de medel, hvarmed sjöfarten i
form af tonafgifter och sjöfolket genom hyresafgifter bidroge till
sjömanshusens verksamhet, helst sådant måste verka hämmande
på sjömanshusens förmåga att på ett tillfredsställande sätt uppfylla
sitt ändamål såsom understödsinrättningar. Det var ock af
denna anledning de båda nämnda komiteerna hemstält om statsbidrag
till sjömanshusen; och i likhet med dessa komitéer ansåg
kollegium billigheten oeftergifligen fordra att ett sådant bereddes
dem.

Äfven i fråga om beloppet af ett dylikt bidrag, hvilket af
arbetareförsäkringskomitén förslagsvis angifvits till 30,000 kronor,
fann sig Kollegium kunna i hufvudsak instämma med denna
komité. Enligt de af komitén meddelade uppgifter, uppgingo år
1884 tonafgifterna till omkring 93,000 kronor och hyresafgifterna
till omkring 55,000 kronor, af hvilka belopp, det sistnämnda
otvifvelaktigt skulle, i händelse kollegiets förslag i fråga om förändrade
bestämmelser rörande hyresafgifternas utgående i vissa
fall vunne nådigt bifall, komma att för framtiden måhända ej
så obetydligt förstoras. Med beräkning i medeltal af sjömanshusens
årliga inkomst af tonafgifter till omkring 90,000 kronor
och af hyresafgifter till omkring 60,000 kronor, hvilken beräkning
ej gärna kunde anses annat än låg, skulle det ifrågasatta
statsbidraget af 30,000 kronor motsvara omkring en tredjedel af
sjöfartens bidrag i afgifter för fartyg och hälften af de bidrag,
som lemnades af sjöfolket medelst afdrag å aflöning, eller omkring
20 procent af dessa bidrag tillsammans, hvilket måste, i
betraktande af omfattningen af de skilda grenarne åt sjömanshusens
verksamhet, anses jämförelsevis lågt.

II. Sjömanshusen: Kommerskollegium om. förvaltning sbidrag et. 47

Däremot var kollegium, beträffande frågan om fördelningen
emellan de särskilda sjömanshusen af ett eventuel bidrag af statsmedel,
ej ense med arbetareförsäkringskomitén.

Mot arbetareförsäkringskomiténs i samband med dess hemställan
om statsbidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader
afgifna förslag att sjömanshusens afföningsoch
utgiftsstater skulle underställas kommerskollegiets pröfning och
fastställelse hade från sjömanshusdirektionernas sida framstälts
vissa erinringar, och förslaget afstyrktes af kollegium under
hänvisning hufvudsakligen därtill att de särskilda sjömanshusens
förvaltning och bedömandet af de behof, som härför vore för
handen, borde vara att anse såsom lokala angelägenheter, hvarmed
ej gärna kunde vara lämpligt, att kommerskollegium såsom
öfverordnad central myndighet toge omedelbar befattning.

De betänkligheter kollegium i afseende härå redan uttalat,
ansåg kollegium vinna ökad styrka, om bestämmandet af förvaltningskostnadernas
belopp vid de särskilda sjömanshusen tillika
skulle utgöra grund för fördelning dem emellan af statsbidrag.
Åberopande att de sjömanshusen tillflytande vites- och bötesmedel
skulle nu fördelas och vore jämväl föreslagna att framdeles
fördelas emellan de särskilda sjömanshusen i förhållande till antalet
där inskrifna sjömän, och att arbetareförsäkringskomitén
föreslagit att äfven hyresafgifterna skulle fördelas efter samma
grund, yttrade kollegium att, om än denna ej borde vara uteslutande
bestämmande vid fördelning af förvaltningsbidrag, utan äfven
andra omständigheter borde härvid tagas i betraktande, den dock
kunde vara lämpad att tjäna till ledning vid eu sådan fördelning,
helst omfattningen af de särskilda sjömanshusens göromål
vore i väsentlig man beroende af antalet inskrifne sjömän. Kollegium
ansåg därför, att det bidrag af statsmedel, som kunde
varda sjömanshusen beredt, borde för hvarje år dem emellan fördelas
med hänsyn till antalet af där vid slutet af det föregående
året inskrifne sjömän jämte andra förhållanden, som kunde anses
inverka på de särskilda sjömanshusens behof af förvaltningsbidrag;
och kunde lämpligen åt kommerskollegium såsom öfverstyrelse

II. Sjömanshusen: Korniténs utredning.

Korniténs utredning.

för sjömanshusen öfverlämnas att med iakttagande af dessa grunder
verkställa fördelningen, därest ej Kongl. Magt skulle anse sig böra
därmed själf taga omedelbar befattning, i hvilket tall kollegium
borde få sig uppdraget att årligen inkomma med underdånigt
förslag i ämnet — en anordning, som emellertid kollegium ansåg
skola föranleda ökad omgång och tidsutdrägt.

Detta kommerskollegiets utlåtande och förslag har icke slutbehandlats.
Sjömanshusreglementet i dess helhet är jämte vissa
andra sjöfartsförfattningar föremål för omarbetande af särskilda
personel’, åt hvilka genom kong], bref den 15 oktober 1897 uppdrag^
att företaga en sådan revision. Från desse lärer emellertid
något förslag ej ännu föreligga.

Korniténs utredning.

Då handels- och sjöfartskomitén tagit frågan om förvaltningsbidrag
af statsmedel åt sjömanshusen under behandling har
den därtill haft äfven en yttre anledning i det förhållandet, att
denna fråga omförmälts såsom afvaktande sin lösning i det med
anledning af motion af herr Rettig afgifna utskottsutlåtande, som
låg till grund för den ena af de skrivelser af Riksdagen, som
föranledt korniténs tillsättande.

Erforderlig utredning för bedömande af de förhållanden, som
på denna fråga öfva inflytande, åstadkoms pa sin tid af arbetareförsäkringskomitén
i afdelningen III: Statistiska undersökningar,
4. sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt. Till denna
utredning får komitén i manga afseenden hänvisa., men da, sedan
de uppgifter, hvarpå sagda utredning uppbyggdes, blefvo afgifna,
en sä lång tid som omkring tretton år förflutit, har komitén ansett
nödigt bygga sin framställning jämväl på ett nyare material.
Dunder sistlidne september manad har därföre genom kommerskollegiets
bemedling från sjömanshusdirektionerna infordrats ej
mindre uppgifter å sjömanshusens inkomster och utgifter under
år 1897, uppdelade i de särskilda titlar, hvarunder inkomsterna

II. Sjömanshusen: Komiténs utredning.

ingått och utgifterna bestridts, samt därjämte uppgifter för senaste
fem år af beloppet af vid sjömanshusen uppburna dels tonafgifter,
särskildt för utländska fartyg, dels hyresafgifter, dels ock avgifter för
införande i inskrifningslistorna af värnpliktige, än äfven redogörelse
för omfattningen af dels de förvaltningsbestyr, som i afseende å
inskrifning och redovisning af värnpliktige ålåge sjömanshusen,
dels det arbete, afgifvandet af statistiska uppgifter föranledde.

Efter det sagda, till komitén öfverlämnade uppgifter och
utredning blifvit genom komiténs försorg i vissa afseenden kompletterade,
hafva de, hvad de ekonomiska uppgifterna angår, hoparbetats
i de tabeller, som finnas detta utlåtande bilagda.

Tab. A innefattar en jämförelse mellan förhållandena 1884
och 1897, rörande dels antalet vid sjömanshusen inskrifne sjömän,
dels de olika slagen af inkomster och utgifter vid sjömanshusen.

Af tabellen framgår i hufvudsak följande:

Ökning

Antalet inskrifne sjömän . . .		1884. 30,825	1897. 28,192	eller minskning''. 7,0 %
Tonafgifter..........		93,131	145,320	+ 56,0	%
Hyresafgifter.........	»	54,974	61,487	+ 11,8	"o
Räntor och öfriga inkomster . .	»	125,640	156,796	+ 24,8	%
Samtliga inkomster......	»	273,745	363,603	+ 32,7	%
Utbetalda understöd .....	kr.	109,713	141,541	+ 29,0	0 ''
Förvaltningskostnader och öfriga utgifter..........		80,003	118,893	+ 48,G	/
Samtliga utgifter.......	»	189,716	260,434	+ 37,2	°0

Det visar sig sålunda att, oaktadt antalet sjömän minskats,
förvaltningskostnaderna ökats, och detta i långt högre grad än
understödsverksamheten synes hafva bort påkalla. A andra sidan
visa tonafgifterna eu mycket större ökning än någon åt de öfriga

Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. IL *

II. Sjömanshusen: Komiténs utredning.

inkomstkällorna eller något utgiftskonto, hvilket tyder på, att det
dock framför allt är rederiernas bidrag, som tagits i anspråk för
de ökade förvaltningskostnaderna.

Tab. B klargör närmare förhållandet mellan influtna afgifter

1893—1897 samt inkomster och utgifter 1897.

Afgifterna fördela sig 1893—1897 i årligt medeltal sålunda:

Tonafgifter af svenska fartyg..........kr. 50,677

» » utländska » ..........» 83,167 ^gg g^

Hyresafgifter.....................kr. 58,978

Ersättning för inskrifning af värnpliktige, där den, hvilket
ofta underlåtits, uppburits, utgjorde endast .... » 43.

Förhållandena särskild! år	1897, då	ton- och hyresafgifterna
öfverstego det nämnda medeltalet, voro	dessa:
Inkomster:		% af hela ink.-beloppet.
Tonafgifter af svenska fartyg	kr. 59,419
» » utländska »	» 85,901	145,320	40,0 %
Hyresafgifter........	... kr.	61,487	16,9 %
Kantor och inkomster af fastighet . »	151,135	41,5 <a
Öfriga inkomster......	...»	5,661	1,6 %
Summa kr.	363,603	100,0 /
Utgifter:		% af hela ntg.-beloppet.
Understöd..........	. . . br.	141,541	54,3 %
Förvaltningskostnader:
löner ..........	84,694
hyra och diverse utgifter .	16,918 »	101,612	39,0 %
Utgifter för särskilda ändamål	. . . »	17,281	6,7 %
	Summa kr.	260,434	100,0 %

Det visar sig sålunda ett totalöfverskott
för året af.............» 103,169.

I vissa af de inhämtade yttrandena angifves att besväret med
värnpliktiges inskrifning och redovisning är både mödosamt och

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

tidsödande.. Särskild! framhålles detta af direktionerna för fjorton
af sjömanshusen, nämligen de i Göteborg, Halmstad, Landskrona,
Norrköping, Ronneby, Skellefteå, Stockholm, Sundsvall, Söderköping,
Sölvesborg, Varberg, Vestervik, Vesterås och Ystad. Det
upplyses från olika håll att arbetet medtager en stor del, vid ett
sjömanshus omkring en tredjedel, af den tid, som borde ägnas
sjömanshusets egna angelägenheter. Flera direktioner hafva närmare
uppgifva eller sökt angifva det dag- eller timantal eller de
särskilda kostnader, som statsförvaltningsbestyren eller särskilda
af dem medfört, men då detta icke skett af alla och det i allt fall
torde vara rätt vanskligt att härom meddela noggranna uppgifter,
har komitén ansett en redogörelse för hvad yttrandena härom
innehålla, icke lämpligen böra här inflyta. Arten och omfånget af
dessa bestyr, hvilka ofvan omförmälts, gifva den bästa ledningen
för bedömande af det arbete de måste kräfva.

Komiténs hemställan.

Att på en å 260,000 kronor slutande utgiftsstat för en institution,
som tillkommit hufvudsakligen för att med densamma tillflytande
afgifter bereda understöd åt vissa af dem, som erlägga
sådana afgifter, förvaltningskostnaders konto ingår med öfver

100.000 kronor eller nära två femtedelar, af hvilket sistnämda
belopp lönerna utgöra öfver 84,000 kronor eller omkring fyra femtedelar,
är ett förhållande, som i och för sig vill synas mindre egentligt,
och saken blir så mycket mer påfallande, som understödens
totalsumma 141,000 kronor icke ens utgör tre fjärdedelar af de
af fartyg och sjöfolk influtna afgifterna, tillhopa 206,000 kronor,
och icke uppgår till två femtedelar af inkomstbudgetens slutsiffra

363.000 kronor.

Härvid är att anmärka att lönesumman faktiskt varit vida
större, då vid sjömanshusen uppburen expeditionslösen (1884 om -

52 II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

kring 24,000 kr.) utom vid ett par sjömanshus tillfallit ombudsmannen
eller annan sjömanshustjänsteman såsom sportler.

Söker man efter grunden till dessa förhållandevis höga förvaltningskostnader,
måste denna antagas ligga i sjömanshusen
och deras ombudsmän ålagda bestyr för det allmännas räkning.
Och särskildt det af komiténs ofvan anförda utredning framvisade
förhållandet, att förvaltningskostnader och öfriga utgifter,
utom utbetalta understöd, ifrån år 1884 till år 1897 ökats med
nära femtio procent, pekar, under de omständigheter, som i öfrigt
framgå af utredningen, alldeles oförtydbart därpå, att det i väsentlig
mån varit arbetet med värnpliktiges inskrifning och redovisning,
som föranledt nedläggandet i förvaltningskostnader af en
så betydlig del af sjömanshusens, till större delen genom afgifter å
sjöfart och sjöfolk influtna inkomster.

Att dessa mindre tilltalande förhållanden i afseende å användandet
af medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutits för
uppehållande af eu till deras förmån anordnad institution, böra
rättas, därom torde man lätt kunna vara enig. Frågan härom
har också redan nått den mognad och vunnit den utredning, som
bör berättiga den till ett för sjöfarten och dess idkare gynnsamt
afgörande.

Då staten begagnat sig af denna institution och dess tjänstemän
för sina ändamål, har detta skett af lämplighetsskäl, och koinitén
anser sig icke äga tillräcklig anledning ur sjöfartens och sjöfolkets
synpunkt att lägga sitt ord mot att detta allt framgent
sker, blott det icke utsträckes därtill att vederböi’andes krafter
tagas i någon väsentligt högre mån i anspråk härför än för
närvarande äger rum, och under den förutsättning att staten
honorerar de tjänster, hvarpå den gör anspråk.

Kommerskollegiets, såsom sjömanshusens öfverstyrelse, 1871
gjorda hemställan om ett förvaltningsbidrag af 250 kronor åt
hvarje sjömanshus, eller för de nuvarande sjömanshusen (46 X 250)
11,500 kronor, afsåg endast att bereda godtgörelse för det då förekommande
sjöfartsstatistiska arbetet vid sjömanshusen, men sedan
dess har jämte det statistiska arbete, som fortfarande påhvilar

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

sjömanshusen, tillagts dem utan någon ersättning, som är värd att
nämna, hela det omförmälda arbetet med värnpliktiges inskrifning
och redovisning, hvilket arbete icke allenast är omfattande och
tidsödande, utan ock är af beskaffenhet att kräfva stor skyndsamhet,
ordentlighet och omsikt.

När arbetareförsäkringskomitén beräknade statsbidraget till
sjömanshusens förvaltning till högst 40 procent af förvaltningskostnaden,
då 80,000 kronor, var dock denna proportion säkerligen
skälig. Den tiden saknades likväl ännu erfarenhet om det
besvär, som de genom nya värnpliktslagen och dithörande författningar
sjömanshusen pålagda göromål verkligen medfört. Att
döma af åtskilliga förhållanden är tendensen till och med den
att öka dessa göromål i än mera besvärande grad, och det har
till och med blifvit ifrågasatt att göra sjömanshusombudsmännen
till militära områdesbefälhafvare. Komitén har med kommerskollegium
varit enig om att den ifrågavarande institutionen därigenom
skulle alldeles förryckas.

Utgår man emellertid från de statsförvaltningsbestyr, som
nu påhvila. sjömanshusen med afseende å ej mindre värnpliktsväsendet
än äfven det sjöfartsstatistiska arbetet, och frånser man
härvid sjömanshusens arbete med mönstringsväsendet, hvilket numera
måste anses vara organiskt förbundet med institutionen
själ!”, lärer staten billigtvis böra bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader
med ett belopp, som icke understiger af arbetareförsäkringskomitén
föreslagna 40 procent däraf. Då förvaltningskostnaderna
utgjort 1897 omkring 100,000 kronor, har därföre
komitén för sin del tillstyrkt beredande af ett årligt statsanslag
för ändamålet af 40,000 kronor.

Lika med kommerskollegium hav komitén ansett detta anslag
böra sjömanshusen emellan hvarje år fördelas icke med viss procent
af hvarje sjömanshus’ förvaltningskostnader under det näst
föregående året, utan i förhållande hufvudsakligast till antalet
vid sjömanshuset det året inskrift^ sjömän, hvilket synts komitén
böra vara, den bästa mätare på bestyrens omfattning, men med
rätt för den fördelande myndigheten att äfven fästa afseende vid

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

andra förhållanden, som med hänsyn till anslagets ändamål anses
vara af beskaffenhet att böra på fördelningen öfva inflytande.

Att i samband med tilldelandet åt sjömanshusen af statsbidrag
deras budgetsförslag skulle granskas och fastställas af någon
statens myndighet har komitén så mycket mindre ansett erforderligt,
som statsanslagets fördelning enligt komiténs nyss angifna
förslag skulle ske, icke i förhållande till förvaltningskostnaderna,
såsom arbetareförsäkringskomitén föreslog, utan hufvudsakligast, och
i främsta rummet efter antalet inskrifne sjömän. Härtill kommer
äfven att sjömanshusen lära få sig ålagd årlig redovisningsskyldighet
för dem tilldelade medel och att dessutom före beloppets
fördelning dera torde hafva affordrats utredning om deras
finansiela ställning jämte beräkning af deras inkomster och utgifter
under det år bidraget skulle afse.

Anslaget har synts komitén böra fördelas af Kongl. Maj:t efter
förslag af kommerskollegium, för så vidt Kongl. Maj:t ej finner
fördelningen kunna lämpligen uppdragas åt nämnda ämbetsverk
efter de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t må till iakttagande
därvid fastställa.

Att sjömanshusen erhålla ett slikt bidrag till utgifternas bestridande
är emellertid icke en sak, som kan vara i och för sig
ägnad att höja eller främja sjöfartsnäringen, och skulle det alltså
synas som om saken legat på sidan om förevarande komités uppdrag.
En sådan anmärkning vore giltig, om komitén stannat vid
en hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes på det sätt komitén nu
ifrågasatt bringa till fullföljd arbetareförsäkringskomiténs, af
sjöfartsnäringskomitén biträdda och af kommerskollegium i hufvudsak
understödda förslag om statsbidrag åt sjömanshusen. Men
denna framställning syftar, såsom i inledningen antydts, till ett
annat viktigt mål, hvars fullföljande komitén ställt på sitt program,
nämligen förekommandet att sjöfartsnäringen, direkt eller
indirekt, anlitas såsom skattekälla för att fylla behof, som ligga
på sidan om näringens intressen. Denna fråga återstår nu att
behandla.

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

Genom den afgift, som allra närmast är förbunden med sjömanshusens
understödsverksamhet, hyresafgiften, hafva de sjöfarande
för sig och sina efterlefvande förvärfvat en rättighet till
understöd. De böra då i första rummet erhålla trygghet för att
de medel, som genom denna afgift fråndragits deras aflöning,
icke få till förfång för de tillgångar, i mån af hvilka understöd
utgå, anlitas för att ersätta statsgöromål. Det lärer till förekommande
häraf böra i första rummet fordras, att hyresafgifterna bokföras
särskildt och användas endast till understöd. Komitén har förordat
kommerskollegiets förslag härom. Då härigenom beredes sjöfarande
en förmån, kan den föreslagna åtgärden också medelbart blifva
till gagn för sjöfartsnäringen själf.

Men då hyresafgiftsfrågan alltså funnits böra i viss del af
komitén upptagas, har komitén ansett sig böra i samband härmed
utlåta sig om andra missförhållanden i afseende å denna afgift,
som icke böra lämnas orättade. Af den ofvan lämnade redogörelsen
framgår, hurusom man allmänt erkänt att normen för
hyresafgifternas beräknande icke, åtminstone för så vidt angår
förhållandet mellan befälhafvarnes och de öfriges afgifter, är fullt
rättvis. Arbetareförsäkringskomiténs utredning är i detta fall
talande och visade för understöd till befälhafvarne och deras efterlefvande
ett procenttal, omkring dubbelt så stort som deras hyresafgift
borde hafva föranledt, och förhållandet torde sedan dess hafva än
mera accentuerat sig till fördel för befälhafvarne. Det som hindrat
en rättvisare grund för befälhafvares hyresafgifter, eller obestämdheten
af deras såsom tantiéme utgående löneförmåner, äger icke
i regel giltighet beträffande maskinister och styrmän; att af
desses kontanta lön uttages en procentiskt högre afgift än af
sjömännens är därför ett förhållande så mycket mera angeläget
att rätta, som därför icke möta svårigheter i tillämpningen.

Anser man sig icke böra så omgestalta hela understödsväsendet,
att detta särskildes för olika klasser sjöfolk, och ordnades
så, att hvar klass finge åtnjuta understöd i något förhållande
till hvad af dess medlemmar uttagits i hyresafgifter, böra enligt
komiténs åsigt alla afgiftspliktiga klasser till de gemensamma

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

tillgångar, hvarifrån de samtliga kunna få understöd, bidraga lika
i förhållande till sina inkomster. Visserligen kunde ifrågasättas,
såsom också skett, att befälhafvarne, som i allmänhet vore i den
ställning, att de kunde förväntas sörja för sig och sina efterlefvande,
utan att i sådant syfte underkastas tvång, skulle från erläggande
af hyresafgifter befrias och därmed frånträda anspråk
på understöd af sjömanshusen; men om ett sådant betraktelsesätt
vore giltigt beträffande de störa fartygens väl afiönade befälhafvare,
synes det dock icke grundadt i afseende å de smärre fartygens
förare. Vill man då icke uppdraga någon skillnad i detta
fall mellan olika klasser befälhafvare allt efter storleken af de
fartyg, desse föra, lärer hyresafgiftstvång fortfarande böra åligga
befälhafvareklassen. Och blir då uppgiften den att, med det mål
i sikte att af befälhafvarne skall uttagas procentiskt lika afgift
i förhållande till deras inkomster som af andra sjöfolksklasser,
söka den grund för hyresafgifternas beräknande för befälhafvarne,
som med hänsyn till obestämdheten af en del af deras löneförmåner
må finnas den lämpligaste och riktigaste.

Härvid erbjuda sig flera, utvägar.

Det förslag till rättelse i detta afseende kommerskollegium
afgifvit har icke tilltalat komitén, helst det utgår från samma
system med progressiv afgiftsberäkning, komitén icke kunnat gilla,
och har målet synts komitén kunna om icke fullständigt, så dock
fullständigare än med kollegiets förslag vinnas på annat sätt. Arbetareförsäkringskomiténs
förslag att sätta hyresafgiften till lika
procent af alla löneförmåner, har komitén ansett vara det principielt
riktigare och därför böra i hufvudsak ligga till grund för
ett ordnande af saken. Det har väl mött motstånd af sjömanshusdirektionerna
såsom varande inveckladt i tillämpningen, svårt att
genomföra och dessutom ej fullt rättvist. Dessa invändningar
har dock komitén icke kunnat tillerkänna, afgörande betydelse, och
har också den tillkallade sakkunnige, sjömanshusombudsmannen
Nylén, gifvit sitt förord åt arbetareförsäkringskomiténs förslag.
Hvad särskildt kommerskollegium anfört därom, att det af nämnda
komité föreslagna beräkningssättet skulle innebära en orättvisa,

II. Sjömanshusen: Komitén» utredning.

så till vida att de skickligaste befälhafvarne, som fått de mest
inbringande platserna, och således skulle drabbas af högre afgifter,
vore de, som för sig och efterlefvande vore minst i behof af understöd,
har icke synts komitén kunna tillerkännas allmän giltighet.
Ingen, som betalar hyresafgift, är på förhand säker att han skall
däraf få gagn; här gälla också sådana förutsättningar för understöd,
att han säkerligen helst önskade att icke komma i den belägenhet,
som berättigade honom därtill. Här får den, som går fri för
sjukdom och bräcklighet, betala för den, som råkat däruti, och
den, som undgått att falla i torftiga omständigheter, för den,
som saknar sin nödtorft. Det kan icke ligga mer orättvisa i
att en befälhafvare med inbringande plats får betala för andra i
annan ställning, än däruti att den förmögnare i allmänhet får betala
större fattigvårdsafgifter än den mindre vällottade. Arbetareförsäkringskomiténs
förslag innebär dock, att afgiften, i det fall att
löneförmåner utgå såsom tantiéme å intjänad frakt, ej kan vid afmönstringstillfället
uträknas och betalas. Detta har synts komitén
vara eu olägenhet, som bör undvikas, äfven om man därigenom
icke kunde så fullständigt med afgifter träffa de vid sagda tillfälle
ej kända löneförmåner, som med den anordning sagda komité tänkt
sig. Det har då icke återstått annan utväg, än att med hvarandra
jämföra de belopp, hvartill i allmänhet befälhafvarnes samtliga
inkomster på medelstora fartyg uppgå under normala förhållanden,
med den högsta hyra, som åtnjutes af annan om bord anställd
person, och i sä måtto acceptera kollegiets förslag att hyresafgiften
för befälhafvare, hvars inkomster ej vid afmönstringstillfället äro till
siffran kända och kunna styrkas, sättes i ett visst förhållande till
hyresafgiften för den högsta hyra, som uppbäres af annan om bord.
Af de beräkningar, som med ledning häraf skett inom komitén,
har framgått, att befälhafvarnes samtliga löneförmåner i medeltal
äro minst omkring två gånger så stora som, på ångfartyg, förste
maskinistens eller, på segelfartyg, förste styrmannens, eller som
maskinistens eller styrmannens, om endast eu sådan finnes anställd.
Så torde, då eu befälhafvare på ett i fraktfart gående
ångfartyg åtnjuter eu aflöning af 5 ä 6,000 kronor årligen, förste

Handels- och sjöfart skomitins betänkande. II. N

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

maskinistens hyra vara 2,500 å 3,000 kronor. Ginge löneförmånerna
för befälhafvaren till lägre belopp än dubbla beloppet
af högsta hyra för annan ombord, skulle hyresafgiften enligt
komiténs förslag likväl utgå efter sagda grund, men befälhafvaren
äga rätt att restitutionsvis återfå hvad faktiskt utgjorts för
mycket.

Komiténs förslag är alltså, att alla sjöfarande skola vidkännas
ett proportionelt och lika löneafdrag, som torde lämpligen kunna
sättas till 1 procent af samtliga löneförmåner med undantag dock
för fritt kosthåll om bord eller godtgörelse därför, men att befälhafvare,
som utom kontanta löneförmåner må åtnjuta andra, hvilka
vid afgiftens erläggande icke äro till siffran kända och kunna af
honom styrkas, skall erlägga hyresafgift med dubbelt så högt
belopp, som det, hvilket utgår för den högsta hyra, som någon
om bord anställd åtnjuter, dock med rätt att, därest han senare
kan visa, att hans löneförmåner understigit det belopp, för hvilket
han sålunda fått betala afgift, återfå det för mycket erlagda.

Hvilken verkan på hyresafgifternas totalbelopp komiténs förslag
kommer att innebära, är naturligtvis svårt eller omöjligt att
beräkna, men, enligt probabilitetskalkyler gjorda inom komitén,
finnes det grund för antagandet att hyresafgifternas slutsumma
skall genom anordningen undergå föga afsevärd ändring.

Hvad slutligen angår hyresafgifternas fördelning sjömanshusen
emellan, har äfven komitén funnit den strängt riktiga grunden
böra vara den, att hyresafgift tillfaller det sjömanshus, där
den betalande är inskrifven och skall åtnjuta sitt understöd. Men
då detta sätt uppenbarligen skulle föranleda mycket skrifveri och
afräkningar sjömanshusen emellan samt svårighet i afseende å
kontrollen, utan att antagligen åtminstone i allmänhet för ett hvart
sjömanshus medföra stora divergenser från hvad en tillämpning af
arbetareförsäkringskomiténs förslag skulle innebära, anser komitén
detta, enligt hvilket hyresafgiften skulle fördelas af kommerskollegium
efter antalet vid hvarje sjömanshus inskrift^ sjömän, böra
gifvas företräde. För att gifva en bild af, huru förslaget skulle

II. Sjömanshusen: Komiténs hemställan.

verka, lämnas i tabell C en öfversikt af å ena sidan huru hyresafgifterna
fördelat sig sjömanshusen emellan 1897, och å den
andra hvad af sagda afgifter skulle tillfallit hvarje sjömanshus,
därest antalet inskrifna sjömän legat till grund för hyresafgifternas
fördelning.

I öfverensstämmelse härmed har komitén affattat sin underdåniga
hemställan.

Hvad tonafgifterna beträffar, torde komitén få anledning uttala
sig härom i samband med de frågor rörande andra på sjöfarten
hvilande umgälder, angående hvilka komitén har för afsikt
att efter erforderlig utrednings verkställande afgifva förslag.

TABELLBILAGOR.

Tab. A. Inskrifne sjömän,

Sjömanshus.	Inskrifne sjömän.				I n k	O	m	3 t	e r
Tonafgifter.	Hvresafgifter.	Räntor och öfriga inkomster.
1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.
Falkenberg .	89	80		394	430	4-	95	no	+	250	433	+
Gefle . . . .	1,348	926	■—	5,724	11,797	-1-	2,675	3.033	4-	10,583	22,187	+
Göteborg . .	4,881	'' 4,118	—	13,943	19,489	+	13,733	15,308	+	12,027	12,561	4-
Halmstad . .	384	462	4-	819	2,827	+	644	1,636	+	1,990	2,112	+
Haparanda .	25	12	—	932	2,651	+	60	129	j-	903	2,709	+
Helsingborg .	2,660	2,257	—	2,110	2,967	+	8,139	7,041	—	5,326	8,098	4-
Hernösand .	881	494	—	6,747	7,749	4-	1,511	882	—	9,758	8,561	—
Hudiksvall .	244	258	4-	2,287	2,461	4-	261	19	—	2,742	4,250	4-
Jönköping. .	22	184	+	4	4	=	90	24	—	49	50	4-
Kalmar . . .	1,723	1,160	—	1,530	2,398	+	1,396	2,302	4-	2,661	2,651	—
Karlshamn .	890	763	—	873	1,521	+	809	719	_	1,768	1,314	—
Karlskrona .	263	249	—	884	1,297	+	258	422	4-	1,191	1,357	4-
Karlstad . .	322	195	—	—	425	+	462	898	4-	13	213	+
Kristianstad.	73	137	+	233	988	+	137	26	—	790	1,085	4-
Kungelf. . .	45	7	—	—	—		-	537	4-	17	—	—
Landskrona .	501	493	—	1,448	1,646	+	406	1,161	4-	1,447	1,715	4-
Lidköping. .	12	2	—	—	—		37	71	+	168	138	—
Linköping. .	54	26	—	5	7	4*	—	—		2	101	+
Luleå . . . .	99	43	—	1,655	11,326	4	24	SO	+	1,002	1,824	4-
Malmö . . .	1,754	1,626	—	5,631	6,470	+ \|	859	2,764	4-	4,460	6,478	4-
Marstrand	602	378	—		104	+	358	216	—	40	64	4-
Norrköping .	311	358	4-	1,805	3,057	-f	161	22	—	1,790	2,725	4-
Transport	17,183	4,228	47,024	79,614	32,115 37,370		58,977	80,626

'') Uppgifterna från 1884 äro hemtade ur arbetareförsäkringskomiténs betänkande (1888).

inkomster och utgifter 1884 och 1897.'')

			U t	g	i f	t	e			Sjömanshus.
s	u m in a.	U n c	ers	t ö d.	Förvaltningskostnader och öfriga utgifter.	S u m m a.
1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1 1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	Ökning, 1897. 1 eller \| ! minskn.;	1884.	1897.	Ökning eller minskn.
739	973	+	71	292	+	no	210	4 \|	181	502	+	Falkenberg.
18,982	37,017	4	11,059	18,791	+	6,681	9,793j	4	17,740	28,584	+	Gefle.
39,703	47,358	+	23,008	30,242	+	12,647	13,898	4-	35,655	44,140	+	Göteborg.
3,453	6,575	]	1,665!	2,749	+	638	2,377	4	2,303	5,126	+	Halmstad.
1,895	5,489	+	—	230	+ ti	158	319	+	158	549		Haparanda.
15,575	18,146	+	6,636!	7,411		2,062	3,558''	4-	8,698	10,969	4	Helsingborg.
18,016	17,192	—	8,245	7,998	—	4,942	6,885	4	13,187	14,883	+	Hernösand.
5,290	6,730	+	2,383	2,721	4	1,090	1,481	4	3,473	4,202	4	Hudiksvall.
143	78	-	—i	1	+	60	100	4	60	101	-i-	Jönköping.
5,587	7,351	+	1,828	2,554	4	3,074	3,583	4	4,902	6,137	4	Kalmar.
3,450	3,554		847!	606	—	2.101	2,816	4-	2,948	3,422	4	Karlshamn.
2,333	3,076	+	564	650	4	1,216	2,020!	+	1,780	2,670	4	Karlskrona.
475	1,536	4		5	■ 4	303	455	+	303	460	+	Karlstad.
1,160	2,099	+	238!	400	4	528	867!	+	766	1,267	+	Kristianstad.
17	537	+	25;	—	—	2	50	+	27	50	+	Kungelf.
3,301	4,522	+	517	1.775	4	1,069	1,756	4	1,586	3,531	-	Landskrona.
205	209	+		—		205	2091	4-	205	209	4	Lidköping.
7	108	-	—i	—		7	102!	+	7	102	+	Linköping.
2,681	13,200	4-	1,125	1,240	4-	361	1,366;	4	1,486	2,606	4	Luleå.
10,950	15,712	+	2,852!	5,436	4	2,977	5,518	4	5,829	10,954	+	Malmö.
398	384	—	—	5	4	402	459	4	402	464	4	Marstrand.
3,756	5,804	+	992	1,350	4-	1,128	2,006	4	2,120	3,356	+	Norrköping.
138,116197,610		62,055	84,456		41,761	59,828	103,816	144,284		Transport.

II. Sjömanshusen: Tah. A. Inskrifne sjömän,

Sjömanshus.	Inskrifne sjömän.				1 n	k	O	m s	t	e r
To	nafgifter.	Hyresafg	i f t e r.	Räntor och öfriga inkomster.
1884. ;	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.	1884.	1897.	Ökning eller minskn.
Transport	17,183	14,228		47,024	79,614		32,115	37,370		58,977	80,626
Nyköping . .	Öl	189	4-	530	6,592	4	19	—	—	362	i,m	+
Oskarshamn .	922	1,389	+	1,681	1,836	4	1,526	1,836	4	745	1,581	4
Piteå . . . .	11	94	+	1,092	1.599	4	298	124	—	3,374	3,282	—
Ronneby . .	2.	42	+	55	329	4	20	—	—	300	248	—
Simrishamn .	541	903	4	136	77	—	1,903	3,585	4	788	1,263	4
Skellefteå . .	80	91		2 072	2,893	+	20	—	—	203	1,518
Stockholm . .	3,329 j	3,495	+	14,618	19,900	4	,460	,8,407	4	22,904	22,054	—
Strömstad . .	1,418	1,328		768	1,633	''+	1,011	819	—	1,001	1,518	+
Sundsvall . .	1,094	461		12,186	10,942	. 99—	3,023	2,167	—	13,817	8,756	—
Söderhamn	268	304	-f-	5,322	5,543	4	720	150	—	7,661	7,092	—
Söderköping .	274	+ 157	—	533	360	—	65	90	4	364	690	4
Södertelje . .	10	107	4	139	395	4	4	—	-	11	20	+
Sölvesborg	300	453		133	214	4	605	768	4	259
Trelleborg. .	328			305	1,292	4	438	642	4	465	952	+
Uddevalla . .	2,029	2,4-	'' 4	1,258	2,314	4	3,504	3,061	—	3,458	2,810	—
Umeå . . . .	303j	193	_	I 1,424	2,827	4	1,192	506	—	4,485	15,959	+
Upsala . . .	ejuppr.j	23	4	ej uppr.	1	4	ej uppr.	—		ej uppr.	—
Vadstena . .	16	21	+	-	40	t	63	324	4	i	75	4-
Varberg. , .	174	128	—	1,084	506	—	578	79	—	122	351	• 4
Vestervik . .	716	698	—	880	1,731	+	765	482	—	1,558	1,694	+
Vesterås . .	63;	49	—	270	154		18	16	—	51	60	+ i
Visby. . . .	882 i	769	—	634	814	4	927	745	—	2,931	2,463	—
Ystad. . . .	331	190	—	987	1,553	4	300	299		1,803	2,457	-f
\| Örnsköldsvik	ej uppr. \|	48	4	1 ej uppr.	2,161	4	ej upp r.	17	4	; ej uppr.	216
Summa	30,325	28.192	—	93.131	145,320	4	54,974	61,487	4	125,640	156,796
			7.0 %			56,0 %			11,8 *			24,8 %

inkomster och utgifter 1884 och 1997.

					U t	S	i	f t	e	r
s	u m m a.	U n	d e r s	t ö d.	Förvaltningskostnader och öfriga utgifter.	s	u m m a.	Sjömanshus.
		Ökning			Ökning			Ökning			Ökning
1884.	1897.	eller minskn.	1884.	1897.	eller minskn.	1884.	1897.	eller minskn.	1884.	1897.	eller minskn.
138,116	197,610		62,055	84,456	+	41,761	59,828	+	103,816	144,284	+
911	7,703	+	310	1,008	+	183	636	+ .	493	1,644	+	Nyköping.
3,952	5,253	+	897	963	+	1,899	3,751	+	2,796	4,714	+	Oskarshamn.
4,764	5,005	+	2,500	1,881	—	619	1,109	+	3,119	2,990	—	Piteå.
375	577	+	—	3	+	336	337	+	336	340	+	Ronneby.
2,827	4,925	+ ''	406	1,615	-j-	757	1,219	+	1,163	2,934	+	Simrishamn.
a-95	4,411	+	20	225	..	341	1,093	+	361	1,318	+	Skellefteå.
42,982	50,361	+	13,958	20,860	4''- ''t	16,049	16,919	+	30,007	37,779	+	Stockholm.
2,780	3,970	4-	945	1,458	+ 1	e 11	519	+	1,286	1,977	+	Strömstad.
29,026	21,865	—	8,916	9,320	+	8,2 ''7	10,205	+	17,183	19,525	+	Sundvsvall.
13,703	12,785	—	6,313	5,440	—	2,739	4,233	+	9,052	9,673	+	Söderhamn.
962	1,140	+	50	1	—	325	343	+	375	344		Söderköping.
154	415	+	—	—	—	133	104	—	133	104	—	Södertelje.
997	982	—	307	295	—	205	615	_L	"> ‘9	910	+	Sölvesborg.
1,208	2,886	+	62	555	+	137	583	+		,i( • ■	+	Trelleborg.
8,220	8,185	—	3,832	5,316	+	1,882	3,934	+	5,714	tf,''230	+	Uddevalla.
7,101	19,292	+	4,343	2,636	—	439	8,350	-k	4,782	10,986	+	Umeå.
ej uppi*.	1	+	ej uppi-.	—		ej uppr.	1	+	ej uppr.	1	+	Upsala.
64	439	+	—	—		16	130	+	16	130	+	Vadstena.
1.784	936	—	501	542	+	150	414	-i.	651	956	+	Varberg.
3,203	3,907	+	2,160	2,069	—	720	1,132	+	2,880	3,201	+	Vestervik.
339	230	—	4		—	169	177	+	173	177	+	Vesterås.
4,492	4,022		950	1,123	+	2,068	1,753	—	3,018	2,876	—	Visby.
1 3,090	4,309	+	1,184	1,775	+	467	840	+	1,651	2,615	+	Ystad.
'' ^npr.	2,296	+	ej uppr.		—	ej uppr.	568	+	ej uppr.	568	+	Örnsköldsvik.
i.; V45	308,003	+ 32,7 %	109,713	141,541	+ 29,0 %	80,003118,893	48,6 %	189,716 200,434	+ 37,2 %

Handels- och sjöfartskomitcns betänkande. 11. Tabellbilagor.

Tab. B. Afgifter 1893—1897

Sjömanshus.	Ton- och hyres-afgifter 1893 i medeltal årligen.	-1897	För inskrifn. af värnpligt. 1893—1897 i medeltal årligen. *)		I	n k o m	s t e r
Tonafgift	e r.	Hyres- afgifter.	Tonafgift	e r.	Hyres- afgifter.
	Svenska fartyg.	Utländska fartyg.	Summa.	Svenska fartyg.	Utländska fartyg.	Summa.
Falkenberg . .	126	292	418	74	—	186	244	430	no
Gefle ....	3,774	6,290	10,064	2,190	4	5,465	6,332	11,797	3,033
Göteborg. . .	11,182	7,793	18,975	14,559	22	12,188	7,301	19,489	15,308
Halmstad . .	1,243	1,118	2,861	1,608	—	1,453	1,374	2,827	1,636
Haparanda . .	207	1,637	1,844	78	—	312	2,339	2,651	129
Helsingborg .	1,110	2,961	4,071	7,261	—	1,086	1,881	2,967	7,041
Hernösand . .	2,028	5,969	7,997	979	—	1,969	5,780	7,749	882
Hudiksvall . .	909	2,059	2,968 4)	142	—	1.139	1,322	2,461 *)	19
Jönköping . .	4	—	4	53	—	4	—	4	24
Kalmar . . .	1,818	556	2,374	1,927	—	1,837	561	2,398	2,302
Karlshamn . .	751	682	1,433	756	—	858	663	1,521	719
Karlskrona . .	671	469	1,140	387	—	760	537	1,297	422
Karlstad . . .	292	10	302	707	—	406	19	425	898
Kristianstad	539	469	1,008	14	—	558	430	988	26
Kungelf . . .	—	—	—	254	—	—	—	—	537
Landskrona . .	642	879	1,521	1,137	—	683	963	1,646	1,161
Lidköping . .	1	—	1	50''	—	—	—	—	71
Linköping . .	2	—	2	6	—	7	—	7	—
Luleå ....	364	7,369	7,733	19	—	515	10,811	11,326	50
Malmö . . .	2,917	3,266	6,183	2,897	—	3,428	3,042	6,470	2,764
Marstrand . .	93	240	333	189	—	39	65	104	216
Norrköping. .	752	1,954	2,706	159	—	1,077	1,980	3,057	22
Transport	29,425	44,013	73,438	35,446	26	33,970	45,644	79,614	37,370

1) Sjömanshusen hafva sällan användt sin rätt att uppbära en afgift af 6 öre per beväring; utom vid här angifna
ställen har den uppburits vid Halmstad, där den tillfallit ombudsmannen såsom sportler, och en gång i Karlskrona.

2) Utgifter vid sjömanshemmet.

8) Afskrjfven förlust å badhuset.

samt inkomster och utgifter 1897.

1 8 9 7.		U t g i f t e	r 1 8 9 7.		Sjömanshus. ‘
Räntor o. inkomster af fastighet.	Öfriga ink. (tillskott, bötesmedel, lösen o. d.).	Summa.	Understöd och pensioner.	Förvaltningskostnader.	För särskilda ändamål.	Summa.
Löuer.	Hyra och div. utg.	Summa.
433	__	978	292	200	10	210	—	502	Falkenberg
21,712	475	87,017	18,791	5,800	566	6,366	3,427 «)	28,584	Gefle
10,998	1,563	47.358	30,242	12,250	1,648	13,898	—	44,140	Göteborg
2,112	—	6,575	2,749	1,750	627	2,377	—	5,126	Halmstad
2,709	—	5.489	230	300	19	319	—	549	Haparanda
8,058	40	18,106	7,411	2,500	1,058	3,558	—	10,969	Helsingborg
8,561	—	17,192	7,998	4,018	860	4,878	2,007 3)	14,883	Hernösand
4,250	—	6,730	2,721	1,300	181	1,481	—	4,202	Hudiksvall
46	4	78	1	100	—	100	—	101	Jönköping
2,651	—	7,351	2,554	2,724	859	3,583	—	6,137	Kalmar
1,114	200	3,554	606	2,450	366	2,816	—	3,422	Karlshamn
1,357	—	3,076	650	1,750	270	2,020	—	2,670	Karlskrona
213	—	1,536	5	400	55	455	—	460	Karlstad
1,085	—	2,099	400	450	417	867	—	1,267	Kristianstad
—		537	—	45	5	50	—	50	Kungelf
1,711	4	4,522	1,775	1,400	356	1,756	—	3,531	Landskrona
—	138	209	—	100	109	209	—	209	Lidköping
1	100	108	—.	100	2	102	—	102	Linköping
1,824	—	13,200	1,240	814	52	866	500 5)	2,606	Luleå
6,422	56	15,712	5,436	5,036	482	5,518	—	10,954	Malmö
64	—	384	5	400	59	459	—	464	Marstrand
2,625	100	5,804	1,350	1,800	153	1,953	53 6!	3,356	Norrköping
77,946	2,680	197,610	84,456	45,687	8,154	53,841	5,987	144,284

4) Medeltalssumman beräknad utan afdrag för provision, summan för 1897 beräknad med detta afdrag.

5) Till läsrum för sjömän.

6) Intresse-konto.

68 II. Sjömanshusen: Tab. B. Af gifter 1893—1897

Sjömanshus.	Ton- och hyres-afgifter 189c i medeltal årligen.	-1897	För inskrifn. af värnpligt. 1893—1897 i medeltal årligen.		I	n k o m	äter
Tonafgift	e r.	Hyres- afgifter.	Tona f gifter.	Hyres- afgifter.
Svenska fartyg.	Utländska fartyg.	Summa.	Svenska fartyg.	Utländska fartyg.	Summa.
Transport	29,425	44,013	73,438	35,446	26	33,970	45,644	79,614	37,370
I Nyköping . .	1,096	3,773	4,869	391	—	1,962	4,630	6,592	—
Oskarshamn	1,581	148	1,729	1,777	6	1,690	146	1,836	1,836
■ Piteå ....	263	1,249	1,512	91	—	330	1,269	1,599	124
j Ronneby . . .	152	127	279	19	—	147	182	329	—
i Simrishamn. .	198	35	233	3,009	—	60	17	77	3,585
Skellefteå . .	485	1,928	2,413	35	—	631	2,262	2,893	—
Stockholm . .	7,404	11,477	18,881	7,671	—	8,250	11,650	19,900	8,407
Strömstad . .	424	1,235	1,659 3)	665	—	352	1,281	1,633 3)	819
Sundsvall . .	2,148	8,309	10,457	1,729	—	2,725	8,217	10,942	2,167
Söderhamn . .	1,353	3,716	5,069	226	—	1,825	3,718	5,543	150
Söderköping .	195	118	313	99	—	267	93	360	90
Södertelge . .	36	228	264	10	—	136	259	395	—
Sölvesborg .* .	164	52	216	836	—	165	49	214	768
Trelleborg . .	465	543	1,008	895	—	521	771	1,292	642
Uddevalla . .	1,831	775	2,606	3,366	11	1,837	477	2,314	3,061
Umeå ....	390	1,919	2,309	575	—	771	2,056	2,827	506
Upsala ....	—	-	—	—	—	1	—	1	—
Vadstena. . .	22	—	22	524	—	40	—	40	324
Varberg . . .	376	288	664	68	—	281	225	506	79
Vestervik . .	763	551	1,314	454	—	1,123	608	1,731	482
Vesterås . . .	120	—	120	14	—	152	2	154	16
Visby ....	541	168	709	862	—	597	217	814	745
Ystad ....	752	663	1,415	187	—	920	633	1,553	299
Örnsköldsvik 9)	493	1,852	2,345	29	—	666	1,495	2,161	17
Summa	50,677	83.167	133,844	58,978	43	59,419	85.901	145,320	61,487

*) Omkostnader för gården.

2) Tillskott af drätselkammaren.

8) Medeltalssumman. beräknad utan afdrag för provision, summan för 1897 däremot beräknad med detta afdrag.
4) Afskrifningar.

6) Ränta å tillfälligt lån.

samt inkomster och utgifter 1897.

1 8 9 7.		U t g i f t e	r 1 8 9 7.		Sjömanshus.
Räntor o. inkomster af fastighet.	Öfriga ink. (tillskott, bötesmedel, lösen o. d.).	Summa.	Understöd och pensioner.	Förvaltningskostnader.	För särskilda ändamål.	Summa.
Löner.	Hyra och div. utg.	Summa.
77,946	2,680	197,610	84,456	45,687	8,154	53,841	5,987	144,284
1,076	35	7.703	1,008	550	86	636	—	1.644	Nyköping
1,581	—	5,253	963	2,125	593	2,718	1,033 '')	4,714	Oskarshamn \|
3,282	—	5,005	1,881	1,025	84	1,109	—	2,990	Piteå
48	200 2)	577	3	251	86	337	—	340	Ronneby
1,263	—	4,925	1,615	1,200	119	1,219	—	2.934	Simrishamn
1,518	—	4,411	225	''980	113	1,093	—	1,318	Skellefteå
19,658	2,396	50,361	20,860	15,000	1,919	16,919	—	37,779	Stockholm
1,518	—	3,970	1,458	450	69	519	—	1,977	Strömstad
8,756	—	21,865	• 9,320	5,669	2,495	8,164	2,041 4)	19,525	Sundsvall
7,092	—	12,785	5,440	3,000	941	3,941	292 4)	9,673	Söderhamn
686	4	1,140	1	237	73	310	33 5)	344	Söderköping j
—	20	415	—	100	4	104	—	104	Södertelge
—	—	982	295	500	115	615		910	Sölvesborg 1
952	—	2,886	555	500	83	583	—	1,138	Trelleborg
2,677	133	8,185	5,316	2,000	646	2,646	1,288 6)	9,250	Uddevalla
15,947	12	19,292	2,636	1,200	543	1,743	6,607 ■>)	10,986	Umeå
—	—	1	—	—	1	1	—	1	Upsala
75	—	439	—	1008)	30	130	—	130	Vadstena
342	9	936	542	300	114	414	—	956	Varberg
1,594	100	3,907	2,069	900	232	1,132	-	3,201	Vestervik
60	—	230	—	150	27	177	—	177	Vesterås
2,463	—	4,022	1,123	1,500	253	1,753	—	2,876	VUby
2,399	58	4,309	1,775	770	70	840	—	2,615	Ystad
202	14	2,394	—	500	68	568		568	Örnsköldsvik
151,135	5,661	363,603	141,541	84,694	16,918	101,612	17,281	260,434

6) För hus och inventarier.

7) Kommunalutskylder, räntor o. d.

8) Till drätselkammaren.

e) Trädde i verksamhet med år 1894.

Tab. C. Hyresafgifter 1897, fördelade efter antalet inskrifne sjömän.

Sjömanshus.	Influtna hyres- afgifter.	Fördelning efter antalet sjömän.	Sjömanshus.	Influtna hyres- afgifter.	Fördelning efter antalet sjömän.
Falkenberg.......	no	174	Transport	39,206	34,472
Gefle..........	3,033	2,019	Piteå..........	124	205
Göteborg........	15,408	8,982	Ronneby ........	—	92
Halmstad........	1,636	1,007	Simrishamn.......	3,585	1,969
Haparanda.......	129	26	Skellefteå........	—	198
Helsingborg.......	7 041	4,923	Stockholm.......	8,407	7,623
Hernösand . .....	882	1,077	Strömstad........	819	2,897
Hudiksvall.......	19	563	! Sundsvall........	2,167	1,005
Jönköping........	24	401	Söderhamn.......	150	663
Kalmar.........	2,302	2,530	Söderköping.......	90	343
Karlshamn.......	719	1,664	Söder telje........	—	233
Karlskrona.......	422	543	Sölvesborg.......	768	988
Karlstad ........	898	425	Trelleborg........	642	883
Kristianstad.......	26	299	Uddevalla........	3,061	5,294
Kuugelf........	537	15	Umeå.........	506	421
Landskrona.......	1,161	1,075	Upsala.........	—	50
Lidköping ........	71	4	Vadstena........	324	46
Linköping ........	—	57	Varberg.........	79	279
Luleå .........	50	94	Vestervik........	482	1,523
Malmö.........	2,764	3,546	Vesterås........	16	107
Marstrand........	216	825	Visby.........	745	1,677
Norrköping.......	22	781	Ystad.........	299	414
Nyköping........	—	412	Örnsköldsvik......	17	105
Oskarshamn.......	1,836	3,030	Summa	61,487	61,487
Transport	39,206	34,472