Förvaltningens af Sjöärendena (Statens offentliga utredningar 1877:4)

Förvaltningens af Sjöärendena

underdåniga utlåtande

den 13 Juni 1876

öfver

angående

lönereglering m. m. för niimnda embetsverk.

STOCKHOLM, 1876.

KONOL. BOKTRYCKERIET,
P. A. NORSTEDT & SÖNER.

■

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Medelst nådig remiss af den 19 sistlidne Maj har Eders Kongl. Maj:t
täckts infordra Dess Förvaltnings af Sjöärendena samt Chefens för Flottans
militärpersonal gemensamma underdåniga utlåtande öfver komiténs
för reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden
m. m. den 17 i samma månad afgifna underdåniga betän -

kancle, angående lönereglering in. in. för Förvaltningen af Sjöärendena;
och får, till åtlydnad af denna nådiga befallning, följande i underdånighet
anföras:

Vid uppgörandet af det förslag till lönereglering, som utgjort komiténs
egentliga åliggande, har densamma ansett sig tillika böra inkomma
med ett sådant till en förändrad organisation af flottans ekonomiska öfverstyrelse,
hvarvid kommjtterade förmält sig haft att välja mellan följande
tre grundformer:

att betrakta öfverstyrelsen såsom ett helt med en chef, hvilken sålunda
komme att utöfva chefskapet inom styrelsens bägge hufvudafdelningar,
både den militära och den ekonomiska:

att göra denna senare hufvudafdelning sjelfständig med särskild
chef, hvarigenom verket skulle komma att hufvudsakligen bibehålla den
ställning, det för närvarande eger,

och slutligen att låta verket utgöras af fristående byråar eller afdelningar,
en hvar med sin chef, hvilken skulle ega beslutande rätt i
de ärenden, som uteslutande rörde hans afdelning, medan hvarje annat
ärende skulle behandlas kollegialt af de chefer, till hvilkas afdelningar
detsamma kunde anses i ett eller annat hänseende höra.

Af dessa tre alternativer hafva kommitterade funnit sig böra gifva
företräde åt det förstnämnda och i sådant hänseende föreslagit, att de
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 19 November sistlidet år
inrättade militäriska och tekniska byråar skulle ställas i närmaste förbindelse
med Förvaltningen, hvilken förbindelse kommitterade ansett under
nuvarande förhållanden icke kunna ega rum på annat sätt, än genom
styrelsens organisation på afdelningar; men en sådan organisation
bidroge i sig sjelf ingalunda till sammanhållning och enhet, utan tvärtom
innebure frö till splittring och skulle utan tvifvel på ett betänkligt sätt
utveckla detsamma, derest icke ett föreningsband funnes, tillräckligt
starkt att leda de särskilda delarnes verksamhet i en och samma hufvudriktning.
Fn sådan sammanhållande kraft kunde icke gifvas utan
en chef, hvilken dock, i följd af konstitutionela hinder, icke kunde vara
Chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Utan en chefs auktoritet skulle
de försök, som kunde göras att endast genom instruktion och arbetsordning
begränsa och på förhand bestämma chefernes för de särskilda
afdelningarna verksamhet säkerligen visa sig fruktlösa likasom kontinuiteten
i ärendenas behandling och sambandet mellan afdelningarna otvifvelaktigt
skulle, utan en chef för verket, snart vara till spillo gifna.
Kontinuitet och sammanhållning skulle visserligen, åtminstone till någon
del, kunna åstadkommas derigenom, att alla ärenden inom styrelsen

behandlades kollegialt under den främste ledamotens ordförandeskap,
men sådant skulle medföra bibehållandet af de olägenheter, som man
mot den kollegiala formen anmärkt, och dessutom hafva till följd, att
deri ordförande afdelningschefen alltför mycket öfverhopades af göromål
och sålunda icke kunde egna tillbörlig uppmärksamhet åt vare sig ordförandeskapet
eller sitt kall såsom afdelning,schef. Om man utginge från
nu bestående förhållanden, skulle såsom afdelningschefer i styrelsen
ingå chefen för flottans militärpersonal såsom chef för militärbyrån, en
regementsofficer såsom chef för varfsbyrån, öfverdirektören vid mariningeniörstaten
såsom chef för konstruktionsbyrån samt en civil embetsman,
motsvarande det nuvarande amiralitetskammarrådet, såsom chef för
den ekonomiska detaljen. Derest nämnde fyra afdelningschefer komine
att bilda flottans ekonomiska öfverstyrelse, skulle, under antagandet att
alla frågor behandlades i plenum, ärendena kunna fullt förmånligt handläggas;
chefen för flottans militärpersonal vore dervid, i följd af sin befattning,
sjelfskrifven ordförande och alla cheferne hade lika rösträtt;
men då ett stort antal mål, enligt koinmitterades åsigt, icke lämpade
sig för kollegial handläggning, vore dessa ärendens behandlingssätt icke
så lätt funnet. På egen hand borde afdelningschef icke afgöra dem,
emedan enheten och sammanhållningen då blefve fullkomligt illusoriska.
Tillerkändes åter honom ensam afgöranderätt efter föredragning inför
den eller de af de öfriga afdelningscheferne, han ansåge böra i ämnet
sig yttra, så erhölle frågan visserligen en mångsidigare belysning, men
enheten och sammanhållningen saknades fortfarande. Mot formen af
ett sådant behandlingssätt vore mindre att erinra, derest samtelige afdelningscheferne
innehade lika embetsställning i öfrigt, men den blefve
helt och hållet olämplig för det fall, att t. ex. chefen för varfsbyrån i
någon fråga måste inhemta chefens för flottans militärpersonal yttrande,
men sjelf afgjorde densamma, må hända i strid mot denne sin förmans
åsigter. I spetsen för styrelseverket borde derföre ställas en i alla frågor,
som ej fordra kollegial behandling, ensam beslutande chef, inför
hvilken en hvar af cheferne för de särskilda afdelningarna skulle föredraga
afdelningen tillhörande ärenden, med skyldighet för verkets chef
att tillkalla och rådgöra med den eller de öfriga afdelningschefer, hvilka
målet må anses röra, samt för så väl föredraganden som den eller de
tillkallade att, der de äro från beslutet skiljaktig^, särskild mening
skriftligen afgifva.

Kommitterade hafva vidare anfört, att, då de militära och de ekonomiska
delarna af flottans öfverstyrelse, för närvarande representerade,
den förra af chefen för flottans militärpersonal och den senare af För -

valtningen af Sjöärendena, borde ställas i sådant förhållande till hvarandra,
att öfverensstämmelse i beslut och åtgärder derigenom, så vidt
möjligt är, betryggas och att den myndighet, som har inseendet öfver
personalen och ansvaret för dennas tjenstbarhet, lemnas tillfälle att utöfva
behörigt inflytande i fråga om anordningen och anskaffningen af
den materiel, hvilken personalen skall använda, och då Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
icke kunde sättas i spetsen för flottans förvaltning
på annat sätt, än gällande grundlag medgifver, skulle det vigtiga
målet, sammanhållning mellan öfverst-yrelsens särskilda grenar, icke lämpligen
kunna åstadkommas på annat sätt, än att öfverstyrelsen i sin helhet
ställes under chefskap af en och samma person — chefen för flottans
militärpersonal; men, då han icke tillika kunde vara föredragande afdelningschef,
borde militärafdelningen inom den ekonomiska öfverstyrelsen
få en särskild chef af regementsofficers grad.

Lika med kommitterade anse äfven vi det vara synnerligen önskvärdt,
om de i slutet af förlidna år inrättade byråar, hvilkas verksamhet
med innevarande års ingång begynt, kunde bringas i närmare förbindelse
så med hvarandra, som med Förvaltningen af Sjöärendena, men
tro icke det af kommitterade föreslagna sätt innebära en lyckad lösning
af denna fråga. Betraktar man närmare arten af den verksamhet, som
är dels hvardera af dessa byråar, dels Förvaltningen anvisad, sa finner
man, att densamma är hos militärbyrån öfvervägande militärisk och rörer
företrädesvis flottans personal, hos de öfriga byråarna åter, sa val som
hos Förvaltningen, öfvervägande ekonomisk och rörer företrädesvis flottans
materiel. Redan i denna skiljaktiga verksamhetsart ligger sålunda
antydning af deras ställning såsom sidoordnade, men icke med hvarandra
införlifvade myndigheter. Att göra chefen för flottans militärpersonal
till en afdelningschef inom flottans ekonomiska öfverstyrelse, vore att
nedsätta hans betydenhet; att göra honom till denna styrelses chef med
allena beslutande rätt i en mängd frågor, vore åter att gifva honom
större betydenhet, än hans befattning innebär, och skulle alltför mycket
draga honom ifrån haris egenteliga åligganden, h vilka i sig sjelfva äro
sä vigtiga och ansvarsfulla, att deras fullgörande icke bör försvåras och
antagligen omöjliggöras genom ett så omfattande ansvar och så mångartade
bestyr, af hvilka en stor del måste vara för honom främmande,
som kommitterade ifrågasatt. Ännu mera faller detta i ögonen, när
man besinnar, att bemälde chef ofta af sina embetspligter föranledes att
vara frånvarande från hufvudstaden äfven under längre tid, derest han
förordnas till eskaderchef eller erhåller annan kommendering för befordrande
af den närmare kännedom om flottans personal, som för honom

mycken vigt, och hvilket derföre icke

sällan måste ifråga -

är af så
komma.

Vid inträffade förhinder för öfverstyrelsens chef att sitt embete utöiva,
skulle han, enligt kommitté råd es förslag, derom göra underdånig
anmälan hos Eders Kongl. Maj: t och em betet emellertid öfvertamis och
förestås, intilldess annorlunda i nåder förordnas, af den tillträden
främste i tjenst varande bland de vid flottans station i Stockholm placerade
officerare vid Kongl. Flottan, hvilken officer under tiden skulle
upphöra att utöfva den befattning, han vid stationen innehade. Då åter
b em ål de chef, ehuru fortfarande i utöfning af chefskapet för flottans
militärpersonal, vore hindrad att chefskapet i öfverstyrelsen bestrida,
skulle den till graden främste bland styrelsens ledamöter tillika vara
ordförande vid handläggningen af plenimål, men, beträffande annat ärende,
den afdelningschef, till hvars föredragning ärendet hörde, ega ensam
beslutande rätt, sedan han inför de öfriga afdelningscheferne föredragit
detsamma, med rättighet och skyldighet för desse att, då de icke äro
med föredraganden om beslutet ense, sina meningar skriftligen afgifva.

Enligt kommittérades förslag skulle således, då Militär- eller Varfschefen
vid Stockholms station oftast torde vara den till graden främste
af der i tjenst varande officerare vid Kongl. Flottan, candera af dessa
chefer kunna,_ åtminstone _ under någon tid, vara chef, med allena beslutande
rätt i en mängd frågor, inom ett embetsverk, som har att kontrollei
a dessa chefers einbctsutofning en anordning, hvars olämp lighet^

är alltför ögonskenlig att behöfva ytterligare utvecklas. Hvad
koinmitterade för det senare förutsatta fallet föreslagit, eller att, under
öfverstyrelseverkets chefs tillfälliga frånvaro, den till graden främste bland
afdelningscheferne skulle, jemte utöfningen af sina egna åligganden,
eif ven öfvertaga verkets chefs, skulle visserligen icke medföra någon syniierlig
olägenhet om dennes frånvaro inträffade sällan och för högst kort
tid, men då, såsom här ofvan är anmärkt, sådant icke kan förutsättas,
skulle de väsendtliga olägenheter uppstå, hvilka koinmitterade visat komma
att blifva en följd af chefskapets inom verket uppdragande åt en bland
afdelningscheferne, och hvilka i det föregående blifvit anförda. Äfven
häraf visar sig således olämpligheten af att åt chefen för flottans militärpeisonal,
hvars embetspligter såsom sådan maste för honom utgöra ett
hinder att, åt den ekonomiska "r~~ ’ ’ •

brutna omsorger, som för dess
dens
skåpet

-----

den ekonomiska öfverstyrelsen egna de trägna och oafsammanhållning
och dithörande ären -

vederbörliga handläggning

denna styrelse.

a,ro

af synnerlig vigt, uppdraga chef -

Då

J/rt VI ocuunu», ^ ——---------, -----

dåni^het afstyrka nådigt bifall till kommitterades förslag i denna del,
erkänna vi likväl nyttan och önskvärdheten af att chefen för flottans militärpersonal
sättes i tillfälle att lättare och med mindre omgång vinna
kännedom om de tillgöranden af flottans ekonomiska öfverstyrelse, som
stå i samband med hans åligganden, hvilket vi föreställa oss kunna ske
på det sätt, att bemälde chef alltid blefve från detta embetsverk underrättad,
när sådana frågor förekomma till handläggning, hvarefter han
egde, om han så önskade, deltaga i öfver läggningarna derom, likasom
det äfven borde vara honom obetaget att muntligen rådföra sig med
embetsverket i alla till hans handläggning förekommande frågor af blandad

militärisk och ekonomisk natur.

båda öfriga byråarna beträffar, anse vi, lika med kornvara
af synnerlig vigt, att desamma införlifvas med FörSjöärendena
såsom afdelningar deraf. För ett sådant inflera
skäl vara för handen, icke allenast de af koin -

sålunda, af nu anförda skäl, sett oss föranlåtna att

under -

Hvad de
mitterade, det
valtningen af

förlifvandc anse vi uuu -------> ------ 1 .. ,

mitterade anförda, att derigenom vunnes större _ enhet och undanrödjande
af det frö till splittring, som i allmänhet ligger i byra-orgamsa
tionen, utan äfven de, som finnas tilldragna i en komité-betän kanel et
följaktig reservation, att en sådan organisation skulle omintetgöra det
samband mellan besluten, som är nödvändigt för att vid förvaltningen
i dess helhet erforderlig ekonomi skall kunna iakttagas. Med sjelfständigt
beslutande byråar måste förr eller senare följa nödvändigheten att
dem emellan dela anslagen. Flera embetsverk skulle uppstå, med talrikare
personal, större apparat äfven i öfrigt, följaktligen med betyd lgt
ökad kostnad, minskad sammanhållning och större omgång vid beslutens
fattande och åtgärderna i öfrigt, än om dessa särskilda embetsverk vore
förenade i ett enda och endast utgjorde afdelningar deraf. * or flottans
ekonomiska öfverstyrelse vore ock en fördelning i särskilda,. hvar tor
sig beslutande departement vida mindre lämplig och med vida större
svårigheter förenad, än för arméens, emedan inom Arméförvaltningen de
särskilda departementens verksamhetsområde lättare kan begränsas samt
hvarje departement dessutom har sin särskilda materiel, med särskilt
underlydande personal och skilda arbetsposter, hvaremot de särskilda
delarna af flottans materiel i de flesta fall äro af den beskaffenhet, att
de icke kunna bestämmas eller tillverkas oberoende af hvarandra, hvartill
kommer, att arbetena, hvilka hufvudsakligen utföras på flottans varf,
äro af ekonomiska skäl sammanförda till gemensamma arbetsposter, sa
vidt möjlio-t varit, hvadan det ock måste för varfseheferne blifva sa
mycket svårare att ställa sig till efterrättelse samt åt sina underlydande

anbefalla en sådan i afseende å de föreskrifter, som blefve honom meddelade
af . särskilda, hvar för sig beslutande myndigheter. Mot en sådan
organisation möter äfven den betänklighet, att den sannolikt komme
att alltför mycket ingripa i verksamheten vid flottans stationer samt hos
dervarande departementschefer minska det lefvande intresse för deras
åligganden och den förmåga af initiativer, som alltid befordras af sjelfverksamhet
i förening med personligt ansvar; men motverkas af en alltlör
långt drifven centralisation, med ansvaret alltför mycket fiyttadt från
den verkställande. . Härvid synes äfven i betraktande böra tamas, att
hvarken flottans officers- eller dess underofficers-kår är tillräckligt talrik,
för att hela året igenom lemna erforderlig personal åt sjelfständigt beslutande
byråar, helst erfarenheten redan visat, att, i följd af de under
sommarmånaderna förekommande kommenderingar till sjöexpeditioner
byråarna ej kunnat hållas fulltaliga. Af alla dessa skäl anse vi de byråar,
som, enligt hvad här ofvan blifvit i underdånighet föreslaget, skulle
ingå såsom af delningar af flottans ekonomisk-tekniska öfverstyrelse, böra
betraktas endast såsom biträden åt föredragandena af militärisk-tekniska
ärenden inom styrelseverket, för dessa ärendens utredning och öfriga
förberedande behandling, samt sålunda stå till dessa föredragande i samma
föi litillcinclGj som kammarkontoret till den civila föredraganden.

I afseende å vigten och nödvändigheten af att ifrågavarande styrelseverk
sammanhålles och står under inseende af en särskild chef, instämma
vi med kommitterade, under åberopande af hvad de till stöd
härför andragit, men kunna deremot, enligt hvad redan är i underdånighet.
anfördt, icke tillstyrka, att detta chefskap uppdrages åt chefen
för flottans militärpersonal, likasom ej heller att chefen för flottans ekonomisk-tekniska
öfverstyrelse tillerkännes ensam beslutande rätt i alla
någor, hvilka icke blifvit särskildt förklarade för pleniärenden. Att en
mängd sadana blifvit i kommitterades betänkande uppräknade och att
deribland förekomma just de vigtigaste frågor, hvilka embetsverket skulle
a att handlägga, visar bäst huru föga följdriktigt den af kommitterade
forordade allena beslutande rätten later sig genomföras. Det måste alltid
blifva ytterst svårt att fullt nöjaktigt och konseqvent bestämma, hvilka
frågor böra vara pleniärenden eller icke. Undantager man från pleniärenden
endast sådana frågor eller åtgärder,, som äro af ingen vi "-t, så
blifver den allena beslutande rätten utan all betydelse; underlåter man
åter att undantaga sådana frågor eller åtgärder, som stå i samband med
p len i ärendena, så kan denna beslutande rätt blifva i hög grad olämplig
Konrmitterade hafva sjelfve lagt i dagen, hvartill en sådan underlåtenhet

skulle leda, då de föreslagit, att anskaffningar af hvad till flottans materiel
hörer skulle beslutas i plenum, men att sättet för anskaffningen
och dermed förenade vilkor skulle bestämmas ensamt af verkets chef.
Nu är det emellertid tydligt, att en anskaffning, beslutad med beräkning
af dertill befintliga tillgångar och under förutsättning al dessas ändamålsenliga
användande, kan, genom sättet för densamma och dermed
förenade vilkor, blifva förenad med stor misshushållning och dertill anvisade
medel i följd häraf otillräckliga, likasom i allmänhet sattet för
anskaffning af flottans materiel och dervid betingade vilkor just tillhöra
de ärenden, som företrädesvis böra med yttersta noggrannhet samt inec
anlitande af Heros förenade insigter och erfarenhet pröfvas till undvikande
af betydande förluster för kronan. Flera dylika oegentligheter skulle
otvifvelaktigt uppstå, derest åt en person öfverlemnas att ensam besluta,
utom i vissa angifna undantagsfall, hvilka måste blifva antingen ofullständiga,
såsom det nu anförda exemplet visar, eller ock sa manga, att
den allena beslutande rätten blefve oskadlig och med detsamma betydelselös.
Annat skäl för densammas inrymmande åt verkets chef har
ej heller blifvit af kommitterade anfördt, än att den kollegiala formen
skulle medföra långsamhet vid ärendenas handläggning; men da denna
i alla fall måste bibehållas för en mängd frågor och just för de vigtigaste
samt, enligt hvad nyss är visadt, måste utsträckas äfven till flera
i komitébetänkandet icke upptagna fall, så är det svart att inse hvilken
tidsvinst skulle uppstå genom denna forms upphäfvande vid behandlingen
af de ofri ga i allmänhet ganska snart afgjorda ärendena. Erfarenheten
har ock, åtminstone inom Förvaltningen af Sjöärendena, visat, att det
icke varit den kollegiala formen, utan den föregående utredningen som fördröjt
ärendenas afgörande, och denna anledning till ett sådan t fördröjande
komme icke att undanrödjas genom att tillerkänna chefen ensam
beslutande rätt i vissa mål, helst det i alla fall är både hans rättighet
och hans pligt att, så vidt lämpligen ske kan, påskynda denna utledning.
Det kan visserligen anmärkas, att om alla ärenden af någon vigt
förklaras för plenifrågor, så kunde de öfriga utan olägenhet öfverlemnas
åt chefens afgörande, men, utom svårigheten att på förhand med säkerhet
bestämma hvilka frågor kunna vara af vigt eller icke uppstår
tillika den, att skiljaktiga meningar kunna yppas, huruvida ett till embetsverkets
handläggning inkommet ärende bör betraktas såsom plemfråga
eller icke. Sådant skulle då af chefen afgöras, och afde mngscheferne,
om de ansåge nödvändigt, att detta ärende blefve kollegialt
behandladt, hade ingen annan utväg, än att hos Kongl. Maj:t anföra
klagan, hvilket hvarken skulle befordra sammanhållningen inom verket

eller ärendenas skyndsamma handläggning. Väl kan det antagas, att
dylika fall skola sällan inträffa, likasom äfven att den åt chefen inrymda
myndighet ej skall i någon betänkligare mån missbrukas; men utan särdeles
vigtiga anledningar torde dock ej ett nytt tvistefrö böra framkallas
eller en myndighet inrymmas, som lätt kunde föranleda till missbruk,
och sa beskaffade anledningar synas i närvarande fall ei förelinnas.
J

I enlighet med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt anse
vi det andra i komitebetänkandet omförmälda alternativ i fråga om ordnandet
af flottans ekonomiska öfverstyrelse ega ett afgjordt företräde
framför de båda öfriga, och få alltså underdånigst tillstyrka, att denna
öfverstyrelse fortfarande måtte förblifva ett fristående kollegialt embetsverk,
med särskild af Eders Kongl. Maj:t förordnad chef;

att dess verksamhet måtte omfatta så väl de åligganden, hvilka för
närvarande tillhöra Förvaltningen af Sjöärendena, som" äfven dem, hvilka
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktioner af den 19 November
1875 blifvit åt varfs- och konstruktions-byråarna uppdragna;

att följaktligen dessa byråar ingå såsom afdelningar af öfverstyrelseverket,
hvarigenom detta blefve i tillfälle att tillgodogöra sig de tekniska
insigter, . som i dessa byråar förutsättas och som ganska ofta äro
oumbärliga vid fullgörandet af detta verks ekonomiska åligganden, samt

att denna ekonomisk-tekniska öfverstyrelse måtte bringas i närmare
beröring med den militäriska genom chefen för flottans militärpersonal
lemnad rättighet att från den förra erhålla underrättelse, när frågor der
förekomina till handläggning, hvilka beröra hans verksamhet; att i öfverlåggningarna
derom deltaga, samt att med bemälda styrelse kunna
ö.fvedägga om sådana ärenden, som tillhöra hans handläggning, men
tillika ega samband med denna styrelses åligganden.

Hvad detta styrelseverks organisation i öfrigt beträffar, anse vi, med
hänseende till de mångartade bestyr, som åligga varfsbyrån och hvilka,
derest denna byrå komme att utgöra en afdelning af öfverstyrelsen’
blefve ytterligare ökade med de åligganden, som för närvarande tillhöra
Förvaltningens af Sjöärendena bada militår-ledamöter, det blifva erforderligt,
att ifrågavarande byrå, som komme att utgöra den ekonomisk-tekniska
^ öfverstyrelsens militar-afdelning, inom densamma representeras af
två föredragande,, af hvilka den ene skulle handlägga alla frågor, som
rörde artilleri, minor och handvapen, samt den andre alla öfriga varfsbyrån
och förvaltningens militärledamöter nu tillhörande ärenden, i sammanhang
hvarmed det torde tillåtas oss i underdånighet fästa Eders
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å angelägenheten af, att nu ofta

förekommande frågor om nya konstruktioner eller förändringar af vapen,
gemensamma för arméen och flottan, matte erhålla gemensam handläggning
af sakkunniga personer från båda, äfvensom att, så framt varfsbyrån
skall kunna nöjaktigt fullgöra de i instruktionen för densamma
föreskrifna åligganden, det blifver nödvändigt, att densamma förses med
iimeniörs- och ritare-biträde samt öfriga för ändamålets vinnande erfoiderliga
hjelpmedel. Skulle sådant af ekonomiska skål möta hinder, sa
torde en del af de nämnda byrå åliggande bestyr kunna utan olägenhet
och i vissa hänseenden äfven med fördel förflyttas till vederbörande departementschefer
vid flottans stationer, hvilka redan ega erforderliga litarebiträden
och öfriga hjelpmedel samt tillika, genom dem åliggande
tillsyn öfver flottans materiel och verkstäder, äro bättre i tillfälle att ur
praktisk synpunkt bedöma förekommande frågor.

Vi anhålla för öfrigt att såsom ytterligare stöd för här uttalade
åsigter i fråga om bibehållande af en fristående ekonomisk öfverstyrelse
med särskild chef, men tillika i sig upptagande såsom afdelningar af
denna styrelse de nuvarande varfs- och konstruktions-byråarna, få i underdånighet
åberopa hvad härom finnes anfördt i eu komité-betänkanclet
följaktig reservation, hvilken eger så mycket större betydenhet,, som
reservanten under flerårig utöfning af ledamotskap och chefskap inom
Förvaltningen varit i tillfälle att vinna en nära kännedom om dess åligganden
och allt hvad som dermed står i samband, ett tillfälle, hvilket
de öfrige kommitterade saknat.

I afseende å det af kommitterade föreslagna ordnandet af styrelseverkets
civila eller intendents-afdelning, såsom de benämnt densamma,
anse vi, lika med reservanten, den ifrågasatta föreningen af civilledamots-
och kamererare-befattningarna skola medföra sådana olägenheter,
att den icke kan tillstyrkas. Då denne afdelningschef finge att utarbeta
alla utlåtanden, reglements-, instruktions- med flera förslag i administrativa
och ekonomiska ärenden, hvilka af Eders Kongl. .Maj:t affordras
detta embetsverk, samt handlägga alla besvärsmål och civila befordringsärenden,
äfvensom en mängd andra från stationerna till öfyerstyrelsen
hänskjutna frågor, så måste af allt detta hans tid blifva sa upptagen,
att han icke kan medhinna åt göromålen inom kammarkontoret egna
någon närmare tillsyn eller öfvervaka, att de med vederbörlig omsorg
och noggrannhet skötas, hvartill, så väl som för utredning och handläggning
af en mängd kontorsgöromal, en särskild tjensteman måste
fortfarande vara behöflig. Det är för öfrigt af icke ringa vigt, att inom
verket finnes att tillgå en tjensteman med den närmare kännedom om
de kamerala ärendena i allmänhet, som erfordras hos den, hvilken un -

åcr den civila afdelningschcfens semester eller för honom inträffande
förfall skall förestå hans embete, hvilket icke synes lämpligen kunna ske
af sekreteraren, såsom kommitterade föreslagit, emedan han, såsom främmande
för kontorsgöromålen, icke skulle kunna utöfva den tillsyn öfver
desamma, hvilken, enligt komiténs förslag, skulle åligga afdelningschefen
eller hans vikarie. Icke heller skulle en sådan mera omfattande kännedom
om dessa göromål kunna vinnas af någon bland den underordnade
kontorspersonalen, af hvilka hvarje tjensteman blefve upptagen af sina
särskilda kontorsgöromål, och som, derest kommitterades förslag godkändes,
aldrig komme i tillfälle att sätta sig in i afdelningschefens åligganden,
hvadan de följaktligen också skulle beröfvas all utsigt till befordran,
emedan hans embete vore det enda, till hvilket de kunde hafva någon
utsigt att befordras. Den fördel, som bereddes det allmänna genom beviljandet
af den för någon hvila från trägna tjenstegöromål väl bchöfliga
semestern, nämligen att underordnade tjensteman derigenom sättas
i tillfälle att göra sig förtroliga med öfverordnades åligganden och sålunda,
vid inträffade förfall, kunna tråda i deras ställe, hvarigenom ett
embetsverk alltid eger sin lifskraft inom sig, skulle för nu ifrågavarande
embetsverk gå förlorad genom indragning af kamreraretjensten, som just
utgör . öfvergången från de särskilda detalj-tjensterna inom kontoret'' till
afdclningschefs-embetet och hvars innehafvare således måste vara den
lämpligaste att öfvertaga utöfningen af detta embete under semester eller
inträffade förfall för dess innehafvare. Äfven ur denna synpunkt
vore det således synnerligen angeläget att bibehålla kontorschefsplatsen,
hvilken den af de underordnade tjenstemännen, som dertill funnes lämpligast,
kunde förordnas att under mnehafvarens semester eller för honom
inträffade förfall förestå, och som för dessa tjensteman kunde innebära
åtminstone någon möjlighet att icke för alltid stanna på innehafvande
plats. Det är för öfrigt, enligt hvad ofvan är visadt, visst icke ensamt
ur denna synpunkt vi anse kainereraretjenstens bibehållande nödvändigt,
utan äfven för handläggning af kontorsgöromålen, hvilka, enligt hvad
kommitterade jemväl erinrat, blifvit under den senare tiden betydligt
ökade i följd af förändradt redovisningssätt, hvadan de så mycket mindre
medgifva någon minskning i den personal, som för närvarande erfordras
för deras handläggning. Skulle kommitterades förslag att i spetsen
för styrelseverket ställa en allena beslutande chef, för hvilken dess
åligganden måste vara till en stor del främmande, komma att godkännas^
så blefve kamererare-tjenstens bibehållande i ännu högre grad behöfiigt,
emedan, da man hos bemålde chef, med förstudier och tjenstgöring
af helt annan art, icke kan förutsätta den närmare kännedom om

administrativa författningar eller vana vid rättsfrågors behandling, som
erfordras för den honom åliggande handläggning af dessa frågor, han
så mycket oftare måste i dessa ämnen rådföra sig med den civila afdelningschefen,
hvilken följaktligen komine att till honom sta i ungefär
samma förhållande, som öfverkommissarien till stationsbefälhafvaren vid
flottan i Carlskrona före den senaste organisationen af stationernas styrelse,
och således finge så mycket mindre tillfälle att tillse och öfvervaka
göromålen inom kammarkontoret.

I afseende å sättet för ärendenas handläggning anse vi, på de skäl,
som i det föregående, äro anförda, den kollegiala formen böra bibehållas,
dock med rättighet för chefen att på eget ansvar besluta vid undantagsfall,
som påkalla så stor skyndsamhet, att denna form ej kan utan
olägenhet hinna användas, likasom äfven, att så väl chefen, som hvarje
ledamot inom embetsverket, må vara berättigad att från flottans stationer
inbegära de upplysningar och uppgifter, han för eu frågas utredande
och öfriga behandling finner erforderliga, samt att, på det Chefen för
Sjöförsvarsdepartementet eller chefen för flottans militärpersonal ma
sättas i tillfälle att erhålla den utredning och öfriga upplysningar, de
kunna finna erforderliga, hvarje ledamot inom embetsverket må förpligtas
sådana meddela.

Beträffande de af komitén föreslagna lönestater för intcndents-afdelningen
och kansliet, anse vi, lika med reservanten, det icke vara lämpligt
att bestämma kassörens aflöning lika med revisorernes och bokhållarnes.
Kassörsbefattningen är i sig sjelf ganska ansvarsfull och dessutom
af den beskaffenhet, att dess innehafvare i de flesta fall stannar
dervid, utan utsigt till vidare befordran, hvarföre ock hans aflöning bör
vara sådan, att den är någorlunda tillräcklig för lefnadsbehofven äfven
vid mera framskriden ålder, samt att pensionen vid afskedstagandet icke
blifver otillräcklig. Det är för öfrigt en af erfarenheten ofta bekräftad
sanning, att det. ligger stor misshushållning i att aflöna uppbördsman så,
att de tvingas för sin utkomst söka sig andra förvärf, jemte sin uppbördsmannabcfattning.
Lika med reservanten anse vi äfven Förvaltningens
kassör, så länge Lotsstvrelsen är inrymd i samma hus, som Förvaltningen,
kunna utan olägenhet tillika vara kassör hos dennna styrelse,
hvilket ledt till besparing för densamma, emedan derest Lotsstyrelsen
erhölle en särskild kassör, dennes aflöning svårligen skulle kunna bestämmas
så lågt, som till det arvode af sexhundra kronor, hvilket nu
derför utgår. Dä emellertid förändrade förhållanden kunna inträda,
hvarigenom det blefve mindre lämpligt att förena dessa båda befattningar,
så synes kassörens aflöning å Förvaltningens stat böra bestämmas

“V

oberoende af det arvode, han kan komma att uppbära å Lotsverkets men
likväl ett detta arvode motsvarande belopp å förstnämnda stat besparas,
sa länge kassören åtnjuter arvode af Lotsverket.

•ii Mo(1 hänseende till de föreslagna aflöningsbeloppen i öfrigt samt
vilkoren för deras åtnjutande, anse vi äfven lika med reservanten, att
den fasta lonen är upptagen alltför lågt i förhållande till tjenstgoringspennmgarna
och till den för motsvarande tjenster nu fastställda
aflöning Da den lönereglering, som föranledt ifrågavarande komités
tillsättande,. afsett en af stegrade lefnadskostnader högeligen påkallad
lön ef ör bättring, torde väl såsom allmän regel få antagas, att ingen
tjensteman bor genom den nya regleringen få sämre aflöningsvilkor än
lorut, hvilket likväl i vissa hänseenden skulle blifva förhållandet med alla
ifrågavarande embets- och tjensteman, ehuru visserligen deras aflönino-sformaner
pa det hela skulle blifva förbättrade. Enligt Kongl. Brefvet
den 23 Februari 1858 och Kongl. Cirkuläret den 9 November 1860 äro
kollegiernas ombets- och tjensteman befriade från allt afdrag å innehafvande
aflöning under sjukdom, som icke varar öfver två månader, och det afdrag
a önen, som derefter kan ifrågakomma, skall icke öfverstiga fjerdelen deraf
samt ega rum endast i den händelse annan person behöfver'' förordnas till
tjenstens bestridande, hvilken föreskrift jemväl blifvit tillämpad på Civilpersonalen
vid flottans stationer genom § 163 i 2:dra delen af reglementet
for flottan. Enligt komiténs förslag åter skulle hvarje embetsel
er tjensteman inom Marinförvaltningen, så snart han af siukdomsföralf
är hindrad att sin tjenst förrätta, förlora sina tjenstgöringspenninmar
i vilka icke utgöra 1 utan ända till £ af hela aflöningsbeloppet. Sekreteraren
hos förvaltningen, som nu är berättigad att under två månaders sjukdom
bibehålla hela sm aflöning, tretusen fem hundra kronor, skulle, enligt
förslaS> endast få bibehålla 3,000 kronor, kassören, i stället
or ;,,000 kronor, endast få åtnjuta 1,800 kronor samt tjenstemännen i
lags ta lönegraden i stället för 2,200, endast 1,800 kronor, och sådant
medan sjukdomen för dem medför ökade utgifter och minskad möilighet
att bereda sig någon inkomst utöfver den knappa lönen. Äfven på
pensionsbeloppen skulle den föreslagna nedsättningen i de fasta lönerna
verka menligt för alla de embets- och tjensteman, som icke kommit i
åtnjutande af något ålderstillägg. Antagligen skulle likväl detta förhållande
sällan inträffa, synnerligast om det af koinmitterade föreslagna
stadgande bh ver gällande, att lönetagare skulle, för erhållande af ålderslliagg,
fa tillgodoräkna sig den tid, som före den nya statens utfärdande
forflutit från hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af
fullmakt eller förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation,

hvilket stadgande, af billighet och rättvisa i hög grad påkalladt, vi underdånigst
få tillstyrka måtte i nåder bifallas. Skulle åter detsamma
icke blifva gällande, så blefve för flere bland Förvaltningens tjensteman,
hvilka under en längre tid på förordnande bestridt sina tjenster, emedan
de i följd af verkets ifrågaväckta omorganisation icke kunnat erhålla
fullmakt å desamma, deras ställning genom de föreslagna lönebeloppens
fastställande betydligen försämrad, och i synnerhet blefve detta förhållandet
med Förvaltningens kassör, som, jemlikt Kongl. Maj:ts nadiga bref
den 1 Mars 1853, blifvit i då fastställa normalstat upptagen till kontorschefs
aflöningsvilkor, och hvilken befattnings nuvarande innehafvare allt
sedan år 1854 haft nådigt förordnande att densamma förestå först under
sin företrädares sjukdom och sedermera, från och med den 1 Maj 1868,
efter hans afgång, utan att hafva kunnat erhålla nådigt konstitutorial a
tjensten, samt, derest kommitterades aflöningsförslag godkändes, skulle,
i strid mot Högstberörda nådiga bref, fa sin lönegrad nedsatt, och vu
nära 60 års ålder, få minskadt pensionsbelopp, äfven derest dubbelt ålders tillägg

blefve honom tillerkändt. .

Bland bestämmelserna för ålderstilläggs åtnjutande hafva kommi -terade föreslagit, att den högre aflöningen ej skulle få tillträdas förr än
med början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjenstealdern
blifvit uppnådd. Till ett sådant vilkor, som skulle leda till det uppenbara
missförhållande, att den, som tillträdt sin tjenst i början af ett
kalenderår, finge nära ett helt år vänta pa sitt alderstillägg, medan en
annan, utnämnd i slutet af ett år, komme efter några få dagar i åtnjutande
af sin förhöjda aflöning, kunna vi så mycket mindre i underdånig le
tillstyrka nådigt bifall, som ingen anledning synes förefinnas till ett dylikt
stadgande, emedan ålderst,illäggen skulle utgå från ett förslagsanslag och
således brist på tillgängliga medel ej kunde förhindra tillämpningen af den
föreskrift, som både af rättvisa och billighet påkallas, att hvarje tjensteman,
som uppfyllt de för ålderstilläggs åtnjutande i öfrigt föreskrifva
vilkor, skulle, efter 5 eller 10 års förlopp, räknadt från och med månaden
efter den dag, då han till innehafvande tjenst blifvit utnämnd,
konstituerad eller, i det här ofvan förutsatta fall, förordnad, tillträda

det bestämda ålderstillägget. . . f

Vid hvad kommittcrade i afseende å personalen inom den af dem
benämnda intendents-afdelning en, hvilken torde lämpligare fa namn åt
civil-afdelning, helst intendenturen utgör blott en ringa del af denna afdelning
åligganden, samt inom kansliet föreslagit, hafva vi, utom i hvar
här ofvan blifvit anmärkt, ej funnit något att erinra och finna oss särskild!
böra instämma i hvad kommitterade anfört i fråga om bibehållande

af den vid utfärdandet af interimsstaten den 21 December 1871 indragna
notarie-tjensten inom förvaltningens kansli, hvilken befattnings behöflighet
blifvit af sedan dess vunnen erfarenhet till fullo ådagalagd.

Hvad kommitterade anfört rörande protokolls- och diarii-föringen
samt expeditionernas justering och underskrifvande skulle visserligen
kunna påkalla åtskilliga erinringar, såsom att protokollen och diarierna
skulle blifva vida mera ofullständiga och mindre nöjaktiga, om de fördes
sa, som kommitterade föreslagit; att det vore föga lämpligt, om de, som
deltagit i ett ärendes afgörande och dela ansvaret för beslutet, icke skulle
få deltaga i dettas justering, o. s. v.; men då dessa detaljfrågor tillhöra
verkets arbetsordning, hvilken det alltid fått sjelft utfärda, emedan det
bäst bör kunna bedöma dithörande frågor, torde något särskildt underdånigt
yttrande öfver denna del af betänkandet ej erfordras.

Under åberopande af hvad i det föregående är anfördt få vi underdånigst
föreslå:

att Marinförvaltningen, under ledning af en särskild utaf Eders
Kongl. Maj:t i nåder förordnad chef af flaggmans eller kommendörs
grad, måtte få att handlägga alla ärenden, hvilkas behandling för närvarande
tillhör Förvaltningen af Sjöärendena samt varfs- och konstruktions-byråarna; att

detta embetsverk måtte komma att utgöras af tre afdelningar,
nämligen en militär-, en ingeniörs- och en civilafdelning;

att militärafdelningen måtte få handläggningen af de ärenden, som
nu tillhöra Förvaltningens tvänne militärledamöter samt varfsbyrån, och
att denna afdelning måtte inom Marinförvaltningen erhålla två föredragande,
en för alla frågor rörande artilleri, handvapen, minor och
ammunition, samt en för alla öfriga frågor, hvilkas behandling nu åligger
Förvaltningens militärledamöter och varfsbyrån, äfvensom att när minväsendet
erhåller den utveckling, att en särskild föredragande kan för
dithörande ärenden finnas erforderlig, en sådan föredragande då måtte
blifva i nåder förordnad;

att ingeniörs-afdelningen måtte få handlägga de ärenden, som nu
åligga chefen för mariningeniörsstaten såsom ledamot af Förvaltningen
samt den nuvarande konstruktions-byrån;

att civil-afdelningen finge handlägga de ärenden, som för närvarande
tillhöra Förvaltningens civil-ledamot och dess kammarkontor;

att kansliet blefve för alla afdelningarna gemensamt, men komme
att stå under speciel tillsyn af chefen för civilafdelningen;

att bland de officerare, som kommenderas till tjenstgöring vid militärafdelningen,
må finnas en adjutant hos Marinförvaltningens chef, med
åliggande att tillika förestå bibliotekarie-befattningen inom detta embctsvcrk
*

att alla ärenden, som i Marinförvaltningen föredragas, måtte behandlas

att hvarje afdelningschef skall vara pligtig att till Chefen för Sjö
försvarsdeparementet, sä väl som till chefen för flottans militärpei sonal,
på eget ansvar afgifva de upplysningar och uppgifter, som från honom
infordras, samt ega rätt att genom brefvexling med Marinförvaltningen
underlydande myndigheter inhemta de upplysningar som för ärendenas
beredande anses erforderliga, hvarjemte föredragandena i militär- och
ingeniörs-afdelningarna särskildt skulle åligga att, inom området för hvardera
afdelningens verksamhet, följa framstegen inom försvarsverket till
sjös och hos Marinförvaltningen göra de framställningar, hvilka de anse
erforderliga för att flottan och dess materiel städse må befinnas i tidsenligt
skick;

att chefen för flottans militärpersonal måtte berättigas att tran
Marinförvaltningen erhålla del af alla der förekommande ärenden, som
stå i samband med hans åligganden; att kunna deltaga i öfverläggningarna
derom, samt att kunna muntligen med Marinförvaltningen rådgöra
om ärenden, som tillhöra hans handläggning, men tillika stå i
samband med Marinförvaltningens, .

samt att, jemte den ansvarighet, som skulle åligga hvarje föredragande
för de å hans afdelning förekommande göromål, en hvar tjensteman
inom Marinförvaltningens särskilda afdelningar skulle vara ansvarig
för de uppgifter, han å tjenstens vägnar meddelar.

Slutligen har, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfördt,
med hänseende till den för Marinförvaltningen erforderliga personal
och dennas aflöning, underdånigt förslag till aflöningsstat blifvit
upprättadt, hvilket här bifogas, med underdånig anhållan, att detsamma
måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse samt att dess tillämpning
måtte få vidtaga från och med månaden efter den, då sådan stadfästelse
blifvit meddelad med hänseende till hvilken sistnämnda anhållan
vi få i underdånighet åberopa hvad i Förvaltningens af Sjöärendena
underdåniga skrifvelse den 28 November 1873 blifvit anfördt om önskvärdheten
af att det långvariga interimstillstånd, hvari detta embetsverk
varit försatt, måtte så snart som möjligt bringas till slut, hvilken
framställning ock finnes införd i inledningen till nu ifrågavarande komitebetänkande.

Den föreslagna statens slutsumma utvisar visserligen en tillökning
af 7,440 kronor i den för motsvarande personal nu gällande aflönino-sstat,
men då redan vid föregående regleringar af Förvaltningens stat alla
veikställbara tjensteindragningar blifvit vidtagna och genom det förändrade
redovisningssättet vid flottans stationer göromålen inom förvaltningens
kammarkontor blifvit betydligt ökade samt genom den nu
föreslagna organisationen, vare sig att hvilket som helst af de i komitébetänkandet
omförmälda tre alternativer blifver gällande, äfven kansligöromålen
skulle erhålla icke obetydlig tillökning, torde den föreslagna
tillökningen i aflöningssumman finnas vara lågt beräknad, helst den icke
på långt när motsvarar den tillökning i lefnadskostnader, som uppstått
sedan nu gällande aflöningsstat fastställdes och hvars menliga följder för
löntagarne ^ blifvit i alltför otillräcklig grad afhulpna genom de under
de senare åren åtnjutna dyrtidstillägg.

Föi valtningen af Sjöärendena och Chefen för Flottans militärpersonal
framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

P. VIRGIN.

O. STACKELBERG.

A. d’AILLY.

P. O. BÄCKSTRÖM.
JOHN AMÉEN.

Stockholm den 13 Juni 1876.

J. A. Nelander.

Underdånigt förslag till stat för Marinförvaltningen.

	Lön.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.	Anmärkningar. >
Chef:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
En Flaggman eller Kommendör...........
Militärafdelningen:
2 Afdelningschefer, officerare vid Kongl. Flottan af regementsofficers grad...... Kommenderade officerare, bland hvilka en adjutant hos chefen, tillika biblio-tekarie....... ...................................	i		—	Åtnjuta aflöning å andra stater.
Xngeniörsafdelningen:
Chef, Olverdirektören vid Marininge- niörs-staten ....................................... Ingeniörer........................................				''
Civilafdelningen:
Chef, ett Amirali te ts-kammarrad ......... 1 Kamererare.......... 1 l Kassör.......... 1 Revisor och bokhållare. .. \| 2 d:o d:o ......................	4.500 3.500 3,000 2,200 4,400	1,900 1,000 1,000 800 1,600	6,400 4,500 4.000 3.000 6.000	J Efter 5 år kan lönen 1 höjas med 600 kronor.
Kansliet: 1 .Sekreterare, tillika advokatfiskal i Marinförvaltningen och vid flottans station i Stockholm.......................... 1 Notarie ................................ 1 Registrator och aktuarie.................... Till vikariats-ersattningar, renskrifniim och tillfälliga biträden inom civil-afdelningen och kansliet.....................	3,500 2,200 2,200	1,000 800 800	4,500 3,000 3,000 4,700	Efter fem år kau lönen , höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
V aktbetj eningen:
1 Förste vaktmästare .................. 1 Vaktmästare ........................... 1 d:o ................. Till extra biträden .....	800 600 600	300 200 200	1,100 800 800 300	1 Efter fem år kan lönen 1 höjas med 100 kronor.
Summa		--: 42.100 !