Gränser i havet, del 1
Statens offentliga utredningar 2015:10
Gränser i havet
Betänkande av Havsgränsutredningen
Stockholm 2015
SOU 2015:10
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, 106 47 Stockholm
Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: order.fritzes@nj.se
Webbplats: fritzes.se
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför.
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02)
En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remiss.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet.
Omslag: Elanders Sverige AB.
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2015.
ISBN 978-91-38-24236-0
ISSN 0375-250X
Till statstrådet och chefen för
Utrikesdepartementet
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 att tillkalla en särskild utred- are med uppdrag att se över de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger, lägga fram förslag till en angränsande zon runt Sveriges kuster samt lämna förslag till författningsändringar som översynen kan ge anledning till (dir. 2011:41). Den 31 oktober 2013 och den 18 december 2014 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv där utredningstiden förlängdes till den 28 februari 2015.
Utredningen har antagit namnet Havsgränsutredningen.
Den 15 juni 2011 förordnades hovrättslagmannen Magnus Göransson som särskild utredare.
Som sakkunniga till utredningen förordnades den 17 oktober 2011 ambassadören Marie Jacobsson, Utrikesdepartementet, kanslirådet Magnus Hermansson, Justitiedepartementet, departementssekre- teraren Sofia Karlsson, Näringsdepartementet, departementssekre- teraren Claes Pile och kanslirådet Karin Sjökvist, båda dåvarande Miljödepartementet och ämnesrådet Jacob Wichmann, dåvarande Landsbygdsdepartementet. Samma dag förordnades som experter i utredningen avdelningsdirektören och kartografen Hans Aurell, Lantmäteriet, byrådirektören och geodetiske experten Lars Jakobsson, Sjöfartsverket, kommendörkaptenen Björn Nilsö, Försvarsmakten, enhetschefen Berit Petterson Havs- och vattenmyndigheten, verks- juristen Martin Ratcovich, Kustbevakningen och utredaren Martin Rydgren, Havs- och vattenmyndigheten.
Sofia Karlsson, Karin Sjökvist, Claes Pile och Berit Petterson entledigades den 20 december 2013. Samma dag förordnades kansli- rådet Magnus Oldenburg, Näringsdepartementet, departements-
sekreteraren Martin Ratcovich, Försvarsdepartementet, departe- mentssekreteraren Sten Jerdenius och departementssekreteraren Anna Josefsson, båda dåvarande Miljödepartementet som sak- kunniga i utredningen. Vidare förordnades samma dag oceano- grafen Thomas Hammarklint, SMHI, brottsbekämpningschefen Kristina Falk Strand, Kustbevakningen och utredaren Joacim Johannesson, Havs- och vattenmyndigheten som experter.
Martin Ratcovich och Sten Jerdenius entledigades den 24 juni 2014 och i stället förordnades departementssekreteraren Mikael Wolfbrandt, Försvarsdepartementet och departementssekreteraren Linnea Rosenlöf, dåvarande Miljödepartementet som sakkunniga.
Som sekreterare i utredningen anställdes fr.o.m. den 1 juli 2011 kanslirådet Monica Lagerqvist Nilsson och ambassadören Helena Ödmark.
Sjöfartsverket, Lantmäteriet och SMHI har haft regeringens upp- drag att bistå utredningen och lämna utredningen det underlag som begärs för genomförandet av utredningsuppdraget (UF2011/27212/UD/FMR och UF2012/33209/UD/FMR).
Betänkandet är skrivet i formen ”utredningen anser”. Det betyder inte nödvändigtvis att utredaren och sakkunniga och experter är överens om betänkandets innehåll i alla delar.
Utredningen överlämnar härmed betänkandet Gränser i havet (SOU 2015:10). Med detta är uppdraget slutfört.
Stockholm i februari 2015
Magnus Göransson
/Monica Lagerqvist Nilsson
Helena Ödmark
Innehåll
1.1Förslag till lag om Sveriges sjöterritorium och maritima
zoner ......................................................................................... | |
1.2 Förslag till lag om Sveriges angränsande zon ......................... |
1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns
mot allmänt vattenområde....................................................... |
1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln................................................................... |
1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till
| |
vattenområden.......................................................................... |
1.6Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om
| ||
Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)................ | ||
Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)..... |
1.9Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om
5
Innehåll | SOU 2015:10 |
| |
1.13Förslag till förordning om ändring i förordningen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-,
6
SOU 2015:10 Innehåll
7
Innehåll |
| SOU 2015:10 |
Riksgräns................................................................................ | ||
Avgränsning av Sveriges sjöterritorium ............................... |
4.5Förslag till anpassade avgränsningslinjer för Sveriges
4.6Närmare genomgång av överenskommelser med Norge,
5.3Förutsättningar för inrättande av en svensk angränsande
5.5Förslag till avgränsningslinjer för Sveriges angränsande
zon .......................................................................................... |
8
SOU 2015:10 | Innehåll |
5.6Myndigheter som berörs av förslaget om att inrätta en
6.3Internationella överenskommelser som begränsar den geografiska omfattningen av den svenska
9
Innehåll | SOU 2015:10 | |
7.2.1 Inre vatten................................................................... |
| |
| ||
enskilt vatten?............................................................. |
| |
7.3Förslag till moderninsering av lagen (1950:595) om
9.2 Frågan om att inrätta en internationell havsgränsdatabas... 437
10
SOU 2015:10 | Innehåll |
10 Konsekvenser........................................................... |
10.5Övergång till RH 2000 som referensnivå vid bestämmande av gränsen mellan enskilt och allmänt
11
Innehåll | SOU 2015:10 |
12.5Förslag till lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna
12
SOU 2015:10 |
| Innehåll |
| ||
| för Sveriges ekonomiska zon ..................................... | |
| ||
| vatten ........................................................................... | |
Bilaga 10 |
Elektroniskt publicerad bilaga
Bilaga 11 Kartskisser och ortofoton
13
Sammanfattning
Uppdraget
Utredningen har enligt sina direktiv haft i uppdrag att se över den nuvarande lagstiftningen om den svenska sjögränsen och ekono- miska zonen, bl.a. mot bakgrund av 1982 års havsrättskonvention och andra länders gränslagstiftningar och ta fram förslag till en reviderad havsgränslagstiftning. Vidare har utredningen haft i uppdrag att se över de svenska baslinjerna och, bl.a. utifrån lämpligt geografiskt underlag, föreslå en optimal reviderad baslinjesträck- ning. Mot bakgrund av det nya förslaget till baslinjesträckning ska en anpassning ske av den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium. Utredningen har härutöver haft i uppdrag att lägga fram förslag om inrättande av en angränsande zon i hela eller delar av det område som gränsar till svenskt territorialhav och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myndigheter när en sådan zon inrättas.
Uppdaterade baslinjer och en anpassad territorialgräns i havet
I betänkandet läggs fram förslag till uppdaterade baslinjer längs Sveriges kust (kapitel 3) och en anpassad territorialgräns i havet (kapitel 4). De nya baslinjerna liksom territorialgränsen har dragits i enlighet med folkrätten, inklusive bestämmelserna i FN:s havs- rättskonvention (UNCLOS). Till övervägande del skiljer sig de nya baslinjerna endast marginellt från de i dag gällande baslinjerna. Förhållandet mellan andelen normala baslinjer och andelen räta bas- linjer är i princip detsamma som i dag. Som en konsekvens av detta avviker den föreslagna territorialgränsen i havet endast marginellt från dagens territorialgräns.
15
Sammanfattning | SOU 2015:10 |
Baslinjerna dras mellan baslinjepunkter lokaliserade på lågvatten- linjen längs kusten, på öar och på vissa lågvattenskär. Punkter på vissa andra lågvattenskär utanför baslinjerna har också använts för att beräkna bredden på Sveriges territorialhav.
Den yttre gränsen för Sveriges territorialhav har beräknats i enlighet med folkrätten, inklusive UNCLOS bestämmelser.
Alla baslinjepunkter, punkter på lågvattenskär etc. anges som geografiska koordinater i latitud och longitud uttryckta i det svenska referenssystemet SWEREF 99. Höjder och djup är uppmätta och angivna i det svenska referenssystemet RH 2000. Utredningen har utgått från en genomsnittlig lågvattenlinje längs hela den svenska kusten på nivån -0,5 meter i RH 2000. Havsvattennivån har beräk- nats av SMHI på basis av kontinuerliga observationer från 23 mareografer (mätstationer) längs Sveriges kust under en trettio- årsperiod. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till landhöjningen.
De geografiska koordinaterna har bestämts efter geodetiska mätningar i fält av Sjöfartsverket av ett stort antal potentiella punkter vilka identifierats av Lantmäteriet med hjälp av flygfoto- grafier tagna på 3 000 meters höjd samt annat bakgrundsmaterial.
Inrättandet av en svensk angränsande zon
I betänkandet (kapitel 5) föreslås en ny lag genom vilken en an- gränsande zon inrättas längs Sveriges kust utanför territorialhavet i enlighet med artikel 33 i UNCLOS. Den angränsande zonen sträcker sig maximalt 24 nautiska mil utanför baslinjerna, dvs. i huvudsak 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns. I vissa havsområden begränsas emellertid zonens bredd på grund av närheten till intilliggande och motstående staters territorialhav eller maritima zoner.
Syftet med att inrätta den angränsande zonen är att göra det möjligt för Sverige att utöva nödvändig kontroll inom den angräns- ande zonen för att förhindra och bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd. Sverige får vidare rätt att skydda det marina kulturarvet inom det havsområde som omfattas av den angränsande zonen, en skyddsmöjlighet som saknas i dag.
16
SOU 2015:10 | Sammanfattning |
Avgränsningslinjer för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon
I betänkandet föreslås uppdaterade geografiska koordinater för de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges kontinentalsockel och eko- nomiska zon (kapitel 6). Koordinaterna i gällande avtal med intilligg- ande och motstående stater om avgränsning av kontinentalsockeln och/eller den ekonomiska zonen har transformerats till SWEREF 99.
En ny sammanhållen lagstiftning
I betänkandet görs en genomgång av bakgrunden till de i dag gällande författningarna avseende avgränsningslinjerna för svenskt inre vatten, territorialhav, kontinentalsockel och ekonomisk zon. En ny sammanhållen lag avseende avgränsningen av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner föreslås ersätta den nuvarande lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium samt delar av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och delar av lagen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon (avsnitten 3.2.4, 4.5 och 6.2.5).
Det övergripande målet med den nya lagen är att samla alla bestämmelser angående omfattningen av svenskt inre vatten, terri- torialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomisk zon i ett sammanhållet rättsligt instrument i syfte tydligare kunna över- blicka bestämmelserna och för att underlätta och förbättra imple- menteringen av dessa bestämmelser. De geografiska koordinaterna för de yttre avgränsningslinjerna för respektive havsområde redo- visas i fem separata bilagor till den nya lagen.
Enligt den nya lagen ska baslinjerna, territorialgränsen i havet och de yttre avgränsningslinjerna för de maritima zonerna markeras i sjökort och alla geografiska koordinater ska tillhandahållas i elek- troniskt format för kostnadsfri nedladdning.
Vidare förslås ett antal ändringar i andra författningar som en konsekvens av den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och mari- tima zoner och den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
17
Sammanfattning | SOU 2015:10 |
Framtida förvaltning och administration
Utredningen konstaterar att det finns behov av att förbättra för- mågan hos berörda statliga myndigheter att hantera och admini- strera frågor relaterade till Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I betänkandet föreslås därför att ansvaret för alla författ- ningar avseende den geografiska utbredningen av Sveriges sjöterri- torium och maritima zoner liksom alla frågor som rör uppdatering och implementering av författningsändringar ska ligga hos Utrikes- departementet.
Även det tekniska stödet till Regeringskansliet behöver stärkas. I dag tillhandahåller Sjöfartsverket och Lantmäteriet stöd, men detta är till övervägande del oreglerat och uppdrag till myndig- heterna ges oftast ad hoc inför varje förhandling eller gränsöversyn. Detta har inneburit att vissa tekniska revisioner och de gemen- samma översyner av riksgränsen som ska genomföras inom vissa fastlagda intervaller enligt gällande avtal inte har inletts. Utred- ningen lyfter fram problematiken, men har valt att inte lämna några förslag i frågan (kapitel 3).
Förslag relaterade till allmänt vatten/enskilt vatten
Betänkandet innehåller också en analys av den historiska bakgrun- den till statens dispositionsrätt till allmänt vatten i havet och i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland (kapitel 8). Vidare analyseras lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vatten- område och vilka regler som gäller för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten (kapitel 7).
I betänkandet föreslås att dagens rättsläge ska klargöras genom att i lag slå fast att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om rätten att använda allmänt vatten. Vidare föreslås att statens möjlighet att ta ut avgift vid upplåtelse av rätten att använda allmänt vattenområde läggs fast i lag (kapitel 8).
Som en konsekvens av den pågående övergången till ett nytt svenskt referenssystem för höjd- och djupangivelser, RH 2000, föreslås ett antal ändringar i lagen (1950:595) om gräns mot all- mänt vattenområde (kapitel 7). Enligt förslaget ska gränsen mellan fastigheter och allmänt vatten i havet utgå från nollnivån i RH 2000. I de fyra sjöarna anges specifika referensnivåer i RH 2000. I anslut-
18
SOU 2015:10 | Sammanfattning |
ning till detta föreslås vidare en ny lag som ger rätt till ersättning från staten för den som lider ekonomisk skada till följd av över- gången till en ändrad referensnivå.
19
Summary
Remit
The Inquiry’s remit was as follows:
to review the present Swedish legislation on maritime boundaries;
to review the baselines;
to propose a revised outer limit of Swedish territorial waters;
to propose the establishment of a contiguous zone in all or part of the waters adjacent to the Swedish territorial sea; and
to propose any legislative amendments that may result from the inquiry.
Updated baselines and revised territorial boundary
This report presents proposals for updated baselines along the Swedish coast (chapter 3) and a revised territorial boundary at sea (chapter 4). All baselines have been determined in accordance with generally accepted international law, including the provisions of the 1982 United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS). Most proposed baselines differ only marginally from the present baselines. The ratio between normal baselines and straight baselines is almost identical to the present ratio. Consequently, the proposed revised Swedish territorial boundary at sea is closely aligned to the present boundary. In several instances the breadth of the territorial sea is considerably less than 12 nautical miles due to the proximity of territorial waters or maritime zones of neighbouring States.
21
Summary | SOU 2015:10 |
The baselines are drawn between base points located on the low water line along the coast, on islands and on certain low-tide eleva- tions. Points on some low-tide elevations outside the baselines have also been used to calculate the breadth of the Swedish terri- torial sea.
The outer limit of the Swedish territorial sea has been calculated in accordance with generally accepted international law, including the provisions of UNCLOS.
All points are identified by geographical coordinates expressed in the Swedish reference system SWEREF 99. Heights and depths are measured in the Swedish reference system RH 2000. An average low water line has been established at the level of -0,5 meters along the whole of the Swedish coast. This sea level has been calculated by the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) on the basis of continuous observations at its 23 permanent measuring stations along the coast over a period of 30 years, taking into account the rate of land rise.
The geographical coordinates for each point have been deter- mined after geodetic field surveys by the Swedish Maritime Administration covering a large number of potential sites identified from aerial photographs taken at an altitude of 3 000 metres by Lantmäteriet1 and other available material.
Establishment of a contiguous zone
The report also proposes an act that will establish a contiguous zone outside the Swedish territorial sea limit in accordance with article 33 of UNCLOS (chapter 5). The zone extends no more than 24 nautical miles from the baselines, i.e. no more than 12 nautical miles beyond the territorial sea limit. In several places its breadth is less than 12 nautical miles due to the proximity of territorial waters or maritime zones of neighbouring States. The purpose of the new zone is to enable Sweden to exercise the control necessary to prevent and punish infringement of its customs, fiscal, immigration or sanitary laws and regulations within its territory as well as to protect archaeological and historical objects found at sea within that zone.
1 The Swedish mapping, cadastral and land registration authority.
22
SOU 2015:10 | Summary |
Continental shelf and economic zone
The report presents updated geographical coordinates for the outer limits of Sweden’s continental shelf and economic zone respectively (chapter 6). These coordinates have, when necessary, been converted into SWEREF 99 from the various other reference systems used in agreements with neighbouring States on the delimitation of the continental shelf and/or the economic zone.
A new comprehensive act
The report reviews some of the background to the existing legisla- tion on the lines of delimitation of Sweden’s internal waters, terri- torial sea, continental shelf and economic zone. It is proposed that a new comprehensive act on Sweden’s territorial waters and mari- time zones replace the present Act concerning the Territorial Waters of Sweden (1966:374) as well as certain sections of the Act on the Continental Shelf (1966:314) and the Swedish Economic Zone Act (1992:1140), (sections 3.2.4, 4.5 and 6.2.5).
The main objective of the new act is to unite all provisions on the geographical extent of Sweden’s internal waters, territorial sea, contiguous zone, continental shelf and economic zone in a single comprehensive legal instrument, so as to provide a concerted view of these provisions and to facilitate and improve their implemen- tation. The geographical coordinates of the lines of delimitation of the respective sea areas are listed in five separate annexes to the new act.
Under the new act, the baselines, the territorial boundary and the lines of delimitation of the maritime zones will be shown on nautical charts and all geographical coordinates will be freely available to download from an official website.
Furthermore, the report proposes a number of amendments to other Swedish laws to take into account consequences and effects of the new comprehensive act on Sweden’s territorial waters and maritime zones and the new act on the establishment of a con- tiguous zone.
23
Summary | SOU 2015:10 |
Future management and administration
The report notes a need to improve the capacity of relevant government bodies to manage and administer issues related to Sweden’s maritime boundaries. It is therefore proposed that the responsibility for all legislation on the geographical extent of Sweden’s territorial waters and maritime zones, and all issues related to updating and implementing that legislation shall be assigned to the Ministry for Foreign Affairs.
The necessary technical support to the Ministry also requires strengthening. At present, the Swedish Maritime Administration and Lantmäteriet each provide such support on an ad hoc basis. As a result, certain technical revisions and the regular joint reviews of the entire Swedish-Norwegian and Swedish-Finnish borders have not been conducted in a timely fashion in accordance with agreed schedules. The report highlights this problem but does not present any proposals (chapter 3).
Proposals related to property law
The report also provides an analysis of the historical background to the Swedish State’s present rights as regards ‘common water’ at sea and in Sweden’s four largest lakes (chapter 8). It reviews the legislation on how to distinguish ‘common water’ from privately or publicly owned water property, as well as the issue of the State’s right of ownership/right of disposal over ‘common water’ (chapter 7).
The report proposes to clarify the present legal position by pro- viding legislation that explicitly lays down the Swedish State’s right of disposal over ‘common water’ as well as its right to charge a fee when it decides to grant the right to use ‘common water’ for economic or other activities to a private or public entity.
As a consequence of the ongoing implementation of the new Swedish reference system for heights and depths, RH 2000, certain other amendments are proposed to the legislation on how to dis- tinguish ‘common water’ from privately or publicly owned water property at sea and in the four lakes.
A new act is also proposed to provide compensation to those who suffer financial loss due to the amended rules is.
24
1 Författningsförslag
1.1Förslag till
lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Det avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
2 § Sveriges maritima zoner utgörs av angränsande zon, kontinen- talsockel och ekonomisk zon.
3 § Sveriges baslinjer dras i enlighet med folkrättens regler och bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention 1982 samt enligt en lågvattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter ut- tryckt i höjdsystemet RH 2000. Baslinjerna har den sträckning som framgår av bilaga 11 till denna lag.
4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överens- kommits med andra stater.
5 § Sveriges territorialhav sträcker sig högst 12 nautiska mil räknat från baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Territorialhavet omfattar de havsområden utanför bas- linjerna som framgår av bilaga 2 till denna lag.
1 Av redaktionella skäl redovisas inte de bilagor som föreslås i denna lag i anslutning till lag- förslaget. Däremot finns koordinatlistor som motsvarar lagens bilagor redovisade i bilagorna 4–8 till detta betänkande.
25
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
6 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 3 till denna lag.
7 § Den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överens- kommits med andra stater. Den omfattar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havs- områden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 4 till denna lag.
8 § Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överens- kommits med andra stater. Den omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 5 till denna lag.
9 § Räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är till- gängliga för allmänheten. De geografiska koordinater som framgår av bilagorna 1–5 till denna lag ska kostnadsfritt tillhandahållas i digital form i enlighet med lagen (2010:1767) om geografisk miljö- information.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
Genom lagen upphävs lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjö- territorium.
26
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.2Förslag till
lag om Sveriges angränsande zon
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om åtgärder för att utöva nödvändig kontroll inom Sveriges angränsande zon för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder som i enlighet med folkrätten får vidtas för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
27
Vattenområde i havet inom Sveriges sjöterritorium är allmänt (allmänt vatten), där det inte in- går i fastigheterna (enskilt vatten). I annat vattenområde än havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.3Förslag till
lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
dels att 5 § ska upphöra att gälla,
dels att 1–4 och 6–8 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 § Vattenområde i havet är all-
mänt (allmänt vatten), där det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten).
2 §
Till fastigheterna hänföres i | Till fastigheterna hör |
havet | 1. allt vatten inom trehundra |
1. allt vatten inom trehundra | meter från fastlandet eller från |
meter från fastlandet eller från ö | en ö som är minst etthundra meter |
av minst etthundra meters längd | lång, |
ävensom, på de ställen där den | 2. allt vatten inom den längs |
stranden följande kurvan för högst | stranden följande kurvan för högst |
tre meters djup går längre ut, allt | tre meters djup på de ställen där |
vatten inom denna djupkurva; | denna går längre ut än vad som |
samt | följer av punkten 1, samt |
2. allt vatten, som har för- | 3. allt vatten som har för- |
bindelse med öppna havet allenast | bindelse med öppna havet endast |
över vatten som nu sagts; | över sådant vatten som omfattas |
dock att ej på grund av vad | av punkterna 1 eller 2. Detta gäller |
under 2 upptagits vatten vid Bo- | dock inte för vatten vid Bo- |
husläns kust från och med Gull- | husläns kust från och med Gull- |
28
SOU 2015:10 Författningsförslag
marsfjorden till och med Hake- | marsfjorden till och med Hake |
fjorden må hänföras till fastig- | fjord. |
heterna. | Första stycket 3 gäller även för |
| vatten i Idefjorden som avgränsas |
| av territorialgränsen så att det där- |
| utöver har förbindelse med öppna |
| havet endast över sådant vatten som |
| omfattas av punkterna 1 eller 2. |
3 § | |
Vid rikets östra och södra kuster | Vid kuststräckan från gränsen |
från gränsen mot Finland till | mot Finland i norr till Listers- |
Listershuvud i Blekinge hänföres | huvud i Blekinge hör till fastig- |
till fastigheterna tillika allt vatten, | heterna allt vatten som har annan |
som väl har annan förbindelse | förbindelse med öppna havet än |
med öppna havet än i 2 § 2 an- | vad som anges i 2 § 3 men där |
gives men ej av större bredd än en | förbindelsen inte är av större |
kilometer räknat från fastlandet | bredd än en kilometer räknat från |
eller från ö av minst etthundra | fastlandet eller från en ö som är |
meters längd. | minst etthundra meter lång. |
Denna bestämmelse skall dock | Första stycket gäller inte be- |
ej äga tillämpning beträffande | träffande vatten vid Gotland eller |
vatten vid Gotland eller Öland | Öland eller vid andra öar, som |
eller vid andra öar, vilka från | helt skiljs från fastlandet av vatten |
fastlandet helt skiljas av vatten | som har förbindelse med öppna |
som har förbindelse med öppna | havet av större bredd än en kilo- |
havet av större bredd än en kilo- | meter räknat på det sätt som |
meter räknat på sätt i första | anges i första stycket. |
stycket sägs. |
|
4 § | |
I Norrbottens och Kalmar län | I Norrbottens och Kalmar län |
hänföras till fastigheterna även | hör till fastigheterna även följ- |
följande vattenområden i havet: | ande vattenområden i havet: |
I Norrbottens län vid Torne | I Norrbottens län vid Torne- |
älvs mynning allt vatten innan- | älvens mynning allt vatten innan- |
för en linje från gränsen mot | för en linje från gränsen mot |
Finland vid 65 grader 35 minu- | Finland innanför följande begräns- |
ter nordlig bredd västerut till | ningslinjer; från en punkt på grän- |
29
Författningsförslag SOU 2015:10
23 grader 40 minuter ostlig längd | sen | mot | Finland vid 65 grader | |||||||||
från Greenwich, därifrån norrut | 35 minuter nordlig bredd väster- | |||||||||||
till 65 grader 45 minuter nordlig | ut till 23 grader 40 minuter ost- | |||||||||||
bredd och därifrån österut till | lig längd från Greenwich, vidare | |||||||||||
Seskarö; samt |
|
|
| norrut till | 65 grader | 45 minuter | ||||||
|
|
|
|
|
| nordlig bredd och därifrån öster- | ||||||
|
|
|
|
|
| ut till Seskarö; och |
|
| ||||
i Kalmar län |
|
|
| i Kalmar län |
|
|
| |||||
allt vatten innanför en linje | allt vatten innanför en linje | |||||||||||
mellan de södra uddarna av Sladö | mellan de södra uddarna av Sladö | |||||||||||
Ask och | Äskeskär, | Idöfjärden | Ask | och | Äskeskär, | Idöfjärden | ||||||
och Björkskärsdjupet innanför en | och Björkskärsdjupet innanför en | |||||||||||
linje mellan de sydöstra uddarna | linje mellan de sydöstra uddarna | |||||||||||
av Örskär, Idö Stångskär och | av Örskär, Idö Stångskär och | |||||||||||
Bussan, |
|
|
|
|
| Bussan, |
|
|
|
|
| |
allt | vatten | innanför | linjen | allt | vatten | innanför | linjen | |||||
Ljungskärs sydspets – Vinö Bred- | Ljungskärs sydspets – Bredhäll – | |||||||||||
häll – Boskärs nordöstra udde – | Boskärs nordöstra udde – Lilla | |||||||||||
Örsskärens östra uddar – Logen – | Örsskären – Stora Örsskären – | |||||||||||
Lilla (Södra) Ljusklabb – Soen, | Logen – Lilla Ljusklubben – Soen, | |||||||||||
allt | vatten | innanför | linjen | allt | vatten | innanför | linjen | |||||
Tjudö sydöstra udde – Trät- | Tjudö sydöstra udde – Trät- | |||||||||||
hällarnas huvudö – Långgrunds | hällarnas huvudö – Långgrunds | |||||||||||
norra udde – Slobbsudden – | norra udde – Slobbsudden – | |||||||||||
Oxlenäs – Sandö nordspets – | Oxlenäs – Sandö nordspets – | |||||||||||
Taktö nordspets – Taktö ostspets | Taktö nordspets – Taktö ostspets | |||||||||||
– Eneskärs yttre både – Eneskärs | – Yttre Eneskärsbåde – Eneskärs | |||||||||||
sydöstra |
| udde | – | Vållöromps | sydöstra |
| udde | – | Vållöromps | |||
nordöstra | udde | – | Vållöromps | nordöstra | udde | – | Vållöromps | |||||
sydspets |
| – Stora | Sillekroks | sydspets |
| – Stora | Sillekroks | |||||
ostspets – Gåsö ostspets, samt | ostspets – Gåsö ostspets, och | |||||||||||
allt | vatten | innanför | linjen | allt | vatten | innanför | linjen | |||||
Stångskärs | sydspets | – | Pata | Stångskärs | sydspets | – | Pata | |||||
Enskärs nordöstra udde – Pata | Eneskärs nordöstra udde – Pata | |||||||||||
Enskärs sydspets – Lilla Mill- | Eneskärs sydspets – Lilla Mill- | |||||||||||
grund – Enskärskläppens ostspets | grund – Eneskärskläppens ostspets | |||||||||||
– Ryssby Enskärs ostspets – Lång- | – Eneskärs ostspets – Långskärs | |||||||||||
skärs sydöstra udde – Stånggrund | sydöstra udde – Stånggrundet – | |||||||||||
– sydöstra udden av Ryggås – | sydöstra udden av Ryggås – Stora | |||||||||||
30
SOU 2015:10 Författningsförslag
Stora | Rocknekalvens ostspets – | Rocknekalvens ostspets – Skägge- | ||||||||||
skäggenäslandets nordspets. |
| näs nordspets. |
|
|
| |||||||
|
|
|
|
|
|
| 6 § |
|
|
|
| |
I | Hjälmaren | och | Storsjön | I Hjälmaren och Storsjön hör | ||||||||
hänföras | till | fastigheterna | även | till fastigheterna | även följande | |||||||
följande vattenområden: |
| vattenområden: |
|
|
| |||||||
i Hjälmaren allt det vatten | i Hjälmaren allt det vatten | |||||||||||
som begränsas i norr av skär- | som begränsas i norr av skär- | |||||||||||
gården mellan Vraklandet | och | gården | mellan | Biskopsvrak | – | |||||||
Vinöns nordvästra udde samt i | Lindholmsbergen | – | Äspholmens | |||||||||
öster av Vinön och linjen Vinöns | norra udde – Vinöns nordvästra | |||||||||||
sydvästra udde – Fåran – Ram- | udde samt i öster av Vinön och | |||||||||||
berget – Djursnäsudde; och |
| linjen Vinöns sydvästra udde – | ||||||||||
i Storsjön allt det vatten som | Inre Fåran och Yttre Fåran – | |||||||||||
mot | Storsjöflaket | begränsas av | Rönnberget – Djursnäsudde, och | |||||||||
räta linjer Andersöns nordvästra | i Storsjön allt det vatten som | |||||||||||
udde – Norderöns nordspets – | mot Storsjöflaket begränsas | av | ||||||||||
Värköns | nordspets | – | sydöstra | räta linjer Andersöns nordvästra | ||||||||
udden av Hammarnäslandet. | udde – Norderöns nordspets – | |||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
| Verköns nordspets – Hammar- | ||||
|
|
|
|
|
|
|
| näsudden. |
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
| 7 § |
|
|
|
| |
Finnes allmänt vatten vid ö, | Om det finns allmänt vatten | |||||||||||
vilken utgör fastighet eller del | vid en ö, som är fastighetsindelad, | |||||||||||
därav, skall gränsen mot det | ska gränsen mot det allmänna | |||||||||||
allmänna | vattnet |
| anses | följa | vattnet | anses följa | strandlinjen | |||||
strandlinjen | bestämd | på | sätt | bestämd enligt 8 §. |
|
| ||||||
nedan sägs. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
| 8 § |
|
|
|
| |
Strandlinjer och | vattendjup | Strandlinjer och | vattendjup | |||||||||
skola vid tillämpningen av denna | ska vid tillämpningen av denna | |||||||||||
lag bestämmas efter förhållandena | lag refereras till nivåer i höjd- | |||||||||||
vid följande vattenstånd: |
| systemet RH 2000 enligt följande: | ||||||||||
i havet normalt medelvatten- | i havet 0,00 meter, |
| ||||||||||
stånd; |
|
|
|
|
|
| i Vänern 44,22 meter, |
| ||||
i Vänern 3,60 meter över nedre | i Vättern 88,76 meter, |
| ||||||||||
31
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
slusströskeln vid Sjötorp; |
| i Hjälmaren 22,40 meter, och | ||
i | Vättern | 2,97 meter | över | i Storsjön 293,25 meter. |
västra slusströskeln vid Motala; |
| |||
i | Hjälmaren 2,77 meter | över |
| |
södra slusströskeln vid Notholmen; |
| |||
samt |
|
|
|
|
i | Storsjön | 292,45 meter | över |
|
nollplanet i det höjdsystem, som ligger till grund för sjöns reglering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
32
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.4Förslag till
lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinen- talsockeln
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
|
|
| Föreslagen lydelse |
| ||||||
|
|
|
|
|
| 1 § |
|
|
|
| |
Med kontinentalsockeln för- | Med kontinentalsockeln för- | ||||||||||
stås i denna lag havsbottnen och | stås i denna lag havsbottnen och | ||||||||||
dess underlag | inom allmänt | dess | underlag | inom | allmänt | ||||||
vattenområde | samt | inom | det | vattenområde i havet samt inom | |||||||
havsområde | utanför | Sveriges | de havsområden utanför sjö- | ||||||||
territorialgräns | som | regeringen | territoriet som framgår av lagen | ||||||||
bestämmer i enlighet med den i | (201x:xxx) om Sveriges sjö- | ||||||||||
Genève den 29 april 1958 dag- | territorium och maritima zoner. | ||||||||||
tecknade konventionen om konti- |
|
|
|
|
| ||||||
nentalsockeln. |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
Med |
| kontinentalsockelns | Med | kontinentalsockelns | |||||||
naturtillgångar avses i denna lag | naturtillgångar avses i denna lag | ||||||||||
mineraliska | och | andra | icke | mineraliska | och andra icke | ||||||
levande naturtillgångar på havs- | levande naturtillgångar på havs- | ||||||||||
bottnen och i dess underlag | bottnen och i dess underlag | ||||||||||
samt sådana levande organismer | samt sådana levande organismer | ||||||||||
som i det utvecklingsskede, då | som i det utvecklingsskede, då | ||||||||||
de kunna bli föremål för fångst, | de kan bli föremål för fångst, | ||||||||||
äro antingen orörliga på havs- | antingen är orörliga på havs- | ||||||||||
bottnen | eller | därunder | eller | bottnen eller därunder eller är | |||||||
oförmögna till rörelse annat än i | oförmögna till rörelse annat än i | ||||||||||
ständig beröring med havs- | ständig beröring med havs- | ||||||||||
bottnen eller dess underlag. |
| bottnen eller dess underlag. | |||||||||
Inom | allmänt | vattenområde | Inom allmänt vattenområde i | ||||||||
äger denna lag ej tillämpning på | havet är denna lag inte tillämplig | ||||||||||
fångst av sådana levande natur- | på | fångst | av | sådana | levande | ||||||
33
Författningsförslag SOU 2015:10
tillgångar som omfattas av svensk | naturtillgångar som omfattas av |
lagstiftning angående fiske. | svensk lagstiftning om fiske. |
| 2 b § |
| Regeringen eller den myndig- |
| het som regeringen bestämmer be- |
| slutar om rätten att använda all- |
| mänt vatten i havet. Ett sådant |
| beslut får förenas med villkor. |
| Regeringen eller den myndig- |
| het som regeringen bestämmer får |
| besluta om avgifter för en rätt |
| enligt första stycket. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2 b § andra stycket gäller inte för ärenden där ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
34
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.5Förslag till
lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
dels att den nuvarande lagtexten ska betecknas som § 1,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
2 §
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer be- slutar om rätten att använda all- mänt vatten. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt en- ligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2 § andra stycket gäller inte för ärenden där ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
35
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.6Förslag till
lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kust- bevakningens medverkan vid polisiär övervakning
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 §
Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1.skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2.jakt,
3.fiske,
4.bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5.trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6.åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7.dumpning av avfall i vatten,
8.kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd, | 9. fornminnen | samt | arkeolo- | |||||
10. fartygs | registrering | och | giska och historiska föremål, | |||||
identifiering, |
|
|
|
| 10. sjöfynd, |
|
|
|
11. skydd | för | den | marina | 11. fartygs | registrering och | |||
miljön mot andra förorenande | identifiering, |
|
|
| ||||
åtgärder än sådana som avses i 6 | 12. skydd | för | den | marina | ||||
och 7, |
|
|
|
| miljön mot andra förorenande | |||
12. märkning | och | använd- | åtgärder än sådana som avses i 6 | |||||
ning av oljeprodukter, |
|
| och 7, |
|
|
| ||
13. utlänningars inresa till och | 13. märkning | och | använd- | |||||
utresa från eller vistelse i Sverige, | ning av oljeprodukter, |
| ||||||
14. åtgärder beträffande | djur | 14. utlänningars inresa till och | ||||||
och växter som tillhör skyddade | utresa från eller vistelse i Sverige, | |||||||
arter och |
|
|
|
| 15. åtgärder beträffande djur | |||
15. sjöfartsskydd. |
|
| och växter som tillhör skyddade | |||||
36
SOU 2015:10 Författningsförslag
| arter, och |
| 16. sjöfartsskydd. |
Lagen tillämpas i fråga om | Lagen tillämpas i fråga om |
övervakning enligt punkterna 2– | övervakning enligt punkterna 2– |
8, 10–12 och 14 även inom | 8, 11–13 och 15 även inom |
Sveriges ekonomiska zon. | Sveriges ekonomiska zon. |
| Lagen tillämpas även när Kust- |
| bevakningen bedriver övervak- |
| ning inom Sveriges angränsande |
| zon avseende punkterna 9 och |
| 13–14. |
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kust- vattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Vidare tillämpas lagen när Kustbevakningen till havs och i kust- vattnen, i Vänern och Mälaren samt i hamnar bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2006:264).
2 b §
Kustbevakningen har rätt att tillgripa omedelbart förföljande av utländska fartyg då det finns goda skäl att tro att fartyget har brutit mot föreskrifter i lagar och andra författningar som avses i 1 §. Omedelbart förföljande måste på- börjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i svenskt inre vatten, terri- torialhav eller Sveriges angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
37
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
Omedelbart förföljande enligt första stycket som påbörjas i den angränsande zonen får endast av- se överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skydd av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart för- följande upphör när fartyget kom- mer in på en annan stats terri- torialhav.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
38
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.7Förslag till
lag om ändring i polislagen (1984:387)
Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) ska införas en ny paragraf, 29 a §, av följande lydelse.
29 a §
Denna lag tillämpas även inom Sveriges angränsande zon för att förhindra att överträdelser begås eller för att bestraffa överträdelser som begåtts inom svenskt terri- torium av lagar och andra författ- ningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd.
Lagen tillämpas vidare för att skydda arkeologiska och histo- riska föremål i zonen eller på dess botten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
39
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.8Förslag till
lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härigenom föreskrivs att det i kulturmiljölagen (1988:950) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 §, samt närmast före 1 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
1 kap.
Tillämpning i Sveriges angränsande zon
5 §
I lagen (201x:xx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner finns bestämmelser om Sveriges angränsande zon.
Bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. ska tillämpas även i den angränsande zonen.
Tillämpningen av denna lag samt de föreskrifter och andra be- slut som meddelas med stöd av lagen får inte medföra någon in- skränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i den angränsande zonen och till överflygning av zonen och inte heller av några andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Det som sägs om länsstyrelsen i de bestämmelser som anges i andra stycket, ska avse länsstyrelsen i det län inom sjöterritoriet som är närmast det berörda området.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
40
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.9Förslag till
lag om ändring i lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | ||
|
| 1 § | |
Sveriges ekonomiska zon om- | Sveriges ekonomiska zon om- | ||
fattar | det | havsområde utanför | fattar de havsområden utanför sjö- |
territorialgränsen som regeringen | territoriet som framgår av lagen | ||
föreskriver. Zonen får dock inte | (201x:xxx) om Sveriges sjöterri- | ||
utsträckas över den avgränsnings- | torium och maritima zoner. | ||
linje | som | överenskommits med |
|
annan stat eller, i avsaknad av så- |
| ||
dan överenskommelse, över mitt- |
| ||
linjen i förhållande till den andra |
| ||
staten. |
|
| |
Med mittlinje förstås en linje, |
| ||
på vilken varje punkt är belägen |
| ||
på lika stort avstånd från de när- |
| ||
maste punkterna på de baslinjer |
| ||
varifrån bredden av Sveriges och |
| ||
den andra | statens territorialhav |
| |
räknas. |
|
| |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
41
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.10Förslag till
lag om ändring i tullagen (2000:1281)
Härigenom föreskrivs att det i tullagen (2000:1281) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av följande lydelse.
1 kap.
3 a §
Bestämmelserna i 6 kap. om övervaknings- och kontrollverk- samhet 1–27 §§, 7 kap. om tull- kontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och 7 a kap. om tullkontroll av kon- tanta medel gäller även i Sveriges angränsande zon.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
42
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.11Förslag till
lag om ersättning för minskat vattenområde
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Om övergången till en ny referensnivå för bestämmande av gräns mot allmänt vattenområde enligt 8 § lagen (1950:595) om allmänt vattenområde medför att en fastighets vattenområde mins- kar så att ekonomisk skada uppkommer, har fastighetens ägare och andra rättighetshavare rätt till ersättning av staten.
2 § Ersättningen ska bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719).
3 § Kammarkollegiet beslutar för statens räkning om ersättnings- frågor enligt denna lag.
Ett ersättningsanspråk ska framställas hos Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kollegiet ska i första hand genom förhandlingar söka träffa överens- kommelse med den som har framställt anspråket.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.
4 § Om den som har framställt anspråk på ersättning inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i en ersättningsfråga, får talan väckas mot staten vid den mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten är belägen. Sådan talan ska väckas inom tre månader från den dag då kollegiets beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.
5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
43
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.12Förslag till
förordning om ändring i kontinentalsockelförordningen (1966:315)
Härigenom föreskrivs i fråga om kontinentalsockelförordningen (1966:315)
dels att 1 § ska upphöra att gälla,
dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 2 b § |
| Rätten att använda allmänt |
| vatten samt avgifter enligt 2 b § |
| lagen om kontinentalsockeln beslu- |
| tas av Kammarkollegiet. |
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
44
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.13Förslag till
förordning om ändring i förordningen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden ska införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
3 §
Rätten att utöver vad som framgår av 1 § använda allmänt vatten samt avgifter enligt 2 § lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vatten- områden beslutas av länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
45
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.14Förslag till
förordning om ändring i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 1–2 §§ och 5 § i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon ska upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
46
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.15Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
| 1 a § |
| Tullverket har även till uppgift |
| att inom Sveriges angränsande zon |
| utöva nödvändig kontroll för att |
| förhindra eller bestraffa över- |
| trädelser inom svenskt territorium |
| av lagar och andra författningar |
| som rör tullar, skatter, invandring |
| och hälsoskydd samt till att skydda |
| arkeologiska och historiska föremål. |
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
47
Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.16Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen
Härigenom föreskrivs att 1 § och 5 § i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|
|
| ||||
| 1 § |
|
|
|
|
|
| |
Kustbevakningen har till | Kustbevakningen | har | till | |||||
uppgift att bedriva sjööver- | uppgift att bedriva sjööver- | |||||||
vakning och utföra räddnings- | vakning och utföra räddnings- | |||||||
tjänst till sjöss. Kustbevak- | tjänst till sjöss. Kustbevak- | |||||||
ningen ska också ha förmåga att | ningen ska också ha förmåga att | |||||||
förebygga, | motstå och hantera | förebygga, motstå och | hantera | |||||
krissituationer inom sitt ansvars- | krissituationer inom sitt ansvars- | |||||||
område. Verksamheten bedrivs | område. | Verksamheten | bedrivs | |||||
inom Sveriges sjöterritorium och | inom | Sveriges | sjöterritorium, | |||||
ekonomiska zon samt på land i | angränsande zon och ekono- | |||||||
anslutning till dessa vatten. Vad | miska zon samt på land i anslut- | |||||||
gäller sjöar, kanaler och vatten- | ning till dessa vatten. Vad gäller | |||||||
drag omfattar verksamheten en- | sjöar, | kanaler | och | vattendrag | ||||
bart Vänern och Mälaren samt i | omfattar | verksamheten | enbart | |||||
fråga om | miljöräddningstjänst | Vänern och Mälaren samt i fråga | ||||||
också Vättern. | om miljöräddningstjänst | också | ||||||
|
| Vättern. |
|
|
|
|
| |
Kustbevakningen får med stöd av särskilda föreskrifter eller beslut bedriva verksamhet även utanför de områden som anges i första stycket.
Kustbevakningen ska samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. För- ordning (2010:525).
5 §
Kustbevakningen ska i den utsträckning det följer av föreskrifter, och i förekommande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bedriva tillsyns- och kontrollverksamhet i fråga om bl.a.
48
SOU 2015:10 | Författningsförslag |
1.sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,
2.fartygs registrering och identifiering,
3.personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,
4.in- och utförsel av varor,
5.fiske och därtill anknuten verksamhet,
6.jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,
7. skydd av miljö- och natur- | 7. skydd av miljö- och natur- | ||
vårdsintressen, och |
| vårdsintressen, |
|
8. skyddsobjekt, | militära | 8. skyddsobjekt, | militära |
skyddsområden och tillträde för | skyddsområden och tillträde för | ||
utländska statsfartyg. |
| utländska statsfartyg, och | |
|
| 9. hälsoskydd. |
|
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
49
För administrativa enheter på lokal, regional och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar fullgöras av 1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kom- mungränser, och 2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräk- ningen av territorialhavets bredd och i fråga om territorialhavets gräns, avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och Sveriges ekonomiska zon samt den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.Författningsförslag | SOU 2015:10 |
1.17Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöonformation ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
4 § För administrativa enheter på
lokal, regional och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar fullgöras av
1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kom- mungränser, och
2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräk- ningen av territorialhavet, terri- torialgränsen och gränsen för
Sveriges ekonomiska zon.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
50
2Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av Sveriges
sjöterritorium och maritima zoner
2.1Havsrätt
Haven har alltid haft stor betydelse för transporter och ekonomisk utveckling. Principen om ”det fria havet” är den grundläggande folk- rättsliga princip som reglerar alla staters verksamhet till havs. Havs- rätten har emellertid utvecklats under århundradena. I takt med de tekniska framstegen har kuststaternas önskan om utvidgad kontroll över allt större havsområden utanför de egna kusterna ökat. Staters och kustsamhällens behov av havens fiske- och andra resurser för överlevnad och ekonomisk utveckling har växt. De stora sjöfarts- nationerna har samtidigt fortsatt att hävda rätten till fritt tillträde till och bruk av alla havsområden utanför andra staters innersta kust- vatten. Ekonomiska krafter och handelsintressen har verkat i samma riktning.
En annan grundläggande princip är att land dominerar hav. En stat har rätt att etablera maritima zoner i havet utanför det egna land- området i kraft av att den har en kust. Stater som saknar kust har inte rätt till maritima zoner, däremot har de rätt att bruka internationella havsområden och att färdas genom kuststaternas territorialhav.
De ansträngningar att kodifiera havsrätten som gjordes under 1900-talet handlade till stor del om att uppnå en acceptabel balans mellan å ena sidan kuststaternas växande önskan att kontrollera allt större havsområden utanför de egna kusterna och å andra sidan alla staters politiska och ekonomiska intresse av att säkerställa rätten
51
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
till fortsatt fritt tillträde för alla staters fartyg till de havsområden som traditionellt hade använts för transport och fredlig genomfart.
Vid Förenta Nationernas havsrättskonferens i Genève år 1958 antogs fyra internationella överenskommelser. En av dem, konven- tionen angående territorialhavet och tilläggszonen1, innehöll regler för bestämmande av baslinjer, baslinjepunkter, territorialhav och angränsande zoner men löste inte den känsliga frågan om hur brett en stats territorialhav fick vara eller hur breda staternas maritima zoner skulle tillåtas vara eftersom staterna inte kunde enas i dessa frågor. Alla fyra Genève-konventionerna har trätt i kraft men många stater, däribland Sverige, har inte anslutit sig till territorial- havskonventionen.
2.1.1FN:s havsrättskonvention (UNCLOS)
FN:s tredje havsrättskonferens sammanträdde under åren 1974–1982 och kunde efter nio års förhandling enas om en text som ansågs utgöra en rimlig kompromiss mellan de deltagande staternas olika intressen. Texten utformades som en enda sammanhållen konven- tion och omfattade alla relevanta aspekter som krävdes för att nå enighet om ett övergripande havsrättsligt regelverk vilket kunde accepteras av FN:s dåvarande medlemsstater.
Havsrättskonventionen, ”United Nations Convention on the Law of the Sea” (UNCLOS), undertecknades i Montego Bay, Jamaica, den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994. Konventionen har hittills2 tillträtts av 167 stater samt Europeiska unionen. Sverige ratificerade UNCLOS år 1996 och regeringen upprepade då den förklaring angående reglerna för genomfart i Öresund och vid Åland3 som man avgivit i samband med undertecknandet år 1982. Riksdagsbehandling m.m. framgår av prop. 1995/96:140 om Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271. Konventionen trädde i kraft för Sverige den 25 juli 1996.
Havsrättskonventionen innehåller 320 artiklar, fördelade på 17 kapitel och 9 annex samt ett tillämpningsavtal. Den reglerar bl.a.
1Convention on the Territorial Sea and the Contiguous Zone, Geneva 29 April 1958.
2Per den 7 januari 2015.
3http://www.un.org/Depts/los/convention_agreements/convention_declarations.htm#Sweden
52
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
sjöterritoriets omfattning, vilka och hur stora maritima zoner en kuststat får inrätta samt vilken folkrättslig regim som gäller inom respektive havsområde.
2.1.2Avgränsning av territorialhav och maritima zoner
Bredden på det territorialhav och de maritima zoner (angränsande zon, exklusiv ekonomisk zon och kontinentalsockel) som en stat enligt UNCLOS har rätt att etablera i havet utanför den egna kusten ska beräknas från statens baslinje. Denna linje dras mellan de bas- linjepunkter som kuststaten identifierar längs den egna kusten.
Baslinje och baslinjepunkter
En kuststats baslinje består antingen av normala baslinjer som ska utgöras av lågvattenlinjen utmed kusten, av räta baslinjer som under vissa förutsättningar får dras mellan lämpliga punkter på statens yttersta öar, av punkter på låga skär utanför baslinjerna, så kallade lågvattenskär, eller av en kombination av normala och räta baslinjer och lågvattenskär (se principskiss figur 2.1).
Baslinjen har en central roll inom havsrätten och i UNCLOS. Den utgör utgångspunkt för att beräkna territorialhavets bredd och för att bestämma de yttre avgränsningslinjerna för statens maritima zoner. Baslinjen utgör även utgångspunkt för att fastställa avgräns- ningslinjer inom vatten- och havsmiljöförvaltningen på basis av EU- direktiv, bland annat för att identifiera de havsområden som ska bli föremål för svensk statlig havsplanering (prop. 2013/14:186).
4 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium definierar den baslinje som ska läggas till grund för beräkning av det svenska terri- torialhavets bredd. Huvudregeln i UNCLOS att en stats baslinje ska utgöras av lågvattenlinjen utmed kusten, alltså normal baslinje, mot- svaras i den svenska lagstiftningen av utrycket ”strandlinjen vid lågt vattenstånd”.
I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt in- skuren eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan en stat enligt UNCLOS dra räta linjer mellan lämpliga punkter på öar och uddar vid lågt vattenstånd, alltså räta baslinjer. Räta baslinjer får också dras över hamninlopp, flodmynningar och
53
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
bukter. Havsområden innanför de räta baslinjerna klassificeras som inre vatten. Kuststaten har full suveränitet över sitt inre vatten. Suve- räniteten baseras på sedvanerätt och grundas på den hävdvunna folkrättsliga principen att inre vatten är juridiskt jämställt med land.
Sverige tillämpar normal baslinje kombinerat med rät baslinje utmed kusten i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland. Längs övriga delar av den svenska kusten används enbart rät bas- linje, med några få undantag. Baslinjen längs Sveriges kust består således av ett stort antal normala och/eller räta baslinjer som är sinsemellan sammanbundna.
Vilka enskilda sträckor längs kusten som har normal respektive rät baslinje anges i den förteckning över baslinjepunkter som är bi- fogad förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterri- torium.
Till stöd främst för sjöfarten ålägger förordningen Sjöfartsverket att utmärka de räta baslinjerna på sjökort som är tillgängliga för allmänheten. Denna information finns emellertid inte tillgänglig i digitalt format utan enbart i de tryckta sjökorten.
De nu gällande svenska baslinjepunkterna härstammar från den analys som gjordes av 1965 års baslinjeutredning. Topografiska för- ändringar som landhöjning och erosion har emellertid lett till att baslinjerna på vissa ställen numera sammanbinder punkter vars koordinater enligt gällande författningstext inte längre markerar de öar och uddar där punkterna ursprungligen var belägna.
54
SOU 2015:10 Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av…
Figur 2.1 Principskiss över normal respektive rät baslinje4
Normal baslinje
UNCLOS artikel 5 definierar den normala baslinjen:
Om inte annat föreskrivs i denna konvention, utgörs den normala baslinjen för beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.
4 Exempel ur skissen: Normal baslinje till 1, mellan 4 och 5 samt från 6. Rät baslinje mellan 1 och 2, 2 och 3, 3 och 4 samt 5 och 6.
55
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Sverige tillämpar normal baslinje längs vissa delar av södra Sveriges kust. Utanför dessa kustområden finns således inget inre vatten i havet. 4 § 1 i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium anger att
[v]id landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet av strandlinjen vid lågt vattenstånd.
I de svenska författningstexterna sägs inget om att de normala bas- linjerna, alltså strandlinjen vid lågt vattenstånd, ska utmärkas på sjö- kort.
Den internationella folkrättsliga sammanslutningen International Law Association, ILA, tillsatte i november 2008 en expertkommitté, den så kallade baslinjekommittén, med uppgift att ”identifiera gäll- ande rätt avseende normala baslinjer” samt att ”bedöma om det behövs ytterligare klargörande eller utveckling av denna rätt”.
Kommittén, som bestod av 36 medlemmar, bl.a. UD:s folkrätts- rådgivare, ambassadör Marie Jacobsson som också är sakkunnig i havsgränsutredningen, har grundligt analyserat UNCLOS artikel 5 och förhandlingarna inför dess tillkomst, inklusive de diskussioner under 1900-talet som föregick överenskommelsen om hur dess före- gångare, artikel 3 i 1958 års territorialhavskonvention, skulle for- muleras. Kommittén har även granskat hur UNCLOS artikel 5 har uttolkats i relevanta rättsfall i Internationella domstolen i Haag, FN:s havsrättstribunal i Hamburg, särskilda ad hoc-havsrättstribunaler och internationella skiljedomsförfaranden samt vissa domar som av- kunnats av nationella domstolar.
Kommittén analyserade två tänkbara alternativa uttolkningar av artikel 5:
–den normala baslinjen är den lågvattenlinje som markerats i statens officiella sjökort,
–den normala baslinjen är den faktiska lågvattenlinjen längs statens kust uttryckt i det höjdsystem som anges i sjökortet.
Slutsatsen i kommitténs rapport, ”Baselines under the International Law of the Sea”, var att den normala baslinjen ska utgöras av den faktiska lågvattenlinjen längs kusten uttryckt i det höjdsystem som anges i statens officiellt erkända sjökort. Sjökortet ansågs vara rele- vant av tre skäl:
56
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
1)det anger vilket höjdsystem (och vilken epok) staten valt för sina mätningar,
2)den lågvattenlinje som är inritad på sjökortet är i de flesta fall och för de flesta ändamål en korrekt återgivning av den faktiska lågvattenlinjen, och
3)sjökortet har en ”strong presumption of accuracy” som bevis- material vid tvist men det kan åsidosättas om parterna lägger fram annan mer relevant bevisning.
ILA:s konferens i augusti 2012 ställde sig bakom kommittérappor- tens slutsatser och beslutade att rapporten skulle skickas till FN:s generalsekreterare med begäran om att den delges FN:s samtliga medlemsstater.
Rät baslinje och inre vatten
Baslinjerna längs Sveriges kust i längd räknat består till största delen av räta baslinjer. 4 § 2 i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium anger att
[v]id inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser (räta baslinjer), såvida inte annat för- anleds av att ett landområde ligger utanför en rät baslinje.
De svenska räta baslinjerna är av historisk karaktär och föregår såväl 1958 års havsrättskonventioner som UNCLOS. De räta bas- linjerna, och som en följd av detta också det inre vattnet i havet, kan gå mycket långt utanför strandlinjen på fast land där skär- gården är vidsträckt. I Luleå skärgård ligger till exempel den yttersta baslinjepunkten5 på ett avstånd av cirka 34 km från fast land. I andra havsområden med långt ut belägna ensliga öar kan det finnas territorialhav mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland, där det till och med finns internationellt vatten mellan fastlandets territorialhav och öns eget territorialhav.
Sveriges inre vatten definieras i 2 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
5 Baslinjepunkt 100 på Marakallen.
57
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Till inre vatten räknas:
1insjöar, vattendrag och kanaler;
2vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vatten- områden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer.
I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.
1965 års Baslinjeutredning ansåg det nödvändigt att klargöra den väsentliga innebörden av de svenska principer som låg till grund för de räta baslinjer man föreslog. Utredningen skrev i sitt betänkande bl.a. att
[d]et mest framträdande draget är … de geografiska kriteriernas utslagsgivande betydelse för vad som är att hänföra till inre vatten.
Utredningen framhöll att inre vatten är en rent geografisk före- teelse som kan observeras i naturen. Den svenska ”kustlinjen” går av hävd vid ytterkanten av de yttersta öarna och skären. Allt vatten innanför och mellan dessa öar och skär utgör inre vatten. Det svenska territorialhavet börjar där det inre vattnet slutar. Räta bas- linjer ska följaktligen dras där det inre vattnet upphör.
Sverige har i flera hundra år haft denna syn på de kustnära vattnens juridiska status utan att detta har ifrågasatts. Baslinjeutredningen var därför väldigt tveksam till vissa skrivningar i 1958 års terri- torialhavskonvention som man menade vände på logiken genom att på teoretiska grunder definiera inre vatten i havet som det vatten- område som låg på fastlandssidan av en rät baslinje. Man menade att konventionen bortsåg från det i sammanhanget mest centrala kriteriet nämligen att inre vatten är en av naturen skapad geografisk företeelse som antingen förekommer eller inte förekommer.
Baslinjeutredningen ifrågasatte också vissa andra bestämmelser avseende de räta baslinjerna i 1958 års konvention. Det gällde bl.a. baslinjernas längd och det faktum att räta baslinjer kunde dras över öppet hav. Dessa bestämmelser hade sitt ursprung i den fisketvist mellan Storbritannien och Norge som år 1951 hade avgjorts av den Internationella domstolen i Haag, och vars dom fick stort genomslag på formuleringen av territorialhavskonventionens artikel 5 om räta baslinjer.
Under förhandlingarna om UNCLOS accepterades emellertid texten från artikel 5 i 1958 års konvention utan nämnvärda änd-
58
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
ringar i de avseenden som tidigare hade kritiserats från svensk sida. UNCLOS artikel 8 om inre vatten befäste ytterligare det nya syn- sättet att havsområden innanför en stats baslinjer ska utgöra del av statens inre vatten. Samtidigt skapades den juridiska konstruktio- nen arkipelagstat för stater som består av enbart öar.
Enligt UNCLOS artikel 7 får en stat använda sig av räta, i stället för normala, baslinjer i områden där kustlinjen är mycket oregel- bunden och djupt inskuren eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet. I sådana havsområden får staten dra räta linjer mellan lämpliga punkter längs strandlinjen vid lågt vatten- stånd på öar, skär och uddar under förutsättning att ett antal ytter- ligare villkor är uppfyllda. De räta baslinjerna får inte avsevärt av- vika från kustens huvudriktning (artikel 7.3). De får inte heller dras till och från skär som enbart befinner sig över vattenytan vid lågt tidvatten, såvida det inte har uppförts en fyr eller liknande anlägg- ning som ständigt ligger ovanför vattenytan (artikel 7.4). Undantag från villkoret i artikel 7.4 är dock möjligt om en ”baslinje till eller från sådana skär har vunnit allmänt internationellt erkännande”.
Samtliga nuvarande svenska räta baslinjer har tillämpats sedan lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium antogs av riksdagen. Merparten av dem har också utgjort avgränsningslinjer för svenskt inre vatten under lång tid dessförinnan. De nuvarande svenska räta baslinjerna uppfyller därmed utan tvekan kravet på ”allmänt internationellt erkännande” i UNCLOS artikel 7.4.
UNCLOS innehåller även bestämmelser om hur räta baslinjer får dras över flodmynningar (artikel 9) och bukter (artikel 10).
ILA gav år 2012 sin baslinjekommitté i uppdrag att analysera rättsläget avseende räta baslinjer på motsvarande sätt som man gjort i rapporten om normala baslinjer.
Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och lågvattenskär
Territorialhavets bredd ska beräknas från baslinjerna. De punkter som en stat använder för att konstruera avgränsningslinjen för sitt territorialhav kallas baslinjepunkter. Vid normal baslinje måste kust- staten identifiera ett lämpligt antal geografiska punkter längs strand- linjen vid lågt vattenstånd. Från varje sådan punkt dras en cirkel- båge med territorialhavets bredd som radie. Den linje i havet som
59
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
bildas av den samlade mängden yttersta punkter på dessa cirkel- bågar utgör territorialhavets yttre avgränsningslinje. Förfarandet har liknats vid att rulla ett fiktivt hjul längs strandlinjen. Det kan krävas ett stort antal sådana cirkelbågemedelpunkter längs strand- linjen för att säkerställa att territorialhavets yttre avgränsningslinje troget följer strandlinjens form. Ju bredare territorialhavet är desto färre punkter behövs eftersom allt fler cirkelbågemedelpunkter i konkava strandformationer trängs ut och kommer att sakna betydelse. Punkter på utstickande uddar får på motsvarande sätt större genom- slag när territorialhavsbredden ökar.
Vid rät baslinje krävs endast att staten identifierar lämpliga ytter- punkter vid lågt vattenstånd på berörda öar. En rät linje dras sedan mellan varje par av sådana baslinjepunkter och territorialhavets bredd beräknas från denna räta baslinje.
Öar har eget territorialhav, oavsett hur långt ut i havet de ligger. En ö definieras i UNCLOS artikel 121 som ett av naturen bildat landområde som förblir ovan vatten vid flod (högt tidvatten). Inom havsrätten har öns höjd således betydelse men dess storlek spelar ingen roll.
Om det finns låga skär som ligger utanför baslinjerna får en stat även använda sådana skär som utgångspunkt för beräkning av terri- torialhavets bredd (artikel 13). En förutsättning är dock att den aktuella landformationen är ett naturligt bildat landområde som är beläget ovanför vattenytan vid lågt tidvatten och att den ligger på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd, alltså för Sveriges del 12 nautiska mil, från fast land eller från en ö. Effekten av före- komsten av sådana skär utanför baslinjerna blir att det bildas en utbuktning på territorialhavets yttre avgränsningslinje (se figur 2.2).
60
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Figur 2.2 Schematisk skiss över effekten av ett lågvattenskär
Dessa landformationer kallas på engelska ”low-tide elevations”.
I den svenska versionen av UNCLOS har detta begrepp översatts med lågvattenupphöjningar6. I 1965 års utredning och i 1966 års lagstiftning om Sveriges sjöterritorium används uttrycket ”skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan”7. I tidigare svensk lagstiftning användes uttrycket ”öar, holmar och skär som icke ständigt översköljas av havet”8.
6Jfr artikel 13 i (SÖ 2000:1).
7Jfr 4 § i (SFS 1966:374).
8Jfr 1 § tullstadgan (SFS 1927:391).
61
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Utredningen har valt att använda sig av det kortare begreppet lågvattenskär.
När Sverige år 1979 utvidgade territorialhavets bredd från 4 till 12 nautiska mil kan vissa öar och skär som tidigare påverkade beräkningen av territorialhavets avgränsningslinje ha förlorat sin betydelse. Nya relevanta lågvattenskär bör dock ha tillkommit. Ut- redningen har emellertid inte kunnat finna någon dokumentation som bekräftar att den eventuella förekomsten av potentiella nya lågvattenskär utanför baslinjerna beaktades i det sammanhanget.
2.1.3Sjöterritorium och maritima zoner
En kuststats territorialhav9 får enligt UNCLOS utsträckas till högst 12 nautiska mil från baslinjerna.
Kuststatens inre vatten i havet utgör tillsammans med territorial- havet en del av statens suveräna sjöterritorium10. Utländska fartyg saknar rätt till så kallad oskadlig genomfart i inre vatten. Inom territorialhavet däremot måste kuststaten acceptera rätten för andra staters fartyg till oskadlig genomfart. Det inre vattnet har alltså ett bättre skydd mot intrång än den del av sjöterritoriet som utgör terri- torialhav.11 Kuststaten får till exempel införa lotsplikt i inre vatten.
Statens angränsande zon får utsträckas till högst 24 nautiska mil, dess exklusiva ekonomiska zon till högst 200 nautiska mil och dess kontinentalsockel till högst 200 nautiska mil från baslinjerna. Kust- staternas kontinentalsocklar kan under vissa omständigheter sträcka sig ännu längre. Stater som består av enbart öar eller ögrupper får inrätta så kallade arkipelaghav.
I den angränsande zonen får staten utöva vissa begränsade poli- siära kontrollfunktioner. I den ekonomiska zonen har staten exklu- siva och suveräna rättigheter och skyldigheter vad gäller utvinning och bevarande av naturresurser och miljöskydd. Även på konti- nentalsockeln har staten exklusiva och suveräna rättigheter och skyldigheter avseende naturresurser och miljöskydd.
9Eng. ”territorial sea”.
10Eng. ”territorial waters”.
11Grundbestämmelsen om oskadlig genomfart finns i UNCLOS artikel 17. En undantags- bestämmelse finns i artikel 8.2 för sådana inre vattenområden som tidigare inte betraktades som inre vatten; där gäller fortsatt rätt till oskadlig genomfart.
62
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Sjöterritoriets och de svenska maritima zonernas bredd illustre- ras i figur 2.3.
Begreppet internationellt vatten tillhör havsrätten och omfattar alla havsområden utanför staternas territorialhav.
Begreppet fritt hav, eller det fria havet, tillhör också havsrätten och avser de havsområden som inte ingår i någon stats territorial- hav eller maritima zon.
Begreppen allmänt vatten och enskilt vatten tillhör den svenska fastighetsrättsliga lagstiftningen, men förekommer inte inom havs- rätten. Innebörden av dessa två begrepp och deras förhållande till de havsrättsliga begreppen inre vatten och territorialhav behandlas närmare i kapitel 7.
Begreppen kustvatten12 och marina vatten13 tillhör EU-rätten. Inte heller dessa begrepp förekommer inom havsrätten.
12I artikel 2.7 i EU:s vattendirektiv (2000/60/EG), som fokuserar på vattenkvalitet finns följande definition:.
”kustvatten: ytvatten som finns innanför den linje på vilken varje punkt befinner sig på ett avstånd av en sjömil från närmaste punkt på den baslinje från vilken bredden av territorial- vattnet mäts och som, när det är lämpligt, sträcker sig till den yttre gränsen för vatten i över- gångszon.”
13I artikel 3 i EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG) finns följande definition:
”1. marina vatten:
a)vatten, havsbotten och underliggande jordlager som ligger på havssidan av den baslinje som används för att beräkna territorialvattnets utsträckning, ut till den yttersta grän- sen av det område där en medlemsstat har och/eller utövar jurisdiktion i enlighet med FN:s havsrättskonvention, (…),
b)kustvatten enligt direktiv 2000/60/EG (EU:s vattendirektiv), inbegripet deras havs- botten och deras underliggande jordlager, såvida särskilda aspekter av den marina miljöns miljöstatus inte redan behandlas i det direktivet eller i annan gemenskapslagstiftning.”
63
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Figur 2.3 Schematisk skiss över Sveriges sjöterritorium och maritima zoner m.m.
64
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
2.1.4Nuvarande lagstiftning om svenskt sjöterritorium och svenska maritima zoner
Riksdagen har lagstiftat om omfattningen av Sveriges inre vatten, territorialhav, ekonomiska zon respektive kontinentalsockel i
lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium,
lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, och
lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Sverige har däremot inte lagstiftat om att inrätta någon angrän- sande zon. Det framgår emellertid av prop. 1995/96:140 om havs- rättskonventionen och tillämpningsavtalet att regeringen redan i sam- band med ratificeringen av UNCLOS gjorde bedömningen att över- vägande skäl talar för att en angränsande zon bör inrättas och att man avsåg att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bekräftades senare av dåvarande utrikesministern Carl Bildt i svar på en skriftlig fråga i riksdagen (2007/08:523).
Riksdagen har beslutat om koordinater för delar av territorialhavets avgränsningslinje i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Regeringen har beslutat om koordinater för baslinjer och bas- linjepunkter längs den svenska kusten i förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium.
Regeringen har även beslutat om koordinater för de punkter som bestämmer de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon. Kontinen- talsockelförordningen (1966:315) innehåller en hänvisning till koordinaterna i förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
Närheten till andra staters kuster gör att delar av det svenska sjöterritoriet måste avgränsas gentemot andra staters sjöterritorium och/eller maritima zoner. Sverige har därför ingått avtal med Norge, Danmark och Finland om riksgränsen i havet samt om avgräns- ningslinjer mellan svenskt territorialhav och internationellt vatten i vissa havsområden.
Sverige har också ingått överenskommelser med Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland och Tyskland om avgränsningslinjer gentemot berörda staters maritima zoner för den svenska kontinentalsockeln och/eller Sveriges eko- nomiska zon eller, i förekommande fall, Sveriges dåvarande fiske-
65
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
zoner. Flera av dessa överenskommelser träffades innan Sverige hade inrättat en ekonomisk zon.
Avgränsningslinjerna illustreras i figur 2.4.
Figur 2.4 Översiktlig skiss över avgränsningslinjer för sjöterritorier och maritima zoner längs Sveriges kust
66
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
2.1.5Kuststaternas skyldighet att offentliggöra information
Enligt UNCLOS artikel 16 ska kuststaten ange de baslinjer som dragits enligt artikel 7 (räta baslinjer), artikel 9 (över flodmynningar) och artikel 10 (över bukter), eller den gräns för territorialhavet som följer av dessa baslinjer, i sina officiella sjökort. Staten ska också ange de gränslinjer som dragits vid eventuella redder (artikel 12) och för att avgränsa det egna territorialhavet mot en stat med mot- stående eller intilliggande kust (artikel 15) i sjökorten. Kortens skala ska vara tillräcklig för att linjernas läge ska kunna fastställas. Alter- nativt kan sjökorten ersättas av en förteckning över koordinater för geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum. Kuststaten ska vederbörligen offentliggöra sådana sjökort och förteckningar och deponera ett exemplar av varje hos FN:s generalsekreterare.
UNCLOS artikel 75 och 84 innehåller motsvarande förpliktel- ser för kuststaterna att offentliggöra och deponera information om avgränsningslinjerna för sina exklusiva ekonomiska zoner och kon- tinentalsocklar.
Det finns inget krav i UNCLOS att kuststaten ska deponera information om normala baslinjer eller om territorialhavets gräns utanför en kust med sådan baslinje.
Lågvattenskär utanför baslinjerna som enligt artikel 13 kan använ- das för beräkning av territorialhavets bredd torde emellertid omfattas av deponeringsskyldigheten även i de fall då sådana punkter ligger utanför en normal baslinje.
Sverige har deponerat information om koordinaterna för de svenska räta baslinjerna och om att det svenska territorialhavets bredd uppgår till 12 nautiska mil hos FN:s generalsekreterare genom att överlämna kopior på lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium inklusive de lagändringar som genomfördes 1978 och 1979 samt förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium inklusive dess bilagda tabellförteckning där baslinjepunkterna är numrerade från 1 till 124.14 Även 1966 års tillträdesförordning har överlämnats.15 Sverige tycks emellertid inte ha överlämnat några sjökort till FN. Kontinentalsockellagen och kontinentalsockelför-
14http://www.un.org/depts/los/LEGISLATIONANDTREATIES/STATEFILES/SWE.htm.
15Kungl. Maj:ts kungörelse om utländska örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorium m.m. (SFS 1966:366) Denna förordning har ersatts av 1992 års tillträdesförordning (SFS 1992:118).
67
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
ordningen samt lagen respektive förordningen om Sveriges eko- nomiska zon har också deponerats. Däremot förefaller Sverige inte ha informerat om ändringar i dessa lagar och förordningar.
Med anledning av andra åtaganden har Sverige också överlämnat kopior till FN på tre avtal med Danmark, ett avtal med Estland, ett avtal med Estland och Lettland, fyra avtal med Finland, ett avtal med Finland och Estland, två avtal med Tyskland, två avtal med Norge, ett avtal med Polen, två avtal med Ryska federationen samt ett avtal med Polen och Ryska federationen.16
2.2Geografiska referenssystem
Som framgått ovan har baslinjerna en avgörande betydelse för ut- formningen av en stats sjöterritorium och maritima zoner. Staten måste emellertid fastställa sina baslinjer och beräkna bredden på sina havsområden enligt vedertagna geodetiska och hydrografiska metoder med bästa möjliga precision för att kunna påräkna att andra stater ska erkänna och acceptera dess territorialhav och maritima zoner. Korrekt fastställda baslinjer är en förutsättning för att en stat fullt ut ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter och fullgöra sina skyl- digheter enligt UNCLOS och andra internationella förpliktelser.
Förr angavs positioner för punkter på land och vid kusterna i förhållande till någon allmänt välkänd referenspunkt på land vars position hade mätts in och bestämts. Positioner för punkter långt ute till havs fastställdes med hjälp av stjärnorna vars lägen har dokumenterats av astronomerna sedan uråldrig tid. Under senare år har stora framsteg gjorts vad gäller geografisk positionsbestämning. Modern geodetisk forskning har utvecklat metoder som tillåter mycket stor noggrannhet. Inom ramen för ett referenssystem som baseras på de geografiska positionssatelliternas matematiskt stabila banor i rymden kan alla punkter på jordklotet definieras entydigt genom att relateras till ett enhetligt globalt geocentriskt referens- system, ”International Terrestrial Reference System” (ITRS). Det kan liknas vid ett stabilt yttre skal runt jorden som gör det möjligt att räkna om positionsangivelsen för varje enskild punkt som bestämts inom ett lokalt höjd- och/eller plansystem och att koppla
16 http://www.un.org/depts/los/LEGISLATIONANDTREATIES/STATEFILES/SWE.htm
68
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
samman olika referenssystem som utvecklats för olika ändamål, förutsatt att erforderliga transformationssamband kan etableras.
Jordytan är i ständig rörelse på grund av att kontinentalplattorna sakta rör sig i både höjd- och sidled, i förhållande till varandra och inom sig. En punkt på land som har mätts in och märkts ut i den fysiska verkligheten kan förflytta sig i höjd- och/eller sidled efter mättillfället på grund av t.ex. erosion, uppgrundning, landhöjning eller rörelser i jordskorpan. Havsytan är dessutom i ständig rörelse. Den exakta positionsbestämningen av en punkt på en viss lågvatten- linje är därför bara helt korrekt vid själva inmätningstillfället. Punk- ten kan ha förflyttat sig något när den mäts in noggrant igen vid ett senare tillfälle. Positionsangivelser för punkter på land och i havet har med nödvändighet också en viss inbyggd approximation som gör att verkligheten kan skilja sig från kartan, eller sjökortet, på grund av objektets storlek eller den generalisering som valts för att märka ut det i en viss skala.
2.2.1Standardisering och internationellt samarbete
Ny teknik har gjort bättre mätinstrument tillgängliga för allt fler användare. Nya tjänster baserade på geografisk information utveck- las kontinuerligt. Kraven har därmed ökat på standardisering av de referenssystem som används för officiella geografiska positions- angivelser för olika ändamål i skilda länder.
I Sverige pågår sedan år 2005 en övergång inom myndigheter och kommuner till att ange alla höjd- och djupvärden i det nya nationella höjdsystemet Rikets Höjdsystem år 2000 (RH 2000). RH 2000 utgör tillsammans med SWEREF 99 grunden för den moderna svenska geodetiska infrastrukturen.
SWEREF 99 är den svenska realiseringen av ”European Terrestrial Reference System 1989” (ETRS 89). På motsvarande sätt är RH 2000 den svenska realiseringen av ”European Vertical Reference System”
(EVRS). Det innebär att RH 2000 kan betraktas som en del av det europeiska höjdsystemet European Vertical Reference Frame 2007 (EVRF 2007). Nollnivån i RH 2000 definieras av Normaal Amsterdams Peil (NAP), en standardiserad havsnivå i Amsterdam som mättes in år 1684 och som numera används som nollnivå även
69
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
av andra europeiska länder.17 Med införandet av RH 2000 har det för första gången skapats möjligheter för alla lokala användare i Sverige att ansluta sina lokala höjdnät till ett enhetligt nationellt höjdsystem som håller en mycket hög kvalitet både regionalt och lokalt.
På global nivå pågår ett omfattande standardiseringsarbete inom ramen för bland annat Internationella Hydrografiska Organisationen (IHO), Internationella Associationen för Geodesi (IAG), Världs- metereologiorganisationen (WMO) och dessas olika specialiserade underorgan. För att stödja staternas tekniska tillämpning och uttolk- ning av olika bestämmelser i FN:s havsrättskonvention har IHO och IAG också bildat ett gemensamt internationellt rådgivande expertorgan, ABLOS18, som utarbetar riktlinjer för geodetiska och hydrografiska beräkningar och tekniska uttolkningar av konven- tionens begrepp.
Inom ramen för IHO samarbetar medlemsstaternas hydrografiska myndigheter och de myndigheter som ansvarar för produktion av sjökort. Man utformar gemensamma rekommendationer som för- väntas följas av berörda stater om bland annat tekniska standarder, beräkningsmodeller och specifikationer för framställande av offici- ella sjökort och för samordnad elektronisk datahantering. För att underlätta harmonisering och ömsesidig förståelse rekommenderar IHO medlemsstaterna att relatera sina observationer vid höjd- och djupmätningar till ett geocentriskt referenssystem, företrädesvis ITRS eller något system genom vilket ITRS har implementerats, till exempel ”World Geodetic System 1984” (WGS 84) som är ett globalt anpassat referenssystem. I Europa används ofta EUREF 89 som är ett äldre namn för det europeiska referenssystemet, ETRS 89. Skillnaden till SWEREF 99 är försumbar, maximalt några cm, varför ETRS 89 i sjökortssammanhang betraktas som identiskt med SWEREF 99.
IHO arbetar även med att samordna produktionen av inter- nationella sjökort, så kallade INT-kort. Dessa avses i första hand ersätta nationella sjökort över områden som berör flera länder.
Produktionen av elektroniska sjökort är uppdelad mellan olika staters sjökortsmyndigheter. Var och en har publiceringsansvar för
17Tillsammans med några andra punkter som valts ut för att ge en robust referensnivå.
18Advisory Board on the Law Of the Sea. Även FN-sekretariatets havsrättsavdelning och UNESCO:s havsforskningsexperter deltar.
70
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
ett visst antal geografiska områden, så kallade ENC-celler. Den standardiserade informationen i respektive cell lagras i regionala datacentra och kan laddas ner därifrån av sjöfarten och andra abonnenter mot en avgift och användas i det elektroniska sjökorts- och informationssystem för navigering som är godkänt av den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). De elektroniska sjökorten har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort.
2.2.2Pågående harmonisering inom EU-samarbetet
Genomförandet av EU:s så kallade Inspiredirektiv har påskyndat medlemsstaternas samarbete för att underlätta uppbyggnaden av samordnade geografiska informationssystem. EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) fokuserar på vattenkvalitet i medlemsstaternas ”kust- vatten” som man definierar som ytvattnet i havsområdet mellan strandlinjen och en linje som dras en nautisk mil räknat från bas- linjerna. Kustvattnet löper således som en remsa med varierande bredd och omfattar medlemsstaternas inre vatten och territorialhav ut till en nautisk mil utanför baslinjerna.
EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG) omfattar medlemsstaternas ”marina vatten”, vilket definieras som kustvatten samt havsområden från baslinjerna ut till den yttersta gränsen för de havsområden där en medlemsstat har suveränitet och/eller ut- övar jurisdiktion i enlighet med UNCLOS. För Sveriges del om- fattar detta direktiv således alla havsområden som betecknas som inre vatten, territorialhav, ekonomisk zon och kontinentalsockel.
Havsplaneringsutredningen föreslog i betänkandet ”Planering på djupet” (SOU 2010:91) ett system för havsplanering som skulle omfatta havsområdena längs den svenska kusten räknat från en linje en nautisk mil utanför de svenska baslinjerna. Regeringen föreslog i proposition (2013/14:186) om hushållning med havsområden att statliga havsplaner ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter inom svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjen. Även kontinentalsockeln i berörda havsområden ska omfattas av planerna. I miljöbalken och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vatten- miljön anges en nautisk mil utanför baslinjen som avgränsning av vattendistrikten. En nautisk mil utanför baslinjen används även i
71
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
havsmiljöförordningen (2010:1341) som avgränsning mellan så kallat kustvatten och annat vatten i havet.
Mot denna bakgrund och för att möta förväntade framtida be- hov har utredningen övervägt om det vore lämpligt och ändamåls- enligt att inom ramen för sitt arbete även föreslå geografiska koordinater för en avgränsningslinje som löper en nautisk mil utan- för de svenska baslinjerna. Utredningen har emellertid kommit fram till att detta skulle kräva en tätare inmätning av punkter än vad som behövs för utredningens övriga arbete och att ett sådant extra inmätningsarbete varken ryms inom utredningens budget eller dess tidsplan.
Riksdagen antog regeringens proposition (2013/14:186) om hus- hållning med havsområden den 10 juni 2014.19 Den föreslagna änd- ringen av hushållningsreglerna i miljöbalkens 4 kap. trädde i kraft den 1 september 2014. Arbetet med detaljerade föreskrifter pågår för närvarande20.
2.2.3Strandlinjen
Strandlinjen utgör skiljelinje mellan land och vatten. Den är per definition rörlig i tid och rum eftersom havsytan aldrig är helt stilla. Strandlinjen påverkas av vågrörelser och dygnsvariationer i tidvatten, väder och vind liksom av längre tidvattencykler och av erosion eller uppgrundning när lättrörligt material förflyttas av vattenströmmarna. Långsiktigt påverkas strandlinjen även av den globala havsnivå- höjningen när klimatförändringar leder till ökad havstemperatur och avsmältning från glaciärer och inlandsisar. Vid jordskalv kan plötsliga förändringar av strandlinjen ske. I Sverige tillkommer land- höjning på grund av att landet fortfarande långsamt reser sig efter att ha varit nedtyngt av inlandsisen.
Lantmäteriet och Sjöfartsverket genomför för närvarande ett projekt för att fastställa en gemensam nationell strandlinje i plan och höjd för hela den svenska kusten (Gemensam Nationell Strandlinje, NSL). Syftet med NSL-projektet är bl.a. att strandlinjens läge på Lantmäteriets kartor och på Sjöfartsverkets sjökort ska bygga på samma karteringsunderlag, baserat på en gemensamt utvecklad
192013/14:MJU24, rskr. 2013/14:310.
20Januari 2015.
72
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
standard, något som hittills inte har varit fallet. I NSL-projektet används nollnivån i RH 2000 som referensyta för strandlinjen och övriga objekt som karteras och märks ut i sjökort och på kartor.
Den gemensamma digitala strandlinjen redovisas enligt läget i de flygbilder som har använts vid karteringen. Avvikelsen från noll- nivån i RH 2000 på grund av variationer i vattenståndet vid foto- tillfället får vara högst +0,2/-0,5 meter. Även bränningar och över- vattenstenar karteras enligt samma kriterier. Man skiljer mellan öar och skär enbart på basis av landformationernas storlek. För en land- formation som är större än 20 m2 karteras strandlinjen med en kontur. Landformationer som är mindre än 20 m2 karteras som ett punktobjekt med en symbol. På Lantmäteriets kartor redovisas öar med strandlinjer och mindre landformationer, övervattenstenar och bränningar med symboler.
Sjöfartsverket använder NSL-data som underlag för svenska offi- ciella sjökort och har följande beteckningar på sjökorten för land- formationer i havet med olika höjd:
övervattensten eller ö, högre än 0,2 meter
bränning, mellan +0,2 meter och -0,5 meter
undervattensten, lägre än -0,5 meter
En ö markeras antingen med en symbol, som ett punktobjekt, eller med konturer beroende på öns storlek och skalan i sjökortet.
Det är inte ovanligt att sjökortets redovisning av strandlinje, öar och bränningar avviker från verkligheten med upp till 50 meter. Även ännu större fel förekommer i såväl papperssjökort som elek- troniska sjökort. Arbetet har hittills resulterat i att strandlinjen nu är korrigerad längs kuststräckan mellan norska gränsen och Karlskrona i de sjökort, båtsportkort och ENC-celler som utkom- mit efter våren 2013. Under 2014 pågick arbetet med förbättring av strandlinjen i sjökort över Stockholms norra skärgård samt i om- rådet kring Gävle.
73
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
NSL-specifikationerna anger att det nationella referenssystemet SWEREF 99 med koordinatsystemet SWEREF 99 TM för kartprojek- tion ska användas för mätningar och beräkningar i plan. I höjd ska RH 2000 användas. Nuvarande arbetsplan sträcker sig till och med år 2018 men även efter den tidpunkten återstår fortfarande några kustavsnitt.
2.3Vattenståndsnivåer
Den nivå som kuststaten väljer att använda som normerande för vattenståndet längs kusten vid ett visst havsområde har avgörande betydelse vid bestämning av strandlinjens geografiska läge. Staten måste välja en viss vattennivå som referensnivå för vattenståndet, en så kallad referensyta. Referensytan för de djup- och höjdnivåer som är markerade i statens officiella sjökort ska anges i korten.
För att kunna fastställa den yttre avgränsningslinjen för sitt terri- torialhav måste kuststaten som tidigare nämnts identifiera ett lämp- ligt antal baslinjepunkter längs en lågvattenlinje. Punkter på fast land, öar och skär som ligger över denna lågvattennivå kan användas som utgångspunkt för beräkning av territorialhavets bredd.
2.3.1Lågvattenlinjen
Begreppet lågvattenlinje, ”low water line”, i UNCLOS21 uttolkas i internationella sammanhang och av de flesta kuststater som regel som den referensnivå för havsvattenståndet som utgörs av den lägsta beräknade tidvattennivån, LAT (”lowest astronomical tide”), för respektive havsområde.
I det stora flertalet av världens kuststater förekommer tidvatten. Dessa stater använder som regel LAT för respektive havsområde som referensyta för vattenståndet i sjökorten. LAT är en framräk- nad referensnivå som anger lägsta havsnivå vid lägsta tidvatten på en viss plats, utan hänsyn tagen till väder- och vindförhållanden. Detta är en teoretisk nivå som beräknats på basis av långa observa- tionsserier och som inträffar med 18,6 års mellanrum, dvs. periodi- citeten för den tidvattencykel då de mest extrema tidvattnen före-
21 Jfr t.ex. UNCLOS artikel 5 om definitionen av normal baslinje.
74
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
kommer i stater med tidvatten. Som regel publicerar dessa stater detaljerade tidvattenstabeller för olika havsområden, t.ex. hamninlopp och farleder för sjöfarten, där man anger vattenståndets dygns- och timvariationer i förhållande till områdets LAT-nivå.
Längs den svenska kusten är tidvattnet emellertid svagt eftersom det dämpas över Nordsjön. Inne i Östersjön är tidvattnet nästan obefintligt.
Utredningen konstaterar därför att det fordras en annan meto- dik än den etablerade LAT-beräkningen för att avgöra vilken låg- vattennivå som är mest lämplig att använda för att identifiera bas- linjepunkter och baslinjer längs Sveriges kust. Utredningen har också undersökt om det vore mest ändamålsenligt att använda en enhetlig lågvattenlinje längs hela kusten eller om det är lämpligare att fort- sätta att ta hänsyn till att nivåerna för lågt vattenstånd är olika i olika havsområden längs Sveriges kust.
2.3.2Medelvattenstånd
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, mäter i dag variationerna i havsvattenståndet på 23 platser längs den svenska kusten och fastställer ett beräknat värde för medelvatten- ståndet varje år vid respektive mätstation. Mätstationerna benämns mareografer. Årsmedelvärdena baseras normalt på observerade tim- värden, men för vissa mätstationer och perioder baseras de på dygns- värden. SMHI observerar vattenståndet i ett lokalt höjdsystem, som är unikt för varje mätstation.
Genom att analysera långa mätserier kan en referensnivå som brukar kallas ”årets medelvattenstånd” bestämmas för varje enskild station. Beräkningen görs med hjälp av linjär regressionsanalys på basis av alla årsmedelvärden sedan mätningarna startade vid en viss station. Detta beräknade medelvattenstånd, MW, är således unikt för varje mätstation och avser enbart den station som analyseras.
Figur 2.5 visar ett exempel på en sådan analys för mätstationen Ratan norr om Umeå, där SMHI och dess föregångare har observe- rat vattenståndet sedan år 1891. Grön linje visar hur årsmedel- värdena har varierat över tid vid Ratans mätstation uttryckt i RH 2000. Den svarta räta linjen visar det beräknade medelvatten- ståndet (MW). I diagrammet visas också årliga högsta observerade
75
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
vattenstånd (HHW), blå linje, och årliga lägsta observerade vatten- stånd (LLW), röd linje. HHW och LLW bestäms genom att analysera avvikelsen från det beräknade medelvattenståndet för respektive år.
Figur 2.5 Diagram som illustrerar en bestämning av medelvattenståndet med hjälp av regressionsanalys
Det krävs minst trettio årsmedelvärden för att någorlunda väl kunna bestämma regressionslinjen för MW. Med linjens hjälp kan SMHI sedan ange det beräknade medelvattenståndet framåt eller bakåt i tiden och ange avvikelser från ett visst års medelvattenstånd, t.ex. de aktuella vattenståndsuppgifter som dagligen meddelas av Sveriges Radio i anslutning till sjöväderrapporterna.
Av SMHI:s 23 mätstationer ligger 5 stycken på Västkusten, 4 i Öresundsområdet och övriga 14 längs Östersjökusten (figur 2.6). I hela området runt Sveriges kust finns det sammanlagt cirka 100 sådana stationer, varav således ungefär en fjärdedel är svenska. Hälften av stationerna ligger längs de danska och tyska kusterna. Den återstående fjärdedelen ligger på den södra och östra sidan av Östersjön.
De nio Östersjöstaterna samarbetar sedan år 1997 med att samla in, bearbeta och presentera mätdata inom Baltic Operational
76
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Oceanographic System, BOOS.22 Man strävar bl.a. efter att uttrycka nationella oceanografiska mätvärden i förhållande till ett gemen- samt harmoniserat referenssystem för djup- och höjdangivelser.
Figur 2.6 Stationskarta och stationslista som visar var SMHI observerar havsvattenstånd (2014)
22 www.boos.org.
77
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
STATION | LATITUD | LONGITUD | STARTÅR |
|
|
|
|
KUNGSVIK | 58° 59' 48'' | 11° 07' 38'' | 1973 |
|
|
|
|
SMÖGEN | 58° 21' 13'' | 11° 13' 04'' | 1910 |
|
|
|
|
STENUNGSUND | 58° 05' 36'' | 11° 49' 57'' | 1962 |
|
|
|
|
GÖTEBORG-TORSHAMNEN | 57° 41' 05'' | 11° 47' 26'' | 1967 |
|
|
|
|
RINGHALS | 57° 14' 59'' | 12° 06' 45'' | 1967 |
|
|
|
|
VIKEN | 56° 08' 32'' | 12° 34' 45'' | 1976 |
|
|
|
|
BARSEBÄCK | 55° 45' 23'' | 12° 54' 12'' | 1937 |
|
|
|
|
KLAGSHAMN | 55° 31' 20'' | 12° 53' 37'' | 1929 |
|
|
|
|
SKANÖR | 55° 25' 00'' | 12° 49' 47'' | 1992 |
|
|
|
|
SIMRISHAMN | 55° 33' 27'' | 14° 21' 28'' | 1982 |
|
|
|
|
KUNGSHOLMSFORT | 56° 06' 19'' | 15° 35' 22'' | 1886 |
|
|
|
|
OSKARSHAMN | 57° 16' 30'' | 16° 28' 41'' | 1960 |
|
|
|
|
ÖLANDS NORRA UDDE | 57° 21' 58'' | 17° 05' 50'' | 1851 |
|
|
|
|
VISBY | 57° 38' 21'' | 18° 17' 04'' | 1916 |
|
|
|
|
MARVIKEN | 58° 33' 13'' | 16° 50' 14'' | 1964 |
|
|
|
|
LANDSORT | 58° 44' 32'' | 17° 51' 55'' | 1886 |
|
|
|
|
STOCKHOLM | 59° 19' 27'' | 18° 04' 55'' | 1889 |
|
|
|
|
FORSMARK | 60° 24' 31'' | 18° 12' 39'' | 1975 |
|
|
|
|
SPIKARNA | 62° 21' 48'' | 17° 31' 52'' | 1968 |
|
|
|
|
SKAGSUDDE | 63° 11' 26'' | 19° 00' 45'' | 1982 |
|
|
|
|
RATAN | 63° 59' 10'' | 20° 53' 42'' | 1891 |
|
|
|
|
FURUÖGRUND | 64° 54' 57'' | 21° 13' 50'' | 1916 |
|
|
|
|
KALIX | 65° 41' 49'' | 23° 05' 46'' | 1974 |
|
|
|
|
78
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
2.3.3Högsta och lägsta uppmätta vattenstånd
SMHI noterar också det högsta respektive lägsta vattenstånd som förekommit vid en viss mätstation vid någon tidpunkt under en viss mätperiod. Nivåerna bestäms efter analys av observerade vattenstånd i relation till det beräknade medelvattenståndet, MW. För exemplet Ratan i figur 2.5 har det högsta observerade vattenståndet bestämts till 142 cm över medelvattenstånd (år 2002) och det lägsta till 122 cm under medelvattenstånd (år 1912).
Hur låga vattenstånden kan bli runt den svenska kusten varierar från en plats till en annan. De allra lägsta nivåerna har observerats i Öresund, längs sydkusten och i norra Bottenviken och orsakas främst av meteorologiska faktorer som vind och lufttryck. Låga vatten- stånd inträffar ofta under perioder med högtrycksbetonat väder med förhärskande nordostliga vindar som driver ut vatten ur Öster- sjön vilket gör att den totala vattenmängden i Östersjön minskar. I Öresund och runt kusterna i södra Östersjön inträffar de lägsta nivåerna också i samband med s.k. stormflod, då djupa lågtryck med kraftiga vindar pressar vatten norrut i Östersjön varvid vatten- nivåerna i dess södra delar sjunker.
2.3.4Vattenstånd och höjdsystem
Som tidigare nämnts observerar SMHI vattenståndet vid varje mät- station i ett lokalt höjdsystem. Det beräknade vattenståndet, MW, kan sedan relateras till olika nationella höjdsystem som utnyttjas av olika användare för olika ändamål. SMHI har med hjälp av Lant- mäteriets avvägningar av mätstationerna relaterat sina observa- tioner till fasta, landbaserade höjdsystem såsom RH 00, RH 70 och det nya nationella höjdsystemet RH 2000.
Det beräknade medelvattenståndet för år 2015 för alla SMHI:s mätstationer uttryckt i bland annat RH 2000 redovisas i figur 2.7. Som framgår av tabellen blir medelvattenståndet för exemplet Ratan 7,2 cm uttryckt i RH 2000.
Inom SMHI pågår en övergång till att presentera alla vatten- ståndsvärden uttryckta i RH 2000.
79
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Figur 2.7 Beräknade medelvattenstånd för år 2015 uttryckt i olika höjdsystem
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| HAVSVATTENSTÅND |
|
| 2015 |
|
|
|
| |
| Beräknade medelvattenstånd för 2015 i olika höjdsystem |
|
| ||||||
2015-01-12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Höjd- | Höjd- | Höjd- | Höjd- | Höjd- | AUT | Apparent |
|
|
| system | system | system | system | system | och | land- |
|
|
| LOKALT | RH00 | RH70 | RH2000 | EVRF2007 | DIA | höjning * |
STATION | LATITUD | LONGITUD | cm | cm | cm | cm | cm | cm | cm/år |
HAPARANDA mobil | 65° 46' 18'' | 23° 54' 11'' | 9,6 |
|
| 9,6 |
| 223,2 | 0,73 |
KALIX | 65° 41' 49'' | 23° 05' 46'' | 756,8 | -93,2 | -12,9 | 9,6 | 8,6 | 678,8 | 0,73 |
FURUÖGRUND | 64° 54' 57'' | 21° 13' 50'' | 761,0 | -97,1 | -19,9 | 5,4 | 4,5 | 217,7 | 0,82 |
RATAN | 63° 59' 10'' | 20° 53' 42'' | 665,5 | -99,7 | -20,2 | 7,2 | 6,3 | 511,5 | 0,80 |
SKAGSUDDE | 63° 11' 26'' | 19° 00' 45'' | 844,8 |
| -23,9 | 4,4 | 3,5 | 234,8 | 0,80 |
SPIKARNA | 62° 21' 48'' | 17° 31' 52'' | 789,0 | -92,0 | -23,2 | 5,0 | 4,2 | 385,0 | 0,68 |
FORSMARK | 60° 24' 31'' | 18° 12' 39'' | 897,4 | -65,6 | -12,2 | 6,2 | 5,6 | 680,4 | 0,64 |
STOCKHOLM | 59° 19' 27'' | 18° 04' 55'' | 689,0 | -41,5 | -5,5 | 10,8 | 10,1 | 136,0 | 0,38 |
LANDSORT NORRA | 58° 46' 08'' | 17° 51' 32'' | 675,6 | -38,1 | -3,6 | 10,1 | 9,4 | 133,6 | 0,29 |
MARVIKEN | 58° 33' 13'' | 16° 50' 14'' | 774,2 | -25,8 | -4,6 | 12,0 | 11,4 | 453,9 | 0,20 |
VISBY | 57° 38' 21'' | 18° 17' 04'' | 796,5 | -14,5 | 2,3 | 9,7 | 9,0 | 318,5 | 0,12 |
ÖLANDS NORRA UDDE | 57° 21' 58'' | 17° 05' 50'' | 659,5 | -3,6 | -3,0 | 12,3 | 11,7 | 929,5 | 0,12 |
OSKARSHAMN | 57° 16' 30'' | 16° 28' 41'' | 682,1 | -3,9 | -2,7 | 12,6 | 12,0 | 1042,4 | 0,10 |
KUNGSHOLMSFORT | 56° 06' 19'' | 15° 35' 22'' | 903,2 | 4,6 | 0,8 | 13,3 | 12,6 | 2312,0 | 0,01 |
ÅHUS mobil | 55° 55' 42'' | 14° 19' 43'' | 15,6 |
|
| 15,6 |
|
| -0,08 |
SIMRISHAMN | 55° 33' 27'' | 14° 21' 28'' | 773,3 |
| 7,8 | 15,6 | 14,9 | 341,3 | -0,08 |
SKANÖR | 55° 25' 00'' | 12° 49' 47'' | 1847,3 |
|
| 15,4 | 14,3 | 1010,8 | -0,08 |
KLAGSHAMN | 55° 31' 20'' | 12° 53' 37'' | 801,7 | 2,5 | 5,0 | 12,6 | 11,9 | 288,1 | -0,06 |
BARSEBÄCK | 55° 45' 23'' | 12° 54' 12'' | 851,7 |
|
| 11,8 | 11,7 | 197,5 | -0,06 |
VIKEN | 56° 08' 32'' | 12° 34' 45'' | 848,4 | -2,2 | -0,2 | 7,6 | 7,0 | 199,4 | -0,10 |
ÄNGELHOLM mobil | 56° 17' 53'' | 12° 47' 12'' | 7,6 |
|
| 7,6 |
|
| -0,10 |
RINGHALS | 57° 14' 59'' | 12° 06' 45'' | 756,1 | -10,1 | -7,1 | 4,4 | 3,8 | 299,8 | 0,10 |
ONSALA mobil | 57° 23' 31'' | 11° 55' 09'' |
|
|
|
|
|
|
|
GÖTEBORG-TORSHAMNE | 57° 41' 05'' | 11° 47' 26'' | 995,4 | -18,6 | -8,4 | 3,5 | 2,9 | 148,2 | 0,16 |
STENUNGSUND | 58° 05' 36'' | 11° 49' 57'' | 550,1 | -23,9 | -11,9 | -0,8 | -1,4 | 623,1 | 0,17 |
UDDEVALLA mobil | 58° 20' 51'' | 11° 53' 41'' | -0,8 |
|
| -0,8 |
|
| 0,17 |
SMÖGEN | 58° 21' 13'' | 11° 13' 04'' | 578,3 | -28,7 | -14,6 | -3,5 | -4,1 | 218,0 | 0,18 |
KUNGSVIK | 58° 59' 48'' | 11° 07' 38'' | 774,2 | -33,8 | -16,7 | -4,0 | -4,6 | 195,5 | 0,20 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
* Relativ landhöjning (absolut landhöjning - havsnivåhöjning) för mätperioden |
|
|
| ||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
LOKALT = Stationens egna lokala höjdsystem |
|
|
|
|
|
|
| ||
RH00 = Rikets höjdsystem 1900 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
RH70 = Rikets höjdsystem 1970 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
RH2000 = Rikets höjdsystem 2000 |
|
|
|
|
|
|
|
| |
EVRF2007 = European Vertical Reference Frame 2007 |
|
|
|
|
|
| |||
Sedan 1994 använder Sjöfartsverket ett medelvattenstånd för år 2000 baserat på SMHI:s mätningar och analyser, med olika värden för medelvattenståndet i olika havsområden utanför Sveriges kust, som referensyta för djup- och höjdangivelser i svenska sjökort. Verket planerar för en successiv övergång till nollnivån i RH 2000 som en
80
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
ny enhetlig referensyta i sjökorten för alla havsområden längs hela kusten. Nollnivån i RH 2000 blir då normgivande för alla djup- och höjdangivelser liksom för redovisning av strandlinjen i de officiella svenska sjökorten. Bytet av höjdsystem medför att markeringarna av vissa öar, skär, övervattenstenar, bränningar och undervatten- stenar i sjökorten kan påverkas. Det första sjökortet med den nya gemensamma referensytan publicerades sommaren 2014.
Sjöfartsverkets definition av begreppet ”bränning”
Sjöfartsverket har sedan lång tid tillbaka definierat en bränning som ett naturligt bildat landområde i havet som ligger på en nivå mellan +0,2 meter och -0,5 meter i förhållande till medelvattenytan i det havsområde där bränningen i fråga är belägen.
Efter övergången till en ny enhetlig referensyta definierar verket en bränning som ett naturligt bildat landområde som ligger på en nivå mellan +0,2 meter och -0,5 meter i RH 2000 oavsett hur detta inter- vall förhåller sig till de observerade vattenståndsnivåerna eller nivå- erna för SMHI:s beräknade medelvattenstånd, MW, i olika havs- områden längs den svenska kusten.
2.3.5Effekter av den globala havsnivåhöjningen
Sedan SMHI:s kontinuerliga mätningar av havsvattenstånd startade år 1886 har havsnivån längs den svenska kusten höjts med ungefär 20 cm, vilket motsvarar 1,5 mm per år. Den senaste 30-årsperioden har höjningen varit cirka 3 mm per år. Under 2000-talet förväntas en eskalerande havsnivåhöjning, som kommer att höja det beräknade medelvattenståndet. SMHI har utifrån rapporter från FN:s klimat- panel, den holländska Delta-kommissionen, andra forskarrapporter och egna analyser angett cirka en meter som ett rimligt övre värde för den förväntade havsnivåhöjningen längs Sveriges kust fram till sekelskiftet 2100.
På många håll i Sverige där landhöjningen är stor, exempelvis i Västerbottens kustland, kommer det i praktiken inte att märkas att havsnivån stiger, medan man utmed kusten i Götaland tydligt kommer att uppleva allt högre havsnivåer. Nettoeffekten för Stockholmsområdet visas i figur 2.8. Det beräknade medelvatten-
81
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
ståndet i Stockholm förväntas komma att höjas med ungefär 40 cm fram till år 2100 jämfört med år 1990.
Figur 2.8 visar medelvattenståndets förändring åren 1990–2100 i Stockholm baserat på +1,0 m havsnivåhöjning fram till år 2100, varav +0,2 m höjning fram till år 2040. Effekten av havsnivå- höjningen (blå linje) dämpas av den absoluta landhöjningen (röd linje). Resultatet blir en nettoändring av medelvattenståndet (grön linje) som först förväntas sjunka något och ligga under 1990 års nivå fram till några år efter år 2050 men därefter stiga i allt snabbare takt. Observerade årsmedelvärden från 1990 och framåt visas också i diagrammet (svart linje).
Figur 2.8 Medelvattenståndets förändring 1990 2100 i Stockholm fram till 2100
2.3.6Pågående internationell översyn av referensnivå- och vattenståndsrelaterade begrepp
Sedan några år pågår en internationell översyn inom IHO23 av rikt- linjerna för vilka vattenståndsnivåer som bör användas som normeran- de havsvattenstånd vid framställning av officiella sjökort och av inne- börden i de begrepp som används för att definiera sådana referens-
23 Internationella hydrografiska organisationen (IHO), se avsnitt 2.2.1.
82
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
nivåer och vattenstånd.24 Inom den arbetsgrupp25 som ansvarar för frågan har enighet uppnåtts om ett förslag om vad som bör gälla av- seende havsområden där intervallet mellan högsta och lägsta tid- vatten överstiger 30 cm (”tidal height”). Man är bland annat ense om att fortsätta att utgå från LAT som referensyta i dessa havs- områden. Referensytor som avviker med en viss nivåskillnad från LAT får användas när de lokala lågvattenförhållandena motiverar detta.
En arbetsgrupp inom Östersjöstaternas hydrografiska kom- mission26 har ombetts att se över den del av förslaget som avser havsområden där tidvattenintervallet understiger 30 cm. Gruppen har föreslagit att medelvattenstånd bör användas som normerande vattennivå för djupdata och annan information till sjöfarten. Medel- vattenstånd betyder i det här sammanhanget antingen en väldefini- erad referensnivå som används inom lantmäteriverksamheten för höjdangivelser på land eller ett lokalt medelvärde beräknat på basis av vattenståndnivåer som observerats under en lång tidsperiod. För andra havsrättsliga ändamål, t.ex. uttolkning av bestämmelserna i UNCLOS, har gruppen föreslagit att medelvärdet av årliga högsta/lägsta vattenståndsnivåer som observerats under en lång tids- period ska kunna användas. Om detta förslag accepteras av med- lemsstaterna i IHO, anser Sjöfartsverket att man kan använda noll- nivån i RH 2000 som referensyta i officiella svenska sjökort sam- tidigt som Sverige använder en lågvattenlinje baserad på SMHI:s observationer för att identifiera lämpliga baslinjepunkter längs den svenska kusten.
Inom EU-samarbetet har man börjat diskutera frågan om lämp- lig referensnivå för högupplösta djupdata men det arbetet uppges ännu inte ha tagit fart.
24IHO resolution 3/1919 as amended.
25Tidal Water Level Working Group (TWLWG).
26Chart Datum Working Group, CDWG, och dess överordnade organ Baltic Sea Hydro- graphic Commission, BSHC.
83
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
2.3.7Beräkning av låga vattenstånd
SMHI har på uppdrag av utredningen beräknat två nivåer för låga vattenstånd längs Sveriges kust; lägsta lågvattenstånd, LLW, och medel- lågvattenstånd, MLW, se figurerna 2.9–2.11.
De analyser som ligger till grund för bestämmandet av LLW och MLW baseras på timobservationer under en 30-årsperiod 1984– 2013 vid SMHI:s mätstationer27. Observationer av låga vattenstånd som är äldre har inte tagits med för någon av stationerna. Mät- perioden är vald med utgångspunkt i utredningens önskemål att observationerna ska vara så aktuella som möjligt och avspegla nu- varande klimatförhållanden. Perioden ska samtidigt vara tillräckligt lång så att de oceanografiska förhållandena och de framräknade värdena för LLW och MLW vid respektive mätstation ger en representativ bild av de låga vattenstånden vid varje station. Värdena för LLW och MLW vid alla mätstationer baseras således på samma trettioårsperiod.
LLW är det lägsta vattenstånd som observerats vid en viss sta- tion under mätperioden. I den bemärkelsen är LLW den svenska lågvattennivå som bäst motsvarar LAT för stater med tidvatten, men värdena beror på helt olika faktorer och ska därför inte jämföras.
MLW är medelvärdet av alla års lägsta vattenstånd vid en viss station under perioden.
I figurerna 2.9–2.11 jämförs värdena för LLW och MLW med nivån för det beräknade medelvattenståndet, MW, för ett visst år vid varje mätstation. Detta årtal kallas epok. För utredningen har SMHI valt epokerna 2000, 2015 och 2040.
Nivåerna för MW baseras på alla observationer vid respektive station sedan mätningarna startade vid just den stationen. De är be- räknade enligt den metod som illustreras i figur 2.5. Värdet för MW blir därmed jämförbart med andra tillämpningar där SMHI:s värden för det beräknade medelvattenståndet används, t.ex. klimatanalyser.
För epoken 2040 (figur 2.11) har SMHI använt sig av tillgänglig information om hur det framtida medelvattenståndet förväntas komma att förändras enligt figur 2.8.
27 Vid några av mätstationerna startade de timvisa mätningarna senare än 1984 (Barsebäck 1992, Skanör 1992 och Skagsudde 1988).
84
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Alla nivåer i figurerna nedan uttrycks i RH 2000. SMHI har i illustrativt syfte även lagt in Sjöfartsverkets nya gränsnivåer för defini- tion av bränning i figurerna.
Färgförklaringar till diagrammen i figurerna:
MW = beräknat medelvattenstånd för respektive år, baserat på hela den tillgängliga mätserien för respektive mätstation.
MLW = medellågvattenstånd, baserat på mätningar 1984–2013. LLW = lägsta lågvattenstånd, baserat på mätningar 1984–2013. +0,2 m = ny övre gräns för bränning i sjökort, +0,2 m i RH 2000. -0,5 m = ny undre gräns för bränning i sjökort, -0,5 m i RH 2000.
Figur 2.9 Havsvattenstånd för epoken 2000
År 2000 ligger det beräknade medelvattenståndet, MW, vid SMHI:s mätstationer längs Västkusten på eller strax över nollnivån. Vid mät- stationerna i Öresundsområdet varierar MW kring något högre värden. Vid mätstationerna inne i Östersjön ligger MW mellan 0,1 och 0,2 meter.
Lägsta lågvattenstånd, LLW, ligger mellan cirka -0,7 och -0,9 meter vid mätstationerna längs Västkusten. I Öresundsområdet ligger LLW mellan strax under -0,8 och -1,4 meter. Inne i Östersjön varierar LLW ungefär lika mycket men på litet högre nivåer, mellan cirka -0,5 och -1,1 meter.
85
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
Medellågvattenståndet, MLW, vid mätstationerna längs Västkusten varierar mellan cirka -0,5 och -0,8 meter. I Öresundsområdet vari- erar MLW mellan cirka -0,6 och -1,0 meter. Vid mätstationerna inne i Östersjön varierar MLW från strax under -0,2 till -0,6 meter.
Figur 2.10 Havsvattenstånd för epoken 2015
Figur 2.10 visar att nivåerna för år 2015 genomgående ligger något lägre än för år 2000. Vid mätstationerna längs Västkusten ligger MW kring nollnivån. Detsamma gäller MW i Öresundsområdet. Vid mätstationerna inne i Östersjön pendlar MW runt 0,1 meter. Både LLW och MLW ligger inom samma intervaller som år 2000, med något lägre värden för vissa enskilda stationer.
SMHI har även analyserat den förväntade framtida utvecklingen av vattenståndsnivåerna längs Sveriges kust och prognostiserat värden för år 2040 då den globala havsnivån väntas ha stigit ytterligare.
86
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Figur 2.11 Havsvattenstånd för epoken 2040
Havsvattenstånd 2040
Vattenstånd RH2000 (m)
|
|
|
|
|
|
|
| MW |
| MLW |
| LLW |
|
| +0.2m |
|
| -0.5m |
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||||||
Kalix | Furuögrund | Ratan | Skagsudde | Spikarna | Forsmark | Stockholm | Landsort | Marviken | Visby |
| Ölands n. udde | Oskarshamn | Kungsholmsfort | Simrishamn | Skanör | Klagshamn | Barsebäck | Viken | Ringhals | Göteborg | Stenungsund | Smögen | Kungsvik | ||||
0,6
0,4
0,2
0,0
-0,2
-0,4
-0,6
-0,8
-1,0
-1,2
-1,4
-1,6
Station
Som framgår av figur 2.11 börjar MW stiga längs Västkusten, i Öre- sundsområdet och längs Östersjökusten söder om Stockholm. Höj- ningen är störst längs Skånes sydkust där MW förväntas stiga till 0,3 meter år 2040. Samtidigt fortsätter MW att sjunka, till ungefär lika med nollnivån, vid alla mätstationerna längs Norrlandskusten främst som en effekt av landhöjningen.
Samma utveckling är tydlig även för LLW och MLW. Värdena för LLW och MLW fortsätter att sjunka längs Norrlandskusten men stiger i alla andra kustområden.
2.3.8Jämförelse mellan 2015 års vattenståndsnivåer och de låga vattenstånden i 1965 års betänkande
I 1965 års Baslinjeutredning presenterades värden för det man då kallade ”lägsta observerade vattenstånd” och ”normalt lågt vatten- stånd” längs den svenska kusten. Dessa nivåer motsvarar ungefär dagens lägsta lågvattenstånd, LLW, och medellågvattenstånd, MLW. En jämförelse mellan de värden som presenterades i 1965 års utred- ning och de data för motsvarande platser som finns i SMHI:s nu- varande databas visar en god överensstämmelse.
87
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
På den tiden fanns tio aktiva mareografer där mätningar hade påbörjats mellan åren 1886–1916. För de platser där observationer saknades år 1965 har baslinjeutredningen troligen uppskattat nivåerna empiriskt. Exakt hur detta har gått till finns emellertid inte doku- menterat. Det är inte heller känt hur gamla uppgifter om lägsta observerade vattenstånd man kan ha beaktat. Uppgifterna kan ha erhållits från hamnkaptener eller kustbor som kunde ange hur lågt vattenståndet hade varit vid extrema förhållanden eller ha upp- skattats från näraliggande platser. Som exempel kan nämnas om- rådet kring Kalix, där 1965 års utredning angav -1,4 meter som lägsta observerade lågvattenstånd. SMHI påbörjade sina mätningar i Kalix först år 1974. Dock finns mätningar i SMHI:s databaser från det näraliggande Furuögrund sedan 1916 och från dessa mätningar kan en uppskattning ha gjorts som verkar rimlig. Man kan också ha använt finska observationer som stöd.
I figur 2.12 presenteras en jämförelse mellan SMHI:s värden för år 2015, som är desamma som i figur 2.10, och SMHI:s beräknade nivåer för år 1965 uttryckta i RH 2000, som motsvarar de värden som redovisades i 1965 års utredning. SMHI har använt en linjär interpolation mellan befintliga stationer för att kunna presentera sannolika dåtida nivåer även för de platser som saknade observa- tioner år 1965.
Värdena för LLW och MLW presenteras i förhållande till respek- tive års medelvattenstånd (MW). Ljusare färger avser 1965 års värden, mörkare färger avser 2015 års värden.
88
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
Figur 2.12 Jämförelse mellan 2015 års värden för lägsta lågvattenstånd (LLW) och medellågvattenstånd (MLW) samt SMHI:s rekonstruktion av motsvarande värden för år 1965
Som framgår av figur 2.12 har den stora landhöjningen i norr sänkt det beräknade medelvattenståndet, MW, längs Norrlandskusten från år 1965 till år 2015. Förändringen av MW-nivåerna är mindre i söder där en långsammare landhöjning har kompenserats helt eller delvis av den pågående havsnivåhöjningen.
Detta resulterar i lägre lågvattenståndsnivåer, LLW och MLW, längs Norrlandskusten och inne i Östersjön år 2015 jämfört med år 1965, men högre eller nästan oförändrade nivåer för de låga vattenstånden vid mätstationerna i Öresund och längs Västkusten.
Det vore därför rimligt att förvänta sig att vissa av de punkter längs Norrlandskusten och inne i Östersjön som 1965 års baslinje- utredning identifierade som lämpliga att använda som baslinje- punkter, eller andra cirkelbågemedelpunkter, för beräkning av terri- torialhavets bredd numera ligger betydligt högre än den nuvarande strandlinjen vid lågt vattenstånd. I dessa havsområden skulle det också efter år 1965 kunna ha tillkommit nya punkter som numera når upp över havsytan vid lågt vattenstånd och som är belägna längre ut till havs än de punkter som identifierades år 1965.
89
Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… | SOU 2015:10 |
I Öresund och längs Västkusten är sannolikheten lägre för att nya punkter som når upp över havsytan vid lågt vattenstånd kan ha tillkommit som en följd av ändrade oceanografiska förhållanden eller på grund av landhöjning.
Nya mätinstrument och mer precisa mätmetoder gör också att resultaten från de fältmätningar som utförts av Sjöfartsverket, med hjälp av underlag från Lantmäteriet och SMHI, under 2012 och 2013 års mätsäsonger torde vara betydligt mer tillförlitliga än de uppgifter som 1965 års utredning hade tillgång till. Dessa mer exakta mätresultat förväntas därför i många fall leda till ändrade koordinater för punkter som ligger på samma landformationer som vissa av de punkter som identifierades i 1965 års betänkande, även om punkterna i princip är desamma.
En annan viktig skillnad jämfört med år 1965 är att den maxi- mala bredden på det svenska territorialhavet har utökats från 4 till 12 nautiska mil. UNCLOS tillåter kuststaten att vid beräkning av territorialhavets yttre avgränsningslinje beakta lågvattensskär som ligger inom ett avstånd av högst territorialhavets bredd från fast land eller från en ö. Sådana lågvattenskär fick även beaktas enligt 1958 års territorialhavskonvention, men när 1965 års baslinjeutred- ning gjorde sina analyser var det svenska territorialhavet endast högst fyra nautiska mil brett. Det är således rimligt att förvänta sig att det kan finnas ett antal lågvattensskär längs den svenska kusten som ligger längre än fyra nautiska mil från fast land eller från en ö, och som alltså inte fick beaktas år 1965 men som numera kan användas för beräkning av territorialhavets bredd.
2.3.9Markering av lågvattenskär i sjökorten efter övergången till RH 2000
Lågvattenskär markeras som bränningar eller undervattenstenar i Sjöfartsverkets officiella sjökort. Verkets definition av en bränning är ett grund vars högsta punkt ligger mellan -0,5 och +0,2 meter. En undervattensten definieras som ett grund vars högsta punkt ligger djupare än -0,5 meter.
Under perioden fram till år 2040 kommer vissa bränningar längs Norrlandskusten att behöva omdefinieras till övervattenstenar i sjö- korten när havsbottnen lyfts upp av landhöjningen. Samtidigt kom- mer tidigare undervattenstenar att kunna definieras som bränningar. I
90
SOU 2015:10 | Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av… |
södra Sverige försvinner i stället bränningar när havsnivån höjs och vissa övervattenstenar kommer att periodvis täckas av vatten och behöva omdefinieras till bränningar. Strandlinjen i havsområden utan stark landhöjning kommer successivt att förskjutas inåt landet. Effekterna blir störst i långgrunda havsområden. Denna förväntade utveckling är oberoende av Sjöfartsverkets övergång till RH 2000 som ny enhetlig referensyta.
Däremot förväntas vissa ytterligare bränningar tillkomma och vissa tidigare bränningar försvinna i havsområdena utanför flertalet mätstationer på grund av att Sjöfartsverket byter referensyta i sjö- korten.
År 2000 är MW vid mätstationerna i Smögen och Kungsvik cirka 0,0 meter uttryckt i RH 2000. Detta innebär att i havsområdet utanför dessa två stationer kommer samma landformationer som Sjöfartsverket markerar som bränningar i sjökorten när man använ- der medelvattenståndet år 2000 som referensyta, att också defini- eras som bränningar efter verkets övergång till RH 2000.
I havsområdena utanför alla andra mätstationer, där MW år 2000 är högre än 0,0 meter i RH 2000, kommer vissa tidigare bränningar att ligga högre än 0,2 meter i RH 2000 och dessa bränningar torde följaktligen komma att markeras som övervattenstenar i de nya sjö- korten. Samtidigt tillkommer rimligen andra nya bränningar efter- som vissa undervattenstenar som tidigare låg lägre än -0,5 meter under referensytan torde komma att markeras som bränningar efter övergången till RH 2000.
Nettoeffekten av tillkommande och bortfallande bränningar i ett visst havsområde till följd av övergången till det nya nationella höjdsystemet RH 2000, för att ange höjd- och djupnivåer i sjö- korten, beror på de lokala havsbottenförhållandena.
Mest markant torde effekten av övergången till en ny enhetlig referensyta i sjökorten bli utanför mätstationerna vid Kalix och Ratan, där MW är 0,2 meter år 2000.
91
3Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter
3.11965 års betänkande och 1966 års lagstiftning
Sveriges nuvarande baslinjer och baslinjepunkter identifierades av 1965 års Baslinjeutredning i dess betänkande Sveriges sjöterritorium (SOU 1965:1). Utredningen såg som sin främsta uppgift att
föreslå ett system av räta baslinjer, som – inom ramen för gällande folkrättsliga regler – ger till resultat en klar och enkel territorialgräns utmed de delar av den svenska kusten, där de geografiska förhållan- dena föranleder användning av ett dylikt system.1
Man utgick i sitt resonemang från att inre vatten var en geografisk företeelse vars förekomst bestämdes av kustens naturliga beskaffen- het. En uttalad huvudprincip i utredningens betänkande var därför att enbart geografiska hänsyn skulle bestämma de räta baslinjernas uppdragande och att dessa linjer skulle sammanfalla med ytter- gränserna för vid kusten belägna inre vatten.
Baslinjepunkterna identifierades på grundval av hävdvunna svenska regler för hur baslinjer skulle dras och med hänsyn till den folk- rättsliga utveckling som ägt rum samt med visst hänsynstagande till bestämmelserna i 1958 års territorialhavskonvention, även om Sverige inte hade anslutit sig till konventionen. Detta kombinerades med tillgängliga sjömätningsdata och uppgifter om nivåer för lågt vattenstånd på vissa platser längs den svenska kusten baserade på historiska mätdata från de tio mareografer som då var i bruk för mätning av vattenståndet och ”kompletterade i vissa fall med observationer på platsen”2.
1SOU 1965:1, sid. 35.
2Prop. (1966:119) med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium, sid. 10.
93
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
3.1.1Betänkandets bilaga med tabellförteckning
Baslinjeutredningens betänkande innehöll förslag till
lag om Sveriges sjöterritorium, och
kungörelse med närmare bestämmelser om territorialhavets beräk- ning, samt
lag om ändring av 1 § i 1927 års tullstadga.
Till kungörelsen var fogad en bilaga med rubriken ”Förteckning
över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter”.
Figur 3.1 Förteckningens tabellhuvud i Baslinjeutredningens betänkande (SOU 1965:1)
Tabellförteckningens första kolumn angav baslinjepunkter num- rerade från 1–103 i löpnummerordning från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland. Därefter följde en baslinjepunkt med nummer (104) som betecknades som ”Selkäsarvi. Den finska baslinjepunkten närmast gränsen”. Denna punkt låg på finskt territorium. Kolumn ett angav också baslinjepunkterna 141–161 som avsåg Gotland.
94
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Förteckningens andra kolumn angav om en viss baslinjepunkt samtidigt även utgjorde en så kallad cirkelbågemedelpunkt3. Kolumn två i förteckningen innehöll förutom de löpnumrerade baslinje- punkterna i kolumn ett även ett antal ytterligare cirkelbågemedel- punkter längs olika delar av kusten, både vid normala och vid räta baslinjer. Även för dessa cirkelbågemedelpunkter angavs beteck- ning och beskrivning på samma sätt som för baslinjepunkterna. De löpnumrerade punkterna 111–112 i kolumn två avsåg ön Märket i Ålands hav. Punkterna 121–135 avsåg Gotska Sandön. Övriga cirkelbågemedelpunkter var numrerade från väst till öst med samma nummer som föregående baslinjepunkt följt av ett kolon och därefter ett löpnummer som varje gång började om från 1. Många av dem betecknades som bränningar.
Tre av cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två skiljde sig från de övriga genom att deras platsnamn var kursiverade vilket, enligt en fotnot till förteckningen, betydde att utredningen ansåg att också dessa punkter utgjorde baslinjepunkter.4
Den tredje kolumnen angav beteckning och beskrivning, oftast i form av geografiska platsnamn. Kolumnerna fyra och fem angav ungefärlig position för varje punkt uttryckt i grader och minuter nord (N) respektive ost (O) med en decimals noggrannhet. Mellan varje par av baslinjepunkter skulle räta baslinjer dras utom i de fall där en asterisk i tabellförteckningen markerade övergång till eller från normal baslinje.
1965 års utredning angav i sitt förslag till förordningstext att territorialhavets bredd skulle beräknas från alla koordinatsatta punkter i betänkandets tabellförteckning, såväl baslinjepunkter som de ytterligare cirkelbågemedelpunkter som var medtagna i kolumn två. Betänkandets förslag till lagtext var också formulerat på ett sätt som visar att baslinjeutredningens avsikt var att samtliga punkter skulle beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd.
Kungl. Maj:ts proposition (prop. 1966:119) med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium innehöll inte någon information om betänkandets tabellförteckning. Förteckningen redovisades inte heller på något annat sätt inför riksdagens behandling av propositionen.
3Punkt på lågvattenlinjen som utgör medelpunkt för en cirkelbåge med territorialhavets bredd som radie. Cirkelbågens yttersta punkt tangerar territorialhavets yttergräns.
437:1 Klotet samt 125 Hamnudden och 130 Kyrkudden på Gotska Sandön. Dessa tre cirkel- bågemedelpunkter var samtidigt också betecknade som bränningar.
95
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Propositionens förslag till text i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium avvek något från betänkandets förslag. Det framgår av lagförslaget att det var regeringens avsikt att vid räta baslinjer skulle territorialhavet beräknas enbart från dessa linjer, utan beakt- ande av eventuella lågvattenskär som var belägna utanför bas- linjerna.5 Vid normala baslinjer skulle lågvattenskären däremot be- aktas vid beräkning av territorialhavets bredd.
3.1.2Förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium
I anslutning till lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen (1966:375) med närmare bestämmelser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium. Denna förordning har, i likhet med förslaget till kungörelse i Baslinje- utredningens betänkande, en bilaga som innehåller en tabellför- teckning. Förordningens förteckning har rubriken ”Förteckning över baslinjepunkter” och omfattar endast de punkter som angivits som baslinjepunkter i kolumn ett i betänkandets förteckning. Ingen av de ytterligare cirkelbågemedelpunkter som var inkluderade i kolumn två i betänkandets förteckning finns med i förordningens förteckning.
Även förordningstexten är ändrad i förhållande till betänkandets förslag. Den direkta referensen till ”cirkelbågemedelpunkterna en- ligt bifogade förteckning” som fanns i betänkandets förslag till för- ordning har exempelvis strukits.
Förordningens förteckning anger baslinjepunkterna 1–103 längs den svenska kusten i löpnummerordning från väst till öst och upp- gifterna för dessa punkter överensstämmer helt med uppgifterna för motsvarande punkter i betänkandets förteckning. Den sista baslinjepunkten i betänkandets förteckning, med löpnummer (104), är däremot inte medtagen.6
5Departementschefen anför på sid. 23 ”Bl.a. förordar jag att man när det gäller beräkningen av territorialhavet vid inre vatten uttryckligen hänför sig till de räta linjer som bildar ytter- gränserna för de inre vattnen (räta baslinjer).”
6I stället görs en hänvisning till ”det sydligaste skäret vid ön Selkäsarvi” i 1 § andra stycket.
96
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkterna 104–124 i förordningens förteckning ligger runt Gotland och motsvarar baslinjepunkterna 141–161 i betänkan- dets förteckning.
Utöver den ändrade numreringen av baslinjepunkterna runt Gotland är den stora skillnaden mellan de två förteckningarna alltså att hela kolumnen två i betänkandets tabellförteckning är uteläm- nad i förordningens förteckning. Betänkandets cirkelbågemedel- punkter vid Märket, Gotska Sandön och Stora Karlsö, liksom alla andra cirkelbågemedelpunkter som fanns med i kolumn två i för- teckningen saknas i förordningens förteckning. Varför dessa punk- ter utelämnades framgår inte av vare sig förordningstexten eller den ovan nämnda propositionen.
En möjlig förklaring kan vara att Sverige år 1966 inte var bundet av några formella internationella förpliktelser att offentliggöra in- formation om territorialhavets yttre avgränsningslinjer. I 1958 års territorialhavskonvention, som Sverige inte hade anslutit sig till, ålades staterna endast att markera sina räta baslinjer i sjökort och att offentliggöra dessa sjökort. Det fanns således inget åtagande att identifiera de cirkelbågemedelpunkter som ingick i kolumn två i betänkandets tabellförteckning, och som utgjordes av lågvattenskär som kunde påverka beräkningen av territorialhavets bredd men som inte hade någon inverkan på dragningen av de räta baslinjerna.
Eftersom de utelämnade punkterna däremot påverkar beräkningen av det svenska territorialhavets yttre avgränsningslinje omfattas de, enligt utredningens uppfattning, rimligen av kraven i artikel 16 i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) om att kuststaten ska offentliggöra tillräcklig information om sina baslinjer för att fastställa territorialhavets bredd. För att möta kraven i UNCLOS artikel 16 borde förordningens tabellförteckning därför ha kompletterats med relevanta lågvattenskär när Sverige tillträdde konventionen.
Av underlagsmaterial som Havsgränsutredningen erhållit från Sjöfartsverket, bland annat en kopia på kartskissen över baslinje- punkter i 1965 års betänkande med ett vidhängande dokument från dåvarande Lantmäteriverket ”Skisser över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter” daterat 1977-09-19, framgår att svenska myndigheter efter år 1965 tycks ha arbetat vidare på basis av betänkandets tabellförteckning, både vad gäller de utelämnade cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två och numreringen av
97
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
baslinjepunkter runt Gotland, alltså inte på basis av numreringen i den tabellförteckning som är bilagd 1966 års förordning.
En konsekvens av detta tillvägagångssätt är att Sveriges nuvar- ande baslinjepunkter vid Gotland inte har samma nummer i svenska myndigheters dokumentation som i gällande förordning, eller i den information som Sverige har lämnat till FN:s generalsekreterare. En annan konsekvens är att det inte är möjligt för någon att utifrån enbart författningstexterna härleda den territorialgräns i havet som är markerad i svenska officiella sjökort. Det går således inte att beräkna den svenska territorialgränsen utan att ha tillgång till Sjö- fartsverkets databas eftersom de lågvattenskär som påverkar beräk- ningen varken är medtagna i lagstiftningen eller särskilt markerade i sjökorten.
3.2Långsiktigt stabila baslinjepunkter och baslinjer
Utredningens överväganden har på ett avgörande sätt påverkats av det faktum att det pågår en övergång inom svenska myndigheter till att ange höjder och djup i det nya nationella höjdsystemet, RH 2000. Lantmäteriet och Sjöfartsverket markerar den nationella strandlinjen, NSL, längs hela Sveriges kust på kartor och i sjökort på nollnivån i detta höjdsystem. SMHI anger numera också vatten- ståndsdata i RH 2000.
3.2.1Entydiga geografiska koordinater
Utredningens förslag: De geografiska koordinater för fastställ- ande av svenska baslinjer som anges i författningstext ska gälla vid rättsskipning i Sverige och i svenska myndigheters övriga arbete.
Koordinaterna och kartmaterial som redovisar baslinjernas sträckning vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas allmänt och kostnadsfritt tillgängliga i digitalt format.
Som framgått av tidigare avsnitt återger de inmätta geografiska koordinaterna för en viss punkt punktens geografiska läge endast vid en bestämd tidpunkt och under ett antal givna förutsättningar.
98
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Dessa förutsättningar måste vara kända för att koordinaterna ska kunna uttolkas på ett entydigt sätt av alla användare.
Avgränsningslinjer i havet kan inte märkas ut i den geografiska verkligheten. Linjerna måste i stället identifieras med hjälp av de två punkter som utgör varje linjes början respektive slut. Utredningen anser därför att det bör framgå av författningstexten om det är en punkts läge i verkligheten eller dess position på en bestämd landformation i en viss utgåva av sjökortet som ska gälla vid lagens tillämpning. Författningstexten bör även ange vilken linjetyp som ska användas för att dra räta baslinjer och vilket kartmaterial som ska användas för att identifiera den lågvattenlinje som utgör normal baslinje.
För svensk inomstatlig rättskipning och annan svensk myndig- hetsutövning anser utredningen att det är mest ändamålsenligt att i lag ange att det är de geografiska koordinater och linjetyper samt det kartmaterial som definieras i författningstext som ska gälla för att identifiera punkternas läge och baslinjernas sträckning. Lagen bör även ange att koordinaterna och det kartmaterial som redovisar punkternas och baslinjernas läge på berörd landformation (bränning, udde etc.) vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas all- mänt tillgängliga i digitalt format. Därmed undviks onödiga oklar- heter och eventuell osäkerhet i myndigheternas arbete och vid annan verksamhet i havet. Denna kartredovisning ska inte förväxlas med Sjöfartsverkets uppdrag att redovisa baslinjernas sträckning i vid varje tidpunkt gällande sjökort.
Detta förfarande innebär att en viss svensk punkt, baslinje eller annan avgränsningslinje i havet ska anses ha det läge som koordina- terna anger tills författningstexten har ändrats även om berörd udde eller bränning skulle ha förflyttat sig sedan koordinaterna mättes in. Koordinater i officiella myndighetsdokument kan ändras först när tillämpliga lagar och/eller förordningar har ändrats. Ett liknande tillvägagångssätt tillämpas redan beträffande riksgränsens sträckning i gränsälvarna mot Finland och därmed också för den officiella avgränsningen av enskilt vatten där. Som framgår av kapi- tel 4 ändras den koordinatbestämda riksgränsen i älvarnas mittfåra endast etappvis i samband med de regelbundna gemensamma svensk-finska gränsöversyner som genomförs vart 25:e år.7
7 Se förordning (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland.
99
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vid mellan- statliga havsrättsliga tvister eller förhandlingar om var avgränsnings- linjen ska gå mellan två intilliggande eller motstående staters sjö- territorier eller maritima zoner anses det enligt folkrättspraxis numera vara baslinjepunkternas verkliga lägen som ska vara utgångs- punkt för geodetiska beräkningar, om det inte föreligger full överensstämmelse med tidigare inmätta koordinater eller dessas inritade läge i tidigare publicerade sjökort. Vid en internationell tvist eller ett annat internationellt skiljeförfarande kan domstolen i sina överväganden även komma att ta hänsyn till annat bevis- material än de koordinatangivna punkter och det kartmaterial som anges i svensk författningstext. Vid förhandlingar med andra stater kan Sverige naturligtvis också gå till väga på motsvarande sätt.
3.2.2Lågvattenlinje
Utredningens förslag: En enhetlig lågvattenlinje på nivån -0,5 meter i RH 2000 längs hela den svenska kusten ska utgöra refe- rensnivå för att identifiera baslinjepunkter och andra punkter som påverkar beräkningen av det svenska territorialhavets bredd och andra avgränsningslinjer i havet.
I enlighet med utredningens direktiv ska de geografiska koordi- naterna anges i referenssystemet SWEREF 99. Ett av syftena med övergången till RH 2000 är att alla höjd- och djupangivelser i svenska myndigheters dokument ska anges i samma höjdsystem. Utred- ningen har därför baserat sina överväganden på SMHI:s vatten- ståndsuppgifter uttryckta i det nya höjdsystemet. Som framgår av avsnitt 2.3 visar SMHI:s analys av observerade data för låga vatten- stånd längs den svenska kusten att värdena för lägsta lågvatten- stånd, LLW, ligger mellan -0,5 och -1,4 meter år 2015 vid de 23 mät- stationerna. Värdena för beräknat medelvattenstånd, MW, vid res- pektive station ligger samma år mellan 0,0 och 0,2 meter.
Lantmäteriet och Sjöfartsverket använder emellertid nollnivån i RH 2000 som referensyta längs hela den svenska kusten för den nationella strandlinjen, NSL, som kommer att ligga till grund för den strandlinje som verket markerar i sjökorten. Som framgår av UNCLOS artikel 5
100
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
utgörs den normala baslinjen för beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.
Utredningen anser att det är nödvändigt att identifiera de svenska baslinjepunkterna på en vattenståndsnivå som bättre motsvarar SMHI:s värden för lägsta lågvattenstånd längs den svenska kusten än vad som skulle bli fallet om punkterna identifierades på basis av NSL-data, alltså på nollnivån i RH 2000.
Utredningen har noga övervägt möjligheten att använda SMHI:s LLW-värde vid varje enskild mätstation som referensnivå för att definiera baslinjepunkter och lågvattenskär i respektive närmast liggande havsområde. Teoretiskt sett är det möjligt att gå till väga på detta sätt för att identifiera de baslinjepunkter och lågvattenskär som skulle vara mest lämpliga för att bestämma den yttre avgräns- ningslinjen för territorialhavets bredd i enlighet med kraven i UNCLOS. I praktiken krävs det emellertid mycket stora resurser i form av tid, personal och utrustning för att genomföra ett sys- tematiskt sökande efter användbara punkter i förhållande till olika referensnivåer för lägsta lågvattenstånd och utföra den noggranna inmätning av alla potentiella punkter det i så fall skulle bli fråga om i stora havsområden. Utredningen har inte haft tillräckliga resurser till sitt förfogande för att kunna gå till väga på ett så detaljerat sätt.
Lantmäteriet och Sjöfartsverket har i stället använt sedvanliga metoder för kartering från flygfotografier kombinerat med aktuella uppgifter i sjökortsdatabasen för att avgöra var man borde göra fältmätningar. Möjligheterna att genom kartering från flygfoto- grafier upptäcka okända landformationer i havet som är belägna djupare än en halv meter under den havsnivå som rådde vid fototillfället har visat sig kräva alltför omfattande resurser och har därför valts bort. Myndigheterna har i stället utarbetat vissa standardiserade riktlinjer för det analysarbete och de fältmätningar man utfört åt utredningen. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.3.
Som framgår av figurerna 2.9 och 2.10 i kapitel 2 är SMHI:s vär- den för LLW lika med eller lägre än -0,5 meter både år 2000 och år 2015 vid alla de 23 mätstationerna längs Västkusten, i Öresunds- området och inne i Östersjön. Inget av de observerade värdena är högre än -0,5.
Även värdena för MLW vid alla mätstationer längs Västkusten och i Öresundsområdet är lägre än -0,5 meter båda åren. Inne i Östersjön
101
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter SOU 2015:10
är MLW för fem av de fjorton mätstationerna lägre än -0,5 meter år 2000 och sju av fjorton år 2015.
Detta innebär att om man drar en enhetlig svensk lågvattenlinje längs hela Sveriges kust på nivån -0,5 meter kommer värdena för LLW att ligga lika med eller lägre än en sådan lågvattenlinje vid samtliga SMHI:s mätstationer för de studerade åren 2000 och 2015. Även flertalet MLW-värden skulle ligga under en sådan nivå. Utred- ningen kan således konstatera att vid en enhetlig svensk lågvatten- linje på nivån -0,5 meter som referensnivå skulle samtliga punkter som kan användas för att beräkna det svenska territorialhavets bredd ligga högre eller lika med de observerade LLW-värdena för alla mätstationer oberoende av var längs den svenska kusten en viss punkt är belägen.
År 2040 är de prognostiserade värdena för LLW fortfarande lägre än eller lika med -0,5 meter vid alla mätstationer utom vid Landsort, Marviken och Visby. Även knappt hälften av de prog- nosticerade värdena för MLW är lägre än -0,5 meter.
En svensk lågvattenlinje på -0,5 meter är således realistisk i den bemärkelsen att den underskrids vid alla SMHI:s mätstationer runt den svenska kusten, oavsett om det förekommer extrema eller mindre extrema låga vattenstånd vid en viss mätstation. Nivån är enhetlig så till vida att den väl representerar det vattenstånd som förväntas inträffa år efter år. Medelvärdet för alla de 23 mätstationernas medellågvattenstånd (MLW) är -0,56 meter8.
En enhetlig lågvattenlinje på nivån -0,5 meter ligger alltså på en nivå som förväntas underskridas vid alla mätstationer oberoende av varandra från år till år. En sådan nivå är också mindre beroende av observationsseriens längd, lokala förhållanden och vilken beräk- ningsmetod som används. Den är inte heller beroende av hur rep- resentativ en viss mätstation verkligen är för ett visst havsområde. Näraliggande stationer i södra och norra Sverige och längs Västkusten uppvisar till exempel stora skillnader vid extrema väderhändelser. Denna referensnivå är också representativ och robust i ett framtida klimatperspektiv då medelvärdet för alla stationers MLW förväntas ligga kring -0,5 meter även år 2040.
Utredningen föreslår därför att en enhetlig lågvattenlinje på nivån -0,5 meter i RH 2000 längs hela den svenska kusten ska användas
8 Beräknat på SMHI:s data för perioden 1984–2013.
102
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
som referensnivå vid identifiering av lämpliga baslinjepunkter och andra punkter som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
För havsområden där normal baslinje tillämpas innebär en enhetlig lågvattenlinje att territorialhavets bredd ska beräknas från en fiktiv strandlinje på fast land och på öar på nivån -0,5 meter i RH 2000. Utredningen skulle gärna ha sett att en strandlinje på nivån -0,5 meter, som markerar den normala baslinjen, kunde ritas in i sjökorten tillsammans med, men skild från, den strandlinje på nollnivån som Sjöfartsverket avser använda efter övergången till RH 2000. Verket har emellertid låtit förstå att man inte kan rita in en sådan linje eftersom man inte har tillräckligt detaljerade djup- data avseende grunda havsområden närmast fast land. En sådan fiktiv strandlinje på nivån -0,5 meter skulle inte heller kunna sär- skiljas från strandlinjen på nollnivån i flertalet havsområden i de skalor som är aktuella för verkets sjökort.
Utredningen föreslår vidare att geografiska koordinater bestäms på nivån -0,5 meter för de punkter som behövs för att identifiera de normala baslinjernas sträckning liksom för de punkter som behövs på eventuella lågvattenskär som ligger utanför dessa baslinjer och som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
För havsområden med räta baslinjer innebär utredningens för- slag att geografiska koordinater bestäms på nivån -0,5 meter för alla punkter på fast land och på öar som behövs för att fastställa sådana baslinjer liksom för de punkter som behövs på eventuella lågvatten- skär som ligger utanför räta baslinjer och som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
3.2.3Identifiering av öar och lågvattenskär
Förekomsten av lågvattenskär har betydelse för avgränsningen av det svenska territorialhavet eftersom sådana landformationer får beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd enligt UNCLOS artikel 13. Vissa förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda. Den aktuella landformationen ska vara ett naturligt bildat land- område som är beläget över vattenytan vid lågt tidvatten men under denna vid högt tidvatten. Det ska också vara beläget på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd, alltså i Sveriges fall
103
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
12 nautiska mil, från fast land eller från en svensk ö. En ö ska enligt UNCLOS artikel 121 förbli över vattenytan vid högt tidvatten.
Eftersom tidvatten inte förekommer i Östersjön och tidvatten- rörelserna är mycket begränsade längs Västkusten samlas tidvatten- baserade vattenståndsdata inte in av svenska myndigheter. Som framgått tidigare har SMHI emellertid en omfattande databas med uppgifter om vattenstånd längs den svenska kusten i relation till referensnivåer på land. I avsaknad av tidvattendata har SMHI på basis av observerade data från perioden 1984–2013 vid de 23 mät- stationerna beräknat ett genomsnittligt värde för varje relevant typ av vattenstånd för hela den svenska kusten för år 2015. Följande svenska genomsnittliga vattenståndsvärden är rimliga motsvarig- heter till de tidvattenvärden som åsyftas i UNCLOS. Utredningen har använt sig av dessa genomsnittsvärden för att bedöma vilka öar och lågvattenskär som kan användas för beräkning av det svenska territorialhavets bredd:
högsta högvattenstånd (HHW) = 1,38 meter medelhögvatten (MHW)= 0,97 meter beräknat medelvattenstånd (MW) = 0,08 meter medellågvatten (MLW) = -0,56 meter
lägsta lågvattenstånd (LLW) = -0,82 meter
Med utgångspunkt i dessa värden kan en svensk landformation vars höjd uppgår till minst 1,38 meter betraktas som en ö enligt UNCLOS artikel 121. När höjden överstiger 0,97 meter bör land- formationen rimligtvis också, enligt utredningens uppfattning, kunna betraktas som en ö. Öar har eget territorialhav.
En landformation vars höjd överstiger -0,82 meter skulle kunna betraktas som ett lågvattenskär enligt UNCLOS artikel 13. Men efter- som utredningen valt nivån -0,5 meter som normerande nivå för lågvattenslinjen längs Sveriges kust bör samma nivå även användas vid bedömning av vilka kobbar och skär som betraktas som låg- vattenskär.
Utredningen är medveten om att en effekt av valet av en enhet- lig lågvattenlinje på nivån -0,5 meter blir att det längs hela Sveriges kust kommer att kunna finnas skär, stenar och uppgrundningar som är synliga över havsytan vid lågt vattenstånd men som inte har beaktats som lågvattenskär vid beräkningen av det svenska terri-
104
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
torialhavets bredd. Sådana landformationer omfattas inte heller av Sjöfartsverkets definition av bränning. Dessa landformationer skulle ha kunnat betraktas som lågvattenskär och därmed också ha påverkat beräkningen av det svenska territorialhavets bredd om utredningen hade valt en djupare liggande referensnivå för lågvatten- linjen i det aktuella havsområdet. I vissa havsområden har land- formationer på djup ner till -1,4 meter9 tidvis varit belägna över vattenytan.
3.2.4Sammanhållen lagstiftning om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Utredningens förslag och bedömning: En ny sammanhållen lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner ersätter lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium. Den nya lagen anger den geografiska omfattningen av Sveriges inre vatten, territorialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och eko- nomiska zon. Lagen anger också hur baslinjerna har identifierats och hur de yttre avgränsningslinjerna för sjöterritoriet och de maritima zonerna har fastställts.
Till lagen bifogas fem separata tabellförteckningar med geo- grafiska koordinater för de svenska baslinjerna, den svenska territorialgränsen och de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon.
Hänvisningar till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner ersätter befintlig text om omfattningen av berörda havsområden i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
Hänvisningarna till omfattningen av berörda havsområden utgår ur kontinentalsockelförordningen (1966:315) och förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
En ny svensk baslinjeöversyn bör genomföras om 30 år.
9 Utanför mareografen vid Skanör.
105
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Utredningen föreslår att en ny sammanhållen lag om Sveriges sjö- territorium och maritima zoner ska ersätta lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och den tillhörande förordningen. Den nya lagen bör ange den geografiska omfattningen av:
Sveriges sjöterritorium, både inre vatten och territorialhav,
Sveriges angränsande zon som utredningen föreslår ska inrättas, se kapitel 5,
den svenska kontinentalsockeln, samt
Sveriges ekonomiska zon.
Av lagen bör framgå hur de svenska baslinjerna har fastställts och hur territorialgränsen och de yttre avgränsningslinjerna för de maritima zonerna har identifierats. De avgränsningslinjer för inre vatten, territorialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomisk zon som är fastställda i överenskommelser med intill- liggande eller motstående stater, inklusive de delar som samman- faller med Sveriges riksgräns i havet mot Norge, Danmark och Finland, kommer därmed att anges i en och samma lag.
Förslaget har flera fördelar. Svenska myndigheter måste vid varje tidpunkt kunna ha en korrekt uppfattning om den geografiska omfattningen av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Avgränsningslinjerna har mättekniska, juridiska och politiska aspekter av mycket speciell natur. Det är viktigt att ansvariga myndigheter kan upprätthålla en kontinuerlig och uppdaterad kompetens av- seende förvaltning, administration och tolkning av lagstiftningen om gränsernas och avgränsningslinjernas exakta sträckning. En rätts- säker hantering av frågorna kräver ett kontinuerligt ansvar av be- rörda myndigheter. Utredningen har funnit att detta arbete under långa perioder har varit en nedprioriterad verksamhet hos berörda myndigheter. Det har bland annat visat sig genom att författ- ningstexter inte snabbt har uppdaterats när Sverige har ingått nya överenskommelser med annan stat och genom att Sjöfartsverket har ändrat de geografiska koordinater man använder för att visuali- sera gränser och avgränsningslinjer i sjökort utan föregående änd- ring av författningstexterna. Sverige tillhandahåller inte heller avgräns- ningslinjerna i digitalt format vilket numera efterfrågas i många sammanhang, inte minst inom EU-samarbetet. Genom att skapa en
106
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
sammanhållen lagstiftning för sjöterritoriets och de maritima zoner- nas geografiska omfattning och samtidigt frikoppla denna lagstift- ning från de regelverk som avser villkoren för verksamheter inom sjöterritoriet och i de maritima zonerna anser utredningen att Regeringskansliets och övriga berörda myndigheters kompetens i frågor som rör gränsernas och avgränsningslinjernas exakta sträck- ning bör kunna stärkas betydligt. Det underlättar för alla berörda att hanteringen av alla frågor om sjöterritoriets och de maritima zonernas geografiska omfattning hanteras samlat inom Regerings- kansliet. Ansvar för lagstiftningen om den svenska territorial- gränsen och de svenska avgränsningslinjerna i havet bör följaktligen också samordnas med ansvaret för lagstiftningen om Sveriges riksgräns och ligga hos Utrikesdepartementet. Berörda fackdeparte- ment bör även fortsättningsvis ansvara för de materiella bestäm- melserna i kontinentalsockellagen (1966:314), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
Även det tekniska stödet till Regeringskansliet behöver stärkas för att upprätthålla en rättssäker hantering. I dag tillhandahåller Sjöfartsverket stöd när det gäller frågor som rör territorialgränsen och avgränsningslinjerna i havet och Lantmäteriet ansvarar för riks- gränserna på land. Av Sjöfartsverkets instruktion framgår att verket ska redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning10. Lantmäteriet ska enligt myndighetens instruktion ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland11. För hela riksgränsen mot Norge, riksgränsen mot Finland i havet, det stöd som Regeringskansliet behöver inför förhandlingar samt för de gemensamma översyner av riksgränserna mot Norge respektive Finland som regelbundet ska genomföras är myndigheternas ansvar däremot inte reglerat. Uppdrag till myndigheterna ges oftast ad hoc inför varje förhandling eller gränsöversyn. Detta har bl.a. inneburit att den tekniska revision som ska göras av punkterna i 1972 års överenskommelse med Finland ännu inte har ägt rum och att de regelbundna gemensamma översyner av riksgränsen mot Norge
102 § 8 förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket.
115 § 8 förordning (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
107
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
respektive Finland som enligt gällande avtal ska genomföras inom vissa fastlagda intervaller inte har inletts i tid.
För att förbättra den nu beskrivna situationen skulle man kunna överväga att samla ansvaret hos en enda myndighet för alla tekniska aspekter på Sveriges gränser på land och i havet samt för avgräns- ningslinjerna för de svenska maritima zonerna. Utredningen har dock stannat för att inte föreslå någon ändring i den rollfördelning mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket som gäller för närvarande och som i huvudsak förefaller sakligt motiverad. I det samman- hanget har utredningen förutsatt att uppgifterna i fråga ges den uppmärksamhet och prioritet som är nödvändig både för att för- valta resultatet av utredningens arbete och för att leva upp till Sveriges åtaganden i internationella avtal. Det är dock utredningens uppfattning att den nuvarande situationen skulle vinna på om Lantmäteriet får ett mer uttalat uppdrag att ansvara för Sveriges riksgräns, oavsett om denna ligger på land eller i havet.
Information om de geografiska koordinaterna för de punkter på lågvattenlinjen längs normala baslinjer samt på lågvattenskär utan- för dessa baslinjer som utgör underlag för beräkning av territorial- gränsen ska inkluderas i en tabellförteckning som bifogas den nya lagen. Geografiska koordinater för samtliga punkter som krävs för de räta baslinjerna och de punkter på lågvattenskär utanför dessa baslinjer som påverkar beräkningen av territorialgränsen ska också tas med i förteckningen.
Uppgifterna i förteckningen ska, enligt UNCLOS artikel 16, deponeras hos FN:s generalsekreterare. Sverige ska också deponera information om baslinjer som dras över floder, bukter och hamnar i havsområden med normal baslinje.
Utredningens förslag innebär att alla baslinjer samt avgräns- ningslinjerna för sjöterritoriet och de maritima zonerna ligger fast tills riksdag och/eller regering finner behov att besluta om en änd- ring av lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner eller av någon av lagens bilagda tabellförteckningar. Detta kan bli aktuellt efter nästa svenska baslinjeöversyn, i samband med gräns- förhandlingar eller av någon annan anledning. Om stora föränd- ringar vid normala baslinjer skulle inträffa kan det vidare efter för- slag från Sjöfartsverket, Lantmäteriet eller annan berörd myndighet finnas skäl att överväga ändring i någon eller några av lagens tabell- förteckningar.
108
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Med hänsyn till effekterna av den förväntade globala havsnivå- höjningen i kombination med fortsatt landhöjning, främst i norra Sverige, bör de svenska baslinjepunkterna mätas om med jämna mellanrum. Utredningen anser att en ny svensk baslinjeöversyn bör genomföras om 30 år.
3.3Myndigheternas analys- och fältmätningsarbete
Fältmätningsarbetet inleddes med att Lantmäteriet och Sjöfarts- verket gjorde en fullständig genomgång av befintligt bildmaterial över den svenska kusten med avseende på bland annat aktualitet, vattenstånd och höga vågor i bilderna. Man konstaterade att befint- ligt material inte uppfyllde de kvalitetskrav som måste ställas och att det därför krävdes kompletterande flygfotografering på 3 000 meters höjd. Flygbilderna borde tas vid lågt vattenstånd. De kunde bara tas vid bra väder med låga vågor och hög solhöjd för att man med stor säkerhet skulle kunna kartera de landformationer som kunde tänkas ha betydelse för att bestämma uppdaterade baslinjer.
En utgångspunkt för arbetet var att den nya baslinjesträck- ningen i allt väsentligt förväntades komma att följa den befintliga sträckningen. En särskild karteringszon drogs därför upp längs de befintliga svenska baslinjerna. Zonen omfattade ett område på 1 000 meter från baslinjerna in mot land samt dessutom en cirkel- yta med radien 1 000 meter omkring varje befintlig baslinjepunkt och varje cirkelbågemedelpunkt som var omnämnd i den tabell- förteckning som var bilagd 1965 års betänkande. Om 6-meters- djupkurvan i sjökortet avvek från denna yta utökades karterings- zonen till att även omfatta området ut till denna kurva. Även friliggande områden med 6-meterskurvor utanför området inklude- rades i karteringszonen.
109
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Figur 3.2 Principskiss över karteringszonen
Tack vare gynnsamma väderförhållanden kunde flygfotografering påbörjas i mitten av mars år 2012 längs med karteringszonen. Van- ligtvis räckte det med tre stråk för att få stereotäckning. Inför varje flygning gjordes en noggrann kontroll, med hjälp av information från SMHI, av att kriterierna för vattenstånd, våghöjd, vindriktning med mera var uppfyllda. Totalt togs cirka 9 000 flygbilder.
Under cirka ett års tid arbetade två till tre operatörer mer eller mindre heltid med att kartera objekt inom karteringszonen. För att komma igång tidigt påbörjades karteringen med hjälp av Lant-
110
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
mäteriets befintliga normalhöjdsbilder och kompletterades sedan med kartering i 3 000-metersbilderna. Alla 2,5-kilometersrutor som på något sätt berördes av karteringszonen karterades fullständigt. Stereokarteringen tog längre tid än planerat. Längs Ölands östra sida karterades till exempel nästan 20 000 bränningar och cirka 6 000 övervattenstenar. Å andra sidan fanns det på andra håll flera långa raksträckor över öppet hav utan några objekt alls att kartera.
Särskilt intresse ägnades åt uppgrundningar långt ute till havs. Bland annat flygfotograferades och karterades Finngrunden som ligger cirka 50 km öster om Gävle. Den högst karterade punkten i om- rådet, Västra Finngrundsbanken, visade sig emellertid ha höjdvärdet -0,6 meter vilket var för djupt för att kunna komma i fråga.
Efter utförd kartering skickades materialet till Sjöfartsverket för korrekturläsning. Därefter gick korrekturet tillbaka till Lantmäteriet för rättning av originaldatabasen.
Alla objekt som karterats av Lantmäteriet (strandlinjer, över- vattenstenar, bränningar och undervattenstenar) betraktades som en första bruttolista över potentiella punkter för de uppdaterade baslinjerna.
Nästa steg var att kontrollera den karterade informationen i fält (se figur 3.3). Fältmätningarna utfördes under perioden maj till oktober 2012 och april till oktober 2013 med vissa kompletterande mätningar under hösten 2014 av mätteam från Sjöfartsverket som besökte och mätte in de punkter som bedömdes vara mest intressanta. Som mest hade verket två team ute samtidigt. Två vattenskotrar inköptes för ändamålet som komplement till verkets ordinarie sjömätningsbåtar.
111
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Figur 3.3 Foto från mätningen Högbonden (fotograf Johan Riismark, Sjöfartsverket)
Mätteamen började med att mäta in det ytterst belägna karterade objektet i närheten av en viss befintlig baslinjepunkt eller cirkel- bågemedelpunkt. Om objektet inte uppfyllde kriterierna fortsatte man in mot land till nästa objekt. Varje objekt som uppfyllde kriterierna skulle om möjligt mätas in på tre nivåer 0,0, -0,3 och -0,5 meter. Noggrannhetskravet på mätningarna var ±0,1 meter (95 % tillför- litlighet). De inmätta punkterna analyserades, kvalitetssäkrades och indelades i fyra grupper:
punkter högre än -0,1 meter.
punkter mellan -0,1 och -0,4 meter.
punkter mellan -0,4 och -0,6 meter.
punkter djupare än -0,6 meter.
Materialet sammanställdes i ett omfattande arbetsdokument som i detalj redovisade alla inmätta punkter tillsammans med befintliga punkter, och i förekommande fall befintliga baslinjer, utplacerade
112
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
på en kartskiss över det aktuella kustavsnittet, ortofoto över området samt foton från mättillfället. Även skoterspår från fältmätningarna redovisades för att ange var mätteamen hade sökt efter karterade punkter.
Materialet utvärderades tillsammans med utredningens sekretariat. Vid utvärderingen bedömdes om objektet uppfyllde de krav som ställs upp i UNCLOS för att ett visst objekt ska kunna definieras som baslinjepunkt, punkt på lågvattenlinjen, lågvattenskär respektive ö samt om övriga tillämpliga bestämmelser om hur och till vilka punkter räta baslinjer får dras var uppfyllda. Ett antal inmätta punkter sorterades bort.
Sjöfartsverket avgjorde därefter vilka av de kvarvarande punkt- erna som gav utslag vid beräkning av det svenska territorialhavets gräns och avgränsningslinjerna för den nya svenska angränsande zonen. I beräkningsarbetet segmenterade verket långa linjer och cirkelbågar för att få fram det antal ytterligare geografiska koordinater som behövs i varje enskilt fall för att en viss linje ska kunna visualiseras så korrekt som möjligt vid användande av olika kartprojektioner. Man använde olika långa segment för olika långa räta linjer och olika cirkelbågar. Segmentlängden varierar också beroende på vilken linje det rör sig om (baslinje, territorialhavets gräns, avgränsningslinje för angränsande zon etc.).
Med segmentering menas här att räta linjer eller cirkelbågar delas upp i flera dellinjer för att underlätta entydig redovisning, lagring och grafisk visualisering. Om dessa linjer ska redovisas rätt på en karta måste formen på linjen deformeras enligt reglerna (algorit- merna) för den enskilda kartprojektionen. Få datorbaserade kartverktyg kan hantera långa linjer och cirkelbågar korrekt. Genom segmentering delas linjerna upp i kortare segment och kan visualiseras med godtyckligt verktyg och med acceptabla avbildningsfel.
Räta linjer kan delas in tre huvudgrupper: geodetisk linje, loxo- drom och rät linje i viss kartprojektion.
En linje som böjer längs med jordkrökningen på den ellipsoid- formade (tredimensionella) yta som utgör geodetisk modell för jordklotet och som dessutom följer den närmaste vägen mellan linjens ändpunkter är en geodetisk linje.
En loxodrom är en väldigt speciell linje. Loxodromen skär alla longituder med samma vinkel, kompasskursen är alltså densamma
113
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
hela vägen. Geodetiska linjer blir krökta i Mercators projektion medan loxodromer förblir raka. Detta är bakgrunden till att Mercators projektion blivit standard för tryckta sjökort, även om det finns sjökort baserade på andra kartprojektioner. En loxodrom beskriver inte den närmsta vägen mellan två punkter. Därför används inte loxodromen för ruttplanering inom sjöfarten om det är fråga om längre sträckor. GPS-navigatorers funktioner som visar vägen mellan två punkter behöver inte baseras på en loxodrom, utan kan basera beräkningen på en geodetisk linje i stället.
En rät linje i godtycklig kartprojektion får de egenskaper som den enskilda kartprojektionen har. För Sverige är Transversal Mercator, även kallad Gauss, lämplig för andra kartor än sjökort då den avbildar områden med nordsydlig utbredning utan att orsaka uppenbara deformationer. För digitala sjökort väljs kartprojektion genom aktuella systeminställningar. Den i direktiven påbjudna kart- projektionen SWEREF 99 TM är en Gaussprojektion, med alla parametrar definierade.
De föreslagna räta baslinjerna är definierade som geodetiska linjer. Sjöfartsverket bedömer att segmentlängderna för räta linjer inte bör överstiga 4,5 km. Utredningen har valt att använda den segmentering som genereras automatiskt i beräkningsprogrammet CARIS-LOTS (10 segment per linje) kompletterad med manuell urglesning av punkter som ligger onödigt tätt. Denna segmentering har även tillämpats på de räta linjer som är parallella med räta baslinjer som har beräknats i LOTS-programmet, nämligen delar av territorialhavets gräns (12 nautiska mil) och av avgränsningslinjerna för den angränsande zonen (24 nautiska mil).
Några av de föreslagna baslinjerna är längre än 45 km, vilket innebär att den maximala segmentlängden kommer att överskridas. Dessa baslinjer har analyserats och felen är beräknade. Maximalt fel vid presentation i Gauss projektion blir en dryg cm medan maxi- malt fel vid presentation i Mercators projektion blir cirka 67 cm.
Segmentering av en cirkelbåge innebär att cirkelbågen delas upp i flera segment. Programmet LOTS genererar automatiskt en bryt- punkt för varje grad på cirkelbågen vilket gör att segmentlängden blir beroende av cirkelns radie. Genom att glesa ut segment- punkterna kan alternativa segmentlängder väljas. För cirkelbågar med radien 4 nautiska mil har punkterna glesats ut så att segment- längden är högst 422 meter. För cirkelbågar med radien 12 nautiska
114
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
mil är segmentlängden högst 776 meter. För cirkelbågar med radien 24 nautiska mil är segmentlängden högst 1 033 meter.
Räta linjer som är fastställda i överenskommelser med andra stater har också delats upp i 4,5 km långa segment, antingen som geodetiska linjer eller som loxodromer beroende på vad som anges i respektive avtal. Överenskomna linjer som är definierade som geo- detiska linjer har segmenterats i programmet LOTS med segment- längden 1 852 meter på grund av en teknisk begränsning i LOTS, vilken ger kortare segmentlängd än för andra långa linjer. För kontinentalsockelns avgränsningslinjer erhålls cirka 700 ”segment- punkter”.
Överenskomna linjer som är definierade som loxodromer har segmenterats i programmet Radius Vision och i Mercators projek- tion. Segmentlängden 1 000 meter har valts för dessa segment. Med den kortare segmentlängden blir kartprojektionens felbidrag accep- tabelt.
Beräknade avgränsningslinjer gentemot andra stater har behand- lats på samma sätt som långa (geodetiska) linjer.
De punkter och linjer som definierar avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och/eller för Sveriges ekonomiska zon har också använts för att definiera territorialhavets gräns och avgräns- ningslinjerna för Sveriges angränsande zon i de fall då dessa linjer når ut till en avgränsningslinje som är överenskommen med en annan stat.
Skärningspunkter mellan beräknade respektive överenskomna gränser och/eller avgränsningslinjer har beräknats i planet, SWEREF 99 TM.
115
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
3.4Förslag till uppdaterade svenska baslinjer
Utredningens förslag: Räta baslinjer dras i form av räta geo- detiska linjer mellan två inmätta eller beräknade punkter på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter i RH 2000, samt över hamninlopp, flodmynningar och bukter.
Havsområden innanför räta baslinjer utgör inre vatten. Baslinjepunkter anges i löpnummerordning. Numreringen
börjar vid riksgränsen mot Norge och fortsätter till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken. Numreringen går vidare med nya nummerserier runt Gotland, vid Stora Karlsö, runt Gotska Sandön, vid Märket och vid Ven.
Normala baslinjer dras längs kustens strandlinjer på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter i RH 2000. De punk- ter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorial- havets bredd anges med föregående baslinjepunkts nummer följt av kolon och siffran 1 (1:1). Finns det fler än en punkt på låg- vattenlinjen innan nästa baslinjepunkt används löpnummer efter kolonet (1:2, 1:3 osv.).
Punkter på lågvattenskär som påverkar beräkningen av terri- torialhavets bredd anges också med föregående baslinjepunkts nummer följt av kolon och siffran 1 (1:1). Finns det fler än ett lågvattenskär eller en punkt på lågvattenlinjen innan nästa bas- linjepunkt löpnumreras punkterna efter kolonet i den ordning som de kommer (1:2, 1:3 osv.).
Baslinjepunkterna och de punkter som ligger på lågvatten- linjen längs normal baslinje eller på lågvattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd förtecknas i bilaga 1 till den av utredningen föreslagna nya lagen om Sveriges sjöterri- torium och maritima zoner. Även de brytpunkter som är ett resultat av segmentering av cirkelbågar och långa linjer inklu- deras i bilagan. Samtliga punkter anges med geografiska koordi- nater med positioner i latitud och longitud uttryckta i SWEREF 99. Koordinaterna skrivs i kompakt form med grader, minuter och sex decimaler på minuten.
Baslinjepunkterna betecknas med orts- eller platsnamn om sådant finns.
116
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
1966 års lagstiftning innehöll regler för hur baslinjer och territorial- gräns skulle beräknas. Utredningens ansats innebär i stället att i en ny lag fastställa resultatet av de mätningar, beräkningar och be- dömningar som utredningen har gjort i enlighet med gällande havs- rätt.
Utredningen har analyserat resultatet från fältmätningarna mot bakgrund av annat tillgängligt material och föreslår att uppdaterade svenska baslinjer ska dras från riksgränsen mot Norge fram till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken, runt Gotland, runt Gotska Sandön och vid Märket i Ålands hav mellan de punkter och på det sätt som beskrivs nedan. Vidare föreslås att normal baslinje ska dras vid Stora Karlsö, och för ordningens skull också vid Ven, på de sidor som vetter mot territorialhavets gräns.
Varje baslinje har dragits mellan två inmätta eller beräknade punkter. Normala baslinjer har dragits längs kustens strandlinjer på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000. Räta baslinjer har dragits i form av räta geodetiska linjer.
För varje baslinjepunkt redovisas löpnummer, orts- eller plats- namn, punktens inmätta eller beräknade position uttryckt med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99 med grader och minuter med sex decimaler på minuten, samt uppgift om huruvida normal eller rät baslinje har dragits fram till nästa baslinjepunkt. Punkter som ligger på lågvattenlinjen eller på låg- vattenskär och som behövs för beräkning av territorialgränsen redo- visas på liknande sätt.
Koordinaterna skrivs i kompakt form med grader, minuter och sex decimaler på minuten (11-11,123456N och 99-99,123456E). Där- med minimeras risken för missförstånd vid elektronisk hantering.
De namn som åsatts baslinjepunkter samt vissa lågvattenskär och punkter på lågvattenlinjen har granskats av Ortnamnsenheten vid Lantmäteriet. Detta har lett till att vissa befintliga baslinje- punkter och lågvattenskär har fått ändrade namn i förhållande till 1965 års betänkande. Oftast har endast stavningen ändrats, men det förekommer även att öar och skär har nya namn i förhållande till vad som gällde år 1965. En generell förändring som gjorts i utred- ningens förslag är att punkter som är lokaliserade på öar med fyrar (men vars koordinater inte markerar fyrens mittpunkt) har fått öns namn i stället för fyrens. I de fall en punkts namn ändrats helt, redovisas även det tidigare namnet.
117
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
För varje baslinjepunkt anges även de geografiska och eventuella andra särskilda förhållanden som karaktäriserar punkten. Vidare anges om den inmätta eller beräknade punktens position innebär något mer än en marginell förändring av den föreslagna baslinjens sträckning fram till nästa baslinjepunkt i förhållande till motsvar- ande befintlig baslinje. Med marginell förändring avses att den uppdaterade baslinjen har flyttats mindre än 100 meter inåt eller utåt i förhållande till land. Utredningen har valt 100 meter som rimlig förflyttningsmarginal därför att osäkerheten har uppskattats vara åtminstone ±100 meter hos de geografiska koordinater som anges i gällande förordningstext. I förordningstexten anges koordi- naterna med ”ungefärligt läge” uttryckta i grader och minuter med en decimal på minuten, vilket ger en osäkerhet motsvarande 185 meter i latitud och cirka 100 meter i longitud i upplösning.
När denna osäkerhet har eliminerats med hjälp av modern mät- teknik kan baslinjerna förflyttas i storleksordningen ±100 meter enbart på grund av att positionen för en av utredningen inmätt eller beräknad punkt anges med större precision än vad som är möjligt att uppnå för samma punkt med hjälp av de geografiska koordi- nater som anges i 1966 års förordning. De punkter som mätts in under utredningsarbetet har en osäkerhet på ±10 cm.
En komplicerande faktor i arbetet med att utvärdera skillnad- erna mellan utredningens förslag till uppdaterade baslinjer och befintliga svenska baslinjer är emellertid att det under utredningens gång har framkommit att de geografiska koordinater som anges i gällande författningstext inte överensstämmer med de koordinater som Sjöfartsverket numera har lagrade i sin sjökortsdatabas för mot- svarande punkter. Verket gjorde nämligen år 2010 en intern över- syn av de koordinater för baslinjepunkter och cirkelbågemedel- punkter som fanns i sjökortsdatabasen. De då aktuella koordina- terna jämfördes med tidigare sammanställt material från år 1977, som sannolikt hade utgjort underlag för utvidgningen av det svenska territorialhavet från 4 till 12 nautiska mil. Dessutom jämförde man med tillgängliga ortofoton. I de fall då tydliga objekt i ett ortofoto stämde överens med 1977 års material justerades koordinaterna i sjökortdatabasen. Inga helt nya punkter skapades dock. Samtidigt ersatte verket de tidigare produktberoende havsgränsdatalagren12,
12 Uppgifter om Sveriges havsgränser i Sjöfartsverkets databas.
118
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
som var organiserade för översiktskort, kustkort, skärgårdskort och specialkort, med ett enda skaloberoende havsgränslager i databasen. Den havsgräns i respektive havsområde som redovisades i ”bästa skala” valdes ut till det nya skaloberoende gränslagret. De övriga produktberoende havsgränslagren kasserades. De tidigare produktberoende havsgränslagren hade digitaliserats i början av 1990-talet från analoga tryckorginal i samband med att verket etablerade den digitala sjökortsdatabasen.
Någon motsvarande uppdatering av de geografiska koordina- terna i gällande förordningstext gjordes emellertid inte, varken i början av 1990-talet eller i samband med Sjöfartsverkets interna översyn av koordinaterna i databasen år 2010.
I de befintliga officiella svenska sjökort som Sjöfartsverket pub- licerar presenteras således baslinjer, och territorialgränser, som är baserade på andra, mer precisa, geografiska koordinater än vad som anges i gällande svensk författningstext. Detta missförhållande bör snarast rättas till.
Ovanstående innebär också att utredningen endast har kunnat analysera de inmätta eller beräknade punkterna i förhållande till de befintliga punkter och baslinjer vars geografiska koordinater Sjö- fartsverket numera har lagrade i sjökortsdatabasen. De baslinjer som olika alternativa punkter skulle kunna generera har därför inte kunnat jämföras med baslinjer mellan de punkter vars geografiska koordinater anges i gällande förordningstext. Detta förhållande har försvårat utredningens ansträngningar att avgöra hur stor skillnaden verkligen är mellan utredningens förslag till uppdaterade baslinjer och baslinjer baserade på de koordinater som anges i gällande författningstext. Eller uttryckt med andra ord, hur stor förändring av Sveriges inre vatten i havet längs olika delar av kusten som ut- redningens förslag innebär i jämförelse med det inre vatten som är definierat i gällande lagstiftning.
Utredningen har således endast kunnat jämföra de föreslagna baslinjerna med de befintliga baslinjer som tagits fram av Sjöfarts- verket på basis av nu tillgängliga uppgifter i verkets sjökortsdata- bas. Denna osäkerhet i jämförelsematerialet tillkommer utöver den relativt stora osäkerhetsmarginal som finns hos förordningstextens koordinater.
Med reservation för ovanstående har utredningen analyserat alla inmätta eller beräknade punkter och valt ut de punkter som bör
119
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
användas för att uppnå en optimal uppdatering av de svenska bas- linjerna. Utredningen har strävat efter att så långt som det har be- dömts möjligt med hänsyn till nuvarande faktiska geografiska för- hållanden behålla de enskilda baslinjernas huvudsakliga sträckning.
Längs merparten av kusten har baslinjepunkter identifierats på samma ställe eller i nära anslutning till de baslinjepunkter som an- ges i 1966 års förordning. Utredningen har i några fall valt att flytta en baslinjepunkt eller lägga till en ny baslinjepunkt.
En ny baslinjepunkt vid Grundkallens fyr har tillkommit. Denna punkt ligger mindre än 12 men mer än 4 nautiska mil från närmaste svenska ö. 1965 års Baslinjeutredning kunde inte ta med denna punkt som baslinjepunkt eftersom punkten då låg längre från närmaste ö än det dåvarande territorialhavets bredd.
I Bottenviken har några enstaka baslinjepunkter flyttats närmare land eftersom inga punkter har kunnat mätas in på den tillämpade lågvattenlinjen. Utredningens antagande att många nya baslinje- punkter och lågvattenskär skulle tillkomma längs Norrlandskusten på grund av landhöjningen har inte fullt ut bekräftats vid mätningarna där. Det torde delvis bero på att den valda enhetliga lågvattenlinjen på nivån -0,5 meter längs hela den svenska kusten ligger högre än de nivåer för lägsta vattenstånd som 1965 års utredning använde som referensnivåer i dessa områden, men det kan också hänga samman med djupförhållanden och botten- struktur.
Kartering och fältmätning har också gjorts avseende Koppar- stenarna (norr om Gotska Sandön) samt Finngrunden (öster om Gävle), men inga användbara punkter påträffades.
Längs kuststräckor med normal baslinje har ett stort antal nya punkter identifierats och mätts in på lågvattenlinjen. Territorial- havets bredd beräknas från dessa punkter eftersom de normala baslinjerna inte är identiska med strandlinjen i sjökorten utan ligger på nivån -0,5 meter. Utredningen har kallat de nya punkterna för punkter på lågvattenlinjen. Ett stort antal lågvattenskär som påver- kar beräkningen av territorialhavets och/eller den angränsande zonens bredd har också identifierats både i anslutning till befintliga låg- vattenskär och på andra ställen.
Utredningens val av inmätta eller beräknade baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen och punkter på lågvattenskär som på-
120
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
verkar beräkningen av territorialhavets bredd samt förslag till upp- daterade baslinjer beskrivs nedan punkt för punkt.
Utredningen föreslår att uppgifterna redovisas i tabellform i en förteckning som utgör bilaga 1 till den föreslagna lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I bilagan bör även koordi- naterna för de brytpunkter som har använts vid segmentering av cirkelbågar och långa linjer redovisas. En sådan koordinatförteck- ning redovisas i bilaga 4 till detta betänkande.
3.4.1Förslag till uppdaterade baslinjer längs fast land och Öland
Referenserna till ”befintliga” punkter i detta avsnitt avser den num- rering som berörda punkter har i den tabellförteckning som är bi- lagd Baslinjeutredningens betänkande (SOU 1965:1).
En beskrivning i form av kartskisser över alla föreslagna baslinjepunkter samt punkter på lågvattenlinjen och punkter på låg- vattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd finns i bilaga 11 till detta betänkande. Bilaga 11 finns endast i elektronisk form på regeringens hemsida (www.regeringen.se) I förekommande fall redovisas även befintliga punkter och baslinjer i kartskissen. I figur 3.4 presenteras en översiktlig karta med de föreslagna baslinjerna. Räta baslinjer anges som gröna linjer längs kusten. Normala baslinjer följer strandlinjen i kartbilden och är inte markerade på annat sätt.
121
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Figur 3.4 Översiktlig karta över de föreslagna baslinjerna längs Sveriges kust
122
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 1: Gränsboj 2
Gränsboj 2 behålls som baslinjepunkt 1. Gränsboj 2 markerar den punkt XX på riksgränsen mellan Sverige och Norge som har fast- ställts genom internationell skiljedom. Punkten utgörs av en gul- målad plastboj som är fäst på havsbotten med en 80 meter lång kätting. Den ägs och förvaltas av Sverige och Norge gemensamt. Bojen med förankring kontrollerades av Sjöfartsverket senast den 6 juni 2012 utan anmärkning. Läget för Gränsboj 2 har beräknats baserat på inmätta koordinater för punkterna m och l13 och är
1. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Från baslinjepunkt 1 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 2.
Baslinjepunkt 2: Stora Drammen, V-punkten
Det finns för närvarande två baslinjepunkter på Stora Drammen, punkterna 2, Stora Drammen N-punkten och 3 Stora Drammen V. V-punkten, med en kort normal baslinje dem emellan. På grund av geografiska förändringar de senaste femtio åren, bland annat landhöjningen, anser utredningen att det endast behövs en baslinjepunkt på Stora Drammen. Utredningens förslag innebär att de två befintliga baslinjepunkterna ersätts med en enda punkt, den uppdaterade baslinjepunkten 2, och att den befintliga normala bas- linjen utgår.
Den inmätta punktens position ligger på ön Stora Drammens lågvattenlinje, cirka 47 meter söder om den befintliga punkten 3. Den inmätta positionen har koordinaterna
2. 58-55,754900N och 10-57,445290E.
Från baslinjepunkt 2 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 3. Ändringen resulterar i en mindre utflyttning av baslinjerna till
och från Stora Drammen, men detta påverkar inte avgräns-
13 Enligt 1909 års skiljedom ska punkten XX utgöra mittpunkten på linjen mellan en punkt
(m) på skäret Hejeknubb i Norge och en punkt (l) på det nordligaste skäret som tillhör Stora Drammen. Punkterna m och l är markerade med koppardubb.
123
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
ningslinjen för det svenska territorialhavet eftersom riksgränsen är reglerad i en överenskommelse med Norge.
Baslinjepunkt 3: Klövningen – Mörholmen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Klövningen – Mörholmen har löp- nummer 4.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen av en ö, cirka 3 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
3. 58-53,245020N och 10-57,679310E.
Från baslinjepunkt 3 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 4.
Baslinjepunkt 4: Segelskären, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Segelskären har löpnummer 5. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö,
cirka 6 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
4. 58-46,633410N och 10-58,590700E.
Från baslinjepunkt 4 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 5.
Baslinjepunkt 5: Trolleskären, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Trolleskären har löpnummer 6. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett
grundflak, som består av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 6 meter nordväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
5. 58-32,217860N och 11-01,124440E.
Från baslinjepunkt 5 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 6.
124
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 6: Yttre brottet, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre brottet har löpnummer 7. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett
grundflak, som består av en ö och flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 9 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
6. 58-19,646030N och 11-12,283420E.
Från baslinjepunkt 6 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 7.
Baslinjepunkt 7: Måseskär, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Måseskär har löpnummer 8.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 1 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
7. 58-05,661320N och 11-19,542430E.
Från baslinjepunkt 7 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 8.
En punkt har mätts in på lågvattennivån på ett grundflak, som består av flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 20 meter väster om den befintliga baslinjen. Punkten kan användas som ett lågvatten- skär och resulterar i en utbuktning på territorialhavets avgräns- ningslinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
7:1. 58-04,708280N och 11-20,044410E.
125
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 8: Dynan, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Dynan har löpnummer 9.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av en ö och flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 8 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
8. 57-53,700590N och 11-26,124070E.
Från baslinjepunkt 8 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 9.
Baslinjepunkt 9: Vinga ungar, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Vinga ungar har löpnummer 10. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett
grundflak, som består av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 6 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
9. 57-38,190960N och 11-35,350420E.
Från baslinjepunkt 9 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 10.
Baslinjepunkt 10: Klockfoten, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Klockfoten har löpnummer 11. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en
grusrevel, som har samband med ett grundflak bestående av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, på samma position som den befint- liga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
10. 57-17,794710N och 11-53,649860E.
Från baslinjepunkt 10 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 11.
En punkt har mätts in på nollnivån, cirka 40 meter väster om den befintliga baslinjen. Punkten kan definieras som ett lågvatten- skär men påverkar inte territorialgränsen eftersom territorialhavets
126
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark, som beskrivs i kapitel 4. Punktens inmätta position har koordinaterna
10:1. 57-09,071080N och 12-06,402970E.
Baslinjepunkt 11: Lille Balken, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lille Balken (tidigare namn Klå- bäck) har löpnummer 12.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av två öar och flera skär inom 3-meters- kurvan, cirka 2 meter öster om den befintliga punkten. Den in- mätta positionen har koordinaterna
11. 57-09,031050N och 12-06,512890E.
Från baslinjepunkt 11 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 12.
Baslinjepunkt 12: Rödskär, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rödskär har löpnummer 13. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö,
cirka 4 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positio- nen har koordinaterna
12. 57-03,823470N och 12-14,501010E.
Från baslinjepunkt 12 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 13.
127
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 13: Lindbådan, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lindbådan har löpnummer 14. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en grus-
revel, som har samband med ett grundflak bestående av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 65 meter väster om den befint- liga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
13. 56-55,139010N och 12-21,321920E.
Från baslinjepunkt 13 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 14. Någon punkt som skulle kunna motsvara det befintliga lågvatten-
skäret 14:1 cirka 30 meter sydväst om den inmätta punkten har inte påträffats.
Baslinjepunkt 14: Marsten, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Marsten har löpnummer 15.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ön Marsten, cirka 10 meter väster om den befintliga baslinjen och cirka 70 meter söder om den befintliga baslinjepunkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
14. 56-49,763840N och 12-31,147760E.
Från baslinjepunkt 14 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 15.
Den befintliga baslinjepunkten på Busörsrevet har löpnummer 16. Ingen punkt som uppfyller UNCLOS krav har påträffats vid fältmätningarna. Baslinjepunkten på Busörsrevet måste därför utgå. Det innebär att den uppdaterade baslinjen flyttas cirka 40 meter inåt land. Den uppdaterade baslinjen blir cirka 23 km lång.
En punkt har mätts in på nollnivån, cirka 20 meter söder om det befintliga lågvattenskäret 16:1. Punkten kan definieras som lågvatten- skär men påverkar inte territorialgränsen eftersom territorialhavets bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark. Punktens inmätta position har koordinaterna
14:1. 56-43,757060N och 12-37,215400E.
128
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 15: Tylön, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tylön har löpnummer 17.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 2 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
15. 56-38,854450N och 12-42,480240E.
Från baslinjepunkt 15 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 16.
Den uppdaterade baslinjen, liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Laholmsbukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
En punkt har mätts in på nollnivån cirka 80 meter utanför den befintliga baslinjen och cirka 1 km norr om Hallands Väderö. Punkten kan definieras som ett lågvattenskär men den påverkar inte territorialgränsen eftersom territorialhavets bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark. Punktens inmätta position har koordinaterna
15:1. 56-27,588270N och 12-32,768400E.
Baslinjepunkt 16: Hallands Väderö, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hallands Väderö har löp- nummer 18.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
16. 56-27,063920N och 12-32,402790E.
Från baslinjepunkt 16 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 17.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Skälderviken) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
129
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 17: Kullen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kullen har löpnummer 19.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på fast land cirka 2 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
17. 56-18,153720N och 12-26,732540E.
Från baslinjepunkt 17 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 fram till baslinjepunkt 18 (Klagshamn).
Längs denna sträcka förekommer inre vatten i havet endast i hamnarna, i likhet med vad som anges i nuvarande lagstiftning.
Ett antal punkter har mätts in som stöd för bestämning av den normala baslinjen i Öresund mellan Kullen och Klagshamn eller för andra beräkningar avseende avgränsningslinjer i detta havsområde. Flertalet inmätta punkter motsvarar de cirkelbågemedelpunkter som finns angivna i den tabellförteckning som är bilagd 1965 års betänk- ande. Dessa punkter påverkar inte territorialgränsen eller andra överenskomna avgränsningslinjer i havet mellan Sverige och Dan- mark. Eventuella ändringar av dessa linjer kan endast göras efter överenskommelse med Danmark.
Enligt UNCLOS artikel 5 ska kuststaterna ange normala bas- linjer i sjökort i en skala som är tillräcklig för att linjernas läge ska kunna fastställas och offentliggöra sådana sjökort. De svenska nor- mala baslinjerna på nivån -0,5 meter i RH 2000 kan inte särskiljas från sjökortens strandlinje med de skalor som används av Sjöfarts- verket i officiella svenska sjökort. Det finns emellertid inget krav i UNCLOS att stater ska deponera information om geografiska koordinater för punkter på den normala baslinjen hos FN:s gene- ralsekreterare. Geografiska koordinater för dessa punkter ska också inkluderas i bilaga 1 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Utredningen föreslår också att uppgifterna görs tillgängliga i digital form för användning i elektroniska sjökort och inkluderas i det material som presenteras inom ramen för den nationella geodataportalen, www.geodata.se i enlighet med gällande lagstift- ning om geografisk miljöinformation.
130
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Ett antal punkter på lågvattenlinjen sydost om Kullen har mätts in:
17:1. 56-18,114490N och 12-26,758190E, 17:2. 56-18,091730N och 12-26,800800E, 17:3. 56-17,864300N och 12-27,034930E, och 17:4. 56-17,720300N och 12-27,315480E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 55 meter öster om den befint- liga punkten 19:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:5. 56-16,055580N och 12-30,253100E.
Ytterligare ett lågvattenskär har mätts in cirka 25 meter öster om den befintliga punkten 19:6. Den inmätta positionen har koordina- terna
17:6. 56-14,906850N och 12-30,974320E.
Ytterligare en inmätt punkt på lågvattenlinjen är
17:7. 56-14,913450N och 12-31,561340E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 90 meter väster om den befint- liga punkten 19:7. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:8. 56-13,836760N och 12-31,268780E.
Ett lågvattenskär (Långören) har mätts in cirka 120 meter öster om den befintliga punkten 19:8. Den inmätta positionen har koordina- terna
17:9. 56-12,468590N och 12-32,108950E.
Ytterligare en inmätt punkt på lågvattenlinjen är
17:10. 56-10,606690N och 12-33,218900E (Lerberget).
131
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 440 meter sydost om den befint- liga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:11. 56-10,509940N och 12-33,136950E.
Ett lågvattenskär har mätts in drygt 2 km söder om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:12. 56-09,304370N och 12-32,963350E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:13. 56-08,726160N och 12-33,972640E (Viken), 17:14. 56-08,633300N och 12-34,076830E (Viken), och 17:15. 56-08,598410N och 12-34,104020E (Viken).
Ett lågvattenskär (Domstensrevet) har mätts in cirka 6 400 meter syd- ost om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:16. 56-07,546190N och 12-35,252300E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:17. 56-06,982540N och 12-36,152990E (Domsten),
17:18. 56-06,018110N och 12-37,322060E (Hittarpsrevet), och 17:19. 56-05,930040N och 12-37,410770E (Hittarpsrevet).
Ett lågvattenskär (Hittarpsrevet) har mätts in cirka 10 300 meter syd- ost om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:20. 56-05,851730N och 12-37,621200E.
Inmätta respektive beräknade punkter på lågvattenlinjen är
17:21. 56-05,535230N och 12-38,452810E (Hittarp), 17:22. 56-05,351130N och 12-38,694980E,
17:23. 56-04,928530N och 12-39,293570E (Sofiero),
132
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
17:24. 56-04,877040N och 12-39,385670E (Sofiero),
17:25. 56-04,670790N och 12-39,719350E (Tinkarpsgården), 17:26. 56-04,652090N och 12-39,738260E (Tinkarpsgården), 17:27. 56-04,633340N och 12-39,767050E (Tinkarpsgården), 17:28. 56-04,593200N och 12-39,812110E (Tinkarpsgården), 17:29. 56-04,567500N och 12-39,840410E (Tinkarpsgården), 17:30. 56-04,530860N och 12-39,868370E (Tinkarpsgården), 17:31. 56-04,431280N och 12-39,945950E (Tinkarpsgården), 17:32. 56-04,306360N och 12-40,066650E (Tinkarpsgården), 17:33. 56-04,213060N och 12-40,210010E (Tinkarpsgården), 17:34. 56-04,140110N och 12-40,319830E (Tinkarpsgården), 17:35. 56-04,074180N och 12-40,407340E (Tinkarpsgården), 17:36. 56-03,984900N och 12-40,502350E (Tinkarpsgården), 17:37. 56-03,348405N och 12-40,816296E (från NSL14), 17:38. 56-02,916120N och 12-40,962580E (Helsingborg, N
Nordhamnen),
17:39. 56-02,461980N och 12-41,065930E (Helsingborg, S Nordhamnen),
17:40. 56-01,932100N och 12-41,348700E (Helsingborg, Västhamnen),
17:41. 56-01,659720N och 12-41,355230E (Helsingborg, Västhamnen),
17:42. 56-01,132170N och 12-41,806060E (Helsingborg, Sydhamnen),
17:43. 56-00,459590N och 12-42,245340E (Helsingborg, Bulkhamnen),
17:44. 56-00,288390N och 12-42,441530E (Helsingborg, Bulkhamnen),
17:45. 55-59,451350N och 12-44,452980E (Råå hamn), 17:46. 55-59,317410N och 12-44,621650E (Råå hamn), 17:47. 55-58,078930N och 12-45,336950E (Rydebäck), 17:48. 55-57,499320N och 12-45,339620E (Fortuna), 17:49. 55-57,221500N och 12-45,421420E (Nytorp), 17:50. 55-57,140500N och 12-45,464380E (Nytorp), 17:51. 55-57,093950N och 12-45,536590E (Nytorp), 17:52. 55-57,066540N och 12-45,587680E (Nytorp),
14 Punkter som anges med ”från NSL” eller ”NSL-data”har identifierats med hjälp av den nationella strandlinjen i tillgängligt kartmaterial, ortofoton etc.
133
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
17:53. 55-56,380160N och 12-46,281820E (Ålabodarna), 17:54. 55-55,551040N och 12-47,418740E (Rustningshamn), 17:55. 55-53,667120N och 12-47,960750E (Borstahusen), 17:56. 55-52,555410N och 12-48,401030E (Lindshamn), 17:57. 55-51,695360N och 12-47,669520E (Gräsrännan), och 17:58. 55-51,098640N och 12-48,819700E (Gipsön).
Ett lågvattenskär (Skabbrevet) har mätts in cirka 1 450 meter nordost om den befintliga punkten 19:10. Den inmätta positionen har koordi- naterna
17:59. 55-50,529260N och 12-49,494650E.
Ett lågvattenskär (Kulorna) har mätts in cirka 15 meter nordväst om den befintliga punkten 19:11. Den inmätta positionen har koordi- naterna
17:60. 55-45,128150N och 12-53,468690E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 140 meter sydost om den befint- liga punkten 19:11. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:61. 55-45,060090N och 12-53,556230E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:62. 55-44,549200N och 12-55,095440E (Barsebäck), 17:63. 55-43,766250N och 12-57,074580E,
17:64. 55-43,686260N och 12-57,137680E, 17:65. 55-43,631520N och 12-57,314810E, 17:66. 55-43,409330N och 12-57,986790E, 17:67. 55-38,243480N och 12-59,806480E, och 17:68. 55-37,972840N och 12-59,407740E.
Ett lågvattenskär (Malmö hamn, inloppet) har mätts in cirka 9 meter väster om den befintliga punkten 19:15. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:69. 55-37,492780N och 12-58,556520E.
134
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:70. 55-35,876710N och 12-55,787810E (Limhamn N), 17:71. 55-35,576340N och 12-55,241290E,
17:72. 55-34,999010N och 12-54,593320E (Limhamn S), 17:73. 55-34,332110N och 12-53,632660E, och
17:74. 55-33,867180N och 12-53,365210E (Skälören).
Baslinjepunkt 18: Klagshamn, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Klagshamn har löpnummer 20. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen
av en hamnpir cirka 20 meter nordväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
18. 55-31,147000N och 12-53,092790E.
Från baslinjepunkt 18 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 19.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Höllviken) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Enligt 1965 års betänkande ska ett lågvattenskär (med beteck- ningen 20:1 Bredgrund) ligga cirka 3,8 km utanför den befintliga baslinjen. En punkt i direkt anslutning till ett gjutet betongfunda- ment har mätts in cirka 140 meter sydväst om den befintliga punk- ten. Utredningen anser emellertid inte att denna punkt uppfyller kraven på lågvattenskär i UNCLOS artikel 11.
Baslinjepunkt 19: Västra Haken, NV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Västra Haken har löpnummer 21. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en
sandrevel i ett mycket grunt område cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten. Sandreveln fortsätter söderut och ökar successivt i bredd och höjd. Punkten har mätts in bredvid en gjuten betongkloss som uppges ha placerats på platsen i samband med att en exploatör beviljades tillstånd att utvinna sand i området på vill- kor att man inte förstörde den baslinjepunkt till vilken det går en
135
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
allmänt internationellt erkänd baslinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
19. 55-27,142640N och 12-50,569380E.
Från baslinjepunkt 19 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 20. Enligt 1965 års betänkande ska ett lågvattenskär (med beteck-
ningen 21:1) ligga cirka 840 meter utanför den befintliga baslinjen. Detta skär har inte påträffats.
Baslinjepunkt 20: Skanör, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten i Skanör har löpnummer 22.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen av samma hamnpir som år 1965. Den inmätta positionen har ko- ordinaterna
20. 55-25,026270N och 12-49,516200E.
Från baslinjepunkt 20 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 21.
Baslinjepunkt 21: Falsterbo, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten i Falsterbo har löpnummer 23.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen i ett lång- grunt område med rörliga långsmala sandbankar längs kusten cirka 60 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
21. 55-22,699150N och 12-48,525570E.
Från baslinjepunkt 21 dras en normal baslinje cirka 1,2 km längs kust- ens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 fram till baslinjepunkt 22.
136
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 22: Måkläppen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Måkläppen har löpnummer 24. Strandlinjen är fortsatt diffus och består av lättrörliga sandbankar.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på fast land cirka 130 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
22. 55-22,048960N och 12-48,423040E.
Från baslinjepunkt 22 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 23.
Den befintliga baslinjepunkten på sydvästra Måkläppen med löpnummer 25 har inte påträffats.
De befintliga lågvattenskären 24:1 och 25:1 har inte heller på- träffats.
Baslinjepunkt 23: Falsterborev, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Falsterborev har löpnummer 26.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen av ett lågvattenskär med en flera meter hög påbyggnad, ett sjömärke med radarreflektor, som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4 på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
23. 55-20,242010N och 12-48,638500E.
Från baslinjepunkt 23 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 24.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Falsterbobukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 24: Själhundaskäret, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Själhundaskäret (tidigare namn Segelskären) har löpnummer 27.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en mindre ö inom 3-meterskurvan i ett långgrunt område, cirka 60 meter
137
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
sydväst om den befintliga punkten och cirka 800 meter från kustens strandlinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
24. 55-22,695440N och 12-55,781750E.
Från baslinjepunkt 24 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 25.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Kämpingebukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 25: Skåre, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Skåre har löpnummer 28.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en pir på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
25. 55-22,456380N och 13-03,265790E.
Från baslinjepunkt 25 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 26.
Det befintliga lågvattenskäret 28:1 har inte återfunnits.
En punkt har mätts in på samma position som det befintliga låg- vattenskäret 28:2 (Stavstensudden, bränning SV). Den inmätta positionen har koordinaterna
25:1. 55-21,814410N och 13-04,153530E.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
25:2. 55-21,572170N och 13-09,025100E (Trelleborg, pirnock), 25:3. 55-21,567800N och 13-09,127710E (Trelleborg,
pir S-punkten),
25:4. 55-20,629760N och 13-16,195720E (Simremarken), och 25:5. 55-20,582300N och 13-16,453930E (Simremarken).
138
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 375 meter sydväst om den befint- liga punkten 28:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:6. 55-20,427770N och 13-17,689450E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:7. 55-20,226780N och 13-20,620050E, 25:8. 55-20,223200N och 13-20,688110E,
25:9. 55-20,201550N och 13-21,503790E (Smygehuk, pirnock), och
25:10. 55-20,273670N och 13-22,008870E.
Ett lågvattenskär (Beddingestrand) har mätts in drygt 80 meter sydost om den befintliga punkten 28:14. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:11. 55-21,204020N och 13-25,432340E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen (Hörte udde):
25:12. 55-22,992650N och 13-33,831890E.
Ett lågvattenskär (sydost om Kåsagården) har mätts in cirka 270 meter sydväst om den befintliga punkten 28:20. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
25:13. 55-23,200480N och 13-35,547720E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:14. 55-23,235670N och 13-35,818460E (Haken),
25:15. 55-25,003620N och 13-49,097640E (Ystad hamn, pirnock), 25:16. 55-22,926810N och 14-03,113900E (Kåsehuvud V), 25:17. 55-22,832080N och 14-03,375600E (Kåsehuvud S), 25:18. 55-22,623070N och 14-09,007840E,
139
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
25:19. 55-22,640030N och 14-10,371920E (sydost om Sandhammaren)15,
25:20. 55-22,834840N och 14-11,298100E (Sandhammaren), 25:21. 55-23,022280N och 14-11,804700E (Sandhammaren), och 25:22. 55-23,302570N och 14-12,263720E (Sandhammaren).
Ett lågvattenskär har mätts in på samma position som den befint- liga punkten 28:46. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:23. 55-26,863830N och 14-16,078840E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:24. 55-27,342590N och 14-16,643660E (Långeören), och 25:25. 55-29,199510N och 14-19,208310E (Gislövshammar).
Ett lågvattenskär (Brantevik) har mätts in på samma position som den befintliga punkten 28:49. Den inmätta positionen har koordinat- erna
25:26. 55-30,461560N och 14-20,814530E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Brantevik) har mätts in på samma posi- tion som den befintliga punkten 28:50. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:27. 55-30,636270N och 14-20,964100E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:28. 55-30,805950N och 14-21,043910E (Brantevik), 25:29. 55-32,144470N och 14-21,426830E,
25:30. 55-32,305280N och 14-21,475570E, 25:31. 55-32,548260N och 14-21,519050E,
25:32. 55-33,288640N och 14-21,654150E (Simrishamn),
15 De punkter på lågvattenlinjen samt lågvattenskär som är inmätta mellan punkten 25:19 och punkten 25:33 påverkar inte beräkningen av territorialgränsen då denna är reglerad i avtal den aktuella sträckan.
140
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
25:33. 55-33,470500N och 14-21,592560E (Simrishamn),
25:34. 55-33,521100N och 14-21,539090E (Simrishamn, pirnock), 25:35. 55-35,013080N och 14-20,125310E (Knäcken),
24:36. 55-35,312810N och 14-19,846420E (Svingeln), 25:37. 55-39,853140N och 14-16,733060E (Stenshuvud),
25:38. 55-39,944920N och 14-16,684350E (Stenshuvud), och 25:39. 55-40,215150N och 14-16,494180E (söder om Hällevik).
Ett lågvattenskär (norr om Rosendal) har mätts in cirka 35 meter nordväst om den befintliga punkten 28:65. Den inmätta punkten har koordinaterna
25:40. 55-40,400310N och 14-16,361740E.
Baslinjepunkt 26: Revhaken, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Revhaken har löpnummer 29.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 40 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
26. 55-54,437030N och 14-18,227140E.
Från baslinjepunkt 26 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 27.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är internationellt erkänd, går över en bukt som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 27: Kråkenabben, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Kråkenabben har löpnummer 30. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka
70 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
27. 55-59,591500N och 14-43,241690E.
Från baslinjepunkt 27 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 28.
141
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 28: Hanö syd, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hanö har löpnummer 31.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 35 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
28. 55-59,969660N och 14-50,574340E.
Från baslinjepunkt 28 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 29.
Ett lågvattenskär (Hanö) har mätts in cirka 40 meter sydväst om den befintliga punkten 31:1. Den inmätta positionen har koordi- naterna
28:1. 56-00,030040N och 14-50,857810E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Hanö) har mätts in cirka 220 meter syd- väst om den befintliga punkten 31:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
28:2. 56-00,167260 N och 14-51,261600E.
En punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorial- gränsen har mätts in:
28:3. 56-00,262700N och 14-51,419490E (Hanö).
Baslinjepunkt 29: Hanö sydost, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hanö har löpnummer 32.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 35 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
29. 56-00,298540N och 14-51,450650E.
Från baslinjepunkt 29 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 30.
142
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 30: Tärnö, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tärnö har löpnummer 33.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen av en udde cirka 20 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
30. 56-06,567910N och 14-58,222790E.
Från baslinjepunkt 30 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 31.
Baslinjepunkt 31: Vitabåden, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Vitabåden har löpnummer 34. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen intill en
ö på samma position som den befintliga punkten. På ön finns ett, som utredningen bedömer det, äldre sjömärke. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
31. 56-04,820210N och 15-28,509560E.
Från baslinjepunkt 31 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 32.
Baslinjepunkt 32: Utklippan sydväst, SV-punkten på det sydvästligaste skäret i ögruppen
Den befintliga baslinjepunkten på sydvästra Utklippan har löp- nummer 35.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av en samling öar och skär inom 3-meters- kurvan, cirka 25 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
32. 55-56,777960N och 15-41,967410E.
Från baslinjepunkt 32 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 33.
143
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 33: Utklippan
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda grund- flak, cirka 80 meter nordost om den befintliga punkten 35. Den inmätta positionen har koordinaterna
33. 55-56,803950N och 15-42,043570E.
Från baslinjepunkt 33 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 34.
Baslinjepunkt 34: Utklippan sydost, SO-punkten på det sydostligaste skäret i ögruppen
Den befintliga baslinjepunkten på sydöstra Utklippan har löp- nummer 36.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ovan nämnda grundflak, cirka 7 meter nordost om den befintliga punk- ten. Den inmätta positionen har koordinaterna
34. 55-56,870690N och 15-42,172920E.
Från baslinjepunkt 34 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 35.
Baslinjepunkt 35, Utlängan
Den befintliga baslinjepunkten på Utlängan har löpnummer 37. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka
5 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
35. 56-00,721040N och 15-47,403670E.
Från baslinjepunkt 35 dras en rät baslinje åt nordost till baslinje- punkt 36 på Öland.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 50 meter söder om den befintliga punkten 37:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
35:1. 56-11,126880N och 16-23,118640E.
144
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 36: Ölands södra udde, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ölands södra udde har löp- nummer 38.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 45 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
36. 56-11,645470N och 16-24,233090E.
Från baslinjepunkt 36 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 37.
Ett lågvattenskär (öster om Ölands södra udde) har mätts in cirka 60 meter sydost om den befintliga punkten 38:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:1. 56-11,738330N och 16-24,952740E.
Ett lågvattenskär (öster om Sandviksreveln) har mätts in cirka 30 meter nordost om den befintliga punkten 38:3. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
36:2. 56-13,195620N och 16-27,884720E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 30 meter söder om den befint- liga punkten 38:4. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:3. 56-14,070290N och 16-28,927240E.
Det befintliga lågvattenskäret 38:5 (Össbygrund) har inte påträffats vid fältmätningarna. Det gör att territorialhavets yta minskar med cirka 4 km².
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 630 meter utanför strand- linjen och cirka 1 215 meter nordväst om den befintliga punk- ten 38:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:4. 56-17,325380N och 16-31,188720E.
145
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Ett lågvattenskär (bränning Gräsgårds fiskehamn) har mätts in cirka 400 meter utanför strandlinjen och cirka 45 meter sydost om den befintliga punkten 38:6. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:5. 56-18,908860N och 16-32,398200E.
Ett lågvattenskär (Gammalsbyören) har mätts in cirka 180 meter utanför strandlinjen och cirka 160 meter sydväst om den befintliga punkten 38:7. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:6. 56-19,450020N och 16-32,757730E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 320 meter utanför strandlinjen och cirka 640 meter sydväst om den befintliga punkten 38:8. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:7. 56-20,732660N och 16-33,455530E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 300 meter utanför strandlinjen och cirka 120 meter sydväst om den befintliga punkten 38:10. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:8. 56-21,735430N och 16-34,167570E.
Ett lågvattenskär (öster om Segerstad) har mätts in cirka 200 meter utanför strandlinjen och cirka 160 meter sydost om den befintliga punkten 38:11. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:9. 56-22,083340N och 16-34,346920E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen:
36:10. 56-27,172110N och 16-36,564060E (Södra ören, S-punk- ten), och
36:11. 56-27,224970N och 16-36,593910E (Södra ören, O-punk- ten).
146
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 1 175 meter nordost om den befintliga punkten 38:18. Den inmätta positionen har koordina- terna
36.12. 56-28,702400N och 16-37,237690E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av terri- torialgränsen:
36:13. 56-30,359920N och 16-38,133330E (Stenåsa ör).
Ett lågvattenskär (bränning öster om Jonsstrand) har mätts in cirka 50 meter nordväst om den befintliga punkten 38:21. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:14. 56-31,556790N och 16-38,820800E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 305 meter nordväst om den befintliga punkten 38:24. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:15. 56-35,094350N och 16-41,952450E.
Ett lågvattenskär (öster om Gjussten) har mätts in cirka 50 meter sydväst om den befintliga punkten 38:25. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:16. 56-35,624260N och 16-42,346110E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 10 meter sydost om den befint- liga punkten 38:26. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:17. 56-35,888020N och 16-42,544980E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 350 meter sydost om den befint- liga punkten 38:28. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:18. 56-38,247510N och 16-43,046370E.
147
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Inmätt punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av terri- torialgränsen:
36:19. 56-40,164700N och 16-43,924520E (Båden O).
Ett lågvattenskär (sydost om Arons sten) har mätts in cirka 1 085 meter nordost om den befintliga punkten 38:30. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:20. 56-40,659810N och 16-44,225140E.
Ett lågvattenskär (Stenboudd) har mätts in cirka 470 meter sydost om den befintliga punkten 38:31. Den inmätta positionen har ko- ordinaterna
36:21. 56-41,256130N och 16-44,557420E.
Baslinjepunkt 37: Gjusgrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Gjusgrundet (tidigare namn Lång- löt ostligaste skäret, OSO om Långlöts kyrka) har löpnummer 39.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 40 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
37. 56-44,012810N och 16-45,828780E.
Från baslinjepunkt 37 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 38. Det befintliga lågvattenskäret 39:1, Knösgrund, har inte påträffats.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 525 meter söder om den befintliga punkten 40. Den inmätta positionen har koordinaterna
37:1. 56-48,858570N och 16-50,751320E.
148
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 38: Kapelludden
Den befintliga baslinjepunkten vid Kapelludden har löpnummer 40. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 60 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
38. 56-49,129220N och 16-50,838710E.
Från baslinjepunkt 38 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 39.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 210 meter söder om den befint- liga punkten 41. Den inmätta positionen har koordinaterna
38:1. 56-50,636920N och 16-52,129690E.
Baslinjepunkt 39: Långöreudd, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Långöreudd har löpnummer 41. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 80 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
39. 56-50,745330N och 16-52,207820E.
Från baslinjepunkt 39 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 40.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 5 800 meter sydväst om den befintliga punkten 42. Den inmätta positionen har koordinaterna
39:1. 57-07,682560N och 17-02,646200E.
Ett lågvattenskär (Kesnäsudden) har mätts in på ett större grund- flak cirka 210 meter sydost om den befintliga punkten 42. Den in- mätta positionen har koordinaterna
39:2. 57-10,549050N och 17-04,533850E.
149
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 40: Kesnäsudden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Kesnäsudden har löpnummer 42. En punkt på lågvattenlinjen har identifierats med hjälp av NSL-
data cirka 60 meter sydväst om den befintliga punkten. Punktens position har de beräknade koordinaterna
40. 57-10,684307N och 17-04,500794E.
Från baslinjepunkt 40 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 41.
Baslinjepunkt 41: Strandtorp, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten öster om Strandtorp har löp- nummer 43.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 60 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
41. 57-13,633950N och 17-04,941260E.
Från baslinjepunkt 41 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 42.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Bödabukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 42: Ängjärnsudden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Ängjärnsudden har löpnummer 44. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 30 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
42. 57-18,550180N och 17-09,062360E.
Från baslinjepunkt 42 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 43.
150
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Ett lågvattenskär (Brännabben) har mätts in cirka 60 meter nord- ost om den befintliga punkten 44:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
42:1. 57-20,995340N och 17-07,755670E.
En punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av territorial- gränsen har mätts in:
42:2. 57-21,331570N och 17-07,575820E (Ölands nordöstra udde).
Baslinjepunkt 43: Ölands nordöstra udde, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ölands nordöstra udde har löp- nummer 45.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 40 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
43. 57-21,347600N och 17-07,562370E.
Från baslinjepunkt 43 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 44.
Baslinjepunkt 44: Lilla båden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla båden har löpnummer 46. En punkt på en ö som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121
har mätts in på lågvattenlinjen, cirka 4 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
44. 57-35,678040N och 16-49,815940E.
Från baslinjepunkt 44 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 45.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten 47. Den inmätta positionen har koordinaterna
44:1. 57-41,089660N och 16-54,179280E.
151
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 45: Kungsgrundet, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Kungsgrundet har löpnummer 47. Den identifierade punkten utgör mittpunkt på en fyr på ett låg-
vattenskär som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4 och ligger på samma position som den befintliga punkten. Punktens position i Sjöfartsverkets POSEIDON-system har de ungefärliga koordinaterna
45. 57-41,100610N och 16-54,183030E.
Från baslinjepunkt 45 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 46.
Baslinjepunkt 46: Storkläppen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storkläppen har löpnummer 48. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma position
som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
46. 57-50,550150N och 16-50,921380E.
Från baslinjepunkt 46 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 47.
Baslinjepunkt 47: Sandsänkan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sandsänkan har löpnummer 49. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak
med flera skär med en fast påbyggnad i form av en fyr som upp- fyller kraven i UNCLOS artikel 7.4, cirka 4 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
47. 58-18,623480N och 17-09,853360E.
Från baslinjepunkt 47 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 48.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 10 meter söder om den befint- liga punkten 49:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
47:1. 58-18,723420N och 17-10,088730E.
152
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 48: Torsken, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Torsken har löpnummer 50. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak
med flera skär och åtminstone en ö, cirka 130 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
48. 58-32,083000N och 17-13,163150E.
Från baslinjepunkt 48 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 49.
Ett lågvattenskär (Skeppsgrund) har mätts in cirka 20 meter söder om den befintliga punkten 51:1. Den inmätta positionen har koordi- naterna
48:1. 58-42,539390N och 17-57,905460E.
Baslinjepunkt 49: Yttre Karvasen, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre Karvasen har löpnummer 51. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak
med flera öar och skär, cirka 10 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
49. 58-42,691990N och 17-58,164840E.
Från baslinjepunkt 49 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 50.
Baslinjepunkt 50: Yttre Karvasen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre Karvasen har löpnummer 52. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma grund-
flak som baslinjepunkt 49 på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
50. 58-42,744040N och 17-58,329580E.
Från baslinjepunkt 50 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 51.
153
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 51: Roxen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Roxen har löpnummer 53.
En punkt på lågvattenlinjen på spetsen av samma ö som den befint- liga punkten har identifierats med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
51. 58-43,892649N och 18-01,192043E.
Från baslinjepunkt 51 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 52.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 30 meter nordost om den befintliga punkten 53:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
51:1. 58-43,899660N och 18-01,267770E.
Ett lågvattenskär (Grundhällorna) har mätts in cirka 10 meter norr om den befintliga punkten 53:3. Den inmätta positionen har koordi- naterna
51:2. 58-57,240580N och 18-34,899400E.
Baslinjepunkt 52: Västerbommen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Västerbommen har löpnummer 54. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen cirka 10 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
52. 58-57,495640N och 18-35,175930E.
Från baslinjepunkt 52 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 53.
154
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 53: Stora Ivarn, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Stora Ivarn har löpnummer 55. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma position
som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
53. 58-58,258720N och 18-36,853040E.
Från baslinjepunkt 53 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 54.
Baslinjepunkt 54: Själberget, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Själberget har löpnummer 56. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på spetsen av samma ö
som den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens posi- tion har de beräknade koordinaterna
54. 59-03,935717N och 18-48,161051E.
Från baslinjepunkt 54 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 55.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 60 meter nordost om den befintliga punkten 53:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
54:1. 59-03,957300N och 18-48,205910E.
Baslinjepunkt 55: Österskär, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Österskär har löpnummer 57. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på spetsen av samma
ö och cirka 10 meter sydost som den befintliga punkten. Den in- mätta positionen har koordinaterna
55. 59-18,344930N och 19-11,363970E.
Från baslinjepunkt 55 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 56.
155
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 56: Söderbådan, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Söderbådan har löpnummer 58. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak,
cirka 6 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
56. 59-25,013350N och 19-29,913960E.
Från baslinjepunkt 56 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 57.
Ett lågvattenskär (Piskan) har mätts in cirka 20 meter sydost om den befintliga punkten 58:1. Den inmätta positionen har koordina- terna
56:1. 59-25,126780N och 19-30,716730E.
Baslinjepunkt 57: Ytterberget, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ytterberget har löpnummer 59. Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak
med flera skär och åtminstone en ö, cirka 45 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
57. 59-37,189460N och 19-38,502970E.
Från baslinjepunkt 57 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 58.
Baslinjepunkt 58: Ytterberget, NO-punkten
En ny punkt har identifierats på lågvattenlinjen på nordostpunkten av det under baslinjepunkt 57 nämnda grundflaket, cirka 30 meter väster om den befintliga punkten, med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
58. 59-37,217788N och 19-38,488380E.
156
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Från baslinjepunkt 58 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 59.
Baslinjepunkt 59: Längden, NNO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Längden har löpnummer 60.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 5 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens posi- tion har de beräknade koordinaterna
59. 59-44,268444N och 19-27,567538E.
Från baslinjepunkt 59 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 60.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten 60:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
59:1. 59-44,314120N och 19-27,821060E.
Den befintliga punkten 60:2 på Olof Larssonsgrund har inte på- träffats vid fältmätningarna och måste därför utgå. Den låg cirka 420 meter utanför den befintliga baslinjen.
Baslinjepunkt 60: Tjärven, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tjärven har löpnummer 61.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
60. 59-47,563860N och 19-22,200610E.
Från baslinjepunkt 60 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 61.
157
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 61: Ytterbådan, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ytterbådan (tidigare namn Björkar- bådan) har löpnummer 62.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 3 meter syd- väst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
61. 59-53,547310N och 19-05,626050E.
Från baslinjepunkt 61 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 62.
Baslinjepunkt 62: Bysholmen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Bysholmen har löpnummer 63. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 30 meter
söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
62. 60-02,291570N och 18-51,546440E.
Från baslinjepunkt 62 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 63.
Baslinjepunkt 63: Halsaren, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Halsaren har löpnummer 64.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter syd- ost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
63. 60-13,268030N och 18-54,763130E.
Från baslinjepunkt 63 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 64.
158
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 64: Travarbulten, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Travarbulten har löpnummer 65. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter nordost om den befintliga punkten. Det innebär att baslinjen flyttas
ut cirka 14 meter. Den inmätta positionen har koordinaterna
64. 60-14,330680N och 18-55,000370E.
Från baslinjepunkt 64 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 65.
Baslinjepunkt 65: Understen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Understen har löpnummer 66. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter
sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
65. 60-16,533360N och 18-55,319700E.
Från baslinjepunkt 65 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 66.
Baslinjepunkt 66: Grundkallen, fyren
Baslinjepunkten är ny.
Punkten utgörs av en kasunfyr byggd år 1959 (uppgift om grund- läggningsnivå saknas) som ligger cirka 4,2 nautiska mil från närmaste svenska ö. Detta är samma typ av fyr som Hällgrund och Norra Långrogrundet som utgör de befintliga baslinjepunkterna 72 och 83. 1965 års baslinjeutredning kunde inte ta med Grundkallens fyr som baslinjepunkt eftersom punkten då låg längre från närmaste svenska ö än territorialhavets dåvarande bredd (fyra nautiska mil). I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de ungefär- liga koordinaterna
66. 60-29,761870N och 18-50,989190E.
Från baslinjepunkt 66 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 67.
159
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 67: Östergrund, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Järngrund har löpnummer 69. Den punkten uppfyller inte utredningens kriterier för en bas-
linjepunkt.
En ny punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö (Öster- grund), cirka 850 meter sydväst om den befintliga punkten, med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
67. 60-38,172233N och 18-00,257275E.
Från baslinjepunkt 67 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 68.
Det innebär att baslinjen förflyttas inåt land med cirka 770 meter vid punkten och att inre vatten minskar. Effekten på territorialhavets gräns blir emellertid mer begränsad eftersom ett lågvattenskär (Järngrund) har mätts in cirka 35 meter väster om den befintliga baslinjepunkten på Järngrund. Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
67:1. 60-38,372690N och 18-01,125900E.
Baslinjepunkt 68: Lövgrunds rabbarna, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lövgrunds rabbarna har löp- nummer 70.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
68. 60-49,173900N och 17-31,201600E.
Från baslinjepunkt 68 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 69.
160
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 69: Storskvalpet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storskvalpet har löpnummer 71. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter
nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
69. 61-10,415780N och 17-20,401720E.
Från baslinjepunkt 69 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 70.
Baslinjepunkt 70: Hällgrund, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Hällgrund har löpnummer 72. En kasunfyr byggd år 1952 på grundläggningsnivån -3,5 meter
utgör den befintliga punkten. Fyren ligger numera 4,8 km från när- maste ö. I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de ungefärliga koordinaterna
70. 61-16,576770N och 17-23,823620E.
Från baslinjepunkt 70 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 71.
Baslinjepunkt 71: Agön, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Agön har löpnummer 73.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 75 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har ko- ordinaterna
71. 61-32,472580N och 17-28,085080E.
Från baslinjepunkt 71 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 72.
161
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 72: Gåshällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gåshällan har löpnummer 74. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 100
meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
72. 61-43,329850N och 17-33,471080E.
Från baslinjepunkt 72 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 73.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 145 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
72:1. 61-43,342940N och 17-33,516480E.
Baslinjepunkt 73: Gran, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gran har löpnummer 75.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 15 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
73. 62-00,981130N och 17-38,543660E.
Från baslinjepunkt 73 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 74.
En punkt har mätts in cirka 80 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 75:1 (Lillgrund). Den inmätta positionen har koordi- naterna
73:1. 62-02,680490N och 17-39,640090E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 990 meter sydväst om den befint- liga punkten 76. Den inmätta positionen har koordinaterna
73:2. 62-12,566390N och 17-44,505870E.
162
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 74: Brämön, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Brämön har löpnummer 76.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 30 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
74. 62-13,071920N och 17-44,747940E.
Från baslinjepunkt 74 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 75.
Baslinjepunkt 75: Svenskäret, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svenskäret har löpnummer 77. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter
sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
75. 62-30,645580N och 17-53,592660E.
Från baslinjepunkt 75 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 76.
Baslinjepunkt 76: Härnöklubb, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Härnöklubb har löpnummer 78. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter
öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
76. 62-35,911640N och 18-03,359850E.
Från baslinjepunkt 76 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 77.
163
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 77: Guldgrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Guldgrundet har löpnummer 79. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 75 meter nordost om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punk-
tens position har de beräknade koordinaterna
77. 62-51,271665N och 18-28,032756E.
Från baslinjepunkt 77 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 78.
Baslinjepunkt 78: Gnäggen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gnäggen har löpnummer 80.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 35 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
78. 62-56,673390N och 18-37,181560E.
Från baslinjepunkt 78 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 79.
Baslinjepunkt 79: Skags Flasor, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skags Flasor har löpnummer 81. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
79. 63-12,225130N och 19-05,160300E.
Från baslinjepunkt 79 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 80.
164
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 80: Själbådan, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Själbådan har löpnummer 82.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 16 meter öster om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
80. 63-15,106383N och 19-11,788812E.
Från baslinjepunkt 80 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 81.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 100 meter sydost om den befintliga punkten 83. Den inmätta positionen har koordinaterna
80:1. 63-19,220640N och 19-40,689900E.
Baslinjepunkt 81: Norra Långrogrundet, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Norra Långrogrundet har löp- nummer 83.
En kasunfyr byggd år 1962 på grundläggningsnivån -4,0 meter ut- gör den befintliga punkten. Fyren ligger 11 km från närmaste svenska ö. I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de unge- färliga koordinaterna
81. 63-19,268770N och 19-40,650960E.
Från baslinjepunkt 81 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 82.
Baslinjepunkt 82: Sydvästbrotten, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sydvästbrotten har löpnummer 84. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö på samma posi-
tion som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
82. 63-24,739260N och 20-01,573720E.
Från baslinjepunkt 82 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 83.
165
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
En punkt har mätts in cirka 150 meter öster om det befintliga lågvattenskäret 84:1 (Södra Sydostbrotten). Den inmätta positionen har koordinaterna
82:1. 63-21,713780N och 20-04,593310E.
Baslinjepunkt 83: Sönnerstgrundkallen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sönnerstgrundkallen har löp- nummer 85.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 80 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
83. 63-34,484160N och 20-44,339390E.
Från baslinjepunkt 83 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 84.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 100 meter söder om den befintliga punkten 86. Den inmätta positionen har koordinaterna
83:1. 63-35,172670N och 20-46,843700E.
Baslinjepunkt 84: Svartbådahällan, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svartbådahällan har löpnummer 86. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
84. 63-35,196930N och 20-46,851120E.
Från baslinjepunkt 84 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 85.
166
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 85: Svartbådahällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svartbådahällan har löpnummer 86. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
85. 63-35,227050N och 20-46,915750E.
Från baslinjepunkt 85 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 86.
Baslinjepunkt 86: Malgrundet
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 1 290 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
86. 63-35,754470N och 20-47,785410E.
Från baslinjepunkt 86 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 87.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 40 meter sydväst om den befintliga punkten 86:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
86:1. 63-38,605150N och 20-54,193760E.
Baslinjepunkt 87: Jägarstenen
Den befintliga baslinjepunkten på Jägarstenen har löpnummer 87. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 4 meter
öster om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
87. 63-40,331080N och 20-55,256470E.
167
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Från baslinjepunkt 87 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 88.
En punkt har mätts in på samma position som det befintliga lågvattenskäret 87:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
87:1. 63-40,640200N och 20-55,711300E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 50 meter söder om den befint- liga punkten 88. Den inmätta positionen har koordinaterna
87:2. 63-40,870410N och 20-55,886060E.
Baslinjepunkt 88: Idmanskallen, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Idmanskallen har löpnummer 88. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 310 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data.
Punktens position har de beräknade koordinaterna
88. 63-41,069754N och 20-55,879406E.
Från baslinjepunkt 88 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 89.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 2 045 meter norr om den befintliga punkten 88:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
88:1. 63-42,436980N och 20-57,005550E.
En punkt har mätts in på samma position som det befintliga låg- vattenskäret 86:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
88:2. 63-45,805750N och 21-00,841230E.
Baslinjepunkt 89: Stor-Fjäderägg ost, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Stor-Fjäderägg har löpnummer 89. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 255
meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
168
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
89. 63-48,498040N och 21-01,220010E.
Från baslinjepunkt 89 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 90.
Det innebär att det befintliga lågvattenskäret 89:1 ligger väster om baslinjepunkt 89 och därmed utgår. Även den befintliga bas- linjepunkten med löpnummer 90 på nordöstra Stor-Fjäderägg ligger väster om den uppdaterade baslinjen och utgår.
Baslinjepunkt 90: Blankhällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Blankhällan har löpnummer 91. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter
nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
90. 63-58,908840N och 20-54,687050E.
Från baslinjepunkt 90 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 91.
Baslinjepunkt 91: Stor-Grosseskäret, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Stor-Grosseskäret (tidigare namn Yttre Vänskär) har löpnummer 92.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 43 meter söder om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
91. 64-09,610660N och 21-07,851466E.
Från baslinjepunkt 91 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 92.
169
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 92: Blacken, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Blacken (tidigare namn Black- kallen) har löpnummer 93.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 40 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
92. 64-20,109350N och 21-30,958320E.
Från baslinjepunkt 92 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 93.
Baslinjepunkt 93: Grundskatan, OSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Grundskatan har löpnummer 94. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 80 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har
koordinaterna
93. 64-25,880000N och 21-36,861450E.
Från baslinjepunkt 93 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 94.
Baslinjepunkt 94: Kapargrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kapargrundet har löpnummer 95. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter
nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
94. 64-27,235700N och 21-37,133780E.
Från baslinjepunkt 94 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 95.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 80 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
94:1. 64-27,267280N och 21-37,123320E.
170
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Det befintliga lågvattenskäret 95:1 (Bredgrund) cirka 1 km utanför den befintliga baslinjen har inte påträffats vid fältmätningarna och måste därför utgå. Detta innebär att territorialgränsen flyttas som mest cirka 1 100 meter inåt land.
Baslinjepunkt 95: Skötgrönnan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skötgrönnan har löpnummer 96. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 100 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen
har koordinaterna
95. 64-35,649870N och 21-30,466810E.
Från baslinjepunkt 95 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 96.
Ett nytt lågvattenskär har mätts in cirka 160 meter nordost om den befintliga baslinjepunkten 96. Den inmätta positionen har koordi- naterna
95:1. 64-35,639540N och 21-30,567120E.
Baslinjepunkt 96: Storgrundet, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storgrundet har löpnummer 97.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
96. 64-52,122630N och 21-18,019880E.
Från baslinjepunkt 96 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 97.
171
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 97: Rönnskär, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rönnskär har löpnummer 98.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 40 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
97. 65-01,917860N och 21-33,909190E.
Från baslinjepunkt 97 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 98.
Baslinjepunkt 98: Södra Bondökallarna, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Södra Bondökallarna har löp- nummer 99.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
98. 65-07,782140N och 21-53,187370E.
Från baslinjepunkt 98 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 99.
Baslinjepunkt 99: Rödkallen-Storgrundet, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Marakallen har löpnummer 100. Den befintliga punkten ligger inte på lågvattenlinjen på en ö.
Närmaste ö som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121, Stor- grundet söder om Rödkallen, ligger cirka 11 km närmare land. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på Storgrundets sydost- punkt med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
99. 65-18,450887N och 22-23,333285E.
Från baslinjepunkt 99 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 100.
172
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
En punkt har mätts in cirka 260 meter nordväst om det befint- liga lågvattenskäret 100:1 (Marakallen). Den inmätta positionen har koordinaterna
99:1. 65-16,789910N och 22-36,826550E.
Baslinjepunkt 100: Månshällorna, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Månshällorna har löpnummer 101. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter
nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
100. 65-27,750790N och 22-45,967720E.
Från baslinjepunkt 100 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 101.
Baslinjepunkt 101: Malören, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Malören har löpnummer 102.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
101. 65-31,254680N och 23-33,405000E.
Från baslinjepunkt 101 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 102. En punkt har mätts in cirka 100 meter nordost om det befintliga
lågvattenskäret 102:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
101:1. 65-31,256820N och 23-34,146430E.
En punkt har mätts in cirka 50 meter norr om det befintliga låg- vattenskäret 102:2 (Kjukan). Den inmätta positionen har koordina- terna
101:2. 65-31,894960N och 23-37,709610E.
173
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 102: Letto, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Letto har löpnummer 103.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 95 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
102. 65-35,166110N och 23-56,988460E.
Från baslinjepunkt 102 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 103. Det befintliga lågvattenskäret 103:3 har påträffats på -1,1 meters
djup vid fältmätningarna och måste därför utgå.
Baslinjepunkt 103: Riksgränsen mot Finland
Den befintliga baslinjepunkten på Selkäsarvi, som ligger i Finland, har löpnummer (104).
En ny punkt har beräknats där den räta baslinjen från baslinje- punkt 102 korsar riksgränsen mot Finland. Punkten har fastställts med hjälp av det riktmärke på ön Selkäsarvi som i 1965 års utred- ning betecknades som den finska baslinjepunkten närmast gränsen. Riktmärkets koordinater har hämtats från aktuellt finskt elektroniskt sjökort för området (65-36,204000N och 24- 11,845000E). Riksgränspunktens position har de beräknade koordinaterna
103.65-36,033096N och 24-09,373035E.
3.4.2Förslag till uppdaterade baslinjer runt Gotland inklusive Fårö och Lilla Karlsö
Baslinjepunkt 201: Nyrevsudde, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Nyrevsudde har löpnummer 141. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 675 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
201. 57-31,696090N och 18-06,205840E.
174
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Från baslinjepunkt 201 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 202. Ett lågvattenskär har mätts in på Scharlakansgrund, cirka
135 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 141:2 respek- tive nordost om det befintliga lågvattenskäret 141:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
201:1. 57-28,081390N och 18-05,007960E.
Baslinjepunkt 202: Utholmen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Utholmen har löpnummer 142. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 127
meter väster om den befintliga punkten och cirka 30 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 142:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
202. 57-25,906140N och 18-05,015710E.
Från baslinjepunkt 202 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 203 på Lilla Karlsö.
Baslinjepunkt 203: Lilla Karlsö, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla Karlsö har löpnummer 143. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 310 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
203. 57-18,874320N och 18-03,134020E.
Från baslinjepunkt 203 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på Lilla Karlsö på den av utredningen valda lågvatten- nivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 204.
175
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 204: Lilla Karlsö, VSV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla Karlsö har löpnummer 144. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
204. 57-18,513200N och 18-03,181450E.
Från baslinjepunkt 204 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 205 på Gotland.
Baslinjepunkt 205: Hammarudd, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hammarudd har löpnummer 145. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 135 meter sydväst
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
205. 57-15,506740N och 18-05,365860E.
Från baslinjepunkt 205 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 206.
Baslinjepunkt 206: Auren, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Auren (tidigare namn Näsrevet) har löpnummer 146.
En punkt har mätts in på ön Aurens lågvattenlinje cirka 103 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
206. 57-03,308580N och 18-09,216390E.
Från baslinjepunkt 206 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 207.
176
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 207: Hoburgen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hoburgen har löpnummer 147. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter norr
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
207. 56-55,195730N och 18-07,351960E.
Från baslinjepunkt 207 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på Gotlands sydspets på den av utredningen valda lågvatten- nivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 208.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka ger utslag på beräk- ningen av territorialgränsen har mätts in:
207:1. 56-55,138330N och 18-07,340040E, 207:2. 56-54,884590N och 18-07,336550E, 207:3. 56-54,665890N och 18-07,368160E, och 207:4. 56-54,609470N och 18-07,386220E.
Ett lågvattenskär (sydsydväst om Rivet) har mätts in cirka 235 meter sydväst om den befintliga punkten 147:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
207:5. 56-54,329050N och 18-07,486750E.
Ytterligare ett lågvattenskär (söder om Rivet) har mätts in cirka 235 meter söder om den befintliga punkten 147:3. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
207:6. 56-54,270460N och 18-07,614090E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 90 meter norr om den befintliga punkten 147:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
207:7. 56-54,047650N och 18-11,528460E.
177
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 208: Barshageudd, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Barshageudd har löpnummer 148. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 80 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
208. 56-54,291500N och 18-11,449600E.
Från baslinjepunkt 208 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 209.
Baslinjepunkt 209: Heligholmen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Heligholmen har löpnummer 149. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
209. 56-55,303910N och 18-17,089510E.
Från baslinjepunkt 209 dras en kort rät baslinje till baslinje- punkt 210.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 15 meter öster om den befintliga baslinjepunkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
209:1. 56-55,339690N och 18-17,180520E.
Baslinjepunkt 210: Heligholmen, NO-punkten
Baslinjepunkten är ny. Tidigare fanns endast en baslinjepunkt på Heligholmen.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 50 meter nordost om den befintliga baslinjepunkten 149. Den inmätta positionen har koordinaterna
210. 56-55,352570N och 18-17,203750E.
Från baslinjepunkt 210 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 211.
178
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Det befintliga lågvattenskäret 149:1, Lillgrund, har inte åter- funnits. Lantmäteriet och Sjöfartsverket har utfört kompletterande kartering och fältmätning på platsen under hösten 2014. Den grundaste punkt som uppmättes låg på -1,074 meter. Punkten på Lillgrund, som påverkade beräkningen av territorialgränsen, måste därför utgå.
Baslinjepunkt 211: Raude hunden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Raude hunden har löpnummer 150. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 12 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina-
terna
211. 56-57,639310N och 18-21,139670E.
Från baslinjepunkt 211 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 212. Det befintliga lågvattenskäret 150:1, Espebådan, har inte åter-
funnits. Lantmäteriet och Sjöfartsverket har utfört kompletterande kartering och fältmätning på platsen under hösten 2014. Den grundaste punkt som uppmättes låg på -1,2 meter. Punkten på Espebådan, som påverkade beräkningen av territorialgränsen, måste därför utgå.
Baslinjepunkt 212: Faludden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Faludden har löpnummer 151. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 130 meter ostsydost
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
212. 56-59,607060N och 18-24,014630E.
Från baslinjepunkt 212 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 213.
179
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 213: Närsholmen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Närsholmen har löpnummer 152. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 200 meter söder
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
213. 57-13,275840N och 18-41,815990E.
Från baslinjepunkt 213 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 214.
Baslinjepunkt 214: Östergarnsholm, S-punkten
Den befintliga punkten på Östergarnsholm har löpnummer 153. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter öster
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
214. 57-25,798140N och 18-59,162230E.
Från baslinjepunkt 214 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 215.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka ger utslag på beräk- ningen av territorialgränsen har mätts in:
214:1. 57-26,080050N och 18-59,346410E, 214:2. 57-26,325720N och 18-59,421670E, och 214:3. 57-26,696420N och 18-59,450560E.
180
SOU 2015:10 Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter
Baslinjepunkt 215: Östergarnsholm, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Östergarnsholm har löpnum- mer 154.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 10 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordi- naterna
215. 57-26,760250N och 18-50,387520E.
Från baslinjepunkt 215 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 216.
Baslinjepunkt 216: Kyrkebingegrunn, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kyrkebingegrunn har löpnum- mer 155.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 75 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
216. 57-33,652410N och 18-49,120210E.
Från baslinjepunkt 216 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 217.
Baslinjepunkt 217: Rute Mislauper, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rute Mislauper har löpnum- mer 156.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
217. 57-45,854390N och 19-05,365830E.
Från baslinjepunkt 217 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 218 på Fårö.
181
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 40 meter söder om den be- fintliga baslinjepunkten på Fårö. Den inmätta positionen har koordinaterna
217:1. 57-45,843280N och 19-05,387840E.
Baslinjepunkt 218: Holmudden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Holmudden, Fårö, har löp- nummer 157.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 55 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
218. 57-57,533620N och 19-21,032260E.
Från baslinjepunkt 218 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 219.
Baslinjepunkt 219: Holmudden, NO-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 190 meter norr om den befintliga baslinjepunkten 157. Den inmätta positionen har koordinaterna
219. 57-57,611413N och 19-21,046518E.
Från baslinjepunkt 219 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 220.
En punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av terri- torialgränsen har mätts in:
219:1. 57-57,817960N och 19-21,034020E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 1 730 meter sydväst om den befintliga punkten 157:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
219:2. 58-00,789350N och 19-20,737550E.
182
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Baslinjepunkt 220: Skärsändan, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skärsändan har löpnummer 158. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 20 meter sydväst
om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordina- terna
220. 57-59,305520N och 19-18,323470E.
Från baslinjepunkt 220 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 221.
Baslinjepunkt 221: Norsholmen, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Norsholmen har löpnummer 159. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 10 meter öster om
den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
221. 58-00,007200N och 19-14,421820E.
Från baslinjepunkt 221 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 222.
Baslinjepunkt 222: Langhammarshammaren, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Langhammarshammaren har löp- nummer 160.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 55 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
222. 57-59,999020N och 19-11,351720E.
Från baslinjepunkt 222 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 223.
183
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 223: Langhammarshammaren, NV-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 410 meter väst- sydväst om den befintliga punkten 160. Den inmätta positionen har koordinaterna
223. 57-59,982490N och 19-10,885290E.
Från baslinjepunkt 223 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 224 på Gotland.
Baslinjepunkt 224: Hallshuk, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hallshuk har löpnummer 161. En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 115 meter norr om
den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
224. 57-55,894400N och 18-43,535510E.
Från baslinjepunkt 224 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 225.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
224:1. 57-55,866560N och 18-43,393550E (Hallshuk), 224:2. 57-55,514520N och 18-42,092080E (nordost om
Hasselriv),
224:3. 57-55,483300N och 18-42,001100E (norr om Hasselriv), 224:4. 57-53,777590N och 18-38,236650E,
224:5. 57-53,572100N och 18-37,842460E, 224:6. 57-53,386080N och 18-37,522890E,
224:7. 57-49,801280N och 18-29,235230E (Stuklint), 224:8. 57-49,315680N och 18-27,786090E (norr om
Stenkyrkehuk),
224:9. 57-49,180720N och 18-27,554110E (Stenkyrkehuk), 224:10. 57-48,917820N och 18-27,192860E (söder om
Stenkyrkehuk),
224:11. 57-48,708090N och 18-26,955650E (Allstädar),
184
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
224:12. 57-48,655380N och 18-26,916500E (Allstädar),
224:13. 57-47,410570N och 18-25,884650E (norr om Storbrut), 224:14. 57-47,142220N och 18-25,660060E (söder om
Storbrut),
224:15. 57-46,883870N och 18-25,466310E (norr om Lunds klint),
224:16. 57-46,172130N och 18-25,001040E, och 224:17. 57-42,901250N och 18-22,191610E (Brissund).
Baslinjepunkt 225: Strandviken, N-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen vid Själsö på nordsidan av en bukt (Strandviken). Den inmätta positionen har koordinaterna
225. 57-41,558490N och 18-20,958160E.
Från baslinjepunkt 225 dras en rät baslinje över bukten till baslinje- punkt 226.
Baslinjepunkt 226: Strandviken, S-punkten
En ny punkt har tagits fram med hjälp av NSL-data på lågvatten- linjen vid Själsö på sydsidan av en bukt (Strandviken). Den beräk- nade positionen har koordinaterna
226. 57-41,365170N och 18-20,846728E.
Från baslinjepunkt 226 dras en normal baslinje längs kustens strand- linje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 201.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
226:1. 57-41,153900N och 18-20,508840E (Skansudd), 226:2. 57-39,459870N och 18-18,391290E,
226:3. 57-38,100240N och 18-16,184420E (Visby hamn, norra pirnocken),
226:4. 57-36,044460N och 18-12,039370E (Högklint),
185
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
226:5. 57-35,134090N och 18-10,222070E (Korpklint N), 226:6. 57-34,841460N och 18-09,778490E (Korpklint S), 226:7. 57-33,978040N och 18-08,494420E (Stavklint,
N-punkten),
226:8. 57-33,818680N och 18-08,269090E (Stavklint), 226:9. 57-32,512800N och 18-06,740600E,
226:10. 57-32,401370N och 18-06,605410E, 226:11. 57-32,201050N och 18-06,390990E,
226:12. 57-32,082500N och 18-06,279080E (Nyrevsudde, N-punkten),
226:13. 57-32,055600N och 18-06,265480E (Nyrevsudde, N-punkten), och
226:14. 57-31,788010N och 18-06,207070E (Nyrevsudde, S-punkten).
3.4.3Förslag till uppdaterade baslinjer vid Stora Karlsö
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid Stora Karlsö. Däremot angavs fem cirkelbågemedelpunkter i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De fem punkterna betecknades där med nummer 143:1, 143:2, 143:3, 143:4 och 143:5 och behandlades som om de var punkter på lågvattenskär utanför Gotlands kust.
Utredningen anser det mer korrekt att vid Stora Karlsö dra en egen normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 längs öns västra sida som vetter mot territorialgränsen.
Två punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in respektive beräknats med hjälp av NSL-data. De har koordinaterna
301:1. 57-17,482360N och 17-57,546200E, och
301:2. 57-17,424218N och 17-57,451647E (från NSL).
186
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Ett lågvattenskär har beräknats med hjälp av NSL-data. Den inmätta positionen har koordinaterna.
301:3. 57-17,268496N och 17-57,387946E.
Ytterligare inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräk- ningen av territorialgränsen:
301:4. 57-17,096190N och 17-57,358020E, 301:5. 57-17,028740N och 17-57,356050E, 301:6. 57-16,799410N och 17-57,473120E, och 301:7. 57-16,760870N och 17-57,519640E.
3.4.4Förslag till uppdaterade baslinjer runt Gotska Sandön
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter runt Gotska Sandön. Däremot angavs 15 stycken cirkelbågemedelpunkter runt ön i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De 15 punkterna be- tecknades där med egna heltalsnummer från 121 till 135 men be- handlades i övrigt som cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två.
Utredningen anser det mer korrekt att dra en egen normal bas- linje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda låg- vattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 runt Gotska Sandön.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in respektive beräknats:
401:1. 58-23,769900N och 19-10,416110E (Bredsandsudden, SV-punkten),
401:2. 58-23,501790N och 19-10,588480E,
401:3. 58-23,012780N och 19-10,949170E (Torpstugan), 401:4. 58-22,649250N och 19-11,213320E,
401:5. 58-22,173195N och 19-11,637543E (från NSL), 401:6. 58-20,302180N och 19-12,895250E (Hamnudden), 401:7. 58-20,445200N och 19-17,556050E (Tärnudden), 401:8. 58-20,530730N och 19-17,670390E (Tärnudden) och
187
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
401:9. 58-21,855506N och 19-19,438517E (från NSL) (Kyrkudden).
Ett lågvattenskär har mätts in (Kyrkudden). Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
401:10. 58-21,964230N och 19-19,487870E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av terri- torialgränsen:
401:11. 58-23,062980N och 19-17,252360E (Säludden).
Ett lågvattenskär (Stora Beckrevet)har mätts in. Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
401:12. 58-23,572710N och 19-14,756750E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen:
401:13. 58-23,871830N och 19-11,379870E (Stenrevet), 401:14. 58-23,895380N och 19-10,650150E (Bredsandsudden,
N-punkten), och
401:15. 58-23,873620N och 19-10,435260E (Bredsandsudden, NV-punkten).
3.4.5Förslag till uppdaterade baslinjer vid Märket
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid Märket, Märketshällarna eller Märketskallen. Däremot angavs två cirkelbågemedelpunkter i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordnings- förslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De två punkterna betecknades där med nummer 111 (Märketskallen) och 112 (Märket S).
Utredningen anser med hänsyn till kustens beskaffenhet att det är mer korrekt att dra räta baslinjer mellan inmätta respektive
188
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
beräknade punkter längs den svenska delen av ön Märkets kust och att göra detsamma runt ögruppen Märketshällarna. Innanför dessa räta baslinjer finns svenskt inre vatten.
Baslinjepunkt 501: Märket, S-punkten
En punkt har mätts in på riksgränsen mot Finland på lågvatten- linjen cirka 10 meter söder om den befintliga cirkelbågemedel- punkten 112. Den inmätta positionen har koordinaterna
501. 60-18,014790N och 19-07,915663E.
Från baslinjepunkt 501 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 502.
Baslinjepunkt 502: Märket, SSV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 55 meter sydväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens posi- tion har de beräknade koordinaterna
502. 60-17,991606N och 19-07,893822E.
Från baslinjepunkt 502 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 503.
Baslinjepunkt 503: Märket, SV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 250 meter väst- nordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punk- tens position har de beräknade koordinaterna
503. 60-18,075834N och 19-07,666276E.
Från baslinjepunkt 503 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 504.
189
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 504: Märket, V-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 300 meter nord- väst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
504. 60-18,118762N och 19-07,654776E.
Från baslinjepunkt 504 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 505.
Baslinjepunkt 505: Märket, VNV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 215 meter nord- väst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
505. 60-18,117095N och 19-07,790283E.
Från baslinjepunkt 505 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 506.
Baslinjepunkt 506: Märket, NV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 170 meter nord- nordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punk- tens position har de beräknade koordinaterna
506. 60-18,106643N och 19-07,858074E.
Från baslinjepunkt 506 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 507.
Baslinjepunkt 507: Märket, NNV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 135 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens posi- tion har de beräknade koordinaterna
507. 60-18,092702N och 19-07,914066E.
190
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Från baslinjepunkt 507 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 508.
Baslinjepunkt 508: Märket, N-punkten
En punkt har mätts in på riksgränsen mot Finland på lågvatten- linjen. Den inmätta positionen har koordinaterna
508. 60-18,082280N och 19-07,941203E.
I baslinjepunkt 508 slutar de räta baslinjerna vid Märket. Havs- områdena innanför dessa baslinjer utgör svenskt inre vatten.
Baslinjepunkt 509: Märketshällarna, S-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en landformation som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121 på en ö. Den inmätta posi- tionen har koordinaterna
509. 60-18,431710N och 19-06,849190E.
Från baslinjepunkt 509 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 510.
Baslinjepunkt 510: Märketshällarna, SO-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
510. 60-18,467780N och 19-06,958670E.
Från baslinjepunkt 510 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 511.
191
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Baslinjepunkt 511: Märketshällarna, O-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
511. 60-18,477284N och 19-06,960012E.
Från baslinjepunkt 511 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 512.
Baslinjepunkt 512: Märketshällarna, ONO-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
512. 60-18,514508N och 19-06,951394E.
Från baslinjepunkt 512 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 513.
Baslinjepunkt 513: Märketshällarna, N-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
513. 60-18,537690N och 19-06,893490E.
Från baslinjepunkt 513 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 514.
Baslinjepunkt 514: Märketshällarna, NV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514. 60-18,554727N och 19-06,837235E.
Från baslinjepunkt 514 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 515.
192
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
En punkt har mätts in cirka 45 meter nordväst om det befintliga lågvattenskäret 111 (Märketskallen). Den inmätta positionen har koordinaterna
514:1. 60-18,871540N och 19-06,137650E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten 111 med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514:2. 60-18,886701N och 19-06,133665E.
Ett tredje lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 75 meter nordväst om den befintliga punkten 111. Punktens posi- tion har de beräknade koordinaterna
514:3. 60-18,881470N och 19-06,108280E.
Ett fjärde lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten 111 med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514:4. 60-18,867862N och 19-06,122225E.
Baslinjepunkt 515, Märketshällarna, V-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
515. 60-18,509940N och 19-06,796190E.
Från baslinjepunkt 515 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 509. Havsområdena innanför de räta baslinjerna runt Märketshällarna ut- gör svenskt inre vatten.
193
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
3.4.6Förslag till baslinjer vid Ven
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid ön Ven. Inte heller i den tabell- förteckning som var bilagd det förordningsförslag som presen- terades av 1965 års Baslinjeutredning omnämndes Ven.
Utredningen har emellertid för ordningens skull identifierat de punkter mellan vilka baslinjer även skulle kunna dras vid Ven, trots att detta inte påverkar de gränser och avgränsningslinjer i Öresund som är fastställda i överenskommelser med Danmark.
Vid Ven dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 mellan inmätta respektive beräknade punkter längs den del av öns kust som vetter mot territorialgränsen.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräk- ningen av territorialgränsen eller mittlinjen i Öresund har mätts in:
601:1. 55-55,255760N och 12-40,167180E, och 601:2. 55-55,245860N och 12-40,091920E.
Ett lågvattenskär har mätts in. Den inmätta positionen har koordi- naterna
601:3. 55-55,237600N och 12-40,059480E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen vilken kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:4. 55-55,210320N och 12-40,008320E.
Ytterligare två lågvattenskär har mätts in. De inmätta positionerna har koordinaterna
601:5. 55-55,171560N och 12-39,934880E, och 601:6. 55-55,065680N och 12-39,791080E.
194
SOU 2015:10 | Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter |
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:7. 55-55,066520N och 12-39,960670E, 601:8. 55-54,884880N och 12-40,028480E, och 601:9. 55-54,850810N och 12-40,042450E.
Ett lågvattenskär har mätts in. Den inmätta positionen har koordi- naterna
601:10. 55-54,696390N och 12-40,007950E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:11. 55-54,588790N och 12-40,256300E, 601:12. 55-54,563840N och 12-40,285950E, 601:13. 55-54,547050N och 12-40,344480E, 601:14. 55-54,264330N och 12-41,028280E, 601:15. 55-54,103810N och 12-41,232450E, 601:16. 55-54,072540N och 12-41,315000E, 601:17. 55-53,845110N och 12-41,603170E, 601:18. 55-53,549770N och 12-41,761430E, 601:19. 55-53,533690N och 12-41,761320E, 601:20. 55-53,503300N och 12-41,782640E, 601:21. 55-53,463720N och 12-41,850430E, 501:22. 55-53,446730N och 12-41,975780E, 601:23. 55-53,439410N och 12-42,070830E, 601:24. 55-53,394770N och 12-42,363460E, och 601:25. 55-53,385940N och 12-42,431180E.
Ytterligare två lågvattenskär har mätts in. De inmätta positionerna har koordinaterna
601:26. 55-53,403790N och 12-42,482430E, och 601:27. 55-53,444310N och 12-42,704300E.
195
Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter | SOU 2015:10 |
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:28. 55-53,498030N och 12-43,006700E, och 601:29. 55-53,517210N och 12-43,075710E.
196
4Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium
Kuststaterna reglerar allt fler aktiviteter inom sitt sjöterritorium och i sina maritima zoner. Eftersom olika rättsliga regler gäller i olika havsområden blir det allt viktigare i många sammanhang att enkelt och snabbt kunna ta reda på exakt var avgränsningslinjerna går mellan staters sjöterritorium och olika maritima zoner för att kunna veta var en viss maritim aktör befinner sig vid ett visst givet tillfälle.
Samtidigt ökar användningen av elektroniska sjökort och digi- tala sjökortsapplikationer för navigering liksom behovet av öppen tillgång till datalager i digitala format för kartunderlag och en mång- fald andra ändamål. Det ligger i Sveriges intresse att utan kostnad ge alla som behöver det, oavsett ändamål, snabb och enkel tillgång till korrekta och fullständiga uppgifter om Sveriges territorialgräns och avgränsningslinjerna för de svenska maritima zonerna.
4.1Avgränsning av Sveriges sjöterritorium mot andra staters inre vatten, territorialhav eller maritima zoner
En kuststat får utsträcka sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil räknat från baslinjerna förutsatt att storleken på havsområdena utan- för statens kust och andra geografiska omständigheter medger det.
I vissa havsområden längs Sveriges kust är det av utrymmesskäl inte möjligt att utsträcka det svenska territorialhavet till 12 nautiska mil. Sverige har därför ingått avtal om avgränsning av det svenska sjöterritoriet med tre intilliggande eller motstående stater: Norge, Danmark och Finland. Avtalen reglerar den yttre avgränsnings- linjen för det svenska territorialhavets bredd i berörda havsområden. Överenskommelserna innehåller koordinater för start-, bryt- och
197
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
slutpunkter mellan vilka linjer ska dras. Som regel handlar det om räta geodetiska linjer. Ett undantag är mittlinjen mellan Sverige och Danmark i den norra delen av Öresund som är avtalad men inte koordinatsatt. De avtalsbundna koordinatangivna punkterna kan inte ändras utan föregående överenskommelse med berörd grannstat.
Detta innebär att en utflyttning av de svenska baslinjerna inte automatiskt medför att den yttre avgränsningslinjen för det svenska territorialhavet kan flyttas ut i motsvarande utsträckning. Det är bara när det svenska territorialhavet gränsar till Sveriges ekono- miska zon som en utflyttning av de svenska baslinjerna gör det möjligt för Sverige att även flytta ut territorialhavets yttre avgräns- ningslinje. En inflyttning av baslinjerna medför av samma skäl inte heller att territorialhavets yttre avgränsningslinje alltid måste flyttas närmare den svenska kusten.
4.2Territorialgräns
Utredningens förslag: Territorialgränsen ska anges i författ- ningstext och ska gälla vid rättsskipning och annan myndighets- utövning liksom i det löpande arbetet inom svenska myndig- heter.
Den linje som avgränsar en stats land- eller sjöterritorium mot en annan stats land- eller sjöterritorium eller mot internationellt vatten kallas territorialgräns. Territorialgränsen avgränsar även statens luftrum mot andra staters luftrum eller internationellt luftrum. Begreppet territorialgräns har använts sedan början av 1900-talet i svenska officiella dokument för att ange hur långt ut i havet som den svenska staten hävdar suveränitet över territorium. Hela den svenska gränsen på land och till havs utgör Sveriges territorialgräns. En territorialgräns i havet benämns ibland även territorialhavsgräns eftersom den avgränsar statens territorialhav.
De avtal om avgränsning av det svenska sjöterritoriet som Sverige har ingått med Norge, Danmark och Finland avser havsområden där:
198
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
svenskt inre vatten eller territorialhav angränsar direkt till be- rörd intilliggande grannstats sjöterritorium,
havsområdet inte räcker till för att fullt ut utsträcka det svenska territorialhavet till maximalt tillåtna 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna i förhållande till berörd motstående grannstat, eller
det av andra skäl har funnits anledning att begränsa det svenska territorialhavets bredd.
Nedan uppräknade internationella avtal är i kraft och innehåller bestämmelser om den svenska territorialgränsen i havet. Även den skiljedom om Grisbådarna som beslutades i Haag den 23 oktober 19091 och den konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26) innehåller sådana bestämmelser.
Överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln, Stockholm den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
Överenskommelse med Danmark angående vissa gränsförhåll- anden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
Överenskommen svensk-dansk note-växling angående genom- farten i sunden mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 25 juni 1979 (prop. 1979/80:43) (SÖ saknas).
Överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinental- sockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpen- hamn den 9 november 1984 (SÖ 1985:54).
Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).
Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinental-
sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1).
1 Cour permanente d´Arbitrage, Affaire des Grisbådarna: Sentence, La Haye, 23 octobre 1909.
199
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgräns- ningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekono- miska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
Överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).
I flera fall baseras dessa överenskommelser på äldre avtal eller för- drag som fortfarande är i kraft. Vissa gränsavtal har sitt ursprung i fredsfördrag från 1600-, 1700- eller 1800-talen och i konventioner eller en skiljedom från 1900-talets början.
Överenskommelserna har ingåtts vid olika tidpunkter och de geografiska koordinater som är fastställda i respektive avtal för punkter som reglerar olika avsnitt av avgränsningslinjerna är angivna med olika stor noggrannhet och uttryckta i olika referens- system. Enligt utredningens direktiv ska de svenska havsgränserna uttryckas i latitud och longitud i det svenska referenssystemet SWEREF 99.
En kuststat är enligt UNCLOS artikel 16 ålagd att offentliggöra detaljerad information om gränserna för sitt territorialhav och att deponera relevanta uppgifter hos FN:s generalsekreterare. Utred- ningen anser att de koordinater som fastställs för den yttre av- gränsningen av det svenska territorialhavet ska gälla vid rättsskip- ning och annan myndighetsutövning liksom i det löpande arbetet inom svenska myndigheter så länge berörda författningar är i kraft. Utredningen understryker därför vikten av att berörda författ- ningstexter ändras, och att information om de nya koordinaterna deponeras hos FN utan onödigt dröjsmål när Sverige ingår överens- kommelse med en grannstat om ändrade koordinater för terri- torialgränsen.
Sedan Sverige den 1 januari 1993 inrättade en ekonomisk zon utanför det svenska territorialhavet gränsar svenskt sjöterritorium inte längre till det fria havet. Staters exklusiva ekonomiska zoner, liksom deras angränsande zoner, utgör inte fritt hav (eng. ”high seas”) men har i allt väsentligt status som internationellt vatten.
Avgränsningslinjen mellan svenskt sjöterritorium och närmast utan- förliggande maritima zon utgör således avgränsningslinje mellan svenskt sjöterritorium och internationellt vatten, utom i de fall där
200
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
svenskt sjöterritorium direkt ansluter till en annan stats sjöterri- torium. I sistnämnda fall utgör avgränsningslinjen riksgräns mellan de båda staterna.
4.3Riksgräns
Begreppet riksgräns har för svensk del sina rötter i en tid då Svea rikes gränser omslöt rikets landterritorium, inklusive alla öar, holmar och skär längs kusten samt vattnen mellan och innanför dem där svensk lag gällde. Alltså långt innan begrepp som baslinjer, inre vatten och territorialhav hade fått den internationella rättsliga och praktiska innebörd de har i dag.
Begreppet riksgräns har också använts länge i nordisk statsrätts- lig terminologi2 och avser den del av en stats territorialgräns som direkt sammanfaller med en annan stats territorialgräns på land, i sjöar, i vattendrag eller i havet. Sverige har riksgräns mot Norge, Danmark och Finland. För att en gränslinje ska kunna anses som riksgräns ställer folkrätten vissa krav på enighet mellan de berörda staterna avseende gränsens sträckning, dokumentation osv. De nor- diska riksgränserna uppfyller dessa krav.
Utredningen anser inte att det finns någon anledning att bryta med traditionen genom att föreslå att detta begrepp inte ska användas längre, även om det ibland kanske kan uppstå osäkerhet om en viss del av Sveriges territorialgräns bör benämnas riksgräns eller territorialgräns. Utredningen anser inte att detta är något egentligt problem – i synnerhet inte folkrättsligt. De delar av den svenska territorialgränsen som direkt sammanfaller med en grann- stats territorialgräns på land, i sjöar, i vattendrag eller i havet bör även fortsättningsvis benämnas riksgräns.
2 Ett exempel är ”Charta öfwer den delen av RIKSGRÄNSEN Emillan SWERIGE och NORRIGE” som rörlagdes år 1752.
201
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
4.4Avgränsning av Sveriges sjöterritorium
Utredningen har studerat bland annat de avtal som nämns i av- snitt 4.2 och som innehåller bestämmelser som reglerar det svenska territorialhavets avgränsning gentemot intilliggande och motstå- ende stater. En närmare redovisning av genomgången återfinns i avsnitt 4.6.
Nedan följer en sammanfattning som redovisar de delar av det svenska territorialhavets gräns som är reglerade i överenskommel- ser med Norge, Danmark och Finland. Punkter på territorialhavets gräns som är fastställda i internationella avtal kan inte ändras av Sverige utan föregående överenskommelse med berörd grannstat. Avtalsreglerade delar av gränsen påverkas således inte av utred- ningens förslag att vissa av de innanför liggande svenska baslinjerna ska ändras.
De delar av territorialhavets gräns som inte är föremål för reg- lering i internationella avtal behöver däremot anpassas till följd av utredningens förslag att vissa svenska baslinjer ska ändras. Det gäller de delar av gränsen som sträcker sig
från riksgränsen mot Norge till en punkt utanför Orust och Tjörn (öster om Skagen),
från Falsterbo längs Skånes sydkust fram till Bornholms-gattet,
från norr om Bornholms-gattet upp till söder om Norrtälje,
runt Gotland och Gotska Sandön,
mellan Öregrund och Örnsköldsvik, samt
mellan Umeå och Luleå.
Riksgränsen mot Norge på land och i havet är överenskommen i bilaterala avtal. Den senaste gemensamma översynen genomfördes 1984–1987 men avsåg endast riksgränsen på land. Översynen fast- ställdes 1989. En gemensam svensk-norsk översyn av riksgränsen i havet genomfördes 1979–1981. Då koordinatbestämde Sjöfartsverket tillsammans med dåvarande Norges Geografiske Oppmåling alla gränsmärken i och utanför Idefjorden.3 Översynen fastställdes
3 Rapport till Regeringarna i Norge och Sverige från Gränskommissionen Norge-Sverige 1979–1981: Rapport från granskning av sjögränsen mellan Norge och Sverige, daterad
202
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
emellertid inte eftersom översynskommissionen hade konstaterat betydande diskrepanser mellan befintliga gränsmarkeringar i terrängen och på kartan.
Sveriges territorialhav börjar vid Gränsboj 2 som utgör den svenska baslinjepunkten 1. Från Gränsboj 2 in mot land avgränsas Sveriges inre vatten mot norskt sjöterritorium av riksgränsen via riksgränspunkterna XIX–I fram till strandkanten inne i Idefjorden.
Från gränsboj 2 ut mot havet avgränsar riksgränsen svenskt territorialhav från norskt sjöterritorium fram till punkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
Från punkten 3 går den svenska territorialgränsen i havet söder- ut högst 12 nautiska mil från de svenska räta baslinjerna tills den utanför Orust och Tjörn (öster om Skagen) möter den första av de elva begränsningspunkter för det svenska territorialhavets bredd som Sverige har beslutat med anledning av den svensk-danska note- växling angående genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark som genomfördes den 25 juni 1979 (prop. 1979/80:43). Terri- torialgränsen i havet går sedan vidare mellan resterande åtta svenska begränsningspunkter längs Västkusten fram till den tionde och elfte punkten, som båda ligger 4 nautiska mil utanför Kullen.
Därifrån ansluter territorialgränsen till den gränslinje i Öresund som överenskoms i den Deklaration med Danmark om vissa gräns- förhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1). Någon regelbunden gemensam översyn av den svensk- danska riksgränsen tycks inte förekomma. Sverige och Danmark kom år 1995 överens om transformerade geografiska koordinater enligt det europeiska referenssystemet EUREF 89 för brytpunkt- erna utmed gränsen i den södra delen av Öresund.4
När demarkationslinjen upphör fortsätter den svenska terri- torialgränsen via ytterligare två begränsningspunkter 4 nautiska mil utanför Falsterbo, som Sverige har beslutat i enlighet med 1979 års note-växling, till en tredje begränsningspunkt varifrån territorial- gränsen sedan går vidare österut högst 12 nautiska mil från de
Oslo/Norrköping den 1 mars 1982 och undertecknad av utsedda gränskommissarier, regi- strerad av Justitiedepartementet 82.04.20 Dnr 1101-82.
4 Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).
203
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
svenska baslinjerna längs Skånes sydkust. I Bornholms-gattet finns också en begränsningslinje mellan ytterligare två punkter som beslutats av Sverige enligt 1979 års note-växling.
Territorialgränsen i havet fortsätter sedan högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna öster om Öland och vidare norrut i Östersjön upp mot Ålands hav. Gotland och Gotska Sandön har eget territorialhav.
I Norra Östersjön söder om Norrtälje ansluter territorialgränsen till den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Koordinaterna för den punkt där territorial- gränsen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln kan bestämmas av Sverige. Längre norrut ansluter även Finlands terri- torialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på ett avsnitt av den svensk-finska riksgränsen, en så kallad riksgränspunkt. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Därefter sammanfaller riksgränsen och territorialgränsen med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till södra stranden på ön Märket. Från Märkets norra strand sammanfaller riksgränsen och territorial- gränsen med den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till en punkt där Finlands territorialgräns lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. I denna riksgränspunkt upphör således riksgränsen mot Finland i Ålands hav. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt utan- för Öregrund där territorialgränsen lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige.
Territorialgränsen fortsätter norrut högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Örnsköldsvik där den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Territorialgränsen sammanfaller sedan med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln
204
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
genom Kvarken upp till en punkt utanför Umeå där territorial- gränsen åter lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Även koordinaterna för denna punkt kan bestämmas av Sverige.
Den svenska territorialgränsen fortsätter norrut högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Luleå där den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Territorialgränsen samman- faller sedan med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till punkten 2 i 1972 års överenskommelse, där riksgränsen mot Finland börjar igen. Koordinaterna för denna punkt bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Territorialgränsen sammanfaller sedan med riksgränsen fram till en punkt öster om den befintliga svenska baslinjepunkten 103 där gränsen korsar baslinjen och svenskt territorialhav upphör. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Riksgränsen fortsätter norrut och avgränsar svenskt inre vatten i Haparanda skärgård och upp genom gränsälvarna.
Den svenska riksgränsen mot Finland på land och i havet ut till högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna är överens- kommen i bilaterala avtal och är föremål för regelbunden gemen- sam översyn. Den senaste översynen genomfördes 2004–2007 och fastställdes genom överenskommelse med Finland den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2). Riksgränsen har sedan den 1 maj 2010 den sträckning man enades om vid översynen (SFS 2010:241).
I de fall det skulle förhålla sig så att vissa koordinater som har fastställts i avtal kan anses tveksamma i något avseende, eller inte tillräckligt noggrant inmätta, redovisas detta förhållande i den mer detaljerade genomgången av avtalen i avsnitt 4.6 nedan.
205
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
4.5Förslag till anpassade avgränsningslinjer för Sveriges sjöterritorium
Utredningens förslag: Den anpassade gränsen för det svenska territorialhavet dras som räta geodetiska linjer mellan ett antal brytpunkter som har beräknats från de uppdaterade svenska baslinjerna, eller som cirkelbågar med radien 12 nautiska mil från lågvattenskär utanför baslinjerna, eller i förekommande fall som den i avtal specificerade linjetyp mellan punkter vars geo- grafiska koordinater har transformerats eller överförts oföränd- rade från gällande internationella avtal.
Punkterna benämns territorialpunkter. De numreras i löp- nummerordning från riksgränsen mot Norge till riksgränsen mot Finland söder om Haparanda. Territorialpunkterna runt Gotland och Gotska Sandön numreras separat.
Territorialpunkternas geografiska koordinater anges i SWEREF 99.
De geografiska koordinater som redovisar territorialgränsens sträckning i havet ska finnas allmänt tillgängliga i digitalt format utan kostnad så att gränsen kan markeras på elektroniska sjö- kort och märkas ut i andra sammanhang med stöd i för- fattningstext.
I dagens värld krävs att kuststaterna kan ange sina territorialgränser i havet i digitalt format. Koordinatsatta gränser i digital form är en förutsättning för att svenska myndigheter, t.ex. Försvarsmakten, ska kunna använda informationen som beslutsunderlag och inte endast som beslutsstöd vilket för närvarande är fallet. Geografiska koordinater som redovisar territorialgränsens sträckning i havet bör finnas allmänt tillgängliga utan kostnad så att gränsen kan mar- keras på elektroniska sjökort och märkas ut i andra digitala samman- hang. Koordinaterna för brytpunkterna i utredningens förslag till anpassad gräns för det svenska territorialhavet har beräknats med utgångspunkt i de baslinjer som konstruerats på basis av de bas- linjepunkter, punkter på lågvattenlinjen och punkter på lågvattenskär som har mätts in eller beräknats under utrednings- arbetet eller har i förekommande fall transformerats eller överförts oförändrade från gällande överenskommelser med Norge,
206
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Danmark och Finland. Utredningen föreslår att dessa brytpunkter benämns territorialpunkter och att de numreras i löpnummer- ordning från baslinjepunkt 1 på riksgränsen mot Norge till den punkt på riksgränsen mot Finland söder om Haparanda där svenskt inre vatten tar vid. Territorialpunkterna runt Gotland och Gotska Sandön bör numreras separat. Koordinaterna för territorial- punkterna ska enligt utredningens direktiv anges i latitud och longitud i SWEREF 99.
Utredningen har valt att i den nya lagen om Sveriges sjöterri- torium och maritimas zoner fastställa geografiska koordinater för territorialgränsen i havet från baslinjepunkt 1 till baslinjepunkt 103 samt runt Gotland och Gotska Sandön men inte för riksgränsen från baslinjepunkt 1 in mot land i Idefjorden respektive från bas- linjepunkt 103 in mot land via Torne älv.
Från baslinjepunkt 1 in mot land avgränsas Sveriges inre vatten mot norskt sjöterritorium av riksgränsen via den i 1909 års skilje- dom fastställda gränspunkten XIX och de år 1904 markerade gräns- punkterna XVIII–I fram till strandkanten inne i Idefjorden, i form av räta (geodetiska) linjer enligt Sjöfartsverkets bedömning.
Punkterna XIX–I mättes senast in av den svensk-norska gräns- kommission som var sammankallad åren 1979–1982 men av skäl som beskrivits tidigare fastställdes inte de inmätta koordinaterna. Sjöfartsverket har därför transformerat koordinater uttryckta i ED 77 UTM zon 32 i informellt arbetsmaterial5 från mätningarna till SWEREF 99 TM och fått fram nedanstående koordinater uttryckta i SWEREF 99 (WGS 84) för dessa punkter. För punkten XX anges de geodetiskt beräknade koordinaterna för baslinjepunkt 1:
XX.58-56,536503N och 10-55,074803E,
XIX. | 58-57,626872N och 10-58,991490E, |
XVIII. | 58-58,643460N och 11-03,984681E, |
XVII. | 58-59,508118N och 11-05,542546E, |
XVI. | 59-00,903356N och 11-07,028585E, |
XV. | 59-04,755319N och 11-09,210274E, |
XIV. | 59-05,256689N och 11-13,491544E, |
XIII. | 59-05,574148N och 11-14,767565E, |
5 Examensarbete ”Bestämning av sjögränsen mellan Sverige och Norge” utfört inom ramen för 1979-1982 års gemensamma svensk-norska gränskommission.
207
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium SOU 2015:10
XII. | 59-05,765948N och 11-15,497363E, |
XI. | 59-05,860248N och 11-16,259511E, |
X.59-05,974625N och 11-17,342546E,
IX. | 59-06,372765N och 11-18,150146E, |
VIII. | 59-06,705756N och 11-19,574492E, |
VII. | 59-06,898737N och 11-20,394729E, |
VI. | 59-05,906173N och 11-22,104621E, |
V.59-04,628858N och 11-23,360014E,
IV. | 59-02,381692N och 11-24,851935E, |
III.59-01,674213N och 11-25,870727E,
II.59-00,812824N och 11-26,556402E, och
I.58-59,470144N och 11-27,877294E.
I framtiden, när en gemensam svensk-norsk översyn har genom- förts av riksgränsen i Idefjorden och på land och denna gräns har blivit koordinatsatt, bör hela riksgränsen mot Norge fastställas i form av en sammanhållen lagstiftning. För riksgränsen mot Finland finns redan en lagstiftning av det slaget som fastställer resultatet av den senaste gemensamma gränsöversynen, både på land och i havet i förordningen (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland. Så snart som möjligt bör de geografiska koordinaterna för Sveriges riksgräns både mot Norge och Finland samlas i en gemensam lag som anger hela riksgränsens sträckning.
Det svenska territorialhavets gräns dras 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havs- områden med normala baslinjer. Gränsen dras 12 nautiska mil utan- för baslinjerna i form av räta geodetiska linjer mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer. I havs- områden där lågvattenskär förekommer utanför baslinjerna dras gränsen i form av en cirkelbåge vars radie är 12 nautiska mil räknat från det berörda lågvattenskäret. I havsområden där territorial- havets gräns är reglerad i internationella avtal dras gränsen mellan transformerade koordinater för de punkter som är reglerade i berört avtal och med den linjetyp som anges i avtalet. I vissa fall har de avtalsreglerade koordinaterna inte transformerats utan överförts oförändrade till utredningens förslag. I något fall där linjetypen inte anges i avtalet har Sjöfartsverket bedömt vilken linjetyp som bör användas.
208
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
En koordinatförteckning med samtliga territorialpunkter samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer och cirkelbågar redovisas i bilaga 5 till detta betänk- ande. Samtliga dessa koordinater ska ingå i koordinatbilaga 2 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 4.1 anges territorialgränsens sträckning i havet.
Figur 4.1 Territorialgränsens sträckning
209
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
4.5.1Förslag till territorialgräns runt fast land och Öland
Utredningen utgår från att Sveriges anpassade territorialgräns i havet ska börja vid baslinjepunkt 1 på riksgränsen mot Norge där svenskt inre vatten upphör. Territorialpunkt 1 utgörs således av Gränsboj 2 som markerar den punkt XX som fastställdes i en internationell skiljedom mellan Sverige och Norge den 23 oktober 1909. Territorialpunkt 1 har de beräknade koordinaterna
1. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Därifrån sammanfaller territorialgränsen med riksgränsen mot Norge i form av räta linjer (kompasslinjer) till punkterna 1 och 2 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Dessa två punkter ligger på den linje som enligt skiljedomen ska dras västerut i 19 graders sydlig riktning från punkten XX ut till öppet hav för att avgränsa svenskt och norskt territorialhav. På den tiden var de båda staternas territorialhavsbredd 4 nautiska mil. Punkten 1 är den punkt där Sveriges dåvarande territorialgräns mötte 19-graders- linjen. Punkten 2 är den punkt där Norges dåvarande territorial- gräns mötte 19-graderslinjen. Territorialpunkt 2 och 3 har de trans- formerade koordinaterna
2.58-54,806429N och 10-45,386357E, och
3.58-53,536297N och 10-38,334538E.
Territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med riksgränsen i riktning mot punkten 3 i 1968 års överenskommelse i form av en rät linje (kompasslinje). Enligt Sjöfartsverkets beräkningar ligger skärningspunkten mellan den överenskomna avgränsningslinjen och en linje 12 nautiska mil från närmaste svenska baslinje 137 meter nordnordost om punkten 3. I denna nya skärningspunkt upphör riksgränsen mellan Sverige och Norge. Territorialpunkt 4 har de beräknade koordinaterna
4. 58-45,730378N och 10-35,610148E.
210
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Territorialgränsen fortsätter söderut i form av räta geodetiska linjer via åtta beräknade brytpunkter 12 nautiska mil från de svenska bas- linjerna. Territorialhavspunkterna 5–12 har de beräknade koordina- terna
5.58-45,503830N och 10-35,648249E,
6.58-31,096014N och 10-38,337545E,
7.58-27,122597N och 10-40,432933E,
8.58-15,482219N och 10-50,883377E,
9.58-02,477398N och 10-57,763414E,
10.58-02,263510N och 10-57,879828E,
11.58-01,840967N och 10-58,117893E, och
12.58-00,785156N och 10-58,712361E.
Territorialgränsen fortsätter därefter söderut i form av en rät geodetisk linje tills den utanför Orust och Tjörn möter den första av de elva brytpunkter som fastställts av Sverige med anledning av den överenskomna svensk-danska note-växling angående genom- farten i sunden mellan Sverige och Danmark som ingicks den 25 juni 1979. Gränsen fortsätter (i form av räta geodetiska linjer) mellan dessa brytpunkter fram till och med den tionde befintliga punkten, förutom längs de delar av sträckan som ligger längre ut från de uppdaterade svenska baslinjerna än 12 nautiska mil. Där har den anpassade territorialgränsen dragits närmare land än tidigare så att det svenska territorialhavets bredd ingenstans ska överstiga 12 nautiska mil. Utredningens förslag till anpassad territorialgräns har därför tretton brytpunkter vilket är fler än den befintliga terri- torialgränsen längs motsvarande sträcka. De befintliga brytpunkterna har transformerats från RT 38 till SWEREF 99. Territorialpunkt- erna 13–25 har de transformerade respektive beräknade koordina- terna
13.57-58,823854N och 10-59,815011E,
14.57-50,078674N och 11-08,854189E,
15.57-40,479868N och 11-12,153844E,
16.57-27,181573N och 11-31,251376E,
17.57-22,982104N och 11-35,150895E,
18.57-10,383676N och 11-41,050254E,
19.56-58,385229N och 12-00,347797E,
211
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
20.56-39,663843N och 12-16,578750E (ny brytpunkt),
21.56-39,106676N och 12-17,162777E (ny brytpunkt),
22.56-38,219758N och 12-17,925039E (ny brytpunkt),
23.56-37,787399N och 12-17,559257E (ny brytpunkt),
24.56-22,989601N och 12-07,047402E, och
25.56-18,150293N och 12-19,552496E (ny brytpunkt).
Territorialgränsen fortsätter sedan i form av en cirkelbåge på ellipsoiden6 längs den av Sverige i riksdagsbeslut7 år 1979 fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil utanför den normala baslinjen, via territorialhavspunkterna 26–28, fram till den elfte bryt- punkten där begränsningslinjen skär den linje mellan Kullen i Sverige och Gilbergshoved i Danmark som markerar den norra be- gränsningen av Öresund. De beräknade koordinaterna för punkt- erna 26–28 och för skärningspunkten med Öresunds norra begräns- ningslinje, territorialpunkt 29, är
26.56-16,770386N och 12-19,999424E,
27.56-15,897181N och 12-20,790595E,
28.56-14,858345N och 12-22,314087E, och
29.56-14,411147N och 12-23,303580E.
Territorialgränsen sammanfaller därefter med Öresunds norra be- gränsningslinje tills denna skär den mittlinje som fastställts i den överenskommelse med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1). Skär- ningspunkten ska även utgöra punkten G i den överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiske- zonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund. Verket har därför förlängt den räta geodetiska linjen mellan punkterna F och G i 1984 års överenskommelse med cirka 200 meter i sydostlig
6Ellipsoiden är den modell av jorden som används för ett visst geodetiskt referenssystem och vid en viss kartprojektion. En cirkelbåge utgörs av en linje som ligger på samma avstånd (radie) från referenspunkten (cirkelns centrum) på ellipsoidens yta.
7Prop. 1979/80:43, UU 1979/80:16, rskr 1979/89:129 om lagen (1979:1140) om ändring av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
212
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
riktning för att få fram en ny skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje, en så kallad ”hjälppunkt”. De beräknade koordi- naterna för hjälppunkten, territorialpunkt 30, är
30. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
Territorialgränsen sammanfaller sedan med mittlinjen i Öresund i enlighet med den deklaration med Danmark angående vissa gräns- förhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1) och som anger att gränsen mellan Sverige och Danmark ska följa mittlinjen i Öresund mellan de svenska och danska kusterna, utan hänsyn till den svenska ön Ven, från Öresunds norra begräns- ningslinje fram till lys- och ljudbojen Lous Flak. Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark.
Mittlinjen anges i bilaga 2 till utredningens lagförslag med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas8. Mittpunkts- noden är den punkt sydost om territorialhavspunkt 30 där mitt- linjen enligt sjökortsdatabasen skär förlängningen av linjen F–G. Punkten har de beräknade koordinaterna
31. 56-12,837593N och 12-22,069501E.
Territorialgränsen fortsätter från lys- och ljudbojen Lous Flak i form av räta geodetiska linjer vidare via övriga sju koordinatangivna punkter i den överenskommelse med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54). Den sista av dessa punkter, punkten 6, som även utgör punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark, skär den linje mellan Falsterbo udde i Sverige och Stevns fyr i Danmark som markerar den södra begränsningen av Öresund. Territorialpunkterna 32–39 har de avtalade koordinaterna
32.55-49,596000N och 12-42,446000E (Lous flak),
33.55-41,915000N och 12-50,745000E (Saltholm flak),
34.55-38,615000N och 12-53,643000E (punkt 1),
35.55-36,814000N och 12-52,812000E (punkt 2),
8 Den nya lagens koordinatbilaga 2 framgår av bilaga 5 till detta betänkande.
213
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
36.55-32,416000N och 12-43,697000E (punkt 3),
37.55-29,316000N och 12-42,847000E (punkt 4),
38.55-25,867000N och 12-36,565000E (punkt 5), och
39.55-20,200000N och 12-38,448000E (punkt 6).
Territorialgränsen sammanfaller därefter med Öresunds södra be- gränsningslinje tills denna skär den av Sverige i 1979 års riks- dagsbeslut fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil utanför de svenska baslinjerna. De beräknade koordinaterna för denna skärningspunkt, territorialpunkt 40, är
40. 55-20,986241N och 12-41,667842E.
Gränsen fortsätter sedan längs den av Sverige i 1979 års riks- dagsbeslut fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil från baslinjen fram till territorialhavspunkten 42. Denna samt mellan- liggande nya punkt har de beräknade koordinaterna
41.55-20,878876N och 12-41,722729E, och
42.55-17,781845N och 12-43,124616E.
Gränsen fortsätter därefter i enlighet med 1979 års riksdagsbeslut som en rät geodetisk linje till territorialpunkt 43 där territorial- havets bredd får uppgå till högst 12 nautiska mil. Territorialpunkt 43 har de beräknade koordinaterna
43. 55-08,902215N och 12-55,378470E.
Territorialgränsen fortsätter sedan i form av räta geodetiska linjer och cirkelbågar mellan nitton territorialpunkter högst 12 nautiska mil från baslinjerna. Territorialpunkterna 44–62 har de beräknade koordinaterna
44.55-09,981700N och 12-59,456899E,
45.55-10,098210N och 12-59,795850E,
46.55-09,842277N och 13-04,782064E,
47.55-09,624952N och 13-07,532877E,
48.55-09,607987N och 13-07,987570E,
49.55-09,204264N och 13-09,903351E,
214
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
50.55-08,809704N och 13-12,591554E,
51.55-08,464578N och 13-16,662830E,
52.55-08,297077N och 13-18,747405E,
53.55-08,249986N och 13-20,122499E,
54.55-08,618115N och 13-26,837261E,
55.55-09,966538N och 13-32,690062E,
56.55-11,134978N och 13-36,793073E,
57.55-11,390192N och 13-39,042647E,
58.55-11,539988N och 13-40,344731E,
59.55-13,087737N och 13-46,971009E,
60.55-13,083611N och 13-51,152320E,
61.55-12,762224N och 13-52,009531E, och
62.55-10,883899N och 14-04,842750E.
Gränsen fortsätter sedan fram till den territorialpunkt där den av Sverige fastställda begränsningslinjen i Bornholms-gattet börjar, territorialpunkt 63. I Bornholms-gattet sammanfaller territorial- gränsen i form av en rät geodetisk linje med den begränsningslinje som fastställts av Sverige i 1979 års riksdagsbeslut. Sjöfartsverket har emellertid räknat om koordinaterna för de punkter som utgör linjens början respektive slut. Territorialpunkterna 63 och 64 har de beräknade koordinaterna
63.55-10,662276N och 14-10,110020E, och
64.55-36,376993N och 14-42,103583E.
Öster om Bornholms-gattet fortsätter territorialgränsen i form av räta geodetiska linjer och cirkelbågar via 79 territorialpunkter högst 12 nautiska mil från baslinjerna öster om Öland och vidare norrut i Östersjön till territorialpunkt 144 söder om Norrtälje i norra Öster- sjön. Där ansluter territorialgränsen till den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinental- sockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Koordinaterna för territorialpunkt 144 kan bestämmas av Sverige. Territorialpunkterna 65–144 har de beräknade koordinaterna
215
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
65.55-39,635106N och 14-39,733400E,
66.55-39,894625N och 14-39,454180E,
67.55-40,723650N och 14-38,734482E,
68.55-41,799231N och 14-37,648560E,
69.55-43,311854N och 14-37,033633E,
70.55-44,481042N och 14-36,313943E,
71.55-44,768772N och 14-36,113286E,
72.55-45,300033N och 14-35,719833E,
73.55-47,807813N och 14-47,936188E,
74.55-48,058703N och 14-52,797847E,
75.55-48,801733N och 14-58,274336E,
76.55-49,850805N och 15-02,093297E,
77.55-52,056448N och 15-06,959830E,
78.55-53,893652N och 15-09,495650E,
79.55-53,376728N och 15-18,393788E,
80.55-48,585119N och 15-26,427771E,
81.55-46,539388N och 15-53,015332E,
82.55-46,565260N och 15-53,091198E,
83.55-47,974599N och 15-56,435980E,
84.55-48,041108N och 15-56,565365E,
85.55-49,600495N och 15-59,107059E,
86.55-51,381004N och 16-01,535887E,
87.55-59,737476N och 16-29,739867E,
88.56-01,158472N och 16-34,994614E,
89.56-03,553065N och 16-40,605029E,
90.56-06,993625N och 16-46,247060E,
91.56-11,398448N och 16-49,875171E,
92.56-13,422361N och 16-51,528345E,
93.56-15,005156N och 16-52,751361E,
94.56-16,604080N och 16-53,679838E,
95.56-16,819351N och 16-53,818816E,
96.56-18,586573N och 16-54,968095E,
97.56-21,855919N och 16-55,919135E,
98.56-23,603809N och 16-57,190955E,
99.56-25,131693N och 16-57,876970E,
100.56-26,081920N och 16-58,340867E,
101.56-27,310505N och 16-59,060936E,
102.56-28,113060N och 16-59,556826E,
103.56-30,791896N och 17-02,184902E,
216
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
104.56-31,131070N och 17-02,446065E,
105.56-35,650204N och 17-04,247676E,
106.56-36,257305N och 17-04,465570E,
107.56-36,588756N och 17-04,664921E,
108.56-37,418656N och 17-05,152039E,
109.56-39,412837N och 17-06,048677E,
110.56-41,941337N och 17-08,545420E,
111.56-44,993738N och 17-11,397906E,
112.56-45,208073N och 17-11,581458E,
113.56-46,226573N och 17-12,423180E,
114.56-46,916253N och 17-12.894302E,
115.57-03,491348N och 17-23,250489E,
116.57-04,170226N och 17-23,678177E,
117.57-05,574567N och 17-24,563727E,
118.57-10,373950N och 17-26,575631E,
119.57-10,556281N och 17-26,604642E,
120.57-13,566790N och 17-29,157866E,
121.57-23,049137N och 17-29,587413E,
122.57-24,457828N och 17-28,975837E,
123.57-26,255421N och 17-27,791847E,
124.57-27,948134N och 17-26,073449E,
125.57-36,898756N och 17-15,098058E,
126.57-38,785218N och 17-16,103373E,
127.57-43,236038N och 17-16,189383E,
128.57-49,536866N och 17-14,081652E,
129.58-13,351742N och 17-30,391766E,
130.58-18,779713N och 17-32,836091E,
131.58-23,938869N och 17-34,156702E,
132.58-31,101164N och 18-04,672895E,
133.58-33,558940N och 18-13,084148E,
134.58-34,021734N och 18-14,240460E,
135.58-34,865046N och 18-16,338165E,
136.58-46,812403N och 18-46,245751E,
137.58-49,319766N och 18-52,237189E,
138.58-49,676448N och 18-52,979503E,
139.58-55,297068N och 19-04,218552E,
140.58-56,579603N och 19-06,477903E,
141.59-09,466726N och 19-27,328503E,
142.59-14,378921N och 19-41,026161E,
217
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
143.59-23,873522N och 19-54,066093E, och
144.59-32,847516N och 20-00,503008E.
Från punkten 144 sammanfaller territorialgränsen med den avgräns- ningslinje för kontinentalsockeln som är fastställd i 1994 års överens- kommelse med Finland. Längre norrut ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på ett avsnitt av den svensk-finska riks- gränsen, en så kallad riksgränspunkt. Den betecknas nr 129 i 2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Denna territorial- punkt har de beräknade koordinaterna
145. 59-35,703833N och 19-56,438832E.
Därefter sammanfaller den svenska territorialgränsen med avgräns- ningslinjen för kontinentalsockeln och riksgränsen via punkt- erna 146–148 fram till territorialpunkt 149 som är samma punkt som baslinjepunkt 501 vid den södra stranden på ön Märket. Terri- torialpunkterna 146–149 har de transformerade koordinaterna
146.59-47,501000N och 19-39,497000E,
147.60-11,501000N och 19-04,992000E,
148.60-14,115000N och 19-06,162000E, och
149.60-18,014790N och 19-07,915663E.
Riksgränsen fortsätter sedan på land över ön Märket i enlighet med vad som avtalats med Finland i 2006 års gemensamma gränsöversyn (SÖ 2010:2). Gränsen för territorialhavet däremot följer de räta baslinjerna vid Märket via baslinjepunkterna 502–508. Territorial- punkterna 150-156 har de inmätta/beräknade koordinaterna
150.60-17,991606N och 19-07,893822E,
151.60-18,075834N och 19-07,666276E,
152.60-18,118762N och 19-07,654776E,
153.60-18,117095N och 19-07,790283E,
154.60-18,106643N och 19-07,858074E,
155.60-18,092702N och 19-07,914066E, och
156.60-18,082280N och 19-07,941203E.
218
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Från territorialpunkt 156 vid Märkets norra strand, baslinjepunkt 508, sammanfaller territorialgränsen norrut, i form av en rät linje, (loxo- drom) enligt Sjöfartsverket, med riksgränsen och med den linje som anges i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till en riksgränspunkt, som ska motsvara bryt- punkten 10 i överenskommelsen. I denna punkt lämnar Finlands territorialgräns avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Därmed upphör denna del av den svenska riksgränsen mot Finland. Punkt- ens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln via punkten 9 i 1972 års överenskommelse med Finland, i riktning mot punkten 8 i samma överenskommelse fram till en ny punkt utanför Öregrund, territorialpunkt 157, vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Gränsen norr om territorialpunkt 156 (baslinjepunkt 508) ska sammanfalla med en rät linje från Märkets mittpunkt, som beteck- nas som punkten 16 i Ålandskonventionen och som nr 1 i 2006 års gemensamma gränsöversyn, till punkten 8 i 1972 års överens- kommelse. Eftersom de transformerade koordinaterna för punkter- na 10 och 9 enligt Sjöfartsverkets beräkningar inte ligger på denna räta linje anser verket att utredningen bör bortse från dessa punkter. Utredningen anser emellertid att koordinater för punkten 10 bör fastställas vid den tekniska översyn av riksgränspunkterna norr om Märket enligt 2006 års gemensamma översyn som fort- farande återstår att göra. Territorialpunkt 157 har de beräknade koordinaterna
157. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Territorialgränsen fortsätter sedan norr högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Örnsköldsvik där den återigen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt, territorialpunkt 184, vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Territorialpunkterna 158–184 har de beräknande koordinaterna
158.60-41,074706N och 18-58,926414E,
159.60-41,935096N och 18-53,847048E,
219
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
160.60-49,406337N och 18-10,586807E,
161.60-56,079755N och 17-53,027048E,
162.61-10,265721N och 17-45,988826E,
163.61-13,441144N och 17-47,795585E,
164.61-15,020901N och 17-48,463002E,
165.61-30,293483N och 17-52,757154E,
166.61-39,925096N och 17-57,661516E,
167.61-42,376763N och 17-58,645651E,
168.61-58,514144N och 18-03,502762E,
169.62-01,411564N och 18-04,972715E,
170.62-09,297025N och 18-09,131828E,
171.62-10,154840N och 18-09,586535E,
172.62-10,229509N och 18-09,626154E,
173.62-10,324067N och 18-09,675348E,
174.62-25,049923N och 18-17,278804E,
175.62-28,096802N och 18-22,972662E,
176.62-28,817697N och 18-24,221614E,
177.62-44,029101N och 18-48,832631E,
178.62-49,220284N och 18-57,685397E,
179.63-04,074607N och 19-24,572319E,
180.63-04,565700N och 19-25,705874E,
181.63-07,529434N och 19-46,304784E,
182.63-09,481500N och 19-56,095493E,
183.63-10,082745N och 19-58,387139E, och
184.63-09,986073N och 20-09,814008E.
Territorialgränsen sammanfaller sedan med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln genom Kvarken, i form av räta linjer, (loxo- dromer) enligt Sjöfartsverket, via brytpunkterna 6, 5 och 4 i 1972 års överenskommelse. Territorialpunkterna 185–187 har de trans- formerade koordinaterna
185.63-20,009955N och 20-23,772381E,
186.63-29,110895N och 20-41,572047E, och
187.63-31,311429N och 20-56,172564E.
220
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Territorialgränsen fortsätter norrut längs avgränsningslinjen för kontinentalsockeln till en punkt utanför Umeå där den åter lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punkten, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, har de beräknande koordinaterna
188. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Den svenska territorialgränsen fortsätter norrut i form av räta geodetiska linjer alternativt cirkelbågar 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Luleå, territorialpunkt 212, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, där den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Territorialpunkterna 189– 212 har de beräknade koordinaterna
189.63-38,768163N och 21-22,647363E,
190.63-46,371935N och 21-27,837952E,
191.63-51,636410N och 21-27,361866E,
192.63-57,434276N och 21-23,823890E,
193.64-02,490521N och 21-30,127929E,
194.64-11,788838N och 21-50,723437E,
195.64-15,238641N och 21-56,112702E,
196.64-20,992296N och 22-02,086064E,
197.64-24,803257N och 22-04,418524E,
198.64-26,158110N och 22-04,713422E,
199.64-28,880387N och 22-04,585334E,
200.64-31,420671N och 22-03,132969E,
201.64-38,569655N och 21-57,585485E,
202.64-40,147174N och 21-56,392245E,
203.64-50,167328N och 21-49,008358E,
204.64-53,412913N och 21-54,332663E,
205.64-58,048493N och 22-09,641352E,
206.64-58,651497N och 22-11,480104E,
207.65-05,186058N och 22-29,937422E,
208.65-17,067409N och 23-05,385011E,
209.65-19,334771N och 23-36,394987E,
210.65-20,614503N och 23-47,252992E,
211.65-21,354077N och 23-51,284883E, och
212.65-21,924865N och 23-54,721613E.
221
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Territorialgränsen följer sedan avgränsningslinjen för kontinental- sockeln i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 2 i 1972 års överenskommelse, där riksgränsen mot Finland börjar igen. Punkten, vars koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt, har de transformerade koordi- naterna
213. 65-30,922429N och 24-07,965170E.
Territorialgränsen, och riksgränsen, fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln, i form av en rät geo- detisk linje fram till baslinjepunkt 103, territorialpunkt 214, där gränsen korsar den svenska räta baslinje som går mellan bas- linjepunkt 102 och det sydligaste skäret vid den finska ön Selkäsarvi. Skärets koordinater har hämtats från aktuellt finskt elektroniskt sjökort. Punkten är samtidigt en riksgränspunkt, vars koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Territorialpunkten har de beräknade koordinaterna
214. 65-36,033096N och 24-09,373035E.
I denna punkt upphör den yttre avgränsningslinjen för det svenska territorialhavet. Riksgränsen fortsätter norrut och avgränsar svenskt inre vatten i Haparanda skärgård och upp genom gränsälvarna.
4.5.2Förslag till territorialgräns runt Gotland och Gotska Sandön
Den svenska territorialgränsen i havet runt Gotland, Gotska Sand- ön och Karlsöarna går 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havsområden med normala baslinjer. Gränsen går 12 nautiska mil utanför baslinjerna i form av räta geodetiska linjer mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer. Där lågvattenskär förekommer utanför baslinjerna dras territorialgränsen i form av en cirkelbåge vars radie är 12 nautiska mil räknat från den inmätta punkten på berört lågvattenskär.
222
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Territorialpunkterna har de beräknade koordinaterna
301.57-58,065494N och 19-43,556773E,
302.57-59,899505N och 19-43,228723E,
303.58-11,184875N och 19-31,953718E,
304.58-13,579772N och 19-36,176982E,
305.58-14,310802N och 19-37,095461E,
306.58-19,099831N och 19-41,594097E,
307.58-31,219856N och 19-33,968979E,
308.58-34,451305N och 19-24,298132E,
309.58-35,492706N och 19-16,872158E,
310.58-35,830706N och 19-12,421558E,
311.58-35,638184N och 19-06,203523E,
312.58-24,944122N och 18-47,717436E,
313.58-19,777756N och 18-48,939253E,
314.58-18,904683N och 18-49,559786E,
315.58-18,532792N och 18-49,833512E,
316.58-17,309251N och 18-50,841559E,
317.58-17,233272N och 18-50,906851E,
318.58-10,702951N och 18-59,323416E,
319.58-07,400244N och 18-37,298430E,
320.58-07,110970N och 18-35,645865E,
321.58-06,349896N och 18-32,497055E,
322.58-05,551226N och 18-29,795768E,
323.58-03,677936N och 18-25,564451E,
324.58-02,212476N och 18-22,248513E,
325.58-01,542239N och 18-21,034636E,
326.58-00,612527N och 18-19,568986E,
327.57-59,680138N och 18-16,526977E,
328.57-57,323868N och 18-11,075089E,
329.57-56,106747N och 18-09,222944E,
330.57-54,975240N och 18-07,814500E,
331.57-53,059633N och 18-06,036457E,
332.57-52,842756N och 18-05,881111E,
333.57-52,134887N och 18-05,262398E,
334.57-51,436097N och 18-04,714379E,
335.57-50,443836N och 18-04,049013E,
336.57-49,450662N och 18-03,435039E,
337.57-47,476254N och 18-01,495193E,
223
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
338.57-46,948944N och 18-00,921338E,
339.57-46,599200N och 18-00,430465E,
340.57-45,779647N och 17-59,027702E,
341.57-44,314744N och 17-55,882211E,
342.57-42,527443N och 17-52,657523E,
343.57-41,855401N och 17-51,684672E,
344.57-41,121875N och 17-50,584785E,
345.57-39,505438N och 17-48,637405E,
346.57-38,975280N och 17-47,968580E,
347.57-38,248849N och 17-47,150302E,
348.57-37,610473N och 17-46,505142E,
349.57-37,534697N och 17-46,434631E,
350.57-35,184424N och 17-44,762013E,
351.57-33,286538N och 17-44,115597E,
352.57-32,601736N och 17-43,995659E,
353.57-31,726141N och 17-43,824036E,
354.57-27,016124N och 17-42,880293E,
355.57-26,378692N och 17-42,715653E,
356.57-25,347993N och 17-40,842884E,
357.57-19,904658N och 17-35,804985E,
358.57-18,268900N och 17-35,347601E,
359.57-17,224882N och 17-35,247849E,
360.57-13,691941N och 17-36,137715E,
361.57-10,212703N och 17-39,038246E,
362.57-06,602561N och 17-45,843067E,
363.57-03,007181N och 17-47,010267E,
364.56-56,652105N och 17-45,612819E,
365.56-56,484079N och 17-45,578198E,
366.56-55,068654N och 17-45,446648E,
367.56-53,802386N och 17-45,539821E,
368.56-52,542031N och 17-45,835935E,
369.56-52,133150N och 17-45,982207E,
370.56-45,122554N och 17-53,520510E,
371.56-42,296950N och 18-07,327785E,
372.56-43,650256N och 18-22,357716E,
373.56-43,920708N och 18-23,867894E,
374.56-45,613641N och 18-29,924607E,
375.56-46,868234N och 18-32,626221E,
376.56-47,134854N och 18-33,100824E,
224
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
377.56-49,413320N och 18-37,038420E,
378.56-50,155147N och 18-38,220952E,
379.56-52,116310N och 18-41,101262E,
380.56-52,683491N och 18-41,885959E,
381.57-06,201867N och 18-59,598280E,
382.57-18,577271N och 19-16,840477E,
383.57-21,931476N och 19-20,152771E,
384.57-24,218710N och 19-21,268365E,
385.57-25,977150N och 19-21,614135E,
386.57-32,326872N och 19-19,074301E,
387.57-34,044642N och 19-17,040817E,
388.57-38,361425N och 19-22,846694E,
389.57-39,382551N och 19-24,220029E,
390.57-50,529929N och 19-39,270706E,
391.57-56,343831N och 19-43,438721E, och
392.57-56,421587N och 19-43,453731E.
4.6Närmare genomgång av överenskommelser med Norge, Danmark och Finland
4.6.1Sveriges riksgräns på land mot Norge
Den senaste gemensamma svensk-norska gränsöversynen genom- fördes 1984–1987 och godkändes genom regeringsbeslut den 13 juli 1989 (SÖ 1989:50). I förordningen (1989:809) om riksgränsen mellan Sverige och Norge anges att
[i] enlighet med skriftväxling mellan Sverige och Norge den 1 septem- ber 1989 har riksgränsen enligt de år 1661 och 1751 träffade gräns- överenskommelserna den sträckning som har föreslagits av den svenska och den norska gränskommission som under åren 1984–1987 genomfört en gemensam översyn av riksgränsen.
De av gränskommissionerna upprättade tekniska beskrivningarna över gränsen (Band I–VII) utgör från och med den 1 september 1989 offi- ciella gränsdokument. De ska förvaras hos Regeringskansliet (Utrikes- departementet) 9 och Lantmäteriet.
9 Regeringskansliets exemplar finns nu på Riksarkivet.
225
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Vid översynen gjordes ingen inmätning av riksrösen eller av gränsen i övrigt. Resultatet blev således inte några officiellt fastställda koordi- nater för riksgränsens sträckning på land mot Norge från Riks- gränsröse 1 vid Idefjordens strandkant upp till Treriksröset.
Översynen 1984–1987 avsåg enbart landgränsen från Riksgräns- röse 1 och norrut. Närmast föregående översyn genomfördes 1959– 1962. Översyn av riksgränsen mot Norge ska göras vart 25:e år av en för ändamålet särskilt förordnad gemensam svensk-norsk gränskommission. Mellan översynerna ska gränsen skötas gemen- samt av båda parter enligt ett bilateralt avtal om riksgränsens skötsel som ingicks den 7 februari 1933 genom utväxling av ministeriella noter angående tidsintervallerna mellan gränsröjningarna vid svensk- norska gränsen (SÖ 1933:5).
För att åtgärda problemet med avsaknad av gemensamma koordi- nater i Sverige och Norge för riksgränsen och för så kallade konnektionspunkter10 längs gränsen genomförde Lantmäteriet och dess norska motpart, Statens kartverk, projektet ”GITS Geografisk informasjonstilpassning Norge-Sverige” under 2002–2004. Projek- tet innebar inte en nymätning av riksgränsen utan bestod till stor del av att värdera befintliga koordinatuppgifter på svensk och norsk sida och att nå enighet om de gemensamma koordinater som skulle tillämpas i respektive lands databaser både för riksgränsen och för konnektionspunkter som vägar, broar, ledningar, strandlinjer och liknande, bland annat på de två Svinesundsbroarna.11 Informationen förvaltas och uppdateras till exempel vid nya vägar över gränsen. Som information till allmänheten finns också så kallade anvisnings- skyltar på öar på vardera sidan om gränsen i Idefjorden.
Lantmäteriet har inte något stående uppdrag från regeringen att ansvara för skötsel av riksgränsen på land mot Norge mellan gräns- översynerna, vilket man däremot har när det gäller riksgränsen mot Finland. Sedan översynen 1984–1987 har myndigheten inte heller tilldelats särskilda medel för detta ändamål i de årliga reglerings- breven.
10En konnektionspunkt är en punkt, utöver de officiella gränsmarkeringarna, vars koordi- nater har bestämts gemensamt av båda länders lantmäterimyndigheter för att markera bäckar, vägar, broar, ledningar eller annat som korsar gränsen så att deras läge stämmer överens när de markeras på respektive lands kartor eller läggs in i samordnade databaser.
11Den primära arbetsskalan var 1:5 000–1:10 000 men man tog även fram generaliserade databaser i skala 1:250 000 och 1:1 000 000. Arbetsnamnet var DRG, digital riksgräns.
226
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
4.6.2Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Norge
Den svenska riksgränsen i havet mot Norge sträcker sig från Stenbodalens nedre ände vid Idefjordens strand (58° 59,3'N och 11° 27,7'O), där landgränsen börjar vid Riksröse 112, genom Idefjorden och Svinesund samt vidare mellan Koster och Hvaler.13 Havs- gränsen, liksom landgränsen, har sitt ursprung i den gränstraktat mellan Sverige och Danmark-Norge som ingicks den 26 oktober 166114 efter freden i Roskilde år 1658 då Danmark-Norge avträdde bl.a. Bohuslän till Sverige. Undertecknandet av gränstraktaten hade föregåtts av en utredning, då en gemensam kommission rekogno- serat gränsområdet på land från Idefjorden till Hisön i Norra Kornsjön och fört protokoll över de stenar eller framträdande terrängformer som var kända gränsmärken.
Traktaten och dess bilagda kartor var emellertid inte lika en- tydiga beträffande den exakta gränsdragningen i havet som beträff- ande gränsdragningen på land. Gränsdragningen i havet blev därför en tvistefråga mellan Sverige och Norge under 1800-talet när hummerfisket i gränsområdena ökade i ekonomisk betydelse för de lokala kustsamhällena samtidigt som de norska självständighets- strävandena tilltog. En svensk-norsk gränskommission tillsattes den 12 juli 1897 med uppdrag att
verkställa undersökning angående rätta sträckningen af riksgränsen mellan Sverige och Norge från det inre af Idefjorden ut i hafvet samt afgifva förslag till gränslinjens bestämmande.
Kommissionen konstaterade i sin rapport den 18 augusti samma år att kartor och gränstraktat var bristfälliga och motsägelsefulla. Kommissionärerna kunde trots detta enas om hur och var gränsen skulle dras i en del av det omtvistade havsområdet
från det inre af Idefjorden, punkt I i kommissionens förslag äfvensom å den därtill hörande kartan, till en punkt XVIII15
1258-59,314509N och 11-27,642009E enligt Sjöfartsverkets inmätning 2009-09-01.
13Översynen av Riksgränsen mellan Sverige och Norge 1984-1987, sid. 41.
14Nasselbacka-traktaten.
15Sveriges Officiella Statistik 1901–1905, Göteborgs och Bohus Län.
227
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Denna del av gränsen fastställdes av Kungl. Maj:t i sammansatt norskt och svenskt statsråd den 15 mars 1904. Kungl. Maj:t be- slutade då att
1.godkänna den föreslagna gränsdragningen från det inre av Ide- fjorden till punkten XVIII,
2.föreskriva att ”utmärkandet af denna gränslinje skulle verkställas af därtill utsedda kommissarier, en från hvartdera riket”, och
3.förordna att frågan om gränslinjen från punkten XVIII ut i havet skulle hänskjutas till avgörande av särskild skiljedomstol.
Den av båda parter godkända delen av gränslinjen, från punkten I till punkten XVIII, utmärktes av utsedda kommissarier enligt en förrättningsakt upprättad den 3 december 1904.
Verkställande av beslutet om att gå till skiljedomstol förutsatte att respektive rikes representationer gav sitt samtycke. Så skedde emellertid inte när den svenska riksdagen behandlade Kungl. Maj:ts prop. (1904:70) angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. Först efter unionsupp- lösningen undertecknade Sverige och Norge den 14 maj 1908 en konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge ”för slutligt avgörande” (SFS 1908:55). I konventionen uppdrog parterna åt domstolen att
fastställa gränslinjen i vattnet från punkt XVIII … (enligt markering på kartbilagan till 1897 års kommissionsrapport, vars läge parterna var eniga om) … ut i hafvet intill territorialgränsen.
Skiljedomstolen avgav sitt utslag den 23 oktober 1909.16 Beslutet innebar att havsgränsen mellan Sverige och Norge ska bestämmas genom att en rät linje dras från punkten XVIII till en (ny) punkt XIX som ska utgöra mittpunkt på en rät linje från det nordligaste skäret på Röskär i Sverige till det sydligaste skäret, där det står en fyr, på Svartskär i Norge. Från punkten XIX dras sedan en rät linje till en (ny) punkt XX som ska utgöra mittpunkt på en rät linje från det nordligaste av skären i Stora Drammen i Sverige till skäret Heje- knubb sydost om ön Heja i Norge. Från punkten XX dras slutligen en rät linje västerut i 19 graders sydlig riktning som passerar mitt
16 Cour permanente d´Arbitrage, Affaire des Grisbådarna: Sentence, La Haye, 23 octobre 1909.
228
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
emellan Grisbådarna i Sverige och Södra Skjöttegrund i Norge och fortsätter vidare i samma riktning tills den når öppet hav (”... jusqu'à ce qu'elle aura atteint la mer libre”).
Domstolen anförde i sitt resonemang bl.a. att den beslutade gräns- linjen resulterade i en rättvis fördelning av hummerfisket genom att hänvisa till att svenska fiskare hade fiskat vid Grisbådarna i större utsträckning än de norska och att norska fiskare hade fiskat mer effektivt vid Skjöttegrund än vid Grisbådarna.
Efter skiljedomstolens utslag utfärdades den 4 juli 1910 en Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående tillämpningen av 1871 års fiske- kungörelse i det aktuella området (SFS 1910:75). I 1910 års kun- görelse heter det bl.a. att det havsområde på Sveriges västkust där fisket är förbehållet uteslutande rikets inbyggare sträcker sig
utåt hafvet en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten belägna skär, som icke ständigt av hafvet överskjöljes, eller från den svenska delen av ofvannämnda, i skiljedomen åberopade linje, som sammanbinder skären Stora Drammen och Hejeknubb.
En geografisk mil (7 420 meter) i citatet ovan motsvarar i dag ungefär fyra nautiska mil (7 408 meter) och var den territorialhavs- bredd som Sverige hade på den tiden. Det framgår tydligt av skrivningarna i kungörelsen att Sverige utgick från att skiljedomen innebar ett godkännande av att det svenska territorialhavets bredd skulle beräknas från en rät linje mellan punkten XX och en punkt på det nordligaste av skären i Stora Drammen. Dessa två punkter har sedan 1910 års kungörelse utgjort svenska baslinjepunkter i havsområdet närmast Norge.
Motsvarande bestämmelser infördes också, genom en kungörelse den 21 augusti 1924, i då gällande tullstadga för att ange omfatt- ningen i havsområdet närmast Norge av vad som i stadgan benämndes ”svenskt farvatten”.17 Bestämmelserna upprepades i 1927 års tullstadga18 som angav omfattningen av det havsområde som ingick i det dåvarande svenska så kallade tullområdet. De två punkterna och gränsdragningen dem emellan ritades även in på de år 1934 utfärdade så kallade tullkorten.
Linjen mellan punkten XX och det nordligaste av skären i Stora Drammen har således sedan 1910 utgjort rät baslinje för beräkning
17SFS 1924:397.
18SFS 1927:391.
229
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
av det svenska territorialhavets bredd i havsområdet närmast Norge. I Baslinjeutredningens betänkande (SOU 1965:1) Sveriges sjöterri- torium anges punkten XX som baslinjepunkt 1 och det nordligaste av skären i Stora Drammen som baslinjepunkt 2.
Utrikesdepartementets folkrättssakkunnige, professor Torsten Gihl anförde i sin folkrättsliga utredning19 i betänkandets bilaga 2 angående just denna baslinje att
Bestämmelsen (i skiljedomen) är märklig därför att baslinjen i detta fall är dragen mellan punkter belägna i två olika länder, något som torde vara minst sagt ovanligt men som i detta fall måhända kan motiveras av att ifrågavarande kuststräcka en gång tillhört samma land.
Havsgränsutredningen noterar att det inte är den svenska baslinjen som ”är dragen mellan punkter i två olika länder” utan den ur- sprungliga linje som användes av skiljedomstolen för att identifiera en brytpunkt på gränsen mellan Sverige och Norge, punkten XX. Den svenska baslinje som föreslogs i 1965 års betänkande från baslinjepunkt 1 (punkten XX) till baslinjepunkt 2 är dragen från en punkt i havet, inte från en punkt i Norge. Punkten i havet är ut- märkt med en flytboj, kallad Gränsboj 2.
Professor Gihl nämner också i anslutning till sin analys av arti- kel 4 i 1958 års Genève-konvention att
ILC20 … säger, att de punkter mellan vilka baslinjerna dras måste till- höra en och samma stat. Enligt detta förbehåll som dock icke är utsatt i konventionstexten, skulle den vid svensk-norska gränsen dragna linjen Stora Drammen – Hejeknubb icke vara tillåten enligt art. 4.21
Som Gihl emellertid själv noterade fanns inget sådant förbehåll i 1958 års konvention, som Sverige för övrigt inte har anslutit sig till. Det togs inte heller in något förbehåll med denna innebörd i mot- svarande artikel i 1982 års havsrättskonvention (UNCLOS). Enligt Havsgränsutredningens uppfattning ligger halva Gränsboj 2, som utgör svensk baslinjepunkt 1, på svenskt sjöterritorium. Den befint- liga svenska baslinjen är således dragen mellan två punkter som båda tillhör Sverige, nämligen en svensk ”halv” gränsboj i havet,
19Utgångspunkten för territorialhavets beräkning, Bilaga 2 till Baslinjeutredningens betänk- ande (SOU 1965:1).
20United Nations International Law Commission, FN:s folkrättskommission.
21SOU 1965:1 sid. 87. Gihls kommentar är snarare av akademisk natur. Det folkrättsligt relevanta är vad staterna kom fram till i 1958 års konvention.
230
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
vars placering är fastställd genom internationell skiljedom, och ett svenskt skär.
1965 års Baslinjeutredning, där professor Gihl ingick som sak- kunnig, föreslog trots hans ovanstående påpekanden att i havs- området närmast rikets gräns mot Norge skulle territorialhavet sträcka sig intill en linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna undervattenstenen Hejeknubb. Man anförde i special- motiveringen till 4 § i betänkandets lagförslag att
[a]vvikelsen från huvudregeln innebär, att territorialhavet, istället för att beräknas från en rät linje, som förbinder två på svenskt territorium belägna öar eller skär, beräknas från den i (skilje-)domen angivna linjen mellan ett skär på svensk sida, Stora Drammen, och ett skär på den norska sidan, Hejeknubb.
Man påpekade också att den föreslagna territorialgränsen inte avviker från vad som då redan gällde enligt 1934 års tullkort. 1965 års utredning fann således ingen anledning att ifrågasätta den svenska baslinje som hade tillämpats i havsområdet närmast Norge sedan 1910 även om man ansåg att baslinjen gick från det norska skäret Hejeknubb, och inte från gränsboj 2, till Stora Drammen.
Både Kungl. Majt. och riksdagen instämde i betänkandets för- slag till beskrivning av hur det svenska territorialhavet skulle be- räknas i havsområdet närmast Norge. I lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium 3 § a stipulerades att det svenska territorialhavet sträcker sig
i området närmast gränsen mot Norge intill en linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattenstenen Hejeknubb.
I den åtföljande kungörelsen (1966:375) med närmare bestäm- melser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium angavs att bas- linjepunkt 1 betecknades och beskrevs som ”Gränsboj 2. Enligt traktat med Norge.”. Baslinjepunkt 2 betecknades och beskrevs som ”Stora Drammen, N-punkten”.
Av betänkandetexten i övrigt framgår att vid bestämmandet av dessa svenska baslinjepunkter, liksom alla övriga baslinjepunkter som föreslogs i betänkandet, utgick utredningen från punkternas
231
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
belägenhet i naturen22. Deras geografiska koordinater härleddes därefter med hjälp av tillgängliga sjökort för att markera punkter- nas ungefärliga positioner i latitud och longitud. Dessa koordinater angavs i den tabellförteckning som bilades betänkandets lagförslag. Koordinaterna var 58°56,5'N och 10˚55,2'O för baslinjepunkt 1 och 58˚55,8'N och 10˚57,7'O för baslinjepunkt 2.
När lagen om Sveriges sjöterritorium ändrades år 1978 för att utvidga Sveriges territorialhav från 4 till högst 12 nautiska mil från baslinjerna utelämnades den geografiska beskrivning av baslinjens respektive territorialgränsens sträckning närmast Norge som tidigare hade ingått i lagens 3 § 2 a. I den ändrade lagtexten angavs i stället att territorialhavet inte sträcker sig utöver den fastställda gränsen mot Norge och inte heller utöver en rät linje (kom- passlinje) mellan två koordinatangivna punkter i Skagerack23. Koordinaterna för dessa två punkter angavs till 58˚53'34,0"N och 10˚38'25,0"O respektive 58˚45'41,3"N, 10˚35'40,0"O uttryckta i ED 50. Punkterna utgör brytpunkt respektive slutpunkt på den förlängda riksgränsen mot Norge från fyra till 12 nautiska mil utan- för baslinjerna. Sistnämnda punkt överensstämmer med punkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Man övergick således från att beskriva den linje från vilken territorialhavets bredd skulle beräknas till att ange att territorialhavet inte fick utsträckas över riksgränsen mot Norge.
När kungörelsen (1966:375) ändrades år 197824 för att ta hänsyn till utökningen av territorialhavets bredd behölls koordinaterna för de svenska baslinjepunkterna 1 och 2 oförändrade, liksom koordi- naterna för alla andra svenska baslinjepunkter.
I och med 1978 års lagändring ersattes således den text i 3 § 2 a i 1966 års lag som angav att det svenska territorialhavets bredd i havsområdet närmast Norge skulle beräknas från en baslinje som definierades genom en geografisk beskrivning av kustens beskaffenhet i det aktuella området med en text som angav att det svenska territorialhavet inte fick sträcka sig utöver dels den fast- ställda gränsen mot Norge, dels en rät linje mellan två punkter
22SOU 1965:1 sid. 48–49.
23Lagen (1978:959) om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
24Förordningen (1978:961) om ändring i kungörelsen (1966:375) med närmare bestämmel- ser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium.
232
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
vilkas koordinater angavs i lagtexten. Begränsningen innebar i prak- tiken att det svenska territorialhavets bredd i området närmast gränsen mot Norge blev något mindre än 12 nautiska mil.
Anledningen till denna begränsning var att Sverige i en svensk- norsk deklaration den 5 april 1967 angående Sveriges och Norges sjöterritorier i nordöstra Skagerack hade åtagit sig att inte utvidga sitt sjöterritorium utöver just denna linje. I deklarationen benämndes de två punkterna A och C. Den gemensamma deklarationen hade antagits av Sverige och Norge samma dag som parterna också träffade en överenskommelse om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack (SÖ 1967:14)25. Norge påtog sig i deklarationen en motsvarande förpliktelse att inte utvidga sitt territorialhav utanför två koordinatangivna punkter (punkterna A och B). De tre punkterna A, B och C härstammade från fiskeöverenskommelsen som hade till syfte att reglera fisket på ett rättvist sätt i vissa havsområden som skulle ändra status om/när Sverige och/eller Norge skulle utvidga sitt territorialhav från 4 till högst 12 nautiska mil, vilket antogs kunde komma att ske. Punkterna ritades in på norskt sjökort nr 202 som bilades överens- kommelsen. Punkterna definierades i relation till ED 50. Osäker- heten vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår till cirka 10 meter. Sverige utvidgade sitt territorialhav den 1 juli 1979. Norge utvidgade sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil den 1 januari 200426.
Ytterligare ett avtal mellan Sverige och Norge har betydelse för avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav, nämligen den överens- kommelse som ingicks den 24 juli 1968 om avgränsning av konti- nentalsockeln (SÖ 1969:3) och som reglerar gränsdragningen mellan Sverige och Norge ”i fråga om utforskande och tillgodo- görande av naturtillgångar”. Artikel 1 stipulerar att i princip ska mittlinjen räknat från staternas baslinjer utgöra avgränsningslinje dem emellan för detta ändamål. Artikel 2 identifierar dock fem specifika punkter mellan vilka avgränsningslinjen ska dras i syfte att uppnå ”en praktisk och ändamålsenlig sträckning av gränslinjen”. De fem punkterna är:
25Överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack. Oslo den 5 april 1967 (SÖ1967:14).
26Lag nummer 57 av den 27 juni 2003.
233
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
1.Den västligaste punkten på den yttre gränsen för Sveriges sjö- territorium (58°54'50,2"N och 10°45'28,1"O). Det svenska terri- torialhavets bredd var då fyra nautiska mil.
2.Punkten där 1909 års skiljedomslinje möter Norges territorial- havs yttre gräns en geografisk mil från den norska baslinjen enligt norsk förordning den 18 juli 1952 (58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O). Punkten motsvarar punkt A enligt 1967 års fiskeöverenskommelse. Det norska territorialhavets bredd var då fyra nautiska mil.
3.Skärningspunkten mellan en linje tolv nautiska mil ut från den norska baslinjen och en linje tolv nautiska mil ut från den svenska baslinjen (58°45'41,3"N och 10°35'40,0"O). Punkten motsvarar punkt C enligt 1967 års fiskeöverenskommelse.
4.Punkten 58°30'41,2"N och 10°08'46,9"O.
5.Punkten 58°15'41,2"N och 10°01'48,1"O.
Punkterna uttrycktes i ED 50. Enligt artikel 2 i avtalet ska avgräns- ningslinjen på havsbottnen dras mellan punkterna 1, 2 och 3 i form av räta linjer (kompasslinjer) och mellan punkterna 3, 4 och 5 i form av storcirkelbågar. Avgränsningslinjen ritades in på ett norskt sjökort nr 305 som bilades överenskommelsen. Osäkerheten vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår till cirka
10meter.
Hela den svenska riksgränsen i havet mot Norge är således fast-
ställd i internationella avtal. Från Idefjordens strand, via de 1904 markerade punkterna I–XVIII, till de i 1909 års skiljedom fast- ställda punkterna XIX och XX och sedan i rät linje via punkten 1 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse till brytpunkten 2 i samma överenskommelse, som motsvarar punkten A i 1967 års fiske- överenskommelse, och vidare till punkten 3 i kontinentalsockel- överenskommelsen (som motsvarar punkten C i fiskeöverens- kommelsen). I punkten 3 upphör numera riksgränsen i havet mot Norge.
Havsgränsutredningen vill särskilt understryka att Gränsboj 2 (punkten XX enligt 1909 års skiljedom) fortsätter att utgöra svensk baslinjepunkt 1 vid gränsen mot Norge. Det är en folk- rättslig grundprincip att gränser och avtal om gränser ligger fast.
234
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Punkten tillkom för över hundra år sedan genom en internationell skiljedom som uttryckligen var baserad på hänsyn till kustens flikiga beskaffenhet med en mångfald vikar och med en omfattande skärgård bestående av ett stort antal öar, holmar och skär. Vatten- områdena mellan och innanför dessa öar, holmar och skär betrak- tades både på svensk och på norsk sida av hävd som inre vatten. Skiljedomstolen lade i sina överväganden stor vikt vid lokalbefolk- ningarnas vid den tiden sedan gammalt väl etablerade ekonomiska aktiviteter i det aktuella området i syfte att åstadkomma en rättvis gränsdragning mellan Sverige och Norge. Baslinjepunkterna 1 och 2 och den räta baslinjen mellan dem införlivades i svensk författ- ningstext första gången genom 1910 års kungörelse och har inte ändrats sedan dess.
I den norska förordningen av den 14 juni 2002, ändrad den 10 oktober 2003, anges koordinaterna för den norska baslinjepunkten NM103 på gränsen mot Sverige (Landgrense Norge/Sverige, Grensepunkt XX (G.B.2. boye)) till 58°56'32,18"N och 10°55'04,47"E uttryckta i EUREF 89. Koordinaterna för skärnings- punkten mellan den yttre avgränsningsgränslinjen för det norska territorialhavets bredd och gränsen mot Sverige27 anges i en norsk note till FN:s generalsekreterare den 3 december 2003 till 58°45'39,8596"N och 10°35'35,2818"E.28 Dessa norska koordinater är uttryckta i EUREF 89, gränsen mot Sverige har transformerats från ED 50 i 1968 års överenskommelse. Sjöfartsverket har under sommaren 2013 gjort en geodetisk inmätning av de gränsmärken på land som används för att beräkna positionen för den svenska bas- linjepunkten 1 (Gränsboj 2, punkten XX). Enligt uppgift från verket stämmer koordinaterna för den svenska baslinjepunkten 1 och den norska baslinjepunkten NM103 överens så när som på 0,5 meter.
Den senaste gemensamma översynen av riksgränsen i havet mot Norge slutfördes inte. Sverige saknar därför gemensamt fastställda koordinater för riksgränsen i havet mot Norge från Idefjordens strand ut till Gränsboj 2 och vidare till punkten 3 i 1968 års överens- kommelse där riksgränsen i havet mot Norge upphör.
27Punkten 3 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse (SÖ 1969:3) och punkten C i 1967 års fiskeöverenskommelse (SÖ 1967:14).
27SFS (1966:374) 3 § a1 och a2.
28http://www.un.org/Depts/los/LEGISLATIONANDTREATIES/STATEFILES/NOR.htm
235
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
I lagen om Sveriges sjöterritorium anges begränsningslinjer för det svenska territorialhavet. Det får i Skagerack inte utsträcka sig utöver den fastställda gränsen mot Norge och inte heller utöver en rät linje (kompasslinje) från en punkt 58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O till en punkt 58°45'41,3"N och 10°35'40,0"O. Dessa punkter överensstämmer som tidigare nämnts med punkterna 2 och 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).29
Den inre delen av havsgränsen, från punkten I till punkten XVIII, märktes ut direkt efter det att parterna kommit överens om sträckningen år 1904. Den yttre delen, från punkten XVIII till punkten XX (Gränsboj 2), märktes ut första gången sommaren 1911 och 1912 och då såg man också över märkena vid den inre delen. Nya gemensamma översyner gjordes åren 1922, 1937, 1952 och 1967. Dessutom har granskningar av märken och bojar samt underhållsarbeten genomförts vart femte år. Enligt det överens- komna schemat för gemensamma gränsöversyner vart 15:e år skulle en ny översyn ha gjorts år 1982, men vid 1977 års granskning fann man att två större kummel inne i Idefjorden var så skadade att de borde repareras snarast möjligt. Nästa gemensamma översyn kom därför att påbörjas redan år 1979. En gemensam svensk-norsk översyn av riksgränsen i havet genomfördes under åren 1979–1981. Då koordinatbestämde Sjöfartsverket tillsammans med Norges Geografiske Oppmåling alla gränsmärken i och utanför Idefjorden.30 Översynen fastställdes emellertid inte eftersom översyns- kommissionen hade konstaterat betydande diskrepanser mellan befintliga gränsmarkeringar i terrängen och på kartan. Rapporten innehöll också förslag om att en permanent gemensam översyns- kommission skulle inrättas för att åtgärda detta och avsluta resterande översynsarbete. Översynsrapporten överlämnades till Utrikesdepartementet efter det att frågor om gränsansvar hade flyttats dit från Justitiedepartementet år 1989. Något svenskt beslut om förslagen i kommissionens rapport har hittills inte fattats.
29SFS (1966:374) 3 §.
30Rapport till Regeringarna i Norge och Sverige från Gränskommissionen Norge-Sverige 1979–1981: Rapport från granskning av sjögränsen mellan Norge och Sverige, daterad Oslo/Norrköping den 1 mars 1982 och undertecknad av utsedda gränskommissarier, regi- strerad av Justitiedepartementet 82.04.20 Dnr 1101-82.
236
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Under femårsperioden fram till den 1 januari 2013 ansvarade Sjöfartsverket för kontroll av de fyra plastbojar längs riksgränsen som ägs och förvaltas av Sverige och Norge gemensamt. Bojarna med förankringar kontrollerades senast den 6 juni 2012. Koordi- naterna för Gränsboj 2 uppgavs då vara 58-56,5380N och 10- 55,0854E uttryckta i SWEREF 99. Från den 1 januari 2013 ansvarar Sjöfartsverkets norska motpart Kystverket för kontroll av gräns- bojarna under innevarande femårsperiod.
Sjöfartsverket har inte något stående uppdrag från regeringen att ansvara för skötsel av riksgränsen i havet mot Norge mellan de gemensamma gränsöversynerna.
Figur 4.2 Foto över gränsboj 4 (fotograf Dennis Stigson, Sjöfartsverket)
237
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
4.6.3Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Danmark
Sverige och Danmark undertecknade den 30 januari 1932 en gemensam deklaration om dragningen av den linje som utgör gräns mellan ländernas territorialhav i Öresund.31 Deklarationen omfattar gränsdragningen i ett område som i norr begränsas av en linje mellan Gilberghoved i Danmark och Kullen i Sverige, genom punkten 56˚14,4'N och 12˚23,6'O32, och i söder av en linje mellan Stevns fyr i Danmark och Falsterbo udde i Sverige, genom punkten 55˚20,87'N och 12˚41,32'O33.
I deklarationen åtog sig de båda regeringarna att avhålla sig från att uppföra fyrar, sjömärken eller överhuvudtaget några fasta anläggningar av vad slag det vara må utanför det egna territorial- havet. Vidare angavs att linjen ska utgöra gräns för respektive stats rätt att utmärka och bärga vrak i området. Deklarationen, som ska ses även mot bakgrund av 1857 års Öresundstraktat (se nedan), innebar ingen ändring i gällande regler för lotsning i sundet. I en anslutande note-växling samma dag åtog sig den svenska regeringen också att hålla genomfarten vid Flintrännan och öster om Ven öppen för alla danska fartyg, inklusive handels- och örlogsfartyg, för fri genomfart utan att de belades med avgift eller i övrigt i något avseende behandlades mindre gynnsamt än svenska eller andra staters fartyg. Sverige förbehöll sig dock rätten att
vidtaga sådana temporära försvarsåtgärder, som det finner erforderliga i händelse av internationella militära förvecklingar, vari det indrages.
Den svenska regeringen erkände även den danska regeringens rätt att fastställa gränserna för Köpenhamns redd på samma sätt som dittills och att behandla dessa vatten som inre danskt vatten.
Den i 1932 års deklaration överenskomna gränslinjen i Öresund drogs mitt emellan Själlands kust och det svenska fastlandet, utan hänsyn till ön Ven, ner till lys- och ljudbojen Lous Flak, och därifrån vidare i rät riktning till lysbojen Saltholm Flak N. O. Demarkationslinjen drogs sedan söderut i räta linjer mellan fyra
31SÖ 1932:1 Deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund. Stock- holm den 30 januari 1932.
32SFS (1966:374) 3 §.
33SFS (1966:374) 3 §.
238
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
angivna punkter (punkterna 1–4) och därefter vidare till punkt- erna 5 och 6 enligt motsvarande regler som för norra delen av Öresund, alltså mitt emellan den danska kusten och det svenska fastlandet. Samtliga åtta angivna punkter uttrycktes med dåtidens koordinater N och O i grader, minuter och sekunder. Den 28 juni och 3 juli 1995 avtalade Sverige och Danmark genom skriftväxling om revidering av de åtta punkter som utgör demarkationslinjen i södra Öresund.34 Koordinaterna för de åtta punkterna i 1932 års deklaration transformerades via ED 50 till EUREF 89 och uttrycktes i grader och minuter med tre decimaler. I 1995 års avtal angavs också att gränsen mellan punkterna utgörs av räta geodetiska linjer. Osäkerheten vid transformering av dessa koordi- nater till SWEREF 99 är mycket liten och uppgår till endast cirka tre centimeter.
När Sverige beslutade att utvidga sitt territorialhav från fyra till högst 12 nautiska mil från och med den 1 juli 197935 aktualiserades vissa frågor med anledning av de regler för passage i internationella sund som förväntades bli resultatet av de då pågående FN-förhand- lingarna om en havsrättskonvention. De folkrättsliga förhållandena avseende passagerättigheter i Öresund har sin bakgrund i bland annat 1857 års Öresundstraktat.36 På initiativ av Danmark, som vid denna tidpunkt ännu inte hade beslutat att utvidga sitt territorial- hav, slöts därför en överenskommelse om genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark genom note-växling den 25 juni 1979. Överenskommelsen innebär att Sverige och Danmark i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen, Laesö och Anholt, som ligger nordväst om Öresund, samt i Born- holms-gattet, som ligger sydost om Öresund, begränsar sina respek- tive territorialhav så att det på vardera sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav som är minst tre nautiska mil brett. Avtalet anger att båda stater ska
34SÖ 1995:54 Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1). Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995.
35Prop. (1978/79:27) om utvidgning av Sveriges sjöterritorium.
36Öresundstraktaten om rätten till avgiftsfri passage genom Öresund, “Traité pour l’abolition
des droits du Sund et des Belts”, ingicks den 14 mars 1857 mellan å ena sidan Danmark och, å den andra Sverige-Norge, Österrike-Ungern, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Neder- länderna, Ryssland och ett antal då fristående tyska stater. Ett bilateralt avtal mellan Danmark och USA om motsvarande frågor ingicks samma år.
239
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
tillämpa en ordning som gör det möjligt för främmande fartyg och luftfartyg att passera genom och över fritt hav i områdena omedel- bart norr och söder om Öresund.
I den svenska noten anges inga koordinater för begränsnings- linjernas brytpunkter. Där stipuleras endast att Sverige avser be- gränsa det svenska territorialhavet i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen samt vid Laesö, Anholt och Bornholm i syfte att vidmakthålla oförändrade passagemöjlig- heter i dessa vatten så att det på den svenska sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav som är minst tre nautiska mil brett. Sverige åtar sig också att ge Danmark tolv månaders varsel om man i ett senare skede skulle besluta att utvidga det svenska territorialhavet utöver det omnämnda området. Det sägs uttryckligen att Sverige avser tillämpa en ord- ning som gör det möjligt för främmande fartyg och luftfartyg att passera genom och över fritt hav i områdena omedelbart norr och söder om Öresund i syfte att möjliggöra fortsatt fritt tillträde till Öresund, förutsatt att det danska territorialhavet i de omnämnda vattnen begränsas på motsvarande sätt. Innehållet i den svenska noten godkändes i en svars-note samma dag från den danska rege- ringen. Inte heller den danska noten innehöll några koordinater.
Såväl Sverige som Danmark har förklarat att passage genom
Öresund regleras av en ”sedan gammalt gällande” konvention och att passagereglerna genom Öresund inte ändras genom tillträdet till UNCLOS. 37
Regeringen utfärdade den 14 juni 1979 en förordning (1979:549) om tillfälliga passagezoner inom svenskt territorium och föreskrev att inom vissa koordinatangivna områden öster om territorial- gränsen i Skagerack och Kattegatt samt nordväst om territorial- gränsen i Bornholms-gattet får främmande makts örlogsfartyg och militära luftfartyg passera utan tillstånd eller föranmälan. Förord- ningen trädde i kraft den 1 juli 1979 och skulle gälla till och med den 31 december samma år. Samtidigt utvidgades det svenska terri- torialhavet till 12 nautiska mil. Under hösten 1979 lade regeringen fram prop. 1979/80:43 om ändring av Sveriges sjöterritorium. I propositionen föreslogs att samma koordinater som tagits in i för- ordningen om tillfälliga passagezoner skulle föras in i lagen om
37 http://www.un.org/Depts/los/convention_agreements/convention_declarations.htm#Sweden
240
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Sveriges sjöterritorium. Riksdagen antog lagförslaget som alltså lade fast geografiska koordinater för de begränsningslinjer som den svenska territorialgränsen inte får sträcka sig utöver i Skagerack, Kattegatt, Öresund, södra Östersjön och Bornholms-gattet. Koordinaterna är med största sannolikhet angivna i RT 38. Osäkerheten vid transformering till SWEREF 99 uppgår till cirka 5 meter.
I Skagerack och Kattegatt dras territorialgränsen som räta linjer förbi Skagen, Laesö och Anholt mellan tio brytpunkter från punkten 57˚59,0'N och 10˚59,8'O till punkten 56˚18,1'N och 12˚19,7'O enligt 3 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Från sistnämnda punkt dras territorialgränsen fyra nautiska mil från den svenska normala baslinjen till punkten 56˚14,4'N och 12˚23,6'O som ligger på Öresunds norra begränsningslinje. Från denna punkt dras territorialgränsen i sydvästlig riktning till punkten G i den överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Punkten G har koordinaterna 56˚12'58,9"N och 12°21'48,0"O enligt ED 50. Från punkten G sammanfaller riksgränsen, territorialgränsen och avgräns- ningslinjen för kontinentalsockeln i Öresund med begränsnings- linjerna enligt 1932 års deklaration fram till punkten 6 i denna och i 1995 års överenskommelse. Riksgränsen mot Danmark upphör i punkten 6 som har koordinaterna 55˚20'14,2"N och 12˚38'31,1"E i
ED 50 enligt SÖ 1995:54. Territorialgränsen fortsätter från punkten H i 1984 års överenskommelse, som har koordinaterna 55˚20'14,2"N och 12˚38'31,0"O i ED 50. Punkterna 6 och H borde vara samma punkt men det är en skillnad på 0,1" i ostlig riktning mellan koordinaterna i 1984 års och 1995 års överenskommelser. Skillnaden uppgår till cirka 1,5 meter.
Från punkten H sammanfaller territorialgränsen i nordostlig riktning med den södra begränsningslinjen för Öresund till punkten 55˚20,87'N och 12˚41,32'O som Sverige fastställt enligt 1979 års riksdagsbeslut. Gränsen fortsätter sedan i södra Östersjön fyra nautiska mil från de svenska baslinjerna till punkten 55˚17,70'N och 12˚43,32'O och därifrån vidare i rät linje i sydostlig riktning till punkten 55˚08,9'N och 12˚55,7'O som ligger 12 nautiska mil från baslinjen.
241
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Territorialgränsen fortsätter sedan österut 12 nautiska mil från den normala baslinjen längs Skånes sydkust tills den möter den begränsningslinje i Bornholms-gattet som Sverige beslutat om i enlighet med 1979 års note-växling med Danmark. I Bornholms- gattet dras begränsningslinjen som en rät linje från punkten 55˚10,6'N och 14˚10,2'O till punkten 55˚36,4'N och 14˚42,3'O.
Koordinaterna för ovanstående punkter är inte överenskomna med Danmark i note-växlingen den 25 juni 1979. Punkterna fast- ställdes i 1979 års riksdagsbeslut och torde ha bestämts ensidigt av Sverige, med undantag för de koordinater längs riksgränsen, terri- torialgränsen och avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i Öresund som är överenskomna i 1932 års deklaration samt punkt- erna G och H som härstammar från 1984 års överenskommelse.
I havsområdena öster om Bornholms-gattet fortsätter den svenska territorialgränsen i Östersjön 12 nautiska mil utanför baslinjerna upp till Ålands hav.
4.6.4Sveriges riksgräns på land mot Finland
Riksgränsen mellan Sverige och Finland härstammar från artikel V i fredsöverenskommelsen i Fredrikshamn år 1809 då Sverige av- trädde Finland till Ryssland.38 En demarkationsakt upprättades år 1810.39 Den angav bland annat att gränsen i huvudsak ska följa gränsälvarnas mittfåra och att Åland ska tillhöra Ryssland. I anslutning till demarkationsakten upprättades en topografisk beskrivning av sjögränsen.40 Efter Finlands självständighet upprättades nya gränsdokument och gränskartor vid en gemensam svensk-finsk gränsöversyn 1926–1927. En principiell ändring gjordes av riksgränsen i Haparanda-Torneå skärgård och det bestämdes att gränsen i området från Röyttä hamn till de yttersta skären skulle följa fyra räta linjer (mellan punkterna I–IV) i stället för som tidigare en kurvlinje. De nya gränsmarkeringarna i skärgården inmättes geodetiskt genom sjökarteverkens försorg. I samband med godkännandet av denna gränsöversyn överenskom de svenska och finska regeringarna att gemensamma översyner av
38Traité de paix. Frédéricshamn le 17 (5) septembre 1809.
39N:o 426. Acte de démarcation des frontières. Torneå den 20 (8) november 1810.
40Undertecknad den 19 (7) januari 1811.
242
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
riksgränsen skulle göras vart 25:e år.41 Positionsangivelserna för gränsmarkeringarna i älvfåran revideras vid varje gränsöversyn. Vid 1956 års gemensamma gränsöversyn upprättades en fotokarta över hela gränsen från Treriksröset till territorialgränsen utanför Haparanda-Torneå. I samband med godkännandet av denna över- syn överenskoms även att fortsättningsvis ska positionsan- givelserna i älvfåran ligga fast fram till nästa gemensamma översyn.42 Den fastighetsrättsliga regleringen av enskilt vatten under hela perioden mellan två gemensamma översyner baseras således på den i författningstext fastställda gränsdragning mellan Sverige och Finland som överenskommits vid den senaste gemen- samma gränsöversynen.
Den senaste gemensamma översynen av riksgränsen genom- fördes år 2006.43 Skriftväxling mellan Sverige och Finland om att riksgränsen från den 1 maj 2010 ska ha den sträckning som före- slagits i översynskommissionernas rapport ägde rum den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).44 De inom ramen för översynen upp- rättade tekniska beskrivningarna över gränsen i form av ett huvud- dokument och 49 riksgränskartor gäller som officiella svenska gränsdokument enligt förordningen (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland.
Gränsdokumenten anger överenskomna och fastställda geografiska koordinater för riksgränsens sträckning från Treriksröset på land, längs gränsälvarna, i inre vatten och ut till den punkt där riks- gränsen upphör och svenskt sjöterritorium inte längre möter finskt sjöterritorium i norra Bottenviken samt för riksgränsen på den svensk-finska ön Märket i Ålands hav. Samtliga gränsmärken som definierar gränsens läge på marken är inmätta och redovisade i ett enhetligt geodetiskt datum, ETRS 89. Gränslinjens brytpunkter är redovisade på samma sätt. Till stöd för tolkning av gränskartorna finns koordinater för riksgränsen uttryckta i EUREF 89 bifogade till gränshandlingarna. Samtliga koordinater har uppmätts och överens-
41Svenskt regeringsbeslut den 14 juni 1928. Finskt regeringsbeslut den 15 april 1929. SÖ saknas.
42Ministeriella noter rörande den svensk-finska riksgränsen. Helsingfors den 18 februari 1961, (SÖ 1961:6).
43Riksdagsbehandling: Prop. 2008/09:188, bet. 2009/10:UU8, rskr. 2009/10:15.
44Förordning (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland.
243
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
kommits mellan Lantmäteriet och dess finska motsvarighet, Lant- mäteriverket.
Det nya avtal som ska reglera skötseln av riksgränsen mellan Sverige och Finland fram till nästa gemensamma översyn god- kändes genom regeringsbeslut den 19 juni 2013.45 Lantmäteriet har ett stående uppdrag från regeringen att ansvara för redovisning, till- syn och skötsel av riksgränsen mot Finland på land mellan de gemensamma gränsöversynerna.46 Underhållskostnaderna finansieras inom ramen för Lantmäteriets ordinarie anslag.
4.6.5Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Finland
En överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinental- sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och den nord- ligaste delen av Östersjön ingicks i Stockholm den 29 september 1972.47 Överenskommelsen anger att gränslinjen mellan de om- råden av kontinentalsockeln över vilka respektive stat utövar suve- räna rättigheter i fråga om utforskning och utvinning av naturtill- gångar i princip ska vara en mittlinje mellan staternas baslinjer. Vissa avvikelser från principen gjordes för att beakta de begräns- ningslinjer som fastställts dels i 1811 års topografiska gränsbeskriv- ning, dels i Ålandskonventionen.48 För att ge avgränsningslinjen en praktisk och ändamålsenlig sträckning utformades den som räta linjer mellan ett antal punkter som anges med koordinater i överens- kommelsen. Vissa av punkterna överensstämmer med punkter som även är definierade i Ålandskonventionen.
Efter det att Sverige år 1979 hade utvidgat det svenska terri- torialhavet till högst 12 nautiska mil och från och med år 1993 hade inrättat en ekonomisk zon49 ingicks en överenskommelse med
45Överenskommelsen mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands rege- ring om skötseln av riksgränsen mellan de båda länderna. Avtalet är undertecknat och har trätt i kraft, Lantmäteriet Dnr 2014/03553.
463 § 8 förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
47Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1).
48Konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering. Genève den
20oktober 1921.
49Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
244
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Finland den 2 juni 1994 om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön som ersatte de delar av 1972 års överenskommelse som avsåg avgränsningslinjerna söder om ön Märket i Ålands hav.50 Även 1994 års överenskommelse innehåller vissa punkter som överens- stämmer med punkter vilka är definierade i Ålandskonventionen. Finland utvidgade sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil från baslinjerna år 1995.
Den svenska territorialgränsen i havet ansluter söderifrån till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln mot Finland i en punkt som ligger norr om brytpunkten 4 i 1994 års överenskommelse. Anslutningspunkten kan bestämmas av Sverige. Gränsen samman- faller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och fortsätter norrut till en punkt där Finlands sjöterritorium också ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.51 Denna riksgränspunkt bör fastställas i samverkan med Finland. Riksgränsen går vidare via punkterna 3 och 2 i 1994 års överenskommelse till punkten 1 som har koordinaterna 60°14,115'N och 19°06,162'O. Denna punkt ligger i havet söder om Märket och var den riksgränspunkt där Sveriges och Finlands sjöterritorier upphörde att gränsa till varandra innan staterna utvidgade sina territorialhav till högst 12 nautiska mil. Linjerna mellan de fem punkter söder om Märket som är koordi- natbestämda i 1994 års överenskommelse utgörs av räta geodetiska linjer. Koordinaterna har angetts i enlighet med WGS 84. Osäker- heten vid transformering till SWEREF 99 uppgår till cirka tre meter. Punkterna 4, 3 och 2 motsvarar punkterna 13, 14 och 15 i Ålands- konventionen.
Från punkten 1 i 1994 års överenskommelse följer riksgränsen ett antal räta linjer mellan punkten 12, som är markerad med mässingsdubb på Märkets södra strand, till punkten 11, som är markerad med mässingsdubb på öns norra strand, och fortsätter sedan i samma räta linje till punkten 10 i 1972 års överenskommelse där Finlands sjöterritorium lämnar avgränsningslinjen för konti- nentalsockeln och riksgränsen därmed upphör. Punkten är en riks- gränspunkt och dess koordinater bör bestämmas i samverkan med Finland.
50Överenskommelse mellan Konungariket Sverige och Republiken Finland om avgräns- ningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kon- tinentalsockel och fiskezon. Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
51Punkten har nr 129 enligt rapporten från 2006 års gemensamma gränsöversyn.
245
Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium | SOU 2015:10 |
Från punkten 10 fortsätter territorialgränsen att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till punkten 9 i 1972 års överenskommelse. Denna punkt utgjorde brytpunkt på den svenska territorialgränsen när Sveriges territorialhav uppgick till 4 nautiska mil men fyller numera ingen sådan funktion.
Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln norrut fram till en punkt, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, söder om punkten 8 i 1972 års överenskommelse. Punkten 8 motsvarar punkten 17 i Ålandskonventionen. Territorialgränsen lämnar därefter avgräns- ningslinjen för kontinentalsockeln och fortsätter norrut 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna tills den återigen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en ny brytpunkt öster om Örnsköldsvik. Koordinaterna för denna punkt kan bestämmas av Sverige. Gränsen sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln via punkterna 6, 5 och 4 i 1972 års överens- kommelse norrut till en ny brytpunkt i Norra Kvarken utanför Umeå där den återigen lämnar avgränsningslinjen för kontinental- sockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige.
Territorialgränsen fortsätter sedan norrut 12 nautiska mil från baslinjerna tills den åter ansluter till avgränsningslinjen för konti- nentalsockeln i en ny brytpunkt öster om Luleå. Punktens koordi- nater kan bestämmas av Sverige. Därefter sammanfaller territorial- gränsen med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till den i 1972 års överenskommelse angivna punkten 2 där även det finska sjöterritoriet ansluter till avgränsningslinjen för kontinental- sockeln. Koordinaterna för denna punkt, som är en riksgränspunkt, bör bestämmas i samverkan med Finland.
Från punkten 2 fortsätter riksgränsen i rät linje via punkten 1 i 1972 års överenskommelse till brytpunkten IV. I den punkt där riksgränsen korsar den svenska räta baslinje som går mellan den svenska baslinjepunkten 103 och det sydligaste skäret vid den finska ön Selkäsarvi upphör det svenska territorialhavet och svenskt inre vatten tar vid. Detta framgår av 1 § i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn anger att riksgränsen fortsätter norrut från brytpunkten IV mellan öarna Sarvenkataja i Sverige och Linnanklupu i Finland i räta linjer enligt gränskartorna 44–48 till gränsälvens djupfåra norr om Svensarö.
246
SOU 2015:10 | Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium |
Ingen av de svensk-finska riksgränspunkterna i havet norr om Märket är koordinatbestämd i 2006 års gränsöversyn. Dokumenten innehåller emellertid principer för den tekniska revision som åberopas i protokollet till 1994 års överenskommelse med Finland och som ska avse punkterna 10–1 i 1972 års överenskommelse med Finland. Överenskomna koordinater för dessa punkter krävs för att också kunna bestämma koordinater för de riksgränspunkter i havet som sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln norr om Märket och i norra Bottenviken.
Koordinaterna för punkterna i 1972 års överenskommelse är redo- visade i ett finskt referenssystem som kan omräknas via EUREF 89 till SWEREF 99. Sjöfartsverket har tillgång till parametrar för trans- formation från det finska systemet. Osäkerheten blir i storleks- ordningen 3 meter.
247
5Inrättande av en svensk angränsande zon
Enligt FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) får en kuststat inrätta en så kallad angränsande zon utanför sitt territorialhav i ett område ut till högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den angräns- ande zonen kan således för Sveriges del, med ett territorialhav om högst 12 nautiska mil, i princip inte vara bredare än 12 nautiska mil. En angränsande zon ger kuststaten rättigheter men inga formella skyldigheter. Zonen kan karaktäriseras som en ”poliszon”. Dess primära syfte är att ge kuststaten rätt att skydda sitt territorium, inklusive sitt territorialhav, genom att utöva nödvändig kontroll inom zonen för att förhindra och bestraffa ”överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd”1. Kuststaten har även rätt att skydda det marina kulturarvet på bottnen inom det havsområde som omfattas av den angränsande zonen. Det är en rättighet som Sverige för närvarande inte utnyttjar.
5.1Behovet av en svensk angränsande zon
Regeringen gjorde i proposition 1995/96:140 om Sveriges ratificering av FN:s havsrättskonvention bedömningen att
en angränsande zon bör inrättas runt Sveriges kuster utanför det svenska sjöterritoriet.
Regeringen ansåg då att övervägande skäl talar till förmån för att en angränsande zon bör inrättas men anförde samtidigt att detta för-
1 Eng. ”infringement of its customs, fiscal, immigration or sanitary laws and regulations”.
249
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
anleder författningsändringar, bland annat avseende Kustbevak- ningens roll, samt att frågan om koordinatbestämning av zonen kräver ytterligare överväganden. Därefter konstaterades att regeringen avsåg att återkomma med förslag om inrättande av en angränsande zon.
Utredningen ska enligt direktiven föreslå inrättande av en angräns- ande zon i hela eller delar av det område som gränsar till svenskt territorialhav och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myndigheter vid inrätt- ande av en sådan zon. Vidare ska utredningen på basis av detta underlag och med beaktande av vad Havsplaneringsutredningen föreslagit lägga fram förslag till nödvändiga författningsbestämmelser om svensk jurisdiktion och annan verksamhet i en sådan zon.
5.1.1Kort historik
Regeringen har således redan i proposition 1995/96:140 gjort bedöm- ningen att det föreligger behov av en svensk angränsande zon. Till grund för propositionen låg en promemoria som även innehöll ett förslag till lag om angränsande zon. Promemorian utgick från att en svensk angränsande zon skulle inrättas i samband med att Sverige ratificerade FN:s havsrättskonvention. De tio remissinstanser som uttalade sig tillstyrkte att en sådan zon skulle inrättas (Riks- åklagaren, Kalmar tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Kungl. Örlogs- mannasällskapet, Kustbevakningen, Generaltullstyrelsen, Riksskatte- verket, Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län).
Som redovisats ovan innehöll propositionen emellertid inte något förslag om inrättande av en angränsande zon. Frågan har senare varit föremål för riksdagsfrågor. År 2008 uttalade dåvarande utrikesministern Carl Bildt att inrättande av en angränsande zon i icke obetydliga avseenden skulle utvidga möjligheterna för tillsyn av överträdelser av svenska lagar och förordningar. Han noterade att juridiska och tekniska skäl talade för att frågan hanteras som en del av en på sikt nödvändig översyn av den svenska havsgränslag- stiftningen.2 Även tidigare miljöministern Andreas Carlgren har ut-
2 Svar på skriftlig fråga 2007/08:523.
250
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
talat sig i samma riktning. Olika myndigheter, däribland Kustbevak- ningen, Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet3 och andra intressenter, har vid flera tillfällen understrukit vikten av att inrätta en angräns- ande zon.
Havsplaneringsutredningen framhöll i betänkandet Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91) att Sverige bör utnyttja den möjlighet som havsrätten ger att inrätta en angrän- sande zon för att kunna skydda kulturarv även i området närmast utanför det svenska territorialhavet. På havsbottnen inom inter- nationellt vatten utanför Sveriges territorium, inte minst i Öster- sjön, finns, enligt betänkandet, ett unikt kulturarv.
5.2Regler om angränsande zon i UNCLOS
Kuststatens rätt att inrätta en angränsande zon kodifierades i en internationell konvention, ”Convention on the Territorial Sea and Contiguous Zone”, som antogs vid FN:s första havsrättskonferens i Geneve år 1958. Sverige anslöt sig dock aldrig till denna konven- tion. UNCLOS bekräftar kuststatens rätt att inrätta en angräns- ande zon samtidigt som zonens maximala bredd i förhållande till vad som föreskrivits i 1958 års konvention utökades från 12 till 24 nautiska mil från baslinjerna.
Inom en angränsande zon får kuststaten utöva nödvändig kon- troll för att förhindra överträdelser från att begås inom dess terri- torium, samt bestraffa överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd som har begåtts inom dess territorium. Kuststaten kan själv välja i vilken ut- sträckning den vill utnyttja de rättigheter som zonen ger upphov till. Kuststaten behöver inte utöva tillsyn eller övervaka zonen för att till exempel uppfylla några förpliktelser.
En angränsande zon utanför territorialhavet får sträcka sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Artikel 33 i UNCLOS anger att
3 Bl.a. genom skrivelsen 2013-06-17 till Kulturdepartementet Skydd av regalskeppet Svärdet (UD 2011:01/2013/1), som överlämnats till utredningen.
251
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
1.Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd angränsande zonen, får kuststaten utöva nödvändig kontroll för att
a)hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller territorialhav,
b)bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra för- fattningar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.
2.Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Den formulering som används i artikel 33 i UNCLOS, ”territoriy or territorial sea”, och i den svenska översättningen som återges ovan, ”territorium eller territorialhav” (SÖ 2000:1), är olycklig eftersom territorialhavet är en del av kuststatens territorium.
I den engelska texten används begreppet ”prevent” i punkten a), vilket i den svenska versionen översatts med ”hindra”. Utredningen har valt att använda begreppet förhindra i syfte att ännu tydligare spegla det engelska begreppets betydelse som även innefattar att förebygga.
Begreppet ”sanitary” översattes i SÖ 2000:1 och prop. 1995/96:140 med ”hälsovård”. Utredningen anser att ”hälsoskydd” är ett mer
ändamålsenligt svenskt begrepp och använder därför detta i stället.
En angränsande zon ger också kuststaten utökade möjligheter att skydda arkeologiska och historiska fynd på havsbottnen inom zonen. Genom artikel 303 i UNCLOS utsträcks kuststatens rättigheter och skyldigheter till att även skydda arkeologiska och historiska föremål på havsbottnen inom det område som omfattas av en angränsande zon. Kuststaten har rätt att utgå från att flyttning av sådana föremål utan dess tillstånd är att betrakta som ett brott mot de lagar och andra författningar som omfattas av artikel 33. Artikel 303 anger att
1.Staterna är skyldiga att skydda föremål av arkeologiskt och histo- riskt intresse som påträffas i havet och att samarbeta i detta syfte.
2.För att kontrollera handel med sådana föremål får en kuststat, då den tillämpar artikel 33, utgå ifrån att ett avlägsnande utan dess tillstånd av föremålen från havsbottnen inom den zon som avses i nämnda artikel skulle leda till överträdelse inom dess territorium eller territorialhav av de lagar och andra författningar som avses i artikeln.
3.…
4.…
252
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Kuststaten får även upprätta en angränsande zon runt friliggande öar, som t.ex. Gotland, enligt UNCLOS artikel 121.2.
En angränsande zon bör inte i första hand betraktas som en zon där kuststaten utsträcker sin jurisdiktion i syfte att ta tillvara till- gångar eller rättigheter kopplade till havsområdet som sådant. Där- med skiljer sig begreppet angränsande zon från begrepp som fiske- zon, ekonomisk zon och kontinentalsockel i havsrätten.
Inom den angränsande zonen får kuststaten utöva nödvändig kontroll dels av ingående fartyg i förebyggande syfte för att förhindra att överträdelser begås inom statens territorium, dels av utgående fartyg i beivrande syfte för att bestraffa överträdelser som har be- gåtts inom territoriet eller vid misstanke om sådana brott. Den utökade jurisdiktionen i zonen gäller alltså verkställighet. Den är vidare, som har redovisats i det föregående, begränsad till att avse överträdelser inom statens territorium av regelverk på specifikt angivna rättsområden. Fartyg som passerar genom den angränsande zonen utan att vara på väg in till eller ut från kuststatens territorialhav får inte kontrolleras på annat sätt än vad som annars gäller.
Kuststatens utökade jurisdiktion i den angränsande zonen är emellertid både föreskrivande och verkställande när det gäller skydd av arkeologiska och historiska föremål på havsbottnen.
Frågan om skydd av arkeologiska och historiska fynd under havs- ytan behandlas även i UNESCO:s konvention om skydd för kultur- arv under vatten4 som antogs år 2001 och trädde i kraft den 2 janu- ari 2009. Sverige har inte ratificerat denna konvention. I dess arti- kel 8 sägs följande om den angränsande zonen5:
… , och i enlighet med artikel 303, paragraf 2, i Förenta Nationernas havsrättskonvention, får de fördragsslutande staterna reglera och auktorisera6 aktiviteter som avser under vatten beläget kulturarv inom deras angränsande zon.
Begreppet ”nödvändig kontroll” i UNCLOS artikel 33 kan således omfatta både övervakning i brottsbekämpande syfte och kontroll- eller tillsynsverksamhet.
4Protection of the Underwater Cultural Heritage.
5Utredningens översättning.
6Eng. ”authorize”.
253
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Av det internationella förberedelsearbete som föregick 1958 års konvention och UNCLOS framgår tydligt att staterna enades om formuleringen ”customs, fiscal, immigration or sanitary laws and regulations” i artikel 33 efter noggranna överväganden. Syftet var att genom varje begrepp för sig, eller flera av begreppen i olika kombinationer, täcka in alla rimliga intressen som en kuststat kunde anses ha legitim rätt att skydda genom att vidta kontrollåtgärder i sin angränsande zon.
Referensen till ”customs” avser alla regler som är tillämpliga vid import eller export, inte enbart de tullar och andra avgifter som stater kan ta ut vid utförsel eller införsel av varor inom traditionell varuhandel. Enligt utredningens uppfattning omfattar begreppet varor i artikel 33 alla varor och tjänster som är föremål för laglig handel vid varje given tidpunkt, även handel med jordbruksvaror inklusive levande djur och växter. Hela det svenska regelverk som är tillämpligt vid införsel eller utförsel av jordbruksvaror omfattas således av artikel 33, även sanitära bestämmelser och växtskydds- bestämmelser (fytosanitära) liksom djurskyddsbestämmelser.
Av förhandlingshistorien framgår också att det även förekom förslag om att inkludera en explicit referens till lagar och andra för- fattningar för skydd av kuststatens säkerhet i artikel 33, men att dessa förslag inte fick tillräckligt stöd eftersom begreppet ”security” ansågs vara för vagt och kunna öppna för missbruk. Möjligheten att säkerställa efterlevnad av en stats kombinerade regler för tullar och hälsoskydd förmodades vara tillfyllest i de flesta fall för att upp- rätthålla erforderligt skydd för kuststatens säkerhet.
UNCLOS ålägger inte kuststaten att anmäla inrättandet av en angränsande zon till FN:s generalsekreterare, till skillnad från den plikt att deponera information som råder för staten avseende dess baslinjer samt dess avgränsningslinjer för territorialhav, exklusiv ekonomisk zon och kontinentalsockel. Många stater har ändå informerat FN:s generalsekreterare när de inrättat en angränsande zon.
254
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
5.2.1Rätt till omedelbart förföljande
UNCLOS innehåller bestämmelser om rätt till så kallat omedelbart förföljande (eng. ”hot pursuit”). Bestämmelserna innebär en utsträck- ning av kuststatens verkställande jurisdiktion till utländska fartyg som misstänks ha brutit mot kuststatens lagar och andra författ- ningar. En angränsande zon ger kuststaten en vidgad rätt att inleda sådant förföljande.
Enligt UNCLOS kan kuststaten tillgripa omedelbart förfölj- ande av ett utländskt fartyg då statens behöriga myndigheter har goda skäl att tro att fartyget har brutit mot kuststatens lagar och andra författningar. Omedelbart förföljande måste påbörjas när det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i kust- statens inre vatten, arkipelagvatten, territorialhav eller angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angräns- ande zonen om det inte har avbrutits (UNCLOS artikel 111.1).
Om det utländska fartyget befinner sig i den angränsande zonen när försök till kontroll av fartyget inleds, får förföljande endast upptas om brott har ägt rum mot de lagar och andra författningar för vilkas skydd den angränsande zonen har inrättats. Rätten till omedelbart förföljande gäller i tillämpliga delar även vid överträd- elser i den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln av kust- statens lagar och andra författningar som i överensstämmelse med havsrättskonventionen är tillämpliga på den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln. Rätten till omedelbart förföljande upphör när det förföljda fartyget kommer in på den egna statens eller annan stats territorialhav (UNCLOS artikel 111.3).
255
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
5.3Förutsättningar för inrättande av en svensk angränsande zon
5.3.1Gällande ordning för svensk sjöövervakning och gränskontroll till havs
De avsnitt av Sveriges territorialgräns i havet som bildar riksgräns mot Finland eller Danmark, utgör del av EU:s inre gräns7. Övriga avsnitt av Sveriges territorialgräns i havet utgör del av EU:s yttre gräns. Inom EU pågår ett kontinuerligt arbete med att utveckla medlemsstaternas samverkan om sjöövervakning och gränskon- troll. Detta arbete påverkas inte av att Sverige inrättar en angrän- sande zon, men det havsområde där svenska myndigheter kan utöva tillsyn och övervakning av vissa regler som är överenskomna på EU-nivå kommer att öka.
Polismyndigheten och Tullverket har huvudansvar för den svenska gränskontrollen till havs. Polismyndigheten har huvudansvar för kontroll av personer. Tullverket har huvudansvar för kontroll av varor. Det är dock Kustbevakningen som i praktiken genomför dessa uppgifter eftersom Polismyndigheten respektive Tullverket har mycket begränsad förmåga att själva genomföra ingripanden till havs. Kustbevakningen ansvarar för kontroll av sjötrafiken av- seende såväl varor som personer och har visst självständigt ansvar för utlänningskontroll och varukontroll. Kustbevakningens befogen- heter följer av bl.a. tullagen (2000:1281) och utlänningslagen (2005:716).
Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss enligt 1 § förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen. I uppgiften att bedriva sjö- övervakning ingår att förebygga och ingripa mot störningar av ord- ningen i sjötrafiken samt att, i enlighet med särskilda föreskrifter, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, ingripa vid misstanke om brott samt utreda och beivra brott eller bistå med utredningen av brott (3 §).
Geografiskt omfattar Kustbevakningens ordinarie övervaknings- område Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt land- områden i anslutning till dessa vatten (1 §).
7 Även riksgränsen mot Norge betraktas i många avseenden på samma sätt.
256
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Försvarsmakten övervakar det svenska sjöterritoriet med rörliga och fasta sensorer och ska enligt sin instruktion (2007:1266) med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet samt värna Sveriges nationella intressen utanför det svenska territoriet.
Det är således endast Kustbevakningen och under vissa omständigheter Försvarsmakten, Polismyndigheten och Tullverket som har förutsättningar att självständigt med egna resurser eller i samverkan utföra den typ av verkställande kontrolluppgifter som kan komma i fråga i en svensk angränsande zon.
5.3.2Andra staters lagstiftning om angränsande zon
Danmark, Finland, Litauen, Norge och Ryssland har beslutat inrätta angränsande zoner av varierande bredd utanför sina territorialhav. Såvitt utredningen känner till har Estland, Lettland, Polen och Tyskland hittills inte inrättat någon angränsande zon.
Danmark har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den danska lagen nr 589, Lov om tilstødende zone, beslutades den 24 juni 2005 och trädde i kraft den 1 juli 2005. Zonen utgår från de vid varje tidpunkt gällande danska baslinjerna. Avgränsningen mot grannstater eller motstående stater vars kuster ligger mindre än 48 nautiska mil från den danska kusten överensstämmer med avgränsningen av den danska exklusiva ekonomiska zonen och utgörs av den s.k. mitt- linjen om inget annat har fastställts i avtal. Inom den angränsande zonen får Danmark utöva nödvändig övervakning för att förhindra och bestraffa överträdelser av danska lagar och regler som rör tullar, skatter, inresa till eller hälsoskydd inom danskt territorium. Inrättandet av en angränsande zon påverkar inte den danska lag- stiftningen om övervakning av arkeologiska och historiska föremål. Den angränsande zonens yttre avgränsning anges på danska sjö- kort. Sjökorten ska enligt lagstiftningen lämnas in till FN:s general- sekreterare.
Finland har en så kallad “tullzon” vars yttre avgränsning sträcker sig högst 14 nautiska mil räknat från baslinjerna och högst 2 nautiska mil utanför territorialhavet. Tullzonen definieras och de finländska myndigheternas befogenheter regleras i Finlands Tullag av den
257
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
29 december 1994. Zonen omnämns inte i Lagen om gränserna för Finlands territorialvatten (senast ändrad med Lag 981 den 3 mars 1995).
Litauen har beslutat införa en angränsande zon vars yttre avgräns- ning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna (defi- nierad med koordinater och inritad på kartbild i material inlämnat till FN-sekretariatet). I “Resolution of the Government of the Re- public of Lithuania No. 1597 on the Approval of the Limits of the Territorial Sea, Contiguous Zone, Exclusive Economic Zone and
Continental Shelf of the Republic of Lithuania”, av den 6 december
2004 uppdrog regeringen åt berörda ministerier att utarbeta erforder- lig kompletterande lagstiftning. Såvitt utredningen känner till har något förslag till lagstiftning avseende den angränsande zonen eller de litauiska myndigheternas befogenheter i zonen hittills inte ut- arbetats.8
Norge har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonens omfattning och syfte regleras i lag, Lov om Norges territorialfarvann og tilstøtende sone (territorialfarvannsloven)9. Zonens yttre avgräns- ning utgörs av en linje där varje punkt ligger 24 nautiska mil från närmaste punkt på baslinjerna. Avgränsningen mot en annan stats områden regleras genom avtal med den staten och, i avsaknad av avtal, av mittlinjen gentemot denna stat. Inom den angränsande zonen kan kontroll utövas på samtliga de områden som innefattas i UNCLOS rättighetskatalog. Lagstiftning om bortförande av arkeo- logiska eller historiska föremål som gäller för det norska territorial- havet är också tillämplig på den norska angränsande zonen.
Ryssland har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna genom lagen “Federal Act on the internal maritime waters, territorial sea and contiguous zone of the Russian Federation” av den 17 juli 1998.
Avgränsningen mot intilliggande eller motstående staters kuster ska fastställas i enlighet med allmänt erkända principer och regler i internationell rätt och internationella fördrag som Ryssland anslutit sig till. Inom zonen ska Ryssland utöva nödvändig kontroll för att förhindra och bestraffa överträdelser av ryska lagar och regler som
8http://www.un.org/Depts/los/LEGISLATIONANDTREATIES/STATEFILES/LTU.htm
9LOV-2003-06-27-57.
258
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
rör tullar, skatter, inresa till eller hälsoskydd inom ryskt territorium. I zonen ska Ryssland vidta nödvändiga åtgärder, inklusive omedelbart förföljande, stopp (”halting”), inspektion och kvarstad (”arrest”), mot alla överträdande utländska fartyg, utom krigsfartyg och andra icke- kommersiella statsfartyg, för att förhindra överträdelser och gripa överträdare.
5.4Omfattningen av en Svensk angränsande zon
Utredningens förslag: En angränsande zon inrättas längs den svenska kusten utanför territorialhavet genom en ny lag om Sveriges angränsande zon. Zonen sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från de vid varje tidpunkt gällande svenska baslinjerna men inte utöver de avgränsningslinjer för den svenska kon- tinentalsockeln som överenskommits med andra stater.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges befogenhet att fullt ut utnyttja de rättigheter till nödvändig kontroll inom den angränsande zonen som följer av UNCLOS.
Utredningen har inte funnit någon anledning att inskränka Sveriges angränsande zon i förhållande till vad som medges i UNCLOS artikel 33, vare sig geografiskt eller avseende befogenheter för svenska myndigheter att utöva nödvändig kontroll.
En angränsande zon bör inrättas längs hela den svenska kusten där det finns tillräckligt omfattande havsområden utanför territorial- havet. Sverige bör utnyttja möjligheten att utsträcka zonen maximalt så att dess yttre avgränsningslinje ligger högst 24 nautiska mil räknat från de vid varje tidpunkt gällande baslinjerna.
Det är nödvändigt att zonen inrättas genom lag eftersom syftet är att utöka svensk jurisdiktion i vissa specifika avseenden. En ny lag om Sveriges angränsande zon föreslås. I lagen anges att nöd- vändig kontroll får utövas inom zonen för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar på vissa angivna rättsområden. Vidare anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om åtgärder för att utöva sådan nödvändig kontroll. Zonens geografiska omfattning är direkt avhängig av de svenska baslinjerna och av avgränsningslinjerna för territorialhavet. Utredningen föreslår
259
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
därför att bestämmelser om den angränsande zonens exakta bredd bör införas i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Utredningen anser att berörda svenska myndigheter bör i för- fattningstext ges befogenhet att utöva nödvändig kontroll för att förhindra och bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska lagar och andra författningar som rör alla de rättsområden som UNCLOS medger.
Den nödvändiga kontroll som kuststaten, enligt UNCLOS artikel 33, har rätt att utöva i sin angränsande zon kan ta sig olika uttryck över tid. Beroende på omständigheterna kan svenska myn- digheter behöva ges både befogenheter att genomföra övervakande uppgifter för att ingripa mot eller förhindra brott och befogenheter att genomföra kontroll- eller tillsynsverksamhet.
Inrättandet av en angränsande zon påverkar inte de miljömässiga aspekter som Sverige bevakar i den ekonomiska zonen med stöd av lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller tillämpningen i övrigt av denna lag eller lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Andra gällande regelverk för fiske, sjöfart m.m. i det aktuella havs- området påverkas inte heller av att en angränsande zon inrättas.
5.4.1Avgränsning av Sveriges angränsande zon
Utredningens förslag och bedömning: Geografiska koordinater för de punkter som markerar avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon fastställs i den nya lagen om Sveriges sjö- territorium och maritima zoner och ska finnas allmänt tillgäng- liga i elektronisk form utan kostnad. Linjerna ska även redovisas i sjökort.
Sverige bör informera FN:s generalsekreterare när den angräns- ande zonen har inrättats.
De havsområden där svenska myndigheter genom den av utred- ningen föreslagna nya lagstiftningen ges befogenhet att utöva nöd- vändig kontroll för att tillvarata Sveriges rättigheter enligt artikel 33 i UNCLOS måste kunna definieras entydigt och anges med geo- grafiska koordinater.
260
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Utredningen har utarbetat en lista över koordinater för de punkter som behövs för att avgränsa den föreslagna svenska angränsande zonen. Koordinaterna avgränsar fyra havsområden utanför territorialhavet som sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Gentemot intilliggande och motstående grannstater följer avgränsningslinjerna de vid varje tidpunkt gällande avgräns- ningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln. I övriga havs- områden anger koordinaterna de punkter som markerar zonens avgränsningslinjer 24 nautiska mil utanför baslinjerna, se karta figur 5.1.
Koordinatlistan bör tas in som bilaga 3 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner för att ge rättssäkerhet och transparens. De yttre avgränsningslinjerna för Sveriges an- gränsande zon bör även markeras i svenska sjökort.
Koordinaterna bör redovisas på samma sätt som koordinaterna för övriga svenska avgränsningslinjer i latitud och longitud i SWEREF 99 och vara lätt tillgängliga för alla i elektronisk form utan kostnad.
Sverige bör informera FN:s generalsekreterare när den angrän- sande zonen har inrättats samt deponera koordinatlista och rele- vant lagstiftning.
Koordinatlistan med samtliga brytpunkter på den angränsande zonens yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer och cirkelbågar redovisas i bilaga 6 till detta betänkande.
261
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Figur 5.1 Kartskiss över Sveriges angränsande zon
262
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
5.5Förslag till avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon
Utredningens förslag till geografiska koordinater för de yttre avgräns- ningslinjerna för Sveriges angränsande zon listas nedan. De havs- områden där Sverige enligt utredningens förslag kan inrätta en an- gränsande zon är begränsade, dvs. zonen kan endast inrättas där det finns utrymme mellan territorialhavets gräns och en motstående eller intilliggande stats sjöterritoritorium eller maritima zoner. Sveriges angränsande zon består av fyra från varandra åtskilda havsområden. I Östersjön, mellan fastlandet och nordvästra Got- land, finns ett havsområde som ligger mer än 24 nautiska mil från baslinjerna och som således inte kan ingå i zonen. Även detta om- råde måste avgränsanas. Avgränsningslinjerna för Sveriges angräns- ande zon består därför av fem avsnitt (se figur 5.1):
längs Västkusten,
i Östersjön,
kring det havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som ligger utanför Sveriges angränsande zon,
i Bottenhavet, och
i Bottenviken.
Det första avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, längs Västkusten
Den yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon börjar i den skärningspunkt där territorialgränsen avviker söderut från den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som fastställts i den överens- kommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3), territorialpunkt 4. Punkten har de beräknade koordinaterna
1. 58-45,730378N och 10-35,610148E.
263
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje (kompasslinje) till brytpunkten 3 i 1968 års överenskommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordinaterna
2. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (storcirkelbåge) längs kon- tinentalsockelns avgränsningslinje fram till en punkt 24 nautiska mil utanför de svenska baslinjerna. Punkten har de beräknade ko- ordinaterna
3. 58-34,063213N och 10-14,758771E.
Därefter fortsätter avgränsningslinjen 24 nautiska mil utanför bas- linjerna, som cirkelbåge (räknad från baslinjepunkt 5, Trolleskären, V-punkten) och som räta geodetiska linjer mellan tre brytpunkter som har de beräknade koordinaterna
4.58-29,906862N och 10-15,575624E,
5.58-21,971862N och 10-19,841425E, och
6.58-11,258860N och 10-29,567341E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje 24 nautiska mil utanför baslinjerna tills den skär den avgränsningslinje för konti- nentalsockeln som framgår av den överenskommelse med Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Skärningspunkten har de beräknade koordinaterna
7. 58-08,297040N och 10-31,170740E.
Linjen följer sedan avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon i form av räta geodetiska linjer i enlighet med 1984 års överenskommelse med Danmark mellan följande punkter, vilka har de transformerade koordinaterna
8.58-07,969569N och 10-32,466375E (punkt B),
9.57-48,977584N och 11-02,848060E (punkt C),
10.57-26,967047N och 11-23,879572E (punkt D),
11.56-30,504369N och 12-08,795802E (punkt E),
264
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
12.56-18,200226N och 12-05,192452E (punkt F), och
13.56-12,946810N och 12-21,727850E (punkt G).
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till den nya så kallade ”hjälppunkt” som konstruerats av Sjöfartsverket (se kapitel 4). Hjälppunkten sammanfaller med territorialpunkt 30 och har de beräknade koordinaterna
14. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
I denna punkt avslutas det första avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det andra avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Östersjön
Avgränsningslinjen för det andra avsnittet av Sveriges angränsande zon börjar i brytpunkt 6 i 1995 års överenskommelse med Danmark (SÖ 1995:54), som ska vara samma punkt som punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark (SÖ 1985:54). Punkten 6 sammanfaller även med territorialpunkt 39 och har de avtalade ko- ordinaterna
15. 55-20,200000N och 12-38,448000E.
Avgränsningslinjen för den angränsande zonen följer sedan avgräns- ningslinjerna för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon, i form av räta geodetiska linjer, genom de brytpunkter som avtalats i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkterna har de trans- formerade koordinaterna
16.55-18,463327N och 12-38,263495E (punkt I),
17.55-14,963194N och 12-40,563694E (punkt J),
18.55-09,963037N och 12-47,624076E (punkt K),
19.55-03,861339N och 13-03,264857E (punkt L), och
20.55-00,549847N och 13-08,681274E (punkt M).
Enligt 2 § 1 a i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon går avgränsningslinjen från punkten M i 1984 års överens-
265
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
kommelse med Danmark direkt till punkten 1 i den överenskom- melse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstiftning10 ska avgräns- ningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifråga- varande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Här finns således en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lag- stiftning tills dess att en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes be- dömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demo- kratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordina- terna
21. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Koordinaterna för punkterna 1 och 2 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överenskommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten har de transformerade koordinaterna
22. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen lämnar den i 1978 års överenskommelse avtalade avgräns- ningslinjen i en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. Punkten har de beräknade koordinaterna
23. 54-59,686354N och 13-52,582565E.
10 Bekendtgørelse om Danmarks eksklusive økonomiske zone (BEK nr 584 af 24/06/1996).
266
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Avgränsningslinjen fortsätter sedan i form av en cirkelbåge 24 nau- tiska mil utanför baslinjen (räknad från lågvattenpunkten 25:17, Kåsehuvud S), till skärningspunkten med den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som framgår av 1984 års överenskommelse med Danmark. Skärningspunkten har de beräknade koordinaterna
24. 54-58,912755N och 14-01,093632E.
Linjen följer därefter den i 1984 års överenskommelse avtalade av- gränsningslinjen. Punkterna har de transformerade koordinaterna
25.55-18,697994N och 14-27,532876E (punkt Q), och
26.55-41,455817N och 15-02,506448E (punkt R).
Linjen lämnar den i 1984 års överenskommelse avtalade avgräns- ningslinjen i en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. Punkten har de beräknade koordinaterna
27. 55-39,302837N och 15-12,183979E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknad från lågvattenskär på Hanö, punkt 28:1) 24 nautiska mil utanför baslinjen till en punkt som har de beräknade koordinaterna
28. 55-39,445267N och 15-12,616642E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknad från baslinje- punkten 32, Utklippan sydväst, SV-punkten på det sydvästligaste skäret i ögruppen) tills den skär den avgränsningslinje som framgår av 1984 års överenskommelse med Danmark. Linjen följer sedan denna avgränsningslinje till en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. De två skärningspunkterna har koordinaterna
29.55-39,026794N och 15-13,419404E, och
30.55-32,834459N och 15-40,818165E.
267
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Avgränsningslinjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför bas- linjerna, antingen som cirkelbågar eller som räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
31.55-36,284073N och 16-03,967014E,
32.55-36,309834N och 16-04,042667E,
33.55-39,117182N och 16-10,720257E,
34.55-39,183444N och 16-10,849456E,
35.55-42,010403N och 16-15,543945E,
36.55-48,734039N och 16-38,287012E,
37.55-50,848771N och 16-45,877223E,
38.55-54,555342N och 16-54,771372E,
39.56-00,301747N och 17-04,011371E,
40.56-06,975241N och 17-09,938312E,
41.56-08,656694N och 17-11,258994E,
42.56-10,774431N och 17-12,860014E,
43.56-12,728943N och 17-14,070465E,
44.56-15,205653N och 17-15,622155E,
45.56-18,921286N och 17-17,094336E,
46.56-19,952102N och 17-17,737873E,
47.56-22,231962N och 17-18,849145E,
48.56-22,561688N och 17-19,014521E,
49.56-22,932837N och 17-19,242531E,
50.56-26,168837N och 17-22,148519E,
51.56-33,615363N och 17-25,743964E,
52.56-35,158683N och 17-26,584786E,
53.56-35,676071N och 17-27,100359E,
54.56-40,281850N och 17-31,444004E,
55.56-40,606582N och 17-31,723072E,
56.56-35,918919N och 17-39,604150E,
57.56-30,361169N och 18-05,094207E,
58.56-32,575260N och 18-30,818900E,
59.56-35,893695N och 18-42,630990E,
60.56-38,354235N och 18-47,936578E,
61.56-38,883510N och 18-48,882227E,
62.56-41,153657N och 18-52,821300E,
63.56-42,632107N och 18-55,188786E,
64.56-44,586731N och 18-58,074144E,
65.56-45,717513N och 18-59,647107E,
268
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
66.56-59,085993N och 19-17,267800E,
67.57-11,315121N och 19-34,403337E,
68.57-17,865779N och 19-40,977227E,
69.57-22,171164N och 19-43,114380E,
70.57-25,378184N och 19-43,784759E,
71.57-32,569623N och 19-42,566438E,
72.57-32,585406N och 19-42,586045E,
73.57-43,482707N och 19-57,391198E,
74.57-55,088297N och 20-05,819792E,
75.57-55,165996N och 20-05,835596E,
76.57-58,385576N och 20-06,080128E,
77.58-00,435798N och 20-05,845471E,
78.58-11,914227N och 20-00,792495E,
79.58-16,226157N och 20-03,666332E,
80.58-39,926620N och 19-49,744271E,
81.58-45,604188N och 19-32,701569E,
82.58-47,262189N och 19-21,392661E,
83.58-48,984698N och 19-24,349034E,
84.59-00,555909N och 19-43,155455E,
85.59-04,112609N och 19-53,100681E.
Linjen fortsätter i form av en cirkelbåge (24 nautiska mil utanför lågvattenskäret 56:1, Piskan) tills den skär den avgränsningslinje som framgår av den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges eko- nomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de beräknade koordinaterna
86. 59-16,808323N och 20-14,672267E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Punkten har de avtalade koordina- terna
87. 59-26,701000N och 20-09,200000E.
269
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje i riktning mot punkten 3 i 1994 års avtal med Finland fram till den punkt där också territorialgränsen ansluter till den överenskomna avgränsnings- linjen, territorialpunkt 144. Punkten har de beräknade koordinaterna
88. 59-32,847516N och 20-00,503008E.
I denna punkt avslutas det andra avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det tredje avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, kring det havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som ligger utanför Sveriges angränsande zon
Avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon mellan fastlandet och nordvästra Gotland går 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller som räta geodetiska linjer, och bildar ett ”hål” i den angränsande zonen mellan ett antal punkter som har de beräknade koordinaterna
89.58-23,172414N och 18-24,832628E,
90.58-18,016177N och 18-26,207609E,
91.58-17,003468N och 18-22,140756E,
92.58-15,583505N och 18-17,429551E,
93.58-12,779358N och 18-10,752915E,
94.58-10,717984N och 18-06,329891E,
95.58-09,989558N och 18-04,985355E,
96.58-09,793511N och 18-04,416974E,
97.58-05,363325N och 17-54,354810E,
98.58-03,121519N och 17-50,951247E,
99.58-01,088967N och 17-48,443387E,
100.57-57,599592N och 17-45,212849E,
101.57-56,938398N och 17-44,658429E,
102.57-55,802180N och 17-43,778621E,
103.57-54,379445N och 17-42,818276E,
104.57-54,030657N och 17-42,471534E,
105.57-53,029436N och 17-40,475123E,
106.57-52,959023N och 17-40,328989E,
107.58-08,670357N och 17-51,281538E,
270
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
108.58-15,789468N och 17-55,209736E,
109.58-19,915215N och 18-12,879308E, och
110.58-23,172414N och 18-24,832628E.
Det fjärde avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Bottenhavet
Det fjärde avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angräns- ande zon börjar i den punkt strax söder om punkten 8 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinental- sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) där den svenska territorialgränsen lämnar kontinentalsockelns avgräns- ningslinje, territorialpunkt 157. Punkten har de beräknade koordi- naterna
111. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Avgränsningslinjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punktens koordinater är fastställda i det koordinat- system som använts i de tre finska sjökort som anges i överens- kommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten 8 har de transformerade koordinaterna
112. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 7 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför bas- linjerna på kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punkten har de beräknade koordinaterna
113. 60-50,523744N och 19-15,257278E.
271
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Avgränsningslinjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför bas- linjerna, antingen som cirkelbågar eller räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
114.60-52,379232N och 19-06,957089E,
115.60-59,533831N och 18-24,018798E,
116.60-59,630824N och 18-23,640505E,
117.61-02,926151N och 18-15,010015E,
118.61-10,035062N och 18-11,570780E,
119.61-10,235071N och 18-11,687240E,
120.61-13,390569N och 18-13,060744E,
121.61-28,040177N och 18-17,370821E,
122.61-36,811335N och 18-21,952589E,
123.61-40,926521N och 18-23,662398E,
124.61-55,722064N och 18-28,314271E,
125.61-59,142454N och 18-30,001578E,
126.62-06,198064N och 18-33,819471E,
127.62-07,451812N och 18-34,499879E,
128.62-07,501645N och 18-34,526484E,
129.62-19,387562N och 18-40,817171E,
130.62-20,236229N och 18-42,414887E,
131.62-21,672038N och 18-44,918499E,
132.62-36,735509N och 19-09,462739E,
133.62-41,717764N och 19-18,016438E, och
134.62-54,178315N och 19-40,675611E.
Linjen fortsätter som en rät geodetisk linje till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna på den avgränsningslinje som fram- går av 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de be- räknade koordinaterna
135. 62-55,482975N och 19-49,760434E.
272
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 6 i 1972 års överenskommelse till en punkt söder om punkten 6 där den svenska territorialgränsen åter ansluter till kontinentalsockelns avgränsningslinje, territorial- punkt 184. Anslutningspunkten har de beräknade koordinaterna
136. 63-09,986073N och 20-09,814008E.
I denna punkt avslutas det fjärde avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det femte avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Bottenviken
Avgränsningslinjerna för det femte avsnittet av Sveriges angräns- ande zon börjar i den punkt söder om punkten 3 i 1972 års överens- kommelse med Finland där den svenska territorialgränsen lämnar kontinentalsockelns avgränsningslinje, territorialpunkt 188. Punkten har de beräknade koordinaterna
137. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkten 3 är fastställda i det koordinat- system som använts i de tre finska sjökort som anges i överens- kommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten har de transformerade koordinaterna
138. 63-40,012700N och 21-29,773173E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför bas- linjerna på den avgränsningslinje som avtalats med Finland. Punkten har de beräknade koordinaterna
139. 64-24,670344N och 22-32,179644E.
273
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Linjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
140.64-24,994338N och 22-32,255633E,
141.64-30,418062N och 22-32,097163E,
142.64-35,311448N och 22-29,428622E,
143.64-41,956984N och 22-24,379889E,
144.64-44,067477N och 22-22,818689E,
145.64-46,774986N och 22-20,876449E,
146.64-48,284768N och 22-25,896831E,
147.64-49,483747N och 22-29,565722E,
148.64-52,892170N och 22-39,199044E, och
149.65-06,622231N och 23-28,371010E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknat från baslinjepunkten 101 Malören) 24 nautiska mil utanför baslinjerna till en skärningspunkt på den avgränsningslinje som avtalats i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de beräknade koordinaterna
150. 65-06,946499N och 23-32,841995E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. Sydväst om denna punkt ansluter den svenska territorial- gränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i territorial- punkt 212. Punkten har de beräknade koordinaterna
151. 65-21,924865N och 23-54,721613E.
I denna punkt avslutas det femte avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
274
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
5.6Myndigheter som berörs av förslaget om att inrätta en angränsande zon
De myndigheter som har till uppgift att ingripa till havs, i första hand Kustbevakningen, bör ges rättsliga befogenheter att göra detta inom ett större geografiskt område än tidigare, utanför det svenska sjöterritoriet, till ett avstånd av högst 24 nautiska mil utanför baslinjerna. För berörda verkställande myndigheter medför förslagen således en utvidgning av det geografiska område där det blir möjligt att ingripa för att förhindra eller bestraffa brott mot vissa gällande bestämmelser inom Sveriges territorium. Kustbe- vakningen har emellertid redan andra uppgifter inom Sveriges eko- nomiska zon som innebär att man redan övervakar ett havsområde som är betydligt större än det område som föreslås omfattas av den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
Polismyndigheten och Tullverket får genom inrättandet av den angränsande zonen möjlighet att ingripa inom ett större havsom- råde än tidigare. Detta förutsätter givetvis att dessa myndigheter har tillgång till fartyg som gör det möjligt att agera utanför Sveriges sjöterritorium. Begränsningar i detta hänseende gör att det i första hand är Kustbevakningen som kan komma att utföra de ingrip- anden som blir möjliga i Sveriges angränsande zon.
Den för Kustbevakningen mest centrala författningen gällande brottsbekämpande verksamhet och därtill kopplade befogenheter är lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (LKP). Befogenheterna bygger i stort på polisens be- fogenheter men är betydligt mer begränsade. Tullverket har i nu- läget inga brottsförhindrande befogenheter motsvarande 13 § polis- lagen (1984:387).
Enligt 3 § LKP får en kustbevakningstjänsteman endast ingripa för att förhindra brott mot sjötrafikregler, vattenförorening från fartyg och dumpning, dvs. inte sådana brott som avses i den nya lagen om Sveriges angränsande zon. Enligt 4 § LKP får en kustbe- vakningstjänsteman under vissa omständigheter stoppa, visitera eller inbringa fartyg till svensk hamn. En kustbevaknings- tjänstemans befogenheter att över huvud taget ingripa mot miss- tänkta brott är begränsade enligt 5 § LKP på så sätt att befogen- heterna endast får utövas i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden. Det skulle vara inkonsekvent om en
275
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
kunstbevakningstjänsteman ges befogenheter att förhindra brott i Sveriges angränsande zon men inte har samma befogenheter inom Sveriges sjöterritorium eller om en kustbevaknignstjänsteman kunde ingripa i ”efterhand” i den angränsande zonen men inte inom sjöterritoriet.
Om regeringen vill införa utvidgade befogenheter för Kustbe- vakningen i den angränsande zonen bör, enligt utredningens upp- fattning, motsvarande befogenheter även införas inom sjö- territoriet. Sådana utvidgade befogenheter skulle dock medföra så stora förändringar i myndighetens befogenheter att det bör över- vägas särskilt.
Utredningen anser därför att de befogenheter som Kustbe- vakningen för närvarande har inom Sveriges sjöterritorium enligt relevanta delar av LKP och annan lagstiftning som avser de rätts- områden som anges i den ny lagen om Sveriges angränsande zon bör utsträckas till att gälla även inom zonen. Frågan om utvidgade befogenheter för myndigheten i syfte att fullt ut utnyttja de möjlig- heter till nödvändig kontroll som anges i den nya lagen bör däre- mot bedömas i anslutning till förslagen i det betänkande som lagts fram av utredningen om Kustbevakningens befogenheter, SOU 2008:55.
Försvarsmakten förväntas också i vissa fall kunna medverka som stöd för civila insatser. Försvarsmaktens befintliga uppgifter inne- bär att man redan har befogenhet att övervaka de aktuella havs- områdena.
Genom att utvidga polislagens tillämpningsområde till den an- gränsande zonen får Polismyndigheten samma befogenheter i den angränsande zonen som man har inom svenskt sjöterritorium när zonen inrättas.
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i kustlänen får genom införandet av den angränsande zonen ett större geografiskt tillsyns- område och därmed nya möjligheter att skydda fornlämningar och fornfynd på havsbottnen utanför Sveriges sjöterritorium. Däremot påverkas inte arbetsuppgifternas innehåll.
För övriga berörda myndigheter innebär inrättandet av en an- gränsande zon att möjligheten ökar att verkställa de åtgärder man kan besluta om genom att man med hjälp av myndighetssamverkan med i första hand Kustbevakningen skulle kunna vidta åtgärder utanför det svenska sjöterritoriet när och om så skulle bedömas vara befogat.
276
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
5.6.1Kustbevakningens rätt till omedelbart förföljande
Utredningens förslag: Kustbevakningens rättsliga befogenheter bör utvidgas till att omfatta omedelbart förföljande i enlighet med vad som föreskrivs i UNCLOS.
Kustbevakningens rättsliga befogenheter gäller i dag inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dess möjligheter att under- söka eller ingripa mot fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är däremot begränsade.
Kustbevakningen har i dagsläget inte befogenhet att uppta sådana omedelbara förföljanden som avses i UNCLOS, utom vad gäller överträdelser av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (LÅFF). Enligt 11 kap. 12 § LÅFF får Kustbevakningen under vissa förutsättningar ingripa mot utländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium efter omedelbart förföljande.
Kustbevakningen bör ges befogenhet att uppta omedelbart förföljande i Sveriges angränsande zon av (utländska) fartyg som misstänks för brott mot de lagar och regler som omfattas av UNCLOS artikel 33 så att Sverige fullt ut kan tillgodogöra sig de rättigheter som inrättandet av en angränsande zon utanför Sveriges sjöterritorium medför. Utredningen anser att Kustbevakningens rättsliga befogenhet att uppta omedelbart förföljande självfallet även bör gälla inom Sveriges sjöterritorium och då avse samtliga lagar och föreskrifter som avses i 1 § lagen (1982:395) om Kust- bevakningens medverkan vid polisiär övervakning.
Enligt utredningens bedömning följer Polismyndighetens och Försvarsmaktens befogenheter att uppta omedelbart förföljande i Sveriges angränsande zon med automatik av att zonen inrättas.
5.7Behov av författningsändringar
Utredningens förslag att inrätta en angränsande zon påverkar inte innehållet i lagar och andra författningar inom de rättsområden som omfattas av kontrollmöjligheten. Förslaget föranleder därför inga ändrade materiella bestämmelser i dessa författningar.
277
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
Avseende fornminnen utvidgas dock det geografiska område där de materiella bestämmelserna ska tillämpas så att även fornminnen på havsbottnen utanför territorialhavet kan skyddas.
Som redovisats i föregående avsnitt avser de åtgärder som kan vidtas i den angränsande zonen brott mot vissa lagar och andra författningar som kan komma att begås, har begåtts eller misstänks ha begåtts inom svenskt territorium.
För att tillvarata dessa möjligheter krävs författningsändringar som utsträcker Kustbevakningens befogenheter i den angränsande zonen till att gälla även överträdelser av föreskrifter angående tullar, varuskatter och invandring liksom av bestämmelser om skydd av fornminnen.
Kustbevakningen har i dag inte befogenhet att utöva tillsyn eller övervakning av lagar och föreskrifter som rör hälsoskydd. Myndig- heten har visserligen vissa rapporterings- och kontrolluppgifter enligt lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Detta innebär dock att det i praktiken inte finns någon myndighet som har de befogenheter som krävs för att ingripa till havs för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom Sveriges territorium av lagstiftningen på detta område. Detsamma gäller överträdelser av gällande bestämmelser som rör andra skatter än varuskatter, samt avgifter och finansiella ersättningar där Kustbevakningen också har mycket begränsade befogenheter.
5.7.1Tullar
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust- bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller bestraffa brott som rör införsel till eller utförsel från landet av varor och tjänster utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
Kontrollen av införsel till och utförsel från Sverige av varor regleras av Europaparlamentets och Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemen- skapen.
Bestämmelser om ansvar för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor finns i många lagar, bl.a. narkotika- strafflagen (1968:64), lagen (1998:506) om punktskattekontroll av
278
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla använd- ningsområden och av tekniskt bistånd, lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen), tullagen (2000:1281), lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan an- vändas till dödsstraff eller tortyr, m.m.
Tullverkets och Kustbevakningens rättsliga befogenheter i syfte att förhindra eller bestraffa överträdelser som rör införsel till eller utförsel från landet av varor regleras i smugglingslagen som inne- håller särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott. Befogenheterna gäller i första hand vid brott enligt smugglingslagen. De gäller dessutom vid vissa andra brott som rör införsel till eller utförsel från landet bl.a. vid brott mot tullagen, vissa bestämmelser i narkotikastrafflagen och lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd.
Båda myndigheterna har i princip samma rätt att genomföra primärutredning med stöd av smugglingslagen. En tjänsteman har befogenhet bl.a. att hålla förhör enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken (RB), gripa misstänkta personer enligt 24 kap. 7 § RB, ta egendom i beslag enligt 27 kap. 4 § RB och företa husrann- sakan enligt 28 kap. 5 § RB.
Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot en annan stat inom Europeiska unionen tycks inte innehålla några bestämmelser som berörs av den angränsande zonen.
Utredningen föreslår att Tullverket och Kustbevakningen ges rättsliga befogenheter att vidta samma kontrollåtgärder i den angränsande zonen som man kan vidta inom Sveriges sjöterri- torium för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska bestämmelser och andra regelverk som rör införsel och utförsel av varor och tjänster.
Även Polismyndigheten ges befogenhet att ingripa i den angräns- ande zonen mot brott avseende införsel och utförsel från landet av varor och tjänster. Polismyndighetens möjligheter att avvärja straff- belagda handlingar går i detta avseende längre än Tullverkets res- pektive Kustbevakningens.
279
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
5.7.2Skatter
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust- bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser på svenskt territorium av svenska skattebe- stämmelser utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
De svenska skattebestämmelserna består av ett stort antal lagar och andra författningar som beslutas av riksdag, regering, kommuner eller landsting och avser såväl direkta som indirekta skatter.
Utredningen föreslår att Polismyndigheten, Tullverket och Kust- bevakningen ges rättsliga befogenheter att vidta samma kontroll- åtgärder i den angränsande zonen som man kan vidta inom Sveriges sjöterritorium för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska skattebestämmelser och andra författningar som rör avgifter och finansiella ersättningar.
När det gäller Kustbevakningens befogenheter inom rättsområdet begränsas dessa i dag till endast tillsyn och kontroll av märkt diesel i båtar enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Kustbevak- ningen kan även ingripa vid misstanke om brott med stöd av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervak- ning (1 § 12).
5.7.3Inresebestämmelser
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust- bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser på svenskt territorium av utlänningslagen eller andra svenska inresebestämmelser utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
Gränskontrollen regleras av Europaparlamentets och Rådets för- ordning EG 562/2006 om en gemenskapskodex för gränspassage för personer (kodex om Schengen-gränserna). Polismyndigheten har huvudansvar för kontrollen av utlänningars inresa till Sverige och vistelse på svenskt territorium. Myndighetens befogenheter regle- ras bl.a. i utlänningslagen (2005:716) och polislagen (1984:387).
280
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Med inresa avses enligt 5 § utlänningslagen att en utlänning passerar in över gränsen för svenskt territorium. Enligt 9 kap. kon- troll- och tvångsåtgärder, avsnittet om kontroll i samband med in- resa och utresa, 1 § andra stycket, är Tullverket och Kustbevak- ningen skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid kontrollen av ut- länningars inresa eller utresa. Vidare stipuleras att Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll av sjötrafiken.
En kustbevakningstjänsteman får även ingripa vid brott som rör utlänningars inresa till eller utresa från eller vistelse i Sverige enligt 1 § första stycket 13 lagen (1982:395) om Kustbevakningens med- verkan vid polisiär övervakning (LKP) och har då de befogenheter som följer av LKP (bl.a. förhör enligt 23 kap. 3 § RB, gripande enligt 24 kap. 7 § RB och husrannsakan enligt 28 kap. 5 § RB). En kustbevakningstjänsteman får även om det uppenbart behövs för att befogenheterna enligt bl.a. 2 § ska kunna utövas, stoppa och visi- tera fartyg eller inbringa det till svensk hamn (4 §). Åtgärder enligt 2–4 §§ ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten.
Utredningen föreslår att Polismyndigheten, Tullverket och Kust- bevakningen ska ges samma rättsliga befogenheter att förhindra att brott begås respektive att ingripa mot överträdelser som har be- gåtts av svenska inresebestämmelser i Sveriges angränsande zon som man har inom Sveriges sjöterritorium.
5.7.4Hälsoskydd
Utredningens förslag: Polismyndigheten, Tullverket och Kust- bevakningen bör ges rättsliga befogenheter att i Sveriges an- gränsande zon förhindra eller ingripa mot överträdelser inom Sveriges territorium av bestämmelser om skydd mot internatio- nella eller andra hot mot människors hälsa samt av andra lagar eller regler som rör sanitära frågor.
I lagen (2006:1570) och förordningen (2007:156) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa finns bestämmelser om att befälhavare i vissa fall ska lämna information om hälsotillståndet ombord till Kustbevakningen eller Tullverket, till exempel om smitt- ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa
281
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
finns ombord, om fartyget kommer från ett område som har för- klarats drabbat av ett internationellt hot mot människor hälsa eller om det ombord på fartyget finns en person som har vistats inom ett sådant område. När Kustbevakningen har fått sådan informa- tion ska myndigheten omedelbart underrätta smittskyddsläkaren och Socialstyrelsen, som också ansvarar för den övergripande till- synen enligt lagen.
Det är angeläget att i Sveriges angränsande zon kunna utnyttja möjligheterna till kontroll av överträdelser av framförallt epizooti- lagen (1999:657), zoonoslagstiftningen (1999:658), växtskydds- lagen (1972:318) och livsmedelslagen (2006:804) samt livsmedels- förordningen (2006:813). Enligt utredningens bedömning ryms skyddet mot smittsamma djursjukdomar och farliga livsmedel inom begreppet hälsoskydd i kombination med det regelverk som om- fattas av begreppet tullar i UNCLOS (se avsnitt 5.2). Det torde framförallt vara transporter av levande djur och livsmedel som kan komma att beröras. Ansvaret för dessa frågor ligger hos Jordbruks- verket och Livsmedelsverket.
Kustbevakningen och Tullverket har mycket begränsade rätts- liga befogenheter inom hälsoskyddsområdet. Befogenheterna rör endast vissa informations- och kontrollåtgärder enligt lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Däremot har Polismyndigheten befogenhet att agera mot brott inom hälsoskyddsområdet.
Trots att Kustbevakningens och Tullverkets befogenheter inom rättsområdet för närvarande är begränsade, anser utredningen att det är angeläget att överväga att utsträcka dessa befogenheter till att gälla även ingripanden i Sveriges angränsade zon.
Genom att utvidga polislagens tillämpningsområde till den an- gränsande zonen får Polismyndigheten automatiskt samma befogen- heter i den angränsande zonen som man har inom svenskt sjö- territorium.
282
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
5.7.5Skydd av den marina kulturmiljön
Utredningens förslag: Tillämpliga delar av kulturmiljölagen (1988:950) utsträcks till att gälla i Sveriges angränsande zon. Kustbevakningen, Polismyndighetens och Tullverkets rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser av tillämpliga delar av kulturmiljölagen för skydd av fornminnen utsträcks till att även gälla i den angränsande zonen.
Utredningen föreslår att tillämpliga delar av de grundläggande bestäm- melserna om fornminnen i 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950) ska gälla i den angränsande zonen, med den ansvars- och rollfördelning mellan berörda myndigheter som föreskrivs i lagen.
Havsplaneringsutredningen har i betänkandet SOU 2010:91 framhållit att en sådan ändring är påkallad för att bättre skydda det värdefulla kulturarv som skrovhela vrak utgör, främst i Östersjön, liksom även andra fornminnen. Syftet är att det kulturarv som finns i Sveriges angränsande zon ska kunna skyddas på liknande sätt som inom Sveriges sjöterritorium. Folkrätten sätter dock vissa gränser för vilka åtgärder som är möjliga i den angränsande zonen.
Även Riksantikvarieämbetet har i en skrivelse11 som överlämnats till utredningen velat uppmärksamma regeringen på svårigheterna att skydda fornlämningar, i detta fall vraket efter regalskeppet Svärdet, som ligger utanför svenskt territorialhav. Då det finns stora ekonomiska värden i vraket finns risk att det plundras. Det behöver därför, enligt RAÄ, övervägas vilka åtgärder som kan vidtas för att skydda Svärdet från plundring. Ett sätt att skydda detta och andra fornminnen utanför svenskt sjöterritorium är att genom inrätt- andet av en angränsande zon utsträcka svensk jurisdiktion, i detta fall skyddsreglerna i kulturmiljölagen, till högst 24 nautiska mil utan- för de svenska baslinjerna.
Begreppen fornlämning, fornlämningsområde och fornfynd samt äldre kulturföremål i svensk lagstiftning motsvarar, enligt utred- ningens bedömning, det som i artikel 303 i UNCLOS benämns
”föremål av arkeologisk och historisk art”. De fornminnen som berörs är framförallt skeppsvrak som har förlist år 1850 eller
11 Skydd av regalskeppet Svärdet (UD 2011:01/2013/1).
283
Inrättande av en svensk angränsande zon | SOU 2015:10 |
tidigare, samt lämningar från äldre stenålder. De senare kan i dag, på grund av strandlinjeförskjutningar sedan stenåldern, påträffas på ner till 40 meters djup.
För att kulturarvet ska ges ett nödvändigt skydd i Sveriges an- gränsande zon föreslås att skyddet av fornlämningar, fornlämnings- områden och fornfynd (2 kap. 1–5 §§) samt bestämmelserna om skydd, vård och undersökning av fornlämningar och platser där fornfynd påträffats (2 kap. 6–8 §§) i kulturmiljölagen ska utsträckas till att gälla även i den angränsande zonen. Utredningen föreslår även att möjligheten i 2 kap. 9 § att meddela föreskrifter om vad allmänheten ska iaktta på sådana platser ska utvidgas på motsvar- ande sätt. I den angränsande zonen får föreskrifter som meddelas enligt lagen dock inte medföra någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i och överflygning av zonen. Föreskrifterna får inte heller inskränka andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, exempelvis dykning. Utredningen är medveten om att detta kan göra det svårare att utöva tillsyn över hur regelverket tillämpas, men bedömer att folkrätten för närvarande inte tillåter att sådana permanenta före- skrifter meddelas avseende fornminnen i den angränsande zonen.
Därutöver föreslår utredningen att reglerna i 2 kap. 10–25 §§ om ingrepp i fornlämning, inlösen och hittelön vid fornfynd, fyndfördel- ning, metallsökare, ansvar samt överklagande i tillämpliga delar ska gälla i den angränsande zonen.
Utredningen föreslår vidare att tillämpliga delar av 5–7 kap. om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål och återlämnande av kulturföremål som olagligt förts bort samt av bilaga 1 och 2 också ska gälla i den angränsande zonen.
Utredningen anser att arbetsfördelningen mellan Riksantikvarie- ämbetet och länsstyrelserna vad gäller kulturmiljön bör vara den- samma i den angränsande zonen som inom sjöterritoriet. Eftersom zonen inte är länsindelad ska arbetsuppgifterna i förekommande fall fullgöras av länsstyrelsen i det län som ligger närmast forn- minnet i fråga.
I Kustbevakningens uppgifter ingår att ingripa mot brott mot föreskrifter som rör fornminnen. Vid misstanke om sådant brott har en kustbevakningstjänsteman de befogenheter som följer av 1 § första stycket 9 LKP.
284
SOU 2015:10 | Inrättande av en svensk angränsande zon |
Utredningen föreslår att Kustbevakningens, Polismyndighetens och Tullverkets rättsliga befogenheter att förhindra samt ingripa mot överträdelser av bestämmelser till skydd av fornminnen utökas till att gälla också i Sveriges angränsande zon och på dess botten.
285
6Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Som noterats i de inledande kapitlen beräknas såväl de yttre avgräns- ningslinjerna för en kuststats kontinentalsockel som för dess exklu- siva ekonomiska zon från statens baslinjer enligt FN:s havsrätts- konvention, UNCLOS.
Kontinentalsockeln omfattar havsbottnen och dess underlag. Den exklusiva ekonomiska zonen omfattar vattenpelaren i havet. Dessa två maritima zoner överlappar således varandra.
Om havsområdet utanför två stater med motstående eller intilligg- ande kuster inte är tillräckligt stort för att det ska vara möjligt för båda stater att hävda sin rätt till maritima zoner med 200 nautiska mils bredd är staterna enligt konventionen skyldiga att ingå avtal om avgränsningslinjer mellan sina respektive zoner.
Ingenstans utanför Sveriges kust är havsområdet tillräckligt stort för att möjliggöra svenska maritima zoner som sträcker sig 200 nau- tiska mil från de svenska baslinjerna. Sverige har ingått avtal som fastställer avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon, eller Sveriges dåvarande fiske- zon, med samtliga berörda nio grannstater. Tillsammans reglerar dessa överenskommelser i princip alla delar av de yttre avgränsnings- linjerna för de svenska maritima zonerna. Sverige kan därför inte ensidigt ändra dessa avgränsningslinjer, även om de svenska bas- linjerna förändras.
Avtalen har ingåtts vid olika tidpunkter och med olika stater, både före och efter UNCLOS tillkomst. Geografiska koordinater för enskilda punkter, som är fastställda i olika avtal, kan vara uttryckta i olika referenssystem. De linjer som krävs för att sammanbinda sådana punkter med varandra är inte helt entydiga i alla situationer.
287
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Figur 6.1 Översiktlig skiss över yttre avgränsningslinjer för Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
288
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
6.1Regelverket i UNCLOS
De havsområden som är belägna utanför, och som angränsar till, kuststaternas territorialhav regleras av en särskild rättsordning främst genom bestämmelserna i UNCLOS Del V och Del VI.
Del V omfattar artiklarna 55–75 som reglerar kuststatens rättig- heter och jurisdiktion i dess exklusiva ekonomiska zon samt andra staters rättigheter och friheter i zonen. Begreppet exklusiv ekono- misk zon avser vattenpelaren ovanför havsbottnen och dess under- lag. Detta begrepp var en nymodighet inom havsrätten som inför- des genom UNCLOS. Artikel 57 anger att
[d]en exklusiva ekonomiska zonen får inte sträcka sig utöver 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Artikel 75 ålägger kuststaten att offentliggöra detaljerad informa- tion om zonens yttre begränsningslinjer och om dess avgränsning gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
Del VI omfattar artiklarna 76–85 och reglerar förhållanden som rör kuststatens kontinentalsockel. Bestämmelserna är i allt väsentligt baserade på 1958 års Genèvekonvention om kontinentalsockeln.1 Artikel 76 i UNCLOS anger att
[e]n kuststats kontinentalsockel omfattar havsbottnen och dess under- lag i områden under vatten som sträcker sig utanför dess territorialhav i hela den naturliga förlängningen av dess landterritorium till konti- nentalrandens ytterkant eller till ett avstånd om 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, då kontinental- randens ytterkant inte sträcker sig ut till detta avstånd.
Artikel 84 ålägger kuststaten att offentliggöra detaljerad informa- tion om kontinentalsockelns yttre begränsningslinjer och om dess avgränsning gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
1 Convention on the Continental Shelf, Geneva, 29 April 1958.
289
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
6.2Svenska författningstexter
Sverige införde lagstiftning avseende kontinentalsockeln från och med den 1 juli 19662 efter det att riksdagen hade beslutat att rati- ficera 1958 års kontinentalsockelkonvention3. En svensk ekonomisk zon inrättades från och med den 1 januari 19934. Sverige hade då ännu inte ratificerat UNCLOS vilket gjordes först 1996 då Sverige i tillräcklig utsträckning hade anpassat lagstiftningen efter kraven i UNCLOS. Sedan den 1 januari 1978 hade det emellertid funnits svenska så kallade fiskezoner5 i havsområden som senare kom att utgöra delar av Sveriges ekonomiska zon och där fisket numera regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik.
Lagen om Sveriges ekonomiska zon och dess tillhörande förord- ning tillkom alltså inte förrän 27 år efter det att kontinental- sockellagen och dess tillhörande förordning hade trätt i kraft. I mellantiden hade det svenska territorialhavet utvidgats från 4 till 12 nautiska mil, vilket skedde den 1 juli 1979.
6.2.1Kontinentalsockellagen
Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln anger i 1 § första stycket att
[m]ed kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utan- för Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med den i Genève den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kon- tinentalsockeln.
Lagen ska således tillämpas på havsbottnen och dess underlag både inom allmänt vattenområde, alltså inom stora delar av Sveriges sjö- territorium, och inom det havsområde utanför Sveriges territorial- gräns som regeringen bestämmer. Enligt UNCLOS utgörs konti- nentalsockeln av havsbottnen och dess underlag i områden under vatten som sträcker sig utanför kuststatens territorialhav. Den svenska kontinentalsockellagen har ett större tillämpningsområde än enbart
2Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
3Konvention om kontinentalsockeln, Geneve den 29 april 1958 (SÖ 1966:24).
4Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
5Propositionen (1992/93:54) om en svensk ekonomisk zon; Förordningen (1977:642, om- tryckt 1988:850) om den svenska fiskezonens omfattning.
290
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
det område som definieras som kontinentalsockel enligt UNCLOS artikel 76 i och med att lagen även omfattar havsbottnen och dess underlag i de havsområden innanför territorialgränsen som beteck- nas som allmänt vatten. Allmänt vatten utgörs enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde av vattenområden inom Sveriges sjöterritorium som inte ingår i fastighetsindelningen (se kapitel 7).
Allmänt vatten har havsrättslig status som antingen territorial- hav eller inre vatten och utgör del av Sveriges sjöterritorium. Havsområden utanför territorialgränsen ingår inte i det svenska sjöterritoriet och har havsrättslig status som internationellt vatten. Kontinentalsockellagen är således tillämplig på havsområden som har olika havsrättslig status och som kan vara belägna både inom och utanför det svenska sjöterritoriet.
Kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde påverkas därför inte om den svenska territorialgränsen ändras. Förändringar i de svenska baslinjerna påverkar inte heller lagens tillämpningsområde.
6.2.2Lagen om Sveriges ekonomiska zon
Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon anger i 1 § första stycket att
Sveriges ekonomiska zon omfattar det havsområde utanför territorial- gränsen som regeringen föreskriver. Zonen får dock inte utsträckas över en avgränsningslinje som överenskommits med annan stat eller, i avsaknad av sådan överenskommelse, över mittlinjen i förhållande till den andra staten.
Lagstiftningen om Sveriges ekonomiska zon (EZ) omfattar havs- områden utanför det svenska territorialhavet. Den svenska lagens definition av ekonomisk zon överensstämmer med den definition av exklusiv ekonomisk zon som anges i UNCLOS.
Om den svenska territorialgränsen ändras, påverkas det geo- grafiska område där bestämmelserna i lagen om Sveriges ekono- miska zon är tillämpliga. Detta ändrar dock inte Sveriges möjlig- heter att reglera fisket inom ramen för den gemensamma fiskeri- politiken jämfört med vad som gäller i dag. Sverige kan under vissa förutsättningar införa bevaranderegler avseende svenska fiskefartyg
291
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
inom hela unionens vatten6, samt införa vissa miljöregler såväl i territorialhavet där Sverige har överhöghet som i den ekonomiska zonen där Sverige har jurisdiktion7. Möjligheten att införa regler enligt ovan som påverkar andra medlemsstaters fiskefartyg är inte heller beroende av om reglerna ska tillämpas i havsområden som utgör territorialhav eller ekonomisk zon. Möjligheten utgår i stället från att reglerna antingen gäller inom 12-milsgränsen8 eller i havs- områden där Sverige har överhöghet eller jurisdiktion9. I fall då Sverige vill införa regler om bevarande som också berör andra staters fiskefartyg måste dock de särskilda överenskommelser som Sverige har ingått med Norge, Danmark och Finland beaktas. Överens- kommelserna reglerar dessa staters tillträde till svenska havsområden och deras fiskemöjligheter där. Danmark och Norge har tillträde in till fyra nautiska mil från baslinjerna i Skagerack, Danmark in till tre nautiska mil i Kattegatt samt Danmark och Finland in till fyra nautiska mil i Östersjön.10
Tillämpningen av lagens övriga bestämmelser kan påverkas om territorialgränsen ändras i de fall där regelverken skiljer sig åt bero- ende på om en verksamhet bedrivs utanför eller innanför terri- torialgränsen eller där olika regler gäller för tillsyn, tillstånd, avgif- ter eller böter i den ekonomiska zonen jämfört med inom sjöterri- toriet.
6.2.3Kontinentalsockelförordningen
Texten i kontinentalsockelförordningen (1966:315) innehåller inte några uppgifter om de punkter mellan vilka avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockelns yttre gräns ska dras utan hänvisar i detta avseende endast till förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
6Artikel 19 i 1380/2013, artikel 46 i 850/98, artikel 26 i 2187/2005.
7Artikel 11 i 1380/2013.
8Artikel 20 i 1380/2013.
9Artikel 11 i 1380/2013. Rätten att begränsa tillträdet för andra medlemsländers fiskefartyg enligt art. 5 påverkas inte heller, eftersom möjligheten gäller ut till 12-milsgränsen, oavsett om havsområdet utgörs av territorialhav eller ekonomisk zon.
10Se bilaga 1 till (EU) 1380/2013.
292
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Kontinentalsockelförordningen anger i 1 § att
[l]agen (1966:314) om kontinentalsockeln äger utanför territorial- gränsen tillämpning inom de havsområden som anges i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Förordningens övriga paragrafer (2–8 §§) innehåller tillsyns-, till- stånds-, avgifts- och bötesbestämmelser. Det geografiska tillämp- ningsområdet för dessa bestämmelser påverkas inte av om baslinjerna eller territorialgränsen ändras eftersom kontinentalsockellagen även är tillämplig på allmänt vatten inom sjöterritoriet.
6.2.4Förordningen om Sveriges ekonomiska zon
Förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon inleds med ett avsnitt som har rubriken ”Den ekonomiska zonens omfatt- ning”. I detta avsnitt finns det inte någon hänvisning till konti- nentalsockeln eller dess yttre avgränsningslinjer.
1 § anger att Sveriges ekonomiska zon omfattar vissa havs- områden utanför Sveriges sjöterritorium och att zonen sträcker sig enligt ett stort antal uppräknade punkter från Skagerack i väster till Bottenviken i nordost. Merparten av punkterna är angivna med koordinater. Paragrafen har inte ändrats sedan år 1995 trots att ett antal tekniskt uppdaterade avtal avseende de yttre avgränsnings- linjerna för kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon har trätt i kraft sedan dess.11
2 § i förordningen föreskriver att, för tiden till dess överens- kommelse om den ekonomiska zonens yttergräns i andra områden än de som regleras i 1 § har träffats med berörd annan stat, ska den svenska ekonomiska zonens yttergräns i vissa delar av Östersjön sträcka sig intill räta linjer mellan de koordinater som är angivna i paragrafen. Inte heller denna paragraf har uppdaterats sedan år 1995.
3–4 §§ har upphört att gälla.
5 § i förordningen anger att
[v]issa avsnitt där gränsen för Sveriges ekonomiska zon sammanfaller med den svenska territorialgränsen regleras särskilt i författningar om Sveriges sjöterritorium och Sveriges riksgräns.
11 Förordningen (1995:951) om ändring i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
293
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Denna bestämmelse förefaller märklig i flera avseenden. Dels står det tydligt i den inledande meningen i 1 § att ”Sveriges ekonomiska zon omfattar vissa havsområden utanför Sveriges sjöterritorium”, dels kan den ekonomiska zonen enligt bestämmelserna i UNCLOS inte ingå i Sveriges sjöterritorium. 5 § kan således inte avse den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon eftersom denna linje per definition inte kan sammanfalla med territorial- gränsen eller med Sveriges riksgräns. Den inre avgränsningslinjen för den ekonomiska zonen sammanfaller självfallet alltid med den svenska territorialgränsen, men det kan knappast vara detta som avses i 5 §. Paragrafen torde i stället ha tillkommit i syfte att beskriva hur de delar av avgränsningslinjen för den svenska konti- nentalsockeln som sammanfaller med avgränsningslinjen för Sveriges sjöterritorium är författningsreglerade.
Enligt 6 § ska Sjöfartsverket se till att den yttergräns som gäller för Sveriges ekonomiska zon märks ut på sjökort som är tillgäng- liga för allmänheten.
7 § handlar om tillståndskrav för marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen.
8 § innehåller tillsynsbestämmelser för vissa verksamheter som regleras i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
9 § är den enda paragraf i hela förordningen där kontinental- sockeln är omnämnd. Paragrafen är kort och upplyser endast om att
[f]ör utforskning av kontinentalsockeln gäller vad som föreskrivs med stöd av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
6.2.5Författningstexternas konstruktion
Utredningens förslag: Författningstexterna i kontinentalsockel- lagen (1966:314) och lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon samt i tillhörande förordningar renodlas genom att de detal- jerade bestämmelserna om respektive lags geografiska tillämp- ningsområde sammanförs i den föreslagna nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Tabellförteckningar över koordinaterna för respektive zons yttre avgränsningslinjer biläggs den nya lagen.
294
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Som framgått ovan innehåller varken lagen om kontinentalsockeln eller lagen om Sveriges ekonomiska zon några punkt- eller avstånds- angivelser avseende var de yttre avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln eller Sveriges ekonomiska zon ska dras, eller några anvisningar om hur dessa linjer ska bestämmas. Båda lagarna hänvisar endast till närmare föreskrifter som utfärdas av regeringen.
Kontinentalsockelförordningens nuvarande lydelse innehåller inte heller några uppgifter om den yttre avgränsningslinjen för kon- tinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde utan hänvisar endast helt kort till EZ-förordningen. Kontinentalsockelförord- ningens tidigare lydelse i 1 § angav i generiska ordalag att lagen om kontinentalsockeln äger utanför territorialgränsen tillämpning inom
det havsområde där Sverige har suveräna rättigheter över kontinen- talsockeln för dennas utforskande och för tillgodogörandet av dess naturtillgångar i enlighet med den i Genève den 29 april 1958 dag- tecknade konventionen om kontinentalsockeln.
Denna text ersattes emellertid år 199212 med följande korta hänvis- ning till den då nya förordningen om Sveriges ekonomiska zon
de havsområden som anges i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Man tycks därvid ha bortsett från de otydligheter som skulle bli följden av denna ändring på grund av att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde och för Sveriges ekonomiska zon inte är identiska i alla avseenden. En sådan otydlighet är att EZ-förordningen i sin rubrik och till sitt innehåll inte på något ställe hänvisar till kontinentalsockelns om- fattning utan enbart ger intryck av att handla om avgränsningen av Sveriges ekonomiska zon. I praktiken förhåller det sig dock tvärt- om eftersom de punkter och koordinater som anges i förordningen hänför sig till kontinentalsockelns avgränsningslinje, inte till avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. En annan otydlig- het är att förordningen ger intryck av att Sverige anser sig ha en kontinuerlig ekonomisk zon längs hela kusten från norska gränsen i väst till finska gränsen i norr, vilket uppenbarligen inte är fallet.
12 Förordningen (1992:1223) om ändring i kontinentalsockelförordningen (1966:315).
295
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
En ytterligare otydlighet är skrivningarna i förordningens 5 § om att avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon längs vissa kust- avsnitt sammanfaller med territorialgränsen.
I efterhand kan det tyckas ha varit bättre om man i stället hade infört bestämmelserna om kontinentalsockelns avgränsningslinje i kontinentalsockelförordningen och angivit de avvikelser som var relevanta vid den aktuella tidpunkten i den då nya EZ-förordningen.
Utformningen av lagstiftningen innebär att kontinentalsockelns avgränsningslinje är beroende och avhängig av avgränsningslinjen för den ekonomiska zonen. Utredningen anser att detta är mindre lyckat eftersom flertalet av de internationella avtal som Sverige har ingått med kringliggande och motstående grannstater har det ut- talade syftet att reglera avgränsningslinjerna för staternas konti- nentalsocklar och ingicks innan Sverige hade inrättat en ekonomisk zon. De fredsfördrag som flera av avtalen i sin tur är baserade på är också mycket gamla.
I vissa fall reglerar samma avtal samtidigt avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och/eller storleken på de svenska fiskezoner som tidigare fanns. Avgränsningslinjerna för de dåvarande svenska fiskezonerna i Östersjön har senare successivt anpassats till att överensstämma med kontinentalsockelns avgränsningslinje.13 Även de svenska före detta fiskezonerna längs Västkusten har i efterhand inkorporerats i Sveriges ekonomiska zon.
Konstruktionen kan också förmedla ett intryck av att den svenska kontinentalsockelns totala omfattning är identisk med storleken på Sveriges ekonomiska zon. Ett sådant intryck är numera korrekt vad gäller kontinentalsockelns geografiska utbredning utanför det svenska territorialhavet, men missvisande vad gäller kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde.
Den kanske allvarligaste bristen är emellertid att konstruktionen felaktigt ger intrycket av att Sveriges ekonomiska zon sträcker sig som ett kontinuerligt havsområde längs hela Sveriges kust.
Utredningen anser att dessa författningstexter bör ses över, ren- odlas och göras mer överskådliga vad gäller respektive lags geo- grafiska tillämpningsområde. Avgränsningslinjerna för den svenska
13 Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
296
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
kontinentalsockellagens tillämpningsområde respektive för Sveriges ekonomiska zon bör tydligt framgå av lagstiftningen.
Utredningen föreslår därför att bestämmelserna i kontinental- sockellagen (1966:314) och lagen (1992:1140) om Sveriges ekono- miska zon, samt i tillhörande förordningar, om respektive lags geo- grafiska tillämpningsområde ska föras över till den föreslagna lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Utredningens före- slår också att tabellförteckningar över koordinaterna för respektive zons yttre avgränsningslinjer ska biläggas den nya lagen.
6.3Internationella överenskommelser som begränsar den geografiska omfattningen av den svenska kontinentalsockeln och/eller Sveriges ekonomiska zon
De geografiska förhållandena runt Sveriges kust är inte någonstans sådana att det är möjligt att utsträcka den svenska kontinental- sockeln eller Sveriges ekonomiska zon till 200 nautiska mil från baslinjerna. Såväl kontinentalsockeln som den ekonomiska zonen måste därför avgränsas gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
Som angetts inledningsvis har Sverige ingått överenskommelser med bestämmelser om avgränsning av kontinentalsockeln och/eller den ekonomiska zonen med samtliga berörda nio grannstater: Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryss- land (Kaliningradområdet) och Tyskland.
Avtalen innehåller bestämmelser som definierar de punkter mellan vilka olika avgränsningslinjer ska dras. Alla avtalsreglerade punkter ligger på ett avstånd som är kortare än 200 nautiska mil från de svenska baslinjerna.
Nedan listade internationella överenskommelser är för närvar- ande i kraft och fastställer punkter som reglerar de yttre avgräns- ningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln och/eller Sveriges ekonomiska zon.14 Även den skiljedom om Grisbådarna som
14 Avtalen betecknas på det sätt som de är angivna i rubriken på framsidan av respektive utgåva av SÖ (Sveriges överenskommelser med främmande makter).
297
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
beslutades i Haag den 23 oktober 190915 och den konvention angå- ende Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26) innehåller sådana punkter.
Överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln, Stockholm den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
Överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack, Oslo den 5 april 1967 (SÖ 1967:14).
Deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
Överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinental- sockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpen- hamn den 9 november 1984 (SÖ 1985:54).
Skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av den Östersjö- områdets marina miljö (SÖ 1976:13), Köpenhamn den 21 novem- ber 1986 (SÖ 1987:3).
Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).
Överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll, Berlin den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42).16
Överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinental- sockeln, Warszawa den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27).
Överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18).
15Cour permanente d´Arbitrage, Affaire des Grisbådarna: Sentence, La Haye, 23 octobre 1909.
16Förbundsrepubliken Tyskland har därefter inträtt som avtalspart.
298
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av konti- nentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön, Moskva den 18 april 1988 (SÖ 1988:38).
Överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska
zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Vilnius den 30 november 2005 (SÖ 2011:7).
Överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekono- miska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Stockholm den 10 april 2014.17
Överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 april 1997 (SÖ 1998:33).
Avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön, Stockholm den 2 november 1998 (SÖ 2000:18).
Överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Tallinn den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21).
Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgräns- ningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekono- miska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinental- sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste
delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1).
Överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).
17 Överenskommelsen trädde i kraft den 23 december 2014. Någon SÖ har ännu inte publicerats.
299
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Den senaste ändringen av 1–2 §§ i EZ-förordningen trädde i kraft den 30 juli 1995.18 Utredningen anser att samtliga punkter som har fastställts i överenskommelser som Sverige har ingått med Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland efter detta datum bör anges i den nya lagstiftning som utredningen föreslår, även i de fall där dessa punkter inte har medfört att sträckningen av tidigare gällande avgränsningslinjer har ändrats.
6.3.1Jämförelse mellan gällande internationella avtal och förordningen om Sveriges ekonomiska zon
1 § 1 anger att Sveriges ekonomiska zon sträcker sig i Skagerack i området närmast gränsen mot Norge
intill storcirkelbågar mellan punkten 58°45'41,3"N, 10°35'40,0"O, punkten 58°30'41,2"N, 10°08'46,9"O och punkten 58°15'41,2"N, 10°01'48,1"O.
Detta är samma tre punkter som punkterna 3, 4 och 5 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinental- sockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Punkten 3 mot- svarar också punkten C i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). Koordina- terna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 1 är fastställda i gällande avtal och reglerar av- gränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande norska maritima zoner.
Som framgått tidigare anser utredningen att i den nya lagstift- ningen om kontinentalsockelns avgränsningslinje bör den i avtal fastställda yttre avgränsningslinjen gentemot intilliggande eller mot- stående stater anges för hela det havsområde där kontinental- sockellagen är tillämplig. Lantmäteriet har på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet.
18 Förordning (1996:531) om ändring i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
300
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Den i avtal fastställda avgränsningslinjen för det geografiska havsområde som omfattas av kontinentalsockellagen börjar på havsbottnen i skärningspunkten mellan enskilt vatten och allmänt vatten på riksgränsen mot Norge inne i Idefjorden cirka 2,5 km väster om Svinesundsbron och följer sedan de gränspunkter, XV– VIII, som överenskommits med Norge, och XIX, som fastställts i skiljedom, för riksgränsens sträckning genom fjorden ut till punkten XX som är markerad med gränsboj 2 (den svenska bas- linjepunkten 1). Från baslinjepunkt 1 går avgränsningslinjen vidare på havsbottnen längs riksgränsen via punkterna 1 och 2 i 1968 års överenskommelse. Dessa punkter har koordinaterna 58°54'50,2"N och 10°45'28,1"O respektive 58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O. Avgräns- ningslinjen för kontinentalsockeln fortsätter därefter till den ovan nämnda punkten 3 i 1968 års överenskommelse och ska enligt överenskommelsen dras i form av räta linjer (kompasslinjer) mellan punkterna 1, 2 och 3.
I punkten 3 upphör riksgränsen medan territorialgränsen fort- sätter söderut högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna.
Det första avsnittet av den i avtal fastställda avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon börjar i punkten 3.
1 § 2 behandlar avgränsningslinjerna i Skagerack i området när- mast gränsen mot Danmark och i Kattegatt. Där ska avgränsnings- linjerna enligt förordningen dras
intill räta (geodetiska) linjer mellan punkten 58°15'41,2"N, 10°01'48,1"O, punkten 58°08'00,1"N, 10°32'32,8"O, punkten 57°49'00,6"N, 11°02'55,6"O, punkten 57°27'00,0"N, 11°23'57,4"O, punkten 56°30'32,3"N, 12°08'52,1"O, punkten 56°18'14,1"N, 12°05'15,9"O och punkten 56°12'58,9"N, 12°21'48,0"O.
Dessa sju punkter är desamma som punkterna A–G i artikel 3 i den överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiske- zonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid trans- formering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Mellan den tredje och fjärde punkten (punkterna C och D) finns även en punkt som är fastställd i den skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Punkten, som har
301
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark.
De sju punkterna i 1 § 2 är fastställda i gällande avtal och reg- lerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande danska mari- tima zoner. I punkten G upphör Sveriges ekonomiska zon.
1 § 3 anger att avgränsningslinjen i Öresund går
mellan punkten 56°12'58,9"N, 12°21'48,0"O och punkten 55°20'14,2"N, 12°38'31,0"O intill den demarkationslinje som fastställts i deklara- tionen den 30 januari 1932 mellan Sverige och Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund eller senare ändringar däri.
De två punkter som anges i förordningen överensstämmer med punkterna G och H i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten G är således samma punkt som den sist angivna punkten i förordningens 1 § 2, som beskrivits ovan. Punkten H återkommer i förordningens 1 § 4 a, som beskrivs nedan. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 upp- går osäkerheten till cirka fem meter.
Från punkten G till punkten H går avgränsningslinjen först i norra Öresund längs mittlinjen mellan de svenska och danska kust- erna19 och sedan i södra Öresund från och med lys- och ljudbojen Lous Flak mellan de åtta brytpunkter vars koordinater anges i avtalet med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).20 Demarkationslinjen mellan de åtta punkterna utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i EUREF 89. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre centimeter. Enligt utredningens uppfattning bör koordinaterna för de åtta brytpunkterna skrivas in i den nya lagstiftningen. Några koordinater för mittlinjen i norra Öresund har inte överenskommits i den deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
19Utan hänsyn till den svenska ön Ven.
20Passagerättigheterna i Öresund som regleras av Öresundsfördraget påverkas inte av detta.
302
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Punkterna i 1 § 3 är fastställda i gällande avtal och reglerar av- gränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln gentemot mot- svarande danska maritima zon samt riksgränsen och territorial- gränsen mellan Sverige och Danmark.
1 § 4 behandlar södra och mellersta delen av Östersjön. Stycket har fyra underpunkter (1 § 4 a–d). Alla avgränsningslinjer i detta stycke utgörs av räta (geodetiska) linjer.
Enligt 1 § 4 a går avgränsningslinjerna först
mellan punkten 55°20'14,2"N, 12°38'31,0"O, punkten 55°18'30,0"N, 12°38'20,0"O, punkten 55°15'00,0"N, 12°40'38,0"O, punkten 55°10'00,0"N, 12°47'41,6"O, punkten 55°03'54,0"N, 13°03'20,0"O och punkten 55°00'35,2"N, 13°08'45,0"O.
Dessa sex punkter motsvarar punkterna H–M i artikel 5 i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten H är samma punkt som anges i 1 § 3, och som beskrivits ovan. I denna punkt börjar Sveriges ekonomiska zon igen. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid trans- formering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 4 a är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande danska maritima zoner.
Enligt förordningens 2 § 1 a går avgränsningslinjerna från den sist angivna punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punkten M, i 1 § 4 a som beskrivits ovan, direkt till den först nämnda punkten i 1978 års överenskommelse med Tyska Demo- kratiska Republiken, punkten 1, i 1 § 4 b som beskrivs nedan. Enligt motsvarande danska lagstiftning21 ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överens- kommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överens- kommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 b fortsätter avgränsningslinjen sedan
mellan punkten 55°00'36"N, 13°09'26"O och punkten 55°01'15"N, 13°47'08"O till punkten 54°57'52"N, 13°59'15"O.
21 Bekendtgørelse om Danmarks eksklusive økonomiske zone (BEK nr 584 af 24/06/1996).
303
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Dessa tre punkter är reglerade i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). I överenskommelsen benämns punkterna 1–3. Koordinaterna är an- givna enligt gradnät i svenskt sjökort nr 83, som numera är av- vecklat, samt enligt gradnät i östtyskt sjökort nr 152. Vid trans- formering av koordinaterna till SWEREF 99 kan osäkerheten upp- gå till flera hundra meter. Överenskommelsen har ingåtts med en stat som inte längre existerar och vars förpliktelser senare har över- tagits av Förbundsrepubliken Tyskland.
Punkterna i 1 § 4 b är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges dåvarande fiskezon gentemot motsvarande tyska maritima zoner, vilket framgår av det till överenskommelsen samma dag fogade protokollet.
Enligt förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från den sist angivna punkten i 1978 års överenskommelse med Tyska Demo- kratiska Republiken, punkten 3, i 1 § 4 b som beskrivits ovan direkt till den först nämnda punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punkten P, i 1 § 4 c som beskrivs nedan. Enligt mot- svarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fort- sätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskom- melse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 c fortsätter avgränsningslinjen därefter
mellan punkten 54°57'49,1"N, 13°59'40,0"O, punkten 55°18'44,0"N, 14°27'36,0"O, punkten 55°41'29,4"N, 15°02'34,4"O och punkten 55°21'18,6"N, 16°30'29,7"O.
Dessa fyra punkter motsvarar punkterna P–S i artikel 5 i 1984 års överenskommelse med Danmark. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäker- heten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 4 c är fastställda i gällande avtal och reglerar av- gränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges dåvarande fiskezon gentemot motsvarande danska maritima zoner.
304
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Enligt förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjerna från den sist angivna punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punk- ten S, i 1 § 4 c som beskrivits ovan direkt till den först nämnda punkten i 1989 års överenskommelse med Polen, punkten A, i 1 § 4 d som beskrivs nedan. Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestats- punkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 d fortsätter avgränsningslinjen sedan
mellan punkten 55°21,640'N, 16°32,000'O, punkten 55°30,000'N, 17°00,000'O, punkten 55°35,235'N, 17°22,680'O, punkten 55°46,985'N, 18°00,000'O, punkten 55°55,293'N, 18°21,800'O, punkten 55°52,876'N, 18°54,000'O och punkten 55°52,788'N, 18°55,545'O.
De första sex punkterna motsvarar punkterna A–F i den överens- kommelse med Polen om avgränsning av kontinentalsockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Av- gränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 72. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Den sjunde punkten är en trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen22 om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 72. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 4 d är fastställda i gällande avtal och reglerar av- gränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges dåvarande fiskezon gentemot motsvarande polska maritima zoner.
1 § 5 anger att avgränsningslinjen fortsätter i mellersta Östersjön
intill en rät (geodetisk) linje mellan punkten 55°52,793'N, 18°55,760'O och punkten 55°53,482'N, 18°56,777'O.
I artikel 1 i 1989 års överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen anges att avgränsningslinjerna ska dras som räta
22 Ryska federationen har i egenskap av successionsstat övertagit Sovjetunionens internationella förpliktelser.
305
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
(geodetiska linjer) från punkten F i 1989 års överenskommelse med Polen, vilket stämmer med vad som sägs i 1 § 4 d som beskrivits ovan, respektive från punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Öster- sjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38) till den i 1 § 4 d ovan nämnda gemensamma trestatspunkten med koordinaterna 55°52,788'N, 18°55,545'O. Den andra punkten i 1 § 5 motsvarar punkt A17 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punk- ten A17 återkommer i 1 § 6 som beskrivs nedan. Denna punkts koordinater är angivna i svenskt koordinatsystem RT 38.
Den andra i 1 § 5 angivna punkten är således fastställd i gällande avtal. Så är emellertid inte fallet när det gäller koordinaterna för den första punkten i 1 § 5. Dessa koordinater har konstruerats av Sjö- fartsverket i referenssystemet RT 38 och är avsedda att repre- sentera en punkt som är identisk med punkten F i 1989 års avtal med Polen, där koordinaterna är angivna i WGS 72. Syftet med att konstruera nya koordinater uttryckta i RT 38 för punkten F var att kunna sammanbinda denna punkt med punkten A17, vars koordi- nater är fastställda i RT 38, via en rät geodetisk linje. Utredningen har emellertid inte kunnat förstå varför detta förfarande har an- vänts när det fanns en avtalad trestatspunkt mellan punkterna F och A17. Utredningen anser därför att de konstruerade koordina- terna för den första punkten inte bör inkluderas i den nya lagstift- ningen.
1 § 6 anger att avgränsningslinjen i mellersta och norra Östersjön går
intill räta linjer (loxodromer) mellan punkten 55°53,482'N, 18°56,777'O, punkten 55°57,300'N, 19°04,049'O, punkten 55°58,863'N, 19°04,876'O, punkten 56°02,433'N, 19°05,669'O, punkten 56°15,000'N, 19°13,565'O, punkten 56°27,000'N, 19°21,070'O, punkten 56°35,000'N, 19°25,070'O, punkten 56°45,000'N, 19°31,720'O, punkten 56°58,000'N, 19°40,270'O, punkten 57°14,192'N, 19°53,565'O, punkten 57°26,717'N, 20°02,160'O, punkten 57°33,800'N, 20°03,965'O, punkten 57°44,000'N, 20°14,139'O, punkten 57°54,691'N, 20°24,920'O, punkten 58°12,000'N, 20°22,502'O, punkten 58°29,000'N, 20°26,590'O och punkten 58°46,836'N, 20°28,672'O.
306
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
De sjutton punkterna motsvarar punkterna A17–A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Koordinaterna är angivna i svenskt koordinatsystem (RT 38). Vid transformering av koordi- naterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tio meter.
Punkterna i 1 § 6 är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges nuvarande ekonomiska zon gentemot motsvarande dåvar- ande sovjetiska maritima zoner.
I den nya lagstiftningen bör en ny punkt med koordinaterna 55°55,921'N och 19°01,268'O införas mellan punkterna A17 och A16 på den befintliga avgränsningslinjen. Denna punkt utgör tre- statspunkt mellan Sverige, Litauen och Ryssland enligt den överens- kommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och konti- nentalsockeln i Östersjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre meter.
En separat bilateral överenskommelse mellan Sverige och Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinental- sockeln i Östersjön undertecknades den 10 april 201423. Enligt denna överenskommelse ska avgränsningslinjen dras från den ovan nämnda trestatspunkten, som kallas punkt A, via en punkt B, som har koordinaterna 55°57,300'N och 19°03,983'O, och en punkt C, som har koordinaterna 55°58,867'N och 19°04,817'O, till en punkt D, som har koordinaterna 56°02,433'N och 19°05,600'O. Punkterna B och C ligger nära punkterna A16 och A15. Punkten D ligger strax nordost om punkten A14 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i ETRS 89. Vid transformering av koordi- naterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka 3 cm.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överens- kommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överens- kommelse ska ingås med berörd tredje stat. Sverige har ingen överenskommen trestatspunkt med Litauen och Lettland. Sverige har inte heller någon separat bilateral överenskommelse med Lettland om avgränsningslinjerna fram till den trestatspunkt mellan Sverige, Estland och Lettland som är fastställd i den överenskommelse med
23 Någon SÖ har ännu inte publicerats.
307
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Öster- sjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33).
Ytterligare en ny punkt bör införas i den nya lagstiftningen mellan punkterna A4 och A3 på den befintliga avgränsningslinjen. Denna nya punkt utgör ovan nämnda trestatspunkt mellan Sverige, Estland och Lettland. Punkten har koordinaterna 58°01,440'N och 20°23,755'O. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transfor- mering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter24.
Trestatspunkten kallas A i det separata bilaterala avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 november 1998 (SÖ 2000:18). I avtalet med Estland fastställs även punkten B, med koordinaterna 58°11,981'N, och 20°22,280'O, punkten C, med koordinaterna 58°28,979'N och 20°26,367'O samt punkten D, med koordinaterna 58°46,812'N och 20°28,448'O. Även dessa punkter bör föras in i den nya lagstift- ningen. Punkterna förenas av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter. De tre punkterna ligger nära punkterna A3–A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen där koordinaterna är angivna i svenskt koordinat- system (RT 38).
De fyra punkterna A–D som beskrivs ovan är fastställda i gäll- ande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot mot- svarande estniska maritima zoner.
Från punkten D i 1998 års avtal med Estland ska avgränsnings- linjen enligt artikel 2 i avtalet fortsätta norrut till en punkt som ska överenskommas med berörd tredje stat.
Enligt förordningens 2 § 2 går avgränsningslinjen som en rät linje (loxodrom) från punkten A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen som anges i 1 § 6 som beskrivits ovan till en punkt med koordinaterna 58°47,680'N och 20°25,264'O. Utredningen har emellertid inte kunnat återfinna denna punkt i något gällande inter- nationellt avtal. Enligt 2 § 3 i förordningen fortsätter avgräns-
24 Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten beroende på vilken version av WGS 84 som avses, men den är i samtliga fall mindre än tre meter. Skillnaden mellan aktuell realisering av WGS 84 och SWEREF 99 är 0,5 meter. Sjöfartsverket har valt att betrakta alla versioner av WGS 84 som identiska med SWEREF 99.
308
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
ningslinjen från den koordinatangivna oidentifierade punkten sedan vidare som rät linje norrut till punkten 5 i 1994 års överens- kommelse med Finland som anges i 1 § 7 och som beskrivs nedan. Enligt denna överenskommelse ska avgränsningslinjen söder om punkten 5 ”sträcka sig fram till den punkt varom överenskommelse träffas med berörd tredje stat”. Det är utredningens slutsats att den i förordningen koordinatangivna oidentifierade punkten de facto har ersatts av den punkt som fastställts i den överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Denna trestatspunkt har koordinaterna 58°50,670'N och 20°28,888'O. Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter. Även trestats- punktens koordinater bör föras in i den nya lagstiftningen.
Trestatspunkten är fastställd i gällande avtal och reglerar av- gränsningslinjerna för både Sveriges ekonomiska zon och den svenska kontinentalsockeln.
1 § 7 anger att avgränsningslinjen fortsätter i norra Östersjön och Ålands hav
intill räta (geodetiska) linjer mellan punkten 58°51,776'N, 20°28,276'O, punkten 59°26,701'N, 20°09,200'O, punkten 59°47,501'N, 19°39,497'O, punkten 60°11,501'N, 19°04,992'O och punkten 60°14,115'N, 19°06,162'O.
Dessa fem punkter motsvarar punkterna 5–1 i den överenskom- melse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Ko- ordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordi- naterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter.
Samtliga punkter i 1 § 7 är fastställda i gällande avtal. Punkterna 5 och 4 reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinen- talsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande finska maritima zoner. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige, se kapitel 4. I denna punkt upphör därmed Sveriges ekonomiska zon. Längre
309
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
norrut ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Denna punkt utgör en riksgränspunkt och dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemen- samt. De efterföljande punkterna 3–1 i 1994 års överenskommelse med Finland reglerar således avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln och riksgränsen som även utgör territorialgräns. Linjen fortsätter norr om punkten 1 i Ålands hav fram till den södra strandkanten på Märket där en punkt på land är markerad med mässingsdubb25.
1 § 8 i förordningen anger att avgränsningslinjen i Bottenhavet och Bottenviken går
intill räta linjer mellan punkten 60°22,3'N, 19°09,5'O, punkten 60°40,7'N, 19°14,1'O, punkten 62°42,0'N, 19°31,5'O, punkten 63°20,0'N, 20°24,0'O, punkten 63°29,1'N, 20°41,8'O, punkten 63°31,3'N, 20°56,4'O och punkten 63°36,6'N, 21°16,8'O, mellan punkten 63°38,1'N, 21°22,7'O, punkten 63°40,0'N, 21°30,0'O och punkten 65°21,8'N, 23°55,0'O och mellan punkten 65°27,5'N, 24°03,2'O, punkten 65°30,9'N, 24°08,2'O och punkten 65°31,8'N, 24°08,4'O.
Nio av dessa tretton punkter motsvarar punkterna 10 och 8–1 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinental- sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1). Avgränsningslinjen utgörs enligt Sjöfartsverkets tolkning av artikel 6 i avtalet av räta linjer i Mercators projektion, dvs. loxodromer. Koordinaterna är angivna i ett finskt referenssystem. Vid transfor- mering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre meter.
Enligt det protokoll som ingår i 1994 års överenskommelse med Finland ska avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon från punkten 10 till punkten 1 följa den avgränsningslinje för kontinental- sockeln som avtalats genom 1972 års överenskommelse med Finland i avvaktan på en teknisk revision av avgränsningslinjen norr om Märket.
Från den norra strandkanten på Märket, där en punkt är mar- kerad med mässingsdubb26, går avgränsningslinjen för kontinental- sockeln via punkten 10 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en ny punkt strax söder om punkten 8 där den svenska
25Punkten är betecknad med nummer 12 i 2006 års gemensamma gränsöversyn.
26Punkten är betecknad med nummer 11 i 2006 års gemensamma gränsöversyn.
310
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
territorialgränsen lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekono- miska zon. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon fortsätter norrut via punkterna 8 och 7 i 1972 års överenskommelse med Finland till Norra Kvarken där den svenska territorialgränsen åter ansluter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en ny punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I den nya punkten upphör det tredje avsnittet av avgräns- ningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och territorialgränsen fortsätter vidare norrut mellan punkterna 6, 5 och 4 i riktning mot punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. I en punkt strax söder om punkten 3 i Norra Kvarken lämnar territorial- gränsen ännu en gång kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekono- miska zon. Avgränsningslinjen för både kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon fortsätter i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. I en ny punkt söder om punkten 2 ansluter den svenska territorialgränsen återigen till kon- tinentalsockelns avgränsningslinje. Punktens koordinater kan bestäm- mas av Sverige. I denna punkt upphör avgränsningslinjen för det fjärde avsnittet av Sveriges ekonomiska zon.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter till punkten 2 där Finlands territorialgräns ansluter. I denna punkt, vars koordi- nater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt, börjar riksgränsen igen. Från punkten 2 fortsätter avgränsningslinjen för kontinentalsockeln enligt förordningen till punkten 1 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten 1 förefaller emellertid att vara överspelad eftersom avgränsningslinjen ska dras från punkten 2 i rät linje till brytpunkt IV enligt den överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2). Söder om brytpunkt IV korsar riksgränsen breddgraden 65°35'N och allmänt vatten upphör därmed enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vatten- område. Denna skärningspunkt på riksgränsen markerar således slutet på den kontinuerliga linje runt Sveriges kust som utgör yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockellagens geografiska
311
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
tillämpningsområde. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Från brytpunkt IV går riksgränsen vidare norrut enligt den sträck- ning som framgår av gränskartorna 44–48, som är bilagda 2006 års gemensamma gränsöversyn.
Endast nio av de tretton punkterna i 1 § 8 är som nämnts fastställda i 1972 års överenskommelse med Finland. Tre av dessa punkter reglerar avgränsningslinjerna för både kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon. Övriga sex överenskomna punkter reglerar endast kontinentalsockelns avgränsningslinje. Enligt förordningen går avgränsningslinjen från punkten 10 till punkten 4 i överensstämmelse med de koordinater som anges i 1972 års överenskommelse. Därefter fortsätter linjen norrut men gör ett ”hopp” mellan två oidentifierade punkter innan den når fram till punkten 3. Linjen går sedan vidare via ytterligare ett ”hopp” mellan två oidentifierade punkter innan den når fram till punkterna 2 och 1 i överenskommelsen. Utredningen har inte kunnat finna något gällande avtal som fastställer de fyra oidentifierade punkter som är angivna med koordinater i förordningen (och som är kursivmarkerade i citatet ovan) och anser därför att dessa punkter inte bör tas med i den nya lagen.
Enligt Sjöfartsverket kan de fyra oidentifierade punkterna här- ledas till de punkter mellan vilka avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln enligt 1972 års överenskommelse avvek från mittlinjen mellan Sveriges och Finlands dåvarande baslinjer. En överenskommelse om vissa gränsfrågor ingicks med Finland den 2 december 1977 (SÖ 1978:16) och anger att yttergränsen för Sveriges dåvarande fiskezon ska följa 1972 års avgränsningslinje för kontinentalsockeln. Det protokoll som är fogat till 1994 års över- enskommelse med Finland anger att avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon mellan punkterna 10 och 1 ska följa 1972 års avgränsningslinje för kontinentalsockeln. Det är oklart varför de oidentifierade punkterna är inkluderade i SFS (1992:1226) och varför inte heller innehållet i protokollet till 1994 års överenskommelse har reflekterats i förordningen trots att förordningen ändrades år 1995 (SFS 1995:951).
Som framgått ovan tycks punkten 1 i 1972 års överenskommelse nu- mera vara överspelad enligt 2010 års överenskommelse om ändring av riksgränsen. Inte heller denna punkt bör därför tas med i den nya lagen.
Punkten 8 i 1972 års överenskommelse motsvarar punkten 17 i den konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering
312
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26). Punkten 9 motsvarar den punkt där Sveriges territorialgräns läm- nade avgränsningslinjen för kontinentalsockeln när Sveriges terri- torialhav var fyra nautiska mil brett. Punkterna 9 och 10 ligger på den räta linjen mellan punkterna 16 (mittpunkt på Märket) och 17 i Ålandskonventionen. I punkten 10 upphör riksgränsen mot Finland, eftersom Finland norr om denna punkt har begränsat sitt terri- torialhav så att en korridor med internationellt vatten är belägen på finsk sida om kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punkten 10 ut- gör således en riksgränspunkt. Dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Finland har gjort en liknande be- gränsning av sitt territorialhav i Kvarken, där det följaktligen inte heller finns någon riksgräns i havet.
6.4Utredningens överväganden
Utredningens förslag: I 1 § i lagen (1966:314) om kontinental- sockeln ersätts hänvisningen till 1958 års Genève-konvention om kontinentalsockeln med ny text om att lagens geografiska tillämpningsområde omfattar havsbottnen och dess underlag inom det havsområde som framgår av den nya lagen om Sveriges sjö- territorium och maritima zoner.
I 1 § i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon före- skrivs att lagens geografiska tillämpningsområde omfattar de havs- områden utanför sjöterritoriet som framgår av den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Texten om de båda lagarnas geografiska tillämpningsområden utgår ur kontinentalsockelförordningen (1966:315) respektive förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon anges med koordinater uttryckta i SWEREF 99 för samtliga punkter som är reglerade i avtal med andra stater. Koordinaterna förtecknas i två separata tabellbilagor till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Koordinaterna tillhandahålls också i elektroniskt format för kost- nadsfri nedladdning.
Avgränsningslinjerna markeras i officiella svenska sjökort.
313
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
De punkter och koordinater som är uppräknade i 1–2 §§ i EZ-för- ordningen definierar avgränsningslinjen för den svenska kontinental- sockeln i förhållande till intilliggande och motstående staters kon- tinentalsocklar. Längs stora delar av Sveriges kust sammanfaller denna avgränsningslinje med avgränsningslinjerna för Sveriges ekonomiska zon, men inte överallt.
Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln löper som en konti- nuerlig linje som avgränsar havsbottnen och dess underlag under allmänt vatten inom det svenska sjöterritoriet och under Sveriges ekonomiska zon från den punkt på riksgränsen mot Norge i väster där kontinuerligt allmänt vatten börjar till den punkt på riks- gränsen mot Finland i nordost där allmänt vatten upphör.27
Sveriges ekonomiska zon består av fyra separata havsområden. Den första av de fyra avgränsningslinjerna börjar i baslinjepunkt 1 där riksgränsen mot Norge upphör och sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till Öresunds norra begränsningslinje. Den andra avgränsningslinjen börjar vid Öresunds södra begränsningslinje och sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt i Östersjön söder om Åland. Den tredje linjen börjar utanför Öregrund och samman- faller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt i Bottenhavet utanför Örnsköldsvik. Den fjärde linjen börjar utanför Umeå och sammanfaller med avgränsningslinjen för konti- nentalsockeln fram till en punkt i Bottenviken utanför Luleå.
I mellanliggande havsområden i Öresund, Ålands hav och Kvarken når svenskt sjöterritorium fram till kontinentalsockelns avgräns- ningslinje och gränsar direkt mot en annan stats sjöterritorium eller maritima zoner.
Som utredningen tidigare konstaterat är författningstexterna om den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon inte alldeles tydliga när det gäller den geografiska omfattningen av de havsområden där respektive lagstiftning är tillämplig.
Utredningen anser att dessa otydligheter bör undanröjas och att de yttre avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon i stället bör beskrivas med koordinater i var sin tabellförteckning. Det skulle ge en klar och entydig bild av exakt
27 Inklusive den korta sträcka där riksgränsen går på land på ön Märket och kontinental- sockelns avgränsningslinje följer baslinjerna längs Märkets svenska del.
314
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
var de båda maritima zonernas yttre avgränsningslinjer går. Det skulle också göra det enklare för Sverige att fullgöra sina förplikt- elser enligt UNCLOS att offentliggöra detaljerad information om respektive avgränsningslinjer.
Utredningen föreslår därför att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln respektive för Sveriges ekonomiska zon ska anges var för sig i form av koordinater uttryckta i SWEREF 99 för samtliga punkter som är reglerade i avtal med annan stat. Koordinaterna bör förtecknas i två separata tabellbilagor till den nya lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner som utredningen föreslår.
Utredningen föreslår vidare att 1 § i lagen (1966:314) om konti- nentalsockeln ändras till att ange att lagens geografiska tillämp- ningsområde framgår av den nya lagen. Därmed kan också all text om lagens geografiska tillämpningsområde utgå ur förordningen (1966:315) om kontinentalsockeln.
Utredningen föreslår vidare att en motsvarande ändring om lagens geografiska tillämpningsområde görs i 1 § i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och att all text om den lagens tillämp- ningsområde utgår ur förordningen (1992:1226) om Sveriges eko- nomiska zon.
Dessa två lagar kommer därmed att på ett sinsemellan likartat sätt hänvisa till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och mari- tima zoner vad gäller deras respektive geografiska tillämpnings- områden. De två åtföljande förordningarna blir samtidigt mer ren- odlade och enbart inriktade på sina respektive lagars materiella bestämmelser.
Utredningen anser också att ytterligare ändringar behövs i kon- tinentalsockelförordningen eftersom kontinentalsockellagen även är tillämplig på den del av det svenska sjöterritoriet som utgörs av allmänt vatten. Som tidigare nämnts har denna svenska lag ett större geografiskt tillämpningsområde än det havsområde utanför terri- torialhavet där den särskilda rättsordning som regleras av UNCLOS är tillämplig. Ändringar behövs också i förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
Utredningen föreslår att koordinater för alla punkter som är fastställda i gällande internationella avtal, även de nytillkomna punkter som ligger på tidigare överenskomna linjer, och som reglerar avgräns- ningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln respektive Sveriges
315
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
ekonomiska zon gentemot stater med intilliggande eller motstå- ende kuster ska ingå i den nya lagens tabellbilagor. I några fall har emellertid nya koordinater beräknats där det av olika skäl visat sig vara ologiskt eller missvisande att använda de transformerade koordi- naterna. I sådana fall anges även de transformerade koordinaterna i den förklarande texten.
I enlighet med utredningsdirektiven har Sjöfartsverket fått utred- ningens uppdrag att transformera de överenskomna koordinaterna för alla i avtal fastställda punkter till SWEREF 99. Verket har vid transformeringen utgått från att skillnaden mellan WGS 72 och WGS 84 är cirka 2 meter i latitud och 10 meter i longitud. Man har valt att inte justera för olika WGS 84-realiseringar. Verket har också valt att betrakta WGS 84 och SWEREF 99 som identiska. Koordinater uttryckta i WGS 84 har således inte transformerats. Verket anser vidare att EUREF 89, som är ett äldre namn för det europeiska referenssystemet ETRS 89, är identiskt med SWEREF 99 i detta sammanhang och att någon transformering därför inte heller behöver göras av de koordinater som är uttryckta i detta referens- system.
Verket har segmenterat långa linjer med samma logik och enligt samma principer som man har segmenterat långa baslinjer och andra långa linjer. Utredningen föreslår att även segmentpunkternas koordinater ska inkluderas i den nya lagens tabellbilagor 4 och 5.
Utredningen instämmer i att de koordinater som inkluderas i tabellbilagorna bör vara uttryckta i latitud och longitud i SWEREF 99, i enlighet med vad som anges i utredningsdirektiven, eftersom detta är det referenssystem som används av svenska myn- digheter. Detta förfarande ändrar emellertid inte det faktum att koordinater uttryckta i andra referenssystem i överenskommelser mellan Sverige och en annan stat fortsätter att gälla i förhållande till den staten och kan åberopas vid en eventuell tvist eller framtida förhandling.
I sammanhanget bör också noteras att en liknande jämförelse som den som utredningen har gjort i avsnitt 6.3.1 mellan koordi- nater i svensk lagstiftning och motsvarande koordinater i gällande internationella överenskommelser kommer att bli svårare att göra när koordinaterna i lagstiftningen är uttryckta i SWEREF 99 i stället för i samma referenssystem som i berörd överenskommelse.
316
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
6.4.1Förslag till yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln
Kontinentalsockellagen (SFS 1966:314) är tillämplig på havsbottnen och dess underlag inom den del av Sveriges sjöterritorium som utgörs av allmänt vatten samt inom vissa avgränsade havsområden utanför territorialgränsen. Den inre avgränsningslinjen för kontinen- talsockellagens tillämpningsområde utgörs således av yttergränserna för enskilt vatten eller, där det inte finns något enskilt vatten, av strandlinjen. Enskilt vatten tillhör fastigheter enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Koordinaterna för samtliga brytpunkter på kontinentalsockelns yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer redovisas i bilaga 7 till detta betänkande. Koordinatbilagan ska utgöra bilaga 4 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 6.2 anges den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämpnings- område.
317
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Figur 6.2 Den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämpningsområde
Den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämp- ningsområde börjar i väster i den punkt på riksgränsen mot Norge där allmänt vatten börjar. Lantmäteriet har som redovisats tidigare
318
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet. På ett flertal ställen i den inre delen av Idefjorden når enskilt vatten ut till riksgränsen vilket gör att det uppstår ett antal från varandra fristående enklaver som skulle kunna utgöra allmänt vatten längs med riksgränsen ut till cirka 2,5 km väster om Svinesundsbron. Lantmäteriet bedömer att dessa enklaver ska anses utgöra enskilt vatten enligt 2 § 2 (2 § 3 enligt utredningens förslag) i 1950 års lag eftersom de har förbindelse inom svenskt sjöterritorium med öppna havet endast genom områden med enskilt vatten. Utredningen har valt att förtydliga detta förhållande, se avsnitt 7.3.3. Myndigheten har mot denna bakgrund identifierat den punkt på riksgränsen där allmänt vatten börjar. Punkten, som ligger mellan de år 1904 markerade gränspunkterna XIV och XV, har de beräknade koordinaterna
1. 59-05,163633N och 11-12,695538E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av räta (geo- detiska) linjer, enligt Sjöfartsverkets bedömning, och sammanfaller med riksgränsen genom Idefjorden via de år 1904 markerade gräns- punkterna XV–XVIII till de i 1909 års skiljedom fastställda gräns- punkterna XIX och XX.
Punkterna I–XIX mättes senast in av den svensk-norska gräns- kommission som var sammankallad åren 1979–1982 men av skäl som beskrivs i kapitel 4 fastställdes inte de inmätta koordinaterna. Sjöfartsverket har därför transformerat koordinater uttryckta i ED 77 UTM zon 32 i informellt arbetsmaterial28 från mätningarna till SWEREF 99 TM och fått fram följande koordinater uttryckta i SWEREF 99 (WGS 84) för punkterna XV–XIX:
2.59-04,755319N och 11-09,210274E,
3.59-00,903356N och 11-07,028585E,
4.58-59,508118N och 11-05,542546E,
5.58-58,643460N och 11-03,984681E, och
6.58-57,626872N och 10-58,991490E.
28 Examensarbete ”Bestämning av sjögränsen mellan Sverige och Norge” utfört inom ramen för 1979–1982 års gemensamma svensk-norska gränskommission.
319
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät (geo- detisk) linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, till punkten XX som är utmärkt med gränsboj 2 och utgör baslinjepunkt 1. I denna punkt börjar beräkningen av den svenska kontinentalsockeln enligt den definition som anges i UNCLOS. Punktens koordinater har transformerats på samma sätt som koordinaterna för punkterna XV– XIX ovan och är då 58-56,536430N och 10-55,074780E. Den upp- skattade noggrannheten är ±10 cm. Sjöfartsverket har också beräk- nat de koordinater som man anser anger den geodetiskt mest korrekta positionen för punkten XX. Punkten har de beräknade koordinaterna
7. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom), enligt Sjöfartsverkets bedömning, till brytpunkten 1 som är fastställd i artikel 2 i den överenskommelse med Norge om av- gränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Punkten utgjorde den västligaste punkten på territorial- gränsen när det svenska territorialhavet var fyra nautiska mil brett. Punkten har de transformerade koordinaterna
8. 58-54,806429N och 10-45,386356E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (kompasslinje) till brytpunkten 2 i 1968 års överenskommelse, som är den punkt där 1909 års skiljedomslinje mötte Norges territorial- gräns när det norska territorialhavet var fyra nautiska mil brett. Punkten motsvarar punkten A i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). Punkten har de transformerade koordinaterna
9. 58-53,536297N och 10-38,334538E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (kompass- linje) till brytpunkten 3 i 1968 års kontinentalsockelöverenskom- melse med Norge. Denna punkt utgjorde skärningspunkt mellan en linje tolv nautiska mil från de norska baslinjerna och en linje
320
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
tolv nautiska mil från de svenska baslinjerna när överenskommelsen ingicks. Punkten motsvarar också punkten C i 1967 års fiske- överenskommelse. Enligt Sjöfartsverkets beräkningar ligger emellertid skärningspunkten mellan den överenskomna avgränsningslinjen och en linje 12 nautiska mil från närmaste svenska baslinje 137 meter nordnordost om punkten 3. I denna nya skärningspunkt, som har de beräknade koordinaterna 58-45,730378N och 10-35,610148E, upphör riksgränsen mellan Sverige och Norge och den svenska terri- torialgränsen viker av söderut. Här börjar också det första avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
10. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (storcirkel- båge) till brytpunkten 4 i 1968 års kontinentalsockelöverens- kommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
11. 58-30,655102N och 10-08,699693E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (storcirkel- båge) till brytpunkten 5 i 1968 års kontinentalsockelöverens- kommelse med Norge. Detta är samma punkt som punkten A i artikel 3 i den överenskommelse om avgränsning av kontinental- sockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Storcirkelbågar behandlas som geodetiska linjer vid segmentering. Brytpunkterna 1–5 har trans- formerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten 5 har de transformerade koordinaterna
12. 58-15,654474N och 10-01,720153E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten B i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
13. 58-07,969569N och 10-32,466375E.
321
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten C i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
14. 57-48,977584N och 11-02,848060E.
Söder om punkten C finns en punkt som är fastställd i den skrift- växling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Punkten, som har koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Kontinentalsockelns avgränsnings- linje fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten D i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
15. 57-26,967047N och 11-23,879572E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten E i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
16. 56-30,504369N och 12-08,795802E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten F i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
17. 56-18,200226N och 12-05,192452E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten G i 1984 års överenskommelse. Brytpunkterna B–G har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den upp- skattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten G har de trans- formerade koordinaterna
18. 56-12,946810N och 12-21,727850E.
322
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund vilket punkten ska göra enligt 1984 års överenskommelse. Verket har därför förlängt den räta geo- detiska linjen mellan punkterna F och G med cirka 200 meter i sydostlig riktning för att få fram en skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje. I denna punkt upphör avgränsningslinjen för det första avsnittet av Sveriges ekonomiska zon. Den nya punkten, som är en ”hjälppunkt”, har de beräknade koordinaterna
19. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter på havsbottnen i enlighet med den deklaration med Danmark angående vissa gräns- förhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1) och som anger att gränsen mellan Sverige och Danmark ska följa mittlinjen i Öresund mellan de svenska och danska kusterna, utan hänsyn till den svenska ön Ven, från Öresunds norra begräns- ningslinje fram till lys- och ljudbojen Lous Flak. Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark. Mittlinjen anges i bilaga 4 till utredningens lagförslag29 med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Bojen Lous Flak har de avtalade koordinaterna
20. 55-49,596000N och 12-42,446000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till lysbojen Saltholm Flak enligt det avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54). Koordinaterna för de åtta punkter som fastställs i avtalet är uttryckta i EUREF 89 med grader, minuter och tre decimaler på minuten och har därför inte transformerats. Bojen Saltholm Flak har de avtalade koordinaterna
21. 55-41,915000N och 12-50,745000E.
29 Bilaga 7 till detta betänkande.
323
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 1 i 1995 års avtal med Danmark. Punkten har de avtalade koordinaterna
22. 55-38,615000N och 12-53,643000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
23. 55-36,814000N och 12-52,812000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
24. 55-32,416000N och 12-43,697000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
25. 55-29,316000N och 12-42,847000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
26. 55-25,867000N och 12-36,565000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 6 i 1995 års avtal. Detta är samma punkt som punkten H enligt artikel 5 i den överenskommelse om avgränsning av konti- nentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Punkten ligger på be- gränsningslinjen för södra Öresund. I denna punkt upphör riks- gränsen mot Danmark. I punkten börjar också det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punk- ten 6 har de avtalade koordinaterna
27. 55-20,200000N och 12-38,448000E.
324
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten I i 1984 års överens- kommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordi- naterna
28. 55-18,463327N och 12-38,263495E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten J i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
29. 55-14,963194N och 12-40,563694E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten K i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
30. 55-09,963037N och 12-47,624076E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten L i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
31. 55-03,861339N och 13-03,264857E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten M i 1984 års överenskommelse. Brytpunkterna I–M har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den upp- skattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten M har de trans- formerade koordinaterna
32. 55-00,549847N och 13-08,681274E.
Enligt 2 § 1 a i EZ-förordningen går avgränsningslinjen från punk- ten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punk- ten 1 i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstift- ning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam
325
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överens- kommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överens- kommelse har hittills inte ingåtts. Här finns en oklarhet i avtals- läget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör be- hållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om tre- statspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska konti- nentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes bedömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
33. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demo- kratiska Republiken. Punkten har de transformerade koordinaterna
34. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1978 års överenskommelse. Koordinaterna för punk- terna 1–3 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överenskommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
35. 54-57,867272N och 13-59,084181E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från punk- ten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i den tidigare nämnda 1984 års överenskommelse med Danmark. Enligt motsvarande danska lag- stiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överens- kommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överens-
326
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
kommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, från punkten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i 1984 års överenskommelse med Danmark. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
36. 54-57,781982N och 13-59,599449E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten Q i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
37. 55-18,697994N och 14-27,532876E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten R i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
38. 55-41,455817N och 15-02,506448E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten S i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
39. 55-21,276052N och 16-30,431329E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjen från punk- ten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i den överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinen- talsockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgräns- ningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträck-
327
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
ningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i 1989 års överenskommelse med Polen. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
40. 55-21,641480N och 16-32,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1989 års överenskommelse med Polen. Punkten har de transformerade koordinaterna
41. 55-30,001475N och 17-00,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1989 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
42. 55-35,236472N och 17-22,689233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1989 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
43. 55-46,986465N och 18-00,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten E i 1989 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
44. 55-55,294459N och 18-21,809233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten F i 1989 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–F har transformerats från WGS 72 till WGS 84 som Sjöfartsverket betraktar som identiskt med SWEREF 99. Punkten F har de transformerade koordinaterna
328
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
45. 55-52,877461N och 18-54,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgräns- ningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Koordinaterna är fastställda i WGS 72 och har transformerats till WGS 84. Punkten har de transformerade koordinaterna
46. 55-52,789461N och 18-55,554233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38). Koordinaterna är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A17 har de transformerade koordina- terna
47. 55-53,478509N och 18-56,571251E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgräns- ningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinental- sockeln i Östersjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Koordinaterna är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Detta är samma punkt som punkten A i den överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och konti- nentalsockeln i Östersjön som ingicks den 10 april 2014. Trestats- punkten har de avtalade koordinaterna
48. 55-55,921000N och 19-01,268000E.
329
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 2014 års överenskommelse med Litauen. Punkten har de avtalade koordinaterna
49. 55-57,300000N och 19-03,983000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 2014 års överenskommelse. Punkten har de av- talade koordinaterna
50. 55-58,867000N och 19-04,817000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 2014 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–D är fastställda i ETRS 89 och har inte transfor- merats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
51. 56-02,433000N och 19-05,600000E.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överens- kommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överens- kommelse ska ingås med berörd tredje stat. Någon sådan överens- kommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter därför på havs- bottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
52. 56-14,994088N och 19-13,356250E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A12 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
53. 56-26,992717N och 19-20,859795E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A11 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
330
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
54. 56-34,991790N och 19-24,858948E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A10 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
55. 56-44,990653N och 19-31,507662E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A9 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
56. 56-57,989174N och 19-40,055984E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A8 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
57. 57-14,179366N och 19-53,348510E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A7 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
58. 57-26,702948N och 20-01,941798E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A6 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
59. 57-33,785105N och 20-03,746233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A5 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
60. 57-43,983993N och 20-13,918385E.
331
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A4 i 1988 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A13–A4 är fastställda i det då gällande svenska koordi- natsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punk- ten A4 har de transformerade koordinaterna
61. 57-54,673831N och 20-24,697413E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33). Detta är samma punkt som punkten A i det avtal med Estland om avgräns- ningen av de maritima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 novem- ber 1998 (SÖ 2000:18). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
62. 58-01,440000N och 20-23,755000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1998 års avtal med Estland. Punkten har de avtalade koordinaterna
63. 58-11,981000N och 20-22,280000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1998 års avtal. Punkten har de avtalade koordi- naterna
64. 58-28,979000N och 20-26,367000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1998 års avtal. Koordinaterna för punkterna B–D är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
65. 58-46,812000N och 20-28,448000E.
332
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Trestats- punktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte trans- formerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
66. 58-50,670000N och 20-28,888000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de avtalade koordinaterna
67. 58-51,776000N och 20-28,276000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Denna punkt motsvarar Ålandskonventionens punkt 13. Punkten har de avtalade koordi- naterna
68. 59-26,701000N och 20-09,200000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1994 års avtal. Denna punkt motsvarar Ålandskon- ventionens punkt 14. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör därmed avgränsningslinjen för det andra avsnittet av Sveriges ekonomiska zon. Något längre åt nordväst ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på riksgränsen mellan Sverige och Finland. Punkten betecknas nr 129 i 2006 års gemensamma gränsöversyn och är en riksgränspunkt. Dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Punkten 3 har de avtalade koordinaterna
69. 59-47,501000N och 19-39,497000E.
333
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1994 års avtal. Denna punkt motsvarar Ålands- konventionens punkt 15. Punkten har de avtalade koordinaterna
70. 60-11,501000N och 19-04,992000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 1 i 1994 års avtal. Koordinaterna för punkterna 5–1 är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten 1 har de avtalade koordinaterna
71. 60-14,115000N och 19-06,162000E.
Norr om punkten 1 i Ålands hav fortsätter linjen på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverket, fram till bas- linjepunkt 501 vid den södra strandkanten på ön Märket där en punkt på land är markerad med mässingsdubb. Punkten betecknas nr 12 i 2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn och har de omräknade koordinaterna 60-18,036780N och 19-07,925562E. Lantmäteriet uppger att den svenska delen av ön inte ingår i fastig- hetsregistret men bedömer att den med stor sannolikhet skulle komma att göra det om en fastighetsutredning genomfördes. Om- rådet betecknas för närvarande som ”outrett” av myndigheten. Ut- redningen har mot denna bakgrund valt att betrakta havet utanför öns svenska del som allmänt vatten fram till öns strandlinje. Kontinentalsockellagen (1966:314) är därmed tillämplig på havs- bottnen och dess underlag utanför Märket, men inte på land- området ovanför vattenytan. Utredningen föreslår att de koordi- nater som mätts in/beräknats för de punkter mellan vilka utred- ningen föreslår att räta baslinjer ska dras längs Märkets svenska del tills vidare också ska användas för att ange kontinentalsockelns provisoriska avgränsningslinje vid ön. Följande koordinater har mätts in/beräknats för baslinjepunkterna 501–508 vid Märket
72.60-18,014790N och 19-07,915663E,
73.60-17,991606N och 19-07,893822E,
74.60-18,075834N och 19-07,666276E,
75.60-18,118762N och 19-07,654776E,
334
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
76.60-18,117095N och 19-07,790283E,
77.60-18,106643N och 19-07,858074E,
78.60-18,092702N och 19-07,914066E, och
79.60-18,082280N och 19-07,941203E.
Från baslinjepunkt 508 vid den norra strandkanten på Märket, där en punkt på land också är markerad med mässingsdubb30, går kontinentalsockelns avgränsningslinje i form av en rät linje, (loxo- drom) enligt Sjöfartsverket, via punkterna 10 och 9 i den överens- kommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Öster- sjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Denna punkt motsvarar punkten 17 i 1921 års Ålandskonvention. Linjen ska sammanfalla med den räta linjen från Märkets mittpunkt, som be- tecknas som punkten 16 i Ålandskonventionen och som nr 1 i 2006 års gemensamma gränsöversyn, till punkten 8. Eftersom de trans- formerade koordinaterna för punkterna 10 och 9 enligt Sjöfarts- verkets beräkningar inte ligger på denna räta linje anser verket att utredningen bör bortse från dessa punkter. Utredningen konsta- terar emellertid att punkten 10 är en riksgränspunkt, där Finlands territorialhav lämnar kontinentalsockelns avgränsningslinje. Koordi- nater för även denna punkt bör därför fastställas av Sverige och Finland gemensamt vid den tekniska översyn av punkterna i 1972 års avtal som överenskoms med Finland år 1994 och som åbe- ropades i 2006 års svensk-finska gemensamma översyn av riksgränsen. I en punkt strax söder om punkten 8 lämnar den svenska terri- torialgränsen kontinentalsockelns avgränsningslinje. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekono- miska zon. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Punk- ten 8 har de transformerade koordinaterna
80. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
30 Punkten betecknas nr 11 i 2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn och har de omräknade koordinaterna 60-18,080983N och 19-07,940875E.
335
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 7 i 1972 års överenskom- melse med Finland. Punkten har de transformerade koordinaterna
81. 62-42,006899N och 19-31,275155E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 6 i 1972 års överenskom- melse. Söder om punkten ansluter den svenska territorialgränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt som kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 6 har de transformerade koordinaterna
82. 63-20,009955N och 20-23,772381E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 5 i 1972 års överenskom- melse med Finland. Punkten har de transformerade koordinaterna
83. 63-29,110895N och 20-41,572047E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 4 i 1972 års överenskom- melse. Punkten har de transformerade koordinaterna
84. 63-31,311429N och 20-56,172564E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskom- melse med Finland. Söder om punkten 3 lämnar den svenska terri- torialgränsen avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde och sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges eko- nomiska zon. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
85. 63-40,012700N och 21-29,773173E.
336
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 2 i 1972 års överens- kommelse med Finland. Koordinaterna för punkterna 8–2 är fast- ställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Sydväst om punkten 2 ansluter den svenska territorialgränsen åter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör det sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges eko- nomiska zon. Punkten 2 har de transformerade koordinaterna
86. 65-30,922429N och 24-07,965170E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje i riktning mot brytpunkt IV i den överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2) tills den når den punkt där riksgränsen korsar breddgraden 65°35'N. Latituden 65-35,000000N bildar en 1,8 km lång sträcka längs med riksgränsen. Om den räta (geodetiska) linjen mellan punkten 2 i 1972 års överenskommelse och brytpunkt IV delas in i segment med 185 meters längd, kan sträckan reduceras till området mellan latituderna 65-34,981250N och 65-35,080148N. Lantmäteriet har beräknat en sannolik longi- tud för skärningspunkten med hänsyn till gränsens sträckning.
I denna skärningspunkt upphör allmänt vatten enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Punkten har de lagstadgade respektive beräknade koordinaterna
87. 65-35,000000N och 24-09,096000E.
Denna skärningspunkt markerar slutet på den kontinuerliga linje runt kusten som utgör den yttre avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde.
Från brytpunkt IV, som har koordinaterna 65-37,156977N och 24-09,696572E, går riksgränsen vidare norrut enligt den sträckning som framgår av gränskartorna 44–48 som är bilagda 2006 års gemen- samma gränsöversyn.
337
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
6.4.2Förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon
Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon är tillämplig på vattenpelaren inom fyra avgränsade havsområden utanför det svenska sjöterritoriet. Den inre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon utgörs av territorialgränsen.
Koordinaterna för samtliga brytpunkter på den ekonomiska zonen yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer redovisas i bilaga 8 till detta betänkande. Koordinatbilagan ska utgöra bilaga 5 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 6.3 anges den ekonomiska zonens utbredning.
338
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Figur 6.3 Den ekonomiska zonens utbredning
339
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Brytpunkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3) utgjorde skärningspunkt mellan en linje 12 nautiska mil från de norska baslinjerna och en linje 12 nautiska mil från de svenska bas- linjerna. Punkten motsvarar punkten C i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). I denna punkt upphör i princip den avtalade riksgränsen mot Norge och den svenska territorialgränsen ska vika av söderut. Enligt Sjö- fartsverkets beräkningar ligger emellertid de transformerade koordi- naterna för punkten 3 137 meter sydsydväst om skärningspunkten mellan den avtalade avgränsningslinjen och en beräknad territorial- gräns 12 nautiska mil från närmaste svenska uppdaterade baslinje. Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon börjar enligt utredningens uppfattning i denna nya skärningspunkt som har de beräknade koordinaterna
1. 58-45,730378N och 10-35,610148E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (kompasslinje) till bryt- punkten 3 i 1968 års överenskommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordinaterna
2. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter i form av en rät linje (storcirkelbåge) till brytpunkten 4 i 1968 års överens- kommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordina- terna
3. 58-30,655102N och 10-08,699693E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (storcirkelbåge) till bryt- punkten 5 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse. Detta är samma punkt som punkten A i artikel 3 i den överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige
340
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Ko- ordinaterna för brytpunkterna 3–5 har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten 5 har de transformerade koordinaterna
4. 58-15,654474N och 10-01,720153E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten B i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
5. 58-07,969569N och 10-32,466375E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten C i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
6. 57-48,977584N och 11-02,848060E.
Söder om punkten C finns en punkt som är fastställd i den skrift- växling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Punkten, som har koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Avgränsningslinjen för Sveriges eko- nomiska zon fortsätter i form av en rät geodetisk linje till bryt- punkten D i 1984 års överenskommelse. Punkten har de trans- formerade koordinaterna
7. 57-26,967047N och 11-23,879572E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten E i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
8. 56-30,504369N och 12-08,795802E.
341
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten F i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
9. 56-18,200226N och 12-05,192452E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten G i 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkterna B–G har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den upp- skattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten G har de trans- formerade koordinaterna
10. 56-12,946810N och 12-21,727850E.
Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund vilket punkten ska göra enligt 1984 års överenskommelse. Verket har därför förlängt den räta geodetiska linjen mellan punkterna F och G med cirka 200 meter i sydostlig riktning för att få fram en skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje. Den nya punkten, som är en konstruerad ”hjälp- punkt”, har de beräknade koordinaterna
11. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
I denna punkt upphör det första avsnittet av den yttre avgräns- ningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges eko- nomiska zon börjar i punkten 6 i 1995 års överenskommelse med Danmark, som ska vara samma punkt som punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten 6 har de avtalade koordi- naterna
12. 55-20,200000N och 12-38,448000E.
342
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten I enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
13. 55-18,463327N och 12-38,263495E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten J enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
14. 55-14,963194N och 12-40,563694E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten K enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
15. 55-09,963037N och 12-47,624076E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten L enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
16. 55-03,861339N och 13-03,264857E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten M enligt 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkt- erna I–M har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten M har de transformerade koordinaterna
17. 55-00,549847N och 13-08,681274E.
Enligt 2 § 1 a i EZ-förordningen går avgränsningslinjen från punk- ten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punk- ten 1 i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstift- ning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland
343
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överens- kommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överens- kommelse har hittills inte ingåtts. Här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fort- sätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes bedömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
18. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Punkten har de transformerade koordinaterna
19. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1978 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna 1–3 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överens- kommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten 3 har de transfor- merade koordinaterna
20. 54-57,867272N och 13-59,084181E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från punk- ten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i den tidigare nämnda 1984 års överenskommelse med Danmark. Enligt motsvarande danska lagstift- ning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överens- kommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överens- kommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i
344
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om tre- statspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekono- miska zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, från punkten 3 i 1978 års överens- kommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i 1984 års överenskommelse med Danmark. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
21. 54-57,781982N och 13-59,599449E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten Q enligt 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
22. 55-18,697994N och 14-27,532876E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten R enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
23. 55-41,455817N och 15-02,506448E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten S enligt 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkt- erna P–S har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten S har de transformerade koordinaterna
24. 55-21,276052N och 16-30,431329E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjen från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i den överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinental- sockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsnings- linjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklar-
345
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
het i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträck- ningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överens- kommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter således i form av en rät geo- detisk linje från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i 1989 års överenskommelse med Polen. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
25. 55-21,641480N och 16-32,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1989 års överenskommelse med Polen. Punkten har de transfor- merade koordinaterna
26. 55-30,001475N och 17-00,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
27. 55-35,236472N och 17-22,689233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
28. 55-46,986465N och 18-00,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten E i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordi- naterna
29. 55-55,294459N och 18-21,809233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten F i 1989 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–F har transformerats från WGS 72 till WGS 84. Den uppskattade nog- grannheten är cirka 5 meter. Punkten F har de transformerade koordinaterna
346
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
30. 55-52,877461N och 18-54,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till den tre- statspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Trestats- punktens koordinater har transformerats från WGS 72 till WGS 84. Punkten har de transformerade koordinaterna
31. 55-52,789461N och 18-55,554233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38). Koordinaterna är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A17 har de transformerade koordinaterna
32. 55-53,478509N och 18-56,571251E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Öster- sjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Detta är samma punkt som punkten A i den överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 10 april 2014. Koordinaterna är fast- ställda i WGS 84 och har inte transformerats. Trestatspunkten har de avtalade koordinaterna
33. 55-55,921000N och 19-01,268000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 2014 års överenskommelse med Litauen. Punkten har de avtalade koordinaterna
34. 55-57,300000N och 19-03,983000E.
347
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 2014 års överenskommelse. Punkten har de avtalade koordinaterna
35. 55-58,867000N och 19-04,817000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 2014 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–D är fastställda i ETRS 89 och har inte transformerats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
36. 56-02,433000N och 19-05,600000E.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överens- kommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överens- kommelse ska ingås med berörd tredje stat. Någon sådan överens- kommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter därför i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i 1988 års överens- kommelse med Sovjetunionen. Punkten har de transformerade koordinaterna
37. 56-14,994088N och 19-13,356250E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A12 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
38. 56-26,992717N och 19-20,859795E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A11 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transfor- merade koordinaterna
39. 56-34,991790N och 19-24,858948E.
348
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A10 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transfor- merade koordinaterna
40. 56-44,990653N och 19-31,507662E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A9 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
41. 56-57,989174N och 19-40,055984E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A8 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
42. 57-14,179366N och 19-53,348510E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A7 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
43. 57-26,702948N och 20-01,941798E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A6 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
44. 57-33,785105N och 20-03,746233E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A5 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transforme- rade koordinaterna
45. 57-43,983993N och 20-13,918385E.
349
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punk- ten A4 i 1988 års överenskommelse. Koordinaterna för punkter- na A13–A4 är fastställda i det då gällande svenska koordinatsyste- met RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A4 har de transformerade koordinaterna
46. 57-54,673831N och 20-24,697413E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till den tre- statspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33). Detta är samma punkt som punkten A i det avtal med Estland om avgränsningen av de mari- tima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 november 1998 (SÖ 2000:18). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
47. 58-01,440000N och 20-23,755000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1998 års avtal med Estland. Punkten har de avtalade koordinaterna
48. 58-11,981000N och 20-22,280000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1998 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
49. 58-28,979000N och 20-26,367000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punk- ten D i 1998 års avtal. Koordinaterna för punkterna B–D är fast- ställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avta- lade koordinaterna
50. 58-46,812000N och 20-28,448000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till den tre- statspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som
350
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Trestatspunktens koordi- nater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
51. 58-50,670000N och 20-28,888000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgräns- ningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de avtalade koordi- naterna
52. 58-51,776000N och 20-28,276000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Koordinaterna för punkterna 5 och 4 är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
53. 59-26,701000N och 20-09,200000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje i riktning mot punk- ten 3 i 1994 års avtal med Finland. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinen- talsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräknade koordinaterna
54. 59-32,847516N och 20-00,503008E.
I denna punkt upphör det andra avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
Det tredje avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
I en punkt strax söder om punkten 8 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Botten- havet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks
351
Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon SOU 2015:10
den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) lämnar den svenska territorial- gränsen kontinentalsockelns avgränsningslinje. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräknade koordinaterna
55. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Denna punkt motsvarar punkten 17 i 1921 års Ålandskonvention. Linjen ska sammanfalla med den räta linjen från Märkets mittpunkt, som betecknas punk- ten 16 i Ålandskonventionen och nr 1 i 2006 års gemensamma gräns- översyn, till punkten 8 som har de transformerade koordinaterna
56. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, fram till punkten 7 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkterna 8 och 7 är fastställda i det koordinat- system som använts i de tre finska sjökort som anges i överens- kommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punk- ten 7 har de transformerade koordinaterna
57. 62-42,006899N och 19-31,275155E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 6 i 1972 års överenskommelse med Finland. Söder om punkten 6 ansluter den svenska territorial- gränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Anslutningspunkten har de beräknade koordinaterna
58. 63-09,986073N och 20-09,814008E.
I denna punkt upphör det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
352
SOU 2015:10 Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Det fjärde avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Söder om punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland läm- nar den svenska territorialgränsen kontinentalsockelns avgräns- ningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde och sista avsnittet av avgränsnings- linjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten har de beräknade koordinaterna
59. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkten 3 är fastställda i det koordinat- system som använts i de tre finska sjökort som anges i överens- kommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten har de transformerade koordinaterna
60. 63-40,012700N och 21-29,773173E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfarts- verket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. Sydväst om denna punkt ansluter den svenska territorial- gränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräk- nade koordinaterna
61. 65-21,924865N och 23-54,721613E.
I denna anslutningspunkt upphör det fjärde och sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
353
7 Allmänt vattenområde
Utredningen har i uppdrag att utreda vissa aspekter som har be- röring med lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Det gäller dels äganderätten till allmänt vattenområde, dels förhåll- andet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Det finns därför anledning att närmare studera begreppet allmänt vattenområde.
7.1Vad är allmänt vattenområde?
I fastighetsrättsligt hänseende består Sveriges territorium av två olika delar – fastigheter och allmänt vatten. Fastigheterna definieras i jordabalken: fast egendom är jord, denna är indelad i fastigheter (1 kap. 1 § jordabalken). All mark, det mesta av insjövattnet och det kustnära havsvattnet ingår i fastighetsindelningen. I Sverige finns ca 3,3 miljoner fastigheter. Alla fastigheter innehas med ägande- rätt av en eller flera fysiska eller juridiska personer.
Även allmänt vattenområde är att betrakta som fast egendom. Med jord avses i jordabalkens mening både mark och vattentäckt område som ingår i det svenska territoriet.1 Allmänt vattenområde bestäms geografiskt genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av 1 § framgår att vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i fastigheterna (enskilt vatten). Gränsen mot allmänt vattenområde är således satt i förhållande till gränsen för innanför liggande enskilt vatten. Allmänt vattenområde ingår inte i fastighetsindelningen och redovisas inte i Lantmäteriets fastighetsregister. Normalt finns inte heller någon kartdokumenta- tion som redovisar gränsens sträckning. Däremot är allmänt vatten-
1 SOU 1947:38, sid. 42, SOU 1960:25, sid. 47.
355
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
område kommun- och länsindelat och finns i detta avseende ut- märkt på registerkartan2.
Gränsen mellan allmänt vattenområde och det enskilda, fastig- hetsindelade vattnet är rörlig och förändras genom landhöjning och andra förändringar av strandlinjen (2 §). Det allmänna vattnet sträcker sig i havet ut till territorialgränsen och utgör del av Sveriges sjö- territorium. Förutom i havet finns även allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland (5 §).
7.1.1Gränsen mellan allmänt och enskilt vatten
Gränserna i vatten hanteras olika när det rör sig om gränser mellan fastigheter (dvs. mellan enskilt vatten) eller om det rör gränser mellan fastigheter (dvs. dessas enskilda vatten) och allmänt vatten. Gränserna mellan fastigheter har tillkommit genom lantmäteri- förrättning eller annat liknande förfarande. Regler om fastigheters gränser återfinns i jordabalken. Gränser mellan fastigheter är fasta, oavsett om det gäller gränser i vatten eller på land. Gränsens läge i vatten och längs strandlinjen påverkas alltså inte av förändringar i vattenståndet. Detta innebär att en fastighet som tidigare omfattat vattenområde kan bli avskuren från vattnet genom uppgrundning och dylikt. Enligt 1 kap. 3 § jordabalken ska gräns som blivit lag- ligen bestämd ha den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Om utmärkningen inte längre kan fastställas med säker- het, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättnings- karta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan an- tas ha varit åsyftad. Vidare sägs, vilket har betydelse för fastigheters gränser i vatten, att om gränsens sträckning inte har utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar. I 1 kap. 5 § finns regeln om det s.k. 1:5-vattnet, vilken innebär att om gräns i vattenområde inte kan bestämmas på annat sätt, har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet förs den del av vattenområdet som är närmast fastighetens strand. Detta gäller dock inte för mindre holmar eller skär till vilka inget vatten förs. Har stranden förskjutits, är det strandens tidigare läge (dvs. vid tidpunkten när fastigheten bildades), om det kan fastställas,
2 Den karta som enligt 3 § förordningen (2000:308) om fastighetsregister ska ingå i det fastighetsregister som förs av lantmäterimyndigheterna.
356
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
som avgör gränsens sträckning. Vidare anges i jordabalken att gräns- ens sträckning i vattenområde bestäms efter normalt medelvatten- stånd. I Vänern, Vättern, Hjälmaren samt i Storsjön i Jämtland fastställs dock sträckningen efter i lagen angivna vattenstånd (1 kap. 5 § andra stycket).
Gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten har inte till- kommit genom en lantmäteriförrättning eller dylikt, utan bestäms direkt av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Som nämnts ovan är denna gräns rörlig, och utgår i havet från strandlinjen alternativt vattendjup vid den vattenståndsnivå som i lagen benämns ”normalt medelvattenstånd” (8 § första stycket). I de stora sjöarna med allmänt vatten ska strandlinje respektive vattendjup däremot bestämmas utifrån i lagen angivna vattenstånd (8 § andra stycket). Frågan om gränsen skulle vara fast eller rörlig diskuterades i lagberedningens förslag till jordabalk:
Vad beträffar spörsmålet om gränsen skall vara fast eller rörlig anser beredningen, att den nu rådande uppfattningen, att gränsen skall be- traktas såsom rörlig är den mest naturliga. Veterligen har tidigare icke från något håll ifrågasatts, att exempelvis strandägarna utmed Bottniska vikens kuster, där landhöjningen är betydande, skulle få sitt vattenområde förminskat allt efter som nya områden torrlades, med resultat att de till sist skulle bli alldeles utestängda från havet. Frågan har emellertid vunnit en viss aktualitet genom att kammarkollegium i vissa fall såsom särskilda fastigheter i jordeboken uppfört vattenområden, vilka icke äro underkastade enskild äganderätt. Detta förfaringssätt – om vilket får anmärkas att det senare frångåtts genom att kammarkollegium för- ordnat om berörda vattenområdens avförande ur jordeboken – måste ytterst grunda sig på antagandet, att en verklig fastighetsgräns finnes utanför strandlinjen och att området utanför denna gräns är en kronan tillhörig fast egendom. En sådan uppfattning torde vara för svensk rättsåskådning främmande. Den skulle ock föranleda gagnlösa tvister mellan de enskilda strandägarna och kronan. Beredningen finner därför lämpligt att den enskilda strandäganderätten i de vatten, som ej i sin helhet äro underkastade strandinnehavarens äganderätt, får anses sträcka sig från den verkliga strandlinjen, oavsett de förskjutningar som denna må ha undergått i följd av landhöjning, invallning eller andra dylika ej tillfälliga omständigheter. Enligt beredningens förslag skall alltså gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde vara rörlig.3
3 SOU 1947:38, sid. 47.
357
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Gränsen mellan det enskilda och allmänna vattnet går enligt huvud- regeln 300 meter från stranden av fastlandet eller från ö som är minst 100 meter lång, eller till tremetersdjupkurvan, om denna ligger längre ut än 300 meter från stranden(2 § 1), se figur 7.1.
Figur 7.1 Principskiss av huvudregeln för fastigheters gräns mot allmänt vattenområde i havet
Dessutom är allt vatten enskilt som endast har förbindelse med öppna havet över enskilt vatten, dvs. vatten inne i vikar som i och för sig kan ligga längre ifrån land eller en ö än 300 meter och på ett större djup än tre meter, men där mynningen ut till öppet hav är så smal att den helt består av enskilt vatten (2 § 2). Den sistnämnda
358
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
bestämmelsen gäller inte för delar av Bohusläns kust (Gullmars- fjorden – Hakefjorden), där allmänt vatten kan finnas även inne i de smala vikarna. På öst- och sydkusten, från gränsen mot Finland till Listershuvud i Blekinge, är vidare allt vatten enskilt som har förbindelse med öppna havet endast genom ett sund eller liknande som är smalare än en kilometer (3 §). Denna regel gäller inte för friliggande öar, t.ex. Öland och Gotland som ligger avskilda från fastlandet på en större bredd än en kilometer (3 § andra stycket). För Norrbotten och Kalmar län finns i lagen detaljangivna sträckningar som reglerar var gränsen går mellan allmänt och enskilt vatten (4 §).
Även när det gäller allmänt vatten i Hjälmaren och Storsjön finns vissa undantag från huvudregeln (6 §). I dessa sjöar hänförs även vissa särskilt angivna vattenområden till fastigheterna.
Det är, som framgår av 2 §, endast öar längre än 100 meter som genererar enskilt vatten. De öar/landområden som är belägna i det allmänna vattenområdet (dvs. inte uppnår ”längdkravet” för att omges av enskilt vatten), kan antingen utgöra fastighet eller del av fastighet, eller ingå i det allmänna vattnet. Även i detta avseende är gränsen rörlig; uppnår ön en längd av 100 meter kommer denna att, i de fall den ingår i fastighetsindelningen, generera enskilt vatten. Om ön, exempelvis genom erosion däremot blir kortare än 100 meter inträffar det omvända, dvs. inget enskilt vatten kommer längre att höra till fastigheten.
7.1.2Hur gränsen mot allmänt vatten har hanterats historiskt
Innan tillkomsten av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vatten- område saknades det lagbestämmelser om hur långt ut i havet och i större insjöar det fastighetsindelade, dvs. enskilda vattnet, sträckte sig. Däremot fanns det enligt hävdvunnen uppfattning en yttre gräns för den enskilda äganderättens utsträckning i havet. För att få någon vägledning om utsträckningen var man hänvisad till vissa delvis oklara och svårtolkade stadganden om gränserna för enskild fiskerätt.4 I 1766 års fiskeristadga upptogs under 2 kap. 6 § huvud- regeln, att ”vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strandägaren ej sträcka sin
4 Prop. 1950:59, sid. 2.
359
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
enskilda rättighet till fiske och vatten vidare, än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper.” Regeln har, bl.a. grundat på uttalanden i förarbetena, tolkats så att inte bara fiskezonen utan även strandägarens vattenområde som sådant skulle bestämmas av landgrundets sträckning. Begreppet landgrund var dock så obestämt, att det så småningom framfördes önskemål om förtydligande. I flera skrivelser från riksdagen förordades att den yttre gränsen för strandägarens rätt till fiske skulle bestämmas till ett visst djup eller ett visst avstånd från stranden. Som en följd av dessa önskemål förtydligades regeln något i 1852 års fiskeristadga genom tillägget ”Är ej lagligen bestämd, huru långt sådan landgrund i havet sig sträcker, då må under strandäganderätten inbegripas allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar från det ställe invid stranden, där stadigt djup av en famn vidtager; strandägare dock icke förment att lagligen göra anspråk på det större område i fiskevattnet, vartill han kan anse sig befogad”.5 I lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske togs denna subsidiära bestämmelse upp som huvudregel samtidigt som man övergick från famn till meter (med vissa jämkningar för att slippa delar av meter). Därmed uppkom den regel som gällde till dess att 1950 års lag trädde i kraft, dvs. att strandägarens enskilda fiskerätt vid öppna havsstranden och utom skären omfattade, där inte annat var lag- ligen bestämt, allt vatten inom 180 meter från det ställe invid stranden där stadigt djup av två meter vidtog.
Det är dock en stor skillnad mellan 1766 års fiskeristadga och de senare tillkomna reglerna. Medan 1766 års fiskeristadga tolkats så att den åsyftat en bestämning av såväl strandägarens fiskerättszon som hans äganderätt till vattenområde, har de senare regleringarna endast behandlat fiskerätten. När det gäller ägogränsen i öppet hav, fanns det med andra ord inte någon senare uttrycklig bestämmelse än regeln om landgrund i 1766 års fiskeristadga förrän 1950 års lag tillkom.6
Även 180-metersregeln var besvärlig att tillämpa i praktiken, eftersom den var så konstruerad att den ena bestämningen byggde på den andra, dvs. de 180 meterna började räknas vid tvåmeters- djupkurvan. Först måste alltså tvåmetersdjupkurvans läge bestäm-
5SOU 1947:38, sid. 44.
6SOU 1947:38, sid. 44.
360
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
mas. Sjökorten gav ingen vägledning för detta, då denna kurva inte redovisades i korten. Det har också rått olika uppfattningar om var
”det stadiga” tvåmetersdjupet ansågs ta vid, och inget vägledande prejudikat tycks finnas. Olika tolkningar har gjorts: djupkurvan som ligger i viss anslutning till stranden utanför vilken det inte finns mindre djup än två meter, alternativt djupkurvan innanför vilken det endast finns mindre djup än två meter med undantag för isolerade djuphålor. Med det sistnämnda alternativet menas ”den stranden följande tvåmeterskurvan”.7 När tvåmetersdjupkurvan definierats i det enskilda fallet skulle sedan en sträcka på 180 meter mätas eller uppskattas. Detta försvårades av att utgångspunkten (tvåmetersdjupkurvan) inte utgjordes av ett synligt föremål. Dessutom måste korrigering göras utifrån vattenstånd vid den aktuella tidpunkten.8
I samband med utarbetandet av en ny lag om rätt till fiske ansåg regeringen att det var lämpligt att samtidigt uttryckligen reglera frågan om gränsen mellan enskilt, dvs. fastighetsindelat vatten, och allmänt vatten, dvs. det vatten som inte omfattas av enskild ägande- rätt (prop. 1950:59). Bestämmelser om fastigheternas utsträckning i havet och vissa större insjöar hade tidigare lagts fram genom Lagberedningens förslag till jordabalk I (SOU 1947:38). Parallellt med detta arbete hade Fiskerättskommittén utarbetat förslag till regler angående gränsen mellan fritt och enskilt fiske (SOU 1947:47). Lagberedningens och Fiskerättskommitténs förslag hade i dessa delar utarbetats i samråd, och de föreslagna gränsregleringarna överens- stämde i huvudsak. För att undvika att skiljaktighet mellan ägande- rättsgräns och fiskerättsgräns bestod under tiden till dess att för- slaget till ny jordabalk genomfördes, fick Lagberedningen i upp- drag att ta fram förslag till en särskild lag om gräns mot allmänt vattenområde. Förslaget lades fram i betänkandet Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vatten- område (SOU 1949:23). Arbetet resulterade i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Bestämmelserna har förblivit fri- stående från jordabalken.
7SOU 1947:47, sid. 57 f och 62 ff.
8SOU 1947:47, sid. 64.
361
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
7.2Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten
Enligt utredningens direktiv finns det en otydlighet i gränssnittet mellan havsgränslagstiftningen och fastighetslagstiftningen avseen- de förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Utredningen ska därför enligt direktiven utreda förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Lantmäteriet har på uppdrag av Havsgränsutred- ningen studerat förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Slutsatserna redovisas i Lantmäteriets promemoria Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten, bilaga 9 till detta betänkande.
Lantmäteriets slutsats är att det saknas ett direkt förhållande mellan fastighetsgränser och inre vatten. De kan sägas leva sina egna liv. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten och vice versa, men detta har ingen betydelse för t.ex. äganderätten till de enskilda vattenområdena eller för tillämpningen av det havsrättsliga regelverket, t.ex. rätten för utländska fartyg till oskadlig genomfart på territorialhavet, även om vattnet ifråga skulle utgöras av enskilt vatten. Av större betydelse är då, enligt Lant- mäteriet, avgränsningen mellan enskilt och allmänt vatten då denna gräns regleras i en särskild lag, vilken sällan tillämpas. Fastigheters gränser mot allmänt vatten är i hög grad okända till sitt geografiska läge.
7.2.1Inre vatten
Inre vatten är ett begrepp som förekommer i havsgränssamman- hang. I enlighet med UNCLOS är inre vatten benämningen på alla havsområden innanför en stats baslinjer. Detta framgår också, om än mindre explicit, av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. I 2 § regleras vad som räknas till inre vatten för Sveriges del: in- sjöar, vattendrag och kanaler; vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar; vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer. Vidare anges att i Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.
362
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
Som beskrivs närmare i kapitel 2 och 3, är baslinjen ett viktigt begrepp inom havsrätten, då detta är normerande för beräkning av territorialhavets bredd och för bredden på en kuststats ekonomiska zon, angränsande zon och kontinentalsockel. Enligt UNCLOS ska baslinjen följa kustens strandlinje vid lågt vattenstånd (normal baslinje). Längs sträckor med normal baslinje finns inget inre vatten i havet (se figur 7.2)9. Normal baslinje förekommer på ett fåtal ställen i Sverige, främst längs kuststräckor i Skåne och på Öland och Gotland.
Där kusten är flikig eller det förekommer öar eller skär ett stycke ut i havet får baslinjerna konstrueras på ett förenklat sätt – som räta linjer mellan landområdenas ytterpunkter. Detta är förhållandet för större delen av Sveriges kust. Allt vatten som finns innanför baslinjerna utgörs alltså av inre vatten (se figur 7.2). Där har kust- staten full jurisdiktion och förfogande över vattnet. Utländska far- tyg saknar exempelvis rätt till oskadlig genomfart i inre vatten, och kuststaten har möjlighet att införa lotsplikt inom dessa havsområden.
Räta baslinjer – och därmed det inre vattnet i havet – kan sträcka sig mycket långt från fast land där skärgården är vidsträckt. Exem- pelvis i Luleå skärgård ligger den nuvarande yttersta svenska baslinje- punkten på ett avstånd om ca 34 km från fast land, med vilket följer kontinuerligt inre vatten ända från land. På andra ställen med långt ut belägna öar kan det finnas territorialhav och till och med inter- nationellt vatten mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland.
9 Inre vatten i havet kan dock finnas exempelvis inom hamnområden.
363
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Figur 7.2 Principskiss av normal respektive rät baslinje. Räta baslinjer går mellan baslinjepunkterna 1 2 3 4 respektive 5 6
7.2.2Finns det någon koppling mellan inre vatten och enskilt vatten?
Utredningens bedömning: Det finns ingen koppling mellan be- greppen inre vatten och enskilt vatten. Inre vatten är ett begrepp inom havsrätten, men detta saknar direkt samband med fastigheter och deras gränser.
364
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
Som redovisas ovan (avsnitt 7.1) regleras gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten i lagen om allmänt vattenområde. Enskilt vatten är det vatten som är fastighetsindelat och kan ägas av enskild. Inre vatten behandlas inte i lagen, vare sig uttalat eller underförstått. Lagen innehåller inga havsrättsliga begrepp. Inte heller i förarbetena till lagen finns några hänvisningar till de havsrättsliga begreppen.
Gränsen mellan inre vatten och territorialhav bestäms för svensk del i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Varken i denna eller i förarbetena till lagen görs några referenser till de fastig- hetsrättsliga gränserna i havet. Territorialgränsen är yttergräns för allmänt vatten. I detta sammanhang kan nämnas att däremot be- greppet baslinje har de senaste åren vunnit insteg i flera författ- ningar, främst på miljöområdet. I miljöbalken och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön anges en nautisk mil utanför baslinjerna som avgränsning av vatten- distrikten. En nautisk mil utanför baslinjerna används även i havs- miljöförordningen (2010:1341) som avgränsning mellan kust- och havsvatten samt i avfallsförordningen (2011:927) som avgränsning av Havs- och vattenmyndighetens respektive länsstyrelsernas ansvars- områden för att ge dispens för dumpningsförbud. Av prop. 2013/14:186 Hushållning med havsområden framgår att de om- råden som inte är fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjerna ska omfattas av havsplaner. En liknande avgränsning finns i förordningen (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid. Av 10 § framgår att geologisk lagring av koldioxid endast får ske i Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför bas- linjen.
Utredningens slutsats är att inre vatten är ett begrepp som har relevans inom havsrätten men som saknar direkt samband med fastigheter och deras gränser. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten och vice versa (se figur 7.3), men detta har ingen betydelse för äganderätten till vattenområdena eller rätten för fastighetsägaren att utnyttja dessa. Fastigheter och inre vatten lever således sina egna liv och förhållandet mellan fastighetsgränser och inre vatten kan med andra ord sägas vara obefintligt.
365
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Figur 7.3 Principskiss av förhållandet mellan fastigheter och inre vatten
Det kan dock finnas ett behov av att klargöra gränssnittet mellan lagar som reglerar havsgränser och lagar som reglerar fastighets- gränser. Inom respektive rättsområde råder det dessutom oklarheter i fråga om vad vissa begrepp innebär.
Uttryckt i ett fastighetsrättsligt perspektiv kan fastigheters enskilda vatten i havet omfatta både inre vatten innanför räta baslinjer och territorialhav utanför normala eller räta baslinjer. Omvänt, dvs. uttryckt i ett havsrättsligt perspektiv, kan inre vatten i havet omfatta både enskilt vatten och allmänt vatten innanför räta baslinjer. Vid normal baslinje sträcker sig således alla kustfastigheter med enskilt vattenområde ut i territorialhavet. Fastigheters enskilda vatten kan
366
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
sträcka sig långt ut från land där det är långgrunt. Längs t.ex. Skånes västkust finns fastigheter som når omkring två kilometer ut från land. Detta innebär att det förekommer havsområden med en- skild äganderätt mer än en nautisk mil (1 852 meter) utanför bas- linjerna.
Såsom har nämnts ovan gäller rätten till oskadlig genomfart i territorialhavet, dvs. utanför baslinjerna. I ett svenskt perspektiv öppnar alltså denna rätt för utländska fartyg att passera genom såväl havets allmänna vatten som allt enskilt vatten utanför bas- linjerna. Rätten till oskadlig genomfart kan i viss mån jämföras med allemansrättens principer rörande enskilt vatten. I båda fallen ska den som vistas på annans vatten visa hänsyn till såväl fastig- hetsägaren som dennes egendom, så att störningar minimeras och skador undviks. Fastighetsägaren å sin sida måste tåla det intrång som den oskadliga genomfarten innebär.
I det här sammanhanget kan även nämnas att territorialgränsen är yttre avgränsningslinje för både territorialhavet och allmänt vattenområde (se figur 7.4).
367
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Figur 7.4 Principskiss över utbredningen av allmänt vattenområde
7.3Förslag till moderninsering av lagen (1950:595) om allmänt vattenområde
7.3.1Otydligheter i lagen om gräns mot allmänt vattenområde
Kustfastigheters gränser mot allmänt vatten, vilka visar ägande- rättens utsträckning i havet är långt ifrån alltid tydliggjorda. Fastig- hetsbestämningar av sådana gränser görs sällan, såvida det inte finns påtagliga skäl. Det saknas därmed i många fall fullständig infor- mation om fastigheters gränser i havet.
Lagen om gräns mot allmänt vattenområde anses ibland svår att tolka, bl.a. till följd av att olika avgränsningsregler gäller för olika
368
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
geografiska områden. Detta i kombination med gränsens rörlighet kan skapa osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid. Gränssträckningen vid en viss tidpunkt kan dock bestämmas genom en lantmäteriförrättning – fastighetsbestämning enligt 14 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), (FBL) – även om detta är en ovanlig åtgärd. Den därigenom klarlagda gränsen mot allmänt vattenområde redovisas då på en förrättningskarta och läggs även in på den digitala registerkarta som förs av lantmäterimyndigheterna. Eftersom gränsen, så som den är definierad i lagen, är rörlig, saknar ett sådant avgörande den rätts- kraft för framtiden som andra fastighetsbestämningar har (14 kap. 4 § andra stycket FBL). Om t.ex. strandlinjen ändras efter några år tappar avgörandet sin betydelse. Gränssträckningen får då tolkas på nytt utifrån den i lagen relevanta bestämmelsen. Beslutet gäller alltså i princip endast vid beslutstidpunkten.
Även gränser mellan fastigheter i vattenområden är i många fall oklara. Dessa gränser saknas också ofta på registerkartan och det är vanligt att det saknas en klar redovisning i förrättningshandlingarna. Ofta är man hänvisad till reglerna i 1 kap. 5 § jordabalken för att bestämma gränserna. Det har också varierat över tid hur vatten- området har behandlats i lantmäteriförrättningar och liknande äldre institut, vilket gör att redovisningen i handlingarna och slutsatsen man kan dra av denna varierar. Till skillnad från gräns mot allmänt vattenområde, kan dock dessa gränser varaktigt fastställas vid fastig- hetsbestämning.
I detta sammanhang ska också nämnas ett specialfall av fastig- hetsgräns i vatten, som förekommer i nordöstra delen av landet. Många fastigheter längs Torne, Muonio och Könkämä älvar sträcker sig ända ut till den djupfåra som utgör riksgräns mot Finland. De angränsar alltså inte till något allmänt vatten utan direkt till grann- statens territorium. Denna riksgräns är rörlig, eftersom djupfåran ändrar läge på grund av meandring och andra naturliga vattenrörel- ser. I dessa fall krävs dock en fastställelse av det nya läget i sam- band med en formell gemensam gränsöversyn länderna emellan för att förändringen ska slå igenom rättsligt. De berörda fastigheternas yttre gränser följer riksgränsen och är därmed ”etappvis” rörliga i och med de regelbundna gränsöversyner som ska genomföras vart 25:e år.
369
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Förutom kopplingen till fastighetsindelningen har gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde betydelse även i den svenska lagstiftningen rörande kontinentalsockeln. Enligt lagen (1992:1140) om kontinentalsockeln räknas den svenska kontinentalsockelns bredd från gränsen mellan enskilt och allmänt vatten till en yttre avgränsningslinje längre ut i havet. Detta innebär att även konti- nentalsockelns bredd i viss mån är oklar.
Det finns ett behov av en redovisning av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Kammarkollegiet, som är den myndighet som prövar ansökningar om rådighet (se avsnitt 8.2) till allmänt vatten, anser att det finns ett behov av att definiera det allmänna vattenområdets utsträckning både inåt och utåt (dvs. att gräns till fastighetsindelat vatten och territorialgräns fastställs). Detta skulle underlätta kollegiets hand- läggning av rådighetsmedgivanden och eliminera osäkerheten om det är allmänt vatten som berörs av den verksamhet en ansökan avser. I tveksamma fall är det problematiskt att använda sig av fastighetsbestämning för att fastställa den inre gränsen till allmänt vattenområde. Då en sådan förrättning måste ske innan kollegiet beslutar om rådighet, är det oklart om den som vill bedriva verk- samhet inom området i detta hänseende kan betraktas som sakägare i förrättningen och därmed ha rätt att ansöka om fastighetsbestäm- ning. Det kan också vara oklart vem som ska stå för förrättnings- kostnaderna.
Gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten är även av betydelse när det gäller att fastställa rätten till fiske, eftersom olika regler gäller för fiske på enskilt och allmänt vatten. På grund av den osäkerhet som råder vänder sig branschen ofta till länsstyrelsen för att söka klarhet i frågan om gränsens läge.
Fisket i enskilt vatten tillhör enligt 9 § fiskelagen (1993:787) som huvudregel fastighetsägaren. På enskilt vatten får fastighetsägaren fiska obegränsat med såväl rörliga som fasta redskap. Eftersom laga skifte och andra förändringar i fastighetsindelningen historiskt har utförts på olika sätt finns det fastigheter som ligger vid vatten som saknar fiskerätt, liksom det finns fastigheter som inte ligger vid vatten men ändå har fiskerätt.
370
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
Det finns också flera undantag från denna huvudregel. Enligt 9 § fiskelagen har varje svensk medborgare rätt att fiska i enskilda vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilagan till lagen (den s.k. frifiskerätten). Av bilagan framgår att svenska med- borgare har rätt till handredskapsfiske på enskilt vatten längs kust- erna och i de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Med handredskap avses spö, pilk och lik- nande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. Av 13 § fiskelagen föreskrivs att utländska medborgare får fiska med handredskap på enskilt vatten i enlighet med vad som gäller för svenska medborgare.
Av bilagan till fiskelagen framgår vidare att svenska medborgare i olika utsträckning har rätt till annat fiske än handredskapsfiske i enskilt vatten, t.ex. fiske med nät och långrev. Bilagan anger vilka ytterligare redskap utöver handredskap som får användas och vilka fiskarter som får fiskas på enskilt vatten inom olika geografiskt an- givna områden. Således gäller att fisket är fritt med alla redskap vid kusten i västra Götaland och vid Skånes västkust (med visst undan- tag för ostron), och med rörliga redskap längs Norrlandskusten ner till Uppsala län (med visst undantag för lax). I övrigt gäller vid kusten i huvudsak dels att fiske med långrev är fritt för alla arter, dels att fiske med skötar och sillnät är fritt längs sydkusten och, med vissa undantag, vid ostkusten. Vidare innehåller bilagan sär- skilda detaljbestämmelser för fisket inom de olika områdena, såsom regler om minsta vattendjup och minsta avstånd till land.
Rätten till handredskapsfiske har funnits under lång tid längs västkusten, sydkusten och längs kusterna i norra Sverige. Reglerna i bilagan i den delen grundas på hur fiske har bedrivits historiskt. År 1985 infördes det så kallade fria handredskapsfisket som innebar att allmänheten fick rätt att fiska med handredskap i enskilt vatten även i de fem stora sjöarna och längs ostkusten från Uppsala län och söderut. Syftet med utökningen var att ge allmänheten en ökad möjlighet till sportfiske, vilket sågs som en vidareutveckling av alle- mansrätten10. En särskild lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt gav rätt till ersättning för de fiskerättsägare som kunde på- visa att de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske med- förde inkomstbortfall.
10 Prop. 1984/85:107, sid. 13.
371
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Enligt 8 § fiskelagen får varje svensk medborgare fiska i allmänt vatten. Varje svensk medborgare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda villkor. Även när det gäller fiske i allmänt vatten jämställs utländsk medborgare med svensk såvitt avser handredskapsfiske (13 § fiske- lagen). Utländska fysiska och juridiska personer, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt på samma villkor som svenska fysiska och juridiska personer.
Yrkesfiskare får i obegränsad utsträckning använda rörliga red- skap. Av EU-rätten samt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter följer dock en mängd olika begränsningar i rätten att använda olika sorters redskap. Användning av fasta redskap kräver tillstånd av länsstyrelsen. Yrkesfisket är vidare i stor utsträckning begränsat genom att många fiskbestånd i haven är kvoterade inom EU.
För fritidsfiske på allmänt vatten och på enskilt vatten med stöd av frifiskebestämmelser gäller vissa begränsningar. Enligt 9 a § fiske- lagen får den som fiskar med rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en endast använda nät, långrev, ryssja, bur, hand- redskap och håv. Vid fiske med nät, långrev, ryssjor och burar får sammanlagt högst sex redskap användas samtidigt. Nätens samman- lagda längd får vara högst 180 meter. Vid hummerfiske får därutöver högst 14 burar (hummertinor) användas. En långrev får vara för- sedd med högst 100 krokar.
Olika initiativ har tagits för att redovisa gränsen på karta
Det finns ett antal initiativ som tagits när det gäller att redovisa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta. Främst åter- finns dessa i fastighetsregisterkartan hos Lantmäteriet. Redovis- ningen är dock inte rikstäckande och kvaliteten varierar mellan olika geografiska områden. En mer omfattande redovisning av gränsen finns i registerkartan för Västerbottens, Södermanlands och Öster- götlands län. Dessutom finns redovisning av gränsen i Hjälmaren och Storsjön. Vidare finns ett antal mindre områden redovisade i registerkartan: ett litet område utanför Luleå, områden i Stock- holms skärgård (som fiskesamfälligheter), ett område utanför Gävle,
372
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
ett område utanför Gräsö (Östhammars kommun), Göteborgs kommun samt områden i Helsingborg, Motala och Hjo kommuner. Förutom dessa initiativ, som tagits av lantmäterimyndigheterna, har länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län tagit fram egna kart- redovisningar som finns tillgängliga på länsstyrelsernas hemsidor.
Initiativen till att utreda gränsen mellan enskilt och allmänt vatten genomfördes i huvudsak för ca tio år sedan och torde främst ha föranletts av fastighetsbildnings- och fiskeintressen.
Vid en genomgång av kartredovisningen som gjorts av Lant- mäteriet har, förutom att redovisningen inte är heltäckande, ett antal brister och oklarheter noterats. På ett flertal ställen finns exempel på att fastighetsindelningen går långt ut i havet, där det enligt lagens definition ska vara allmänt vatten. Vidare varierar tolk- ningen av 3 §, dvs. hur kilometerregeln ska tolkas. Syftet med regeln var att skilja innerskärgården från det öppna havet (dvs. en formel för bestämmande av inomskärsbegreppet som enligt tidigare för- fattningsreglering omfattade enskilt vatten). I mindre vikar ska det vara enskilt vatten i de fall förbindelsen med öppna havet inte är bredare än en kilometer. Denna regel ska enligt andra stycket inte gälla för friliggande öar belägna mer än en kilometer från fast- landet. På flera håll förekommer dock att man ”bundit ihop” långt ut fritt liggande öar med enskilt vatten, trots att avståndet mellan öarna är mer än 600 meter (som gäller enligt huvudregeln). Det finns inga indikationer på att det i dessa fall tagits hänsyn till djup- kurvan. Kartredovisningen visar också att tillämpningen av kilo- meterregeln vid vissa geografiska förhållanden bildar enskilt vatten av mindre lämplig form, då öar binds ihop som ”kedjor” relativt långt ut i det annars öppna vattnet. Av förarbetena framgår att lagstiftaren varit medveten om detta, men att ”[s]ådana ytterlighets- fall som här åsyftas äro ganska sällsynta.”11 Det är endast på ett fåtal ställen det framgår att hänsyn tagits till tremetersdjupkurvan. Det är dock svårt att dra någon slutsats av detta, då det kan vara så att lokalkännedomen gör att denna kan uteslutas som vägledande för gränsen.
11 SOU 1947:47, sid. 73, framgår även av plansch II, exempel H.
373
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Lantmäteriet bör få i uppdrag att åskådliggöra gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta
Utredningens bedömning: Lantmäteriet bör få i uppdrag att på kartunderlag åskådliggöra den ungefärliga gränsen mellan all- mänt vattenområde och enskilt vatten.
Det är främst gränsens beroende av tremetersdjupkurvan som ställer till problem och gör att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten är otydlig såväl för fackmän som för gemene man. Ett avskaffande av tremetersdjupkurvan skulle kunna innebära de facto expropria- tion, vilket inte kan göras utan att frågor om ersättning till fastig- hetsägarna aktualiseras (vilket också skedde när man övergick från de tidigare gällande reglerna12). Skälet för att införa regeln var ju också att vid långgrunda stränder kan trehundrametersregeln med- föra att det enskilda vattnet blir värdelöst ur fiskesynpunkt.13 I många av de fall där läget på gränsen eftersöks krävs dock inte en exakt bestämning av denna. Det kan ofta räcka med en översiktlig beskrivning av gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten- område.
Lantmäteriet med bistånd av Sjöfartsverket bör få i uppdrag att ta fram en illustrativ redovisning av gränsen mellan allmänt vatten- område och enskilt vatten. Redovisningen bör kunna tas fram genom att kombinera den information som finns om den nationella strand- linjen (NSL), information i registerkartan hos Lantmäteriet och information i Sjöfartsverkets djupdatabas. Genom att kombinera materialet kan huvudregeln, dvs. 300 meter från strandlinjen eller tremetersdjupkurvan, analyseras. Även enklavregeln och lagens specialregler kan åskådliggöras med hjälp av myndigheternas befintliga kartmaterial.14 Utredningen är medveten om att det finns stora brister i Sjöfartsverkets djupredovisning, men anser att kost- naderna för en ny sjömätning (som av Sjöfartsverket uppskattas till 1,5–2 miljarder kronor) inte kan motiveras enkom för detta syfte. Utredningen lägger därför inte fram något sådant förslag. Redovis- ningen av gränsen mellan allmänt och enskilt vatten för Norrbottens
12Prop. 1950:59, sid. 2.
13SOU 1947:47 sid. 65 och Romberg/Thulin, sid. 45.
14I sammanhanget bör noteras att Sjöfartsverket inte producerar några sjökort för Storsjön. Därmed finns inte heller någon tremetersdjupkurva för Storsjön framtagen av Sjöfartsverket.
374
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
och Kalmar län i de delar som regleras i 4 § lagen (1950:595) om allmänt vattenområde kan redan i dag redovisas i exempelvis register- kartan med godtagbar noggrannhet. Redovisningen av gränsen bör uppdateras i samband med att strandlinjens läge samt djupkurvorna uppdateras. Även om gränsens läge på detta sätt inte blir exakt bestämd – den är ju beroende av underlagsmaterialets noggrannhet och aktualitet – ger en sådan redovisning i alla fall ett begrepp om omfattningen av allmänt vatten. Det är dock viktigt att notera att en sådan kartredovisning inte kan vara juridiskt bindande för gräns- ens läge, utan endast utgör en illustration och att det i tveksamma fall och i fall när det exakta läget efterfrågas krävs fastighetsbestäm- ning enligt 14 kap. fastighetsbildningslagen.
Det är vid analysen angeläget att alla källor utgår från samma referensnivå när det gäller djup och strandlinje. I dag gäller exem- pelvis enligt lagens formulering kurvan för högst tre meters djup vid normalt medelvattenstånd. Det är tveksamt om redovisningen i kartor och sjökort bygger på denna förutsättning. Under åren har förändringar skett i kartredovisningen som varit helt frikopplade från lagen om gräns mot allmänt vattenområde. Nedan föreslås en övergång till RH 2000, dvs. rikets nya höjdsystem, vilket skulle underlätta redovisningen, då all geografisk information därmed skulle utgå från samma referensnivå.
Metodiken för att ta fram en illustration av gränsen mellan en- skilt och allmänt vatten kan beskrivas enligt följande:
1.Filtrera bort öar mindre än 100 meter långa. Detta kan eventuellt behöva ske manuellt, då öarna endast är ytbildade i register- kartan15.
2.”Buffra”16 en zon av 300 meters bredd från strandlinjen för att ta fram ”300-metersgränsen”.
3.Komplettera med 3-metersdjupkurvan från Sjöfartsverket för att få fram ”3-metersgränsen”.
15I sammanhanget kan noteras att sträckan 100 meter valdes framför öns ytmått/areal, då det sistnämnda i praktiken var svårare att uppskatta, både i verkligheten och på sjökort, än längden på ön (SOU 1947:47, sid. 67). I dagsläget har den tekniska utvecklingen gjort att öns areal kan bestämmas automatiskt i t.ex. registerkartan, medan längden måste hanteras manuellt.
16Dvs. markera/definiera ett visst område (yta) som, i detta fall, sträcker sig från strand- linjen och 300 meter utåt från denna.
375
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
4.”Buffra” en zon av 500 meters bredd från strandlinjen inom de områden som ”kilometerregeln” gäller.
5.Redovisa de avgränsningslinjer som definieras av 4 och 6 §§. Hänsyn ska också tas till undantaget för Bohuslän (2 §).
7.3.2Vattenstånd
Utredningens förslag: Referensnivån för strandlinjens läge vid bestämning av gräns mot allmänt vattenområde bör vara noll- nivån i RH 2000 för havsområden samt en viss höjd över noll- nivån i RH 2000 för de sjöar där det finns allmänt vatten.
När det gäller gränsen mellan enskilt och allmänt vatten i havet är normalt medelvattenstånd normerande för gränsens sträckning enligt nuvarande lagtext. För de stora sjöarna med allmänt vatten gäller som en utgångspunkt följande i lagen angivna vattenstånd; i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp; i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala; i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem, som ligger till grund för sjöns reglering.
I förarbetena till 1950 års lag om gräns mot allmänt vatten- område diskuteras vilket vattenstånd som ska vara utgångspunkt vid gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten. I den tidi- gare regleringen fanns inget sagt om vilket vattenstånd som skulle användas vid beräkningen. Däremot hade det i rättspraxis slagits fast att det enskilda fiskevattnets utbredning i saltsjön skulle be- stämmas efter förhållanden vid ”vanligast förekommande lågt vatten- stånd”. Innebörden av detta begrepp är oklart.17
Enligt Fiskerättskommittén var det tydligt att den föreslagna gränsdragningens praktiska innebörd i viss mån var beroende av det vattenstånd man utgick ifrån. Om man vid bestämningen valde ett lågt eller högt vattenstånd var enligt kommittén av underordnad betydelse. Det viktiga var att vinna säkra hållpunkter som gjorde reglerna enkla och lätta att tillämpa.18 Även enligt Lagberedningens
17SOU 1947:47, sid. 61.
18SOU 1947:47, sid. 173.
376
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
förslag till jordabalk var det nödvändigt att ha en fast utgångspunkt när tvister om sträckningen av gräns i vatten skulle avgöras. Därför var det enligt lagberedningen viktigt att i lag bestämma det vatten- stånd som skulle vara utgångspunkt vid bedömningen av gräns mellan enskilt och allmänt vatten.19 Valet föll på normalt medelvatten- stånd. Enligt ett yttrande från statens meteorologiska-hydrografiska anstalt (numera SMHI) var detta lämpligast, eftersom det ”för varje punkt kunde utan nämnvärd svårighet och tidsutdräkt med tillfreds- ställande noggrannhet fastställas”, och då sjökorten återgav förhåll- andena vid normalt medelvattenstånd. Det var dessutom – ”särskilt med hänsyn till den betydelse som enligt beredningens förslag tillkom strandlinjen och den stranden följande djupkurvan av 3 meter”
– önskvärt att den ifrågavarande gränsdragningen byggde på samma vattenstånd som sjökorten.20 Ytterligare ett skäl till att använda medelvattenståndet som utgångspunkt var enligt Fiskerättskom- mitténs förslag till fiskelag att, genom att utgå från ett rörligt vattenstånd, vanns automatiskt anslutning till de varaktiga föränd- ringar av strandlinjen som vid kusterna förorsakades av den seku- lära landhöjningen respektive landsänkningen.21
För de stora insjöarna med allmänt vatten valdes höjdmått med vissa fast angivna vattenstånd. Några skäl var att det saknades sjökort för en av sjöarna och att det var svårt att bestämma medel- vattenståndet i sjöarna. Sjöarna är också föremål för vattenregle- ringar som gör att vattennivån förändras när dammar öppnas eller stängs. Det normerande vattenståndet har därför knutits till ett specifikt jämförelseplan för respektive sjö. De angivna vattenstånden anslöt sig, i alla fall vid lagens ikraftträdande, mer eller mindre till sjöarnas respektive medelvattenstånd.22 För de sjöar för vilka sjökort produceras, valde man att anknyta till de vattenstånd som ligger till grund för dessa.23 Fiskerättskommittén ansåg vidare att om vattennivån i någon av sjöarna mer väsentligt skulle förändras, exempelvis till följd av vattenreglering, bör frågan om jämkning av bestämmelserna övervägas.24 Bestämmelserna i
19SOU 1947:38, sid. 49.
20SOU 1947:38, sid. 50.
21SOU 1947:47, sid. 62.
22SOU 1947:47 sid. 173 f.
23SOU 1947:38, sid. 55.
24SOU 1947:47, sid. 174.
377
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
lagen avseende vattennivåerna har emellertid inte förändrats efter det att lagen trädde i kraft.
Enligt förarbetena till jordabalken ska normalt medelvattenstånd även läggas till grund för gränsen mellan enskilda fastigheter i havet. Skälet för detta är att medelvattenståndet varierar relativt lite och därför kan bestämmas tämligen väl även om endast ett fåtal obser- vationer föreligger.25
Med normalt medelvattenstånd menas enligt lagens förarbeten det genomsnittliga vattenståndet under så lång tid som möjligt (med korrektion för landhöjningen).26 Numera gäller enligt SMHI att medelvattenståndet är ett beräknat värde bestämt genom regressions- analys på många års årsmedelvärden av havsvattenståndet. Det krävs mer än 30 års värden för att någorlunda väl kunna bestämma regressionslinjen. Med hjälp av linjen kan man sedan bestämma årsmedelvattenstånd såväl framåt som bakåt i tiden. Dessa värden kallas inte längre normalt vattenstånd utan benämns av SMHI ”be- räknade medelvattenstånd” och förkortas MW (se avsnitt 2.3). Det beräknade medelvattenståndet är unikt och gäller bara för den plats (station) som man väljer att analysera. Runt Sveriges kust finns i dag 23 stationer (mareografer) som kontinuerligt mäter variationerna i havsvattenståndet. Praktiskt används värdet för att t.ex. bestämma det aktuella djupet utifrån djupuppgifter i sjökorten. Dessa är alltid refererade till antingen ett visst års medelvattenstånd, eller i nya sjökort27 till nollnivån i RH 2000. Referensnivån finns angiven i respektive sjökort.
Nollnivån i RH 2000 kommer att bli normgivande för sjökortens höjdangivelser och för redovisningen av den nationella strandlinjen (NSL) i de sjökort som avser havet och i Lantmäteriets allmänna kartor. Strandlinjen i NSL redovisas så som den såg ut vid tidpunkten för den flygfotografering som ligger till grund för karteringen. Hur mycket vattenståndet vid det tillfället avvek från nollnivån i RH 2000 anges dock och avvikelsen får vara högst ± 0,5 meter28.
När det gäller de svenska sjökortens redovisning av referensnivå för djupangivelser har denna varierat över tid. Fram till år 1912 an-
25SOU 1947:38, sid. 76 f.
26SOU1947:47, sid. 61 not 2.
27Sjökort utgivna fr.o.m. sommaren 2013.
28Uppgiften anges som metadata i de flygbilder som använts vid karteringen, men inte på strandlinjen i kartdatabasen.
378
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
vändes begreppet vanligt lågvatten, vilket det inte finns någon all- mänt vedertagen definition på. Man övergick sedan till att använda mätningsårets medelvattennivå som referens för djupangivelserna, vilken också infördes som referens på sjökorten från år 1919. Med tiden ersattes detta med medelvattenyta. Från år 1994 anges medel- vattenytan för år 2000 som referensnivå. Sjöfartsverket genomför nu, som nämnts tidigare, en successiv övergång till RH 2000 som referensnivå i sjökorten, både avseende kusten och i de stora sjöarna29. I och med detta finns det inte längre/kommer det inte längre att finnas någon redovisning av aktuell medelvattenyta på sjökorten30. Det beräknade medelvattenståndet kommer endast att finnas redo- visat i ”punktform” för respektive mareograf. Då det huvudsakliga skälet till att använda en referens till ”normalt medelvattenstånd” för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten var att denna fanns lätt åtkomlig i sjökorten, finns det i dag anledning att överväga om man även i lagen om gräns mot allmänt vattenområde ska övergå till att ange nollnivån i RH 2000 som utgångspunkt för bestämmandet av gräns mot allmänt vattenområde i havet. Längs Sveriges kust avviker dagens beräknade medelvattenståndsnivå (MW) mindre än 20 centimeter från nollnivån i RH 2000 (se figur 7.5).
29Storsjön i Jämtland saknar även i dag officiellt sjökort.
30Sjöfartsverket betraktar även den nya referensnivån som en medelvattenyta. Den nya referensnivån är dock inte en lokalt anpassad medelvattenyta, utan i stället kopplad till en väl dokumenterad europeisk medelvattenreferens och det europeiska höjdsystemet och därmed inte lika beroende av landhöjning och havsytans förändringar.
379
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Figur 7.5 Havsvattenstånd, medelvattenytan, vid samtliga SMHI:s mareografer för åren 1950, 2015 och 2050
När det gäller referensnivåer i sjöarna, bör även dessa anges i för- hållande till RH 2000 i stället för i förhållande till lokala fixpunkter som slusströsklar etc. I dessa fall är nollnivån inte relevant, då samtliga sjöar ligger på en nivå som överstiger nollnivån i RH 2000. Lantmäteriet har på utredningens uppdrag transformerat de i lagen angivna fixhöjderna till RH 2000. Enligt Lantmäteriets utredning är höjdangivelsen för samtliga fyra sjöar sannolikt angiven i RH 00. För att transformera höjderna till RH 2000 skulle det mest exakta tillvägagångssättet vara att avväga31 de punkter som använts för att bestämma referensnivån för gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, dvs. aktuella slusströsklar i Vänern, Vättern och Hjälmaren samt den koppardubb vid Oscarsbron i Östersund som använts som utgångspunkt (om denna inte raserats) för nivån i Storsjön. Detta kan dock inte utföras inom ramen för utredningen. Ett annat alter- nativ som övervägts, är att beräkna skillnaden mellan höjdsystemen för fixpunkter med höjder i båda systemen. Tyvärr är inte någon av fixpunkterna som är angivna som huvudfixar (dvs. riktmärke för höjdangivelser) för respektive sjös reglering belägna i närheten av
31 Dvs. genom mätning av höjdskillnader i terrängen bestämma punkternas höjd i RH 2000.
380
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
slusströsklarna. Den återstående möjligheten är således att utnyttja de mest närliggande fixpunkterna för beräkning av skillnaden mellan höjdsystemen. Sådana beräkningar har gjorts för respektive sjö. För Vänern, där en kombination av mätningar av ett antal höjdfixar använts, ligger skillnaden mellan höjdsystemen RH 00 och RH 2000 i Sjötorp någonstans mellan 0,42 meter och 0,46 meter. Med hän- syn tagen till osäkerheten i respektive värde har Lantmäteriet upp- skattat skillnaden till 0,43 meter. Med detta antagande blir den normerande vattennivån i Vänern 44,22 meter uttryckt i höjdsyste- met RH 2000.32 Genom att utnyttja några höjdfixar i Motala kommuns höjdfixnät har man för Vättern uppskattat skillnaden mellan RH 00 (Motala kommuns realisation) och RH 2000 till 0,45 meter. Den normerande vattenytans höjd i Vättern blir då 88,76 meter. För Hjälmarens del är höjdfixarna vid Notholmen aldrig bestämda i RH 2000. De närmaste höjdfixarna med höjder i RH 00 och RH 2000 ligger mellan 3 och 13 kilometer från Not- holmen. Använder man dessa och skattar skillnaden erhålls 0,55 meter. Hjälmarens medelvattenyta skulle således ha höjden 22,40 meter i RH 2000. När det gäller Storsjön i Jämtland är ingen av de höjdfixar som används av SMHI eller den särskilt anlagda höjdfixen vid Oscarsbron höjdbestämda i RH 2000. Däremot är två höjdfixar i Hissmofors och en ca 4 km söder därom bestämda i så- väl RH 00 som RH 2000. Lantmäteriet har använt dem för att be- räkna skillnaden mellan höjdsystemen som då blir 0,80 meter. Då blir den normerande vattenytans höjd 293,25 meter i RH 2000.
När det gäller landhöjningens effekt på insjöarnas vattenstånd är denna beroende av om och hur sjön regleras i dag. Det är endast sjöar där landhöjningen varierar över sjöns yta som påverkas (jäm- för en balja med vatten där ena änden lyfts mer än den andra). Om tröskeln som reglerar vattennivån är belägen där landhöjningen är minst, kommer vattennivån att sänkas i övriga delar och det mot- satta förhållandet gäller om tröskeln är belägen där landhöjningen är störst. För de här aktuella sjöarna är det endast Vänern och Vättern som påtagligt påverkas av landhöjningen. I Vänern, som reg- leras efter vattennivån i Vänersborg, med lägst landhöjning, kommer
32 Vänern är problematisk då regleringen utgår från nivån i Vänersborg, medan registreringen av vattennivån görs i Sjötorp/Sunnanå. Konsekvensen av detta är att Vänerns vattennivås förhållande till slusströskeln i Sjötorp ändras kontinuerligt.
381
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
således vattennivån i Sjötorp att successivt minska. Skillnaden i landhöjning är ca 1,16 mm/år vilket för 100 år motsvarar en minsk- ning av vattendjupet vid slusströskeln till 3,48 meter. Vill man fortsättningsvis behålla vattennivån 3,60 meter måste således vatten- nivån ökas med 0,12 meter till 44,34 meter i RH 2000. I Vättern, som regleras efter vattennivån i Motala, bibehålls vattendjupet till slusströskeln. Det får dock andra konsekvenser i Jönköping där landhöjningen är 1,11 mm/år lägre än i Motala. Vattennivån har således på grund av landhöjningen ökat med 0,11 meter.
Slutsatsen när det gäller transformeringen av höjdangivelserna i sjöarna är att utan förnyad avvägning av slusströsklar eller mot- svarande utgångspunkter torde en transformering baserad på befint- liga gamla data endast anses vara approximativ. Osäkerheten i de transformerade referensnivåerna uppskattas uppgå till i storleks- ordningen en decimeter. Beträffande Vänern måste man också ta ställning till om det är höjden över slusströskeln eller om det är vattennivån, som motsvarar denna höjd som ska bibehållas. I fallet Vättern påverkas inte nivån direkt på samma sätt men frågan om landhöjningens effekter är särskilt påtaglig i Jönköping. Övriga två sjöar är i detta sammanhang oproblematiska. I tabell 7.1 redovisas respektive vattenytas höjd i de två höjdsystemen. Även när det gäller sjöarna pågår en övergång från de lokala referenssystemen till att använda RH 2000 som referensnivå i sjökorten. Det är då inte nöd- vändigtvis de i tabellen redovisade värdena som kommer att använ- das i sjökorten. Utredningen har dock valt att utgå från de i lagen angivna nivåerna och transformera dessa till värden i RH 2000. De referensnivåer som används i lagen om gräns mot allmänt vatten- område och de som används i respektive sjökort kan därför komma att skilja sig åt. När övergången avseende sjökorten är genomförd, kan övervägas om även referensnivåerna i lagen ska anpassas till detta.
382
SOU 2015:10 Allmänt vattenområde
Tabell 7.1 Vattenytans höjd i RH 00 respektive RH 2000 för de fyra sjöarna med allmänt vatten
Sjö | RH00 | RH2000 | RH2000* |
Vänern | 43,79 m | 44,22 m | 44,34 m |
Vättern | 88,31 m | 88,76 m |
|
Hjälmaren | 21,85 m | 22,40 m |
|
Storsjön | 292,45 m | 293,25 m |
|
*Med bibehållande av 3,6 meter över slusströskeln i Sjötorp.
En konsekvens av den föreslagna övergången från ”normalt medel- vattenstånd” till nollnivån i RH 2000 som referensnivå är att strand- linjen och tremetersdjupkurvan, i alla fall temporärt, blir fast. Noll- nivån i höjdsystemet RH 2000 ligger fast medan den synliga strand- linjen i praktiken är ständigt rörlig och kan avvika mer eller mindre från nollnivån. Landhöjning, havs- och vattenyteförändringar, erosion och andra geofysiska förändringar kommer med tiden med- föra att den vid varje given tidpunkt aktuella strandlinjen och tre- metersdjupkurvan i praktiken kommer att ligga över respektive under den strandlinje och de djupförhållanden som redovisas i sjö- korten och på kartor och som används som utgångspunkt för att bestämma gräns mot allmänt vattenområde. Avvikelsen mellan den aktuella strandlinjen samt tremetersdjupkurvan och sjökortens redo- visning m.m. kommer att variera längs Sveriges kust. I norr, där landhöjningen är störst och dagens medelvattenyta ligger ca en deci- meter över nollnivån (som högst), kommer avvikelsen att minska till att i princip sammanfalla med nollnivån i RH 2000 år 2050 (se figur 7.5). Längs landets södra kust, från Stockholm i öster till Göteborg i väster, kommer avvikelsen enligt SMHI:s beräkningar att öka till att ligga som mest (vid mätstationerna i Simrishamn och Skanör) ca 40 centimeter över nollnivån (se figur 7.5). Föränd- ringen sett över en fyrtioårsperiod är, med den kunskap vi har i dag, tämligen liten – i alla fall för det nu aktuella ändamålet. Under den hundraårsperiod som redovisas i diagrammet (från 1950 när lagen tillkom till 2050) uppgår förändringen av vattennivån till som mest ca 60 centimeter (i norra Sverige)33. Detta kan sättas i
33 I beräkningarna har hänsyn tagits till den havsnivåhöjning som förväntas till följd av den pågående klimatförändringen.
383
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
relation till den ”felmarginal” som accepteras vid redovisningen av strandlinjen i NSL, ±50 centimeter. För det enskilda vattnets utsträckning är förändringarna försumbara. Störst påverkan får över- gången till RH 2000 längs sträckor som är mycket långgrunda. Det är vidare endast i delar av norra Sverige, där landhöjningen är som störst, som ändringen sker till den enskildes nackdel (dvs. att det enskilda vattenområdet minskar). När avvikelsen mellan den verk- liga strandlinjen samt djupkurvan och den strandlinje samt djup- kurva som redovisas i sjökort m.m. på nollnivån i RH 2000 blir för stor, förväntas en revidering av den generella referensnivån för hela landet komma att behöva göras.
När det gäller de fyra sjöarna sker ingen förändring genom över- gången, mer än att de angivna referensnivåerna anges i förhållande till RH 2000 i stället för till de lokala fixpunkterna. Den osäkerhet som transformeringen innehåller vägs upp av att det genom att använda RH 2000 med större enkelhet och säkerhet går att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. När det gäller landhöj- ningens påverkan, kan konstateras att det i de tidigare förarbetena har förutsatts att ingen av de berörda sjöarna nämnvärt påverkas av landhöjningen, eller åtminstone att denna saknar praktisk betyd- else34. Detta är dock inte alldeles korrekt, särskilt inte vad avser Vänern. För att åstadkomma endast en transformering av referens- nivån till RH 2000, utan att göra några materiella förändringar, väljer utredningen därför att utgå från 44,22 meter som referens- nivå. Det är utredningens uppfattning att de föreslagna referens- nivåerna avseende sjöarna bör revideras i framtiden, när en avväg- ning av slusströsklar m.m. genomförs.
Ett alternativ till att använda de inom ramen för utredningen transformerade referensnivåerna är att ge Lantmäteriet i uppdrag att genom ny avvägning bestämma nivåerna i RH 2000. När Sverige i dag har både ett mer eller mindre yttäckande höjdnät och en nationell höjdmodell, där höjderna är uttryckta i samma höjd- system, kan det vara lämpligt att på nytt bestämma höjder på såväl slusströsklar som andra utgångspunkter för höjdbestämningarna. Att det inom ramen för utredningen varit svårt att ta fram en exakt transformering av uppgifterna samt att olika aktörer använder olika
34 SOU 1947:38, sid. 54, SOU 1947:47, sid. 336, SOU 1949:23, sid. 24 samt prop. 1949:59, sid. 32.
384
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
nivåvärden pekar på nödvändigheten att på nytt bestämma höjderna för aktuella slusströsklar, referensfixar och vattennivåer.
En osäkerhetsfaktor när man ska fastställa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är hur man ska definiera ”den stranden följande kurvan för högst tre meters djup” som anges i lagen. Det finns ingen vägledning i förarbetena, varken i propositionen (prop. 1950:59) eller i de tre utredningar som ligger till grund för författnings- förslaget (SOU 1947:38, SOU 1947:47 eller SOU 1949:23). I betänkandet angående förslaget till ny fiskelag (SOU 1947:47) resonerar man om problematiken att definiera begreppet ”det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager”, som i tidigare författningsreglering varit vägledande för gränsen mellan enskilt och allmänt fiskevatten (se avsnitt 7.1.2). Det går däremot inte att återfinna en klart uttalad definition av ”den stranden följande kurvan för högst tre meters djup”. Man kan dock dra slutsatsen att det är djupkurvan innanför vilken det finns mindre djup än tre meter, med undantag för isolerade djuphålor, som avses. Den information som exempelvis Sjöfartsverket har i dag är av varie- rande kvalitet och framtagen för annat syfte, nämligen för nautiska ändamål. Det betyder att generaliseringen i sjökorten har gjorts utifrån detta syfte, bl.a. ska man vara ”på den säkra sidan” så att fartyg inte går på grund. Det får inte finnas områden som är grundare än tre meter utanför kurvan. Man generaliserar genom att ”skjuta ut” kurvan till större djupområde på sjökortet. Ett skäl till att just tremetersdjupkurvan har valts i 1950 års lag, är att den finns redovisad på sjökorten. Av förarbetena framgår att man troligen var införstådd med denna problematik när regeln infördes.
Sjökortens 3-m:kurva – som av praktiska skäl här skulle komma till användning – betecknar grundområden med djup till och med 3 m (3- m:konturen), medan fiskelagens 2-m:kurva löper där stadigt djup av 2 m vidtager. Skulle från det ställe, där 3-m:djupet börjar, sträcka sig ett område med oförändrat djup av 3 m, kommer enligt förslaget detta område att omfattas av det enskilda fiskevattnet.35
35 SOU 1947:47 sid. 66, not 1.
385
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
Ska en exakt gräns fastställas krävs sjömätning, vilket betyder att det är fråga om ett mycket dyrt förfarande. Det kan också ses i ljuset av att en bestämning av gränsen strikt sett endast gäller för stunden. För att praktiskt kunna hantera gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är det därför angeläget att även fortsättningsvis kunna an- vända sig av den redovisning som traditionellt finns på sjökort och andra allmänna kartor.36
En konsekvens av att gå över till nollnivån i RH 2000 som referensnivå är att gränsen blir fast. Havsbottnens rörlighet är mar- ginell i sammanhanget. Stranderosion och landhöjning kommer dock att göra att den vid varje tidpunkt aktuella strandlinjen/vattendjupet avviker från nollnivån i RH 2000. Med den pågående klimatpåver- kan som råder är det dock osäkert hur den fortsatta landhöjningen i Sverige kommer att påverka strandlinjen/vattendjupet på sikt. Havs- nivåhöjningen förväntas fortsätta att öka, vilket gör att netto- effekterna av landhöjningen minskar. Som utvecklingen ser ut i dagsläget torde det vara så att det den enskilde fastighetsägaren förlorar i form av enskilt vatten till följd av landhöjningen kommer att kompenseras av havsnivåhöjningen. Detta betyder att vid en övergång till RH 2000 kommer effekterna för den enskilde att vara mycket begränsade, även i norra Sverige där landhöjningen är som störst.
På flera håll längs kusten är inte heller 300-metersgränsen alternativt tremetersdjupet direkt avgörande för gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. I Norrbottens och Kalmar län definieras gränsen i stället av specialreglerna i 4 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Bestämmelsen innebär bl.a. att praktiskt taget hela skärgården utanför Torne älvs mynning hänförs till enskilt vatten. Även i Kalmar omfattar det enskilda vattnet ett större område än vad huvudregeln skulle ge upphov till. Där är dock landhöjningen försumbar. Vidare ger kilometerregeln den effekten att 300-metersavståndet alternativt tremetersdjupkurvan inte får någon självständig effekt på gränsen mellan enskilt och allmänt vatten för stora områden längs kusten.
36 Man bör i sammanhanget vara medveten om att Sjöfartsverkets djupuppgifter avseende grunda områden är osäkra. Djupuppgifterna baseras i många fall på äldre, bristfälliga mät- ningar och uppgifter om tremetersdjupkurvan saknas helt över södra halvan av Gotland samt östra Öland. Kostnaden för att ta fram säkra djupuppgifter för grunda vatten längs kusten har av Sjöfartsverket uppskattats till över 2 miljarder kronor.
386
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
Samhället kommer mer och mer att övergå till RH 2000 i olika sammanhang där höjden är en parameter. Exempelvis gäller detta redan i vanliga GNSS-tillämpningar37. Fler och fler samhällsfunk- tioner kommer att använda RH 2000 vid höjdangivelser. Det blir med den utvecklingen svårt för allmänheten att förhålla sig till det hittillsvarande sättet att relatera höjder till medelvattennivån. Denna kommer inte heller att finnas lättillgänglig i kartor och sjökort m.m. eftersom Sjöfartsverket och Lantmäteriet går över till RH 2000. Medelvattenståndet döljer också mycket stora variationer i vattenstånd över åren. Man måste därför fundera på hur rättssäker den nuvarande rörliga och svårbestämda gränsen är.
En övergång till RH 2000 gör det lättare att ta fram gränsen, eftersom NSL och sjökort kan användas. Den skillnad som kan uppkomma vid en övergång (dvs. om enskilda förlorar vattenområde) är mindre än den osäkerhet som dagens svårtillämpliga bestämmelser innebär. Rättssäkerheten blir större om man går över till RH 2000, som är klart definierbar. Gränsens definition blir också mer lätt- begriplig, vilket gynnar alla som vill veta var gränsen går. Med dagens regler är det både svårt och kostsamt att exakt bestämma gränsen, och ett beslut saknar dessutom rättskraft för framtiden.
När det gäller de fyra sjöarna med allmänt vatten avser över- gången endast en transformering av de befintliga referensnivåerna till RH 2000. Även i dessa fall innebär övergången att rättssäker- heten ökar då de gällande referenspunkterna är beroende av gamla referenssystem som inte längre är i bruk och därmed svåra att defi- niera. Det är vidare osäkert att relatera en sådan viktig gräns till fysiska fixpunkter som kan (om det inte redan skett) raseras eller på annat sätt försvinna.
Likaså i fiskelagen (1993:787) används medelvattenståndet som utgångspunkt för viss reglering. I 9 § andra stycket fiskelagen anges att vid bestämmande av strandlinjer och vattendjup ska bestäm- melserna i 8 § lagen om gräns mot allmänt vattenområde tillämpas. Detta avser exempelvis de djupangivelser m.m. som reglerar var och med vilken typ av redskap svenska medborgare får fiska i enskilt vatten (bilagan till fiskelagen). Som en konsekvens av den föreslagna
37 Global Navigation Satellite System (GNSS) är ett samlingsnamn för en grupp världs- täckande navigeringssystem som utnyttjar signaler från satelliter för att möjliggöra positionsinmätning. Exempel på GNSS-system är det amerikanska GPS-systemet och det ryska GLONASS-systemet.
387
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
övergången till bestämning av gräns mot allmänt vattenområde utifrån nollnivån i RH 2000, kommer även denna djupbestämning m.m. att baseras på RH 2000.
Man skulle härutöver kunna överväga om jordabalkens regler angående utgångspunkt för gräns mellan enskilda fastigheter bör ändras och anpassas till de referensnivåer som framöver kommer att finnas lätt tillgängliga i kartor och sjökort. När det gäller dessa gränser, som är fasta och utgår från den strandlinje som gällde då fastigheten bildades, skulle en ändring av referensnivån endast få verkningar för nytillkomna gränser. När det gäller strandskydd ut- går man i lagen (7 kap. 14 § miljöbalken) från normalt medelvatten- stånd. Även i detta fall skulle hanteringen underlättas om man ut- gick från den redovisning som finns i allmänna kartor och sjökort. Utredningen väljer dock att inte lägga fram några sådana förslag.
7.3.3Allmänt vatten i Idefjorden
Utredningens förslag: Lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde förtydligas så att allt vatten i Idefjorden som inom svenskt territorium endast har förbindelse med öppna havet över enskilt vatten ska utgöra enskilt vatten.
Som framgår av kapitel 6 och avsnitt 7.3.1 har gränsen mellan en- skilt och allmänt vattenområde betydelse även i den svenska lagstift- ningen rörande kontinentalsockeln. Enligt lagen (1992:1140) om kontinentalsockeln räknas den svenska kontinentalsockelns bredd från gränsen mellan enskilt och allmänt vatten till en yttre avgräns- ningslinje längre ut i havet. För att kunna ange var den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln börjar respektive slutar måste därför gränsen mellan enskilt och allmänt vatten vara känd i två fall. Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln startar i väster i den punkt där riksgränsen mot Norge skär gränsen mellan enskilt och allmänt vatten och slutar i norr vid gränsen mot Finland där den i 1950 års lag (4 §) angivna breddgraden 65 grader 35 minuter nordlig bredd västerut skär riksgränsen.
Skärningspunkten i norr har beräknats av Lantmäteriet (se av- snitt 6.4.1). Skärningspunkten i väster är mer oklar, dels då gränsen mellan enskilt och allmänt vatten inte är rättsligt bestämd, dels då
388
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
det uppstår en oklarhet hur lagens 2 § 2, ”enklavregel”(2 § 3 enligt utredningens ändringsförslag), ska tolkas.
Lantmäteriet har på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet. På ett flertal ställen i den inre delen av Idefjorden når enskilt vatten ut till riksgränsen vilket gör att det uppstår ett antal från varandra fristående enklaver som skulle kunna utgöra allmänt vatten utmed riksgränsen (se figur 7.6). Det är enligt utredningens uppfattning oklart hur lagen om allmänt vattenområde ska tolkas i detta fall. Lagen tar inte uttryckligen upp riksgränsens inverkan på det allmänna vattenområdet. Dess 2 § 2 torde ha tillkommit för att förhindra att enklaver uppkommer i skärgårdsmiljö. Enligt utredningens uppfattning bör samma lagrum även tillämpas på svenskt sjöterritorium i Idefjorden. Det innebär att det inte förekommer allmänt vatten i de havsområden längs riksgränsen mot Norge där det allmänna vattnet annars skulle bilda enklaver mot riksgränsen, enklaver vilka endast har förbindelse inom Sveriges sjöterritorium med öppna havet över enskilt vatten. Utredningen anser således att det faktum att enklaverna har förbindelse med öppna havet via norskt sjöterritorium bör likställas med att de har förbindelse inom Sveriges sjöterritorium med öppna havet endast över enskilt vatten.
Figur 7.6 Principskiss allmänt/enskilt vatten i Idefjorden
389
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
7.3.4Ersättning för minskat vattenområde
Utredningens förslag: Om övergången till ny referensnivå inne- bär att enskild fastighets vattenområde minskar, har fastig- hetsägaren rätt till ersättning av staten. Ersättningen ska bestäm- mas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719). Anspråk på ersättning ska framställas hos Mark- och miljödomstolen före utgången av år 2020. En särskild lag införs som reglerar rätten till ersättning.
Den övergång till RH 2000 som föreslås i avsnitt 7.3.2 får, enligt utredningens uppfattning, totalt sett positiva konsekvenser för fastighetsägare och enskilda. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten blir lättare att bestämma och därmed ökar rättssäkerheten. För stora delar av Sveriges kust och i de fyra sjöarna med allmänt vatten innebär inte heller reformen några inskränkningar av enskilt vatten. Det kan dock förekomma fall där övergången innebär att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten ändras till den enskilde fastighetsägarens nackdel. Exempelvis kan detta förekomma i delar av norra Sverige där landhöjningen är som störst om stränderna samtidigt är långgrunda.
Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen är vars och ens egendom tryggad genom att man inte kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, utom när det krävs för att tillgodose ange- lägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara till- försäkrad full ersättning för förlusten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Det innebär att varje ekonomisk skada ska ersättas, även om den är helt obetydlig och där exem- pelvis en skillnad i marknadsvärdet före och efter intrånget inte kan fastställas38. De negativa konsekvenser för den enskilde som i vissa fall kan uppkomma genom utredningens förslag, kan liknas vid expropriation eller fastighetsreglering genom att mark frångår en fastighet till förmån för det allmänna, allmänt vatten. Det bör alltså utgå ersättning till de fastighetsägare som genom övergången till ny
38 Jfr NJA 2007 sid. 695.
390
SOU 2015:10 | Allmänt vattenområde |
referensnivå får ett minskat vattenområde. Genom den likhet med fastighetsreglering och expropriation som konsekvenserna av förslaget uppvisar, synes det lämpligt att ersättningen bestäms i enlighet med expropriationslagens (1972:719) ersättningsbestämmelser. Enligt 4 kap. 1 § expropriationslagen ska intrångsersättning till ett belopp motsvarande minskningen av fastighetens marknadsvärde betalas då del av fastighet exproprieras. Utöver detta ska även annan skada som uppkommer för ägaren till följd av expropriationen ersättas. Vidare ska enligt andra stycket 4 kap. 1 § ett påslag med 25 procent av marknadsvärdeminskningen göras på expropriationsersättningen.
Utredningen föreslår att anspråk på ersättning av den som anser sig lida ekonomisk skada till följd av reformen ska framställas skriftligen hos Kammarkollegiet, som företräder staten avseende allmänt vatten. Anspråken om ersättning bör framställas inom en rimlig tid från det att de nya reglerna om referensnivån trätt i kraft. Annars är rätten till ersättning förlorad. Det är utredningens uppfattning att fem år är en rimlig tidsrymd, dvs. anspråken ska framställas före utgången av år 2020. Kammarkollegiet ska vid beslut om ersättning i första hand försöka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket. Kammarkollegiets beslut bör inte kunna överklagas. Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan, får vederbörande i stället väcka talan mot staten hos Mark- och miljödomstolen inom vars område fastigheten är belägen. Talan om ersättning hos domstolen ska väckas inom tre månader från det att sakägaren får del av Kammarkollegiets beslut. Väcks inte talan inom den fastlagda tidsperioden, är rätten till ersättning förlorad.
Kammarkollegiet bör föra statens talan och vara motpart till den sakägare som yrkar ersättning för minskat vatteninnehav.
Hur många fastigheter som kan komma att lida någon ekonomisk skada till följd av förslaget är svår att uppskatta. Troligtvis rör det sig om ett begränsat antal. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten har i dag ett mycket osäkert läge. Gränsen finns inte redovisad på kartor eller sjökort. Den tremeterskurva som anges i sjökorten har ofta en för låg kvalitet. Strandlinjen visas inte heller på kartor/sjökort på ett sådant sätt som är förutsatt i gällande lagstiftning.
Förutom sedvanlig annonsering i post- och inrikes tidningar bör Havs- och vattenmyndigheten, berörda länsstyrelser och Lantmäteriet få i uppdrag att genom sina sedvanliga kanaler för kontakter med
391
Allmänt vattenområde | SOU 2015:10 |
fastighetsägare, fiskevattenägare och andra berörda samt genom annonsering på myndigheternas hemsidor etc., informera om över- gången till RH 2000 och att ersättningsmöjlighet finns för den som upplever sig lida ekonomisk skada på grund av att referensnivån har ändrats.
392
8 Äganderätt till allmänt vatten
Enligt direktiven ska äganderätten till allmänt vatten utredas. Frågan har uppmärksammats bl.a. genom Kammarkollegiets skrivelse till Näringsdepartementet1 där de oklarheter som finns angående ägande- rätten till allmänt vatten lyfts fram. Enligt kollegiet är den rättsliga statusen för allmänt vattenområde och respektive myndigheters befogenhet att agera i frågor med koppling till detta område oklar. Staten har i dag rätt att med stöd av lagen (1966:314) om kontinen- talsockeln och lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och sten- täkt inom vissa allmänna vattenområden ta ut avgift för utvinning av naturtillgångar inom allmänt vattenområde. Kollegiet menar i sin skrivelse att det i lämpligt sammanhang bör övervägas om denna rätt ska utvidgas till att även täcka andra typer av kommersiellt nyttjande av allmänt vattenområde och de naturtillgångar som åter- finns inom detta område. Även i Havsplaneringsutredningens betänk- ande Planering på djupet – fysisk planering i havet (SOU 2010:91) uppmärksammas att rättsläget när det gäller statens rätt att bestäm- ma över dispositionsrätten till allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart. Samtidigt är möjligheten att ta ut avgift eller ersättning för att nyttja naturresurser ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad.
8.1Vem äger allmänt vatten?
Allmänt vattenområde utgör del av svenskt sjöterritorium men in- går inte i fastighetsindelningen. Området kan därför inte ägas av någon enskild. Däremot skulle staten kunna anses ha en äganderätt till området. Lantmäteriet har på uppdrag av Havsgränsutredningen
1 Kammarkollegiet, Dnr 4.1-5982-10, daterad 2010-10-19.
393
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
utrett denna fråga. Slutsatserna redovisas i Lantmäteriets prome- moria Äganderätten till allmänt vatten, bilaga 10 till detta betänk- ande. Enligt Lantmäteriet är det svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, kan anses ha en äganderätt till det allmänna vattenområdet. Varken förarbeten, doktrin eller praxis ger något tydligt stöd för att statens rätt till det allmänna vattenområdet skulle kunna karaktäriseras som en privat- rättslig äganderätt. Det mesta talar i stället för att området är en
”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har en rätt att förfoga över området genom lagstiftning.
Avgränsningen av allmänt vatten regleras som beskrivits i kapi- tel 7 genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Syftet med lagen är att fastställa gränsen mellan allmänt och enskilt vattenområde. Lagen reglerar däremot inte äganderätten till det all- männa vattenområdet. Frågan diskuterades dock i förarbetena till lagen, bl.a. genom Kammarkollegiets yttrande om dispositionen av allmänt vattenområde. I prop. 1950:59 (sid. 20) återges kollegiets yttrande enligt följande.
Det kan frågas, hur rättsläget blir, om det gäller att taga i anspråk om- råde utanför strandfastighets ägovälde. Kan statsverket utkräva ersätt- ning för vass- och tångtäkt vid holmar och skär eller för det fria vatten- områdets begagnande till anläggning av timmermagasin, hamnar eller större bryggor? För utförande av t.ex. en hamnanläggning utanför strandfastighets ägovälde synes det vidare ej bliva till fyllest med vattendomstols tillstånd utan även komma att erfordras en upplåtelse från Kungl. Maj:t. Vad redan befintliga anläggningar för industriella ändamål eller samfärdsel beträffar, synes det kunna övervägas, om ej deras bibehållande utan särskilt tillstånd bör lagfästas i övergångs- bestämmelser till lagen. Lösningen av dessa problem är måhända att finna i en regel, som utsäger att till fastighet hör fast anläggning även till den del, den i havet befinner sig utanför fastighetens ägoområde.
I propositionen tar departementschefen dock inte ställning till frågan.
Frågor, som angående dispositionsrätten till allmänt vattenområde, torde icke i detta sammanhang böra upptagas till närmare reglering.2
2 Prop. 1950:59, sid. 30.
394
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Det finns inte heller i annan lag någon uttrycklig reglering av att någon ska anses ha äganderätt till allmänt vattenområde. Däremot verkar det råda en bred samsyn om att staten har en rätt att genom lagstiftning styra över användningen av det allmänna vattenområdet; därmed inte sagt att staten också skulle kunna anses ha en privat- rättslig äganderätt till detta. Det allmänna vattenområdet skulle
även kunna utgöra en ”riksallmänning” med staten som förvaltare och målsman för allmänhetens intresse. I vissa sammanhang har till och med hävdats att det allmänna vattenområdet är ett res nullius (herrelöst land) som inte tillhör någon.
8.1.1Begreppet äganderätt i detta sammanhang
Vid diskussion om statens eventuella äganderätt till allmänt vatten är det viktigt att veta vilken innebörd som läggs i begreppet ägande- rätt, och att innebörden har förändrats över tiden. En modern privat- rättslig äganderätt brukar definieras negativt på så vis att ägande- rätten omfattar alla befogenheter som inte är uttryckligen undan- tagna. Ägandet innehåller dock en mängd olika rättigheter och skyldigheter som varierar till form och innehåll utifrån situation och över tiden. Olika typer av äganderättsanspråk har också under vissa tider skyddats av rättssystemet. I dag ses exempelvis inte hävd eller ockupation som giltiga grunder för äganderätt till mark. Det moderna privaträttsliga ägandebegreppet skulle ge staten befogenhet att disponera över det allmänna vattenområdet som vilken ägare som helst. Som beteckning på denna typ av äganderätt har begreppet dominium ofta använts. Från statens dominium får skiljas statens imperium vilket beskrivs som statens offentlig- rättsliga höghetsrätt över allt sitt territorium, vare sig detta utgörs av fast mark eller vattentäckt område. I skriften Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning3, exemplifieras skillnaden enligt följande.
I kraft av dominium kan kronan utan särskild lagstiftning med ensam- rätt exploatera nyttigheter på allmänt vattenområde eller på affärs- mässiga grunder upplåta sådan ensamrätt till enskilda. Imperium inne- bär däremot blott, att staten genom lagstiftning kan inskrida för att reglera exploateringen av dessa nyttigheter.
3 Bergström, sid. 7 f.
395
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
I många framställningar görs ingen tydlig åtskillnad mellan en stat- lig privaträttslig äganderätt och statens imperium när man behand- lar statens rätt till allmänt vattenområde.
I Hälsingelagen4 föreskrevs att den som äger land äger vatten. Detta syftade sannolikt på land invid vattnet och inte under vattnet (grunden). Rätten till vattnet ansågs alltså tidigare följa äganderätten till stranden. När det gäller fisket kan tilläggas att i dag omfattar äganderätten till en fastighets vattenområde normalt även ägande- rätten till fisket inom området. Äganderätten till vatten och fiske får bara skiljas åt i vissa fall (se 3 kap. 8 § FBL). Det är dock inte ovanligt att äganderätten till vattnet och fisket är åtskild på grund av äldre bestämmelser. Det förekommer även att fastigheter består enbart av fisket inom ett vattenområde. En sådan fastighet brukar kallas fiskefastighet.5
I nutida svensk rätt är äganderätten till vattenområden primärt en ensamrätt till grunden under vattnet (bottnen). Från denna rätt härleds sedan rätten till andra förfoganden över området, t.ex. rätten att ta sand eller fiska. Denna uppfattning verkar dock ha kommit till klart uttryck först vid mitten av 1800-talet. I svensk rätt be- handlas vatten som fast egendom och fastighetsindelningen om- fattar även vattnet. Det går inte att exempelvis överlåta vattnet utan att grunden följer med. Frågan om förfoganderätten över vattnet som naturresurs kan inte brytas ut och ses isolerad från frågan om rätten att förfoga över andra naturtillgångar som också ingår i den fasta egendomen, exempelvis skog och grus.6 Om det skulle finnas en statlig äganderätt till allmänt vattenområde, skulle det egentligen vara fråga om en äganderätt till grunden, varifrån man kan härleda en rätt att förfoga över det ovanförliggande vattenområdet. Beträff- ande själva vattnet (vattenpelaren) används ofta begreppet rådighet eftersom uttrycket äganderätt inte använts om något så flyktigt som vatten.
4Landskapslag som tillämpades i delar av Norrland, nedtecknades under den första halvan av 1300-talet.
5Julstad, sid. 28.
6Prop. 1981/82:130, sid. 77.
396
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
8.1.2Kuststaternas suveränitet över haven
Även inom folkrätten har från tid till annan diskuterats strand- statens rätt till haven. Syftet har främst varit att försöka fastställa territorialhavets utsträckning, dvs. hur långt ut i havet från stranden som en stats territorium får sträcka sig. Även teorier om vilken sorts rätt staten har till havsområdet har då lagts fram. När det gäller allmänt vatten utgör detta i sin helhet en del av svenskt sjöterri- torium, varför äganderätten till området i dag måste betraktas som en inomstatlig angelägenhet. Det kan ändå ur ett historiskt perspek- tiv vara av intresse att se tillbaks på vilka teorier som har påverkat den situation vi har i dag i syfte att få en viss förståelse för det oklara läget som råder när det gäller äganderätten. Kan havet ägas av någon?
Torsten Gihl återger utvecklingen av dessa teorier i utredningen Gränsen för Sveriges territorialvatten (SOU 1930:6). Enligt Gihl råder det i den folkrättsliga doktrinen inget tvivel om att kuststaten äger full suveränitet över inre vatten, dvs. staten har samma rätt över detta som över landterritoriet. När det gäller rätten till det så kallade yttre territorialvattnet har det dock rått skiftande meningar. Frågan har diskuterats flitigt i den folkrättsliga litteraturen och uppfattningar om alltifrån absolut mer eller mindre obegränsad suveränitet till att staten endast äger ett visst antal begränsade rättigheter över havet har förekommit. Enligt den förra teorin äger kuststaten alla de rättigheter över territorialhavet som inte av folkrätten uttryckligen undantagits, medan i det senare fallet staten äger endast de rättigheter som redan av folkrätten uttryckligen tillagts densamma.7
Rättigheter som enligt folkrättslig praxis tillkommer kuststaten med avseende på territorialhavet och som därigenom kan utövas gentemot främmande fartyg var enligt Gihl8: rättskipning i en viss omfattning; jakt och fiske; utövande av tulluppsikt; utfärdande av föreskrifter angående sjöfart, sjösäkerhet, lotsväsendet, sanitets- väsendet etc.; fastställandet av bestämmelser angående sjöcermoniel (salut och dylikt). Utöver dessa rättigheter konstaterade Gihl att det även förelåg vissa inskränkningar i kuststatens rätt att förfoga
7Gihl, sid. 13.
8Gihl, sid. 11.
397
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
över territorialhavet. Kuststaten kunde t.ex. inte avhända sig sitt territorialhav eller delar av detta till annan stat, annat än till- sammans med den kuststräcka utmed vilken havet är beläget. Territorialhavet var alltså ett bihang till landterritoriet. Vidare kunde kuststaten inte förbjuda eller hindra andra stater att passera genom territorialhavet (oskadlig genomfart). Rätt till oskadlig genomfart förelåg dock inte på inre vatten.9 Då gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten jämfört med gränsen mellan inre vatten och territorialhav för svenskt vidkommande inte är densamma, innebär detta att oskadlig genomfart även kan förekomma på enskilt vatten. Gihls uppfattning var att, om man ur de befogenheter som kust- staten enligt då gällande folkrätt ägde över territorialhavet försökte dra slutsatser rörande dess rättsliga natur, blev resultatet att över- vägande skäl talade för att kuststaten äger suveränitet över terri- torialhavet.
Den folkrättsliga diskussionen har dock, särskilt i äldre tider, huvudsakligen följt en annan linje. Diskussionen har fokuserat på huruvida havet kan tas i besittning – om havet kan bli föremål för ockupation. Denna frågeställning är av betydelse om man betraktar statens rätt till havet som äganderätt.10 Under 1600-talet fram- ställde holländaren Hugo Grotius sina teorier huruvida havet kan vara föremål för äganderätt. Med utgångspunkt från att enskild äganderätt förvärvas genom besittningstagande – ockupation – och att en stats rätt till sitt territorium förvärvas på samma sätt, disku- terades om havet kan tas i anspråk genom ockupation. Grotius ansåg att så inte var fallet när det gäller det öppna havet. Han menade att då det vida havet inte kan göras till föremål för besittningsrätt, kunde det inte heller göras till föremål för äganderätt. Vatten- området närmast kusten, det vatten som syns från land samt bukter och sund, kunde enligt Grotius däremot tas i besittning.11 Enligt Gihl blev det den av Grotius utvecklade uppfattningen – dvs. att havet är fritt men att delar av detsamma (innanhav, bukter och det närmast kusten belägna vattenområdet som kan behärskas från stranden) kan tas i besittning – som kom att påverka folkrättens ståndpunkt i fråga om havets frihet och territorialhavet.12
9Gihl, sid. 12.
10Gihl, sid. 15.
11Gihl, sid. 18 f.
12Gihl, sid. 20.
398
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Exempel på andra teorier om att havet eller delar av detta kan tas i besittning finns från tidigt 1700-tal. Då, när principen om kanon- skottsvidden som gräns för territorialhavet gjordes gällande, ansågs (bl.a. av holländaren Cornelius van Bynkershoek) att så var fallet. Åtminstone gällde detta den del av havet som låg inom ett kanon- skotts räckvidd från stranden. Bynkershoek gjorde gällande att kust- statens herravälde över territorialhavet inte bara innebar offentlig- rättslig suveränitet (imperium), utan även full äganderätt.13
Ur folkrättslig synvinkel menade Gihl att problemställningen om kuststaternas suveränitet över territorialhavet innebär uteslutande offentligrättsliga befogenheter (imperium) eller om den innebär äganderätt (dominium) måste anses vara utan betydelse.14
Det bör först anmärkas, att frågan i den folkrättsliga diskussionen blivit över hövan invecklad därigenom, att man särskilt i äldre tider laborerat med ett av det privaträttsliga äganderättsbegreppet starkt påverkat suveränitetsbegrepp och därigenom föranletts att använda en mycken- het av tid och utrymme på att diskutera frågan, huruvida staten har äganderätt (dominium, droit de propriété) över sitt territorialvatten eller endast offentligrättsliga befogenheter (jurisdiktion, imperium) över detsamma. Detta äldre (patrimoniella) suveränitetsbegrepp har emellertid som bekant i den moderna statsrätten fått vika för ett suveränitetsbegrepp av rent offentligrättslig art. Suveräniteten innebär den högsta legislativa och administrativa makten över ett visst terri- torium och är således intet annat än imperium; diskussionen om, huruvida strandstatens rätt över territorialvattnet innebär äganderätt eller jurisdiktion, dominium eller imperium, har förlorat sin betydelse, såsom utgående från en föråldrad frågeställning. Om man tillerkänner strandstaten suveränitet över territorialvattnet med därav följande lagstiftningsmakt, torde det ankomma på strandstatens interna lag- stiftning att reglera äganderättsförhållandena och övriga privaträttsliga förhållanden inom territorialvattnet, varvid dock givetvis intet intrång får göras i den internationellrättsliga fastslagna passagerätten med där- av följande konsekvenser.15
13Gihl, sid. 23.
14Gihl, sid. 50.
15Gihl, sid. 14.
399
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
Trots dessa slutsatser menade Gihl ändå att staten har äganderätt till allmänt vatten, bl.a. då man enligt honom får anta att det inom svensk territorium inte finns något område som är ”res nullius”.
Goda skäl talar då för att betrakta allt fiskevatten, som inte ägs av annan, som statens egendom i privaträttslig mening.16 Gihl härledde sin uppfattning bl.a. från Gustaf Vasas brev från år 1545 samt från den gällande lagstiftningen angående förbud mot stentäkt i Öresund samt straff för utlänningars fiske på allmänt vattenområde17.
8.1.3Kan staten anses ha äganderätt till allmänt vatten?
Den hittills mest omfattande utredningen avseende äganderätten till allmänt vattenområde har gjorts av Svante Bergström. Hans ut- redning Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning publicerades 1957, och innehåller dels en omfattande genomgång av äldre stadgan- den, rättspraxis, uttalanden i förarbeten och i rättsvetenskaplig litte- ratur, dels en diskussion kring de slutsatser som Bergström själv drar av det genomgångna materialet (se nedan).
En annan genomgång av frågan skedde på 1960-talet och presen- terades i Kammarkollegiets betänkande Allmänt vattenområde (B I nr 566). Betänkandet togs fram på uppdrag av Kungl. Maj:t. I upp- draget ingick att lägga fram förslag till lagstiftning varigenom kronan förklarades som ägare till det allmänna vattenområdet. Följaktligen föreslogs lagregler som tillförsäkrade kronan ägande- rätten till allmänt vatten. Kollegiet föreslog också att allmänt vatten- område skulle betraktas som fastigheter och redovisas i fastighets- registret.18 När det gäller de begränsande rättigheter i allmänt vattenområde som sedan tidigare innehades av andra än staten, drog kollegiet slutsatsen att dessa skulle bestå, trots att staten förklara- des som ägare, och att inga förbehåll behövde göras i samman- hanget.19 Vidare föreslogs även att staten skulle lämna samtycke om byggande i vatten (t.ex. hamnar och utfyllnad) skulle påverka grän- sen mot allmänt vatten.20 Betänkandet fick ett blandat mottagande. Flera tunga remissinstanser var kritiska. De ansåg att betänkandet
16Gihl, sid. 261.
17Se Gihl, sid. 261, 264 not 2 samt sid. 286.
18B I nr 566, sid. 42 f.
19B I nr 566, sid. 47 f.
20B I nr 566, sid. 44 ff och 55.
400
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
inte tillräckligt ingående redogjorde för vilken rättslig status det allmänna vattenområdet kunde anses ha utan explicit reglering. Vidare efterfrågades en mer utförlig utredning av förekomsten av rättighetshavare inom det allmänna vattenområdet. Även vissa frågor om gränsdragningen mellan allmänt och enskilt vatten samt om fastighetsredovisning och fastighetsbildning blev föremål för kritik. Betänkandet ledde aldrig till lagstiftning, utan ärendet skrevs av mot regeringens proposition (1966:114) med förslag till lag om kontinen- talsockeln.21
I propositionen uttalade departementschefen följande beträffande statens rätt till havsbottnen:
Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtill- gångar bör i enlighet med utredningens förslag förklaras tillkomma staten. Att dessa rättigheter tilläggs staten inom det område som omfattas av konventionen, dvs. den del av kontinentalsockeln som är belägen utanför territorialgränsen, synes naturligt. I fråga om havs- bottnen innanför territorialgränsen har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt vattenområde i enlighet med det av kammar- kollegiet år 1965 framlagda förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten. Detta förslag har vid remissbehandling fått ett övervägande positivt mottagande. En legal förklaring av statens äganderätt till allmänt vattenområde aktualiserar emellertid flera i kammarkollegiets betänkande berörda frågor, som sköts åt sidan eller lämnades öppna när 1950 års lag om gräns mot allmänt vattenområde genomfördes. Dit hör frågor om fastighetsbildning och fastighetsredo- visning samt vissa frågor om gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten. I dessa delar har kollegiets förslag mött stark kritik. Det är därför enligt min mening inte möjligt att nu lösa dessa frågor. Med hänsyn härtill torde inte heller frågan om lagstiftning angående statens äganderätt till allmänt vattenområde f.n. böra tas upp. Detta synes emellertid inte behöva påverka den mera begränsade frågan om rätt till naturtillgångar på havsbottnen inom allmänt vattenområde i havet. Som förut nämnts fastslogs år 1953 i lag, att rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde tillkommer staten. Enligt min mening synes det rimligt att i samband med nu ifråga- varande lagstiftning även rätten till övriga naturtillgångar på havs- bottnen inom sådant område i havet – som är undandraget enskild äganderätt – tillerkänns staten. Härigenom blir förutsättningarna för en reglering beträffande havsbottnens naturtillgångar desamma innan- för och utanför territorialgränsen.22
21Se prop. 1966 nr 114 samt redogörelse i Kammarkollegiets skrivelse, dnr 4.1-5982-10 sid. 3.
22Prop. år 1966 nr 114, sid. 48.
401
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
Vidare anförs i specialmotiveringen:
Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen innebär min anslutning till utredningens förslag i denna paragraf inte något ställningstagande till frågan hur statens rätt till allmänt vattenområde bör generellt bedömas. Den utredning som kammarkollegiet gjort i denna fråga och som utmynnar i förslag om att allmänt vattenområde skall tillhöra staten bör som jag tidigare framhållit inte läggas till grund för lagstiftning. Om den nu föreslagna lagstiftningen om kontinental- sockeln genomförs, synes i varje fall f.n. inte något behov föreligga av en lagstiftning om rätten till allmänt vattenområde. Frågan kan emellertid senare få upptagas till förnyad prövning.23
Frågan om statens rätt till nyttigheter på havsbottnen hade dock diskuterats redan innan lagen (1966:314) om kontinentalsockeln aktualiserade frågan, nämligen år 1951 då ett privatägt bolag fick tillstånd av dåvarande vattendomstolen att suga sand på allmänt vattenområde. Kammarkollegiet ansåg med anledning av detta att nyttigheter som denna inte fick tillgodogöras på allmänt vattenområde utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Kammarkollegiet argumenterade för att den aktuella sandtäkten närmast var jämförlig med vanlig grustäkt, eller kanske snarare med tillgodogörande av mineral på kronojord. Detta fick till följd att en proposition utarbetades 1953 i syfte att reglera statens rätt till ersättning. Efter en redogörelse för behand- lingen av frågan om den rättsliga karaktären av allmänt vattenområde i olika sammanhang konstaterade departementschefen att det måste anses oklart vilken rättslig ställning man kan tillägga allmänt vatten- område:
Det kan anses tillhöra kronan, men man kan måhända också hävda, att det på annat sätt är en det allmännas tillhörighet eller att det icke tillhör någon.24
I propositionen uttalar departementschefen även följande:
Avgörande för frågan huruvida kronan enligt gällande rätt äger uttaga avgift för rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde torde vara om denna rätt är förbehållen kronan eller om den i princip tillkommer envar. På grund av ofullständigheten i gällande lagstiftning på detta område kan det ifrågasättas huruvida något säkert svar därpå kan lämnas.
Starka skäl talar emellertid för att rätten till sådan sandtäkt, varom här är fråga, bör tillkomma kronan. Det kan nämligen av flera orsaker
23Prop. år 1966 nr 114, sid 58.
24Prop. 1953 nr 212, sid. 4.
402
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
ej vara rimligt att naturtillgångar, belägna på områden undandragna enskild äganderätt, skall kunna tillgodogöras av enskilda i betydande omfattning. Det synes därför genom lagstiftning böra fastslås, att rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde tillkommer kronan.25
Departementschefen konstaterade därefter att det lämpligaste sättet att säkra kronans rätt till sandtäkt på allmänt vattenområde var att genom lag förklara att allmänt vattenområde tillhör kronan. För att göra detta skulle man dock behöva utreda de begränsade rättigheter till allmänt vattenområde som enligt lag eller annars tillkom en- skilda och som även framdeles skulle bestå. Någon sådan utredning förelåg inte och departementschefen konstaterade att en legal för- klaring av kronans äganderätt till allmänt vattenområde fick anstå i avvaktan på en sådan utredning. I stället nöjde man sig med en mera provisorisk lösning och reglerade bara den aktuella frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt.26 I lagrådets yttrande över lagförslaget betonades att förslaget inte innefattade något ställningstagande till frågan hur rättsläget mera generellt borde bedömas.27 Till följd av propositionen fick Kammarkollegiet det ovan redovisade uppdraget angående äganderätten till allmänt vattenområde.
Sedan Kammarkollegiets förslag förkastades har frågan om det allmänna vattenområdets rättsliga status inte närmare berörts av lagstiftaren. Som angetts inledningsvis under detta avsnitt aktuali- serades emellertid frågan igen genom Havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91). Lantmäteriet har därför på uppdrag av utredningen närmare studerat frågan om staten kan anses som ägare till allmänt vattenområde. Här presenteras en sammanfattning av Lantmäte- riets genomgång och de slutsatser myndigheten drar av denna.
25Prop. 1953 nr 212, sid. 5 f.
26Se prop. 1953 nr 212, sid. 6.
27Se prop. 1953 nr 212, sid. 8, 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde ersattes avseende havsområdet av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Beträffande allmänt vattenområde i de större insjöarna ersattes 1953 års lag av lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.
403
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
Regalrätten
En första fråga som ställs är om man med stöd av regalrätten kan hävda att staten är ägare till allmänt vatten. Under framförallt 1600- och 1700-talet men även senare gjorde kungamakten gällande att den ägde en så kallad regalrätt, dvs. att all okultiverad mark till- hörde kronan. År 1542 förklarar Gustav Vasa att ”sådana ägor som obygde liggie höre Gud, Oss och Sverigis Crone till och ingen annan”. De marker som inte var någons egendom skulle tillhöra kronan. I 1683 års påbud om skogarna fanns för första gången klart uttalade bestämmelser om företagande av avvittring, dvs. avskiljande av kronans mark från de enskilda hemmanens och byarnas ägo- områden. Påbudet har ansetts innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna områden som var att anse som skogs- marker. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten.
Ett förhållande man måste ta i beaktande när man överväger om regalrätten kan vara en grund för statens äganderätt till allmänt vatten är att innebörden av begreppet regalrätt inte är helt enkel att inordna i en nutida rättsuppfattning. Gihl hänvisar beträffande be- greppet till den sammanblandning av privaträttsliga och offentlig- rättsliga synpunkter som präglade äldre tiders finansrätt och stats- rätt överhuvudtaget.28 Även om kungamakten hävdade sin regalrätt så innebar det inte nödvändigtvis att man hävdade en äganderätt, utan det kunde röra sig om en svagare rätt, t.ex. att staten anknöt ett ekonomiskt intresse till vissa resurser.29
Det är främst fiskeregalet som är av intresse för frågan om staten kan hävda äganderätt till allmänt vatten. Fisket har alltid ut- gjort den främsta nyttigheten på allmänt vattenområde och prak- tiskt taget allt material från äldre tid avseende allmänt vatten rör fiskerätten.30 Med detta i beaktande kan man även diskutera vilken mening som läggs in i begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” som används i äldre författningar. Det har också gjorts en analys över hur man historiskt har betraktat vattenområden. Under 1700-talet användes begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” som synonyma med
28Gihl, sid. 240 not 4.
29Bergström, sid. 38.
30Bergström, sid. 10.
404
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
vattenområde, då detta hade sitt egentliga värde genom just fisket. Mot slutet av 1800-talet sker en förskjutning, och begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” avser nu endast rätten att fiska. Samtidigt börjar man härleda dispositionsrätten över vattenområdet ur äganderätten till grunden.31
Redan på landskapslagarnas tid ansågs fisket tillkomma den som ägde vattnet. Svenska staten har sedan medeltiden på olika sätt för- fogat över fisket i de vatten som omger Sverige, och det finns for- muleringar som visar att fisket ansågs tillhöra kronan genom dess rätt att ta ut avgift för fisket. Däremot är det inte säkert att man därmed menade att fisket var kronans egendom i privaträttslig mening. I ett brev från år 1545 säger sig Gustav Vasa ha varit över- ens med rikets råd om att ”alla strömmingsfisken och fiskeläger, som utmed saltsjön sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas, som de ock med rätta äro, Konungens rätta allmänningar”. Samma brev föreskrev att kungen skulle ha en tredjedel av saltsjöfisket liksom av andra allmänningar, och upprepade regeln från Hälsinge- lagen att den äger vatten som äger land. Det konstaterades att fisket närmast stranden var förbehållet strandägarna, men att fisket därutöver skulle få nyttjas av envar mot avgift. Kronans regalrätt till fisket i Saltsjön respekterades allmänt under de två följande århundradena, fram till tillkomsten av 1766 års fiskeristadga. Denna innebar en väsentlig förändring i lagstiftningen. Fiskeristadgan in- leddes med en bestämmelse där fisket i öppna havet förklarades vara fritt för varje svensk undersåte utan avgift till kronan. Syftet var att främja fiskerinäringen. Härmed anses staten ha avsagt sig fiskeregalet.32
Bergströms utredning
I sin utredning Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning prövar Bergström huruvida staten enligt fyra hypotetiska grunder kan an- ses ha äganderätt (dominium) över allmänt vattenområde och av- visar samtliga. De fyra grunderna är äganderätt till grunden, omtyd- ning av fiskerätt (dvs. fiskeregalet) till äganderätt, omtydning av annan regalrätt än fiskerätt till äganderätt samt allmän rättsprincip
31Rodhe, sid. 111.
32Bergström, sid. 11 f och SOU 1947:47, sid. 50.
405
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
(för en genomgång av dessa och skälen till varför de avvisas, se Lantmäteriets utredning, bilaga 10). Eftersom statens dominium till allmänt vattenområde inte kan styrkas drar Bergström slutsatsen att det allmänna vattenområdet saknar ägare och bör betraktas som en ”riksallmänning” med kronan som förvaltare och som målsman för allmänningsintresset. En legal förklaring om kronans äganderätt skulle därför innebära en ändring av gällande rätt. Ett alternativ till en sådan förklaring är att staten får fortsätta att bestämma över det allmänna vattenområdet genom lagstiftning.33
En förklaring till Bergströms påstående att det allmänna vatten- området saknar ägare är att ”det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Bergström beskriver att det länge har varit en främmande tanke att ett vattentäckt område utan anknyt- ning till en strand skulle kunna vara fast egendom och som sådan föremål för äganderätt. Statens äganderättsanspråk har dessutom framdrivits av ett bestämt ekonomiskt behov. Exempelvis var det den norrländska gruvhanteringens behov av skog som drev fram av- vittringen34. Det var först i samband med lagstiftningen om rätt till sand-, grus- och stentäkt som det framkom ett behov för staten att göra gällande en äganderätt till allmänt vattenområde.35
Tiden efter Bergström
Lantmäteriet har även undersökt om det har inträffat något efter Bergströms utredning som kan leda till en annan bedömning, dvs. att staten kan hävda äganderätt till allmänt vattenområde.
I detta avseende återges Gabriel Michaneks slutsatser i avhand- lingen Energirätt, från 1990, där han har undersökt hur lagstiftaren har sett på frågan om statlig äganderätt till allmänt vattenområde efter Bergströms utredning. Michanek konstaterar att lagstiftaren både när det gällt 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäktlag inom allmänt vattenområde och 1966 års kontinental- sockellag utgår från att gällande rätt är oklar. Michanek noterar att Bergströms utredning inte har ifrågasatts i doktrin eller lagförarbeten
33Bergström, sid. 48 f.
34Den process som genomfördes från slutet av 1600-talet för att avskilja kronans mark från den enskilda marken.
35Bergström, sid. 47 f.
406
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
efter år 1957, och tillägger att någon systematisk undersökning mot- svarande Bergströms saknas i den rättsvetenskapliga doktrinen. Berg- ströms utredning förefaller, enligt Michanek, övertygande i den meningen att det saknas klart stöd för en statlig äganderätt till området, och även Michanek själv kommer fram till denna slut- sats.36
Ett rättsligt avgörande som kan vara av visst intresse för om regalrätten kan läggas till grund för statens äganderätt är Högsta domstolens dom i det så kallade Skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1)37, där statens äganderättsanspråk avseende de så kallade skattefjällen i norra Jämtland behandlas ingående. I domen resonerar Högsta dom- stolen (HD) kring regalrättens betydelse för uppkomsten av en privaträttslig statlig äganderätt. I målet skulle HD bl.a. ta ställning till ifall samerna eller staten ska anses som ägare till skattefjällen. Det är enligt HD ostridigt att skattefjällen var herrelöst land (res nullius) när samerna började nyttja dem. HD anser att det är tveksamt om Gustav Vasas brev den 20 april 1542 avser även lapp- markerna och finner inga belägg för att kronan skulle ha framställt några privaträttsliga anspråk på fjälltrakterna under perioden fram till 1640-talet. 1683 års påbud om skogarna innebär enligt HD att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privat- rättsliga anspråk på sådana avlägset belägna ägarlösa områden som var att anse som skogsmarker. Författningen tar alltså sikte på skogsmarker, och något kronans anspråk på fjällvidderna fram- träder inte. I stället blev den fortsatta utvecklingen, och den tolk- ning som påbudet fick, avgörande. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten. I domen redovisar HD åtskilliga uttalanden som visar att man under en längre tid, i vart fall från 1800-talet och framåt, i olika sammanhang har utgått från att den aktuella marken ägdes av staten och även agerat i enlighet med detta. Myndigheternas behand- ling av skattefjällen på 1820- och 1830-talen talar för att fjällen då betraktades som kronomark. HD beskriver hur utvecklingen under 1800-talet har kännetecknats av en tilltagande statlig maktutövning beträffande skattefjällen. Även om denna till en början skulle kunna uppfattas som uttryck för den allmänna höghetsrätt som staten hade
36Michanek, sid. 514.
37Nytt juridiskt arkiv.
407
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
över sitt territorium, har det med tiden blivit allt tydligare, att myndigheterna ansett sig kunna förfoga över områdena som krono- mark. Det får enligt HD antas att denna ståndpunkt byggde på 1683 års påbud eller Gustav Vasas brev. I vart fall torde praxis ha byggt på föreställningen, att staten i enlighet härmed hade ägande- rätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan – en uppfatt- ning som med tiden kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats. Myndigheternas åtgärder visade även tydligt att man inte godtog någon samisk äganderätt till fjällen. Sammantaget finner HD att staten, framför samerna, ska anses som ägare till skatte- fjällen, ytterst på grund av 1683 års påbud. Samernas rätt har in- skränkt sig till en stark bruksrätt.
I en dom från 2003 (NJA 2003 c 44) avseende en äganderätts- utredning av ett stort antal holmar och skär inom allmänt vatten- område kom frågan om äganderätten till allmänt vattenområde också upp. Lantmäterimyndigheten fann att de flesta av de berörda holmarna och skären var enskilt ägda. Någon holme ansågs vara kronoholme tillhörig staten och vissa andra holmar och skär ansågs ingå i allmänt vattenområde. Den överklagade delen av äganderätts- utredningen rörde ett antal holmar och skär som lantmäterimyn- digheten ansåg var enskilt ägda. Underinstanserna däremot ansåg att dessa holmar och skär var så små att de fick anses ingå i det allmänna vattenområdet enligt lagen (1950:595) om gräns mot all- mänt vattenområde och att staten därigenom erhållit äganderätten. HD skriver följande:
Underinstanserna har bedömt att landbildningarna ägs av staten därför att de ingår i allmänna vattnet. Att landbildningar ingår i allmänna vattnet innebär emellertid inte att de också skall redovisas som ägda av staten i äganderättsförteckningen (se t.ex. NJA 1966 II s. 382 ff).
HD:s resonemang talar för att man inte ser staten som ägare till det allmänna vattenområdet. Den hänvisningen HD gör avser uttalan- det i förarbetena till 1966 års kontinentalsockellag där departements- chefen resonerar kring en legal förklaring om statens äganderätt till det allmänna vattenområdet (se inledningsvis i avsnitt 8.1.3).
408
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Lantmäteriets slutsatser
Lantmäteriet drar av sin genomgång slutsatsen att det är svårt att med någon säkerhet hävda att regalrättens framväxt har medfört en statlig äganderätt till allmänt vattenområde. Även om det har funnits regalrättsliga anspråk på området så har dessa snarast varit ett ut- tryck för statens allmänna höghetsrätt.
I Skattefjällsmålet resonerar HD kring att det kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats att staten hade ägande- rätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan. Lantmäteriet menar att eftersom målet handlar om motstående äganderätts- anspråk blir det aldrig aktuellt att tillämpa principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. När HD kommer fram till att staten, framför sameparterna, ska anses som ägare till skatte- fjällen är det inte på grund av nämnda princip utan på grund av 1683 års påbud och den tolkning som påbudet fick.
Det är enligt Lantmäteriet svårt att hävda att 1683 års påbud var tillämpligt på det allmänna vattenområdet eller att påbudet skulle ha givits en sådan tolkning i praxis. Däremot skulle man kunna hävda att den rättsprincip som påbudet byggde på är tillämplig även på det allmänna vattenområdet. En viktig skillnad är dock att staten inte har ansett sig kunna förfoga över det allmänna vattenområdet på samma sätt som områden på land, t.ex. skattefjällen och krono- holmarna. I stället har man konsekvent uttryckt en tvekan inför en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Detta framgår av olika uttalanden i förarbeten, doktrin och praxis. Även om den nämnda principen kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats på land så har den alltså inte tillämpats på ett sådant sätt på det allmänna vattenområdet. Lantmäteriet anser därför inte heller att någon statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet kan anses ha uppstått med hänvisning till principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. Även HD:s beslut i NJA 2003 C 44 talar enligt Lantmäteriet för en sådan slutsats.
Sammanfattningsvis anser Lantmäteriet att det är svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den delen någon annan, ska anses ha en privaträttslig äganderätt till det allmänna vatten- området. Mycket talar i stället för att området är en ”riksall- männing” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har rätt att
409
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Hans slutsats står sig enligt Lantmäteriet väl än i dag.
På senare tid har frågan om statens rätt till allmänt vatten aktua- liserats ytterligare. Trots den osäkerhet som rått slår regeringen fast i prop. 2013/14:186 Hushållning med havsområden att den förfogande- rätt staten har över allmänt vatten inte kan jämställas med äganderätt, men att dispositionsrätten över allmänt vatten tillkommer staten.
Det område inom Sveriges territorialhav som inte indelats i fastigheter utgörs av allmänt vattenområde. Detta område kan inte ägas av enskild och den förfoganderätt staten har över området kan inte heller den jämställas med äganderätt. Staten har dock genom lag rätt att reglera hur det allmänna vattenområdet används, likväl som staten genom lag styr övrig markanvändning inom territoriet. Dispositionsrätten över allmänt vatten tillkommer staten. I de fall staten inte reglerat frågan om rådighet i en författning, behöver den som vill utföra en viss åtgärd eller bedriva en viss verksamhet vända sig till staten med en begäran om rådighetsmedgivande.38
8.2Statens rätt till allmänt vatten
8.2.1Vad har staten för rätt till allmänt vattenområde?
Om staten inte anses äga allmänt vattenområde – vad gäller då? Det alternativ till statlig äganderätt som kvarstår är att det allmänna vattenområdet får betraktas som en ”riksallmänning” som kan nyttjas av varje svensk medborgare utan att någon genom besittningstag- ande (ockupation) kan förvärva äganderätt eller annan ensamrätt till området eller någon del därav.39
Staten har rätt att genom lag reglera hur det allmänna vatten- området används, likväl som staten genom lag styr övrig mark- användning inom territoriet. Den lagstiftning som finns och som reglerar markanvändning, t.ex. miljöbalken samt plan- och bygg- lagen, gör ingen skillnad på enskilt och allmänt vatten. Däremot är, som redovisats ovan, rättsläget mer oklart när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten och att ta ut avgift för denna.
38Prop. 2013/14, sid. 15 f.
39Bergström, sid. 8.
410
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Naturtillgångar på havsbottnen
Det finns dock några exempel på när statens dispositionsrätt till allmänt vatten är reglerad i lag. I lagen (1966:314) om kontinental- sockeln framgår av 2 § att rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten. Staten förfogar alltså över naturtillgångarna på kontinentalsockeln. Kontinental- sockeln utgörs av den långsamt sluttande del av havsbottnen som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot de stora havsdjupen. Enligt UNCLOS och dess föregångare har kust- staten tillerkänts suveräna rättigheter att utforska och tillgodogöra sig naturtillgångar på sockeln, även om sockeln ligger utanför territorialgränsen. I Sverige definieras kontinentalsockeln som havs- bottnen och dess underlag från gränsen för allmänt vattenområde och utåt, så långt som regeringen bestämmer (1 §), dvs. på allmänt vatten i havet innanför territorialgränsen såväl som utanför denna gräns. Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i lagen mine- raliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utveck- lingsskede, då de kan bli föremål för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag (1 § andra stycket). Lagen gäller även för geologisk lagring av koldioxid och för undersökning inför utläggning respektive vid utläggning av undervattenskablar i vissa fall (2 b §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för annan än staten att utforska eller utvinna naturtillgångar från kontinental- sockeln. Ett sådant tillstånd ska avse ett bestämt område och en viss tid. Regeringen kan vidare meddela föreskrifter om att ett visst slag av verksamhet får bedrivas utan tillstånd (3 §). Vid prövning av tillstånd att utforska eller utvinna naturtillgångar från kontinental- sockeln ska miljöbalken tillämpas (3 a §). Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt, t.ex. att skydda människors hälsa och miljön. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten (4 §). Enligt 4 b § kan tillstånd bl.a. även förbindas med villkor om att avgifter ska betalas till staten för tillståndet. Avgifterna ska vara beräknade antingen i förhållande till mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar av
411
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
dessa eller på något annat sätt. Ett tillstånd får också göras bero- ende av att säkerhet ställs för kostnaderna för att ta bort anlägg- ningar och för andra åtgärder för återställning. Enligt kontinental- sockelförordningen (1966:315) meddelas tillstånd av regeringen (4 §) samt, när det gäller tillstånd till sand-, grus och stentäkt på ett område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet, av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden kompletterar kontinentalsockellagen genom att det i denna slås fast att även rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Stor- sjön i Jämtland tillkommer staten. Enligt kungörelsen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden beslutar länsstyrelsen om upplåtelse (1 § första stycket). Upplåtelse ska ske för viss tid, högst tio år, och avse visst område. Vid upplåtelsen ska bestämmas i vilken omfatt- ning sand, grus eller sten får utvinnas. Vidare ska ersättning utgå, om den upplåtna rättens ringa omfattning eller annat särskilt skäl inte föranleder annat (1 § andra stycket). Avtal ska upprättas skrift- ligen och innehålla samtliga villkor för upplåtelsen. I avtalet ska även erinras om den prövning av verksamheten som kan fordras enligt annan lagstiftning (1 § tredje stycket). Ersättningen ska betalas till länsstyrelsen (2 §).
Jakt och fiske på allmänt vatten
Historiskt har främst fiske, men även jakt, utgjort de viktigaste nyttigheterna inom allmänt vattenområde. Om man går tillbaka till äldre material, är det främst när det gäller dessa nyttigheter som rätten till allmänt vatten berörs. Rätten till jakt respektive fiske i allmänt vattenområde i dag regleras av jaktlagen (1987:259) och fiske- lagen (1993:787). I både jakt- och fiskelagen har förutsatts att staten har rätt att förvalta allmänt vattenområde.
Regleringen av utnyttjandet av resurser på enskilt och allmänt vatten genom fiske sker genom fiskeregleringen. Fiskelagen gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I vissa fall gäller lagen även svenskt havs- fiske utanför den ekonomiska zonen (1 §). Olika regler gäller för
412
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
fiske på enskilt och allmänt vatten. Fisket i enskilt vatten tillhör fastighetsägaren (9 §), medan varje svensk medborgare får fiska i allmänt vatten (8 §). Vid tillämpningen av denna reglering har ägande- rätten till allmänt vatten inte någon betydelse. Fisket regleras med utgångspunkt i att fisken inte tillhör någon utan är en allmän resurs som regleras i det allmänna intresset, såsom beståndsvård eller miljöintresset. Äganderätten till allmänt vatten har inte heller disku- terats som en förutsättning när det gäller de olika försöken att in- föra en fiskevårdsavgift.
Jakten regleras med samma utgångspunkt som fisket, dvs. att viltet är en allmän resurs. Jaktlagen gäller enligt 1 § inom svenskt territorium och, i de fall det anges särskilt, i ekonomisk zon och vid jakt på det fria havet från fartyg och luftfartyg. Jakträtten till- kommer fastighetsägaren. Enligt 12 § jaktlagen har fastighetsägaren också jakträtt intill 100 meter från strandlinjen på allmänt vatten som gränsar till fastighetens strand (exempelvis en ö där öns längd inte uppgår till 100 meter). På annat allmänt vatten samt holmar, klippor och skär som inte tillhör något hemman (inte ingår i fastig- hetsindelningen) krävs det däremot tillstånd av myndighet (12 § andra stycket), enligt 47 § jaktförordningen länsstyrelsen. Sedan länge tas en viltvårdsavgift ut av den som jagar, oavsett vem som äger marken där jakten bedrivs.
Rådighetsmedgivande från Kammarkollegiet
Kammarkollegiet har enligt sin instruktion40 till uppgift att företräda allmänt vattenområde i den utsträckning någon annan myndighet inte har till uppgift att göra det. Detta har tolkats som att Kammarkollegiets rådighetsmedgivande krävs för att få disponera allmänt vattenområde. Någon annan reglering av frågan finns inte i dag. Mycket talar för att Kammarkollegiets rätt att besluta om rådighetsmedgivande bör anses inrymmas i statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet. Någon måste kunna företräda allmänhetens intressen i frågor som rör allmänt vatten- område. Det finns dock anledning att i lagstiftning klargöra och förtydliga statens befogenheter på området. En tydligare lagstift-
40 Förordning 2007:824 med instruktion för Kammarkollegiet.
413
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
ning kan vara ett sätt att råda bot på oklarheterna oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området. Utredningen återkommer i avsnitt 8.3.2 med förslag i dessa frågor.
8.2.2Även andra beslut än rådighet krävs för att få utnyttja allmänt vatten
Vid tillståndsprövning enligt exempelvis miljöbalken krävs i dag att verksamhetsutövaren har rådighet över vattenområdet där verk- samheten ska bedrivas – det görs ingen skillnad mellan enskilt och allmänt vatten. Frågan om rådighet tas upp i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (restvattenlagen). Lagen är tillämplig på vattenverksamhet och vattenanläggningar m.m. (1 §). För att få bedriva vattenverksamhet ska utövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten ska utövas (2 kap. 1 §). Rådigheten är för närvarande en processförutsättning vid tillåtlighetsprövningen. Enligt 2 kap. 2 § råder var och en över det vatten som finns inom den egna fastigheten. Man kan också ha rådighet över en fastighets vatten till följd av upplåtelse av fastig- hetsägaren eller genom tvångsförvärv. För vissa typer av vatten- verksamhet (2 kap. 4 §) eller om verksamhetsutövaren är stat, kommun eller vattenförbund och verksamheten är önskvärd från allmän miljö- eller hälsosynpunkt eller främjar fisket (2 kap. 5 §) är inte rådighetsbeslutet någon processförutsättning, däremot måste den civilrättsliga dispositionsrätten ordnas41. Bestämmelserna har tolkats så att rådighet även behövs för att ta i anspråk allmänt vatten.42
För många av de aktiviteter som bedrivs i allmänt vatten finns krav på andra tillståndsbeslut; koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, ellagen (1997:857) eller naturgaslagen (2005:403), bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900), tillstånd enligt miljöbalken (1998:808) etc. Dessa beslut ger dock inte till- träde till mark eller vattenområde, oavsett om det är fråga om
41SOU 2014:35, sid. 45.
42I SOU 2014:35 har en översyn gjorts av lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. I betänkandet föreslås att lagen upphävs och att de bestämmelser som fortsatt ska gälla förs över till miljöbalken och andra relevanta författningar. Bl.a. föreslås att kravet på rådighet som processförutsättning utgår.
414
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
fastighetsindelat område eller allmänt vattenområde. För detta krävs andra beslut eller överenskommelser, t.ex. ledningsrättsbeslut när det gäller ledningar av olika slag, expropriation, överenskommelser med fastighetsägare. Ledningsrätt kan dock inte upplåtas i allmänt vatten eftersom lagen bara tillämpas på fastighetsindelat område, dvs. på enskilt vatten. När en ledning ska läggas ut på ett område som omfattas både av enskilt och allmänt vatten, avslutas lednings- rätten vid fastighetsgränsen mot allmänt vatten. Där får i stället, enligt dagens rutiner, upplåtelsen hanteras genom ett rådighets- medgivande från Kammarkollegiet.
8.2.3Kammarkollegiets roll
Uppgiften för Kammarkollegiet att uttryckligen företräda allmänt vattenområde när ingen annan myndighet gör det infördes i kollegiets instruktion 1972. Redan i instruktionen från den 6 december 1957 (SFS 1957:651) fanns emellertid i 4 § ett stadgande om att kollegiet äger inseende och vård över – förutom vissa särskilt angivna grupper av fast egendom – ”den statens fasta egendom i övrigt, i avseende varå icke är annorlunda stadgat”. Kollegiet hade även enligt kun- görelsen (1961:649) med vissa föreskrifter om bevakande av det allmännas rätt i vattenmål m.m. uppgiften att bevaka det allmännas rätt. I den domstolspraxis som utvecklades lämnade domstolen endast medgivande till företaget om Kammarkollegiet, såsom före- trädare för berört allmänt vattenområde, tillät att området brukades för ändamålet.43
Dagens instruktion innehåller inga krav på tillstånd eller någon förklaring om rådigheten. Kammarkollegiets uppdrag har dock av verksamhetsutövare och myndigheter tolkats som att det krävs rådig- hetsmedgivande från kollegiet för att få disponera allmänt vatten- område. Kollegiet har beslutat om rådighetsmedgivande avseende bl.a. uppförande av vindparker, odling av musslor, nedläggning av kabel och dumpning av muddermassor. Kollegiet hanterar ett 30-tal ansökningar om året.
När någon vill utöva verksamhet på allmänt vatten har Kammar- kollegiet tidigare gjort en summarisk prövning av frågan om området
43 Kammarkollegiets betänkande, B I nr 566, sid. 35 f.
415
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
utgör allmänt vatten eller inte. Om det är allmänt vatten, har ett ”rådighetsbeslut” meddelats. I dag villkoras besluten i stället med att dispositionsrätten gäller i den del av området som utgör allmänt vattenområde. Ingen kontroll görs av om någon annan redan har rådighet över området. I praktiken kan man söka rådighet över hela Östersjön (i den del som utgör allmänt vatten). Medgivande ges utan prioritet och det har förekommit att flera sökande medgetts rådighet för samma typ av verksamhet på samma område. Ett rådig- hetsmedgivande innebär alltså inte någon exklusiv rätt att nyttja området. Med få undantag beviljas alla ansökningar. Kammarkollegiet villkorar generellt giltigheten av sina rådighetsbeslut med att övriga behövliga tillstånd lämnas.
Verksamhet som är tillståndspliktig ska sedan prövas enligt miljöbalken eller annan relevant lagstiftning. Kammarkollegiet överlåter frågan om verksamheten är tillåtlig till denna prövning, dvs. inga sådana överväganden görs inför rådighetsbeslutet. Även andra intressekonflikter lämnas till tillåtlighetsprövningen. I till- ståndsbeslutet ankommer det på verksamhetsutövaren att belysa hur vattenområdet ska användas i verksamheten. Om tillstånd inte ges enligt miljöbalken eller annan tillämplig lagstiftning, förfaller rådigheten över vattenområdet.
I Kammarkollegiets roll ingår även att företräda allmänna intressen vid tillåtlighetsprövningen. I praktiken kan kollegiet således säga nej till en verksamhet som man tidigare givit positivt rådighets- beslut för.
Enligt Kammarkollegiets skrivelse Företrädande av allmänt vatten- område (Dnr 4.1-5982-10) har ingen ansökan om rådighet avslagits sedan 1960-talet. Ansökningarna avsåg i dessa fall dumpning av uttjänta fordonsdelar. Vidare synes det inte ha förekommit något fall där ett rådighetsmedgivande överklagats eller där en ansökan om vattenverksamhet inom allmänt vattenområde har avvisats på den grunden att kollegiet inte har medgivit rådighet. Det finns inte heller några exempel där en tillsynsmyndighet eller åklagare uppmärk- sammats på och drivit vidare att en åtgärd vidtagits inom allmänt vattenområde utan att rådighetsmedgivande har inhämtats.
Ett bidragande skäl till att Kammarkollegiet endast i undantags- fall avslår en rådighetsansökan, kan vara att kollegiet inte fått några riktlinjer från regeringen om vilka kriterier som ska gälla för att en ansökan ska beviljas. Det har inte funnits några politiska priori-
416
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
teringar eller andra viljeyttringar om hur det allmänna vattnet ska användas. Ytterligare en bidragande orsak kan vara att det ofta sak- nas kommunal planering inom allmänt vattenområde. Det är även oklart vad som enligt lagstiftaren kan anses innefattas i Kammar- kollegiets rätt att företräda allmänt vattenområde och vilka intressen som ska beaktas. Det är inte heller klart med stöd av vilken bestäm- melse som regeringen överlåtit uppgiften till kollegiet. Att uppgiften tillkommer Kammarkollegiet har dock, med ett undantag, så vitt utredningen känner till inte ifrågasatts. Gabriel Michanek har i sin tidigare nämnda avhandling (sid. 506 ff), uppmärksammat det oklara rättsläget när det gäller statens dispositionsrätt till allmänt vatten och drar slutsatsen att
det inte finns något klart stöd för en statlig äganderätt till allmänt vattenområde. Därmed finns inte heller något klart stöd för att ett särskilt tillstånd som avser rådigheten skulle behövas, t.ex. för att uppföra ett våg- eller vindkraftverk där.
Lantmäteriet anser dock i motsats till Michanek (se bilaga 10) att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivande, bör rymmas inom statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet, men att det finns anledning att i lagstiftning klargöra och även utöka statens befogenheter.
8.2.4Sjöfartsverkets roll
Av 2 kap. 4 § restvattenlagen framgår att den som bedriver vatten- verksamhet har rådighet inom det område där verksamheten be- drivs, om vattenverksamheten behövs för allmän väg, allmän farled eller allmän hamn. Den rådighet som grundas på 2 kap. 4 § ger i sig ingen civilrättslig dispositionsrätt utan endast den processuella befogenhet som krävs för att få till stånd en tillståndsprövning av verksamheten. Den civilrättsliga dispositionsrätten (markåtkomsten) måste verksamhetsutövaren ordna på annat sätt, t.ex. genom någon form av tvångsrätt, servitut eller nyttjanderätt.44 Enligt 1 § lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn får en allmän farled eller allmän hamn inrättas om farleden/hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna
44 SOU 2014:35, sid. 145.
417
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
samfärdseln, om farleden är av väsentlig betydelse för fiskerinäringen eller för trafiken med fritidsbåtar och om det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Vidare framgår att det är regeringen som fattar beslut om inrättandet av allmän farled och allmän hamn, men regeringen kan även genom föreskrifter ge annan myndighet sådan rätt (4 §). Av Sjöfartsverkets instruktion (2007:1161) framgår att en av Sjöfartsverkets huvuppgifter är att svara för farledshållning och inrätta nya farleder. Med farled menas en sjöväg anvisad genom sjösäkerhetsanordningar eller utmärkt i sjökort eller en nautisk publikation45. Detta innebär att det inte krävs något rådighets- medgivande från Kammarkollegiet när Sjöfartsverket ska inrätta farleder på allmänt vatten.
Sjöfartsverket anser sig ha befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i allmänna farleder. Detta följer av verkets instruktion i kombination med farledslagen och farledsförordningen. Sjöfartsverket är således av den uppfattningen att verket har ett utpekat ansvar att besluta om rådighet i allmänna farleder. Sjöfarts- verket har under många år, på ansökan av exempelvis en hamn, fattat rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Mark- och miljödomstolen som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmed- givanden i ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet.
Dessutom har Sjöfartverket enligt förordningen (2011:658) om undanröjande av vrak som hindrar sjöfart och fiske rätt att avlägsna vrak och andra större föremål som sjunkit i allmän farled, dvs. staten har genom lagstiftning talat om hur det allmänna vattnet ska nyttjas i en allmän farled och att Sjöfartsverket har ansvaret att hålla farlederna framkomliga.
Sjöfartsverkets uppfattning är att Kammarkollegiet äger viss be- slutanderätt genom att företräda allmänt vattenområde. Detta gäller dock endast ”… i den utsträckning någon annan myndighet inte har till uppgift att göra det” (2 § Kammakollegiets instruktion). Verket menar att för det fall lagstiftaren avsett att Kammarkollegiet skulle ha beslutanderätt över rådighet i allmän farled skulle det uttryck- ligen ha reglerats i farledslagen eller farledsförordningen.
45 Sjöfartsverket, Ordlista och begreppsdiagram Farleder och hamnar, version 2.0, 2011-05-31, sid. 5.
418
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Kammarkollegiets uppfattning är att rådighetsmedgivande eller liknande upplåtelse till allmänt vatten inte innebär en exklusiv rätt att nyttja det aktuella området. Kammarkollegiet menar att den upp- låtelse Sjöfartsverket eller annan myndighet får genom 2 kap. 4 § restvattenlagen inte innebär att verksamhetsutövaren har rätt att besluta om rådighet enligt 2 kap. 2 § samma lag.
8.3Framtida hantering av allmänt vatten
8.3.1Verksamheter i allmänt vattenområde
Inledningsvis kan det vara av intresse att få en översikt över vilken typ av verksamheter som bedrivs inom allmänt vattenområde.
I sitt betänkande Allmänt vattenområde från år 1965 gjorde Kammarkollegiet en sammanställning över verksamheter som hade prövats för utnyttjande av allmänt vattenområde. Följande verk- samheter listades46:
Jakt och fiske.
Utvinning av mineral. Detta är dock av ringa betydelse, då gruv- brytning inte är aktuell så långt från land. Brytning kan dock bli aktuell på landbildning ovanför vattenytan. Gruvlagen är tillämplig, då t.ex. en ort kan drivas så långt ut i havet att orten delvis berör allmänt vatten. Exempel på tillämpning av gruvlagen finns i de stora sjöarna.
Stenkolslagen och uranlagen är tillämpliga. Det har förekommit att koncession enligt stenkolslagen meddelats på allmänt vatten- område.47
46B I nr 566, sid. 28–33, 1:5–1:15.
47Lagarna har upphävts. Frågorna regleras numera av lagen (1996:314) om kontinentalsockeln samt minerallagen (1991:45), vilken uttryckligen inte gäller på allmänt vattenområde (1 kap.
2§).
419
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
Sandtäkt m.m. enligt lagen om rätt till sand-, grus och stentäkt. Verksamheten är vanligast i Skåne.48
Utfyllnad för byggnads- eller hamnändamål samt annat byggande i allmänt vattenområde. Allmänt vatten hade under senare tid utnyttjats i ökad omfattning för företag som enligt 2 kap. vatten- lagen är hänförliga till byggande i vatten eller likställda därmed. Prövning sker enligt vattenlagens regler. Förfoganderätten kräver medgivande eller upplåtelse från kronan/staten. Exempel på verk- samheter: utfyllnad av havsbottnen för vinnande av mark etc., brobyggen, fyrbyggen, utläggning av massor på havs- eller sjö- botten, grävning och sprängning för farled, anläggningar för bortledande av vatten från sjö, t.ex. för dricksvatten (dvs. vatten- intaget är lokaliserat till allmänt vatten), större ledningar eller tuber, hamnanläggningar och pirer etc. I exempelvis Malmö, Göteborg och Åhus har allmänt vatten tagits i anspråk för hamn- anläggningar.
Enskilt nyttjande av holmar och skär som tillhör allmänt vatten- område. Någon riksomfattande inventering hade inte genom- förts. Enskild rätt till nyttjande kan förekomma enligt urminnes hävd. Det kan även antas att ”hävdvunnen allemansrätt” ger rätt till exempelvis bete och slåtter. Det kan även finnas boningshus, bod eller annan anläggning uppförd till gagn för yrkesfisket.
1 kap. 3 § vattenlagen, rätt för strandägare att ha mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad på annans vatten. Denna rätt tillkommer strandägare, vare sig vattenområdet är enskilt eller allmänt.49
Färdas med båt och bada tillkommer envar.
Kollegiet konstaterade i betänkandet att det blivit vanligare att all- mänt vatten används som utstjälpningsplats för mudder-, schakt- och sprängmassor utan att utfyllnad upp till vattenytan sker.50 Från mitten av 1960-talet återfinns också de (kända) fall där medgivande
48Lagen (1996:314) om kontinentalsockeln hade inte trätt i kraft vid tidpunkten.
49Nuvarande bestämmelser återfinns i 1 kap. 6 § jordabalken (1970:994) samt 2 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. I SOU 2014:35 föreslås att reglerna i 2 kap. 7 § ska flyttas till jordabalken.
50B I nr 566, sid 1:10–1:11.
420
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
att disponera allmänt vatten inte givits. Dessa avser två fall (ett i Halland och ett i Stockholm), när önskemål fanns att använda all- mänt vatten som avstjälpningsplats för skrotbilar. Avslagen moti- verades med yrkesfiskets intressen samt allmänna vattenvårdssyn- punkter. Kammarkollegiet var inte berett att upplåta allmänt vatten för ändamålet.51
Utredningen har för sin del gått igenom Kammarkollegiets beslut om tillåtelse att disponera allmänt vattenområde mellan november 1992 och utgången av 2013,52
Följande verksamheter har förekommit:
1.sandtäkt,
2.sjökabel/ledning,
3.muddring,
4.dumpning av muddermassor,
5.musselodling och fiskodling,
6.vindkraft,
7.vågkraft,
8.hamnverksamhet inklusive pir, och
9.övrigt (vindmätningsmast, naturreservat, forskningsverksamhet, bottenundersökning, vandrarhemsboende, djupvattenintag, vatten- pump för omblandning av vatten).
51B I nr 566, sid 1:11.
52Perioden är vald utifrån att besluten finns lätt tillgängliga genom att digitalt arkiv införts hos Kammarkollegiet.
421
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
I tabell 8.1 nedan redovisas en sammanställning över antalet beslut årsvis avseende olika verksamheter (siffrorna avser uppräkningen ovan).
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
1992 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
1994 |
| 2 |
| 1 |
|
|
|
|
|
1996 |
|
|
|
| 4 | 1 |
|
|
|
1997 |
| 1 |
|
|
| 3 |
|
|
|
1998 |
|
| 1 |
|
| 6 |
| 1 |
|
1999 |
| 1 | 1 |
|
| 6 |
|
| 1 |
2000 |
| 7 | 2 |
|
| 7 |
|
| 2 |
2001 |
|
|
|
|
| 22 |
|
|
|
2002 |
| 3 |
|
|
| 9 |
|
|
|
2003 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| 1 |
2004 |
| 1 |
|
| 1 | 3 |
|
|
|
2005 |
|
|
|
| 1 | 11 |
|
|
|
2006 |
| 2 |
| 2 | 1 | 8 | 1 | 1 | 5 |
2007 |
| 4 | 1 | 2 |
| 1 | 1 | 1 |
|
2008 |
| 2 |
| 6 |
| 3 |
| 2 |
|
2009 |
|
| 1 | 5 | 1 | 10 | 1 |
|
|
2010 |
| 2 |
| 6 |
| 4 |
|
| 1 |
2011 |
| 9 | 2 | 9 | 1 | 8 |
| 1 |
|
2012 |
| 9 | 3 | 6 | 4 |
|
| 2 | 2 |
2013 |
|
|
| 3 | 2 | 5 |
|
| 2 |
Tot. | 1 | 43 | 11 | 41 | 15 | 108 | 3 | 8 | 14 |
Det kan konstateras att den övervägande delen av besluten avser vindkraft. Det har med andra ord skett en förskjutning från de verksamheter som lagstiftaren tidigare ansett mest aktuella på all- mänt vatten och som staten ville tillförsäkra sig ekonomiskt utbyte av, dvs. täktverksamhet av olika slag samt tillgodogörande av andra naturtillgångar som olja och naturgas.
422
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
8.3.2Regel om rådighetsmedgivande
Utredningens förslag och bedömning: I lag regleras att rege- ringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om rätt att använda allmänt vatten och att sådana beslut ska innehålla de villkor som gäller för upplåtelsen.
Kammarkollegiet ges i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter ta fram riktlinjer för i vilka fall rätt att använda allmänt vatten ska upplåtas och vilka villkor som kan vara aktu- ella vid sådana upplåtelser.
Lantmäteriet har i sin utredning konstaterat att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivande bör rymmas inom statens roll som förvaltare av det allmänna vatten- området. Att Kammarkollegiet har denna roll har, med få undantag, inte ifrågasatts. Det har dock, bl.a. av Kammarkollegiet, under senare tid framförts behov av att förtydliga myndighetens befogenheter angående rådighetsbesluten. Frågan har också aktualiserats i sam- band med diskussioner om önskemål att kunna ta ut en avgift när enskilda tillgodogör sig nyttigheter på allmänt vatten.
Fler och fler verksamheter vill ta del av den resurs som allmänt vatten utgör. De verksamheter som etableras kan ha stor påverkan på sjöfart, fiske och andra allmänna intressen i allmänt vatten. Mot bakgrund av denna utveckling kan det finnas skäl att reglera, priori- tera och också ha en möjlighet till sammanhållen kontroll av den verksamhet som bedrivs i allmänt vatten. För att säkerställa statens styrning över verksamheter i allmänt vattenområde bör det införas regler med innebörden att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar i frågor som gäller upplåtelse av allmänt vatten till nyttjande för enskild. Reglerna bör införas i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden med tillhörande förordningar. Dessa författningar reglerar även i övrigt hur allmänt vatten får nyttjas. Genom en sådan reglering ges staten möjlighet att styra nyttjandet av allmänt vatten, även avseende sådan verksamhet som inte är tillståndspliktigt enligt annan lag- stiftning. Staten får således den sammahållande kontrollen över det svenska sjöterritoriet samt en överblick över den verksamhet som
423
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
bedrivs. Ett beslut om upplåtelse av rätt att använda vattenområdet är också avgörande för möjligheten att ta ut avgifter för själva nyttjandet.
Det är enligt utredningens uppfattning lämpligt att i samman- hanget även frångå användningen av begreppet rådighet för den upplåtelse som görs i allmänt vatten. Begreppet rådighet har histo- riskt använts i stället för begreppet äganderätt då man ansett att detta inte kan användas för något så flyktigt som vatten. Den rätt som upplåts av Kammarkollegiet till allmänt vatten är inte någon äganderätt, utan kan mer liknas vid en sådan nyttjanderätt som upp- låts även till annan fast egendom. Den kan också begränsas i tiden.
Enligt nuvarande lagstiftning är det olika myndigheter som ger tillstånd till olika typer av verksamhet. Utredningen konstaterar att uppgifterna att besluta om tillstånd för verksamhet på allmänt vatten i dag är uppdelade på ett antal myndigheter, bl.a. Kammar- kollegiet, regeringen, SGU och länsstyrelserna. Det kan också förekomma verksamheter som inte kräver något tillåtlighetsbeslut. Utredningen menar att det även framöver, inte minst till följd av det ökade intresset för att ta del av havet som resurs, finns behov av att någon myndighet har kontroll av och/eller översikt över det samlade utnyttjandet av allmänt vatten.
Frågan är då vilken myndighet som lämpligen bör hantera frågan. Utredningen har stannat vid att frågan, åtminstone när det gäller allmänt vatten i havet, kan ligga kvar hos Kammarkollegiet. Kolle- giet kan karaktäriseras som en i sammanhanget neutral myndighet som inte har några egna sakintressen att bevaka och har redan till uppgift att företräda allmänna intressen i frågor som berör allmänt vatten. När det gäller allmänt vatten i sjöarna bör uppgiften kunna anförtros länsstyrelserna, som hanterar frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt i sjöarnas allmänna vatten.
Ianspråktagande av allmänt vatten för allmänna farleder är en speciell form av upplåtelse. I detta fall är upplåtelsen till sin ut- sträckning i princip exklusiv då ingen annan verksamhet på något sätt får inskränka sjöfartens möjlighet att utnyttja de allmänna far- lederna. Ett beslut om rätt att använda allmänt vatten som även ianspråktagits för allmän farled får därför inte fattas utan att sam- råd med Sjöfartsverket har ägt rum.
Oavsett vilken eller vilka myndigheter som ansvarar för upp- giften bör mandatet förtydligas. Den myndighet som har att be- sluta om nyttjanderätt till allmänt vatten bör få riktlinjer för vilka
424
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
kriterier som ska tillämpas, hur besluten ska hanteras, när det finns skäl till att neka upplåtelse av nyttjanderätt och andra villkor som kan vara aktuella vid ett medgivande. Även tillämpliga folkrättsliga regler bör beaktas vid upplåtelse, exempelvis rätten för utländska fartyg till oskadlig genomfart. Vid handläggningen av ärenden angå- ende upplåtelse av rätt att utnyttja allmänt vatten, bör vidare sam- råd ske med de myndigheter som har egna intressen i havet att be- vaka, exempelvis Sjöfartsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Riks- antikvarieämbetet, Försvarsmakten och Kustbevakningen.
Den 1 september 2014 började de nya reglerna angående hus- hållning med havsområden att gälla. Dessa innebär att det område som utgörs av allmänt vatten i haven ska omfattas av havsplaner. Havsplanerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner när de prövar anspråk på användning av ett havsområde. Vidare ska havsplanerna ge uttryck för statens syn på hushållningen med havs- området. Havsplanerna blir en del av myndigheternas beslutsunder- lag i fråga om vilken användning som ett havsområde är mest lämpat för med hänsyn till områdets beskaffenhet och läge samt de behov som finns. Regeringen ska vidare kunna meddela föreskrifter och förbud mot eller begränsningar för verksamheter och åtgärder inom ett område som omfattas av en havsplan. Det är utredningens upp- fattning att havsplanerna kommer att utgöra ett viktigt besluts- underlag vid upplåtelse av nyttjanderätt till allmänt vatten. I av- vaktan på att havsplanerna kommer på plats och ger den vägledning som behövs för detta ändamål, bör Kammarkollegiet i samråd med berörda myndigheter få i uppdrag att ta fram riktlinjer för i vilka fall rätt att använda allmänt vatten ska upplåtas och vilka villkor som kan vara aktuella vid sådana upplåtelser.
Genom att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten är rörlig, kan det inträffa att en rättighet upplåten i allmänt vatten genom gränsens förskjutning hamnar på enskilt vatten. Upplåtelsen kan då med auto- matik inte övergå till att belasta den enskilde. I dessa fall måste rätten till vattenområdet lösas genom vanliga fastighetsrättsliga regler. An- svaret för att detta görs bör ligga på den enskilde verksamhets- utövaren.
425
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
8.3.3Rätt att ta ut avgift
Utredningens förslag: Statens rätt att ta ut avgift vid upplåtelse av rätten att använda allmänt vattenområde regleras i lag. Avgiftens storlek och när denna ska tas ut regleras från fall till fall.
Utredningsdirektiven framhåller att rättsläget när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten i allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart samtidigt som möjligheten att ta ut avgift eller ersättning för att nyttja allmänt vatten som en resurs är ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad. Frågan har särskilt lyfts fram av Havsplaneringsutredningen i sitt betänkande Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91).
Frågan om äganderätt är betydelsefull bland annat för möjligheterna att ta ut avgifter eller ersättning för att utnyttja naturresurserna i terri- torialhavet, exempelvis enligt lagen om kontinentalsockeln. För att förvaltningen av havsresurserna ska vara ekosystembaserad, behöver det finnas möjligheter att införa tillräckliga ekonomiska incitament för att styra verksamheter i havet.53
Kammarkollegiet har under en period fram till mitten av 2010 tagit ut avgifter för vissa verksamheter i allmänt vatten, främst mussel- odling och vindkraft. För musselodling förekommer beslut om avgifter som utgår kalenderårsvis med 50 kronor per mussel- odlingsrigg och månad eller för bottenodling med 8 kronor per ton av den årliga avkastningen. När det gäller vindkraft förekommer beslut om att avgift för upplåtelsen ska utgå med 1 500 kronor per aggregat och år från och med det år respektive aggregat tas i drift. Avgifterna ska i dessa fall årligen räknas om i relation till föränd- ringen av konsumentprisindex. Avgifterna och beräkningsgrunden förlängs i femårsperioder, om inte endera parten begär omprövning av avgiftens storlek inom ett år från det att perioden löper ut. Kammarkollegiet har hösten 2012 informerat de verksamhets- utövare som enligt äldre beslut ska betala en sådan årlig avgift till staten, att detta inte längre är aktuellt och att inbetalning inte
53 SOU 2010:91, sid. 224.
426
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
behöver göras. Skälet till att kollegiet inte längre beslutar om avgifter är osäkerheten om på vilken rättslig grund ersättning kan tas ut.
Det är högst tveksamt om staten i dag kan anses ha rätt att ta ut avgift av enskilda för att använda allmänt vattenområde i den mån en sådan rätt inte följer av lag. Om staten vill ha en rätt att ta ut avgift för dispositioner på allmänt vattenområde, bör lagstiftning införas för att ge stöd för detta. Det förekommer redan i dag lag- regler om sådana avgifter när det gäller vissa verksamheter på all- mänt vatten, nämligen jakt och viss täktverksamhet.
Vad har då staten för möjlighet att ta ut avgifter och var går gränsen mellan en avgift och en skatt? När det gäller avgifter, skiljer man mellan belastande och frivilliga avgifter. Belastande avgifter kan i bland vara svåra att skilja från en skatt.
Skyldigheten att betala skatt och vissa avgifter till staten regleras genom normgivning. Med normgivning menas beslutandet av före- skrifter som blir bestämmande för myndigheters och enskildas handlande. Bestämmelser om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen (RF).54 Enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 ska för- hållandet mellan enskilda och det allmänna, under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, med- delas genom lag. Skatter och belastande avgifter faller in under denna bestämmelse. Riksdagen kan dock enligt 8 kap 3 § RF dele- gera till regeringen att meddela föreskrifter om belastande avgifter. Enligt denna så kallade restkompetens kan regeringen även med- dela föreskrifter, exempelvis om frivilliga avgifter, som inte enligt grundlagen ska meddelas av riksdagen (8 kap. 7 § första stycket 2).
Gränsen mellan avgifter och skatter är således flytande. Det finns inte heller någon definition av respektive begrepp i regerings- formen. Det som skiljer en avgift från en skatt är att den enskilde får en särskild motprestation för den avgift han betalar till det all- männa. Motprestationen behöver dock inte ha något egenvärde för den enskilde annat än i förhållande till en tvingande statlig regle- ring. Exempel på belastande avgifter är avgift för körkortstillstånd, avgifter för lantmäteriförrättningar och expeditionsavgifter hos olika inskrivningsmyndigheter. Avgifterna ska täcka statens kostnader (helt
54 SOU 2007:96, sid. 26.
427
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
eller delvis) för motprestationen och får inte sättas i relation till det ekonomiska värde som det allmännas motprestation har för den enskilde. Om avgifterna klart överstiger statens kostnader för den avsedda verksamheten/motprestationen är det i stället fråga om en skatt. Motprestationen behöver i vissa fall inte komma den enskilde till godo för att betraktas som en avgift, utan denna kan även komma kollektivet av betalande till godo.55 Ett exempel är den bygdeavgift som tas ut av den som har tillstånd till vattenverk- samhet. Avgiften ska betalas årligen till länsstyrelsen och beslutas av Mark- och miljödomstolen utifrån vissa i lagen angivna avgifts- enheter och avgiftsklasser (6 kap. 1 §). Avgiften ska användas för att förebygga eller minska skador som uppkommer på grund av vattenverksamheten och som inte ersätts på annat sätt samt för att gottgöra sådana skador. Avgiften ska också tillgodose allmänna ändamål för den bygd som berörs av vattenverksamheten. Även vissa kostnader hos Mark- och miljödomstolen ska täckas av avgiften.56
Även gränsen mellan belastande avgifter och frivilliga avgifter är i vissa fall svårdefinierad. För att det ska vara fråga om en belast- ande avgift ska de enskilda befinna sig i en sådan situation att de rättsligt eller faktiskt kan anses tvingade att betala avgiften. Graden av tvång får enligt förarbetena till RF avgöras från fall till fall efter en helhetsbedömning.57 Avgiften är frivillig om den utgör ett rim- ligt vederlag för en frivilligt ianspråktagen tjänst. Frivilliga avgifter faller inom regeringens kompetensområde.
De avgifter som i dag tas ut för verksamhet inom allmänt vatten- område är bl.a. sådana som avser avgifter för undersöknings- och utvinningstillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt avgifter för tillstånd till sand-, grus- och stentäkt i enlighet med lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden (se avsnitt 8.2.1). Som framgår är båda dessa avgifter reglerade i lag. Det har alltså ansetts att rätten att ta ut avgifter i dessa fall inte ligger inom regeringens kompetensområde.
I förarbetena till kontinentalsockellagen resonerar departements- chefen om avgifternas storlek.
55SOU 2007:96, sid. 28 ff.
56I SOU 2014:35 föreslås att bygdeavgiften ska tas bort, bl.a. då det är tveksamt om denna ska ses som en avgift eller en skatt, sid. 200 ff.
57SOU 2007:96, sid. 49.
428
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Avgifter för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt synes i princip böra bestämmas efter affärsmässiga grunder. Även samhällsekonomiska synpunkter bör dock i särskilda fall kunna få inverka, t.ex. om allmän brist på material av ifrågavarande slag råder på land. Liksom f.n. bör tillståndsmyndigheten ha möjlighet att underlåta att kräva avgift, om den medgivna täkten är av ringa omfattning eller annat särskilt skäl härför föreligger.
Avgifter för tillstånd av olika slag torde lämpligen böra redovisas på samma sätt som inkomster av statens gruvegendom.58
Även rätten att jaga på allmänt vatten är avgiftsbelagd. Enligt 41 § första stycket 1 jaktlagen (1987:259) får en viltvårdsavgift tas ut av den som jagar. Syftet är att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med lagens syfte. Viltvårdsavgiften ska bilda en fond (viltvårdsfonden) som får användas för angivna ända- mål efter regeringens bestämmande. Exempel på användning är polismyndighetens m.fl. kostnader för att eftersöka eller på annat sätt spåra, döda eller omhänderta vilt (40 a § jaktförordningen [1987:905]). Viltvårdsavgiften uppgår till 300 kronor per jaktår (49 § jaktförordningen).
Det är rimligt att ta ut avgifter när enskilda tillgodogör sig den nyttighet som allmänt vatten utgör. Det kan också finnas tillfällen där staten behöver en säkerhet för borttagande av en anläggning och återställande av det utnyttjade området när detta inte kan säkerställas genom andra tillåtlighetsbeslut. I exempelvis de fall koncession eller tillstånd enligt miljöbalken krävs för verksamheten är frågan om säkerhet, borttagande av anläggningar och återställande av mark tillgodosedd genom att villkor för detta kan ställas upp i tillåtlig- hetsbeslutet. Avgifter kan dock inte tas ut enligt miljöbalken för själva rätten att utnyttja mark- eller vattenområden, dvs. dispositions- rätten.
Det oklara rättsläget avseende den rättsliga statusen för allmänt vattenområde riskerar att styra över exploatering eller exempelvis dumpning i olika former till området. Detta kan inträffa som en direkt följd av att nyttjanderätt här, till skillnad från de vatten- områden till vilka det finns en lagfaren ägare, erhålls vederlagsfritt samt i normalfallet medges utan andra villkor än att övriga erforder- liga tillstånd kan erhållas. Ett klargörande av den rättsliga statusen för allmänt vattenområde samt möjligheten att avgiftsbelägga
58 Prop. år 1966 nr 114, sid. 64.
429
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
användningen skulle med stor sannolikhet bidra till ett framgångs- rikt genomförande av en havspolitik som syftar till ett hållbart nyttjande av svenska vatten. Verksamheter riskerar då inte att styras till allmänt vatten enbart på grund av att det är gratis att disponera området.
Rätten att ta ut avgifter för rätten att disponera allmänt vatten bör regleras i lag. Särskilda regler om detta bör införas i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden med tillhörande förordningar. Vilka verksamheter som ska vara avgiftspliktiga bör regleras från fall till fall. Även storleken på avgif- ten får närmare bestämmas i regelverket för respektive verksamhet. Det kan dock i sammanhanget uppmärksammas att om allmänt vatten har sådana likheter med statens förvaltning av dess övriga fastighetsbestånd att ersättning bör utgå för användningen, bör även ersättningsnivåerna bestämmas på samma sätt som gäller för statens fastighetsförvaltning av vattenområden i övrigt, dvs. i för- hållande till marknadsmässiga nivåer. Det är också i enlighet med dessa nivåer som staten i dag har rätt att ta ut avgifter i enlighet med kontinentalsockellagen för att utforska kontinentalsockeln och utnyttja dess naturtillgångar. I dess förarbeten framhålls att staten bör tillförsäkras ett rimligt ekonomiskt utbyte av exploate- ringen.
I fråga om regleringens innehåll är till en början att märka att intresset för naturtillgångarna på kontinentalsockeln f.n. främst är koncentrerat till olja och naturgas. Fynd av sådana tillgångar kan få stor betydelse för den svenska samhällsekonomin. Med hänsyn härtill är det ange- läget att staten förbehåller sig ett avgörande inflytande på såväl under- sökningsarbeten som exploatering. I den mån staten inte själv enga- gerar sig i undersöknings- och exploateringsverksamheten bör rätt att bedriva sådan verksamhet kunna upplåtas åt enskilda. Därvid bör som framhållits av utredningen och flera remissinstanser garantier finnas för att verksamheten kommer att bedrivas rationellt och i övrigt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landets intressen. Det måste också tillses att motstående intressen, såsom sjöfart och fiske, inte förorsakas otillbörligt intrång. I vissa fall kan det tänkas uppkomma behov av villkor angående producenternas användning. Även statens ekono- miska intressen bör i skälig mån tillgodoses.59
59 Prop. år 1966 nr 114, sid. 46.
430
SOU 2015:10 | Äganderätt till allmänt vatten |
Vidare anförs.
Härvid bör skiljas mellan å ena sidan villkor som är påkallade från all- män synpunkt för att främja ett rationellt utforskande och tillvara- tagande av naturtillgångarna och att skydda motstående intressen och å andra sidan villkor som väsentligen syftar till att tillförsäkra staten såsom innehavare av naturtillgångarna ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploateringen.60
Genom utredningens förslag skapas möjligheten att ta ut avgifter för användningen av allmänt vatten. Kammarkollegiet bör få i upp- drag att ta fram riktlinjer för avgiftsuttaget, vilka verksamheter som ska avgiftsbeläggas och avgifternas storlek.
8.3.4Sammanställning över upplåtna dispositionsrätter
Utredningens bedömning: Lantmäteriet bör tillsammans med Sjöfartsverket och Kammarkollegiet få i uppdrag att bygga upp en databas med beslut om rätten att använda allmänt vatten.
Då fler och fler verksamheter vill ha tillgång till och måste samsas på allmänt vatten, finns det ett värde i att ha en samlad redovisning över de verksamheter som har beviljats rätt att använda ett visst vattenområde (kunskapsbank). Det är också, som konstaterats ovan, ett flertal myndigheter som är inblandade i de flesta tillstånds- processer. Det finns i dag ingen myndighet eller annan aktör som kan tillhandahålla en överblick över pågående tillåtna verksamheter i allmänt vatten.
Lantmäteriet bör tillsammans med Sjöfartsverket och Kammar- kollegiet och andra berörda myndigheter få i uppdrag att bygga upp en databas, inklusive kartredovisning, av beslut att ge verksamhets- utövare rätt att använda allmänt vatten. En sådan databas bör inne- hålla lokalisering, verksamhet, verksamhetsutövare, beslutets löptid och hänvisning till aktuella beslut. Alla typer av upplåtelser, inklu- sive allmänna farleder, bör ingå i den föreslagna databasen.
60 Prop. år 1966 nr 114, sid. 51 f.
431
Äganderätt till allmänt vatten | SOU 2015:10 |
Lantmäteriet hanterar sedan tidigare information om de olika dispositionsrätter (servitut, ledningsrätter etc.) som upplåts inom det fastighetsindelade vattenområdet.
Den geografiska information som behövs för uppdraget finns hos Lantmäteriet och Sjöfartsverket.
Uppbyggnaden bör ske genom att berörda myndigheter tillförs anslag, medan driften av databasen samt tillhandahållande av infor- mationen bör finansieras inom ramen för de avgifter som tas ut för den upplåtna dispositionsrätten respektive ingå i den användar- finansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt61.
61 30 § förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet.
432
9 Internationell havsgränsdatabas
Enligt direktiven ska utredningen bedöma behovet av en databas med internationella havsgränser, primärt för havsgränserna i Östersjön, Kattegatt och Skagerack samt vilken typ av gränser som databasen bör innehålla. Vidare ska utredaren bedöma vilka överenskommel- ser och rutiner som krävs för att hålla databasen aktuell. I bedöm- ningen ska relevanta krav dels i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, dels i det pågående EU-rättsliga arbetet under det så kallade Inspiredirektivet1 beaktas.
Enkel åtkomst till havsgränsinformation oberoende av tillgång till sjökort är till nytta för alla som på olika sätt utnyttjar svenska havsområden. I många sammanhang är de omkringliggande stater- nas havsgränser av lika stort intresse som de nationella. Enligt utred- ningens direktiv har behovet av en databas, där alla berörda länders officiella havsgränser samlas, allt oftare signalerats från allt fler in- tressenter.
De olika avgränsningslinjerna i havet (undantaget gränsen för en angränsande zon) ska enligt UNCLOS offentliggöras i officiella sjökort eller i en förteckning med geografiska koordinater, och depo- neras hos FN:s generalsekreterare (se avsnitt 2.1.5). Många stater har därför sedan länge redovisat den egna statens havsgränser i offi- ciella sjökort. Varje stat har därmed kontroll över den publicerade informationen och användarna kan få tillgång till de olika staternas information. Tillämpas även den alternativa redovisningen av avgräns- ningslinjerna, nämligen att publicera dem i en förteckning med geo- grafiska koordinater, ökar tillgängligheten och användbarheten av havsgränserna, särskilt för elektroniska tillämpningar.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1, Celex 32007L0002).
433
Internationell havsgränsdatabas | SOU 2015:10 |
Det finns en samverkan mellan de nationella sjökarteorganisa- tionerna som innebär att produktionen av internationella sjökort, så kallade INT-kort, samordnas. Dessa INT-kort kommer i första hand att ersätta nationella sjökort över områden som berör flera stater. Digitala sjökort produceras på ett internationellt samordnat vis där publiceringsansvaret är uppdelat i geografiska områden, så kallade ENC-celler. Dessa digitala sjökort har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort. I INT-korten och ENC-cellerna förväntas att alla berörda staters havsgränser redovisas.
9.1Bakgrund
9.1.1Inspiredirektivet och geografisk miljöinformation
Lagen om geografisk miljöinformation utgör, tillsammans med bl.a. förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation, Sveriges genomförande av Inspiredirektivet. Direktivets syfte är att skapa en rättslig ram för harmonisering och spridning av geografisk infor- mation via Internet.
I lagen med tillhörande förordning sätts regler upp för att in- rätta en infrastruktur med ett sammanhängande system för tillgång till och utbyte av geografisk information som har elektronisk form i Sverige. Detta sammanhängande system ska ingå i en motsvarande infrastruktur för tillgång till och utbyte av geografisk information inom EU. Den geografiska information som ska kunna utbytas via infrastrukturen är sådan som har betydelse för miljön: geografisk miljöinformation.2
De myndigheter, kommuner och vissa enskilda organ som pro- ducerar geografisk miljöinformation ska medverka i systemet genom att elektroniskt göra informationen och tjänster som gör det möj- ligt att hantera informationen tillgängliga för allmänheten (informa- tionsansvar) samt dela information med andra myndigheter, kom- muner och enskilda organ som fullgör offentliga förvaltningsupp- gifter som kan ha betydelse för miljön (samarbete). Regeringen har utsett Lantmäteriet att samordna infrastrukturen i Sverige.
2 Prop. 2009/10:224 Ett sammanhängande system för geografisk miljöinformation.
434
SOU 2015:10 | Internationell havsgränsdatabas |
I lagens 3 § regleras vilken information som ska ingå i infra- strukturen, förutsatt att den finns i elektronisk form. I 3 § 4 anges att administrativa indelningar ska ingå. I 3 kap. 4 § i förordningen specificeras detta till att för administrativa enheter på lokal, regio- nal och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar avseende de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavet, territorialgränsen och gränsen för Sveriges ekonomiska zon fullgöras av Sjöfartsverket (4 § 2). I samma paragraf anges att Lantmäteriet ska ha informa- tionsansvar i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser (punkt 1).
På den europeiska nivån framgår av Inspiredirektivets bilagor vilken typ av geografisk information i elektronisk form som om- fattas och därmed ska harmoniseras och göras tillgänglig. För redo- visningen av havsområden och de olika avgränsningslinjerna i havet är främst administrativa enheter och hydrografi (bilaga I) samt havs- område (bilaga III) intressanta.
För att informationen ska kunna bli lätt tillgänglig för olika in- tressenter i Europa krävs att både själva informationen och de olika tjänsterna för att kunna söka, titta på och ladda ner informationen följer vissa gemensamma standarder. Därför sätter Inspiredirektivet upp tekniska regler m.m. för information och tjänster genom ett antal genomförandebestämmelser.3 En genomförandebestämmelse utgörs av en EU-förordning eller ett EU-beslut som specificerar kraven för de olika delarna i infrastrukturen.
9.1.2Internationellt samarbete för att tillgängliggöra sjökort m.m.
Utöver vad Inspiredirektivet ålägger EU:s medlemsstater förekom- mer även samarbete på internationell nivå mellan de olika sjökarte- organisationerna, främst inom IHO. IHO är en konsultativ och teknisk organisation vars mål är: koordinering av sjökartemyndig- heternas aktiviteter; största möjliga enhetlighet för sjökort och nautiska publikationer; fastläggande av säkra och effektiva metoder
3 För mer information, se www.geodata.se
435
Internationell havsgränsdatabas | SOU 2015:10 |
för sjömätning; samt utvecklingen av vetenskap inom det hydro- grafiska ämnesområdet och teknik för beskrivande oceanografi.4
Sjöfartsverket är Sveriges representant i IHO. Inom verket an- svarar affärsområde Sjögeografi för den svenska sjökartläggningen och därmed också presentationen av havsgränserna i sjökorten.
Samarbetet inom IHO har resulterat i en samordning av pro- duktionen av internationella elektroniska sjökort – Electronic Navi- gational Chart (ENC). IHO har utvecklat en gemensam standard för överföring av hydrografisk information och en produktspeci- fikation för ENC-cellerna. I denna standard ingår flera av de natio- nella avgränsningslinjerna i haven (räta baslinjer, territorialhav, ekonomisk zon och administrativa områden).
ENC är i första hand avsedd att användas i ECDIS (Electronic Chart Display and Information System), det vill säga det elektro- niska sjökorts- och informationssystem som är definierat av den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO (International Maritime Organization).
För att förse de elektroniska sjökorten med hydrografisk infor- mation har de olika deltagande staterna kommit överens om vilken stat som ansvarar för att förse de olika ENC-cellerna5 med infor- mation. Varje stat har ansvaret att producera ENC-celler för den egna statens havsområden ut till den yttre avgränsningslinjen för statens ekonomiska zon.6
Användningen av digitala sjökort i stället för papperssjökort reg- leras av internationella bestämmelser. Den utrustning som används ska då uppfylla speciella krav (Revised Performance Standards for Electronic Chart Display and Information Systems). I Sverige har Transportstyrelsen i sina föreskrifter och allmänna råd satt upp regler för under vilka förutsättningar ENC får ersätta traditionella papperssjökort. Det ska bland annat finnas ett reservsystem, exem- pelvis sjökort i pappersform.7
4http://www.iho.int/srv1/
5ENC har delats upp i rutnät (kartrutor) – olika celler, där ansvaret för att förse varje en- skild cell med information åvilar en viss medlemsstat. En cell får aldrig innehålla mer än
5MB data och därför har cellerna olika storlek. Vid navigering med ENC märker man i all- mänhet inte gränserna mellan de olika cellerna.
6Ufs A 2014, Underrättelser för sjöfarande, Allmänna upplysningar, Sjöfartsverket.
7Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigationssäkerhet och navigations- utrustning (TSFS 2011:2 med ändring 2012:71).
436
SOU 2015:10 | Internationell havsgränsdatabas |
IHO arbetar för att säkerställa att en världstäckande databas med officiella ENC-celler blir tillgänglig. I detta syfte har en reso- lution, Principles of the Worldwide Electronical Chart Database (WEND), antagits. Resolutionen beskriver bland annat hur ENC- cellerna ska distribueras via så kallade Regional ENC Coordination Centres för att sammanföra de elektroniska sjökorten från olika sjökarteproducenter. I dag finns det två sådana regionala distribu- tionscentraler, en som drivs av Storbritanniens hydrografiska organisation (IC-ENC) och en som drivs av Norges motsvarighet (Primar). Från de två distributionscentralerna kan sjöfarten ladda ner information till sina ECDIS och prenumerera på uppdateringar. De två regionala organisationerna samarbetar, vilket gör att ENC- cellerna i respektive regional databas är tillgängliga för båda organisa- tionerna. Sverige är medlem och tillgängliggör sin elektroniska hydrografiska information via Primar.
9.2Frågan om att inrätta en internationell havsgränsdatabas
Utredningens bedömning och förslag: Behovet av tillgång till internationella havsgränser tillgodoses genom det pågående inter- nationella samarbetet inom bland annat Inspiredirektivets ram och IHO.
Sjöfartsverkets informationsansvar för administrativ indelning kompletteras till att avse även avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och den svenska kontinentalsockeln.
Den havsgränsportal som byggts upp inom ramen för utred- ningsarbetet ska anpassas och tillgängliggöras för offentliggörande av de svenska avgränsningslinjerna i havet.
Som beskrivits ovan ska utredningen överväga behovet av en data- bas som innehåller de olika staternas avgränsningslinjer i havet, främst avseende Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Frågan har av- gränsats till att gälla svenska intressens behov av en sådan databas.
I avsnitt 9.1 har redovisats olika initiativ som tagits på inter- nationell nivå för att harmonisera och tillgängliggöra digital infor- mation om havsområden. De två främsta är Inspiredirektivet på
437
Internationell havsgränsdatabas | SOU 2015:10 |
europeisk nivå och IHO:s arbete med att koppla samman ENC- cellerna i staternas elektroniska sjökort på global nivå.
Inspiredirektivet ställer krav på medlemsstaterna att de ska har- monisera viss geografisk information som finns i elektronisk form och göra denna tillgänglig för att titta på och möjlig att ladda ner till egna informationshanteringssystem och olika applikationer för myndigheter m.fl. som utför offentliga uppgifter och allmänheten. När direktivet är genomfört8 innebär detta att tillgången till geo- grafisk information inom Europa kommer att öka markant. Infor- mationen kommer också att vara standardiserad och beskriven på sätt som gör att den lätt kan anpassas till de informationssystem som finns på marknaden. När Inspiredirektivet genomförts kommer det således vara möjligt att ”sömlöst” kombinera geografisk miljö- information från olika medlemsstater inom EU.
I direktivets bilaga I framgår att administrativa gränser ska ingå i den geografiska information som harmoniseras och offentliggörs.
4. Administrativa enheter
Administrativa enheter, som delar upp områden där medlemsstater har och/eller utövar jurisdiktion, på lokal, regional och nationell nivå, åt- skilda av administrativa gränser.
Inom detta tema ingår redovisningen av de olika avgränsnings- linjerna i havet. Det innebär att samtliga EU:s medlemsstater (samt Norge) ska tillgängliggöra dessa avgränsningslinjer för användare inom Europa. Detta innebär vidare att Sveriges samtliga grann- stater, med undantag av Ryssland, är skyldiga att tillgängliggöra avgränsningslinjerna i havet i Östersjön, Skagerack och Kattegatt och att dessa, när direktivet är genomfört, kommer att bli tillgäng- liga för olika typer av användare och i förlängningen i olika applika- tioner9, exempelvis för navigation.
Sveriges skyldighet att offentliggöra de egna avgränsningslinjerna i havet (förutsatt att de finns i elektronisk form) framgår av lagen om geografisk miljöinformation med tillhörande förordning, vilket har beskrivits i avsnitt 9.1.1. Denna skyldighet begränsas dock i
8Genomförandet av Inspiredirektivet sker stegvis och tidsplanen är beroende av vilken typ av information det gäller. Senast den 23 november 2017 ska den information som omfattas av direktivets bilaga I tillhandahållas enligt Inspires krav på innehåll och struktur. Hela direktivet beräknas vara genomfört under år 2020.
9Vidareförädling, t.ex. genom att ta fram applikationer för olika tillämpningar ingår inte i Inspiredirektivet. Det har överlämnats till marknaden att hantera.
438
SOU 2015:10 | Internationell havsgränsdatabas |
författningstexten till att endast avse baslinjerna och de land- områden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavets bredd, territorialgränsen samt gränsen för Sveriges ekonomiska zon. För att få en heltäckande redovisning bör även avgränsnings- linjerna för Sveriges angränsande zon och den svenska kontinental- sockeln ingå i Sjöfartsverkets informationsansvar. Förordningen om geografisk miljöinformation bör därför kompletteras i detta avseende.
Sjöfartsverket har inom ramen för utredningens arbete byggt upp en portal för presentation av utredningens förslag till avgräns- ningslinjer. Denna bör, efter utredningens överlämnande, vid behov anpassas och kopplas ihop med exempelvis portalen Geodata.se10 för offentliggörande av de svenska avgränsningslinjerna i havet. Här- igenom ges myndigheter och allmänhet tillgång till informationen.
Det arbete som utförs inom ramen för IHO bidrar till att göra sjökort som produceras av olika aktörer tillgängliga för sjöfarten på ett samlat sätt. IHO:s initiativ är globalt, vilket innebär att samtliga stater runt Östersjön omfattas. Ett av IHO:s huvudsyften är att se till att ”världens hav, oceaner och farbara vatten” är sjömätta och kartlagda. I uppdraget ingår att medlemsstaterna ska tillhandahålla lämplig och aktuell hydrografisk information, produkter och tjänster och se till att informationen och tjänsterna får största möjliga användning.11 I de standarder som antagits för de elektroniska sjökorten ingår som nämnts ovan olika avgränsningslinjer i havet, för närvarande baslinje, territorialhav, ekonomisk zon och admini- strativt område (exempelvis stat). Sverige har i dag inte några av dessa gränslinjer inlagda i de svenska ENC-cellerna. När utred- ningens resultat, dvs. de nya och uppdaterade avgränsningslinjerna i havet, har lagts fast i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner och sjökort och geografiska koordinater depone- rats hos FN:s generalsekreterare bör även de elektroniska sjökorten kompletteras med avgränsningslinjerna. Motsvarande information finns redan redovisad av Sveriges grannstater. Genom detta blir
10Geodataportalen är Sveriges koppling till den europeiska geodataportalen, Inspire- geoportal. Via portalen ges möjlighet att söka, hitta och titta på geografisk information från olika källor. Geodataportalen visar vilken information som finns och var denna finns. Geo- dataportalen innehåller i sig inte några tjänster eller data. Den geografiska information och de tjänster som nås via portalen är lagrade hos respektive producent.
11http://www.iho.int/srv1/
439
Internationell havsgränsdatabas | SOU 2015:10 |
informationen även tillgänglig för sjöfarten och kan distribueras via bl.a. Primar.
Utredningen menar att de initiativ som redan pågår på europeisk och global nivå för att samordna, sammanställa och tillgängliggöra elektronisk information om avgränsningslinjerna i havet tillgodoser allmänhetens och sjöfartens behov av sådan information. Det finns mot den bakgrunden inget skäl att bygga upp en ny databas för detta ändamål i Sverige.
440
10 Konsekvenser
10.1Uppdaterade baslinjer, anpassad territorialgräns i havet och mer precisa avgränsningslinjer
för Sveriges maritima zoner
De förändringar som utredningen föreslår avseende baslinjernas respektive territorialgränsens sträckning i havet är i allt väsentligt endast marginella. De föreslagna sträckningarna ligger mycket nära de nuvarande. I vissa fall går de föreslagna linjerna innanför de be- fintliga linjerna. I andra fall går de utanför eller korsar de befintliga. Sammantaget innebär detta att de havsområden innanför respektive utanför varje enskild linje, där Sverige har olika form av suveränitet eller jurisdiktion, varken ökar eller minskar i en sådan omfattning att det kan anses få någon nämnvärd betydelse för företag, enskilda eller berörda myndigheter. Totalt sett bedöms förslagen inte heller medföra ökade befogenheter eller krav som skulle föranleda utökat resursbehov för berörda myndigheter.
De stora förändringarna i utredningens förslag är att baslinjer- nas respektive territorialgränsens sträckning blir tydligare och mer precist redovisad jämfört med vad som för närvarande är fallet. För- ändringarna är dock som redan påpekats endast marginella och ligger i många fall inom felmarginalen hos den hittillsvarande redovisning- en. Det faktum att territorialgränsen på vissa ställen flyttas något och territorialhavet liksom de olika maritima zonerna utanför territo- rialhavet därmed minskar eller ökar i olika utsträckning saknar be- tydelse för tillämpningen av de svenska regelverk som är baserade på EU-direktiv och som avser fisket och andra näringar som bedrivs i havet. EU-reglerna utgår inte från territorialgränsens sträckning utan gäller lika både innanför och utanför denna gräns inom de havsområden där kuststaten har jurisdiktion i berörda frågor.
441
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
Enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning uppstår inga konsekvenser för fisket på grund av utredningens förslag.
Olika tillståndsfrågor prövas av olika instanser beroende på om verksamheten i fråga ligger på en plats innanför eller utanför territo- rialgränsen. Om territorialgränsen flyttas kan det således innebära att tillstånd behövs för en verksamhet som tidigare inte var till- ståndspliktig, t.ex. för forskningsfartyg som återkommer med olika intervaller till samma område eller vid dumpning av muddermassor. Eller omvänt att tillstånd inte behövs.
Utredningens förslag innebär att alla gränslinjer och avgräns- ningslinjer i havet blir mer entydiga och rättssäkra. Alla geografiska koordinater anges i SWEREF 99. Den otydlighet som i dag finns avseende linjernas sträckning, både i kartmaterial och i författningar har eliminerats så långt som det är möjligt med moderna beräknings- metoder och tillgänglig teknik. Geografiska koordinater som är fast- ställda i överenskommelser mellan Sverige och andra stater har trans- formerats från olika referenssystem till SWEREF 99. Myndigheter och andra behöver således i princip inte längre hantera osäkerhets- zoner. Deras arbete kan därmed bedrivas mer rationellt. Detta inne- bär en förenkling för alla berörda, såväl myndigheter som företag och enskilda, som har anledning att känna till territorialhavets och de olika maritima zonernas exakta utbredning.
Det är fundamentalt för en rättsstat att på ett rättssäkert sätt redovisa de områden inom vilka staten har suveränitet eller på olika sätt utövar jurisdiktion. Utredningen föreslår att territorialgränsens och avgränsningslinjernas offentlighet ska säkerställas genom till- förlitliga och öppet tillgängliga digitala koordinater för respektive linje. Linjerna kommer därmed att kunna anges i exempelvis digitala sjökort, vilket inte är möjligt i dag. En säker geografisk redovisning av de olika jurisdiktionsområdenas utbredning förväntas få enbart positiva effekter.
Territorialgränsens redovisning i sjökorten kan om utredningens förslag genomförs användas som beslutsunderlag i stället för, som i dag, beslutsstöd av Försvarsmakten och Kustbevakningen. Havs- och vattenmyndigheten får genom tillgången till koordinatsatta av- gränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon det underlag som man i dag saknar för rapporte- ring av fiskezoner till EU. De olika linjernas exakta sträckning är också en förutsättning för den statliga havsplaneringen. Havsplanerna
442
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
ska omfatta de havsområden som ligger en nautisk mil utanför bas- linjerna eller, där fastigheter sträcker sig längre ut, de havsområden som ligger utanför gränsen mellan enskilt och allmänt vatten och som sträcker sig ut till den yttre avgränsningslinjen för Sveriges eko- nomiska zon eller Sveriges territorialhav i de områden där Sverige saknar ekonomisk zon.
En rättssäker redovisning av baslinjer, territorialgräns och av- gränsningslinjer för de maritima zonerna tillsammans med tillgång till relevant information i elektronisk form är således av stor bety- delse. Entydiga geografiska gränser och avgränsningslinjer är även en förutsättning för effektiv övervakning av såväl svenskt territo- rium som för miljöövervakning och för en rättssäker användning av de olika verktyg som Sverige har för att skydda den marina miljön och det marina kulturarvet.
Geografiska koordinater i elektroniskt format som anger territo- rialgränsens läge behövs även för datoriserade analyser av trafik- flöden till och från Sverige. Sådana kan i dag inte göras eftersom det saknas tillgång till datalager som visar territorialgränsens sträckning i havet.
Tillgång till information i digital form öppnar för vidareutveckling av nya tekniska applikationer för att ge informationen spridning. Detta gynnar även kommersiella och andra aktörer inom tjänste- sektorn och är i förlängningen positivt för såväl enskilda, myndig- heter som företag.
Sjöfartsverket har inom ramen för utredningen utvecklat en portal för presentation av utredningens resultat. Portalen kan, efter det att riksdagen har beslutat om ny sträckning för baslinjer, territorial- gräns och de maritima zonernas avgränsningslinjer, användas för att ge spridning åt de olika linjernas sträckning i havet till enskilda, myndigheter och företag via den svenska samlingsportalen för geografisk miljöinformation www.geodata.se. Sjöfartsverket är sedan tidigare informationsansvarig myndighet avseende den admi- nistrativa indelningen i havet enligt förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Detta innebär att verket redan i dag har i uppdrag att tillgängliggöra denna typ av information i elektro- nisk form.
443
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
10.2Inrättande av en angränsande zon
Inrättandet av en angränsande zon innebär att Sverige lägger en rätts- lig grund för svenska myndigheter att ingripa inom geografiska områden i havet utanför territorialgränsen när det gäller brottsbe- kämpning inom de rättsområden som den utökade jurisdiktionen avser (lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invand- ring eller hälsoskydd). Möjligheten att inrätta en angränsande zon för att förhindra brott att begås inom svenskt territorium och för att beivra brott som har begåtts inom svenskt territorium följer av artikel 33 i UNCLOS. Däremot medför en angränsande zon inga skyldigheter för Sverige. Riksdag och regering kan välja i vilken ut- sträckning man vill ge svenska myndigheter befogenhet att utnyttja den nya möjligheten att ingripa och anpassa detta efter tillgängliga resurser och rådande prioriteringar. Kostnader för det allmänna upp- står inte förrän de nya möjligheterna verkligen utnyttjas.
Utredningens förslag att lagstifta om att inrätta en angränsande zon innebär således förbättrade möjligheter att säkra efterlevnaden av svenska bestämmelser på de angivna rättsområdena.
Det är enligt utredningens bedömning endast Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket och, under vissa omständigheter, För- svarsmakten som skulle ha förutsättningar att självständigt med egna resurser utföra den typ av ingripanden som kan komma ifråga i den svenska angränsande zonen. Detta förutsätter emellertid att dessa myndigheter har tillgång till fartyg och/eller flyg som gör det möjligt för dem att agera till havs utanför Sveriges sjöterritorium. Begränsningar i resurshänseende gör att det för närvarande främst torde vara Kustbevakningen som berörs av förslaget och som således kan komma att utnyttja rättslig befogenhet att ingripa i den angränsande zonen. Utredningens lagförslag om att utsträcka Kustbevakningens befogenheter i vissa avseenden till att även gälla i den angränsande zonen innebär dock inte att myndighetens geografiska verksamhetsområde utökas eftersom den angränsande zonen ingår i Sveriges ekonomiska zon där myndigheten redan i dag är verksam. Även Försvarsmakten, som i vissa fall förväntas kunna medverka som stöd för civila insatser, har redan i dag ett verksamhetsområde som omfattar de havsområden som utred- ningen föreslår ska utgöra Sveriges angränsande zon. Myndigheten
444
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
behöver inga nya befogenheter för att kunna agera i en svensk angränsande zon.
Kustbevakningen ges enligt utredningens förslag inte befogen- het att agera i den angränsande zonen inom andra rättsområden än sådana där myndigheten i dag har självständiga befogenheter. Den föreslagna lagen om Sveriges angränsande zon ger emellertid regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, möjlig- het att i ett senare skede utvidga kustbevakningens befogenheter, exempelvis avseende brott mot föreskrifter som rör hälsoskydd eller skatter, avgifter och finansiella ersättningar. Sådana utvidgade befogenheter skulle enligt utredningens uppfattning inte innebära några nya typer av arbetsuppgifter för Kustbevakningen eftersom eventuella ingripanden i sådana fall endast förväntas ske i form av myndighetssamverkan på uppmaning eller efter beslut av sakansvarig myndighet (Smittskyddsinstitutet, Jordbruksverket, Skattemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen m.fl.). Konsekvenserna för dessa myndigheter blir att de ges möjlighet att besluta om ingripande på samma grunder som tidigare men inom ett geografiskt område i havet som sträcker sig utanför det svenska sjöterritoriet. Detta kan förväntas bli aktuellt endast i mycket speciella fall och då omständigheterna är sådana att ett ingripande av svensk myndighet bedöms vara högt prioriterat. Som exempel kan nämnas ett fartyg på väg mot Sverige med en ebola- smittad person ombord eller ett fartyg på väg från Sverige med en misstänkt skattebrottsling ombord. Utredningen räknar således inte med att det kommer att bli fråga om något stort antal ingripan- den i den angränsande zonen men anser ändå att det bör finnas en lagstadgad möjlighet för svenska myndigheter att ingripa om ett behov skulle uppkomma.
Förslaget att inrätta en angränsande zon innebär också att Sverige får nya instrument för att bättre skydda vrak och andra marina kulturarv. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i kustlänen får när zonen införs ett större geografiskt tillsynsområde och därmed nya möjligheter att skydda fornlämningar och fornfynd på havsbottnen utanför Sveriges sjöterritorium ut till högst 24 nautiska mil från de svenska baslinjerna. Däremot påverkas inte arbets- uppgifternas innehåll hos berörda myndigheter. Förslaget förväntas medföra allmänt positiva konsekvenser för kulturmiljövården. Hur stora kostnader som kan uppstå beror främst på hur många skydds-
445
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
värda fornminnen som kan finnas eller komma att upptäckas inom zonen.
Inrättandet av en angränsande zon är således positivt för den allmänna brottsbekämpningen eftersom det innebär att Sverige i egenskap av kuststat utnyttjar sin rätt att skydda sitt territorium i enlighet med artikel 33 i UNCLOS och förser berörda myndig- heter med erforderliga rättsliga befogenheter.
Utredningen kan inte se att inrättande av en angränsande zon skulle komma att ha vare sig direkta eller indirekta negativa effekter för laglydiga företag eller enskilda.
10.3Utvidgad befogenhet för Kustbevakningen att uppta omedelbart förföljande
Kustbevakningens möjligheter att undersöka eller ingripa mot ut- ländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är i dag begränsade. Genom förslaget i avsnitt 5.6.1 utökas Kust- bevakningens rättsliga befogenhet till omedelbart förföljande. Kust- bevakningen får enligt förslaget utökad möjlighet till brottsbekäm- pande verksamhet genom att myndigheten kan tillgripa omedelbart förföljande i större utsträckning än i dag. För närvarande är detta tillvägagångssätt möjligt endast avseende brott mot lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Utredningens förslag inne- bär att Kustbevakningen ges befogenhet att i vissa fall tillgripa omedelbart förföljande av ett utländskt fartyg både inom sjöterrito- riet och i den angränsande zonen.
Hur långt och hur länge förföljandet kan pågå bör helt bestäm- mas av orsaken till att förföljandet påbörjades. Rätten till omedel- bart förföljande upphör när det förföljda fartyget kommer in på den egna statens eller annan stats territorialhav.
Förslaget får positiva effekter för brottsbekämpningen genom att Kustbevakningen ges utökade möjlighet till omedelbart förfölj- ande då misstanke finns om att brott mot svensk lag har begåtts.
När den angränsande zonen inrättats har även Polismyndig- heten rätt att inleda omedelbart förföljande i zonen.
Införandet av en utvidgad rätt till omedelbart förföljande har inga effekter på laglydiga företag eller enskilda.
446
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
10.4Uppdrag till Lantmäteriet att redovisa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta
En kartredovisning av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten skulle underlätta havsplanering, fiskeriövervakning, tillämpning av kontinentalsockellagen m.fl. verksamheter där denna gräns har bety- delse. Förslaget förväntas ge positiva effekter för såväl myndigheter som enskilda och företag som sysslar med verksamheter i havet och i de fyra sjöar som har allmänt vatten. Inga negativa konsekvenser förväntas.
Fastigheters gränser mot allmänt vatten är i hög grad okända till sitt geografiska läge. Detta upplevs som ett problem inom många verksamheter, dels då verksamhet ska etableras, dels för pågående verksamhet.
Olika myndigheter prövar tillstånd för etablering av olika verk- samheter beroende på om det är fråga om enskilt eller allmänt vatten.
En verksamhetsutövare måste också vända sig till rätt ”ägare” av det vattenområde som avses tas i anspråk, antingen till en enskild fastighetsägare eller till Kammarkollegiet om det rör sig om allmänt vatten. Vidare gäller olika regler avseende fiske om det är fråga om enskilt eller allmänt vatten. På grund av den osäkerhet som råder vänder sig branschen ofta till länsstyrelsen för att söka klarhet i frågan om gränsens läge. Det osäkra läget och det faktum att grän- sen inte finns redovisad och tillgänglig för myndigheter och allmän- het skapar en situation som inte är rättssäker. En kartredovisning av gränsens läge skulle därför underlätta för många: myndigheter, enskilda och företag.
Kostnaderna för Lantmäteriet att med bistånd av Sjöfartsverket ta fram en kartredovisning enligt utredningens förslag uppgår till cirka 1,5 miljoner kronor. Förslaget kan finansieras inom ramen för fastighetsbildningsverksamheten. Uppgiften att redovisa gränsen bör ingå i Lantmäteriets ansvar för Sveriges fastighetsindelning. Drifts- kostnaderna för förvaltning och tillhandahållande av kartredovis- ningen bör ingå i den användarfinansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt.
Sjöfartsverkets djupuppgifter avseende grunda områden är osäkra. De baseras i många fall på äldre, bristfälliga mätningar. Uppgifter om tremetersdjupkurvan saknas helt för vissa havsområden. Verket har uppskattat kostnaden för att ta fram säkra djupuppgifter för
447
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
grunda vatten längs kusten till drygt 2 miljarder kronor. Det är enligt utredningens bedömning inte motiverat att föreslå en så kost- sam och omfattande insats enkom för detta ändamål. Med hjälp av befintlig information erhålls en tillfredsställande redovisning av gränsens läge som är tillräcklig för de flesta verksamheters behov.
10.5Övergång till RH 2000 som referensnivå vid bestämmande av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Den övergång till nollnivån i RH 2000 som referensnivå för strand- linjen och för djupmätningar som föreslås i avsnitt 7.3.2 förväntas ge totalt sett positiva konsekvenser för fastighetsägare, myndigheter, företag och enskilda. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten blir enklare att bestämma och därmed ökar rättssäkerheten. För stora delar av Sveriges kust och de fyra sjöar som har allmänt vatten inne- bär inte heller förslaget att det enskilda/fastighetsindelade vatten- området minskar i omfattning. Den pågående klimatförändringen gör det osäkert hur den fortsatta landhöjningen i Sverige kommer att påverka strandlinjen/vattendjupet på sikt. Havsnivåhöjningen för- väntas fortsätta att öka, vilket gör att effekterna av landhöjningen förväntas minska. Det enskilda vattenområde som en fastighets- ägare kan förlora till följd av landhöjningen torde kompenseras av havsnivåhöjningen. Detta betyder att vid en övergång till RH 2000 kommer effekterna för den enskilde att vara mycket begränsade, även i norra Sverige där landhöjningen är som störst.
Det kan dock förekomma fall där övergången innebär att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten ändras till den enskilde fastighets- ägarens nackdel, exempelvis i delar av norra Sverige med stor land- höjning om havsbottnen samtidigt är långgrund.
Ska en exakt gräns fastställas, krävs sjömätning, vilket är ett mycket dyrt förfarande. En bestämning av gränsen som beskrivits i avsnitt 7.3.1 gäller strikt sett endast för stunden. För att praktiskt kunna hantera gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är det därför angeläget att även fortsättningsvis kunna använda sig av den redovisning som finns i sjökort och på andra allmänna kartor.
En övergång till RH 2000 gör det enklare att bestämma gränsen, då NSL och sjökort kan användas. Den skillnad till en enskild
448
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
fastighetsägares nackdel som kan uppkomma vid en övergång (dvs. att enskilda förlorar vattenområde) bedöms vara mindre än den osäkerhet som dagens svårtillämpliga bestämmelser innebär. Rätts- säkerheten blir större om man går över till RH 2000, som är en klart definierbar referensnivå. Gränsens definition blir också mer lättbegriplig, vilket gynnar alla som behöver känna till var gränsen går.
Det är svårt att inom utredningens ram uppskatta hur många fastigheter som kan komma att lida ekonomisk skada till följd av förslaget. Troligtvis rör det sig om ett ytterst begränsat antal. Grän- sen mellan enskilt och allmänt vatten har i dag, som beskrivits i av- snitt 7.3, ett mycket osäkert läge. Den finns inte redovisad på kartor eller i sjökort. Strandlinjen kommer framöver inte längre att redo- visas på kartor/i sjökort på det sätt som förutsätts i gällande lag- stiftning.
Utredningens förslag att övergå till en i tiden fast och väl defini- erad referensnivå gör det lättare att bestämma gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten. Detta gagnar den enskilde fastighetsäga- ren. Det underlättar också Lantmäteriets arbete vid fastighetsbildning.
Förslaget medför ökade kostnader för det allmänna under några år för att hantera de fall där enskilt vattenområde minskar, dels i form av ersättning till berörda fastighetsägare, dels på grund av ökad arbetsbelastning på Kammarkollegiet, Lantmäteriet och domstolar- na för att behandla ersättningsanspråk.
Då det i dag, med den information som finns tillgänglig, inte går att uppskatta hur många fastigheter som berörs är det även svårt att uppskatta hur stora ersättningsbelopp det kan komma att röra sig om.
Enligt förslaget ska ersättning betalas för den skada som upp- kommer vid tidpunkten för övergången. Ersättning bör då utgå i enlighet med följande motivuttalande (prop. 1971:122 s. 189).
Det kan givetvis ibland, t.ex. när det exproprierade området utgör endast en ringa del av hela fastigheten, vara svårt att påvisa någon skillnad mellan den odelade fastigheten och restfastigheten. Som regel torde man dock med fog kunna räkna med att en viss skillnad före- ligger åtminstone såtillvida att en köpare inte skulle vara beredd att avstå från någon del av fastigheten utan reduktion av priset. Mot bak- grund härav synes det motiverat att i sådana fall döma ut ersättning bestämd till exempelvis visst belopp per kvadratmeter.
449
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
Två typer av ekonomiska skador kan uppkomma till följd av refor- men. Det gäller dels generella skador som avser värdet på själva vattenområdet, beroende på t.ex. fiskevärdet, dels speciella skador som avser värdet på grund av pågående eller möjlig användning av vattenområdet för speciella verksamheter, t.ex. vindkraftverk, fisk- odling etc.
Det som gör att vattenområden kan ha ett marknadsvärde, gene- rellt sett, är främst att de kan ha ett fiskevärde. Det finns dock inget ortprismaterial för vattenområden, vilket gör det svårt att bestämma marknadsvärdet. I exempelvis fastighetstaxeringen åsätts inte vatten något värde. En jämförelse med de taxeringsvärden som sätts på impediment inom skogsmark, dvs. myrmark och berghällar etc., kan dock ge en viss ledning om vilka värdenivåer det skulle kunna handla om. Taxeringsvärdena för skogliga impediment ligger på i storleksordningen 400–4 000 kr/ha, beroende på belägenhet i landet. Motsvarande marknadsvärdenivåer blir 600–6 000 kr/ha.1 Dessa belopp beror i huvudsak av jaktvärdet. Generellt sett torde detta vara betydligt högre än fiskevärdet. Det innebär att vatten- värdet rimligen ligger i den nedre delen av intervallet ovan. En kvali- ficerad gissning kan vara ett vattenvärde i storleksordningen 1 000– 2 000 kr/ha, motsvarande 10–20 öre/m².
Nästa steg är att bedöma hur stora vattenarealer som dessa belopp ska tillämpas på. Ett hypotetiskt exempel är följande. En landhöj- ning på 10 cm ger ett tillskott av 10 meter vatten om man utgår från 3-meterskurvan. Om en landremsa på 10 km berörs av denna land- höjning, så blir tillskottet av vattenareal 10 x 10 000 = 100 000 m². Värdet blir därmed 10 000–20 000 kr. En landremsa på 100 km ger ett belopp om 100 000–200 000 kr.
Ovanstående exempel ger en indikation på vilka belopp det kan bli fråga om. Beräkningsmässigt har förutsatts att hela förlusten inträffar omedelbart vid övergången till det nya referenssystemet. I realiteten torde det vara ytterst små områden som drabbas omedel- bart.
För att få en mer realistisk bild av ersättningsbeloppen måste hänsyn tas till tidsaspekten, dvs. den tidshorisont som bör tilläm- pas vid skadeberäkningen. Beloppen ska diskonteras till nutid om
1 Enligt uppgift från Lantmäteriet 2014-10-01. Samtliga värdenivåer har erhållits från Lant- mäteriet.
450
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
det handlar om förväntade framtida skador. Vid 30 års kalkylhorisont och 3 procents kalkylränta, blir diskonteringsfaktorn cirka 0,4. Beloppen i exemplet ovan blir då 4 000–8 000 kr respektive 40 000– 80 000 kr. Dessa belopp framstår som mer realistiska för framtida skador.
Speciella skador kan uppstå om det bedrivs, eller sannolikt kom- mer att bedrivas, någon speciell verksamhet på fastigheten, till exem- pel vindkraftverk, fiske- eller musselodling, sandtäkt etc., alltså en verksamhet som är specifik för en viss fastighet. Sådan ersättning går inte att uppskatta i förväg, utan måste beräknas för varje sär- skilt fall där ekonomisk skada inträffar. Det går således inte att schablonmässigt förutse vilka ersättningsbelopp det kan komma att handla om. Sannolikt bör det dock inte röra sig om särskilt många fall.
Utredningen bedömer att den sammanlagda ersättningen för eko- nomisk skada inte kommer att överstiga 1 000 000 kr. Till detta ska läggas samhällets processkostnader, som torde komma att väsentligt överstiga ersättningsbeloppen om det blir fråga om domstolspro- cesser.
10.6Formalisering av upplåtelse av allmänt vatten till enskild
Kammarkollegiet beslutar i dag om dispositionsrätten till allmänt vatten. Genom utredningens förslag lagfästs denna uppgift samtidigt som kraven på kollegiets beslut och dessas utformning ökar. Detta innebär en ökad resursåtgång hos ansvariga myndig- heter, enligt utredningens förslag Kammarkollegiet och vissa läns- styrelser. Berörda länsstyrelser åläggs nya uppgifter. Antalet ärenden som gäller rådighet i allmänt vatten i de fyra sjöarna har dock varit få under ett genomsnittligt år. Under år 2013 avsåg endast ett ärende upplåtelse av rådighet i någon av de fyra sjöar som har allmänt vatten. Det är utredningens bedömning att denna typ av ärenden uppvisar sådan likhet med andra ärenden, exempelvis enligt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden, att ingen speciell utbildningsinsats eller dylik hantering krävs i samband med att dessa ärenden förs över från Kammarkollegiet till länsstyrelserna. Länsstyrelserna torde inte
451
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
heller behöva utökade resurser för att hantera uppgiften att besluta om rätt att använda allmänt vattenområde. Förslaget innebär en förenkling, inte minst för den enskilde verksamhetsutövaren, genom att ansökan om tillstånd exempelvis enligt lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden kan behandlas i anslutning till ansökan om rätt att använda berört allmänna vattenområde.
För Kammarkollegiet uppskattas övergången till en mer kvalifi- cerad och omfattande ärendebehandling kräva två årsarbetskrafter per år.
De ökade kostnaderna för ärendehanteringen får vägas mot den ökade rättssäkerhet som utredningsförslaget medför. Statens kon- troll över användningen av allmänt vatten ökar, liksom överblicken över beviljade upplåtelser. Förslaget ger även staten en möjlighet att ta ut avgift vid upplåtelse av allmänt vattenområde. Verksamheter kan också avgränsas i tiden eftersom upplåtelserna kan tidsbegränsas.
Utredningens förslag förväntas även få positiva effekter på miljön. I dag finns det ingen rättslig grund för Kammarkollegiet att avslå en ansökan om att få bedriva verksamhet på allmänt vatten. Verksamhet på allmänt vattenområde medför inga kostnader för själva användningen av det allmänna vattenområdet, vilket gör att verksamheter som annars skulle ha förlagts till andra områden kan komma att i onödigt stor utsträckning styras över till allmänt vatten- område. Lokaliseringsbestämmelserna i miljöbalken sätts i så fall ur spel. Med klarare regler för när en verksamhet kan få etableras ges kollegiet en reell möjlighet att avslå en ansökan om att få etablera verksamhet på allmänt vattenområde.
Förslaget får även konsekvenser för den enskilde och företag i och med att Kammarkollegiets prövning av ärenden övergår från att som i dag endast innebära ett rutinbeslut till att bli mer kvalifi- cerad. Prövningen förväntas därmed ta längre tid och kräva mer omfattande beslutsunderlag och att bli mer resurskrävande även för sökanden. Å andra sidan förbättras förutsättningarna för att Kam- markollegiets bedömning i upplåtelsefrågan ska följa samma linje som kollegiet kan komma att inta i sitt yttrande över ett eventuellt tillståndsärende.
452
SOU 2015:10 | Konsekvenser |
10.7Införande av rätt för staten att ta ut avgift för användningen av allmänt vattenområde.
Utredningens förslag om statens möjlighet att ta ut avgift för rätten att använda allmänt vattenområde innebär ökade kostnader för den enskilde verksamhetsutövaren. Kostnadens storlek förväntas variera mellan olika typer av verksamhet. Utredningen lämnar inte något förslag om för vilken typ av verksamhet och i vilka fall en avgift bör tas ut. Inget förslag lämnas heller om hur stor en avgift bör vara. Utredningens förslag innebär endast att lagstiftningsvägen öppna en möjlighet för staten att ta ut avgift.
Om förslaget genomförs innebär det ökade möjligheter för staten att på olika sätt styra verksamheter som rör användningen av allmänt vattenområde. Förslaget innebär en ökad arbetsbelastning för be- slutande myndigheter (Kammarkollegiet och länsstyrelserna).
Förslaget förväntas ge positiva effekter för miljön, då staten genom rätten att ta ut avgift för användningen av allmänt vatten- område kan utnyttja ekonomiska incitament för att styra verksam- heters lokalisering i havet och i de fyra sjöar som har allmänt vatten. Förslaget ger således staten ett nytt verktyg som kan användas för att göra havsförvaltningen mer ekosystembaserad.
10.8Upprättande av en databas över upplåtelser i allmänt vattenområde
Förslaget innebär en ökad rättssäkerhet då beslut blir mer överblick- bara och kontroll och styrning av verksamheter på allmänt vatten- område underlättas. Genom förslaget att inrätta en databas över beslut om rätten att använda allmänt vattenområde skapas en över- gripande lägesbild, vilket saknas i dag. Detta underlättar för många verksamheter, bland annat den statliga havsplaneringen. I dag finns det ingen samlad redovisning av de olika beslut som har fattats om rätt att nyttja olika delar av det allmänna vattenområdet.
Utredningens förslag innebär ökade kostnader för främst Lant- mäteriet som föreslås få i uppdrag att bygga upp databasen. Kost- naderna för uppbygganad uppskattas till mellan 2,5 och 5 miljoner kronor, beroende på vilket lösningsalternativ som väljs. Lantmäteriet kan utnyttja den infrastruktur som redan finns för det befintliga
453
Konsekvenser | SOU 2015:10 |
fastighetsregistret, både vad gäller IT-struktur och löpande registre- ring, lagring och tillhandahållande såväl för textdelen som för kart- delen av registret. Ett alternativ är att ett nytt fristående register i anslutning till fastighetsregistret utvecklas, vilket kräver större resurser. Driftkostnaden, inklusive uppdatering med nya beslut från Kammarkollegiet förväntas uppgå till mellan 100 000 och 500 000 kronor årligen beroende på vilket alternativ som väljs. För övriga myndigheter bedöms resursinsatsen bli försumbar.
Uppbyggnaden bör ske genom att Lantmäteriet tillförs anslag. Driften av databasen samt tillhandahållande av registerinformation bör finansieras inom ramen för de avgifter som tas ut för upplåtna dispositionsrätter och ingå i den användarfinansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt.
454
11Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
11.1Ikraftträdande
Utredningens | förslag: Lagändringarna ska träda ikraft den |
1 januari 2016. |
|
|
|
Den nya lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som i detta fall kan beräknas gå åt för remissför- farandet, beredningen inom Regeringskansliet samt riksdagsbehand- lingen bör de nya bestämmelserna kunna träda i kraft den 1 januari 2016.
11.2Övergångsbestämmelser
Utredningens förslag: Statens rätt att ta ut avgifter för rätten att använda allmänt vattenområde ska inte gälla för ärenden där ansökan har gjorts innan de nya reglerna trätt i kraft.
I kapitel 8 föreslås att staten ges rätt att ta ut avgifter för rätten att använda allmänt vattenområde. Utredningen föreslår att särskilda regler om detta införs i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. En sådan rätt att ta ut avgifter bör inte gälla för ärenden där ansökan har gjorts innan de nya reglerna trätt i kraft. Övergångsbestämmelser med denna innebörd bör därför införas i aktuella lagar.
455
12 Författningskommentar
12.1Förslag till ny sammanhållen lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och dess tillhörande förordning (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium till- kom för nästan 50 år sedan, långt innan FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) hade antagits år 1982. Språkbruket och de begrepp som används i 1966 års författningstexter hade föreslagits av 1965 års Baslinjeutredning och härrör i allt väsentligt från tidigare svensk lag- stiftning om tulluppbörd, fiskerättigheter och utländska fartygs till- träde till Sveriges sjöterritorium. Lagen (1966:314) om kontinental- sockeln är också närmare 50 år. Även lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon tillkom innan Sverige hade ratificerat UNCLOS.
Konventionen utgör ett traktaträttsligt bindande regelverk för de stater som har tillträtt den (167 stater i januari 2015). I hög grad speglar reglerna i konventionen även folkrättslig sedvanerätt och gäller således även för stater som inte är parter i konventionen. Bestämmelserna anger bland annat hur baslinjer får dras och hur omfattningen av en kuststats territorialhav och maritima zoner ska beräknas.
Direktivens uppdragsbeskrivning anger att
[u]tredaren ska arbeta fram förslag till en reviderad havsgränslagstift- ning. Den nuvarande lagstiftningen är i stora delar föråldrad och svår- överskådlig. Relationen mellan de begrepp som definierar havs- och landgränser ska förtydligas.
Direktiven uttrycker ett tydligt önskemål om en moderniserad havs- gränslagstiftning. UNCLOS innehåller detaljerade bestämmelser om hur en kuststats sjöterritorium och maritima zoner definieras som Sverige har förbundit sig att följa. Utredningen har därför utarbetat förslag till en ny sammanhållen lag om Sveriges sjöterritorium och
457
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
maritima zoner. Den bärande tanken är att samla alla bestämmelser, som reglerar den geografiska omfattningen av de havsområden där Sverige har suveränitet, suveräna rättigheter eller jurisdiktion i vissa frågor, i en och samma lag.
1966 års lagstiftning innehöll regler för hur baslinjer och terri- torialgräns skulle beräknas. Utredningens ansats innebär i stället att i en ny lag fastställa resultatet av de mätningar, beräkningar och be- dömningar som utredningen har gjort i enlighet med gällande havs- rätt.
Den föreslagna lagen har en tydlig struktur med nio paragrafer och fem tabellbilagor. Paragraferna identifierar de havsområden vars geografiska omfattning bestäms i den nya lagen och de gränser och avgränsningslinjer för respektive havsområde som fastställs i lagen. Bilagorna innehåller koordinatlistor över brytpunkterna för de baslinjer längs kusten som avgränsar Sveriges inre vatten i havet och över brytpunkterna för de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav (territorialgräns), Sveriges angränsande zon, den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon. Brytpunkternas geografiska koordinater anges i latitud och longitud i det svenska referenssystemet SWEREF 99. Koordinatorerna anges i grader och minuter med sex decimaler på minuten. De har definierats på nivån -0,5 meter i RH 2000, som är den genomsnittliga havsvattennivå som utredningen har valt för att representera en enhetlig lågvatten- linje utmed Sveriges kust.
Lagförslaget utgår från det begrepp som är centralt i UNCLOS, nämligen kuststatens baslinjer. I bilaga 1 anges inmätta eller beräk- nade koordinater för de punkter längs lågvattenlinjen som behövs för att beräkna territorialhavets eller de maritima zonernas bredd utmed de delar av Sveriges kust där normal baslinje tillämpas. Vidare anges inmätta eller beräknade koordinater för de punkter utmed övriga delar av kusten där räta baslinjer dras i form av en rät geo- detisk linje mellan två punkter. Även inmätta eller beräknade ko- ordinater för de punkter på lågvattenskär som ligger utanför bas- linjerna och som används vid beräkningarna anges i bilagan.
För de delar av sjöterritoriets och de maritima zonernas avgräns- ningslinjer som är reglerade i avtal med andra stater har de överens- komna punkternas koordinater transformerats till SWEREF 99, eller överförts oförändrade i de fall då de är uttryckta i referenssystem som Sjöfartsverket betraktar som identiska med SWEREF 99. För
458
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
övriga brytpunkter på avgränsningslinjerna i bilagorna 2–5 anges koordinater som har beräknats av utredningen. I samtliga bilagor anges även, i förekommande fall, koordinater för de mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
1 § Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Det avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
Paragrafens första mening anger att Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Texten har behållits från 1 § i 1966 års lag. Där angavs också att det svenska sjöterritoriet begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen. I den nya lagen anges i stället att Sveriges sjöterritorium avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen. Detta förtydligande görs eftersom Sverige har ingått avtal om att regelbundna gemensamma översyner ska genomföras av riksgränsen mot Norge respektive Finland. Riksgränsens exakta sträckning fastställs av regeringen i förordning efter varje slutförd sådan översyn. Territorialhavets av- gränsning i övrigt regleras i 5 § i den nya lagen.
2 § Sveriges maritima zoner utgörs av angränsande zon, kontinental- sockel och ekonomisk zon.
Paragrafen identifierar de maritima zoner utanför det svenska sjö- territoriet i vilka Sverige har suveräna rättigheter eller jurisdiktion i vissa frågor. Zonernas geografiska omfattning regleras i 6–8 §§.
3 § Sveriges baslinjer dras i enlighet med folkrättens regler och bestäm- melserna i Förenta nationernas havsrättskonvention 1982 samt enligt en lågvattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter uttryckt i höjd- systemet RH 2000. Baslinjerna har den sträckning som framgår av bilaga 1 till denna lag.
Paragrafen anger att Sveriges baslinjer dras i enlighet med folkrättens regler och bestämmelserna i UNCLOS. Detta innebär att folkrät- tens regler och alla relevanta bestämmelser i konventionen ska vara uppfyllda på det sätt som vid varje tidpunkt anses vedertaget och internationellt accepterat. UNCLOS innehåller detaljerade bestäm-
459
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
melser om hur baslinjer får dras i olika situationer beroende på kustens utseende och andra faktorer. Det har över tid utvecklats en omfattande internationell praxis både vad avser tillämpningen av enskilda bestämmelser och de tekniska metoder och geodetiska be- räkningsmodeller som bör användas vid inmätning av punkter och beräkning av avstånd. Paragrafens formulering inbegriper även rele- vanta aspekter av sådana internationellt vedertagna mätmetoder och beräkningsmodeller.
I 4 § i 1966 års lag och i den tillhörande förordningen fanns be- stämmelser om hur normala och räta baslinjer fick dras och hur ter- ritorialhavets bredd skulle beräknas. Dessa bestämmelser var baserade på sedvanerätt. Sverige hade när lagen skrevs inte några traktats- bundna förpliktelser om territorialhavets bredd eller hur territorial- gränsen i havet skulle beräknas. Så är emellertid numera fallet.
UNCLOS innehåller betydligt fler och mer detaljerade bestäm- melser om hur en kuststat får dra baslinjer och beräkna territorial- havets och de maritima zonernas bredd än vad som angavs i 1966 års författningar. Utredningen anser att det skulle föra alldeles för långt att redovisa alla sådana bestämmelser och deras tillämpning i olika situationer i svensk lagtext. Att inkludera vissa bestämmelser i den nya lagstiftningen och utelämna andra vore inte heller lämpligt. Bestämmelserna återfinns i UNCLOS. Sverige har ratificerat kon- ventionen. Den finns översatt i sin helhet i SÖ 2000:1.
Paragrafen anger också att Sveriges baslinjer dras enligt en låg- vattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter uttryckt i höjdsyste- met RH 2000. Denna precisering behöver anges i lag eftersom varje kuststat enligt UNCLOS själv får bestämma vilken havsvattennivå som ska användas för att identifiera den lågvattenlinje utmed vilken statens baslinjer dras. Referensen till höjdsystemet RH 2000 är också nödvändig eftersom flera olika höjdsystem används i Sverige. De svenska baslinjernas sträckning framgår av lagens bilaga 1 där alla punkter som utgör början eller slutet på en baslinje identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för de punkter på lågvattenskär utanför baslinjerna som påverkar beräkningen av territorialhavets eller de maritima zonernas bredd. Vidare anges koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer.
460
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskom- mits med andra stater.
Paragrafen anger att Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområ- den i havet och på land innanför baslinjerna. Paragrafen ersätter 2 § i 1966 års lag som innehöll en beskrivning av de olika typer av vatten- områden som räknas till inre vatten på land (insjöar, vattendrag och kanaler) och i havet (hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär). Denna uppräkning hade 1965 års Baslinjeutredning hämtat från tidigare lagstiftning.
Enligt artikel 8 i UNCLOS definieras inre vatten som alla vatten- områden som ligger innanför baslinjerna. Det kan således inte längre råda någon tvekan om vilka vattenområden som ska räknas till Sveriges inre vatten. Därför behövs inte någon närmare beskrivning av vilken typ av vattenområden som utgör Sveriges inre vatten i den nya lagen. Som framgår av 1 § i den nya lagen avgränsas Sveriges inre vatten mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
5 § Sveriges territorialhav sträcker sig högst 12 nautiska mil räknat från baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Territorialhavet omfattar de havsområden utanför bas- linjerna som framgår av bilaga 2 till denna lag.
Paragrafen anger den största bredd som Sveriges territorialhav kan ha, nämligen 12 nautiska mil räknat från baslinjerna, och att det av- gränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Sverige har ingått överenskommelser om det svenska territoriets gränser med en eller flera stater i samband med olika fredsavtal. Sveriges territorial- gräns i havet har senare preciserats i särskilda avtal med Norge, Danmark och Finland. Som framgår av 1 § i den nya lagen avgränsas territorialhavet mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen. De yttre avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav framgår av bilaga 2. Territorialhavets gräns identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
Det svenska territorialhavet utgörs av två från varandra åtskilda havsområden: ett havsområde som sträcker sig från riksgränsen mot
461
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
Norge till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken och ett havs- område runt Gotland och Gotska Sandön.
Territorialhavets inre avgränsningslinje utgörs av baslinjerna. Längs den svenska delen av ön Märket i Ålands hav avgränsas det svenska territorialhavet av de räta baslinjer som dragits där.
6 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utan- för territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från bas- linjerna. Den avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 3 till denna lag.
Paragrafen anger den största bredd som Sveriges angränsande zon kan ha, nämligen högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Vidare anges att zonen avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater.
Hänvisningen till ”vad som överenskommits med andra stater” syftar på de överenskommelser om avgränsning av den svenska kon- tinentalsockeln, och i vissa fall även Sveriges ekonomiska zon, som har ingåtts med andra stater Några särskilda överenskommelser med andra stater om avgränsning av den angränsande zonen är inte nödvändiga. Den svenska angränsande zonen sträcker sig således inte utöver den svenska kontinentalsockelns avgränsningslinje.
Sveriges angränsande zon omfattar de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av bilaga 3. Avgränsnings- linjernas sträckning identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanlig- gande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
Den angränsande zonen utgörs av fyra från varandra åtskilda havsområden: ett område längs Västkusten, ett område som sträcker sig från Öresund runt Gotland och Gotska Sandön till Ålands hav, ett område i Bottenhavet och ett område i Bottenviken. Nordväst om Gotland finns ett havsområde som ligger längre än 24 nautiska mil från närmaste svenska baslinjer och som därför inte ingår i Sveriges angränsande zon. Zonens inre avgränsningslinjer utgörs av territorialhavets gräns. Zonen i dess helhet ligger inom Sveriges ekonomiska zon.
462
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
7 § Den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överens- kommits med andra stater. Den omfattar havsbottnen och dess under- lag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 4 till denna lag.
Paragrafen ersätter 1 § i kontinentalsockelförordningen (1966:315) och 1–2 §§ i förordningen (1992:1226)om Sveriges ekonomiska zon.
UNCLOS innehåller detaljerade bestämmelser om den maximala bredd en kuststats kontinentalsockel får ha. Den svenska kontinen- talsockeln når emellertid inte så långt ut i havet att dessa bestäm- melser blir tillämpliga. Den föreslagna lagen behöver därför inte innehålla någon bestämmelse om hur långt utanför baslinjerna som den svenska kontinentalsockeln högst kan sträcka sig.
Paragrafen anger att den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. De punkter mellan vilka avgränsningslinjerna ska dras är fastställda i överenskommel- ser som Sverige har ingått med sammanlagt nio stater. De geografiska koordinaterna för dessa punkter kan inte ändras utan föregående överenskommelse med berörd stat. I några fall saknas överenskom- melse om var de avgränsningslinjer som regleras i olika bilaterala avtal ska ansluta till varandra. I den tidigare lagstiftningen föreskrevs därför att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln i tre angivna fall ska dras mellan den sista punkten i det ena bi- laterala avtalet och den första punkten i det andra bilaterala avtalet parvis. Det gäller de så kallade trestatspunkter där avgränsningslinjer- na mellan 1) Sverige, Danmark och Tyskland, 2) Sverige, Tyskland och Danmark och 3) Sverige, Danmark och Polen ska mötas. I avvaktan på att överenskommelser ingås med berörda stater behålls denna provisoriska lösning i den nya lagen.
Paragrafen anger vidare att den svenska kontinentalsockeln om- fattar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av lagens bilaga 4. Formuleringen motsvarar den defini- tion som anges i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Avgräns- ningslinjen inåt land för den svenska kontinentalsockellagens tillämp- ningsområde bestäms av gränsen mellan allmänt vatten och enskilt vatten. Denna gräns måste avgöras i varje enskilt fall enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Ofta krävs fastig- hetsbestämning. Den svenska delen av ön Märket i Ålands hav be-
463
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
traktas för närvarande som ett ”outrett område” av Lantmäteriet.
Myndigheten bedömer dock att den skulle bli fastighetsindelad, och tilldelas enskilt vatten, om frågan utreddes. Utredningen har därför valt att använda koordinaterna för de brytpunkter som anger de räta baslinjerna vid ön för att identifiera provisoriska avgräns- ningslinjer för kontinentalsockellagens tillämpningsområde där.
Den yttre avgränsningslinjens geografiska koordinater anges i bilaga 4. Koordinaterna har transformerats till SWEREF 99 eller överförts oförändrade från respektive överenskommelse i de fall då Sjöfartsverket bedömt att de är uttryckta i ett referenssystem som kan betraktas som identiskt med SWEREF 99. Vidare anges koordi- nater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid seg- mentering av långa linjer.
Kontinentalsockellagens tillämpningsområde avgränsas gentemot andra staters kontinentalsocklar av en kontinuerlig linje. Det utgörs av ett sammanhängande område som sträcker sig utmed hela den svenska kusten, inklusive runt Gotland och Gotska Sandön.
8 § Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Den omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 5 till denna lag.
Paragrafen ersätter 1–2 §§ i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
UNCLOS anger att den maximala bredden på en kuststats exklu- siva ekonomiska zon är 200 nautiska mil från baslinjerna. Sveriges ekonomiska zon når emellertid inte så långt ut i havet att denna bestämmelse blir tillämplig. Den föreslagna lagen behöver därför inte innehålla någon bestämmelse om hur långt utanför baslinjerna som Sveriges ekonomiska zon högst kan sträcka sig.
Paragrafen anger att Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. De punkter mellan vilka zonens avgränsningslinjer ska dras är fastställda i överenskommelser som Sverige har ingått med sammanlagt nio stater. Det är samma överenskommelser som åsyftas i 7 §.
I lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon fanns en bestäm- melse om att den s.k. mittlinjen skulle gälla som avgränsningslinje i avsaknad av överenskommelse med annan stat. Någon sådan be- stämmelse behövs inte längre.
464
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
Sveriges ekonomiska zon omfattar de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av bilaga 5. Avgränsnings- linjernas sträckning identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanliggan- de punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer.
Den ekonomiska zonen utgörs av fyra från varandra åtskilda havsområden. Ett område längs Västkusten, ett område som sträcker sig från Öresund runt Gotland och Gotska Sandön till Ålands hav, ett område i Bottenhavet och ett område i Bottenviken. Koordina- terna för den ekonomiska zonens yttre avgränsningslinjer överens- stämmer med koordinaterna för motsvarande delar av kontinental- sockelns yttre avgränsningslinje. Zonens inre avgränsningslinjer utgörs av territorialhavets gräns.
9 § Räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är till- gängliga för allmänheten. De geografiska koordinater som framgår av bilagorna 1–5 till denna lag ska kostnadsfritt tillhandahållas i digital form i enlighet med lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.
Paragrafen anger att räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är tillgängliga för allmänheten. Denna bestämmelse mot- svarar 3 § i förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjö- territorium. Den behövs för att uppfylla de krav som ställs på en kuststat i UNCLOS artikel 16 (räta baslinjer och territorialgräns), artikel 75 (exklusiv ekonomisk zon) och artikel 84 (kontinental- sockeln). Utredningen anser att det är viktigt att även avgränsnings- linjerna för den svenska angränsande zonen utmärks i sjökorten och har därför använt uttrycket ”de maritima zonernas” i lagtexten.
Även riksgränsen bör märkas ut. På enskilt vatten i Idefjorden och i Haparanda skärgård avgränsas svenskt inre vatten mot norskt respektive finskt sjöterritorium av riksgränsen.
Det är angeläget att korrekt information finns tillgänglig i digital form för de elektroniska applikationer som blir allt vanligare. Para- grafen innehåller därför en bestämmelse om att de geografiska ko- ordinaterna i bilagorna 1–5 till den nya lagen ska tillhandahållas kost- nadsfritt i digital form och en hänvisning till lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, som tillsammans med förordningen
465
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
(2010:1770) om geografisk miljöinformation innehåller det svenska regelverk som anger hur detta ska gå till och vilken myndighet som ansvarar för att tillhandahålla vilken information.
12.2Förslag till ny lag om Sveriges angränsande zon
Syftet med att inrätta en svensk angränsande zon och bestämmelser om vad som ska gälla för zonen anges i en ny lag om Sveriges an- gränsande zon, på liknande sätt som i lagen (1966:314) om kontinen- talsockeln och lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
1 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utan- för territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafen anger att Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialgränsen och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Bestämmelserna om zonens omfattning finns i 6 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Koordinaterna för avgränsningslinjerna för de geografiska områden som omfattas av Sveriges angränsande zon återfinns i bilaga 3 till samma lag.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om åtgärder för att utöva nödvändig kontroll inom Sveriges angränsande zon för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder som i enlighet med folkrätten får vidtas för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
Paragrafen anger de befogenheter som Sverige har i den angränsan- de zonen enligt artikel 33 i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). Inrättandet av zonen ger Sverige rätt att skydda det egna territoriet mot överträdelser av svenska bestämmelser inom vissa angivna rätts- områden. Detta medför inga skyldigheter för Sverige. Det ankom-
466
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
mer på regeringen att besluta om när, hur och i vilken utsträckning rätten att vidta åtgärder ska utnyttjas.
Paragrafen ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva om de åtgärder som kan behövas för att utöva nödvändig kontroll inom zonen för att antingen förhindra att brott begås eller bestraffa överträdelser som har begåtts inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd. Begreppet ”förhindra” inklu- derar även åtgärder för att förebygga att brott begås. Begreppet
”hälsoskydd” omfattar såväl sanitära bestämmelser som djur- och växtskyddsbestämmelser. Begreppet ”nödvändig kontroll” är hämtat från den svenska översättningen av artikel 33 i UNCLOS (SÖ 2000:1).
Paragrafen ger också regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer rätt att skydda arkeologiska och historiska före- mål i zonen eller på dess botten. Denna rätt baseras på artikel 303 i UNCLOS och går längre än den nödvändiga kontroll som stater kan utöva enligt artikel 33. Även åtgärder av föreskrivande art får vidtas för att skydda fornminnen som vrak och andra arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten. Sådana åtgärder får emellertid inte gå längre än vad som är folkrättsligt vedertaget.
12.3Förslag till lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
1 § Vattenområde i havet inom Sveriges sjöterritorium är allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i fastigheterna (enskilt vatten).
I annat vattenområde än havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
I paragrafen slås fast att det allmänna vattnet utgörs av allt vatten i havet och i vissa insjöar som inte ingår i fastighetsindelningen. Para- grafen har ändrats till att nu avse allt allmänt vatten, från att tidigare endast avse det allmänna vattenområdet i havet. Sveriges sjöterrito- rium definieras i 1 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner till att omfatta inre vatten och territorialhav. Enligt 3 § samma lag omfattar inre vatten alla vattenområden i havet och
467
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
på land innanför baslinjerna. Den yttre gränsen för allmänt vatten utgörs av territorialgränsen.
Av andra stycket framgår i vilka sjöar allmänt vatten förekommer, nämligen i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Detta har tidigare framgått av 5 § och ändringen innebär ingen för- ändring i sak. Det är alltjämt samma sjöar som omfattas. Genom denna förändring kan 5 § upphöra att gälla.
2 § Till fastigheterna hör
1.allt vatten inom trehundra meter från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång,
2.allt vatten inom den längs stranden följande kurvan för högst tre meters djup på de ställen där denna går längre ut än vad som följer av punkten 1, samt
3.allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2. Detta gäller dock inte för vatten vid Bohusläns kust från och med Gullmarsfjorden till och med Hake fjord.
Första stycket 3 gäller även för vatten i Idefjorden som avgränsas av territorialgränsen så att det därutöver har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2.
Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten. Paragrafens första stycke har endast ändrats redaktionellt.
Enligt punkt ett hör allt vatten som ligger närmare än 300 meter från stranden till fastigheten. För att en ö ska kunna tillgodoräkna sig enskilt vatten, ska ön vara längre än 100 meter. I annat fall omges ön enbart av allmänt vatten.
I andra punkten föreskrivs att i de fall det är långgrunt och vatt- net är grundare än tre meter 300 meter ut från stranden ska gränsen i stället dras längs med tremetersdjupkurvan.
Enligt tredje punkten ska allt vatten ingå i fastighetsindelningen (dvs. utgöra enskilt vatten) som endast har förbindelse med öppna havet genom ett sund eller liknande där det antingen är så smalt eller så grunt att sundet endast omfattar enskilt vatten. Genom denna regel undviks mindre enklaver av allmänt vatten inne i skärgården. Denna regel gäller dock inte för kuststräckan i Bohuslän mellan Gullmarsfjorden och Hake fjord.
468
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
Ett nytt andra stycke har införts. Syftet är att förhindra upp- komsten av enklaver med allmänt vatten inne i Idefjorden. Allt vatten som inom svenskt territorium har förbindelse med öppna havet endast över enskilt vatten ska utgöra enskilt vatten.
3 § Vid kuststräckan från gränsen mot Finland i norr till Listershuvud i Blekinge hör till fastigheterna allt vatten som har annan förbindel- se med öppna havet än vad som anges i 2 § 3 men där förbindelsen inte är av större bredd än en kilometer räknat från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång.
Första stycket gäller inte beträffande vatten vid Gotland eller Öland eller vid andra öar, som helt skiljs från fastlandet av vatten som har förbindelse med öppna havet av större bredd än en kilometer räknat på det sätt som anges i första stycket.
Paragrafen reglerar den så kallade kilometerregeln, vilken utgör ett undantag från de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten i 2 §. Paragrafen har endast änd- rats redaktionellt.
I första stycket slås fast att allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast genom ett sund eller liknande med en högsta bredd av en kilometer utgör enskilt vatten. Bredden ska räknas från fastlandet eller från en ö som är minst 100 meter lång. Kilometer- regeln gäller endast för kuststräckan från gränsen mot Finland i norr till Listershuvud i Blekinge i söder.
I andra stycket anges att kilometerregeln enligt första stycket inte gäller för Gotland, Öland eller andra öar som avskiljs från fast- landet av vatten som har förbindelse med öppna havet av en större bredd än en kilometer.
4 § I Norrbottens och Kalmar län hör till fastigheterna även följande vattenområden i havet:
I Norrbottens län vid Torneälvens mynning allt vatten innanför en linje från gränsen mot Finland innanför följande begränsnings- linjer; från en punkt på gränsen mot Finland vid 65 grader 35 minuter nordlig bredd västerut till 23 grader 40 minuter ostlig längd från Greenwich, vidare norrut till 65 grader 45 minuter nordlig bredd och därifrån österut till Seskarö; och
i Kalmar län
469
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
allt vatten innanför en linje mellan de södra uddarna av Sladö Ask och Äskeskär, Idöfjärden och Björkskärsdjupet innanför en linje mellan de sydöstra uddarna av Örskär, Idö Stångskär och Bussan,
allt vatten innanför linjen Ljungskärs sydspets – Bredhäll – Boskärs nordöstra udde – Lilla Örsskären – Stora Örsskären – Logen – Lilla Ljusklubben – Soen,
allt vatten innanför linjen Tjudö sydöstra udde – Träthällarnas huvudö – Långgrunds norra udde – Slobbsudden – Oxlenäs – Sandö nordspets – Taktö nordspets – Taktö ostspets – Yttre Eneskärsbåde
– Eneskärs sydöstra udde – Vållöromps nordöstra udde – Vållöromps sydspets – Stora Sillekroks ostspets – Gåsö ostspets, och
allt vatten innanför linjen Stångskärs sydspets – Pata Eneskärs nordöstra udde – Pata Eneskärs sydspets – Lilla Millgrund – Eneskärskläppens ostspets – Eneskärs ostspets – Långskärs sydöstra udde – Stånggrundet – sydöstra udden av Ryggås – Stora Rocknekalvens ostspets – Skäggenäs nordspets.
Paragrafen reglerar det undantag från de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten i 2 § som gäller för Norrbottens och Kalmar län. Paragrafen har ändrats redak- tionellt. Därtill har ortnamnen uppdaterats till de namnformer som används i dag i allmänna kartor etc. och som fastställs av Lantmäteriet.
6 § I Hjälmaren och Storsjön hör till fastigheterna även följande vattenområden:
i Hjälmaren allt det vatten som begränsas i norr av skärgården mellan Biskopsvrak – Lindholmsbergen – Äspholmens norra udde –
Vinöns nordvästra udde samt i öster av Vinön och linjen Vinöns sydvästra udde – Inre Fåran och Yttre Fåran – Rönnberget –
Djursnäsudde, och
i Storsjön allt det vatten som mot Storsjöflaket begränsas av räta linjer Andersöns nordvästra udde – Norderöns nordspets – Verköns nordspets – Hammarnäsudden.
Paragrafen reglerar det undantag från de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten i 2 § som gäller för Hjälmaren och Storsjön. Paragrafen har ändrats redaktio- nellt. Därtill har ortnamnen uppdaterats till de namnformer som används i dag i allmänna kartor etc. och som fastställs av Lantmäteriet.
470
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
7 § Om det finns allmänt vatten vid en ö, som är fastighetsindelad, ska gränsen mot det allmänna vattnet anses följa strandlinjen bestämd enligt 8 §.
Paragrafen har endast ändrats redaktionellt. I paragrafen regleras att för det allmänna vatten som omger en ö vilken ingår i fastighets- indelningen ska gränsen följa strandlinjen vid den vattennivå som anges i 8 §.
8 § Strandlinjer och vattendjup ska vid tillämpningen av denna lag refereras till nivåer i höjdsystemet RH 2000 enligt följande:
i havet 0,00 meter,
i Vänern 44,22 meter, i Vättern 88,76 meter,
i Hjälmaren 22,40 meter, och i Storsjön 293,25 meter.
I paragrafen anges de referensnivåer som ska gälla vid bestämmande av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. Referensnivåerna är olika för havet och de enskilda sjöarna. Samtliga är dock angivna i höjdsystemet RH 2000. För havet ska nollnivån i RH 2000 använ- das som utgångspunkt. Varje sjö har en egen angiven referensnivå.
12.4Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
1 § Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havs- områden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mine- raliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utveck- lingsskede, då de kan bli föremål för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller är oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.
471
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
Inom allmänt vattenområde i havet är denna lag inte tillämplig på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning om fiske.
Paragrafen anger lagens geografiska tillämpningsområde. De avgräns- ningslinjer som definierar området återfinns i 7 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafens definition av det geografiska område där lagen är tillämplig är oförändrad men paragrafen har förenklats så att den hänvisar till bestämmelserna i den nya lagen om Sveriges sjöterrito- rium och maritima zoner i stället för att via kontinentalsockel- förordningen (1966:315) hänvisa till förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon, där motsvarande bestämmelser tidigare fanns.
I sista stycket i 1 § har orden ”i havet” lagts till i förtydligande syfte eftersom lagen inte är tillämplig på allmänna vattenområden i de fyra stora sjöarna.
2 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be- slutar om rätten att använda allmänt vatten i havet. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- sluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Paragrafen är ny. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska besluta om den en- skildes rätt att använda allmänt vattenområde i havet för en verk- samhet eller på något annat sätt. Ett sådant beslut får förenas med de villkor som behövs i det enskilda fallet. Definitionen av allmänt vatten finns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
I andra stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att besluta om avgift för den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde. Huruvida någon ersättning ska tas ut och ersättningens storlek regleras i annan ordning.
472
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
12.5Förslag till lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om rätten att använda allmänt vatten. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Paragrafen är ny. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska besluta om den en- skildes rätt att använda allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland för en verksamhet eller på något annat sätt. Ett sådant beslut får förenas med de villkor som behövs i det enskilda fallet. Definitionen av allmänt vatten finns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
I andra stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att besluta om avgift för den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde. Huruvida någon ersättning ska tas ut och ersättningens storlek regleras i annan ordning.
12.6Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
1 § Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1.skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2.jakt,
3.fiske,
4.bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5.trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6.åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7.dumpning av avfall i vatten,
8.kontinentalsockeln,
9.fornminnen samt arkeologiska och historiska föremål,
473
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
10.sjöfynd,
11.fartygs registrering och identifiering,
12.skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,
13.märkning och användning av oljeprodukter,
14.utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige,
15.åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, och
16.sjöfartsskydd,
Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2–8, 11–13 och 15 även inom Sveriges ekonomiska zon.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen bedriver övervakning inom Sveriges angränsande zon avseende punkterna 9 och 13–14.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kust- vattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Vidare tillämpas lagen när Kustbevakningen till havs och i kust- vattnen, i Vänern och Mälaren samt i hamnar bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2006:264).
Paragrafen har kompletterats med befogenheter som följer av inrättandet av en angränsande zon. Enligt andra stycket ges Kust- bevakningen befogenhet att bedriva övervakning i den angränsande zonen för att förhindra eller bestraffa brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar avseende fornminnen samt arkeologiska och historiska föremål (punkt 9), märkning och användning av oljeprodukter (punkt 13) och utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige (punkt 14).
2 b § Kustbevakningen har rätt att tillgripa omedelbart förföljande av utländska fartyg då det finns goda skäl att tro att fartyget har brutit mot föreskrifter i lagar och andra författningar som avses i 1 §. Omedel- bart förföljande måste påbörjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i svenskt inre vatten, territorialhav eller Sveriges
474
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
Omedelbart förföljande enligt första stycket som påbörjas i den an- gränsande zonen får endast avse överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skydd av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart förföljande upphör när fartyget kommer in på en annan stats territorialhav.
Paragrafen är ny. I paragrafen ges Kustbevakningen rätt att tillgripa så kallat omedelbart förföljande av utländska fartyg då det finns goda skäl att tro att fartyget har brutit mot sådana föreskrifter i lagar och andra författningar som avses i 1 §. Omedelbart förföljan- de måste påbörjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i svenskt sjöterritorium eller i svensk angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angrän- sande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
I andra stycket föreskrivs att omedelbart förföljande som på- börjas i den angränsande zonen endast får användas om överträdel- sen avser föreskrifter i lagar och andra författningar avseende tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skyddet av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart förföljande upphör när fartyget kommer in på sitt eget eller annan stats territorialhav.
Reglerna framgår av artikel 111 i UNCLOS.
12.7Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)
29 a § Denna lag tillämpas även inom Sveriges angränsande zon för att förhindra att överträdelser begås eller för att bestraffa överträdelser som begåtts inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd.
Lagen tillämpas vidare för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
475
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
Paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks polismyndighetens befogenheter att förhindra att brott begås eller bestraffa brott som begåtts inom svenskt territorium avseende lagar och andra författ- ningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt att vidta åtgärder för att skydda arkeologiska och historiska föremål till att även gälla i Sveriges angränsande zon.
12.8Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Tillämpning i Sveriges angränsande zon
5 § I lagen (201x:xx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner finns bestämmelser om Sveriges angränsande zon.
Bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. ska tillämpas även i den angränsande zonen.
Tillämpningen av denna lag samt de föreskrifter och andra beslut som meddelas med stöd av lagen får inte medföra någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i den angränsande zonen och till överflygning av zonen och inte heller av några andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Det som sägs om länsstyrelsen i de bestämmelser som anges i andra stycket, ska avse länsstyrelsen i det län inom sjöterritoriet som är när- mast det berörda området.
Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks delar av lagens tillämpningsområde till att även avse Sveriges angränsande zon. Detta gäller bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. i kulturmiljölagen.
Vid tillämpning av lagen i den angränsande zonen samt de föreskrifter och andra beslut som meddelas med stöd av lagen och som berör den angränsande zonen får inte någon inskränkning ske i de rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, som rätten till fri sjöfart i och överflygning av den angränsande zonen. Exempelvis får inte dykning i den angränsande zonen förbjudas. Dykning får dock förbjudas temporärt och i syfte att kontrollera handel med arkeologiska och historiska föremål i enlighet med artikel 303 i UNCLOS.
476
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
De uppgifter som faller på länsstyrelsen vid tillämpning av lagen i Sveriges angränsande zon ska hanteras av länsstyrelsen i det län som ligger närmast berört område.
12.9Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
1 § Sveriges ekonomiska zon omfattar de havsområden utanför sjö- territoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafen anger lagens geografiska tillämpningsområde. De avgräns- ningslinjer som definierar Sveriges ekonomiska zon återfinns i 8 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Den ekonomiska zonen omfattar fyra från varandra åtskilda havsområden.
12.10Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
3 a § Bestämmelserna i 6 kap. om övervaknings- och kontrollverk- samhet 1–27 §§, 7 kap. om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och 7a kap. om tullkontroll av kontanta medel gäller även i Sveriges angränsande zon.
Paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks lagens tillämpnings- område avseende tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder för att skydda arkeologiska och historiska föremål till att även gälla i Sveriges angränsande zon.
12.11Förslag till ny lag om ersättning för minskat vattenområde
1 § Om övergången till en ny referensnivå för bestämmande av gräns mot allmänt vattenområde enligt 8 § lagen (1950:595) om allmänt vattenområde medför att en fastighets vattenområde minskar så att ekonomisk skada uppkommer, har fastighetens ägare och andra rättig- hetshavare rätt till ersättning av staten.
477
Författningskommentar | SOU 2015:10 |
Övergången till att använda en ny referensnivå för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten i havet kan medföra att en enskild fastighets vattenområde minskar i sådan omfattning att ekonomisk skada uppkommer. Genom regleringen i 1 § ges fastig- hetens ägare och andra rättighetshavare som lider skada till följd av minskningen rätt till ersättning av staten.
2 § Ersättningen ska bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719).
Paragrafen slår fast att om ekonomisk skada uppkommer och ersätt- ning ska betalas till fastighetsägare och andra rättighetshavare ska ersättningens storlek bestämmas i enlighet med expropriationslagens regler. Ersättningen ska utgå för den ekonomiska skada som upp- kommer vid övergångstidpunkten.
3 § Kammarkollegiet beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor enligt denna lag.
Ett ersättningsanspråk ska framställas hos Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kollegiet ska i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som har framställt anspråket.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.
Fastighetsägare och andra rättighetshavare som lider skada ska fram- ställa sina ersättningsanspråk till Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kammarkollegiet beslutar om rätt till ersättning föreligger och i sådana fall om ersätt- ningens storlek. Kammarkollegiet ska då i första hand försöka träffa överenskommelse med den som framställd ersättningsanspråk.
Kammarkollegiets beslut om rätt till ersättning och i förekom- mande fall ersättningens storlek får inte överklagas.
4 § Om den som har framställt anspråk på ersättning inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i en ersättningsfråga, får talan väckas mot staten vid den mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten är belägen. Sådan talan ska väckas inom tre månader från den dag då kollegiets beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.
478
SOU 2015:10 | Författningskommentar |
Paragrafen slår fast att den som framställt anspråk om ersättning och inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan, får väcka talan mot staten vid mark- och miljödomstolen. Talan ska väckas hos den domstol inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. Har talan inte väckts inom tre månader från den dag då Kammarkollegiets beslut delgavs sökanden är rätten till talan för- lorad.
Hänsyn till bevissvårigheterna bör tas vid bedömningen av den enskildes påstående om att fastighetens vattenområde har minskat, om påståendet i övrigt vinner stöd av omständigheterna.
5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning enligt denna lag.
Paragrafen ger Kammarkollegiet mandat att företräda staten vid ärenden angående ersättningsfrågor enligt denna lag hos mark- och miljödomstolen.
479
Referenser
Litteratur
The Law of the Sea, United Nations Convention on the Law of the Sea with Index and Final Act of the Third United Nations Con- ference on the Law of the Sea, United Nations, New York 1983.
The Law of the Sea, Baselines: An Examination of the Relevant Provisions of the United Nations Convention on the Law of the Sea, United Nations, New York, 1989.
Limits in the Seas no 106, Developing Standard Guidelines for Evalu- ating Straight Baselines, US Department of State, Washington August 31, 1987.
Limits in the Seas no 108 – 1st Revision, Maritime Boundaries of the World, US Department of State, Washington November 30, 1990.
Handbook on the Delimitation of Maritime Boundaries, United Nations, New York, 2000.
Kort 1 2012, Sjöfartsverket, Norrköping 2012.
Bergström, Svante, Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning, Institutet för offentlig och internationell rätt, Almqvist & Wiksells boktryckeri, Uppsala 1957.
Gustafsson, Åke, Riksgränshistoria & gränsöversyner, Lantmäteriet Kartförlaget 1995.
Julstad, Barbro, Fastighetsindelning och markanvändning, Norstedts Juridik, andra upplagan, Stockholm 2000.
Michanek, Gabriel, Energirätt, Iustus förlag, 1990.
Rodhe, Knut, Gränsbestämning och äganderättstvist, AB Lundequistska bokhandeln, 1944.
Romberg, Carl/Thulin, Gösta, Fiskelag och vattengräns, P.A. Nordstedt & söners förlag, Stockholm 1955.
481
Referenser | SOU 2015:10 |
Propositioner
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms slott den 26 mars 1904. Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om gräns mot allmänt vattenområde, m.m.; given Drottningholms slott den 13 januari 1950. Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde m.m., given Stockholms slott den 8 april 1953. Kungl. Maj:ts proposi- tion nr 212.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om kon- tinentalsockeln m.m.; given Stockholms slott den 1 april 1966. Kungliga Maj:ts proposition nr 114 år 1966.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium; given Stockholms slott den 25 mars 1966. Kungliga Maj:ts proposition nr 119 år 1966.
Regeringens proposition 1978/79:27 om utvidgning av Sveriges sjö- territorium, Stockholm den 5 december 1978.
Regeringens proposition 1979/80:43 om ändring av Sveriges sjö- territorium, Stockholm den 18 oktober 1979.
Regeringens proposition 1981/82:130 med förslag till ny vattenlag m.m.; beslutad den 25 mars 1982.
Regeringes proposition 1984/85:107, om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m.m., beslutad den 17 januari 1985.
Regeringens proposition 1992/93:54 om en svensk ekonomisk zon, Stockholm den 8 oktober 1992.
Regeringens proposition 1994/95:156 Godkännande av överens- kommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning i Ålands hav och norra Östersjön m.m., Stockholm den 9 mars 1995.
Regeringens proposition 1995/96:140 Sveriges ratifikation av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om tillämpningen av konventionens del XI, Stockholm den 7 mars 1996.
482
SOU 2015:10 | Referenser |
Regeringens proposition 2009/10:224 Ett sammanhängande system för geografisk miljöinformation, Stockholm den 27 maj 2010.
Regeringens proposition 2013/14:186 Hushållning med havsområ- den, Stockholm den 13 mars 2014.
Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ)
(SÖ 1921:26) Konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering, Genève den 20 oktober 1921.
(SÖ 1932:1) Deklaration med Danmark angående vissa gränsför- hållanden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932.
(SÖ 1933:5) Ministeriella noter, utväxlade med Norge angående tidsintervallerna mellan gränsröjningarna vid svensk-norska gränsen, Oslo den 7 februari 1933.
(SÖ 1967:14) Överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack, Oslo den 5 april 1967.
(SÖ 1969:3) Överenskommelse med Norge om avgränsning av kon- tinentalsockeln, Stockholm den 24 juli 1968.
(SÖ 1973:1) Överenskommelse med Finland om avgränsning av kon- tinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nord- ligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972.
(SÖ 1978:42) Överenskommelse med Tyska Demokratiska Republik- en om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll, Berlin den 22 juni 1978.
(SÖ 1985:54) Överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 9 november 1984.
(SÖ 1987:3) Skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvars- regionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av den Östersjöområdets marina miljö (SÖ 1976:13), Köpenhamn den 21 november 1986.
(SÖ 1988:38) Överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön, Moskva den 18 april 1988.
483
Referenser | SOU 2015:10 |
(SÖ 1989:27) Överenskommelse med Polen om avgränsning av kon- tinentalsockeln, Warszawa den 10 februari 1989.
(SÖ 1990:18) Överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjet- unionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 juni 1989.
(SÖ 1995:18) Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges eko- nomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994.
(SÖ 1995:54) Avtal med Danmark om revidering av demarkations- linjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995.
(SÖ 1998:33) Överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 april 1997.
(SÖ 2000:1) Förenta nationernas havsrättskonvention, Montego Bay den 10 december 1982, och avtalet om genomförande av Del XI i denna konvention, New York den 28 juli 1994.
(SÖ 2000:18) Avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön, Stockholm den 2 november 1998.
(SÖ 2001:21) Överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Tallinn den 16 januari 2001.
(SÖ 2010:2) Överenskommelse med Finland om ändring av riks- gränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010.
(SÖ 2011:7) Överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekono- miska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Vilnius den 30 november 2005.
Överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekono- miska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Stockholm den 10 april 2014.1
1 Överenskommelsen trädde i kraft den 23 december 2014. Någon SÖ har ännu inte publicerats.
484
SOU 2015:10 | Referenser |
Betänkanden i SOU serien
SOU 1930:6, Gihl, Torsten: Gränsen för Sveriges territorialvatten I, Gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet, Stockholm 1930.
SOU 1947:38, Lagberedningens förslag till jordabalk I.
SOU 1947:47, Fiskrättskommitténs förslag till fiskelag jämte där- med sammanhängande författningar.
SOU 1949:23, Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde.
SOU 1960:25, Lagberedningens förslag till jordabalk m.m. II, motiv till balken.
SOU 1965:1, Sveriges sjöterritorium, Betänkande avgivet av Baslinje- utredningen.
SOU 1965:66, Kontinentalsockeln, Betänkande avgivet av Konti- nentalsockelutredningen.
SOU 2007:96, Avgifter, Betänkande av Avgiftsutredningen
SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet, Be- tänkande av Havsplaneringsutredningen, Stockholm 2010.
SOU 2014:35, I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler, betänkande av Vattenverksamhetsutredningen, Stockholm 2014.
Rättsfall
Skiljedom om Grisbådarna som beslutades i Haag den 23 oktober 1909 (Cour permanente d´Arbitrage, Affaire des Grisbådarna: Sentence, La Haye, 23 octobre 1909).
Rättsfall från Högsta domstolen (Nytt juridiskt arkiv). NJA 1981, s 1.
NJA 2003, C 44. NJA 2007, s 695.
485
Referenser | SOU 2015:10 |
Organisationers och myndigheters hemsidor
United Nations Office of Legal Affairs, http://legal.un.org/ola/ Baltic Operational Oceanographic System, BOOS, www.boos.org Geodataportalen, www.geodata.se
Havs- och vattenmyndigheten, www.havochvatten.se Kustbevakningen, www.kbv.se
Lantmäteriet, www.lantmateriet.se Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se Sjöfartsverket, www.sjofartsverket.se
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, www.smhi.se
International Hydrographic Organization (IHO), http://www.iho.int/srv1/
Övrigt
Kammarkollegiets betänkande: Allmänt vattenområde, B I nr 566, 21 december 1965.
Convention on the Territorial Sea and the Contigous Zone, Genève den 29 april 1958.
Convention on the Continental Shelf, Genéve den 29 april 1958. Sveriges Officiella statistik 1901–1985, Göteborgs och Bohus Län. Översynen av Riksgränsen mellan Sverige och Norge 1984–87.
Gränsöversynen Sverige – Finland 2006, Den svenska och finska gränskommissionen, Helsingfors den 20 mars 2007.
Kammarkollegiet, Dnr 4.1-5982-10, daterad 2010-10-19.
Sjöfartsverket, Ordlista och begreppsdiagram Farleder och hamnar, version 2.0, 2011-05-31.
Ufs A 2014, Underrättelser för sjöfarande, Allmänna upplysningar, Sjöfartsverket.
Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigations- säkerhet och navigationsutrustning (TSFS 2011:2 med ändring 2012:71).
486
SOU 2015:10 | Referenser |
75th Conference of the International Law Association held in Sofia, Bulgaria, 26-30 August 2012; Resolution No 1/2012 Baselines under the International Law of the Sea; Report from the ILA Committee on Baselines.
IHO/IAG: A Manual on Technical Aspects of the United Nations Convention on the Law of the Sea – 1982 (TALOS), 5th Edition, October 2012. International Hydrographic Bureau, Monaco.
487
Bilaga 1
Kommittédirektiv 2011:41
Översyn av Sveriges havsgränser
Beslut vid regeringssammanträde den 5 maj 2011
Sammanfattning
En särskild utredare ska se över de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger. Utredaren ska också lägga fram för- slag om inrättande av en angränsande zon runt Sveriges kuster.
Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar som översynen kan ge anledning till.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2013.
Bakgrund
Översyn av Sveriges gränser till havs
En förutsättning för att veta var svensk jurisdiktion kan utövas och var svenska lagregler är tillämpliga är att det finns klart och tydligt angivna geografiska gränser på land och till havs. Det praktiska behovet av tydliga gränser till havs dikteras också av den rättsliga och politiska utvecklingen på flera områden. För att regeringen t.ex. ska kunna inrätta särskilda marina miljöskyddsområden måste den veta exakt var de svenska jurisdiktionsgränserna rent geogra- fiskt går. För att kunna genomföra EU:s gemensamma fiskeripoli- tik krävs också att gränserna anges på exakt sätt. Precist bestämda gränser är en avgörande faktor för att Sverige på ett adekvat sätt ska kunna påtala och agera mot kränkningar av svenskt territorium. Andra politikområden som berörs av gränsproblematiken är migra-
489
Bilaga 1 | SOU 2015:10 |
tions-, hälso-, tull- och skattefrågor, men även andra frågor såsom skyddet av det marina undervattenskulturarvet, läggande av rörled- ningar och kablar, ingripande mot transport av massförstörelse- vapen och narkotikasmuggling.
Den nuvarande lagstiftningen är i stora delar föråldrad och svår- överskådlig. Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium, det i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium benämnda territorialhavet, beskrivs som att det sträcker sig tolv nautiska mil från baslinjerna. Gränsen är däremot inte angiven med koordinater, vilket gör den svår att lagra i databaser och användas i digitala system.
Den nuvarande lagstiftningen behöver också förtydligas. Rela- tionen mellan de begrepp som definierar Sveriges havs- och land- gränser är i vissa avseenden oklar.
En otydlighet finns även i gränssnittet mellan havsgränslagstift- ningen och fastighetslagstiftningen avseende förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. I betänkandet av den s.k. Havsplanerings- utredningen (SOU 2010:91 Planering på djupet – fysisk planering av havet) föreslås också att frågan om äganderätten till allmänt vatten bör utredas. Havsplaneringsutredningen motiverar utrednings- behovet med att rättsläget när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten i allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart samtidigt som möjligheten att ta ut avgift eller ersätt- ning för att nyttja naturresurserna är ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad.
Avgörande för beräkningen av Sveriges gränser till havs är de normala och räta baslinjernas sträckning. Det är utifrån baslinjerna och utanför dessa belägna lågvattenskär, så kallade cirkelbågepunkter, som samtliga suveränitetszoner och jurisdiktionszoner ska beräk- nas, såsom territorialhav, angränsande zon och ekonomisk zon. En förutsättning för en översyn av Sveriges gränser till havs är därför att en uppdatering görs av det baslinjesystem som i dag används. Baslinjesystemet reviderades senast på 1960-talet. Den dåvarande utredningen, Baslinjeutredningen, (SOU 1965:1) låg till grund för den nu gällande lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och den till lagen knutna kungörelsen (1966:375) med närmare bestäm- melser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium. Även lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon med tillhörande förord- ning (1992:1226) bygger på det baslinjesystem som togs fram under
490
SOU 2015:10 | Bilaga 1 |
1960-talet. I Baslinjeutredningen uttalades att en översyn av bas- linjesystemet bör ske vart trettionde år. Det angavs att kravet på en återkommande översyn främst motiveras av landmassans föränd- ring, vilket innebär att många av de äldre baslinjepunkterna inte på ett adekvat sätt speglar Sveriges nuvarande geografiska förhållan- den.
Därtill kommer att teknikutvecklingen på mät- och kartområdet sedan 1960-talet varit mycket snabb, bl.a. genom utvecklandet av digitala databaser, flygfotogrammetrisk informationsinsamling, all- männa geografiska informationssystem (GIS), elektroniska sjökort (ECDIS) och satellitbaserade navigationssystem (GPS/GNSS). I dag finns det således möjlighet till en helt annan precision vid fast- ställandet av olika gränser än tidigare.
Det är således såväl landmassans förändring som kravet på för- bättrad geografisk information som motiverar behovet av en över- syn av baslinjerna.
Inrättande av en angränsande zon
Begreppet angränsande zon, som först kodifierades genom FN:s havsrättskonvention från 1982, men som existerade på sedvanerätts- lig grund dessförinnan, avser numera ett område utanför territorial- havet där kuststaten har viss begränsad jurisdiktion inom områdena tull, skatt, invandring, hälsovård och skydd av arkeologiska samt historiska fynd i havet. Enligt havsrättskonventionen, i vilken Sverige är part, har stater möjlighet att enligt konventionens artikel 33 in- rätta en angränsande zon som numera inte får sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Under det senaste decenniet har behovet av att tillsätta en ut- redning för att närmare granska frågan om inrättande av en så kallad angränsande zon utanför Sveriges kuster gjort sig alltmer påmint. I prop. 1995/96:140 om svensk ratifikation m.m. av FN:s havsrätts- konvention gjorde regeringen bedömningen (med stöd bl.a. av vad som framkommit under remissbehandlingen) att övervägande skäl talade för att en angränsande zon borde inrättas runt Sveriges kuster. Då frågan krävde ytterligare överväganden anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med den vid en senare tidpunkt.
491
Bilaga 1 | SOU 2015:10 |
Frågan om inrättade av en angränsande zon har även varit föremål för riksdagsfrågor. Senast år 2008 uppgav utrikesminister Bildt att inrättande av en angränsande zon i icke obetydliga avseenden skulle utvidga möjligheterna för tillsyn av överträdelser av svenska lagar och förordningar. Han noterade att juridiska och tekniska skäl talade för att frågan hanteras som en del av en på sikt nödvändig översyn av den svenska havsgränslagstiftningen. Även miljöminister Carlgren har uttalat sig i denna riktning.
Dessutom har olika myndigheter, däribland Kustbevakningen, vid upprepade tillfällen understrukit vikten av att inrätta en angrän- sande zon.
I direktiven till den nyligen framlagda Havsplaneringsutred- ningen (SOU 2010:91) ingick uppgiften att särskilt analysera och redovisa möjligheterna för Sverige att inrätta en angränsande zon enligt havsrättskonventionen. I utredningen ägnas omfattande ut- rymme åt behovet att inrätta en sådan zon. Utredningen noterar att frågan om en angränsande zon berör fler aspekter än som omfattas av utredningens uppdrag men har ändå valt att lägga fram lagförslag som bl.a. rör skydd av kulturminnen i en angränsande zon. Utred- ningen hade dessförinnan fäst regeringens uppmärksamhet på be- hovet av att fastställa Sveriges havsgränser eftersom det är en förut- sättning för att korrekta havsplaner ska kunna fastställas och tillämpas (Skrivelse till regeringen 2010-05-12, Dnr 34/B1/2010).
Det finns därför skäl för Sverige att utöka den svenska jurisdik- tionen genom att inrätta en angränsande zon.
Redovisning av havsgränser – internationell havsgränsdatabas
Många länder har sedan länge redovisat det egna landets havsgrän- ser i officiella sjökort. Varje land har därmed kontroll över den publicerade informationen och en erfaren sökare av information vet var vederhäftig information finns. Havsrättskonventionen anger dock en alternativ möjlighet att redovisa dessa gränser, nämligen att publicera dem i en förteckning med geografiska koordinater. Förutsatt att informationen även redovisas i sjökorten så ökar därmed till- gängligheten och användbarheten.
Inom sjökarteorganisationerna finns numera samverkan som inne- bär att produktionen av internationella sjökort, så kallade INT-kort,
492
SOU 2015:10 | Bilaga 1 |
samordnas. Dessa INT-kort kommer i första hand att ersätta sjö- kort över områden som berör fler länder. Digitala sjökort produce- ras på ett motsvarande vis där publiceringsansvaret är uppdelat i geografiska områden, så kallade ENC-celler. Dessa digitala sjökort har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort. I dessa INT-kort och ENC-celler förväntas att alla berörda länders havs- gränser redovisas.
Enkel åtkomst till havsgränsinformation oberoende av tillgång till sjökort är till nytta. I många sammanhang är de omkring- liggande ländernas havsgränser av lika stort intresse som de natio- nella. Behov av en databas där alla berörda länders officiella havs- gränser samlas har allt oftare signalerats från allt fler intressenter.
Övrigt
Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är definierade bl.a. i avtal med grannländerna vid/runt Östersjön och Skagerack. Dessa avtal ligger fast men ett antal oklarheter och brister i havsgränsernas definitioner och utformning återstår att hantera tillsammans med berörda grannländer. Fristående från, men i samarbete med, utredaren kan Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) därför komma att föra förhandlingar med de länder som berörs.
Uppdraget att se över Sveriges havsgränser
Utredaren ska koncentrera sitt arbete till fem huvudområden:
–se över nuvarande gränslagstiftning,
–se över de svenska baslinjerna,
–föreslå en anpassning av den yttre gränsen för Sveriges sjöterri- torium,
–föreslå inrättande av en angränsande zon i hela eller delar av det område som gränsar till svenskt territorialhav, samt
–föreslå författningsändringar som översynen kan ge anledning till.
493
Bilaga 1 | SOU 2015:10 |
Dessutom ska utredaren
–samverka med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och på begäran ge underlag till stöd för Sveriges förhandlingar om gräns- frågor med berörda grannländer, samt
–bedöma samhällets behov av en internationell havsgränsdatabas, primärt för Östersjön, Kattegatt och Skagerack, och hur en sådan databas skulle kunna realiseras.
Utredaren får också ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget, vilka aktualiseras under utredningsarbetet.
Översyn av nuvarande gränslagstiftning
Utredaren ska granska den nuvarande lagstiftningen om den svenska sjögränsen och ekonomiska zonen bl.a. mot bakgrund av 1982 års havsrättskonvention och andra länders gränslagstiftningar. Utred- aren ska arbeta fram förslag till en reviderad havsgränslagstiftning. Indirekta definitioner och eventuella otydligheter ska om möjligt elimineras samt översikt och läsbarhet förbättras. Relationen mellan de begrepp som definierar havs- och landgränser ska förtydligas. Lagstiftningen ska så långt möjligt anpassas till aktuella behov och modern teknik vilket bland annat förväntas innebära att redovis- ning av entydigt koordinatangivna havsgränser medges. Förhållan- det mellan fastighetsgräns och inre vatten samt frågan om ägande- rätt till allmänt vatten ska utredas. Utredaren ska även lämna för- slag till hur de reviderade havsgränserna ska uppdateras och bevakas.
Översyn av de svenska baslinjerna
Utredaren ska, bl.a. baserat på lämpligt geografiskt underlag, före- slå en optimal reviderad baslinjesträckning. Strandlinjen, som utgör normal baslinje, ska identifieras och redovisas på ett korrekt och entydigt sätt, anpassat till aktuella behov och modern teknik.
Koordinaterna för baslinjerna ska redovisas i aktuellt geodetiskt referenssystem (latitud och longitud i SWEREF99). Lämpligt geo- grafiskt underlag ska i första hand inhämtas genom Sjöfartsverkets och Lantmäteriets försorg.
494
SOU 2015:10 | Bilaga 1 |
Anpassning av den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium
En anpassad territoriell gräns till havs ska utarbetas mot bakgrund av det nya förslaget till baslinjesträckning. Gränsöverenskommelser och resultatet av de gränsförhandlingar som kan komma att ske med berörda grannländer ska i förekommande fall beaktas. Redo- visning ska ske av anslutningspunkter mellan den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium och gränsen för Sveriges ekonomiska zon samt andra motsvarande punkter. Gränsen ska redovisas på ett korrekt och entydigt sätt, anpassat till aktuella behov och modern teknik, vilket bland annat innebär redovisning av koordinatangiven gräns i aktuellt geodetiskt referenssystem (latitud och longitud i SWEREF99). Tekniskt stöd fås i första hand genom Sjöfartsverkets försorg.
Inrättande av en angränsande zon
Utredaren ska också lägga fram förslag om inrättande av en angrän- sande zon runt Sveriges kuster och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myn- digheter vid inrättande av en sådan zon. Utredaren ska på basis av detta underlag och med beaktande av vad Havsplaneringsutred- ningen föreslagit lägga fram förslag till nödvändiga författnings- bestämmelser om svensk jurisdiktion och annan verksamhet i en sådan zon. Koordinaterna för zonen ska redovisas i aktuellt geo- detiskt referenssystem (latitud och longitud i SWEREF99).
Samverkan med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet)
Utredaren ska samverka med och på begäran ge underlag till Rege- ringskansliet (Utrikesdepartementet) till stöd för de gränsförhand- lingar som kan bli aktuella med berörda grannländer. Resultatet av dessa förhandlingar ska ligga till grund för dragning av yttre grän- sen för svenskt sjöterritorium och angränsande zon.
495
Bilaga 1 | SOU 2015:10 |
Bedömning av behovet av en internationell havsgränsdatabas, primärt för Östersjön, Kattegatt och Skagerack
Utredaren ska bedöma behovet av en internationell havsgränsdata- bas, primärt för havsgränserna i Östersjön, Kattegatt och Skagerack samt vilken typ av gränser som databasen bör innehålla och vilka överenskommelser och rutiner som krävs för att hålla den aktuell. I denna bedömning ska utredaren beakta relevanta krav dels i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, dels i det pågående EU-rättsliga arbetet under det s.k. Inspire-direktivet (Europaparla- mentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Euro- peiska gemenskapen).
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska redovisa en konsekvensanalys av förslagen som inkluderar beskrivning av eventuella organisatoriska förändringar samt eventuella omställningskostnader. Utredaren ska även bedöma tiden för genomförande av de förslag som lämnas.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter. Lantmäteriet och Sjöfartsverket ska i enlighet med särskilt uppdrag från regeringen bistå utredaren och lämna utredaren det underlag denne begär. För detta tillförs 8 miljoner kronor 2011 och 7 miljoner kronor per år 2012–2013 till Lantmäteriet anslag (prop. 2010/11:1, utg.omr. 18). Utredaren kan företa de fältstudier som behövs för uppdragets genomförande.
Om utredaren anser det lämpligt kan någon eller några delar av uppdraget redovisas i ett eller flera delbetänkanden. Utredaren ska årligen i lämplig form redovisa uppgifter om hur utredningen fort- skrider.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2013.
(Utrikesdepartementet)
496
Bilaga 2
Kommittédirektiv 2013:98
Tilläggsdirektiv till
Havsgränsutredningen (UD 2011:01)
Beslut vid regeringssammanträde den 31 oktober 2013
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 kommittédirektiv om bl.a. en översyn av de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik med- ger (dir. 2011:41). Utredningen har antagit namnet Havsgränsutred- ningen.
Kommittén skulle redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2013. Utredningstiden förlängs nu. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 31 december 2014.
(Utrikesdepartementet)
497
Bilaga 3
Kommittédirektiv 2014:156
Tilläggsdirektiv till
Havsgränsutredningen (UD 2011:01)
Beslut vid regeringssammanträde den 18 december 2014.
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 kommittédirektiv om bl.a. en översyn av de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik med- ger (dir. 2011:41). Utredningen har antagit namnet Havsgränsutred- ningen.
Enligt tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas senast den 31 december 2014 (dir. 2013:98). Utredningstiden förlängs nu ytter- ligare. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 28 februari 2015.
(Utrikesdepartementet)
499
Bilaga 4
Koordinatlista föreslagna svenska baslinjer
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till upp- daterade svenska baslinjer. Listan ska ingå som bilaga 1 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Räta eller normala baslinjer dras mellan två typer av inmätta eller beräknade punkter – baslinjepunkter och punkter på lågvattenlinjen.
Normal baslinje går genom ett antal punkter på den av utred- ningen valda lågvattenlinjen -0,5 meter i RH 2000.
Rät baslinje går mellan två baslinjepunkter på den valda lågvatten- linjen -0,5 meter i RH 2000. De räta baslinjerna är definierade som geodetiska linjer och är i flertalet fall segmenterade.
En punkt på ett lågvattenskär är en punkt som ligger utanför en rät eller normal baslinje och som inte ligger djupare än -0,5 meter i RH 2000.
Alla punkter utmed baslinjerna beskrivs med platsnamn där sådant finns och geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna anges i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följaden punkttyper förekommer:
baslinjepunkt (BP),
punkt på lågvattenlinjen (LP),
punkt på lågvattenskär (LS), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två baslinje- punkter (MP).
För baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen och punkter på låg- vattenskär anges även löpnummer i första kolumnen.
I femte kolumnen anges vilken typ av baslinje som startar i en baslinjepunkt och går fram till nästa baslinjepunkt.
501
Bilaga 4 SOU 2015:10
Fast land och Öland
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
1: Gränsboj 2 | 58-56.536503N | 10-55.074803E | BP | Rät baslinje |
2: Stora Drammen,V-punkten | 58-55.754900N | 10-57.445290E | BP | Rät baslinje |
| 58-53.334510N | 10-57.670980E | MP |
|
3: Klövningen-Mörholmen, V- | 58-53.245020N | 10-57.679310E | BP | Rät baslinje |
punkten |
|
|
|
|
| 58-50.827980N | 10-58.013273E | MP |
|
| 58-48.410915N | 10-58.346339E | MP |
|
4: Segelskären, V-punkten | 58-46.633410N | 10-58.590700E | BP | Rät baslinje |
| 58-44.220319N | 10-59.017586E | MP |
|
| 58-41.807186N | 10-59.443366E | MP |
|
| 58-39.394007N | 10-59.868048E | MP |
|
| 58-36.980781N | 11-00.291636E | MP |
|
| 58-34.567510N | 11-00.714133E | MP |
|
5: Trolleskären, V-punkten | 58-32.217860N | 11-01.124440E | BP | Rät baslinje |
| 58-30.022114N | 11-03.084353E | MP |
|
| 58-27.825810N | 11-05.040109E | MP |
|
| 58-25.628953N | 11-06.991725E | MP |
|
| 58-23.431545N | 11-08.939213E | MP |
|
| 58-21.233589N | 11-10.882589E | MP |
|
6: Yttre brottet, SV-punkten | 58-19.646030N | 11-12.283420E | BP | Rät baslinje |
| 58-17.309093N | 11-13.503634E | MP |
|
| 58-14.971926N | 11-14.721070E | MP |
|
| 58-12.634524N | 11-15.935740E | MP |
|
| 58-10.296889N | 11-17.147654E | MP |
|
| 58-07.959021N | 11-18.356823E | MP |
|
7: Måseskär, V-punkten | 58-05.661320N | 11-19.542430E | BP | Rät baslinje |
7:1 | 58-04.708280N | 11-20.044410E | LS |
|
| 58-03.335340N | 11-20.828582E | MP |
|
| 58-01.009099N | 11-22.111853E | MP |
|
| 57-58.682601N | 11-23.392257E | MP |
|
| 57-56.355847N | 11-24.669804E | MP |
|
| 57-54.028836N | 11-25.944506E | MP |
|
8: Dynan, V-punkten | 57-53.700590N | 11-26.124070E | BP | Rät baslinje |
| 57-51.391387N | 11-27.506895E | MP |
|
| 57-49.081884N | 11-28.886681E | MP |
|
| 57-46.772088N | 11-30.263441E | MP |
|
| 57-44.461999N | 11-31.637186E | MP |
|
| 57-42.151619N | 11-33.007927E | MP |
|
| 57-39.840948N | 11-34.375676E | MP |
|
9: Vinga ungar, V-punkten | 57-38.190960N | 11-35.350420E | BP | Rät baslinje |
| 57-36.010743N | 11-37.325166E | MP |
|
| 57-33.829961N | 11-39.295912E | MP |
|
| 57-31.648614N | 11-41.262668E | MP |
|
| 57-29.466705N | 11-43.225449E | MP |
|
| 57-27.284236N | 11-45.184268E | MP |
|
| 57-25.101209N | 11-47.139136E | MP |
|
| 57-22.917626N | 11-49.090068E | MP |
|
| 57-20.733489N | 11-51.037075E | MP |
|
| 57-18.548800N | 11-52.980171E | MP |
|
10: Klockfoten, SV-punkten | 57-17.794710N | 11-53.649860E | BP | Rät baslinje |
| 57-15.899926N | 11-56.442515E | MP |
|
| 57-14.004058N | 11-59.230372E | MP |
|
| 57-12.107103N | 12-02.013441E | MP |
|
| 57-10.209067N | 12-04.791732E | MP |
|
10:1 | 57-09.071080N | 12-06.402970E | LS |
|
11: Lille Balken, SV-punkten | 57-09.031050N | 12-06.512890E | BP | Rät baslinje |
| 57-07.170666N | 12-09.372486E | MP |
|
| 57-05.309143N | 12-12.227288E | MP |
|
502
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
12: Rödskär, SV-punkten | 57-03.823470N | 12-14.501010E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-01.595559N | 12-16.256504E | MP |
|
|
| 56-59.367191N | 12-18.008442E | MP |
|
|
| 56-57.138371N | 12-19.756837E | MP |
|
|
13: Lindbådan, V-punkten | 56-55.139010N | 12-21.321920E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-53.426664N | 12-24.459869E | MP |
|
|
| 56-51.712953N | 12-27.593028E | MP |
|
|
| 56-49.997884N | 12-30.721412E | MP |
|
|
14: Marsten, SV-punkten | 56-49.763840N | 12-31.147760E | BP | Rät baslinje |
|
14:1 | 56-43.757060N | 12-37.215400E | LS |
|
|
| 56-47.659281N | 12-33.344045E | MP |
|
|
| 56-45.554034N | 12-35.536192E | MP |
|
|
| 56-43.448101N | 12-37.724215E | MP |
|
|
| 56-41.341485N | 12-39.908127E | MP |
|
|
| 56-39.234187N | 12-42.087940E | MP |
|
|
15: Tylön, V-punkten | 56-38.854450N | 12-42.480240E | BP | Rät baslinje |
|
15:1 | 56-27.588270N | 12-32.768400E | LS |
|
|
| 56-36.662453N | 12-40.598051E | MP |
|
|
| 56-34.470003N | 12-38.719452E | MP |
|
|
| 56-32.277099N | 12-36.844430E | MP |
|
|
| 56-30.083743N | 12-34.972974E | MP |
|
|
| 56-27.889937N | 12-33.105072E | MP |
|
|
16: Hallands Väderö, V-punkten | 56-27.063920N | 12-32.402790E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-24.777617N | 12-30.943454E | MP |
|
|
| 56-22.491037N | 12-29.486980E | MP |
|
|
| 56-20.204185N | 12-28.033355E | MP |
|
|
| 56-24.777617N | 12-30.943454E | MP |
|
|
17: Kullen, V-punkten | 56-18.153720N | 12-26.732540E | BP | Normal baslinje |
|
17:1 | 56-18.114490N | 12-26.758190E | LP |
|
|
17:2 | 56-18.091730N | 12-26.800800E | LP |
|
|
17:3 | 56-17.864300N | 12-27.034930E | LP |
|
|
17:4 | 56-17.720300N | 12-27.315480E | LP |
|
|
17:5 | 56-16.055580N | 12-30.253100E | LS |
|
|
17:6 | 56-14.906850N | 12-30.974320E | LS |
|
|
17:7 | 56-14.913450N | 12-31.561340E | LP |
|
|
17:8 | 56-13.836760N | 12-31.268780E | LS |
|
|
17:9: Långören | 56-12.468590N | 12-32.108950E | LS |
|
|
17:10: Lerberget | 56-10.606690N | 12-33.218900E | LP |
|
|
17:11 | 56-10.509940N | 12-33.136950E | LS |
|
|
17:12 | 56-09.304370N | 12-32.963350E | LS |
|
|
17:13: Viken | 56-08.726160N | 12-33.972640E | LP |
|
|
17:14: Viken | 56-08.633300N | 12-34.076830E | LP |
|
|
17:15: Viken | 56-08.598410N | 12-34.104020E | LP |
|
|
17:16: Domstensrevet | 56-07.546190N | 12-35.252300E | LS |
|
|
17:17: Domsten | 56-06.982540N | 12-36.152990E | LP |
|
|
17:18: Hittarpsrevet | 56-06.018110N | 12-37.322060E | LP |
|
|
17:19: Hittarpsrevet | 56-05.930040N | 12-37.410770E | LP |
|
|
17:20: Hittarpsrevet | 56-05.851730N | 12-37.621200E | LS |
|
|
17:21: Hittarp | 56-05.535230N | 12-38.452810E | LP |
|
|
17:22 | 56-05.351130N | 12-38.694980E | LP |
|
|
17:23: Sofiero | 56-04.928530N | 12-39.293570E | LP |
|
|
17:24: Sofiero | 56-04.877040N | 12-39.385670E | LP |
|
|
17:25: Tinkarpsgården | 56-04.670790N | 12-39.719350E | LP |
|
|
17:26: Tinkarpsgården | 56-04.652090N | 12-39.738260E | LP |
|
|
17:27: Tinkarpsgården | 56-04.633340N | 12-39.767050E | LP |
|
|
17:28: Tinkarpsgården | 56-04.593200N | 12-39.812110E | LP |
|
|
17:29: Tinkarpsgården | 56-04.567500N | 12-39.840410E | LP |
|
|
17:30: Tinkarpsgården | 56-04.530860N | 12-39.868370E | LP |
|
|
17:31: Tinkarpsgården | 56-04.431280N | 12-39.945950E | LP |
|
|
17:32: Tinkarpsgården | 56-04.306360N | 12-40.066650E | LP |
|
|
503
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
| 17:33: Tinkarpsgården | 56-04.213060N | 12-40.210010E | LP |
|
| 17:34: Tinkarpsgården | 56-04.140110N | 12-40.319830E | LP |
|
| 17:35: Tinkarpsgården | 56-04.074180N | 12-40.407340E | LP |
|
| 17:36 : Tinkarpsgården | 56-03.984900N | 12-40.502350E | LP |
|
| 17:37 | 56-03.348405N | 12-40.816296E | LP |
|
| 17:38: Helsingborg, N Nordhamnen | 56-02.916120N | 12-40.962580E | LP |
|
| 17:39: Helsingborg, S | 56-02.461980N | 12-41.065930E | LP |
|
| Nordhamnen |
|
|
|
|
| 17:40: Helsingborg, Västhamnen | 56-01.932100N | 12-41.348700E | LP |
|
| 17:41: Helsingborg, Västhamnen | 56-01.659720N | 12-41.355230E | LP |
|
| 17:42: Helsingborg, Sydhamnen | 56-01.132170N | 12-41.806060E | LP |
|
| 17:43: Helsingborg, Bulkhamnen | 56-00.459590N | 12-42.245340E | LP |
|
| 17:44: Helsingborg, Bulkhamnen | 56-00.288390N | 12-42.441530E | LP |
|
| 17:45: Råå hamn | 55-59.451350N | 12-44.452980E | LP |
|
| 17:46: Råå hamn | 55-59.317410N | 12-44.621650E | LP |
|
| 17:47: Rydebäck | 55-58.078930N | 12-45.336950E | LP |
|
| 17:48: Fortuna | 55-57.499320N | 12-45.339620E | LP |
|
| 17:49: Nytorp | 55-57.221500N | 12-45.421420E | LP |
|
| 17:50: Nytorp | 55-57.140500N | 12-45.464380E | LP |
|
| 17:51: Nytorp | 55-57.093950N | 12-45.536590E | LP |
|
| 17:52: Nytorp | 55-57.066540N | 12-45.587680E | LP |
|
| 17:53: Ålabodarna | 55-56.380160N | 12-46.281820E | LP |
|
| 17:54: Rustningshamn | 55-55.551040N | 12-47.418740E | LP |
|
| 17:55: Borstahusen | 55-53.667120N | 12-47.960750E | LP |
|
| 17:56: Lindshamn | 55-52.555410N | 12-48.401030E | LP |
|
| 17:57: Gräsrännan | 55-51.695360N | 12-47.669520E | LP |
|
| 17:58: Gipsön | 55-51.098640N | 12-48.819700E | LP |
|
| 17:59: Skabbrevet | 55-50.529260N | 12-49.494650E | LS |
|
| 17:60: Kulorna | 55-45.128150N | 12-53.468690E | LS |
|
| 17:61 | 55-45.060090N | 12-53.556230E | LS |
|
| 17:62: Barsebäck | 55-44.549200N | 12-55.095440E | LP |
|
| 17:63 | 55-43.766250N | 12-57.074580E | LP |
|
| 17:64 | 55-43.686260N | 12-57.137680E | LP |
|
| 17:65 | 55-43.631520N | 12-57.314810E | LP |
|
| 17:66 | 55-43.409330N | 12-57.986790E | LP |
|
| 17:67 | 55-38.243480N | 12-59.806480E | LP |
|
| 17:68 | 55-37.972840N | 12-59.407740E | LP |
|
| 17:69: Malmö hamn, inloppet | 55-37.492780N | 12-58.556520E | LS |
|
| 17:70: Limhamn, N | 55-35.876710N | 12-55.787810E | LP |
|
| 17:71 | 55-35.576340N | 12-55.241290E | LP |
|
| 17:72: Limhamn, S | 55-34.999010N | 12-54.593320E | LP |
|
| 17:73 | 55-34.332110N | 12-53.632660E | LP |
|
| 17:74: Skälören | 55-33.867180N | 12-53.365210E | LP |
|
| 18: Klagshamn, V-punkten | 55-31.147000N | 12-53.092790E | BP | Rät baslinje |
|
| 55-28.863316N | 12-51.652600E | MP |
|
| 19: Västra Haken, NV-punkten | 55-27.142640N | 12-50.569380E | BP | Rät baslinje |
| 20: Skanör, V-punkten | 55-25.026270N | 12-49.516200E | BP | Rät baslinje |
| 21: Falsterbo, SV-punkten | 55-22.699150N | 12-48.525570E | BP | Normal baslinje |
| 22: Måkläppen, V-punkten | 55-22.048960N | 12-48.423040E | BP | Rät baslinje |
| 23: Falsterborev, SV-punkten | 55-20.242010N | 12-48.638500E | BP | Rät baslinje |
|
| 55-21.495271N | 12-52.283067E | MP |
|
| 24: Själhundaskäret, SO-punkten | 55-22.695440N | 12-55.781750E | BP | Rät baslinje |
|
| 55-22.560518N | 13-00.035167E | MP |
|
| 25: Skåre, S-punkten | 55-22.456380N | 13-03.265790E | BP | Normal baslinje |
| 25:1: Stavstensudden, bränning SV | 55-21.814410N | 13-04.153530E | LS |
|
| 25:2: Trelleborg, pirnock | 55-21.572170N | 13-09.025100E | LP |
|
| 25:3: Trelleborg, pir S-punkten | 55-21.567800N | 13-09.127710E | LP |
|
| 25:4: Simremarken | 55-20.629760N | 13-16.195720E | LP |
|
| 25:5: Simremarken | 55-20.582300N | 13-16.453930E | LP |
|
| 25:6 | 55-20.427770N | 13-17.689450E | LS |
|
504
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
25:7 | 55-20.226780N | 13-20.620050E | LP |
|
|
25:8 | 55-20.223200N | 13-20.688110E | LP |
|
|
25:9: Smygehuk, pirnock | 55-20.201550N | 13-21.503790E | LP |
|
|
25:10 | 55-20.273670N | 13-22.008870E | LP |
|
|
25:11: Beddingestrand | 55-21.204020N | 13-25.432340E | LS |
|
|
25:12: Hörte udde | 55-22.992650N | 13-33.831890E | LP |
|
|
25:13: Sydost om Kåsagården | 55-23.200480N | 13-35.547720E | LS |
|
|
25:14: Haken | 55-23.235670N | 13-35.818460E | LP |
|
|
25:15: Ystad hamn, Pirnock | 55-25.003620N | 13-49.097640E | LP |
|
|
25:16: Kåsehuvud V | 55-22.926810N | 14-03.113900E | LP |
|
|
25:17: Kåsehuvud S | 55-22.832080N | 14-03.375600E | LP |
|
|
25:18 | 55-22.623070N | 14-09.007840E | LP |
|
|
25:19: Sydost om Sandhammaren | 55-22.640030N | 14-10.371920E | LP |
|
|
25:20: Sandhammaren | 55-22.834840N | 14-11.298100E | LP |
|
|
25:21: Sandhammaren | 55-23.022280N | 14-11.804700E | LP |
|
|
25:22: Sandhammaren | 55-23.302570N | 14-12.263720E | LP |
|
|
25:23 | 55-26.863830N | 14-16.078840E | LS |
|
|
25:24: Långeören | 55-27.342590N | 14-16.643660E | LP |
|
|
25:25: Gislövshammar | 55-29.199510N | 14-19.208310E | LP |
|
|
25:26: Brantevik | 55-30.461560N | 14-20.814530E | LS |
|
|
25:27: Brantevik | 55-30.636270N | 14-20.964100E | LS |
|
|
25:28: Brantevik | 55-30.805950N | 14-21.043910E | LP |
|
|
25:29 | 55-32.144470N | 14-21.426830E | LP |
|
|
25:30 | 55-32.305280N | 14-21.475570E | LP |
|
|
25:31 | 55-32.548260N | 14-21.519050E | LP |
|
|
25:32: Simrishamn | 55-33.288640N | 14-21.654150E | LP |
|
|
25:33: Simrishamn | 55-33.470500N | 14-21.592560E | LP |
|
|
25:34: Simrishamn, Pirnock | 55-33.521100N | 14-21.539090E | LP |
|
|
25:35: Knäcken | 55-35.013080N | 14-20.125310E | LP |
|
|
25:36: Svingeln | 55-35.312810N | 14-19.846420E | LP |
|
|
25:37: Stenshuvud | 55-39.853140N | 14-16.733060E | LP |
|
|
25:38: Stenshuvud | 55-39.944920N | 14-16.684350E | LP |
|
|
25:39: Söder om Hällevik | 55-40.215150N | 14-16.494180E | LP |
|
|
25:40: Norr om Rosendal | 55-40.400310N | 14-16.361740E | LS |
|
|
26: Revhaken, S-punkten | 55-54.437030N | 14-18.227140E | BP | Rät baslinje |
|
| 55-55.279066N | 14-22.278098E | MP |
|
|
| 55-56.118881N | 14-26.331999E | MP |
|
|
| 55-56.956475N | 14-30.388834E | MP |
|
|
| 55-57.791846N | 14-34.448595E | MP |
|
|
| 55-58.624989N | 14-38.511279E | MP |
|
|
| 55-59.455901N | 14-42.576879E | MP |
|
|
27: Kråkenabben, SO-punkten | 55-59.591500N | 14-43.241690E | BP | Rät baslinje |
|
| 55-59.814687N | 14-47.551923E | MP |
|
|
28: Hanö syd, S-punkten | 55-59.969660N | 14-50.574340E | BP | Normal baslinje |
|
28:1: Hanö | 56-00.030040N | 14-50.857810E | LS |
|
|
28:2: Hanö | 56-00.167260N | 14-51.261600E | LS |
|
|
28:3: Hanö | 56-00.262700N | 14-51.419490E | LP |
|
|
29: Hanö sydost, SO-punkten | 56-00.298540N | 14-51.450650E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-02.375389N | 14-53.689249E | MP |
|
|
| 56-04.451549N | 14-55.931855E | MP |
|
|
| 56-06.527018N | 14-58.178482E | MP |
|
|
30: Tärnö, SSO-punkten | 56-06.567910N | 14-58.222790E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-06.326372N | 15-02.542431E | MP |
|
|
| 56-06.082317N | 15-06.861160E | MP |
|
|
| 56-05.835746N | 15-11.178971E | MP |
|
|
| 56-05.586661N | 15-15.495852E | MP |
|
|
| 56-05.335061N | 15-19.811793E | MP |
|
|
| 56-05.080949N | 15-24.126781E | MP |
|
|
| 56-04.824326N | 15-28.440806E | MP |
|
|
31: Vitabåden, SV-punkten | 56-04.820210N | 15-28.509560E | BP | Rät baslinje |
|
505
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 56-03.052446N | 15-31.479252E | MP |
|
|
| 56-01.283488N | 15-34.444418E | MP |
|
|
| 55-59.513345N | 15-37.405068E | MP |
|
|
| 55-57.742021N | 15-40.361211E | MP |
|
| 32: Utklippan sydväst, SV-punkten | 55-56.777960N | 15-41.967410E | BP | Rät baslinje |
| på det sydvästligaste skäret i |
|
|
|
|
| ögruppen |
|
|
|
|
| 33: Utklippan | 55-56.803950N | 15-42.043570E | BP | Rät baslinje |
| 34: Utklippan sydost, SO-punkten | 55-56.870690N | 15-42.172920E | BP | Rät baslinje |
| på det sydostligaste skäret i |
|
|
|
|
| ögruppen |
|
|
|
|
|
| 55-58.800999N | 15-44.792462E | MP |
|
| 35: Utlängan | 56-00.721040N | 15-47.403670E | BP | Rät baslinje |
| 35:1 | 56-11.126880N | 16-23.118640E | LS |
|
|
| 56-01.866865N | 15-51.221467E | MP |
|
|
| 56-03.010703N | 15-55.043015E | MP |
|
|
| 56-04.152551N | 15-58.868316E | MP |
|
|
| 56-05.292404N | 16-02.697369E | MP |
|
|
| 56-06.430258N | 16-06.530173E | MP |
|
|
| 56-07.566109N | 16-10.366726E | MP |
|
|
| 56-08.699952N | 16-14.207027E | MP |
|
|
| 56-09.831784N | 16-18.051074E | MP |
|
|
| 56-10.961601N | 16-21.898867E | MP |
|
| 36: Ölands södra udde, SO-punkten | 56-11.645470N | 16-24.233090E | BP | Normal baslinje |
| 36:1: Öster om Ölands södra udde | 56-11.738330N | 16-24.952740E | LS |
|
| 36:2: Öster om Sandviksreveln | 56-13.195620N | 16-27.884720E | LS |
|
| 36:3 | 56-14.070290N | 16-28.927240E | LS |
|
| 36:4 | 56-17.325380N | 16-31.188720E | LS |
|
| 36:5: Bränning Gräsgårds | 56-18.908860N | 16-32.398200E | LS |
|
| fiskehamn |
|
|
|
|
| 36:6: Gammalsbyören | 56-19.450020N | 16-32.757730E | LS |
|
| 36:7 | 56-20.732660N | 16-33.455530E | LS |
|
| 36:8 | 56-21.735430N | 16-34.167570E | LS |
|
| 36:9: Öster om Segerstad | 56-22.083340N | 16-34.346920E | LS |
|
| 36:10: Södra Ören, S-punkten | 56-27.172110N | 16-36.564060E | LP |
|
| 36:11: Södra Ören, O-punkten | 56-27.224970N | 16-36.593910E | LP |
|
| 36:12 | 56-28.702400N | 16-37.237690E | LS |
|
| 36:13: Stenåsa ör | 56-30.359920N | 16-38.133330E | LP |
|
| 36:14: Bränning öster om | 56-31.556790N | 16-38.820800E | LS |
|
| Jonsstrand |
|
|
|
|
| 36:15 | 56-35.094350N | 16-41.952450E | LS |
|
| 36:16: Öster om Gjussten | 56-35.624260N | 16-42.346110E | LS |
|
| 36:17 | 56-35.888020N | 16-42.544980E | LS |
|
| 36:18 | 56-38.247510N | 16-43.046370E | LS |
|
| 36:19: Båden O | 56-40.164700N | 16-43.924520E | LP |
|
| 36:20: Sydost om Arons sten | 56-40.659810N | 16-44.225140E | LS |
|
| 36:21: Stenboudd | 56-41.256130N | 16-44.557420E | LS |
|
| 37: Gjusgrundet, O-punkten | 56-44.012810N | 16-45.828780E | BP | Rät baslinje |
| 37:1 | 56-48.858570N | 16-50.751320E | LS |
|
|
| 56-46.149399N | 16-47.917696E | MP |
|
|
| 56-48.285363N | 16-50.010597E | MP |
|
| 38: Kapelludden | 56-49.129220N | 16-50.838710E | BP | Rät baslinje |
| 38:1 | 56-50.636920N | 16-52.129690E | LS |
|
| 39: Långöreudd, O-punkten | 56-50.745330N | 16-52.207820E | BP | Rät baslinje |
| 39:1 | 57-07.682560N | 17-02.646200E | LS |
|
| 39:2: Kesnäsudden | 57-10.549050N | 17-04.533850E | LS |
|
|
| 56-52.296503N | 16-53.155716E | MP |
|
|
| 56-54.596026N | 16-54.563510E | MP |
|
|
| 56-56.895252N | 16-55.974237E | MP |
|
|
| 56-59.194180N | 16-57.387909E | MP |
|
|
| 57-01.492809N | 16-58.804535E | MP |
|
506
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 57-03.791137N | 17-00.224125E | MP |
|
|
| 57-06.089164N | 17-01.646692E | MP |
|
|
| 57-08.386888N | 17-03.072245E | MP |
|
|
40: Kesnäsudden, O-punkten | 57-10.684307N | 17-04.500794E | BP | Rät baslinje |
|
41: Strandtorp, O-punkten | 57-13.633950N | 17-04.941260E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-14.134442N | 17-05.359862E | MP |
|
|
| 57-16.342558N | 17-07.209245E | MP |
|
|
42: Ängjärnsuddden, O-punkten | 57-18.550180N | 17-09.062360E | BP | Normal baslinje |
|
42:1: Brännabben | 57-20.995340N | 17-07.755670E | LS |
|
|
42:2: Ölands nordöstra udde | 57-21.331570N | 17-07.575820E | LP |
|
|
43: Ölands nordöstra udde, NO- | 57-21.347600N | 17-07.562370E | BP | Rät baslinje |
|
punkten |
|
|
|
|
|
| 57-23.367295N | 17-05.078171E | MP |
|
|
| 57-25.386195N | 17-02.589440E | MP |
|
|
| 57-27.404293N | 17-00.096161E | MP |
|
|
| 57-29.421588N | 16-57.598322E | MP |
|
|
| 57-31.438076N | 16-55.095910E | MP |
|
|
| 57-33.453753N | 16-52.588912E | MP |
|
|
| 57-35.468617N | 16-50.077314E | MP |
|
|
44: Lilla Båden, O-punkten | 57-35.678040N | 16-49.815940E | BP | Rät baslinje |
|
44:1 | 57-41.089660N | 16-54.179280E | LS |
|
|
| 57-37.904546N | 16-51.606133E | MP |
|
|
| 57-40.130593N | 16-53.400023E | MP |
|
|
45: Kungsgrundet, fyren | 57-41.100610N | 16-54.183030E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-43.485390N | 16-53.362510E | MP |
|
|
| 57-45.870077N | 16-52.540271E | MP |
|
|
| 57-48.254672N | 16-51.716277E | MP |
|
|
46: Storkläppen, O-punkten | 57-50.550150N | 16-50.921380E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-52.835438N | 16-52.442567E | MP |
|
|
| 57-55.120389N | 16-53.967016E | MP |
|
|
| 57-57.405002N | 16-55.494740E | MP |
|
|
| 57-59.689276N | 16-57.025751E | MP |
|
|
| 58-01.973210N | 16-58.560061E | MP |
|
|
| 58-04.256802N | 17-00.097680E | MP |
|
|
| 58-06.540051N | 17-01.638623E | MP |
|
|
| 58-08.822956N | 17-03.182900E | MP |
|
|
| 58-11.105516N | 17-04.730523E | MP |
|
|
| 58-13.387728N | 17-06.281506E | MP |
|
|
| 58-15.669592N | 17-07.835860E | MP |
|
|
| 58-17.951106N | 17-09.393596E | MP |
|
|
47: Sandsänkan, O-punkten | 58-18.623480N | 17-09.853360E | BP | Rät baslinje |
|
47:1 | 58-18.723420N | 17-10.088730E | LS |
|
|
| 58-21.028212N | 17-10.441436E | MP |
|
|
| 58-23.432880N | 17-11.030909E | MP |
|
|
| 58-25.837479N | 17-11.621785E | MP |
|
|
| 58-28.242011N | 17-12.214069E | MP |
|
|
| 58-30.646474N | 17-12.807766E | MP |
|
|
48: Torsken, NO-punkten | 58-32.083000N | 17-13.163150E | BP | Rät baslinje |
|
48:1: Skeppsgrund | 58-42.539390N | 17-57.905460E | LS |
|
|
| 58-32.715179N | 17-15.801073E | MP |
|
|
| 58-33.723448N | 17-20.019529E | MP |
|
|
| 58-34.729376N | 17-24.241979E | MP |
|
|
| 58-35.732959N | 17-28.468419E | MP |
|
|
| 58-36.734192N | 17-32.698845E | MP |
|
|
| 58-37.733071N | 17-36.933251E | MP |
|
|
| 58-38.729591N | 17-41.171634E | MP |
|
|
| 58-39.723747N | 17-45.413988E | MP |
|
|
| 58-40.715536N | 17-49.660311E | MP |
|
|
| 58-41.704953N | 17-53.910595E | MP |
|
|
49: Yttre Karvasen, SSO-punkten | 58-42.691990N | 17-58.164840E | BP | Rät baslinje |
|
507
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
| 50: Yttre Karvasen, SO-punkten | 58-42.744040N | 17-58.329580E | BP | Rät baslinje |
| 51: Roxen, SO-punkten | 58-43.892649N | 18-01.192043E | BP | Rät baslinje |
| 51:1: | 58-43.899660N | 18-01.267770E | LS |
|
| 51:2: Grundhällorna | 58-57.240580N | 18-34.899400E | LS |
|
|
| 58-45.381574N | 18-04.871779E | MP |
|
|
| 58-46.868701N | 18-08.556742E | MP |
|
|
| 58-48.354018N | 18-12.246937E | MP |
|
|
| 58-49.837520N | 18-15.942370E | MP |
|
|
| 58-51.319201N | 18-19.643047E | MP |
|
|
| 58-52.799058N | 18-23.348974E | MP |
|
|
| 58-54.277085N | 18-27.060155E | MP |
|
|
| 58-55.753277N | 18-30.776598E | MP |
|
|
| 58-57.227628N | 18-34.498307E | MP |
|
| 52: Västerbommen, SO-punkten | 58-57.495640N | 18-35.175930E | BP | Rät baslinje |
| 53: Stora Ivarn, SO-punkten | 58-58.258720N | 18-36.853040E | BP | Rät baslinje |
|
| 58-59.950991N | 18-40.213816E | MP |
|
|
| 59-01.641749N | 18-43.580094E | MP |
|
|
| 59-03.330982N | 18-46.951884E | MP |
|
| 54: Själberget, SO-punkten | 59-03.935717N | 18-48.161051E | BP | Rät baslinje |
| 54:1 | 59-03.957300N | 18-48.205910E | LS |
|
|
| 59-05.807762N | 18-51.150536E | MP |
|
|
| 59-07.678591N | 18-54.145484E | MP |
|
|
| 59-09.548199N | 18-57.145906E | MP |
|
|
| 59-11.416583N | 19-00.151817E | MP |
|
|
| 59-13.283739N | 19-03.163229E | MP |
|
|
| 59-15.149662N | 19-06.180157E | MP |
|
|
| 59-17.014347N | 19-09.202614E | MP |
|
| 55: Österskär, SO-punkten | 59-18.344930N | 19-11.363970E | BP | Rät baslinje |
|
| 59-19.743622N | 19-15.234377E | MP |
|
|
| 59-21.140326N | 19-19.110047E | MP |
|
|
| 59-22.535040N | 19-22.990987E | MP |
|
|
| 59-23.927758N | 19-26.877201E | MP |
|
| 56: Söderbådan, SO-punkten | 59-25.013350N | 19-29.913960E | BP | Rät baslinje |
| 56:1: Piskan | 59-25.126780N | 19-30.716730E | LS |
|
|
| 59-27.294700N | 19-31.514563E | MP |
|
|
| 59-29.575670N | 19-33.118869E | MP |
|
|
| 59-31.856257N | 19-34.726896E | MP |
|
|
| 59-34.136460N | 19-36.338658E | MP |
|
|
| 59-36.416279N | 19-37.954169E | MP |
|
| 57: Ytterberget, S-punkten | 59-37.189460N | 19-38.502970E | BP | Normal baslinje |
| 58: Ytterberget, NO-punkten | 59-37.217788N | 19-38.488380E | BP | Rät baslinje |
|
| 59-39.126350N | 19-35.541885E | MP |
|
|
| 59-41.033865N | 19-32.589832E | MP |
|
|
| 59-42.940330N | 19-29.632204E | MP |
|
| 59: Längden, NNO-punkten | 59-44.268444N | 19-27.567538E | BP | Rät baslinje |
| 59:1 | 59-44.314120N | 19-27.821060E | LS |
|
|
| 59-46.140885N | 19-24.520928E | MP |
|
| 60: Tjärven, NO-punkten | 59-47.563860N | 19-22.200610E | BP | Rät baslinje |
|
| 59-48.979140N | 19-18.297644E | MP |
|
|
| 59-50.392540N | 19-14.389109E | MP |
|
|
| 59-51.804058N | 19-10.475004E | MP |
|
|
| 59-53.213687N | 19-06.555325E | MP |
|
| 61: Ytterbådan | 59-53.547310N | 19-05.626050E | BP | Rät baslinje |
|
| 59-55.434625N | 19-02.600853E | MP |
|
|
| 59-57.320833N | 18-59.569942E | MP |
|
|
| 59-59.205928N | 18-56.533305E | MP |
|
|
| 60-01.089907N | 18-53.490926E | MP |
|
| 62: Bysholmen, O-punkten | 60-02.291570N | 18-51.546440E | BP | Rät baslinje |
|
| 60-04.689218N | 18-52.245787E | MP |
|
|
| 60-07.086773N | 18-52.946943E | MP |
|
508
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 60-09.484239N | 18-53.649913E | MP |
|
|
| 60-11.881614N | 18-54.354704E | MP |
|
|
63: Halsaren, O-punkten | 60-13.268030N | 18-54.763130E | BP | Rät baslinje |
|
64: Travarbulten, O-punkten | 60-14.330680N | 18-55.000370E | BP | Rät baslinje |
|
65: Understen, O-punkten | 60-16.533360N | 18-55.319700E | BP | Rät baslinje |
|
| 60-17.803447N | 18-54.906342E | MP |
|
|
| 60-20.195271N | 18-54.126520E | MP |
|
|
| 60-22.587026N | 18-53.344902E | MP |
|
|
| 60-24.978711N | 18-52.561480E | MP |
|
|
| 60-27.370326N | 18-51.776245E | MP |
|
|
66: Grundkallen, fyren | 60-29.761870N | 18-50.989190E | BP | Rät baslinje |
|
| 60-30.449582N | 18-46.928198E | MP |
|
|
| 60-31.233923N | 18-42.278240E | MP |
|
|
| 60-32.015592N | 18-37.624448E | MP |
|
|
| 60-32.794585N | 18-32.966833E | MP |
|
|
| 60-33.570898N | 18-28.305403E | MP |
|
|
| 60-34.344525N | 18-23.640169E | MP |
|
|
| 60-35.115463N | 18-18.971140E | MP |
|
|
| 60-35.883707N | 18-14.298327E | MP |
|
|
| 60-36.649253N | 18-09.621738E | MP |
|
|
| 60-37.412096N | 18-04.941384E | MP |
|
|
67: Östergrund, NO-punkten | 60-38.172233N | 18-00.257275E | BP | Rät baslinje |
|
67:1: Järngrund | 60-38.372690N | 18-01.125900E | LS |
|
|
| 60-38.800444N | 17-58.614334E | MP |
|
|
| 60-40.287969N | 17-54.716328E | MP |
|
|
| 60-41.773636N | 17-50.812300E | MP |
|
|
| 60-43.257440N | 17-46.902245E | MP |
|
|
| 60-44.739373N | 17-42.986154E | MP |
|
|
| 60-46.219431N | 17-39.064021E | MP |
|
|
| 60-47.697607N | 17-35.135838E | MP |
|
|
68: Lövgrunds rabbarna, NO- | 60-49.173900N | 17-31.201600E | BP | Rät baslinje |
|
punkten |
|
|
|
|
|
| 60-51.527455N | 17-30.016873E | MP |
|
|
| 60-53.880843N | 17-28.829304E | MP |
|
|
| 60-56.234060N | 17-27.638880E | MP |
|
|
| 60-58.587106N | 17-26.445587E | MP |
|
|
| 61-00.939978N | 17-25.249415E | MP |
|
|
| 61-03.292678N | 17-24.050351E | MP |
|
|
| 61-05.645203N | 17-22.848382E | MP |
|
|
| 61-07.997552N | 17-21.643497E | MP |
|
|
| 61-10.349726N | 17-20.435682E | MP |
|
|
69: Storskvalpet, O-punkten | 61-10.415780N | 17-20.401720E | BP | Rät baslinje |
|
| 61-12.756965N | 17-21.699266E | MP |
|
|
| 61-15.097917N | 17-23.000087E | MP |
|
|
70: Hällgrund, fyren | 61-16.576770N | 17-23.823620E | BP | Rät baslinje |
|
| 61-16.576770N | 17-23.823620E | MP |
|
|
| 61-18.980599N | 17-24.463186E | MP |
|
|
| 61-21.384356N | 17-25.104457E | MP |
|
|
| 61-23.788041N | 17-25.747439E | MP |
|
|
| 61-26.191653N | 17-26.392140E | MP |
|
|
| 61-28.595192N | 17-27.038568E | MP |
|
|
71: Agön, O-punkten | 61-32.472580N | 17-28.085080E | BP | Rät baslinje |
|
| 61-34.831386N | 17-29.249591E | MP |
|
|
| 61-37.190002N | 17-30.417118E | MP |
|
|
| 61-39.548424N | 17-31.587677E | MP |
|
|
| 61-41.906650N | 17-32.761281E | MP |
|
|
72: Gåshällan, O-punkten | 61-43.329850N | 17-33.471080E | BP | Rät baslinje |
|
72:1 | 60-43.342940N | 17-33.516480E | LS |
|
|
| 61-45.731267N | 17-34.155191E | MP |
|
|
| 61-48.132603N | 17-34.841151E | MP |
|
|
509
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 61-50.533860N | 17-35.528973E | MP |
|
|
| 61-52.935037N | 17-36.218666E | MP |
|
|
| 61-55.336133N | 17-36.910236E | MP |
|
|
| 61-57.737149N | 17-37.603693E | MP |
|
|
| 62-00.138085N | 17-38.299045E | MP |
|
| 73: Gran, O-punkten | 62-00.981130N | 17-38.543660E | BP | Rät baslinje |
| 73:1 | 62-02.680490N | 17-39.640090E | LS |
|
| 73:2 | 62-12.566390N | 17-44.505870E | LS |
|
|
| 62-03.337521N | 17-39.746009E | MP |
|
|
| 62-05.693705N | 17-40.951533E | MP |
|
|
| 62-08.049685N | 17-42.160250E | MP |
|
|
| 62-10.405459N | 17-43.372173E | MP |
|
|
| 62-12.761026N | 17-44.587316E | MP |
|
| 74: Brämön, O-punkten | 62-13.071920N | 17-44.747940E | BP | Rät baslinje |
|
| 62-15.431852N | 17-45.925132E | MP |
|
|
| 62-17.791591N | 17-47.105471E | MP |
|
|
| 62-20.151134N | 17-48.288971E | MP |
|
|
| 62-22.510479N | 17-49.475646E | MP |
|
|
| 62-24.869626N | 17-50.665509E | MP |
|
|
| 62-27.228574N | 17-51.858576E | MP |
|
|
| 62-29.587322N | 17-53.054859E | MP |
|
| 75: Svenskäret, O-punkten | 62-30.645580N | 17-53.592660E | BP | Rät baslinje |
|
| 62-32.487399N | 17-56.999728E | MP |
|
|
| 62-34.327786N | 18-00.413839E | MP |
|
| 76: Härnöklubb, SO-punkten | 62-35.911640N | 18-03.359850E | BP | Rät baslinje |
|
| 62-37.865883N | 18-06.468566E | MP |
|
|
| 62-39.818926N | 18-09.584139E | MP |
|
|
| 62-41.770762N | 18-12.706587E | MP |
|
|
| 62-43.721388N | 18-15.835933E | MP |
|
|
| 62-45.670799N | 18-18.972197E | MP |
|
|
| 62-47.618990N | 18-22.115400E | MP |
|
|
| 62-49.565955N | 18-25.265563E | MP |
|
| 77: Guldgrundet, O-punkten | 62-51.271665N | 18-28.032756E | BP | Rät baslinje |
|
| 62-53.189737N | 18-31.272912E | MP |
|
|
| 62-55.106511N | 18-34.520156E | MP |
|
| 78: Gnäggen, SO-punkten | 62-56.673390N | 18-37.181560E | BP | Rät baslinje |
|
| 62-58.555317N | 18-40.531715E | MP |
|
|
| 63-00.435860N | 18-43.889080E | MP |
|
|
| 63-02.315015N | 18-47.253681E | MP |
|
|
| 63-04.192777N | 18-50.625537E | MP |
|
|
| 63-06.069140N | 18-54.004670E | MP |
|
|
| 63-07.944100N | 18-57.391099E | MP |
|
|
| 63-09.817650N | 19-00.784844E | MP |
|
| 79: Skags Flasor, SO-punkten | 63-12.225130N | 19-05.160300E | BP | Rät baslinje |
|
| 63-13.906395N | 19-09.024000E | MP |
|
| 80: Själbådan, SO-punkten | 63-15.106383N | 19-11.788812E | BP | Rät baslinje |
| 80:1 | 63-19.220640N | 19-40.689900E | LS |
|
|
| 63-15.852468N | 19-16.902382E | MP |
|
|
| 63-16.595452N | 19-22.020247E | MP |
|
|
| 63-17.335331N | 19-27.142393E | MP |
|
|
| 63-18.072100N | 19-32.268804E | MP |
|
|
| 63-18.805753N | 19-37.399467E | MP |
|
| 81: Norra Långrogrundet, fyren | 63-19.268770N | 19-40.650960E | BP | Rät baslinje |
|
| 63-20.492049N | 19-45.300898E | MP |
|
|
| 63-21.712739N | 19-49.957357E | MP |
|
|
| 63-22.930832N | 19-54.620336E | MP |
|
|
| 63-24.146321N | 19-59.289835E | MP |
|
| 82: Sydvästbrotten, SO-punkten | 63-24.739260N | 20-01.573720E | BP | Rät baslinje |
| 82:1: Södra Sydostbrotten | 63-21.713780N | 20-04.593310E | LS |
|
|
| 63-25.849884N | 20-06.376000E | MP |
|
510
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 63-26.957756N | 20-11.184393E | MP |
|
|
| 63-28.062870N | 20-15.998897E | MP |
|
|
| 63-29.165220N | 20-20.819508E | MP |
|
|
| 63-30.264798N | 20-25.646222E | MP |
|
|
| 63-31.361599N | 20-30.479034E | MP |
|
|
| 63-32.455616N | 20-35.317940E | MP |
|
|
| 63-33.546844N | 20-40.162936E | MP |
|
|
83: Sönnerstgrundkallen, SO- | 63-34.484160N | 20-44.339390E | BP | Rät baslinje |
|
punkten |
|
|
|
|
|
83:1 | 63-35.172670N | 20-46.843700E | LS |
|
|
84: Svartbådahällan, S-punkten | 63-35.196930N | 20-46.851120E | BP | Rät baslinje |
|
85: Svartbådahällan, O-punkten | 63-35.227050N | 20-46.915750E | BP | Rät baslinje |
|
86: Malgrundet | 63-35.754470N | 20-47.785410E | BP | Rät baslinje |
|
86:1 | 63-38.605150N | 20-54.193760E | LS |
|
|
| 63-37.714196N | 20-50.978225E | MP |
|
|
| 63-39.672662N | 20-54.178447E | MP |
|
|
87: Jägarstenen | 63-40.331080N | 20-55.256470E | BP | Rät baslinje |
|
87:1 | 63-40.640200N | 20-55.711300E | LS |
|
|
87:2 | 63-40.870410N | 20-55.886060E | LS |
|
|
88: Idmanskallen, N-punkten | 63-41.069754N | 20-55.879406E | BP | Rät baslinje |
|
88:1 | 63-42.436980N | 20-57.005550E | LS |
|
|
88:2 | 63-45.805750N | 21-00.841230E | LS |
|
|
| 63-43.376544N | 20-57.532420E | MP |
|
|
| 63-45.682965N | 20-59.190080E | MP |
|
|
| 63-47.989015N | 21-00.852407E | MP |
|
|
89: Stor-Fjäderägg ost, O-punkten | 63-48.498040N | 21-01.220010E | BP | Rät baslinje |
|
| 63-50.831368N | 20-59.762785E | MP |
|
|
| 63-53.164484N | 20-58.301678E | MP |
|
|
| 63-55.497387N | 20-56.836668E | MP |
|
|
| 63-57.830075N | 20-55.367738E | MP |
|
|
90: Blankhällan, O-punkten | 63-58.908840N | 20-54.687050E | BP | Rät baslinje |
|
| 64-01.041569N | 20-57.294799E | MP |
|
|
| 64-03.173447N | 20-59.909299E | MP |
|
|
| 64-05.304469N | 21-02.530574E | MP |
|
|
| 64-07.434631N | 21-05.158649E | MP |
|
|
| 64-09.563929N | 21-07.793550E | MP |
|
|
91: Stor-Grosseskäret, SO-punkten | 64-09.610660N | 21-07.851466E | BP | Rät baslinje |
|
| 64-11.363143N | 21-11.678492E | MP |
|
|
| 64-13.113864N | 21-15.513606E | MP |
|
|
| 64-14.862817N | 21-19.356828E | MP |
|
|
| 64-16.609994N | 21-23.208178E | MP |
|
|
| 64-18.355390N | 21-27.067674E | MP |
|
|
| 64-20.098999N | 21-30.935337E | MP |
|
|
92: Blacken, SO-punkten | 64-20.109350N | 21-30.958320E | BP | Rät baslinje |
|
| 64-22.322515N | 21-33.216769E | MP |
|
|
| 64-24.535037N | 21-35.481422E | MP |
|
|
93: Grundskatan, OSO-punkten | 64-25.880000N | 21-36.861450E | BP | Rät baslinje |
|
94: Kapargrundet, O-punkten | 64-27.235700N | 21-37.133780E | BP | Rät baslinje |
|
94:1 | 64-27.267280N | 21-37.123320E | LS |
|
|
| 64-29.526347N | 21-35.325708E | MP |
|
|
| 64-31.816666N | 21-33.512732E | MP |
|
|
| 64-34.106657N | 21-31.694824E | MP |
|
|
95: Skötgrönnan, O-punkten | 64-35.649870N | 21-30.466810E | BP | Rät baslinje |
|
95:1 | 64-35.639540N | 21-30.567120E | LS |
|
|
| 64-37.953671N | 21-28.741410E | MP |
|
|
| 64-40.257181N | 21-27.011279E | MP |
|
|
| 64-42.560395N | 21-25.276391E | MP |
|
|
| 64-44.863312N | 21-23.536725E | MP |
|
|
| 64-47.165929N | 21-21.792260E | MP |
|
|
| 64-49.468246N | 21-20.042972E | MP |
|
|
511
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 64-51.770259N | 21-18.288839E | MP |
|
| 96: Storgrundet, SO-punkten | 64-52.122630N | 21-18.019880E | BP | Rät baslinje |
|
| 64-54.119066N | 21-21.238605E | MP |
|
|
| 64-56.114256N | 21-24.465395E | MP |
|
|
| 64-58.108199N | 21-27.700276E | MP |
|
|
| 65-00.100889N | 21-30.943278E | MP |
|
| 97: Rönnskär: SO-punkten | 65-01.917860N | 21-33.909190E | BP | Rät baslinje |
|
| 65-03.337030N | 21-38.548813E | MP |
|
|
| 65-04.753717N | 21-43.196617E | MP |
|
|
| 65-06.167908N | 21-47.852613E | MP |
|
|
| 65-07.579597N | 21-52.516810E | MP |
|
| 98: Södra Bondökallarna, SO- | 65-07.782140N | 21-53.187370E | BP | Rät baslinje |
| punkten |
|
|
|
|
|
| 65-09.348363N | 21-57.569245E | MP |
|
|
| 65-10.912354N | 22-01.959723E | MP |
|
|
| 65-12.474110N | 22-06.358820E | MP |
|
|
| 65-14.033622N | 22-10.766550E | MP |
|
|
| 65-15.590883N | 22-15.182929E | MP |
|
|
| 65-17.145886N | 22-19.607971E | MP |
|
| 99: Rödkallen-Storgrundet, SO- | 65-18.450887N | 22-23.333285E | BP | Rät baslinje |
| punkten |
|
|
|
|
| 99:1: Marakallen | 65-16.789910N | 22-36.826550E | LS |
|
|
| 65-20.153005N | 22-27.445234E | MP |
|
|
| 65-21.853153N | 22-31.566069E | MP |
|
|
| 65-23.551324N | 22-35.695810E | MP |
|
|
| 65-25.247511N | 22-39.834477E | MP |
|
|
| 65-26.941706N | 22-43.982091E | MP |
|
| 100: Månshällorna, S-punkten | 65-27.750790N | 22-45.967720E | BP | Rät baslinje |
|
| 65-28.187543N | 22-51.690108E | MP |
|
|
| 65-28.620652N | 22-57.415463E | MP |
|
|
| 65-29.050107N | 23-03.143756E | MP |
|
|
| 65-29.475907N | 23-08.874960E | MP |
|
|
| 65-29.898047N | 23-14.609048E | MP |
|
|
| 65-30.316525N | 23-20.345993E | MP |
|
|
| 65-30.731337N | 23-26.085769E | MP |
|
|
| 65-31.142480N | 23-31.828348E | MP |
|
| 101: Malören, SSO-punkten | 65-31.254680N | 23-33.405000E | BP | Rät baslinje |
| 101:1 | 65-31.256820N | 23-34.146430E | LS |
|
| 101:2: Kjukan | 65-31.894960N | 23-37.709610E | LS |
|
|
| 65-32.158711N | 23-38.812145E | MP |
|
|
| 65-33.059440N | 23-44.225371E | MP |
|
|
| 65-33.956864N | 23-49.644661E | MP |
|
|
| 65-34.850977N | 23-55.070001E | MP |
|
| 102: Letto, S-punkten | 65-35.166110N | 23-56.988460E | BP | Rät baslinje |
|
| 65-35.571568N | 24-02.748373E | MP |
|
|
| 65-35.973331N | 24-08.511025E | MP |
|
| 103: | 65-36.033096N | 24-09.373035E | BP | Rät baslinje |
| Gotland, inklusive Fårö och Lilla Karlsö |
|
| ||
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
| 201: Nyrevsudde, SV-punkten | 57-31.696090N | 18-06.205840E | BP | Rät baslinje |
| 201:1: Scharlakansgrund | 57-28.081390N | 18-05.007960E | LS |
|
|
| 57-30.725377N | 18-06.005832E | MP |
|
|
| 57-28.315786N | 18-05.510182E | MP |
|
| 202: Utholmen, V-punkten | 57-25.906140N | 18-05.015710E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-23.673277N | 18-04.416799E | MP |
|
|
| 57-21.273837N | 18-03.774667E | MP |
|
512
SOU 2015:10 |
|
|
|
| Bilaga 4 |
|
|
|
|
|
|
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
203: Lilla Karlsö, V-punkten | 57-18.874320N | 18-03.134020E | BP | Normal baslinje |
|
204: Lilla Karslö, VSV-punkten | 57-18.513200N | 18-03.181450E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-16.257200N | 18-04.821185E | MP |
|
|
205: Hammarudd, V-punkten | 57-15.506740N | 18-05.365860E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-13.117372N | 18-06.123304E | MP |
|
|
| 57-10.727928N | 18-06.879203E | MP |
|
|
| 57-08.338411N | 18-07.633563E | MP |
|
|
| 57-05.948823N | 18-08.386391E | MP |
|
|
| 57-03.559163N | 18-09.137693E | MP |
|
|
206: Auren, V-punkten | 57-03.308580N | 18-09.216390E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-00.903047N | 18-08.662032E | MP |
|
|
| 56-58.497451N | 18-08.108960E | MP |
|
|
| 56-56.091788N | 18-07.557166E | MP |
|
|
207: Hoburgen, V-punkten | 56-55.195730N | 18-07.351960E | BP | Normal baslinje |
|
207:1 | 56-55.138330N | 18-07.340040E | LP |
|
|
207:2 | 56-54.884590N | 18-07.336550E | LP |
|
|
207:3 | 56-54.665890N | 18-07.368160E | LP |
|
|
207:4 | 56-54.609470N | 18-07.386220E | LP |
|
|
207:5:Sydsydväst om Rivet | 56-54.329050N | 18-07.486750E | LS |
|
|
207:6: Söder om Rivet | 56-54.270460N | 18-07.614090E | LS |
|
|
207:7 | 56-54.047650N | 18-11.528460E | LS |
|
|
208: Barshageudd , S-punkten | 56-54.291500N | 18-11.449600E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-55.047854N | 18-15.660346E | MP |
|
|
209: Heligholmen, SO-punkten | 56-55.303910N | 18-17.089510E | BP | Rät baslinje |
|
209:1 | 56-55.339690N | 18-17.180520E | LS |
|
|
210: Heligholmen, NO-punkten | 56-55.352570N | 18-17.203750E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-57.118524N | 18-20.242258E | MP |
|
|
211: Raude hunden, SO-punkten | 56-57.639310N | 18-21.139670E | BP | Rät baslinje |
|
| 56-59.534402N | 18-23.908358E | MP |
|
|
212: Faludden, SO-punkten | 56-59.607060N | 18-24.014630E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-01.587687N | 18-26.576842E | MP |
|
|
| 57-03.567380N | 18-29.143639E | MP |
|
|
| 57-05.546133N | 18-31.715032E | MP |
|
|
| 57-07.523942N | 18-34.291033E | MP |
|
|
| 57-09.500803N | 18-36.871655E | MP |
|
|
| 57-11.476714N | 18-39.456910E | MP |
|
|
213: Närsholmen, SO-punkten | 57-13.275840N | 18-41.815990E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-15.218342N | 18-44.489985E | MP |
|
|
| 57-17.159824N | 18-47.168708E | MP |
|
|
| 57-19.100286N | 18-49.852172E | MP |
|
|
| 57-21.039724N | 18-52.540390E | MP |
|
|
| 57-22.978135N | 18-55.233374E | MP |
|
|
| 57-24.915516N | 18-57.931137E | MP |
|
|
214: Östergarnsholm, S-punkten | 57-25.798140N | 18-59.162230E | BP | Normal baslinje |
|
214:1 | 57-26.080050N | 18-59.346410E | LP |
|
|
214:2 | 57-26.325720N | 18-59.421670E | LP |
|
|
214:3 | 57-26.696420N | 18-59.450560E | LP |
|
|
215: Östergarnsholm, NO-punkten | 57-26.760250N | 18-59.387520E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-28.652417N | 18-56.577094E | MP |
|
|
| 57-30.543592N | 18-53.761837E | MP |
|
|
| 57-32.433771N | 18-50.941742E | MP |
|
|
216: Kyrkebingegrunn, O-punkten | 57-33.652410N | 18-49.120210E | BP | Rät baslinje |
|
| 57-35.627822N | 18-51.734480E | MP |
|
|
| 57-37.602267N | 18-54.353523E | MP |
|
|
| 57-39.575738N | 18-56.977350E | MP |
|
|
| 57-41.548232N | 18-59.605974E | MP |
|
|
| 57-43.519746N | 19-02.239407E | MP |
|
|
| 57-45.490276N | 19-04.877663E | MP |
|
|
217: Rute Misslauper, SO-punkten | 57-45.854390N | 19-05.365830E | BP | Rät baslinje |
|
217:1 | 57-45.843280N | 19-05.387840E | LS |
|
|
513
Bilaga 4 |
|
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
|
| Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
|
| 57-47.828171N | 19-07.998223E | MP |
|
|
| 57-49.800973N | 19-10.635460E | MP |
|
|
| 57-51.772789N | 19-13.277551E | MP |
|
|
| 57-53.743614N | 19-15.924509E | MP |
|
|
| 57-55.713446N | 19-18.576347E | MP |
|
| 218: Holmudden, SO-punkten | 57-57.533620N | 19-21.032260E | BP | Rät baslinje |
| 219: Holmudden, NO-punkten | 57-57.611413N | 19-21.046518E | BP | Normal baslinje |
| 219:1 | 57-57.817960N | 19-21.034020E | LP |
|
| 219:2 | 58-00.789350N | 19-20.737550E | LS |
|
| 220: Skärsändan, N-punkten | 57-59.305520N | 19-18.323470E | BP | Rät baslinje |
| 221: Norsholmen, N-punkten | 58-00.007200N | 19-14.421820E | BP | Rät baslinje |
| 222: Langhammarshammaren, NO- | 57-59.999020N | 19-11.351720E | BP | Rät baslinje |
| punkten |
|
|
|
|
| 223: Langhammarshammaren, NV- | 57-59.982490N | 19-10.885290E | BP | Rät baslinje |
| punkten |
|
|
|
|
|
| 57-59.332993N | 19-06.488515E | MP |
|
|
| 57-58.680931N | 19-02.094302E | MP |
|
|
| 57-58.026303N | 18-57.702654E | MP |
|
|
| 57-57.369112N | 18-53.313583E | MP |
|
|
| 57-56.709361N | 18-48.927096E | MP |
|
|
| 57-56.047054N | 18-44.543205E | MP |
|
| 224: Hallshuk, N-punkten | 57-55.894400N | 18-43.535510E | BP | Normal baslinje |
| 224:1: Hallshuk | 57-55.866560N | 18-43.393550E | LP |
|
| 224:2: Nordost om Hasselriv | 57-55.514520N | 18-42.092080E | LP |
|
| 224:3: Norr om Hasselriv | 57-55.483300N | 18-42.001100E | LP |
|
| 224:4 | 57-53.777590N | 18-38.236650E | LP |
|
| 224:5 | 57-53.572100N | 18-37.842460E | LP |
|
| 224:6 | 57-53.386080N | 18-37.522890E | LP |
|
| 224:7: Stuklint | 57-49.801280N | 18-29.235230E | LP |
|
| 224:8: Norr om Stenkyrkehuk | 57-49.315680N | 18-27.786090E | LP |
|
| 224:9: Stenkyrkehuk | 57-49.180720N | 18-27.554110E | LP |
|
| 224:10: Söder om Stenkyrkehuk | 57-48.917820N | 18-27.192860E | LP |
|
| 224:11: Allstädar | 57-48.708090N | 18-26.955650E | LP |
|
| 224:12: Allstädar | 57-48.655380N | 18-26.916500E | LP |
|
| 224:13: Norr om Storbrut | 57-47.410570N | 18-25.884650E | LP |
|
| 224:14: Söder om Storbrut | 57-47.142220N | 18-25.660060E | LP |
|
| 224:15: Norr om Lunds klint | 57-46.883870N | 18-25.466310E | LP |
|
| 224:16 | 57-46.172130N | 18-25.001040E | LP |
|
| 224:17: Brissund | 57-42.901250N | 18-22.191610E | LP |
|
| 225: Strandviken, N-punkten | 57-41.558490N | 18-20.958160E | BP | Rät baslinje |
| 226: Strandviken, S-punkten | 57-41.365170N | 18-20.846728E | BP | Normal baslinje |
| 226:1: Skansudd | 57-41.153900N | 18-20.508840E | LP |
|
| 226:2 | 57-39.459870N | 18-18.391290E | LP |
|
| 226:3: Visby hamn, norra pirnocken | 57-38.100240N | 18-16.184420E | LP |
|
| 226:4: Högklint | 57-36.044460N | 18-12.039370E | LP |
|
| 226:5: Korpklint N | 57-35.134090N | 18-10.222070E | LP |
|
| 226:6: Korpklint S | 57-34.841460N | 18-09.778490E | LP |
|
| 226:7: Stavklint N-punkten | 57-33.978040N | 18-08.494420E | LP |
|
| 226:8: Stavklint | 57-33.818680N | 18-08.269090E | LP |
|
| 226:9 | 57-32.512800N | 18-06.740600E | LP |
|
| 226:10 | 57-32.401370N | 18-06.605410E | LP |
|
| 226:11 | 57-32.201050N | 18-06.390990E | LP |
|
| 226:12: Nyrevsudde, N-punkten | 57-32.082500N | 18-06.279080E | LP |
|
| 226:13: Nyrevsudde, N-punkten | 57-32.055600N | 18-06.265480E | LP |
|
| 226:14: Nyrevsudde, S-punkten | 57-31.788010N | 18-06.207070E | LP |
|
514
SOU 2015:10 Bilaga 4
Stora Karlsö
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
301:1 | 57-17.482360N | 17-57.546200E | LP | Normal baslinje |
301:2 | 57-17.424218N | 17-57.451647E | LP |
|
301:3 | 57-17.268496N | 17-57.387946E | LS |
|
301:4 | 57-17.096190N | 17-57.358020E | LP |
|
301:5 | 57-17.028740N | 17-57.356050E | LP |
|
301:6 | 57-16.799410N | 17-57.473120E | LP |
|
301:7 | 57-16.760870N | 17-57.519640E | LP |
|
Gotska Sandön
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
401:1: Bredsandsudden, SV- | 58-23.769900N | 19-10.416110E | LP | Normal baslinje |
punkten |
|
|
|
|
401:2 | 58-23.501790N | 19-10.588480E | LP |
|
401:3: Torpstugan | 58-23.012780N | 19-10.949170E | LP |
|
401:4 | 58-22.649250N | 19-11.213320E | LP |
|
401:5 | 58-22.173195N | 19-11.637543E | LP |
|
401:6: Hamnudden | 58-20.302180N | 19-12.895250E | LP |
|
401:7: Tärnudden | 58-20.445200N | 19-17.556050E | LP |
|
401:8: Tärnudden | 58-20.530730N | 19-17.670390E | LP |
|
401:9: Kyrkudden | 58-21.855506N | 19-19.438517E | LP |
|
401:10: Kyrkudden | 58-21.964230N | 19-19.487870E | LS |
|
401:11: Säludden | 58-23.062980N | 19-17.252360E | LP |
|
401:12: Stora Beckrevet | 58-23.572710N | 19-14.756750E | LS |
|
401:13: Stenrevet | 58-23.871830N | 19-11.379870E | LP |
|
401:14: Bredsandsudden N- | 58-23.895380N | 19-10.650150E | LP |
|
punkten |
|
|
|
|
401:15: Bredsandsudden NV- | 58-23.873620N | 19-10.435260E | LP |
|
punkten |
|
|
|
|
Märket, Märketshällarna och Märketskallen
Punktnummer/ Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
501: Märket, S-punkten | 60-18.014790N | 19-07.915663E | BP | Rät baslinje |
502: Märket, SSV-punkten | 60-17.991606N | 19-07.893822E | BP | Rät baslinje |
503: Märket, SV-punkten | 60-18.075834N | 19-07.666276E | BP | Rät baslinje |
504: Märket, V-punkten | 60-18.118762N | 19-07.654776E | BP | Rät baslinje |
505: Märket, VNV-punkten | 60-18.117095N | 19-07.790283E | BP | Rät baslinje |
506: Märket, NV-punkten | 60-18.106643N | 19-07.858074E | BP | Rät baslinje |
507: Märket, NNV-punkten | 60-18.092702N | 19-07.914066E | BP | Rät baslinje |
508: Märket, N-punkten | 60-18.082280N | 19-07.941203E | BP | Rät baslinje |
509: Märketshällarna, S-punkten | 60-18.431710N | 19-06.849190E | BP | Rät baslinje |
510: Märketshällarna, SO-punkten | 60-18.467780N | 19-06.958670E | BP | Rät baslinje |
511: Märketshällarna, O-punkten | 60-18.477284N | 19-06.960012E | BP | Rät baslinje |
512: Märketshällarna, ONO- | 60-18.514508N | 19-06.951394E | BP | Rät baslinje |
punkten |
|
|
|
|
513: Märketshällarna, N-punkten | 60-18.537690N | 19-06.893490E | BP | Rät baslinje |
514: Märketshällarna, NV-punkten | 60-18.554727N | 19-06.837235E | BP | Rät baslinje |
514:1: Märketskallen | 60-18.871540N | 19-06.137650E | LS |
|
514:2: Märketskallen | 60-18.886701N | 19-06.133665E | LS |
|
514:3: Märketskallen | 60-18.881470N | 19-06.108280E | LS |
|
514:4: Märketskallen | 60-18.867862N | 19-06.122225E | LS |
|
515: Märketshällarna, V-punkten | 60-18.509940N | 19-06.796190E | BP | Rät baslinje |
515
Bilaga 4 SOU 2015:10
Ven
Punktnummer / Namn | Latitud | Longitud | Punkttyp | Typ av baslinje |
601:1 | 55-55.255760N | 12-40.167180E | LP | Normal baslinje |
601:2 | 55-55.245860N | 12-40.091920E | LP |
|
601:3 | 55-55.237600N | 12-40.059480E | LS |
|
601:4 | 55-55.210320N | 12-40.008320E | LP |
|
601:5 | 55-55.171560N | 12-39.934880E | LS |
|
601:6 | 55-55.065680N | 12-39.791080E | LS |
|
601:7 | 55-55.066520N | 12-39.960670E | LP |
|
601:8 | 55-54.884880N | 12-40.028480E | LP |
|
601:9 | 55-54.850810N | 12-40.042450E | LP |
|
601:10 | 55-54.696390N | 12-40.007950E | LS |
|
601:11 | 55-54.588790N | 12-40.256300E | LP |
|
601:12 | 55-54.563840N | 12-40.285950E | LP |
|
601:13 | 55-54.547050N | 12-40.344480E | LP |
|
601:14 | 55-54.264330N | 12-41.028280E | LP |
|
601:15 | 55-54.103810N | 12-41.232450E | LP |
|
601:16 | 55-54.072540N | 12-41.315000E | LP |
|
601:17 | 55-53.845110N | 12-41.603170E | LP |
|
601:18 | 55-53.549770N | 12-41.761430E | LP |
|
601:19 | 55-53.533690N | 12-41.761320E | LP |
|
601:20 | 55-53.503300N | 12-41.782640E | LP |
|
601:21 | 55-53.463720N | 12-41.850430E | LP |
|
601:22 | 55-53.446730N | 12-41.975780E | LP |
|
601:23 | 55-53.439410N | 12-42.070830E | LP |
|
601:24 | 55-53.394770N | 12-42.363460E | LP |
|
601:25 | 55-53.385940N | 12-42.431180E | LP |
|
601:26 | 55-53.403790N | 12-42.482430E | LS |
|
601:27 | 55-53.444310N | 12-42.704300E | LS |
|
601:28 | 55-53.498030N | 12-43.006700E | LP |
|
601:29 | 55-53.517210N | 12-43.075710E | LP |
|
516
Bilaga 5
Koordinatlista föreslagen gräns för
Sveriges territorialhav
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges territorialhav. Listan ska ingå som bilaga 2 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Alla punkter utmed territorialhavets gräns beskrivs med geogra- fiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordina- terna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt på territorialhavets gräns, territorialpunkt (TP),
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två bryt- punkter (MP), eller
segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC).
Dessutom finns ett antal punkter utan markerad punkttyp som be- skriver mittlinjen i Öresund. Dessa punkter anges med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gräns- linje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas.
För territorialpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
517
Bilaga 5 SOU 2015:10
Fast land och Öland
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
1 | 58-56.536503N | 10-55.074803E | TP |
| 58-56.439891N | 10-54.533605E | ML |
| 58-56.258459N | 10-53.517244E | ML |
| 58-56.077011N | 10-52.500883E | ML |
| 58-55.895547N | 10-51.484522E | ML |
| 58-55.714067N | 10-50.468161E | ML |
| 58-55.532572N | 10-49.451800E | ML |
| 58-55.351060N | 10-48.435440E | ML |
| 58-55.169532N | 10-47.419079E | ML |
| 58-54.987989N | 10-46.402718E | ML |
2 | 58-54.806429N | 10-45.386357E | TP |
| 58-54.623571N | 10-44.370856E | ML |
| 58-54.440697N | 10-43.355354E | ML |
| 58-54.257807N | 10-42.339853E | ML |
| 58-54.074900N | 10-41.324352E | ML |
| 58-53.891977N | 10-40.308850E | ML |
| 58-53.709038N | 10-39.293349E | ML |
3 | 58-53.536297N | 10-38.334538E | TP |
| 58-52.988586N | 10-38.143043E | ML |
| 58-52.440729N | 10-37.951548E | ML |
| 58-51.892727N | 10-37.760053E | ML |
| 58-51.344580N | 10-37.568557E | ML |
| 58-50.796288N | 10-37.377062E | ML |
| 58-50.247851N | 10-37.185567E | ML |
| 58-49.699268N | 10-36.994072E | ML |
| 58-49.150540N | 10-36.802576E | ML |
| 58-48.601667N | 10-36.611081E | ML |
| 58-48.052648N | 10-36.419586E | ML |
| 58-47.503484N | 10-36.228091E | ML |
| 58-46.954175N | 10-36.036596E | ML |
| 58-46.404721N | 10-35.845100E | ML |
| 58-45.855120N | 10-35.653605E | ML |
4 | 58-45.730378N | 10-35.610148E | TP |
5 | 58-45.503830N | 10-35.648249E | TP |
| 58-44.063139N | 10-35.918865E | ML |
| 58-42.622376N | 10-36.189069E | ML |
| 58-41.181653N | 10-36.458952E | ML |
| 58-39.740857N | 10-36.728424E | ML |
| 58-38.300101N | 10-36.997577E | ML |
| 58-36.859327N | 10-37.266314E | ML |
| 58-35.418536N | 10-37.534637E | ML |
| 58-33.977676N | 10-37.802655E | ML |
| 58-32.536852N | 10-38.070255E | ML |
6 | 58-31.096014N | 10-38.337545E | TP |
| 58-30.932598N | 10-38.370026E | MC |
| 58-30.518148N | 10-38.471838E | MC |
| 58-30.105821N | 10-38.601176E | MC |
| 58-29.696095N | 10-38.757862E | MC |
| 58-29.289444N | 10-38.941615E | MC |
| 58-28.886408N | 10-39.152457E | MC |
| 58-28.487504N | 10-39.389794E | MC |
| 58-28.093159N | 10-39.653560E | MC |
| 58-27.703840N | 10-39.943272E | MC |
| 58-27.320074N | 10-40.258647E | MC |
7 | 58-27.122597N | 10-40.432933E | TP |
| 58-25.869162N | 10-41.564315E | ML |
| 58-24.615597N | 10-42.694424E | ML |
| 58-23.361797N | 10-43.823277E | ML |
518
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-22.107914N | 10-44.950652E | ML |
|
| 58-20.853796N | 10-46.076775E | ML |
|
| 58-19.599547N | 10-47.201533E | ML |
|
| 58-18.345114N | 10-48.324937E | ML |
|
| 58-17.090500N | 10-49.447090E | ML |
|
8 | 58-15.482219N | 10-50.883377E | TP |
|
| 58-13.649106N | 10-51.858480E | ML |
|
| 58-12.252916N | 10-52.599948E | ML |
|
| 58-10.856641N | 10-53.340509E | ML |
|
| 58-09.460279N | 10-54.080064E | ML |
|
| 58-08.063883N | 10-54.818609E | ML |
|
| 58-06.667350N | 10-55.556261E | ML |
|
| 58-05.270784N | 10-56.292907E | ML |
|
| 58-03.874134N | 10-57.028658E | ML |
|
9 | 58-02.477398N | 10-57.763414E | TP |
|
10 | 58-02.263510N | 10-57.879828E | TP |
|
11 | 58-01.840967N | 10-58.117893E | TP |
|
| 58-01.578219N | 10-58.246957E | MC |
|
| 58-01.177143N | 10-58.468116E | MC |
|
12 | 58-00.785156N | 10-58.712361E | TP |
|
13 | 57-58.823854N | 10-59.815011E | TP |
|
| 57-58.103959N | 11-00.562342E | ML |
|
| 57-57.230188N | 11-01.468570E | ML |
|
| 57-56.356352N | 11-02.374047E | ML |
|
| 57-55.482398N | 11-03.278779E | ML |
|
| 57-54.608380N | 11-04.182761E | ML |
|
| 57-53.734191N | 11-05.086006E | ML |
|
| 57-52.859941N | 11-05.988604E | ML |
|
| 57-51.985516N | 11-06.890365E | ML |
|
| 57-51.111032N | 11-07.791482E | ML |
|
| 57-50.236430N | 11-08.691859E | ML |
|
14 | 57-50.078674N | 11-08.854189E | TP |
|
| 57-49.097470N | 11-09.192810E | ML |
|
| 57-48.116204N | 11-09.531229E | ML |
|
| 57-47.134968N | 11-09.869217E | ML |
|
| 57-46.153661N | 11-10.206988E | ML |
|
| 57-45.172387N | 11-10.544429E | ML |
|
| 57-44.191095N | 11-10.881648E | ML |
|
| 57-43.209780N | 11-11.218444E | ML |
|
| 57-42.228447N | 11-11.555018E | ML |
|
| 57-41.247091N | 11-11.891170E | ML |
|
15 | 57-40.479868N | 11-12.153844E | TP |
|
| 57-39.691366N | 11-13.294630E | ML |
|
| 57-38.902659N | 11-14.434692E | ML |
|
| 57-38.113824N | 11-15.573918E | ML |
|
| 57-37.324749N | 11-16.712221E | ML |
|
| 57-36.535549N | 11-17.849791E | ML |
|
| 57-35.746168N | 11-18.986533E | ML |
|
| 57-34.956605N | 11-20.122450E | ML |
|
| 57-34.166859N | 11-21.257440E | ML |
|
| 57-33.376988N | 11-22.391701E | ML |
|
| 57-32.586882N | 11-23.525143E | ML |
|
| 57-31.796653N | 11-24.657857E | ML |
|
| 57-31.006241N | 11-25.789649E | ML |
|
| 57-30.215649N | 11-26.920620E | ML |
|
| 57-29.424877N | 11-28.050770E | ML |
|
| 57-28.633982N | 11-29.180196E | ML |
|
| 57-27.842906N | 11-30.308703E | ML |
|
16 | 57-27.181573N | 11-31.251376E | TP |
|
| 57-26.289623N | 11-32.080977E | ML |
|
519
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-25.397651N | 11-32.909923E | ML |
|
| 57-24.505578N | 11-33.738186E | ML |
|
| 57-23.613406N | 11-34.565767E | ML |
| 17 | 57-22.982104N | 11-35.150895E | TP |
|
| 57-22.015104N | 11-35.606188E | ML |
|
| 57-21.048067N | 11-36.061064E | ML |
|
| 57-20.080996N | 11-36.515526E | ML |
|
| 57-19.113947N | 11-36.969670E | ML |
|
| 57-18.146809N | 11-37.423306E | ML |
|
| 57-17.179639N | 11-37.876630E | ML |
|
| 57-16.212490N | 11-38.329538E | ML |
|
| 57-15.245253N | 11-38.782039E | ML |
|
| 57-14.278036N | 11-39.234125E | ML |
|
| 57-13.310786N | 11-39.685802E | ML |
|
| 57-12.343451N | 11-40.137174E | ML |
|
| 57-11.376134N | 11-40.588033E | ML |
|
| 57-10.408786N | 11-41.038584E | ML |
| 18 | 57-10.383676N | 11-41.050254E | TP |
|
| 57-09.634573N | 11-42.263591E | ML |
|
| 57-08.885248N | 11-43.475996E | ML |
|
| 57-08.135773N | 11-44.687675E | ML |
|
| 57-07.386039N | 11-45.898540E | ML |
|
| 57-06.636152N | 11-47.108483E | ML |
|
| 57-05.886062N | 11-48.317708E | ML |
|
| 57-05.135768N | 11-49.526117E | ML |
|
| 57-04.385270N | 11-50.733709E | ML |
|
| 57-03.634569N | 11-51.940486E | ML |
|
| 57-02.883663N | 11-53.146448E | ML |
|
| 57-02.132608N | 11-54.351593E | ML |
|
| 57-01.381350N | 11-55.555924E | ML |
|
| 57-00.629890N | 11-56.759443E | ML |
|
| 56-59.878227N | 11-57.962150E | ML |
|
| 56-59.126362N | 11-59.164047E | ML |
| 19 | 56-58.385229N | 12-00.347797E | TP |
|
| 56-57.484827N | 12-01.135302E | ML |
|
| 56-56.584412N | 12-01.922191E | ML |
|
| 56-55.683853N | 12-02.708443E | ML |
|
| 56-54.783204N | 12-03.494053E | ML |
|
| 56-53.882518N | 12-04.279020E | ML |
|
| 56-52.981744N | 12-05.063445E | ML |
|
| 56-52.080877N | 12-05.847133E | ML |
|
| 56-51.179922N | 12-06.630283E | ML |
|
| 56-50.278878N | 12-07.412795E | ML |
|
| 56-49.377741N | 12-08.194574E | ML |
|
| 56-48.476518N | 12-08.975816E | ML |
|
| 56-47.575258N | 12-09.756419E | ML |
|
| 56-46.673855N | 12-10.536393E | ML |
|
| 56-45.772419N | 12-11.315829E | ML |
|
| 56-44.870838N | 12-12.094539E | ML |
|
| 56-43.969222N | 12-12.872614E | ML |
|
| 56-43.067519N | 12-13.650157E | ML |
|
| 56-42.165725N | 12-14.426973E | ML |
|
| 56-41.263845N | 12-15.203259E | ML |
|
| 56-40.361876N | 12-15.978917E | ML |
| 20 | 56-39.663843N | 12-16.578750E | TP |
| 21 | 56-39.106676N | 12-17.162777E | TP |
|
| 56-38.859793N | 12-17.358191E | MC |
|
| 56-38.481799N | 12-17.682071E | MC |
| 22 | 56-38.219758N | 12-17.925039E | TP |
| 23 | 56-37.787399N | 12-17.559257E | TP |
520
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-37.259407N | 12-17.181671E | ML |
|
| 56-36.331028N | 12-16.518064E | ML |
|
| 56-35.402541N | 12-15.855092E | ML |
|
| 56-34.473999N | 12-15.192651E | ML |
|
| 56-33.545401N | 12-14.530741E | ML |
|
| 56-32.616747N | 12-13.869362E | ML |
|
| 56-31.688041N | 12-13.208610E | ML |
|
| 56-30.759222N | 12-12.548293E | ML |
|
| 56-29.830403N | 12-11.888500E | ML |
|
| 56-28.901476N | 12-11.229336E | ML |
|
| 56-27.972547N | 12-10.570597E | ML |
|
| 56-27.043510N | 12-09.912486E | ML |
|
| 56-26.114419N | 12-09.254899E | ML |
|
| 56-25.185273N | 12-08.597837E | ML |
|
| 56-24.256073N | 12-07.941298E | ML |
|
| 56-23.326818N | 12-07.285281E | ML |
|
24 | 56-22.989601N | 12-07.047402E | TP |
|
| 56-22.420151N | 12-08.524446E | ML |
|
| 56-21.850453N | 12-10.000777E | ML |
|
| 56-21.280397N | 12-11.476286E | ML |
|
| 56-20.710096N | 12-12.951159E | ML |
|
| 56-20.139495N | 12-14.425302E | ML |
|
| 56-19.568591N | 12-15.898620E | ML |
|
| 56-18.997389N | 12-17.371305E | ML |
|
| 56-18.425886N | 12-18.843166E | ML |
|
25 | 56-18.150293N | 12-19.552496E | TP |
|
| 56-18.010881N | 12-19.557293E | MC |
|
| 56-17.802305N | 12-19.580888E | MC |
|
| 56-17.594693N | 12-19.624097E | MC |
|
| 56-17.388633N | 12-19.686778E | MC |
|
| 56-17.184660N | 12-19.768694E | MC |
|
| 56-16.983364N | 12-19.869798E | MC |
|
26 | 56-16.770386N | 12-19.999424E | TP |
|
| 56-16.616005N | 12-20.105464E | MC |
|
| 56-16.424501N | 12-20.255750E | MC |
|
| 56-16.237638N | 12-20.423910E | MC |
|
| 56-16.055889N | 12-20.609325E | MC |
|
27 | 56-15.897181N | 12-20.790595E | TP |
|
| 56-15.805676N | 12-20.886761E | MC |
|
| 56-15.629613N | 12-21.088957E | MC |
|
| 56-15.459611N | 12-21.307466E | MC |
|
| 56-15.296245N | 12-21.541566E | MC |
|
| 56-15.139935N | 12-21.790744E | MC |
|
| 56-14.991039N | 12-22.054199E | MC |
|
28 | 56-14.858345N | 12-22.314087E | TP |
|
| 56-14.799134N | 12-22.425951E | MC |
|
| 56-14.660844N | 12-22.707388E | MC |
|
| 56-14.530954N | 12-23.001390E | MC |
|
29 | 56-14.411147N | 12-23.303580E | TP |
|
| 56-13.521792N | 12-22.490634E | ML |
|
30 | 56-12.888047N | 12-21.911683E | TP |
|
31 | 56-12.837593N | 12-22.069501E | TP |
|
| 56-11.305098N | 12-24.241392E |
|
|
| 56-11.261549N | 12-24.310938E |
|
|
| 56-10.839204N | 12-24.985258E |
|
|
| 56-10.612543N | 12-25.347659E |
|
|
| 56-10.579695N | 12-25.400165E |
|
|
| 56-10.204702N | 12-25.999494E |
|
|
| 56-10.068210N | 12-26.157459E |
|
|
| 56-09.879849N | 12-26.311959E |
|
|
521
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-09.745754N | 12-26.477899E |
|
|
| 56-09.573333N | 12-26.758283E |
|
|
| 56-09.260387N | 12-27.267544E |
|
|
| 56-09.169161N | 12-27.411274E |
|
|
| 56-09.075148N | 12-27.559369E |
|
|
| 56-08.940135N | 12-27.825036E |
|
|
| 56-08.529101N | 12-28.801742E |
|
|
| 56-07.826583N | 12-30.188560E |
|
|
| 56-07.062273N | 12-32.089607E |
|
|
| 56-06.973931N | 12-32.326798E |
|
|
| 56-06.842337N | 12-32.640867E |
|
|
| 56-06.340201N | 12-33.609209E |
|
|
| 56-06.067673N | 12-34.086512E |
|
|
| 56-05.800242N | 12-34.554725E |
|
|
| 56-05.399739N | 12-35.241747E |
|
|
| 56-05.346248N | 12-35.345746E |
|
|
| 56-05.273538N | 12-35.487120E |
|
|
| 56-05.254452N | 12-35.511943E |
|
|
| 56-04.916840N | 12-35.958216E |
|
|
| 56-04.041974N | 12-37.415909E |
|
|
| 56-03.720137N | 12-37.940784E |
|
|
| 56-03.385225N | 12-38.654181E |
|
|
| 56-03.284987N | 12-38.811847E |
|
|
| 56-02.888431N | 12-39.099123E |
|
|
| 56-02.386876N | 12-39.367725E |
|
|
| 56-01.857569N | 12-39.394490E |
|
|
| 56-01.386767N | 12-39.395741E |
|
|
| 56-00.774706N | 12-39.235454E |
|
|
| 56-00.763688N | 12-39.232560E |
|
|
| 56-00.603736N | 12-39.233962E |
|
|
| 56-00.200381N | 12-39.188860E |
|
|
| 55-59.968879N | 12-39.139287E |
|
|
| 55-59.491913N | 12-39.131033E |
|
|
| 55-58.693487N | 12-39.102839E |
|
|
| 55-58.380153N | 12-39.081469E |
|
|
| 55-57.977007N | 12-39.007117E |
|
|
| 55-56.938696N | 12-38.924504E |
|
|
| 55-55.550617N | 12-38.783671E |
|
|
| 55-55.376234N | 12-38.931941E |
|
|
| 55-54.648319N | 12-39.550597E |
|
|
| 55-54.413230N | 12-39.766361E |
|
|
| 55-53.587101N | 12-40.659908E |
|
|
| 55-53.587101N | 12-40.659908E |
|
|
| 55-53.344448N | 12-40.781006E |
|
|
| 55-53.075102N | 12-40.915385E |
|
|
| 55-52.198402N | 12-41.399254E |
|
|
| 55-51.492499N | 12-41.543926E |
|
|
| 55-50.175110N | 12-41.923724E |
|
|
| 55-50.042087N | 12-42.031468E |
|
|
| 55-49.879105N | 12-42.163454E |
|
| 32 | 55-49.596000N | 12-42.446000E | TP |
|
| 55-48.744104N | 12-43.369581E | ML |
|
| 55-47.892110N | 12-44.292509E | ML |
|
| 55-47.039993N | 12-45.214760E | ML |
|
| 55-46.187755N | 12-46.136430E | ML |
|
| 55-45.335447N | 12-47.057326E | ML |
|
| 55-44.482962N | 12-47.977551E | ML |
|
| 55-43.630411N | 12-48.897194E | ML |
|
| 55-42.777735N | 12-49.816068E | ML |
|
| 55-41.924886N | 12-50.734369E | ML |
522
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
33 | 55-41.915000N | 12-50.745000E | TP |
|
| 55-41.021110N | 12-51.530974E | ML |
|
| 55-40.127084N | 12-52.316217E | ML |
|
| 55-39.233023N | 12-53.100948E | ML |
|
34 | 55-38.615000N | 12-53.643000E | TP |
|
| 55-37.649308N | 12-53.197246E | ML |
|
35 | 55-36.814000N | 12-52.812000E | TP |
|
| 55-36.167609N | 12-51.468670E | ML |
|
| 55-35.520897N | 12-50.125977E | ML |
|
| 55-34.873946N | 12-48.784118E | ML |
|
| 55-34.226807N | 12-47.442897E | ML |
|
| 55-33.579377N | 12-46.102512E | ML |
|
| 55-32.931706N | 12-44.762769E | ML |
|
36 | 55-32.416000N | 12-43.697000E | TP |
|
| 55-31.429769N | 12-43.426325E | ML |
|
| 55-30.443548N | 12-43.155898E | ML |
|
| 55-29.457319N | 12-42.885780E | ML |
|
37 | 55-29.316000N | 12-42.847000E | TP |
|
| 55-28.622895N | 12-41.582338E | ML |
|
| 55-27.929576N | 12-40.318372E | ML |
|
| 55-27.236047N | 12-39.055241E | ML |
|
| 55-26.542251N | 12-37.792759E | ML |
|
38 | 55-25.867000N | 12-36.565000E | TP |
|
| 55-24.886297N | 12-36.891489E | ML |
|
| 55-23.905601N | 12-37.217722E | ML |
|
| 55-22.924885N | 12-37.543675E | ML |
|
| 55-21.944152N | 12-37.869443E | ML |
|
| 55-20.963451N | 12-38.194833E | ML |
|
39 | 55-20.200000N | 12-38.448000E | TP |
|
| 55-20.593258N | 12-40.057602E | ML |
|
| 55-20.986184N | 12-41.667656E | ML |
|
40 | 55-20.986241N | 12-41.667842E | TP |
|
41 | 55-20.878876N | 12-41.722729E | TP |
|
| 55-20.725211N | 12-41.684716E | MC |
|
| 55-20.517086N | 12-41.650156E | MC |
|
| 55-20.308247N | 12-41.634852E | MC |
|
| 55-20.099229N | 12-41.638672E | MC |
|
| 55-19.890626N | 12-41.661671E | MC |
|
| 55-19.682977N | 12-41.703719E | MC |
|
| 55-19.476874N | 12-41.764870E | MC |
|
| 55-19.272904N | 12-41.844803E | MC |
|
| 55-19.071550N | 12-41.943389E | MC |
|
| 55-18.873451N | 12-42.060211E | MC |
|
| 55-18.679086N | 12-42.195045E | MC |
|
| 55-18.489042N | 12-42.347572E | MC |
|
| 55-18.303741N | 12-42.517290E | MC |
|
| 55-18.123817N | 12-42.703688E | MC |
|
| 55-17.949695N | 12-42.906360E | MC |
|
42 | 55-17.781845N | 12-43.124616E | TP |
|
| 55-16.999013N | 12-44.209760E | ML |
|
| 55-16.216065N | 12-45.294092E | ML |
|
| 55-15.432896N | 12-46.377807E | ML |
|
| 55-14.649612N | 12-47.460712E | ML |
|
| 55-13.866161N | 12-48.542999E | ML |
|
| 55-13.082543N | 12-49.624573E | ML |
|
| 55-12.298757N | 12-50.705437E | ML |
|
| 55-11.514803N | 12-51.785497E | ML |
|
| 55-10.730683N | 12-52.864940E | ML |
|
| 55-09.946397N | 12-53.943675E | ML |
|
| 55-09.161997N | 12-55.021698E | ML |
|
523
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 43 | 55-08.902215N | 12-55.378470E | TP |
|
| 55-08.983472N | 12-55.792826E | MC |
|
| 55-09.132600N | 12-56.474832E | MC |
|
| 55-09.295256N | 12-57.147375E | MC |
|
| 55-09.471163N | 12-57.809819E | MC |
|
| 55-09.660144N | 12-58.461146E | MC |
|
| 55-09.861977N | 12-59.100715E | MC |
| 44 | 55-09.981700N | 12-59.456899E | TP |
| 45 | 55-10.098210N | 12-59.795850E | TP |
|
| 55-10.055735N | 13-00.161910E | MC |
|
| 55-09.983522N | 13-00.881299E | MC |
|
| 55-09.925645N | 13-01.604549E | MC |
|
| 55-09.882199N | 13-02.330917E | MC |
|
| 55-09.853170N | 13-03.059474E | MC |
|
| 55-09.838704N | 13-03.789377E | MC |
|
| 55-09.838730N | 13-04.519608E | MC |
| 46 | 55-09.842277N | 13-04.782064E | TP |
|
| 55-09.775569N | 13-05.393026E | MC |
|
| 55-09.710531N | 13-06.114362E | MC |
|
| 55-09.659820N | 13-06.839219E | MC |
| 47 | 55-09.624952N | 13-07.532877E | TP |
| 48 | 55-09.607987N | 13-07.987570E | TP |
|
| 55-09.519955N | 13-08.359853E | MC |
|
| 55-09.370822N | 13-09.042063E | MC |
|
| 55-09.235398N | 13-09.732785E | MC |
| 49 | 55-09.204264N | 13-09.903351E | TP |
|
| 55-09.125343N | 13-10.339494E | MC |
|
| 55-09.010675N | 13-11.041555E | MC |
|
| 55-08.910055N | 13-11.750070E | MC |
|
| 55-08.823580N | 13-12.464291E | MC |
| 50 | 55-08.809704N | 13-12.591554E | TP |
|
| 55-08.755521N | 13-12.985943E | MC |
|
| 55-08.669034N | 13-13.700166E | MC |
|
| 55-08.596835N | 13-14.419073E | MC |
|
| 55-08.538967N | 13-15.141922E | MC |
|
| 55-08.495470N | 13-15.867877E | MC |
|
| 55-08.466492N | 13-16.596002E | MC |
| 51 | 55-08.464578N | 13-16.662830E | TP |
|
| 55-08.395850N | 13-17.349990E | MC |
|
| 55-08.337962N | 13-18.072796E | MC |
| 52 | 55-08.297077N | 13-18.747405E | TP |
|
| 55-08.274632N | 13-19.230597E | MC |
|
| 55-08.261956N | 13-19.594858E | MC |
| 53 | 55-08.249986N | 13-20.122499E | TP |
|
| 55-08.240271N | 13-20.410475E | MC |
|
| 55-08.225741N | 13-21.139839E | MC |
|
| 55-08.225758N | 13-21.869634E | MC |
|
| 55-08.240310N | 13-22.599025E | MC |
|
| 55-08.269332N | 13-23.327087E | MC |
|
| 55-08.312865N | 13-24.052891E | MC |
|
| 55-08.370792N | 13-24.775701E | MC |
|
| 55-08.443049N | 13-25.494591E | MC |
|
| 55-08.529571N | 13-26.208729E | MC |
| 54 | 55-08.618115N | 13-26.837261E | TP |
|
| 55-08.702334N | 13-27.422414E | MC |
|
| 55-08.817095N | 13-28.124409E | MC |
|
| 55-08.945661N | 13-28.818978E | MC |
|
| 55-09.088026N | 13-29.505471E | MC |
|
| 55-09.243912N | 13-30.182875E | MC |
|
| 55-09.413203N | 13-30.850450E | MC |
524
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-09.595678N | 13-31.507460E | MC |
|
| 55-09.791114N | 13-32.153073E | MC |
|
55 | 55-09.966538N | 13-32.690062E | TP |
|
| 55-10.018435N | 13-32.931768E | MC |
|
| 55-10.174327N | 13-33.609463E | MC |
|
| 55-10.343629N | 13-34.277343E | MC |
|
| 55-10.526065N | 13-34.934580E | MC |
|
| 55-10.721521N | 13-35.580433E | MC |
|
| 55-10.929666N | 13-36.214074E | MC |
|
56 | 55-11.134978N | 13-36.793073E | TP |
|
| 55-11.161952N | 13-37.107753E | MC |
|
| 55-11.234237N | 13-37.827450E | MC |
|
| 55-11.320742N | 13-38.542370E | MC |
|
57 | 55-11.390192N | 13-39.042647E | TP |
|
| 55-11.442036N | 13-39.543544E | MC |
|
| 55-11.483549N | 13-39.901729E | MC |
|
58 | 55-11.539988N | 13-40.344731E | TP |
|
| 55-11.563780N | 13-40.529344E | MC |
|
| 55-11.664463N | 13-41.238616E | MC |
|
| 55-11.779136N | 13-41.941458E | MC |
|
| 55-11.907737N | 13-42.636940E | MC |
|
| 55-12.050098N | 13-43.324229E | MC |
|
| 55-12.205996N | 13-44.002496E | MC |
|
| 55-12.375263N | 13-44.670906E | MC |
|
| 55-12.557732N | 13-45.328720E | MC |
|
| 55-12.753184N | 13-45.975103E | MC |
|
| 55-12.961341N | 13-46.609224E | MC |
|
59 | 55-13.087737N | 13-46.971009E | TP |
|
| 55-13.055153N | 13-47.637204E | MC |
|
| 55-13.033434N | 13-48.367470E | MC |
|
| 55-13.026155N | 13-49.098614E | MC |
|
| 55-13.033471N | 13-49.829797E | MC |
|
| 55-13.055263N | 13-50.560091E | MC |
|
60 | 55-13.083611N | 13-51.152320E | TP |
|
| 55-12.987420N | 13-51.399542E | MC |
|
61 | 55-12.762224N | 13-52.009531E | TP |
|
| 55-12.557234N | 13-52.588284E | MC |
|
| 55-12.349091N | 13-53.222371E | MC |
|
| 55-12.153675N | 13-53.868628E | MC |
|
| 55-11.971245N | 13-54.526301E | MC |
|
| 55-11.802008N | 13-55.194734E | MC |
|
| 55-11.646114N | 13-55.872893E | MC |
|
| 55-11.503823N | 13-56.560028E | MC |
|
| 55-11.375234N | 13-57.255486E | MC |
|
| 55-11.260607N | 13-57.958140E | MC |
|
| 55-11.159933N | 13-58.667437E | MC |
|
| 55-11.073471N | 13-59.382250E | MC |
|
| 55-11.001267N | 14-00.101931E | MC |
|
| 55-10.943368N | 14-00.825549E | MC |
|
| 55-10.899927N | 14-01.552265E | MC |
|
| 55-10.870881N | 14-02.281151E | MC |
|
| 55-10.856384N | 14-03.011274E | MC |
|
| 55-10.856430N | 14-03.741893E | MC |
|
| 55-10.870958N | 14-04.472083E | MC |
|
62 | 55-10.883899N | 14-04.842750E | TP |
|
| 55-10.826525N | 14-05.374079E | MC |
|
| 55-10.761458N | 14-06.095787E | MC |
|
| 55-10.710797N | 14-06.820998E | MC |
|
| 55-10.674533N | 14-07.548784E | MC |
|
| 55-10.652821N | 14-08.278399E | MC |
|
525
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-10.645546N | 14-09.008824E | MC |
|
| 55-10.652865N | 14-09.739220E | MC |
| 63 | 55-10.662276N | 14-10.110020E | TP |
|
| 55-11.478934N | 14-11.112901E | ML |
|
| 55-12.295534N | 14-12.116435E | ML |
|
| 55-13.111943N | 14-13.120749E | ML |
|
| 55-13.928214N | 14-14.125652E | ML |
|
| 55-14.744347N | 14-15.131240E | ML |
|
| 55-15.560344N | 14-16.137608E | ML |
|
| 55-16.376201N | 14-17.144568E | ML |
|
| 55-17.191920N | 14-18.152215E | ML |
|
| 55-18.007501N | 14-19.160644E | ML |
|
| 55-18.822942N | 14-20.169667E | ML |
|
| 55-19.638245N | 14-21.179380E | ML |
|
| 55-20.453408N | 14-22.189877E | ML |
|
| 55-21.268432N | 14-23.200970E | ML |
|
| 55-22.083317N | 14-24.212755E | ML |
|
| 55-22.898061N | 14-25.225326E | ML |
|
| 55-23.712666N | 14-26.238496E | ML |
|
| 55-24.527076N | 14-27.252455E | ML |
|
| 55-25.341400N | 14-28.267013E | ML |
|
| 55-26.155583N | 14-29.282361E | ML |
|
| 55-26.969625N | 14-30.298310E | ML |
|
| 55-27.783472N | 14-31.314956E | ML |
|
| 55-28.597232N | 14-32.332394E | ML |
|
| 55-29.410796N | 14-33.350436E | ML |
|
| 55-30.224272N | 14-34.369270E | ML |
|
| 55-31.037607N | 14-35.388710E | ML |
|
| 55-31.850745N | 14-36.408945E | ML |
|
| 55-32.663795N | 14-37.429786E | ML |
|
| 55-33.476648N | 14-38.451424E | ML |
|
| 55-34.289412N | 14-39.473669E | ML |
|
| 55-35.101980N | 14-40.496713E | ML |
|
| 55-35.914457N | 14-41.520366E | ML |
| 64 | 55-36.376993N | 14-42.103583E | TP |
|
| 55-36.744563N | 14-41.932973E | MC |
|
| 55-37.144937N | 14-41.720312E | MC |
|
| 55-37.540823N | 14-41.483126E | MC |
|
| 55-37.931839N | 14-41.221502E | MC |
|
| 55-38.317393N | 14-40.935910E | MC |
|
| 55-38.697051N | 14-40.626536E | MC |
|
| 55-39.070379N | 14-40.293849E | MC |
|
| 55-39.436944N | 14-39.938227E | MC |
| 65 | 55-39.635106N | 14-39.733400E | TP |
| 66 | 55-39.894625N | 14-39.454180E | TP |
|
| 55-40.050515N | 14-39.329484E | MC |
|
| 55-40.427052N | 14-39.008296E | MC |
| 67 | 55-40.723650N | 14-38.734482E | TP |
|
| 55-40.912601N | 14-38.562350E | MC |
|
| 55-41.279134N | 14-38.206465E | MC |
|
| 55-41.638412N | 14-37.828010E | MC |
| 68 | 55-41.799231N | 14-37.648560E | TP |
|
| 55-42.109852N | 14-37.551949E | MC |
|
| 55-42.519182N | 14-37.401560E | MC |
|
| 55-42.925305N | 14-37.225937E | MC |
| 69 | 55-43.311854N | 14-37.033633E | TP |
|
| 55-43.419504N | 14-36.977272E | MC |
|
| 55-43.817695N | 14-36.751714E | MC |
|
| 55-44.211218N | 14-36.501663E | MC |
| 70 | 55-44.481042N | 14-36.313943E | TP |
526
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
71 | 55-44.768772N | 14-36.113286E | TP |
|
| 55-45.054919N | 14-35.908389E | MC |
|
72 | 55-45.300033N | 14-35.719833E | TP |
|
| 55-45.778995N | 14-38.043313E | ML |
|
| 55-46.291525N | 14-40.534924E | ML |
|
| 55-46.803267N | 14-43.027627E | ML |
|
| 55-47.314114N | 14-45.521324E | ML |
|
73 | 55-47.807813N | 14-47.936188E | TP |
|
| 55-47.930410N | 14-50.315122E | ML |
|
74 | 55-48.058703N | 14-52.797847E | TP |
|
| 55-48.109361N | 14-53.534500E | MC |
|
| 55-48.174499N | 14-54.267704E | MC |
|
| 55-48.253847N | 14-54.996419E | MC |
|
| 55-48.347461N | 14-55.719797E | MC |
|
| 55-48.455126N | 14-56.437084E | MC |
|
| 55-48.576789N | 14-57.147241E | MC |
|
| 55-48.712237N | 14-57.849608E | MC |
|
75 | 55-48.801733N | 14-58.274336E | TP |
|
| 55-48.921741N | 14-58.826902E | MC |
|
| 55-49.084360N | 14-59.510888E | MC |
|
| 55-49.260233N | 15-00.184532E | MC |
|
| 55-49.449145N | 15-00.846982E | MC |
|
| 55-49.650939N | 15-01.497383E | MC |
|
76 | 55-49.850805N | 15-02.093297E | TP |
|
| 55-50.002533N | 15-02.539343E | MC |
|
| 55-50.229257N | 15-03.163446E | MC |
|
| 55-50.468067N | 15-03.773222E | MC |
|
| 55-50.718587N | 15-04.368005E | MC |
|
| 55-50.980661N | 15-04.946936E | MC |
|
| 55-51.253861N | 15-05.509346E | MC |
|
| 55-51.537922N | 15-06.054663E | MC |
|
| 55-51.832471N | 15-06.582214E | MC |
|
77 | 55-52.056448N | 15-06.959830E | TP |
|
| 55-52.232566N | 15-07.249731E | MC |
|
| 55-52.547016N | 15-07.739682E | MC |
|
| 55-52.870889N | 15-08.209945E | MC |
|
| 55-53.203706N | 15-08.659941E | MC |
|
| 55-53.545146N | 15-09.089184E | MC |
|
78 | 55-53.893652N | 15-09.495650E | TP |
|
| 55-53.796408N | 15-11.183165E | ML |
|
| 55-53.621954N | 15-14.196301E | ML |
|
79 | 55-53.376728N | 15-18.393788E | TP |
|
| 55-51.793752N | 15-21.053290E | ML |
|
| 55-50.189926N | 15-23.742327E | ML |
|
80 | 55-48.585119N | 15-26.427771E | TP |
|
| 55-48.442350N | 15-26.670460E | MC |
|
| 55-48.147793N | 15-27.197184E | MC |
|
| 55-47.863806N | 15-27.741703E | MC |
|
| 55-47.590602N | 15-28.303445E | MC |
|
| 55-47.328559N | 15-28.881556E | MC |
|
| 55-47.078052N | 15-29.475469E | MC |
|
| 55-46.839296N | 15-30.084426E | MC |
|
| 55-46.612560N | 15-30.707669E | MC |
|
| 55-46.398222N | 15-31.344444E | MC |
|
| 55-46.196495N | 15-31.993995E | MC |
|
| 55-46.007598N | 15-32.655471E | MC |
|
| 55-45.831745N | 15-33.328215E | MC |
|
| 55-45.669152N | 15-34.011281E | MC |
|
| 55-45.520092N | 15-34.703919E | MC |
|
| 55-45.384671N | 15-35.405280E | MC |
|
527
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-45.263055N | 15-36.114516E | MC |
|
| 55-45.155406N | 15-36.830782E | MC |
|
| 55-45.061835N | 15-37.553230E | MC |
|
| 55-44.982507N | 15-38.281015E | MC |
|
| 55-44.917478N | 15-39.013196E | MC |
|
| 55-44.866806N | 15-39.748925E | MC |
|
| 55-44.830548N | 15-40.487262E | MC |
|
| 55-44.808818N | 15-41.227360E | MC |
|
| 55-44.801563N | 15-41.968470E | MC |
|
| 55-44.808846N | 15-42.709458E | MC |
|
| 55-44.830616N | 15-43.449573E | MC |
|
| 55-44.866878N | 15-44.187967E | MC |
|
| 55-44.917586N | 15-44.923699E | MC |
|
| 55-44.982691N | 15-45.655825E | MC |
|
| 55-45.062093N | 15-46.383591E | MC |
|
| 55-45.155690N | 15-47.105956E | MC |
|
| 55-45.263382N | 15-47.822262E | MC |
|
| 55-45.385014N | 15-48.531465E | MC |
|
| 55-45.520487N | 15-49.232811E | MC |
|
| 55-45.669593N | 15-49.925446E | MC |
|
| 55-45.832178N | 15-50.608515E | MC |
|
| 55-46.008035N | 15-51.281164E | MC |
|
| 55-46.197010N | 15-51.942729E | MC |
|
| 55-46.398791N | 15-52.592159E | MC |
| 81 | 55-46.539388N | 15-53.015332E | TP |
| 82 | 55-46.565260N | 15-53.091198E | TP |
|
| 55-46.751008N | 15-53.618493E | MC |
|
| 55-46.983780N | 15-54.234594E | MC |
|
| 55-47.228524N | 15-54.836077E | MC |
|
| 55-47.484872N | 15-55.422172E | MC |
|
| 55-47.752512N | 15-55.992110E | MC |
| 83 | 55-47.974599N | 15-56.435980E | TP |
| 84 | 55-48.041108N | 15-56.565365E | TP |
|
| 55-48.241335N | 15-56.945156E | MC |
|
| 55-48.535882N | 15-57.471885E | MC |
|
| 55-48.773487N | 15-57.871335E | MC |
|
| 55-48.996588N | 15-58.227223E | MC |
|
| 55-49.315789N | 15-58.706734E | MC |
| 85 | 55-49.600495N | 15-59.107059E | TP |
| 86 | 55-51.381004N | 16-01.535887E | TP |
|
| 55-52.350255N | 16-04.778389E | ML |
|
| 55-53.442317N | 16-08.440693E | ML |
|
| 55-54.532597N | 16-12.106408E | ML |
|
| 55-55.621039N | 16-15.775532E | ML |
|
| 55-56.707583N | 16-19.448158E | ML |
|
| 55-57.792391N | 16-23.124098E | ML |
|
| 55-58.875293N | 16-26.803537E | ML |
| 87 | 55-59.737476N | 16-29.739867E | TP |
|
| 55-59.869755N | 16-30.428744E | MC |
|
| 56-00.018856N | 16-31.125673E | MC |
|
| 56-00.181437N | 16-31.812930E | MC |
|
| 56-00.357349N | 16-32.489749E | MC |
|
| 56-00.546227N | 16-33.155355E | MC |
|
| 56-00.748031N | 16-33.808889E | MC |
|
| 56-00.962397N | 16-34.449573E | MC |
| 88 | 56-01.158472N | 16-34.994614E | TP |
|
| 56-01.257047N | 16-35.320572E | MC |
|
| 56-01.465104N | 16-35.967923E | MC |
|
| 56-01.685679N | 16-36.602046E | MC |
|
| 56-01.918462N | 16-37.222167E | MC |
528
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-02.163198N | 16-37.827508E | MC |
|
| 56-02.419520N | 16-38.417385E | MC |
|
| 56-02.687175N | 16-38.991020E | MC |
|
| 56-02.965795N | 16-39.547823E | MC |
|
| 56-03.255128N | 16-40.086916E | MC |
|
89 | 56-03.553065N | 16-40.605029E | TP |
|
| 56-03.747219N | 16-41.064587E | MC |
|
| 56-04.009271N | 16-41.646811E | MC |
|
| 56-04.282450N | 16-42.212502E | MC |
|
| 56-04.566450N | 16-42.760875E | MC |
|
| 56-04.861012N | 16-43.291343E | MC |
|
| 56-05.165664N | 16-43.803210E | MC |
|
| 56-05.480096N | 16-44.295882E | MC |
|
| 56-05.803886N | 16-44.768857E | MC |
|
| 56-06.136727N | 16-45.221345E | MC |
|
| 56-06.478142N | 16-45.652937E | MC |
|
| 56-06.827766N | 16-46.063127E | MC |
|
90 | 56-06.993625N | 16-46.247060E | TP |
|
| 56-07.181078N | 16-46.488960E | MC |
|
| 56-07.526616N | 16-46.910124E | MC |
|
| 56-07.880156N | 16-47.309485E | MC |
|
| 56-08.241278N | 16-47.686630E | MC |
|
| 56-08.609451N | 16-48.041143E | MC |
|
| 56-08.984309N | 16-48.372418E | MC |
|
| 56-09.365428N | 16-48.680234E | MC |
|
| 56-09.752224N | 16-48.964168E | MC |
|
| 56-10.144328N | 16-49.223805E | MC |
|
| 56-10.541261N | 16-49.458824E | MC |
|
| 56-10.942547N | 16-49.668898E | MC |
|
| 56-11.347594N | 16-49.853893E | MC |
|
91 | 56-11.398448N | 16-49.875171E | TP |
|
| 56-11.679526N | 16-50.154997E | MC |
|
| 56-12.051148N | 16-50.498426E | MC |
|
| 56-12.429141N | 16-50.818475E | MC |
|
| 56-12.813138N | 16-51.114828E | MC |
|
| 56-13.202716N | 16-51.387067E | MC |
|
92 | 56-13.422361N | 16-51.528345E | TP |
|
| 56-13.634651N | 16-51.721078E | MC |
|
| 56-14.012643N | 16-52.041458E | MC |
|
| 56-14.396645N | 16-52.337936E | MC |
|
| 56-14.786176N | 16-52.610381E | MC |
|
93 | 56-15.005156N | 16-52.751361E | TP |
|
| 56-15.131898N | 16-52.841448E | MC |
|
| 56-15.524024N | 16-53.101700E | MC |
|
| 56-15.920938N | 16-53.337281E | MC |
|
| 56-16.322163N | 16-53.547963E | MC |
|
94 | 56-16.604080N | 16-53.679838E | TP |
|
95 | 56-16.819351N | 16-53.818816E | TP |
|
| 56-17.030514N | 16-53.986406E | MC |
|
| 56-17.417317N | 16-54.271244E | MC |
|
| 56-17.809443N | 16-54.531816E | MC |
|
| 56-18.206366N | 16-54.767598E | MC |
|
96 | 56-18.586573N | 16-54.968095E | TP |
|
| 56-18.754367N | 16-55.058665E | MC |
|
| 56-19.157571N | 16-55.256921E | MC |
|
| 56-19.564399N | 16-55.429812E | MC |
|
| 56-19.974316N | 16-55.577104E | MC |
|
| 56-20.386843N | 16-55.698662E | MC |
|
| 56-20.801444N | 16-55.794154E | MC |
|
| 56-21.217690N | 16-55.863643E | MC |
|
529
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-21.634991N | 16-55.906890E | MC |
| 97 | 56-21.855919N | 16-55.919135E | TP |
|
| 56-22.086083N | 16-56.120419E | MC |
|
| 56-22.467137N | 16-56.429976E | MC |
|
| 56-22.853947N | 16-56.715538E | MC |
|
| 56-23.246090N | 16-56.976685E | MC |
| 98 | 56-23.603809N | 16-57.190955E | TP |
|
| 56-23.695831N | 16-57.243305E | MC |
|
| 56-24.097101N | 16-57.454646E | MC |
|
| 56-24.502162N | 16-57.640680E | MC |
|
| 56-24.910588N | 16-57.801178E | MC |
| 99 | 56-25.131693N | 16-57.876970E | TP |
|
| 56-25.373307N | 16-58.009291E | MC |
|
| 56-25.776533N | 16-58.208186E | MC |
| 100 | 56-26.081920N | 16-58.340867E | TP |
|
| 56-26.237194N | 16-58.446627E | MC |
|
| 56-26.631735N | 16-58.695846E | MC |
|
| 56-27.030872N | 16-58.920078E | MC |
| 101 | 56-27.310505N | 16-59.060936E | TP |
|
| 56-27.434039N | 16-59.144795E | MC |
|
| 56-27.828556N | 16-59.394075E | MC |
| 102 | 56-28.113060N | 16-59.556826E | TP |
|
| 56-28.376959N | 16-59.890774E | MC |
|
| 56-28.726520N | 17-00.304925E | MC |
|
| 56-29.083859N | 17-00.696813E | MC |
|
| 56-29.448556N | 17-01.066118E | MC |
|
| 56-29.820081N | 17-01.412316E | MC |
|
| 56-30.198070N | 17-01.734892E | MC |
|
| 56-30.582044N | 17-02.033616E | MC |
| 103 | 56-30.791896N | 17-02.184902E | TP |
| 104 | 56-31.131070N | 17-02.446065E | TP |
|
| 56-31.375750N | 17-02.633151E | MC |
|
| 56-31.765267N | 17-02.907510E | MC |
|
| 56-32.159817N | 17-03.157354E | MC |
|
| 56-32.558925N | 17-03.382158E | MC |
|
| 56-32.962114N | 17-03.581591E | MC |
|
| 56-33.368901N | 17-03.755614E | MC |
|
| 56-33.778809N | 17-03.903799E | MC |
|
| 56-34.191301N | 17-04.026102E | MC |
|
| 56-34.605897N | 17-04.122288E | MC |
|
| 56-35.022116N | 17-04.192219E | MC |
|
| 56-35.439420N | 17-04.235754E | MC |
| 105 | 56-35.650204N | 17-04.247676E | TP |
|
| 56-35.932972N | 17-04.356496E | MC |
| 106 | 56-36.257305N | 17-04.465570E | TP |
| 107 | 56-36.588756N | 17-04.664921E | TP |
|
| 56-36.733631N | 17-04.758730E | MC |
|
| 56-37.130534N | 17-04.996588E | MC |
| 108 | 56-37.418656N | 17-05.152039E | TP |
|
| 56-37.527858N | 17-05.218513E | MC |
|
| 56-37.926953N | 17-05.443844E | MC |
|
| 56-38.330133N | 17-05.643847E | MC |
|
| 56-38.736921N | 17-05.818286E | MC |
|
| 56-39.146838N | 17-05.966828E | MC |
| 109 | 56-39.412837N | 17-06.048677E | TP |
|
| 56-40.876787N | 17-07.493400E | ML |
| 110 | 56-41.941337N | 17-08.545420E | TP |
|
| 56-42.141273N | 17-08.798685E | MC |
|
| 56-42.490805N | 17-09.215423E | MC |
|
| 56-42.848091N | 17-09.609696E | MC |
530
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-43.212760N | 17-09.981280E | MC |
|
| 56-43.584289N | 17-10.329548E | MC |
|
| 56-43.962255N | 17-10.654174E | MC |
|
| 56-44.346237N | 17-10.954732E | MC |
|
| 56-44.735705N | 17-11.230788E | MC |
|
111 | 56-44.993738N | 17-11.397906E | TP |
|
112 | 56-45.208073N | 17-11.581458E | TP |
|
| 56-45.550814N | 17-11.888771E | MC |
|
| 56-45.931835N | 17-12.201662E | MC |
|
113 | 56-46.226573N | 17-12.423180E | TP |
|
| 56-46.427044N | 17-12.569293E | MC |
|
| 56-46.819099N | 17-12.833180E | MC |
|
114 | 56-46.916253N | 17-12.894302E | TP |
|
| 56-48.907760N | 17-14.129917E | ML |
|
| 56-50.898979N | 17-15.367853E | ML |
|
| 56-52.890023N | 17-16.607929E | ML |
|
| 56-54.880834N | 17-17.850245E | ML |
|
| 56-56.871413N | 17-19.094710E | ML |
|
| 56-58.861811N | 17-20.341532E | ML |
|
| 57-00.851977N | 17-21.590418E | ML |
|
| 57-02.841907N | 17-22.841670E | ML |
|
115 | 57-03.491348N | 17-23.250489E | TP |
|
| 57-03.559567N | 17-23.298017E | MC |
|
| 57-03.954058N | 17-23.551413E | MC |
|
116 | 57-04.170226N | 17-23.678177E | TP |
|
117 | 57-05.574567N | 17-24.563727E | TP |
|
| 57-05.652663N | 17-24.629912E | MC |
|
| 57-06.036604N | 17-24.933436E | MC |
|
| 57-06.426024N | 17-25.212257E | MC |
|
| 57-06.820504N | 17-25.465938E | MC |
|
| 57-07.219565N | 17-25.694338E | MC |
|
| 57-07.622730N | 17-25.897016E | MC |
|
| 57-08.029468N | 17-26.073727E | MC |
|
| 57-08.439352N | 17-26.224330E | MC |
|
| 57-08.851795N | 17-26.348574E | MC |
|
| 57-09.266369N | 17-26.446318E | MC |
|
| 57-09.682540N | 17-26.517411E | MC |
|
| 57-10.099769N | 17-26.561805E | MC |
|
118 | 57-10.373950N | 17-26.575631E | TP |
|
119 | 57-10.556281N | 17-26.604642E | TP |
|
| 57-12.095465N | 17-27.909006E | ML |
|
120 | 57-13.566790N | 17-29.157866E | TP |
|
| 57-13.845021N | 17-29.386279E | MC |
|
| 57-14.231757N | 17-29.678561E | MC |
|
| 57-14.623780N | 17-29.945844E | MC |
|
| 57-15.020613N | 17-30.187786E | MC |
|
| 57-15.421777N | 17-30.404143E | MC |
|
| 57-15.826742N | 17-30.594668E | MC |
|
| 57-16.235085N | 17-30.758920E | MC |
|
| 57-16.646322N | 17-30.896952E | MC |
|
| 57-17.059868N | 17-31.008411E | MC |
|
| 57-17.475296N | 17-31.093155E | MC |
|
| 57-17.892015N | 17-31.151126E | MC |
|
| 57-18.309650N | 17-31.182187E | MC |
|
| 57-18.727556N | 17-31.186276E | MC |
|
| 57-19.145353N | 17-31.163452E | MC |
|
| 57-19.562397N | 17-31.113656E | MC |
|
| 57-19.978306N | 17-31.036947E | MC |
|
| 57-20.392431N | 17-30.933464E | MC |
|
| 57-20.804445N | 17-30.803269E | MC |
|
531
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-21.213698N | 17-30.646504E | MC |
|
| 57-21.619698N | 17-30.463320E | MC |
|
| 57-22.022062N | 17-30.253976E | MC |
|
| 57-22.420190N | 17-30.018618E | MC |
|
| 57-22.813641N | 17-29.757703E | MC |
| 121 | 57-23.049137N | 17-29.587413E | TP |
|
| 57-23.249474N | 17-29.520642E | MC |
|
| 57-23.658751N | 17-29.363679E | MC |
|
| 57-24.064771N | 17-29.180270E | MC |
| 122 | 57-24.457828N | 17-28.975837E | TP |
|
| 57-24.803361N | 17-28.794099E | MC |
|
| 57-25.201494N | 17-28.558496E | MC |
|
| 57-25.594946N | 17-28.297205E | MC |
|
| 57-25.983222N | 17-28.010582E | MC |
| 123 | 57-26.255421N | 17-27.791847E | TP |
|
| 57-26.570914N | 17-27.520367E | MC |
|
| 57-26.944189N | 17-27.171771E | MC |
|
| 57-27.310687N | 17-26.799099E | MC |
|
| 57-27.669915N | 17-26.402709E | MC |
| 124 | 57-27.948134N | 17-26.073449E | TP |
|
| 57-29.387326N | 17-24.315943E | ML |
|
| 57-30.826120N | 17-22.556246E | ML |
|
| 57-32.264516N | 17-20.794251E | ML |
|
| 57-33.702463N | 17-19.029850E | ML |
|
| 57-35.140063N | 17-17.263247E | ML |
| 125 | 57-36.898756N | 17-15.098058E | TP |
|
| 57-37.163070N | 17-15.277789E | MC |
|
| 57-37.559874N | 17-15.522265E | MC |
|
| 57-37.960960N | 17-15.740966E | MC |
|
| 57-38.365961N | 17-15.933452E | MC |
|
| 57-38.774289N | 17-16.099474E | MC |
| 126 | 57-38.785218N | 17-16.103373E | TP |
|
| 57-39.196391N | 17-16.242886E | MC |
|
| 57-39.609931N | 17-16.355543E | MC |
|
| 57-40.025304N | 17-16.441196E | MC |
|
| 57-40.442024N | 17-16.499797E | MC |
|
| 57-40.859609N | 17-16.531303E | MC |
|
| 57-41.277522N | 17-16.535562E | MC |
|
| 57-41.695278N | 17-16.512530E | MC |
|
| 57-42.112283N | 17-16.462252E | MC |
|
| 57-42.528157N | 17-16.384893E | MC |
|
| 57-42.942307N | 17-16.280297E | MC |
| 127 | 57-43.236038N | 17-16.189383E | TP |
|
| 57-44.181983N | 17-15.873777E | ML |
|
| 57-46.073834N | 17-15.241668E | ML |
|
| 57-47.965633N | 17-14.608395E | ML |
| 128 | 57-49.536866N | 17-14.081652E | TP |
|
| 57-52.127141N | 17-15.837008E | ML |
|
| 57-54.930476N | 17-17.741747E | ML |
|
| 57-57.733280N | 17-19.651519E | ML |
|
| 58-00.535604N | 17-21.566249E | ML |
|
| 58-03.337394N | 17-23.485956E | ML |
|
| 58-06.138699N | 17-25.410766E | ML |
|
| 58-08.939464N | 17-27.340597E | ML |
|
| 58-11.739740N | 17-29.275476E | ML |
| 129 | 58-13.351742N | 17-30.391766E | TP |
|
| 58-13.637017N | 17-30.656963E | MC |
|
| 58-14.017915N | 17-30.982872E | MC |
|
| 58-14.404530N | 17-31.283441E | MC |
|
| 58-14.796493N | 17-31.558427E | MC |
532
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-15.193222N | 17-31.807367E | MC |
|
| 58-15.594296N | 17-32.029911E | MC |
|
| 58-15.999179N | 17-32.225906E | MC |
|
| 58-16.407450N | 17-32.395000E | MC |
|
| 58-16.818575N | 17-32.537038E | MC |
|
| 58-17.232074N | 17-32.651765E | MC |
|
| 58-17.647413N | 17-32.739025E | MC |
|
| 58-18.064107N | 17-32.798768E | MC |
|
| 58-18.481620N | 17-32.830938E | MC |
|
130 | 58-18.779713N | 17-32.836091E | TP |
|
| 58-21.098566N | 17-33.428839E | ML |
|
| 58-22.443555N | 17-33.773307E | ML |
|
131 | 58-23.938869N | 17-34.156702E | TP |
|
| 58-24.389628N | 17-36.056263E | ML |
|
| 58-25.449021N | 17-40.531175E | ML |
|
| 58-26.505822N | 17-45.010509E | ML |
|
| 58-27.559968N | 17-49.494463E | ML |
|
| 58-28.611460N | 17-53.982722E | ML |
|
| 58-29.660393N | 17-58.475599E | ML |
|
| 58-30.706660N | 18-02.972873E | ML |
|
132 | 58-31.101164N | 18-04.672895E | TP |
|
| 58-31.151170N | 18-04.977521E | MC |
|
| 58-31.286494N | 18-05.733205E | MC |
|
| 58-31.435454N | 18-06.479478E | MC |
|
| 58-31.597912N | 18-07.215514E | MC |
|
| 58-31.773626N | 18-07.940272E | MC |
|
| 58-31.962345N | 18-08.653123E | MC |
|
| 58-32.163937N | 18-09.353033E | MC |
|
| 58-32.378157N | 18-10.039163E | MC |
|
| 58-32.604648N | 18-10.710769E | MC |
|
| 58-32.843220N | 18-11.367013E | MC |
|
| 58-33.093575N | 18-12.007050E | MC |
|
| 58-33.355412N | 18-12.630134E | MC |
|
133 | 58-33.558940N | 18-13.084148E | TP |
|
134 | 58-34.021734N | 18-14.240460E | TP |
|
| 58-34.203525N | 18-14.737983E | MC |
|
| 58-34.453871N | 18-15.378444E | MC |
|
| 58-34.715706N | 18-16.001960E | MC |
|
135 | 58-34.865046N | 18-16.338165E | TP |
|
| 58-35.797234N | 18-18.649103E | ML |
|
| 58-37.156662N | 18-22.025888E | ML |
|
| 58-38.514566N | 18-25.406923E | ML |
|
| 58-39.870935N | 18-28.792419E | ML |
|
| 58-41.225878N | 18-32.182288E | ML |
|
| 58-42.579282N | 18-35.576523E | ML |
|
| 58-43.931248N | 18-38.975244E | ML |
|
| 58-45.281670N | 18-42.378237E | ML |
|
| 58-46.630538N | 18-45.785713E | ML |
|
136 | 58-46.812403N | 18-46.245751E | TP |
|
| 58-46.971019N | 18-46.774817E | MC |
|
| 58-47.191342N | 18-47.458648E | MC |
|
| 58-47.423919N | 18-48.127346E | MC |
|
| 58-47.668405N | 18-48.780047E | MC |
|
| 58-47.924494N | 18-49.416203E | MC |
|
| 58-48.191951N | 18-50.034858E | MC |
|
| 58-48.470314N | 18-50.635340E | MC |
|
| 58-48.759394N | 18-51.216901E | MC |
|
| 58-49.058787N | 18-51.778771E | MC |
|
137 | 58-49.319766N | 18-52.237189E | TP |
|
| 58-49.488490N | 18-52.596576E | MC |
|
533
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 138 | 58-49.676448N | 18-52.979503E | TP |
|
| 58-50.808482N | 18-55.235642E | ML |
|
| 58-51.939882N | 18-57.494243E | ML |
|
| 58-53.070592N | 18-59.755303E | ML |
|
| 58-54.200668N | 19-02.018727E | ML |
| 139 | 58-55.297068N | 19-04.218552E | TP |
|
| 58-55.476171N | 19-04.576230E | MC |
|
| 58-55.775578N | 19-05.139880E | MC |
|
| 58-56.084870N | 19-05.683268E | MC |
|
| 58-56.403806N | 19-06.205529E | MC |
| 140 | 58-56.579603N | 19-06.477903E | TP |
|
| 58-57.755499N | 19-08.365926E | ML |
|
| 58-59.193547N | 19-10.678722E | ML |
|
| 59-00.630917N | 19-12.994757E | ML |
|
| 59-02.067550N | 19-15.314134E | ML |
|
| 59-03.503558N | 19-17.636665E | ML |
|
| 59-04.938775N | 19-19.962440E | ML |
|
| 59-06.373363N | 19-22.291382E | ML |
|
| 59-07.807207N | 19-24.623690E | ML |
| 141 | 59-09.466726N | 19-27.328503E | TP |
|
| 59-10.557983N | 19-30.359958E | ML |
|
| 59-11.886182N | 19-34.058521E | ML |
|
| 59-13.212614N | 19-37.761843E | ML |
| 142 | 59-14.378921N | 19-41.026161E | TP |
|
| 59-14.454713N | 19-41.324677E | MC |
|
| 59-14.649858N | 19-42.045776E | MC |
|
| 59-14.857738N | 19-42.753293E | MC |
|
| 59-15.078065N | 19-43.446354E | MC |
|
| 59-15.310599N | 19-44.124196E | MC |
|
| 59-15.555054N | 19-44.785943E | MC |
|
| 59-15.811088N | 19-45.430709E | MC |
|
| 59-16.078460N | 19-46.057832E | MC |
|
| 59-16.356829N | 19-46.666425E | MC |
|
| 59-16.645844N | 19-47.255912E | MC |
|
| 59-16.945213N | 19-47.825516E | MC |
|
| 59-17.254481N | 19-48.374539E | MC |
|
| 59-17.573353N | 19-48.902303E | MC |
|
| 59-17.901428N | 19-49.408118E | MC |
|
| 59-18.238299N | 19-49.891393E | MC |
|
| 59-18.583562N | 19-50.351538E | MC |
|
| 59-18.936757N | 19-50.787952E | MC |
|
| 59-19.297580N | 19-51.200164E | MC |
|
| 59-19.665463N | 19-51.587660E | MC |
|
| 59-20.039993N | 19-51.949950E | MC |
|
| 59-20.420816N | 19-52.286549E | MC |
|
| 59-20.807355N | 19-52.597047E | MC |
|
| 59-21.199143N | 19-52.881045E | MC |
|
| 59-21.595819N | 19-53.138163E | MC |
|
| 59-21.996745N | 19-53.368188E | MC |
|
| 59-22.401564N | 19-53.570632E | MC |
|
| 59-22.809738N | 19-53.745505E | MC |
|
| 59-23.220800N | 19-53.892303E | MC |
|
| 59-23.634164N | 19-54.010924E | MC |
| 143 | 59-23.873522N | 19-54.066093E | TP |
|
| 59-25.817497N | 19-55.455211E | ML |
|
| 59-27.032686N | 19-56.325159E | ML |
|
| 59-28.247820N | 19-57.196084E | ML |
|
| 59-29.462845N | 19-58.067980E | ML |
|
| 59-30.677753N | 19-58.941061E | ML |
|
| 59-31.892605N | 19-59.815125E | ML |
534
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
144 | 59-32.847516N | 20-00.503008E | TP |
|
| 59-32.966746N | 20-00.333658E | ML |
|
| 59-33.775616N | 19-59.183854E | ML |
|
| 59-34.584379N | 19-58.033250E | ML |
|
| 59-35.392984N | 19-56.881731E | ML |
|
145 | 59-35.703833N | 19-56.438832E | TP |
|
| 59-36.201381N | 19-55.729183E | ML |
|
| 59-37.009615N | 19-54.575825E | ML |
|
| 59-37.817695N | 19-53.421442E | ML |
|
| 59-38.625558N | 19-52.266239E | ML |
|
| 59-39.433265N | 19-51.110011E | ML |
|
| 59-40.240813N | 19-49.952861E | ML |
|
| 59-41.048197N | 19-48.794895E | ML |
|
| 59-41.855425N | 19-47.635900E | ML |
|
| 59-42.662439N | 19-46.475973E | ML |
|
| 59-43.469288N | 19-45.315227E | ML |
|
| 59-44.275980N | 19-44.153449E | ML |
|
| 59-45.082510N | 19-42.990743E | ML |
|
| 59-45.888879N | 19-41.827108E | ML |
|
| 59-46.695033N | 19-40.662537E | ML |
|
146 | 59-47.501000N | 19-39.497000E | TP |
|
| 59-48.032435N | 19-38.744372E | ML |
|
| 59-48.844059N | 19-37.593684E | ML |
|
| 59-49.655578N | 19-36.442078E | ML |
|
| 59-50.466885N | 19-35.289536E | ML |
|
| 59-51.278033N | 19-34.136065E | ML |
|
| 59-52.089026N | 19-32.981557E | ML |
|
| 59-52.899856N | 19-31.826224E | ML |
|
| 59-53.710473N | 19-30.669952E | ML |
|
| 59-54.520984N | 19-29.512754E | ML |
|
| 59-55.331281N | 19-28.354614E | ML |
|
| 59-56.141421N | 19-27.195431E | ML |
|
| 59-56.951343N | 19-26.035412E | ML |
|
| 59-57.761158N | 19-24.874461E | ML |
|
| 59-58.570762N | 19-23.712458E | ML |
|
| 59-59.380201N | 19-22.549622E | ML |
|
| 60-00.189481N | 19-21.385737E | ML |
|
| 60-00.998542N | 19-20.221010E | ML |
|
| 60-01.807498N | 19-19.055239E | ML |
|
| 60-02.616238N | 19-17.888517E | ML |
|
| 60-03.424811N | 19-16.720956E | ML |
|
| 60-04.233225N | 19-15.552341E | ML |
|
| 60-05.041475N | 19-14.382779E | ML |
|
| 60-05.849507N | 19-13.212260E | ML |
|
| 60-06.657372N | 19-12.040899E | ML |
|
| 60-07.465130N | 19-10.868485E | ML |
|
| 60-08.272616N | 19-09.695106E | ML |
|
| 60-09.079991N | 19-08.520780E | ML |
|
| 60-09.887201N | 19-07.345499E | ML |
|
| 60-10.694191N | 19-06.169255E | ML |
|
147 | 60-11.501000N | 19-04.992000E | TP |
|
| 60-12.168048N | 19-05.290293E | ML |
|
| 60-13.141538N | 19-05.725996E | ML |
|
148 | 60-14.115000N | 19-06.162000E | TP |
|
| 60-15.088366N | 19-06.599070E | ML |
|
| 60-16.061753N | 19-07.036557E | ML |
|
| 60-17.035056N | 19-07.474490E | ML |
|
| 60-18.008386N | 19-07.912776E | ML |
|
149 | 60-18.014790N | 19-07.915663E | TP |
|
150 | 60-17.991606N | 19-07.893822E | TP |
|
535
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 151 | 60-18.075834N | 19-07.666276E | TP |
| 152 | 60-18.118762N | 19-07.654776E | TP |
| 153 | 60-18.117095N | 19-07.790283E | TP |
| 154 | 60-18.106643N | 19-07.858074E | TP |
| 155 | 60-18.092702N | 19-07.914066E | TP |
| 156 | 60-18.082280N | 19-07.941203E | TP |
|
| 60-18.610084N | 19-08.079268E | ML |
|
| 60-19.139041N | 19-08.217660E | ML |
|
| 60-19.667856N | 19-08.356053E | ML |
|
| 60-20.196527N | 19-08.494445E | ML |
|
| 60-20.725055N | 19-08.632838E | ML |
|
| 60-21.253439N | 19-08.771230E | ML |
|
| 60-21.781681N | 19-08.909623E | ML |
|
| 60-22.309780N | 19-09.048015E | ML |
|
| 60-22.837735N | 19-09.186408E | ML |
|
| 60-23.365548N | 19-09.324800E | ML |
|
| 60-23.893217N | 19-09.463190E | ML |
|
| 60-24.420743N | 19-09.601585E | ML |
|
| 60-24.948127N | 19-09.739977E | ML |
|
| 60-25.475367N | 19-09.878370E | ML |
|
| 60-26.002465N | 19-10.016762E | ML |
|
| 60-26.529420N | 19-10.155155E | ML |
|
| 60-27.056231N | 19-10.293547E | ML |
|
| 60-27.582900N | 19-10.431940E | ML |
|
| 60-28.109427N | 19-10.570332E | ML |
|
| 60-28.635810N | 19-10.708725E | ML |
|
| 60-29.162051N | 19-10.847117E | ML |
|
| 60-29.688149N | 19-10.985510E | ML |
|
| 60-30.214104N | 19-11.123902E | ML |
|
| 60-30.739916N | 19-11.262295E | ML |
|
| 60-31.265586N | 19-11.400687E | ML |
|
| 60-31.791114N | 19-11.539080E | ML |
|
| 60-32.316498N | 19-11.677472E | ML |
|
| 60-32.841741N | 19-11.815865E | ML |
|
| 60-33.366840N | 19-11.954257E | ML |
|
| 60-33.891797N | 19-12.092650E | ML |
|
| 60-34.416612N | 19-12.231042E | ML |
|
| 60-34.941284N | 19-12.369435E | ML |
| 157 | 60-35.344171N | 19-12.475726E | TP |
|
| 60-35.536457N | 19-12.270533E | MC |
|
| 60-35.899324N | 19-11.849674E | MC |
|
| 60-36.254715N | 19-11.403222E | MC |
|
| 60-36.602183N | 19-10.931549E | MC |
|
| 60-36.941322N | 19-10.435364E | MC |
|
| 60-37.271732N | 19-09.915268E | MC |
|
| 60-37.592957N | 19-09.371856E | MC |
|
| 60-37.904655N | 19-08.805628E | MC |
|
| 60-38.206410N | 19-08.217628E | MC |
|
| 60-38.497828N | 19-07.608243E | MC |
|
| 60-38.778608N | 19-06.978314E | MC |
|
| 60-39.048343N | 19-06.328671E | MC |
|
| 60-39.306788N | 19-05.660054E | MC |
|
| 60-39.553484N | 19-04.973289E | MC |
|
| 60-39.788234N | 19-04.269345E | MC |
|
| 60-40.010745N | 19-03.548853E | MC |
|
| 60-40.220660N | 19-02.812765E | MC |
|
| 60-40.417834N | 19-02.062172E | MC |
|
| 60-40.601917N | 19-01.297811E | MC |
|
| 60-40.772770N | 19-00.520665E | MC |
|
| 60-40.930089N | 18-59.731701E | MC |
536
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
158 | 60-41.074706N | 18-58.926414E | TP |
|
| 60-41.935096N | 18-53.847048E | ML |
|
| 60-42.792362N | 18-48.763168E | ML |
|
| 60-43.646337N | 18-43.674768E | ML |
|
| 60-44.497177N | 18-38.581879E | ML |
|
| 60-45.344712N | 18-33.484606E | ML |
|
| 60-46.189104N | 18-28.382760E | ML |
|
| 60-47.030182N | 18-23.276447E | ML |
|
| 60-47.868104N | 18-18.165697E | ML |
|
159 | 60-41.935096N | 18-53.847048E | TP |
|
| 60-48.727773N | 18-13.373996E | MC |
|
| 60-48.931402N | 18-12.627193E | MC |
|
| 60-49.122037N | 18-11.866132E | MC |
|
| 60-49.299541N | 18-11.091806E | MC |
|
160 | 60-49.406337N | 18-10.586807E | TP |
|
| 60-49.818252N | 18-09.509316E | ML |
|
| 60-50.926426N | 18-06.606502E | ML |
|
| 60-52.033575N | 18-03.700324E | ML |
|
| 60-53.139643N | 18-00.790772E | ML |
|
| 60-54.244682N | 17-57.877849E | ML |
|
| 60-55.348688N | 17-54.961552E | ML |
|
161 | 60-56.079755N | 17-53.027048E | TP |
|
| 60-58.374814N | 17-51.895613E | ML |
|
| 61-00.502382N | 17-50.844362E | ML |
|
| 61-02.629767N | 17-49.790708E | ML |
|
| 61-04.757023N | 17-48.734648E | ML |
|
| 61-06.884089N | 17-47.676388E | ML |
|
| 61-09.011027N | 17-46.615593E | ML |
|
162 | 61-10.265721N | 17-45.988826E | TP |
|
| 61-12.211083N | 17-47.094981E | ML |
|
163 | 61-13.441144N | 17-47.795585E | TP |
|
| 61-13.646969N | 17-47.908789E | MC |
|
| 61-14.053391N | 17-48.108863E | MC |
|
| 61-14.462898N | 17-48.279547E | MC |
|
| 61-14.875012N | 17-48.420445E | MC |
|
164 | 61-15.020901N | 17-48.463002E | TP |
|
| 61-16.609313N | 17-48.906260E | ML |
|
| 61-18.197691N | 17-49.350301E | ML |
|
| 61-19.785980N | 17-49.795122E | ML |
|
| 61-21.374288N | 17-50.240735E | ML |
|
| 61-22.962565N | 17-50.687026E | ML |
|
| 61-24.550807N | 17-51.134107E | ML |
|
| 61-26.139014N | 17-51.581983E | ML |
|
| 61-27.727186N | 17-52.030654E | ML |
|
| 61-29.315380N | 17-52.480016E | ML |
|
165 | 61-30.293483N | 17-52.757154E | TP |
|
| 61-31.863741N | 17-53.553097E | ML |
|
| 61-34.032087N | 17-54.654628E | ML |
|
| 61-36.200314N | 17-55.758684E | ML |
|
| 61-38.368368N | 17-56.865269E | ML |
|
166 | 61-39.925096N | 17-57.661516E | TP |
|
| 61-40.210832N | 17-57.835647E | MC |
|
| 61-40.615439N | 17-58.053575E | MC |
|
| 61-41.023439N | 17-58.241633E | MC |
|
| 61-41.434296N | 17-58.399751E | MC |
|
| 61-41.847476N | 17-58.527743E | MC |
|
| 61-42.262558N | 17-58.625210E | MC |
|
167 | 61-42.376763N | 17-58.645651E | TP |
|
| 61-43.454431N | 17-58.967375E | ML |
|
| 61-45.218146N | 17-59.494675E | ML |
|
537
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-46.981816N | 18-00.022916E | ML |
|
| 61-48.745385N | 18-00.552207E | ML |
|
| 61-50.508964N | 18-01.082450E | ML |
|
| 61-52.272495N | 18-01.613756E | ML |
|
| 61-54.035980N | 18-02.146129E | ML |
|
| 61-55.799416N | 18-02.679571E | ML |
|
| 61-57.562808N | 18-03.213973E | ML |
| 168 | 61-58.514144N | 18-03.502762E | TP |
|
| 61-58.750856N | 18-03.686084E | MC |
|
| 61-59.147242N | 18-03.965597E | MC |
|
| 61-59.547996N | 18-04.215644E | MC |
|
| 61-59.952588N | 18-04.435926E | MC |
|
| 62-00.360543N | 18-04.626031E | MC |
|
| 62-00.771381N | 18-04.785892E | MC |
|
| 62-01.184567N | 18-04.915320E | MC |
| 169 | 62-01.411564N | 18-04.972715E | TP |
|
| 62-02.986941N | 18-05.800705E | ML |
|
| 62-04.194170N | 18-06.436096E | ML |
|
| 62-05.401340N | 18-07.072464E | ML |
|
| 62-06.608455N | 18-07.709583E | ML |
|
| 62-07.815513N | 18-08.347568E | ML |
| 170 | 62-09.297025N | 18-09.131828E | TP |
|
| 62-09.433775N | 18-09.214866E | MC |
|
| 62-09.838343N | 18-09.436378E | MC |
| 171 | 62-10.154840N | 18-09.586535E | TP |
| 172 | 62-10.229509N | 18-09.626154E | TP |
| 173 | 62-10.324067N | 18-09.675348E | TP |
|
| 62-12.079208N | 18-10.574957E | ML |
|
| 62-13.834290N | 18-11.476245E | ML |
|
| 62-15.589206N | 18-12.379207E | ML |
|
| 62-17.344058N | 18-13.284091E | ML |
|
| 62-19.098797N | 18-14.190666E | ML |
|
| 62-20.853422N | 18-15.098937E | ML |
|
| 62-22.607930N | 18-16.009026E | ML |
|
| 62-24.362321N | 18-16.920938E | ML |
| 174 | 62-25.049923N | 18-17.278804E | TP |
|
| 62-26.524997N | 18-20.032110E | ML |
| 175 | 62-28.096802N | 18-22.972662E | TP |
|
| 62-28.358913N | 18-23.449734E | MC |
|
| 62-28.686653N | 18-24.008978E | MC |
| 176 | 62-28.817697N | 18-24.221614E | TP |
|
| 62-30.350846N | 18-26.678007E | ML |
|
| 62-31.883297N | 18-29.138519E | ML |
|
| 62-33.415045N | 18-31.603275E | ML |
|
| 62-34.946037N | 18-34.072162E | ML |
|
| 62-36.476265N | 18-36.545424E | ML |
|
| 62-38.005786N | 18-39.022845E | ML |
|
| 62-39.534592N | 18-41.504667E | ML |
|
| 62-41.062632N | 18-43.990661E | ML |
|
| 62-42.589902N | 18-46.480954E | ML |
| 177 | 62-44.029101N | 18-48.832631E | TP |
|
| 62-44.481356N | 18-49.601057E | ML |
|
| 62-46.095926N | 18-52.349019E | ML |
|
| 62-47.709557N | 18-55.102019E | ML |
| 178 | 62-49.220284N | 18-57.685397E | TP |
|
| 62-50.672715N | 19-00.287567E | ML |
|
| 62-52.224457N | 19-03.074025E | ML |
|
| 62-53.775291N | 19-05.865417E | ML |
|
| 62-55.325163N | 19-08.661629E | ML |
|
| 62-56.874118N | 19-11.462916E | ML |
538
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-58.422159N | 19-14.269054E | ML |
|
| 62-59.969227N | 19-17.080163E | ML |
|
| 63-01.515371N | 19-19.896265E | ML |
|
| 63-03.060589N | 19-22.717370E | ML |
|
179 | 63-04.074607N | 19-24.572319E | TP |
|
180 | 63-04.565700N | 19-25.705874E | TP |
|
| 63-04.974457N | 19-28.522114E | ML |
|
| 63-05.389470N | 19-31.389446E | ML |
|
| 63-05.803454N | 19-34.257979E | ML |
|
| 63-06.216507N | 19-37.127964E | ML |
|
| 63-06.628579N | 19-39.999272E | ML |
|
| 63-07.039722N | 19-42.871909E | ML |
|
181 | 63-07.529434N | 19-46.304784E | TP |
|
| 63-07.610913N | 19-47.085104E | MC |
|
| 63-07.718288N | 19-47.976617E | MC |
|
| 63-07.839572N | 19-48.859472E | MC |
|
| 63-07.974703N | 19-49.732485E | MC |
|
| 63-08.123388N | 19-50.594792E | MC |
|
| 63-08.285512N | 19-51.445196E | MC |
|
| 63-08.460949N | 19-52.282740E | MC |
|
| 63-08.649360N | 19-53.106426E | MC |
|
| 63-08.850621N | 19-53.915293E | MC |
|
| 63-09.064393N | 19-54.708341E | MC |
|
| 63-09.290553N | 19-55.484605E | MC |
|
182 | 63-09.481500N | 19-56.095493E | TP |
|
183 | 63-10.082745N | 19-58.387139E | TP |
|
| 63-10.010542N | 19-59.091865E | MC |
|
| 63-09.931414N | 19-59.998799E | MC |
|
| 63-09.866562N | 20-00.911361E | MC |
|
| 63-09.816028N | 20-01.828265E | MC |
|
| 63-09.779903N | 20-02.748475E | MC |
|
| 63-09.758224N | 20-03.670946E | MC |
|
| 63-09.751033N | 20-04.594515E | MC |
|
| 63-09.758264N | 20-05.517999E | MC |
|
| 63-09.780009N | 20-06.440363E | MC |
|
| 63-09.816141N | 20-07.360652E | MC |
|
| 63-09.866710N | 20-08.277584E | MC |
|
| 63-09.931592N | 20-09.190086E | MC |
|
184 | 63-09.986073N | 20-09.814008E | TP |
|
| 63-10.224001N | 20-10.144413E | ML |
|
| 63-10.635574N | 20-10.716020E | ML |
|
| 63-11.047049N | 20-11.287626E | ML |
|
| 63-11.458427N | 20-11.859233E | ML |
|
| 63-11.869707N | 20-12.430840E | ML |
|
| 63-12.280889N | 20-13.002447E | ML |
|
| 63-12.691973N | 20-13.574053E | ML |
|
| 63-13.102960N | 20-14.145660E | ML |
|
| 63-13.513850N | 20-14.717267E | ML |
|
| 63-13.924642N | 20-15.288873E | ML |
|
| 63-14.335336N | 20-15.860480E | ML |
|
| 63-14.745933N | 20-16.432087E | ML |
|
| 63-15.156432N | 20-17.003694E | ML |
|
| 63-15.566834N | 20-17.575300E | ML |
|
| 63-15.977138N | 20-18.146907E | ML |
|
| 63-16.387345N | 20-18.718514E | ML |
|
| 63-16.797454N | 20-19.290121E | ML |
|
| 63-17.207466N | 20-19.861727E | ML |
|
| 63-17.617380N | 20-20.433334E | ML |
|
| 63-18.027197N | 20-21.004941E | ML |
|
| 63-18.436917N | 20-21.576547E | ML |
|
539
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-18.846539N | 20-22.148154E | ML |
|
| 63-19.256064N | 20-22.719761E | ML |
|
| 63-19.665492N | 20-23.291368E | ML |
| 185 | 63-20.009955N | 20-23.772381E | TP |
|
| 63-20.373293N | 20-24.481194E | ML |
|
| 63-20.736555N | 20-25.190007E | ML |
|
| 63-21.099739N | 20-25.898820E | ML |
|
| 63-21.462848N | 20-26.607633E | ML |
|
| 63-21.825879N | 20-27.316446E | ML |
|
| 63-22.188834N | 20-28.025259E | ML |
|
| 63-22.551712N | 20-28.734072E | ML |
|
| 63-22.914514N | 20-29.442885E | ML |
|
| 63-23.277239N | 20-30.151698E | ML |
|
| 63-23.639888N | 20-30.860511E | ML |
|
| 63-24.002460N | 20-31.569324E | ML |
|
| 63-24.364955N | 20-32.278137E | ML |
|
| 63-24.727374N | 20-32.986950E | ML |
|
| 63-25.089716N | 20-33.695763E | ML |
|
| 63-25.451982N | 20-34.404576E | ML |
|
| 63-25.814172N | 20-35.113389E | ML |
|
| 63-26.176284N | 20-35.822202E | ML |
|
| 63-26.538321N | 20-36.531015E | ML |
|
| 63-26.900281N | 20-37.239828E | ML |
|
| 63-27.262164N | 20-37.948641E | ML |
|
| 63-27.623971N | 20-38.657454E | ML |
|
| 63-27.985702N | 20-39.366267E | ML |
|
| 63-28.347356N | 20-40.075080E | ML |
|
| 63-28.708934N | 20-40.783893E | ML |
|
| 63-29.070435N | 20-41.492706E | ML |
| 186 | 63-29.110895N | 20-41.572047E | TP |
|
| 63-29.264544N | 20-42.590897E | ML |
|
| 63-29.418179N | 20-43.609746E | ML |
|
| 63-29.571801N | 20-44.628596E | ML |
|
| 63-29.725409N | 20-45.647446E | ML |
|
| 63-29.879002N | 20-46.666295E | ML |
|
| 63-30.032583N | 20-47.685145E | ML |
|
| 63-30.186149N | 20-48.703994E | ML |
|
| 63-30.339701N | 20-49.722844E | ML |
|
| 63-30.493240N | 20-50.741694E | ML |
|
| 63-30.646765N | 20-51.760543E | ML |
|
| 63-30.800276N | 20-52.779393E | ML |
|
| 63-30.953773N | 20-53.798243E | ML |
|
| 63-31.107257N | 20-54.817092E | ML |
|
| 63-31.260727N | 20-55.835942E | ML |
| 187 | 63-31.311429N | 20-56.172564E | TP |
|
| 63-31.552739N | 20-57.102089E | ML |
|
| 63-31.794015N | 20-58.031615E | ML |
|
| 63-32.035257N | 20-58.961140E | ML |
|
| 63-32.276464N | 20-59.890665E | ML |
|
| 63-32.517638N | 21-00.820191E | ML |
|
| 63-32.758778N | 21-01.749716E | ML |
|
| 63-32.999883N | 21-02.679241E | ML |
|
| 63-33.240954N | 21-03.608766E | ML |
|
| 63-33.481992N | 21-04.538292E | ML |
|
| 63-33.722995N | 21-05.467817E | ML |
|
| 63-33.963964N | 21-06.397342E | ML |
|
| 63-34.204899N | 21-07.326868E | ML |
|
| 63-34.445800N | 21-08.256393E | ML |
|
| 63-34.686667N | 21-09.185918E | ML |
|
| 63-34.927500N | 21-10.115443E | ML |
540
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-35.168299N | 21-11.044969E | ML |
|
| 63-35.409064N | 21-11.974494E | ML |
|
| 63-35.649794N | 21-12.904019E | ML |
|
| 63-35.890491N | 21-13.833545E | ML |
|
| 63-36.131154N | 21-14.763070E | ML |
|
| 63-36.371782N | 21-15.692595E | ML |
|
| 63-36.612377N | 21-16.622120E | ML |
|
| 63-36.852938N | 21-17.551646E | ML |
|
| 63-37.093464N | 21-18.481171E | ML |
|
| 63-37.333957N | 21-19.410696E | ML |
|
| 63-37.574416N | 21-20.340222E | ML |
|
| 63-37.814840N | 21-21.269747E | ML |
|
188 | 63-38.014813N | 21-22.042939E | TP |
|
| 63-38.114305N | 21-22.120503E | MC |
|
| 63-38.505676N | 21-22.447443E | MC |
|
189 | 63-38.768163N | 21-22.647363E | TP |
|
| 63-39.088364N | 21-23.156872E | MC |
|
| 63-39.437209N | 21-23.673178E | MC |
|
| 63-39.793851N | 21-24.162026E | MC |
|
| 63-40.157782N | 21-24.622803E | MC |
|
| 63-40.528658N | 21-25.054809E | MC |
|
| 63-40.905966N | 21-25.457549E | MC |
|
| 63-41.289238N | 21-25.830656E | MC |
|
| 63-41.678073N | 21-26.173536E | MC |
|
| 63-42.071949N | 21-26.485808E | MC |
|
| 63-42.470406N | 21-26.766982E | MC |
|
| 63-42.872975N | 21-27.016688E | MC |
|
| 63-43.279179N | 21-27.234794E | MC |
|
| 63-43.688495N | 21-27.420917E | MC |
|
| 63-44.100401N | 21-27.574670E | MC |
|
| 63-44.514473N | 21-27.695932E | MC |
|
| 63-44.930170N | 21-27.784678E | MC |
|
| 63-45.346970N | 21-27.840520E | MC |
|
| 63-45.764381N | 21-27.863565E | MC |
|
| 63-46.181870N | 21-27.853666E | MC |
|
190 | 63-46.371935N | 21-27.837952E | TP |
|
| 63-46.586394N | 21-27.922890E | MC |
|
| 63-46.999454N | 21-28.060715E | MC |
|
| 63-47.414362N | 21-28.165914E | MC |
|
| 63-47.830694N | 21-28.238243E | MC |
|
| 63-48.247849N | 21-28.277905E | MC |
|
| 63-48.665360N | 21-28.284403E | MC |
|
| 63-49.082726N | 21-28.258085E | MC |
|
| 63-49.499470N | 21-28.198694E | MC |
|
| 63-49.914987N | 21-28.106435E | MC |
|
| 63-50.328843N | 21-27.981305E | MC |
|
| 63-50.740538N | 21-27.823534E | MC |
|
| 63-51.149526N | 21-27.633217E | MC |
|
| 63-51.555311N | 21-27.410462E | MC |
|
191 | 63-51.636410N | 21-27.361866E | TP |
|
| 63-53.722820N | 21-26.091604E | ML |
|
| 63-55.809078N | 21-24.818197E | ML |
|
192 | 63-57.434276N | 21-23.823890E | TP |
|
| 63-58.557492N | 21-25.220550E | ML |
|
| 63-59.623931N | 21-26.548543E | ML |
|
| 64-00.690201N | 21-27.878265E | ML |
|
193 | 64-02.490521N | 21-30.127929E | TP |
|
| 64-03.436406N | 21-32.207739E | ML |
|
| 64-04.482631N | 21-34.511998E | ML |
|
| 64-05.528208N | 21-36.819271E | ML |
|
541
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-06.573202N | 21-39.129331E | ML |
|
| 64-07.617544N | 21-41.442414E | ML |
|
| 64-08.661300N | 21-43.758293E | ML |
|
| 64-09.704462N | 21-46.077093E | ML |
|
| 64-10.746975N | 21-48.398806E | ML |
| 194 | 64-11.788838N | 21-50.723437E | TP |
|
| 64-11.929448N | 21-51.032320E | MC |
|
| 64-12.238189N | 21-51.677203E | MC |
|
| 64-12.556559N | 21-52.297177E | MC |
|
| 64-12.884113N | 21-52.891504E | MC |
|
| 64-13.220457N | 21-53.459460E | MC |
|
| 64-13.565197N | 21-54.000317E | MC |
|
| 64-13.917935N | 21-54.513468E | MC |
|
| 64-14.278224N | 21-54.998170E | MC |
|
| 64-14.645605N | 21-55.453922E | MC |
|
| 64-15.019673N | 21-55.880233E | MC |
| 195 | 64-15.238641N | 21-56.112702E | TP |
|
| 64-16.389700N | 21-57.304040E | ML |
|
| 64-18.115978N | 21-59.094175E | ML |
|
| 64-19.841905N | 22-00.888028E | ML |
| 196 | 64-20.992296N | 22-02.086064E | TP |
|
| 64-21.362863N | 22-02.455103E | MC |
|
| 64-21.751638N | 22-02.806523E | MC |
|
| 64-22.145443N | 22-03.126438E | MC |
|
| 64-22.543861N | 22-03.414596E | MC |
|
| 64-22.946373N | 22-03.670591E | MC |
|
| 64-23.352506N | 22-03.894154E | MC |
|
| 64-23.761742N | 22-04.084878E | MC |
|
| 64-24.173655N | 22-04.242630E | MC |
|
| 64-24.587666N | 22-04.367110E | MC |
| 197 | 64-24.803257N | 22-04.418524E | TP |
| 198 | 64-26.158110N | 22-04.713422E | TP |
|
| 64-26.567216N | 22-04.786205E | MC |
|
| 64-26.984366N | 22-04.826916E | MC |
|
| 64-27.401851N | 22-04.833908E | MC |
|
| 64-27.819189N | 22-04.807028E | MC |
|
| 64-28.235828N | 22-04.746484E | MC |
|
| 64-28.651335N | 22-04.652264E | MC |
| 199 | 64-28.880387N | 22-04.585334E | TP |
|
| 64-29.096752N | 22-04.514465E | MC |
|
| 64-29.508405N | 22-04.353150E | MC |
|
| 64-29.917390N | 22-04.158437E | MC |
|
| 64-30.323146N | 22-03.930658E | MC |
|
| 64-30.725280N | 22-03.670065E | MC |
|
| 64-31.123177N | 22-03.376980E | MC |
| 200 | 64-31.420671N | 22-03.132969E | TP |
|
| 64-33.580130N | 22-01.462691E | ML |
|
| 64-35.266965N | 22-00.154649E | ML |
|
| 64-36.953633N | 21-58.843988E | ML |
| 201 | 64-38.569655N | 21-57.585485E | TP |
|
| 64-38.695108N | 21-57.512038E | MC |
|
| 64-39.097229N | 21-57.250053E | MC |
|
| 64-39.495139N | 21-56.955559E | MC |
|
| 64-39.888402N | 21-56.628550E | MC |
| 202 | 64-40.147174N | 21-56.392245E | TP |
|
| 64-40.918789N | 21-55.826971E | ML |
|
| 64-42.570374N | 21-54.615294E | ML |
|
| 64-44.221709N | 21-53.401205E | ML |
|
| 64-45.872962N | 21-52.184612E | ML |
|
| 64-47.523964N | 21-50.965592E | ML |
542
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-49.174827N | 21-49.744038E | ML |
|
203 | 64-50.167328N | 21-49.008358E | TP |
|
| 64-51.192319N | 21-50.686943E | ML |
|
| 64-52.167317N | 21-52.286121E | ML |
|
204 | 64-53.412913N | 21-54.332663E | TP |
|
| 64-54.556051N | 21-58.091615E | ML |
|
| 64-55.721887N | 22-01.935854E | ML |
|
| 64-56.886000N | 22-05.785756E | ML |
|
205 | 64-58.048493N | 22-09.641352E | TP |
|
| 64-58.214841N | 22-10.180399E | MC |
|
| 64-58.470404N | 22-10.959777E | MC |
|
206 | 64-58.651497N | 22-11.480104E | TP |
|
| 64-59.716807N | 22-14.471691E | ML |
|
| 65-00.781132N | 22-17.467131E | ML |
|
| 65-01.844464N | 22-20.466556E | ML |
|
| 65-02.906740N | 22-23.470081E | ML |
|
| 65-03.968076N | 22-26.477490E | ML |
|
207 | 65-05.186058N | 22-29.937422E | TP |
|
| 65-05.134410N | 22-30.448936E | MC |
|
| 65-05.048292N | 22-31.417335E | MC |
|
| 65-04.976352N | 22-32.392255E | MC |
|
| 65-04.918706N | 22-33.372470E | MC |
|
| 65-04.875415N | 22-34.356742E | MC |
|
| 65-04.846531N | 22-35.344083E | MC |
|
| 65-04.832075N | 22-36.332989E | MC |
|
| 65-04.832092N | 22-37.322599E | MC |
|
| 65-04.846594N | 22-38.311661E | MC |
|
| 65-04.875484N | 22-39.298890E | MC |
|
| 65-04.918823N | 22-40.283175E | MC |
|
| 65-04.976509N | 22-41.263359E | MC |
|
| 65-05.048502N | 22-42.238170E | MC |
|
| 65-05.134689N | 22-43.206704E | MC |
|
| 65-05.234932N | 22-44.167531E | MC |
|
| 65-05.349239N | 22-45.119521E | MC |
|
| 65-05.477338N | 22-46.061720E | MC |
|
| 65-05.619131N | 22-46.992964E | MC |
|
| 65-05.774421N | 22-47.911931E | MC |
|
| 65-05.943092N | 22-48.817835E | MC |
|
| 65-06.124894N | 22-49.709335E | MC |
|
| 65-06.319558N | 22-50.585468E | MC |
|
| 65-06.526981N | 22-51.445190E | MC |
|
| 65-06.746795N | 22-52.287377E | MC |
|
| 65-06.978785N | 22-53.111077E | MC |
|
| 65-07.222683N | 22-53.915319E | MC |
|
| 65-07.478222N | 22-54.699130E | MC |
|
| 65-07.745020N | 22-55.461632E | MC |
|
| 65-08.022817N | 22-56.201721E | MC |
|
| 65-08.311232N | 22-56.918513E | MC |
|
| 65-08.609979N | 22-57.611407E | MC |
|
| 65-08.918690N | 22-58.279262E | MC |
|
| 65-09.236925N | 22-58.921297E | MC |
|
| 65-09.564397N | 22-59.536906E | MC |
|
| 65-09.900620N | 23-00.125161E | MC |
|
| 65-10.245252N | 23-00.685435E | MC |
|
| 65-10.597907N | 23-01.216955E | MC |
|
| 65-10.958077N | 23-01.719168E | MC |
|
| 65-11.325369N | 23-02.191424E | MC |
|
| 65-11.699342N | 23-02.632928E | MC |
|
| 65-12.079527N | 23-03.043391E | MC |
|
| 65-12.465470N | 23-03.422268E | MC |
|
543
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 65-12.856723N | 23-03.768886E | MC |
|
| 65-13.252817N | 23-04.082951E | MC |
|
| 65-13.653289N | 23-04.364040E | MC |
|
| 65-14.057564N | 23-04.611824E | MC |
|
| 65-14.465285N | 23-04.825911E | MC |
|
| 65-14.875815N | 23-05.006079E | MC |
|
| 65-15.288798N | 23-05.151933E | MC |
|
| 65-15.703588N | 23-05.263379E | MC |
|
| 65-16.119807N | 23-05.340402E | MC |
|
| 65-16.536885N | 23-05.382540E | MC |
|
| 65-16.954321N | 23-05.389998E | MC |
| 208 | 65-17.067409N | 23-05.385011E | TP |
|
| 65-17.408767N | 23-09.956348E | ML |
|
| 65-17.757786N | 23-14.664786E | ML |
|
| 65-18.104359N | 23-19.375415E | ML |
|
| 65-18.448439N | 23-24.088077E | ML |
|
| 65-18.790075N | 23-28.802776E | ML |
|
| 65-19.129266N | 23-33.519495E | ML |
| 209 | 65-19.334771N | 23-36.394987E | TP |
|
| 65-19.362670N | 23-37.138426E | MC |
|
| 65-19.413199N | 23-38.129819E | MC |
|
| 65-19.478000N | 23-39.116424E | MC |
|
| 65-19.557088N | 23-40.097103E | MC |
|
| 65-19.650319N | 23-41.070666E | MC |
|
| 65-19.757593N | 23-42.036065E | MC |
|
| 65-19.878774N | 23-42.991981E | MC |
|
| 65-20.013765N | 23-43.937366E | MC |
|
| 65-20.162309N | 23-44.871117E | MC |
|
| 65-20.324317N | 23-45.792055E | MC |
|
| 65-20.499533N | 23-46.699074E | MC |
| 210 | 65-20.614503N | 23-47.252992E | TP |
|
| 65-20.724504N | 23-47.973165E | MC |
|
| 65-20.879803N | 23-48.900893E | MC |
|
| 65-21.048435N | 23-49.815409E | MC |
|
| 65-21.230206N | 23-50.715496E | MC |
| 211 | 65-21.354077N | 23-51.284883E | TP |
| 212 | 65-21.924865N | 23-54.721613E | TP |
|
| 65-22.273193N | 23-55.232913E | ML |
|
| 65-22.655718N | 23-55.794534E | ML |
|
| 65-23.038150N | 23-56.356155E | ML |
|
| 65-23.420490N | 23-56.917775E | ML |
|
| 65-23.802736N | 23-57.479396E | ML |
|
| 65-24.184889N | 23-58.041017E | ML |
|
| 65-24.566949N | 23-58.602637E | ML |
|
| 65-24.948917N | 23-59.164258E | ML |
|
| 65-25.330791N | 23-59.725878E | ML |
|
| 65-25.712572N | 24-00.287499E | ML |
|
| 65-26.094261N | 24-00.849120E | ML |
|
| 65-26.475856N | 24-01.410740E | ML |
|
| 65-26.857359N | 24-01.972361E | ML |
|
| 65-27.238769N | 24-02.533982E | ML |
|
| 65-27.620086N | 24-03.095602E | ML |
|
| 65-28.001310N | 24-03.657223E | ML |
|
| 65-28.382441N | 24-04.218843E | ML |
|
| 65-28.763479N | 24-04.780464E | ML |
|
| 65-29.144425N | 24-05.342085E | ML |
|
| 65-29.525278N | 24-05.903705E | ML |
|
| 65-29.906038N | 24-06.465326E | ML |
|
| 65-30.286706N | 24-07.026946E | ML |
|
| 65-30.667281N | 24-07.588567E | ML |
544
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
213 | 65-30.922429N | 24-07.965170E | TP |
|
| 65-31.366645N | 24-08.063805E | ML |
|
| 65-31.810734N | 24-08.162440E | ML |
|
| 65-31.822478N | 24-08.165048E | TP |
|
| 65-32.208914N | 24-08.275588E | ML |
|
| 65-33.198549N | 24-08.559159E | ML |
|
| 65-34.188134N | 24-08.842859E | ML |
|
| 65-35.177751N | 24-09.127112E | ML |
|
214 | 65-36.033096N | 24-09.373035E | TP |
|
Gotland, Gotska Sandön och Karlsöarna |
|
| ||
|
|
|
| |
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-56.535821N | 19-43.474764E | MC |
|
| 57-56.952506N | 19-43.533823E | MC |
|
| 57-57.370099N | 19-43.565615E | MC |
|
| 57-57.787960N | 19-43.569938E | MC |
|
301 | 57-58.065494N | 19-43.556773E | TP |
|
| 57-58.412167N | 19-43.536373E | MC |
|
| 57-58.829210N | 19-43.485830E | MC |
|
| 57-59.245058N | 19-43.407879E | MC |
|
| 57-59.659168N | 19-43.302636E | MC |
|
302 | 57-59.899505N | 19-43.228723E | TP |
|
| 58-00.130389N | 19-43.258060E | MC |
|
| 58-00.547928N | 19-43.289870E | MC |
|
| 58-00.965787N | 19-43.294177E | MC |
|
| 58-01.383534N | 19-43.271010E | MC |
|
| 58-01.800574N | 19-43.220375E | MC |
|
| 58-02.216363N | 19-43.142388E | MC |
|
| 58-02.630523N | 19-43.036985E | MC |
|
| 58-03.042455N | 19-42.904272E | MC |
|
| 58-03.451661N | 19-42.744578E | MC |
|
| 58-03.857654N | 19-42.557822E | MC |
|
| 58-04.259981N | 19-42.344542E | MC |
|
| 58-04.658100N | 19-42.104755E | MC |
|
| 58-05.051512N | 19-41.838686E | MC |
|
| 58-05.439764N | 19-41.546876E | MC |
|
| 58-05.822358N | 19-41.229552E | MC |
|
| 58-06.198847N | 19-40.887053E | MC |
|
| 58-06.568778N | 19-40.519818E | MC |
|
| 58-06.931647N | 19-40.128283E | MC |
|
| 58-07.287109N | 19-39.712904E | MC |
|
| 57-56.535821N | 19-43.474764E | MC |
|
| 58-07.634600N | 19-39.274212E | MC |
|
| 58-07.973777N | 19-38.812665E | MC |
|
| 58-08.304179N | 19-38.328913E | MC |
|
| 58-08.625404N | 19-37.823511E | MC |
|
| 58-08.937100N | 19-37.297125E | MC |
|
| 58-09.238810N | 19-36.750307E | MC |
|
| 58-09.530240N | 19-36.183630E | MC |
|
| 58-09.811026N | 19-35.598069E | MC |
|
| 58-10.080770N | 19-34.994084E | MC |
|
| 58-10.339116N | 19-34.372449E | MC |
|
| 58-10.585811N | 19-33.734054E | MC |
|
| 58-10.820558N | 19-33.079583E | MC |
|
| 58-11.043051N | 19-32.409920E | MC |
|
303 | 58-11.184875N | 19-31.953718E | TP |
|
| 58-11.260858N | 19-32.128130E | MC |
|
545
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-11.533893N | 19-32.727217E | MC |
|
| 58-11.817737N | 19-33.308020E | MC |
|
| 58-12.112042N | 19-33.869883E | MC |
|
| 58-12.416509N | 19-34.412154E | MC |
|
| 58-12.730740N | 19-34.934065E | MC |
|
| 58-13.054381N | 19-35.435056E | MC |
|
| 58-13.386975N | 19-35.914453E | MC |
| 304 | 58-13.579772N | 19-36.176982E | TP |
|
| 58-13.813701N | 19-36.486850E | MC |
|
| 58-14.163079N | 19-36.921401E | MC |
| 305 | 58-14.310802N | 19-37.095461E | TP |
|
| 58-14.629864N | 19-37.571914E | MC |
|
| 58-14.966825N | 19-38.040720E | MC |
|
| 58-15.312193N | 19-38.486926E | MC |
|
| 58-15.665549N | 19-38.910265E | MC |
|
| 58-16.026382N | 19-39.310049E | MC |
|
| 58-16.394390N | 19-39.685821E | MC |
|
| 58-16.769053N | 19-40.037093E | MC |
|
| 58-17.149960N | 19-40.363392E | MC |
|
| 58-17.536581N | 19-40.664535E | MC |
|
| 58-17.928512N | 19-40.939841E | MC |
|
| 58-18.325223N | 19-41.189125E | MC |
|
| 58-18.726298N | 19-41.412012E | MC |
| 306 | 58-19.099831N | 19-41.594097E | TP |
|
| 58-19.443677N | 19-41.746862E | MC |
|
| 58-19.853414N | 19-41.902696E | MC |
|
| 58-20.265823N | 19-42.031344E | MC |
|
| 58-20.680268N | 19-42.132499E | MC |
|
| 58-21.096318N | 19-42.206191E | MC |
|
| 58-21.513494N | 19-42.252237E | MC |
|
| 58-21.931258N | 19-42.270549E | MC |
|
| 58-22.349130N | 19-42.261048E | MC |
|
| 58-22.766509N | 19-42.223841E | MC |
|
| 58-23.183021N | 19-42.158862E | MC |
|
| 58-23.598008N | 19-42.066317E | MC |
|
| 58-24.011095N | 19-41.946137E | MC |
|
| 58-24.421731N | 19-41.798544E | MC |
|
| 58-24.829375N | 19-41.623552E | MC |
|
| 58-25.233576N | 19-41.421600E | MC |
|
| 58-25.633841N | 19-41.192815E | MC |
|
| 58-26.029675N | 19-40.937424E | MC |
|
| 58-26.420522N | 19-40.655752E | MC |
|
| 58-26.805992N | 19-40.348045E | MC |
|
| 58-27.185630N | 19-40.014847E | MC |
|
| 58-27.558886N | 19-39.656384E | MC |
|
| 58-27.925356N | 19-39.273210E | MC |
|
| 58-28.284536N | 19-38.865764E | MC |
|
| 58-28.636031N | 19-38.434398E | MC |
|
| 58-28.979435N | 19-37.979773E | MC |
|
| 58-29.314239N | 19-37.502435E | MC |
|
| 58-29.640151N | 19-37.002855E | MC |
|
| 58-29.956657N | 19-36.481683E | MC |
|
| 58-30.263403N | 19-35.939696E | MC |
|
| 58-30.560045N | 19-35.377260E | MC |
|
| 58-30.846168N | 19-34.795351E | MC |
|
| 58-31.121476N | 19-34.194551E | MC |
| 307 | 58-31.219856N | 19-33.968979E | TP |
|
| 58-31.511755N | 19-33.433885E | MC |
|
| 58-31.803160N | 19-32.861334E | MC |
|
| 58-32.083920N | 19-32.269606E | MC |
546
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-32.353631N | 19-31.659268E | MC |
|
| 58-32.612043N | 19-31.031220E | MC |
|
| 58-32.858752N | 19-30.386033E | MC |
|
| 58-33.093503N | 19-29.724712E | MC |
|
| 58-33.315946N | 19-29.047941E | MC |
|
| 58-33.525881N | 19-28.356630E | MC |
|
| 58-33.723009N | 19-27.651575E | MC |
|
| 58-33.907081N | 19-26.933582E | MC |
|
| 58-34.077898N | 19-26.203666E | MC |
|
| 58-34.235208N | 19-25.462738E | MC |
|
| 58-34.378823N | 19-24.711507E | MC |
|
308 | 58-34.451305N | 19-24.298132E | TP |
|
| 58-34.587592N | 19-23.710200E | MC |
|
| 58-34.744932N | 19-22.969032E | MC |
|
| 58-34.888570N | 19-22.217679E | MC |
|
| 58-35.018360N | 19-21.457168E | MC |
|
| 58-35.134113N | 19-20.688213E | MC |
|
| 58-35.235732N | 19-19.912056E | MC |
|
| 58-35.323083N | 19-19.129419E | MC |
|
| 58-35.395964N | 19-18.341427E | MC |
|
| 58-35.454453N | 19-17.548935E | MC |
|
309 | 58-35.492706N | 19-16.872158E | TP |
|
| 58-35.580316N | 19-16.145266E | MC |
|
| 58-35.660413N | 19-15.359734E | MC |
|
| 58-35.726131N | 19-14.569302E | MC |
|
| 58-35.777333N | 19-13.774799E | MC |
|
| 58-35.813869N | 19-12.977461E | MC |
|
310 | 58-35.830706N | 19-12.421558E | TP |
|
| 58-35.837424N | 19-12.247793E | MC |
|
| 58-35.859406N | 19-11.448467E | MC |
|
| 58-35.866705N | 19-10.650168E | MC |
|
| 58-35.859366N | 19-09.849817E | MC |
|
| 58-35.837346N | 19-09.050423E | MC |
|
| 58-35.800719N | 19-08.253045E | MC |
|
| 58-35.749510N | 19-07.458632E | MC |
|
| 58-35.683797N | 19-06.668141E | MC |
|
311 | 58-35.638184N | 19-06.203523E | TP |
|
| 58-35.581866N | 19-05.667714E | MC |
|
| 58-35.487354N | 19-04.888153E | MC |
|
| 58-35.378630N | 19-04.115386E | MC |
|
| 58-35.255771N | 19-03.350469E | MC |
|
| 58-35.119023N | 19-02.594271E | MC |
|
| 58-34.968461N | 19-01.847847E | MC |
|
| 58-34.804333N | 19-01.112065E | MC |
|
| 58-34.626830N | 19-00.387784E | MC |
|
| 58-34.436145N | 18-59.675863E | MC |
|
| 58-34.232572N | 18-58.977378E | MC |
|
| 58-34.016310N | 18-58.292981E | MC |
|
| 58-33.787656N | 18-57.623641E | MC |
|
| 58-33.546865N | 18-56.970015E | MC |
|
| 58-33.294232N | 18-56.333172E | MC |
|
| 58-33.030120N | 18-55.713675E | MC |
|
| 58-32.754779N | 18-55.112379E | MC |
|
| 58-32.468622N | 18-54.529954E | MC |
|
| 58-32.171956N | 18-53.967156E | MC |
|
| 58-31.865196N | 18-53.424650E | MC |
|
| 58-31.548649N | 18-52.903087E | MC |
|
| 58-31.222733N | 18-52.403130E | MC |
|
| 58-30.887919N | 18-51.925343E | MC |
|
| 58-30.544515N | 18-51.470374E | MC |
|
547
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-30.192941N | 18-51.038778E | MC |
|
| 58-29.833729N | 18-50.630916E | MC |
|
| 58-29.467240N | 18-50.247437E | MC |
|
| 58-29.094005N | 18-49.888802E | MC |
|
| 58-28.714392N | 18-49.555352E | MC |
|
| 58-28.328878N | 18-49.247538E | MC |
|
| 58-27.937997N | 18-48.965613E | MC |
|
| 58-27.542168N | 18-48.710125E | MC |
|
| 58-27.141876N | 18-48.481113E | MC |
|
| 58-26.737704N | 18-48.279038E | MC |
|
| 58-26.330027N | 18-48.104029E | MC |
|
| 58-25.919375N | 18-47.956437E | MC |
|
| 58-25.506292N | 18-47.836201E | MC |
|
| 58-25.091257N | 18-47.743565E | MC |
| 312 | 58-24.944122N | 18-47.717436E | TP |
|
| 58-24.571070N | 18-47.660617E | MC |
|
| 58-24.153689N | 18-47.623406E | MC |
|
| 58-23.735804N | 18-47.614106E | MC |
|
| 58-23.318070N | 18-47.632460E | MC |
|
| 58-22.900913N | 18-47.678603E | MC |
|
| 58-22.484824N | 18-47.752365E | MC |
|
| 58-22.070393N | 18-47.853793E | MC |
|
| 58-21.658006N | 18-47.982605E | MC |
|
| 58-21.248311N | 18-48.138650E | MC |
|
| 58-20.841636N | 18-48.321742E | MC |
|
| 58-20.438635N | 18-48.531630E | MC |
|
| 58-20.039690N | 18-48.768034E | MC |
| 313 | 58-19.777756N | 18-48.939253E | TP |
|
| 58-19.573795N | 18-49.071161E | MC |
|
| 58-19.181855N | 18-49.346783E | MC |
| 314 | 58-18.904683N | 18-49.559786E | TP |
| 315 | 58-18.532792N | 18-49.833512E | TP |
|
| 58-18.329283N | 18-49.980275E | MC |
|
| 58-17.942686N | 18-50.281467E | MC |
|
| 58-17.561839N | 18-50.607969E | MC |
| 316 | 58-17.309251N | 18-50.841559E | TP |
| 317 | 58-17.233272N | 18-50.906851E | TP |
|
| 58-16.970940N | 18-51.046419E | MC |
|
| 58-16.571963N | 18-51.282504E | MC |
|
| 58-16.177582N | 18-51.544703E | MC |
|
| 58-15.788288N | 18-51.832748E | MC |
|
| 58-15.404463N | 18-52.146362E | MC |
|
| 58-15.026657N | 18-52.485082E | MC |
|
| 58-14.655260N | 18-52.848430E | MC |
|
| 58-14.290818N | 18-53.236046E | MC |
|
| 58-13.933666N | 18-53.647446E | MC |
|
| 58-13.584302N | 18-54.082066E | MC |
|
| 58-13.243063N | 18-54.539321E | MC |
|
| 58-12.910501N | 18-55.018756E | MC |
|
| 58-12.586896N | 18-55.519784E | MC |
|
| 58-12.272699N | 18-56.041736E | MC |
|
| 58-11.968249N | 18-56.583933E | MC |
|
| 58-11.673936N | 18-57.145803E | MC |
|
| 58-11.390156N | 18-57.726677E | MC |
|
| 58-11.117144N | 18-58.325763E | MC |
|
| 58-10.855349N | 18-58.942400E | MC |
| 318 | 58-10.702951N | 18-59.323416E | TP |
|
| 58-10.293148N | 18-56.563950E | ML |
|
| 58-09.883647N | 18-53.813816E | ML |
|
| 58-09.473141N | 18-51.064800E | ML |
548
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-09.061689N | 18-48.316810E | ML |
|
| 58-08.649183N | 18-45.569837E | ML |
|
| 58-08.235729N | 18-42.823995E | ML |
|
| 58-07.821277N | 18-40.079179E | ML |
|
319 | 58-07.400244N | 18-37.298430E | TP |
|
| 58-07.340556N | 18-36.919861E | MC |
|
| 58-07.210748N | 18-36.169178E | MC |
|
320 | 58-07.110970N | 18-35.645865E | TP |
|
| 58-07.039249N | 18-35.285656E | MC |
|
| 58-06.881885N | 18-34.554135E | MC |
|
| 58-06.711094N | 18-33.833512E | MC |
|
| 58-06.526962N | 18-33.124724E | MC |
|
321 | 58-06.349896N | 18-32.497055E | TP |
|
| 58-06.174925N | 18-31.825077E | MC |
|
| 58-05.977745N | 18-31.129119E | MC |
|
| 58-05.767835N | 18-30.446609E | MC |
|
322 | 58-05.551226N | 18-29.795768E | TP |
|
| 58-05.398209N | 18-29.359444E | MC |
|
| 58-05.157455N | 18-28.714525E | MC |
|
| 58-04.904822N | 18-28.086013E | MC |
|
| 58-04.640721N | 18-27.474766E | MC |
|
| 58-04.365412N | 18-26.881324E | MC |
|
| 58-04.079252N | 18-26.306637E | MC |
|
| 58-03.782552N | 18-25.751247E | MC |
|
323 | 58-03.677936N | 18-25.564451E | TP |
|
| 58-03.451790N | 18-24.960664E | MC |
|
| 58-03.199171N | 18-24.332715E | MC |
|
| 58-02.935098N | 18-23.721836E | MC |
|
| 58-02.659767N | 18-23.128964E | MC |
|
| 58-02.373598N | 18-22.554649E | MC |
|
324 | 58-02.212476N | 18-22.248513E | TP |
|
| 58-02.021061N | 18-21.882126E | MC |
|
| 58-01.719307N | 18-21.337094E | MC |
|
325 | 58-01.542239N | 18-21.034636E | TP |
|
| 58-01.378659N | 18-20.754124E | MC |
|
| 58-01.062105N | 18-20.239956E | MC |
|
| 58-00.736225N | 18-19.747024E | MC |
|
326 | 58-00.612527N | 18-19.568986E | TP |
|
| 58-00.461885N | 18-18.995465E | MC |
|
| 58-00.264722N | 18-18.301307E | MC |
|
| 58-00.054741N | 18-17.620730E | MC |
|
| 57-59.832251N | 18-16.954482E | MC |
|
327 | 57-59.680138N | 18-16.526977E | TP |
|
| 57-59.569171N | 18-16.174175E | MC |
|
| 57-59.346662N | 18-15.508133E | MC |
|
| 57-59.111900N | 18-14.857166E | MC |
|
| 57-58.865190N | 18-14.222221E | MC |
|
| 57-58.606735N | 18-13.603930E | MC |
|
| 57-58.336999N | 18-13.003254E | MC |
|
| 57-58.056188N | 18-12.420821E | MC |
|
| 57-57.764775N | 18-11.857284E | MC |
|
| 57-57.463013N | 18-11.313378E | MC |
|
328 | 57-57.323868N | 18-11.075089E | TP |
|
| 57-57.016348N | 18-10.558794E | MC |
|
| 57-56.695081N | 18-10.056143E | MC |
|
| 57-56.364672N | 18-09.575048E | MC |
|
329 | 57-56.106747N | 18-09.222944E | TP |
|
| 57-55.933210N | 18-08.983757E | MC |
|
| 57-55.589829N | 18-08.536132E | MC |
|
| 57-55.238308N | 18-08.111457E | MC |
|
549
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 330 | 57-54.975240N | 18-07.814500E | TP |
|
| 57-54.849853N | 18-07.672462E | MC |
|
| 57-54.486955N | 18-07.283160E | MC |
|
| 57-54.116975N | 18-06.917994E | MC |
|
| 57-53.740499N | 18-06.577410E | MC |
|
| 57-53.357840N | 18-06.261933E | MC |
| 331 | 57-53.059633N | 18-06.036457E | TP |
| 332 | 57-52.842756N | 18-05.881111E | TP |
|
| 57-52.632027N | 18-05.685836E | MC |
|
| 57-52.252389N | 18-05.357890E | MC |
| 333 | 57-52.134887N | 18-05.262398E | TP |
|
| 57-51.792006N | 18-04.981261E | MC |
| 334 | 57-51.436097N | 18-04.714379E | TP |
|
| 57-51.145397N | 18-04.500085E | MC |
|
| 57-50.751984N | 18-04.235835E | MC |
| 335 | 57-50.443836N | 18-04.049013E | TP |
|
| 57-50.237614N | 18-03.906497E | MC |
|
| 57-49.841764N | 18-03.655308E | MC |
| 336 | 57-49.450662N | 18-03.435039E | TP |
|
| 57-49.221876N | 18-03.163199E | MC |
|
| 57-48.862643N | 18-02.763086E | MC |
|
| 57-48.496187N | 18-02.386748E | MC |
|
| 57-48.122874N | 18-02.034813E | MC |
|
| 57-47.743241N | 18-01.707519E | MC |
| 337 | 57-47.476254N | 18-01.495193E | TP |
|
| 57-47.295898N | 18-01.292890E | MC |
| 338 | 57-46.948944N | 18-00.921338E | TP |
|
| 57-46.810386N | 18-00.729583E | MC |
| 339 | 57-46.599200N | 18-00.430465E | TP |
|
| 57-46.400094N | 18-00.064887E | MC |
|
| 57-46.093255N | 17-59.533833E | MC |
| 340 | 57-45.779647N | 17-59.027702E | TP |
|
| 57-45.594401N | 17-58.558408E | MC |
|
| 57-45.336007N | 17-57.943982E | MC |
|
| 57-45.066213N | 17-57.346931E | MC |
|
| 57-44.785438N | 17-56.767998E | MC |
|
| 57-44.493993N | 17-56.207814E | MC |
| 341 | 57-44.314744N | 17-55.882211E | TP |
|
| 57-44.155860N | 17-55.535826E | MC |
|
| 57-43.875056N | 17-54.957075E | MC |
|
| 57-43.583637N | 17-54.397281E | MC |
|
| 57-43.281866N | 17-53.856868E | MC |
|
| 57-42.970160N | 17-53.336674E | MC |
|
| 57-42.648889N | 17-52.837233E | MC |
| 342 | 57-42.527443N | 17-52.657523E | TP |
|
| 57-42.356248N | 17-52.395918E | MC |
|
| 57-42.025857N | 17-51.917999E | MC |
| 343 | 57-41.855401N | 17-51.684672E | TP |
|
| 57-41.654731N | 17-51.365821E | MC |
|
| 57-41.328778N | 17-50.877290E | MC |
| 344 | 57-41.121875N | 17-50.584785E | TP |
|
| 57-40.834568N | 17-50.186288E | MC |
|
| 57-40.491166N | 17-49.741756E | MC |
|
| 57-40.139629N | 17-49.319981E | MC |
|
| 57-39.780379N | 17-48.921493E | MC |
| 345 | 57-39.505438N | 17-48.637405E | TP |
|
| 57-39.185356N | 17-48.224369E | MC |
| 346 | 57-38.975280N | 17-47.968580E | TP |
|
| 57-38.722387N | 17-47.668617E | MC |
|
| 57-38.363159N | 17-47.270372E | MC |
550
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
347 | 57-38.248849N | 17-47.150302E | TP |
|
| 57-37.980449N | 17-46.867548E | MC |
|
348 | 57-37.610473N | 17-46.505142E | TP |
|
349 | 57-37.534697N | 17-46.434631E | TP |
|
| 57-37.304471N | 17-46.222203E | MC |
|
| 57-36.924819N | 17-45.896567E | MC |
|
| 57-36.539324N | 17-45.595921E | MC |
|
| 57-36.148411N | 17-45.320689E | MC |
|
| 57-35.752562N | 17-45.071095E | MC |
|
| 57-35.352259N | 17-44.847465E | MC |
|
350 | 57-35.184424N | 17-44.762013E | TP |
|
| 57-34.921097N | 17-44.636653E | MC |
|
| 57-34.513384N | 17-44.465732E | MC |
|
| 57-34.102716N | 17-44.321449E | MC |
|
| 57-33.689579N | 17-44.203926E | MC |
|
351 | 57-33.286538N | 17-44.115597E | TP |
|
| 57-33.006913N | 17-44.057615E | MC |
|
352 | 57-32.601736N | 17-43.995659E | TP |
|
353 | 57-31.726141N | 17-43.824036E | TP |
|
| 57-31.351203N | 17-43.615392E | MC |
|
| 57-30.946945N | 17-43.418363E | MC |
|
| 57-30.539256N | 17-43.247704E | MC |
|
| 57-30.128563N | 17-43.103633E | MC |
|
| 57-29.715458N | 17-42.986379E | MC |
|
| 57-29.300370N | 17-42.895959E | MC |
|
| 57-28.883837N | 17-42.832600E | MC |
|
| 57-28.466345N | 17-42.796221E | MC |
|
| 57-28.048484N | 17-42.786951E | MC |
|
| 57-27.630635N | 17-42.804702E | MC |
|
| 57-27.213442N | 17-42.849508E | MC |
|
354 | 57-27.016124N | 17-42.880293E | TP |
|
355 | 57-26.378692N | 17-42.715653E | TP |
|
| 57-26.223953N | 17-42.403926E | MC |
|
| 57-25.932500N | 17-41.848519E | MC |
|
| 57-25.630726N | 17-41.312497E | MC |
|
356 | 57-25.347993N | 17-40.842884E | TP |
|
| 57-25.101414N | 17-40.451984E | MC |
|
| 57-24.775493N | 17-39.967068E | MC |
|
| 57-24.440621N | 17-39.503730E | MC |
|
| 57-24.097225N | 17-39.062396E | MC |
|
| 57-23.745670N | 17-38.643785E | MC |
|
| 57-23.386439N | 17-38.248226E | MC |
|
| 57-23.019901N | 17-37.876238E | MC |
|
| 57-22.646645N | 17-37.528253E | MC |
|
| 57-22.266986N | 17-37.204783E | MC |
|
| 57-21.881462N | 17-36.906058E | MC |
|
| 57-21.490496N | 17-36.632595E | MC |
|
| 57-21.094680N | 17-36.384624E | MC |
|
| 57-20.694331N | 17-36.162455E | MC |
|
| 57-20.290096N | 17-35.966320E | MC |
|
357 | 57-19.904658N | 17-35.804985E | TP |
|
| 57-19.726667N | 17-35.734301E | MC |
|
| 57-19.315996N | 17-35.590909E | MC |
|
| 57-18.902832N | 17-35.474204E | MC |
|
| 57-18.487767N | 17-35.384214E | MC |
|
358 | 57-18.268900N | 17-35.347601E | TP |
|
| 57-17.898941N | 17-35.292906E | MC |
|
| 57-17.481419N | 17-35.256702E | MC |
|
359 | 57-17.224882N | 17-35.247849E | TP |
|
| 57-17.205049N | 17-35.247352E | MC |
|
551
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-16.787126N | 17-35.251565E | MC |
|
| 57-16.369511N | 17-35.282676E | MC |
|
| 57-15.952745N | 17-35.340608E | MC |
|
| 57-15.537312N | 17-35.425381E | MC |
|
| 57-15.123753N | 17-35.536818E | MC |
|
| 57-14.712556N | 17-35.674741E | MC |
|
| 57-14.304206N | 17-35.839069E | MC |
|
| 57-13.899249N | 17-36.029429E | MC |
| 360 | 57-13.691941N | 17-36.137715E | TP |
|
| 57-13.468832N | 17-36.253715E | MC |
|
| 57-13.069800N | 17-36.482717E | MC |
|
| 57-12.675350N | 17-36.737302E | MC |
|
| 57-12.285922N | 17-37.016896E | MC |
|
| 57-11.902002N | 17-37.321321E | MC |
|
| 57-11.524084N | 17-37.650106E | MC |
|
| 57-11.152600N | 17-38.002974E | MC |
|
| 57-10.788046N | 17-38.379256E | MC |
|
| 57-10.430803N | 17-38.778675E | MC |
| 361 | 57-10.212703N | 17-39.038246E | TP |
|
| 57-10.042735N | 17-39.247422E | MC |
|
| 57-09.701426N | 17-39.691484E | MC |
|
| 57-09.368744N | 17-40.157070E | MC |
|
| 57-09.045023N | 17-40.643505E | MC |
|
| 57-08.730752N | 17-41.150426E | MC |
|
| 57-08.426214N | 17-41.676959E | MC |
|
| 57-08.131794N | 17-42.222633E | MC |
|
| 57-07.847882N | 17-42.786685E | MC |
|
| 57-07.574810N | 17-43.368446E | MC |
|
| 57-07.312912N | 17-43.967348E | MC |
|
| 57-07.062472N | 17-44.582522E | MC |
|
| 57-06.823826N | 17-45.213204E | MC |
| 362 | 57-06.602561N | 17-45.843067E | TP |
|
| 57-04.914856N | 17-46.391457E | ML |
| 363 | 57-03.007181N | 17-47.010267E | TP |
|
| 57-00.711220N | 17-46.504497E | ML |
|
| 56-58.275783N | 17-45.969055E | ML |
| 364 | 56-56.652105N | 17-45.612819E | TP |
| 365 | 56-56.484079N | 17-45.578198E | TP |
|
| 56-56.149955N | 17-45.519278E | MC |
|
| 56-55.732894N | 17-45.470034E | MC |
|
| 56-55.315081N | 17-45.447478E | MC |
| 366 | 56-55.068654N | 17-45.446648E | TP |
|
| 56-54.852385N | 17-45.445185E | MC |
|
| 56-54.434497N | 17-45.462662E | MC |
|
| 56-54.017262N | 17-45.506693E | MC |
| 367 | 56-53.802386N | 17-45.539821E | TP |
|
| 56-53.590327N | 17-45.572362E | MC |
|
| 56-53.174853N | 17-45.656193E | MC |
|
| 56-52.761274N | 17-45.766434E | MC |
| 368 | 56-52.542031N | 17-45.835935E | TP |
| 369 | 56-52.133150N | 17-45.982207E | TP |
|
| 56-52.013187N | 17-46.024840E | MC |
|
| 56-51.604802N | 17-46.187425E | MC |
|
| 56-51.199776N | 17-46.375793E | MC |
|
| 56-50.798594N | 17-46.589869E | MC |
|
| 56-50.401750N | 17-46.829185E | MC |
|
| 56-50.009728N | 17-47.093667E | MC |
|
| 56-49.622969N | 17-47.382745E | MC |
|
| 56-49.241962N | 17-47.696151E | MC |
|
| 56-48.867141N | 17-48.033612E | MC |
552
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-48.499057N | 17-48.394471E | MC |
|
| 56-48.138034N | 17-48.778550E | MC |
|
| 56-47.784571N | 17-49.185090E | MC |
|
| 56-47.439101N | 17-49.613824E | MC |
|
| 56-47.102014N | 17-50.064087E | MC |
|
| 56-46.773747N | 17-50.535417E | MC |
|
| 56-46.454687N | 17-51.027251E | MC |
|
| 56-46.145170N | 17-51.538825E | MC |
|
| 56-45.845638N | 17-52.069582E | MC |
|
| 56-45.556366N | 17-52.619053E | MC |
|
| 56-45.277803N | 17-53.186290E | MC |
|
370 | 56-45.122554N | 17-53.520510E | TP |
|
| 56-45.084047N | 17-53.604131E | MC |
|
| 56-44.822122N | 17-54.196955E | MC |
|
| 56-44.571635N | 17-54.805939E | MC |
|
| 56-44.332977N | 17-55.430332E | MC |
|
| 56-44.106378N | 17-56.069372E | MC |
|
| 56-43.892068N | 17-56.722298E | MC |
|
| 56-43.690387N | 17-57.388260E | MC |
|
| 56-43.501564N | 17-58.066598E | MC |
|
| 56-43.325779N | 17-58.756353E | MC |
|
| 56-43.163267N | 17-59.456671E | MC |
|
| 56-43.014202N | 18-00.166889E | MC |
|
| 56-42.878822N | 18-00.885957E | MC |
|
| 56-42.757249N | 18-01.613212E | MC |
|
| 56-42.649669N | 18-02.347601E | MC |
|
| 56-42.556154N | 18-03.088261E | MC |
|
| 56-42.476830N | 18-03.834429E | MC |
|
| 56-42.411772N | 18-04.585146E | MC |
|
| 56-42.361112N | 18-05.339455E | MC |
|
| 56-42.324923N | 18-06.096494E | MC |
|
| 56-42.303176N | 18-06.855295E | MC |
|
371 | 56-42.296950N | 18-07.327785E | TP |
|
| 56-42.253955N | 18-07.749174E | MC |
|
| 56-42.188935N | 18-08.499824E | MC |
|
| 56-42.138311N | 18-09.253992E | MC |
|
| 56-42.102101N | 18-10.011009E | MC |
|
| 56-42.080332N | 18-10.769813E | MC |
|
| 56-42.073080N | 18-11.529443E | MC |
|
| 56-42.080367N | 18-12.289133E | MC |
|
| 56-42.102163N | 18-13.047913E | MC |
|
| 56-42.138437N | 18-13.804914E | MC |
|
| 56-42.189111N | 18-14.559064E | MC |
|
| 56-42.254149N | 18-15.309689E | MC |
|
| 56-42.333526N | 18-16.055721E | MC |
|
| 56-42.427102N | 18-16.796378E | MC |
|
| 56-42.534745N | 18-17.530680E | MC |
|
| 56-42.656370N | 18-18.257750E | MC |
|
| 56-42.791786N | 18-18.976800E | MC |
|
| 56-42.940860N | 18-19.686848E | MC |
|
| 56-43.103399N | 18-20.387103E | MC |
|
| 56-43.279213N | 18-21.076774E | MC |
|
| 56-43.468058N | 18-21.754967E | MC |
|
372 | 56-43.650256N | 18-22.357716E | TP |
|
373 | 56-43.920708N | 18-23.867894E | TP |
|
| 56-43.978604N | 18-24.183332E | MC |
|
| 56-44.120905N | 18-24.898418E | MC |
|
| 56-44.276724N | 18-25.604034E | MC |
|
| 56-44.445919N | 18-26.299489E | MC |
|
| 56-44.628304N | 18-26.983894E | MC |
|
553
Bilaga 5 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-44.823634N | 18-27.656449E | MC |
|
| 56-45.031666N | 18-28.316257E | MC |
|
| 56-45.252156N | 18-28.962617E | MC |
|
| 56-45.484915N | 18-29.594632E | MC |
| 374 | 56-45.613641N | 18-29.924607E | TP |
|
| 56-45.641564N | 18-29.996348E | MC |
|
| 56-45.892035N | 18-30.605587E | MC |
|
| 56-46.154027N | 18-31.198656E | MC |
|
| 56-46.427134N | 18-31.774834E | MC |
|
| 56-46.711107N | 18-32.333510E | MC |
| 375 | 56-46.868234N | 18-32.626221E | TP |
| 376 | 56-47.134854N | 18-33.100824E | TP |
|
| 56-48.274359N | 18-35.068624E | ML |
| 377 | 56-49.413320N | 18-37.038420E | TP |
|
| 56-49.609842N | 18-37.371058E | MC |
|
| 56-49.924188N | 18-37.873500E | MC |
| 378 | 56-50.155147N | 18-38.220952E | TP |
|
| 56-51.135849N | 18-39.660472E | ML |
| 379 | 56-52.116310N | 18-41.101262E | TP |
|
| 56-52.380963N | 18-41.479425E | MC |
| 380 | 56-52.683491N | 18-41.885959E | TP |
|
| 56-54.048078N | 18-43.661715E | ML |
|
| 56-55.412215N | 18-45.439553E | ML |
|
| 56-56.775950N | 18-47.219677E | ML |
|
| 56-58.139286N | 18-49.001896E | ML |
|
| 56-59.502166N | 18-50.786306E | ML |
|
| 57-00.864589N | 18-52.572911E | ML |
|
| 57-02.226610N | 18-54.361623E | ML |
|
| 57-03.588170N | 18-56.152636E | ML |
|
| 57-04.949325N | 18-57.945763E | ML |
| 381 | 57-06.201867N | 18-59.598280E | TP |
|
| 57-07.345433N | 19-01.181272E | ML |
|
| 57-08.595079N | 19-02.913316E | ML |
|
| 57-09.844239N | 19-04.647416E | ML |
|
| 57-11.093080N | 19-06.383396E | ML |
|
| 57-12.341436N | 19-08.121339E | ML |
|
| 57-13.589414N | 19-09.861261E | ML |
|
| 57-14.837017N | 19-11.603066E | ML |
|
| 57-16.084183N | 19-13.346950E | ML |
|
| 57-17.330918N | 19-15.092717E | ML |
| 382 | 57-18.577271N | 19-16.840477E | TP |
|
| 57-18.739665N | 19-17.064409E | MC |
|
| 57-19.080961N | 19-17.510313E | MC |
|
| 57-19.430445N | 19-17.933875E | MC |
|
| 57-19.787694N | 19-18.334941E | MC |
|
| 57-20.152305N | 19-18.712757E | MC |
|
| 57-20.523759N | 19-19.066856E | MC |
|
| 57-20.901689N | 19-19.396985E | MC |
|
| 57-21.285578N | 19-19.702576E | MC |
|
| 57-21.675007N | 19-19.983368E | MC |
| 383 | 57-21.931476N | 19-20.152771E | TP |
|
| 57-22.153537N | 19-20.301167E | MC |
|
| 57-22.550360N | 19-20.543901E | MC |
|
| 57-22.951515N | 19-20.761062E | MC |
|
| 57-23.356480N | 19-20.952177E | MC |
|
| 57-23.764831N | 19-21.117080E | MC |
|
| 57-24.176036N | 19-21.255596E | MC |
| 384 | 57-24.218710N | 19-21.268365E | TP |
|
| 57-24.421683N | 19-21.333285E | MC |
|
| 57-24.835265N | 19-21.445171E | MC |
554
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 5 |
|
|
|
|
|
Territorialpunkt | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-25.250640N | 19-21.530211E | MC |
|
| 57-25.667429N | 19-21.588444E | MC |
|
385 | 57-25.977150N | 19-21.614135E | TP |
|
| 57-26.038106N | 19-21.620998E | MC |
|
| 57-26.455725N | 19-21.652155E | MC |
|
| 57-26.873631N | 19-21.656337E | MC |
|
| 57-27.291395N | 19-21.633476E | MC |
|
| 57-27.708426N | 19-21.583487E | MC |
|
| 57-28.124282N | 19-21.506602E | MC |
|
| 57-28.538483N | 19-21.402649E | MC |
|
| 57-28.950420N | 19-21.272040E | MC |
|
| 57-29.359665N | 19-21.114610E | MC |
|
| 57-29.765715N | 19-20.930786E | MC |
|
| 57-30.168025N | 19-20.720689E | MC |
|
| 57-30.566152N | 19-20.484554E | MC |
|
| 57-30.959601N | 19-20.222611E | MC |
|
| 57-31.347867N | 19-19.935288E | MC |
|
| 57-31.730511N | 19-19.622723E | MC |
|
| 57-32.107023N | 19-19.285547E | MC |
|
386 | 57-32.326872N | 19-19.074301E | TP |
|
| 57-32.540777N | 19-18.861509E | MC |
|
| 57-32.903684N | 19-18.476006E | MC |
|
| 57-33.259111N | 19-18.067109E | MC |
|
| 57-33.606610N | 19-17.635162E | MC |
|
| 57-33.945778N | 19-17.180812E | MC |
|
387 | 57-34.044642N | 19-17.040817E | TP |
|
| 57-35.213749N | 19-18.610328E | ML |
|
| 57-36.429183N | 19-20.244305E | ML |
|
388 | 57-38.361425N | 19-22.846694E | TP |
|
| 57-38.452224N | 19-22.982531E | MC |
|
| 57-38.784918N | 19-23.454270E | MC |
|
| 57-39.126173N | 19-23.904144E | MC |
|
389 | 57-39.382551N | 19-24.220029E | TP |
|
| 57-41.219117N | 19-26.686284E | ML |
|
| 57-42.384138N | 19-28.253401E | ML |
|
| 57-43.548809N | 19-29.822213E | ML |
|
| 57-44.713129N | 19-31.392724E | ML |
|
| 57-45.877151N | 19-32.964942E | ML |
|
| 57-47.040874N | 19-34.538871E | ML |
|
| 57-48.204190N | 19-36.114500E | ML |
|
| 57-49.367210N | 19-37.691744E | ML |
|
390 | 57-50.529929N | 19-39.270706E | TP |
|
| 57-50.644880N | 19-39.425037E | MC |
|
| 57-50.990304N | 19-39.866237E | MC |
|
| 57-51.343668N | 19-40.284720E | MC |
|
| 57-51.704563N | 19-40.679919E | MC |
|
| 57-52.072634N | 19-41.051375E | MC |
|
| 57-52.447304N | 19-41.398702E | MC |
|
| 57-52.828218N | 19-41.721335E | MC |
|
| 57-53.214909N | 19-42.018901E | MC |
|
| 57-53.606849N | 19-42.291115E | MC |
|
| 57-54.003627N | 19-42.537507E | MC |
|
| 57-54.404712N | 19-42.757893E | MC |
|
| 57-54.809692N | 19-42.951800E | MC |
|
| 57-55.217974N | 19-43.119237E | MC |
|
| 57-55.629143N | 19-43.259832E | MC |
|
| 57-56.042616N | 19-43.373289E | MC |
|
391 | 57-56.343831N | 19-43.438721E | TP |
|
392 | 57-56.421587N | 19-43.453731E | TP |
|
| 57-56.535821N | 19-43.474764E | MC |
|
555
Bilaga 6
Koordinatlista föreslagna yttre avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon. Listan ska ingå som bilaga 3 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Sveriges angränsande zon består av fyra delområden: ett längs Västkusten, ett i Östersjön, ett i Bottenhavet och ett i Bottenviken. Mellan fastlandet och nordvästra Gotland finns ett havsområde som omges av Sveriges angränsande zon men som inte ingår i zonen. Detta område måste också avgränsas. Koordinatlistan består därför av fem åtskilda avgränsningslinjer.
Alla punkter utmed avgränsningslinjerna beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt på den angränsande zonens avgränsningslinjer (AZ),
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två bryt- punkter (MP), eller
segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC).
För brytpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
557
Bilaga 6 | SOU 2015:10 |
Den första yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, längs Västkusten
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
1 | 58-45.730378N | 10-35.610148E | AZ |
2 | 58-45.657642N | 10-35.584811E | AZ |
| 58-45.234462N | 10-34.818775E | ML |
| 58-44.507627N | 10-33.504218E | ML |
| 58-43.780523N | 10-32.190479E | ML |
| 58-43.053209N | 10-30.877756E | ML |
| 58-42.325737N | 10-29.565939E | ML |
| 58-41.597995N | 10-28.254937E | ML |
| 58-40.869991N | 10-26.944956E | ML |
| 58-40.141827N | 10-25.635775E | ML |
| 58-39.413401N | 10-24.327614E | ML |
| 58-38.684761N | 10-23.020257E | ML |
| 58-37.955914N | 10-21.713912E | ML |
| 58-37.226799N | 10-20.408378E | ML |
| 58-36.497532N | 10-19.103845E | ML |
| 58-35.767999N | 10-17.800122E | ML |
| 58-35.038259N | 10-16.497407E | ML |
| 58-34.308254N | 10-15.195499E | ML |
3 | 58-34.063213N | 10-14.758771E | AZ |
| 58-32.786868N | 10-15.009971E | ML |
| 58-31.346899N | 10-15.292961E | ML |
4 | 58-29.906862N | 10-15.575624E | AZ |
| 58-29.580004N | 10-15.644092E | MC |
| 58-29.165396N | 10-15.743442E | MC |
| 58-28.751724N | 10-15.856432E | MC |
| 58-28.339156N | 10-15.983235E | MC |
| 58-27.927795N | 10-16.123727E | MC |
| 58-27.517797N | 10-16.277777E | MC |
| 58-27.109271N | 10-16.445465E | MC |
| 58-26.702318N | 10-16.626564E | MC |
| 58-26.297048N | 10-16.821154E | MC |
| 58-25.893673N | 10-17.029200E | MC |
| 58-25.492239N | 10-17.250484E | MC |
| 58-25.092906N | 10-17.484975E | MC |
| 58-24.695726N | 10-17.732662E | MC |
| 58-24.300909N | 10-17.993405E | MC |
| 58-23.908508N | 10-18.267193E | MC |
| 58-23.518620N | 10-18.553799E | MC |
| 58-23.131463N | 10-18.853291E | MC |
| 58-22.747081N | 10-19.165452E | MC |
| 58-22.365634N | 10-19.490256E | MC |
5 | 58-21.971862N | 10-19.841425E | AZ |
| 58-20.721490N | 10-20.982253E | ML |
| 58-19.470985N | 10-22.121803E | ML |
| 58-18.220232N | 10-23.259886E | ML |
| 58-16.969347N | 10-24.396696E | ML |
| 58-15.718325N | 10-25.532134E | ML |
| 58-14.467064N | 10-26.666317E | ML |
| 58-13.215665N | 10-27.799030E | ML |
6 | 58-11.258860N | 10-29.567341E | AZ |
| 58-08.992132N | 10-30.794880E | ML |
7 | 58-08.297040N | 10-31.170740E | AZ |
| 58-07.970812N | 10-32.461455E | ML |
8 | 58-07.969569N | 10-32.466375E | AZ |
| 58-07.211743N | 10-33.692871E | ML |
| 58-06.453641N | 10-34.918472E | ML |
558
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-05.695433N | 10-36.143087E | ML |
|
| 58-04.936967N | 10-37.366939E | ML |
|
| 58-04.178291N | 10-38.589921E | ML |
|
| 58-03.419465N | 10-39.812128E | ML |
|
| 58-02.660427N | 10-41.033366E | ML |
|
| 58-01.901181N | 10-42.253736E | ML |
|
| 58-01.141727N | 10-43.473240E | ML |
|
| 58-00.382120N | 10-44.691871E | ML |
|
| 57-59.622309N | 10-45.909738E | ML |
|
| 57-58.862235N | 10-47.126647E | ML |
|
| 57-58.102065N | 10-48.342780E | ML |
|
| 57-57.341632N | 10-49.557956E | ML |
|
| 57-56.580996N | 10-50.772372E | ML |
|
| 57-55.820208N | 10-51.985920E | ML |
|
| 57-55.059212N | 10-53.198507E | ML |
|
| 57-54.298014N | 10-54.410336E | ML |
|
| 57-53.536611N | 10-55.621306E | ML |
|
| 57-52.775058N | 10-56.831413E | ML |
|
| 57-52.013300N | 10-58.040663E | ML |
|
| 57-51.251285N | 10-59.249063E | ML |
|
| 57-50.489173N | 11-00.456596E | ML |
|
| 57-49.726805N | 11-01.663280E | ML |
|
9 | 57-48.977584N | 11-02.848060E | AZ |
|
| 57-48.090820N | 11-03.704671E | ML |
|
| 57-47.203988N | 11-04.560691E | ML |
|
| 57-46.316996N | 11-05.416005E | ML |
|
| 57-45.429947N | 11-06.270501E | ML |
|
| 57-44.542796N | 11-07.124388E | ML |
|
| 57-43.655539N | 11-07.977567E | ML |
|
| 57-42.768179N | 11-08.830137E | ML |
|
| 57-41.880764N | 11-09.681894E | ML |
|
| 57-40.993189N | 11-10.532951E | ML |
|
| 57-40.105566N | 11-11.383398E | ML |
|
| 57-39.217837N | 11-12.233140E | ML |
|
| 57-38.329950N | 11-13.082184E | ML |
|
| 57-37.442065N | 11-13.930514E | ML |
|
| 57-36.554022N | 11-14.778149E | ML |
|
| 57-35.665874N | 11-15.625083E | ML |
|
| 57-34.777621N | 11-16.471317E | ML |
|
| 57-33.889321N | 11-17.316947E | ML |
|
| 57-33.000914N | 11-18.161779E | ML |
|
| 57-32.112406N | 11-19.006014E | ML |
|
| 57-31.223794N | 11-19.849553E | ML |
|
| 57-30.335078N | 11-20.692397E | ML |
|
| 57-29.446259N | 11-21.534547E | ML |
|
| 57-28.557390N | 11-22.375998E | ML |
|
| 57-27.668366N | 11-23.216862E | ML |
|
10 | 57-26.967047N | 11-23.879572E | AZ |
|
| 57-26.054050N | 11-24.625909E | ML |
|
| 57-25.140959N | 11-25.371719E | ML |
|
| 57-24.227784N | 11-26.116898E | ML |
|
| 57-23.314582N | 11-26.861441E | ML |
|
| 57-22.401243N | 11-27.605360E | ML |
|
| 57-21.487875N | 11-28.348644E | ML |
|
| 57-20.574426N | 11-29.091301E | ML |
|
| 57-19.660898N | 11-29.833430E | ML |
|
| 57-18.747285N | 11-30.574834E | ML |
|
| 57-17.833593N | 11-31.315712E | ML |
|
| 57-16.919819N | 11-32.055965E | ML |
|
| 57-16.005962N | 11-32.795495E | ML |
|
559
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-15.092082N | 11-33.534597E | ML |
|
| 57-14.178064N | 11-34.272982E | ML |
|
| 57-13.264020N | 11-35.010741E | ML |
|
| 57-12.349897N | 11-35.747979E | ML |
|
| 57-11.435691N | 11-36.484499E | ML |
|
| 57-10.521406N | 11-37.220499E | ML |
|
| 57-09.607041N | 11-37.955881E | ML |
|
| 57-08.692596N | 11-38.690647E | ML |
|
| 57-07.778124N | 11-39.424792E | ML |
|
| 57-06.863518N | 11-40.158327E | ML |
|
| 57-05.948886N | 11-40.891243E | ML |
|
| 57-05.034177N | 11-41.623644E | ML |
|
| 57-04.119331N | 11-42.355338E | ML |
|
| 57-03.204462N | 11-43.086515E | ML |
|
| 57-02.289513N | 11-43.817081E | ML |
|
| 57-01.374485N | 11-44.547037E | ML |
|
| 57-00.459431N | 11-45.276378E | ML |
|
| 56-59.544245N | 11-46.005116E | ML |
|
| 56-58.629035N | 11-46.733341E | ML |
|
| 56-57.713690N | 11-47.460865E | ML |
|
| 56-56.798323N | 11-48.187876E | ML |
|
| 56-55.882877N | 11-48.914283E | ML |
|
| 56-54.967350N | 11-49.639987E | ML |
|
| 56-54.051746N | 11-50.365186E | ML |
|
| 56-53.136065N | 11-51.089782E | ML |
|
| 56-52.220307N | 11-51.813875E | ML |
|
| 56-51.304469N | 11-52.537269E | ML |
|
| 56-50.388607N | 11-53.260058E | ML |
|
| 56-49.472615N | 11-53.982350E | ML |
|
| 56-48.556600N | 11-54.704039E | ML |
|
| 56-47.640504N | 11-55.425032E | ML |
|
| 56-46.724333N | 11-56.145527E | ML |
|
| 56-45.808085N | 11-56.865426E | ML |
|
| 56-44.891761N | 11-57.584827E | ML |
|
| 56-43.975358N | 11-58.303536E | ML |
|
| 56-43.058878N | 11-59.021651E | ML |
|
| 56-42.142378N | 11-59.739267E | ML |
|
| 56-41.225744N | 12-00.456197E | ML |
|
| 56-40.309089N | 12-01.172630E | ML |
|
| 56-39.392358N | 12-01.888472E | ML |
|
| 56-38.475497N | 12-02.603729E | ML |
|
| 56-37.558613N | 12-03.318393E | ML |
|
| 56-36.641653N | 12-04.032469E | ML |
|
| 56-35.724618N | 12-04.746055E | ML |
|
| 56-34.807560N | 12-05.458953E | ML |
|
| 56-33.890373N | 12-06.171367E | ML |
|
| 56-32.973109N | 12-06.883098E | ML |
|
| 56-32.055825N | 12-07.594339E | ML |
|
| 56-31.138412N | 12-08.305001E | ML |
| 11 | 56-30.504369N | 12-08.795802E | AZ |
|
| 56-29.519378N | 12-08.505874E | ML |
|
| 56-28.534436N | 12-08.216271E | ML |
|
| 56-27.549427N | 12-07.926812E | ML |
|
| 56-26.564409N | 12-07.637686E | ML |
|
| 56-25.579434N | 12-07.348791E | ML |
|
| 56-24.594394N | 12-07.060136E | ML |
|
| 56-23.609344N | 12-06.771715E | ML |
|
| 56-22.624282N | 12-06.483530E | ML |
|
| 56-21.639212N | 12-06.195675E | ML |
|
| 56-20.654128N | 12-05.907957E | ML |
560
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-19.669036N | 12-05.620569E | ML |
|
| 56-18.683934N | 12-05.333414E | ML |
|
12 | 56-18.200226N | 12-05.192452E | AZ |
|
| 56-17.707065N | 12-06.752910E | ML |
|
| 56-17.213564N | 12-08.312657E | ML |
|
| 56-16.719782N | 12-09.871738E | ML |
|
| 56-16.225610N | 12-11.430062E | ML |
|
| 56-15.731159N | 12-12.987817E | ML |
|
| 56-15.236372N | 12-14.544812E | ML |
|
| 56-14.741253N | 12-16.101240E | ML |
|
| 56-14.245798N | 12-17.656909E | ML |
|
| 56-13.750013N | 12-19.212012E | ML |
|
| 56-13.253946N | 12-20.766351E | ML |
|
13 | 56-12.946810N | 12-21.727850E | AZ |
|
14 | 56-12.888047N | 12-21.911683E | AZ |
|
Den andra yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Östersjön
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
15 | 55-20.200000N | 12-38.448000E | AZ |
| 55-19.203704N | 12-38.342153E | ML |
16 | 55-18.463327N | 12-38.263495E | AZ |
| 55-17.528844N | 12-38.878296E | ML |
| 55-16.594368N | 12-39.492665E | ML |
| 55-15.659778N | 12-40.106452E | ML |
17 | 55-14.963194N | 12-40.563694E | AZ |
| 55-14.187074N | 12-41.662146E | ML |
| 55-13.410742N | 12-42.759983E | ML |
| 55-12.634290N | 12-43.857007E | ML |
| 55-11.857666N | 12-44.953317E | ML |
| 55-11.080925N | 12-46.049005E | ML |
| 55-10.303956N | 12-47.143888E | ML |
18 | 55-09.963037N | 12-47.624076E | AZ |
| 55-09.402834N | 12-49.066941E | ML |
| 55-08.842350N | 12-50.509265E | ML |
| 55-08.281573N | 12-51.950824E | ML |
| 55-07.720505N | 12-53.391714E | ML |
| 55-07.159146N | 12-54.831933E | ML |
| 55-06.597499N | 12-56.271577E | ML |
| 55-06.035615N | 12-57.710454E | ML |
| 55-05.473387N | 12-59.148665E | ML |
| 55-04.910924N | 13-00.586204E | ML |
| 55-04.348172N | 13-02.023074E | ML |
19 | 55-03.861339N | 13-03.264857E | AZ |
| 55-03.134197N | 13-04.456088E | ML |
| 55-02.406837N | 13-05.646528E | ML |
| 55-01.679277N | 13-06.836342E | ML |
| 55-00.951516N | 13-08.025437E | ML |
20 | 55-00.549847N | 13-08.681274E | AZ |
21 | 55-00.599978N | 13-09.273862E | AZ |
| 55-00.624331N | 13-10.506391E | ML |
| 55-00.658253N | 13-12.242256E | ML |
| 55-00.691763N | 13-13.978179E | ML |
| 55-00.724859N | 13-15.714064E | ML |
| 55-00.757544N | 13-17.450100E | ML |
| 55-00.789816N | 13-19.186191E | ML |
561
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-00.821674N | 13-20.922242E | ML |
|
| 55-00.853121N | 13-22.658442E | ML |
|
| 55-00.884208N | 13-24.394599E | ML |
|
| 55-00.914830N | 13-26.130904E | ML |
|
| 55-00.945038N | 13-27.867167E | ML |
|
| 55-00.974833N | 13-29.603481E | ML |
|
| 55-01.004215N | 13-31.339845E | ML |
|
| 55-01.033185N | 13-33.076259E | ML |
|
| 55-01.061742N | 13-34.812721E | ML |
|
| 55-01.089886N | 13-36.549231E | ML |
|
| 55-01.117616N | 13-38.285695E | ML |
|
| 55-01.144989N | 13-40.022298E | ML |
|
| 55-01.171894N | 13-41.758948E | ML |
|
| 55-01.198386N | 13-43.495549E | ML |
|
| 55-01.224466N | 13-45.232288E | ML |
| 22 | 55-01.250118N | 13-46.969006E | AZ |
|
| 55-00.920560N | 13-48.154014E | ML |
|
| 55-00.485362N | 13-49.717106E | ML |
|
| 54-00.049881N | 13-51.279729E | ML |
| 23 | 54-59.686354N | 13-52.582565E | AZ |
|
| 54-59.684622N | 13-52.593535E | MC |
|
| 54-59.580985N | 13-53.298042E | MC |
|
| 54-59.484318N | 13-54.005580E | MC |
|
| 54-59.394725N | 13-54.715870E | MC |
|
| 54-59.312203N | 13-55.428730E | MC |
|
| 54-59.236803N | 13-56.143884E | MC |
|
| 54-59.168471N | 13-56.861245E | MC |
|
| 54-59.107309N | 13-57.580536E | MC |
|
| 54-59.053317N | 13-58.301481E | MC |
|
| 54-59.006492N | 13-59.023994E | MC |
|
| 54-58.966831N | 13-59.747705E | MC |
|
| 54-58.934387N | 14-00.472526E | MC |
| 24 | 54-58.912755N | 14-01.093632E | AZ |
|
| 54-59.371245N | 14-01.699974E | ML |
|
| 55-00.165628N | 14-02.751207E | ML |
|
| 55-00.959914N | 14-03.803131E | ML |
|
| 55-01.753997N | 14-04.855841E | ML |
|
| 55-02.547927N | 14-05.909150E | ML |
|
| 55-03.341707N | 14-06.963153E | ML |
|
| 55-04.135390N | 14-08.017943E | ML |
|
| 55-04.928866N | 14-09.073334E | ML |
|
| 55-05.722191N | 14-10.129515E | ML |
|
| 55-06.515364N | 14-11.186299E | ML |
|
| 55-07.308384N | 14-12.243779E | ML |
|
| 55-08.101252N | 14-13.302051E | ML |
|
| 55-08.893967N | 14-14.360926E | ML |
|
| 55-09.686476N | 14-15.420597E | ML |
|
| 55-10.478885N | 14-16.480871E | ML |
|
| 55-11.271140N | 14-17.541940E | ML |
|
| 55-12.063242N | 14-18.603616E | ML |
|
| 55-12.855190N | 14-19.666088E | ML |
|
| 55-13.646930N | 14-20.729169E | ML |
|
| 55-14.438570N | 14-21.793046E | ML |
|
| 55-15.230000N | 14-22.857534E | ML |
|
| 55-16.021331N | 14-23.922820E | ML |
|
| 55-16.812505N | 14-24.988717E | ML |
|
| 55-17.603471N | 14-26.055414E | ML |
|
| 55-18.394335N | 14-27.122724E | ML |
| 25 | 55-18.697994N | 14-27.532876E | AZ |
|
| 55-19.452788N | 14-28.678036E | ML |
562
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-20.207463N | 14-29.823926E | ML |
|
| 55-20.961904N | 14-30.970638E | ML |
|
| 55-21.716166N | 14-32.117982E | ML |
|
| 55-22.470301N | 14-33.266052E | ML |
|
| 55-23.224203N | 14-34.414850E | ML |
|
| 55-23.977924N | 14-35.564472E | ML |
|
| 55-24.731519N | 14-36.714727E | ML |
|
| 55-25.484879N | 14-37.865712E | ML |
|
| 55-26.238057N | 14-39.017427E | ML |
|
| 55-26.991055N | 14-40.169969E | ML |
|
| 55-27.743871N | 14-41.323147E | ML |
|
| 55-28.496505N | 14-42.477057E | ML |
|
| 55-29.249011N | 14-43.631794E | ML |
|
| 55-30.001281N | 14-44.787171E | ML |
|
| 55-30.753368N | 14-45.943281E | ML |
|
| 55-31.505272N | 14-47.100127E | ML |
|
| 55-32.256993N | 14-48.257803E | ML |
|
| 55-33.008531N | 14-49.416119E | ML |
|
| 55-33.759885N | 14-50.575173E | ML |
|
| 55-34.511055N | 14-51.734964E | ML |
|
| 55-35.262041N | 14-52.895588E | ML |
|
| 55-36.012843N | 14-54.056856E | ML |
|
| 55-36.763460N | 14-55.218863E | ML |
|
| 55-37.513892N | 14-56.381705E | ML |
|
| 55-38.264139N | 14-57.545192E | ML |
|
| 55-39.014200N | 14-58.709421E | ML |
|
| 55-39.764076N | 14-59.874392E | ML |
|
| 55-40.513766N | 15-01.040200E | ML |
|
| 55-41.263270N | 15-02.206657E | ML |
|
26 | 55-41.455817N | 15-02.506448E | AZ |
|
| 55-41.091097N | 15-04.151040E | ML |
|
| 55-40.726024N | 15-05.795135E | ML |
|
| 55-40.360584N | 15-07.438624E | ML |
|
| 55-39.994777N | 15-09.081697E | ML |
|
| 55-39.628604N | 15-10.724259E | ML |
|
27 | 55-39.302837N | 15-12.183979E | AZ |
|
28 | 55-39.445267N | 15-12.616642E | AZ |
|
| 55-39.202235N | 15-13.075986E | MC |
|
29 | 55-39.026794N | 15-13.419404E | AZ |
|
| 55-38.895213N | 15-14.007846E | ML |
|
| 55-38.527942N | 15-15.648776E | ML |
|
| 55-38.160305N | 15-17.289288E | ML |
|
| 55-37.792303N | 15-18.929287E | ML |
|
| 55-37.423936N | 15-20.568772E | ML |
|
| 55-37.055205N | 15-22.207743E | ML |
|
| 55-36.686108N | 15-23.846200E | ML |
|
| 55-36.316648N | 15-25.484142E | ML |
|
| 55-35.946823N | 15-27.121569E | ML |
|
| 55-35.576635N | 15-28.758481E | ML |
|
| 55-35.206084N | 15-30.394878E | ML |
|
| 55-34.835169N | 15-32.030759E | ML |
|
| 55-34.463891N | 15-33.666123E | ML |
|
| 55-34.092196N | 15-35.300970E | ML |
|
| 55-33.720193N | 15-36.935301E | ML |
|
| 55-33.347828N | 15-38.569115E | ML |
|
| 55-32.975101N | 15-40.202412E | ML |
|
30 | 55-32.834459N | 15-40.818165E | AZ |
|
| 55-32.828353N | 15-41.232858E | MC |
|
| 55-32.824775N | 15-41.970177E | MC |
|
| 55-32.828400N | 15-42.707624E | MC |
|
563
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-32.839286N | 15-43.444732E | MC |
|
| 55-32.857379N | 15-44.181507E | MC |
|
| 55-32.882627N | 15-44.917574E | MC |
|
| 55-32.915139N | 15-45.652752E | MC |
|
| 55-32.954863N | 15-46.386856E | MC |
|
| 55-33.001746N | 15-47.119702E | MC |
|
| 55-33.055792N | 15-47.851010E | MC |
|
| 55-33.116947N | 15-48.580502E | MC |
|
| 55-33.185322N | 15-49.308090E | MC |
|
| 55-33.260756N | 15-50.033588E | MC |
|
| 55-33.343306N | 15-50.756623E | MC |
|
| 55-33.432920N | 15-51.477009E | MC |
|
| 55-33.529601N | 15-52.194659E | MC |
|
| 55-33.633296N | 15-52.909290E | MC |
|
| 55-33.743956N | 15-53.620623E | MC |
|
| 55-33.861527N | 15-54.328567E | MC |
|
| 55-33.986066N | 15-55.032844E | MC |
|
| 55-34.117469N | 15-55.733267E | MC |
|
| 55-34.255738N | 15-56.429556E | MC |
|
| 55-34.400768N | 15-57.121618E | MC |
|
| 55-34.552562N | 15-57.809173E | MC |
|
| 55-34.711069N | 15-58.492034E | MC |
|
| 55-34.876238N | 15-59.170016E | MC |
|
| 55-35.048071N | 15-59.842932E | MC |
|
| 55-35.226411N | 16-00.510497E | MC |
|
| 55-35.411260N | 16-01.172621E | MC |
|
| 55-35.602622N | 16-01.829021E | MC |
|
| 55-35.800337N | 16-02.479508E | MC |
|
| 55-36.004410N | 16-03.123991E | MC |
| 31 | 55-36.284073N | 16-03.967014E | AZ |
| 32 | 55-36.309834N | 16-04.042667E | AZ |
|
| 55-36.457337N | 16-04.470141E | MC |
|
| 55-36.680063N | 16-05.095204E | MC |
|
| 55-36.908837N | 16-05.713410E | MC |
|
| 55-37.143715N | 16-06.324572E | MC |
|
| 55-37.384484N | 16-06.928593E | MC |
|
| 55-37.631150N | 16-07.525093E | MC |
|
| 55-37.883607N | 16-08.114072E | MC |
|
| 55-38.141805N | 16-08.695339E | MC |
|
| 55-38.405639N | 16-09.268702E | MC |
|
| 55-38.675113N | 16-09.833877E | MC |
|
| 55-38.950015N | 16-10.390858E | MC |
| 33 | 55-39.117182N | 16-10.720257E | AZ |
| 34 | 55-39.183444N | 16-10.849456E | AZ |
|
| 55-39.297136N | 16-11.069543E | MC |
|
| 55-39.582787N | 16-11.609501E | MC |
|
| 55-39.873715N | 16-12.140597E | MC |
|
| 55-40.169761N | 16-12.662825E | MC |
|
| 55-40.470928N | 16-13.175995E | MC |
|
| 55-40.777007N | 16-13.679813E | MC |
|
| 55-41.088051N | 16-14.174377E | MC |
|
| 55-41.403850N | 16-14.659297E | MC |
|
| 55-41.724355N | 16-15.134476E | MC |
| 35 | 55-42.010403N | 16-15.543945E | AZ |
|
| 55-42.853269N | 16-18.374904E | ML |
|
| 55-43.938657N | 16-22.028617E | ML |
|
| 55-45.022158N | 16-25.685685E | ML |
|
| 55-46.103822N | 16-29.346205E | ML |
|
| 55-47.183699N | 16-33.009985E | ML |
|
| 55-48.261731N | 16-36.677214E | ML |
564
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
36 | 55-48.734039N | 16-38.287012E | AZ |
|
| 55-48.902156N | 16-39.057388E | MC |
|
| 55-49.060698N | 16-39.744437E | MC |
|
| 55-49.225822N | 16-40.426596E | MC |
|
| 55-49.397586N | 16-41.103585E | MC |
|
| 55-49.575940N | 16-41.775311E | MC |
|
| 55-49.760780N | 16-42.441485E | MC |
|
| 55-49.952112N | 16-43.101921E | MC |
|
| 55-50.149777N | 16-43.756425E | MC |
|
| 55-50.353834N | 16-44.404811E | MC |
|
| 55-50.564180N | 16-45.046886E | MC |
|
37 | 55-50.848771N | 16-45.877223E | AZ |
|
| 55-50.965354N | 16-46.244524E | MC |
|
| 55-51.175646N | 16-46.886840E | MC |
|
| 55-51.392233N | 16-47.522565E | MC |
|
| 55-51.614904N | 16-48.151597E | MC |
|
| 55-51.843717N | 16-48.773749E | MC |
|
| 55-52.078513N | 16-49.388921E | MC |
|
| 55-52.319245N | 16-49.996731E | MC |
|
| 55-52.565863N | 16-50.597082E | MC |
|
| 55-52.818317N | 16-51.189878E | MC |
|
| 55-53.076503N | 16-51.774924E | MC |
|
| 55-53.340320N | 16-52.351929E | MC |
|
| 55-53.609717N | 16-52.920796E | MC |
|
| 55-53.884591N | 16-53.481331E | MC |
|
| 55-54.164948N | 16-54.033341E | MC |
|
| 55-54.450574N | 16-54.576721E | MC |
|
38 | 55-54.555342N | 16-54.771372E | AZ |
|
| 55-54.797615N | 16-55.300982E | MC |
|
| 55-55.067055N | 16-55.870174E | MC |
|
| 55-55.341920N | 16-56.431033E | MC |
|
| 55-55.622216N | 16-56.983462E | MC |
|
| 55-55.907841N | 16-57.527170E | MC |
|
| 55-56.198744N | 16-58.062058E | MC |
|
| 55-56.494768N | 16-58.588024E | MC |
|
| 55-56.795864N | 16-59.104775E | MC |
|
| 55-57.101982N | 16-59.612213E | MC |
|
| 55-57.412965N | 17-00.110235E | MC |
|
| 55-57.728711N | 17-00.598544E | MC |
|
| 55-58.049167N | 17-01.077234E | MC |
|
| 55-58.374286N | 17-01.545917E | MC |
|
| 55-58.703858N | 17-02.004484E | MC |
|
| 55-59.037829N | 17-02.452930E | MC |
|
| 55-59.376151N | 17-02.891059E | MC |
|
| 55-59.718668N | 17-03.318668E | MC |
|
| 56-00.065276N | 17-03.735653E | MC |
|
39 | 56-00.301747N | 17-04.011371E | AZ |
|
| 56-00.593356N | 17-04.374607E | MC |
|
| 56-00.939958N | 17-04.791719E | MC |
|
| 56-01.290599N | 17-05.198199E | MC |
|
| 56-01.645125N | 17-05.593748E | MC |
|
| 56-02.003430N | 17-05.978357E | MC |
|
| 56-02.365411N | 17-06.351824E | MC |
|
| 56-02.731017N | 17-06.714047E | MC |
|
| 56-03.100035N | 17-07.065011E | MC |
|
| 56-03.472418N | 17-07.404419E | MC |
|
| 56-03.848057N | 17-07.732359E | MC |
|
| 56-04.226852N | 17-08.048531E | MC |
|
| 56-04.608640N | 17-08.353018E | MC |
|
| 56-04.993319N | 17-08.645618E | MC |
|
565
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-05.380782N | 17-08.926318E | MC |
|
| 56-05.770927N | 17-09.194917E | MC |
|
| 56-06.163594N | 17-09.451399E | MC |
|
| 56-06.558732N | 17-09.695564E | MC |
| 40 | 56-06.975241N | 17-09.938312E | AZ |
|
| 56-07.102995N | 17-10.048387E | MC |
|
| 56-07.481740N | 17-10.365108E | MC |
|
| 56-07.863538N | 17-10.670037E | MC |
|
| 56-08.248230N | 17-10.963066E | MC |
| 41 | 56-08.656694N | 17-11.258994E | AZ |
|
| 56-09.065185N | 17-11.601402E | MC |
|
| 56-09.446986N | 17-11.906464E | MC |
|
| 56-09.831682N | 17-12.199715E | MC |
|
| 56-10.219115N | 17-12.481045E | MC |
|
| 56-10.609236N | 17-12.750155E | MC |
| 42 | 56-10.774431N | 17-12.860014E | AZ |
|
| 56-11.150373N | 17-13.119252E | MC |
|
| 56-11.543064N | 17-13.376256E | MC |
|
| 56-11.938175N | 17-13.621109E | MC |
|
| 56-12.335603N | 17-13.853702E | MC |
| 43 | 56-12.728943N | 17-14.070465E | AZ |
|
| 56-13.045590N | 17-14.299574E | MC |
|
| 56-13.435696N | 17-14.569046E | MC |
|
| 56-13.828385N | 17-14.826468E | MC |
|
| 56-14.223502N | 17-15.071535E | MC |
|
| 56-14.620884N | 17-15.304328E | MC |
|
| 56-15.020535N | 17-15.524650E | MC |
| 44 | 56-15.205653N | 17-15.622155E | AZ |
|
| 56-15.368403N | 17-15.710219E | MC |
|
| 56-15.770104N | 17-15.918115E | MC |
|
| 56-16.173755N | 17-16.113506E | MC |
|
| 56-16.579198N | 17-16.296183E | MC |
|
| 56-16.986432N | 17-16.466237E | MC |
|
| 56-17.395191N | 17-16.623548E | MC |
|
| 56-17.805425N | 17-16.768010E | MC |
|
| 56-18.216971N | 17-16.899607E | MC |
|
| 56-18.629775N | 17-17.018426E | MC |
| 45 | 56-18.921286N | 17-17.094336E | AZ |
|
| 56-19.264777N | 17-17.319223E | MC |
|
| 56-19.659859N | 17-17.564938E | MC |
| 46 | 56-19.952102N | 17-17.737873E | AZ |
|
| 56-20.110187N | 17-17.829009E | MC |
|
| 56-20.509758N | 17-18.049933E | MC |
|
| 56-20.911444N | 17-18.258245E | MC |
|
| 56-21.315082N | 17-18.454124E | MC |
|
| 56-21.720570N | 17-18.637265E | MC |
| 47 | 56-22.231962N | 17-18.849145E | AZ |
| 48 | 56-22.561688N | 17-19.014521E | AZ |
| 49 | 56-22.932837N | 17-19.242531E | AZ |
|
| 56-23.388866N | 17-19.719897E | MC |
|
| 56-23.754384N | 17-20.085540E | MC |
|
| 56-24.123391N | 17-20.439749E | MC |
|
| 56-24.495727N | 17-20.782414E | MC |
|
| 56-24.871343N | 17-21.113431E | MC |
|
| 56-25.250027N | 17-21.432683E | MC |
|
| 56-25.631784N | 17-21.739973E | MC |
|
| 56-26.016451N | 17-22.035383E | MC |
| 50 | 56-26.168837N | 17-22.148519E | AZ |
|
| 56-26.451964N | 17-22.367161E | MC |
|
| 56-26.810097N | 17-22.641851E | MC |
566
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-27.197496N | 17-22.925279E | MC |
|
| 56-27.587599N | 17-23.196508E | MC |
|
| 56-27.980248N | 17-23.455524E | MC |
|
| 56-28.375337N | 17-23.702216E | MC |
|
| 56-28.772761N | 17-23.936476E | MC |
|
| 56-29.172307N | 17-24.158283E | MC |
|
| 56-29.573980N | 17-24.367437E | MC |
|
| 56-29.977616N | 17-24.564020E | MC |
|
| 56-30.383058N | 17-24.747917E | MC |
|
| 56-30.790255N | 17-24.919022E | MC |
|
| 56-31.198991N | 17-25.077314E | MC |
|
| 56-31.609161N | 17-25.222779E | MC |
|
| 56-32.020713N | 17-25.355312E | MC |
|
| 56-32.433488N | 17-25.474796E | MC |
|
| 56-32.847323N | 17-25.581312E | MC |
|
| 56-33.262165N | 17-25.674850E | MC |
|
51 | 56-33.615363N | 17-25.743964E | AZ |
|
| 56-34.140536N | 17-26.046644E | MC |
|
| 56-34.540124N | 17-26.268890E | MC |
|
| 56-34.941784N | 17-26.478646E | MC |
|
52 | 56-35.158683N | 17-26.584786E | AZ |
|
53 | 56-35.676071N | 17-27.100359E | AZ |
|
| 56-36.078065N | 17-27.575916E | MC |
|
| 56-36.432531N | 17-27.977657E | MC |
|
| 56-36.790755N | 17-28.368329E | MC |
|
| 56-37.152692N | 17-28.747634E | MC |
|
| 56-37.518184N | 17-29.115459E | MC |
|
| 56-37.887176N | 17-29.471895E | MC |
|
| 56-38.259458N | 17-29.816728E | MC |
|
| 56-38.635036N | 17-30.149760E | MC |
|
| 56-39.013751N | 17-30.470974E | MC |
|
| 56-39.395444N | 17-30.780258E | MC |
|
| 56-39.780066N | 17-31.077408E | MC |
|
54 | 56-40.281850N | 17-31.444004E | AZ |
|
55 | 56-40.606582N | 17-31.723072E | AZ |
|
| 56-40.168200N | 17-32.296711E | MC |
|
| 56-39.834353N | 17-32.753410E | MC |
|
| 56-39.504899N | 17-33.220555E | MC |
|
| 56-39.179948N | 17-33.697955E | MC |
|
| 56-38.859556N | 17-34.185418E | MC |
|
| 56-38.543941N | 17-34.682760E | MC |
|
| 56-38.233101N | 17-35.189982E | MC |
|
| 56-37.927147N | 17-35.706796E | MC |
|
| 56-37.626136N | 17-36.233009E | MC |
|
| 56-37.330227N | 17-36.768634E | MC |
|
| 56-37.039478N | 17-37.313379E | MC |
|
| 56-36.753999N | 17-37.867058E | MC |
|
| 56-36.473789N | 17-38.429573E | MC |
|
| 56-36.199067N | 17-39.000745E | MC |
|
56 | 56-35.918919N | 17-39.604150E | AZ |
|
| 56-35.607530N | 17-40.296305E | MC |
|
| 56-35.349487N | 17-40.892364E | MC |
|
| 56-35.097156N | 17-41.496320E | MC |
|
| 56-34.850647N | 17-42.107986E | MC |
|
| 56-34.610013N | 17-42.727271E | MC |
|
| 56-34.375365N | 17-43.353989E | MC |
|
| 56-34.146707N | 17-43.987852E | MC |
|
| 56-33.924093N | 17-44.628767E | MC |
|
| 56-33.707691N | 17-45.276457E | MC |
|
| 56-33.497501N | 17-45.930731E | MC |
|
567
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-33.293579N | 17-46.591497E | MC |
|
| 56-33.095982N | 17-47.258472E | MC |
|
| 56-32.904768N | 17-47.931469E | MC |
|
| 56-32.720048N | 17-48.610303E | MC |
|
| 56-32.541823N | 17-49.294786E | MC |
|
| 56-32.370152N | 17-49.984632E | MC |
|
| 56-32.205145N | 17-50.679757E | MC |
|
| 56-32.046752N | 17-51.379870E | MC |
|
| 56-31.895086N | 17-52.084692E | MC |
|
| 56-31.750147N | 17-52.794227E | MC |
|
| 56-31.612048N | 17-53.508100E | MC |
|
| 56-31.480740N | 17-54.226118E | MC |
|
| 56-31.356335N | 17-54.948098E | MC |
|
| 56-31.238834N | 17-55.673854E | MC |
|
| 56-31.128297N | 17-56.403101E | MC |
|
| 56-31.024727N | 17-57.135750E | MC |
|
| 56-30.928131N | 17-57.871417E | MC |
|
| 56-30.838620N | 17-58.609922E | MC |
|
| 56-30.756196N | 17-59.351174E | MC |
|
| 56-30.680814N | 18-00.094786E | MC |
|
| 56-30.612583N | 18-00.840676E | MC |
|
| 56-30.551455N | 18-01.588554E | MC |
|
| 56-30.497491N | 18-02.338139E | MC |
|
| 56-30.450690N | 18-03.089439E | MC |
|
| 56-30.411063N | 18-03.841973E | MC |
|
| 56-30.378669N | 18-04.595558E | MC |
| 57 | 56-30.361169N | 18-05.094207E | AZ |
|
| 56-30.328601N | 18-05.503548E | MC |
|
| 56-30.274672N | 18-06.253086E | MC |
|
| 56-30.227855N | 18-07.004248E | MC |
|
| 56-30.188211N | 18-07.756657E | MC |
|
| 56-30.155794N | 18-08.510325E | MC |
|
| 56-30.130563N | 18-09.264766E | MC |
|
| 56-30.112573N | 18-10.019896E | MC |
|
| 56-30.101777N | 18-10.775425E | MC |
|
| 56-30.098178N | 18-11.531264E | MC |
|
| 56-30.101837N | 18-12.287131E | MC |
|
| 56-30.112657N | 18-13.042636E | MC |
|
| 56-30.130744N | 18-13.797795E | MC |
|
| 56-30.156002N | 18-14.552217E | MC |
|
| 56-30.188488N | 18-15.305815E | MC |
|
| 56-30.228154N | 18-16.058302E | MC |
|
| 56-30.275010N | 18-16.809392E | MC |
|
| 56-30.329058N | 18-17.558994E | MC |
|
| 56-30.390201N | 18-18.306718E | MC |
|
| 56-30.458493N | 18-19.052574E | MC |
|
| 56-30.533948N | 18-19.796083E | MC |
|
| 56-30.616459N | 18-20.537242E | MC |
|
| 56-30.706038N | 18-21.275670E | MC |
|
| 56-30.802633N | 18-22.011269E | MC |
|
| 56-30.906254N | 18-22.743756E | MC |
|
| 56-31.016852N | 18-23.472936E | MC |
|
| 56-31.134383N | 18-24.198519E | MC |
|
| 56-31.258851N | 18-24.920415E | MC |
|
| 56-31.390207N | 18-25.638429E | MC |
|
| 56-31.528357N | 18-26.352169E | MC |
|
| 56-31.673358N | 18-27.061547E | MC |
|
| 56-31.825055N | 18-27.766360E | MC |
|
| 56-31.983512N | 18-28.466326E | MC |
|
| 56-32.148624N | 18-29.161344E | MC |
568
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-32.320294N | 18-29.851115E | MC |
|
| 56-32.498583N | 18-30.535456E | MC |
|
58 | 56-32.575260N | 18-30.818900E | AZ |
|
| 56-32.646526N | 18-31.207227E | MC |
|
| 56-32.784682N | 18-31.921340E | MC |
|
| 56-32.929635N | 18-32.631200E | MC |
|
| 56-33.081401N | 18-33.336324E | MC |
|
| 56-33.239819N | 18-34.036703E | MC |
|
| 56-33.404897N | 18-34.732147E | MC |
|
| 56-33.576592N | 18-35.422267E | MC |
|
| 56-33.754856N | 18-36.106965E | MC |
|
| 56-33.939642N | 18-36.786045E | MC |
|
| 56-34.130903N | 18-37.459314E | MC |
|
| 56-34.328539N | 18-38.126568E | MC |
|
| 56-34.532507N | 18-38.787516E | MC |
|
| 56-34.742753N | 18-39.442156E | MC |
|
| 56-34.959183N | 18-40.090092E | MC |
|
| 56-35.181803N | 18-40.731229E | MC |
|
| 56-35.410515N | 18-41.365268E | MC |
|
| 56-35.645267N | 18-41.992208E | MC |
|
59 | 56-35.893695N | 18-42.630990E | AZ |
|
| 56-36.168280N | 18-43.315137E | MC |
|
| 56-36.420607N | 18-43.919291E | MC |
|
| 56-36.678681N | 18-44.515544E | MC |
|
| 56-36.942404N | 18-45.103691E | MC |
|
| 56-37.211729N | 18-45.683534E | MC |
|
| 56-37.486556N | 18-46.254869E | MC |
|
| 56-37.766729N | 18-46.817582E | MC |
|
| 56-38.052310N | 18-47.371486E | MC |
|
60 | 56-38.354235N | 18-47.936578E | AZ |
|
| 56-38.651903N | 18-48.475544E | MC |
|
61 | 56-38.883510N | 18-48.882227E | AZ |
|
| 56-40.092642N | 18-50.978779E | ML |
|
62 | 56-41.153657N | 18-52.821300E | AZ |
|
| 56-41.545693N | 18-53.487551E | MC |
|
| 56-41.856530N | 18-53.995388E | MC |
|
| 56-42.172231N | 18-54.493379E | MC |
|
| 56-42.492582N | 18-54.981501E | MC |
|
63 | 56-42.632107N | 18-55.188786E | AZ |
|
| 56-43.605910N | 18-56.625399E | ML |
|
64 | 56-44.586731N | 18-58.074144E | AZ |
|
| 56-44.785255N | 18-58.364357E | MC |
|
| 56-45.114751N | 18-58.832499E | MC |
|
| 56-45.448651N | 18-59.290347E | MC |
|
65 | 56-45.717513N | 18-59.647107E | AZ |
|
| 56-47.077873N | 19-01.428045E | ML |
|
| 56-48.437775N | 19-03.211155E | ML |
|
| 56-49.797271N | 19-04.996445E | ML |
|
| 56-51.156360N | 19-06.783919E | ML |
|
| 56-52.514991N | 19-08.573477E | ML |
|
| 56-53.873213N | 19-10.365228E | ML |
|
| 56-55.230971N | 19-12.159169E | ML |
|
| 56-56.588264N | 19-13.955305E | ML |
|
| 56-57.945146N | 19-15.753645E | ML |
|
66 | 56-59.085993N | 19-17.267800E | AZ |
|
| 57-00.119822N | 19-18.706971E | ML |
|
| 57-01.365419N | 19-20.443225E | ML |
|
| 57-02.610529N | 19-22.181427E | ML |
|
| 57-03.855315N | 19-23.921500E | ML |
|
| 57-05.099609N | 19-25.663625E | ML |
|
569
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-06.343577N | 19-27.407627E | ML |
|
| 57-07.587054N | 19-29.153589E | ML |
|
| 57-08.830147N | 19-30.901527E | ML |
|
| 57-10.072854N | 19-32.651444E | ML |
| 67 | 57-11.315121N | 19-34.403337E | AZ |
|
| 57-11.639357N | 19-34.852992E | MC |
|
| 57-11.977493N | 19-35.305604E | MC |
|
| 57-12.319835N | 19-35.747347E | MC |
|
| 57-12.666281N | 19-36.178107E | MC |
|
| 57-13.016780N | 19-36.597873E | MC |
|
| 57-13.371125N | 19-37.006418E | MC |
|
| 57-13.729269N | 19-37.403633E | MC |
|
| 57-14.091110N | 19-37.789402E | MC |
|
| 57-14.456545N | 19-38.163610E | MC |
|
| 57-14.825423N | 19-38.526035E | MC |
|
| 57-15.197634N | 19-38.876756E | MC |
|
| 57-15.573137N | 19-39.215467E | MC |
|
| 57-15.951773N | 19-39.542143E | MC |
|
| 57-16.333383N | 19-39.856758E | MC |
|
| 57-16.717921N | 19-40.159103E | MC |
|
| 57-17.105285N | 19-40.449059E | MC |
|
| 57-17.495258N | 19-40.726694E | MC |
| 68 | 57-17.865779N | 19-40.977227E | AZ |
|
| 57-18.169702N | 19-41.181167E | MC |
|
| 57-18.564695N | 19-41.433686E | MC |
|
| 57-18.961990N | 19-41.673527E | MC |
|
| 57-19.361485N | 19-41.900570E | MC |
|
| 57-19.763025N | 19-42.114690E | MC |
|
| 57-20.166552N | 19-42.315971E | MC |
|
| 57-20.571964N | 19-42.504296E | MC |
|
| 57-20.978998N | 19-42.679522E | MC |
|
| 57-21.387655N | 19-42.841645E | MC |
|
| 57-21.797827N | 19-42.990642E | MC |
| 69 | 57-22.171164N | 19-43.114380E | AZ |
|
| 57-22.454951N | 19-43.206651E | MC |
|
| 57-22.867626N | 19-43.329140E | MC |
|
| 57-23.281394N | 19-43.438327E | MC |
|
| 57-23.696094N | 19-43.534184E | MC |
|
| 57-24.111677N | 19-43.616596E | MC |
|
| 57-24.527975N | 19-43.685734E | MC |
|
| 57-24.944838N | 19-43.741272E | MC |
| 70 | 57-25.378184N | 19-43.784759E | AZ |
|
| 57-25.732834N | 19-43.819694E | MC |
|
| 57-26.150491N | 19-43.848381E | MC |
|
| 57-26.568388N | 19-43.863499E | MC |
|
| 57-26.986311N | 19-43.865014E | MC |
|
| 57-27.404199N | 19-43.853111E | MC |
|
| 57-27.821948N | 19-43.827668E | MC |
|
| 57-28.239343N | 19-43.788649E | MC |
|
| 57-28.656327N | 19-43.736139E | MC |
|
| 57-29.072796N | 19-43.670018E | MC |
|
| 57-29.488527N | 19-43.590449E | MC |
|
| 57-29.903466N | 19-43.497417E | MC |
|
| 57-30.317451N | 19-43.390894E | MC |
|
| 57-30.730376N | 19-43.270859E | MC |
|
| 57-31.142070N | 19-43.137482E | MC |
|
| 57-31.552483N | 19-42.990650E | MC |
|
| 57-31.961446N | 19-42.830534E | MC |
|
| 57-32.368855N | 19-42.657014E | MC |
| 71 | 57-32.569623N | 19-42.566438E | AZ |
570
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
72 | 57-32.585406N | 19-42.586045E | AZ |
|
| 57-34.201921N | 19-44.770336E | ML |
|
| 57-35.363182N | 19-46.342079E | ML |
|
| 57-36.524088N | 19-47.915511E | ML |
|
| 57-37.684696N | 19-49.490542E | ML |
|
| 57-38.844949N | 19-51.067266E | ML |
|
| 57-40.004894N | 19-52.645794E | ML |
|
| 57-41.164486N | 19-54.225921E | ML |
|
| 57-42.323778N | 19-55.807657E | ML |
|
73 | 57-43.482707N | 19-57.391198E | AZ |
|
| 57-43.712370N | 19-57.701387E | MC |
|
| 57-44.054650N | 19-58.149741E | MC |
|
| 57-44.401018N | 19-58.586894E | MC |
|
| 57-44.751419N | 19-59.012936E | MC |
|
| 57-45.105706N | 19-59.427541E | MC |
|
| 57-45.463777N | 19-59.830590E | MC |
|
| 57-45.825576N | 20-00.222173E | MC |
|
| 57-46.190907N | 20-00.601855E | MC |
|
| 57-46.559710N | 20-00.969826E | MC |
|
| 57-46.931894N | 20-01.325663E | MC |
|
| 57-47.307293N | 20-01.669542E | MC |
|
| 57-47.685867N | 20-02.001149E | MC |
|
| 57-48.067403N | 20-02.320450E | MC |
|
| 57-48.451906N | 20-02.627337E | MC |
|
| 57-48.839163N | 20-02.921778E | MC |
|
| 57-49.229077N | 20-03.203548E | MC |
|
| 57-49.621595N | 20-03.472637E | MC |
|
| 57-50.016508N | 20-03.728906E | MC |
|
| 57-50.413763N | 20-03.972342E | MC |
|
| 57-50.813206N | 20-04.202817E | MC |
|
| 57-51.214675N | 20-04.420300E | MC |
|
| 57-51.618181N | 20-04.624583E | MC |
|
| 57-52.023502N | 20-04.815832E | MC |
|
| 57-52.430490N | 20-04.993715E | MC |
|
| 57-52.839085N | 20-05.158418E | MC |
|
| 57-53.249187N | 20-05.309717E | MC |
|
| 57-53.660584N | 20-05.447576E | MC |
|
| 57-54.073218N | 20-05.572079E | MC |
|
| 57-54.486937N | 20-05.682995E | MC |
|
| 57-54.901630N | 20-05.780401E | MC |
|
74 | 57-55.088297N | 20-05.819792E | AZ |
|
75 | 57-55.165996N | 20-05.835596E | AZ |
|
| 57-55.394944N | 20-05.880091E | MC |
|
| 57-55.811216N | 20-05.950309E | MC |
|
| 57-56.228039N | 20-06.006832E | MC |
|
| 57-56.645356N | 20-06.049746E | MC |
|
| 57-57.062952N | 20-06.079013E | MC |
|
| 57-57.480778N | 20-06.094515E | MC |
|
| 57-57.898722N | 20-06.096331E | MC |
|
76 | 57-58.385576N | 20-06.080128E | AZ |
|
| 57-58.940723N | 20-06.050482E | MC |
|
| 57-59.358107N | 20-06.011158E | MC |
|
| 57-59.775073N | 20-05.958038E | MC |
|
| 58-00.191455N | 20-05.891192E | MC |
|
77 | 58-00.435798N | 20-05.845471E | AZ |
|
| 58-00.658441N | 20-05.852084E | MC |
|
| 58-01.076331N | 20-05.853882E | MC |
|
| 58-01.494178N | 20-05.841942E | MC |
|
| 58-01.911875N | 20-05.816241E | MC |
|
| 58-02.329257N | 20-05.776849E | MC |
|
571
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-02.746221N | 20-05.723642E | MC |
|
| 58-03.162598N | 20-05.656791E | MC |
|
| 58-03.578341N | 20-05.576077E | MC |
|
| 58-03.993224N | 20-05.481767E | MC |
|
| 58-04.407196N | 20-05.373743E | MC |
|
| 58-04.820096N | 20-05.251974E | MC |
|
| 58-05.231809N | 20-05.116641E | MC |
|
| 58-05.642225N | 20-04.967719E | MC |
|
| 58-06.051130N | 20-04.805171E | MC |
|
| 58-06.458514N | 20-04.629192E | MC |
|
| 58-06.864221N | 20-04.439650E | MC |
|
| 58-07.268079N | 20-04.236718E | MC |
|
| 58-07.670031N | 20-04.020482E | MC |
|
| 58-08.069860N | 20-03.790905E | MC |
|
| 58-08.467566N | 20-03.547980E | MC |
|
| 58-08.862920N | 20-03.291974E | MC |
|
| 58-09.255867N | 20-03.022873E | MC |
|
| 58-09.646246N | 20-02.740647E | MC |
|
| 58-10.033935N | 20-02.445580E | MC |
|
| 58-10.418830N | 20-02.137549E | MC |
|
| 58-10.800864N | 20-01.816844E | MC |
|
| 58-11.179823N | 20-01.483330E | MC |
|
| 58-11.555642N | 20-01.137296E | MC |
| 78 | 58-11.914227N | 20-00.792495E | AZ |
|
| 58-12.388121N | 20-01.196001E | MC |
|
| 58-12.772546N | 20-01.506519E | MC |
|
| 58-13.159729N | 20-01.804347E | MC |
|
| 58-13.549619N | 20-02.089473E | MC |
|
| 58-13.942063N | 20-02.361664E | MC |
|
| 58-14.336948N | 20-02.621102E | MC |
|
| 58-14.734130N | 20-02.867352E | MC |
|
| 58-15.133549N | 20-03.100602E | MC |
|
| 58-15.534995N | 20-03.320715E | MC |
|
| 58-15.938425N | 20-03.527471E | MC |
| 79 | 58-16.226157N | 20-03.666332E | AZ |
|
| 58-16.452400N | 20-03.772561E | MC |
|
| 58-16.859414N | 20-03.952755E | MC |
|
| 58-17.267989N | 20-04.119407E | MC |
|
| 58-17.678014N | 20-04.272597E | MC |
|
| 58-18.089388N | 20-04.412201E | MC |
|
| 58-18.501950N | 20-04.538187E | MC |
|
| 58-18.915648N | 20-04.650540E | MC |
|
| 58-19.330320N | 20-04.749230E | MC |
|
| 58-19.745811N | 20-04.834122E | MC |
|
| 58-20.162010N | 20-04.905297E | MC |
|
| 58-20.578814N | 20-04.962629E | MC |
|
| 58-20.996058N | 20-05.006187E | MC |
|
| 58-21.413636N | 20-05.035950E | MC |
|
| 58-21.831448N | 20-05.051688E | MC |
|
| 58-22.249321N | 20-05.053677E | MC |
|
| 58-22.667206N | 20-05.041798E | MC |
|
| 58-23.084839N | 20-05.015904E | MC |
|
| 58-23.502208N | 20-04.976291E | MC |
|
| 58-23.919163N | 20-04.922622E | MC |
|
| 58-24.335531N | 20-04.855173E | MC |
|
| 58-24.751208N | 20-04.773816E | MC |
|
| 58-25.166134N | 20-04.678742E | MC |
|
| 58-25.580046N | 20-04.569698E | MC |
|
| 58-25.992936N | 20-04.446881E | MC |
|
| 58-26.404638N | 20-04.310362E | MC |
572
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-26.815050N | 20-04.160016E | MC |
|
| 58-27.223946N | 20-03.996008E | MC |
|
| 58-27.631327N | 20-03.818331E | MC |
|
| 58-28.037027N | 20-03.627056E | MC |
|
| 58-28.440879N | 20-03.422256E | MC |
|
| 58-28.842829N | 20-03.203914E | MC |
|
| 58-29.242657N | 20-02.972096E | MC |
|
| 58-29.640357N | 20-02.726897E | MC |
|
| 58-30.035711N | 20-02.468381E | MC |
|
| 58-30.428655N | 20-02.196740E | MC |
|
| 58-30.819030N | 20-01.911840E | MC |
|
| 58-31.206720N | 20-01.613866E | MC |
|
| 58-31.591613N | 20-01.302898E | MC |
|
| 58-31.973648N | 20-00.979025E | MC |
|
| 58-32.352606N | 20-00.642313E | MC |
|
| 58-32.728427N | 20-00.292852E | MC |
|
| 58-33.100994N | 19-59.930826E | MC |
|
| 58-33.470195N | 19-59.556317E | MC |
|
| 58-33.835866N | 19-59.169298E | MC |
|
| 58-34.197940N | 19-58.770064E | MC |
|
| 58-34.556308N | 19-58.358595E | MC |
|
| 58-34.910849N | 19-57.935181E | MC |
|
| 58-35.261452N | 19-57.499802E | MC |
|
| 58-35.608006N | 19-57.052542E | MC |
|
| 58-35.950442N | 19-56.593698E | MC |
|
| 58-36.288594N | 19-56.123348E | MC |
|
| 58-36.622351N | 19-55.641474E | MC |
|
| 58-36.951643N | 19-55.148476E | MC |
|
| 58-37.276360N | 19-54.644337E | MC |
|
| 58-37.596434N | 19-54.129357E | MC |
|
| 58-37.911706N | 19-53.603408E | MC |
|
| 58-38.222154N | 19-53.067003E | MC |
|
| 58-38.527565N | 19-52.520009E | MC |
|
| 58-38.827979N | 19-51.962740E | MC |
|
| 58-39.123171N | 19-51.395373E | MC |
|
| 58-39.413136N | 19-50.818010E | MC |
|
| 58-39.697805N | 19-50.230952E | MC |
|
| 58-39.923423N | 19-49.750356E | MC |
|
80 | 58-39.926620N | 19-49.744271E | AZ |
|
| 58-40.221860N | 19-49.176632E | MC |
|
| 58-40.511816N | 19-48.598989E | MC |
|
| 58-40.796477N | 19-48.011549E | MC |
|
| 58-41.075673N | 19-47.414495E | MC |
|
| 58-41.349339N | 19-46.808029E | MC |
|
| 58-41.617467N | 19-46.192356E | MC |
|
| 58-41.879831N | 19-45.567654E | MC |
|
| 58-42.136479N | 19-44.934037E | MC |
|
| 58-42.387290N | 19-44.291800E | MC |
|
| 58-42.632151N | 19-43.641034E | MC |
|
| 58-42.870995N | 19-42.982045E | MC |
|
| 58-43.103815N | 19-42.314937E | MC |
|
| 58-43.330437N | 19-41.640002E | MC |
|
| 58-43.550852N | 19-40.957449E | MC |
|
| 58-43.764942N | 19-40.267474E | MC |
|
| 58-43.972751N | 19-39.570295E | MC |
|
| 58-44.174057N | 19-38.866093E | MC |
|
| 58-44.368901N | 19-38.155087E | MC |
|
| 58-44.557223N | 19-37.437481E | MC |
|
| 58-44.738954N | 19-36.713582E | MC |
|
| 58-44.913979N | 19-35.983587E | MC |
|
573
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-45.082291N | 19-35.247606E | MC |
|
| 58-45.243821N | 19-34.506050E | MC |
|
| 58-45.398560N | 19-33.759132E | MC |
|
| 58-45.546395N | 19-33.006947E | MC |
| 81 | 58-45.604188N | 19-32.701569E | AZ |
|
| 58-45.753556N | 19-32.014675E | MC |
|
| 58-45.908270N | 19-31.267511E | MC |
|
| 58-46.056131N | 19-30.515094E | MC |
|
| 58-46.197071N | 19-29.757837E | MC |
|
| 58-46.331034N | 19-28.995738E | MC |
|
| 58-46.458003N | 19-28.229219E | MC |
|
| 58-46.577971N | 19-27.458494E | MC |
|
| 58-46.690768N | 19-26.683754E | MC |
|
| 58-46.796547N | 19-25.905235E | MC |
|
| 58-46.895080N | 19-25.123228E | MC |
|
| 58-46.986521N | 19-24.337966E | MC |
|
| 58-47.070701N | 19-23.549645E | MC |
|
| 58-47.147661N | 19-22.758589E | MC |
|
| 58-47.217340N | 19-21.965007E | MC |
| 82 | 58-47.262189N | 19-21.392661E | AZ |
|
| 58-47.557377N | 19-21.941359E | MC |
|
| 58-47.863100N | 19-22.490196E | MC |
|
| 58-48.173666N | 19-23.028893E | MC |
|
| 58-48.489085N | 19-23.557138E | MC |
|
| 58-48.809147N | 19-24.074905E | MC |
| 83 | 58-48.984698N | 19-24.349034E | AZ |
|
| 58-50.090159N | 19-26.133458E | ML |
|
| 58-51.522910N | 19-28.450042E | ML |
|
| 58-52.954980N | 19-30.769739E | ML |
|
| 58-54.386306N | 19-33.092757E | ML |
|
| 58-55.816948N | 19-35.418900E | ML |
|
| 58-57.246899N | 19-37.748278E | ML |
|
| 58-58.676104N | 19-40.080891E | ML |
|
| 59-00.104615N | 19-42.416752E | ML |
| 84 | 59-00.555909N | 19-43.155455E | AZ |
|
| 59-01.403798N | 19-45.520031E | ML |
|
| 59-02.064568N | 19-47.365325E | ML |
|
| 59-02.724825N | 19-49.211886E | ML |
|
| 59-03.384684N | 19-51.059523E | ML |
| 85 | 59-04.112609N | 19-53.100681E | AZ |
|
| 59-04.360352N | 19-53.968983E | MC |
|
| 59-04.570337N | 19-54.670629E | MC |
|
| 59-04.786521N | 19-55.365242E | MC |
|
| 59-05.008860N | 19-56.052609E | MC |
|
| 59-05.237261N | 19-56.732405E | MC |
|
| 59-05.471675N | 19-57.404522E | MC |
|
| 59-05.712060N | 19-58.068748E | MC |
|
| 59-05.958264N | 19-58.724853E | MC |
|
| 59-06.210293N | 19-59.372736E | MC |
|
| 59-06.468054N | 20-00.012072E | MC |
|
| 59-06.731499N | 20-00.642749E | MC |
|
| 59-07.000478N | 20-01.264538E | MC |
|
| 59-07.274947N | 20-01.877224E | MC |
|
| 59-07.554805N | 20-02.480688E | MC |
|
| 59-07.840004N | 20-03.074820E | MC |
|
| 59-08.130456N | 20-03.659186E | MC |
|
| 59-08.426051N | 20-04.233875E | MC |
|
| 59-08.726750N | 20-04.798568E | MC |
|
| 59-09.032399N | 20-05.353134E | MC |
|
| 59-09.342900N | 20-05.897350E | MC |
574
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 59-09.658255N | 20-06.431214E | MC |
|
| 59-09.978266N | 20-06.954380E | MC |
|
| 59-10.302883N | 20-07.466735E | MC |
|
| 59-10.632060N | 20-07.968164E | MC |
|
| 59-10.965593N | 20-08.458423E | MC |
|
| 59-11.303483N | 20-08.937512E | MC |
|
| 59-11.645531N | 20-09.405082E | MC |
|
| 59-11.991734N | 20-09.861234E | MC |
|
| 59-12.341893N | 20-10.305619E | MC |
|
| 59-12.696014N | 20-10.738129E | MC |
|
| 59-13.053884N | 20-11.158729E | MC |
|
| 59-13.415460N | 20-11.567197E | MC |
|
| 59-13.780582N | 20-11.963505E | MC |
|
| 59-14.149213N | 20-12.347325E | MC |
|
| 59-14.521187N | 20-12.718735E | MC |
|
| 59-14.896405N | 20-13.077606E | MC |
|
| 59-15.274769N | 20-13.423709E | MC |
|
| 59-15.656120N | 20-13.757014E | MC |
|
| 59-16.040410N | 20-14.077402E | MC |
|
| 59-16.427484N | 20-14.384737E | MC |
|
86 | 59-16.808323N | 20-14.672267E | AZ |
|
| 59-17.101751N | 20-14.510787E | ML |
|
| 59-18.061848N | 20-13.981866E | ML |
|
| 59-19.021910N | 20-13.452575E | ML |
|
| 59-19.981942N | 20-12.922807E | ML |
|
| 59-20.941894N | 20-12.392449E | ML |
|
| 59-21.901869N | 20-11.861621E | ML |
|
| 59-22.861760N | 20-11.330306E | ML |
|
| 59-23.821620N | 20-10.798512E | ML |
|
| 59-24.781454N | 20-10.266132E | ML |
|
| 59-25.741253N | 20-09.733376E | ML |
|
87 | 59-26.701000N | 20-09.200000E | AZ |
|
| 59-27.299585N | 20-08.356063E | ML |
|
| 59-28.109655N | 20-07.212744E | ML |
|
| 59-28.919569N | 20-06.068520E | ML |
|
| 59-29.729381N | 20-04.923397E | ML |
|
| 59-30.538934N | 20-03.777244E | ML |
|
| 59-31.348379N | 20-02.630295E | ML |
|
| 59-32.157614N | 20-01.482428E | ML |
|
88 | 59-32.847516N | 20-00.503008E | AZ |
|
575
Bilaga 6 | SOU 2015:10 |
Den tredje yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som inte ingår i Sveriges angränsande zon
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
89 | 58-23.172414N | 18-24.832628E | AZ |
| 58-22.798491N | 18-24.859303E | MC |
| 58-22.381239N | 18-24.902929E | MC |
| 58-21.964478N | 18-24.960444E | MC |
| 58-21.548263N | 18-25.031845E | MC |
| 58-21.132758N | 18-25.116936E | MC |
| 58-20.718123N | 18-25.215826E | MC |
| 58-20.304470N | 18-25.328313E | MC |
| 58-19.891847N | 18-25.454599E | MC |
| 58-19.480531N | 18-25.594396E | MC |
| 58-19.070464N | 18-25.747792E | MC |
| 58-18.661914N | 18-25.914807E | MC |
| 58-18.254998N | 18-26.095136E | MC |
90 | 58-18.016177N | 18-26.207609E | AZ |
| 58-17.886574N | 18-25.623408E | MC |
| 58-17.718232N | 18-24.896952E | MC |
| 58-17.543142N | 18-24.176317E | MC |
| 58-17.361408N | 18-23.461725E | MC |
| 58-17.173083N | 18-22.753287E | MC |
91 | 58-17.003468N | 18-22.140756E | AZ |
| 58-16.821052N | 18-21.455340E | MC |
| 58-16.626171N | 18-20.753513E | MC |
| 58-16.424849N | 18-20.058482E | MC |
| 58-16.217030N | 18-19.370347E | MC |
| 58-16.002872N | 18-18.689332E | MC |
| 58-15.782430N | 18-18.015549E | MC |
92 | 58-15.583505N | 18-17.429551E | AZ |
| 58-15.291766N | 18-16.600384E | MC |
| 58-15.052861N | 18-15.949908E | MC |
| 58-14.807978N | 18-15.307626E | MC |
| 58-14.557166N | 18-14.673750E | MC |
| 58-14.300537N | 18-14.048291E | MC |
| 58-14.038081N | 18-13.431660E | MC |
| 58-13.769959N | 18-12.823975E | MC |
| 58-13.496279N | 18-12.225351E | MC |
| 58-13.217036N | 18-11.636093E | MC |
| 58-12.932391N | 18-11.056218E | MC |
93 | 58-12.779358N | 18-10.752915E | AZ |
| 58-12.594988N | 18-10.306265E | MC |
| 58-12.332556N | 18-09.690104E | MC |
| 58-12.064466N | 18-09.082790E | MC |
| 58-11.790709N | 18-08.484733E | MC |
| 58-11.511505N | 18-07.895851E | MC |
| 58-11.226846N | 18-07.316552E | MC |
| 58-10.936843N | 18-06.746848E | MC |
94 | 58-10.717984N | 18-06.329891E | AZ |
| 58-10.436158N | 18-05.795877E | MC |
| 58-10.135752N | 18-05.246006E | MC |
95 | 58-09.989558N | 18-04.985355E | AZ |
96 | 58-09.793511N | 18-04.416974E | AZ |
| 58-09.584096N | 18-03.779395E | MC |
| 58-09.357418N | 18-03.115167E | MC |
| 58-09.124623N | 18-02.458619E | MC |
| 58-08.885760N | 18-01.810066E | MC |
| 58-08.640882N | 18-01.169616E | MC |
576
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-08.390040N | 18-00.537480E | MC |
|
| 58-08.133393N | 17-59.913878E | MC |
|
| 58-07.870992N | 17-59.299020E | MC |
|
| 58-07.602891N | 17-58.693013E | MC |
|
| 58-07.329191N | 17-58.096175E | MC |
|
| 58-07.049949N | 17-57.508510E | MC |
|
| 58-06.765268N | 17-56.930333E | MC |
|
| 58-06.475306N | 17-56.361863E | MC |
|
| 58-06.180066N | 17-55.803098E | MC |
|
| 58-05.879650N | 17-55.254354E | MC |
|
| 58-05.574220N | 17-54.715745E | MC |
|
97 | 58-05.363325N | 17-54.354810E | AZ |
|
| 58-05.128869N | 17-53.957523E | MC |
|
| 58-04.813552N | 17-53.439668E | MC |
|
| 58-04.493486N | 17-52.932476E | MC |
|
| 58-04.168776N | 17-52.436056E | MC |
|
| 58-03.839422N | 17-51.950608E | MC |
|
| 58-03.505640N | 17-51.476150E | MC |
|
98 | 58-03.121519N | 17-50.951247E | AZ |
|
| 58-02.904617N | 17-50.656129E | MC |
|
| 58-02.562222N | 17-50.204282E | MC |
|
| 58-02.215663N | 17-49.763946E | MC |
|
| 58-01.865048N | 17-49.335226E | MC |
|
| 58-01.510484N | 17-48.918229E | MC |
|
99 | 58-01.088967N | 17-48.443387E | AZ |
|
| 58-00.942358N | 17-48.279590E | MC |
|
| 58-00.580258N | 17-47.886544E | MC |
|
| 58-00.214534N | 17-47.505437E | MC |
|
| 57-59.845341N | 17-47.136685E | MC |
|
| 57-59.472736N | 17-46.780184E | MC |
|
| 57-59.096878N | 17-46.436147E | MC |
|
| 57-58.717931N | 17-46.104579E | MC |
|
| 57-58.335891N | 17-45.785680E | MC |
|
| 57-57.950976N | 17-45.479460E | MC |
|
100 | 57-57.599592N | 17-45.212849E | AZ |
|
| 57-57.420531N | 17-45.058220E | MC |
|
101 | 57-56.938398N | 17-44.658429E | AZ |
|
| 57-56.770193N | 17-44.519935E | MC |
|
| 57-56.385226N | 17-44.213968E | MC |
|
| 57-55.997549N | 17-43.920679E | MC |
|
102 | 57-55.802180N | 17-43.778621E | AZ |
|
| 57-55.348835N | 17-43.451636E | MC |
|
| 57-54.955831N | 17-43.184268E | MC |
|
| 57-54.560492N | 17-42.929892E | MC |
|
103 | 57-54.379445N | 17-42.818276E | AZ |
|
104 | 57-54.030657N | 17-42.471534E | AZ |
|
| 57-53.779868N | 17-41.947966E | MC |
|
| 57-53.495241N | 17-41.373291E | MC |
|
| 57-53.205249N | 17-40.808191E | MC |
|
105 | 57-53.029436N | 17-40.475123E | AZ |
|
106 | 57-52.959023N | 17-40.328989E | AZ |
|
| 57-53.622414N | 17-40.788018E | ML |
|
| 57-56.419341N | 17-42.726460E | ML |
|
| 57-59.215768N | 17-44.670035E | ML |
|
| 58-02.011693N | 17-46.618664E | ML |
|
| 58-04.807060N | 17-48.572365E | ML |
|
| 58-07.601918N | 17-50.531267E | ML |
|
107 | 58-08.670357N | 17-51.281538E | AZ |
|
| 58-08.874708N | 17-51.462408E | MC |
|
| 58-09.256184N | 17-51.785040E | MC |
|
577
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-09.640627N | 17-52.095072E | MC |
|
| 58-10.027824N | 17-52.392481E | MC |
|
| 58-10.417724N | 17-52.677156E | MC |
|
| 58-10.810170N | 17-52.948977E | MC |
|
| 58-11.205055N | 17-53.207927E | MC |
|
| 58-11.602276N | 17-53.453891E | MC |
|
| 58-12.001675N | 17-53.686747E | MC |
|
| 58-12.403145N | 17-53.906480E | MC |
|
| 58-12.806582N | 17-54.112971E | MC |
|
| 58-13.211828N | 17-54.306100E | MC |
|
| 58-13.618829N | 17-54.485957E | MC |
|
| 58-14.027425N | 17-54.652419E | MC |
|
| 58-14.437462N | 17-54.805261E | MC |
|
| 58-14.848827N | 17-54.944672E | MC |
|
| 58-15.261416N | 17-55.070533E | MC |
| 108 | 58-15.789468N | 17-55.209736E | AZ |
|
| 58-16.628321N | 17-58.782685E | ML |
|
| 58-17.674474N | 18-03.252383E | ML |
|
| 58-18.717971N | 18-07.726613E | ML |
|
| 58-19.758867N | 18-12.205169E | ML |
| 109 | 58-19.915215N | 18-12.879308E | AZ |
|
| 58-20.025557N | 18-13.478708E | MC |
|
| 58-20.170397N | 18-14.223964E | MC |
|
| 58-20.321973N | 18-14.964511E | MC |
|
| 58-20.480243N | 18-15.699940E | MC |
|
| 58-20.645154N | 18-16.430251E | MC |
|
| 58-20.816721N | 18-17.154940E | MC |
|
| 58-20.994785N | 18-17.873997E | MC |
|
| 58-21.179405N | 18-18.587227E | MC |
|
| 58-21.370430N | 18-19.294313E | MC |
|
| 58-21.567868N | 18-19.995055E | MC |
|
| 58-21.771670N | 18-20.689249E | MC |
|
| 58-21.981737N | 18-21.376684E | MC |
|
| 58-22.197966N | 18-22.057252E | MC |
|
| 58-22.420366N | 18-22.730649E | MC |
|
| 58-22.648891N | 18-23.396668E | MC |
|
| 58-22.883384N | 18-24.055197E | MC |
| 110 | 58-23.172414N | 18-24.832628E | AZ |
Den fjärde yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Bottenhavet
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
111 | 60-35.344171N | 19-12.475726E | AZ |
| 60-35.465814N | 19-12.507827E | ML |
| 60-35.990201N | 19-12.646220E | ML |
| 60-36.514446N | 19-12.784612E | ML |
| 60-37.038549N | 19-12.923005E | ML |
| 60-37.562509N | 19-13.061397E | ML |
| 60-38.086327N | 19-13.199789E | ML |
| 60-38.610002N | 19-13.338182E | ML |
| 60-39.133536N | 19-13.476574E | ML |
| 60-39.656927N | 19-13.614967E | ML |
| 60-40.180176N | 19-13.753359E | ML |
112 | 60-40.701885N | 19-13.891382E | AZ |
| 60-41.228020N | 19-13.964373E | ML |
| 60-41.754010N | 19-14.037364E | ML |
578
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 60-42.279857N | 19-14.110355E | ML |
|
| 60-42.805560N | 19-14.183346E | ML |
|
| 60-43.331119N | 19-14.256337E | ML |
|
| 60-43.856534N | 19-14.329328E | ML |
|
| 60-44.381806N | 19-14.402319E | ML |
|
| 60-44.906934N | 19-14.475310E | ML |
|
| 60-45.431918N | 19-14.548302E | ML |
|
| 60-45.956759N | 19-14.621293E | ML |
|
| 60-46.481456N | 19-14.694284E | ML |
|
| 60-47.006010N | 19-14.767275E | ML |
|
| 60-47.530420N | 19-14.840266E | ML |
|
| 60-48.054686N | 19-14.913257E | ML |
|
| 60-48.578809N | 19-14.986248E | ML |
|
| 60-49.102789N | 19-15.059239E | ML |
|
| 60-49.626625N | 19-15.132230E | ML |
|
| 60-50.150318N | 19-15.205221E | ML |
|
113 | 60-50.523744N | 19-15.257278E | AZ |
|
| 60-50.661996N | 19-14.763361E | MC |
|
| 60-50.863441N | 19-14.013405E | MC |
|
| 60-51.058406N | 19-13.256140E | MC |
|
| 60-51.246827N | 19-12.491894E | MC |
|
| 60-51.428640N | 19-11.720886E | MC |
|
| 60-51.603780N | 19-10.943446E | MC |
|
| 60-51.772190N | 19-10.159572E | MC |
|
| 60-51.933855N | 19-09.369712E | MC |
|
| 60-52.088660N | 19-08.574078E | MC |
|
| 60-52.236649N | 19-07.772906E | MC |
|
114 | 60-52.379232N | 19-06.957089E | AZ |
|
| 60-53.244660N | 19-01.851523E | ML |
|
| 60-54.106891N | 18-56.741348E | ML |
|
| 60-54.965920N | 18-51.626577E | ML |
|
| 60-55.821741N | 18-46.507223E | ML |
|
| 60-56.674294N | 18-41.383292E | ML |
|
| 60-57.523571N | 18-36.254909E | ML |
|
| 60-58.369626N | 18-31.121871E | ML |
|
| 60-59.212450N | 18-25.984303E | ML |
|
115 | 60-59.533831N | 18-24.018798E | AZ |
|
116 | 60-59.630824N | 18-23.640505E | AZ |
|
| 61-00.340664N | 18-21.785952E | ML |
|
| 61-01.453198N | 18-18.874254E | ML |
|
117 | 61-02.926151N | 18-15.010015E | AZ |
|
| 61-03.261231N | 18-14.848396E | ML |
|
| 61-05.391680N | 18-13.820179E | ML |
|
| 61-07.521955N | 18-12.789608E | ML |
|
| 61-09.652108N | 18-11.756678E | ML |
|
118 | 61-10.035062N | 18-11.570780E | AZ |
|
119 | 61-10.235071N | 18-11.687240E | AZ |
|
| 61-10.646705N | 18-11.918958E | MC |
|
| 61-11.458288N | 18-12.328795E | MC |
|
| 61-12.276314N | 18-12.679980E | MC |
|
| 61-13.099721N | 18-12.972108E | MC |
|
120 | 61-13.390569N | 18-13.060744E | AZ |
|
| 61-16.564562N | 18-13.988778E | ML |
|
| 61-19.738356N | 18-14.919873E | ML |
|
| 61-22.912111N | 18-15.854177E | ML |
|
| 61-26.085660N | 18-16.791803E | ML |
|
121 | 61-28.040177N | 18-17.370821E | AZ |
|
| 61-30.093216N | 18-18.439237E | ML |
|
| 61-32.258152N | 18-19.568485E | ML |
|
| 61-34.422903N | 18-20.700432E | ML |
|
579
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-36.587523N | 18-21.835093E | ML |
| 122 | 61-36.811335N | 18-21.952589E | AZ |
|
| 61-37.007541N | 18-22.072320E | MC |
|
| 61-37.410638N | 18-22.302492E | MC |
|
| 61-37.815497N | 18-22.517891E | MC |
|
| 61-38.222115N | 18-22.718621E | MC |
|
| 61-38.630339N | 18-22.904431E | MC |
|
| 61-39.040062N | 18-23.075298E | MC |
|
| 61-39.451070N | 18-23.231190E | MC |
|
| 61-39.863366N | 18-23.371984E | MC |
|
| 61-40.276735N | 18-23.497760E | MC |
|
| 61-40.691070N | 18-23.608384E | MC |
| 123 | 61-40.926521N | 18-23.662398E | AZ |
|
| 61-41.737953N | 18-23.915566E | ML |
|
| 61-43.499988N | 18-24.466056E | ML |
|
| 61-45.261973N | 18-25.017648E | ML |
|
| 61-47.023910N | 18-25.570232E | ML |
|
| 61-48.785849N | 18-26.123930E | ML |
|
| 61-50.547683N | 18-26.678734E | ML |
|
| 61-52.309470N | 18-27.234541E | ML |
|
| 61-54.071258N | 18-27.791472E | ML |
| 124 | 61-55.722064N | 18-28.314271E | AZ |
|
| 61-55.942373N | 18-28.459095E | MC |
|
| 61-56.343450N | 18-28.706696E | MC |
|
| 61-56.746461N | 18-28.939406E | MC |
|
| 61-57.151298N | 18-29.157316E | MC |
|
| 61-57.557859N | 18-29.360178E | MC |
|
| 61-57.966090N | 18-29.548090E | MC |
|
| 61-58.375726N | 18-29.720898E | MC |
|
| 61-58.786714N | 18-29.878585E | MC |
| 125 | 61-59.142454N | 18-30.001578E | AZ |
|
| 62-01.287209N | 18-31.158917E | ML |
|
| 62-02.492468N | 18-31.810499E | ML |
|
| 62-03.697666N | 18-32.462966E | ML |
|
| 62-04.902804N | 18-33.116320E | ML |
|
| 62-06.107884N | 18-33.770448E | ML |
| 126 | 62-06.198064N | 18-33.819471E | AZ |
|
| 62-06.631500N | 18-34.072507E | MC |
|
| 62-07.036317N | 18-34.291558E | MC |
| 127 | 62-07.451812N | 18-34.499879E | AZ |
| 128 | 62-07.501645N | 18-34.526484E | AZ |
|
| 62-09.254075N | 18-35.448643E | ML |
|
| 62-11.006386N | 18-36.372519E | ML |
|
| 62-12.758576N | 18-37.298234E | ML |
|
| 62-14.510647N | 18-38.225678E | ML |
|
| 62-16.262594N | 18-39.154972E | ML |
|
| 62-18.014476N | 18-40.086013E | ML |
| 129 | 62-19.387562N | 18-40.817171E | AZ |
| 130 | 62-20.236229N | 18-42.414887E | AZ |
|
| 62-20.439122N | 18-42.792998E | MC |
|
| 62-20.758657N | 18-43.371492E | MC |
|
| 62-21.082843N | 18-43.938128E | MC |
|
| 62-21.411472N | 18-44.492646E | MC |
| 131 | 62-21.672038N | 18-44.918499E | AZ |
|
| 62-23.199109N | 18-47.382577E | ML |
|
| 62-24.725469N | 18-49.850867E | ML |
|
| 62-26.251118N | 18-52.323379E | ML |
|
| 62-27.775944N | 18-54.800109E | ML |
|
| 62-29.300107N | 18-57.281088E | ML |
|
| 62-30.823499N | 18-59.766196E | ML |
580
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-32.346113N | 19-02.255674E | ML |
|
| 62-33.868006N | 19-04.749307E | ML |
|
| 62-35.389172N | 19-07.247223E | ML |
|
132 | 62-36.735509N | 19-09.462739E | AZ |
|
| 62-38.172060N | 19-11.922629E | ML |
|
| 62-39.779356N | 19-14.681074E | ML |
|
| 62-41.385705N | 19-17.444414E | ML |
|
133 | 62-41.717764N | 19-18.016438E | AZ |
|
| 62-43.064154N | 19-20.444087E | ML |
|
| 62-44.609190N | 19-23.236162E | ML |
|
| 62-46.153366N | 19-26.033024E | ML |
|
| 62-47.696564N | 19-28.834906E | ML |
|
| 62-49.238841N | 19-31.641590E | ML |
|
| 62-50.780191N | 19-34.453206E | ML |
|
| 62-52.320558N | 19-37.269757E | ML |
|
| 62-53.859991N | 19-40.091262E | ML |
|
134 | 62-54.178315N | 19-40.675611E | AZ |
|
| 62-54.809694N | 19-45.062155E | ML |
|
| 62-55.219130N | 19-47.916545E | ML |
|
135 | 62-55.482975N | 19-49.760434E | AZ |
|
| 62-55.757267N | 19-50.138177E | ML |
|
| 62-56.172270N | 19-50.709784E | ML |
|
| 62-56.587175N | 19-51.281391E | ML |
|
| 62-57.001982N | 19-51.852998E | ML |
|
| 62-57.416690N | 19-52.424604E | ML |
|
| 62-57.831300N | 19-52.996211E | ML |
|
| 62-58.245812N | 19-53.567818E | ML |
|
| 62-58.660225N | 19-54.139425E | ML |
|
| 62-59.074541N | 19-54.711031E | ML |
|
| 62-59.488758N | 19-55.282638E | ML |
|
| 62-59.902877N | 19-55.854245E | ML |
|
| 63-00.316898N | 19-56.425851E | ML |
|
| 63-00.730821N | 19-56.997458E | ML |
|
| 63-01.144646N | 19-57.569065E | ML |
|
| 63-01.558372N | 19-58.140672E | ML |
|
| 63-01.972001N | 19-58.712278E | ML |
|
| 63-02.385531N | 19-59.283885E | ML |
|
| 63-02.798963N | 19-59.855492E | ML |
|
| 63-03.212298N | 20-00.427099E | ML |
|
| 63-03.625534N | 20-00.998705E | ML |
|
| 63-04.038673N | 20-01.570312E | ML |
|
| 63-04.451713N | 20-02.141919E | ML |
|
| 63-04.864655N | 20-02.713525E | ML |
|
| 63-05.277500N | 20-03.285132E | ML |
|
| 63-05.690247N | 20-03.856739E | ML |
|
| 63-06.102895N | 20-04.428346E | ML |
|
| 63-06.515446N | 20-04.999952E | ML |
|
| 63-06.927899N | 20-05.571559E | ML |
|
| 63-07.340254N | 20-06.143166E | ML |
|
| 63-07.752511N | 20-06.714773E | ML |
|
| 63-08.164671N | 20-07.286379E | ML |
|
| 63-08.576732N | 20-07.857986E | ML |
|
| 63-08.988696N | 20-08.429593E | ML |
|
| 63-09.400562N | 20-09.001199E | ML |
|
| 63-09.812331N | 20-09.572806E | ML |
|
136 | 63-09.986073N | 20-09.814008E | AZ |
|
581
Bilaga 6 | SOU 2015:10 |
Den femte yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Bottenviken
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
137 | 63-38.014813N | 21-22.042939E | AZ |
| 63-38.055231N | 21-22.199272E | ML |
| 63-38.295587N | 21-23.128797E | ML |
| 63-38.535910N | 21-24.058323E | ML |
| 63-38.776199N | 21-24.987848E | ML |
| 63-39.016453N | 21-25.917373E | ML |
| 63-39.256674N | 21-26.846899E | ML |
| 63-39.496860N | 21-27.776424E | ML |
| 63-39.737013N | 21-28.705949E | ML |
| 63-39.977132N | 21-29.635474E | ML |
138 | 63-40.012700N | 21-29.773173E | AZ |
| 63-40.419937N | 21-30.334794E | ML |
| 63-40.827076N | 21-30.896414E | ML |
| 63-41.234117N | 21-31.458035E | ML |
| 63-41.641061N | 21-32.019655E | ML |
| 63-42.047907N | 21-32.581276E | ML |
| 63-42.454655N | 21-33.142897E | ML |
| 63-42.861306N | 21-33.704517E | ML |
| 63-43.267859N | 21-34.266138E | ML |
| 63-43.674315N | 21-34.827759E | ML |
| 63-44.080673N | 21-35.389379E | ML |
| 63-44.486933N | 21-35.951000E | ML |
| 63-44.893096N | 21-36.512620E | ML |
| 63-45.299161N | 21-37.074241E | ML |
| 63-45.705129N | 21-37.635862E | ML |
| 63-46.110999N | 21-38.197482E | ML |
| 63-46.516772N | 21-38.759103E | ML |
| 63-46.922447N | 21-39.320723E | ML |
| 63-47.328025N | 21-39.882344E | ML |
| 63-47.733506N | 21-40.443965E | ML |
| 63-48.138889N | 21-41.005585E | ML |
| 63-48.544175N | 21-41.567206E | ML |
| 63-48.949363N | 21-42.128827E | ML |
| 63-49.354454N | 21-42.690447E | ML |
| 63-49.759447N | 21-43.252068E | ML |
| 63-50.164344N | 21-43.813688E | ML |
| 63-50.569143N | 21-44.375309E | ML |
| 63-50.973844N | 21-44.936930E | ML |
| 63-51.378449N | 21-45.498550E | ML |
| 63-51.782956N | 21-46.060171E | ML |
| 63-52.187366N | 21-46.621792E | ML |
| 63-52.591679N | 21-47.183412E | ML |
| 63-52.995894N | 21-47.745033E | ML |
| 63-53.400013N | 21-48.306653E | ML |
| 63-53.804034N | 21-48.868274E | ML |
| 63-54.207958N | 21-49.429895E | ML |
| 63-54.611785N | 21-49.991515E | ML |
| 63-55.015515N | 21-50.553136E | ML |
| 63-55.419147N | 21-51.114756E | ML |
| 63-55.822683N | 21-51.676377E | ML |
| 63-56.226122N | 21-52.237998E | ML |
| 63-56.629463N | 21-52.799618E | ML |
| 63-57.032708N | 21-53.361239E | ML |
| 63-57.435856N | 21-53.922860E | ML |
| 63-57.838906N | 21-54.484480E | ML |
| 63-58.241860N | 21-55.046101E | ML |
582
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-58.644717N | 21-55.607721E | ML |
|
| 63-59.047477N | 21-56.169342E | ML |
|
| 63-59.450139N | 21-56.730963E | ML |
|
| 63-59.852705N | 21-57.292583E | ML |
|
| 64-00.255175N | 21-57.854204E | ML |
|
| 64-00.657547N | 21-58.415825E | ML |
|
| 64-01.059822N | 21-58.977445E | ML |
|
| 64-01.462001N | 21-59.539066E | ML |
|
| 64-01.864083N | 22-00.100686E | ML |
|
| 64-02.266068N | 22-00.662307E | ML |
|
| 64-02.667956N | 22-01.223928E | ML |
|
| 64-03.069748N | 22-01.785548E | ML |
|
| 64-03.471443N | 22-02.347169E | ML |
|
| 64-03.873041N | 22-02.908790E | ML |
|
| 64-04.274542N | 22-03.470410E | ML |
|
| 64-04.675947N | 22-04.032031E | ML |
|
| 64-05.077255N | 22-04.593651E | ML |
|
| 64-05.478467N | 22-05.155272E | ML |
|
| 64-05.879581N | 22-05.716893E | ML |
|
| 64-06.280600N | 22-06.278513E | ML |
|
| 64-06.681521N | 22-06.840134E | ML |
|
| 64-07.082346N | 22-07.401754E | ML |
|
| 64-07.483075N | 22-07.963375E | ML |
|
| 64-07.883707N | 22-08.524996E | ML |
|
| 64-08.284243N | 22-09.086616E | ML |
|
| 64-08.684682N | 22-09.648237E | ML |
|
| 64-09.085024N | 22-10.209858E | ML |
|
| 64-09.485270N | 22-10.771478E | ML |
|
| 64-09.885420N | 22-11.333099E | ML |
|
| 64-10.285473N | 22-11.894719E | ML |
|
| 64-10.685430N | 22-12.456340E | ML |
|
| 64-11.085290N | 22-13.017961E | ML |
|
| 64-11.485054N | 22-13.579581E | ML |
|
| 64-11.884722N | 22-14.141202E | ML |
|
| 64-12.284294N | 22-14.702823E | ML |
|
| 64-12.683769N | 22-15.264443E | ML |
|
| 64-13.083147N | 22-15.826064E | ML |
|
| 64-13.482430N | 22-16.387684E | ML |
|
| 64-13.881616N | 22-16.949305E | ML |
|
| 64-14.280706N | 22-17.510926E | ML |
|
| 64-14.679700N | 22-18.072546E | ML |
|
| 64-15.078598N | 22-18.634167E | ML |
|
| 64-15.477399N | 22-19.195787E | ML |
|
| 64-15.876104N | 22-19.757408E | ML |
|
| 64-16.274713N | 22-20.319029E | ML |
|
| 64-16.673226N | 22-20.880649E | ML |
|
| 64-17.071643N | 22-21.442270E | ML |
|
| 64-17.469964N | 22-22.003891E | ML |
|
| 64-17.868189N | 22-22.565511E | ML |
|
| 64-18.266317N | 22-23.127132E | ML |
|
| 64-18.664350N | 22-23.688752E | ML |
|
| 64-19.062286N | 22-24.250373E | ML |
|
| 64-19.460127N | 22-24.811994E | ML |
|
| 64-19.857871N | 22-25.373614E | ML |
|
| 64-20.255520N | 22-25.935235E | ML |
|
| 64-20.653073N | 22-26.496856E | ML |
|
| 64-21.050529N | 22-27.058476E | ML |
|
| 64-21.447890N | 22-27.620097E | ML |
|
| 64-21.845155N | 22-28.181717E | ML |
|
| 64-22.242324N | 22-28.743338E | ML |
|
583
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-22.639397N | 22-29.304959E | ML |
|
| 64-23.036374N | 22-29.866579E | ML |
|
| 64-23.433256N | 22-30.428200E | ML |
|
| 64-23.830041N | 22-30.989821E | ML |
|
| 64-24.226731N | 22-31.551441E | ML |
|
| 64-24.623325N | 22-32.113062E | ML |
| 139 | 64-24.670344N | 22-32.179644E | AZ |
| 140 | 64-24.994338N | 22-32.255633E | AZ |
|
| 64-25.396443N | 22-32.341986E | MC |
|
| 64-25.812784N | 22-32.414782E | MC |
|
| 64-26.229610N | 22-32.470841E | MC |
|
| 64-26.646762N | 22-32.510105E | MC |
|
| 64-27.064135N | 22-32.532531E | MC |
|
| 64-27.481673N | 22-32.538093E | MC |
|
| 64-27.899166N | 22-32.526719E | MC |
|
| 64-28.316498N | 22-32.498489E | MC |
|
| 64-28.733511N | 22-32.453346E | MC |
|
| 64-29.150204N | 22-32.391277E | MC |
|
| 64-29.566304N | 22-32.312320E | MC |
|
| 64-29.981750N | 22-32.216570E | MC |
| 141 | 64-30.418062N | 22-32.097163E | AZ |
|
| 64-30.841761N | 22-31.965033E | MC |
|
| 64-31.254491N | 22-31.818741E | MC |
|
| 64-31.666024N | 22-31.655581E | MC |
|
| 64-32.076295N | 22-31.475775E | MC |
|
| 64-32.485142N | 22-31.279265E | MC |
|
| 64-32.892452N | 22-31.066134E | MC |
|
| 64-33.298063N | 22-30.836326E | MC |
|
| 64-33.701907N | 22-30.590061E | MC |
|
| 64-34.103824N | 22-30.327285E | MC |
|
| 64-34.503699N | 22-30.048080E | MC |
|
| 64-34.901417N | 22-29.752530E | MC |
| 142 | 64-35.311448N | 22-29.428622E | AZ |
|
| 64-37.321095N | 22-27.906344E | ML |
|
| 64-39.011777N | 22-26.622767E | ML |
|
| 64-40.702254N | 22-25.336474E | ML |
| 143 | 64-41.956984N | 22-24.379889E | AZ |
|
| 64-42.474987N | 22-24.044788E | MC |
|
| 64-42.874839N | 22-23.764139E | MC |
|
| 64-43.272571N | 22-23.467205E | MC |
|
| 64-43.667968N | 22-23.153918E | MC |
| 144 | 64-44.067477N | 22-22.818689E | AZ |
|
| 64-46.114768N | 22-21.350722E | ML |
| 145 | 64-46.774986N | 22-20.876449E | AZ |
|
| 64-47.707235N | 22-23.974151E | ML |
| 146 | 64-48.284768N | 22-25.896831E | AZ |
|
| 64-48.370475N | 22-26.180419E | MC |
|
| 64-48.615867N | 22-26.972989E | MC |
|
| 64-48.867059N | 22-27.755617E | MC |
|
| 64-49.123960N | 22-28.528026E | MC |
|
| 64-49.386472N | 22-29.290065E | MC |
| 147 | 64-49.483747N | 22-29.565722E | AZ |
|
| 64-51.601302N | 22-35.542422E | ML |
|
| 64-52.658592N | 22-38.536536E | ML |
| 148 | 64-52.892170N | 22-39.199044E | AZ |
|
| 64-52.902722N | 22-39.775775E | MC |
|
| 64-52.927874N | 22-40.756276E | MC |
|
| 64-52.960175N | 22-41.735706E | MC |
|
| 64-52.999595N | 22-42.713684E | MC |
|
| 64-53.046198N | 22-43.689990E | MC |
584
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 6 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-53.099952N | 22-44.664243E | MC |
|
| 64-53.160764N | 22-45.636174E | MC |
|
| 64-53.228700N | 22-46.605562E | MC |
|
| 64-53.303670N | 22-47.572136E | MC |
|
| 64-53.385745N | 22-48.535547E | MC |
|
| 64-53.474834N | 22-49.495527E | MC |
|
| 64-53.570898N | 22-50.451819E | MC |
|
| 64-53.673950N | 22-51.404186E | MC |
|
| 64-53.783960N | 22-52.352247E | MC |
|
| 64-53.900828N | 22-53.295856E | MC |
|
| 64-54.024635N | 22-54.234539E | MC |
|
| 64-54.155277N | 22-55.168274E | MC |
|
| 64-54.292675N | 22-56.096539E | MC |
|
| 64-54.436891N | 22-57.019235E | MC |
|
| 64-54.587833N | 22-57.936090E | MC |
|
| 64-54.745417N | 22-58.846704E | MC |
|
| 64-54.909658N | 22-59.750836E | MC |
|
| 64-55.080458N | 23-00.648339E | MC |
|
| 64-55.257786N | 23-01.538829E | MC |
|
| 64-55.441598N | 23-02.422172E | MC |
|
| 64-55.631863N | 23-03.297985E | MC |
|
| 64-55.828483N | 23-04.166118E | MC |
|
| 64-56.031435N | 23-05.026059E | MC |
|
| 64-56.240608N | 23-05.877910E | MC |
|
| 64-56.456030N | 23-06.721174E | MC |
|
| 64-56.677553N | 23-07.555685E | MC |
|
| 64-56.905131N | 23-08.381306E | MC |
|
| 64-57.138688N | 23-09.197508E | MC |
|
| 64-57.378174N | 23-10.004280E | MC |
|
| 64-57.623559N | 23-10.801233E | MC |
|
| 64-57.874737N | 23-11.588339E | MC |
|
| 64-58.131582N | 23-12.365051E | MC |
|
| 64-58.394086N | 23-13.131497E | MC |
|
| 64-58.662176N | 23-13.887145E | MC |
|
| 64-58.935747N | 23-14.631964E | MC |
|
| 64-59.214716N | 23-15.365547E | MC |
|
| 64-59.498980N | 23-16.087863E | MC |
|
| 64-59.788455N | 23-16.798501E | MC |
|
| 65-00.083145N | 23-17.497463E | MC |
|
| 65-00.382860N | 23-18.184306E | MC |
|
| 65-00.687550N | 23-18.859012E | MC |
|
| 65-00.997126N | 23-19.521297E | MC |
|
| 65-01.311543N | 23-20.171017E | MC |
|
| 65-01.630606N | 23-20.807851E | MC |
|
| 65-01.954271N | 23-21.431654E | MC |
|
| 65-02.282496N | 23-22.042283E | MC |
|
| 65-02.615076N | 23-22.639541E | MC |
|
| 65-02.951976N | 23-23.223156E | MC |
|
| 65-03.293152N | 23-23.792982E | MC |
|
| 65-03.638394N | 23-24.348946E | MC |
|
| 65-03.987612N | 23-24.890759E | MC |
|
| 65-04.340817N | 23-25.418289E | MC |
|
| 65-04.697750N | 23-25.931320E | MC |
|
| 65-05.058424N | 23-26.429720E | MC |
|
| 65-05.422679N | 23-26.913432E | MC |
|
| 65-05.790374N | 23-27.382145E | MC |
|
| 65-06.161510N | 23-27.835854E | MC |
|
149 | 65-06.622231N | 23-28.371010E | AZ |
|
150 | 65-06.946499N | 23-32.841995E | AZ |
|
| 65-07.281918N | 23-33.329709E | ML |
|
585
Bilaga 6 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 65-07.668087N | 23-33.891330E | ML |
|
| 65-08.054162N | 23-34.452951E | ML |
|
| 65-08.440144N | 23-35.014571E | ML |
|
| 65-08.826032N | 23-35.576192E | ML |
|
| 65-09.211826N | 23-36.137812E | ML |
|
| 65-09.597526N | 23-36.699433E | ML |
|
| 65-09.983133N | 23-37.261054E | ML |
|
| 65-10.368646N | 23-37.822674E | ML |
|
| 65-10.754065N | 23-38.384295E | ML |
|
| 65-11.139391N | 23-38.945916E | ML |
|
| 65-11.524623N | 23-39.507536E | ML |
|
| 65-11.909762N | 23-40.069157E | ML |
|
| 65-12.294807N | 23-40.630777E | ML |
|
| 65-12.679758N | 23-41.192398E | ML |
|
| 65-13.064616N | 23-41.754019E | ML |
|
| 65-13.449381N | 23-42.315639E | ML |
|
| 65-13.834052N | 23-42.877260E | ML |
|
| 65-14.218629N | 23-43.438880E | ML |
|
| 65-14.603113N | 23-44.000501E | ML |
|
| 65-14.987504N | 23-44.562122E | ML |
|
| 65-15.371801N | 23-45.123742E | ML |
|
| 65-15.756004N | 23-45.685363E | ML |
|
| 65-16.140115N | 23-46.246984E | ML |
|
| 65-16.524132N | 23-46.808604E | ML |
|
| 65-16.908055N | 23-47.370225E | ML |
|
| 65-17.291885N | 23-47.931845E | ML |
|
| 65-17.675622N | 23-48.493466E | ML |
|
| 65-18.059266N | 23-49.055087E | ML |
|
| 65-18.442816N | 23-49.616707E | ML |
|
| 65-18.826273N | 23-50.178328E | ML |
|
| 65-19.209637N | 23-50.739949E | ML |
|
| 65-19.592908N | 23-51.301569E | ML |
|
| 65-19.976085N | 23-51.863190E | ML |
|
| 65-20.359169N | 23-52.424810E | ML |
|
| 65-20.742160N | 23-52.986431E | ML |
|
| 65-21.125058N | 23-53.548052E | ML |
|
| 65-21.507863N | 23-54.109672E | ML |
|
| 65-21.890574N | 23-54.671293E | ML |
| 151 | 65-21.924865N | 23-54.721613E | AZ |
586
Bilaga 7
Koordinatlista föreslagen yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln. Listan ska ingå som bilaga 4 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje är en kontinuerlig linje utan avbrott.
Alla punkter utmed avgränsningslinjen beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt som avtalats med annan stat (KP), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje eller en loxodrom mellan två brytpunkter (MP).
Dessutom finns ett antal punkter utan markerad punkttyp som beskriver mittlinjen i Öresund. Dessa punkter anges med de ko- ordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas.
För brytpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
587
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 1 | 59-05.163633N | 11-12.695538E | KP |
|
| 59-04.976898N | 11-11.099783E | ML |
| 2 | 59-04.755319N | 11-09.210274E | KP |
|
| 59-04.733654N | 11-09.198044E | ML |
|
| 59-03.776128N | 11-08.654863E | ML |
|
| 59-02.818572N | 11-08.112274E | ML |
|
| 59-01.860981N | 11-07.570173E | ML |
| 3 | 59-00.903356N | 11-07.028585E | KP |
|
| 59-00.382369N | 11-06.473408E | ML |
| 4 | 58-59.508118N | 11-05.542546E | KP |
|
| 58-59.373919N | 11-05.300649E | ML |
| 5 | 58-58.643460N | 11-03.984681E | KP |
|
| 58-58.358926N | 11-02.584982E | ML |
|
| 58-57.993095N | 11-00.787899E | ML |
| 6 | 58-57.626872N | 10-58.991490E | KP |
|
| 58-58.358926N | 11-02.584982E | ML |
|
| 58-57.993095N | 11-00.787899E | ML |
| 7 | 58-56.536503N | 10-55.074803E | KP |
|
| 58-56.439891N | 10-54.533605E | ML |
|
| 58-56.258459N | 10-53.517244E | ML |
|
| 58-56.077011N | 10-52.500883E | ML |
|
| 58-55.895547N | 10-51.484522E | ML |
|
| 58-55.714067N | 10-50.468161E | ML |
|
| 58-55.532572N | 10-49.451800E | ML |
|
| 58-55.351060N | 10-48.435440E | ML |
|
| 58-55.169532N | 10-47.419079E | ML |
|
| 58-54.987989N | 10-46.402718E | ML |
| 8 | 58-54.806429N | 10-45.386357E | KP |
|
| 58-54.623571N | 10-44.370856E | ML |
|
| 58-54.440697N | 10-43.355354E | ML |
|
| 58-54.257807N | 10-42.339853E | ML |
|
| 58-54.074900N | 10-41.324352E | ML |
|
| 58-53.891977N | 10-40.308850E | ML |
|
| 58-53.709038N | 10-39.293349E | ML |
| 9 | 58-53.536297N | 10-38.334538E | KP |
|
| 58-52.988586N | 10-38.143043E | ML |
|
| 58-52.440729N | 10-37.951548E | ML |
|
| 58-51.892727N | 10-37.760053E | ML |
|
| 58-51.344580N | 10-37.568557E | ML |
|
| 58-50.796288N | 10-37.377062E | ML |
|
| 58-50.247851N | 10-37.185567E | ML |
|
| 58-49.699268N | 10-36.994072E | ML |
|
| 58-49.150540N | 10-36.802576E | ML |
|
| 58-48.601667N | 10-36.611081E | ML |
|
| 58-48.052648N | 10-36.419586E | ML |
|
| 58-47.503484N | 10-36.228091E | ML |
|
| 58-46.954175N | 10-36.036596E | ML |
|
| 58-46.404721N | 10-35.845100E | ML |
|
| 58-45.855120N | 10-35.653605E | ML |
| 10 | 58-45.657642N | 10-35.584811E | KP |
|
| 58-45.234462N | 10-34.818775E | ML |
|
| 58-44.507627N | 10-33.504218E | ML |
|
| 58-43.780523N | 10-32.190479E | ML |
|
| 58-43.053209N | 10-30.877756E | ML |
|
| 58-42.325737N | 10-29.565939E | ML |
|
| 58-41.597995N | 10-28.254937E | ML |
|
| 58-40.869991N | 10-26.944956E | ML |
|
| 58-40.141827N | 10-25.635775E | ML |
|
| 58-39.413401N | 10-24.327614E | ML |
|
| 58-38.684761N | 10-23.020257E | ML |
588
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-37.955914N | 10-21.713912E | ML |
|
| 58-37.226799N | 10-20.408378E | ML |
|
| 58-36.497532N | 10-19.103845E | ML |
|
| 58-35.767999N | 10-17.800122E | ML |
|
| 58-35.038259N | 10-16.497407E | ML |
|
| 58-34.308254N | 10-15.195499E | ML |
|
| 58-33.578098N | 10-13.894590E | ML |
|
| 58-32.847676N | 10-12.594488E | ML |
|
| 58-32.117046N | 10-11.295287E | ML |
|
| 58-31.386212N | 10-09.997089E | ML |
|
11 | 58-30.655102N | 10-08.699693E | KP |
|
| 58-30.191312N | 10-08.482348E | ML |
|
| 58-29.222425N | 10-08.028697E | ML |
|
| 58-28.253458N | 10-07.575347E | ML |
|
| 58-27.284473N | 10-07.122494E | ML |
|
| 58-26.315466N | 10-06.670035E | ML |
|
| 58-25.346437N | 10-06.217969E | ML |
|
| 58-24.377389N | 10-05.766399E | ML |
|
| 58-23.408261N | 10-05.315125E | ML |
|
| 58-22.439169N | 10-04.864337E | ML |
|
| 58-21.470001N | 10-04.413948E | ML |
|
| 58-20.500811N | 10-03.963949E | ML |
|
| 58-19.531604N | 10-03.514441E | ML |
|
| 58-18.562370N | 10-03.065220E | ML |
|
| 58-17.593118N | 10-02.616489E | ML |
|
| 58-16.623845N | 10-02.168145E | ML |
|
12 | 58-15.654474N | 10-01.720153E | KP |
|
| 58-15.230868N | 10-03.433861E | ML |
|
| 58-14.806847N | 10-05.146860E | ML |
|
| 58-14.382481N | 10-06.859082E | ML |
|
| 58-13.957726N | 10-08.570739E | ML |
|
| 58-13.532520N | 10-10.281633E | ML |
|
| 58-13.107029N | 10-11.991845E | ML |
|
| 58-12.681093N | 10-13.701395E | ML |
|
| 58-12.254763N | 10-15.410277E | ML |
|
| 58-11.828096N | 10-17.118484E | ML |
|
| 58-11.401038N | 10-18.826021E | ML |
|
| 58-10.973585N | 10-20.532787E | ML |
|
| 58-10.545798N | 10-22.238979E | ML |
|
| 58-10.117563N | 10-23.944406E | ML |
|
| 58-09.688992N | 10-25.649157E | ML |
|
| 58-09.260031N | 10-27.353237E | ML |
|
| 58-08.830680N | 10-29.056647E | ML |
|
| 58-08.400941N | 10-30.759387E | ML |
|
| 58-07.970812N | 10-32.461455E | ML |
|
13 | 58-07.969569N | 10-32.466375E | KP |
|
| 58-07.211743N | 10-33.692871E | ML |
|
| 58-06.453641N | 10-34.918472E | ML |
|
| 58-05.695433N | 10-36.143087E | ML |
|
| 58-04.936967N | 10-37.366939E | ML |
|
| 58-04.178291N | 10-38.589921E | ML |
|
| 58-03.419465N | 10-39.812128E | ML |
|
| 58-02.660427N | 10-41.033366E | ML |
|
| 58-01.901181N | 10-42.253736E | ML |
|
| 58-01.141727N | 10-43.473240E | ML |
|
| 58-00.382120N | 10-44.691871E | ML |
|
| 57-59.622309N | 10-45.909738E | ML |
|
| 57-58.862235N | 10-47.126647E | ML |
|
| 57-58.102065N | 10-48.342780E | ML |
|
| 57-57.341632N | 10-49.557956E | ML |
|
589
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-56.580996N | 10-50.772372E | ML |
|
| 57-55.820208N | 10-51.985920E | ML |
|
| 57-55.059212N | 10-53.198507E | ML |
|
| 57-54.298014N | 10-54.410336E | ML |
|
| 57-53.536611N | 10-55.621306E | ML |
|
| 57-52.775058N | 10-56.831413E | ML |
|
| 57-52.013300N | 10-58.040663E | ML |
|
| 57-51.251285N | 10-59.249063E | ML |
|
| 57-50.489173N | 11-00.456596E | ML |
|
| 57-49.726805N | 11-01.663280E | ML |
| 14 | 57-48.977584N | 11-02.848060E | KP |
|
| 57-48.090820N | 11-03.704671E | ML |
|
| 57-47.203988N | 11-04.560691E | ML |
|
| 57-46.316996N | 11-05.416005E | ML |
|
| 57-45.429947N | 11-06.270501E | ML |
|
| 57-44.542796N | 11-07.124388E | ML |
|
| 57-43.655539N | 11-07.977567E | ML |
|
| 57-42.768179N | 11-08.830137E | ML |
|
| 57-41.880764N | 11-09.681894E | ML |
|
| 57-40.993189N | 11-10.532951E | ML |
|
| 57-40.105566N | 11-11.383398E | ML |
|
| 57-39.217837N | 11-12.233140E | ML |
|
| 57-38.329950N | 11-13.082184E | ML |
|
| 57-37.442065N | 11-13.930514E | ML |
|
| 57-36.554022N | 11-14.778149E | ML |
|
| 57-35.665874N | 11-15.625083E | ML |
|
| 57-34.777621N | 11-16.471317E | ML |
|
| 57-33.889321N | 11-17.316947E | ML |
|
| 57-33.000914N | 11-18.161779E | ML |
|
| 57-32.112406N | 11-19.006014E | ML |
|
| 57-31.223794N | 11-19.849553E | ML |
|
| 57-30.335078N | 11-20.692397E | ML |
|
| 57-29.446259N | 11-21.534547E | ML |
|
| 57-28.557390N | 11-22.375998E | ML |
|
| 57-27.668366N | 11-23.216862E | ML |
| 15 | 57-26.967047N | 11-23.879572E | KP |
|
| 57-26.054050N | 11-24.625909E | ML |
|
| 57-25.140959N | 11-25.371719E | ML |
|
| 57-24.227784N | 11-26.116898E | ML |
|
| 57-23.314582N | 11-26.861441E | ML |
|
| 57-22.401243N | 11-27.605360E | ML |
|
| 57-21.487875N | 11-28.348644E | ML |
|
| 57-20.574426N | 11-29.091301E | ML |
|
| 57-19.660898N | 11-29.833430E | ML |
|
| 57-18.747285N | 11-30.574834E | ML |
|
| 57-17.833593N | 11-31.315712E | ML |
|
| 57-16.919819N | 11-32.055965E | ML |
|
| 57-16.005962N | 11-32.795495E | ML |
|
| 57-15.092082N | 11-33.534597E | ML |
|
| 57-14.178064N | 11-34.272982E | ML |
|
| 57-13.264020N | 11-35.010741E | ML |
|
| 57-12.349897N | 11-35.747979E | ML |
|
| 57-11.435691N | 11-36.484499E | ML |
|
| 57-10.521406N | 11-37.220499E | ML |
|
| 57-09.607041N | 11-37.955881E | ML |
|
| 57-08.692596N | 11-38.690647E | ML |
|
| 57-07.778124N | 11-39.424792E | ML |
|
| 57-06.863518N | 11-40.158327E | ML |
|
| 57-05.948886N | 11-40.891243E | ML |
|
| 57-05.034177N | 11-41.623644E | ML |
590
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-04.119331N | 11-42.355338E | ML |
|
| 57-03.204462N | 11-43.086515E | ML |
|
| 57-02.289513N | 11-43.817081E | ML |
|
| 57-01.374485N | 11-44.547037E | ML |
|
| 57-00.459431N | 11-45.276378E | ML |
|
| 56-59.544245N | 11-46.005116E | ML |
|
| 56-58.629035N | 11-46.733341E | ML |
|
| 56-57.713690N | 11-47.460865E | ML |
|
| 56-56.798323N | 11-48.187876E | ML |
|
| 56-55.882877N | 11-48.914283E | ML |
|
| 56-54.967350N | 11-49.639987E | ML |
|
| 56-54.051746N | 11-50.365186E | ML |
|
| 56-53.136065N | 11-51.089782E | ML |
|
| 56-52.220307N | 11-51.813875E | ML |
|
| 56-51.304469N | 11-52.537269E | ML |
|
| 56-50.388607N | 11-53.260058E | ML |
|
| 56-49.472615N | 11-53.982350E | ML |
|
| 56-48.556600N | 11-54.704039E | ML |
|
| 56-47.640504N | 11-55.425032E | ML |
|
| 56-46.724333N | 11-56.145527E | ML |
|
| 56-45.808085N | 11-56.865426E | ML |
|
| 56-44.891761N | 11-57.584827E | ML |
|
| 56-43.975358N | 11-58.303536E | ML |
|
| 56-43.058878N | 11-59.021651E | ML |
|
| 56-42.142378N | 11-59.739267E | ML |
|
| 56-41.225744N | 12-00.456197E | ML |
|
| 56-40.309089N | 12-01.172630E | ML |
|
| 56-39.392358N | 12-01.888472E | ML |
|
| 56-38.475497N | 12-02.603729E | ML |
|
| 56-37.558613N | 12-03.318393E | ML |
|
| 56-36.641653N | 12-04.032469E | ML |
|
| 56-35.724618N | 12-04.746055E | ML |
|
| 56-34.807560N | 12-05.458953E | ML |
|
| 56-33.890373N | 12-06.171367E | ML |
|
| 56-32.973109N | 12-06.883098E | ML |
|
| 56-32.055825N | 12-07.594339E | ML |
|
| 56-31.138412N | 12-08.305001E | ML |
|
16 | 56-30.504369N | 12-08.795802E | KP |
|
| 56-29.519378N | 12-08.505874E | ML |
|
| 56-28.534436N | 12-08.216271E | ML |
|
| 56-27.549427N | 12-07.926812E | ML |
|
| 56-26.564409N | 12-07.637686E | ML |
|
| 56-25.579434N | 12-07.348791E | ML |
|
| 56-24.594394N | 12-07.060136E | ML |
|
| 56-23.609344N | 12-06.771715E | ML |
|
| 56-22.624282N | 12-06.483530E | ML |
|
| 56-21.639212N | 12-06.195675E | ML |
|
| 56-20.654128N | 12-05.907957E | ML |
|
| 56-19.669036N | 12-05.620569E | ML |
|
| 56-18.683934N | 12-05.333414E | ML |
|
17 | 56-18.200226N | 12-05.192452E | KP |
|
| 56-17.707065N | 12-06.752910E | ML |
|
| 56-17.213564N | 12-08.312657E | ML |
|
| 56-16.719782N | 12-09.871738E | ML |
|
| 56-16.225610N | 12-11.430062E | ML |
|
| 56-15.731159N | 12-12.987817E | ML |
|
| 56-15.236372N | 12-14.544812E | ML |
|
| 56-14.741253N | 12-16.101240E | ML |
|
| 56-14.245798N | 12-17.656909E | ML |
|
| 56-13.750013N | 12-19.212012E | ML |
|
591
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-13.253946N | 12-20.766351E | ML |
| 18 | 56-12.946810N | 12-21.727850E | KP |
| 19 | 56-12.888047N | 12-21.911683E | KP |
|
| 56-12.837593N | 12-22.069501E |
|
|
| 56-11.305098N | 12-24.241392E |
|
|
| 56-11.261549N | 12-24.310938E |
|
|
| 56-10.839204N | 12-24.985258E |
|
|
| 56-10.612543N | 12-25.347659E |
|
|
| 56-10.579695N | 12-25.400165E |
|
|
| 56-10.204702N | 12-25.999494E |
|
|
| 56-10.068210N | 12-26.157459E |
|
|
| 56-09.879849N | 12-26.311959E |
|
|
| 56-09.745754N | 12-26.477899E |
|
|
| 56-09.573333N | 12-26.758283E |
|
|
| 56-09.260387N | 12-27.267544E |
|
|
| 56-09.169161N | 12-27.411274E |
|
|
| 56-09.075148N | 12-27.559369E |
|
|
| 56-08.940135N | 12-27.825036E |
|
|
| 56-08.529101N | 12-28.801742E |
|
|
| 56-07.826583N | 12-30.188560E |
|
|
| 56-07.062273N | 12-32.089607E |
|
|
| 56-06.973931N | 12-32.326798E |
|
|
| 56-06.842337N | 12-32.640867E |
|
|
| 56-06.340201N | 12-33.609209E |
|
|
| 56-06.067673N | 12-34.086512E |
|
|
| 56-05.800242N | 12-34.554725E |
|
|
| 56-05.399739N | 12-35.241747E |
|
|
| 56-05.346248N | 12-35.345746E |
|
|
| 56-05.273538N | 12-35.487120E |
|
|
| 56-05.254452N | 12-35.511943E |
|
|
| 56-04.916840N | 12-35.958216E |
|
|
| 56-04.041974N | 12-37.415909E |
|
|
| 56-03.720137N | 12-37.940784E |
|
|
| 56-03.385225N | 12-38.654181E |
|
|
| 56-03.284987N | 12-38.811847E |
|
|
| 56-02.888431N | 12-39.099123E |
|
|
| 56-02.386876N | 12-39.367725E |
|
|
| 56-01.857569N | 12-39.394490E |
|
|
| 56-01.386767N | 12-39.395741E |
|
|
| 56-00.774706N | 12-39.235454E |
|
|
| 56-00.763688N | 12-39.232560E |
|
|
| 56-00.603736N | 12-39.233962E |
|
|
| 56-00.200381N | 12-39.188860E |
|
|
| 55-59.968879N | 12-39.139287E |
|
|
| 55-59.491913N | 12-39.131033E |
|
|
| 55-58.693487N | 12-39.102839E |
|
|
| 55-58.380153N | 12-39.081469E |
|
|
| 55-57.977007N | 12-39.007117E |
|
|
| 55-56.938696N | 12-38.924504E |
|
|
| 55-55.550617N | 12-38.783671E |
|
|
| 55-55.376234N | 12-38.931941E |
|
|
| 55-54.648319N | 12-39.550597E |
|
|
| 55-54.413230N | 12-39.766361E |
|
|
| 55-53.587101N | 12-40.659908E |
|
|
| 55-53.587101N | 12-40.659908E |
|
|
| 55-53.344448N | 12-40.781006E |
|
|
| 55-53.075102N | 12-40.915385E |
|
|
| 55-52.198402N | 12-41.399254E |
|
|
| 55-51.492499N | 12-41.543926E |
|
|
| 55-50.175110N | 12-41.923724E |
|
592
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-50.042087N | 12-42.031468E |
|
|
| 55-49.879105N | 12-42.163454E |
|
|
20 | 55-49.596000N | 12-42.446000E | KP |
|
| 55-48.744104N | 12-43.369581E | ML |
|
| 55-47.892110N | 12-44.292509E | ML |
|
| 55-47.039993N | 12-45.214760E | ML |
|
| 55-46.187755N | 12-46.136430E | ML |
|
| 55-45.335447N | 12-47.057326E | ML |
|
| 55-44.482962N | 12-47.977551E | ML |
|
| 55-43.630411N | 12-48.897194E | ML |
|
| 55-42.777735N | 12-49.816068E | ML |
|
| 55-41.924886N | 12-50.734369E | ML |
|
21 | 55-41.915000N | 12-50.745000E | KP |
|
| 55-41.021110N | 12-51.530974E | ML |
|
| 55-40.127084N | 12-52.316217E | ML |
|
| 55-39.233023N | 12-53.100948E | ML |
|
22 | 55-38.615000N | 12-53.643000E | KP |
|
| 55-37.649308N | 12-53.197246E | ML |
|
23 | 55-36.814000N | 12-52.812000E | KP |
|
| 55-36.167609N | 12-51.468670E | ML |
|
| 55-35.520897N | 12-50.125977E | ML |
|
| 55-34.873946N | 12-48.784118E | ML |
|
| 55-34.226807N | 12-47.442897E | ML |
|
| 55-33.579377N | 12-46.102512E | ML |
|
| 55-32.931706N | 12-44.762769E | ML |
|
24 | 55-32.416000N | 12-43.697000E | KP |
|
| 55-31.429769N | 12-43.426325E | ML |
|
| 55-30.443548N | 12-43.155898E | ML |
|
| 55-29.457319N | 12-42.885780E | ML |
|
25 | 55-29.316000N | 12-42.847000E | KP |
|
| 55-28.622895N | 12-41.582338E | ML |
|
| 55-27.929576N | 12-40.318372E | ML |
|
| 55-27.236047N | 12-39.055241E | ML |
|
| 55-26.542251N | 12-37.792759E | ML |
|
26 | 55-25.867000N | 12-36.565000E | KP |
|
| 55-24.886297N | 12-36.891489E | ML |
|
| 55-23.905601N | 12-37.217722E | ML |
|
| 55-22.924885N | 12-37.543675E | ML |
|
| 55-21.944152N | 12-37.869443E | ML |
|
| 55-20.963451N | 12-38.194833E | ML |
|
27 | 55-20.200000N | 12-38.448000E | KP |
|
| 55-19.203704N | 12-38.342153E | ML |
|
28 | 55-18.463327N | 12-38.263495E | KP |
|
| 55-17.528844N | 12-38.878296E | ML |
|
| 55-16.594368N | 12-39.492665E | ML |
|
| 55-15.659778N | 12-40.106452E | ML |
|
29 | 55-14.963194N | 12-40.563694E | KP |
|
| 55-14.187074N | 12-41.662146E | ML |
|
| 55-13.410742N | 12-42.759983E | ML |
|
| 55-12.634290N | 12-43.857007E | ML |
|
| 55-11.857666N | 12-44.953317E | ML |
|
| 55-11.080925N | 12-46.049005E | ML |
|
| 55-10.303956N | 12-47.143888E | ML |
|
30 | 55-09.963037N | 12-47.624076E | KP |
|
| 55-09.402834N | 12-49.066941E | ML |
|
| 55-08.842350N | 12-50.509265E | ML |
|
| 55-08.281573N | 12-51.950824E | ML |
|
| 55-07.720505N | 12-53.391714E | ML |
|
| 55-07.159146N | 12-54.831933E | ML |
|
| 55-06.597499N | 12-56.271577E | ML |
|
593
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-06.035615N | 12-57.710454E | ML |
|
| 55-05.473387N | 12-59.148665E | ML |
|
| 55-04.910924N | 13-00.586204E | ML |
|
| 55-04.348172N | 13-02.023074E | ML |
| 31 | 55-03.861339N | 13-03.264857E | KP |
|
| 55-03.134197N | 13-04.456088E | ML |
|
| 55-02.406837N | 13-05.646528E | ML |
|
| 55-01.679277N | 13-06.836342E | ML |
|
| 55-00.951516N | 13-08.025437E | ML |
| 32 | 55-00.549847N | 13-08.681274E | KP |
| 33 | 55-00.599978N | 13-09.273862E | KP |
|
| 55-00.624331N | 13-10.506391E | ML |
|
| 55-00.658253N | 13-12.242256E | ML |
|
| 55-00.691763N | 13-13.978179E | ML |
|
| 55-00.724859N | 13-15.714064E | ML |
|
| 55-00.757544N | 13-17.450100E | ML |
|
| 55-00.789816N | 13-19.186191E | ML |
|
| 55-00.821674N | 13-20.922242E | ML |
|
| 55-00.853121N | 13-22.658442E | ML |
|
| 55-00.884208N | 13-24.394599E | ML |
|
| 55-00.914830N | 13-26.130904E | ML |
|
| 55-00.945038N | 13-27.867167E | ML |
|
| 55-00.974833N | 13-29.603481E | ML |
|
| 55-01.004215N | 13-31.339845E | ML |
|
| 55-01.033185N | 13-33.076259E | ML |
|
| 55-01.061742N | 13-34.812721E | ML |
|
| 55-01.089886N | 13-36.549231E | ML |
|
| 55-01.117616N | 13-38.285695E | ML |
|
| 55-01.144989N | 13-40.022298E | ML |
|
| 55-01.171894N | 13-41.758908E | ML |
|
| 55-01.198386N | 13-43.495549E | ML |
|
| 55-01.224466N | 13-45.232288E | ML |
| 34 | 55-01.250118N | 13-46.969006E | KP |
|
| 55-00.920560N | 13-48.154014E | ML |
|
| 55-00.485362N | 13-49.717106E | ML |
|
| 54-00.049881N | 13-51.279729E | ML |
|
| 54-59.614007N | 13-52.841699E | ML |
|
| 54-59.177797N | 13-54.403202E | ML |
|
| 54-58.741303N | 13-55.964048E | ML |
|
| 54-58.304420N | 13-57.524429E | ML |
| 35 | 54-57.867272N | 13-59.084181E | KP |
| 36 | 54-57.781982N | 13-59.599449E | KP |
|
| 54-58.576657N | 14-00.649339E | ML |
|
| 54-59.371245N | 14-01.699974E | ML |
|
| 55-00.165628N | 14-02.751207E | ML |
|
| 55-00.959914N | 14-03.803131E | ML |
|
| 55-01.753997N | 14-04.855841E | ML |
|
| 55-02.547927N | 14-05.909150E | ML |
|
| 55-03.341707N | 14-06.963153E | ML |
|
| 55-04.135390N | 14-08.017943E | ML |
|
| 55-04.928866N | 14-09.073334E | ML |
|
| 55-05.722191N | 14-10.129515E | ML |
|
| 55-06.515364N | 14-11.186299E | ML |
|
| 55-07.308384N | 14-12.243779E | ML |
|
| 55-08.101252N | 14-13.302051E | ML |
|
| 55-08.893967N | 14-14.360926E | ML |
|
| 55-09.686476N | 14-15.420597E | ML |
|
| 55-10.478885N | 14-16.480871E | ML |
|
| 55-11.271140N | 14-17.541940E | ML |
|
| 55-12.063242N | 14-18.603616E | ML |
594
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-12.855190N | 14-19.666088E | ML |
|
| 55-13.646930N | 14-20.729169E | ML |
|
| 55-14.438570N | 14-21.793046E | ML |
|
| 55-15.230000N | 14-22.857534E | ML |
|
| 55-16.021331N | 14-23.922820E | ML |
|
| 55-16.812505N | 14-24.988717E | ML |
|
| 55-17.603471N | 14-26.055414E | ML |
|
| 55-18.394335N | 14-27.122724E | ML |
|
37 | 55-18.697994N | 14-27.532876E | KP |
|
| 55-19.452788N | 14-28.678036E | ML |
|
| 55-20.207463N | 14-29.823926E | ML |
|
| 55-20.961904N | 14-30.970638E | ML |
|
| 55-21.716166N | 14-32.117982E | ML |
|
| 55-22.470301N | 14-33.266052E | ML |
|
| 55-23.224203N | 14-34.414850E | ML |
|
| 55-23.977924N | 14-35.564472E | ML |
|
| 55-24.731519N | 14-36.714727E | ML |
|
| 55-25.484879N | 14-37.865712E | ML |
|
| 55-26.238057N | 14-39.017427E | ML |
|
| 55-26.991055N | 14-40.169969E | ML |
|
| 55-27.743871N | 14-41.323147E | ML |
|
| 55-28.496505N | 14-42.477057E | ML |
|
| 55-29.249011N | 14-43.631794E | ML |
|
| 55-30.001281N | 14-44.787171E | ML |
|
| 55-30.753368N | 14-45.943281E | ML |
|
| 55-31.505272N | 14-47.100127E | ML |
|
| 55-32.256993N | 14-48.257803E | ML |
|
| 55-33.008531N | 14-49.416119E | ML |
|
| 55-33.759885N | 14-50.575173E | ML |
|
| 55-34.511055N | 14-51.734964E | ML |
|
| 55-35.262041N | 14-52.895588E | ML |
|
| 55-36.012843N | 14-54.056856E | ML |
|
| 55-36.763460N | 14-55.218863E | ML |
|
| 55-37.513892N | 14-56.381705E | ML |
|
| 55-38.264139N | 14-57.545192E | ML |
|
| 55-39.014200N | 14-58.709421E | ML |
|
| 55-39.764076N | 14-59.874392E | ML |
|
| 55-40.513766N | 15-01.040200E | ML |
|
| 55-41.263270N | 15-02.206657E | ML |
|
38 | 55-41.455817N | 15-02.506448E | KP |
|
| 55-41.091097N | 15-04.151040E | ML |
|
| 55-40.726024N | 15-05.795135E | ML |
|
| 55-40.360584N | 15-07.438624E | ML |
|
| 55-39.994777N | 15-09.081697E | ML |
|
| 55-39.628604N | 15-10.724259E | ML |
|
| 55-39.262119N | 15-12.366309E | ML |
|
| 55-38.895213N | 15-14.007846E | ML |
|
| 55-38.527942N | 15-15.648776E | ML |
|
| 55-38.160305N | 15-17.289288E | ML |
|
| 55-37.792303N | 15-18.929287E | ML |
|
| 55-37.423936N | 15-20.568772E | ML |
|
| 55-37.055205N | 15-22.207743E | ML |
|
| 55-36.686108N | 15-23.846200E | ML |
|
| 55-36.316648N | 15-25.484142E | ML |
|
| 55-35.946823N | 15-27.121569E | ML |
|
| 55-35.576635N | 15-28.758481E | ML |
|
| 55-35.206084N | 15-30.394878E | ML |
|
| 55-34.835169N | 15-32.030759E | ML |
|
| 55-34.463891N | 15-33.666123E | ML |
|
| 55-34.092196N | 15-35.300970E | ML |
|
595
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-33.720193N | 15-36.935301E | ML |
|
| 55-33.347828N | 15-38.569115E | ML |
|
| 55-32.975101N | 15-40.202412E | ML |
|
| 55-32.602012N | 15-41.835190E | ML |
|
| 55-32.228562N | 15-43.467451E | ML |
|
| 55-31.854696N | 15-45.099192E | ML |
|
| 55-31.480523N | 15-46.730510E | ML |
|
| 55-31.105990N | 15-48.361214E | ML |
|
| 55-30.731042N | 15-49.991398E | ML |
|
| 55-30.355788N | 15-51.621063E | ML |
|
| 55-29.980174N | 15-53.250304E | ML |
|
| 55-29.604146N | 15-54.878927E | ML |
|
| 55-29.227813N | 15-56.507032E | ML |
|
| 55-28.851066N | 15-58.134709E | ML |
|
| 55-28.474015N | 15-59.761771E | ML |
|
| 55-28.096551N | 16-01.388405E | ML |
|
| 55-27.718728N | 16-03.014422E | ML |
|
| 55-27.340601N | 16-04.640014E | ML |
|
| 55-26.962062N | 16-06.265081E | ML |
|
| 55-26.583166N | 16-07.889531E | ML |
|
| 55-26.203966N | 16-09.513555E | ML |
|
| 55-25.824354N | 16-11.137053E | ML |
|
| 55-25.444386N | 16-12.760028E | ML |
|
| 55-25.064061N | 16-14.382478E | ML |
|
| 55-24.683380N | 16-16.004405E | ML |
|
| 55-24.302343N | 16-17.625712E | ML |
|
| 55-23.920950N | 16-19.246589E | ML |
|
| 55-23.539200N | 16-20.867035E | ML |
|
| 55-23.157095N | 16-22.486862E | ML |
|
| 55-22.774635N | 16-24.106162E | ML |
|
| 55-22.391821N | 16-25.724937E | ML |
|
| 55-22.008598N | 16-27.343183E | ML |
|
| 55-21.625073N | 16-28.961000E | ML |
| 39 | 55-21.276052N | 16-30.431329E | KP |
| 40 | 55-21.641480N | 16-32.009233E | KP |
|
| 55-21.649619N | 16-32.036157E | ML |
|
| 55-22.116395N | 16-33.585066E | ML |
|
| 55-22.582840N | 16-35.134578E | ML |
|
| 55-23.049007N | 16-36.684695E | ML |
|
| 55-23.514788N | 16-38.235414E | ML |
|
| 55-23.980290N | 16-39.786738E | ML |
|
| 55-24.445406N | 16-41.338662E | ML |
|
| 55-24.910243N | 16-42.891192E | ML |
|
| 55-25.374747N | 16-44.444324E | ML |
|
| 55-25.838916N | 16-45.998154E | ML |
|
| 55-26.302752N | 16-47.552492E | ML |
|
| 55-26.766255N | 16-49.107432E | ML |
|
| 55-27.229421N | 16-50.663070E | ML |
|
| 55-27.692254N | 16-52.219215E | ML |
|
| 55-28.154751N | 16-53.776057E | ML |
|
| 55-28.616915N | 16-55.333407E | ML |
|
| 55-29.078795N | 16-56.891456E | ML |
|
| 55-29.540287N | 16-58.450009E | ML |
| 41 | 55-30.001475N | 17-00.009233E | KP |
|
| 55-30.346419N | 17-01.491327E | ML |
|
| 55-30.724743N | 17-03.118784E | ML |
|
| 55-31.102699N | 17-04.746848E | ML |
|
| 55-31.480346N | 17-06.375333E | ML |
|
| 55-31.857572N | 17-08.004422E | ML |
|
| 55-32.234432N | 17-09.634023E | ML |
596
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-32.610981N | 17-11.264044E | ML |
|
| 55-32.987163N | 17-12.894672E | ML |
|
| 55-33.362923N | 17-14.525807E | ML |
|
| 55-33.738371N | 17-16.157457E | ML |
|
| 55-34.113452N | 17-17.789617E | ML |
|
| 55-34.488165N | 17-19.422287E | ML |
|
| 55-34.862509N | 17-21.055562E | ML |
|
42 | 55-35.236472N | 17-22.689233E | KP |
|
| 55-35.326464N | 17-22.971323E | ML |
|
| 55-35.816007N | 17-24.507210E | ML |
|
| 55-36.305223N | 17-26.043728E | ML |
|
| 55-36.794109N | 17-27.580973E | ML |
|
| 55-37.282723N | 17-29.118757E | ML |
|
| 55-37.770953N | 17-30.657265E | ML |
|
| 55-38.258911N | 17-32.196311E | ML |
|
| 55-38.746537N | 17-33.736085E | ML |
|
| 55-39.233835N | 17-35.276489E | ML |
|
| 55-39.720805N | 17-36.817430E | ML |
|
| 55-40.207443N | 17-38.359097E | ML |
|
| 55-40.693751N | 17-39.901395E | ML |
|
| 55-41.179783N | 17-41.444328E | ML |
|
| 55-41.665431N | 17-42.987888E | ML |
|
| 55-42.150801N | 17-44.532083E | ML |
|
| 55-42.635840N | 17-46.076909E | ML |
|
| 55-43.120546N | 17-47.622461E | ML |
|
| 55-43.604922N | 17-49.168549E | ML |
|
| 55-44.088966N | 17-50.715268E | ML |
|
| 55-44.572675N | 17-52.262713E | ML |
|
| 55-45.056108N | 17-53.810697E | ML |
|
| 55-45.539152N | 17-55.359403E | ML |
|
| 55-46.021919N | 17-56.908649E | ML |
|
| 55-46.504350N | 17-58.458621E | ML |
|
43 | 55-46.986465N | 18-00.009233E | KP |
|
| 55-47.459190N | 18-01.240953E | ML |
|
| 55-48.020738N | 18-02.705541E | ML |
|
| 55-48.582039N | 18-04.170831E | ML |
|
| 55-49.142986N | 18-05.636814E | ML |
|
| 55-49.703684N | 18-07.103595E | ML |
|
| 55-50.264084N | 18-08.570978E | ML |
|
| 55-50.824183N | 18-10.039060E | ML |
|
| 55-51.383980N | 18-11.507840E | ML |
|
| 55-51.943530N | 18-12.977323E | ML |
|
| 55-52.502775N | 18-14.447600E | ML |
|
| 55-53.061666N | 18-15.918476E | ML |
|
| 55-53.620309N | 18-17.390056E | ML |
|
| 55-54.178646N | 18-18.862431E | ML |
|
| 55-54.736737N | 18-20.335414E | ML |
|
44 | 55-55.294459N | 18-21.809233E | KP |
|
| 55-55.257642N | 18-22.315068E | ML |
|
| 55-55.128971N | 18-24.077530E | ML |
|
| 55-54.999879N | 18-25.839876E | ML |
|
| 55-54.870372N | 18-27.601914E | ML |
|
| 55-54.740444N | 18-29.363835E | ML |
|
| 55-54.610098N | 18-31.125541E | ML |
|
| 55-54.479335N | 18-32.887033E | ML |
|
| 55-54.348153N | 18-34.648310E | ML |
|
| 55-54.216554N | 18-36.409371E | ML |
|
| 55-54.084535N | 18-38.170310E | ML |
|
| 55-53.952101N | 18-39.930936E | ML |
|
| 55-53.819247N | 18-41.691440E | ML |
|
597
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-53.685975N | 18-43.451725E | ML |
|
| 55-53.552230N | 18-45.211880E | ML |
|
| 55-53.418124N | 18-46.971724E | ML |
|
| 55-53.283599N | 18-48.731443E | ML |
|
| 55-53.148657N | 18-50.490940E | ML |
|
| 55-53.013244N | 18-52.250208E | ML |
| 45 | 55-52.877461N | 18-54.009233E | KP |
| 46 | 55-52.789461N | 18-55.554233E | KP |
| 47 | 55-53.478509N | 18-56.571251E | KP |
|
| 55-53.888999N | 18-57.360251E | ML |
|
| 55-54.299417N | 18-58.149251E | ML |
|
| 55-54.709762N | 18-58.938251E | ML |
|
| 55-55.120034N | 18-59.727250E | ML |
|
| 55-55.530234N | 19-00.516250E | ML |
| 48 | 55-55.921000N | 19-01.268000E | KP |
|
| 55-56.590836N | 19-02.586095E | ML |
|
| 55-57.260413N | 19-03.904985E | ML |
| 49 | 55-57.300000N | 19-03.983000E | KP |
|
| 55-57.910649N | 19-04.307869E | ML |
| 50 | 55-58.867000N | 19-04.817000E | KP |
|
| 56-01.442509N | 19-05.382277E | ML |
|
| 56-00.451937N | 19-05.164669E | ML |
|
| 55-59.461405N | 19-04.947369E | ML |
| 51 | 56-02.433000N | 19-05.600000E | KP |
| 52 | 56-14.994088N | 19-13.356250E | KP |
|
| 56-15.559526N | 19-13.708971E | ML |
|
| 56-16.124824N | 19-14.061692E | ML |
|
| 56-16.689982N | 19-14.414412E | ML |
|
| 56-17.255000N | 19-14.767133E | ML |
|
| 56-17.819879N | 19-15.119854E | ML |
|
| 56-18.384618N | 19-15.472575E | ML |
|
| 56-18.949217N | 19-15.825295E | ML |
|
| 56-19.513677N | 19-16.178016E | ML |
|
| 56-20.077997N | 19-16.530737E | ML |
|
| 56-20.642177N | 19-16.883457E | ML |
|
| 56-21.206218N | 19-17.236178E | ML |
|
| 56-21.770119N | 19-17.588899E | ML |
|
| 56-22.333881N | 19-17.941620E | ML |
|
| 56-22.897503N | 19-18.294340E | ML |
|
| 56-23.460986N | 19-18.647061E | ML |
|
| 56-24.024329N | 19-18.999782E | ML |
|
| 56-24.587532N | 19-19.352502E | ML |
|
| 56-25.150596N | 19-19.705223E | ML |
|
| 56-25.713521N | 19-20.057944E | ML |
|
| 56-26.276306N | 19-20.410665E | ML |
|
| 56-26.838952N | 19-20.763385E | ML |
| 53 | 56-26.992717N | 19-20.859795E | KP |
|
| 56-27.566613N | 19-21.146246E | ML |
|
| 56-28.140364N | 19-21.432697E | ML |
|
| 56-28.713970N | 19-21.719147E | ML |
|
| 56-29.287431N | 19-22.005598E | ML |
|
| 56-29.860747N | 19-22.292049E | ML |
|
| 56-30.433918N | 19-22.578500E | ML |
|
| 56-31.006944N | 19-22.864951E | ML |
|
| 56-31.579825N | 19-23.151401E | ML |
|
| 56-32.152562N | 19-23.437852E | ML |
|
| 56-32.725153N | 19-23.724303E | ML |
|
| 56-33.297599N | 19-24.010754E | ML |
|
| 56-33.869901N | 19-24.297205E | ML |
|
| 56-34.442057N | 19-24.583655E | ML |
598
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
54 | 56-34.991790N | 19-24.858948E | KP |
|
| 56-35.548935N | 19-25.228644E | ML |
|
| 56-36.105942N | 19-25.598340E | ML |
|
| 56-36.662812N | 19-25.968037E | ML |
|
| 56-37.219544N | 19-26.337733E | ML |
|
| 56-37.776139N | 19-26.707429E | ML |
|
| 56-38.332597N | 19-27.077126E | ML |
|
| 56-38.888917N | 19-27.446822E | ML |
|
| 56-39.445101N | 19-27.816518E | ML |
|
| 56-40.001146N | 19-28.186214E | ML |
|
| 56-40.557055N | 19-28.555911E | ML |
|
| 56-41.112826N | 19-28.925607E | ML |
|
| 56-41.668460N | 19-29.295303E | ML |
|
| 56-42.223957N | 19-29.665000E | ML |
|
| 56-42.779317N | 19-30.034696E | ML |
|
| 56-43.334540N | 19-30.404392E | ML |
|
| 56-43.889625N | 19-30.774088E | ML |
|
| 56-44.444573N | 19-31.143785E | ML |
|
55 | 56-44.990653N | 19-31.507662E | KP |
|
| 56-45.546376N | 19-31.872112E | ML |
|
| 56-46.101961N | 19-32.236562E | ML |
|
| 56-46.657409N | 19-32.601011E | ML |
|
| 56-47.212719N | 19-32.965461E | ML |
|
| 56-47.767892N | 19-33.329911E | ML |
|
| 56-48.322927N | 19-33.694360E | ML |
|
| 56-48.877825N | 19-34.058810E | ML |
|
| 56-49.432585N | 19-34.423260E | ML |
|
| 56-49.987207N | 19-34.787709E | ML |
|
| 56-50.541693N | 19-35.152159E | ML |
|
| 56-51.096041N | 19-35.516609E | ML |
|
| 56-51.650251N | 19-35.881058E | ML |
|
| 56-52.204324N | 19-36.245508E | ML |
|
| 56-52.758260N | 19-36.609958E | ML |
|
| 56-53.312059N | 19-36.974407E | ML |
|
| 56-53.865720N | 19-37.338857E | ML |
|
| 56-54.419244N | 19-37.703307E | ML |
|
| 56-54.972630N | 19-38.067756E | ML |
|
| 56-55.525880N | 19-38.432206E | ML |
|
| 56-56.078992N | 19-38.796656E | ML |
|
| 56-56.631967N | 19-39.161105E | ML |
|
| 56-57.184804N | 19-39.525555E | ML |
|
| 56-57.737505N | 19-39.890005E | ML |
|
56 | 56-57.989174N | 19-40.055984E | KP |
|
| 56-58.525348N | 19-40.494644E | ML |
|
| 56-59.061392N | 19-40.933304E | ML |
|
| 56-59.597307N | 19-41.371964E | ML |
|
| 57-00.133093N | 19-41.810623E | ML |
|
| 57-00.668751N | 19-42.249283E | ML |
|
| 57-01.204279N | 19-42.687943E | ML |
|
| 57-01.739678N | 19-43.126603E | ML |
|
| 57-02.274948N | 19-43.565262E | ML |
|
| 57-02.810089N | 19-44.003922E | ML |
|
| 57-03.345101N | 19-44.442582E | ML |
|
| 57-03.879984N | 19-44.881242E | ML |
|
| 57-04.414738N | 19-45.319901E | ML |
|
| 57-04.949363N | 19-45.758561E | ML |
|
| 57-05.483859N | 19-46.197221E | ML |
|
| 57-06.018227N | 19-46.635881E | ML |
|
| 57-06.552465N | 19-47.074540E | ML |
|
| 57-07.086575N | 19-47.513200E | ML |
|
599
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-07.620555N | 19-47.951860E | ML |
|
| 57-08.154407N | 19-48.390520E | ML |
|
| 57-08.688131N | 19-48.829179E | ML |
|
| 57-09.221725N | 19-49.267839E | ML |
|
| 57-09.755191N | 19-49.706499E | ML |
|
| 57-10.288528N | 19-50.145159E | ML |
|
| 57-10.821736N | 19-50.583818E | ML |
|
| 57-11.354815N | 19-51.022478E | ML |
|
| 57-11.887766N | 19-51.461138E | ML |
|
| 57-12.420588N | 19-51.899798E | ML |
|
| 57-12.953281N | 19-52.338457E | ML |
|
| 57-13.485846N | 19-52.777117E | ML |
|
| 57-14.018282N | 19-53.215777E | ML |
| 57 | 57-14.179366N | 19-53.348510E | KP |
|
| 57-14.725945N | 19-53.722535E | ML |
|
| 57-15.272389N | 19-54.096559E | ML |
|
| 57-15.818697N | 19-54.470583E | ML |
|
| 57-16.364870N | 19-54.844608E | ML |
|
| 57-16.910907N | 19-55.218632E | ML |
|
| 57-17.456809N | 19-55.592657E | ML |
|
| 57-18.002575N | 19-55.966681E | ML |
|
| 57-18.548206N | 19-56.340706E | ML |
|
| 57-19.093701N | 19-56.714730E | ML |
|
| 57-19.639061N | 19-57.088754E | ML |
|
| 57-20.184285N | 19-57.462779E | ML |
|
| 57-20.729374N | 19-57.836803E | ML |
|
| 57-21.274328N | 19-58.210828E | ML |
|
| 57-21.819146N | 19-58.584852E | ML |
|
| 57-22.363830N | 19-58.958876E | ML |
|
| 57-22.908377N | 19-59.332901E | ML |
|
| 57-23.452790N | 19-59.706925E | ML |
|
| 57-23.997067N | 20-00.080950E | ML |
|
| 57-24.541209N | 20-00.454974E | ML |
|
| 57-25.085216N | 20-00.828999E | ML |
|
| 57-25.629088N | 20-01.203023E | ML |
|
| 57-26.172824N | 20-01.577047E | ML |
| 58 | 57-26.702948N | 20-01.941798E | KP |
|
| 57-27.277236N | 20-02.087900E | ML |
|
| 57-27.851374N | 20-02.234003E | ML |
|
| 57-28.425360N | 20-02.380105E | ML |
|
| 57-28.999196N | 20-02.526208E | ML |
|
| 57-29.572880N | 20-02.672311E | ML |
|
| 57-30.146414N | 20-02.818413E | ML |
|
| 57-30.719798N | 20-02.964516E | ML |
|
| 57-31.293030N | 20-03.110618E | ML |
|
| 57-31.866112N | 20-03.256721E | ML |
|
| 57-32.439043N | 20-03.402823E | ML |
|
| 57-33.011824N | 20-03.548926E | ML |
|
| 57-33.584454N | 20-03.695029E | ML |
| 59 | 57-33.785105N | 20-03.746233E | KP |
|
| 57-34.294624N | 20-04.253283E | ML |
|
| 57-34.804023N | 20-04.760333E | ML |
|
| 57-35.313304N | 20-05.267383E | ML |
|
| 57-35.822464N | 20-05.774433E | ML |
|
| 57-36.331506N | 20-06.281483E | ML |
|
| 57-36.840429N | 20-06.788533E | ML |
|
| 57-37.349232N | 20-07.295583E | ML |
|
| 57-37.857916N | 20-07.802633E | ML |
|
| 57-38.366481N | 20-08.309683E | ML |
|
| 57-38.874926N | 20-08.816733E | ML |
600
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-39.383253N | 20-09.323783E | ML |
|
| 57-39.891460N | 20-09.830833E | ML |
|
| 57-40.399549N | 20-10.337883E | ML |
|
| 57-40.907518N | 20-10.844934E | ML |
|
| 57-41.415368N | 20-11.351984E | ML |
|
| 57-41.923099N | 20-11.859034E | ML |
|
| 57-42.430711N | 20-12.366084E | ML |
|
| 57-42.938204N | 20-12.873134E | ML |
|
| 57-43.445578N | 20-13.380184E | ML |
|
| 57-43.952833N | 20-13.887234E | ML |
|
60 | 57-43.983993N | 20-13.918385E | KP |
|
| 57-44.490431N | 20-14.427843E | ML |
|
| 57-44.996750N | 20-14.937302E | ML |
|
| 57-45.502950N | 20-15.446761E | ML |
|
| 57-46.009032N | 20-15.956220E | ML |
|
| 57-46.514996N | 20-16.465678E | ML |
|
| 57-47.020841N | 20-16.975137E | ML |
|
| 57-47.526567N | 20-17.484596E | ML |
|
| 57-48.032175N | 20-17.994055E | ML |
|
| 57-48.537664N | 20-18.503513E | ML |
|
| 57-49.043035N | 20-19.012972E | ML |
|
| 57-49.548287N | 20-19.522431E | ML |
|
| 57-50.053421N | 20-20.031890E | ML |
|
| 57-50.558437N | 20-20.541348E | ML |
|
| 57-51.063334N | 20-21.050807E | ML |
|
| 57-51.568112N | 20-21.560266E | ML |
|
| 57-52.072772N | 20-22.069725E | ML |
|
| 57-52.577314N | 20-22.579184E | ML |
|
| 57-53.081738N | 20-23.088642E | ML |
|
| 57-53.586043N | 20-23.598101E | ML |
|
| 57-54.090229N | 20-24.107560E | ML |
|
| 57-54.594298N | 20-24.617019E | ML |
|
61 | 57-54.673831N | 20-24.697413E | KP |
|
| 57-55.244498N | 20-24.618043E | ML |
|
| 57-55.815013N | 20-24.538674E | ML |
|
| 57-56.385377N | 20-24.459305E | ML |
|
| 57-56.955589N | 20-24.379935E | ML |
|
| 57-57.525650N | 20-24.300566E | ML |
|
| 57-58.095559N | 20-24.221196E | ML |
|
| 57-58.665316N | 20-24.141827E | ML |
|
| 57-59.234922N | 20-24.062457E | ML |
|
| 57-59.804377N | 20-23.983088E | ML |
|
| 58-00.373680N | 20-23.903718E | ML |
|
62 | 58-01.440000N | 20-23.755000E | KP |
|
| 58-02.434957N | 20-23.616354E | ML |
|
| 58-03.429920N | 20-23.477624E | ML |
|
| 58-04.424881N | 20-23.338792E | ML |
|
| 58-05.419845N | 20-23.199756E | ML |
|
| 58-06.414802N | 20-23.060719E | ML |
|
| 58-07.409708N | 20-22.921470E | ML |
|
| 58-08.404670N | 20-22.782025E | ML |
|
| 58-09.399572N | 20-22.642569E | ML |
|
| 58-10.394531N | 20-22.502917E | ML |
|
| 58-11.389433N | 20-22.363153E | ML |
|
63 | 58-11.981000N | 20-22.280000E | KP |
|
| 58-12.970854N | 20-22.516132E | ML |
|
| 58-13.960676N | 20-22.752541E | ML |
|
| 58-14.950486N | 20-22.989197E | ML |
|
| 58-15.940284N | 20-23.226099E | ML |
|
| 58-16.930074N | 20-23.463146E | ML |
|
601
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-17.919851N | 20-23.700441E | ML |
|
| 58-18.909670N | 20-23.937992E | ML |
|
| 58-19.899427N | 20-24.175680E | ML |
|
| 58-20.889171N | 20-24.413617E | ML |
|
| 58-21.878903N | 20-24.651803E | ML |
|
| 58-22.868623N | 20-24.890238E | ML |
|
| 58-23.858388N | 20-25.128829E | ML |
|
| 58-24.848088N | 20-25.367661E | ML |
|
| 58-25.837774N | 20-25.606744E | ML |
|
| 58-26.827503N | 20-25.846085E | ML |
|
| 58-27.817169N | 20-26.085568E | ML |
|
| 58-28.806823N | 20-26.325301E | ML |
| 64 | 58-28.979000N | 20-26.367000E | KP |
|
| 58-29.974789N | 20-26.482274E | ML |
|
| 58-30.970540N | 20-26.597641E | ML |
|
| 58-31.966340N | 20-26.713152E | ML |
|
| 58-32.962081N | 20-26.828792E | ML |
|
| 58-33.957822N | 20-26.944466E | ML |
|
| 58-34.953612N | 20-27.060285E | ML |
|
| 58-35.949343N | 20-27.176233E | ML |
|
| 58-36.945127N | 20-27.292224E | ML |
|
| 58-37.940852N | 20-27.408345E | ML |
|
| 58-38.936627N | 20-27.524611E | ML |
|
| 58-39.932342N | 20-27.641006E | ML |
|
| 58-40.928058N | 20-27.757437E | ML |
|
| 58-41.923822N | 20-27.874015E | ML |
|
| 58-42.919527N | 20-27.990722E | ML |
|
| 58-43.915281N | 20-28.107577E | ML |
|
| 58-44.910981N | 20-28.224459E | ML |
|
| 58-45.906676N | 20-28.341479E | ML |
| 65 | 58-46.812000N | 20-28.448000E | KP |
|
| 58-47.807839N | 20-28.561477E | ML |
|
| 58-48.803633N | 20-28.674964E | ML |
|
| 58-49.799423N | 20-28.788588E | ML |
| 66 | 58-50.670000N | 20-28.888000E | KP |
|
| 58-51.628919N | 20-28.357510E | ML |
| 67 | 58-51.776000N | 20-28.276000E | KP |
|
| 58-52.125864N | 20-28.088275E | ML |
|
| 58-53.086911N | 20-27.572100E | ML |
|
| 58-54.047984N | 20-27.055478E | ML |
|
| 58-55.008979N | 20-26.538288E | ML |
|
| 58-55.969941N | 20-26.020746E | ML |
|
| 58-56.930878N | 20-25.502642E | ML |
|
| 58-57.891734N | 20-24.984071E | ML |
|
| 58-58.852614N | 20-24.465050E | ML |
|
| 58-59.813416N | 20-23.945457E | ML |
|
| 59-00.774184N | 20-23.425507E | ML |
|
| 59-01.734928N | 20-22.904991E | ML |
|
| 59-02.695643N | 20-22.384014E | ML |
|
| 59-03.656329N | 20-21.862574E | ML |
|
| 59-04.616936N | 20-21.340558E | ML |
|
| 59-05.577564N | 20-20.818189E | ML |
|
| 59-06.538112N | 20-20.295243E | ML |
|
| 59-07.498632N | 20-19.771831E | ML |
|
| 59-08.459122N | 20-19.247952E | ML |
|
| 59-09.419532N | 20-18.723493E | ML |
|
| 59-10.379963N | 20-18.198678E | ML |
|
| 59-11.340315N | 20-17.673282E | ML |
|
| 59-12.300636N | 20-17.147415E | ML |
|
| 59-13.260928N | 20-16.621078E | ML |
602
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 59-14.221190N | 20-16.094269E | ML |
|
| 59-15.181427N | 20-15.566883E | ML |
|
| 59-16.141580N | 20-15.039015E | ML |
|
| 59-17.101751N | 20-14.510787E | ML |
|
| 59-18.061848N | 20-13.981866E | ML |
|
| 59-19.021910N | 20-13.452575E | ML |
|
| 59-19.981942N | 20-12.922807E | ML |
|
| 59-20.941894N | 20-12.392449E | ML |
|
| 59-21.901869N | 20-11.861621E | ML |
|
| 59-22.861760N | 20-11.330306E | ML |
|
| 59-23.821620N | 20-10.798512E | ML |
|
| 59-24.781454N | 20-10.266132E | ML |
|
| 59-25.741253N | 20-09.733376E | ML |
|
68 | 59-26.701000N | 20-09.200000E | KP |
|
| 59-27.299585N | 20-08.356063E | ML |
|
| 59-28.109655N | 20-07.212744E | ML |
|
| 59-28.919569N | 20-06.068520E | ML |
|
| 59-29.729381N | 20-04.923397E | ML |
|
| 59-30.538934N | 20-03.777244E | ML |
|
| 59-31.348379N | 20-02.630295E | ML |
|
| 59-32.157614N | 20-01.482428E | ML |
|
| 59-32.966746N | 20-00.333658E | ML |
|
| 59-33.775616N | 19-59.183854E | ML |
|
| 59-34.584379N | 19-58.033250E | ML |
|
| 59-35.392984N | 19-56.881731E | ML |
|
| 59-36.201381N | 19-55.729183E | ML |
|
| 59-37.009615N | 19-54.575825E | ML |
|
| 59-37.817695N | 19-53.421442E | ML |
|
| 59-38.625558N | 19-52.266239E | ML |
|
| 59-39.433265N | 19-51.110011E | ML |
|
| 59-40.240813N | 19-49.952861E | ML |
|
| 59-41.048197N | 19-48.794895E | ML |
|
| 59-41.855425N | 19-47.635900E | ML |
|
| 59-42.662439N | 19-46.475973E | ML |
|
| 59-43.469288N | 19-45.315227E | ML |
|
| 59-44.275980N | 19-44.153449E | ML |
|
| 59-45.082510N | 19-42.990743E | ML |
|
| 59-45.888879N | 19-41.827108E | ML |
|
| 59-46.695033N | 19-40.662537E | ML |
|
69 | 59-47.501000N | 19-39.497000E | KP |
|
| 59-48.032435N | 19-38.744372E | ML |
|
| 59-48.844059N | 19-37.593684E | ML |
|
| 59-49.655578N | 19-36.442078E | ML |
|
| 59-50.466885N | 19-35.289536E | ML |
|
| 59-51.278033N | 19-34.136065E | ML |
|
| 59-52.089026N | 19-32.981557E | ML |
|
| 59-52.899856N | 19-31.826224E | ML |
|
| 59-53.710473N | 19-30.669952E | ML |
|
| 59-54.520984N | 19-29.512754E | ML |
|
| 59-55.331281N | 19-28.354614E | ML |
|
| 59-56.141421N | 19-27.195431E | ML |
|
| 59-56.951343N | 19-26.035412E | ML |
|
| 59-57.761158N | 19-24.874461E | ML |
|
| 59-58.570762N | 19-23.712458E | ML |
|
| 59-59.380201N | 19-22.549622E | ML |
|
| 60-00.189481N | 19-21.385737E | ML |
|
| 60-00.998542N | 19-20.221010E | ML |
|
| 60-01.807498N | 19-19.055239E | ML |
|
| 60-02.616238N | 19-17.888517E | ML |
|
| 60-03.424811N | 19-16.720956E | ML |
|
603
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 60-04.233225N | 19-15.552341E | ML |
|
| 60-05.041475N | 19-14.382779E | ML |
|
| 60-05.849507N | 19-13.212260E | ML |
|
| 60-06.657372N | 19-12.040899E | ML |
|
| 60-07.465130N | 19-10.868485E | ML |
|
| 60-08.272616N | 19-09.695106E | ML |
|
| 60-09.079991N | 19-08.520780E | ML |
|
| 60-09.887201N | 19-07.345499E | ML |
|
| 60-10.694191N | 19-06.169255E | ML |
| 70 | 60-11.501000N | 19-04.992000E | KP |
|
| 60-12.168048N | 19-05.290293E | ML |
|
| 60-13.141538N | 19-05.725996E | ML |
| 71 | 60-14.115000N | 19-06.162000E | KP |
|
| 60-15.088366N | 19-06.599070E | ML |
|
| 60-16.061753N | 19-07.036557E | ML |
|
| 60-17.035056N | 19-07.474490E | ML |
|
| 60-18.008386N | 19-07.912776E | ML |
| 72 | 60-18.014790N | 19-07.915663E | KP |
| 73 | 60-17.991606N | 19-07.893822E | KP |
| 74 | 60-18.075834N | 19-07.666276E | KP |
| 75 | 60-18.118762N | 19-07.654776E | KP |
| 76 | 60-18.117095N | 19-07.790283E | KP |
| 77 | 60-18.106643N | 19-07.858074E | KP |
| 78 | 60-18.092702N | 19-07.914066E | KP |
| 79 | 60-18.082280N | 19-07.941203E | KP |
|
| 60-18.610084N | 19-08.079268E | ML |
|
| 60-19.139041N | 19-08.217660E | ML |
|
| 60-19.667856N | 19-08.356053E | ML |
|
| 60-20.196527N | 19-08.494445E | ML |
|
| 60-20.725055N | 19-08.632838E | ML |
|
| 60-21.253439N | 19-08.771230E | ML |
|
| 60-21.781681N | 19-08.909623E | ML |
|
| 60-22.309780N | 19-09.048015E | ML |
|
| 60-22.837735N | 19-09.186408E | ML |
|
| 60-23.365548N | 19-09.324800E | ML |
|
| 60-23.893217N | 19-09.463190E | ML |
|
| 60-24.420743N | 19-09.601585E | ML |
|
| 60-24.948127N | 19-09.739977E | ML |
|
| 60-25.475367N | 19-09.878370E | ML |
|
| 60-26.002465N | 19-10.016762E | ML |
|
| 60-26.529420N | 19-10.155155E | ML |
|
| 60-27.056231N | 19-10.293547E | ML |
|
| 60-27.582900N | 19-10.431940E | ML |
|
| 60-28.109427N | 19-10.570332E | ML |
|
| 60-28.635810N | 19-10.708725E | ML |
|
| 60-29.162051N | 19-10.847117E | ML |
|
| 60-29.688149N | 19-10.985510E | ML |
|
| 60-30.214104N | 19-11.123902E | ML |
|
| 60-30.739916N | 19-11.262295E | ML |
|
| 60-31.265586N | 19-11.400687E | ML |
|
| 60-31.791114N | 19-11.539080E | ML |
|
| 60-32.316498N | 19-11.677472E | ML |
|
| 60-32.841741N | 19-11.815865E | ML |
|
| 60-33.366840N | 19-11.954257E | ML |
|
| 60-33.891797N | 19-12.092650E | ML |
|
| 60-34.416612N | 19-12.231042E | ML |
|
| 60-34.941284N | 19-12.369435E | ML |
|
| 60-35.465814N | 19-12.507827E | ML |
|
| 60-35.990201N | 19-12.646220E | ML |
|
| 60-36.514446N | 19-12.784612E | ML |
604
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 60-37.038549N | 19-12.923005E | ML |
|
| 60-37.562509N | 19-13.061397E | ML |
|
| 60-38.086327N | 19-13.199789E | ML |
|
| 60-38.610002N | 19-13.338182E | ML |
|
| 60-39.133536N | 19-13.476574E | ML |
|
| 60-39.656927N | 19-13.614967E | ML |
|
| 60-40.180176N | 19-13.753359E | ML |
|
80 | 60-40.701885N | 19-13.891382E | KP |
|
| 60-41.228020N | 19-13.964373E | ML |
|
| 60-41.754010N | 19-14.037364E | ML |
|
| 60-42.279857N | 19-14.110355E | ML |
|
| 60-42.805560N | 19-14.183346E | ML |
|
| 60-43.331119N | 19-14.256337E | ML |
|
| 60-43.856534N | 19-14.329328E | ML |
|
| 60-44.381806N | 19-14.402319E | ML |
|
| 60-44.906934N | 19-14.475310E | ML |
|
| 60-45.431918N | 19-14.548302E | ML |
|
| 60-45.956759N | 19-14.621293E | ML |
|
| 60-46.481456N | 19-14.694284E | ML |
|
| 60-47.006010N | 19-14.767275E | ML |
|
| 60-47.530420N | 19-14.840266E | ML |
|
| 60-48.054686N | 19-14.913257E | ML |
|
| 60-48.578809N | 19-14.986248E | ML |
|
| 60-49.102789N | 19-15.059239E | ML |
|
| 60-49.626625N | 19-15.132230E | ML |
|
| 60-50.150318N | 19-15.205221E | ML |
|
| 60-50.673867N | 19-15.278212E | ML |
|
| 60-51.197273N | 19-15.351203E | ML |
|
| 60-51.720536N | 19-15.424194E | ML |
|
| 60-52.243655N | 19-15.497185E | ML |
|
| 60-52.766632N | 19-15.570176E | ML |
|
| 60-53.289465N | 19-15.643167E | ML |
|
| 60-53.812154N | 19-15.716158E | ML |
|
| 60-54.334701N | 19-15.789149E | ML |
|
| 60-54.857104N | 19-15.862140E | ML |
|
| 60-55.379365N | 19-15.935131E | ML |
|
| 60-55.901482N | 19-16.008123E | ML |
|
| 60-56.423456N | 19-16.081114E | ML |
|
| 60-56.945287N | 19-16.154105E | ML |
|
| 60-57.466975N | 19-16.227096E | ML |
|
| 60-57.988520N | 19-16.300087E | ML |
|
| 60-58.509922N | 19-16.373078E | ML |
|
| 60-59.031182N | 19-16.446069E | ML |
|
| 60-59.552298N | 19-16.519060E | ML |
|
| 61-00.073271N | 19-16.592051E | ML |
|
| 61-00.594102N | 19-16.665042E | ML |
|
| 61-01.114790N | 19-16.738033E | ML |
|
| 61-01.635334N | 19-16.811024E | ML |
|
| 61-02.155737N | 19-16.884015E | ML |
|
| 61-02.675996N | 19-16.957006E | ML |
|
| 61-03.196113N | 19-17.029997E | ML |
|
| 61-03.716087N | 19-17.102988E | ML |
|
| 61-04.235918N | 19-17.175979E | ML |
|
| 61-04.755607N | 19-17.248970E | ML |
|
| 61-05.275153N | 19-17.321961E | ML |
|
| 61-05.794557N | 19-17.394952E | ML |
|
| 61-06.313818N | 19-17.467944E | ML |
|
| 61-06.832936N | 19-17.540935E | ML |
|
| 61-07.351912N | 19-17.613926E | ML |
|
| 61-07.870746N | 19-17.686917E | ML |
|
605
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-08.389437N | 19-17.759908E | ML |
|
| 61-08.907986N | 19-17.832899E | ML |
|
| 61-09.426392N | 19-17.905890E | ML |
|
| 61-09.944656N | 19-17.978881E | ML |
|
| 61-10.462778N | 19-18.051872E | ML |
|
| 61-10.980757N | 19-18.124863E | ML |
|
| 61-11.498594N | 19-18.197854E | ML |
|
| 61-12.016289N | 19-18.270845E | ML |
|
| 61-12.533842N | 19-18.343836E | ML |
|
| 61-13.051252N | 19-18.416827E | ML |
|
| 61-13.568520N | 19-18.489818E | ML |
|
| 61-14.085646N | 19-18.562809E | ML |
|
| 61-14.602630N | 19-18.635800E | ML |
|
| 61-15.119472N | 19-18.708791E | ML |
|
| 61-15.636172N | 19-18.781782E | ML |
|
| 61-16.152730N | 19-18.854774E | ML |
|
| 61-16.669146N | 19-18.927765E | ML |
|
| 61-17.185420N | 19-19.000756E | ML |
|
| 61-17.701552N | 19-19.073747E | ML |
|
| 61-18.217542N | 19-19.146738E | ML |
|
| 61-18.733390N | 19-19.219729E | ML |
|
| 61-19.249097N | 19-19.292720E | ML |
|
| 61-19.764661N | 19-19.365711E | ML |
|
| 61-20.280084N | 19-19.438702E | ML |
|
| 61-20.795365N | 19-19.511693E | ML |
|
| 61-21.310504N | 19-19.584684E | ML |
|
| 61-21.825502N | 19-19.657675E | ML |
|
| 61-22.340358N | 19-19.730666E | ML |
|
| 61-22.855072N | 19-19.803657E | ML |
|
| 61-23.369644N | 19-19.876648E | ML |
|
| 61-23.884075N | 19-19.949639E | ML |
|
| 61-24.398364N | 19-20.022630E | ML |
|
| 61-24.912512N | 19-20.095621E | ML |
|
| 61-25.426518N | 19-20.168612E | ML |
|
| 61-25.940383N | 19-20.241603E | ML |
|
| 61-26.454107N | 19-20.314595E | ML |
|
| 61-26.967688N | 19-20.387586E | ML |
|
| 61-27.481129N | 19-20.460577E | ML |
|
| 61-27.994428N | 19-20.533568E | ML |
|
| 61-28.507586N | 19-20.606559E | ML |
|
| 61-29.020602N | 19-20.679550E | ML |
|
| 61-29.533477N | 19-20.752541E | ML |
|
| 61-30.046211N | 19-20.825532E | ML |
|
| 61-30.558804N | 19-20.898523E | ML |
|
| 61-31.071255N | 19-20.971514E | ML |
|
| 61-31.583565N | 19-21.044505E | ML |
|
| 61-32.095734N | 19-21.117496E | ML |
|
| 61-32.607762N | 19-21.190487E | ML |
|
| 61-33.119649N | 19-21.263478E | ML |
|
| 61-33.631394N | 19-21.336469E | ML |
|
| 61-34.142999N | 19-21.409460E | ML |
|
| 61-34.654463N | 19-21.482451E | ML |
|
| 61-35.165785N | 19-21.555442E | ML |
|
| 61-35.676967N | 19-21.628433E | ML |
|
| 61-36.188008N | 19-21.701424E | ML |
|
| 61-36.698908N | 19-21.774416E | ML |
|
| 61-37.209667N | 19-21.847407E | ML |
|
| 61-37.720285N | 19-21.920398E | ML |
|
| 61-38.230762N | 19-21.993389E | ML |
|
| 61-38.741098N | 19-22.066380E | ML |
606
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-39.251294N | 19-22.139371E | ML |
|
| 61-39.761349N | 19-22.212362E | ML |
|
| 61-40.271263N | 19-22.285353E | ML |
|
| 61-40.781037N | 19-22.358344E | ML |
|
| 61-41.290670N | 19-22.431335E | ML |
|
| 61-41.800162N | 19-22.504326E | ML |
|
| 61-42.309514N | 19-22.577317E | ML |
|
| 61-42.818725N | 19-22.650308E | ML |
|
| 61-43.327795N | 19-22.723299E | ML |
|
| 61-43.836725N | 19-22.796290E | ML |
|
| 61-44.345515N | 19-22.869281E | ML |
|
| 61-44.854164N | 19-22.942272E | ML |
|
| 61-45.362673N | 19-23.015263E | ML |
|
| 61-45.871041N | 19-23.088254E | ML |
|
| 61-46.379269N | 19-23.161246E | ML |
|
| 61-46.887356N | 19-23.234237E | ML |
|
| 61-47.395303N | 19-23.307228E | ML |
|
| 61-47.903110N | 19-23.380219E | ML |
|
| 61-48.410777N | 19-23.453210E | ML |
|
| 61-48.918303N | 19-23.526201E | ML |
|
| 61-49.425689N | 19-23.599192E | ML |
|
| 61-49.932935N | 19-23.672183E | ML |
|
| 61-50.440041N | 19-23.745174E | ML |
|
| 61-50.947007N | 19-23.818165E | ML |
|
| 61-51.453833N | 19-23.891156E | ML |
|
| 61-51.960518N | 19-23.964147E | ML |
|
| 61-52.467064N | 19-24.037138E | ML |
|
| 61-52.973469N | 19-24.110129E | ML |
|
| 61-53.479735N | 19-24.183120E | ML |
|
| 61-53.985860N | 19-24.256111E | ML |
|
| 61-54.491846N | 19-24.329102E | ML |
|
| 61-54.997691N | 19-24.402093E | ML |
|
| 61-55.503397N | 19-24.475084E | ML |
|
| 61-56.008963N | 19-24.548075E | ML |
|
| 61-56.514389N | 19-24.621067E | ML |
|
| 61-57.019676N | 19-24.694058E | ML |
|
| 61-57.524822N | 19-24.767049E | ML |
|
| 61-58.029829N | 19-24.840040E | ML |
|
| 61-58.534696N | 19-24.913031E | ML |
|
| 61-59.039424N | 19-24.986022E | ML |
|
| 61-59.544012N | 19-25.059013E | ML |
|
| 62-00.048460N | 19-25.132004E | ML |
|
| 62-00.552769N | 19-25.204995E | ML |
|
| 62-01.056938N | 19-25.277986E | ML |
|
| 62-01.560967N | 19-25.350977E | ML |
|
| 62-02.064857N | 19-25.423968E | ML |
|
| 62-02.568608N | 19-25.496959E | ML |
|
| 62-03.072219N | 19-25.569950E | ML |
|
| 62-03.575691N | 19-25.642941E | ML |
|
| 62-04.079023N | 19-25.715932E | ML |
|
| 62-04.582216N | 19-25.788923E | ML |
|
| 62-05.085269N | 19-25.861914E | ML |
|
| 62-05.588183N | 19-25.934905E | ML |
|
| 62-06.090958N | 19-26.007896E | ML |
|
| 62-06.593594N | 19-26.080888E | ML |
|
| 62-07.096091N | 19-26.153879E | ML |
|
| 62-07.598448N | 19-26.226870E | ML |
|
| 62-08.100666N | 19-26.299861E | ML |
|
| 62-08.602745N | 19-26.372852E | ML |
|
| 62-09.104685N | 19-26.445843E | ML |
|
607
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-09.606485N | 19-26.518834E | ML |
|
| 62-10.108147N | 19-26.591825E | ML |
|
| 62-10.609670N | 19-26.664816E | ML |
|
| 62-11.111053N | 19-26.737807E | ML |
|
| 62-11.612298N | 19-26.810798E | ML |
|
| 62-12.113404N | 19-26.883789E | ML |
|
| 62-12.614371N | 19-26.956780E | ML |
|
| 62-13.115199N | 19-27.029771E | ML |
|
| 62-13.615888N | 19-27.102762E | ML |
|
| 62-14.116438N | 19-27.175753E | ML |
|
| 62-14.616849N | 19-27.248744E | ML |
|
| 62-15.117122N | 19-27.321735E | ML |
|
| 62-15.617256N | 19-27.394726E | ML |
|
| 62-16.117251N | 19-27.467717E | ML |
|
| 62-16.617108N | 19-27.540709E | ML |
|
| 62-17.116825N | 19-27.613700E | ML |
|
| 62-17.616405N | 19-27.686691E | ML |
|
| 62-18.115845N | 19-27.759682E | ML |
|
| 62-18.615147N | 19-27.832673E | ML |
|
| 62-19.114311N | 19-27.905664E | ML |
|
| 62-19.613335N | 19-27.978655E | ML |
|
| 62-20.112222N | 19-28.051646E | ML |
|
| 62-20.610970N | 19-28.124637E | ML |
|
| 62-21.109579N | 19-28.197628E | ML |
|
| 62-21.608050N | 19-28.270619E | ML |
|
| 62-22.106383N | 19-28.343610E | ML |
|
| 62-22.604578N | 19-28.416601E | ML |
|
| 62-23.102634N | 19-28.489592E | ML |
|
| 62-23.600551N | 19-28.562583E | ML |
|
| 62-24.098331N | 19-28.635574E | ML |
|
| 62-24.595972N | 19-28.708565E | ML |
|
| 62-25.093475N | 19-28.781556E | ML |
|
| 62-25.590840N | 19-28.854547E | ML |
|
| 62-26.088067N | 19-28.927539E | ML |
|
| 62-26.585155N | 19-29.000530E | ML |
|
| 62-27.082106N | 19-29.073521E | ML |
|
| 62-27.578918N | 19-29.146512E | ML |
|
| 62-28.075592N | 19-29.219503E | ML |
|
| 62-28.572129N | 19-29.292494E | ML |
|
| 62-29.068527N | 19-29.365485E | ML |
|
| 62-29.564787N | 19-29.438476E | ML |
|
| 62-30.060910N | 19-29.511467E | ML |
|
| 62-30.556894N | 19-29.584458E | ML |
|
| 62-31.052741N | 19-29.657449E | ML |
|
| 62-31.548450N | 19-29.730440E | ML |
|
| 62-32.044021N | 19-29.803431E | ML |
|
| 62-32.539454N | 19-29.876422E | ML |
|
| 62-33.034750N | 19-29.949413E | ML |
|
| 62-33.529907N | 19-30.022404E | ML |
|
| 62-34.024927N | 19-30.095395E | ML |
|
| 62-34.519810N | 19-30.168386E | ML |
|
| 62-35.014554N | 19-30.241377E | ML |
|
| 62-35.509161N | 19-30.314368E | ML |
|
| 62-36.003631N | 19-30.387360E | ML |
|
| 62-36.497963N | 19-30.460351E | ML |
|
| 62-36.992157N | 19-30.533342E | ML |
|
| 62-37.486214N | 19-30.606333E | ML |
|
| 62-37.980134N | 19-30.679324E | ML |
|
| 62-38.473916N | 19-30.752315E | ML |
|
| 62-38.967560N | 19-30.825306E | ML |
608
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-39.461067N | 19-30.898297E | ML |
|
| 62-39.954437N | 19-30.971288E | ML |
|
| 62-40.447670N | 19-31.044279E | ML |
|
| 62-40.940765N | 19-31.117270E | ML |
|
| 62-41.433723N | 19-31.190261E | ML |
|
| 62-41.926543N | 19-31.263252E | ML |
|
81 | 62-42.006899N | 19-31.275155E | KP |
|
| 62-42.425156N | 19-31.846762E | ML |
|
| 62-42.843314N | 19-32.418369E | ML |
|
| 62-43.261373N | 19-32.989976E | ML |
|
| 62-43.679334N | 19-33.561582E | ML |
|
| 62-44.097195N | 19-34.133189E | ML |
|
| 62-44.514958N | 19-34.704796E | ML |
|
| 62-44.932622N | 19-35.276403E | ML |
|
| 62-45.350187N | 19-35.848009E | ML |
|
| 62-45.767654N | 19-36.419616E | ML |
|
| 62-46.185022N | 19-36.991223E | ML |
|
| 62-46.602291N | 19-37.562829E | ML |
|
| 62-47.019461N | 19-38.134436E | ML |
|
| 62-47.436532N | 19-38.706043E | ML |
|
| 62-47.853505N | 19-39.277650E | ML |
|
| 62-48.270380N | 19-39.849256E | ML |
|
| 62-48.687155N | 19-40.420863E | ML |
|
| 62-49.103832N | 19-40.992470E | ML |
|
| 62-49.520411N | 19-41.564077E | ML |
|
| 62-49.936891N | 19-42.135683E | ML |
|
| 62-50.353272N | 19-42.707290E | ML |
|
| 62-50.769555N | 19-43.278897E | ML |
|
| 62-51.185739N | 19-43.850503E | ML |
|
| 62-51.601824N | 19-44.422110E | ML |
|
| 62-52.017812N | 19-44.993717E | ML |
|
| 62-52.433700N | 19-45.565324E | ML |
|
| 62-52.849491N | 19-46.136930E | ML |
|
| 62-53.265182N | 19-46.708537E | ML |
|
| 62-53.680776N | 19-47.280144E | ML |
|
| 62-54.096271N | 19-47.851751E | ML |
|
| 62-54.511667N | 19-48.423357E | ML |
|
| 62-54.926966N | 19-48.994964E | ML |
|
| 62-55.342165N | 19-49.566571E | ML |
|
| 62-55.757267N | 19-50.138177E | ML |
|
| 62-56.172270N | 19-50.709784E | ML |
|
| 62-56.587175N | 19-51.281391E | ML |
|
| 62-57.001982N | 19-51.852998E | ML |
|
| 62-57.416690N | 19-52.424604E | ML |
|
| 62-57.831300N | 19-52.996211E | ML |
|
| 62-58.245812N | 19-53.567818E | ML |
|
| 62-58.660225N | 19-54.139425E | ML |
|
| 62-59.074541N | 19-54.711031E | ML |
|
| 62-59.488758N | 19-55.282638E | ML |
|
| 62-59.902877N | 19-55.854245E | ML |
|
| 63-00.316898N | 19-56.425851E | ML |
|
| 63-00.730821N | 19-56.997458E | ML |
|
| 63-01.144646N | 19-57.569065E | ML |
|
| 63-01.558372N | 19-58.140672E | ML |
|
| 63-01.972001N | 19-58.712278E | ML |
|
| 63-02.385531N | 19-59.283885E | ML |
|
| 63-02.798963N | 19-59.855492E | ML |
|
| 63-03.212298N | 20-00.427099E | ML |
|
| 63-03.625534N | 20-00.998705E | ML |
|
| 63-04.038673N | 20-01.570312E | ML |
|
609
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-04.451713N | 20-02.141919E | ML |
|
| 63-04.864655N | 20-02.713525E | ML |
|
| 63-05.277500N | 20-03.285132E | ML |
|
| 63-05.690247N | 20-03.856739E | ML |
|
| 63-06.102895N | 20-04.428346E | ML |
|
| 63-06.515446N | 20-04.999952E | ML |
|
| 63-06.927899N | 20-05.571559E | ML |
|
| 63-07.340254N | 20-06.143166E | ML |
|
| 63-07.752511N | 20-06.714773E | ML |
|
| 63-08.164671N | 20-07.286379E | ML |
|
| 63-08.576732N | 20-07.857986E | ML |
|
| 63-08.988696N | 20-08.429593E | ML |
|
| 63-09.400562N | 20-09.001199E | ML |
|
| 63-09.812331N | 20-09.572806E | ML |
|
| 63-10.224001N | 20-10.144413E | ML |
|
| 63-10.635574N | 20-10.716020E | ML |
|
| 63-11.047049N | 20-11.287626E | ML |
|
| 63-11.458427N | 20-11.859233E | ML |
|
| 63-11.869707N | 20-12.430840E | ML |
|
| 63-12.280889N | 20-13.002447E | ML |
|
| 63-12.691973N | 20-13.574053E | ML |
|
| 63-13.102960N | 20-14.145660E | ML |
|
| 63-13.513850N | 20-14.717267E | ML |
|
| 63-13.924642N | 20-15.288873E | ML |
|
| 63-14.335336N | 20-15.860480E | ML |
|
| 63-14.745933N | 20-16.432087E | ML |
|
| 63-15.156432N | 20-17.003694E | ML |
|
| 63-15.566834N | 20-17.575300E | ML |
|
| 63-15.977138N | 20-18.146907E | ML |
|
| 63-16.387345N | 20-18.718514E | ML |
|
| 63-16.797454N | 20-19.290121E | ML |
|
| 63-17.207466N | 20-19.861727E | ML |
|
| 63-17.617380N | 20-20.433334E | ML |
|
| 63-18.027197N | 20-21.004941E | ML |
|
| 63-18.436917N | 20-21.576547E | ML |
|
| 63-18.846539N | 20-22.148154E | ML |
|
| 63-19.256064N | 20-22.719761E | ML |
|
| 63-19.665492N | 20-23.291368E | ML |
| 82 | 63-20.009955N | 20-23.772381E | KP |
|
| 63-20.373293N | 20-24.481194E | ML |
|
| 63-20.736555N | 20-25.190007E | ML |
|
| 63-21.099739N | 20-25.898820E | ML |
|
| 63-21.462848N | 20-26.607633E | ML |
|
| 63-21.825879N | 20-27.316446E | ML |
|
| 63-22.188834N | 20-28.025259E | ML |
|
| 63-22.551712N | 20-28.734072E | ML |
|
| 63-22.914514N | 20-29.442885E | ML |
|
| 63-23.277239N | 20-30.151698E | ML |
|
| 63-23.639888N | 20-30.860511E | ML |
|
| 63-24.002460N | 20-31.569324E | ML |
|
| 63-24.364955N | 20-32.278137E | ML |
|
| 63-24.727374N | 20-32.986950E | ML |
|
| 63-25.089716N | 20-33.695763E | ML |
|
| 63-25.451982N | 20-34.404576E | ML |
|
| 63-25.814172N | 20-35.113389E | ML |
|
| 63-26.176284N | 20-35.822202E | ML |
|
| 63-26.538321N | 20-36.531015E | ML |
|
| 63-26.900281N | 20-37.239828E | ML |
|
| 63-27.262164N | 20-37.948641E | ML |
|
| 63-27.623971N | 20-38.657454E | ML |
610
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-27.985702N | 20-39.366267E | ML |
|
| 63-28.347356N | 20-40.075080E | ML |
|
| 63-28.708934N | 20-40.783893E | ML |
|
| 63-29.070435N | 20-41.492706E | ML |
|
83 | 63-29.110895N | 20-41.572047E | KP |
|
| 63-29.264544N | 20-42.590897E | ML |
|
| 63-29.418179N | 20-43.609746E | ML |
|
| 63-29.571801N | 20-44.628596E | ML |
|
| 63-29.725409N | 20-45.647446E | ML |
|
| 63-29.879002N | 20-46.666295E | ML |
|
| 63-30.032583N | 20-47.685145E | ML |
|
| 63-30.186149N | 20-48.703994E | ML |
|
| 63-30.339701N | 20-49.722844E | ML |
|
| 63-30.493240N | 20-50.741694E | ML |
|
| 63-30.646765N | 20-51.760543E | ML |
|
| 63-30.800276N | 20-52.779393E | ML |
|
| 63-30.953773N | 20-53.798243E | ML |
|
| 63-31.107257N | 20-54.817092E | ML |
|
| 63-31.260727N | 20-55.835942E | ML |
|
84 | 63-31.311429N | 20-56.172564E | KP |
|
| 63-31.552739N | 20-57.102089E | ML |
|
| 63-31.794015N | 20-58.031615E | ML |
|
| 63-32.035257N | 20-58.961140E | ML |
|
| 63-32.276464N | 20-59.890665E | ML |
|
| 63-32.517638N | 21-00.820191E | ML |
|
| 63-32.758778N | 21-01.749716E | ML |
|
| 63-32.999883N | 21-02.679241E | ML |
|
| 63-33.240954N | 21-03.608766E | ML |
|
| 63-33.481992N | 21-04.538292E | ML |
|
| 63-33.722995N | 21-05.467817E | ML |
|
| 63-33.963964N | 21-06.397342E | ML |
|
| 63-34.204899N | 21-07.326868E | ML |
|
| 63-34.445800N | 21-08.256393E | ML |
|
| 63-34.686667N | 21-09.185918E | ML |
|
| 63-34.927500N | 21-10.115443E | ML |
|
| 63-35.168299N | 21-11.044969E | ML |
|
| 63-35.409064N | 21-11.974494E | ML |
|
| 63-35.649794N | 21-12.904019E | ML |
|
| 63-35.890491N | 21-13.833545E | ML |
|
| 63-36.131154N | 21-14.763070E | ML |
|
| 63-36.371782N | 21-15.692595E | ML |
|
| 63-36.612377N | 21-16.622120E | ML |
|
| 63-36.852938N | 21-17.551646E | ML |
|
| 63-37.093464N | 21-18.481171E | ML |
|
| 63-37.333957N | 21-19.410696E | ML |
|
| 63-37.574416N | 21-20.340222E | ML |
|
| 63-37.814840N | 21-21.269747E | ML |
|
| 63-38.055231N | 21-22.199272E | ML |
|
| 63-38.295587N | 21-23.128797E | ML |
|
| 63-38.535910N | 21-24.058323E | ML |
|
| 63-38.776199N | 21-24.987848E | ML |
|
| 63-39.016453N | 21-25.917373E | ML |
|
| 63-39.256674N | 21-26.846899E | ML |
|
| 63-39.496860N | 21-27.776424E | ML |
|
| 63-39.737013N | 21-28.705949E | ML |
|
| 63-39.977132N | 21-29.635474E | ML |
|
85 | 63-40.012700N | 21-29.773173E | KP |
|
| 63-40.419937N | 21-30.334794E | ML |
|
| 63-40.827076N | 21-30.896414E | ML |
|
| 63-41.234117N | 21-31.458035E | ML |
|
611
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-41.641061N | 21-32.019655E | ML |
|
| 63-42.047907N | 21-32.581276E | ML |
|
| 63-42.454655N | 21-33.142897E | ML |
|
| 63-42.861306N | 21-33.704517E | ML |
|
| 63-43.267859N | 21-34.266138E | ML |
|
| 63-43.674315N | 21-34.827759E | ML |
|
| 63-44.080673N | 21-35.389379E | ML |
|
| 63-44.486933N | 21-35.951000E | ML |
|
| 63-44.893096N | 21-36.512620E | ML |
|
| 63-45.299161N | 21-37.074241E | ML |
|
| 63-45.705129N | 21-37.635862E | ML |
|
| 63-46.110999N | 21-38.197482E | ML |
|
| 63-46.516772N | 21-38.759103E | ML |
|
| 63-46.922447N | 21-39.320723E | ML |
|
| 63-47.328025N | 21-39.882344E | ML |
|
| 63-47.733506N | 21-40.443965E | ML |
|
| 63-48.138889N | 21-41.005585E | ML |
|
| 63-48.544175N | 21-41.567206E | ML |
|
| 63-48.949363N | 21-42.128827E | ML |
|
| 63-49.354454N | 21-42.690447E | ML |
|
| 63-49.759447N | 21-43.252068E | ML |
|
| 63-50.164344N | 21-43.813688E | ML |
|
| 63-50.569143N | 21-44.375309E | ML |
|
| 63-50.973844N | 21-44.936930E | ML |
|
| 63-51.378449N | 21-45.498550E | ML |
|
| 63-51.782956N | 21-46.060171E | ML |
|
| 63-52.187366N | 21-46.621792E | ML |
|
| 63-52.591679N | 21-47.183412E | ML |
|
| 63-52.995894N | 21-47.745033E | ML |
|
| 63-53.400013N | 21-48.306653E | ML |
|
| 63-53.804034N | 21-48.868274E | ML |
|
| 63-54.207958N | 21-49.429895E | ML |
|
| 63-54.611785N | 21-49.991515E | ML |
|
| 63-55.015515N | 21-50.553136E | ML |
|
| 63-55.419147N | 21-51.114756E | ML |
|
| 63-55.822683N | 21-51.676377E | ML |
|
| 63-56.226122N | 21-52.237998E | ML |
|
| 63-56.629463N | 21-52.799618E | ML |
|
| 63-57.032708N | 21-53.361239E | ML |
|
| 63-57.435856N | 21-53.922860E | ML |
|
| 63-57.838906N | 21-54.484480E | ML |
|
| 63-58.241860N | 21-55.046101E | ML |
|
| 63-58.644717N | 21-55.607721E | ML |
|
| 63-59.047477N | 21-56.169342E | ML |
|
| 63-59.450139N | 21-56.730963E | ML |
|
| 63-59.852705N | 21-57.292583E | ML |
|
| 64-00.255175N | 21-57.854204E | ML |
|
| 64-00.657547N | 21-58.415825E | ML |
|
| 64-01.059822N | 21-58.977445E | ML |
|
| 64-01.462001N | 21-59.539066E | ML |
|
| 64-01.864083N | 22-00.100686E | ML |
|
| 64-02.266068N | 22-00.662307E | ML |
|
| 64-02.667956N | 22-01.223928E | ML |
|
| 64-03.069748N | 22-01.785548E | ML |
|
| 64-03.471443N | 22-02.347169E | ML |
|
| 64-03.873041N | 22-02.908790E | ML |
|
| 64-04.274542N | 22-03.470410E | ML |
|
| 64-04.675947N | 22-04.032031E | ML |
|
| 64-05.077255N | 22-04.593651E | ML |
|
| 64-05.478467N | 22-05.155272E | ML |
612
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-05.879581N | 22-05.716893E | ML |
|
| 64-06.280600N | 22-06.278513E | ML |
|
| 64-06.681521N | 22-06.840134E | ML |
|
| 64-07.082346N | 22-07.401754E | ML |
|
| 64-07.483075N | 22-07.963375E | ML |
|
| 64-07.883707N | 22-08.524996E | ML |
|
| 64-08.284243N | 22-09.086616E | ML |
|
| 64-08.684682N | 22-09.648237E | ML |
|
| 64-09.085024N | 22-10.209858E | ML |
|
| 64-09.485270N | 22-10.771478E | ML |
|
| 64-09.885420N | 22-11.333099E | ML |
|
| 64-10.285473N | 22-11.894719E | ML |
|
| 64-10.685430N | 22-12.456340E | ML |
|
| 64-11.085290N | 22-13.017961E | ML |
|
| 64-11.485054N | 22-13.579581E | ML |
|
| 64-11.884722N | 22-14.141202E | ML |
|
| 64-12.284294N | 22-14.702823E | ML |
|
| 64-12.683769N | 22-15.264443E | ML |
|
| 64-13.083147N | 22-15.826064E | ML |
|
| 64-13.482430N | 22-16.387684E | ML |
|
| 64-13.881616N | 22-16.949305E | ML |
|
| 64-14.280706N | 22-17.510926E | ML |
|
| 64-14.679700N | 22-18.072546E | ML |
|
| 64-15.078598N | 22-18.634167E | ML |
|
| 64-15.477399N | 22-19.195787E | ML |
|
| 64-15.876104N | 22-19.757408E | ML |
|
| 64-16.274713N | 22-20.319029E | ML |
|
| 64-16.673226N | 22-20.880649E | ML |
|
| 64-17.071643N | 22-21.442270E | ML |
|
| 64-17.469964N | 22-22.003891E | ML |
|
| 64-17.868189N | 22-22.565511E | ML |
|
| 64-18.266317N | 22-23.127132E | ML |
|
| 64-18.664350N | 22-23.688752E | ML |
|
| 64-19.062286N | 22-24.250373E | ML |
|
| 64-19.460127N | 22-24.811994E | ML |
|
| 64-19.857871N | 22-25.373614E | ML |
|
| 64-20.255520N | 22-25.935235E | ML |
|
| 64-20.653073N | 22-26.496856E | ML |
|
| 64-21.050529N | 22-27.058476E | ML |
|
| 64-21.447890N | 22-27.620097E | ML |
|
| 64-21.845155N | 22-28.181717E | ML |
|
| 64-22.242324N | 22-28.743338E | ML |
|
| 64-22.639397N | 22-29.304959E | ML |
|
| 64-23.036374N | 22-29.866579E | ML |
|
| 64-23.433256N | 22-30.428200E | ML |
|
| 64-23.830041N | 22-30.989821E | ML |
|
| 64-24.226731N | 22-31.551441E | ML |
|
| 64-24.623325N | 22-32.113062E | ML |
|
| 64-25.019824N | 22-32.674682E | ML |
|
| 64-25.416226N | 22-33.236303E | ML |
|
| 64-25.812533N | 22-33.797924E | ML |
|
| 64-26.208744N | 22-34.359544E | ML |
|
| 64-26.604860N | 22-34.921165E | ML |
|
| 64-27.000879N | 22-35.482785E | ML |
|
| 64-27.396804N | 22-36.044406E | ML |
|
| 64-27.792632N | 22-36.606027E | ML |
|
| 64-28.188365N | 22-37.167647E | ML |
|
| 64-28.584002N | 22-37.729268E | ML |
|
| 64-28.979544N | 22-38.290889E | ML |
|
| 64-29.374990N | 22-38.852509E | ML |
|
613
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-29.770341N | 22-39.414130E | ML |
|
| 64-30.165596N | 22-39.975750E | ML |
|
| 64-30.560756N | 22-40.537371E | ML |
|
| 64-30.955820N | 22-41.098992E | ML |
|
| 64-31.350789N | 22-41.660612E | ML |
|
| 64-31.745662N | 22-42.222233E | ML |
|
| 64-32.140440N | 22-42.783854E | ML |
|
| 64-32.535122N | 22-43.345474E | ML |
|
| 64-32.929709N | 22-43.907095E | ML |
|
| 64-33.324201N | 22-44.468715E | ML |
|
| 64-33.718597N | 22-45.030336E | ML |
|
| 64-34.112898N | 22-45.591957E | ML |
|
| 64-34.507104N | 22-46.153577E | ML |
|
| 64-34.901214N | 22-46.715198E | ML |
|
| 64-35.295229N | 22-47.276818E | ML |
|
| 64-35.689149N | 22-47.838439E | ML |
|
| 64-36.082973N | 22-48.400060E | ML |
|
| 64-36.476702N | 22-48.961680E | ML |
|
| 64-36.870336N | 22-49.523301E | ML |
|
| 64-37.263875N | 22-50.084922E | ML |
|
| 64-37.657319N | 22-50.646542E | ML |
|
| 64-38.050667N | 22-51.208163E | ML |
|
| 64-38.443921N | 22-51.769783E | ML |
|
| 64-38.837079N | 22-52.331404E | ML |
|
| 64-39.230142N | 22-52.893025E | ML |
|
| 64-39.623110N | 22-53.454645E | ML |
|
| 64-40.015983N | 22-54.016266E | ML |
|
| 64-40.408761N | 22-54.577887E | ML |
|
| 64-40.801444N | 22-55.139507E | ML |
|
| 64-41.194032N | 22-55.701128E | ML |
|
| 64-41.586525N | 22-56.262748E | ML |
|
| 64-41.978923N | 22-56.824369E | ML |
|
| 64-42.371226N | 22-57.385990E | ML |
|
| 64-42.763434N | 22-57.947610E | ML |
|
| 64-43.155547N | 22-58.509231E | ML |
|
| 64-43.547565N | 22-59.070851E | ML |
|
| 64-43.939488N | 22-59.632472E | ML |
|
| 64-44.331317N | 23-00.194093E | ML |
|
| 64-44.723050N | 23-00.755713E | ML |
|
| 64-45.114689N | 23-01.317334E | ML |
|
| 64-45.506233N | 23-01.878955E | ML |
|
| 64-45.897682N | 23-02.440575E | ML |
|
| 64-46.289036N | 23-03.002196E | ML |
|
| 64-46.680296N | 23-03.563816E | ML |
|
| 64-47.071460N | 23-04.125437E | ML |
|
| 64-47.462530N | 23-04.687058E | ML |
|
| 64-47.853506N | 23-05.248678E | ML |
|
| 64-48.244386N | 23-05.810299E | ML |
|
| 64-48.635172N | 23-06.371920E | ML |
|
| 64-49.025864N | 23-06.933540E | ML |
|
| 64-49.416461N | 23-07.495161E | ML |
|
| 64-49.806963N | 23-08.056781E | ML |
|
| 64-50.197370N | 23-08.618402E | ML |
|
| 64-50.587683N | 23-09.180023E | ML |
|
| 64-50.977901N | 23-09.741643E | ML |
|
| 64-51.368025N | 23-10.303264E | ML |
|
| 64-51.758054N | 23-10.864885E | ML |
|
| 64-52.147989N | 23-11.426505E | ML |
|
| 64-52.537829N | 23-11.988126E | ML |
|
| 64-52.927575N | 23-12.549746E | ML |
614
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 7 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-53.317226N | 23-13.111367E | ML |
|
| 64-53.706783N | 23-13.672988E | ML |
|
| 64-54.096246N | 23-14.234608E | ML |
|
| 64-54.485614N | 23-14.796229E | ML |
|
| 64-54.874888N | 23-15.357849E | ML |
|
| 64-55.264067N | 23-15.919470E | ML |
|
| 64-55.653152N | 23-16.481091E | ML |
|
| 64-56.042142N | 23-17.042711E | ML |
|
| 64-56.431039N | 23-17.604332E | ML |
|
| 64-56.819841N | 23-18.165953E | ML |
|
| 64-57.208548N | 23-18.727573E | ML |
|
| 64-57.597162N | 23-19.289194E | ML |
|
| 64-57.985681N | 23-19.850814E | ML |
|
| 64-58.374106N | 23-20.412435E | ML |
|
| 64-58.762437N | 23-20.974056E | ML |
|
| 64-59.150674N | 23-21.535676E | ML |
|
| 64-59.538816N | 23-22.097297E | ML |
|
| 64-59.926864N | 23-22.658918E | ML |
|
| 65-00.314819N | 23-23.220538E | ML |
|
| 65-00.702679N | 23-23.782159E | ML |
|
| 65-01.090445N | 23-24.343779E | ML |
|
| 65-01.478117N | 23-24.905400E | ML |
|
| 65-01.865694N | 23-25.467021E | ML |
|
| 65-02.253178N | 23-26.028641E | ML |
|
| 65-02.640568N | 23-26.590262E | ML |
|
| 65-03.027864N | 23-27.151882E | ML |
|
| 65-03.415065N | 23-27.713503E | ML |
|
| 65-03.802173N | 23-28.275124E | ML |
|
| 65-04.189187N | 23-28.836744E | ML |
|
| 65-04.576107N | 23-29.398365E | ML |
|
| 65-04.962933N | 23-29.959986E | ML |
|
| 65-05.349665N | 23-30.521606E | ML |
|
| 65-05.736303N | 23-31.083227E | ML |
|
| 65-06.122848N | 23-31.644847E | ML |
|
| 65-06.509298N | 23-32.206468E | ML |
|
| 65-06.895655N | 23-32.768089E | ML |
|
| 65-07.281918N | 23-33.329709E | ML |
|
| 65-07.668087N | 23-33.891330E | ML |
|
| 65-08.054162N | 23-34.452951E | ML |
|
| 65-08.440144N | 23-35.014571E | ML |
|
| 65-08.826032N | 23-35.576192E | ML |
|
| 65-09.211826N | 23-36.137812E | ML |
|
| 65-09.597526N | 23-36.699433E | ML |
|
| 65-09.983133N | 23-37.261054E | ML |
|
| 65-10.368646N | 23-37.822674E | ML |
|
| 65-10.754065N | 23-38.384295E | ML |
|
| 65-11.139391N | 23-38.945916E | ML |
|
| 65-11.524623N | 23-39.507536E | ML |
|
| 65-11.909762N | 23-40.069157E | ML |
|
| 65-12.294807N | 23-40.630777E | ML |
|
| 65-12.679758N | 23-41.192398E | ML |
|
| 65-13.064616N | 23-41.754019E | ML |
|
| 65-13.449381N | 23-42.315639E | ML |
|
| 65-13.834052N | 23-42.877260E | ML |
|
| 65-14.218629N | 23-43.438880E | ML |
|
| 65-14.603113N | 23-44.000501E | ML |
|
| 65-14.987504N | 23-44.562122E | ML |
|
| 65-15.371801N | 23-45.123742E | ML |
|
| 65-15.756004N | 23-45.685363E | ML |
|
| 65-16.140115N | 23-46.246984E | ML |
|
615
Bilaga 7 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 65-16.524132N | 23-46.808604E | ML |
|
| 65-16.908055N | 23-47.370225E | ML |
|
| 65-17.291885N | 23-47.931845E | ML |
|
| 65-17.675622N | 23-48.493466E | ML |
|
| 65-18.059266N | 23-49.055087E | ML |
|
| 65-18.442816N | 23-49.616707E | ML |
|
| 65-18.826273N | 23-50.178328E | ML |
|
| 65-19.209637N | 23-50.739949E | ML |
|
| 65-19.592908N | 23-51.301569E | ML |
|
| 65-19.976085N | 23-51.863190E | ML |
|
| 65-20.359169N | 23-52.424810E | ML |
|
| 65-20.742160N | 23-52.986431E | ML |
|
| 65-21.125058N | 23-53.548052E | ML |
|
| 65-21.507863N | 23-54.109672E | ML |
|
| 65-21.890574N | 23-54.671293E | ML |
|
| 65-22.273193N | 23-55.232913E | ML |
|
| 65-22.655718N | 23-55.794534E | ML |
|
| 65-23.038150N | 23-56.356155E | ML |
|
| 65-23.420490N | 23-56.917775E | ML |
|
| 65-23.802736N | 23-57.479396E | ML |
|
| 65-24.184889N | 23-58.041017E | ML |
|
| 65-24.566949N | 23-58.602637E | ML |
|
| 65-24.948917N | 23-59.164258E | ML |
|
| 65-25.330791N | 23-59.725878E | ML |
|
| 65-25.712572N | 24-00.287499E | ML |
|
| 65-26.094261N | 24-00.849120E | ML |
|
| 65-26.475856N | 24-01.410740E | ML |
|
| 65-26.857359N | 24-01.972361E | ML |
|
| 65-27.238769N | 24-02.533982E | ML |
|
| 65-27.620086N | 24-03.095602E | ML |
|
| 65-28.001310N | 24-03.657223E | ML |
|
| 65-28.382441N | 24-04.218843E | ML |
|
| 65-28.763479N | 24-04.780464E | ML |
|
| 65-29.144425N | 24-05.342085E | ML |
|
| 65-29.525278N | 24-05.903705E | ML |
|
| 65-29.906038N | 24-06.465326E | ML |
|
| 65-30.286706N | 24-07.026946E | ML |
|
| 65-30.667281N | 24-07.588567E | ML |
| 86 | 65-30.922429N | 24-07.965170E | KP |
|
| 65-31.366645N | 24-08.063805E | ML |
|
| 65-31.810734N | 24-08.162440E | ML |
|
| 65-31.822478N | 24-08.165048E | ML |
|
| 65-32.208914N | 24-08.275588E | ML |
|
| 65-33.198549N | 24-08.559159E | ML |
|
| 65-34.188134N | 24-08.842859E | ML |
| 87 | 65-35.000000N | 24-09.096000E | KP |
616
Bilaga 8
Koordinatlista föreslagna yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon. Listan ska ingå som bilaga 5 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Sveriges ekonomiska zon består av fyra delområden: ett längs Västkusten, ett i Östersjön, ett i Bottenhavet och ett i Bottenviken.
Alla punkter utmed avgränsningslinjen beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt som avtalats med annan stat (EZ), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje eller en loxodrom mellan två brytpunkter (MP).
För brytpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
617
Bilaga 8 | SOU 2015:10 |
Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, längs Västkusten
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
1 | 58-45.730378N | 10-35.610148E | EZ |
2 | 58-45.657642N | 10-35.584811E | EZ |
| 58-45.234462N | 10-34.818775E | ML |
| 58-44.507627N | 10-33.504218E | ML |
| 58-43.780523N | 10-32.190479E | ML |
| 58-43.053209N | 10-30.877756E | ML |
| 58-42.325737N | 10-29.565939E | ML |
| 58-41.597995N | 10-28.254937E | ML |
| 58-40.869991N | 10-26.944956E | ML |
| 58-40.141827N | 10-25.635775E | ML |
| 58-39.413401N | 10-24.327614E | ML |
| 58-38.684761N | 10-23.020257E | ML |
| 58-37.955914N | 10-21.713912E | ML |
| 58-37.226799N | 10-20.408378E | ML |
| 58-36.497532N | 10-19.103845E | ML |
| 58-35.767999N | 10-17.800122E | ML |
| 58-35.038259N | 10-16.497407E | ML |
| 58-34.308254N | 10-15.195499E | ML |
| 58-33.578098N | 10-13.894590E | ML |
| 58-32.847676N | 10-12.594488E | ML |
| 58-32.117046N | 10-11.295287E | ML |
| 58-31.386212N | 10-09.997089E | ML |
3 | 58-30.655102N | 10-08.699693E | EZ |
| 58-30.191312N | 10-08.482348E | ML |
| 58-29.222425N | 10-08.028697E | ML |
| 58-28.253458N | 10-07.575347E | ML |
| 58-27.284473N | 10-07.122494E | ML |
| 58-26.315466N | 10-06.670035E | ML |
| 58-25.346437N | 10-06.217969E | ML |
| 58-24.377389N | 10-05.766399E | ML |
| 58-23.408261N | 10-05.315125E | ML |
| 58-22.439169N | 10-04.864337E | ML |
| 58-21.470001N | 10-04.413948E | ML |
| 58-20.500811N | 10-03.963949E | ML |
| 58-19.531604N | 10-03.514441E | ML |
| 58-18.562370N | 10-03.065220E | ML |
| 58-17.593118N | 10-02.616489E | ML |
| 58-16.623845N | 10-02.168145E | ML |
4 | 58-15.654474N | 10-01.720153E | EZ |
| 58-15.230868N | 10-03.433861E | ML |
| 58-14.806847N | 10-05.146860E | ML |
| 58-14.382481N | 10-06.859082E | ML |
| 58-13.957726N | 10-08.570739E | ML |
| 58-13.532520N | 10-10.281633E | ML |
| 58-13.107029N | 10-11.991845E | ML |
| 58-12.681093N | 10-13.701395E | ML |
| 58-12.254763N | 10-15.410277E | ML |
| 58-11.828096N | 10-17.118484E | ML |
| 58-11.401038N | 10-18.826021E | ML |
| 58-10.973585N | 10-20.532787E | ML |
| 58-10.545798N | 10-22.238979E | ML |
| 58-10.117563N | 10-23.944406E | ML |
| 58-09.688992N | 10-25.649157E | ML |
| 58-09.260031N | 10-27.353237E | ML |
| 58-08.830680N | 10-29.056647E | ML |
| 58-08.400941N | 10-30.759387E | ML |
618
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 58-07.970812N | 10-32.461455E | ML |
|
5 | 58-07.969569N | 10-32.466375E | EZ |
|
| 58-07.211743N | 10-33.692871E | ML |
|
| 58-06.453641N | 10-34.918472E | ML |
|
| 58-05.695433N | 10-36.143087E | ML |
|
| 58-04.936967N | 10-37.366939E | ML |
|
| 58-04.178291N | 10-38.589921E | ML |
|
| 58-03.419465N | 10-39.812128E | ML |
|
| 58-02.660427N | 10-41.033366E | ML |
|
| 58-01.901181N | 10-42.253736E | ML |
|
| 58-01.141727N | 10-43.473240E | ML |
|
| 58-00.382120N | 10-44.691871E | ML |
|
| 57-59.622309N | 10-45.909738E | ML |
|
| 57-58.862235N | 10-47.126647E | ML |
|
| 57-58.102065N | 10-48.342780E | ML |
|
| 57-57.341632N | 10-49.557956E | ML |
|
| 57-56.580996N | 10-50.772372E | ML |
|
| 57-55.820208N | 10-51.985920E | ML |
|
| 57-55.059212N | 10-53.198507E | ML |
|
| 57-54.298014N | 10-54.410336E | ML |
|
| 57-53.536611N | 10-55.621306E | ML |
|
| 57-52.775058N | 10-56.831413E | ML |
|
| 57-52.013300N | 10-58.040663E | ML |
|
| 57-51.251285N | 10-59.249063E | ML |
|
| 57-50.489173N | 11-00.456596E | ML |
|
| 57-49.726805N | 11-01.663280E | ML |
|
6 | 57-48.977584N | 11-02.848060E | EZ |
|
| 57-48.090820N | 11-03.704671E | ML |
|
| 57-47.203988N | 11-04.560691E | ML |
|
| 57-46.316996N | 11-05.416005E | ML |
|
| 57-45.429947N | 11-06.270501E | ML |
|
| 57-44.542796N | 11-07.124388E | ML |
|
| 57-43.655539N | 11-07.977567E | ML |
|
| 57-42.768179N | 11-08.830137E | ML |
|
| 57-41.880764N | 11-09.681894E | ML |
|
| 57-40.993189N | 11-10.532951E | ML |
|
| 57-40.105566N | 11-11.383398E | ML |
|
| 57-39.217837N | 11-12.233140E | ML |
|
| 57-38.329950N | 11-13.082184E | ML |
|
| 57-37.442065N | 11-13.930514E | ML |
|
| 57-36.554022N | 11-14.778149E | ML |
|
| 57-35.665874N | 11-15.625083E | ML |
|
| 57-34.777621N | 11-16.471317E | ML |
|
| 57-33.889321N | 11-17.316947E | ML |
|
| 57-33.000914N | 11-18.161779E | ML |
|
| 57-32.112406N | 11-19.006014E | ML |
|
| 57-31.223794N | 11-19.849553E | ML |
|
| 57-30.335078N | 11-20.692397E | ML |
|
| 57-29.446259N | 11-21.534547E | ML |
|
| 57-28.557390N | 11-22.375998E | ML |
|
| 57-27.668366N | 11-23.216862E | ML |
|
7 | 57-26.967047N | 11-23.879572E | EZ |
|
| 57-26.054050N | 11-24.625909E | ML |
|
| 57-25.140959N | 11-25.371719E | ML |
|
| 57-24.227784N | 11-26.116898E | ML |
|
| 57-23.314582N | 11-26.861441E | ML |
|
| 57-22.401243N | 11-27.605360E | ML |
|
| 57-21.487875N | 11-28.348644E | ML |
|
| 57-20.574426N | 11-29.091301E | ML |
|
| 57-19.660898N | 11-29.833430E | ML |
|
619
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-18.747285N | 11-30.574834E | ML |
|
| 57-17.833593N | 11-31.315712E | ML |
|
| 57-16.919819N | 11-32.055965E | ML |
|
| 57-16.005962N | 11-32.795495E | ML |
|
| 57-15.092082N | 11-33.534597E | ML |
|
| 57-14.178064N | 11-34.272982E | ML |
|
| 57-13.264020N | 11-35.010741E | ML |
|
| 57-12.349897N | 11-35.747979E | ML |
|
| 57-11.435691N | 11-36.484499E | ML |
|
| 57-10.521406N | 11-37.220499E | ML |
|
| 57-09.607041N | 11-37.955881E | ML |
|
| 57-08.692596N | 11-38.690647E | ML |
|
| 57-07.778124N | 11-39.424792E | ML |
|
| 57-06.863518N | 11-40.158327E | ML |
|
| 57-05.948886N | 11-40.891243E | ML |
|
| 57-05.034177N | 11-41.623644E | ML |
|
| 57-04.119331N | 11-42.355338E | ML |
|
| 57-03.204462N | 11-43.086515E | ML |
|
| 57-02.289513N | 11-43.817081E | ML |
|
| 57-01.374485N | 11-44.547037E | ML |
|
| 57-00.459431N | 11-45.276378E | ML |
|
| 56-59.544245N | 11-46.005116E | ML |
|
| 56-58.629035N | 11-46.733341E | ML |
|
| 56-57.713690N | 11-47.460865E | ML |
|
| 56-56.798323N | 11-48.187876E | ML |
|
| 56-55.882877N | 11-48.914283E | ML |
|
| 56-54.967350N | 11-49.639987E | ML |
|
| 56-54.051746N | 11-50.365186E | ML |
|
| 56-53.136065N | 11-51.089782E | ML |
|
| 56-52.220307N | 11-51.813875E | ML |
|
| 56-51.304469N | 11-52.537269E | ML |
|
| 56-50.388607N | 11-53.260058E | ML |
|
| 56-49.472615N | 11-53.982350E | ML |
|
| 56-48.556600N | 11-54.704039E | ML |
|
| 56-47.640504N | 11-55.425032E | ML |
|
| 56-46.724333N | 11-56.145527E | ML |
|
| 56-45.808085N | 11-56.865426E | ML |
|
| 56-44.891761N | 11-57.584827E | ML |
|
| 56-43.975358N | 11-58.303536E | ML |
|
| 56-43.058878N | 11-59.021651E | ML |
|
| 56-42.142378N | 11-59.739267E | ML |
|
| 56-41.225744N | 12-00.456197E | ML |
|
| 56-40.309089N | 12-01.172630E | ML |
|
| 56-39.392358N | 12-01.888472E | ML |
|
| 56-38.475497N | 12-02.603729E | ML |
|
| 56-37.558613N | 12-03.318393E | ML |
|
| 56-36.641653N | 12-04.032469E | ML |
|
| 56-35.724618N | 12-04.746055E | ML |
|
| 56-34.807560N | 12-05.458953E | ML |
|
| 56-33.890373N | 12-06.171367E | ML |
|
| 56-32.973109N | 12-06.883098E | ML |
|
| 56-32.055825N | 12-07.594339E | ML |
|
| 56-31.138412N | 12-08.305001E | ML |
| 8 | 56-30.504369N | 12-08.795802E | EZ |
|
| 56-29.519378N | 12-08.505874E | ML |
|
| 56-28.534436N | 12-08.216271E | ML |
|
| 56-27.549427N | 12-07.926812E | ML |
|
| 56-26.564409N | 12-07.637686E | ML |
|
| 56-25.579434N | 12-07.348791E | ML |
|
| 56-24.594394N | 12-07.060136E | ML |
620
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-23.609344N | 12-06.771715E | ML |
|
| 56-22.624282N | 12-06.483530E | ML |
|
| 56-21.639212N | 12-06.195675E | ML |
|
| 56-20.654128N | 12-05.907957E | ML |
|
| 56-19.669036N | 12-05.620569E | ML |
|
| 56-18.683934N | 12-05.333414E | ML |
|
9 | 56-18.200226N | 12-05.192452E | EZ |
|
| 56-17.707065N | 12-06.752910E | ML |
|
| 56-17.213564N | 12-08.312657E | ML |
|
| 56-16.719782N | 12-09.871738E | ML |
|
| 56-16.225610N | 12-11.430062E | ML |
|
| 56-15.731159N | 12-12.987817E | ML |
|
| 56-15.236372N | 12-14.544812E | ML |
|
| 56-14.741253N | 12-16.101240E | ML |
|
| 56-14.245798N | 12-17.656909E | ML |
|
| 56-13.750013N | 12-19.212012E | ML |
|
| 56-13.253946N | 12-20.766351E | ML |
|
10 | 56-12.946810N | 12-21.727850E | EZ |
|
11 | 56-12.888047N | 12-21.911683E | EZ |
|
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Östersjön
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
12 | 55-20.200000N | 12-38.448000E | EZ |
| 55-19.203704N | 12-38.342153E | ML |
13 | 55-18.463327N | 12-38.263495E | EZ |
| 55-17.528844N | 12-38.878296E | ML |
| 55-16.594368N | 12-39.492665E | ML |
| 55-15.659778N | 12-40.106452E | ML |
14 | 55-14.963194N | 12-40.563694E | EZ |
| 55-14.187074N | 12-41.662146E | ML |
| 55-13.410742N | 12-42.759983E | ML |
| 55-12.634290N | 12-43.857007E | ML |
| 55-11.857666N | 12-44.953317E | ML |
| 55-11.080925N | 12-46.049005E | ML |
| 55-10.303956N | 12-47.143888E | ML |
15 | 55-09.963037N | 12-47.624076E | EZ |
| 55-09.402834N | 12-49.066941E | ML |
| 55-08.842350N | 12-50.509265E | ML |
| 55-08.281573N | 12-51.950824E | ML |
| 55-07.720505N | 12-53.391714E | ML |
| 55-07.159146N | 12-54.831933E | ML |
| 55-06.597499N | 12-56.271577E | ML |
| 55-06.035615N | 12-57.710454E | ML |
| 55-05.473387N | 12-59.148665E | ML |
| 55-04.910924N | 13-00.586204E | ML |
| 55-04.348172N | 13-02.023074E | ML |
16 | 55-03.861339N | 13-03.264857E | EZ |
| 55-03.134197N | 13-04.456088E | ML |
| 55-02.406837N | 13-05.646528E | ML |
| 55-01.679277N | 13-06.836342E | ML |
| 55-00.951516N | 13-08.025437E | ML |
17 | 55-00.549847N | 13-08.681274E | EZ |
18 | 55-00.599978N | 13-09.273862E | EZ |
| 55-00.624331N | 13-10.506391E | ML |
| 55-00.658253N | 13-12.242256E | ML |
621
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-00.691763N | 13-13.978179E | ML |
|
| 55-00.724859N | 13-15.714064E | ML |
|
| 55-00.757544N | 13-17.450100E | ML |
|
| 55-00.789816N | 13-19.186191E | ML |
|
| 55-00.821674N | 13-20.922242E | ML |
|
| 55-00.853121N | 13-22.658442E | ML |
|
| 55-00.884208N | 13-24.394599E | ML |
|
| 55-00.914830N | 13-26.130904E | ML |
|
| 55-00.945038N | 13-27.867167E | ML |
|
| 55-00.974833N | 13-29.603481E | ML |
|
| 55-01.004215N | 13-31.339845E | ML |
|
| 55-01.033185N | 13-33.076259E | ML |
|
| 55-01.061742N | 13-34.812721E | ML |
|
| 55-01.089886N | 13-36.549231E | ML |
|
| 55-01.117616N | 13-38.285695E | ML |
|
| 55-01.144989N | 13-40.022298E | ML |
|
| 55-01.171894N | 13-41.758908E | ML |
|
| 55-01.198386N | 13-43.495549E | ML |
|
| 55-01.224466N | 13-45.232288E | ML |
| 19 | 55-01.250118N | 13-46.969006E | EZ |
|
| 55-00.920560N | 13-48.154014E | ML |
|
| 55-00.485362N | 13-49.717106E | ML |
|
| 54-00.049881N | 13-51.279729E | ML |
|
| 54-59.614007N | 13-52.841699E | ML |
|
| 54-59.177797N | 13-54.403202E | ML |
|
| 54-58.741303N | 13-55.964048E | ML |
|
| 54-58.304420N | 13-57.524429E | ML |
| 20 | 54-57.867272N | 13-59.084181E | EZ |
| 21 | 54-57.781982N | 13-59.599449E | EZ |
|
| 54-58.576657N | 14-00.649339E | ML |
|
| 54-59.371245N | 14-01.699974E | ML |
|
| 55-00.165628N | 14-02.751207E | ML |
|
| 55-00.959914N | 14-03.803131E | ML |
|
| 55-01.753997N | 14-04.855841E | ML |
|
| 55-02.547927N | 14-05.909150E | ML |
|
| 55-03.341707N | 14-06.963153E | ML |
|
| 55-04.135390N | 14-08.017943E | ML |
|
| 55-04.928866N | 14-09.073334E | ML |
|
| 55-05.722191N | 14-10.129515E | ML |
|
| 55-06.515364N | 14-11.186299E | ML |
|
| 55-07.308384N | 14-12.243779E | ML |
|
| 55-08.101252N | 14-13.302051E | ML |
|
| 55-08.893967N | 14-14.360926E | ML |
|
| 55-09.686476N | 14-15.420597E | ML |
|
| 55-10.478885N | 14-16.480871E | ML |
|
| 55-11.271140N | 14-17.541940E | ML |
|
| 55-12.063242N | 14-18.603616E | ML |
|
| 55-12.855190N | 14-19.666088E | ML |
|
| 55-13.646930N | 14-20.729169E | ML |
|
| 55-14.438570N | 14-21.793046E | ML |
|
| 55-15.230000N | 14-22.857534E | ML |
|
| 55-16.021331N | 14-23.922820E | ML |
|
| 55-16.812505N | 14-24.988717E | ML |
|
| 55-17.603471N | 14-26.055414E | ML |
|
| 55-18.394335N | 14-27.122724E | ML |
| 22 | 55-18.697994N | 14-27.532876E | EZ |
|
| 55-19.452788N | 14-28.678036E | ML |
|
| 55-20.207463N | 14-29.823926E | ML |
|
| 55-20.961904N | 14-30.970638E | ML |
|
| 55-21.716166N | 14-32.117982E | ML |
622
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-22.470301N | 14-33.266052E | ML |
|
| 55-23.224203N | 14-34.414850E | ML |
|
| 55-23.977924N | 14-35.564472E | ML |
|
| 55-24.731519N | 14-36.714727E | ML |
|
| 55-25.484879N | 14-37.865712E | ML |
|
| 55-26.238057N | 14-39.017427E | ML |
|
| 55-26.991055N | 14-40.169969E | ML |
|
| 55-27.743871N | 14-41.323147E | ML |
|
| 55-28.496505N | 14-42.477057E | ML |
|
| 55-29.249011N | 14-43.631794E | ML |
|
| 55-30.001281N | 14-44.787171E | ML |
|
| 55-30.753368N | 14-45.943281E | ML |
|
| 55-31.505272N | 14-47.100127E | ML |
|
| 55-32.256993N | 14-48.257803E | ML |
|
| 55-33.008531N | 14-49.416119E | ML |
|
| 55-33.759885N | 14-50.575173E | ML |
|
| 55-34.511055N | 14-51.734964E | ML |
|
| 55-35.262041N | 14-52.895588E | ML |
|
| 55-36.012843N | 14-54.056856E | ML |
|
| 55-36.763460N | 14-55.218863E | ML |
|
| 55-37.513892N | 14-56.381705E | ML |
|
| 55-38.264139N | 14-57.545192E | ML |
|
| 55-39.014200N | 14-58.709421E | ML |
|
| 55-39.764076N | 14-59.874392E | ML |
|
| 55-40.513766N | 15-01.040200E | ML |
|
| 55-41.263270N | 15-02.206657E | ML |
|
23 | 55-41.455817N | 15-02.506448E | EZ |
|
| 55-41.091097N | 15-04.151040E | ML |
|
| 55-40.726024N | 15-05.795135E | ML |
|
| 55-40.360584N | 15-07.438624E | ML |
|
| 55-39.994777N | 15-09.081697E | ML |
|
| 55-39.628604N | 15-10.724259E | ML |
|
| 55-39.262119N | 15-12.366309E | ML |
|
| 55-38.895213N | 15-14.007846E | ML |
|
| 55-38.527942N | 15-15.648776E | ML |
|
| 55-38.160305N | 15-17.289288E | ML |
|
| 55-37.792303N | 15-18.929287E | ML |
|
| 55-37.423936N | 15-20.568772E | ML |
|
| 55-37.055205N | 15-22.207743E | ML |
|
| 55-36.686108N | 15-23.846200E | ML |
|
| 55-36.316648N | 15-25.484142E | ML |
|
| 55-35.946823N | 15-27.121569E | ML |
|
| 55-35.576635N | 15-28.758481E | ML |
|
| 55-35.206084N | 15-30.394878E | ML |
|
| 55-34.835169N | 15-32.030759E | ML |
|
| 55-34.463891N | 15-33.666123E | ML |
|
| 55-34.092196N | 15-35.300970E | ML |
|
| 55-33.720193N | 15-36.935301E | ML |
|
| 55-33.347828N | 15-38.569115E | ML |
|
| 55-32.975101N | 15-40.202412E | ML |
|
| 55-32.602012N | 15-41.835190E | ML |
|
| 55-32.228562N | 15-43.467451E | ML |
|
| 55-31.854696N | 15-45.099192E | ML |
|
| 55-31.480523N | 15-46.730510E | ML |
|
| 55-31.105990N | 15-48.361214E | ML |
|
| 55-30.731042N | 15-49.991398E | ML |
|
| 55-30.355788N | 15-51.621063E | ML |
|
| 55-29.980174N | 15-53.250304E | ML |
|
| 55-29.604146N | 15-54.878927E | ML |
|
| 55-29.227813N | 15-56.507032E | ML |
|
623
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-28.851066N | 15-58.134709E | ML |
|
| 55-28.474015N | 15-59.761771E | ML |
|
| 55-28.096551N | 16-01.388405E | ML |
|
| 55-27.718728N | 16-03.014422E | ML |
|
| 55-27.340601N | 16-04.640014E | ML |
|
| 55-26.962062N | 16-06.265081E | ML |
|
| 55-26.583166N | 16-07.889531E | ML |
|
| 55-26.203966N | 16-09.513555E | ML |
|
| 55-25.824354N | 16-11.137053E | ML |
|
| 55-25.444386N | 16-12.760028E | ML |
|
| 55-25.064061N | 16-14.382478E | ML |
|
| 55-24.683380N | 16-16.004405E | ML |
|
| 55-24.302343N | 16-17.625712E | ML |
|
| 55-23.920950N | 16-19.246589E | ML |
|
| 55-23.539200N | 16-20.867035E | ML |
|
| 55-23.157095N | 16-22.486862E | ML |
|
| 55-22.774635N | 16-24.106162E | ML |
|
| 55-22.391821N | 16-25.724937E | ML |
|
| 55-22.008598N | 16-27.343183E | ML |
|
| 55-21.625073N | 16-28.961000E | ML |
| 24 | 55-21.276052N | 16-30.431329E | EZ |
| 25 | 55-21.641480N | 16-32.009233E | EZ |
|
| 55-21.649619N | 16-32.036157E | ML |
|
| 55-22.116395N | 16-33.585066E | ML |
|
| 55-22.582840N | 16-35.134578E | ML |
|
| 55-23.049007N | 16-36.684695E | ML |
|
| 55-23.514788N | 16-38.235414E | ML |
|
| 55-23.980290N | 16-39.786738E | ML |
|
| 55-24.445406N | 16-41.338662E | ML |
|
| 55-24.910243N | 16-42.891192E | ML |
|
| 55-25.374747N | 16-44.444324E | ML |
|
| 55-25.838916N | 16-45.998154E | ML |
|
| 55-26.302752N | 16-47.552492E | ML |
|
| 55-26.766255N | 16-49.107432E | ML |
|
| 55-27.229421N | 16-50.663070E | ML |
|
| 55-27.692254N | 16-52.219215E | ML |
|
| 55-28.154751N | 16-53.776057E | ML |
|
| 55-28.616915N | 16-55.333407E | ML |
|
| 55-29.078795N | 16-56.891456E | ML |
|
| 55-29.540287N | 16-58.450009E | ML |
| 26 | 55-30.001475N | 17-00.009233E | EZ |
|
| 55-30.346419N | 17-01.491327E | ML |
|
| 55-30.724743N | 17-03.118784E | ML |
|
| 55-31.102699N | 17-04.746848E | ML |
|
| 55-31.480346N | 17-06.375333E | ML |
|
| 55-31.857572N | 17-08.004422E | ML |
|
| 55-32.234432N | 17-09.634023E | ML |
|
| 55-32.610981N | 17-11.264044E | ML |
|
| 55-32.987163N | 17-12.894672E | ML |
|
| 55-33.362923N | 17-14.525807E | ML |
|
| 55-33.738371N | 17-16.157457E | ML |
|
| 55-34.113452N | 17-17.789617E | ML |
|
| 55-34.488165N | 17-19.422287E | ML |
|
| 55-34.862509N | 17-21.055562E | ML |
| 27 | 55-35.236472N | 17-22.689233E | EZ |
|
| 55-35.326464N | 17-22.971323E | ML |
|
| 55-35.816007N | 17-24.507210E | ML |
|
| 55-36.305223N | 17-26.043728E | ML |
|
| 55-36.794109N | 17-27.580973E | ML |
|
| 55-37.282723N | 17-29.118757E | ML |
624
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-37.770953N | 17-30.657265E | ML |
|
| 55-38.258911N | 17-32.196311E | ML |
|
| 55-38.746537N | 17-33.736085E | ML |
|
| 55-39.233835N | 17-35.276489E | ML |
|
| 55-39.720805N | 17-36.817430E | ML |
|
| 55-40.207443N | 17-38.359097E | ML |
|
| 55-40.693751N | 17-39.901395E | ML |
|
| 55-41.179783N | 17-41.444328E | ML |
|
| 55-41.665431N | 17-42.987888E | ML |
|
| 55-42.150801N | 17-44.532083E | ML |
|
| 55-42.635840N | 17-46.076909E | ML |
|
| 55-43.120546N | 17-47.622461E | ML |
|
| 55-43.604922N | 17-49.168549E | ML |
|
| 55-44.088966N | 17-50.715268E | ML |
|
| 55-44.572675N | 17-52.262713E | ML |
|
| 55-45.056108N | 17-53.810697E | ML |
|
| 55-45.539152N | 17-55.359403E | ML |
|
| 55-46.021919N | 17-56.908649E | ML |
|
| 55-46.504350N | 17-58.458621E | ML |
|
28 | 55-46.986465N | 18-00.009233E | EZ |
|
| 55-47.459190N | 18-01.240953E | ML |
|
| 55-48.020738N | 18-02.705541E | ML |
|
| 55-48.582039N | 18-04.170831E | ML |
|
| 55-49.142986N | 18-05.636814E | ML |
|
| 55-49.703684N | 18-07.103595E | ML |
|
| 55-50.264084N | 18-08.570978E | ML |
|
| 55-50.824183N | 18-10.039060E | ML |
|
| 55-51.383980N | 18-11.507840E | ML |
|
| 55-51.943530N | 18-12.977323E | ML |
|
| 55-52.502775N | 18-14.447600E | ML |
|
| 55-53.061666N | 18-15.918476E | ML |
|
| 55-53.620309N | 18-17.390056E | ML |
|
| 55-54.178646N | 18-18.862431E | ML |
|
| 55-54.736737N | 18-20.335414E | ML |
|
29 | 55-55.294459N | 18-21.809233E | EZ |
|
| 55-55.257642N | 18-22.315068E | ML |
|
| 55-55.128971N | 18-24.077530E | ML |
|
| 55-54.999879N | 18-25.839876E | ML |
|
| 55-54.870372N | 18-27.601914E | ML |
|
| 55-54.740444N | 18-29.363835E | ML |
|
| 55-54.610098N | 18-31.125541E | ML |
|
| 55-54.479335N | 18-32.887033E | ML |
|
| 55-54.348153N | 18-34.648310E | ML |
|
| 55-54.216554N | 18-36.409371E | ML |
|
| 55-54.084535N | 18-38.170310E | ML |
|
| 55-53.952101N | 18-39.930936E | ML |
|
| 55-53.819247N | 18-41.691440E | ML |
|
| 55-53.685975N | 18-43.451725E | ML |
|
| 55-53.552230N | 18-45.211880E | ML |
|
| 55-53.418124N | 18-46.971724E | ML |
|
| 55-53.283599N | 18-48.731443E | ML |
|
| 55-53.148657N | 18-50.490940E | ML |
|
| 55-53.013244N | 18-52.250208E | ML |
|
30 | 55-52.877461N | 18-54.009233E | EZ |
|
31 | 55-52.789461N | 18-55.554233E | EZ |
|
32 | 55-53.478509N | 18-56.571251E | EZ |
|
| 55-53.888999N | 18-57.360251E | ML |
|
| 55-54.299417N | 18-58.149251E | ML |
|
| 55-54.709762N | 18-58.938251E | ML |
|
| 55-55.120034N | 18-59.727250E | ML |
|
625
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 55-55.530234N | 19-00.516250E | ML |
| 33 | 55-55.921000N | 19-01.268000E | EZ |
|
| 55-56.590836N | 19-02.586095E | ML |
|
| 55-57.260413N | 19-03.904985E | ML |
| 34 | 55-57.300000N | 19-03.983000E | EZ |
|
| 55-57.910649N | 19-04.307869E | ML |
| 35 | 55-58.867000N | 19-04.817000E | EZ |
|
| 56-01.442509N | 19-05.382277E | ML |
|
| 56-00.451937N | 19-05.164669E | ML |
|
| 55-59.461405N | 19-04.947369E | ML |
| 36 | 56-02.433000N | 19-05.600000E | EZ |
| 37 | 56-14.994088N | 19-13.356250E | EZ |
|
| 56-15.559526N | 19-13.708971E | ML |
|
| 56-16.124824N | 19-14.061692E | ML |
|
| 56-16.689982N | 19-14.414412E | ML |
|
| 56-17.255000N | 19-14.767133E | ML |
|
| 56-17.819879N | 19-15.119854E | ML |
|
| 56-18.384618N | 19-15.472575E | ML |
|
| 56-18.949217N | 19-15.825295E | ML |
|
| 56-19.513677N | 19-16.178016E | ML |
|
| 56-20.077997N | 19-16.530737E | ML |
|
| 56-20.642177N | 19-16.883457E | ML |
|
| 56-21.206218N | 19-17.236178E | ML |
|
| 56-21.770119N | 19-17.588899E | ML |
|
| 56-22.333881N | 19-17.941620E | ML |
|
| 56-22.897503N | 19-18.294340E | ML |
|
| 56-23.460986N | 19-18.647061E | ML |
|
| 56-24.024329N | 19-18.999782E | ML |
|
| 56-24.587532N | 19-19.352502E | ML |
|
| 56-25.150596N | 19-19.705223E | ML |
|
| 56-25.713521N | 19-20.057944E | ML |
|
| 56-26.276306N | 19-20.410665E | ML |
|
| 56-26.838952N | 19-20.763385E | ML |
| 38 | 56-26.992717N | 19-20.859795E | EZ |
|
| 56-27.566613N | 19-21.146246E | ML |
|
| 56-28.140364N | 19-21.432697E | ML |
|
| 56-28.713970N | 19-21.719147E | ML |
|
| 56-29.287431N | 19-22.005598E | ML |
|
| 56-29.860747N | 19-22.292049E | ML |
|
| 56-30.433918N | 19-22.578500E | ML |
|
| 56-31.006944N | 19-22.864951E | ML |
|
| 56-31.579825N | 19-23.151401E | ML |
|
| 56-32.152562N | 19-23.437852E | ML |
|
| 56-32.725153N | 19-23.724303E | ML |
|
| 56-33.297599N | 19-24.010754E | ML |
|
| 56-33.869901N | 19-24.297205E | ML |
|
| 56-34.442057N | 19-24.583655E | ML |
| 39 | 56-34.991790N | 19-24.858948E | EZ |
|
| 56-35.548935N | 19-25.228644E | ML |
|
| 56-36.105942N | 19-25.598340E | ML |
|
| 56-36.662812N | 19-25.968037E | ML |
|
| 56-37.219544N | 19-26.337733E | ML |
|
| 56-37.776139N | 19-26.707429E | ML |
|
| 56-38.332597N | 19-27.077126E | ML |
|
| 56-38.888917N | 19-27.446822E | ML |
|
| 56-39.445101N | 19-27.816518E | ML |
|
| 56-40.001146N | 19-28.186214E | ML |
|
| 56-40.557055N | 19-28.555911E | ML |
|
| 56-41.112826N | 19-28.925607E | ML |
|
| 56-41.668460N | 19-29.295303E | ML |
626
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 56-42.223957N | 19-29.665000E | ML |
|
| 56-42.779317N | 19-30.034696E | ML |
|
| 56-43.334540N | 19-30.404392E | ML |
|
| 56-43.889625N | 19-30.774088E | ML |
|
| 56-44.444573N | 19-31.143785E | ML |
|
40 | 56-44.990653N | 19-31.507662E | EZ |
|
| 56-45.546376N | 19-31.872112E | ML |
|
| 56-46.101961N | 19-32.236562E | ML |
|
| 56-46.657409N | 19-32.601011E | ML |
|
| 56-47.212719N | 19-32.965461E | ML |
|
| 56-47.767892N | 19-33.329911E | ML |
|
| 56-48.322927N | 19-33.694360E | ML |
|
| 56-48.877825N | 19-34.058810E | ML |
|
| 56-49.432585N | 19-34.423260E | ML |
|
| 56-49.987207N | 19-34.787709E | ML |
|
| 56-50.541693N | 19-35.152159E | ML |
|
| 56-51.096041N | 19-35.516609E | ML |
|
| 56-51.650251N | 19-35.881058E | ML |
|
| 56-52.204324N | 19-36.245508E | ML |
|
| 56-52.758260N | 19-36.609958E | ML |
|
| 56-53.312059N | 19-36.974407E | ML |
|
| 56-53.865720N | 19-37.338857E | ML |
|
| 56-54.419244N | 19-37.703307E | ML |
|
| 56-54.972630N | 19-38.067756E | ML |
|
| 56-55.525880N | 19-38.432206E | ML |
|
| 56-56.078992N | 19-38.796656E | ML |
|
| 56-56.631967N | 19-39.161105E | ML |
|
| 56-57.184804N | 19-39.525555E | ML |
|
| 56-57.737505N | 19-39.890005E | ML |
|
41 | 56-57.989174N | 19-40.055984E | EZ |
|
| 56-58.525348N | 19-40.494644E | ML |
|
| 56-59.061392N | 19-40.933304E | ML |
|
| 56-59.597307N | 19-41.371964E | ML |
|
| 57-00.133093N | 19-41.810623E | ML |
|
| 57-00.668751N | 19-42.249283E | ML |
|
| 57-01.204279N | 19-42.687943E | ML |
|
| 57-01.739678N | 19-43.126603E | ML |
|
| 57-02.274948N | 19-43.565262E | ML |
|
| 57-02.810089N | 19-44.003922E | ML |
|
| 57-03.345101N | 19-44.442582E | ML |
|
| 57-03.879984N | 19-44.881242E | ML |
|
| 57-04.414738N | 19-45.319901E | ML |
|
| 57-04.949363N | 19-45.758561E | ML |
|
| 57-05.483859N | 19-46.197221E | ML |
|
| 57-06.018227N | 19-46.635881E | ML |
|
| 57-06.552465N | 19-47.074540E | ML |
|
| 57-07.086575N | 19-47.513200E | ML |
|
| 57-07.620555N | 19-47.951860E | ML |
|
| 57-08.154407N | 19-48.390520E | ML |
|
| 57-08.688131N | 19-48.829179E | ML |
|
| 57-09.221725N | 19-49.267839E | ML |
|
| 57-09.755191N | 19-49.706499E | ML |
|
| 57-10.288528N | 19-50.145159E | ML |
|
| 57-10.821736N | 19-50.583818E | ML |
|
| 57-11.354815N | 19-51.022478E | ML |
|
| 57-11.887766N | 19-51.461138E | ML |
|
| 57-12.420588N | 19-51.899798E | ML |
|
| 57-12.953281N | 19-52.338457E | ML |
|
| 57-13.485846N | 19-52.777117E | ML |
|
| 57-14.018282N | 19-53.215777E | ML |
|
627
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 42 | 57-14.179366N | 19-53.348510E | EZ |
|
| 57-14.725945N | 19-53.722535E | ML |
|
| 57-15.272389N | 19-54.096559E | ML |
|
| 57-15.818697N | 19-54.470583E | ML |
|
| 57-16.364870N | 19-54.844608E | ML |
|
| 57-16.910907N | 19-55.218632E | ML |
|
| 57-17.456809N | 19-55.592657E | ML |
|
| 57-18.002575N | 19-55.966681E | ML |
|
| 57-18.548206N | 19-56.340706E | ML |
|
| 57-19.093701N | 19-56.714730E | ML |
|
| 57-19.639061N | 19-57.088754E | ML |
|
| 57-20.184285N | 19-57.462779E | ML |
|
| 57-20.729374N | 19-57.836803E | ML |
|
| 57-21.274328N | 19-58.210828E | ML |
|
| 57-21.819146N | 19-58.584852E | ML |
|
| 57-22.363830N | 19-58.958876E | ML |
|
| 57-22.908377N | 19-59.332901E | ML |
|
| 57-23.452790N | 19-59.706925E | ML |
|
| 57-23.997067N | 20-00.080950E | ML |
|
| 57-24.541209N | 20-00.454974E | ML |
|
| 57-25.085216N | 20-00.828999E | ML |
|
| 57-25.629088N | 20-01.203023E | ML |
|
| 57-26.172824N | 20-01.577047E | ML |
| 43 | 57-26.702948N | 20-01.941798E | EZ |
|
| 57-27.277236N | 20-02.087900E | ML |
|
| 57-27.851374N | 20-02.234003E | ML |
|
| 57-28.425360N | 20-02.380105E | ML |
|
| 57-28.999196N | 20-02.526208E | ML |
|
| 57-29.572880N | 20-02.672311E | ML |
|
| 57-30.146414N | 20-02.818413E | ML |
|
| 57-30.719798N | 20-02.964516E | ML |
|
| 57-31.293030N | 20-03.110618E | ML |
|
| 57-31.866112N | 20-03.256721E | ML |
|
| 57-32.439043N | 20-03.402823E | ML |
|
| 57-33.011824N | 20-03.548926E | ML |
|
| 57-33.584454N | 20-03.695029E | ML |
| 44 | 57-33.785105N | 20-03.746233E | EZ |
|
| 57-34.294624N | 20-04.253283E | ML |
|
| 57-34.804023N | 20-04.760333E | ML |
|
| 57-35.313304N | 20-05.267383E | ML |
|
| 57-35.822464N | 20-05.774433E | ML |
|
| 57-36.331506N | 20-06.281483E | ML |
|
| 57-36.840429N | 20-06.788533E | ML |
|
| 57-37.349232N | 20-07.295583E | ML |
|
| 57-37.857916N | 20-07.802633E | ML |
|
| 57-38.366481N | 20-08.309683E | ML |
|
| 57-38.874926N | 20-08.816733E | ML |
|
| 57-39.383253N | 20-09.323783E | ML |
|
| 57-39.891460N | 20-09.830833E | ML |
|
| 57-40.399549N | 20-10.337883E | ML |
|
| 57-40.907518N | 20-10.844934E | ML |
|
| 57-41.415368N | 20-11.351984E | ML |
|
| 57-41.923099N | 20-11.859034E | ML |
|
| 57-42.430711N | 20-12.366084E | ML |
|
| 57-42.938204N | 20-12.873134E | ML |
|
| 57-43.445578N | 20-13.380184E | ML |
|
| 57-43.952833N | 20-13.887234E | ML |
| 45 | 57-43.983993N | 20-13.918385E | EZ |
|
| 57-44.490431N | 20-14.427843E | ML |
|
| 57-44.996750N | 20-14.937302E | ML |
628
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 57-45.502950N | 20-15.446761E | ML |
|
| 57-46.009032N | 20-15.956220E | ML |
|
| 57-46.514996N | 20-16.465678E | ML |
|
| 57-47.020841N | 20-16.975137E | ML |
|
| 57-47.526567N | 20-17.484596E | ML |
|
| 57-48.032175N | 20-17.994055E | ML |
|
| 57-48.537664N | 20-18.503513E | ML |
|
| 57-49.043035N | 20-19.012972E | ML |
|
| 57-49.548287N | 20-19.522431E | ML |
|
| 57-50.053421N | 20-20.031890E | ML |
|
| 57-50.558437N | 20-20.541348E | ML |
|
| 57-51.063334N | 20-21.050807E | ML |
|
| 57-51.568112N | 20-21.560266E | ML |
|
| 57-52.072772N | 20-22.069725E | ML |
|
| 57-52.577314N | 20-22.579184E | ML |
|
| 57-53.081738N | 20-23.088642E | ML |
|
| 57-53.586043N | 20-23.598101E | ML |
|
| 57-54.090229N | 20-24.107560E | ML |
|
| 57-54.594298N | 20-24.617019E | ML |
|
46 | 57-54.673831N | 20-24.697413E | EZ |
|
| 57-55.244498N | 20-24.618043E | ML |
|
| 57-55.815013N | 20-24.538674E | ML |
|
| 57-56.385377N | 20-24.459305E | ML |
|
| 57-56.955589N | 20-24.379935E | ML |
|
| 57-57.525650N | 20-24.300566E | ML |
|
| 57-58.095559N | 20-24.221196E | ML |
|
| 57-58.665316N | 20-24.141827E | ML |
|
| 57-59.234922N | 20-24.062457E | ML |
|
| 57-59.804377N | 20-23.983088E | ML |
|
| 58-00.373680N | 20-23.903718E | ML |
|
| 58-00.942831N | 20-23.824349E | ML |
|
47 | 58-01.440000N | 20-23.755000E | EZ |
|
| 58-02.434957N | 20-23.616354E | ML |
|
| 58-03.429920N | 20-23.477624E | ML |
|
| 58-04.424881N | 20-23.338792E | ML |
|
| 58-05.419845N | 20-23.199756E | ML |
|
| 58-06.414802N | 20-23.060719E | ML |
|
| 58-07.409708N | 20-22.921470E | ML |
|
| 58-08.404670N | 20-22.782025E | ML |
|
| 58-09.399572N | 20-22.642569E | ML |
|
| 58-10.394531N | 20-22.502917E | ML |
|
| 58-11.389433N | 20-22.363153E | ML |
|
48 | 58-11.981000N | 20-22.280000E | EZ |
|
| 58-12.970854N | 20-22.516132E | ML |
|
| 58-13.960676N | 20-22.752541E | ML |
|
| 58-14.950486N | 20-22.989197E | ML |
|
| 58-15.940284N | 20-23.226099E | ML |
|
| 58-16.930074N | 20-23.463146E | ML |
|
| 58-17.919851N | 20-23.700441E | ML |
|
| 58-18.909670N | 20-23.937992E | ML |
|
| 58-19.899427N | 20-24.175680E | ML |
|
| 58-20.889171N | 20-24.413617E | ML |
|
| 58-21.878903N | 20-24.651803E | ML |
|
| 58-22.868623N | 20-24.890238E | ML |
|
| 58-23.858388N | 20-25.128829E | ML |
|
| 58-24.848088N | 20-25.367661E | ML |
|
| 58-25.837774N | 20-25.606744E | ML |
|
| 58-26.827503N | 20-25.846085E | ML |
|
| 58-27.817169N | 20-26.085568E | ML |
|
| 58-28.806823N | 20-26.325301E | ML |
|
629
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
| 49 | 58-28.979000N | 20-26.367000E | EZ |
|
| 58-29.974789N | 20-26.482274E | ML |
|
| 58-30.970540N | 20-26.597641E | ML |
|
| 58-31.966340N | 20-26.713152E | ML |
|
| 58-32.962081N | 20-26.828792E | ML |
|
| 58-33.957822N | 20-26.944466E | ML |
|
| 58-34.953612N | 20-27.060285E | ML |
|
| 58-35.949343N | 20-27.176233E | ML |
|
| 58-36.945127N | 20-27.292224E | ML |
|
| 58-37.940852N | 20-27.408345E | ML |
|
| 58-38.936627N | 20-27.524611E | ML |
|
| 58-39.932342N | 20-27.641006E | ML |
|
| 58-40.928058N | 20-27.757437E | ML |
|
| 58-41.923822N | 20-27.874015E | ML |
|
| 58-42.919527N | 20-27.990722E | ML |
|
| 58-43.915281N | 20-28.107577E | ML |
|
| 58-44.910981N | 20-28.224459E | ML |
|
| 58-45.906676N | 20-28.341479E | ML |
| 50 | 58-46.812000N | 20-28.448000E | EZ |
|
| 58-47.807839N | 20-28.561477E | ML |
|
| 58-48.803633N | 20-28.674964E | ML |
|
| 58-49.799423N | 20-28.788588E | ML |
| 51 | 58-50.670000N | 20-28.888000E | EZ |
|
| 58-51.628919N | 20-28.357510E | ML |
| 52 | 58-51.776000N | 20-28.276000E | EZ |
|
| 58-52.125864N | 20-28.088275E | ML |
|
| 58-53.086911N | 20-27.572100E | ML |
|
| 58-54.047984N | 20-27.055478E | ML |
|
| 58-55.008979N | 20-26.538288E | ML |
|
| 58-55.969941N | 20-26.020746E | ML |
|
| 58-56.930878N | 20-25.502642E | ML |
|
| 58-57.891734N | 20-24.984071E | ML |
|
| 58-58.852614N | 20-24.465050E | ML |
|
| 58-59.813416N | 20-23.945457E | ML |
|
| 59-00.774184N | 20-23.425507E | ML |
|
| 59-01.734928N | 20-22.904991E | ML |
|
| 59-02.695643N | 20-22.384014E | ML |
|
| 59-03.656329N | 20-21.862574E | ML |
|
| 59-04.616936N | 20-21.340558E | ML |
|
| 59-05.577564N | 20-20.818189E | ML |
|
| 59-06.538112N | 20-20.295243E | ML |
|
| 59-07.498632N | 20-19.771831E | ML |
|
| 59-08.459122N | 20-19.247952E | ML |
|
| 59-09.419532N | 20-18.723493E | ML |
|
| 59-10.379963N | 20-18.198678E | ML |
|
| 59-11.340315N | 20-17.673282E | ML |
|
| 59-12.300636N | 20-17.147415E | ML |
|
| 59-13.260928N | 20-16.621078E | ML |
|
| 59-14.221190N | 20-16.094269E | ML |
|
| 59-15.181427N | 20-15.566883E | ML |
|
| 59-16.141580N | 20-15.039015E | ML |
|
| 59-17.101751N | 20-14.510787E | ML |
|
| 59-18.061848N | 20-13.981866E | ML |
|
| 59-19.021910N | 20-13.452575E | ML |
|
| 59-19.981942N | 20-12.922807E | ML |
|
| 59-20.941894N | 20-12.392449E | ML |
|
| 59-21.901869N | 20-11.861621E | ML |
|
| 59-22.861760N | 20-11.330306E | ML |
|
| 59-23.821620N | 20-10.798512E | ML |
|
| 59-24.781454N | 20-10.266132E | ML |
630
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 59-25.741253N | 20-09.733376E | ML |
|
53 | 59-26.701000N | 20-09.200000E | EZ |
|
| 59-27.299585N | 20-08.356063E | ML |
|
| 59-28.109655N | 20-07.212744E | ML |
|
| 59-28.919569N | 20-06.068520E | ML |
|
| 59-29.729381N | 20-04.923397E | ML |
|
| 59-30.538934N | 20-03.777244E | ML |
|
| 59-31.348379N | 20-02.630295E | ML |
|
| 59-32.157614N | 20-01.482428E | ML |
|
54 | 59-32.847516N | 20-00.503008E | EZ |
|
Det tredje avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Bottenhavet
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
55 | 60-35.344171N | 12-12.475726E | EZ |
| 60-35.465814N | 19-12.507827E | ML |
| 60-35.990201N | 19-12.646220E | ML |
| 60-36.514446N | 19-12.784612E | ML |
| 60-37.038549N | 19-12.923005E | ML |
| 60-37.562509N | 19-13.061397E | ML |
| 60-38.086327N | 19-13.199789E | ML |
| 60-38.610002N | 19-13.338182E | ML |
| 60-39.133536N | 19-13.476574E | ML |
| 60-39.656927N | 19-13.614967E | ML |
| 60-40.180176N | 19-13.753359E | ML |
56 | 60-40.701885N | 19-13.891382E | EZ |
| 60-41.228020N | 19-13.964373E | ML |
| 60-41.754010N | 19-14.037364E | ML |
| 60-42.279857N | 19-14.110355E | ML |
| 60-42.805560N | 19-14.183346E | ML |
| 60-43.331119N | 19-14.256337E | ML |
| 60-43.856534N | 19-14.329328E | ML |
| 60-44.381806N | 19-14.402319E | ML |
| 60-44.906934N | 19-14.475310E | ML |
| 60-45.431918N | 19-14.548302E | ML |
| 60-45.956759N | 19-14.621293E | ML |
| 60-46.481456N | 19-14.694284E | ML |
| 60-47.006010N | 19-14.767275E | ML |
| 60-47.530420N | 19-14.840266E | ML |
| 60-48.054686N | 19-14.913257E | ML |
| 60-48.578809N | 19-14.986248E | ML |
| 60-49.102789N | 19-15.059239E | ML |
| 60-49.626625N | 19-15.132230E | ML |
| 60-50.150318N | 19-15.205221E | ML |
| 60-50.673867N | 19-15.278212E | ML |
| 60-51.197273N | 19-15.351203E | ML |
| 60-51.720536N | 19-15.424194E | ML |
| 60-52.243655N | 19-15.497185E | ML |
| 60-52.766632N | 19-15.570176E | ML |
| 60-53.289465N | 19-15.643167E | ML |
| 60-53.812154N | 19-15.716158E | ML |
| 60-54.334701N | 19-15.789149E | ML |
| 60-54.857104N | 19-15.862140E | ML |
| 60-55.379365N | 19-15.935131E | ML |
| 60-55.901482N | 19-16.008123E | ML |
| 60-56.423456N | 19-16.081114E | ML |
631
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 60-56.945287N | 19-16.154105E | ML |
|
| 60-57.466975N | 19-16.227096E | ML |
|
| 60-57.988520N | 19-16.300087E | ML |
|
| 60-58.509922N | 19-16.373078E | ML |
|
| 60-59.031182N | 19-16.446069E | ML |
|
| 60-59.552298N | 19-16.519060E | ML |
|
| 61-00.073271N | 19-16.592051E | ML |
|
| 61-00.594102N | 19-16.665042E | ML |
|
| 61-01.114790N | 19-16.738033E | ML |
|
| 61-01.635334N | 19-16.811024E | ML |
|
| 61-02.155737N | 19-16.884015E | ML |
|
| 61-02.675996N | 19-16.957006E | ML |
|
| 61-03.196113N | 19-17.029997E | ML |
|
| 61-03.716087N | 19-17.102988E | ML |
|
| 61-04.235918N | 19-17.175979E | ML |
|
| 61-04.755607N | 19-17.248970E | ML |
|
| 61-05.275153N | 19-17.321961E | ML |
|
| 61-05.794557N | 19-17.394952E | ML |
|
| 61-06.313818N | 19-17.467944E | ML |
|
| 61-06.832936N | 19-17.540935E | ML |
|
| 61-07.351912N | 19-17.613926E | ML |
|
| 61-07.870746N | 19-17.686917E | ML |
|
| 61-08.389437N | 19-17.759908E | ML |
|
| 61-08.907986N | 19-17.832899E | ML |
|
| 61-09.426392N | 19-17.905890E | ML |
|
| 61-09.944656N | 19-17.978881E | ML |
|
| 61-10.462778N | 19-18.051872E | ML |
|
| 61-10.980757N | 19-18.124863E | ML |
|
| 61-11.498594N | 19-18.197854E | ML |
|
| 61-12.016289N | 19-18.270845E | ML |
|
| 61-12.533842N | 19-18.343836E | ML |
|
| 61-13.051252N | 19-18.416827E | ML |
|
| 61-13.568520N | 19-18.489818E | ML |
|
| 61-14.085646N | 19-18.562809E | ML |
|
| 61-14.602630N | 19-18.635800E | ML |
|
| 61-15.119472N | 19-18.708791E | ML |
|
| 61-15.636172N | 19-18.781782E | ML |
|
| 61-16.152730N | 19-18.854774E | ML |
|
| 61-16.669146N | 19-18.927765E | ML |
|
| 61-17.185420N | 19-19.000756E | ML |
|
| 61-17.701552N | 19-19.073747E | ML |
|
| 61-18.217542N | 19-19.146738E | ML |
|
| 61-18.733390N | 19-19.219729E | ML |
|
| 61-19.249097N | 19-19.292720E | ML |
|
| 61-19.764661N | 19-19.365711E | ML |
|
| 61-20.280084N | 19-19.438702E | ML |
|
| 61-20.795365N | 19-19.511693E | ML |
|
| 61-21.310504N | 19-19.584684E | ML |
|
| 61-21.825502N | 19-19.657675E | ML |
|
| 61-22.340358N | 19-19.730666E | ML |
|
| 61-22.855072N | 19-19.803657E | ML |
|
| 61-23.369644N | 19-19.876648E | ML |
|
| 61-23.884075N | 19-19.949639E | ML |
|
| 61-24.398364N | 19-20.022630E | ML |
|
| 61-24.912512N | 19-20.095621E | ML |
|
| 61-25.426518N | 19-20.168612E | ML |
|
| 61-25.940383N | 19-20.241603E | ML |
|
| 61-26.454107N | 19-20.314595E | ML |
|
| 61-26.967688N | 19-20.387586E | ML |
|
| 61-27.481129N | 19-20.460577E | ML |
632
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-27.994428N | 19-20.533568E | ML |
|
| 61-28.507586N | 19-20.606559E | ML |
|
| 61-29.020602N | 19-20.679550E | ML |
|
| 61-29.533477N | 19-20.752541E | ML |
|
| 61-30.046211N | 19-20.825532E | ML |
|
| 61-30.558804N | 19-20.898523E | ML |
|
| 61-31.071255N | 19-20.971514E | ML |
|
| 61-31.583565N | 19-21.044505E | ML |
|
| 61-32.095734N | 19-21.117496E | ML |
|
| 61-32.607762N | 19-21.190487E | ML |
|
| 61-33.119649N | 19-21.263478E | ML |
|
| 61-33.631394N | 19-21.336469E | ML |
|
| 61-34.142999N | 19-21.409460E | ML |
|
| 61-34.654463N | 19-21.482451E | ML |
|
| 61-35.165785N | 19-21.555442E | ML |
|
| 61-35.676967N | 19-21.628433E | ML |
|
| 61-36.188008N | 19-21.701424E | ML |
|
| 61-36.698908N | 19-21.774416E | ML |
|
| 61-37.209667N | 19-21.847407E | ML |
|
| 61-37.720285N | 19-21.920398E | ML |
|
| 61-38.230762N | 19-21.993389E | ML |
|
| 61-38.741098N | 19-22.066380E | ML |
|
| 61-39.251294N | 19-22.139371E | ML |
|
| 61-39.761349N | 19-22.212362E | ML |
|
| 61-40.271263N | 19-22.285353E | ML |
|
| 61-40.781037N | 19-22.358344E | ML |
|
| 61-41.290670N | 19-22.431335E | ML |
|
| 61-41.800162N | 19-22.504326E | ML |
|
| 61-42.309514N | 19-22.577317E | ML |
|
| 61-42.818725N | 19-22.650308E | ML |
|
| 61-43.327795N | 19-22.723299E | ML |
|
| 61-43.836725N | 19-22.796290E | ML |
|
| 61-44.345515N | 19-22.869281E | ML |
|
| 61-44.854164N | 19-22.942272E | ML |
|
| 61-45.362673N | 19-23.015263E | ML |
|
| 61-45.871041N | 19-23.088254E | ML |
|
| 61-46.379269N | 19-23.161246E | ML |
|
| 61-46.887356N | 19-23.234237E | ML |
|
| 61-47.395303N | 19-23.307228E | ML |
|
| 61-47.903110N | 19-23.380219E | ML |
|
| 61-48.410777N | 19-23.453210E | ML |
|
| 61-48.918303N | 19-23.526201E | ML |
|
| 61-49.425689N | 19-23.599192E | ML |
|
| 61-49.932935N | 19-23.672183E | ML |
|
| 61-50.440041N | 19-23.745174E | ML |
|
| 61-50.947007N | 19-23.818165E | ML |
|
| 61-51.453833N | 19-23.891156E | ML |
|
| 61-51.960518N | 19-23.964147E | ML |
|
| 61-52.467064N | 19-24.037138E | ML |
|
| 61-52.973469N | 19-24.110129E | ML |
|
| 61-53.479735N | 19-24.183120E | ML |
|
| 61-53.985860N | 19-24.256111E | ML |
|
| 61-54.491846N | 19-24.329102E | ML |
|
| 61-54.997691N | 19-24.402093E | ML |
|
| 61-55.503397N | 19-24.475084E | ML |
|
| 61-56.008963N | 19-24.548075E | ML |
|
| 61-56.514389N | 19-24.621067E | ML |
|
| 61-57.019676N | 19-24.694058E | ML |
|
| 61-57.524822N | 19-24.767049E | ML |
|
| 61-58.029829N | 19-24.840040E | ML |
|
633
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 61-58.534696N | 19-24.913031E | ML |
|
| 61-59.039424N | 19-24.986022E | ML |
|
| 61-59.544012N | 19-25.059013E | ML |
|
| 62-00.048460N | 19-25.132004E | ML |
|
| 62-00.552769N | 19-25.204995E | ML |
|
| 62-01.056938N | 19-25.277986E | ML |
|
| 62-01.560967N | 19-25.350977E | ML |
|
| 62-02.064857N | 19-25.423968E | ML |
|
| 62-02.568608N | 19-25.496959E | ML |
|
| 62-03.072219N | 19-25.569950E | ML |
|
| 62-03.575691N | 19-25.642941E | ML |
|
| 62-04.079023N | 19-25.715932E | ML |
|
| 62-04.582216N | 19-25.788923E | ML |
|
| 62-05.085269N | 19-25.861914E | ML |
|
| 62-05.588183N | 19-25.934905E | ML |
|
| 62-06.090958N | 19-26.007896E | ML |
|
| 62-06.593594N | 19-26.080888E | ML |
|
| 62-07.096091N | 19-26.153879E | ML |
|
| 62-07.598448N | 19-26.226870E | ML |
|
| 62-08.100666N | 19-26.299861E | ML |
|
| 62-08.602745N | 19-26.372852E | ML |
|
| 62-09.104685N | 19-26.445843E | ML |
|
| 62-09.606485N | 19-26.518834E | ML |
|
| 62-10.108147N | 19-26.591825E | ML |
|
| 62-10.609670N | 19-26.664816E | ML |
|
| 62-11.111053N | 19-26.737807E | ML |
|
| 62-11.612298N | 19-26.810798E | ML |
|
| 62-12.113404N | 19-26.883789E | ML |
|
| 62-12.614371N | 19-26.956780E | ML |
|
| 62-13.115199N | 19-27.029771E | ML |
|
| 62-13.615888N | 19-27.102762E | ML |
|
| 62-14.116438N | 19-27.175753E | ML |
|
| 62-14.616849N | 19-27.248744E | ML |
|
| 62-15.117122N | 19-27.321735E | ML |
|
| 62-15.617256N | 19-27.394726E | ML |
|
| 62-16.117251N | 19-27.467717E | ML |
|
| 62-16.617108N | 19-27.540709E | ML |
|
| 62-17.116825N | 19-27.613700E | ML |
|
| 62-17.616405N | 19-27.686691E | ML |
|
| 62-18.115845N | 19-27.759682E | ML |
|
| 62-18.615147N | 19-27.832673E | ML |
|
| 62-19.114311N | 19-27.905664E | ML |
|
| 62-19.613335N | 19-27.978655E | ML |
|
| 62-20.112222N | 19-28.051646E | ML |
|
| 62-20.610970N | 19-28.124637E | ML |
|
| 62-21.109579N | 19-28.197628E | ML |
|
| 62-21.608050N | 19-28.270619E | ML |
|
| 62-22.106383N | 19-28.343610E | ML |
|
| 62-22.604578N | 19-28.416601E | ML |
|
| 62-23.102634N | 19-28.489592E | ML |
|
| 62-23.600551N | 19-28.562583E | ML |
|
| 62-24.098331N | 19-28.635574E | ML |
|
| 62-24.595972N | 19-28.708565E | ML |
|
| 62-25.093475N | 19-28.781556E | ML |
|
| 62-25.590840N | 19-28.854547E | ML |
|
| 62-26.088067N | 19-28.927539E | ML |
|
| 62-26.585155N | 19-29.000530E | ML |
|
| 62-27.082106N | 19-29.073521E | ML |
|
| 62-27.578918N | 19-29.146512E | ML |
|
| 62-28.075592N | 19-29.219503E | ML |
634
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-28.572129N | 19-29.292494E | ML |
|
| 62-29.068527N | 19-29.365485E | ML |
|
| 62-29.564787N | 19-29.438476E | ML |
|
| 62-30.060910N | 19-29.511467E | ML |
|
| 62-30.556894N | 19-29.584458E | ML |
|
| 62-31.052741N | 19-29.657449E | ML |
|
| 62-31.548450N | 19-29.730440E | ML |
|
| 62-32.044021N | 19-29.803431E | ML |
|
| 62-32.539454N | 19-29.876422E | ML |
|
| 62-33.034750N | 19-29.949413E | ML |
|
| 62-33.529907N | 19-30.022404E | ML |
|
| 62-34.024927N | 19-30.095395E | ML |
|
| 62-34.519810N | 19-30.168386E | ML |
|
| 62-35.014554N | 19-30.241377E | ML |
|
| 62-35.509161N | 19-30.314368E | ML |
|
| 62-36.003631N | 19-30.387360E | ML |
|
| 62-36.497963N | 19-30.460351E | ML |
|
| 62-36.992157N | 19-30.533342E | ML |
|
| 62-37.486214N | 19-30.606333E | ML |
|
| 62-37.980134N | 19-30.679324E | ML |
|
| 62-38.473916N | 19-30.752315E | ML |
|
| 62-38.967560N | 19-30.825306E | ML |
|
| 62-39.461067N | 19-30.898297E | ML |
|
| 62-39.954437N | 19-30.971288E | ML |
|
| 62-40.447670N | 19-31.044279E | ML |
|
| 62-40.940765N | 19-31.117270E | ML |
|
| 62-41.433723N | 19-31.190261E | ML |
|
| 62-41.926543N | 19-31.263252E | ML |
|
57 | 62-42.006899N | 19-31.275155E | EZ |
|
| 62-42.425156N | 19-31.846762E | ML |
|
| 62-42.843314N | 19-32.418369E | ML |
|
| 62-43.261373N | 19-32.989976E | ML |
|
| 62-43.679334N | 19-33.561582E | ML |
|
| 62-44.097195N | 19-34.133189E | ML |
|
| 62-44.514958N | 19-34.704796E | ML |
|
| 62-44.932622N | 19-35.276403E | ML |
|
| 62-45.350187N | 19-35.848009E | ML |
|
| 62-45.767654N | 19-36.419616E | ML |
|
| 62-46.185022N | 19-36.991223E | ML |
|
| 62-46.602291N | 19-37.562829E | ML |
|
| 62-47.019461N | 19-38.134436E | ML |
|
| 62-47.436532N | 19-38.706043E | ML |
|
| 62-47.853505N | 19-39.277650E | ML |
|
| 62-48.270380N | 19-39.849256E | ML |
|
| 62-48.687155N | 19-40.420863E | ML |
|
| 62-49.103832N | 19-40.992470E | ML |
|
| 62-49.520411N | 19-41.564077E | ML |
|
| 62-49.936891N | 19-42.135683E | ML |
|
| 62-50.353272N | 19-42.707290E | ML |
|
| 62-50.769555N | 19-43.278897E | ML |
|
| 62-51.185739N | 19-43.850503E | ML |
|
| 62-51.601824N | 19-44.422110E | ML |
|
| 62-52.017812N | 19-44.993717E | ML |
|
| 62-52.433700N | 19-45.565324E | ML |
|
| 62-52.849491N | 19-46.136930E | ML |
|
| 62-53.265182N | 19-46.708537E | ML |
|
| 62-53.680776N | 19-47.280144E | ML |
|
| 62-54.096271N | 19-47.851751E | ML |
|
| 62-54.511667N | 19-48.423357E | ML |
|
| 62-54.926966N | 19-48.994964E | ML |
|
635
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 62-55.342165N | 19-49.566571E | ML |
|
| 62-55.757267N | 19-50.138177E | ML |
|
| 62-56.172270N | 19-50.709784E | ML |
|
| 62-56.587175N | 19-51.281391E | ML |
|
| 62-57.001982N | 19-51.852998E | ML |
|
| 62-57.416690N | 19-52.424604E | ML |
|
| 62-57.831300N | 19-52.996211E | ML |
|
| 62-58.245812N | 19-53.567818E | ML |
|
| 62-58.660225N | 19-54.139425E | ML |
|
| 62-59.074541N | 19-54.711031E | ML |
|
| 62-59.488758N | 19-55.282638E | ML |
|
| 62-59.902877N | 19-55.854245E | ML |
|
| 63-00.316898N | 19-56.425851E | ML |
|
| 63-00.730821N | 19-56.997458E | ML |
|
| 63-01.144646N | 19-57.569065E | ML |
|
| 63-01.558372N | 19-58.140672E | ML |
|
| 63-01.972001N | 19-58.712278E | ML |
|
| 63-02.385531N | 19-59.283885E | ML |
|
| 63-02.798963N | 19-59.855492E | ML |
|
| 63-03.212298N | 20-00.427099E | ML |
|
| 63-03.625534N | 20-00.998705E | ML |
|
| 63-04.038673N | 20-01.570312E | ML |
|
| 63-04.451713N | 20-02.141919E | ML |
|
| 63-04.864655N | 20-02.713525E | ML |
|
| 63-05.277500N | 20-03.285132E | ML |
|
| 63-05.690247N | 20-03.856739E | ML |
|
| 63-06.102895N | 20-04.428346E | ML |
|
| 63-06.515446N | 20-04.999952E | ML |
|
| 63-06.927899N | 20-05.571559E | ML |
|
| 63-07.340254N | 20-06.143166E | ML |
|
| 63-07.752511N | 20-06.714773E | ML |
|
| 63-08.164671N | 20-07.286379E | ML |
|
| 63-08.576732N | 20-07.857986E | ML |
|
| 63-08.988696N | 20-08.429593E | ML |
|
| 63-09.400562N | 20-09.001199E | ML |
|
| 63-09.812331N | 20-09.572806E | ML |
| 58 | 63-09.986073N | 20-09.814008E | EZ |
Det fjärde avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Bottenviken
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
59 | 63-38.014813N | 21-22.042939E | EZ |
| 63-38.055231N | 21-22.199272E | ML |
| 63-38.295587N | 21-23.128797E | ML |
| 63-38.535910N | 21-24.058323E | ML |
| 63-38.776199N | 21-24.987848E | ML |
| 63-39.016453N | 21-25.917373E | ML |
| 63-39.256674N | 21-26.846899E | ML |
| 63-39.496860N | 21-27.776424E | ML |
| 63-39.737013N | 21-28.705949E | ML |
| 63-39.977132N | 21-29.635474E | ML |
60 | 63-40.012700N | 21-29.773173E | EZ |
| 63-40.419937N | 21-30.334794E | ML |
| 63-40.827076N | 21-30.896414E | ML |
| 63-41.234117N | 21-31.458035E | ML |
| 63-41.641061N | 21-32.019655E | ML |
636
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 63-42.047907N | 21-32.581276E | ML |
|
| 63-42.454655N | 21-33.142897E | ML |
|
| 63-42.861306N | 21-33.704517E | ML |
|
| 63-43.267859N | 21-34.266138E | ML |
|
| 63-43.674315N | 21-34.827759E | ML |
|
| 63-44.080673N | 21-35.389379E | ML |
|
| 63-44.486933N | 21-35.951000E | ML |
|
| 63-44.893096N | 21-36.512620E | ML |
|
| 63-45.299161N | 21-37.074241E | ML |
|
| 63-45.705129N | 21-37.635862E | ML |
|
| 63-46.110999N | 21-38.197482E | ML |
|
| 63-46.516772N | 21-38.759103E | ML |
|
| 63-46.922447N | 21-39.320723E | ML |
|
| 63-47.328025N | 21-39.882344E | ML |
|
| 63-47.733506N | 21-40.443965E | ML |
|
| 63-48.138889N | 21-41.005585E | ML |
|
| 63-48.544175N | 21-41.567206E | ML |
|
| 63-48.949363N | 21-42.128827E | ML |
|
| 63-49.354454N | 21-42.690447E | ML |
|
| 63-49.759447N | 21-43.252068E | ML |
|
| 63-50.164344N | 21-43.813688E | ML |
|
| 63-50.569143N | 21-44.375309E | ML |
|
| 63-50.973844N | 21-44.936930E | ML |
|
| 63-51.378449N | 21-45.498550E | ML |
|
| 63-51.782956N | 21-46.060171E | ML |
|
| 63-52.187366N | 21-46.621792E | ML |
|
| 63-52.591679N | 21-47.183412E | ML |
|
| 63-52.995894N | 21-47.745033E | ML |
|
| 63-53.400013N | 21-48.306653E | ML |
|
| 63-53.804034N | 21-48.868274E | ML |
|
| 63-54.207958N | 21-49.429895E | ML |
|
| 63-54.611785N | 21-49.991515E | ML |
|
| 63-55.015515N | 21-50.553136E | ML |
|
| 63-55.419147N | 21-51.114756E | ML |
|
| 63-55.822683N | 21-51.676377E | ML |
|
| 63-56.226122N | 21-52.237998E | ML |
|
| 63-56.629463N | 21-52.799618E | ML |
|
| 63-57.032708N | 21-53.361239E | ML |
|
| 63-57.435856N | 21-53.922860E | ML |
|
| 63-57.838906N | 21-54.484480E | ML |
|
| 63-58.241860N | 21-55.046101E | ML |
|
| 63-58.644717N | 21-55.607721E | ML |
|
| 63-59.047477N | 21-56.169342E | ML |
|
| 63-59.450139N | 21-56.730963E | ML |
|
| 63-59.852705N | 21-57.292583E | ML |
|
| 64-00.255175N | 21-57.854204E | ML |
|
| 64-00.657547N | 21-58.415825E | ML |
|
| 64-01.059822N | 21-58.977445E | ML |
|
| 64-01.462001N | 21-59.539066E | ML |
|
| 64-01.864083N | 22-00.100686E | ML |
|
| 64-02.266068N | 22-00.662307E | ML |
|
| 64-02.667956N | 22-01.223928E | ML |
|
| 64-03.069748N | 22-01.785548E | ML |
|
| 64-03.471443N | 22-02.347169E | ML |
|
| 64-03.873041N | 22-02.908790E | ML |
|
| 64-04.274542N | 22-03.470410E | ML |
|
| 64-04.675947N | 22-04.032031E | ML |
|
| 64-05.077255N | 22-04.593651E | ML |
|
| 64-05.478467N | 22-05.155272E | ML |
|
| 64-05.879581N | 22-05.716893E | ML |
|
637
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-06.280600N | 22-06.278513E | ML |
|
| 64-06.681521N | 22-06.840134E | ML |
|
| 64-07.082346N | 22-07.401754E | ML |
|
| 64-07.483075N | 22-07.963375E | ML |
|
| 64-07.883707N | 22-08.524996E | ML |
|
| 64-08.284243N | 22-09.086616E | ML |
|
| 64-08.684682N | 22-09.648237E | ML |
|
| 64-09.085024N | 22-10.209858E | ML |
|
| 64-09.485270N | 22-10.771478E | ML |
|
| 64-09.885420N | 22-11.333099E | ML |
|
| 64-10.285473N | 22-11.894719E | ML |
|
| 64-10.685430N | 22-12.456340E | ML |
|
| 64-11.085290N | 22-13.017961E | ML |
|
| 64-11.485054N | 22-13.579581E | ML |
|
| 64-11.884722N | 22-14.141202E | ML |
|
| 64-12.284294N | 22-14.702823E | ML |
|
| 64-12.683769N | 22-15.264443E | ML |
|
| 64-13.083147N | 22-15.826064E | ML |
|
| 64-13.482430N | 22-16.387684E | ML |
|
| 64-13.881616N | 22-16.949305E | ML |
|
| 64-14.280706N | 22-17.510926E | ML |
|
| 64-14.679700N | 22-18.072546E | ML |
|
| 64-15.078598N | 22-18.634167E | ML |
|
| 64-15.477399N | 22-19.195787E | ML |
|
| 64-15.876104N | 22-19.757408E | ML |
|
| 64-16.274713N | 22-20.319029E | ML |
|
| 64-16.673226N | 22-20.880649E | ML |
|
| 64-17.071643N | 22-21.442270E | ML |
|
| 64-17.469964N | 22-22.003891E | ML |
|
| 64-17.868189N | 22-22.565511E | ML |
|
| 64-18.266317N | 22-23.127132E | ML |
|
| 64-18.664350N | 22-23.688752E | ML |
|
| 64-19.062286N | 22-24.250373E | ML |
|
| 64-19.460127N | 22-24.811994E | ML |
|
| 64-19.857871N | 22-25.373614E | ML |
|
| 64-20.255520N | 22-25.935235E | ML |
|
| 64-20.653073N | 22-26.496856E | ML |
|
| 64-21.050529N | 22-27.058476E | ML |
|
| 64-21.447890N | 22-27.620097E | ML |
|
| 64-21.845155N | 22-28.181717E | ML |
|
| 64-22.242324N | 22-28.743338E | ML |
|
| 64-22.639397N | 22-29.304959E | ML |
|
| 64-23.036374N | 22-29.866579E | ML |
|
| 64-23.433256N | 22-30.428200E | ML |
|
| 64-23.830041N | 22-30.989821E | ML |
|
| 64-24.226731N | 22-31.551441E | ML |
|
| 64-24.623325N | 22-32.113062E | ML |
|
| 64-25.019824N | 22-32.674682E | ML |
|
| 64-25.416226N | 22-33.236303E | ML |
|
| 64-25.812533N | 22-33.797924E | ML |
|
| 64-26.208744N | 22-34.359544E | ML |
|
| 64-26.604860N | 22-34.921165E | ML |
|
| 64-27.000879N | 22-35.482785E | ML |
|
| 64-27.396804N | 22-36.044406E | ML |
|
| 64-27.792632N | 22-36.606027E | ML |
|
| 64-28.188365N | 22-37.167647E | ML |
|
| 64-28.584002N | 22-37.729268E | ML |
|
| 64-28.979544N | 22-38.290889E | ML |
|
| 64-29.374990N | 22-38.852509E | ML |
|
| 64-29.770341N | 22-39.414130E | ML |
638
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-30.165596N | 22-39.975750E | ML |
|
| 64-30.560756N | 22-40.537371E | ML |
|
| 64-30.955820N | 22-41.098992E | ML |
|
| 64-31.350789N | 22-41.660612E | ML |
|
| 64-31.745662N | 22-42.222233E | ML |
|
| 64-32.140440N | 22-42.783854E | ML |
|
| 64-32.535122N | 22-43.345474E | ML |
|
| 64-32.929709N | 22-43.907095E | ML |
|
| 64-33.324201N | 22-44.468715E | ML |
|
| 64-33.718597N | 22-45.030336E | ML |
|
| 64-34.112898N | 22-45.591957E | ML |
|
| 64-34.507104N | 22-46.153577E | ML |
|
| 64-34.901214N | 22-46.715198E | ML |
|
| 64-35.295229N | 22-47.276818E | ML |
|
| 64-35.689149N | 22-47.838439E | ML |
|
| 64-36.082973N | 22-48.400060E | ML |
|
| 64-36.476702N | 22-48.961680E | ML |
|
| 64-36.870336N | 22-49.523301E | ML |
|
| 64-37.263875N | 22-50.084922E | ML |
|
| 64-37.657319N | 22-50.646542E | ML |
|
| 64-38.050667N | 22-51.208163E | ML |
|
| 64-38.443921N | 22-51.769783E | ML |
|
| 64-38.837079N | 22-52.331404E | ML |
|
| 64-39.230142N | 22-52.893025E | ML |
|
| 64-39.623110N | 22-53.454645E | ML |
|
| 64-40.015983N | 22-54.016266E | ML |
|
| 64-40.408761N | 22-54.577887E | ML |
|
| 64-40.801444N | 22-55.139507E | ML |
|
| 64-41.194032N | 22-55.701128E | ML |
|
| 64-41.586525N | 22-56.262748E | ML |
|
| 64-41.978923N | 22-56.824369E | ML |
|
| 64-42.371226N | 22-57.385990E | ML |
|
| 64-42.763434N | 22-57.947610E | ML |
|
| 64-43.155547N | 22-58.509231E | ML |
|
| 64-43.547565N | 22-59.070851E | ML |
|
| 64-43.939488N | 22-59.632472E | ML |
|
| 64-44.331317N | 23-00.194093E | ML |
|
| 64-44.723050N | 23-00.755713E | ML |
|
| 64-45.114689N | 23-01.317334E | ML |
|
| 64-45.506233N | 23-01.878955E | ML |
|
| 64-45.897682N | 23-02.440575E | ML |
|
| 64-46.289036N | 23-03.002196E | ML |
|
| 64-46.680296N | 23-03.563816E | ML |
|
| 64-47.071460N | 23-04.125437E | ML |
|
| 64-47.462530N | 23-04.687058E | ML |
|
| 64-47.853506N | 23-05.248678E | ML |
|
| 64-48.244386N | 23-05.810299E | ML |
|
| 64-48.635172N | 23-06.371920E | ML |
|
| 64-49.025864N | 23-06.933540E | ML |
|
| 64-49.416461N | 23-07.495161E | ML |
|
| 64-49.806963N | 23-08.056781E | ML |
|
| 64-50.197370N | 23-08.618402E | ML |
|
| 64-50.587683N | 23-09.180023E | ML |
|
| 64-50.977901N | 23-09.741643E | ML |
|
| 64-51.368025N | 23-10.303264E | ML |
|
| 64-51.758054N | 23-10.864885E | ML |
|
| 64-52.147989N | 23-11.426505E | ML |
|
| 64-52.537829N | 23-11.988126E | ML |
|
| 64-52.927575N | 23-12.549746E | ML |
|
| 64-53.317226N | 23-13.111367E | ML |
|
639
Bilaga 8 |
|
| SOU 2015:10 | |
|
|
|
|
|
| Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 64-53.706783N | 23-13.672988E | ML |
|
| 64-54.096246N | 23-14.234608E | ML |
|
| 64-54.485614N | 23-14.796229E | ML |
|
| 64-54.874888N | 23-15.357849E | ML |
|
| 64-55.264067N | 23-15.919470E | ML |
|
| 64-55.653152N | 23-16.481091E | ML |
|
| 64-56.042142N | 23-17.042711E | ML |
|
| 64-56.431039N | 23-17.604332E | ML |
|
| 64-56.819841N | 23-18.165953E | ML |
|
| 64-57.208548N | 23-18.727573E | ML |
|
| 64-57.597162N | 23-19.289194E | ML |
|
| 64-57.985681N | 23-19.850814E | ML |
|
| 64-58.374106N | 23-20.412435E | ML |
|
| 64-58.762437N | 23-20.974056E | ML |
|
| 64-59.150674N | 23-21.535676E | ML |
|
| 64-59.538816N | 23-22.097297E | ML |
|
| 64-59.926864N | 23-22.658918E | ML |
|
| 65-00.314819N | 23-23.220538E | ML |
|
| 65-00.702679N | 23-23.782159E | ML |
|
| 65-01.090445N | 23-24.343779E | ML |
|
| 65-01.478117N | 23-24.905400E | ML |
|
| 65-01.865694N | 23-25.467021E | ML |
|
| 65-02.253178N | 23-26.028641E | ML |
|
| 65-02.640568N | 23-26.590262E | ML |
|
| 65-03.027864N | 23-27.151882E | ML |
|
| 65-03.415065N | 23-27.713503E | ML |
|
| 65-03.802173N | 23-28.275124E | ML |
|
| 65-04.189187N | 23-28.836744E | ML |
|
| 65-04.576107N | 23-29.398365E | ML |
|
| 65-04.962933N | 23-29.959986E | ML |
|
| 65-05.349665N | 23-30.521606E | ML |
|
| 65-05.736303N | 23-31.083227E | ML |
|
| 65-06.122848N | 23-31.644847E | ML |
|
| 65-06.509298N | 23-32.206468E | ML |
|
| 65-06.895655N | 23-32.768089E | ML |
|
| 65-07.281918N | 23-33.329709E | ML |
|
| 65-07.668087N | 23-33.891330E | ML |
|
| 65-08.054162N | 23-34.452951E | ML |
|
| 65-08.440144N | 23-35.014571E | ML |
|
| 65-08.826032N | 23-35.576192E | ML |
|
| 65-09.211826N | 23-36.137812E | ML |
|
| 65-09.597526N | 23-36.699433E | ML |
|
| 65-09.983133N | 23-37.261054E | ML |
|
| 65-10.368646N | 23-37.822674E | ML |
|
| 65-10.754065N | 23-38.384295E | ML |
|
| 65-11.139391N | 23-38.945916E | ML |
|
| 65-11.524623N | 23-39.507536E | ML |
|
| 65-11.909762N | 23-40.069157E | ML |
|
| 65-12.294807N | 23-40.630777E | ML |
|
| 65-12.679758N | 23-41.192398E | ML |
|
| 65-13.064616N | 23-41.754019E | ML |
|
| 65-13.449381N | 23-42.315639E | ML |
|
| 65-13.834052N | 23-42.877260E | ML |
|
| 65-14.218629N | 23-43.438880E | ML |
|
| 65-14.603113N | 23-44.000501E | ML |
|
| 65-14.987504N | 23-44.562122E | ML |
|
| 65-15.371801N | 23-45.123742E | ML |
|
| 65-15.756004N | 23-45.685363E | ML |
|
| 65-16.140115N | 23-46.246984E | ML |
|
| 65-16.524132N | 23-46.808604E | ML |
640
SOU 2015:10 |
|
|
| Bilaga 8 |
|
|
|
|
|
Punktnummer | Latitud | Longitud | Punkttyp |
|
| 65-16.908055N | 23-47.370225E | ML |
|
| 65-17.291885N | 23-47.931845E | ML |
|
| 65-17.675622N | 23-48.493466E | ML |
|
| 65-18.059266N | 23-49.055087E | ML |
|
| 65-18.442816N | 23-49.616707E | ML |
|
| 65-18.826273N | 23-50.178328E | ML |
|
| 65-19.209637N | 23-50.739949E | ML |
|
| 65-19.592908N | 23-51.301569E | ML |
|
| 65-19.976085N | 23-51.863190E | ML |
|
| 65-20.359169N | 23-52.424810E | ML |
|
| 65-20.742160N | 23-52.986431E | ML |
|
| 65-21.125058N | 23-53.548052E | ML |
|
| 65-21.507863N | 23-54.109672E | ML |
|
| 65-21.890574N | 23-54.671293E | ML |
|
61 | 65-21.294865N | 23-54.721613E | EZ |
|
641
Bilaga 9
Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten
Kristin Land, Lantmäteriet
Sammanfattning
Enligt Lantmäteriets uppfattning saknas ett direkt förhållande mellan fastighetsgränser och inre vatten. De kan sägas leva sina egna liv. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten, och vice versa, men detta har ingen betydelse för t.ex. ägande- rätten till de enskilda vattenområdena.
Av större betydelse är då avgränsningen mellan fastigheter och allmänt vatten. Denna gräns regleras i en särskild lag, vilken dock sällan tillämpas. Fastigheters gränser mot allmänt vatten är därför i hög grad okända till sitt geografiska läge. Denna oklarhet är värd att uppmärksamma, t.ex. i fråga om kontinentalsockelns utbred- ning och inför framtida havsplanering.
1 Bakgrund och angreppssätt
I kommittédirektivet till havsgränsutredningen sägs att det finns en
”otydlighet … i gränssnittet mellan havsgränslagstiftningen och fastighetslagstiftningen avseende förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vatten- område”1. En uppgift för utredningen är därför att utreda förhåll- andet mellan fastighetsgräns och inre vatten2.
1Dir. 2011:41 s. 2.
2Dir. 2011:41 s. 6.
643
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Inre vatten behandlas inte i den nämnda lagen, vare sig uttalat eller underförstått. Lagen behandlar inte någon havsgränsföreteelse.
Lantmäteriet kan heller inte se något direkt eller på annat sätt betydelsefullt förhållande mellan just fastighetsgränser (eller fastig- heter) och inre vatten; däremot mellan fastighetsgränser och all- mänt vatten. Av dessa skäl har frågan angripits ur en annan, vidare vinkel.
Vår bedömning är att det finns ett behov av att klargöra gräns- snittet mellan lagar av betydelse för havsgränser och lagar av betydelse för fastighetsgränser – i allmänhet. Inom respektive rättsområde råder det dessutom vissa oklarheter i fråga om begreppsinnebörd, vilket också talar för en bredare ansats. Begreppsproblematiken omfattas visserligen delvis av en annan del av utredningsuppdraget3, men det ter sig ändå logiskt att här reda ut vissa grundläggande begrepp.
I denna del av utredningsuppdraget behandlas därför dels fastig- hets- respektive havsgränsterminologi, dels de för utredningen viktiga egenskaper som kan knytas till fastigheter, inre vatten och vissa andra företeelser i havet. Om det förekommer beröringspunkter mellan de två rättsområdena, vare sig de är problematiska eller ej, klargörs även detta. Avslutningsvis nämns dessutom några aspekter kring fastigheters utbredning i havet som bör uppmärksammas i det pågående arbetet med att introducera havsplanering4.
2 Grundläggande om fastigheter
2.1Fastighetstyper och allmänt om deras gränser
I inledningen av jordabalken stadgas följande grundsats: ”Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter”5. Ur ett fastig- hetsrättsligt perspektiv är alltså en fastighet ett geografiskt avgränsat område som innehas med enskild äganderätt. Ägaren kan vara en eller flera fysiska eller juridiska personer. Äganderätten är stark men inte absolut, eftersom ägaren i vissa fall måste acceptera intrång av olika slag och omfattning (se nedan).
3Ett av utredningens uppdrag, Översyn av nuvarande gränslagstiftning, rör bl.a. definitioner och begrepp (Dir. 2011:41 s. 6).
4Se havsplaneringsutredningen (M 2009:03).
51 kap. 1 § första stycket 1–2 meningen jordabalken.
644
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
Det traditionella och vanligaste fallet är att fastigheten ses som en ”ruta på marken”, vars kanter utgörs av rättsliga fastighetsgränser. Gränsernas tillkomst härleds till fastighetens bildande eller senare ändringar eller avgöranden. Sådana åtgärder sker normalt genom lantmäteriförrättningar. Gränssträckningarna är i många fall synlig- gjorda med gränsmärken på marken, vilka normalt gäller framför andra bevis i fråga om rätt sträckning. Gränserna är även dokumen- terade i förrättningshandlingar, nuförtiden både grafiskt och normalt med koordinater för varje gränspunkt. Vidare speglas de ungefärligt i den digitala registerkarta som ingår i fastighetsregistret.6 Förutom själva marken ingår vanligtvis byggnader, träd och vissa andra fasta objekt i fastighetsbegreppet7.
För tydlighets skull ska det påpekas att termerna ”jord” och ”mark” ofta används i vid mening inom fastighetsrätten, på så sätt att de avser såväl land som vattentäckta områden.
Bilden av den traditionella fastigheten som ett platt objekt i markplanet är dock en förenkling, främst för att kunna återges på kartor. Fastigheten omfattar vanligtvis även marken under och luft- rummet ovanför ”rutan”8. Vissa fastigheter består dessutom inte bara av ett utan av två eller fler områden, ofta kallade skiften. Dessa områden gränsar inte direkt till varandra, men äganderättsligt är de en enhet med en gemensam fastighetsbeteckning9.
Förutom den nämnda traditionella fastigheten finns den tre- dimensionella fastigheten, motsvarande en ”box” på, över eller under marken. Den är avgränsad inte bara i planet utan också i höjdled. En sådan fastighet, vilken t.ex. kan bestå av ett underjordiskt garage eller ett våningsplan i en byggnad, urholkar därmed den kring- liggande traditionella fastigheten.10 Gränsredovisningen på förrätt- ningskartan får vanligtvis stor rättslig betydelse, eftersom utmärk- ning på marken sällan sker i detta fall.
6För en utförlig redogörelse för regelverket rörande fastighetsgränser, se Andreasson.
72 kap. 1 § jordabalken.
8I lagtexten uttrycks detta som att fastigheten avgränsas horisontellt, se 1 kap. 1 § första stycket 3 meningen jordabalken (första angivna fallet). Den kan dock vara urholkad av en tredimensionell fastighet, se nedan.
9Varje fastighet, oavsett typ, har en i fastighetsregistret unik beteckning som utgör den rättsliga och administrativa identiteten beträffande ägande, inteckningar, servitutsrättigheter, taxering etc.
10Angående avgränsning, se 1 kap. 1 § första stycket 3 meningen jordabalken (andra angivna fallet). Varianter av tredimensionella fastigheter framgår av efterföljande 1 a §.
645
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Utöver vad som nu har sagts förekommer vissa speciella typer av fastigheter. En sådan är den s.k. fiskefastigheten. Den omfattar endast äganderätten till själva fisket i ett visst vattenområde – inte äganderätten till det vattenområde som fisket får utövas inom11. Fiskefastigheter saknar därmed både areal och gränser. Det före- kommer också s.k. andelsfastigheter, vilka inte heller omfattar något geografiskt område. I det fallet består fastigheten endast av en andel i en eller flera samfälligheter.
Samfälligheter – i betydelsen samfällda mark- eller vattenområden – är också fast egendom. En samfällighet tillhör flera fastigheter gemensamt12, dvs. den har flera delägande fastigheter. Fysiska eller juridiska personer är därmed indirekta ägare i egenskap av fastig- hetsägare. Samfällda områden har i likhet med fastigheter en land- och/eller vattenareal och omsluts av fastighetsgränser. I det följande gäller i allt väsentligt vad som sägs om fastigheter även samfälligheter.
Hela Sverige består av drygt 3,3 miljoner fastigheter och sam- fälligheter, vilka tillsammans utgör den s.k. fastighetsindelningen.
Omvänt uttryckt omfattar detta ”äganderättsliga rutnät” Sveriges alla landområden, alla små och medelstora sjöar och vattendrag, samt de vattenområden som ligger närmast land dels i de fyra stora sjöarna (Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland), dels i havet.
Såsom har nämnts ovan medför inte äganderätt till fast egendom full förfoganderätt. Det finns många olika slag av och nivåer på inskränkningar som en fastighetsägare kan få finna sig i. I vissa fall är den gemensamma nämnaren att allmänna intressen väger tyngre än de enskilda ägarnas, såsom vid upplåtelse av vägrätt eller led- ningsrätt. Den mest långtgående åtgärden är expropriation. I andra fall kan det handla om en persons behov att utnyttja sin grannes tomt för t.ex. genomfart (servitut). Som fastighetsägare kan man också behöva finna sig i att allmänheten vistas på eller passerar ens fastighet med stöd av allemansrätten. I fråga om enskilt ägda vatten- områden inom territorialhavet kan dessutom viss internationell sjö- fart vara tillåten (se avsnitt 3).
11Se 1 kap. 4 § fastighetsbildningslagen. Fiske och dess fastighetsanknytning, liksom rätt att fiska, behandlas inte vidare i denna redogörelse.
121 kap. 3 § fastighetsbildningslagen.
646
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
2.2Kustfastigheter och deras gränser i havet
En fastighet som sträcker sig utanför land omfattar enskilt vatten- område. Termen enskilt står här i motsatsförhållande till allmänt (se nedan). Att vattenområdet är enskilt betyder att det finns enskild äganderätt knutet till sådant vatten.13 Undantagsvis förekommer fastigheter som i sin helhet ligger utanför strandlinjen och därmed består helt av enskilt vattenområde14. Det vanliga är dock att vattnet hör ihop med ett eller flera landområden, ofta det eller de som ligger närmast intill. Detta gäller såväl i sjöar och vattendrag som i havet.
I det följande fokuseras på fastigheter vid kusterna och därmed de fastighetsgränser som finns i havet.
Fastigheters enskilda vatten vid kusten angränsar till annat enskilt vatten och i vissa fall även till allmänt vatten. Avgränsningen mot annat enskilt vattenområde går normalt antingen bara ”i sidled” (se fastighet A i figur 1) eller även ”utåt” mot en omkringliggande fastig- het (se fastighet B i figur 1). Där ett enskilt vattenområde sträcker sig så långt ut att det inte finns någon annan fastighet utanför av- gränsas det alltså ”utåt” mot allmänt vatten (se fastighet A i figur 1).
Figur 1 Principskiss av fastighetsindelning vid kusten
13”Enskilt” kan i andra sammanhang utgöra motsatsen till ”samfällt”, men då handlar det om hur själva ägandet är strukturerat (jfr stycket om samfälligheter ovan).
14På senare år har sådana fastigheter bildats t.ex. för hus på pålar i Kalmarsund. Det före- kommer också äldre fastigheter, t.ex. vid Skånes sydkust, som ursprungligen bildades på land men som p.g.a. erosion nu ligger helt i vatten.
647
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Fastighetsgränser inom enskilt vattenområde respektive mot all- mänt vattenområde är av olika karaktär, bl.a. beträffande tillkomst och senare eventuell bestämning av rätt sträckning. Något förenklat kan sägas att en gräns i enskilt vatten är fast medan en gräns mot allmänt vatten är rörlig (se vidare nedan).
En fastighets gränser i enskilt vatten ligger fast i enlighet med vad som beslutades vid fastighetens bildande eller senare ändringar eller avgöranden. Hur väldefinierade sådana gränser är beror till stor del på det definitionssätt som då valdes. I vissa fall har gränserna lags fast i specifika sträckningar15, med gränspunkterna angivna med koordinater eller mått från land16. Redovisningen på förrättnings- kartorna ger då i regel god ledning. Det är dock vanligt att gräns- erna har lämnats ospecificerade, med en direkt eller indirekt hänvis- ning till den s.k. principen om gränsdragning efter närhet till strand17. För att konkretiseras måste denna princip tolkas för varje fastighet. Därmed krävs i många fall fastighetsbestämning för att i dag kunna säga var gränserna i vattnet faktiskt går. Det är då den strandlinje som förelåg vid fastighetens bildande som ska utgöra grund för tolkningen, vilket kan medföra komplicerade utredningar om t.ex. vattenståndet har ändrats eller stranden har eroderat eller fyllts ut sedan dess.18 Även landhöjning respektive landsänkning får följder för kustfastigheters vatteninnehav. En fastighet vid norrlands- kusten som ursprungligen omfattade ett smalt vattenområde längs stranden (jfr fastighet B i figur 1) kan alltså några decennier senare bestå enbart av landområde19.
15I dessa fall gäller bestämmelserna i 1 kap. 3–4 §§ jordabalken.
16Undantagsvis förekommer även pålar i vattnet.
17Se 1 kap. 5 § jordabalken. Vattenområde med sådana gränser kallas ibland ”1:5-vatten” och gränsdragningsprincipen uttrycks ibland som att ”vattnet är delat med stranden”. I äldre hand- lingar motsvaras detta av en hänvisning till 12 kap. 4 § äldre jordabalken.
18För förklarande figurer om detta och andra fastighetsgränser i vatten, se Julstad avsnitt 2.6.
19Gränserna ändras alltså inte, men fastighetsägaren kan i vissa fall ha rätt att nyttja det upp- grundade området på grannfastigheten – den fastighet som det uppgrundade, tidigare vatten- täckta området, tillhör – för att fortfarande kunna ha tillgång till vattnet (se 1 kap. 6 § jorda- balken).
648
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
Allmänt vattenområde längs kusterna, å sin sida, definieras på följande sätt: ”Vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten)”20. Det handlar alltså i huvudsak om det vatten som ligger längst ut på svenskt terri- torium. Staten genom Kammarkollegiet ansvarar sedan länge för förvaltningen av detta vatten. Någon äganderätt till området har dock hittills inte ansetts vara klargjord21.
En kustfastighets gräns mot allmänt vattenområde skiljer sig från gränser fastigheter emellan. Gränsen mot allmänt vatten definieras först och främst av direkta bestämmelser i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde, och har därmed aldrig tillkommit genom någon lantmäteriförrättning eller annat myndighetsbeslut. Normalt finns heller ingen kartdokumentation som redovisar sträckningen.
Vidare är gränsen mot allmänt vatten en rörlig fastighetsgräns. Detta beror på att lagens definition av gränsen baseras på före- teelser vilkas lägen varierar över tiden.
Den första huvudregeln för denna gränssträckning bygger på avståndet 300 m från strandlinjen eller från en ö av minst 100 m längd, alternativt tremeterskurvan för vattendjupet där denna ligger längre ut22, dvs. i långgrunda områden (se figur 2). Utgångspunkten är normalt medelvattenstånd.
201 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
21Frågan om äganderätten till allmänt vatten utreds för tillfället inom havsgränsutredningen.
222 § första punkten lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
649
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Figur 2 Principskiss av första huvudregeln för fastigheters gräns mot allmänt vattenområde i havet
Enligt den andra huvudregeln är allt vatten inne i vikar enskilt där förbindelsen med öppna havet, dvs. mynningen, är så smal att den består helt av enskilt vatten23. Om mynningen är bredare går det all- männa vattnet alltså in en bit i viken, tills det möter enskilt vatten (t.ex. 300 m från vikens innerkanter enligt första huvudregeln).
23 2 § andra punkten lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
650
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
Specialbestämmelser gäller dock för vissa kuststräckors vikar och fjordar samt för vissa öar. Exempelvis omfattar flera fjordar i Bohuslän allmänt vatten inne i de smala vikarna.24 Det finns också platser vid Norrbottens läns och Kalmar läns kuster där gränsen följer detaljangivna sträckningar25.
I samtliga fall är normalt medelvattenstånd normerande för gränsen mot allmänt vatten. Dess rörlighet kommer sig alltså av att t.ex. erosion och uppgrundning ändrar strandlinjens läge. Den påtagliga landhöjningen i nordost spelar också stor roll.
Lagen om gräns mot allmänt vattenområde anses ibland svår att tolka, inte minst för lekmän, bl.a. till följd av att olika avgränsnings- regler gäller för olika geografiska områden. Detta i kombination med gränsens rörlighet kan skapa osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid.
Gränssträckningen vid en viss tidpunkt kan dock bestämmas genom en lantmäteriförrättning (fastighetsbestämning), även om detta är en ovanlig åtgärd. Den därigenom klarlagda gränsen mot allmänt vattenområde redovisas då på en förrättningskarta och läggs även in på den digitala registerkartan. Ett sådant avgörande saknar dock den rättskraft för framtiden som andra fastighets- bestämningar har.26 Om t.ex. strandlinjen ändras efter några år tappar avgörandet sin betydelse. Gränssträckningen får då tolkas på nytt utifrån den i lagen relevanta bestämmelsen. Något tillspetsat kan sägas att beslutet alltså endast gäller vid beslutstidpunkten.
Förutom denna koppling till fastighetsindelningen har gränsen mot allmänt vattenområde betydelse även för svensk lagstiftning rörande kontinentalsockeln. I det avseendet räknas kontinental- sockeln från där det allmänna vattnet börjar till ett visst läge utåt i havet (vid eller utanför territorialhavsgränsen)27.
I detta sammanhang ska också nämnas ett specialfall av fastig- hetsgräns i vatten, som förekommer i nordöstra kanten av landet. Många fastigheter längs Torne, Muonio och Könkämä älvar sträcker
24Se 3 och 7 §§ lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
25Se 4 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
26Fastighetsbestämning regleras i 14 kap. fastighetsbildningslagen. Den begränsade rätts- kraften i detta fall framgår av 14 kap. 4 § andra stycket.
27Se 1 § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Enligt UNCLOS gäller dock en annan definition.
651
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
sig ända ut till den djupfåra som utgör riksgräns mot Finland. De angränsar alltså inte till något allmänt vatten utan direkt till grann- statens territorium. Denna riksgräns är rörlig, eftersom djupfåran ändrar läge på grund av meandring och andra naturliga vatten- rörelser. I det fallet krävs dock en fastställelse av det nya läget i samband med en formell gränsöversyn länderna emellan för att för- ändringen ska slå igenom rättsligt. De berörda fastigheternas yttre gränser följer riksgränsen och är därmed ”etappvis” rörliga i och med gränsöversynerna.28
3 Grundläggande om inre vatten
Inre vatten är ett begrepp som förekommer i havsgränssamman- hang. I enlighet med FN:s havsrättskonvention är inre vatten be- nämningen på vattnet innanför baslinjen29. Detta framgår också, om än mindre explicit, av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium, vars 2 § lyder:
Till inre vatten räknas
(a)insjöar, vattendrag och kanaler;
(b)vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vatten- områden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer.
I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.30
Det speciella med detta vatten är att full suveränitet råder för kust- staten. Utländska fartyg saknar därmed rätt till s.k. oskadlig genom- fart, något som de har i zonen direkt utanför (territorialhavet). Det inre vattnet har alltså ett bättre skydd mot intrång än övriga havet.31
Inre vatten är en företeelse med direkt koppling till baslinjen. Baslinjen har en central roll för havsgränslagstiftningen, genom att den dels är utgångspunkt för territorialhavet, dels är normerande
28Se t.ex. Gustafsson.
29Artikel 8 (1) havsrättskonventionen. Att det i denna artikel står att vatten innanför bas- linjen ska utgöra ”del av statens inre vatten” (min kursivering) syftar på att havsrättskonven- tionen inte omfattar den övriga delen, dvs. det inre vatten som utgörs av sjöar och andra inlandsvattendrag.
30De ”räta linjer” som nämns i (b) avser räta baslinjer, se nedan.
31Grundbestämmelsen om oskadlig genomfart finns i artikel 17 havsrättskonventionen. En undantagsbestämmelse finns dock i artikel 8 (2) för sådana inre vattenområden som tidigare inte betraktades som inre vatten; där gäller fortfarande rätt till oskadlig genomfart.
652
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
för yttergränserna av detta hav och för andra områden såsom den ekonomiska zonen och kontinentalsockeln. Baslinjen har betydelse även för föreslagen havsplanering32.
Huvudregeln är att baslinjen följer kustens strandlinje vid lågt vattenstånd33. I detta fall, som kallas normal baslinje, går alltså bas- linjen där havet möter land. Längs dessa sträckor finns inget inre vatten i havet. Normal baslinje förekommer på vissa ställen längs södra Sveriges kuster.
Det är dock betydligt vanligare, och mer intressant för denna utredningsdel, att en alternativ princip tillämpas. Där kusten är flikig eller det förekommer öar eller skär ett stycke ut i havet är baslinjen konstruerad på ett förenklat sätt – som räta baslinjer34 (se figur 3).
32Se avsnitt 4.2.
334 § första stycket lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
34Se 4 § andra stycket lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
653
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Figur 3 Principskiss av normal respektive rät baslinje
Vilka kuststräckor som har normala respektive räta baslinjer stad- gas i en förteckning över baslinjepunkter som är bifogad förord- ningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium. Mellan däri angivna baslinjepunkter, vilka är fixerade numeriskt som lati- tud/longitud, går räta baslinjer. Detsamma gäller över hamnmynnig vid öppen kust. Längs övriga kusten gäller normal baslinje.
Till stöd främst för sjöfarten åskådliggör Sjöfartsverket baslinjerna på sjökort35 och vissa översiktskartor. Eftersom de nu gällande bas- linjepunkterna härstammar ända från 1966 har topografiska föränd- ringar såsom landhöjning och erosion gjort att de räta baslinjerna på vissa ställen inte längre sammanfaller med de öar etc. som de
35 Detta regleras i 3 § förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium.
654
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
ursprungligen knöts till. Detta problem är ett av huvudskälen till den förevarande havsgränsutredningen.36
Räta baslinjer – och därmed det inre vattnet i havet – kan sträcka sig mycket långt ut i havet där skärgården är vidsträckt. Exempelvis i Luleå skärgård ligger den yttersta baslinjepunkten37 på ett avstånd om ca 34 km från fastlandet, med vilket följer kontinuerligt inre vatten ända från land. På andra ställen med långt ut belägna öar kan det finnas territorialhav mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland.
Såsom har nämnts ovan är oskadlig genomfart inte tillåten i inre vatten. Kuststaten får dock införa t.ex. lotsplikt i sådana områden38. Någon annan betydande rättslig eller praktisk funktion i sig torde det inre vattnet inte ha.
4 Analys och slutsatser
4.1Inget direkt samband mellan fastighetsgräns och inre vatten
Inre vatten är en företeelse som har relevans enligt havsgräns- lagstiftningen men som saknar direkt samband med fastigheter och deras gränser. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten, och vice versa, (se figur 4 nedan), men detta har ingen betydelse för äganderätten till vattenområdena eller rätten att utnyttja dessa. Fastigheter och inre vatten kan sägas leva sina egna liv. Förhållandet mellan fastighetsgränser och inre vatten, vilket var föremål för denna utredningsdel, är alltså obefintligt.
36Ett av utredningens uppdrag är att se över de svenska baslinjerna (Dir. 2011:41 s. 6).
37Baslinjepunkt 100 på Markallen.
38Se Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2009:123) om lotsning.
655
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Figur 4 Principskiss av förhållandet mellan fastigheter och inre vatten
Uttryckt i ett fastighetslagstiftningsperspektiv kan inre vatten i havet omfatta både enskilt vatten och allmänt vatten innanför de räta bas- linjerna.
Omvänt, dvs. uttryckt i ett havsgränslagstiftningsperspektiv, kan fastigheters enskilda vatten i havet omfatta både inre vatten innan- för de räta baslinjerna och territorialhav där utanför.
Vid normal baslinje, sammanfallande med strandlinjen, sträcker sig alla kustfastigheter med enskilt vattenområde ut i territorial- havet39. Såsom har nämnts ovan gäller rätten till oskadlig genomfart
39 Territorialhavet utgörs av kustvattnet från baslinjen till territorialhavsgränsen.
656
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
inom hela denna havszon. I ett svenskt perspektiv öppnar alltså denna rätt för de flesta utländska fartyg att passera genom såväl havets allmänna vatten som allt enskilt vatten utanför baslinjen.40
I det här sammanhanget kan även nämnas att territorialhavs- gränsen är yttre gräns inte bara för territorialhavet utan även för allmänt vattenområde (se figur 5).
Figur 5 Principskiss över utbredningen av allmänt vattenområde
40 Rätten till oskadlig genomfart kan i viss mån jämföras med allemansrättens principer rörande enskilt vatten. I båda fallen ska den som vistas på annans vatten visa hänsyn såväl till fastighetsägaren som till dennes egendom, så att störningar minimeras och skador undviks.
657
Bilaga 9 | SOU 2015:10 |
Ett annat samband, som är minst lika viktigt att uppmärksamma, är det att kontinentalsockeln enligt svensk lag räknas från gränsen mot allmänt vatten. Eftersom denna gräns är rörlig – och sällan ens utredd till sitt läge – föreligger en oklarhet i kontinentalsockelns exakta utbredning.
4.2Reflexion rörande aktuellt förslag om havsplanering
Havsplaneringsutredningen och havsgränsutredningen rör till stor del helt olika frågor. Det finns dock aspekter som kan tangera var- andra, t.ex. fastigheters utsträckning i havet.
Av redogörelsen ovan framgår att fastigheters enskilda vatten kan sträcka sig långt ut från land där det är långgrunt. Längs t.ex. Skånes västkust finns fastigheter som når omkring två kilometer ut från land. Detta innebär att det förekommer områden med enskild äganderätt mer än en nautisk mil (1 852 m) från strandlinjen.
För havsgränsutredningen torde inte detta ha någon betydelse i sig. Däremot skulle det kunna orsaka problem för arbetet med havsplanering. Just en nautisk mil har valts som det avstånd från baslinjen där de föreslagna havsplanområdena börjar41, och där nor- mal baslinje gäller sammanfaller ju denna med strandlinjen.
I havsplaneringsutredningens betänkande sägs att det inte före- kommer några enskilda rättigheter knutna till fastighetsinnehav i den del av havet som det uppdraget gäller42, dvs. utanför en nautisk mil från baslinjen. De föreslagna havsplanområdena menas därför inte medföra någon risk för intrång i äganderätten43. Det framgår dock inte av betänkandet om förekomsten av eventuella vatten- områden som ingår i fastighetsindelningen – enskilda äganderättig- heter – faktiskt har undersökts, eller om deras existens har ute- slutits enbart baserat på antagandet att en nautisk mil från baslinjen är ett tillräckligt stort avstånd.
I denna promemoria konstateras att kustfastigheters gränser mot allmänt vatten, vilka visar äganderättigheters utsträckning i havet, långt ifrån alltid är tydliggjorda. Fastighetsbestämningar av sådana gränser görs sällan såvida det inte finns påtagliga skäl. Det saknas
41SOU 2010:91 s. 116, med hänvisning till regeringens direktiv för havsplaneringsutredningen.
42SOU 2010:91 s. 120, 174 och 359.
43SOU 2010:91 s. 120.
658
SOU 2015:10 | Bilaga 9 |
därmed i många fall fullständig information om fastigheters ut- sträckning i havet. Detta innebär att även om det går att tydligt identifiera baslinjen längs hela kusten, och därmed definiera en linje en nautisk mil utanför denna, är det svårt att bedöma eventuell förekomst av fastigheter därutanför. Att skapa aktuell data över tremetersdjupkurvan i havet och lägga denna som ett lager på den digitala registerkartan vore ett möjligt tillvägagångssätt, men det skulle kräva stora arbetsinsatser44.
Om en undersökning av fastigheters utsträckning i havet inte redan har gjorts inom havsplaneringsutredningen finns alltså viss risk för att det kan förekomma äganderätter till fast egendom inom de föreslagna havsplanområdena.
Referenser
Offentligt tryck
SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet, Betänkande av Havsplaneringsutredningen, Stockholm 2010
Dir. 2011:41, Översyn av Sveriges havsgränser, Kommittédirektiv, 5 maj 2011
Litteratur
Andreasson, K., På gränsen till framtiden – Möjligheter till koordinat- bestämda fastighetsgränser, Akademisk avhandling, Lunds uni- versitet, Lund 2008
Julstad, B., Fastighetsindelning och markanvändning, Norstedts Juri- dik, andra upplagan, Stockholm 2000
Gustafsson, Å., Riksgränshistoria & gränsöversyner – Från Svine- sund till Haparanda, Lantmäteriet Kartförlaget 1995
Sjödin E., Ekbäck, P., Kalbro, T. och Norell, L., Markåtkomst och ersättning – För bebyggelse och infrastruktur, Norstedts Juridik, tredje upplagan, Stockholm 2011
44 Den tremetersdjupkurva som Sjöfartsverket har i digital form i dag härstammar till stor del från omkring hundra år tillbaka i tiden. Den skulle därför troligen inte vara tillräckligt korrekt för att läggas till grund för en analys av dagens fastighetsgränser.
659
Bilaga 10
Äganderätten till allmänt vattenområde
Johanna Dahlin, Lantmäteriet
1 Sammanfattning
Enligt Lantmäteriets uppfattning är det svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, ska anses ha en äganderätt till det allmänna vattenområdet. Varken förarbeten, doktrin eller praxis ger något tydligt stöd för att statens rätt till det allmänna vattenområdet skulle kunna karakteriseras som en privaträttslig äganderätt.
Det mesta talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentlig- rättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har en rätt att förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”.1
Hans slutsats står sig väl än i dag.
Eftersom Lantmäteriet anser att varken staten, eller någon annan, är att betrakta som ägare till det allmänna vattenområdet finns det en del oklarheter beträffande statens rätt att disponera över området. En tydligare lagstiftning kan vara ett sätt att råda bot på oklar- heterna oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området.
1 Se Bergström (1957) s. 7 samt s. 47 ff.
661
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
2 Bakgrund och avgränsning
Den fråga som ska besvaras här är huruvida det finns någon ägande- rätt2 till allmänt vattenområde. Allmänt vattenområde ligger inom svenskt sjöterritorium och ingår inte i fastighetsindelningen. Området kan därför inte ägas av enskild.3 Däremot skulle kanske staten4 kunna anses ha en äganderätt till området. Det är framförallt denna fråge- ställning som kommer att behandlas nedan.
Någon uttrycklig reglering av att någon ska anses ha ägande- rätten till allmänt vattenområde finns inte. Att staten har en rätt att genom lagstiftning styra över användningen av det allmänna vatten- området verkar de flesta vara överens om men därmed inte sagt att staten också kan anses ha en privaträttslig äganderätt till detta. Det allmänna vattenområdet skulle även kunna anses vara en ”riksall- männing” med staten som förvaltare och målsman för allmänhetens intresse.5 I vissa sammanhang har man hävdat att det allmänna vattenområdet är ett res nullius (herrelöst land) som inte tillhör någon.6
Frågan om äganderätten till allmänt vattenområde har på senare tid aktualiserats genom en skrivelse från Kammarkollegiet som har överlämnats till regeringen.7 Frågan har även uppmärksammats i Havsplaneringsutredningens betänkande SOU 2010:91 och nu inom ramen för Havsgränsutredningen. I Havsgränsutredningens direktiv står att frågan om äganderätt till allmänt vatten ska utredas.8 I direk- tiven hänvisas även till Havsplaneringsutredningens betänkande där det konstateras att rättsläget är oklart vad gäller ”statens rätt att bestämma över dispositionsrätten inom området och att ta ut ersätt- ning för det”.9
Kammarkollegiet beskriver i sin skrivelse hur alla tidigare utred- ningar i frågan synes ha stannat vid generella uttalanden om frågans
2Här avses alltså äganderätt i den privaträttsliga betydelsen, se nästa avsnitt om begreppet äganderätt.
3Se lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av 1 § följer att det allmänna vattenområdet inte ingår i fastighetsindelningen.
4Staten som privaträttsligt subjekt har tidigare brukat betecknas med termen ”kronan”. Se
Strömberg (2003) s. 24.
5Se Bergström (1957) s. 8 f.
6Se regeringsrådets Quensels uttalanden från lagrådets granskning av lagen om gräns mot allmänt vattenområde, NJA II 1951 s. 346–347. Se även Bergström (1957) s. 18 not 7.
7Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10, daterad 2010-10-19.
8Dir 2011:41 s. 6.
9Se Dir 2011:41 s. 2 samt SOU 2010:91 s. 224 f.
662
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
komplexitet, behovet av ytterligare utredning samt lagreglering för ökad tydlighet. Kammarkollegiet drar slutsatsen att den rättsliga statusen för allmänt vattenområde respektive myndigheters befogen- het att agera i frågor med koppling till detta område är oklar.10
2.1Begreppet äganderätt
Frågan om staten kan anses ha en äganderätt till allmänt vatten- område har periodvis behandlats flitigt i litteraturen och meningarna går isär. Vid en genomläsning av litteratur på området blir det tyd- ligt att en del av meningsskiljaktigheterna beror på vilken innebörd man lägger i begreppet statens äganderätt.11 Att det rör sig om en modern privaträttslig äganderätt som kan definieras negativt på så vis att äganderätten omfattar alla befogenheter som inte är uttryck- ligen undantagna12 är långt ifrån självklart.
Det moderna privaträttsliga ägandebegreppet skulle ge staten befogenhet att disponera över det allmänna vattenområdet som vilken ägare som helst. Som beteckning på denna typ av äganderätt har begreppet dominium ofta använts. Från statens dominium får skiljas statens imperium vilket beskrivs som statens offentligrättsliga hög- hetsrätt över allt sitt territorium, vare sig detta utgörs av fast mark eller vattentäckt område. Bergström exemplifierar skillnaden enligt följande. ”I kraft av dominium kan kronan utan särskild lagstift- ning med ensamrätt exploatera nyttigheter på allmänt vattenområde eller på affärsmässiga grunder upplåta sådan ensamrätt till enskilda. Imperium innebär däremot blott, att staten genom lagstiftning kan inskrida för att reglera exploateringen av dessa nyttigheter.”13 I många framställningar på området gör man ingen tydlig åtskillnad mellan en statlig privaträttslig äganderätt och statens imperium när man behandlar statens rätt till allmänt vattenområde.14
10Se Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10.
11Se Bergström (1957) s. 24 ff.
12Se Bergström SvJT 1958 s. 439 ff. Michanek konstaterar att Bergströms syn på mark- äganderätten som negativt bestämd alltjämt är hållbar, se Michanek s. 491.
13Se Bergström (1957) s. 7 f.
14Se Gihl s. 14 som konstaterar att diskussionen om huruvida strandstatens rätt över territorial- vattnet innebär imperium eller dominium har förlorat sin betydelse såsom utgående från en föråldrad frågeställning. Om man tillerkänner strandstaten suveränitet över territorialvattnet med därav följande lagstiftningsmakt ankommer det på strandstatens interna lagstiftning att reglera äganderättsförhållandena och övriga privaträttsliga förhållanden inom territorial- vattnet. Se även Bergström (1957) s. 7.
663
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
2.2Viktig litteratur
Den mest omfattande utredningen avseende äganderätten till all- mänt vattenområde har gjorts av Svante Bergström. Hans utredning
”Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning” publicerades 1957.
Den första delen av Bergströms utredning innehåller en omfattande genomgång äldre stadganden, rättspraxis, uttalanden i förarbeten och i rättsvetenskaplig litteratur. Den andra delen av utredningen innehåller en diskussion kring de slutsatser som Bergström drar av det genomgångna materialet.15
Bergströms utredning låg senare till grund för Gabriel Michaneks behandling av frågan om allmänt vattenområdes rättsliga ställning i sin avhandling ”Energirätt”. Michanek utgår från Svante Bergströms slutsatser och gör därefter en egen analys av frågan utifrån hur denna har behandlats i vissa författningar som tillkommit efter 1957.16
2.3Avgränsning
Inom ramen för det aktuella uppdraget har det inte funnits möjlig- het att göra någon omfattande litteraturgenomgång motsvarande Bergströms även om en del av dennes och annat material har gåtts igenom.17 Eftersom Bergströms utredning framstår som det mest omfattande och viktigaste verket på området och hans slutsatser som väl underbyggda kommer hans utredning att redovisas och behandlas relativt ingående nedan, se avsnitt 6.
Folkrättens betydelse för frågeställningen kommer inte att behandlas närmare. Eftersom det allmänna vattenområdet ligger inom svenskt sjöterritorium och frågan om äganderätten till området borde vara en inomstatlig angelägenhet kan det ifrågasättas vilken betyd- else Sveriges internationella åtaganden skulle kunna anses ha.18
15Se Bergström (1957) s. 9.
16Se Michanek s. 507 ff.
17Det finns en tämligen omfattande litteratur rörande äganderätt ur olika aspekter som skulle ha kunnat behandlas, men då vi vid en översiktlig genomgång av sådan inte funnit något som är specifikt inriktat på allmänt vattenområde eller som direkt motsäger Bergströms slutsatser behandlas den inte i denna utredning.
18I ett betänkande från 1965, B 1 nr 566, konstaterar Kammarkollegiet att det inte finns några folkrättsliga inskränkningar i kuststatens rätt att bestämma över territorialhavets civilrättsliga status, se bilaga 2 till betänkandet s. 2:3. Betänkande behandlas i avsnitt 3.2.2 nedan.
664
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
Framställningen utgår från allmänt vattenområde i havet. Det allmänna vattenområdet i de större insjöarna, se nästa avsnitt, be- handlas inte särskilt. Insjöarna intar i vissa avseenden en särställ- ning i förhållande till det allmänna vattenområdet i havet19 men i fråga om äganderätten borde insjöarnas särställning inte ha någon avgörande betydelse.
För en genomgång av på vilket sätt det allmänna vattenområdet nyttjas av stat och enskilda hänvisas till ett betänkande av Kammar- kollegiet från 1965.20 En uppdatering av genomgången vore värde- full inför en eventuell revidering av lagstiftningen på området men ryms inte inom ramen för denna framställning.
3 Allmänt vattenområde
Det allmänna vattenområdet bestäms geografiskt genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av lagen framgår att allmänt vatten är sådant vatten som inte ingår i fastighets- indelningen (se 1 §). Gränsen mot allmänt vattenområde är rörlig och förändras genom landhöjning etc. (se 2 §).21 Det allmänna vattnet sträcker sig ut till territorialgränsen och ligger alltså helt inom Sveriges sjöterritorium.22 Förutom i havet finns allmänt vattenområde endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.23
19Minerallagen (1991:45) är t.ex. tillämplig i sjöarna men inte i havet, se 1 kap. 2 §. Lag (1966:314) om kontinentalsockeln är tillämplig i havet men inte i sjöarna.
20B 1 nr 566 s. 28 ff samt s. 47 ff. Betänkanden behandlas nedan i avsnitt 3.2.2. Kammar- kollegiet konstaterar att en legal förklaring av kronans äganderätt till området inte borde påverka rätten till fiske och jakt och utvinning av mineral inom området. I den mån det finns begränsade rättigheter för enskilda att nyttja sådana öar som tillhör allmänt vattenområde borde rättigheterna utan särskilt förbehåll bestå även efter ett lagfästande av kronans ägande- rätt till området. Sammanfattningsvis finner kammarkollegiet att en legal förklaring av statens äganderätt inte påkallar ett särskilt stadgande för att trygga beståndet av särrättigheter till området. Allemansrätten påverkas inte av frågan om äganderätten. Lantmäteriet vill här uppmärksamma att kammarkollegiets betänkande nu har åtskilliga år på nacken och att det kan ha uppstått nya rättigheter som bör beaktas.
21Fastighetsbestämningsbeslut som rör omfattningen av allmänt vattenområde äger inte rätts- kraft om det avviker från vad som följer enligt lag. Detta slås fast i andra stycket i 14 kap. 4 § fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL). Anledningen till detta är att gränsen enligt lag om gräns mot allmänt vattenområde är rörlig. Se Bonde, Dahlsjö, Julstads kommentar till nämnda paragraf.
22Av Lag (1966:374) om Sveriges sjöterritorium framgår att Sveriges sjöterritorium begrän- sas av territorialgränsen.
23Inom ramen för ett annat utredningsuppdrag i havsgränsutredningen behandlas gränsen mot allmänt vattenområde mer utförligt, se Dir. 2011:41 s. 6.
665
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
I 1 kap. 1 § jordabalken fastslås att fast egendom är jord, varmed förstås både fast mark och vattentäckt område som ingår i det svenska territoriet. Även allmänt vattenområde är fast egendom. Den fasta egendomen är indelad i särskilda fastigheter med undan- tag för allmänt vattenområde som alltså inte utgör en fastighet i jordabalkens mening och inte ingår i fastighetsindelningen.24 Det allmänna vattenområdet finns inte heller med i fastighetsregistrets fastighetsredovisning. Området är dock kommun- och länsindelat och finns i detta avseende utmärkt på registerkartan.
3.1Äganderätt till allmänt vatten
I nutida svensk rätt är äganderätten till vattenområden primärt en ensamrätt till grunden under vattnet (botten). Från denna rätt här- leds sedan rätten till andra förfoganden över området, t.ex. rätten att ta sand eller fiska.25 Denna uppfattning verkar dock ha kommit till klart uttryck först vid mitten av 1800-talet. I Hälsingelagen före- skrevs att den som äger land äger vatten. Detta syftade sannolikt på land invid vattnet och inte under vattnet (grunden). Rätten till vattnet ansågs alltså tidigare följa äganderätten till stranden.26
Om det skulle finnas en statlig äganderätt till allmänt vatten- område så skulle det egentligen vara fråga om en äganderätt till grunden varifrån man kan härleda en rätt att förfoga över vatten- området. Beträffande själva vattnet är det mest rättvisande att tala om rådighet eftersom man inte brukar använda uttrycket ägande- rätt om något så flyktigt som vatten.27 För enkelhetens skull används här begreppet äganderätt avseende både grunden och vattnet.
24Se prop. 19720:20 del B1 s. 71 där departementschefen konstaterar att 1 kap. 2 § JB (som hänvisar till särskilda bestämmelser beträffande allmänt vattenområde) innefattar ett undan- tag från 1 kap. 1 § JB (där det står att den fasta egendomen är indelad i fastigheter) eftersom det inte ingår i fastighetsindelningen. Se även Westerlind (1967) s. 83.
25Se Rodhe s. 103 f samt Bergström (1957) s. 8 och 11. Beträffande fisket kan tilläggas att i dag omfattar äganderätten till en fastighets vattenområde normalt även äganderätten till fisket inom området. Äganderätten till vatten och fiske får bara skiljas åt i vissa fall (se 3 kap. 8 § FBL). Det är dock inte ovanligt att äganderätten till vattnet och fisket är åtskild på grund av äldre bestämmelser. Det förekommer även att fastigheter består enbart fisket inom ett vatten- område. En sådan fastighet brukar kallas fiskefastighet. Se Julstad s. 28.
26Rodhe s.104 f. I viss mån lever denna uppfattning kvar ännu i dag, se 1 kap. 5 § JB.
27Se t.ex. 2 kap. 2 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Flera författare har behandlat frågan om ”äganderätt” till vattnet. Se Holmbäck s. 56, Undén s. 56 ff. samt Bengtsson s. 210 f.
666
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
1929 beslöt Kammarkollegiet att införa allmänt vattenområde i jordeboken under beteckningen ”lägenheten Kronovattnet nr 1”.
Därefter genomfördes en gränsbestämning mellan lägenheten och det angränsande enskilda vattenområdet. Förrättningen överklagades och avgjordes slutligen av HD (NJA 1933 s. 490) som upphävde gränsbestämningsbeslutet. HD påpekade att gränsen mot det all- männa vattenområdet var underkastad förskjutning i samband med den fortgående förändringen av strandlinjen och vattendjupet utan- för. Man ansåg därför att gränsen inte kunde bestämmas i den ord- ning som avsågs i 7 kap. jorddelningslagen.28 Därefter lät Kammar- kollegiet avföra ”Kronovattnet nr 1” ur jordeboken.29 Det är mot bakgrund härav som ett uttalande i SOU 1947:38 med förslag till ny jordabalk bör läsas. Där konstateras att gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde ska vara rörlig och att strandägarens äganderätt alltså får anses sträcka sig från den verkliga strandlinjen oavsett förskjutningar i form av landhöjning etc. I sammanhanget uppmärksammas att Kammarkollegiet tidigare infört vattenområden som inte är underkastade enskild äganderätt i jordeboken. Man uttalar beträffande Kammarkollegiets förfaringssätt att detta:
måste ytterst grunda sig på antagandet, att en verklig fastighetsgräns finnes utanför strandlinjen och att området utanför denna gräns är en kronan tillhörig fast egendom. En sådan uppfattning torde vara för svensk rättsåskådning främmande30
3.2Viss relevant lagstiftning
Såsom konstaterades redan i inledningen finns ingen uttrycklig reglering av äganderätten till allmänt vatten. Av Kammarkollegiets instruktion framgår att myndigheten företräder allmänt vattenområde när ingen annan myndighet gör det.31 Denna skrivning infördes i instruktionen 1972. Även före denna tidpunkt företrädde Kammar- kollegiet allmänt vattenområde, dock är det oklart varifrån den behörigheten kom.32 Instruktionen innehåller inga krav på tillstånd
28Lag 18 juni 1926 om delning av jord å landet.
29Se Bergström (1957) s. 15 ff.
30Se SOU 1947:38 s. 47.
312 § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet.
32Se Kammarkollegiets skrivelse dnr 4.1-5982-10. Av 7 kap. 8 § Lag 18 juni 1926 om delning av jord å landet följde att vid gränsbestämning mot allmänt vattenområde skulle sammanträde hållas med ombud för det allmänna. Paragrafen infördes under slutet av 40-talet. Till gräns-
667
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
eller någon förklaring om rådigheten. Kammarkollegiets uppdrag har av verksamhetsutövare och myndigheter tolkats som att det krävs rådighetsmedgivande från kollegiet för att få disponera allmänt vattenområde. Kollegiet har beslutat om rådighetsmedgivande av- seende bl.a. uppförande av vindparker, odling av musslor, nedlägg- ning av kabel och dumpning av muddermassor.33
3.2.1Lagen om gräns mot allmänt vattenområde
Syftet med lagen om gräns mot allmänt vattenområde är att fast- ställa gränsen mellan allmänt och enskilt vattenområde. Lagen reg- lerar inte äganderätten till det allmänna vattenområdet men frågan diskuterades i förbigående i lagens förarbeten där man närmast verkar ha utgått från att det allmänna vattenområdet var res nullius.34
3.2.2Lag om kontinentalsockeln
Bakgrund till lagstiftningen
År 1951 fick ett privatägt bolag tillstånd av dåvarande vattendom- stolen att suga sand på allmänt vattenområde. Med anledning härav skrev Kammarkollegiet till Kungl. Maj:t och framhöll att man ansåg att nyttigheter som denna inte fick tillgodogöras på allmänt vatten- område utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Kammarkollegiet argumen- terade för att den aktuella sandtäkten närmast var jämförlig med vanlig grustäkt, eller kanske snarare med tillgodogörande av mineral på kronojord.35 Till följd av Kammarkollegiets framställan utarbetades en proposition36 i syfte att reglera statens rätt till ersättning. Efter en redogörelse för behandlingen av frågan om den rättsliga karak- tären av allmänt vattenområde i olika sammanhang konstaterar departementschefen att det måste anses oklart vilken rättslig ställ- ning man kan tillägga allmänt vattenområde:
bestämningar som genomförts enligt nämnda paragraf har Kammarkollegiet kallats för att bevaka de intressen som är knutna till det allmänna vattenområdet. Se även NJA II1951 s. 483.
33Se Kammarkollegiets skrivelse dnr 4.1-5982-10.
34Se NJA II 1951 s. 346–347. Se även Bergström (1957) s. 18 not 7.
35Se prop. 1953 nr 212 s. 5.
36Prop. 1953 nr 212.
668
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
Det kan anses tillhöra kronan, men man kan måhända också hävda, att det på annat sätt är en det allmännas tillhörighet eller att det icke till- hör någon37
I propositionen uttalar departementschefen även följande:
Avgörande för frågan huruvida kronan enligt gällande rätt äger uttaga avgift för rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde torde vara om denna rätt är förbehållen kronan eller om den i princip tillkommer envar. På grund av ofullständigheten i gällande lagstiftning på detta område kan det ifrågasättas huruvida något säkert svar därpå kan lämnas.38
Starka skäl talar emellertid för att rätten till sådan sandtäkt, varom här är fråga, bör tillkomma kronan. Det kan nämligen av flera orsaker ej vara rimligt att naturtillgångar, belägna på områden undandragna enskild äganderätt, skall kunna tillgodogöras av enskilda i betydande omfatt- ning. Det synes därför genom lagstiftning böra fastslås, att rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde tillkommer kronan.39
Departementschefen konstaterar därefter att det lämpligaste sättet att säkra kronans rätt till sandtäkt på allmänt vattenområde är att genom lag förklara att allmänt vattenområde tillhör kronan. För att göra detta skulle man dock behöva utreda de begränsade rättigheter till allmänt vattenområde som enligt lag eller annars tillkommer enskilda och som även framledes ska bestå. Någon sådan utredning förelåg inte och departementschefen konstaterade att en legal för- klaring av kronans äganderätt till allmänt vattenområde fick anstå i avvaktan på en sådan utredning. I stället nöjde man sig med en mera provisorisk lösning och reglerade bara den aktuella frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt.40 I lagrådets yttrande över lagförslaget betonades att förslaget inte innefattade något ställningstagande till frågan hur rättsläget mera generellt borde bedömas.41
I samband med lagstiftningsarbetet beträffande sand-, grus- och stentäkt uppdrogs åt Kammarkollegiet att utreda och lägga fram förslag till lagstiftning genom vilken kronan skulle förklaras vara ägare till de allmänna vattenområdena. Utredningen ledde fram till
37Se prop. 1953 nr 212 s. 4.
38Prop. 1953 nr 212 s. 5.
39Prop. 1953 nr 212 s. 5 f.
40Se prop. 1953 nr 212 s. 6. 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och vattentäkt inom allmänt vattenområde ersattes avseende havsområdet av lag (1966:314) om kontinentalsockeln. Beträff- ande allmänt vattenområde i de större insjöarna ersattes 1953 års lag av kungörelsen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vatten- områden.
41Se prop. 1953 nr 212 s. 8.
669
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
ett betänkande år 1965.42 Vid remissbehandlingen framkom att flera tunga remissinstanser var kritiska till betänkandet. De ansåg att betänkandet inte tillräckligt ingående redogjorde för vilken rättslig status det allmänna vattenområdet kunde anses ha utan explicit reg- lering. Vidare efterfrågades en mer utförlig utredning av förekomsten av rättighetshavare inom det allmänna vattenområdet. Även vissa frågor om gränsdragningen mellan allmänt och enskilt vatten samt om fastighetsredovisning och fastighetsbildning blev föremål för kritik. Betänkandet ledde aldrig till lagstiftning, utan ärendet skrevs av mot propositionen med förslag till lag om kontinentalsockeln.43
Lag om kontinentalsockeln
Lag (1966:314) om kontinentalsockeln reglerar användningen av kontinentalsockelns naturtillgångar. Med kontinentalsockeln förstås havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer (se 1 §). I lagens 2 § konstateras att rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten. Inom allmänt vattenområde äger lagen inte tillämpning på sådana naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.44
I förarbetena till lagen om kontinentalsockeln uttalade departe- mentschefen följande beträffande frågan om äganderätten till allmänt vatten:
I fråga om havsbottnen innanför territorialgränsen har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt vattenområde i enlighet med det av kammarkollegiet år 1965 framlagda förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten (min kursivering).45
Med hänsyn till den kritik som riktats mot Kammarkollegiets för- slag konstaterade dock departementschefen att det inte var möjligt att nu lösa de frågor som gett upphov till kritiken. Därför kunde inte frågan om lagstiftning angående statens äganderätt till allmänt vattenområde tas upp inom ramen för det pågående lagstiftnings- arbetet. Avsaknaden av lagstiftning angående statens äganderätt till
42Kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566.
43Se redogörelse i Kammarkollegiets skrivelse dnr 4.1-5982-10 s. 3 samt NJA II 1966 s. 382.
44Se 1 § in fine.
45Se NJA II 1966 s. 382.
670
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
allmänt vattenområde ansågs däremot inte påverka den mera be- gränsade frågan om rätt till naturtillgångar på havsbottnen inom all- mänt vattenområde. Denna rätt skulle tillerkännas staten och man lagstiftade i enlighet härmed.46
Sammanfattningsvis har man, såvitt Lantmäteriet kan utläsa, kon- sekvent uttryckt en tvekan angående statens rätt till det allmänna vattenområdet i de lagstiftningsärenden där frågan har behandlats.
4 En internationell utblick
Westerlind skriver i en artikel från 1958 att i de flesta länder be- traktas statens rättsförhållande till territorialvattnet såsom endast en höghetsrätt, ett uttryck för statens imperium över territoriet alltså. Här ges som exempel bl.a. Danmark, Storbritannien och Frankrike. En uppfattning om att havsterritoriet omfattas av statens äganderätt finns dock t.ex. i Nederländerna och vissa delstater i USA. Westerlind betonar att i många länder är övervägandena kring det statliga rättsanspråkets karaktär lika tveksamma som i Sverige.47
På grund av den närbesläktade rättsutvecklingen är Finland sär- skilt intressant. Det finska begreppet allmänt vatten ligger nära det svenska begreppet, och argumentationen i frågan om äganderätten till allmänt vatten liknar den som förts i Sverige. I Finland fick dock frågan ett tydligt svar när man år 1966 införde en legal för- klaring att det allmänna vattenområdet är statens egendom. För- klaringen infördes i 1 § Lag om rätt till allmänna vattenområden 1.4.1966/204 där det står följande:
Finlands territorialvatten och stora fjärdar i insjöar äro, till den del de äro belägna utanför byarågång, allmänna vattenområden. Allmänna vatten- områden jämte botten äro statens egendom (min kursivering).48
Angående allmänna vattenområden inom landskapet Åland gäller vad om dem särskilt stadgas.
46Se NJA II 1966 s. 382 f.
47Se Westerlind SvJt 1958 s. 439 f., se även B 1 nr 566 s. 38.
48Paragrafen var med i den ursprungliga lagtexten från år 1966.
671
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
I 1964 års finska proposition49 med förslag till lag om rätt till all- mänt vattenområde uppges att frågan om det allmänna vatten- områdets rättsliga ställning har visat sig svårlöst. Vattenområdet har visserligen såsom kronans allmänna vatten ansetts tillhöra staten men det har framförts olika åsikter om ifall statens rätt till området endast är av karaktären imperium eller om den även innefattar en enskild äganderätt. Den finska Högsta domstolen uttalade i en dom från den 20 oktober 1961 att området i privaträttsligt hänseende borde betraktas som herrelöst område. På grund av den oklarhet som rådde i frågan ansåg regeringen att det var nödvändigt att reg- lera det allmänna vattenområdets rättsliga ställning och nyttjandet härav. Lösningen blev därför en legal förklaring om kronans ägande- rätt till allmänt vattenområde.50
Som grund för stadgandet om statens äganderätt till området hänvisade man i förarbetena till principen att områden som inte ägs av någon enskild är statens egendom. Principen uttalades redan i 1683 års skogsförordning och har även senare erkänts av finsk lag- stiftning i fråga om vissa områden.51 Vidare uppgavs följande:
Problemet rörande de allmänna vattenområdenas rättsliga ställning har man i stadgandet sökt lösa på ett sätt, som såväl ur historisk synpunkt som med beaktande av det hos oss gällande, på den privata ägande- rätten grundade vattenrättsliga systemet kan anses ansluta sig till vår rättsordning. Då ingen nu kan anses inneha äganderätt till allmänna vattenområden, innebär stadgandet i 1 § icke någon överföring av ägande- rätten. Stadgandet innehåller med andra ord en bestämmelse om att ifråga- varande områden icke skall betraktas såsom herrelösa.52
Westerlinds uppgift att statens rätt till territorialvattnet i Danmark är att betrakta som en höghetsrätt verkar alltjämt vara aktuell. I Danmark anses staten inte ha en äganderätt till området utan bara en rätt att t.ex. bestämma över hamnbyggen och liknande disposi- tioner på motsvarigheten till allmänt vattenområde. Området kan
49Till Kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 bifogas en tidigare proposition i frågan från 1959 med liknande resonemang. Det förslaget verkar dock ha förfallit mot bakgrund av några svårlösta frågor som berörde Åland.
50Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s. 2 ff.
51Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s 2.
52Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s. 3.
672
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
nyttjas av alla landets invånare för att bada, fiska etc. men anses inte kunna vara föremål för äganderätt.53
Även i Norge verkar det närmast röra sig om en höghetsrätt och ingen egentlig äganderätt. Havs- och fjordområdena utanför ”eien- domsgrensen” i vattnet är inte statsegendom i privaträttslig mening utan brukar betecknas som ”eierløst” område.54
5 Regalrätten
Under framförallt 1600- och 1700-talet men även senare gjorde kungamakten gällande att den ägde en s.k. regalrätt. Regalrätten grundades på kungens överhöghet och kunde ingripa i och begränsa den enskilda äganderätten.55 Vad gäller den nu aktuella frågeställ- ningen är det inte fråga om att statens rätt skulle inkräkta på enskilds äganderätt. Det allmänna vattenområdet är inte föremål för några enskilda äganderättsanspråk. Däremot har regalrättens framväxt betydelse för frågeställningen eftersom regelrätten skulle kunna åberopas som grund för en statlig äganderätt till det allmänna vatten- området. Fiskeregalet är av särskilt intresse i sammanhanget.
Innebörden av begreppet regalrätt är inte helt enkel att inordna under en nutida rättsuppfattning. Gihl hänvisar beträffande begreppet till den sammanblandning av privaträttsliga och offentligrättsliga synpunkter som präglade äldre tiders finansrätt och statsrätt över- huvudtaget.56 Även om kungamakten hävdade sin regalrätt så inne- bar det inte nödvändigtvis att man hävdade en äganderätt utan det kunde röra sig om en svagare rätt, t.ex. att staten anknöt ett eko- nomiskt intresse till vissa resurser.57
Gustav Vasa var den som först öppet proklamerade kronans äganderätt till all jord som ännu inte var bebyggd eller tagen i be- sittning av byar och större samfälligheter, häradet eller landskapet. I öppet brev till menige man i Gästrikland, Hälsingland, Medelpad
53Uppgifterna kommer från mailkontakter 2011-12-13 med Knud Villemoes Hansen, special- konsulent, Matrikel og Jura, Miljøministeriet, Kort & Matrikelstyrelsen i Köpenhamn. Se även kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 s. 38 f samt där gjorda litteraturhänvisningar.
54Uppgifterna kommer från mailkontakter 2012-02-06 med Hans Sevatdal, norsk professor i eiendomsfrag. Se även Kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 s. 39 ff samt där gjorda litte- raturhänvisningar.
55Se Wernstedt avsnitt VIII.
56Se Gihl s. 240 n. 4.
57Se Bergström (1957) s. 38.
673
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
och Ångermanland den 20 april 1542 förklarar Gustav Vasa att
”sådana ägor som obygde liggie höre Gud, Oss och Sverigis Crone till och ingen annan”. De ägor som avsågs var alltså de marker som inte var någons egendom.58
1683 års påbud om skogarna59 utgår från Gustav Vasas brev från
1542 som här ges innehållet att ”alle sådane Ägor, som således obygde ligga fierran ifrån Ägoskillnaden och Bygdelagerne, höra Öfwerheten och Sweriges Chrono til och ingen annan”.60 I påbudet fanns för första gången klart uttalade bestämmelser om företagande av avvittring, dvs. avskiljande av kronans mark från de enskilda hemmanens och byarnas ägoområden. Påbudet har ansetts innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna områden som var att anse som skogsmarker. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten.61
5.1Närmare om fiskets betydelse
Redan på landskapslagarnas tid ansågs fisket tillkomma den som ägde vattnet. Fiske var i princip det enda sättet att utnyttja ägande- rätten till vattnet vid den tiden. Bergström, som har gjort en om- fattande granskning av äldre rättskällor, konstaterar att praktiskt taget allt material från äldre tid avseende allmänt vattenområde är att hämta från fiskerätten.62
Rodhe har gjort en analys av hur ett vattenområde betraktats historiskt och beskriver att man under 1700-talet räknade med en rätt till vattenområde som väl liknade äganderätten men knappast
58Se förslag till lag om ströängars indragande till kronan, s. 110. I slutet av 1500–talet dök det s.k. Helgeandsholmsbeslutet upp. Det var ett dokument som under en tid kom att få stor betydelse som stöd för regalrättsliga anspråk. Av dokumentet ansågs följa att all ouppodlad jord, de större vattendragen, malmfyndigheterna och skärgårdsöarna med deras fisken till- hörde kronan. Någon kronans äganderätt i privaträttslig mening var det dock sannolikt inte tal om. I mitten av 1800-talet klargjordes att dokumentet var en förfalskning och det är tvek- samt om dokumentet fick någon avgörande betydelse för utvecklingen av regalrätten. Så sent som 1900 åberopades dock Helgeandsholmsbeslutet och dess tillämpning som stöd för kronans regalrätt, se NJA 1900 s. 126 samt Bergström (1957) s. 11.
59Förordningen och påbudet om de norra skogarna som utkom den 19 december 1683.
60Se förslag till lag om ströängars indragande till kronan, s. 112 f. samt NJA 1981 s. 1 s. 199 f för en utförligare redogörelse.
61Se NJA 1981 s. 1 s. 199 f.
62Se Bergström (1957) s. 10 samt Ljungman och Stjernquist s. 121.
674
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
betecknades som en sådan. I äldre lagar och författningar använder man beteckningen ”fiske” och ”fiskevatten” på själva vattenområdet eftersom detta i princip hade sitt egentliga värde just genom fisket.
Termerna ”fiske” och ”fiskevatten” användes alltså som synonyma med ”vattenområde”. Mot slutet av 1800-talet inträder dock en terminologisk förskjutning och ”fiske” och ”fiskevatten” reserveras för rätten att fiska och används inte längre för att beteckna vatten- området som sådant. Samtidigt fäster man uppmärksamheten på grunden under vattnet och börjar härleda dispositionsrätten över vattenområdet ur äganderätten till grunden, se även avsnitt 3.1.63
Den gamla uppfattningen om fisket som det enda sättet att nyttja vattenområdet gör naturligtvis synen på fisket särskilt in- tressant för frågan om regalrätten kan ha grundlagt en statlig ägande- rätt till allmänt vattenområde. Svenska staten har sedan medeltiden på olika sätt förfogat över fisket i de vatten som omger Sverige och det finns formuleringar som visar att fisket ansågs tillhöra kronan som hade rätt att ta ut avgift för fisket. Däremot är det inte säkert att man därmed menade att fisket var kronans egendom i privat- rättslig mening.64
Gustav Vasa åberopande gärna regalrättsliga grunder för att ut- nyttja naturtillgångar och få in pengar till statskassan. Havsfisket var naturligtvis en viktig inkomstkälla. I ett brev från 1545 säger sig
Gustav Vasa ha varit överens med rikets råd om att ”alla strömmings- fisken och fiskeläger, som utmed saltsjön65 sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas, som de ock med rätta äro, Konungens rätta allmänningar”. Samma brev föreskrev att kungen skulle ha en tredjedel av saltsjöfisket liksom av andra allmänningar och upp- repade regeln från Hälsningelagen att den äger vatten som äger land varvid konstaterades att fisket närmast stranden var förbehållet strandägarna. Fisket därutöver skulle dock få nyttjas av envar mot avgift.66
Den följande utvecklingen visade att Gustav Vasas politik varit framgångsrik. Kronans regalrätt till fisket i Saltsjön respekterades allmänt under de två följande århundradena. Regalrätten åberopades även för anläggandet av en mängd enskilda kronofisken på enskilt
63Se Rodhe s. 111.
64Se Gihl s. 240 f samt Bergström (1957) s. 10 ff.
65Med saltsjön avses Östersjön med alla dess vikar och fjärdar inom Stockholms skärgård.
66Se Bergström (1957) s. 11 samt SOU 1925:19 s. 48 ff.
675
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
eller allmänt vatten som efterhand överläts till enskilda mot årlig avgift eller ränta som bestämdes genom skattläggning. De enskilda kronofiskena var inte förenade med någon strandäganderätt för kronan. De privaträttsliga kronofiskena däremot tillhörde ofta kronan på grund av strandäganderätten vid kronans jordbruksdomäner. Härutöver fanns även allmänna kronofisken som inte var förbehållna kronan utan upplåtna till härads- och sockenbor. Fisket på allmänt vattenområde (framförallt saltsjön) benämndes ofta kronoallmän- ningsfiske.67
Fiskeristadgan av den 14 november 1766 innebar en väsentlig förändring i lagstiftningen. Fiskeristadgan inleddes med en bestäm- melse där fisket i öppna havet förklarades vara fritt för varje svensk undersåte utan avgift till kronan. Syftet var att främja fiskerinäringen. Härmed anses staten ha avsagt sig fiskeregalet.68
Regler om vem som har rätt att fiska inom Sveriges sjöterri- torium finns numera i fiskelagen (1993:787). Än i dag anses fisket i enskilda vatten tillhöra fastighetsägaren. Varje svensk medborgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilagan till fiskelagen (9 §). I allmänt vatten får varje svensk medborgare fiska med vissa restriktioner.
6 Bergströms utredning
6.1Sammanfattande slutsatser
I sin utredning om allmänt vattenområdes rättsliga ställning från 1957 prövar Bergström huruvida staten enligt fyra hypotetiska grunder kan anses ha äganderätt (dominium) över allmänt vatten- område. Bergström avvisar samtliga hypotetiska grunder för en statlig äganderätt. Eftersom statens dominium till allmänt vatten- område inte kan styrkas drar Bergström slutsatsen att det allmänna vattenområdet saknar ägare och bör betraktas som en ”riksallmän- ning” med kronan som förvaltare och som målsman för allmännings- intresset. En legal förklaring om kronans äganderätt skulle därför innebära en ändring av gällande rätt. Ett alternativ till en sådan för-
67Se Bergström (1957) s. 11 ff. med där gjorda hänvisningar. Se även SOU 1923:58 s. 38 f samt SOU 1925:19 s. 48 ff.
68Se SOU 1925:19 s. 50 samt Bergström (1957) s. 11 f.
676
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
klaring är att staten får fortsätta att bestämma över det allmänna vattenområdet genom lagstiftning.69
En förklaring till Bergströms påstående att det allmänna vatten- området saknar ägare är att ”det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Bergström beskriver att det länge har varit en främmande tanke att ett vattentäckt område utan anknyt- ning till en strand skulle kunna vara fast egendom och som sådan föremål för äganderätt. Statens äganderättsanspråk har dessutom framdrivits av ett bestämt ekonomiskt behov. Exempelvis var det den norrländska gruvhanteringens behov av skog som framdrev avvittringen. Det var först i samband med lagstiftningen om rätt till sand-, grus- och vattentäkt, se ovan under avsnitt 3.2.2, som det framkom ett behov för staten att göra gällande en äganderätt till allmänt vattenområde70
6.2Äganderätt till grunden
Den första hypotetiska grunden är att kronan i äldre tider förvärvat äganderätten till botten och därmed även en rätt till vattenområdet. Bergström konstaterar därvid att rätten till botten inte ansågs vara det primära i äganderätten förrän mot slutet av 1800-talet, se av- snitt 3.1 ovan, och att man i äldre tider knappast hade någon tanke på att anknyta en särskild rätt till botten under allmänt vatten. Kronans rätt till fiske på allmänt vattenområde, vilken var härledd från regalrätten, ”synes således inte ha berört havsbotten” och någon
äganderätt för staten kan inte härledas från denna första grund.71
6.3Omtydning av fiskerätt till äganderätt
Även om regalrätten till fiske eller fiskevatten från början inte om- fattade botten skulle man kanske kunna omtyda regalrätten till fisket till en äganderätt till botten. Orsaken till att fiskeregalet inte om- fattade botten var ju att denna ansågs sakna betydelse. Eftersom man i dag härleder äganderätten till allmänt vattenområde från ägande-
69Se Bergström (1957) s. 48 f.
70Se Bergström (1957) s. 47 f.
71Se Bergström (1957) s. 36 f.
677
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
rätten till botten framstår det som naturligt att tolka fiskeregalet utifrån dagens förhållanden, vilket är Bergströms andra hypotetiska grund. Bergström påpekar härvid att det inte finns någon strandägare som konkurrerar om rätten till botten på allmänt vattenområde vilket gör det lättare att omtyda fiskeregalet till en äganderätt till botten. För att en sådan omtydning ska vara motiverad måste det dock föreligga en viss korrespondens mellan regalrättens och den moderna äganderättens styrka. Bergström betonar här framförallt den principiella ensamrätten som följer med äganderätten.72
Regalrätten skulle kunna ha den innebörden att kronan enbart anknöt ett ekonomiskt intresse till den nyttighet det var fråga om. Man måste därför i varje enskilt fall undersöka huruvida regalrätten innebar en äganderätt i modern mening eller endast en svagare rätt. Vid denna jämförelse utgår Bergström från de enskilda kronofiskena som hade formen av ensamrätt utövad av kronan själv eller upp- låten till annan. Fiskena kunde införas i jordeboken som en speciell form av fastigheter. Bergström citerar lantmäteristyrelsen som ut- talat att de enskilda kronofiskena ”ha uppkommit genom att kronans allmänna fiskeregal på särskilt givande fiskeställen s. a. s. förtätats till en avgränsad rättighet”. De representerar därför en på regel- rättslig väg uppkommen fiskerätt vars styrka ganska väl motsvarar den moderna äganderättens.73
I jämförelse härmed konstaterar Bergström att kronoallmän- ningsfisket verkar sakna äganderättens typiska drag. Inte ens före 1766 års stadga utövade eller upplät kronan någon ensamrätt till fisket. Kronan hade endast en rätt till avgift av den allmänhet som nyttjade fisket. Fisket infördes inte heller i jordeboken. Rätten till de enskilda kronofiskena skulle med andra ord kunna betecknas som dominium och den betydligt svagare rätten till kronoallmännings- fiske som imperium. Inom ramen för imperium kan en rätt att ta ut avgift för fisket väl inrymmas.74 Bergström anser att det i vart fall är ofrånkomligt att betrakta fiskeregalet som imperium efter tillkomsten av 1766 års stadga då kronans rätt till avgift bortföll. I realiteten uppgavs härigenom kronans, i och för sig ganska svaga, regalrätt till
72Med äganderätten följer en rätt att utan särskild lagstiftning med ensamrätt exploatera nyttig- heterna på området, se ovan under avsnitt 2.1.
73Se Bergström (1957) s. 38.
74Se Bergström (1957) s. 38 ff. Dock måste rätten att ta ut avgift regleras i lagstiftning, se Bergström s. 8.
678
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
fisket på allmänt vattenområde. Efter denna tid har kronan, enligt Bergström, inte utövat någon sådan rätt till detta fiske som skulle kunna indikera dominium. Även denna andra grund för äganderätt, alltså att fiskeregalet kan omtydas till en modern äganderätt, av- visas därför.75
6.4Omtydning av annan regalrätt än fiskerätt till äganderätt
Den tredje grunden Bergström prövar är huruvida kronan på annat sätt har hävdat sin äganderätt till allmänt vattenområde så att man på den grunden kan omtyda regalrätten till en äganderätt. Härvid behandlas jakträtten, rätten till sand-, grus- och stentäkt samt rätten till öar på allmänt vattenområde.
Beträffande rätten till jakt konstaterar Bergström att jakten tidi- gare var fri för varje svensk medborgare76 men att denna inskränk- tes under 1930-talet. I förarbetena till 1938 års jaktlagstiftning ut- gick man i alla fall från början från att kronan var ägare till det allmänna vattenområdet.77
Bergström konstaterar dock att det inte rörde sig om någon regal- rätt som kan omtydas till äganderätt. Lagstiftaren hade aldrig tänkt sig att kronan skulle utnyttja någon ensamrätt, t.ex. genom att upp- ta jaktarrende eller annan ersättning av den som fick tillstånd att jaga på allmänt vattenområde. 1938 års jaktlagstiftning innebar i realiteten ett hävdande av statens imperium med syfte att främja det allmänna intresset av jaktvård och kustbefolkningens allemansrätt till jakt på området.78
Beträffande rätten till sand-, grus- och stentäkt anförde Bergström att det sedan länge funnits regler för verksamheten. En kungörelse den 5 mars 1897 förbjöd stentäkt i Öresund. Gihl har framfört åsikten att kungörelsen byggde på uppfattningen att kronan ägde grunden under allmänt vattenområde och drog slutsatsen att kronan därför skulle anses som ägare till det allmänna vattenområdet.79
75Se Bergström (1957) s. 39 f.
76Se Bergström (1957) s. 40 f. I sammanhanget kan påpekas det var först år 1789 som jord- ägarens rätt till jakt erkändes i lagstiftningen. Jakträtten förbehölls dessförinnan adeln, se Wernstedt avsnitt VIII A.
77Se Bergström (1957) s. 40 f samt s. 20–21 med där gjorda hänvisningar.
78Se Bergström (1957) s. 41.
79Se Gihl s. 286.
679
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
Bergström delar inte Gihls uppfattning och uppger sig ha svårt att förstå att kungörelsen innebar annat än att staten använde sitt imperium för att förebygga skadliga verkningar av stentäkt.80 Som ytterligare stöd för sin ståndpunkt anför Bergström att man i förarbetena till 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde underströk att den genomförda reg- leringen inte fick anses vara prejudicerande för bedömningen av kronans rätt till allmänt vattenområde i övrigt, se avsnitt 3.2.2 ovan. Inte heller denna punkt ger därför något stöd för en statlig ägande- rätt till allmänt vattenområde.81
Den tredje punkten är rätten till öar på allmänt vattenområde. I den s.k. kronoholmsutredningen har frågan om statens äganderätt till öar på allmänt vattenområde varit uppe till behandling. Krono- holmarna är en mängd holmar och skär vid Sveriges kuster som tillhör eller anses tillhöra staten.82 Ett antal av dessa öar har blivit kronoegendom genom att tas i besittning och brukas för kronans räkning. Kronan har dock ofta gjort anspråk på och tillskrivits ägande- rätten till alla öar utanför enskild äganderätt även utan besittnings- tagande eller dylikt.83
Bergström konstaterar att det är oklart på vilken grund man åberopat kronans generella äganderätt till öarna. Eftersom öarna är fast mark påpekar Bergström att de intar en klar särställning i för- hållande till den vattentäckta delen av allmänt vattenområde. En regalrätt till öarna har redan från början haft gynnsammare beting- elser att utvecklas eftersom den kunde anknyta till fast mark. Öarna kunde tas i besittning och brukas. De kunde även införas i jordeboken. På grund av dessa påtagliga olikheter anser Bergström att regalrätten till öar inte utgör något starkare stöd för kronans äganderätt till det vattentäckta området. Bergström tillstår dock att regalrätten till öar kan utgöra ett visst bevis för att man kan ha tillämpat en allmän rättsprincip som innebär att all jord som inte är i enskild ägo tillhör kronan, se nedan.84
80Se Bergström (1957) s. 41.
81Se Bergström (1957) s. 42.
82Se t.ex. Ds Fi 1983:12 s. 58.
83Se Bergström (1957) s. 42.
84Se Bergström (1957) s. 42 f.
680
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
Slutsatsen blir att kronan, trots vissa ansatser till regalrätt, inte heller utanför fiskeregalet har hävdat sin äganderätt till allmänt vattenområde på ett sådant sätt att en äganderätt kan anses ha upp- stått. Även den tredje grunden för kronans äganderätt avvisas alltså.85
6.5Allmän rättsprincip
Den fjärde grunden som Bergström prövar är huruvida det kan anses finnas en allmän rättsprincip som innebär att all jord som inte är i enskild ägo tillhör kronan. Den statliga äganderätten till öarna som beskrivs ovan skulle kunna utgöra ett bevis för att man har tillämpat en sådan princip. Principen bygger på tanken att kronan ursprungligen ägde all jord i landet. Eftersom allmänt vattenområde aldrig har blivit föremål för enskild äganderätt skulle kronan i enlighet härmed anses ha kvar äganderätten till detta.86 Bergström avvisar dock en sådan teori som ohistorisk. Jorden har ursprungligen inte tillhört något bestämt subjekt. Det är först genom någon form av ockupation som jorden efter hand har underkastats äganderätt.87
Bergström påpekar även att det inte har funnits någon riks- omfattande lagstiftning som proklamerat principen och principen uppfyller inte kravet på att vara ”allmänt omfattad” i praxis och teori.88 Vissa författare har argumenterat för att principen ska anses
”ofrånkomlig” eftersom ett område i vår tid inte kan sakna ägare och någon annan ägare än kronan inte är möjlig. Även denna argu- mentation avvisas av Bergström som mycket väl kan tänka sig att godta det tillstånd som faktiskt råder, nämligen att allmänt vatten- område får brukas av alla, även kronan, utan ensamrätt för någon.89 Även denna fjärde, och sista, hypotetiska grund avvisas alltså av Bergström som inte finner någon hållbar grund för kronans ägande- rätt till allmänt vattenområde.90
85Se Bergström (1957) s. 45.
86En sådan princip har bl.a. hävdats av Undén. Se Bergström (1957) s. 45 f. samt s. 31 f. där en svåråtkomlig promemoria av Undén delvis refereras samt Michanek s. 511 n 317.
87Se Bergström (1957) s. 45 f.
88Flera författare menar att allmänt vattenområde är en riksallmänning utan äganderätt för någon, se Bergström (1957) s. 46 med där gjorda hänvisningar samt Michanek s. 511 n 320.
89Se Bergström (1957) s. 46 f.
90Se Bergström (1957) s. 48.
681
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
7 Utvecklingen efter Bergströms utredning
Kammarkollegiet hänvisar i sitt betänkande från 196591 till Bergströms utredning. I betänkandet redogörs för vilket mottagande utred- ningen har fått och det framgår att detta har varit övervägande positivt. De flesta anser att Bergströms slutsatser förefaller över- tygande.92 Peter Westerlind recenserar utredningen i en artikel där han varken invänder mot Bergströms problemställning eller mot hans slutsatser. Vidare konstaterar Westerlind att något material av påtaglig relevans inte synes ha förbigåtts av Bergström.93
Frågan blir då om det som inträffat efter Bergströms utredning kan leda till en annan bedömning än den som Bergström gjorde.
Michanek har i sin avhandling från 1990 undersökt hur lagstift- aren har sett på frågan om statlig äganderätt till allmänt vatten- område efter Bergströms utredning och konstaterar att lagstiftaren till både 1953 års sandtäktlag och 1966 års kontinentalsockellag ut- går från att gällande rätt är oklar, se avsnitt 3.2 ovan. Michanek konstaterar att Bergströms utredning inte har ifrågasatts i doktrin eller lagförarbeten efter 1957 och tillägger att någon systematisk undersökning motsvarande Bergströms saknas i den rättsveten- skapliga doktrinen. Bergströms utredning förefaller, enligt Michanek, övertygande i den meningen att det saknas klart stöd för en statlig äganderätt till området och även Michanek kommer fram till denna slutsats.94
Ett avgörande som kan vara av visst intresse är NJA 1981 s. 1 (Skattefjällsmålet) där statens äganderättsanspråk avseende de s.k. skattefjällen i norra Jämtland behandlas ingående. I domen reso- nerar HD kring regalrättens betydelse för uppkomsten av en privat- rättslig statlig äganderätt. Här följer endast ett referat. Se vidare under nästa rubrik.
91B1 nr 566.
92Bergströms skrift granskades av de sakkunniga vid tillsättandet av två professurer. De sak- kunniga var Sjur Braekhus, Knut Rodhe, Hadar Berglund, Jan Hellner, Åke Malmström och Per Stjernquist. Den senare var mest kritisk och uttalade att Bergströms utredning var in- riktad på ett skenproblem. Kammarkollegiet anslöt sig i betänkandet till Stjernquists mening, se B 1 nr 566 s. 24 ff. En förklaring till resonemanget om skenproblem kan vara att man vid denna tidpunkt utgick från att det skulle komma en legal förklaring om statens äganderätt till allmänt vatten. Om denna lagstiftning kunde anses rubba det rådande rättsläget eller inte skulle kunna beskrivas som ett skenproblem. Nu kom det som bekant inte någon sådan lag- stiftning.
93Se Westerlind SvJT 1958 s. 439 ff.
94Se Michanek s. 514.
682
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
HD har i målet bl.a. att ta ställning till ifall sameparterna i målet eller staten ska anses som ägare till skattefjällen. I målet är ostridigt att skatte- fjällen var herrelöst land (res nullius) när samerna började nyttja dem.
HD anser det vara tveksamt om Gustav Vasas brev den 20 april 154295 ska anses avse även lappmarkerna och finner inga belägg för att kronan skulle ha framställt några privaträttsliga anspråk på fjälltrakt- erna under perioden fram till 1640-talet. Beträffande 1683 års påbud om skogarna uttalar HD att författningen får anses innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna ägarlösa områden som var att anse som skogsmarker. Författningen tar alltså sikte på skogsmarker och något kronans anspråk på fjällvidderna framträder inte. Avgörande blev istället den fortsatta utvecklingen och den tolkning som påbudet fick. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare
– om inte någon annan så i vart fall staten. I domen redovisar HD därefter åtskilliga uttalanden som visar att man under en längre tid, i vart fall från 1800-talet och framåt, i olika sammanhang har utgått från att den aktuella marken ägdes av staten och även agerat i enlighet här- med. Myndigheternas behandling av skattefjällen på 1820- och 1830- talen talar för att fjällen då betraktades som kronomark. HD beskriver hur utvecklingen under 1800-talet har kännetecknats av en tilltagande statlig maktutövning beträffande skattefjällen. Även om denna till en början skulle kunna uppfattas som uttryck för den allmänna höghetsrätt som staten hade över sitt territorium, har det med tiden blivit allt tyd- ligare, att myndigheterna ansett sig kunna förfoga över områdena som kronomark. Det får enligt HD antas att denna ståndpunkt byggde på 1683 års påbud eller Gustav Vasas brev. I vart fall torde praxis ha byggt på föreställningen, att staten i enlighet härmed hade äganderätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan – en uppfattning som med tiden kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats. Myndigheter- nas åtgärder visade även tydligt att man inte godtog någon samisk ägande- rätt till fjällen. Sammantaget finner HD att staten, framför samerna, ska anses som ägare till skattefjällen ytterst på grund av 1683 års påbud. Samernas rätt har inskränkt sig till en stark bruksrätt.
I en dom från 2003 (NJA 2003 c 44) avseende en äganderättsutred- ning av ett stort antal holmar och skär inom allmänt vattenområde kom frågan om äganderätten till allmänt vattenområde upp. Lant- mäterimyndigheten fann att de flesta av de berörda holmarna och skären var enskilt ägda. Någon holme ansågs vara kronoholme96 till- hörig staten och vissa andra holmar och skär ansågs ingå i allmänt
95För menige man i Gästrikland, Hälsningland, Ångermanland och Medelpad, där ”obygde” ägor förklaras höra ”Gud, oss och Swerigis Crone till, och ingen annen”, se ovan under av- snitt 5.
96Se avsnitt 6.4 ovan.
683
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
vattenområde. Den överklagade delen av äganderättsutredningen rörde ett antal holmar och skär som lantmäterimyndigheten ansåg var enskilt ägda. Underinstanserna däremot ansåg att dessa holmar och skär var så små att de fick anses ingå i det allmänna vattenom- rådet enligt 1950 års lagstiftning97 och att staten därigenom erhållit äganderätten. HD skriver följande:
Underinstanserna har bedömt att landbildningarna ägs av staten därför att de ingår i allmänna vattnet. Att landbildningar ingår i allmänna vattnet innebär emellertid inte att de också skall redovisas som ägda av staten i äganderättsförteckningen (se t.ex. NJA 1966 II s. 382 ff).
HD:s resonemang talar för att man inte ser staten som ägare till det allmänna vattenområdet. Den gjorda hänvisningen avser uttalandet i förarbetena till 1966 års kontinentalsockellag där departements- chefen resonerar kring en legal förklaring om statens äganderätt till det allmänna vattenområdet, se avsnitt 3.2.2 ovan.
8 Slutsatser
Lantmäteriet instämmer i Bergströms ovan redovisade slutsatser och anser att det är svårt att med någon säkerhet hävda att regalrättens framväxt har medfört en statlig äganderätt till det allmänna vatten- området. Även om det har funnits regalrättsliga anspråk på området så har dessa snarast varit ett uttryck för statens allmänna höghetsrätt.
I Skattefjällsmålet resonerar HD kring att det kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats att staten hade ägande- rätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan.98 Eftersom målet handlar om motstående äganderättsanspråk blir det aldrig aktuellt att tillämpa principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan.99 När HD kommer fram till att staten, framför sameparterna, ska anses som ägare till skattefjällen är det inte på grund av nämnda princip utan på grund av 1683 års påbud och den tolkning som påbudet fick.
Det är svårt att hävda att 1683 års påbud var tillämpligt på det allmänna vattenområdet eller att påbudet skulle ha givits en sådan
97Lag (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
98Se NJA 1981 s.1 s. 228.
99Bergström använder sig av termen allmän rättsprincip, se Bergström (1957) s. 45.
684
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
tolkning i praxis. Däremot kan man kanske hävda att den rätts- princip som påbudet byggde på är tillämplig även på det allmänna vattenområdet. En viktig skillnad är dock att staten inte har ansett sig kunna förfoga över det allmänna vattenområdet på samma sätt som områden på land, t.ex. skattefjällen och kronoholmarna (se avsnitt 6.4 ovan). I stället har man konsekvent uttryckt en tvekan inför en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Detta framgår av de uttalanden i förarbeten, doktrin och praxis som har redovisats ovan. Även om den nämnda principen kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats på land så har den alltså inte tillämpats på ett sådant sätt på det allmänna vattenområdet. Lantmäteriet anser därför inte heller att någon statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet kan anses ha uppstått med hänvisning till principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. Även HD:s dom i NJA 2003 c 44 talar för en sådan slutsats.
I sammanhanget kan nämnas att principen om statens ägande- rätt till områden som inte ägs av någon enskild även behandlades i förarbetena till den finska lagstiftningen om en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet, se avsnitt 4 ovan. Som grund för den legala förklaringen om statens äganderätt hänvisade man till denna princip som uppgavs vara ”sedan gammalt gällande” och spårades tillbaka till 1683 års påbud om skogarna.100 Trots detta framkom tydligt att man ansåg det råda en betydande oklarhet angående de allmänna vattenområdenas rättsliga ställning och en lagstiftning om statens äganderätt ansågs vara nödvändig.101
Sammanfattningsvis anser Lantmäteriet att det är svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, ska anses ha en privaträttslig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Mycket talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig hög- hetsrätt. Detta innebär att staten har rätt att förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Hans slutsats står sig väl än i dag.102 Om staten inte kan anses som ägare
100Finland var som bekant en del av Sverige vid denna tid.
101Den finska regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s. 2 f.
102Bergström (1957) s. 47 ff.
685
Bilaga 10 | SOU 2015:10 |
till det allmänna vattenområdet finns en del oklarheter beträffande statens rätt att disponera över området. En tydligare lagstiftning kan vara ett sätt att råda bot på oklarheten oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området.
9Om ingen äganderätt – vad har staten då för dispositionsrätt till området?
Om staten nu inte skulle anses äga allmänt vattenområde – vad gäller då? I vissa sammanhang har det allmänna vattenområdet betecknats som res nullius, dvs. ett område som inte ägs av någon men som genom ockupation kan bli till föremål för äganderätt.103 Bergström konstaterar däremot att res nullius knappast kan komma ifråga efter- som någon regelrätt ockupation av allmänt vattenområde inte kan ske enligt gällande rätt. Det alternativ till statlig äganderätt som kvarstår är därmed att det allmänna vattenområdet får betraktas som en ”riksallmänning” som kan nyttjas av varje svensk medborgare utan att någon genom besittningstagande (ockupation) kan förvärva äganderätt eller annan ensamrätt till området eller någon del därav.104
I sin utredning kommer Bergström fram till att staten är ”för- valtare och …. målsman för allmänningsintresset”. Michanek påpekar att det inte är helt klart vad Bergström menar härmed. Michanek tolkar uttalandet som att staten genom användningsregleringen kan styra verksamhet på allmänt vattenområde. Däremot borde staten inte kunna hindra någon eller utkräva avgift på den grunden att staten äger området.105
Eftersom Michanek anser att det saknas klart stöd för statens äganderätt till allmänt vattenområde finns det inte heller något klart stöd för att ett särskilt tillstånd avseende rådigheten skulle behövas t.ex. för att uppföra ett våg- eller vindkraftverk.106 Inte heller finns stöd för att staten skulle ha rätt att ta ut avgift. I så fall skulle det
103Se t.ex. Reg.R. Quensels uttalanden i förarbetena till lagen om gräns mot allmänt vatten- område, NJA II 1951 s. 346–347.
104Se Bergström (1957) s. 8.
105Se Bergström (1957) s. 49 samt Michanek s. 514.
106Utöver de begränsningar som redan finns i lag. T.ex. måste Plan- och bygglagen och reg- leringen avseende vattenverksamhet beaktas. Miljöbalken är tillämplig på allmänt vatten- område.
686
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
krävas ny lagstiftning eller en utredning som vederlägger Bergströms slutsatser.107
Att Kammarkollegiet har rätt att företräda allmänt vattenområde följer i dag direkt av myndighetens instruktion och Kammarkolle- giet har under en längre tid haft denna uppgift. Lantmäteriet anser, i motsats till Michanek, att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivanden, bör anses inrym- mas i statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet. Någon måste kunna företräda allmänhetens intressen i frågor som rör allmänt vattenområde. Även Bergström verkar öppna för en sådan möjlighet när han skriver att staten som ”förvaltare” eller ”målsman” kan skydda allemansrätten mot intrång från enskild äganderätt lika väl som om den vore ägare till allmänt vattenområde.108 Kammar- kollegiet skulle i enlighet härmed t.ex. kunna anses ha rätt att vägra ett rådighetsmedgivande om den verksamhet som ansökan avser skulle medföra ett intrång i allemansrätten. Även om så är fallet kan det finnas anledning att i lagstiftning klargöra och utöka statens befogenheter på området.
Lantmäteriet instämmer i Michaneks påstående att det är högst tveksamt om staten i dag kan anses ha en rätt att ta ut avgift av enskilda för att nyttja allmänt vattenområde i den mån en sådan rätt inte finns i befintlig lagstiftning. Om staten vill ha en rätt att ta ut avgift för dispositioner på allmänt vattenområde får man lagstifta härom.
Referenser
Offentligt tryck
NJA II 1951 1950-års vattengräns- och fiskerilagstiftning NJA II 1966 s. 382 Lag om kontinentalsockeln
Prop. 1953 nr 212 Förslag till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde
Prop. 19720:20 Med förslag till jordabalk
SOU 1923:58 Förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten
107Se Michanek s. 514.
108Se Bergström (1957) s. 47.
687
Bilaga 10 SOU 2015:10
SOU 1925:19 Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster del 1.
SOU 1930:6, se nedan under Gihl
SOU 1947:38 Lagberedningens förslag till jordabalk I.
SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet, betänkande av Havsplaneringsutredningen.
Förslag till lag om ströängars indragande till kronan, avgivet av Kolonisationskommittén, Stockholm 1920.
Ds Fi 1983:12 Kronoholmarnas framtida disposition, betänkande av kronoholmsutredningen.
Kammarkollegiets betänkande från 1965 B 1 nr 566
Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10, Företrädande av allmänt vatten- område, daterad 2010-10-19.
[Finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176.
Litteratur
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt, miljöbalken, 10 uppl., Iustus förlag, 2010.
Bergström, Svante, Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning, Institutet för offentlig och internationell rätt, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala 1957.
Bergström, Svante. Om begreppet äganderätt i fastighetsrätten, SvJT 1956 s. 145 ff.
Bonde, Dahljsö, Julstad, Fastighetsbildningslagen – en kommentar, Norstedts Gula bibliotek 2011.
Gihl, Torsten, Gränsen för Sveriges territorialvatten och det fria havet, utredning utarbetad på offentligt uppdrag av Torsten Gihl (SOU 1930:6), Stockholm 1930.
Holmbäck, Åke, Fastighetsbildning och fastighetsregistrering i städer och stadsliknande samhällen – vattenrätt, Juridiska föreningen Uppsala 1928.
Julstad, Barbro, Fastighetsindelning och markanvändning, 3 uppl., Norstedts, 2005.
688
SOU 2015:10 | Bilaga 10 |
Ljungman, Seve och Stjernquist, Per, Den rättsliga kontrollen över mark och vatten del II, P.A Norstedt & söners förlag 1968.
Michanek, Gabriel, Enerigirätt, Iustus förlag, 1990.
Rodhe, Knut, Gränsbestämning och äganderättstvist, AB Lundequistska bokhandeln, 1944.
Strömberg, Håkan, Allmän förvaltningsrätt, 22 uppl, Liber, 2003.
Undén, Östen, Svensk sakrätt II fast egendom, förra avdelningen, 6 uppl., Gleerups förlag 1969.
Wernstedt, Monica, Fastighetsrättens historia, Juridiska föreningens förlag Stockholm 1972.
Westerlind, Peter, (recension av Svante Bergströms utredning från 1957, se ovan), SvJT 1958 s. 439 ff.
Westerlind, Peter, Vad som är fast egendom, Norstedts 1967.
689
Statens offentliga utredningar 2015
Kronologisk förteckning
1.Deltagande med väpnad styrka
i utbildning utomlands. En utökad beslutsbefogenhet för regeringen. Fö.
2.Värdepappersmarknaden
MiFID II och MiFIR. + Bilagor. Fi.
3.Med fokus på kärnuppgifterna. En angelägen anpassning av Polismyndig- hetens uppgifter på djurområdet. Ju.
4.Ett svenskt tonnageskattesystem. Fi.
5.En ny svensk tullagstiftning. Fi.
6.Mer gemensamma tobaksregler.
Ett genomförande av tobaksprodukt- direktivet. S.
7.Krav på privata aktörer i välfärden. Fi.
8.En översyn av årsredovisningslagarna. Ju.
9.En modern reglering
av järnvägstransporter. Ju.
10.Gränser i havet. UD.
Statens offentliga utredningar 2015
Systematisk förteckning
Finansdepartementet
Värdepappersmarknaden
MiFID II och MiFIR. + Bilagor [2]
Ett svenskt tonnageskattesystem. [4]
En ny svensk tullagstiftning. [5]
Krav på privata aktörer i välfärden. [7]
Försvarsdepartementet
Deltagande med väpnad styrka
i utbildning utomlands. En utökad beslutsbefogenhet för regeringen. [1]
Justitiedepartementet
Med fokus på kärnuppgifterna. En ange- lägen anpassning av Polismyndig- hetens uppgifter på djurområdet. [3]
En översyn av årsredovisningslagarna. [8]
En modern reglering
av järnvägstransporter. [9]
Socialdepartementet
Mer gemensamma tobaksregler. Ett genomförande av tobaks- produktdirektivet. [6]
Utrikesdepartementet
Gränser i havet. [10]