GENERALPOSTSTYRELSENS (Statens offentliga utredningar 1902:2)

GENERALPOSTSTYRELSENS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

SÄRSKILDA KOMITERADEC FÖRSLAG TILL ÄNDRING
I GÄLLANDE STADGANDEN

ANGÅENDE

TILLHANDAHÅLLANDE AF TIDNINGAR
GENOM POSTVERKETS FÖRSORG.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1902.

TILL KONUNGEN.

Sedan vid 1899 års riksdag väckts motion derom,
till prenumeration å tidning vid postanstalt å den ort,
ningen utgifves, måtte utsträckas att gälla tidningar,
komma högst två gånger i veckan,

att rätt
der Edsöre
ut -

samt nämnda motion blifvit lian visad till behandling af Riksdagens
bevillningsutskott,

hade, uppå bemälda utskotts anhållan, Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 24 februari 1899 anbefallt Generalpoststyrelsen
att verkställa och till utskottet afgifva utredning rörande
de ökade kostnader, som den sålunda föreslagna ändringen af
gällande bestämmelser i fråga om prenumeration å tidningar
kunde komma att medföra för postverket.

I anledning deraf afgaf Generalpoststyrelsen uti skrifvelse
till bevillningsutskottet den 28 mars 1899 utredning i ämnet och
yttrade i sammanhang dermed, bland annat, att, då anspråken på
postverket med afseende å dess befattning med tidningsrörelsen
allt mera ökades, men deremot allt mera aflägsnades möjligheten
för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan anlitande
af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af gällande
bestämmelser, inflöte af nämnda rörelse, det ville synas Generalpoststyrelsen,
som om tiden kunde vara inne för att underkasta
författningarna angående postverkets tidningsrörelse en revision,
särskildt i fråga om grunderna, efter hvilka postverkets ersättning
för dess bestyr med tidningsprenumeration hädanefter borde
beräknas; och uttalade Generalpoststyrelsen såsom sin öfvertygelse,
att äfven frågan om vidare utsträckning af svenska postverkets
skyldighet att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar
borde ställas i samband med en sådan revision.

Uppå hemställan af bevillningsutskottet, anhöll Riksdagen
sedermera uti underdånig skrifvelse den 29 april 1899, att Eders
Kongl. Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida skäl kunde
förefinnas att föranstalta om en revision, i det af Generalpoststyrelsen
angifna syfte, af gällande stadganden angående tillhandahållande
af tidningar genom postverkets försorg.

Sedan Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement
erhållit nådigt bemyndigande att för utarbetande
inom departementet af förslag till ändring i nyssberörda stadganden
tillkalla ett antal af högst sex personer, hvilka skulle
hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare föreskrifter,
Chefen för nämnda departement egde meddela,

samt Chefen för Finansdepartementet den 15 juni 1899 uppdragit
åt postdirektören i Malmö m. m. H. Winroth, aktuarien
hos Generalpoststyrelsen F. Grönwall, ledamoten af Riksdagens
Andra kammare, redaktören E. Hammarlund, professorn m. m.
E. Y. Montan samt ledamoten af Riksdagens Andra kammare
m. m. I. Månsson att deltaga i beredningen af förenämnda fråga,

hafva bemälda komiterade, med skrifvelse den 4 mars 1901,
öfverlemnat utlåtande och förslag i ämnet till Statsrådet och
Chefen för Eders Kong! Maj:ts Civildepartement, till hvilket
sistnämnda departement ärendet emellertid blifvit öfverflyttadt
på grund af Eders Kong! Maj:ts förnyade nådiga stadga den 31
mars 1900 angående fördelning af ärendena mellan statsdepartementen.

Genom nådig remiss den 8 mars 1901 har Generalpoststyrelsen
fått sig anbefaldt att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Efter att hafva tagit behörig kännedom om det remitterade
utlåtandet, med deri innefattade förslag till nådig kungörelse
angående vilkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska
skrifter, och om de reservationer, som anförts mot vissa
delar af förslaget,

samt efter att hafva inhemtat, hvad i ämnet anförts af postinspektörerne
i riket, hvilka begagnat gifvet tillfälle att granska
förslaget och att meddela Generalpoststyrelsen sina erinringar
mot detsamma,

får Generalpoststyrelsen nu i underdånighet förklara, att
Generalpoststyrelsen ansett sig icke böra mot nyssnämnda ikomiterades
utlåtande innefattade förslag till kungörelse anmärka
något utöfver hvad här nedan i underdånighet anföres, hvadan
Generalpoststyrelsen för sin del finner förslaget i öfrigt kunna
godkännas.

Komiterade hafva omnämnt, hurusom tyska postverket för § 7.
alla tidningar utbetalade prenumerationsmedlen i terminer,

[§ 7, forts.] som af postförvaltningen bestämdes, och i förhållande till de
nummer, som blifvit till postbehandling aflemnade, samt hurusom
i Belgien afräkning mellan abonnementspostanstalt och utgifvare
skedde vid slutet af hvarje månad och i Danmark ett liknande
förhållande i regeln egde rum [sid. 146].

'' I den svenska postlagstiftningen linnes icke någon annan
motsvarande bestämmelse än den som Generalpoststyrelsen meddelat
derom att betalning till tidningsutgifvare för bestälda tidningsexemplar
icke finge i något fall, utan Generalpoststyrelsens
särskilda tillstånd, ega rum, förrän från tidningsutgifvarens sida
effektueringen af tidningsexemplaren tagit sin början, d. v. s. eu
bestämmelse liknande den, som förekommer i början af § 7 uti
komiterades förslag.

Allteftersom tidningsrörelsen utvecklas, varder emellertid allt
mera behöflig en bestämmelse, på grund hvaraf med redovisningen
till vederbörande tidningsutgifvare må kunna ordnas så,
att den eger rum å sådana tider, som, med hänsyn jemväl till
de för postverkets redogörare stadgade perioder för inleverering
till hufvudpostkassan af öfverskottsmedel, befinnas för posttjensten
lämpliga.

Det vore så mycket mera önskligt, att en bestämmelse i
sådan syftning intoges uti § 7 i den föreslagna författningen,
som slutet af nämnda §, sådan den i komiterades förslag affattats,
möjligen skulle kunna framkalla anspråk hos utgifvare af
nya tidningar, att, alltefter som de till postbefordran aflemnade
nummer af sina tidningar, för dessa utbekomma motsvarande
andel af till postverket influtna prenumerationsafgifter.

Omedelbart efter den tionde, tjugonde och sista dagen i
hvar månad skall för postkontor afgifvas kassarapport, angifvande
ställningen beträffande alla vid postkontoret under sistförflutna
s. k. tiodagsperiod influtna och utgifna medel; och skola,
samtidigt med kassarapportens insändande till Generalpoststyrelsens
kameralbyrå, till postverkets hufvudkassa inlevereras de
i rapporten utbalanserade öfverskottsmedel.

Det synes Generalpoststyrelsen ej vara ur posttjenstens synpunkt
obilligt begärdt, att med liqviderna till tidningsutgifvare

må ordnas sålunda, att dessa liqvider ej kunna påfordras omedel- [§ b'' forts.]
bart efter det nyssberörda öfverskottsmedel blifvit från vederbörande
postkontor till postverkets liufvudkassa afsända, och att
postförvaltarne — med behörig hänsyn äfven till alla andra dem
i tjensten åliggande göromål, som ej få eftersättas, — erhålla
tillräcklig tid för granskning af tidningsutgifvarnes räkningar
samt för reqvisition, i förekommande fall, af erforderliga medel
från hufvudpostkassan för liqvidernas behöriga verkställande.

Om nu i sjelfva den ifrågastälda nya författningen utgifvares
rätt till erhållande af redovisning från postverket begränsades
till högst tre gånger i månaden, samt, såsom uti § 14 i författningsförslaget
intagits, Generalpoststyrelsen fortfarande finge befogenhet
att meddela erforderliga ordningsregler, skulle den angelägenhet,
hvarom nu särskildt är fråga, nogsamt kunna ordnas
på ett för posttjensten lämpligt sätt och jemväl så att billiga
anspråk från tidningsutgifvares sida kunde tillgodoses.

Generalpoststyrelsen hemställer fördenskull, att till den föreslagna
§ 7 måtte göras följande tillägg:

I hvarje fall eger utgifvare emellertid icke rätt att af postverket
erhålla redovisning för influtna prenumerationsafgifter oftare än
tre gånger i hvar månad.

Komiterade omförmäla, hurusom den uppbörd, som efter § 8.
postverkets hufvudbok plägade i Generalpoststyrelsens årsberättelser
redovisas under rubriken »postbefordringsafgifter för tidningar
och tidskrifter», för år 1898 uppgick till 465,233 kronor
38 öre, men att i detta belopp äfven inginge dels de afgifter,
som på grund af särskilda föreskrifter erlades för sändning af
bilagor till tidningar och för aflemnande å postanstalt af abonnerade
tidnings exemplar å tid, då postanstalten icke hölles öppen
för allmänheten, dels ock inkomsterna å den förmedling af tidningsabonnement,
som egde rum på grund af ingångna öfverenskommelser
med främmande länder.

På grund af verkstäld beräkning hafva komiterade emellertid
funnit, att sammanlagda beloppet af uppburna postbefordringsafgifter
för samtliga hos vederbörande utgifvare under år 1898

[§ 8. forts.] genom postverket bestälda exemplar af svenska tidningar kunde
anses utgöra 425,957 kronor 94 öre, i hvilket belopp dock jemväl
inginge postbefordringsafgifterna för de svenska tidningar, som
under samma år förskrifvits af utländska postanstalter [sid. 60
ocb 611.

Enligt beräkning, som Generalpoststyrelsen, på komiterades
begäran, låtit verkställa rörande postverkets utgifter för bestyret
med de genom dess förmedling abonnerade svenska och'' utländska
tidningar ocb tidskrifter, kafva dessa utgifter för år 1898
uppskattats till 1,556,000 kronor i rundt tal [sid. 71], Yid komiterades
öfverläggningar lärer visserligen anmärkts, att nämnda
utgifter blifvit på en och annan post väl högt beräknade. Men
komiterade hafva trott sig så mycket mindre böra ingå i en detaljerad
granskning af kostnadsberäkningen, som komiterade ansett
sig ändock icke kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till
postverket utgående afgifterna, att inkomsterna af tidningsrörelsen
skulle kunna täcka de beräknade utgifterna för densamma. Härtill
komme äfven, att omständigheter anförts, hvilka syntes komiterade
gifva vid handen, att vissa angifna poster af de ifrågavarande
kostnaderna blifvit snarare för lågt än för högt beräknade
[sid. 73].

Yid tillämpning å postabonnementen å inländska tidningar
år 1898 af de uti § 8 af komiterades författningsförslag angifna
postafgifter skulle, enligt komiterades beräkning, hafva till post -

verket influtit:
förskrifningsafgifter med .............................	... kronor 194,016:03
befordringsafgifter med.............................	» 521,764:28
öfverskott å minimiafgifter [sid 95] med.....	1,724:88
eller tillhopa .................................................	... kronor 717,505: 19

hvilket belopp med 291,547 kronor 25 öre öfverstiger den summa
af 425,957 kronor 94 öre, hvartill komiterade, såsom förut nämndes,
för år 1898 beräknat de enligt nuvarande grunder utgående
postbefordringsafgifterna för inländska tidningar, förskrifna genom
postverket.

Den ökade inkomst, 291,547 kronor 25 öre, som komiterade
sålunda ansett böra beredas postverket för dess tidningsrörelse,

finna komiterade visserligen vara långt ifrån tillräcklig för att [§ 8, forts.J
fylla den brist, som beräknats för postverket uppstå på denna
rörelse. Men komiterade förmena, att det skulle kunna sättas i
fråga, huruvida, i betraktande af tidningarnas stora betydelse för
den allmänna odlingen, denna brist hörde till fullo täckas, likasom
komiterade ock hålla före, att de af dem föreslagna grunderna
för beräkningen af ifrågavarande afgifter innebära en garanti
för att postverkets inkomster på tidningsrörelsen skola stiga i
mån af sjelfva rörelsens tillväxt, under det att deremot omkostnaderna
för tidningsrörelsen synas komiterade icke nödvändigtvis
böra stiga i samma mån som sjelfva rörelsen [sid. 95 och 96].

Trots den noggrannhet, hvarmed ofvan omförmälda beräkning
rörande postverkets af tidningsrörelsen föranledda kostnader
för år 1898 blifvit verkstäld, torde den likväl, till följd af
vanskligheten i detta fall likasom vid statistiska beräkningar i
allmänhet att erhålla samtliga nödiga primäruppgifter fullständiga
och i allo rigtiga, kunna vara i några hänseenden för hög,
men också i andra hänseenden för låg, såsom äfven af komiterade
framhållits. Generalpoststyrelsen anser dock fortfarande,
att beräkningen är fullt tillfredsställande för sitt ändamål och
att den mycket väl kan läggas till grund för bedömandet af
postverkets ställning uti ifrågavarande hänseende.

Det belopp, 717,505 kronor 19 öre, hvartill komiterade, enligt
kalkyler mot hvilka Generalpoststyrelsen icke funnit något
att anmärka, ansett postafgifterna, enligt de i § 8 föreslagna, grunderna,
skolat uppgå för år 1898, om de tillämpats å sistnämnda
års postabonnement å inländska tidningar, utgör blott omkring
46 % af postverkets beräknade utgifter för tidningsrörelsen sagda
år. Äfven med delande af komiterades åsigt, att man icke kan
ifrågasätta en sådan höjning i de till postverket utgående afgifterna,
att inkomsterna af tidningsrörelsen skulle kunna till fullo
täcka utgifterna för densamma, måste dock Generalpoststyrelsen
anse de af komiterade föreslagna postafgifter för inländska tidningar,
som genom postverkets förmedling förskrifvas, vara lägre,
än hvad som kan af postverket skäligen begäras. Derest de
beräkningsgrunder uti ifrågavarande hänseende, som komiterade

[§ 8, forts.] föreslagit, blefve i sin helhet godkända, måste — något hvarutinnan
komiterade dock velat åstadkomma ändring — de inkomster,
som härflyta af brefs och brefkorts postbefordran, fortfarande
till så betydlig del tagas i anspråk för täckandet af den
förlust, som för postverket komme att uppstå på dess tidningsrörelse,
att detta förhållande icke kan undgå att i längden verka
i hög grad hämmande ej blott på postverkets rörelse, i hvad
den angår befordran af bref och brefkort, utan äfven på utvecklingen
af poströrelsen i dess helhet [sid. 77]. Icke torde heller
kunna med säkerhet påräknas, såsom dock komiterade synas
antaga, att de af komiterade föreslagna grunderna för beräkningen
af postafgifterna för tidningarna innebära någon verklig
garanti för att postverkets inkomster af tidningsrörelsen skola
stiga i mån af. denna rörelses tillväxt. Tvärtom skulle, i och
med införande och tillämpning af ett förändradt system för beräknande
af ifrågavarande afgifter, det möjligen kunna inträffa, att
å tidningsutgifvares sida komme att företagas sådana förändringar
beträffande sjelfva tidningarna och deras utgifningssätt,
att de kalkyler, som äro gjorda på grund af nu gällande förhållanden
och under förutsättning att dessa skola i hufvudsak fortfara,
icke vidare äro tillämpliga; och att sistberörda förändringar,
om de företagas, icke skola gå i rigtningen att öka postverkets
inkomster, torde kunna antagas. Det är Generalpoststyrelsens
öfvertygelse, att, såvida icke en väsentligare höjning kan erhållas
i afseende å postafgifterna för inländska tidningar, som förskrifvas
genom postverkets förmedling, syftet med den af Generalpoststyrelsen
föreslagna revisionen af författningarna angående
postverkets tidningsrörelse varder i det närmaste förfeladt.

Komiterade hafva uppdelat postafgiften för tidning, som
varder genom postverkets förmedling förskrifven, i förskrifningsafgift
och befordringsafgift. I fråga om höjning af endera eller
båda af dessa afgifter utöfver hvad komiterade tänkt sig, synes det
Generalpoststyrelsen vara rättast att låta höjningen drabba allenast
den senare, eller befordringsafgiften. Det torde vara en
känd sak, att svenska postverkets omkostnader för postbefordringen
på senare tid stegrats i mycket afsevärd mån; och alltjemt

ökas öfver hela landet anspråken på högre lega för såväl åkande [§ 8, forts.]
poster som gångposter och landtbrefbäring. Dértill kommer att,
på grund af Eders Kong! Maj:ts nådiga beslut den 18 maj 1900,
ersättningen för postbefordran å statens jernvägar blifvit från
och med innevarande års ingång förhöjd.

Generalpoststyrelsen har tänkt sig, att den i § 8 mom. 3 af
förevarande författningsförslag angifna befordringsafgiften skulle
kunna höjas med femtio procent. Vid tillämpning å postabonnementen
för år 1898 af den af komiterade föreslagna postafgift
med förhöjning i nyssberörda hänseende skulle, enligt en hos
Generalpoststyrelsen gjord beräkning, hafva till postverket

influtit:

förskrifningsafgifter med ................................. kronor 194,016: 03

befordringsafgifter med................................... » 782,646: 42

öfverskott å minimiafgifter (sid. 95) med...... »_1,724: 88

eller tillhopa...................................................... kronor 978,387: 33,

hvilket belopiD med 552,429 kronor 39 öre öfverstiger den summa
af 425,957 kronor 94 öre, hvartill komiterade, såsom härofvan
nämnts, för år 1898 beräknat de enligt nuvarande grunder utgående
postbefordringsafgifterna för de genom postverket förskrifna
inländska tidningar. Nyssnämnda belopp, 978,387 kronor
33 öre, utgör ändock allenast omkring 63 % eller mindre än två
tredjedelar af postverkets beräknade utgifter för tidningsrörelsen
år 1898.

Enligt Generalpoststyrelsens åsigt bör fördenskull § 8 mom.
3 erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 3. Befordringsafgiften beräknas för år och i förhållande
dertill för lcortare ahonnementstider sålunda:

a) 18 öre för hvarje nummer i veckan, men för tidning, som

utkommer med mer än 7 nummer i veckan, 18 öre för hvart och
ett af 7 nummer och 9 öre för hvarje öfre inskjutande nummer i
veckan; skolande ----till närmast högre hela tal; och

b) 9 öre för hvarje helt eller påbörjadt kilogram -----

tidningens vigt.

Uti bifogade afskrift af den å sid. 240 och 241 i komiterades
utlåtande intagna tabell, som af ser en jemförelse mellan post -

[§ 8, forts.] afgifterna för postabonnerade tidningar i Sverige och i vissa
främmande länder, har tillagts eu kolumn, utvisande postafgifterna
för vissa postabonnerade tidningar i Sverige enligt Generalpoststyrelsens
nu gjorda förslag.

I likhet med komiterade anser Generalpoststyrelsen det vara
af ganska stor betydelse för alla vederbörande, att i tidningsrörelsen
införes det nya slag af korsbandsförsändelser, som omförmäles
i § 11 mom. 1 af förslaget till kungörelse och som af
komiterade i utlåtandet betecknats såsom utgifvarekorsband. Men
Generalpoststyrelsen kan deremot icke dela den åsigt, komiterades
flertal hyser i afseende å afgiften s bestämmande till olika
belopp allt efter som sålunda försända tidningar utkomma flera
eller färre gånger i veckan. Utan ett likformigt porto för dylika
korsband, oafsedt antalet nummer i veckan, skulle åtminstone i
hög grad förringas de icke oväsentliga fördelar för postverket
och tidningsutgifvarne, som med detta slags försändelser afses
och verkligen stå att vinna. I likhet med de två reservanterna
anser Generalpoststyrelsen fördenskull att, beträffande de i sistnämnda
§ och mom. afsedda tidningsförsändelser (utgifvarekorsband),
afgiften bör vara lika för alla tidningar och skäligen kunna
sättas till 12 öre för hvarje vigt af ett kilogram.

I § 11 mom. 1 torde näst sista stycket böra förtydligas så
att af dess lydelse klart framgår, att vigten beräknas på sätt der
angifves, när afgiften icke kontant erlägges vid utgifvarekorsbandens
aflemnande, utan bokföres för att läggas till grund för
terminsvis skeende liqvider.

Postverkets befattning med tidningsrörelsen skulle, enligt
komiterades förslag, komma att afse dels förmedling af abonnement,
dels postbefordran af utgifvarekorsband, dels ock postbefordran
af sådana försändelser, kallade tidningsJcorsband, som
omförmälas i § 11 mom. 4. För att vinna postbefordan på de
vilkor, som af komiterade föreslagits, skulle emellertid tidning

vara, efter anmälan af vederbörande utgifvare, införd i tidnings- [§ ll, forts.]
register, som skulle föras bos Generalpoststyrelsen.

Utgifvar ekor sband skulle enligt förslaget, i likhet med postabonnerade
tidningsexemplar, inlemnas till postbefordran å den
ort, der tidningarna utgifvas, medan tidningskorsband deremot
skulle kunna aflemnas till postbefordran icke blott af hvem som
helst utan äfven å andra orter i landet än de, der den eller de
tidningar utgifvas, af hvilka nummer sålunda skola postbefordras.

För befattningen med de genom postverket förskrifna tidningsexemplar
äfvensom utgifvarekorsband behöfver postpersonalen
å utgifningsort känna allenast hvilken eller hvilka af de
tidningar, som utgifvas å samma ort, finnas införda i förenämnda
tidningsregister. Men för att kunna rigtigt postbehandla de s. k.
tidningskorsbanden, måste hvarje postfunktionär i hela riket,
som har att till postbefordran mottaga försändelser af sistnämnda
slag, hafva erhållit del af tidningsregistret med alla dess tillägg,
ändringar och rättelser. Detta kan icke ske utan ett mycket
ökadt arbete såväl hos Generalpoststyrelsen, derifrån meddelanden
om hvarje förändring i tidningsregistret måste spridas till
alla vederbörande, som ock vid de fasta postanstalterna i riket,
hvarest tryckta exemplar af tidningsregistret måste tillhandahållas
postpersonalen genom Generalpoststyrelsens försorg och sedermera
behörigen fullständigas. De svårigheter, som, efter tidningsregistrets
införande, ur nyss nämnda synpunkt möta mot
bibehållande af tidningskorsbanden, äro alltså, mycket afsevärda.

I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1875 angående förslag
om ändring i vilkoren för tidningars postbefordran, anförde
Generalpoststyrelsen, bland annat, att, om med skäl kunde antagas,
att allmänhetens behof af en lätt tillgång till utkommande
tidningar, i hvad på postverket ankomme, fullt tillgoclosåges derigenom,
att tidningar, å hvilka prenumeration verkstäldes vid
postanstalterna, blefve af dessa mot den då stadgade afgift till«
handahällna abonnenterna, så syntes det Generalpoststyrelsen,
som om äfven utgifvares intresse i att på rimliga vilkor kunna
till orterna sprida tidningsexemplar, hvilka antingen borde genom
särskildt antagna ombud försäljas eller vore af sedda att kost -

[§ ll, forts,] nadsfritt tilldelas vissa personer, kunde i all skälig män tillgodoses
genom stadgande af ett billigt porto för tidningar, som,
utan att vara genom postverket förskrifna, aflemnades till befordran
med posterna.

Generalpoststyrelsens i sammanhang dermed gjorda förslag
om införande för inländska tidningar af ett särskilt slag af
trycksaksförsändelser, som skulle kunna inom riket postbefordras
mot nedsatt trycksaksporto, blef af Eders Kong!. Maj:t och
Riksdagen sedermera godkändt, hvarefter bestämmelse rörande
tidningskorsband först inflöt i nådiga kungörelsen den 3 oktober
1876, angående ändring i nådiga kungörelsen den 18 oktober
1872 om vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.
Befordringsafgiften för tidningskorsband, senast bestämd genom
nådiga kungörelsen den 22 maj 1891, angående ändring i nådiga
kungörelsen den 11 maj 1883 om vilkoren för tidningars och
tidskrifters postbefordran, utgår för närvarande efter samma
grunder, som angifvas i § 11 mom. 4 af komiterades förslag till
kungörelse. Sändas deremot svenska tidningar såsom korsband
till utlandet, åtnjutes icke någon nedsättning i afgiften för vanliga
trycksaksförsändelser.

Såsom af ofvanstående framgår, hafva de svenska tidningskorsbanden
från början tillkommit hufvudsakligen för att bereda
tidningsutgifvare i riket tillfälle att på ett enkelt och billigt sätt
sprida inom riket sina tidningar utan abonnement genom postverkets
förmedling. Men, såsom stadgandet i ämnet affattats,
kunna äfven andra korrespondenter begagna sig af detta billigare
befordringssätt för försändande af inländska tidningar, utan
afseende å dessas utgifningsort. Skulle de af komiterade föreslagna
utgifvarekorsbanden med sin än lägre afgift komma att
införas i tidningsrörelsen inom riket, torde de nuvarande tidningskorsbanden
komma att förlora sin ursprungliga och väsentliga
betydelse.

Af skäl, som ofvan angifvits, anser Generalpoststyrelsen det •
vara synnerligen önskligt, att sistnämnda slag af försändelser
helt och hållet borttoges, och att — frånsedt utgifvarekorsbanden
(deri inberäknade de försändelser, som afses i § 11 mom. 2 af

författningsförslaget) — afgiften för korsband, som utgöras af [§ 11, forts.]
inländska tidningar, hädanefter blefve äfven i den inrikes poströrelsen
densamma som för vanliga trycksakskorsband.

Derigenom skulle för postverket vinnas, förutom någon ökad
inkomst af postbefordringsafgifter, en betydlig lättnad i göromål;
och de fördelar, som sålunda skulle beredas postverket, borde
väl kunna anses berättigade, då äfven med den af Generalpoststyrelsen
här ofvan föreslagna höjningen af befordringsafgiften
för postabonnerade tidningar postverket ändock ej blefve på
långt när ersatt för sina kostnader för tidningsrörelsen.

Skulle emellertid de nuvarande tidningskorsbanden borttagas,
torde det böra lemnas rätte vederbörande fritt att medelst
utgifvarekorsband försända äfven andra tidningsexemplar än
sådana, som blifvit hos utgifvare förskrifna.

Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att § 11 i komiterades
författningsförslag må erhålla följande förändrade lydelse:

Mom,. 1. Varda tidningsexemplar af vederbörande utgifvare

—---aflemnade försändelser; och skall i sådant fall afgiften

utgärd 12 öre för hvarje vigt af ett kilogram.

Postbefordringsafgift-----två kilogram.

Vid bokföring af vigten beräknas densamma i kilogram och
hektogram. Uppkomma —--helt hektogram.

Vid afgiftens----helt öretal.

Mom. 2. Der i särskilda -----såsom korsbandsförsän delser.

Mom. 3. Den, som, — — — 50 kronor.

Mom. 4. I öfrigt varda —---finnes föreskrifvet.

Derest, .på sätt Generalpoststyrelsen här ofvan i underdå- § 12.
nighet hemstält, mom. 4 af § 11 i komiterades förslag anses icke
böra ingå i en blifvande nådig kungörelse i ämnet, torde mom.

5 i § 12 böra erhålla följande förändrade lydelse:

Mom. 5. Särskild postbefordringsafgift erlägges icke för:
l:o. Tidning sbilag or, hvilka endast afse abonnement å den tidning,
de åtfölja;

L§ 12, förts.] 2:0. Sådana officiela berättelser eller meddelanden, som enligt
Kongl, Maj ds föreskrift med Post- och Inrikes Tidningar utdelas
till allmänheten.

§ 13- Enligt § 13 af komiterades författningsförslag skulle särskild

afgift för den tidningsutgifvare medgifna rätt att till postbefordran
aflemna tidningsexemplar å annan tid än den, då postanstalten
å utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, endast
kunna ifrågakomma, om sådant aflemnande sker för tidningens
befordran med postlägenhet, som afgår å annan tid än söcknedagar
mellan kl. 7 f. in. och 10 e. m. Mot hvad sålunda föreslagits
har en af komiterade anfört reservation.

Generalpoststyrelsen, som i hufvudsak gillar de skäl, på
livilka berörda reservation sig grundar, och instämmer i det slut,
hvartill reservanten kommit, anser fördenskull att § 13 i förslaget
till kungörelse bör erhålla följande lydelse, affattad i närmaste
öfverensstämmelse med nådiga brefven till Generalpoststyrelsen
den 1 december 1871 och den 23 januari 1885 angående
postbehandling af tidningar, som till postanstalt inlemnas på
tid, då anstalten icke hålles öppen för ! allmänheten:

I)er, till vinnande af snabbare postbefordran, utgifvare af tidning
anmäler sig önska att å annan tid än den, då postanstalten å
utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, derstädes till postbefordran
utlemna exemplar af tidningen, är sådant medgifvet mot
skyldighet för utgifvaren att derför erlägga till postverket en särskild
afgift, hvilken, hvad angår tidning som sålunda aflenmas sex
eller flera gånger i veckan, utgör, efter helt år räknadt, för ett antal
af högst fem hundra exemplar 500 kronor och för hvarje öfverskjutande
antal aj högst etthundra exemplar 50 kronor, men för tidning,
som aflenmas mindre ofta än se.v gånger i veckan, minskas i förhållande
dertill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande
åt tidning stig ifrare kan medföra olägenhet för po sttjensten eller föranleda
tillökning i vederbörande postanstalts personal, egen general

poststyrelsen emellertid bestämma, om och på hvilka villcor befrielse [§ 13, forts.]
från eller nedsättning i ofvannämnda afgift han tidningens utgifvare
beviljas.

Den remitterade akten varder härmed återstäld.
den 23 november 1901.

Stockholm

Underdånigst
E. H. SCHLYTEEN.

H. A. Kolmodin. Axel Husberg. E. BcecJcström.

Föredragande.

C. A. Hasselrot. Herman Askberg.

e. f.

C. Carlberg.

Bil. V.

Postbefordringsafgifter för postabonnerade tid -

Nummer.	Tidningarnas namn.	Pris hos utgif-varen. (1898.)	Antal nummer (1898)	Vigt per års exem- plar.	Medel- vigt per num- mer.	S ve: Enligt gäl-lande taxa.	''•ige. Enligt komite-rades för-slag.
per vecka.	per år.
Kr.	a.	Kg-	ar.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
						(1898)	(1898)
1	Stockholms Dagblad.
	Landsortsupplagan ......	8	33	12	608	19-3	32	l	67	2	61
2	Dagens Nyheter. Stock-
	holmsupplagan (1899)...	10		7	362	24-0	66	2		2	58
3	Skånska Dagbladet.........	4	—	7	356	15-5	44	—	80	1	98
4	Stockholms-Tidningen.
	Landsortsupplagan.........	3	_	6	307	7-1	23		60	1	36
1 5	Nya Vexiöbladet...............	1	67	3	154	4''8	31	—	33	—	81
6	Aftonbladet. Halfvecko-
	upplagan ........................	1		2	105	3’0	29	—	20	—	57
7	Triumf ............................	—	75	1	53	1‘0	19	—	20	—	33

*) Siffrorna i den undre raden för hvarje tidning beteckna afgiften för tidningens hem

ningar i Sverige och i vissa främmande länder.

Belgien.	Danmark.	Frankrike.	Norge.	Schweiz.	Tyskland. l)	Nummer.	Sverige. Enligt Ge-neralpost-styrelsens förslag.
Enl. förutv. taxa.	Fr. 0. m. d. 1 Jan. 1901.
Kr.	ö.	Hr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr. \| ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
										1 2 : 09	2	47	I
4	59	3	71	8	92	2	42	4	45	)	•		1	3	78
										00	2	57	1
						•				\| 2 50	2	67	I
2	86	2	61	8	—	3	—	2	68	)			2	3	72
										\ i ,42	1	50	1
										f 1 —	1	91	\
2	67	2	10	5	24	1	94	2	64			50	3	2	88
										'' 1 42	1	1
										( — ! 75	1	12	\|
2	29	1	78	4	53	—	89	2	29	J			4	1	96
										1 1 142	1	SO	1
										I — 42	_	78	I
1	19	—	91	2	31	—	60	1	19	t			5	1	14
										1 00 ^0		86	1
										I — 1 36		57	I
—	83	—	61	1	60	—	45	—	83	)			6	—	78
										\ — 89	—	65	1
										f — 36		35	\|
_	46	—	33	—	85	—	15	—	46	)			7	—	42
										il — 53	—	43	)

bäring till vederbörande prenumeranter.